Prop. 1982/83:93

Regeringens proposition

1982/83:93

om ändring i
brottsbalken m. m. (förvandling av böter);

beslutad den 26 januari
1983.

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På
regeringens vägnar

OLOF
PALME

OVE
RAINER

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föresläs att systemet för förvandling av obetalda böter eller viten
till fängelse avskaffas i sin nuvarande form. Förvandling skall dock även i
fortsättningen kunna ske i vissa särskilt anmärkningsvärda fall då det är
uppenbart att den bötfällde av tredska har underlåtit att betala böterna eller
då förvandling annars av särskilda skäl är påkallad från allmän synpunkt.
Regeln tar i första hand sikte på personer som genom olika slags illojala
åtgärder gör sig oåtkomliga för indrivning. Den riktar sig emellertid också mot
dem som återfaller i bötesbrottslighet men saknar vilja eller förmåga att
betala i fall då situationen samtidigl är sådan att en underlåten reaktion från
samhällets sida framstår som stötande för den allmänna rättskänslan.

När
förvandling sker skall domstolen, utan att använda någon fast förvandlingsskala,
bestämma fängelsestraffet till lägst fjorton dagar och högst tre månader med
beaktande av omständigheterna i det särskilda fallet.

1 Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 93

Prop.
1982/83:93

Prop.
1982/83:93 2

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom
föreskrivs att 25 kap. 7 §, 26 kap. 2 §, 34 kap. 11 § och 35 kap. 7 §
brottsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Om
uppbörd och indrivning av böter finnes bestämmelser i bötesverk-

ställighetslagen
(1979:189).

Böter som icke betalas skola, om icke annat är
föreskrivet, förvandlas tUl fängelse i lägst tio och högst nittio dagar enligt
bestämmelser därom i lagen (1964:168) om förvandling av böter.

Böter som inte betalas får, om inte annat är föreskrivet,
förvandlas till fängelse i Vågst fjorton dagar och högst tre månader enligl bestämmelserna
i bölesverksiältig-he t slagen.

Fängelse/år användas såsom gemensamt straff för flera
brott, om fängelse kan följa /jå något
av brotten.

Fängelse
på viss tid får sättas över det svåraste av de högsta straff som kan följa på
brotten men får inte överskrida detta med mer än två år eller överstiga de
högsta straffen sammanlagda med varandra. Bötesstraff skatt därvid anses
svara mot fängelseo/"/o/? dagar.

Fängelse må användas såsom gemensamt straff för flera
brott, om fängelse kan följa o något av brotten.

Fängelse på viss lid må sättas över det svåraste av de
högsta straff som kunna följa å brotten men må ej överskrida detta med mer än
två år eller översliga de högsta straffen sammanlagda med varandra, därvid
bötesstraff anses svara mot det fängelse som skulle följa vid böternas förvandling.

Ej må det svåraste av de lägsta straffen underskridas.

34 kap.

11 §-

Förekommer till verkställighet på en gång dom på fängelse
på livstid och

dom på böter, förvandlingsstraff för böter, fängelse på
viss tid, villkorlig

dom, skyddstillsyn eller disciplinstraff skall
livstidsstraffet träda i stället

för
den andra påföljden.

Om en dom
på fängelse på viss tid i minst två år och en dom på böter eller
disciplinstraff som har meddelats innan fängelsestraffet har börjat avtjänas
förekommer till verkstäUighet på en gång, skall

Förekommer
titt verkställighet på en gång en dom på fängelse på viss tid i minst två år
och en dom på böter, förvandlingsslraff för böter eller disciplinstraff som har
meddelats innan del förstnämnda fängel-

' Senasie lydelse 1979: 190. Senaste lydelse 1981:211.

Prop. 1982/83:93

Nuvarande lydelse

fängelsestraffet träda i stäUet böterna eller
disciplinstraffet.

Förestagen lydelse

för sestraffet har börjat avtjänas, skall det straffet
träda i stället för den andra påföljden.

35 7

Ådömda böter bortfalla när fem år förflutit från det domen
vann laga kraft, om ej dessförinnan ansökan om böternas förvandling delgivits
den dömde. Om bortfallande av böter sedan sådan ansökan delgivits saml av
ålagt förvandlingsstraff är särskilt stadgat.

Dör den dömde, bortfalla ådömda böter. Har under den
dömdes livstid domen vunnit laga kraft och //// gäldande av böterna lös egendom
tagits i mäl eller satts i allmänt förvar, skola dock böterna utgå av den
egendomen.

kap.

Ådömda böter bortfaller när fem år har förflutit från det
domen vann laga kraft. Delta gäller inle om vid utgången av den angivna tiden
den dömde har delgivits en ansökan om böternas förvandling och denna ansökan
inte har prövats slutligt. Föranleder ej ansökningen all böterna förvandlas,
bortfaller de när rättens sluttiga beslut i målet vinner taga kraft. Om
bortfallande av ålagt förvandlingsstraff föreskrivs särskilt.

Dör den dömde, bortfaller ådömda böter. Har under den
dömdes livstid domen vunnit laga kraft och lös egendom tagits i mät eller satts
i allmänt förvar för betalning av böterna, skatt dock böterna betalas av den
egendomen.

Vad nu sagts om böter gäller även utdömt vite.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983. De nya
bestämmelserna tillämpas också i fråga om böter som har ådömts före
ikraftträdandet. Förvandlingsstraff som endast avser sådana böter får dock
inte bestämmas till fängelse på längre tid än som skulle ha kunnat ske enligl
25 kap. 7 § andra stycket i dess äldre lydelse. Äldre böter skall ej heller vid
tillämpning av 26 kap. 2 § andra stycket andra meningen anses svara mot
fängelse på längre tid än som skulle ha följt av äldre bestämmelser.

' Senaste lydelse 1979: 190.

Prop.
1982/83:93 4

2
Förslag till

Lag om
ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189)

Härigenom
föreskrivs i fråga om bötesverkställighetslagen (1979: 189) dels att 1 och 14 §§
skall ha nedan angivna lydelse, dets att i lagen skall införas nio nya
paragrafer, 15-23 §§, samt före 15 § en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

1 §

Bötesstraff
verkställs genom uppbörd eller indrivning. Regeringen bestämmer, i vad mån
uppbörd skall ske.

Lagens
bestämmelser om böter gäller också vite och sådan särskild rättsverkan av brott
som innefattar betalningsskyldighet. Vad som sägs i lagen om dom gäller även
beslut.

Lagens
bestämmelser om böter gäller också vite. Bestämmelserna i 1 — 13 §§ gäller dessutom
sådan särskild rättsverkan av brott som innefattar betalningsskyldighet. Vad
som sägs i lagen om dom gäller även beslut.

Om förvandlingsslraff för obetalda böter föreskrivs i
tagen (1964:168) om förvandling av böter.

Har
beslut om förvandlingsstraff meddelats, får böter ej indrivas. Sedan
verkställighet av förvandlingsstraffet påbörjats, får ej heller betalning för
böterna mottas.

Har beslut om förvandlingsstraff för obetalda böter meddelats,
fär dessa böter ej indrivas. Intill dess förvandlingsstraffei har till jutlo
verkställts eller bortfallit får dock betalning för böterna las emol. om den
avser hela det bötesbelopp som är obetalt.

Förvandling av böter

15 §

Ädömda böter, som inte har kunnat indrivas och som inle
har avkortats, skall på talan av åklagare förvandlas lilt fängelse, om det är
uppenbart alt den bötfällde av tredska har underlåtit att betala böterna etter
om förvandling annars av särskUda skäl är påkallad från allmän synpunkt.

Ar den bötfällde, när förvandling skall ske, skyldig att
betala även andra böter än sådana som avses i första stycket, skall också dessa
böter förvandlas.

Prop.
1982/83:93

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Förvandlingsstraffet skall bestämmas till fängelse i
lägst fjorton dagar och högsl tre månader.

16 §

Mål om förvandling av böter tas upp av tingsrätten i den
ort där den bötfällde finns etter av den tingsrätt som har handlagt del mål, i vUkel
bötesstraffet eller, om det är fråga om flera sådana straff, något av dem har ådömts.
Har bötesstraffet eller vid flera straff något av dem beslämts genom
strafföreläggande eUer genom föreläggande av ordningsbot, kan målet tas upp
även av den tingsrätt hos vilken ålal skidle ha kunnat väckas.

17 §

/ mål om bötesförvandling skall tingsrätten vid avgörande
av saken bestå av en lagfaren domare och nämnd. Åklagaren och den bötfällde
skall kattas titt förhandting inför rätten. Om den bötfällde inte inställer
sig, får målet ändå avgöras, såvida tillfredsstäUande utredningfinns i saken.

Rätlens avgörande av saken sker genom beslut.

Ell beslul varigenom rätten har lämnat en ansökan om
förvandling utan bifall utgör inle hinder för att en sådan ansökan las upp på
nytt beträffande samma böter, om nya förhållanden ger anledning tiU del.

I övrigt skall i tillämpliga delar gälla vad som är
föreskrivet beträffande mål om allmänt åtal.

18

Om den bötfällde sedan förvandling av böterna har
beslutats betalar hela bötesbeloppet, bortfaller förvandlingsstraffei tiU den
del det inte har verkställts. Beslut om detta meddelas av kriminalvårdsstyrelsen.

Prop.
1982/83:93

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

19

Har någon ålagts förvandlingsstraff för böter och
uppkommer därefter fråga om förvandling av andra böter, som har ålagts 'innan
det förstnämnda straffet har blivU tillfullo verkställt, skall vid det nya
straffets bestämmande i möjlig mån iakttas att straffen tillsammans inte
överstiger vad som skulle ha ålagts om böterna hade förvandlats samtidigl.
Rätten får i ett sådant fall förordna att det tidigare ådömda
förvandlingsstraffet skall avse även de andra böterna eller bestämma det nya
straffet till kortare lid än som anges i 15 § tredje stycket.

Avser elt beslut om förvandling böter som har ålagts innan
ett tidigare förvandlingsstraff har börjat verkställas och framgår det inte av
beslutet att det tidigare förvand-tingsstraffet har beaktats, skall rätten,
sedan besluten har vunnit laga kraft, efter anmälan av åklagare ompröva det
beslut som har meddelats senast. Därvid tillämpas första stycket.

20 §

Om verkställighet av förvand-Ungsstraff föreskrivs
sårskilt.

21 §

Ålagt förvandlingsstraff bortfaller, om beslulel inle har
börjat verkställas inom tre år från det beslutet vann taga kraft.

22 §

FörvandUngfår ej ske av

1, böter, som har ådömts med

stöd av 33 kap. 2 § brottsbalken,

2. vite, som har utdömts för un

derlåtenhet att fuUgöra dom eUer

beslut rörande saken i mål som har

handlagts enligt lagen (1974:371)

om rättegången i arbetstvister.

Om hinder i andra falt mot förvandling av böter eller viten
fmns särskilda bestämmelser.

Prop. 1982/83:93

Nuvarande
lydelse Förestagen lydelse

23
§

Ett beslut av hovrätten i ett mål om bötesförvandling får inle överklagas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

2. De nya bestämmelserna gäller även i fråga om böter
som har ålagts före ikraftträdandet. Sådana böter får dock inte förvandlas, om
hinder häremot skulle ha mött enligt 9 § lagen (1964: 168) om förvandling av
böter eller om förhållande som avses i 11 § nämnda lag har inträtt före
ikraftträdandet. Inte heller får förvandlingsstraff som endast avser böter som
har ålagts före ikraftträdandet bestämmas till fängelse på längre tid än som skulle
ha kunnat ske enligt äldre bestämmelser.

3. I lagen (1983:000) om upphävande av lagen
(1964:168) om förvandling av böter finns bestämmelser om beslut i mål om bötesförvandling
som har meddelats före utgången av juni 1983.

3
Förslag till

Lag
om upphävande av lagen (1964:168) om förvandling av böter

Härigenom
föreskrivs att lagen (1964:168) om förvandling av böter skall upphöra att gälla
vid utgången av juni 1983 med de undantag som anges nedan.

1. Har före utgången av juni 1983 meddelats beslut som
avses i 25 § lagen (1964:168) om förvandling av böter, tillämpas den
bestämmelsen.

2. I fråga orh beslut om förvandling enligt lagen
(1964:168) om förvand-Ung av böter som har vunnit laga kraft före utgången av
juni 1983 eUer som vinner laga kraft därefter tillämpas äldre bestämmelser.

4
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister

Härigenom
föreskrivs att 2, 3, 4, 7, 10 och 11 §§ lagen (1963:197) om allmänt
kriminalregister skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2 §'
Registret skall innehålla uppgifter angående dem som av domstol i riket

1. dömts till fängelse, villkorlig dom eller
skyddstillsyn;

2. överlämnats till sluten eller öppen psykiatrisk
vård eller lill vård i specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda eller, oni
för brottet är stadgat fängelse, till vård enligt lagen (1981: 1243) om vård
av missbrukare i vissa fall; eller

'
Senaste lydelse 1981:1255.

Prop. 1982/83:93 8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3. erhållit anstånd med verkstäl- 3. ålagts förvandlingsstraff för

Ughet av förvandlingsslraff. böter.

Har brott, för vilket dömts till skyddstUlsyn, enligt
domen begåtts under inflytande av sådan själslig abnormitet som avses i 33 kap.
2 § brottsbalken, skall detta särskilt anmärkas i registret.

I registret skall antecknas brottet samt uppgift om verkstäUd
personutredning och om domen eller beslutet.

3 § 2 ■
',

I registret skaU anteckning ske

1. om för den som dömts till påföljd av beskaffenhet
att skola antecknas

i registret prövotid förlänges eller påföljden förklaras skola avse jämväl

annat brott eUer undanröjes eller ock påföljd förklaras skola träda i stället

för annan påföljd;

2. om villkoriigt medgiven frihet 2. om villkoriigt medgiven frihet

förklaras helt eller delvis förver- förklaras helt eller delvis förver

kad; kad; samt

6. om beslut meddelas jämUkt 34 6. om beslut meddelas jämlikt 34

kap. 10 eller 18 § brottsbalken; kap. 10 eller 18 § brottsbalken e//er

samt jämlikt 19 § andra
stycket bötes

verkställighetslagen (1979:189).

7. om för den som erhåUtt an

stånd med verkstäUigheten av för

vandlingsstraff prövotiden för

länges eller anståndet förklaras

förverkat.

4 f

Registret skall
innehålla anteckning om

1. verkstäUighetens början be- 1. verkställighetens början be

träffande den som dömts till fängel- träffande
den som dömts Ull fängel

se och frigivning från sådant straff, se
eUer ålagts förvandlingsslraff

med angivande vid vUlkorlig fri- för böter
samt frigivning från så-

givning av prövotiden och den åter- dana
straff, med angivande vid vill-

stående strafftiden; samt koriig frigivning av prövotiden och

den återstående strafftiden; samt

2. förordnande om anstånd med övervakning eller om att
vidare verk

ställighet ej får äga rum beträffande den som har dömts till skyddstillsyn.

7 §" Uppgift, som beträffande någon intagits i
registret, skall utgå därur

1. om överrätt genom dom eller 1. om överrätt genom dom eller

beslut som vunnit laga kraft, frikänt beslut
som vunnit laga kraft, frikänt

honom för den åtalade gärningen el- honom
för den åtalade gärningen el

ler ock funnit honom skyldig till ler
ock funnit honom skyldig till

denna men icke dömt honom till på- denna
men icke dömt honom till på-

= Senasie lydelse 1981:215.

' Lydelse enl. prop. 1982/83:85.

" Senaste lydelse 1964:549.

Prop. 1982/83:93 9

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

följd, som skall antecknas i regist- följd, som skaU
antecknas i regist

ret; rel, eller om hovrätt har upphävt

tingsrätts beslut om förvandlingsstraff för böter:

2.
om domstol
efter resning meddelat dom eller beslut som avses i I;

3.
när han
avlidit; eller

4.
när åttio år
förflutit från hans födelseår.

10 §5

I registerutdrag enligt 8 § skall, om ej annat följer av
vad nedan stadgas, icke medtagas anteckning om

1. villkorlig dom, skyddstUlsyn, 1. vUlkorlig dom, skyddstUlsyn,

fängelse som ådömts enligt 28 kap. fängelse
som ådömts enligt 28 kap.

3 § brottsbalken, överlämnande tiU 3
§ brottsbalken eller överläm-

särskild vård eller anstånd med nande till
särskild vård, sedan tio år

verkställighet av förvandlings- förflutit
från domen eUer beslutet;

straff, sedan tio år förflutit från do- samt

men eller beslutet; samt

2. fängelse i annat fall än som 2. fängelse i annat fall än som

avses i 1, sedan tio år förflufit från avses
i 1 samt förvandlingsslraff

frigivningen. för böter, sedan tio år förflutit
frän

frigivningen.

Har före utgången av tid som nu sagts beträffande samma
person ånyo meddelats dom eller beslut, som enligt 2 § skall antecknas i
registret, skola båda anteckningarna upptagas i registerutdrag, så länge
någondera jämlikt första stycket skall medtagas. Förekomma flera anteckningar,
skall vad nu sagts äga motsvarande tillämpning. Anteckning om dom eller beslut,
som meddelats före den 1 januari 1945, eUer om verkställighet av påföljd som
bestämts i sådant avgörande medtages dock endast i den utsträckning regeringen
bestämmer, om ej begäran om fullständigt utdrag har gjorts.

Skall med tillämpning av vad i denna paragraf stadgas i
utdraget ej medtagas någon anteckning som påföljd, skola ej heller medtagas
övriga anteckningar, som må förekomma i registret. I utdrag fill domstol eller
åklagare skall dock alltid medtagas anteckning om verkställd sinnesundersökning
eller rättspsykiatrisk undersökning.

Bestämmelserna i denna paragraf skola jämväl äga
tillämpning beträffande uppgift som antecknats med stöd av 6 §.

Begränsning som förut angetts i denna paragraf skall ej
iakttagas, om för särskilt fall fullständiga uppgifter begäras av justitiekanslem,
jusfitieom-budsman eller datainspektionen.

11 §'

I fråga om utdrag jämlikt 9 § skall vad i 10 § stadgas äga
motsvarande tiUämpning med följande avvikelser:

1. Såvitt avser anteckning om I. Såvitt avser anteckning om

fängelse i
högst ett år, villkorlig fängelse i högst ett år, villkorlig dom, skyddstiUsyn,
fängelse som dom, skyddstillsyn, fängelse som

' Senasie lydelse 1981:215 * Senaste lydelse 1979:684.

Prop.
1982/83:93 10

Nuvarande
lydelse Förestagen lydelse

ådömts
enligt 28 kap. 3 § brottsbal- ådömts enligt 28 kap. 3 § brottsbal

ken eller anstånd med verkstäl- ken eller förvandlingsslraff för

Ughet av förvandlingsstraff skall i böter skall i stället för den i 10 §

stället för den i 10 § första stycket första stycket angivna tiden gälla en

angivna tiden gälla en tid av fem år. tid av fem år.

2. Anteckning om påföljd, vilken 2.
Anteckning om påföljd, vilken ådömts endast för gärning som nå- ådömts
endast för gärning som någon begått innan han fyUt aderton gon
begått innan han fyllt arton år, är, skall ej i något fall medtagas. skall inte i något fall medtas.

3. Föreskrifterna i 10 § andra 3.
Föreskrifterna i 10 § andra stycket tredje punkten och tredje stycket
tredje punkten och tredje stycket andra punkten skola ej gäl- stycket
andra punkten skaU inte la. gälla.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1983. Beträffande förvandlingsstraff som har
ålagts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

5
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m. m.

Härigenom
föreskrivs att 7 § lagen (1965:94) om polisregister m. m. skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

7§' 7
§ I uppgift från polisregister må, om ej annat följer av 7a §, ej medtagas
anteckning om

1. böter, sedan fem år förflutit från dom, beslut
eller godkännande av strafföreläggande;

2. viUkorlig dom, skyddstiUsyn, fängelse som ådömts
enligt 28 kap. 3 § brottsbalken, överlämnande till särskild vård, dom varigenom
någon enligt 33 kap. 2 § brottsbalken förklarats fri från påföljd, beslut av
åklagare att icke tala å brott eller beslut om utvisning enligt 38, 43, 47
eller 48 § utlänningslagen (1980: 376), sedan tio år förflutit från dom eller
beslut;

3. fängelse i annat fall än som 3.
fängelse i annat fall än som avses i 2, sedan tio år förflufit från avses i 2 samt
förvandlingsslraff frigivningen; för
böter, sedan tio år förflutit från

frigivningen;

4. vandel
i övrigt, sedan tio år förflutit från den händelse som föranlett

anteckningen.

Anteckning
om utvisning som beslutats av allmän domstol tas med under den tid, som är
föreskriven för den brottspåföljd som har ådömts jämte utvisningen.

Har
före utgången av tid som nu sagts beträffande samma person ånyo meddelats dom eUer
beslut eller förekommit händelse, som antecknats i

'
Senaste lydelse I98I: 230.

Prop.
1982/83:93 11

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

registret och icke avser endast förändring av påföljd
eller verkställighet av tidigare dom eUer beslut, må båda anteckningarna
medtagas så länge någondera må medtagas enligt första eller andra stycket.
Förekommer flera anteckningar, äger vad nu sagts motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983. Beträffande
förvandlingsstraff som har ålagts före ikraftträdandet gäller äldre
bestämmelser.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med
Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.

Härigenom föreskrivs att 29 § lagen (1963: 193) om
samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av
straff m.m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

29 §'

Har framställning om verkstäl- Har framställning om verkstäl

lighet av straff enligt I eller 5 § eUer lighet av straff enligt 1 eller 5 § eller

om anordnande av övervakning en- om anordnande av övervakning en

ligt 10 eUer 17 § bifallits eller har ligt 10 eller 17 § bifallits eller har

undanröjande beslutats enligt 14 § undanröjande beslutats enligt 14 §

eller förverkande enligt 21 §, må ej eller förverkande enligt 21 §, må ej

här i riket väckas åtal för gärning här i riket väckas åtal för gärning

som avses i den i den andra staten som avses i den i den andra staten

meddelade domen. Med avseende å meddelade domen. Med avseende å

bestämmelser i svensk lag om sam- beslämmelser i svensk lag om sam

manträffande av brott och om för- manlräffande av brott och om för

ändring av påföljd skall så anses ändring av påföljd skall så anses

som hade domen meddelats här i som hade domen meddelats här i

r[ket. \ad 123 § lagen om verkstäl- riket. Vad som föreskrivs i 19 §

lighet av bötesstraff är föreskrivet bötesverkstäUighetslagen (1979:

skall dock ej äga tillämpning. 189) skall dock inte tillämpas.

Utan hinder av vad i första stycket sägs må väckas talan,
som avses i 20 kap. 15 § brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

Senaste lydelse 1964:548.

Prop. 1982/83:93 12

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1982-10-28

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Rainer, Boström,
Bodström, B. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg

Föredragande:
statsrådet Rainer

Lagrådsremiss
med förslag till ändring i brottsbalken m. m. (förvandling av böter)

1 Inledning

I
en inom justitiedepartementet upprättad promemoria, (Ds Ju 1981: 24) Förvandling
av böter m.m. Förslag till ny lagstiftning, behandlas vissa frågor om bötesverkstälUgheten.
Promemorian innehåller förslag till ändringar i brottsbalken (BrB) och bötesverkstäUighetslagen
(1979:189). Förslagen läggs fram mot bakgrunden av ett beslut av riksdagen år
1978 och innebär bl. a. att systemet med förvandling av ej betalda böter och viten
till fängelse avskaffas i sin nuvarande form. Förvandling skall dock även i fortsättningen
kunna ske i vissa särskilt anmärkningsvärda fall. Sker förvandling skall
domstolen, utan att använda någon fast förvandlingsskala, bestämma
fängelsestraffet till lägst fjorton dagar och högst tre månader med beaktande
av omständigheterna i det särskilda fallet. Lagförslagen i promemorian bör
fogas som bilaga 1 till protokollet i detta ärende.

Promemorian
har remissbehandlats. En inom justitiedepartementet upprättad sammanställning
av remissyttrandena bör fogas till protokollet som bilaga 2.

Beträffande
nuvarande förhållanden och tidigare förslag i ämnet hänvisas till promemorian.

2 Allmän
motivering

2.1
Allmänna utgångspunkter

Nuvarande
ordning i fråga om förvandling av böter till fängelse har utan mera
genomgripande ändringar gällt sedan år 1937. Denna ordning har

Prop. 1982/83:93 13

under
årens lopp blivit föremål för åtskUlig kritik, framför aUt på den grunden att förvandUngsstraffet
har sagts framstå som bestraffning för en betalningsförsummelse.

I
betänkandet (SOU 1975:55) Bötesverkställighet föreslog förvandlings-straffutredningen
att förvandlingssystemet skulle avskaffas. Förslaget låg till grund för en
proposition (prop. 1976/77:104) till riksdagen, i vilken den dåvarande
regeringen föreslog en sådan reform. I propositionen föreslogs samtidigt en ny
bestämmelse i brottsbalken om straffskärpning i vissa fall av upprepad bötesbrottslighet,
då tidigare ådömda böter inte hade betalats.

