Prop. 1982/83:67

Prop.
1982/83:67

Regeringen.? proposition

1982/83:67

om ändring i patentlagen (1967:837) m. m.;

beslutad den 11 november 1982.

Regeringen föreslår riksdagen aft anta de förslag som har
tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

Pä regeringens vägnar

OLOF PALME

OVE RAINER

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en i
Budapest år 1977 avslutad överenskommelse om internationellt erkännande av
deposition av mikroorganismer i samband med palentärenden, den s. k.
Budapestöverenskommelsen. I åtskilliga länder, däribland Sverige, krävs i
vissa fall, då patent söks på mikrobiologiska uppfinningar, att den
mikroorganism som används vid utövande av uppfinningen deponeras som en del av
patentansökningen. Överenskommelsen syftar till att skapa ett internationellt
enhetUgt system för depositioner i patentärenden, vilket är till fördel bäde
för de patentsökande och för patentmyndigheterna.

I propositionen föreslås också ändringar i patentlagen.

Åtskilliga av de föreslagna ändringarna i patentlagen
gäller patentansökningar och patent på det mikrobiologiska området. Dessa
ändringar innebär en mer fullständig reglering än enligt gällande rätt av de
problem som hänger samman med depositioner av mikroorganismer i
patentansökningsärenden. Ändringarna har till en del föranletts av
Budapestöverenskommelsen. Genom ändringarna anpassas emellertid svensk rätt
även tUl de bestämmelser om depositioner som numera finns i 1973 års
europeiska patentkonvention.

De föreslagna ändringarna i patentlagen rör också
bestämmelserna om fullföljd i Sverige av patentansökningar som görs enligl 1970
års konvention om palenisamarbete, s. k. internationella patenlansökningar, och
handläggningen här av sådana ansökningar. Till en del föranleds dessa förslag
av ändringar som har gjorts i tillämpningsföreskrifterna till den konventionen.

1 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 67

Prop. 1982/83:67 2

Vidare
föreslås ändringar i patentlagen som innebär att årsavgifter i patentärenden
tas ut redan på ansökningsstadiet.

Lagförslagen har
utarbetats i nordiskt samarbete. , Enligt förslaget bemyndigas regeringen att
bestämma när den nya lagstiftningen skall träda i kraft.

Prop.
1982/83:67 3

1 Förslag till

Lag om ändring i patentlagen (1967:837)

Härigenom föreskrivs beträffande patentlagen (1967:837)'

dels att 8,14,15,22,24,31-34,38,402,51,52,56,72,73,75,76
och 86 §§

samt mbriken närmast före 41 § skall ha nedan angivna
lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 8 a §, av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §2 Ansökan om patent göres skriftUgen hos
patentmyndigheten eller, i faU som avses i 3 kap., hos patentmyndighet i
främmande stat eller hos internationell organisation.

Ansökningen skall innehålla be- Ansökningen skaU innehålla be-

skrivning
av uppfinningen, innefat- skrivning av uppfinningen, innefattande även
ritningar om sådana lande även ritningar om sådana behövas, samt
bestämd uppgift om behövas, samt bestämd uppgift om vad som sökes skyddat
genom patén- vad som sökes skyddat genom patentet (patentkrav). Den
omständighe- tet (patentkrav). Den omständigheten att uppfinningen avser
kemisk ten att uppfinningen avser kemisk förening medför icke att
bestämd förening medför icke att bestämd användning måste anges i
patentkra- användning måste anges i patentkravet. Beskrivningen skall vara
så tyd- vet. Beskrivningen skall vara så tydlig, att en fackman med
ledning lig, att en fackman med ledning därav kan utöva uppfinningen.
Av- därav kan utöva uppfinningen. En ser uppfinning mikrobiologiskt
för- uppfinning som avser ett mikroblolo-farande eller alster av sådant
förfa- giskt förfarande eller ett alster av ett rande och skall mikroorganism
som sådant förfarande skall i de fall som icke är allmänt tillgänglig
användas anges 18 a § anses tillräckligt tydligt vid utövande av
uppfinningen, anses angiven endast om dessutom villko-uppfinningen icke
tillräckligt tydligt ren i den paragrafen är uppfyllda. angiven, med mindre
en kultur av denna mikroorganism lämnas i förvar enligt föreskrifter som
regeringen eller, efter regeringens bestämmande, patentmyndigheten meddelar.

Ansökningen skall dessutom innehålla ett sammandrag av beskrivning
och patentkrav. Sammandraget skall tjäna enbart som teknisk information och må
icke tillmätas betydelse i annat avseende.

I ansökningen skall uppfinnarens namn anges. Sökes patent
av annan än uppfinnaren, skall sökanden styrka sin rätt tUl uppfinningen.

Sökanden skall erlägga fastställd Sökanden skall erlägga fastställd

ansökningsavgift. ansökningsavgift. För ansökningen

skall också erläggas fastställd årsavgift för varje
avgiftsår, som börjar innan ansökningen slutligt avgjorts. Avgiftsår enligt
denna lag omfattar ett år och räknas, första gången från

1 Lagen omtryckt 1978:149.

2 Senaste
lydelse 1978:149.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

den dag då ansökningen gjordes eller skall anses gjord och
därefter från motsvarande dag efter kalendern.

8a§

Om del vid utövandet av en uppfinning skall användas en
mikroorganism som varken är allmänt tillgänglig eller kan beskrivas så i
ansökningshandlingarna att en fackman med ledning av dessa kan utöva
uppfinningen, skall en kultur av organismen deponeras senast den dag då
ansökningen görs. Kulturen skall därefter fortlöpande finnas deponerad så att
den som enligt denna lag är berättigad att få prov från kulturen kan få sitt
prov levererat i Sverige. Regeringen föreskriver var depositioner får göras.

Upphör en deponerad kultur att vara livsduglig eller kan
av annan orsak prov inte tillhandahållas från kulturen, får den ersättas med ny
kultur av samma organism inom den tid och i den ordning i övrigt som regeringen
föreskriver. Har så skett, skall den nya depositionen anses gjord redan den dag
då den tidigare depositionen gjordes.

14 § Ändrar sökanden ansökningen inom sex månader från den
dag då ansökningen gjordes, skall ansökningen anses gjord vid den tidpunkt då
ändringen vidtogs, om han yrkar det.

Yrkande
enligt första stycket må framställas endast en gång och må ej återtagas.

Yrkande enligt första stycket skaU framställas inom två år
från den dag då ansökningen gjordes. Sådant yrkande får framställas endast en
gång och får inle alertas.

15 §3

Har sökanden icke iakttagit vad som är föreskrivet om
ansökan eller finner patentmyndigheten annat hinder föreligga för bifall tiU
ansökningen, skall sökanden föreläggas att inom viss tid avge yttrande eller
vidtaga rättelse. I sammandraget må patentmyndigheten dock, utan att höra
sökanden, göra de ändringar som den finner nödvändiga.

Underlåter sökanden att inom förelagd tid inkomma med
yttrande eller

3 Senaste lydelse 1978:149.

Prop. 1982/83:67 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vidtaga åtgärd för att avhjälpa anmärkt brist, skall
ansökningen avskrivas.

Underrättelse därom skall intagas i föreläggandet.
Avskriven ansökan återupplages, om sökanden inom fyra månader efter

utgången av förelagd tid inkommer med yttrande eller
vidtager åtgärd för att

avhjälf)a brist och inom samma tid erlägger fastställd
återupptagningsav-

gift.

Erlägger inte sökanden årsavgift enligt 8, 41 och 42 §§,
skall ansökningen avskrivas utan föregående föreläggande. Sålunda avskriven ansökan
får inte återupptas.

22 §"

Från och med den dag då ansökningen utiägges skola
handlingarna i ärendet hållas tillgängliga för envar.

När aderton månader förflutit från den dag då
patentansökningen gjordes, eller, om prioritet yrkas, den dag från vilken
prioriteten begäres, skola handlingarna hållas tillgängliga för envar, även om
ansökningen icke utlagts. Har beslut fattats om avskrivning eller avslag, skola
handlingarna dock hållas tillgängliga endast om sökanden begär alt ansökningen
återupplages, anför besvär eller gör framställning enligt 72 eUer 73 §.

På framställning av sökanden skola handlingarna hållas
tillgängliga tidigare än som följer av första och andra styckena.

När handungarna blir tillgängUga enligt andra eller tredje
stycket, skall kungörelse därom utfärdas.

Innehåller handling företagshemlighet och rör den icke
uppfinning vara patent sökes, äger patentmyndigheten, om särskilda skäl
föreUgga, på yrkande förordna att handlingen icke må utiämnas. Har sådant
yrkande framstäUts, må handUngen icke utlämnas förrän yrkandet ogUlats genom
beslut som vunnit laga kraft.

Kultur av mikroorganism som Om en kultur av en mikroorga-

lämnas i förvar enligt 8 § andra nism har deponerats
enligt 8 a §, har

stycket skall, sedan handlingarna i envar rätt att få prov från kulturen

ärendet blivit tillgängliga för envar, sedan handlingarna har blivit allmänt

hållas tillgänglig för den som gör tillgängliga enligt första, andra eller

skriftlig framställning därom och för- tredje stycket. Vad nu sagts medför

binder sig att iakttaga vad regeringen dock inte att prov skall lämnas ut till

föreskriver tiU förebyggande av miss- någon som tiU följd av föreskrift i lag

bruk av sådan kultur. eller annan författning inte får ta

befattning med den deponerade mikroorganismen. Det medför
inte heller att prov skall lämnas ut till någon vars befattning med provet kan
antas vara förbunden med en påtaglig risk med hänsyn till organismens
skadebringande egenskaper.

* Senaste lydelse 1978:149.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

TiU dess patentansökningen - har utlagts eller avgjorts
slutligt utan att ha utlagts gäller oaktat bestämmelsen i sjätte stycket första
meningen att, om sökanden begär det, prov från deposition får lämnas endast
till en särskild sakkunnig. Regeringen föreskriver inom vilken tid sådan
begäran får göras och vem som fär anlitas som sakkunnig av den som vill få
prov.

Den som vill få prov skall göra skriftlig framställning om
det hos patentmyndigheten och avge en förbindelse av det innehåll som regeringen
föreskriver för att förebygga missbruk av provet. Om prov får utlämnas endast
till en särskild sakkunnig, skall förbindelsen ~i stället avges av denne.

24 §5

Talan mot slutligt beslut av patentmyndigheten på
patentavdelningen i ärende angående ansökan om patent må föras av sökanden, om
det gått honom emot. Mot beslut, varigenom ansökan bifallits oaktat invändning
framställts i behörig ordning, må talan föras av den som gjort invändningen.
ÅterkaUar invändaren sin talan, må denna Ukväl prövas, om särskilda skäl föreligga.

Mot beslut, varigenom begäran om återupptagning enligt 15
§ tredje stycket eller 20 § första stycket avslagits eller yrkande om
överföring enligt 18 § bifalUts, må talan föras av sökanden. Mot beslut,
varigenom yrkande om överföring enligt 18 § avslagits, må talan föras av den
som framställt yrkandet.

Mot beslut, varigenom yrkande om förordnande enligt 22 §
femte stycket avslagits, må talan föras av sökanden eller den som eljest
framställt yrkandet.

Om talan mot beslut enligt 72 eller Om talan mot beslut enligt 42, 72

73 §
föreskrives i 75 §. eller 73 § föreskrivs i 75 §.

31 §*

Vill
sökanden fullfölja internationell patentansökan såvitt avser Sverige, skall
han inom tjugo månader från den internationella ingivnings-dagen eller, om
prioritet yrkas, den dag från vilken prioriteten begäres till patentmyndigheten
inge avskrift av den internationella patentansök-

Vill
sökanden fullfölja en intemationeU patentansökan såvitt avser Sverige, skall
han inom tjugo månader från den internationella ingiv-ningsdagen eller, om
prioritet yrkas, den dag från vilken prioriteten begärs till patentmyndigheten
inge översättning till svenska av den inter-

5 Senaste lydelse 1978:149.

6 Senaste lydelse 1978:149.

Nuvarande
lydelse

ningen och, i den omfattning regeringen förordnar,
översättning av denna lill svenska samt erlägga fastställd avgift.

Föreslagen lydelse

nationella patentansökningen i den omfattning regeringen
förordnar eller, om ansökningen är avfattad på svenska, en avskrift av
ansökningen. Sökanden skall inom samma tid erlägga fastställd avgift till
patentmyndigheten. Har internationell nyhetsgrqnsk-ningsmyndighet beslutat att
internationell nyhetsgranskningsrapport ej skaU upprättas, skaU sökanden fullgöra
vad i första stycket sägs inom två månader från det myndigheten avsände
underrättelse till honom om beslutet.

Har sökanden begärt att den internationella ansökningen
skall underkastas internationell förberedande patenterbarhetsprövning och har
han inom nitton-månader från den i förslastycketangivnadagen i
överensstämmelse-med konventionen om patentsamarbete och
tiUämpningsföreskrifterna till denna avgivit förklaring att han avser att
använda resultatet av denna prövning vid ansökan om patent för Sverige, skall
han fullgöra vad i första stycket sägs inom tjugofem månader från nämnda dag.

Har sökanden erlagt fastställd avgift inom den frist
som föreskrivs i första eller andra stycket, får den översättning eller
avskrift som krävs inges inom en ytterligare frist om två månader, förutsatt
atl en fastställd tilläggsavgift eriäggs inom den senare fristen. Fullgör
sökanden ej vad som ålig- Iakttar inte sökanden vad som ger honom
enligt första, andra eller föreskrivs i denna paragraf, skall tredje
stycket, skall ansökningen ansökningen anses återkallad såvitt anses
återkallad såvitt avser Sveri- avser Sverige, ge-

32 §

Återkallar
sökanden begäran om internationell förberedande patenterbarhetsprövning eller
förklaring atl han avser alt använda resultatet av sådan prövning vid ansökan
om patent för Sverige, skall den internationella patenlansökningen anses
återkallad såvitt avser Sverige, om ej återkallelsen göres före utgången av
frist som gäller enligl 31 § första eller andra stycket och sökanden dess-

Återkallar
sökanden begäran om internationell förberedande patenterbarhetsprövning eller
förklaring alt han avser att använda resultatet av sådan prövning vid ansökan
om patent för Sverige, skall den internationella patenlansökningen anses
återkallad såvitt avser Sverige, om ej återkallelsen görs före utgången av den
frist som gäller enligt 31 § första stycket och sökanden dessutom full-

■ Senaste lydelse 1978:149.

Nuvarande lydelse

Utom före fristens utgång fullgör vad som åligger honom
enligt 31 § första stycket.

Föreslagen lydelse

följer ansökningen inom den frist som gäller enligt 31 §
första eller tredje stycket.

33 §«

Har
internationell patentansökan fullföljts enligt 31 §, gäller i fråga om
ansökningen och dess handläggning 2 kap., om ej annat sägs i denna paragraf
eller 34-37 §§. Ansökningen må endast på framstäUning av sökanden upptagas
till prövning före utgången av frist som gäller enligt 31 § första eller
andra stycket.

Har internationell patentansökan fullföljts enligt 31 §,
gäller i fråga om ansökningen och dess handläggning 2 kap., om ej annat sägs i
denna paragraf eller 34-37 §§. Ansökningen må endast på framställning av
sökanden upptagas tiU prövning före utgången av frist som gäller enligt 31 §.

Skyldighet enligt 12 § att ha ett här bosatt ombud
inträder först då ansökningen må upptagas till prövning.

Bestämmelserna
i 22 § andra och tredje styckena bli tillämpliga så snart sökanden fullgjort
sin skyldighet enligt 31 § att inge översättning av ansökningen.

Bestämmelserna i 22 § andra och

tredje
styckena blir tillämpliga redan

innan
ansökningen fullföljts så snart

sökanden fullgjort sin skyldighet

enligt 31 § att inge översättning av

ansökningen eller, om ansökningen

år
avfattad på svenska, så snart

sökanden
ingivit en avskrift av den till

patentmyndigheten.

I fråga om internationell patentansökan skall vid
tillämpning av 48, 56 och

60 §§ vad där sägs om att handlingarna i ansökningsärendet
blivit tillgängliga

enligt 22 § i stället avse att handlingarna blivit
tillgängliga enligt 22 § med

iakttagande av tredje stycket.

Uppfyller patentansökningen de krav rörande form och
innehåll som föreskrivas i konventionen om patentsamarbete och
tillämpningsföreskrifterna till denna, skall den godtagas i dessa avseenden.

34 §«

En
internationell patentansökan får inte godkännas för utläggning eller avslås
förrän efter utgången av den frist som regeringen föreskriver, om inte
sökanden samtycker till alt ansökningen avgörs dessförinnan.

Internationell patentansökan må ej godkännas för
utläggning eller avslås innan, fyra månader förflutit från utgången av frist
som gäller enligt 31 § första eller andra stycket.

Har sökanden inom nitton månader från den internationella
ingiv-ningsdagen eller, om prioritet yrkas, den dag från vilken prioriteten
begäres avgivU sådan förklaring som avses i 31 § tredje stycket, må ansökningen
ej godkännas för utläggning

8 Senaste lydelse 1978:149.

9 Senaste lydelse 1978:149.

Prop. 1982/83:67 9

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

eller avslås före utgången av den frist om tjugofem
månader som anges i nämnda lagrum.

Ansökan må dock godkännas för utläggning eller avslås före
utgången av frist som gäller enligt första eller andra stycket, om sökanden samtycker
tiU att ansökningen avgöres dessförinnan.

38 § '°

Har mottagande myndighet vägrat att fastställa
internationell ingivnings-dag för internationell palenlansökan eller förklarat,
att ansökningen skall anses återkallad eller att yrkande om atl ansökningen
skall omfatta Sverige skall anses återkallat, skall patentmyndigheten på
begäran av sökanden pröva om detta beslut var riktigt. Detsamma skall gälla i
fråga om beslut av internationella byrån att ansökningen skall anses
återkallad.

Begäran om prövning enligt första Begäran om prövning enligt första

stycket skall framställas till interna- stycket skall
framställas till internationella byrån inom/va wörtae/-/raw tionella byrån inom
den frist som det underrättelse om den mottagande regeringen föreskriver.
Sökanden myndighetens eller internationella skall inom samma tid til!
patenlmyn-byråns beslut avsändes till sökanden. digheten inge översättning av
ansök-Sökanden skall inom samma tid lill ningen i den omfattning regeringen
patentmyndigheten inge översätt- förordnar saml erlägga fastställd ning av
ansökningen i den omfatt- ansökningsavgift, ning regeringen förordnar saml
erlägga fastställd ansökningsavgift.

Finner patentmyndigheten atl den mottagande myndighetens
eller internationella byråns beslut ej var riktigt, skall patenlmyndighelen
handlägga ansökningen enligt 2 kap. Har intemationeU ingivningsdag ej
faslslällis av mottagande myndighet, skall ansökningen anses gjord den dag som
patentmyndigheten finner borde ha fastställts såsom internationell ingivningsdag.
Uppfyller ansökningen de krav rörande form och innehåll som föreskrivas i
konventionen om patentsamarbete och tillämpningsföreskrifterna till denna,
skall den godtagas i dessa avseenden.

Bestämmelsen i 2 § andra stycket andra punkten äger
tillämpning på ansökan som upptagils till handläggning enUgt tredje stycket, om
ansökningen blir allmänt tillgänglig enligl 22 §.

40 §" Meddelat patent kan upprätthållas intill dess
tjugo år förflutit från den dag då patentansökningen gjordes.

För patent skall erläggas fastställd årsavgift för varje
avgiftsår som bör-

'0 Senaste lydelse 1978:149. »Senaste lydelse 1978:149.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

jar efter meddelandet. Om patentet har meddelats innan
årsavgifter för patentansökningen har börjat förfalla enligt 41 §, skall dock
patenthava-ren, när årsavgift för patentet första gången förfaller till
betalning, erlägga årsavgift också för avgiftsår som har börjat före
patentmeddelandet.

5
Kap. Årsavgifter

5 Kap.

Betalning av årsavgifter

41 §'2

För
patent skall för varje år räknat från den dag patentansökningen gjordes
(patentår) erläggas fastställd årsavgift, om annat icke bestämts med
.stöd.av-76-§.

Årsavgiften förfaller till betalning sista dagen i den
kalendermånad under vilken avgiftsåret börjar. Årsavgifterna för de två första
avgiftså-ren förfallerdock först samtidigtjned avgiften för det tredje
avgiftsåret. Årsavgifter får inle erläggas tidigare än sex månader innan de
förfaller till betalning.

För en sådan senare ansökan som avses i 11 § förfaller
årsavgifterna för avgiftsår, som har börjat före den dag då den senare
ansökningen tillkom eller som börjar inom två månader från den dagen, inte i
någol fall förrän två månader har förflutit från nämnda dag. För en
internationell patentansökan förfaller årsavgifterna för avgiftsår, som har
börjat före den dag då ansökningen fullföljdes enligt 31 § eller upptogs till
behandling enligt 38 §. eller som börjar inom två månder från den dagen, inte i
nägot fall förrän två månader har förflutit från den dag då ansökningen
fullföljdes eller upptogs till behandling.

Årsavgift
får, med den förhöjning som har fastställts, erläggas inom sex månader efter
det den förföll till betalning.

42 §

Årsavgift
förfaller till betalning första dagen av det patentår den avser. Årsavgift för
patentår, som börjat innan patentet meddelats eller

Ar
uppfinnaren sökande etter innehavare av patentet och har han avsevärd svårighet
att erlägga årsavgifterna, får patenlmyndighelen tnedge

12 Senaste lydelse 1978:149.

Nuvarande lydelse

inom två månader därefter, förfaller dock först den dag då
två månader förfluttt efter patentets meddelande. Årsavgift må icke erläggas
före patentets meddelande och ej heller tidigare ån sex månader före patent-
årets början.

Innehas patentet av uppfinnaren och har han avsevärd
svårighet att erlägga årsavgift, må patentmyndigheten medge honom anstånd
under högst tre år från patentets meddelande, om han gör framställning därom
senast den dag då årsavgift första gången förfaller. Avstås framställningen,
skäll avgift sorri erlägges inom två månader därefter anses erlagd i rätt tid.

Årsavgift må, med den förhöjning som må varafastställd,
erläggas inom sex månader efter patentårets ingång eller i fråga om patentår,
som börjat innan patentet meddelats, efter sistnämnda tidpunkt. Årsavgift, med
vars erläggande anstånd medgivits enligt andra stycket, må med samma förhöjning
erläggas inom sex månader efter den tidpunkt till vilken anstånd erhållits.

Föreslagen lydelse

honom anstånd med betalningen, om han gör framställning
därom senast när årsavgifterna första gången förfaller till betalning. Anstånd
får medges med upp till tre år i sänder, dock längst till dess Ire år har
förflutit från patentmeddelandet. Framställning om förlängt anstånd skall göras
innan meddelat anstånd har gått ut. Avslås en framställning om anstånd eller
förlängt anstånd, skall avgift som eriäggs inom två månader därefter anses
erlagd i rätt tid.

Årsavgifter, med vilkas erläggande anstånd medgivits
enligt första stycket, får med samma förhöjning som avses i 41 § tredje stycket
erläggas inom sex månader efter den lidpunkt till vilken anstånd har erhållits.

51 §

Erlägges
icke årsavgift enligt föreskrifterna i 41 och 42 §§, är patentet förfallet
från och med ingången av det patentår för vilket avgiften icke erlagts.

Eriäggs
inte årsavgift för patent enligl föreskrifterna i 40, 41 och 42 §§, är patentet
förfallet från och med ingången av det avgiftsår för vilket avgiften inle har
erlagts.

52 §'3

På talan
därom skall rätten förklara patent ogiltigt, om det

1) meddelats oaktat villkoren i 1 och
2 §§ icke äro uppfyllda,

2)
meddelats
oaktat uppfinningen icke är så tydligt angiven all en fackman med ledning därav
kan utöva den.

På talan
därom skall rätlen förklara patent ogiltigt, om det

1) meddelats oaktat villkoren i 1 och
2 §§ icke är uppfyllda,

2) avser en uppfinning som icke är så
tydligt angiven att en fackman med ledning därav kan utöva den,

13 Senaste lydelse 1978:149.

Nuvarande lydelse

3) omfattar något som ej framgick

av ansökningen när den gjordes,

eller

4) meddelats
oaktat patenskyd-

dets omfattning utvidgats efter det

ansökningen godkänts för utlägg

ning.

Föreslagen lydelse

3) omfattar något som ej framgick

av ansökningen när den gjordes,

eller

4) meddelats oaktat patentskyd

dets omfattning utvidgats efter det

ansökningen godkänts för utlägg

ning.

Patent må ej förklaras ogiltigt på den grund att den som
erhållit patentet varit berättigad till blott viss andel däri.

Utom i
fall som avses i fjärde stycket må talan föras av envar som lider förfång av
patentet och, om del finnes påkallat ur allmän synpunkt, av myndighet som regeringen
bestämmer.

Talan, som
grundas på att patent meddelats annan än den som är berättigad lill patentet
enligt 1 §, må föras endast av den som påstår sig berättigad tiU patentet.
Talan skall väckas inom elt år efter erhållen kännedom om patentets meddelande
och de övriga omständigheter på vilka talan grundas. Var patenthavaren i god
tro när patentet meddelades eller när det övergick på honom, må talan ej väckas
senare än tre år efter patentets meddelande.

56 §

Åberopar
patentsökande ansökningen gentemot annan innan handlingarna i
ansökningsärendet blivit tillgängliga enligt 22 §, är han skyldig att på
begäran lämna sitt samtycke till att denne får taga del av handlingarna.

Åberopar
patentsökande ansökningen gentemot annan innan handlingarna i ansökningsärendet
blivit tillgängliga enligt 22 §, är han skyldig att på begäran lämna sitt
samtycke lill att denne får laga del av handlingarna. Omfattar
patentansökningen en sådan deposition av kultur av mikroorganism som avses i 8
a §, skall samtycket inbegripa också rätt attfå prov från kulturen. Bestämmelserna
i 22 § sjätte stycket andra och tredje meningarna samt sjunde och åttonde
styckena tillämpas då någon vill få prov med stöd av sådant samtycke. Den
som genom direkt hänvändelse till annan, i annons eller genom påskrift på vara
eller dess förpackning eller på annat sätt anger att patent sökts eller
meddelats utan att samlidigt lämna upplysning om ansökningens eller patentets
nummer, är skyldig att på begäran ulan dröjsmål lämna sådan upplysning. Anges
icke uttryckligen att patent sökts eller meddelats men är vad som förekommer
ägnat att framkalla uppfattningen att så är fallet, skall på begäran utan
dröjsmål lämnas upplysning huruvida patent sökts eller meddelats.

Har
patentsökande,;' annatfaU än som avses i andra stycket, lidit rätts-

72§"' Har patentsökande lidit rättsförlust på grund
av att han ej vidtagit

'•»Senaste lydelse 1978:149.

Första
stycket gäller ej frist som avses i 6 § första stycket.

Nuvarande
lydelse

åtgärd hos patentmyndigheten inom tid som föreskrives i
denna lag eller med stöd därav, men har han gjort allt vad som skäligen kunde
krävas av honom för alt iakttaga fristen, och vidtager han åtgärden inom två
månader från det förfallet upphörde, dock senast inom ett år från fristens
utgång, skall patentmyndigheten förklara att åtgärden skall anses vidtagen i
rätt tid. Vill patentsökanden vinna sådan förklaring, skall han inom tid som
nu föreskrivits för åtgärden hos patentmyndigheten göra skriftlig framställning
därom och eriägga fastställd avgift.

Har patenthavare icke erlagt årsavgift inom frist som
föreskrives i 42 § tredje stycket, skola bestämmelserna i första stycket äga
motsvarande tillämpning, dock att årsavgiften skall vara erlagd och framställningen
gjord senast inom sex månader från fristens utgång.

Föreslagen
lydelse

föriust på grund av att han ej vidtagit åtgärd hos
patenlmyndighelen inom tid som föreskrivs i denna lag eller med stöd därav, men
har han gjort allt vad som skäligen kunde krävas av honom för att iakttaga
fristen, och vidtager han åtgärden inom två månader från det förfallet upphörde,
dock senast inom etl år från fristens utgång, skall patentmyndigheten förklara
all åtgärden skall anses vidtagen i rätt tid. Vill patentsökanden vinna sådan
förklaring, skall han inom tid som nu föreskrivits för åtgärden hos
patenlmyndighelen göra skriftlig framställning därom och erlägga fastställd
avgift. Har patentsökande eller patenthavare icke erlagt årsavgift inom frist
som föreskrives i 41 § tredje stycket eller 42 § tredje stycket, har bestämmelserna
i första stycket motsvarande tillämpning, dock att årsavgiften skall vara
erlagd och framställningen gjord senast inom sex månader från fristens utgång.

73 § '5

Har, i
fall som avses i 31 §, handling eller avgift som avsänts med posten icke
inkommit till patentmyndigheten inom föreskriven tid men blir den med
försändelsen avsedda åtgärden vidtagen inom två månader från det sökanden
insåg eller bort inse att fristen överskridits, dock senast inom elt år från
fristens utgång, skall patenlmyndighelen förklara att åtgärden skall anses
vidtagen i rätt tid, om

1) avbrott
i postförbindelserna förekommit under någon av de tio dagarna närmast före
fristens utgång på grund av krig, revolution, upplopp, strejk, naturkatastrof
eller annan liknande omständighet på den ort där avsändaren vistas eller har
sin

Har, i
fall som avses i 31 eller 38 §, handling eller avgift som avsänts med posten
icke inkommit till patentmyndigheten inom föreskriven tid men blir den med
försändelsen avsedda åtgärden vidtagen inom två månader från det sökanden
insåg eller bort inse att fristen överskridils, dock senast inom etl år från
fristens utgång, skall patentmyndigheten förklara att åtgärden skall anses vidtagen
i rätt tid, om

1) avbrott
i poslförbindelserna förekommit under någon av de tio dagarna närmast före
fristens utgång på grund av krig, revolution, upplopp, strejk, naturkatastrof
eller annan liknande omständighet på den ort där avsändaren vistas eller har
sin

'5 Senaste lydelse 1978:149.

Nuvarande
lydelse

rörelse, samt handlingen eller avgiften avsänts tiU
patentmyndigheten inom fem dagar från det poslförbindelserna återupptagits,
eller

2)
handlingen eller avgiften avsänts till patentmyndigheten i rekommenderad
försändelse senast fem dagar före fristens utgång, dock endast om
försändelsen sänts med flygpost där så varit möjligt eller avsändaren haft
anledning antaga att försändelsen vid ytiedes befordran skulle ha anlänt till
patentmyndigheten inom två dagar från avsändnings-dagen.

Föreslagen lydelse

rörelse, samt handlingen eller avgiften avsänts till
patentmyndigheten inom fem dagar från det postförbindelserna återupptagits,
eller

2) handlingen eller avgiften avsänts till
patentmyndigheten i rekommenderad försändelse senast fem dagar före fristens
utgång, dock endast om försändelsen sänts med flygpost där så varit möjligt
eller avsändaren haft anledning antaga att försändelsen vid ytiedes befordran
skulle ha anlänt till patentmyndigheten inom två dagar från avsändnings-dagen.
Vill patentsökanden vinna förklaring enligt första stycket, skall han göra

skriftlig
framställning därom hos patentmyndigheten inom tid som där

föreskrivits för åtgärden.

75 § "*

Mot
patentbesvärsrättens slutliga beslut föres talan hos regeringsrätten genom
besvär inom två månader från beslutets dag.

Talan mot
annat slutligt beslut av patentmyndigheten enligt denna lag än som avses i 24 §
samt talan mot beslut enligt 72 eller 73 § föres genom besvär hos
patentbesvärsrät-ten inom två månader från beslutets dag. Den som vill anföra
besvär skall erlägga fastställd besvärsavgift inom samma tid vid påföljd att
besvären icke upptagas till prövning.

Talan mot
annat slutUgt beslut av patentmyndigheten enligt denna lag än som avses i 24 §
samt talan mot beslut enligt 42, 72 eller 73 § föres genom besvär hos
patentbesvärsrät-ten inom två månader från beslutets dag. Den som vill anföra
besvär skall erlägga fastställd besvärsavgift inom samma tid vid påföljd att
besvären icke upptagas till prövning.

76
§"

Avgifter
enligt denna lag fastställas av regeringen. Därvid äger regeringen, såvitt
avser årsavgifter, förordna att ett eller flera av de första patentåren skola
vara avgiftsfria.

Avgifter
enligt denna lag fastställs av regeringen. Därvid får regeringen, såvitt avser
årsavgifter, förordna att ett eller flera av de första avgiftsåren skall vara
avgiftsfria.

86 §'8

För europeiskt patent skall årsav- För
europeiskt patent skall årsav-

gift erläggas till patenlmyndighelen gift erläggas till
patentmyndigheten för varje patentår efter det under för varje avgiftsår som
börjar efter vilket det europeiska patenlverket det under vilket
det europeiska

16 Senaste lydelse 1978:149.

17 Senaste lydelse 1977:700; dä betecknad 73 §.

18 Senaste lydelse 1978:149.

Prop.
1982/83:67 15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kungjort sitt beslut att bifalla patent- patentverket
kungjort sitt beslut att

ansökningen. bifalla patentansökningen.

Erlägges icke årsavgift för euro- Eriäggs inte årsavgift för euro-

peiskt
patent enligt vad i första peiskl patent enligt vad som sägs i

stycket och i 42 § sägs, äger 51 § första stycket och i 41 och 42 §§, har

motsvarande tillämpning. 51 § motsvarande tillämpning. Den

första årsavgiften för europeiskt patent förfaller dock
inte till betalning förrän två månader har förflutit från den dag då patentet
meddelades.

1. Denna lag träder i kraft den dag
regeringen bestämmer.

2. Bestämmelserna om depositioner av
kulturer av mikroorganismer i 8,22 och 56 §§ i deras nya lydelse samt i 8 a §
skall inte tillämpas på patentansökningar som har gjorts före ikraftträdandet.
I fråga om sådana ansökningar tillämpas i stället bestämmelserna om
depositioner i 8,22 och 56 §§ i deras äldre lydelse.

3. En deposition som har gjorts enUgt
äldre bestämmelser får ersättas med en ny deposition av en kultur av samma
organism i den ordning som regeringen föreskriver (ersättningsdeposition). Har
ersättningsdepositionen gjorts i föreskriven ordning, skall det anses som om
den hade gjorts redan den dag då den äldre depositionen gjordes. Beträffande
ersättningsdepositionen skall 8 a § andra stycket samt 22 och 56 §§ i deras
nya lydelse tillämpas som om ersättningsdepositionen hade varit en deposition
enUgt 8 a §. Dock skall 22 § sjunde stycket inte tillämpas beträffande en sådan
deposition.

4. Frågan om ogiltigförklaring av
patent som har meddelats eUer meddelas enligt lagen i dess äldre lydelse skall
bedömas enligt lagen i den lydelsen. Därvid skall iakttas bestämmelsen under 3
om ersättningsdeposition.

5. Har sökanden vid ikraftträdandet
fullgjort vad som krävs för fuUföljd av en internationell patentansökan enligl
31 § i dess nya lydelse och har tiden för fullföljd då ännu inte gått ut, skall
ansökningen anses fullföljd på dagen för ikraftträdandet.

6. Bestämmelserna
om årsavgifter för patentansökningar gäller inle

ansökningar som har gjorts före ikraftträdandet. I fråga om patent som har

meddelats eller meddelas på grund av sådana ansökningar skall de äldre

bestämmelserna om årsavgifter för patent tillämpas i stället för de nya

bestämmelserna om årsavgifter.

Även om
äldre bestämmelser om årsavgifter skall tillämpas, gäller dock att årsavgifter,
som enligt äldre bestämmelser förfaller första dagen av ett patentår, i stället
förfaller sista dagen i den kalendermånad under vilken patentåret börjar.

Beträffande patentansökningar som har gjorts före
ikraftträdandet får sådant yrkande som avses i 14 §, utan hinder av paragrafen
i dess nya lydelse, framställas tUl dess två år har förflutit från
ikraftträdandet.

Prop.
1982/83:67 16

2
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten

Härigenom
föreskrivs att 1 § lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1§'

Patentbesvärsrätten upptager som Patentbesvärsrätten upptager som

förvaltningsdomstol
besvär mot be- förvaltningsdomstol besvär mot

slut av patent- och regislreringsver- beslul av patent- och registrerings-

kel enligt vad som föreskrives i verket enligt vad som föreskrivs

patentiagen (1967:837), mönster- i patentlagen (1967:837) eller

skyddslagen (1970:485), varumär- med stöd därav utfärdade bestäm-

keslagen (1960:644), namnlagen melser samt i mönsterskyddsla-

(1963:521) och lagen (1977:1016) gen" (1970:485), varulnärkeslagen

med vissa bestämmelser på tryckfri- (1960:644), namnlagen (1982:670)

hetsförordningens område. och lagen (1977:1016) med vissa

bestämmelser
på tryckfrihetsförordningens område. Patentbesvärsrätten har sitt kansli i patent-
och registreringsverket.

Denna
lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

1
Senaste lydelse 1977:1021.

Prop.
1982/83:67 17

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-09-16

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson,
Wirtén, Andersson, Boo, EUasson, Elmstedt, Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Ahrland

Lagrådsremiss om ändring i patentlagen (1967:837) m.m.

1 Inledning

De grundläggande patenträttsliga bestämmelserna finns i
patentiagen (1967:837). Verkställighetsföreskrifter till lagen ges i
patentkungörelsen (1967:838). Med stöd av kungörelsen har patent- och
registreringsverket (patenlverket) utfärdat vissa föreskrifter av huvudsakligen
formell karaktär (patentbestämmelser). Förfarandet i andra instans i
patentansökningsärenden regleras i en särskild lag, lagen (1977:729) om
patentbesvärsrätten.

År 1978
genomfördes väsentliga ändringar i den svenska patentlagstiftningen med anledning
av den utveckling som hade ägt rum på det internationella planet. Sålunda hade
år 1970 avslutats en konvention om patentsamarbete (samarbetskonventionen).
Vidare hade år 1973 avslutats en konvention om meddelande av europeiska patent
(den europeiska patentkonventionen). Syftet med dessa konventioner var främst
att undvika en del av det dubbelarbete som tidigare hade utförts när en
uppfinning patentsöktes i flera länder. Genom samarbetskonventionen kan patent
sökas i en eller flera fördragsslutande stater genom ingivande av en s.k.
internationell patentansökan. En sådan ansökan bUr föremål för ett centraUserat
granskningsförfarande innan den handläggs av de olika nationella patentverken.
Genom den europeiska patentkonventionen bildas en europeisk patentorganisation
med ett europeiskt patentverk. Detta patentverk handlägger och prövar
patentansökningar som görs enligt konventionen och meddelar patent för en eUer
flera av de fördragsslutande staterna. 1978 års lagändringar gjorde det möjligt
för Sverige att tillträda dessa konventioner.

Etl omfallande nordiskt samarbete ligger bakom den nu
gällande svenska

2 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 67

Prop.
1982/83:67 18

patentlagstiftningen. Detta gäller både 1967 års
lagstiftning och 1978 års lagändringar. Till följd härav råder i Norden en
långtgående rättsUkhet på detta område. Med undantag av de straff- och
processrättsliga reglerna överensstämmer sålunda denna lagstiftning i Danmark,
Finland, Norge och Sverige i allt väsentligt inte bara när det gäller sakinnehållet
utan också i fråga om avfattningen av de enskilda bestämmelserna!.

Den 28 april 1977 avslutades i Budapest en överenskommelse
om internationellt erkännande av deposition av mikroorganismer i samband med
patentärenden (Budapestöverenskommelsen). Överenskommelsen trädde i kraft den
19 augusti 1980. Patentpolicykommittén, som tidigare hade utrett frågor om
Sveriges tillträde till samarbetskonventionen och den europeiska
patentkonventionen, fick genom tUläggsdirektiv den 15 september 1977 i uppdrag
att utreda också frågor om de författningsändringar som föranleds av ett
svenskt tillträde till Budapestöverenskommelsen. Arbetet skulle enligt
direktiven bedrivas i nära samarbete med de övriga nordiska länderna.

1 betänkandet (SOU 1981:21) InternationeUt patentsamarbete
III, 1977 års Budapestöverenskommelse m.m. redovisar kommittén uppdraget enligt
dessa tUläggsdirektiv. Kommittén tar i betänkandet upp också frågor om vissa
författningsändringar med hänsyn till de ändringar som under utredningsarbetets
gång hade genomförts både i tillämpningsföreskrifterna till
samarbetskonventionen och i tillämpningsföreskrifterna till den europeiska
patentkonventionen. En sammanfattning av kommitténs förslag i betänkandet SOU
1981:21 samt de av kommittén föreslagna lagändringarna bör fogas till detta
protokoll som bilagor 1 och 2.

Budapestöverenskommelsen samt de därtill hörande
tillämpningsföreskrifterna i den lydelse som gäller sedan den 31 januari 1981,
båda i de engelska och franska versionerna jämte av kommittén utarbetade
översättningar till svenska, bör fogas till protokollet som bilagor 3 och 4.

De ändrade bestämmelserna i tillämpningsföreskrifterna
till den europeiska patentkonventionen (regel 28 och regel 28 a) i den lydelse
som gäller från den 1 juli 1980 i de engelska, franska och tyska versionerna
jämte en av kommittén utarbetad översättning tiU svenska finns intagna i bilaga
3 till kommitténs betänkande. Vissa ändrade bestämmelser i tillämpningsföreskrifterna
till samarbetskonventionen,som rör bl.a. deposition av mikroorganismer,i de
engelska och franska versionerna jämte en av kommittén utarbetad översättning
till svenska finns intagna i bilaga 4 till kommitténs betänkande.

1 Island har inte aktivt deltagit i det nordiska
patentsamarbetet. Med uttrycket "de

nordiska länderna" avses därför i detta protokoll Danmark, Finland, Norge
och

Sverige.

2 Generaldirektören Göran Borggärd, ordförande,
direktören Nils Bergling, avdel

ningschefen Gunnar Ekstam, direktören Lennart Körner, ingenjören Nils Larfeldt
och

ingenjören Olof Wallerius.

Prop. 1982/83:67 19

Patentpolicykommitténs arbete har bedrivits i nära
samarbete med behöriga myndigheter i Danmark, Finland och Norge. I fråga om de
föreslagna ändringarna i patentlagen och patentkungörelsen har man under utredningsarbetet
enats om i allt väsentligt likalydande författningstexter.

Betänkandet har remissbehandlats. En sammanställning av
remissyttrandena bör fogas till detta protokoll som bilaga J'.

I en skrivelse till regeringen den 23 oktober 1981 har
patent- och registreringsverket föreslagit en omläggning av årsavgiftssystemet
i patentärenden. Förslaget innebär bl.a. att, i motsats till vad som f.n. är
fallet, årsavgifter skulle tas ut redan under ansökningstiden. Den föreslagna
omläggningen för med sig ändringar i patentlagen. Skrivelsen har
remissbehandlats. Skrivelsen och en sammanställning av remissyttrandena bör
fogas till detta protokoll som bilagor 6 och 7 ■*.

Efter den svenska remissbehandUngen har överläggningar
mellan berörda departement i de nordiska länderna ägl rum i Stockholm den 19-21
april 1982 samt i Oslo den 23 och 24 augusti 1982. Därvid har uppnåtts enighet
om i allt väsentligt likalydande författningsändringar. I Finland och Norge har
dock frågan om införande av årsavgifter under ansökningstiden inte avgjorts.

2 Budapestöverenskommelsens innehåll i huvuddrag

De stater som tillträder Budapestöverenskommelsen bildar
en union för internationeUt erkännande av deposition av mikroorganismer i
samband med patentärenden (Budapestunionen). Enligt överenskommelsen skall
vissa institutioner som tar emot och försvarar mikroorganismer utses till
internationella depositionsmyndigheter (International Depositary Authorities).
Utom i ett fall som behandlas i det följande kan endast institutioner som är belägna
i fördragsslutande stater utses till sådana myndigheter. För att en institution
skall kunna få ställning som internationell depositionsmyndighet måste den
fördragsslutande stat inom vars område vederbörande institution ligger försäkra
att institutionen uppfyller vissa i överenskommelsen angivna krav.

Depositioner av mikroorganismer som har skett vid en
intemationeU depositionsmyndighet i enlighet med överenskommelsens bestämmelser
skall erkännas av varje fördragsslutande stat som tiUåter eller kräver deposition
av mikroorganismer i samband med patentärenden. I vissa fall får ny deposition
göras som ersättning för en tidigare gjord. Detta gäller bl.a. om den
deponerade organismen inte längre är livsduglig eller om på grund av import-
eller exportrestriktioner prov på den deponerade organismen inte kan sändas
utomlands. Sådan ny deposition skall i princip ha samma

3 Bilagan utesluten här. -* Bilagan 7 utesluten här.

Prop. 1982/83:67 20

rättsverkan
som om den hade gjorts den dag då den ursprungliga depositionen ägde rum.

Deponerad mikroorganism
skall förvaras under minst fem år från det att senaste begäran om att få
tillgång till prov på organismen gjordes. Den skall dock under aUa förhållanden
förvaras minst 30 år från dagen för depositionen. Överenskommelsen innehåller
inte någon självständig reglering av rätten för tredje man att få tillgång till
en deponerad organism, utan denna fråga avgörs av nationell lag. Tredje man har
sålunda enligt överenskommelsen rätt att få tillgång till prov av en deponerad
mikroorganism, om hänvisning till depositionen har gjorts i en patentansökan
som har ingivits i någon fördragsslulande stat och tredje man enligt lagen i
denna stat har rätt att få prov på organismen. Som huvudregel uppställs
visserligen i överenskommelsen att tredje man inte har rätt att få prov på
organismen förrän den patentansökan som rör denna organism har publicerats. En
fördragsslutande stat får dock i sin nationella lag ge tredje man rätt att få
prov av en deponerad mikroorganism före publiceringen, och även nationell
domstol kan ge tredje man sådan rätt.

Endast stater kan
tillträda Budapestöverenskommelsen. En internationell organisation som meddelar
regionala patent, t.ex. den europeiska patentorganisationen, kan emellertid få
en särskild ställning inom Budapestöverenskommelsens system. Enligt
överenskommelsen kan en sådan internationell organisation genom att avge
särskild förklaring bli bunden av vissa bestämmelser i överenskommelsen,
framför allt bestämmelserna rörande skyldighet att erkänna sådana depositioner
av mikroorganismer som har gjorts enligt överenskommelsen. En organisation som
har avgivit en sådan förklaring blir inte fördragsslutande part men har rätt
att utan rösträtt vara närvarande vid alla möten inom den union som bildas genom
överenskommelsen. Institutioner i stater som tillhör en sådan organisation kan
få StäUning som intemationeU depositionsmyndighet genom att organisationen
försäkrar att de uppfyller kraven för att utses till sådan myndighet. Detta
gäller även om institutionen ligger i en medlemsstat som inte har tillträtt
Budapestöverenskommelsen.

