Prop. 1983/84:10

Prop.
1983/84:10

Regeringens proposition

1983/84:10

om svensk
havsresursverksamhet

beslutad
den 15 december 1983.

Regeringen
förelägger riksdagen vad som upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokollet för den åtgärd eller det ändamål som framgår av föredragandenas
hemställan.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

THAGE
G PETERSON

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen anges de allmänna utgångspunkterna och förutsättningarna för den
svenska havsresursverksamheten samt föreslås åtgärder för att främja denna.
Åtgärderna syftar i första hand till ett bättre nyttjande av havsresurserna i
och utanför Sverige.

Propositionen
redogör för svensk offshoreindustri och dess utveckling under de senaste åren
samt förutsättningarna för en utökad verksamhet. 1 propositionen föreslås
åtgärder för havsindustriell kompetensutveckling. Ätgärderna innebär att inom
styrelsen för teknisk utveckling (STU) skall havsteknikområdet ges stor vikt
även under de närmaste budgetåren. Del innebär vidare att ett treårigt program
med särskilt anvisade medel genomförs av statens industriverk (SIND).
Programmet startar den I juli 1984 och genomförs med hjälp av en rådgivande
programstyrelse som inrättas av regeringen. Beräknad kostnad för programmet är
högst 20 milj. kr., varav för budgetåret 1984/85 högst 7 milj. kr. Av dessa
medel avsätts högst 0,7 milj. kr. för kansli m. m. hos SIND samt för utökad
utredningsverksamhet av delegationen för samordning av havsresursverksamheten
(DSH). DSHs nuvarande roll och verksamhetsformer bör i stort sett bestå.

Frågan
om geologisk kartering av den svenska kontinentalsockeln behandlas.

I propositionen redogörs även för den nya internationella
havsrättskon-ventionen och den svenska synen på havsrätten. Vidare behandlas
frågan om en sammanhållen svensk polarpolitik. 1 Riksdagen 1983184. I saml. Nr
10

Prop. 1983/84:10 2

Propositionen
behandlar samverkan mellan civila och militära intressenter inom
havsteknikområdet.

Vidare
behandlas frågor om havsforskning vad gäller bl. a. forskningsfartyg.

Propositionen redovisar
regeringens syn på den verksamhet som baseras på odling av fisk, skaldjur och
alger. Bl. a. aviseras ökade inscitser för forsknings- och utvecklingsarbete på
detta område.

Slutligen
behandlas i propositionen också frågor kring former och metoder för fysisk
planering av kust- och havsområdena samt kunskapsförsörjningen för en sådan
planering.

Prop. 1983/84:10

Utdrag

PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde

1983-12-15

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden 1. Carlsson, Lundkvist, Feldt,
Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström,
Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg,
Wickbom

Föredragande:
statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Gustafsson, Peterson, Bodström, R. Carlsson,
Hellström, Thunborg

Proposition
om svensk havsresursverksamhet

Chefen
för industridepartementet, statsrådet Peterson anför:

1
Inledning

Svensk
havsresursverksamhet omfattar en mängd olika aktiviteter, som t. ex. fiske,
utvinning av olja och andra mineraliska ämnen, yrkessjöfart och
havsövervakning. Kustområdena används i stor utsträckning också för rekreation
och friluftsliv. Havsresursverksamheten omfattar också det arbete som bedrivs
för att skydda havsområden från miljöstörande påverkan, liksom forskning,
mätningar och undersökningar i anknytning till havet. Vidare bmkar man dit
räkna internationellt samarbete för olika syften rörande havet samt den
havsresursinriktade produktion som olika företag bedriver.

Frågor
med anknytning till havsresursverksamhetens olika delområden handläggs i vårt
land av ett stort antal myndigheter och organ. Forskning kring havsresursema
bedrivs vid en mängd universitetsinstitutioner och högskolor samt vid centrala
förvaltningsmyndigheter och forskningsinstitut. Det förekommer forsknings- och
utvecklingsarbete även i privat regi. Ett stort antal företag och kommunala
organ arbetar inom havsresursområdet.

1
strävan att stimulera till en fortsatt ekonomisk tillväxt i Sverige måste vi
utnyttja alla möjligheter till effektivare resursanvändning. Havsresursområdet
är i många avseenden ett obearbetat verksamhetsfält. Insatser på

Prop.
1983/84:10 4

detla bör därför i betydande utsträckning kunna bidra lill
all öka sysselsättningen och stärka vår ekonomi. Mot bakgrund härav har redan
vidtagits vissa ätgärder inom havsresursområdet. Ytterligare åtgärder är dock
angelägna.

Ett omfattande utredningsarbete inom havsresursområdet är
nyligen genomfört. Med detta som utgångspunkt finns nu förutsättningar att,
inom ramen för en sammanhållen svensk syn på havsresursverksamheten, genom
olika åtgärder främja verksamheten och en samordning av denna. Innan jag och
övriga berörda statsråd närmare utvecklar de åtgärder m. m. som hör till
havsresursverksamhelens olika delområden vill jag ange några grundläggande
gemensamma utgångspunkter.

2 Utgångspunkter för den fortsatta svenska
havsresursverksamheten

Haven har stora outnyttjade resurser och kommer i
framtiden att spela-en allt större roll för försörjningen med livsmedel och
olika mineraliska ämnen, framför allt olja och gas. Först under de senaste
decennierna har haven börjat användas för annat än transporter och fiske.
Utvecklingen har också inneburit att strandstaterna gjort anspråk på allt
större delar av haven samtidigt som den fria tillgången till exploateringsbara
områden successivt minskat. Vetskapen om tillgångarnas begränsning har lett
till olika konflikter mellan stater.

Förenta Nationernas tredje havsrättskonferens slutförde
under år 1982 sitt arbete med en konvention om havens nyttjande. Sverige
undertecknade konventionen i december 1982, men har ännu inte ratificerat
denna. Konventionen skall ersätta 1958 års Genévekonventioner och innebär ett
viktigt steg för att stärka den för havet gällande rättsordningen.

En sammanhållen svensk syn på havsresursverksamheten är
viktig för vårt deltagande i internationellt samarbete. En långsiktig politisk
målsättning är en vikUg fömtsättning för beslut om investeringar i exempelvis
forskning och utveckling eller produktionsmedel på havsresursområdet. Ett stort
antal svenska företag deltar redan i den internationella offshore-verksamheten
och söker också finna nya former för en utökad verksamhet, f. n. framför allt i
den norska delen av Nordsjön.

Förutsättningarna för ett utökat nordiskt samarbete är
stora inom havs-resursområdet.

Det intemationella havsresurssamarbetet blir alltmer
betydelsefullt. Det gäller bl. a. mellanstatliga överläggningar för att
fastställa territoriella gränser och regler för vilka aktiviteter som är
tillåtna inom olika havsområden. Inom miljöområdet har under senare år ett
omfattande internationellt samarbete utvecklats inom ramen för de olika
konventioner som har utarbetats till skydd för den marina miljön och de
levande resurserna i haven.

Prop. 1983/84:10 5

Sverige
har anslutit sig lill ett flertal av dessa konventioner som behandlar utsläpp
av olika typer av föroreningar från landbaserade källor, från fartyg eller
genom dumpning. Konventionerna förutsätter ett omfattande samarbete när det
gäller forskning i och övervakning av de havsområden som omfattas av
konventionerna.

Anspråken
på haven ökar således och som en följd härav ökar riskerna för en negativ
inverkan på havsmiljön. Gemensamma åtgärder är därför nödvändiga för långsiktig
hushållning med havens resurser och för att skydda haven mot överexploatering
och föroreningar. Detta gäller även polarområdena, dvs. Arktis och Antarktis.
En sammanhållen svensk syn på polarområdena måste utformas med hänsyn tagen
till skilda intressen. Dessa intressen har med nödvändighet olika
tidsperspektiv beroende på dels vilket polarområde det gäller, dels det
särskilda intressets natur. I såväl Arktis som i Antarktis finns dock anledning
att söka främja internationellt samarbete. Jag kommer senare att närmare
utveckla behovet av industriella åtgärder vad gäller Arktis. Därefter kommer
chefen för utrikesdepartementet och statsrådet I. Carlsson att redogöra för
andra åtgärder inom ramen för en svensk polarpolitik.

De
svenska havsområdena kommer att få ökad betydelse för den inhemska
försörjningen med livsmedel och på lång sikt troligen även mineral. Dessa
områden är emellertid inte tillnärmelsevis lika väl utforskade och kartlagda
som motsvarande tillgångar på land. Havet är den del av svenskt intresseområde
som är minst utforskad.

Det
ökande utnyttjandet av havet som vi långsikfigt kan se framför oss även vad
gäller svenska havsområden ökar riskerna för intressekonflikter. Genom
översiktlig planering av havsresursernas utnyttjande kan vi skapa underlag för
sådana avvägningar som behövs för att lösa konflikterna. Den fysiska
riksplaneringen, som har utvecklats sedan mitten av 1960-talet, har haft fill
syfte att skapa fömtsättningar för att lösa denna typ av konflikter för i
första hand våra landområden. Under senare år har även havsfrågoma
uppmärksammats allt mer i riksplaneringen.

Jag
vill också nämna att förslag till åtgärder för vissa av havsresursverksamhetens
olika delområden avses att tas upp i olika sammanhang under våren 1984. Detta
gäller bl. a. forsknings- och industrifrågor.

3
Samordning av svensk havsresursverksamhet m. m.

Frågan
om inrättande av en särskild statlig myndighet för samordning av skilda
verksamheter med anknytning till havet prövades av statsmakterna vid flera
tillfällen under 1970-talet.

Delegationen
för samordning av havsresursverksamheten (DSH) inrättades den 1 mars 1979
efter beslut av riksdagen hösten 1978 (prop. 1977/ 78:167, NU 1978/79:2, rskr
1978/79:13). DSH skall enligt sin instmktion

Prop. 1983/84:10 6

(1979:34,
ändrad 1981:593) verka för samordning av svensk verksamhet, som innefattar
utnyttjande, skydd eller utforskande av havet eller som annars har anknytning
till havet. DSH skall också verka för att havsresursverksamhet såväl vid
myndigheter och organisationer som inom svenskt näringsliv främjas och stöds
samt verka för intemationellt samarbete på havsresursområdet.

Det
har varit en särskild uppgift för DSH att för regeringen lägga fram ett, med
beaktande av den fysiska planeringen och i samverkan med berörda intressenter
upprättat, förslag till övergripande proigram för svensk havsresursverksamhet.
DSH har den 10 november 1982 till regeringen överlämnat sitt förslag till
övergripande program (DSH 1982:1). Förslaget har remissbehandlats. I skrivelse
den 10 juni 1983 har DSH överlämnat närmare underlag för program avseende
arktisk havsteknik.

Den
dåvarande regeringen uppdrog på förslag av DSH den 11 juni 1981 åt
statskontoret att i samråd med DSH och berörda intressenter undersöka
möjlighetema till en effektivare marin forskning genom att belysa
fömt-sättningama för dels ett bättre utnyttjande av befintliga resurser, dels
organisatoriska förändringar. I uppdraget ingick även att kartlägga hur
befintliga resurser utnyttjas samt att ange de rationaliseringsvinster som kan
göras. Med skrivelse den 1 oktober 1982 har statskontoret till regeringen
överlämnat sin rapport (1982:34) Havsforskningens resurser och organisation —
förslag till effektivisering inom delar av området, jämte bilagor. Förslaget
har remissbehandlats.

För
att utreda förutsättningar m.m. för att främja svenskt vattenbmk har
forskningsrådsnämnden (FRN) och DSH genom en särskild styrgmpp utarbetat en
rapport med förslag till åtgärder. FRN och DSH har den 26 november 1982 till
regeringen överlämnat rapporten. Rapporten har remissbehandlats.

Sammanfattningar
av förslagen, remissammanställningar samt vissa redogörelser m. m. för
havsresursverksamheten bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 7.

Statsråden
I. Carlsson, Lundkvist, Gustafsson, Peterson, Bodström, R. Carlsson, Hellström,
Thunborg utvecklar härefter närmare de åtgärder som hör till vederbörandes
ansvarsområde. Anförandena redovisas i underprotokollen för resp. departement.

Chefen
för industridepartementet avslutar:

Prop. 1983/84:10

4
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag och övriga statsråd har anfört hemställer jag att
regeringen i en gemensam proposition

1.
ger riksdagen tillfälle att ta
del av vad jag nu har anfört om havsresursverksamheten,

2.
förelägger riksdagen vad jag och
övriga föredragande har anfört för den åtgärd eller det ändamål som vi har
hemställt om.

5
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom
proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för den åtgärd
eller det ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen
beslutar att de anföranden och förslag som redovisas i underprotokollen skall
bifogas propositionen som bilagorna 1-6.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983

!'n»p. iyS3S4: 1(1 Hilajza 1

Industridepartementets verksamhetsområde

Prop. 1983/84:10 I

Bilaga
1

Utdrag

INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1983-12-15

Föredragande:
statsrådet Peterson, såvitt avser inledningen och avsnitten 2-3. Statsrådet R.
Carlsson såvitt avser avsnitten 4-5.

