Prop. 1982/83:94

Prop.
1982/83:94

Regeringens proposition

1982/83:94

om ändrade regler för beskattning av näringsbidrag, m. m.;

beslutad den 26 januari 1983.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som
har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag om ändrade regler för
beskattning av stöd till företag. I anslutning till detta föreslås en ändring
av bestämmelserna om aktiebolags skyldighet att träda i likvidation. I
propositionen behandlas vidare frågan om avdrag för bidrag som ett företag
lämnar för att främja sysselsättningen på viss ort. Propositionen innehåller
slutligen förslag om ändrade avdragsregler för avsättning till s. k.
internvinstkonto.

De nuvarande reglerna för beskattning av statsbidrag till
företag, vilka infördes år 1973, behålls i huvudsak oförändrade. Beteckningen
statsbidrag ersätts dock med beteckningen näringsbidrag. För alt minska den
osäkerhet som f. n. råder i fråga om gränsdragning mellan bidrag och lån införs
en uttrycklig definition av begreppet näringsbidrag. Som näringsbidrag anses i
första hand statliga stöd som lämnas utan förbehåll om återbetalningsskyldighet.
Även stöd som kan återkrävas skall emellerfid enUgt förslaget under vissa
förutsättningar räknas till näringsbidrag. Så blir fallet om återbetalning kan
komma i fråga endast om mottagaren inte uppfyller de villkor som har uppställts
eller bryter mot de föreskrifter som har meddelats vid beviljandet av stödet.
Den omständigheten att stödbeloppet måste återbetalas om en oväntad händelse
inträffar som rubbar förutsättningarna för stödet, hindrar inte heller att
stödet skall behandlas som ett bidrag.

Med stöd av en särskild dispensregel i anvisningarna till
19 § kommunalskattelagen kan regeringen f. n. besluta att ett lån för vilket
återbetalningsskyldigheten har gjorts beroende av mottagarens framtida
resultatutveckling eller annan liknande omständighet, skall anses utgöra
skattephkfig intäkt för låntagaren. Har dispens meddelats får företaget avdrag
för eventuella amorteringar på lånet. I propositionen föreslås att
dispensregeln upphävs. Detta medför att villkorliga stöd av detta slag i
framtiden generellt kommer att behandlas som lån. Efterges
ålerbetalningsskyldigheten skall det

1 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 94

Prop. 1982/83:94 2

eftergivna beloppet i princip behandlas som etl
näringsbidrag.

Ett slopande av dispensregeln kan - för det fall alt det
villkorade lånet betalats ut till ett aktiebolag - påverka tillämpningen av
reglerna i aktiebolagslagen om tvångslikvidation. Genom att stödbeloppet skall
redovisas som skuld medför stödet inte någon förbättring av bolagets soliditet
trots att avsikten med stödet ofta just varit att bolaget inte skall behöva
träda i likvidation. I propositionen föreslås därför att reglerna om
tvängslikvidation ändras. Ändringen innebär att bolaget vid beräkningen av det
egna kapitalets storlek inte skall ta hänsyn till en skuld på grund av statligt
stöd med villkorlig återbetalningsskyldighet. Som villkor för detta gäller bl.
a. ätt stödbeloppet vid en eventuell konkurs eller likvidation behöver
återbetalas först sedan övriga skulder till fullo betalats.

Det finns f. n. inga regler om hur realisationsvinstberäkningen
skall göras vid avyttring av fillgångar som har anskaffats med hjälp av
näringsbidrag. I propositionen föreslås en uttrycklig regel i detta avseende
som innebär att kostnader som har bestritts med hjälp av statliga stöd inte får
inräknas i omkostnadsbeloppet.

I samband med större förelagsnedläggelser e. d. förekommer
det att berörda företag erlägger bidrag till den regionala utvecklingsfonden
eller till särskilt bildade s. k. utvecklingsbolag. Avsikten med bidragen är
att främja sysselsättningen på orten eller regionen. F. n. saknas bestämmelser
om hur bidrag av detta slag skall behandlas i skattehänseende. I propositionen
föresläs att bidragen skall vara omedelbart avdragsgilla under förutsättning
att de betalas till en regional utvecklingsfond.

I kommunalskattelagen finns regler som medger svenska
företag avdrag för avsättningar till internvinstkonto. För att avdragsrätt
skall föreligga krävs bl. a. att internvinsten hänför sig till lagertillgångar
som sålts från ett svenskt moderföretag till ett utländskt dotterbolag.

I propositionen föreslås att reglerna om internvinstkonto
blir tillämpliga, även på försäljningar från ett svenskt dotterföretag till ett
utländskt dotterförelag i en koncern med gemensamt svenskt moderföretag. Vidare
föreslås att reglerna för beräkning av avdragets storlek justeras något.

De föreslagna ändringarna beträffande näringsbidragens
skattemässiga behandling skall tillämpas första gången vid 1985 års taxering.
Förslagen rörande reglerna om avdrag för bidrag till regionala
utvecklingsfonder och om avdrag för avsättning till internvinstkonto skall
gälla fr. o. m. 1984 års taxering. Ändringen i aktiebolagslagen skall enligt
förslaget träda i kraft den 1 juni 1983.

Prop. 1982/83:94 3

I Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskatlelagen
(1928:370) dels att 32 § 1 mom., anvisningarna till 19 §, punkterna 3 och 4 av

anvisningarna till 22 §, punkt 2 a av anvisningarna till
25 §, punkterna 7, 15

och 16 av anvisningarna till 29 § och punkt 1 av
anvisningarna till 36 § skall ha

nedan angivna lydelse, dels alt i anvisningarna till 29 §
skall införas en ny punkt, 18 a, av nedan

angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

32 §

1 mo m .'Till i n t ä k t av tjänst hänföras:

avlöning, arvode, traktamente, sportler och annan förmån i
penningar, bostad eller annat, som utgålt för tjänsten;

pension
och i den mån icke annat följer av vad nedan i 2 mom. stadgas livränta, som
utgält pä grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annorledes
än på grund av försäkring- dock, såvitt fråga är om sådan livränta till följd
av personskada som icke avses i 2 mom., endast livränta eller del därav som
avser ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur eller för förlorat
underhåll - ävensom ersättning, som i annan form än livränta utgått på grund av
sjuk- eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst - dock icke
ersättning, som avser sjukvårds- eller läkarekoslnader -samt undantagsförmåner,
periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt som i 31 § avses
samt engångsbelopp som utgår till följd av personskada och utgör skattepliktig
intäkt enligt anvisningarna fill 19 §.

1 mom. Till intäkt av tjänst hänföras:

avlöning, arvode, traktamente, sportler och annan förmän i
penningar, bostad eller annat, som utgålt för tjänsten;

pension
och i den mån icke annat

följer av vad nedan i 2 mom. stadgas

livränta, som utgått på grund av

sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäk

ring eller annorledes än på grund av

försäkring - dock, såvitt fråga är om

sådan livränta till följd av personska

da som icke avses i 2 mom., endast

livränta eller del därav som avser

ersättning för förlorad inkomst av

skattepliktig nalur eller för förlorat

underhåll-ävensom ersättning, som

i annan form än livränta utgått på

grund av sjuk- eller olycksfallsför

säkring, tagen i samband med tjänst

- dock icke ersättning, som avser

sjukvårds- eller läkarekostnader -

samt undantagsförmåner, periodiskt

understöd eller därmed jämförlig

periodisk intäkt som i 31 § avses

samt engångsbelopp som utgår fill

följd av personskada och utgör

skattepliktig intäkt enligt

punkt 1 av
anvisningarna till 19 §.

' Senaste lydelse 1977:41.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Som intäkt av tjänst räknas jämväl annat belopp än ovan
sagts - såsom vinstandel, återbäring eller vid återköp av försäkring uppburet
belopp -vilket utgått på grund av pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller
olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst.

Sådan ersättning på grund av kollektiv
avgångsbidragsförsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för
arbetstagare och som bestämmes med hänsyn även till andra omständigheter än den
försäkrades levnadsålder och anställningstid räknas endast delvis som intäkt av
tjänst på sätt närmare angives i punkt 11 av anvisningarna. Motsvarande gäller
i fråga om sådan avgångsersättning som annorledes än på grund av kollekfiv
avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten till arbetstagare. Även avgångsersättning
som utbetalas till arbetstagare som omfattas av s. k. trygghetsavtal räknas
endast delvis som intäkt av tjänst på det sätt som angives i punkt 11 av
anvisningarna.

Har
tjänsteinnehavare såsom löneförmån innehaft fastighet på sådant sätt, att
garantibelopp för fastigheten skall enligt 47 § upptagas som skattepliktig
inkomst för honom, skall dock intäkt, vilken tjänsteinnehavaren åtnjutit från
fastigheten, räknas såsom intäkt av jordbruksfasfighet eller av annan
fastighet.

Anvisningar

fill 19 f

(första - sjunde styckena)

Socialhjälp,
begravningshjälp samt underhåll, som lämnats fånge eller patient å hospital, m.
m. dyl. är icke att hänföra till skattepliktig inkomst. Detsamma gäller i fråga
om till föreningar influtna medlemsavgifter.

Med skadeståndsförsäkring
förstås försäkring, enligt vilken den försäkrade äger utfå ersättning för
skadestånd vartill han är berättigad på grund av personskada (överfallsskydd
o. d.)

Ersättning
till följd av personskada som utgår i annan form än periodisk utbetalning
(engångsbelopp) och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur utgör
skattepliktig intäkt såvida icke annat följer av övriga bestämmelser i denna
lag.

Om
engångsbelopp, som utgår till följd av personskada, utgör ersättning för
framtida förlust av skattephktig inkomst, skall dock 40 procent av beloppet
avräknas såsom

1. Socialhjälp, begravningshjälp samt underhåll, som
lämnats fånge eller patient å hospital, m. m. dyl. är icke att hänföra till
skattepliktig inkomst. Detsamma gäller i fråga om till föreningar influtna
medlemsavgifter.

Med
skadeståndsförsäkring försläs försäkring, enligt vilken den försäkrade äger
utfå ersättning för skadestånd vartill han är berättigad på grund av
personskada (överfallsskydd o. d.).

Ersättning
fill följd av personskada som utgår i annan form än periodisk utbetalning
(engångsbelopp) och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur utgör
skattepliktig intäkt såvida icke annat följer av övriga bestämmelser i denna
lag.

Om
engångsbelopp, som utgår till följd av personskada, utgör ersättning för
framtida förlust av skattepliktig inkomst, skall dock 40 procent av beloppet
avräknas såsom

Senaste lydelse 1981:1203.

Nuvarande lydelse

icke skattepliktig del. Uppbär skattskyldig två eller flera
sådana engångsbelopp till följd av samma personskada, skall vad som nu har
sagts gälla varje sådant belopp. Vad som avräknas från ett eller flera engångsbelopp
under beskattningsåret får emellertid - i förekommande fall tillsammans med vad
som avräknats tidigare år - för samma personskada sammanlagt icke överstiga
femlon basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Härvid skall
avräknad del av ett engångsbelopp uttryckas i det basbelopp, som har
fastställts för det år under vilket engångsbeloppet blivit fillgängligt för
lyftning.

Utbytes sådan livränta eller del därav, som utgär lill
följd av personskada och utgör skattepliktig intäkt enligt 32 § 1 mom., mot
engångsbelopp, gälla bestämmelserna i föregående stycke beträffande sådant
en-gängsbelopp. Utbytes annan livränta eller del därav, som utgör skattepliktig
intäkt enligt 32 § 1 mom., mot engångsbelopp, skall hela engångsbeloppet
upptagas såsom skattepliktig intäkt. Sker utbyte, helt eller delvis, av annan
livränta än nu sagts mot engångsbelopp, skall beloppet anses utgöra icke
skattepliktig intäkt.

Lön, som utgår från arbetsgivare i sådana fall, då denne
på grund av 3 kap. 16 § andra eller tredje stycket lagen (1962:381) om allmän
försäkring äger uppbära arbetstagaren fill-kommande ersättning från allmän
försäkringskassa, är skattepliktig intäkt. För arbetsgivaren är den av honom i
nämnda fall uppburna ersättningen från försäkringskassan ävensom annan därifrån
uppburen ersättning i anledning av kostnad för den anställdes räkning att
betrakta som skattepliktig inkomst, dock att ersättningen icke är skattepliktig
för arbetsgivaren, därest den till den anställde utbetalda lönen eller den

Föreslagen lydelse

icke skattepliktig del. Uppbär skattskyldig två eller
flera sådana engångsbelopp till följd av samma personskada, skall vad som nu
har sagts gälla varje sådant belopp. Vad sorn avräknas från ett eller flera
engångsbelopp under beskattningsåret får emellertid - i förekommande fall
tillsammans med vad som avräknats tidigare år - för samma personskada
sammanlagt icke överstiga femlon basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Härvid skall avräknad del av etl engångsbelopp uttryckas i det
basbelopp, som har fastställts för det år under vilket engångsbeloppet blivit fillgängligt
för lyftning.

Utbytes
sådan livränta eller del därav, som ulgår till följd av personskada och utgör
skatteplikfig intäkt enligl 32 § 1 mom., mot engångsbelopp, gälla
bestämmelserna i föregående stycke beträffande sådant engångsbelopp. Utbytes
annan livränta eller del därav, som utgör skattepliktig intäkt enligt 32 § 1
mom., mot engångsbelopp, skall hela engångsbeloppet upptagas såsom skatteplikfig
intäkt. Sker utbyte, helt eller delvis, av annan livränta än nu sagts mot
engångsbelopp, skall beloppet anses utgöra icke skattepliktig intäkt.

Lön, som
utgår från arbetsgivare i sådana fall, då denne på grund av 3 kap. 16 § andra
eller tredje stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring äger uppbära
arbetstagaren tillkommande ersättning från allmän försäkringskassa, är
skattepliktig intäkt. För arbetsgivaren är den av honom i nämnda fall uppburna
ersättningen från försäkringskassan ävensom annan därifrån uppburen ersättning
i anledning av kostnad för den anställdes räkning att betrakta som skattepliktig
inkomst, dock att ersättningen icke är skattepliktig för arbetsgivaren, därest
den till den anställde utbetalda lönen eller den

Nuvarande lydelse

för honom havda kostnaden utgör för arbetsgivaren icke
avdragsgill utgift i förvärvskälla. Ersättning, som annorledes än i form av
pension eller annan livränta utbetalas av arbetsgivare vid yrkesskada eller
arbetsskada i de fall, då arbetsgivaren står s. k. självrisk enligt lagen
(1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
räknas fill skattepliktig inkomst enligl de grunder som skulle hava gällt vid
försäkring enligt sistnämnda lag.

SkattepUkt föreligger inte för bidrag frän stat eller
kommun, som utgår enligt av regeringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser,
i samband med utbildning eller omskolning, till arbetslösa och partiellt
arbetsföra samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda i den mån bidragen
avser traktamente och- särskilt bidrag. Flyttningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen
(1966:368) och flyttningsstöd enligt förordningen (1979:632) om
regionalpolitiskt stöd utgör inte skattepliktig intäkt i följd varav avdrag
inte medges för den kostnad som sådant bidrag eller stöd är avsett att täcka.
Skatteplikt föreligger inte heller för bidrag som utgår enligt lagen
(1960:603) om bidrag fill vissa handikappade ägare av motorfordon.

(tionde - tolfte styckena)

Skatteplikt föreligger icke för engångsbidrag som utgår i
samband med arbetsplacering som utgör led i arbetsmarknadsstyrelsens omhändertagande
av flykfingar.

Skatteplikt föreligger ej heller för bidrag, som
stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond till fullföljande av sitt ändamål
utgiver för mottagarens utbildning.

Föreslagen lydelse

för honom havda kostnaden utgör för arbetsgivaren icke
avdragsgill utgift i förvärvskälla. Ersättning, som annorledes än i form av
pension eller annan livränta utbetalas av arbetsgivare vid yrkesskada eller
arbetsskada i de fall, då arbetsgivaren står s. k. självrisk enligt lagen
(1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbeisskadeförsäkring,
räknas till skattepliktig inkomst enligt de grunder som skulle hava gällt vid
försäkring enligt sistnämnda lag.

Skatteplikt föreligger inte för bidrag frän stat eller
kommun, som utgår enligt av regeringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser,
i samband med utbildning eller omskolning, till arbetslösa och partiellt
arbetsföra samt med dem i fräga om sädana bidrag likställda i den mån bidragen
avser traktamente och särskilt bidrag. Flyttningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen
(1966:368) och flyttningsstöd enligt förordningen (1979:632) om
regionalpolitiskt stöd utgör inte skattepliktig intäkt i följd varav avdrag
inte medges för den kostnad som sådant bidrag eller stöd är avsett att täcka.
Skatteplikt föreligger inte heller för bidrag som ulgår enligt lagen
(1960:603) om bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon.

Omställningsbidrag enligl arbetsmarknadskungörelsen
(1966:368) och kontant arbetsmarknadsstöd utgör skallepUklig inläkt.

Skatteplikt föreligger icke för engångsbidrag som utgår i
samband med arbetsplacering som utgör led i arbetsmarknadsstyrelsens omhändertagande
av flyktingar.

Skatteplikt föreligger ej heller för bidrag, som
stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond till fullföljande av sitt ändamål
utgiver för mottagarens utbildning.

Nuvarande lydelse

Enligl 46 § 2 mom. första stycket 4) föreligger viss rätt
till avdrag för bidrag till barns underhäll. Sådant underhållsbidrag skall icke
hänföras lill skattepliktig inkomst.

Föreslagen lydelse

Enligt 46 § 2 mom. första stycket 4) föreligger viss rätt
till avdrag för bidrag till barns underhåll. Sådant underhållsbidrag skall icke
hänföras fill skattepliktig inkomst.

2. Med
näringsbidrag avses statligt stöd utan återbetalningsskyldighel som tillfaller
en näringsidkare för näringsverksamheten. Med näringsbidrag a vses också
statligt stöd sotn är förenat med återbetalningsskyldighet om sådan skyldighet
uppkommer endast om

a) näringsidkaren inte uppfyller de

villkor som har uppställts för stö

det,

b) näringsidkaren
inte följer de

föreskrifter som har meddelats vid

beviljandet av stödet eller

c) eljest något oväntat inträffar som

uppenbarligen rubbar förutsättning

arna för stödet

Som näringsbidrag anses även slöd enligt första stycket
som lämnas av kommuner, skattskyldiga som avses i 53 § 1 mom. första stycket d)
och allmänningsskogar enligl lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland
och Dalarna.

(åttonde stycket)

Statsbidrag, som utgår tiU näringsidkare för hans
näringsverksamhet, är icke skattepliktig inkomst, om bidraget använts för att
bestrida kostnad för vilken rätt lill avdrag icke föreUgger vare sig direkt
såsom omkostnad eller i form av årliga värdeminskningsavdrag. Har bidraget
använts för att bestrida sådan kostnad i verksamheten som är på en gång
avdragsgill vid taxeringen, utgör bidraget skattepliktig intäkt. Är den kostnad
för vilken bidraget utgår avdragsgill vid laxeringen för fidigare beskattningsår
än det då bidraget skall upptagas som intäkt, får den skatlskyldige i stället
åtnjuta avdrag för kostnaden vid taxeringen för det år då bidraget upptages som
intäkt. Yrkande härom skall göras i

Ett näringsbidrag är inte skattepliktig inkomst om det
har använts för en utgift som inte är avdragsgill vare sig direkt såsom
omkostnad eller i form av årliga värdeminskningsavdrag.

Har
bidraget använts för sådan utgift i verksamheten som är på en gång avdragsgill
vid taxeringen, utgör bidraget skattepliktig intäkt. Är utgiften för vilken
bidraget utgår avdragsgill vid taxeringen för tidigare beskattningsår än det
då bidraget skall tas upp som inläkt, får den skattskyldige i stället göra
avdrag för utgiften vid taxeringen för det år då bidraget las upp som intäkt.
Yrkande om delta skall göras i deklarationen/ör det beskattningsår då yrkande
om avdraget annars enligl denna

Nuvarande lydelse

deklarationen avseende det beskattningsår då yrkande om
avdraget eljest enligt denna lag först skolat framställas. Återbetalas bidrag,
som upptagits som intäkt, får den skattskyldige göra avdrag för det
återbetalade beloppet. Har bidraget använts för att anskaffa tillgång, för
vilken anskaffningskostnaden får avdragas genom årliga värdeminskningsavdrag,
skall vid beräkning av värdeminskningsavdrag såsom anskaffningskostnad anses
endast så stor del av kostnaden som icke täckts av bidraget. Är bidraget större
än det taxeringsmässiga restvärdet för tillgången, skall ett belopp motsvarande
skillnaden utgöra skattepliktig intäkt för mottagaren. Återbetalas statsbidrag,
som påverkat beräkningen av anskaffningskostnaden i nu avsett hänseende, får
fillgångens avskrivningsunderlag ökas med vad som återbetalats, dock med högst
det belopp varmed beräkningen påverkats. I den mån statsbidrag enligt vad nyss
föreskrivits utgjort skattepliktig intäkt, får den skattskyldige vid
återbetalningen tillgo-doföra sig avdrag för den del som _sålundautjjort
skattepliktig intäkt. Har bidraget använts för att anskaffa fillgångar avsedda
för omsättning eller förbrukning (lager), utgör bidraget skattepliktig intäkt,
men skall å andra sidan vid tillämpning av 41 § och anvisningarna till nämnda
paragraf den del av lagret för vilken anskaffningskostnaden täckts av bidraget
icke medräknas vid värdesättningen av tillgångarna. Återbetalas statsbidrag,
som använts för anskaffande av lagertillgångar, får den skattskyldige göra
avdrag för det återbetalade beloppet. Tillgångarnas anskaffningsvärde skall
därvid anses ökat med det återbetalade beloppet. Vad som ovan sagts i detta
stycke äger motsvarande tillämpning för statsbidrag i form av amorteringsfrill

Föreslagen lydelse

lag först skulle ha framställts. Återbetalas ett bidrag,
som har tagits upp som intäkt, får den skattskyldige göra avdrag för del
återbetalade beloppet.

Har bidraget använts för att anskaffa en tillgång, för
vilken anskaffningsvärdet får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag,
skall vid beräkning av värdeminskningsavdrag såsom anskaffningsvärde anses
endast så stor del av utgiften som inte har täckts av bidraget. / fråga om
andra markanläggningar än täckdiken, skogsvägar och sådana som anskaffats av
nyttjanderättshavare skall dock såsom anskaffningsvärde anses den verkliga
utgiften för anläggningen minskad med fyra tredjedelar av bidraget Är bidraget
större än det skattemässiga restvärdet för fillgången utgör skillnaden skatteplikfig
intäkt. Återbetalas ett näringsbidrag, som har påverkat beräkningen av
anskaffningsvärdet i nu avsett hänseende, får tillgångens avskrivningsunderlag
ökas med vad som har återbetalats, dock med högst det belopp varmed beräkningen
har påverkats. I den mån etl näringsbidrag enligt vad nyss har föreskrivits
utgjort skatteplikfig intäkt, får den skattskyldige vid återbetalningen göra
avdrag för den del som sålunda har utgjort skattepliktig intäkt.

Har bidraget använts för att anskaffa fillgångar avsedda
för omsättning eller förbrukning (lager) skall vid tillämpning av 41 § och
anvisningarna till nämnda paragraf den del av lagret för vilken anskaffningsvärdet
har täckts av bidraget inte medräknas vid värdesättningen av tillgångarna.
Återbetalas ett näringsbidrag, som har använts för anskaffande av
lagerfillgångar, skall fillgångarnas anskaffningsvärde anses ha ökat med det
återbetalade beloppet.

Nuvarande lydelse

lån (avskrivningslån). Omställnings-bidrag enligt
arbetsmarknadskungörelsen (1966:368) och kontant arbetsmarknadsstöd utgör
skattepliktig intäkt

Föreslagen
lydelse

(nionde stycket)

Stöd som staten lämnar till förelag i form av lån, för
vilket ålerbetalningsskyldigheten är beroende av företagets framtida
resultatutveckling eller annan liknande omständighet, skall inte anses som
skattepliktig inkomst. Regeringen kan dock, om synnerliga skäl därtill
föreligga, på ansökan av företaget besluta att lånebeloppet skall anses utgöra
skattepliktig iiuäkl i företagets näringsverksamhet. I beslutet skall anges om
lånet i sin helhet skall utgöra skattepliktig intäkt under det beskattningsår
då lånet ställes tiU förelagels förfogande eller om utbetalat lånebelopp skall
utgöra skattepliktig intäkt under beskattningsår till vilkei utbetalningen är
hänförlig. Återbetalas lån, som i enlighet med beslutet upptagits såsom
skattepliktig intäkt, får företaget göra avdrag för det återbetalade beloppet.

Skatt ett näringsbidrag, som har uppburits ett visst
beskattningsår, användas för avsett ändamål först ett senare beskattningsår
skaU på yrkande av den skattskyldige tillämpningen av bestämmelserna i
fjärde-sjätte styckena uppskjutas lill laxeringen för det senare
beskattningsåret

Har
stöd med villkorlig återbetalningsskyldighet som inle utgör näringsbidrag
lämnals titt en näringsidkare för näringsverksamhelen från en givare som nämns
i första eller andra stycket gäller, såvida återbetalningsskyldigheten helt
eller delvis efterges följande. Det eftergivna beloppet skatt inte utgöra
skattepliktig inkomst om stödet har använts för en utgift som inte varu
avdragsgill vare sig direkt såsom omkostnad eller i form av årliga
värdeminskningsavdrag. Har stödet däremot använts för en utgift som varit
avdragsgiU skall det eftergivna beloppet utgöra skallepUklig intäkt. Har
stödet använts för atl anskaffa en tillgång, för vilken anskaffningsvärdet dras
av genom årliga värdeminskningsavdrag, får den skattskyldige vid taxeringen för
det år då del eftergivna beloppet skall tas upp som intäkt, utöver ordinarie
avskrivning, göra elt extra värdeminskningsavdrag motsvarande det eftergivna
beloppet. Detta avdrag får dock inte översliga tillgångens skattemässiga
restvärde. Kan den skattskyldige inte visa vad ett visst skuldbelopp har
använts liU, skall det anses ha använts till direkt avdragsgilla kostnader.

Prop. 1982/83:94 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

till 22 §

3. Utgifter för anskaffande av driftbyggnad som är belägen
på fastigheten, däri inbegripet för driften behövliga bostadsbyggnader, dras av
genom årliga värdeminskningsavdrag. Avdraget beräknas enligt avskrivningsplan
till viss procent för år räknat av byggnadens anskaffningsvärde. Beräkningen
görs från den tidpunkt då byggnaden har färdigställts. I fräga om en byggnad,
som är avsedd att användas endast ett fåtal år, får dock anskaffningsutgifterna
i sin helhet dras av det år då byggnaden anskaffades.

Som för
driften behövlig bostadsbyggnad anses dels byggnad, som är upplåten till
personal (personalboslad), dels ock ägares eller brukares bostadsbyggnad, i den
mån byggnaden inte representerar ett slörre värde än. som behövs för jordbruk
eller skogsbruk av motsvarande storlek. Avdrag får sålunda avse endast så stor
del av värdeminskningen som kan anses belöpa på behövlig bostadsbyggnad. Med
ekonomibyggnad avses annan driftbyggnad än bostadsbyggnad.

I en byggnads anskaffningsvärde inräknas inte utgifter för
sådana delar och fillbehör, som är avsedda att direkt tjäna byggnadens
användning i driften (byggnadsinventarier). I enlighet härmed räknas som
byggnadsinventarier sådana fillgångar som bås, box eller spilta, bäsavskiljare,
foderbord, fodergrind, vattenkopp, spaltgolv, utrustning för skrap- och
svämutgödsling med tillhörande urinbrunn eller gödselbehållare, gödselstad,
mjölkningsan-läggning, kylbassäng, pump, sådan ledning för elektrisk ström,
vatten eller avlopp som är avsedd för driften eller fläkt eller
ventilationsanordning. Som byggnadsinventarier räknas också sådana tillgångar
som silo- eller torkanläggning, fast transportör, hiss eller liknande. Däremot
inräknas i anskaffningsvärdet för en byggnad utgifter för sådana anordningar
som är nödvändiga för byggnadens allmänna användning, såsom ledning för vatten,
avlopp, elektrisk ström eller gas och annan liknande anordning. Anskaffningsvärdet
för en ledning som är avsedd för såväl en byggnads användning i driften som
byggnadens allmänna användning fördelas mellan byggnadsinventarier och
byggnaden i förhållande till hur stor del av ledningen som tjänar driften
respektive byggnadens allmänna användning. Ledningen skall dock i sin helhet
hänföras till byggnadsinventarier om utgifterna för ledningen till minst tre
fjärdedelar kan anses hänförliga till driften. Om utgifterna för ledningen till
minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till byggnadens allmänna användning
skall ledningen i sin helhet hänföras till byggnaden.

I fråga om byggnadsinventarier tillämpas de föreskrifter
som enligt punkt 5 gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda
inventarier.

Av punkt 4 tredje stycket framgår att utgifter för vissa
till marken hörande ledningar inräknas i anskaffningsvärdet för en byggnad.

Har en byggnad uppförts av den skattskyldige, är
byggnadens anskaffningsvärde den skattskyldiges utgifter för uppförande av
byggnaden. Till anskaffningsvärdet hänförs även utgifter för till- eller
ombyggnad samt värde av byggnad som enligl punkt 4 andra stycket av
anvisningarna till 21 § utgör intäkt av jordbruksfastighet för jordägaren. Har
en byggnad förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, skall den
verkliga utgiften utgöra anskaffningsvärdet. Har byggnader förvärvals
tillsammans med den mark på vilka de är belägna, anses så stor del av
vederlaget för fastigheten

3 Senaste lydelse 1981:295.

Prop.
1982/83:94 11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

belöpa på särskilda byggnader eller byggnadsbestånd som
det vid fastighets taxeringen fastställda eller med tillämpning härav
beräknade värdet av skilda byggnader eller byggnadsbestånd utgör av
fastighetens hela taxeringsvärde. , Vad som enligt denna beräkning anses belöpa
på byggnader kan även innefatta byggnadsinventarier. Vederlaget för byggnadsinventarier
skall avräknas, varefter anskaffningsvärdet för byggnader erhålls. Det sammanlagda
anskaffningsvärdet för byggnaderna får jämkas om den del av vederiagel för
fastigheten som enligt denna beräkning inte anses belöpa på byggnaderna jämte
byggnadsinveniarier visas mera avsevärt över- eller undersliga värdet av mark.
växande skog, naturtillgångar, särskilda förmåner m, m. som har förvärvats.
Har den skatlskyldige eller någon, som stär honom nära, vidtagit åtgärder för
all den skattskyldige skall kunna tillgodoräkna sig ett högre anskaffningsvärde
än som synes rimligt och kan det antas att detta har skett för att åt någon av
dem bereda obehörig förmån i beskattningsavseende, skall anskaffningsvärdet i
skälig mån jämkas.

Har en investeringsfond e. d. eller Haren investeringsfond e. d. eller

statsbidrag tagits i anspråk för näringsbidrag tagits i
anspråk för

anskaffning av en byggnad skall som anskaffning av en byggnad skall som

anskaffningsvärde för byggnaden anskaffningsvärde för byggnaden

anses den verkliga utgiften för bygg- anses den verkliga utgiften för bygg

naden minskad med det ianspråklag- nåden minskad med del ianspråktag

na beloppet. na beloppet.

Övergår en byggnad lill en ny ägare på annat sätt än genom
köp, byte eller därmed jämförligt fång, får den nye ägaren göra de
värdeminskningsavdrag på byggnaden som skulle ha tillkommit den förre ägaren om
denne fortfarande hade ägt byggnaden. Vad nyss sagts gäller också om ett
moderbolag eller en övertagande förening övertar en byggnad från etl
dotterbolag eller en överlåtande förening vid sådan fusion, som avses i 28 § 3
mom.

Procentsatsen för värdeminskningsavdrag i fråga om en
byggnad bestäms med hänsyn fill den tid varunder byggnader av olika slag anses
kunna utnyttjas. Därvid skall beaktas även sådana omständigheter som att
byggnadens användningstid kan antas komma att röna inflytande av framtida
rationaliseringar, teknikens utveckling, omläggning av verksamhet och liknande
förhållanden. Har en byggnad uppförts av en nyltjanderältshavare och är
jordägaren inte enligt nyttjanderättsavlalet skyldig att vid
nyttjande-rättstidens utgång eller avtalets upphörande lösa byggnaden, skall
särskild hänsyn tas till detta förhållande.

Skattskyldig får i fråga om ekonomibyggnad och
personalbostad göra avdrag inom avskrivningsplanen - utom med årliga
värdeminskningsavdrag -med 10 procent av de på planen upptagna utgifterna för
ny-, till- eller ombyggnad (primäravdrag). Primäravdragel medges med 2 procent
för år räknat från den tidpunkt då byggnaden eller den till- eller ombyggda
delen av byggnaden har färdigställts. Förvärvas byggnaden av en ny ägare, får
denne tillgodogöra sig de primäravdrag som återstår för den förre ägaren.

Utrangeras en driftbyggnad, fär avdrag göras för vad som
återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet i den mån beloppet överstiger vad som
inflyter genom avyttring av byggnadsmaterial e. d. i samband med
utrang-eringen.

Prop. 1982/83:94 12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4.' Utgifter för anskaffande av en markanläggning på en
jordbruksfastighet. vilken anläggning är avsedd för driften i förvärvskällan,
dras - om annat inte följer av punkt 1 - av genom årliga värdeminskningsavdrag.
Avdrag medges, om inte annat följer av andra eller sjätte stycket, endast för
sädana utgifter som har bestritts av den skattskyldige själv och endast om
utgifterna avser arbeten som har utförts under tid då han har ägt fastigheten.
Avdraget beräknas enligt avskrivningsplan till 10 procent för år räknat av
anskaffningsvärdet av täckdiken och skogsvägar och till 5 procent för år
räknat av tre fjärdedelar av anskaffningsvärdet av andra markanläggningar.
Beräkningen görs från den tidpunkt då anläggningen har färdigställts. I fråga
om en anläggning, som är avsedd att användas endast elt fätal år, får dock
anskaffningsutgifterna i sin helhet dras av det år då anläggningen anskaffades.

Till markanläggning hänförs sådant markarbete som behövs
för atl marken skall göras plan eller fast, såsom röjning, schaktning eller
rivning av byggnad eller annat som tidigare har funnits på fastigheten. Till
markanläggning hänförs också körplan, parkeringsplats e. d., täckdike, öppet
dike, invall-nings- och vattenavledningsföretag, mark- eller skogsväg eller
brunn. Till anskaffningsvärdet för markanläggning hänförs även värdet av en
markanläggning som enligt punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 21 §
utgör intäkt av jordbruksfastighet för jordägaren. I anskaffningsvärdet får
inräknas utgifter för islåndsätlande och omläggning av ett förul anlagt
täckdike. I täckdike inbegrips täckt avlopp i direkt anslutning till ett
täckdike.

Till markanläggning hänförs inte sådana anordningar som är
avsedda att användas tillsammans med vissa maskiner eller andra för
stadigvarande bruk avsedda inventarier i driften (markinventarier). I enlighet
härmed hänförs till markinventarier exempelvis sådan anordning som
gödselbassäng som är belägen utanför djurstall, urinbrunn eller liknande
anordning eller ledning för vatten, avlopp, elektrisk ström, gas eller annat.
Till markinventarier hänförs också stängsel och annan jämförlig
avspärrningsanordning. Anskaffningsvärdet för en ledning som är avsedd för
såväl den på fasligheten bedrivna verksamheten som en byggnads allmänna
användning fördelas mellan markinventarier och byggnaden i förhållande till hur
stor del av ledningen som tjänar den på fasligheten bedrivna verksamheten
respekfive byggnadens allmänna användning. Ledningen skall dock i sin helhet
hänföras till markinventarier om utgifterna för ledningen till minsl tre
fjärdedelar kan anses hänförliga till den på fastigheten bedrivna verksamheten.
Om utgifterna till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till byggnadens
allmänna användning skall ledningen i sin helhet hänföras till byggnaden.

I fråga om markinventarier tillämpas de föreskrifter som
enligt punkt 5 gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda
inventarier.

Haren investeringsfond e. d. eller Haren investeringsfond e. d. eller

statsbidrag tagits i anspråk för näringsbidrag tagits i
anspråk för anskaffning av en markanläggning anskaffning av andra
markanlägg-skall som anskaffningsvärde för ningarän täckdiken, skogsvägar eller
markanläggningen anses den verkli- sådana som anskaffats av nyttjande-ga
utgiften för markanläggningen rättshavare skall som anskaffnings-

■t Senaste lydelse 1982:323.

Prop, 1982/83:94 13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

minskad med fyra tredjedelar av det värde för
markanläggningen anses

ianspråktagna beloppet. den verkliga utgiften för markan-

läggningen minskad med fyra tredjedelar av det
ianspråktagna beloppet. A vser anskaffningen ett täckdike eller en skogsväg
eller har anläggitingen anskaffats av en nyltjanderältshavare, skatt
som anskaffningsvärde anses den verktiga utgiften för anläggningen
minskad med del ianspråktagna beloppet. Övergår en fastighet till en ny ägare
på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, får den nye
ägaren göra de värdeminskningsavdrag för markanläggning som skulle ha
tillkommit den förre ägaren om denne fortfarande hade ägt fastigheten. Vad
nyss sagts gäller också om elt moderbolag eller en övertagande förening övertar
en faslighet från elt dotterbolag eller en överlåtande förening vid sådan
fusion, som avses i 28 § 3 mom.

Övergår en fastighet till en ny ägare genom köp, byte
eller därmed jämförligt fång, fär överlälaren det är då överlåtelsen sker göra
avdrag för den del av det avskrivningsbara anskaffningsvärdet för vilket han
inte tidigare har medgetts avdrag. Vad nu sagts gäller även när verksamheten pä
jordbruksfastigheten läggs ned utan samband med avyttring av fastigheten.

till 25 §

2 a.'Utgifter för anskaffande av en byggnad, som avses i
24 § 1 mom., dras av genom ärliga värdeminskningsavdrag. Avdraget beräknas
enligl avskrivningsplan till viss procent för är räknat av byggnadens
anskaffningsvärde. Beräkningen görs från den tidpunkt då byggnaden har
färdigställts. Av punkt 2 b framgår att underlaget för avskrivning enligl nu
förevarande punkt skall minskas, när särskilt värdeminskningsavdrag beräknas för
värmepannor, hissmaskinerier och jämförlig maskinell utrusining.

Har en byggnad uppförts av den skattskyldige, är
byggnadens anskaffningsvärde den skattskyldiges utgifter för uppförande av
byggnaden. Till anskaffningsvärdet hänförs även utgifter för lill- eller
ombyggnad samt utgifter för reparation och underhåll för vilka avdrag inte
medges på grund av föreskrifterna i 25 § 2 mom. första stycket b) eller c) och
för vilka bidrag inte har utgått. I anskaffningsvärdet för en byggnad inräknas
även utgifter för plantering, parkeringsplats eller annan jämförlig anläggning
på fasligheten. Vidare fär i anskaffningsvärdet inräknas utgifter som ägaren
har haft för rivning av en byggnad eller annat som fidigare har funnits på
fastigheten, om rivningen kan anses ha varit betingad av och har skett i nära
anslutning till den nya byggnadens uppförande.

Har en byggnad förvärvals genom köp, byte eller därmed
jämförligt fång, skall den verkliga utgiften utgöra anskaffningsvärdet.
Förvärvades byggnaden fillsammans med den mark på vilken den är belägen, anses
så slor del av vederlaget för fastigheten belöpa på byggnaden, som det vid
fastighetstaxeringen fastställda byggnadsvärdet utgör av fasfigheiens hela
taxeringsvärde.

5 Senaste lydelse 1981:295.

Prop. 1982/83:94 . 14

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

Om den del av vederiagel för fastigheten som enligt denna
beräkning inte anses belöpa på byggnaden visas mera avsevärt över- eller
understiga ett skäligt markvärde, får dock del för byggnaden beräknade
anskaffningsvärdet jämkas. Har den skattskyldige eller någon, som stär honom
nära, vidtagit åtgärder för att den skattskyldige skall kunna fillgodoräkna sig
elt högre anskaffningsvärde än som synes rimligt och kan det antas att delta
har skett för att ät någon av dem bereda obehörig förmän i
beskattningsavseende, skall anskaffningsvärdet i skälig mån jämkas.

Haren investeringsfond e. d. eller Haren investeringsfond e. d. eller

statsbidrag tagits i anspråk för näringsbidrag tagits i
anspråk för

anskaffning av en byggnad, skall anskaffning av en byggnad, skall

som anskaffningsvärde för byggna- som anskaffningsvärde för byggna

den anses den verkliga utgiften för den anses den verkliga utgiften för

byggnaden minskad med det ian- byggnaden minskad med det ian

språktagna beloppet. språktagna beloppet.

Övergår en byggnad till en ny ägare på annat sätt än genom
köp, byte eller därmed jämförligt fång, får den nye ägaren göra de
värdeminskningsavdrag på byggnaden som skulle ha tillkommit den förre ägaren om
denne fortfarande hade ägt byggnaden. Vad nyss sagts gäller också öm ett
moderbolag eller en övertagande förening övertar en byggnad från ett
dotterbolag eller en överlåtande förening vid sådan fusion, som avses i 28 § 3
mom.

Procentsatsen för värdeminskningsavdrag är 1,5 för byggnad
av sten, tegel, betong eller annat jämförligt material och 1,75 för byggnad av
trä. I fall som avses i 25 § 2 mom. första stycket c) är procentsatsen 3.
Avdraget får dock beräknas efter högre procentsals, om särskilda omständigheter
föranleder därtill.

Utrangeras byggnad, som avses i 24 S 1 mom., får avdrag
göras för vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet i den mån beloppet
överstiger vad som inflyter genom avyttring av byggnadsmaterial e. d. i samband
med utrangeringen.

fill 29 §

7.* Utgifter för anskaffande av en byggnad, som är avsedd
för användning i ägarens rörelse, dras av genom årliga värdeminskningsavdrag.
Avdraget beräknas enligl avskrivningsplan till viss procent för år räknat av
byggnadens anskaffningsvärde. Beräkningen görs från den tidpunkt då byggnaden
har färdigställts. I fråga om en byggnad, som är avsedd alt användas endasi ett
fåtal år, får dock anskaffningsutgifterna i sin helhet dras av det år då
byggnaden anskaffades.

I en byggnads anskaffningsvärde inräknas inte utgifter för
sådana delar och tillbehör, som är avsedda att direkt tjäna byggnadens
användning för rörelseändamål (byggnadsinventarier). I enlighet härmed räknas
som byggnadsinventarier i en industribyggnad tillgångar avsedda för den industriella
driften, såsom maskiner, anordningar för godstransport som t. ex. räls,
traversbanor och hissar, behållare, ställningar för lagring e. d., saml
anordningar för användningen av dessa tillgångar som t.ex. särskilda fundament.
Som byggnadsinveniarier räknas vidare ledningar för vatten.

'Senaste lydelse 1981:295.

Prop. 1982/83:94 ' 15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

avlopp m.m., avsedda atl direkt tjäna den industriella
driften, och speciella värmeanläggningar, ventilafionsanordningar och särskilda
skorstenar för avledande av gaser och annat som alstras vid produktionen. Som
byggnadsinventarier i en byggnad som är avsedd för affärsändamål räknas
exempelvis hyllor, diskar eller annan buliksinredning, rulltrappor m. m.
Tjänstgör en konstruktion, för vilken ett byggnadsvärde har fastställts vid
fastighetstaxeringen, i sin helhet eller till viss del som maskin eller
redskap, såsom kan vara fallet med oljecisterner och siloanläggningar, anses en
sådan konstruktion som byggnadsinventarier. Däremot inräknas i
anskaffningsvärdet för en byggnad utgifter för sådana anordningar som är
nödvändiga för byggnadens allmänna användning, såsom ledning för vatten,
avlopp, elektrisk ström eller gas och annan liknande anordning.
Anskaffningsvärdet för en ledning som är avsedd för såväl en byggnads
användning för rörelseändamål som byggnadens allmänna användning fördelas
mellan byggnadsinventarier och byggnaden i förhållande lill hur stor del av
ledningen som tjänar rörelseändamålel respektive byggnadens allmänna
användning. Ledningen skall dock i sin helhet hänföras till byggnadsinventarier
om utgifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga
lill rörelseändamålet. Om utgifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar
kan anses hänförliga till byggnadens allmänna användning skall ledningen i sin
helhet hänföras till byggnaden.

I fråga om byggnadsinventarier lillämpas de föreskrifter
som enligt punkierna 3-5 gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk
avsedda inventarier.

Av punkt 16 tredje stycket framgår att utgifter för vissa
till marken hörande anordningar inräknas i anskaffningsvärdet för en byggnad.

Har en byggnad uppförts av den skattskyldige, är
byggnadens anskaffningsvärde den skattskyldiges utgifter för uppförande av
byggnaden. Till anskaffningsvärdet hänförs även utgifter för till- eller
ombyggnad. Har en byggnad förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt
fång, skall den verkliga utgiften utgöra anskaffningsvärdet. Förvärvades
byggnaden tillsammans med den mark på vilken den är belägen, anses så slor del
av vederiagel för fastigheten - i förekommande fall efter avdrag för egendom
som avses i 2 kap. 3 § jordabalken - belöpa pä byggnaden, som det vid
fastighetstaxeringen fastställda byggnadsvärdet utgör av fastighetens hela
taxeringsvärde. Vad som enligt denna beräkning anses belöpa pä byggnaden kan
även innefatta byggnadsinventarier. Vederlaget för byggnadsinventarier skall
avräknas, varefter anskaffningsvärdet för byggnaden erhålls. Om den del av
vederlaget för fastigheten som enligt denna beräkning inte anses belöpa på
byggnaden jämte byggnadsinventarier visas mera avsevärt över- eller understiga
ett skäligt markvärde, får dock det för byggnaden beräknade anskaffningsvärdet
jämkas. Har den skattskyldige eller någon, som står honom nära, vidtagit
åtgärder för att den skattskyldige skall kunna tillgodoräkna sig etl högre
anskaffningsvärde än som synes rimligt och kan det antas alt detta har skett
för att åt någon av dem bereda obehörig förmån i beskattningsavseende, skall
anskaffningsvärdet i skälig mån jämkas.

Har en investeringsfond e.d. eller Har en investeringsfond e. d. eller

statsbidrag tagils i anspräk för näringsbidrag tagits i
anspråk för anskaffning av en byggnad, skall anskaffning av en byggnad, skall
som anskaffningsvärde för byggna- som anskaffningsvärde för byggnaden anses
den verkliga utgiften för den anses den verkliga utgiften för

Prop. 1982/83:94 16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

byggnaden minskad med det ian- byggnaden minskad med det
ian

språktagna beloppet. språktagna beloppet.

Övergår en byggnad till en ny ägare på annat sätt än genom
köp, byte eller därmed jämförligt fång, får den nye ägaren göra de
värdeminskningsavdrag på byggnaden som skulle ha tillkommit den förre ägaren om
denne fortfarande hade ägt byggnaden. Vad nyss sagts gäller också om elt
moderbolag eller en övertagande förening övertar en byggnad frän ett
dotterbolag eller en överlåtande förening vid sädan fusion, som avses i 28 § 3
mom.

Procentsatsen för värdeminskningsavdrag i fråga om en
byggnad bestäms med hänsyn till den tid byggnaden anses kunna utnyttjas. Därvid
skall beaktas även sådana omständigheter som att byggnadens användningstid kan
antas komma all röna inflytande av framtida rationaliseringar, teknikens
utveckling, omläggning av verksamhet och liknande förhållanden. Är på grund av
särskilda omständigheter av annan art än nyss nämnts byggnadens värde för
rörelsen begränsat till förhållandevis kort tid, skall hänsyn tas även till
detta. Så kan vara fallet exempelvis dä fråga är om en byggnad för utnyttjande
av en begränsad malmfyndighet eller då en byggnad, som är belägen på annans
mark och som används i rörelse, vid nyttjanderätlens upphörande inte skall
lösas av jordägaren.

Skaltskyldig får i fråga om en byggnad, som är avsedd att
användas i hans rörelse, göra avdrag inom avskrivningsplanen - utom med årliga
värdeminskningsavdrag - med 10 procent av de på planen upptagna utgifterna för
ny-, fill- eller ombyggnad (primäravdrag). Primäravdragel medges med 2 procent
för år räknat från den tidpunkt då byggnaden eller den till- eller ombyggda
delen av byggnaden har färdigställts. Förvärvas byggnaden av en ny ägare, får
denne tillgodogöra sig de primäravdrag som återstår för den förre ägaren.

Utrangeras en i rörelse använd byggnad, får avdrag göras
för vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet i den mån beloppet
överstiger vad som infiyter genom avyttring av byggnadsmaterial e. d. i samband
med utrangeringen.

15.'' Har bolag eller förening sålt 15. Har ett svenskt moderföretag

lagertillgångar till utländskt dotter- sålt
lagertillgångar till ett utländskt

bolag för vidare försäljning i obear- dotterföretag
för vidare försäljning i

betat eller bearbetat skick « utländsk obearbetat
eller bearbetat skick på

marknad och kvarligga sådana till- utländsk
marknad och kvarligger

gångar osålda hos dotterbolaget vid sådana
tillgångar osålda hos dotter

utgången av beskattningsåret för företagel
vid utgången av beskalt-

moderföretaget, må avdrag åtnjutas ningsåret
för moderföretaget, med

för i räkenskaperna gjord avsätt- ges
avdrag för avsättning till intern-

ning till internvinstkonto. Avdraget vinstkonto.
Motsvarande gäller för

må icke översliga skillnaden mel- ett
svenskt dotterföretag, som ingår i

lan, å ena sidan, det vid försäljning- en
koncern med etl svenskt moderfö-

en tiU dotterbolaget tillämpade pris- retag,
om dotterföretaget säU lager-

et för kvarliggande lagertillgångar, i tillgångar
UU ett utländskt företag

förekommande fall minskat med inom
koncernen. Avdraget får inte

belopp, varmed värdet av dessa ned- översliga
skillnaden mellan å ena

7 Senaste lydelse 1964:82.

Nuvarande lydelse

satts hos dotterbolaget, samt, å andra sidan,
moderföretagets anskaffningskostnad för samma fillgångar. Har avdrag
åtnjutits för avsättning lill 'internvinstkonto, skall avsättningen återföras
till beskattning nästföljande beskattningsår; vid delta års utgång skall
frågan om avdrag för fömyad avsättning prövas med hänsyn till då rådande
förhållanden.

Föreslagen lydelse

sidan det vid försäljningen tillämpade priset för
kvarliggande lagerfillgångar, i förekommande fall minskat med belopp varmed
värdet av dessa nedsatts hos det utländska förelaget, samt å andra sidan
säljarförelagets utgifter för samma fillgångar. Avdraget får vidare inte
överstiga den avsättning lill internvinstkonto som säljarföretaget gjort i
sina räkenskaper och inle heller den del av internvinslen enligt koncernredovisningen
som belöper på avsättningen i fråga.

Som moderföretag räknas moder

bolag, moderförening etter sådant

moderföretag som avses i lagen

(1980:1103) om årsredovisning

m. m. i vissa företag.

Vad ovan sägs skall äga motsva- Avdrag för avsättning till inlern-

rande tillämpning beträffande en- vinstkonto skall
återföras tiU beskalt-

skitd
rörelseidkare, som försålt lager- ning nästföljande beskattningsår:

tillgångar lill av honom ägt utländskt

bolag.

16. Utgifter för anskaffande av sådana markanläggningar på
fastighet, avsedd för användning i ägarens rörelse, som avses i andra stycket,
dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. Avdrag medges, om inte annat följer
av sjätte stycket, endast för sådana utgifter som har beslrilts av den
skattskyldige själv och endast om utgifterna avser arbeten som har utförts
under lid då han har ägt fastigheten. Avdraget beräknas enligt avskrivningsplan
till 5 procent för år räknat av tre fjärdedelar av anläggningens
anskaffningsvärde. Beräkningen görs från den tidpunkt då anläggningen har
färdigställts. I fråga om en anläggning, som är avsedd att användas endast ett
fåtal år, får dock anskaffningsutgifterna i sin helhet dras av det år då
anläggningen anskaffades.

Till markanläggning hänförs sådant markarbete som behövs
för att marken skall göras plan eller fast, såsom röjning, schaktning, rivning
av byggnad eller annat som tidigare har funnits på fastigheten, uppförandel av
stödmurar och torrläggning av marken. Till markanläggning hänförs också olika
anordningar såsom vägar, kanaler, hamninlopp och andra tillfarter, körplaner,
parkeringsplatser, fotbollsplaner och tennisbanor eller därmed jämförliga
anläggningar för personal, planteringar e. d. samt, i den mån de inte vid
fastighetstaxering är att hänföra till byggnad, även brunnar, källare och
tunnlar e. d.

Till markanläggning hänförs inte sådana anordningar som är
avsedda att användas tillsammans med vissa maskiner eller andra för
stadigvarande bruk avsedda inventarier i rörelse eller sådana inventarier som
används för viss verksamhet såsom fundament e.d., industrispår, traversbanor
samt ledning-

8 Senaste lydelse 1981:295.

2 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 94

Prop. 1982/83:94 18

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ar för vatten, avlopp, elektrisk ström, gas m. m.
(markinventarier). Till markinventarier hänförs också stängsel och andra
jämförliga avspärrningsanordningar. Anskaffningsvärdet för en ledning som är
avsedd för såväl den på fastigheten bedrivna verksamheten som en byggnads
allmänna användning fördelas mellan markinventarier och byggnaden i
förhällande lill hur stor del av ledningen som tjänar den på fastigheten
bedrivna verksamheten respektive byggnadens allmänna användning. Ledningen
skall dock i sin helhet hänföras till markinventarier om utgifterna för
ledningen till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till den på
fastigheten bedrivna verksamheten. Om utgifterna fill minst tre fjärdedelar
kan anses hänförliga till byggnadens allmänna användning skall ledningen i sin
helhet hänföras till byggnaden.

I fråga om markinventarier lillämpas de föreskrifter som
enligl punkierna 3-5 gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk
avsedda inventarier.

Haren investeringsfond e. d. eller Haren investeringsfond e. d. eller

statsbidrag tagils i anspråk för näringsbidrag tagits i
anspråk för

anskaffning av en markanläggning, anskaffning av en markanläggning,

skall som anskaffningsvärde för skall som anskaffningsvärde för

markanläggningen anses den verkli- markanläggningen anses den verkli

ga utgiften för markanläggningen ga utgiften för markanläggningen

minskad med fyra tredjedelar av det minskad med fyra tredjedelar av det

ianspråktagna beloppet. ianspråktagna beloppet.

Övergår en rörelsefastighet lill en ny ägare på annat sätt
än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, fär den nye ägaren göra de
värdeminskningsavdrag för markanläggning som skulle ha tillkommit den förre
ägaren, om denne fortfarande hade ägt fastigheten. Vad nyss sagts gäller också
om ett moderbolag eller en övertagande förening övertar en fastighet från ett
dotterbolag eller en överlåtande förening vid sådan fusion, som avses i 28 § 3
mom.

