Prop. 1982/83:8

Regeringens proposition

1982/83:8

om blodundersökning i faderskapsmål;

beslutad
den 24 juni 1982.

Regeringen
föreslår riksdagen alt anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av
regeringsprolokoll ovannämnda dag.

På
regeringens vägnar

THORBJÖRN
FÄLLDIN

CARL
AXEL PETRI

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
proposifionen föreslås att domstol skall kunna förordna om blodundersökning,
om det sedan ett faderskap har fastställts genom dom eller erkännande
framkommer sädana omständigheter som ger anledning till antagande att nägon
annan man än den som har faslslällis vara far har haft samlag med modern under fid
dä barnet kan vara avlat.

I
proposifionen föresläs vidare att domstol skall kunna förordna om biträde av
polis för atl en blodundersökning som någon har vägrat att underkasta sig skall
komma lill sländ.

Lagändringarna
avses träda i kraft den 1 januari 1983.

1
Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 8

Prop.
1982/83:8

Prop. 1982/83:8 2

Propositionens lagförslag

Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1958:642) om blodundersökning m. m.

vid
utredning av faderskap

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1958:642) om
blodundersökning m. m. vid utredning av faderskap'

dels att 2 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels atl i
lagen skall införas tre nya paragrafer, 1 a, 1 b och 2 a §§, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse

i Lagen omtryckt 1976:620.

Föreslagen lydelse

1 a§

Sedan eU faderskap har fastställts genom erkännande eller
genom dom som har vunnit laga kraft, kan rätten förordna om en sådan
undersökning som avses i 1 §, om det först efter erkännandet eller domen har
framkommit omständigheter som ger anledning till antagande att någon annan man
än den som har fastställts vara far har haft samlag med modern under tid då
barnet kan vara avlat. Förordnandet kan avse den som har fastställts vara far,
modern, barnet och den andre mannen.

Har
faderskapet fastställts genom erkännande, kan förordnande enligt första stycket
meddelas i mål om att erkännandet saknar verkan mot den som har lämnat det. Ett
sådant förordnande kan begäras av någon av parterna i målet. Har någon talan
inte väckts om att erkännandet saknar verkan, prövas frågan om förordnande
enligt första stycket såsom ett ärende enligt lagen (1946:807) om handläggning
av domstolsärenden. Ett sådant förordnande kan begäras av den som kan vara
part i ett mål om att erkännandet saknar verkan.

Har faderskapet fastställts genom dom som har vunnit taga
kraft, prövas frågan om förordnande enligt första stycket såsom ett ärende
enligt lagen om handläggning av domstolsärenden. Ett sådant förordnande kan
begäras av någon av parterna i det tidigare målet.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

Innan förordnande enligt första stycket meddelas, skall
den som förordnandet skulle avse beredas tillfälle an yttra sig.

1 b§

Beslul
om förordnande enligt 1 a§ i ett ärende som avses i lagen (1946:807) om
handläggning av domstolsärenden får överklagas särskilt genom besvär. Sedan
utlåtande över undersökningen har avgetts eller frågan om undersökning har förfal-Ut,
får ärendet avskrivas.

Ärenden om förordnande enligt 1 a § las upp av rätten i
den ort där barnet har sitt hemvist eller, öm det har avlidit, av den rätt som
har att ta upp tvist om arv efter barnet. Finns det inte någon annan behörig
domstol, tas ärendet upp av Stockholms tingsrätt

Rätten äger vid vite förelägga den som avses med
förordnande enligt 1 § att med intyg av behörig sakkunnig visa, att för
blodundersökning erforderligt blodprov tagils å honom eller att han undergått
annan undersökning rörande ärftliga egenskaper varom fråga är. Såvitt angår
barn som ej fylll aderton år, skall föreläggandet givas den som har vårdnaden
om barnet.

2 §

Rätten kan vid vite förelägga den som avses med
förordnande enligt 1 eller 7 a § atl med intyg av behörig sakkunnig visa att
sådant blodprov som behövs för blodundersökning har tagits på honom eller henne
eller alt han eller hon har undergått annan undersökning rörande ärftliga egenskaper.
Ifråga om barn som inte har fyllt arton år skall föreläggandet ges barnets vårdnadshavare.

2a§

Iakttas inte ett föreläggande vid vite enligt 2 §, kan
rätten i stället för att förelägga nytt vite förordna om biträde av
polismyndighet för att undersökningen skall komma till stånd.

I fråga om barn som inte har fyllt arton år får
förordnande om biträde av polismyndighet meddelas endast om det finns särskilda
skäl. Sådant biträde får inte lämnas om det finns risk, som ej är ringa, för
att barnet skall ta skada av detta.

Prop.
1982/83:8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har kostnad för biträde av polismyndighet utgått av
allmänna medel, skall den som har varit föremål för biträdet betala tillbaka
kostnaden lill statsverket. I fråga om barn som inte har fyllt arton år skall betalning.sskyl-digheten
i stället fullgöras av barnets vårdnadshavare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

Prop. 1982/83:8

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-06-03

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén,
Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Elmstedl, Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Petri

Lagrådsremiss om blodundersökning i faderskapsmål

1 Inledning

Regler om vem som skall anses vara far fill ett barn finns
i 1 kap. föräldrabalken. Dessa regler körnpletleras av lagen (1958:642) om
blodundersökning m. m. vid utredning av faderskap (blodundersökningslagen).
Enligt denna lag kan domstol under vissa förutsättningar förordna om
blodundersökning eller annan undersökning i faderskapsmål.

Sedan ett
faderskap har fastställts genom dom som har vunnit laga kraft, finns del i
princip ingen möjlighel alt fä en domstol all förordna om en ny
blodundersökning e. d. Denna möjlighet saknas även i fall då faderskapet har
fastställts genom erkännande av faderskapet. Atl domstolen inte kan förordna om
blodundersökning i elt mål om ogiltigförklaring av etl faderskapserkännande har
berörts av juslitiekanslern i ett beslut den 8 juni 1979, som för kännedom har
sänts över till justiliedepariemeniei. Frågan har vidare tagits upp i motioner
till 1980/81 års riksmöte (mot. 1980/81:689 och 1193).

En annan fräga
som har tilldragit sig uppmärksamhet, bl. a. från domstolshåll, är om del inle
bör införas en möjlighet atl hämta en person till blodundersökning i fall då
det nuvarande tvångsmedlet vite inte är elt fillräckligl medel för atl förmå
denne all inställa sig till undersökning. Ocksä denna fråga har tagils upp i en
mofion till 1980/81 års riksmöte (mot. 1980/81:199).

De frågor
som sålunda aktualiserats har behandlats i departementspromemorian (Ds Ju
1981:10) Blodundersökning i faderskapsmål. Promemorian har remissbehandlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels promemorian
som bilaga 1,

Prop. 1982/83:8 6

dels en förteckning över remissinstanserna och en
sammanställning av remissyttrandena som bilaga 2. Beträffande det närmare
innehållet i faderskapsreglerna i föräldrabalken och bestämmelserna i blodundersökningslagen
kan hänvisas till promemorian.

I
lagstiftningsärendet har samråd skelt med justifiedepartementen i de andra
nordiska länderna.

2 Allmän motivering

2.1
Blodundersökning sedan ett faderskap har fastställts

2.1.1
Allmänna förutsättningar

Enligl blodundersökningslagen kan en domstol i mäl om
faderskap förordna om blodundersökning eller annan undersökning rörande
ärftliga egenskaper. Tidigare förekom det att en blodundersökning
kompletterades med en s. k. rättsantropologisk undersökning. Värdet av de rättsantropolo-giska
undersökningarna har emellerfid pä senare är ifrågasatts (se bl. a. riksdagens
protokoll 1976/77 nr 9 s. 13 f och nr 13 s. 58 ff). Numera företas inle längre
sådana undersökningar. I stället kompletteras de gängse blodundersökningarna
ibland med s. k. utvidgade rättsgeneliska undersökningar. Åven en rättsgenetisk
undersökning avser undersökning av blodprov som lämnas av de inblandade
parterna. Den omfattar dock fler s. k. genetiska markörsystem än den vanliga
blodundersökningen.

Blodundersökningsmelodiken har under senare år utvecklats
kraftigt. Möjligheten att genom en blodundersökning utesluta någon som
felaktigt har utpekats som far är numera mycket stor. Del är därför länkbart
att en del fall där faderskapet grundas på äldre och bristfällig metodik skulle
bedömas annorlunda om faderskapet prövas enUgt nutida metoder.

Om
faderskapet har fastställts genom en dom som har vunnit laga kraft, kan en
omprövning av domen komma tiU stånd endast genom att högsta domstolen beviljar resning
i målet. Enligt 58 kap. 1 § första stycket 3 rättegångsbalken kan resning
beviljas, om nya omständigheter eller bevis åberopas vilka sannoUkt skulle ha
lett fill en annan utgång i målet. Enbart den omständigheten all vetenskapen
rörande blodundersökningar e. d. har gått framåt sedan faderskapet fastställdes
genom den tidigare domen torde inte utgöra ett tillräckligt skäl för resning enUgl
denna bestämmelse (se Beckman-Höglund, Svensk familjerättspraxis, sjätte uppl.,
s. 101 f). Resning kan däremot beviljas, om den som enligt den tidigare domen
är alt anse som far kan uteslutas frän faderskapet genom en ny
blodundersökning. Del finns emellertid inle nägon möjlighet att i ett
resningsärende få högsta domstolen att förordna om en sådan undersökning (se
Beckman-Höglund s. 101 och 116). För alt de nya rönen inom
blodundersökningsmetodiken skall kunna leda till att ett faderskapsavgörande
omprövas sedan det har vunnit laga kraft krävs alltså atl de inblandade
parterna frivilligt underkastar sig en ny blodundersökning.

Prop.
1982/83:8 7

När
det gäller fall dä faderskapet har faslslällis genom etl erkännande finns del i
och för sig inte någon begränsning i möjligheten att få faderskapsfrågan omprövad
av domstol. Det hänger samman med att en Uka ingående prövning av faderskapet
inte har skett när detta grundas på ett erkännande som när faderskapet har
fastställts genom dom. Enligt 1 kap. 4 § tredje stycket föräldrabalken skall
domstolen förklara atl erkännandet saknar verkan mot den som har lämnat det, om
det senare visar sig att denne inte är far lill barnet. Inte heller i etl mål
om ogilligförklaring av ett faderskapserkännande kan domstolen emellerfid
förordna öm blodundersökning (se NJA 1977 s. 545).

I
departementspromemorian föreslås alt domstol skall kunna förordna om blodundersökning,
om det sedan faderskapet har fastställts genom en dom eUer etl erkännande
framkommer sådana omständigheter som ger anledning till antagande alt någon annan
man, som inte tidigare har varit föremål för blodundersökning, har haft samlag
med modern under fid då barnet kan vara avlat. Förordnandet skall enligl
förslaget kunna avse den som faslslällis vara far, modern, barnel och den andre
mannen.

Remissinstanserna
har överlag ställt sig positiva till alt domstolarna ges en möjUghet att förordna
om blodundersökning när ett tidigare fastställt faderskap kan sättas i tvivelsmäl.
Också jag anser att en sådan möjlighet bör införas. Som framhållits i promemorian
bör denna möjlighel dock inte vara obegränsad. För att inte relafionerna mellan
ett barn och den som anses vara dess far skall slöras i onödan bör det krävas
att nägon ny omständighet har inträffat som gör atl faderskapet kan
ifrågasättas. De fall som har störst praktisk betydelse och där det samtidigt
kan synas mest otillfredsställande atl det inte går atl förordna om ny
blodundersökning är alt del sedan faderskapet har fastställts framkommer
omständigheter som gör det antagligt att någon annan man än den som har
fastställts vara far har haft samlag med modern under tid dä barnet kan ha
avlats. Däremot bör inle den vetenskapliga utvecklingen beträffande
blodundersökningar i sig utgöra ett tillräckligt skäl för elt förordnande om ny
undersökning. Genom alt möjligheten atl förordna om blodundersökning begränsas fill
fall då det har framkommit uppgifter om en ny man beaktas ocksä ett av de
starkaste skälen mot en ändring av de nuvarande reglerna, nämUgen att ett barn
inte. bör riskera atl bli faderlöst lång lid efter sin födelse.

Sammanfattningsvis
ansluter jag mig till promemorieförslagel när del gäller förutsättningarna för
att förordna om : blodundersökning sedan faderskapet har fastställts genom dom
som har vunnit laga kraft eller genom faderskapserkännande.

2.7.2
Handläggningen

I
promemorian föreslås alt en begäran om blodundersökning sedan faderskapet har
fastställts genom lagakraftvunnen dom eller genom erkän-

Prop. 1982/83:8 8

nande
skall handläggas enligl lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden.
Enligt promemorian får resultatet av undersökningen sedan i förekommande fall
läggas lill grund för en resningsansökan resp. en talan om ogilligförklaring av
faderskapserkännandel.

Prakfiskt
laget alla remissinslanser har godtagit att en begäran om blodundersökning, som
görs sedan faderskapet har fastställts genom lagakraftvunnen dom, skall
handläggas som elt särskilt domstolsärende. Endast hovrätten för Övre Norrland
ifrågasätter om del inle är en lämpligare lösning alt låta högsta domstolen
förordna om blodundérsökning i resningsärendet om det finns särskilda skäl för
detta.

Som
har framhållits i promemorian ter det sig diskutabelt atl enbart på detta
område införa en möjUghet atl förordna om 'viss bevisning i etl resningsärende.
Under remissbehandlingen har rättegängsutredningen förklarat att den senare
kan komma in på mera allmänna frågor om bevisning i resningsärenden. Resultatet
av dessa överväganden bör inte nu föregripas. Som också rättegängsutredningen
har förordat bör man därför i detta sammanhang stanna för den lösning av
handläggningsfrågan som promemorieförslaget innebär.

När det därefter gäller
handläggningen av en begäran om blodundersökning sedan faderskapet har faststäUts
genom erkännande har flera remissinstanser ansett att del bör vara möjligl alt
framställa en sädan begäran inte bara i ett fristående domstolsärende ulan även
i ett mäl om ogiltigförklaring av faderskapserkännandet. Enligt hovrälten för
Övre Norrland talar övervägande skäl för att domstol skall kunna förordna om
blodundersökning endast i sådana mål. Också några andra remissinstanser, bl. a.
rättegångsutredningen, framhåller att det finns en risk för dubbla processer, om
en begäran om blodundersökning kan handläggas i ett domstolsärende samtidigt
som talan kan väckas om ogilfigförklaring av faderskapserkännandel.

Jag delar
remissinstansernas uppfattning att det inte minsl av praktiska skäl är lämpligt
alt en begäran om blodundersökning som framställs sedan talan har väckts om
ogiltigförklaring av ett faderskapserkännande prövas i det målet och inte i ett
fristående domstolsärende. Det kan dock tänkas att någon först vill få till
stånd en blodundersökning för att därefter kunna ta ställning fill om en talan
skall föras om ogiltigförklaring av faderskapserkännandet. Enligt min mening
bör del inte finnas nägot hinder mot alt frågan om blodundersökning i ett sädanl
fall prövas separat i ett domstolsärende, på samma säll som jag nyss har
förordat för de fall då faderskapet har faslslällis genom en lagakraftvunnen
dom. Det kan filläggas att en sådan ordning inte innebär att själva
faderskapsfrågan kan bli föremål för dubbla processer.

Sammanfattningsvis
förordar jag att domstolarna skall, under de förutsättningar som har angetts i
föregående avsnitt, kunna förordna om blodundersökning i mål om
ogiltigförklaring av ett faderskapserkännande eller, om någon sådan talan inte
har väckts, i ett särskilt domstolsärende.

Prop. 1982/83:8 9

2.2 Tvångsmedel enligt blodundersökningslagen

I faderskapsmål förekommer ofta långa handläggningstider.
Delvis beror della på att förfarandet med atl la blodprov och att analysera
proven med nödvändighet lar en viss fid i anspråk. I många fall förlängs emellerfid
handläggningstiden i onödan av att någon som är skyldig alt lämna blodprov inte
iakttar denna skyldighet eller gör del först efter flera förelägganden. Särskill
gäller detta när det efter en blodprovslagning är aktuellt atl ta nya blodprov.
Alt sådana dröjsmål är en olägenhet är uppenbart och har även vid olika lUlfällen
understmkits från domstolshåll.

Den enda möjlighet som f. n. står domstolarna till buds
för att förmå någon att lämna blodprov enligt blodundersökningslagen är atl
utfärda vitesförelägganden. Åven om vitet redan från början sätts ganska högt
och därefter höjs undan för undan har denna sankfion inte allfid önskvärd
effekt. Detta kan delvis förklaras av alt de ekonomiska förhållandena
beträffande den som har förelagts vite är sådana atl vitet aldrig kan drivas
in. Den avlägsna möjligheten atl förvandla det utdömda vitet till fängelse har
knappast nägon betydelse i sammanhanget.

Mol denna bakgrund föreslås i promemorian alt domstol
skall kunna förordna att den som trots etl tidigare vitesföreläggande inte har
inställt sig fill en blodundersökning skall hämtas fill undersökningen genom
polisens försorg. I promemorian diskuteras även om en möjlighet bör införas att
genomföra själva blodprovslagningen under tvång. Denna tanke avvisas emellertid
i promemorian med hänvisning lill den enskildes rätt till kroppslig integritet.

Remissinstanserna har allmänt tillstyrkt alt det införs en
möjlighet atl hämta den som inte frivilligt inställer sig tiU en
blodundersökning. Några ■remissinstanser anser atl del även bör vara
möjligt att genomföra själva blodprovstagningen under tvång. Sålunda framhåller
Sveriges advokatsamfund att det kan föreligga situafioner där hänsynen till
den enskildes integritet bör vika för ett barns rätt atl få faderskapet
fastställt, exempelvis dä flera tänkbara fäder finns och en av dem varken genom
vite eller hämtning kan förmås att lämna blodprov. Vidare anför rättegångsutredningen
att hämtning, liksom en orikfig faderskapsdom, allmänt sett torde vara mera
ingripande i den personliga integriteten än ett tvångsmässigt genomförande av
blodprovstagningen.