Anmälan
till proposition om svensk havsresursverksamhet

1
Inledning

Till
grund för mina överväganden och förslag i det följande ligger de utredningar
som jag omnämnt i mitt inledande anförande och därvid främst det förslag till
övergripande program, som delegationen för samordning av havsresursverksamheten
(DSH) lämnat. Därutöver har i skrivelse den 14 april 1982 Sveriges Mekanförbund
och dess branschgrupp Swedocean (Swedish Ocean Industry Group) samt Svenska
Metallindustriarbetareförbundet föreslagit vissa åtgärder med syfte att främja
och påskynda utvecklingen av svensk havsteknik. Jag avser att i detta
sammanhang också ta ställning till flertalet av dessa förslag.

Bilaga
7 innehåller bl. a. sammanfattningar av DSHs och statskontorets förslag samt
remissammanställningar över dessa.

2
Föredragandens överväganden och förslag

2.1
Utgångspunkter

2.1.1
Utvecklingen inom havstekniken m. m.

Framför
allt under det senaste decenniet har havstekniken utvecklats mycket kraffigt
och kunskapen om havet ökat. Vissa kapitalintensiva akfiviteter, främst olje-
och gasutvinning har givit värdefulla erfarenheter av arbeten i och på havet.
Forskningen förbättrar fortlöpande våra kunskaper. Teknikutvecklingen har
gjort det möjligt att exploatera fyndigheter som bara för några år sedan ansågs
oåtkomliga.

För de flesta
havsprojekt krävs en kvalificerad teknisk utrustning. Utrustningen konstrueras
ofta för ett speciellt projekt och höga krav ställs på materiel, personal och
säkerhet. Många havsprojekt antar därför formen av mycket kapitalkrävande
forsknings- och utvecklingsarbeten. Det är mot I Riksdagen 1983/84. I saml.
Nr 10. Bilaga 1

Prop.
1983/84:10 2

denna bakgrund viktigt att det havsindustriella samarbetet
ökar och kontinuerligt utvecklas, såväl mellan myndigheter och näringsliv som
mellan olika företag i näringslivet och all den havstekniska forskningen och utvecklingen
främjas.

DSH framhåller i sitt förslag att ett ökat utnyttjande av
havsresurserna öppnar nya möjligheler för svenski näringsliv. Möjligheterna har
dock hittills enligt mångas bedömning, bl.a. DSHs och statskontorets, inte
tillräckligt tagits tillvara, vare sig av statsmakierna eller av industrin.
Framför allt avsaknaden av hemmamarknad har gjort att svensk industri kommit
igång relativt sent med sina offshoresatsningar. Den till slor del
högleknologiska svenska industrin har dock enligl flertalet bedömare goda
möjligheter att ta hem väsentliga marknadsandelar på detla område.

Flera andra länder har utvecklat nationella program för
sin havstekniska verksamhet. Jag avser föreslå att man även i Sverige utvecklar
ett sådant program. Det är enligt min uppfattning nödvändigt alt planering och
genomförande av ett program för havsindustriell utveckling kan ske över
institutions- och myndighetsgränser. Ett samordnat program medför att personal
får möjlighet att arbeia mer rationellt och alt kostnadskrävande teknisk
utrustning utnyttjas effektivare. Genom en sådan samverkan förstärks således
insatsernas verkningsgrad.

Jag kommer i det följande att redovisa min syn på hur ett
ökat industriellt engagemang inom havsresursverksamheten i skilda avseenden,
genom bl. a. programarbete, kan främjas. Därvid redovisar jag dels vissa
utgångspunkter för den havsindustriella verksamheten bl. a. i form av redan
vidtagna åtgärder, dels förslag på ytterligare utvecklingsfrämjande åtgärder.
Slutligen kommer jag också att avisera de frågor av havsindustriell betydelse
som jag kommer att ta upp vid min anmälan till 1984 års budgetproposition och
de propositioner om industriell tillväxt och förnyelse samt om forskning, som
planeras till våren 1984.

2.1.2 Offshoremarknaden m.m.

Havsteknik, dvs. teknik anpassad till marin miljö och
verksamhet har många användningar och skilda verksamhetsgrenar av mycket
varierande ålder och omfattning. Marknaden för havsteknik som högteknologiskt
område kommer enligt flertalet bedömare att under överskådlig tid successivt
växa. Oavsett vilket område man betraktar inom ramen för havens utnyttjande,
kommer behov av kvalificerade tekniska system att finnas.

Kommersiellt utnyttjande av havsbottens resurser är f.n.
främst koncentrerat till olje- och gasutvinning från fält belägna på andra
länders kontinentalsocklar.

Nordsjömarknaden, framför allt den norska delen, är f. n.
därvid av särskilt intresse för svensk industri. Detta beror på att marknaden
dels är stor och ställer konUnuerligt nya krav på avancerade tekniska
lösningar, dels utgör en närmarknad, på vilken vi har traditionella
handelsförbin-

Prop. 1983/84:10 3

delser
och våra industriella fördelar är väl kända. Norge är i dag den tredje
viktigaste exportmarknaden för Sverige.

Med
offshoreverksamhet avser man i första hand olje- och gasuivinning till havs.
Offshoretekniken kan således innefatta såväl maskin- och elektroteknik,
skepps- och vattenbyggnadsteknik som annan leknik som kommer till användning
vid prospektering, produklion. transport, underhåll och reparation inom
offshore verksamheten. 1 bilaga 7 återfinns en utförlig redogörelse för
offshoreverksamheten.

Avnämare
på offshoremarknaden är såväl de operativa enheterna till havs som
förnödenhets- och produktionsbaser pä land. Offshoremarknaden består av ett
mycket brett spektrum av produkler och tjänster som kan sägas motsvara
uppbyggnad, drift och underhåll av ett anlal industrisamhällen. Det är mol
denna bakgrund som Nordsjön har betecknats som ett av världens snabbast
expanderande industriområden. Det har tillmätts liknande betydelse som
Ruhrområdet hade på 1930-talet. En av de främsta anledningarna är oljefällens
närhet till centrala konsumtions- och industricentra.

Offshoremarknaden
utgör en betydande marknad med en enligt flertalet bedömare fortsatt god
tillväxtpotential. I dag produceras ca 20% av all olja från källor på havens
botten. Andelen beräknas öka lill ca 50% fram emot sekelskiftet. Oljebolagen
investerar åriigen ca 30 miljarder dollar i olje- och gasverksamhelen till
havs, och tillväxttakten kan uppskattas lill ca 15% per år. Enbart
Nordsjömarknaden beräknas uppgå till mellan 50 och 100 miljarder kr. per år
under 1980-talet. Av denna kostnad beräknas 10% åtgå för enbart reparation och
underhåll. Utvecklingen av oljepriset är självfallet av stor betydelse för
möjligheterna att förverkliga planerna. För de närmaste åren är dock
investeringarna i stort redan igångsatta eller beslutade..

Det
är svårt att tränga in på marknaden. Branschen strävar efter att hålla sig till
beprövad teknik och invanda leverantörer. Det svenska engagemanget på denna
marknad började i huvudsak först under början av 1970-talet i samband med
framför allt engelska offshoreprojekt och fortsatte senare i växande
utsträckning i den norska delen av Nordsjön. 1 dag har ca 200 svenska företag
produkfion delvis med inriktning på offshoremarknaden. Av dessa har ca hälften
direkt försäljning till offshoremarknaden. Många företag ligger i dag mycket
långt framme även internationellt sett. Ett par företag kan betecknas som
världsledande inom sina respektive delområden. Många innovativa företag, inte
minst mindre och medelstora sådana, har etablerats på marknaden och visar en
stark expansion. De svenska marknadsandelama är dock totalt sett ännu ganska
små.

Hög
teknologisk nivå förenad med marin tradition och goda referenser är oftast en
fömtsättning för att komma in på marknaden. Detta är förutsättningar som
fömtom hos svenska rederier och sjöfartsföretag finns inom bl. a. ett flertal
svenska verkstadsindustriella företag.

Prop.
1983/84:10 4

Inom Sveriges Mekanförbund inrättades år 1979 en
branschgrupp benämnd Swedocean (Swedish Ocean Industry Group). Vid inrättandet
bestod gruppen av 29 företag. Antalet medlemsföretag är i dag ca 140 med en
sammanlagd omsättning på ca 5,1 miljarder kr. inom offshore, varav 3.4
miljarder utgör export. Svensk verkstadsindustri, inkl. varven, exporterade år
1982 för sammanlagt drygt 81 miljarder kr.

Offshoreverksamhet kan bli av än större betydelse för
framför allt verkstadsindustrin. Svensk verkstadsindustri svarar f. n. för
ungefär hälften av sysselsättningen, produktionen och exporten inom industrin.
Få länder, om ens några, har en så relativt slor verkstadsindustri som Sverige.
En närmast unik kompetensbredd och mångfasetterad struktur i förening med
högteknologiska företag ger Sverige goda möjligheter inom offshoreindu-strin
och inom det havstekniska områdei trots en i det närmaste total avsaknad av
hemmamarknad.

I bilaga 7 lämnas en närmare beskrivning av
offshoremarknaden och marknadens villkor framför allt i Norge.

2.1.3 Svenska havsområden

Någon utvinning av olja och gas från svenska havsområden
är f. n. inte aktuell. Skulle en sådan utvinning kunna komma till stånd i t.
ex. Östersjön torde den bli av endast begränsad omfattning.

Vad gäller annan mineralutveckling är det, med hänsyn till
de höga kostnader som är förenade med gruvbrytning till havs, enligt flertalet
bedömare osannolikt att någon sådan utvinning, bortsett från sand och grus,
skulle kunna ske inom överskådlig tid. Man bör dock inte utesluta att
sulfidmalmsfyndigheter som kan komma att påträffas i Skelleftefältets förlängning
under havsbotten kan komma att utnyttjas i framtiden.

I bilaga 7 lämnas en allmän beskrivning av
mineralutvinning till havs. Där framgår också översiktligt de tänkta ekonomiska
zonerna i den nordiska regionen.

Under senare år har intresset för vattenbruk, framför allt
odling av fisk och skaldjur, ökat kraftigt. Såväl större som mindre
odlingsföretag finns numera etablerade i kustområden och insjöar.

Vattenbmket är en viktig verksamhet för glesbygdens
utveckling. Odlingsföretag kan innebära nya arbetstillfällen, som, eventuellt
kombinerade med annan sysselsättning, gör det möjligt för människor i
glesbygder att nå en tillfredsställande försöijning.

Flera länsstyrelser har berört vattenbmksfrågor i
rapporter till regeringen om den regionala utvecklingen. Bl. a. har
länsstyrelser engagerat sig med regionalpolitiska medel i vattenbmksprojekt av
olika slag. Dels görs kartläggningar av de regionala förutsättningarna för
odling, dels har regio-nalpolitiskt stöd givits för att få igång odlingsföretag
i glesbygder.

En fortsatt positiv utveckling på detta område är således
angelägen från industri- och regionalpolitiska utgångspunkter. Chefen för
jordbmksdepar-

Prop.
1983/84:10 5

tementet
kommer senare att redovisa denna verksamhet i ett vidare perspektiv.

2.2
Åtgärder av särskild betydelse för ofTshoreindustrin

2.2.1 Devalveringens
effekter

Genom
nedskrivningen av den svenska kronans värde med 16% i oktober 1982 har det
svenska näringshvets konkurrenskraft avsevärt förbättrats. Devalveringens
positiva effekter gäller därvid inte bara exportindustrin. Även den s. k,
importkonkurrerande industrins läge har förstärkts. Inte minst viktigt torde
vara att devalveringen verksamt bidragit till att öka utnyttjandet av inhemska
insatsvaror. Devalveringen har skapat förutsättningar för en kraftfull
industripolitik genom att underlätta stmkturella omställningar inom industrin.

Självfallet
har devalveringen haft positiva effekter också för offshorein-dustrins
konkurrenskraft. Genom devalveringen har verkstadsindustrin kunnat öka
marginalerna och lönsamheten.

2.2.2 Riktade
åtgärder inom fyra områden

För
att främja utveckhngen för svensk offshoreindustrin krävs emellertid hämtöver
olika riktade åtgärder. Jag vill för egen del särskilt betona åtgärder inom
fyra områden.

-
Åtgärder för uppbyggnad av
kunnande och kompetens. Området omfattar åtgärder inom utbildningen,
förstärkta kontakter mellan forskningsorganen och offshoreindustrin, aktiv
uppföljning av vad som händer på den intemationella marknaden, förstärkta
insatser för forskning och utveckling, förbättrat samarbete mellan berörda
myndigheter och organ samt kartläggning av de behov och möjligheter till
teknikupphandling som kan finnas inom svensk havsresursverksamhet.

-
Åtgärder för att underlätta
svensk industris inträde på de utländska offshoremarknaderna. Detta kräver
handelspolitiska insatser för att motverka subventioner och protektionism,
möjligheter att genom bl. a. teknikupphandling bygga upp referensanläggningar i
Sverige, industriellt samarbete med andra länder för att underlätta industrins
marknadsbearbetning m. m.

— Åtgärder
för att säkra finansieringen och trygga försörjningen med riskkapital för
kraftfulla satsningar på projekt med lång utvecklingstid och högt risktagande.

— Åtgärder
för att främja svenskt deltagande i prospektering och utvinning av olja och
gas till havs. Svensk verksamhet inom framför allt utvinningsledet ger vid
sidan av det energipolitiska syftet unika praktiska möjligheter till
information om och inflytande över upphandling av tjänster och utrustning.
Statlig kompetens inom petroleumområdet finns inom Svenska Petroleumkoncernen
med dotterbolaget Svenska Petroleum Exploration AB (SPE).

ti Riksdagen 1983/84. 1 suml. Nr 10. Bilaga 1

Prop. 1983/84:10 6

Enligt
vad jag inhämtat kommer statsrådet Dahl att föreslå att frågan om svenskt
deltagande i utrikes prospekterings- och utvinningsverksamhel skall behandlas i
en proposition om vissa oljefrågor våren 1984.