3
Vissa allmänna synpunkter rörande patent inom det mikrobiologiska området

Ett
viktigt syfte med patentsystemet är alt det skall främja den tekniska
utveckUngen. Systemet avses därvid verka på två sätt. Uppfinnaren ges sålunda
möjlighet till ekonomiskt utbyte av sin uppfinning genom den ensamrätt att
ekonomiskt utnyttja uppfinningen som patentet ger. I utbyte mot sin ensamrätt
måste emellertid uppfinnaren låta allmänheten få del av hur han har löst det
tekniska problem som uppfinningen avser. De meddelade patenten publiceras
nämligen, och i de flesta industriländer offentliggörs uppfinningarna redan på
ansökningsstadiet. Dokumentationen

Prop. 1982/83:67 ~ 21

i patentärenden kommer härigenom att ge information om den
senaste tekniska utvecklingen och kan därför utgöra grund för vidare forskning
och utveckling. För att patentdokumentalionen skall kunna fylla sin uppgift som
informationskälla är det viktigt att uppfinningar på betydelsefulla tekniska
områden blir patentsökta och därigenom offentliggjorda. Detta förutsälter
givetvis i sin tur att patentsystemet på ett effektivt sätt tillgodoser
uppfinnarnas behov av skydd.

Både med hänsyn till den ensamrätt som patentet ger och med
hänsyn till patentdokumenlationens roll som informationskälla är det viktigt
att den patentsökta uppfinningen är noggrant beskriven. Enligl svensk
patenträtt gäller, liksom enligt de flesta andra länders patentlagstiftning,
som en av förutsättningarna för att patent skall kunna meddelas att
uppfinningen är så tydligt beskriven att en fackman med ledning av denna
beskrivning kan utöva uppfinningen.

Under senare år har uppfinningar på det mikrobiologiska
området fått ökad betydelse. Mikroorganismer används för många olika ändamål,
bl.a. för framställning av livs- och läkemedel. TiU mikroorganismer hänförs
t.ex. bakterier samt mögel- och jästsvampar'.

På det mikrobiologiska området har uppfinnarna haft
svårigheter att utnyttja patentsystemet. Detta beror på att kravet på en tydlig
beskrivning har varit svårt att uppfylla för vissa mikrobiologiska
uppfinningar. I motsats till uppfinningar på andra tekniska områden kan
uppfinningar som inbegriper användning av mikroorganismer ofta inle beskrivas
helt tillfredsställande i dokument. Vidare har tredje man inte alltid kunnat
tillgodogöra sig dokumentationen över sådana uppfinningar på samma sätt som på
andra tekniska områden. I syfte att avhjälpa dessa svårigheter har de
patenträttsliga reglerna i allt fler industriländer kompletterats med
föreskrifter om deposition av mikrobiologiska kulturer som ett medel att uppnå
tillfredsställande beskrivningar av de uppfinningar som innefattar användning
av sådana kulturer.

Sådana föreskrifter kom i Sverige först i form av en
rekommendation till sökanden i de av patentverket utfärdade
palentbestämmelserna att i vissa fall komplettera patentansökningen med en
deposition. I samband med att Sverige år 1978 tillträdde den europeiska
patentkonventionen infördes bestämmelser om deposition i patentlagen och
palentkungörelsen. Dessa bestämmelser svarade mot den reglering som i detta
hänseende då fanns i konventionen. 1978 års svenska lagstiftning utgjorde inte
någon fullständig reglering av de frågor som ett system med depositioner ger
upphov till. Det kunde emellertid då förutses atl en vidare internationell
utveckling på detta område snart skulle äga mm.

De nu gällande bestämmelserna i svensk rätt rörande
deposition av

1 Beträffande begreppet "mikroorganismer" och
dessa organismers praktiska användning hänvisas i övrigt till betänkandet s.
39-41.

Prop.
1982/83:67 22

mikroorganismer
innebär i korthet följande. Om den patentsökta uppfinningen avser ett
mikrobiologiskt förfarande eller ett alster av ett sådant förfarande och en
mikroorganism som inte är allmänt tillgänglig skall användas vid utövande av
uppfinningen, måste organismen deponeras i viss ordning för att uppfinningen
skall anses tillräckligt tydligt beskriven. Depositionen skall göras hos en
institution som patenlverket har godkänt för ändamålet och den måste göras
senast samma dag som patentansökningen görs. BUr handlingarna i patentärendet
tillgängliga för allmänheten, skall också den deponerade kulturen hållas
tillgänglig för tredje man.

Regler
om deposition motsvarande dem som nu finns i svensk rätt har införts i
åtskilliga andra länders lagstiftning. Det internationella samarbetet på detta
område har emellertid gått vidare. Inom Europa har den europeiska
patentkonventionen drivit på en sådan utveckling. Av väsentlig betydelse är
tillkomsten av Budapestöverenskommelsen. De problem som uppkommer i samband med
depositioner har vidare föranlett att nya eller ändrade .bestämmelser rörande
depositioner har tagits in i bJde samarbetskonventionen och den europeiska
patentkonventionen.

Av
vad som har sagts i det föregående framgår, att det uppkommer särskilda problem
när levande material förs in som en del av dokumentationen i patentärenden. Pä
gmnd härav har genom patentpolicykommitténs betänkande väckts frågan, om patent
verkligen är en lämplig skyddsform för vissa uppfinningar inom det
mikrobiologiska området. Den patenträttsliga lagstiftningen är nämligen inte
utformad med tanke på detta slags uppfinningar. Under remissbehandlingen har
tre remissinstanser, Svea hovrätt, patentbesvärsrätten och patentverket, tagit
upp denna fråga.

Jag
har för egen del viss förståelse för att man kan ifrågasätta om patent är den
lämpUga skyddsformen för alla uppfinningar inom det mikrobiologiska området. De
mikrobiologiska uppfinningarna skyddas emellertid f.n. i de flesta stora
industriländer med patent. Det är därför inte troUgt att det inom den närmaste
framtiden skulle gå att få till stånd en internationell diskussion om andra
skyddsformer för uppfinningar inom det mikrobiologiska området. Sverige bör
inte utan tungt vägande skäl isolera sig från den internationella utvecklingen
på patentområdet. Vad jag nu har anfört utgör enUgt min mening avgörande skäl
för att Sverige även i fortsättningen bör tillämpa patentet som skyddsform för
alla uppfinningar inom det mikrobiologiska området. Som fömtsättning för att
patent skall kunna meddelas på sådana uppfinningar gäller givetvis att dessa
uppfinningar uppfyller de allmänna patenterbarhetsvillkor som gäller för alla
tekniska områden.

Att
Sverige behåller patentet som skyddsform för alla mikrobiologiska uppfinningar
bör enhgt min mening också leda till att Sverige behåller systemet med
depositioner som en del av beskrivningen av sådana uppfinningar i vissa fall.
Som jag förut nämnt har ett system med depositioner under senare tid införts i
många viktiga industriländer, bl.a. i de stater som tillhör den europeiska
patentorganisationen.

Prop.
1982/83:67 23

Under
remissbehandlingen har några remissinstanser tagit upp frågan vad som skall
anses falla inom begreppet mikroorganism. Jag skall därför något beröra denna
fråga.

Enligt 1 § fjärde stycket
patentlagen meddelas patent inte på växtsorter eller djurraser eller
väsentligen biologiskt förfarande för framställning av växter eller djur.
Patent får dock meddelas på mikrobiologiskt förfarande eller alster av sådant
förfarande. Både patentverket och patentbesvärsrätten påpekar att begreppet
mikroorganism inte definieras i lagen och att det inte heller i förarbetena ges
någon ledning i frågan om vad som skall räknas som mikroorganismer.

Patenlverket anför att
innebörden av begreppet mikroorganismer diskuterades vid ett möte mellan
företrädare för de nordiska patentverken den 10 september 1981. Diskussionen
ägde rum bl.a. mot bakgmnd av utvecklingen inom den s.k. gentekniken. EnUgt
patentverket betraktas sedan länge i patentsammanhang virus som
mikroorganismer. Vid det nordiska mötet var den övervägande inställningen att
som mikroorganismer borde kunna godtas också s.k. plasmider (genmaterial som
kan överföra genetisk information mellan celler). Enighet rådde om att kemiska
föreningar som t.ex. enzymer inte kan räknas som mikroorganismer. Vid mötet var
man av den uppfattningen att några problem inte förelåg när det gällde
gränsdragningen mellan mikroorganismer, å ena sidan, och växter och djur, å den
andra sidan. Vidare betonades vid mötet att med mikrobiologiska förfaranden
inte avsågs förfaranden som omfattar högre organismer, dvs. organismer med
differentierade celler.

Patentbesvärsrätten
anser att det föreligger problem med avgränsningen av begreppet
"mikroorganism". Särskilt uppehåller sig patentbesvärsrätten vid
avgränsningen mot organismer som är enklare än de som enligt
patentbesvärsrätten utgör mikroorganismer i vedertagen mening. Enligt patentbesvärsrätten
kan avgränsningsproblem uppstå också när förfarandet har avseende på högre
organismer, t.ex. avser införande av en kvävefixeran-dc gen i en växt. De
gentekniska förfarandena bör därför enUgt patentbesvärsrätten regleras
särskilt i lagtexten. Patentbesvärsrätten anför att delade meningar råder
huruvida t.ex. virus och plasmider, som endast kan föröka sig i en levande
värdcell, bör räknas som mikroorganismer. Samma fråga kan enligl
patentbesvärsrätten ställas beträffande s.k. DNA-molekyler, segment av sådana
molekyler och gener. Enligt patentbesvärsrätten kan det finnas skäl att
uppfatta en gen som en mikroorganism. Det bör däremot inte komma i fråga att
inbegripa sådan icke levande materia som kan bedömas ha rent kemisk stmktur,
t.ex. enzymer. Visserligen anser patentbesvärsrätten att det i sista hand får
ankomma på rättstillämpningen att fastställa begreppets närmare innebörd. Det
är enligt patentbesvärsrätten ändå påkallat att dessa frågor utreds i syfte att
få fram riktlinjer för bedömningen. Vidare anser patentbesvärsrätten att en
vägledande definition bör ges i lagmotiven.

Som
några remissinstanser har påpekat innehåller patentlagen inte någon

Prop. 1982/83:67 24

definition
av begreppet "mikroorganism". Innebörden av detta begrepp har inte
heller berörts närmare i förarbetena till den svenska lagstiftningen, vare sig
när patentlagen utarbetades år 1967 eller i 1978 års lagstiftningsärende. Någon
närmare diskussion av begreppet ägde inte heller rum under förarbetet tiU den
europeiska patentkonventionen i början av 1970-talet.

För
egen del vill jag i denna fråga anföra följande.

Någon
entydig definition av begreppet "mikroorganism" finns inte. Det torde
vara ostridigt atl encelliga alger, bakterier, protozoer samt jäst- och
mögelsvampar är mikroorganismer enligt vedertagen vetenskaplig uppfattning.
Inom vetenskapliga kretsar synes det däremot råda delade meningar humvida det
är naturligt att som mikroorganismer beteckna vims och plasmider, som endast
kan föröka sig i en levande värdceU. Innebörden av begreppet mikroorganism inom
patenträtten behöver dock enligt min uppfattning inle nödvändigtvis
överensstämma med den innebörd som begreppet ges i vetenskapliga kretsar. Under
förarbetet tiU Budapestöver-enskommelseri rådde enighet om alt begreppet mikroorganism
skulle tolkas i sin vidaste mening under hänsynstagande till överenskommelsens
syfte samt att aUa mikroorganismer, som kan bevaras vid en
depositionsinstitution, skulle inbegripas. Detta torde innebära att begreppet
får anses omfatta även virus och plasmider. Det torde ha varit underförstått
att bevarandet av organismerna skulle ske under de villkor som anges i
Budapestöverenskommelsen, dvs. bl.a. under minst 30 år samt med utiämnande av
prov och med viabilitetstest. Därigenom dras praktiskt en gräns både mot
växtsorter och djurraser, som inte får patenteras, och mot kemiska föreningar
utan liv.

Det
torde vara utomordentligt svårt att i lagtext ange den närmare innebörden av
begreppet mikroorganism. Jag anser att det också skuUe vara mycket svårt att
genom motivuttalanden ge mer detaljerade riktlinjer för hur detta begrepp skall
tolkas. Mikrobiologin är under snabb utveckling. Enligt min uppfattning
föreligger det en avsevärd risk för att sådana uttalanden snart skulle bli
föråldrade. Liksom patentbesvärsrätten anser jag att det får ankomma på
rättstillämpningen alt i de enskilda fallen närmare avgöra hur detta begrepp
skaU avgränsas. Det är önskvärt att de svenska rältstillämpande myndigheterna
därvid fäster stor vikt vid hur begreppet "mikroorganism" tolkas i
andra industriländer och i det europeiska patentverket.

Jag
vill i detta sammanhang också ta upp en annan fråga som har berörts i
patentbesvärsrättens och patentverkets remissyttranden, nämligen huruvida
patent kan erhållas på mikroorganismer som sådana. Patentbesvärsrätten har
anfört att denna fråga är oklar både såvitt gäller svensk rätt och på det
internationella planet. Denna fråga bör enligt patentbesvärsrätten utredas
närmare. Patentverket har upplyst att man vid de nordiska patenlmyndig-heterna
hitintills har ansett sig inte böra meddela patent på en uppfinning som avser
en mikroorganism som sådan. Grunden för detta ställningstagande har enligt
patentverket varit att det krav på reproducerbarhet som gäller för aUa
uppfinningar inte har uppfyllts. Patenlverket anser emellertid att kravet

Prop.
1982/83:67 , 25

på reproducerbarhet har kommil i elt delvis nytt läge
genom tillkomsten av de godkända deposilionsinstitutionerna och
Budapestöverenskommelsens reglering av depositionerna. Patenlverket upplyser
att man i vissa länder en längre tid har kunnat erhålla produktpatent på
mikroorganismer och atl USA:s Högsta domstol nyligen godkände en patentansökan
som omfattade patenlkrav avseende mikroorganismer som sådana. Enligl
patenlverket har det europeiska patentverket i september månad 1981 börjat
meddela produktpatent på mikroorganismer, och detta också i fall då
mikroorganismerna är framställda genom ett icke reproducerbart förfarande.
Tillkomsten av Budapestöverenskommelsens depositionssystem och de tunga skäl
som finns för en anpassning till praxis vid del europeiska patenlverket leder
enligt patentverket lill att man bör ha en positiv inställning tUl alt meddela
patent på mikroorganismer som sådana.

Som jag
nyss nämnde får patent meddelas på mikrobiologiskt förfarande och alster av
sådant förfarande. Avgörande för frågan om patent får meddelas på
mikroorganismer som jådana är en tolkning av lagtextens uttryck "alster av
sådant förfarande". Enligt min uppfattning bör det överlämnas till rättstillämpningen
att i det enskUda fallet avgöra humvida en mikroorganism som sådan kan anses
utgöra ett alster av ett mikrobiologiskt förfarande samt i övrigt uppfyller de
patenterbarhetsvUlkor som gäller för aUa uppfinningar. Det är emellertid enligt
min mening önskvärt att den svenska rättstillämpningen utvecklas med beaktande
av hur dessa frågor besvaras i andra länder och vid det europeiska
patentverket.

4 Frågan om tillträde till Budapestöverenskommelsen

När det gäller sådana uppfinningar på det mikrobiologiska
området som inbegriper användning av en mikroorganism föreligger som jag nyss
nämnde vissa svårigheter att entydigt beskriva uppfinningarna i dokument. På
grund härav kräver numera åtskilliga länder deposition av dessa
mikroorganismer. Hitintills har vanligen gällt att depositionerna skulle göras
hos depositions-myndigheter som godkänts av den nationella patenlmyndighelen i
respektive land. Även om en del institutioner kom atl godkännas av flera
stater, blev inte kretsen av godkända institutioner densamma för alla stater.
En patentsökande som önskar få patentskydd i flera länder kan därmed behöva
deponera på flera ställen för att uppfylla de nationella kraven i de oUka
länderna.

Av redogörelsen för Budapestöverenskommelsen framgår att
denna överenskommelse syftar till att förenkla förhållandena för de
patentsökande och för de institutioner som tar emot depositionerna. Detta
uppnås genom att vissa institutioner blir internationella
depositionsmyndigheter, som måste godtas som sådana av alla stater som har
tillträtt överenskommelsen. Vidare regleras de internationella
deposilionsmyndigheternas förpliktelser och handläggningen av
depositionsärendena enhetligt i överenskommelsen.

Prop.
1982/83:67 , 26

Förenklingarna kommer givelvis också patentmyndigheterna
tillgodo.

Budapestöverenskommelsen trädde som tidigare har nämnts i
kraft den 19 augusti 1980. Överenskommelsen har hitintills lillträtts av tolv
stater, däribland flertalet av de industristater där de flesta patenten på det
mikrobiologiska området söks. Den 1 september 1982 hade sålunda följande
stater tillträtt överenskommelsen: Amerikas Förenta Stater, Bulgarien,
Filippinerna, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Japan, Liechtenstein,
Schweiz, Sovjetunionen, Spanien, Storbritannien och Ungern.

Patentpolicykommiitén har ullalat atl den ser påtagliga
skäl för etl svenskt tillträde till Budapeslöverenskommelsen. Remissinstanserna
har tillstyrkt att Sverige tillträder konventionen eller förklarat sig inte ha
något att erinra mot ett svenskt tillträde.

Enligl min
mening medför Budapestöverenskommelsen en önskvärd förenkling av systemet med
depositioner av mikroorganismer i patentärenden. Förenklingarna är till fördel
såväl för de patentsökande som för institutionerna och palentmyndigheterna.
Redan de praktiska fördelarna som överenskommelsen ger gör del naturligt att
Sverige tillträder den. Ett ytterligare skäl för ett svenskt tillträde är alt
flera viktiga industriländer redan är medlemmar i Budapestunionen och att också
den europeiska patentorganisationen medverkar i unionen. Jag förordar därför
att Sverige tiUträder överenskommelsen.

Ett
tillträde till Budapestöverenskommelsen medför inte i och för sig att några
omfattande författningsändringar måste göras. Däremot aktualiseras vid ett
tillträde vissa frågor kring depositionssystemet som hitintills inte har lösts
i svensk rätt. Jag återkommer till dessa frågor längre fram.

Genom att
tillträda Budapestöverenskommelsen påtar sig Sverige inte några nya ekonomiska
förpliktelser. Budapestunionen har sålunda inte någon egen budget. De
administrativa uppgifterna för unionen skaU omhänderhas av
Världsorganisationens för den intellektuella äganderätten (WIPO:s)
internationella byrå i Geneve. Kostnaderna för dessa administrativa uppgifter
bestrids över budgeten för den s.k. Parisunionen (Internationella unionen för
industriellt rättsskydd) som Sverige sedan länge är medlem

5 Rättsfrågor i samband med tillträdet till
Budapestöverenskommelsen

5.1 Godkännande av depositionsmyndigheter

Som framgår av vad jag har anfört i samband med mina
överväganden i tilllrädesfrågan medför elt tillträde till
Budapeslöverenskommelsen alt Sverige måste erkänna sådana depositioner som har
gjorts enligt överenskommelsen, dvs. vid en internationell
depositionsmyndighet.

I sin nuvarande lydelse innehåller patentlagen inte någon
direkt bestäm-

Prop.
1982/83:67 27

melse om var deposition skall göras för alt bli godtagen.
I lagen föreskrivs endast att en kultur i vissa fall skall lämnas i förvar
enligt föreskrifter som regeringen eUer, efter regeringens bestämmande,
patentmyndigheten meddelar. Med stöd av denna bestämmelse har regeringen i
patentkungörelsen föreskrivit att deposition skall göras hos en institution som
patentmyndigheten har godkänt i särskild ordning.

Tillträdet
till Budapestöverenskommelsen väcker frågan om Sverige i fortsättningen bör
godkänna endast depositioner som görs enligt överenskommelsen, dvs. vid
internationell depositionsmyndighet, eUer om den svenska patenlmyndighelen även
i fortsättningen skall ha möjlighel all godkänna institutioner som inte är
internationella depositionsmyndigheter. Patentpolicykommittén har föreslagit
att det även i fortsättningen skall vara möjligt att godkänna institutioner
utanför Budapeslsystemet. Kommitténs förslag har inle blivit föremål för kritik
under remissbehandlingen. Patentbesvärsrätten har dock ifrågasatt, om del
föreligger behov av sådana nationellt godkända institutioner annat än
övergångsvis,

I och för
sig finns det enligt min mening mycket som talar för att i fortsättningen
endast depositioner enUgt Budapestöverenskommelsen skall godtas. Redan nu slår
ett för praktiska ändamål tillfredsställande urval av institutioner till
sökandenas förfogande inom Budapestsystemet. Sålunda har fem av de sammanlagt
sju institutioner som patentmyndigheten har godkänt redan förvärvat ställning
som internationell depositionsmyndighet enligt Budapeslöverenskommelsen. Det är
emellertid att märka att i princip endast institutioner som ligger i
Budapestunionens medlemsstater kan utses till internationella
depositionsmyndigheter. Det kan därför inte uteslutas att det kan uppstå ett
praktiskt behov att godkänna depositioner vid' en institution som ligger i en
stat som inte har tillträtt Budapestöverenskommelsen. Skulle ett sådant behov
uppkomma, bör erforderiiga godkännanden kunna ges utan onödig omgång. Det bör
därför enligt min mening liksom f.n. ankomma på regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, på patentmyndigheten att bestämma var deposition får
göras. För det fall institutioner skulle godtas vid sidan om
Budapestöverenskommelsen, bör dessa givelvis ha samma vetenskapliga standard
och samma tillförlitlighet som de institutioner som är internationella
depositionsmyndigheler.

5.2 Rätt att göra ny deposition

I gällande svensk rätt finns inte någon bestämmelse om
rätt att ersätta en deposition. Enligt Budapestöverenskommelsen måste
emellertid deponenlen ges rätt att ersätta sin deposition med en ny, om prov
från den tidigare depositionen inte längre kan tillhandahållas. Som exempel på
orsaker till att prov inte längre kan tillhandahållas nämns i överenskommelsen
att den deponerade kulturen inte längre är livsduglig eller att import- eller
exportrestriktioner hindrar att prov lämnas ut. En ny deposition som har

Prop.
1982/83:67 28

gjorts i föreskriven ordning skall anses gjord den dag då
den tidigare depositionen gjordes. Detta innebär alt den ursprungliga
depositionen skall anses ha bestått utan avbrott. Överenskommelsens reglering,
som uppenbarligen förutsätter att sökanden kan drabbas av rättsförlust om hans
deposition faller bort, måste införlivas med svensk rätt för atl Sverige skall
kunna tillträda överenskommelsen.

Patentpolicykommittén har övervägt huruvida bestämmelserna
om rätt att göra ny deposition bör tas in i patentlagen eller i
patentkungörelsen. Kommittén har med viss tvekan stannat för att bestämmelserna
om ny deposition skulle kunna anses som verkställighelsföreskrifter till det i
lagen uppstäUda kravet på deposition. Mot bakgrund härav har kommittén
föreslagit att dessa bestämmelser tas in i patentkungörelsen. Vid remissbehandlingen
har kritik mot detta ställningstagande framförts av Svea hovrätt, Stockholms
tingsrätt och patentbesvärsrätten.

Även jag ställer mig kritisk till kommitténs förslag på
denna punkt. Bestämmelserna om rätt att göra ny deposition är enligt min mening
av sådan materiellrättslig betydelse att åtminstone en grundläggande reglering
bör tas in i patentiagen.

Som jag nyss har nämnt innehåller gäUande rätt inte några
regler om rätt att ersätta en deposition. En deponerad organism kan förstöras
eller upphöra att vara tillgänglig till följd av omständigheter som ligger utom
deponenlens kontroU. Med det rådande rättsläget kan alltså en patentsökande
eller en patenthavare som är beroende av depositionen för att få till stånd en
tillfredsställande beskrivning riskera rättsförlust till följd av
omständigheter som han inte råder över. När bestämmelser om rätt att ersätta
depositioner nu införs i den svenska lagstiftningen, bör därför även de som har
deponerat enligt äldre bestämmelser ges möjlighet att ersätta dessa
depositioner.

När en ny deposition har gjorts, uppkommer frågan om den
nya depositionen verkligen utgörs av samma organism som den tidigare deponerade
kulluren. Om identitet inte föreligger, kan patentansökningens resp. patentels
innehåll förändras avsevärt genom den nya depositionen. Enligl
Budapestöverenskommelsen skall visserligen deponenlen i samband med att den nya
depositionen görs skriftligen försäkra att den nya kulturen består av samma
organism som den tidigare. En sådan försäkran utgör givetvis inte någon garanti
för att identitet verkligen föreUgger. I Budapestöverenskommelsen har
förulsetts alt tvist om identiteten kan uppkomma. Den enda bestämmelsen i
överenskommelsen om sådana tvister är dock alt bevisbördan skall avgöras enligt
den lag som är tiUämpUg på tvisten.

Kommittén har inte föreslagit några särskilda regler för
sådana tvister. Inte heller jag finner del lämpligl med särskilda regler i
delta hänseende.I betänkandet har kommittén emellertid anfört vissa synpunkter
på hur frågan om bevisbördan bör hanteras. Jag kan i huvudsak ansluta mig till
vad kommittén har anfört. I praktiken torde sålunda kontroll av identiteten
kunna ske endast genom den kontroll som konkurrenter lill deponenlen

Prop. 1982/83:67 29

utövar i eget intresse.

I ett patentansökningsärende torde det i praktiken sällan
bli aktuellt för patentmyndigheten att på eget initiativ ta upp frågan om
identitet i fall där ny deposition har gjorts. Denna fråga torde därför komma
upp antingen till följd av att en invändare gör gällande att den nya
depositionen inle utgörs av samma organism som den tidigare eller lill följd av
att en tredje man har väckt frågan utan samband med en invändning (s.k.
erinran). Patentmyndigheten torde i sådana fall förelägga patentsökanden atl
förebringa utredning i saken, under förutsättning att det framstår .som om det
finns grund för påståendet om bristande identitet. Av allmänna principer för
handläggningen av patentansökningar följer att patenlmyndighelen kan förelägga
sökanden att förebringa den utredning som behövs för alt patenlmyndighelen
skall kunna avgöra om han har rätt till patent. Ett påstående om bristande
identitet som framstår som helt ogrundat bör givetvis inte föranleda föreläggande
om utredning.

Identiteten av en deponerad organism kan också
ifrågasättas i mål vid domstol om giltigheten eller omfattningen av ett
meddelat patent. Några fasta bevisbörderegler finns inte i svensk rätt. När
identiteten ifrågasätts i sådana mål som nu har nämnts, bör det överlämnas åt
domstolarna att utifrån den praxis som finns rörande bevisbördans placering
avgöra frågor rörande bevisbördan med hänsyn till omständigheterna i det
enskilda fallet.

5.3 Kravet på kontinuerlig existens och rätt för tredje
man att få tillgång till deposition

Såsom kommittén har anfört aktualiserar
Budapestöverenskommelsens bestämmelser om ny deposition frågor om vilka krav
som bör ställas på att depositionerna vidmakthålls och är tillgängliga. Därmed
aktualiseras också frågor om rättsverkningarna av att en deposition upphör att
existera eller att vara tillgänglig.

Patentmyndigheten har helt haft ansvaret för atl den
skriftliga dokumentationen i patentärendena bevaras och hålls tillgänglig för
allmänheten. Den ordningen kan i praktiken inte upprätthåUas såvitt gäller de
depositioner av levande organismer som utgör en del av dokumentationen i vissa
patentärenden. Ett visst ansvar för den del av dokumentationen som utgörs av
depositionen måste läggas på patentsökanden resp. patenthavaren.

Kravet på deposition utgör i svensk rätt en del av kravet
på en tydlig beskrivning av uppfinningen. Denna konstruktion bör enligt min
mening bibehåUas. Det är nämligen den konstruktion som finns i den europeiska
patentkonventionen. Jag anser det nödvändigt att kraven på beskrivningen är
desamma i svensk rätt och i konventionen.

Med depositionskravet som en del av kravet på tydlig
beskrivning är det, som kommittén framhåller, uppenbart inte lillräckligt
enbart alt depositionen en gång har kommit till stånd. Jag delar kommitténs
uppfattning atl de-

Prop. 1982/83:67 30

positionen
för att fylla sin funktion också måste fortsätta att existera, åtminstone så
länge patentansökningen inte är avgjord eller patentet består. I vissa fall kan
det som kommittén påpekar vara nödvändigt för en patenthavare som vill hävda
sitt patent att vidmakthålla depositionen viss tid efter det att patentet har
upphört att gälla. Att depositionen vidmakthålls under en längre tid är
nödvändigt inte bara av hänsyn till patentsökanden eller palenthavarens
intresse av en fullgod beskrivning. Som tidigare har nämnts utgör beskrivningen
en viktig källa för teknisk information. Detta är också ett skäl till atl
depositionerna måste bevaras under en längre tid. Jag återkommer senare
(avsnitt 5.5) till frågan om hur länge en deposition bör vidmakthållas.

Depositionen
måste för att fylla sin funktion i princip också vara tillgängUg för tredje man
i samma omfattning som beskrivningen i handUngarna. Som kommittén anför följer
detta av att tydlighetskravet är uppställt i tredje mans intresse. Under
remissbehandlingen har någon erinran inte framförts mot dessa principiella krav
på kontinuerlig existens och på tillgänglighet.

När
kommittén behandlar frågan om den betydelse det kan få om det brister i den
kontinuerliga existensen eller i tUlgängUgheten skiljer kommittén på två
situationer. Sålunda anser kommittén att bedömningen måste göras utifrån skilda
utgångspunkter beroende på om frågan kommer upp före eller efter
patentmeddelandet. Om frågan är huruvida patent skall meddelas, måste enligt
kommittén bedömningen göras utifrån regleringen i 2 kap. patentlagen och de
bestämmelser i patentkungörelsen som anknyter till denna reglering. Det finns
enligt kommittén i detta fall inte någon gmnd för att överse med brister i
tydligheten. Kommer frägan upp efter patentmeddelandet, anser kommittén att
det föreligger ett spörsmål huruvida patentet skall förklaras ogiltigt på grund
av bristfällig beskrivning. Bedömningen skall då enligt kommittén ske utifrån
regleringen av ogiltighetsgrunderna i 52 § patentlagen.

Kommittén
har övervägt om sådana brister som gäller depositioner och som uppkommer efter
patentmeddelandet lämpligen skulle kunna behandlas på annat sätt än som en
fråga om ogiltighet. Brister av detta slag skulle sålunda enligt kommittén
kunna tänkas medföra att patentet förföll, såsom vid underlåtenhet att betala
årsavgift. Kommittén har emellertid avvisat en sådan lösning. Som skäl för
detta ställningstagande anför kommittén att kravet på deposition både enligt
svensk rätt och enUgt den europeiska patentkonventionen är en del av kravet på
tydlig beskrivning. På grund härav bör enligt kommittén sådana brister rörande
en deposition som påverkar beskrivningens tydlighet behandlas på samma sätt som
gäller vid andra brister i beskrivningens tydUghet.

Remissinstanserna
har i huvudsak godtagit ställningstagandet atl sådana brister i fråga om
depositioner som uppmärksammas under ansökningsstadiet bör bedömas enligt
reglerna för handläggning av patenlansökningar och alt brister som påvisas
efter patentmeddelandet bör bedömas inom ramen för

Prop.
1982/83:67 31

institutet ogiltigförklaring. För egen del ansluter jag
mig också till kommitténs uppfattning. Jag a-wisar sålunda, Uksom kommittén,
tanken på att införa ett särskilt förfallsinstitut för patent i de fall då
brister i beskrivningen uppkommer genom bortfall av depositioner eller genom
bristande kontinuitet i tillgängligheten.

Jag går
härefter över till att behandla lagregleringen av kraven på kontinuerlig
existens och tillgänglighet.

Kommittén
anser att den nuvarande regleringen bör kompletteras. Enligt kommittén är det
visserligen redan enUgt gällande rätt uppenbart att en patentansökan inte får
bifallas, om del vid prövningen av ansökningen framkommer att en för
beskrivningen nödvändig deposition har fallit bort. Däremot uttalar kommittén
att det inte av gällande bestämmelser kan anses klart framgå vare sig att det
krävs kontinuerlig existens eller att bristande tillgänglighet skulle vara ett
hinder mot att meddela patent. Kommittén föreslår att regleringen i 8 §
patentlagen angående beskrivningen utformas så att det därav direkt framgår att
en deposition måste finnas fortlöpande från den tidpunkt då den senast måste
göras. Kommittén har i samband härmed också föreslagit att det direkt i lagen
anges när deposition senast skall göras. Bestämmelsen härom finns f.n. i
patentkungörelsen. Tillgänglighetskravet bör däremot enligt kommittén inte
regleras direkt i 8 § patentlagen. Enligt kommittén är det tillräckligt att
föreskriva att depositionen fortlöpande skall vara deponerad under villkor som
regeringen föreskriver.

Remissinstanserna
har i och för sig godtagit att den nuvarande bestämmelsen om deposition i 8 §
patentlagen ersätts med bestämmelser som syftar till att klargöra både kravet
på kontinuerlig existens och kravet på tillgänglighet. Däremot har vissa
remissinstanser ifrågasatt om inte kravet på tillgänglighet bör framgå direkt
av lagen och inte endast genom regeringens föreskrifter.

Även jag
anser att bestämmelserna om beskrivningen i patentlagen bör utformas på ett
sådant sätt att de grundläggande kraven beträffande depositionerna framgår
klart av lagtexten. Det är sålunda enligt min mening riktigt att, som kommittén
har föreslagit, direkt i lagen ange den tidpunkt då en deposition senast måste
göras. I patentlagen bör därför föreskrivas att depositionen skall göras senast
den dag då patentansökningen görs. Jag instämmer också i kommitténs uppfattning
att det av lagtexten bör framgå att depositionen fortlöpande skall finnas från
denna tidpunkt.

Några
remissinstanser har uttalat att det principiella kravet på tillgänglighet bör
framgå mera direkt av lagen. Även jag anser att det finns skäl för en sådan
inställning. TillgängUghetskravet har emellertid två sidor. Som jag fömt har
nämnt anses en deposition utgöra en del av beskrivningen. Depositionen bör
därför i princip hållas tillgänglig för tredje man i samma omfattning som
handlingarna i ärendet. Det innebär till att börja med att depositionen måste
ha gjorts på sådana villkor att den får hållas tillgänglig för tredje man i den
omfattning som följer av offentlighetsbestämmelserna i

Prop.
1982/83:67 32

patentlagen. Även om depositionsvillkoren uppfyller detta
krav, kan emellertid faktiska hinder att få prover uppstå. Frågan i vad mån
sådana hinder skall anses innebära en sådan brist i tillgängligheten som också
är att anse som en brist i beskrivningen är den andra sidan av
tillgänglighetskravet. Jag skall ta upp frågan om sådana brister i
tillgängligheten längre fram (avsnitt 5.6). Jag åter kommer lill frågan om
lagreglernas utformning när jag har behandlat den frågan.

5.4 Ogiltigförklaring av patent på grund av brist i
deposition

Kommittén behandlar ingående de spörsmål som rör
ogiltigförklaring av patent för det fall att en deponerad mikro- organism
faller bort eller under en tid inte är tillgänglig för tredje man. Kommittén
framhåller att frågan om följderna av att en deposition upphör att finnas till
eller upphör att vara tillgänglig inte har behandlats i förarbetena till nu
gällande lagstiftning. Kommittén anser det oklart om den bestämmelse om
ogiltighet vid bristfälUg beskrivning som nu finns i 52 § första stycket 2
patentlagen gör det möjligt att förklara ett patent ogiltigt ens i fall då en
nödvändig deposition har upphört att existera. Enligt kommittén bör nämnda
bestämmelse ändras så att det av lagtexten framgår att ett patent kan förklaras
ogiltigt inte bara när en nödvändig deposition har fallit bort utan också när
tydlighetskravet har åsidosatts genom att lUlgängligheten har brustit.

Remissinstanserna har godtagit kommitténs förslag om
ändring av bestämmelserna om ogiltighet. Även jag ansluler mig tiU kommitténs
förslag pä denna punkt.

Kommittén har emellertid också anfört synpunkter på vilka
brister i fråga om en depositions kontinuerliga existens och tillgänglighet som
bör kunna föranleda ogiltighet. I denna del har kommitténs förslag fått viss
kritik vid remissbehandlingen. Eftersom detta är en viktig fråga, skall jag
uppehålla mig närmare vid den.

Med utgångspunkt i de uttalanden som gjordes av
föredragande statsrådet när bristfällig beskrivning infördes som
ogiltighetsgrund i patentiagen i samband med 1978 års lagändringar finner
kommittén att det kan bli skillnad mellan följderna av en brist som uppdagas
före patentmeddelandet och en brist som uppdagas först därefter. När det gäller
prövningen av en patentansökan skulle det sålunda enligt kommittén inte finnas
någon grund för att överse med brister i fråga om tydligheten. Såvitt gäller en
deposition som ingår i beskrivningen måste det enligt kommittén krävas, att
alla villkor avseende tydUghet som ställs upp i patentlagen och
palentkungörelsen - däri inbegripet bestämmelserna om tillgänglighet - är
uppfyllda när beslut meddelas i patentansökningsärendet. Grund för ogiltighet
föreligger däremot enligt kommittén först om beskrivningen är så bristfällig
atl en fackman inte kan utöva uppfinningen med ledning av den. Detta innebär
enligt kommittén att brislen måste vara väsentlig från tredje mans synpunkt.

Prop.
1982/83:67 33

Kommittén anser att härav följer t.ex. att avbrott i
tillgängligheten inte bör betraktas som ogiltighetsgrund, såvida inte tredje
mans intresse påtagligt har trätts för när.

Kommitténs
uppfattning att sådana brister i fråga om en depositions kontinuerliga existens
eller tillgänglighet som skulle utgöra hinder för att meddela patent inte
nödvändigtvis också utgör ogiltighetsgrund har kritiserats av Svea hovrätt och
patentbesvärsrätten.

Hovrätten
anför inledningsvis att de lagändringar som genomförs på grund av
Budapestöverenskommelsen inte ger utrymme för synpunkter av mera generell
räckvidd när det gäller ogiltighetsgmnden bristfällig beskrivning. I stället
borde det enligt hovrätten understrykas att prövningen av frågor om beviljande
av patent inom det mikrobiologiska området och om ogiltigförklaring av ett
sådant patent skiljer sig från vad som eljest gäller endast därigenom att
ställningstagandena vid brist i kontinuitet eller tillgänglighet avser
omständigheter i tiden efter det att patentansökningen gavs in. Hovrätten anser
att det Ugger i sakens nalur att en sådan brist i kontinuitet eller
tillgängUghet som sökanden inte får bota enligt de därom särskilt meddelade
reglerna knappast kan bedömas som annat än avsevärd. En sådan brist kan därför
enligt hovrätten föranleda att patent aldrig meddelas eller att ett beviljat
patent ogUtigförklaras.

Patentbesvärsrätten delar kommitténs uppfattning att
kravet på kontinuerlig existens liksom kravet på depositionens faktiska
tillgänglighet skall vara av betydelse vid en bedömning av ett patents
giltighet. Enligt patentbesvärsrätten täcker den föreslagna ändringen i 52 §
första stycket 2 patentiagen också tydlighetskravets dubbla innebörd i detta
sammanhang. Patentbesvärsrätten anser däremot inte att lagtexten ger någon
grund för att hävda att tydlighetskravet skall upprätthållas med olika styrka
när det är fråga om att meddela patent och när det är fråga om att bedöma en
ogiltighetsfråga. Enligt patentbesvärsrätten ger inte heller förarbetena till
den nu gällande bestämmelsen om ogiltighet vid bristfällig beskrivning utrymme
för uppfattningen alt kravet på tydlig beskrivning skall ges olika innebörd
beroende på om bedömningen sker under ansökningsförfarandet eller efter
patentmeddelandel. Brister i kontinuiteten eller tillgängligheten hos en
deposition blir enligt patentbesvärsrätten regelmässigt att anse som avsevärda.
Mot bakgmnd därav och med hänsyn tUl de möjligheter att bota faktiska brister i
kontinuitet och tillgänglighet som deponenlen får genom rätten att göra ny
deposition anser patentbesvärsrätten kommitténs ställningstagande inte vara
godtagbart. Patentbesvärsrätten hävdar sålunda att i princip varje brist i
tydligheten bör kunna föranleda både avslag på en ansökan och ogilligförklaring
av ett patent.

För egen del vill jag i denna fråga anföra följande. I
likhet med hovrätten anser jag att den ändring som föreslås i 52 § patentlagen
i syfte att klargöra att ett avbrott i en depositions existens eller tUlgänglighet
kan vara grund för ogiltigförklaring inte ger utrymme för att generellt ta upp
frågan om vilka 3
Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 67

Prop. 1982/83:67 34

brister
i beskrivningens tydlighet som bör kunna leda till ogUtighet. När en deposition
ingår i beskrivningen, kan emellertid uppkomma problem av en annan art när det
gäller tydlighetskravet än i fråga om uppfinningar som beskrivs endast i
dokument. Det finns därför skäl att närmare försöka klarlägga hur de principer
som redan anses gälla i fråga om ogiltighet till följd av otillräcklig
beskrivning bör tillämpas på depositionsfallen.

När bristande tydlighet i
beskrivningen infördes som ogiltighetsgmnd vid 1978 års ändringar i patentlagen
avfattades bestämmelsen så att rätten skall förklara ett patent ogiltigt, om
det har meddelats oaktat uppfinningen inte är så tydligt angiven att en fackman
med ledning därav kan utöva den. Av lagtexten framgår sålunda direkt att
bristen skall vara av sådan art att beskrivningen är otillräcklig för
fackmannen som underlag för att utöva uppfinningen. I propositionen underströk
också föredragande statsrådet att det måste vara fråga om en avsevärd brist för
att det skuUe kunna göras gällande att en fackman inte med ledning av
beskrivningen kunde utöva uppfinningen. Han utgick från att svenska domstolar
kom att iaktta stor försiktighet vid tillämpning av denna ogiltighetsgrund. Den
omständigheten att beskrivningen var behäftad med brist eller otydlighet som
borde ha föranlett patentmyndigheten att kräva förtydligande eller komplettering
behövde därför inte innebära att tillräcklig grund för ogiltigförklaring
förelåg (prop. 1977/78:1 Del A s. 262 f, 363). EnUgt min mening får det därmed
anses klart att inte varje brist i beskrivningen som i och för sig skulle ha
kunnat föranleda anmärkning på på ansökningsstadiet också utgör grund för
ogiltighet.

Denna grundsyn bör beaktas
när det är fråga om sådana brister i beskrivningens tydlighet som kan uppkomma
i depositionsfallen. Jag delar därför kommitténs uppfattning att inte varje avbrott
i tiUgängligheten nödvändigtvis behöver innebära att patentet skall
ogiltigförklaras. Om avbrottet sålunda konstateras först i efterhand och inle
visas ha haft någon praktisk betydelse för tredje man, anser jag att man
knappast kan tala om en avsevärd brist i beskrivningen. Skulle patenthavaren ha
gjort en ny deposition och därvid något ha överskridit den frist inom vilken
den nya depositionen skall göras för att en helt kontinuerlig deposition skall
anses föreligga, behöver detta inte alltid utgöra ogiltighetsgrund. För att
grund för ogiltighet skall föreUgga bör i princip krävas att tredje mans
intresse har påtagligt trätts för när. Även om det inte kan visas att en viss
tredje mans intresse har påtagligt trätts för när, kan det emellertid tänkas att
ogiltigförklaring bör ske, om det aUmänna tredjemansintresset har åsidosatts i
väsentiig omfattning. Detta kan t.ex vara fallet om avbrottet har varit
långvarigt eller om upprepade avbrott har förekommit.

Gmnd
för ogiltighet torde i regel föreligga om en deposition har gått förlorad utan
att alls ersättas. Även om patenthavaren underlåter att ersätta den förlorade
depositionen med en ny deposition, kan det dock förekomma faU där bristen inte
behöver framstå som avsevärd, t.ex. om patenthavaren

Prop. 1982/83:67 35

inom
en kort tidsrymd i stället gör kulturen allmänt tillgänglig.

Jag vill påpeka att en
ogiltighetsgmnd med den innebörd som jag sålunda har föreslagit kan tillämpas
även såvitt gäller europeiskt patent för Sverige, dvs. sådant patent som har
meddelats av det europeiska patentverket och som omfattar Sverige. Enligt
artikel 138.1.b i den europeiska patentkonventionen får nämligen ett
europeiskt patent förklaras ogiltigt, om patentet inte beskriver uppfinningen
så tydligt att en fackman med ledning av beskrivningen kan utöva uppfinningen.
Liksom kommittén anser jag att denna konventionsbestämmelse täcker inte bara
det fall att bristen i beskrivningen förelåg vid patentmeddelandet utan även
det fall att bristen i beskrivningen uppkommer efter patentmeddelandet genom
att en deposition som hör till beskrivningen faller bort.

Jag vill emellertid
framhålla att ett europeiskt patent inte kan anses bristfälligt beskrivet
endast därför att den deposition som hör till patentet har gjorts enligt andra
regler än de svenska. Finns beträffande ett sådant patent en deposition som
uppfyller de krav som gäller enligt den europeiska patentkonventionen, torde
det sorti regel inte föreligga någon sådan brist i tydUgheten som kan medföra
ogiltighet.

Stockholms tingsrätt har
tagit upp frågan om verkan av ogiltigförklaring när sådan sker på gmnd av
brister som avser en deposition och som har uppstått efter patentmeddelandet.
Tingsrätten anser sålunda att ogiltigförklaringen i sådant fall bör ha verkan
endast från den tidpunkt då bristen uppkommer.

Frågan om verkan av
ogiltigförklaring av patent behandlades ingående i förarbetena till patentlagen
(Nordiska utredningar, NU 1963:6 s. 320). Där diskuterades huruvida en
ogiltigförklaring skulle ha verkan endast för framtiden (verkan "ex
nunc") eller om verkan skulle vara att patentet aldrig skulle anses ha
meddelats (verkan "ex tunc"). Därvid uttalades att frågan om
rättsverkan av ogiltigförklaring borde avgöras med hänsyn till omständigheterna
i det enskilda fallet. Det anfördes att ingen borde dömas för patentintrång när
ett patent har förklarats ogiltigt. Såtillvida borde beslutet om
ogiltigförklaring ha rättsverkan ex tunc. Vidare uttalades att det å andra
sidan uppenbarligen fanns fall, i vilka beslutet om ogiltigförklaring inte
borde få inverka på mellanhavanden som sedan länge hade blivit uppgjorda eller
avgjorda. I dessa fall borde sålunda ogiltigförklaringen ha rättsverkan ex
nunc. Det anfördes att detta under vissa omständigheter kunde vara fallet i
fråga om betalning somhade erlagts för sådant utnyttjande av uppfinningen som
redan hade ägt mm. I propositionen om 1978 års ändringar i patentlagen berörs
dessa uttalanden om rättsverkan av en ogiltigförklaring (prop. 1977/78:1 del A
s. 305 och 307). Såsom framgår av föredragandens ställningstaganden ansåg han
att de alltjämt gav uttryck för gällande svensk rätt. Han anförde att det borde
lämnas till rättstillämpningen att finna lämpliga lösningar när det gäller
rättsverkan av ogiltigförklaring.