Enligl min mening är det uppenbart att det behövs etl mera
effekfivt tvångsmedel än vitesföreläggande för att säkerställa att en
blodundersökning som domstol har förordnat om äger rum. Liksom remissinslanserna
anser jag därför alt del bör vara möjligt atl med biträde av polis hämta den
som inte frivilligt inställer sig till blodundersökningen. Till frågan om
hämtning av barn återkommer jag strax.

F. n. medger inte rättegångsbalken andra tvångsmedel mol
parter i tvistemål än vite och hämtning. Det finns alltså inget tvångsmedel som
kan

Prop.
1982/83:8 10

användas för genomförandet av själva blodprovstagningen.
Som hovrätten för Övre Norrland har påpekat under remissbehandlingen torde del
även bli sällsynt atl den som har hämtats till en blodundersökning framhärdar i
sin vägran all medverka till själva blodprovstagningen. Om en sådan undan-tagssiluafion
likväl uppkommer bör dock intresset av atl faderskapet till ett barn utreds
tillmätas större vikt än kravet på kroppslig integritet för den berörde. Liksom
när det gäller blodprovstagning på någon som är misstänkt för rattfylleri eller
rattonykterhet bör det därför vara möjligt alt få biträde av polis för att få
själva blodprovslagningen utförd.

Enligt promemorian skall även barn under 18 år kunna
hämtas lill en blodundersökning, när barnets vårdnadshavare inte iakttar etl
vitesföreläggande beträffande barnel. I promemorian sägs dock att hämtning av
barn bör komma i fråga endast i undantagsfall och att hämtningen givetvis bör
utföras pä ett sätt som är så skonsamt för barnet som är möjligt. Vid
hämtningen kan det enligl promemorian vara lämpligt atl nägon representant för
barnavården är närvarande. Promemorian innehåller dock inte nägra särskilda
bestämmelser om förfarandet vid hämtning av barn.

Under remissbehandlingen har rikspolisstyrelsen och
socialstyrelsen framhäilit att de rekommendafioner om förfarandet vid hämtning
av barn som har gjorts i promemorian bör framgå uttryckligen av lagtexten.
Delta påpekas även av utredningen om barnens rätt, som emellertid över huvud
taget är tveksam lill om barn skall kunna hämtas genom polis.

För egen
del kan jag förstå alt en möjlighet att genom poUsens försorg hämta barn fill
en blodundersökning kan väcka betänkligheter. Som socialstyrelsen och
utredningen om barnens rätt har framhållit finns det risker för att barnet -
även om hämtningen sker med all tillbörlig försiktighet - tar skada av
upplevelserna i samband med denna. Del naluriiga är därför atl i första hand de
sociala myndigheterna i enlighet med sitt allmänna ansvar för barn söker
åstadkomma alt barnel frivilligt insläUs fill blodprovslagningen.

Liksom
utredningen om barnens rätt häller jag det för sannolikt att de flesta fall där
vårdnadshavaren motsätter sig atl barnet inställer sig lill en blodundersökning
kan lösas på detta sätt i samverkan med de sociala myndigheterna. Om alla
sådana försök visar sig resultatlösa, bör domstol som en yttersta möjUghel
kunna förordna all barnet hämtas genom polisens försorg. Polisbiträde bör dock
inte fä lämnas, om det finns risk, som ej är ringa, för all barnet skall ta
skada. Åven vid hämtning genom polisens försorg bör de sociala myndigheterna
medverka.

Sammanfattningsvis anser jag alt, om nägon inte iakttar elt
vitesföreläggande om blodundersökning, domstol skall kunna förordna om biträde
av polis för alt undersökningen skall kunna komma lill slånd men alt när del
gäller barn under 18 är sådant biträde bör komma i fråga endasi som en yttersta
utväg och bara under förutsättning atl barnel inle lar skada av detta.

Prop.
1982/83:8 11

2.3 Övriga
frågor

Nägra
remissinslanser har diskuterat om inte en man, som vill bU förklarad som far lill
ett barn, bör ha möjlighel all begära blodundersökning för alt få sitt
faderskap prövat. Detta spörsmål hänger emellertid samman med den mera allmänna
frågan om rätten för en man atl själv föra talan om att han är far till ett
barn. En sädan möjlighet finns inle f. n., och jag är inte beredd att la upp
frågan i detta sammahang.

Socialstyrelsen och
statens rättskemiska laboratorium har berört frägan om' en skyldighet bör
införas även för vissa anhöriga till parterna i elt faderskapsmål atl
underkasta sig blodundersökning. Denna fråga behandlades i samband med 1969
års ändringar av reglerna om fastställande av faderskap fill.barn (pröp.
1969:124 s. 89). Därvid uttalades att det från principiell ståndpunkt var
betänkligt all införa en undersökningsplikt för personer som inte alls var
inblandade i faderskapsmälel. Vidare ansågs en sådan undersökningsplikt kunna
få betydelse bara i elt mycket begränsat anlal fall. De skäl som sålunda
anfördes mol en utvidgning av undersökningsplikten är enligt min mening
fortfarande beaktansvärda. Jag vill därför inte föreslå att kretsen av undersökningsplikfiga
utvidgas till vissa anhöriga tiU parterna i elt faderskapsmäl.

Socialstyrelsen
har slutligen lagil upp frägan vilka internafionellträttsliga verkningar som de
nya reglerna om blodundersökning kan få. Jag vill därför erinra om att
utredningen (Ju 1979:10) om internationella faderskapsfrågor har till uppgift
alt fä tUl slånd en mera allmän reglering av de internationellt privat- och processrätlsliga
frågorna rörande faderskap till barn. Dessa överväganden kan givetvis få
betydelse för den fråga som socialstyrelsen nu har berört. Jag finner därför inle
anledning att i della sammanhang gå närmare in på denna fråga.

2.4 Ikraftträdande

De
förordade lagändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1983. De nya reglerna
bör kunna tillämpas även i fall då faderskapet har fastställts före ikraftträdandet.

3
Upprättat lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom justiliedepariemeniei upprättats
ett förslag till lag om ändring i lagen (1958:642) om blodundersökning m. m.
vid utredning av faderskap.

Förslagel
bör fogas fill protokollet i della ärende som bilaga 3.'

'Bilagan
har uteslutits här. Förslaget är likalydande med det som är fogat till
propositionen.

Prop.
1982/83:8 12

4 Specialmotivering

la§

Sedan en faderskap har fastställts genom erkännande eller
genom dom som har vunnU laga kraft, kan rätten förordna om en sådan
undersökning som avses i 1 §, om det först efter erkännandet eller domen har
framkommit omständigheter som ger anledning till antagande aU någon annan man
än den sorn har faststäUts vara far har haft samlag med modern under tid då
barnet kan vara avlat Förordnandet kan avse den som har fastställts vara far,
modern, barnet och den andre mannen.

Har faderskapet faststäUts genom erkännande, kan
förordnande enligt första stycket meddelas i mål om an erkännandet saknar
verkan mot den som har lämnat del. En sådant förordnande kan begäras av någon
av parterna i målet. Har någon talan inte väckts om att erkännandet saknar
verkan, prövas frågan om förordnande enligt första stycket såsom ett ärende
enligt lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden. Ett sådant
förordnande kan begäras av den som kan vara part i eU mål om att erkännandet
saknar verkan.

Har faderskapet faststäUts genom dom som har vunmt laga
kraft, prövas frågan om förordnande enligt första stycket såsom en ärende
enligt lagen om handläggning av domstolsärenden. Ett sådant förordnande kan
begäras av någon av parterna i del tidigare målet.

Innan förordnande enUgt första stycket meddelas, skall den
som förordnandet skulle avse beredas tillfälle an yttra sig.

Paragrafen, som är ny, innebär atl domstolen kan förordna
om blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper även
sedan ett faderskap har fastställts enligt 1 kap. 3 § föräldrabalken genom
erkännande eller lagakraftvunnen dom.

Första stycket. En förutsättning för förordnande om en sädan
undersökning som avses i 1 § är atl det först efter erkännandet eller domen
har framkommit omständigheter som ger anledning lill anlagande all modern har
haft samlag under konceptionstiden med någon annan man än den som har ansetts
som barnets far. Det krävs alltså att den som åberopar de nya omständigheterna inle
har känt lill dem tidigare. I prakfiken torde det i första hand bli fräga om
den som har fastställts vara far. Åven barnet kan emellertid ha intresse av elt
förordnande om blodundersökning som avses i 1 §.

Under remissbehandlingen har socialstyrelsen framhållit
att det kan finnas fall där socialnämnden innan faderskapet fastställdes har
haft kännedom om en annan man men där nämnden inle har funnit anledning att
närmare pröva dennes faderskap. Socialstyrelsen menar att det i dessa fall
borde vara möjligt att förordna om undersökning, om nämnden senare gör en annan
värdering av omständigheterna. Atl nämnden av olika skäl ändrar sin bedömning
av de föreliggande omständigheterna bör emellertid inle i och för sig utgöra
grund för ett sådant förordnande. En annan sak är att detta kan bli aktueUl, om
den som begär undersökningen inte tidigare har känt fill dessa omständigheter.

Förordnandet kan avse den som har fastställts vara far,
modern, barnet

Prop.
1982/83:8 13

och den andre mannen. Statens rätlskemiska laboratorium
har under remissbehandlingen framhållit att det nägon enstaka gäng kan vara av
betydelse att även utföra ny blodundersökning på de män utöver fadern som
tidigare har blivit blodundersökla. Med hänsyn bl. a. lill den rättsosäkerhet
för tidigare uteslutna män som en möjlighet att undersöka dem på nytt skulle
medföra, bör en sådan möjlighel dock inle införas.

Andra
stycket. Har talan om ogilfigförklaring av ell faderskapserkännande enligt 1
kap. 4 § föräldrabalken redan väckts, kan förordnande om blodundersökning e. d.
meddelas endasi i det målet. En undersökning kan emellertid begäras även innan
en sädan talan har väckts. Denna begäran prövas dä i ell fristående ärende enligt
lagen om handläggning av domstolsärenden. Med hänsyn till utfallel av
undersökningen fär sedan avgöras om talan skall föras om ogiltigförklaring av
faderskapserkännandet.

Frågan om
vem som kan vara part i ell mäl om ogilfigförklaring av elt faderskapserkännande
har inle reglerats i föräldrabalken. Den frågan, och därmed också frågan om vem
som kan framställa begäran enligt förevarande stycke, får alltså avgöras med
ledning av allmänna principer.

Socialnämnden har inte någon självständig rätt alt ansöka
om förordnande om blodundersökning eller annan undersökning enligt andra
stycket. Emellerfid ligger del i socialnämndens allmänna skyldigheter alt se
till atl etl barn får rätt far (jfr 2 kap. 6 § föräldrabalken). Skulle del
efter det atl faderskapet blivit fastställt komma fill nämndens kännedom att en
man som inte tidigare har varit föremål för blodundersökning eller annan
undersökning har haft samlag med modern under konceptionsliden, kan nämnden
verka för atl parterna frivilligt genomgår en sädan undersökning. Går inle
delta, får nämnden söka förmå någon av parterna - eller en god man för barnet,
om sådan har förordnats - atf ansöka om denna undersökning. Nämndens aktivitet
får dock vara beroende av hur starkt intresset av att erhålla en undersökning
kan vara i det särskilda fallet. Om barnel är vuxet har nämnden ingen rätt alt
verka i ärendet.

Tredje
stycket. Sedan faderskapet har fastställts genom dom som har vunnit laga kraft,
kan blodundérsökning e. d. begäras endast i ett särskilt domstolsärende av nägon
av parterna i det tidigare målet. Visar resultatet av undersökningen alt målet
sannolikt skulle ha fått en annan utgång om detta resultat hade förelegat innan
rriälet avgjordes, kan resning beviljas enligt 58 kap. 1 § första stycket 3
rättegångsbalken. Den lid inom vilken ansökan om resning skall göras i delta
fall enligt 58 kap. 4 § rättegångsbalken torde böra räknas frän del all
sökanden fick kännedom om innehållet i utlåtandet över undersökningen.

Fjärde stycket Bestämmelsen motsvarar vad som f. n. gäller
enligl 1 § andra stycket. Om frågan om undersökning handläggs som ett ärende
och det

Prop. 1982/83:8 14

är tvisligl huruvida modern under koncepfionstiden har
haft samlag med nägon ytterligare man, kan detta behöva utredas närmare vid en
muntlig förhandUng enhgl 4 § lagen om handläggning av domstolsärenden.

lb§

Beslut om förordnande enligt 1 a § i ett ärende som avses
i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden får överklagas särskih
genom besvär. Sedan utlåtande över undersökningen har avgetts eller frågan om
undersökning har förfallit, får ärendet avskrivas.

Ärenden
om förordnande enligt 1 a§ tas upp av rätten i den ort där barnet har sin
hemvist eller, om det har avlidit, av den rätt som har au la upp tvist om arv
efter barnet. Finns det inte någon annan behörig domstol, tas ärendet upp av
Stockholms tingsrätt.

Paragrafen, som är ny, innehåller vissa processuella
regler för del fall alt frägan om undersökning handläggs som ell ärende.

Första stycket. Till skillnad från vad som gäller
beträffande etl beslut om blodundersökning i ett mäl får domstolens beslut om
undersökning i ett domstolsärende alltid överklagas särskill. Överklagandet sker
genom besvär.

Från processuell
synpunkt kan det ifrågasättas om inte etl ärende om blodundersökning borde
anses avslutat i och med att domstolen antingen har förordnat om undersökning
eller har avslagit ansökningen. Frågan om utdömande av ett förelagt vite skulle
med detta synsätt få handläggas i särskild ordning. Det synes emellertid vara
naturligare atl anse ärendet vara avslutat först när ett utlåtande över
undersökningen föreUgger eller frägan om undersökning eljest har förfallit.
Bestämmelsen i första meningen utgår därför från detta synsätt.

Åven när
ett utlåtande har kommil in bör det vara möjUgl för domstolen att i samma
ärende la upp frågan om elt nytt förordnande om blodundersökning. Delta kan
bli aktuellt när sökanden begär atl en utvidgad rättsgenetisk undersökning skaU
göras. Del skulle i dessa fall vara en onödig omgång om frågan mäste prövas i etl
nytt ärende.

Domstolens
slutliga beslul innebär att ärendet avskrivs. I samband med etl sådant
avskrivningsbeslut fär domstolen även besluta om rättegångskostnaderna, däri
inbegripet kostnaderna för själva undersökningen. Enligl 3 § andra stycket blodundersökningslagen
gäUer beträffande parts kostnader vad som föreskrivs om rättegångskostnader.
Med "part" bör i detta sammanhang Ukställas den som har ansökt om
undersökningen och hans eller hennes motparter i ärendet.

De rätlegängskostnadsbestämmelser som blir tillämpliga är
de som finns i 18 kap. rättegångsbalken. Ärendet fär anses röra elt sådant rättsförhäUande
som parterna inte kan disponera över (se NJA 1975 s. 16), vilket bl. a.

medför
att reglerna om kvittning i 18 kap. 2 § rättegångsbalken kan tillämpas (jfr NJA
1976 s. 556 och 1977 s. 495).

Under
remissbehandlingen har en remissinstans vänt sig mot möjligheten alt kvitta
rättegångskostnaderna i fall då en begäran om blodundersökning avslås. Enligt
denna remissinstans bör huvudregeln vara alt den som blir tvingad alt genomgå
blodundersökning utan fog bör ha ersätlning för sina kostnader. Med anledning
av detta kan framhållas att det förhällandet alt 18 kap. 2 § rättegångsbalken
kan tillämpas inte utesluter tillämpningen av övriga regler i 18 kap. Huvudregeln
är alltså den som anges i 18 kap. 1 §, dvs. atl den som förlorar målet skall
betala motpartens kostnader. Domstolarna torde därför vanligen komma att
förplikta sökanden att betala motpartens kostnader, om ansökningen avslås.
Liksom när det gäller mäl om förklaring atl en viss man inte är far får
domstolen avgöra kostnadsfrågan med hänsyn till omständigheterna i det enskilda
fallet.

Några
remissinslanser har berört frågan om rättens sammansättning vid handläggningen
av ärendet. Om frägan om blodundersökning är tvistig, skall domstolen enligt 6
§ lagen om handläggning av domstolsärenden bestå av m.inst tre och högst fyra jurisldomare.
År ärendet inte tvisligl eller är del endast fräga om förberedande åtgärder,
såsom utfärdande av föreläggande eller kallelser, är domstolen domför med en
domare. Detta gör att en tingsnotarie med minst ett och ett halvt ärs ijänslgöring
i och för sig är behörig i dessa fall enligl 19 § första stycket 15 lingsrättsinstruktionen
(1979:572). Enligt 19 § andra stycket i denna instruktion får emellertid en fingsnolarie
inte förordnas att handlägga elt ärende som är av vidlyftig eller svår
beskaffenhet eller vars avgörande av annan orsak kräver särskild erfarenhet. Etl
ärende om blodundersökning får anses kräva sädan särskild erfarenhet, även om
ärendet inte innehåller några motstridiga intressen i sig.

Under
remissbehandlingen har från något häll ifrågasatts om inte domstolen i ett
domstolsärende om blodundersökning borde bestå av ordförande och nämnd, pä samma
sätt som vid avgöranden i faderskapsmål. Det är emellertid inte faderskapsfrägan
som avgörs i ärendet utan endast frägan om det finns grund för att förordna om
blodundersökning. I faderskapsmälen avgörs denna fråga i de flesta fall under
förberedelsen av en domare ensam. Anledning saknas atl för ärenden om sädan
undersökning föreskriva alt nämnd skall della i avgörandet.

Andra
stycket. Forumbestämmelserna i förevarande stycke har utformats efter mönster
av 3 kap. 3 § föräldrabalken.

2 §

Rätten
kan vid vite förelägga den som avses med förordnande enligl 1 eller 7 a § alt
med intyg av behörig sakkunnig visa alt sådant blodprov som behövs för
blodundersökning har tagils på honom eller henne eller atl han eller hon

Prop.
1982/83:8 16

har undergått annan undersökning rörande ärftliga
egenskaper. I fråga om barn som inte har fyllt arton år skall föreläggandet ges
barnels vårdnadshavare.

I paragrafen har en hänvisning tagits in till 1 a §.
Dessutom har paragrafen ändrats rent redaktionellt.