Övergår en fastighet till en ny ägare genom köp, byte
eller därmed jämförligt fång, får överlätaren det är då överlåtelsen sker göra
avdrag för den del av del avskrivningsbara anskaffningsvärdet för vilket han
inte tidigare har medgetts avdrag. Vad nu sagts gäller även när den på
fastigheten bedrivna rörelsen läggs ned och fastighetens markanläggningar på
grund därav saknar värde för fastighetens ägare.

18 a. Avdrag får göras för bidrag som utan viUkor lämnas
till regional utvecklingsfond som avses i förordningen (1978:504) om
överförande av vissa uppgifter från företagareförening till regional
utvecklingsfond.

till 36 §

1.' Vid beräkning av realisations- 1.
Vid beräkning av realisations-

vinst upplages såsom intäkt vad som vinst skall såsom inläkt
las upp vad erhållits för den avyttrade egen- som erhållits för den avyttrade
egendomen med avdrag för försäljnings- domen med avdrag för försäljnings-

') Senaste lydelse 1976:343:

Nuvarande
lydelse

provision och hknande kostnader. Avdrag får - med
iakttagande dock av de särskilda föreskrifter som gälla enligt punkt 2 nedan -
ske för alla omkostnader för egendomen (omkostnadsbeloppet), således för erlagd
köpeskilling jämte inköpsprovision, stämpelskalt o, d. (ingångsvärdet) och
för vad som nedlagts på förbättring av egendomen (förbättringskostnad) m. m.
Vidare får vid vinstberäkningen den skattskyldige åtnjuta avdrag för under
beskattningsåret utbetalda förvaltningskostnader och räntor, därest dessa ej
böra hänföras till annan förvärvskälla.

Föreslagen lydelse

provision och liknande kostnader. Avdrag får - med
iakttagande dock av de särskilda föreskrifter som gäller enligt punkierna 2
a-2 c nedan -ske för alla omkostnader för egendomen (omkostnadsbeloppet), således
för erlagd köpeskilling jämte inköpsprovision, stämpelskalt o. d.
(ingångsvärdet) och för vad som nedlagts på förbättring av egendomen
(förbättringskostnad) m. m. / omkostnadsbeloppet får inte inräknas kostnader
som täckts genom bidrag från stat eller kommun eller genom näringsbidrag.

Vid
vinstberäkningen får den skatlskyldige göra avdrag för förvaltningskostnader
och räntor som har utbetalats under beskattningsåret, om dessa inle bör hänföras
till annan förvärvskälla.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1983 och skall, om
annat inte följer av 1-3 nedan, fillämpas första gången,vid 1985 ärs taxering.

1.
I fräga om stöd
till näringsidkare för deras näringsverksamhet skall; såvida stödet lämnats
före ikraftträdandet eller under beskattningsår för vilket taxering sker år
1984 eller tidigare, alltjämt tillämpas äldre bestämmelser.

2.
De nya
bestämmelserna i punkterna 3 och 4 av anvisningarna till 22 §, punkt 2 a av
anvisningarna till 25 §, punkierna 7, 15 och 16 av anvisningarna till 29 § samt
den nya punkten 18 a av anvisningarna fill 29 § skall tillämpas första gången
vid 1984 ärs taxering.

3.1 fråga om engångsbelopp enligt punkt 1 fjärde stycket
av anvisningarna till 19 § skall, såvida beloppet blivit fillgängligt för
lyftning före den 1 januari 1982, alltjämt tillämpas de bestämmelser som gällde
dessförinnan.

Prop. 1982/83:94 20

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5f Skuld, som löper med ränta och icke är att hänföra fill
rörelse, skall upptagas till sitt kapitalbelopp utan tillägg av under året
upplupen men ej förfallen ränta.

Angående beräkningen av kapitalvärdet av skuld, som ej är
förfallen och därå ränta ej skall beräknas för tiden före förfallodagen,
ävensom av kapitalvärdet av förpliktelse, vilken innefattar skyldighet att till
annan utgiva undantagsförmåner, pension, annan livränta eller därmed jämförlig
avgift, skall vad i 4 § stadgas angående beräkningen av kapitalvärdet av
fordran eller av ränta, avkomst, förmån eller annan rättighet äga motsvarande
tillämpning.

Borgensförbindelse, för vilken be- Borgensförbindelse, för vilken be-

talningsskyldighet ännu ej inträtt, så talningsskyldighet
ännu ej inträtt, så

ock annan villkorlig skuld får ej ock annan villkorlig skuld får ej

avdragas vid beräkningen, liksom ej avdragas vid beräkningen, liksom ej

heller vid beskattningsårets utgång heller vid beskattningsårets utgång

oreglerade hushållsskulder och där- oreglerade hushållsskulder och där

med jämförliga skulder. Avdrag med jämförliga skulder. Avdrag

medgives för värdet av sådan garan- medgives dock dels för värdet av

fiavsättning för vilken avdrag medgi- sådan garantiavsättning för vilken

ves vid inkomsttaxeringen. avdrag medgives vid inkomsttax-

eringen, dels för skuld avseende sådant villkorligt stöd
på vilket vid eftergift av återbetalningsskyldigheten skall tillämpas
bestämmelserna i punkt 2 åttonde stycket av anvisningarna till 19 §
kommunalskattelagen (1928:370).

Avdrag medges inte för skuld som avser kapital som
nedlagts i fasfighet, som enligt 3 § 2 mom. j) inte skall upptas som fillgäng
vid förmögenhetsberäkningen.

Under avdragsgilla skulder inbegripas även oguldna skatter
av nedannämnda slag, nämligen dels debiterad preliminär skatt, som påförts den
skattskyldige för året näst före det taxeringsår, varom fråga är, eller för
något föregående år, dels slutlig skatt, som påförts den skattskyldige på grund
av taxering under förstnämnda är eller under något föregående år, dels ock
tillkommande skatt, vara den skattskyldige erhållit debetsedel under

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:859. 2 Senaste
lydelse 1980:959.

Prop. 1982/83:94 21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förstnämnda år eller tidigare. Vidare inbegripas
återbetalningspliktiga studiemedel enligt studiestödslagen (1973:349).

(Se vidare
anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1983 och tillämpas
första gången vid 1985 ärs taxering.

Prop. 1982/83:94 22

3 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1973:421) om särskilt forskningsavdrag

vid
taxering till statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1973:421) om särskill
forskningsavdrag vid taxering lill statlig inkomstskatt' skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

3§

Basunderlaget beräknas till två Basunderlaget beräknas till två

och en
halv gånger lönekostnaderna och en halv gånger lönekostnaderna enligt andra
stycket ökat med vad enligt andra stycket ökat med vad den skatlskyldige
för beskattnings- den skattskyldige för beskattningsåret har lämnat i
bidrag för forsk- året har lämnat i bidrag för forsknings- och
utvecklingsarbete och nings- och utvecklingsarbete och med
kostnader för förvärv av resul- med kostnader för förvärv av resultat
av sådant arbete. Summan tat av sådant arbete. Summan
minskas med vad den skattskyldige minskas med vad den skattskyldige för
beskattningsåret har erhållit i för beskattningsåret har erhållit i bidrag
för forsknings- och ulveck- näringsbidrag etUigtpunkt2 av
anvis-lingsarbete och med intäkter på ningarna lilt 19 §
kommunalskatlda-grund av avyttring eller upplåtelse av gen (1928:370) och
annat bidrag för resultat av sådant arbete. £fr.sfflf.s/>i-
forsknings- och utvecklingsarbete drag skall dock inte beaktas om den
saml med intäkter på grund av avytt-skatlskyldige - med hånsyn till resul- ring
eller upplåtelse av resullal av talet av det arbete som bidraget har sädanl
arbete. utgått för eller annan Uknande omständighet - kan bli skyldig
att betala tillbaka bidraget eller på annat sätt utge vederlag för detta.

Beräkningen av lönekostnaderna enligt första stycket skall
grundas på vad den skattskyldige för beskattningsåret har erlagt i kontant lön
lill anställda som under minst en fjärdedel av sin arbetstid har utfört
forsknings- och utvecklingsarbete. I lönekostnaderna får räknas in endast vad
som hänför sig till forsknings- och utvecklingsarbete.

Bidrag och kostnader för forsknings- och utvecklingsarbete
i utlandet, som sammanlagt översfiger 500 000 kronor, får inräknas i
basunderlagel endast om riksskatteverket medger del. Riksskatteverkets beslul i
sådan fräga får överklagas hos regeringen genom besvär.

Ökningsunderlaget beräknas lill ökningen för
beskattningsåret av den skatlskyldiges basunderlag i förhållande lill
motsvarande underlag under närmast föregående beskattningsår. Omfattar
beskattningsåret kortare eller längre tid än tolv månader skall basunderlagel
jämkas med hänsyn lill detta.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1983 och tillämpas
första gången vid 1985 års taxering.

1 Lagen omtryckt 1981:1315.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1980:955.

Prop. 1982/83:94 23

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig

inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Härigenom föreskrivs att punkt 1 av anvisningarna till 1 §
lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst
skall ha ,nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar

fill 1 §

1.' Inkomst skall enligt denna lag anses hänförlig till
visst beskattningsår, om intäkten exempelvis intjänats eller eljest motprestation
för densamma i nägon form lämnats under ifrågavarande år.

För att en inom visst beskattningsår åtnjuten inkomst
skall anses utgöra ackumulerad inkomst enligt denna lag fordras, att inkomsten
hänför sig till minst två beskattningsår.

Engångsbelopp, som uppbäres så- Engångsbelopp, som uppbäres så-

som ersättning för årlig pension, som ersättning för årlig
pension,

skall i allmänhet anses hänföra sig till skall i allmänhet anses hänföra sig
till

tio år. Engångsbelopp, som beskal- fio år. Engångsbelopp, som beskat

tas med tillämpning av bestämmel- tas med tillämpning av bestämmel

serna i fjärde stycket av anvisningar- serna i punkt 1 fjärde stycket av

na lill 19 § kommunalskattelagen anvisningarna lill 19 § kommunal-

(1928:370), skall icke anses säsom skattelagen (1928:370), skall icke

ackumulerad inkomst. anses säsom ackumulerad inkomst.

Ackumulerad inkomst, som avses i 3 § 5 mom., skall anses
hänföra sig till det anlal år den skattskyldige innehaft den avyttrade
egendomen. Realisationsvinst vid avyttring av fastighet får dock inte fördelas
på mer än fyra är i andra fall än då vinslen har uppkommit vid sådan avyttring
som avses 12 § lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisafionsvinst
eller då vinslen till mer än hälften utgörs av återvunna avdrag för
värdeminskning av den avyttrade fastigheten.

Intäkt av skogsbruk skall anses hänförlig till det antal
år som motsvarar förhållandet mellan intäkten, minskad med vederbörliga avdrag,
och värdet av ett ärs skogstillväxt å fastigheten.

Ackumulerad inkomst, som avses i 3 § 2 mom. vid 5)-7) samt
i 3 § 4 mom. vid 2), 5) och 6). skall anses hänföra sig fill det antal år den
skattskyldige bedrivit jordbruket eller rörelsen. Ackumulerad inkomst, som
avses i 3 § 3 mom. vid 2) och 3), skall anses hänföra sig till det antal år den
skattskyldige innehaft fasligheten. Har skattskyldig åtnjutit ackumulerad
inkomst som nu sagts i egenskap av delägare i handels- eller kommanditbolag,
skall inkomsten anses hänförlig till den lid han varit delägare i bolaget. Inkomsten
skall dock anses hänförlig till kortare tid än den skattskyldige bedrivit
jordbruket eller rörelsen eller innehaft fasfigheten eller varit delägare i
bolaget, därest han så yrkar och företer utredning om det antal år vartill
inkomsten hänför sig, eller om del eljest framstår såsom uppenbart att
inkomsten hänför sig till kortare tid.

Har jordbruk eller rörelse, som bedrivits av den ena av
två makar, övertagits av den andra maken, skall denne, om han så yrkar, anses
hava

' Senaste lydelse 1981:297.

Prop. 1982/83:94 24

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

bedrivit
jordbruket eller rörelsen jämväl under den förstnämnda makens innehav av
förvärvskällan, under förutsättning att makarna då voro taxerade med
tillämpning av 11 § 1 mom. lagen öm statlig inkoinstskatt eller, därest andra
maken haft inkomst, skulle hava taxerats med tillämpning av nämnda bestämmelse.
Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning när andel i handels- eller
kommanditbolag, som ägts av den ena av två makar, övertagits av den andra maken
samt när jordbruk, rörelse eller andel i bolag i samband med den ena makens död
övertagits av den andra maken, och denne var ensam dödsbodelägare. Inkomst, som
enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen (1928:370)
taxeras hos make, skall icke fill någon del anses utgöra ackumulerad inkomst.

Vad i nästföregående
stycke stadgas om makar skall i tillämpliga delar gälla även andra
skattskyldiga, vilka taxeras med tillämpning av där angivna bestämmelse.

Vid skatteberäkning enligl
1 § skall den avlidne och dödsboet anses som en och samma skattskyldig.

Denna
lag träder i kraft den 1 juni 1983.

Prop. 1982/83:94 25

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:953) om särskilt
investeringsavdrag

för inventarieanskaffning

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1980:953) om särskilt
investeringsavdrag för inventarieanskaffning skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4f Särskilt investeringsavdrag medges inte för följande
inventarier, nämligen

1)
inventarier med
en beräknad varaktighelstid av högsl tre år,

2)
begagnade
inventarier,

3)
sädana
motordrivna fordon och släpfordon som avses i vägtrafikkungörelsen (1972:603),

4)
fartyg,
luftfartyg och järnvägsvagnar samt containrar och liknande anordningar för
befordran av gods,

5)
föremål avsedda
för utsmyckning,

6)
inventarier för
vilka anskaffningsvärdet under beskattningsåret inle har uppgått fill
sammanlagt minst 10 000 kronor.

Bestämmelserna i första stycket 3) gäller inte släpvagn
som dras av traktor eller motorredskap och som används endasi på sätt som anges
i vägtrafikskattelagen (1973:601) i fråga om traktor klass II.

För inventarier, som har förvärvats från någon med vilken
förvärvaren är i väsentlig ekonomisk intressegemenskap, medges särskill
invesleringsavdrag endast om inventarierna har tillverkats av säljaren och
fillverkningen har påbörjats efter den 31 oktober 1980.,

Särskilt investeringsavdrag beräk- Särskilt invesleringsavdrag beräk-

nas inle för sädan del av. anskaff- nas inte för sädan del
av anskaff

ningsvärdet av inventarier för vilken ningsvärdet av inventarier för vilken

utgått statsbidrag som avses i åttonde utgått näringsbidrag enligt punkt 2 av

stycket av anvisningarna till 19 § anvisningarna till 19 § kommunal-

kommunalskaltelagen (1928:370). skattelagen (1928:370). Särskilt in-

Särskilt invesleringsavdrag beräknas vesteringsavdrag beräknas inle hel

inte heller för sådan del av anskaff- ler för sådan del av anskaffningsvär-

ningsvärdet för vilken vinslfond det för vilken vinslfond enligt lagen

enligt lagen (1980:456) om insätt- (1980:456) om insättning på fillfälhgt

ning på tillfälligt vinslkonto eller vinstkonto eller investeringsfond en-

investeringsfond enligt lagen ligt lagen (1979:609) om allmän

(1979:609) om allmän investerings- investeringsfond eller motsvarande

fond eller motsvarande äldre förfall- äldre författning har tagils i

ning har tagits i anspråk. anspråk.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1983 och tillämpas
första gången vid 1985 års taxering.

Senaste lydelse 1981:304.

Prop.
1982/83:94 26

6 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1980:954) om särskilt investeringsavdrag

för
byggnadsarbeten m. m.

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1980:954) om särskilt
investeringsavdrag för byggnadsarbeten m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§ Särskill investeringsavdrag medges inte för utgifter
till den del de avser

1)
lokaler avsedda
för bostadsändamål,

2)
bensinstationer,
parkeringshus eller parkeringsanläggningar,

3)
butiks-,
kontors-, bank-, hotell- eller reslauranglokaler,

4)
samlingslokaler
eller nöjeslokaler,

5)
sporthallar
eller andra idrottsanläggningar.

Avdrag medges endast om det belopp som skall ligga till
grund för

beräkningen av avdraget för ett och samma arbete har uppgått till minsl

10 000 kronor.

Särskilt
invesleringsavdrag beräk- Särskilt investeringsavdrag beräk

nas inte för sådan del av utgifterna nas
inte för sådan del av utgifterna

för vilken utgått statsbidrag som för
vilken utgått näringsbidrag enligt

avses i åttonde stycket av anvisning- punkt
2 av anvisningarna till 19 §

arna till 19 § kommunalskattelagen kommunalskattelagen
(1928:370).

(1928:370). Särskilt investeringsav- Särskilt
investeringsavdrag beräknas

drag beräknas inte heller för sådan inle
heller för sådan del av utgifterna

del av utgifterna för vilken vinstfond för
vilken vinstfond enligt lagen

enligl lagen (1980:456) om insätt- (1980:456)
om insättning på tillfälligt

ning på tillfälligt vinstkonto eller vinstkonto
eller investeringsfond en-

investeringsfond enligt lagen ligt lagen
(1979:609) om allmän

(1979:609) om allmän investerings- investeringsfond
eller motsvarande

fond eller motsvarande äldre förfall- äldre
författning har tagits i

ning har tagits i anspråk. anspråk.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1983 och tillämpas
första gången vid 1985 års taxering.

Prop. 1982/83:94 ' 27

7 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1981:1099) om särskilt investeringsavdrag

vid
redovisningen av mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1981:1099) om särskilt
invesleringsavdrag vid redovisningen av mervärdeskatt skall ha nedan angivna
lydel-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

Avdrag medges vid anskaffning av döda inventarier avsedda
för stadigvarande bruk i verksamheten.

Med inventarier förstås tillgångar som vid
inkomsttaxeringen behandlas enligt de bestämmelser som gäller för maskiner och
andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier. Som inventarier anses dock
inle nytligheler som avses i punkt 11 av anvisningarna lill 22 §
kommunalskattelagen (1928:370) och inte heller tillgångar som avses i punkt 6
av anvisningarna till 29 § nämnda lag.

Avdrag medges inle för sådan del Avdrag medges inte för sådan del

av anskaffningsvärdet av inventarier av anskaffningsvärdet
av inventarier

för vilken utgår statsbidrag sotn avses för vilken utgår näringsbidrag etiligl

i åttonde stycket av anv'\sningarnat\ll punkt 2 av anvisningarna lill 19 §

19 § kommunalskattelagen. Avdrag kommunalskattelagen. Avdrag

medges inte heller för sådan del av medges inte heller för
sådan del av

anskaffningsvärdet för vilken inves- anskaffningsvärdet för vilken inves

teringsfond enligt lagen (1979:609) leringsfond enligt lagen (1979:609)

om allmän investeringsfond eller om allrnän investeringsfond eller

motsvarande äldre författning tas i motsvarande äldre författning las i

anspråk. anspråk.

Anskaffas inventarier av kommissionärsföretag som avses i
43 § 2 mom. kommunalskallelagen tillkommer - såvida rörelseinkomsten redovisas
hos kommitlentförelag - avdraget sistnämnda företag oaktat inventarierna ägs av
kommissionärsföretaget.

I fråga om inventarier som hyrs ul av aktiebolag som avses
i lagen (1980:2) om finansbolag under en period av minst tre år för atl enligl
särskilt avtal användas av hyreslagare (finansiell leasing) tillkommer avdraget
hyrestaga-ren oaktat inventarierna ägs av finansbolaget.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1983.

Prop. 1982/83:94 28

8 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 26 § samt 37 § 1 och 5 mom.
taxeringslagen (1956:623)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

26 f Om inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet för
vilken intäkterna beräknas enligt 24 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370)
eller rörelse redovisas enligt bokföringsmässiga grunder med
räkenskapsavslutning medelst vinst- och förlustkonto, skall självdeklaration
utöver vad eljest är föreskrivet innehålla:

1)
uppgift om
storleken av omsättningen,

2)
uppgifter huru
värdesätlningen å lager samt fordringar skett,

3)
uppgift huru
det bokföringsmässiga vinslresultatet justerats till överensstämmelse med de
för den skattemässiga inkomstberäkningen stadgade grunderna,

4)
uppgifter
rörande i räkenskaperna gjorda avdrag för värdeminskning,

5)
uppgifter
rörande gjorda avdrag för avsättningar till pensions- eller andra personalstiftelser
eller till fonder eller stiftelser av annat slag,

6)
uppgift om vad
den skattskyldige i varor, penningar eller annat uttagit ur näringsverksamheten
eller annorledes använt för bestridande av levnadskostnader eller eljest för
utgifter, som icke äro hänförliga till omkostnader i verksamheten, så ock om
andra förmåner som den skattskyldige åtnjutit av fastigheten eller rörelsen,

7) uppgift om belopp, som vid inkomstberäkningen
avdragits såsom

resekostnader, i den mån sådant belopp icke utgivits till anställda och

upptagits å kontrolluppgifter rörande dessas förmåner, dock att, därest

lämnandet är förenat med synnerliga svårigheter, uppgiften efter medgivan

de av skattechefen i det län, där den skattskyldige skall taxeras till statlig

inkomstskatt, må lämnas först efter anmaning,

8) uppgift om kostnader för reklam, som riktar sig till
bestämda personer

och som har karaktär av gåva av mer än obetydligt värde,

9) uppgift om verkställda ned- 9) uppgift om kontraktsnedskriv-

skrivningar av värdet å rättigheter litt ning och kontraktsavskrivning,

leverans av omsättningstillgångar

samt maskiner och andra inventarier, samt

' Lagen omtryckt 1971:399.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773.

2 Senaste Ivdelse 1978:943.

Prop. 1982/83:94 29

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10) uppgifter rörande i räkenska- 10) uppgifter rörande i räkenska-

perna
gjorda avsättningar för framti- perna gjorda avsättningar för framfi

da garantiutgifler. da garantiutgifter, saml

11)
uppgifter rörande sådana i

räkenskaperna gjorda avsättningar

till internvinstkonto för vilka avdrag

yrkats och den del av internvinslen

enligl koncernredovisningen som be

löper på avsättningarna i fråga.

Redovisas inkomst av jordbruksfasfighet, annan fastighet för vilken

intäkterna beräknas enligl 24 § 1 mom. kommunalskatlelagen eller rörelse

enligt bokföringsmässiga grunder men utan räkenskapsavslutning medelst

vinst- och förlustkonto, skall beträffande innehållet i självdeklaration i

fillämpliga delar gälla även vad ovan sägs. •

Vid
redovisning av inkomst av rörelse och jordbruksfasfighet skall gift
skatlskyldig uppge art och omfattning av sitt och makens arbete i
förvärvskällan samt i övrigt lämna de uppgifter som erfordras för tillämpning
av anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen (1928:370).

Vad i
denna paragraf stadgas skall av livförsäkringsanstalt, såvitt angår
försäkringsrörelse, iakttagas allenast i vad gäller uppgifter om huru
värdesättningen å lager samt fordringar skelt; härutöver skall iakttagas vad i
27 § sägs om skyldighet att lämna där avsedda uppgifter.

Nuvarande lydelse

37 § 1 mom. Till ledning vid inkomsttaxering och
registrering av preliminär A-skatt, som har innehållils genom skatteavdrag,
skall varje år utan anmaning avlämnas uppgifter (kontrolluppgifter) för det
föregående kalenderåret enligt följande uppställning.

Uppgiftsskyldig Vem uppgiften skall Vad uppgiften skall

avse avse

Föreslagen lydelse

37 § 1 mom. Till ledning vid inkomsttaxering och
registrering av preliminär A-skatl, som har innehållits genom skatteavdrag,
skall varje år utan anmaning avlämnas uppgifter (kontrolluppgifter) för del
föregående kalenderåret enligt följande uppställning.

Uppgiftsskyldig Vem uppgiften skall Vad uppgiften skall

avse avse

3 Senaste lydelse 1982:1008.

9. Den som har lämnat stöd som avses i punkt 2 av
anvisningarna titt 19 § kommunalskattelagen (1928:370).

Föreslagen lydelse

Den som enligt beslutet skall åtnjuta stödet.

Näringsbidraget eller det belopp sotn ' éftergells, jämte
uppgift oih datum för utbetalningen av bidraget eller bestulet om eftergift
och stödels ändamål.

Nuvarande
lydelse

5 mom.'' Den som har att avlämna kontrolluppgift enligt 1
mom. punkterna 1, 2, 3 b-3 f eller 7 skall senast den 31 januari under
taxeringsåret till inkomsttagaren översända uppgift med de upplysningar som
lämnas i kontrolluppgiften.

Föreslagen lydelse

5 m o m . Den som haratt avlämna kontrolluppgift enligt 1
mom. punkterna 1, 2, 3 b-3 f, 7eller9skall senast den 31 januari under taxeringsåret
lill inkomsttagaren översända uppgift med de upplysningar som lämnas i
kontrolluppgiften.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1983 och lillämpas
såvitt gäller 26 § första gången vid 1984 års taxering och såvitt gäller 37 § 1
och 5 mom. första gången vid 1985 ärs taxering.

-• Senaste lydelse 1978:316.

Prop. 1982/83:94 31

9
Förslag till

Lag om upphävande av
förordningen (1961:528) om skattefrihet

för bidrag från
iiorrlandsfonden, m. m.

Härigenom
föreskrivs atl förordningen (1961:528) om skattefrihet för bidrag från
norrlandsfonden, m. m. skall upphöra att gälla den 1 juni 1983. Den upphävda
lagen gäller dock alltjämt i fråga om bidrag eller lån som har lämnats före
ikraftträdandet eller under beskattningsår för vilket taxering skett år 1984
eller tidigare.

10 Förslag till

Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom
föreskrivs alt 13 kap. 2 § aktiebolagslagen (1975:1385)' skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

13 kap. 2§

Det åligger styrelsen alt ofördröjligen upprätta en
särskild balansräkning så snart det finns skäl atl anta att bolagets eget
kapital understiger en tredjedel av det registrerade aktiekapitalet. Visar
balansräkningen att så är fallet, skall styrelsen snarast möjligt till
bolagsstämma hänskjuta fråga om bolaget skall träda i likvidation. Godkänns ej
på ordinarie bolagsstämma under nästföljande räkenskapsår balansräkning
avseende ställningen vid tiden för stämman som utvisar att det egna kapitalet
uppgår lill hälften av det registrerade aktiekapitalet, skall styrelsen, om ej
bolagsstämman beslutar atl bolaget skall träda i likvidafion, hos rätten ansöka
att bolaget försätts i likvidation. Sådan ansökan kan även göras av
styrelseledamot, verkställande direktör, revisor eller aktieägare.

Göres
ansökan enligt första stycket, förordnar rätten att bolaget skall träda i
likvidation, om ej under ärendets handläggning i tingsrätten styrkes all
balansräkning utvisande att bolagets eget kapital uppgår lill hälften av det
registrerade aktiekapitalet blivit granskad av revisorerna och godkänd av
bolagsstämma.

Vid
beräkningen av del egna kapitalets storlek tiUägges inom linjen en post
utvisande den ökning av tillgångarnas sammanlagda värde som skulle följa, om
de redovisades till försäljningsvärdet med avdrag för försäljningskostnaderna.
Beträffande sådana anläggningstillgångar, som undergår fortlöpande värdeminskning,
gäller dock att de upptages till anskaffningsvärdet minskat med erforderliga
avskrivningar och nedskrivningar, om därigenom erhåUes ett högre värde.

Vid
beräkningen av det egna kapitalels storlek skall inom linjen tilläggas en
post utvisande den ökning av tillgångarnas sammanlagda värde som skulle följa,
om de redovisades till försäljningsvärdet med avdrag för försäljningskostnaderna.
Beträffande sädana anläggningstillgångar som undergår fortlöpande värdeminskning
gäller dock att de tas upp till anskaffningsvärdet minskat med erforderliga
avskrivningar och nedskrivningar, om därigenom erhålls etl högre värde. Vidare
skall vid beräkningen hänsyti inte las lill skuld på grund av statligt stöd för
vilket återbelalningsskyldighelen är beroende av bolagets ekonomiska ställning,
om stödet - för del faU att botaget försätts i konkurs eller träder i
likvidation - skall återbetalas först sedan övriga skulder till fullo betalats.

Prop. 1982/83:94 33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Underlåter styrelseledamöterna att fullgöra vad som
åligger dem enligl första stycket, svarar de och andra som med vetskap härom
handlar på bolagets vägnar solidariskt för bolagets uppkommande förbindelser.
Sådant ansvar inträder även för aktieägare som, när likvidationsplikl
föreligger enligt första stycket tredje meningen, med vetskap härom deltar i
beslut att fortsätta bolagets verksamhet. Den ansvarighet som det nu är fråga
om gäller dock ej för förbindelser som uppkommer sedan likvidalionsfrågan
hänskjutits till rätlens prövning eller sedan en balansräkning, som utvisar
atl bolagels eget kapital uppgår till hälften av det registrerade
aktiekapilalel, blivit granskad av revisorerna och godkänd av bolagsstämma.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1983.

3 Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 94

Prop. 1982/83:94 34

Utdrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-11-18

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsråden I, Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon,
Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Rainer, Boström, Bodström, B. Andersson,
Gradin, Dahl, R. Carlsson

Föredragande: statsrådet Feldt

Lagrådsremiss om beskattning av statsbidrag och andra stöd
till företag, m. m.

1 Inledning

Bidragsskattekommittén' (B 1980:01) har hittills avlämnat
två delbetän-kanden. I november 1981 avlämnades belänkandet (Ds B 1981:17)
Beskattning av statsbidrag och andra stöd lill företag, m. m. I betänkandet
behandlas dels reglerna för beskattning av statsbidrag och andra stöd till
företag, dels de s. k. utvecklingsbolagens skatteförhållanden.

I juni i år avlämnade kommittén sitt andra delbetänkande
(Ds B 1982:8) Förslag till ändringar i reglerna om avsättning till
internvinstkonto.

Den
redovisningsmässiga behandlingen av statliga stöd med villkorlig
återbetalningsskyldighet har ibland visat sig skapa problem för stödmottagarna.
I en inom industridepartementet upprättad promemoria om vissa frågor rörande
statliga lån med villkorlig återbetalningsskyldighel har dessa problem
analyserats.

Jag
behandlar i det följande först kommilténs förslag beträffande den skattemässiga
behandlingen av statsbidrag och andra stöd till företag. I anslutning fill den
framställningen tar jag upp frågan om reglerna i aktiebolagslagen (1975:1385)
om likvidationsskyldighet behöver ändras. Därefter diskuteras rätten till
avdrag för bidrag som i sysselsätlningsfräm-jande syfte lämnas fill
utvecklingsbolag eller regionala utvecklingsfonder. I det sista avsnittet
behandlas bestämmelserna om avdrag för avsättning till internvinstkonto.

' Ledamöter: f. d. regeringsrådet Carl Åbjörnsson,
ordförande, kanslichefen Boris Carlsson, direktören Arne Gustafson och
skattedirektören Olle Roos.

Prop. 1982/83:94 35

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels som bilaga
1 en sammanfattning av betänkandet Beskattning av statsbidrag och andra stöd
till företag, m. m., dels som bilaga 2 en sammanfattning av betänkandet Förslag
fill ändringar i reglerna om avsättning lill internvinstkonto, dels som bilaga
3 kommitténs lagförslag, dels ock som bilaga 4 industrideparlementets
promemoria. Beträffande nuvarande förhållanden och gjorda överväganden hänvisas
lill belänkandena resp. promemorian.

Kommilténs betänkanden och promemorian har
remissbehandlats. Till protokollet i detta ärende bör som bilaga 5 fogas en
förteckning över remissinstanserna till kommitténs första delbetänkande (Ds B
1981:17) och industridepartementets promemoria samt en sammanställning av
remissyttrandena. Som bilaga 6 bör fogas en förteckning över remissinslanserna
fill kommitténs andra betänkande (Ds B 1982:8) och en sammanställning av
remissyttrandena.

2 Allmän motivering

2.1 Den skattemässiga behandlingen av statsbidrag och
andra stöd till näringsidkare

2.1.1 Inledning

Stöd till näringsidkare kan förekomma i flera olika
former. Den mest renodlade stödformen är direkta bidrag och subventioner. Stöd
kan också lämnas i form av t. ex. garantiåtaganden (borgen) och lån med låg
ränta och förmånlig amorteringsplan. Även insats av ägarkapital kan vara avsett
som ett stöd.

Staten svarar för den dominerande delen av stödåtgärderna
till näringslivet. Stöd lämnas dock även av kommuner samt av regionala
utvecklingsfonder och andra formellt fristående organ som har bildats och
finansieras av bl. a. staten och kommuner. Det förekommer också alt stöd lill
näringsidkare beviljas av rent privaträttsliga subjekt, t. ex. stiftelser som
har uppkommit till följd av enskilda donafioner.

Ofta föranleder stöd till näringsidkare inte några
beskattningsåtgärder. Detta gäller t. ex. i fråga om återbetalningspliktiga
lån, vid garanfiåtaganden eller vid insats av ägarkapital. Stöd som har
karaktär av bidrag är dock normalt - direkt eller indirekt - skattepliktiga.
Under lång tid saknades uttryckliga bestämmelser om denna beskattning. År 1973
infördes emellertid i kommunalskattelagen (1928:370), KL, regler om beskattning
av statsbidrag (prop. 1973:190, SkU 1973:71, rskr 1973:359, SFS 1973:1098).
Dessa regler utgör i huvudsak ett lagfästande av de principer för beskattningen
av statsbidrag till näringsidkare som tidigare hade utvecklats i praxis.
Reglerna finns i åttonde stycket av anvisningarna lill 19 § KL och innebär bl.
a. följande.

Prop. 1982/83:94 36

Ett statsbidrag är skattefritt om del är avsett för
utgifter för vilka avdragsrätt inte föreligger vare sig direkt eller i form av
årliga värdeminskningsavdrag. Har bidraget däremot använts för att bestrida en
sådan utgift som är pä en gång avdragsgill utgör bidraget skattepliktig intäkt.
Avdragsrätten för utgiften påverkas inte av bidraget. Ett företag som fått
statliga bidrag för en del av sina lönekostnader skall således ta upp bidragen
som intäkt och samtidigt göra avdrag för samtliga lönekostnader.

Har ett statsbidrag använts för atl anskaffa en tillgång,
för vilken anskaffningsvärdet får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag,
skall bidraget inte tas upp som skattepliktig intäkt.. Ä andra sidan skall vid
beräkning av värdeminskningsavdrag såsom anskaffningsvärde anses endast sä stor
del av utgiften som inle har täckts av bidraget. I delta fall kommer således
beskattningen lill stånd indirekt genom att de årliga värdeminskningsavdragen
minskas.

Har ett statsbidrag använts för att anskaffa
lagertillgångar utgör bidraget skatteplikfig intäkt. Utgifterna för
anskaffningen dras av på vanligt sätt. Vid fillämpningen av 41 § KL och
anvisningarna till denna paragraf skall dock den del av lagret som har
anskaffats för bidraget inte medräknas vid lagervärderingen. Bestämmelsen
innebär atl bidraget beskattas i den takt som lagret avyttras.

Bestämmelser finns också om vad som gäller för det fall
att avdragsrätten för utgifterna med tillämpning av vanliga regler infaller
under ett annat beskattningsår än del då bidraget skall tas upp till
beskattning. Vidare finns föreskrifter om den skattemässiga behandlingen av
återbetalda bidrag.

Mottagande och återbetalning av ett lån föranleder i
princip inte nägra beskattningsåtgärder. Ett uppburet lånebelopp utgör således
inte skatteplikfig inkomst och återbetalning av en kapitalskuld är enligt 20 §
KL inle avdragsgill. Inom den statliga stödgivningen förekommer emellertid två
typer av lån för vilka meddelats särskilda regler. För det första gäller att
reglerna för beskattning av statsbidrag skall tillämpas även pä statsbidrag i
form av amorieringsfritl lån (avskrivningslån). Genom lagstiftning år 1978
infördes vidare en dispensregel för vissa lån för vilka återbetalningsskyldigheten
är beroende av mottagarens framtida resultatutveckling eller annan
liknandeomständighet(prop. 1977/78:79, SkU 1977/78:20, rskr 1977/78:119, SFS
1978:52). Lån med sådan villkorlig äterbetalningsskyldighet behandlas enligt
huvudregeln som elt vanligt lån. Regeringen får dock - om det finns synnerliga
skäl - besluta att lånet skall anses utgöra skattepliktig inkomst för
låntagaren. Återbetalas lånet får den skattskyldige avdrag för det återbetalade
beloppet.

När det gäller den skattemässiga behandlingen av lån med
villkorlig återbetalningsskyldighel finns således uttryckliga regler.
Beträffande bidrag för vilka återbetalningsskyldigheten är pä liknande sätt
villkorad saknas dock bestämmelser. Nämnas kan emellertid att regeringsrätten i
en dom (RÅ 1977 ref 122) behandlat ett bidrag för vilket
återbetalningsskyldigheten gjorts

Prop. 1982/83:94 37

beroende av bl. a. ett projekts resultat som ett
statsbidrag.

Jag har
hittills uppehållit mig vid den skattemässiga behandlingen av statliga slöd. I
fräga om redovisningen av sådana stödåtgärder i bokföringen har
bokföringsnämnden (BFN) utfärdat anvisningar (BFN:11). Enligt anvisningarna
föreligger en motsättning mellan den redovisningstekniska och den skattemässiga
behandlingen när det gäller bidrag med villkorlig återbetalningsskyldighet och
avskrivningslån. En motsättning torde föreligga även i fräga om möjligheten
att periodisera ell statsbidrag som har lyfts ett är men som används för avsett
ändamål först ett senare år.

Bidrag med villkorlig äterbetalningsskyldighet skall
enligt BFN:s anvisningar behandlas pä samma sätt som län med villkorlig
återbetalningsskyldighel. Ett sådant län skall redovisas som skuld i
låntagarens balansräkning till dess att den långivande myndigheten har fattat
beslut om eftergift av lånet. Efterskänkt belopp intäktsförs som extraordinär
intäkt och samtidigl kostnadsförs eventuella balanserade utgifter som
extraordinär kostnad. I fråga om ell län för vilket dispens har erhållits
enligt nionde stycket av anvisningarna till 19 § KL gäller att det skall
redovisas i resultaträkningen som intäkt då det har erhållits.

Beträffande avskrivningslånen föreskrivs i anvisningarna
alt inläktsredo-visning skall ske först efter det att beslut om eftergift har
fattats av den långivande myndigheten. Ej eftergiven del av avskrivningslånet
skall tas upp som skuld i balansräkningen.

I sin översyn av reglerna för beskattning av statsbidrag
och andra stöd till näringsidkare har bidragsskattekommittén funnit att den
taxeringslekniska utformningen av reglerna för beskattning av statsbidrag i
åttonde stycket av anvisningarna till 19 § KL i huvudsak väl överensstämmer med
vedertagna beskattningsprinciper och alt dessa regler också har blivit allmänt
godtagna. Vad som däremot enligt kommittén främst har vållat problem vid den
praktiska fillämpningen är svårigheten alt avgöra vilka förelagsstöd som skall
behandlas som statsbidrag i KL:s mening. Detta sammanhänger med atl de statliga
stöden kan vara förenade med villkor som gör att gränsen mellan bidrag och lån
blir oklar. Eftersom mottagande och återbetalning av lån inte föranleder några
beskattningsåtgärder ligger det i öppen dag att detta gränsdragningsproblem
skapar en betydande osäkerhet för såväl de skattskyldiga som
taxeringsmyndigheterna.

I syfte att undanröja denna oklarhet föreslår kommittén
att den skattemässiga behandlingen av statliga stöd anpassas till de principer
som har kommit lill uttryck i BFN:s anvisningar beträffande redovisningen av
dessa stöd i företagens bokföring. Detta innebär all endasi stöd som lämnas
utan förbehåll om återbetalning skall behandlas som statsbidrag. Den omständigheten
att bidragstagaren kan bli skyldig att återbetala erhållet bidrag om han genom
oriktiga uppgifter föranlett alt bidraget har beviljats eller om han inte har
uppfyllt för bidraget fastställda villkor skall dock inte medföra atl bidraget
förlorar sin karaktär av statsbidrag i KL:s mening. Ges stödet

Prop. 1982/83:94 ' 38

däremot med förbehåll om återbetalning av annat slag skall
det behandlas som ett län. Enligt kommittén bör även avskrivningslånen följa de
regler som gäller för län i allmänhet och således inte som f. n. särbehandlas.

Återbelalningsskyldighelen för etl statligt stöd som skall
behandlas som ett lån kan efterges. Kommittén har föreslagit regler om vilka
skatteeffekter som då inträder.

Etl annat förslag som syftar till alt bringa den
skattemässiga behandlingen i överensstämmelse med den bokföringsmässiga gäller
statsbidrag som har erhållits ett visst år men använts för avsett ändamål först
etl senare år. Förslaget innebär att den skatlskyldige även skattemässigt fär
balansera bidraget till användningsåret.

Kommittén har vidare föreslagit en uttryckhg bestämmelse
om hur elt statsbidrag skall påverka beräkningen av reahsationsvinst vid
avyttring av en tillgång som har anskaffats för bidraget.

Vad beträffar dispensregeln för lån med villkorlig
återbetalningsskyldighet anser kommittén att tillämpningen av den medför sådana
avsteg från allmänt vedertagna beskatlningsprinciper att den bör upphävas.

F. n. finns det inte någon allmän skyldighet för den som
betalar ut stöd lill , näringsidkare att lämna kontrolluppgifter till
taxeringsmyndigheterna om stödets storlek och karaktär. Enligt kommittén medför
detta betydande risk för att stöden behandlas olika i skattehänseende. För att
förbättra läget har kommittén föreslagit atl bestämmelserna i taxeringslagen
(1956:623) om skyldighet att lämna kontrolluppgifter kompletteras med regler om
uppgiflsskyldighet för den som har lämnat stöd fill näringsidkare.
Uppgiftsskyldigheten skall omfatta även det fallet att staten eller annan som
lämnat stöd i form av lån efterskänker lånet.

Kommittén är medveten om all förslaget att slopa
dispensregeln för villkorliga lån kan medföra att soliditetsproblem aktualiseras
för vissa stödmottagare. Kommittén anser emellertid att redovisningsmässiga problem
inte bör lösas med hj älp av skattelagstiftningen. Om det vid den statliga
stödgivningen finns ett behov av atl beakta frågan om hur stöden påverkar de
berörda företagens soliditet synes det enligl kommittén ligga närmast till
hands att överväga en ändring i reglerna i aktiebolagslagen om likvidationsskyldighet.
Kommittén har dock inte tagit ställning till detta problem eftersom det ligger
utanför kommitténs uppdrag.

Frågan har i stället behandlats i en promemoria som
upprättats inom industridepartementet. I promemorian föreslås en ändring i 13
kap. 2 § aktiebolagslagen. Innebörden av förslaget är att ett akfiebolag vid
beräkning av det egna kapitalets storlek inte skall ta hänsyn till skulder
avseende vissa statliga stöd.

Vid remissbehandlingen har kommitténs förslag fått ett
posifivt mottagande. BFN anser t. ex. alt kommitténs överväganden och förslag
i allt väsentligt har utgångspunkt i gällande redovisningsregler och god
redovisningssed såsom dessa kommer lill uttryck i bokföringslagen och
i nämndens

Prop. 1982/83:94 39

anvisningar. Från flera håll uttalas vidare att kommitténs
förslag innebär förenklingar för såväl de skattskyldiga som taxeringsmyndigheterna.
Någon remissinstans anser emellertid att det i betänkandet saknas lillräckligt
lättillämpade regler för bedömningen av om elt slöd skall behandlas som bidrag
eller lån. Kommitténs förslag beträffande avskrivningslånen godtas vidare inte
av samtliga remissinstanser.

Även förslaget i industridepartementets promemoria har
bemötts i huvudsak positivt.

För egen del anser jag att den kartläggning av olika
stödformer som kommittén har gjort är värdefull och att kommittén väl har
belyst de problem som tillämpningen av de nuvarande reglerna medför. I det
följande kommer jag att närmare behandla kommitténs olika delförslag.
Framhållas bör dock att jag-i likhet med kommittén-endast behandlar stöd fill
näringsidkare för deras näringsverksamhet. Stöd som utgår till enskilda
löntagare i samband med t. ex. arbetsmarknadspolitiska insatser behandlas
därför inte. En del hithörande frågor utreds f. n. av
traktamentsbeskatlningssakkunniga (B 1978:02). Stöd fill kulturarbetare och
uppfinnare ses vidare över av kulturskattekommiltén (B 1979:15). Jag kommer
därför inle att nu ta upp den skattemässiga behandlingen av konstnärsbidrag,
stipendier och liknande ersättningar.

Förvissa statliga stödåtgärder, t. ex. inom
bostadssektorn, gäller speciella skatteregler. Sådana specialreglerade områden
diskuteras inte i del följande och inte heller del slöd i form av
investeringsavdrag/bidrag som medges för investeringar i inventarier och
byggnader, forskningsavdrag vid investering i forskning eller den rätt fill
avdrag/bidrag som finns inom exportkreditområdet.

2.1.2 Begreppet statsbidrag

Den nuvarande lagtexten innehåller inle - bortsett från
stadgandet att bestämmelserna gäller endast statsbidrag som utgår till en
näringsidkare för hans näringsverksamhet - någon definition av begreppet
statsbidrag. I samband med tillkomsten av 1973 års lagstiftning uttalade
emellertid föredragande departementschefen inledningsvis att gemensamt för alla
statsbidrag är att staten i princip utan återbetalningsskyldighet ger näringsidkare
kontanta medel som skall användas för det ändamål som avses med bidraget (prop.
1973:190 s. 5). Av hans uttalande framgår vidare att även stöd som kan
återkrävas kan behandlas som statsbidrag, nämligen om återkrav sker på grund av
att bidraget beviljats genom oriktig uppgift. Detsamma skall gälla om
återkravet beror på att mottagaren av bidraget brutit mot villkor för bidraget
eller på att säkerheten för ett avskrivningslån väsentligt försämrats (s. 12).

Enligl kommittén är det numera sedan BFN utfärdat
anvisningar beträffande den bokföringsmässiga redovisningen av statliga stöd
knappast

Prop. 1982/83:94 40

behövligt att i KL införa en bestämmelse som klargör vad
som avses med statsbidrag. Enligt 41 § KL skall nämligen inkomstberäkningen i
fråga om rörelse, jordbruksfastighet och, i vissa fall, annan fasfighet, ske på
grundval av bokföringen. Ett statligt stöd som enligt BFN:s anvisningar skall
redovisas som inläkt i förelagens resultaträkning skall därför enligt kommittén
behandlas som ett statsbidrag. I sammanhanget pekar kommittén på att den
föreslagit att i anvisningarna fill 19 § KL uttryckligen skall föreskrivas att
statsbidrag med villkorlig återbetalningsskyldighet inte skall anses som bidrag
utan som lån. Att bestämmelserna om statsbidragens beskattning inte blir
tillämpliga på villkorade statsbidrag kommer alltså motsatsvis att framgå av
detta nya stadgande.

För egen del får jag anföra följande. De nuvarande
reglerna för beskattning av statsbidrag har funnits i omkring fio år. Dessa
regler grundar sig dock på principer som redan tidigare hade utvecklats i
praxis. Reglerna avser endast statsbidrag som är avsedda för utgifter av olika
slag i näringsverksamheten. Elt bidrag som utgör ersättning för en enskild
näringsidkares arbetsinsats, dvs. i praktiken är avsett för näringsidkarens
privata levnadskostnader, omfattas sålunda inte av reglerna om statsbidrag. I
vad mån ett sådant bidrag är skattepliktigt eller undantagsvis skall ses som
ett skattefritt stipendium e. d. får därför bedömas efter allmänna skatterättsliga
principer.

Som kommittén har funnit får det nuvarande regelsystemet
anses i huvudsak väl överensstämma med vedertagna beskattningsprinciper. Vad
som har vållat problem vid tillämpningen är i stället frågan vilka statliga
stöd som skall behandlas enligl statsbidragsreglerna och vilka som skall
behandlas som lån. Detta beror på alt de statliga stöden ofta är förenade med
villkor som kan medföra atl gränsen mellan bidrag och lån blir oklar.

Det är självfallet ytterst angeläget att reglerna är så
utformade alt företag och taxeringsmyndigheter på ett enkelt sätt kan skilja
mellan bidrag och lån. Detta krav uppfylls enligt min mening bäst om man knyter
an fill de regler som allmänt gäller vid inkomsttaxeringen. I fråga om inkomst
av jordbruksfasfighet eller rörelse gäller enligt 41 § KL alt inkomsten skall
beräknas enligt bokföringsmässiga grunder i den mån dessa grunder inte står i
strid med särskilda i KL angivna bestämmelser. Även inkomst av annan fastighet
beräknas - bortsett från schablontaxerade fastigheter - normalt enligt
bokföringsmässiga grunder. Detta innebär att hänsyn skall tas inte bara till
inkomster och utgifter i verksamheten utan även till lager, fordringar och
skulder vid beskattningsårets ingång resp. utgång. Hänvisningen till bokföringsmässiga
grunder medför vidare att den skattemässiga inkomstberäkningen skall ske på
grundval av de redovisningsregler som finns i bokföringslagen (1976:125) och
annan civilrättslig lagsfiftning samt i jordbruksbokföringslagen (1979:141). En
grundläggande regel i denna lagstiftning är alt bokföringsskyldigheten skall
fullgöras på sätt som överensstämmer med god redovisningssed.

Prop. 1982/83:94 41

Av det anförda följer att den civilrättsliga redovisningen
bör vara avgörande för den skattemässiga gränsdragningen mellan lån och bidrag.
Som tidigare nämnts har BFN utfärdat anvisningar beträffande redovisningen av
statliga stöd. Jag anser att dessa anvisningar bör läggas till grund för
bedömningen av vilka statliga stöd som skall behandlas som statsbidrag. På en
punkt delar jag dock inte nämndens uppfattning. Det gäller behandlingen av
avskrivningslån. I nämndens anvisningar föreskrivs alt av myndighet eftergiven
del av ett avskrivningslän skall redovisas som en extraordinär intäkt hos
låntagaren. Lånet som sådant utgör alltså med tillämpning av nämndens synsätt
inte skattepliktig inkomst utan intäktsredovisningen skall ske först efter det
atl beslut om eftergift har fattats av den långivande myndigheten. Ej
eftergiven del skall tas upp som skuld i balansräkningen.

Enligt min mening bör en stödforms rubricering inte i
något avseende påverka den redovisningsmässiga eller den skattemässiga
behandlingen. Avgörande för bedömningen bör i stället vara de villkor som
förenas med etl visst stöd och inte om stödet betecknas som län eller bidrag.
Elt avskrivningslån och etl bidrag bör således behandlas pä samma sätt om
stöden innehåller samma villkor för vägrad eftergift resp. återkrav. Etl
avskrivningslån bör därför behandlas som bidrag om det redan vid beviljandet av
lånet stär klart att eftergift normalt ges.

Vad jag nu har sagt innebär sammanfattningsvis att säsom
statsbidrag bör anses i första hand stöd som över huvud taget inle innehåller
villkor om återbetalningsskyldighet. Stöd av delta slag torde dock förekomma i
endast ringa omfattning. I allmänhet uppställs vissa villkor och ges olika
föreskrifter för ett stöd. Dessa kan gälla t. ex. hur stödet skall användas,
mottagarens förfoganderätt över sina tillgångar, hans möjlighet atl ändra
ägarstrukturen i företaget, givarens rätt till insyn i företaget och
mottagarens rapportskyldighet och skyldighet att lämna korrekta uppgifter m.
m. Sådana föreskrifter medför inte i sig atl stödet blir att anse som elt lån.
Stöd som är förenat med återbetalningsskyldighet bör anses som statsbidrag om
återbetalningsskyldighet föreligger endast om mottagaren inte uppfyller de
villkor för stödels användning och verksamhetens bedrivande som förutsatts vid
beviljandet av stödet. Den omständigheten att stödet kan krävas åter om
mollagaren lämnat felaktiga uppgifter om användningen av stödet eller lägger
ned den ifrågavarande verksamheten bör exempelvis inte hindra att stödet
behandlas som statsbidrag. Detta skall gälla även om stödet har lämnats i form
av ett avskrivningslån och även om del för avskrivning av lånet krävs en
särskild ansökan.

För
statliga stöd kan gälla att återbetalning skall ske även under andra
förhållanden än de som nyss har nämnts. Del är givelvis fallet beträffande
'vanliga lån men återbetalningsskyldigheten kan också ha gjorts beroende av t.
ex. mottagarens eller elt visst projekts framlida resultat eller mottagarens
utdelningspolitik. Den som erhåller ett stöd av detta slag skall enligt BFN:s

Prop.
1982/83:94 42

anvisningar redovisa stödet som en skuld i balansräkningen.
Detta bör enligt min mening gälla också i skattehänseende, dvs. stödet skall
inte anses som ett statsbidrag utan som ett lån. Jag ålerkommer i
specialmoliveringen med en närmare redogörelse för gränsdragningen mellan
bidrag och lån.

För en näringsidkare som erhåller eftergift av
återbetalningsskyldigheten av en skuld som han har ådragit sig i sin
näringsverksamhet uppkommer en vinst som han bör redovisa som en extraordinär
intäkt i resultaträkningen. Vid inkomstbeskattningen föreligger dock inte någon
enhetlig behandling av efterskänkta skulder. Anses låntagaren genom
efterskänkandet ha erhållit en gåva påverkas inte hans inkomstbeskattning
eftersom gåvor enligt 19 § KL inte räknas som skattepliktig inkomst. Vinst som
har uppkommit på grund av ackord anses vidare enligt praxis inte utgöra
skattepliktig inkomst (RÅ 1929 Fi369). Gäldenären har inte heller beskattats
när en fordran i annat fall har nedsatts på grund av hans bristande
betalningsförmåga (RÅ 1963 ref 48 och RÅ 1979 1:96).

Efterges ett statligt lån med villkorUg
äterbetalningsskyldighet torde dock mottagaren beskattas för det efterskänkta
beloppet. Denna skattefråga berördes i samband med inrättandet av en särskild
fond, statens industrifond, vilkens uppgifter numera har övertagits av de
regionala utvecklingsfonderna. Fondens uppgift var att stödja riskbelonade
projekt inom industrin genom att ge län för vilka återbetalningen var beroende
av i vilken utsträckning projektet blev framgångsrikt. I fråga om beskattningen
hos mottagaren av lånen uttalade föredragande departementschefen (prop. 1973:41
s. 129): "Nägra särskilda skattemässiga problem för mottagaren av länet
uppkommer inte om lånet återbetalas. Efterskänkes däremot lånet skall det
efterskänkta beloppet redovisas som inkomst under förutsättning att de lånade
medlen använts för kostnader som är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. Har
däremot medlen använts till inte avdragsgilla utgifter är det efterskänkta
lånebeloppet skattefritt."