Sedan
regeringen tillträdde har åtgärder inom dessa områden redan vidtagits. I vissa
fall pågår beredning av förslag till ytterligare åtgärder av mer indirekt
havsindustriell betydelse. Dessa kommer att behandlas i propositionen om
industriell tillväxt och förnyelse våren 1984.

2.2.3
Säkerhetsutbildning för offshorepersonal

Regeringen
beslöt nyligen om en större satsning på säkerhetsutbildning för
offshorepersonal. Bakgrunden är följande.

På
anläggningar för utvinning av olja och gas i Nordsjön ställs mycket höga krav
vad gäller skydds- och säkerhetsutbildning. Bestämmelserna har skärpts under de
senaste åren och i dag skall alla som arbetar på eller vid anläggningarna ha
genomgått en särskild säkerhetsutbildning. Norge har ägnat stor uppmärksamhet
åt säkerhets- och arbetsmiljöfrågor i marin miljö och torde i dag vara ledande
inom detta område. Mycket talar för att de norska bestämmelserna kommer att bli
internationellt normgivande. Det innebär t. ex. att även på den engelska och
kanadensiska kontinentalsockeln kommer samma regler att tillämpas.

För
svensk industri är således säkerhetsutbildning en förutsättning för att med
egen personal kunna utföra arbeten i Nordsjön. Det gäller såväl de
offshoreföretag som redan är etablerade i Nordsjön som de företag som önskar
etablera sig där. Ofta rör det sig om tillverkare som både levererar och installerar
utmstning för borrplattformar m. m.

Svårigheterna
för svensk industri att få personalen säkerhetsutbildad inom landet kan utgöra
ett allvarligt hinder för svensk industri att vinna insteg i den expanderande
offshoresektorn. Det finns vissa möjligheter att köpa utbildningsplatser i
Norge, men tillgången på platser anses under de närmaste åren vara för liten.

Efter
godkännande av riksdagen våren 1983 (prop. 1982/83:147, NU 55, rskr 383) beslöt
regeringen den 28 juli 1983 att lämna ett statligt engångsbi-drag med 15350000
kr., för att en säkerhetsutbildning skulle komma till stånd i Sverige. Mot den
angivna bakgmnden bedömdes utbildningen vara angelägen för svensk industri av
konkurrensskäl. Utbildningen startade helt nyligen och är förlagd till Göteborg.
Chalmers Tekniska högskola (CTH) svarar för kursernas innehåll, uppläggning och
genomförande. 1 brandskyddsavsnitten medverkar Göteborgs brandförsvar. Projekt
Lindholmen AB administrerar verksamheten i övrigt.

Jag
övergår nu närmast till en kort redogörelse för myndighetsverksamhet av
havsindustriell betydelse. 1 bilaga 7 redogörs allmänt för myndighetsverksamhet
inom havsresursområdet.

Prop,
1983/84:10 7

2.2.4
Pågående och planerad myndighetsverksamhet av havsindustriell betydelse

Jag
tar i detta sammanhang inte upp verksamheten vid DSH och styrelsen för teknisk
utveckhng (STU), som jag kommer att behandla närmare i samband med min
redovisning av mina förslag.

Chefen
för försvarsdepartementet kommer senare att redogöra för den verksamhet inom
bl. a. försvarets forskningsanstalt (FOA) som är av civil industriell
betydelse. Han kommer också att redovisa de förberedelser som pågår f. n. för
att vidga samverkan med civila intressenter. Även jag kommer senare att närmare
utveckla denna fråga.

Marintekniska
institutet SSPA

SSPA
utför på uppdrag provningar och undersökningar av betydelse för skeppsteknik,
sjöfart och övrig havsteknik samt, i den mån SSPAs utmstning och förhållanden
i övrigt medger det, andra provningar och undersökningar. SSPA bedriver teknisk-vetenskaplig
forskning inom sitt verksamhetsområde. Uppdragsintäkternas andel har ökat
successivt och uppgår numera till närmare 90% av den totala omsättningen. Ca
70% av uppdragsverksamheten bedrivs i internationell konkurrens. Resterande
del utgörs främst av uppdrag för svenska myndigheter, bl. a. försvarets materielverk
(FMV), STU och transportforskningsdelgationen (TFD).

Verksamheten
är uppbyggd kring de olika modellprovningsanläggning-arna, nämligen släprännan,
kavitationslaboratoriet samt våg- och manöverlaboratoriet. Kvalificerade
kunskaper inom områdena hydromeka-niskt motstånd, propulsion, manövrering och
sjöegenskaper utgör tillsammans med databaser och dataprogram komplement för
att driva en kvalificerad konsultverksamhet. SSPA strävar även efter att
upprätthålla kompetens inom angränsande områden till hydromekaniken.

SSPAs
kunskapsprofil passar enligt min mening väl in i industriengagemang inom nya
havstekniska områden. SSPA har redan medverkat i flera svenska företags
inbrytningar på offshoreområdet, bl. a. Götaverken Aren-dahls.

De
kommersiella uppdragens andel vid SSPA har successivt ökat och utgör numera ett
dominerande inslag i verksamheten. Några myndighetsuppgifter i egentlig mening
åvilar inte SSPA. Mot denna bakgmnd har SSPA helt nyligen föreslagit att
myndigheten ombildas till aktiebolag den I juli 1984. Jag avser att återkomma
till dessa frågor vid min anmälan till 1984 års budgetproposition.

Sveriges
geologiska undersökning (SGU)

SGU
bedriver marin verksamhet inom områdena marin geologi och geofysik.

Genom
SGUs kartering över Öresund och området kring norra Gotland och Gotska Sandön
känner man till stora förekomster av sand och grus på

Prop. 1983/84:10 8

den
svenska havsbotten. Behovet att utnyttja dessa torde komma att öka i framtiden
i och med att förekomster av motsvarande slag på land alltmer undandras
exploatering och att flera bristregioner kan förväntas uppkomma i framtiden.

Bland
pågående eller nyligen avslutade projekt vid SGU kan nämnas också följande:

— utveckling
av instmment och övrig utrustning för maringeologiska un

dersökningar,

- marinseismiska
mätningar i Östersjön.

1
sitt remissvar över DSHs programförslag anför SGU att ett övergripande
maringeologiskt program för i första hand den svenska kontinentalsockeln bör
utarbetas. SGU bör härvid spela en central roll.

Jag
är för egen del f. n. inte beredd att tillstyrka att ett sådant maringeologiskt
program påbörjas. Mot bakgmnd av vad jag tidigare anförde om tidsperspektivet
för mineralutvinning i svenska havsområden vill jag understryka vikten av att
noga väga behovet av kartering på land mot behovet av kartering till havs.

Enligt
min uppfattning krävs därför under den närmaste framtiden ingen reguljär
berggmndsgeologisk kartering av den svenska kontinentalsockeln. Däremot kan det
finnas många skäl till att göra en översiktlig sammanställning av den kunskap
som på detta område finns inom landet. Detta skulle innebära att SGU
sammanställde de tillgängliga seismiska och andra mätningar som utförts
framför allt i anslutning till Oljeprospekteriogs ABs (OPAB) oljeprospektering
samt övriga tillgängliga kunskaper - inom och utanför SGU - om berggmnden på
den svenska kontinentalsockeln. Inom ramen för det program för utökad
prospektering som riksdagen beslöt hösten 1982 (prop 1982/83:50 bil. 6, NU 18,
rskr 111) är jag beredd att förorda att högst 0,5 milj. kr. far användas för en
sådan sammanställning under budgetåret 1984/85. Det ankommer på regeringen att
besluta i denna fråga.

Sammanställningen
skulle få ett betydande praktiskt och vetenskapligt värde utöver den
bearbetning som har skett direkt för oljeprospekteringens syften. De data m.m.
som bör sammanställas skulle annars inte kunnat införskaffas utan mycket stora
kostnader. I sammanhanget vill jag erinra om den rätt enligt lagen (1966: 314)
om kontinentalsockeln som SGU har att ta del av de geologiska resultaten av
OPABs arbeten till havs.

Det
är enligt min mening också angeläget med en begränsad fortsättning av den
kartläggning av enbart jordarterna som f.n. görs av SGU. Denna kartering är av
betydelse för sand- och gmsutvinningsprojekt till havs, f. n. framför allt i
Öresund. Var denna fortsatta kartläggning geografiskt bör utföras, och i vilka
former, är närmast en fråga för SGU och dess kartråd.

Prop.
1983/84:10 9

Statens
industriverk (SIND)

SlNDs
huvuduppgifter är dels att genom industripolitiskt finansiellt stöd,
företagsutvecklande insatser och problemidentifierande utredningsverksamhet
främja industrins tillväxt och omvandling, dels att genom regionalpolitiskt
finansiellt företagsstöd och särskilda insatser i anslutning härtill bidra till
en balanserad regional utveckling.

SIND
medverkar redan nu i samverkansprojekt med inriktning på offshoremarknaden,
varvid såväl svenska som norska företag berörs.

Ett
antal regionala utvecklingsfonder, för vilka SIND är en av huvudmännen, är
aktivt engagerade i utvecklingen av företag inom havsresursområdet. Exempel på
sådana insatser är utvecklingsfondens i Göteborgs och Bohus län satsningar på
företag som arbetar med musselodling och motsvarande satsningar från flera
fonder längs ostkusten för att utveckla kassodling av regnbågslax. Flera
utvecklingsfonder gör betydande insatser för fritids- och fiskebåtsvarven, och
i ett par län har fonderna tagit initiativ till företagssamverkan med syfte att
sälja svenska produkter till olTshorein-dustrin.

SINDs
verksamhet och dess treårsplan kommer att behandlas i propositionen om
industriell tillväxt och förnyelse. Jag vill dock framhålla att enligt min
uppfattning bör SIND ges en mer aktiv roll inom havsresursområdet än f.n. Vid
min anmälan i februari 1983 av propositionen om verksamheten vid statens
industriverk m.m. (prop. 1982/83:113) redovisade jag att
industriverksutredningen framhållit bl. a. havsteknikområdet som ett lämpligt
område för SIND att samordna breda industriella utvecklingsinsatser inom. Jag
fömtsade dä att sådana mandat skulle ges av regeringen från fall till fall för
specifika insatser. Jag återkommer i det följande till SINDs roll inom ramen
för ett program för havsindustriell kompetensutveckling.

2.2.5
Utgångspunkter för utredningsförslagen m. m.

Jag
kan i allt väsentligt instämma i de utgångspunkter för utredningsförslagen som
har framförts. Som bakgmnd till mitt förslag i det följande är dessa utgångspunkter
därför av stor vikt, liksom formerna för statligt utvecklingsstöd. Jag redogör
därför närmast i korthet för dessa två områden.

DSH,
liksom Sveriges Mekanförbund och dess branschgmpp Swedocean samt Svenska
Metallindustriarbetareförbundet, anser att det krävs ett starkare engagemang
från svensk sida, särskilt vad avser havsteknikområdet. Statskontoret framför
liknande synpunkter.

Behovet
av att samordna och effektivisera havsresursverksamheten är enligt DSH
påtagligt. STUs insatser vad gäller offshoreteknik bör förstärkas och utökas i
flera avseenden.

Swedocean
m.fl. framhåller att vi i Sverige kommit sent igång och att våra
marknadsandelar borde vara betydligt större.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1983/84:10 10

Statskontoret
konstaterar att en gynnsam utveckling av havsteknikområdet ställer stora krav
på bl. a. kvalificerad forskning och produkutveck-Ung samt att svenska företag
i ökad utsträckning måste uppfylla dessa krav. Vidare påpekas att vissa
statliga myndigheter besitter kvalificerad kompetens som enligt statskontorets
mening inte utnyttjas i tillräckligt hög grad inom området havsteknik.
Slutligen understryks vikten av ett gott samarbete mellan stat och näringsliv.

Från
dessa utgångspunkter bedömer statskontoret att de krav på åtgärder från
samhällets sida som reses inom havsteknikområdet bör analyseras med
utgångspunkt i de industripolitiska målen och med avseende på i första hand de
möjligheter som nuvarande industripoUtiska system erbjuder. Till gmnd för
dessa åtgärder skall ett havstekniskt program föreligga.

En
huvudtanke i statskontorets förslag är att den industripolitiska organisationens
verksamhet, i den mån statsmaktema prioriterar ett visst område, exempelvis
havsteknikområdet, skall kunna inriktas mot just detta. Alla delar av systemet
skall under en viss tidsperiod kunna inriktas mot ett gemensamt mål. Insatserna
skall kunna gälla såväl en viss bransch eller ett visst område, som t. ex.
havsteknikområdet, eller ett enskilt förelag eller gmpp av företag. Insatserna
skall vidare kunna gälla samtliga nivåer, från gmndforskning till
kommersialisering.

2.2.6
Statligt létvecklingsstöd

Något
statligt utvecklingsstöd särskilt inriktat på havsindustriell utveckhng finns
f.n. inte. Däremot kan många former av statligt stöd lämnas också till åtgärder
inom detta område. Under år 1982 har gjoils vissa ändringar i stödformerna.