Jag
anser för egen del att de uttalanden i förarbetena till gällande rätt

Prop. 1982/83:67 36

beträffande
rättsverkan av ogiltigförklaring som jag nu har återgivit bör tjäna till
ledning även när det gäller ogilligförklaring av patent på grund av brister i
en till patentet hörande deposition. Enligt dessa uttalanden bör domstolen
avgöra rättsverkan av en ogilligförklaring med hänsyn till omständigheterna i
det enskUda faUet. Domstolen har sålunda möjlighet att i ett visst fall
begränsa rättsverkningarna av en ogiltigförklaring med hänsyn till omständigheterna.
Jag anser därför atl det inte finns behov av särskilda lagregler om verkan av
ogiltigförklaring på grund av brister som avser en deposition och som har
uppkommit först efter patentmeddelandet. Även för dylika fall bör frågan om
rättsverkan av ogiltigförklaringen överlämnas till rättstillämpningen.
Domstolarna ges därigenom möjlighet att finna lämpliga lösningar med hänsyn
till omständigheterna i det enskilda fallet och med beaktande av de särskilda
förhållandena när det gäller sådana uppfinningar för vilka deposition krävs.
Domstolen behöver med dessa principer t.ex. inte låta ogiltigförklaringen
påverka mellanhavanden som helt hänför sig till sådan förfluten tid då patentet
ännu rent faktiskt gav ensamrätt (jfr NU 1963:6 s. 320).

5.5
Tid under vilken en deposition skall vidmakthållas

Som
tidigare har anförts innebär depositionskravet att depositionen som en del av
beskrivningen i princip skall finnas kontinuerligt och att den skall vara
tillgänglig för tredje man i den mån handlingarna i ärendet är det. Därvid
uppkommer frågan hur länge en deposition skall vidmakthållas.

Av
vad jag tidigare har anfört framgår att depositionen måste vidmakthållas
kontinuerligt under hela ansökningstiden för att patent skaU kunna meddelas. Patenthavaren
måste därefter i eget intresse vidmakthålla sin deposition så länge han önskar
upprätthålla ett meddelat patent. Det är dock inte tillfredsställande med en
ordning enUgt vilken existensen av en viktig del av dokumentationen är beroende
av patentsökandens resp. palenthavarens intresse för att bevara
dokumentationen. Samtidigt måste beaktas att eftersom depositionerna utgörs av
levande material, det inte går att få garantier för att den del av
dokumentationen som depositionen utgör består på samma sätt som den
traditionella skriftiiga dokumentationen.

Kommittén
har som en praktiskt rimlig lösning på detta problem föreslagit att
depositioner skall godtas bara om de från början görs för en viss minsta tid.
Denna minimitid bör enligt kommittén vara densamma som gäUer vid deposition
enligt Budapestöverenskommelsen, nämligen minst fem år från det att någon
senast begärde prov från depositionen och under alla omständigheter minst 30 år
från det depositionen gjordes. Därmed skulle depositionen som regel bestå minst
30 år.

Kommitténs
förslag i detta hänseende har inte föranlett någon erinran vid
remissbehandlingen. Jag anser för min del förslaget vara väl a-wägt och
ansluter mig tiU det. I detta sammanhang kan påpekas att, om endast deposi-

Prop.
1982/83:67 37

tioner enligl Budapestöverenskommelsen godtas, den
föreslagna minsta depositionstiden kommer att gälla oberoende av vad som
föreskrivs i den svenska lagstiftningen.

5.6 Den närmare innebörden av tillgänglighetskravet när
det gäller depositioner

Jag har i det föregående uttalat att en deposition för alt
fylla sin funktion som en del av beskrivningen inte bara måste existera
kontinuerligt ulan också vara tillgänglig för tredje man i samma omfattning som
beskrivningen i övrigt. Bestämmelserna i Budapestöverenskommelsen om rätt att
göra ny deposition ger emellertid anledning att närmare överväga innebörden av
kravet atl depositionen skall vara tillgänglig för tredje man.

Som jag
förut har nämnt hålls en deposition tillgängUg på det sättet att prov från den
deponerade kulturen lämnas ut. Enligt Budapestöverenskommelsen har deponenlen
rätt att göra ny deposition så snart depositionsmyndigheten inle kan
tillhandahålla prov från den tidigare depositionen. Som exempel på fall då ny
deposition får göras anges i överenskommelsen, förutom fallet att kulturen har
upphört atl vara livsduglig, det fallet alt provet inte kan lämnas ut på grund
av export- eller importrestriktioner.

Som
tidigare har anförts måste vid etl svenskt tillträde till Budapestöverenskommelsen
deponenlen ges rätt att göra ny deposition i dessa fall. En annan fråga är
huruvida varje sådant hinder för leverans av prov som enligt
Budapestöverenskommelsen ger deponenlen rätt att göra ny deposition enligt
svensk rätt också skall anses innebära att depositionen inte är tillgänglig för
tredje man och att depositionen därför måste ersättas.

Enligt
kommittén är det inte rimligt att en deposition skaU anses ha upphört att vara
tillgänglig därför att prov inte kan levereras till varje annat land än det där
depositionen befinner sig. Det skulle å andra sidan enligt kommittén i princip
inte heller vara rimligt, om tredje man, som skall respektera patenträttigheter
i Sverige, inte hade möjlighet att annat än utomlands ta del av vad dessa
rättigheter avser. Utifrån grundläggande patenträttsliga principer har
kommittén funnit, att tillgänglighelskravet när det gäller svensk patentansökan
och svenskt patent bör innebära att prov skall kunna levereras i Sverige. Denna
bedömning har inte bUvit föremål för erinran från remissinstanserna.

Även jag
finner att kommilténs ställningstagande är rimligt med hänsyn till de allmänna
patenträttsliga principerna. Detta ställningstagande leder till ett resultat
som enligt min uppfattning utgör en från praktisk synpunkt mycket lämplig
lösning. Jag ansluter mig därför helt till kommitténs uppfattning i denna
fråga.

Kommittén har övervägt om det principiella kravet att prov
skall kunna levereras i Sverige borde få formen av en uttrycklig bestämmelse.
Kommittén har emellertid funnit detta överflödigt, eftersom kravet kan stödjas
på

Prop.
1982/83:67 38

grundläggande patenträtlsUga principer. Detta
ställningstagande har inte särskilt berörts av någon remissinstans. Som jag
förut har nämnt har emellertid en del remissinstanser ifrågasatt om inte kravet
att depositionen skall vara tillgänglig för tredje man bör framgå direkt av
patentlagen.

Enligt min uppfattning bör tillgänglighetskravet framgå
direkt av patentlagen. En bestämmelse som klargör den närmare innebörden av
tillgänglighetskravet bör därför tas in i anslutning till de allmänna
bestämmelser i patentlagen som reglerar depositionsinstitutet.

Denna bestämmelse måste enligt min mening innehåUa två
moment. För det första måste anges att depositionen skall vara gjord under
sådana villkor att den blir tillgänglig för tredje man i den omfattning som
tredje man enligt svensk rätt är berättigad att få tillgång tiU dyUka
depositioner.Vidare måste anges att prov skall kunna levereras i Sverige.

Kommittén har ansett att principen att prov från en
deponerad kultur skall kunna levereras i Sverige inte kan upprätthåUas utan
undantag. 1 betänkandet anger kommittén två fall då faktiska hinder för att få
prov levererat i Sverige inte bör medföra att tillgängligheten hos depositionen
anses brista. Först nämner kommittén det fallet att det enligt svensk rätt av
hälso- eller miljöskäl råder begränsningar i rätten att hantera vissa
mikroorganismer. Om prov på grund av sådana restriktioner inte får levereras
till en viss tredje man i Sverige, bör det enligt kommittén inte leda till att
tillgängligheten anses brista. Vidare tar kommittén upp det fallet att det
visserligen inte finns något hinder enligt svensk rätt mot att leverera provet
till den som har begärt det men att en utländsk depositionsinstitution trots
detta vägrar att sända prov till denne. Om denna vägran också från svensk
synpunkt framstår som befogad, bör enligt kommittén inte heller en sådan vägran
att lämna ut prov medföra att tUlgängUgheten anses brista.

För egen del ansluter jag mig i sak tiU kommitténs
bedömning att, i de fall som nu har berörts, hinder för en viss tredje man att
få prov levererat till sig inte bör medföra att depositionens tillgänglighet
brister på ett sådant sätt att beskrivningens tydlighet påverkas. Enligt min mening
uppkommer emeUertid frågan om dessa undantag bör utgöra modifikationer enbart
i kravet att prov skall kunna fås i Sverige eller om de i stället bör utgöra
modifikationer i den generella regeln om depositionerenas offentUghet.

Kommittén har för sin del låtit den allmänna regeln i 22 §
om depositionernas offentUghet kvarstå i sak oförändrad i förhållande till
gällande rätt. Den befintliga regleringen innebär alt, sedan handlingarna i
ansökningsärendet har bUvit tillgängUga för envar, tredje man också har rätt
att få tillgång tUl en sådan deposition som hör till ärendet. Med anledning av
att denna reglering sålunda har föreslagits stå kvar har socialstyrelsen i sitt
remissyttrande understrukit viklen av att patentlagstiftningen inte leder till
alt prov med farliga egenskaper lämnas uttill någon som inte kan anses vara i
slånd att hantera organismen med tillräcklig omsorg.

Enligt min uppfattning ger de nuvarande
offentlighelsreglerna i palentla-

Prop.
1982/83:67 39

gen givetvis inte tredje man rätt att hantera en viss
mikroorganism i strid med särskilda författningsbestämmelser om rätten att
hantera denna organism. Att någon enligt patentlagen har rätt att få ut ett
prov på en organism tar sålunda inte över ett förbud som kan gälla för honom
att hantera organismen. För att någon tvekan inte skall kunna råda i detta
avseende bör emellertid en erinran härom tas in i patentlagen. Det bör enligt
min mening ske genom att bestämmelsen i patentlagen om depositioners
offentlighet kompletteras. I bestämmelsen bör aUtså anges att den allmänna
regeln om rätt för tredje man att få ut prov från depositioner inte medför atl
prov skall lämnas ut till den som enligt lag eller annan författning inte får
ta befattning med en sådan organism som provet avser. Detta innebär att den som
saknar behörighet att själv hantera organismen i stället får anlita någon som
är behörig.

Med den nu föreslagna modifieringen av den allmänna
bestämmelsen om depositioners offentlighet blir det naturligt att reglera också
det andra undantagsfaU som kommittén har berört, nämligen att hinder mol att
lämna provet till den tredje man som har begärt det inte föreligger enligt lag
eller annan författning men att utlämnandet ändå framstår som förbundet med en
påtagUg risk. Det är nämligen möjligt att depositioner kommer att omfatta
sådana organismer vars hantering kan medföra risker av olika slag utan att
behöriga myndigheter har hunnit utfärda bestämmelser som inskränker rätten atl
hantera dessa organismer. Offentlighetsreglerna i patentiagen bör givetvis inte
kunna tas liU intäkt för krav om alt prover på organismer med farliga
egenskaper lämnas ut till vem som helst. Det är rimligt att prov kan vägras den
som inte kan antas kunna handha provet på elt betryggande sätt. En föreskrift
bör därför ges att huvudregeln om provernas tillgänglighet inte innebär att
prov skall lämnas ut till någon vars befattning med provet kan antas vara
förbunden med en påtaglig risk med hänsyn till organismens skadebringande
egenskaper. Jag vill i detta sammanhang nämna att Budapestunionens församling
har antagit en rekommendation om rätt för de internationeUa
depositionsmyndigheterna att vägra leverans av prov, om de ser sådana risker
med leveransen.

Om reglerna beträffande depositioners tillgänglighet ges
det innehåll som jag nu har förordat, kommer de alltså att innebära följande.
Sedan handUngarna i ansökningsärendet har blivit allmänt tillgängliga, har
också envar i princip rätt att få prov från en deposition som hör till ärendet.
Rätten för tredje man att få tillgång tiU depositionen medför dock inte att
prov behöver levereras till någon som lill följd av föreskrift i lag eller
annan författning inte får ta befattning med den deponerade organismen eller
till någon vars befattning med provet annars kan antas vara förbunden med en
påtaglig risk med hänsyn till organismens skadebringande egenskaper.

Om offenllighetsreglerna ges en sådan utformning, behövs
inte något undantag från de två krav i fråga om depositioners tillgänglighet
som, enligt vad jag tidigare har sagt, bör gälla för atl depositionen skall
fylla sin funktion som en del av beskrivningen. Bestämmelsen rörande
tillgängligheten bör

Prop.
1982/83:67 40

alltså innehålla två krav utan undantag. Kulturen skall
vara deponerad så alt den är tillgänglig för tredje man som enligt patentlagen
är berättigad att få ut prov. Vidare skall prov kunna levereras i Sverige. De
offenlUghetsregler som jag här förut har föreslagit innebär atl tredje man inte
är berättigad all få ul prov, om han enligt författningsföreskrifter inte får
la befattning med en sådan organism som provet avser. Vidare innebär de, att
tredje man inte heller är berättigad att få ut prov, om hans befattning med
provet kan antas vara-förbundet med en påtaglig risk med hänsyn lill
organismens skadebringande egenskaper. Detta senare gäller även om det inte
finns något rättsligt hinder mot att lämna ut provet tiU honom. Om någon tredje
man till följd av dessa bestämmelser inte är berättigad att få prov levererat,
utgör det följaktligen inte heller någon brist i tillgängligheten att prov inte
levereras till honom.

Som jag förut nämnde bör regleringen av
tillgänglighelskravet tas in i anslutning lill de allmänna bestämmelser i
patentlagen som reglerar depositionsinstitutet. Dessa bestämmelser finns i 2
kap. patentlagen. Med denna placering av bestämmelserna om
tillgänglighetskravet får de direkt tillämpUghet endast såvitt gäller
handläggningen av patentansökningar. Jag anser emellertid det vara uppenbart
att dessa beslämmelser kommer att få betydelse också för bedömningen i etl
ogiltighetsmål av vad som skall anses som en så avsevärd brist i beskrivningen
att bristen bör föranleda ogilligförklaring av patentet.

5.7 Innebörden av att en mikroorganism är allmänt
tillgänglig

Enligt gällande rätt krävs inle någon deposition i samband
med patentansökan på en mikrobiologisk uppfinning, om den mikroorganism som
kommer till användning vid utövande av uppfinningen är allmänt tillgänglig. Med
uttrycket "allmänt tUlgänglig" avsågs enligt förarbetena till 1978
års ändringar i patentlagen att organismen kunde erhållas utan större
svårigheter eUer kostnad (prop. 1977/78:1 del As. 334). Kommittén har anfört
vissa synpunkter på vad dessa krav kan anses innebära. Enligt kommittén torde
en organism kunna anses åtkomlig utan större svårighet eller kostnad i huvudsak
bara när det rör sig om en väldefinierad organism som lätt kan erhållas från
ett laboratorium eller en stamkollektion. En organism kan däremot enligt
kommittén inte anses åtkomlig utan större svårighet eller kostnad, om identifieringen
är vanskUg och den kända tillgången knapp och osäker. Kommittén betonar att en
organism inte bör anses som allmänt tillgänglig bara därför att den förekommer
i naturen.

Kommitténs synpunkter på de omständigheter som bör
föreligga för att en organism skall anses allmänt tillgänglig har inte
föranlett någon erinran vid remissbehandlingen. För egen del kan jag också
ansluta mig lill dessa synpunkter.

Deposition i samband med en patentansökan på en
mikrobiologisk

Prop.
1982/83:67 41

uppfinning som innefattar användningen av en mikroorganism
krävs sålunda inte, om den organism som kommer till användning är allmänt
tillgänglig. Det kan emellertid inträffa att en organism som var allmänt
tillgänglig när patentansökningen gjordes och därför inte behövde deponeras
sedermera upphör att vara allmänt tillgänglig. Kommittén har för del fallet
utgått från att sökanden resp. patenthavaren måste tillse att organismen
förblir allmänt tillgänglig för alt undvika rättsförlust.

Kommittén har inte direkt behandlat följderna av att en
sådan mikroorganism upphör att bli allmänt tillgänglig. Kommittén torde dock
ha avsett att patentet kan förklaras ogiltigt, om den allmänna tillgängligheten
upphör och beskrivningen till ett meddelat patent därmed blir ofullständig. Två
remissinstanser har tagit upp denna fråga, nämligen palentombudsförening-en och
uppfinnareföreningen. De anser atl, i de fall en organism har varit allmänt
tillgänglig när ansökningen görs, ogilligförklaring på grund av atl denna
tillgänglighet sedan upphör bör kunna ske bara om brislen har uppkommit före
patentmeddelandet.

För egen del ansluter jag mig till kommitténs principiella
ställningstagande att den som vid ansökningstillfället har förlitat sig på att
en organism är allmänt tillgänglig också får tillse atl den förblir allmänt
tillgänglig för att undvika rättsförlust. Det kan inle godtas alt en
beskrivning blir praktiskt oanvändbar därför att en organism upphör all vara
tillgänglig. Della ställningstagande innebär enligt min uppfattning inle, att
något orimligt krav ställs på sökanden eller patenthavaren. Denne torde
nämligen normall förfoga över organismen och kan därmed utan större dröjsmål på
nytt göra den allmänt tillgänglig.

6 Anpassning till ändrade bestämmelser i den europeiska
patentkonventionen

6.1 Den europeiska patentkonventionen

Som jag tidigare har nämnt, avslutades år 1973 en
europeisk palentkon-vention. Konventionen trädde i kraft år 1977. Följande elva
stater har tillträtt konventionen: Belgien, Frankrike, Förbundsrepubliken
Tyskland, Italien, Liechtenstein, Luxemburg, Nederländerna, Schweiz,
Storbritannien, Sverige och Österrike.

Genom den
europeiska palenlkonventionen bildas en europeisk patentorganisation.
Organisationen består av ett förvaltningsråd och elt europeiskt patentverk. Det
europeiska patentverket har sitt säte i M«nchen. Vissa enheter är dock
förlagda till Haag. Del europeiska patenlverket skall handlägga och pröva
ansökningar som görs enligt konventionen och meddela patent för en eller flera
av de fördragsslutande staterna.

Konventionen
innehåller en fullständig reglering av förutsättningarna för meddelande av
europeiskt patent. Denna reglering är frislående från de

Prop.
1982/83:67 42

fördragsslutande staternas nationella patentlagstiftning.
Ett europeiskt patent och en europeisk patentansökan skall i princip i en stat
som patentet eller ansökningen avser ha samma rättsverkan som ett patent
meddelat av den statens patentmyndighet resp. en ansökan om sådant patent.
Konventionen inskränker inte de fördragsslutande staternas rätt att ha egna
patentverk som meddelar nationella patent för vederbörande stal.

6.2 Begränsning av kravet på deposition

Enligt den nu gällande svenska lagstiftningen är
deposition obligatorisk, om den patentsökta uppfinningen avser ett
mikrobiologiskt förfarande eller etl alster av ett sådant förfarande och den
mikroorganism som kommer till användning vid utövande av uppfinningen inte är
allmänt tillgänglig. Motsvarande krav gällde också ursprungligen enligt den
europeiska patentkonventionen (regel 28 i tillämpningsföreskrifterna till
konventionen). Efter önskemål från industriorganisationerna i Europa ändrades
föreskrifterna på denna punkt. EnUgt de nya föreskrifterna krävs deposition
endast om den organism som används varken är allmänt tillgänglig när
ansökningen görs eller kan beskrivas så i ansökningen att en fackman med
ledning därav kan utöva uppfinningen. Ändringen trädde i kraft den 1 juni 1980.

Kommittén
har föreslagit att svensk rätt anpassas tiU den ändrade regleringen i
konventionen närdet gäller depositionskraven. Enligt kommittén är det inle
meningsfullt att i svensk rätt ha längre gående krav i fråga om depositionerna
än som finns i konventionen, eftersom patent för Sverige också kan erhållas i
form av europeiskt patent. Kommittén anser dessutom all begränsningen av
depositionskravet framstår som motiverad med hänsyn till utvecklingen inom
mikrobiologin. En av kommitténs experter har emeUertid i ell särskilt yttrande
tagit avstånd från tanken alt medge beskrivning enbart i dokument. Han anser
alt en sådan ändring bör ske först när det har blivit klarlagt att beskrivning
i handlingar kan ske i icke ringa omfattning. Han anser också att det
föreligger risker för att sökanden felbedömer sina möjligheter alt ge en
tillräckligt tydlig skriftiig beskrivning.

Frågan huruvida svensk rätt bör medge beskrivning enbart i
handlingarna även när det rör sig om en organism som inte är allmänt
tillgänglig har tilldragit sig stort intresse vid remissbehandlingen. Tretton
remissinstanser har yttrat sig särskilt i frågan. Av dem har nio biträtt
kommitténs förslag medan fyra har avstyrkt en ändring av de deposilionskrav som
gäller nu.

De remissinslanser som ställer sig avvisande lill en
ändring är försvarets forskningsanstalt, Kemicentrum vid Lunds universitet,
patentbesvärsrätten och Kooperativa förbundet. De ansluter sig väsentiigen till
vad som anförs i det nyssnämnda särskilda yttrandet av en av kommitténs
experter. Beskrivning i dokument betraktas av dessa fyra remissinstanser som
möjlig endast i undantagsfall. En av dem ifrågasätter t.o.m. om en
tillräckligt tydlig

Prop.
1982/83:67 43

beskrivning kan erhållas på det sättet i något, fall.

De nio remissinstanser som uttryckUgen har uttalat sig
till förmån för kommitténs förslag på denna punkt är följande: försvarets
civilförvaltning, statskontoret, Uppsala universitets biomedicinska centrum,
patenlverket, statens bakteriologiska laboratorium, styrelsen för teknisk
utveckUng, Ingenjörsvetenskapsakademien, patentombudsföreningen och Sveriges
advokatsamfund. Dessutom harfyra remissinstanser, socialstyrelsen, Läkemedelsinduslriföreningen,
Svenska Industriens Patentingenjörers Förening och Sveriges industriförbund,
tillstyrkt samtliga kommilténs förslag till författningsändringar utan att
särskilt yttra sig på denna punkt.

De som har yttrat sig till förmån för kommitténs förslag
har genomgående ansett alt det redan nu finns möjligheter att i vissa fall ge
en tillfredsställande beskrivning enbart i dokument. De förmodar att
utvecklingen kommer att leda till att möjligheterna an ge en tillräckUgt tydlig
skriftlig beskrivning ökar. Ingenjörsvetenskapsakademien, som ifrågasätter om
det över huvud taget finns något behov av deposition, välkomnar uppmjukningen
av depositionskravet. Akademien ifrågasätter nämligen om det finns levande
mikroorganismer eller molekyler med möjlighet tUl reproduktion som i dag inte
låter sig beskrivas entydigt. Styrelsen för teknisk utveckling anser alt den
föreslagna uppmjukningen bör genomföras även om den i dag får endasi liten praktisk
betydelse. Enligt styrelsen bör patentiagstiftningen vara anpassad till
framtidens tekniska förhåUanden.

Av remissyttrandena framgår att meningarna är delade
humvida utveckUngen inom mikrobiologin kommer att leda till att det i
framtiden blir möjligt att i större omfattning ge en tillräckligt tydlig
beskrivning i dokument av uppfinningar som inbegriper användningen av en
mikroorganism som inte är aUmänt tillgängUg. De flesta sakkunniga inom det
mikrobiologiska området synes dock vara överens om att det redan i dag i vissa
fall går att åstadkomma en tillräckligt tydlig beskrivning i dokument.
ÅlskilUga av dessa sakkunniga anser det dessutom vara sannolikt att
möjligheterna att ge en tillfredsställande skriftlig beskrivning kommer att
öka, åtminstone för vissa slag av uppfinningar på det mikrobiologiska området.
Det finns därför enligt min uppfattning skäl att öppna möjligheten för en helt
skriftlig beskrivning i vissa fall.

Mot kommitténs förslag i denna del har gjorts bl.a. den
invändningen att de sökande, om förslaget genomförs, kan förledas att lita på
en skriftiig beskrivning som sedan visar sig inte uppfylla lydlighetskravet.
Denna invändning väger enligt min mening inte särskilt tungt. Som också en del
remissinstanser har framhållit måste sökanden alllid noga överväga om den
beskrivning som han utarbetar för sin palenlansökan verkligen är tillräckligt
tydlig. Delta gäller inte minst på det kemiska området. En patentsökande som
inte tillser att beskrivningen blir tillräckligt tydlig löper inom alla tekniska
områden risken atl beskrivningen underkänns. När del gäller mikrobiologiska
uppfinningar kan sökanden alltid skydda sig mot detta

Prop.
1982/83:67 44

genom att göra en deposition. Vid minsta osäkerhet bör
sökanden givelvis begagna sig av den möjligheten.

På grund av vad jag nu har anfört anser jag att kommitténs
förslag tiU ändring av deposilionskravet bör genomföras. Deposition bör sålunda
krävas endast i de fall då den organism som patentansökningen avser varken är
allmänt tillgänglig eller kan beskrivas så i handlingarna att en fackman med
ledning av dessa kan utöva uppfinningen.

6.3 Den s.k. expertlösningen

Vid remissbehandlingen av kommilténs belänkande har också
en annan fråga tilldragit sig särskild uppmärksamhet, nämligen frågan om den
s.k. expertlösningen i den europeiska patentkonventionen skall införas också i
svensk rätt. Enligt gällande svensk rätt blir en deposition som hör till en
palenlansökan tillgänglig för envar, när handlingarna i ärendet blir
tillgängliga för envar. Detta innebär att varje tredje man, som önskar det,
från denna tidpunkt kan få ut ett prov på den deponerade kulturen. En
motsvarande ordning gällde ursprungligen också enligl den europeiska
palenlkonventionen. Med verkan från den 1 juni 1980 har emellertid i konventionen
tagits in bestämmelser som innebär atl patentsökanden kan förhindra alt
proverna under ett visst skede lämnas ut direkt till tredje man (regel 28 i
tillämpningsföreskrifterna till konventionen).

Den nya regleringen innebär att,om patentsökanden begär
det, prov skall lämnas ut bara till en oberoende sakkunnig,till dess europeiskt
patent har meddelats eller patentansökningen har avslagits eUer återkaUats
eller skall anses återkallad, den s.k. expertlösningen. Som sakkunnig kan
användas antingen en person som patentsökanden och vederbörande tredje man har
enats om eller någon som tredje man ensidigt väljer från en Usla som upprättas
av del europeiska patenlverket.

Systemet med en oberoende sakkunnig som mellanhand
infördes efter stark kritik mot den tidigare gällande ordningen från europeiska
industrior-ganisalioner. Industrin gjorde gäUande att det förelåg risk för
missbruk av proverna. Särskilt allvarliga följder för den patentsökande kunde
det enligt industrins organisationer bli, om proverna missbrukades av
konkurrenter på etl tidigt stadium i handläggningen av patentansökningen, innan
sökanden själv hade hunnit utnyttja sin uppfinning.

Det bör tilläggas att systemet med en sakkunnig mellanhand
infördes i konventionen trots motstånd från framför allt svensk och brittisk
sida. De svenska och brittiska delegationerna i den europeiska
paienlorganisationens förvaltningsråd hävdade sålunda, att det fick anses
tveksamt om en- deposition som var tillgänglig endast genom en mellanhand kunde
anses tillgängUg för envar. Enligt dessa delegationer rimmade expertlösningen
illa med de beslämmelser om handlingars offentlighet som fanns i konventionens
artikel 122. Sedan systemet med en sakkunnig mellanhand hade antagits av

den europeiska paienlorganisationens förvaltningsråd,
hemställdes från svensk sida att erfarenheterna från systemet skulle studeras
efter en period om fem år och att frågan om en omprövning av systemet då också
skulle tas upp. Förvaltningsrådets majoritet hade inte någon erinran mot detta.

När den europeiska patentorganisationens förvaltningsråd
genom majoritetsbeslut antog ändringen, var inställningen hos den majoritet
som stod bakom beslutet att depositionen skulle anses vara tillgänglig för
envar, även om prov från depositionen är tillgängliga bara genom mellanhand.
Med anledning härav uttalar patentpolicykommittén, att systemet med en
sakkunnig som mellanhand innebär en så långt gående inskränkning i den faktiska
tillgängUgheten att principiella betänkligheter inställer sig mot att överföra
systemet till svensk rätt. Kommittén finner emellertid starka skäl för atl ändå
föreslå en anpassning till konventionen.

Kommittén anger följande skäl för sitt ställningslagande.
Väsentlig vikt måste läggas vid att den svenska kemiska industrin fäster slort
avseende vid det skydd som systemet med en sakkunnig mellanhand innebär. I
praktiken får det föga betydelse för offentligheten om detta system inte införs
i svensk rätt, eftersom den som vill få skydd för Sverige kan söka patent hos det
europeiska patentverket i stället för hos det svenska patentverket. Om systemet
med en sakkunnig mellanhand kan erhållas endast vid europeisk patentansökan,
måste man räkna med att patent för Sverige på del mikrobiologiska området
praktiskt taget alltid kommer alt sökas hos det europeiska patentverket. Detta
skulle sannolikt leda till att det svenska patentverket så småningom kommer att
sakna expertis på detta område. En sådan utveckling skulle inte gagna svensk
forskning och utveckling på det mikrobiologiska området. Om det svenska
patentverket i fortsättningen skall kunna betjäna den svenska industrin på del
mikrobiologiska området, måste enligt kommittén svensk rätt erbjuda samma skydd
mol missbruk av prover som den europeiska patentkonventionen. Det svenska
paienlverkels tekniska kapacitet på det mikrobiologiska området får också
betydelse för verkel i dess egenskap av internationell myndighet enligl
samarbetskonventionen. Kommittén tiUägger att det dessutom finns ett allmänt
svenskt intresse av att svensk patenträtt överensstämmer med den europeiska
palenlkonventionen.

Två av kommitténs experter har i ett gemensamt särskill
yttrande tagit avstånd från förslagel atl införa expertlösningen i svensk rätt.
De anser all de skäl som kommittén anför för sitt förslag inte är starka nog.
De uttalar vidare atl Sverige genom atl införa systemet minskar sina
möjligheter atl verka för en omprövning av expertlösningen i den europeiska
patentkonventionen.

Av de sexton remissinstanser som särskilt har yttrat sig i
denna fråga har endasi två helt avvisat en anpassning av svensk räll lill
regleringen i den europeiska palenlkonventionen, nämligen patentbesvärsrätten
och patentombudsföreningen. KF anför att förbundet hyser betänkligheter mol
förslaget på denna punkt. Svenska föreningen för industriellt rättsskydd

Prop.
1982/83:67 46

släller sig av principiella skäl avvisande lill förslaget.
Stockholms Universitet uttalar tveksamhet beträffande kommitténs förslag i
detta hänseende. Svea hovrätt anser sig inte ha möjlighel alt bedöma det reella
behovet av expertlösningen men är i huvudsak negativ till kommitténs förslag på
denna punkt. Enligl hovrätten bör endast mycket allvarliga missförhållanden
föranleda en begränsning av rätten alt få tillgång till prov. De remissinstanser
som ställer sig avvisande till förslagel ifrågasätter bl.a. om missbruk av
prover har förekommit i någon nämnvärd omfattning. Vidare framförs
betänkligheter mot att något som är tillgängligt bara genom en mellanhand
skulle anses vara tillgängligt för envar.

Följande
remissinstanser finner systemet med en sakkunnig mellanhand vara en önskvärd
reform: försvarets civilförvaltning, försvarets forskningsanstalt, Uppsala
universitets biomedicinska centmm, statens bakteriologiska laboratorium,
styrelsen för teknisk utveckling. Läkemedelsindustriföreningen, Svenska
Industriens Palentingenjörers Förening, Sveriges advokatsamfund och
uppfinnareföreningen. Stockholms tingsrätt anför att det föreslagna systemet
visserligen inger principiella betänkUgheter men anser sig trots detta kunna
godta kommitténs förslag i denna del. Några remissinstanser, bl.a. Sveriges
industriförbund,har godtagit kommitténs lagförslag utan att särskilt beröra
denna fråga.

Liksom kommittén hyser jag principiella betänkligheter mot
atl införa regler som innebär, alt något skall anses tillgängligt för envar
trots alt det är tillgängligtbara genom en mellanhand. Man måste emellertid ta
hänsyn till de särskilda förhållanden som råder när det gäller uppfinningar på
det mikrobiologiska området. Enligt min mening råder det en väsentlig skillnad
mellan att en konkurrent får tillgång till den traditionella skriftliga
beskrivningen av en uppfinning och alt konkurrenten får ut prov från en
deposition. Medan beskrivningen ger anvisningar för en teknisk lösning, innebär
utlämnandet av prov från en deposition att själva produktionsmedlet blir
tillgängligt för konkurrenten. Patentsökanden kan ofta ha fått lägga ned ett
långvarigt forskningsarbete och ha gjort stora investeringar för atl få fram
detta produktionsmedel, mikroorganismen. Jag anser atl industrin har fog för
sin uppfattning atl det föreligger risk för missbruk, om konkurrenter på ett
tidigt stadium får direkt tillgång till etl prov på en deponerad mikroorganism.
Av vikt är också att det i praktiken inte skulle få någon större betydelse för
offentligheten, om Sverige inte inför systemet med en sakkunnig mellanhand,
eftersom patent för Sverige kan erhållas hos det europeiska patenlverket. Jag
anser det också viktigt att man inte för svensk rätts del väljer en lösning som
kan innebära risk för atl det svenska patenlverket kommer atl sakna expertis på
det mikrobiologiska området.

För egen del ansluter jag mig därför till kommilténs
ställningslagande. Sverige bör sålunda införa ett system enligt vilket prov på
en deponerad mikroorganism under en viss lid tillhandahålls tredje man bara
genom en särskild sakkunnig mellanhand, om patentsökanden begär del.

Prop. 1982/83:67 47

När
det gäller den närmare utformningen av detta system i svensk rätt innebär
kommitténs förslag följande. En patentsökande, som vill att ordningen med en
sakkunnig mellanhand skall tUlämpas beträffande prover från hans deposition,
skall begära det inom 16 månader från ansök ningsdagen eller, om prioritet
åberopas, från prioritetsdagen. Systemet får tillämpas längst fram till dess
patentansökningen har utlagts eller till dess den har avgjorts slutUgt utan att
dessförinnan ha utlagts. Som nyss nämnts får sakkunnigsystemet vid europeisk
patentansökan tillämpas till dess europeiskt patent har meddelats eller
ansökningen avgjorts på annat sätt. Kommittén framhåller att i förevarande
sammanhang meddelande av europeiskt patent bör anses svara mot utläggning
enligt svensk rätt. Om dessa institut här får svara mot varandra, uppnås en god
parallellitet meUan svensk rätt och konventionen. I båda fallen kommer
sakkunnigsystemet då att gälla fram till dess invändningsförfarandet börjar och
till den tidpunkt från vilken fullt skadeståndsrättsligt skydd får räknas.

Kommitténs förslag till
utformning av systemet med en sakkunnig mellanhand har i huvudsak godtagits av
remissinstanserna. Vissa ändringsförslag har emellertid framförts av
patentverket och patentbesvärsrätten. De kritiserar sålunda förslaget att, i de
fall då utläggning inte sker, systemet med en sakkunnig mellanhand skall
tillämpas fram till dess frågan om avskrivning eller avslag har avgjorts
slutligt. Båda dessa remissinstanser framhåller att en ansökan som inte
uppfyller kraven för att bli utlagd därmed, till följd av den tid ärendena tar
i överinstanserna, kan ge bättre skydd för depositionen än en ansökan som
utläggs. Om en ansökan avskrivs eller avslås av patentverket utan att
dessförinnan ha utlagts, bör enligt patentverket tillämpningen av systemet med
en sakkunnig mellanhand upphöra i och med verkets beslut. Patentbesvärsrätten
föreslår för sin del att detta system vid fall av avskrivnings- eller
avslagsbeslut skall upphöra att tillämpas efter en bestämd tid, t.ex. tre år
från ansökningsdagen.

För
egen del vill jag anföra följande beträffande den närmare utformningen av
expertlösningen.

Jag ansluter mig till
kommitténs förslag att, i de fall patentansökningen blir utlagd, systemet med
en sakkunnig mellanhand inte skall få tillämpas längre än fram till dagen för
utiäggningen. Såsom kommittén har framhållit åstadkommer man därmed en god
parallellitet med ordningen enligt den europeiska patentkonventionen.

När det gäller ansökningar
som avskrivs eller avslås utan att dessförinnan ha utlagts talar vad som har
anförts av patentverket och patentbesvärsrätten i viss mån för att
tillämpningen av systemet med en sakkunnig mellanhand skall upphöra i och med
patentmyndighetens avskrivnings- eller avslagsbeslut eUer inom en begränsad
tid därefter. Det är dock att märka atl långt ifrån alla avskrivningsbeslut
beror på brister i patenterbarheten. I många fall grundas ett
avskrivningsbeslut på att sökanden har underlåtit alt iaktia vissa frister. Det
kan därför inte generellt sägas att den omständigheten alt en

Prop. 1982/83:67 48

ansökan
har avskrivits också innebär att den patentsökta uppfinningen inte är
patenterbar. Det är vidare ganska vanligt an en sökande som har fått sin
ansökan .avslagen av patenlverket genom att ändra ansökningen i olika avseenden
kan få ansökningen godkänd i högre instans.

Jag
vill i detta sammanhang också erinra om den reglering som finns i 17 § fjärde
stycket palentkungörelsen i dess nuvarande lydelse. Denna bestämmelse, som
behandlar den försäkran som den som önskar få ut prov på en deponerad
mikroorganism skall avge gentemot patentsökanden, grundas på
tillämpningsföreskrifterna till den europeiska patentkonventionen. Enligt dessa
föreskrifter skall en sådan försäkran gälla till dess att den europeiska
patentansökningen har avslagits eller återkallats eUer skall anses återkallad.
Enligt motsvarande reglering i patentkungörelsen skall en sådan försäkran gälla
till dess ansökningen har avskrivits och inte mer kan åtempptas eller
ansökningen har avslagits genom lagakraflvunnet beslut. I detta fall har alltså
ett avslag på eUer en återkallelse av en europeisk patentansökan i svensk rätt
jämställts med att en svensk patentansökan har avskrivits och inte mer kan
åtempptas eller har avslagils genom lagakraflvunnet beslut. Det finns enligt
min uppfattning inte någon anledning att välja en annan lösning när det gäller
tiUämpningen av systemet med en sakkunnig mellanhand. Jag anser därför att
kommitténs förslag bör följas även på denna punkt.

En
särskild fråga rör rätten att få ut prov från en deposition med stöd av sådant
samtycke som avses i 56 § patentlagen. I denna paragraf behandlas det fall att
patentsökanden gentemot tredje man åberopar en patentansökan som inte är
offentlig. På begäran är patentsökanden då skyldig att lämna sitt samtycke till
att den som har fått ansökningen åberopad mot sig får ta del av handlingarna i
ansökningsärendet. Frågan är då i vad mån vederbörande tredje man skall ha rätt
an få tillgång till en deponerad mikroorganism som hör tUl patentansökningen.

Kommittén
har föreslagit att 56 § skall ändras så att det klart framgår att samtycke
enligt paragrafen innebär även att vederbörande tredje man får tillgång till
depositionen. Skulle emellertid patentsökanden ha påkaUat tillämpning av
systemet med en sakkunnig mellanhand, skall enligt kommitténs förslag prov på
den deponerade organismen lämnas ut enbart till en sådan sakkunnig.
Patentbesvärsrätten, patentombudsföreningen och uppfinnareföreningen har
kritiserat kommitténs förslag på denna punkt och ansett att sakkunnigsystemet
inte skall tillämpas i sådana fall.

Om
en deposition av en mikroorganism krävs för att be skrivningen skall anses
tillräckUgt tydlig, är depositionen en viktig del av ansökningen. Den som har
fån åberopad emot sig en ansökan som innefattar också en deposition av en
mikroorganism torde vanligen inte kunna få en tillräckligt klar uppfattning om
del skydd som ansökningen kan leda till utan an ha tillgång till depositionen.
Som tidigare har anförts är det emellertid just missbruk av prov på ett tidigt
sladiumav ansökningsförfarandel som systemet med en sakkunnig meUanhand skall
förhindra. För tredje man mot vilken en

Prop. 1982/83:67 49

patentansökan
har åberopats måste det också vara tillräckUgt att genom en oberoende sakkunnig
få tillfälle att undersöka prov på den deponerade organismen. Det är att märka
att ordningen med en oberoende sakkunnig i den europeiska patentkonventionen
omfattar också de fall som nu behandlas. Mot bakgrund av vad jag sålunda har
anfört ansluter jag mig till kommitténs förslag att systemet med en sakkunnig mellanhand
skall omfatta även de fall som avses i 56 § patentiagen.

Kommittén
har föreslagit att föreskrifter om vem som får anlitas som sakkkunnig
mellanhand skall meddelas av regeringen. Detta har inte mött någon erinran vid
remissbehandlingen. Jag anser också för egen del att det bör ankomma på
regeringen att utfärda sådana föreskrifter. Jag vill emellertid ändå nägot
beröra de förutsättningar som bör gälla för att någon skall få anlitas som
sakkunnig.

Efter
förebild från den europeiska patentkonventionen har kommittén föreslagit att
den sakkunnige skall kunna utses på två olika sätt. Som sakkunnig skulle
sålunda få användas antingen en person som patentsökanden och den som önskar
provet har kommit överens om eller någon som den som begär att få ut prov ensidigt
väljer bland personer som patentverket efter viss prövning har fört upp på en
förteckning. Även jag anser det lämpUgt att ha dessa två oUka möjUgheter att
välja en sakkunnig.

Beträffande
patentverkets förteckning har kommittén föreslagit att patentverket på den
skall föra upp personer som har förklarat sig vilUga att åtaga sig
sakkunniguppdrag och som kan anses lämpliga för sådana uppdrag. För att kunna
anses lämplig anser kommittén att personen i fråga både måste ha särskild
sakkunskap inom det mikrobiologiska området och en sådan ställning att han kan
utföra uppdraget på eget ansvar.Fömtom forskare vid universitetsinstitutioner
och Uknande bör enligt kommittén även mikrobiologer anställda i näringslivet,
t.ex. i ett läkemedelsföretag, kunna komma i fråga. Beträffande de senare måste
det dock enligt kommittén vara klart att de kan utföra sitt sakkunniguppdrag
självständigt i förhållande till företaget. Kommittén understryker att
patentverket visserligen skall bedöma lämpligheten hos vederbörande person men
att avsikten inte är att patentverket skall göra någon noggrann
personutredning. Ett sådant förfarande skulle enligt kommittén bli för
otympligt och dyrbart. Enligt kommittén skulle ett illojalt uppträdande av den
sakkunnige inte heller alltid kunna förebyggas genom en noggrann prövning från
patentverkets sida. Kommittén framhåller vidare att det förhållandet att någon
gentemot patentverket har förklarat sig viUig att åtaga sig sakkunniguppdrag
inte innebär att hanar pliktig att åtaga sig visst uppdrag. Huruvida en person
som finns upptagen på patentverkets förteckning skall åtaga sig ett visst
uppdrag måste i varje särskilt fall bli en förhandlings- och avtalsfråga mellan
den sakkunnige och den som önskar anUta honom. Kommittén anför dock att, om någon
som finns uppförd på förteckningen oftast avböjer uppdrag eller betingar sig
orimUgt hög ersättning, det kan vara skäl för patenlverket att avföra honomfrån
för-4 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 67

Prop. 1982/83:67 50

teckningen.
Enligt kommittén har patentverket alltid möjlighet att ompröva humvida en
sakkunnig bör stå kvar i förteckningen. Kommittén påpekar att, om en sakkunnig
missbmkar ett sakkunniguppdrag, även skadeståndsansvar kan komma i fråga.

För
egen del finner jag dén ordning som kommittén har föreslagit beträffande
upprättandet av förteckningen vara väl avvägd. I sak torde ytterst litet vara
att vinna på att anstäUa en mer noggrann prövning av de sakkunniga eller att
införa t.ex. jävsregler. Däremot skulle det bU a*dministrativt betungande och
därmed dyrbart. För praktiska ändamål måste det vara tillräckligt att en
sakkunnig som missbmkar ett uppdrag eller eljest uppträder olämpligt omgående
avförs från förteckningen.

Jag vill avslutningsvis
framhålla att, även om det finns fog för att införa systemet med en sakkunnig
mellanhand, man bör uppmärksamt följa hur systemet utnyttjas. Skulle allvarliga
olägenheter visa sig uppkomma, bör Sverige verka för att det slopas i den
europeiska patentkonventionen så att det kan avskaffas också i svensk lagstiftning.

7
Frågor om ändringar i svensk rätt med hänsyn till samarbetskonventionen

7.1
Allmänt om samarbetskonventionen

Som
tidigare har nämnts tillkom samarbetskonventionen år 1970. Den trädde i kraft
år 1978 och har numera tillträtts av 32 stater. Sverige, Danmark, Finland och
Norge samt de flesta andra viktiga industriländer har tillträtt konventionen.
Genom konventionen bildar de fördragsslutande statema en union för samarbete i
fråga om handläggning av patentansökningar.

Enligt
samarbetskonventionen kan patent sökas i en eller flera av de fördragsslutande
staterna genom ingivande av en s.k. internationell patentansökan. En sådan
ansökan blir föremål för nyhetsgranskning vid en nationell patentmyndighet
eller en intemationeU organisation som har utsetts till internationell
nyhetsgranskningsmyndighet. Sedan sökanden har tagit emot utlåtande över denna
granskning, kan han ta ställning till om han vUl återkalla sin ansökan eller
fullfölja den och få den prövad i någon eller några av de stater som ansökningen
omfattar. Vid en sådan prövning är de nationella patentmyndigheterna inte
bundna av resultatet av den internationella nyhetsgranskningen.
Samarbetskonventionen ger även sökanden möjlighet att få en förberedande
patenterbarhetsprövning av en internationell patentansökan utförd vid en
därtill utsedd nationell patentmyndighet eller internationell organisation.

Den
svenska patentmyndigheten har utsetts till internationell nyhetsgranskningsmyndighet
och myndighet för internationell förberedande patenterbarhetsprövning.

Prop. 1982/83:67 51

Samarbetskonventionen
nödvändiggör inte några ändringar i de fördragsslutande staternas materiella
patentlagstiftning. De fördragsslutande staterna står fria att bestämma vilka
materiella krav som en internationell patentansökan måste uppfylla för att
kunna bifallas. I konventionen regleras däremot en internationell
patentansökans form och innehåll.