Enligt bidragsskattekommitténs förslag skall uttryckliga regler
införas om vilka skatteeffekter som inträder om elt statligt stöd med
villkorlig återbetalningsskyldighet efterskänks. Reglerna skall tillämpas också
på avskrivningslån, vilka enligt kommittén inte längre skall behandlas som
statsbidrag ulan som lån.

Förslaget innebär att ett eftergivet belopp skall tas upp
som intäkt om stödet har använts för utgifter som är avdragsgilla vid
laxeringen antingen direkt eller i form av årliga värdeminskningsavdrag medan
eftergift inte skall föranleda beskattning om stödet har använts för inte
avdragsgilla utgifter. Kan den skatlskyldige inte visa vartill ett visst stöd
har använts skall det anses ha använts fill direkt avdragsgilla utgifter. Har
stödet använts för att anskaffa en tillgång för vilken avdrag för årlig värdeminskning
beräknas enligt avskrivningsplan, dvs. byggnader och markanläggningar, skall
den skattskyldige utöver avdrag enligt avskrivningsplanen få fillgodoräkna sig
ett extra värdeminskningsavdrag med belopp motsvarande inläktsbeloppet. Med

Prop. 1982/83:94 43

hänsyn till den korta tid som gäller för avskrivning av
inventarier har kommittén ansett att det inte föreligger något behov av regler
om extra avskrivning för dessa.

Kommitténs
förslag att ett eftergivet statligt slöd normalt skall beskallas har lämnats
utan erinran vid remissbehandlingen. Den närmare utformningen av reglerna har
dock mött kritik. Ett par remissinstanser kritiserar således den föreslagna
indirekta beskattningsmetod som skall få lillämpas då ett eftergivet slöd avser
byggnader och markanläggningar. Eftersom enligl förslaget
avskrivningsunderlaget inle skall reduceras kommer avskrivnings-fiden att bli
olika lång för samma investering beroende på om stöd lämnas som bidrag eller
som lån som sedermera efterskänks. Denna olikformighet föresläs bli eliminerad
genom att etl efterskänkt län skall reducera avskrivningsunderlaget. Några av
näringslivets organisationer anser å andra sidan att den föreslagna indirekta
beskattningsmetoden skall få tillämpas även pä inventarier. Någon remissinstans
pekar vidare på att ett eftergivet stöd kan avse både byggnader och inventarier
och att del behövs en regel som slår fast hur fördelningen mellan olika
tillgångsslag skall göras.

För egen
del får jag anföra följande. Av allmänna skatterättsliga grundsatser torde
följa alt ett statligt slöd med villkorlig ålerbelalningsskyldighet som
efterskänks skall beskattas hos mottagaren om stödet har använts för utgifter
som är avdragsgilla på en gång eller i form av årliga värdeminskningsavdrag.
Jag förutsälter då självfallet att stödet tidigare behandlats som elt lån. Det
är emellerfid f. n. oklart hur det efterskänkta beloppet skall beskattas när
stödet har använts för anskaffande av avskrivningsbara tillgångar. En möjlighet
är att omedelbart beskatta företagel för beloppet ulan atl göra någon ändring i
de årliga värdeminskningsavdragen. Eftergiften kan ocksä beskattas pä indirekt
väg, antingen genom att avskrivningsunderlaget reduceras eller genom att
förelaget medges ett extra värdeminskningsavdrag samtidigl som beloppet tas upp
till beskattning. Jag delar därför kommitténs uppfattning att det behövs
förtydligande regler i detta avseende.

Kommittén
har föreslagit att det efterskänkta beloppet skall beskattas indirekt, närmare
bestämt genom att företaget dels beskattas för beloppet, dels får ett lika
stort extra värdeminskningsavdrag. Den föreslagna beskattningsmetoden medför
visserligen, som har påpekats vid remissbehandlingen, att finansiering av en
investering med ett lån som sedermera efterskänks leder till kortare
avskrivningstid än vad som blivit fallet om investeringen finansierats med etl
statsbidrag. Detta hänger samman med atl avdragen enligt avskrivningsplanen
också efter det att eftergift har medgetts kommer att beräknas med utgångspunkt
i det ursprungliga anskaffningsvärdet. I likhet med riksskatteverket (RSV)
anser jag dock atl starka prakfiska skäl talar för den av kommittén anvisade
metoden, varför denna bör väljas.

Enligt kommittén bör en indirekt beskaltningsmetod inte få
användas då

Prop.
1982/83:94 44

slödel har använts för anskaffning av inventarier. Detta
kan enligl min mening i vissa fall leda till inte avsedda beskattningseffekter.
Jag anser därför att den nyss beskrivna indirekta metoden skall få tillämpas
även i fråga om inventarier.

Frågan om fördelningen mellan olika tillgångsslag av ett
statsbidrag eller ett eftergivet slöd kommer jag all behandla i
specialmotiveringen.

I delta sammanhang vill jag slutligen ta upp en av
kommittén behandlad statlig stödform som har kommil till användning först under
senare år. Slödel innebär att medel ställs till ett företags förfogande för
användning i ett visst projekt och att återbetalning skall ske genom att staten
får del av intäkterna av projektet. De stöd av delta slag som kommittén har studerat
utgörs av tre företagsspecifika lån som har beslutats av riksdagen. Det gäller
två lån till Volvo Flygmotor AB (VFA) på 138 milj. kr. resp. 160 milj. kr. och
ett lån till Saab-Scania AB (SAAB) på 350 milj. kr. Lånen har beviljats för att
göra det möjligt för VFA och SAAB att i samarbete med vissa amerikanska bolag
delta i civila flygplans- och flygmotorprojekt. Den återbetalning som skall ske
till staten är inte tidsbegränsad, vilket innebär att återbetalning skall ske
så länge projekten ger intäkter även om därigenom summan av återbetalningarna
kommer att överstiga lånebeloppen.

I den proposition som låg till grund för riksdagens beslul
avseende SAAB-lånet och ett av VFA-lånen uttalas att återbetalning skall ske
genom att bolagen till staten "i stället för ränta och amortering betalar
royalty" (prop. 1979/80:115). Det första VFA-länet betecknades som ett lån
med villkorlig återbetalningsskyldighet (prop. 1979/80:13). Beträffande alla
tre lånen uttalas att avtalskonstruktionerna innebär att staten och resp. bolag
delar de kommersiella riskerna och vinstmöjligheterna avseende projekten.

De statliga stöden har behandlats olika i bolagens
årsredovisningar trots att avtalsvillkoren är i stort sett desamma. VFA har
nämligen redovisat de utbetalade beloppen som skuld medan SAAB har redovisat
erhållna belopp som intäkt i takt med att kostnader har lagts ned på projektet.

Enligt kommittén kan statens rätt att utan tidsbegränsning
få del av intäkterna inte betecknas som en återbetalning av elt län.
Ifrågavarande stöd hänförs därför inte till den kategori statliga stöd som
enligt kommitténs förslag skall behandlas som lån vid den skattemässiga
inkomstberäkningen. I det sammanhanget erinrar kommittén om att aktiebolag
enligt 7 kap. 2 § första stycket aktiebolagslagen - med vissa undantag - inle
får la upp penninglån på villkor att lånet skall betalas på annat sätt än med
ett nomineUt penningbelopp eller med ett penningbelopp som har bestämts med
hänsyn till förändringar i penningvärdet. Kommittén anser därför att stöden i
skattehänseende skall följa samma regler som statsbidrag och atl de belopp som
sedermera kan komma att betalas tillbaka lill staten i form av royalty blir
avdragsgilla i vanlig ordning.

För egen del anser jag i likhet med kommittén att avtal av
det slag som

Prop. 1982/83:94 45

■staten har slutit med VFA och SAAB inte kan
betecknas som försträck-ningsavtal. Jag delar dock inle kommilténs uppfattning
att de från staten erhållna medlen bör likställas med bidrag. Denna avtalstyp
torde i stället fä ses som en kommersiell transaktion varigenom staten
förvärvar en rätt till inkomster avseende framtida försäljningar
(avkastningsräll). Vad staten betalar till företaget utgör med detta synsätt
skattepliktig inkomst för företaget. Detta gäller oavsett om förelaget använder
medlen för omedelbart avdragsgilla omkostnader eller för anskaffning av
anläggningsfillgängar. De belopp som sedermera kan komma alt betalas lill
staten i form av royalty blir avdragsgilla för bolagen. I konsekvens med detta
torde staten böra redovisa royaliyn som inkomst av rörelse. Staten torde därvid
vara berättigad till avdrag för värdeminskning på de förvärvade rältigheterna
enhgl bestämmelserna i punkt 6 av anvisningarna till 29 § KL.

Enligl förordningen (1982:682) om statlig finansiering
genom regional utvecklingsfond kan en regional utvecklingsfond lämna stöd till
företag i olika former. En stödform utgörs enligt 4 § av utvecklingskapital i
form av utvecklingslän eller utvecklingsbidrag. Utvecklingsbidrag skall enligt
34 § ges med förbehåll att mottagaren förbinder sig att, om ett projekts
resultat kan utnyttjas lönsamt, utge ersättning till fonden i form avroyaity
eller annan löpande avgift. Villkoren för sädan ersättning skall bestämmas med
hänsyn fill bl. a. projektets risk och beräknade ekonomiska utfall. Enligl min
mening får även avtal varigenom en regional utvecklingsfond satsar
utvecklingsbidrag i etl projekt närmast ses som förvärv av avkastningsräti.
Delsamma gäller den s. k. Industrifondens bidrag enligt 10 § förordningen
(1980:470) om stöd genom Fonden för industriellt utvecklingsarbete. Sådana
bidrag kan ges med förbehåll alt mottagaren förbinder sig att utge ersättning
lill fonden i form av etl engångsbelopp eller i form av royalty eller annan
löpande avgift.

Det kan nämnas atl Industrifonden kan ge stöd även i form
av län. I dessa fall kan återbetalningen av lånet helt eller delvis ersättas
med royalty eller annan löpande avgift. Återbetalningen är dock normalt
begränsad till lånebelopp och ränta. Det förhållandet atl återbetalningen skall
ske i form av royalty ändrar därför inte stödels karaktär av lån.
"Royaliyn" är inte avdragsgill vid taxeringen till den del den utgör
avbetalning på lånet (jfr 20 § KL).

Vad jag ovan har sagt om beskattningseffekterna av atl
stöd av staten eller av någon annan ställs fill ett företags förfogande för
användning i ett projekt och där stödgivaren skall få del av intäkterna av
projektet torde beskriva gällande rätt. Någon lagstiftning på området behövs
inte enligt min mening.

I delta
avsnitt har jag angett hur gränsen bör dras mellan statliga bidrag och lån och
vad som utmärker de s. k. royaltylånen. Avgörande för bedömningen skall vara de
villkor som förenas med stödet. Med hänsyn till den mängd olika villkor som kan
vara förenade med ett stöd kan det dock i praktiken vara

Prop.
1982/83:94 , 46

svårt att klassificera stödet. Nya stödformer bör därför
utformas så att de anpassas till gällande skatte- och bokföringsmässiga regler.
Vidare anser jag att förslag om nya statliga stöd bör innehålla uppgift om hur
stödet bör behandlas vid redovisningen och i skattemässigt hänseende. Samtidigt
bör stödet ges en beteckning som svarar mot den skattemässiga behandlingen av
stödet. Ett stöd som skall behandlas som ett statsbidrag bör således inte
kallas för län.

I anvisningarna till 19 § KL finns f. n. regler om
beskattning av statliga bidrag fill säväl enskilda personer som näringsidkare.
Enligt min mening ökar överskådligheten om reglerna om statligt stöd till
näringsidkare för deras näringsverksamhet flyttas över till en särskild anvisningspunkt.
De nuvarande anvisningarna till 19 § KL bör därför betecknas punkt 1 medan det
föreslagna regelsystemet för näringsbidragen bör tas in i en ny punkt 2 av
anvisningarna till 19 § KL.

2.1.3 Statsbidrag som har erhållits i förskott

Erhåller en näringsidkare ett statsbidrag för en utgift
som är avdragsgill vid ett tidigare beskattningsår än det då bidraget skall
beskattas får han, enligt nuvarande regler, i stället göra avdraget vid
taxeringen för det år då bidraget skall tas upp som intäkt. Däremot finns det i
KL inle någon bestämmelse som reglerar hur beskattningen skall gå till av etl
statsbidrag som erhållits i förskott, dvs. bidrag som skall användas för ett
visst ändamål ell följande räkenskapsår. Kommittén pekar på atl ett sådant
statsbidrag enligt allmänna bokföringsmässiga principer får balanseras till
användningsårel (jfr BFN:s anvisningar beträffande redovisning av stadiga
stöd). Bidraget kommer således inte att påverka mottagarens resultat del år då
det erhålls. Enligt kommittén torde en sådan behandling av statsbidrag som
erhålls i förskott inte godtas vid taxeringen. Kommittén har därför föreslagit
att en regel införs som gör det möjUgt för den skatlskyldige att även
skaltemässigt balansera bidraget till användningsårel.

Kommitténs förslag i detta avseende har inte mött någon
erinran vid remissbehandlingen och även jag förordar alt del genomförs. Som RSV
påpekat kan det dock finnas anledning att införa särskilda administrativa
rutiner för alt underlätta taxeringsnämndernas arbete i de fall dä utbetalda
bidrag skall beskattas eller påverka avskrivningsunderlaget först ett senare
år.

2.1.4 Slöd som lämnas av andra än staten

De nuvarande bestämmelserna om den skattemässiga
behandlingen av statsbidrag till näringsidkare i anvisningarna lill 19 § KL
avser givetvis i första hand stöd från ståten. Staten svarar för den helt
dominerande delen av stödåtgärderna fill näringslivet. I samband med atl
reglerna infördes uttalade

Prop. 1982/83:94 47

emellertid föredragande departementschefen alt reglerna om
statsbidrag också kunde lillämpas på bidrag från kommuner (prop. 1973:190 s.
9).

Stöd
lämnas vidare även av regionala utvecklingsfonder och andra formellt fristående
organ som har bildats och finansieras av bl. a. staten och kommuner. Enligt
kommittén torde slöd som har lämnats av stiftelser och fonder av nu nämnt slag
även utan uttryckliga författningsbestämmelser behandlas efter samma regler som
gäller för egentliga statsbidrag. En sådan analog tillämpning synes enligl
kommittén ligga helt i linje med motiven för 1973 års regler om statsbidragens
beskattning. Eftersom nägon oklarhet beträffande rättsläget knappast föreligger
har kommittén avstått från att lägga fram förslag om direkta
författningsbestämmelser.

I
sammanhanget berör kommittén de bidrag som utgår från allmänningsskogar enligl
lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna. Allmänningsskogar
kan lämna bidrag till enskilda jordbrukare för vägar m. m. Enligt vad kommittén
erfarit är dessa bidrag i det helt övervägande antalet fall en komplettering
lill statsbidrag till samma investeringsobjekt från skogsvårdsstyrelser,
lantbruksnämnder m. fl. Prövningen hos allmänningarna av bidragsansökningar
och avvägningen av varje bidrags storlek sker normalt efter eller eventuellt
samtidigt med de statliga organens prövning av objektet i fråga. Med hänsyn
till de likartade regler som gäller för beviljande av bidrag från
allmänningarna och för erhållande av statsbidrag anser kommittén att båda
bidragen i skattehänseende bör följa samma regler. Den indirekta metoden skall
alltså enligl kommittén få lillämpas när bidrag från allmänningsskogar har
använts för anskaffande av avskrivningsbara tillgångar.

Den bidragsgivning som sker genom rent privaträttsliga
subjekt, t. ex. stiftelser som har uppkommit till följd av enskilda donationer,
riktas främst fill institutioner, akademier e. d. i syfte att främja
vetenskaplig forskning och liknande ändamål. I begränsad utsträckning lämnas
bidrag också lill näringsidkare.

Enligt
kommittén föreligger det inte något egentligt behov av särskilda regler för
beskattning av bidrag från enskilda stiftelser och fonder. Har i undantagsfall
en dylik stiftelse eller fond lämnat ett direkt bidrag till en näringsidkare
för dennes näringsverksamhet följer, framhåller kommittén, av allmänna
skatlerättsliga principer alt bidraget skall tas upp som inkomst av mottagaren
om han har använt bidraget för avdragsgilla kostnader i sin verksamhel. Om det
i det särskilda fallet kan visas att bidraget har lämnats på i princip samma villkor
som gäller för statsbidrag och att det inte föreligger nägon intressegemenskap
eller annan bindning mellan den som har lämnat bidraget och mottagaren av
stödet bör det därvid inle föreligga något hinder mot en analog tillämpning av
den för statsbidrag gällande indirekta metoden med reducering av
avskrivningsunderlaget med bidragsbeloppet. Enligl kommittén får det ankomma på
de fillämpande myndigheterna atl i det enskilda fallet pröva om de angivna
förutsättningarna är för handen.

Prop. 1982/83:94 48

Vad kommittén har anfört om beskattningskonsekvenserna av
bidrag till näringsidkare frän andra organ än staten har lämnats utan erinran
vid remissbehandlingen. Från något håll framhålls dock atl del i lagtexten bör
anges atl stöd som lämnas av formellt fristående organ av typ regionala
utvecklingsfonder skall behandlas enligl statsbidragsreglerna.

För egen
del får jag anföra följande. De nuvarande bestämmelserna om den skattemässiga
behandlingen av statsbidrag till näringsidkare tar sikte i första hand på stöd
från staten. Som kommittén har anfört torde emellertid även stöd som lämnas av
kommuner samt av regionala utvecklingsfonder och andra formellt fristående
organ som har bildats och finansieras av bl. a. staten och kommuner behandlas
enligt statsbidragsreglerna. Till skillnad från kommittén anser jag att detta
förhållande bör komma fill uttryck i laglexlen. Bl. a. regionala
utvecklingsfonder och Fonden för industriellt utvecklingsarbete
(Industrifonden) tillhör den krets av fonder och stiftelser som är begränsat
skattskyldiga enligt 53 § 1 mom. första stycket d) KL. Jag anser att det i den
nya punkten 2 av anvisningarna lill 19 § bör anges att de av mig föreslagna
reglerna om beskattning av statliga stöd till näringsidkare gäller också stöd
från kommuner samt fonder och stiftelser som avses i 53 § 1 mom. första stycket
d) KL. Med hänsyn till de likartade regler som gäller för beviljande av bidrag
från allmänningsskogar och för erhållande av statsbidrag bör de föreslagna
reglerna gälla även sådana bidrag.

I 53 § 1 mom. första stycket d) KL upptas ocksä bl. a.
Norrlandsfonden. I fråga om stöd från denna stiftelse finns särskilda
skattemässiga regler i förordningen (1961:528) om skattefrihet för bidrag från
Norrlandsfonden, m. m. Dessa regler överensstämmer i huvudsak med de av mig
föreslagna reglerna för beskattning av statliga stöd till näringsidkare. Bidrag
som har lämnats för ett visst ändamål är dock inte skattepliktigt. Å andra
sidan får kostnader som har bestritts med bidraget inte dras av som driftkostnad.
Den indirekta beskattningsmetoden får vidare inte tillämpas vid eftergift av
återbelalningsskyldighelen av ett lån som har använts för att anskaffa
inventarier.

Enligt min mening finns det inte något behov av att
behålla de särskilda reglerna om den skattemässiga behandlingen av stöd från
Norrlandsfonden. Ifrågavarande förordning bör därför upphävas. Stöd från
Norrlandsfonden kommer då ätt behandlas enligl de av mig föreslagna reglerna
för beskattning av statliga slöd till näringsidkare.

Reglerna om beskattning av näringsbidrag bör begränsas
till att gälla stöd från staten och de särskilt nämnda rättssubjekten. Det kan
i undantagsfall inträffa att stöd till näringsidkare lämnas av även andra
rättssubjekt. Frågan om hur ett sådant stöd skall behandlas i skattehänseende
får överlämnas till rättspraxis.

Prop. 1982/83:94 49

2.1.5 Skatteeffekter vid avyttring av tUlgångar som har
anskaffats med hjälp av statsbidrag

Har en näringsidkare använt ett statsbidrag för att
anskaffa en fillgäng för vilken utgiften får dras av genom årliga
värdeminskningsavdrag, skall vid beräkning av värdeminskningsavdrag såsom
anskaffningsvärde anses så stor del av utgiften som inte har täckts av
bidraget. Denna indirekta metod för beskattning av statsbidrag tillämpas säväl vid
anskaffning av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier
som vid anskaffning av fasfigheter.

Avyttras en invenlarielillgång skall intäkten redovisas
som inkomst av jordbruksfastighet, annan faslighet eller rörelse. Ett tidigare
medgivet statsbidrag blir därigenom beskattat i den mån avyttringen innebär en
"återvinning" av bidraget.

Avyttras en fasfighet, som inte utgör lagertillgång, sker
beskattning enligt realisafionsvinstreglerna i 35 och 36 §§ KL. Såsom
bruttointäkt skall tas upp vad som har erhållits för den avyttrade egendomen
med avdrag för försäljningsprovision och liknande kostnader. Från
bruttointäkten fär dras av alla omkostnader för egendomen, det s. k.
omkostnadsbeloppet. I detta belopp ingår ingångsvärdet, dvs. erlagd köpeskilling
jämte inköpsprovision, stämpelskalt o. d., samt förbättringskostnader m. m.
Omkostnadsbeloppet skall minskas med värdeminskningsavdrag m. m., som belöper
på tid före avyttringen av egendomen, och även med belopp varmed fastigheten
har avskrivits i samband med ianspråktagande av investeringsfond o. d. Ingångsvärdet,
förbättringskostnaderna och de värdeminskningsavdrag m. m. som skall minska
omkostnadsbeloppet skall räknas om med hänsyn fill förändringarna i
prisutvecklingen under den tid då byggnaden har innehafts (den s. k.
indexuppräkningen).

. F. n. finns del inte några regler om hur
realisalionsvinstberäkningen skall göras vid avyttring av en tillgång som har
anskaffats med hjälp av etl statsbidrag. Av grunderna för statsbidragens
beskattning måste dock enligt kommittén följa att realisalionsvinstberäkningen
skall göras med beaktande av atl tillgången har anskaffats med hjälp av ett
statligt stöd. Kommittén anser att det behövs en förtydligande regel om hur
beräkningen skall gå lill rent tekniskt.

En möjlighet är därvid enligt kommittén att minska
ingångsvärdet med statsbidraget. Denna lösning knyter an till bestämmelserna om
statsbidrag i anvisningarna lill 19 § KL enligl vilka vid beräkningen av
värdeminskningsavdrag såsom anskaffningsvärde skall anses så slor del av
utgiften som inte har täckts av bidraget. Kommittén anser dock att denna metod
i viss mån strider mot den metod för vinstberäkningen som i övrigt gäller, dvs.
att bruttointäkten skall minskas med ett omkostnadsbelopp, i vilket ingår bl.a.
ingångsvärdet, och alt detta belopp i sin tur skall minskas med bl. a.
värdeminskningsavdrag som belöper på tid före avyttringen. Enligt komrriit-

4 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 94

Prop.
1982/83:94 50

tén får man en bättre anpassning fill det nuvarande
systemet för vinstberäkningen om man i bidragsfallen - i stället för att
minska ingångsvärdet -betraktar erhållet statsbidrag, som har använts för
direkt avskrivning, som ett med värdeminskningsavdrag likställt belopp.
Kommittén har därför föreslagit att statsbidraget (i förekommande fall efter
indexuppräkning) skall minska omkoslnadsbeloppet när realisationsvinsten skall
beräknas. Motsvarande skall gälla när ett avskrivningslån (villkorslån), som
har använts för anskaffning av en fasfighet, efterges.

Kommitténs förslag har fillstyrkts eller lämnats utan
erinran av de flesta remissinstanser. Skogsstyrelsen anser dock atl
alternafivet att minska ingångsvärdet med statsbidraget bör övervägas
ytterligare, eftersom detta alternativ kan ha vissa fördelar bl. a. då
statsbidrag utgår fill samfällighetsföreningar som har bildals för byggande
och förvaltning av markanläggningar.

För egen del ansluter jag mig till kommitténs uppfattning
alt det behövs en regel om den skattemässiga behandlingen av statsbidrag vid
realisationsvinstberäkningen. Regeln bör emellertid täcka även statsbidrag
till inte avskrivningsbara tillgångar, t. ex. aktier. Del bör vidare beaktas
att staten lämnar stöd även fill andra än näringsidkare för bl. a. anskaffning
och förbättring av tillgångar, t. ex. för energibesparande åtgärder på
villafastigheter. Även stöd av detta slag bör beaktas vid
realisalionsvinstberäkningen.

Statliga stöd kan således avse inte endast fastigheter
utan även andra tillgångar. En bestämmelse om den skattemässiga behandlingen av
statliga stöd vid realisationsvinslbeskallningen bör därför tas in i punkt 1 av
anvisningarna till 36 § KL, vilken anvisningspunkt innehåller allmänna
bestämmelser om beräkning av realisationsvinst. Av bestämmelsen bör framgå att
kostnader som har beslrilts med bidrag frän stat eller kommun inte får inräknas
i omkostnadsbeloppet. På samma sätt bör behandlas stöd till näringsidkare om
stödet skall behandlas enligt de föreslagna reglerna i punkt 2 av anvisningarna
till 19 § KL.

Om ett villkorligt län avseende en byggnadsinvestering
efterges blir - i enlighet med vad jag i det föregående föreslagit - del
eftergivna beloppet skattepliktigt. Å andra sidan får företaget etl extra
värdeminskningsavdrag med ett lika stort belopp. Värdeminskningsavdragel
påverkar redan med nuvarande lydelse av punkt 2 a av anvisningarna lill 36 § KL
realisationsvinstens storlek. Det nyss föreslagna tillägget till punkt 1 av
nämnda anvisningar bör därför inte omfatta sådan eftergift av villkorliga lån
som avses i punkt 2 sjunde stycket av anvisningarna till 19 §.

2.1.6 Dispensregeln för lån med viUkorUg
återbetalningsskyldighel

Som jag tidigare har nämnt utlöser upptagande av ett lån
och återbetalning av lånet inte i sig några beskattningsåtgärder. Uppburet
lånebelopp skall således inte tas upp som intäkt och återbetalning av lånet är
inte avdragsgill

Prop. 1982/83:94 51

som kostnad. Detta gäller i princip även stöd som staten
lämnar lill näringsidkare i form av lån för vilket återbetalningsskyldigheten
har gjorts beroende av mottagarens framfida resultatutveckling eller annan
liknande omständighet. År 1978 kompletterades emellertid anvisningarna till 19
§ KL med en regel enligt vilken regeringen kan - om det finns synnerliga skäl
-besluta att ett sådant lån skall anses utgöra skattephktig intäkt för
låntagaren. Återbetalas lånet får den skattskyldige göra avdrag för det
återbetalade beloppet.

Av
förarbetena framgår alt det för dispens krävs atl det lånlagande företagets
verksamhet har avgörande betydelse för sysselsättningen inom en eller flera
regioner eller i övrigt har väsentlig betydelse från samhällsekonomisk
synpunkt. Vidare fordras att lånet behövs för atl trygga företagels fortsatta
verksamhet (prop. 1977/78:79 s. 25).

Regeringen har hittills meddelat dispens i fråga om lån
fill nio företag.

Införandet
av dispensregeln får ses mot bakgrund av de överväganden som gjordes i samband
med att statsmakterna i slutet av 1970-lalet beslutat om betydande
arbetsmarknads- och regionalpolitiska stödåtgärder till vissa krisdrabbade
branscher. Stöd lämnades bl. a. i form av lån med villkorlig
återbetalningsskyldighet. För att lånen, som har uppgått till betydande belopp,
skulle få avsedda redovisningstekniska och skattemässiga konsekvenser hade
krav framförts på att lånen vid inkomstbeskattningen skulle få behandlas på
samma sätt som statsbidrag. Genom att la upp lånen som intäkt kunde företagets
soliditet påverkas positivt, vilket var av väsentlig betydelse för att slödel
skulle få avsedd effekt. I BFN:s anvisningar beträffande redovisningen av
statliga stöd föreskrivs att ett lån med villkorlig återbetalningsskyldighet
för vilket dispens har meddelats får redovisas i företagets resultaträkning som
intäkt då det erhålls.

På förslag
av riksdagens näringsutskott har riksdagens revisorer utfört en granskning av
hur det statliga lån på 600 milj. kr. med villkorlig återbetalningsskyldighet
som hösten 1977 lämnades till Uddeholms AB i realiteten utnyttjats. Bolaget har
av regeringen fått dispens att ta upp länet som skattepliktig inkomst. Vid
granskningen har berörts även de stöd av likartat slag som lämnats till bl. a.
stålindustrin och stålgjuteriindustrin. Vidare har i samband med granskningen
den skatte- och redovisningstekniska behandlingen av sådant statligt stöd till
förelag studerats. Resultatet av granskningen har revisorerna framlagt i en
skrivelse till riksdagen (Förslag 1979/80:8).

Skrivelsen
har behandlats av näringsutskottet (NU 1979/80:76). Utskottet sammanfattar
revisorernas överväganden på följande sätt:

Revisorerna betecknar det som besvärande att riksdagen,
för att nå vissa eftersträvade syften, har beslutat om stödformer som ej går
att förena med de beskattnings- och redovisningsmetoder som är vedertagna och
att skattelagstiftningen har tagits till hjälp för att få till stånd
redovisningsförfaranden som från speciella synpunkter är eftersträvansvärda. De
omsorger som från det

Prop. 1982/83:94 52

allmännas sida ägnas åt att befästa kravet på efterlevnad
av skatte- och civilrättsliga bestämmelser kan, säger revisorerna, på ett
sådant sätt olyckligt skadas. Särskilt påtalas att avsteget från vedertagna
principer har bildat norm i det att villkorslån senare i betydande omfattning
beviljats även företag inom specialstålindustrin samt statliga och privata
företag inom andra branscher. Med hänvisning till speciella regler i dessa fall
sätter revisorerna i fråga "om syftet med villkorslånen och svårigheten
atl finna internafionellt godtagna statliga stödformer skall priorileras så
starkt atl fastställda regler för bokföring och god redovisningssed får
vika".

Granskningen har enligt revisorerna också visat att
riksdagen, då frägan om villkorslånen prövades, knappast gavs erforderliga
upplysningar om de effekter som beviljandet av lånen skulle få från
beskattnings- och redovisningssynpunkt. Mot bakgrund härav gör revisorerna tre
rekommendationer. För det första bör regering och riksdag framdeles i förslag
som på föreliggande område kan få följder av sekundär art för näringslivet, t.
ex. i fråga om beskattning av företag eller förelagens redovisningsskyldighet,
så långt det är möjligt även beakta de sekundära verkningarna. För det andra
bör yttrande från bokföringsnährinden ha inhämtats innan en proposifion som
innhåller förslag till åtgärder påverkande redovisningen hos bokföringsskyldig
läggs på riksdagens bord. Detta bör ha gjorts på ett så tidigt stadium av
propositionsarbetet att hänsyn kan tas till nämndens rekommendationer vid
utformning av förslaget. Bokföringsnämndens ställningstagande bör ocksä
redovisas i propositionen. För det tredje bör innebörden och karaktären av ett
beviljat stöd anges så klart att en redovisningsmässigt korrekt notering av
stödbeloppet görs hos den bokföringspliktige mottagaren av stödet. -

Riksdagen biföll utskottets hemställan alt delge
regeringen de resultat som kommil fram vid granskningen och de allmänna
synpunkter som revisorerna framfört med anledning av granskningen samt att som
sin mening ge regeringen till känna vad revisorerna förordat om beaktande av
sekundära verkningar, om hörande av BFN och om underlättande av korrekta
noteringar i mottagarnas bokföring när nya stödformer införs (rskr
1979/80:417).

Enligt kommittén, som instämmer i den kritik som
riksdagsrevisorerna har framfört mot den redovisningsmässiga och skattemässiga
behandlingen av villkorslånen, medför tillämpningen av dispensregeln sådana
avsteg från allmänt vedertagna beskattningsprinciper att den inte bör kvarstå i
KL. Kommittén har därför föreslagit att dispensregeln skall utgå. Om det i
speciella fall uppkommer behov att vid statlig stödgivning använda stödformer
som förutsätter särskild reglering av stödels redovisningsmässiga och
skattemässiga behandling bör detta enligt kommittén beslutas av riksdagen i det
särskilda fallet och eventuella regler meddelas i författning utanför KL.

Kommitténs förslag att slopa dispensregeln har tillstyrkts
eller lämnals utan erinran vid remissbehandlingen. Sveriges investeringsbank AB
framhåller dock atl dispensregeln även haft positiva effekter genom att den
underlättat rekonstruktionen av företag som råkat i kris. Banken beklagar
därför att kommittén inte haft i uppdrag att överväga även vilka godtagbara

Prop. 1982/83:94 53

möjligheter som kan tillskapas för alt uppnå de fördelar
som finns i den nuvarande regeln.

För egen
del får jag anföra följande. Under slutet av 1970-talel drabbades vissa för
sysselsättningen vikfiga branscher av en allvarlig kris. Statsmakterna
tvingades därvid alt gripa in med olika stödåtgärder. Ett av de problem som då
uppkom var att finna internationellt godtagbara stödformer. Lån med villkorlig
återbetalningsskyldighel ansågs vara en sådan godtagbar stödform. Upptagande av
ett lån skulle dock försämra låntagarens soliditet och eventuellt tvinga denne
att träda i Ukvidation. Tillkomsten av dispensregeln får ses främst mot denna
bakgrund. Den har nämligen gjort det möjligt för låntagaren att redovisa lånet
som intäkt varigenom soliditeten har påverkats positivt. Dispensregeln strider
emellertid, som kommittén har anfört, mot grundläggande skatterättsliga
principer. Med hänsyn härfill och dä de redovisningsmässiga problem som är
förenade med lån med villkorlig återbetalningsskyldighet kan lösas på annat
sätt än genom skatteregler förordar jag att dispensregeln slopas. Jag kommer
att i det följande (avsnitt 2.2) ta upp frägan om den redovisningsmässiga
behandlingen av län med villkorlig återbetalningsskyldighel.

2.1.7 Vissa kontrollfrågor

F. n. finns det inle någon allmän skyldighet för den som
lämnat slöd till näringsidkare atl underrätta skattemyndigheterna om stödets
storlek och karaktär. Enligt en undersökning som kommittén har låtit verkställa
medför frånvaron av kontrolluppgifter som avser skattepliktiga stöd till
näringsidkare olikformig beskattning av stöden. Kommittén anser därför att det
finns anledning att förutsätta en minskning av olikformigheten i taxeringen om
en allmän kontrolluppgiftsskyldighet införs. Kommittén är medveten om att en
sådan skyldighet medför nackdelar i form av merarbete för stödgivarna men vid
en avvägning mellan fördelarna och nackdelarna har kommittén funnit att
fördelarna överväger. Enligt kommitténs förslag skall det därför i
taxeringslagen införas beslämmelser om att den som har lämnat stöd till
näringsidkare är skyldig alt avge kontrolluppgift om stödet.

Förslaget om uppgiftsskyldighet har godtagils eller
lämnats ulan erinran av de flesta remissinstanser. I några yttranden
ifrågasätts dock om del är nödvändigt all införa en uppgiftsskyldighel.

För egen
del får jag anföra följande. Den nuvarande frånvaron av uppgiftsskyldighet för
den som har lärnnat stöd fill en näringsidkare kan få till följd att
taxeringsnämnderna inte får vetskap om att ett slöd har utgått. Som kommitténs
undersökning visar kan detta medföra atl stödet behandlas felaktigt i
skattehänseende. En ökad informationsplikt från slödgivarnas sida är därför
ägnad att leda till rättvisare och mer likformiga taxeringar. Det är å andra
sidan uppenbart atl en utvidgning av uppgiftsskyldigheten kan åsamka åtskilligt
merarbete för i första hand de myndigheter m. fl. som lämnar stöd.

Prop. 1982/83:94 54

Merarbetet bör dock minska betydligt om
uppgiftsskyldighelen får fullgöras på valfritt sätt, t. ex. i form av en kopia
av beslutet om slöd, och om uppgifterna inte behöver lämnas senast inom viss
tid efter beslul om slöd utan får lämnas i ett sammanhang senast den 31 januari
årligen i likhet med vad som i övrigt gäller för avlämnande av
kontrolluppgifter. Mot bakgrund av det anförda anser jag i Ukhet med kommittén
atl fördelarna med en uppgiftsskyldighet överväger nackdelarna och atl en
uppgiftsskyldighet därför bör införas för stödgivare. Uppgiftsskyldigheten bör
begränsas till de rättssubjekt pä vilka reglerna om beskattning av statliga
stöd till en näringsidkare för näringsverksamheten skall gälla.

2.2 Statligt stöd och reglerna om likvidation

2.2.1 Inledning

Som jag inledningsvis redovisat har bestämmelserna om
tvångslikvidation enligt 13 kap. 2 § tredje stycket aktiebolagslagen (ABL)
behandlats i en inom industridepartementet upprättad promemoria. I promemorian
föreslås att statligt stöd i form av lån och bidrag under vissa förutsättningar
inte skall beaktas vid beräkning av ett aktiebolags egna kapital.

Utmärkande för aktiebolagsformen är att aktieägarna inte
är personligen ansvariga för bolagets skulder. Detta betyder bl. a. alten
aktieägare som betalat sin aktie inte är skyldig atl göra något ytterligare
tillskott fill bolaget. I stället kan aktiekapitalet sägas fungera som en
säkerhet för borgenärernas fordringar. ABL innehåller därför olika regler för
att säkerställa denna funktion. Det finns sålunda regler som - vid bolagets
bildande eller nyemission - syftar till atl garantera att det uppgivna
kapitalet verkligen tillförs bolaget. Andra regler har tillkommit för att
förhindra att de av ägarna fillskjutna beloppen återbetalas till ägarna.
Utrymmet för utdelning och lån till aktieägarna är exempelvis begränsat pä
olika sätt.

Ett
aktiebolags egna kapital kan ocksä minska eller helt försvinna på grund av att
verksamheten går med förlust. Förlusten kommer till uttryck i bokföringen genom
att värdet på bolagets tillgångar -1, ex. kundfordringar -sjunker eller genom
att bolagets skulder - t. ex. till leverantörer - ökar. En följd av detta är
att täckningen för det egna kapitalet minskar. Om den förlustbringande verksamheten
får fortsätta kan aktiekapitalet gå helt förlorat. För att i denna sitiiation
skydda ett aktiebolags borgenärer innehåller ABL regler om att företaget måste
träda i likvidation sedan .förlusterna överskridit en viss gräns. Tanken är att
verksamheten skall stoppas medan tillgångarna ännu räcker till betalning av
såväl skulderna som kostnaderna för likvidationen.

Regler om tvångslikvidation finns i 13 kap. 2 § ABL. I
paragrafens första stycke föreskrivs att bolagels styrelse är skyldig att
upprätta en särskild balansräkning, s. k. kontrollbalansräkning, sä snart det
finns skäl att anta att

Prop. 1982/83:94 55

det egna kapitalet understiger en tredjedel av det
registrerade aktiekapitalet. Visar balansräkningen att bristen i aktiekapitalet
överstiger två tredjedelar skall styrelsen snarast möjligl till bolagsstämman
hänskjuta frågan om bolaget skall träda i likvidation. Om inte ordinarie stämma
är nära förestående måste styrelsen sammankalla en extra stämma. För det fall
alt stämman inte beslutar om likvidation får bolaget respit till den ordinarie
bolagsstämman under nästa räkenskapsår.

Den lid som står lill bolagels förfogande kan användas för
atl skaffa nytt kapital t. ex. genom tillskott från aktieägarna eller genom
nyemission. Ett annat sätt att undvika ivångslikvidation är att sätta ned det
registrerade aktiekapitalet och använda nedsättningsbetoppet för atl täcka
balanserad förlust. Det räcker att det egna kapitalet uppgår till hälften av
del registrerade akfiekapitalet för att likvidationstvånget skall vara undanröjt.

Godkännes inte vid den följande ordinarie stämman en
konlrollbalans-räkning som visar att del egna kapitalet uppgår till minst
hälften av det registrerade aktiekapitalet är - om stämman inte beslutar om
likvidation -bolagets styrelse skyldig att ansöka om tvångslikvidation hos
tingsrätten.

En kontrollbalansräkning upprättas enligt de regler som
allmänt gäller för aktiebolagens balansräkningar. Av 13 kap. 2 § tredje stycket
ABL framgår dock att vissa modifikationer skall göras. Dessa avser atl
förhindra att ett bolag tvingas i likvidation när det har reserver av sådan
storlek atl det i verkligheten inte föreligger någon ekonomisk grund för
tvångslikvidation. I kontrollbalansräkningen skall därför till de enligt
vanliga värderingsregler redovisade tillgångsvärdena läggas en post som
motsvarar skillnaden mellan tillgångarnas försäljningsvärde efter avdrag för
försäljningskostnader och deras redovisade värde. Beträffande sådana
anläggningstillgångar som undergår fortlöpande värdeminskning tillåts - om
tilläggsposten därigenom blir större - en ännu förmånligare värdering, nämligen
anskaffningsvärdet minskat med erforderliga av- och nedskrivningar.
Konirollbalansräkningen skall ligga till grund för såväl de två
bolagsstämmornas bedömning av likvidationsskyldigheten som rättens prövning av
samma fråga.

2.2.2 Allmänna utgångspunkter för en ändring av
likvidalionsreglerna

Av industridepartementets promemoria framgår atl den
föreslagna ändringen av likvidalionsreglerna framför allt föranleds av bidragsskattekommitténs
förslag beträffande den nuvarande dispensregeln i nionde stycket av
anvisningarna till 19 § KL. Med stöd av denna dispensregel kan regeringen
besluta atl elt statligt lån med villkorlig återbetalningsskyldighet skall vara
skattepliktigt och atl en eventuell återbetalning av lånet skall vara
avdragsgill. BFN har för sin del förklarat att etl lån, för vilket sådan
dispens medgetls, även i redovisningshänseende skall behandlas som ett rent
statsbidrag. Innebörden av detta är atl länet intäktsförs och därmed

Prop. 1982/83:94 ,56

förbättrar företagets soliditet. Bidragsskattekommittén
har föreslagit att dispensregeln upphävs. I promemorian anförs att ett
genomförande av kommitténs förslag torde leda lill alt villkorslånen i såväl
skatte- som redovisningshänseende behandlas som lån. Lånet kommer därför att
medföra att låntagarens soliditet försämras. En konsekvens av detta befaras
kunna bli att - för de fall att låntagaren är ett aktiebolag - bolaget blir
tvunget att träda i likvidation på grund av bestämmelserna i 13 kap. 2 § ABL.

I promemorian framhålls att det av såväl näringspolitiska
som sysselsätt-ningspoUtiska skäl kan vara angeläget att staten lämnar stöd i
syfte att förbättra soliditeten hos mottagaren och att undvika en hotande likvidationsskyldighet.
Det framhålls också att det är rimligt att staten återfår utbetalda medel i de
fall företaget går bra. Enligt promemorian föreligger del emellertid en risk
för att syftet med stödet går förlorat om det skall medräknas som en skuld vid
beräkning av det egna kapitalets storlek. För att undanröja denna risk föreslås
atl ABL:s likvidafionsregler ändras. Förslaget innebär att statligt stöd med
villkoriig återbetalningsskyldighel inte alltid skall beaktas som skuld vid
bedömningen av om Ukvidationsskyldighet föreligger eller inte.

I promemorian poängteras alt den föreslagna ändringen bör
genomföras endast om rättsläget inte försämras för övriga borgenärer. Med
anledning av detta föreslås att två villkor måste vara uppfyllda för atl hänsyn
inle skall tas till lånet vid upprättande av kontrollbalansräkningen. En första
förutsättning är att skyldigheten fill återbetalning är kopplad fill
mottagarens resultatutveckling eller liknande omständighet. För det andra
krävs att lånet vid bolagets konkurs eller likvidation skall återbetalas först
sedan alla övriga borgenärer har fått full betalning (efterställningsklausul).

Även statliga bidrag som är förenade med villkor av nu
nämnt slag skall enligt promemorian omfattas av den föreslagna ändringen i likvidationsreglerna.

Del i promemorian redovisade förslaget har tillstyrkts
eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. BFN har dock av
principiella skäl avstyrkt förslaget. Enligt BFN:s uppfattning bör villkoren
för statliga stöd utformas pä ett sådant sätt atl gällande
redovisningsprinciper och god redovisningssed kan tillämpas vid bokföringen av
stöden. Lantbrukarnas riksförbund framhåller att det finns anledning att
samordna förslaget i promemorian med industristödsutredningens (I 1979:17) förslag
om en avveckling av den nuvarande industristödspolitiken.

Beträffande den föreslagna utformningen av lagtexten har
vissa remissinstanser haft en del synpunkter. Jag återkommer fill detta längre
fram.

För egen del får jag - efter samråd med chefen för
justifiedepartementet -anföra följande. Enligt nuvarande regler i nionde
stycket av anvisningarna fill 19 § KL kan ett villkorligt statligt lån efter
dispens av regeringen behandlas som en skattepliktig intäkt för låntagaren. Ett
av syftena med

Prop. 1982/83:94 57

dispensregeln har varit att möjliggöra en förstärkning av
stödmotiagarens soliditet.

Som jag
har anfört i del föregående (avsnitt 2.1.6) får dispensregeln anses strida mot
grundläggande skatlerättsliga principer. Jag har därför föreslagit ■ att
dispensregeln upphävs. Ett slopande av dispensregeln kan emellertid -med
nuvarande redovisningspraxis - leda till försämrad soliditet hos del företag
som mottagit det villkorliga stödet. Med oförändrade regler i ABL om
tvångslikvidation kan utbetalningen av stödet därmed få till konsekvens att
företaget måste träda i likvidation, trots alt syftet med stödet ofta just
varit att möjliggöra mottagarens överlevnad. Med hänsyn till stödets ändamål
måste det betecknas som klart ofillfredsslällande om stödet får sådana
konsekvenser.

En likvidation leder i regel till all bolaget upplöses och
att den verksamhet bolaget bedrivit läggs ned. Med hänsyn lill likvidationens
ingripande konsekvenser är det viktigt alt förhindra atl ett aktiebolag tvingas
i likvidation i onödan. Jag anser därför - i likhet med de flesta
remissinstanser - alt det är befogat atl ändra ABL:s bestämmelser om
likvidation. Mitt förslag innebär närmare bestämt alt vissa typer av statligt
stöd inte skall las med bland skulderna vid upprättande av en
kontrollbalansräkning. Jag övergår nu till att diskutera hur en sådan
undantagsregel skall utformas.

2.2.3 Undantagsregelns närmare utformning

Som framgått av vad jag tidigare anfört är det angeläget
atl skyddet för det bundna kapitalel i ett aktiebolag blir effektivt. Det är
ofta den enda säkerhet en borgenär har för sin fordran. Syftet med
likvidationsreglerna i 13 kap. 2 § ABL är just att skydda aktiebolagets
fordringsägare mot att det egna kapitalet i bolaget urholkas. En förutsättning
för en ändring av likvidationsbestämmelserna är därför - som också framhållits
i promemorian - att rättsläget för övriga borgenärer inte försämras.

För att elt statligt stöd skall kunna undantas vid
bedömningen av om likvidationsskyldighet föreligger krävs enligt promemorian
för det första alt ålerbetalningsskyldigheten är villkorad med hänsyn till
stödmottagarens resultatutveckling eller liknande omständighet. Utanför
förslaget faller därmed sådana låneformer vars ålerbelalningsskyldighet är
beroende av ett bestämt projekts resultat. Med hänvisning lill BFN:s
anvisningar uppges i promemorian atl dessa lån inte utgör något större problem
ur soliditets- eller likvidationssynpunkt. Enligt anvisningarna skall nämligen
denna typ av villkorslån bokföras som en skuld och de utgifter som svarar mot
lånet får aktiveras. Om lånet efterskänks skall det efterskänkta beloppet tas
upp som extraordinär inläkt. De balanserade utgifterna kostnadsförs samtidigl.
I promemorian har inte heller lagts fram något förslag om hur avskrivningslån
skall redovisas i en konlrollbalansräkning.

Det föreslagna tillämpningsområdet har mött kritik av
några remissinstan-

Prop.
1982/83:94 58

ser. BFN har framhållit att övriga borgenärer inte får bli
lidande på grund av alt förelaget återbetalar elt statligt villkorslån. Med
hänsyn till detta bör- för att ett villkorligt slöd inte skall las med i
kontrollbalansräkningen - krävas alt återbetalningsskyldigheten knyts fill
bolagets resultat och eventuellt också begränsas till årels resultat enligl en
särskild definition. Nämnden anser även att uttrycket "eller liknande
omständighet" är oklart och kan inbjuda till inte önskvärda
analogitolkningar.

Svenska bankföreningen och Sveriges industriförbund har
anfört att det är angeläget att lagtexten preciseras ytterligare. Den
föreslagna anknytningen lill resultatutvecklingen eller liknande omständighet
anses oklar och befaras kunna leda till atl undantagsbestämmelsen fär en mera
generell räckvidd än som torde vara avsedd. För att den villkorade skulden
skall undantas i en kontrollbalansräkning bör enligt dessa remissinslanser
återbetalning kunna påfordras endast ur fritt eget kapital.

Styrelsen för teknisk utveckling (STU) har uppgett att
uttalandet i promemorian om alt de projektinriktade villkorslånen inle utgör någol
problem i nu aktuellt avseende inte överensstämmer med STU :s uppfattning.
Endast om ett projektinriklat villkorslån svarar för en stor del av elt
företags verksamhet är ålerbetalningsskyldigheten kopplad till företagets
resultatutveckling. I andra fall knyts däremot återbetalningen normalt till
projektets resultat. Av denna anledning anser STU att inte heller
projekfinriktade län skall tas med i en konlrollbalansräkning.

För egen del vill jag anföra följande. Av största vikt är
atl de typer av statliga stöd som inte skall tas med i en kontrollbalansräkning
går alt klart avgränsa frän "vanliga" skulder. Den avgörande faktorn
för denna avgränsning bör enligt min mening vara förekomsten av s. k.
efterställningsklausul, dvs. ett avtal varigenom slaten förklarat sig stå
efter samtliga andra borgenärer för den händelse stödmottagaren försätts i
konkurs eller träder i likvidation. Staten avstår således från betalning såvida
inte de övriga borgenärerna bUr till fullo tillgodosedda. Med en sådan
efterställningsklausul inkräktar den villkorliga skulden inle pä övriga
borgenärers möjligheter till betalning vid en krissituation. Som föreslagils i
promemorian bör således en första förutsättning för att en skuld skall få
undantas i en kontrollbalansräkning vara att skulden är försedd med en
efterställningsklausul.

Enligt promemorian bör utöver kravet på
efterställningsklausul fordras atl skulden hänför sig till elt stöd med
villkorlig återbetalningsskyldighet. Jag delar denna uppfattning. Till skillnad
mot vad som framförts i promemorian anser jag dock alt det är olämpligt att som
villkor för tillämpning av undantagsregeln föreskriva att
återbetalningsskyldigheten är kopplad till bolagets resultatutveckling. Det kan
nämligen förekomma att ett företags ekonomiska ställning är svag trots att
resultatet utvecklas i positiv riktning. Med tillämpning av promemorieförslaget
skulle det beskrivna förelaget vara tvunget att återbetala lånet trots att
skuldbeloppet inte behövde beaktas i en kontrollbalansräkning. Det är givet att
en sådan kluven inställning fill

Prop.
1982/83:94 59

skulden skulle innebära risker för övriga borgenärer.
Enligt min mening bör därför, som nägra remissinstanser förordat, en skuld
undantas vid upprättande av kontrollbalansräkning endasi om återbelalningsskyldighelen
kan göras gällande bara när företagets ekonomiska ställning är godtagbar.
Skyldighet alt betala tillbaka stödbeloppet kan exempelvis inträda först när
företagets ställning är sådan att utdelning är tilläten eller när det egna
kapitalel på visst sätt överstiger samtliga skulder.

Jag
föreslår mot bakgrund av det anförda att en skuld skall undantas vid
upprättande av en kontrollbalansräkning endast under förutsättning att skulden
är försedd med efterställningsklausul och hänför sig till ell statligt lån vars
återbetalningsskyldighet är beroende av bolagets ekonomiska ställning. Av detta
följer bl. a. att jag inte kan tillgodose önskemålen om att projekfinriktade
villkorslån skall omfattas av undantagsregeln.

Den
föreslagna undantagsregeln skall enligt promemorian omfatta både statliga
bidrag och lån. Jag ansluter mig fill detta. Det är enligt min uppfattning
naturligt att stödets innehåll och inte dess benämning skall avgöra hur det
skall behandlas vid upprättande av en kontrollbalansräkning.

Som
föreslagits i promemorian bör undantagsregeln omfatta inte bara stöd direkt
från staten utan även stöd som lämnas via andra organ som fullgör uppgifter
inom den statliga stödverksamheten. En skuld lUl exempelvis en regional
utvecklingsfond bör således - om övriga villkor är uppfyllda -undantas vid
beräkningen av del egna kapitalets storlek. Skulder lill privata stiftelser och
statliga bolag omfattas däremot inte av undantagsregeln. Med hänsyn bl. a. till
att det torde vara mycket sällsynt med kommunala lån eller bidrag med
efterställningsklausul anser jag att undantagsregeln inte heller bör gälla för
deras del.

Några remissinstanser har tagit upp frägan om inte en
särbehandling vid upprättande av kontrollbalansräkning är motiverad även i
fråga om lån eller tillskott med efterställningsvillkor från aktieägare eller
leverantörer. Sveriges advokatsamfund har uppgett att aktieägartillskott som
regel lämnas på villkor som liknar dem som föreslagits i promemorian. Samfundet
har därför ifrågasatt om inte undantagsregeln bör omfatta även stöd från
ägarnas sida.

För egen del kan jag först konstatera att
akfieägartillskolt normalt redovisas som en extraordinär intäkt i
resultaträkningen. Nägon skuldföring av tillskottsbeloppet torde inle ske vare
sig i den vanliga balansräkningen eller i kontrollbalansräkningen. Av detta
följer att akiieägartillskotlen inte torde utgöra något problem i nu aktuellt
avseende.

När det gäller skulder med efterställningsklausul lill
leverantörer och andra privata borgenärer kan det i och för sig ligga något i
tanken att dessa skulder skall undantas vid bedömningen av storleken av det
egna kapitalet. Syftet med bestämmelserna om likvidationsskyldighet i 13 kap. 2
§ ABL är emellertid att skydda aktiebolagets fordringsägare mot atl del egna
kapitalet

Prop. 1982/83:94 60

går förlorat. Det är angeläget atl detta skydd är
effektivt och inte urholkas med mindre myckel starka skäl är för handen. Enligt
min mening är behovet av särregler väsentligt mindre på den privata sidan
samtidigt som risken för missförstånd och rättsförluster måste bedömas som
större. Undantagsreglerna bör därför inte omfatta leverantörsskulder och andra
skulder av privat natur.