Propositionen
avslogs av riksdagen (JuU 1977/78:25, rskr 1977/78:164). Riksdagen fann att den
gällande ordningen inte borde behållas men förordade ett fortsatt
utredningsarbete för att regler skulle utformas om straff-rättslig kompensation
för bortfallet av förvandUngsstraffet. Arbetet skulle enligt riksdagen ta sikte
på ett system som, utan att drabba de socialt utslagna grupper som samhället
stöder i andra sammanhang, riktar sig mot de bötesgäldenärer som genom olika
manövrer gör sig svåråtkomliga för exekution.

Sedermera antog riksdagen
en ny bötesverkstäUighetslagstiftning (prop. 1978/79:40, LU 1978/79:10, rskr
1978/79:159). Den nya lagsfiftningen, som bl.a. innebar att böternas ställning
i indrivningshänseende förbättrades, byggde i huvudsak på förslag som hade
lagts fram redan i prop. 1976/ 77:104. Bötesförvandlingssystemet behölls dock
utan några ändringar i sak.

Det utredningsarbete, som
riksdagen hade förordat vid behandlingen av prop. 1976/77:104, uppdrogs åt
viteskommittén. En utgångspunkt för arbetet var enligt direktiven att förvandlingsstraffet
i dess nuvarande utformning skulle avskaffas. I betänkandet (SOU 1980:7)
Kompensation för förvandlingsstraffet föreslog kommittén också en sådan reform.
Del problem som ligger i att motverka uppkomsten av vad man i diskussionen kring
de aktuella frågorna har brukat kalla en "bötesimmun grupp" borde
lösas genom ingripanden direkt mot sådana illojala förfaranden vid underläten bötesbelalning
som utgör gäldenärsbrott. I detta syfte föreslog kommittén också en viss
utvidgning av området för straffansvar för sådana brott.

Viteskommitténs betänkande
utsattes för en mycket stark krUik vid remissbehandlingen, och flertalet
instanser tog avstånd från förslaget. Mot den bakgrunden har inom
justitiedepartementet den inledningsvis nämnda promemorian Förvandling av böter
utarbetats. Till promemorian finns fogad en inom justitiedepartementet
upprättad sammanställning av remissyttrandena över viteskommitténs betänkande.

Utgångspunkten
i promemorian är att böter och viten normalt skall erläggas genom uppbörd eller
indrivning enligt de regler som finns i bötesverkställighetslagen.
Förvandlingsstraffet avskaffas för det helt övervägande antalet fall då dessa
åtgärder inte har lett till full betalning. Möjlighet

Prop. 1982/83:93 14

till
förvandlinig skall finnas endasi för situationer då den uteblivna betalningen
vid sammanvägning av samtliga omständigheter framstår som särskilt
anmärkningsvärd från aUmän synpunkt.

Förutsättningarna
för förvandling föreslås i promemorian angivna så att ådömda böter, som inte
har kunnat indrivas, på talan av åklagare skaU förvandlas, om det är uppenbart
att den bötfäUde av tredska har underlåtit att betala böterna eller att förvandUng
annars av hänsyn till allmän laglydnad är särskiU påkallad.
Förvandlingsstraffet skall enligt promemorieförslaget bestämmas till fängelse
i lägst florton dagar och högst tre månader.

Promemorian
har remissbehandlats. Flertalet remissinslanser har godtagit en lagstiftning i
huvudsak enligt de förordade riktlinjerna och i stort sett accepterat
förslagets utformning. Två instanser, Stockholms tingsrätt och Svenska
polisförbundet, har dock avstyrkt förslaget. Tingsrätten anser att frivårdskommittén
(Ju 1979:05) bör få i upppdrag att se över frågan om sankfioner mot dem som
brister i sin betalning av böter eller viten. I avvaktan på kommitténs arbete
bör enligt tingsrätten den nuvarande ordningen i stort sett kunna bibehållas.
Polisförbundet tar av principiella skäl avstånd från förslaget, då det enligt
förbundets uppfattning skulle innebära att personer som har övertygats om brott
i vissa fall i praktiken helt kan undgå påföljd.

För
egen del vill jag till en början understryka att det givetvis är angeläget att
bötesstraffets effektivitet upprätthålls. Bötesstraffet är en i många
sammanhang lämplig brottspåföljd, som saknar de skadeeffekter som har visat sig
vara förenade med frihetsberövande straff. I rättstillämpningen utgör
bötesstraffet den helt dominerande påföljden, och en aktuell utvecklingslinje
inom kriminalpolitiken är också att söka åstadkomma att dess tillämpningsområde
ökar på fängelsestraffets bekostnad.

Som
en utgångspunkt för lagstiftningsfrågans bedömning konstaterar jag vidare att
det genom riksdagens beslut år 1978 har slagits fast att förvandlingssystemet
i dess nuvarande utformning inte längre bör behåUas. Enligt vad riksdagen har
uttalat väger nackdelarna med systemet över fördelarna. I riksdagens beslut
pekas dock också på atl det kriminalpolitiska intresset av att främja
bötesstraffets ställning som en lämplig och prakfisk påföljd är så framträdande
att risken för en negativ utveckling måste ägnas särskild uppmärksamhet i
samband med en reform.

Frågan
om förvandlingsstxaffet har behandlats, förutom i den nu aktuella promemorian,
av två offentliga utredningar. Den har ingående belysts såväl i ett
regeringsförslag Ull riksdagen som i ett inom riksdagen särskilt upprättat
förslag (se JuU 1977/78:25), och riksdagen har år 1978 tagit principiell
ställning i frågan. Enligt min mening föreligger nu ett tillfredsställande
underlag för lagstiftning i enlighet med riksdagens ställningstagande. Jag
anser alltså att det inte bör komma i fråga att genom frivårdskommittén, som
har omfattande uppgifter av annan art, låta utreda hithörande problematik ännu
en gång. Med anledning av vad polisförbundet har

Prop. 1982/83:93 15

uttalat
vUl jag framhålla att det givetvis inte är möjligt att tillgodose riksdagens
önskemål utan att det i en del fall kommer att inträffa att personer som saknar
förmåga att betala sina böter undgår ytteriigare påföljder.

Det fortsatta
utredningsarbete som har bedrivits efter riksdagens beslut visar enligt min
mening samtidigt att man, om man vill undvika att en bötesimmun grupp
uppkommer, måste acceptera vissa av de negativa konsekvenser som är förenade
med förvandlingsstraffet. Detta gäller oavsett den närmare utformningen av en
ny lagstiftning. De negafiva effekterna kan emellertid motverkas, om man
konstruerar ett system så att en påföljd inte urskillningslöst drabbar alla dem
som inte betalar sina böter utan i görligaste mån inriktas direkt på de bötesgäldenärer
beträffande vilka kriminalpolitiska skäl för en sanktion gör sig gällande i
särskilt hög grad. Väsentligt är vidare att man kommer bort frän det inslag av
personalexekution som präglar det nuvarande systemet.

Med de angivna
utgångspunkterna anser jag, liksom flertalet remissinstanser, att en
utgångspunkt för en ny lagstiftning bör kunna vara att
förvandlingsstraffsystemet i dess nuvarande utformning avskaffas men att ett
system för förändring av böter till fängelse ändå behålls med sikte på vissa
speciella faU. Det är en sådan ordning som föreslås i promemorian. För egen del
ansluter jag mig till promemorieförslaget med vissa modifika-fioner somjag
återkommer till i det följande.

I detta sammanhang vill
jag nägot beröra en rent terminologisk fråga. De förslag somjag förordar i
detta lagstiftningsärende kommer att innebära etl nytt eller åtminstone i sina
grundläggande drag förändrat system för förändring av bötesstraff fill
fängelse i vissa fall. Det kunde därför ifrågasättas om man inte borde överge
själva termen förvandling till förmån för en annan, t.ex.
"förändring" eller "omvandling", för att på detta sätt
markera övergången till en ny ordning. Jag har emellertid stannat för att
begreppet förvandling lämpligen bör behållas. För detta talar - som också framhåUs
i promemorian — att man därmed undgår inte bara de systematiska olägenheter
utan också de praktiska tillämpningssvårigheter, som skulle kunna uppkomma om
man inför en helt ny begreppsbildning pä detta område. Förvandlingsstraffet får
ju anses vara ett väl inarbetat och känt begrepp. HärtiU kommer önskemålet att
man i så stor utsträckning som möjligt bevarar den nordiska rättslikheten.

2.2
I vilka fall skall förvandling ske?

Som
närmare redovisas i promemorian framfördes under remissbehandlingen av
viteskommitténs betänkande från flera håll förslaget att förvandlingsstraffets
tUlämpningsområde borde begränsas så att det endast träffar vissa grupper,
beträffande vilka man inte anser sig böra avstä från möjligheten att ingripa
mot underlåten bötesbelalning.

Prop. 1982/83:93 16

Enligt
18 § lagen (1964:168) om förvandling av böter gäUer f. n. att, när förvandlingsstraff
åläggs, rätten får bevilja anstånd med verkställigheten, om omständigheterna
inte föranleder antagande att den bötfällde av "tredska eUer uppenbar vårdslöshet"har
underlåtit att betala böterna eUer straffets verkställighet behövs för hans
tillrättaförande. Det visar sig också att förvandlingsstraffets yttersta
konsekvens, frihelsberövandet, enligt den nuvarande ordningen träffar en mycket
liten grupp, något som inte bara beror på att anstånd ofta meddelas utan också
på att många som erhållit förvandlingsstraff betalar före verkställigheten.
Antalet bötesförvandlings-ärenden som anhängiggörs hos domstolarna uppgår till
drygt 1 500 om året, medan endast ett drygt 30-tal personer om året tas in i
kriminalvårdsanstalt för verkställighet av förvandlingsstraff. Av dem som tas
in i anstalt får det stora flertalet efter framställning genom nåd möjlighet
att betala böterna efter verkställighetens början.

Promemorieförslaget
är inriktat på att beslut om bötesförvandling skall meddelas endast i ett fåtal
faU, närmast motsvarande det antal personer, som f. n. tas in i
kriminalvårdsanstalt för verkställighet av förvandlingsslraff. Den angivna
utgångspunkten accepteras av de flesta remissinstanserna, och den bör enligt
min mening läggas fill grund för en ny lagstiftning.

Intresset
inriktas i första hand mot den grupp som riksdagen närmast ansett bör komma
ifråga för straffrättsliga s. k. kompensationsåtgärder, nämligen den som består
av personer som genom oUka slags illojala åtgärder gör sig oåtkomliga för
indrivning (se JuU 1977/78: 25 s. 25). Som påpekas i promemorian synes de
klientelundersökningar som har utförts på området visa att denna kategori av bötesgäldenärer
f. n. inte tillhör dem som drabbas av förvandlingsstraffet. Dessa gäldenärer
torde i stor utsträckning betala sina böter, eventuellt med tillgångar som de
undanstuckit på olika sätt. Om de, som ofta torde vara fallet, har såväl
obetalda böter som andra skulder till det aUmänna och lill enskilda ligger det
nämligen på grund av förvandlingshotel i deras intresse atl i första hand
betala böles-skulderna. Jag ansluter mig lill den i promemorian uttalade
meningen att det finns skäl alt anta att den nuvarande regleringen fyller en
betalningsfrämjande funktion med avseende på den grupp som avses nu.
Funktionen bör, som påpekas i promemorian, behållas i ett nytt system.

I och för sig skulle det
enligt promemorian vara tänkbart atl låta den nya regleringen ta sikte enbart
på den nyss berörda gruppen bötesgäldenärer. I promemorian framhålls emellertid
att vissa nackdelar är förenade med en sådan utformning av regleringen. Bl. a.
pekas på de svårigheter som erfarenhetsmässigt ligger i att bevisa verkställighetshindrande
åtgärder av aktuellt slag - det rör sig här i realiteten om gäldenärsbrott -
och på de gränsdragningsproblem som uppstår. Jag delar med hänsyn härtill den i
promemorian uttalade uppfattningen att förutsättningarna för förvandling av
obetalda böter till fängelse inte lämpligen bör knytas direkt till att illojala
åtgärder från gäldenärens sida kan styrkas utan beskrivas genom

Prop.
1982/83:93 17

mera allmänt håUna, låt vara mycket restriktiva regler. En
sådan lösning har också ytterligare fördelar. Den kan sålunda öppna möjlighet
till ingripanden mot vissa andra grupper än den som närmast har åsyftats i
riksdagens beslut. Jag tänker bl. a. på den grupp av bötesgäldenärer som
ständigt återfaller i bötesbrottslighet men som saknar vilja eller förmåga att
betala utan att man därför kan peka på att underlåtenheten att betala har
samband med någon gäldenärsbrottslighet.

I den
delen vill jag erinra om att justitieutskottet i sin förut nämnda remiss tUl
lagrådet föreslog ett system som var inriktat på att göra det möjligt att
ingripa mot de bötesgäldenärer som illojalt gör sig oåtkomliga för indrivning.
Utskottet uttalade samtidigt att det var svårt att bedöma huruvida
lagstiftningsåtgärder borde vidtas även beträffande andra bötes-immuna grupper
som kunde uppstå till följd av att förvandlingsstraffet avskaffas. Frågan
borde enligt utskottet tas upp till förnyat övervägande om framtida
erfarenheter gav anledning fill del. Med hänsyn till den entydiga remissopinion
som numera föreligger och till yikten av att man mot bakgrund av
bötesstraffets utökade användning slår vakt om dess effektivitet synes dock
enligt min mening övervägande skäl tala för att man redan i samband med en
reformering av bötesförvandlingsstraffet tillgodoser önskemålen att ge
möjlighet till ingripande inte enbart mot de bötesgäldenärer som har hindrat
verkställighet genom illojala åtgärder utan även mot vissa andra.

Sammanfattningsvis anser jag att ett nytt system för bötesförvandling
bör utformas så att man kan ingripa inte bara mot de bötesgäldenärer som har
hindrat verkställighet genom illojala åtgärder utan även mot vissa andra i
situationer där det från allmän synpunkt kan framstå som stötande att den bötfällde
undgår sanktion.

Jag övergår så till frågan hur tillämpningsområdet för en
ny regel om bötesförvandling närmare bör bestämmas.

Enligt
promemorieförslaget bör böter eller viten till en början förvandlas när ren tredska
föreligger. Ett särskilt viktigt fall sägs vara att den bötfällde på ett
illojalt sätt har vidtagit verkställighetshindrande åtgärder. Det bör härvid
inte göras någon skillnad om åtgärderna har vidtagits redan före brottet eller bötesdomen.
Men även när sådana åtgärder inte kan styrkas bör förvandling äga rum, såvid
den utredning som förebringas rörande den bötfälldes levnadsstandard, utgifter
och personliga förhållanden i övrigt otvetydigt ger vid handen att han skulle
ha kunnat betala böterna om han velat. Vidare bör förvandlingen kunna komma i
fråga i vissa särskilt flagranta fall av upprepad bötesbrottslighet. Vid
bedömningen synes kunna beaktas om böterna har ådömts för brottslighet av
sådan art och omfattning att frihetsberövande påföljd har varit ett allvarligt
aUernativ för domstolen. Med dessa utgångspunkter beskrivs, som nämnts, i
promemorians lagförslag förutsättningarna för förvandling på det sättet atl det
skall vara uppenbart att den bötfällde av tredska har underlåtit att betala
böterna 2 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 93

Prop. 1982/83:93 18

eller
att förvandling annars av hänsyn till allmän laglydnad är särskilt påkallad.
Detta blir alltså förutsättningarna för förvandling; i andra fall skall
förvandlingsfrågan över huvud taget inte aktualiseras.

Flera
remissinstanser har lämnat synpunkter på beskrivningen av de närmare
förutsättningarna för bötesförvandling. Från några håll har man föreslagit att
förutsättningarna för förvandling inte görs så restrikfiva som enligt förslaget
och att "uppenbar vårdslöshet" liksom "behov av tillrättaförande"
även i fortsättningen skall beaktas. Ett par remissinstanser har kritiserat
promemorieförslaget från närmast motsatta utgångspunkter.

För
egen del vUl jag först understryka att en utgångspunkt för den nya ordningen
givetvis bör vara att den inte leder till att fler personer än f. n. tas in i
kriminalvårdsanstalt för verkställighet av förvandlingsstraff. Från denna
utgångspunkt synes det till en början klart att de kategorier bötesgäldenärer
som f. n. kan få anstånd med verkställigheten enligt 18 § bötesför-vandlingslagen
i framtiden inte bör åläggas förvandlingsstraff. Med hänsyn härtill kunde det
anses ligga nära till hands att i överensstämmelse med vissa remissinstansers
förslag utforma förutsättningarna för förvandling på det sättet att samma
omständigheter som i dag utgör hinder mot anstånd i fortsättningen skulle bU
förutsättningar för att förvandling över huvud taget skulle kunna komma i
fråga. Jag anser emellertid inte att en sådan lösning skulle vara välbetänkt.
Som justitieutskottet har framhållit (JuU 1977/78:25 s. 25) finns det en
påtaglig risk att samma utsatta klientel som f. n. skulle drabbas av
förvandling, om man använder uttryckssätt helt näraliggande dem som används i
den nuvarande lagstiftningen. Denna invändning drabbar inte uttrycket "tredska"
- som torde vara fullt godtagbart som beteckning även för illojala verkställighetshindrande
åtgärder - men däremot i hög grad uttrycken "uppenbar vårdslöshet"
och "behov av tUlrättaförande". Som framhålls i promemorian torde det
kunna antas att det är dessa rekvisit som har lett till atl
förvandlingsstraffet hitfills i så hög grad har drabbat ett socialt sett
utpräglat svagt klientel. I fråga om det sistnämnda rekvisitet gäller vidare
att det torde stå i direkt strid mot de insikter som vi numera har om
fängelsestraffets skadlighet att ange individualpreventiva skäl som
förutsättning för en frihetsberövande påföljd.

Den
beskrivning av förutsättningarna för förvandling som har föreslagits i
promemorian täcker enligt min mening på ett lämpligt sätt det tillämpningsområde
för den nya regeln om bötesförvandling som jag i det föregående har förordat.
Jag är med hänsyn därtiU beredd godta att regeln utformas på det sättet. Till
vissa detaljfrågor där det finns anledning att avvika från förslaget återkommer
jag i specialmotiveringen.

Under
remissbehandlingen har uttalats farhågor för att en ny förhand-Ungsbestämmelse
av här beskriven art inte skulle få en tUlräckligt betalningsfrämjande effekt.
Med anledning därav vill jag framhålla att den nuvarande ordningen säkerligen
har verkningar av detta slag men att dessa dock får bedömas som mera begränsade
än vad man kanske skulle kunna

Prop. 1982/83:93 19

tro. Jag vill här hänvisa till vad som har uttalats under
lagstiftningsärendets tidigare behandling (se särskilt prop. 1976/77:104 s. 35-36
och 66-67). I den av mig förordade lösningen kvarstår dessutom — till skillnad
från vad fallet har varit i tidigare förslag i ämnet - möjligheten till bötesförvandling
såsom ett yttersta medel. Det saknas enligt min mening anledning alt anta att
en sådan ordning i förening med de indrivningsmöjligheler som numera står
kronofogdemyndigheterna till buds skall leda till någon märkbart sämre
betalningsfrekvens än f. n. Utvecklingen på området får dock självfallet
följas med största uppmärksamhet.

2.3 Straffmätningen

Enligt promemorieförslaget skall förvandlingsstraffet
bestämmas lill fängelse i lägst Ijorton dagar och högst tre månader. Förslaget
innebär sålunda att man överger det nuvarande systemet med en fast förvandlingsskala
där antalet fängelsedagar - frän 10 till 90 - bestäms i direkt proportion till
antalet oguldna dagsböter resp. storieken av oguldet belopp i penningböter. Som
skäl för förslaget i denna del åberopas önskemålet att komma bort från det
inslag av personalexekution som kännetecknar det nuvarande systemet.

Av de remissinstanser som särskilt uttalat sig i frågan
har de flesta tillstyrkt att en fri förvandlingsskala införs. Förslaget har
dock avstyrkts av domstolsverket som menar att det finns risk för att en fri
skala leder fill att lika fall behandlas olika. Enligt verket saknar den bötfällde
anledning att redan hos kronofogdemyndigheten eller åklagarmyndigheten avbetala
böterna, eftersom ett eventuellt förvandlingsstraff kan förväntas bli detsamma
oavsett om avbetalning görs eller inte.

För egen
del vill jag framhålla att promemorieförslaget om fri förvand-Ungsskala innebär
en avsevärd förenkling av systemet. En fördel är vidare att domstolen, då
förvandlingsstraffet bestäms, kan ta hänsyn till alla faktorer, i första hand bötesgäldenärens
personliga och sociala förhållanden. Enbart den omständigheten att två bötesgäldenärer
häftar i skuld för samma antal dagsböter behöver ju ingalunda betyda att fallen
skall anses lika. Till de omständigheter som bör beaktas hör självfallet även
gjorda avbetalningar. I själva verket bör hänsyn härtill tas redan av
kronofogdemyndigheten och åklagarmyndigheten; som jag återkommer till i det
följande är avsikten att dessa myndigheter skall få en förhållandevis vidsträckt
prövningsrätt.

Fall där avbetalningar görs någorlunda regelbundet bör
sålunda normalt över huvud taget inte aktualiseras för förvandling. En sådan
ordning bör ju vara väl så ägnad att främja benägenheten till avbetalning av
böter som den nuvarande. Jag ansluter mig alltså till förslaget om en fri
förvandlingsskala. Strafflatituden bör, som föreslås, läggas mellan fängelse
fjorton dagar och tre månader.

Prop.
1982/83:93 20

Beträffande den närmare straffmätningen uttalas i
promemorian all straffet normalt bör kunna stanna vid fängelse 14 dagar. En
remissinstans anser att det inte är lämpligt att i lagmotiven tala om fängelse
fjorton dagar som normalpåföljd; domstolarna torde ha full kompetens att lägga
straffmätningen pä en från alla synpunkter lämplig nivå. En instans anser att
fjorton dagar är i underkant medan en annan särskilt betonar vikten av att
fängelse fjorton dagar betraktas som normalstraff.

Själv vill jag understryka vad som också sägs i promemorian,
nämligen att de utmätta straffen inte fär framstå såsom så ringa att förvandlingssiraf-fets
betalningsfrämjande effekt generellt förringas. I allmänhet uppfyller väl ett
fängelsestraff pä fjorton dagar i och för sig del kravet. Det är emellertid
viktigt atl framhålla att straffet bör bestämmas under hänsynstagande till
samtliga omständigheter i varje särskilt fall. Med hänsyn till att domstolarna
erfarenhetsmässigt är benägna att i ett stort antal fall tillämpa det minimistraff
som gäller enligt den straffskala som är aktuell, torde det visserligen kunna
antas att straff på fjorton dagar förhållandevis ofta kommer alt dömas ut. Jag
är emellertid inte beredd att i likhet med vad som görs i promemorian förorda
den angivna straffsatsen som "normalpåföljd".

När det sedan gäller avbetalning efter det att beslut om
förvandling har fattats föreslås i promemorian av rationalitetshänsyn att sådan
avbetalning inte bör påverka straffets längd. Endast en fullständig betalning
skall innebära att förvandUngsstraffet bortfaller. Den ordningen, som av praktiska
skäl har uppenbara fördelar, kan möjligen, som påpekats under
remissbehandlingen, leda lill att antalet avbetalningar efter förvandlingsbesluten
minskar. Den får dock enligt min mening anses acceptabel med hänsyn till att
ett beslut om bötesförvandling inte bör komma till stånd förrän i de särskilda
fall då frågan om den bötfälldes möjlighet och vilja alt avbetala böterna
blivit ordentligt prövad hos kronofogde- och åklagarmyndigheterna samt i
domstolen.

I detta sammanhang vill jag dock peka pä den särskilda
ordning som gäller enligt lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland,
Island och Norge angående verkställighet av straff m. m. Enligt 7 § den lagen
får förvandlingsstraff för böter inle verkställas här i riket om betalning eriäggs.
Om böterna betalas skall förvandlingsstraffet sättas ned i motsvarande män, och
nedsättningen får inte avse del av dag. Denna avräkning sker efter beslut av
kriminalvårdsstyrelsen. Den är inle formellt knuten till förvandlingsskalan i bötesförvandlingslagen,
men skall ske proportionellt (prop. 1962: 203 s. 34). Någon anledning att ändra
den nu aktuella bestämmelsen i nordiska verkställighetslagen föreligger inte
enligt min mening.

2.4 Anstånd med verkställigheten skall inte förekomma

Promemorieförslaget innebär att den nuvarande möjligheten
för domstol att meddela anstånd med verkställigheten av förvandUngsstraffet avskaf-

Prop. 1982/83:93 21

fas. Avsikten är i stället att de fall där i dag anstånd
meddelas över huvud taget inte skall aktualiseras för förvandling och atl talan
om förvandling, om den ändå väcks, skall ogillas. Förslaget har inte mött någon
gensaga under remissbehandlingen.

