Prop. 1982/83:60

Prop.
1982/83:60

Regeringens proposition

1982/83:60

om
efTektivare regler för debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter;

beslutad
den 28 oktober 1982.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

OLOF
PALME

STEN
ANDERSSON

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen läggs fram förslag om åtgärder för att effektivisera det
nuvarande systemet för debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter. Åtgärderna
är avsedda att tillämpas i avvaktan på att ett helt nytt system för debiteringen
och uppbörden kan införas.

Ett
genomförande av de föreslagna åtgärderna beräknas tillföra det allmänna
(socialförsäkringsfonderna och staten) ett nettotillskott för åren 1983 och
1984 med ca 500 milj. kr. i ökade avgiftsinkomster och räntevinster genom
snabbare avgiftsinbetalning.

Förslaget
innebär i korthet följande.

En
precisering och en utvidgning görs av arbetsgivarnas uppgiftsskyldighet. Om en
ny verksamhet startas, skall arbetsgivaren lämna uppgifter om beräknade
löneutgifter under året så snart löneutgifterna har uppgått till 5 000 kr. När
en pågående verksamhet utvidgas, skall uppgiftsskyldighet föreligga så snart
löneutgifterna har uppgått till ett belopp som med mer än 50 000 kr. överstiger
avgiftsunderlaget enligt den preliminära debiteringen. Skyldigheten att anmäla
utvidgad verksamhet omfattar dock inte en ökning av löneutgifterna som
inträffar under december månad utgiftsåret.

I
större utsträckning än vad som nu gäller skall metoden med särskild beräkning
av den preliminära avgiften användas. Syftet är att få en bättre
överensstämmelse mellan den preliminära avgiften och den slutliga avgiften.

Kontrollen
av arbetsgivaravgifterna förbättras. De preliminära avgifterna

1
Riksdagen 1982183. 1 saml. Nr 60

Prop. 1982/83:60 2

skall
kontrolleras vid två tillfällen under ulgiftsårel genom samkörningar (datamaskinella
sambearbetningar) av arbetsgivarregistret och skattemyndigheternas källskalteregister.
Samkörningsförfarandet får också användas för atl kontrollera riktigheten av en
anmälan om att arbetsgivarens verksamhet har upphört eller minskat. I fråga om
de slutliga avgifterna skall arbetsgivarnas uppgifter om utbetalda löner
kontrolleras genom en samkör-ning av arbetsgivarregistret och
skaltemyndigheternas register över kontrolluppgifter.

Tiden
för debitering av preliminära avgifter förlängs för atl riksförsäkringsverket
skall hinna påföra de nya preliminära avgifter som har föranletts av
samkörningarna.

Det införs påföljder för
de arbetsgivare som underlåter alt lämna föreskrivna uppgifter eller lämnar
oriktiga uppgifter.

Några av de åtgärder som
föreslås kräver lagändringar. De nya bestämmelserna avses träda i kraft den 1
januari 1983.

Prop.
1982/83:60 3

Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter

enligt
lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1959:552) om
uppbörd av vissa

avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter' dels
att 19, 21 och 23 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall
införas en ny paragraf, 34 a §, av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §2 Den preliminära avgiften skall erläggas under ulgiftsårel
enligl debitering. Beräknas arbetsgivaravgiften uppgå till högsl ettusen kronor
skall preliminär avgift debiteras endast om riksförsäkringsverket finner skäl lill
det eller om arbetsgivaren begär det.

Avgiften debiteras i en gemensam post, vilken avrundas
till närmast lägre hela krontal, som utan atl öretal uppkommer är jämnt delbart
med antalet inbetalningstillfällen.

Den preliminära avgiften skall Den preliminära avgiften skall

inbetalas
med lika belopp senast den inbetalas med lika belopp senast den

18 i envar av månaderna februari, 18 i envar av månaderna februari,

april, juni, augusti, oktober och april, juni, augusti, oktober och

december eller, vid debitering under december. Om den preliminära

utgiftsåret, i de av dessa månader som avgiften debiteras under utgiftsåret

infaller under återstoden av året. men före november månads utgång,

skall
avgiften inbetalas med lika belopp vid de uppbördstillfällen som
infaller under återstoden av året. Debileras avgiften senare ån nyss
sagts, skall den inbetalas senast den 18 februari året efter utgiftsåret. En
preliminär debitering får dock inte göras efter den 15 januari året efter
utgiftsåret. Även utan debitering får preliminär avgift, för att nå bättre
överensstämmelse med den beräknade slutliga avgiften, erläggas under ulgiftsårel
eller efter utgången därav.

21 § Påförd preliminär avgift må för vinnande av bättre
överensstämmelse med den påräkneliga slutliga avgiften genom jämkning bestämmas
att utgå med annat belopp, därest detta över- eller understiger den påförda
preliminära avgiften med minst en femtedel av densamma. Jämkning må ske även i
annat fall än nyss är sagt, om ändringen av den påförda preliminära avgiften
skulle bliva mer betydande eller annan särskild omständighet föreligger.

' Lagen omtryckt 1974:938.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1981:696. 2 Senaste
lydelse 1980:314.

Jämkning
må icke verkställas efter utgiftsårets utgång med mindre den preliminära
avgiften därigenom ned-sättes. Ansökan om sådan jämkning skall av arbetsgivare
ingivas före utgången av april månad året näst efter ulgiftsårel.

Jämkning/år
inte verkställas efter den 15 januari året efter ulgiftsårel om inte den
preliminära avgiften därigenom blir nedsatt. Ansökan om sådan jämkning skall gei
in av arbetsgivaren före utgången av april månad året efter ulgiftsårel.

23 §

Arbetsgivare,
vilkens löneutgifter för år räknat överstiga eller kunna beräknas komma att
överstiga femtusen kronor, är skyldig att snarast till riksförsäkringsverket
göra anmälan därom.

En arbetsgivare, som inte har påförts preliminär avgift
för utgiftsåret, skall för påförande av sådan avgift lämna uppgift till
riksförsäkringsverket om sina beräknade löneutgifter senast vid utgången av
månaden efter den då löneutgifterna, räknat från utgifIsårets början, sammanlagt
har uppgått till minst 5 000 kronor.

En arbetsgivare, som har påförts preliminär avgift för
utgiftsåret, skall lämna uppgift om sina beräknade löneutgifter senast vid
utgången av månaden efter den då de faktiska löneutgifterna har uppgått till
ett belopp som med mer än 50 000 kronor överstiger det avgiftsunderlag som har
tegat till grund för den senaste debiteringen av hans preliminära avgift. Vad
som nu har sagts gäller dock inte om detta belopp har uppnåtts efter utgången
av november månad utgiftsåret.

Uppgift enligt första och andra styckena lämnas på
fastställd blänken.

34 a §

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet till en
myndighet lämnar oriktig uppgift om förhållanden, som har betydelse för hans
skyldighet att betala preliminär eller slutlig avgift, eller underlåter att
lämna föreskriven uppgift av sådant slag, döms till böter, om gärningen ej är
belagd med straff i skatlebrollslagen (1971:69).

I ringa fall döms ej tiU ansvar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

Prop.
1982/83:60 f

Utdrag

SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-10-28

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden
Lundkvist, Feldl, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S.
Andersson, Rainer, Boström, Bodström, B. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R.
Carlsson, Holmberg

Föredragande: statsrådet S. Andersson

Proposition om effektivare regler för debitering och
uppbörd av arbetsgivaravgifter

1 Inledning

Den allmänna försäkringen m.m. finansieras, förutom genom
statsbidrag, genom avgifter från arbetsgivare och egenföretagare. Riksdagen
beslutade år 1981 att reglerna för avgiftsberäkningen skulle förenklas (prop.
1980/ 81:178, SfU 28, rskr 406). De nya bestämmelserna om avgiftsberäkningen
finns i lagen (1981:691) om socialavgifter.

Arbetsgivaravgifterna debileras och uppbärs av
riksförsäkringsverket. Bestämmelser om debitering och uppbörd av
arbetsgivaravgifter ges i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt
lagen (1981:691) om socialavgifter, AVGL. Egenavgifterna debiteras och uppbärs
på samma sätt som skatt enligt bestämmelser i uppbördslagen (1953:272).

I enlighet
med vad som uttalades i den proposition som låg till grund för riksdagens
beslut år 1981 skulle de förenklade reglerna för avgiftsberäkningen göra det
möjligt att gå vidare på vägen att införa ett effektivare debiterings- och
uppbördssystem för arbetsgivaravgifter. Enligt regeringens bemyndigande
tillkallade den dåvarande chefen för socialdepartementet en särskild utredare (S
1981:04)' med uppdrag all se över debiterings- och uppbördssystemet för
arbetsgivaravgifter. .

En huvuduppgift för utredningen är att undersöka
möjligheterna att knyta an uppbörden av arbetsgivaravgifterna till de löpande
löneutbetalningarna. En annan huvuduppgift för utredningen gäller frågan om en
decentralisering av debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifterna från
riksförsäkringsverket till de lokala skattemyndigheterna och länsstyrelserna.
I samband därmed aktualiseras en samordning av avgifts- och skattesystemen.

' Regeringsrådet G. Björne.

Prop.
1982/83:60 6

Utredningen, som har antagit namnet socialavgifisutredningen,
har i delbetänkandet (Ds S 1982:3) Översyn av debiterings- och uppbördssystemet
för arbetsgivaravgifter, föreslagit att vissa brister i nuvarande system skall
motverkas genom temporära, mindre omfattande åtgärder. De förslag som har lagts
fram föreslås träda i kraft den 1 januari 1983 och är avsedda att tillämpas i
avvaktan på atl ett helt nytt system för debiteringen och uppbörden kan
införas.

Till
protokollet i detta ärende bör fogas dels som bilaga 1 en i betänkandet intagen
redogörelse för gällande bestämmelser i socialavgiftssystemet, dels som bilaga
2 utredningens sammanfattning av sitt betänkande.

Betänkandet
har remissbehandlats. En inom socialdepartementet upprättad sammanställning
över remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Jag behandlar i det följande förslagen i betänkandet.

2 Allmän motivering

2.1 Allmänt om reformbehovet

Systemet för debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter
är utformat med sikte på atl arbetsgivaren under utgiftsåret skall betala en
preliminär avgift som så nära som möjligt svarar mot de senare slutligt
debiterade avgifterna. Det har emellertid visat sig att det ofta brister i
överensstämmelse mellan de preliminära och slutliga avgifterna. Uttaget av
preliminära avgifter under utgiftsåret har hittills regelmässigt understigit de
slutliga avgifterna. Innan jag närmare går in på bristerna i det nuvarande
systemet skall jag i korthet redogöra för grunddragen i detta.

Debiteringen och uppbörden av arbetsgivaravgifter sträcker
sig över tre år, nämligen ulgiftsårel, debileringsåret och regleringsåret.
Arbetsgivaren skall under ulgiftsårel betala en preUminär avgift enligl räkning
som utsänds av riksförsäkringsverket. Avgiften fördelas på sex
betalningstillfällen. Under debiteringsåret fastställs den slutiiga avgiften.
Om den erlagda preliminära avgiften är lägre än den slutliga avgiften, skall
arbetsgivaren under regleringsåret betala kvarstående avgift, fördelad på ett
eller två betalningstillfällen, beroende på avgiftens storlek. I förekommande
fall påförs dessutom särskild avgift För att undvika särskild avgift kan
arbetsgivaren senast den 30 april under debiteringsåret göra
fyllnadsinbetalningar av preliminär avgift. Överstiger eriagd preliminär avgift
den slutliga avgiften, betalas överskjutande belopp jämte ränta tillbaka lill
arbetsgivaren.

Den
preliminära avgiften för etl visst år beräknar riksförsäkringsverket i regel
med ledning av den slutliga avgift som senast debiterades arbetsgivaren. Detta
innebär att underlaget för den preliminära avgiften beräknas med ulgångpunkt i
de lönesummor som betalades två år före ulgiftsårel. Hänsyn skall dock las till
ändringar i de procentsatser som avgifterna utgår

Prop.
1982/83:60 7

med och till andra ändringar av betydelse i
avgiftsbestämmelserna. En uppräkning görs också med hänsyn till den allmänna
löneutvecklingen. För att uppnå en bättre överensstämmelse med den beräknade
slutliga avgiften kan den preliminära avgiften under vissa förutsättningar
sänkas eller höjas genom beslut om jämkning i enskilda fall.

Om arbetsgivaren inle tidigare har påförts någon slutlig
avgift, måste den preliminära avgiften fastställas genom särskild beräkning. Delsamma
gäller om det kan antas att den slutiiga avgiften för ulgiftsåret kommer alt
avvika från den slutliga avgift som har fastställts året före med minsl en
femtedel av denna avgift. Dessutom får sårskild beräkning göras om skillnaden
mellan annars utgående preliminär avgift och påräknelig slutlig avgift skulle
bli mer betydande eller annan särskild omständighet föreligger.
Riksförsäkringsverket får anmana en arbetsgivare att lämna uppgifter för
beräkning eller jämkning av preliminär avgift. Om uppgifter inte lämnas, får
riksförsäkringsverket uppskatta underlaget för den preliminära avgiften.

Här bör
det nämnas-att det under de senaste åren har genomförts vissa skärpningar i
lagstiftning och kontroll på detta område. Den som företräder en juridisk person
Och som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har underlåtit att betala påförda
arbetsgivaravgifter i rätt tid och ordning är enligt bestämmelser som trädde i
kraft den 1 juli 1980 solidariskt ansvarig med den juridiska personen för de
obetalda avgifterna (prop. 1979/80:128, SfU 16, rskr 299, SFS 1980:314).
Procentsatserna för den särskilda avgiften höjdes med verkan från utgiftsåret
1980, vilket innebär att eftersläpande avgiftsinbetalning har blivit en dyr
form av kredit för arbetsgivarna (prop. 1980/81:16, SfU 13, rskr 9, SFS
1980:859). En viss kontroll av rimligheten av de debiterade preliminära
avgifterna har åren 1980 och 1981 gjorts genom samkörningar (datamaskinella sarnbearbetningar)
av källskatteregistret och arbetsgivarregistret. Denna kontroll resulterade i
att de preUminära avgifterna höjdes för elt stort antal arbetsgivare.

Reglerna för avgiftsberäkningen har, sorn tidigare nämnts,
förenklats genom den nya lagen om socialavgifter. Syftet med den lagen är bl.a.
att åstadkomma administrativa lättnader för arbetsgivare och egenföretagare
samt för myndigheter. Den nya lagstiftningen torde också indirekt resultera i
en förbättrad avgiflsuppbörd. Delta beror på att lagens enhetligare och enklare
regler för avgiftsberäkningen, främst slopandet av all arbetstidsredovisning, väsentiigl
underlättar riksförsäkringsverkets och de lokala skattemyndigheternas
kontrollarbete. De resurser som frigörs kan i stället användas för en mer
noggrann kontroll av atl föreskrivna uppgifter lämnas och alt dessa är riktiga.

Följande sammanställning visar storleken av debiterade
preliminära avgifter, fyllnadsinbetalningar, debiterade kvarstående avgifter
och överskjutande avgifter.

Prop.
1982/83:60

Miljarder
kr. (siffrorna är avrundade)

Utgiftsår

1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981

Debiterade

Fyllnads-

Debiterade

Överskjutan-

prelimi-

inbetal-

kvar-

de avgifter

nära av-

ningar

stående

gifter

avgifter

25,3

3,2

1,6

0,5

35,3

3,0

2,6

0,6

45,2

3,0

2,8

0,9

49,0

3,1

2.0

, 1,2

53,4

3,0

3,2

0,8

63,5

4,0

1.6

0,9

72,1

3,0

Siffrorna för år 1980 visar effekten av de skärpningar i
lagstiftning och kontroll som förut har berörts och som har medfört att - trots
ökad total avgiftsvolym - eftersläpningen minskat. Atl fyllnadsinbetalningarna
för utgiftsåret 1980 är ca 1,0 miljard kr. högre än utgiftsåret 1979 förklaras
således främst av att procentsatserna för den (icke avdragsgilla) särskilda
avgiften höjdes med verkan från utgiftsåret 1980. Att debiterade kvarstående
avgifter för ulgiftsåret 1980 minskat med ca 1,6 miljarder kr. i förhållande
till ulgiftsårel 1979 beror dels på de ökade fyllnadsinbetalningarna, dels på
den ordning med samköming av källskatteregistret och arbetsgivarregistret som
infördes år 1980. Att fyllnadsinbetalningarna för utgiftsåret 1981 är ca 1,0
miljard kr. lägre än närmast föregående år torde återspegla en förbättrad
inbetalning av preliminära avgifter under utgiftsåret, vilket förklaras bl.a. ay
de samkörningar som gjordes 1980 och 1981.

Det nuvarande systemet för debiteringen och uppbörden är
emellertid fortfarande behäftat med en rad brister. Det är därför nödvändigt
att gå vidare med ytterligare åtgärder.

Den grundläggande svagheten i systemet är att de
preliminära avgifterna normalt beräknas med utgångspunkt i de lönesummor som
betalades två år före utgiftsåret. Trots uppräkningen med hänsyn till den
allmänna löneutvecklingen har det i praktiken varit omöjligt alt få
överensstämmelse mellan de preliminära avgifterna och de slutliga avgifterna.
Följden har blivit att betydande belopp i arbetsgivaravgifter betalas in med
upp till två års eftersläpning. Härigenom gör det allmänna
(socialförsäkringsfonderna och staten) ränteförluster. Det allmänna har också
gjort förluster på grund av att mindre seriösa företagare utnyttjat bristerna i
systemet för att komma undan avgifter.

Differensen mellan preliminära och slutliga avgifter
medför inte enbart problem för det allmänna ulan också för företagen som många
gånger drabbas av likviditelspåfrestningar i samband med att
fyllnadsinbetalningar eller inbetalningar av kvarstående avgifter skall göras.
Vid obeståndssituationer kan - som företagsobeståndskommittén påpekat i sitt delbetänkande
(SOU 1979:91) - betydande avgiftsskulder ha ackumulerats. Det har också i

Prop.
1982/83:60 9

allt för slor utsträckning förekommit eftersläpningar i
avgiftsinbetalningarna på grund av att riksförsäkringsverket inle fått kännedom
om nytillkomna arbetsgivare. En arbetsgivare är visserligen skyldig att snarast
anmäla till riksförsäkringsverket om hans löneutgifter för år räknat överstiger
eller kan komma alt överstiga 5 000 kr. Mot underlåtenhet att lämna föreskriven
uppgift finns emellertid inga särskilda påföljdsregler i AVGL. Detta har fått
till följd atl många arbetsgivare underlåter atl anmäla nystartad verksamhet.

En annan brist sammanhänger med att en arbetsgivare, som
redan är registrerad, inte är skyldig atl göra anmälan lill
riksförsäkringsverket när verksamheten utökas. Delta har lett till att
arbetsgivare inte under ulgiftsåret anmäler ökade löneutgifter till
riksförsäkringsverket. Däremot är anmälningar om minskade löneutgifter vanliga.

Det är vidare enkelt för de arbetsgivare som är
registrerade att med felaktiga uppgifter komma ur systemet. Det räcker
exempelvis med att arbetsgivaren i arbetsgivaruppgiften anmäler att han inte
räknar med atl driva verksamhet under nästkommande år. Med hänsyn till
riksförsäkringsverkets bristande kontrollresurser måste arbetsgivarens uppgift
i de flesta fall godtas.

De brister som är förknippade med del nuvarande syslemel
medför behov av genomgripande förändringar i delta. Dén grundläggande svagheten
i systemet är, som förul har berörts, att de preliminära avgifterna beräknas
med utgångspunkt i de lönesummor som betalades två år före ulgiftsåret. Etl
nytt system bör därför bygga på atl arbetsgivarna varje månad eller varannan
månad är skyldiga alt betala avgifter efter en fastställd procentsats av de
lönesummor som faktiskt har utbetalats närmast före uppbördslillfällel.

