Prop. 1982/83:66

Prop.
1982/83:66

Regeringens proposition 1982/83:66

med
förslag till följdlagstiftning m. m. med anledning av beslutade reformer på det
kyrkliga området;

beslutad
den 18 november 1982.

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de,förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

OLOF
PALME

HANS
GUSTAFSSON

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att föreskrifter ges om kungörande av kyrkliga kungörelser
och om en särskild författningssamling för sådana kungörelser. Förslaget har
sin grund i de nya regler om normgivning på del kyrkliga området som träder i
kraft den 1 januari 1983.

I
propositionen föreslås vidare att vissa författningar om boställskapital och boställsränta
upphävs. Till följd av riksdagens beslut med anledning av propositionen (prop.
1981/82:158) om kyrkofonden och ekonomisk utjämning inom svenska kyrkan fyller
författningarna inte längre någon funktion. Mot bakgrund av riksdagens beslut
med anledning av den nyssnämnda propositionen föreslås också att kostnader för
vissa rikskyrkliga ändamål skall få bestridas ur kyrkofonden.

1
Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 66

Prop. 1982/83:66 2

I Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1976:633) om kungörande av lagar

och
andra författningar

Härigenom
föreskrivs att 1, 3, 5 och 8 §§ lagen (1976:633) om kungörande av lagar och
andra författningar' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Författning som har beslutats av riksdagen, regeringen
eller myndighet under regeringen eller riksdagen skall kungöras enligt denna
lag, om ej annat följer av 2 §.

1§

Föreslagen
lydelse

. Författningar som har beslutats av riksdagen, regeringen
eller kyrkomötet eller av en myndighet under regeringen eller riksdagen skall
kungöras enligt denna lag, om inte- annat följer av 2 §.

Med
författning skall i denna lag förstås lag eller förordning eller annan
föreskrift som avses i 8 kap. regeringsformen.

3§ För
kungörande av författningar skall finnas.

1.
Svensk
författningssamling,

2.
Riksdagens
författningssam-Ung,

3.
författningssamliiigar
för centrala myndigheter,

4. en författningssamling för varje län.

1.
Svensk
författningssamling,

2.
Svenska kyrkans
författnings-' samling,

3.
författningssamlingar
för centrala myndigheter tinder regeringen,

4.
författningssamlingar
för riksdagens förvaltningskontor och för förvaltningsmyndigheter under riksdagen,

5. en författningssamling för varje
län.

Författning som utfärdas av riksdagen skall kungöras i
Riksdagens författningssamling eller på annat sått som riksdagen föreskriver.

5§

Författningar som beslutas av kyrkomötet skall kungöras i
Svenska kyrkans författningssamling.

Författning som beslutas av förvaltningsmyndighet under
riksdagen skall kungöras i författningssamling

Författningar
som beslutas av riksdagens förvaltningskontor skall kungöras i en
författningssamling .. som förvaltningskontoret låter utge.

Författningar som beslutas av en förvaltningsmyndighet
under riksdagen skall kungöras i en författnings-

' I fråga om 3,5, och 8 §§ har hänsyn tagits till
riksdagens förvaltningsstyrelses förslag beträffande Riksdagens
författningssamling (förslag 1982/83:7).

Prop.
1982/83:66 3

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

som
utges genom myndighetens för- samling som utges genom myndighe-

sorg
eller på annat sätt som riksda- tens försorg eller på annat sätt som

gen
föreskriver. riksdagen föreskriver.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1983.

2
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn

Härigenom
föreskrivs att i 3 § lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn orden
"allmänt kyrkomöte" skall bytas ut mot "kyrkomötet".

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1983.

3
Förslag till

Lag
om upphävande av vissa författningar om boställskapital

och
boställsränta

Härigenom
föreskrivs att följande författningar skall upphöra alt gälla vid utgången av
år 1982, nämUgen

1. lag (1975:363) med provisoriska beslämmelser om
beräkning av boställsränta,

2. lag (1981:650) med provisoriska bestämmelser om boställsränta,

3. kungörelsen (1950:413) angående lönetillgångar
vid kyrkomusiker-tjänst.