För egen del anser jag att promemorieförslaget i denna del
innebär stora fördelar. Det helt övervägande antalet förvandlingsärenden kommer
att falla bort. Den väsentliga vinsten ligger emellertid somjag ser det inte i
att belastningen på de berörda myndigheterna minskar utan snarare i att
samhället inte längre kommer att engagera sig i processer som till övervägande
del rör sociaU och ekonomiskt svaga grupper och som i prakfiken gäller
bristande betalningsförmåga.

2.5 Forumfrågan

I promemorian föreslås att mål om förvandling av böter
skall upptas av tingsrätten i den ort där den bötfällde finns eller av den
tingsrätt som har handlagt det mål, vari bötesstraff, eller om det är fråga om
flera sådana straff, något av dem har ådömts.

Under remissbehandUngen har hovrätten över Skåne och
Blekinge pekat på att en betydande mängd bötesstraff uppkommer genom
strafföreläggande och andra liknande förfaranden. För förvandling av sådana
böter skulle enligt promemorieförslaget endast gälla regeln om forum där den bötfällde
vistas. Detta kan skapa problem, när olika slags böter skall förvandlas. Enligt
hovrätten bör det därför övervägas om forumregeln bör justeras med hänsyn till
nämnda grupp av bötesstraff vilken har en betydande storlek.

Jag har ingen erinran mot en forumregel av det innehåll
som föreslås i promemorian. Med anledning av remisspåpekandel bör dock regeln
kompletteras med en bestämmelse som också gör den tingsrätt behörig, inom vars
domkrets strafföreläggande eller ordningsbotsföreläggande rörande det aktuella
bötesstraffet har utfärdats.

2.6 Behörigheten att väcka talan om förvandling

EnUgt promemorieförslaget skall liksom f.n. talan om
förvandling väckas av åklagare. Beträffande den närmare fördelningen av
uppgifterna mellan kronofogdemyndigheter och åklagarmyndigheter uttalas i promemorian
att det i första hand bör ankomma på kronofogdemyndigheten atl bedöma om i det
särskilda fallet ansökan om bötesförvandUng bör göras. Kronofogdemyndigheten
har visserligen, sägs det i promemorian, inte kännedom om alla på frågan
inverkande omständigheter. Redan på grundval av det material som myndigheten
har tillgång tiU torde del dock, med den reglering som har förordats, i det
stora flertalet fall kunna konstateras, att förvandling inte kan bU aktuell.
Det gäller här fall där anledning saknas

Prop. 1982/83:93 22

till
antagande att den bötfälldes betalningsoförmåga är fingerad eller kan
tillskrivas illojala åtgärder från hans sida och där den bötfällde har endast
ett eller två oguldna bötesstraff av måttlig storiek. I dessa situationer bör
kronofogdemyndigheten normalt göra anmälan till länsstyrelsen för avskrivning
av böterna om särskilda omständigheter inte föranleder annat.

I promemorian uttalas
vidare att, om kronofogdemyndigheten finner att förvandling kan bli aktuell,
myndigheten på samma sätt som nu bör göra ansökan hos åklagarmyndigheten som i
sä fall får föranstalta om närmare utredning i ärendet genom polisens försorg och
göra ansökan hos domstol. Dessa ärenden hos åklagaren får enligt promemorian
förutsättas bli relafivt få. Åklagaren torde i många av dem utan någon alltför
omfattande prövning kunna konstatera att förvandling inte bör ske. Hans beslut
bör i sådana fall leda till atl bötesskulden avskrivs, om inga särskilda
omständigheter föreligger.

Flertalet remissinstanser
har godtagit detta förslag, men ett par instanser, riksskatteverket och
kronofogdeföreningen, har förordat att talan hos domstol skall väckas av
kronofogdemyndigheterna i stället för av åklagarmyndigheterna. Som skäl för en
sådan lösning pekar riksskatteverket bl. a. på atl bötesförvandlingen, liksom
konkursen i skattemål, utgör slutpunkten för verkställigheten. Det faller sig
då, menar riksskatteverket, naturiigt och rationellt att låta den myndighet som
handhar bötesindrivningen också utreda, om en bötesgäldenär skall bli föremål
för bötesförvandling, göra framställning till tingsrätten om förvandUng och
föra talan i målet. Verket anmärker att kronofogdemyndigheten ofta biträder
åklagaren i tingsrätten i bötesförvandlingsmäl. Vidare pekar verket på att kronofogdekären
har processvana bl.a. från konkursmålen. Den utredningsfunktion som nu handhas
av polisen i bötesförvandlingsmäl kan enligt riksskatteverket fullgöras av
exekutiv personal vid kronofogdemyndigheten. Denna personal är ju redan på
förhand väl förtrogen med de aktuella bötesmålen.

Verket anför också att
kronofogdemyndigheten genom utsökningsbal-kens införande har fått flera nya
instrument till sitt förfogande för att nå önskad effektivitet i
indrivningsarbetet. Kronofogdemyndighetens utvidgade befogenheter enligt utsökningsbalken
kan naturligtvis användas i det utredningsarbete som övertas från polisen även
om utredningarna kommer att gälla ett relativt begränsat antal mål. Härigenom
kommer också bortfallet av den betalningsframkallande effekt som polisförhören
onekligen hittills haft i förvandlingsmålen att kompenseras fullt ut.

Kronofogdemyndighetens
övertagande av uppgifterna innebär enligt riksskatteverket en logisk
fortsättning på den väg som man tidigare slagit in på då kronofogdemyndigheten
gavs vidgade befogenheter enligt 12 § bötesverkställighetslagen. Den
omständigheten att processuella regler för allmänt åtal i tillämpliga delar
skall gälla för förvandlingsmålen utgör enligt riksskatteverkets mening inte
något hinder mot att kronofogde får föra talan i saken.

Prop. 1982/83:93 23

Kronofogdeföreningen
har redovisat samma uppfattning som riksskatteverket. En minoritet inom
föreningens styrelse har dock ansett att åklagaren alltjämt skall ha
befogenheten att väcka talan om bötesförvandling men att åklagaren inte skall
ha möjlighet att ompröva kronofogdemyndighetens beslut i frågan, dvs. fråga
skall vara om ett uppdrag för åklagaren att föra förvandlingstalan.

En
motsatt syn på dessa frägor redovisas av riksrevisionsverket, som uttalar att
det finns anledning till tveksamhet inför tanken att ålägga kronofogdemyndigheterna
sådana uppgifter av straffrättslig art som redan promemorieförslaget
förutsätter.

För
egen del gör jag följande bedömning.

Den prövning som skall
göras enligt den föreslagna bestämmelsen om bötesförvandling skall enligt sin
natur ske utifrån kriminalpolitiska hänsynstaganden. På grundval av de i den
nya bestämmelsen angivna förutsättningarna skall prövas om ålagda bötesstraff
eller viten bör förvandlas fill fängelse. Kronofogdemyndigheten har enligt min
mening i och för sig de kvalifikationer som behövs för att göra den prövning
som förutsätts i bestämmelsen. Ytterst gäller det dock en straffrättslig
påföljdsfråga, och somjag ser det ligger det därför i varje fall f. n. närmare till
hands atl låta den slutliga bedömningen av om talan bör väckas ankomma på
åklagarna.

Med denna utgångspunkt bör
förfarandet gestalta sig på följande sätt. Kronofogdemyndigheten skall efter
utredning i ärendet bedöma om det i ett enskilt fall föreligger sådana
omständigheter att obetalda böter bör förvandlas till fängelse. Till de
omständigheter som bör beaktas vid denna prövning återkommer jag i
specialmotiveringen. Om det enligt myndighetens bedömning finns anledning anta
att böterna skall förvandlas, skall den skyndsamt sända en redogörelse för
förhällandet till den åklagarmyndighet som har att föra talan om böternas
förvandling. Sedan handlingarna har kommit åklagaren lUl hända skall han i mån
av behov låta göra en ytterligare utredning för att bedöma frågan om böternas
förvandling. En polisutredning i ärendet bör dock inte vara obligatorisk och
den bör kunna begränsas med hänsyn till vad som har framkommit vid utredningen
hos kronofogdemyndigheten. Det torde ankomma på regeringen att meddela
föreskrifter i dessa hänseenden, lämpligen i bötesverkställighetsförordningen
(1979: 197).

Enligl promemorian kommer
de fall dä åklagaren fär pröva ansökningar om bötesförvandling atl bli relativt
få. Jag delar denna uppfattning. Däremot kan jag inte helt instämma i vad som
sägs i promemorian om,att åklagaren i många av dessa fall utan någon alltför
omfattande prövning kommer att kunna konstatera att förvandling inte bör ske,
ett uttalande som också har väckt kritik vid remissbehandlingen. Det är
nämligen självfallet inte avsikten att man från kronofogdemyndighetens sida
skall överlämna andra ärenden än sådana där man anser sig kunna påräkna att
åklagaren väcker talan. En del fall kan dock vara tveksamma, och man

Prop.
1982/83:93 24

mäste hålla i minnet den skillnad som föreligger mellan de
berörda tjänstemännens yrkesroller. HärtiU kommer att den här föreslagna
ordningen i flera hänseenden blir helt ny; medan kronofogdemyndigheterna enligt
nuvarande system skall redovisa alla ärenden där böterna inte blir betalda
till åklagarmyndigheterna för förvandling, skall redovisning i fortsättningen
bara ske i sådana fall då alldeles speciella omständigheter föreUgger. Även om
naturligtvis idealet är att kronofogdemyndigheternas och åklagarmyndigheternas
bedömningar sammanfaller, måste man i varje fall i ett inledningsskede, innan
en fast praxis hunnit utvecklas, räkna med att åklagarna inte anser sig böra gå
vidare med alla fall som har anmälts från kronofogdemyndigheternas sida. Jag
vill slutligen för tydlighetens skull framhålla att åklagaren inte bör göra
någon egentlig överprövning av kronofogdemyndighetens bedömning av frågan
huruvida ytterligare indrivningsåtgärder bör vidtas. Åklagarens prövning bör
inskränkas till en kriminalpoUtisk bedömning av huruvida förutsättningar finns
för förvandling.

Jag förordar alltså att uppgiften att föra talan om bötesförvandling
alltjämt skall ligga pä åklagare. Om det emellertid efter en tid visar sig att
åklagarnas och kronofogdarnas bedömning sammanfaller i mycket slor
utsträckning, kan den vid remissbehandlingen väckta tanken att låta processföringen
ankomma på kronofogdemyndigheterna förtjäna att tas upp på nytt.

2.7 Preskription

I promemorian föreslås att ådömda böter liksom f. n. skall
bortfalla när fem år har förflutit från det domen vann laga kraft. För fall då
den dömde har delgivits ansökan om böternas förvandling föreslås böterna
bortfalla, om förvandlingsstraff åtläggs, då det har verkställts eller
bortfallit, och annars då rättens beslul har vunnit laga kraft.

Förslaget har inte mött någon erinran under
remissbehandlingen. Enligt riksskatteverket bör dock också utmätning av fast
eller lös egendom och ansökan om konkurs som skett före tidpunkten för
preskription få medföra att betalning för botes- eller vitesfordringar får tas
ur den utmätta egendomen eller erhållas i konkursen därefter.

Preskripfionstiden för böter avbryts inte f.n. genom
inledande av det exekutiva förfarandet. Först genom delgivning av en ansökan om
förvandling sker elt sådant avbrott. Enligl min mening saknas anledning att i
det nu aktuella ärendet, som inte har varit inriktat på att göra några
ändringar i reglerna om verkställigheten annat än i den mån dessa berör
förvandlingen, överväga en principiell nyordning i fråga om preskription.

Jag godtar således i princip promemorieförslaget i denna
del. Reglerna bör dock utformas nägot annorlunda än i förslaget. Jag återkommer
till det i specialmotiveringen.

Prop. 1982/83:93 25

2.8
Anteckning i kriminalregistret

I
det allmänna kriminalregistret antecknas f.n. beslut om villkorligt anstånd med
förvandlingsstraff men däremot inte ovillkorliga förvandlingsstraff.
Villkorliga anstånd avses inte kunna förekomma enligt det förslag, somjag här
lägger fram. I promemorian uttalas att fiUräckliga skäl inte har bedömts
föreligga för ett förslag om att de förvandlingsstraff som ådöms enligt den nya
ordningen skall antecknas i registret.

Under
remissbehandlingen har hovrätten över Skåne och Blekinge uttalat att den
föreslagna begränsningen av förvandlingsstraffets tillämpningsområde medför
att domstolarna får ett större intresse än hittills av att äga kännedom om
huruvida en tilltalad blivit föremål för bötesförvandling. Hovrätten förordar
därför att lagen (1963:197) om aUmänt kriminalregister ändras i enlighet
härmed.

Bestämmelsen
om att beslut om anstånd med verkställighet av ådömt förvandlingsstraff skall
antecknas i kriminalregistret infördes i samband med 1964 års bötesverkställighetslagstiftning.
Motivet var att anteckningen skuUe underlätta prövningen av frågor om
förverkande av anstånd och förlängning av prövotiden (prop. 1964:90 s. 91).

En utgångspunkt för avgränsningen
av de påföljder som skall antecknas i det allmänna kriminalregistret är att
registrets innehåll bör begränsas till uppgifter, som erfordras för att man
skall kunna fillämpa straffrättens regler om återfall i brott, brottskonkurrens
och förverkande av anstånd och för att man skall kunna bedöma, huruvida
formella viUkor föreligger för tillämpning av en viss påföljd. Med hänsyn
härtill registreras bötes-domar inte i registret (se prop. 1963: 39 s. 30,
1964:90 s. 89).

Det
fängelsestraff som enligt det nu föreslagna systemet skall kunna träda i kraft
i stäUet för böter eller viten som inte har betalats avses visserligen lika
litet som förvandlingsstraffet i det nuvarande systemet kunna bli av betydelse
vid sammanträffande av brott och förändring av brottspåföljder i egentlig
mening. Det kan emellertid otvivelaktigt vara av värde för en domstol som har
att bestämma påföljd för ett brott att få kännedom om att den dömde kanske
nyligen har avtjänat eller inom kort skall avtjäna ett förvandlingsstraff. Även
för den allmänna bedömning av omständigheterna som skall göras i ett ärende om
förvandling av böter kan det vara värdefullt för domstolen att känna fill
huruvida den dömde tidigare har avtjänat något förvandlingsstraff. Härtill
kommer, som jag skaU utveckla närmare i det följande, att man inte kan bortse
från den - låt vara med den nya ordningen sannolikt rätt sällsynta - situation
som uppkommer, om böter skall förvandlas innan ett tidigare ålagt bötesstraff
har verkstäUts. I ett sådant fall bör nämligen det nya straffet bestämmas så,
att straffen tiUsammans inte överstiger vad som skulle ha ålagts om böterna hade
förvandlats samtidigt. Till följd av den automatiska förvandlingsskala som
gäller i dag kan detta intresse f. n. tillgodoses genom ett särskilt beslut

Prop.
1982/83:93 26

av kriminalvårdsstyrelsen i samband med att straffen
förekommer till verkställighet. Detta blir emellertid inte möjligt i ett system
där en given förvandlingsskala saknas, utan uppgiften måste läggas på den
domstol som skall bestämma det senare förvandlingsstraffet. Det måste av detta
skäl säkerställas att domstolen har kännedom om eventuellt tidigare ålagda
förvandlingsstraff.

Vad som har sagts nu har lett mig till slutsatsen att ålagda
förvandlings-straff bör antecknas i kriminalregistret. Jag förordar att kriminalregisteria-gen
ändras i enlighet härmed. Samtidigt bör en konsekvensändring göras i poUsregisterlagen
(1965:94).

2.9 Undantag från förvandling m. m.

Till skillnad från vad som f. n. gäller enligt bötesförvandUngslagen
synes enligt promemorieförslaget inte behöva föreskrivas nägon särskild begränsning
av förvandlingsmöjligheten för bötesbelopp under viss nivå.

Jag delar den i promemorian uttalade uppfattningen alt det
med den begränsning som ligger i den förutsatta restriktiva utformningen av
systemet inte blir aktuellt att gripa till bötesförvandling beträffande små
bötesbelopp. Det synes överflödigt att införa särskilda föreskrifter om detta.

Liksom f.n. bör emellertid föreskrivas att böter som har ådömts
med stöd av 33 kap. 2 § BrB inte får förvandlas. Som sägs i promemorian bör de
lagöverträdare som avses med det lagrummet inte kunna ådömas frihetsberövande
inom kriminalvården. Det gäller alltså här personer som har begått brott under
inflytande av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan själslig abnormitet som
är så djupgående att den kan jämstäUas med sinnessjukdom.

I en rad olika specialförfatlningar finns särskilda förbud
mot förvandling av böter som har ådömts enligt resp. författning. Enligt
promemorian kan det i och för sig sägas att det med det snävt begränsade tiUämpningsområdet
som förvandlingsstraffet nu avses få inte finns skäl till generella undantag
av detta slag. I promemorian uttalas dock att det inte synes erforderligt att i
förvarande ärende gå igenom de grunder som kunnat föreligga för föreskrifter om
förbud mot förvandling; dessa bör t. v. gälla i den omfattning de har f. n.
och får övervägas i samband med att resp. författning vid något tillfälle ses
över eller omarbetas. Under remissbehandlingen har från något håll förordats
att man redan nu går igenom de aktueUa förbuden. Jag delar emellertid den i
promemorian framförda uppfattningen alt detta inte är erforderligt.

I 11 § första stycket bötesförvandUngslagen föreskrivs att
när någon på grund av meddelat beslut enligt 1 § andra stycket 2 eller tredje
stycket lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga har
intagits i hem som avses i 12 § nämnda lag, beslut om bötesförvandling som har
meddelats dessförinnan förfaller. Böter som har ådömts före intagningen

Prop. 1982/83:93 27

får
inte förvandlas, och böter som har dömts ut efter intagningen men före
utskrivningen får förvandlas endast om den som förestår värden vid hemmet
påkallar det. Motsvarande regler om bortfall och förbud mot förvandling gäller
beträffande den som efter förordnande enligt 31 kap. 3 § BrB har intagits på
sjukhus för vård samt den som har inlagils i kriminalvårdsanstalt för att
undergå fängelse som har ådömts på viss tid, minst tvä år.

I promemorian uttalas atl
någon särskild regel om bortfall av ålagt förvandlingsstraff i nu angivna
situationer inte i fortsättningen torde fylla någol praktiskt behov. De
intressen som de angivna reglerna i övrigt avser att skydda bör enligt
promemorian kunna beaktas inom ramen för en fakultativ regel om bötesförvandling
av det i promemorian förordade slaget.

Brottsförebyggande
rådet har i anslutning till promemorieförslaget i denna del ifrågasatt om inte
en regel bör finnas för de undantagsfall som ändå kan tänkas uppkomma.

Reglerna i 11 § bötesförvandlingslagen
har tillkommit för att undanröja olägenheter som kan uppkomma av att förvandlingsstraff
och anstalts-eller institutionsvård sammanträffar. I linje med vad som uttalas
i promemorian synes det praktiska behovet av motsvarande bestämmelser i en ny
ordning vara litet. Förutsättningarna för förvandling blir nämligen så restriktiv
utformade att man beträffande flertalet av de situationer som den aktuella
paragrafen tar sikte på kan räkna med att praktiska fall inte skall behöva
komma upp. Jag tänker då pä fall som rör vård enligt lagen om vård av unga
eller efter förordnande enligt 31 kap. 3 § BrB men även fall som avses i lagen
(1981:1243) om vård av missbrukare i vissa fall (jfr prop. 1981/ 82: 8 s. 129).
Någon särreglering behövs enligt min mening inle för dessa fall.

När det däremot gäller dem
som har intagits i kriminalvårdsanstalt för att undergå fängelse som ådömts pä
minst två år erfordras enligl min mening en någol annorlunda reglering än den
som har förordats i promemorian. Här kan otvivelaktigt praktiska fall uppkomma
då verkställigheten sammanträffar med verkställighet av ett bötesförvandlingsstraff.
Jag vill också peka på bestämmelsen i 34 kap. 11 § andra stycket BrB, enligt
vilken ett ådömt fängelsestraff i minst två år, om det skall verkställas
samtidigt som ett bötesstaff eller disciplinstraff, skall träda i stället för
böterna eller disciplinstraffet. Bestämmelsen tillkom genom lagstiftning år
1981 (prop. 1980/81:76, JuU 1980/81:25, rskr 1980/81:211, SFS 1981:211) och mofi-verades
med intresset av att minska den belastning som en intagens skuldsättning kan
utgöra då han efter frigivningen skall återgå till normala levnadsförhållanden
och ett ordnat arbete (prop. s. 55).

Enligt
det av mig förordade nya systemet skall den som ådömts förvandlingsstraff, så
länge straffet inte till fullo har verkställts, kunna betala hela bötesbeloppet,
varvid straffet bortfaller. Med hänsyn till 34 kap. 11 § andra stycket BrB
skulle sädan betalning ej kunna ske av den, som samti-

Prop.
1982/83:93 28

digt har en dom på fängelse i minst två år att verkställa,
eftersom böterna då har bortfallit. Enligt min mening är det följdriktigt alt i
denna situation låta fängelsestraffet träda i stället också för
förvandlingsstraffet. Jag föreslår att 34 kap. 11 § andra stycket BrB ändras i
enlighet härmed.

Enligt
promemorieförslaget skall böter som har avskrivits hos kronofogdemyndigheten
med stöd av 11 § bötesverkställighetslagen inte kunna förvandlas. Från
kronofogdeföreningen och riksskatteverket har under remissbehandlingen påpekats
att avskrivning enbart är en indrivnings- och bokföringsteknisk term och inte
innebär att gäldenärens betalningsskyldighet bortfaller. En avskriven skuld
kan lätt äteruppdebiteras t.ex. om någon utmätningsbar tiUgång blir känd. Med
hänsyn tiU det nu anförda bör enligt min mening avskrivning inte vara något
formellt förvandlingshinder, även om om det naturligtvis endast i undantagsfall
bör förekomma att böter som avskrivits aktualiseras för förvandling. Jag ålerkommer
närmare till den frågan i specialmotiveringen.

2.10 Sammanlagda strafftider, verkställighet m.m.

EnUgt 26 kap. 6 § BrB får den som undergår fängelse på
viss lid villkorligt friges sedan två tredjedelar av tiden, eller, om det
finns särskilda skäl, halva tiden har avtjänats. Frigivning får dock inte ske
förrän verkställigheten har pågått minst tvä månader. Villkorlig frigivning
får inte ske från ett förvandlingsstraff för böter.

I 26 kap. 8 § BrB föreskrivs att, om flera fängelsestraff
verkställs samtidigt, hänsyn vid tillämpningen av 6 § skall tas till den
sammanlagda tiden. Som fängelse anses härvid även förvandlingsstraff för böter.
Om etl sådant straff ingår, får villkorlig frigivning inle ske förrän
verkställigheten har pågått minst den tid som svarar mot detta straff.

De angivna lagrummen fick sin nuvarande lydelse genom
lagstiftning våren 1982 som har trätt i kraft den 1 juli 1982 (prop.
1981/82:153, JuU 1981/82:51, rskr 1981/82:297, SFS 1982: 363). Den nya lagsfiftningen
innebar att den tid som minst skall ha avtjänats i kriminalvårdsanstalt före
villkorlig frigivning sänktes frän tre fill två månader. I del ärendet uttalade
min företrädare, bl.a. med hänvisning till den nu aktuella promemorian, att nägot
mera definitivt ställningstagande till spörsmålet om förvandlingsstraffet bör undantas
från tillämpningsområdet för villkoriig frigivning inte borde ske innan
promemorian liksom fängelsestraffkommitténs delbetänkande (SOU 1981:92) VUlkorlig
frigivning samt nämnder och lekmannamedverkan inom kriminalvården hade remissbehandlats.

Fängelsestraffkommittén
föreslog alt förvandlingsstraffet helt skulle undantas från reglerna om
villkorlig frigivning. Kommitténs principiella uppfattning var att
förvandlingsstraffet skulle avtjänas i sin helhet (SOU 1981:92 s. 107). Vid remissbehandUngen
av komitténs aktuella betänkande har frågan inte berörts närmare. Min
företrädare anslöt sig i prop. 1981/

Prop.
1982/83:93 29

82:153
preliminärt så till vida till komitténs ståndpunkt att han ansåg att villkorlig
frigivning inte borde komma i fräga när förvandlingsstraff verkställs
isolerat. När förvandlingsstraff skall verkställas samtidigt som ett fängelsestraff
borde frigivning aldrig fä ske förrän minst den tid som svarar mot
förvandlingsstraffet har verkställts. Lagstiftningen har också som nämnts nu
denna innebörd.

De
ställningstaganden som gjordes i samband med den nyss nämnda lagstiftningen bör
också gälla förvandlingsstraffet i den nu föreslagna ordningen.