Socialavgifisutredningen har, som tidigare berörts, i
uppdrag att lägga fram förslag om ett nytt system för debitering och uppbörd av
arbetsgivaravgifter. I avvaktan på atl ett nytt system kan införas föreslår
utredningen i delbetänkandet alt vissa brister i nuvarande system motverkas
genom temporära, mindre ingripande åtgärder. Utredningen föreslår sålunda atl
kontrollen av de preliminära och slutliga avgifterna förbättras. Vidare läggs
förslag fram om ändrade regler för arbetsgivarnas uppgiftsskyldighel och om
påföljder i de fall uppgiftsskyldighelen åsidosätts. Ändringarna föreslås träda
i kraft den 1 januari 1983. Ett nytt system för debiteringen och uppbörden
kommer alt behandlas i ett betänkande som utredningen avser alt lämna under år
1983. Enligt utredningens bedömning kan ett nytt system träda i tillämpning
tidigast år 1985. Detta hänger samman med all det nya avgiftssystemet måste
föregås av en genomgripande omläggning av de administrativa rutinerna och en
noggrann information till arbetsgivarna. De föreslagna åtgärderna i delbetänkandel
avser därför i första hand åren 1983 och 1984.

Socialavgiftsutredningens förslag får i sina huvuddrag ett
positivt mottagande av det helt övervägande antalet remissinstanser. De
brister i del

Prop.
1982/83:60 10

nuvarande systemet som redovisas i belänkandet är enligt
flera remissinstanser så allvarliga att del, i avvaktan på att elt nytt system
kan införas, är nödvändigt att redan nu ytterligare effektivisera debiteringen
och uppbörden i del nuvarande systemet.

Flera remissinstanser har dock invändningar mol delar av förslagel.
Utgångspunkten i den kritik som framförs i dessa delar är bl.a. att av
resursskäl endast de verkligt angelägna åtgärderna bör las fram. Tre
remissinstanser, nämligen dalainspektionen, Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF) och SHIO-Familjeföretagen, kan från olika utgångspunkter inte tillstyrka
huvuddragen i utredningens förslag. Datainspektionens yttrande behandlar jag i
avsnittet om kontroll av arbetsgivaravgifterna. SAF och SHIO-Familjeföretagen,
vilka inte har något att erinra mot försöken att förbättra och effektivisera
avgiftsuppbörden, avstyrker de föreslagna författningsändringarna med hänsyn
till att dessa får en tidsmässigt mycket begränsad användning. Enligt dessa
remissinstanser bör arbetet i stället inriktas på att snarast införa ett nytt
avgiftssystem.

För egen del vill jag understryka angelägenheten av att
genom temporära åtgärder omedelbart begränsa bristerna i det nuvarande
avgiftssystemet och därmed minska det allmännas förluster till följd av
eftersläpande avgiftsinbetalningar och bortfall av avgifter. Jag anser i
likhet med flertalet remissinstanser atl socialavgiflsulredningens förslag i
sina huvuddrag är väl ägnade att fylla syftet all effektivisera debiteringen
och uppbörden. Förslaget torde också, som framhållits av kammarrätten i Slockholm,
ligga i linje med en kommande mer långsiktig reform, vilket är av betydelse för
de tillämpande myndigheterna.

Jag övergår härefter till att närmare behandla de olika
huvudpunkterna i socialavgiflsulredningens förslag.

2.2 Arbetsgivarnas uppgiftsskyldighet

Nuvarande ordning

En arbetsgivare är enligl 23 § AVGL skyldig att snarast
anmäla lill riksförsäkringsverket om hans löneutgifter för år räknat överstiger
eller kan beräknas komma att överstiga 5 000 kr. Uppgiftsskyldigheten är
begränsad till en upplysning om att löneutgifterna för ulgiftsåret kommer eller
kan beräknas komma att uppgå till mer än nämnda belopp. Någon skyldighet för
arbetsgivaren all redan i anmälan ange hur stora löneutgifterna kan beräknas
bli totalt finns sålunda inte. En skyldighet atl lämna sådana uppgifter får han
bara om riksförsäkringsverket enligl 22 § AVGL anmanar honom lill del för all
den preliminära avgiften skall kunna beräknas så noga som möjligt.

I praktiken lämnar emellertid de flesta arbetsgivarna
erforderliga uppgifter för beräkning av den preliminära avgiften redan i
samband med att anmälan görs enligt 23 § AVGL. Detta beror på ätt arbetsgivarna
vanligen använder den anmälningsblankett som riksförsäkringsverket
tillhandahåller

Prop.
1982/83:60 11

och som ger plats för arbetsgivaren att också ange
storleken av de beräknade löneutgifterna. Blanketten är avsedd att användas
både när arbetsgivaren gör anmälan för första gången och när han ansökerom
ändring (jämkning) av en tidigare bestämd preliminär avgift.

Riksförsäkringsverket får kännedom om beräknade lönesummor
för nytillkomna arbetsgivare på flera sätt. Det normala sättet är, som förut
nämnts, att arbetsgivaren redan i sin anmälan anger hur stora löneutgifter han
beräknar atl få under ulgiftsårel. Upplysning om alt en arbetsgivare är skyldig
alt betala preliminär avgift kan verket också få genom all en arbetsgivare
lämnar föreskriven arbetsgivaruppgift enligt 5 § AVGL för ett tidigare
utgiftsår. Av betydelse för verkels möjligheter att påföra arbetsgivarna
preliminära avgifter är vidare den kontrollverksamhet som utövas av verket,
länsstyrelserna och de lokala skattemyndigheterna.

Socialavgiftsutredningen

Utredningens förslag innebär att det i AVGL införs
entydiga bestämmelser om under vilka förutsättningar och inom vilken tid en
arbetsgivare är skyldig all lämna riksförsäkringsverket uppgifter om sina
löneutgifter för debitering av preliminär avgift. Denna uppgiftsskyldighel avses
ge verket information dels för alt verket skall kunna påföra preliminär avgift
för en arbetsgivare som inte tidigare är registrerad i avgiftssystemet, dels
för atl en redan registrerad arbetsgivares preliminära avgift skall kunna
jämkas uppåt då hans löneutgifter kan beräknas ha ökat så myckel att han för
utgiftsåret bör betala en större avgift än som debiterats förut.

Utredningen föreslår att en tidigare oregistrerad
arbetsgivare som kan konstatera atl hans löneiitgifter kommit alt uppgå till minsl
3 000 kr. skall vara skyldig att göra anmälan om detta till
riksförsäkringsverket och samtidigt uppge hur stora löneutgifter han beräknar atl
få under utgiftsårel. Delta gränsbelopp för anmälningsskyldigheten har valls bl.a.
med tanke på att skapa överensstämmelse med andra bestämmelser om gränsbelopp i
AVGL. Anmälan skall göras senast under månaden efter den då löneutgifterna kom
alt uppgå lill minsl 3 000 kr.

Utredningen föreslår vidare att en registrerad
arbetsgivare som kan konstatera atl hans löneutgifter har ökat med mer än en
femtedel av del avgiftsunderlag som legat till grund vid den senaste
debiteringen av hans preliminära avgift skall vara skyldig all lämna uppgift om
detta till riksförsäkringsverket och samlidigt uppge hur stora löneutgifter han
beräknar alt få under ulgiftsåret. Av praktiska skäl bör dock uppgiftsskyldigheten
enligl utredningen inle omfatta en ökning av löneutgifterna som inträffar under
december månad utgiftsårel. Någon ändrad preliminär avgiftsdebitering för löneökning
under denna månad hinns nämligen knappast med. Arbetsgivaren skall vara skyldig
att lämna uppgifterna senast under månaden efter den då löneutgiften ökat på
angivet sätt.

Prop.
1982/83:60 12

Remissinstanserna

De flesta remissinstanserna lämnar utredningens förslag i
denna del utan erinran. Några remissinstanser tar dock upp frågor om
gränsbelopp för uppgiftsskyldigheten.

Riksförsäkringsverket, riksskatteverket och länsstyrelsen
i Stockholms län anser alt gränsen för en nybliven arbetsgivares
anmälningsskyldighet bör vara kvar vid 5 000 kr. Enligt riksskatteverkets
mening är det mer angeläget att utnyttja befintliga resurser för en förbättring
av överensstämmelsen mellan preliminära och slutiiga avgifter för större
arbetsgivare. Riksförsäkringsverket föreslår att man - i stället för att sänka
beloppsgränsen för anmälningsskyldigheten - höjer gränserna för obligatorisk påföring
av preliminär avgift och för debitering av särskild avgift, exempelvis från 1
000 kr. till 2 000 kr. respektive från 100 kr. till 200 kr.

I fråga om uppgiftsskyldigheten för en arbetsgivare, vars
verksamhet utvidgas, föreslår länsstyrelserna i Malmöhus län och Väslernorrlands
län alt femtedelsregeln kompletteras med en nedre beloppsgräns. Länsstyrelsen i
Malmöhus län föreslår gränsbeloppet 50 000 kr. Länsstyrelsen i Västernorrlands
län framhåller atl del inle kan anses meningsfullt att lägga ned arbete på
särskild beräkning för arbetsgivare där femledelsregeln beloppsmässigt ger små
förändringar.

Riksskatteverket och länsstyrelsen i Stockholms län anser
att femtedelsregeln bör kompletteras med en övre beloppsgräns för större
arbetsgivare. Innebörden skulle vara all om ökningen av löneutgifterna
överstiger ett visst högre belopp så skulle anmälningsskyldighet inträda även
om ökningen inte motsvarar en femtedel av avgiftsunderlaget enligt den
preliminära debiteringen. Riksskatteverket påpekar all de största
arbetsgivarna har lönesummor på 2-3 miljarder kr. Dessa arbetsgivare kan
således öka sina löneutgifter med flera hundra miljoner kr. ulan att vara
skyldiga att anmäla detta enligl femledelsregeln. Visserligen kan ökningar i
denna storleksordning enligt verket upptäckas vid de samkörningar som föreslås
av utredningen, men detta medför förseningar och betydande likviditetseffekter
och ränteförluster.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län föreslår att del på
räkningen för preliminär avgift anges vid vilken lönesumma uppgiftsskyldighet
för utvidgad verksamhel inträder.

Överväganden

Jag anser del vara angelägel att nytillkomna arbetsgivare
så snart som möjligl debiteras preliminär avgift. Nuvarande föreskrifter ger
alltför stort utrymme för förhalningar av uppgiftslämnandet. Klara och entydiga
regler om anmälningsskyldigheten för nyblivna arbetsgivare bör därför införas i
AVGL.

Prop.
1982/83:60 13

Frågan är dä till vilket krontal gränsbeloppet för
anmälningsskyldigheten bör bestämmas. För egen del anser jag alt del i
nuvarande läge, när man kan förutse införandet av ell helt nytt system inom
kort lid, inle finns tillräcklig anledning att ändra på det hittillsvarande
gränsbeloppet för anmälningsskyldigheten, 5 000 kr.

Riksförsäkringsverket
har tagit upp frågan om en höjning av beloppsgränserna för debitering av
preliminär avgift och för uttagande av särskild avgift. Avsikten härmed är att
nämnda beloppsgränser skall anpassas lill beloppsgränsen för
anmälningsskyldighet. Den arbetsgivare som inte har någon anmälningsskyldighet
och som betalar hela arbetsgivaravgiften i form av kvarstående avgift skulle
därmed inte som nu riskera att behöva betala någon särskild avgift.

Det lägsta
beloppet för uttagande av särskild avgift är f.n. 100 kr. På skattesidan
motsvaras den särskilda avgiften av kvarskatleavgiften, vars nedre beloppsgräns
är 50 kr. Den kommande samordningen av avgifts- och skattereglerna talar mol atl
nu höja gränsbeloppet för den särskilda avgiften och därigenom öka skillnaden.
Det finns enligt min mening inle heller skäl att höja gränsbeloppet för
debitering av preliminär avgift.

Jag övergår härefter till frågan om uppgiftsskyldighelen
för utvidgad verksamhet.

Som
utredningen framhållit är det angeläget att en arbetsgivare blir skyldig att
underrätta riksförsäkringsverket när hans löneutgifter börjar öka och därför
kommer alt leda lill en kanske långt slörre avgift än som tidigare har
förutsatts. Den av utredningen föreslagna regeln innebär all avgifisskyldighelen
aktualiseras så snart löneutgifterna under det löpande utgiftsårel faktiskt har
ökat med mer än en femtedel av det avgiftsunderlag på vilket preliminär avgift
beräknats, dvs. den beräknade lönesumman för hela året. Härvid bortses dock
från de fall när gränsen överskrids först efter utgången av november månad.

Några remissinstanser har tagit upp frågan om den av
utredningen föreslagna regeln med andelstal bör kombineras med beloppsgränser.
En nedre beloppsgräns får den innebörden att uppgiftsskyldighel, även om den
procentuella ökningen är större än en femtedel, inle föreligger om ökningen av
löneutgifterna är mindre än del angivna gränsbeloppet. En övre beloppsgräns får
den innebörden att uppgiftsskyldighet, oavsett den procentuella ökningens
storlek, alltid föreligger om ökningen av löneutgifterna är större än del
angivna gränsbeloppet.

Av främst
resursskäl bör enligl min mening myndigheternas hantering av ärenden om ändrad preliminärdebilering
lill följd av utvidgad verksamhet inriktas på de ärenden där del är fråga om slörre
belopp. Delta talar för att en nedre beloppsgräns byggs in i regeln om
skyldighet att anmäla utvidgad verksamhet. Jag anser det av länsstyrelsen i
Malmöhus län föreslagna beloppet, 50 000 kr., vara väl avvägt. Med en sådan
beloppsregel kan man samlidigt undvara en regel om all ökningen skall översliga
viss andel av

Prop.
1982/83:60 14

tidigare beräknat avgiftsunderlag. Arbetsgivaren skall
således göra anmälan om utvidgad verksamhet så snart löneutgifterna med mer än
50 000 kr. överstiger avgiftsunderlaget enligt den preliminära debiteringen.
Uppgiftsskyldigheten skall fullgöras senast under månaden efter den då denna
gräns passerats: Som utredningen föreslagit skall uppgiftsskyldighelen inte
omfatta den ökning av löneutgifterna som kan inträffa under december månad utgiftsårel.

Denna utformning av regeln innebär i förhållande till
utredningens förslag en snabbare och strängare uppgiftsskyldighel i de fall där
utvidgningen av verksamheten medför beloppsmässigt större ändringar.

Riksförsäkringsverket bör, som länsstyrelsen i Skaraborgs
län föreslagit, på räkningen på preliminär avgift upplysa arbetsgivaren om vid
vilken lönesumma uppgiftsskyldighet för utvidgad verksamhet inträder.

Jag förordar således atl det i AVGL införs bestämmelser om
arbetsgivarnas uppgiftsskyldighet i enlighet med vad jag här har anfört.

2.3 Särskild beräkning av preliminär avgift

Nuvarande ordning

Den s.k. schablonmetoden används i allmänhet för beräkning
av den preliminära avgiften. Denna metod innebär att den preliminära avgiften
för etl utgiftsår beräknas med utgångspunkt i den slutliga avgift som senast
debiterades arbetsgivaren.

En annan metod kan också användas för beräkning av den
preliminära avgiften, nämligen metoden med särskild beräkning. Del gäller till
en början då slutlig avgift inte har påförts arbetsgivaren föregående år. Den
preliminära avgiften skall då bestämmas till belopp, som kan beräknas så nära
som möjligt komma att motsvara den sluthga avgiften. Särskild beräkning av
preliminär avgift skall även göras då det kan antas att den slutliga avgiften
för ulgiftsåret kommer att avvika från den slutliga avgift som debiterats under
närmast föregående år med minst en femtedel av sistnämnda avgift. Särskild
beräkning får också ske om skillnaden mellan annars utgående preliminär avgift
och påräknelig slutiig avgift skulle bli mer betydande eller annan särskild
omständighet föreligger.

För arbetsgivarna innebär metoden med särskild beräkning
att de kan anmodas av riksförsäkringsverket eller den lokala skattemyndigheten
att lämna upplysningar om utgivna eller beräknade lönesummor.

Socialavgiftsutredningen

Utredningen konstaterar alt en särskild beräkning av den
preliminära avgiften regelmässigt leder till bättre överensstämmelse med dén
slutliga avgiften än en schablonmässig beräkning på grundval av senast påförda

Prop.
1982/83:60 15

slutliga avgift. Det är därför enligt utredningens mening
angeläget all metoden med särskild beräkning lillämpas i så stor utsträckning
som möjligl. Av resursskäl kan del likväl endast bli fråga om att utöka
metodens användning i elt begränsat antal fall och då endast beträffande
arbetsgivare med etl stort antal anställda. Vid urvalet kan enligt utredningen
två grupper arbetsgivare komma i fråga. Del gäller dels arbetsgivare som gjort
stora fyllnadsinbetalningar, dels arbetsgivare som debiterats höga kvarstående
avgifter. Utredningen bedömer del som lämpligt atl ca 200 arbetsgivare årligen
väljs ut för särskild beräkning av den preliminära avgiften. Den särskilda
beräkningen bör ske i samband med årsdebiteringen av preliminär avgift.

Utredningen
föreslår sålunda alt metoden med särskild beräkning av den preliminära avgiften
används i ökad omfattning.

Remissinstanserna

Utredningens förslag har tillstyrkts eller lämnals ulan
erinran av de flesta remissinslanserna. Landstingsförbundet har dock
invändningar mol förslaget. Det krav på insändande av preliminär arbetsgivaruppgift
som förenas med metoden för särskild beräkning innebär enligt förbundet för
landslingens del elt omfattande arbete och följaktligen stora kostnader.
Förbundet föreslår därför atl ett enklare uppgiftslämnande får användas.

Riksskatteverket anser att den särskilda beräkningen bör
göras någol senare än vad utredningen föreslagit.

Överväganden

I likhet med utredningen anser jag att metoden med
särskild beräkning regelmässigt leder till bättre överensstämmelse mellan den
preliminära och slutliga avgiften än metoden med schablonmässig beräkning.
Metoden med särskild beräkning bördärför komma till ökad användning.

För alt
riksförsäkringsverket skall kunna göra en särskild beräkning av den preliminära
avgiften är det ofrånkomligt att arbetsgivaren måste lämna upplysningar om
utgivna eller beräknade lönesummor. Detta uppgiftslämnande får enligt min
mening godtas med hänsyn till angelägenheten av en korrekt preliminär
debitering. Självfallet bör arbetsgivaren endast åläggas alt lämna de uppgifter
som behövs för atl en riktig preliminär avgift skall kunna beräknas.

I detta
sammanhang vill jag framhålla önskvärdheten av all arbetsgivarna på ett tidigt
stadium lämnar uppgifter i de fall en utvidgning sker av verksamheten. På
blanketten för den arbetsgivaruppgift som skall lämnas varje år finns utrymme
att lämna upplysningar om planerade eller redan inträffade förändringar i
verksamheten. Om denna möjlighel utnyttjas fullt

Prop.
1982/83:60 16

ut, minskar behovet av särskill uppgiftslämnande
påföljande ulgiflsår för beräkning av den preliminära avgiften.

Jag ansluler mig således till utredningens förslag att
metoden för särskild beräkning av den preliminära avgiften bör komma till ökad
användning. De tillämpande myndigheterna får ta ställning till i vilken
utsträckning de kan ta denna metod i anspråk. Vid detta ställningstagande får
hänsyn tas lill bl.a. tillgängliga resurser i kontrollarbetet.

Vad jag här har anfört föranleder inte ändring i AVGL
eller annan lag.

2.4 Kontroll av arbetsgivaravgifterna

2.4.1 Allmänt om kontrollförfarandet Nuvarande ordning

Sedan den 1 januari 1980 tillämpas en enhetlig ordning för
inbetalning av skatt enligt uppbördslagen. Denna ordning innebär bl.a. att
redovisning av källskatten skall ske på företagsnivå med användande av
arbetsgivarens person- eller organisationsnummer som identitetsbeteckning.
Tidigare kunde varje arbetsgivare i stort sett själv bestämma om han skulle
lämna redovisning för innehållen skatt under ett för hela företaget gällande
redovisningsnummer eller göra en fördelning under särskilda redovisningsnummer
för t. ex. olika verksamheter eller skilda regioner.

Den nya ordningen innebär atl man fått överensstämmelse
med den ordning som lillämpas vid arbetsgivarnas redovisning av
arbetsgivaravgifter. I prop. 1978/79:161 angavs en sådan överensstämmelse vara
önskvärd med tanke på registerföring och möjligheterna att göra kontrollerande
jämförelser mellan arbetsgivarnas redovisning av käUskatter och
arbetsgivaravgifter.