Sedan
den 1 juli 1982 kan de regionala utvecklingsfonderna lämna s. k.
utvecklingskapital för att delfinansiera produktutveckling, marknadsföring och
andra riskfyllda och väl avgränsade projekt, som syftar till att utveckla
företag (SFS 1982:682). Högst 50%, i undantagsfall högst 65%, av projektkostnaden
kan finansieras med utvecklingskapital. Utvecklingskapital kan lämnas i form av
lån eller bidrag. Om bidrag lämnas bör utvecklingsfonden fa andel i de framtida
intäkterna av projektet i fråga, t. ex. genom royaity. Utvecklingsfonderna har
stor frihet att anpassa återbetalningsvillkor m. m. fill de fömtsättningar som
gäller i det enskilda projektet/företaget. Utvecklingsfondemas verksamhet
kommer att behandlas i propositionen om industriell tillväxt och förnyelse
våren 1984.

Vad
gäller fonden för industriellt utvecklingsarbete föreligger inga formella
hinder för fonden att åta sig större finansieringsandel än 50%. I sitt
remissvar på DSHs programförslag pekar emellertid fonden på att så hittills ej
skett i praktiken.

Förordningen
om statligt stöd till teknisk forskning, industriellt utvecklingsarbetet och
uppfinnarverksamhet (1978:571) och förordningen om statligt stöd till energiforskning
(1979:319) reglerar tillsammans med STUs

Prop.
1983/84:10 11

egna villkor formerna för STUs anslagsgivning. STU arbetar
fortlöpande med att se över stödformerna och villkoren kring dem. Syftet med
detta är att anpassa STUs stöd till de ändrade behov och villkor som
aktualiserats i samband med förändringar i STUs omvärld.

Mot denna bakgmnd har STU med skrivelse till regeringen
den 28 januari 1982 föreslagit vissa ändringar i sina stödförordningar.
Förslagen har remissbehandlats. Ändringar föreslås bl. a. beträffande

-
finansieringsgrad
och räntefaktor för utvecklingsprojekt; STU har funnit att det ofta är
nödvändigt med upp till 100% finansiering av projektkostnader. Detta gäller i
synnerhet små företag och enskilda personer. Vidare anser STU att räntan för
projektstöd bör sänkas så att den kommer i nivå med marknadsräntan för
industrins långfristiga finansiering, dvs. ränta för industriobligationer,

-
storföretagsvillkor
och garanti: STU har negativ erfarenhet beträffande storföretag och deras
återbetalningar av projektstöd. Stödet skall återbetalas om projektet ger
"tekniskt resultat", vilket har lett till att många storföretag inte
rekvirerar sina beviljade STU-anslag förrän de vet om projektet lyckats eller
ej. STU föreslår i stället någon form av riskavlyft, dvs. en garanti som träder
in först när ett projekt kan konstateras som misslyckat,

-
former för
återbetalning: STU har föreslagit att projektstöd skall kunna återbetalas i
form av royaity,

-
uppdrag,
beställningar: STU har föreslagit att få lägga ut uppdrag och beställningar på
eget initiativ. Denna stödform avses främst att användas vid större
projektsatsningar.

De flesta remissinstanserna anser STUs förslag vara
välmofiverade och tillstyrker de föreslagna ändringarna. Vad gäller förslaget
om uppdrag och beställningar har STUs förordning ändrats på denna punkt
(1982:573) i enlighet med förslaget.

Även DSH har i sitt programförslag föreslagit liknande
ändringar vad gäller det statliga utvecklingsstödet från bl. a. STU.

Övriga ändringsförslag och STUs verksamhet kommer att
behandlas i propositionerna om industriell tillväxt och förnyelse samt om
forskning våren 1984.

2.3 Förslag till åtgärder för havsindustriell
kompetensutveckling

Sammanfattning av förslaget

Jag anser att ett program för havsindustriell
kompetensutveckling bör antas. Programmet bör innehålla följande komponenter.

Inom STUs verksamhet ges havsteknikområdet stor vikt även
under de närmaste budgetåren.

Ett program med särskilt anvisade medel genomförs under en
treårsperiod med början den 1 juli 1984. Programmet omfattar områdena teknik
för

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1983/84:10 12

utforskning
och tillståndskontroll av havet, arkfisk teknik samt undervattensteknik.
Programmet drivs av SIND med hjälp av en för treårsperioden av regeringen
särskilt inrättad rådgivande programstyrelse. Beräknad kostnad för programmet
är högst 20 milj. kr., varav för budgetåret 1984/85 högst 7 milj. kr. Av de
sistnämnda medlen avsätts för budgetåret 1984/85 högst 0,7 milj. kr. för
kanslibehov m. m. hos SIND och utökad utredningsverksamhet hos DSH.

Utredningarnas
förslag

DSH
föreslog att STU skulle få en särskild fond, omfattande förslagsvis 100 milj.
kr., som extra stöd till havsteknisk utveckling under en femårsperiod. DSH
föreslog programområden i huvudsaklig i överensstämmelse med mitt förslag men
utgick från att särskilda medel skulle ställas till DSHs förfogande för
genomförandet. För genomförandet av programmet fömt-satte DSH en något snävare
inriktning. Statskontoret föreslog att DSH även i fortsättningen skall verka för
samordning genom fortsatt programarbete och att ansvaret för strategisk
utredningsverksamhet och kunskapsuppbyggande, företagsutveckling, finansiellt
stöd samt initiering av forskningsinsatser även fortsättningsvis skall handhas
av SIND och STU. Statskontorets förslag fömtsätter att statsmakterna
fastställer ett havstekniskt program på förslag av DSH (se bil. 7).

Remissinstansernas
synpunkter

I
fråga om de föreslagna STU-medlen om 100 milj. kr. är remissopinionen delad. I
fråga om programmen instämmer en stor majoritet av remissinstanserna i
förslagen. En majoritet av remissinstanserna anser att DSH skall behålla sin
rådgivande och samordnande roll och att mer operativt inriktade insatser skall
göras av redan etablerade organ. Många instanser anser dock att ett
medelstillskott till DSH för i första hand utredningsverksamhet är befogat.
(Se bil. 7).

Skäl
för mitt förslag

Det
program jag föreslår för havsindustriell kompetensutveckling innefattar
åtgärder inom ramen för tre organs verksamhet, nämligen STU, SIND - med hjälp
av programstyrelsen - och DSH. Som framgått av den inledande redogörelsen har i
andra sammanhang tidigare vidtagits flera åtgärder av betydelse för utveckling
av svensk kompetens på området, och det nu föreslagna programmet bör ses i ett
större sammanhang där verksamhet med havsindustriell anknytning pågår inom
många sektorer. Programmet skall sikta till att uppfylla industrins och
samhällets långsiktiga behov av tekmsk kompetens och därvid dels ge gmnden för
nya produkter, dels nya tillämpningar inom svensk, såväl civil som militär,
myndighetsverksamhet med havsindustriella beröringspunkter.

Jag
behandlar i det följande programmets komponenter i tre avsnitt.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1983/84:10 13

2.3.1
Finansiellt utvecklingsstöd inom STUs verksamhet

STU
har till uppgift bl. a. att följa den tekniska utvecklingen, alt initiera
samarbete, att ta initiativ till och stödja teknisk forskning och industriellt
utvecklingsarbete, att ge råd och stöd åt uppfinnare samt att förmedla
forskningsresultat Ull kommersiellt utnyttjande.

Inom
ramen för det nu löpande treårsprogrammet har STU förutom nio andra områden
lagt särskild vikt vid teknikområdet havsteknik. Inom området havsteknik har
STUs planering och kontakter med offshoreindustrin visat på ett stort behov av
finansiellt stöd till utveckling av avancerade produkter.

STU
har i sin anslagsframställning för budgetåret 1984/85 inom bl. a. området
havsteknik/undervattensteknik föreslagit riktade initiativ för att stimulera
och i ökad omfattning stödja teknikintensiva produktutvecklingsprojekt.

Eftersom
offshoremarknaden är en förhållandevis ny marknad för svensk industri har STUs
insatser inledningsvis koncentrerats till att bredda den tekniska kunskapen om
branschen och dess problemområden. Insatserna har koncentrerats till tekniska
och ekonomiska förstudier, kunskapsuppbyggande projekt och marknadsinformation.

Genom
STUs stöd har företagen kunnat erhålla bättre underlag inför beslut om kostsam
hårdvaruutveckling. En viktig uppgift för STU är att bidra fill ett bättre
FoU-samarbete mellan företag och forskningsinstitutioner. Av särskild
betydelse enligt STU är att bidra till en nära samverkan med företag och
forskningsorgan i länder med offshoreverksamhet, främst Norge.

STUs
stöd utformas i nära kontakt med den berörda industrin, samtidigt som
insatserna harmoniseras med de offshoreaktiviteter som genomförs och planeras
av Sveriges Exportråd och branschorganisationen Swedocean.

Svenskt
deltagande inom området utvinning av olja och gas till havs ger kompetens också
inom framtida havsresursområden. STU koncentrerar därför sina insatser fill
offshoreteknik, medan övriga områden ges en lägre ambitionsnivå.
Offshoreinsatsema koncentreras till referensprodukter och system, vilket
innebär en fokusering på ett begränsat antal större projekt. Företräde ges till
sådana systemprojekt som kan bidra till bredare engagemang hos svenska
underleverantörer.

Inom
övrig havsteknik begränsas STUs insatser till teknikbevakning.

Vattenbruk
ingår sedan år 1974 som en del av STUs program för havsteknik. Enligt STU har
erfarenheterna av projekten visat att problemen i sammanhanget inte är så
mycket av teknisk som av biologisk natur. STUs insatser i ett nationellt
program för vattenbmk bör enligt myndighetens mening begränsas till projekt med
hög teknisk risk och kommersiella möjligheter. Jag delar denna uppfattning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1983/84:10 14

Fisk- och skaldjursodling m.m. är enligl min bedömning ett
framtidsområde inom vilket svensk industri i ökad utsträckning kan finna
lönsamma nischer.

STUs verksamhet kommer att behandlas i propositionen om
industriell tillväxt och förnyelse våren 1984. Jag vill emellertid redan nu
anmäla att jag för budgetåret 1984/85 avser all förorda ökade insatser inom det
havstekniska området. Det finansiella slödel från STU lill havsteknik bör
emellertid inte särbehandlas i form av en särskild fond för just detta ändamål.
Däremot bör inom ramen för STUs verksamhet området havsteknik ges ökad vikt.
Mot bakgrund av bl. a. den under hösten 1982 genomförda devalveringen, som
kraftigt ökat företagens marginaler, anser jag det dock inte vara befogat med
en förstärkning av den storleksordning som DSH föreslagit.

2.3.2 Treårigt program med särskilt anvisade medel

1 likhet med de flesta remissinstanserna anser jag att ett
program med den huvudsakliga inriktning och inom de områden DSH föreslagit
bör-genomföras. För att möjliggöra detla krävs särskilt anvisade medel. Jag
beräknar kostnaden för en treårsperiod till högst 20 milj. kr., varav för
budgetåret 1984/85 högst 7 milj. kr. Medel för detla avser jag att förorda i
samband med min anmälan av propositionen om industriell tillväxt och förnyelse
våren 1984.

Programmet bör drivas av SIND med hjälp av en rådgivande
program-styrelse, som inrättas av regeringen. Del bör ankomma på regeringen att
närmare besluta om former och verksamhet för detta program. För riksdagens
information vill jag emellertid beskriva hur jag tänker mig uppläggningen av
arbetet.

1 programstyrelsen bör - förutom industriella företrädare
för varv, annan verkstadsindustri och svensk oljeutvinningsindustri — ingå
företrädare för bl. a. försvarets materielverk (FMV), STU, FOA, SSPA samt
någon teknisk högskola och DSH. Programarbetet skall inte påverka resp.
myndigheters ansvars- eller kompetensområde utan bör ses som en extraordinär
insats under en viss period i samordnande syfte och för att genom samverkan
initiera olika havsindustriella åtgärder som kan stödja varandra. Åtgärdernas
verkningsgrad förstärks därigenom högst väsentligt.

I bilaga 7 lämnas en närmare redogörelse för norsk
oljepoliitik och konsekvenserna av denna politik för svensk offshoreindustri.
Mot bakgrund av den koppling som görs mellan beviljande av koncessioner och
industriella utvecklingsinsatser i Norge är en representation i programstyrelsen
från svensk oljeutvinningsindustri angelägen.

Medlen bör i mindre mån kunna användas även som komplement
till SINDs insatser för havsindustriell utveckling inom verkets program för
industriell omvandling och tillväxt. SINDs insatser bör således främja en
bredare industripolitisk programinriktning och därvid komplettera STUs

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 15

och delvis även SSPAs huvudsakliga inriktning mot
forskning och teknisk utveckling. Detta är viktigt eftersom den tekniska
förnyelsen endast utgör en del av den industriella förnyelseprocessen. Jag vill
särskilt betona vikten av ett samspel mellan STUs insatser för teknisk
förnyelse och SINDs insatser för annan industriell utveckling.