2a§

Iakttas inte en föreläggande vid vite enligt 2 §, kan
rätten i stället för an förelägga nytt vite förordna om biträde av
polismyndighet för att undersökningen skall komma till stånd.

Ifråga om barn som inte har fy Ut arton år får förordnande
om biträde av polismyndighet meddelas endast om det finns särskilda skäl.
Sådant biträde får inle lämnas om det finns risk, som ej är ringa, för an
barnet skall la skada av detta.

Har kostnad för biträde av polismyndighet utgått av
allmänna medel, skaU den som har varit föremål för biträdet betala tillbaka
kostnaden till statsverket. Ifråga om barn som inte har fyllt arton år skall betalning.iskyldigheten
i stället fullgöras av barnets vårdnadshavare.

Genom paragrafen, som är ny, har domstolen getts möjlighet
atl förordna om biträde av polis, när nägon inte låter ta blodprov eller inle
underkastar sig någon annan undersökning.

Första stycket. I betänkandet (SOU 1979:6) Polisen (s.
156-159) framhålls att polishjälp i fall som här avses bör lämnas endasi när
uppgiften inte kan lösas pä annat sätt (jfr prop. 1980/81:13 s. 40-41).
Bestämmelsen i förevarande stycke bygger pä samma synsätt genom att domstolen inle
får förordna om polisbiträde redan i samband med förordnandet om blodundersökning.
Det kan visserligen tänkas fall dä del finns anledning alt anta att den som är
skyldig att lämna blodprov inte bryr sig om ett vitesföreläggande. Den berörde
bör emellertid alltid ha fått tillfälle atl frivilUgl efterkomma föreläggandet.
Först när del visar sig att föreläggandel inte har iakttagits får polisbiiräde
övervägas.

Del biträde av polismyndighet som främst kommer i fråga är
att den förelagde hämtas fill provtagningen eller undersökningen. I undantagsfall
kan det även bli fråga om att framtvinga själva provtagningen m. m. Den
blodprovstagning det är fråga om kan i sådant fall jämställas med den
blodprovstagning som enligl 28 kap. 12 § rättegångsbalken får ske vid
kroppsbesiktning. I enlighet med vad som föreskrivs i 24 kap. 2 § tredje
stycket brottsbalken bör polismyndigheten för atl provtagningen skall komma lill
stånd kunna använda del våld som med hänsyn lill omständigheterna kan anses
försvarligt.

Andra stycket. Som har framhållits i den allmänna
motiveringen är det naluriiga, när en blodprovslagning eller annan undersökning
gäller barn under 18 år, att i första hand de sociala myndigheterna i enlighet
med sitt

Prop.
1982/83:8 17

allmänna ansvar för barn söker åstadkomma alt barnel
frivilligt inställs till provlagningen eller undersökningen. Först när dessa
försök inte leder någon vart bör domstolen la ställning tiU om polishjälp är
nödvändig. Delta överensstämmer med polisutredningens synsätt atl polishjälp
bör användas endast när uppgiften inte kan lösas pä annat sätt.

Allmänt kan sägas att domstolen fär göra en avvägning
mellan intresset atl blodundersökningen genomförs och önskemålet alt barnet
inte far illa av att hämtas genom polis till en undersökning eller ay att
blodprov tas under tvång. Domstolen bör samråda med de sociala myndigheterna
innan förordnande meddelas om biträde av poUs när det gäller barn under arton
år. Vidare bör läkarutlåtande inhämtas i de fall detta kan vara nödvändigt för
alt bedöma om barnet far illa av sådant biträde.

Innan domstolen förordnar om biträde av polis torde
kontakt fä las med den läkare eller institution eller sakkunnige som skall
företa den aktuella undersökningen för att man skaU bestämma en lämplig tid.
Protokollet med förordnandet om poUsbiträde kan sedan översändas till polisen
med uppgift om tid och inställelseplats.

Åven om domstolen inte har funnit nägot hinder mot att
förordna om polisbiiräde beträffande ett barn under 18 år, får polismyndigheten
inte lämna sådant biträde om det finns risk, som ej är ringa, för att barnet
skall ta skada av atl hämtas till undersökningen eller av alt tyingas alt
undergå denna. I första hand torde det röra sig om etl fillfälligl hinder, t. ex.
att barnet är sjukt. Att det inte finns något varakfigt hinder mol hämtningen
eller undersökningen bör ha prövats av domstolen innan förordnande meddelas om
polisbiträdet.

I kravet på att polisbiiräde inle får lämnas, om barnel
kan ta skada av detta, ligger att biträdet skall lämnas på etl så skonsamt sätt
som möjligt (jfr prop. 1967:138 s. 61 f). I regel bör polismyndigheten varsko
de berörda när förrättningen skall ske. Förrättningen bör vidare genomföras så
att den inte väcker uppseende. Att någon representant för de sociala
myndigheterna såvitt möjUgt är närvarande torde följa av deras aUmänna
skyldighet när del gäUer omsorgen om barn (jfr 21 kap. 8 § föräldrabalken).
Polismyndigheten bör därför underrätta även dessa myndigheter om den aktuella
förrättningen. Polismyndigheten får bedöma om nägon i övrigt bör vara med om
förrättningen för alt den skall bli så skonsam som möjligt. Det kan exempelvis
bli fråga om att begära biträde av läkare. Del är inte heller något som hindrar
att polisen i första hand låter exempelvis representanter för de sociala
myndigheterna ta direktkontakt med barnet och dess vårdnadshavare medan polisen
avvaktar tills vidare.

Tredje stycket. Bestämmelsen överensstämmer med allmänna
principer om återbetalning till statsverket av kostnader som någon orsakar det
allmänna genom att inte fullgöra en skyldighet.

2 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 8

Prop. 1982/83:8 18

5
Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslaget till lag om ändring i
lagen (1958:642) om blodundersökning m. m. vid utredning av faderskap.

6
Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1982/83:8 19

• ' Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1982-06-08 -

Närvarande: f. d. justifierådel Petrén, regeringsrådet
Delin, justitierådet Bengtsson.

Enligt lagrådet tillhandakommel utdrag av protokoll vid
regeringssammanträde den 3 juni 1982 har regeringen på hemställan av
statsrådet och chefen för justitiedepartementet Petri beslutat inhämta
lagrådets yttrande över förslag fill lag om ändring i lagen (1958:642) om
blodundersökning m. m. vid utredning av faderskap.

Förslagel har inför lagrådet föredragits av
hovrättsassessorn Göran Håkansson.

Förslaget föranleder följande yttrande:

1 a§

Lagrådet:

Förordnande med stöd av paragrafen skall enligl lagtexten
kunna meddelas, om det efter faderskapserkännandet eller domen framkommit
omständigheter som ger anledning till antagande alt modern haft samlag med nägon
annan man under konceptionstiden. Enligt vad som sägs i special-motiveringen
till paragrafen skulle detta innebära, alt den som åberopar de nya omständigheierna
inte får ha känt fill dem tidigare - tydligen före erkännandet eller domen.
Uttalandet kan ge anledning till tvekan bl. a. i vissa fall där man från
barnets sida vill angripa etl faderskap som fastställts genom dom. Av motiven
synes framgå atl socialnämnden inte skall kunna utverka elt förordnande, när
nämnden innan faderskapet fastställdes känt fill den andre mannen. Rimligen bör
delta gälla även om ledamöter och tjänstemän nu är andra än tidigare. Vad angår
ansökan av barnet, kunde det naturliga synas vara atl lUlräkna barnel kännedom
hos dess vårdnadshavare, någol som i allmänhet skulle omöjliggöra talan i fall
dä modern har vårdnaden. Man får dock utgå från atl när barnet uppnått sädan
ålder, atl det självt får föra talan i faderskapsmål, det också kan fä fill
stånd ett förordnande enligt paragrafen oavsett vad det tidigare kan ha fått
vetskap om. Vidare torde förordnande dessförinnan kunna utverkas av särskilt
förordnad förmyndare för barnet, under förutsättning att denne inte säsom
förmyndare haft sådan kännedom som avses i paragrafen. Detsamma bör gälla god
man för barnet. Modern lär däremot inte pä barnets vägnar kunna begära elt
förordnande, om inte alldeles speciella omständigheter föreligger. - Vad angår
talan om ogilfigförklaring av faderskapserkännande, framstår

Prop. 1982/83:8 20

det som tveksamt om faderns arvingar kan föra talan härom
(jfr Walin, Föräldrabalken, 3 uppl. 1979 s. 38). I den mån detta kan ske, bör emellerfid
arvingarna tillräknas vetskap hos fadern, ifall de begär förordnande enligt
paragrafen. Om barnel för talan om ogilfigförklaring torde liknande synpunkter
kunna anläggas som då det gäller faderskap fastställt genom dom.

2a§

Bengtsson anför för sin del: Att tvångsvis genomföra
blodundersökning av barn torde inte så ofta bU aktuellt; jag utgår då från alt
i bestämmelsen med "barn" inte avses underårig moder eller underårig
utpekad fader. Av liknande skäl som utredningen om barnens rätt har utvecklat i
sill remissyttrande anser jag emellerfid hämtning av barn genom polis så långt möjligl
böra undvikas i blodundersökningsärenden. En förutsättning för att undersökning
skall genomföras med polisbiträde bör i alla händelser vara att det står klart
att någon skada inte kan befaras för barnel. Här är det i regel mindre
angeläget med en snar verkställighet än då det gäller beslut om vårdnad eller
umgängesrätt (jfr 21 kap. 5 och 8 §§ föräldrabalken), och det finns ännu mindre
skäl atl godta några risker för barnets del. Åven om det remitterade förslaget
bygger på samma uppfattning, framträder denna knappast lillräckligt tydligt
vare sig i paragrafens ordalag eller i motiven. EnUgt min mening bör man utbyta
uttrycket "särskilda skäl" i paragrafens andra stycke mot
"synnerliga skäl" för att bättre markera, att hämtning får beslutas
endast i sällsynta undantagsfall. - På samma grunder förordar jag att i
styckets andra mening orden "som ej är ringa" utgår. Den föreslagna
formuleringen kan leda fill att risker bagatelliseras på ett sätt som någon gäng
kan bli olyckligt för barnet. Det torde ändå vara uppenbart alt man i
sammanhanget inle skall beakta helt opraktiska skademöjUgheter.

Prop.
1982/83:8 21

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1982-06-24

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Wikström, Dahlgren,
Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedl,
Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande:
statsrådet Petri

Proposition
om blodundersökning i faderskapsmål

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande' över förslag till lag om ändring i lagen (1958:642)
om blodundersökning m. m. vid utredning av faderskap.

Föredraganden
redogör för lagrådets yttrande och anför.

1
a§

Vad
lagrådet har anfört i anslutning till denna paragraf kan jag instämma i.

2a§

Som
en ledamot av lagrådet har framhållit bör poUsbiträde som gäller barn kunna
beslutas endast i sällsynta undantagsfall. Detta framgår dock enligt min mening
tillräckligt tydligt av det krav på "särskilda skäl" för ett sådant
beslut som har ställts upp i andra stycket första meningen i det remitterade
förslaget. Det är alltså enligt min mening inte nödvändigt att byta ut detta uttryck
mol orden "synnerliga skäl". Jag är inte heUer beredd att - som samme
ledamot av lagrådet har förordat - låta orden "som ej är ringa" i andra
stycket andra meningen utgå (jfr 21 kap. 5 § andra stycket föräldrabalken).

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att anta förslaget.

'
Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanlräde den 3 juni 1982.

Prop.
1982/83:8 22

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och beslutar atl genom proposilion föreslå riksdagen att anta del förslag som
föredraganden har lagt fram.

Prop. 1982/83:8 23

Bilaga
I

BLODUNDERSÖKNING I FADERSKAPSMÅL

Ds Ju 1981:10

Prop. 1982/83:8 24

Promemorians huvudsakliga inneh å ll

I promemorian f ö resl å s att domstol skall kunna f ö rordna om blodunders ö kning, om det sedan ett faderskap har fastst ä llts genom en dom eller ett erk ä nnande framkommer s ä dana omst ä ndigheter som ger anledning till
antagande att n å gon annan man

har haft
samlag med modern under tid d ä bamet kan
vara avlat.

i

I promemorian f ö resl å s vidare att domstol skall kunna f ö rordna att den som trots ett tidigare f ö rel ä ggande inte
har inst ä llt sig till en blodunders ö kning skall kunna h ä mtas till unders ö kningen genom polisens f ö rsorg.

F ö rslagen avses tr ä da i kraft den 1 januari 1982.

f ö rslag till

Lag om ä ndring i lagen (l95et642) om blodund é rs ö kning m.m.

vid
utredning av faderskap

H ä rigenom f ö reskrivs
att 1 och 2 §§ lagen (1958:642) om blodund é rs ö kning m.m.
vid utredning av faderskap skall ha nedan angivna lydelse.

Wuvarande
lydelse

F ö reslagen lydelse

1 mAl om
faderskap enligt 3 kap. f ö r ä ldrabalken kan r ä tten, d ä r det yrkas av part eller el.lest finnes
erforderligt, f ö rordna att blodunders ö kning eller annan unders ö kning r ö rande
ä rftliga egenskaper, som kan ske
utan n ä mnv ä rt men, skall ä ga rum med avseende p å modem och bamet samt, hAvI tt nnf|at> m å l
om f ö rklaring att viss man ej ä r fader, mannen
i ä ktenskapet och, i m å l om fastst ä llande
av faderskap, man mot vilken talan f ö res.
F ö rekommer anledning till antagande att
annan haft samlag med modem under tid d å
bamet kan vara avlat, f å r f ö rordnande om unders ö k nin g
avse j ä mv ä l honom.

I m å l om faderskap enligt 3 kap. f ö r ä ldrabalken
kan r ä tten p å .yrkande av n ä gon
part eller annars n ä r det ä r beh ö vligt f ö rordna om blodunders ö kning eller n å gon annan vmders ö kning r ö rande
ä rftliga egenskaper som kan ske utan
n ä mnv ä rt men. F ö rordnandet ()ji\ unders ö kning kan avse modem och bamet samt, _i m å l om f ö rklaring
att viss man ej ä r fader, mannen 1 ä ktenskapet och, i m å l om fastst ä llande av faderskap, den man eller
de m ä n som talan f ö rs mot. F ö rekommer
anledning till antagande att n å gon annan
man har haft samlag med modem under tid d å
bamet kan vara avlat, kan f ö rordnandet
avse ä ven denne.

1 Iiagen omtryckt 1976:620.

Sedan ett faderskap
har fastst ä llts genom dom som har vunnit laga
kraft eller genom erk ä nnande av faderska-

Prop. 1982/83:8

Nuvarande lydelse

26

F ö reslagen l.ydelse

pet kan r ä tten p å ans ö kan av fadern,
modem eller bamet f ö rordna om s å dan unders ö kning
som av-ses i f ö rsta stycket, om det efter domen
eller erk ä nnandet har framkommit omst ä ndigheter som ger anledning till antagande att n å gon annan mem. som inte tidigare har varit f ö rem å l f ö r s å dan unders ö kning, har haft samlag med modem under tid d å barnet kan vara avlat. F ö rordnandet kan avse fadern, modem, bamet och den
andre inannen.

Innan f ö rordnande
meddelas, skall den som f ö rordnandet skulle avse beredas tillf ä lle att yttra sig.

2 §

B ä tten ä ger vid vite
f ö rel ä gga den som avses med f ö rordnande
enligt 1 § och med intyg av beh ö rig sakkunnig visa, att f ö r-blodunders ö kning
erforderligt blodprov tagits å honom eller
att han underg å tt annan unders ö kning r ö rande
ä rftliga egenskaper varOD fr å ga ä r. S å vitt ang å r
bam som ej f.yllt aderton å r, skall f ö rel ä ggandet
givas den som har v å rdnaden om barnet.

R ä tten ktm vid vite f ö rel ä gga den som avses med f ö rordnande enligt 1 § eller, om f ö rordnandet avser ett bam som inte
har fyllt arton å r, barnets v å rdnadshavare att med intyg av beh ö rig sakkunnig visa att s å dant blodprov som beh ö vs f ö r blodunders ö kning har tagits honom eller henne eller att han
eller hon har underg å tt n å gon annan unders ö kning r ö rande ä rftliga
egenskaper.

Om den som avses med f ö rordnandet
inte inst ä ller sig till unders ö kningen efter ett f ö rel ä ggande vid

Prop. 1982/83:8

nuvarande lydelse

F ö reslagen
lydelse

27

vite, kan r ä tten i st ä llet f ö r att f ö rel ä gga nytt vite f ö rordna att han eller hon skall h ä mtas till unders ö kningen. Har kostnad f ö r h ä mtningen utg å tt av allm ä nna medel, skall den som har h ä mtats eller, n ä r det ä r ett bam som inte har fyllt arton å r, barnets v å rdnadshavare betala tillbaka denna
kostnad.

3 §

Den
som, efter anmodan av part eller enligt r ä ttens f ö rordnande, inst ä ller
sig f ö r unders ö kning som avses i denna lag ä r, om han ej sj ä lv ä r part 1 m å let, ber ä ttigad till ers ä ttning och f ö rskott efter enahanda grunder och i
samma ordning som stadgas betr ä ffande vittnes inst ä llelse vid r ä tten.

Sen
som, efter anmodan av part eller enligt r ä ttens f ö rordnande, inst ä ller
sig f ö r unders ö kning som avses i denna lag ä r, om han eller hon ej sj ä lv ä r part 1 m å let, ber ä ttigad till ers ä ttning och f ö rskott efter enahanda grunder och
1 samma ordning som stadgas betr ä ffande vittnes inst ä llelse vid r ä tten.

Om parts kostnad g ä ller vad om r ä tteg å ngskostnad ä r f ö reskrivet. Att viss kostnad ä r att anse s å som r ä ttohj ä lpskostnad f ö r part som å tnjuter allm ä n r ä ttshj ä lp f ö ljer av r ä ttshj ä lpslagen (1972:429).

Denna lag tr ä der i kraft den 1 januari 1982.