Riksförsäkringsverket utvecklade redan år 1980 i samarbete
med riksskatteverket en metod för datamaskinella kontroller av den preUminära
avgiftsdebiteringen mot källskatteregistret. Förfarandet bygger på en samköming
(sambearbetning) av källskatteregislret och arbetsgivarregistret. En sådan
samköming gjordes år 1980 och ytterligare samkörningar gjordes år 1981. Jag
skall här i korthet redogöra för dessa samkörningar.

Källskatteregislret, som är en del av det centrala skatteregislrel,
innehåller bl.a. uppgifter från arbetsgivarnas uppbördsdeklarationer om
utbetalda lönesummor och gjorda skatteavdrag. I riksförsäkringsverkets register
över arbetsgivarna (arbetsgivarregistret) registreras bl.a. arbetsgivarnas
avgiftsunderlag saml debiterade och inbetalda avgifter. Genom att de båda
dataregistren samkörs kan avgiftsunderlagen för de debiterade preliminära
avgifterna jämföras med de lönesummor på vilka skatteavdrag för preliminär
skatt har gjorts.

Samkörningarna resulterade i all de preliminära avgifterna
höjdes för ett

Prop.
1982/83:60 17

stort antal arbetsgivare. För utgiftsårel 1980 höjdes de
preliminära avgifterna för ca 3 100 arbetsgivare med sammanlagt ca 1,5
miljarder kr. För utgiftsårel 1981 höjdes de preliminära avgifterna för ca 19
300 arbetsgivare med sammanlagt ca 1,8 miljarder kr. Av sistnämnda belopp
hänförde sig ca 0,4 miljarder kr. lill arbetsgivare som inte tidigare påförts
någon preliminär avgift.

Socialavgiftsutredningen

Utredningen föreslår alt förfarandet med samköming för
kontroll av de preliminära avgifterna används i ökad omfattning. I samband
därmed föreslås förlängning av tiden för den preliminära debiteringen och
inrättandet av ell sjunde uppbördstillfälle för att riksförsäkringsverket
skall hinna påföra alla de nya preliminära avgifter som föranletls av
samkörningarna. Elt samkörningsförfarande föreslås också för alt kontrollera
riktigheten av en anmälan om atl arbetsgivarens verksamhet har upphört eller
minskat. Utredningen föreslår vidare atl de slutliga avgifterna skall
kontrolleras genom en samköming av arbetsgivarregistret och
skattemyndigheternas register över kontrolluppgifter. Slutligen föreslås atl de
olika kontrollåtgärderna skall samordnas genom att ett särskilt register
upprättas.

Den närmare innebörden av utredningens förslag behandlas i
samband med redogörelsen för de olika kontrollåtgärderna.

Remissinstanserna

Av remissinstanserna tar datainspektionen, statskontoret
och kammarrätten i Stockholm upp integritetsfrågor som föranleds av de
föreslagna sambearbelningarna av dataregistren.

Datainspektionen kan, som tidigare har nämnts, inte
tillstyrka utredningens förslag. Genom sarnbearbetningar mellan myndigheters
register sker enligt datainspektionen en sammansmältning av myndigheters
verksamhetsområden och verksamhetsutövning som gör del allt svårare för den
enskilde atl förstå eller förutse var den ena myndighetens ansvarsområde slutar
och en annan myndighets börjar. Datainspektionen vill särskilt framhålla att
del inte är de åsyftade effekterna med sambearbetningarna som inte kan
accepteras, ulan det föreslagna arbetssättet.

Kammarrätten i Stockholm framhåller att en avvägning måste
ske mellan rättssäkerhetshänsyn och andra aspekter, exempelvis intresset av att
samhället inte undandras betydande penningbelopp. Varsamhet är härvid på sin
plats i syfte atl förebygga att även de laglydiga samhällsmedlemmarna känner
sin integritet hotad. I förevarande fall är fråga om register som har
upprättats på grundval av dels upplysningar som lämnas till taxeringsmyndigheterna
till ledning för den årliga taxeringen, dels uppgifter som avges till
riksförsäkringsverket för fastställande av arbetsgivaravgift. Syftet med

2 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 60

Prop.
1982/83:60 18

uppgiftsinsamlandet är enligt kammarrätten så ensartat och
de aktuella uppgifterna av sådan karaklär att kammarrätten vid en avvägning av
de motstående intressena finner sig kunna tillstyrka en samköming av register
liksom upprättandet av ett samordningsregister, allt i enlighet med vad som har
förordals av utredningen.

Statskontoret
biträder förslagel men förutsälter alt samkörningarna kompletteras med
särskilda åtgärder för att garantera säkerheten i rutinerna och möta riskerna
för otillbörligt intrång i enskildas personliga integritet. Sålunda bör enligt
statskontoret lämnas särskilda upplysningar i blanketter och broschyrer om att
kontroller sker mellan arbetsgivaravgifts- och skattesystemen och om hur
kontrollerna utförs. Statskontoret anser vidare alt de föreslagna
samkörningarna är av sådan art att de bör beslutas av regeringen, exempelvis
genom ett tillägg i 4 § skalieregisterförordningen (1980:556). Medgivandet bör
enligt statskontoret inte vara generellt ulan innehålla närmare föreskrifter om
bl.a. de uppgifter som får lämnas till riksförsäkringsverket och om ändamålet
med uppgiftslämnandet.

Överväganden

För egen del vill jag anföra följande.

Under de
senaste åren har användningen av ADB ökat på avgifts- och skatteområdena. Denna
utveckling har gjort det möjligt att effektivisera kontrollen. Samtidigt har
utnyttjandet av ADB ställt krav på skydd mol otiUbörUgt intrång i den
personliga integriteten.

Arbetsgivarregistret,
källskatteregistret och kontrolluppgiftsregistret är ADB-register. Av dessa
ingår källskatteregislret och kontrolluppgiftsregistret i det centrala skatleregistret.

I skalteregisterlagen
(1980:343) ges bestämmelser om det centrala skatteregistret. Utlämnande på ADB-medium
av uppgifter ur registret för annat ändamål än beskattning får enligt 11 § ske lill
annan myndighet endast om detta följer av lag eller förordning eller regeringen
har medgivit det. För uppgifter som inte är sekretesskyddade kan regeringen
bemyndiga datainspektionen att lämna sådant medgivande. I fråga om utlämnande
för beskattning ankommer det på den utiämnande myndigheten att la ställning, i
den mån statsmakterna inte har beslutat om uppgiftslämnandet (prop. 1979/80:146
s.48). Enligt skatteregisterlagen avses med beskattning bl.a. bestämmande av
arbetsgivaravgift.

Enligt
datalagen (1973:289) krävs vidare antingen beslut av riksdagen eller regeringen
eller, i vissa fall, ett tillstånd av dalainspektionen för att den mottagande
myndigheten skall få inrätta ett personregister på ADB-medium. Sådant beslut
eller tillstånd är en förutsättning för de samkörningar och det
samordningsregister som här har föreslagits.

Den
avvägning som måste göras mellan integriletshänsyn och intresset av
informationsutbyte genom samköming diskuterades vid tillkomsten av

Prop.
1982/83:60 19

skatleregisteriagen (prop. 1979/80:146 s. 26 och 27). I
fråga om utbyte av uppgifter mellan myndigheter och verksamhetsgrenar inom
skatteområdet var utgångspunkten att utiämnande skall ske om uppgifterna behövs
för verksamheten. Detta gällde även i fråga om uppgiftsutbyte mellan de vanliga
skallemyndigheterna och t. ex. lullmyndighelerna som administrerar bl. a.'
mervärdeskatt vid införsel. Den omständigheten alt verksamheten på
skatteområdet är uppdelad på flera myndigheter och organisatoriska enheter
borde enligl föredraganden inte lägga hinder i vägen för elt uppgiftsulbyle som
behövs för att verksamheten skall kunna bedrivas på ett rationellt sätt. Vidare
framhölls atl man i den nya taxeringsorganisationen i högre grad än tidigare
avsåg atl granska flera olika skatter och avgifter vid samma tillfälle. Vad
gällde utbyte av uppgifter i övrigt mellan skatteområdet och annat
verksamhetsområde var utgångspunkten en annan. De enskilda medborgarna borde
normall kunna utgå från att uppgifter av känslig natur som lämnas för viss
verksamhet inle används också för annan verksamhet. Mot dessa hänsyn fick vägas
dels att informationsutbyte mellan myndigheter kan minska den enskildes uppgiftslämnande
och statsförvaltningens kostnader, dels alt sådant utbyte kan möjHggöra
angelägna kontroller. Vid den inlresseawägning som således måste ske bör man inle
tillåta uppgiftsutbyte i andra fall än då intresset av utlämnandet klart bedöms
väga över risken för otillbörligt integritetsinlrång. Därvid måste man beakta
bl. a. hur pass nära de ifrågavarande verksamhetsområdena ligger varandra, i
vilken mån uppgifterna är sekretesskyddade hos den mottagande myndigheten samt
om del finns möjligheter atl i förväg underrätta de enskilda om informationsutbytet.

När del gäller arbetsgivaravgifterna vill jag erinra om
den samverkan som sker i fråga om debitering och uppbörd av avgifter.
Riksförsäkringsverket har huvudansvaret för debitering och uppbörd av
avgifterna. Fr.o.m. år 1975 har ADB-verksamheten i fråga om debitering och
uppbörd av avgifterna förts över till riksskatteverket och länsstyrelserna.
Till grund för avgiflsde-biteringen ligger arbetsgivaruppgiften, som skall
lämnas in till den lokala skattemyndigheten. Efter viss kontroll, bl.a. en
jämförelse med de kontrolluppgifter som arbetsgivaren lämnat, sänds uppgiften
till länsstyrelsen för dalaregistrering. Därefter översänds uppgiften till
riksförsäkringsverket. Avgiftsärendena handläggs således både av
riksförsäkringsverket och skaltemyndigheterna.

Jag vill också framhålla alt uppgiftslämnandet är likartat
när det gäller arbetsgivarnas skyldigheter all betala in avgifter och käUskatter.
I båda fallen är arbetsgivarna skyldiga att göra inbetalningar till det
allmänna som svarar mot storleken av utbetalda löner.

Mot bakgrund av del anförda anser jag att man bör kunna
godta samkörningar som kontrollmetod vid bestämmandet av socialavgifter. Med
hänsyn till vikten av att det allmänna inte undandras betydande penningbelopp
gör jag för egen del den avvägningen att förfarandet med samkörningar

Prop. 1982/83:60 20

bör användas i ökad omfattning.

Med undantag av förslagel om förlängning av tiden för den
preliminära debiteringen och införande av etl sjunde uppbördslillfälle
förutsätter mina överväganden inte någol ställningstagande från riksdagen, men
med hänsyn lill den centrala roll som kontrollåtgärderna har för effektiviseringen
av avgifisuppbörden vill jag i delta sammanhang även informera om de olika
kontrollförfaranden som enligl min mening bör införas. Därefter ålerkommer jag
till frågan om erforderliga författningsändringar eller andra åtgärder (avsnin
2.4.6).

I dessa frågor har jag samrått med cheferna för justitie-
och budgeidepartementen.

2.4.2 Kontroll av de preliminära avgifterna och införandet
av ett sjunde uppbördstillfälle

Nuvarande ordning

För uppbörden av de preliminära avgifterna under
utgiftsåret finns sex uppbördstillfällen med senasie betalningsdag den 18 i
envar av månaderna februari, april, juni, augusti, oktober och december. Om
riksförsäkringsverket beräknar preliminär avgift under del löpande ulgiftsårel,
skall den preUminära avgiften eriligt 19 § AVGL betalas in med lika belopp vid
de uppbördstillfällen som infaller under återstoden av året.

Erfarenheterna från de samkörningar som har gjorts visar
alt det har varit svårt att hinna debitera alla arbetsgivare nya avgifter före
utgiftsårets utgång i de fall avgifterna befunnits vara för låga.

Socialavgiftsutredningen

Utredningen föreslår, som förut har nämnts, att
förfarandet med samkörningar används i ökad omfattning. Kontrollen skall ske
genom samköming av arbetsgivarregistret och källskatteregistret två gånger om
året. Den första samkörningen skall göras under tiden februari-mars och den
andra under tiden juni-augusti och avse arbetsgivare som har löneutgifter som
uppgår till minst 3 000 kr. för år.

Utredningen föreslår vidare alt en ny arbetsgivare som är
juridisk person och som inte hunnit få ett organisationsnummer skall tilldelas
ett tillfälligt registreringsnummer för debitering av avgiften. Ansökan om
sådant tillfälligt registreringsnummer skall göras av riksförsäkringsverket hos
länsstyrelsen i det län inom vilket arbetsgivaren driver verksamhet.

Enligt utredningens bedömning behöver tiden för debitering
av preliminär avgift förlängas för alt riksförsäkringsverket skaU hinna
debitera nya avgifter för alla de arbetsgivare, vilkas avgifter visat sig vara
för låga. Utredningen föreslår sålunda att preliminär avgift skall få debiteras
till mitten av januari

Prop.
1982/83:60 21

året efter ulgiftsåret och att med anledning därav ett
sjunde uppbördstillfälle inrättas. Detta skall sammanfalla med det ordinarie uppbördslillfällel
i februari månad för löpande utgiftsår.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser, bl.a. riksförsäkringsverket,
har tillstyrkt förslaget om inrättandet av etl sjunde uppbördstillfälle.
Erfarenheten av de konlrollaktioner som företagits visar enligl verkel atl det
varit svårl alt före ulgiflsårets utgång hinna påföra de nya preliminära
avgifter som föranletls av kontrollen. Anledningen härtill är atl kontrollen -
om den skall göras i form av en någorlunda tillförlitlig jämförelse mellan löneunderlaget
för källskat-terna och avgiftsunderlaget för de preliminära avgifterna för
samma år- inte kunnat företas förrän relativt sent på året, då åtminstone två,
men helst tre, källskalteuppbörder är registrerade. Verkel påpekar vidare att
en höjning av den preliminära avgiften oftast måste föregås av skriftväxling
med arbetsgivaren.

När del gäller tidpunkterna för samkörningarna anser riksskatteverket
att dessa bör läggas någol senare än vad utredningen har föreslagit.

Länsstyrelsen i Malmöhus län. Lantbrukarnas Riksförbund
(LRF) och SHIO-Familjeföretagen har avstyrkt förslaget om införandet av ett
sjunde uppbördstillfälle. Länsstyrelsen framhåller all risken för felaktigheter
är stor i de fall arbetsgivaren i februari månad skall göra dels en inbetalning
av kvarstående avgift för tidigare utgiftsår, dels en inbetalning av preliminär
avgift för året före utgiftsåret, dels en inbetalning av preliminär avgift för utgiftsårel.
LRF anser alt tillräckliga skäl inte anförts för att belasta arbetsgivare och
uppbördsmyndigheter med ytterligare en uppbördsperiod. Den föreslagna
tidpunkten är dessutom enligt LRF illa vald med tanke på den arbetsbelastning
som berörda arbetsgivare är utsatta för i början på året. Därtill kommer enligt
LRF att den ekonomiska vinsten för det allmänna kan bedömas som relativt liten,
eftersom det, med hänsyn lill tiden för fyllnadsinbetalningar, normall handlar
om ca två månaders tidigareläggning av betalningen.

Även Svenska kommunförbundet har haft erinringar mot
förslaget i denna del. Erfarenheterna från de samkörningar som hittills har
gjorts visar enligt kommunförbundet att den korta tiden mellan besked om nya
preliminära avgifter och inbetalningen av dessa medför stora svårigheter för
kommunernas likviditetsplanering. Kommunförbundet anser del vara önskvärt atl
kommunerna kan erhålla besked om nya preliminära avgifter senast under december
månad.

Prop.
1982/83:60 22

Överväganden

Jag har, som framgått av det föregående, gjort den
bedömningen att förfarandet med samkörningar bör användas i ökad omfattning.
Som utredningen föreslagit bör samköming av arbetsgivarregistret och källskatteregistret
för kontroll av de preliminära avgifterna företas vid två tillfällen under ulgiftsårel.
Vid bedömningen av de urvalsmetoder som bör tillämpas och de tidpunkter som är
lämpliga för samkörningarna får hänsyn tas bl.a. lill tidigare erfarenheter av
kontrollerna och till befintliga resurser i kontrollarbetet. De tillämpande
myndigheterna får ta ställning till den närmare utformningen av samkörningarna.

Något sjunde uppbördslillfälle finns inte på
skatteområdet. Detta talar mot atl man, i avvaktan på en kommande samordning av
avgiftssystemet och skattesystemet, på avgiftsområdet inför ett nytt
uppbördstillfälle som sammanfaller med andra uppbördstillfällen. Därtill kommer
en risk för felaktigheter genom sammanblandning av olika avgifter som förfaller
till betalning samma dag. Dessa hänsyn får vägas mot intresset av all det
allmänna inle åsamkas betydande ränteförluster till följd av senarelagda
inbetalningar. Självfallet bör i förekommande fall nya höjda avgifter debiteras
så snart det är möjligt. Ernellertid bör beaktas alt arbetsgivaren vid
ifrågasatt höjning av den preliminära avgiften kan behöva viss tid för atl
komma in med upplysningar i ärendet. Det kan befaras att riksförsäkringsverket
efter den andra samkörningen under ulgiftsåret med nuvarande tidsgräns får
svårt atl hinna debilera nya avgifter för alla de arbetsgivare, vilkas
preliminära avgifter visat sig vara för låga.

För egen del gör jag den avvägningen att liden för den
preliminära debiteringen bör förlängas i enlighet med utredningens förslag. Det
bör vidare införas ett sjunde uppbördstillfälle med senaste betalningsdag den
18 februari året efter utgiftsåret.

2.4.3 Kontroll med anledning av att avgiftsunderlaget för
preliminär avgift satts ned

Nuvarande ordning

Den preliminära avgiften kan under vissa förulsättningar
sänkas eller höjas genom beslul om jämkning i enskilda fall. Som regel får
jämkning ske endast om skillnaden mellan den preliminära avgiften och den
beräknade slutliga avgiften utgör minst en femtedel av den preliminära
avgiftens belopp. Jämkning får dock göras även i andra fall om ändringen av den
preliminära avgiften skulle bli mera betydande eller annan särskild
omständighet föreligger.

Är 1980 behandlade riksförsäkringsverket ca 56 000
jämkningsansökningar, varav flertalet gällde sänkning av debiterade
preliminära avgifter. Det

Prop.
1982/83:60 23

helt övervägande antalet ansökningar om jämkning lämnas i
början av utgiftsåret kort tid efter del att arbetsgivaren fått räkning på den
preliminära avgiften.

Socialavgiftsutredningen

Riksförsäkringsverket har enligt utredningen inle
tillräckliga möjligheter att kontrollera de uppgifter som en arbetsgivare
lämnar i samband med en anmälan att verksamheten har ändrats eller kommer att
ändras. Detta förhållande utnyttjas av en del arbetsgivare genom atl orikliga
uppgifter lämnas som underlag för den preliminära avgiftsdebileringen.
Resultatet blir att arbetsgivaren debiteras för låg preliminär avgift eller
undgår att debiteras avgift. I den mån avgiftsundandragandet upptäcks visar det
sig ofta att arbetsgivaren är på obestånd när krav på kvarstående eller
tillkommande avgifter så småningom aktualiseras.

Utredningen hänvisar till att kvarstående avgifter under utgiflsåren
1975-1979 restfördes till ett sammanlagt belopp om 1 709 milj. kr. Av de reslförda
avgifterna kan enligt utredningen uppskattningsvis tio procent hänföras till
sådant avgiftsundandragande som nyss nämnts.

Del nu redovisade avgiftsundandragandet kan enligt
utredningen i viss utsträckning upptäckas vid samkörningar för kontroll av de
preliminära avgifterna. Ytterligare åtgärder behövs dock enligl utredningen, bl.a.
för alt ingripandet skall kunna ske tillräckligt snabbt.