V
Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 66

Prop.
1982/83:66 4

Utdrag

KOMMUNDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1982-11-18

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden I Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S Andersson, Rainer, Boström,
Bodström, B Andersson, Gradin, Dahl, R Carlsson

Föredragande:
statsrådet Gustafsson

Proposition
med förslag till följdlagstiftning m. m. med anledning av beslutade reformer på
det kyrkliga området

I
Inledning

Riksdagen
har slutligt antagit ett vilande förslag till ändring i punkt 9 övergångsbestämmelserna
till regeringsformen (prop. 1981/82:77, KU 1981/ 82:36, rskr 1981/82:263, KU
1982/83:1, rskr 1982/83:1). De beslutade ändringarna innebär bl. a. atl
kyrkomötet med stöd av föreskrifter i lagen om svenska kyrkan genom kyrklig
kungörelse får meddela föreskrifter i vissa särskilt angivna ämnen. I den av
riksdagen nyUgen antagna lagen om svenska kyrkan (prop. 1981/82:192, KU
1982/83:2, rskr 1982/83:2) utnyttjas fullt ut möjligheten att delegera normgivning
till kyrkomötet. I enlighet med det antagna grundlagsförslaget skall
kyrkomötets författningar betecknas kyrkliga kungörelser. De nya
bestämmelserna om normgivning på det kyrkliga området träder i kraft den 1
januari 1983.

Riksdagen
har vidare bifallit propositionen (prop. 1981/82:158) om kyrkofonden och
ekonomisk utjämning inom svenska kyrkan (KU 1981/ 82:28, rskr 1981/82:309).
1982 års allmänna kyrkomöte härför sin del antagit de i propositionen framlagda
lagförslagen (KLU 1982:7, kskr 1982:11). De sålunda antagna förslagen innebär
bl. a. att man inför ett enhetligt system för ekonomisk utjämning inom svenska
kyrkan genom kyrkofonden samt att man avskaffar det nuvarande systemet med boställskapital
och boställsränta. Vidare innebär de antagna förslagen att kyrkofonden ges en
styrelse och att fonden i ökad utsträckning får finansiera rikskyrkUga ändamål.
Ändringarna träder i kraft den 1 januari 1983.

Jag
tar nu upp vissa följdfrågor med anledning av de sålunda beslutade

Prop. 1982/83:66 5

reformerna
på det kyrkliga området. Det gäller frågan om kungörande av kyrkliga
kungörelser samt en ändring i lagen om justitiekanslerns tillsyn. Vidare gäller
det upphävande av vissa författningar till följd av att systemet med boställskapital
och boställsränta slopas. Slutligen tar jag upp frågan om bidrag ur kyrkofonden
för rikskyrkliga ändamål.

2
Kungörande av kyrkliga kungörelser

Den
grundläggande föreskriften om kungörande av författningar finns i 8 kap. 19 §
andra stycket regeringsformen. Enligt denna föreskrift skall lagar kungöras så
snart det kan ske. Detsamma gäller förordningar, om inte annat föreskrivs i
lag. Grundlagsföreskriflen kompletteras av lagen (1976:633) om kungörande av
lagar och andra författningar (ändrad senast 1980:887), som i sin tur
kompletteras av författningssamlingsförordningen (1976:725, ändrad senast
1982:448).

I
1 § kungörandelagen anges att författningar som har beslutats av riksdagen,
regeringen eller av en myndighet under regeringen eller riksdagen med vissa
undantag, som inte är aktuella i detta sammanhang, skall kungöras enligt lagen.
I lagen anges vilka författningssamlingar som skall finnas (3 §) och i vilken
författningssamling olika typer av författningar skall kungöras (4-9 och 12 §§).
Vidare finns en hänvisning till särskilda föreskrifter om kungörande av
kommunala författningar (10 §) samt om avvikande bestämmelser om särskilda
författningar (11 §). Slutligen anges att det av en författning skaU framgå när
den träder i kraft (13 §) och hänvisas till särskilda föreskrifter om
kungörande i en författningssamling av annat än författningar (14 §).
Riksdagens förvaltningsstyrelse har nyligen förelagt riksdagen vissa ändringar
i kungörandelagen (förslag 1982/83:7). Ändringarna avser författningssamlingarna
för riksdagen och dess myndigheter.