Prop.
1982/83:8 28

1 INLEDNING

Regler om vem som skall anses vara far till ett bam finns i
1 kap. f ö r ä ldrabalken. I 2 och 3 kap. samma balk finns best ä mmelser om barnav å rdsn ä mndens medverkan vid fastst ä llande av faderskap och om r ä tteg å ngen i m å l om faderskap. Paderskapsreglema i f ö r ä ldrabalken
kompletteras av lagen (1958:642) om blodunders ö kning m.m. vid utredning av faderskap (blodunders ö kningslagen). Enligt denna lag kan domstol under
vissa f ö ruts ä ttningar f ö rordna om blodunders ö kning eller annan unders ö kning i faderskapsm å l.

Den vetenskapliga utvecklingen har medf ö rt st ö rre m ö jligheter ä n
tidigare att genom blodunders ö kning
utesluta n å gon som felaktigt har utpekats som
fader. SedEin ett faderskap har fastst ä llts
genom en dom som har vunnit laga kraft, finns det emellertid i princip ingen m ö jlighet att f å
en domstol att f ö rordna om en ny blodunders ö kning e.d. Denna m ö jlighet saknas ä ven i fall d å faderskapet har fastst ä llts genom ett erk ä nnande av faderskapet (se NJA 1977 s. 545). Att domstolen inte kan f ö rordna om blodunders ö kning i ett m ä l om ogiltigf ö rklaring av faderskapserk ä nnande har ber ö rts
av justitiekanslem i ett beslut den 8 juni 1979, som f ö r k ä nnedom ö vers ä nts till
justitiedepartementet. Fr ä gan har vidare tagits upp i
motioner till 1980/81 å rs riksm ö te (mot. 1980/81:689 och 1193).

En Einnan fr ä ga
som har tilldragit sig uppm ä rksamhet, bl.a.
fr ä n domstolsh å ll, ä r om det
inte b ö r inf ö ras en m ö jlighet att h ä mta en person till blodunders ö kning i fall d å
det nuvarande tv å ngsmedlet vite inte ä r ett tillr ä ckligt
medel f ö r att f ö rm å denne att
inst ä lla sig till unders ö kningen. Ocks å
denna fr ä ga har tagits upp i en motion till
1980/81 ä rs riksm ö te (mot. 1980/81:199).

De fr å gor som s å lunda har aktualiserats behandlas i denna promemoria.

Prop. 1982/83:8 29

2 G Ä LLANDE R Ä TT

I 1 kap, f ö r ä ldrabalken finns regler om vem som skall anses som
far till ett bam. Var modem gift n ä r
bamet f ö ddes anses mannen i ä ktenskapet som barnets far (i § ). Domstolen kan dock i vissa fall f ö rklara att inannen i ä ktenskapet inte ä r far till bamet (2 § ). Var modem inte gift n ä r bamet f ö ddes
eller har domstolen f ö rklarat att mannen i ä ktenskapet inte ä r
far till bamet, fastst ä lls faderskapet genom erk ä nnande eller dom (3 § ). Om det senare visar sig att den som har l ä mnat ett erk ä nnande
inte ä r far till barnet, skall r ä tten f ö rklara
att erk ä nnandet saknar verkan mot honom (4 § tredje stycket). I fall d å faderskapet skall fastst ä llas genom dom skall domstolen f ö rklara en man vara far, om det ä r utrett om han har haft samlag med barnets mor
under tid d å bamet kan vara avlat och det med h ä nsyn till samtliga omst ä ndigheter ä r
sannolikt att bamet har avlats av honom (5 § ).

I 2 kap. f ö r ä ldrabalken regleras barnav å rdsn ä mndens medverkan
vid fastst ä llande av faderskap, I 3 kap. f ö r ä ldrabalken
finns best ä mmelser om r ä tteg ä ngen i s å dana m å l
om faderskap som avser f ö rklaring att mannen i ä ktenskapet inte ä r
far eller fastst ä llande av faderskapet genom dom.

Enligt 1 § blodunders ö kningslagen kan domstolen i m å l om faderskap enligt 3 kap, f ö r ä ldrabalken f ö rordna om blodunders ö kning eller annan unders ö kning
r ö rande ä rftliga egenskaper som kan ske utan n ä mnv ä rt men.
Domstolen kan d ä remot inte f ö rordna on s ä dan
unders ö kning i m å l om ogiltigf ö rkla-ring
av ett faderskapserk ä nnande enligt 1 kap. 4 § tredje stycket f ö r ä ldrabalken (se NJA 1977 s. 545), Ett f ö rordnande om blodund é rs ö kning kan meddelas p å yrkande av part eller n ä r det annars ä r
beh ö vligt. F ö rordnandet kan avse modem och bamet samt, i m å l om f ö rklaring
att viss man ej ä r far, mannen 1 ä ktenskapet och, i m ä l om fastst ä llande av faderskap, den eller de
m ä n mot vi)Ka talan f ö rs. Om det finns

Prop. 1982/83:8 30

Einledning att anta att n å gon annan haft samlag med modem under den tid d ä bamet kan vara avlat, f å r f ö rordnande om
unders ö kning avse ä ven honom. Innan ett f ö rordnande meddelas, skall den som f ö rordnandet
avser beredas till- . f ä lle att yttra sig.

Enligt 2 § blodunders ö kningslagen kan domstolen vid vite f ö rel ä gga den som
skall underg å en blodunders ö kning att med intyg av beh ö rig sakkunnig visa att blodprov har tagits p å honom. Vite f ä r
enligt 9 kap. 8 § f ö rsta stycket r ä tteg å ngsbalken inte best ä mmas under
10 eller ö ver 5 000 kr. Om f ö rel ä ggandet inte
iakttas, kan domstolen d ö ma ut det f ö relagda vitet och f ö rel ä gga ett nytt vite. Det nya vitet
kan best ä mmas till ett h ö gre belopp ä n
tidigare, dock inte ö ver 10 000 kr. Vitesbelopp som inte
betalas f å r p å samma s ä tt som b ö ter drivas in enligt b ö tesverkst ä llig-hetslagen (1979:189). De f å r ocks å
f ö rvandlas till f ä ngelse enligt lagen (1964:168) om f ö rvandling av b ö ter
(25 kap. 8 § j ä mf ö rt med 25 kap. 7 § brottsbalken).

Prop.
1982/83:8 31

3 Ö VERV Ä GANDEN OCH F Ö RSLAG
_

5.1 Blodunders ö kning
sedan.ett faderskap har fastst ä llts

Enligt blodunders ö kningslagen
kan en domstol i m ä l om faderskap f ö rordna om blodunders ö kning eller annan unders ö kning
r ö rande ä rftliga egenskaper. Tidigare f ö rekom det att en blodunders ö kning kompletterades med en s.k. r ä ttsantropologisk unders ö kning. V ä rdet
av de r ä ttsantropologiska unders ö kningarna har emellertid p å senare å r
ifr å gasatts (se bl.a. riksdagens
protokoll 1976/77 nr 9 s. I5 f och nr I5 s. 59 ff). Numera f ö retas inte. l ä ngre
s ä dana unders ö kningar. I st ä llet
kompletteras de g ä ngse blodunders ö kningarna ibland med s.k. utvidgade r ä ttsgenetiska unders ö kningar.- Ä ven en r ä ttsgenetisk unders ö kning avser unders ö kning av
blodprov som l ä mnas av de inblandade parterna. Den
omfattar dock fler s.k. genetiska raark ö rsystem
ä n den vanliga blodunders ö kningen.

Blodundera ö kningsmetodiken
har under senare ä r utvecklats kraftigt. M ö jligheten att genom en blodunders ö kning utesluta n ä gon
som felaktigt har utpekats som far ä r
numera mycket stor. Det ä r d ä rf ö r t ä nkbart att en del fall d ä r
faderskapet, grundas p ä ä ldre och bristf ä llig metodik skulle bed ö mas sin- •
norlunda om faderskapet pr ö vas enligt nutida metoder.

Om faderskapet har fastst ä llts genom en dom som har vunnit laga kraft, kam en ompr ö vning av domen komma till st å nd endast genom att h ö gsta domstolen beviljar resning i m å let.
Enligt 58 kap. 1 § f ö rsta stycket 3 r ä tteg å ngsbalken kan resning beviljas om nya omst ä ndigheter eller bevis å beropas vilka sannolikt skulle ha lett till en annan utg å ng i m å let.
Enbart den omst ä ndigheten att vetenskapen r ö rande blodunders ö kningar
e.d. har g å tt fram å t sedan faderskapet fastst ä lldes genom den tidigare domen torde inte utg ö ra ett tillr ä ckligt
sk ä l f ö r-resning enligt denna best ä mmelse
(se Beckman-H ö glund, Svensk familjer ä ttspraxis, fej ä tte
uppl,, s. 101. f). Resning kan d ä remot beviljas,
om den som enligt den tidigare domen ä r
att anse som

Prop. 1982/83:8 32

far kan uteslutas fr å n
faderskapet genbm en ny blodund é rs ö kning. Det finns emellertid inte n å gon m ö jlighet att
i ett resnings ä rende f å h ö gsta
domstolen att f ö rordna om en s å dan unders ö kning
(se Beckman-H ö glund s, 101 och 116). F ö r att de nya r ö nen
inom blodunders ö kningsmetodiken skall kunna leda
till en ompr ö vning av ett faderskapsavg ö rande sedan det har vunnit laga kraft kr ä vs allts å
att de inblandade partema frivilligt underkastar sig en ny blodund é rs ö kning.

N ä r det g ä ller fall d å
faderskapet har fastst ä llts genom att erk ä nnande finns det i och f ö r sig inte n å gon
begr ä nsning i m ö jligheten att f å
faderskapsfr ä gan ompr ö vad av domstol. Det h ä nger samman med att n ä gon mer ing å ende pr ö vning
av faderskapet inte har akett n&x detta
grundas p ä ett erk ä nnande, iSnligt 1 kap, 4 § tredje stycket f ö r ä ldrabalken skall domstolen f ö rklara att erk ä nnandet
saknar verkan mot den som har l ä mnat det, om
det senare visar sig att denne inte ä r
far till barnet. Inte heller i ett m å l
om ogiltigf ö rklaring av ett faderskapserk ä nnande kan domstolen emellertid f ö rordna om blodunders ö kning (se NJA 1977 s. 545).

Det ä r naturligtvis angel ä get att den som r ä ttsligt
sett ä r att anse som far till ett barn
ocks å ä r dess riktige far. Som tidigare n ä mnts
har de metoder att utxOna faderskapet som den medicinska vetenskapen tillhandah å ller f ö rb ä ttrats avsev ä rt
under senare å r. Detta talar f ö r att domstolarna ges en m ö jlighet att f ö rordna
om blodunders ö kning n ä r ett tidigare fastst ä llt faderskap kan s ä ttas i
tvivelsm å l.

Det b ö r dock inte komma i fr ä ga att inf ö ra
en obegr ä nsad m ö jlighet att genom blodunders ö kning f å
ett fastst ä llt faderskap kontrollerat. F ö r att inte relationerna mellan ett bam och den sam har ansetts vara dess far skall stSras 1 on ö dan b ä r det kr ä vas att n å gon
ny omst ä ndighet har intr ä ffat som g ö r
att faderskapet kan ifr å gas ä ttas. Det fall som har st ö rst
praktisk betydelse och d ä r det samtidigt kan synas mest
otillfredsst ä llande att det inte g å r att f ö rordna
om blodunders ö kning ä r att det sedan faderskapet har fastst ä llts framkommer

Prop.
1982/83:8 33

omst ä ndigheter som g ö r det antagligt att n å gon annan man, som inte tidigare har varit f ö rem å l f ö r blodunders ö kning,
har haft samlag med modem under konceptionstiden. Genom att begr ä nsa m ö jligheten
att f ö rordna om blodunders ö kning till s å dana
fall beaktas ocks å ett av de starkaste sk ä len mot en ä ndring
av de nuvarande reglema, n ä mligen att ett bam inte b ö r riskera att bli faderl ö s l ä ng tid efter
sin f ö delse.

Sammanfattningsvis f ö rordas
d ä rf ö r att domstolarna skall kunna f ö rordna
om blodunders ö kning, om det sedan faderskapet har
fastst ä llts genom en dom eller ett erk ä nnande framkommer s ä dana omst ä ndigheter som ger anledning till
antagande att n å gon annan man, som inte tidigare
har varit f ö rem å l f ö r blodunders ö kning, har haft samlag med modem under tid d ä bamet kan vara avlat. F ö rordnandet b ö r
kunna avse fadern, modem, barnet och den andre mannen.

En s ä rskild fr å ga ä r i vilken
ordning en beg ä ran om blodunders ö kning b ö r
handl ä ggas. N ä r faderskapet har fastst ä llts genom dom kan det synas ligga n ä ra till hands att en s å dan beg ä ran pr ö vas av h ö gsta
domstolen i ett resnings ä rende. Fr ä n principiell synpunkt ter det sig dock diskutabelt
att enbart p å detta omr å de inf ö ra
en m ö jlighet f ö r h ö gsta
domstolen att f ö rordna om viss bevisning i ett
resnings ä rende. En b ä ttre l ö sning
ä r i st ä llet att fr ä gan
om blodunders ö kning f å r tas upp av en tingsr ä tt enligt lagen (1946:807) om hemdl ä ggning
av domstols ä renden. Resultatet av blodunders ö kningen kan sedan i f ö rekommande fall l ä ggas till
grund f ö r en resningsans ö kan.

N ä r faderskapet har fastst ä llts genom erk ä nnande
finns det i och f ö r sig inte n ä gra bet ä nkligheter
mot att den domstol som handl ä gger ett m ä l om ogiltigf ö rklaring
av erk ä nnandet ocks ä f å r r ä tt att f ö rordna
om blodund é rs ö kning i m å let. Det synes dock vara mest
konsekvent att en beg ä ran om blodunders ö kning ä ven
i detta fall handl ä ggs i form av ett s ä rskilt domstols ä rende.
Fr ä gan huruvida en talan skall f ö ras om ogiltigf ö rkla-ring
av faderskapserk ä nnandet f å r d ä refter avg ö ras med h ä nsyn
till utfallet av blodunders ö fcnlngen.

3 Riksdagen 1982183. 1 saml. Nr 8

Prop.
1982/83:8 34

3,2 Tv å ngsmedel
enligt blodunders ö kningslagen

I faderskapsm å l
f ö rekommer ofta l å nga handl ä ggningstider.
Delvis beror detta p ä att f ö rfarandet med att ta blodprov och att inh ä mta yttrande ö ver
proven med n ö dv ä ndighet tar ganska l ä ng tid i
anspr å k, I m ä nga fall f ö rl ä ngs emellertid handl ä ggningstiden i on ö dan av att n å gon som ä r
skyldig att l ä mna blodprov inte iakttar denna
skyldighet eller g ö r det f ö rst efter flera f ö rel ä gganden. S ä rskilt
g ä ller detta n ä r det efter en blodprovstagning ä r aktuellt att ta nya blodprov. Att s å dana dr ö jsm å l ä r en ol ä genhet ä r
uppenbart och har ä ven vid olika tillf ä llen understrakits fr å n domstols-h ä ll.

Den enda m ö jlighet som f.n.
st å r domstolarna till buds f ö r att f ö rm å n ä gon att l ä mna blodprov enligt blodunders ö kningslagen ä r
att utf ä rda vitesf ö rel ä gganden. Ä ven om vitet redan fr ä n b ö rjan s ä tts ganska h ö gt
och d ä refter h ö js undan f ö r
undan har denna sanktion ofta inte ö nskv ä rd effekt. Detta kan delvis f ö rklaras av att de ekonomiska f ö rh å llandena hos
den som har f ö relagts vite ä r s å dana att vitet
aldrig kan drivas in. Den avl ä gsna m ö jligheten att f ö rvandla
det utd ö mda vitet till f ä ngelse har knappast n å gon betydelse i sammanhanget. Det finns d ä rf ö r sk ä l att ö verv ä ga.om inte ett mera effektivt tv å ngsmedel b ö r
inf ö ras.

N ä r det g ä ller att best ä mma
tv å ngets omfattning torde den enskildes
r ä tt till kroppslig integritet v ä ga s ä tungt att
en m ö jlighet att genomf ö ra sj ä lva
blodprovstagningen under tv å ng inte b ö r inf ö ras. F.n.
medger inte heller r ä tteg å ngsbalken andra tv å ngsmedel mot
parter i tvistem å l ä n vite och h ä mtning. H ä mtning, eller redan hotet om h ä mtning, kan i de flesta fall antas vara ett tillr ä ckligt medel f ö r
att framtvinga den blodprovstagning som inte har kommit till st å nd trots vitesf ö rel ä ggande och utd ö mande
av vitet,

I och f ö r sig ä r det t ä nkbart
att ge domstolen en m ö jlighet att f ö rordna om h ä mtning
redan i samband med att f ö rordnandet

Prop.
1982/83:8 35

om blodunders ö kning
meddelas, om det d ä finns anledning att anta att. den
son ä r skyldig att l ä mna blodprov inte bryr sig om ett vitesf ö rel ä ggande. Ö verv ä gande sk ä l talar emellertid f ö r att den ber ö rde dessf ö rinnan b ö r
ha f å tt tillf ä lle att frivill_ot efterkomma f ö rel ä ggandet. M ö jligheten att f ö rordna
om h ä mtning b ö r allts å
kunna utnyttjas f ö rst sedan n å gon som har f ö relagts
vid vite att l ä mna blodprov inte iakttar detta f ö rel ä ggande,

3.3 Ikrafttr ä dande

De f ö rordade lag ä ndringarna, b ö r
tr ä da i kraft den 1 januari 1982, De
nya reglema b ö r kunna till ä mpas ä ven i fall d å faderskapet har fastst ä llts f ö re
ikrafttr ä dandet,.

Prop.
1982/83:8 36

4 SPECIALMOTIVKRING

11

1 m å l om faderskap enligt 3 kap. f ö r ä ldrabalken
kan r ä tten p å yrkande av n ä on
part eller annars n ä r det ä r beh ö vligt f ö rordna om blodunders ö kning eller n å gon annan unders ö kning r ö rande
ä rftliga egenskaper som kan ske utan
n ä mnv ä rt men. F ö rordnandet om unders ö kning kan avae modem och bamet samt, i_ m å l om f ö rklaring att viss man ej ä r fader, mannen i ä ktenskapet och, i m å l om fastst ä llande av faderskap, den man eller de m ä n som talan f ö rs
mot. F ö rekommer anledning till antagande
att n å on annan man har haft samlag med
modem under tid d ä bamet kan vara avlat, kan f ö rordnandet avse ä ven
denne.