Vad jag hittills anfört innebär sammanfattningsvis att
skulder på grund av statligt stöd under vissa förutsättningar skall undantas
vid upprättande av en kontrollbalansräkning. Del är emellertid inle bara
skuldföringen av kapitalbeloppet som kan förorsaka en otillåten minskning av
mottagarens egna kapital. Samma resultat kan uppkomma om de räntor, som hänför
sig till stödet, inte betalas till stödgivaren utan skuldförs. I
avtalsvillkoren kan exempelvis stipuleras att den ränla som belöper på stödet
inle behöver betalas förrän det år då slödmottagaren beslutar om utdelning och
att obetalda räntebelopp skall läggas till kapitalskulden. En skuldföring av
sädana räntebelopp kan försämra soliditeten på samma sätt som upptagande av nya
lån. Räntebeloppen bör därför - förutsatt att efterställningsklausul m.m.
föreligger- behandlas på samma sätt som den egentliga kapitalskulden i en
kontrollbalansräkning. Någon uttrycklig bestämmelse om delta behövs inte.

2.3 Utvecklingsbolagens skatteförhållanden

Under senare delen av 1970-talet drabbades flera av
landels basindustrier, bl. a. skogs- och stålindustrin, av en kraftig
strukturomvandling. I samband därmed uppkom betydande sysselsättningsproblem pä
berörda orter. De i strukturomvandlingen inblandade företagen har i egenskap av
den dominerande arbetsgivaren i regionen vidtagit olika åtgärder för alt lösa
dessa problem.

Som ett exempel kan nämnas att Svenska Cellulosa AB som
elt led i nedläggningen av Kramfors sulfitfabrik lämnat
sysselsättningsfrämjande bidrag till ett flertal förelag. Bidragen har
förmedlats till företagen via den regionala utvecklingsfonden i Väslernorrlands
län. Beslul om fördelningen har faltals i samråd mellan representanter för
utvecklingsfonden, Kramfors kommun, länsstyrelsen, Svenska Cellulosa AB och de
fackliga organisationerna.

En annan metod har använts i samband med att Stora Kopparbergs
Bergslags AB:s, Gränges AB:s och Norrbottens Järnverk AB:s handelsståls-och
gruvrörelser överläts till Svenskt Stål AB. Som ett led i att lösa de
sysselsättningsproblem som uppkom på grund av denna överlåtelse har Stora
Kopparbergs Bergslags AB och Gränges AB bildat var sitt s. k. utvecklingsbolag.
Dala Invest AB resp. Oxelöinvest AB. Dessa utvecklingsbolag skall bl. a. genom
att lämna stöd i olika former främja tillkomsten av nya företag inom regionen
och underlätta för befintliga företag att utveckla nya

Prop. 1982/83:94 61

produkter m. m. Verksamheterna i bolagen har finansierats
bl. a. genom anslag från det företag som har bildat bolaget.

Om de
lämnade anslagen direkt avsett tidigare anställda i företagen torde utbetalda
belopp vara hänförliga till avdragsgilla driftkostnader. Enligl 29 § 1 mom. KL
får nämligen från bruttointäkten av rörelse avdrag göras för allt som är alt
anse som driftkostnad. Hit räknas bl. a. avlöningar, pensioner och andra
kostnader för personal som är eller har varit anställd i rörelsen. I flera fall
har emellertid medlen varit avsedda för allmänna sysselsättningsfrämjande
åtgärder, vilket torde innebära att även andra personer än tidigare anställda
kan komma i åtnjutande av stödet. Huruvida detta medför att avdragsrätt anses
utesluten eller om en huvudsaklighetsprincip eller eventuellt en
proportionering skall tillämpas kan inte med säkerhet utläsas av nuvarande
rättspraxis. I alla händelser torde del ofta föreligga betydande
bevissvårigheter för företagen. En annan omständighet som påverkar bevisläget
är om medlen skall förmedlas genom en fristående fond eller ett särskilt
utvecklingsbolag. Det blir dä svårt att följa medlen fram till den slutlige
mottagaren.

I sin
översyn av reglerna för stöd som i samband med strukturrationalisering lämnas
för alt främja sysselsättningen har bidragsskattekommittén funnit att en
uttrycklig regel bör införas om avdragsrätt för lämnat stöd. En allmän
avdragsrätt för medel som ett företag betalar ut för sysselsättningsfrämjande åtgärder
i samband med strukturrafionalisering har kommittén dock inte ansett böra komma
i fråga. Alternativet att införa avdragsrätt för bidrag till ett
utvecklingsbolag för sysselsättningsskapande verksamhet har vidare enligt
kommittén den nackdelen all det inte är möjligt att på ett fillfredsställande
sätt ange vad som skall betecknas som etl "utvecklingsbolag". Det
finns nämligen en rad sinsemellan mycket olika företag som går under denna
beteckning. Vid övervägande av de olika omständigheter, som måste beaktas för
att en avdragsrätt inte skall öppna möjligheter till oberättigade avdrag, har
kommittén funnit alt mycket talar för att man bör knyta avdragsrätten till
bidrag som lämnas fill regionala utvecklingsfonder.

Kommittén
pekar pä att en utvecklingsfond enligt 2 § normalstadgarna för regionala
utvecklingsfonder aktivt skall verka för fortsatt utveckling av länets
näringsliv och ökade möjligheter till trygg sysselsättning på grundval av
samhällets industri-, regional- och sysselsättningspolitik. I 3 § anges att del
åligger en fond bl. a. all bevilja och förmedla lån och bidrag inte bara frän
staten, landstingskommunen eller kommun utan även från annan som ställer medel
till förfogande.

En annan
omständighet som talar för en anknytning till de regionala utvecklingsfonderna
är enligt kommittén den samordning som har ägl rum inom den statliga
stödverksamheten. I samband med inrättandet av samhällsägda
utvecklingsbolag/investmentbolag har således understrukits alt det är
väsentligt att dessa bolag har etl nära samarbete med de regionala

Prop.
1982/83:94 62

utvecklingsfonderna (prop. 1979/80:125 s. 61). I ett
betänkande av näringsutskottet med anledning av motioner om regionala
utvecklingsbolag har vidare framhållits alt finansieringen av de utvecklingsprojekt
som utvecklingsbolagen deltar i bör lösas i samverkan med t. ex.
utvecklingsfonderna, banker, STU och länsstyrelserna (NU 1979/80:57).

Kommittén
har mot den nu redovisade bakgrunden föreslagit att ett bidrag, som ett företag
i samband med strukturrationalisering lämnar fill en -regional utvecklingsfond
för sysselsältningsfrämjande åtgärder, skall vara avdragsgillt vid taxeringen
under förutsättning atl bidraget lämnas utan villkor.

Även om avdragsregeln enligt kommittén således bör
begränsas till att avse bidrag som lämnas till en regional utvecklingsfond kan
det, framhåller kommittén, i det särskilda fallet finnas behov av alt
diskrelionärt pröva avdragsrätten när medel lämnas till t. ex. ett
utvecklingsbolag. Kommittén har närmast tänkt på sädana fall där inrättandet av
ett utvecklingsbolag ingår som ett led i en större uppgörelse, t. ex. av det
slag som föregick bildandet av Svenskt Stål AB. Kommittén har därför föreslagit
atl regeringen efter ansökan skall kunna besluta att avdrag helt eller delvis
skall få göras även för bidrag som i samband med strukturrafionalisering lämnas
till annan än regional utvecklingsfond för sysselsältningsfrämjande åtgärder.
Denna befogenhet för regeringen bör enligt kommittén övergångsvis kunna
tillämpas även på bidrag som har lämnats före ikraftträdandet.

Kommitténs förslag om avdragsrätt för stöd som lämnas för
att främja sysselsättningen har fått ett positivt mottagande vid
remissbehandlingen. En remissinstans anser dock att det bör understrykas att
lagregleringen inte innebär någon egentlig vidgning av avdragsrätten utan
endast etl förtydligande av denna i syfte alt undvika processer inom detta
område. Enligt en annan remissinstans finns det inle tillräckliga skäl atl
införa den särskilda dispensregeln.

För egen del anser jag i likhet med kommittén alt en
uttrycklig regel bör införas om avdragsrätt för bidrag som lämnas för all
främja sysselsättningen. I syfte bl. a. att undvika risken för missbruk av
avdragsrätten bör denna, som kommittén har föreslagit, avse bidrag som lämnas
tiU regionala utvecklingsfonder. Däremot anser jag inte att det finns
tillräckliga skäl atl därutöver ge regeringen rätt att medge avdragsrält för
bidrag som lämnas till andra än regionala utvecklingsfonder i
sysselsättningsfrämjande syfte. En sådan dispensregel skulle ge upphov lill
fillämpningssvårigheter samtidigl som den skulle vara ägnad att minska
företagens benägenhet att kanalisera anslagen över utvecklingsfonderna. I fråga
om bidrag som före ikraftträdandet lämnas till t. ex. ett utvecklingsbolag
måste vidare beaktas bl. a. att förbudet mot retroaktiv lagstiftning gör det
omöjligt att kombinera en ny avdragsrätt för det bidragslämnande företagel med
särskilda regler för utvecklingsbolagets beskattning. Jag lägger därför inte
fram något förslag om en dispensregel.

Prop.
1982/83:94 63

I likhet med kommittén anser jag att ett bidrag lill en
utvecklingsfond för att vara avdragsgillt skall lämnas utan villkor beträffande
stödets användning etc. De förutsättningar i övrigt som enligl kommittén skall
vara uppfyllda för avdragsrätt, dvs. att stödet skall ha lämnats i samband med
strukturrationalisering för sysselsättningsfrämjande åtgärder, kan leda till
svårigheter vid tillämpningen. Med hänsyn härtill och dä utvecklingsfondernas
ändamål är att utveckla länets näringsliv anser jag atl dessa villkor kan
undvaras.

Den
omständigheten alt avdragsregeln omfattar endast bidrag som lämnats fill
regionala utvecklingsfonder betyder inte att avdrag inte kan medges för slöd
lill sysselsättningsfrämjande åtgärder i andra fall. Avdragsrätten för sådant
stöd får avgöras på grundval av regeln i 29 § 1 mom. KL enligt vilken avdrag
medges för bl. a. kostnader för personal, som är eller har varit anställd i
rörelsen.

2.4 Avsättning till internvinstkonto

2.4.1 Inledning

Nuvarande regler om avdrag för avsättning till
internvinstkonto tillkom år 1964 (prop. 1964:40, BevU 1964:23, rskr 1964:119,
SFS 1964:82). Reglerna innebär att ett svenskt moderföretag kan få uppskov med
beskattningen av en vinst som hänför sig till försäljning av lagertillgångar
lill ett utländskt dotterbolag. Uppskovet medges på det sättet att
moderföretaget får avdrag för belopp som i räkenskaperna avsätts till
internvinstkonto. Medgivet avdrag återförs lill beskattning nästföljande
beskattningsår. Vid sistnämnda beskattningsårs utgång avgörs rälien till nytt
avdrag på grundval av då rådande förhållanden.

Som jag inledningsvis nämnt har bidragsskattekommittén i
sitt tidigare omnämnda delbetänkande (Ds B 1982:8) lagl fram förslag om
ändringar i reglerna om avsättning till internvinstkonto.

Jag tar i det följande först upp frägan om avdrag för
avsättning lill internvinstkonto skall kunna medges även om försäljningen inte
sker från ett moderförelag till dess dotterbolag. Därefter redogör jag för hur
den avdragsgilla internvinsten bör beräknas.

2.4.2 Tillämpningsområdet för avdragsgilla avsättningar
till internvinstkon

to

En förutsättning för alt en avsättning lill
internvinstkonto skall vara avdragsgill är - som framgått av det nyss sagda -
enligt nuvarande regler atl avsättningen har föranletts av en försäljning från
ett svenskt moderföretag till ett utländskt dotterbolag. Kommittén föreslår att
tillämpningsområdet skall utvidgas. Förslaget innebär alt avdrag skall medges
generellt vid försäljningar inom en koncern såvida säljarföretaget är svenskt
och det köpande

Prop.
1982/83:94 64

företaget utländskt. Som motivering för sitt förslag anför
kommittén bl. a. att det måste anses strida mot själva grundtanken bakom
koncernreglerha atl betrakta en vinst vid en försäljning mellan exempelvis två
systerföretag som definitivt realiserad.

För att underlätta tillämpningen och kontrollen av
internvinstavdragen bör enligt kommittén företagens uppgiftsskyldighet utökas.
Kommittén föreslår att bestämmelserna i 26 § taxeringslagen kompletteras med en
föreskrift om att etl förelag skall lämna uppgift om gjord avsättning till
internvinstkonto i sin självdeklaration.

Det helt övervägande antalet remissinstanser har
tillstyrkt en utvidgning av avdragsrätten. Allmänna ombudet för mellankommunala
mål (AO) avslyrker dock den föreslagna ändringen. Enligl AO leder kommilténs
förslag till att ett ytterst svärkontrollerbart område utvidgas. Företagen kan
-anför AO - genom lämplig omstrukturering av sina koncerner eller genom
omläggning av faktureringsrutiner komma i åtnjutande av reserveringsrätten
redan med nuvarande regler. Därtill kommer alt avdraget för
internvinstav-sättningar i de flesta fallen är av endast marginell betydelse
vid sidan av lagernedskrivning m. m. Enligt AO är slutligen den principiella
grunden för reserveringsrätten diskutabel.

Även länsstyrelsen i Stockholms län har framfört
principiella och kontrolltekniska betänkligheter mol förslagel. Någon generell
utvidgning av reglerna bör enligl länsstyrelsen inle komma till stånd.
Länsstyrelsen har dock förståelse för att det för enstaka företag - som AB
Volvo - kan te sig obilligt och dessutom handelspolitiskt olämpligt alt en
förändring i organisationen skall leda till försämringar i skattemässigt
hänseende. Länsstyrelsen föreslår därför atl en dispensmöjlighet öppnas.

För egen del vill jag anföra följande. Den principiella
frågan i della sammanhang är om en avsättning till internvinstkonto skall
godtas i skattehänseende endast om vinsten uppkommer vid försäljning mellan ett
moderföretag och dess dotterbolag eller om avsättningen skall vara avdragsgill
även om vinst uppkommit vid försäljning mellan två andra koncernförelag. Enligt
min mening talar starka skäl för atl avdragsmöjlighelen bör gälla generellt inom
en koncern. Från koncernens synpunkt måste nämligen en försäljningsvinst anses
lika orealiserad om försäljningen skelt mellan t. ex. tvä systerföretag som om
moderföretaget varit säljaren. Jag delar därför kommitténs uppfattning atl det
materiellt sett är mofiverat att slopa kravet pä alt det säljande företagel
mäste vara ett moderförelag i förhållande till det utländska företaget. Några
avgörande praktiska eller kontrolltekniska invändningar mot en sådan utvidgning
av tillämpningsområdet föreligger enligt min mening heller inte. Jag föreslår
därför att avdrag för avsättning till internvinstkonto skall kunna komma i
fråga i samtliga fall dä det säljande och köpande förelaget tillhör samma
koncern.

Om försäljningen inte sker mellan ett svenskt moderföretag
och dess dotterbolag bör del - som kommittén föreslagit - fordras dels att det
säljande

Prop. 1982/83:94 65

företaget ingår i en koncern med ett svenskt moderföretag,
dels atl köparen är ett utländskt företag inom samma koncern. Begreppet svenskt
moderföretag omfattar inte bara svenska aktiebolag eller svenska ekonomiska
föreningar utan även exempelvis ett svenskt handelsbolag eller en svensk
enskild näringsidkare som äger avgörande inflytande i ett eUer flera
aktiebolag. Avdrag för avsättning till internvinstkonto kan således medges
exempelvis vid en försäljning mellan ett svenskt och ett utländskt aktiebolag
vilkas aktier ägs av ett svenskt handelsbolag. Dét finns dock anledning att
anta atl rälien till avdrag endast undantagsvis kommer att utnyttjas i andra
fall än dä såväl koncernens moderföretag som inblandade dotterföretag är
akfiebolag.

Som villkor för avdragsrätt bör enligt kommittén liksom
hittills gälla att ett belopp motsvarande avdraget sätts av till
internvinstkonto. Jag ansluler mig till kommitténs uppfattning på denna punkt.
För tydlighetens skull vill jag framhålla att avsättningen måste göras i det
säljande företagels räkenskaper. Om internvinslförsäljningen skett mellan två
systerföretag räcker det alltså inte med att internvinsten återfinns i
moderföretagels årsredovisning eller i koncernredovisningen. Enligl min mening
bör dock även koncernredovisningen vara av betydelse för avdragsberäkningen.
Jag återkommer i nästa avsnitt till denna fråga.

Kommitténs förslag om utvidgad uppgiftsskyldighet har
godtagits av praktiskt taget alla remissinstanser. Jag ansluter mig till
kommitténs uppfattning och föreslår att 26 § taxeringslagen kompletteras på det
sätt kommittén förordat.

2.4.3 Avdragets storlek

Kommittén anför att det - såvitt gäller beräkningen av
avsättningen - inte föreligger någon direkt överensstämmelse mellan de
nuvarande avdragsreglerna och de civilrättsliga reglerna. Skattemässigt medges
sålunda f. n. avdrag för skillnaden mellan de sålda varornas försäljningspris
och anskaffningskostnad. Detta innebär att avdraget blir högre än den
egentliga internvinsten i de fall dä säljarföretaget svarar för tull, frakt och
övriga försäljningskostnader. Kommittén påpekar vidare att avdraget beräknas
ulan hänsynstagande till förekomsten av minoritetsdelägare i del eller de
agerande dotterbolagen. Om moderbolaget äger endast 51 % av aktierna i det
svenska och det utländska dotterbolaget blir koncernens internvinst vid en
försäljning mellan dotterbolagen endast omkring 26 % av försäljningsvinsten.

Kommittén har inte föreslagit att avdragsbeloppet skall
reduceras i de fall då säljarföretaget belastas av försäljningskostnader eller
då dotterföretaget inte är helägt. Den skattemässiga effekten av avsättningen
till internvinstkonto är - anför kommittén - endast att företaget får ett
tidsbegränsat uppskov med beskattningen i avvaktan på att de ifrågavarande
lagertillgäng-

5 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 94

Prop.
1982/83:94 66

arna säljs fill köpare utanför koncernen. Med hänsyn till
detta möter det enligt kommittén inle några särskilda betänkligheter att
behålla den nuvarande schablonregeln om atl beräkningen av kontoavsättningen
skall ske med utgångspunkt i varornas anskaffningskostnad. Kommittén framhåller
vidare att ett beaktande av majoritetsförhållandena skulle högst avsevärt
komplicera reglernas praktiska tillämpning.

Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller avstått
från alt kommentera vad kommittén anfört om internvinstens beräkning. Enligt
RSV:s uppfattning bör dock tull, frakt och andra försäljningskostnader beaktas
likaväl som det förhållandet att ägarandelen kan understiga 100 %. Liknande
synpunkter framförs av AO samt länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus län.
Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer föreslår att en begränsningsregel införs
av innebörd att säljarförelagets avdragsgilla avsättning inte får överstiga vad
som i koncernresultaträkningen upptagits som internvinst vid försäljningen av
lagerfillgångarna.

För egen del vill jag framhålla följande. Avdraget för
avsättning till internvinstkonto medför ingen definitiv skattelättnad utan
endast etl tidsbegränsat uppskov med beskattningen. Detta talar för atl kravet
på exakthet kan få ge vika för önskemålet om lättillämpade regler. Jag kan
emellertid inte finna alt ett hänsynstagande till försäljningskostnaderna utgör
någon egentlig komplikation. Med hänsyn till detta och dä det är omotiverat att
medge högre avdrag än som motsvarar den verkliga internvinsten bör enUgt min
mening den avdragsgilla avsättningen maximeras till skillnaden mellan
försäljningspriset och säljarens samtliga utgifter för de sålda varorna.

Ett beaktande av eventuella minoritetsposter i det eller
de deltagande dotterföretagen anser jag däremot skulle i alltför hög grad
försvåra tillämpningen av regelsystemet. Jag delar därför kommitténs
uppfattning att det inte är nödvändigt att införa några särskilda
begränsningsregler i detta avseende. Det är emellertid sakligt sett obefogat
att medge avdrag med ett belopp som är större än vad sorh svarar mot den på koncernnivå
gjorda reserveringen. Har exempelvis säljarföretaget salt av ett visst belopp
till internvinstkonto bör inle hela beloppet vara avdragsgillt om en del av
avsättningen återförts i koncernredovisningen. Jag föreslår därför att avdraget
inte skall fä överstiga den del av internvinslen enligl koncernredovisningen
som belöper på den ifrågavarande försäljningen.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom budgetdepartementet
upprätlals förslag till

1.
lag om ändring
i kommunalskattelagen (1928:370),

2.
lag om ändring
i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskall.

Prop. 1982/83:94 , , 67

3. lag om ändring i lagen (1973:421) om särskilt
forskningsavdrag vid

' laxering lill statlig inkomstskatt,

4.
lag om ändring
i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad
inkomst,

5.
lag om ändring
i lagen (1980:953) om särskill investeringsavdrag för inventarieanskaffning,

6.
lag om ändring
i lagen (1980:954) om särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten m. m.,

7.
lagom ändring i
lagen (1981:1099) om särskill investeringsavdrag vid redovisningen av
mervärdeskatt,

8.
lag om ändring
i taxeringslagen (1956:623),

9.
lag om
upphävande av förordningen (1961:528) om skattefrihet för bidrag från
norrlandsfonden, m. m.,

10. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385).
Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 7. Det under 10
angivna lagförslaget har upprättats i samråd med chefen för
justitiedepartementet.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

32 § 1 mom.

Ändringen [första stycket, som är av redaktionell natur,
har föranletts av att anvisningarna till 19 § delals upp i punkierna 1 och 2.

Anvisningama till 19 §

Bestämmelserna i de nuvarande anvisningarna har delats upp
i punkierna 1 och 2. Till den nya punkten 1 har med oförändrat sakligt innehåll
förts nuvarande första-sjunde styckena samt nuvarande tionde-tolfte styckena.
Vidare har en bestämmelse om omställningsbidrag m. m. i nuvarande åttonde
stycket sista meningen flyttats över till ett nytt åttonde stycke.

Den nya/)«/iA:toz 2 innehåller i första-åltonde styckena
bestämmelser som hänger samman med de föreslagna reglerna om beskattning av
statsbidrag lill näringsidkare.

I första stycket definieras begreppet statsbidrag. Det
skall liksom hilfills vara fråga om statligt stöd som fillfaller en
näringsidkare för dennes näringsverksamhet. Med näringsidkare avses var och en
som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art. Begreppet näringsidkare
används således i samma betydelse som i bokföringslagen (1976:125).

Statligt stöd kan lämnas med eller ulan förbehåll om
återbetalningsskyldighet. Lämnas det utan förbehåll om
återbetalningsskyldighet skall det alltid anses som statsbidrag. Slöd av detta
slag torde dock förekomma i

Prop.
1982/83:94 68

endast ringa omfattning. I allmänhet uppställs vissa
villkor och ges olika föreskrifter för ett stöd. Då ett stöd beviljas utgår
stödgivaren ifrån att mottagaren kommer att uppfylla villkoren och följa
föreskrifterna. Återbetalning kan således komma i fråga endast om mottagaren
gör något som står i klar strid mot vad som förutsätts när stödet beviljades.
Förekomsten av villkor av detta slag hindrar enligl definitionen inte att
stödet skall räknas som ett statsbidrag. Den omständigheten atl säkerhet har
lämnats för det rätta uppfyllandet av villkoren har inte heller någon avgörande
inverkan på bedömningen om stödet anses som ett lån eller som etl statsbidrag.

Som jag har anfört i den allmänna motiveringen bör en
stödforms rubricering inte påverka stödets behandling i skattehänseende. Elt
stöd som har utformats som ett län bör således anses som elt statsbidrag om
lånet är helt amorteringsfrill eller om återbetalning skall ske endast om
mottagaren inte uppfyller de villkor som har uppställts eller inle följer de
föreskrifter som har meddelats vid beviljandet av lånet. Detta gäller t. ex.
vissa former av avskrivningslån.

I syfte att närmare belysa innebörden av
stalsbidragsbegreppet lar jag i det följande upp ett antal stödformer som
enligt min mening bör anses utgöra statsbidrag i skattemässigt hänseende. I
motiveringen till sjunde stycket kommer jag vidare att ge några exempel på stöd
med villkorlig äterbetalningsskyldighet som inte skall anses som statsbidrag.

För att främja en samhällsekonomiskt och i övrigt lämplig
lokalisering av näringslivet kan statligt slöd lämnas enligt förordningen
(1982:677) om regionalpolitiskt stöd. Stöd kan lämnas i form av bl. a.
lokaliseringsbidrag. I 22 och 23 §§ anges under vilka förhållanden som etl
utbetalat lokaliseringsbidrag kan återkrävas. Enligt 22 § kan ett bidrag
krävas åter helt eller delvis inom en tioårsperiod från utbetalningsdagen om
bidragsmottagaren genom oriktiga eller ofullständiga uppgifter har föranlett
alt bidraget beviljats eller om bidraget utan tillstånd har använts för något
annat ändamål än som avsetts. Ett bidrag eller del av detta kan vidare enligt
23 § krävas åter under en tid av sju år från den dag bidraget helt utbetalats
om

1.
syftet med
bidraget, särskilt såvitt avser sysselsättningseffekten, inte uppnås; detta
gäller dock ej om bidragsmoltagaren har gjort vad som skäligen kan begäras för
atl syftet skall uppnås,

2.
någon väsentlig
del av verksamheten läggs ned eller någon väsentlig ändring direkt eller
indirekt sker i äganderätten eller förfoganderätten till rörelsen eller däri
ingående tillgångar av betydelse för verksamheten,

3.
bidragsmottagaren
i annat fall bryter mot villkor eller föreskrift som gäller för bidraget.

4.
ställd säkerhet
väsentligt försämras eller

5.
annat
förhållande inträffar som föranleder att bidragsmoltagaren med hänsyn till
syftet med bidraget uppenbarligen inte längre bör få behålla detta.

I 24 § föreskrivs att möjligheten till återkrav enligt 23
§ upphör successivt

Prop. 1982/83:94 69

under sjuårsperioden på så sätt att den del av bidraget
som kan krävas åter varje år minskar med en viss procent av bidragsbeloppet.
Minskningen av den återkrävbara delen av bidragsbeloppet sker årligen, om inte
arbetsmarknadsstyrelsen beslutar alt minskning skall vägras. Om minskning
vägras skall hela den alltjämt återkrävbara delen av bidragsbeloppet omvandlas
till ett lokaliseringslån.

Som
framgår av de angivna bestämmelserna kan mottagaren av ett lokaliseringsbidrag
bli skyldig att betala tillbaka bidraget endasi om han inle uppfyller de uppställda
villkoren eller följer de givna föreskrifterna. Delta innebär annorlunda
uttryckt att någon återbetalning aldrig kommer i fråga så länge mottagaren
bedriver sin verksamhet ungefär pä det sätt som förutsatts när stödet
beviljades. Endast oväntade eller oförutsedda händelser kan således utlösa
återbetalning. Lokaliseringsbidrag bör därför behandlas som statsbidrag i
skaltemässigt hänseende.

Enligt
förordningen (1982:702) om etableringsstöd till vissa jordbrukare, m.m. kan
etableringsstöd lämnas till den som efter den 30 juni 1982 börjar ägna sig åt
jordbruk och därvid förvärvar eller arrenderar etl jordbruksföretag. Vidare
kan tillfälligt räntestöd lämnas fill den som under åren 1975-1980 har startat
elt jordbruksföretag eller under samma fid har gjort större investeringar i
fast egendom som är avsedd för jordbruksdriften.

Etableringsstöd
lämnas i form av lån för en viss del av företagets årliga räntekostnader
avseende fastighetsförvärv, inventarier och driftkapital. Efter älta år skrivs
den del av lånet av som avser inventarier och driftkapital medan den del av
lånet som avser faslighetsförvärvel skall återbetalas.

Tillfälligt räntestöd lämnas också i form av län. Efter
fem är frän utbetalningen av länet skrivs det av med 50 % av lånesumman, dock
lägst 5 000 kr. och högsl 30 000 kr. Lån som uppgår till högst 5 000 kr. får
dock skrivas av omedelbart. Lånet är amorterings- och räntefritt fram lill
tidpunkten för avskrivningen. Återstående delen av lånet skall därefter
återbetalas inom tio år och löpa med ränla.

Elt län får sägas upp om det har beviljats på grund av
oriktiga eller vilseledande uppgifter från låntagaren eller om låntagaren
försummar att betala ränta och amortering. Uppsägning får vidare ske om
låntagaren i övrigt bryter mot de villkor eller föreskrifter som gäller för
lånet eller det i övrigt inträffar omständigheter som leder till atl låntagaren
med hänsyn lill syftet med lånet uppenbarligen inte bör få ha kvar lånet.

Lån som skrivs av omedelbart bör givetvis behandlas som
statsbidrag. Även den del av det tillfälliga räntestödet som skall skrivas av
efter fem år, dvs. hälften av länet, samt etableringsstödet till inventarier
och driftkapital bör behandlas som statsbidrag. Ifrågavarande lånebelopp skall
nämligen betalas tillbaka endast om låntagaren bryter mot villkoren eller
föreskrifterna för lånet.

Enligt
förordningen (1981:660) om lån lill ralionaliseringsinvesteringar inom
konfeklionsindustrin kan rationaliseringslån lämnas till utgifter för

Prop.
1982/83:94 70

investeringar i utrustning som påtagligt höjer
effektiviteten inom konfektionsindustrin. Ett rationaliseringslån är ränte-
och amorieringsfritl och skrivs av med ett lika stort belopp varje år under en
period av längst tio år från utgången av året närmast efter det under vilket lånet
lämnats.

Har rationaliseringslän lämnats pä grund av orikliga eller
vilseledande uppgifter eller har låntagaren brutit mot någon föreskrift som
gäller för lånet, kan oavskriven del av lånet sägas upp till omedelbar
betalning och belopp som tidigare skrivits av krävas tillbaka. Oavskriven del
av lånet kan vidare sägas upp till omedelbar betalning om låntagaren avhänder
sig den rörelse för vilken lånet har lämnats eller om annars sädana
omständigheter inträffat att låntagaren med hänsyn till syftet med lånet inte
längre bör få ha kvar det.

Ett rationaliseringslån bör i likhet med den
avskrivningsbara delen av nyss nämnda etableringsstöd och räntestöd i
skattehänseende behandlas som statsbidrag.

Statligt stöd till dagstidningsföretag lämnas enligt
förordningen (1981:409) om statligt stöd till dagstidningar (ändrad senast
1982:498). Stöd utgår i form av bl. a. produktionsbidrag och etableringsstöd.

Produktionsbidrag ulgår endast om tidningens lotalupplaga
är i huvudsak abonnerad och om den abonnerade upplagan uppgår lill minsl 2 000
exemplar. Vidare krävs atl annonsandelen i tidningen är mindre än 50 % och att
fidningens abonnemangspris ej slår i uppenbart missförhållande lill gängse
abonnemangspris för liknande fidningar. Tidningen får inte heller ges ut av företag
som ger ut annonsblad i en i förhållande lill tidningsutgivningen betydande
omfattning eller av ett företag som stär i nära förhållande till sådana
företag.

Etableringsstöd beviljas för nyetablering av dagsfidning
som efter elt års utgivning bedöms ha möjlighet att uppfylla de villkor som
gäller för produklionsbidrag. Etableringsstöd utgår i form av ränte- och
amorterings-fritt lån mot säkerhet. Etl år efter utgivningens början prövar
presslöds-nämnden om tidningen uppfyller villkoren. Om så är fallet skall
nämnden besluta att lånet skall efterges. Om villkoren ej är uppfyllda kan
nämnden säga upp lånet lill betalning. Nämnden kan ocksä besluta alt ny
prövning skall ske vid senare tidpunkt. Om villkoren ej är uppfyllda efter två
år skall nämnden säga upp länet till betalning. Nämnden kan om synnerliga skäl
föreligger efterge lånet.

Presstödsnämnden får säga upp lån till omedelbar betalning
om låntagaren genom oriktiga uppgifter har föranlett att lånet har beviljats
eller om sådant förhållande föreligger att låntagaren med hänsyn lill det med
lånet avsedda ändamålet uppenbarligen ej bör fä inneha lånet. Uppsägning fär
vidare ske om säkerheten för lånet väsentligen försämras eller om låntagaren
bryter mot annat villkor som har föreskrivits när lånet beviljades.

Av bestämmelserna framgår att etableringslån lämnas endasi
till företag som bedöms ha möjlighet att uppfylla villkoren för
produktionsbidrag.

, Prop.
1982/83:94 71

Skyldighet att återbetala lånet kan komma i fråga endasi
om dessa villkor inte uppfylls eller om företaget i övrigt bryter mot villkor
eller föreskrifter för lånet. Vid lånetillfället förutsätts således atl lånet
inte skall betalas fillbaka. Med hänsyn till detta bör även etableringslån
behandlas som statsbidrag.

I andra-sjätle styckena regleras den taxeringstekniska
behandlingen av statsbidrag. Bestämmelserna i andra-femte styckena motsvarar i
sak nuvarande regler med elt undantag. Nyheten avser bestämmandet av anskaffningsvärde
vid beräkning av värdeminskningsavdrag då etl statsbidrag har använts för att
anskaffa andra markanläggningar än sådana som är fullt avdragsgilla. För de
partiellt avdragsgilla markanläggningarna gäller enligt punkt 4 första stycket
av anvisningarna till 22 § KL och punkt 16 första stycket av anvisningarna lill
29 § KL all värdeminskningsavdrag beräknas enligt avskrivningsplan till 5 % för
år räknat av tre fjärdedelar av anskaffningsvärdet. I nämnda anvisningspunkter
anges vidare hur anskaffningsvärdet för en sådan markanläggning skall
bestämmas då en investeringsfond e. d. eller statsbidrag har tagits i anspråk
för all anskaffa markanläggningen. Som anskaffningsvärde skall då anses den
verkliga utgiften för anläggningen minskad med fyra tredjedelar av del
ianspråktagna beloppet. Enligt mitt förslag skall en motsvarande bestämmelse
las in i fjärde stycket. De ändringar som i övrigt har gjorts i stycket är av
språklig och redaktionell natur. Det kan anmärkas att bestämmelserna i femte
stycket om statsbidrag för anskaffning av lager har begränsats till att gälla lagervärderingen.
Detta hänger samman med atl kostnader för anskaffning av lager är direkt
avdragsgilla. Beskattningen följer därför reglerna i tredje stycket

F. n. finns i sista meningen av anvisningarnas åttonde
stycke en bestämmelse om omställningsbidrag m. m. Denna bestämmelse har
flyttats till punkt 1 åttonde stycket.

Några remissinslanser har pekat på fallet att ett
statsbidrag kan ges i en klumpsumma, avsedd att täcka t. ex. utgifterna för
uppförandet av en rörelsebyggnad och i byggnaden ingående inventarier. Frågan
uppkommer då hur anskaffningsvärdet för byggnaden och byggnadsinventarierna
skall beräknas. Enligt RSV bör i etl sådant fall bidraget schablonmässigt
fördelas på byggnaden resp. inventarierna utifrån storleken på de utgifter som
är hänförliga till de olika lillgångsslagen. För egen del ansluler jag mig lill
den fördelningsgrund som RSV har angett. Denna fördelningsprincip bör gälla
även vid eftergift av ett statligt stöd med villkorlig återbetalningsskyldighel
(jfr sjunde stycket). Jag anser inte att del behövs någon uttrycklig
bestämmelse i delta hänseende.

I sjätte stycket behandlas det fallet alt ett statsbidrag
har erhållits i förskott, dvs. del skall användas för etl visst ändamål först
elt följande räkenskapsår. Enligl allmänna bokföringsmässiga principer får
bidraget balanseras till användningsåret. En sådan behandling torde f. n. inte
godtas vid taxeringen. Enligt förslaget skall emellertid den skattskyldige även
skattemässigt få föra över bidraget till användningsåret. Ett företag som ett
år har fått bidrag för en

Prop. 1982/83:94 72

del av sina direkta avdragsgilla kostnader under flera år
kan således med stöd av den föreslagna bestämmelsen periodisera bidraget. I
dessa fall ankommer det självfallet på företaget atl visa att det under året
inte haft kostnader som kunnat finansieras med bidraget.

I sjunde stycket regleras den skattemässiga behandlingen
av eftergift av återbetalningsskyldigheten av etl statligt stöd (bidrag eller
lån) med s. k. villkorlig återbetalningsskyldighet som inte utgör statsbidrag.
Den återbetalningsskyldighet som här avses har annan karaktär än de
villkorliga stöd som omnämns i första stycket andra meningen. Reglerna i sjunde
stycket tar således inte sikte på sådana villkor för stödets användning och
verksamhetens bedrivande som det vid beviljandet av stödet förutsätts att
mottagaren skall uppfylla. Återbetalningen kopplas i stället till osäkra
framtida händelser. Återbelalningsskyldighelen kan t. ex. vara beroende av ett
projekts resultat. Detta gäller t. ex. för STU-stöd enligt förordningen
(1978:571) om statligt stöd till teknisk forskning, industriellt utvecklingsarbete
och uppfinnarverksamhet. Förordningen (1980:561) om statligt stöd lill
varvsföretag m. m. innehåller andra exempel på stöd med villkorlig
återbetalningsskyldighet. Enligt förordningen kan lån beviljas varvsföretag för
att finansiera deras fartygsproduktion under åren 1981-1983. Lån får beviljas
för längst tolv år. Lånen skall förenas med de villkor som behövs. Särskild
säkerhet behöver dock inte lämnas. Lånen är räntefria under fem år. Anstånd med
betalning får medges under längst fem år. Krav på återbetalning av ett lån kan
varje år efterges med ett belopp som svarar mol vad varvet har investerat i
rationaliseringshöjande syfte eller i marknads- och utvecklingsarbete. En
förutsättning för att lån skall lämnas är dock inte att varvet genomför sådana
investeringar. Vid beviljandet av lånet är det därför en öppen fråga om det
kommer att efterges eller betalas tillbaka.

I syfte att stärka marknadsföringsresurserna hos mindre
varvsföretag kan stöd enligt samma förordning lämnas för kostnader som läggs
ned under perioden den 1 juli 1980-den 31 december 1983 för bl. a. framtagande
av anbud till utländska beställare. Stödet får lämnas i form av lån på Vilket
skall utgå marknadsmässig ränta från dagen för utbetalningen. Lånet skall
betalas tillbaka inom viss tid enligt en plan som fastställs när lånet
beviljas. Återbetalningsskyldigheten kan dock efterges om anbudet inte leder
till avtal. Även i detta fall är det vid beviljandet av lånet osäkert om del
kommer att efterges eller betalas tillbaka.

Bestämmelserna i sjunde stycket innebär att en eftergift
av ett statligt stöd (bidrag eller län) med villkorlig ålerbelalningsskyldighet
som har lämnats fill en näringsidkare för dennes näringsverksamhet i princip
behandlas enligt reglerna för statsbidrag i andra-femte styckena. Har stödet
använts för att anskaffa en avskrivningsbar anläggningstillgång skall dock
tillgångens anskaffningsvärde inte reduceras med del eftergivna beloppet vid
beräkning av värdeminskningsavdrag. Det eftergivna beloppet skall i stället tas
upp som intäkt och samtidigt får den skattskyldige göra ett extra
värdeminskningsav-

Prop. 1982/83:94 73

drag motsvarande del eftergivna beloppet. Det extra
avdraget måste göras vid taxeringen för samma beskattningsår som det eftergivna
beloppet skall tas upp som intäkt.

Det anförda kan belysas med följande exempel. Ett företag
har fält elt villkorligt lån för att uppföra en byggnad. Byggnadens
anskaffningsvärde är 100 000 kr. och lånebeloppet 20 000 kr. Lånet påverkar
inte de åriiga värdeminskningsavdragen vilka antas uppgå till 4 000 kr. (från
primäravdrag bortses). Efter fem år efterskänks hela lånet. Förelaget skall då
beskattas för 20 000 kr. och samtidigl få ett extra värdeminskningsavdrag på
samma belopp. Eftergiften inverkar inle på de årliga värdeminskningsavdragens
storlek utan dessa är alltjämt 4 000 kr. Del extra avdraget medför dock att
avskrivningsperiodens längd förkortas från 25 till 20 år, dvs. med fem år.

I åttonde stycket anges all bestämmelserna i första-sjunde
styckena skall gälla även i fråga om stöd som lämnas av kommuner, skattskyldiga
som avses i 53 § 1 mom. första stycket d) och allmänningsskogar enligt lagen
(1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna.

Punkt 4 av anvisningarna lill 22 §

I femte stycket finns f. n. en regel om bestämmandel av
anskaffningsvärdet av en markanläggning då en investeringsfond e. d. eller ett
statsbidrag har tagits i anspräk för att anskaffa anläggningen. I ett sådant
fall skall såsom anskaffningsvärde anses den verkliga utgiften för anläggningen
minskad med fyra tredjedelar av det ianspråktagna beloppet. Denna regel ger etl
korrekt beskattningsresultal i fråga om sådana markanläggningar för vilka värdeminskningsavdrag
beräknas på tre fjärdedelar av anskaffningsvärdet men inte i fråga om de
anläggningar för vilka avdragen beräknas på hela anskaffningsvärdet. Så är
fallet beträffande täckdiken och skogsvägar samt arrendators eller annan
nytljanderättshavares markanläggningar i de fall då jordägaren omedelbart blir
ägare till del utförda arbetet. Med den föreslagna ändringen blir
beskaltningsresultatet rikligt även i fråga om nu nämnda slag av
markanläggningar.

Punkt 15 av anvisningama liU 29 §

I anvisningspunkten behandlas rätten till avdrag för
avsättning till internvinstkonto.

I första
stycket första meningen har - sammantaget med de nya andra och tredje styckena
- gjorts endast ändringar av språklig och redaktionell natur. Av andra meningen
framgår att avdragsrätt nu också föreligger för ett svenskt dotterföretag vid
försäljning fill ett utländskt dotterföretag i samma koncern. Dotterföretagen
måste ha gemensamt svenskt moderföretag. I tredje meningen har införts en
ändring när det gäller hur internvinslen skall beräknas. Ändringen innebär att
säljarförelagets samfiiga utgifter för de

Prop. 1982/83:94 74

sålda varorna - och inte som f. n. de sålda varornas
anskaffningskostnad -skall ligga till grund för beräkningen. Därigenom kommer
t. ex. lagerkostnader och försäljningskostnader hos det säljande företaget att
beaktas. Den avdragsgilla avsättningen överensstämmer därmed bättre med den
verkliga vinsten för säljarföretaget.

Av andra
stycket framgår att avsättningen till internvinstkonto alltid mäste göras i det
säljande företagets räkenskaper. Detta gäller även om försäljningen har skett
mellan exempelvis två systerbolag, dvs. även om säljarföretaget inte är ett
moderföretag. I styckets sista del har införts en yllerligare begränsning som
avser alt förhindra att det skattemässiga avdraget blir större än den
internvinsteliminering som sker i koncernredovisningen. Enligt civilrättsliga
regler behöver nämligen inte slörre internvinsl elimineras än vad som motsvarar
den vinstandel som belöper på moderföretaget i koncernen. I jämförelse med
nuvarande regler kan detta - för moderföretag med delägda dotterförelag och
"matematisk" koncernredovisning - innebära att avdragsrätten
inskränks. Om däremot internvinsten elimineras till 100 % i koncernredovisningen
föreligger- även om det utländska dotterföretaget inte är helägt - avdragsrätt
för hela den hos säljarföretaget gjorda internvinstavsättningen. Principerna
för utformningen av koncernredovisningen kan således påverka avdragsrätten för
säljarföretaget.

Av definitionen i tredje stycket framgår, genom hänvisning
lill lagen (1980:1103) om årsredovisning m. m. i vissa förelag, att även t. ex;
etl handelsbolag eller en enskild näringsidkare kan vara ett moderföretag.

Vad som i fjärde stycket sägs om återföring till
beskattning motsvarar vad som f. n. gäller. Alt frågan om avdrag för en ny
avsättning vid kommande taxeringar skall prövas med hänsyn till de förhållanden
som då råder är självklart. Påpekandet om vad som skall iakttas vid nästföljande
beskattningsår har därför tagits bort.

Punkt 18 a av anvisningarna till 29 §

Anvisningspunkten innehåller de föreslagna reglerna om
avdrag för bidrag till regional utvecklingsfond. Reglerna har utförligt
redovisats i den allmänna motiveringen.

Punkt 1 av anvisningarna till 36 §

I anvisningspunkten har tagits in en regel om hur
realisafionsvinsten skall beräknas när vissa stöd erhållits i samband med inköp
eller förbättring av den avyttrade egendomen. De stöd som avses är bidrag från
staten och kommuner eller statsbidrag enligt punkt 2 första eller åttonde
stycket av anvisningarna till 19 §. Bestämmelsen innebär att det i
omkostnadsbeloppet inte skall ingå kostnader som har beslrilts med bidrag av nu
nämnda slag. Som framgår av den allmänna motiveringen skall däremot inte sådan
eftergift

Prop.
1982/83:94 75

av återbetalningsskyldigheten av ett län som avses i punkt
2 sjunde stycket av anvisningarna till 19 § beaktas i delta sammanhang. Del av
eftergiften föranledda extra värdeminskningsavdraget beaktas i stället med stöd
av punkt 2 a fjärde stycket av anvisningarna lill 36 §.

Övergångsbestämmelserna

Som huvudregel gäller all de nya reglerna om statUgt slöd
skall träda i kraft den 1 april 1983 och tillämpas fr. o. m. 1985 ärs laxering.

För att
undvika retroaktiva effekter har föreskrivits att äldre bestämmelser skall
lillämpas i fråga om näringsslöd som lämnats före ikraftträdandet, dvs. före
den 1 april 1983. Detta innebär att ett bidrag kan behandlas enligt äldre
beslämmelser trots att bidraget lämnas under ett beskattningsår som skall
taxeras år 1985. Så blir exempelvis fallet om etl företag, vars räkenskapsår
omfaltar tiden den 1 januari 1983-den 30 juni 1984, mottar etl statsbidrag i
februari 1983.

Äldre
bestämmelser skall vidare tillämpas generellt i fräga om bidrag som lämnats
under beskattningsår för vilket taxering skett år 1984 eller tidigare. Har t.
ex. ett förelag vid 1984 års taxering beskattats för etl statligt stöd med
villkorlig återbetalningsskyldighet skall det inle beskattas ytterligare en gäng
om den anslagsbeviljande myndigheten vid ell senare tillfälle meddelar etl
formellt beslut om eftergift. De nya bestämmelserna om beräkning av
realisationsvinst kommer likaså atl omfatta endast stöd som lämnats under
beskattningsår som taxerats år 1985 eller senare.

De
föreslagna reglerna om avdrag för avsättning lill internvinstkonto innebär att
kretsen av avdragsberälligade förelag vidgas. Denna utvidgning bör tillämpas
snarast möjligt. Förslagel innehåller emellertid också ändrade regler för
beräkning av den avdragsgilla internvinstens storlek. Dessa regler kan tidigast
börja tillämpas vid 1984 års laxering. Alt vid ett och samma ärs taxering
blanda gamla och nya regler anser jag klart olämpligt. Jag föreslår därför alt
de nya reglerna om avdrag för avsättning till internvinstkonto skall tillämpas
första gången vid 1984 års laxering. För ett företag vars räkenskapsår
sammanfaller med kalenderår innebär detta att reglerna skall tillämpas fr. o.
m. bokslutet per den 31 december 1983.

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1947:577) om
statlig förmögenhetsskatt

15 § lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt finns
bestämmelser om de skulder som får dras av vid förmögenhetsberäkningen. Enligt
tredje stycket får borgensförbindelser, för vilka betalningsskyldighet ännu
inle inträtt, och andra villkorliga skulder inte dras av vid beräkningen.

Enligt
mitt förslag till ändringar i anvisningarna till 19 § KL skall till en
näringsidkare för näringsverksamheten lämnat stöd med villkorlig återbelal-

Prop, 1982/83:94 76

ningsskyldighel som inle utgör statsbidrag inte anses som
skattepliktig inkomst vid inkomsttaxeringen. Eventuell intäktsredovisning sker
först efter det att beslut om eftergift har fatlats av den stödgivande
myndigheten. Ej eftergiven del skall tas upp som skuld i balansräkningen. I
tredje stycket har införts en bestämmelse enligt vilken en sådan villkorlig
skuld får dras av vid förmögenhetsberäkningen, om stödet har lämnats av staten
eller givare som avses i åttonde stycket av nämnda anvisningar.

4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:421)
om särskilt forsknings-

avdrag vid taxering till statlig inkomstskatt

Det särskilda forskningsavdraget består av ett basavdrag
och etl ökningsavdrag. Basavdragel beräknas på elt basunderlag. I 3 § anges
hur basunderlaget skall beräknas. I underlaget ingår dels lönekostnader för
anställda vars arbete till minst 25 % avser forsknings- och utvecklingsarbete
(FoU-arbete), dels belopp som den skattskyldige har lämnat i bidrag till FoU,
dels ock kostnader för förvärv av FoU-resullat. Vid beräkningen av underlaget
skall å andra sidan frånräknas vad den skattskyldige har erhållit i bidrag för
FoU-arbete och intäkter pä grund av avyttring eller upplålelse av resultat av
sådant arbete. Etl erhållet statsbidrag skall således påverka beräkningen.
Enligt en särskild föreskrift skall dock f. n. ett statsbidrag inte beaktas om
den skatlskyldige - med hänsyn till resultatet av det arbete som bidraget har
utgått för eller annan liknande omständighet - kan bli skyldig att betala
tillbaka bidraget eller på annat sätt utge vederlag för detta. En sådan form av
statligt slöd skall enligt mitt förslag till ändringar av anvisningarna lill 19
§ KL inte anses som statsbidrag. Föreskriften kan därför slopas.

Ofta efterges ålerbetalningsskyldigheten för den form av
villkorade slöd som föreskriften avser. Av praktiska skäl bör en eftergift inte
beaktas vid beräkningen av basunderlaget.

4.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1951:763)
om beräkning av statlig

inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Den redaktionella ändringen i punkt 1 tredje stycket av
anvisningarna till 1 § är föranledd av att anvisningarna till 19 § KL delats
upp i punkierna I och

2.

4.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:953)
om särskilt investerings

avdrag för inventarieanskaffning

\ 4 § fjärde stycket har gjorts ändring av redaktionell
natur på grund av uppdelningen av anvisningarna till 19 § KL i punkterna 1 och
2.

Prop. 1982/83:94 77

4.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:954)
om särskilt investerings

avdrag för byggnadsarbeten m. m.

Den i 4 § tredje stycket gjorda ändringen hänger samman
med den redaktionella ändringen i anvisningarna till 19 § KL.

4.7 Förslaget till lag om ändring i lagen
(1981:1099) om särskilt investerings-

avdrag vid redovisningen av mervärdeskatt

Ändringen i 2 ,? tredje stycket beror på den redaktionella
ändringen i anvisningarna till 19 § KL.

4.8 Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen
(1956:623)

26 §

Ändringen i första stycket 9 är av redaktionell art. Den nya
lydelsen anknyter lill den terminologi som nyligen införts i punkt 2 trettonde
stycket av anvisningarna lill 41 § KL.

Första stycket 11 innehåller de nya reglerna om skyldighet
atl lämna uppgifter för bedömning av avdraget för avsättning lill internvinstkonto.
Uppgiftsskyldighel föreligger givelvis bara i de fall då avdrag kan komma i
fråga, dvs. vid försäljning till ett utländskt dotterföretag inom koncernen.
Del avdragsyrkande företaget skall lämna uppgift dels om hur del egna avdraget
beräknas, dels i vad mån den egna avsättningen belöper på internvinsten enligl
koncernredovisningen.

37 §

11 mom. 9 finns de nya bestämmelserna om
uppgiftsskyldighet för den som lämnat statligt stöd till en näringsidkare för
dennes näringsverksamhet. Uppgiftsskyldighelen avser såväl utbetalade
statsbidrag som eftergift av tidigare lämnade villkorliga lån.

Av 5 mom.
framgår att bidragsgivaren - normalt en statlig myndighet -kan sända samtliga
kontrolluppgifter avseende ett visst år i slutet av januari månad året därpå.

4.9 Förslaget till lag om upphävande av
förordningen (1961:528) om

skattefrihet för bidrag från norrlandsfonden, m. m.

Av övergångsbestämmelsen framgår att nuvarande regler även
i framtiden skall tillämpas på stöd som har beslutats före ikraftträdandet.

Prop. 1982/83:94 78

4.10 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385)

13 kap. 2 §

Paragrafen reglerar skyldigheten alt träda i likvidation
när en viss del av aktiekapitalet gått förlorad.

Ändringarna i tredje styckets första och andra meningar är
av språklig natur. Av bestämmelserna framgår att tillgångarna kan värderas till
högre belopp i en kontrollbalansräkning än i en vanlig balansräkning.

I tredje styckets tredje mening finns de nya
bestämmelserna om att även passivsidan kan behöva justeras i en
kontrollbalansräkning. Bestämmelserna innebär alt hänsyn inte skall tas till
skulder som hänför sig till statligt stöd av speciellt slag. Som förutsättning
för att skulderna inte skall las med i kontrollbalansräkningen gäller att fråga
är om en skuld för vilken skyldigheten till återbetalning är kopplad till
bolagets ekonomiska ställning. Vidare krävs atl låneavtalet är försett med en
efterställningsklausul, dvs. etl medgivande från statens sida alt lånet vid
bolagets konkurs eller likvidation skall betalas först sedan övriga skulder
till fullo betalats.

Särbehandling av statliga skulder gäller oavsett om det
villkorliga stödet betecknats som lån eller bidrag. Som skuld räknas inte bara
själva kapitalbeloppet utan också upplupen men ännu inte till betalning
förfallen ränta. En förutsättning för detta är att den villkorliga
återbetalningsskyldigheten och efterställningsklausulen även omfattar räntan.

De föreslagna ändringarna skall träda i kraft den 1 april
1983. Reglerna skall tillämpas även på statliga stöd som lämnals före
ikraftträdandet. Villkorslån för vilka dispens har erhållits enligt nuvarande
bestämmelser i anvisningarna till 19 § KL har behandlats som statsbidrag. Lånen
har alltså inte skuldförts. De nya skattereglerna för statliga slöd påverkar
inte dessa låns skattemässiga eller redovisningsmässiga behandling. Av detta
följer att den föreslagna undantagsregeln över huvud taget inle kommer att
omfatta de äldre villkorslånen. Det finns därför inte någol behov av särskilda
övergångbestämmelser i denna del.

5 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över
förslagen till

1.
lag om ändring
i kommunalskattelagen (1928:370),

2.
lag om ändring
i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

3.
lag om ändring
i lagen (1973:421) om särskilt forskningsavdrag vid laxering fill statlig
inkomstskatt,

4.
lagom ändring i
lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskall för ackumulerad inkomst,

5.
lag om ändring
i lagen (1980:953) om särskilt investeringsavdrag för invenlarieanskaffning.