Jag
har redan tidigare nämnt att riksdagen slutligt har antagit ett vilande förslag
till ändring i punkt 9 övergångsbestämmelserna till regeringsformen (prop.
1981/82:77, KU 1981/82:36, rskr 1981/82:263, KU 1982/83:1, rskr 1982/83:1). De
beslutade ändringarna innebär bl. a. att kyrkomötet med stöd av föreskrifter i
lagen om svenska kyrkan genom kyrklig kungörelse får meddela föreskrifter i sex
särskilt angivna ämnen. Kyrkomötet kan bemyndigas att i sin tur överlåta åt
organ som det tillsätter att meddela sådana föreskrifter. I den av riksdagen
nyligen antagna lagen om svenska kyrkan (prop. 1981/82:192, KU 1982/83:2, rskr
1982/83:2) utnyttjas ftillt ut den förut angivna möjUgheten att delegera viss normgivning
till kyrkomötet, medan någon möjUghet för kyrkomötet till vidare delegation
inte har öppnats. Bemyndigandet finns intaget i 7 § lagen om svenska kyrkan. I enlighet
med det antagna grundlagsförslaget skall kyrkomötets författningar betecknas
kyrkliga kungörelser.

Kungörandelagen
är enligt sin nuvarande lydelse inte tillämplig på kyrkliga kungörelser. Som
föredragande statsrådet uttalade i den proposi-

Prop.
1982/83:66 6

tion som låg till grund för riksdagens beslut om ändring i
punkt 9 övergångsbestämmelserna till regeringsformen, bör föreskrifter meddelas
om kungörande av kyrkliga kungörelser. Ett viktigt skäl härtill är att en
författning i princip inte är bindande förrän den har kungjorts. Liksom
huvudregeln är i fråga om andra författningar bör kyrkliga kungörelser tas in i
en författningssamling. Enligt min mening bör en särskild sådan finnas, som
lämpligen bör kallas Svenska kyrkans författningssamling. I en sådan
författningssamling bör i princip endast tas in författningar som kyrkomötet
beslutar med stöd av det bemyndigande som ges i 7 § lagen om svenska kyrkan. I
likhet med vad som gäller i fråga om andra författningssamlingar bör dock, om
möjligheten att överblicka författningsmaterialet underlättas därav eller andra
särskilda skäl föreligger, en möjlighet finnas för regeringen att bestämma att
viss av regeringen beslutad författning skall kungöras i Svenska kyrkans
författningssamling, i stället för i Svensk författningssam-Ung.

Föreskrifter om kungörande av kyrkliga kungörelser kan
beslutas av riksdagen men tillhör inte det s. k. lagområdet enhgt
regeringsformen. Möjlighelerna att bemyndiga kyrkomötet alt meddela
föreskrifter inbegriper inte delegation av befogenhet alt meddela föreskrifter
om kungörande av kyrkliga kungörelser. Därmed torde sådana föreskrifter
tillhöra regeringens s. k. restkompetens (8 kap. 13 § regeringsformen).
Föreskrifter om kungörande av kyrkliga kungörelser följer alltså samma
bestämmelser om normgivningsmakten som andra förskrifter om kungörande av
författningar.

Jag har tidigare nämnt att bestämmelser om kungörande av
lagar och andra författningar finns i kungörandelagen. Genom denna har
riksdagen beslutat om de allmänna riktiinjer som skall gälla på området. Enligl
min mening är det naturligt att man i fråga om kyrkliga kungörelser följer
samma principer som gäller för kungörande av författningar i allmänhet. Det är
vidare en fördel om de grundläggande reglerna om kungörande av författningar
samlas i en enda författning. Efter samråd med chefen för justitiedepartementet
föreslår jag därför att kungörandet av kyrkliga kungörelser som beslutas av
kyrkomötet regleras i kungörandelagen. Eftersom lagen om svenska kyrkan inle
medger att kyrkomötet överlåter åt något organ som del tillsätter att meddela
föreskrifter, saknas f. n. anledning att i kungörandelagen reglera kungörandet
av sådana föreskrifter.

Även förfatlningssamlingsförordningen kan behöva ändras.
Det ankommer emellertid på regeringen alt besluta om sådana ändringar.

