om förlängd reglering av anslutningen av privatpraktiserande läkare till tandvårdsförsäkringen
1982-11-04 · 11 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 7 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk «Kontrollera mot PDF» till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1982/83:63, om förlängd reglering av anslutningen av privatpraktiserande läkare till tandvårdsförsäkringen
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1982/83:63
Regeringens proposition 1982/83:63
om förlängd reglering av anslutningen av
privatpraktiserande tandläkare till tandvårdsförsäkringen;
beslutad den 4 november 1982.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som
har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprolokoll.
På regeringens vägnar
OLOF PALME
Sten Andersson
Propositionens
huvudsakliga innehåll
Ersättning för utgifter för landvård enligt den allmänna
tandvårdsförsäkringen utgår om vården meddelas genom det allmännas försorg
eller lämnas av tandläkare som är uppförd på en av allmän försäkringskassa
upprättad förteckning. Enligl en övergångsbestämmelse kan riksförsäkringsverket
besluta om\ att begränsa rätlen för privatpraktiserande tandläkare att bli
uppförd på förteckningen hos försäkringskassan. Denna bestämmelse gäller till
utgången av år 1982.
I propositionen föreslås atl bestämmelsen skall förlängas
alt gälla till utgången av år 1983.
Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 63
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1982/83:63
Förslag till
Lag om
ändring i lagen (1973:456) om ändring
om
allmän försäkring
lagen (1962:381)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Härigenom
föreskrivs atl punkten 9 övergångsbestämmelserna till lagen (1973:456) om ändring
i lagen (1962:381) oni allmän försäkring skall ha nedan angiven lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
9.' Om riksförsäkringsverket finner anledning antaga att
folktandvårdens behov av tandläkare skatt bli otillräckligt tillgodosett, får
verket till utgången av år 1982 i den utsträckning som behövs föreskriva alt
tandläkare som avses i punkt 8 ej skall föras upp på förteckning hos allmän försäkrineskassa.
Förestagen
lydelse
9. Om riksförsäkringsverket finner anledning anta atl
behovet av landläkare inom folktandvården etter i vissa delar av landet blir
otillräckligt tillgodosett, får verket lill utgången av år 1983 i den
utsträckning som behövs föreskriva atl tandläkare som avses i punkt 8 ej skall
föras upp på förteckning hos allmän försäkringskassa.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.
Senaste Ivdelse 1979:1122.
SOCIALDEPARTEMENTET
Utdrag PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1982-11-04
Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldl, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén,
Peterson, S. Andersson, Rainer, Boström, Bodslröm, B. Andersson, Göransson,
Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg
Föredragande: statsrådet S. Andersson
Proposition om förlängd reglering av anslutningen av
privatpraktiserande tandläkare till tandvårdsförsäkringen
Inledning
Den allmänna tandvårdsförsäkringen, som infördes år 1974,
innefattar också en övergångsregel om vissa begränsningar av möjlighelerna för
anslutning av privatpraktiserande tandläkare till försäkringen. Bestämmelsen tillkom
för atl trygga folktandvårdens behov av tandläkare under tiden för utbyggnaden
av i första hand barn- och ungdomstandvården. Bestämmelsen gäller till
utgången av år 1982.1 avvaktan på senare ställningslagande lill 1978 års landvårdsutrednings
förslag till den mera långsiktiga utvecklingen på tandvårdsområdel tar jag i
det följande upp frågan om en förlängning under år 1983 av giltighetstiden för
nyssnämnda bestämmelse.