Enligt
16 § bötesförvandlingslagen gäller att, om den bötfällde, när förvandling
skall ske, häftar jämväl för andra böter som får förvandlas så skall samtliga
böter förvandlas och gemensamt förvandlingsstraff bestämmas efter sammanräknade
antalet dagsböter. Som framhålls i promemorian omfattar bestämmelsen också
böter, som har ådömts så nyligen att den bötfällde inte ens fått möjlighet fill
anstånd eiler avbetalning.

I
promemorian uttalas att principen av praktiska skäl bör behållas i det nya
systemet. Något förslag till författningsbestämmelse härom tas dock inte upp i
promemorian. Enligt Sveriges domareförbund torde en sådan uttrycklig
bestämmelse vara erforderlig. Jag anser ocksä att den angivna principen bör gälla
och delar uppfattningen att en uttrycklig författningsbestämmelse härom bör
meddelas.

I
promemorian uttalas att verkställigheten av förvandlingsstraff bör ske enligt
reglerna för verkställighet av fängelse och att allmänna bestämmelser om
beräkning av strafftid m. m. bör gälla. Jag instämmer i denna bedömning.

Vid
remissbehandlingen har BRÅ ifrågasatt om inte en reglering behövs för den
situationen att flera förvandlingsstraff samtidigt föreligger till verkställighet.
BRÅ har också tagit upp frågan om det inte bör finnas en regel om
sammanträffande av påföljd för de undantagsfall då fråga om förvandling av nya
böter kommer upp sedan ett tidigare förvandlingsstraff har beslutats men varken
verkställts eller bortfallit.

En
bestämmelse av den innebörd som BRÅ aktualiserar finns f. n. i 23 § bötesförvandlingslagen.
Enligt det lagrummet skall, om flera förvandlings-straff förekommer fill
verkställighet, straffen förenas så att strafftiden motsvarar den som skulle
följt, om böterna hade förvandlats på en gång. Om någon har avtjänat ett
förvandlingsstraff och det därefter förekommer ett förvandlingsstraff till
verkställighet som avser böter ädömda innan det första straffet har verkställts
skall straffet nedsättas, om det inte skett vid böternas förvandling. Beslut i
dessa frågor meddelas av kriminalvårdsstyrelsen.

I
promemorian har inte tagits upp någon särskild bestämmelse motsvarande 23 § bötesförvandlingslagen.
Då flera förvandlingsstraff förekommer till verkställighet skall enligt vad som
uttalas i promemorian den sammanlagda strafftiden utgöra utgångspunkten för
verkställigheten.

Prop. 1982/83:93 30

Somjag
förut nämnt bör huvudregeln liksom f. n. vara atl samtliga böter som ådömts den
bötfällde och som inte har betalats skaU förvandlas. Om någon efter det att ett
förvandUngsstraff har ålagts men före dess verkställighet ådöms ytterligare
böter, synes redan den omständigheten att han under alla förhållanden skall
avtjäna ett förvandlingsstraff normalt böra föranleda att talan om förvandling
inte väcks i fråga om de nya böterna. Undantagsvis kan emellertid otvivelakfigt
den situationen uppkomma att en domstol får ta ställning till frågan om
förvandling av böter innan ett fidigare ådömt förvandlingsslraff har
verkställts, och man måste även räkna med att flera förvandlingsstraff kan
förekomma till verkställighet samtidigt. Somjag har varit inne på förut kan man
för dessa fall inte fullt ut tUlämpa en reglering som svarar mot den nuvarande,
eftersom denna bygger på en automatisk förvandlingsskala. I stället bör
lämpligen införas bestämmelser soni i huvudsak motsvarar vad som gäller vid
sammanträffande av fängelsestraff enligt 34 kap. BrB.

I
anslutning till att de nu nämnda bestämmelserna införs i bötesverkställighetslagen
bör göras en följdändring i 29 § nordiska verkställighetslagen. Jag återkommer
till dessa frågor i specialmotiveringen.

2.11 Fullföljd

I
promemorian föresläs att det nuvarande förbudet mot fullföljd till högsta
domstolen av beslut i bötesförvandlingsmäl skall behållas. Under
remissbehandlingen har Sveriges domareförbund uttalat att förbundet finner det
tveksamt om så bör ske. Vissa principfrågor bör enligt förbundet kunna tas upp
i högsta domstolen.

För
egen del anser jag att promemorieförslaget i denna del bör godtas. Inte minst
med tanke på att ingripande lagändringar nyligen har antagits med syfte att
begränsa högsta domstolens arbetsbörda (prop. 1980/81:154, JuU 1981/82:10, rskr
1981/82:44) synes det uteslutet alt utan mycket starka skäl genomföra en ändrad
ordning som skulle tillföra domstolen en ny målgrupp. Några sådana skäl kan
inte anses föreligga med avseende på de här aktuella ärendena.

2.12 Särskild
avgift vid bötesindrivningen

I
promemorian föreslås att ett system med särskilda avgifter införs för fall då
böter inte betalas inom ramen för uppbördsförfarandet utan måste läfnnas till
indrivning. Förslaget förutsätter att del centrala uppbördssystemet kan
utvidgas till att gälla inte bara som nu verkställighet på grund av strafföreläggande
och föreläggande av ordningsbot utan även verkställighet av böter som dömts ut
av domstol (jfr prop. 1978/79:40 s. 23-24).

Förslaget
har vid remissbehandlingen fått ett blandat mottagande. Bl. a. har riksskatteverket
avstyrkt att en indrivningsavgift införs nu.

Prop. 1982/83:93 31

Genom
beslut den 24 juni 1982 har regeringen uppdragit åt samarbetsorganet för
rättsväsendets informafionssystem (SARI) atl utforma ett förslag till system
för uppbörd av domstolsbötér m.m. Arbetet skall enligt regeringsbeslutet
bedrivas med den inriktningen att det, i enlighet med vad som förutsätts i bötesverkställighetslagen,
införs ett system för uppbörd av domstolsböter. Vid utformningen av ett
systemförslag skall SARI också undersöka i vad mån sädana avgifter som
behandlas i promemorian kan anpassas till systemet.

Med
hänsyn till det utredningsarbete som pågår är jag inte beredd att ta upp frågan
om indrivningsavgift tiU behandling i detta lagstiftningsärende.

3
Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till

1. lagom ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i bötesverkställighetslagen
(1979:189),

3. lag om upphävande av lagen (1964:168) om
förvandling av böter,

4. lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt
kriminalregister,

5. lagom ändring i lagen (1965:94) om polisregister m.m.,

6. lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med
Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.

Förslagen
bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 3.

4
Specialmotivering

4.1
Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

25 kap.
7 §

Ändringarna
är av redaktionell art och föranleds av förslaget till nya regler om bötesförvandling.
Straffskalan och tillämpningen behandlar jag i specialmotiveringen till 15 § bötesverkställighetslagen.

26 kap.
2 §

I
enlighet med vad som utvecklas i promemorian bör tillräckligt utrymme för
straffmätningen vid gemensamt fängelsestraff uppnås, om bötesstraff vid
tillämpningen av reglerna härom anses svara mot fängelse fjorton dagar. Detta
gäller även om man i likhet med mig inte lika starkt som i promemorian vill
förordna fängelse florton dagar som normalpåföljd.

34
kap. 11 § I paragrafens andra stycke föreskrivs f. n. alt, om en dom på
fängelse i

Prop.
1982/83:93 32

minst två år och en dom på böter eller disciplinstraff som
har meddelats innan fängelsestraffet har börjat avtjänas förekommer till
verkställighet på en gång, fängelsestraffet skall träda i stället för böterna
eller disciplinstraffet. I den allmänna mofiveringen (avsnitt 2.9) har jag
utvecklat skälen till att också ett förvandlingsstraff bör kunna konsumeras av elt
långvarigt fängelsestraff.

35 kap. 7 §

Enligt 35 kap. 7 § BrB gäller f. n. att preskriptionstiden
avbryts om den dömde delges ansökan om förvandling av böterna. Vidare gäller
enligt 25 § bötesförvandlingslagen att om rätten beslutar hänskjuta saken lill
indrivningsmyndigheten så skall ny tid om tre år för preskription av böterna
räknas från dagen för beslutet. Beslut om sådan ålerförvisning skall inle kunna
meddelas enligt den nya ordningen.

I förslaget återfinns i paragrafens/ö«/o stycke den nu
gällande huvudregeln alt böterna preskriberas när fem år har förflutit från
det domen vann laga kraft. Femårsfristen kommer att gälla också om en ansökan
om förvandling avskrivs eller ogillas inom denna tid.

Av andra stycket följer att, om femårsfristen går ut innan
en dessförinnan delgiven ansökan om förvandling har hunnit bli slutligt
prövad, så förlängs preskriptionstiden i avvaktan pä resultatet av prövningen.
Innebär rättens beslut att ansökningen ogillas eller att rätten annars skiljer
saken från sig utan att förvandla böterna (jfr JuU 1977/78:25 s. 79),
preskriberas de dä rättens beslut vinner laga kraft. Om rättens avgörande innebär
atl böterna förvandlas gäller de allmänna reglerna i bötesverkställighetslagen,
bl.a. atl betalning kan tas emot under verkställighetstiden (se vid 14 § bötesverkställighetslagen).

Den föreslagna ordningen innebär alt, om ansökan om
förvandling görs strax före preskriptionstidens utgång, ytterligare indrivningsålgärder
i praktiken blir uteslutna. Antingen förvandlas böterna eller också preskriberas
de, så snart rätten på annat sätt skilt saken från sig. Det får dock
förutsättas alt de berörda myndigheterna kommer att handlägga ärenden av denna
typ på ett sådant sätt att det sältan blir fråga om domstolshandläggning på
ett så sent stadium. Huruvida sådana omständigheter föreligger som enligt den
nu föreslagna ordningen skall kunna leda till bötesförvandling torde visa sig
relativt snart och ansökan om förvandling kan därför regelmässigt göras långt
före preskriptionslidens utgång (jfr justitieutskottets uttalande om
motsvarande situation i den av utskottet föreslagna ordningen, JuU 1977/78: 25
s. 47).

Av skäl somjag har utvecklat i den allmänna motiveringen
anser jag inle att preskriptionsreglerna bör ändras när det gäller betydelsen
av utmätning eller konkurs.

Prop. 1982/83:93 33

Övergångsbestämmelserna

Övergångsbestämmelserna kommer jag att kommentera i
samband med motsvarande bestämmelser till ändringarna i bötesverkställighetslagstift-ningen.

4.2 Förslaget till lag om ändring i bötesverkställighetslagen
(1979:189)

Förslaget innebär att de nya reglerna om bötesförvandling
tas upp som ett särskilt avsnitt i bötesverkstäUighetslagen (1979:189).
Avsikten är alt de nuvarande reglerna om bötesförvandling i lagen (1964:168) om
förvandling av böter samtidigt skall upphöra att gälla (se avsnitt 4.3).

I §

I lagrummet har gjorts en redaktionell ändring till följd
av alt de till bötesverkställighetslagen överförda reglerna om bötesförvandling
inte -såsom lagens bestämmelser i övrigt - skall gälla särskild rättsverkan av
brott som innefattar betalningsskyldighet.

14 §

Enligt de nuvarande reglerna fär betalning för böterna
inte tas emot sedan verkställighet av förvandUngsstraffet har påböljats. Efter
hand har dock i nådeärenden utvecklats en fast praxis av innebörd att betalning
under verkställighetsfiden accepteras som skäl för eftergivande av förvandlingsstraffet
till den del detta inte har verkställts. För att den omgång som ett
nådeförfarande innebär skall undvikas har i den nya bestämmelsen inte upptagits
något förbud mot att ta emot betalning under pågående verkställighet. Däremot
får givetvis betalning för böter inte tas emot sedan verkställighet av etl
häremot svarande förvandlingsstaff har avslutats eller sedan
förvandlingsstraffet har bortfallit. En särskild regel av denna innebörd har i
tydlighetens intresse meddelats.

Erbjuds betalning under pågående verkställighet, skall
sålunda denna mottas. Som framgår av 18 § påverkar dock avbetalningar inte
straffet. Endast om hela beloppet betalas bortfaller förvandUngsstraffet.

15 §

I lagrummet anges förutsättningarna för att bötesförvandling
skall kunna ske. Paragrafen överensstämmer i huvudsak med promemorieförslaget.
Vissa avvikelser har dock gjorts i förhällande till det förslaget.

Till skillnad från vad som har förordnats i promemorian
utgör det förhållandet att böterna har avskrivits hos kronofogdemyndigheten
inte nägot formellt hinder för förvandling. Har avskrivning skett, bör bötesförvandling
dock uppenbarligen normalt inte aktualiseras annat än när de förhållanden som
föranlett avskrivning har förändrats på ett avgörande sätt.

En annan avvikelse från promemorieförslaget beslår i alt
det i paragra- 3
Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 93

Prop. 1982/83:93 34

fens
andra stycke har tagits upp en särskild bestämmelse av innebörd att samtliga
böter som den bötfällde är skyldig att betala skall förvandlas. För förvandling
krävs inte att det beträffande samtliga böter föreligger sådana skäl till bötesförvandling
som anges i första stycket. I överensstämmelse med vad som f. n. gäller enligt
16 § bötesförvandlingslagen behöver inte heller någon särskild ansökan
beträffande förvandling av andra böter göras. Förvandling fär naturligtvis
inte heller enligt andra stycket ske av böter eller viten som enligt särskild
föreskrift inte får förvandlas.

Såvitt
gäller den kategori bötesgäldenär, beträffande vilka bötesförvandling skall
kunna ske, är det somjag har understrukit tidigare inte avsikten att antalet
personer som tas in i krimnalvårdsanstalt för verkställighet av förvandUngsstraff
skall öka i förhållande till vad som gäller nu. Redan hos kronofogdemyndigheten
och åklagarmyndigheten skall göras en bedömning som innebär att endast de fall
aktualiseras för bötesförvandling, där särskilda omständigheter talar för
detta. Föreligger inte dessa omständigheter får de obetalda böterna avskrivas
i vanlig ordning enligt de allmänna reglerna därom. Att del sålunda hos
kronofogde- och åklagarmyndigheterna sker en noggrann sovring av de fall som
förs vidare är väsentligt, eftersom annars ett huvudsyfte med förslaget skulle
förfelas.

Det
första i lagrummet angivna fallet då förvandling skall äga rum är om det är
uppenbart att den bötfällde av tredska har underlåtit att betala böterna.
Regeln lar sikte på sådan direkt obstruktion av verkställigheten som någon gäng
förekommer men även på den situationen att den bötfällde på ett illojalt sätt
har vidtagit verkstälUghetshindrande åtgärder så att indrivning inte kan äga
rum. Det gäller således personer som exempelvis genom skenavtal, täta byten av
arbetsplats och liknande förfaranden lyckas göra sig oåtkomliga för exekutiva
åtgärder; det kan röra sig om personer som har "kontoret på fickan"
eller som genom bolagsrättsliga transaktioner döljer att de i realiteten
disponerar över betydande tillgångar (se JuU 1977/78:25 s. 39, 68-69).
Paragrafens formulering utesluter dock inte förvandling även för fall då det
inte kan visas att verkställighetshindrande åtgärder har vidtagits. Om en
allmän bedömning av den bötfälldes levnadsstandard och personliga förhållanden
i övrigt uppenbart ger vid handen atl den bötfällde avsikfligt har undandragit
sig atl betala, får en sådan tredsko-situation som avses i lagrummet anses vara
för handen. Bevisbördan för att så är fallet åvilar i princip åklagaren.

Enligt
lagrummet skall förvandling också kunna ske om det är uppenbart att förvandling
med hänsyn till allmän laglydnad är särskUt påkallad. Kriteriet lar i första
hand sikte på särskilt flagranta fall av upprepad brottslighet. Avsikten är att
motverka atl bötesgäldenärer som saknar betalningsförmåga i praktiken blir
immuna mot bötesstraff. För att förvandling skall kunna ske när fråga inle är
om tredska från den bötfälldes sida bör dock fordras all omständigheterna är
speciella och atl en underlåten reaktion från samhällels sida framstår som
slötande för den allmänna

Prop. 1982/83:93 35

rättskänslan.
Hänsyn bör kunna tas såväl lill brottslighetens art som fill de överväganden
som föregått valet av böter såsom påföljd. Framgår det exempelvis av
tillgängliga domar att domstolen allvarligt övervägt frihetsberövande påföljd
men ändå stannat för ett bötesstraff eller etl sådant straff förenat med
skyddstillsyn eller villkorlig dom, bör detta kunna beaktas vid prövningen av frägan
om förvandling bör äga rum.

I
promemorian har uttalats att förvandling på grunder som har angetts nu dock
regelmässigt inte bör komma i fråga, om inte åtminstone tre oguldna bötesstraff
föreligger och dessa inte har preskriberats. Detta uttalande har väckt viss
kritik vid remissbehandlingen. Hovrälten över Skåne och Blekinge har framhåUit
att del bör överlåtas åt rättstillämpningen att fritt få avgöra när upprepad bötesbrottslighet
skall få åberopas och att uttalanden i lagmotiv av den art som har gjorts i
promemorian lätt leder till en stereotyp rättstillämpning. Stockholms tingsrält
har påpekat att förekomsten av tre oguldna bötesstraff hittills i praxis inte
har utgjort något hinder mot villkorligt anstånd med förvandlingsslraff och att
förslaget alltså riskerar att leda till fler ovillkorliga förvandlingsslraff
än f. n.

Jag
har förståelse för denna kritik. Promemorians uttalanden kan möjligen
uppfattas sä att presumtionen är atl förvandling skall ske sä snart minst tre oguldna
bötesstraff föreligger. Detta skulle i så fall sannolikt leda till en ökning av
antalet ovillkorliga förvandUngsstraff och riskera att till en del drabba det
socialt svaga klientel som i görligaste mån bör hållas utanför
tillämpningsområdet. Jag vill därför framhålla att en bedömning äv omständigheterna
i det särskilda fallet alltid måste göras och att det som jag ser det även i
situationer då tre oguldna bötesstraff föreligger oftas torde ligga närmast
till hands att avstå från förvandling. Så till vida kan jag dock instämma i
uttalandet att jag anser att förvandling endast i särpräglade fall bör
aktualiseras när färre än tre oguldna bötesstraff förekommer. Har den bötfällde
tidigare undergått ett förvandlingsstraff, synes åtminstone i princip böra
gälla att man vid bedömningen bortser från de bötesstraff som legat till grund
för det tidigare beslutet.

16 §

Paragrafen
motsvarar 13 § bötesförvandlingslagen. Är flera bötesstraff aktuella, är den
tingsrätt som har ådömt något av dem behörig också beträffande de övriga. I
paragrafen' anges också vilken tingsrätt som är behörig all ta upp förvandUngsfrågan
beträffande böter som har beslämts genom strafföreläggande eller genom
föreläggande av ordningsbot (jfr avsnin 2.5).

17 §

Paragrafens
första, andra och fjärde stycken motsvarar i tillämpliga delar 21 § bötesförvandlingslagen.
I stället för "förhör" har i första stycket i överensstämmelse med
nuvarande terminologi på andra områden använts begreppet förhandling.

Prop.
1982/83:93 36

I tredje stycket har lagils upp en särskild bestämmelse om
att rättens avgörande, om det innebär att ansökan om förvandling har lämnats
utan bifall, inte vinner rättskraft. Situationen kan t.ex. vara den alt
domstolen inte blir övertygad om att tredska föreligger och därför ogillar
åklagarens talan när saken första gången kommer upp. Under den fortsatta
verkställigheten kan emellertid tredskan tänkas bli klart dokumenterad, och
frågan bör då kunna las upp på nytt. Ett annat exempel erbjuder det fallet att
domstolens ogillande har grundats på att den ansett att fillräckliga indrivningsförsök
inle har vidtagits. Som har anförts i den allmänna motiveringen får det
förutsättas att ny ansökan inle görs annat än om nya omständigheter har
tillkommit som kan utgöra anledning till en annan bedömning än den domstolen
tidigare har gjort. Över huvud taget bör möjligheten atl göra en ny ansökan
beträffande samma böter som tidigare har varit föremål för prövning reserveras
för rena undantagsfall. OgiUas åklagarens talan, bör det normalt leda till alt
böterna avskrivs.

18 §

I paragrafen föreskrivs att förvandUngsstraffet till den
del det inte har verkställts bortfaller om den bötfällde sedan straffet har
ålagts betalar hela bötesbeloppet. Avser straffet flera bötesbelopp, skall del
sammanlagda beloppet betalas. Betalning kan också ske sedan straffet har börjat
verkställas. Någon kompensation kommer i detta fall inte i fråga för den tid
som den bötfäUde har varit berövad friheten.

Frägan om bortfall av förvandlingsstraff skall liksom nu
är fallet vid ovillkorliga straff prövas av kriminalvårdsstyrelsen.

19§

Paragrafen, som inte har nägon motsvarighet i
promemorieförslaget, motsvarar närmast 16 § andra stycket och 23 § bötesförvandlingslagen.
Den tar sikte dels på fall när frågan om förvandling av böter uppkommer innan etl
tidigare ålagt förvandlingsstraff har blivit till fullo verkställt, dels på
situationer när mer än ett förvandlingsstraff förekommer till verkställighet
samtidigt.

Som har angetts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.10)
torde situationer av detta slag bli förhållandevis ovanliga. Enligt 15 § andra
stycket gäller nämligen att om den bötfällde, när förvandling skall ske, är
skyldig alt betala även andra böter än sådana som avses i ansökningen om förvandUng,
också dess böter skall förvandlas. Och när någon efter det att ett
förvandlingsstraff har ålagts men före dess verkställighet ådöms ytterligare
böter som inte blir betalda, synes normalt anledning finnas att avstå från alt
föra talan om förvandling i fråga om de nya böterna. Situationer av det slag
som paragrafen tar sikte på kan dock otvivelaktigt tänkas uppkomma.

I paragrafen har valts en reglering som till huvudsaklig
del motsvarar vad som för motsvarande situationer gäller i brottmål enligt 34
kap. BrB

Prop.
1982/83:93 37

(jfr
34 kap. 1 § 1, 3§ andra stycket och 10 § andra stycket BrB). \ första stycket
anges sålunda efter mönster av 34 kap. 3 § andra stycket BrB alt, om någon har
ålagts förvandlingsslraff för böter och frågan därefter uppkommer om förvandUng
av andra böter, som har ålagts innan förstnämnda straffbar blivit till fullo
verkställt, domstolen vid det nya straffets bestämmande i möjlig mån skaU
iaktta all straffen tillsammans inte överstiger vad som skulle ha ålagts om
böterna hade förvandlats samtidigt. Vidare anges all domstolen i elt sådant
fall får förordna att det tidigare ådömda förvandUngsstraffet skall avse även
de andra böterna eller bestämma det nya straffet tUl kortare tid än som anges i
15§ tredje stycket. Det kan t.ex. någon gång tänkas förekomma atl, om det
tidigare straffet har bestämts till fängelse i fjorton dagar, domstolen finner
att det nya straffet skäligen bör bestämmas till fängelse i en vecka.

Andra
stycket tar sikte på den situationen alt elt beslul om förvandlingsslraff
avser böter som har ålagts innan elt tidigare beslutat förvandlingsslraff har
böljat verkställas. Efter mönster av 34 kap. 10 § andra stycket BrB föreskrivs
att om ett beslut om bötesförvandling avser böter som har ålagts innan ett
tidigare förvandlingsstraff har börjat verkställas och del inte framgår atl det
tidigare straffet har beaktats, sä skall domstolen sedan besluten har vunnit
laga kraft efter anmälan av åklagare ompröva frågan om förvandling med tiUämpning
av första stycket. Stycket tar alltså sikte närmast pä fall då vid det senare
straffets bestämmande det tidigare har förbiselts. Det förutsälts att underlag
för åklagarens anmälan lill domstolen tiUhandahålls från
kriminalvårdsstyrelsens sida.

20-23
§§

I
22 § 1 har i enlighet med vad som har anförts i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.9) föreskrivits all böter som har ådömts med slöd av 33 kap. 2 § BrB
inte får förvandlas.

Paragraferna
motsvarar i övrigt de nuvarande bestämmelserna i 24§, 26 § första stycket, 27 §
andra meningen och 20 § andra stycket bötesförvandlingslagen. Det torde inte
behöva kommenteras närmare. Det bör anmärkas att det i 23 § upptagna fullföljdsförbudet
avser även rättegångsfrågor såsom förordnande av offentlig försvarare (jA"
NJA 1964 s. 490).

Övergångsbestämmelserna

Punkt
1. Lagen avses träda i kraft den I juli 1983. Som tidigare har berörts avses bötesförvandlingslagen
då upphöra att gälla. Vissa undantag för övergångsfall har dock ansetts
motiverade. Dessa kommenteras närmare i det följande.

I
fråga om det stora flertalet mäl om förvandling som, när lagen träder i kraft,
är anhängiga vid domstolarna torde gälla att förutsättningar för förvandling
saknas enligt den nya ordningen. Det torde få förutsättas att från
åklagarmyndigheternas sida én genomgäng görs av de anhängiga må-

Prop. 1982/83:93 38

len
och att talan återkallas i de fall det kan förutses att den skulle ogillas vid tillämpning
av de nya reglerna.