3 Ändring i lagen om justitiekanslerns tillsyn

13 § lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn
förekommer begreppet "allmänt kyrkomöte". Som en följd av
de-beslutade ändringarna i punkt 9

Prop. 1982/83:66 7

övergångsbestämmelserna till regeringsformen förslår jag
efter samråd med chefen för justitiedepartementet att begreppet byts ul mot
"kyrkomötet".

4 Upphävande av vissa författningar om boställskapital och
boställsränta

Vissar klockar- och organisttjänster i svenska kyrkan var
tidigare förenade med rätt till boställsjord. Denna rätt avvecklades i samband
med 1938 års klockarboställsreform. Ett mindre antal förhållandevis stora och
värdefulla boställen fördes över till kyrkofonden som klockarhemman. De utgör
numera s. k. kyrkofondsfastigheter och förvaltas av stiftsnämnderna. De flesta klockarboställena
övertogs emeUertid av resp. församlingar med äganderätt. De blev kyrkokommunal
egendom, som församlingarna fritt förfogade över. I vederlag fick kyrkofonden
resp. församlingarna ikläda sig ansvar för kapitalvärdet av de överförda
fastigheterna, det s. k. boställska-, pitalel. Detta fastställdes av
stiftsnämnderna efter ett visst omräkningsförfarande och angavs i areal
åkerjord. För detta kapital betalar kyrkofonden och församlingarna årligen s.
k. boställsränta till pastoraten enligt en av stiftsnämnderna fastställd
avkastningsprocent. Boställsräntan utgör kyrko-musikerlönetillgång för
vederbörande pastorat.

Den för boställskapitalet fastställda arealen åkerjord
samt avkastningsprocenten har bestämts en gång för alla. Boställsräntan är ernellertid
föränderlig. Den skall. fastställas på nytt i samband med varje allmän
fastighetstaxering med hänsyn till det vid taxeringen tillämpade enhetsvärdet
på åker av högsta godhetsklass inom orten vid en medelstor jordbruksfastighet
med normalt byggnadsbestånd. Sådant enhetsvärde har länsstyrelserna atl
fastställa för varje församling. Bestämmelserna härom finns i kungörelsen
(1950:413) angående lönetillgångar vid kyrkomusikertjänst (ändrad senast
1971:864).

På grund av ändringar i kommunalskattelagen (1928:370) och
taxeringslagen (1956:623) hade emellertid vid 1975 års allmänna
fastighetstaxering bestämmelserna om fastställande av enhetsvärde för uträkning
av boställsränta blivit inaktuella. I de för 1975 års fastighetstaxering
gällande bestämmelserna skilde man nämUgen på åkervärde och byggnadsvärde.
Dessa omständigheter låg till grund för riksdagens beslut om lagen (1975:363)
med provisoriska bestämmelser om beräkning av boställsränta (prop. 1975:61, KrU
1975:11, rskr 1975:163). Enligt denna lag skaU det enhetsvärde på åker som
länsstyrelsen har att fastställa bestämmas till produkten av en på visst sätt
beräknad och av riksskatteverket fastställd koefficient och det enhetsvärde på
åker som länsstyrelsen senast fastställt.

Med anledning av 1981 års allmänna fastighetstaxering och
den förväntade avvecklingen av systemet med boställskapital och boställsränta
föreslogs i prop. 1980/81:174 en provisorisk lösning innebärande atl nuvarande
värden

Prop. 1982/83:66 8

på
boställskapital och boställsränta skulle förbU oförändrade. Efter beslut av
riksdagen (KrU 1980/81:30, rskr 1980/81:327) utfärdades lagen (1981:650) med
provisoriska bestämmelser om boställsränta.

I
regeringens proposition (prop. 1981/82:158) om kyrkofonden och ekonomisk
utjämning inom svenska kyrkan föreslogs att systemet med boställskapital och boställsränta
slopas i samband med den i propositionen föreslagna utjämningsreformen (s. 34).
Föredragande statsrådet uttalade i anslutning härtill att man därigenom vinner
stora administrativa förenklingar och att det är angeläget att i sammanhanget
komma bort från både föråldrade och svårlillämpade regelsystem och ett detaljrättvisetänkande
som kostar mera i form av administrativt arbete än det ger i form av ekonomiskt
utbyte. I propositionen framhölls dock att det i enstaka fall kan bli motiverat
med extra utjämningsbidrag till följd av att systemet avskaffas. Riksdagen har bifallit
propositionen (KU 1981/82:28, rskr 1981/82:309) och 1982 års allmänna kyrkomöte
har för sin del godkänt förslaget (KLU 1982:7, kskr 1982:11). Regeringen har
härefter utfärdat lagen (1982:379) om ändring i lagen (1970:940) om kyrkliga
kostnader. Lagändringen träder i kraft den 1 januari 1983.