Sedan
samarbetskonventionen trädde i kraft år 1978 har de fördragsslulande statema
antagit ett flertal ändringar i tillämpningsföreskrifterna till konventionen.I
det följande skall jag behandla några frågor som föranleds av dessa ändringar.
Jag skall också ta upp några frågor om sådana lagändringar som erfarenheterna
av konventionens tillämpning har visat vara önskvärda.

På
svenskt initiativ har inom WIPO inletts en allmän översyn av
tillämpningsföreskrifterna till konventionen. Ett förslag till ändringar i
dessa föreskrifter har diskuterats vid ett möte med samarbetsunionens
församUngs administrativa och juridiska kommitté den 6-10 september 1982. Det
pågående revisionsarbetet väcker frågan om inte vissa bestämmelser om
internationella patentansökningar bör föras över från patentlagen till patentkungörelsen
för att svensk rätt skall kunna anpassas smidigare till de ändringar i
tillämpningsföreskrifterna som kan väntas.

7.2
Depositioner som hör till internationella patentansökningar

Samarbetskonventionen
innehöll inte från början några särskilda bestämmelser om patentansökningar
som avser mikrobiologiska uppfinningar. Efter tiUkomsten av
Budapestöverenskommelsen har emellertid sådana bestämmelser införts genom
beslut av de fördragsslutande statema år 1980. Bestämmelsema trädde i kraft den
1 januari 1981. Samarbetskonventionen innehåller nu särskilda bestämmelser
rörande mikrobiologiska uppfinningar i två hänseenden. Sålunda finns regler om
vad sökanden skall iaktta, om han vill låta en deposition ingå i sin
internationella patentansökan. Vidare finns regler om när en deposition som hör
till en internationell patentansökning tidigast får göras tillgänglig för
allmänheten.

I
samarbetskonventionen finns sålunda inte några regler som anger i vilka fall en
deposition måste göras. Det har överlåtits åt den nationella lagstiftningen i
de fördragsslutande staterna att reglera denna fråga. Däremot får de
fördragsslutande staterna inte kräva andra uppgifter om depositionen eller
föreskriva andra frister för att lämna uppgifter om depositionen än som medges
i samarbetskonventionen.

Kommittén
har inte funnit att det föreligger behov av några särskilda bestämmelser i
patentlagen rörande depositioner som hör till intemationella patentansökningar.
Sålunda skulle enligt kommittén både de nu gällande bestämmelserna i lagen och
de bestämmelser rörande depositioner som kommittén har föreslagit skall tas in
i patentlagen ligga inom ramen för Sveriges förpliktelser enligt
samarbetskonventionen. Remissinstanserna har

Prop. 1982/83:67 52

inte
haft någon erinran i detta hänseende. Inte heller jag kan finna att de nya
reglerna i samarbetskonventionen om vad sökanden skall iaktta beträffande
depositioner föranleder någon särskild reglering i patentlagen.

En
annan fråga om depositioner som nu regleras i samarbetskonventionen gäller, som
jag nyss nämnde, den tidpunkt då en deposition tidigast får göras tiUgänglig
för allmänheten. Med hänsyn till den vikt som denna fråga har vill jag beröra
den närmare.

De
internationella patentansökningarna offentliggörs normalt under den
internationella handläggningsfasen, dvs. innan ansökningarna fullföljs vid de olika
nationella patentverken. Offentliggörandet ombesörjs av Världsorganisationens
för den intellektuella äganderätten (WIPO:s) internationella byrå i Geneve. I
fråga om depositioner som hör till internationella patentansökningar ansågs det
emellertid inte lämpligt att internationella byrån skulle ansvara för att de
blev tillgängUga för aUmänheten. Frågan hur allmänheten skall få tillgång till
sådana depositioner regleras därför i nationell lagstiftning. I
samarbetskonventionen infördes dock regler som anger den tidigaste tidpunkt då
depositionerna får göras tillgängUga för allmänheten enligt den nationeUa
lagstiftningen.

Den
reglering som de fördragsslutande staterna enade sig om vid 1980 års ändringar
i samarbetskonventionen innebär, att en deposition alltid får göras allmänt
tiUgänglig sedan den internationella patentansökningen har pubUcerats av
internationella byrån och sökanden har fullföljt ansökningen i resp. stat. En
deposition får emellertid under en förutsättning göras allmänt tiUgänglig utan
sökandens samtycke redan före fullföljden, nämUgen om den internationella
publiceringen i vederbörande stat har samma verkan som en obligatorisk
nationell publicering av en icke prövad nationell patentansökan (regel 13 bis 6
i tillämpningsföreskrifterna till konventionen).

Kommittén
har framhållit att denna undantagsregel innebär att depositionen till en
internationell patentansökan får göras allmänt tillgänglig så snart den
internationeUa patentansökningen ger skadeståndsrättsligt skydd under
ansökningstiden, s.k. provisoriskt skydd. Den verkan som åsyftas i
undantagsregeln är nämligen uppkomsten av det provisoriska skyddet, vilket
regleras i artikel 29.

Enligt
svensk rätt uppkommer skadeståndsrättsUgt skydd för en internationell
patentansökan, liksom när det är fråga om en svensk patentansökan, från den dag
då ansökningen blir allmänt tillgänglig enUgt 22 § patentlagen. Det är därför
enligt kommittén förenligt med konventionen att även beträffande de
depositioner som hör till internationella patentansökningar tillämpa samma
bestämmelse som gäller för depositioner som hör till svenska ansökningar,
nämligen att depositionen skall hållas allmänt tiUgänglig från den dag då
handlingarna i ärendet blir allmänt tillgängliga enligt 22 § patentlagen.

Kommitténs
tolkning av konventionen på denna punkt har liksom kommitténs slutsatser
lämnats utan erinran av remissinstanserna. Jag delar

Prop. 1982/83:67 53

helt
kommitténs uppfattning i denna fråga.

Jag vill i detta
sammanhang påpeka att kommittén också har ansett att regleringen i
samarbetskonventionen rörande depositioner föranleder vissa ändringar i
patentkungörelsen. Jag delar denna uppfattning. Jag har samrått med chefen för
handelsdepartementet, som kommer att föreslå regeringen att besluta om
erforderliga ändringar i kungörelsen.

7.3
Åtgärder vid fullföljd av internationell patentansökan

Som
jag tidigare har nämnt (avsnitt 7.1) blir en internationell patentansökan
föremål för en internationell nyhetsgranskning. Sökanden kan också få en
internationell förberedande patenterbarhetsprövning utförd. Därefter skall
sökanden fullfölja ansökningen inom viss frist i de stater för vilka han vill
få patent. Fullföljd skall i princip ske inom 20 månader från ansökningsdagen
eller, om prioritet begärs, från prioritetsdagen. Har ansökningen varit föremål
för internationell förberedande patenterbarhetsprövning, förlängs i regel
fullföljdsfristen till 25 månader.

För svensk rätts del finns
bestämmelserna om fullföljd av internationella patentansökningar i 31 §
patentlagen. Dessa bestämmelser innebär, att sökanden alltid inom fristen för
fullföljd måste ge in en avskrift av den internationella patentansökningen och
betala föreskriven avgift. I den omfattning som regeringen förordnar krävs
också en översättning av ansökningen till svenska. Översättningen skall i så
fall ges in inom fullföljds-fristen (31 § första stycket).

Mot bakgmnd av vissa
ändringar som redan har genomförts i tillämpningsföreskrifterna till
samarbetskonventionen föreslår kommittén bl.a., att de nuvarande bestämmelserna
i 31 § patentlagen om fullföljd av internationell patent ansökan ändras.
Kommittén föreslär sålunda att kravet att sökanden skall ge in en avskrift av
ansökningen tas bort. Som skäl för förslaget anför kommittén att endast mycket
få av de fördragsslutande staterna kräver avskrift av ansökningen vid
fullföljd. Att svensk rätt avviker från vad som i allmänhet gäller i de
fördragsslutande staterna kan enUgt kommittén innebära en risk för rättsförlust
för sökandena genom att de inte i tid uppmärksammar de särskilda reglerna i
Sverige. Den avvikande svenska regleringen har också visat sig medföra
fördyrande särskilda rutiner vid internationella byrån. Kommittén framhåller
att den svenska patentmyndigheten kan få en avskrift av ansökningen direkt
från internationella byrån. Internationella byrån skall nämligen sända en
avskrift av ansökningen till patentmyndigheten i varje stat som omfattas av
ansökningen omgående efter den internationella publiceringen och senast 19
månader från ansökningens prioritetsdag.

Kommitténs
förslag om denna förenkling av fullföljdsreglerna har inte föranlett erinran
från någon remissinstans.

För
egen del vill jag anföra följande.

Prop. 1982/83:67 54

Jag
anser det väsentUgt att ansökningen finns i svensk text hos patentmyndigheten
när den har fullföljts i Sverige. Såvitt gäller ansökningar som, har gjorts på
främmande språk säkerställs detta genom att det för fullföljd av ansökningen
krävs en översättning av ansökningen till svenska. Med den lösning som
kommittén har föreslagit skulle däremot en internationell patentansökan som har
gjorts på svenska kunna fullföljas i Sverige utan att patentmyndigheten får
tillgång till ansökningen på svenska. Detta beror på att den
"avskrift" som internationella byrån sänder till patentmyndigheterna
i de stater som ansökningen omfattar inte alltid är en avskrift av ansökningen
på dess originalspråk. Som s.k. avskrift skall nämUgen användas den tryckta
version som byrån ger ut när den internationella publiceringen av ansökningen
äger rom. En internationell patentansökan publiceras på sitt originalspråk, om
den är avfattad på engelska, franska, japanska, ryska eller tyska. Är
ansökningen på något annat språk, publiceras den i engelsk översättning. Detta
system innebär att, i de fall internationella patentansökningar görs på
svenska, patentmyndigheten såsom "avskrift" från internationella
byrån erhåller en engelsk version av ansökningen. För att få en avskrift av
ansökningen på originalspråket skulle patentmyndigheten få göra en särskild
beställning hos byrån. Detta skulle uppenbart vara administrativt betungande
både för patentmyndigheten och för byrån.

Antalet
internationella patentansökningar på svenska är f.n. omkring 500 om året. De
ansökningar som är avfattade på svenska och som ursprangligen har getts in tiU
den svenska patentmyndigheten i dess egenskap av s.k. mottagande myndighet
finns visserligen tillgängliga hos patentmyndigheten. Den text som
patentmyndigheten har tillgång till omfattar emellertid inte de ändringar som
kan ha gjorts under ansökningens handläggning före fullföljden. Härtill kommer
att internationella ansökningar kan ges in på svenska till den finska
patentmyndigheten i dess egenskap av mottagande myndighet. I fråga om dessa
senare ansökningar skulle den svenska patentmyndigheten inte få tillgång till
någon svensk text över huvud taget, om inte sökanden åläggs att ge in en sådan.

Även
av hänsyn till tredje man är det angeläget att ansökningarna finns tillgängliga
hos patentmyndigheten i svensk text. Som regel fullföljs internationella
patentansökningar så sent att de omedelbart efter fullföljden blir offentliga
enUgt 22 § patentlagen, om inte sökanden redan tidigare har begärt att
ansökningen skall göras offentlig. Från den dag då en ansökan blir allmänt
tillgänglig enligt 22 § patentlagen får sökanden räkna ett visst
skadeståndsrättsUgt skydd (s.k. provisoriskt skydd), om ansökningen leder till
patent. Det är givetvis av väsentlig betydelse för svenskt näringsliv att
internationella patentansökningar finns tillgängliga på svenska från den
tidpunkt då de medför provisoriskt skydd.

På
grund av vad jag nu har anfört föreslår jag att kravet att sökanden skall ge in
en avskrift av den internationella patentansökningen slopas endast såvitt
gäller sådana ansökningar som skall översättas till svenska när de

Prop.
1982/83:67 55

fullföljs
i Sverige.

Med
den lösning som jag nu förordar säkerställs att patentmyndigheten alltid vid
fullföljden får ansökningen på svenska. Är ansökningen avfattad på svenska,
krävs sålunda för fullföljd att sökanden till patentmyndigheten ger in en
avskrift av den. I annat fall måste sökanden ge in en översättning till
svenska.

Om
förslaget genomförs, avser chefen för handelsdepartementet att föreslå
regeringen att ändra bestämmelserna i patentkungörelsen om översättning i
samband med fullföljd så att översättning i princip krävs om den
internationella patentansökningen urspmngligen var avfattad på annat språk än
svenska.

7.4
Fristen för fullföUd

Vid
fullföljd av en intemationeU patentansökan i Sverige måste sökanden enligt
gällande ordning inom den frist som anges i 31 § patentiagen till den svenska
patentmyndigheten ge in en avskrift av ansökningen och i vissa fall en
översättning av denna samt betala föreskriven avskrift. Iakttar han inte
fristen för att vidta dessa åtgärder, anses den internationella patentansökningen
återkallad. Någon möjUghet till återapptagning av en sådan ansökan finns inte.

Patentverket
har i sitt remissyttrande tagit upp en fråga som inte har behandlats av
kommittén, nämligen om fullfölj dsfristen bör vara så absolut som den är f.n.
Verket anför att det från patentsökandena och deras ombud ofta har framhållits
att det är önskvärt med en längre frist åtminstone för att ge in översättningen
av ansökningen.

Patentverket
anser att det Ugger nära till hands att när det gäller rättsföljderna av
brister behandla de internationella patentansökningama på samma sätt som
svenska patentansökningar. Beträffande nationella svenska patentansökningar har
sökanden sålunda stora möjligheter att i efterhand avhjälpa olika brister. Om
t.ex. en sådan ansökan ges in avfattad på annat språk än svenska, utfärdar
patentverket föreläggande för sökanden att ge in en översättning inom viss
frist. Fristen bestäms i regel till tre månader. Avhjälps inte de brister som
anges i föreläggandet, avskrivs ansökningen. En avskriven ansökan kan
återupptas inom fyra månader efter utgången av den förelagda fristen, om
sökanden avhjälper bristerna och erlägger fastställd åtempptagningsavgift.
Patentverket påpekar att detta innebär att en sökande i dylika fall i praktiken
inte behöver ge in översättning av ansökningen till svenska förrän sju månader
har förflutit från ansökningsdagen. Mot bakgrund härav föreslår patentverket
att internationella patentansökningar som inte har fullföljtsi föreskriven
ordning till följd av att erforderlig översättning inte har getts in före
fullföljdsfristens utgång skall avskrivas och sedermera kunna återupptas. En
förutsättning bör dock enligt verket vara att fullföljdsavgiften har betalats i
rätt tid. Åtempptagningsfris-

Prop. 1982/83:67 56

ten.
bör dock enUgt verket vara kortare än de fyra månader som annars gäller.

Jag
vill för egen del anföra följande. Erfarenheterna visar att de sökande ofta har
svårigheter att ge in översättningar av internationella patentansökningar inom
den nu gäUande fullföljdsfristen. Det är givetvis inte tillfredsställande att
sökanden skall riskera att förlora sin patentansökan därför att en frist för
att översätta handlingar är förhållandevis snäv. Å andra sidan är det av hänsyn
till tredje man angeläget att det så snart som möjligt blir klart om en
internationell patentansökan fullföljs i Sverige eller inte.

Enligt
min mening bör det även i fortsättningen gälla en absolut frist inom vilken
sökanden skall ha vidtagit någon åtgärd för att fullfölja sin ansökan här. Jag
anser det däremot inte vara nödvändigt att samma frist gäller för alla de
åtgärder som krävs för fullföljd. Det har inte gjorts gällande att det skulle
föreligga några svårigheter för sökanden att betala fullföljdsavgiften inom den
nu gällande fullföljdsfristen. Jag anser det därför lämpligt att det även i
fortsättningen villkorslöst krävs att fullföljdsavgiften är betald inom den
frist som nu gäller för fullföljd av ansökningen. Om avgiften har betalats, bör
emellertid sökanden kunna få en ytterligare frist för det andra momentet i
fullföljden, nämUgen ingivande av översättningen. Denna ytterUgare frist kan
lämpligen bestämmas till två månader. Som en förutsättning för att få åtnjuta
den ytterligare fristen bör dock gälla att sökanden inom denna frist inte bara
ger in översättningen utan också betalar en extra avgift.

Den
ytterUgare fristen bör vara absolut. Har sökanden inte gett in sin översättning
ens inom den fristen och betalat den extra avgiften, bör detta leda till att
den internationella ansökningen anses återkallad såvitt avser Sverige. Det
ärende som har uppkommit hos patentmyndigheten genom att fullföljdsavgiften
betalades skall därför i ett sådant fall avskrivas utan att något föreläggande
utfärdas. Fullföljdsfristen är då nämligen slutligt försutten, såvida inte
sökanden kan vinna förklaring enligt 72 eller 73 § patentlagen att en för sent
företagen åtgärd skall anses vidtagen i rätt tid.

Ett
särskilt fall av fullföljd regleras f.n. i 31 § andra stycket patentiagen. Det
gäller fullföljd när den internationella nyhetsgranskningsmyndigheten har
beslutat att inte upprätta någon nyhetsgranskningsrapport. Fullföljdsfristen
är då två månader från det att nyhetsgranskningsmyndigheten underrättade sökanden
om sitt beslut.

Det
har emellertid ifrågasatts om det är nödvändigt att utöver den normala
tjugomånadersfristen för fullföljd ha en särskild frist för fullföljd i dessa
fall. I ■vissa av samarbetsunionens medlemsländer har manockså i stället
valt att låta fristen i dessa fall vara densamma som annars gäller när sökanden
inte låter ansökningen bU föremål för internationell förberedande patenterbarhetsprövning,
nämligen tjugo månader från ingivningsdagen resp. prioritetsdagen. WIPO:s
internationella byrå har föreslagit ändringar i konventionen så att fristen
blir densamma i båda fallen. Det är sannolikt att detta ändringsförslag kommer
att antas.

Prop.
1982/83:67 57

Det föreligger emellertid inte något hinder för Sverige
att redan nu genomföra en sådan ändring i sin lagstiftning. Den normala
tjugomånadersfristen för fullföljd kan nämligen i praktiken inte i någol fall
löpa ut tidigare än den frist som anges i särbestämmelsen i 31 § andra stycket.
De fördragsslutande staterna har aUtid rätt att ge sökandena längre frister än
de som föreskrivs i konventionen. Enligt min mening är det lämpligt att göra en
sådan ändring. Jag föreslår därför att särbestämmelsen i nuvarande 31 § andra
stycket patentlagen utgår. Även i de fall då någon internationell nyhetsgranskningsrapport
inte upprättas bUr fullföljdsfristen därmed 20 månader från ansökningens
internationella ingivningsdag resp. prioritetsdag.

7.5 Beräkningen av -vissa frister

Patentlagen innehåller i sin nuvarande lydelse i 31 §
andra stycket och 38 § andra stycket bestämmelser om vissa frister. Dessa
fristerräknas från den dag då en viss handUng avsändes till sökanden.
Bestämmelserna gmndas på olika föreskrifter i samarbetskonventionen. Kommittén
föreslår att dessa paragrafer ändras så att fristerna inte längre anges direkt
i lagen. Enligt kommittén bör i patentlagen endast anges att åtgärden skall
vidtas inom frist som regeringen bestämmer. Fristernas längd bör regleras i
palentkungörelsen. Bakgmnden till kommitténs förslag är att konventionsbestämmelserna
har ändrats och blivit mer kompUcerade samt att ytterligare ändringar kan komma
att genomföras i dessa bestämmelser. Ändring i konventionens bestämmelser
rörande dessa fristerkan ske genom majoritetsbeslut i samarbetsunionens
församling.

Kommitténs
förslag har inte föranlett någon erinran vid remissbehandUngen. I sak ansluter
jag mig också tUl förslaget. Jag har emeUertid förut föreslagit att
bestämmelsen om den särskilda fullföljdsfristen som nu finns i 31 § andra
stycket patentlagen upphävs. Om detta förslag genomförs, bortfaller behovel av
att ändra beträffande denna frist. Såvitt gäller 38 § kvarstår emellertid
behovet av att flytta föreskriften om fristen till patentkungörelsen. Den frist
som anges där gäller både för att vidta vissa åtgärder gentemot internationella
byrån och för alt vidta åtgärder gentemot den svenska patentmyndigheten. För de
förstnämnda åtgärderna kan inte i svensk rätt bestämmas någon frist som avviker
från föreskrifterna i konventionen. Ändringar! konventionen är under övervägande
såvitt gäller denna frist. Det är därför, som kommittén har anfört, lämpligt
atl frislens längd regleras i patentkungörelsen så att den svenska bestämmelsen
smidigt kan anpassas till ändrade konventionsbestämmelser.

I 34 §
patentlagen finns ytterligare bestämmelser om fristers längd vilka nu med
fördel bör kunna föras över till kungörelsen. Bestämmelserna i 34 § avser de
olika frister som måste ha löpt ut innan en internationell patentansökan får
godkännas för utläggning eller avslås. Även dessa

Prop.
1982/83:67 58

bestämmelser grundas på föreskrifter i
samarbetskonventionen som kan ändras genom majoritetsbeslut i samarbetsunionens
församUng.

7.6 Offentliggörandet av en internationell patentansökan

Enligt gäUande rätt blir bestämmelserna i 2 kap. patentlagen
om patentansökningen och dess handläggning tUlämpliga på internationella
patentansökningar först när dessa ansökningar har fullföljts i Sverige. Vissa
undantag gäller emellertid från denna regel. Ett av undantagen rör frågan när
en internationell patentansökan kan håUas allmänt tillgänglig enligt 22 §
patentlagen. Enligt 33 § patentlagen i dess nuvarande lydelse blir 22 §
patentlagen tillämplig så snart sökanden har fullgjort sin skyldighet att ge in
en översättning av ansökningen. Detta innebär alltså att ansökningen inte
behöver vara fullföljd för att 22 § skall bli tillämplig.

Bakgrunden till denna reglering är följande. Det har
ansetts lämpligt att del nationella offentliggörandet bildar utgångspunkt för
den tid för vilken skadeståndsrättsligt skydd kan erhåUas också när det gäller
internationella patentansökningar. Enligt konventionen får det emellertid inte
krävas att ansökningen har fullföljts för att sådant skydd skall kunna
uppkomma. En stat som kräver översättning av internationella ansökningar får
dock föreskriva som villkor för skadeståndsrättsligt skydd att översättning har
getts in och blivit allmänt tillgängUg.

Kommittén har påpekat att det i 33 § patentlagen formellt
inte finns någon bestämmelse om att en internationell patentansökan, som
urspmngligen är avfattad pä svenska, och som därför inte behöver översättas,
får hållas allmänt tillgänglig enligt 22 § patentlagen innan ansökningen har
fullföljts. Kommittén anför att det inte har varit avsiklen att åstadkomma en
ordning enligt vUken 22§ skulle bU tillämplig på en sådan ansökan först sedan
den har fullföljts. En sådan ordning skulle dessutom enligt kommittén inte
heller vara konventionsenlig. Kommittén föreslår justeringari 33 § tredje
stycket patentlagen för att avhjälpa bristen. Någon erinran mot förslaget har
inte framförts från remissinstanserna.

Kommitténs påpekande är enligt min mening rikligt. Enligt
sin ordalydelse medger 33 § tredje stycket att 22 § bUr tillämplig före
fullföljd av ansökningen endast om översättning till svenska ges in enligt 31
§. Är ansökningen ursprungligen avfattad på svenska, krävs ingen översättning.
Därmed skulle det formellt inte finnas någon bestämmelse till stöd för att
tillämpa 22 § patentlagen på en sådan ansökan innan ansökningen har fullföljts.

Kommittén har ansett att 22 § patentlagen inte heller bör
tillämpas på en sådan ansökan innan ansökningen har fullföljts utan att
sökanden på någol sätt har gjort klart att han önskar det. Jag delar kommitténs
uppfattning i detta avseende. Liksom kom mitten finner jag det lämpligt atl
kräva av sökanden att han i dessa fall ger in en avskrift av ansökningen lill
patent-

Prop. 1982/83:67 59

myndigheten
för att 22 § skall tillämpas före fullföljden. Det bör sålunda såsom kommittén
har föreslagit föreskrivas att, om ansöknngen år avfattad på svenska, 22 §
andra och tredje styckena bUr tillämpliga så snart sökanden har gett in en
avskrift av ansökningen tiU patentmyndigheten.

8
Ändrat system för årsavgifter 8.1 Bakgrunden

Kostnaderna
för verksamheten vid patentverket skall täckas med de avgifter som verket tar
ut för sina tjänster. En väsentlig del både av patentverkets kostnader och av
verkets intäkter hänför sig till patentärendena. För denna ärendegrupp finns
ett särskilt program i patentverkets budget. Andra verksamhetsgrenar med egna
program är varumärkes- och mönsterärenden, namnärenden, bolagsärenden och
uppdragsverksamheten. I princip skall avgifterna inom varje program ge full
kostnadstäckning för programmet. Därtill kommer att kostnaderna för verksamheten
vid patent-besvärsrättenskall bestridas med medel från patentverkets avgifter.
Fördelningen av dessa kostnader på de olika ärendegmpperna sker med hänsyn
till i vilken omfattning ärendegrupperna belastar patentbesvärsrätten.

Såvitt
gäller patentärendena tas avgifter ut i flera olika sammanhang. Sålunda skall
sökanden betala en ansökningsavgift redan i samband med att patentansökningen
görs. Senare under handläggningen tillkommer fler avgifter för oUka
handläggningsålgärder. Programmet patentärenden finansieras dock till den helt
övervägande delen genom de årsavgifter som tas ut för meddelade patent. Omkring
85 procent av intäkterna inom programmet kommer från dessa årsavgifter. Detta
avgiftssystem innebär att avgifterna inte mer än till en mindre del tas ut i
samband med att verkets kostnader för handläggningen av patentärendena
uppkommer. Systemet innebär vidare att kostnaderna för handläggningen av
patentärendena i huvudsak får bäras av de sökande vilkas ansökningar leder till
patent. I detta sammanhang bör beaktas att endast omkring hälften av de gjorda
ansökningarna leder till patent.

Bakom
det nuvarande avgiftssystemet ligger bl.a. synsättet att avgifterna i
initialskedet bör vara låga så atl uppfinnarna inte avskräcks från att söka
skydd för sina uppfinningar. Den som har fått patentskydd förulsätls ha större
möjUgheter till och intresse av att betala mer betydande avgifter. Om en
ansökan leder till patent, räknas patenttiden, dvs. den tid patentet kan
upprätthållas, från den dag då ansökningen gjordes. I och med att patentet
meddelas tas årsavgifter ut också för de patentår som ligger i tiden före
meddelandet.

I
sin framställning till regeringen om ändring av årsavgiftssystemet har
patentverket föreslagit att årsavgifter skall tas ut redan under ansökningsstadiet.
Årsavgifter skulle sålunda utgå för handläggningen oberoende av om

Prop. 1982/83:67 60

ansökningen
leder tUl patent eUer inte. Enligt verkets förslag skulle omläggningen beröra
även ansökningar som är under handläggning när omläggningen genomförs.

Patentverket
har anfört flera skäl för sitt förslag. Enligt verkets uppfattning skulle
årsavgifter under ansökningstiden bidra till att minska verkets balans av
oavgjorda ärenden och därmed förkorta handläggningstiden. Verket framhåller att
det finns anhängiga ett stort antal ansökningar, vilka sökanden inte längre har
något egentiigt intresse av men som utan kostnad för sökanden behandlas i
patentverket. Enligt verket är det sålunda inte ovanligt att ansökningar
återkaUas så snart verket kräver någon åtgärd från sökanden. Innan något
föreläggande om åtgärd går ut tiU sökanden har emeUertid patentverket som regel
lagt ned ett betydande arbete på ansökningen. Handläggningen av en ansökan
koncentreras nämligen till så få tillfällen som möjligt. Innan föreläggande för
sökanden att vidta åtgärder utfärdas, har därför oftast huvuddelen av
granskningsarbetet gjorts. De nuvarande långa handläggningsliderna leder tiU
att en del ansökningar hinner förlora i aktualitet innan patent meddelas.
Följden blir då att några årsavgifter för det meddelade patentet inte betalas.
Om systemet med årsavgifter under ansökningstiden införs också beträffande
sådana ansökningar som är anhängiga vid ändringens ikraftträdande, räknar
patentverket med en betydande engångseffekt på balansen. Verket föreslår med
hänsyn härtiU att en omläggning skall gälla också de ansökningar som är
anhängiga när omläggningen genomförs.

Patentverket
anser också att ett system med årsavgifter under ansökningstiden skulle
medföra en mera rättvis avgiftsstruktur. Verket påpekar att en patentansökan
ofta utgör ett verksamt hot mot konkurrenter. EnUgt verket är det inte rimligt
att patentsökanden under flera år skall kunna åtnjuta denna förmån och sedan
genom att frånfalla ansökningen undandra sig att betala årsavgifterna.

Årsavgifter
bör emellertid enligt verkets uppfattning inte börja tas ut vid en tidigare
tidpunkt än när sökanden har haft möjlighet att bedöma utsikterna att få patent
på sin uppfinning. Mot bakgrund av de förhållanden som verket har redovisat i
fråga om sökandens underlag för att bedöma ansökningens värde anser verkel att
sökanden får tillräckligt rådrum, om årsavgifterna börjar tas ut efter två år
från ansökningsdagen. Då skulle emellertid även avgifter för de två första åren
förfalla till betalning.

Patenlverket
påpekar alt ordningen med årsavgifter redan under ansökningstiden tillämpas i
Förbundsrepubliken Tyskland, Nederländerna och Schweiz samt vid det europeiska
patentverket.

Om
det nya syslemel får omfalla även de inneliggande ansökningarna, räknar
patenlverket med betydande ökningar av intäkterna under tiden närmast efter
reformens genomförande. För del första året efter genomförandet har verkel
t.ex. beräknat merintäkterna till 24 milj. kronor. Efter fem år skulle dock merinkomsterna
stanna vid en miljon kronor om året.

Prop. 1982/83:67 61

Patentverket
räknar också med att i det långa loppet få in något fler årsavgifter med det
föreslagna systemet. Verket har beräknat merinkomsten på sikt till drygt en
halv miljon kronor årUgen med oförändrad avgiftsnivå.

Patentverkets förslag
tillstyrks av statskontoret och riksrevisionsverket. Regeringsrätten har inte
haft något att erinra mot förslaget. I huvudsak tiUslyrks förslaget också av
Sveriges industriförbund.

Remisskritiken har i
övrigt varit betydande. Förslaget avstyrks helt av patentbesvärsrätten,
televerket. Svenska patentombudsföreningen, Svens-kauppfinnareföreningen,
SHIO-Familjeföretagen och advokatsamfundet. Hård kritik har särskilt riktats
mot att systemet med årsavgifter under ansökningstiden skulle gälla också de
ansökningar som är anhängiga när systemet införs. Förslaget i den delen har av
åtskilliga remissinstanser betecknats som ett förslag att införa avgifter
retroaktivt. De remissinstanser som finner förslaget obilUgt eller oacceptabelt
i denna del är Svea hovrätt, försvarets civilförvaltning, försvarets
forskningsanstalt, patentbesvärsrätten. Svenska industriens patentingenjörers
förening. Svenska patentombudsföreningen,,Svenska uppfinnarföreningen,
SHIO-Familjeföretagen och Advokatsamfundet. Vissa av de remissinslanser som
vänder sig mot det retroaktiva inslaget kan däremot acceptera ett system med
årsavgifter för framtida ansökningar. Detta gäller försvarets civilförvaltning,
försvarets forskningsanstalt och Svenska industriens patentingenjörers
förening. Styrelsen för teknisk utveckling och KF anser att ett införande av
årsavgifter under ansökningstiden är att föredra framför ofta återkommande
avgifts höjningar. Svea hovrätt och Stockholms tingsrätt avstår från att ta
stäUning till om den föreslagna ändringen av årsavgiftssystemet är meningsfull.

8.2
Behovet av ett ändrat system för årsavgifter

Efter
samråd med chefen för handelsdepartementet vill jag för egen del anföra
följande.

Det nuvarande avgiftssystemet
innebär att kostnaderna för patentärendena nära nog i sin helhet faller på dem
vUkas ansökningar leder till patent som upprätthåUs under några år. Systemet
innebär vidare att de intäkter som patentverket får i etl patentärende endast i
mycket ringa mån flyter in i samband med att kostnaderna för ärendets
handläggning uppkommer. Med hänsyn till att det endast är omkring hälften av
ansökningarna som leder tUl patent och att inte ens alla meddelade patent
upprätthålls så att några årsavgifter betalas, kan man ifrågasätta det rättvisa
i det nuvarande avgiftssystemet.

Förskjutningen av
avgiftsuttaget till de patent som upprätthålls har motiverats med att det är
angelägel att inle genom höga avgifter i initialskedet avskräcka uppfinnare och
företag från att få paténterbarheten hos uppfinningar prövad. Betydelsen av
avgifterna till patenlverket bör dock

Prop.
1982/83:67 62

inte
överdrivas i detta sammanhang. Såsom framhåUs i remissyttrandet från styrelsen
för teknisk utveckling är de dominerande kostnaderna för den patentsökande inte
avgifterna till patentverket utan ombudskostnader och kostnader för eget arbete
med ansökningen.

Om
årsavgifter tas ut redan under ansökningsstadiet, skulle kostnaderna för
patentärendena fördelas mera rättvist bland de patentsökande. Dessutom skulle
intäkterna knytas närmare till kostnaderna för verksamheten. Det är troligt att
vissa positiva effekter skulle uppstå från effektivitetssynpunkt. Ett system
med årsavgifter redan under ansökningstiden kan sålunda antas bidra till att
sökandena tidigare än nu återkallar sådana ansökningar som de i praktiken har
förlorat intresset för. En sådan ordning skuUe givetvis innebära en bättre
hushållning med patentverkets resurser. Sannolikt skulle detta komma de
patentsökande till godo bl.a. i form av kortare handläggningstider för de
ansökningar som sökandena har ett verkligt intresse av att få prövade. SlulUgen
torde patentverkets intäkter öka något utan att avgiftsbeloppen behöver höjas.

Mot
bakgmnd av vad jag nu anfört anser jag att det finns goda skäl att reformera
systemet med årsavgifter så att sådana avgifter tas ut redan under
ansökningstiden.

Om
ett system med årsavgifter under ansökningstiden skulle genomföras, bör enligt
min mening årsavgifter inte tas ut innan sökanden generellt sett har fått ett
rimligt underlag för att bedöma om ansökningen är värd att föras vidare eller
inte. Såsom patentverket har anfört kan ett sådant önskemål tillgodoses genom
att årsavgifter för ansökningarna inte börjar förfalla förrän en viss tid efter
ansökningsdagen. Med en sådan reglering kan man även inom ramen för ett ändrat
årsavgiftssystem upprätthålla principen att avgifterna skall vara låga i
initialskedet när sökanden ännu har svårt att bedöma värdet av sin ansökan.
Även med denna reglering kommer en betydande del av avgifterna atl komma från
meddelade patent, bl.a. därför att årsavgifterna är progressiva.

Patentverket
har föreslagit att avgifterna skall börja förfalla sedan två år har förflutit
från ansökningsdagen. Några remissinstanser har ifrågasatt om inte tre år är
rimligare.

Patentverket har till stöd
för sitt förslag anfört, att en sökande som inte yrkar prioritet för sin
ansökan får ett första tekniskt föreläggande med en redovisning av företagen
nyhetsgranskning och patenterbarhetsbedömning inom åtta månader från
ansökningsdagen. Enligt patentverket ger detta föreläggande sökanden ett gott
underlag för att bedöma om det är meningsfullt att fullfölja ansökningen. När
det gäller ansökningar för vilka prioritet åberopas från en tidigare ansökan
vid ett utländskt patentverk dröjer det f.n. drygt tre år från ansökningsdagen
innan den svenska patentmyndigheten utfärdar ett tekniskt föreläggande. Enligt
patentverket torde emellertid sökanden i dessa fall ha ett gott underlag för
sin bedömning -redan när han gör ansökningen i Sverige på grund av vad som har

Prop. 1982/83:67 63

framkommit
vid handläggnirigen av den prioritetsgrundande ansökningen.

Patentbesvärsrätten
delar inte paienlverkels uppfattning på denna punkt. Enligt patentbesvärsrätten
får sålunda utredningen i ansökningsärenden ofta kompletteras efter
patentmyndighetens första föreläggande. Såvitt gäller internationella
patentansökningar som fullföljs i Sverige och ansökningar för vilka åberopas
prioritet från utländska ansökningar kan sökanden enligt patenbesvärsrätten
endast undantagsvis före det tredje ansökningsårets början erhålla besked om
resultatet av den kompletterande nyhetsgranskning som skaU ske på grundval av
nordiskt patentskriftsmaterial, ett material som är av stor betydelse på vissa
tekniska områden. Patentbesvärsrätten framhåller att för åtskilliga ansökningar
som görs i Sverige prioritet yrkas från en ansökan i en stat som saknar
nyhetsprövande patentverk och att sökandena i sådana fall i regel saknar
bedömningsunderlag till dess de får granskningsbesked från något annat lands
patentverk. Enligt patentbesvärsrätten är det därför inte någon huvudregel att
sökandena har fått ett tillfredsställande underlag när två år har gått från
ansökningsdagen. Patenbesvärsrätten anser därför att skyldighet att betala
årsavgift i vart fall inte bör inträda tidigare än när tre år har förflutit
från ansökningsdagen.

För
egen del vill jag i denna fråga anföra följande.

Jag
har nyss uttalat att årsavgifter inte bör tas ut innan sökanden har fått ett
rimUgt underlag för att bedöma om ansökningen är värd att föras vidare eller
inte. Frågan är då när ett sådant rimligt underlag föreligger.

När
det gäUer sådana ansökningar för vilka prioritet inte åberopas är det
visserligen riktigt som patentbesvärsrätten har påpekat att utredningen ofta
får kompletteras efter det första föreläggandet. Enligt min mening ger dock det
första föreläggandet även i sådana fall vanligen en tillräckligt god grund för
sökanden att bedöma om ansökningen bör vidmakthållas. Beträffande de
ansökningar för vilka prioritet åberopas har sökanden i de flesta fall tillgång
till ett granskningsbesked från ett utländskt nyhetsgranskande patentverk när
han gör sin svenska ansökan. Det förekommer visseriigen fall när en ansökan i Sverige
grundar sin prioritet på en ansökan som har gjorts vid ett utländskt patentverk
som inte utför någon materiell prövning av patenlansökningar. I sådana fall
har sökanden inte något underlag för sin bedömning innan han får ett
föreläggande från det svenska patentverket eller ett granskningsbesked från
något annat förprövande patentverk. De flesta stater av någon betydelse i
patentsammanhang är dock numera anslutna till samarbetskonventionen. Den
konventionen ger sökandena möjlighel att få en noggrann nyhetsgranskning av en
ansökan som omfaltar stater som inte har ett nationellt patentverk som utför
sådan prövning. En sådan nyhetsgranskning skall i princip vara utförd inom 18
månader från ansökningsdagen eller, om prioritet åberopas, från prioritetsdagen.
Mot bakgrund av vad jag nu har anfört anser jag att sökanden i del helt
övervägande antalet faU kommer att ha ett rimligt underlag för sin bedömning
när två år har förflutit från ansökningsdagen.

Prop. 1982/83:67 64

Mot
bakgmnd av vad jag sålunda har anfört föreslår jag att avgiftssystemet ändras
så att årsavgifter tas ut redan under ansökningstiden. Systemet bör utformas
väsentligen i enlighet med patentverkets förslag. Årsavgifter bör sålunda börja
förfalla när två år har förflutit från ansökningsdagen. Då bör årsavgifterna
för de tre första åren förfalla till betalning.

Årsavgifter
bör givetvis fortsätta att utgå för meddelade patent. I de fall då ansökningen
leder till patent måste patenthavaren sålunda fortsätta att betala årsavgifter,
om han vill upprätthålla sitt patent. Till skillnad från vad som är fallet med
det nuvarande avgiftssystemet kommer dock inte några ackumulerade årsavgifter
att förfalla i samband med patentmeddelandet.

Den
nu föreslagna omläggningen av årsavgifterna bör enligt min mening inte beröra
de ansökningar som har gjorts innan den ändrade lagstiftningen träder i kraft.
Jag delar nämligen den av flera remissinstanser framförda uppfattningen att ett
uttag av årsavgifter för redan anhängiga ansökningar kan framstå som obilligt.

8.3
Vissa särskilda frågor rörande det nya årsavgiftssystemet

Enligt
det nuvarande systemet förfaller årsavgiften som regel första dagen i det
patentår som gäller för patentet. Patentåret räknas för varje enskilt patent
från den dag då patentansökningen gjordes eller, i förekommande fall, skaU
anses gjord.

Även
i fortsättningen bör årsavgifterna avse perioder om ett år beräknade från den
dag då ansökningen gjordes eller skall anses gjord. Termen "patentår"
bör emellertid bytas mot "avgiftsär", eftersom avgifterna inte längre
blir knutna enbart till patent. Vidare bör uppbörden av årsavgifterna
rationaliseras genom att antalet förfallodagar begränsas. För alla ansökningar
som har gjorts under en kalendermånad bör gälla en gemensam förfallodag,
lämpligen den sista dagen i månaden. Med en sådan ordning behöver endast tolv
förfallodagar om året bevakas. Detta bör vara till fördel såväl för
patentmyndigheten som för patentsökandena och patenthavarna samt deras ombud.

I
vissa fall skall en ansökan anses gjord vid en tidpunkt innan den faktiskt
förelåg. Detta gäller vid delning av och utbrytning ur en patentansökan.
Regleringen av dessa institut innebär att den avdelade resp. utbrutna ansökningen
rent faktiskt kan uppkomma flera år efter den dag då den skall anses gjord. För
dessa fall måste ges en spärregel om att årsavgifterna inte i något fall
förfaller innan ansökningen rent faktiskt uppkom.

SärskUda
regler om förfallodag kan i vissa faU behövas också när det gäller
internationella patentansökningar. Jag har som huvudregel föreslagit att
årsavgifterna skall börja förfalla sedan två år har förflutit från den dag då
ansökningen gjordes eller skall anses gjord. En internationell patentansökan
kan i undantagsfall komma att fullföljas eller upptas till behandling i Sverige
senare än två år från den dag då ansökningen skall anses gjord. Givelvis

Prop.
1982/83:67 65

måste det införas en reglering så att årsavgifter för en
sådan ansökan inte börjar förfalla innan den har kommit .under handläggning vid
det svenska patentverket.

Om en patentansökan ändras inom sex månader från den dag
då den gjordes, skall ansökningen på yrkande av sökanden i stället anses gjord
den dag då ändringen vidtogs, s.k. löpdagsförskjutning. Begäran om
löpdagsför-skjutning behöver dock inte göras inom de sex månaderna utan kan
framställas senare. Jag har här förut föreslagit att årsavgifterna också i
framtiden skaU beräknas för varje år från den dag då patentansökningen gjordes
eUer skall anses gjord. Om, till följd av löpdagsförskjutning, utgångspunkten
för beräkningen av avgiftsterminerna skulle ändras sedan årsavgifter har börjat
förfalla, skulle detta medföra svårigheter. Löpdagsförskjutning är ett
institut som används ganska sällan. Institutet är administrativt besvärligt att
hantera, och det har också andra praktiska nackdelar. Mot den bakgrunden anser
jag det inte lämpligt att införa en komplicerad reglering om förändring av
avgiftsterminerna vid löpdagsförskjutning. I stället bör enligt min mening
rätten att begära löpdagsförskjutning begränsas så att löpdagsförskjutning
inte får begäras sedan årsavgifterna har börjat förfalla. Jag föreslår därför
att yrkande om löpdagsförskjutning inte skall få framställas senare än två år
från ansökningsdagen.

Patentbesvärsrätten har tagit upp frågan huruvida
årsavgifter skall betalas för patentansökningar endast under den tid som
ansökningarna är anhängiga i patentmyndigheten eller om årsavgifter skall
betalas även under besvärsförfarandet. Patentbesvärsrätten anser att
årsavgifter bör utgå enbart under ansökningarnas handläggning i patentverket.

Jag delar inte patentbesvärsrättens uppfattning. Det bör
sålunda enligt min mening vara en fömtsättning för att en patentansökan skall
förbli anhängig alt årsavgifterna betalas i föreskriven ordning. Det ligger i
detta system att årsavgifter skall utgå även under tid då ansökningen befinner
sig under prövning i patentbesvärsrätten eller regeringsrätten.
Förvaltnings-rättsligt sett är det en och samma patentansökan som är anhängig.
Däremot bör inte uppbörd och kontroll av årsavgifter flyttas över till
överinstanserna därför att ansökningen prövas där. Det torde vara mest
rationellt att denna uppgift ankommer på patentmyndigheten under hela den tid
ansökningen är under prövning, oavsett vilken instans som för tillfället
handlägger ansökningen. Om årsavgifter inte betalas i ett ärende som är under
överprövning, får givetvis patentverket underrätta överinstansen om detta. Jag
anser att det kan lämnas åt patentverket och överinstanserna att finna lämpUga
administrativa mtiner för sådana underrättelser.

Det system med årsavgifter under ansökningstiden som jag
föreslår innebär sålunda att betalningen av årsavgifter är en föratsättning för
att ansökningen skall förbli anhängig. En särskild fråga är emeUertid hur man
skall se på förfallodagar som inträffar under en besvärsfrist eller under den
tid efter ett avskrivningsbeslut som den avskrivna ansökningen ännu kan

5 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 67

Prop. 1982/83:67 66

återupptas.
EnUgt min mening bör årsavgiften betalas på den ordinarie förfallodagen även i
dessa fall. Så länge fristen för återupptagning löper är ansökningen inte
slutligt avgjord. Det är därför naturligt att sökanden får betala en årsavgift
som råkar förfalla under en sådan frist, om han önskar att ansökningen skall
förbli anhängig på sådant sätt att den kan återupptas. Det motsvarande gäller
beträffande årsavgifter som förfaller under besvärsfrister.

Det finns även praktiska
synpunkter som talar för att inte låta åtempp-tagningsfrister och
besvärsfrister påverka förfallodagarna. Jag har här förat föreslagit att
förfallodagarna för årsavgifter i princip samlas till endast en dag i varje
kalendermånad. Denna förenkUng torde vara till gagn inte bara för
administrationen vid patentmyndigheten. Det måste också i hög grad vara en
fördel för patentsökandena och patenthavarna att, i motsats till vad som f.n.
gäller för patenthavarna, inte behöva hålla reda på individuella förfallodagar
i varje ärende. Förenklingen skulle uppenbart till stor del spolieras, om individuella
förskjutningar av förfallodagarna skulle ske vid varje avskrivning som kan
leda till åtempptagning och i varje fall när en besvärsfrist löper. Dessutom är
att märka, att årsavgiften alltid får betalas upp till sex månader efter
förfallodagen, om avgiften betalas med 20 procents förhöjning. Eftersom
årsavgifterna under de första avgiftsåren är låga, blir tilläggsbeloppen
mycket blygsamma för den som vill utnyttja denna möjlighet i samband med att
han tar ställning till huruvida han skall yrka åtempptagning eller anföra
besvär.