Punkt
2. Med de principer som kommer till uttryck i 2 kap. 10 § regeringsformen och 5§
lagen (1964:163) om införande av brottsbalken har ansetts bäst förenligt att de
nya bestämmelserna, som i allt väsentligt innefattar en mildring, får gälla
även beträffande bötesstraff som har ådömts eller ålagts före ikraftträdandet.
Som redan framgått skall alltså anhängiga mål prövas enligt de nya reglerna,
och om en tingsrätt har dömt lill förvandlingsstraff före ikraftträdandet och
någon av parterna klagar, har hovrätten, om den avgör målet efter
ikraftträdandet, att fillämpa de nya bestämmelserna.

Eftersom
de nya bestämmelserna teoretiskt selt skulle kunna innebära en skärpning för en
del situationer bör dessutom vissa av de äldre reglerna fortfarande gälla i fråga
om böter som har ålagts före ikraftträdandet. Bland de nya bestämmelserna har
sålunda inte tagits upp någon motsvarighet liU förbudet i 9§ bötesförvandlingslagen
mot förvandling av småböler. eftersom det har ansetts uppenbart att de nya rekvisit
för bötesförvandling som föreslås i praktiken hindrar förvandling i ett sådant
fall. Frän formell synpunkt synes det emellertid riktigast att uttryckligen
föreskriva att före ikraftträdandet ådömda böter inte för förvandlas, om hinder
mot delta skulle ha mött enligt 9§ bötesförvandlingslagen. Med tillämpning av
samma betraktelsesätt bör även föreskrivas alt äldre böter inte fär
förvandlas, om förhållande som avses i 11 § bötesförvandlingslagen har inträtt
före ikraftträdandet. Vidare bör gälla att böter som har ålagts före
ikraftträdandet aldrig får förvandlas till fängelse pä längre tid än som
skulle ha varit möjligt enligt bötesförvandlingslagen. Denna regel kan dock
inte formellt iakttas om gemensamt förvandlingsstraff skall meddelas
beträffande böter som har ådömts före resp. efter ikraftträdandet. Den bör
därför begränsas till att avse beslut om förvandling endast av äldre böter. Det
bör här erinras om att minimitiden för förvandling enligt nu gällande regler är
tio dagar, medan den enligt de nya bestämmelserna blir Qorton dagar.

4.3
Förslaget till lag om upphävande av lagen (1964:168) om förvandling av böter

De
nya reglerna om bötesförvandling föreslås som jag tidigare nämnt upptagna i bötesverkställighetslagen
(1979: 169). Lagen (1964: 168) om förvandling av böter kan samtidigt upphävas.
Vissa övergångsregler har dock ansetts nödvändiga. De kommenteras i det
följande.

Punkt
1. Om en domstol enligt bötesförvandlingslagen har meddelat ett beslut
varigenom saken hänskjuts till ny behandling av indrivningsmyndigheten, skall
enligt 25 § nämnda lag ny preskriptionstid om tre år räknas från dagen för det
beslutet. Bestämmelsen föresläs i förekommande fall få fortsatt giltighet efter
den nya lagstiftningens ikraftträdande.

Prop.
1982/83:93 39

Punkt
2. När beslut om förvandling har vunnit laga'kraft enligt bötesförvandlingslagen,
föreslås denna lag få fortsatt tillämpning efter ikraftträdandet på därefter
uppkommande frågor beträffande straffet. Vad som har sagts nu avser exempelvis
fall då nägon som har erhållit villkorligt anstånd begår brott före prövotidens
utgång (19 §) liksom verkan av och förfarandet vid betalning (22 §). Detsamma
föreslås gälla för fall dä förvandlingsstraffet har beslutats före
ikraftträdandet av den nya lagstiftningen men vinner laga kraft först därefter.

4.4 Förslaget
till lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalre

gister

I
överensstämmelse med vad som har sagts i den allmänna motiveringen (avsnitt
2.8) innebär förslaget att förvandlingsstraff i fortsättningen skall antecknas
i kriminalregistret. Därav föranledda ändringar har gjorts i 2, 3, 4, 7, 10 och
11 §§. Vad som nu föreskrivs om villkoriigt anstånd har utgått. Den nya
ordningen kräver ändringar i kungörelsen (1970: 517) om rättsväsendets
informationssystem bl.a. rörande uppgifter om verkställigheten. Sådana
ändringar kan beslutas av regeringen.

4.5 Förslaget
till lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m. m.

Ändringen
i 7§ motsvarar vad som föreslås i 10§ lagen (1963: 197) om allmänt kriminalregisler.

4.6 Förslaget
till lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med

Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.

1
29§ föreskrivs bl.a. beträffande rättsverkan av en i ett annat nordiskt land
meddelad dom, som skall verkställas i Sverige, atl del med avseende på
bestämmelser i svensk lag om sammanträffande av brott och om förändring av
påföljd skall anses som om domen hade meddelats i Sverige. Reglerna i 23 § bötesförvandlingslagen
om förening och nedsättning av flera bötesförvandlingsstraff skall dock inte
gälla.

Paragrafen
har ändrats så att sistnämnda undantag kommer att avse sådan ny
straffbestämning som föresläs reglerad i 19 § bötesverkställighetslagen.

Samtidigt bör sista
stycket i paragrafen upphävas. Del har ingen funktion efter 1975 års
lagstiftning rörande ansvaret för offentliga funktionärer (prop. 1975:78, JuU
1975:22, rskr 1975: 212).

Prop. 1982/83:93 40

5 Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen lill

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i bötesverkställighetslagen
(1979:189),

3. lag om upphävande av lagen (1964:168) om
förvandling av böter,

4. lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt
kriminalregister,

5. lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m.
m.,

6. lag om ändring i lagen (1963: 193) om samarbete med
Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.

6 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop.
1982/83:93 41

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1983-01-13

Närvarande: justitierådet Fredlund, regeringsrådet Brodén,
justitierådet Palm.

Enligl protokoll vid regeringssammanträde den 28 oktober
1982 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för justitiedepartementet
beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i bötesverkställighetslagen
(1979:189),

3. lag om upphävande av lagen
(1964:168) om förvandling av böter,

4. lag om ändring i lagen (1963:197)
om allmänt kriminalregister,

5. lag om ändring i lagen (1965:94) om
poUsregister m. m. och

6. lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med
Danmark,

Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.

Förslagen
har inför lagrådet föredragils av hovrättsassessorn Nils-Olof Berggren.
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

35 kap. 7 §

I lagrummet görs i såväl dess nuvarande som dess föreslagna
utformning en hänvisning till de särskilda reglerna om bortfall av
förvandlingsstraff. Hänvisningen har i förslaget kommit alt knytas bara till
det fall som behandlas i det föreslagna andra stycket. Liksom i gällande rätt
bör emellertid hänvisningen ta sikte på alla fall då förvandling sker. Med
hänsyn härtill och till att den föreslagna lagtexten torde böra undergå vissa
redaktionellajämkningar föreslår lagrådet att i stäUet för de båda första
styckena i remissförslaget införs enbart ett nytt första stycke med följande
lydelse:

"Ådömda
böter bortfaller när fem år har förflutit från det domen vann laga kraft. Delta
gäller inte om vid utgången av den angivna tiden den dömde har delgivits en
ansökan om böternas förvandUng och denna ansökan inte har prövats slutligt.
Föranleder ej ansökningen all böterna förvandlas, bortfaller de när rättens
slutliga beslut i målet vinner laga kraft. Om bortfaUande av ålagt
förvandlingsstraff föreskrivs särskilt."

Förslaget till lag om ändring i bötesverkställighetslagen
(1979:189)

14§

Enligt 18 § i förslaget skall betalning av böter som
förvandlats påverka förvandlingsstraffet bara om betalningen - ensam eller
tillsammans med

Prop. 1982/83:93 42

tidigare
delbetalning - täcker hela bötesbeloppet. De ändringar som föreslås i 14§
innebär, att delbetalning ändå skall kunna tas emot ända fram fill dess
straffet verkställts fill fuUo eller bortfallit. Om den dömde betalar av på bötesskulden
efter det alt den förvandlats, kan det alltså leda till atl han dubbelbestraffas.
Sker betalningen sedan straffet börjat verkställas, är en sådan effekt
ofrånkomlig. Även om det förutsatts i förslaget, att den som erbjuder
delbetalning skall informeras om att den inte inverkar på straffet, är den
föreslagna ordningen inte tillfredsställande. Lagrådet föreslår att 14 § i
stället får följande lydelse:

"Har
beslut om förvandlingsslraff för obetalda böter meddelats, fär dessa böter ej
indrivas. Infill dess förvandlingsstraffet har till fullo verkstäUts eUer
bortfallit får dock betalning för böterna las emot, om den avser hela det
bötesbelopp som är obetalt."

15§

Med
utgångspunkt i etl beslut av riksdagen (rskr 1977/78: 164) föreslås i remissen,
all den i princip obligatoriska bötesförvandlingen avskaffas och ersätts med
regler om utdömande av förvandlingsstraff endast under vissa mycket restriktivt
angivna förutsättningar. Även om riksdagsbeslutet närmast tog sikte på att en
möjlighet att förvandla eller förändra ett bötesstraff skulle behällas bara för
personer som av illojalitet undandrar sig betalning, har - med hänsyn bl.a.
till vad som framkommit vid remissbehandlingen av viteskommitténs betänkande (SOU
1980:7) - det förslag som nu läggs fram en något vidare syftning. Detta berör ocksä
"den grupp av bötesgäldenärer som ständigt återfaller i bötesbrottslighet
men som saknar vilja eller förmåga att betala utan att man därför kan peka på
att underlåtenheten att betala har samband med någon gäldenärsbrottslighet".
Förslaget sägs här syfta på sådana situationer där det från allmän synpunkt kan
framstå som stötande att den bötfällde undgår sankfion.

Också
enligt lagrådets mening är det otillräckligt att ingripa enbart i fall av tredska.
Ett så begränsat system skulle innebära, att en stor grupp personer kunde utan
risk för någpn påföljd begå alla slags brott med endast böter i siraffskalan.
En sådan ordning kan inle tillrådas. En grundtanke i förslagel är å andra sidan
att de ekonomiskt sämst ställda inte skall drabbas av strängare brottspåföljder
enbart pä grund av sin bristande betalningsförmåga. I avvägningen meUan dessa
motstående synpunkter har man i förslagel stannat för den lösningen att det
skall vara uppenbart, att den bötfällde av tredska har underlåtit att betala
böterna "eUer att förvandling annars av hänsyn liU allmän laglydnad är
särskilt påkaUad".

Lagrådet
godtar i princip denna lösning men vill förorda en något ändrad formulering. I
stället för orden "av hänsyn lill allmän laglydnad" bör enligl lagrådets
mening väljas det något vidare uttrycket "från allmän synpunkt".
Detta senare uttryck, som återfinns bl. a. i ett flertal åtalsbegrän-sande
bestämmelser i brottsbalken, inrymmer tydligare alla sädana fall av

Prop.
1982/83:93 43

upprepad
brotlslighet som enligt motiven bör innefattas. (Om uttryckels innebörd när det
gäller ålal se bl. a. SOU 1938:44 s. 257 och prop. 1962: 10 del C s. 153). Det
kan vidare vara en fördel atl välja ett uttryckssätt som närmare ansluler sig tiU
vad som redan förekommer i bestämmelser om åtalsprövning Qfr SOU 1976:47 s.
76). Lagrådet syftar här på uttrycket att åtal "av särskilda skäl finnes
påkallat ur allmän synpunkt". Även om man delar uppfattningen att
förvandlingsstraffet bör lillämpas med stor restrikfivitet, förefaller del obehövUgt
att låta förstärkningsordet "uppenbart" styra del rekvisit som nu
diskuteras. Uttrycket "av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän
synpunkt" brukar nämligen uppfattas som ytterligt restrikfivt i sig självt
(se t.ex. JuU 1976/77: 11 s. 25 f och 10 f samt Ekelöf Rättegång V, 5 u, s. 120
f).

En
ytteriigare förutsättning för tillämpning av 15 § första stycket är att "inte
annat är föreskrivet". Med de citerade uttrycket avses atl göra undantag
för böter som enligt särskild föreskrift inte får förvandlas. I paragrafens
andra stycke stadgas, alt om den bötfällde när förvandling skall ske är skyldig
att betala även andra böter än som avses i första stycket också dessa böter
skall förvandlas. Till skillnad från första stycket innehåller andra stycket
enligt sin lydelse inte någol undantag för böter som på grund av särskild
föreskrift inte får förvandlas. Såsom framgår av motiven är meningen, all
sådant undanlag likväl skall gälla.

Den
lagstiftningsteknik som sålunda använts kan lätt ge anledning till felaktigt
motsatsslut. Till förebyggande härav föreslär lagrådet att orden "om inte
annat är föreskrivet" utgår ur första stycket och att en generell hänvisning
till särskilda bestämmelser om hinder mot förvandling av böter och viten görs i
etl andra stycke i 22§.

Med
hänvisning lUl vad förut anförts föreslås att 15 § första stycket får följande
lydelse:

"Ädömda
böter, som inte har kunnat indrivas och som inte har avkortats, skall pä talan
av åklagare förvandlas fill fängelse, om det är uppenbart att den bötfällde av tredska
har underlåtit att betala böterna eller om förvandling annars av särskilda skäl
finnes påkaUad från allmän synpunkt."

I
avsnittet om behörigheten att väcka talan om förvandling (2.6) har departementschefen
efter en redovisning av vissa remissuttalanden för egen del uttalat, att kronofogdemyndigheternai
och för sig har kvalifikationer för all göra den prövning som avses i 15 §.
Eftersom det ytterst gäller en straffrätlslig påföljdsfråga finner
departementschefen del ändå, i varje fall för närvarande, ligga närmare tiU
hands alt låta den slutliga bedömningen om talan bör väckas ankomma på
åklagaren. Förfarandet -som inte återspeglas i lagförslagen utan får
förutsättas som nu bli reglerat genom administrativa bestämmelser - bör enligt
remissen bli att det i första hand skaU ankomma på kronofogdemyndigheten atl bedöma
om omständigheterna i ett enskilt ärende talar för förvandling. Befinns därvid

Prop. 1982/83:93 44

anledning
lill förvandUng förekomma skall kronofogdemyndigheten överlämna ärendet tUl åklagarmyndigheten
för slutligt ställningstagande. Lagrådet vill framhålla, atl det med elt
sådant system ändå blir kronofogdemyndigheternas bedömning som i del stora
hela kommer att styra fillämpningen av de nya bestämmelserna ocksä i frågan om
vad som är påkallat från allmän synpunkt. Åklagarna får ingen befattning med,
och såvitt kan bedömas normalt heller ingen kännedom om, alla fall där
kronofogdemyndigheterna stannar för att förvandling inte bör bli aktuell. Samtidigl
är, som ju också departementschefen tycks mena, åklagarna bättre ägnade att
göra hithörande inte helt okomplicerade kriminalpolitiska överväganden, bl.a. genom
sin tillgång lill register och annat underlag som här blir av betydelse.

När
det gäller en i vissa avseenden likartad prövning - den i 12 § bötesverkstäUighetslagen
- har åklagaren getts rätt alt besvära sig över beslul av kronofogdemyndigheten
(se prop. 1978/79:40 s. 41). En sådan ordning är inte tänkbar i detta fall.
Åklagarmyndigheterna skulle då utan alt det är motiverat av andra skäl tvingas
la del av etl orimligt antal ouppklarade indrivningsärenden. Det torde dessutom
vara avsett att kronofogdemyndighetens ställningslagande skall vara
oförbindande för åklagaren också i det fall det leder lill att ärendet avskrivs.
Lagrådet finner det angeläget att åtgärder vidtas så att åklagarna på lämpligt
sätt kan hålla sig underrättade om de bedömningsgrunder kronofogdemyndigheterna
till-lämpar. Åklagarna kan därmed ta egna initiativ om det anses påkallat för atl
få fram domstolsavgöranden i mera principiella frågor.

I 15
§ tredje stycket anges den latitud inom vilken förvandlingsstraffet skall
utmätas. Latituden sträcker sig från fängelse fjorton dagar till fängelse tre
månader. I remissprotokollet framhålls, att förvandlingsstraffets längd bör
bestämmas under hänsynstagande till samtliga omständigheter i varje enskilt
fall. Som exempel på omständigheter av betydelse för förvandlingsstraffets
bestämmande nämns i remissen dels bötesgäldenärens personliga och sociala förhåUanden
dels gjorda avbetalningar på böterna. En omständighet som enligt lagrådets
mening också är ägnad atl inverka på förvandlingsstraffets längd är antalet
obetalda dagsböter eller vid penningböter storleken av obetalt belopp. Denna
omständighet är i gällande rätt ensam avgörande för förvandlingsstraffets
längd. I ett system med s. k. fri förvandlingsskala som föreslås infört i
remissen kan angivna omständighet naturligtvis inle tillmätas lika stor
betydelse för förvandlingsstraffets bestämmande som för närvarande och dess
inverkan på förvandlingsstraffet kan inle heller som nu ske i form av omräkning
av böter fill fängelse efter bestämda formler.

16§

Paragrafens
andra mening innehåller en lilläggsregel om behörig domstol för mål om förvandling
av böter, när bötesstraffet eller vid flera straff

Prop. 1982/83:93 45

något av dem beslämts genom strafföreläggande eller genom
föreläggande av ordningsbot. I så fall kan enligt lilläggsregeln förvandUngsmålet
tas upp

-
förutom av
tingsrätt som är behörig enligt första meningen i paragrafen

-
av tingsrätt
hos vilketi ålal för brotlet skulle ha kunnat väckas. Lagrådet har i sak inte
någon erinran mot den föreslagna filläggsregeln men vUl påpeka, atl del faUet
alt flera straff föreligger bör beaktas också i slutet av meningen, förslagsvis
genom att orden "för brottet" tas bort. I sammanhanget kan anmärkas,
att motiven (avsnitt 2.5.) inle heU överensstämmer med regeln.

17§

Paragrafen upptar i tredje stycket en regel av innebörd atl
beslul varigenom ansökan om förvandling lämnals utan bifall inte utgör hinder
för alt sådan ansökan prövas på nytt beträffande samma böter. Tolkad efter sin
lydelse öppnar regeln en vidsträckt möjlighet alt utan resning uppta avgjord
fråga om förvandling tiU förnyad prövning. I motiven har emellertid förutsatts,
att förnyad ansökan inte skall göras annat än om nya omständigheter eller
bevis fillkommit som kan utgöra anledning till en annan bedömning än den
domstolen tidigare gjort. Den sålunda åsyftade begränsningen av regelns
tillämplighet bör framgå av lagtexten förslagsvis pä så sätt att efter ordet
"böter" tillfogas satsen "om nya förhållanden ger anledning lill
del."

18§

Kriminalvårdsstyrelsen har enligt detta stadgande att
fatta beslut om bortfall av förvandlingsstraff när den bötfällde betalat
samtliga böter som avses med förvandlingsbeslutet. Enligt gällande bestämmelser
länder styrelsens beslut av detta slag till omedelbar efterrättelse (22 § bötesförvandlingslagen).
Ehuru förslaget inte upptar nägon motsvarande bestämmelse torde någon ändring i
sak inte vara avsedd. En uttrycklig föreskrift om att styrelsens beslut om
bortfall av förvandlingsstraff länder till omedelbar efterrättelse fär även
enligt lagrådets mening anses obehövlig.

22§

Såsom lagrådet närmare berört vid behandlingen av 15 §,
bör i ett andra stycke av 22 § göras en generell hänvisning till särskilda
bestämmelser om hinder mot förvandling. Hänvisningen kan förslagsvis få
följande lydelse:

"Om hinder i andra fall mot förvandling av böter
eller viten gäller vad särskilt är föreskrivet.''

Övergångsbestämmelserna

I punkt 2 av ikraftträdandebestämmelserna föresläs de nya
reglerna i 14-23 §§ få tillämpning även i fråga om böter som har ålagts före
ikraftträdandedagen, dock med vissa angivna begränsningar. Har lagakraflvunnet

Prop.
1982/83:93 46

beslut om förvandling meddelats enligt 1964 års lag om bötesförvandling
skall dock denna lags bestämmelser fortfarande tiUämpas i fråga om beslutet.
En regel härom är intagen i förslagel lill den särskilda lagen om upphävande av
1964 års lag. Övergången lill ny lag synes kunna föranle.da fillämpningssvårigheter
i en specieU situation. Det gäller fall, då förvandlingsstraff har ådömts
enligt 1964 års lag genom lagakraflvunnet beslut och det efter ikrafllrädandedagen
uppkommer fråga om förvandling även av andra böter som har ålagts innan
förvandlingsstraffet avtjänats. I ett sådant fall skaU enligt
övergångsbestämmelserna den nya 19 § bötesverkstäUighetslagen tillämpas. Vid slraffmätningen
i del nya bötesförvandlingsmålet skall det tidigare ådömda förvandlingsstraffei
beaktas på det sätt som anges i 19 § första slyckei. Här synes kunna uppkomma
vissa oklarheter främst i fråga om avräkning vid avbetalning i sådana faU då
domstolen stannar för atl, med tillämpning av första ledet i andra meningen av
detta lagrum, förordna att det tidigare förvandlingsstraffet skall avse även de
aktuella böterna. Enligt lagrådets mening bör en särskild föreskrift för sådana
situationer kunna undvaras, eftersom sannolikheten för att något sådant fall
inträffar synes vara ringa.

Lagrådet vill vidare anmärka följande. Det förut berörda
stadgandet om fortsatt tillämpning i vissa fall av bestämmelserna i 1964 ärs bötesförvand-lingslag
utgör från lagteknisk synpunkt ett undantag från den huvudregel för övergången
till ny lag som anges i övergångsbestämmelserna under punkt 2. Med hänsyn
härtill föreslår lagrådet att som en punkt 3 i ikraftträ-dandebeslämmelserna
tas in en hänvisning fill bestämmelserna i den särskilda lagen om upphävande
av 1964 års lag, förslagsvis med följande lydelse:

"3.
Beträffande beslut i mål om bötesförvandling som före utgången av juni 1983 har
meddelats enligt lagen (1964: 168) om förvandUng av böter finns bestämmelser i
lagen (1983:000) om upphävande av lagen (1964:168) om förvandling av
böter."

Förslaget till lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt
kriminalregister

2§

I första stycket punkt'2 intogs genom lagändring den 17
december 1981 (SFS 1981:1255) föreskrift om att registret skall innehåUa
uppgifter angående dem som överlämnats till värd enligt lagen (1981:1243) om
vård av missbrukare i vissa fall, om för brottet är stadgat fängelse.
Lagrummets lydelse bör i förslagel kompletteras i enlighet därmed. Likaså bör
noten till 2 § justeras.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Prop. 1982/83:93 47

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1983-01-26

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, statsråden I Carlsson, Lundkvist, Feldl, Sigurdsen,
Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Rainer, Boström, Gradin, Dahl, R. Carlsson,
Holmberg, Hellström, Thunborg

Föredragande:
statsrådet Rainer

Proposition
om ändring i brottsbalken m.m. (förvandling av böter)

1
Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande' över förslag till

1. lag
om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i bötesverkställighetslagen
(1979:189),

3. lag om upphävande av lagen (1964: 168) om
förvandling av böter,

4. lag om ändring i lagen (1963: 197) om allmänt
kriminalregister,

5. lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m.
m.,

6. lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med
Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.

Föredraganden
anmäler lagrådels yttrande och anför.

2 Förslaget
till lag om ändring i brottsbalken

Jag
godtar lagrådels förslag till ändring av 35 kap. 7 §.

3 Förslaget
till lag om ändring i bötesverkställighetslagen

14
§ Jag godtar lagrådets förslag.

Beslut
om lagrädsremiss fattat vid regeringssammanträde den 28 oktober 1982.

Prop.
1982/83:93 48

15§

Lagrådet har i princip accepterat den i remissen valda
lösningen när det gäller avgränsningen av de grupper som skall kunna åläggas
förvandlingsstraff samt beskrivningen av dessa grupper. Emellertid har
lagrådet föreslagit vissa justeringar i lagtexten. Jag godtar med någon redakfionell
jämkning lagrådels förslag i den delen.

Med anledning av vad lagrådet har anfört om fördelning
mellan kronofogdemyndigheterna och åklagarmyndigheterna av den prövning som
skall föregå en ansökan om bötesförvandling vill jag i likhet med lagrådet framhålla
atl åklagarna naturligtvis inte kan la del av alla de ärenden i vilka
kronofogdemyndigheten inte har funnit anledning alt aktualisera frågan om
förvandling. En sådan ordning skulle avsevärt minska de fördelar som från ralionaliletssynpunkl
ligger i den nya ordningen. Somjag har framhållit i remissprotökollet har
kronofogdemyndigheterna enligt min mening i och för sig de kvalifikationer som
behövs för alt pröva om det finns förutsättningar för bötesförvandling.