Utredningen
föreslår att del preliminära avgiftsunderlaget kontrolleras för arbetsgivare
som fått den preliminära avgiften jämkad och för. vilka den preliminära
avgiften blivit bestämd genom särskild beräkning. Kontrollen skall utföras
genom samkörningar av arbetsgivarregistret och källskatteregistret till den
del det förstnämnda registret innehåller uppgifter om jämkat avgiftsunderlag
eller underlag som fastställts genom särskild beräkning av, den preliminära
avgiften. Samkörningarna skall utföras efter varje källskat-teuppbörd under
utgiftsåret. De urvalsmetoder som skall lillämpas bör enligl utredningen
bestämmas med hänsyn till bl.a. befintliga resurser. Enligl utredningen torde
antalet arbetsgivare som berörs av detta samkörningsförfarande inte komma att
överstiga 2 000.

Remissinstanserna

Riksskatteverket ifrågasätter om det är lämpligt att avsätta
en del av de knappa resurserna för alt utveckla en särskild rutin enligt
utredningens intentioner. Riksförsäkringsverket anser att förslaget bör få
lägsta prioritet.

Prop.
1982/83:60 24

Överväganden

Jag anser i likhet med utredningen att behov finns att
ingripa mot det påtalade avgiftsundandragandet. Som utredningen påpekat kan
denna typ av avgiftsundandragande, om än inte lika tidigt, upptäckas vid de
samkörningar som avses äga rum för kontroll av de preliminära avgifterna. Det
kan ifrågasättas om en särskild kontroll av nedjämkade och särskilt beräknade
avgifter behöver ske så ofta som efter varje källskatteuppbörd. Jag vill
emellertid för egen del lämna frågan öppen om det särskilda kontrollförfarandet
bör utnyttjas. De tillämpande myndigheterna får, efter en bedömning av
tillgängliga resurser, ta ställning till om skäl finns att använda det
särskilda kontrollförfarandet.

2.4.4 Kontroll av de slutliga avgifterna

Nuvarande ordning

Några samkörningar av arbetsgivarregistret och annat
register för kontroll av de slutiiga avgifterna har hittills inte företagits.

Socialavgiftsutredningen

Enligt utredningens bedömning är det önskvärt att införa
en metod varigenom de slutliga avgifterna stäms av mot ett underlag som gör del
möjligl atl kontrollera dem. Med hänsyn till att myndigheternas personal inte
torde räcka till för en utökad manuell kontroll - och någon egentlig ökning av
granskningspersonalen inte lämpligen bör ske under tiden fram till dess ett
nytt avgiftssystem skall börja tillämpas - anser utredningen att samkörningsförfarandet
bör väljas.-

Utredningen redovisar två olika metoder som kan komma till
användning. Den ena innebär att arbetsgivarregistret samkörs med källskatteregistret
och den andra att arbetsgivarregistret samkörs med kontrolluppgiftsregistrel.

Utredningen anser att en samköming av arbetsgivarregistret
med kontrolluppgiftsregistret är den bästa metoden eftersom den innebär en
jämförelse av lönesummorna i arbetsgivaruppgifterna med lönesummorna i kontrolluppgifterna
och alltså av två underlag som i princip skall överensstämma. En så fin
avstämning får man inte genom en samköming med källskatteregistret. Med hänsyn
härtill och då merkostnaderna för en samköming med kontrolluppgiftsregistret
bedöms vara små i jämförelse med det förväntade resultatet anser utredningen
att man bör välja en samköming av kontrolluppgiftsregistret och arbetsgivarregistret.

Utredningen föreslår sålunda att de slutliga avgifterna
kontrolleras genom en samköming av arbetsgivarregistret och kontrolluppgiftsregistrel.
Jämförelsen bör omfatta samtliga arbetsgivare som i kontrolluppgift redovisat
löneutgifter, inklusive naturaförmåner, med mer än 500 kr. Kontrollen bör

Prop. 1982/83:60 25

ske andra året efter utgiftsåret vid den tidpunkt som är
mest lämplig med hänsyn lill tillgänglig personal och maskintid.

Remissinstanserna

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att samkörningen bör
ske redan under våren efter utgiftsårel. Även länsstyrelserna i Malmöhus och
Västernorrlands län samt Föreningen Sveriges fögderitjänstemän anser atl
samkörningen bör ske under första året efter ulgiftsåret.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län ifrågasätter behovet av
denna samkör-ning.

Överväganden

Jag anser i likhet med utredningen och flertalet
remissinstanser att de slutliga arbetsgivaravgifterna bör kontrolleras genom en
samköming av arbetsgivarregistret och konlrolluppgiftsregistret. Vid bedömningen
av lämplig tidpunkt för samkörningen får hänsyn las till bl. a. tillgängliga
resurser i kontrollarbetet. De tillämpande myndigheterna får ta slällning lill
den närmare utformningen av samkörningen.

Jag förordar således att de slutliga arbetsgivaravgifterna
kontrolleras genom etl samkörningsförfarande i huvudsaklig överensstämmelse med
utredningens förslag.

2.4.5 Samordning av kontrollåtgärderna Socialavgifisutredningen

Redan de samkörningar som företagits under åren 1980 och
1981 visar enligl utredningen att åtgärder som vidtas i anledning av
samkörningar bör samordnas med debiteringsförfarandet i övrigt. Det har enligl
utredningen förekommit all arbetsgivare vilkas preliminära avgifter höjts
omedelbart därefter begärt jämkning och därigenom fått avgifterna sänkta. Detta
har kunnat ske därför att riksförsäkringsverket enligt utredningen f.n. inte
har uppgifter om vilka avgifter som har höjts lill följd av företagna
samkörningar tillgängliga när ansökningar om jämkning prövas. En ökad
användning av samkörningsförfarandet ställer därför enligt utredningen krav på
en samordning och registrering av de olika kontrollåtgärderna.

Utredningen föreslår att de kontrollåtgärder som
utredningen förordat i del föregående skall samordnas genom atl etl särskill
register upprättas. Detta samordningsregister skall föras datamaskinellt. Under
varje samkör-ning skall registret automatiskt tillföras uppgifter om de
arbetsgivare som väljs ut för avgiftskontroll och av vilken anledning urvalet
gjorts. Vidare skall riksförsäkringsverket efter varje avslutat kontrollärende
markera resultatet

Prop.
1982/83:60 26

av kontrollen i samordningsregistret. Slutligen skall vid
varje samköming också undersökas om de arbetsgivare som väljs ut redan finns
upptagna i registret. Om så är fallet skall där lagrade uppgifter överföras
till de arbetskort som framställs vid samkörningen.

Remissinstanserna

Riksförsäkringsverket upplyser all det redan i dagens läge
finns elt enkelt register som syftar till att upptäcka om en arbetsgivare
fastnar i kontrollen flera gånger. Om kontrollerna byggs ut på det sätt
utredningen föreslagit måste enligt verket även detta register byggas ut för
att förhindra alt arbetsgivare uppmanas att lämna uppgifter flera gånger under
året. Om etl ADB-mässigt fört register över de olika kontroUaktionerna skall
upprättas är enligt verket en resursfråga. Det är enligt verket tänkbart atl
ett register kan framställas på en något lägre nivå än den utredningen
föreslagit.

Datainspektionen påpekar att del av utredningen föreslagna
samordningsregistret är att anse som ett personregister i datalagens mening
och kräver en ansökan lill datainspektionen i vanlig ordning.

Överväganden

Jag anser i likhet med utredningen och
riksförsäkringsverket att de åtgärder som kontrollerna aktualiserar bör
samordnas. Ställning till frågan om ett särskilt samordningsregister på ADB-medium
behöver inrättas eller om ett register av annat slag är att föredra bör tas av
riksförsäkringsverket i samband med att riktlinjerna dras upp för den närmare
utformningen av samkörningarna.

Jag förordar således atl de kontrollåtgärder som har
föreslagits i det föregående samordnas i enlighet med vad jag här har anfört.

2.4.6 Erforderliga författningsändringar och andra
åtgärder

Förslagel om förlängning av tiden för den preliminära
debiteringen och införandel av ett sjunde uppbördstillfälle föranleder som jag
tidigare angivit ändring i AVGL.

Förslagen i övrigt, som rör kontrollförfarandet, kräver
inte några lagändringar. Jag har för avsikt att senare föreslå regeringen all
fatta de beslut som erfordras för den utvidgade kontrollen.

Som statskontoret framhållit bör information lämnas i
blanketter och broschyrer om att uppgifter kan lämnas från skatteregislren för
kontroll av arbetsgivaravgifter.

Prop.
1982/83:60 27

2.5 Påföljder m.m.

Nuvarande ordning

I AVGL finns regler om avgiftstillägg och
förseningsavgift.

Reglerna om avgiftstillägg är tillämpliga då en
arbetsgivare lämnat oriktig uppgift i arbetsgivaruppgiften eller annat
skriftligt meddelande som ligger till grund för beräkning av avgiftsunderlaget
för den slutliga avgiften. De avser däremot inte fall då en arbetsgivare lämnar
oriktig uppgift om sina löneutgifter i anmälan om nystartad eller utökad
verksamhet och inle heller då en arbetsgivare underlåter atl anmäla nystartad
eller utökad verksamhel.

Reglerna om förseningsavgift gäller endast det fallet atl
en arbetsgivare underlåter atl inom föreskriven tid avlämna arbetsgivaruppgift.
De tillämpas inte då arbetsgivare underlåter att inom föreskriven tid anmäla
nystartad eller utökad verksamhet.

För de nu angivna fallen finns inte heller någon straffrätlslig
påföljd i AVGL.

En straffrättslig påföljd enligt AVGL föreskrivs endasi i
fråga om skyldighet att vid arbetsgivaruppgift foga ett exemplar av uppgift som
avses i 3 § lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring, dvs. en kontrolluppgift för beräkningen
av pensionsgrundande inkomst. Enligt 34 § kan arbetsgivare vid uppsåtiig eller
grov oaklsam Underlätelse dömas till böter. I ringa fall skall dock
arbetsgivaren inte dömas till ansvar.

Skattebrottslagen (1971:69) gäller enligt 1 § även i fråga
om arbetsgivaravgifter enligt lagen om socialavgifter. De centrala brotten i skaltebroltslagen
är skattebedrägeri och vårdslös skalleuppgift.

Skattebrottslagen har tillämpning pä avgiftsområdet i
fråga om en arbetsgivares skyldighet enligt 5 § AVGL att lämna uppgift (arbetsgivaruppgift)
lill ledning för beräkning av avgiftsunderlaget. Om arbetsgivaren underlåter
att fullgöra sin skyldighet i detta hänseende, kan han dömas för
skattebedrägeri eller vårdslös skatteuppgift.

Skattebrott
begångna av arbetsgivare inom avgiftssystemet anmäls sällan till åtal. När det
sker, är del huvudsakligen fråga om brott som upptäcks vid s. k. integrerade
revisioner som omfaltar flera slags skatter och avgifter och som utförs av personal
vid länsstyrelsen eller den lokala skaltemyndigheten. Den anmälan som då görs omfaltar
även brott begångna av arbetsgivaren inom inkomslskattesyslemel och mervärdeskattesystemel.
Skattebrott som begåtts endast inom avgiftssystemet anmäls till ålal av
riksförsäkringsverket. Det finns dock inte någon i författning föreskriven
skyldighet för verket alt anmäla skattebrott till ålal.

Prop.
1982/83:60 28

Socialavgiftsutredningen

Utredningen konstaterar att arbetsgivarnas skyldigheter
inom avgiftssystemet endast delvis är förenade med påföljder. Bl.a. finns
ingen administrativ påföljd vid underlåten anmälan av nystartad verksamhet
eller av utvidgad verksamhet. Inle heller är någon sådan påföljd förenad med
alt någon lämnar oriktiga uppgifter i en preliminär arbetsgivaruppgift som
riksförsäkringsverket infordrar eller i en ansökan om jämkning av preliminär
avgift som arbetsgivaren självmant ger in. I vilken mån skaltebrottslagen är
tillämplig i dessa fall synes tveksamt. I vart fall torde lagen enligt
utredningen hittills knappast ha tillämpats i sådana fall.

Angivna
förhållanden har enligt utredningen utnyttjats av vissa arbetsgivare. Vid en
samköming av källskatteregislret och arbetsgivarregistret år 1981 upptäcktes ca
7 500 arbetsgivare som underlåtit anmälan till riksförsäkringsverket. Detta
antal bör jämföras med del genomsniltiiga antalet nyregistrerade arbetsgivare
under senare år som är ca 40 000. Resultatet innebär att ca 15 % av de
arbetsgivare som är skyldiga atl anmäla ny verksamhet underlåter del.

Utredningen diskuterar två slags påföljdssystem som f.n.
finns på det fiskala området. Det ena mnefattar adminislrativa avgifter som är
avsedda att tillämpas i fall där förseelsen inte kan anses vara alltför
allvarlig men som i stället skall träffa flertalet som gör sig skyldiga till
förseelsen. Exempel härpå är skattetilläggen enligt taxeringslagen (1956:623) m.fl.
författningar. Skattetilläggen infördes med verkan fr.o.m. år 1971.
Avgiftstilläggen enligl AVGL, vilka infördes år 1972 för vissa fall av oriktig
uppgift från arbetsgivare, är av liknande art. Dessa påföljder handhas av
skatte- och avgiftsmyndighelerna och förvaltningsdomstolarna. Det andra slaget
av påföljder hänförs till straffrätten och är avsett för ett mindre antal fall
av mera allvarlig art (straffrättsligapåföljder). Hit räknas främst påföljder
enligt skaltebrottslagen och de kompletterande straffbestämmelser som finns i
vissa skatte- och avgiflsförfattningar. Dessa påföljder förutsätter åtal och lagföring
vid allmän domstol.

Utredningen framhåller atl införandel av adminislrativa
avgifter pä olika områden erfarenhetsmässigt medfört en påtaglig förbättring i
fråga om fullgörandet av de skyldigheter som påföljderna anknyter till.
Utredningen har den principiella uppfattningen atl avgiftspåföljder av
administrativ natur bör komma lill ökad användning inom systemet för
socialavgifter. Med hänsyn bl.a. till att frågan kommer att tas upp i ett
större sammanhang av skatletilläggsutredningen (Fi 1975:06) avstår dock socialavgifisutredningen
från att nu lägga fram ett eget förslag.

I fråga om de straffrättsliga påföljderna framhåller
utredningen all en utvidgad tillämpning av skaltebrottslagen inom systemet för
arbetsgivaravgifter förutsälter ingående överväganden. Dessa bör lämpligen
göras i samband med den översyn av straffbestämmelserna på de olika uppbördsområdena
som f.n. görs inom brottsförebyggande rådet. Utredningen tar nu

Prop.
1982/83:60 29

upp endasi frågan om behovet av en straffrätlslig
bestämmelse i AVGL. Enligt utredningen behövs en sådan straffbestämmelse för
all ge eftertryck åt arbetsgivarens skyldighet att anmäla nystartad eller
utvidgad verksamhet.

Utredningen
föreslår all i AVGL införs en bestämmelse om bötesstraff för arbetsgivare som uppsåtligen
eller av grov oaklsamhet till myndighet lämnar oriktig uppgift om förhållande,
som har betydelse för hans skyldighet att erlägga arbetsgivaravgift eller
preliminär avgift eller underlåter alt lämna föreskriven uppgift av sådant
slag. Bestämmelsen bör enligt utredningen tas in i en ny 34 a § i AVGL.

Utredningen föreslår vidare att ordningen för anmälan till
åtal regleras efter mönster av vad som redan tillämpas inom
beskattningsområdet. Enligt utredningen bör riksförsäkringsverket åläggas
skyldighet atl anmäla sådana förfaranden inom avgiftssystemet som kan
misslänkas böra föranleda straffpåföljd. Det bör vidare åligga den lokala
skattemyndigheten och sjömansskallekonloret alt lämna upplysningar som kan ha
betydelse för anmälningsskyldigheten. Föreskrifter i dessa hänseenden kan
enligt utredningen ges av regeringen i administrativ ordning. Den nu
föreslagna anmälningsskyldigheten avses inle påverka den möjlighel lill anmälan
som f.n. finns för skattechef.

Remissinstanserna

Flertalet remissinslanser tillstyrker utredningens
förslag. Landsorganisationen i Sverige (LO) delar utredningens uppfattning all
administrativa avgifter medför en påtaglig förbättring i frågan om fullgörande
av de skyldigheter avgifterna anknyter till. LO anser, lill skillnad från
utredningen, att administrativa avgifter omgående bör komma till ökad
användning. Utöver den av utredningen föreslagna kriminaliseringen av vissa
förfaranden anser LO att utebliven betalning av arbetsgivaravgift skall
kriminaliseras i likhet med vad som gäller för innehållen källskatt enligt
uppbördslagen.

Riksförsäkringsverket avstyrker utredningens förslag i
denna del. Enligl verkel skulle elt genomförande av förslaget ställa så stora
krav på avgiflsbyråns personal i fråga om att bedöma om rekvisilen uppsåt och
grov oaktsamhet är uppfyllda att en relativt kostsam utbildningsinsats skulle
bli erforderlig.

LRF anser alt man inte bör föregripa det pågående
utredningsarbetet om administrativa och straffrättsliga påföljder genom atl
införa en särbestämmelse om bötesstraff i AVGL. Vidare ifrågasätter LRF om
bestämmelsen kan få sådan praktisk betydelse att del finns skäl alt för någol
enstaka år lagstifta i frågan. Kooperativa förbundet ifrågasätter det lämpliga
i alt föregripa den översyn som sker inom det brottsförebyggande rådet.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser alt del bör ankomma
på länsstyrelsernas uppbördsenheter alt anmäla sådana förfaranden inom
avgiftssystemet som kan misstänkas föranleda straffpåföljd.

Prop.
1982/83:60 30

Överväganden

Jag delar utredningens principiella uppfattning atl
administrativa avgifter bör komma till ökad användning inom systemet för
socialavgifter. En sådan ordning Ugger helt inom ramen för de principer som
riksdagen nyUgen har slagit fast när del gäller användningen av
sanktionsavgifter (se prop. 1981/82:142, JuU 53). Elt införande av nya
administrativa avgifter kräver, med hänsyn lill det stora antalet avgiftspåföringar
som kan bU aktuella, förberedelselid hos myndigheterna för utbildning samt för
utarbetande av arbetsrutiner och blanketter. Som framgått av den tidigare
redogörelsen behandlar skatletilläggsutredningen frågan om administrativa
avgifter inom hela skatte- och avgiftsområdet. Utredningen beräknas inom kort
slutföra sitt arbete. Mol bakgrund härav bör förslag inte nu läggas om en
särreglering inom avgiftsområdet.

Jag delar den uppfattning som förts fram av LO att det bör
införas straffrättsliga påföljder för utebliven betalning av
arbetsgivaravgifter. Frågan om en sådan lagstiftning övervägs emeUertid även
den i annan ordning.

Det förslag till straffbestämmelse som utredningen har lagl
fram syftar till att ge eftertryck åt arbetsgivarnas skyldigheter att anmäla
nystartad eller mönster av vad som nu gäller enligl 79 § uppbördslagen. En
bestämmelse av denna innebörd torde komma att behövas även i ett nytt
avgiftssystem. Jag anser i likhet med utredningen alt det finns ett behov av päföljdsbestämmelsen
även för liden till dess det nya avgiftssystemet kan börja tillämpas.

I fråga om åtalsanmälan anser jag att
riksförsäkringsverket, som har huvudansvaret för debitering och uppbörd av
arbetsgivaravgifter, även bör ha skyldighet alt anmäla sådana förfaranden som
kan misstänkas föranleda straffpåföljd. Ordningen för åtalsanmälan bör regleras
i enlighet med utredningens förslag. Föreskrifter i dessa hänseenden kan ges av
regeringen i administrativ ordning. Som utredningen framhållit bör den
föreslagna anmälningsskyldigheten inte påverka den möjlighet till anmälan som f.n.
finns för skattechef.

2.6 Intäkter och kostnader m.m.

Socialavgifisutredningen

Utredningen har angett beräknade effekter i fråga om
kostnader och intäkter av de åtgärder utredningen föreslagit. Utredningen
framhåller att en del av beräkningarna - särskill i fråga om intäkterna - måste
bygga på uppskattningar och därför rymmer en betydande osäkerhet. Beräkningarna
grundas på att de föreslagna åtgärderna genomförs fr .o .m'. den 1 januari 1983
och att ett helt nytt system börjar tillämpas den 1 januari 1985.