Sedan ett faderskap har fastst ä llts genom dom som har vunnit laga kraft eller genom
erk ä nnande av faderskapet kan r ä tten p ä ans ö kan av fadern, modern eller bamet f ö rordna om s å dan
unders ö kning som avses i f ö rsta stycket, om det efter domen eller erk ä nnandet har framkommit omst ä ndigheter som ger anledning till antagande att n å gon annan man, som inte tidigare har varit f ö rem å l f ö r s å dan unders ö kning, har haft samlag med modem under tid d å bamet kan vara avlat. F ö rordnandet kan avse fadern, modern, bamet och den
andre mannen.

Innan f ö rordnande
meddelas, skall den som f ö rordnandet skulle avse beredas
tillf ä lle att yttra sig.

F ö rsta st.ycket. Fr ä nsett vissa redaktionella ä ndringar ö verensst ä mmer best ä mmelserna
med dem aom g ä ller f.n.

Andra "st.ycket. Best ä mmelsema, som ä r nya, inneb ä r att domstolen kan f ö rordna om blodunders ö kning eller
annan unders ö kning r ö rande ä rftliga
egenskaper ä ven sedan ett faderskap har fastst ä llts genom en lagakraftvunnen dom eller ett faderskapserk é innande. En f ö ruts ä ttning f ö r
detta ä r att det efter denna tidpunkt har
visat sig att modem kan ha haft samlag under konceptionstiden med n å gon annan man ä n
antingen den som har ansetts som barnets far eller n å gon annan som har varit k ä nd tidigare och d ä rf ö r har varit f ö rem å l f ö r blodund é rs ö kning e.d.
Huruvida blodprov tidigare har tagits ä ven
p ä den som har fastst ä llts som far saknar d ä remot betydelse.

Till skillnad fr ä n
vad som g ä ller enligt f ö rsta stycket - som inneb ä r att f ö rordnande
om blodunders ö kning e.d. meddelas i ett

Pröp.
1982/83:8 37

m å l om faderskap - skall ans ö kan om ett f ö rordnande
enligt andra stycket handl ä ggas som ett ä rende enligt lagen (1946:807) om handl ä ggning av domstols ä renden.

Barnav å rdsn ä mnden - efter den 1 januari I982 socialn ä mnden -har inte n å gon
sj ä lvst ä ndig r ä tt att ans ö ka om f ö rordnande
om blodund é rs ö kning eller annan unders ö kning
enligt andra stycket. Bnellertid ligger det i barnav å rdsn ä mndens allm ä nna skyldigheter att se till att ett bam f å r r ä tt far (jfr
2 kap. 6 § f ö r ä ldrabalken). Skulle det efter det
att faderskapet blivit fastst ä llt komma
till n ä mndens k ä nnedom att en man som inte tidigare har varit f ö rem å l f ö r blodunders ö kning
eller annan unders ö kning har haft samlag med modem imder
konceptionstiden, kan n ä mnden verka f ö r att partema frivilligt genomg å r en s å dan
unders ö kning. G å r inte detta, f å r
n ä mnden s ö ka f ö rm å n å gon av
partema -eller en god man f ö r bamet, om
s å dan har f ö rordnats - att ans ö ka om denna unders ö kning. N ä mndens aiktivitet f å r dock vara beroende av hur starkt intresset av att erh å lla en unders ö kning
kem vara i det s ä rskilda fallet. Om bamet ä r vuxet har n ä mnden
ingen r ä tt att verka i ä rendet.

Av tredje stycket framg å r
att den som ett f ö rordnande skulle avse skall beredas
tillf ä lle att yttra sig innan f ö rordnandet meddelas. Om det ä r tvistigt huruvida modem under konceptionstiden
har haft samlag med n ä gon ytterligare man, ksin fr å gan beh ö va
utredas n ä rmare vid en muntlig f ö rhandling (se 4 §
andra stycket lagen om handl ä ggning av
domstols ä renden). =

Fr å n processuell synpunkt kan det ifr å gas ä ttas om inte
ett ä rende

om blodunders ö kning enligt andra stycket ä r avslutat i och med

att domstolen antingen har f ö rordnat om undersCkning
eller har

avslagit ans ö kningen. Fr å gan om utd ö mande
av ett f ö relagt vite

skulle med detta syns ä tt f å handl ä ggas i s ä rskild ordning. Det

synes emellertid vara naturligare att anse ä rendet
vara avslutat

f ö rst n ä r ett utl å tande ö ver unders ö kningen
f ö religger. Dom-

stolena slutliga beslut i ä rendet kan d å ocks å inneh å lla ett

beslut om r ä tteg å ngskostnaden. -

Prop.
1982/83:8 38

Av 5 § f ö rsta stycket blodunders ö kningslagen
framg å r att den som inst ä ller sig till den unders ö kning som det ä r
fr å ga om har r ä tt till ers ä ttning
och f ö rskott i enlighet med vad som g ä ller i fr ä ga
om vittnen. Enligt 5 § andra stycket blodunders ö kningslagen g ä ller
betr ä ffande parta koatnader vad som f ö reskrivs om r ä tteg å ngskostnader. Med "part" b ö r i detta sammanhang likst ä llas den som har ans ö kt om unders ö kningen och hans eller hennes
motparter i ä rendet. De r ä tteg ä ngskostnadsbest ä ij-melser aom blir till ä mpliga ä r
de som finns i 18 kap. r ä tteg å ngsbalken. Ä rendet f å r anses r ö ra
ett s å dant r ä ttsf ö rh å ll é mde som
parterna inte kan disponera ö ver (se NJA
1975 s. 16), vilket bl.a. medf ö r att 18
kap. 2 § r ä tteg å ngsbalken kan till-l ä mpas (jfr NJA 1976 a. 556).

Om faderskapet har fastst ä llts genom erk ä nnande och blodunders ö kningen tyder p å
att erk ä nnandet ä r felaktigt, kan talan f ö ras om ogiltigf ö rklaring
av erk ä nnandet. S å dan talan f ö rs
i f ö rsta instans vid tingsr ä tt.

Har faderskapet fastst ä llts
genom en lagakraftvunnen dom och visar resultatet av blodunders ö kningen att m å let
sannolikt skulle ha f å tt en annan utg å ng om detta resultat hade f ö relegat innan m å let
avgjordes, kan resning beviljas enligt 58 kap. 1 § f ö rsta stycket 3 r ä tteg å ngsbalken.
Den tid inom vilken ans ö kan om resning skall g ö ras i detta fall enligt 58 kap. 4 § samma balk torde b ö ra r ä knas fr å n det att s ö kanden
fick k ä nnedom om inneh å llet i utl å tandet
ö ver unders ö jcningen.

11 '

Hatten kan vid vite f ö rel ä gga den-som avseq. med f ö rordnande enligt 1 5 eller, om f ö rordnandet avser ett bam som inte har f.yllt arton å r, barnets v å rdnadshavare
att med intyg av beh ö rig sakkunnig visa att s å dant blodprov aom beh ö vs f ö r blodunders ö kning har tagits £ä
honom eller henne eller att han eller hon har underg å tt n å gon annan unders ö kning r ö rande
ä rftliga egenskaper.

Om den som avses med f ö rordnandet
inte inst ä ller sig till unders ö kningen efter ett f ö rel ä ggande vid vite, kan r ä tten i st ä llet

Prop.
1982/83:8 39

f ö r att f ö rel ä gga nytt
vite f ö rordna att han eller hon skall h ä mtas till unders ö kningen.
Har kostnad f ö r h ä mtningen utg å tt av allm ä nna medel, skall den s ö m har h ä mtats eller, om det ä r ett, bam som inte har fyllt arton å r, barnets v å rdnadshavare
betala tillbaka denna kostnad.

F ö rsta st.ycket. Best ä mmelserna har endast ä ndrats redaktionellt.

Andra st.ycket. Genom best ä mmelsen, som ä r ny, ges domstolen . m ö jlighet att f ö rordna
att den som v ä grar att inst ä lla sig till en unders ö kning skall h ä mtas till unders ö kningen genom polisens f ö rsorg. Som n ä mnts
i den allm ä nna motiveringen (avsnitt 3.2)
skall h ä mtningsm ö jligheten endast anv ä ndaa n ä r det finns anledning att anta att
ett nytt vitesf ö rl ä ggande inte skulle fylla n å gon
funktion.

Innan domstolen f ö rordnar
om h ä mtning torde kontakt f å tas med den l ä kare
eller institution eller sakkkunnige som skall f ö reta den aktuella unders ö kningen
f ö r att man skall best ä mma en l ä mplig
tid. Protokollet med h ä mtningsbealutet kan sedan ö vers ä ndas till
polisen.med uppgift om tid och inst ä llelseplats.

Best ä mmelsen medger att ä ven bam under 18 å r
kan h ä mtas, n ä r v å rdnadshavaren
inte efterkommer ett vitesf ö rel ä ggande betr ä ffande
bamet. Det ligger dock i sakens natur att h ä mtning
av barn b ö r komma i fr å ga endast i undantagsfall. H ä mtningen b ö r
givetvis utf ö ras p å ett s ä tt som ä r s å skonsamt f ö r bamet som m ö jligt.
Vid h ä mtningen kan det vara l ä mpligt att n å gon
representant f ö r barnav å rden ä r n ä rvarande (jfr 21 kap. 8 § f ö r ä ldrabalken).

Prop.
1982/83:8 40

Bilaga
2

Sammanställning
av remissyttrandena över departementspromemorian (Ds Ju 1981:10)
Blodundersökning i faderskapsmål

Remissinstanserna

Efter
remiss har yttranden över departementspromemorian avgetts av hovrätten för Övre
Norrland, Stockholms tingsrätt, domstolsverket, rikspolisstyrelsen,
socialstyrelsen, statens rätlskemiska laboratorium, rättegångsutredningen (Ju
1977:06), utredningen om barnens rätt (Ju 1977:08), Göteborgs
socialförvaltning, Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund och Svenska
Läkaresällskapet.

I
det följande återges yttrandena i oavkortat skick under olika avsnitt.

1 Innehållet
i huvudsak

Hovrätten
för Övre Norrland, Stockholms tingsrätt och rältegångsutred-ningen tillstyrker
förslaget om möjlighet till ny blodundersökning men har synpunkter på främst
handläggningsreglerna. De har inget att erinra i huvudsak mot den föreslagna
hämtningsregeln. Domstolsverket, socialstyrelsen, statens rättskemiska
laboratorium, Göteborgs socialförvaltning, Sveriges advokatsamfund, Sveriges
domareförbund och Svenska Läkaresällskapet tillstyrker eller lämnar förslagel
utan erinran i huvudsak. Utredningen om bamens rätt tillstyrker förslaget om ny
blodundersökning och om hämtning men ställer sig tveksam till hämtning av
minderåriga barn.

2 Blodundersökning
sedan faderskapet har fastställts

2.1 Allmänna synpunkter

Stockholms
tingsrätt:

På
de i promemorian framförda skälen finner tingsrätten den föreslagna lagändringen
sakligt motiverad. Påpekas kan emellertid atl del enhgt tingsrättens erfarenhet
mycket sällan inträffar att sådana omständigheter framkommer som gör ett genom
dom eller erkännande fastställt faderskap tvivelaktigt. Mål om ogiltigförklaring
av ett faderskapserkännande är mycket sparsamt förekommande vid tingsrätten.
Tingsrätten utgår från atl även i dessa fall barnavårdsnämnden medverkar till atl
de personer som är aktuella frivilligt genomgår blodundersökning.

Enligt
promemorian krävs det för atl blodundersökning skall få företas efter det alt
faderskapsfrågan avgjorts genom dom eller erkännande att det efter domen eller
erkännadel framkommit omständighet som ger anledning till anlagande att någon
annan man haft samlag med modern under aktuell tid. Osäkerhet kan enligt
tingsrättens mening föreligga om för vem del

Prop. 1982/83:8 41

förhållandet skall ha framkommit först efter domen eller
erkännandet. Bevisningssvårigheter i dessa avseenden kan bli stora, särskilt
när faderskapet fastställts genom etl erkännande.

Domstolsverket:

Möjligheten att förordna om ny blodundersökning begränsas
i förslaget till fall där det framkommit omständigheter som gör det antagligt
att någon annan man, som inte tidigare varit föremål för blodundersökning, har
haft samlag med modern under konceptionsliden. Ett genomförande av förslaget
kan därför inte anses leda till att domstolarnas resurser tas i anspråk i någon
nämnvärd omfattning. Mot den bakgrund har domstolsverket inget att erinra mot
alt förslaget genomförs.

Av den
föreslagna lydelsen lill 1 § andra stycket sista punkten kan man få det
intrycket atl förordnande om ny blodundersökning m. m. kan avse enbart en man
som tidigare inte varit föremål för sådan undersökning. Texten borde ändras
redaktionellt så atl del klart framgår att även fler män kan omfattas av
förordnandet.

Socialstyrelsen:

Det är för närvarande inte möjligt att beräkna risken för
all den sannolikhelsavvägning som sker i ett faderskapsärende leder till etl
felaktigt resultat. Risken finns naturligtvis och kan sägas ha accepterats av
lagstiftaren. Det fordras ju inte full bevisning om faderskap utan endast full
bevisning om samlag kombinerad med krav på sannolikhet för alt den man som haft
samlag med modern är fader till barnet.

Blodundersökningens
praktiska användning såsom bevismedel i faderskapsfrågor är i sista hand
beroende av vad lagen fordrar för att faderskap skall fastställas. Enligt
gällande lag kan domstol ej förordna om blodundersökning i mål om
ogiltigförklaring av faderskapserkännande. Ej heller kan domstol förordna om
blodundersökning då faderskapet fastställts genom dom som vunnit laga kraft.

Socialstyrelsen
anser det i regel vara förenligt med barnets bästa atl del blir utrett vem som
verkligen är barnets far. Det torde nästan alltid ligga i mannens intresse att
det legala faderskapet upphäves, om det visar sig att det inte föreligger
överensstämmelse mellan det rättsligen fastställda faderskapet och det
biologiska.

De i promemorian framlagda lagförslagen skulle, om
förslagen genomförs, erbjuda utökade möjligheter att få till stånd en prövning
av sådana fall, i vilka faderskap fastställts och delta faderskap kan sättas i
tvivelsmål.

Mot bakgrund av vad sålunda övervägts finner
socialstyrelsen det angeläget atl de i promemorian framlagda förslagen läggs
till grund för lagstiftning, då förslagen i allt väsentligt skulle täcka det
reformbehov som

Prop. 1982/83:8 42

finns på blodundersökningslagens område. Styrelsen
tillstyrker därför i huvudsak lagförslagen.

Av skäl, som i promemorian anföres, anser socialstyrelsen
att del inle bör ifrågakomma att införa en obegränsad möjlighet atl genom
blodundersökning få etl fastställt faderskap kontrollerat. Styrelsen släller
sig därför positiv till om blodundersökningslagen kompletteras, med en positiv
bestämmelse, som anger under vilka förhållanden domstol äger förordna om
blodundersökning på parts begäran sedan faderskap fastställts genom en lagakraftvunnen
dom eller elt erkännande.

Såväl i
förslag till lagtext som i specialmotiveringen till den föreslagna 1 § andra
stycket anges uttryckligen att en förutsättning för atl få till stånd ett
förordnande om blodundersökning på parts begäran, är att del efter tidpunkten
för erkännandet eller domen visar sig atl modern har haft samlag med annan man
under konceptionstiden. Socialstyrelsen anser atl även sådana fall, då
barnavårdsnämnden haft viss kännedom om annan man men av någon anledning
underlåtit att föra in mannen i utredningen eller väcka talan mot mannen, bör
falla in under det föreslagna lagrummets tillämpningsområde. För den händelse
den omständighet, som framkommer efter tidpunkten för erkännandet eller domen
också förutsätts vara ny, i den bemärkelsen atl den skall vara okänd för
socialnämnden vid tidpunkten för erkännandet eller domen, faller ovan angivna
exempel inte under lagrummets tillämpningsområde. Detta vore, enligt
socialstyrelsen, en beaktans-värd brist. För den händelse det med
omständigheter avses endast nya omständigheter, d. v. s. sådana som vid
lidpunkten för erkännandet eller domen inle var kända, bör lagtexten
kompletteras med en regel som gör det möjligt alt la upp frågan lill bedömning
även när nämnden gör en annan värdering än tidigare av de föreliggande omständigheierna.

Statens rättskemiska laboratorium:

Ett under de sista decennierna alltmer utökat batteri av ärftUga
blodegenskaper och genetiska markörsyslem har ökat möjligheterna att genom
blodundersökning utesluta felaktigt utpekade män (icke-fäder). 1 många fall,
där tecken på genetisk oförenlighet (uteslutning) ej erhållits inom något eller
några av de undersökta systemen, kan s. k. blodgruppsstalistisk värdering av
erhållna blodundersökningsresullal ge höga sannolikheter som, under vissa
förutsättningar, talar för eller emot ett påstått faderskap. Genom blodundersökningen
kan man dock aldrig fastställa eller "bevisa" faderskapet.

När man skall bedöma vem som är far lill ett barn måste
man väga samman alla faktorer som kan vara av betydelse i det enskilda fallet.
Resultatet av blodundersökningen är således bara en av.de många faktorer som man måste ta
hänsyn till vid faderskapsulredningen. Speciellt viktig blir denna samlade
eller övergripande bedömning i de fall där man vid blodgruppsstalistisk
utvärdering av blodundersökningsresultalen (indexberäkning, sannolikhels-

Prop. 1982/83:8 43

bedömning)
erhållit värden som med viss vikl synes tala för eller emol elt biologiskt
faderskap:

"Pekar
resultaten av en blodgruppsstalistisk värdering i samma riktning som övriga
omständigheter i ärendet, kan dessa faktorer tillsammans vara vägledande. Om de
däremot är inbördes motstridiga, kan de helt eller delvis upphäva
varandra" (Svensk Juristtidning 1962 sid. 41-44).