En
följd av beslutet att avskaffa systemet med boställskapital och boställsränta
blir att det inte längre kommer att finnas några särskilda kyrkomusikerlönetUlgångar.
Jag föreslår därför att kungörelsen (1950:413) angående lönetillgångar vid kyrkomusikertjänst
upphävs. Kungörelsen reglerar ämnen vilka enligt den nya regeringsformen ligger
inom det s. k. obligatoriska lagområdet. Ett upphävande av kungörelsen kräver
därför riksdagens beslut.

Slopandet
av systemet med boställskapital och boställsränta innebär att 1975 års lag med
provisoriska bestämmelser om beräkning av boställsränta och 1981 års lag med
provisoriska bestämmelser om boställsränta inte längre fyUer någon funktion.
Lagarna bör därför också upphävas.

5
Bidrag ur kyrkofonden till kostnader för rikskyrklig verksamhet

Jag
har tidigare nämnt att riksdagen under våren 1982 har bifallit regeringens
proposition (prop. 1981/82:158) om kyrkofonden och ekonomisk utjämning inom
svenska kyrkan (KU 1981/82:28, rskr 1981/82:309). I propositionen föreslogs,
utöver vad jag tidigare har redovisat, bl. a. att kyrkofonden ges en
styrelse" med ordförande och tre ledamöter utsedda av regeringen och tre
ledamöter valda av allmänt kyrkomöte samt att kyrkofonden i ökad utsträckning
skall få finansiera rikskyrkliga ändamål.

Till grund för regeringens
proposition i ämnet låg kyrkofondsutredningens (Kn 1980:05) delbetänkande (SOU
1981:88) Ekonomisk utjämning inom svenska kyrkan. I betänkandet hade
utredningen föreslagit att kyrkofonden skulle vara finansieringskälla för väsentiiga
rikskyrkliga ändamål. Som exempel på sådana rikskyrkliga ändamål som i ökad
utsträckning skulle

Prop. 1982/83:66 9

finansieras genom bidrag ur kyrkofonden pekade utredningen
på sådana ändamål som nu helt eller delvis finansieras genom Stiftelsen Rikskyrklig
finansiering samt på vissa andra ändamål, bl. a. diakonutbildningen. Föredragande
statsrådet anslöt sig till utredningens förslag i denna del. Han fann i likhet
med utredningen inte anledning att gå in i detalj beträffande bidragsgivningen.
Han erinrade emellertid om att bidrag redan nu utgår ur kyrkofonden till vissa
rikskyrkliga ändamål, bl. a. de centrala kyrkliga styrelserna och Sköndalsinslitutet
och att bidrag också ges till vissa institutioner som visserligen inte kan
betecknas som rikskyrkUga men av vilkas verksamhet svenska kyrkan har ett
betydande intresse, t. ex. det nordiska folkkyrkosekretariatet. Föredraganden
anförde att vad som nu borde komma i fråga närmast var att gå vidare enUgt
dessa principer och därvid i första hand beakta de ändamål som hittills har
fått bidrag av Stiftelsen RikskyrkUg finansiering.

I fråga om beslutstekniken när det gäller bidrag ur
kyrkofonden för rikskyrkliga ändamål förutsattes i propositionen att varje nytt
ändamål liksom hittills skall godkännas av riksdagen och att regeringen
meddelar närmare föreskrifter om bidragsgivningen (6 § p. 4 lagen (1970:940) om
kyrkliga kostnader i dess fr. o. m. den 1 januari 1983 gällande lydelse). I
propositionen uttalades vidare att bidragsgivningen får beslutas av kyrkofondens
styrelse inom de ramar som dras upp av tillgängUga medel och av regeringen i
samband med fastställelsen av örelal för den allmänna kyrkoavgiften.