Jag framhöll tidigare att oavsett vilket område man
betraktar inom ramen för havens nyttjande - i och utanför Sverige - kommer
behoven av kvalificerade tekniska syslem all finnas. Detta gäller såväl
militära som civila behov. Mycket av den havsteknik som i dag tillämpas civilt
härrör från tidigare militär forskning och teknikutveckling. Påtagliga
beröringspunkter finns f.n. vad gäller l.ex. undervattensfarkoster,
undervattens-verktyg, dykeri och inte minst metoder för spaning och sökning
under vatten. Med tanke på den i stora delar förutsebara militära upphandlingen
av produkter inom dessa områden finns möjligheter till samlade åtgärder. Den
förstärkning som f. n. görs i fråga om ubåtsskyddsålgärder kan därmed få
större industriella effekter. Olika metoder och former för breda belysningar av
problem och möjligheter bör prövas. Av denna anledning är FMVs och FOAs
medverkan i programslyrelsen angelägna. Som chefen för försvarsdepartementet
senare kommer att framhålla är en av förutsättningarna för denna samverkan att
inte försvarets behov och målsättning påverkas negativt.

Ett framgångsrikt genomförande av programarbetet
förutsätter ekonomisk medverkan även från industrin.

DSH bör nära följa arbetet och efter behov delta i
komplettering och vidareutveckling av de olika programområdena inte minst med
hjälp av det ytteriigare programunderiag som DSH f. n. arbetar fram. 1 sitt
fortsatta arbete med andra programområden bör DSH ta vara på erfarenheterna
från programstyrelsens arbete.

De medel som ställs till programstyrelsens förfogande kan
vad gäller teknik för utforskning och tillståndskontroll av havet användas som
kompletterande bidrag till myndigheter vid prototyputveckling baserad på
svenska myndighetsbehov. Vad gäller arktisk teknik samt undervattensteknik
skall medlen användas företrädesvis i samarbetsprojekt mellan myndigheter och
mellan myndigheter och företag. Området arktisk teknik får omfatta även
subarktisk teknik. Medlen bör kunna användas även för sfipendier för
myndighetsanställd personal till utlandsljänstgöring av betydelse för
programarbetena, liksom för en begränsad kunskapsbevakning inom
polarforskningsområdet. Programstyrelsens insatser inom området arktisk teknik
bör ses som första steget av en målmedveten långsiktig industriell satsning
inom ramen för en sammanhållen svensk polarpolitik. Statsrådet 1. Carlsson och
chefen för utrikesdepartementet kommer senare att redogöra för andra delar av
polarpolitiken. Den subarktiska delen torde av naturhga skäl komma att avse
utvecklingsinsatser för Norska havet men kan även omfatta andra havsområden,
som Berings hav och havsområdena utanför Newfoundland och Labrador.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 16

De särskilt anslagna medlen bör - i sina olika
användningsområden, oberoende av slutligt huvudmannaskap för prototyper o.d. -
ses som statliga bidrag ulan någon särskild återbetalningsskyldighel.

Jag vill här inte göra några närmare ekonomiska eller
andra avvägningar mellan de olika programområdena utan förordar att denna
avvägning görs av SIND i samråd med programstyrelsen mot bakgmnd av en närmare
analys av omfattningen av de insatser som redan görs inom delar av
programområdena av berörda myndigheter och organ. I de delar programarbetet
kan anses utgöra kompletteringar till STUs insatser bör STUs projekt i lämpliga
former kunna utgöra basen för det fortsatta arbetet.

Vad gäller programområdena vill jag därutöver nämna
följande.

Den svenska havsindustriella profilen måste ligga väl i
linje med marknadens långsiktiga behov. Detta kräver ell nära samarbete mellan
tillämpad forskning och industriellt utvecklingsarbete. Ju långsiktigare
verksamheten är desto större ansvar måste krävas av samhället vad gäller bl.
a. det ekonomiska risktagandet. Sökandet efter konkreta affärsidéer och kommersiella
tillämpningar måste i första hand ligga hos själva industrin. Jag delar
emellertid SINDs och statskontorets bedömning att DSHs analys visar att det
havsindustriella området är väl lämpat för målinriktade industripolitiska
åtgärder. Under kommande år är det nödvändigt att nya typer av produkter och
tjänster tillkommer inom de svenska exportnäringarna. Här finns möjligheter
inte minst inom det nu aktuella området.

En betydande andel av världens kända olje- och gasreserver
finns i de arktiska och subarktiska regionerna. Exploatering och utbyggnad i
dessa områden är mycket kapitalkrävande och utvecklingstakten är känslig för
konjunktursvängningar och oljeprisförändringar. Tidsperspekuvet för en
storskalig arktisk offshoremarknad år därför osäkert. På lång sikt torde dock
de arktiska regionerna komma att spela en betydande roll i den globala energiförsörjningen.
Det är angeläget att redan nu främja en svensk industriell utveckling inom
området genom åtgärder som underlättar långsiktigt tekniskt nyskapande.
Risktagandet och projektens storlek understryker behovet av att sträva efter
en sammanhållen svensk planering.

Särskilt krävande geografiska miljöer är de arktiska
områdena i Alaska och Kanada, där provborrningar pågått några år och även
utvinning påbörjats. Andra områden med liknande svåra miljöförhållanden är
Norska havet och i än högre grad havsområdena utanför Sovjetunionens ishavskust.
För att exploatera fyndigheter i dessa områden krävs mera avancerad teknisk
utmstning än vad som finns tillgänglig i dag.

Ett gemensamt drag för utvecklingen inom Arkfis är den
successiva utvecklingen från vinteranpassad subarktisk till renodlat arktisk
offshoreverksamhet. Utvecklingen kräver helt nya produkter och systemlösningar
anpassade för extrema yttre miljöförhållanden. Offshoreaktiviteter i arkfiska
områden medför också behov av nya och förbättrade produkter inom många av
offshoreteknikens angränsande havstekniska områden.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1983/84:10 17

Även
om hemmamarknaden på de havsindustriella områdena är liten är det angeläget att
ta vara på de möjligheter som finns genom bl. a. teknikupphandling. Med teknikupphandling
avser jag i detla sammanhang ett förlopp där också utveckling ingår som en
nödvändig del när en vara, tjänst eller ett system upphandlas. Det tekniska
utvecklingsarbetet som ingår i förloppet kan vara omfattande och gälla
tillämpning av avancerad teknik.

Speciellt
bör möjligheterna till draghjälp vid utveckling av prototyper och
referensanläggningar samt marknadsintroduktion med utgångspunkt i svenska
fackmyndigheters behov närmare analyseras. Programmen för subarktisk och
arktisk teknik samt undervattensteknik har delvis detta syfte. Programmet
avseende teknik för utforskning och tillståndskontrolt av havet har detta som
ett huvudändamål. Sistnämnda program syftar till en kraftsamling på utveckling
av sådana avancerade system för mätning och observafion som kan ha svenska
myndigheter och verk som kompetenta beställare — och som samtidigt bedöms ha
en internationell marknad. Finansiellt stöd till myndigheter för utveckling av
referensanläggningar kan vara en effektiv åtgärd för industriell utveckling,
eftersom det finansiella stödet då kan kombineras med krävande beställare.

Mot
bakgmnd av vad jag tidigare anfört är det uppenbart att det behövs samverkande
industriella insatser från såväl samhället som näringslivet. Genom gemensam
planering i ett samverkansorgan kan olika havsindustriella åtgärder som stöder
varandra initieras. Insatsernas verkningsgrad kan därigenom förstärkas högst
väsentligt.

2.3.3
DSHs fortsatta program- och utvecklingsarbete

DSHs
nuvarande roll och verksamhetsformer bör i stort sett bestå. DSH skall även i
fortsättningen verka för samordning genom bl. a. fortsatt programarbete. Mot
bakgrund av den sammanhållna syn på svensk havsresursverksamhet som nu läggs
fram kan DSHs kommande insatser prioriteras hårdare än vad som tidigare varit
möjligt. Som jag tidigare framhållit avsätts för budgetåret 1984/85 0,7 milj.
kr. åt bl. a. utökad utredningsverksamhet vid DSH.

DSH
bör, genom bl. a. rådgivning, informationsspridning och övergripande
långsiktig planering, främja havsresursverksamheten och verka för effektiva
insatser inom verksamhetens olika delområden. DSH bör däremot inte ges några
operativa uppgifter.

Jag
finner inte anledning att här närmare i detalj ta ställning till hur DSH i
övrigt identifierar tillväxtområden m. m. i form av statistikinsamling o. d.

Som
jag tidigare framhållit är det viktigt att det havsindustriella samarbetet
ökar och kontinueriigt utvecklas såväl mellan myndigheter och näringsliv som
mellan olika företag i näringslivet. Jag framhöll också betydelsen av att den
havstekniska forskningen och utvecklingen främjas. Mot bakgrund av de rådande
förhållandena i svensk havsresursverksamhet, och av att havsresurserna totalt
sett blir allt viktigare, finner jag att en

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1983/84:10 18

fortsatt
särskild samordning av verksamheten är motiverad. DSH har härvid även framdeles
en viktig roll att spela.

Det
bör också framhållas all DSH inte har till uppgift alt ta över de nuvarande
myndigheternas verksamhet, planering och samordning inom resp. sektor. DSH kan
i stället verka för att sådan planering samordnas när så är lämpligt och genom
en nära kontakt med företag och olika myndigheter lämna förslag om för
verksamheten gynnsamma åtgärder.

En
av DSHs viktigaste uppgifter f. n. är att i samarbete med olika berörda organ
ansvara för att praktiska möjligheter skapas att överblicka hela
verksamhetsfältet. DSH:s uppgift är alt ansvara för att ett övergripande
havsresursprogram fortlöpande utvecklas. DSH skall främja svensk
havsutforskning och ge råd om anslagsfördelning till fackmyndigheters
havsresursprogram. DSH skall vidare verka för att tekniska och personella
tillgångar tillvaratas bättre på alla områden av verksamheten samt vara ett
organ för samarbete mellan myndigheter och näringsliv och förmedla kontakter
på havsresursområdet. Alt tilldela DSH vissa operativa uppgifter skulle kunna
motarbeta dessa funktioner.

Delegationens
behov av egna medel kan, liksom f. n., begränsas till vad som fordras för dess
egen utrednings-, informations- och kontaktverksamhet.

3 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1.
godkänna ett program för
havsindustriell kompetensutveckling med den huvudsakliga inriktning som jag här
har förordat

2.
ta del av vad jag har anfört om
offshoreindustrin och åtgärder av särskild betydelse för denna.

4 Statsägda
företag

4.1
Inledning

Bland
de statsägda företagen är det främst Svenska Varvkoncernen som är engagerad
inom offshoreindustrin.

Offshoreverksamheten
svarade år 1982 för ca 30% av Svenska Varvkoncernens försäljning. Det är
främst Götaverken Arendal AB i Göteborg som har specialiserat sig på detta
område. Företaget byggde från början plattformar på licens från utomstående
konstruktionsföretag men utvecklade under åren 1980-1981 en egen konstruktion
för flytande, delvis nedsänk-bara (semisubmersibla) plattformar. Denna
konstruktion, det s.k. GVA-konceptet, omfattar plattformar i olika storlekar
och för olika användningsområden baserade på samma grundidé. Plattformarna kan
utrustas

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 19

för
varierande huvudfunktioner, som borrning, bostäder, dykeri, lyft eller
produktion av olja.

Den
snabba ökningen av antalet färdigställda offshoreanläggningar har nu lett till
att utbudet på flyttbara offshoreanläggningar överstiger efterfrågan med
sjunkande fraktsatser och andrahandspriser som följd. Denna obalans kommer
enligt flertalet bedömare att gälla till mitten av 1980-ialet.

Den
försämrade marknadssituationen har Gölaverken Arendal AB försökt motverka
genom att producera även moduler och stålkonstruktioner till anläggningar för
oljeproduktion till havs. En växande andel s. k. engin-eering, dvs. försäljning
av konstruktionsarbeten och tekniska konsulttjänster av andra slag, spelar
också en viktig roll. En annan utvecklingsbar sektor, mot bakgrund av de allt
strängare säkerhetsreglerna, är ombyggnader av befintliga plattformar.
Götaverken Arendal AB har försökt möta den ökande protektionismen på den
internationella offshoremarknaden genom samarbete med varv i andra länder.

Kockums
AB i Malmö har, utöver en stor nybyggnadsverksamhet bl. a. en avdelning för
civil undervattensteknik. Avdelningens kunskap bygger till stor del på
erfarenheter från den militära verksamheten. Kockums AB äger 50% och det
helstatliga utvecklingsbolaget United Stirling äger 50% i ett bolag (Sub Power
AB) som utvecklar energisystem för undervattens-bmk baserade på stirlingmolorn.
Sub Power samverkar med ett franskt företag som utvecklar s. k. autonoma
ubåtar, främst avsedda för offshoreindustrin. Sådana ubåtar måste ha tillgång
till ytoberoende energisystem. Slirlingprincipen, som erbjuder större friheter
vid val av drivmedel och behandling av avgaser, kan möjliggöra ett sådant
system.

4.2
Föredragandens överväganden

4.2.1
Vidtagna åtgärder

Chefen
för industridepartementet har tidigare redogjort för den satsning på
säkerhetsutbildning för offshorepersonal med 15 350000 kr. som regeringen
gjorde tidigare i år. Jag vill framhålla att utbildningen självfallet är av
mycket stor vikt, inte minst för Svenska Varvkoncernen. Götaverken Arendal AB
torde bli en av de större beställarna av utbildningen bland svenska företag.
Utbildningen är angelägen av rena konkurrensskäl, eftersom den utgör en
fömtsättning för Götaverken Arendal AB ätt med egen personal kunna utföra bl.
a. installationsarbeten i t. ex. Nordsjön.