Prop. 1982/83:94 79

6.
lag om ändring
i lagen (1980:954) om särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten m. m.,

7.
lag om ändring
i lagen (J98L1099) om särskilt investeringsavdrag vid redovisningen av
mervärdeskatt,

8.
lag om ändring
i taxeringslagen (1956:623),

9.
lag om
upphävande av förordningen (1961:528) om skattefrihet för bidrag från
norrlandsfonden, m. m.,

10. lag om
ändring i aktiebolagslagen (1975:1385).

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens
hemställan.

Prop.
1982/83:94 80

Bilaga 1

Sammanfattning av betänkandet Beskattning av statsbidrag
och andra stöd till företag, m. m. (Ds B 1981:17)

Bidragsskattekommitténs huvuduppgift har varit att se över
reglerna för beskattning av olika former av företagsstöd. De nuvarande reglerna
för beskattning av statsbidrag till näringsidkare tillkom år 1973.'Reglerna,
som finns intagna i anvisningarna lill 19 § kommunalskattelagen (KL), innebär i
huvudsak följande. Erhållet statsbidrag utgör skattepliktig intäkt, om bidraget
använts för att bestrida utgifter som är omedelbart avdragsgilla vid
taxeringen. Används bidraget för anskaffande av avskrivningsbara tillgångar
såsom byggnader och maskiner sker beskattningen på det indirekta sättet att
avskrivningsunderlaget reduceras med bidragsbeloppet. Om statsbidraget använts
för atl anskaffa lager sker beskattningen i takt med att lagret avyttras. Den
utformning bestämmelserna fått tillgodoser del avsedda syftet att den
skatlskyldige kan skattemässigt kvitta uppburet statsbidrag mot vid taxeringen
avdragsgilla kostnader.

Någon kritik mot själva den taxeringstekniska lösningen av
statsbidragens skattemässiga behandling, som valdes 1973, har inte framkommit
under de år dessa regler varit i kraft. Kommittén föreslår inte heller någon
ändring i detta syslem. Vad som däremot vållat problem vid den praktiska
tillämpningen är svårigheten att avgöra vilka statliga företagsstöd som skall
betecknas som statsbidrag i kommunalskattelagens mening. Detta sammanhänger med
att de statliga stöden ofta är förenade med villkor som gör atl gränsen mellan
bidrag och län blir mycket oklar. Eftersom mottagande och återbetalning av ett
län inte i sig föranleder några beskattningsåtgärder ligger det i öppen dag att
svårigheten att avgöra om ett statligt stöd fill sin verkliga innebörd är ett
bidrag eller ett lån skapar en betydande osäkerhet såväl för de skattskyldiga
som för taxeringsmyndigheterna. Kommilténs förslag syftar lill atl undanröja
denna oklarhet.

Enligl sina direktiv har kommittén att söka anpassa
reglerna för beskattning av olika former av företagsstöd till
företagsekonomiska principer och värderingar. Bokföringen blir nämligen,
framhälles i direktiven, lätt missvisande om ett stödbelopp t. ex. skall
behandlas som intäkt i skattehänseende men - för alt kravet på god redovisningssed
skall anses uppfyllt - som elt lån i årsbokslutet.

I fråga om de direkta statsbidragen har kommittén funnit
att del på en punkt föreligger oöverensstämmelse mellan den bokföringsmässiga
och den skattemässiga behandlingen. Etl statsbidrag som lyfts visst år men
använts för avsett ändamål först ett senare år får i redovisningen balanseras
lill användningsåret. Vid taxeringen torde en sådan behandling av statsbidragen
i allmänhet inte ha godtagits. Enligt kommilténs förslag skall en regel införas
som gör det möjligt för den skattskyldige atl även skaltemässigt balansera
statsbidraget till användningsåret (jfr KFS 1980:1 .BFN:11 - bokförings-

Prop. 1982/83:94 81

nämndens anvisning betr. redovisning av statliga stöd
punkt D I 1).

Kommilténs undersökningar visar att det framför allt är
beträffande stöd med s. k. villkortig återbetalningsskyldighet som det
föreligger en motsättning mellan skattereglerna och bokföringsreglerna. Vid
tillkomsten av 1973 års skatteregler uttalades, att gemensamt för alla statsbidrag
är all staten i princip utan återbetalningsskyldighet ger näringsidkaren
kontanta medel som skall användas för det ändamål som avses med statsbidraget.
Under åren efter 1973 har emellertid i ökad omfattning stöd kommil att lämnas i
form av bidrag, där det förutsätts att återbetalning skall ske under vissa
närmare angivna förulsättningar. Skyldigheten att återbetala bidraget kan vara
beroende av företagets framtida resultatutveckling eller annan liknande
omständighet. Beslut om återbetalning fattas av den bidragsgivande myndigheten
först sedan arbetet, för vilket bidraget erhållits, slutförts och resultatet
kan konstateras. Regelmässigt får slödmottagaren också, om återbetalning blir
aktuell, erlägga ränta på bidragsbeloppet ungefär på samma sätt som en
låntagare. I praxis har emellertid även bidrag med villkorlig
återbetalningsskyldighel behandlats enligt reglerna för beskattning av
statsbidrag. Detta innebär att bidraget intäktsförs när det lyfts och avdrag
medges sedan för det återbetalade beloppet. Enligt bokföringsnämndens
anvisningar skall däremot bidrag med villkorlig återbetalningsskyldighet
redovisas som skuld i balansräkningen hos mottagaren, lill dess den
bidragsgivande myndigheten fattat beslut om eftergift (BFN:11 punkt DI 3).

Enligt kommittén bör den skattemässiga behandlingen av
villkorade statsbidrag anpassas till vad som gäller i fräga om bokföringen av
dessa. Kommitténs undersökningar har nämligen visat atl det i sak egentligen
inte är någon skillnad mellan denna stödform och lån med villkorlig ålerbelalningsskyldighet.
Beträffande dessa lån finns det redan en uttrycklig bestämmelse i KL att de
inte skall anses som skattepliktig inkomst. Kommitténs förslag innebär alltså
att de nuvarande reglerna i 19 § KL om statsbidragens beskattning i
fortsättningen endast skall tillämpas på sådana statsbidrag som lämnats lill en
näringsidkare utan återbetalningsskyldighet. Godlages kommilténs förslag
försvinner den nuvarande motsättningen mellan skatteregler och bokföringsregler
beträffande villkorade statsbidrag.

Enligl en särskild bestämmelse i anvisningarna till 19 §
KL skall reglerna för beskattningen av statsbidrag äga motsvarande tillämpning
för s. k. avskrivningslån. Regeln motiverades 1973 med att det i
p"raktiken inte fanns någon skillnad mellan ett statsbidrag och etl
avskrivningslån eftersom någon återbetalningsskyldighel inte förelåg för vare
sig bidraget eller avskrivningslånet. Principen att jämställa
avskrivningslånen med kontantbidrag har inte godtagits för den
bokföringsmässiga redovisningen av avskrivningslånen. Enligl bokföringsnämndens
anvisningar skall således intäklsredovisning ske först efter del att beslut om
eftergift fattats av den långivande myndigheten.

6 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 94

Prop.
1982/83:94 82

Ej eftergiven del av lånet skall tas upp som skuld i
balansräkningen (BFN: 11 punkterna D 14.1 och D II 4). Även i fräga om avskrivningslånen föreligger
sålunda en motsättning mellan den skattemässiga och den redovisningsmässiga
behandlingen av lånet.

Kommittén har vid sin kartläggning av olika stöd kunnat
konstatera att det numera förekommer ett slort antal skilda former av
avskrivningslån. Förutsättningarna för om och när avskrivning skall ske är
mycket varierande. Ibland skall lånen avskrivas efter viss pä förhand angiven
tid. Ibland, och det är kanske det vanligaste, sker en prövning av om
låntagaren uppfyllt uppställda villkor innan beslut meddelas om avskrivning av
länet. Fall förekommer också där lånet omvandlas till ett inte amorteringsfritt
lån med räntebetalning. I motsats till vad som gäller för statsbidrag får
låntagaren vanligen ställa säkerhet för lånet. Dessa förhållanden och
osäkerheten om vad som gäller i del enskilda fallet leder till betydande
svårigheter i taxeringsarbelet och gör alt tillämpningen inte blir enhetlig.
För avskrivningslånens del har därför motsättningen mellan den skattemässiga
och den redovisningsmässiga behandlingen ansetts som särskilt besvärande. Kommittén
har för sin del funnit att del inte föreligger tillräckliga skäl att bibehålla
den särskilda skatteregeln för avskrivningslänen. Kommitténs förslag innebär
således att avskrivningslånen skall behandlas som lån även vid den
skattemässiga inkomstberäkningen. På samma sätt som gäller vid bokföringen av
lånen skall intäklsredovisning ske först efter det att beslut fattats om
avskrivning av lånet.

Såsom ovan nämnts utlöser upptagandel av elt lån inte i
sig några beskattningseffekter. Uppburet lånebelopp skall således inte tas upp
som intäkt och återbetalning av lånet är inle avdragsgill kostnad. Detta gäller
i princip även stöd som staten lämnar till företag i form av lån, för vilket
återbetalningsskyldigheten är beroende av företagets framlida resultatutveckling
eller annan liknande omständighet (s, k. villkorslån). År 1978 kompletterades
emellertid anvisningarna till 19 § KL med en regel av innebörd att regeringen
kan - om synnerliga skäl föreligger - besluta att etl statligt lån med
villkorlig ålerbelalningsskyldighet skall anses utgöra skatteplikfig intäkt för
företaget. Återbetalas ett sådant lån får förelaget göra avdrag för det
återbetalade beloppet.

Införandet av denna dispensregel skall ses mot bakgrund av
de överväganden som gjordes i samband med att statsmakterna beslutat om
betydande arbetsmarknads- och regionalpolitiska stödåtgärder fill vissa
krisdrabbade branscher bl. a. i form av lån med villkorlig
äterbetalningsskyldighet. För atl länen, som uppgick lill betydande belopp,
skulle få avsedda redovisningstekniska och skattemässiga konsekvenser hade
krav framförts på att lånen vid inkomstbeskattningen i princip skulle behandlas
på samma sätt som statsbidrag. Genom att upptaga lånet som intäkt kunde
företagets soliditet påverkas positivt, vilket var av väsentlig betydelse för
att stödet skulle få avsedd effekt.

Prop. 1982/83:94 83

Den valda metoden har starkt kritiserats av riksdagens
revisorer. Revisorerna betecknar det som besvärande atl riksdagen, för att nå
vissa eftersträvade syften, har beslutat om stödformer som ej går att förena
med de beskattnings- och redovisningsmetoder som är vedertagna och atl
skattelagstiftningen tagits fill hjälp för atl få till stånd
redovisningsförfaranden som från speciella synpunkter är eftersträvansvärda.
Näringsulskoltel instämde i revisorernas allmänna synpunkter och anslöt sig
till deras rekommendationer. Riksdagen biföll utskottets hemställan (NU
1979/80:76, rskr 1979/ 80:417).

Kommittén
kan, från de utgångspunkter kommittén haft att bedöma frågan, i stort selt
instämma i den kritik som riksdagsrevisorerna framfört mot den redovisningsmässiga
och skattemässiga behandlingen av villkorslånen. Tillämpningen av
dispensregeln i nionde stycket av anvisningarna till 19 § KL medför enligt
kommittén sådana avsteg från allmänt vedertagna beskattningsprinciper att den
inte bör kvarstå i kommunalskattelagen. Kommittén föreslår därför att
dispensregeln skall upphävas.

Kommittén
är medveten om att det vid den statliga stödgivningen kan finnas ett behov av
all även kunna beakta stödmottagarens ställning i solidilelshänseende. En
lösning av de problem, som sammanhänger härmed, bör emellertid inte ske med
hjälp av skattelagsfiftningen. I stället bör övervägas om en komplettering kan
göras av Ukvidationsbeslämmelserna i aktiebolagslagen. Att ta ställning fill
denna fråga faller emellertid utanför kommitténs uppdrag. Kommittén erinrar om
atl chefen för industridepartementet meddelat (prop. 1980/81:130 s. 51-52) att
en översyn av hur lån med villkorlig återbetalningsskyldighet skall behandlas i
redovisningshänseende kommer att göras inom regeringskansliet. Kommittén
framhåller i det sammanhanget att del är angeläget att det sker en tidsmässig
samordning av ikraftträdandet av en eventuell ändring i aktiebolagslagen och
genomförandet av kommitténs förslag om upphävande av den nuvarande
dispensregeln i nionde stycket av anvisningarna till 19 § KL.

Kommunalskattelagen
innehåller f. n. inga särskilda regler om vilka skatteeffekter som inträder när
elt statligt stödlån efterskänks. Av allmänna skatterättsliga grundsatser torde
följa att det efterskänkta beloppet utgör skatteplikfig intäkt om de lånade
medlen använts för utgifter som är avdragsgilla på en gång eller i form av
årliga värdeminskningsavdrag. Det är emellertid oklart om beskattningen - när
pengarna använts för anskaffande av avskrivningsbara tillgångar - därvid kan
ske på det indirekta sättet atl avskrivningsunderlaget reduceras med det
efterskänkta länebeloppet. Kommittén föreslår att uttryckliga bestämmelser nu
meddelas om vad som skall gälla när återbetalningsskyldigheten för ett statligt
företagsstöd efterges. Bestämmelserna innebär alt i princip samma regler skall
fillämpas som när statsbidrag uppburits. Den skillnaden föreligger dock atl den
indirekta metoden (reducering av avskrivningsunderlaget) endast får lillämpas
beträffande tillgångar för vilka årlig värdeminskning beräknas enligt
avskrivnings-

Prop, 1982/83:94 84

plan. Med hänsyn till den korta tid som gäller för
avskrivning av inventarier har någol behov av regler om extra avskrivning för
dessa inte ansetts föreligga.

Staten svarar för den dominerande delen av stödåtgärderna
till företag. I viss utsträckning lämnas emellertid
5föflve/!nv/or/He//f/r/5rflen(ieo/-gfl« som bildats och finansierats av stal
och kommun (fonder och stiftelser). De av kommittén framlagda förslagen avser
närmast de av staten direkt utgivna stöden. Kommittén förutsätter emellertid
atl de principer efter vilka reglerna för beskattning av statliga stöd
utformats också analogi skall tillämpas vid den skattemässiga behandlingen av
företagsstöd som lämnas av formellt fristående organ (t. ex.
utvecklingsfonderna. Industrifonden m. fl.).

I direktiven anges alt en del oklarheter visat sig
uppkomma i samband med realisalionsvinstberäkningen vid avyttring av tillgångar
som anskaffats med hjälp av statligt slöd. Enligt kommittén är del endast vid
avyttring av fastighet (markanläggning) som reglerna om beräkning av
realisationsvinst kan bli aktuella i samband med företagsstöd. Kommittén
föreslår att en förtydligande regel beträffande vinstberäkningen införes i
anvisningarna till 36 § KL. Regeln innebär att om en med statsbidrag förvärvad
fastighet avyttras skall omkostnadsbeloppet minskas med det belopp varmed
fasligheten avskrivits i samband med ianspråktagande av statsbidraget.

F. n. finns det inte någon allmän skyldighet för den som
utbetalar stöd till företag alt lämna kontrolluppgift till
taxeringsmyndigheterna om stödens storlek och karaktär. Kommitténs
undersökningar har bekräftat att detta medför en betydande olikformighet i
fråga om de skattepliktiga stödens behandling i skattehänseende. För att
förbättra läget föreslär kommittén att taxeringslagens bestämmelser om
skyldighet atl lämna kontrolluppgifter kompletteras med regler om
uppgiftsskyldighel för den som lämnal slöd till företag. Uppgiftsskyldigheten
skall även omfatta det fallet att staten eller annan som lämnat företagsstöd
i.form av län (villkorslån, avskrivningslån) efterskänker lånet.

Kommitténs uppdrag omfattar även frågan om de s. k.
utvecklingsbolagens skatteförhållanden. Härmed avses en speciell typ av bolag,
som några av landets större industriförelag bildat för att i samband med
strukturrationalisering stimulera den ekonomiska utvecklingen inom viss
region. I direktiven pekas främst på behovet av klarläggande regler beträffande
rätten till avdrag för anslag som lämnas till utvecklingsbolaget. Kommittén har
diskuterat olika möjligheter all beakta de önskemål om avdragsrält, som
framförts från industrihåll. Kommittén konstaterar emellertid all begreppet
"utvecklingsbolag" omfattar etl flertal olika typer av bolag och att
en avdragsrätt som knyter an till denna term därför inte blir i tillräcklig
grad preciserad för att kunna godtagas. Vid övervägande av olika
omständigheter, som måste beaktas för att en avdragsrält inte skall öppna
möjlighet till oberättigade avdrag, har kommittén stannat för att föreslå
införandet av en särskild avdragsrält för bidrag som i samband med
strukturrationalisering

Prop. 1982/83:94 85

lämnas till regional utvecklingsfond för
sysselsältningsfrämjande åtgärder. Om särskilda skäl föreligger bör regeringen
ha möjlighet att efter ansökan i det särskilda fallet förordna alt avdrag helt
eller delvis fär göras jämväl för bidrag av angivet slag som lämnas till annan
än regional utvecklingsfond. Kommittén lägger fram förslag om en sädan dispensregel.
Bestämmelserna om avdragsrätt i nu angivna fall bör införas i en ny punkt (18
a) i anvisningarna till 29 § KL.

Kommitténs
förslag beträffande beskattningen av statsbidrag och andra former av statligt
slöd innebär i huvudsak en anpassning av skattereglerna till företagsekonomiska
principer och värderingar. De förändringar i skatteunderlaget som kan
föranledas av förslaget sammanhänger därför närmast med frågan om rätt
beskattningsår för intäktsföringen av uppburna skattepliktiga stöd. Någon självständig
betydelse från stats- och kommunfinansieU synpunkt har förslaget inte.
Införandet av en allmän skyldighet för den som lämnar bidrag och andra stöd
till företag att tillställa taxeringsmyndigheterna kontrolluppgift, bör medföra
atl den kvittning mellan bidrag och kostnader, som skattereglerna avser atl
åstadkomma, kommer atl iakttas pä etl bättre sätt än f. n. Detta kommer i sin
tur atl medföra en minskning av de kostnader som påverkar stödmottagarens
taxering och en motsvarande höjning av skatteunderlaget. Att ange storleken
härav är inte möjligt.

I vilken
utsträckning den särskilda avdragsrällen för bidrag lill regional
utvecklingsfond, som kommittén framlägger förslag om, kommer alt utnyttjas kan
inte pä förhand bedömas. Enligl förslaget kan rätt till avdrag endast komma i
fråga i samband med strukturrationalisering och då för atl främja
sysselsättningen inom viss region. Med hänsyn till de speciella förutsättningar
som skall gälla för denna avdragsrätt är det inle möjligt att nu göra någon
beräkning av kostnadseffekterna för stat och kommun.

Prop, 1982/83:94 86

BUaga 2

Sammanfattning av betänkandet Förslag till ändringar i
reglerna om avsättning till internvinstkonto (Ds B 1982:8)

År 1964 infördes i kommunalskattelagen regler om avdrag
för avsättning till s. k. internvinstkonto. Reglerna innebar i huvudsak ett
lagfästande av tidigare praxis enligt vilken svenska exportförelag fick göra
avdrag för internvinstreservering, om lagertillgångar kvarlåg osälda vid
beskattningsårets utgång hos elt utländskt dotterbolag, som anlitats för
försäljning. Avdraget skall i princip beräknas fill skillnaden mellan det vid
försäljningen till dotterbolaget tillämpade priset och moderbolagets
anskaffningskostnad för samma tillgångar. Har värdet av tillgångarna nedsatts
hos dotterbolaget skall avdraget i motsvarande mån minskas. Syftet med
bestämmelserna är all beskattningen av dylik inte realiserad internvinsl skall
anstå i avvaktan på att varorna försäljs lill utomstående.

För aktiebolagens del gäller bestämmelserna endast vid
försäljning av varor från ett svenskt moderbolag till ett utländskt
dotterbolag. Frågan om en utvidgning av bestämmelserna lill att även gälla
försäljningar från ett dotterbolag till ett annat dotterbolag i samma koncern
(s. k. systerbolag) har aktualiserats i olika sammanhang. Önskemålen om en
sådan utvidgning av tillämpningsområdet har framför allt motiverats med atl det
mäste vara angelägel atl man inte genom skallereglernas utformning motverkar en
effekfiv organisation inom de svenska exportföretagen. I sammanhanget påpekas
att det givetvis i och för sig är möjligt alt låta en försäljning gå via
moderföretaget med avdragsrätt för detta, men en sädan organisation kan vara
mindre effektiv eller av andra skäl olämplig.

AB Volvo åberopar i sin framställning att bolaget under
senare lid genomfört eller planerat att genomföra förändringar i koncernens
juridiska struktur i syfte att uppnå bättre styrning av verksamheten. Den
rörelse som nu bedrivs i AB Volvo kommer därvid i stället att bedrivas i elt
antal självständiga bolag. Förändringarna kommer emellertid att medföra väsentligt
minskade möjligheter all göra skattemässigt avdragsgilla avsättningar till
internvinstkonto. Med hänvisning bl. a. till akfiebolagslagens regler om
koncernredovisning anser AB Volvo det rimligl atl elt koncernbolag medges rätt
att göra avsättning fill internvinstkonto vid överlåtelse av tillgångar till
etl annat koncernbolag, även om det mottagande bolaget inte är dotterbolag till
det säljande bolaget men båda bolagen ingår i samma koncern.

För egen del finner kommittén att nägra bärande sakliga
skäl inte kan anföras för att begränsa avdragsrätten fill alt gälla endast
försäljningar från ett moderbolag lill ett utländskt dotterbolag. Frän
koncernens synpunkt föreligger inle någon realiserad vinst om varor, som
försålts från ett dotterbolag fill etl annat dotterbolag, kvarligger osålda hos
detta senare bolag. Enligt civilrättslig lagstiftning skall även en dylik
internvinsl elimineras i den för koncernen upprättade resultaträkningen.

Prop.
1982/83:94 87

Kommittén föreslår därför att reglerna om avsättning till
internvinstkonto i anvisningspunkt 15 till 29 § KL blir tillämpliga även på
försäljningar från etl dotterföretag till ett annat dotterföretag i samma
koncern. Liksom f. n. avses den nya regeln endast gälla vid export (del köpande
företaget skall alltså vara ett utländskt dotterföretag). Vidare uppställs del
villkoret att båda företagen ingår i en koncern med svenskt moderföretag.
Endasi när moderföretaget är svenskt blir de svenska koncernreglerna
tillämpliga och detta är av väsentlig betydelse för att avsättningarna i rimlig
män skall kunna underkastas kontroll.

Gällande
regler förutsätter atl avsättningen lill internvinstkonto gjorts i
räkenskaperna. Detta får anses innebära krav på atl den ifrågavarande posten
kan särskiljas i redovisningen. Om avdrag åtnjutits för avsättning fill
internvinstkonto skall enligt uttrycklig föreskrift i anvisningspunkten avsättningen
återföras till beskattning nästa beskattningsår. För att underlätta för
taxeringsmyndigheterna att följa dessa avsättningar föreslår kommittén att i 26
§ taxeringslagen skall införas en bestämmelse om atl uppgift rörande i
räkenskaperna gjorda reserveringar till internvinstkonto skall lämnas i
deklarationen.

Prop.
1982/83:94 88

Bilaga 3

Bidragsskattekommitténs författningsförslag

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen
(1928:370) dels atl anvisningarna fill 19 § och punkt 2 a av anvisningarna lill
36 § skall

ha nedan
angivna lydelse,

dels att i anvisningarna till 29 § skall införas en ny
punkt, 18 a, av nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar till 19 §-

Socialhjälp, begravningshjälp samt underhåll, som lämnats
fånge eller patient å hospital, m. m. dyl. år icke att hänföra lill
skattepliktig inkomst. Detsamma gäller i fråga om till föreningar influtna
medlemsavgifter.

Med skadeståndsförsäkring förstås försäkring, enligt
vilken den försäkrade äger utfå ersättning för skadestånd vartill han är
berättigad pä grund av personskada (överfallsskydd o. d.).

Ersättning till följd av personskada som ulgår i annan
form än periodisk utbetalning (engångsbelopp) och avser förlorad inkomst av
skattepliktig natur utgör skattepliktig intäkt såvida icke annat följer av
övriga bestämmelser i denna lag.

Om engångsbelopp, som utgår till följd av personskada,
utgör ersätlning för framtida förlust av skattepliktig inkomst, skall dock 40
procent av beloppet avräknas såsom icke skattepliktig del. Uppbär skattskyldig
två eller flera sådana engångsbelopp till följd av samma personskada, skall vad
som nu har sagts gälla varje sådant belopp. Vad som avräknas från etl eller
flera engångsbelopp under beskattningsåret får emellertid - i förekommande fall
tillsammans med vad som avräknats tidigare år - för samma personskada
sammanlagt icke överstiga femton basbelopp enUgt lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Härvid skall avräknad del av ett engångsbelopp uttryckas i det
basbelopp, som har fastställts för januari månad det beskattningsår under
vilket engångsbeloppet blivit tillgängligt för lyftning.

Utbytes sådan Uvränta eller del därav, som utgår till
följd av personskada och utgör skattepliktig intäkt enligl 32 § 1 mom., mot
engångsbelopp, gälla bestämmelserna i föregående stycke beträffande sådant
engångsbelopp. Utbytes annan livränta eller del därav, som utgör skattepliktig
inläkt enligt 32 § 1 mom., mol engångsbelopp, skall hela engångsbeloppet
upptagas såsom skattepliktig inläkt. Sker utbyte, helt eller delvis, av annan
livränta än

1 Betänkandet (Ds B 1981:17) Beskattning av
statsbidrag och andra stöd till företag,

m. m.

2 Senaste lydelse 1981:553.

Prop, 1982/83:94 89

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

nu sagts mot engångsbelopp, skall beloppet anses utgöra
icke skattepliktig intäkt.

Lön, som utgår från arbetsgivare i sådana fall, då denne
på grund av 3 kap. 16 § andra eller tredje stycket lagen (1962:381) om allmän
försäkring äger uppbära arbetstagare"n tillkommande ersättning från allmän
försäkringskassa, är skattepliktig inläkt. För arbetsgivaren är den av honom i
nämnda fall uppburna ersättningen från försäkringskassan ävensom annan därifrån
uppburen ersättning i anledning av kostnad för den anställdes räkning att
betrakta som skattepliktig inkomst, dock att ersätiningen icke är skatteplikfig
för arbetsgivaren, därest den till den anställde utbetalda lönen eller den för
honom havda kostnaden utgör för arbetsgivaren icke avdragsgill utgift i
förvärvskälla. Ersättning, som annorledes än i form av pension eller annan
livränta utbetalas av arbetsgivare vid yrkesskada eller arbetsskada i de fall,
då arbetsgivaren står s. k. självrisk enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring
eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, räknas lill skattepliktig
inkomst enligl de grunder som skulle hava gällt vid försäkring enligt
sistnämnda lag.

Skatteplikt föreligger inte för bidrag från stat eller
kommun, som utgår enligt av regeringen eller av statlig myndighet meddelade
bestämmelser, i samband med utbildning eller omskolning, till arbetslösa och
parfiellt arbetsföra samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda i den mån
bidragen avser traktamente och särskilt bidrag. Flytlningsbidrag enligt
arbetsmarknadskungörelsen (1966:368) och flyttningsslöd enligt förordningen
(1979:632) om regionalpoliliskt stöd utgör inte skattepliktig intäkt i följd
varav avdrag inte medges för den kostnad som sådant bidrag eller stöd är avsett
att täcka. Skatteplikt föreligger inle heller för bidrag som utgår enligt lagen
(1960:603) om bidrag lill vissa handikappade ägare av motorfordon.

Statsbidrag, som utgår till närings- Statsbidrag, som utgår till närings-

idkare
för hans näringsverksamhet, idkare för hans näringsverksamhet,

är icke skattepliktig inkomst, om är inle skattepliktig inkomst, om

bidraget använts för att bestrida kost- bidraget använts för utgift för vilken

nad för vilken rätt till avdrag icke rätt till avdrag i«fe föreligger vare sig

föreligger vare sig direkt såsom direkt såsom omkostnad eller i form

omkostnad eller i form av årliga av årliga värdeminskningsavdrag. /

värdeminskningsavdrag. övrigt gäller följande:

Har bidraget använts för flfffces/n- a) Har bidraget använts för sådan

da sådan kostnad i verksamheten utgift i verksamheten som
är på en som är på en gång avdragsgill vid gång avdragsgill vid taxeringen,
taxeringen, utgör bidraget skatte- utgör bidraget skattepliktig intäkt, pliktig
intäkt. Är den kostnad för Är den utgift för vilken bidraget vilken bidraget utgår
avdragsgill vid utgår avdragsgill vid laxeringen för taxeringen för tidigare
beskattnings- tidigare beskattningsår än del då år än det då bidraget skall
upptagas bidraget skall tas upp som intäkt, får som intäkt, får den
skatlskyldige i den skattskyldige i stället erhålla stället åtnjuta avdrag för
kostnaden avdragförMfg/Z/ew vid taxeringen för vid taxeringen för del år då
bidraget det år då bidraget/a.y upp som intäkt. upplages som intäkt. Yrkande
här- Yrkande härom skall göras i dekla-om skall göras i deklarationen avse-
rationen avseende det beskalinings-ende det beskattningsår då yrkande år då
yrkande om avdraget eljest om avdraget eljest enligt denna lag enligt denna
lag först skolat fram-

Nuvarande lydelse

först skolat framställas. Återbetalas bidrag, som
upptagits som intäkt, får den skattskyldige göra avdrag för det återbetalade
beloppet. Har bidraget använts för atl anskaffa tillgång, för vilken
anskaffnings05f/;rtc/e/( får avdragas genom årliga värdeminskningsavdrag,
skall vid beräkning av värdeminskningsavdrag såsom an-skaffningsfcosfMflrf
anses endast så stor del av kostnaden som icke täckts av bidraget. Är bidraget
större än det taxeringsmässiga restvärdet för tillgången, skall elt belopp
motsvarande skillnaden utgöra skattepliktig intäkt för mottagaren. Återbetalas
statsbidrag, som påverkat beräkningen av anskaffningskostnaden i nu avsett
hänseende, får tillgångens avskrivningsunderlag ökas med vad som återbetalats,
dock med högst det belopp varmed beräkningen påverkats. I den mån statsbidrag
enligt vad nyss föreskrivits utgjort skattepliktig intäkt, får den skatlskyldige
vid återbetalningen tillgo-doföra sig avdrag för den del som sålunda utgjort
skattepliktig intäkt. Har bidraget använts för alt anskaffa tillgångar avsedda
för omsättning eller förbrukning (lager), utgör bidraget skattepliktig intäkt,
men skall å andra sidan vid tillämpning av 41 § och anvisningarna lill nämnda
paragraf den del av lagret för vilken anskaffningsAro5Wrt</É'n täckts av
bidraget icke medräknas vid värdesättningen av tillgångarna. Återbetalas
statsbidrag, som använts för anskaffande av lageriill-. gångar, fär den
skattskyldige göra avdrag för det återbetalade beloppet. Tillgångarnas
anskaffningsvärde skall därvid anses ökat med det återbetalade beloppet. Vad
som ovan sagts i della stycke äger motsvarande tillämpning för statsbidrag i
form av amorteringsfritt lån (avskrivningslån). Omställningsbidrag enligt
arbetsmarknadskungörelsen

Föreslagen lydelse

ställas. Återbetalas bidrag, som upptagits som intäkt får
den skatlskyldige göra avdrag för det återbetalade beloppet.

b)
Har bidraget
använts för att anskaffa tillgång, för vilken anskaff-nmgsvärdet får dras av
genom årliga värdeminskningsavdrag, skall vid beräkning av värdeminskningsavdrag
såsom anskaffningsvÄrrfe anses endast så stor del av utgiften som inle täckts
av bidraget. Är bidraget större än det5/:affemässiga restvärdet för
tillgången, skall ett belopp motsvarande skillnaden utgöra skattepliktig
intäkt för mottagaren. Återbetalas statsbidrag, som påverkat beräkningen av
anskaffningswdrrfer i nu avsett hänseende, får tillgångens avskrivningsunderlag
ökas med vad som återbetalats, dock med högst det belopp varmed beräkningen
påverkats. 1 den mån statsbidrag enligt vad nyss föreskrivits utgjort
skallepUklig inläkt, får den skattskyldige vid återbetalningen tillgo-doföra
sig avdrag för den del som sålunda utgjort skattepliktig intäkt.

c)
Har bidraget
använts för att anskaffa tillgångar avsedda för omsältning eller förbrukning
(lager), utgör bidraget skattepliktig intäkt, men skall å andra sidan vid
tillämpning av 41 § och anvisningarna till nämnda paragraf den del av lagret
för vilken anskaffningsvärrfef täckts av bidraget inte medräknas vid värdesättningen
av tillgångarna. Återbetalas statsbidrag, som använts för anskaffande av
lagertillgångar, får den skatlskyldige göra avdrag för det återbetalade
beloppet. Tillgångarnas anskaffningsvärde skall därvid anses ökat med del
återbetalade beloppet.

Nuvarande lydelse

(1966:368) och kontant arbetsmarknadsstöd utgör
skattepliktig intäkt.

Stöd som staten lämnar tiU förelag i form av lån, för
vilket återbetalningsskyldigheten är beroende av förelagets framlida
residtaiulveckling eller annan liknande omständighet, skatt inle anses som
skattepliktig inkomst. Regeringen kan dock, om synnerliga skäl därtiU
föreligga, på ansökan av företaget beslitta att lånebeloppet skall anses utgöra
skattepliktig inläkt i företagels näringsverksamhet. I beslutet skall anges om
lånet i sin helhet skall utgöra skattepliktig inläkt under del beskattningsår
då lånet ställes UU förelagets förfogande eller om utbetalat lånebelopp skall
utgöra skattepliktig inläkt under beskattningsår till vilket utbetalningen är
hänförlig. Återbetalas lån, som i enUghet med bestulet upplagils såsom
skattepliktig intäkt, får förelaget göra avdrag för del återbetalade beloppet

Föreslagen lydelse

Skall statsbidrag, som uppburits visst beskattningsår,
användas för avsett ändamål först ett senare beskattningsår skall på yrkande av
den skatlskyldige tUlämpningen av beslä/n/nelserna under a)~c) iföregående
stycke uppskjulas tUt taxeringen för det senare beskattningsåret.

Lämnar
slaten företagsstöd (i form av lån eller bidrag) för vUket återbelalningsskyldighelen
är beroende av företagels fratntida resultatutveckling, den ekonomiska eller
tekniska utvecklingen av ett visst projekt eller annan liknande omständighet,
skall stödet inte anses som skattepliktig inkomst. Efterges återbelalningsskyldighelen
för sådant förelagsstöd helt eller ddvis är del eftergivna beloppet inte
skattepliktig inkomst om stödet använts för utgift för vilken rätt lUl avdrag
inle föreUgger vare sig direkt såsom otnkoslnad eller i form av årliga
värdeminskningsavdrag. Har stödet däremot använts titt utgifter som är
avdragsgilla vid taxeringen antingen direkt eller i form av årliga
värdeminskningsavdrag, skall eftergivet stödbelopp las upp som intäkt. Har
stödet använts för anskaffande av sådana tiUgångar för vilka avdrag för årlig
värdeminskning beräknas enligt avskrivningsplan (punkierna 3 och 4 av
anvisningarna titt 22 §, punkterna 2 a och 2 b av anvisningarna till 25 § och
punkierna 7 och 16 av anvisningarna titt 29 § får den skanskyidige, utöver
avdrag enligl avskrivningsplanen, tillgodoräkna sig ett extra
värdeminskningsavdrag motsvarande vad som upptagits sotn intäkt. Detta avdrag
får dock inle överstiga tillgångens skattemässiga restvärde. Kan den
skatlskyldige inle visa vartill visst stöd använts skall det anses ha använts
titt direkt avdrags-giUa utgifter.

Omställningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen
(1966:368)

Prop,
1982/83:94 , 92

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

och kontant arbetsmarknadsstöd utgör skattepliktig
intäkt.

Skatteplikt föreligger icke för engångsbidrag som utgår i
samband med arbetsplacering som utgör led i arbetsmarknadsstyrelsens
omhändertagande av flyktingar.

Skatteplikt föreligger ej heller för bidrag, som
sfiflelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond till fullföljande av sitt ändamål utgiver
för mottagarens utbildning.

Enligt 46 § 2 mom. första stycket 4) föreligger viss rätt
tiU avdrag för bidrag lill barns underhåll. Sådant underhållsbidrag skall icke
hänföras till skatteplikfig inkomst.

till 29 §

18 a. Avdrag får göras för bidrag som i samband med
strukturrationalisering lämnas till regional utvecklingsfond (som avses i
förordningen 1978:504) för sysselsältningsfrämjande åtgärder under
förutsättning att bidraget lämnas utan viUkor. Föreligger särskilda skäl kan
regeringen efter ansökan förordna all avdrag lieti eller delvis får göras
jämväl för bidrag av nu angivet slag som lämnas till annan än regional
utvecklingsfond.

till 36 §

2 a.' Skall vid beräkning av realisationsvinst på grund av
avyttring av fastighet vederlaget för viss del av fastigheten tas upp som
intäkt av fastighet eller av rörelse (jfr punkt 1 av anvisningarna till 35 §)
får i omkostnadsbeloppet inte inräknas utgift som hänför sig till sådan del av
fastigheten som vid inkomsttaxeringen har behandlats enligt reglerna för
maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier.

Som förbättringskostnad enligt punkt 1 räknas även
kostnad, som under tid, då intäkt av avyttrad fastighet eller i förekommande
fall del därav har beräknats enligt 24 § 2 eller 3 mom., har nedlagts på
reparation och underhåll av fastigheten eller fastighetsdelen, i den mån den
avyttrade egendomen på grund därav vid avyttringen har befunnit sig i bättre
skick än vid förvärvet, samt kostnad för reparation och underhåll för vilken
avdrag inle medges på grund av föreskrifterna i 25 § 2 mom. första stycket b)
eller c) och för vilken bidrag ej har utgått. Förbättringskostnad, som inte har
uppförts på avskrivningsplan, och med förbättringskostnad jämförlig
reparations- eller underhållskostnad får dock inräknas i omkostnadsbeloppet
endast för år då de nedlagda kostnaderna har uppgått fill minst 3 000 kronor.
Kostnad, som har uppförts på avskrivningsplan, skall normall anses nedlagd det
år då kostnaden har uppförts pä planen. I andra fall skall sådan kostnad
normalt anses nedlagd när faktura eller räkning har erhållits, varav framgår
vilket arbete som har utförts.

3 Senaste lydelse 1981:256.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Har fastighet varit föremål för förbättringsarbete eller
därmed jämförligt reparations- eller underhållsarbete i ägarens byggnadsrörelse
skall - med iakttagande av de begränsningar som har angetts i föregående stycke
- som förbättringskostnad räknas det belopp som enligl punkt 3 tredje stycket
av anvisningarna till 27 § har tagits upp som intäkt i rörelsen på grund av
byggnadsarbetet.

Omkostnadsbeloppet
skall minskas med värdeminskningsavdrag m. m., som belöper på tid före
avyttringen av fasligheten, såsom avdrag på grund av avyttring av skog,
avdrag för vårdeminskning av annan naturtillgång eller för värdeminskning av
läckdiken eller andra markanläggningar (jfr punkterna 1, 4, 7 och 9 av
anvisningarna lill 22 § samt punkierna 1, 8 och 16 av anvisningarna till 29
§). På samma sätt skall omkostnadsbeloppet minskas med avdrag för värdeminskning
av byggnad m. m. (jfr punkterna 3 och 4 av anvisningarna till 22 §,
punkterna 2 a, 2 b och 4 av anvisningarna till 25 § samt punkterna 7 och 16
av anvisningarna till 29 §), dock inte för år då avdraget har understigit 3
000 kronor. Omkostnadsbeloppet skall minskas även med belopp varmed
fastigheten har avskrivits i samband med ianspråktagande av investeringsfond
e. d.

Omkoslnadsbeloppet
skall minskas med värdeminskningsavdrag m. m., som belöper på
tid före avyttringen av fastigheten, såsom avdrag på grund av avyttring
av skog, avdrag för värdeminskning av annan naturtillgång eller för värdeminskning
av läckdiken eller andra markanläggningar (jfr punkterna 1, 4, 7 och 9 av
anvisningarna lill 22 § saml punkterna 1, 8 och 16 av anvisningarna
lill 29 §). På samma säll skall omkostnadsbeloppet minskas med avdrag
för värdeminskning av byggnad m. m. (jfr punkterna 3 och 4 av anvisningarna
till 22 §, punkterna 2 a, 2 b och 4 av anvisningarna till 25 § saml punkierna
7 och 16 av anvisningarna till 29 §), dock inte för år då avdraget har
understigit 3 000 kronor. Omkostnadsbeloppet skall minskas även med
belopp varmed fastigheten har avskrivils i samband med ianspråktagande av
investeringsfond e. d. eller i samband med ianspråktagande av statsbidrag
(åttonde stycket b av anvisningama tUl 19 §) eller i samband med eftergift av
återbeialnings-skytdigtiel för statligt företagsstöd (tionde stycket av
anvisningarna lUl 19§). Vid beräkning av omkostnadsbeloppet skall fastighet,
som förvärvals före år 1952, anses förvärvad den 1 januari 1952. Ingångsvärdet
skall därvid anses utgöra 150 procent av fastighetens taxeringsvärde för år
1952. Hänsyn skall vid vinstberäkningen icke tagas lill kostnader och avdrag
som belöper på tid före år 1952. Dock får del vid förvärvet erlagda vederlaget
för fastigheten upptagas som ingångsvärde, om den skattskyldige kan visa atl
köpeskillingen överstiger 150 procent av taxeringsvärdet för år 1952, Fanns
taxeringsvärde ej åsätt för år 1952, får motsvarande värde uppskattas med
ledning av taxeringsvärdet för fastighet, i vilken den avyttrade egendomen
ingått, eller närmast därefter åsalta taxeringsvärde.

Har fastighet vid avyttringen innehafts mer än tjugo år
får den skattskyldige vid vinstberäkningen som ingångsvärde upplaga ell belopp
motsvarande 150 procent av det taxeringsvärde, som gällde tjugo är före

Prop,
1982/83:94 94

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse '

avyttringen. Har taxeringsvärdet åsalts vid
fastighetstaxering som verkställts år 1970 eller senare får dock som
ingångsvärde upptagas endasi 133 procent av taxeringsvärdet. Om ingångsvärdet
beräknas med ledning av del taxeringsvärde som gällde tjugo år före
avyttringen. skall hänsyn vid vinstberäkningen icke tagas till kostnader och
avdrag, som belöper på tidigare år än tjugo år före avyttringen. Fanns
taxeringsvärde ej åsätt tjugo år före avyttringen, får motsvarande värde
uppskattas på sätt angives i femte stycket sista meningen.

Har avyttrad fastighet förvärvats genom arv eller
testamente eller genom bodelning i anledning av makes död, får den
skattskyldige, i stället för köpeskilling eller motsvarande vederlag för
fastigheten vid närmast föregående köp, byte eller därmed jämförliga fång
eller i stället för etl med stöd av föregående stycke framräknat värde, som
ingångsvärde upplaga 150 procent av fastighetens taxeringsvärde året före del
år då dödsfallet inträffade eller motsvarande i arvsskattehänseende gällande
värde, förutsatt att dödsfallet ägt rum efter år 1952. Ägde dödsfallet rum
efter år 1970 får dock som ingångsvärde upplagas endast 133 procent av
taxeringsvärdet eller motsvarande i arvsskaltehänseende gällande värde. Fanns
taxeringsvärde ej åsätt året före del år då dödsfallet inträffade, får
inotsvarande värde uppskattas på sätt som angives i femte stycket sista
meningen. Har ingångsvärdet upptagits med stöd av bestämmelserna i detta
stycke, skall hänsyn vid vinstberäkningen icke tagas till kostnader och
avdrag, som belöper på tidigare år än året före dödsåret.

Beräknas ingångsvärdet med ledning av taxeringsvärde
skall, såvida viss del av taxeringsvärdet avser egendom som i kostnadshänseende
hänförs till maskiner och andra inventarier i jordbruk eller rörelse (jfr punkt
1 av anvisningarna till 35 §), taxeringsvärdet reduceras med den del därav som
kan anses belöpa på egendom av nyss angivet slag. Sådan reducering skall dock
icke göras om mindre än 25 procent av hela vederiagel för den avyttrade
fastigheten belöper på egendom, som vid beräkning av värdeminskningsavdrag
hänföres till maskiner och andra inventarier.

Skall taxeringsvärdet reduceras enligt föregående stycke
iaktlages följande. Har taxeringsvärdet åsalls tidigare än vid 1975 ärs
fastighetstaxering, skall taxeringsvärdet reduceras med så stor del därav som
vederlaget för egendom, som vid beräkning av värdeminskningsavdrag hänföres
till maskiner och andra inventarier, utgör av hela vederlaget för den avyttrade
fastigheten. Vad nu sagts gäller även om taxeringsvärdet åsalls år 1975 eller
senare, dock att vid beräkningen skall bortses från den del av vederlaget vid
avyttringen som belöper på egendom som avses i 2 kap. 3 § jordabalken. Kan den
skattskyldige visa atl den andel av taxeringsvärdet som kan anses belöpa på
egendom, som vid beräkning av värdeminskningsavdrag hänföres lill maskiner och
andra inventarier, är mindre än den andel av hela vederiagel för den avyttrade
fastigheten som kan anses belöpa på egendom av nu angivet

Prop,
1982/83:94 95

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

slag, får dock taxeringsvärdet reduceras på grundval av
förhållandena vid fastighetstaxeringen.

Det för
fastigheten gällande ingångsvärdet - om det inte har beräknats enligl trettonde
stycket sista meningen - liksom de förbättringskostnader och därmed likställda
belopp för vilka avdrag får ske samt de värdeminskningsavdrag och andra belopp
som skall minska omkoslnadsbeloppet skall i den omfattning som anges i
punkterna 6 a och 6 b nedan räknas om med hänsyn fill förändringarna i det allmänna
prisläget (prisutvecklingen) under den tid då fastigheten har innehafts.

Omräkningen
sker med ledning av en indexserie, grundad på konsumentprisindex.
Riksskatteverket fastställer årligen omräkningstalen.

Har
avyttring av fastighet omfattat byggnad, som i huvudsak är avsedd atl användas
för bostadsändamål och som vid avyttringstillfället varit eller bort vara åsätt
ett taxerat byggnadsvärde av lägst 10 000 kronor, avdrages ytterligare elt
belopp av 3 000 kronor för varje påbörjat kalenderår före taxeringsåret som
bostadsbyggnaden under innehavstiden funnits på fastigheten. Om det laxerade
byggnadsvärdet inte uppgått eller bort uppgå lill 10 000 kronor, avdrages 3 000
kronor för varje påbörjat kalenderår under innehavstiden som byggnaden
utnyttjats fill stadigvarande bostad. Avdrag medges inle för tidigare år än år
1952 och inle heller för senare år än år 1980. Finns på fastigheten mer än en
bostadsbyggnad beräknas nu avsett avdrag endast för faslighetens huvudbyggnad.
Sker vinstberäkningen med utgångspunkt från taxeringsvärdet tjugo är före
avyttringen enligt sjätte stycket ovan eller från taxeringsvärdet året före
dödsfallet enligl sjunde stycket ovan eller motsvarande värden, får avdrag
enligl detta stycke ej ske för tidigare är än tjugo år före avyttringen eller
året före dödsfallet. Om bostadsbyggnad rivils eller förstörts genom brand
eller liknande, skall avdrag enligt delta stycke medges även för tid då denna
byggnad funnits på fastigheten, om den skattskyldige inom ett år igångsatt
arbete med atl uppföra ersällningsbygg-nad. Om en bostadsbyggnad under mer än
elt år tagils i anspråk huvudsakligen för annat ändamål än bostadsändamål
medges avdrag enligt detta stycke endast för tid då byggnaden därefter åter
utnyttjats huvudsakligen för bostadsändamål.

Vinstberäkning
på grund av avyttring av en del av en fastighet skall grundas på förhållandena
på den avyttrade fastighetsdelen. Vid tillämpning av de beloppsgränser som
anges i andra och fjärde styckena skall dock hänsyn las lill förhållandena på
hela fastigheten. Avdrag enligt tolfte stycket får göras endasi om avyttringen
har omfattat bostadsbyggnad som vid tiden för avyttringen var huvudbyggnad för
hela fastigheten. På den skatlskyldiges begäran skall omkostnadsbeloppet för
fastighetsdelen - i stället för att beräknas enligt första meningen - tas upp
lill ett belopp som motsvarar så stor del av det för hela fastigheten beräknade
omkostnadsbeloppet - i förekommande fall minskal med värdeminskningsavdrag m.
m. - som vederlaget för

Prop. 1982/83:94 96

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

fastighetsdelen utgör av faslighetens hela värde vid
avyttringstillfället. I sist avsedda fall skall, om den skattskyldige begär det
och värdet av skogen och skogsmarken på den avyttrade fastighetsdelen är mindre
än 20 procent av värdet av hela fastighetens skog och skogsmark,
omkoslnadsbeloppet inte minskas med avdrag på grund av avyttring av skog. Om
den avyttrade delen avser en eller elt fätal tomter avsedda att bebyggas med
bostadshus och vederlaget är mindre än 10 procent av faslighetens
taxeringsvärde, får vidare ingångsvärdet på den avyttrade fastighetsdelen utan
särskild utredning beräknas till 1 krona per kvadratmeter, dock ej till högre
belopp än köpeskillingen.

Vad i de fem första meningarna av föregående stycke
föreskrivits gäller i tillämpliga delar även vid marköverföring enligt
fastighetsbildningslagen (1970:988).

Har den skattskyldige erhållit sådan engångsersättning som
avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 35 §, skall så stor del av
det för hela fastigheten beräknade omkostnadsbeloppet - i förekommande fall
minskat med värdeminskningsavdrag m. m. - anses belöpa på den del av
fastigheten som ersättningen avser, som engångsersättningen utgör av
fastighetens hela värde vid tiden för upplåtelsen eller inskränkningen i
förfoganderätten. Vid bedömningen av om omkostnadsbeloppet skall minskas med
avdrag pä grund av avyttring av skog gäller vad som är föreskrivet i fråga om
del av fastighet. Den som enligt punkt 4 fjärde stycket av anvisningarna lill
35 § erhåller avdrag från den eller de engångsersättningar han fått på grund av
upplåtelser inom en och samma kommun får inte tillgodoräkna sig något
omkostnadsbelopp hänföriigt till dessa ersättningar.

Har den skatlskyldige under innehavstiden avyttrat en del
av en fastighet, skall hänsyn tas till detta vid beräkning av
omkostnadsbeloppet för återstoden av fastigheten. Kan utredning inte
förebringas om den andel av omkostnadsbeloppet - i förekommande fall minskat
med värdeminskningsavdrag m.m.- för fastigheten, som belöpt på den avyttrade
fastighetsdelen, skall denna andel anses ha motsvarat hälften av erhållen
ersätlning för fastighetsdelen. Andelen skall dock i intet fall anses översliga
omkoslnadsbeloppet-i förekommande fall minskat med värdeminskningsavdrag m. m.
- för hela fastigheten omedelbart före avyttringen av fastighetsdelen.

Föreskrifterna i föregående stycke tillämpas ocksä om den
skatlskyldige under innehavstiden erhållit sådan engångsersättning som avses i
punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 35 §. Har den skatlskyldige under
innehavstiden avstått från mark genom marköverföring enligl fastighelsbildningslagen
(1970:988), skall omkoslnadsbeloppet på återstoden av fastigheten anses ha
minskat med så slor del av omkoslnadsbeloppet för den tidigare avstådda marken
som ersätiningen i pengar utgjort av del totala vederlaget för marken.

Prop, 1982/83:94 97

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Beräknas omkostnadsbeloppet vid avyttring av återstoden av
fasfigheten eller del därav med ledning av ett taxeringsvärde som åsätts efter
det att delavyttringen, markupplåtelsen eller marköverföringen m. m. ägt rum,
är bestämmelserna i de två föregående styckena icke tillämpliga.

Kostnad för förbättringsarbete eller därmed jämförligt
reparations- och underhållsarbete för vilket försäkringsersättning eller annan
skadeersättning har utgått beaktas, såvida ersättningen inte räknas till
skattepliktig inkomst enligt denna lag, vid beräkning av realisationsvinst
endast i den mån kostnaden har översfigit ersättningen. Har sådan skattefri
ersättning uppburits med större belopp än det som har gått åt för skadans
avhjälpande gäller följande. Fastighetens ingångsvärde, omräknat enligt tionde
stycket fill fiden för skadefillfäUet, minskas med skillnaden mellan
ersättningen och kostnaden för skadans avhjälpande. För fid efter
skadetillfället ligger återstoden av det omräknade ingångsvärdet till grund för
omräkning enligt tionde stycket.

Avyttrar delägare i fåmansföretag eller honom närstående
person fastighet fill företaget får vid vinstberäkningen fasfigheiens
ingångsvärde icke beräknas på grundval av taxeringsvärde enligt sjätte och
sjunde styckena. Ej heller får omräkning göras enligt tionde stycket eller
tillägg göras enligt tolfte stycket. Riksskatteverket får medge undantag från
bestämmelserna i detta stycke om det kan antagas att avyttringen skett av
organisatoriska eller andra synnerliga skäl. Mot beslut av riksskatteverket i
sådan fråga får talan icke föras.

Denna lag träder i kraft den

7 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 94

2 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen (1956:623)'
dels att till 37 § 1 mom. skall fogas två nya punkter, 4 b och 4 c, av nedan
angivna lydelse, dels alt 37 § 5 mom. skall ha nedan angivna lydelse.

37 §

Nuvarande lydelse

1
mom.- Till ledning vid inkomsttaxering och registrering av preliminär A-skatt,
som har innehålUts genom skatteavdrag, skall varje år utan anmaning avlämnas
uppgifter (kontrolluppgifter) för det föregående kalenderåret enligt följande
uppställning.

Uppgiftsskyldig

Vem
uppgiften skall Vad uppgiften skaU

Föreslagen lydelse

1
mom. Till ledning vid inkomsttaxering och registrering av preliminär A-skatt,
som har innehållits genom skatteavdrag, skall varje år utan anmaning avlämnas
uppgifter (kontrolluppgifter) för det föregående kalenderåret enligt följande
uppställning

Uppgiftsskyldig

Vem
uppgiften skall avse

Vad
uppgiften skall avse

4 b.
Den som beslutat om sådant bidrag eller sådan eftergift av utgivet
företagsstöd (i form av lån eller bidrag), som anges i åttonde eller tionde
stycket av anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen (1928:370).

Den som
enligl beslutet skall åtnjuta stödet.

Bidragsbeloppet
eller del eftergivna lånebeloppet, jämte uppgift om datum för utbetalning av
bidraget eller beslutet om eftergift och stödets ändamål.

' Lagen omtryckt 1971:399. Senaste lydelse av lagens
rubrik 1974:773. 2 Senaste lydelse 1980:74.