Vad som anfördes i propositionen om bidrag ur kyrkofonden
för rikskyrkliga ändamål föranledde inte någon erinran från riksdagens sida.
Mot bakgrund av riksdagens beslut i ämnet bör nu närmare preciseras vilka
kostnader för rikskyrklig verksamhet som efter prövning av kyrkofondens
styrelse skall kunna bestridas ur kyrkofonden. Innan jag övergår till frågan om
vilka rikskyrkliga ändamål som-på detta sätt skall kunna finansieras genom
kyrkofonden vill jag framhålla att det här endast är fråga om bidrag till sådan
rikskyrklig verksamhet som inte regleras i lag eller förordning, dvs. rikskyrkUg
verksamhet inom svenska kyrkans s: k. fria sektor. Sålunda skall t. ex.
kyrkomötet inte finansieras genom bidrag som prövas av kyrkofondens styrelse,
utan på sätt som har angivits i den av riksdagen nyligen antagna propositionen (prop.
1981/82:192) om ett reformerat kyrkomöte (KU 1982/83:2, rskr 1982/83:2).

Stiftelsen
RikskyrkUg finansiering, som bildades år 1975, har samlat in frivilliga bidrag
från församlingarna för atl finansiera rikskyrkliga ändamål. För år 1982 har
från stiftelsen utgått bidrag till sådana ändamål med ca 9,2 milj. kr. Under
senare år har den gett bidrag till följande organisationer och ändamål:

Svenska kyrkans centralråd för evangelisation och
församlingsarbete Styrelsen för svenska kyrkan i utlandet Svenska kyrkans
diakoninämnd

Prop.
1982/83:66 10

Svenska kyrkans utbildningsnämnd

Svenska
kyrkans personalrekryleringsnämnd

Kyrkans informationscentral

Kyrkans internationella studieavdelning

Svenska
kyrkans kulturinstilul

Religionssociologiska
institutet

Riksförbundet
Svensk kyrkomusik

Kyrkomusikerutbildningen
vid Sköndalsinslitutet

Sköndalsinstitutets
social/diakonala utbildningsverksamhet

Riksförbundet
för finskspråkigt församlingsarbete i Sverige

Nordiska
ekumeniska institutet

Samkristna
skolnämnden

S:t Lukasstiftelsen

Mot bakgrund av riksdagens beslut med anledning av
propositionen om kyrkofonden och ekonomisk utjämning inom svenska kyrkan avses,
enligt vad jag har inhämtat, stiftelsens verksamhet atl upphöra med utgången av
år 1982. För rikskyrkUg verksamhet som hittills har bedrivits av de ovan nämnda
organen och för vilken bidrag har utgålt från stiftelsen bör därför fr. o. m.
år 1983 bidrag kunna utgå ur kyrkofonden. Sådant bidrag börutgå efter ansökan
hos kyrkofondens styrelse. Det bör ankomma på regeringen att fastställa en ram
för denna bidragsgivning.

Kyrkofondens
styrelse bör också inom denna ekonomiska ram få besluta om bidrag till vissa
andra ändamål av rikskyrkUg karaklär, till vilka bidrag ur kyrkofonden redan
utgår enligt beslut av riksdagen och regeringen. I propositionen anfördes såsom
exempel på väsentliga rikskyrkliga ändamål, som kunde tänkas finansieras ur
kyrkofonden, bl. a. diakonutbildningen. Som förut har nämnts har bidrag från
Stiftelsen Rikskyrklig finansiering utgått till den social/diakonala
utbildningen vid Sköndalsinslitutet. Ur kyrkofonden har efter riksdagens
medgivande sedan år 1954 utgått ett oförändrat belopp av 2 000 kr. som
avlöningsbidrag till envar av föreståndarna vid diakonianstalterna samt
Stockholms stadsmission. Jag vill i sammanhanget erinra om att 1982 års
allmänna kyrkomöte (mot. 1982:14,1 TU 1982:2, kskr 1982:4) har hemställt om an
kyrkofondsbidrag skall få utgå till kostnaderna för
diakon/diakonissutbildningen. Mot bakgmnd av riksdagens beslut med anledning
av den fömtnämnda propositionen bör den vid diakon- och diakonissanstalterna
bedrivna utbildningen av diakoner och diakonissor höra tiU sådan rikskyrklig
verksamhet tUl vilken bidrag får utgå ur de medel som enUgl vad jag nu har sagt
disponeras av kyrkofondens styrelse. De hittillsvarande av riksdagen och
regeringen särskilt beslutade bidragen till föreståndararvoden bör samtidigt
upphöra att ulgå.