1 Tandvårdsförsäkringen och utbyggnaden av folktandvården
Samtidigt som tandvårdsförsäkringen infördes fick landstingen
ett lagstadgal vårdansvar för barn- och ungdomstandvården och
specialisttandvården. Folktandvården skulle därvid byggas ut i sådan omfattning
all den kunde erbjuda avgiftsfri organiserad vård till samtliga barn och
ungdomar t. o. m. 19 års ålder. Det förutsattes vidare att folktandvården vid
full utbyggnad även skulle svara för 35 % av vuxentandvården samt ha ansvaret
för specialisttandvården. Andelen vuxentandvård bestämdes av önskemålet från
folktandvårdens tandläkare att de skulle få arbeta i vuxentandvård till minst 50
% av sin arbetstid. Delta bedömdes angeläget också ur odontolo-
Prop. 1982/83:63 4
gisk synpunkt eftersom tandläkarna på så sätt skulle kunna
bibehålla sina färdigheter i olika slag av tandvårdsarbeten.
2 Begränsning av privatpraktiserande tandläkares etablering
inom ramen för tandvårdsförsäkringen
För alt säkerställa folktandvårdens behov av tandläkare
infördes i övergångsbestämmelserna till den lag varigenom tandvårdsförsäkringen
genomfördes en möjlighet för riksförsäkringsverket att vid behov införa
begränsningar i rätlen för nya landläkare att ansluta sig till tandvårdsförsäkringen.
I samband med tandvårdsreformens genomförande skedde en
överström
ning av tandläkare från folktandvården lill privatpraktikervård. Till en
början prövades olika utvägar av frivillig natur för att hindra denna
överströmning. Dessa ledde dock inte lill avsett resultat varför riksförsäk
ringsverket, efter framställning från socialstyrelsen och landstingsförbundet,
fann del nödvändigt att tillämpa begränsningsregeln. Enligt denna regel får
riksförsäkringsverket föreskriva att en tandläkare inte får bli uppförd på
försäkringskassans förteckning över privatpraktiserande landläkare - och
därmed omfattas av tandvårdsförsäkringen - om verket finner anledning
anta att folktandvårdens behov av tandläkare skulle bli otillräckligt
tillgodosett. \ '
Begränsningsregeln gällde ursprungligen till utgången av
år 1975 men giltighetstiden förlängdes senare t. o. ni. år 1979.
Med hänsyn till att den beslutade utbyggnaden av
folktandvården inte kunnat genomföras i den takt som planerats föreslog 1978
års tandvårdsutredning i delbetänkandet "Tandvården i början av
80-talet" (SOU 1979:7) en ytterligare förlängning av begränsningsregeln atl
gälla t. o. m. år 1982. Utredningen visade att bestämmelsen fyllt sitt syfte,
nämligen att tillföra folktandvården nettotillskottet av tandläkare.
Utredningen avsåg att i sitt huvudbetänkande återkomma till frågan om
bestämmelsens giltighet efter utgången av år 1982. I enlighet med regeringens
förslag beslöt riksdagen atl förlänga begränsningsregeln atl gälla t. o. m. år
1982 (prop. 1979/80: 23, SfU 9, rskr 102). En årlig omprövning av bestämmelsens
närmare utformning skulle dock ske för atl möjliggöra en anpassning av den till
utvecklingen på området.
I syfte att förbättra den regionala fördelningen av
tandläkare inom vuxentandvården har landvårdsutredningen i sitt huvudbetänkande
"Tandvården under 80-talet" (SOU 1982:4), som avlämnats i januari
1982, föreslagit en ytterligare förlängning av begränsningsregeln.
Prop.
1982/83:63 5
3 Kvotering av tandläkare inom folktandvården
När folktandvårdslagen infördes år 1974 hade landstingen kommil
olika långt i sin utbyggnad av folktandvården. En förutsättning för all den
beslutade utbyggnaden av folktandvården skulle kunna genomföras var därför alt
tillkommande tandvårdsresurser i form av nyutbildade landläkare fördelades så
att de minst utbyggda landslingen vad gäller barn- och ungdomstandvården
tillförsäkrades huvuddelen av resurstillskoltet. För att underlätta en
utveckling av folktandvårdens utbyggnad mol en större likformighet landslingen
emellan och för alt tillse all huvudmännen tillsammans inte planerar för slörre
utbyggnad av folktandvården än vad nettotillskottel av tandläkare medger
infördes fr. o. m. år 1975 elt kvote-ringssyslem. Detta syslem innebär att
socialstyrelsen fördelar nettotillskottet av tandläkare mellan de olika
huvudmännen. Sedan socialstyrelsen beslutat angående tilldelningen av
nytillkommande tandläkarresurser har varje landsting att avgöra hur den
tilldelade kvoten av tandläkare skall fördelas på olika tjänster.