Avsikten är ju atl förvandling skall kunna komma i fräga
endast i myckel speciella situationer. Åklagarmyndigheternas och domstolarnas stäilnings-laganden
i förvandlingsfrågor kan dock naturligtvis förväntas bli vägledande för
kronofogdemyndigheternas praxis. Jag förutsätter ocksä atl åklagar- och
kronofogdemyndigheterna - särskilt i inledningsskedet innan några sådana
ställningstaganden föreligger - kommer att samråda med varandra i principiella
frågor.

När del gäUer straffmätningen har lagrådet pekat på att
antalet obetalda dagsböter eller storleken av obetalt bötesbelopp är en
omständighet som utöver vad som uttryckligen har anmärkts i remissprotökollet
är ägnad att inverka på straffets längd.

Jag delar lagrådets uppfattning men vill understryka att
meningen inte är att vatje skillnad i det obetalda bötesbeloppets storlek skall
inverka på straffets längd. Det ligger som jag ser det närmast till hands att
strafftiderna pä detta område i praktiken anpassas till dem som brukar lillämpas
i vanliga brottmål när kortvariga fängelsestraff bestäms. Det innebär att etl
förvandlingsstraff, när det inle anses böra bestämmas till en månad eller mer,
lämpligen bör bestämmas till fjorton dagar eller tjugoen dagar. Bedöms
strafftiden böra ligga mellan en och tvä månader, bör den i enlighet med vanlig
praxis kunna bestämmas till en månad femton dagar (jfr prop. 1980/81:44 s. 16).

Övriga paragrafer

Jag godtar lagrådets förslag när det gäller 16 och 17 §§
och har ingen erinran mot vad lagrådet har uttalat i anslutning till 18 §. Med
någon redaktionell jämkning godtar jag också lagrådets förslag vid 22 §.

Prop. 1982/83:93 49

Övergångsbestämmelserna

Som
huvudprincip för ikrafllrädandebeslämmelserna när det gäller de nya
förvandlingsreglerna har valls atl den nya lagstiftningen skall tillämpas på
äldre böter medan beträffande förvandlingsbeslul som har meddelats före
ikraftträdandet skall gälla de äldre reglerna. Principen kan som lagrådet har
pekat på leda lill svårigheter vid tillämpning i ett speciellt fall av den
föreslagna 19 § bötesverkstäUighetslagen. Jag delar på de av lagrådet anförda
skälen uppfattningen atl en särskild föreskrift för sådana situationer bör
kunna undvaras. Tilläggas kan att den nya regleringens fakultativa karaktär
gör del möjligl för rätten atl i etl fall av det slag som lagrådet åsyftar
anpassa det nya beslutet lill den föreliggande situationen.

Jag
godtar - med någon redaktionell jämkning - lagrådels förslag lill en ny punkt 3
i övergångsbestämmelserna tUl bötesverkställighetslagen.

4
Förslaget till lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister

En
redakfionell jämkning bör i enlighet med lagrådets påpekande göras i 2§.

Regeringen
har den 20 januari 1983 beslutat föreslå riksdagen alt anta bl. a. elt förslag
till lag om ändring av lagen om allmänt kriminalregister (prop. 1982/83:85). Förslagel
berör bl. a. 4 §, som är aktuell även i förevarande lagstiftningsärende. Om prop.
1982/83:85 bifalls av riksdagen, måste den i det sammanhanget antagna lagen om
ändring i lagen om allmänt kriminalregister ändras vid elt senare bifall till
den proposilion somjag nu anmäler. Del torde få förutsättas atl denna fräga
uppmärksammas vid utskottsbehandlingen.

5
Övrigt

Utöver
det sagda bör vissa redaktionella jämkningar göras i de i remissen upptagna
lagförslagen.

6
Hemställan

Med
hänvisning fill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att anta de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna
ändringar.

4 Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 93

Prop. 1982/83:93 50

7
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen alt anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop. 1982/83:93

51 Bilaga
I

Lagförslag i departementspromemorian (Ds Ju 1981:24)
Förvandling av böter m. m. Förslag till ny lagstiftning.

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom
föreskrivs att 25 kap. 7§, 26 kap. 2§ och 35 kap. 7§ brottsbalken skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

25 kap. 7 §'
Om uppbörd och indrivning av böter finnes bestämmelser i bötesverkställighetslagen
(1979:189).

Böter
som icke betalas skola, om icke annat är föreskrivet, förvandlas lill fängelse
i lägst tio och högst mttio dagar enligt bestämmelser därom i lagen (1964:168)
om förvandling av böter.

Böter
som inte betalas får, om inle annat är föreskrivet, förvandlas lill fängelse i
lägst fjorton dagar och högst Ire månader enligt bestämmelserna i bötesverkställighetslagen.

Fängelse må användas såsom gemensamt straff för flera brolt,
om fängelse kan följa å något av brotten.

Fängelse
på viss tid må sättas över det svåraste av de högsta straff som kunna följa å
brotten men må ej överskrida detta med mer än två år eller överstiga de högsta
straffen sammanlagda med varandra, därvid bötesstraff anses svara mot del
fängelse som skutte följa vid böternas förvandling.

Fängelse/år användas såsom gemensamt straff för flera
brott, om fängelse kan följa på något av brotten.

Fängelse
på viss tid får sättas över det svåraste av de högsta straff som kan följa på
brotten men får inle överskrida detta med mer än två år eller överstiga de
högsta straffen sammanlagda med varandra. Bötesstraff skcdt därvid anses svara
mot fängelse j[7or/o« dagar.

Ej må det svåraste av de lägsta straffen underskridas.

35 kap.

7 §'

Ådömda
böter bortfalla när fem är förflutit från det domen vann laga kraft, om ej
dessförinnan ansökan om böternas förvandUng delgivits den dömde. Om
bortfallande av böter sedan sådan ansökan detgi-

Ådömda
böter bortfaller när fem är har förflufit från det domen vann laga kraft.

Vad som
sägs i första stycket gäller inle om den dömde vid utgången av den där angivna
tiden

Senaste lydelse 1979: 190.

Prop. 1982/83:93 52

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

vits samt av ålagt förvandlingsstraff har delgivits
ansökan om böternas

är särskilt stadgat. förvandling. I sådant faU bortfaller

böterna, om förvandUngsstraff

åläggs, då detta har verkställts el

ler bortfallit, och eljest då rättens

beslul har vunnit laga kraft. Om

bortfallande av ålagt förvandlings-

straffar särskilt stadgat.

Dör den dömde, bortfalla Dör den dömde, bortfaller

ådömda böter. Har under den ådömda böter. Har under den

dömdes livstid domen vunnit laga dömdes livstid domen vunnit laga

kraft och till gäldande av böterna kraft och till gäldande av böterna

lös egendom tagits i mät eller satts i lös egendom tagits i mät eller salts i

allmänt förvar, skola dock böterna allmänt förvar, skall dock böterna

ulgå av den egendomen. utgå av den egendomen.

Vad som nu sagts om böter gäller även utdömt vite.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983. De nya
bestämmelserna tillämpas också i fråga om böter som har ådömts före
ikraftträdandet. Sådana böter får dock ej förvandlas till fängelse på längre
tid än som skulle ha kunnat ske enligt 25 kap. 7§ andra stycket i dess äldre
lydelse. Har tiden för böternas bortfallande före ikraftträdandet avbrutits på
det sätt som anges i 35 kap. 7§ första stycket första meningen i dess äldre
lydelse, gäller stycket fortfarande i sin äldre lydelse.

2 Förslag till

Lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189)

Härigenom föreskrivs i fråga om bötesverkställighelslagen
(1979:189) dets att 1,6 och 14 §§ skall ha nedan angivna lydelse dels att i
lagen skall införas sju nya paragrafer, 15-21 §§, samt närmast före 15 § en ny
rubrik av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 § Bötesstraff verkställs genom uppbörd eller
indrivning. Regeringen bestämmer i vad män uppbörd skall ske.

Lagens bestämmelser om böter Lagens bestämmelser om böter

gäller också vite och sådan särskild gäller också vite.
Bestämmelserna i rättsverkan av brott som innefattar 1-13§§ gäller dessutom
sådan sär-belalningsskyldighet. Vad som sägs skild rättsverkan av brott som inne-i
lagen om dom gäller även beslut. fattar betalningsskyldighet. Vad

som sägs i
lagen om dom gäller

även beslut.

Prop.
1982/83:93 53

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

SkaU uppbörd ej ske eller har Skall
uppbörd ej ske eller har

uppbörd ej lett till full betalning, uppbörd ej lett till
full betalning,

skaU böterna drivas in genom kro- skall böterna drivas in genom kro

nofogdemyndighetens försorg. In- nofogdemyndighelens försorg. In

drivningen sker på grund av dom, drivningen sker på grund av dom,

godkänt föreläggande eller saköres- godkänt föreläggande eller saköres-

längd, längd. För falt då uppbörden inte

har tett titt fult betalning kan regeringen bestämma att
förutom böterna en särskild avgift skall tas ul.

14 §

Om förvandlingsslraff för obe

talda böter föreskrivs i lagen

(1964:168) om förvandling av

böter.

Har beslut om förvandlingsslraff Har beslul om förvandlingsstraff

meddelats, får böter ej indrivas. Se- meddelats, får
böterna ej indrivas. dan verkställighet av förvandlingsstraffet påbörjats, får
ej heller betalning för böterna mottas.

Förvandling av böter

15 §

Ädömda böter, som inte har kunnat indrivas och som inte
har avkortats eller avskrivils, skatt på talan av åklagare förvandlas titt
fängelse, om det är uppenbart att den bötfällde av tredska har underlåtit att
betala böterna etter att förvandling annars av hänsyn titt allmän taglydnad är
särskilt påkallad. Förvandlingsstraffei skatt bestämmas till fängelse i lägst
fjorton dagar och högst tre månader.

16 §

Mål om förvandUng av böter upptas av tingsrätten i den ort
där den bötfällde finns eller av den tingsräll som har handlagt del mål, vari
bötesstraffet eller, om det är fråga om flera sådana straff, någol av dem har ådömts.

17 §

Nämnd skall della vid tingsrättens avgörande av mål om bötesförvandUng.
I målet skall åklaga-

Prop. 1982/83:93

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

54

ren och den bötfäUde kallas tUl förhandting inför rätten.
Om den bötfällde inte inställer sig, får målet ändå avgöras, såvida tiUräcklig
utredningfinns i saken.

Rättens avgörande av saken sker genom beslut.

Ett beslut varigenom rätten har lämnat ansökan om
förvandling utan bifaU, utgör inle hinder för alt en sådan ansökan upptas på
nytt beträffande samma böter.

I övrigt skall i tillämpUga delar gälla vad som är
föreskrivet beträffande mål om allmänt åtal.

18

Om den bötfällde sedan förvandling av böterna har
beslutats betalar hela bötesbeloppet, bortfaller förvandUngsstraffet till den
del del inte har verkställts. Beslut om detta meddelas av kriminalvårdsstyrelsen.

19 §

Ålagt förvandUngsstraff bortfaller, om beslutet ej har
börjat verkställas inom tre år från det bestulet vann laga kraft.

20

Förvandling får ej ske av

1.
böter,
som har ådömts med stöd av 33 kap. 2 § brottsbalken

2.
vUe, som
har utdömts för underlåtenhet att fullgöra dom eller beslut rörande saken i
mål som har handlagts enligl lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.

21

Ett beslut av hovrälten i etl mål om bötesförvandling får
inte överklagas.

1.
Denna lag
träder i kraft den 1 januari 1983, då lagen (1964:168) om förvandling av böter
skall upphöra atl gälla med de undantag som anges nedan.

2.
De nya
bestämmelserna gäller även i fråga om böter som har ålagts före
ikraftträdandet. Sädana böter får dock inte förvandlas, om hinder

Prop. 1982/83:93 55

häremot skulle ha mött enligt 9§ lagen (1964:168) om
förvandling av böter eller om förhållande som avses i ll § nämnda lag har
inträtt före ikraftträdandet. Inte heller får böter som har ådömts före
ikraftträdandet förvandlas tUl fängelse på längre tid än som skulle ha kunnat
ske enligt äldre bestämmelser.

3.
Har före
ikraftträdandet meddelats beslut som avses i 25 § lagen (1964:168) om
förvandling av böter, tillämpas fortfarande den bestämmelsen.

4.
I fråga om beslul
om förvandling enligt lagen (1964:168) om förvandUng av böter som har vunnit
laga kraft före ikraftträdandet eller som vinner laga kraft därefter lillämpas
fortfarande äldre beslämmelser.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt
kriminalregister

Härigenom föreskrivs att 2, 3, 10 och 11 §§ lagen (1963:
197) om allmänt kriminalregister skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§' Registret skall innehålla uppgifter angående dem som
av domstol i riket

1.
dömts
till fängelse, villkorlig 1.
dömts till fängelse, villkorlig dom eUer skyddstiUsyn;
dom eller skyddstillsyn eller

2.
överlämnats
till sluten eller 2. överlämnats till sluten eller
öppen psykiatrisk vård eller fill öppen psykiatrisk vård eller till vård i
specialsjukhus för psykiskt vård i specialsjukhus för psykiskt
utvecklingsstörda eller utvecklingsstörda.

3.
erhållit
anstånd med verkstät-Ughet av förvandlingsstraff.

Har brott, för vilket dömts till skyddstillsyn, enligt
domen begåtts under inflytande av sådan själslig abnormitet som avses i 33 kap.
2§ brottsbalken, skall detta särskilt anmärkas i registret.

I registret skall antecknas brotlet samt uppgift om
verkställd personutredning och om domen eller beslutet.

3 §

I registret skall anteckning ske

I. om för den som dömts till påföljd av beskaffenhet all
skola antecknas i registret prövolid förlänges eller påföljden förklaras skola
avse jämväl annat brott eller undanröjes eller ock påföljd förklaras skola
träda i stället för annan påföljd.

'Senaste lydelse 1981:229. som träder i kraft den 1
januari 1982 (jfr 1981:33,

1981:215).

Senaste
lydelse 1981:215.

Prop.
1982/83:93 56

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

2. om villkorligt medgiven frihet 2. om villkorligt medgiven frihet

förklaras helt eller delvis förver- förklaras helt eller
delvis förver

kad; kad; saml

6.
ombeslut
meddelas jämliki 34 6. om beslut meddelas jämlikt 34
kap. 10 eller 18 § brottsbalken; kap. 10 eller 18 § brottsbalken.
samt

7.
om för
den som erhållit anstånd med verkstäUigheten av förvandlingsstraff prövotiden
förlänges eller anståndet förklaras förverkat.

10 §'

I registerutdrag enligt 8 § skall, om ej annat följer av
vad nedan stadgas, icke medtagas anteckning om

1. villkorlig dom, skyddstillsyn, 1. viUkorlig dom, skyddsfillsyn,

fängelse som ådömts enligt 28 kap. fängelse
som ådömts enligt 28 kap.

3§ brottsbalken, överlämnade till 3
§ brottsbalken e//er överiämnande

särskild vård eller anstånd med till
särskild vård, sedan tio år förflu-

verkståtlighel av förvandlings- tit
från domen; saml

straff, sedan tio år förflutit från domen eller beslutet;
samt

2. fängelse i annat fall än som avses i 1, sedan tio år
förflutit från

frigivningen.

Har före utgången av tid som nu sagts beträffande samma
person ånyo meddelats dom eller beslut, som enligt 2§ skall antecknas i
registret, skola båda anteckningarna upptagas i registerutdrag, så länge
någondera jämlikt första stycket skall medtagas. Förekomma flera anteckningar,
skall vad nu sagts äga motsvarande tillämpning. Anteckning om dom eller beslut,
som meddelats före den 1 januari 1945, eller om verkställighet av påföljd som
bestämts i sådant avgörande medtages dock endast i den utsträckning regeringen
bestämmer, om ej begäran om fullständigt utdrag har gjorts.

Skall med tillämpning av vad i denna paragraf stadgas i
utdraget ej medtagas någon anteckning om påföljd, skola ej heller medtagas
övriga anteckningar, som må förekomma i registret. I utdrag till domstol eller
åklagare skall dock alltid medtagas anteckning om verkställd sinnesundersökning
eller rättspsykiatrisk undersökning.

Bestämmelserna i denna paragraf skola jämväl äga
tillämpning beträffande uppgift som antecknats med stöd av 6§.

■ Begränsning som förut angetts i denna paragraf
skall ej iakttagas, om för särskilt fall fullständiga uppgifter begäras av juslitiekanslern,
justitieombudsman eller datainspektionen.

11 §'

I fräga om utdrag jämlikt 9§ skall vad i 10§ stadgas äga
motsvarande tillämpning med följande avvikelser:

1. Såvitt avser anteckning om 1. Såvitt avser anteckning om

' Senaste lydelse 1981:215. - Senaste lydelse 1979:684.

Prop. 1982/83:93

Nuvarande
lydelse

fängelse
i högsl elt år, villkoriig dom, skyddsfillsyn, fängelse som ådömts enligt 28
kap. 3 § brottsbalken eller anstånd med verkslål-Ughet av förvandlingsstraff
skall i stället för den i 10 § första stycket angivna tiden gälla en tid av fem
år.

2. Anteckning om påföljd, vilken ådömts endasi för
gärning som nägon begått innan han fyllt aderton år, skall ej i någol fall
medtagas.

3. Föreskrifterna i 10 § andra stycket tredje punkten
och tredje stycket andra punkten skola ej gälla.

57

Föreslagen
lydelse

fängelse
i högst ett år, villkorlig dom, skyddstiUsyn eller fängelse som har ådömts
enligt 28 kap. 3 § brottsbalken skall i stället för den i 10 § första stycket
angivna tiden gäUa en lid av fem år.

2. Anteckning om påföljd, vilken har ådömts endast för
gärning som någon begått innan han fyllt arton år, skall inte i någol fall
medtas.

3. Föreskrifterna i 10 § andra stycket tredje punkten
och tredje stycket andra punkten skaU inte gälla.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1983. Beträffande uppgifter som har antecknats
före ikraftträdandet gäller äldre beslämmelser fortfarande.

Prop. 1982/83:93 58

Bilaga
2

Sammanställning av remissyttrandena över departementspromemorian
(Ds Ju 1981:24) Förvandling av böter m. m. Förslag till ny lagstiftning

1 Remissinstanser

Efter
remiss har yttranden över promemorian avgetls av riksåklagaren, domstolsverket,
hovrätten över Skåne och Blekinge, rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen,
brottsförebyggande rådet (BRÅ), statskontoret, riksrevisionsverket, riksskatteverket,
Stockholms tingsrätt, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, SlalsanstäUdas
förbund. Tjänstemännens centralorganisations statstjänstemannasektion (TCO-S),
Centralorganisationen SACO/SR, Sveriges advokatsamfund, Sveriges
domareförbund. Föreningen Sveriges kronofogdar. Föreningen Sveriges
länspolischefer. Föreningen Sveriges polischefer. Föreningen Sveriges
statsåklagare och Föreningen Sveriges åklagare.

Riksskatteverket
har överlämnat yttranden frän kronofogdemyndigheterna i Stockholm, Göteborg,
Malmö, Eskilstuna, Kristianstad, Linköping, Luleå, Skövde och Sollentuna.

2 Allmänt

Alla
remissinslanser utom Stockholms tingsrätt och TCO-S anser att reglerna om bötesförvandling
bör ändras i huvudsak enligt de principer som har föreslagils i promemorian.

De instanser som
uttryckligen tillstyrkt förslaget har bl. a. framhåUit att en lagstiftning i
enlighet med detta blir lätt att tillämpa och garanterar bötesstraffets effektivitet
till en rimlig kostnad (Föreningen Sveriges statsåklagare). Förslaget sägs
också tillgodose de förutsättningar som måste finnas i ell rättssamhälle för en
effektiv men samtidigl humanitär indrivning av utdömda böter och
verkställighet i alternativ form [rikspoUsstyrel-sen). Till dem som tillstyrker
förslaget i dess helhet hör, förutom de nämnda, riksåklagaren.
Kriminalvårdsstyrelsen tillstyrker förslaget i alla delar som berör
verkställighet i kriminalvårdsanstalt.

Hovrätten
över Skåne och Blekinge uttalar att hovrätten alltjämt har den i tidigare
sammanhang av hovrätten framförda uppfattningen att förvandlingsproblemet inte
bör lösas isolerat utan behandlas i elt slörre sammanhang. Hovrälten vill
emellertid inte motsätta sig den nu föreslagna partiella lösningen.

Stockholms
tingsrätt föreslår att frivårdskommittén (Ju 1979:05) får i uppdrag all se över
frågor om sanktioner mot den som brister i sin skyldig-

Prop.
1982/83:93 59

het att betala böter. I avvaktan på kommitténs arbete bör
enligt tingsrätten den nuvarande ordningen i stort sett kunna behållas.
Tingsrätten anser dock att det redan nu i enlighet med vad som föresläs i
promemorian bör göras den ändringen att förvandlingsstraffet inte anknyts till
en särskild skala. TCO-S har som eget yttrande överlämnat en skrivelse från
polisförbundet som uttalar att förbundet av principiella skäl lar avstånd från
all -som det heter - "en grupp människor som övertygats om brott eller
förseelser helt undgår påföljd". Enligt förbundet bör förfarandet omprövas
i syfte alt skapa ett system där en samhällsreaktion på övertygad brottslig
handling inte kan undgås.

3 Förutsättningarna för bötesförvandling

När det gäller de närmare förutsättningarna för bötesförvandling
i en ny ordning har flera remissinstanser lämnat synpunkter.

Enligt domstolsverkets mening är det viktigt atl rekvisiten
preciseras så noggrant att inte en reform resulterar i att antalet personer som
sätts i fängelse för obetalda böter ökar i stället för minskar. Risken för en
sådan utveckling är enligt domstolsverket stor eftersom alternativen i
framtiden kommer att vara förvandling eller avskrivning av böterna i stället
för som nu villkorlig eller ovillkorlig förvandling.

Domstolsverket finner det tveksamt om uttrycket
"särskilt påkallat av hänsyn lill allmän laglydnad" härden entydighet
som krävs. Förvandling vid "flagranta fall av upprepad bötesbrottslighet"
är enigt verket en principiell utvidgning av området för förvandling. Verket
frågar sig om böter som motiverats särskUt av hänsyn till allmän laglydnad även
påkallar förvandling av samma skäl. Den nuvarande lydelsen av rekvisiten samt
en allmän skärpning av förutsättningarna för förvandling är enligt domstolsverkets
mening ett fullgott alternativ tUl det framlagda förslagel i denna del.

Hovrätten
över Skåne och Blekinge anser att "uppenbar vårdslöshet"

och "behov av lillrättaförande" även i fortsättningen bör beaktas vid

förvandling av böter. Enligt hovrättens mening kan man inte bortse frän

betydelsen av den individualpreventiva effekten av ett förvandlingsstraff.

Hovrätten uttalar att det i och för sig är bra att man i lagtexten markerar

allmänpreventionens betydelse i detta sammanhang. Den föreslagna lag

texten täcker dock enligt hovrättens mening inte helt in de fall där det är

önskvärt atl för en enskild person markera betydelsen av en fast hållning

från samhällets sida när det gäller fullgörandet utav ett bötesstraff. Under

rekvisitet "behov av tillrältaförande" kan inbegripas även tredska
och

uppenbar vårdslöshet. Det bör räcka att detta uttalas i motiven. Hovrätten

föreslår därför att paragrafen får följande lydelse "om det är uppen

bart alt förvandling är särskilt påkaUad för den dömdes tillrältaförande

eller av hänsyn fill allmän laglydnad" .

Prop. 1982/83:93 60

Hovrätten
anser vidare att det bör överlåtas liU rättstillämpningen alt fritt fä avgöra
när upprepad bötesbrottslighet skall kunna åberopas. Hovrätten vänder sig mot
uttalandet i promemorian att i vart fall fler än två oguldna bötesstraff
regelmässigt måste föreligga. Uttalanden av denna art i lagmotiv leder enligl
hovrättens mening lätt fill en stereotyp rättstillämpning.

BRÅ
har inte någon erinran mot den föreslagna utformningen av rekvisitet "om
det är uppenbart alt den bötfällde av tredska har underlåtit att betala
böterna" eller mot uttalandena i promemorian om rekvisitets närmare
innebörd. I fråga om den grupp bötesgäldenärer som genom illojalt förfarande
gjort sig oåtkomliga för indrivning kan förvandlingshotet enligt BRÅ ses som
ett påtryckningsmedel för en bötfälld att, med hjälp av de resurser som han med
fog anses ha tillgång fill, betala böterna. Ett aktualiserat fängelsestraff
förväntas därför i dessa fall knappast komma till verkställighet.

För atl
tilltron till böter som en utdömd påföljd skall kunna upprätthållas och
påföljdens användningsområde vidgas, bör enligt BRÅ något reellt straffhot
finnas även för personer hos vilka indrivning av böter inte kan ske, även om
någon tredska i frågan om bötesbelalningen inte kan påvisas. Detta gäller
särskilt om lagföring i allt slörre utsträckning sker utan att den misstänkte
behöver infinna sig vare sig hos domstol eller andra instanser. Med den
utomordentligt restriktiva tiUämpning som förutsätts i promemorian har BRÅ
därför inte heller någon erinran mot förslaget atl förvandling ocksä skall
kunna ske "om det är uppenbart att förvandling annars av hänsyn lill
allmän laglydnad är särskilt påkallad."