Uppgiftsskyldig

Vem
uppgiften skall avse

Vad
uppgiften skaU avse

4 c.
Fond eller stiftelse som avses i 53 § 1 mom. d) kommunalskattelagen
(1928:370), om fonden eller stiftelsen lämnal stöd tiU näringsidkare för hans
näringsverksamhet i form av bidrag eller beslutat om eftergift av utgivet
företagsstöd för vilket återbelalningsskyldighelen varu villkorad på sätt
anges i tionde stycket av anvisningarna tiU 19 § kommunalskatlelagen
(1928:370).

Den som
enligt beslutet skall åtnjuta stödet.

Bidragsbeloppet
eller det eftergivna stödbeloppet, jämte uppgift om datum för utbetalning av
bidraget eller beslutet om eftergift och stödets ändamål.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

5 mom.'Den
som har att avlämna kontrolluppgift enligt 1 mom. punkterna 1, 2, 3 b - 3 f
eller 7 skaU senast den 31 januari under taxeringsåret till inkomsttagaren
översända uppgift med de upplysningar som lämnas i kontrolluppgiften.

5 mom. Den
som har att avlämna kontrolluppgift enligt 1 mom. punkterna 1,2,3 b-3 f,4 b, 4
c, eUer7 skall senast den 31 januari under laxeringsåret till inkomsttagaren
översända uppgift med de upplysningar som lämnas i kontrolluppgiften.

Denna lag träder i kraft den

3 Senaste lydelse 1978:316.

Bidragsskattekommitténs författningsförslag'

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom
föreskrivs att punkt 15 av anvisningarna fill 29 § kommunalskattelagen
(1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Anvisningar

fill 29 §

15. Har
bolag eller förening sålt lagertillgångar till utländskt dotterbolag för
vidare försäljning i obearbetat eller bearbetat skick å utländsk marknad och
kvarligga sådana tillgångar osålda hos dotterbolaget vid utgången av beskattningsåret
för moderföretaget, må avdrag åtnjutas för i räkenskaperna gjord avsättning
till internvinstkonto. Avdraget må icke översfiga skillnaden mellan, å ena
sidan, det vid försäljningen fill dotterbolaget tillämpade priset för
kvarliggande lagertillgångar, i förekommande fall minskat med belopp, varmed
värdet av dessa nedsatts bos dotterbolaget, samt, å andra sidan,
moderföretagets anskaffningskostnad för samma tillgångar. Har avdrag åtnjutits
för avsättning till internvinstkonto, skall avsättningen återföras till
beskattning nästföljande beskattningsår; vid detta års utgång skall frågan om
avdrag för förnyad avsättning prövas med hänsyn till då rådande förhållanden.

Vad ovan sägs skall äga motsvarande tillämpning
beträffande enskild rörelseidkare, som försålt lager-

15. Har
ett moderföretag (moderbolag, moderförening eller sådant moderföretag som
avses i lagen (1980:1103) om årsredovisning m. m. i vissa förelag) sålt
lagertillgångar till eu utländskt dotterföretag för vidare försäljning i obearbetat
eller bearbetat skick på utländsk marknad och kvarligger sådana tillgångar
osålda hos dotterföretaget vid utgången av beskattningsåret för moderföretaget,
får avdrag åtnjutas för i räkenskaperna gjord avsättning till internvinstkonto.
Avdraget får inte överstiga skillnaden mellan, ä ena sidan, det vid
försäljningen fill dotterföretaget tillämpade priset för kvarliggande
lagertillgångar, i förekommande fall minskat med belopp, varmed värdet av
dessa nedsatts hos dotterföretaget, samt, å andra sidan, moderföretagets
anskaffningskostnad för samma tillgångar. Har avdrag åtnjutits för avsättning
liU internvinstkonto skall avsättningen återföras till beskattning nästföljande
beskattningsår; vid detta års utgång skall .frågan om avdrag för förnyad
avsättning prövas med hänsyn till då rådande förhållanden.

Vad ovan sägs skall äga motsvarande tillämpning när ett
dotterföretag, som ingår i en koncern med

1 Betänkandet (Ds B 1982:8) Förslag till
ändringar i reglerna om avsättning till

internvinstkonto.

2 Senaste lydelse 1964:82.

Nuvarande
lydelse

tillgångar till av honom ägt utländskt bolag.

Föreslagen lydelse

svenskt moderföretag, såh lagertillgångar till ett
utländskt företag, som inte är dotterföretag till det säljande företaget men
som tillhör samma koncern som detta.

Prop. 1982/83:94 102

2 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 26 § taxeringslagen (1956:623)'
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 f Om inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet för
vilken intäkterna beräknas enligt 24 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370)
eller rörelse redovisas enligt bokföringsmässiga grunder med
räkenskapsavslulning medelst vinst- och förlustkonto, skall självdeklaration
utöver vad eljest är föreskrivet innehålla:

1)
uppgift om
storleken av omsättningen,

2)
uppgifter huru
värdesättningen å lager samt fordringar skett,

3)
uppgift huru
det bokföringsmässiga vinstresultatet justerats till överensstämmelse med de
för den skattemässiga inkomstberäkningen stadgade grunderna,

4)
uppgifter
rörande i räkenskaperna gjorda avdrag för värdeminskning,

5)
uppgifter
rörande gjorda avdrag för avsättningar till pensions- eller andra
personalstiftelser eller till fonder eller stiftelser av annat slag,

6)
uppgift om vad
den skattskyldige i varor, penningar eller annat uttagit ur näringsverksamheten
eller annorledes använt för bestridande av levnadskostnader eller eljest för
utgifter, som icke äro hänförliga till omkostnader i verksamheten, så ock om
andra förmåner som den skattskyldige åtnjutit av fastigheten eller rörelsen,

7) uppgift om belopp, som vid inkomstberäkningen
avdragits såsom

resekostnader, i den mån sådant belopp icke utgivits till anställda och

upptagits å kontrolluppgifter rörande dessas förmåner, dock att, därest

lämnandet är förenat med synnerliga svårigheter, uppgiften efter medgivan

de av skattechefen i det län, där den skattskyldige skall taxeras till statlig

inkomstskatt, må lämnas först efter anmaning,

8) uppgift om kostnader för reklam, som riktar sig till
bestämda personer

och som har karaktär av gåva av mer än obetydligt värde,

9)
uppgift
om verkställda ned- 9) uppgift om verkställda nedskrivningar
av värdet å rättigheter skrivningar
av värdet på rättigheter tiU leverans av omsättningstillgångar fill leverans av
omsättningstillgångar samt maskiner och andra inventari- samt maskiner och andra inventarier,
samt er,

10) uppgifter rörande i räkenska- 10) uppgifter rörande i räkenskaperna
gjorda avsättningar för framti- perna gjorda avsättningar för framfida garantiutgifter. da garantiutgifter, samt

11)
uppgifter rörande i räkenskaperna gjorda avsättningar till internvinstkonto.
Redovisas inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet för vilken intäkterna
beräknas enligt 24 § 1 mom. kommunalskattelagen eller rörelse

' Lagen omtryckt 1971:399. Senaste lydelse av lagens
rubrik 1974:773. 2 Senaste lydelse 1978:943.

Prop. 1982/83:94 103

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

enligt bokföringsmässiga grunder men utan
räkenskapsavslutning medelst vinst- och förlustkonto, skall beträffande
innehållet i självdeklaration i tillämpliga delar gälla även vad ovan sägs.

Vid
redovisning av inkomst av rörelse och jordbruksfastighet skall gift
skatlskyldig uppge art och omfattning av sitt och makens arbete i
förvärvskällan samt i övrigt lämna de uppgifter som erfordras för tillämpning
av anvisningarna till 52 § kommunalskatlelagen (1928:370).

Vad i
denna paragraf stadgas skall av livförsäkringsanstalt, såvitt angår försäkringsrörelse,
iakttagas allenast i vad gäller uppgifter om huru värdesättningen å lager samt
fordringar skelt; härutöver skall iakttagas vad i 27 § sägs om skyldighet att
lämna där avsedda uppgifter.

Denna lag träder i kraft etc.

Prop, 1982/83:94 104

Bilaga 4

Vissa frågor rörande statliga lån med villkorlig återbetalningsskyldighet

1 Inledning

I den under våren 1981 framlagda propositionen om
industripolifikens inriktning m. m. (prop. 1980/81:130) berördes bl. a. vissa
frågor rörande statligt stöd med villkorlig återbetalningsskyldighet (prop. s.
51-52). Det anmärktes där att den redovisningsmässiga behandlingen av sådant
stöd i vissa fall kunde skapa problem för stödföretagen. Som ett exempel på
detta nämndes de regler i aktiebolagslagen (1975:1358) som behandlar likvidationsskyldigheten.
I anslutning härtill framhölls att det kunde finnas skäl att i sammanhanget
bedöma lån med villkorlig äterbetalningsskyldighet på ett annat sätt än det
vanliga. Det anmäldes slufiigen att en översyn av frågan skulle göras inom
regeringskansliet.

I denna promemoria redovisas resultatet av denna översyn.

2 Nuvarande ordning

2,1 Statliga lån med villkorlig återbetalningsskyldighet

StatUgt stöd i form av lån med villkorlig
återbetalningsskyldighet, s. k. villkorslån, har kommit till användning i en
allt större omfattning under senare år. Syftet med sådana lån är ofta att
minska den risk som stödmottagaren löper för att elt visst forsknings- eller
utvecklingsprojekt skall misslyckas. Exempel på detta är de s. k. produktutvecklingslån
som kan lämnas av de regionala utvecklingsfonderna i enlighet med förordningen
(1978:506) om statligt kreditstöd genom regional utveckUngsfond (ändrad senast
1981:649). Ett annat exempel är den stödverksamhet som regleras i förordningen
(1979:630) om stöd genom Fonden för industriellt utvecklingsarbete (ändrad
senast 1980:470). Gemensamt för dessa stödformer är att stödet lämnas för att
finansiera visst projekt och att återbetalningsskyldighet kan efterges om
resultatet av projektet inte kan utnyttjas lönsamt.

En annan typ av villkorslån är individuellt utformade. I
fråga om sådana lån är återbetalningsskyldigheten ofta knuten till låntagarens
framfida resultatutveckUng eller tUl beslut om utdelning fiU akfieägarna (s. k.
företagsspecifika lån). Som regel gäller beträffande dessa lån att de i
händelse av konkurs eller likvidation skall återbetalas först sedan övriga
fordringsägare fått fuU betalning. Som exempel på denna låneform kan nämnas det
lån till Uddeholms AB, varom riksdagen fattade beslut hösten 1977 (prop.
1977/78:25 bil. 11, NU 1977/78:32, rskr 108). I detta fall gällde att
återbetalning skulle ske om bolagen fattade beslut om utdelning till
aktieägarna.

Prop.
1982/83:94 105

Utöver vad som nyss sagts har villkorslån ibland också syftat
till att uppnå vissa soliditetseffekler. Denna aspekt behandlas mera i det
följande.

2.2 Avskrivningslån

Det förekommer numera etl stort antal skilda former av
avskrivningslån. Förutsättningarna för om och när avskrivning skall ske är
mycket varierande. Ibland skall lånen avskrivas efter viss på förhand angiven
tid. Ibland, och det är kanske det vanligaste, sker en prövning av om
låntagaren uppfyllt uppställda villkor innan beslut meddelas om avskrivning av
länet. Fall förekommer också där lånet omvandlas lill etl amorteringslån med
räntebetalning. I motsats till vad som gäller för statsbidrag får låntagaren
vanligen ställa säkerhet för lånet. Exempel på detta är de regionalpolifiska
avskrivningslånen som lämnas enligt förordningen (1979:632) om regional-poUliskl
stöd. I fråga om dessa avskrivningslån gäller att de lämnas för investeringar i
maskiner eller inventarier med vissa procentsatser av investeringskostnaderna.
Efter skriftlig ansökan kan hälften av lånebeloppet avskrivas efter tre år och
återstoden kan avskrivas efter sju år.

2.3 Redovisning och beskattning av statliga
villkors- och avskrivningslån

De grundläggande bestämmelserna om affärsbokföringen finns
i bokföringslagen (1976:125).,Enligl 2 § i denna lag gäller att
bokföringsskyldigheten skall fullgöras på ett sätt som överensstämmer med god
redovisningssed.

Enligt allmänt vedertagna normer för god redovisning
gäller att värderingen av tillgångar och skulder i etl företags balansräkning
skall ske efter reaUsations- ocb försiktighetsprinciperna. Grundtanken bakom
dessa principer är bl. a. alt man skall förhindra redovisning av vinster som
ännu inte har reaUserats. Av de nämnda principerna anses som huvudregel följa
att elt lån, även om det är villkorligt, skall skuldföras när det erhållits och
redovisas som en intäkt när det efterskänkts.

Skattemässigt gäller i princip att ett uppburet lånebelopp
inte är skatteplikfig intäkt och alt återbetalning av lånet inte är
avdragsgill. Det sagda är huvudregel även för villkorslån. Etl statsbidrag utgör
däremot en skattepliktig intäkt, om beloppet används för atl bestrida kostnader
som är omedelbart avdragsgilla. Ett bidrag som skall användas för att anskaffa
tillgångar som är avdragsgilla i form av årliga värdeminskningsavdrag är
skattefritt. Å andra sidan går mottagaren miste om rätten fill skattemässiga
värdeminskningsavdrag på tillgången.

Enligt en särskild bestämmelse i anvisningarna till 19 §
KL skall reglerna för beskattningen av statsbidrag lillämpas på vissa
avskrivningslån. Regeln motiverades 1973 med atl del i praktiken inte fanns
någon skillnad mellan etl statsbidrag och vissa avskrivningslån eftersom någon
återbetalningsskyldig-

Prop,
1982/83:94 106

het inte förelåg vare sig för lånet eller bidraget.

I fräga om vissa företagsspecifika villkorslån genomfördes
år 1978 en ändring i anvisningarna tiU 19 § KL (prop. 1977/78:79, SkU 20, rskr
119). Ändringen innebär atl regeringen, om synnerliga skäl föreligger, kan ge
fillstånd fill att ett statligt stöd i form av lån, för vilket återbetalningsskyldigheten
är beroende av företagets resultatutveckling eller liknande omständighet,
skall anses utgöra skatleplikfig intäkt i låntagarens näringsverksamhet. Ges
sådant tillstånd får företaget göra avdrag i den mån lånebeloppet återbetalas.
Ändringen syftade närmast lill alt ge de företag som fått sådana lån ökade
möjligheter till skallemässig resullatutjämning (jfr prop. 1977/ 78:79 s. 25).

Del säll på vilket etl statligt slöd redovisas får, som
redan antytts, konsekvenser för soliditeten i ett företag. Etl företags
soliditet visar relationen mellan del egna kapitalet och det totala kapitalet i
företaget.

Om företaget redovisar ett statligt stöd som en skuld och
som en särskild tillgångspost i balansräkningen tar upp ett belopp som
motsvarar skuldökningen, inträder i princip inte någon minskning av det egna
kapitalet i absoluta tal räknat. I delta fall ökar ju tillgångarna med i
princip samma belopp som skulderna, (här bortses från den minskning av
tillgångsposten som sedermera kan komma att ske genom årliga
värdeminskningsavdrag). Soliditeten minskar dock. Om de utgifter som svarar mot
stödet däremot inte aktiveras, innebär det alt endast skulderna men inte
tillgångarna ökar i balansräkningen. Därigenom uppstår en förlust som minskar
det egna kapitalel i absoluta tal. I ett aktiebolag kan denna minskning leda
fill att bolaget blir likvidationsskyldigt.

Om etl slöd i stället för atl redovisas som en skuld tas
upp som en intäkt, blir lånet resultatförbättrande och ökar därmed företagets
egna kapital. En intäktsredovisning av stödet förbättrar alltså företagets
soliditet och kan även, om det gäller etl aktiebolag, innebära att en hotande
likvidationsskyldighet undgås.

Beträffande den redovisningsmässiga behandlingen av
statligt stöd har bokföringsnämnden utfärdat anvisningar (KFS 1980:1, BFN:11).

Enligt de anvisningar som bokföringsnämnden utfärdat
gäller i fråga om de projektinriktade villkorslånen att de skall bokföras som
skulder och att de utgifter som svarar mot lånet får aktiveras. En
tillgångspost som svarar mot ett lån som skall återbetalas, skrivs av enligt
bestämmelserna i bokföringslagen. Efterskänks lånet helt eller delvis,
intäktsförs det efterskänkta beloppet som extraordinär, intäkt och samtidigt
kostnadsförs motsvarande balanserade utgift som extraordinär kostnad. De
projektinriktade villkorslånen och bidragen utgör ur soliditets- och
likviditetssynvinkel inte några större problem.

För avskrivningslånen gäller att de skall redovisas som
skulder till dess beslut fattats om avskrivning. Under tiden skall vanliga
avskrivningsregler gälla för de tillgångar som svarar mot lånen. Den
skattemässiga principen att

Prop, 1982/83:94 107

jämställa avskrivningslånen med kontantbidrag har således
inte godtagits för den bokföringsmässiga redovisningen av avskrivningslånen.

Bidragsskattekommittén (B 1980:01) som har till uppgift
att se över reglerna för beskattning av olika former av företagsstöd, har
föreslagit atl den skattemässiga behandlingen av avskrivningslånen skall
anpassas lill den bokföringsmässiga redovisningen.

De soliditetsproblem som hänger samman med
avskrivningslånen är ytterst beroende av de regler som gäller för avskrivning
för vissa av dem. Så gäller som nämnts för de regionalpolitiska
avskrivningslånen normall att skulden skrivs av med hälften efter tre år och
med resterande del efter sju år. I en promemoria Översyn av det
regionalpolitiska stödet fill näringslivet (Ds 11981:28), som har utarbetats av
en arbetsgrupp i industridepartementet, har dock föreslagits ändrade regler för
avskrivning av lånen. Reglerna har anpassats fill den bokföringsmässiga
avskrivningen av fillgångarna hos mottagaren. Om en sådan förändring genomförs
utgör inte heller dessa lån något problem från likviditets- eller
soliditelssynpunkl.

Beträffande företagsspecifika lån där
ålerbetalningsskyldigheten kopplats fill resultatutvecklingen eller liknande
omständighet gäller enligt nämndens anvisningar aft lånen får redovisas som
intäkt när de erhålls samt atf återbetalning av sådana lån skall kosfnadsföras
vid återbetalningen under förutsättning att regeringen medgett motsvarande
behandling vid beskattningen.

Mot denna särregel i fråga om redovisning och beskattning
av villkorslån har viss krifik riktats. Sålunda har riksdagens revisorer anfört
bl. a. atl de fann det besvärande atf man tagit skattelagsfiftningen lill hjälp
för alt få till stånd redovisningsmässiga förfaranden som från speciella
synpunkter är eftersträvansvärda (Riksdagens revisorers förslag 1979/80:8).
Riksdagen har instämt i revisorernas kritik (NU 1979/80:76, rskr 47).

Också bidragsskattekommittén har i sitt betänkande
Beskattning av statsbidrag och andra stöd fill företag m. m. (Ds B 1981:17)
tagit upp frågan och anfört bl. a. (s. 16):

Kommiftén kan, från de utgångspunkter kommittén haft att
bedöma frågan, i stort setl instämma i den kritik som riksdagsrevisorerna
framfört mot den redovisningsmässiga och skattemässiga behandlingen av
villkorslånen. Tillämpningen av dispensregeln i nionde stycket av
anvisningarna till 19 § KL medför enligt kommittén sådana avsteg från allmänt
vedertagna beskattningsprinciper atl den infe bör kvarstå i
kommunalskatlelagen. Kommittén föreslår därför atl dispensregeln skall
upphävas.

Kommittén är medveten om atf det vid den statliga
stödgivningen kan finnas ett behov av att även kunna beakta stödmoftagarens
ställning i soliditetshänseende. En lösning av de problem, som sammanhänger
härmed, bör emellertid inle ske med hjälp av skattelagsfiftningen, I stället
bör övervägas om en komplettering kan göras av likvidafionsbesfämmelserna i
aktiebolagslagen. Att ta ställning lill denna fråga faller emellertid utanför
kommitténs uppdrag.

Prop, 1982/83:94 108

Om bidragsskattekommitténs förslag om atf villkorslånen
inte skall behandlas som intäkt genomförs kommer det att leda till stora
problem för vissa mottagare av företagsspecifika villkorslån. Lånen har ofta
lämnats i syfte aft förbättra företagefs soliditet, men kan vid en sådan
ändring få till följd aft Ukvidationsskyldighet inträder.

Från företagens synpunkt kan den redovisningsmässiga
behandUngen av etl statligt stöd som en skuld som inte balanseras av någon
tillgång leda till en minskad soliditet i företaget och i värsta fall till en
skyldighet att träda i likvidation.

113 kapitlet aktiebolagslagen (ABL) finns bestämmelser om
Ukvidationsskyldighet . När aktiekapitalet i ett aktiebolag har gått förlorat
fill mer än två tredjedelar, inträder under vissa förutsättningar
likvidationsskyldighet. Bolaget skall således träda i likvidafion och upplösas,
om inte en viss angiven del av kapifalbristen har blivit fylld inom en viss
föreskriven tid.

Eft aktiebolag skall alltså upplösas medan det finns eft
inte helt obetydligt överskott kvar. Tanken bakom den regeln är aft en rörelse
som befinner sig på väg mot ruin skall läggas ned i lid, medan borgenärerna
ännu har möjlighet att få betalt.

Överväganden och förslag

Statliga lån med villkorlig äterbetalningsskyldighet har
kommit till allt större användning under senare fid. Syftet är ofta atf i
första hand avlasta slödmottagaren den ekonomiska risken för att ett visst
utvecklingsprojekt misslyckas. I dessa fall knyts länet regelmässigt till
projektet i fräga och statens rätt fill återbetalning kan efterges om projektet
infe blir lönsamt. I andra fall syftar länet främst till att förbättra låntagarens
soUditel. Det senare har huvudsakligen gällt större företagsspecifika lån och i
dessa fall har återbetalningen knutits till den framtida resultatutveckUngen
eller liknande omständighet, t. ex. beslutad aktieutdelning. En tredje typ av
lån med villkorlig återbetalningsskyldighet är regionalpolitiskt stöd i form av
avskrivningslån.

Som huvudregel enligl redovisningsmässiga principer gäller
atl ett lån, även om det är etl villkorslån, skall redovisas som skuld i
balansräkningen. Vid beskattningen gäller som huvudprincip att ett lånebelopp
inte är skattepliktigt och alt återbetalningen inte är avdragsgill.

Denna huvudregel har även kommit lill uttryck i
bokföringsnämndens anvisningar för den redovisningstekniska behandlingen av
statligt stöd (KFS 1980:1, BFN: 11). Bidrag eller lån med villkorlig
återbetalningsskyldighet som används för definierade projekt redovisas som
skuld i balansräkningen hos mottagaren fill dess beslut har fatlats om
eftergift. De utgifter som svarar mot'länet får aktiveras i balansräkningen.
För avskrivningslån gäller atl de redovisas som skulder hos mottagaren fill
dess beslut om avskrivning har fattats. De tillgångar som svarar mol lånet
skall avskrivas hos mottagaren

Prop.
1982/83:94 109

enligt vanliga redovisningsmässiga principer. I
skattehänseende skall dock avskrivningslånen behandlas som statsbidrag.

Beträffande företagsspecifika län, där
återbetalningsskyldigheten har kopplats till företagets resultatutveckling
eller liknande omständighet, gäller emellertid enligt nämndens anvisningar, alt
lånet får redovisas som en intäkt när det erhålls samt att återbetalningen av
ett sådant lån får kostnadsföras, under förutsättning all regeringen medgett
motsvarande behandling vid beskattningen.

Mot denna särregel har viss kritik riktats. Riksdagens
revisorer har anfört bl. a. att de fann det besvärande att man tagit
skattelagstiftningen lill hjälp, för att få till stånd redovisningsmässiga
förfaranden som från speciella synpunkter är eftersträvansvärda.

Bidragsskattekommittén har i sitt betänkande i stort selt
instämt i den krifiken och anfört att fillämpningen av dispensregeln medför
sådana avsteg från allmänt vedertagna beskattningsprinciper att den inte bör
kvarstå i kommunalskattelagen. Kommittén har föreslagit att dispensregeln skall
upphävas.

Om förslaget leder till en ändring i anvisningarna lill 19
§ KL av angivet slag, torde därav följa att företagsspecifika villkorslån -
vars återbetalning är beroende av resultatutvecklingen i bolaget eller liknande
omständighet - i redovisningen alltid skall las upp som skulder. När
lånebeloppet används för att täcka vissa utgifter minskar det egna kapitalel i
absoluta tal räknat om inle utgifterna akfiveras. I etl aktiebolag kan denna
minskning leda lill att bolaget blir likvidationsskyldigt.

Ett väsenfiigl syfte med de företagsspecifika
villkorslånen har varit att förbättra soliditeten hos del mottagande företagel
och undvika en hotande likvidafionsskyldighet. Delta syfte går förioral om
villkorslånet skall inräknas bland företagets skulder i stället för att som en
intäkt öka det egna kapitalet.

I fråga om de villkorslån som lämnas för klart definierade
projekt knyts ålerbetalningsskyldigheten regelmässigt till andra faktorer än
företagels framfida resultatutveckling eller liknande omständighet och lånen
skall redovisas som skulder enligt huvudregeln medan mot lånet svarande
utgifter under tiden redovisas som anläggningstillgångar. Om dispensregeln i
anvisningarna till 19 § KL tas bort påverkar delta inte dessa villkorslån. Skäl
att genomföra direkta redovisningsmässiga eller liknande förändringar i fråga
om dessa lån synes inte föreligga. Såvitt avser avskrivningslånen föreslår
bidragsskattekommittén att den skattemässiga behandlingen av dessa lån anpassas
fill vad som gäller i fråga om den bokföringsmässiga redovisningen. De problem
som sammanhänger med det regionalpoliliska stödet i form av avskrivningslän
beror på den fidsmässiga avskrivningen av sådana lån. Om avskrivningsperioderna
anpassas till vad som normalt gäller bokföringsmässigt i fråga om de tillgångar
som svarar mot lånet hos mottagaren, försvinner delta problem. Ett förslag av
denna innebörd har

Prop,
1982/83:94 . 110

lämnats i promemorian Översyn av det regionalpolitiska
stödet till näringslivet (Ds I 1981:28) som upprättats inom industridepartementet.
I det följande behandlas därför endast de företagsspecifika villkorslånen.

Den företagsform som närmast berörs av de
redovisningsmässiga konsekvenserna är aktiebolaget. I 13 kapitlet ABL finns
bestämmelser om likvidationsskyldighet. När aktiekapitalet i ett aktiebolag har
gått förioral lill mer än två tredjedelar, skall bolaget träda i likvidation
och upplösas, om inte en viss angiven del av kapitalbristen har blivit fylld
inom en föreskriven tid. Tanken bakom regeln är att en rörelse som är på väg
mol ruin skall läggas ned i tid, medan borgenärerna har möjlighel alt få
betalt.

Genom den redovisningsmässiga särbehandling som nu gäller
i fråga om vissa förelagsspecifika lån, föreligger en möjlighel för staten atl
med rätt till återbetalning under vissa förutsättningar lämna slöd i syfte bl.
a. atl förhindra alt förelag blir likvidationsskyldiga. Tas nu särbehandlingen
bort måste staten, i de fall del bedöms som angelägel, i stället för lån lämna
stöd i form av bidrag ulan möjlighet fill återbetalning för att uppnå detta
syfte.

Det torde stå klart alt det i vissa fall av såväl
näringspolitiska som sysselsältningspolitiska skäl är angeläget att staten
lämnar stöd i syfte alt undvika likvidation av företag. Det framstår också som
rimligl att, i sådana fall då del statliga stödet medför att förelaget lyckas
uppnå lönsamhet, staten skall kunna erhålla återbetalning helt eller delvis.

Den närmast lill hands liggande möjligheten alt tillgodose
del angivna intresset torde vara att reglerna om likvidationsskyldighet i ABL
ändras så, all vid bedömningen av om likvidationsplikt enligt dessa regler
föreligger, företaget äger bortse från skuld p. g. a. villkorslån av angivet
slag. En sådan ändring bör dock inte genomföras med mindre atl rättsläget inte försämras
för övriga borgenärer. Som villkor för att man vid bedömningen skall bortse
från villkorslån bör därför gälla dels atl lånets återbetalning är beroende av
företagets framlida resultatutveckling dels om bolaget försätts i konkurs eller
träder i likvidation återbetalning skall ske först sedan övriga borgenärer
erhållit full betalning. I fråga om lånets återbetalning bör således gälla, alt
länet helt eller delvis skall återbetalas ur fritt eget kapital. Om
villkorslånet amorteras samlidigt som del inle medräknas bland skulderna, vid
bedömningen om likvidationsplikt föreligger eller inte, försämras givetvis
övriga borgenärers rättsläge, i förhållande till vad som nu gäller. I det
sammanhanget förtjänar nämnas atl, trots principiella skillnader, på angivet
sätt utformade villkorslån företer påtagliga likheter med s. k. villkorliga
aktie-ägartillskott. Sådana tillskott lämnas ofta med villkor om återbetalning
ur fritt egel kapital och om återbetalning efter fordringsägarna i händelse av
konkurs eller likvidation. Sådana aktieägartillskott upptas inte som skuld i
den löpande redovisningen.

Med hänsyn till det anförda föreslås atl
likvidalionsregeln i 13 kapifiet 2 § ändras på angivet sätt. Lagtekniskt bör
ändringen tas in i tredje stycket i angivna paragraf. Ett lagförslag redovisas
i bilaga till denna promemoria.

Prop, 1982/83:94 111

Lagändringen innebär, atl, vid den beräkning av det egna
kapitalets storlek som måste göras vid bedömningen av om likvidationsplikl
föreligger, hänsyn inte skall tas fill skuld pä grund av stafiigt stöd i form
av lån för vilket skyldigheten lill återbetalning är beroende av bolagets
resultatutveckling eller annan liknande omständighet och som, om bolaget
försätts i konkurs eller träder i likvidation, skall betalas först sedan övriga
skulder lill fullo betalts. De villkorslån som åsyftas är således sådana som
omfattas av den nuvarande särregeln i anvisningarna fill 19 § KL. Med statligt
slöd avses inte bara slöd direkt från staten ulan stöd inom det statliga
stödsystemet dvs. även statliga stöd som lämnas via stiftelser eller andra
självständiga organ, som fullgör uppgifter inom den stadiga stödverksamheten.
En förutsättning för sådan särbehandling är alt återbetalning är beroende av
företagets resultatutveckling eller liknande omständighet. Utanför
tillämpningen faller således sådana projektinriktade slöd, där återbetalningen
är beroende av projektets resultat liksom regionalpolifiskt stöd i form av
avskrivningslån.

Prop,
1982/83:94 112

BILAGA

Förslag till

Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom föreskrivs alt 13 kap. 2 § aktiebolagslagen
(1975:1385) skall ha nedan angivna lydelse.

13 kap. Likvidation och upplösning

2 P Det åligger styrelsen att ofördröjligen upprätta en
särskild balansräkning så snart det finns skäl atl anta att bolagets eget
kapital understiger en tredjedel av det registrerade aktiekapitalet. Visar
balansräkningen atl så är fallet, skaU styrelsen snarast möjUgt tiU
bolagsstämma hänskjuta fråga om bolaget skall träda i likvidafion. Godkänns ej
pä ordinarie bolagsstämma under nästföljande räkenskapsår balansräkning
avseende ställningen vid liden för stämman som ulvisar att det egna kapitalet
uppgår lill hälften av det registrerade akfiekapitalet, skall styrelsen, om ej
bolagsstämman beslutar att bolaget skall träda i likvidafion, hos rätten ansöka
att bolaget försätts i likvidation. Sådan ansökan kan även göras av
styrelseledamot, verkställande direktör, revisor eller aktieägare.

Göres ansökan enligl första stycket, förordnar rätlen att
bolaget skall träda i likvidation, om ej under ärendets handläggning i
fingsrätten styrkes att balansräkning utvisande att bolagets egna kapital
uppgår till hälften av det registrerade aktiekapilalel blivit granskad av
revisorerna och godkänd av bolagsstämma.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vid beräkningen av det egna kapi- Vid beräkningen av det egna kapi-

talets
storlek tiUägges inom linjen en talets storlek skall hänsyn inte las liU

post utvisande den ökning av fill- skuld på grund av statligt stöd i form

gångarnas sammanlagda värde som av lån eller bidrag för vUkel skyldig-

skulle följa, om de redovisades till heten till återbetalning är beroende av

försäljningsvärdet med avdrag för bolagets resultatutveckling eller /i/c-

försäljningskostnaderna. Beträffan- nande omständighet och som, om

de sådana anläggningsfillgängar, bolaget försätts i konkurs eller träder

som undergår fortlöpande värde- i likvidation, skall betalas först sedan

minskning, gäller dock atl de uppta- övriga skulder UU fullo betalats.

ges till anskaffningsvärdet minskat Vidare skaU vid beräkningen inom

med erforderliga avskrivningar och linjen tilläggas en post utvisande den

nedskrivningar, om därigenom er- ökning av tillgångarnas sammanlag-

hälles ett högre värde. da värde som skulle följa, om de

redovisades till försäljningsvärdet med avdrag för
försäljningskostnaderna. Beträffande sådana anlägg-

' Senaste lydelse 1980:1104.

Prop, 1982/83:94 113

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ningstillgångar, som undergår fortlöpande värdeminskning,
gäller dock atl de upptages till anskaffningsvärdet minskat med erforderliga
avskrivningar och nedskrivningar, om därigenom erhålles ett högre värde.

Underlåter styrelseledamöterna atl fullgöra vad som
åligger dem enligt första stycket, svarar de och andra som med vetskap härom
handlar på bolagets vägnar solidariskt för bolagets uppkommande förbindelser.
Sådant ansvar inträder även för aktieägare som, när likvidationsplikl
föreligger enligt första stycket tredje meningen, med vetskap härom dellar i beslul
att fortsätta bolagels verksamhel. Den ansvarighet som det nu är fråga om
gäller dock ej för förbindelser som uppkommer sedan likvidalionsfrågan hänskjutits
till rättens prövning eller sedan en balansräkning, som utvisar alt bolagets
eget kapital uppgår lill hälften av det registrerade akfiekapitalet, blivit
granskad av revisorerna och godkänd av bolagsstämma.

Denna lag träder i kraft den

8 Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 94

Prop,
1982/83:94 114

BUaga 5

Sammanställning av remissyttranden över dels bidragsskattekommitténs
betänkande (Ds B 1981:17) beskattning av statsbidrag och andra stöd till
företag, m. m., dels industridepartementets promemoria om vissa frågor rörande
statliga lån med villkorlig återbetalningsskyldighet

1 Remissinstanserna

Betänkandet (Ds B 1981:17) Beskattning av statsbidrag och
andra slöd till förelag, m. m. och den inom industridepartementet upprättade
promemorian om vissa frågor rörande statliga lån med villkorlig
återbetalningsskyldighet har remissbehandlats samfidigt. Yttranden över
betänkandet och promemorian har avgetts av kammarrätten i Stockholm,
bokföringsnämnden, riksskatteverket (RSV), allmänna ombudet för
mellankommunala mål, lantbmksstyrelsen, skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen,
arbetsmarknadsstyrelsen, statens industriverk, styrelsen för teknisk
utveckling (STU), norrlandsfonden. Fonden för industriellt utvecklingsarbete
(Industrifonden), regionala utvecklingsfonden i Väslernorrlands län,
länsstyrelserna i Stockholms, Kristianstads, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus
län, allmänningsutredningen (Jo 1979:04), Föreningen Auktoriserade revisorer
FAR, Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer, Förelagareförbundet SFR,
Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), samefonden. Svenska
bankföreningen. Svenska kommunförbundet, Svenska revisorsamfundet SRS, Svenska
samernas riksförbund (SSR), Svenska sparbanksföreningen, Sveriges
ackordscentral, Sveriges advokatsamfund, Sveriges hantverks- och industriorganisalion
- Familjeföretagen (SHIO-Familjeföretagen), Sveriges industriförbund, Sveriges
investeringsbank AB, Sveriges redareförening, Sveriges redovisningskonsulters
förbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund,
Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR) och Trädgårdsnäringens
riksförbund. Skogsstyrelsen har bifogat yttranden frän skogsvårdsstyrelserna i
Krisfianslads och Norrbottens län. LRF och Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund har såsom egna yttranden över betänkan-del hänvisat till ell inom
Lantbrukarnas skatledelegation upprättat utlåtande. Svenska bankföreningen och
Sveriges industriförbund har avgelt ett gemensamt yttrande.

2 Allmänna synpunkter på kommittébetänkandet

Enligt kommittén överensstämmer den nuvarande
taxeringstekniska utformningen av reglerna för beskattning av statsbidrag i anvisningarna
till 19 § kommunalskatlelagen, vilka regler infördes år 1973, i huvudsak väl
med

Prop,
1982/83:94 115

vedertagna beskattningsprinciper. Vad som däremot främst
har vållat problem vid den praktiska tillämpningen är svårigheten att avgöra
vilka företagsstöd som skall behandlas som statsbidrag i skaltemässigt
hänseende. I syfte att undanröja denna oklarhet har kommillén föreslagit atl
den skattemässiga behandlingen av statliga slöd anpassas lill de principer som
har kommil lill uttryck i bokföringsnämndens anvisningar beträffande redovisningen
av dessa stöd i företagens bokföring (BFN:11). Delta innebär att endast stöd
som lämnas utan förbehåll om återbetalning skall behandlas som statsbidrag. Ges
stödet däremot med förbehåll om återbetalning skall del behandlas som ett lån.
Enligl kommittén bör även avskrivningslånen följa de regler som gäller för lån
i allmänhet och inle som f. n. behandlas som statsbidrag.

Kommitténs förslag alt anpassa skattereglerna till
förelagsekonomiska principer har mottagits positivt både av myndigheterna och
av näringslivets organisationer.

Bokföringsnämnden (BFN):

Nämnden finner att kornmilléns överväganden och förslag
vad gäller beskattning av statliga stöd i allt väsentligt har utgångspunkt i
gällande redovisningsregler och god redovisningssed såsom dessa kommer lill
uttryck i bokföringslagen och BFN:s anvisningar. Nämnden tillstyrker sålunda
kommitténs förslag i dessa frågor.

RSV:

o

Kommilténs förslag lill ändringar i kommunalskatlelagen
(KL) och taxeringslagen (TL) innebär en förenkling såväl för de skattskyldiga
som för taxeringsmyndigheterna. Det är också fillfredsställande atl reglerna
för beskattning av olika typer av lån och bidrag från det allmänna bringas i
överensstämmelse med de regler som gäller för bokföringen av dem.

Allmänna ombudet för mellankommunala mål anser atl
förslagen är välgrundade och tillstyrker dem därför i princip.

Statens industriverk:

Vad gäller tillämpningen av nuvarande skalle- och
redovisningsbestämmelser har för industriverkets och de regionala
utvecklingsfondernas del några mer betydande problem betingade av oklara
gränser mellan bidrag och lån inte uppkommit. De föreslagna ändringarna i KL
och ABL medför således ej någon större förändring för mottagarna av de olika
stöd som industriverket och fonderna administrerar. Alt de tidigare oklara
gränserna mellan bidrag och lån i och med de föreslagna ändringarna elimineras
är dock enligt industriverkels mening positivt.

Del är viktigt alt företag på förhand känner fill de
konsekvenser som är förknippade med mottagande av statliga slöd.

Kammarrätten i Slockhobn anser att förslagen är väl
underbyggda och värda alt läggas lill grund för lagsfiftning. Kammarrätten
anför:

Prop, 1982/83:94 116

Det är emellertid under alla omständigheter angeläget atl,
när statliga stöd av här aktuell art aktualiseras i fortsättningen, på ett helt
annat sätt än vad som hitintills synes ha varit fallet de skatterättsliga
konsekvenserna kartläggs samt stödet utformas så alt det låter sig på elt
naturligt sätt anpassas till gällande skatte- och bokföringsmässiga regler.

Kammarrätten är väl medveten om att stödfrågan ofta torde
aktualiseras med kort varsel och påkalla en snabb lösning. Detta talar för atl
den värdefulla probleminvenlering som bidragsskattekommittén har gjort följs
upp med att olika handlingsmodeller för framtiden utarbetas på grundval av den
reglering som förslaget leder till. Vidare föreslås, att det inom
regeringskansliet skapas en handlingsberedskap i form av experfis från de olika
berörda lagstiftningsområdena vilken kan rycka in med kort varsel når en
stödfråga uppkommer.

Föreningen Sveriges laxeringsrevisorer:

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer ser med
tillfredsställelse att preciserade regler införs om hur olika former av
statliga stöd skall behandlas vid inkomstbeskattningen och att så långt möjUgt
bestämmelserna samordnas med bokföringslagens redovisningsprinciper.

FAR:

Förslaget innebär en förenkling och samordning av reglerna
om beskattning och redovisning av olika former av företagsstöd. Della är
enligt föreningen en angelägen reform. Förslaget hälsas därför med
tillfredsställelse.

Svenska revisorsamfundet SRS:

Samfundet instämmer i bedörgningen att det föreligger
behov av anpassning i beskattningsreglerna för olika stödformer lill företagsekonomiska
principer och värderingar.

Kommitténs förslag alt de nuvarande reglerna i 19 § KL om
beskattning av statsbidrag fortsättningsvis endast skall tillämpas på sådana
statsbidrag som lämnats utan återbetalningsskyldighel, tillstyrkes av
samfundet, då därigenom motsättningen mellan skatterätt och civilrätt
beträffande de villkorade statsbidragen undanröjes.

Sveriges redovisningskonsullers förbund (SRF):

SRF noterar med tillfredsställelse alt nuvarande
motsättning mellan skatte- och redovisningsregler sålunda bortfaller.

Sammanfattningsvis anser SRF de framlagda förslagen väl
underbyggda att ligga till grund för lagstiftning.

Svenska bankföreningen och Sveriges industriförbund:

Vi delar kommitténs uppfattning att 1973 års lagstiftning
i princip innebär en riktig och ändamålsenlig skallemässig behandling av
statsbidragen. Vi kan

Prop, 1982/83:94 117

också i allt väsentligt tillstyrka de föreslagna
ändringarna i denna lagstiftning, vilka medför en anpassning av skattereglerna
till företagsekonomiska principer och god redovisningssed. Detta gäller inte
minst avgränsning mellan bidrag och lån, ett område där tillämpningen under
senare år präglats av stor osäkerhet.

Lantbrukarnas skatledelegation:

Delegationen kan vitsorda att nuvarande regler medfört problem
när del gäller alt bedöma om viss stödåtgärd skall behandlas som bidrag eller
som län. Delegationen delar kommitténs uppfattning att skattereglerna bör
anpassas efter de regler som gäller vid bokföringen. En sådan ordning skulle
medföra klara och enhetliga regler och därmed underlätta rättstillämpningen.
Delegafionen tillstyrker därför att förslaget läggs till grund för
lagstiftning.

Den nya lagstiftningen innebär relativt betydande
förändringar. Del är viktigt atl alla berörda företag informeras om den
skattemässiga behandlingen av olika stödåtgärder. Enligt delegationens mening
bör RSV utarbeta en broschyr i ämnel som kan utdelas till alla företag som
erhåller statligt stöd.

En remissinstans, länsstyrelsen i Stockholms län, anser
inle all den av kommittén föreslagna gränsdragningen mellan bidrag och lån är
lättillämpad. Länsstyrelsen anför:

Den kartläggning av olika former för statligt företagsstöd
som kommittén genomfört visar atl villkoren för dessa är mycket olika utformade
och atl det finns ett otal olika varianter på stödåtgärder. I betänkandet
konstateras alt bestämmelserna om beskattning av de direkta bidragen fungerar
bra. Däremot råder oklarhet när del gäller gränsdragningen mellan bidrag och
lån. Avgörande vid gränsdragningen måste vara klara villkor för utgivande av
det aktuella stödet - inte huruvida det betecknas som lån eller som bidrag. Man
saknar i betänkandet förslag om tillräcklig samordning och enhetliga
lättillämpade regler vid denna bedömning. Sådana regler skulle underlätta handläggningen
för såväl skattemyndigheterna och bidragsgivarna som för bidragstagarna.

Länsstyrelsen delar kommitténs åsikt att en klar
gränsdragning mellan bidrag och lån måste göras och att man därvid bör sträva
efter att den skattemässiga fördelningen pä lån respektive bidrag
överensstämmer med den bokföringsmässiga. (Bokföringen förutsattes ske enligt
god redovisningssed och beträffande redovisningen av statsbidrag grundas på
bokföringsnämndens anvisningar avseende dessa slöd).

Enligl STU medför kommitténs förslag så stora
redovisningsmässiga förändringar atl förslaget inte bör genomföras om inte
korrigerande åtgärder samtidigt vidtas. STU anför:

För STUs del innebär förslagel alt elt helt nytt
skattemässigt synsätt läggs på STU-anslag. Det innebär olika konsekvenser för
anslagsmoltagarna. Förslaget är till fördel för anslagsmottagare som utgörs av
företag med etablerad, vinstgivande verksamhet. För denna kategori innebär
förslaget.

Prop, 1982/83:94 118

jämfört med nuvarande ordning, att en möjlighel lill
långsiktig skattekredit skapas, med påföljande likvidiletsförbättring.

För små och medelstora förelag som befinner sig i elt
expansionsskede eller där STU-projeklet är en väsentlig del i verksamheten har
förslaget uppenbara nackdelar. Den allvarligaste nackdelen är den kraffiga
negativa soliditetspåverkan med följande vidarefinansierings- och
likvidalionspro-blem som förslaget kan innebära. För ett företag i kraftig
tillväxt är hög kreditkapacitet och förmågan atl attrahera riskkapital
livsviktig. Finansieringsfrågorna har ocksä under senare lid upplevts som mer
väsentliga av företagen. Situafionen har försämrats för åtskilliga förelag
eftersom soliditet och lönsamhet har sjunkit till en otillfredsställande nivå.

STU anser
alt det är väsentiigl att statligt stöd kombineras med regler som möjliggör att
stödet får avsedd effekt. Förutsättningarna kan därvid vara väsentligt olika
för olika företag. STU föreslår därför, för att ytterligare stimulera förelag
som får statligt villkoriigt stöd för utvecklingsarbete, att företagen ges
möjlighet att välja om de vill betrakta stödet som lån eller intäkt. De
praktiska konsekvenserna av en sådan ordning är från stalsfinansiell synpunkt
försumbar, och är inle heller till påtaglig nackdel vad gäller företagens
relafion med sin omgivning såsom borgenärer, skattemyndigheter. etc.

Det bör även beaktas att en större del, ca 75 %, av
utbetalda villkorade stöd aldrig återbetalas. I dessa fall bokförs slödel som
etl bidrag inom 10 år från projektets slutrapporlering, dvs: inom ca 15 år från
utbetalningsdagarna. Frågan om rätt beskattningsår och möjlighet till
förluslutjämning under hela 15-ärsperioden blir därför av stor betydelse.
Endast en mindre del av projekten lyckas och stödet återbetalas. Av motsvarande
företag kommer dessutom inte alla att helt slulbelala stödet.

STU finner att bidragsskattekommitténs förslag medför så
stora redovisningsmässiga förändringar atl förslagel ej bör genomföras om inte
korrigerande åtgärder samtidigt vidtages, vilket ocksä kommittén påpekat (s.
132). Likvidafions- och soliditetsproblematiken, frägan om förlängd möjlighel
fill underskottsavdrag, saml om rätt beskattningsår måste vara lösta innan
kommitténs förslag genomförs.

Statens industriverk framhåller alt kommitténs förslag i
vissa fall torde medföra besvärande konsekvenser för mottagare av s. k.
produktutvecklingslån. Sådana lån kunde tidigare beviljas av regionala
utvecklingsfonder. Lånen har numera ersatts av en ny finansieringsform, benämnd
utvecklings-kapital. Industriverket anför:

Industriverket avser sådana fall när enskilda personer
(innovatörer) delfinansierat ett utvecklingsprojekt med produktutvecklingslån.
Dessa personer torde relativt ofta ha svårl atl för skaltemyndigheterna förete
kostnader som är avdragsgilla under det beskattningsår som etl lån avskrives.
Syftet med införandet av dessa lån har varit att genom samhälleligt risktagande
stimulera produktförnyelse. Om enskilda personer för sitt uppehälle tvingats ta
en viss andel av ett län i anspråk för det egna arbetet, bör detta enligt
industriverkets mening vid eventuell avskrivning av lånet inte leda fill några
skattekonsekvenser för låntagaren. Kommittén har i för liten omfattning berört
konsekvenserna av ovan berört slag och industriverket anser att dessa behövt en
djupare analys.

Prop, 1982/83:94 119

3 Särskilda stödformer

Enligt nuvarande regler behandlas etl statligt stöd i form
av amorteringsfritt län (avskrivningslån) som ett statsbidrag. Kommittén har
föreslagit en ändring i detta avseende. Enligt förslaget skall ej eftergiven
del av elt avskrivningslån behandlas som en skuld och beskattning ske först
efter det att beslut om eftergift har fallats av den långivande myndigheten.

Förslagel alt ändra den skattemässiga behandlingen av
avskrivningslånen har allmänt tillstyrkts eller lämnats ulan erinran vid
remissbehandlingen. Lantbruksstyretsen tillstyrker visserligen i princip
förslaget men styrelsen anser att den nuvarande skattemässiga behandlingen är
prakfisk och ändamålsenlig. Styrelsen anför:

Lantbruksslyrelsen och lantbruksnämnderna beviljar
avskrivningslån enligt förordningen (1978:250) om statligt stöd till
jordbrukets rationalisering, till sysselsättningsfrämjande åtgärder enligl
förordningen (1979:638) om statligt stöd till glesbygd samt enligt förordningen
(1979:427) om statligt stöd till trädgårdsnäringens rationalisering. Dessa lån
är i praktiken att betrakta som statsbidrag. Detta understryks också av
ordalydelsen i förfallningstexten där del i jordbruks- och
trädgårdsralionaliseringsförord-ningarna sägs, alt stöd ulgår som statsbidrag
men atl bidragen skall utformas som avskrivningslån. För lånen skall
visserligen i allmänhet krävas säkerhet, men med hänsyn till lånens karaktär av
bidrag är bedömningen härvidlag liberal. Utformningen som avskrivningslån är
dikterad av statens berättigade intresse av atl kunna återkräva beviljat bidrag
om del grundats på oriktiga uppgifter, inle används för avsett ändamål eller
liknande omständigheter. Det förekommer emellertid mycket sällan anledning all
säga upp och återkräva dessa avskrivningslån. De avskrivs i övervägande antalet
fall automatiskt senast efter tio år utan särskild prövning. Delta understryker
ytterligare lånens karaktär av bidrag.

De föreslagna reglerna för den skattemässiga behandlingen
av avskrivningslånen innebär atl de tas upp som intäkt först när de formellt
avskrivs. Avser lånen anläggningar, som avskrivs enligt plan, får då en extra
avskrivning göras motsvarande vad som tagils upp som intäkt. Avskrivningsreglerna
för inventarier föreslås däremot gälla oförändrade.

För den skatlskyldige innebär förslaget att en byggnad
(byggnadsdelen) får avskrivas med större ärliga belopp än f. n. I extremfallet,
när maximall bidrag utgått med 40-50 % av byggnadskostnaden, kan byggnaden
komma atl praktiskt tagel helt avskrivas på tio år. Ofta är det ekonomiska
resultatet i ett företag svagt de första åren efter en investering, och del är
inte alltid som de planmässiga värdeminskningsavdragen kan utnyttjas fullt ul.
I sådana fall innebär förslagel en försämring för den skatlskyldige jämfört med
gällande regler. I de fall avskrivningslån lämnats för inköp av inventarier,
medför den föreslagna ändringen att del kommer att krävas betydligt noggrannare
skalleplanering än vad som f. n. är erforderligt.

Lantbruksstyrelsen anser atl den nuvarande skattemässiga
behandlingen av avskrivningslånen är praktisk och ändamålsenlig. Alt lånen i
bokföringen behandlas på ett annorlunda sätt, vållar i praktiken inga nämnvärda
olägenheter i etl lantbruksförelag. Styrelsen har emellertid förståelse för de
motiv kommittén anfört för sitt förslag, även om de redovisade nackdelarna
kanske inte är lika framträdande i den typ av företag som är bokföringsskyl-

Prop. 1982/83:94 120

diga enligt jordbruksbokföringslagen som i företag för
vilka bokföringslagen gäller. Styrelsen tillstyrker därför kommitténs förslag i
denna del, men förutsätter att förslaget kompletteras med
övergångsbestämmelser, som reglerar behandlingen av tidigare beviljade
avskrivningslån.

I fråga om räntestöd i form av avskrivningslån anser
lantbruksslyrelsen dock att nuvarande regler bör fortsätta all gälla. Styrelsen
anför i denna del:

Lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna lämnar även
räntestöd enligt förordningen (1980:604) om tillfälligt räntestöd till
jordbruksföretag. Enligt nuvarande förordning kan stödet utgå till vissa
jordbruksförelag för åren 1980-82. Stödet kommer emellertid med stor
sannolikhet att förlängas till atl utgå även för åren 1983-85. Stödets storiek
bestäms för varje enskilt år i princip på så sätt atl förelagets räntekostnader
beräknas för det aktuella året. Från delta belopp dras dels en självrisk på 4
000 kr, dels ett ränlebelopp som företaget självt skall bära, hittills beräknat
som 11 % av företagels godkända skuldsumma. Det sålunda beräknade stödet utgår
- om det överstiger 5 000 kr. - som ett ränte- och amorteringsfritt lån, varav
hälften automatiskt skrivs av efter fem år, dock lägst 5 000 kr. och högst 30
000 kr. Oavskrivet belopp löper därefter med ränta och skall återbetalas under
tio år. Någon säkerhet krävs ej för dessa s. k. räntelån. Lånen kan sägas upp
och återkrävas på i huvudsak samma grunder, som gäller för avskrivningslånen.
Sägs ett lån upp innan det löpt i fem år, kan även avskrivningsdelen
återkrävas, men eftersom stödet är avsett att kompensera låntagaren för hans
räntekostnader under ett visst bestämt år, kan det förutsättas att
avskrivningsdelen kommer att återkrävas endast i undantagsfall. Stödet
utbetalas i regel under hösten det år stödet avser.

Räntestödets avskrivningsdel tas med nu gällande regler
upp lill beskattning för det inkomstår, varunder stödet beslutas, dvs. i regel
för samma inkomstår som lantbrukaren haft de ränteutgifter, som stödet avser
att kompensera. Enligt kommitténs förslag skall räntelånet i sin helhet bokföras
som skuld till dess att en del av lånet skrivs av efter fem år. Först då skall
denna del tas upp som inkomst i deklarationen.

Lantbruksslyrelsen vill i detta sammanhang upplysa om atl
en ny stallig stödform övervägs för nystartande jordbruksföretag, elt s. k.
etableringsstöd, som sannolikt kommer alt införas från den 1 juli innevarande
år. Detta slöd avses bli ett räntestöd med i princip samma utformning som
nuvarande räntestöd, dvs. stödet kommer alt utgå som lån, varav en viss del
avskrivs efter ett i förväg bestämt antal år. Lånen torde komma att lämnas utan
säkerhet.