En
annan väsentlig fömtsättning för en framgångsrik försäljning av
offshoreanläggningar är att säljaren kan erbjuda konkurrenskraftiga finansieringsvillkor.

De
beslut som riksdagen fauade ijuni 1983 (prop. 1982/83: 147, NU 55, rskr 383) om
vissa varvsfrågor m.m., innebar bl.a. mot bakgrund av de förändrade
marknadsförutsättningarna förbättrade villkor avseende räntestöd till
offshoreindustrin. Räntan på lån till offshoreanläggningar har till

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1983/84:10 20

följd
av internationella överenskommelser höjts från 8,75% till f. n. 12,9%. För att
möjliggöra för svenska leverantörer att kunna erbjuda konkurrenskraftiga
finansieringsvillkor har möjlighet lill gynnsammare finansieringsvillkor än
normalt införts under förutsättning att ett påvisbart anbud från ett utländskt
varv ger anledning till detta (s. k. matchning).

4.2.2
Ytterligare åtgärder

Mot
bakgrund av dessa beslut samt de positiva effekterna av devalveringen anser
jag att marknadsläget har förbättrats avsevärt och att förutsättningarna är
goda för en fortsatt positiv utveckling. Det är enligt min uppfattning av
största vikt, inte enbart för den traditionella varvsindustrin utan även för
underleverantörsledet, att aktivt delta i den fortsatta utvecklingen.

Vad
gäller möjligheterna till framåtsyftande forsknings- och utvecklingsinsatser
inom Svenska Varvkoncernen vill jag erinra om att riksdagen vid olika
tillfällen, senast i juni 1980 (prop. 1979/80: 165, NU 69, rskr 405), ställt
sammanlagt I 035 milj. kr. till Svenska Varv ABs förfogande för vissa
utvecklingskostnader. Dessa medel är ännu inte förbrukade.

Jag
ser f. n. ingen anledning till förslag till ytterligare åtgärder för de
statliga företagens verksamhet inom havsresursområdet.

5
Hemställan

Jag
hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har
anfört om de statliga företagens verksamhet inom havsresursområdet.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 21

Innehållsförteckning

1
Inledning ....................................................................... ..... 1

2
Föredragandens
överväganden och förslag ................ ..... I

2.1 Utgångspunkter ..................................................... ..... I

2.1.1 Utvecklingen inom havstekniken m.m................ I

2.1.2 Offshoremarknaden m.m................................... 2

2.1.3 Svenska havsområden ................................... ..... 4

2.2 Åtgärder av särskild betydelse för
offshoreindustrin 5

2.2.1 Devalveringens effekter ................................... ..... 5

2.2.2 Riktade åtgärder inom fyra områden
............... ..... 5

2.2.3 Säkerhetsutbildning för
offshorepersonal ...... ..... 6

2.2.4 Pågående och planerad
myndighetsverksamhet

av havsindustriell betydelse ........................... ..... 7

2.2.5 Utgångspunkter för
utredningsförslagen m. m.. ..... 9

2.2.6 Statligt utvecklingsstöd .................................. 10

2.3 Förslag till åtgärder för havsindustriell
kompetensutveckling . II

2.3.1 Finansiellt utvecklingsstöd inom
STUs verksamhet .... 13

2.3.2 Treårigt program med särskilt
anvisade medel 14

2.3.3 DSHs fortsatta program- och
utvecklingsarbete 17

3
Hemställan ................................................................... .. 18

4
Statsägda
företag .......................................................... .. 18

4.1 Inledning ................................................................ .. 18

4.2 Föredragandens överväganden ............................. .. 19

4.2.1 Vidtagna åtgärder .......................................... .. 19

4.2.2 Ytteriigare åtgärder ......................................... .. 20

5 Hemställan ................................................................... .. 20

Norstedts Tryckeri, Stockliolm 1983

Prop.
1983/84: 10 Bilaga

Utrikesdepartementets verksamhetsområde

Prop. 1983/84:10 1

Bilaga
2

Utdrag

UTRIKESDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1983-12-15

Föredragande:
statsrådet Bodström såvitt avser inledningen och avsnitten 2-3 samt statsrådet
Hellström såvitt avser avsnitten 4-5.

Anmälan
till proposition om svensk havsresursverksamhet

1
Inledning

Under
de senaste årtiondena med snabba politiska, ekonomiska, demografiska och
teknologiska förändringar av världens utseende, har havet fått en ny och ökad
betydelse. Världens behov av livsmedel och råvaror har ökat. Modem teknologi
har möjliggjort utforskning av havets tillgångar samt utvinning i ökande skala
av dessa. Genom nya fiskemetoder fyrdubb-lades sålunda fiskuttaget mellan åren
1951 och 1971. Även havsbottens mineraltillgångar har blivit tillgängliga för
utforskning och utvinning.

Den
internationella havsresursverksamheten erbjuder expansiva marknader för svensk
industri och svenska konsulter.

Den
snabba utvecklingen har medfört ökande krav på den del av folkrätten som skall
reglera havens nyttjande.

2
Föredragandens överväganden

2.1
FNs havsrättskonferenser

Vid
FNs första havsrättskonferens i Geneve år 1958 antogs fyra konventioner: om
det fria havet, om fiske och bevarande av de levande fillgångar-na i det fria
havet, om territorialhavet och tilläggszonen samt om kontinentalsockeln.
Sverige har tillträtt endast den sistnämnda konventionen.

Konferensen
löste inte frågorna om territorialhavsbredden och fiskegränsen, vilka hänsköts
till en andra konferens år 1960. Inte heller den kunde emellertid lösa
frågorna.

Det stod klart att
Genévekonventionerna var otillräckliga. År 1970 beslöt därför FNs
generalförsamling att sammankalla den tredje havsrätts-konferensen. I Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr
10. Bilaga 2

Prop.
1983/84:10 2

Tiden efter den misslyckade andra havsrättskonferensen
kännetecknades av en markerad tendens hos ett antal stater med oceankust al;t
vidga sin nationella jurisdiktion. Denna utveckling skedde parallellt med den
teknologiska utvecklingen av möjligheterna att utforska och utvinna tillgångarna
i havsbotten och dess underlag.

Kontinentalsockel som juridiskt begrepp uppkom redan efter
andra världskriget men fick sin närmare utformning genom 1958 års konvention om
kontinentalsockeln. Denna konventions principer har kommit att tilllämpas
allmänt av staterna. De gränsdragningskriterier som där fastlades blev
emellertid så elastiska att de gav upphov till vad man kallar den
"krypande jurisdiktionen", dvs. att staternas kontroll och
jurisdiktion kryper allt längre ut i det tidigare fria havet.

Grundorsaken till den snabba och ibland kaotiska
utvecklingen i havsrätten kan således sägas vara vår tids tekniska
landvinningar, som drivits fram av industrisamhällets växande behov av råvaror
och andra resurser. Rättsprinciper, som varit förhållandevis fasta i 300 år och
mer, har genom teknikens utveckling kommit att ändras på kort tid.

Enligl 1958 års konvention har en kuststat ensamrätt till
utforskning och utvinning av kontinentalsockeln utanför sina kuster ut till ett
havsdjup av 200 m eller ännu längre ut, ifall det finns möjligheter att utvinna
tillgångarna på sådana större djup. Vad gäller svenska havsområden är hela
Östersjön, liksom Kattegatt och Skagerack, tämligen gmnda havsområden, i vilka
havsbotten utgör en sådan kontinentalsockel som omfattas av kuststaternas
ensamrätt.

Enligt konventionen skall avgränsningen av
kontinentalsockeln mellan angränsande stater ske genom avtal mellan staterna.
Som huvudregel för avgränsningen anges mittlinjeprincipen, men det sägs också
att det kan finnas särskilda omständigheter, som föranleder att avsteg görs
från denna princip.

Sverige har år 1968 slutit avtal med Norge om
avgränsningen av kontinentalsockeln i Skagerack, med Finland år 1972 om
avgränsningen av kontinentalsockeln i Bottenhavet, Bottenviken, Ålands hav och
en del av norra Östersjön samt år 1978 med Tyska Demokratiska Republiken om
avgränsningen av sockeln i delar av södra Östersjön. Däremot har inte några
avtal ingåtts med Sovjetunionen och Polen. Skälet härtill är främst att man
inte kunnat enas om vilken betydelse, som skall tillmätas Gotland vid en avgränsning
av kontinentalsockeln. Även gentemot Finland finns ett område, där avgränsning
inte har skett beroende på meningsskiljaktighet om vilken betydelse, som skall
tillmätas de finska Bogskären.

När det gäller sockelns avgränsning gentemot Danmark ingicks
den 29 oktober 1983 en principöverenskommelse mellan Sverige och Danmark.
Enligt denna överenskommelse skall gränsen vara en uträtad mittlinje, varvid
full hänsyn tas till de danska öama Laesö, Anholt och Hesselö i Kattegatt
liksom till Bomholm i Östersjön. Den danska ön Christiansö

Prop. 1983/84:10 3

med
de övriga Ertholmarna liksom den svenska ön Utklippan har däremot tillagts
endast begränsad effekt vid avgränsningen. Ett formellt avtal med Danmark om
sockelns avgränsning kommer att undertecknas inom kort.

2.1.1
Ny havsrättskonvention

FNs
tredje havsrättskonferens antog den 30 april 1982 en ny havsrättskonvention.
Denna, som varit under utarbetande i över tio år, behandlar både den
traditionella havsrätten, som tidigare till viss del kodifierats i de fyra
Genévekonventionerna från år 1958, och nyskapande element, främst en
internationell ordning för utvinningsverksamhet på den del av havsbotten, som
ligger utanför nationell jurisdiktion. För denna utvinning skall enligt
konventionen en ny internationell havsbottenmyndighet inrättas.

Havsrättskonferensen
arbetade länge med enhällighetsprincipen (con-sensus). Man lyckades emellertid
inte upprätthålla denna princip ända till slutet. Vid omröstningen om hela
konventionstexten röstade de flesta utvecklingsländerna och många
industriländer, t. ex. Frankrike, Japan, de nordiska länderna, Kanada,
Australien, Schweiz och Österrike för texten. Bland de fyra stater som röstade
nej befann sig USA, som hade starka invändningar mot utformningen av den
internationella regimen för havsbotten utanför nationell jurisdiktion. Bland
dem som lade ned sina röster märktes några väststater som Västtyskland,
Storbritannien, Italien och Benelux-länderna samt östblocket.

Regeringen
beslöt den 2 december 1982 att Sverige skulle underteckna konventionen.

När
konventionen den 10 december 1982 öppnades för undertecknade blev den
omedelbart undertecknad av 119 stater, bland vilka befann sig samtliga de
nordiska länderna, Frankrike, Nederländerna, Irland, Österrike, Grekland,
Kanada, Australien, Nya Zeeland, öststaterna och ett stort antal u-länder.
Bland de stater som inte undertecknade konventionen vid detta tillfälle märktes
USA, Storbritannien, Västtyskland, Belgien, Italien, Spanien, Schweiz, Turkiet
samt vissa latinamerikanska stater (Venezuela, Pem, Ecuador). Därefter har bl.
a. Japan undertecknat konventionen.

Den
nya havsrättskonventionen har stadfäst den bland statema rådande praxisen vad
beträffar gränserna för territorialhaven och de ekonomiska zonerna. Sedan en
tid tillbaka har staterna allt oftare utvidgat sina territo-rialhav till 12
sjömil, räknat från baslinjerna (kustlinjerna eller stiliserade linjer, som
sammanbinder bl. a. de i skärgården ytterst liggande kobbarna och skären).
Denna territorialhavsbredd finns nu inskriven i konventionstexten. Där finns
också regeln att en s.k. exklusiv ekonomisk zon, inom vilken kuststatens
ekonomiska tillgångar får sträcka sig 200 nautiska mil ut i havet räknat från
baslinjerna. Många länder har nöjt sig med att inrätta en partiell ekonomisk
zon i form av fiskezon, inom vilken kuststaten har ensamrätt när det gäller
utforskning och utvinning av alla levande resurser. 1 den nya konventionen
finns också regler för hur kontinentalsockeln skall

Prop.
1983/84:10 4

avgränsas mot det internationella havsbottenområdet. 1
bilaga 7 lämnas en översiktlig beskrivning av konventionen samt anges på karta
översiktligt tänkta ekonomiska zoner i Norden.

2.1.2 Svenska intressen

Sverige hör till de kuststater som inte har gynnats av
utvecklingen på det havsrättsliga området. För Sverige medför det påtagliga
olägenheter att stater i vår närhet inrättar 200-milszoner. Havsområdena
utanför våra egna kuster är så trånga att en svensk ekonomisk zon eller
utvidgad fiskezon blir av mycket begränsad omfattning. Det har därför varit
naturligt för Sverige att vid den tredje havsrättskonferensen verka för en
begränsning av kuststaternas vidsträckta jurisdiktionsanspråk.

Sverige intog länge, ofta tillsammans med huvuddelen av
väststaterna, ståndpunkten att en kuststat har rätt att utöva jurisdiktion över
en förhållandevis smalt bälte längs kusterna. Sverige hade sedan 1700-talet
hävdat endast fyra nautiska mils bredd på sitt territorialhav. De
anglosachsiska länderna, med Storbritannien och USA i spetsen, förespråkade
3-milsbred-den. Denna ståndpunkt torde de dock så småningom få överge, när nu
havsrättskonventionen sanktionerat 12 nautiska mil som maximibredd på
territorialhavet.