Utredningen har beräknat höjningen av de preliminära
avgifterna under

Prop. 1982/83:60 31

utgiftsårel till sammanlagt ca 1 800 milj. kr. Därigenom
beräknar utredningen alt det allmänna tillförs en årlig räntevinst med ca 180
milj. kr. genom tidigarelagda inbetalningar. Dessutom beräknas intäkterna av
höjda slutliga arbetsgivaravgifter uppgå till ca 80 milj kr. årligen.

I en
sammanfattande kostnads- och intäktskalkyl uppskattas de av utredningen
föreslagna åtgärderna tillföra det allmänna ett nettotillskott för åren
1983-1985 på totalt ca 565 milj. kr. genom ökade slutliga avgifter och genom
räntevinster till följd av tidigarelagda inbetalningar. I fråga om de intäkter
och kostnader som utredningen beräknat för de olika åtgärderna hänvisas till
betänkandet (Ds S 1982:3);

Remissinstanserna

Några remissinstanser, bl.a. riksrevisionsverket, anser atl
kostnaderna för de lokala skattemyndigheternas handläggning av de föreslagna
kontrollerna borde ha beaktats. Statskontoret framhåller atl utredningens
kalkyler bör följas upp och eventuella avvikelser redovisas och analyseras.
Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) anför all det finns anledning alt se
över såväl utredningens kalkyler över de beräknade intäkterna som de resurser
som erfordras för att utredningens förslag skall kunna genomföras.

Riksförsäkringsverket
anser det vara ett oeftergivligt krav för ett genomförande av utredningens
förslag alt riksskatteverket får möjlighet ätt modifiera nuvarande ADB-system
och utarbeta nya system. Riksförsäkringsverket anser för verkets egen del att
förslagen kan genomföras endast under förutsättning att verkets avgiftsbyrå kan
disponera erforderliga personalresurser.

Riksskatteverket bedömer för verkels egen del
resursbehovet för alt genomföra de åtgärder som verket tillstyrkt till två
manår för systemering och programmering. För detta arbete måste enligl verket
erhållas särskilda medel.

Flera andra remissinstanser har berört resursfrågor för de
tillämpande myndigheterna.

Överväganden

Jag anser för egen del atl de beräkningar som utredningen
gjort över kostnader och intäkter i huvudsak kan ligga till grund för en
bedömning av de föreslagna åtgärdernas effekter. Som utredningen framhåller rymmer
beräkningarna en betydande osäkerhet till följd av att dessa, särskill i fråga
om intäkterna, måste bygga på uppskattningar. De ändringar i förhållande till
utredningens förslag som jag har förordat i det föregående påverkar självfallet
kostnader och intäkter som direkt hänför sig till berörda delar av förslaget
men torde inte i någon slörre utsträckning påverka totalulfallet.

Prop. 1982/83:60 32

Frågan om resursbehovet för de tillämpande myndigheterna får
bedömas i anslutning lill pågående budgetprövning: Jag anser ätt lagändringarna
bör träda i kraft den 1 januari 1983.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
socialdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1959:552)
om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.

Denna lag är av den karaktär att den faller inom området
för lagrådets granskning enligt 2 kap. 1 § regeringsformen. De föreslagna
ändringarna rör emellertid mindre ingripande åtgärder som är avsedda atl lillämpas
i avvaktan på att ell helt nytt syslem för debitering och uppbörd av
arbetsgivaravgifter kan införas. Den nuvarande lagen har inte granskats av
lagrådet. Med hänsyn härtill anser jag att lagrådets hörande kan underlåtas i
detta ärende.

4 Specialmotivering

AVGL präglas av elt ålderdomligt språk. En språklig
översyn av lagen bör lämpligen göras i samband med införandel av ett helt nytt
system för debiteringen och uppbörden. Den nuvarande lagtexten har nu
reviderats språkligt endasi på de punkter där materiella ändringar har
föranlett det.

19 §

I denna paragraf finns bestämmelser om debitering av den
preliminära avgiften. Den skall debiteras i en gemensam post och fördelas på
sex uppbördstillfällen. Om det sker debitering under utgiftsåret, skall
avgiften fördelas på de uppbördslillfällen som infaller under återstoden av
året. Det sista uppbördstillfället under utgiftsårel är december månad med senasie
betalningsdag den 18. Den preliminära avgiften måste enligt nuvarande ordning i
praktiken ha debiterats senast i november utgiftsåret, eftersom arbetsgivaren
bör få räkningen på avgiften viss tid före senaste betalningsdag.

Som framgår av den allmänna motiveringen föreslås att
liden för preliminär debitering förlängs lill den 15 januari året efter
utgiftsåret och att ett sjunde uppbördstillfälle inrättas. Av praktiska skäl
sammanfaller del sjunde uppbördslillfällel med del första uppbördslillfällel
för ulgiftsåret närmast efter del år som avgiften avser. Det nya uppbördslillfällel
är avsett atl användas endast om debitering sker efter november månads utgång utgiftsårel.

Prop. 1982/83:60 33

Att liden för den preliminära debiteringen förlängs till
den 15 januari året efter utgiftsårel får även ses mot bakgrund av ändringarna
i 21 och 23 §§. En anmälan om nystartad eller utvidgad verksamhet kan i vissa
fall komma alt inges kort före utgiftsårets utgång. I sådana fall behöver
riksförsäkringsverket ha viss lid för att hinna debitera nya eller höjda
avgifter.

Utredningen har prövat i vilken mån etl sjunde
uppbördstillfälle bör påverka bestämmelsen i 24 a § AVGL om beräkning av ränta
på överskjutande avgift. I tredje stycket nämnda paragraf föreskrivs att sådan
ränla skall beräknas för en lid av fjorton månader. På inte debiterad
preliminär avgift som betalats efter den 18 december under utgiftsåret utgår
dock ränta för en beräknad lid av åtta månader. Utredningen har gjort den
bedömningen alt 24 a § AVGL inle behöver ändras.

Kammarrätten i Stockholm anser alt 24 a § AVGL bör ändras
så all ränta utgår för en lid av åtta månader på preliminär avgift som efter
debitering har erlagts vid det sjunde uppbördstillfället.

För egen del vill jag erinra om att riksförsäkringsverket
måste göra en särskild utredning innan verket debiterar preliminär avgift till
del sjunde uppbördstillfället. Den beräkning av avgiften som då gjorts torde
vara så tillförUtiig atl det inle finns något alt invända mot alt- i de fall
överskjutande avgift undantagsvis uppkommer - tillgodoräkna arbetsgivaren ränta
för en tid av fjorton månader. Jag anser därför i likhet med utredningen att
det inte behövs någon ändring av 24 a § AVGL.

21 §

Ändringen i andra stycket föranleds av att en höjning av
den preliminära avgiften skall kunna ske lill den 15 januari året efter
utgiftsåret.

23 §

Första stycket behandlar en nybliven arbetsgivares uppgiflsskyldighet.
Som framgår av den allmänna motiveringen bör klara och entydiga bestämmelser
införas om en sådan skyldighet. Det föreslås sålunda att en oregistrerad
arbetsgivare skall lämna uppgifter lill riksförsäkringsverket om sina beräknade
löneutgifter då hans löneutgifter räknat från årels början, sammanlagt har uppgått
till minst 5 000 kr.

Det nya andra stycket behandlar uppgiftsskyldighelen för
utvidgad verksamhet. Bestämmelsen har konstruerats så all anmälningsskyldighet
inträder när de fakliska löneutgifterna med mer än 50 000 kr. överskrider
avgiftsunderlaget enligt den preliminära debiteringen. I praktiken är ett
andelstal inbyggt i denna regel, eftersom uppgiftsskyldigheten inte omfattar de
lönesummor som utbetalats i december månad utgiftsårel.

Uppgiftsskyldigheten enligt första eller andra stycket
skall fullgöras senast vid utgången av månaden efter den då gränsbeloppet
passerats.

3 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 60

Prop.
1982/83:60 34

I
det nya tredje stycket ges föreskrifter om sättet för fullgörandet av denna skyldighet.

34
a §

Som
framgår av den allmänna motiveringen föreslås en ny påföljdsbestämmelse bli
införd i AVGL. Bestämmelsen är avsedd att sanktionera arbetsgivarens skyldighet
att anmäla nystartad eller utvidgad verksamhet. Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet underlåter att fullgöra sin skyldighet i dessa hänseenden kan
enligt den föreslagna bestämmelsen dömas till böter. Bestämmelsen blir dock
inte aktuell om gärningen är belagd med straff i skaltebrottslagen. I ringa
fall skall inle dömas till ansvar.

Bestämmelsen
har i avbidan på socialavgiftsutredningens slutiiga förslag utformats efter
mönster av vad som nu gäller enligt 79 § uppbördslagen.

Av
2 kap. 10 § regeringsformen följer att bestämmelsen kan tillämpas endasi i fråga
om gärningar som har begåtts efter ikraftträdandet.

5 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

att
antaga förslaget till lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.

6 Beslut

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga del förslag som föredraganden har
lagt fram.

Prop.
1982/83:60 35

Bilaga 1

Socialavgiftsutredningens redogörelse för gällande
bestämmelser i socialavgiftssystemet (Ds S 1982:3)

3 Nuvarande ordning i huvuddrag 3.1 Socialavgiftssystemet 3.1.1
Inledning

Den allmänna försäkringen m. m. finansieras genom avgifter
från arbetsgivare (arbetsgivaravgifter) och avgifter från dem som är försäkrade
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och har inkomst av annat
förvärvsarbete än anställning (egenavgifter). Även staten och kommunerna bidrar
till finansieringen. Bestämmelser om arbetsgivaravgifter och egenavgifter
finns främst i lagen (1981:691) om socialavgifter. Arbetsgivaravgifterna
debileras och uppbärs enligl lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter
enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, AVGL. Avgifterna beräknas och
debiteras av riksförsäkringsverket, RFV. Egenavgifterna debiteras och uppbärs
som skatt enligt bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) UBL. Lokal
skattemyndighet debilerar avgift i samband med debiteringen av preliminär B-skatt.
Även den slutliga debiteringen ombesörjs av lokal skattemyndighet.

De arbetsgivaravgifter som slaten skall betala beräknas
och redovisas enligt föreskrifterna i kungörelsen (1969:412) om uppbörd av
vissa arbetsgivaravgifter från staten.

De avgifter och procentsatser som gäller för år 1982
framgår av följande uppställning.

Avgiftsslag Arbets- Egenav-

givar- gift

avgift

10,50

10,50

8,45

8,45

9,40

9,40

0,50

0,50

2,20

2,20

0,60

0,60

0,80

-

0,155

-

0,25

-

0,20

-

0,80

-

Sjukförsäkringsavgift

Folkpensionsavgift

Tilläggspensionsavgift

Delpensionsavgift

Barnomsorgsavgift

Arbetsskadeavgift'

Arbetsmarknadsavgift

Arbetarskyddsavgift

Vuxenutbildningsavgift

Lönegarantiavgift

Sjömanspensionsavgift

' Staten betalar inte arbetsskadeavgift.

Eriäggs
endast för sjömansskattepliktig personal.

Prop.
1982/83:60 36

3.1.2 Arbetsgivaravgifter

3.1.2.1 Debitering och uppbörd Allmänt

Förfarandet vid debitering och uppbörd av
arbetsgivaravgifter är likartat det som gäller för debitering och uppbörd av
preliminär B-skatt. Sålunda förekommer debitering av preliminär avgift, av
slutlig avgift och av tillkommande avgift. Förfarandet bygger på att preliminär
avgift utgår under det kalenderår, under vilket lön utbetalas, och att slutlig
avgift fastställs på grundval av en redovisning som arbetsgivaren lämnar efter
årets utgång (arbetsgivaruppgift, AU).

Förfarandet sträcker sig över tre år, utgiftsåret,
debiteringsåret och regleringsåret. Utgiftsåret är det år för vilket
avgiftsunderlag skall bestämmas och preliminär avgift erläggas.
Debiteringsåret är året näst efter utgiftsåret. Under detta år fastställs
slutlig avgift. Regleringsåret är andra året efter utgiftsårel.

år 1 - utgiftsåret år 2 - debiteringsåret år 3 - regleringsåret

18/2 18/6 18/10 18/2

25/1 18/4 18/8 18/12 31/1 30/4 15/1 18/4

\ \ \ \ \ \ \ I \ \ \ \ \ \

prel 6 st uppbördsterminer AU fyllnads- slutl kvarst

deb inbetalning deb avg

återbet av överskjutande avg

Arbetsgivares anmälningsskyldighet, preliminär avgift

Arbetsgivare är skyldig att snarast anmäla till RFV om
löneutgifterna överstiger, eller kan beräknas komma att överstiga 5 000 kr.
Samma anmälningsskyldighet gäller för arbetsgivare med pågående verksamhet som
utvidgas.

Arbetsgivare betalar under utgiftsåret preliminär avgift i
avräkning på slutlig avgift. Avgiften beräknas och debiteras av RFV.

Den preliminära avgiften kan beräknas antingen enligt en schablonmelod
eller enligt särskild beräkning.

Schablonberäkningen förutsätter att arbetsgivaren har
debiterats slutlig avgift under året före det år preliminär avgift skall
betalas. Den preliminära avgiften beräknas i så fall med ledning av den arbetsgivaruppgift
som ligger till grund för debiteringen av den slutliga avgiften. Denna uppgift
avser ulgiftsåret två år tillbaka i tiden. Vid bestämmandet av den preliminära
avgiften skall hänsyn tas till ändringar i de procentsatser för avgifternas
beräkning som kan ha ägt rum och andra ändringar av betydelse. Hänsyn skall också
tas till mera betydande ändringar av avgiftsunderlaget som kan

Prop.
1982/83:60 37

antas komma atl ske till följd av den allmänna
löneutvecklingen. Regeringen beslutar årligen i detta hänseende.

Har slutlig avgift inte påförts arbetsgivaren året före
del år då den preliminära avgiften skall betalas skall särskild beräkning av
den preliminära avgiften göras. I dessa fall skall avgiften beräknas lill
belopp som så nära som möjligt kan komma att motsvara den slutiiga avgiften.

Särskild
beräkning av preliminär avgift skall också göras om det kan antas atl den
slutliga avgiften för utgiftsårel kommer att avvika från den slutiiga avgift
som fastställts året före med minsten femtedel av denna avgift. Särskild
beräkning kan även ske om skillnaden mellan annars utgående preliminär avgift
och påräknelig slutlig avgift skulle bli mer betydande eller annan särskild
omständighet föreligger.

RFV får anmana en arbetsgivare att lämna uppgifter för
beräkning av den preliminära avgiften. Lämnas inte begärda uppgifter, får den
preliminära avgiften uppskattas efter vad som finnes skäligt med hänsyn till
föreliggande omständigheter såsom verksamhetens art och omfattning.

Debiterad preliminär avgift kan jämkas till lägre eller
högre belopp om den därigenom kan komma att bättre motsvara den beräknade
slutliga avgiften. Som regel får jämkning dock inte ske om inle skillnaden
mellan den preliminära och den slutliga avgiften utgör minst en femtedel av den
preliminära avgiftens belopp. Jämkning kan dock göras även i andra fall om
ändringen av den preliminära avgiften skulle bli mera betydande eller annan
särskild omständighet föreligger.

RFV debiterar arbetsgivaren den preliminära avgiften i en
gemensam post. Avgiften skall betalas in med lika belopp senast den 18 i envar
av årets månader med jämnt ordningsnummer som infaller efter debileringen och
fram till årets slut. Fyllnadsinbetalning av preliminär avgift får ske intill
den 30 april året efter ulgiftsåret.

Arbetsgivaruppgift och fastställande av avgiftsunderlag

Arbetsgivare, som under ett år utgett lön till någon hos
honom anställd arbetstagare med minst 500 kr. skall, före utgången av januari
månad året därpå, utan anmaning lämna arbetsgivaruppgift. Uppgiften skall
avlämnas i två exemplar till den lokala skattemyndigheten.

Arbetsgivaruppgift skall dessutom lämnas av var och en som
under utgiftsåret utgett ersättning om minst 500 kr., dels för arbete som någon
-icke rörelseidkare - utfört ulan alt vara anställd (uppdragstagare) dels för
arbete som någon som bedriver yrkesmässig förvärvsverksamhet (rörelseidkare)
utfört och överenskommelse träffats mellan parterna om att ersättningen skall
likställas med anställningsinkomst s. k. likställighetsavtal.

Arbetsgivaruppgift lämnas enligt två alternativ, ett för
arbetsgivare med högsl tio anställda och etl för arbetsgivare med mer än tio
anställda.

Har arbetsgivaruppgift inte avlämnats eller kan, på grund
av brister i sådan

Prop.
1982/83:60 38

uppgift, avgiftsunderlag inte tillföriitligen beräknas,
uppskattas avgiftsunderlaget av RFV efter vad med hänsyn till föreliggande
omständigheter såsom verksamhetens art och omfattning finnes skäligt.

Har i arbetsgivaruppgift lämnats oriktigt meddelande och
har detta föranlett att avgiftsunderlag inte blivit bestämt eller blivit
bestämt till för lågt belopp, bestämmer RFV det avgiftsunderlag som
undandragils. Detta sker emellertid inte om vad som undandragits är att anse
som ringa.

Beräkning av avgiftsunderlag

Arbetsgivaravgift beräknas på summan av kontantlöner och
naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil som arbetsgivare utgett under
året till anställda. Delsamma gäller ersättning till uppdragstagare för vilka
inkomsten inte utgör inkomst av rörelse eller jordbruk eller om parterna
överenskommit att ersättningen skall anses som anställningsinkomst.

Det belopp (avgiftsunderlag) på vilket arbetsgivaravgifter
skall beräknas överensstämmer inte helt med arbetsgivarens totala
lönekostnader. Vid bestämmande av avgiftsunderlag skall sålunda bortses från ersätlning
till en anställd som under året inle uppgått till 500 kr. Vidare skall bortses
från ersättning till arbetstagare som vid årets ingång fylll 65 år och från ersätlning
till arbetstagare vid sjukdom eller föräldraledighet i de fall arbetsgivaren
betalar sjuklön och erhåller motsvarande belopp från försäkringskassan, s. k. arbelsgivarinträde.
I avgiftsunderlaget skall inte heller ingå ersätlning som motsvarar kostnader i
arbetet som arbetstagaren haft att täcka med ersättningen, s. k.
kostnadsavdrag.

Slutlig avgift

Sedan RFV under senare delen av debileringsårel bestämt
avgiftsunderlag beräknas den arbetsgivaravgift som skall debiteras
arbetsgivaren i form av slutlig avgift. RFV ansvarar för beräkningen och
debiteringen som utförs maskinellt. Räkning på slutlig avgift sänds ul till
arbetsgivaren senast den 15 januari andra året efter utgiftsårel.

Slutlig avgift debiteras på särskild räkning. Från den
slutliga avgiften dras det belopp som arbetsgivaren debiterats som preliminär
avgift och fyllnads-inbetalda belopp. Vad som återstår att betala utgör
kvarstående avgift. Skulle den preliminära avgiften översliga den slutliga avgiften
betalas överskottet tillbaka till arbetsgivaren.

Kvarstående, överskjutande och tillkommande avgift

Avgiftsbelopp som återstår alt betala sedan preliminär
avgift avräknats från slutlig avgift (kvarstående avgift) skall betalas med
lika belopp senast den 18 i vardera av månaderna februari och april under andra
året efter

Prop. 1982/83:60 39

utgiftsårel. Kvarstående avgift om högst 500 kr., skall
dock betalas i februari. Kvarstående avgift under 25 kr. påförs inte.

På kvarstående avgift skall arbetsgivaren betala särskild
avgift. Den särskilda avgiften beräknas efter varierande procentsats beroende
på den kvarstående avgiftens storlek. Särskild avgift under 100 kr. påförs
inte. Den särskilda avgiften framgår av följande tabell.

Kvarstående 0-999 1 000-5 099 5 100-30 099 30
100-

avgift

Särskild O % 10 % 12 % 15 %

avgift

Överstiger erlagd preliminär avgift den slutiiga avgiften
skall RFV ombesörja återbetalning av den överskjutande avgiften jämte ränta.

Höjning av debitering sedan den årliga debiteringen
avslutats medför att tillkommande avgift skall beräknas. På tiUkommande avgift
skall arbetsgivare erlägga respilränia.