Riksrevisionsverket
uppger att om förvandling skall kunna komma i fråga i "vissa särskUt
flagranta fall av upprepad bötesbrottslighet" även om det inte av
utredningen framgår att den bötfällde kunnat betala böterna kommer det att
medföra att socialt svaga personer drabbas i någon mån mer än andra kategorier.
Den effekten måste enligt riksrevisionsverket accepteras om man vill behåUa
effektiviteten hos bötesstraffet.

Riksrevisionsverkel
pekar på att förvandlingsstraffets betalningsfrämjande effekt av allt atl döma
till stor del sammanhänger med förfarandets obligatoriska karaktär. En stor del
av de bötfällda betalar nämligen böterna sedan de delgivits ansökan om
förvandling men innan domstolen har meddelat beslut.

Om
den i promemorian förutsatta mycket restriktiva tillämpningen blir verklighet
finns det enligl riksrevisionsverket anledning att befara alt en stor del av
den ganska betydande kategori bötesgäldenärer, som nu betalar sina böter
uteslutande till följd av bötesförvandlingsförfarandet, i framtiden kommer atl
underlåta att betala. Förvandlingsstraffets betalningsfrämjande effekt kommer
med andra ord att till stor del bortfalla. I det allmänna medvetandet kan det
föreslagna regelsystemet komma att uppfattas på så sätt att det inte är någon
risk att underlåta att betala böter. Detta kan enligt

Prop.
1982/83:93 61

riksrevisionsverkel
allvarligt minska respekten för bötesstraffet som samhällsreaktion mot brolt
och inverka ofördelaktigt pä den allmänna laglydnaden.

Sammanfattningsvis
har riksrevisionsverkel inle något att erinra mol atl den i princip
obligatoriska bötesförvandlingen ersätts med en ordning enligt vUken obetalda
böter skaU förvandlas bara om särskilt angivna förutsättningar föreligger, Verkel
föreslår emellertid att dessa förutsättningar inte bestäms så restriktivt som
den allmänna motiveringen i promemorian kan ge anledning till. Verket
ifrågasätter också om inte domstolsprövningen av bötesförvandlingsfrågan borde
bibehållas i samma omfattning som nu, dvs. så snart de obetalda böterna inte
avkortas eller avskrivits och del inte heller är fråga om småböler.

Enligl
riksskatteverket tillgodoser förslagel till utformning av rekvisiten i skälig
omfattning de olika motstående intressen som finns i lagstiftningsärendet.

Enligt
Stockholms tingsrätt innebär det i promemorian framlagda förslaget inte något
försök till begränsning av användningen av det ovillkorliga förvandlingsstraffei.

Tingsrätten
ifrågasätter också om förslaget utgör en författningsmässig anpassning fill
praxis. Enligt tingsrätten har förekomsten av tre oguldna bötesstraff i praxis hittiUs
inte utgjort något hinder för att meddela viUkorligt anstånd med
förvandlingsstraffet. Del kan alltså inte uteslutas att, med den föreslagna
lagstiftningen, fler ovillkorliga förvandlingsstraff kommer att utdömas än för
närvarande.

Tingsrätten
ifrågasätter om inle det framlagda förslaget skulle kunna inverka menligt pä belalningsbenägenhelen
för böter. Vid domstolarna handläggs drygt eltusenfemhundra bötesförvandlingsmäl
årligen och hos åklagarmyndigheterna etl långt större antal. Det är sannolikt atl
den betalning som sker urider handläggningen av elt mycket stort antal av
dessa ärenden har skett inför hotet om en förvandling eller kanske till och med
bara inför hotel om en handläggning av målet vid domstol. Det måste också
förutsättas att många av dem som betalar böter och viten lill kronofogdemyndigheterna
gör det i medvetandet om att en underläten betalning kan aktualisera frägan om
ett förvandlingsstraff. Med hänsyn lill att förslaget avses skola kodifiera
gällande praxis såvitt avser ådömande av ovillkorliga förvandlingsslraff kommer
enligt tingsrätten med all sannolikhet åklagarens och domstolarnas befattning
med bötesförvandlingar alt begränsas högsl avsevärt. Del är troligt att den
uppfattningen snabbt kommer att vinna spridning att frågor om förvandling av
böter är något ytterst ovanligt och atl förvandling bara förekommer i
undantagsfall. Blir en sådan uppfattning allmän, kan antagas att
betalningsbenägenheten minskar. Bötesstraffet kan tänkas bli mindre trovärdigt
som alternativ till fängelse.

Sveriges
domareförbund anser att den framlagda lösningen bör godtas och läggas till
grund för lagstiftning. Förbundet delar den framförda me-

Prop. 1982/83:93 62

ningen
alt behov av lillrättaförande i|pte bör tas upp som rekvisit i en ny reglering.
De i promemorian anförda exemplen då förvandling bör äga rum synes enligt
domareförbundet rimliga, men del förefaller som om rekvisitet tredska i den
föreslagna lagtexten ger uttryck för större restriktivitet än vad som är
avsett. Av motiven synes framgå att förvandling bör ske även vid grov
vårdslöshet, vilket förbundet anser vara riktigt.

Föreningen
Sveriges kronofogdar uppger att enligt föreningens mening begränsningen i
möjligheten till förvandlingen till endast "uppenbara" fall är för långtgående
och tar udden av fördelarna med förvandlingsinstilutet. Den skapar också risk
för uppkomst av en s.k. bötesimmun grupp på grund av det snäva
användningsområdet. 15 § bötesverkställighetslagen bör i stället ta upp rekvisitet
"sannolika skäl tiU antagande" alt tredska etc. föreligger. I
förhållande liU gällande regler innebär detta en skärpning och markerar en
lämpligare nivå på den utredning som bör krävas i förvandlingsmål. Föreningen tillslyrker
dock att rekvisiteten "uppenbar vårdslöshet" och "behov av tillrältaförande"
utmönstras.

Enligt
föreningens mening bör det inte ha någon betydelse för förvandlingsfrågan att
böter har avskrivits. Avskrivning är endast en indrivningsteknisk term som
inte har någon betydelse för betalningsskyldigheten. Den föreslagna verkan av
avskrivning slår inle i överensstämmelse med avskrivningens innebörd.
Undantagsvis kan anledning att förvandla även avskrivna böter uppslå.

Beträffande
verkan av avskrivning påpekar även riksskatteverket att avskrivning enbart är
en indrivnings- och bokföringsteknisk term och atl gäldenärens
betalningsskyldighet inte på något sätt bortfaller. Detta gäller både skatter
och böter. Något särskilt meddelande om avskrivning lämnas inte till gäldenären.
En avskriven skatte- eller bötesskuld kan lätt äteruppdebiteras, t.ex. om nägon
utmätningsbar tillgång blir känd. För kronofogdemyndigheten vållar det inte
några praktiska problem att återuppta handläggningen av avskrivna poster.
Enligt riksskatteverkets mening bör därför inle avskrivning vara något hinder
mot förvandUng. De förutsättningar som legat till grund för
avskrivningsbeslutet kan ändras. Detta gäller särskill 15 § punkterna 2-4 bötesverkställighetsförordningen.

4
Straffmätningen

Av
de remissinslanser som särskill uttalat sig i frägan om ersättande av
förvandlingsskalan med en fri påföljdsbestämning har BRÅ, Sveriges domareförbund
och Föreningen Sveriges kronofogdar tillstyrkt förslaget. Kronofogdeföreningen ansluler
sig uttryckligen lill de skäl härför som förts fram i promemorian.

Förslaget
har avstyrkts av domstolsverket.

Enligl
domslolsverkel kan det sättas i fråga om det när förvandlings-

Prop. 1982/83:93 63

straffet
skaU finnas kvar är lämpligt att låta förvandlingen ske mera fritt. Enligt
domstolsverket är nackdelarna med att kombinera förvandlingsstraff med fri
förvandling flera. Riskerna för att fri förvandling leder fill att lika fall
behandlas olika är således uppenbara. Betalningsbenägenheten kan komma alt
minska. F.n. betalas åtskilliga böter efter beslutet om förvandling men före verkstäUigheten.
Förslagets konstruktion sätter i praktiken stopp för avbetalning efter beslutet
om förvandling. I många fall kan det även länkas att anledning saknas för den bötfällde
atl redan hos kronofogdemyndigheten/åklagarmyndigheten avbetala böterna,
eftersom ett eventuellt förvandlingsstraff kan förväntas bli detsamma oavsett
om avbetalning görs eller inte.

Förvandlingsskalan
bör enligt domstolsverket anpassas till moderna straffvärdeuppfatlningar.
Olägenheterna beträffande viten och penningböter med hänsyn lill
penningvärdets förändring är inte sä stora all de överväger nackdelarna med den
fria förvandlingen.

Hovrätten
över Skåne och Blekinge anser inte att del är lämpligt att i lagmotiven tala om
fängelse 14 dagar såsom normalpåföljd när förvandUngsstraff ådöms. Det torde enligl
hovrälten vara helt enastående om lagstiftaren i delta fall skulle så detaljerat
binda upp domstolarnas straffmälning. Domstolarna torde ha full kompetens atl
lägga slraffmätningen pä en från alla synpunkter lämplig nivä.

Liknande
synpunkter förs fram av riksskatteverket, som tUlägger att med hänsyn fill den
preventiva effekt bötesförvandlingen bör ha på indrivningsstadiet 14 dagar
förefaller vara i underkant som normalpäföljd.

BRÅ
tillstyrker däremot uttryckligen all förvandlingsstraffets latitud bestäms så
som föreslagits med stark betoning av att normalstraffel skall vara 14 dagar.

5
Forumfrågan

Hovrätten
över Skåne och Blekinge påpekar att en betydande mängd bötesstraff uppkommer
genom strafförelägganden och andra liknande förfaranden. För förvandling av
sådana böter skulle endast gälla regeln om forum där den bötfällde vistas.
Detta kan skapa problem när olika slags böter skall förvandlas. Det bör därför
enligt hovrätten övervägas om forumregeln bör justeras med hänsyn lill nämnda
grupp av bötesstraff, vilken har en betydande storlek.

6
Behörigheten att väcka talan om förvandling

Ett
par remissinslanser förordar all talan vid domstol om bötesförvandling skall
väckas av kronofogdemyndigheterna istället för av åklagarmyndigheterna.

Prop.
1982/83:93 64

Riksskatteverket
anser sålunda att flera skäl talar för att åklagarmyndigheternas och
polismyndigheternas befattning med bötesförvandlingsmäl skaU överföras till
kronofogdemyndigheterna. Riksskatteverket anför härom.

I
många skattemål utgör konkursen slutsleget i indrivningsförfarandet. På
motsvarande sätt utgör bötesförvandlingen i vissa bölesmäl slutpunkten pä verkstäUigheten.
Det faller sig dä naturiigt och rationellt att låta den myndighet som handhar bötesindrivningen
också utreda om en bötesgäldenär skall bli föremål för bötesförvandling, göra
framställning till tingsrätten om förvandling och föra talan i målet. Det kan
anmärkas att kronofogdemyndigheten (KEM) i dag ofta biträder åklagaren i
tingsrätten i bötesför-vandlingsmålen. Processen handlar i princip om gäldenärens
inkomst- och förmögenhetsförhållanden, övriga personliga förhållanden,
avbetalningar och uppskov.

Kronofogdekåren
har processvana bl.a. från de tidigare nämnda konkursmålen. Därtill kommer atl
ett stort anlal kronofogdar förordnas att föra del allmännas talan i mål om
ställföreträdares betalningsansvar för vissa s. k. företagarskatter hos
juridiska personer, ävensom i tvistemål om bättre rätt till utmätt egendom. I utsökningsbalken
(UB) har kronofogde ocksä filldelals nya processuella uppgifter - bl. a. alt
föra talan om utdömande av förelagda viten och framställning om häktning (2
kap. 15 och 16 §§ UB). Från rättssäkerhetssynpunkt blir det således inte några
olägenheter om de uppgifter som nu ligger på åklagare i bötesförvandlingsmålen
anförtros kronofogde.

Ulredningsfunklionen
som nu handhas av polisen kan fullgöras av exekutiv personal vid KFM. Denna
personal är ju redan pä förhand väl förtrogen med de aktuella bötesmålen. Genom
UBs införande har KFM också fått flera nya instrument till sitt förfogande för
att nå ökad effektivitet i indrivningsarbetet - förhör, förteckning,
tvångsmedel som polishämtning, vitesföreläggande, häktning m. m.

Betydande
förenklingar och rationaliseringar stär alt vinna med en sådan förändring. I
stället för att fyra olika statliga organ tar del i handläggningen fram till
förvandlingsbeslutet (KFM, polis, åklagare, tingsrätt) blir det två - KFM och
tingsrätt - som prövar saken. KFMs utvidgade befogenheter enligt UB kan naturiigtvis
användas i det utredningsarbete som övertas från polisen även om utredningarna
kommer att gälla ett relativt begränsat antal mål. Härigenom kommer också
bortfallet av den betalningsframkallande effekt som polisförhören onekligen
hittills haft i förvandlingsmålen att kompenseras fullt ul.

Verket
anför vidare

Ur
samhällsekonomisk synvinkel kan ej heller bortses från att vissa besparingar
kan uppnås genom en sådan ändring. Genom att elt färre anlal myndigheter blir
inblandade, minskar risken för dubbelarbete. Vissa tidsvinster uppnås. Även om
det blir ett begränsat antal bötesförvandlingsmäl som blir föremål för poUs-
och åklagarhandläggning enligt lagförslaget, innebär en överflyttning av arbetsuppgifterna
till KFM att polis och åklagare måhända kan frigöra och överflytta resurser till
annan verksamhet som bedöms väsenfiig för samhäUet, bl.a. bekämpande av
ekonomisk bronslighet.

Prop.
1982/83:93 65

Vid
KFMs och polisens utredningar liksom vid förhandling hos domstolen prövas inte
den bakomliggande skuldfrågan i brottmålet. "Förundersökningen"
gäller den bötfälldes levnadsomständigheter, inkomst- och förmögenhetsförhållanden
samt orsaken lill belalningsunderlåtelsen. Som tidigare nämnts är KFM väl
förtrogen med dessa frågor från det tidigare indrivningsarbelel och synes väl
skickad atl kunna bedöma förutsättningarna för bötesförvandling enligt
lagförslaget. KFMs övertagande av uppgifterna innebär också en logisk
fortsättning på den väg som man tidigare slagit in på då KFM gavs vidgade
befogenheter enligt 12 § bötesverkställighetslagen. Den omständigheten att processuella
regler för allmänt ätal i tillämpliga delar skall gälla för förvandlingsmålen
jävar enligt RSVs mening inte förslaget atl kronofogde får föra talan i saken.

Föreningen
Sveriges kronofogdar (majoriteten) redovisar samma uppfattning som riksskatteverket.
Denna uppfattning sammanfattar föreningen påföljande sätt.

- Kronofogdemyndigheten äger i regel mycket god
kännedom om gäldenären och kan aUlså bäst bedöma om tredska etc. föreligger.
Invändningar, påståenden m.m. som den bötfällde kan komma att framställa före eller
under rättegång kan bäsl bedömas av kronofogdemyndighet. Del merarbete del
innebär för en åklagare alt sätta sig in i ärendet undviks.

- Kronofogdemyndighet/kronofogde har processvana frän
bl.a. konkursmål och - på många håll - andra tvistemål.

- Kronofogdemyndighet gör redan bötesförvandlingsutredningar
och måste alltså redan ställa personal till förfogande för ulredningsändamål. Förekommande
formulär kan fö omarbetas och ytterligare underlätta arbetet. Den ytterligare
utredning som kan krävas som underiag för beslut att föra talan om förvandling
av bötesstraffet bör av samhällsekonomiska skäl även ulföras av
kronofogdemyndighet. Härigenom undviks det dubbelarbete som uppstår genom att
en ny utredning skall verkställas av polisen. Någon kvalitetsförsämring behöver
knappast befaras. Den exekutiva personalen vid kronofogdemyndighet torde vara
väl skickad att utföra denna typ av utredning.

- I fråga om andra allmänna fordringar svarar
kronofogdemyndighet för samtliga led i indrivningen, från början till slut. Som
redan inledningsvis framhållits bör samma förhållande råda i fräga om böter och
viten oavsett vilken den slutliga åtgärden blir, konkurs, förvandling eller
avskrivning.

- Reglerna i utsökningsbalken om förhör och hämtning
etc. kan utnyttjas också i bölesmäl.

En
minoritet av föreningens styrelse anser atl uppgiften atl väcka talan om bötesförvandling
vid domstol skall ligga kvar hos åklagaren men att åklagaren inte skall ha
möjlighet att "ompröva" kronofogdemyndighetens beslut i frågan, dvs.
fråga skall vara om uppdrag för åklagaren alt föra förvandlingstalan.

En
annan syn på dessa frågor redovisas av riksrevisionsverket som uttalar atl det
finns anledning till tveksamhet att pålägga kronofogdemyndigheterna sådana
uppgifter av slraffrältslig art som förslagel förutsätter.

5 Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 93

Prop. 1982/83:93 66

7
Preskription

Riksskatteverket
anför atl utmätning av fast eller lös egendom och ansökan om konkurs som skelt
före tidpunkten för preskription bör fä medföra att betalning för botes- eller
vitesfordringar får tas ut ur den utmätta egendomen eller erhållas i konkursen
även därefter. Vad sålunda föreslås lär lillämpas i praxis redan nu av en del
kronofogdemyndigheter. Praxis är emellerfid vacklande. Flera myndigheter stäUer
sig tveksamma lill en sådan tolkning av nu gäUande bestämmelser. Även säkerhet
enligt lagen (1978:882) om säkerhet för skatlefordringar m. m. bör enligt riksskatteverket
få realiseras och gottskrivas böter och viten som enligt huvudregeln preskriberas.
Vad nu anförts om konkurs och säkerhet bör gälla även för fall då den dömde
avlider.

8
Anteckning i kriminalregister

Hovrätten
över Skåne och Blekinge anser atl den föreslagna begränsningen av förvandlingsslraffels
fillämpningsområde medför atl domstolarna fär ell slörre intresse än hittills
av atl äga kännedom om huruvida en tilltalad blivit föremål för bötesförvandling.
Hovrätten förordar därför att lagen om allmänt kriminalregister ändras i
enlighet härmed.

9
Bortfall av ålagt förvandlingsstraff i vissa fall

BRÅ
StäUer sig tveksamt till promemorians ståndpunkt att 11 § bötesförvandlingslagen
i huvudsak inte behöver få någon motsvarighet i den nya regleringen. Även om
det praktiska behovet av en bestämmelse inte torde vara stort vill BRÅ ändå
ifrågasätta om inte en regel bör finnas för de undantagsfaU som ändå kan tänkas
uppkomma.

10
Sammanlagda strafftider m. m.

BRÅ
ifrågasätter om inle en reglering behövs för den situationen att flera förvandlingsstraff
samtidigl föreligger tiU verkställighet. Nägon annan möjlighel än alt låta
domstol avgöra saken kan enligt BRÅ knappast tänkas. Företrädesvis bör den som
sist meddelat beslut om förvandling komma i fråga. Likaså kan ifrågasättas om
det inte bör finnas en regel om sammanträffande av påföljd för de
undantagsfall då fråga om förvandling av nya böter kommer upp sedan etl
tidigare förvandlingsstraff beslutals men varken verkställts eller bortfallit.

Prop. 1982/83:93 67

Sveriges
domareförbund pekar på att det i promemorian uttalas atl principen i 16 § bötesförvandlingslagen
om förvandling av alla ådömda böter på en gång bör behållas. Förbundet delar
denna uppfattning. Nägon regel härom återfinns emellertid inte bland de
framlagda författningsförslagen. En uttrycklig bestämmelse torde enligl
förbundet vara erforderlig dels pä grund av lydelsen i förslaget lill 15 § bötesverkställighelslagen,
dels med hänsyn till risken för e contrarioslut.

11
Fullföljd

Sverigs
domareförbund finner del tveksamt om förbudet mot fullföljd till HD bör
behällas. Vissa principfrågor bör enligl förbundet kunna las upp i HD. FuUföljdsprövningen
torde innebära tillräcklig spärr mot obefogad fullföljd.

12
Särskild avgift vid bötesindrivning

Promemorieförslaget
har i denna del fått ett blandat mottagande.

BRA har ingen erinran mot
den föreslagna principen. En förutsättning är dock enligt BRA dels atl avgiften
hålls på en måttlig nivå, dels alt den bötfällde får en rimlig chans atl betala
frivilligt före indrivning. Det mäste sålunda ges tillräcklig informafion om
möjligheten till betalning före indrivning även av domstolsböter, när denna
möjlighet införs.

Stockholms
tingsrätt anser att en särskild avgift vid bötesindrivning kan antas befrämja
en snabb och effektiv betalning av ådömda böter. En sådan avgift bör därför
snarast införas.

Sveriges domareförbund
uppger atl förbundet i annat sammanhang har framhållit önskvärdheten av att det
öppnas en möjlighet till frivillig bötesbelalning på ett enkelt sätt.
Förbundet välkomnar därför förslaget att införa uppbörd av domstolsbötér.
Förbundet tillstyrker också förslaget om en särskild bötesavgift som stöd för
uppbörden.

Statskontoret delar
uppfattningen att man nu bör arbeta vidare på SARIs förslag lill principiell
utformning av ett nytt system för uppbörd av domstolsbötér. I det sammanhanget
bör enligt statskontorets mening också närmare övervägas fördelarna och
nackdelarna med restavgift.,Man bör därför inte redan nu ta slutlig ställning i
denna fråga. Statskontoret är berett atl medverka i etl sådant arbete.

Riksskatteverket pekar på
att promemorieförslaget innebär att man utöver reslavgiftssystemet enligt uppbördslagsliflningen
skapar elt ytterligare avgiftssystem i allmänna mål vartiU bötesindrivningen
räknas. Verket avstyrker förslaget att indrivningsavgift skall införas nu.

Riksskatteverket
ställer sig i princip posifivt till tankarna på en avgift vid

Prop. 1982/83:93 ' 68

indrivning
av böter men ifrågasätter lämpligheten av att skapa ett särskilt avgiftssystem
för böter. Verket erinrar om det förslag till höjning av restavgiften som har
föreslagits i skatleindrivningsutredningens nyligen remissbehandlade betänkande
Restavgift på skall m.m., (Ds B 1981:12). Om detta förslag förverkligas
bortfaller enligt riksskatteverket invändningarna mol att konstruera bötesindrivningsavgiften
som en restavgift efter uppbördslagstiftningens mönster.

Enligt
riksskatteverkets mening är det en viktig förutsättning att en avgift
konstrueras så att den är lätt atl administrera och lätt kan passas in i indrivningsarbetet.
Riksskatteverket föreslår därför och med hänvisning till föreslagen höjning av restavgifien
enligt uppbördslagstiftningen att frågan om restavgift för böter blir föremål
för ytterligare överväganden innan sluUig slällning tas.

Riksskatteverket
delar den i promemorian framförda uppfattningen om att det nuvarande restavgiflssystemel
inte är lämpat för bötesfallen.

Eftersom
den i promemorian föreslagna avgiften skall utgöra en ersättning till staten
för de kostnader som uppkommit genom indrivningen och inte en sanktion för
försenad inbetalning finns def enligt riksskatteverkets mening till en böijan
anledning att erinra om den speciella karaktär böterna har som inkomst för
staten.

Böter
är sålunda inte och bör inte jämställas med skatt. Åläggande av bötesstraff bör
inte ses som ett sätt att skaffa staten inkomster. Som straff utgör böterna en
ensidig prestation från den bötfälldes sida gentemot staten. Betalning och
indrivning av böter är straffverkställighet och bör som sådan i första hand
jämföras med andra typer av straffverkställighet för vilka staten inte tar särskill
betalt. Eftersom bötesmedlen ändå är inkomster för staten mäste de givetvis
beräknas och budgeteras på vanligt sätt. För innevarande budgetär har de beräknats
till omkring 119 milj. kr. (bilagan till FiU 1980/81:45 s. 10). Det är
uppenbart att bötesmedlen med denna omfattning väl täcker de kostnader som är
förenade med indrivning av en del av dem.

Om
en avgift skall införas ligger det enligt riksskatteverket nära lill hands atl
utgå från den ordning som gäller enligt förordningen (1981: 1185) om ulsökningsavgifier.
Enligt denna förordning utgår en fast avgift, grundavgiften, om 250 eller i
visst fall 125 kr. Dessa utsökningsavgifter har emellertid hittills utgått
endast i enskilda mål.