Lantbruksslyrelsen kan inte finna annat än att nuvarande
regler för beskattning av räntelånen ger etl riktigare resultat än kommitténs
förslag. Bidraget las nu i regel upp till beskattning för samma år för vilket
den ränteutgift, som bidraget skall kompensera, är avdragsgill. Styrelsen
föreslår därför, att avskrivningsdelen i denna typ av statliga lån, som lämnas
ulan säkerhet och med det uttryckliga syftet alt för ett bestämt inkomstår
kompensera låntagaren för utgifter, som är pä en gång avdragsgilla, även i
fortsättningen skall behandlas som direkta bidrag vid beskattningen.

Prop,
1982/83:94 121

Sveriges redareförening har beträffande avskrivningslån
tagit upp andra synpunkter än skattemässiga. Föreningen anför:

I fråga om avskrivningslån bör det framhållas att
Redareföreningen och dess medlemmar har synpunkter av stor och principiell
räckvidd för näringen på tillämpningen av den numera upphävda förordningen om
statligt stöd till beställare av fartyg. I första hand är föreningen kritisk
tiU den sakligt omotiverade differentieringen mellan fall då omedelbar
avskrivning av avskrivningslän medgivits och andra fall då så icke skett, trots
att de yttre omständigheterna varit likartade. Till sistnämnda kategori hör
främst beställare av fartyg som samtidigl haft inflytande på en varvsindustri
och som på grund av denna omständighet icke i någol fall kunnat erhålla
omedelbar avskrivning av avskrivningslån. Föreningen är klart medveten om att
de nu aktuella förslagen begränsas till skatte- och redovisningslekniska
förslag med anknytning fill statsbidrag och andra stödåtgärder, men anser ändå
frågan om differentierad tillämpning av avskrivningslån i anslutning fill
beställning av fartyg så betydelsefull att den bör uppmärksammas så snart
problem med anknytning till avskrivningslån aktualiseras.

En statlig stödform som har kommil lill användning först
under senare år innebär att staten avtalar med ett företag alt ställa medel
fill förelagets förfogande för användning i elt viss projekt och all
återbetalning skall ske genom atl staten får del av intäkterna av projektet i
form av royalty eller annan löpande avgift. Enligt kommittén kan statens rätt
atl utan tidsbegränsning få del av intäkterna inle betecknas som en
återbetalning av elt lån. Ifrågavarande slöd hänförs därför inte lill den
kategori statliga slöd som enligt kommitténs förslag skall behandlas som lån
vid den skattemässiga inkomstberäkningen. Kommittén anser att stöden skall
behandlas som statsbidrag och att de belopp som sedermera kan komma att betalas
tillbaka till staten i form av royalty blir avdragsgilla i vanlig ordning.

Royallyavialens skattemässiga behandling har berörts av
Industrifonden, RSV och allmänna ombudet för mellankommunala mål.

Industrifonden:

Industrifonden har under 1981 börjat tillämpa den
möjlighet som ges i förordningen all bevilja stöd i form av s. k. bidrag med
villkorlig återbetalningsskyldighet. Fonden har här funnit att särskilda
åtgärder måste vidtagas för att stödet skall få den avsedda bokföringsmässiga
och skattemässiga effekten, och vägledande har härvid varit just de överväganden
som kommittén gör i sill betänkande.

För all
elt bidrag skall kunna behandlas som intäkt måste det enligl Industrifondens
mening vara helt otvetydigt att del är slödmottagaren som har den fakliska
beslutsrätten när det gäller återbetalning av stödmedel. I de låneavtal som
Industrifonden träffar beslutar fonden huruvida lånet skall betalas eller
efterges. För att ett bidrag skall kunna vara en intäkt för slödmottagaren
måste det i stället vara helt klarlagt alt ömvändningen gäller, dvs. atl del är
företaget som i praktiken beslutar huruvida stödgivaren skall få någon
betalning eller ej. Ett bidragsavtal måste sålunda utformas så att någon
skyldighet för företagel atl återbetala stödmedlen inte föreligger annat

Prop,
1982/83:94 , 122

i del fall då företaget väljer att kommersiellt exploatera
projektresultaten. Företaget kan alltså välja att befria sig ifrån varje form
av betalningsskyldighet genom ett eget beslut all inte driva projektet till
ett kommersiellt skede.

I praktiken har Industrifonden utformat sina
"bidragsavial" så atl för del första ordet bidrag inte används i
avtalet. I stället finns ett åtagande från fondens sida atl delta i projektets
finansiering,med ett visst belopp. Vidare används inte begreppet återbetalning
utan det talas endast om skyldighet för företaget att som ersättning för
fondens deltagande betala royalty på visst sätt. Någon eftergift kan det inle
heller av naturliga skäl bli fråga om, eftersom förelaget inte har någon
ovillkorlig belalningsplikl. Slutligen bör påpekas att någon begränsning av
royaltybetalningarna som är anknuten till det totala stödbeloppet självfallet
inle finns. Däremot kan royaliysatserna variera över tiden, beroende på hur man
överenskommer att avkastningen av projektet skall fördelas mellan
Industrifonden och företaget.

Det kan vara anledning att påpeka att den royallybelalning
som förekommer i "bidragsavtalen", och som alltså inle är begränsad
fill stödbeloppet med eller utan ränta, inte skall förväxlas med den
återbetalning i form av royalty som författningsenligt kan förekomma även i
Industrifondens låneavtal. I några fall har fonden utnyttjat denna möjlighet
alt låta amorteringarna av lånet bU en funktion av intäkterna i projektet, men
i dessa fall upphör återbetalningarna så snart lånebeloppet jämte upplupen
ränta har erlagts. Det förhållandel alt amorteringarna,beräknas pä detta sätt
ändrar här inte stödets karaklär av lån.

Självfallet finns i Industrifondens
"bidragsavial" bestämmelser om återkrav i händelse av svikligt
förfarande frän företagets sida. Detta torde emellertid vara praxis vid alla
former av statsbidrag och har i andra sammanhang - som också framgår av
belänkandet - inte ansetts vara något hinder för att betrakta bidraget som
intäkt.

Sammanfattningsvis har Industrifonden eftersträvat att i
bidragsfallet träffa avtal som i allt väsentligt är att se som ett samarbete om
gemensam finansiering av ett visst projekt, som i händelse av framgång skall ge
avkastning till båda parter. Jämförelser kan också göras med exempelvis sådana
avtal som träffas i samband med överlåtelse eller nyltjanderätt till patent
eller know-how. Det kan också noteras att de avtal av denna typ som Industrifonden
nu träffar företer likheter med de avtal som slaten har träffat med Saab-Scania
AB och Volvo Flygmotor AB om vissa utvecklingsprojekt på det civila
flygområdet. Kommittén behandlar dessa avtal i sitt betänkande och konstaterar
att de belopp som staten utbetalar bör betraktas som intäkt. Del kan i
efterhand konstateras att de aktuella avtalstexterna i detta hänseende är
oklara, och fonden har för sin del sökt undvika dessa oklarheter i sina avtal.
Regeringen har för övrigt numera etl bemyndigande från riksdagen att överföra
de nämnda avtalen med flygindustrien till Industrifonden, och sä har redan
skett i ett fall (avtalet Volvo Flygmotor-General Electric).

Det kan slutligen konstateras atl den författningstext som
reglerar Industrifondens verksamhet kan behöva preciseras vad beträffar
begreppet bidrag med villkorlig återbetalningsskyldighet, i ljuset av de
erfarenheter fonden har gjort vid utformningen av sina avtal med
royallybelalning. Om Bidragsskattekommitténs förslag sedermera föranleder ändringar
i lagstiftningen skulle eljest oklarhet kunna uppstå om den bokföringsmässiga
och

Prop, 1982/83:94 123

skattemässiga behandlingen av Industrifondens stöd, trots
alt avtalen - på det sätt som ovan redovisats - har en sådan utformning all
iveksamhet knappast kan uppslå.

RSV:

I prop. 1981/82:118 har regeringen föreslagit att
utvecklingsfondernas produktutvecklingslån skall ersättas med en ny
finansieringsform, kallad utvecklingskapilal. Utvecklingskapilal skall kunna
lämnas i form av lån eller bidrag för att täcka vissa kostnader. I de fall
bidrag lämnas för att täcka vissa kostnader för ett projekt bör enligl
förslagel elt villkor för bidraget vara att utvecklingsfonden får andel i de
framtida intäkterna av projektet genom royallyavtal. Även eventuella lån bör
enligt förslaget villkoras.

Den föreslagna bidragsformen påminner om de tre
företagsspecifika lån, som kommittén har redogjort för på sid. 105 ff i
betänkandet. En skillnad är dock att stöden lill Volvo Flygmotor AB och SAAB
har betecknats som lån.

RSV vill framhålla nödvändigheten av atl del redan innan
ulvecklingska-pital i den föreslagna formen kommer till användning av
utvecklingsfonderna, klargöra hur dessa finansieringsformer med därtill knuten
återbetalningsskyldighel skaltemässigt skall behandlas.

Allmänna ombudet för mellankotnmunala mål:

Avgörande för om ett stöd skall behandlas som lån eller
som bidrag när "återbetalning" sker i form av royalty eller dylikt
(s. 167) synes vara atl åtminstone återbetalningens kapitalbelopp är fastställt
på förhand. Till den del varje betalning avser återbetalning av kapitalbeloppet
skall denna behandlas som amortering av skuld. Eventuellt överskjutande del
utgör ränla. Elt förtydligande av hur skiljelinjen mellan lån och bidrag
principiellt skall dras är angeläget med hänsyn lill att villkoren för
"återbetalning" av olika stödformer kan antas komma att ges mycket
skiftande utformning beroende på de särskilda omständigheterna i det enskilda
fallet.

4 Beskattning vid eftergift av företagsstöd

Förslaget om beskattning vid eftergift av företagsstöd
tillstyrks uttryckligen av Svenska revisorsamfundet SRS. Några andra
remissinstanser anser att det inte är helt klart hur förslaget skall tolkas.

Föreningen Sveriges laxeringsrevisorer:

I betänkandet föreslås bl. a. att bestämmelsen i 8 st
anvisningarna lill 19 § KL. om att avskrivningslån skall behandlas som
statsbidrag, skall utgå. Avskrivningslån skall enligt kommittén (sid. 209)
fortsättningsvis behandlas som lån. Eftergivet stödbelopp skall las upp som inläkt
på en gång under det beskattningsår då beslut om eftergift respektive
avskrivning meddelas även om stödmedlen använts för alt anskaffa tillgångar
vars anskaffningsvärde får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. För att
undanröja en effektiv beskattning av det eftergivna beloppet föreslås en
särregel dä stödmedlen använts för atl anskaffa tillgångar hänförliga lill
kategorierna byggnad och

Prop,
1982/83:94 124

markanläggning. Enligt denna regel skall den skatlskyldige
utöver avdrag enligt avskrivningsplan få tillgodoräkna sig ett extra
värdeminskningsavdrag som motsvarar inläktsbeloppet. Reglerna har tagits in i
tionde stycket av anvisningarna lill 19 § KL. 1 stycket behandlas företagsstöd
för vilka ålerbetalningsskyldigheten är beroende av företagets framfida
resultatutveckling, den ekonomiska eller tekniska utvecklingen av ett visst
projekt eller annan liknande omständighet.

Del är tveksamt om lydelsen av del föreslagna tionde
stycket täcker in alla de stödformer som kommittén avser. Som framgår av
redogörelsen i betänkandet står vissa avskrivningslån bidragen nära. Lån till
jordbrukets rationalisering skall således författningsenligt skrivas av efter
ett antal år utan någon som helsl prövning. Återbetalningsskyldigheten beror
inle på någon omständighet i framtiden. Förhållandena är klarlagda redan från
början och villkoren överensstämmer i allt väsentligt med vad som gäller för
rena statsbidrag med undantag för att man normalt kräver att tillfredsställande
säkerhet ställs för avskrivningslånen. Åven andra lån, t. ex. avskrivningslån
som regionalpolitiskt stöd, fungerar ofta som statsbidrag. Nämnda lån kan efter
skriftlig ansökan skrivas av med hälften efter tre är och med resten efter sju
år. Inle heller här torde man kunna tala om någon framfida omständighet om
företagets resultatutveckling, den ekonomiska eller tekniska utvecklingen
eller liknande som villkor för återbelalningsskyldighelen.

TOR:

Enligt kommilténs förslag skall avskrivningslån inte
längre jämställas med statsbidrag utan i stället följa samma regler som andra
lån. Reglerna för hur företagsstöd med s. k. villkorlig
återbetalningsskyldighet bör beskattas finns i tionde stycket av anvisningarna
till 19 § KL. TOR vill endast ifrågasätta om den formulering av bestämmelsen
som valts leder till att bestämmelsen kommer att tillämpas på alla former av
avskrivningslån, vilket ju är kommitténs avsikt.

Länsstyrelsen i Göleborgs och Bohus län anser atl
lagtexten på denna punkt bör formuleras om. Kammarrätten i Slockholm anför:

Kommitténs förslag om avskaffande av den nuvarande
specialregeln om att avskrivningslånen skall jämställas med statsbidrag innebär
i princip en återgång lill vad som - utan uttryckliga lagbestämmelser - gällde
före 1973 års lagsfiftning. Samtidigt föreslås en reglering av beskattningen av
efterskänkta stödbelopp efter i princip samma grunder som gäller för direkt
mottagna statsbidrag. Kammarrätten är dock tveksam på om det är avsett atl
bestämmelserna skall omfatta samtliga typer av avskrivningslån. Saken bör
klargöras under den fortsatta behandlingen av lagstiftningsärendet.

Har etl eftergivet statligt stöd använts för anskaffande
av sådana tillgångar för vilka avdrag för årlig värdeminskning beräknas enligl
avskrivningsplan, skall enligt förslaget beskattning ske indirekt, dvs. den
skatlskyldige får, utöver avdrag enligt avskrivningsplanen, tillgodoräkna sig
elt extra värdeminskningsavdrag motsvarande vad som har tagits upp som intäkt.
Eftergiften skall dock inte föranleda att avskrivningsplanen justeras. Detta
förhållande kommenteras av kammarrätten i Stockholm, RSV, länsstyrelsen i
Göleborgs och Bohus län och Föreningen Sveriges laxeringsrevisorer.

Prop, 1982/83:94 125

Kammarrätten i Stockholm:

Om statsbidrag har använts för alt anskaffa en tillgång,
för vilken anskaffningsvärdet får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag,
skall vid beräkningen av värdeminskningsavdrag såsom anskaffningsvärde anses
endast så stor del av utgiften som inte har täckts av bidraget, Enligl
kommittén (s. 17) skall i princip samma regler gälla i fråga om efterskänkta
stödbelopp, dock med den skillnaden att den indirekta metoden (reducering av
avskrivningsunderlaget) endast får tillämpas beträffande tillgångar för vilka
årlig värdeminskning beräknas enligt avskrivningsplan. Enligt förslagel till
lagtext och motiven (s. 209) skall emellertid i fråga om efterskänkta
stödbelopp någon reducering av avskrivningsunderlaget inte ske utan extra
avskrivning medges med elt belopp som svarar mot den efterskänkta skulden eller
- såvitt kammarrätten kan förstå - i förekommande fall den del därav som
belöper pä tillgångar av angivet slag. Dessa beslämmelser. som överensstämmer
med dem som gäller för Norrlandsfonden (jfr s. 61 f), ger i och för sig inle
anledning till erinran. De innebär dock att avskrivningstiden för tillgångar
upptagna pä avskrivningsplan blir kortare i fråga om efterskänkta stödbelopp än
vid direkt utgående bidrag. Vägande skäl kan visserligen anföras för att den
extra avskrivningen begränsas till planbundna tillgångar och atl härvid den teknik
används som har föreslagits även om den inte är påkallad av någon nödvändighet
alt upprätthålla överensstämmelse mellan bokförda och skattemässiga värden.
Kammarrätten vill dock peka på de olika effekter av användningen av den
"indirekta metoden" och en direkt nedsättning av
värdeminskningsavdraget, vilka uppkommer och vilka kan synas strida mol
kommitténs programförklaring om likställighet mellan stödformerna.

RSV:

Kommittén föreslår i tionde stycket av anvisningarna lill
19 § KL alt - om etl villkorligt lån efterges och slödel har använts för
anskaffning av sådana tillgångar för vilka avdrag för värdeminskning beräknas
enligt avskrivningsplan - den skatlskyldige, utöver avdrag enligl
avskrivningsplanen, får tillgodoräkna sig elt extra värdeminskningsavdrag
motsvarande vad som upptagits som intäkt. Kommittén föreslår inte att
eftergiften skall föranleda någon justering av avskrivningsplanen. Finansiering
av en anskaffning med lån som efterges leder därför till en snabbare
avskrivning än vad som blir fallet om anskaffningen finansieras med
statsbidrag, eftersom avdragen enligt avskrivningsplanen också efter
eftergiften skall beräknas med utgångspunkt i del ursprungliga
anskaffningsvärdet. Det torde dock medföra praktiska svårigheter och dessutom
vara lagtekniskt komplicerat atl lösa detta problem, varför metoden bör
accepteras. I förtydligande syfte bör det dock klart utsägas atl i likhet med
vad som gäller för primäravdrag det extra värdeminskningsavdraget, om del alls
skall utnyttjas, skall göras samma år som del eftergivna beloppet
intäktsredovisas.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lån:

Om ett eftergivet lån lämnats för anskaffande av byggnad
eller markanläggning, får den skatlskyldige enligt det föreslagna tionde
stycket tillgodoräkna sig ett extra värdeminskningsavdrag motsvarande vad som
tagits upp

Prop.
1982/83:94 126

som intäkt på grund av eftergiften. Någon föreskrift om
att avskrivningsunderlaget samtidigt skall reduceras föreslås inte. En sådan
föreskrift finns emellertid i det föreslagna åttonde stycket beträffande
direkta statsbidrag. Detta innebär att avskrivningstiden blir olika lång för
samma investering beroende på om investeringsstöd lämnas som bidrag eller som
sedermera efterskänkt lån på samma belopp. Enligl länsstyrelsens mening bör
denna olikformighet i möjligaste mån elimineras genom alt även i tionde stycket
föreskriva att avskrivningsunderlaget skall justeras.

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer:

Det är viktigt att man beaktar ovannämnda relativt små
skillnader mellan statsbidrag och avskrivningslån när man ser på den
skattemässiga effekten av kommitténs förslag när avskrivningslånet efterges.
Eftersom avskrivningsunderlag och avskrivningsprocent inte ändras kommer en
skaltskyldig, som investerat i byggnader eller markanläggningar med lån, som
avskrivits, i etl skattemässigt gynnsammare läge än den som fått statsbidrag
fill samma slags investering. Förhållandel kan åskådliggöras med ett exempel
där en byggnadsinvestering på 100 000 kr. finansieras med 50 000 kr. i statligt
stöd, antingen som bidrag eller som lån, som senare efterges. Det antas att det
årliga värdeminskningsavdraget beräknas lill fyra procent av avskrivningsunderlaget.
I bidragsfallet medges den skatlskyldige avdrag för avskrivning påbyggnaden med
(4 % av 50 000 kr. = ) 2 000 kr. per år i 25 år. I fallet med avskrivningslånet
blir värdeminskningsavdraget enligt avskrivningsplanen (4% av 100 000=) 4 000
kr. per år i 12,5 år innan byggnaden är helt avskriven. Investeringen blir i
exemplet dubbelt så snabbt avskriven om slödel utgått i form av avskrivningslån
jämfört med om motsvarande utgjort statsbidrag.

Föreningen anser det vore olyckligt om reglerna för den
skattemässiga behandlingen av eftergivna lån utformas på elt sådant sätt att de
skattskyldiga, som fåll lån, gynnas jämfört med de som fått bidrag. Eftergivna
lån, som använts lill investeringar i byggnader och markanläggningar, bör
således i första hand reducera avskrivningsunderlaget. Om det bedöms stötande
att beakta avskrivningslånen och liknande stöd omedelbart vid investeringen
bör, för att skapa rättvisare förhållande till bidragstagarna. justering av
avskrivningsunderlaget ske i takt med att lånet efterges.

Det föreligger inget krav pä att det bokförda värdet på
fastigheter skall överensstämma med det skattemässiga restvärdet.
Erfarenheterna visar alt avvikelser förekommer ofta. Del är t. ex. inle
ovanligt att avskrivningar på byggnader och markanläggningar enbart görs i
självdeklaralionen när anläggningstillgångarna bedöms bibehålla sill värde eller
t.o.m. öka i värde. Uppskrivningar av fastighetsvärdet till taxeringsvärdet i
samband med fondemission medför också att överensstämmelse mellan bokförda och
skattemässiga värden försvinner. Del finns följaktligen inle skäl atl i alla
situationer ha samma bokföringsmässiga och skattemässiga behandling av
eftergivna lån. Av betänkandets sammanfattning (sid. 17) får man intrycket att
kommittén tillskapat regler, som möjliggör reducering av avskrivningsunderlaget
när återbetalningsskyldigheten för etl statligt förelagsstöd efterges. Varken i
den föreslagna lagtexten eller i specialmoliveringen finns dock något skrivet
som lyder på att så skulle vara fallet.

Prop, 1982/83:94 127

Några remissinstanser anser atl den indirekta
beskattningsmetoden bör få tillämpas inte bara på byggnader och
markanläggningar utan också på inventarier.

Lantbrukarnas skatledelegation:

Enligt delegationens uppfattning bör den indirekta
beskattningsmetoden även få lillämpas på inventarier. Del förhållandet att
avskrivningstiden för inventarier är kort bör inte få hindra önskvärd
inkomstutjämning genom extra avskrivning av inventarier. Problem kan eljest
uppkomma framför allt i fråga om byggnadsinventarier där det kan röra sig om
betydande belopp. Delegationen kan inte se någon olägenhet att medge extra
avskrivning. De berörda företagen kan i regel förutsättas redovisa
inventarievärden som vida överstiger den extra avskrivningen.

Svenska bankföreningen och Sveriges industriförbund:

I fråga om stödlån som efterskänks föreslår kommillén all
beslämmelser införs som i princip innebär atl samma regler skall tillämpas som
när bidrag utgått. Dock görs den skillnaden att den s. k. indirekta metoden med
reducering av avskrivningsunderlaget endast skall få tillämpas beträffande
tillgångar för vilka planenlig avskrivning lillämpas. Den kommer därmed inte
atl få användas i fråga om inventarier. Kommittén motiverar detta förslag med
att avskrivningstiden för inventarier är så kort all något behov av en räll
till extra avskrivning inle föreligger i delta fall. Enligt vår mening bör den
indirekta metoden få användas även vid räkenskapsenlig- och
resivär-desavskrivning på inventarier. I annat fall kommer i viss utsträckning
bidrag genom avskrivning av lån för invenlarieanskaffning alt medföra inte avsedda
beskatlningseffekter: Vi vill tillägga att efterskänkta lån hittills i
praktiken torde ha ansetts utgöra bidrag och därför behandlats enligl för
bidragen gällande skatteregler.

Problemen med att fördela stödbelopp mellan olika
tillgångsslag tas också upp.

RSV:

RSV vill här också peka på atl problem kan uppslå när elt
statsbidrag ges som en klumpsumma, avsedd atl täcka exempelvis kostnaden för
uppförandet av en rörelsebyggnad och de för rörelsen erforderliga inventarier
som skall ingå i byggnaden. Fråga uppkommer då hur anskaffningskostnaden för
byggnaden respektive inventarierna skall beräknas. Enligl RSV bör i etl sådant
fall bidraget schablonmässigt fördelas på byggnaden respektive inventarierna.
Fördelningen bör ske utifrån storleken på de kostnader som är hänförliga lill
de arbeten som bidraget har avsett.

AUmänna ombudet för mellankommunala mål:

Kommittén föreslär (tionde stycket sista meningen av
anvisningarna lill 19 § kommunalskattelagen) alt om skatlskyldig inle kan visa
vartill visst slöd använts det skall anses ha använts till direkt avdragsgilla
utgifter. Bestäm-

Prop, 1982/83:94 128

melsen synes innebära atl stödet då skall behandlas som én
vanlig intäkt. Om bidraget lämnas för t. ex. uppförande av en anläggning, som
skattemässigt skall behandlas delvis som byggnad, delvis som inventarium, kan
fråga uppkomma hur bidraget skall proportioneras. Det bör slås fast i lagtext
eller motivuttalande hur detta skall ske. En sådan proporlioneringsregel synes
lämpligen kunna lillämpas även i de fall alt bidraget avser såväl omkostnader
som byggnad och inventarier. Den i betänkandet föreslagna regeln skulle då
endast bli subsidiär.

Lantbrukarnas skalledelegation:

Enligl sista meningen i tionde stycket av nyssnämnda
anvisningar skall, om den skattskyldige inte kan visa vartill visst stöd
använts, detta stöd hänföras till direkt avdragsgilla utgifter. Eftersom
skatteeffekterna kan inträffa relativt läng tid från stödets utgivande kan
vissa problem uppstå beträffande bevisningen av vad stödet använts till. Enligl
delegationens uppfattning bör kraven på bevisning inte vara stora. Det bör vara
tillräckligt att den skattskyldige gör sannolikt att stödet använts för
investering i vissa avskrivningsbara tillgångar för att stödet skall anses
hänföriigt dit och att därför den indirekta beskattningsmetoden skall få
användas.

Kammarrätten i Stockholm framhåller att svårigheter kan
uppkomma om beviskraven på den skatlskyldige sätts för högt.

5 Vissa särskilda frågor

Förslaget att den skatlskyldige skall få möjlighel alt skattemässigt
balansera ett statsbidrag lill användningsårel tillstyrks uttryckligen av
lantbruksslyrelsen och Svenska revisorsatnfundet SRS. Ytterligare ett par
remissinstanser kommenterar förslaget.

Länsstyrelsen i Göleborgs och Bohus län:

Av ordalydelsen i förslaget till nionde stycket av
anvisningarna följer, att den skattskyldige kan ta inkomsttaxeringen ett annat
är än det år då bidraget intäktsförs i räkenskaperna. Överensstämmelse bör råda
mellan laxeringen och redovisningen. Detta bör föreskrivas i anvisningarna.

TOR:

Etl statsbidrag som lyfts visst år men använts för avsett
ändamål först ett senare år får i redovisningen balanseras lill
användningsårel. Kommillén föreslår nu att en regel införs i nionde stycket av
anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen (KL), som gör det möjligt för den
skattskyldige att efter yrkande i deklarationen även skattemässigt balansera
statsbidraget till användningsåret. TOR har inget all erinra mot atl en sådan
regel införs. Förbundet vill emellertid peka på att det uppkommer särskilda
konlrollsvå-righeter om del dröjer flera år från mottagandet innan etl erhållet
bidrag skall tas upp lill beskattning.

Prop, 1982/83:94 129

Förslaget alt statsbidrag skall minska omkoslnadsbeloppet
vid beräkning av realisationsvinst tillstyrks uttryckligen av
lantbruksstyretsen, skogsvårdsstyrelsen i Kristianstads län, länsstyretserna i
Stockholms och Kristianstads län samt Svenska revisorsamfundel SRS.
Kammarrätten i Stockholm anför:

I fråga om realisalionsvinstreglerna vill kammarrätten
endasi påpeka alt de avskrivna och indexuppräknade lånebelopp som skall avgå
från omkostnadsbeloppet enligt kommitténs förslag inte skall behandlas som
återvunna värdeminskningsavdrag.

Skogsstyrelsen:

En annan punkt där det har rått viss oklarhet är hur
statsbidrag för anskaffning av anläggningstillgång skall behandlas i samband
med avyttring av fastighet. Kommittén föreslår en förtydligande regel som
innebär atl vid realisationsvinstberäkningen skall omkoslnadsbeloppet minskas
med det belopp (i förekommande fall efter indexuppräkning) varmed fasfigheten
har avskrivits i samband med all statsbidraget har tagils i anspråk.
Skogsstyrelsen anser alt det kan finnas skäl all ytterligare överväga om inte
alternativet att minska ingångsvärdet med statsbidraget vore att föredra
framför det av kommittén föreslagna alternativet. Skogsstyrelsen vill bl. a.
peka pä de faU då samfällighetsförening bildas för byggande och förvaltning av
markanläggning. Statsbidrag som utbetalas till samfällighetsförening avräknas
vid redovisningen av den totala anskaffningskostnaden för anläggningen. Den
andel av anläggningskostnaden som respektive delägare tillskjuter till
samfällighelsföreningen utgör hans skattemässiga anskaffningsvärde för
anläggningen. Inle minst i detta fall torde en uppräkning av den del av
anskaffningskostnaden som inte täcks av bidraget minska risken för
felaktigheter vid beräkningen och innebär dessutom en viss förenkling. Valet av
en sådan lösning innebär dock vissa problem enligt kommittén. Bl. a. kan statsbidraget
utgå vid annan tidpunkt än då utgiften eriäggs. En tänkbar lösning är därför
alt reglerna utformas så alt den skattskyldige har valfrihet mellan den av
kommittén föreslagna metoden och det ovan diskuterade alternativet.

Oavsett reglernas utformning är del angeläget att
kontrollmöjligheterna förbättras. Med hittills gällande ordning torde
möjlighelerna alt kontrollera att statsbidragen beaktas på etl riktigt säll vid
fastighelsavytlring vara ytterst begränsade.

I etl par yttranden efterlyses regler som klargör hur
vissa företagsstöd skall behandlas vid förmögenhetsbeskattningen.

RSV:

Kommittén har inte behandlat frågan om den
förmögenhelsmässiga behandlingen av slöd med villkorlig
återbetalningsskyldighel. RSV anser att det är angeläget alt 5 § tredje stycket
lagen om statlig förmögenhetsskatt kompletteras med en bestämmelse som reglerar
denna form av villkorlig skuld. Att frägan inte kan anses helt klar med den
nuvarande lydelsen av nämnda lagrum framgår av den diskussion rörande
avskrivningslån, som fördes i Skattenytt 1979 (sid. 210 ff, 223 ff, 279 ff och
338 ff).

9 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 94

Prop, 1982/83:94 130

TOR:

Kommittén har på ett förtjänstfullt sätt karllagt de olika
formerna av företagsstöd och den inkomstskaltemässiga behandlingen av dessa
samt lämnat förslag lill hur man bör förbättra dagens regler. TOR saknar
emellerfid en motsvarande redovisning av vad som gäller vid den
förmögen-hetsskattemässiga behandlingen av stöden. Det är utan tvekan så att
det föreligger ett behov av en sådan genomgång. Förmögenhetsskattelagens
bestämmelser är alltför knapphändiga i det här avseendet. RSV:s anvisningar om
värdering av aktier m. m. (RSV Dt 1981:15) ger inte heller tillräcklig ledning
för atl lösa de frågor som kan uppkomma i olika fall. Vidare kan nämnas att
frågan om hur avskrivningslånen skall behandlas från förmögenhetsskattesynpunkt
har diskuterats i fidskriften Skattenytt under år 1979.

TOR vill därför framhålla det angelägna i att den
fortsatta behandlingen av kommitténs förslag även kommer alt innefatta en
komplettering avseende den förmögenhetsskattemässiga behandlingen av
företagsstöden.

Kammarrätten i Stockholm och Lantbrukarnas
skatledelegation tar upp frågan om övergångsbestämmelser.

Kammarrätten i Stockholm:

Av de undersökningar som kommittén har företagit framgår
att skattefrågorna i samband med stödåtgärder från det allmänna ibland har
vållat svårigheter för bäde myndigheter och skattskyldiga. Rättstillämpningen
kan därför antas ha varit ojämn. Härtill kommer de problem som sammanhänger med
den successiva övergången från kontanlredovisning lill bokföringsmäs-sig
redovisning i jordbruket. Det är mot denna bakgrund förståeligt att kommittén
inte har föreslagit några särskilda övergångsbestämmelser när det gäller
avskrivningslånen. Sådana bestämmelser av innebörd att avskrivning -med eller
utan särskih beslul härom - av lånebelopp inle skall föranleda beskattning i
den mån beloppet tidigare har tagits till beskattning såsom statsbidrag kan i
själva verket anses ge ullryck för en självklarhet. Kammarrätten delar därför
kommitténs mening all en sädan bestämmelse inte är påkallad. Såvitt domstolen
kan förstå måste dock svårigheter ge sig till känna även i fortsättningen i den
mån det skall ankomma på den skatlskyldige atl visa alt avskrivna belopp
tidigare har tagits till beskattning såsom statsbidrag och kravet på bevisning
härav ställs högt.

Lantbrukarnas skatledelegation:

Vad gäller ikraftträdandet behövs uttryckliga beslämmelser
med innehåll alt äldre regler skall tillämpas på sådant stöd som utgått före
tidpunkten för ikraftträdandet. Frågan har betydelse bl. a. för avskrivningslån
som ju kommer att behandlas annoriunda enligt de nya reglerna.

6 Dispensregeln för lån med villkorlig
återbetalningsskyldighet

Enligt nuvarande regler utgör stöd som staten lämnar lill
förelag i form av lån, för vilket ålerbetalningsskyldigheten är beroende av
företagels framtida

Prop, 1982/83:94 131

resultatutveckling eller annan liknande omständighet, i
princip inle skattepliktig inkomst. Enligt en särskild dispensregel i
anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen kan dock regeringen - om det finns
synnerUga skäl -besluta att lånebeloppet skall anses utgöra skattepliktig
intäkt i företagets näringsverksamhet. Återbetalas ett lån som har tagits upp
som skattephktig intäkt får företaget göra avdrag för det återbetalade
beloppet.

Enligt kommittén medför tillämpningen av dispensregeln
sådana avsteg från vedertagna beskatlningsprinciper att den inte bör kvarstå i
kommunalskattelagen. Kommittén har därför föreslagit att dispensregeln skall
utgå.

Kommitténs förslag att slopa dispensregeln har i huvudsak
tillstyrkts vid remissbehandlingen.

Svenska hankföreningen och Sveriges industriförbund:

Kommitténs förslag all slopa den år 1978 införda rätten
för regeringen alt besluta att vissa s. k. villkorslån skall anses utgöra
skattepliktig intäkt kan vi i princip tillstyrka. Den är som kommittén
framhåller oförenlig med vedertagna beskatlningsprinciper. De
redovisningsproblem som uppkommer i samband med villkorslånen bör därför om
möjligl lösas på annat sätt än genom särbehandling vid beskattningen.

Landstingsförbundet:

Styrelsen instämmer i den kritik som riksdagsrevisorerna
och även kommittén riklat mol den år 1978 införda dispensregeln vid s. k.
villkorslån där skattelagstiftningen tagits lill hjälp för alt nå elt visst
speciellt redovisningsförfarande. Styrelsen tillslyrker därför att
dispensregeln i anvisningarna lill 19 § KL upphävs.

FAR:

Av Bokföringsnämndens anvisning nr 11 framgår att, i den
mån nya företagsspecifika villkorslån lämnas, dessa skall redovisas som skuld i
mottagarens balansräkning, om dispensregeln i 9 stycket av anvisningarna till
19 § KL slopas. Ett av syftena med dispensregeln har varit alt mollagarens
ställning i soliditetshänseende skall stärkas. Om nu intäktsredovisning inte
längre kan ske får man enligl FARs uppfattning räkna med att behovet av denna
stödform kommer att kraftigt reduceras. Frågan om ersättande stödformer har
endast i korthet berörts på s. 159, 160 i betänkandet.

FAR vill i detta sammanhang framhålla, att företag som
redan har erhållit förelagsspecifika villkorslån, vilka beskattats enligt
dispensregeln, saknar anledning att övergå till att skuldredovisa dessa. Ej
heller föreligger skäl för Bokföringsnämnden att ändra sin anvisning.

Sveriges investeringsbank AB anser dock att dispensregeln
har haft positiva effekter och beklagar att kommillén inle haft i uppdrag att
överväga vilka principiellt godtagbara möjligheter som kan fillskapas för atl
uppnå de fördelar som finns i nuvarande regel.

Prop,
1982/83:94 132

Banken anför:

Bidragsskattekommittén har liksom riksdagsrevisorerna
framhållit att Uddeholms-lånet medförde sådana ändringar av skatte- och
bokföringsregler som avviker från gängse regler och som därför bedöms som
principiellt olyckliga. Det är inte svårt att instämma i den bedömningen
utifrån de förutsättningar som kommittén haft atl beakta. Däremot bör man även
hålla i minnet de positiva effekter som regeländringarna medförde. De möjliggjorde
nämligen för staten att utan någon utbetalning lämna Uddeholms AB ett rådrum.
Under detta kunde företagsledningen i samråd med bl. a. myndigheter och
fackliga organisationer i relafivt lugn söka lämpliga vägar för bolagets
rekonstruktion. Det bör observeras alt del vid det aktuella fillfället förelåg
en rad restriktioner som omöjliggjorde lösningar med elt mer vedertaget
innehåll. Om det nu i efterhand skulle visa sig att det kunde ha funnits andra
alternativ, är det ett förhållande av närmast akademiskt intresse.

Beträffande åtskilliga av de villkorslån som följt efter
Uddeholms-lånet kan sägas all intäktsföringen av lånen var en förutsättning för
att projekten skulle komma till stånd. Andra lösningar av problemen torde ha
kunnat bli mera kostsamma för det allmänna.

Även i framfiden lär "Uddeholms-faU"
aktualiseras, dvs. situafioner då staten bedöms ha särskild anledning atl bistå
företag som råkat i akuta svårigheter. Det är då beklagligt att kommittén inte
haft i uppdrag att även överväga vilka principiellt godtagbara möjligheter som
kan tillskapas för alt uppnå de fördelar som kan finnas i nuvarande regler.

Om man kommer fram till atl nuvarande dispensregel skall
bibehållas innebär detta endast en teknisk möjlighet för regeringen att bevilja
en ny dispens. För alt regeringen ska kunna utnyttja denna möjlighel synes
erfordras att riksdagen först beviljar ett nytt villkorslån. Det torde sålunda
finnas en god konstitutionell garanti för atl dispensregeln inle missbrukas.

Hittills har varken amortering eller ränta erlagts på de
här behandlade viUkorslånen. I förekommande fall har räntan i stället lagts fill
kapitalet. Det kan dock här anmärkas atl bland låntagarna förekommer en viss
osäkerhet om hur räntan skall behandlas vid en framtida återbetalning. Sålunda
redovisar någon låntagare årets ränta som en kostnad, varför räntan ingår i
årets förlust. Låntagaren räknar då tydligen med att i framliden göra avdrag
för räntan enligt reglerna om förlustavdrag. I andra fall åter läggs räntan
till den inom Unjen redovisade kapitalskulden utan att räntan påverkat årets
resultat. I dessa senare fall torde låntagaren räkna med atl den kapilaliserade
räntan är avdragsgill när lånet i en framtid aktiveras för atl återbetalas. -
Det vore önskvärt med etl klargörande på denna punkt.

7 Företagsstöd från andra organ än staten

Åtskilliga remissinstanser har kommenterat kommitténs
uttalanden om den skattemässiga behandlingen av stöd som lämnas av kommuner,
stiftelser, allmänningar m. fl.

Svenska kommunförbundet betonar behovet av ett klart
motivuttalande att kommunala stöd skattemässigt skall behandlas pä samma säll
som statliga stöd.

Prop, 1982/83:94 133

Svenska revisorsamfundet SRS anser all lagtext och
anvisningar bör utformas sä att det klart framgår att stöd som lämnas av
formellt fristående organ av typ utvecklingsfonder skall behandlas som statUgl slöd.

Stöd från samefonden las upp i två yttranden.

Samefonden:

Kommittén har i sin redovisning över fonder vars
verksamhet helt eller delvis bedrivs med statliga och/eller kommunala medel
upptagit samefonden samt redovisat (s. 313) delar av rennäringskungörelsen som
avser stöd i form av bidrag ur samefonden, dvs. §§ 30-64.

Styrelsen för samefonden vill i anledning härav
understryka atl samefonden inle är atl hänföra fill de fonder vilka helt eller
delvis finansieras ur statliga eller kommunala medel. Därest kommittén även
redovisat rennäringskungörelsens § 18 torde della förhållande klart
framkommit.

Samefondens inkomster utgörs i huvudsak av avgifter för upplåtelser
av rätt till jakt och fiske samt av ersättningar för skador på renbete och
fiske m. m. Dessa medel är ersättningar för intrång i samernas i
rennäringslagen kodifierade renbelesrätt. Inlrångsersältningarna fördelas
mellan samebyarna och samefonden. Den fonden tillkommande delen är avsedd som
ett skydd för den kollektiva folkgruppsrätten, medan den del som tillfaller
samebyn tjänar som personlig ersättning för dem som vid skadetillfället driver
renskötsel inom en sameby. Atl hänföra dessa intrångsersättningar fill gruppen
"statliga eller kommunala medel" är helt felaktigt.

Sammanfattningsvis får styrelsen för samefonden anföra att
bidragsskatle-kommilléns förslag rättsligt inle kan beröra samefonden.

Svenska samernas riksförbund:

I den uppräkning som lämnas å s. 108 över vissa stiftelser
och fonder som bedriver sin stödverksamhet "helt eller delvis med statliga
och/eller kommunala medel" anges bl. a. samefonden. Någon grund för att
hänföra samefonden fill denna kategori redovisas inte.

Mol denna bakgrund är del nödvändigt atl klargöra vad
samefonden är. Grunden för samefonden - och dess föregångare lappfonden jämte
vissa delfonder- är, som det framhålls i propositionen 1971:51 med förslag till
ny rennäringslag, m. m., "den kollektiva folkgruppsrätten".

Fondens nuvarande kapitalbehållning jämte årligen influtna
medel genereras av att intrång görs i den samerna tillkomna rätten alternativt
att upplåtelse lämnas någon att nyttja samerna tillkommande rättigheter
exempelvis jakt och fiske. Som framgår av högsta domstolens avgörande 1965 s.
492 ingår de samiska rättigheterna inte i markägandel. Det skall anmärkas alt
det här redovisade inte på något sätt bygger på en förutsättning att samerna
skulle behöva vara "ägare" lill sina områden, ulan utgår från det
rättsläge som gällande rätt anses bygga på.

Mot här redovisad bakgrund är det direkt rätlsslridigt
att, som utredningen gör, hänföra samefonden till atl helt eller delvis bedriva
sin verksamhet med statliga medel. Den speciella del som tillförs samefonden
från anslaget Bidrag lill samisk kultur kanaliseras särskilt och ulgår inte
till någon del till näringsverksamhet utan är helt förbehållet kultur- och organisalionsända-mål.

Prop, 1982/83:94 134

Från en delvis annan utgångspunkt kan dessutom följande
resonemang föras. Grunden för samefonden är alltså, som ovan redovisats, den
kollektiva folkgruppsrätlen. Detta innebär atl i princip halva ersättningen vid
exempelvis en exploatering går till samefonden medan den andra går till den
eller de direkt berörda samebyarna. Vad gäller beskattningssilualionen hos
samebyn är det helt klart att en allframfidsersätlning för en markförlust är en
sädan kapitalförlust som inte skall bli föremål för inkomstbeskattning. Med det
resonemang utredningen bygger sin redovisning på skulle dock den del av
ersättningen som kanaUseras via samefonden komma att bli föremål för
inkomstbeskattning. Del finns exempel på atl civilrättsliga respektive skattemässiga
bedömningar kan skilja. Delta får dock inte leda lill sådana uppenbara
orättvisor som skulle bli följden om bidrag lill sameby ur samefonden skulle
bli föremål för inkomstbeskattning eller alt motsvarande kostnader inte dras av
alternativt all den indirekta metoden med reducering av avskrivningsunderlaget
med bidragsbeloppet skulle komma lill användning.

Eftersom de frågor som sammanhänger med samefonden uppenbarUgen
inle blivit föremål för något närmare studium av utredningen är del nödvändigt
att dessa frågor ägnas särskild uppmärksamhet i vidare propositionsarbete och
på annat sätt. Etl fullföljande av utredningens resonemang skulle få till följd
en raffinerad form av konfiskation av samerna tillkommande skadestånd för all
framlid, m. m.

Den skattemässiga behandlingen av stöd frän allmänningar
las upp i två yttranden.

Allmänningsutredningen (Jo 1979:04):

Enligt sina direktiv har allmänningsutredningen att göra
en fullständig översyn av bl. a. den särskilda lagstiftningen rörande allmänningsskogarna
i Norrland och Dalarna (SFS 1952:167). Med vissa undantag skall de
associationer som dessa skogar tillhör jämlikt lag och reglementen fördela sina
årliga neltoavkastningar i form av bidrag på delägare och andra i bygderna som
söker bidrag för sin näringsverksamhet och då så gott som alltid fill
investeringar i denna. De ifrågavarande associationerna är på statsmakternas
initiativ tillskapade för länge sedan genom avvitlring just för att utgöra ett
ekonomiskt stöd åt befolkning och näringsliv i den berörda glesbygden.

Under sitt arbete har allmänningsutredningen observerat
alt det hos mottagare av bidrag från allmänning liksom hos vissa
skaltemyndigheter råder tveksamhet om den indirekta metod vid beskattning som
får fillämpas i fråga om statsbidrag- innebärande atl ingen omedelbar
beskattning inträder efter bidragsmottagandel utan alt beskattningen sker så
all underlaget för avskrivning av investering minskas med erhållna bidraget - ocksä
kan komma till användning då del gäller bidrag utdelade av allmänningsassocia-tion.
Det är därför tillfredsställande att på s. 180 i del remitterade betänkandet
uttalats: "Den indirekta metoden bör alltså enligt kommittén få fillämpas
när bidrag från allmänningsskogarna använts för anskaffande av avskrivningsbara
tillgångar."

Allmänningsutredningen föreslår dock att del citerade kommitléullalan-det
förtydligas så att del klart avser tillgångar i såväl fastighet som
inventarier. Vidare förordar utredningen all detta i klarläggande syfte

Prop, 1982/83:94 135

återges i departementschefsanförandel i den kommande
propositionen i anledning av betänkandet.

I detta sammanhang finner utredningen sig böra anmäla yllerligare
ett beskattningsproblem vid allmänningars bidragsgivning.

Såsom
anges på s. 114 i remitterade betänkandet anförde departementschefen i
propositionen 1975:48 bl. a.: "I vissa fall lämnar samfälligheter bidrag
till enskilda jordbrukare, vilka bidrag avser all helt eller delvis läcka
speciellt angivna kostnader. Jag syftar härvid på sådana bidrag som allmänningsskogar
och liknande samfälligheler enligt sina stadgar utger till enskilda jordbrukare
för vägar m. m. För sådana bidrag bör allmänna skatteregler gälla. Utgär bidrag
enligl särskild föreskrift för alt läcka enskild jordbrukares kostnad av
angivet slag torde detta bidrag anses avdragsgillt för samfälligheten men
skattepliktigt för mottagaren eftersom bidraget utgår för hans näring.
Mottagaren är i sådant fall givelvis berättigad till avdrag för värdeminskning
av anläggningen enligt sedvanliga regler. Nämnda bidrag och liknande
utbetalningar är med andra ord inle atl hänföra till utdelningar."

Med detta uttalande som grund har vissa skattemyndigheter
gjort tolkningen all bidrag som av allmänning tilldelas ickedelägare ej är
avdragsgilla för allmänningsassociationen.

För allmänningsutredningen framstår denna tolkning såsom
orimlig. Som förut antytts har allmänningsskogarna avviltrats för att utgöra
ett ekonomiskt slöd ål befolkning och näringsliv i de bygder/socknar där
skogarna ligger och della oavsett formellt delägarskap eller inte. (De formellt
delaktiga har inte gjort någon prestation för att vinna delägarskapel och
associationen har ingen rätt uttaxera från delägarna.) Gällande lag och av
regeringen fastställda reglementen inriktar bidragsgivningen på såväl delägare
med jordbruksfastighet som på bygden i stort. De sist åsyftade bidragen kan
vara antingen individuella eller kollektiva. Systematiken i bidragsgivningen
kan utläsas ur bilagda schablonskiss. Normalt används minst 85 % av de årligen
utgående totalbeloppen lill bidrag för omedelbara, konkreta investeringar hos
mottagarna.

Det redovisade torde innefatta tillräckliga motiv för att
inte göra någon åtskillnad i avdragshänseende vid beskattningen av bidragsgivande
allmänningar. Förutom att för allmänningarna bör gälla skattemässig likabehandling
av de utbetalade bidragen oberoende av till vilken moltagarkategori de går och
att dubbelbeskattning, lill den del det f. n. är fråga om, undviks är det av
intresse för statsmakterna att allmänningarnas årliga avkastning avsedd för bidragsgivning
inle beskärs ulan att all avkastning får direkt stödja näringsliv och
sysselsättning i den nu drabbade glesbygden.

Allmänningsutredningen förordar alt föredragande
departementschefen i samband med förslag till riksdagen i anledning av kommitlébelänkandet
också gör uttalande som klargör alt aUa bidrag från allmänningar lill direkt
eller indirekt stöd åt näringslivet och befolkningen inom kommunen - inkl. av
enskilda bildade vägsamfälligheter i skogsbygderna - är avdragsgilla för allmänningen.

Lantbrukarnas skatledelegation:

Kommittén anser att skattereglerna om statligt
företagsstöd även bör tillämpas på motsvarande slöd som utges av frislående
organ såsom fonder

Prop.
1982/83:94 136

och stiftelser. Någon lagreglering härav har emellertid
inte ansetts möjlig. Delegationen delar kommitténs uppfattning och vill
särskilt understryka det uttalande som kommittén gjort beträffande bidrag från allmänningsskogar
m. fl. samfälligheter. Kommittén anför (s. 180) att den indirekta
beskattningsmetoden bör få lillämpas när bidrag av förevarande slag använts för
anskaffande av avskrivningsbara tillgångar. Enligt delegafionens uppfattning
bör departementschefen göra etl särskilt uttalande i frågan i den kommande
propositionen.

8 Uppgiftsskyldighet

Förslaget om uppgiftsskyldighet för den som lämnat
företagsstöd kommenteras av ett stort antal remissinslanser.

Fiskeristyrelsen, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
och Föreningen Sveriges ta.xeringsrevisorer har inget atl erinra mot de
föreslagna reglerna. Landstingsförbundet tillstyrker förslagel eftersom detta
beräknas medföra ett bättre iakttagande av skattereglerna och därmed en höjning
av skatteunderlaget. Sveriges redovisningskonsullers förbund anser att
förslaget väsentligt ökar möjligheterna lill en likformig beskattning.

Från administrativt håll föreslås vissa kompletteringar.

RSV:

Från kontrollsynpunkt är det synnerligen angeläget att den
föreslagna skyldigheten för bidragsgivaren att lämna kontrolluppgift till
taxeringsmyndigheterna genomförs. Eftersom kommitténs förslag innehåller en
möjlighet för bidragsgivaren att fullgöra konlrolluppgiftsskyldigheten genom
att lämna en kopia av bidrags- eller avskrivningsbeslulel till den lokala
skattemyndigheten, torde det merarbete som krävs vara obetydligt.

Av det föreslagna nionde stycket av anvisningarna till 19
§ KL framgår att beskattningen av ett statsbidrag i vissa fall kan uppskjutas
från det år bidraget har betalats ut till etl senare beskattningsår. För ett
sådant uppskov krävs det ett uttryckligt yrkande därom från den skattskyldiges
sida. Ett sådant yrkande kan antingen innehålla en begäran om uppskov till del nästföljande
året eller fill ett år längre fram i tiden. För del förstnämnda fallet bör det
föreskrivas att det, för att ytterligare uppskov skall kunna medges, krävs elt
uttryckligt yrkande därom frän den skattskyldiges sida även vid det tillfället.
För att ge taxeringsnämnderna möjlighel att bevaka att bidraget tas till
beskattning torde det krävas att medgivna uppskov registreras, förslagsvis som
granskningsinformation till följande års taxeringsnämnd (ruta 34), så alt
notering det året sker på taxeringsavin.

Länsstyrelsen i Stockholms län:

En förutsättning för atl den av kommittén föreslagna
beskattningsmodellen skall fungera väl är att taxeringsnämnderna får ordentlig
information om de skattepliktiga stöden såväl beträffande betalningstidpunkter
som belopp och ändamål. Länsstyrelsen delar därför kommitténs uppfattning att
en allmän kontrolluppgiftsskyldighet bör införas för lämnade företagsstöd.

Prop. 1982/83:94 137

Länsstyrelsen anser del emellertid angelägel alt de
föreslagna reglerna i 37 § TL utvidgas enligl följande.

I utgivarens uppgiftsskyldighet bör ingå att lämna uppgift
även om huruvida bidraget är att hänföra lill 8 eller 10 st i anvisningarna
till 19 § KL.

Uppgiftsskyldighet bör föreligga även när lån utbetalas -
inte endast vid eftergift.

Reglerna för beskattning av statsbidrag, enligl såväl
nuvarande som av kommittén föreslagen lydelse, omfaltar bidrag till
näringsidkare för hans näringsverksamhet. Häri torde även konstnärsbidrag o. d.
till kulturarbetare kunna insorteras. Med hänsyn lill målsättningen atl skapa
så få beskattnings-modeller som möjligt och till de väsentliga svårigheter som
föreligger vid taxering och kontroll är det beklagligt alt dessa stöd ej
ansetts ligga inom ramen för kommitténs uppdrag. Behovet av alt hithörande
frågor utreds snarast anses av länsstyrelsen som ytterst påtagligt. Det kan
ifrågasättas om inte konlrolluppgiftsskyldighet enligt 37 § TL beträffande
dessa bidrag redan nu kan föreskrivas.

Länsstyrelsen i Kristianstads län:

Kommittén har föreslagit en obligatorisk
uppgiftsskyldighet för vissa bidrag och beslutade eftergifter av utgivet
företagsstöd. Enligl länsstyrelsens uppfattning är en sådan uppgiftsskyldighel
av stort värde för en mera likformig taxeringsmässig behandling av olika former
av förelagsstöd. Det merarbete som den utökade uppgiftsskyldighelen medför för
de berörda myndigheterna m. fl., bör också ses mot bakgrund av att uppgiftsskyldighelen
begränsats till sådana uppgifter avseende bidrag och eftergifter, som kommer
att ha en direkt taxeringsmässig inverkan. Beslut om lån och lånegaranfier
kommer således inle att omfattas av uppgiftsskyldighelen. Länsstyrelsen
tillstyrker därför de av kommittén föreslagna ändringarna i 37 §
taxeringslagen. Dock bör den av kommittén föreslagna laglexlen avseende 37 § 1
mom 4 b ändras på så sätt, alt uppgiften skall avse bidragsbeloppet eller det
eftergivna röt/beloppet. Härigenom kommer uppgiflsskyldighelens omfattning all
vara exakt lika enligt punkterna 4 b och 4 c, vilket också torde vara avsikten.

FAR rekommenderar att det i blanketten för kontrolluppgift
enligt 37 § 1 mom. 4 b och 4 c TL las in en upplysning om möjligheten att
uppskjuta beskattningen enligt det av kommittén föreslagna nionde stycket av
anvisningarna fill 19 § KL.