Anstånd med betalning av påfört avgiftsbelopp kan i vissa
fall medges av RFV. '

,3.1.2.2 Påföljder

Bestämmelser om påföljder för arbetsgivare som inte
fullgör sina skyldigheter i fråga om arbetsgivaruppgift finns i skaltebrottslagen
(1971:69) och i AVGL.

Enligl skattebrottslagen kan den som till ledning för RVF:s
beslut i fråga om avgift uppsåtligen avger handling med oriktig uppgift och
därigenom föranleder alt avgift påförs med för lågt belopp eller tillgodoräknas
med för högt belopp dömas till fängelse. Samma påföljd kan ådömas den som med
avsikt atl avgift skall påföras med för lågt belopp, underlåter att lämna arbetsgivaruppgift
och därigenom föranleder att ett för lågt belopp påförs honom eller den han
företräder. Den som lill ledning för avgiftsbeslut av grov oaktsamhel avger
handling med oriklig uppgift och därigenom föranleder fara för att avgift
påförs med för lågt belopp eUer tillgodoräknas med för högt belopp kan om
gärningen rör betydande belopp dömas lill böter eller fängelse.

Enligl AVGL skall en arbetsgivare, som i arbetsgivaruppgift
eller annat skriftligt meddelande till ledning för beräkning av avgiftsunderlag
lämnat uppgift som befinnes oriktig, påföras avgiftstillägg med 20 procent av
den arbetsgivaravgift, som inte skulle ha påförts om den oriktiga uppgiften
godtagits. Avgiftstillägg skall också påföras, då man genom uppskattning
frångår en arbetsgivaruppgift. Della gäller även för det fall avgiftsunderlag
helt bestäms genom uppskattning. Beslut om sådant avgiftstillägg skall

Prop.
1982/83:60 40

undanröjas av myndigheten, om arbetsgivaruppgift lämnas
senast inom tre veckor från den dag arbetsgivaren tagit del av beslutet.

Avgiftstillägg påförs inle om arbetsgivare frivilligt
rättar oriktig uppgift och inte heller om avvikelse innebär rättelse av
uppenbar felräkning eller misskrivning.

Arbetsgivare, som är skyldig atl utan anmaning lämna arbetsgivaruppgift
men som inte lämnar uppgiften inom föreskriven tid, påförs förseningsavgift med
fem procent av den fastställda slutliga eller tillkommande avgiften. Högsta
förseningsavgift är 300 kr. Om arbetsgivaren har anrnanats att lämna uppgift
och inte efterkommit anmaningen, utgår dubbel förseningsavgift med lägst 100
och högsl 600 kr.

Avgiftstillägg och förseningsavgift kan efterges om
felaktigheten eller underlåtenheten kan anses ursäktlig på grund av
arbetsgivarens ålder, sjukdom, bristande erfarenhel eller därmed jämförbart
förhållande. Detsamma kan gälla om felaktigheten eller underlåtenheten
framstår som ursäktlig på grund av den orikliga uppgiftens beskaffenhet eller
annan särskild omständighet. Eftergift kan också medges om det belopp som kunde
ha undanhållits är alt anse som ringa.

Avgift som inte betalas inom föreskriven tid skall av RFV
anmälas för indrivning. På ej inbetalt belopp skall beräknas restavgift med
fyra öre per krona. I fråga om restavgift, indrivning och redovisning av restförd
avgift, avkortning och avskrivning av avgift saml upprättande av balanslängd
gäller bestämmelser i UBL och föreskrifter till denna lag.

Om särskilda skäl föreligger kan arbetsgivare efter
ansökan hos RFV bli befriad från restavgift eller få den nedsatt.

3.1.2.3 Rättelse och besvär.

Enligt AVGL har en arbetsgivare, som påförts
arbetsgivaravgift obehörigen, möjUghel att söka rättelse hos RFV. Ansökan
härom skall ske inom ett år efter det arbetsgivaren erhållit vederbörlig
räkning.

Över andra beslut av RFV kan i regel besvär anföras hos
kammarrätten i Stockholm med regeringsrätten som slutinstans.

3.1.3 Egenavgifter

Den som har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning
(egenföretagare) betalar egenavgifter för finansiering av
socialförsäkringarna. Egenavgifterna utgörs av sjukförsäkringsavgift,
folkpensionsavgift, tilläggspensionsavgift, delpensionsavgifi,
barnomsorgsavgift saml arbelsskadeavgifl.

Egenavgifterna debiteras och uppbärs på samma säll som
skatt enligt UBL. Det innebär att avgifterna beräknas preliminärt av lokal
skattemyndighet för att ingå i den preliminära debiteringen av B-skatt. Den
slutliga

Prop.
1982/83:60 41

avräkningen sker även genom skaltemyndighetens försorg
samtidigt med den slutliga skatten.

3.2 Källskattesystemet

3.2.1 Inledning

För de direkta skatterna gäller ett system med källskatt.
Löntagare betalar A-skatt och övriga skallskyldiga B-skatl. A-skatt beräknas
och dras av från inkomsterna redan då dessa förvärvas. Källskatten är
preliminär och betalas i avräkning på den slutliga skatten som bestäms på
grundval av taxering. Reglema om källbeskattningen har utformats i syfte all
den preliminära skallen så långt möjligl skall överensstämma med den slutliga
skatten.

Systemet med källskatteuppbörd omfattar stallig inkomslskall
och förmögenhetsskatt, kommunal inkomstskall, egenavgifler enligl lagen om
socialavgifter samt därutöver ett antal särskilda skatter och avgifter.

Uppbörden av direkt skatt regleras i UBL och uppbördskungörelsen
(1967:626) UK. Vissa kompletterande bestämmelser finns i skilda författningar.

Systemet
för debitering och uppbörd av direkt skatt bygger liksom socialavgiftssystemet
på tidsperioder om tre år. Under det första året, inkomståret, uppbärs inkomst
och betalas preliminär skall, i regel genom att arbetsgivaren gör skatteavdrag.
Under det andra året, taxeringsåret, fastställs skatteunderlaget efter en
granskning av de skattskyldigas självdeklarationer varefter den slutliga
skatten beräknas. Under det sista året betalas kvarstående skatt.

3.2.2 Preliminär A-skatt

Preliminär A-skatt betalas enligt huvudregeln för sådan
inkomst av tjänst som helt eller delvis utgår i pengar och som hänför sig till
den skattskyldiges huvudsakliga arbetsanställning eller annars utgör hans
huvudsakliga inkomst av tjänst. Preliminär A-skatt utgår i flertalet fall
enligt skattetabell. Då särskilda skäl finns får lokal skaltemyndighet
föreskriva all preliminär A-skatt skall utgå även för annan inkomst.

Preliminär
A-skalt enligt skattetabell utgår vid varje tillfälle då inkomst uppbärs med
det belopp som i vederbörlig tabell i tillämplig kolumn anges för det
inkomstbelopp och den tidsperiod som det är fråga om.

Sedan
skattsedel på preliminär A-skalt har utfärdals får genom jämkning föreskrivas
ändrade grunder för uttagande av den preliminära skatten om bättre
överensstämmelse mellan den preliminära och den motsvarande slutliga skatten
därigenom kan antagas uppkomma. Beslut om jämkning meddelas av den lokala
skaltemyndigheten.

Vid utbetalning av kontant belopp som för arbetslagaren är
sådan inkomst

Prop.
1982/83:60 42

av tjänst för vilken preliminär A-skatt skall utgå skall
arbetsgivaren göra skatteavdrag. Skatt som innehållits genom skatteavdrag skall
betalas genom insättning på skattepostgirokonto hos länsstyrelsen. Betalning
kan göras på posten eller på bank. Postverket redovisar inbetald skatt till
länsstyrelsen.

Arbetsgivare som har gjort skalleavdrag skall utan anmaning
lämna uppbördsdeklaration om detta lill länsstyrelsen. Sådan deklaration skall
lämnas senast den 18 i den uppbördsmånad som infaller närmast efter utgången av
den månad under vilken skatteavdraget gjordes. Uppbördsdeklaration skall
innehålla, förutom identitetsuppgifter, dels summan av de belopp som har
dragils av för skatt saml fördelning av denna summa på preliminär A-skatt och
kvarstående skall, dels summan av de lönebelopp på vilka skatteavdrag för
preliminär A-skall har beräknats och dels den redovisningsperiod som avses.

Uppbördsdeklarationerna kontrolleras genom avstämriing mot
de kontrolluppgifter arbetsgivare skall avlämna enligt 37 § taxeringslagen
(1956:623) TL. Sådan kontrolluppgift skall enligt huvudregeln lämnas av
arbetsgivare som utgivit ersättning för arbete till belopp av 100 kr. eller
mera. Uppgiften skall lämnas för varje anställd senast den 31 januari året
efter inkomståret. På kontrolluppgiften skall anges det belopp som innehållits
genom skatteavdrag. Varje arbetstagare tiUgodoräknas A-skatt med det belopp som
framgår av kontrolluppgifterna.

De av arbetsgivarna gjorda skatteavdragen kontrolleras
genom att den sammanlagda skatt som redovisats på uppbördsdeklarationerna
jämförs med summan av den skatt arbetsgivaren angivit på de anställdas
kontrolluppgifter.

3.2.3 Preliminär B-skatt

Preliminär B-skatl skall enligl huvudregeln utgå med
belopp motsvarande den slutliga skatt som påförts den skattskyldige året före
inkomståret. Har den skatlskyldige inte påförts slutlig skatt enligt den årliga
taxeringen året före inkomståret men kan han antagas bli påförd sådan skatt
enligt den årliga taxeringen året efter inkomståret skall preliminär B-skatt
beräknas med ledning av preliminär laxering. Preliminär B-skalt skall också
beräknas med ledning av preliminär taxering om del med sannolikhet kan antagas
att vid årUg taxering året efter inkomståret till statlig eller kommunal
inkomstskatt taxerad inkomst kommer att avvika från motsvarande inkomst vid den
årliga taxeringen året före inkomståret med minst en femtedel av sistnämnda
inkomst, dock minst 2 000 kr. Preliminär B-skatl får beräknas på grundval av
preliminär laxering även i annat fall än som nu sagts om särskilda
omständigheter föranleder det.

Preliminär taxering åsätts med ledning av preliminär
självdeklaration. Sådan taxering får dock åsättas även med stöd av annan
uppgift eller upplysning.

Prop.
1982/83:60 43

Preliminär B-skalt debileras i en gemensam post. Skatten
betalas enligt huvudregeln med lika stora belopp senast den 18 i var och en av
uppbördsmånaderna under uppbördsåret.

Sedan skattsedel på preliminär B-skatl utfärdats fär
skatten jämkas genom beslut av den lokala skattemyndigheten.

3.2.4 Rättelse och besvär

Har slutlig, kvarstående eller tillkommande skatt
debiterats med för högt belopp eller överskjutande preliminär skatt
tillgodoräknats med för lågt belopp eller föreligger annan felaktighet till den
skatlskyldiges nackdel i hans skattsedel äger den lokala skattemyndighet som
utfärdat skallsedeln vidta rättelse.

Mot lokal skattemyndighets beslut får talan i regel föras
genom besvär till länsrätt. Över vissa beslul som huvudsakligen rör den
preliminära skatten skall dock besvär anföras hos länsstyrelsen.

Mot vissa av länsstyrelsens beslut får talan inte föras.
Övriga beslut av länsstyrelsen kan överklagas till kammarrätten. Även länsrätts
beslut överklagas till kammarrätt.

3.2.5 Påföljder

I skattebrottslagen och UBL finns bestämmelser om
straffrättsliga påföljder för dem som inte fullgör skyldigheter i källskattesystemet.

I
skattebrottslagen sägs att den som uppsåtligen underlåter alt till
uppbördsmyndighet avge redovisningshandling för skall eller avgift som
innehållits för annan eller lämnar sådan handling med oriktig uppgift kan dömas
för oredlig uppbördsredovisning till fängelse i högst elt år. En förutsättning
är härvid att underiåtenheten eller oriktigheten föranlett fara för att
innehållen skatt eller avgift med orätt belopp påförs den uppgiftsskyldige
eller tillgodoräknas annan. Är brotlet ringa kan dömas för bristande
uppbördsredovisning till böter. Vid grov oaktsamhet kan i stället dömas för
vårdslös uppbördsredovisning till böter eller fängelse i högst sex månader. I
ringa fall döms dock inte lill ansvar.

I UBL
föreskrivs ansvar för underlåtenhet att inbetala innehållen skatt. Sålunda kan
arbetsgivare dömas till böter om underlåtenheten är uppsåtlig eller grovt oaklsam.
Uppgår den oredovisade skatten lill betydande belopp eller föreligger annan
försvårande omständighet kan påföljden bli fängelse i högst ett år. I ringa
fall döms inte lill ansvar. Har en arbetsgivare helt underlåtit att göra
skatteavdrag kan han ådömas böter vid uppsåt eller grov oaktsamhet.

UBL innehåller också påföljder som bestäms i administraliv
ordning.

En
skattskyldig som underlåter att betala skatt i föreskriven lid och ordning
påförs restavgift med fyra öre för varje hel krona av det obetalda

Prop. 1982/83:60 44

skattebeloppet.
Restavgift påförs även arbetsgivare som gjort skatteavdrag men försummat alt
betala skatten.

Vid underlåtenhet att
betala innehållen skatt blir arbetsgivare vidare skyldig att betala
tilläggsavgift. Avgiften utgör fyra procent av skattebeloppet. Tilläggsavgift
utgår för varje påbörjad period av sex månader - med undantag av den första -
från utgången av den uppbördsmånad under vilken skatten rätteligen skulle ha
redovisats och lill dess beloppet betalas eller fastställs till betalning av
den lokala skattemyndigheten.

Arbetsgivare som inte
lämnar uppbördsdeklaration i rätt tid påförs förseningsavgift med 100 kr. Den
som anmanats att lämna deklaration men inte efterkommit anmaningen skall
påföras dubbel förseningsavgift.

Prop.
1982/83:60 45

Bilaga 2

Socialavgiftsutredningens sammanfattning av sitt förslag
(Ds S 1982:3)

Sammanfattning

Socialavgifstulredningen har i. uppdrag atl se över
debilerings- och uppbördssystemel för arbetsgivaravgifter. Översynen har
samband med den förenkling av reglerna för beräkning av avgiftsunderlaget som
genomförts med verkan fr. o. m. år 1982.

Det
nuvarande debiterings- och uppbördssystemel har en rad brister. Bl. a. har de
hittills gällande reglerna för beräkningen av avgiftsunderlaget gjort del i
praktiken omöjligt all få överensstämmelse mellan de preliminära avgifterna och
de slutliga avgifterna. Följden har blivit att betydande belopp betalas in med
upp lill två års eftersläpning. Mot den bakgrunden skall utredningen undersöka
möjligheterna att knyta an uppbörden av arbetsgivarnas preliminära
socialavgifter till de lönesummor som redovisas i samband med källskatteredovisningen
eller på annat sätt till de löpande löneutbetalningarna. En annan uppgift för
utredningen är atl utreda frågan om decentraliseringen av debitering och
uppbörd av arbetsgivaravgifterna från riksförsäkringsverket (RFV) till
länsstyrelserna och de lokala skattemyndigheterna. Utredningen skall i detta
hänseende ta upp till förnyat övervägande vissa frågor som behandlats i den s.
k. DEMA-utredningens rapport 1978.

Ett nytt
system för debitering och uppbörd av socialavgifter kan enligt utredningens
bedömning börja tillämpas först 1985. Utredningen har emellertid funnit atl
vissa brister i nuvarande avgiftssystem kan minskas påtagligt genom relativt
enkla och begränsade åtgärder. Det gäller främst omfattningen av arbetsgivarnas
uppgiftsskyldighet och kontrollen av de preliminära och slutliga
arbetsgivaravgifterna. Utredningen anser att dessa förbättringar bör genomföras
snarast och utan att det nya systemet avvaktas. Utredningens förslag i detta
hänseende som sålunda i första hand avser åren 1983 och 1984 redovisas i della
delbetänkande.

F. n.
gäller enligl lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter (AVGL) all en arbetsgivare är skyldig att anmäla
till RFV om hans löneutgifter för år räknat överstiger eller kan beräknas komma
att överstiga 5 000 kr. En uppgiftsskyldighel av denna innebörd ger inle RFV
det underlag som behövs för att verkel skall kunna påföra preliminära avgifter
enligt vad som sägs i AVGL. Utredningen föreslår därför en utvidgning och en
precisering av uppgiftsskyldighelen. En arbetsgivare skall, när ny verksamhet
startats, vara skyldig att lämna uppgift

Prop.
1982/83:60 46

om sina beräknade löneutgifter under utgiftsårel så snart
löneutgifterna uppgått till 3 000 kr. När pågående verksamhel utvidgats skall
uppgiftsskyldighet föreligga så snart löneutgifterna faktiskt ökat med mer än
en femtedel av del avgiftsunderlag på vilket preliminär avgift beräknats.

AVGL innehåller i stort selt inte några bestämmelser om
påföljder för en arbetsgivare som underlåter att fullgöra föreskriven
anmälningsskyldighet eller lämnar oriktig uppgift i handling som skall ligga
till grund för beräkning av preliminär avgift. Huruvida skattebrottslagen är
tillämplig i dessa fall är tveksamt. Avsaknaden av påföljder i dessa hänseenden
är enligt utredningen en svaghet i avgiftssystemet. I belänkandet föreslås
därför atl arbetsgivarnas uppgiftsskyldighel förenas med påföljder för de fall
arbetsgivaren underlåter alt lämna föreskrivna uppgifter eller lämnar orikliga
uppgifter. Utredningen förordar alt en särskild påföljdsbestämmelse införs i AVGL.
Däremot läggs inte fram förslag om ökad användning av administrativa avgifter
eller av skaltebroltslagens påföljdsregler inom systemet för socialavgifter,
eftersom frågor härom utreds i annat sammanhang.

När det gäller kontrollåtgärder erinras i betänkandet om
att RFV under utgiftsåren 1980 och 1981 kontrollerade de preliminära avgifterna
genom alt jämföra underlaget för dessa avgifter med arbetsgivarnas uppgifter om
lönesummor som redovisas i uppbördsdeklarationerna inom källskattesystemet.
Jämförelserna gjordes genom alt källskatteregistret och arbetsgivarregistret samkördes.
Samkörningsförfarandet visade sig vara en effektiv kontrollmetod. Utredningen
anser alt metoden bör användas också i fortsättningen och i ökad omfattning.

Utredningen föreslår att de preliminära
arbetsgivaravgifterna skall kontrolleras vid två samkörningar under ulgiftsårel.
Den första avses äga rum i februari-mars och den andra i juni-augusti. Vid
samkörningarna skall kontrolleras att arbetsgivarna fullgjort sin uppgiftsskyldighel
i fråga om nystartad och utvidgad verksamhet. Dessutom skall undersökas om skäl
finns atl jämka den preliminära avgiften för sådana arbetsgivare vilkas
löneutgifter ökat men inle så myckel att arbetsgivarna varit skyldiga atl lämna
uppgift härom.

Erfarenheterna från de samkörningar som hittills har
gjorts visar atl RFV har haft svårt att före utgiftsårels utgång hinna påföra
de nya preliminära avgifter som föranletts av samkörningarna. Utredningen
föreslår därför atl RFV skall få besluta om höjning av preliminär avgift fram
till mitten av januari året efter utgiftsårel. I samband därmed föreslås att ell
sjunde uppbördslillfälle införs.

I fråga om de slutliga arbetsgivaravgifterna sker f. n. inle
någon rutinmässig kontroll av att de motsvarar arbetsgivarnas fakliska lönesummor.
Utredningen anser del angelägel att del skapas möjlighet atl göra en sådan
avstämning. Härvid kan enligt utredningen skallemyndigheternas kontrolluppgiflsregister
användas. I betänkandet föreslås alt de slutliga arbetsgivaravgifterna
kontrolleras genom en samköming av arbetsgivarregi-

Prop.
1982/83:60 47

stret och kontrolluppgiftsregistret. Samkörningen skall
göras under andra året efter ulgiftsåret.

Preliminär
arbetsgivaravgift för visst år beräknas normall enligt en schablonmelod på
grundval av den slutliga avgift som debiterats arbetsgivaren under föregående
år. RFV får i vissa fall i stället göra en särskild beräkning av den
preliminära avgiften. Denna metod används när verket har tillgång lill mer
aktuella löneuppgifler än de uppgifter på vilka den slutliga avgiften grundats.