Socialstyrelsen har f. n. i uppdrag att utföra denna kvotering av
tandläkarresurser t. o. m. år 1982. Tandvårdsulredningen har föreslagit en
förlängning även av kvoteringssystemets tillämpning.
4 Föredragandens överväganden
De bestämmelser om anslutning till försäkringen och
kvotering av landläkarljänsler som tillämpats efter det tandvårdsförsäkringen
infördes år 1974 har haft god effekt då det gällt möjligheterna alt genomföra
den beslutade utbyggnaden av folktandvården. Denna utbyggnad har i sin tur
varit nödvändig för atl landslingen skall kunna uppfylla sitt lagfästa ansvar
för såväl barn- och ungdomstandvård som specialisttandvård. Under
utbyggnadsskedet har det emellertid varit nödvändigt alt i viss omfattning
bevilja dispenser från landstingens vårdskyldighet för barn i åldern 3-5 år och
ungdomar i åldern 17-19 år. Efter hand har dock behovet av sådana dispenser
minskat. Fr. o. m. år 1982 fullgör samtliga huvudmän för folktandvården den
lagenliga vårdskyldighelen avseende barn- och ungdomstandvården.
När det gäller vuxentandvården är läget annorlunda. Landstingens
satsningar på barn- och ungdomstandvården har i viss utsträckning medfört all
resurserna för vuxentandvården blivit otillräckliga. Resurser har omför-delals
från vuxentandvård till barn- och ungdomstandvård. Folktandvården svarar f. n.
för ca 25 % av vuxentandvården i landet (exkl. specialistland-vården) räknat i
tandläkartimmar. Återstoden av vuxentandvården sköts av privatpraktiserande
tandläkare. Utbyggnaden av folktandvården häri någon mån förbättrat den
regionala fördelningen av tandvårdsresurserna. Trots detta står det klart att
det forifarande finns en betydande regional skillnad när det gäller tillgången
på tandläkare för vuxentandvården.
Prop. 1982/83:63 6
Enligl statistik som redovisas i tandvårdsulredningens
huvudbetänkande (SOU 1982:4) finns det stora regionala skillnader i fråga om
tandläkartimmar perförsäkrad,dens. k. tandläkartälhelen. För år 1980 redovisar
Kalmar läns försäkringskasseområde den lägsta siffran med 0,95 tandläkartimmar
medan Malmö redovisar 2,00 timmar per försäkrad. Tandläkartätheten varierar än
kraftigare på kommunnivå. Av statistiken framgår också atl folktandvårdens
andel av vuxentandvården är avsevärt större i glesbygdslän än i mera
tätbefolkade områden. Exempelvis svarade folktandvården i Norrbottens län för
56 % av vuxentandvården medan motsvarande andel i Göteborgs kommun var endasi
10 %. Invånare i glesbygdsområden är således i hög grad beroende av
folktandvårdens resurser för atl få sin efterfrågan på tandvård tillgodosedd.
Jag bedömer i likhet med landvårdsutredningen det som
mycket angeläget att komma tillrätta med den regionala obalansen av
tandvårdsresurserna. Det är viktigt alt man vid fördelningen av nyutbildade
landläkare tar slor hänsyn till landläkarsiluationen i olika delar av landet.
Enligt de regler som nu gäller är det försäkringskassan
som fattar beslut om en privatpraktiserande landläkare skall föras upp på
försäkringskassans förteckning över tandläkare som är verksamma inom ramen för
den allmänna försäkringen. Riksförsäkringsverket har dock beslutat atl begränsa
landläkares rätt alt bli uppförd på kassans förteckning. Denna begränsning
innebär att kassan inte får föra upp en tandläkare på sin förteckning med
mindre verket efter särskild prövning godkänt detta.