Men
även i de fall där genetisk oförenlighet (faderskapsuteslutning) har bedömts
föreligga måste man ta hänsyn till övriga omständigheter i ärendet. I sällsynta
fall - ca en gång på 100 till en gång på 1 000, beroende på säkerhet och typ av
en enstaka observerad uteslutning - uppträder nämligen blodkombinationer hos
modern, barnet och den utpekade mannen (eller bara barnet och mannen) som tycks
innebära en faderskapsuleslutning trots att mannen är barnets sanna
(biologiska) fader.

Enligt nuvarande
lagstiftning kan inte domstolen förordna om blodunder-. sökning i mål om ogilligförklaring
av faderskapserkännande eller vid resning i mål där faderskapet har fastställts
genom dom som vunnit laga kraft. Mot bakgrund av del föregående synes del dock
uppenbart atl denna ordning är otillfredsställande ur rältssäkerhetssynpunkt.
När nya omständigheter eller bevis åberopas som kan innebära en omvärdering av
tidigare domslut (och tidigare blodundersökningsresultat) bör givelvis
möjligheter finnas alt förordna även om ny blodundersökning varvid, på grund av
utvecklingen inom del rättsgeneliska fältet, också den förnyade
blodundersökningen kan tillföra ärendet nya fakta av betydelse för faderskapets
fastställande.

Som
exempel på värdet av förnyad blodundersökning i ärenden där faderskapet redan har-fastslällls
genom erkännande eller dom som vunnit laga kraft kan nämnas de fall där
resultatet enbart av den ursprungliga blodundersökningen visserligen har talat
mot mannens faderskap (genom exempelvis låg faderskapssannolikhet eller
genetisk oförenlighet (uteslutning) som bara gör det "osannoHkt" alt
mannen är barnets fader) men där andra omständigheter har talat/ör mannens
faderskap. I samband med atl nya omständigheter eller bevis framkommer kan
förnyad basundersökning eller s. k. utvidgad rättsgenetisk undersökning i många
av dessa fall öka möjligheterna att med betydligt större säkerhet utesluta en
felaktigt utpekad man som, enligl tidigare blodundersökning, enbart framstod
som "osannolik" som barnels fader.

I
vissa fall kan det således inträffa att resultatet av en redan utförd blodundersökning
inte anses ha lillräckhgl juridiskt bevisvärde för att upphäva ett tidigare
faderskapserkännande eller dom. Det bör då finnas möjligheter alt förordna om
kompletterande blodundersökning exempelvis av typen utvidgad rättsgenetisk
undersökning.

Prop.
1982/83:8 44

Rättegångsutredningen:

Enligt promemorian krävs del för atl blodundersökning
skall få företas efter del att faderskapsfråga avgjorts genom dom eller efter
erkännande att det efter domen eller erkännandet framkommit omständighet som
ger anledning lill antagande att någon annan man haft samlag med modern under
aktuell tid. Enligl vår uppfattning måste del göras klart för vem del angivna
förhållandet skall ha framkommit först efter domen eller erkännandet. Frågan är
om det räcker med alt den som skall anses vara far fått sådan kännedom först
efter domen eller erkännandet eller om saken skall ha varit obekant också för
barnavårdsnämnden. Vi vill påpeka all bevisningssvårig-heterna kan bli
betydande, särskilt i de fall faderskapsfrågan avgjorts genom erkännande. Med
tanke på bévisningssvårigheterna bör övervägas att åtminstone för
erkännandefallen helt slopa kravet på att de berörda omständigheterna skall ha
framkommit först efter erkännandet.

Sveriges domareförbund:

Domareförbundet tillstyrker förslagel alt domstol skall
kunna förordna om blodundersökning om det, sedan faderskap faslslällis genom
dom eller erkännande, framkommer sådana omständigheter söm ger anledning till
antagande att annan man haft samlag med modern under tid då barnet kan vara
avlat. Förbundet vill i sammanhanget erinra om att möjlighet härtill funnits i
mål angående ogilligförklaring av faderskapserkännande ända till den 1 januari
1977. Genom lagändringar som då trädde i kraft utformades emellertid 1 § blodundersökningslagen
samt 1 och 3 kap. föräldrabalken på sådant sätt att denna möjlighet försvann.

Svenska Läkaresällskapet:

Vid alla faderskapsmål är uppgiften om antalet män som
haft samlag med modern under konceptionsliden av avgörande betydelse för de
slutsatser man kan draga om en blodundérsökning. I princip kan dock tre ohka
typsituationer urskiljas.

1. Endast en man har haft samlag med modern iinder
konceptionstiden.

I dessa faderskapsmål, som utgör 78 % av alla till statens rättskemiska

laboratorium inkomna ärenden, blir utredningen nästan
aldrig något problem. Omkring 75 % av männen i denna typ av ärenden är att
betrakta som sanna fäder. Dock förekommer det atl s. k. "enmansärenden"
utvecklas till. flermansärenden genom att den "ende" mannen
uteslutits genom blodundersökning som möjlig biologisk fader.

2. Två eller fler bestämda män har haft samlag med
modern under

konceptionstiden.

I denna typ av ärenden, där man har att utgå ifrån att
någon av de utpekade

Prop.
1982/83:8 45

männen är barnets fader, kan utredningen resultera i alt
en man kan antas vara fader rhedan övriga kan frias från misstanke.

3. Ett okänt antal män har haft samlag med modern under konceptionsliden.

Problemet
i dessa ärenden är alt man inte vet om den biologiske fadern är med bland de
män som omfattas av undersökningen. Detta innebär att utredningen aldrig kan
sluta etl direktutpekande av barnets fader. För de män som inte kan uteslutas
som tänkbar fader kan etl faderskapsindex beräknas. Detta index är emellertid
svårt alt ikläda någon informativ vägledning, då del saknas uppgift om antalet
okända män som kan förekomma i ärendet. Resultatet av blodundersökningen kan då
tillsammans med i målet förekommande övriga omständigheter leda lill att
felaktigt utpekad man förklaras som fader. Antalet ärenden av denna sorl är
inte få.

I samtliga
av dessa typer av ärenden kan inte blodundersökningen ensam avgöra om en man är
biologisk fader. Säkerheten vid fastställande av faderskapet till elt barn är
därför beroende av,- inte bara resultatet av blodundersökningen, ulan av denna
sammanställd med övriga omständigheter. Skulle övriga omständigheter visa sig
annorlunda än vad som anlagils vid faderskapets fastställande kan därför ny
blodundersökning vara av avgörande betydelse för fastställandet av det
verkliga faderskapet.

Den i
promemorian föreslagna bestämmelsen atl domstol, efter det att faderskapet
fastställts genom dom eller erkännande, skall kunna förordna om ny
blodundersökning, om det framkommer sådana omständigheter som ger anledning
till antagandet att någon annan man har haft samlag med modern under tid då
barnet kan vara avlat, synes därför vara välbetänkt. Möjligen kunde ur etisk
synpunkt en snävare formulering än "anledning till antagande" vara
att föredra t. ex. "grundad anledning till antagande".

2.2 Handläggningsreglerna

2.2.1
Faderskapet fastställt genom erkännande

Hovrätten
för Övre Norrland:

Även om det får anses tillfredsställande atl det för dessa
fall öppnas möjlighel för domstolarna att förordna om blodundersökning bör
reglerna utformas så att missbruk av dem i största möjliga utsträckning
motverkas. Del är angelägel att domstolarnas, läkarnas och statens rättskemiska
laboratoriums resurser icke läges i anspråk för andra fall än dem, där del
verkligen finnes grundad anledning till omprövning av faderskapsfrågan. En
begäran om blodundersökning kan också ofta komma atl på etl negativt sätt
påverka den utpekade andre mannens personHga förhållanden, i synnerhet om
faderskapserkännandet eller domen ligger några år tillbaka i tiden. Det kan
därför ifrågasättas huruvida inte ett ansökningsförfarande gör det alltför

Prop.
1982/83:8 46

enkelt
för en man, som ångrat sitt faderskapserkännande, att föra upp frågan om
blodundersökning till domstols prövning och sedan, vid avslag föra den separata
frågan om blodprovslagning genom de olika instanserna. Vid avgörande av frågan
om blodprovslagning bör tillåtas kommer vidare domstolen i många fall all
ställas inför svåra avvägningsfrågor, och både skriftlig och muntlig bevisning
torde komma att förebringas. Med hänsyn också härtill och till att i dessa fall
ett klart partsförhållande föreligger kan det ifrågasättas, om det är lämpligl atl
frågan om blodundersökning handlägges i elt domstolsärende.

Till
det nu sagda kommer alt den föreslagna konstruktionen medför vissa handläggningslekniska
svårigheter. Särskill bör vissa frågor beträffande rättegångskostnader och blodundersökningskoslnader
uppmärksammas.

Enligl
promemorian skulle 18 kap. 2 § rättegångsbalken kunna tillämpas i fråga om
kostnaderna i ärenden av avsett slag, innebärande alt envar part bär sina
kostnader för domstolsförfarandet och blodundersökningen. Delta är enligt
hovrättens mening inte helt givet. Fråga är om anskaffande av bevisning för atl
få elt fastställt faderskap undanröjt och vederbörande parter kan frivilligt
genomgå avsedd undersökning. De rättsfall som åberopas i promemorian kan inte
anses ge bestämt besked på denna punkt och ifall det anses att det angivna
lagrummet bör tillämpas i fråga om rättegångskostnadernas fördelning synes
delta böra komma till klart uttryck i laglexlen.

Hovrälten
anser emellertid för sin del inte att det är lämpUgt att : kostnaderna kvittas
i den utsträckning som synes vara förutsatt i promemorian. I de'fall en
begäran om blodundersökning avslås bör enligt hovrättens mening sökanden såsom
tappande part svära även för motparternas rättegångskostnader i enlighet med
vad som gäller för tvistemål och domstolsärenden i allmänhet. Även; om begäran
om blodundersökning bifalles ifrågasätter hovrätten om del är lämpligt ätt i
samtliga fall kvitta kostnaderna.

Del
ter sig sålunda i viss mån otillfredsställande atl en man, som på grund av
domstols åläggande lämnar blodprov, själv skulle få bära sina kostnader för
blodundersökningen, därest blodundersökningen sedan visar att han är utesluten
som fader till det barn om vars faderskap är fråga. Fråga är ju inte om sådant
fall som avses i 3 kap. 11 § föräldrabalken ulan här sätts etl redan fastställt
faderskap i fråga. De omständigheter som talar mol atl obegränsad rätt till ny
blodundersökning införes bör enligl hovrättens mening även få inverka på rätlegångskostnadsfrågan.
I synnerhet när faderskapet lill en vuxen person sätts i fråga eller
faderskapet fastställts för länge sedan saknas anledning att kvitta
kostnaderna.

Även
i det fallet atl det i en efter blodundersökningen följande rättegång utreds
att mannen i fråga inle haft samlag med barnels moder under konceptionsliden -
trots all della gjordes antagligt i ärendet om förordnande av blodundersökning
- ter det sig otillfredsställande att de kostnader som uppkommit i ärendet om
blodundersökning kvittats. Lagstiftningen torde

Prop.
1982/83:8 47

inte,
ge den mannen möjlighel alt i en efterkommande rättegång erhålla ersättning för
dessa kostnader.

Huvudregeln
bör således enligt hovrättens mening vara atl den som blir tvingad att genomgå
blodundersökning utan fog bör ha ersättning för sina kostnader. Om fördelningen
av de kostnader som uppkommer vid blodundersökning bestäms i ett
domstolsärende på det sätt som förutsätts i promemorian torde del vara näst
intill omöjhgl att åstadkomma en rättvis kostnadsfördelning. När
domstolsärendet avslutas kan man ju inte med säkerhet avgöra huruvida
resultatet av blodundersökningen kommer atl medföra en ändring av faderskapet
eller ens om frågan kommer att prövas i en rättegång. Ifall frågan om
skyldighet att genomgå blodundersökning avgörs i mål om ogiltigförklaring av
faderskapserkännande bör mannen däremot kunna erhålla ersättning som vittne.

Enligt
promemorian skulle vid bifall domstolens ställningstagande lill ansökningen om
blodundersökning inle ske genom ett slutligt beslut ulan -som del får förstås -
ett beslut under rättegång. Slutligt beslut skulle ges först sedan utlåtande
över undersökningen föreligger. Vad detta slutliga beslut i så fall skulle
innehålla, förutom beslut om rättegångskostnader, sägs däremot ingenting om.
Måhända har man tänkt sig atl det slutliga beslutet skall innehålla ett
uttalande om alt ärendet avskrivs från vidare handläggning. Den föreslagna
konstruktionen att i elt domstolsärende huvudfrågan avgörs genom etl beslut som
inte är slutligt förefaller egendomlig och torde inte förekomma i andra
sammanhang. Konstruktionen leder också lill alt fördelningen av
rättegångskostnaderna under inga förhållanden kan, såsom eljest sker, bedömas
med utgångspunkt från del slutliga avgörandet i ärendet.

Sammanfattningsvis
anser hovrätten sålunda, atl det finns så många nackdelar med den föreslagna
handläggningsformen att övervägande skäl talar för att förordnande om blodundersökning
bör ges i själva målet om ogiltigförklaring av faderskapserkännande. Därest
denna utväg väljes är det tillfyllest med elt tillägg lill 1 § första stycket,
första meningen, i blodundersökningslagen.

Skulle
hovrätten inte vinna gehör för sina synpunkter rörande handläggningsformen bör
i allt fall möjlighet ges atl också förordna om blodundersökning i själva
målet om ogilligförklaring av faderskapserkännande. I målet kan t. ex.
framkomma omständigheter som ger vid handen atl ytterligare någon man kan vara
tänkbar som fader och all blodundersökning avseende denne bör komma till slånd.
Vidare bör uppmärksammas alt i det rättsfall, NJA 1977:545, som initierat
frågan om utökade möjligheter lill blodundersökning, den i promemorian
föreslagna lagändringen icke skulle ha löst det där föreliggande problemet
rörande blodundersökning, eftersom viss annan man, som kunde antagas ha haft
samlag med modern under lid då barnel kunde vara avlat, inte var utpekad.

Prop. 1982/83:8 48

Dessutom
bör under alla förhållanden' lagen om handläggning av domstolsärenden och tingsrättsinstruklionen
ses över. Enligl den nuvarande lydelsen av författningarna skulle tingsnolarie
komma alt bli behörig att företaga förberedande åtgärder med avseende å
ansökning om blodundersökning såsom att infordra yttrande av motparter och
kalla till muntlig förhandling. Med hänsyn till de svåra avvägningar, som måste
göras i dessa ärenden redan då de kommer in till rätten, kan det ifrågasättas
om detta är lämpligt. Eftersom vidare ärendet enligl promemorieförslagel inte
skall avgöras genom beslut om bifall lill ansökningen utan först då utlåtande
om blodundérsökning föreligger, synes tingsrätten i vissa tvistiga fall komma atl
bli domför med en lagfaren domare, såvitt avser beslutet under rättegång rörande
själva huvudfrågan. Det bör också övervägas om inte nämnd, såsom fallet är med
ärenden enligl föräldrabalken, borde deltaga i avgörandet.

Hovrätten
har i sina resonemang förutsatt att talan bör kunna föras mot det beslut under
rättegång i ärendet varigenom ställning läges till huvudfrågan rörande
blodundersökning. Frågan har icke alls berörts i promemorian.

Stockholms
tingsrätt:

Enligt
förslagel skall ansökan om blodundersökning handläggas enligt ärendelagen. Det
kan ifrågasättas om det överhuvudtaget är lämpligt alt i strid mot
rättegångsbalkens systemalik i övrigt införa en möjlighet att i denna form
uppta bevisning. Enligt tingsrättens mening finns det dock skäl för alt införa
möjligheten i delta fall. Det rör sig om en mycket speciell form av bevisning.
De erhållna resultaten tillmäts regelmässigt bevisvärde och de kommer alt
åberopas i mål som är indispositiva.

Reglerna
om att etl faderskapserkännande kan ogiltigförklaras återfinns i 1 kap. 4 §
sista stycket föräldrabalken. Sådana fall behandlas emellertid inte i

3 kap. föräldrabalken där reglerna för rättegången i mål om faderskap
återfinns. Rätlegångsbeslämmelserna i föräldrabalken kompletteras av en särskild
lag om blodundersökning i faderskapsmålen, vars tillämpning är begränsad till
mål om faderskap enligt 3 kap. föräldrabalken. På grund av nu nämnda
begränsning får blodundersökning inte ske i mål om hävande av
faderskapserkännande. Tingsrätten vill därför påslå att det naturligaste vore om
reglerna i 3 kap. föräldrabalken omfattade även de fall som avses i 1 kap.

4 § sista stycket.

När
faderskapet har fastställts genom erkännande anser tingsrätten det självklart
att rätlen i etl mål om ogiltigförklaring av erkännandet också får rätt atl
förordna om blodundersökning. En annan ordning orsakar extra kostnader och
extra arbete både för parterna och för domstolen. Del måste även ur parternas
synpunkt te sig väl formalistiskt att behöva föra två processer samtidigt som
rör samma parter och samma sakförhållanden. De olika forumreglerna för mål och
ärenden kan också medföra alt de inte handläggs av samma domstol, vilket måste
vara en uppenbar nackdel, vartill

Prop.
1982/83:8 49

kommer
atl rättens sammansättning möjligen kan bh olika i etl mål och i ett ärende.

I
den remitterade promemorian har forumfrågan inte behandlats. Om,

som vi ifrågasatt reglerna i 3 kap. föräldrabalken skulle tillämpas även i de

fall som avses i 1 kap. 4 § sista stycket, uppstår inle problem med

forumprövningen i de fallen.

I
specialmotiveringen diskuteras frågan om när ett ärende om blodundersökning
skall anses avslutat. Det kan te sig egendomligt att ett ärende inte skall
anses avslutat när yrkandet i ärendet prövats. Den föreslagna lagstiftningen
ger ingen lösning för de svårigheter som uppkommer då en part trots
föreläggande vid vite eller hämtning inte lämnar blodprov.