En särskild beräkning av den preliminära avgiften leder
regelmässigt lill bättre överensstämmelse med den slutliga avgiften än en
schablonmässig beräkning på grundval av senast påförda slutliga avgift.
Utredningen anser därför att metoden med särskild beräkning av den preliminära
avgiften bör användas i ökad omfattning. Utredningen föreslår att RFV genom ett
särskill datamaskinellt förfarande väljer ut elt antal arbetsgivare beträffande
vilka den preliminära avgiften sannolikt bör beräknas särskilt. Urvalet bör ske
bland de arbetsgivare som föregående år gjort anmärkningsvärt stora
fyllnadsinbetalningar av preliminär avgift eller som fått stora kvarstående
avgifter.

Det är
vanligt atl arbetsgivare anmäler lill RFV atl deras verksamhel har minskal i
omfattning eller kommer att minska. RFV saknar f. n. resurser att kontrollera
riktigheten av sådana anmälningar. Detta utnyttjas av vissa arbetsgivare som
genom att lämna oriktiga uppgifter i dessa hänseenden orsakar för låg
debitering av preliminär avgift.

Utredningen anser att etl samkörningsförfarande bör
användas också för alt upptäcka nu angivet missbruk. Det kan ske genom att arbetsgivarregistret
till de delar det innehåller uppgifter om jämkat avgiftsunderlag eller underlag
som fastställts vid särskild beräkning av den preliminära avgiften samkörs med källskatteregistret.
Samkörningarna bör ske efter varje källskatteuppbörd under utgiftsårel.

I betänkandet föreslås slutligen att de kontrollåtgärder
som utredningen anser böra utföras skall samordnas genom alt ett särskilt
register upprättas. Detta samordningsregister skall föras datamaskinellt.

Utredningen
beräknar att de föreslagna åtgärderna kommer atl tillföra det allmänna etl
nettotillskott för åren 1983-1985 på totalt ca 565 milj. kr. De nya
bestämmelser som förordas i betänkandet föreslås träda i kraft den 1 januari
1983.

Prop.
1982/83:60 48

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttranden över socialavgiftsutredningens
delbetänkande (Ds S 1982:3) Översyn av debiterings- och uppbördssystemet för
arbetsgivaravgifter

Efter remiss har yttranden över delbetänkandet avgelts av
riksförsäkringsverket, datainspektionen, kammarrätten i Slockholm,
statskontoret, riksrevisionsverkel, riksskatteverket, länsstyrelsen i
Stockholms län, länsstyrelsen i Malmöhus län, länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län, länsstyrelsen i Skaraborgs län, länsstyrelsen i Väslernorrlands län,
länsstyrelsen i Västerbottens län. Svenska kommunförbundet.
Landstingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens
Centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR),
Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), SHIO-Familjeföretagen,
Kooperativa förbundet samt Sveriges köpmannaförbund. Dessutom har yttrande
inkommit från Föreningen Sveriges Fögderitjänstemän.

Länsstyrelserna har bifogat yttranden som de har inhämtat
från lokala skattemyndigheter. En länsstyrelse har dessutom inhämtat yttrande
från en kronofogdemyndighet.

1 Allmänt

Socialavgiftsutredningens förslag får i sina huvuddrag ett
positivt mottagande av det helt övervägande antalet remissinstanser. De
brister med nuvarande ordning som redovisas i belänkandet är enligt flera remissinslanser
så allvarliga att det, i a-waktan på att etl nytt avgiftssystem kan införas, är
nödvändigt att effektivisera debiteringen och uppbörden i det nuvarande
systemet. Flera av de tillstyrkande remissinstanserna har dock invändningar mot
delar av utredningens förslag. Utgångspunkten i den kritik som framförs i dessa
delar är bl. a. att av resursskäl endast de verkligt angelägna åtgärderna bör
tas fram.

Kammarrätten i Stockholm framhåller alt utredningens
förslag torde ligga i linje med en kommande mer långsiktig reform, vilket är
värdefullt med hänsyn lill dem som skall tillämpa lagkomplexen.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att genomförandet
av förslagen bör kunna ske snabbare än vad utredningen föreslår.

Sveriges köpmannaförbund anser det vara beklagligt alt
utredningens huvuduppgift, nämligen framläggande av förslag om etl helt nytt
system för debileringen och uppbörden fr.o.m. år 1983, inte kunnat lösas av
utredningen. I princip stöder dock köpmannaförbundet utredningens nu framlagda
förslag och framhåller vikten av atl de genomförs snarast möjligt.

Prop. 1982/83:60 49

Tre remissinstanser, nämligen datainspektionen, SAF och SHIO-Familjeföretagen,
kan från olika utgångspunkter inte tillstyrka huvuddragen i utredningens
förslag. I fråga om datainspektionens inställning hänvisas till avsnitt 4 i det
följande.

SAF, som inte har något att erinra mot försöken all
förbättra och effektivisera avgiftsuppbörden, anser atl de föreslagna
författningsändringarna är tämligen onödiga och obefogade. Tidsmässigt får de
enligt SAF en mycket begränsad användning och har av detta skäl en myckel
begränsad effekt. I stället bör arbetet inriktas på alt snarast införa ett nytt
avgiftssystem. SAF anser vidare alt omläggningen till ett samordnat skatte- och
avgiftssystem skulle ha kunnat genomföras till 1983 i enlighet med de givna
utredningsdirektiven. Med hänsyn till all dessa möjligheter försuttits vill SAF
att erforderliga åtgärder vidtas för atl det nya systemet skall kunna lillämpas
fr.o.m. år 1984.

SHIO-Familjeföretagen anför i huvudsak samma synpunkter
som SAF.

Statskontoret däremot ifrågasätter om det är möjligt atl
fullt ut genomföra ett helt nytt system och en ny decentraliserad organisation
för debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter redan år 1985. Statskontoret
framhåller särskilt svårigheterna atl i ett sammanhang lösa bemanningsfrågorna,
dvs. omfördelningen av arbetsuppgifter och personal från riksförsäkringsverket lill
de lokala skattemyndigheterna. Dessutom krävs god tid för arbetsgivarna atl
anpassa sina syslem och rutiner till elt nytt system, sedan beslul om detta
fattats.

Remissinslanserna har - utöver för vad nu har redovisats -
tagit upp frågor som rör del fortsatta u tredni ngsarbe tet. Det bör nämnas alt
socialavgiftsutredningen har fått del av de synpunkter som har framförts i
detta hänseende.

2 Arbetsgivarnas uppgiftsskyldighet

De flesta remissinstanserna tillstyrker utredningens
förslag i denna del. Några remissinstanser tar dock upp frågor om främst
gränsbelopp för uppgiftsskyldigheten.

Riksförsäkringsverket, riksskatteverket och länsstyrelsen
i Stockholms län anser att gränsen för en nybliven arbetsgivares anmälningsskyldighet
bör vara kvar vid 5 000 kr. Länsstyrelsen framhåller atl del inte är i denna
grupp som de stora pengarna finns. Enligt riksskatteverkets mening är det
angelägnare att utnyttja befintliga resurser för en förbättring av
överensstämmelsen mellan preliminära och slutliga avgifter för större
arbetsgivare.

Riksförsäkringsverket föreslår att man - i stället för atl
sänka beloppsgränsen för anmälningsskyldigheten - höjer gränserna för
obligatorisk påföring av preliminär avgift och för debitering av särskild
avgift, exempelvis från 1 000 kr. lill 2 000 kr. respektive från 100 kr. till
200 kr.

4 Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 60

Prop. 1982/83:60 50

I fråga om a n mä I ni n gssky I di ghe len för utvidgad verksamhel
anser riksförsäkringsverket det med nuvarande lydelse av 23 § AVGL ligga i
sakens natur att arbetsgivaren skall anmäla storleken av sina förväntade
löneutgifter. Så sker också i övervägande antalet fall. Verket har dock inte
något att erinra mot utredningens förslag lill förtydligad lydelse av 23 § AVGL.

Länsstyrelsen i Malmöhus län och länsstyrelsen i
Västernorrlands län anser atl femtedelsregeln bör kompletteras med en nedre beloppsgräns.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller atl det inte kan anses
meningsfullt att lägga ned arbete på särskild beräkning för arbetsgivare där
femtedelsregeln beloppsmässigt ger små förändringar. Länsstyrelsen i Malmöhus
län föreslår 50 000 som lämplig nedre beloppsgräns.

Riksskatteverket och länsstyrelsen i Stockholms län anser
att femtedelsregeln bör kompletteras med en övre beloppsgräns för slörre
arbetsgivare. Riksskatteverket påpekar alt de största arbetsgivarna har
lönesummor på 2-3 miljarder kr. Dessa arbetsgivare kan således öka sina
löneutgifter med flera hundra miljoner kr. utan atl vara skyldiga alt anmäla
delta enligl femtedelsregeln. Visserligen kan ökningar i denna storleksordning
enligt verket upptäckas vid de samkörningar som föreslås av utredningen, men
delta medför förseningar och betydande likviditets- och ränteeffekler.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län föreslår atl man på
räkningen för preliminär avgift anger vid vilken lönesumma uppgiflsskyldighet
för utvidgad verksamhel inträder.

3 Särskild beräkning av preliminär avgift

Utredningens förslag har tillstyrkts eller lämnats utan
erinran av de flesta remissinstanserna.

Landstingsförbundet har dock invändningar mot förslaget.
Del krav på insändande av preUminär arbetsgivaruppgift som förenas med metoden
för särskild beräkning innebär enligt förbundet för landslingens del elt
omfattande arbete och följaktligen stora kostnader. Förbundet föreslår därför
att metoden för särskild beräkning förenas med en enklare form av uppgiftslämnande.

Riksskatteverket
anser att den särskilda beräkningen bör göras något senare än vad utredningen
har föreslagit. För det första kan man enligl verket anta att prognosen för
årets löneutbetalningar blir bättre ju senare den görs. Om man alltför tidigt
gör en särskild beräkning av avgiften blir risken slor atl man senare tvingas
medge jämkning. En fyllnadsinbetalning eller kvarstående avgift kan bero på
svårigheter atl rätt beräkna löneutgifterna lika väl som ett medvetet
utnyttjande av krediten. För det andra bör man enligl verket sträva efter att
samordna de skilda momenten i kontrollarbetet. Båda dessa synpunkter talar för
alt man i syslemel för jämförelse mellan lönesummorna i uppbördsdeklarationerna
och de preliminära avgifterna

Prop.
1982/83:60 51

lägger in "stora fyllnadsinbetalningar" och
"stora kvarstående avgifter" som urvalskriterier. Härigenom kommer
information om källskatteredovisningen att finnas tiU hands vid handläggningen
av ärendena om särskild beräkning.

4 Kontroll av arbetsgivaravgifterna 4.1 Allmänt om
kontrollförfarandet

De flesta remissinstanserna tillstyrker alt elt utökat samkörningsförfarande
(sambearbetning av dataregister) skall få användas för kontroll av
arbetsgivaravgifterna. Av remissinstanserna tar datainspektionen, kammarrätten
i Stockholm och statskontoret upp integritelsfrågor till följd av de
samkörningar som utredningen föreslår. Som har nämnts tidigare kan
datainspektionen inte tillstyrka utredningens förslag.

Datainspektionen framhåller bl.a. alt det i
sambearbetningen mellan myndigheternas register sker en sammansmältning av
myndigheters verksamhetsområden och verksamhelsutövning som gör det allt
svårare för den enskilde att förstå eller förutse var den ena myndighetens
verksamhetsområde slutar och en annan myndighets börjar. Datainspektionen
uttalar vidare följande.

Datainspektionen får inledningsvis anföra, att det får
anses vara självfallet att uppgifterna om såväl de preliminära utdebiteringarna
av arbetsgivaravgifter som de slutliga avgifterna skall vara så korrekta som
möjligt liksom att del i övrigt bör finnas möjlighet alt kontrollera de
uppgifter som arbetsgivare är skyldiga att lämna enligt AVGL. Av detta torde
därför följa att någon form av efterberäkning och kontroll måste ske för att de
preliminära och slutliga avgiftsuttagen skall bli så rikliga som möjligt.

De föreslagna sambearbetningarna mellan
riksförsäkringsverkets och riksskatteverkets respektive länsstyrelsernas
register föreslås ske vid riksskatteverket och länsstyrelsen i Uppsala bl.a.
av ekonomiska skäl.

Datainspektionen finner atl delta resonemang är alltför teknikorienterat.
Att detta är en fara har vitsordals i andra sammanhang. Trots alla påståenden om
att datorn skall vara ett hjälpmedel tycks maskinerna, systemet och registret
hamna i centrum och verkligheten får anpassa sig därefter.

Arbetsgivaravgiften bör troligen för närvarande betraktas
som en avgift och inte en skatt trots att skaltebrottslagen gäller i vissa
avseenden i fråga om arbetsgivaravgifter enligt lagen om socialavgifter
(1981:691). Arbetsgivaravgiftens beräknande och debitering ingår i
riksförsäkringsverkets verksamhetsområde.

Centrala skatteregistret saml de regionala skatteregistren
regleras genom skatleregisteriagen (1980:343) i vilken bestämmelser finns om bl.a.
utiämnande på ADB-medium till en annan myndighet av uppgifter från registret.

Den bedömning som bör göras från integritetssynpunkt i
samband med beslut om utlämnande, diskuteras i förarbetena till lagstiftningen (prop.
1979/80:146 s. 26 f). Föredragande statsrådet framhåller därvid bl.a. att del
är naturligt att ha skilda betraktelsesätt beroende på om uppgiftsutbylet

Prop.
1982/83:60 52

avses ske inom skatteområdet eller mellan skatteområdet
och annat verksamhetsområde, samt att utgångspunkten i fråga om utbyte av
uppgifter mellan myndigheter inom skatteområdet bör vara atl utlämnande skall
ske om uppgifterna behövs för verksamheten.

Av skatteregisterlagen framgår för vilka ändamål
skatteregistren skall användas samt vilka myndigheter som förfogar över
registren. I skalieregisterförordningen framgår till vilka andra myndigheter
uppgifter får lämnas ut på ADB-medium från registren. Uppräkningen får anses
vara fullständig.

För att de
föreslagna sambearbetningarna skall kunna genomföras krävs således särskilt
förordnande från regeringen för att riksförsäkringsverket skall få ta del av
vissa uppgifter i skalleregistren. Problem kommer troligen att uppstå vad
gäller åtminstone kontrolluppgifterna som är sekretesskyddade. Även
beträffande källskalleuppgiflerna (kontroll av de preliminära avgifterna) synes
emellertid vissa problem uppstå eftersom dessa uppgifter ej är fastställda ulan
endast att betrakta som skattemyndigheternas arbetsmaterial. Vid sådant
förhållande existerar inle några allmänna handlingar -upptagningar på ADB - som
kan utlämnas. Som en konsekvens av ovanstående anser datainspektionen det inle
vara lämpligt att som utredningen föreslår - med anledning av alt
riksförsäkringsverkets personal ej är tillräckligt slor - flytta över
arbetsuppgifter från riksförsäkringsverket lill länsstyrelsernas
skatteavdelningar och lokala skattemyndigheter. Det kan heller inte anses
lämpligt alt ärenden överlämnas lill skaltemyndighet så snart
riksförsäkringsverkets personal upptäcker oegentligheter i uppgifterna. En
klar avgränsning mellan respektive myndigheters verksamhetsomliå-den måste
finnas bl.a. med hänsyn till det ansvar som myndigheterna har för sina ADB-register.
Inte minst krävs detta från inlegritelssynpunkl för atl uppgiftslämnande
arbetsgivare skall veta vilken myndighet som ansvarar för skattläggning
respektive avgiflsberäkning. I annat fall bör detta regleras i författning.

Dalainspektionen
vill särskilt framhålla att det inte är de åsyftade effekterna med sambearbelningarna
som inte kan accepteras, utan det föreslagna arbetssättet. Helt klart skall
arbetsgivare som är skyldiga betala arbetsgivaravgift göra detta på underlag av
korrekt lämnade uppgifter. Socialavgiftsutredningens uppdrag innehåller som en
huvuduppgift att utreda frågan om decentralisering av debitering och uppbörd av
arbetsgivaravgifterna från riksförsäkringsverket till de lokala
skattemyndigheterna och länsstyrelserna. Enligt dalainspektionens mening vore
denna lösning den mest fördelaktiga. Om arbetsgivaravgiften införlivades i
skattesystemet och därmed ingår i skattemyndigheternas ordinarie uppbördsverksamhel,
ingår de föreslagna sambearbetningarna i de ADB-rutiner som får anses vara naluriiga
för det skalteadministraliva arbetet. Detta för med sig atl några sambearbetningar
i datalagens mening ej behöver bli aktuella. Detta måste också från de
registrerades synpunkt betraktas som mer tillfredsställande än alt ibland bli
uppmanad av riksförsäkringsverket och ibland av skattemyndighet att lämna
kompletterande uppgifter, i etl ärende - som för den regislerade måste
uppfattas som ett och samma ärende - nämligen alt betala arbetsgivaravgift.

Kammarrätten i Stockholm framhåller att en avvägning måste
ske mellan rättssäkerhetshänsyn och andra aspekter, exempelvis intresset av atl
samhället inte undandras betydande penningbelopp. Varsamhet är härvid på sin
plats i syfte alt förebygga atl även de laglydiga samhällsmedlemmarna

Prop. 1982/83:60 53

känner sin integritet hotad. I förevarande fall är fråga
om register som har upprättats på grundval av dels upplysningar som lämnas till
taxeringsmyndigheterna lill ledning för den årliga taxeringen, dels uppgifter
som avges lill riksförsäkringsverket för fastställande av arbetsgivaravgift.
Syftet med uppgiftsinsamlandet är så ensartat och de aktuella uppgifterna är av
sådan karaktär alt kammarrätten vid en avvägning av de motstående intressena
finner sig kunna tillstyrka en samköming av register liksom upprättandet av etl
samordningsregister, allt i enlighet med vad som har förordats av utredningen.

Statskontoret biträder utredningens förslag men
förutsätter att samkörningarna kompletteras med särskilda åtgärder för alt
garantera säkerheten i rutinerna och möta riskerna för otillbörligt intrång i
enskildas personliga integritet. Sålunda bör enligt statskontoret lämnas
särskilda upplysningar i blanketter och broschyrer att kontroller sker mellan
arbetsgivaravgifts- och skattesystemen och om hur kontrollerna utförs.
Statskontoret anser vidare att de föreslagna samkörningarna är av sådan art att
de bör beslutas av regeringen, exempelvis genom ett tillägg i 4§ skalieregisterförordningen
(1980:666). Medgivandet bör enligt statskontoret inte vara generellt utan
innehålla närmare föreskrifter om bl.a. de uppgifter som får lämnas till
riksförsäkringsverket och om ändamålet med uppgiftslämnandet.

4.2 Kontroll av de preliminära avgifterna och införandet
av ett sjunde uppbördstillfälle

I fråga om samkörningsförfarande förkonlroll av de preliminära
avgifterna påpekar TCO och länsstyrelsen i Skaraborgs län atl många
uppbördsdeklarationer saknar uppgift orn lönesumman. För att samkörningarna
skall ge förväntat resultat bör enligt dessa remissinstanser de lokala
skattemyndigheterna i förekommande fall komplettera uppbördsdeklarationerna med
uppgift om lönesumman. Enligt länsstyrelsen visar en översiktlig genomgång av
länels uppbördsdeklarationer att lönesumma saknas i 15 procent av
deklarationerna vid varje uppbörd.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län framhåller vidare att källskatteregistret
och arbetsgivarregistret företer vissa olikheter och atl jämförelsen mellan
registren därför måste ske med största försiktighet.

Riksskatteverket förordar en viss förskjutning i tiden av
samkörningarna, trots del enligl verket angelägna intresset av alt så tidigt
som möjligt debilera en riktig preliminär avgift. Verket uttalar därvid
följande.