Lantbruksslyrelsen:

Kommittén föreslår alt taxeringslagens bestämmelser om uppgiflsskyldighet
för taxeringsändamål utökas lill atl omfatta även bidrag och eftergift av stöd
till företag.

Lantbruksslyrelsen finner den föreslagna kompletteringen i
och för sig naturlig. Av förfatlningsförslaget synes emellertid framgå att
kommittén avsett att utbetalningsdagen skall avgöra till vilket beskattningsår etl
bidrag

Prop. 1982/83:94 138

skall hänföras. Styrelsen ifrågasätter om inte beslulsdagen
är elt mer entydigt begrepp. Praxis torde ocksä hittills ha varit att beslulsdagen
varit avgörande.

STU:

STU instämmer i kommitténs förslag att den som utbetalar
stöd bör lämna kontrolluppgift till taxeringsmyndigheterna. STU vill dock fästa
uppmärksamhet på att formella beslut om eftergift av stöd normall inte fattas.
Stödvillkoren innehåller i stället en regel innebärande alt ålerbetalningsskyldigheten
upphör 10 år efter det att utvecklingsarbetet avrapporterats såvida ekonomiskt
utbyte inte erhållits. Ingenting hindrar dock företagen atl tidigare plocka
bort ett statligt stöd ur redovisningen om projektet är nedlagt och det bedömer
atl återbetalningskrileriel aldrig kommer att uppfyllas. Sädana transaktioner
kan således göras utan formellt medgivande från stödmyndigheten. STU:s
kontrolluppgift, för del fall återbelalningskriteriet inte uppfyllts, skulle i
tillämpliga fall lämnas 10 år efter det att projektet slutrapiporleral.

Skogsvårdsstyrelsen i Kristianstads län anser alt etl
genomförande av förslagel skulle leda lill enhetlighet och rättvisa i
beskattningen. Skogsvårds-styrelsen i Norrbottens län motsätter sig inte
förslaget. Skogsstyrelsen anser att förenklingar i uppgiftslämnandet bör
övervägas. Styrelsen anför:

Kommittén föreslär atl taxeringslagens beslämmelser om
skyldighet all lämna kontrolluppgifter kompletteras med regler om
uppgiftsskyldighet för den som har lämnat stöd lill förelag.

Införandet av uppgiflsskyldighet kommer att innebära elt
betydande merarbete för bl. a. skogsvårdsorganisationen. Skogsstyrelsen vill också
peka på elt särskilt problem som inte har behandlats av kommittén. Delta
problem gäller då samfällighetsförening har bildals för byggande och
förvaltning av en gemensamhelsanläggning, t. ex. en skogsbilväg. I delta fall
står samfällighelsföreningen som mottagare av statsbidraget, vilket för övrigt
ofta utbetalas i etapper efter hand som arbetet fortskrider. Föreningen utgör
inget särskilt skattesubjekt och är därför inte skyldig all avge deklaration.
Den som handhar förvaltningen av föreningen är däremot skyldig alt till
delägarna lämna kontrolluppgift jämlikt bestämmelserna i taxeringslagen, 42 §
a. I dessa fall skulle det innebära ell betydande merarbete och dessutom
dubbelarbete om skogsvårdsstyrelserna skulle bli tvungna alt utfärda kontrolluppgift
för varje enskild delägare i samfällighelsföreningen. Det är dock i första hand
nödvändigt att det. om förslaget genomförs, av anvisningarna klart framgår
vilken omfattning kontrolluppgiflsskyldigheten har i dessa fall.

Skogsstyrelsen anser alt vissa möjligheter till förenkling
av uppgiftslämnandet bör övervägas. Med hänsyn till den bokföringsskyldighet
som numera i de flesta fall föreligger kan risken för alt den skattskyldige
tappar bort uppgifterna om statsbidrag anses sorn minimal. Del kan därför
ifrågasättas om kontrolluppgiften till inkomsttagaren. vad gäller statsbidrag
som utgår till näringsidkare, är behövlig. Delta skulle innebära en betydande
förenkling. Uppgifterna till taxeringsmyndigheten skulle i så fall, om delta
befinns lämpligt, kunna redovisas på en lista över under året utbetalade bidrag
och i övrigt innehållande för taxeringskontrollen nödvändiga uppgifter.

Prop. 1982/83:94 139

Arbetsmarknadsstyrelsen:

Kommittén föreslår vidare ett tillägg till taxeringslagen
innebärande att de myndigheter som beslutar om bidrag eller eftergift av lån
till förelag blir skyldiga att inge kontrolluppgift. Även för delta förslag kan
starka skäl anföras. Arbetsmarknadsstyrelsen vill dock erinra om att dess
genomförande kommer alt medföra etl inte oväsentligt merarbete i en situation
då personalen håller på atl minskas.

Norrlandsfonden:

Norrlandsfonden ifrågasätter införandet av kontrolluppgift
i nyssnämnda avseenden. Förekomsten av kontrolluppgift påverkar icke den bokföringsmässiga
redovisningen hos den som mottagit stöd. Stödet kan - kontrolluppgift lill
trots - redovisas felaktigt.

Om kontrolluppgift anses nödvändig för aktuella stöd,
synes samma behov finnas för övriga statliga stöd, t. ex. sysselsällningsstöd.

Sveriges advokatsamfund:

Mot lydelsen i den av utredningen föreslagna ändringen i
37 § taxeringslagen (1956:623) har samfundet ingen erinran. Dock ifrågasätts
om ändringen som sådan verkligen erfordras och om den avsedda uppgiftsskyldigheten
är nödvändig.

9
Bidrag till regional utvecklingsfond m. m.

Förslagel alt avdrag skall medges för bidrag som i samband
med strukturrationalisering lämnas lill regional utvecklingsfond (och efter
dispens till annan) för sysselsättningsskapande åtgärder har i stort selt
mottagits positivt. Kammarrätten i Slockholm, länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län. Landstingsförbundet och Svenska revisorsamfundel SRS tillstyrker
uttryckligen förslaget. Förslaget tillstyrks även av andra remissinslanser. som
dessutom kommenterat förslaget.

Länsstyrelsen i Stockholms län:

Länsstyrelsen ställer sig positiv till kommitténs förslag
beträffande avdragsrätt för bidrag till s. k. utvecklingsbolag. Förslaget
innebär en begränsning av avdragsrätten enligt vissa specificerade
förutsättningar vilket torde förenkla den praktiska tillämpningen vid
taxeringen. Eventuella negativa effekter av begränsningarna torde kunna
undvikas genom den föreslagna möjligheten för regeringen atl medge dispens om
särskilda skäl föreligger.

STU:

STU anser i likhet med kommittén att begreppet
utvecklingsbolag är för vidsträckt för atl medge en generell avdragsrätt för
anslag till dem. STU

Prop.
1982/83:94 140

instämmer därför i kommitténs förslag att avdragsrätt bör
begränsas till bidrag till regional utvecklingsfond, samt efter ansökan i det
särskilda fallet jämväl till annan än regional utvecklingsfond.

Statens industriverk:

Slutligen, vad avser avdragsrällen för bidrag till
regionala utvecklingsfonder i samband med strukturrationalisering, ställer sig
industriverket positivt till kommitténs förslag. Genom fondernas
styrelsesammansättning, statlig kontroll etc., garanteras de medel som fonderna
handhar att komma till bästa användning. Utvecklingsfonden i Västernorrlands
län har i sitt remissvar understrukit riktigheten i att denna konstruktion
valts.

Regionala utvecklingsfonden i Västernorrlands län:

Som också framgår av utredningen har Svenska Cellulosa Akfiebolaget
förmedlat sina sysselsältningsfrämjande bidrag till företag i Kramforsregio-nen
via Utvecklingsfonden. Mot bakgrund av de förhållandevis goda resultat som
kunnat uppnås tack vare bidragen, vill vi från Utvecklingsfondens sida,
understryka vikten av att företag, som på delta sätt önskar bidra fill att
skapa ersättningssysselsättning, stimuleras härtill genom en utvidgad avdragsrätt.

A rbetsmarknadssty relsen:

Styrelsen har från de synpunkter som den har att beakta
inte någol atl erinra mot dessa förslag. Vad kommittén har betecknat som
strukturrationalisering förutsattes härvid innefatta alla sådana strukturella
förändringar av sysselsättningen som kan tänkas utgöra skäl för företagen att
lämna här åsyftade bidrag.

Länsstyrelsen i Kristianstads län:

Enligt sina direktiv skall kommittén föreslå de ändringar
eller kompletteringar av gällande skatteregler, som är nödvändiga för att
bringa klarhet i de s. k. utvecklingsbolagens skalleförhållanden. I direktiven
hävdas vidare, all behov uppenbarligen föreligger av lydliga regler om hur
bidrag lill och från utvecklingsbolag skall beskattas. Kommitténs
undersökningar visar emellertid, att någon entydig definition av begreppet
utvecklingsbolag knappast kan uppställas. Sålunda torde endasi ell par bolag i
landet kunna inrymmas i den beskrivning av elt utvecklingsbolag, som givils i
direktiven. Mot denna bakgrund har kommittén valt att föreslå att rätt till
avdrag införs för bidrag, som under vissa villkor lämnas till regional
utvecklingsfond.

Länsstyrelsen instämmer för sin del i kommitténs
uppfattning, att goda skäl talar för att avdragsrält införs för sådana
kostnader för sysselsättningsskapande åtgärder, som beskrivs i direktiven. Den
av kommittén föreslagna lösningen inrymmer emellertid elt betydligt större
antal åtgärder än de bidrag till utvecklingsbolag, som omtalas i direktiven.
Med hänsyn till del mycket begränsade antalet utvecklingsbolag, som en
lagstiftning enligl direktiven synes ha avsett att omfatta, torde avdragsfrågan
kunna ha lösts med en regel innebärande, att regeringen efter ansökan kan
medge, atl

Prop. 1982/83:94 141

avdrag får göras för vissa kostnader för
sysselsättningsfrämjande åtgärder.

Bortsett
från det faktum, att den av kommittén föreslagna rätten till avdrag för vissa
bidrag fill utvecklingsfond går längre än vad som erfordras med hänsyn till
direktiven, talar emellertid goda skäl för all avdragsrält införs för bidrag,
som lämnas till utvecklingsfond. Något villkor om att bidraget skall lämnas i
samband med strukturrationalisering och användas för sysselsällningsskapande
åtgärder behöver emellertid inle uppställas. Om ett företag lämnar bidrag till
utvecklingsfond, torde kunna antas att bidraget har sådant samband med den
bedrivna verksamheten alt avdrag kan motiveras. En sådan lösning medför också atl
la.xeringsnämnderna befrias från uppgiften atl avgöra om etl bidrag lämnas i
samband med strukturrationalisering eller av annat skäl.

Länsstyrelsen
tillstyrker därför förslagel all införa en ny anvisningspunkt 18 a lill 29 § kommunalskallelagen.
Dock bör avdrag medges för alla bidrag lill utvecklingsfond under förutsättning
alt bidragen lämnas ulan villkor.

Förelagareförbundet SFR:

Den föreslagna nya punkten 18 a i anvisningarna lill 29 § kommunalskattelagen
uppfattar vi som en kodifiering av gällande rätt. Della synes texten på s.
200-201 i betänkandet ge vid handen. Till undvikande av tvister om avdrag för
bidrag, som lämnals innan den nya anvisningspunkten träder i kraft, vill vi
dock förorda att bestämmelsen ges uttrycklig tillämpning på jämväl sådana
bidrag.

Svenska bankföreningen och Sveriges industriförbund:

Kommittén föreslår också införandet av en lagsladgad rätt
till avdrag för bidrag som i samband med strukturrationalisering lämnas lill
regional utvecklingsfond samt en rätt för regeringen att förordna alt bidrag av
denna art som lämnas till annan än sådan fond skall vara avdragsgilla vid
taxeringen. Enligt vår mening borde särskild lagstiftning inte erfordras för
att bidrag av detta och liknande slag skall anses avdragsgilla vid taxeringen.
För bedömningen av avdragsrätten borde generellt gälla en presumtion för att de
ekonomiska åtaganden som ett företag gör är av betydelse för dess verksamhet.
Endast där det är uppenbart att så inte är fallet borde avdrag vägras. Med en
sådan bedömningsgrund skulle såväl här aktuella kostnader i samband med
strukturrationalisering som t. ex. kostnader för miljö- och personalvård
regelmässigt anses avdragsgilla.

Erfarenheten
visar emellertid dess värre alt risken för atl avdrag inle medges för
ifrågavarande kostnader är betydande. Kommitténs förslag till lagreglering av avdragsrällen
bör därför genomföras. Samtidigt bör dock understrykas all lagregleringen inle
innebär någon egentlig vidgning av avdragsrällen utan endast elt förtydligande
av denna i syfte alt undvika processer inom della område.

Föreningen Sveriges laxeringsrevisorer anser inle all en
dispensregel skall införas. Föreningen anför:

En lagstiftning som innehåller regler med många undanlag
blir krånglig. I skattelagstiftningen sätts åtskilliga bestämmelser ur kraft
genom dispensmöj-

Prop.
1982/83:94 142

ligheter. Det är föreningens mening att lagreglerna i
möjligaste mån utformas pä ett sådant sätt atl alla skattskyldiga direkt skall
kunna förutse konsekvenserna av sill handlande. Undanlagsregler och dispenser
skall vara så få som möjligt. I det nu aktuella fallet synes tillräcklig
anledning atl införa en särskild dispensregel inte föreligga.

10 Lagtexten m. m.

Vid remissbehandlingen har gjorts en del påpekanden i
fråga om den föreslagna laglexlen.

Kammarrätten i Stockholm anser, i likhet med kommittén, atl
det knappast är nödvändigt att i KL införa en legal definition av begreppet
statsbidrag. Kammarrätten anför vidare:

I sitt förslag till ändring av anvisningarna till 19 § KL
använder kommittén begreppet "näringsidkare för hans
näringsverksamhet" vilket finns i gällande lagtext. Uttalanden i
direktiven och av kommittén synes ge vid handen atl härvid med näringsidkare
förstås utövare av varje slag av näringsverksamhet, oberoende av i vilken form
verksamheten bedrivs. Begreppet näringsidkare finns inte preciserat därutöver
vare sig i samband med 1973 års lagsiiftning eller i det föreliggande
förslaget. Att begreppet bör tolkas restriktivt borde följa av alt fråga är om
tolkning av 19 § KL. Å andra sidan är termen näringsidkare inte ett begrepp som
är etablerat i skatterällen i övrigt. Detta talar för atl man för tolkningen
skulle vara hänvisad till civilrättsliga regler, närmast bokföringslagen
(1976:125), där begreppet näringsidkare har en tämligen vidsträckt innebörd
(jfr prop. 1975:104 s. 203).

Utöver lolkningsspörsmål av angivet, mer generellt slag
ger begreppet näringsidkare anledning lill frågor av mer konkret innebörd. Så
kan t. ex. i många fall föreningar och samfälligheler inle betecknas som
näringsidkare. Samfälligheter kan - även där organisationen i sig är en
självständig juridisk person - beroende på omständigheierna taxeras antingen
som självständiga skattesubjekt eller efter liknande regler som gäller för
handelsbolag. I del senare fallet skulle reglerna för näringsidkare bli
tillämpliga, men i del förra inle. En liknande frågeställning ger sig lill
känna med avseende på aktiebolag. Ett rörelsedrivande sådant bolag skall,
såvitt framgår av gjorda uttalanden, betraktas som näringsidkare i förevarande
sammanhang. Fråga uppkommer då om detta också gäller den som i egenskap av
ägare av och anställd företagsledare i bolaget har fåll slöd av det allmänna
för att driva företaget på visst sätt eller i viss omfattning. Någon
beskattning av bidraget kan i det fallet normalt inle förekomma med stöd av
reglerna i anvisningarna lill 19 § KL vare sig för bolaget eller för ägaren.
Beroende på om ägaren/företagsledaren är att betrakta som näringsidkare eller
inte kan emellertid en konkurrenssituation uppstå mellan skatlefrihetsregeln i
nyssnämnda anvisningspunkt och de allmänna reglerna i KL om beskattning av
inkomster av tillfällig nalur, t. ex. inkomst av tjänst.

RSV:

RSV vill i delta sammanhang ifrågasätta om inte åttonde
stycket av anvisningarna till 19 § KL bör förtydligas. Villkoret att bidraget
har använts för att bestrida en utgift, för vilken rätt till avdrag inte
föreligger, kan uppfattas på så säll atl ett statsbidrag till den del del har
utgått för eget arbete

Prop.
1982/83:94 143

är skattefritt. Det bör av formuleringen klart framgå atl
den utgift som åsyftas är en sådan utgift som inte endast i det enskilda fallet
är icke-avdragsgill, utan även rent principiellt är av sådan nalur.
Förtydligandet bör göras även i tionde stycket av anvisningarna.

Skogsstyrelsen:

På ett par punkter som även berör skogsbruket har del
ansetts föreligga vissa oklarheter om tillämpningen av anvisningarna lill KL
vad avser den skattemässiga behandlingen av statsbidrag. En av punkierna är all
del har påståtts föreligga en viss osäkerhet när del gällt, atl fastställa
avskrivningsunderlaget i de fall statsbidrag utgält för anskaffande av
markanläggning. Kommittén påpekar att denna osäkerhet numera har undanröjts
genom ändring i anvisningarna fill KL (SFS 1981:295).

Innebörden
av ändringen är atl statsbidraget i sin helhet anses belöpa på den
avskrivningsbara delen av anskaffningsvärdet. Skogsstyrelsen har tidigare i år
i sitt yttrande lill industridepartementet över virkesförsörjnings-ulredningens
betänkande (SOU 1981:81) riktat invändningar mot den nya bestämmelsen (punkt 4,
femte stycket av anvisningarna lill 22 § KL). Skogsstyrelsen påpekade atl
regelns utformning innebär orimliga konsekvenser i första hand i de fall då
hela anskaffningskostnaden får avskrivas (täckdikning) och atl regeln dessutom
strider mol anvisningarna till 19 § KL. Vidare ifrågasattes det om inte
statsbidrag borde anses utgöra ell bidrag lill anskaffningsvärdet i sin helhet
även i de fall då inte hela anskaffningsvärdet är avskrivningsbarl.

Det kan
konstateras att det i den av regeringen nyligen lagda propositionen
(1981/82:182) om ändrade regler för skogskonto m. m. föreslås all avdrag för
årlig värdeminskning av skogsvägar skall beräknas lill 10 % av hela
anskaffningsvärdet. Någon ändring av den ovannämnda anvisningspunkten till 22 §
KL föreslås dock inle. Departementschefen anför alt den av skogsstyrelsen
väckta frågan kommer atl behandlas i samband med att ställning tas fill bidragsskattekommitténs
förslag.

Skogsstyrelsen
vill därför ånyo peka pä den bristande överensstämmelsen mellan åttonde stycket
punkt b av anvisningarna till 19 § KL och punkt 4 femte stycket av
anvisningarna till 22 § KL och framhålla atl det är angeläget atl ändring sker.

Länsstyrelsen I Stockholms län:

Kommittén påpekar att ovan nämnda reglers placering i
anvisningarna till 19 § KL är tveksam i systematiskt hänseende men avstår från atl
föreslå någon ändring i delta avseende. För att åstadkomma anknytning till
aktuell förvärvskälla skulle eventuellt en hänvisning kunna las in i
anvisningarna lill 21 och 28 §§ KL med följande lydelse: "Statsbidrag
utgör intäkt av jordbruksfastighet/rörelse i den utsträckning som anges i
åttonde t. o. m. nionde st anvisningarna lill 19 §".

Länsstyrelsen i Göleborgs och Bohus län:

En grundläggande princip för både de nuvarande och de
föreslagna bestämmelserna är, att skattemässiga avdrag inle skall medges för
kostnader som bestrids med bidragsmedel. Tekniskt sker detta genom alt i
princip kvitta bidraget mot vid taxeringen avdragsgilla kostnader. Enligt
bestämmelsernas ordalydelse är det användningen av stödmedlen som är avgörande

Prop.
1982/83:94 144

vid tillämpningen av beskattningsreglerna. Från redovisningsmässig
synpunkt torde man emellertid böra se elt företags tillgångar och kostnader
som så att säga tolalfinansierade av summan av upplånat kapital, egel kapital
och intäkter. Någon "öronmärkning" av finansieringskällorna för olika
användning kan då inte ske. Detta synsätt kommer till uttryck bl. a. i den på
redovisningsområdet gängse finansieringsanalysen (se t. ex. Föreningen
Auktoriserade Revisorers rekommendationer i redovisningsfrågor, nr 10 och
Näringslivets Börskommitlés "Utlåtande med vissa rekommendationer för de börsregislrerade
företagens informationsgivning"). Redovisningsmässigt synes del således
inte vara korrekt att hänföra en viss finansieringskälla, t. ex. statsbidrag, fill
en viss användning. Såsom angetts i utredningsdirek-fiven bör bestämmelserna om
beskattning av företagsstöd anpassas lill förelagsekonomiska principer.
Bestämmelserna bör därför la sikte på ändamålet med stödet i stället för
användningen. Detta torde inle medföra några praktiska förändringar. Även vid
tillämpningen av nuvarande bestämmelser med den nu kritiserade formuleringen,
ligger det nämligen närmast till hands att utgå från just ändamålet, som
stödgivaren angett, och sedan undersöka om investeringen - eller vad ändamålet
nu avser - har genomförts.

På s. 206
i betänkandet påpekas, atl det endast i undantagsfall torde förekomma, att
statsbidrag lämnas lill näringsidkare för alt läcka ej avdragsgilla kostnader.
Stadgandet i första meningen i åttonde stycket av anvisningarna till 19 § KL
sägs därför vara närmast av formell natur. Enligl länsstyrelsens mening bör
stadgandet då placeras sist i stycket. Vidare bör det dubbeltydiga ordet "ulgår"
bytas ut mot "lämnas" el. dyl.

Sista satsen i andra meningen av punkten a) i åttonde
stycket bör lyda

"........... har den skatlskyldige rätt atl i stället
få avdrag för utgiften vid

taxeringen för det år då bidraget tas upp som
intäkt".

Tredje
meningen av punkten a) bör formuleras i ledigare stil, förslagsvis
"Yrkande om detta skall göras i deklarationen för det beskattningsår dä
yrkande om avdraget annars enligl denna lag först skulle ha framställts".

I andra meningen i punkten a) har enligt kommitténs
förslag ordet "upptages" ändrats till "tas upp". I
konsekvens med detta bör då också ordet "upptagits" i punktens fjärde
mening och i fjärde meningen i tionde stycket ändras lill "tagits
upp".

Sista satsen i andra meningen av punkten b) i åttonde
stycket bör förkortas

lill ".......... , utgör skillnaden skattepliktig intäkt".

Enligt betänkandet s. 177 skall de föreslagna
bestämmelserna om den skattemässiga behandlingen av efterskänkta stödbelopp
vara tillämpliga även på "avskrivna" lånebelopp. Detta framgår
emellertid inte av ordalydelsen i förslaget till tionde stycket av
anvisningarna, som innehåller de avsedda bestämmelserna. Inledningen lill
stycket bör därför formuleras om så att stycket blir tillämpligl på alla
statliga företagsstöd, som inte redan vid lämnandet utgör statsbidrag och av
denna anledning i stället skall behandlas enUgt del föreslagna åttonde stycket.

Prop. 1982/83:94 145

II Likvidationsreglerna

Den i industridepartementets promemoria föreslagna
ändringen av aktiebolagslagen tillstyrks eller lämnas utan erinran av
kammarrätten i Stockholm, RSV, allmänna ombudet för mellankommunala mål,
skogsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelserna i Kristianstads,
Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, FAR, Förelagareförbimdet SFR, Svenska
kommunförbundet. Svenska revisorsamfimdet SRS, Svenska sparbanksföreningen,
Sveriges ackordscentral, Sveriges advokatsamfund, SHIO - Familjeföretagen,
Sveriges redovisningskonsullers förbund, TOR samt Trädgårdsnäringens
riksförbund.

FAR:

Beskattningen av de företagsspecifika villkorslånen enligl
kommunal-skatlelagens dispensregel har lett till atl lånen redovisats som
inläkt. Delta redovisningssätt innebär etl avsteg från den grundläggande regeln
att erhållet lån skall redovisas som en skuld. Som Bokföringsnämnden uttalat i
sin anvisning om dessa låns redovisning är sådant lån "i realiteten att
betrakta som bidrag med villkorlig återbetalningsskyldighet". All del
statliga stödet i de fall det är fråga om givits beteckningen "lån" i
stället för "bidrag" synes närmast ha ulrikeshandelspolitiska
orsaker. Från FARs utgångspunkt finns det ej anledning atl invända mot atl
staten i fortsättningen avstår från att använda den läneform. som sålunda
innebär att sedvanlig skuldredovisning av lån frångås, även om det kan innebära
svårigheter att finna former för stöd, som kan helt ersätta dessa lån. (Frågan
om ersättande stödformer har endast i korthet berörts på s. 159-160 i bidragsskattekommitténs
belänkande. Ds B 1981:7).

Av den remitterade promemorian framgår ej klart, huruvida
den bygger på tanken att även företag som redan har beviljade
"företagsspecifika villkorslån", för vilka regeringsdispens enligt
särregeln erhållits, skulle övergå till att skuldredovisa dessa. FAR vill för
sin del framhålla, att de förutsättningar varpå dessa låns redovisning bygger
icke ändras genom atl dispensmöjligheten i fortsättningen slopas för nya lån.
Del finns följaktligen ej anledning att ändra redan etablerad praxis i
ifrågavarande företag, ej heller orsak för Bokföringsnämnden att ändra sin
anvisning.

I den mån nya lån lämnas på likartade villkor efter ett
avskaffande av dispensmöjligheten skall dessa däremot uppenbarligen skuldredovisas.
Den i promemorian föreslagna ändringen av likvidationsbestämmelserna i aktiebolagslagen
är därvid väl ägnad atl undanröja risken av alt bolag bedömes vara likvidalionspliktiga
trots atl de erhållit ell statligt stöd, som bl. a. avsett att möjliggöra
bolagels överlevnad och konstruerats i sådant syfte. Förslaget kan också vara
ägnat alt ytterligare klarlägga hur sådana äldre lån med regeringsdispens,
vilka icke redovisas som skuld i de ordinarie årsbalansräk-ningarna, skall
behandlas när fråga om likvidationsplikt uppkommer.

FAR vill därför tillstyrka förslaget om ändring av 13 kap.
2 § aktiebolagslagen. Föreningen skulle dock finna det lämpligare om det
föreslagna tillägget, som Föreningen utgår ifrån har tillämpning endast på ett
mycket litet antal bolag, placeras i slutet av paragrafens tredje stycke i
stället för i styckets början, före de regler som är tillämpliga i praktiskt
laget varje beräkning av om elt bolag är likvidationspliktigt.

10 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 94

Prop. 1982/83:94 146

FAR vill även fästa uppmärksamhet på redovisning och
beskattning av upplupen ränta på förelagsspecifika villkorslån. Vissa företag skuldför
den ackumulerade räntan i balansräkningen, medan andra redovisar skulden endast
inom linjen. Redovisningen i resultaträkningen varierar också. Skillnaden i
behandling synes bl. a. bero på viss oklarhet beträffande den skattemässiga
behandlingen. En skuldföring leder fill oönskade effekter på sikt då den
ackumulerade ränteskulden kan lära på del egna kapitalet, vilket inte varit
avsikten med villkorslånet.

Svenska revisorsamfundet SRS:

Samfundet har i januari 1982 lämnat remissyttrande över en
inom industridepartementet upprättad promemoria (Ds I 1981:28) gällande
översynen av del regionalpoliliska stödet till näringslivet. Vissa av de frågor
som behandlas i nu föreliggande PM har varit föremål för belysning i den nämnda
departementspromemorian. I nu föreliggande PM redovisas bl. a. problem som
uppkommer om bidragskommitléns förslag om atl villkorslänen inle skall
behandlas som intäkt genomföres saml framhälles all stora problem för vissa
mottagare av företagsspecifika villkorslån kan uppstå. Samfundet vill i
sammanhanget understryka vikten av alt regelsystemen harmoniseras så att inte
de skattemässiga och civilrättsliga reglerna går isär. Den föreslagna ändringen
av 13 kap., 2§ aktiebolagslagen tillstyrkes därför.

För undvikande av tveksamhet angående behandlingen av lån
av denna kategori är det enligt samfundets mening lämpligt, att del vid
beviljandet av lånet klart anges hur det skall behandlas vid beräkningen av
bolagets egna kapital enligt 13 kap. 2 § aktiebolagslagen.

LRF:

Genom den föreslagna ändringen i aktiebolagslagen uppnår
man helt klart syflel att etl statligt stöd inte kommer atl medföra en
likvidationsplikt för företaget. Det är emellertid mera tveksamt om man uppnår
det egentliga syftet med stödet, dvs. atl förbättra företagets soliditet,
eftersom villkorslånet fortfarande kommer atl inräknas i skulderna. Möjligen
är detta inte av någon avgörande betydelse eftersom solidilelstalet inte säger
allt om elt företag och i de fall etl företag har åtnjutit statligt stöd en
särskild bedömning måste göras av dess ekonomiska slällning.

I samband med industristödsutredningens betänkande
"All avveckla en kortsiktig induslrislödspolilik" behandlades frågan orn
på vilket säll staten bör engagera sig i statligt industristöd. Där framhölls
all rekonstruktionen borde ske av aktiebolagen innan statligt stöd sätts in.
Under förutsättning all dessa förslag accepteras så torde detta enligt LRFs
bedömning innebära atl förelagsspecifika villkorslån som ges för atl förbättra soliditeten
i princip inte längre skall förekomma. Delta undanröjer sålunda behovel av att
göra en förändring i aktiebolagslagen. LRF anser att del finns anledning alt
samordna resultatet av industristödsulredningens förslag med det föreliggande
förslaget i promemorian.

STU anser alt även skuld på grund av projektinriklat stöd
skall undantas vid beräkningen av det egna kapitalets storlek. Styrelsen anför:

Prop. 1982/83:94 147

En slor och viktig del av STUs anslagsmoltagare utgörs av
små och medelstora företag. Aktiebolagsformen är den huvudsakliga företagsform
i vilken verksamheten bedrivs.

STU har genom åren konstaterat att ett hinder för dessa
företag att snabbt utvecklas är för litet eget kapital och låg soliditet, det
senare till slor del beroende på den skuldbörda som uppkommit under
utvecklingsarbetet. Den genomsnittliga tiden för ett STU-projekt att nå fram
till kommersiaUsering är 4,3 år. Därefter erfordras ytterligare stora insatser
för produktionsanpassning, fillverkning och marknadsföring. Lågt egel kapital
är särskilt krifiskt för aktiebolag med utvecklingsprojekt som är stora i
förhållande fill den verksamheten, t. ex. bolag som startas för atl exploatera
ny teknik.

Förlusterna under utvecklings- och igångkörningstiden blir
lätt större än vad .som det egna kapitalet kan bära och bolaget blir likvidafionspliktigt.
Soliditeten har särskild betydelse för dessa företag och del finns stor
anledning atl tillse all regler inte skapas som yllerligare försvårar utvecklingsmöjligheterna.

STU-stödet har hittills betraktats som ett statsbidrag,
dvs. stödet har intäklsförls när del uppburits och därmed fått en positiv
resultat- och soliditetspåverkan. I och med alt skuldföring inle har skett har
företagen klarat den långa utvecklingstiden utan att behöva komma i likvidaiionsplikl
enligt aktiebolagslagen.

I promemorian konstateras att om ett företag redovisar ett
statligt stöd som skuld minskas soliditeten, och bolaget riskerar att bli likvidafionspliktigt.
Uttalandet atl delta inte utgör något större problem för de projektinriktade
villkorslånen överensstämmer inte med STUs erfarenheter. För de fall där det projekfinriktade
stödet svarar för en stor del av ett företags verksamhet är
återbetalningsförmågan naturligen kopplad till företagets resultatutveckling,
liksom fallet är för företagsspecifikt stöd med äterbetalningsskyldighet som är
beroende av resultatutvecklingen. STU ifrågasätter därför om utredningens
referensmaterial är representativt. STU finner stöd för sin uppfattning i Bidragsskattekommitténs
betänkande (Ds B 1981:17) (s. 130-132) som starkt poängterat sambanden med
aktiebolagsreglerna. Reglerna för likvidatiorisskyldighet bör enligt STUs
mening ses över i enlighet med bidragsskattekommitténs förslag.

Det torde stå klart att det är angeläget att staten lämnar
stöd med sådana regler att syftet med stödet uppnås. Atl elt bolag kan tvingas
i likvidation på grund av uppburet statligt utvecklingsstöd måste därför
förebyggas. STU anser därför att även projektinriklat slöd skall behandlas så atl
vid bedömningen av om likvidaiionsplikl föreligger, förelaget äger bortse från
skuld på grund av uppburet stöd från STU.

Sveriges advokatsamfund tar upp frågan om särbehandling av
riskkapital som lämnas även av andra än staten. Samfundet anför:

Samfundet kan tillstyrka atl likvidalionsregeln i 13 kap.
2 § aktiebolagslagen ändras för alt möjliggöra stödformer med riskvilligt
kapital men anser atl man i statens och näringslivets intresse samlidigt borde
ta ställning till den rättsliga behandlingen av privat stöd med riskvilligt
kapital.

En första fråga är om staten som föreslagils generellt
skall avslå frän alt i likvidation och konkurs konkurrera med övriga opriorilerade
borgenärer. Delta innebär en förändring i förhållande till vad som nu gäller
beträffande vissa typer av statliga lån och bidrag och beträffande vissa av de
i betänkandet redovisade villkorslånen (NCB, AB Bofors-Kilsta, där det ena
villkorslånet

Prop.
1982/83:94 148

t. o. m. är prioriterat, och Svenska Rayon AB, där lånet
visserligen salts efter skulderna i allmänhet men före ägarstödet).

Stöd med riskvilligt kapital lämnas ju även av andra än
staten. Sålunda är del i första hand akfieägarna som brukar lämna stöd. Detta
sker genom lån som eftersatts eller genom aktieägartillskott som stundom
förenas med det villkoret alt när bolaget har utdelningsbar vinst, sådant aktieägarslöd
skall återbetalas som en skuld. Vidare förekommer det att stora leverantörer
eller stundom kanske kunder har intresse av att stödja etl annat bolag med
riskvilligt kapital och villkorligt efterger del av kundfordran eller förskott.

Det finns då anledning överväga huruvida statens fordran
skall generellt sättas efter alla andra fordringar. Detta synes i vart fall
inte vara befogal i relation till stöd av likartad karaktär som lämnas av
aktieägaren. (Jämför villkorslånet lill Svenska Rayon AB).

Företagsstöd från aktieägare och leverantörer med
riskvilligt kapital som inte konkurrerar med borgenärernas fordringar
förekommer i betydande omfattning särskilt inom industri och handelsförelag och
i ullandsägda företag som inte kan stödjas med koncernbidrag. Därför finns del
anledning atl överväga om inte en ändring i 13 kap. 2 § aktiebolagslagen borde
omfatta också sådant slöd.

När förluster tärt på ett bolags egel kapital och stöd
från akfieägare eller leverantörer för att undvika likvidation aktualiseras,
försätts styrelse och företagsledning i etl svårl dilemma. Å ena sidan vill de
inte ifrågasätta en "gynnares" ord, att erforderligt stöd skall
lämnas, å andra sidan saknar de ett klart formellt stöd för alt begära en
skriftlig bekräftelse härpå. Om 13 kap. 2 § aktiebolagslagen innehöll en klar
bestämmelse om atl vid beräkningen av det egna kapitalets storlek hänsyn inte
behövde tas till skriftligen utfäst slöd som i händelse av konkurs eller
likvidation skall betalas först sedan övriga skulder till fullo betalts, skulle
del innebära etl ökat tryck på aktieägaren atl sanera balansräkningen i de
former lagen föreskriver.

Villkorliga aktieägartillskott lämnas också som regel på
villkor mycket likartade dem som nu beskrivs i förslaget till nytt tredje
stycke i 13 kap. 2 § aktiebolagslagen. Det är därför enligt samfundets mening svårl
att se alt det finns något bärande skäl för olika behandling av dylikt slöd
från statens respektive frän ägarens sida. Om även ägarens stöd kunde behandlas
i samma paragraf kunde också samtidigt behandlas frågan om prioriteten mellan
sådant stöd och statens stöd.

Norrlandsfonden ifrågasätter om den föreslagna ändringen
är erforderlig. Fonden anför:

Det kan väl ifrågasättas, om en ändring av
aktiebolagslagen är erforderlig på sätt som föreslagits för att beräkna del
egna kapitalets storlek -kontrollera om likvidationsplikt föreligger. I
promemorian behandlas lån med villkorlig äterbetalningsskyldighet. Åven om dessa
lån redovisas såsom lån, är de dock icke en verklig skuld förrän bolagets
resultat medger återbetalning eller att andra särskilda förhållanden som
föranleder återbetalning har inträtt. I en tänkt likvidationspliklssituation
är därför s. k. villkorslån icke ålerbetalningsplikliga och således icke heller
skuld. En borgenär kan icke hos gäldenär få bättre villkor vid Ukvidationsplikt
än förut.

Prop. 1982/83:94 149

Norrlandsfondens uttalande avser icke eventuella juridiska
formella skäl för en ändring av ifrågavarande paragraf i aktiebolagslagen.

BFN, som avstyrker förslagel, anför:

Det är BFN:s uppfattning att villkoren för statlig
stödverksamhet bör utformas på ett sådant sätt att gällande
redovisningsprinciper och god redovisningssed kan tillämpas vid bokföringen av
desamma. Mot bakgrund härav avstyrker nämnden av principiella skäl promemorians
förslag fill komplettering av 13 kap. 2 § aktiebolagslagen, ABL.

Finner emellerfid
departementet ändå det vara nödvändigt komplettera likvidationsbestämmelserna i
ABL på sätt som föreslås i industridepartementets promemoria bör del enligl BFN:s
mening klart framgå av motivuttalanden och lagtext att del är fråga om en
specialregel som bara skall tillämpas i undanlagsfall och alt övriga borgenärer
inte får bli lidande på grund av återbetalningar på villkorslån.

I den
föreslagna lagtexten talas om "beroende av bolagels resultatutveckling".
En positiv resultatutveckling innebär inte nödvändigtvis att ett bolag har råd
med återbetalning; tidigare ekonomisk situation kan lägga hinder i vägen, om
man vill alt bolaget skall överleva på sikt. Möjligheten till återbetalning bör
med hänsyn lill övriga borgenärer snarare knytas fill "bolagets
resultat" och måhända också begränsas till årets resultat (eller del
därav) enligt särskild definition, t. ex. resultat före bokslutsdispositioner
men efter skatt.

Uttrycket
"eller liknande omständighet" är också oklart och kan inbjuda till
icke önskvärda analogitolkningar i andra situationer och bör därför utgå.

Nämnden ser
det som besvärande atl behöva belasta en allmängiltig lagtext med alltför
detaljerade instruktioner vad avser en undantagsregel och vill därför föreslå
alt departementet överväger en begränsad utbyggnad av lagtexten med hänvisning
till god redovisningssed och i stället fylligare motivutlalanden.

Även Svenska bankföreningen och Sveriges industriförbund
har principiella invändningar mot förslagel. Dessa remissinslanser anför:

I princip bör ändringar inle företas i civilrättslig lagsfiftning
för atl möjliggöra för staten att lämna slöd till företag utan all
likvidationsreglerna skall bli tillämpliga. Enligt vår mening borde i stället
villkoren för den här aktuella stödgivningen utformas på så säll all gällande redovisningsmässiga
principer kan åberopas och således ingen lagändring skulle behövas.

Vi är emellertid medvetna om, såsom också framhålls i
promemorian, att hinder av olika skäl kan finnas atl i vissa fall formulera
villkoren så att någon Ukvidationsskyldighet inte skulle uppträda. Med hänsyn
härtill anser vi alt en ändring i aktiebolagslagen kan vara motiverad, eftersom
annars syftet med stödåtgärderna skulle förfelas.

En ändring
av laglexlen på föreslaget sätt innebär emellertid alt en i akliebolagsrätten
bärande, viktig princip rörande skyddet för det egna kapitalel rubbas. Delta
reser frågan vad som över huvud taget skall inräknas bland elt företags skulder
och om det finns skäl alt någon viss skuld inte skall medtas vid en
likvidationsberäkning. Del finns anledning atl i detta sammanhang peka pä det
förhållandel atl vid kreditgivning med s. k. negativ klausul bland skulderna
inte räknas in sådana skulder som är eflerställda.

Prop. 1982/83:94 150

dvs. vilka inle skall betalas förrän övriga borgenärer gottgjorts.
Detta leder enligt vår mening till att det borde övervägas, om det finns
anledning alt låta också annan kreditgivare än staten undvika Ukvidationsskyldighet
hos låntagaren genom ett efterställningsvillkor. Enligt vår mening borde etl
sådant vidare syfte med den ifrågavarande bestämmelsen självfallet vara atl de
nu gällande reglerna för beräkning av det egna kapitalets storlek i samband med
en likvidationsprövning bör kunna rubbas endasi i klart angivna undanlagsfall.

Om en
bestämmelse av i promemorian föreslagen innebörd - trots de principiella
invändningar som kan resas däremot - skall införas, år det angeläget att
ytterligare precisera lagtexten. Det är således enligl vår uppfattning
felaktigt att ange att återbetalningen lill slaten är beroende av bolagels
resultatutveckling. Villkoret för fullgörandet av betalningsskyldigheten måste
knytas lill att återbetalning endast fär ske ur tillgängligt fritt eget
kapital. En hänvisning såsom föreslagils fill bolagets resultatutveckling eller
liknande omständighet medför dessutom i sin oklarhet risk för atl undantagsbestämmelsen
får en mer generell räckvidd än som torde ha avsetls.

Prop, 1982/83:94 151

Bilaga 6

Sammanställning av remissyttranden över bidragsskattekommitténs
betänkande (Ds B 1982:8) Förslag till ändringar i reglerna om avsättning till internvinstkonto

1
Inledning

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksskatteverket
(RSV), allmänna ombudet för mellankommunala mål (AO), kammarrätterna i
Stockholm och Göteborg, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Väslernorrlands
samt Göteborgs och Bohus län, bokföringsnämnden (BFN), Föreningen Auktoriserade
revisorer FAR. Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer. Kooperativa förbundet
(KF), Svenska revisorsamfundel SRS, Sveriges industriförbund och Sveriges
redovisningskonsulters förbund. Länsstyrelsen i Malmöhus län har till sitt
yttrande fogal ett yttrande från Skånes handelskammare.

I följande sammanställning redovisas i ell första avsnitt
remissyttrandena rörande en utvidgad avdragsrätt för avsättning lill internvinstkonto.
Därefter redovisas remissinstansernas synpunkter på hur internvinsten skall
beräknas.

1 del sista avsnittet tas vissa övriga frågor upp.

2 Utvidgad rätt till avdrag för avsättning till internvinstkonto

Kommittén föreslår atl reglerna orn avsättning till internvinstkonto
skall bli tillämpliga även på varje försäljning från ett svenskt företag lill elt
utländskt företag under förutsättning att båda tillhör en koncern med ett
svenskt moderförelag. Del nuvarande kravet på atl säljaren måste vara
moderföretag och köparen dotterföretag skall alltså enligt förslaget slopas.

Övervägande antalet remissinslanser är positiva lill den
föreslagna utvidgningen. Länsstyrelsen i Stockholms län är emellertid av den
uppfattningen att en generell utvidgning inte bör ske och föreslår i stället atl
en möjlighet till dispens införs. Även AO ifrågasätter den föreslagna lagändringen.

Länsstyrelsen i Stockholms län:

Länsstyrelsen har i sitt yttrande över Volvos framställning
till budgetdepartementel avstyrkt en utvidgning av tillämpningsområdet för
reglerna om avsättning till internvinstkonto. Såväl principiella som
kontrolltekniska betänkligheter har framförts.

Frågans behandling inom kommittén har, som länsstyrelsen
ser det, inte tillfört något som kan motivera ett ändrat ställningstagande. Vad
som hänt sedan länsstyrelsen förra gången hade alt yttra sig i frågan är
egentligen bara

Prop.
1982/83:94 152

att samtliga kommittéer inom beskattningsområdet fåll tilläggsdirektiv
atl redogöra för de kontrolltekniska konsekvenserna av lämnade förslag och
redovisa underlag för bedömningar i delta avseende. De effekter som förslagen
kan medföra i form av resursåtgång och kontrollmetoder skall belysas. Förslagen
skall ta hänsyn lill de tillämpningsproblem som kan uppstå osv.

Det har alltså klargjorts att ändringar i skattelagsfiftningen
inte får leda fill ökade fillämpnings- och kontrollsvårigheler. I vart fall
skall belysas hur tillkommande arbetsuppgifter skall hanleras. Kommittén kan
inte sägas ha efterkommit dessa direktiv utan nöjt sig med atl i allmänna
ordalag hänvisa till de krav aktiebolagslagen uppställer på koncernredovisning
och de åligganden revisorerna har att se till att gällande lagar efterlevs.

Kommittén tycks i sina resonemang ha haft enbart Volvo och
andra börsnoterade företag för ögonen. Här är säkert i regel den interna
kontrollen och därutöver revisorernas kontroll i regel tillräcklig. Emellertid
finns alltid en mängd mindre nogräknade personer och förelag som på ett inte
avsett sätt utnyttjar regler av det här slaget. Detta i förening med att del är
uppenbara svårigheter att på ell tillfredsställande sätt kunna få tillgång lill
och kontrollera utländska dotterbolags räkenskaper gör atl länsstyrelsen från kontrolllekniska
utgångspunkter fortfarande ställer sig negativ lill förslaget. Länsstyrelsen
vill passa på att hänvisa till vad Brottsförebyggande rådet redovisade om
problem av det här slaget i PM 1980:3, "Utlandsbeskattning 1", och som
ledde till förslaget om omvänd bevisbörda vid utlandstransaktioner.
Länsstyrelsen tillstyrkte det förslaget och anser att motsvarande synsätt bör
anläggas på den fråga del nu gäller. Man bör med andra ord vara försikfig med
alt tillskapa ytterligare regler, som medför att förutsättning för kontroll är
att materialet kan erhållas från utländska företag.

Vad gäller det berättigade i alt utvidga reserveringsrätten
på sätt nu föreslagits kan länsstyrelsen hålla med om att en förändring i
organisationen, som i Volvos fall, i och för sig inte skall behöva leda till
försämringar i skattemässigt hänseende. Särskilt gäller det om koncernbolagen
är helägda.

Sammanfattningsvis är länsstyrelsen av den uppfattningen atl
en utvidgning av reglerna för generell tillämpning inle bör ske. Samtidigt har
länsstyrelsen förståelse för att det för enstaka företag - som i Volvos fall -
kan te sig obilligt och dessutom från handelspolitisk synpunkt olämpligt alt
inte kunna göra en avsättning även i de situationer det nu är fråga om.
Länsstyrelsen vill därför föreslå att en dispensmöjlighel öppnas för dessa
fall.

AO:

Kornmilléns förslag har föranletls av en skrivelse lill Budgetdepartementel
från AB Volvo om ändring av bestämmelserna om avdrag för avsättning till internvinstkonto.
Anmodad atl avge yttrande över den skrivelsen avstyrkte jag - med hånvisning
även till vad företagsskalleberedningen anfört i frågan - den begärda ändringen
av säväl principiella som praktiska skäl. Kommittén har beträffande principfrågan
inte tillfört analysen någol nytt utöver beredningens diskussion.

Som framfördes av företagsskatteberedningen är skälet till
alt internvinsteliminering måste ske vid upprättande av koncernredovisning att
förhindra

Prop, 1982/83:94 153

att utdelning från moderbolaget sker av orealiserade vinsler.
Internvinst-elimineringen är således egentligen ingen angelägenhet för det
enskilda förelaget.

Den egendomliga ställning avdragsrällen för internvinsl
intar i det skatterätlsliga systemet framgår av att om reserveringen visar sig
ha varit befogad - dvs. internvinsten kan inle realiseras vid en försäljning lill
utomstående - skall reserven lösas upp och beskattning ske. Vidare har i praxis
en företagen inlernvinstkonloavsätlning ansetts inskränka utrymmet för
nedskrivning på fordran på det dotterbolag lill vilken internförsäljningen skelt
(jfr kammarrättens i Stockholms dom den 28 mars 1979, mål nr 655-656-1977).
Denna inställning i praxis går tillbaka på ell departements-chefsultalande i prop.
1964:40, s. 23. Sakligt selt finns ingen grund för en sådan koppling. Risken
för förlust på en fordran har ju ingenting med ev. gjord internvinstreservering
atl göra. Den försäljning som medfört intern-vinsten kan f. ö. ha skett mot
kontant betalning.

Exemplen visar atl regeln inle har en logisk placering i etl
inkomslskalle-system med de enskilda företagen i en koncern som skallesubjekt.
Med hänsyn härtill vill jag ifrågasätta den föreslagna utvidgningen av regeln,
även om jag har förståelse för argumentet att nuvarande begränsning till en
viss koncernstruktur kan te sig godtycklig.

Vad beträffar de praktiska konsekvenserna vill jag
eftertryckligt framhålla risken av ökning i antalet fall och
kontrollsvårigheterna. Kommittén anger att det finns 3 696 koncerner och 864
utländska dotterföretag och drar därav slutsatsen all ökningen blir måttlig.
Jag vill dock framhålla att i dessa koncerner ingår 17 374 företag, varav 7 593
verksamma. Det är till dessa sistnämnda grupper som avsättningsrätten utvidgas.
I dessa grupper inryms inte bara stora förelag med välutvecklade rutiner för
dokumentation av transaklionsunderlag och där internkontrollen säkerställs
genom atl många personer är involverade i transakfionerna utan även små företag
ulan sådana garantier mol otillbörligt utnyttjande av reglerna.

Själva granskningsproceduren och kontrollmöjligheterna
kräver avsevärda och högt kvalificerade resurser om någon meningsfull
granskning skall kunna göras. I det fåtal fall där avsättning prövals i skattedomslolarna
har del krävts taxeringsrevision för att uppdaga felaktigheterna. Själva
metoderna för beräkningen kan vara myckel komplicerade. Elt autentiskt exempel
bifogas.' Granskning krävs också av redovisningen för det utländska
koncernbolaget. De praktiska möjligheterna härtill torde trots förbättrade
kontakter med utländska skattemyndigheter vara ytterst små.

Sammanfattning

Enligl regeringens direkfiv (1982:27) lill samtliga
kommittéer och utredare inom skatteområdet bör förenklingar och effektiveringar
av kontrollarbetet särskill beaktas. Kommitténs förslag leder fill atl elt
ytterst svärkontrollerbart område utvidgas. Med hänsyn härtill och till atl
förelagen genom lämplig omstrukturering av sina koncerner eller genom
omläggning av faktureringsrutiner kan komma i åtnjutande av reserveringsrätten
redan med nuvarande regler saml lill alt reserveringsrätten i de flesta fallen
kan vara endasi av marginell betydelse vid sidan av lagernedskrivning m.m.
ifrågasätter jag den föreslagna lagändringen. Härtill kommer att den
principiella grunden för reserveringsrätten är diskutabel.

1 Har h.är utelämnats.

Prop.
1982/83:94 154

RSV:

RSV har vid två tidigare tillfällen yttrat sig i frågan om
en utvidgad avdragsrätt för internvinstkonloavsättningar.
Företagsskatteberedningen ansåg i sitt slutbetänkande att nägon utökning av den
avdragsberälligade kretsen inle skulle ske. RSV anförde i sitt remissvar atl
det från materiella utgångspunkter inle fanns några avgörande hinder mol alt
låta även andra koncernföretag än moderföretaget omfattas av avdragsrätten. Samtidigl
framhöll dock RSV att yllerligare kontrollresurser kunde komma atl krävas om
avsättningarna blev mer utbredda. Därvid nämndes särskill alt även kontroll av
det utländska bolagets räkenskaper kunde vara erforderlig. Administrativa skäl
talade dock enligt RSV:s mening för beredningens förslag.

AB Volvo har därefter i en framställning till budgetdepartementel
föreslagit att andra koncernföretag än moderbolag genom dispens skall kunna
medges avdrag för avsättningar lill internvinstkonto. Remissyttrande över
framställningen inhämtades bl. a. från RSV som ansåg atl de skäl som Volvo
anfört för en utvidgad avdragsrätt var sakligt motiverade. RSV motsatte sig
därför inte att dispensregeln infördes. I remissvaret erinrades dock om vad RSV
tidigare anfört om kontrollaspekterna.

AB Volvos framställning var föranledd av en planerad
organisationsförändring. Under senare år har flera större koncerner
omorganiserats varvid både tillverkning och försäljning överförts till
dotterbolag. Kvar i moderbolaget ligger därefter endast koncernledning och
koncerngemensamma funktioner. Med nuvarande regler medges inte avdrag för
avsättning lill internvinstkonto vid försäljning mellan systerbolag. Avdragsrällen
är således beroende av hur koncernen organisatoriskt är uppbyggd.

De skäl som anförts mot en utvidgad avdragsrätt är att en
ökning av kontrollproblemen kan befaras. Som påpekats i betänkandet blir dock
den kontroll som taxeringsmyndigheterna har att utföra av i princip samma slag
antingen del är ett moderbolag eller ett dotterbolag som skall kontrolleras.
Kommittén anser atl den utbyggnad av de civilrättsliga reglerna för
koncernredovisning som skett under senare år garanterar ett bättre
uppgiftsunderlag än det som stod till buds under den tidigare aktiebolagslagens
lid. Skyldighet att i årsredovisningen lämna koncernredovisning och förteckning
över dotterbolag finns dock endast för moderbolag. Vid granskning av
dotterbolags deklarationer vid den årliga taxeringen har taxeringsnämnderna
således inle någon överblick över koncernen, vilket kan anföras som elt skäl
mot den föreslagna utvidgningen av avdragsrällen. Del omfattande underlag som
upprättas inom förelagen vid beräkning av internvinsl medför emellertid att det
i praktiken endasi i undanlagsfall förekommer någon kontroll av avsättningarna
vid deklarationsgranskningen. Kontrollen sker i stället vid
taxeringsrevisioner.

Av rättviseskäl är del önskvärt atl även bolag i koncerner
med annan organisation än den traditionella får möjlighet till avdrag för
avsättning till internvinstkonto. RSV tillstyrker därför all den föreslagna
utvidgningen av reglerna i punkt 15 av anvisningarna till 29 § kommunalskatlelagen
genomförs. Därvid har beaktats att kontroUbehovet visserligen ökar
kvantitativt men all kontrollproblemen inle torde bli av annan art än för
närvarande.

Prop.
1982/83:94 155

Kammarrätten i Stockholm:

Det är angeläget att utformningen av skattereglerna inte i
onödan motverkar en rationell organisation av svenska företag. Den nuvarande
regleringen kan som AB Volvo har påtalat- onekligen verka i sådan riktning.
Delta talar för atl en ändring sker i enlighet med vad kommittén har
föreslagit.