Införandet
av en särskild avgift för bötesmålen innebär, anför riksskatteverket, att det
för enbart dessa mål skapas elt avgiftssystem som inte i övrigt förekommer hos
kronofogdemyndigheten. Redan denna omständighet gör att de administrativa
konsekvenserna av en sådan ordning noga måste övervägas innan beslut om sådan
avgift fattas. Härtill kommer att det är tveksamt om ett system med bötesavgifter
ger ett utbyte för det allmänna som överväger de olägenheter som kan väntas
uppstå i praktiken. Avgiften kan visserligen ha en viss betalningsfrämjande
effekt men

Prop.
1982/83:93 69

denna
torde vara margineU. Om bötesbeloppet efter reslföring betalas frivUligl kommer
bötesavgiflen alt kvarstå som restbelopp vilket kronofogdemyndigheten av
kostnads- och resursskäl inte kan ägna hög prioritet (jfr systemet med restavgifter
på felparkeringsavgifter).

Även Föreningen Sveriges
kronofogdar är tveksam till införandet av ett syslem med särskilda avgifter för
böter liknande restavgiften. Föreningen erinrar om de administrativa problem
som var förenade med restavgifter på felparkeringsavgifter och befarar för sin
del atl vinsterna med ell avgiftssystem inte uppväger de olägenheter som kan
väntas uppstå i praktiken. Att en avgift i storleksordningen 40 kr skulle ha
en betalningsfrämjande effekt och effektivisera indrivningen är enligt
föreningen utomor-denfiigl tveksamt.

Prop. 1982/83:93 70

BUaga3 De remitterade förslagen

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 25 kap. 7 §, 26 kap. 2 §, 34 kap.
11 § och 35 kap. 7 § brottsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

25 kap.

7 §'

Om uppbörd och indrivning av böter finnes beslämmelser i bötesverkställighetslagen
(1979:189).

Böter som icke betalas skola, om Böter som inte betalas får, om

icke annat är föreskrivet, förvand- inte annat är föreskrivet, förvand

las till fängelse i lägst tio och högsl las lill fängelse i lägst jor/o/i dagar

nittio dagar enligl bestämmelser och högst Ire månader enligt be-

därom i lagen (1964:168) om för- stämmelserna i bötesverkstätlig-

vandling av böter. Itetslagen.

26 kap.

2 §

Fängelse må användas såsom ge- Fängelse/o/- användas såsom ge

mensamt straff för flera brott, om mensaml
straff för flera brott, om

fängelse kan följa å nägot av bröt- fängelse
kan följa på något av brot

ten, len.

Fängelse på viss tid må sättas Fängelse på viss tid får sättas

över det svåraste av de högsta över det svåraste av de högsta

straff som kunna följa å brotten straff som kan följa på brotten men

men må ej överskrida detta med får inte överskrida detta med mer

mer än två år eller överstiga de än tvä år eller överstiga de högsta

högsta straffen sammanlagda med straffen sammanlagda med varand-

varandra, därvid bötesstraff anses ra. Elt bötesstraff skall
därvid

svara mot del fängelse som skulle anses svara mot fängelse fjorton

följa
vid böternas förvandling. dagar.

Ej må del svåraste av de lägsta straffen underskridas.

34 kap.

11 §-

Förekommer tiU verkställighet på en gång dom på fängelse
på livstid och

dom på böter, förvandlingsstraff för böter, fängelse pä
viss tid, villkorlig

dom, skyddstillsyn eller disciplinstraff skall
livstidsstraffet träda i stället

för den andra påföljden.

Om en dom på fängelse på viss Förekommer till verkställighet på

tid i minst två år och en dom på en gång en dom på
fängelse på viss

' Senaste lydelse 1979: 190. - Senaste lydelse 1981:211.

Prop. 1982/83:93

Nuvarande lydelse

böter eller disciplinstraff som har meddelats innan
fängelsestraffet har börjat avtjänas förekommer titt verkstältighel på en gång,
skaU fängelsestraffet träda i stället för böterna eller disciplinstraffet.

35 7 Ådömda böter bortfalla när fem år förflutit från det
domen vann laga kraft, om ej dessförinnan ansökan om böternas förvandling delgi-vUs
den dömde. Om bortfallande av böter sedan sådan ansökan delgivits saml av
ålagt förvandlingsstraff är särskilt stadgat.

Dör den dömde, bortfalla ådömda böter. Har under den
dömdes livstid domen vunnit laga kraft och till gäldande av böterna lös egendom
tagits i mät eller satts i allmänt förvar, skota dock böterna utgå av den
egendomen.

71

Föreslagen lydelse

tid i minsl två år och en dom på böter, förvandlingsstraff
för böter eller disciplinstraff som har meddelats innan det förstnämnda fängelsestraffet
har börjat avtjänas, skall del straffet träda i stället för den andra
påföljden.

kap.

Ådömda böter bortfaller när fem år har förflutit från del
domen vann laga kraft.

Första stycket gäller inle, om den dömde vid utgången av
den där angivna tiden har delgivits en ansökan om böternas förvandling som inle
har blivit slutligt prövad. Om rätlen i sådant falt skiljer saken från sig utan
atl förvandla böterna, bortfaller dessa när rättens beslut har vunnit laga kraft.
Om bortfallande av ålagt förvandlingsstraff föreskrivs särskilt.

Dör den dömde, bortfaller ädömda böter. Har under den
dömdes livslid domen vunnit laga kraft och lös egendom tagits i mät eller satts
i allmänt förvar för betalning av böterna, skatt dock böterna betalas av den
egendomen.

Vad nu sagts om böter gäller även utdömt vite.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983. De nya
bestämmelserna tillämpas ocksä i fråga om böter som har ådömts före
ikraftträdandet. Förvandlings-.straff som endast avser sådana böter får dock
inte bestämmas till fängelse på längre tid än som skulle ha kunnat ske enligt
25 kap. 7 § andra stycket i dess äldre lydelse. Äldre böter skall ej heller vid
tillämpning av 26 kap. 2 § andra stycket andra meningen anses svara mot
fängelse på längre tid än som skulle ha följt av äldre beslämmelser.

Senasie lydelse 1979: 190.

Prop,
1982/83:93 72

2 Förslag till

Lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189)

Härigenom föreskrivs i fråga om bötesverkställighetslagen
(1979: 189) dels att 1 och 14 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i
lagen skall införas nio nya paragrafer, 15-23 §§, samt före 15 § en ny rubrik
av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 § Bötesstraff verkstäUs genom uppbörd eller indrivning.
Regeringen bestämmer, i vad mån uppbörd skall ske.

Lagens beslämmelser om böter Lagens bestämmelser om böter

gäller också vite och sådan särskild gäller också vite.
Bestämmelserna i rättsverkan av brott som innefattar 1-13 §§ gäller dessutom
sådan sär-betalningsskyldighet. Vad som sägs skild rättsverkan av brott som inne-i
lagen om dom gäller även beslut. fattar betalningsskyldighet. Vad

som sägs i lagen om dom gäller även beslut.

14 §

Om förvandUngsstraff för obe

talda böter föreskrivs / lagen

(1964:168) om förvandling av

böter.

Har beslut om förvandlingsslraff Har beslut om förvandlingsstraff

meddelats, får böter ej indrivas. 5e- för obetalda böter
meddelats, får

dan verkställighet av förvandlings- dessa böter ej indrivas. Betalning

straffet påbörjats, får ej heller be- för böterna får dock tas emot intill

talning för böterna mottas, dess förvandlingsstraffei har titt

fullo verkställts eller bortfalUt.

FörvandUng av böter

15 §

Ädömda böter, som inte har kunnat indrivas och som inte
har avkortats, skall om inle annat är föreskrivet på talan av åklagare förvandlas
tUt fängelse, om det är uppenbart att den bötfällde av tredska har underlåtit
alt betala böterna eller all förvandling annars av hänsyn till allmän
laglydnad är särskilt påkallad.

Är den bötfällde, när förvandling skall ske, skyldig all
betala även andra böter än sådana som avses i första stycket, skatt också dessa
böter förvandlas.

Prop.
1982/83:93

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

73

FörvandUngsstraffet skaU bestämmas till fängelse i lägst
fjorton dagar och högst tre månader.

16 §

Mål om förvandUng av böter tas upp av tingsrätten i den
ort där den bötfällde finns eller av den tingsrätt som har handlagt det mål, i
vilket bötesstraffet eller, om del är fråga om flera sådana straff, något av
dem har ådömts. Har bötesstraffet eller vid flera straff något av dem bestämts
genom strafföreläggande eller genom föreläggande av ordningsbot, kan målet las
upp åven av den tingsrätt hos vilken åtal för brottet skulle ha kunnat väckas.
.

17 §

/ mål om bötesförvandling skall tingsrätten vid avgörande
av saken bestå av en lagfaren domare och nämnd. Åklagaren och den bötfällde skaU
kallas tiU förhandling inför rätten. Om den bötfäUde inle inställer sig, får
målet ändå avgöras, såvida tillfredsställande utredning finns i saken.

Rättens avgörande av saken sker genom beslut.

Ett beslut varigenom rätten har lämnat en ansökan om förvandUng
utan bifall utgör inte hinder för att en sådan ansökan las upp på nytt
beträffande samma böter.

I övrigt skall i tillämpUga delar gälla vad som är
föreskrivet beträffande mål om allmänt åtal.

18 §

Om den bötfällde sedan förvandling av böterna har
beslutats betalar hela bötesbeloppet, bortfaller förvandlingsstraffet till den
del det inte har verkställts. Beslut om detta meddelas av kriminalvårdsstyrelsen.

Prop.
1982/83:93 74

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §

Har någon ålagts förvandlings-straff för böter och
uppkommer därefter fråga om förvandling av andra böter, som har ålagts innan
det förstnämnda straffet har blivit tillfullo verkställt, skall vid det nya
straffets bestämmande i möjlig mån iakttas atl straffen tillsammans inte
överstiger vad som skulle ha ålagts om böterna hade förvandlats samtidigt.
Rätten får i ett sådant fall förordna atl del tidigare ådömda
förvandlingsstraffet skall avse även de andra böterna eller bestämma del nya
straffet tUt kortare tid än som anges i 15 § tredje stycket.

Avser ett beslut om förvandling böter som har ålagts innan
ett tidigare förvandlingsstraff har börjat verkställas och framgår det inte av
beslutet att det tidigare förvandUngsstraffet har beaktats, skall domstolen,
sedan bestulen har vunnit taga kraft, efter anmälan av åklagare ompröva det
beslut som har meddelats senast. Därvid tilllämpas första stycket.

20 §

Om verkstäUighet av förvandUngsstraff föreskrivs
särskilt.

21 §

Ålagt förvandUngsstraff bortfaller, om beslutet inte har
börjat verkställas inom tre år från del beslutet vann laga kraft.

22 §

Förvandling får ej ske av

1.
böter,
som har ådömts med stöd av 33 kap. 2 § brottsbalken,

2.
vite,
som har utdömts för underlåtenhet att fullgöra dom eller beslut rörande saken
i mål som har handlagts enligl tagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.

Prop.
1982/83:93 75

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

23 §

Ett beslut av hovrätten i ett mål om bötesförvandling får inte överklagas.

1. Denna lag träder i kraft den I juli 1983.

2. De nya bestämmelserna gäller även i fråga om böter
som har ålagts före ikraftträdandet. Sädana böter får dock inle förvandlas, om
hinder häremot skulle ha mött enligt 9 § lagen (1964: 168) om förvandling av
böter eller om förhållande som avses i 11 § nämnda lag har inträtt före
ikraftträdandet. Inte heller får förvandlingsstraff som endast avser böter som
har ådömts före ikraftträdandet bestämmas till fängelse pä längre tid än som skulle
ha kunnat ske enligl äldre bestämmelser.

3
Förslag till

Lag
om upphävande av lagen (1964:168) om förvandling av böter

Härigenom
föreskrivs att lagen (1964:168) om förvandling av böter skall upphöra att gälla
vid utgången av juni 1983 med de undantag som anges nedan.

1. Har före utgången av juni 1983 meddelats beslut som
avses i 25 § lagen (1964:168) om förvandling av böter, tillämpas fortfarande
den bestämmelsen.

2. I fråga om beslul om förvandling enligt lagen
(1964:168) om förvandling av böter som har vunnit laga kraft före utgången av
juni 1983 eller som vinner laga kraft därefter tillämpas fortfarande äldre
bestämmelser.

4
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister

Härigenom
föreskrivs att 2, 3, 4, 7, 10 och 11 §§ lagen (1963:197) om allmänt kriminalregisler
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2 §•

Registret
skall innehålla uppgifter angående dem som av domstol i riket 1. dömts lill fängelse,
villkorlig dom eller skyddsfillsyn;

. 2. överlämnats till
sluten eller öppen psykiatrisk vård eller lill vård i

specialsjukhus
för psykiskt utveckUngsstörda; eller

3.
erhålUl anstånd med verkstäl- 3. ålagts förvandlingsstraff för

Ughet
av förvandlingsstraff. böter.

'
Senaste lydelse 1981:229.

Prop.
1982/83:93

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

76

Har brott, för vilket dömts tUl skyddstiUsyn, enligt domen
begåtts under inflytande av sådan själslig abnormitet som avses i 33 kap. 2 §
brottsbalken, skall delta särskill anmärkas i registret.

I registret skall antecknas brotlet samt uppgift om
verkställd personutredning och om domen eUer beslutet.

3 § 2

I registret skall anteckning ske

1. om för den som dömts till påföljd av beskaffenhet att
skola antecknas i registret prövolid förlänges eller påföljden förklaras skola
avse jämväl annat brolt eller undanröjes eller ock påföljd förklaras skola
träda i stället för annan påföljd;

2. om
villkorligt medgiven frihet förklaras helt eller delvis förverkad; samt

6. om
beslut meddelas jämlikt 34 kap. 10 eller 18 § brottsbalken.

2. om villkorligt medgiven frihet förklaras helt eller
delvis förverkad;

6.
om beslul
meddelas jämlikt 34 kap. 10 eller 18 § brottsbalken; samt

7.
om för
den som erhållit anstånd med verkställigheten av förvandlingsstraff prövotiden
förlänges eller anståndet förklaras förverkat.

4 §

\

Registret skaU
innehålla anteckning om verkställighetens början beträffande den som dömts lill
fängelse och frigivning från sådant straff, med angivande vid villkorlig frigivning
av prövotiden och den återstående strafffiden.

Registret
skaU innehåUa anteckning om verkställighetens början beträffande den som dömts
till fängelse och frigivning från sådant straff, med angivande vid villkorlig frigivning
av prövotiden och den återstående strafftiden. Vad som har sagts nu gäller även
ifråga om förvandlingsslraff för böter.

1 §"
Uppgift, som beträffande nägon intagits i registret, skall utgä därur

1. om överrätl
genom dom eller beslul som vunnit laga kraft, frikänt honom för den åtalade
gärningen eller ock funnit honom skyldig lill denna men icke dömt honom till
påföljd, som skall antecknas i registret;

1. om
överrätt genom dom eUer beslut som vunnit laga kraft, frikänt honom för den
åtalade gärningen eller ock funnit honom skyldig tiU denna men icke dömt honom
fill påföljd, som skall antecknas i registret, eller om en hovrätt har
upphävt en tingsrätts beslut om förvand-lingsstraffför böter.

Senaste lydelse 1981:215. ' Senaste lydelse 1981:215. "*
Senaste lydelse 1964:549.

Prop. 1982/83:93 77

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2.
om domstol
efter resning meddelat dom eller beslul som avses i 1;

3.
när han
avlidit; eller

4.
när åttio år
förflutit frän hans födelseår.

10 §'

I registerutdrag enligl 8 § skall, om ej annat följer av
vad nedan stadgas, icke medtagas anteckning om

1. villkorlig dom, skyddsfillsyn, I. villkorlig dom, skyddstillsyn,

fängelse som ådömts enligt 28 kap. fängelse
som ådömts enligl 28 kap.

3 § brottsbalken, överlämnande till 3
§ brottsbalken eller överiäm-

särskild vård eller anstånd med nande till
särskild vård, sedan tio är

verkställighet av förvandlings- förflutit
frän domen eller beslutet;

straff, sedan tio år förflutit från do- saml

men eller beslutet; samt

2. fängelse
i annat fall än som 2. fängelse i annat fall än som

avses i 1, sedan tio år förflutit från avses
i I samt förvandlingsslraff

frigivningen. för böter, sedan tio år förflutit
från

frigivningen.

Har före utgången av tid som nu sagts beträffande samma
person ånyo meddelats dom eller beslul, som enligt 2 § skall antecknas i
registret, skola båda anteckningarna upplagas i registerutdrag, så länge
någondera jämlikt första stycket skall medtagas. Förekomma flera anteckningar,
skall vad nu sagts äga motsvarande tillämpning. Anteckning om dom eller beslut,
som meddelats före den I januari 1945, eller om verkställighet av påföljd som
bestämts i sådant avgörande medtages dock endast i den utsträckning regeringen
bestämmer, om ej begäran om fullständigt utdrag har gjorts.

Skall med tillämpning av vad i denna paragraf stadgas i
utdraget ej medtagas någon anteckning som påföljd, skola ej heller medtagas
övriga anteckningar, som må förekomma i registret. I utdrag fill domstol eller
åklagare skaU dock alllid medtagas anteckning om verkställd sinnesundersökning
eller rättspsykiatrisk undersökning.

Bestämmelserna i denna paragraf skola jämväl äga
tillämpning beträffande uppgift som antecknats med stöd av 6 §.

Begränsning som förut angetts i denna paragraf skall ej
iakttagas, om för särskilt fall fuUständiga uppgifter begäras av juslitiekanslern,
justitieombudsman eller datainspektionen.

11 §

I fråga om utdrag jämlikt 9 § skall vad i 10 § stadgas äga
motsvarande fillämpning med följande avvikelser:

1. Såvitt avser anteckning om 1. Såvitt avser anteckning om

fängelse i högst ett år, villkoriig fängelse
i högst ett år, villkoriig

dom, skyddstillsyn, fängelse som dom, skyddstiUsyn,
fängelse som

ådömts enligl 28 kap. 3 § brottsbal- ådömts
enligt 28 kap. 3 § brottsbal

ken eUer anstånd med verkstäl- ken eUer
förvandlingsstraff för

Ughet av förvandlingsslraff skall i böter
skall i stället för den i 10 §

-' Senaste lydelse 1981:215. * Senaste lydelse 1979:684.

Prop.
1982/83:93 78

Nuvarande
lydelse Förestagen lydelse

StäUel
för den i 10 § första stycket första stycket angivna tiden gälla en

angivna
liden gälla en lid av fem år. tid av fem år.

2. Anteckning om påföljd, vUken 2.
Anteckning om påföljd, vilken ådömts endast för gärning som nå- ådömts
endasi för gärning som någon begått innan han fyUl aderton gon
begått innan han fylll arton år, år, skall ej i något fall medtagas. skall inte i något fall medtas.

3. Föreskrifterna i 10 § andra 3.
Föreskrifterna i 10 § andra stycket tredje punkten och tredje stycket
tredje punkten och tredje stycket andra punkten skola ej gäl- stycket
andra punkten skaU inle la. gäUa.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1983. Beträffande förvandlingsstraff som har
ålagts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser fortfarande.

5
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m. m.

Härigenom
föreskrivs att 7 § lagen (1965:94) om polisregister m. m. skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

7§'

I
uppgift från polisregister må, om ej annat följer av 7a §, ej medtagas
anteckning om

1. böter, sedan fem år förflutit från dom, beslul
eller godkännande av strafföreläggande;

2. villkorlig dom, skyddstiUsyn, fängelse som ådömts
enligt 28 kap. 3 § brottsbalken, överlämnande till särskild vård, dom varigenom
någon enligt 33 kap. 2 § brottsbalken förklarats fri från påföljd, beslut av
åklagare alt icke tala å broll eller beslul om utvisning enligt 38, 43, 47
eller 48 § utlänningslagen (1980: 376), sedan tio år förflutit från dom eller
beslut;

3. fängelse i annat fall än som 3.
fängelse i annat fall än som avses i 2, sedan tio år förflutit från avses i 2
samt förvandlingsslraff frigivningen;
för böter, sedan tio år förflutit från

frigivningen;

4. vandel
i övrigt, sedan tio år förflutit från den händelse som föranlett

anteckningen.

Anteckning
om utvisning som beslutats av allmän domstol tas med under den tid, som är
föreskriven för den brottspåföljd som har ådömts jämte utvisningen.

Har
före utgången av tid som nu sagts beträffande samma person ånyo meddelats dom
eller beslut eUer förekommit händelse, som antecknats i registret och icke
avser endasi förändring av påföljd eller verkstäUighet av

Senaste
lydelse 1981:230.

tidigare
dom eller beslut, må båda anteckningarna medtagas så länge någondera må
medtagas enligt första eller andra stycket. Förekommer flera anteckningar, äger
vad nu sagts motsvarande tillämpning.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1983. Beträffande förvandlingsstraff som har
ålagts före ikraftträdandet gäller äldre beslämmelser.

6
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och
Norge angående verkställighet av straff m. m.

Härigenom föresk.-ivs
att 29 § lagen (19( 3:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge
angående verkställighet av straff m. m. skall ha nedan angivna l/delse.

29 §'

Nuvarande
lydelse

Har
framställning om verkställighet av straff enUgt 1 eller 5 § eller om
anordnande av övervakning enligt 10 eller 17 § bifallits eller har undanröjande
beslutats enligl 14 § eller förverkande enligl 21 §, må ej här i riket väckas
åtal för gärning som avses i den i den andra staten meddelade domen. Med
avseende å bestämmelser i svensk lag om sammanträffande av brott och om förändring
av påföljd skall så anses som hade domen meddelats här i riket. Vad 123 § lagen
om verkställighet av bötesstraff är föreskrivet skall dock ej äga tillämpning.

Föreslagen
lydelse

Har
framställning om verkställighet av straff enligt 1 eller 5 § eller om
anordnande av övervakning enligt 10 eller 17 § bifallils eller har undanröjande
beslutats enligt 14 § eUer förverkande enligt 21 §, må ej här i riket väckas
åtal för gärning som avses i den i den andra slaten meddelade domen. Med
avseende å beslämmelser i svensk lag om sammanträffande av brott och om förändring
av påföljd skall så anses som hade domen meddelats här i riket. Vad som
föreskrivs i 19 § bötesverkstäUighetslagen (1979: 189) skall dock inte
tillämpas.

Utan
hinder av vad i första stycket sägs må väckas talan, som avses 120 kap. 15 §
brottsbalken.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1983.

'
Senaste lydelse 1964:548.

Prop. 1982/83:93 80

Innehåll

Propositionen .................................................................. .... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................. .... 1

Förslag fill lag om ändring i brottsbalken ........................ .... 2

Förslag till lag om ändring i bötesverkstäUighetslagen
(1979:189) ... 4

Förslag till lag om upphävande av lagen (1964:168) om förvandling

av böter ............................................................................ .... 7

Förslag Ull lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt

kriminalregister ............................................................... .... 7

Förslag fill lag om ändring i lagen (1965:94) om
polisregister m.m. . 10

Förslag till lag om ändring i lagen (1963: 193) om samarbete med

Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av

straff m. m......................................................................... 11

Utdrag av regeringsprotokoll den 28 oktober 1982 ........ 12

1
Inledning ....................................................................... ... 12

2
Allmän
motivering ....................................................... 12

2.1
Allmänna
utgångspunkter........................................ 12

2.2
1 vilka fall
skall förvandling ske? .......................... .... 5

2.3
Straffmätningen.................................................. 19

2.4
Anstånd med
verkställigheten skall inte förekomma . 20

2.5
Forumfrågan ......................................................... ... 21

2.6
Behörigheten
att väcka talan om förvandling ....... 21

2.7
Preskription
.......................................................... 24

2.8
Anteckning i
kriminalregistret ................................. 25

2.9
Undantag från
förvandling m.m................................ 26

2.10
Sammanlagda
strafflider, verkstäUighet m. m.......... .. 28

2.11
Fullföljd .................................................................. 30

2.12
SärskUd avgift
vid bötesindrivningen .................... .. 30

3
Upprättade
lagförslag ................................................... 31

4
Specialmotivering
......................................................... 31

4.1
Förslaget till
lag om ändring i brottsbalken ............. .. 31

4.2
Förslaget till
lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189) ; 33

4.3
Förslaget till
lag om upphävande av lagen (1964:168)

om förvandling av böter ........................................ 38

4.4
Förslaget till
lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister 39

4.5
Förslagel till
lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m.m 39

4.6
Förslaget till
lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och
Norge angående verkställighet av straff m.m..................... .. 39

5
Hemställan...................................................................... .. 40

6
Beslut ........................................................................... .. 40

Utdrag av lagrådets protokoll den 13 januari 1983 ........ .. 41

Utdrag av regeringsprolokoll den 26 januari 1983 ......... 47

BUaga I Lagförslag i departementspromemorian (Ds Ju
1981:24) Förvandling av böter m. m. Förslag till ny lagsfiftning.

Bilaga 2 Sammanslällning av remissyttranden över departementspromemorian.

Bilaga 3 De remitterade förslagen.

Norstedts Tryckeri. Stockholm 1983