Domstolens
förordnande om blodundersökning blir med det föreslagna synsättet etl beslul
under handläggningen och kan som sådant inte överklagas särskill. Oberoende av
om beslutet om blodundersökning i de nu angivna fallen meddelas i själva faderskapsmälel
eller i etl fristående ärende bör dock beslutet orri blodundersökning kunna
överklagas. Härvid är alt märka atl beslut om blodundersökning i vanliga
faderskapsmål skiljer sig från den nu förevarande bl. a. genorn alt sådant
beslut inte är lika starkt knutet till kärandens intresse i målet. Tingsrätten
vill i detta sammanhang påpeka att liknande olägenhet uppstår för den man som i
etl faderskapsmål, som ulan att vara svarande, åläggs att genomgå
blodundersökning. Det måste vara angeläget att riktigheten av ett förordnande
genom överklagande kan prövas tidigare än i samband med en talan enhgt 49 kap. 8§
tredje stycket rättegångsbalken.

Domstolsverket:

Har
faderskapet fastställts genom erkännande vore det - - - en fördel om frågan om
ny blodundersökning kunde handläggas förutom i ett särskilt ärende även i målet
om ogiltigförklaring av faderskapserkännandet. Därvid kan en lagfaren domare
ensam avgöra frågan om ny blodundersökning under förberedelsestadiet. Handläggs
saken enhgl ärendelagen måste rätten vara sammansatt av flera ledamöter då
ärendet är tvisligl.

Socialstyrelsen:
Den lösning, som valls på det processuella planet torde vara den bästa.

I
enlighet med terminologin i lagen om handläggning av domstolsärenden talar man inle
om mål utan om ärenden, vilka anhängiggörs genom ansökan. Såvitt avser själva
förfarandet är emellertid gränsen mellan rättegångsmål och domstolsärenden
flytande. Ett ärende, som är ostridigt handläggs enligl denna lag regelmässigt
i enkla former och oftast utan muntlig förhandling. Detta kan vara ändamålsenligt
eller till och med nödvändigt på grund av

4
Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 8

Prop.
1982/83:8 50

ärendets
brådskande karaklär. Av 5 § följer emellertid att det är möjligl all handlägga elt
ärende ungefär som ett rättegångsmål. Detta kan vara lämpligt exempelvis då det
råder inlressemotsätlning mellan olika rättssubjekt i elt ärende. En sådan
ordning är ur rättssäkerhetssynpunkt tillfredsställande. Denna lag möjUggör
sålunda en handläggning som jämförelsevis smidigt kan anpassas efter
förhållandena i det särskilda fallet.

Socialstyrelsen
anser det vara av prinicpiell vikl och konsekvent att begäran om
blodundersökning oavsett faderskapet dessförinnan fastställts genom lagakraftägande
dom eller erkännande handläggs enligt samma ordning. Mot bakgrund av vad
sålunda anförts finner styrelsen det lämpligt och ändamålsenligt atl begäran om
blodundersökning förs in under domstols rättsvårdande verksamhet. Styrelsen tillslyrker
förslaget i denna del.

Rällegångsutredningen:

Vi
har inga invändningar mot all blodundersökning skall kunna komma lill slånd
även efter etl faderskapserkännande men vill ifrågasätta om en ändring av det
slaget som förordas i promemorian är tillräcklig. Vi vill ifrågasätta om inte
också faderskapsmål enligt 1 kap. 4 § tredje stycket bör behandlas i 3 kap. FB.
Den omständigheten att FB saknar särskilda rältegångsbestämmel-ser för mål om
hävande av faderskapserkännande förefaller nämligen ha vållat problem också i
andra sammanhang (se t. ex. NJA 11975:655). Bl. a. är vissa forum- och talerätlsregler
oklara genom atl det i 3 kap. FB inle finns några processuella beslämmelser för
faderskapsmål enhgl 1 kap. 4 § tredje stycket. Inför man sådana bestämmelser
bortfaller behovet att ändra i blodundersökningslagen såvitt gäller de fall där
faderskapsfrågan avgjorts genom erkännande. Enligt promemorieförslaget skall
vidare rätten i mål om hävande av faderskapserkännande besluta om
blodundersökning i elt fristående ärende medan beslut om blodundersökning i
andra fall sker i själva faderskapsmålet efter det atl faderskapsfrågan dragils
under rättens prövning genom alt ansökan om stämning gjorts. Den senare
principen står i samklang med RB:s bestämmelser om rättens medverkan till
inhämtande av bevisning. Sålunda får enligt RB en talan inte föras särskill om processuell
editionsplikt eller om vittnesförhör. Vi bortser därvid från de i nu förevarande
sammanhang inte så betydelsefulla regler som finns i 41 kap. RB angående
bevisning till framlida säkerhet.

Självklart
kan det uppslå många situationer i vilka en presumtiv kärande i ett
faderskapsmål är beroende av resultatet från en blodundersökning för atl kunna
bedöma sina utsikter till framgång med en process. Detta är inle någonting som
utmärker målen om hävande av faderskapserkännande. I elt vanligt tvistemål kan
det finnas lika stort behov för en presumtiv kärande atl få tillgång till en
skriftlig handling, som efter det alt rättegång har inletts kan omfattas av den
processuella edilionsplikten. Det kan också vara så all

Prop. 1982/83:8 51

käranden är helt beroende av vad etl vittne kan komma att
säga under ed i rättegången.

Med hänsyn till det sagda kan det synas välbehövligt atl
allmänt öppna en möjlighet alt föra en fristående talan om sådan rättens
medverkan lill inhämtande av bevisning som skulle kunna ges efter det alt
ansökan om stämning gjorts.

Det finns emellertid problem förknippade med en sådan
lösning. Bl. a. löper man en uppenbar risk att få vad man skulle kunna kalla
dubbla processer med de uppenbara olägenheter i bl. a. kostnadssammanhang som
kan vållas därav. Svaranden kan nämligen med fog tänkas se det som sin uppgift
att också i ärendet om bevisinhämtandet försvara sig mot talan i huvudsaken.
Sådana nackdelar har nog också föresvävat promemorieförfat-tarna när de på
sidan 16 i promemorian diskuterat behovet av munlhg förhandling i blodundersökningsfrågan.

Enligl vår mening bör därför beslul om blodundersökning i
största möjliga utsträckning meddelas inom ramen för ell faderskapsmål och inte
i etl frislående domstolsärende. Om vår lösning väljs behöver man inte komplettera
det framlagda promemorieförslaget med särskilda regler om forum, lingsnotaries
behörighet m. m., vilka regler nu saknas.

Vare sig beslutet om blodundersökning i nu angivna fall
kommer till stånd i själva faderskapsmålet eller i etl fristående ärende bör
beslutet om att blodprov skall las vara överklagbart (jämför möjligheten atl
överklaga editionsföreläggande m. m. enligt 49 kap.4 § RB). Vi vill påpeka att beslul
om blodundersökning i vanliga faderskapsmål skiljer sig från de nu förevarande
bl. a. genom atl de inle är Uka starkt knutna till kärandens intresse i målet.

Sveriges domareförbund:

Enligl förslagel skall frågan om blodundersökning
handläggas som elt särskilt ärende. Förbundet godtar förslagel, dock bör i mål orn
ogilligförklaring av faderskapserkännande, för undvikande av onödig omgång och
dubbel prövning, möjligheter finnas att förordna om blodundersökning i målet.
Förbundet vill i anslutning till delta påpeka att enligt förslagel rätlens
sammansättning bUr olika i ärendet och målet. Av specialmotiveringen (s. 16)
framgår att ärende angående blodundersökning skall anses avslutat när utlåtande
över undersökningen föreligger. Förbundet har ingen erinran mot delta men anser
atl del bör utsägas i lagen till undanröjande av varje tveksamhet.

2.2.2 Faderskapet fastställt genom dom Se även under avsnitt
2.2.1.

Prop.
1982/83:8 52

Hovrätten för Övre Norrland:. .

Också vad gäller resningsfallen torde det vara lättare att
komma till rätta med frågorna om rättegångskostnader, om förordnandet om
blodundersökning ges i samband med resningsförfarandet än om handläggningen
sker i elt separat ärende.

Även för resningsfallen talar de anförda skälen för en
annan lösning än den i promemorian föreslagna. Det måste antagas, atl det endasi
i ett fåtal resningsfall kan komma i fråga atl förordna om blodundersökning.
Ärenden där någon begär blodundersökning i avsikt all senare ansöka om resning
kunde däremot bli allmänt förekommande och torde dessutom ofta komma att
fullföljas rill hovrätt och högsta domstolen. Det bör därför enligl hovrättens
mening ytterligare övervägas huruvida det inte vore riktigast och enklast alt
införa laglig möjlighet för högsta domstolen alt, därest särskilda skäl
föreligger därtill, förordna om blodundersökning i resningsärendet.

Stockholms tingsrätt:

Vad angår de i promemorian angivna resningsfallen godtar
tingsrätten den föreslagna ordningen att frågan om blodundersökning upptas i
tingsrätt i ett ärende eftersom HD inte har möjlighet att i ett resriingsärende
förordna om sådan bevisning som ell förordnande om blodundersökning innebär.

För resningsfallen bör förslag framläggas för forumfrågans
lösning.

Domstolsverket:

Domstolsverket instämmer i uppfattningen atl frågan om ny
blodundersökning bör handläggas enhgl lagen om handläggning av domstolsärenden
när faderskapet fastställts genom dom som vunnit laga kraft.

Rättegångsutredningen:

I promemorian föreslås vidare atl rätten i ett fristående
ärende skall kunna förordna om blodundersökning också när faderskapsfrågan
redan avgjorts genom dom. Det är resningsfallen som avses med den bestämmelsen.

Det nuvarande syslemel är, att den som vill begära resning
inte har någon möjUghel att för resningsärendets skull få sådan medverkan av
rätten lill inhämtande av bevisning som han kan få sedan resningen beviljats.
Kunskapen om nytt bevis är visserhgen i många fall en resningsanledning (58
kap. 1 § första stycket 4 RB) men varken HD, som skall besluta om resning,
eller lägre domstol kan besluta om editionsföreläggande enligl 38 kap. 4 § RB
förrän resningen har beviljats.

Prop. 1982/83:8 53

Man
kan låta HD själv besluta om blodundersökning i de nu aktuella fallen men en
sådan lösning kräver vissa ändringar i RB. Vi vill i delta sammanhang påpeka
att vi med de uppgifter vi fått enligt nya tilläggsdirektiv (Dir Ju 1981:47)
kan få anledning atl komma in på mera allmänna frågor om bevisning i
resningsärenden. En reform grundad på våra överväganden enUgt tilläggsdirektiven
kan emellertid inte komma till slånd tidigare än om några år och vi har därför
inget att invända mot att promemorieförslagel genomförs nu.

Vi
vill påpeka alt del saknas beslämmelser om vid vilken domstol som frågor om
blodundersökning skall tas upp i resningsfallen. .

3
Hämtning

Hovrätten
för Övre Norrland:

Av
2 § blodundersökningslagen framgår alt rätten vid vite äger förelägga den som
avses med förordnandet om blodundersökning all med intyg visa att blodprov
tagits. Vitesföreläggandel syftar alltså till att framtvinga en blodprovstagning,
inle bara en inställelse lill undersökningen. Den nu föreslagna bestämmelsen om
hämtning innebär att en person skall kunna instäUas lill undersökning.
Förmodligen är del sällsynt att den som hämtats till undersökning vägrar att
underkasta sig blodprovstagningen, men hovrätten har ändock velat fästa
uppmärksamheten på alt lagförslaget inte medger att vitesföreläggande
beträffande själva undersökningen och hämtning användes parallellt. - Del
synes lämpligt atl en hänvisning tiU 21 kap. 8 § föräldrabalken görs i
lagtexten.

Rikspolisstyrelsen:

I
promemorian framhålls att hämtningsmöjlighelen endast skall användas när det
finns anledning anta atl etl nytt vitesföreläggande inte skulle fylla någon
funktion.

1975
års poUsulredning har i betänkandet PoUsen (SOU 1979:6) bl. a. behandlat frågor
rörande polisens skyldighet att enligt olika författningar lämna handräckning.
Utredningen förordade därvid atl det föreskrivs att polishjälp får begäras
endast när uppgiften inle kan lösas på annat sätt. Utredningens förslag i denna
del godtogs av så gott som alla remissinstanserna. I regeringens proposition
1980/81:13, Polisens uppgifter, utbildning och organisation m. m. (sid. 40 f),
synes departementschefen dela denna uppfattning.

I
promemorian konstateras atl även barn under 18 år - i undantagsfall -kan
hämtas. Rikspolisstyrelsen anser det ändamålsenligt alt i första hand de sociala
myndigheterna anlitas för uppdragen: Först när dessa av olika skäl

Prop. 1982/83:8 54

misslyckats kan hänvändelse till polisen ske för begäran
om biträde med handräckningsålgärden.

Med hänsyn till vad som ovan anförts förordar
rikspolisstyrelsen all laglexlen utformas på ett sätt som står i samklang med
polisutredningens förslag. Detta innebär således atl polishjälp får begäras
endast när uppgiften inte kan lösas på annat säll.

Socialstyrelsen:

I promemorian föreslås vilesbestämmelsen i 2 § blodundersökningslagen
kompletterad med en särskild föreskrift om hämtning. Socialstyrelsen ansluter
sig till förslaget atl införa etl mera effektivt sanklionsmedel vid sidan av
det tvångsmedel, som för närvarnade slår till buds på ifrågavarande
rättsområde. Domstol bör, med stöd i lagen om blodundersökning m. m. vid
utredning av faderskap, kunna komplettera vitet med del mer effektiva
tvångsmedlet hämtning i fall då vitesförläggandet inle frivilligt efterkommes
och ändamålet med vitet icke anses ha förfallit. Styrelsen tillslyrker det här
aktuella lagförslaget i den utformning det har getts i promemorian.

Hämtningen bör endast kunna genomföras med bistånd av
polis. Styrelsen ansluter sig därvid till den bedömning, som ligger bakom
införandet av denna ordning.

Hämtningar sker ofta under uppseendeväckande förmer. Det
kan inte råda någon tvekan om atl barn kan ta skada av én sådan upplevelse.
Hämtningen bör därför utföras på ett för barnet så skonsamt sätt som möjligl
och bör, såsom understrykes i promemorian, komma ifråga endast i undantagsfall.
I likhet med vad som anföres i promemorian anser styrelsen det vara lämpligl
och av vikt att någon representant för barnavården är närvarande vid hämtningslillfället.

Del bör
skapas tillfredsställande garantier för alt barnets bästa särskilt beaktas även
i fall, då det föreligger elt behov av att hämta barnel lill blodundersökning.
Med hänsyn härtill anser styrelsen att det bör ankomma på rätten att, inför etl
beslut om hämtning av barn vid ett särskih prövningsförfarande i varje enskilt
fall pröva lämpligheten av elt sådant förordnande.

Då tillräckliga skäl inte synes föreligga för att
undantaga nu påtalade målgrupp från den föreslagna 2 § andra stycket, förordas
all angivna paragraf kompletteras med en tilläggsregel, varigenom domstol
åläggs ett särskilt prövningsförfarande inför beslut om hämtning av barn, så
att det aldrig sker mot barnets bästa.

Statens rättskemiska laboratorium:

Beträffande den del av promemorian som behandlar
domstolens möjlighet atl i vissa fall förordna om hämtning för blodprovstagning
har laboratoriet

Prop.
1982/83:8 55

inga
speciella synpunkter. Givetvis är det angeläget, även för analysförfa-randel
och handläggningen på SRL, atl insändandet av enstaka blodprov i ell ärende
inte onödigt fördröjs. Se även avsnitt 4.

Rättegångsutredningen:

Mol promemorieförslagel
alt hämtning skall kunna tillgripas för genomförande av blodundersökning har
vi inget all erinra. Enligl vår uppfattning är emellertid hämtning (och
oriktiga faderskapsdomar) generellt selt mera ingripande i den personUga
integriteten än ett tvångsmässigt genomförande -av blodprovstagning. Därför
anser vi att promemorieförslaget bör kompletteras med regler som möjliggör sådant
tvång.

Utredningen
om barnens rätt:

Vi
har inte några erinringar mol en sådan ändring av lagen om blodundersökning alt
en vuxen individ skall kunna hämtas lill undersökningen genom polisens
försorg. Däremot ställer vi oss tveksamma till om även minderåriga barn skall
kunna hämtas. Enligt vår mening bör nämligen hämtning av barn undvikas så långt
det-är möjligl! En hämtning av ett barn genom polisens försorg innebär som
regel en stor påfrestning för barnet. Detta gäller inle bara för del lilla utan
även för det något äldre barnet. För tonåringen torde redan den omständigheten
alt frågan om faderskapet är oklar vara psykiskt svår att hantera. Alt därtill
bli utsatt för en polishämlning torde inte förbättra barnels sitaution.

Vill
barnets vårnadshavare inte medverka till atl faderskapet fastställs för barnet,
bör i första hand de sociala myndigheterna försöka få modern atl inse det
angelägna i att så sker. I detta sammanhang får man inte glömma bort alt modern,
för alt hon skall få bidragsförskott, är skyldig att medverka lill att faderskapet
fastställs. Hon har därför oftast etl betydligt slörre intresse än den utpekade
fadern av atl faderskapsfrågan blir löst: Skulle modern/ vårdnadshavaren trots
stöd och hjälp från de socialvårdande myndigheternas sida inte låta ta blodprov
på barnet finns möjligheterna att förelägga och utdöma vite.

Det
torde vara ytterligt sällsynt att modern inte medverkar till att blodprov tas
på barnet. I något fall, då blodprov tidigare tagits på barnel, har modern upplevt
att barnet lidit så vid själva blodprovstagningen att hon, när begäran om nya
blodprov kommit, vägrat medverka. Vi. ifrågasätter om del är nödvändigt att för
dé enstaka faU då modern motsätter sig en undersökning på barnel - vilka fall
borde kunna lösas i samverkan med de sociala

'
Med barn avser vi här det barn för vilken faderskap skall fastställas och
således inte en utpekad fader, som är underårig eller en underårig moder.

Prop. 1982/83:8 56

myndigheterna
- öppna möjligheterna alt hämta barnel genom polisens försorg. Del är vidare
att märka alt för att undersökningen skall kunna genomföras måste det finnas
samtycke till atl blodprov får las. Man kan fråga sig om den moder, som inte
frivilligt vill ta med barnel till undersökningen, på grund av all barnel far
illa av blodprovstagningen, kommer att ge sitt samtycke till att blodprov får
tas efter att ha blivit hämtad av polis.