Från svensk sida har vi också varit en av de mest
konsekventa förespråkarna för principen om havets frihet. Samtidigt fick vi
gradvis acceptera att länder, som för sin försöijning huvudsakligen var
beroende av fisket -särskilt länderna i utvecklingsvärlden - borde ha rätt till
breda zoner, genom vilka de kunde skydda sina egna utkomstmöjligheter mot
exempelvis långdistansfiskande industritrålare. I den industrialiserade
världen räknade man till en början kanske inte riktigt på allvar med att
företeelser som breda ekonomiska zoner skulle sprida sig fill vår egen del av
världen. Den sedvanerättsliga utvecklingen har emellertid gått i just den
riktningen.

Gmnden för Sveriges syn på havsrättsfrågorna är alltjämt
principen om havets frihet. Vi värnar om den internationella vetenskapliga
forskningen, som enligt svensk uppfattning inte får hindras. Vi accepterar dock
och tillämpar numera även själva territorialhavsbredd om 12 nautiska mil.
Likaså accepterar vi att kuststater hävdar en 200 mils ekonomisk zon eller
fiskezon. För oss gäller det att tillförsäkra oss en rätt till visst
utnyttjande av sådana zoner, främst för vår fiskförsöijning.

Beträffande havsbotten utanför de nationella
kontinentalsocklarna vill Sverige, liksom u-länderna, att en stark
internationell havsbottenmyndighet inrättas enligt den nya
havsrättskonventionen.

Frågan om Sverige även skall ratificera konventionen
bereds för närvarande inom regeringskansliet. Av stor vikt vid denna bedömning
blir därvid dels huruvida ett stort antal andra industriländer ansluter sig,
dels storieken på de ekonomiska åtaganden, som Sverige binder sig för vid en
anslutning jämfört med de fördelar en anslutning skulle ge Sverige. Sverige

Prop. 1983/84:10 5

undertecknade
konventionen i första hand för att bidra till att stärka den för havet gällande
rättsordningen.

2.2
Svensk polarpolitik

Svensk
polarpolitik berör utrikespolitiska och säkerhetspolitiska frågor liksom frågor
om resursfördelning och exploatering, vidare skydds- och miljöintressen samt
frågan om Sveriges position som polarforskningsnation. Statsrådet I. Carlsson
kommer senare att närmare utveckla den del av svensk polarpolitik, som berör
forskningen. Industri- och näringslivsintressena är av potentiell stor
betydelse. Chefen för industridepartementet har Udigare närmare utvecklat
denna del av svensk polarpolifik.

Havsrätten
får konsekvenser också för polarområdena. Det är angeläget att de svenska
polarintressena samordnas.

2.2.1
Arktis

Norra
Ishavet är ett innanhav omgivet av landmassor - Nordamerika och Eurasien, de
mest befolkade kontinenterna på jorden — med förhållandevis smala ut- och
inpassager. Olika intressen har betydelse i Arktis; säkerhetsintressen,
exploateringsintressen, för närvarande avseende framförallt olja och
gasfyndigheter, och miljövårdsintressen. Maktblocken gränsar Ull varandra och
en betydande militär uppbyggnad och akfivitet har kännetecknat utvecklingen i
området under det senaste decenniet.

Möjligheterna
till en utvidgad resursutvinning är en dominerande faktor för det
internationella intresset för området. Arktis bedöms ha stora olje-och
gasförekomster. En stor del av dessa finns i den sovjetiska delen samt i
Barents hav och Svalbards-området. Delvis ligger förekomsterna i områden i
vilka motstridiga territorialanspråk hävdas, en faktor som kan leda till ökad
internationell spänning.

I motsats fill vad som gäller för Antarktis har former för ett mer
ordnat multilateralt samarbete i stort sett saknats i Arktis. Några bilaterala
samarbetsprojekt bl. a. mellan Sverige och Norge på det industriella och vetenskapliga
området har kommit till stånd, men regionalt samarbete mellan de arktiska och
andra av området berörda stater har hittills inte gått att organisera beroende
på de stora nationella, delvis motstridiga intressena i området. En fortsatt
utveckling av det svensk-norska samarbetet är önskvärt men kräver ett fastare
långsiktigt svenskt engagemang. Att få till stånd ett bredare regionalt
samarbete i området omfattande såväl stormakterna som mindre stater som de
nordiska, är angeläget av såväl politiska som ekonomiska skäl. Miljövårds- och
ekologiaspekterna kan utgöra en tänkbar grund för ett framtida regionalt
samarbete. Både från norsk och kanadensisk sida har man uttryckt intresse bl.
a. för ett kontroll- och varningssystem för luftföroreningar i Arktis. 2 Riksdagen 1983184. I saml. Nr
10. Bilaga 2

Prop.
1983/84:10 6

2.2.2 Antarktis

Antarktis är en från andra världsdelar isolerad kontinent
med ett omgivande hav, som lidvis är istäckl. Genom Anlarktisfördragel haren
internationell samarbelsordning kommil till stånd för Antarktis.

Fördraget saknar beslämmelser om exploatering av
naturresurserna i Antarktis. På senare år har emellertid de härmed förbundna
problemställningarna börjat diskuteras, vilket hittills resultat i en
konvention om bevarande av de marina levande resurserna i Antarktis (Krillkonventionen).
Huvudsyftet med konventionen är att bevara de marinbiologiska resurserna i
Antarktis genom att upprätthålla balansen mellan olika biologiska arter söder
om den antarktiska konvergensen, dvs. där de kalla vattenmassorna från södra
ishavet möter de varma från nordligare hav.

Överläggningar pågår för närvarande om en ordning för
exploatering av Antarktis mineralresurser. Genom att resursfrågorna
aktualiserats har u- ländernas intresse för Antarktisfrågorna ökat.

2.2.3 Svenska intressen

Förhållandena i Antarktis har länge varit ganska okända
för en större svensk allmänhet. 1 samband med krisen kring Falklandsöarna i
Sydatlanten har dock de politiska och folkrättsliga omständigheterna i
Antarktis tilldragit sig stort intresse.

Sverige bedrev i början av århundrandet och fram till
böljan av 1950-talet vissa forskningsaktiviteter i Antarktis. Därefter har de
svenska aktiviteterna varit mycket få.

Även om det svenska intresset för polarforskning av
geografiska och andra skäl främst varit inriktat på Arktis föreligger ett
svenskt intresse även för antarktisforskning på grund av betydelsen av
jämförande forskning mellan de båda polarområdena. Samtidigt som det är ett
svenskt intresse att samarbetsstrukturer av såväl bilateral som regional
karaktär kommer till stånd i Arktisregionen ter det sig naturligt att Sverige
ansluter sig till det redan utvecklade internationella samarbetet i Antarktis.
Det är också angeläget att Sverige närmare kan följa behandlingen av resurs-
och miljöfrågorna i Ajitarktisområdet.

I proposition 1983/84:79 den 8 december 1983 har
regeringen underställt riksdagen frågan om Sveriges godkännande av
Antarktisfördraget och konvenUonen om bevarande av de levande marina
tillgångarna i Antarktis.

2.3 Biståndsverksamhet inom havsresursområdet

Delegationen för samordning av havsresursverksamheten
(DSH) har tagit upp frågan om svensk biståndsverksamhet inom havsresursområdet.
DSH föreslår att en inventering görs i samarbete mellan främst SIDA och DSH av
behov i utvecklingsländerna av tjänster och leknik rörande havsresursverksamhet
.

Prop. 1983/84:10 7

SIDA
har yttrat sig över DSHs förslag till övergripande program. SIDA stöder i allt
väsentligt förslaget och framhåller att detta i många avseenden speglar
frågeställningar som är grundläggande för biståndsverksamheten. DSHs avsikt att
i samarbete med SIDA inventera behov i utvecklingsländerna av tjänster och
teknik av särskih intresse för svensk havsresursverksamhet syns enligt SIDA
vara välmotiverad.

Efter
samråd med statsrådet Hellström vill jag för egen del, liksom SIDA, framhålla
värdet av DSHs fortsatta arbete inom området. Åtgärder för att öka inslaget av
svenska varor och tjänster i biståndet är angelägna så länge inte dessa
åtgärder innebär att man gör avsteg från biståndspolitikens grundprinciper
eller på andra sätt försämrar biståndets kvalitet. Jag ser f. n. ingen
anledning till förslag till direkta åtgärder.

3
Hemställan

Jag
hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har
anfört om havsrätten, polarpolitiken samt biståndsverksamheten inom
havsresursområdet.

4
Svenska expansionsmöjligheter på offshoremarknaden

Havsresursverksamheten
erbjuder expansiva marknader. Bredden är mycket stor inom detta högteknologiska
område. Främst i anslutning till olje- och gasutvinningen erbjuds goda
möjligheter för avsättning av utrustning och tjänster från svensk industri och
svenska konsulter. Som chefen för industridepartementet tidigare framhållit och
även närmare utvecklat finns inom svensk industri mycket goda fömtsättningar
för att öka dess marknadsandelar på den internationella offshoremarknaden.

1
bilaga 7 redogörs för havsbottenutvinning av bl. a. andra mineraliska ämnen än
olja och gas. Flertalet av dessa tillgångar, varav ett antal s. k. strategiska
metaller, kan ännu inte lönsamt utvinnas. På sikt kan sådan utvinning dock bli
ett viktigt komplement till råvaruförsöijningen samtidigt som vårt näringsliv
kan finna nya marknader inom prospektering, utvinning och bearbetning av dessa
metaller.

En
svårighet för svenskt näringsliv att expandera inom offshoreområdet är den
starka nationella protektionismen på många kontinentalsockelområ-den. En annan
är att offshoremarknaden präglas av stark traditionsbundenhet vid val av
underleverantörer och teknik. Handelspolitiken och
exportfrämjandeorganisationen har därför viktiga uppgifter för att främja
svenska satsningar på dessa marknader.

Från
svensk sida har man i såväl bilaterala som multilaterala intemationella
sammanhang verkat för att bekämpa protektionism. Dessa strävan-

Prop.
1983/84:10 8

den skall med all kraft fortsätta. De organ som utför
upphandlingarna inom offshoresektorn är som regel enskilda företag och inte
myndigheter. Della bereder svårigheter då diskriminatoriska
upphandlingsförfaranden skall påtalas, eftersom de internationella
handelspolitiska regelverken - främst GATT-avtalet och EFTA-konventionen - inte
är direkt tillämpliga på enskilda företag. Detta hindrar emellertid inte att
dessa regelverk så långt som möjligt kommer att utnyttjas för att ge svenska
företag rimliga konkurrensmöjligheter på offshoremarknaden. Regelverken sätter
naturiigtvis ramar även för de inhemska satsningarna inom offshoreindustrin.

Förhållandena på offshoremarknaden har emellertid
samtidigt gjort att regeringen och Sveriges Exportråd, som en alternativ utväg,
uppmanat offshoreinriktade företag att söka samarbete med företag i berörda
länder. Sådant företagssamarbete kan ta olika former, från samarbetskontrakt
för utarbetande av gemensamma offerter till gemensam produktutveckling, och
ibland till etablerande av gemensamma företag. Erfarenheter har redan visat att
sådant företagssamarbete kan vara ett effektivt sätt att motverka
protektionistiska åtgärder. Företagssamarbete av denna typ ger också
en-möjlighet att tränga igenom den traditionsbundenhet som råder vid val av
underieverantörer och teknik.

Sveriges Exportråd och dess utlandsorganisation bistår
svenska företag, när det gäller att få sådant företagssamarbete till stånd. I
förhållande till Norge utgör företagssamarbetet inom offshore och energisektorn
en betydande del av de frågeställningar, som behandlas inom ramen för den
norsksvenska blandade kommissionen under regeringsavtalet om ekonomiskt
samarbete.

5 Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen fillfälle
att ta del av vad jag har anfört om frågor som berör svenska exportmöjligheter
inom havs-resursområdet.

Prop. 1983/84:10

Innehållsförteckning

1
Inledning ....................................................... .... 1

2
Föredragandens överväganden ........................... 1

2.1 FNs
havsrättskonferenser 1

2.1.1
Ny havsrättskonvention .......................... .... 3

2.1.2
Svenska intressen ............................... .... 4

2.2 Svensk
polarpolitik 5

2.2.1
Arktis ................................................ .... 5

2.2.2
Antarktis .............................................. 6

2.2.3
Svenska intressen ............................... .... 6

2.3 Biståndsverksamhet
inom havsresursområdet 6

3
Hemställan .................................................... ... 7

4
Svenska expansionsmöjligheter
på offshoremarknaden 7

5
Hemställan .................................................... ... 8

Norstedts Tryckeri, Stockholm 19B3

Prop.
1983 84: 10 Bilada 3

Försvarsdepartementets verksamhetsområde

Prop. 1983/84:10

Bilaga
3

Utdrag

FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1983-12-15

Föredragande:
statsrådet Thunborg

Anmälan
till proposition om svensk havsresursverksamhet

1
Inledning

Flera
myndigheter inom försvarsdepartementets verksamhetsområde har uppgifter inom
havsområdet. Försvar till sjöss är en viktig del av den svenska försvarsmaktens
uppgifter. I freds- och neutralitetssituationer skall försvarsmakten avvisa
kränkningar av Sveriges sjöterritorium. Sedan den I januari 1983 ligger också
frågor om skydd av den marina miljön inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde, då räddningstjänsten fördes över från dåvarande
kommundepartementet. En kortfattad redovisning av myndigheterna och deras
verksamhet lämnas i bilaga 7. Räddningstjänsten och vissa därmed sammanhängande
frågor tas dessutom kortfattat upp i bilagd redovisning (se underbilaga 3:2).