Patentbesvärsrätten
har i sitt remissyttrande ansett att ett system med årsavgifter under
ansökningstiden gör det nödvändigt att införa en lagfäst skyldighet för
patentmyndigheten att avisera förfallodagarna. Enligt patentbesvärsrätten är
en sådan aviseringsskyldighet särskilt angelägen, om årsavgifter skulle tas ut
även för redan anhängiga ansökningar.

Såsom
framgår av vad jag tidigare har sagt anser jag att det nya avgiftssystemet inte
skall tillämpas beträffande redan anhängiga ansökningar. När det gäller de
ansökningar som görs efter lagändringarnas ikraftträdande kan jag inte dela
patentbesvärsrättens uppfattning att årsavgifter under ansökningstiden i högre
grad än årsavgifter för patent skuUe kräva ett aviseringssystem. Det kan
knappast vara svårare för en patentsökande än för en patenthavare att hålla
reda på en årlig förfallodag. Till detta kommer att, med den ordning som jag
har föreslagit, antalet förfallodagar minskas mycket kraftigt. Sålunda kommer
det i princip att finnas bara en förfallodag i varje kalendermånad. Detta
kommer enligt min mening att göra det lättare för patentsökande och
patenthavare att iaktta förfallodagarna. I jämförelse med detta system framstår
en ordning där förfallodagen görs beroende av att patentmyndigheten har
aviserat om avgiften som avsevärt mer komplicerad. Jag är därför inte beredd
att föreslå att patentmyndigheten i författning åläggs skyldighet att påminna
om förfallodagarna för årsavgifter. Jag vill emellertid nämna att patentmyndigheten
sedan länge som en service sänder

Prop. 1982/83:67 67

en
påminnelse till de patenthavare som inte har erlagt en viss årsavgift på
förfallodagen. Jag anser mig kunna utgå från att patentmyndigheten även i
fortsättningen som service på lämpligt sätt påminner de patentsökande och
patenthavare som inte har betalat vid den ordinarie förfallodagen att avgiften
har förfallit och kan med förhöjning erläggas inom sex månader från
förfallodagen, om ansökningen eller patentet skall upprätthållas.

9 Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till

1. lag om ändring i patentiagen (1967:837) och

2. lag om ändring i lagen (1977:729) om
patentbesvärsrätten.

Förslagen
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 8.

10 Specialmotivering

10.1
Förslaget till lag om ändring i patentlagen

8§

Denna
paragraf innehåller de grundläggande bestämmelserna om var en patentansökan
skaU göras och vad ansökningen skaU innehålla. I sin nu gällande lydelse
innehåller paragrafen vissa särskilda bestämmelser som rör beskrivningen av
uppfinningar på det mikrobiologiska området. Som framgår av den aUmänna
motiveringen har dessa bestämmelser byggts ut. Bestämmelserna har därvid delats
upp mellan förevarande paragraf och en ny paragraf, 8 a §. I den förevarande
paragrafen ges den allmänna bestämmelsen om att det i vissa fall gäller
särskilda villkor beträffande beskrivningen av sådana uppfinrungar som avser
ett mikrobiologiskt förfarande eller ett alster av ett sådant förfarande. Om de
särskilda villkoren inte uppfylls i dessa fall, anses uppfinningen sålunda inte
vara tillräckligt tydligt beskriven (andra stycket fjärde meningen). Vilka
dessa fall är och vilka de särskUda villkoren är regleras i 8 a §.

Förevarande
paragraf innehåller i sin nu gällande lydelse också en bestämmelse om att den
patentsökande skall betala fastställd ansökningsavgift. Denna bestämmelse
utgör femte stycket. I detta stycke har nu också tagits in en bestämmelse om
skyldighet att betala faststäUda årsavgifter för patentansökningar. Sådan
avgift skall enligt den nya bestämmelsen erläggas för varje år räknat från den
dag då ansökningen gjordes eller skall anses gjord (avgiftsår). Avgiflsåren
beräknas alltså på samma sätt som f.n. gäller för patentår.

En
motsvarande bestämmelse om skyldighet att betala årsavgifter för patent har
förts in i 40 §. Bestämmelser om när årsavgifterna för patentan-

Prop. 1982/83:67 68

sökningar
och patent förfaller till betalning finns i 41 § och bestämmelser om, anstånd
med betalning i vissa fall i 42 §.

8a§

I
denna paragraf anges i vilka fall det gäller särskilda villkor för att en
uppfinning på det mikrobiologiska området skall anses tillräckligt tydUgt
beskriven. Vidare anges vilka dessa särskilda villkor är. Slutligen finns
bestämmelser om rätt för patentsökanden eller patenthavaren att i vissa fall
ersätta en deponerad kultur med en ny kultur av samma mikroorganism.

Enligt
8 § skall patentansökningen innehålla en beskrivning av uppfinningen.
Beskrivningen skall vara så tydlig att en fackman med ledning av den kan utöva
uppfinningen.

De
fall då särskilda villkor gäller är om det vid utövandet av uppfinningen skall
användas en mikroorganism som varken är allmänt tillgänglig eller kan beskrivas
så i ansökningshandlingarna att en fackman med ledning av dessa kan utöva
uppfinningen. I sådana fall skall en kultur av organismen finnas deponerad
senast från och med den dag då patentansökningen görs. Kulturen skall vara
deponerad så att den som enligt patentlagen har rätt att få prov också kan få
sitt prov levererat i Sverige. Regeringen bemyndigas föreskriva var
depositionen får göras. Dessa bestämmelser utgör första stycket.

En
deposition är inte nödvändig för en tiUräckligt tydlig beskrivning, om
organismen är allmänt tillgänglig när ansökningen görs. Vad som i detta
sammanhang skall förstås med att organismen är allmänt tillgänglig har
behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.7). Om deposition inte har
skett därför att organismen vid ansökningstill fallet är allmänt tillgängUg,
måste sökanden tillse att organismen också förblir allmänt tillgänglig. Skulle
organismen upphöra att vara allmänt tillgänglig, kan sökanden drabbas av
rättsförlust. I sådant fall kan nämUgen patentansökningen inte bifallas, om
inte den skriftliga beskrivningen är tillräckligt tydlig i sig själv. En
bristfällig beskrivning kan vidare utgöra gmnd för ogiltighet.

Även
om organismen inte är allmänt tillgänglig, är deposition inte alltid nödvändig.
Den nya regleringen innebär att deposition kan underlåtas, trots att det rör
sig om en icke allmänt tiUgängUg organism, om organismen kan beskrivas
tillräckligt tydligt i ansökningshandlingarna. I fråga om skälen till denna
ändring hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 6.2).

En
beskrivning av en organism kan anses tUlräckUgt tydlig endast om beskrivningen
gör det möjligt att framställa och entydigt identifiera organismen. Det bör
erinras om att det av beskrivningen - däri inbegripet en eventuell deposition -
måste framgå att det gmndläggande kravet på reproducerbarhet hos uppfinningen
är uppfyllt. Detta gäller på det mikrobiologiskaområdet liksom på alla andra
tekniska områden.

Mot
bakgrand av den snabba utvecklingen inom mikrobiologin får det

Prop. 1982/83:67 69

lämnas
till rättstillämpningen att utifrån de nu angivna grundsatserna avgöra i vilken
utsträckning en beskrivning av en organism enbart i dokument skall godtas.Som
tidigare har nämnts kan en bristfällig beskrivning utgöra grand för
ogiltigförklaring av patent. Sökandena har därför anledning att vara försiktiga
med alt förlita sig på en beskrivning enbart i handlingarna när det gäller
organismer som inte är allmänt tillgängliga.

Av
bestämmelsen framgår att en deposition måste vara gjord senast den dag då
patentansökningen görs. Detta överensstämmer med vad som gäller f.n. enligt
patentkungörelsen. Regeln är emellertid så väsentUg att den bör stå i lagen.

Av
regeln följer att en patentansökan inte i efterhand kan kompletteras med en
deposition. Om depositionen har gjorts efter ansökningsdagen, kan depositionen
tillföras ansökningen endast omansökningens löpdag med stöd av 14 § kan
förskjutas fram till depositionsdagen.

Det
kan tänkas att sökanden efter det att ansökningen har gjorts vill åberopa en
deposition som visserligen har gjorts på ansökningsdagen eller tidigare men som
inte har åberopats i ansökningen när den gjordes. Av 13 § torde dock följa att
ett tillägg till ansökningen i form av ett åberopande av en sådan deposition
utgör en otillåten ändring av ansökningen, om beskrivningen inte är
tillräckligt tydlig utan depositionen.

Såsom
framgår av den allmänna motiveringen är det inte tillräckligt bara att en
deposition en gång har gjorts. För att fylla sin funktion måste depositionen
först och främst fortsätta att existera. Kravet på kontinuerlig existens har
tagits in i lagen. Det föreskrivs sålunda att, i de fall då deposition krävs,
kulturen skall finnas deponerad senast från och med den dag då ansökningen
görs.

I
den allmänna motiveringen har vidare framhållits att en deposition, för att fyUa
sin funktion som del av beskrivningen, också måste vara tillgänglig för tredje
man i viss omfattning. Även kravet på tillgänglighet har tagits in i
förevarande stycke.

Sålunda
föreskrivs att kulturen skall vara deponerad så att den som enligt patentlagen
är berättigad att få prov från kulturen kan få sitt prov levererat i Sverige.
Detta villkor innefattar två led. För det första måste deponenlen göra sin
deposition med ett sådant depositionsavtal mellan sig och
depositionsinstitutionen att institutionen får tillhandahålla prov till den som
enligt patentlagen har rätt till prov. För det andra måste depositionen hållas
på sådant sätt att den som är berättigad aft få prov också rent faktiskt kan få
sitt prov levererat i Sverige. Såsom har framhållits i den allmänna motiveringen
(avsnitt 5.6) får det anses följa av grandläggande patenträttsliga principer
att tredje man skall kunna la del av innehållet i ett patent i det land som
patentet avser.

I
vad mån någon är berättigad att få prov från en deposition framgår av
bestämmelsema om patentansökningars offentlighet i 22 §.

Som
nyss har nämnts bemyndigas regeringen att föreskriva var depositio-

Prop. 1982/83:67 70

ner
får göras. Av den allmänna motiveringen (avsnitt 5.1) framgår att avsikten är
att depositioner skall göras vid institutioner som har ställning som
internationell depositionsmyndighet enligt Budapestöverenskommelsen. Skulle det
emeUertid uppkomma ett praktiskt behov att godkänna även andra institutioner,
har regeringen möjlighet att meddela föreskrifter om detta.

I
andra stycket finns bestämmelser om rätt att ersätta en deponerad kultur. Dessa
bestämmelser föranleds av Budapestöverenskommelsen. Såsom framgår av
redogörelsen för konventionens innehåll (avsnitt 2) och av den aUmänna
motiveringen (avsnitt 5.2) skall sålunda deponenlen ha rätt att ersätta sin
deposition i vissa fall.

I
enUghet med Budapestöverenskommelsen föreskrivs att en deponerad kultur får
ersättas med en ny kultur av samma organism, om den deponerade kulturen upphör
att vara livs duglig eller om prov från den av annan orsak inte kan
tillhandahållas. När en deponerad kultur ersätts med en ny, skall detta ske i
den ordning som regeringen föreskriver. Regeringens föreskrifter kan avse t.ex.
den tid inom vilken ersättning skall ske. Dessa föreskrifter får givetvis inte
innehålla något som strider mot Budapestöverenskommelsens reglering.

Om
en deponerad kultur har ersatts i föreskriven ordning, får detta en bestämd
rättsverkan. Det skall nämligen i så fall anses som om den nya depositionen
hade gjorts redan den dag då den tidigare depositionen gjordes. Denna
rättsverkan är föreskriven i Budapestöverenskommelsen. I praktiken innebär
bestämmelsen att, om en deposition ersätts i föreskriven ordning, det anses som
om det avbrott i existens eller tillgänglighet som faktiskt inträdde aldrig
hade uppkommit. Den nya depositionen träder i den gamlas ställe, och det anses
som om en och samma kultur fortlöpande hade funnits tiUgängUg.

Såsom
framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 5.6) föreligger det rätt att
ersätta en deposition i fler fall än då det med hänsyn till den svenska
patentansökningen eller det svenska patentet är nödvändigt att göra det. Rätt
att ersätta depositionen med en ny föreligger nämligen så snart prov av någon
anledning inte har kunnat levereras till någon som har rätt att få ut prov,
oavsett var denne befinner sig. Av första stycket andra meningen följer
emellertid motsättningsvis att brist i tillgängligheten inte anses föreligga
bara därför att prov inte har kunnat levereras till en tredje man i ett annat
land än Sverige. Att en deposition får ersättas även om det inte behövs med
hänsyn till svensk rätt kan dock vara av betydelse då en och samma deposition
åberopas både i en patentansökan som avser Sverige och i patentansökningar som
avser andra länder. I sådana fall kan sökanden behöva ersätta depositionen med
hänsyn till en ansökan eller ett patent i ett annat land. Den nya deposition
som han gör kan då erkännas också i Sverige.

Om
en ny deposition har gjorts utan att det har varit nödvändigt med hänsyn till
den svenska ansökningen eller det svenska patentet, måste

Prop. 1982/83:67 71

deponenlen
ta ställning till huruvida han vill åberopa den nya depositionen också för den
svenska ansökningen resp. det svenska patentet. För att en ny deposition skall
få den rättsverkan som anges i förevarande stycke krävs att den görs i den
ordning som regeringen föreskriver. I dessa föreskrifter bör givetvis ingå
bestämmelser om att deponenlen skall underrätta patentmyndigheten om den nya
depositionen på det sätt som anges i Budapestöverenskommelsen. Lämnar han den
svenska patentmyndigheten uppgifter om den nya depositionen i föreskriven
ordning, får den anses ha trätt i den tidigare depositionens ställe. Den
tidigare depositionen får därmed anses ha upphört att gälla för svensk del.
Lämnas inte sådana uppgifter, får däremot den tidigare depositionen anses
fortsätta att gälla för den svenska ansökningen resp. det svenska patentet.

Det
är att märka att bortfall av en deposition i vissa fall kan vara utan
betydelse. Detta är fallet om den deponerade organismen när depositionen faller
bort har blivit allmänt tillgänglig på sådant sätt att någon deposition inte
hade fordrats, om organismen vid ansökningstillfäUet hade varit tillgänglig på
det sättet. Härvid gäller dock den föratsättningen att organismen kan
identifieras med tillräcklig säkerhet.

14
§

I
denna paragraf finns bestämmelser om s.k. löpdagsförskjutning.

Föratsättningen
för att få löpdagsförskjutning är att sökanden har ändrat sin ansökan inom sex
månader från den dag då ansökningen gjordes. I sådant fall skall ansökningen på
yrkande av sökanden anses gjord när ändringen vidtogs. Genom att förskjuta
ansökningsdagen fram till den dag då ändringen gjordes kan sökanden uppnå att
ansökningen får omfatta en eljest otillåten ändring. Begäran om
löpdagsförskjutning behöver inte framställas inom de sex månaderna från den
urspmngliga ansökningsdagen utan kan göras fram till dess ansökningen godkänns
för utläggning (jfr 19 § andra stycket).

Av
skäl som har anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 8.3) har rätten att
begära löpdagsförskjutning begränsats. I paragrafens andra stycke i den nu
föreslagna lydelsen föreskrivs att yrkande om löpdagsförskjutning skall
framställas inom två år från den dag då ansökningen gjordes. Liksom hittills
får yrkande om löpdagsförskjutning framställas endast en gång och får inte
alertas. I fråga om ansökningar som har gjorts före lagändringens
ikraftträdande finns dock en särskild övergångsreglering (punkten 6 tredje
stycket i övergångsbestämmelserna).

Bestämmelsen
i 19 § andra stycket om att löpdagsförskjutning inte får begäras sedan
ansökningen har godkänts för utläggning kvarstår oberoende av den nya
tvåårsgränsen. Den bestämmelsen får i fortsättningen betydelse endast för det
fall att en ansökan skulle godkännas för utläggning innan två år har förflutit
från det att ansökningen gjordes.

Prop. 1982/83:67 72

15
§

Denna
paragraf innehåller bl.a. bestämmelser om avskrivning av patentansökningar.
Till paragrafen har fogats ett nytt fjärde stycke med bestämmelser om
avskrivning av patentansökningar för vilka årsavgifter inte har betalats.

Om
sökanden inte erlägger årsavgift för ansökningen enligt 8, 41 och 42§§, skall
ansökningen avskrivas. Har ansökningen avskrivits på denna gmnd, fåransökningen
inte åtempptas. Beslutet om avskrivning kan överklagas i vanUg ordning, om
sökanden anser att det var felaktigt. Beslutet att avskriva ansökningen på
grand av att föreskriven årsavgift inte har erlagts skall, liksom andra avskrivningsbeslut,
kungöras när det har vunnit laga kraft, om beslutet rör en ansökan, som har
blivit tillgänglig för envar. Detta följer av 26 § andra stycket.

Bestämmelsen
att en patentansökan skall avskrivas, om årsavgifterna inte betalas, gäller
inte endast vid handläggningen hos patentmyndigheten. Om hela ansökningsärendet
genom besvär har förts vidare till patentbesvärsrätten eller regeringsrätten,
är bestämmelsen också tillämplig på ansökningsärendet där. Liksom dessa
överinstanser kan besluta att godkänna en ansökan för utläggning eller att
meddela patent, kan de besluta att en patentansökan som de har under sin
prövning skall avskrivas på grund av att årsavgifter inte har betalats. I
praxis brukar överinstanserna när de t.ex. meddelar patent överlämna ärendet
till patentmyndigheten för utfärdande av de föreskrivna kungörelserna och för
andra administrativa åtgärder, såsom tryckning av patentskrift. Det kan vara
lämpligt att överinstanserna på motsvarande sätt överlämnar det avskrivna
ansökningsärendet till patentmyndigheten för utfärdande av kungörelse angående
avskrivningen, när sådan kungörelse skall utfärdas.

Det
bör i detta sammanhang framhållas att uppbörden av årsavgifterna liksom
bevakningen av att de betalas alltid ankommer på patentmyndigheten, så länge
en patentansökan är under handläggning. Detta gäller sålunda oberoende av om
ärendet för tillfället är under prövning i en överinstans. Såsom framhålls i
den allmänna motiveringen (avsnitt 8.3) får patentmyndigheten i förekommande
fall underrätta överinstansen om att årsavgiften inte har betalats.

22 §

Förevarande
paragraf innehåller bestämmelser om offentlighet i patentansökningsärenden.
Ändringar har gjorts i sjätte stycket som gäller depositioner av
mikroorganismer. Dessutom har ytterligare två stycken, sjunde och åttonde
stycket, fogats till paragrafen.

EnUgt
sjätte stycket första meningen i den nu föreslagna lydelsenhar envar rätt att
få prov från kulturen sedan handlingarna i patentansökningsärendet

Prop.
1982/83:67 73

har blivit tillgängliga enligt första, andra eller tredje
stycket. Här anges sålunda både från vUken tidpunkt och på vilket sätt en
deposition skall håUas tillgänglig. Depositionen hålls tillgänglig genom att
prov från den lämnas ut. Tredje man har däremot inte någon rätt att direkt få
undersöka kulturen hos depositionsinstitutionen.

I den allmänna motiveringen (avsnitt 5.6) har framhålUts
att den allmänna regeln om tredje mans rätt att få ut prov bör förses med två
undantag. Bestämmelser om dessa undantag har tagits upp i andra och tredje
meningarna i förevarande stycke.

Den allmänna regeln om depositioners offentiighet medför
sålunda inte att prov skall lämnas ut till någon som till följd av föreskrift i
lag eller annan författning inte få ta befattning med den deponerade
mikroorganismen (andra meningen). Därmed avses svensk lag och annan svensk
författning. Av bestämmelsen framgår att tredje man inte på grund av
offentlighetsreglerna i patentlagen kan ställa krav på att få utlämnad till
sig en organism som han enligt särskilda bestämmelser inte får befatta sig med.

Den allmänna regeln om tredje mans rätt alt få ut prov
medför inte heller att prov skall lämnas ut till någon vars befattning med
provet annars kan antas vara förbunden med en påtaglig risk med hänsyn tiU organismens
skadebringande egenskaper (tredje meningen). Denna bestämmelse tar sikte på det
fallet att det visserligen inte finns något direkt förbud att hantera
organismen för den som har begärt provet men att organismen efter vad som är
känt är farlig och depositionsinstitutionen anser det nödvändigt att det vidtas
särskilda åtgärder för att organismen skall kunna hanteras på ett betryggande
sätt. Det är nämligen möjligt att depositioner kan komma att omfatta sådana
organismer vilkas hantering kan medföra risker av olika slag utan att behöriga
myndigheter har hunnit att utfärda bestämmelser som inskränker rätten att
hantera dem.

Undantagsbestämmelserna
har betydelse för bedömningen enligt 8 a § huravida depositionen uppfyller
kravet på tillgängUghet. I fråga om tillgänglighet krävs enligt den paragrafen
att kulturen skall vara deponerad så att den som enligt patentlagen är
berättigad att få prov kan få sitt prov levererat i Sverige. Om något av de två
fall som undantagsbestämmelserna avser skulle föreligga, behöver prov inte
lämnas ut. Den som har begärt provet är då inte enligt patentiagen berättigad
till prov. Detta innebär i sin tur att tillgängligheten inte brister därför att
vederbörande har förvägrats att få ut prov. Skulle däremot prov ha vägrats från
en i princip allmänt tillgänglig deposition utan att någon av
undantagsbestämmelserna är tUlämplig, föreUgger en brist i tillgängligheten.
Huruvida en vägran att lämna ut prov var försvarlig med hänsyn lill
undanlagsbestämmelserna får prövas i det patentansökningsärende eller det
ogiltighetsmål där frågan kommer upp. Såvitt gäller de fall då vägran grundas
på organismens farliga egenskaper torde patentmyndigheten och svenska domstolar
som regel inte ha anledning att under känna den bedömning som har gjorts
av en kvaUficerad

Prop. 1982/83:67 74

vetenskaplig
institution.

Den
som inte själv kan få ut ett prov, antingen detta beror på att han enligt lag
eller annan författning inte får hantera organismen eller att han av
depositionsinstitutionen inte anses kvaUficerad att hantera organismen, kan
givetvis avtala med någon som är berättigad att hantera organismen att denne
för hans räkning skall begära prov och undersöka provet.

I
sjunde stycket ges patentsökanden möjUghet att under viss tid få en särskild
ordning tillämpad vid utlämnande av prov från en deposition. Beträffande skälen
tUl alt denna möjlighet har införts hänvisas till den aUmänna motiveringen
(avsnitt 6.3). TiU dess patentansökningen har utiagts eller har avgjorts
slutligt utan att ha utlagts får prov lämnas ut endast till en särskild
sakkunnig, om sökanden begär det (första meningen). Har sökanden begärt att
sakkunnigsystemet skall tUlämpas, kan sålunda tredje man, som önskar få prov
från en deposition, inte få provet levererat direkt till sig annat än med
sökandens samtycke i det särskilda fallet. I stället måste han anlita en
särskild sakkunnig som tar emot och hanterar provet.

1
andra meningen av sjunde stycket bemyndigas regeringen att föreskriva inom
vUken tid en patentsökande, som vill få sakkunnigsystemet tillämpat, måste
framställa begäran om det. Vidare bemyndigas regeringen att föreskriva vem som
får anlitas som sakkunnig. Avsikten är att regeringens föreskrifter i dessa
hänseenden skall meddelas i patentkungörelsen.

Ordningen
med utlämnande av prov endast till en särskild sakkunnig får

som nyss har nämnts tillämpas bara tiU dess patentansökningen antingen har

utlagts eller har avgjorts slutligt utan att ha utlagts. Detta innebär att

sakkunnig systemet inte blir tillämpligt under invändningsfristen och inte

heller sedan ansökningen har avskrivits och inte mer kan åtempptas eller

avslagits genom beslut som har vunnit laga kraft. ,

I
åttonde stycket har tagits in bestämmelser om vad som skall iakttas av den som
vill få ut prov från en deponerad kultur. Dessa bestämmelser avser direkt bara
de fall då någon vill få ut prov med stöd av sjätte stycket i förevarande
paragraf. De bUr emellertid på grund av en föreskrift i 56 § första stycket
tillämpliga även i ett annat fall. Enligt 56 § första stycket tredje meningen
skall nämligen sjunde och åttonde styckena i förevarande paragraf tillämpas när
någon vill få prov med stöd av sådant samtycke som avses i 56 § första stycket.
iBestämmelserna i det förevarande stycket är däremot inte tillämpliga om t.ex.
patentsökanden själv vill få ut prov från sin deposition.

Enligt
styckets första mening skall den som vill få prov göra en skriftlig
framställning om det. Framställningen skall göras hos patentmyndigheten. Den
som vill få prov skall avge en förbindelse av det innehåll som regeringen
föreskriver för att förebygga missbruk av provet. Om detta skall hanteras av en
särskild sakkunnig, är del emellertid naturligt alt förbindelsen i stället
avges av den sakkunnige. En föreskrift om att förbindelsen i sådana fall skall
avges av den sakkunnige finns i andra meningen. Det är emellertid att märka

Prop.
1982/83:67 75

att
det inte är den sakkunnige ulan hans uppdragsgivare som skall göra
framställningen om att få ut provet. Den sakkunniges förbindelse bör lämpligen
bifogas framställningen.

31
§

Denna
paragraf innehåller bestämmelser om fullföljd i Sverige av internationella
patentansökningar.

EnUgt paragrafen i dess nu
gällande lydelse skall sökanden förfullföljd alltid ge in en avskrift av sin
Internationella ansökan till patentmyndigheten samt erlägga fastställd avgift.
Dessutom är sökanden skyldig att, i den omfattning som regeringen föreskriver,
ge in en översättning till svenska av ansökningen. Samtliga åtgärderskall ha
vidtagits inom en bestämd frist. I normalfallet är fristen tjugo månader från
den internationella ansökningsdagen eller, om prioritet yrkas, från
prioritetsdagen. Har ansökningen varit föremål för en internationell
förberedande patenterbarhetsprövning, förlängs i regel fristen till tjugofem
månader. Om någon intemationeU nyhetsgranskningsrapport inte upprättas, gäller
en frist på två månader från det att den internationeUa
nyhetsgranskningsmyndigheten avsände underrättelse till sökanden om att
nyhetsgranskningsrapport inte kommer att upprättas.

Dessa
fullföljdsbestämmelser har nu ändrats i väsentUga hänseenden. Sålunda har
kravet på avskrift av den internationella patentansökningen slopats beträffande
vissa ansökningar, nämligen sådana ansökningar som inte är avfattade på
svenska. Vidare har den särskilda fullföljdsfristen för fall då
nyhetsgranskningsrapport inte upprättas tagits bort. Slutligen ges sökanden
under vissa förutsättningar en extra frist för att ge in översättningen resp.
avskriften av ansökningen.

I första stycket har ändring
gjorts i fråga om de åtgärder som sökanden måste vidta för fullföljd av en
internationell patentansökan. Liksom hitintiUs gäller att sökanden alltid skall
eriägga den fastställda avgiften. Ändring har däremot skett såvitt gäller de
handlingar som skall ges in. Sökanden skall sålunda ge in antingen en
översättning till svenska eller en avskrift av ansökningen. Avskrift skall ges
in, om den internationella ansökningen är avfattad på svenska. I övriga fall
skall en översättning ges in. Ändringen innebär sålunda att kravet på en
avskrift från sökanden har slopats för de fall då översättning skall ges in.

Inom
samarbetsunionen övervägs f n. ändringar i tillämpningsföreskrifterna till
samarbetskonventionen som skulle innebära att ändringar i en ansökan, som från
början är avfattad på svenska, kan göras på engelska. Om dessa ändringar
genomförs, kommer alltså en internationell patentansökan att kunna bestå både
av delar avfattade på svenska och av delar avfattade på engelska.
Bestämmelserna i förevarande stycke skulle för sådant fall innebära att en
avskrift krävs i den del ansökningen är avfattad på svenska

Prop.
1982/83:67 76

och översättningar av de delar som föreligger enbart på
engelska.

Liksom f.n. anges den normala fullföljdsfristen tiU tjugo
månader. Denna frist kommer nu att gälla även i de fall då någon internationell
nyhetsgranskningsrapport inte upp- rättas. Den särskilda bestämmelsen i det
nuvarande andra stycket om fullföljdsfristen i dessa fall utgår sålunda.
Ändringen innebär att fullföljdsfristen i de flesta sådana fall blir längre än
vad som gäller f.n.

Det nya andra stycket motsvarar paragrafens nuvarande
tredje stycke.

Tredje stycket innehåller en ny bestämmelse om en
ytterligare frist för att ge in översättning eller, i förekommande fall,
avskrift av den internationella patentansökningen. Som förutsättning för att
sökanden skall få åtnjuta den ytterligare fristen gäller först och främst att
den fastställda fullföljdsavgiften har erlagts inom den frist som gäller enligt
första eller andra stycket. Avgiften måste alltså ovillkorligen betalas inom de
föreskrivna tjugo resp. tjugofem månaderna från ingivningsdagen eller, om
prioritet yrkas, från prioritetsdagen. Har emellertid sökanden betalat
fullföljdsavgiften inom föreskriven tid, har han en ytterligare frist för att
ge in den översättning eller avskrift som fordras. Dessa handlingar får sålunda
ges in inom en ytterligare frist på två månader under fömtsättning att sökanden
inom denna frist även betalar en tiUäggsavgift.

Såsom framhållits i den allmänna motiveringen (avsnitt
7.4) har denna ytterUgare frist införts för att ge patentsökandena, eller i
praktiken deras ombud, en rimlig frist för att utarbeta översättningar av
ansökningarna. Ansökningarna är ofta omfattande. Det är givetvis -viktigt att
översättningarna bUr riktiga och av god kvalitet. För att regleringen inte
skall bli onödigt komplicerad och därigenom medföra rättsförluster för
sökandena har fristen fått gälla även skyldigheten att ge in sådan avskrift som
krävs för fullföljd, om ansökningen är avfattad på svenska.

Både fristen för att erlägga fullföljdsavgiften och den
ytterligare fristen för att ge in handUngar är absoluta. Överskridande av dessa
frister medför att ansökningen skaU anses återkallad såvitt avser Sverige. Detta
följer av fjärde stycket.

I den allmänna motiveringen (avsnitt 7.4) har framhåUits
att, om sökanden har betalat fullföljdsavgiften inom föreskriven lid men
försummar att ge in den föreskrivna översättningen resp. avskriften ens inom
den ytterUgare fristen, patentmyndigheten skall avskriva ärendet utan att
utfärda något föreläggande. Detsamma gäller naturUgtvis om översättningen eller
avskriften visserUgen ges in inom den ytterUgare fristen men sökanden inte
inom fristen betalar den tilläggsavgift som krävs för att han skall få åtnjuta
denna frist.

Enligt 72 och 73 §§ patentlagen kan en patentsökande under
vissa förutsättningar vinna förklaring att en för sent företagen åtgärd skall
anses vidtagen i rätt tid. Dessa paragrafer är tillämpliga på den ytterligare
tvåmånadersfristen för att ge in översättning och betala tiUäggsavgift.

Prop. 1982/83:67 77

32 §

I
denna paragraf regleras följden av att sökanden återkallar begäran om
internationell förberedande patenterbarhetsprövning eller förklaring att han avser
att använda resultatet av en sådan prövning vid fullföljd av ansökan om patent
för Sverige. Rättsföljden av en sådan åtgärd är enligt paragrafens nu gällande
lydelse att ansökningen anses återkallad såvitt avser Sverige. Undantag gäller
dock för det fall att återkallelsen görs före utgången av den frist som gäller
enligt 31 § första eller andra stycket och sökanden dessutom fullföljer
ansökningen inom den frist som är tillämplig.

Med
anledning av ändringarna i 31 § har beträffande fullföljdskravet gjorts den
justeringen att fullföljd skall ha skett inom den frist som gäller enligt 31 §
första eller tredje stycket. Också i detta fall kan sökanden alltså få den
ytterligare fristen för att ge in den översättning eller avskrift som kan
krävas för fullföljd.

33 §

Enligt
denna paragraf gäller som huvudregel att, om en internationell patentansökan
har fullföljts i Sverige, bestämmelserna i 2 kap. patentlagen om
patentansökningar och deras handläggning blir tillämpliga på ansökningen.
Undantagen från denna regel anges i förevarande paragraf och i 34-37 §§. Vidare
anges i denna paragraf när en internationell patentansökan tidigast får tas upp
till prövning.

Enligt
första stycket andra meningen i dess nu gällande lydelse får en internationell
patentansökan inte tas upp till prövning före utgången av den frist som gäller
enligt 31 § annat än om sökanden begär det. Denna bestämmelse har nu justerats
så att förbudet gäller till dess fristen enligt 31 § första eller andra stycket
har gått ut. Den ytterligare tvåmånadersfrist för att ge in översättning som
har tagits in i 31 § tredje stycket behöver alltså inte avvaktas innan
prövningen får påbörjas.

Ett av undantagen från den
nyss nämnda huvudregeln gäller frågan när offentlighetsreglerna i 22 § andra
och tredje styckena blir tillämpliga på en internationell patentansökan. Detta
undantag regleras i tredje stycket i förevarande paragraf. Dess innebörd är att
22 § andra och tredje styckena blir tiUämpliga på en internationell
patentansökan så snart sökanden har fullgjort sin skyldighet enUgt 31 § att ge
in en översättning av an sökningen. För det fall att översättning inte behövs -
nämligen då ansökningen är gjord på svenska - finns det emellertid f.n.
formellt inte någon bestämmelse enligt vilken 22 § kan bli tillämpUg innan
ansökningen har fullföljts. Eftersom tillgängliggörande enligt 22 § andra eller
tredje stycket är en förutsättning för skadeståndsrättsligt skydd, har det
därmed framstått som om sådant skydd inte kunde uppnås före fullföljden i de
fall då översättning inte behövdes. En sådan ordning har inte varit avsedd
och är inte heller förenlig med

Prop.
1982/83:67 78

samarbetskonventionen.

Tredje stycket har därför ändrats så att det däri
uttryckligen anges vad som krävs för att 22 § andra och tredje styckena skall
bli tillämpUga redan före fullföljden, om ansökningen är avfattad på svenska
och översättning sålunda inte fordras. Dessa lagrum blir i det fallet
tillämpliga så snart sökanden har gett in en avskrift av den internationella
ansökningen till patenlmyndighelen.

Det bör framhållas att sökanden genom att ge in
översättning resp. avskrift kan göra 22 § tillämpUg oberoende av om ansökningen
ännu har publicerats av internationella byrån.

Liksom tidigare blir, i fall då översättning fordras, 22 §
andra och tredje styckena tillämpUga så snart sökanden har fullgjort sin
skyldighet enligt 31 § att ge in översättning. Om översättning fordras för
fullföljd, blir alltså 22 § inte tiUämpUg genom att sökanden ger in en avskrift
av ansökningen.

34 §

I denna paragraf finns bestämmelser om att en
internationell patentansökan inte får godkännas för utläggning eller avslås
före utgången av vissa frister, om inte sökanden samtycker till det. Genom
bestämmelserna tillförsäkrassökanden den rätt att ändra en internationell patentansökan
som han har enligt samarbetskonventionen. Regleringen grundas på artiklarna 28
och 41 i samarbetskonventionen samt reglerna 52 och 78 i tillämpningsföreskrifterna
till konventionen.

Paragrafen har nu ändrats så att dessa frister inte längre
anges direkt i paragrafen. I stället sägs att godkännande för utläggning inte
får ske eller beslut om avslag meddelas förrän efter utgången av den frist som
regeringen föreskriver, om inte sökanden samtycker till att ansökningen avgörs
dessförinnan. I fråga om skälen lill ändringen hänvisas till den allmänna
motiveringen (avsnitt 7.5).

38 §

I förevarande paragraf regleras bl.a. i vilka fall den
svenska patentmyndigheten får ompröva vissa beslut som har meddelats av en
mottagande myndighet eller av internationella byrån.

Enligt andra stycket måste begäran om sådan omprövning
framställas inom viss frist. Vidare måste sökanden inom samma frist vidta vissa
andra åtgärder. Fristens längd har hitintills angetts direkt i andra stycket.
Detta har nu ändrats. Enligt den föreslagna lydelsen gäller att begäran skall
framställas inom den frist som regeringen föreskriver och att övriga åtgärder
skall vidtas inom den fristen. I fråga om skälen till ändringen hänvisas till
den aUmänna motiveringen (avsnitt 7.5).

Den frist som skall gälla i förevarande fall anges i regel
51.3 i tillämpningsföreskrifterna tilLsamarbetskonventionen. Närmare bestäm-

Prop. 1982/83:67 79

melser
om hur fristen skall beräknas finns i regel 80.6 i samma föreskrifter.

40 §

Denna
paragraf innehåller i sin nu gällande lydelse en bestämmelse om den tid ett
patent kan upprätthållas. I paragrafen har nu också införts en bestämmelse om
att årsavgifter skall betalas för patent. Sålunda föreskrivs att för patent
skall erläggas fastställd årsavgift för varje avgiftsår som börjar efter
meddelandet.

Till skillnad från den
hittillsvarande bestämmelsen 141 § om årsavgifter för patent avser den nya
bestämmelsen bara tid efter patentmeddelandet. Såvitt gäller tiden före
patentmeddelandet finns bestämmelsen om skyldighet att betala årsavgifter i 8 §
femte stycket. Avgiftsterminerna betecknas liksom under ansökningsstadiet
"avgiftsår" och räknas från den dag då patentansökningen gjordes
eller skall anses gjord. Skyldigheten att betala årsavgiften för patent
inträder med det avgiftsår som börjar närmast efter meddelandet. I praktiken
innebär detta att skyldigheten att betala årsavgifter för ett patent tar vid
där skyldigheten att betala årsavgifter för patentansökningen upphör. Några
ackumulerade årsavgifter kommer sålunda inte att förfalla i samband med
patentmeddelandet, i motsats till vad som är fallet enUgt den hittillsvarande
ordningen.

Från principen att
patenthavaren skall betala årsavgifter bara för avgiftsåren efter
patentmeddelandet får göras undantag för det fall att patentet meddelas så
tidigt att någon årsavgift då ännu inte har förfallit över huvud taget. Såsom
framgår av den aUmänna motiveringen (avsnitt 8.2) skall årsavgifter förfalla
till betalning tidigast vid ingången av det tredje avgiftsäret. En reglering i
enlighet därmed finns i 41 §. Om patentet meddelas inom två år från del
patentansökningen gjordes, innebär det att några årsavgifter för
ansökningstiden ännu inte har hunnit förfalla när patentet meddelas.
Årsavgifterna för de avgiftsår som har börjat före patentmeddelandet bör
givetvis i sådant fall betalas av patenthavaren. En bestämmelse med denna
innebörd har tagits in som tredje meningen i förevarande paragraf.

41 §

I
paragrafen, som har getts en helt ny avfattning, har samlats alla bestämmelser
om när årsavgifter förfaller tiU betalning. Dessutom har till denna paragraf
förts den generella regeln i nuvarande 42 § tredje stycket om rätt att mot
förhöjd avgift betala årsavgiften inom sex månader från förfallodagen.

Enligt
huvudregeln i första stycket förfaller årsavgiften till betalning sista dagen i
den kalendermånad under vilken avgiftsåret börjar. Genom denna

Prop. 1982/83:67 80

reglering
uppnås att det inte finns mer än tolv förfallodagar under kalenderåret, trots
att avgiftsåret, liksom hitintills patentåret, beräknas efter
patentansökningens egen löpdag. I andra stycket finns dock undantagsregler som
innebär att det för vissa fall gäller särskilda förfallodagar.

I
enlighet med vad som har anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 8.2)
föreskrivs emellertid också att årsavgifterna för de två första avgiftsåren
förfaller till betalning först samtidigt med årsavgiften för det tredje
avgiftsåret. Årsavgifter behöver sålunda aldrig betalas förrän två år efter det
ansökningen gjordes eller, i förekommande fall, skall anses gjord. Det bör
påpekas att detta gäller även om patent skulle ha meddelats innan två år har
förflutit från den dag då ansökningen gjordes eller skall anses gjord.

I
första stycket finns också en bestämmelse om att årsavgifter inte får betalas
tidigare än sex månader innan de förfaller till betalning. Detta gäller också
enligt den nuvarande regleringen (42 § första stycket tredje meningen).

Det
andra stycket i paragrafen innehåller bestämmelser om särskilda förfallodagar i
vissa fall.

I
första meningen behandlas årsavgifter som avser en avdelad eller en utbruten
ansökan. Bestämmelsema om delning av en ansökan och utbrytning ur en ansökan
gmndas på 11 §. De innebär bl.a. att en ansökan som har uppkommit genom delning
eller utbrytning under vissa för utsättningar skall anses gjord inte när
delningen eller utbrytningen skedde utan en tidigare dag. Skillnaden mellan den
dag då den avdelade eller utbrutna ansökningen uppkom och den dag då den skall
anses gjord kan röra sig om flera år. Enligt huvudregeln skulle därmed flera
årsavgifter kunna vara förfallna innan den avdelade eller utbrutna ansökningen
faktiskt uppkom. Såsom framhållits i den allmänna motiveringen (avsnitt 8.3)
behövs därför särskilda regler om när årsavgifterna förfaller för sådana
ansökningar.

För
en avdelad eller utbruten ansökan gäller alltså en särskild förfallodag för
årsavgifterna för sådana avgiftsår som har börjat före den dag då ansökningen
avdelades eller utbröts eller som börjar inom två månader från den dagen. Dessa
årsavgifter förfaller sålunda inte i något fall förrän två månader har
förflutit från den dag då ansökningen uppkom, dvs. då delningen eller
utbrytningen skedde.

Det
är särskilt att märka att det gäller en individuell förfallodag för de ackumulerade
årsavgifter som kan uppstå för den avdelade eller utbrutna ansökningen. Som
förfallodag gäller sålunda just den dag då två månader har förflutit från det
ansökningen uppkom. Förfallodagen förskjuts således i dessa fall inte till den
sista dagen i den kalendermånad när ansökningen uppkom.

I
den andra meningen av andra stycket finns en särskild bestämmelse som rör
internationella patenlansökningar. Om sådana ansökningar fullföljs i Sverige
eller upptas till behandling här enligt 38 §, anses de vara gjorda den dag som
gäller som internationell ingivningsdag för dem (29 §). Det kan

förekomma
att en internationell patentansökan fullföljs eller upptas tUl behandling först
när mer än två år har förflutit från dag då ansökningen skall anses gjord.
Detta gäller t.ex. om en internationell patentansökan utan prioritet från en
tidigare ansökan har varit föremål för internationell förberedande
patenterbarhetsprövning. Såsom framhållits i den allmänna motiveringen måste
därför ges en särskild regel om förfallodagen för vissa internationella
ansökningar.

Enligt
förevarande bestämmelse förfaller årsavgifterna för sådana avgiftsår som har
börjat innan den internationella ansökningen fullföljdes enligt 31 § eller
upptogs till behandling enligt 38 § eller som börjar inom två månader därefter
inte i något fall förrän två månader har förflutit från den dag då ansökningen
fullföljdes eller upptogs till behandUng. Även i detta fall är det fråga om en
individueU förfallodag, beräknad från den dag då ansökningen fullföljdes eller
upptogs till behandling.

Som
tredje stycke i paragrafen har tagits in en bestämmelse som i huvudsak svarar
mot 42 § tredje stycket i dess nu gällande lydelse. Här föreskrivs sålunda att
årsavgift får betalas upp tUl sex månader efter förfallodagen, om en förhöjd
avgift betalas. Såvitt gäller årsavgifter som hänför sig till meddelade patent
är Sverige enligt 1883 års Pariskonvention för industriellt enhetligt system
för årsavgifter både för patent och för patentansökningar har det varit
naturligt att ge samma frist även för årsavgifter som förfaller under
ansökningstiden.

42 §

I
sin nya lydelse innehåUer denna paragraf enbart bestämmelser om anstånd med att
betala årsavgifter.

Enligt/ör5/ö
stycket kan uppfinnaren, om det är han som är sökande eller patenthavare, få
anstånd med att betala årsavgifterna.

Anstånd
kommer i fråga, om uppfinnaren har avsevärd svårighet att erlägga avgifterna.
En ytterligare förutsättning för anstånd är att framställningen om anstånd
görs senast när årsavgifter första gången förfaller till betalning. Den första
förfallodagen infaller i vanliga fall vid ingången av det tredje avgiftsåret,
dvs. två år från det patentansökrungen gjordes. Har framstäUningen gjorts
senast vid denna tidpunkt, kan anstånd meddelas med upp till tre år i sänder.
Anstånd får dock inte ges för längre tid än till dess tre år har förflutit från
patentmeddelandet.

Ett
meddelat anstånd kan alltså föriängas i perioder på tre år. Framställning om
förlängt anstånd måste göras innan det gällande anståndet har gått ut.

Anstånd
medges av patentmyndigheten. Detta innebär att framstäUningen om anstånd alltid
skall göras hos patentmyndigheten, även om det skulle vara fråga om årsavgifter
för en patentansökan som är under prövning i patentbesvärsrätten eller
regeringsrätten. Uppbörden av årsavgifter liksom kon-

6
Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 67

Prop. 1982/83:67 82

troUen
av att sådana avgifter har erlagts ankommer nämligen alltid på
patentmyndigheten, oavsett var ansökningsärendet för tillfäUet behandlas.

Om
en framställning om anstånd eller förlängt anstånd avslås, skall enligt andra
stycket avgift som eriäggs inom två månader därefter anses erlagd i rätt tid.
Detta motsvarar vad som f.n. gäller vid avslag på en framställning om anstånd
med årsavgifter för patent.

Det
tredje stycket innehåller, Uksom f .n., en bestämmelse om rätt att betala
årsavgift inom sex månader från det att anståndet har löpt ut. En årsavgift för
vilken det har medgivits anstånd med betalningen får sålunda med samma förhöjning
som avses i 41 § tredje stycket betalas inom denna extra frist.

51 §

I
denna paragraf regleras följden av att årsavgiften för ett patent inte betalas
i föreskriven ordning (jfr beträffande patentansökningar 15 § fjärde stycket).
Regleringen överensstämmer i sak med vad som gäller f.n.

52 §

Förevarande
paragraf innehåller bestämmelser om de grander på vilka ett patent får
förklaras ogiltigt.

I
första stycket anges ogiltighetsgranderna i fyra punkter. Enligt punkten 2 i
dess gällande lydelse får ett patent förklaras ogiltigt, om det har meddelats
oaktat uppfinningen inte är så tydUgt angiven att en fackman med ledning därav
kan utöva den. Bestämmelsen utformades med tanke på det fall att bristen
förelåg redan då patentet meddelades.