Den nuvarande tillämpningen av begränsningsregeln innebär
att en landläkare fär föras upp på förteckningen hos försäkringskassan endast
om han ersäller en annan landläkare som varit verksam i enskild tandvård eller
om synnerliga skäl eljest föreligger för att föra upp landläkaren på
förteckningen. En landläkare förs upp på förteckningen medverkan så länge han
är verksam på den ort ansökan avser. Detta senare gäller dock inle för
tandläkare som blir uppförd på förteckning hos någon försäkringskassa i
storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö.
En särskild arbetsgrupp med representanter för
riksförsäkringsverket, socialstyrelsen, landstingsförbundet och tandläkarförbundet
- den s. k. obsgruppen - som tillsatts av riksförsäkringsverkets landvårdsdelegation
har utarbetat riktlinjerna för verkets nuvarande regler om elableringsbegränsning.
Dessutom medverkar obsgruppen fortlöpande vid handläggningen hos verket av ärenden,
som rör uppförande av tandläkare på försäkringskassornas förteckningar. I
dessa ärenden inhämtas alllid yttrande från den lokala samrådsgruppen för
tandvårdsfrågor i vederbörande landsting.
Riksförsäkringsverkets styrelse har i november 1981 anslutit
sig till ett uttalande från verkets landvårdsdelegation. Enligt detta uttalande
belraktas etablering av tandläkare i utpräglade bristområden som synnerliga
skäl för nyetablering. I sådana fall förs tandläkaren upp på försäkringskassans
förteckning. En förutsättning för detta är dock att vederbörande landsting
Prop.
1982/83:63 7
tillstyrkt etableringen. Slor vikt läggs också vid
obsgruppens bedömning i det enskilda ärendet.
1978 års tandvårdsutredning (S 1978:01) avlämnade som jag
nämnt sitt huvudbetänkande i januari 1982 och beräknas inom kort lämna sill slulbetänkandet
med bl. a. förslag till en reviderad tandvårdstaxa. Avsikten är att på grundval
av dessa betänkanden och material från remissbehandlingen lägga fram en proposilion
lill riksdagen med förslag till den mera långsiktiga utvecklingen på tandvårdsområdel.
Della kan dock inle ske förrän tidigast i mitten av år 1983.
Bestämmelserna om reglering av anslutningen av tandläkarna
till tandvårdsförsäkringen medverkar på ett aktivt sätt till att utjämna den
regionala obalansen av tandvårdsresurserna. Det finns också behov av fortsatta
insatser i detta syfte.
Mot bakgrund av vad jag här anfört finner jag det
angeläget all den nuvarande begränsningsregeln förlängs all gälla lill dess
riksdagen får tillfälle atl ta ställning till landvårdens mera långsikliga
utformning. Jag förordar därför att bestämmelserna om privatpraktiserande
tandläkares anslutning till tandvårdsförsäkringen förlängs att gälla t. o. m.
utgången av år 1983. För att markera betydelsen av en regional resursutjämning
bör även detta syfte anges i lagbestämmelsen.
Vad jag nu anfört medför behov av ändring i punkt 9
övergångsbestämmelserna till lagen (1973:456) om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring. Jag har vidare för avsikt att senare föreslå regeringen att
uppdra åt socialstyrelsen att efter samråd med landstingsförbundet besluta om
kvotering för år 1983.
Jag har i denna fråga samrått med statsrådet Sigurdsen.
5 Hemställan
Med hänvisning lill vad jag har anfört hemställer jag att
regeringen föreslår riksdagen
alt antaga ett inom socialdepartementet upprättat förslag
till lag om ändring i lagen (1973:456) om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring.
6 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som
föredraganden har lagl fram.