Enligt
riksdagens och regeringens bestämmande utgår f. n. ur kyrkofonden bidrag till
kostnaderna för det nordiska folkkyrkosekretariatet, för svenska kyrkans
årsavgift tiU Lutherska världsförbundet samt för kostnaderna för SammanstäUning
av en riksomfattande kyrkostatistik. Det bör i

Prop.
1982/83:66 11

fortsättningen
ankomma på kyrkofondens styrelse att besluta om bidrag till de kostnader som
jag nu har nämnt.

En del av de
organisationer som enligt den tidigare uppräkningen har fått bidrag från
Stiftelsen RikskyrkUg finansiering har också erhållit kyrkofondsbidrag enligt
riksdagens och regeringens bestämmande. Bidragsgivningen bör nu samordnas och i
fortsättningen tillgodoses inom ramen för de anslag som kyrkofondens styrelse
får disponera. Sålunda bör de särskilda lönebidrag som enUgt riksdagens
medgivände f. n. utgår till svenska kyrkans centralråd för evangelisation och
församlingsarbete för sju tjänstemän och till styrelsen för svenska kyrkan i
utlandet och svenska kyrkans diakoninämnd för vardera två tjänstemän upphöra
att utgå. Motsvarande belopp bör ingå i de bidrag som kyrkofondens styrelse i
framtiden beviljar för sådan verksamhet som nu bedrivs av dessa organ. Detsamma
bör gälla det nuvarande kyrkofondsanslaget tiU kyrkomusikemtbildningen vid Sköndalsinslitutet.
Det bör beaktas att bidrag ur kyrkofonden för de nu nämnda ändamålen har
beviljats för budgetåret 1982/83.

Slutligen vill jag anmäla,
att det av riksdagen år 1960 beslutade bidraget ur kyrkofonden för
avlöningskostnader för kyrkomusiker på äldre stat inte längre utgår, eftersom
det fr. o. m. budgetåret 1981/82 inte finns någon församling som är berättigad
till bidrag för avlönande av en sådan musiker. Jag avser att i annat sammanhang
återkomma till regeringen med förslag om upphävande av kungörelsen (1960:501)
om bidrag ur kyrkofonden till avlöningskostnader för kyrkomusiker på äldre stat
(ändrad senast 1971:865).

6
Upprättade lagförslag

I enUghet
med vad jag nu har anfört har inom kommundepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1976:633) om kungörande av
lagar och andra författningar,

2. lag om ändring i lagen (1975:1339) om justitiekanslerns
tiUsyn,

3. lag om upphävande av vissa författningar om boställskapital
och boställsränta.

Förslagen
under 1 och 2 har utarbetats i samråd med chefen för justitiedepartementet. Vid
utarbetande av lagförslaget under 1 har hänsyn tagits till det förslag som
riksdagens förvaltningsstyrelse har förelagt riksdagen i fråga om Riksdagens
författningssamling (förslag 1982/83:7).

Prop. 1982/83:66 12 ;;

7
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag ätt regeringen

föreslår riksdagen

de/5 att anta förslagen'till . -

1. lag om ändring i lagen (1976:633) om,kungörande:-av.
lagar pch-andra författningar, ..... '.'.v' ■.:-■::■ ■:.',-:,..

2. lag om ändring i lagen (1975:1339) om justitiekanslerns;tiUsyn,
.;;; .:,

3. lag
om upphävande av vissa författningar omrbpstäUskapital,.pch ;■

boställsränta, ■ . . ■ ,, ;..;,.- . .:■.[-,:.
, .; i...

dels
att

4. medge
att ur kyrkofonden får bestridas kostnader för rikskyrkUg.:

verksamhet enUgt vad jag har förordat.- , . . - '

Med
hänsyn till den föreslagna tidpunkten för ikraftträdande av lag;försla-gen bör
motionstiden förkortas till fyra dagar.

8 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

GOTAB 72942 Stockholm 1982