När
det gäller patent på mikrobiologiska uppfinningar är del möjligt att en
beskrivning som var tillräckligt tydUg när patentet meddelades sedermera blir
bristfällig. Vid ansökan om patent på sådana uppfinningar måste nämligen
beskrivningen ibland omfatta, förutom en beskrivning i dokument, också en
deposition av en mikroorganism. En sådan deposition kan falla bort eller
upphöra att vara tillgänglig. Inträffar detta, innebär det vanligen också att
en viktig del av beskrivningen saknas för tredje man. Såsom har anförts i den allmänna
motiveringen (avsnitt 5.4) är det oklart huravida ogiltigförklaring kan ske
med stöd av första stycket i förevarande paragraf i dess hittillsvarande
lydelse, om bristen i tydligheten har uppkommit efter patentmeddelandet.

Punkten
2 har nu avfattats så att det framgår att ett patent kan förklaras ogiltigt, om
det avser en uppfinning som inte är så tydligt beskriven att en fackman med
ledning av beskrivningen kan utöva den. I sin nya avfattning inrymmer
bestämmelsen både det fall att beskrivningen var otillräcklig redan vid
patentmeddelandet och det fall att beskrivningen sedermera har bli-vit
otillräcklig.

Prop. 1982/83:67 83

Möjligheten
att förklara ett patent ogiltigt på grund av bristfällig beskrivning svarar mot
kravet på en tydlig beskrivning som förutsättning för att patent skaU kunna
meddelas. I den aUmänna motiveringen har dock framhållits att inte varje brist
i beskrivningen som i och för sig skulle ha kunnat föranleda anmärkning på
ansökningsstadiet också utgör grund för ogiltighet (avsnitt 5.4).

När
bristande tydlighet i beskrivningen infördes som grand för ogiltighet genom
1978 års lagstiftning anförde föredraganden, att det måste vara fråga om en
avsevärd brist för att det skulle kunna göras gällande att en fackman inte
kunde utöva uppfinningen med ledning av beskrivningen. Den omständigheten att
beskrivningen är behäftad med brist eller otydlighet som borde ha föranlett
patentmyndigheten att under handläggningen av ansökningen kräva förtydligande
eller komplettering behövde därför inte innebära att tiUräcklig grand för
ogiltigförklaring förelåg (prop. 1977/78:1 del A s. 262 f och 363). Den
grundsyn som kommer till uttryck i detta uttalande bör, såsom framhålUts i den
allmänna motiveringen, beaktas också när det är fråga om sådana brister i
beskrivningens tydlighet som kan uppkomma i depositionsfallen. För att en brist
som gäller en deposition skall kunna föranleda ogiltigförklaring av patentet
bör bristen sålunda vara av sådan art att tredje mans intresse har påtagligt
trätts för när eller att det aUmänna tredjemansintresset har åsidosatts i
väsentlig omfattning (jfr avsnitt 5.4).

En
brist i beskrivningen som är att hänföra till depositionen kan uppstå antingen
genom att depositionen har upphört att existera eller genom att depositionen, trots
att den finns, inte är tillgänglig för tredje man. Huravida detta är liktydigt
med att det föreligger en brist i beskrivningen beror emellertid på om
depositionen fortfarande är nödvändig för att beskrivningen skall anses
tillräckligt tydlig. Skulle organismen redan ha blivit allmänt tillgänglig på
annat sätt när bristen med avseende på depositionen uppkommer, har depositionen
givetvis inte längre någon betydelse. Det måste dock vara klart att det är
fråga om samma organism. För att organismen skall kunna anses allmänt
tillgänglig på annat sätt måste den finnas att tillgå på sådant sätt att någon
deposition inte hade behövts, om organismen hade varit tillgänglig på detta
sätt när patentansökningen gjordes.

I
8 a § andra stycket har tagits in bestämmelser om rätt för sökanden och
patenthavaren att under vissa förutsättningar ersätta en deposition, som inte
kan fylla sin funktion, med en ny deposition av samma organism. Görs en ny
deposition i föreskriven ordning, skall det anses som om den nya depositionen
hade gjorts redan den dag då den tidigare depositionen gjordes. En faktisk
brist beträffande depositionen kan alltså bli utan betydelse, om sökanden eller
patenthavaren utnyttjar sin rätt att göra ny deposition. Härav följer att
frågan huruvida brist har uppkommit på grand av bortfall eller bristande
tillgänglighet hos en deposition inte kan avgöras innan det är klart

Prop. 1982/83:67 84

att
sökanden resp. patenthavaren har försuttit sina möjligheter att göra en ny
deposition.

Såsom
framhålls i den allmänna motiveringen torde grund för ogiltighet i regel
föreligga, om en nödvändig deposition har gått förlorad utan att alls ersättas.
Även om patenthavaren underlåter att ersätta den förlorade depositionen med en
ny deposition, kan det dock förekomma fall där bristen inte behöver anses som
avsevärd, t.ex. om patenthavaren inom en kort tidrymd i stället gör kulturen
allmänt tillgänglig (jfr avsnitt 5.4). Som nyss nämnts kan emellertid
depositionen ha blivit obehövlig, därför att organismen hade blivit allmänt
tillgänglig redan när depositionen föll bort.

Även
när det gäller en deposition som i och för sig existerar kan det förekomma
brister i tillgängligheten. Alla brister i tillgängligheten har dock inte
betydelse för beskrivningens tydUghet. Såsom framgår av den allmänna
motiveringen (avsnitt 5.6) och som också har framhåUits i anslutning till 8 a §
innebär tillgänglighelskravet bl.a. att den som är berättigad att få prov på
den deponerade organismen skall kunna få provet levererat i Sverige. Det är däremot
utan betydelse, om prov inte kan levereras till en rekvirent utomlands. Såsom
framgår av 22 § innebär den omständigheten att en deposition är allmänt
tillgängUg enligt patentlagen inte att varje tredje man därmed utan vidare är
berättigad att få prov levererat tiU sig. Depositionsmyndigheten behöver
sålunda inte lämna ut prov till den som enligt lag eller annan författning inte
får ta befattning med den deponerade mikroorganismen. Inte heller behöver prov
lämnas ut till någon vars befattning annars kan antas vara förbunden med en
påtaglig risk med hänsyn till organismens skadebringande egenskaper. Om prov av
någon av de nu nämnda anledningarna inte har levererats, innebär detta givetvis
inte att någon brist i tillgängligheten föreligger. En domstol kan vidare i ett
ogiltighetsmål få anledning att pröva om vägran att lämna ut prov var
försvarlig med hänsyn till undantagsbestämmelserna i 22 § sjätte stycket andra
och tredje meningarna. Som anförs i anslutning till 22 § torde såvitt gäller de
fall då vägran grundas på organismens farUga egenskaper en svensk domstol i
regel inte ha anledning att underkänna den bedömning som har gjorts av en
kvaUficerad vetenskaplig institution.

Såsom
nyss har nämnts medför inte varje sådan brist beträffande en deposition som i
och för sig utgör en brist i beskrivningens tydlighet också att det finns grand
för att förklara patentet ogiltigt. Grand för ogiltigförklaring föreligger
sålunda endast om beskrivningen är så bristfällig att en fackman inte kan utöva
uppfinningen med ledning av den. Bristen måste vara väsentlig från tredje mans
synpunkt. Ett sådant avbrott i en depositions existens eller tillgänglighet
som i och för sig medför att det har uppstått en brist i beskrivningen kan vara
utan praktisk betydelse för tredje man. Så kan t.ex. vara fallet när
depositionen har ersatts eller på nytt bUvit tillgänglig utan att någon tredje
man har begärt att få prov under avbrottet. När det gäller frågan om
ogiltigförklaring på grund av sådana brister i beskrivningens tydlighet

Prop. 1982/83:67 85

som
är att hänföra till en deposition hänvisas i övrigt till den allmänna
motiveringen (avsnitt 5.4).

Bestämmelserna om
deposition omfattar också kravet att deposition skall göras senast den dag då
patentansökningen görs. Visar det sig i efterhand att det brister i detta
hänseende, torde det som regel göreligga grund för ogiltigförklaring enligt
andra stycket 3 i förevarande paragraf. Om depositionen är nödvändig, synes
nämligen patentet i sådana fall ha kommit att omfatta något som inte framgick
av patentansökningen när den gjordes.

56
§

I
denna paragraf finns bestämmelser om uppgiftsskyldighet rörande patent och
patentansökan.

I
första stycket behandlas det fall att patentsökanden gentemot annan åberopar en
patentansökan som ännu inte är offentUg. På begäran är patenthavaren i sådant
fall skyldig att lämna sitt samtycke till att den som har fått ansökningen
åberopad gentemot sig får ta del av handUngarna i ansökningsärendet.

Om
en deposition av mikroorganism krävs för att beskrivningen skall anses
tillräcklig tydlig, är depositionen en viktig del av ansökningen. Den som har
fått åberopat emot sig en ansökan som innefattar också en deposition torde
vanligen inte, utan att ha fått tillgång till depositionen, kunna få en
tillräckligt klar uppfattning om det skydd som ansökningen kan leda till. För
att undanröja eventueUa oklarheter huravida ett samtycke som skall lämnas
enligt första stycket i förevarande paragraf också innebär att vederbörande får
tillgång till depositionen har en uttrycklig bestämmelse härom fogats till
detta stycke. Om patentansökningen omfattar en deposition, skall sålunda
samtycket inbegripa också rätt att få prov från den deponerade kulturen.

Det
bör i detta sammanhang påpekas att förevarande paragrafs första stycke är tillämpligt
inte bara på svenska patentansökningar utan också på internationella
patentansökningar som omfattar Sverige (jfr prop. 1977/78:1 del A s. 271). När
det gäller europeiska patentansökningar tillgodoses de intressen som har
föranlett denna bestämmelse genom artikel 128.2 i den europeiska
patentkonventionen.

För
den som vill få ut prov med stöd av ett samtycke som har lämnats enligt
förevarande paragraf skall tillämpas bestämmelserna i 22 § sjätte stycket andra
och tredje meningarna samt 22 § sjunde och åttonde styckena. Tillämpning av 22
§ sjätte stycket andra och tredje meningarna innebär, att den som med stöd av
förevarande paragraf önskar få tillgång till prov från en deponerad organisin
innan ansökningen har blivit offentlig inte kan påkalla att få organismen
utlämnad till sig, om han till följd av föreskrift i lag eller annan
författning inte får ta befattning med organismen eller om det med hänsyn till
organismens skadebringande egenskaper kan antas vara förbundet med en påtaglig
risk att lämna ut organismen till honom.

Prop. 1982/83:67 86

Bestämmelserna
i 22 § sjunde och åttonde styckena medför att den som vill få ut prov måste
göra skriftlig framstäUning hos patentmyndigheten och avge en förbindelse av
det innehåll som regeringen föreskriver för att förebygga missbmk av kulturen.
Skulle patentsökanden redan vid denna tidpunkt ha påkallat tiUämpning av
sakkunnigsystemet enligt 22 § sjunde stycket, lämnas prov ut bara till en
särskilt anlitad sakkunnig. Om en sakkunnig måste anlitas, är det emellertid
denne och inte rekvirenten av provet som skall avge den nyssnämnda
förbindelsen. Det förhåUandet att samtycket skaU inbegripa rätt att få del av
en deponerad kultur som ansökningen omfattar innebär givetvis, att
patentsökanden måste lämna erforderliga identifieringsuppgifter om kulturen.

72 §

Den
förevarande paragrafen innehåller bestämmelser om att den som har vidtagit en
åtgärd för sent under vissa villkor kan vinna förklaring om att åtgärden skall
anses vidtagen i rätt tid.

Paragrafens
första stycke avser i sin nu gällande lydelse de fall då det är en
patentsökande som har försuttit en frist som han skulle ha iakttagit gentemot
patentmyndigheten. Det andra stycket i dess gällande lydelse innehåller
bestämmelser för det fall att patenthavaren har försuttit den yttersta fristen
för att betala årsavgift för patent.

Med
hänsyn till att årsavgifter enligt det föreliggande förslaget skall betalas
både under ansökningstiden och efter patentets meddelande har följande
ändringar gjorts i paragrafen. Första stycket har ändrats så att det avser
frister som har försuttits av den patentsökande i annat fall än när det är
fråga om årsavgifter. I stället har andra stycket utvidgats till att omfatta
alla fall då årsavgift inte har erlagts inom den yttersta föreskrivna fristen.
Andra stycket är sålunda tillämpligt både när det är fråga om årsavgifter som
skall betalas under ansökningsstadiet och när det är fråga om årsavgifter som
skall betalas efter det att patent har meddelats.

73 §

Denna
paragraf innehåller bestämmelser om särskUda möjUgheter för den som har gjort
en internationell patentansökan att under vissa föratsättningar få en för sent
vidtagen åtgärd godtagen. Bestämmelserna har föranletts av regel 82 i
tillämpningsföreskrifterna till samarbetskonventionen. Paragrafen har
hitintills bara avsett åtgärder enligt 31 §. Sökanden bör emellertid ha
möjlighet att under samma föratsättningar som när det gäller överskridande av
frist enligt 31 § få godtaget ett överskridande av den frist som sökanden
enligt 38 § andra stycket skall iaktta gentemot patentmyndigheten, om han vill
få tUl stånd en omprövning av vissa beslut som har meddelats av en

Prop. 1982/83:67 87

mottagande
myndighet eller internationella byrån. Paragrafen har ändrats i enlighet
därmed.

76
§ Ändringarna är redaktionella.

86
§

Denna
paragraf innehåller bestämmelser om betalning av årsavgifter för europeiska
patent.

I
första stycket har gjorts endast den ändringen att ordet "patentår"
har bytts ut mot "avgiftsår".

I
andra stycket svarar den första meningen i sak mot den bestämmelse som f.n.
utgör paragrafens andra stycke. Tillföljd av ändringarna i 41 och 42 §§ skall
emellertid vid betalning av årsavgiften för europeiskt patent inte bara, som
f.n., 42 och 51 §§ vara tillämpUga utan även 41§. En hänvisning tiU 41 § har
därför lagts till. Vidare haren språklig justering gjorts.

Med den hittillsvarande
ordningen gäller beträffande såväl svenska som europeiska patent att årsavgift
som avser patentår som har börjat före patentmeddelandet eller som börjar inom
två månader från patentmeddelandet inte behöver betalas förrän vid slutet av
denna tvåmånadersperiod. Med det nya system som nu föreslås beträffande de
svenska patentansökningarna och patenten kommer årsavgifter att betalas
kontinuerligt redan under ansökningstiden. Om patent meddelas, fortsätter
årsavgifter att utgå i samma ordning som under ansökningstiden. Någon särskild
betalningsrespit i samband med patentmeddelandet behövs då inte. De nya
bestämmelsema i 41 § om förfallodagar innehåller därför inte heller någon
bestämmelse om en sådan extra frist. När det gäller europeiska patent följer
emellertid av den europeiska palenlkonventionen (artikel 141.2) att
patenthavaren skall vara tillförsäkrad en frist på två månader från
patentmeddelandet för att börja betala årsavgifter till de nationella
patentmyndigheterna.

Av
de skäl som nu har angivits har i styckets andra mening tagits in en
bestämmelse som tillgodoser kravet i konventionen på två månaders
betalningsfrist från patentmeddelandet. Som undantag från de eljest gällande
bestämmelserna i 41, 42 och 51 §§ föreskrivs att den första årsavgiften för
europeiskt patent inte förfaller till betalning förrän två månader har
förflutit från den dag då patentet meddelades.

Prop. 1982/83:67 88

Ikraftträdande-
och övergångsbestämmelser Punkt 1

De
flesta sakliga ändringar av betydelse som föreslås i patentiagen föranleds av
Sveriges tillträde tUl Budapestöverenskommelsen. De är avsedda att sättas i
kraft i samband med att överenskommelsen träder i kraft för Sveriges del. Det
torde vara en fördel för de patentsökande, om övriga föreslagna lagändringar
träder i kraft samtidigt med de ändringar som hänger samman med
Budapestöverenskommelsen. Det bör därför ankomma på regeringen att förordna om
ikraftträdandet av samtliga lagändringar.

Budapestöverenskommelsen
har trätt i kraft. Om Sverige tillträder överenskommelsen, blir Sverige bundet
av den när tre månader har förflutit från den dag då ratifikationsinstrumentet
deponeras. SkuUe Sverige i ratifikationsinstmmentet ange en senare dag, gäller
dock att bundenhet inträder först från och med den dagen (art. 16.2).

Punkt
2

I
denna punkt föreskrivs att de bestämmelser om depositioner som finns i 8, 22
och 56 §§ i deras nya lydelse samt i 8 a § inte skall tillämpas på patenlansökningar
som har gjorts före ikraftträdandet. I fråga om sådana ansökningar skall i
stället tillämpas 8, 22 och 56 §§ i deras äldre lydelse. Den reglering av
depositionsfrågan som f.n. gäUer för en ansökan som har gjorts före
ikraftträdandet fortsätter alltså att gälla för den ansökningen. Det bör i
detta sammanhang påpekas att av övergångsbestämmelserna till 1978 års
lagändringar (punkten 3) följer att beträffande ansökningar som hade gjorts
innan dessa ändringar trädde i kraft skall i viss omfattning tillämpas lagen i
dess äldre lydelse. Lagens nuvarande bestämmelser om depositioner har sålunda
aldrig blivit tillämpliga på dessa äldre ansökningar.

TiU
ansökningar som har gjorts före ikraftträdandet skall givetvis räknas också
sådana avdelade och utbrutna ansökningar som skall anses gjorda vid en tidpunkt
som Ugger före ikraftträdandet.

Punkt
3

Under
denna punkt ges den som har gjort en deposition enligt äldre bestämmelser rätt
att ersätta den med en ny deposition av samma organism. För att skilja dessa
nya depositioner från dem som görs enligt 8,a § kallas de som ersätter äldre
depositioner för ersättningsdepositioner.

Såsom
nämnts i den aUmänna motiveringen (avsnitt 5.2) saknas i den nu gällande
lagstiftningen bestämmelser om rätt att ersätta en deposition som inte längre
kan fylla sitt ändamål som en del av beskrivningen. Det har där också
framhålUts att, när en sådan möjlighet att avhjälpa brister nu införs
beträffande depositioner som görs enligt de nya bestämmelserna, motsva-

Prop. 1982/83:67 89

rande
möjlighet bör öppnas för dem som har deponerat enligt äldre bestämmelser.

Det
har emellertid bedömts lämpligt att medge att äldre depositioner ersätts i
vidare omfattning. Om Sverige tillträder Budapestöverenskommelsen, .avser
chefen för handelsdepartementet att föreslå bestämmelser i patentkungörelsen
som innebär att depositioner enligt 8 a § får göras bara enligt den
överenskommelsen. Som nämnts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.1) har de
flesta av de institutioner som f.n. är godkända av patentmyndigheten redan fått
ställning som internationella depositionsmyndigheter. Tills vidare synes det
därför tillräckligt att anvisa de internationella depositionsmyndigheterna som
deponeringsställen. Om denna reglering genomförs, blir det inte längre möjligt
att göra depositioner enligt patentverkets nu gällande avtal med olika
institutioner. Det kan då vara lämpligt att depositioner som gmndas på dessa
avtal kan föras över i Budapestsystemet.

Mot
bakgrand av vad nu har sagts föreskrivs i förevarande punkt att en deposition
som har gjorts enligt äldre bestämmelser får ersättas med en ny deposition av
en kultur av samma organism i den ordning som regeringen föreskriver. Äldre
depositioner får sålunda ersättas utan att det har uppkommit någon brist
beträffande dem. Ersättningsdepositionen anses vara gjord samma dag som den
äldre depositionen gjordes. Ersättningsdepositionen skall i övrigt anses som
en deposition som har gjorts enligt 8a§.

Om
denna övergångsbestämmelse genomförs, avser chefen för handelsdepartementet
vidare att föreslå att det i patentkungörelsen föreskrivs att en
ersättningsdeposition skall göras i form av en deposition enligt Budapestöverenskommelsen.
Genom att göra en ersättningsdeposition kommer sålunda deponenlen över i det
nya systemet. Som nyss nämnts skall en ersättningsdeposition också i övrigt
anses som en deposition som har gjorts enligt 8 a§. Detta innebär bl.a. att
ersättningsdepositionen i sin tur kan ersättas av en ny deposition enligt 8 a §
andra stycket. Av delta följer också att 22 § sjätte stycket i dess nya lydelse
i princip blir tillämpligt på ersättningsdepositionen. Genom en uttrycklig
föreskrift blir dock bestämmelserna om sakkunnig mellanhand vid utlämnande av
prov, vilka finns i 22 § sjunde stycket, inte tillämpliga på ersättningsdepositioner.

Punkt
4

Bestämmelserna
om ogiltigförklaring av patent har ändrats såvitt gäller 52 § första stycket 2.
Såsom framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 5.4).är det oklart om 52 §
första stycket 2 i nuvarande lydelse medger att patent ogiltigförklaras på
grund av att en nödvändig deposition har upphört att existera. En ändring har
därför gjorts så att det skall vara klart att denna bestämmelse är tillämplig i
fall då en nödvändig deposition har upphört all

Prop.
1982/83:67 90

existera eller vara tillgänglig för tredje man i
erforderlig utsträckning, oavsett om bristen har uppkommit före eller efter
patentmeddelandet.

Den nya regleringen av depositioner innebär bl.a. att det
i lagen har införts krav i fråga om depositionernas kontinuerliga existens och
tillgänglighet som inte kunde anses klart framgå av äldre lag. Mot denna
bakgrund bör den ändrade lydelsen av 52 § första stycket 2 inte tillämpas på
patent som har meddelats eller meddelas enligt äldre bestämmelser. Såvitt
gäller dessa patent bör bedömningen i stället i princip göras enligt lagen i
dess äldre lydelse.Ett undantag från denna princip måste dock göras. Enligt
punkten 3 i de föreslagna övergångsbestämmelserna har den som har gjort en
deposition enUgt äldre bestämmelser rätt att i särskild ordning ersätta denna
med en ny deposition av samma organism, en ersättningsdeposition. Rättsverkan
av en sådan ersättningsdeposition regleras också i nämnda punkt. Vid bedömningen
av om ogiltighetsgrund föreligger för äldre patent måste givetvis också rätten
att göra ersättningsdeposition beaktas.

Mot bakgrund av vad som nu har anförts föreskrivs i
förevarande punkt att frågan om ogiltigförklaring av patent som har meddelats
eller meddelas enligt lagen i dess äldre lydelse skall bedömas enligt lagen i
den lydelsen och bestämmelsen under punkten 3 om ersättningsdeposition.

Punkt 5

Såsom framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 7.3)
och av vad som anförs i anslutning till 31 § har kravet på avskrift vid
fuUföljd av en internationell patentansökan slopats för de fall då sökanden är
skyldig att ge in en översättning av ansökningen. I sådana fall krävs enligt de
nya bestämmelserna bara alt sökanden betalar avgift och ger in en översättning.
Om sökanden när lagändringen träder i kraft har gjort vad som krävs för
fullföljd enligt de nya bestämmelserna och fullföljdstiden då ännu inte har
gått ut, skall enligt förevarande punkt ansökningen anses fullföljd på dagen
för ikraftträdandet. Han behöver sålunda i detta fall inte ge in någon avskrift
av ansökningen.

Punkt 6

I denna punkt har samlats de övergångsbestämmelser som rör
omläggningen av årsavgifter i patentansökningsärenden.

Enligt första stycket skall de nya bestämmelserna om
årsavgifter för patentansökningar över huvud taget inte tillämpas på
ansökningar som har gjorts före ikraftträdandet. Såvitt gäller patent som har
meddelats eUer som meddelas på grund av ansökningar gjorda före ikraftträdandet
skall de äldre bestämmelserna om årsavgift för patent tillämpas även i
fortsättningen i stället för de nya bestämmelserna. Denna senare bestämmelse
innebär att, när ett patent meddelas på grund av en äldre ansökan,
årsavgifterna för alla

Prop. 1982/83:67 91

patentår
som har börjat före patent meddelandet förfaller på en gång.

landra stycket finns en
bestämmelse som innebär att förfallodagarnä för årsavgifterna som regel kommer
att samlas månadsvis även såvitt gäller de patent för vilka äldre bestämmelser
om årsavgifter i princip gäUer. Den nya ordning som skall gälla beträffande
förfallodagarna kommer därför att tillämpas även i fråga om sådana patent.
Sådana årsavgifter som enUgt äldre bestämmelser skulle förfalla den första
dagen av patentåret för resp. patent förfaller i stället sista dagen i den
kalendermånad under vilken patentåret börjar. Förfallodagar som bestäms på
annat sätt berörs inte av förevarande bestämmelse. De skaU även i
fortsättningen beräknas enligt äldre bestämmelser. Sådana särskilda
förfallodagar kan gälla till följd av bestämmelserna i 42 § första stycket
andra meningen eller 42 § andra stycket i den lydelse dessa lagrum f.n. har.

Som en del av det nya
systemet med årsavgifter har rätten alt begära s.k. löpdagsförskjutning (14 §)
begränsats. Yrkande om löpdagsförskjutning får enligt de nya bestämmelserna
inte framställas senare än två år från det ansökningen gjordes. Ansökningar som
har gjorts före ikraftträdandet berörs dock inte av det nya avgiftssystemet.
Såvitt gäller sådana ansökningar föreskrivs därför i tredje stycket att yrkande
om löpdagsförskjutning får framställas till dess två år har förflutit från
ikraftträdandet.

10.2
Förslaget till lag om ändring i lagen om patentbesvärsrätten

1§

I
denna paragraf anges patentbesvärsrättens kompetensområde. Rätten tar sålunda
upp besvär mot beslut av patentmyndigheten enligt vad som föreskrivs i
patentiagen, mönsterskyddslagen, varamärkeslagen, namnlagen och lagen med vissa
bestämmelser på tryckfrihetens område.

Genomförs
de ändringar som har förordats i det föregående, måste åtskilliga ändringar
göras i patentkungörelsen. Bl.a. torde där få tas in bestämmelser om utfärdande
av bevis från patentmyndigheten om att tredje man har rätt att få ut prov från
deponerad mikroorganism samt bestämmelser om besvär mot beslut att vägra
utfärda sådant bevis. Till följd härav har uppräkningen i förevarande paragraf
kompletterats med uppgiften att rätten tar upp besvär också enligt bestämmelser
som utfärdas med stöd av patentlagen.

Prop. 1982/83:67 92

11 Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag om ändring i patentlagen (1967:837),

2. lag om ändring i lagen (1977:729) om
patentbesvärsrätten.

12 Beslut

Regeringen
beslutar i enUghet med föredragandens hemställan.

Prop.
1982/83:67 93

Bilaga 1

Kommitténs sammanfattning av betänkandet

Föreliggande betänkande, som är kommitténs tredje och
sista betänkande, rör väsentligen sådana ändringar i svensk patentlagstiftning
som föranleds av ett svenskt tillträde till 1977 års Budapestöverenskommelse om
internationellt erkännande av deposition av mikroorganismer i samband med
patentärenden. Betänkandet innehåller också förslag till vissa lagändringar
till följd av ändringar som har vidtagits i tillämpningsföreskrifterna till
samarbetskonventionen och den europeiska patentkonventionen.

En
patentansökan skall innehålla en tydlig beskrivning av den uppfinning som söks
skyddad. I fall då en mikroorganism kommer till användning vid utövande av
uppfinningen, kan det ibland vara nödvändigt att sökanden deponerar organismen
för att åstadkomma en tillräckligt tydlig beskrivning. Sådant krav på
deposition gäller enligt svensk rätt och enUgt lagstiftningen i åtskilliga
andra länder. Genom Budapestöverenskommelsen bildas en union för
internationellt erkännande av deposition av mikroorganismer. Enligt
överenskommelsen skall vissa institutioner som tar emot och förvarar
mikroorganismer utses tiU internationella depositionsmyndigheler. Deposition
av mikroorganism som har skett vid internationell depositionsmyndighet i
enlighet med överenskommelsens bestämmelser skall erkännas som en i laga ordning
gjord deposition i varje fördragsslutande stat som tillåter eller kräver
deposition av mikroorganism i samband med patentärenden. Deponerad
mikroorganism skall förvaras under minst fem år från det att senasie begäran om
atl få tillgång till prov av organismen gjordes, dock under minst 30 år från
dagen för depositionen. Överenskommelsen innehåller också vissa bestämmelser om
rätt för tredje man alt få tillgång lill deponerad organism genom att få prov
från den. Denna rätt regleras i princip i nationell lag. Om en deponerad kultur
upphör att vara livsduglig eller om av annan anledning prov inte kan
tillhandahållas från den, får ny deposition göras i viss ordning.

Enligt
patentlagen gäller i fråga om patentansökningar på det mikrobiologiska området
atl den skriftliga beskrivningen av uppfinningen måste kompletteras med en
deposition av den mikroorganism som skall användas vid utövande av
uppfinningen, om denna organism inte är allmänt tillgänglig. I detta avseende
föreslår kommittén att deposition skall vara nödvändig endast om organismen
varken är allmänt tillgänglig eller kan beskrivas tillräckligt tydligt i
ansökningshandlingarna. Motsvarande ändring har genomförts i
tillämpningsföreskrifterna till den europeiska palenlkonventionen.

Kommittén föreslår att deposition i fortsättningen skall
kunna ske antingen hos institution som är internationell deposilionsmyndighel
enligt Budapeslöverenskommelsen eller hos institution som patenlmyndighelen

Prop.
1982/83:67 94

har godkänt. Kommillén har ansett att det t., v. finns
behov av att kunna godkänna depositionsställen vid sidan av Budapeslsystemet.

Budapestöverenskommelsen innehåller, som nyss har nämnts,
föreskrifter om minsta förvaringstid och om rätt alt göra ny deposition när den
tidigare depositionen har upphört atl existera eller när det brister i dess
tillgänglighet. Med utgångspunkt häri har kommittén tagit upp frågor om hur
länge en deposition skall bibehållas och om vad som bör krävas i fråga om en
depositions tillgänglighet för tredje man.

Kommittén föreslår att deposition alltid skall göras för
den minimitid som gäller enligt Budapestöverenskommelsen. Sökanden resp.
patenthavaren föreslås inte vara skyldig att aktivt se till atl depositionen
faktiskt bibehålls under hela denna tid. Om depositionen faUer bort, kan detta
emellertid få betydelse vid prövningen av patentansökningen och för frågan om
etl patents giltighet. För att en palenlansökan som omfattar en nödvändig
deposition skall kunna bifallas måste sålunda, enligt kommitténs förslag,
depositionen i princip ha funnits kontinuerligt från den dag ansökningen
gjordes och till dess ansökningen slutligt prövas. Om patent meddelas, måste
depositionen i princip hållas kontinuerligt deponerad så länge patentet skall
bestå.

För att depositionen skall kunna fylla sitt ändamål som en
del av beskrivningen räcker det, enligt kommitténs mening, inte alt
depositionen enbart existerar. Den måste också vara tillgänglig så att tredje
man, som är berättigad atl få prov, faktiskt kan få ut prov. Kommittén anser att
kravet på tillgänglighet bör innebära att prov alllid skall kunna levereras
till Sverige.

När det gäller sådan brist i beskrivningens tydlighet som
har uppstått genom att en deposition inte har vidmakthållits eller inte är
tillgänglig i erforderlig omfattning anser kommittén att bristen i princip bör
kunna leda till ogiltigförklaring av patentet.

Om en deponerad organism upphör atl vara livsduglig eller
om prov av annan anledning inte kan levereras från organismen, kan delta enligt
kommitténs förslag innebära hinder för att meddela patent eller grund för atl
förklara patentet ogiltigt. Kommittén föreslår emellertid också, enUgt förebild
från Budapestöverenskommelsen, alt deponenlen ges möjlighet att avhjälpa sådana
brister. Detta kan ske genom ny deposition inom viss frist.

Handlingsoffentligheten i patentärenden regleras i 22 §
patentlagen. Handlingar i sådant ärende skall hållas tillgängliga för envar
från och med den dag då patenlansökningen ulläggs. När 18 månader har förflutit
från ansökningsdagen eller, om prioritet yrkas, prioritetsdagen, blir
handlingarna offentliga även om ansökningen inte har utlagts. Om sökanden begär
det, skall handlingarna hållas tillgängUga tidigare än vad nu har sagts. I faU
då en mikrobiologisk kultur skall deponeras utgör den deponerade kulturen en
viktig del av ansökningen. En sådan kultur bör därför i princip hållas allmänt
tillgänglig i samma utsträckning som övriga delar av ansökningen. Genom

Prop.
1982/83:67 95

1978 års lagstiftning togs därför i 22 § patentlagen in en
särskild bestämmelse om offentlighet i fråga om deponerad mikroorganism. En
kultur av mikroorganism som har deponerats skall sålunda, sedan handlingarna i
ärendet har blivit tillgängliga för envar, hållas tillgänglig för den som gör
skriftlig framställning därom och förbinder sig att iaktia vad regeringen
föreskriver till förebyggande av missbruk av sådan kultur (22 § sjätte stycket
patentlagen).

Från den
kemiska industrins sida har hävdats att de nuvarande reglerna om allmän
tillgänglighet medför risk för att tredje man missbrukar prov. Det har hävdats
alt mikrobiologiska uppfinningar ofta kräver ett både långvarigt och dyrbart
utvecklingsarbete som väsentligen materialiseras i den mikroorganism som
kommer till användning vid utövande av uppfinningen. Genom att få ut prov på
denna organism kommer tredje man i direkt besittning av det väsentliga
verktyget för att utnyttja uppfinningen. Från industrin har framhållits att
tillgång till ett prov från den deponerade organismen därför skiljer sig från
tillgång till en skriftiig beskrivning av uppfinningen. Från samma håll har
vidare anförts att det ekonomiska värdet av ett sedermera meddelat patent till
största delen går förlorat, om en konkurrent missbrukar ett prov som han har
fått på ett tidigt stadium och använder del för egen konkurrerande produktion.
Patenthavaren har ofta stora svårigheter att bevisa ett sådant missbruk. I den
europeiska patentkonventionen har därför införts bestämmelser om att, såvitt
gäller tiden intill dess patent har meddelats eller ansökningen eljest har
avgjorts, prov får lämnas ut endast till särskild sakkunnig som har utsetts av
rekvirenten, om sökanden begär delta. Som sakkunnig får anlitas antingen någon
som patentsökanden har godkänt eller någon som har godkänts av det europeiska patentverkets
president.

Kommittén föreslår i harmoniseringssyfle att i den svenska
lagstiftningen införs en motsvarande ordning. Sålunda förordas att, till dess
patentansökningen har utlagts eller avgjorts slutligt utan att ha utlagts,
prov från deposition får lämnas ut endasi tiU särskild sakkunnig, om
patentsökanden begär det. Som sakkunnig får anlitas antingen någon som är
upplagen på en förteckning som upprättas av patentmyndigheten eller någon som i
det särskUda fallet har godkänts av patentsökanden.

Prop.
1982/83:67 96

Bilaga 2

Kommitténs lagförslag

1. Förslag till

Lag om ändring i patentlagen (1967:837)

Härigenom
föreskrivs att 8, 22, 31, 33, 38, 52 och 56 §§ patentlagen (1967:837)' skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

8§

Ansökan
om patent göres skriftligen hos patentmyndigheten eller, i fall som avses i 3
kap., hos patentmyndighet i främmande stat eller hos internationell
organisation.

Ansökningen
skall innehålla beskrivning av uppfinningen, innefattande även ritningar om
sådana behövas, samt bestämd uppgift om vad som sökes skyddat genom patentet
(patentkrav). Den omständigheten att uppfinningen avser kemisk förening
medför icke alt bestämd användning måste anges i patentkravet. Beskrivningen
skaU vara så tydUg, att en fackman med ledning därav kan utöva uppfinningen.
Avser uppfinning mikrobiologiskt förfarande eller alster av sådant förfarande
och skall mikroorganism som icke är allmänt tillgänglig användas vid utövande
av uppfinningen, anses uppfinningen icke tillräckUgt tydUgl angiven, med
mindre en kultur av denna mikroorganism lämnas i förvar enligt föreskrifter
som regeringen eller, efter regeringens bestämmande, patentmyndigheten
meddelar.

Ansökningen skall innehålla beskrivning av uppfinningen, innefattande
även ritningar om sådana behövas, samt bestämd uppgift om vad som sökes skyddat
genom patentet (patentkrav). Den omständigheten att uppfinningen avser kemisk
förening medför icke att bestämd användning måste anges i patentkravet.
Beskrivningen skall vara så tydlig, att en fackman med ledning därav kan utöva
uppfinningen. Avser uppfinning mikrobiologiskt förfarande eller alster av
sådant förfarande och skall vid utövande av uppfinningen användas mikroorganism
som varken är allmänt tUlgänglig eller kan beskrivas så i ansökningshandlingarna
att en fackman med ledning därav kan utöva uppfinningen, anses uppfinningen
icke tillräckUgt tydUgt angiven, med mindre en kultur av denna mikroorganism
senast från den dag då ansökningen göres är deponerad under villkor som
regeringen föreskriver. Ansökningen skall dessutom innehålla ett sammandrag av
beskrivning och

patentkrav.
Sammandraget skall tjäna enbart som teknisk information och

må icke
tillmätas betydelse i annat avseende.

I ansökningen skall uppfinnarens namn anges. Sökes patent
av annan än

uppfinnaren, skall sökanden styrka sin rätt lill
uppfinningen. Sökanden skaU erlägga fastställd ansökningsavgift.

' Lagen omtryckt 1978:149.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

22 §

Från och med den dag då ansökningen utiägges skola
handlingarna i ärendet hållas tillgängliga för envar.

Når
aderton månader förflutit från den dag då patentansökningen gjordes, eller,
om prioritet yrkas, den dag från vilken prioriteten begäres, skola
handUngarna hållas tillgängUga för envar, även om ansökningen icke utiagts.
Har beslut fattats om avskrivning eller avslag, skola handlingarna dock
hållas tillgängliga endast om sökanden begär att ansökningen återupplages,
anför besvär eller gör framställning enligt 72 eller 73 §.

På
framstäUning av sökanden skola handlingarna hållas tillgängliga tidigare än
som följer av första och andra styckena.

När
handUngarna blir tillgängliga enligt andra eller tredje stycket, skall
kungörelse därom utfärdas.

Innehåller
handling företagshemlighet och rör den icke uppfinning vara patent sökes,
äger patenlmyndighelen, om särskilda skäl föreligga, på yrkande förordna att
handlingen icke må utlämnas. Har sådant yrkande framställts, må handlingen
icke utlämnas förrän yrkandet ogillats genom beslut som vunnit laga kraft.

Kultur
av mikroorganism som lämnas i förvar enligt 8 § andra stycket skall, sedan
handlingarna i ärendet blivit tillgängliga för envar, hållas tillgänglig för
den som gör skriftlig framställning därom och förbinder sig att iakttaga vad
regeringen föreskriver till förebyggande av missbruk av sådan kultur.

Sedan handlingarna blivU tillgängliga enligt första,
andra eller tredje stycket, har envar rätt attfå prov från kultur som är
deponerad enligt 8 § andra stycket. Den som vill få prov skall göra skriftlig
framställning därom och förbinda sig att iakttaga vad regeringen föreskriver
till förebyggande av missbruk av provet.

Till
dess patentansökningen har utlagts eller avgjorts slutligt utan att ha utlagts
gäller utan hinder av sjätte stycket att prov från deposition får lämnas endast
till särskild sakkunnig, om sökanden begär det. Regeringen föreskriver inom
vilken tid sådan begäran får göras och vem som får anlitas som sakkunnig. Den
sakkunnige skall förbinda sig att iakttaga vad regeringen föreskriver till
förebyggande av missbruk av provet.

31 §

VUl
sökanden fullfölja internationell patentansökan såvitt avser Sverige, skall
han inom tjugo månader från den intemationella ingivningsdagen eller, om
prioritet yrkas, den dag från vilken prioriteten begäres till patentmyndigheten
inge avskrift av den internationella patentansökningen och, i den omfattning
rege-

Vill
sökanden fullfölja internationell patentansökan såvitt avser Sverige, skall
han inom tjugo månader från den internationella ingivningsdagen eller, om
prioritet yrkas, den dag från vilken prioriteten begäres till patentmyndigheten
inge översättning till svenska av den internationella patentansökningen i den
omfatt-

7 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 67

Prop.
1982/83:67 98

Nuvarande lydelse . Föreslagen lydelse

ringen förordnar, översättning av ning
regeringen förordnar samt denna till svenska samt erlägga fast- erlägga
fastställd avgift, ställd avgift.

Har internationell nyhetsgransk- Har internationell nyhetsgransk-

ningsmyndighet beslutat att interna- ningsmyndighet
beslutat att internationell nyhetsgranskningsrapport ej tionell
nyhetsgranskningsrapport ej skall upprättas, skall sökanden full- skall
upprättas, skall sökanden fullgöra vad i första stycket sägs inom göra vad i
första stycket sägs inom två månader från det myndigheten frist som regeringen
föreskriver, avsände underrättelse till honom om beslutet

Har sökanden begärt att den internationella ansökningen
skall underkastas internationell förberedande patenterbarhetsprövning och har
han inom nitton månader från den i första stycket angivna dagen i
överensstämmelse med konventionen om patentsamarbete och
tillämpningsföreskrifterna till denna avgivit förklaring att han avser att
använda resultatet av denna prövning vid ansökan om patent för Sverige, skall
han fullgöra vad i första stycket sägs inom tjugofem månader från nämnda dag.

FuUgör sökanden ej vad som åligger honom enligt första,
andra eller tredje stycket, skall ansökningen anses återkallad såvitt avser
Sverige.

33 § Har intemationeU patentansökan fullföljts enligt 31
§, gäller i fråga om ansökningen och dess handläggning 2 kap., om ej annat sägs
i denna paragraf eller 34-37 §§. Ansökningen må endast på framställning av
sökanden upptagas till prövning före utgången av frist som gäller enligt 31 §.

Skyldighet enligt 12 § att ha ett här bosatt ombud
inträder först då ansökningen må upptagas till prövning.

Bestämmelserna i 22 § andra och Bestämmelserna i 22 § andra och

tredje styckena bli tillämpliga så tredje styckena bli
tillämpliga redan

snart sökanden fullgjort sin skyldig- innan ansökningen fullföljts så snart

het enligt 31 § att inge översättning sökanden fullgjort sin skyldighet

av ansökningen. enligt 31 § att inge översättning
av

ansökningen eller, om ansökningen

är
avfattad på svenska, så snart

sökanden
ingivu avskrift av den till

patentmyndigheten.

I fråga om
internationell patentansökan skall vid tUlämpning av 48,56 och

60 §§ vad
där sägs om att handlingarna i ansökningsärendet blivit tillgängliga

enligt 22
§ i stället avse att handlingarna blivit tillgängliga enligt 22 § med

iakttagande av tredje stycket.

Uppfyller patentansökningen de krav rörande form och
innehåll som föreskrivas i konventionen om patentsamarbete och
tillämpningsföreskrifterna till denna, skall den godtagas i dessa avseenden.

38 § Har mottagande myndighet vägrat att fastställa
internationell ingivningsdag för internationell patentansökan eller förklarat,
att ansökningen skall anses återkallad eiler att yrkande om att ansökningen
skall omfatta Sverige skall anses återkaUat, skall patentmyndigheten på begäran
av sökanden

Prop.
1982/83:67 99

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

pröva om detta~beslut var riktigt. Detsamma skall gälla i
fråga om beslut av internationeUa byrån att ansökningen skall anses återkallad.

Begäran om prövning enligt första Begäran om prövning enligt första

stycket skall framställas till interna- stycket skall
framställas till internationella byrån inom rvåmånarfer/rån tionella byrån
inom frist som rege-det underrättelse om den mottagande ringen föreskriver.
Sökanden skall myndighetens eller internationella inom samma tid till
patentmyndighe-byråns beslul avsändes till sökanden. ten inge översättning av
ansökning-Sökanden skall inom samma tid till en i den omfattning regeringen
patentmyndigheten inge översätt- förordnar samt erlägga fastställd ning av
ansökningen i den omfatt- ansökriingsavgift. ning regeringen förordnar samt
erlägga fastställd ansökningsavgift.

Finner patentmyndigheten att den mottagande myndighetens
eller internationella byråns beslut ej var riktigt, skall patentmyndigheten
handlägga ansökningen enligt 2 kap. Har internationell ingivningsdag ej
fastställts av mottagande myndighet, skall ansökningen anses gjord den dag som
patentmyndigheten finner borde ha faststäUts såsom internationell ingivningsdag.
Uppfyller ansökningen de krav rörande form och innehåll som föreskrivas i
konventionen om patentsamarbete och tillämpningsföreskrifterna till denna,
skall den godtagas i dessa avseenden.

Bestämmelsen i 2 § andra stycket andra punkten äger
tillämpning på ansökan som upptagits till handläggning enligt tredje stycket,
om ansökningen blir allmänt tillgängUg enligt 22 §.

52 §

På talan därom skall rätten förkla- På
talan därom skall rätten förkla

ra patent ogUtigt, om det ra patent ogiltigt, om det

1) meddelats oaktat villkoren i 1 1) meddelats oaktat villkoren i 1 och 2 §§ icke äro
uppfyllda, och 2 §§ icke äro uppfyllda,

2)
meddelats
oaktat uppfinningen 2) avser uppfinning som icke är så
icke är så tydligt angiven alt en tydligt angiven att en fackman med fackman med ledning därav kan ledning därav kan utöva den, utöva
den,

3) omfattar något som ej fram- 3) omfattar något som ej framgick av ansökningen
när den gjor- gick av ansökningen när den gjordes,
eUer des, eller

4) meddelats oaktat patentskyd- 4) meddelats oaktat patentskyddets omfattning
utvidgats efter det dets omfattning utvidgats efter det
ansökningen godkänts för utlägg- ansökningen
godkänts för utläggning, ning.

Patent må ej förklaras ogiltigt på den grund att den som
erhållit patentet varit berättigad till blott viss andel däri.

Utom i fall som avses i fjärde stycket må talan föras av
envar som lider förfång av patentet och, om det finnes påkallat ur allmän
synpunkt, av myndighet som regeringen bestämmer.

Talan, som gmndas på att patent meddelats annan än den som
är berättigad till patentet enligt 1 §, må föras endast av den som påstår sig
berättigad till patentet. Talan skall väckas inom ett år efter erhållen
kännedom om patentets meddelande och de övriga omständigheter på -vilka

Prop.
1982/83:67 100

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

talan grundas. Var patenthavaren i god tro när patentet
meddelades eller när det övergick på honom, må talan ej väckas senare än tre år
efter patentets meddelande.