Vi viU
erinra om atl del inle är helt ovanligt alt barnels moder och den utpekade
fadern är minderåriga och själva står under annans vårdnad. Man kan här fråga
sig om lagen skall tolkas så atl i dyUka fall moderns och den utpekade mannens vårdnadshavare
skall föreläggas alt visa all blodprov tagits. EUer skall modern och en utpekad
fader aUtid jämställas med en vuxen individ?

När
det gäller blodprovslagning på barn vill vi även peka på del förhållandet, att
barn kan vara omhändertagna för samhällsvård. Vårdnadshavarens möjligheter att
bestämma över barnet är därvid starkt begränsade. Del torde kunna ifrågasättas
om hon eller han har räll all hämta barnel från den som vårdar det för att ta
med barnet till undersökningen. I praktiken löses delta problem på så sätt att
de socialvårdande myndigheterna ser till atl blodprov las på barnel. Men man
kan sälta i fråga om del formellt är rikligt att i dessa fall rikta
föreläggandet till vårdnadshavaren.

Vidare
kan den frågan ställas om barnet själv är behörig atl lämna samtycke till att
blodprov tas eller om vårdnadshavaren måste ge delta. Det skulle kunna inträffa
att vid en hämtning barnets vårdnadshavare inte följer med tiU undersökningen
men uppger att han/hon motsätter sig denna. Kan blodprov då tas på den underårige?

Enhgt
vår mening finns några olösta frågor när det gäller hämtning av barn till en
blodundersökning. Innan man inför nya bestämmelser om én sådan tvångsåtgärd som
polishämtning av minderåriga barn bör man undersöka om det verkligen finns ett
behov därav.

Om
ell minderårigt barn skall hämtas genom polisens försorg anser vi alt en
representant för de socialvårdande myndigheterna alltid skall närvara. Detta
bör enligt vår mening även klart framgå av lagtexten. Vidare menar vi alt om
det är fråga om hämtning av etl äldre barn, l. ex. 15 år eller äldre, bör även barnel
få del av föreläggandet.

Vad
gäller utformningen av lagbestämmelserna vill vi peka på följande. I förslagel
till ändrad lydelse av 2 § lagen om blodundersökning anges, all om barnet är
under 18 år skall barnets vårdnadshavare styrka att blodprov har tagits. Vidare
är det vårdnadshavaren som skall se till att barnet inställer sig till
provtagningen. Det finns dock barn som är under 18 år som saknar vårdnadshavare.
Den som före fyllda 18 år ingått äktenskap står nämligen inte under annans
vårdnad. Detta torde innebära att om barnet i ett faderskapsmål är t. ex. 16 år
och gift, får barnet själv svara för att det inställer sig till undersökningen.
Det kan diskuteras om inte dessa barn utan vårdnadshavare borde företrädas av
sin förmyndare i dessa ärenden, särskilt

Prop. 1982/83:8 57

som höga viten kan föreläggas och utdömas. I delta
sammanhang kan erinras om atl förmyndaren har en allmän skyldighet all sörja för
den omyndiges person (13 kap. 1 § föräldrabalken). Vidare gäller alt i mål om
förklaring alt viss man inte är fader företräds underårig part av förmyndare
eller god man (3 kap. 4 § föräldrabalken). Del kan här nämnas atl vii vårt eget
betänkande Barnets rätt 2 Oiri föräldraansvar m. m. föreslagit all alla barn
under 18 år skall slå Under annans vårdnad oavsett om barnel har ingått
äktenskap eller inte. Om vårt förslag i den delen skulle bli lag finns det
förmodligen inte någol behov av att ändra bestämmelserna i lagen om
blodundersökning, såvida man inte anser atl även förmyndaren bör kunna
företräda barnel i denna angelägenhet.

Sveriges advokatsamfund:

Del föreslagna tillägget i 2 § blodundersökningslagen alt
rätlen skulle kunna förordna om hämtning om part vägrar att efterkomma
vitesföreläggande finner samfundet befogat, eftersom vitesförelägganden i mål
av della slag ofta inte får någon effekt.

Samfundet anser i motsats till utredningen att situationer
kan föreligga där hänsyn till den enskildes personliga integritet bör få vika
för ett barns rätt att få faderskapet fastställt, exempelvis då flera tänkbara
fäder finnes och en av dessa varken genom vite eller hämtning kan förmås alt
lämna blodprov och genom sin vägran åstadkommer all undersökningen inte kan
slutföras.

Emellertid vill samfundet ifrågasätta om inte den
föreslagna bestämmelsen borde få en något annan utformning. Det föreläggande,
som avses med första stycket, innebär atl en person skall med intyg visa
antingen att blodprov tagils eller alt han genomgått annan undersökning. I
andra stycket talas emellertid om att personen i fråga inte inställer sig till
"undersökningen", trots atl föreläggandet inte avser inställelse till
viss undersökning iitan endasi skyldighet att visa intyg. Blodprovslagning kan
ju heller inle betecknas som undersökning.

Sveriges domareförbund:

Domareförbundet tillstyrker också förslaget atl domstol
skall kunna förordna alt den som trots tidigare vitesföreläggande inte
inställer sig lill undersökning skall kunna hämtas till undersökningen.
Lagtexten ger ej klart vid handen att vitesföreläggande som riktar sig mot vårdnadshavare
avser skyldighet för denne atl tillse att barnet lämnar blodprov. Etl
förtydligande måste med i övrigt oförändrad språkdräkt medföra atl i 2'§ 1 st
efter "på honom eller henne" respektive "han eller hon" lillägges
"eller det".

Prop. 1982/83:8 58

Svenska Läkaresällskapet-Beträffande den del av
promemorian som omfattar domstols möjlighet alt förordna om hämtning i samband
med blodprovslagning släller sig Sällskapet positiv.

Tillkomsten av en bestämmelse som ger polisen möjlighel
alt hämta en person lill blodundersökning kan komma att minska handläggningsliderna
i faderskapsärenden, vilket framstår som ytterst angelägel. Del är också
önskvärt ur analyssynpunkt all få de involverade parterna i etl faderskapsärende
undersökta så nära varandra i tiden som möjligt - helsl samtidigt.

4
Övrigt

Hovrätten för Övre Norrland:

Avslutningsvis anser hovrätten, atl de föreslagna
redaktionella ändringarna inte endasi framstår som onödiga utan också kan
medföra praktiska svårigheter. Sålunda har under senare tid kunnat förmärkas
alt dyrbar tid går ål alt kontrollera om lagändringar endasi är redaktionella
eller innebär någon saklig ändring. I vissa fall har del 1. o. m. varit
nödvändigt alt gå till förarbetena för alt vara heU säker på all fråga icke
varit om någon uppmjukning resp. skärpning eller någon annan ändring av gällande
lag.

Stockholms tingsrätt:

Ansökan om blodundersökning kan enligt förslaget göras av
fadern, modern eller barnet. I fall där del gäller att fastställa ett faderskap
har barnavårdsnämnden skyldighet all utreda faderskapet och kan i rättegång
föra barnels talan. Det förutsattes därvid att nämnden på frivillig väg
försöker få en blodundersökning lill slånd. Sker ingen blodundersökning kan
barnavårdsnämnden som part i rättegången yrka att rätten förordnar om sådan
undersökning. När det gäller de i promemorian diskuterade fallen då faderskapet
en gång fastställts finns ingen motsvarande skyldighet eller rättighet för
barnavårdsnämnden. En man som anser sig vara far kommer därmed inte att ha
någon möjlighet alt få till stånd en blodundersökning ens genom att vända sig
till. nämnden. Tingsrätten vill här endast påpeka delta förhållande.

Angående den språkliga formen vill tingsrätten ifrågasätta
om inte begreppet han liksom hittills bör användas som elt neutralt
personbegrepp och all därför texten inle skall innehålla orden "eller hon",
vilket inte heller är sakligt invändningsfritl.

Prop.
1982/83:8 59

Socialstyrelsen:

En fråga, som inte berörs i promemorian men som
socialstyrelsen vill fästa uppmärksamheten på, är huruvida del ävenledes i lag
bör stadgas räll för domstol att förordna om blodundersökning också med
avseende på vissa anhöriga lill modern eller till man, som kan avses med
domstolens förordnande om blodundersökning. Blodundersökning av parternas
föräldrar kan i vissa fall, såsom när genotypen endasi kan fastställas genom s.
k. indirekt undersökning, vara av stort värde och - om någon av parterna har
avlidit innan blodundersökning kommil till stånd - av avgörande betydelse.
Parternas föräldrar och vissa andra anhöriga kan frivilligt underkasta sig
blodprovslagning. Någon möjlighel för domstol att förordna anhöriga till
parterna alt genomgå blodundersökning föreligger emellertid inte enligt nu
gällande lag. Delta innebär atl domstol vid prövning av tveksamma
faderskapsfrågor inte sällan nödgas avstå från viktiga bevismedel.

Ärvdabalkssakkunnigas förslag lill ärvdabalk innehöll
förslag beträffande möjligheten att framtvinga blodundersökning av vissa
anhöriga till modern eller till man, som kan avses med domstolsförordnande (SOU
1946:49 sid. 134). Departementschefen anslöt sig till förslaget i denna del men
förslaget fick under riksdagsbehandlingen utgå.

Det torde
emellertid stå utom all tvekan att blodundersökningar på anhöriga lill
parterna, särskilt deras föräldrar, ofta kan vara av synnerligt stort värde för
sannolikhetsberäkningarna och särskilt i sådana fall där domstol har atl
verkställa en jämförelseprövning mellan olika presumtiva fäder (se bland andra
Bengt Jonsson i SvJT 1953 s. 14-18 och Gösta Walin i Kommentar till Föräldrabalken,
tredje upplagan s. 99 samt Milan Valverius i Kommentarens kapitel "Rättssereologiska
undersökningar" s. 573).

Socialstyrelsen
anser därför att man bör införa möjlighet för domstol att förordna om
blodundersökning såvitt avser vissa anhöriga till modern eller till man, som
kan avses med domstols förordnande. För alt elt förordnande om undersökning
skall kunna meddelas med avseende å förenämnda krets av anhöriga bör krävas alt
den utredning, som i övrigt står liU buds, inte ger möjligheter alt fastställa
faderskapet. Lämpligt är att sådant förordnande får meddelas endasi då
"synnerliga skäl" föreligger dvs. då annan bevisning visar sig vara
otillräcklig. Domstol bör, hksom i övriga mål av indispositiv natur, även i mål
om faderskap enUgt 3 kap. föräldrabalken självmant kunna föranstalta om
behövlig bevisning och således även om blodundersökning då sådan behövs.
Förordnande avseende föreslagen krets av anhöriga bör sålunda kunna meddelas
inte endast på yrkande av part utan även på domstols egel initiativ. Elt sådant
förordnande bör även kunna meddelas på begäran av part i elt domstolsärende.
Ett sådant förordnande torde kunna sanktioneras på sätt anges i promemorians
föreslagna 2 §.

I promemorian berörs inte de internationelll - rättsliga
verkningarna av de

Prop. 1982/83:8 60

olika förslagen. För närvarande råder stor osäkerhet om
när utländska domar angående faderskap och utländska faderskapserkännanden
skall anses giltiga i Sverige, frånsett nordiska faderskapsavgöranden, som
faller under lagen om erkännande av nordiska faderskapsavgöranden. Utländska
faderskapsdomar i övrigt gäller i allmänhet inte i Sverige och del är inle
klarlagt vilken verkan utländska faderskapserkännanden (borisett från de ovan
berörda nordiska) har i vårt land. För närvarande saknas sålunda i vårt land
lagregler (med bortseende från ovan berörda nordiska lag), som anger hur
internationella faderskapsfrågor skall behandlas. Enligl socialstyrelsens
mening borde det ha funnits anledning atl i promemorian beröra de eventuella
komplikationer, som kan uppstå i ärenden med internationell anknytning i
samband med den sålunda föreslagna ändringen av lagen om blodundersökning m. m.
vid utredning ay faderskap.

Statens rätlskemiska laboratorium:

I detta sammanhang må kanske ytterligare en synpunkt
beröras. I vissa faU kan det vara av betydelse att företaga blodundersökning
även på biologiska anhöriga (föräldrar, syskon) lill exempelvis den utpekade
mannen i ärendet. Del kan t. ex. inträffa att den utpekade mannen har avlidit.
Genom undersökning av släktingar kan således, i vissa fall, bedömning göras om
en icke undersökt parts blodegenskaper. Även i vissa andra fall kan undersökning
av mannens och/eller moderns biologiska anförvanter vara av betydelse för
bedömning av blodundersökningsresultalen.

Möjligheten för domstolen att förordna om blodundersökning
också av vissa anhöriga till parterna i ett faderskapsärende torde därför vara
av värde i de speciella fall där, av olika skäl, en dylik undersökning kan.ge
vägledande information och dessa anförvanter inle frivilligt lämnar blodprov.
Det synes väl dock tveksamt om elt "hämtningsförfarande" skall kunna
tillämpas även i dessa fall.

Vid resning i etl tidigare avgjort faderskapsärende kan
det också någon enstaka gång vara av betydelse att även utföra förnyad
blodundersökning på den eller de män som tidigare blivit blodundersökla (utöver
"fadern").

Rättegångsutredningen:

Även om promemorieförslagel är begränsat lill frågor om
omprövning av tidigare faderskapsavgöranden vill vi i nu förevarande sammanhang
också ta upp en mera allmän fråga. Den gäller möjlighelerna för en man, som
vill bli förklarad vara far, alt göra sin röst hörd. Det är kanske en någol ovanUg
situation som emellertid kan bli vanligare i takt med atl antalet samboförhållanden
ökar. I sådana förhållanden saknas den faderskapspresumtion som finns i
äktenskap.

Enligt nu gällande regler kan en man inte begära
blodundersökning i annat

Prop. 1982/83:8 61

fall än då han redan skall anses vara far till barnel
eller när talan riktas mot honom (jfr NJA 1970:347). Vi viU ifrågasätta om man
inte redan i sammanhang med den nu förevarande översynen av blodundersökningslagen
har anledning att ta upp frågan om de utomstående männens möjligheter att få
bli förklarade vara far.

I fråga om promemorieförslagels språkliga utformning vill
vi hävda alt begreppet han liksom hittills bör användas som etl neutralt
personbegrepp. Atl komplettera begreppet på säll som skelt i promemorian är
varken nödvändigt eller sakligt invändningsfritl.

Sveriges advokatsamfimd:

Advokatsamfundet välkomnar den möjlighet som genom det
föreslagna tillägget lill lagen om blodundersökning m. m. vid utredning av
faderskap 1 § lämnas den utsedde fadern, moder och barn atl ansöka om
blodundersökning m. m., men vill föreslå alt denna rätt utsträcks till annan
man, som haft samlag med modern på tid då barnel kan vara avlat.

Ändringsförslaget förutsätter liksom den nuvarande lagen
om blodundersökning, atl en man som haft samlag med modern på tid då barnel
kan vara avlat utan att vara gift med henne, skulle önska undandra sig de
förpliktelser som följer med faderskapet.

Liksom frånskilda fäder nu i långt slörre utsträckning än
tidigare önskar få vårdnaden om sina barn, är det emellertid också betydligt
vanligare att män som haft samlag med en kvinna utan att vara gift med henne,
vill erkännas som far till del barn som avlats vid samlaget och hålla kontakt
med detta. För att kunna bevisa sitt faderskap behöver han också få möjlighel
all begära blodundersökning.

Som
exempel kan nämnas en man, som sammanflyttade med en kvinna medan betänkelid
förelåg i hennes äktenskap. Hon blev gravid under samlevnaden, men innan
betänketiden gått ut och barnel fölls flyttade hon tillbaka lill sin man.
Barnet föddes som barn i äktenskapet och både kvinnan och hennes man vägrade atl
genomgå en blodundersökning. Den andre mannen, som var övertygad om att han var
far lill barnet, utestängdes helt från kontakten med detta, och hans enda
möjlighet var atl söka förmå barnavårdsnämnden alt som representant för barnet
söka få en blodunder-' sökning till slånd.

Det måste ofrånkomligen medföra olägenheter med atl lägga
så slor makt i barnavårdsnämndernas händer som redan nu skett i faderskaps- och
vårdnadsmål. Människor känner sig ofta rättslösa när de inte själva har möjlighel
att vända sig till domstol utan måste gå genom en barnavårdsnämnd, där
tjänstemän och ståndpunkter växlar och handläggningen av ärendena ofta lar
mycket lång tid.

Risk för trakasserier och obefogade ansökningar skulle
enligt samfundets mening inte behöva befaras om den man vars faderskap inte
fastställts, finge

Prop.
1982/83:8 62

rätt
atl begära blodundersökning m. m. Även vid hans ansökan skulle ju gälla kravet atl
han haft samlag med modern under tid då barnet kan vara avlat.

Sveriges
domareförbund:

Avslutningsvis
vill förbundet framhålla att den "modernisering" av lagtexten som
skett förutom atl innebära en försämring från stilistisk synpunkt också
medverkar till atl lagen, såsom framgår bl. a. av del ovan anförda, blir
otydlig.

Prop. 1982/83:8 63

Innehåll

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... 1

Propositionens
lagförslag..................................... 2

Utdrag
av protokoll vid regeringssammanlräde den 3 juni 1982 ... 5

1
Inledning..................................................... ..... 5

2
Allmän motivering.......................................... ..... 6

2.1 Blodundérsökning
sedan ell faderskap har fastställts ... 6

2.1.1
Allmänna förutsättningar................. ..... 6

2.1.2
Handläggningen............................. ..... 7

2.2
Tvångsmedel enligt blodundersökningslagen 9

2.3
Övriga frågor........................................ .... 11

2.4
Ikraftträdande ...................................... .... 11

3
Upprättat lagförslag...................................... 11

4
Specialmotivering.......................................... .... 12

5
Hemställan.................................................. .... 18

6
Beslul......................................................... .... 18

Utdrag
av lagrådels protokoll den 8 juni 1982........... 19

Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde den 24 juni 1982 .. 21

Bilaga 1
Departementspromemorian........................ 23

'T

Bilaga 2 Remissyttrandena................................... .... 40