En ny samköming har utförts under juni månad 1982 varvid
lönebeloppen i uppbördsdeklarationerna avseende tiden 1 januari 1981 - 28
februari 1982 jämfördes med avgiftsunderlaget för preliminära avgifter för
1982. Med tillämpning av statistiska beräkningar gjordes därefter en prognos av
1982 års totala lönesumma på ett mera omfattande historiskt material än vid
tidigare jämförelser. Ännu har inte svaren från tillskrivna arbetsgivare
hunnit

Prop.
1982/83:60 54

komma in i så stor utsträckning att resultatet av den mera
utvecklade metoden kan bedömas. Utredningens idéer har således genomförts
såtillvida att förra årels samtliga uppbörder medräknats. I motsats till vad
utredningen föreslagit har också årets första källskatteuppbörd invänlats.
Detta fördröjer kontrollen en avgiftsuppbörd men ger å andra sidan den fördelen
atl man får med en uppbörd på det kontrollerade året, vilket bör vara av
väsentlig betydelse för kvaliteten. Dessutom får man med sådana arbetsgivare
som startat verksamhet i början av året.

Genom att
något senarelägga den första jämförelsekörningen vinner man också den fördelen
att den stora anhopningen av jämkningsärenden vid årets början hunnit avslutas.
Av de först utsända räkningarna på preliminär avgift (ca 180 000) jämkas 20-25
% under februari - mars. Härefter är del alltså i högre grad arbetsgivarnas
egna uppgifter som ligger till grund för den preliminära avgiften. En
arbetsgivare som strävar efter att erhålla en riktig preliminär debitering
undgår därför kontrollen.

I konsekvens med atl den första samkörningen läggs något
senare bör även den andra samkörningen senareläggas. Under 1982 avser verket
att göra den andra jämförelsen i början av september och då ha
uppbördsdeklarationerna avseende tiden 1 mars - 30 juni 1982 som ytterligare
jämförelsematerial. Kvaliteten i prognosen bör rimligtvis därmed förbättras i
hög grad. Genom att man tar hänsyn till uppbörderna under en tid av 18 månader
elimineras sådana felaktigheter som tidigare uppstått genom alt någon enstaka
onormalt stor uppbörd fått alltför slor genomslagskraft.

Riksskatteverket framhåller vidare atl förslaget med tillfälligt
registreringsnummer är värdefullt och kan ses som ett steg mot kommande
samordning mellan skatte- och avgiftssystemen.

Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län bör samma tillfälliga
registreringsnummer användas både i källskatteredovisningen och
avgiftsredovisningen.

Flertalet
remissinstanser, bl.a. riksförsäkringsverket, har tillstyrkt förslaget om införandet
av ett sjunde uppbördstillfälle. Erfarenheterna av de kontrollaktioner som
företagits visar enligt verket all del varit svårt att före utgiftsårets utgång
hinna påföra de nya preliminära avgifter som föranletts av kontrollen.
Anledningen härtill är atl kontrollen -om den skall göras i form av en
någorlunda tillförlitlig jämförelse mellan löneunderlaget för källskatterna och
avgiftsunderlaget för de preliminära avgifterna för samma år - inte kunnat
företas förrän relativt sent på året, då åtminstone två, men helst tre, källskalteuppbörder
är registrerade. Verket påpekar vidare att en höjning av den preliminära
avgiften oftast måste föregås av skriftväxling mellan arbetsgivaren och i vissa
fall av utfärdande av beslut i ärendet. Slutligen påpekar verket alt befintliga
datamaskinella program måste hinna ändras före utgången av oktober 1982 om etl
nytt sjunde uppbördstillfälle skall kunna genomföras redan i februari 1983.

Kammarrätten
i Stockholm anser all 24 a § AVGL bör ändras så att ränta utgår för en tid av
åtta månader på preliminär avgift som efter debitering har erlagts vid del
sjunde uppbördslillfällel. Därmed skulle enligl kammarrätten önskvärd
överensstämmelse nås med det fallet alt arbetsgivaren - utan atl preliminär
avgift har debiterats - erlägger sådan avgift efter den 18 december
utgiftsåret.

Prop. 1982/83:60 55

Lånsstyrelsen i Malmöhus län, LRF och SHIO-Familjeföretagen
avstyrker förslagel om införaiidel av elt sjunde uppbördstillfälle.

Länsstyrelsen framhåller att risken för felaktigheter är slor
i de fall arbetsgivaren i februari månad skall göra dels en inbetalning av
kvarstående avgift för tidigare utgiftsår, dels en inbetalning av preliminär
avgift för året före utgiftsårel, dels en inbetalning av preliminär avgift för utgiftsårel.

LRF anser att tillräckliga skäl inte anförts för atl
belasta arbetsgivare och uppbördsmyndigheler med yllerligare en uppbördsperiod.
Den föreslagna tidpunkten är enligt LRF illa vald med tanke på den
arbetsbelastning som berörda personer är utsatta för i början på året. Därtill
kommer enligl LRF atl den ekonomiska vinsten för det allmänna kan bedömas som
relativt liten, eftersom del, men hänsyn till tiden för fyllnadsinbetalningar,
normalt handlar om ca två månaders tidigareläggning av betalningen.

SHIO-Familjeföretagen anför som stöd för avstyrkandet i
huvudsak samma synpunkter som LRF.

Även Svenska kommunförbundet har erinringar mot förslaget
om införandet av ett sjunde uppbördstillfälle. Erfarenheterna från de
samkörningar som hittills har gjorts visar enligt kommunförbundet att den korta
tiden mellan besked om nya preliminära avgifter och inbetalningen av dessa
medför stora svårigheter för kommunernas likvidilelsplanering. Kommunförbundet
anser del vara önskvärt atl kommunerna kan erhålla besked om nya preliminära
avgifter senast under december månad.

4.3 Kontroll med anledning av att avgiftsunderlaget har
satts ned

Utredningens förslag i denna del kommenteras av endast
några remissinstanser.

Riksförsäkringsverket framhåller all berörda fall under
alla omständigheter blir uppenbarade i samband med av utredningen föreslagna
samkörningar i februari - mars respektive juni - augusti. Förslagel om
fortlöpande kontroll av nedjämkade avgifter innebär således endast atl felaktigheter
kan komma atl upptäckas någol tidigare än eljest. Enligt verket bör förslaget
därför få lägsta prioritet. Verket upplyser alt det i stället övervägts att
föreslå en tredje samköming av arbetsgivarregistret och källskatteregistret
efter fjärde källskalteuppbörden.

Riksskatteverket ifrågasätter likaledes om det är lämpligt
att avsätta en del av de knappa resurserna för all utveckla en särskild rutin
enligt utredningens intentioner för alt upptäcka berörda fall något tidigare.

Några lokala skattetnyndigheter har i de yttranden som
bifogats av länsstyrelserna tillstyrkt utredningens förslag i denna del.

Prop.
1982/83:60 56

4.4 Kontroll av de slutliga avgifterna

Flertalet remissinstanser tillslyrker utredningens förslag
atl de slutliga avgifterna skall kontrolleras genom en samköming av arbetsgivarregistret
och kontrolluppgiftsregistrel.

Länsstyrelsen i Stockholms län, som hänvisar till elt
inhämtat yttrande från lokala skattemyndigheten i Stockholm, föreslår alt arbetsgivaruppgifterna
skall förregistreras under februari - mars och sedan ligga till grund för
samköming med arbetsgivarregistret. En samköming skulle då kunna ske redan
under våren efter utgiftsåret. Det föreslagna tillvägagångssättet innebär
enligt länsstyrelsen förutom en maskinell avstämning av arbetsgivaruppgifterna
även elt maskinellt anmaningsförfarande. Härigenom skulle resurser kunna
frigöras som kan sättas in på betydligt meningsfullare arbeten såsom en djupare
kontroll och revision av arbetsgivarnas käUskatter och avgifter.

Även lånsstyrelsen i Malmöhus län, länsstyrelsen i
Västerbottens län och Föreningen Sveriges Fögderitjänslemän anser atl
samkörningen bör ske redan under första året efter utgiftsåret.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län ifrågasätter behovet av
samköming för kontroll av de slutliga avgifterna med hänsyn till att denna
kontroll i dagslägel sker hos de lokala skattemyndigheternas arbetsgrupper och
till bristerna i jämförelseunderlagel mellan arbetsgivarregistret och kontrolluppgiftsregistrel.

4.5 Samordning av kontrollåtgärderna

Datainspektionen påpekar alt det av utredningen föreslagna
samordningsregistret är att anse som etl personregister i datalagens mening
och kräver en ansökan lill datainspektionen i vanlig ordning.

Riksförsäkringsverket upplyser atl del redan i dagens läge
finns elt enkelt register som syftar lill alt upptäcka om en arbetsgivare
fastnar i kontrollen flera gånger. Om kontrollerna byggs ut på det sätt
utredningen föreslagit måste enUgt verket även delta register byggas ul för att
förhindra att arbetsgivare uppmanas att lämna uppgifter flera gånger under
året. Någon form av sådan kontroll måste finnas. Frågan om att inrätta ett ADB-mässigt
fört register över de olika kontroUaktionerna är enligt verket en resursfråga.
Det är enligt verket tänkbart all etl register kan framställas på en någol
lägre nivå än den utredningen föreslagit.

Även några andra remissinstanser, bl.a.
riksrevisionsverket, framhåller angelägenheten av alt man genom ett
samordningsregister undviker att kontrollera samma arbetsgivare flera gånger
under elt år.

Prop. 1982/83:60 57

5 Påföljder m.m.

Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag.

LO delar utredningens uppfattning all införande av
administrativa avgifter medför en påtaglig förbättring i fråga om fullgörande
av de skyldigheter som avgifterna anknyter till. LO anser dock, till skillnad
från utredningen, att en administraliv avgift bör införas omgående. LO
tillstyrker den föreslagna kriminaliseringen av vissa förfaranden. Utöver den
föreslagna kriminaliseringen anser dock LO atl utebliven betalning av
arbetsgivaravgift skall kriminaliseras i likhet med som gäller för avdragna käUskatter
enligt uppbördslagen.

Riksförsäkringsverket avslyrker utredningens förslag i
denna del. Enligt verket skulle etl genomförande av förslaget ställa så stora
krav på avgiftsbyråns personal i fråga om bedömning av rekvisilen uppsåt och
grov oaktsamhet att en relativt kostsam utbildningsinslats skulle bli erforder-

lig-

LRF anser atl man inle bör föregripa det pågående
utredningsarbetet om administrativa och slaffrätlsliga påföljder genom atl
införa en särbestämmelse om bötesstraff i AVGL. Vidare ifrågasätter LRF om
bestämmelsen kan få sådan praktisk betydelse all del finns skäl att för någol
enstaka år lagstifta i frågan.

Kooperativa förbimdet ifrågasätter det lämpliga i att
föregripa den översyn som sker inom det brottsförebyggande rådet.

Kammarrätten i Stockholm behandlar den av utredningen
föreslagna övergångsbestämmelsen till 34 a § A V G L som innebär atl bestämmelsen
lillämpas i fråga om gärning som har begåtts efter ikraftträdandet. Enligt
kammarrätten är den särskilda övergångsföreskriften överflödig med hänsyn till
innehållet i 2 kap. 10 § regeringsformen.

I fråga om
åtalsanmälan anser länsstyrelsen i Stockholms län att det bör ankomma på
länsstyrelsernas uppbördsenheler att anmäla sådna förfaranden inom
avgiftssystemet som kan misstänkas föranleda straffpåföljd. Länsstyrelsen har
redan rutiner för anmälan till åtal såvitt gäller uppbördsbrott och skattebrott
avseende uppbörd av källskatt. Vikliga samordnings- och rationaliseringsvinster
skulle enligl länsstyrelsen kunna uppnås om den nuvarande åtalsunderrällelseskyldigheten
för källskatt utökades för lokala skattemyndigheten att även omfatta åtal
avseende arbetsgivaruppgifler. Många länsstyrelser har redan i dag börjat all
kombinera åtalsanmälan för underlåtenhet att betala in källskatt med en anmälan
om underlåtenhet att avlämna arbetsgivaruppgift enligt 2-5 §§
skattebrottslagen.

Prop.
1982/83:60 58

6 Intäkter och kostnader m.m.

Riksförsäkringsverket anser det vara ett oeftergivligt
krav för alt utredningens förslag skall kunna genomföras att riksskatteverket
får möjlighet att modifiera nuvarande ADB-system och utarbeta nya syslem.

Riksförsäkringsverket anser för verkets egen del att förslagen
torde kunna genomföras endast under förulsällning alt verkets avgiftsbyrå kan
disponera erforderliga personalresurser.

I fråga om samkörningsförfarandet för kontroll av de
slutliga avgifterna har riksförsäkringsverket inle någon erinran mot utredningens
bedömning atl inhämtandet av nya arbetsgivaruppgifler - utspritt på samtliga
lokala skattemyndigheter- bör kunna ulföras av den personal som frigörs på
grund av de enklare avgiftsreglerna.

Riksskatteverket bedömer för verkets egen del resursbehovet
för att genomföra de åtgärder som verket tillstyrkt lill två manår för
systemering och programmering. För della arbete måste enligt verkel erhållas
särskilda medel. Verket framhåller vidare följande.

Genomförandet av del utökade ADB-stödel bör inriktas på en
samkör-ning i februari - mars 1983 mellan kontrolluppgifter och arbetsgivaruppgifler
avseende inkomståret/utgiflsåret 1982. Utvecklingsarbetet härför är det mest resurskrävande
av de föreslagna åtgärderna och delta arbete måste inledas i september eller
senast oktober 1982. Slutligt beslut huruvida detta vidgade ADB-slöd skall
utvecklas, måste därför tas myckel snart.

En första körning av elt förbättrat system för jämförelsen
mellan uppbördsdeklarationer och prelimifiära avgiftsunderlag bör ske i maj
1983.

Riksskatteverket förutsätter atl den sjunde uppbörden av
preliminär avgift genomförs första gången i februari 1984 avseende 1983 års
preliminära avgift. Ett tidigare införande skulle kräva färdiga systemändringar
redan i november 1982, vilket med hänsyn till arbetsläget inte är möjligt. För atl
verkel skall kunna ulföra de föreslagna systemändringarna till här angivna
tidpunkter måste erforderliga medel ställas till verkets förfogande.

Riksskatteverket finner de föreslagna kortsiktiga
förbättringarna av nuvarande ADB-stödet både rationella och angelägna men vill
samtidigt understryka alt det är viktigare att de till 1985 aviserade
förändringarna genomförs i tid. Utvecklingsarbetet inom verket av 1985 års
syslem måste påbörjas 1983 om ADB-stödet 1985 skall fungera tillfredsställande.

Kammarrätten i Stockholm uttrycker sin tveksamhet när det
gäller riksförsäkringsverkets möjligheter all ulan avsevärt ökade resurser
uppfylla de vidgade uppgifter som ett genomförande av reformen skulle medföra
för verkets del.

Statskontoret framhåller följande i fråga om utredningens
kalkyler.

Kostnaderna för den föreslagna kontrollverksamheten blir
enligt utredningens bedömning begränsade. I utredningens betänkande redovisas
inte heller några detaljerade förslag till systemändringar. Statskontoret har
mot

Prop.
1982/83:60 59

denna bakgrund inte närmare kunnat bedöma de redovisade
kostnadsuppskattningarna. Med detta förbehåll har statskontoret dock inte
någon anledning atl ifrågasätta uppskattningarna.

De
intäkter som utredningen beräknat baseras inte direkt på någon genomarbetad
prognos om framtida utveckUng av lönekostnaderna för förelag och myndigheter.
Den avstannade sysselsättningsökningen inom den offentliga sektorn och en
förväntad stagnerande utveckling av lönekostnaderna innebär enligt
statskontorets uppfattning osäkerhetsfaktorer. Ytterligare en osäkerhetsfaktor
är möjligheterna alt lill statskassan inkassera de belopp som debiterats.
Erfarenheterna inom skatteområdet visar atl det finns stora svårigheter att
realisera vinsterna av ökade kontrollinsatser.

Trots alt intäkterna av de föreslagna rutinerna sålunda
kan ha överskattats av utredningen är del uppenbart att rutinerna bör medföra
betydande intäkter för del allmänna. För att vinna erfarenheter inför framtiden
bör dock utredningens kalkyler särskilt följas upp och eventuella avvikelser
redovisas och analyseras.

Riksrevisionsverket kan inle på grundval av det i
utredningen presenterade underlaget bedöma utredningens beräkningar om netlolillskoltels
storlek. Verket anser emellertid atl kostnaderna för de lokala
skattemyndigheternas handläggning av de föreslagna kontrollerna borde ha
beaktats av utredningen.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller - i fråga
om åtgärder som förutsätts bli vidtagna av de lokala skallemyndigheterna - att
de lokala skattemyndigheternas resurser är begränsade och atl lägel troligen
kommer att försämras ytterligare under de närmaste åren.

rCO anser atl det finns anledning all se över de kalkyler
som presenteras i betänkandet. Detta gäller såväl de beräknade intäkterna som
de resurser som erfordras för att förslaget skall kunna genomföras. De
förenklingar som anges beröra lokala skattemyndigheter är enligl TCOs mening
felaktigt beräknade. Det rör sig endast om marginella resurser som frigörs i
och med socialavgiflslagens förenklade regler om avgiflsberäkning. Den
föreslagna samkörningen av uppgifter för kontroll av avgiftens storlek måste
för alt ge väntat resultat innebära atl lokal skattemyndighet kompletterar
uppbördsdeklarationerna med uppgift om lönesumman, vilket idag saknas på många
deklarationer. .Myndigheterna har för närvarande enligt TCO inte resurser att
på detta sätt komplettera deklarationerna.

SACO/SR anser att det för atl riksförsäkringsverkets del
fordras en rejäl personalförslärkning för all verket skall kunna genomföra de
föreslagna åtgärderna. Enligl SACO/SR bör 12 tjänster omfördelas inom verkets
avgiftsbyrå och de 15 vakanta tjänsterna återbesättas.

Föreningen Sveriges Fögderitjänstemän framhåller, i fråga
om medverkan av de lokala skattemyndigheternas revisionspersonal, atl en sådan
medverkan självfallet är både möjlig och önskvärd. Föreningen vill dock understryka
att den rådande resurssitualionen inom skatteförvaltningen nödvändiggör en
fortlöpande prövning av vilka kontrollinsatser som skall göras. Önskemål om
avgiftsrevisioner måste därför ställas mot andra angelägna revisionsbe-

Prop.
1982/83:60 60

hov. Det är därför enligt föreningen inte realistiskt atl ulgå
från att alla de föreslagna revisionsobjekten blir föremål för åtgärd.

Flera remissinstanser, bl.a. riksrevisionsverket,
framhåller atl de utökade uppgiftsskyldigheterna ställer stora krav på informationsinsatser
lill de avgifisskyldiga från riksförsäkringsverkets sida.

Prop.
1982/83:60 61

Innehåll

Propositionen ............................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ............................ 1

Lagförslag
.................................................................... 3

Protokoll
från regeringssammanträde 1982-10-28......... 5

1
Inledning ................................................................. 5

2
Allmän
motivering..................................................... ...... 6

2.1
Allmänt om
reformbehovet ............................ 6

2.2
Arbetsgivarnas uppgiftsskyldighel
.................. .... 10

2.3
Särskild
beräkning av preliminär avgift .......... 14

2.4
Kontroll av
arbetsgivaravgifterna .................. 16

2.4.1
Allmänt om konlrollförfarandel............... 16

2.4.2
Kontroll av de
preliminära avgifterna och införandel av elt sjunde uppbördstillfälle 20

2.4.3
Kontroll med
anledning av att avgiftsunderlaget

för preliminär avgift salts ned ............. .... 22

2.4.4
Kontroll av de
slutliga avgifterna ........ .... 24

2.4.5
Samordning av
kontrollåtgärderna ..... .... 25

2.4.6
Erforderliga
författningsändringar och andra åtgärder 26

2.5
Påföljder m.m................................................... 27

2.6
Intäkter och
kostnader m.m............................. .... 30

3
Upprättade
lagförslag ............................................ .... 32

4
Specialmolivering...................................................... 32

5
Hemställan ............................................................ 34

6
Beslut....................................................................... .... 34

Bilagor

1.
Redogörelse för
gällande bestämmelser i socialavgiftssyslemet 35

2.
Sammanfattning
av delbetänkandel (Ds S 1982:3) Översyn av debiterings- och uppbördssystemet
för arbetsgivaravgifter ... 45

3.
Sammanslällning
av remissyttranden .................... 48