56 §

Åberopar patentsökande ansök- Åberopar
patentsökande ansök-

ningen gentemot annan innan hand- ningen gentemot annan
innan hand-

Ungarna i ansökningsärendet blivit Ungarna i ansökningsärendet blivit

tUlgängliga enUgt 22 §, är han skyl- tillgängliga enUgt 22 §, är han skyl

dig att på begäran lämna sitt sam- dig att på begäran lämna sitt sam

tycke till att denne får taga del av tycke till att denne får taga del av

handUngarna. handlingarna. Omfattar patentansö-

kan sådan
deposition av kultur av mikroorganism som avses i 8 § andra stycket, skall
samtycket inbegripa också rätt att få prov från kulturen. Bestämmelserna i 22 §
sjätte stycket andra punkten och sjunde stycket äga tillämpning ifall då någon
vill få prov med stöd av sådant samtycke. Den som genom direkt hänvändelse tiU
annan, i annons eller genom påskrift på vara eller dess förpackning eller på
annat sätt anger att patent sökts eUer meddelats utan att samtidigt lämna
upplysning om ansökningens eller patentets nummer, är skyldig att på begäran
utan dröjsmål lämna sådan upplysning. Anges icke uttryckligen att patent sökts
eller meddelats men är vad som förekommer ägnat att framkalla uppfattningen att
så är fallet, skall på begäran utan dröjsmål lämnas upplysning huruvida patent
sökts eller meddelats.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1.
Denna lag
träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2.
I fråga om
patentansökan som har gjorts före ikraftträdandet tillämpas 8, 22 och 56 §§ i
sin äldre lydelse.

3.
Har sökanden
beträffande internationell patentansökan vid ikraftträdandet fullgjort sin
skyldighet enUgt 31 § att inge översättning av ansökningen och erlägga avgift
och har fristen för fullföljd inte gått ut, skall ansökningen anses fullföljd
vid ikraftträdandet.

4.
Fråga om
ogilligförklaring av patent, som har meddelats eller meddelas enligt lagen i
dess äldre lydelse, skall bedömas enUgt lagen i den lydelsen.

2.
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten

Härigenom föreskrivs
att 1 § lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

li
Patentbesvärsrätten upptager som förvaltningsdomstol besvär mot beslut av
patent- och registreringsverket enligt vad som föreskrives i patentlagen
(1967:837), mönster-skyddslagen (1970:485), varumärkeslagen (1960:644),
namnlagen (1963:521) och lagen (1977:1016) med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens
område.

Patentbesvärsrätten
har sitt kansli i

Föreslagen
lydelse

)

Patentbesvärsrätten
upptager som förvaltningsdomstol besvär mot beslut av patent- och
registreringsverket enligt vad som föreskrives i patentiagen (1967:837),
patentkungörelsen (1967:838), mönsterskyddslagen (1970:485), varumärkeslagen
(1960:644), namnlagen (1963:521) och lagen (1977:1016) med vissa bestämmelser
på tryckfrihetsförordningens område, patent- och registreringsverket.

Denna
lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Prop. 1982/83:67 103

Bilaga 3

Budapestöverenskommelsen om internationellt erkännande av
deposition av mikroorganismer i samband med patentärenden

Art 1

Art.
2

CHAPTER
I CHAPITRE I

KAPITEL
I

Art 3

Art 4

Art 5

Art 6

Art 7

Art 8

Art 9

CHAPTER II CHAPITRE II

KAPITEL II

Art
10

Art
11

Art
12

CHAPTER
III CHAPITRE III

KAPITEL
III

Art
13

Art
14

CHAPTER IV CHAPITRE IV

KAPITEL IV

Art
15

Art
16

Art
17

Art.
18

Art 19

INTRODUCTORY PROVISIONS Establishment of a Union
Definitions

SUBSTANTIVE PROVISIONS

Recognition
and Effect of the Deposit of

Microorganisms

New
Deposit

Export
and Import Restriclions

Status
of International Depositary Authority

Acquisition of the Status of International Depositary
Authority

Termination and Limitation of the Status of International
Depositary Authority Intergovernmenlal Industrial Property Organizations

ADMINISTRATIVE PROVISIONS

Assembly

International Bureau

Regulalions

REVISION AND AMENDMENT

Revision of the Treaty

Amendment of Cerlain Provisions of the

Treaty

FINAL PROVISIONS Becoming Party to the Treaty Entry Into
Force of the Treaty Denunciation of the Treaty Signature and Languages of the
Treaty

Deposit of the Treaty; Transmittat of Copies; Registration
of the Treaty

Table
des matiéres

Innehållsförteckning

DISPOSITIONS
INTRODUCTIVES

Constitution d'une union Definitions

INLEDANDE
BESTÄMMELSER Upprättande av en union Definitioner

DISPOSITIONS
DE FOND

Reconnaissance
el effets du dépöt des micro-

organismes

Nouveau
dépöt

Restriclions
å Vexportation el ä f importalion

Statut
d'autorité de dépöt intemationale

Acquisition du statut d'autorité de dépöt Internationale

Cessation
et limitation du statut d'autorité de dépöt Internationale

Organisations
intergouvernemenlales de pro-priété industrielle

MATERIELLA
BESTÄMMELSER Erkännande och verkan av deposition av mikroorganismer Ny
deposition

Export-
och importrestriktioner Ställning som intemationeU depositionsmyndighet

Förvärv
av ställning som 'intemationeU depositionsmyndighet

Upphävande
och begränsning av stäUning som 'internationell depositionsmyndighet
Mellanstatliga organisationer för IndustrieU äganderätt

DISPOSITIONS ADMINISTRATIVES

Assemblée

Bureau intemational

Réglement d'exécution

ADMINISTRATIVA
BESTÄMMELSER Församlingen Internationella byrån Tillämpningsföreskrifter

REVISION ET MODIFICATION Revision du Traité

Modification
de certaines dispositions du Traité

REVISION
OCH ÄNDRING Revision av överenskommelsen Ändring av vissa bestämmelser i
överenskommelsen

CLAUSES FINALES

Modalités pour devenir partie au Traité

Entrée en vigueur du Traité

Dénonciation du Traité

Signature
et langues du Traité

Dépöt du Traité; transmission de copies; enre-gistremetU
du Traité

Notifications

SLUTBESTÄMMELSER

TUUräde
till överenskommelsen Överenskommelsens ikraftträdande Uppsägning av
överenskommelsen Undertecknande av överenskommelsen och dennas språk

Deponering
av överenskommelsen; överlämnande av avskrifter; registrering av överenskommelsen
Meddelanden

Budapest
Treaty on the International

Recognition
of the Deposit of

Microorganisms
for the Purposes of

Patent Procedure

Traité
de Budapest sur la reconnaissance

intemationale
du dépöt des micro-organismes

aux
fins de la procedure en matiére de

brevets

INTRODUCTORY PROVISIONS

Artide 1

Establishment of a Union

The States party lo this Treaty (hereinafter

called "the Contracting States") constitute a

Union for
the intemational recognition of the

deposit of
microorganisms for the purposes of

patent procedure.

DISPOSITIONS
INTRODUCTIVES Artide premier Constitution d'une union Les Etats parties au
present Traité (ci-aprés dénommés «les Etats contractanls») sont consiilués
ä Tétat d'Union pour la reconnaissance intemationale du dépöt des
micro-organismes aux fins de la procedure en matiére de brevets.

Artide 2 Definitions

For the purposes of this Treaty and the Regulations:

(i) references lo a "patent" shall be construed
as references lo patents for inventions, inventors' certificates, utility
certificates, utility models, patents or certificates of addition, inventors'
certificates of addition, and utility certificates of addition;

(ii) "deposit of a microorganism" means,
according to the context in which these words appear, the following acts
effected in accordance with this Treaty and the Regulations: the transmittal
of a microorganism to an intemational depositary authority, which receives and
accepts it, or the storage of such a microorganism by the intemational
depositary authority, or both the said transmittal and the said storage;

(iii) "patent procedure" means any administrative
or judicial procedure relating to a patent application or a patent;

(iv) "publications for the purposes of patent
procedure" means the official publication, or the official laying open for
public inspeclion, of a patent application or a patent;

(v) "intergovernmenlal industrial property
organization" means an organization that has filed a déclaration under
Artide 9 (1);

Artide 2 Definitions

Aux fins du present Traité el du Réglement d'exécution,

i) toute reference å un « brevet » s'enlend comme une
reference aux brevets d'invention, aux cerlificats d'auleur d'invenlion, aux
cerli-ficats d'ulilité, aux modéles d'utilité, aux brevels ou cerlificats
d'addition, aux cerlificats d'auteur d'invention additionnels el aux cerlificats
d'utilité additionnels;

ii) on
entend par « dépöt d'un micro-orga-nisme », selon le contexle dans lequel ces
mois figurent, les actes suivants, accomplis conformément au present Traité et
au Réglement d'exécution: la transmission d'un micro-orga-nisme å une autorilé
de dépöt intemationale, qui le regoit el Taccepte, ou la conservation d'un tel
micro-organisme par Tautorité de dépöt intemationale, ou ä la fois ladite transmission
et ladite conservation;

iii) on entend par « procedure en matiére de brevels »
toute procedure administrative ou judiciaire relative ä une demande de brevet
ou ä un brevet;

iv) on entend par « publication aux fins de la procedure
en matiére de brevets » la publication officielle, ou la mise officielle ä la
disposition du public pour inspeclion. d'une demande de brevet ou d'un brevet;

v) on
entend par « organisation intergou-vernemenlale de propriété industrielle » une
organisation qui a présente une déclaration en vertu de rartide 9.1);

Prop. 1982/83:67

(Översättning) Budapestöverenskommelsen om internationellt
erkännande av deposition av mikroorganismer i samband med patentärenden

107

INLEDANDE BESTÄMMELSER Artikel 1 Upprättande av en union
De stater som tillträtt denna överenskommelse (i det följande benämnda
"de fördragsslutande staterna") bildar en union för internationellt
erkännande av deposition av mikroorganismer i samband med patentärenden.

Artikel 2 Definitioner I denna överenskommelse och i
tillämpningsföreskrifterna avses med:

(i) "patent" - förutom patent -
uppfinnar-certifikal, certifikai för nyttighetsmodell, nyt-tighetsmodell,
tilläggspatent, tilläggscertifi-kat, tilläggsuppfinnarcertifikat och
tilläggscer-tifikat för nyttighetsmodell;

(ii) "deposition av mikroorganism" - beroende
på det sammanhang i vilket dessa ord förekommer ~ följande åtgärder vidtagna
enligt denna överenskommelse och tillämpningsföreskrifterna: översändande av
mikroorganism till internationell depositionsmyndighet, som mottager och
godtager den, eller förvaring av sådan mikroorganism vid internationell
depositionsmyndighet, eller både sådant översändande och sådan förvaring;

(iii) "patentärende" varje förvaltningsärende
eller domstolsärende rörande patentansökan eller patent;

(iv) "publicering i samband med patentärende"
officiell publicering av palenlansökan eller patent eller officiellt förfarande
varigenom allmänheten beredes tillfälle att taga del av patentansökan eller
patent;

(v) "mellanstatlig organisation för industriell
äganderätt" organisation som har avgivit förklaring enligl artikel 9.1;

(vi) "industrial property office" means an
authority of a Contracting State or an intergovernmenlal industrial property
organizalion competent for the grant of patents;

(vii) "depositary institution" means an institution
which provides for the receipt, acceplance and storage of microorganisms and
the furnishing of samples thereof;

(viii) "intemational depositary authority" means
a depositary institution which has acquired the status of intemational
depositary authority as provided in Artide 7;

(ix)
"depositor" means the nalural person or legal enlily transmitting a
microorganism lo an intemational depositary authority, which receives and
accepts it, and any successor in lille of the said nalural person or legal
enli-

ty;

(x) "Union" means the Union referred to in
Artide 1;

(xi) "Assembly" means the Assembly referred to
in Artide 10;

(xii) "Organization" means the World
Intellectual Property Organization;

(xiii) "International Bureau" means the
International Bureau of the Organizalion and, as long as il subsists, the
United International Bureaux for the Proleclion of Intellectual Property (BIRPI);

(xiv) "Director General" means the Director
General of the Organization;

(xv) "Regulations" means the Regulations
referred lo in Artide 12.

vi) on
entend par « office de la propriété industrielle » une autorilé d'un Elal
contrac-tant ou d'une organisation intergouvernemen-tale de propriété
industrielle qui est compélen-le pour la délivrance de brevets;

vii) on
entend par « institution de dépöt » une institution qui assure la reception,
Taccep-tation et la conservation des micro-organismes el la remise
d'échantillons de ceux-ci;

viii) on
entend par «autorilé de dépöt intemationale » une institution de dépöt qui a
acquis le statut d'autorilé de dépöt intemationale conformément ä Tarticle 7;

ix) on entend par « déposanl » la personne physique ou
morale qui transmet un micro-organisme ä une autorilé de dépöt intemationale,
laquelle le regoit et racceple, et tout ayant cause de ladite personne;

x) on entend par « Union » TUnion visée ä rartide premier;

xi) on entend par « Assemblée » l'Assem-blée visée ä
rartide 10;

xii) on entend par « Organisation » TOrga-nisation
Mondiale de la Propriété Intellectuel-le;

xiii) on entend par « Bureau intemational » le Bureau
intemational de TOrganisation et, tant qu'ils existeronl, les Bureaux
internatio-naux réunis pour la proleclion de la propriété intellectuelle
(BIRPI);

xiv) on entend par « Directeur general » le Directeur
general de rOrganisation;

xv) on entend par « Réglement d'exécu-tion » le Réglement
d'exécution vise ä rartide 12.

CHAPTERI

SUBSTANTIVE
PROVISIONS

Artide 3

Recognition and Effect of the Deposu of Microorganisms (1)
(a) Contracting States which allow or require the deposit of microorganisms for
the purposes of patent procedure shall recognize, for such purposes, the
deposit of a microorganism with any intemational depositary author-

CHAPITRE PREMIER

DISPOSITIONS DE FOND

Artide 3

Reconnaissance et effets du dépöt des micro-organismes 1)
a) Les Etats contractants qui permettent ou exigent le dépöt des
micro-organismes aux fins de la procedure en matiére de brevets reconnaissent,
aux fins de cette procedure. le dépöt d'un micro-organisme effeclué auprés

Prop. 1982/83:67 109

(vi) "myndighet för industriell äganderätt"
sådan myndighet i fördragsslutande stal eller inom mellanstatlig organisation för
industriell äganderätt som är behörig att meddela patent;

(vii) "deposilionsinstitulion" institution som
åtager sig atl mottaga, godtaga och förvara mikroorganismer samt atl tillhandahålla
prov på sådan organism;

(viii) "internationell depositionsmyndighet"
depositionsinstitution som har erhållit ställning som internationell
depositionsmyndighet enligl artikel 7;

(ix) "deponent" fysisk eller juridisk person som
översänder mikroorganism till internationell depositionsmyndighet, vilken
mottager och godtager den, samt denna fysiska eller juridiska persons
rättsinnehavare;

(x) "union" den union som avses i artikel 1;

(xi) "församling" den församUng som avses i
artikel 10;

(xii) "organisation" Världsorganisationen för
den intellektuella äganderätten;

(xiii) "internationella byrån" organisationens
internationella byrå och, så länge de består. De förenade internationella
byråerna för skydd för den intellektuella äganderätten (BIRPI);

(xiv) "generaldirektören" organisationens
generaldirektör;

(xv) "tillämpningsföreskrifter" de tillämpningsföreskrifter
som avses i artikel 12.

KAPITEL I MATERIELLA BESTÄMMELSER

Artikel 3

Erkännande och verkan av deposition av mikroorganismer 1.
a) Fördragsslutande stat som tillåter eller kräver deposition av mikroorganism
i samband med patentärende skall för sådant ändamål erkänna deposition av
mikroorganism hos internationell depositionsmyndighet. Sådant

ity. Such recognition shall include the recognition of
the facl and date of the deposit as indicated by the intemational depositary authority
as well as the recognition of the facl that what is fumished as a sample is a
sample of the deposited microorganism.

(b) Any Contracting State may require a copy of the
receipt of the deposit referred to in subparagraph (a), issued by the
intemational depositary authority.

(2) As far as malters regulated in this Treaty and the
Regulations are concerned, no Contracting State may require compliance with
requirements different from or additional lo those which are provided in this
Treaty and the Regulations.

Artide 4 New Depostt (1) (a) Where the intemational
depositary authority cannot furnish samples of the deposited microorganism for
any reason, in particular,

(i) where such microorganism is no longer

viable, or
(ii) where the furnishing of samples would require that they be sent abroad and
the sending or the receipt of the samples abroad is prevented by export or
import restriclions, that authority shall, promptly after having noted its
inabilily to furnish samples, notify the depositor of such inabilily,
indicating the cause thereof, and the depositor, subject to paragraph (2) and
as provided in this paragraph, shall have the right lo make a new deposit of
the microorganism which was originally deposited.

(b) The new deposit shall be made with the intemational
depositary authority with which the original deposit was made, provided that:

(i) it shall be made with another intemational depositary
authority where the institution with which the original deposit was made has
ceased to have the status of intemational

d'une autorité de dépöt intemationale. Celle
reconnaissance comprend la reconnaissance du fait el de la date du dépöt tels
que les indique Tautorilé de dépöt intemationale, ainsi que la reconnaissance
du fait que ce qui est remis en tant qu'échanlillon est un échan-lillon du
micro-organisme déposé.

b) Tout Etat contractant peut exiger une copie de
récépissé du dépöt vise au sous-alinéa a), délivré par Tautorité de dépöt
intemationale.

2) En ce qui concerne les matiéres régies par le present
Traité el le Réglement d'exécu-tion, aucun Elal contractant ne peut exiger
qu'il soit satisfait a des exigences différentes de celles qui sont prévues
dans le present Traité el dans le Réglement d'exécution ou ä des exigences
supplémenlaires.

Artide 4 Nouveau dépöt \) a) Lorsque, pour quelque raison
que ce soit, Pautorité de dépöt intemationale ne peut pas remeltre
d'échanlillons du micro-organisme déposé, en particulier

i) lorsque le micro-organisme n"est plus

viable, ou ii) lorsque la remise d'échantillons
nécessi-lerait leur envoi å Tétranger et que des restriclions ä rexportation ou
ä Timpor-' talion empéchent Tenvoi ou la reception des échanlillons å
Tétranger,

celle autorilé notifie au déposanl qu'elle est dans
rimpossibilité de remeltre des échanlillons, ä bref délai apres avoir constaté
cette impossibililé, et lui en indique la raison; sous réserve de Talinéa 2) et
conformément aux dispositions du present alinéa, le déposanl a le droit
d'effectuer un nouveau dépöt du micro-organisme qui faisait Tobjet du dépöt
initial.

b) Le nouveau dépöt est effeclué auprés de rautorité de
dépöt intemationale auprés de laquelle a été effeclué le dépöt initial: toutefois,

i) il est effeclué auprés d'une autre autorité de dépöt
intemationale si rinstilution auprés de laquelle a été effeclué le dépöt
initial a cessé d'avoir le statut d'autorilé de dépöt internatio-

Prop.
1982/83:67 111

erkännande skall omfatta erkännande av atl deposition har
ägt rum och av dagen för depositionen i enlighet med vad som anges av den
internationella depositionsmyndigheten samt erkännande av alt det som
tillhandahålles som prov är prov på den deponerade mikroorganismen.

b) Fördragsslulande stat får kräva avskrift av sådant
kvitto på deposition som avses under a och som utställes av den internationella
depositionsmyndigheten.

2. Såvitt gäller frågor som regleras i denna
överenskommelse och i tillämpningsföreskrifterna får fördragsslutande stat
icke uppställa krav som skiljer sig från eller går utöver de krav som
föreskrives i denna överenskommelse och tillämpningsföreskrifterna.

Artikel 4 Ny deposition

1. a) Kan internationell depositionsmyndighet av någon
anledning ej tillhandahålla prov på deponerad mikroorganism, särskill

(i) om denna mikroorganism ej längre är livsduglig eller

(ii) om tillhandahållande av prov skulle kräva att provet
sändes utomlands och export- eller importrestriktioner förhindrar att provet
sändes utomlands,

skall denna myndighet omgående efter atl ha funnit all den
icke är i slånd all tillhandahålla prov underrätta deponenlen härom och därvid
ange orsaken lill detta; om ej annat följer av vad som sägs under 2, skall i
sådant fall deponenlen ha räll att i enlighet med vad som föreskrives under b-e
göra ny deposition av den mikroorganism som ursprungligen deponerades.

b) Den nya depositionen skall göras hos den
internationella deposilionsmyndighel hos vilken den ursprungliga depositionen
gjordes; dock gäller alt

(i) den skall göras hos annan internationell depositionsmyndighet,
om den institution hos vilken den ursprungliga depositionen gjordes

depositary
authority, either entirely or in respect of the kind of microorganism to which
the deposited microorganism belongs, or where the intemational depositary
authority with which the original deposit was made dis-continues, temporarily
or definitively, the performance of its functions in respect of deposited
microorganisms:

(ii) it may be made with another intemational depositary
authority in the case referred to in subparagraph (n) (ii).

(c) Any
new deposit shall be accompanied

by a statement signed by the depositor alleging

that the newly deposited microorganism is the

same as that originally deposited. If the

allegation of the depositor is contesled, the

burden of proof shall be governed by the

applicable law.

(d) Subject to subparagraphs (a) to (c) and

(e). the new deposit shall be Ireated as if it had

been made on the date on which the original

deposit was made where all the preceding

statements concerning the viabilily of the

originally deposited microorganism indicated

that the microorganism was viable and where

the new deposit was made within three months

after the date on which the depositor received

the notification referred to in subparagraph

(a).

(e) Where subparagraph (b) (i) applies and

the depositor does nol receive the notification

referred to in subparagraph (a) within six

months after the date on which the termina

tion, limitation or disconlinuance referred to

in subparagraph (b) (i) was published by the

International Bureau, the three-month time

limit referred to in subparagraph (d) shall be

counled from the date of the said publica

tion.

(2) The right referred to in paragraph (1) (a) shall not
exist where the deposited microorganism has been transferred to another
intemational depositary authority as long as that authority is in a position to
furnish samples of such microorganism.

nale, soit lotalement soit ä Tégard du type de
micro-organisme auquel le micro-organisme déposé appartienl, ou si Tautorité de
dépöt intemationale auprés de laquelle a été effectue le dépöt initial cesse,
temporairement ou définilivemenl, d'exercer ses fonctions ä regard de
micro-organismes déposés;

ii) il peut étre effeclué auprés d"une autre autorilé
de dépöt intemationale dans le cas vise au sous-alinéa a) ii).

c) Tout
nouveau dépöt est accompagné

d'une déclaration signée du déposanl, aux

termes de laquelle celui-ci affirme que le

micro-organisme qui fait Tobjet du nouveau

dépöt est le méme que celui qui faisait lobjet

du dépöt initial. Si Taffirmation du déposanl

est conlestée, le fardeau de la preuve est regi

par le droit applicable.

d) Sous
réserve des sous-alinéas a) ä c) et e).

le nouveau dépöt est traité comme s'il avait été

effeclué ä la date ä laquelle a été effeclué le

dépöt initial si toutes les dédarations anté-

rieures sur la viabilité du micro-organisme qui

faisait Tobjet du dépöt initial ont indiqué que

le micro-organisme étail viable et si le nouveau

dépöt a été effeclué dans un délai de trois mois

å compter de la date ä laquelle le déposant a

requ la notification visée au sous-alinéa a).

e) Lorsque le sous-alinéa b) i) s'applique et

que le déposant ne regoit pas la notification

visée au sous-alinéa a) dans un délai de six mois

ä compter de la date ä laquelle la cessation. la

limitation ou Tarrét de Texercice des fonctions,

vises au sous-alinéa b) i), a été publié par le

Bureau intemational. le délai de trois mois vise

au sous-alinéa d) est calculé ä partir de la date

de cette publication.

2) Le droit vise ä Falinéa 1) a) n"existe pas lorsque
le micro-organisme déposé å été transféré ä une autre autorité de dépöt
intemationale aussi longtemps que cette autorité est en mesure de remettre des
échanlillons de ce micro-organisme.

Prop. 1982/83:67 113

• har upphört att ha ställning som internationell
depositionsmyndighet, antingen helt eUer i fråga om det slag av mikroorganismer
som den deponerade mikroorganismen tillhör, eller om den internationeUa
depositionsmyndighet hos vilken den ursprungliga depositionen gjordes upphör,
tillfälligt eller slutligt, att fullgöra sina åligganden i fråga om deponerade
mikroorganismer;

(ii) den får göras hos annan internationell
depositionsmyndighet i fall som avses under a. ii.

c) Ny deposition skall åtföljas av förklaring

undertecknad av deponenlen i vilken han

försäkrar alt mikroorganismen i den nya depo

sitionen är densamma som den mikroorganism

som ursprungligen deponerades. Om depo

nenlens försäkran bestrides, regleras bevisbör

dan av tillämpUg lag.

d) Om ej annat följer av vad som sägs under

a-c och e, skall den nya depositionen behand

las som om den hade gjorts den dag då den

ursprungliga depositionen gjordes, under för

utsättning att alla tidigare utfärdade utiåtan-

den rörande den ursprungligen deponerade

mikroorganismens livsduglighet gav vid han

den att denna mikroorganism var livsdugUg

och att den nya depositionen gjordes inom tre

månader från den dag då deponenlen mottog

underrättelse som avses under a.

e) Är bestämmelsen under b.i tillämplig

och mottager deponenlen icke underrättelse

som avses under a inom sex månader från den

dag då internationella byrån pubUcerade upp

gift om sådant upphörande, sådan begränsning

eller sådant avbrott som avses under b.i, skall

den tremånadersfrisl som anges under d

räknas från dagen för denna publicering.

2. Rätt som avses under 1. a föreligger ej, om den
deponerade mikroorganismen har överförts lill annan internationell deposilionsmyndighel,
så länge denna myndighet är i stånd all tillhandahålla prov på mikroorganismen.

8 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 67

Artide 5 Export and Import Restriclions Each Contracting
State recognizes that it is highly desirable that, if and to the extent to
which the export from or import into ils territory of cerlain kinds of
microorganisms is restricled, such reslriction should apply to microorganisms
deposited, or deslined for deposit, under this Treaty only where the
reslriction is necessary in view of national security or the dangers for health
or the environment.

Artide 6 Status of International Depositary Authority

(1) In order to qualify for the status
of intemational depositary authority, any depositary institution must be
located on the territory of a Contracting State and must benefil from
assurances fumished by that State to the effect that the said institution
complies and will continue to comply with the requirements specified in
paragraph (2). The said assurances may be fumished also by an intergovernmenlal
industrial property organization; in that case, the depositary institution must
be located on the territory of a State member of the said organizalion.

(2) The depositary institution must, in
its capacity of intemational depositary authority:

(i) have a continuous exislence;

(ii) have the necessary staff and facilities, as
prescribed in the Regulations, to perform its scientific and administrative
tasks under this Treaty;

(iii) be impartial and objeclive;

(iv) be available, for the purposes of deposit, to any
depositor under the same conditions;

(v) accept for deposit any or cerlain kinds of
microorganisms, examine their viabilily and store them, as prescribed in the
Regulations;

Artide 5 Restriclions å Vexportation et å V importalion
Chaque Elal contractant reconnait qu'il est hautemenl souhaitable que, si et
dans la mesure oii est restreinle Texportation ä partir de son territoire ou
Timportation sur son territoire de certains types de micro-organismes, une
telle reslriction ne s'applique aux micro-organismes qui sont déposés ou deslinés
å étre déposés en vertu du present Traité que lorsque la reslriction est
nécessaire en considé-ration de la sécurité nationale ou des risques pour la
santé ou Tenvironnement.

Artide 6 Statut d'autorilé de dépöt Internationale

1)
Pour avoir
droit au statut d'autorité de dépöt intemationale, une institution de dépöt
doit étre située sur le territoire d'un Elal contractant et doit bénéficier
d'assurances fournies par cet Elal aux termes desquelles cette institution
remplil el continuera de rem-plir les conditions énumérées å Talinéa 2). Ces
assurances peuvent également élre fournies par une organisation
inlergouvernemenlale de propriété industrielle; dans ce cas, rinstilution de
dépöt doit étre située sur le territoire d'un Elal membre de cette
organisation.

2)
L'institulion
de dépöt doit, ä litre d'au-lorité de dépöt intemationale,

i) avoir une exislence permanente;

ii) posséder, conformément au Réglement d"exéculion,
le personnel el les installations nécessaires ä raccomplissemenl des täches
scientifiques et administratives qui lui incom-bent en vertu du present Traité;

iii) étre impartiale et objeclive;

iv) étre, aux fins du dépöt, å la disposition de tous les
déposanls aux mémes conditions;

v) accepter en dépöt des micro-organismes de tous les
types ou de certains d"enlre eux, examiner leur viabilité et les
conserver, conformément au Réglement d"exécution;

(vi) issue a receipt to the depositor, and any vi)
délivrer un récépissé au déposanl et

required viability statement, as prescribed in toute déclaration requise sur la
viabilité, con-

the Regulations; formément au Réglement d'exécution;

Prop.
1982/83:67 115

Artikel 5 Export- och importrestriktioner Fördragsslutande
stat erkänner det vara synneriigen önskvärt att, i den mån restriktioner
föreUgger i fråga om export från eller import till dess område av vissa slags
mikroorganismer, sådana restriktioner skall tillämpas på mikroorganismer som
deponerats eller är avsedda för deposition enligt denna överenskommelse endast
när restriktionerna är nödvändiga med hänsyn till nationell säkerhet eller
till risker för hälsa eller miljö.

Artikel 6

Ställning som intemationeU depositionsmyndighet

1.
För an kunna
utses till intemationeU depositionsmyndighet måste depositionsinstitution vara
belägen i fördragsslutande stat och omfattas av en av denna stat avgiven
försäkran med innebörd att ifrågavarande institution uppfyller och kommer att
fortsätta att uppfylla de viUkor som anges under 2. Sådan försäkran får avges
också av mellanstatUg organisation för industriell äganderäfr; i sådant fall
måste depositionsinstitutionen vara belägen i stat som är medlem av
ifrågavarande organisation.

2.
Depositionsinstitution
måste i sin egenskap av internationell deposilionsmyndighel:

(i) bedriva verksamhet kontinueriigt;

(u) i enlighet med vad som föreskrives i
tillämpningsföreskrifterna ha erforderUg personal och erforderlig utrustning
för att fullgöra sina vetenskapliga och administrativa uppgifter enligt denna
överenskommelse;

(iu) vara opartisk och objektiv;

(iv) stå till förfogande för deposition för varje deponent
på lika villkor;

(v) godtaga för deposition varje slags mikroorganism eller
vissa slags mikroorganismer, undersöka deras Uvsduglighet och förvara dem i
enlighet med vad som föreskrives i tiUämpningsföreskrifterna;

(vi) utfärda kvitto tiU deponenlen och utfärda
erforderiigt intyg rörande livsduglighet i enlighet med vad som föreskrives i
tillämpningsföreskrifterna ;

(vii) comply, in respect of the deposiied microorganisms,
with the requirement of secrecy, as prescribed in the Regulations;

(viii) furnish samples of any deposited microorganism
under the conditions and in conformity with the procedure prescribed in the
Regulations.

(3) The Regulations shall provide the measures to be
laken:

(i) where an intemational depositary authority
disconiinues, temporarily or definitively, the performance of its functions in
respect of deposited microorganisms or refuses to accept any of the kinds of
microorganisms which it should accept under the assurances fumished;

(ii) in case of the termination or limitation of the
status of intemational depositary authority of an intemational depositary
authority-

Artide 7

AcquisUion of the Status of International Depositary
Authority

(1) (a) A depositary institution shall acquire the status
of intemational depositary authority by virtue of a written communication addressed
to the Director General by the Contracting Stale on the territory of which the
depositary institution is located and including a déclaration of assurances to
the effect that the said institution complies and will continue lo comply with
the requirements specified in Artide 6 (2). The said status may be acquired
also by virtue of a written communication addressed to the Director General by
an intergovernmenlal industrial property organization and including the said
déclaration.

(b) The communication shall also conlain information on
the depositary institution as provided in the Regulations and may indicate the
date on which the status of intemational depositary authority should lake
effect.

vii) observer le secrel, å Tégard des micro-organismes
déposés, conformément au Réglement d'exéculion;

viii) remettre, dans les conditions et selon la procedure
prescrites dans le Réglement d'exé-cution, des échanlillons de tout
micro-organisme déposé.

3) Le Réglement d'exéculion prévoil les mesures ä prendre

i) lorsqu'une autorité de dépöt intemationale cesse,
temporairement ou définitivement, d'exercer ses fonctions ä Tégard de
micro-organismes déposés ou refuse d'accepter des types de micro-organismes
qu'elle devrait accepter en vertu des assurances fournies;

ii) en cas de cessation ou de limitation du statut
d'autorité de dépöt intemationale d'une autorité de dépöt intemationale.

Artide 7

Acquisition du statut d'autorité de dépöt intemationale

1) a) Une institution de dépöt acquiert le statut
d'autorité de dépöt intemationale en vertu d'une communication écrite qui est
adressée au Directeur general par TElat contractant sur le territoire duquel
est située rinstilution de dépöt et qui comprend une déclaration contenant des
assurances aux termes desquelles ladite institution remplit et continuera de
remplir les condilions énumérées ä 1'article 6.2). Ledit statut peut également
élre acquis en vertu d'une communication écrite qui est adressée au Directeur
general par une organisation intergouverne-mentale de propriété industrielle et
qui comprend ladite déclaration.

b) La communication conlient également des renseignements
sur rinstilution de dépöt, conformément au Réglement d'exécution, et peut
indiquer la date å laquelle devrait prendre effet le statut d'autorité de dépöt
intemationale.

(2) (a) If
the Director General finds that the communication indudes the required déclaration
and that all the required information has

2) a) Si le Directeur general constaté que la
communication comprend la déclaration requise et que tous les renseignements
requis

Prop.
1982/83:67 117

(vii) i fråga om deponerad mikroorganism iakttaga
sekretess i enlighet med vad som föreskrives i tillämpningsföreskrifterna;

(viii) tillhandahålla prov på deponerad mikroorganism
under de villkor och på det sätt som föreskrives i tUlämpningsföreskrifterna.

3. I tillämpningsföreskrifterna skall föreskrivas vilka
åtgärder som skall vidtagas

(i) om internationell depositionsmyndighet tillfälligt
eller slutligt upphör att fullgöra sina åligganden i fråga om deponerad
mikroorganism eller vägrar att godtaga mikroorganism av sådant slag som den
skulle godtaga enligt den försäkran som avgivils;

(ii) om internationell depositionsmyndighets ställning
som sådan myndighet upphör eller begränsas.

Artikel 7

Förvärv av ställning som intemationeU depositionsmyndighet
1. a) Depositionsinstitution erhåller ställning som internationell
deposilionsmyndighel genom skriftligt meddelande till generaldirektören från
den fördragsslutande stat där depo-sitionsinstilutionen är belägen, vUket meddelande
skall innehålla en försäkran av innebörd att ifrågavarande institution
uppfyller och kommer att fortsätta att uppfylla de villkor som anges i artikel
6.2. Sådan ställning kan erhållas också genom skriftligt meddelande till
generaldirektören från mellanstatlig organisation för industriell äganderätt
vilket meddelande innehåller sådan förklaring.

b) Meddelandet skall också innehålla upplysningar om
depositionsinslitutionen i enlighet med vad som föreskrives i tillämpningsföreskrifterna;
i meddelandet får också anges den dag från vilken institutionen skall ha
ställning som internationell depositionsmyndighet.

2. a) Finner generaldirektören att meddelandet innehåller
erforderlig försäkran och att alla erforderliga upplysningar har mottagits.

been received, the communication shall be promptly
published by the International Bureau.

(b) The
status of intemational depositary authority shall be acquired as from the date
of publication of the communication or, where a date has been indicated under
paragraph (1) (b) and such date is låter than the date of publication of the
communication, as from such date.

(3) The
delails of the procedure under paragraphs (1) and (2) are provided in the
Regulations.

ont été regus, la communication est publiée å bref délai
par le Bureau intemational.

b) Le statut d'autorilé de dépöt intemationale est acquis
ä compter de la date de publication de la communication ou, lors-qu'une date a
été indiquée en vertu de Talinéa 1) b) et que cette date est poslérieure ä la
date de publication de la communication, ä compter de cette date.

3) Le
Réglement d'exécution prévoil les délails de la procedure visée aux alinéas 1)
el 2).

Artide 8

Termination and Limitation of the Status of International
Depositary Authority (1) (a) Any Contracting State or any intergovernmenlal
industrial property organization may request the Assembly to terminate, or to
limit to eertain kinds of microorganisms, any authority's status of
intemational depositary authority on the ground that the requirements specified
in Artide 6 have not been or are no longer complied with. However, such a
request may not be made by a Contracting State or intergovernmenlal industrial
property organization in respect of an intemational depositary authority for
which it has made the déclaration referred to in Artide 7 (1) (a).

(b)
Before making
the request under subparagraph (a), the Contracting State or the
intergovernmenlal industrial property organization shall, through the
inlermediary of the Director General, notify the reasons for the proposed
request to the Contracting State or the intergovernmenlal industrial property
organizalion which has made the communication referred to in Artide 7 (1) so
that that State or organization may, within six months from the date of the
said notification, lake appropriate action to obviale the need for making the
proposed request.

(c)
Where the
Assembly finds that the request is well founded, it shall decide to terminate,
or to limit to cerlain kinds of

Artide 8

Cessation et limitation du statut d'autorité de dépöt
intemationale 1) a) Tout Etat contractant ou toute organisation inlergouvernemenlale
de propriété industrielle peut requérir de PAssemblée qu'elle mette fin au
statut d'autorité de dépöt intemationale d'une autorité ou qu"elle le
limite å certains types de micro-organismes, en raison du fait que les
conditions énumérées ä Tarlicle 6 n'ont pas été remplies ou ne le sont plus.
Toutefois, une telle requéle ne peut pas élre présenlée par un Etat contractant
ou une organisation inlergouvernemenlale de propriété industrielle ä Tégard
d'une autorité de dépöt intemationale pour laquelle cet Etat ou cette
organisation a fait la déclaration visée ä 1'article 7.1) a).

b)
Avant de
presenter la requéle en vertu du sous-alinéa a), TElat contractant ou
Torga-nisation inlergouvernemenlale de propriété industrielle notifie par
rintermédiaire du Directeur general å TElat contractant ou ä Torganisation
inlergouvernemenlale de propriété industrielle qui a fait la communication
visée ä Tarticle 7.1) les molifs de la requéle envisagée, afin que ledit Etat
ou ladite organisation puisse prendre, dans un délai de six mois ä compter de
la date de ladite notification, les mesures appropriées pour que la
presentation de la requéle ne soit plus nécessaire.

c)
L'Assemblée, si
elle constaté le bien-fondé de la requéle, decide de mettre fin au statut
d'autorité de dépöt intemationale de

Prop. 1982/83:67 119

skall meddelandet omgående publiceras av internationella
byrån.

b) Slällning som intemationeU depositionsmyndighet
erhålles från dagen för publiceringen av meddelandet eller, om dag har
angivits i enlighet med vad som sägs under 1. b och denna dag infaller senare
än dagen för publiceringen av meddelandet, från denna dag.

3. Närmare bestämmelser om förfarandet enligt 1 och 2 ges
i lillämpningsföreskrifter-

Artikd 8

Upphävande och begränsning av ställning som intemationeU
depositionsmyndighet 1. a) Fördragsslutande stat eller mellanstatlig
organisation för industriell äganderätt får begära att församlingen skall
upphäva myndighets ställning som internationell depositionsmyndighet eller
begränsa denna ställning tiU att avse vissa slags mikroorganismer på den grund
att de villkor som anges i artikel 6 ej har iakttagils eller ej längre
iaktlages. Sådan . begäran får emellertid icke framställas av fördragsslutande
stat eller mellanstatUg organisation för industriell äganderätt i fråga om
internationell deposilionsmyndighel för vilken den har avgivit förklaring som
avses i artikel 7. l.a.

b)
Fördragsslutande
stat eller mellanstatlig organisation för industriell äganderätt skall, innan
den framställer begäran som avses under a, genom generaldirektörens förmedling
underrätta den fördragsslutande stat eller den mellanstatliga organisation för
industriell äganderätt som har lämnat meddelande, enligt artikel 7.1 om skälen
för avsedd begäran, så att denna stat eller organisation får möjlighet att inom
sex månader från dagen, för denna underrättelse vidtaga lämpliga åtgärder för
att undanröja behovet av att framställa sådan begäran.

c)
Finner
församlingen att begäran är välgrundad, skall den besluta att upphäva ställningen
som internationell depositionsmyndig-

microorganisms, the status of intemational depositary
authority of the authority referred to in subparagraph (a). The decision of the
Assembly shall require that a majority of two-lhirds of the voies east be in
favör of the request.

(2) (a) The Contracting State or intergov

ernmenlal industrial property organizalion

having made the déclaration referred lo in

Artide 7 (1) (a) may, by a communication

addressed to the Director General, withdraw

its déclaration either entirely or in respect only

of cerlain kinds of microorganisms and in any

event shall do so when and to the extent that its

assurances are no longer applicable.

(b) Such a communication shall, from the date provided for
in the Regulations, enlail, where it relätes to the entire déclaration, the
termination of the status of intemational depositary authority or, where it
relätes only to cerlain kinds of microorganisms, a corresponding limitation of
such status.

(3) The details of the procedure under

paragraphs (1) and (2) are provided in the

Regulations.

Pautorité visée au sous-alinéa a) ou de le limiter ä
certains types de micro-organismes. La decision de TAssemblée exige qu"une
majorité des deux tiers de voies exprimés soit en faveur de la requéle.

2) a) L'Etat contractant ou Torganisation

inlergouvernemenlale de propriété industriel

le qui a fait la déclaration visée å rartide 7.1)

a) peut, par une communication adressée au

Directeur general, relirer cette déclaration

entiérement ou ä Tégard seulement de certains

types de micro-organismes el doit en tout cas le

faire lorsque et dans la mesure ou ses assuran

ces ne sont plus applicables.

b) A compter de la date prévue dans le Réglement
d'exécution, une telle communication entrainé, si elle se rapporte å la
déclaration en entier, la cessation du statut d'aulorité de dépöt
intemationale ou, si elle se rapporte seulement ä certains types de
micro-organismes, une limitation correspondante de ce slatuu

3) Le Réglement d'exécution prévoil les

délails de la procedure visée aux alinéas 1) et

2).

Artide 9

Intergovernmenlal Industrial Property Organizations (1)
(a) Any intergovernmenlal organization to which several States have entrusted
the task of granting regional patents and of which all the member States are
members of the International (Paris) Union for the Proleclion of Industrial
Property may filé with the Director General a déclaration that il accepts the
obligation of recognition provided for in Artide 3 (1) (a), the obligation
concerning the requirements referred to in Artide 3 (2) and all the effects of
the provisions of this Treaty and the Regulations applicable to intergovernmenlal
industrial property organizations. If filed before the entry into force of this
Treaty according to Artide 16 (1), the déclaration referred to in the preceding
sentence shall become effective on the date of the said entry into force. If
filed after such entrv into force.

Artide 9

Organisations intergouvernemenlales de propriété
industrielle

1) a) Toute organisation inlergouvernemenlale ä laquelle
plusieurs Etats ont confié le soin de délivrer des brevets de caractére
regional et dont tous les Etats membres sont membres de rUnion intemationale
pour la proleclion de la propriété industrielle (Union de Paris) peut-presenter
au Directeur general une déclaration aux termes de laquelle elle accepte
robligalion de reconnaissance prévue å Tarticle 3.1) a), robligalion concernant
les exigences visées å Tarticle 3.2) et tous les effets des dispositions du present
Traité et du Réglement d'exécution qui sont applicables aux organisations intergouvernemenlales
de propriété industrielle. Si elle est présenlée avant renlrée en vigueur du
present Traité conformément ä rartide 16.1), la déclaration visée ä la phrase
précédente prend effet ä la date de cette entrée en vigueur.

Prop. 1982/83:67 121

het för den myndighet som avses under a eller begränsa
denna slällning lill att avse vissa slags mikroorganismer. För beslut av
församlingen kräves atl en majorilet av två tredjedelar av de avgivna rösterna
avges för bifaU tUl denna begäran.

2. a) Fördragsslutande stat eller mellanstat

lig organisation för industriell äganderätt som

har avgivit försäkran som avses i artikel 7. 1. a

får genom meddelande till generaldirektören

återtaga sin försäkran antingen i dess helhet

eUer i fråga om endast vissa slags mikroorga

nismer och skall i vart fall göra detta i den mån

dess försäkran ej längre gäller.

b) Sådant meddelande skall från den dag som föreskrives i
tillämpningsföreskrifterna medföra, om den hänför sig till försäkran i dess
helhet, upphävande av ställningen som internationell depositionsmyndighet
eller, om den hänför sig till endast vissa slags mikroorganismer, motsvarande
begränsning av denna ställning.

3. Närmare bestämmelser om förfarandet

enligt 1 och 2 ges i tillämpningsföreskrifter

na.

Artikd 9

Mellanstatliga organisationer för industriell äganderätt

l.a) Mellanstatlig organisation, åt vilken flera stater
har uppdragit alt meddela regionala patent och vars samtliga medlemsstater är
medlemmar av internationella unionen för industriellt ränsskydd (Parisunionen),
får till generaldirektören avge skriftlig förklaring an den godtager den
förpliktelse atl erkänna deposition som föreskrives i artikel 3. I. a, den förpliktelse rörande krav
som avses i artikel 3. 2 samt varje rättsverkan av de bestämmelser i denna
överenskommelse och i tillämpningsföreskrifterna som är tillämpliga på
mellanstatlig organisation för industriell äganderätt. Avges förklaring som
avses i föregående mening innan denna överenskommelse har trätt i kraft . enUgt
artikel 16.1, gäller förklaringen från dagen för ikraftträdandet. Om förklaring
avges efter ikraftträdandet, gäller förklaringen

the said déclaration shall become effective three months
after its filing unless a låter date has been indicated in the déclaration. In
the latter case, the déclaration shall lake effect on the date thus indicated.

(b) The said organization shall have the right provided
for in Artide 3 (1) (b).

(2) Where any provision of this Treaty or of

the Regulations affecling intergovernmenlal

industrial property organizations is revised or

amended, any intergovernmental industrial

property organization may withdraw its décla

ration referred to in paragraph (1) by notifica

tion addressed to the Director General. The

withdrawal shall lake effect:

(i) where the notification has been received before the
date on which the revision or amendment enters into force, on that date;

(ii) where the notification has been received after the
date referred lo in (i), on the date indicated in the notification or, in the
absence of such indication, three months after the date on which the
notification was received.

(3)
ln addition lo
the case referred lo in paragraph (2), any intergovernmental industrial
property organization may withdraw its déclaration referred to in paragraph (1)
(a) by notification addressed to the Director General. The withdrawal shall
lake effect two years after the date on which the Director General has received
the notification. No notification of withdrawal under this paragraph shall be
receivable during a period of five years from the date on which the déclaration
look effect.

(4)
The withdrawal
referred lo in paragraph (2) or (3) by an intergovernmental industrial property
organization whose communication under Artide 7 (1) has led to the acquisition
of the status of intemational depositary authority by a depositary institution
shall entail the termination of such status one year after the date on which
the Director General has received the notification of withdrawal.

(5) Any déclaration referred to in paragraph
(1) (a), notification of withdrawal referred to in paragraph (2) or (3).
assurances

Si elle est présenlée apres celle entrée en vigueur,
ladite déclaration prend effet trois mois apres sa presentation, ä moins qu'une
date ultérieure ne soit indiquée dans la déclaration. Dans ce dernier cas, la
déclaration prend effet ä la date ainsi indiquée.

b) Ladite organisation a le droit prévu ä rartide 3.1) b).

2) En
cas de revision ou de modification de

toute disposition du present Traité ou du

Réglement d'exécution qui affecle les organi

sations intergouvernemenlales de propriété

industrielle, toute organisation inlergouverne-

mentale de propriété industrielle peut relirer

sa déclaration visée ä Talinéa 1) par notifica

tion adressée au Directeur general. Le retrait

prend effet,

i) si la
notification a été reque avant la date de Fentrée en vigueur de la revision ou
de la modification, å cette date;

ii) si la notification a été regue apres la date visée au
point i), ä la date indiquée dans la notification ou, en Tabsence d'une telle
indication, trois mois apres la date ä laquelle la notification a été regue.

3) Outre
le cas vise å Talinéa 2), toute

organisation de propriété industrielle peut

relirer sa déclaration visée ä Talinéa 1) a) par

notification adressée au Directeur general. Le

retrait prend effet deux ans apres la date ä

laquelle le Directeur general a regu la notifi

cation. Aucune notification de retrait selon le

present alinéa n'est recevable duranl une

période de cinq ans ä compter de la date ä

laquelle la déclaration a pris effet.

4)
Le retrait,
vise å Talinéa 2) ou 3), par une organisation inlergouvernemenlale de propriété
industrielle dont la communication selon Tarlicle 7.1) a abouti ä Pacquisition,
par une institution de dépöt, du statut d'autorilé de dépöt intemationale
entrainé la cessation de ce statut un an apres la date ä laquelle le Directeur
general a regu la notification de retrait.

5)
Toute
déclaration visée å Talinéa 1) a), toute notification de retrait visée ä
Falinéa 2) ou 3), toutes assurances fournies en vertu de

Prop.
1982/83:67 123

från den dag då tre månader har förflutit från det atl den
avgavs, om ej senare dag har angivits i förklaringen. I sistnämnda fall gäller
förklaringen från den dag som sålunda har angivits.

b) Nämnda organisation skall ha den rätt som föreskrives i
artikel 3.1.b.

2. Revideras eller ändras sådan bestämmelse i denna
överenskommelse eller i tillämpningsföreskrifterna som berör mellanstatlig
organisation för industriell äganderätt, får sådan organisation återtaga
förklaring som avses under 1 genom meddelande lill generaldirektören.
Återtagandet träder i kraft.

(i) om meddelandet har mottagits före den dag då reviderad
eller ändrad lydelse träder i kraft, den dagen,

(ii) om meddelandet har mottagits efter den dag som avses
under i, den dag som anges i meddelandet eller, om någon dag ej anges, tre
månader från den dag då meddelandet mottogs.

3. Förutom i fall som avses under 2 får mellanstatlig
organisation för industriell äganderätt återtaga förklaring som avses under
l.a genom meddelande lill generaldirektören. Återtagandet träder i kraft två år
från den dag då generaldirektören mottog meddelandet. Meddelande rörande
återtagande i fall som avses i detta stycke får icke göras under en tid av fem
år från den dag då förklaringen trädde i kraft.

4.
Återtagande som
avses under 2 eller 3 från mellanstatlig organisation för industriell
äganderätt skall, om meddelande från organisationen enligt artikel 7.1 har
medfört att depositionsinstitution fått slällning som internationell
deposilionsmyndighel, medföra atl sådan ställning upphör ett år från den dag då
generaldirektören mottog meddelandet om ålerkallelse.

5.
Förklaring som
avses under 1. a, meddelande om återtagande som avses under 2 eller 3,
försäkran som avgivits enligt artikel 6.1

fumished
under Artide 6(1), second sentence, and induded in a déclaration made in accordance
with Artide 7(1) (a), request made under Artide 8 (1) and communication of
withdrawal referred to in Artide 8 (2) shall require the express previous
approval of the supreme governing organ of the intergovernmenlal industrial
property organization whose members are all the States members of the said
organizalion and in which decisions are made by the official representatives of
the govemments of such Slates.

rartide
6.1), deuxiéme phrase, et comprises dans une déclaration faite conformément å
rartide 7.1) a), loule requéle présenlée en vertu de Tarticle 8.1) et toute
communication de retrait visée å rartide 8.2) requiérent Tapprobation préalable
expresse de Torgane souverain de Torganisation inlergouvernemenlale de
propriété industrielle dont les membres sont tous les Etats membres de ladite
organisation et dans lequel les decisions sont prises par les representants
officiels des gouvernements de ces Etats.

CHAPTER II ADMINISTRATIVE
PROVISIONS

Artide 10 Assembly

(1) (a) The Assembly shall consist of the

Contracting States.

(b) Each Contracting State shall be
repre-senled by one delegate, who may be assisted by alternale delegales,
advisors, and experts.

(c) Each intergovernmental industrial
property organization shall be represented by special observers in the meetings
of the Assembly and any committee and working group established by the
Assembly.

(d) Any State not member of the Union

which is a member of the Organizalion or of

the International (Paris) Union for the Prolec

lion of Industrial Property and any intergov

ernmental organization specialized in the field

of patents other than an intergovernmental

industrial property organization as defined in

Artide 2 (v) may be represented by observers

in the meetings of the Assembly and, if the

Assembly so decides, in the meelings of any

committee or working group established by the

Assembly.

(2) (a) The Assembly shall:

(i) deal with all matters concerning the maintenance and
development of the Union and the implemenlation of this Treaty;

(ii) exercise such rights and perform such tasks as are
specially conferred upon il or assigned to it under this Treaty;

CHAPITRE II

DISPOSITIONS ADMINISTRATIVES

Artide 10

Assemblée

1) a) L'Assemblée est composée des Etats

contractants.

b) Chaque Elal contractant est
représenté par un délégué, qui peut étre assisté de suppleants, de conseillers
el d'experts.

c) Chaque organisation
inlergouvernemenlale de propriété industrielle est représentée par des
observateurs spéciaux aux réunions de TAssemblée et de tout comité et groupe de
travail créés par 1'Assemblée.

d) Tout
Etat non membre de TUnion mais

membre de TOrganisation ou de TUnion

intemationale pour la proleclion de la proprié

té industrielle (Union de Paris) et loule

organisation inlergouvernemenlale spécialisée

dans le domaine des brevels qui n'est pas une

organisation inlergouvernemenlale de pro

priété industrielle au sens de Tarlicle 2.v)

peuvent se faire représenter par des observa

teurs aux réunions de TAssemblée et, si

TAssemblée en decide ainsi, aux réunions de

tout comité ou groupe de travail créé par

TAssemblée.

2) a) L'Assemblée

i) traité de toutes les questions concernant le maintien
et le développement de TUnion el rapplication du present Traité;

ii) exerce les droits qui lui sont spécialement conférés
et s'acquitte des täches qui lui sont spécialement assignées par le present
Traité;

Prop. 1982/83:67 125

andra meningen och som ingått i meddelande enligl artikel
7.l.a, begäran enligt artikel 8.1 och meddelande om återtagande som avses i
artikel 8.2 kräver uttryckligt föregående godkännande av det högsta beslutande
organet hos den mellanstatliga organisationen för industriell äganderätt i
vilket alla de stater som är medlemmar av ifrågavarande organisation ingår och
i vilket beslul fattas av officiella företrädare för dessa staters regeringar.

KAPITEL II

ADMINISTRATIVA BESTÄMMELSER

Artikel 10

FörsamUngen l.a) Församlingen skall beslå av de fördragsslutande
staterna.

b)
Fördragsslutande
slal skall företrädas av etl ombud, som får bislås av biträdande ombud,
rådgivare och sakkunniga.

c)
Mellanstatlig
organisation för industriell äganderätt skall företrädas av särskilda observatörer
vid möten i församlingen samt i kommitté och arbetsgrupp som upprättas av församlingen.

d) Stat som ej är medlem i unionen men

som är medlem i organisationen eller i den

internationella unionen för industriellt rätts

skydd (Parisunionen) och annan mellanstatlig

organisation vars verksamhel är inriktad på

patentfrågor än sådan mellanstatlig organisa

tion för industriell äganderätt som avses i

artikel 2.v får företrädas av observatörer vid

möten i församlingen och, om församlingen

beslutar detta, vid möten med kommitté eller

arbetsgrupp som upprättas av församlingen.

2. a) Församlingen skall:

(i) behandla alla frågor rörande vidmakthållandet och
utvecklingen av unionen samt rörande tillämpningen av denna överenskommelse;

(ii) utöva de rättigheter och fullgöra de uppgifter som
uttryckligen åligger den eller särskilt uppdrages åt den enligt denna överenskommelse;

(iii) give direclions lo the Director General concerning
the preparations for revision con-ferences;

(iv)
review and approve the reports and activities of the Director General
concerning the Union, and give him all necessary instructions concerning
matters within the competence of the Union;

iii) donne au Directeur general des direcli-ves concernant
la préparalion des conférences de revision;

iv) examine el approuve les rapports el les activités du
Directeur general relatifs ä TUnion el lui donne toutes directives utiles
concernant les questions de la competence de TUnion;

(v) establish such commiltees and working groups as it
deems appropriate to facilitate the work of the Union;

(vi) déterminé, subject to paragraph (1) (d), which Slates
other than Contracting Slates, which intergovernmental organizations other than
intergovernmental industrial property organizations as defined in Artide 2(v),
and which intemational non-governmental organizations shall be admitled lo ils
meetings as observers and to what extent intemational depositary authorities
shall be admitled to ils meetings as observers;

(vii) take any other appropriate action designed to
further the objectives of the Union;

(viii) perform such other functions as are appropriate
under this Treaty.

(b) With respect to matters which are of interest also to
other Unions administered by the Organization, the Assembly shall make its
decisions after having heard the advice of the Coordination Committee of the
Organization.

(3)
A delegate may
represent, and vote in the name of, one State only.

(4)
Each
Contracting State shall have one vote.

(5)
(a) One-half of
the Contracting States shall constitute a quorum.

(b) In the absence of the quorum, the Assembly may make
decisions but. with the exception of decisions concerning its own procedure,
all such decisions shall take effect only if the quorum and the required
majority are attained through voting by correspondence as provided in the
Regulations.

v) crée les comilés et groupes de travail qu'elle juge
utiles pour faciliter les activités de rUnion;

vi) decide, sous réserve de Talinéa 1) d), quels sont les
Etats autres que des Etats contractanls, quelles sont les organisations
intergouvernemenlales autres que des organisations intergouvernemenlales de
propriété industrielle au sens de Tarticle 2.v) et quelles sont les
organisations inlernationales non gouvernementales qui sont admis ä ses
réunions en qualité d'observateurs, el decide la mesure dans laquelle les
autorités de dépöt inlernationales sont admises ä ses réunions en qualité
d'observateurs;

vii) entreprend toute autre action appropriée en vue
d'atteindre les objectifs dé rUnion;

viii) s'acquitle de toutes autres fonctions utiles dans le
cadre du present Traité.

b) Sur les questions qui inléressent également d'autres
unions administrées par TOrga-nisation. I'Assemblée statue apres avoir pris
connaissance de Tavis du Comité de coordination de rOrganisation.

3)
Un délégué ne
peut représenter qu'un seul Etat el ne peut voter qu'au nom de celui-ci.

4)
Chaque Etat
contractant dispose d'une voix.

5)
a) La moitié
des Etats contractants cons-titue le quorum.

b) Si ce quorum n'est pas atteint, TAssem-blée peut
prendre des decisions; toutefois, ces decisions, å Texception de celles qui
concer-nent sa procedure. ne deviennent exéculoires que si le quorum el la
majorilé requis sont atleints par le moyen du vote par correspon-dance prévu
par le Réglement d"exécution.

Prop.
1982/83:67 127

(iii) ge anvisningar ål generaldirektören rörande
förberedelser för revisionskonferenser;

(iv) granska och godkänna de verksamhetsberättelser som
avges av generaldirektören ävensom dennes åtgärder rörande unionen samt ge
honom alla erforderliga instruktioner i frågor som faller inom unionens
verksamhetsområde;

(v) tillsätta de kommittéer och arbetsgrupper som den
anser vara erforderliga för all underlätta unionens arbete;

(vi) om ej annat följer av vad som föreskrives under 1.
d, bestämma vilka icke fördragsslulande stater, vilka mellanstatliga organisationer
andra än mellanstatliga organisationer för industriell äganderätt som avses i
artikel 2.v och vilka internationella icke statliga organisationer som skall
tillåtas alt deltaga som observatörer i församlingens möten och i vilken
utsträckning internationella depositionsmyndigheter skall tillåtas all dellaga
som observatörer i dess möten;

(vii) vidtaga varje annan lämplig åtgärd som avser all
främja unionens syften;

(viii) ulföra alla andra uppgifter som erfordras enligl
denna överenskommelse.

b) I frågor av intresse även för andra unioner som administreras
av organisationen skall församlingen fatta sina beslut efter atl ha inhämtat
yllrande av organisationens samordningskommitté.

3. Ombud har räll alt företräda och
rösta för endasi en stal.

4. Varje fördragsslutande stal har en
röst.

5. a) Församlingen är beslulsmässig
när hälften av antalet fördragsslutande slaler är representerade.

b) När församlingen icke är beslulsmässig får den likväl
fatta beslut. Utom såvitt avser beslut i församlingens egna procedurfrågor blir
sådant beslul gällande endasi om beslutsmäs-sighet erhålles och föreskriven
majoritet uppnås vid röstning per korrespondens enligt
tillämpningsföreskrifterna.

(6) (a) Subject to Artides 8 (1) (c), 12 (4)

and 14 (2) (b), the decisions of the Assembly

shall require a majority of the voies east.

(b) Abslenlions shall nol be considered as voies.

(7) (a) The Assembly shall meet once in

every third calendar year in ordinary session

upon convocation by the Director General,

preferably during the same period and al the

same place as the General Assembly of the

Organization.

(b) The Assembly shall meet in extraordinary session upon
convocation by the Director General, either on his own initialive or al the
request of one-fourth of the Contracting States.

(8) The Assembly shall adopt its own rules

of procedure.

Artide 11 International Bureau (1) The International
Bureau shall: (i) perform the administrative tasks concerning the Union, in
particular such tasks as are specifically assigned to it under this Treaty and
the Regulations or by the Assembly;

(ii) provide the secretariat of revision conférences, of
the Assembly, of commiltees and working groups established by the Assembly, and
of any other meeting convened by the Director General and dealing with malters
of concern to the Union.

(2)
The Director
General shall be the chief executive of the Union and shall represent the
Union.

(3)
The Director
General shall convene all meetings dealing with matters of concern to the
Union.

(4)
(a) The
Director General and any staff member designated by him shall parlicipale,
without the right to vote, in all meetings of the Assembly, the commiltees and
working groups established by the Assembly, and any other meeting convened by
the Director General and dealing with malters of concern to the Union.

6) a)
Sous réserve des artides 8.1) c), 12.4)

et 14.2) b), les decisions de 1'Assemblée sont

prises å la majorité des voies exprimés.

b) L'absienlion n'esl pas considérée comme un vote.

7) a)
L'Assemblée se réunit une fois tous les

trois ans en session ordinaire, sur convocation

du Directeur general, autant que possible

pendanl la méme période et au méme lieu que

TAssemblée générale de rOrganisation.

b) L'Assemblée se réunit en session exlraordinaire sur
convocation adressée par le Directeur general, soit å riniliative de celui-ci,
soit ä la demande d'un quart des Etats contractanls.

8) L'Assemblée
adople son réglement inté

rieur.

Artide 11 Bureau intemational

1) Le Bureau International

i)
s'acquitte des täches administratives incombanl ä TUnion, en particulier de
celles qui lui sont spécialement assignées par le present Traité et le
Réglement d'exéculion ou par TAssemblée;

ii) assure
le secretariat des conférences de revision, de 1'Assemblée, des comilés et groupes
de travail créés par TAssemblée el de toute autre réunion convoquée par le
Directeur general et traitant de questions concernant rUnion.

2)
Le Directeur
general est le plus haut fonctionnaire de TUnion el la représenté.

3)
Le Directeur
general convoque toutes les réunions traitant de questions intéressant rUnion.

4) a) Le
Directeur general el tout membre

du personnel désigne par lui prennent part,

sans droit de vote, ä toutes les réunions de

TAssemblée, des comilés et groupes de travail

créés par TAssemblée et ä toute autre réunion

convoquée par le Directeur general el traitant

de questions intéressant TUnion.

Prop. 1982/83:67 129

6. a) Om ej annat följer av vad som före

skrives i artiklarna 8. l.c, 12. 4 och 14. 2. b

kräves för beslut av församlingen majoritet av

de avgivna rösterna.

b) Nedlagda röster anses icke avgivna.

7. a) Församlingen skall på kallelse av

generaldirektören sammanträda lill ordinarie

möte en gång vart tredje kalenderår, såvitt

möjligt under samma tid och på samma plats

som organisationens generalförsamling.

b) Församlingen skall sammanträda till extra ordinarie
möte på kallelse av generaldirektören, antingen på dennes eget initiativ eller
om en fjärdedel av de fördragsslutande staterna begär det.

8. Församlingen skall antaga sin egen

arbetsordning.

Artikd 11 Internationella byrån

1. Internationella byrån skall:

(i) fullgöra de administrativa uppgifter som åUgger
unionen, särskilt sådana uppgifter som särskilt ålägges den i överenskommelsen
eller tillämpningsföreskrifterna eller av församlingen;

(ii) tillhandahålla sekretariat för revisions-konferenser,
församlingen, korhmittéer och arbetsgrupper som tillsattes av församlingen samt
annat möte som sammankallas av generaldirektören och behandlar frågor som rör
unionen.

2.
Generaldirektören
är unionens högste verkställande tjänsteman och företräder unionen.

3.
Generaldirektören
sammankallar alla möten som behandlar frågor rörande unionen.

4. a) Generaldirektören och av honom

utsedda tjänstemän skall utan rösträtt deltaga i

alla möten som hålles av församlingen, kom

mittéer och arbetsgrupper som tillsättes av

församlingen saml annat möte som samman

kallas av generaldirektören och behandlar

frågor rörande unionen.

9 Riksdagen 1982/83. 1 samt Nr 67

(b) The Director General, or a staff member designated by
him, shall be ex officio secretary of the Assembly, and of the commiltees,
working groups and other meetings referred lo in subparagraph (a).

(5) (a)
The Director General shall, in accordance with the direclions of the Assembly,
make the preparations for revision conférences.

(b)
The Director
General may consull with intergovernmental and intemational non-governmental
organizations concerning the preparations for revision conférences.

(c)
The Director
General and persons designaled by him shall take part, without the right to
vote, in the discussions al revision conférences.

(d) The
Director General, or a staff mem

ber designaled by him, shall be ex officio

secrelary of any revision conference.

b) Le Directeur general ou un membre du personnel désigne
par lui est d'office secrétaire de TAssemblée el des comilés, groupes de
travail et autres réunions mentionnés au sous-alinéa a).

5) a) Le
Directeur general prepare les conférences de revision selon les directives de
TAssemblée.

b)
Le Directeur
general peut consulter des organisations intergouvernemenlales et inlernationales
non gouvernementales au sujet de la préparalion des conférences de revision.

c)
Le Directeur
general et les personnes désignées par lui prennent part, sans droit de vote,
aux délibérations dans les conférences de revision.

d) Le
Directeur general ou tout membre du

personnel désigne par lui est d'office secrétaire

de toute conference de revision.

Artide 12 Regulations

(1) The Regulalions provide rules concerning:

(i)
matters in respect of which this Treaty expressly refers to the Regulalions or
expressly provides that they are or shall be prescribed;

(ii) any administrative requirements, matters or
procédures;

(iii) any
details useful in the implemenlation of this Treaty.

(2) The Regulations adopled al the same
lime as this Treaty are annexed to this Treaty-

(3) The Assembly may amend the Regulalions.

(4) (a) Subject lo subparagraph (b),
adoption of any amendment of the Regulations shall require two-thirds of the
voies east.

(b) Adoption of any amendment concerning the furnishing
of samples of deposiied microorganisms by the intemational depositary
authorities shall require that no Contracting State vote against the proposed
amendment.

Artide 12 Réglement d'exécution

1) Le Réglement d'exécution conlient des

régles relatives

i) aux
questions au sujet desquelles le present Traité renvoie expressément au Réglement
d'exécution ou prévoil expressément qu'elles sont ou seront Tobjet de
prescrip-tions;

ii) ä
toutes conditions, questions ou procédures d'ordre administratif;

iii) ä
tous délails utiles en vue de Texécution des dispositions du present Traité.

2)
Le Réglement
d'exéculion du present Traité est adopté en méme temps que ce dernier el lui
est annexe.

3)
L'Assemblée
peut modifier le Réglement d'exéculion.

4) a)
Sous réserve du sous-alinéa b), Tadop-

tion de toute modification du Réglement

d'exécution requiert les deux tiers des voies

exprimés.

b) L'adoplion de toute modification concernant la remise,
par les autorités de dépöt inlernationales, d'échantillons des micro-organismes
déposés exige qu'aucun Etat contractant ne vote contre la modification
propo-sée.

Prop. 1982/83:67 131

b) Generaldirektören eller av honom utsedd tjänsteman
skall ex officio vara sekreterare i församlingen samt i kommittéer, arbetsgrupper
och andra möten som avses under a.

5. a) Generaldirektören skall i enlighet med församlingens
anvisningar förbereda revisionskonferenser.

b)
Generaldirektören
får rådgöra med mel-lanstatiiga organisationer och internationella icke
statliga organisationer rörande förberedelserna för revisionskonferenser.

c)
Generaldirektören
och av honom utsedda personer skall utan rösträtt deltaga i överläggningarna
vid revisionskonferenser.

d) Generaldirektören eller av honom ut

sedd tjänsteman skall ex officio vara sekrete

rare vid revisionskonferens.

Artikd 12 Tillämpningsföreskrifter

1. Tillämpningsföreskrifterna innehåller

regler beträffande:

(i) frågor i vilka denna överenskommelse uttryckligen
hänvisar till tillämpningsföreskrifterna eller uttryckligen anger att
föreskrifter finnes eller skall utfärdas;

(ii) administrativa krav, frågor eller förfaranden;

(iii) andra frågor som är av betydelse vid tillämpningen
av denna överenskommelse.

2. Tillämpningsföreskrifterna, som har
antagits samlidigt med denna överenskommelse, bifogas överenskommelsen.

3. Församlingen får ändra
tillämpningsföreskrifterna.

4. a) Om ej annat följer av vad som
föreskrives under b, kräves för anlagande av ändring i
tillämpningsföreskrifterna två tredjedels majoritet av de avgivna rösterna.

b) För antagande av ändring som gäller utlämnande av prov
på deponerad mikroorganism från internationell deposilionsmyndighel kräves att
icke någon fördragsslutande stat röstar emol den föreslagna ändringen.

(5) In the
case of conflict between the provisions of the Treaty and those of the
Regulations, the provisions of this Treaty shall prevail.

5) En cas de divergence entré le texle du present Traité
et celui du Réglement d'exécu-tion, le texle duTrailé fait foi.

CHAPTER III

REVISION AND AMENDMENT

Artide 13

Revision
of the Treaty

(1)
This Treaty may
be revised from lime to lime by conférences of the Contracting States.

(2)
The convocation
of any revision conference shall be decided by the Assembly.

(3)
Artides 10 and
11 may be amended either by a revision conference or according to Artide 14.

CHAPITRE III REVISION ET MODIFICATION

Artide 13 Revision du Traité

1)
Le present
Traité peut étre revisé pério-diquement par des conférences des Etats
contractanls.

2)
La convocation
des conférences de revision est décidée par TAssemblée.

3)
Les artides 10
et 11 peuvent étre modi-fiés soit par une conference de revision, soit
conformément ä rartide 14.

Artide 14

Amendment of Cerlain Provisions of the Treaty

(1) (a) Proposals under this Artide for the

amendment of Artides 10 and 11 may be

iniliated by any Contracting State or by the

Director General.

(b) Such
proposals shall be communicaled by the Director General to the Contracting
States al least six months in advance of their consideration by the Assembly.

(2) (a)
Amendments to the Artides re

ferred to in paragraph (1) shall be adopled by

the Assembly.

(b)
Adoption of any amendment lo Artide 10 shall require four-fifths of the voies
east; adoption of any amendment to Artide 11 shall require three-fourths of the
voies east.

(3) (a) Any amendment to the Artides

referred to in paragraph (1) shall enter into

force one month after written notifications of

acceptance, effected in accordance with their

respeclive constilulional processes, have been

received by the Director General from three-

fourths of the Contracting Slates members of

the Assembly al the time the Assembly adopt

ed the amendment.

Artide 14

Modification de certaines dispositions du Traité

1) a) Des propositions, failes en vertu du

present artide, de modification des artides 10

et 11 peuvent élre présenlées par tout Etat

contractant ou par le Directeur general.

b) Ces
propositions sont communiquées par le Directeur general aux Etats contractanls
six mois au moins avant d'étre soumises å Texa-men de TAssemblée.

2) a)
Toute modification des artides vises å

Talinéa 1) est adoptée par TAssemblée.

b) L'adoplion de toute modification de Fartide 10 requiert
les quatre cinquiémes des votes exprimés; Fadoption de toute modification de
Fartide 11 requiert les trois quarts des votes exprimés.

3) a)
Toute modification des artides vises å

Falinéa 1) entré en vigueur un mois apres la

reception par le Directeur general des notifi

cations écrites d'acceptation, effecluée en

conformité avec leurs régles conslilutionnelles

respectives, de la part des trois quarts des Etats

contractants qui étaient membres de FAssem-

blée au moment ou cette derniére a adopté la

modification.

Prop.
1982/83:67 133

5. Vid bristande överensstämmelse mellan denna
överenskommelse och tillämpningsföreskrifterna skall överenskommelsens bestämmelser
gälla.

KAPITEL III REVISION OCH ÄNDRING

Artikel 13 Revision av överenskommelsen

1.
Denna
överenskommelse kan revideras genom särskilda konferenser bestående av de
fördragsslulande staterna.

2.
Om sammankallande
av revisionskonferens beslutar församlingen.

3.
Artiklarna 10
och 11 kan ändras antingen vid revisionskonferens eller i enlighet med vad som
föreskrives i artikel 14.

Artikel 14

Ändring av vissa bestämmelser i överenskommelsen

1. a) Förslag enligt denna artikel lill

ändring av artiklarna 10 och 11 får framläggas

av fördragsslutande stat samt av generaldirek

tören.

b) Sådant förslag skall av generaldirektören tillställas
de fördragsslulande staterna minst sex månader innan det skall behandlas av församlingen.

2. a) Ändring av de artiklar som avses

under 1 skall antagas av församlingen.

b) För antagande av ändring av artikel 10 kräves fyra
femtedels majoritet av de avgivna rösterna; för anlagande av ändring av artikel
11 kräves tre fjärdedels majoritet av de avgivna rösterna.

3. a) Ändring av artikel som avses under 1

träder i kraft en månad efter det att general

direktören från tre fjärdedelar av de fördrags

slulande stater som var medlemmar av försam

lingen när ändringen aniogs mottagit skriftligt

meddelande om att ändringen godkänts i

enlighet med vederbörande stats konstitutio

nella beslämmelser.

(b)
Any amendment
to the said Artides thus accepted shall bind all the Contracting States which
were Contracting States at the time the amendment was adopled by the Assembly,
provided that any amendment cre-ating financial obligations for the said Contracting
States or increasing such obligations shall bind only those Contracting States
which have notified their acceptance of such amendment.

(c)
Any amendment
which has been accepted and which has entered into force in accordance with
subparagraph (a) shall bind all States which become Contracting Slates after
the date on which the amendment was adopted by the Assembly.

b) Toute modification de ces artides
ainsi acceptée lie tous les Etats contractants qui étaient des Etats
contractants au momenl ou FAssemblée a adopté la modification,,élanl entendu
que toute modification qui crée des obligations financiéres pour lesdits Etats
contractanls ou qui augmente ces obligations ne lie que ceux d'entre eux qui
onl notifié leur acceptation de cette modification.

c)
Toute
modification acceptée et entrée en vigueur conformément au sous-alinéa a) lie
tous les Etats qui deviennent des Etats contractants apres la date ä laquelle
la modification a été adoptée par FAssemblée.

CHAPTER IV FINAL
PROVISIONS

Artide 15 Becoming Party lo the Treaty

(1) Any State member of the International

(Paris) Union for the Proleclion of Industrial

Property may become party lo this Treaty

by:

(i) signature followed by the deposit of an instrumenl of
ratification, or

(ii) deposit of an instrument of accession.

(2) Instruments of ratification or accession

shall be deposited with the Director Gener

al.

Artide 16 Entry Into Force of the Treaty

(1)
This Treaty
shall enter into force, with respect lo the first five States which have
deposited their instruments of ralificalion or accession, three months after
the date on which the fifth instrumenl of ratification or accession has been
deposited.

(2)
This Treaty
shall enter into force with respect to any other State three months after the
date on which that Stale has deposited its instrument of ratification or
accession unless a låter date has been indicated in the instrument of ralificalion
or accession. In the latter case, this Treaty shall enter into force with
respect to that State on the date thus indicated.

CHAPITRE IV

CLAUSES FINALES

Artide 15

Modalités pour devenir partie au Traité

1) Tout Etat membre de FUnion intematio

nale pour la proleclion de la propriété indust

rielle (Union de Paris) peut devenir partie au

present Traité par

i) sa
signature suivie du dépöt d'un instrument de ratification, ou

ii) le dépöt d'un instrument d'adhésion.

2) Les
instruments de ralificalion ou d'ad-

hésion sont déposés auprés du Directeur

general.

Artide 16 Entrée en vigueur du Traité

1)
Le present
Traité eptre en vigueur, å 1'égard des cinq Etats qui, les premiers, ont déposé
leurs instruments de ratification ou d'adhésion, trois mois apres la date ä
laquelle a été déposé le cinquiéme instrument de ratification ou d'adhésion.

2)
Le present
Traité entré en vigueur å 1'égard de tout autre Etat trois mois apres la date ä
laquelle cet Etat a déposé son instrument de ratification ou d'adhésion. å
moins qu'une date poslérieure ne soit indiquée dans Finsirumenl de ratification
ou d'adhésion. Dans ce dernier cas, le present Traité entré en vigueur ä Fégard
de cet Etat ä la date ainsi indiquée.

Prop.
1982/83:67 135

b)
Ändring av
dessa artiklar som sålunda godkänts är bindande för alla de fördragsslutande
stater som var fördragsslutande stater när ändringen antogs av församlingen;
ändring som ålägger dessa fördragsslutande stater ekonomiska förpliktelser
eller innebär ökning i sådana förpliktelser är dock bindande endast för de
fördragsslutande stater som har meddelat att de godkänt ändringen.

c)
Ändring som har
godkänts och trätt i kraft på sätt som sägs under a är bindande för alla stater
som blir fördragsslutande stater efter den dag då ändringen antogs av församlingen.

KAPITEL IV

SLUTBESTÄMMELSER

Artikd 15

Tillträde till överenskommelsen

1. Stat som är medlem av internationella

unionen för industriellt rättsskydd (Parisunio

nen) kan tilltpda denna överenskommelse

genom

(i) undertecknande följt av deponering av
ratifikationsinstrument, eller

(ii) deponering av anslutningsinstrument.

2. Ratifikations- eller anslutningsinstru

ment skall deponeras hos generaldirektören.

Artikel 16 Överenskommelsens ikraftträdande

1.
I fråga om de
fem stater som först har deponerat sitt ratifikations- eller anslutningsinstrument
träder denna överenskommelse i kraft tre månader efter den dag då det femte
ratifikations- eller anslutningsinstrumentet deponerades.

2.
I fråga om
annan stat träder denna överenskommelse i kraft tre månader efter den dag då
staten deponerade sitt ratifikations-eller anslutningsinstrument, om inte
senare dag har angivits i ratifikations- eUer anslutningsinstrumentet. I
sistnämnda fall träder överenskommelsen i kraft i fråga om den slaten den dag
som sålunda har angivits.

Artide 17 Denunciation of the Treaty

(1) Any Contracting State may denounce
this Treaty by notification addressed to the Director General.

(2)
Denunciation
shall take effect two years after the day on which the Director General has
received the notification.

(3)
The right of
denunciation provided for in paragraph (1) shall nol be exercised by any
Contracting Stale before the expiration of five years from the date on which il
becomes party to this Treaty.

(4)
The
denunciation of this Treaty by a Contracting Stale that has made a déclaration
referred to in Artide 1 (1) (a) with respect to a depositary institution which
thus acquired the status of intemational depositary authority shall entail the
termination of such status one year after the day on which the Director General
received the notification referred lo in paragraph (1).

Artide 17 Dénonciation du Traité

1)
Tout Etat
contractant peut dénoncer le present Traité par notification adressée au
Directeur general.

2)
La dénonciation
prend effet deux ans apres le jour ou le Directeur general a regu la
notification.

3)
La faculté de
dénonciation du present Traité prévue ä Falinéa 1) ne peut étre exercée par un
Elal contractant avant Fexpiralion d'un délai de cinq ans å compter de la date
ä laquelle il est devenu partie au present Traité.

4)
La dénonciation
du present Traité par un Etat contractant qui a fait une déclaration visée ä
Fartide 7.1) a) å Fégard d'une institution de dépöt ayant ainsi acquis le
statut d'aulorité de dépöt intemationale entrainé la cessation de ce statut un
an apres le jour ou le Directeur general a regu la notification visée ä Falinéa
1).

Artide
18

Signature and Languages of the Treaty

(1) (a) This Treaty shall be signed in a

single
original in the English and French

languages,
both texts being equally authen-

lic.

(b)
Official texts
of this Treaty shall be established by the Director General, after consultalion
with the interested Govemments and within two months from the date of signature
of this Treaty, in the other languages in which the Convention Eslablishing the
World Intellectual Property Organization was signed.

(c)
Official texts
of this Treaty shall be established by the Director General, after consultalion
with the interested Govemments, in the Arabic, German, Ilalian, Japanese and
Portuguese languages, and such other languages as the Assembly may designale.

(2) This Treaty shall remain open for signature at
Budapest until December 31, 1977.

Artide 18

Signature et langues du Traité

1) a) Le present Traité est signé en un seul

exemplaire original en langues frangaise et

anglaise, les deux textes faisant également

foi.

b)
Des textes
officiels du present Traité sont établis par le Directeur general, apres consultalion
des gouvernements intéressés el dans les deux mois qui suivenl la signature du
present Traité, dans les autres langues dans lesquelles a été signée la
Convention instiluant 1'Organisation Mondiale de la Propriété Intellectuelle.

c)
Des textes
officiels du present Traité sont établis par le Directeur general, apres consultalion
des gouvernements intéressés, dans les langues allemande, arabe, italienne,
japonaise el porlugaise, et dans les autres langues que FAssemblée peut
indiquer.

2) Le
present Traité reste ouvert ä la

signature, ä Budapest, jusqu'au 31 décembre

1977.

Prop.
1982/83:67 137

Artikd 17 Uppsägning av överenskommelsen

1.
Fördragsslulande
stal får uppsäga denna överenskommelse genom meddelande lill generaldirektören.

2.
Uppsägning
träder i kraft två år efter den dag då generaldirektören mottog meddelandet.

3.
Den räll till
uppsägning som föreskrives under 1 får ej utövas av fördragsslutande stat innan
fem år har förflutit från den dag då denna slal blev bunden av denna överenskommelse.

4.
Uppsägning av
denna överenskommelse av fördragsslulande stat som har avgivit försäkran som
avses i artikel 7.l.a i fråga om deposilionsinstitulion som därigenom förvärvat
slällning som internationell depositionsmyndighet skall medföra alt denna
ställning upphör ell år från den dag då generaldirektören mottog underrättelse
som avses under 1.

Artikd 18

Undertecknande av överenskommelsen och dennas språk

1. a) Denna överenskommelse skall under

tecknas i ett exemplar på engelska och franska

språken, vilka båda texter äger lika vitsord.

b)
Inom två
månader från den dag då denna överenskommelse undertecknades skall officiella
texter av överenskommelsen efter samråd med vederbörande regeringar upprättas
av generaldirektören på de andra språk på vilka konventionen rörande
upprättande av världsorganisationen för den intellektuella äganderätten
undertecknades.

c)
Officiella
texter av denna överenskommelse skall efter samråd med berörda regeringar
upprättas av generaldirektören på arabiska, italienska, japanska, portugisiska
och tyska språken samt på de andra språk som församlingen kan komma all
bestämma.

2. Denna överenskommelse är öppen för

undertecknande i Budapest till och med den 31

december 1977.

Artide 19

Deposit of the Treaty; Transmittal of Copies; Registration
of the Treaty

Artide 19

Dépöt du Traité; transmission de copies; enregistrement du
Traité

(1)
The original of
this Treaty, when no longer open for signature, shall be deposited with the
Director General.

(2)
The Director
General shall transmit two copies. certified by him, of this Treaty and the
Regulations to the Govemments of all the Slates referred to in Artide 15 (1),
to the intergovernmental organizations that may filé a déclaration under Artide
9 (1) (a) and, on request, lo the Government of any other State.

(3)
The Director
General shall register this Treaty with the Secretariat of the United Nations.

(4)
The
Director General shall transmit two copies, certified by him, of any amendment
to this Treaty and to the Regulations to all Contracting States, lo all
intergovernmental industrial property organizations and, on request. to the
Government of any other State and to any other intergovernmental organization
that may filé a déclaration under Artide 9 (1) (a).

Artide 20 Notifications The Director General shall notify
the Contracting States, the intergovernmental industrial property
organizations and those States nol members of the Union which are members of
the International (Paris) Union for the Proleclion of Industrial Property
of: (i) signatures under Artide 18;

(ii) deposits of instruments of ralificalion or accession
under Artide 15 (2);

(iii)
dédarations filed under Artide 9 (1) (a) and notifications of withdrawal under
Artide 9 (2) or (3);

(iv) the
date of entry into force of this Treaty under Artide 16 (1);

1)
L'exemplaire
original du present Traité, lorsqu'il n'esl plus ouvert å la signature, est
déposé auprés du Directeur general.

2)
Le Directeur
general certifie et transmet deux copies du present Traité et du Réglement
d'exécution aux gouvernements de tous les Etats vises ä Fartide 15.1) et aux
organisations intergouvernemenlales qui peuvent presenter une déclaration en
vertu de Fartide 9.1) a) ainsi que, sur demande, au gouvernement de tout autre
Etat.

3)
Le Directeur
general fait énregistrer le present Traité auprés du Secretariat de FOrga-nisalion
des Nations Unies.

4)
Le
Directeur general certifie et transmet deux copies de loule modification du
present Traité el du Réglement d'exéculion ä tous les Etats contractants el ä
toutes les organisations intergouvernemenlales de propriété industrielle ainsi
que, sur demande, au gouvernement de tout autre Etat et ä toute autre
organisation intergouvernementale qui peut presenter une déclaration en vertu
de Fartide 9.1)
fl).

Artide 20 Notifications

Le
Directeur general notifie aux Etats contractants, aux organisations
intergouvernemenlales de propriété industrielle el aux Etats non membres de
FUnion mais membres de FUnion intemationale pour la proleclion de la propriété
industrielle (Union de Paris)

i) les signatures apposées selon Fartide 18;

ii) le
dépöt d'instrumenls de ratification ou d'adhésion selon Fartide 15.2);

iii) les dédarations présenlées selon Farlic-le 9.1) fl)
et les notifications de retrait selon Fartide 9.2) ou 3);

iv) la
date d'entrée en vigueur du present Traité selon Fartide 16.1);

Prop. 1982/83:67 139

Artikd 19

Deponering av överenskommelsen;

överlämnande av avskrifter; registrering av
överenskommelsen

1. När denna överenskommelse icke längre

är öppen för undertecknande, skall originalet

till överenskommelsen deponeras hos general

direktören.

2.
Generaldirektören
skall överlämna två av honom bestyrkta avskrifter av denna överenskommelse och
tillämpningsföreskrifterna lill regeringarna i de stater som avses i artikel
15. 1, lill de mellanstatliga organisationer som får avge förklaring enligt
artikel 9.1. a och, på begäran, till regeringen i annan stat.

3.
Generaldirektören
skall låta registrera denna överenskommelse hos Förenta Nationernas
sekretariat.

4.
Generaldirektören
skall överlämna två av honom bestyrkta avskrifter av varje ändring av denna
överenskommelse och av tillämpningsföreskrifterna till alla fördragsslulande
stater, lill alla mellanstatliga organisationer för industriell äganderätt
samt. på begäran, lill regeringen i annan stat och till varje mellanstatlig
organisation som får avge förklaring enligl artikel 9. 1. a.

Artikd 20

Meddelanden

Generaldirektören skall underrätta de fördragsslutande
staterna, mellanstatliga organisationer för industriell äganderätt och de
stater som icke är medlemmar i unionen men är medlemmar i internationella
unionen för industriellt rättsskydd (Parisunionen) angående

(i) undertecknanden enligt artikel 18;

(ii) deponering av ratifikalions- eller anslutningsinstrument
enligt artikel 15. 2;

(iii) förklaringar som avges enligt artikel 9. l.a och
meddelanden om återtagande enligt artikel 9. 2 eller 3;

(iv) dagen då denna överenskommelse träder i kraft enligt
artikel 16. 1:

(v) the Communications under Artides 7 and 8 and the
decisions under Artide 8;

(vi)
acceptance of amendments to this Treaty under Artide 14 (3);

(vii) any amendment of the Regulalions;

(viii) the dates on which amendments to the Treaty or the
Regulations enter into force;

(ix) denundations received under Artide

17.

v) les
Communications selon les artides 7 et 8 et les decisions selon Fartide 8;

vi) les
acceptations de modifications du present Traité selon Fartide 14.3);

vii) les
modifications du Réglement d'exé-cution;

viii) les
dates d'entrée en vigueur des modifications du Traité ou du Réglement
d'exécu-tion;

ix) toute
dénonciation notifiée selon Fartic-le 17.

IN THE WITNESS WHEREOF, the undersigned, being duly
authorized thereto, have signed this Treaty.

Done at
Budapest, this twenty-eighth day of April, one thousand nine hundred and
seven-ty-seven.

EN FOI DE ÖUOI, les soussignés, dument autorisés å cette
fin, onl signé le present traité.

Fait ä
Budapest le vingt-huit avril mil neuf cent soixante-dix-sept.

Prop.
1982/83:67 141

(v)
meddelanden enligl artiklarna 7 och 8 samt beslul enligt artikel 8;

(vi)
godkännande av ändringar av överenskommelsen enligl artikel 14.3;

(vii)
ändringar av tillämpningsföreskrifterna;

(viii)
den dag då ändring av överenskommelsen eller tillämpningsföreskrifterna träder
i kraft;

(ix)
uppsägningar enligt artikel 17.

TILL
BEKRÄFTELSE HÄRAV har undertecknade, därtill vederbörligen befuUmäktigade,
undertecknat denna konvention.

Som
skedde i Budapest den 28 april 1977.

Prop. 1982/83:67 143

Bilaga
4

Tillämpningsföreskrifter till överenskommelsen om
internationellt erkännande av deposition av mikroorganismer i samband med
patentärenden

RukIRégld
Regel 1

1.1 1.2 1.3

2

2.1 2.2 2.3

3.1

3.2 3.3

4.1 4.2 4.3

5.1 5.2

6.1 6.2 6.3

6.4

7

7.1

7.2

7.3

7.4

7.5

7.6

Abbreviated
Expressions and Interpretation of

the
Word "Signature"

"Treaty"

"Artide"

"Signature"

International Depositary Authorities Legal Status Staff
and Facilities Furnishing of Samples

Acquisition of the Status of International

Depositary Authority

Communication

Processing of the Communication

Extension
of the List of Kinds of

Microorganisms
Accepted

Termination or Limitation of the Status of International
Depositary Authority Request; Processing of Request Communication; Effective
Date; Processing of Communication Conséquences for Deposits

Defaulls by the International Depositary Authority

Disconlinuance
of Performance of Functions in Respect of Deposited Microorganisms Refusal to
Accept Cerlain Kinds of Microorganisms

Making the Original Depostt or New

Deposit

Original Deposit

New Deposit

Requirements of the International Depositary

Authority

Acceptance Procedure

Receipt

Issuance of Receipt

Form; Languages; Signature

Contents in the Case of the Original Deposit

Contents in the Case of the New Deposit

Receipt in the Case of Transfer

Communication of the Scientific Description

and/or Proposed Taxonomic Désignation

Table des matiéres

Expressions abrégées et interpretation du mot « signature
» « Traité » « Artide » « Signature »

Autorités de dépöt inlernationales Statut juridique
Personnel et installations Remise d'échantillons

Acquisition du statut d'autorité de dépöt Internationale
Communication

Traitement de la communication Extension de la Usle des
types de micro-organismes acceptés

Cessation ou limitation du statut d'autorité de

dépöt intemationale

Requéle; traitement de la requéle

Communication; date effective; traitement de

la communication

Conséquences pour les dépöts

Carence de Tautorité de dépöt intemationale

Arrét de Fexercice des fonctions ä Fégard de
micro-organismes déposés Refus d'accepter certains types de micro-organismes

Modalités du dépöt initial ou du nouveau dépöt

Dépöt initial Nouveau dépöt

Exigences
de Fautorité de dépöt intemationale

Procedure d'acceptation Récépissé

Délivrance
du récépissé Forme; langues; signature Contenu en cas de dépöt initial Contenu
en cas de nouveau dépöt Récépissé en cas de transfert Communication de la
description scienlifique et/ou de la désignation laxonomique propo-

Innehållsförteckning

Förkortade uttryck och innebörd av ordet

"underskrift" .

"Överenskommelse"

"Artikel"

"Underskrift"

IntemationeU depositionsmyndighet Rättslig ställning
Personal och utrastning Tillhandahållande av proV

Förvärv av ställning som intemationeU

depositionsmyndighet

Meddelande

Åtgärder med meddelande

Utvidgning av förteckning över de slag av

mikroorganismer som godlages

Upphävande eller begränsning av ställning som intemationeU
depositiqnsmyridighet Begäran; åtgärder med beg'äran Meddelande; tidpunkt
från vilken verkan inträder; åtgärder med meddelande Följder för
depositioner

Försummelse av internationell deposilionsmyndighel

Underlåtenhet
atl fullgöra åligganden i fråga om deponerade mikroorganismer Vägran att
godtaga vissa slag av mikroorganismer

Förfarande vid ursprunglig deposition eller ny deposition

Urspranglig deposition Ny deposition

Krav
som ifppställes av internationell depositionsmyndighet Ordningen vid
godtagande Kvitto

Utfärdande av kvitto Form; språk; underskrift Innehåll i
fråga om ursprunglig deposition Innehåll i fråga om ny deposition Kvitto vid
överföring

Meddelande
rörande vetenskaplig beskrivning och/eller föreslagen taxonomisk beteckning