Delegationen
för samordning av havsresursverksamheten (DSH) har inom försvarsdepartementets
område främst tagit upp frågor som rör forskning och dykeriutbildning. Jag
kommer därför i det följande att huvudsakligen behandla dessa frågor.

1.1
Beskrivning av inriktning m. m. av havsteknisk forskning och utveckling inom
försvarssektorn

Totalförsvaret
ställs ständigt inför krav på förnyelse och förändring. Takten i den
tekniskt-vetenskapliga utvecklingen är hög och detta gäller inte minst den
militärtekniska utvecklingen.

Forskningen har betydelse för våra möjligheter att identifiera
tekniska utvecklingsriktningar och förändringar i omvärlden och att analysera
dessa förändringars möjliga konsekvenser för oss, såväl försvarstekniskt som
säkerhetspolitiskt. Vi måste därvid ha förmåga att självständigt beskriva både
möjliga framtida hot mot vårt land och utvecklingsmöjligheter för försvaret. I Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr
10. Bilaga 3

Prop. 1983/84:10 2

De
olika typer av vapen och vapensystem m. m. inom försvarssektorn har slor
komplexitet. Det finns därför behov av forskningsstöd i fråga om olika
-grundläggande vetenskapsområden (t.ex. humanfysiologi, mekanik,

materialforskning),

-
tekniska tillämpningsområden
(t. ex. vapen och dess verkan),

-
systemtekniker (t. ex.
värderingsmetoder för utformning av vapen- och skyddssystem).

Inom
försvarsdepartementets område görs f. n. stora insatser för att åstadkomma ett
bättre skydd mot främmande ubåtar i Sveriges kustområden. I första hand är
syftet att, inom ramen för en långsiktig utveckling, på kort sikt anskaffa
utrustningar och system för spaning mot samt identifiering och bekämpning av
utbåtar. På längre sikt förväntas nu påbörjade mer förutsättningslösa
forskningsinsatser och studier komma att skapa förutsättningar för ytterligare
förbättrat utbåtsskydd.

Allmänt
gäller att forskningsinsatsema för närvarande främst har anknytning till
utveckling av ubåtar, ubåtsjaktsystem, minor och torpeder.-Bland aktuella
forskningsområden med havsteknisk anknytning kan t. ex. följande nämnas.

Forskningen
inom hydroakustikenär knuten till ett antal områden, främst utveckling av nya
hydrofoner, datoranvändning i hydrofonsystem och torpedmålsökare, analys av
signaler och reflexer från föremål under vattenytan samt studier av Östersjöns
ljudutbredningsegenskaper.

Inom
det hydrooptiska området är forskningsverksamheten främst inriktad på
lasersystem för spaning mot föremål under vattenytan, utveckling av sensorer
för användning på obemannade undervattensfarkoster, utveckling av förbättrade
navigeringshjälpmedel för dykare och utveckling av kommunikationsutmstning som
bygger på fiberoptik. Forskningen inom dessa områden berör också delvis
tillämpningar för fjärrstyrd teknik vid undervattensverksamhet, t. ex.
arbetsoperationer med Qärrstyrda farkoster.

Forskningen
inom dykeri/navalmedicin har hittills främst varit inriktad på att förbättra
dykares uthållighet och effektvitet vid dykning på varierande djup t. ex. genom
utnyttjande av olika andningsgaser samt på utveckling av effektivare personlig
utrustning. Fortsatta forskningsuppgifter inriktas främst som stöd för
ubåtsräddning, bl. a. insatser vid individuell räddning från stora djup.

1.2
Omfattningen av den havstekniska forskningen vid försvarets forskningsanstalt
(FOA)

FOAs
anslagsfinansierade forskning inom det havstekniska området genomförs i
enlighet med planer som upprättas i samråd med berörda myndigheter inom
försvarssektom, främst chefen för marinen (CM) och

Prop.
1983/84:10 3

försvarets materielverk (FMV). Planerna ses över varje år
och redovisas i FOAs forskningsplaner. Förutom denna verksamhet genomför FOA
även inläktsfinansierad forsknings- och utredningsverksamhet m. m. på uppdrag
av bl. a. myndigheter från sektorer utanför totalförsvaret. Sådana uppdrag får
tas om de medför positiva effekter för den försvarsinriktade forskningen och
medverkar till en vitalisering av denna.

Såväl den intäktsfinansierade verksamheten som den
anslagsfinansierade forskningen koncentreras till tillämpad forskning med
inslag av grundforskning och utvecklingsarbete.

FOAs civilt inriktade havstekniska forskning har hittills
i stor utsträckning bedrivits inom ramen för samarbetsavtal mellan FOA och
styrelsen för teknisk utveckling (STU). Den övergripande ledningen utövas av en
särskild styrgmpp med representanter för FOA och STU. Samarbetsavtalen mellan
FOA och STU har syftat bl. a. till alt utveckla FOAs kompetens, främst
avseende undervattensteknik i offshore-tillämpningar. Inriktningen och valet
av projekt har gjorts mot bakgrund av försvarssektorns behov av
kunskapsuppbyggnad. Den närmare preciseringen har därefter baserats på STUs
uppfattning om industrins behov av system och produkter av tekniskt och
ekonomiskt intresse. Genom förbättringen av en marknadsanpassad kompetens
bedöms förutsättningarna öka för att FOA skall kunna erhålla forskningsuppdrag
direkt från industrin.

Exempel på olika havsteknikprojekt m. m. med främst civil
användning framgår av bifogad redovisning (se underbilaga 3:1).

1.3 Samverkan inom havsresursområdet mellan försvaret och
övriga sam-hällssektioner

1.3.1 Utredningsförslag

I sitt förslag till övergripande program för svensk
havsresursverksamhet anför DSH att den kompetensutveckling inom vissa
myndigheter och statliga forskningsorgan som f. n. pågår, bör utnyttjas i
vidgad omfattning. Kompetensen bör utnyttjas för exportuppdrag och inom
biståndsverksamheten. Möjligheterna att genom kombination av statlig och
industriell kompetens skapa större s.k. joint ventures bör också vidgas. För
vissa myndigheter finns formerna givna och i varierande utsträckning finns även
resurser ställda till förfogande. Andra myndigheter saknar inte bara former och
resurser för marknadsföring av sin havsresurskompetens, de saknar också i sin
instmktion incitament till kommersiell verksamhet. Detta gäller enligt DSH bl.
a. CM och FOA, myndigheter med betydande resurser för den havsindustriella
sektorn. DSH föreslår därför att ett aktiebolag bildas för kommersialisering
och marknadsföring av FOAs kompetens inom härför speciellt lämnade områden. En
möjlig vidgning till att även innefatta delar av marinens resurser vid marinens
dykericentmm (MDC) bör förutses, ti Riksdagen 1983184. I saml. Nr 10. Bilaga 3

Prop.
1983/84:10 4

DSH föreslår vidare att frågan om utbildning av yrkesdykare
för den civila sektorn utreds av DSH och marinen i samråd med berörda intressenter.

I en rappori om havsforskningens resurser och organisalion
föreslår statskontoret att en bättre samordning av verksamheten mellan MDC och
FOA (institutionen för navaimedicin) eftersträvas och utgår ifrån en gemensam
plan för den långsiktiga verksamheten.

1.3.2 Remissinstanserna

Flera remissinstanser är kritiska till förslaget om
bolagsbildning. FOA anför att möjligheterna för marknadsföring av FOAs
kompetens förbättras bl. a. i och med att den intäktsfinansierade verksamheten
bedrivs inom ramen för ett I OOO-kronorsanslag. STU avstyrker förslaget om
bildandet av ett FOA AB eftersom detta sannolikt inte löser nuvarande problem.
Swedocean anser ambitionen att marknadsföra statlig kompetens vara vällovlig.
Nya bolagsbildningar bör dock undvikas. Myndigheterna bör låta undersöka vilken
specifik kompetens som har kommersiell användning. Marknadsföring kan sedan
ske genom etablerade privata eller statliga företag.

Av de remissinstanser som har kommenterat de övriga
förslagen är flertalet positiva. CMs principiella inställning är att de
resurser som skapats inom marinen för att åstadkomma effektivare och säkrare
dyksystem och ubåtsräddningssystem skall kunna utnyttjas även utanför
försvaret. Villkor härför är dock att huvuduppgiften - en effektiv marin
förbandsproduktion — inte störs vare sig tids- eller kostnadsmässigt.

2 Föredragandens överväganden

Inledningsvis vill jag framhålla att alla möjligheter till
samordning och samverkan mellan försvaret och övriga samhällssektorer bör tas
till vara under fömtsättning att de kan ge besparingar eller medföra ett bättre
utnyttjande av befintliga resurser.

Jag vill dock erinra om att försvarets resurser har
dimensionerats utifrån försvarets behov och därför i första hand skall användas
för planerade uppgifter. Om samverkan med övriga samhället medför krav pä
utökad verksamhet och därmed ökade resurser måste särskilda medel tillföras så
att kostnadstäckning erhålls. De militära kraven på bl. a. en effektiv förbandsproduktion
måste också tillgodoses.

Inom försvaret bedrivs havsteknisk forskning främst vid
FOA. Utvecklingsarbete utförs i huvudsak inom svensk industri på uppdrag av
bl. a. FMV.

Den havstekniska forskningen vid FOA bedrivs vid flertalet
av myndighetens huvudavdelningar. Forskningen omfattar ca 30 personår och
berör

Prop.
1983/84:10 5

främst områdena hydroakustik, hydrooptik, navaimedicin.
seismik och bioteknologi. Verksamheten är uppbyggd och inriktad för alt
motsvara totalförsvarets behov av forskningsunderiag. FOAs kompelens inom området
är av stort intresse för försvaret. Bl. a. har marinen en omfattande verksamhet
med anknytning till havstekniska frågor inriktad mot upptäckt och bekämpning av
ubåtar. Det är enligl min mening väsentligt att kompetens inom detta område
behålls inom försvaret.

Det havstekniska området lämpar sig enligt min mening väl
för samverkan mellan försvaret och övriga samhället. En viss samverkan sker
idag med olika civila uppdragsgivare främst utifrån tillämpningar av avtal mellan
FOA och STU. Förberedelser pågår för att vidga samverkan med civila
intressenter. Exempel på detta återfinns inom dykeriverksamheten samt den
arktiska havstekniken. Chefen för industridepartementet har tidigare föreslagit
ett särskilt program för havsindustriell kompetensutveckling inom vilket bl. a.
FMVs och FOAs medverkan är angelägen.

Inom ramen för FOAs intäktsfinansierade verksamhet finns
det möjligheter för myndigheten att marknadsföra sin kompetens och att åta sig
uppdrag mot full kostnadstäckning. En förutsättning för den intäktsfinansierade
verksamheten är dock ytterst att den skall medföra positiva effekter för den
försvarsinriktade forskningen och l.ex. bidra lill kompetensuppbyggnad och
effektivare utnyttjande av kunnande inom områden av betydelse för
totalförsvaret. Jag anser att detta blir fallet vid ett utnyttjande av FOAs
resurser inom havsteknikområdet också för civila ändamål och ser därför
positivt på ett sådant utnyttjande.

Fr. o. m. den 1 juli 1983 redovisas den
intäktsfinansierade verksamheten vid FOA under ett särskilt s. k. 1
OOO-kronorsanslag. Förutsättningarna är därmed enligt min uppfattning gynnsamma
för att utnyttja FOAs kompetens och resurser för civila ändamål. Jag kan
därför inte se något skäl till att nu bilda ett särskilt bolag för
marknadsföring och kommersiellt utnyttjande av FOAs kompetens.

Jag vill erinra om att vissa frågor rörande statliga
myndigheters tjänsteexport regleras i förordningen (1981:673) med vissa
bestämmelser för statlig myndighets affärsdrivande verksamhet i utlandet. Sådan
export bör kunna omfatta sådana tillämpningar inom det havstekniska området
vilka huvudsakligen är av civilt intresse. Vid överväganden om tjänsteexport
för försvarets myndigheter måste dock särskild uppmärksamhet ägnas åt bl. a.
säkerhetspolitiska förhållanden och sekretesskyddsfrågor. FOA har inte något
generellt bemyndigande att marknadsföra och utföra affärsmässig verksamhet i
utlandet, eftersom den nämnda förordningen inte är tillämplig på FOA. För FOAs
del gäller därför att FOA vid mera omfattande utlandsuppdrag skall begära
godkännande hos regeringen i varje särskilt fall.

Vid MDC bedrivs verksamhet med tryckkammarutmstning för
metod-och materielutveckling inom dykeriområdet, dykeriutbildning och
naval-medicinsk forskning. Jag har inte något att erinra mot förslaget att MDCs

Prop.
1983/84:10 6

kvalificerade utrustning utnyttjas mer genom samordning
mellan marinen och FOA, bl. a. i form av en gemensam långtidsplanering. Enligt
vad jag har erfarit har FOA och marinen redan påbörjat en utredning om ett
sådant fördjupat samarbete. Jag anser också att möjligheterna att utöka de
civila engagemangen vid MDC bör prövas. Det är önskvärt alt tillgänglig kompelens
och teknisk kapacitet vid MDC utnyttjas under förutsättning att
förbandsproduktion m. m. inte störs och att full kostnadstäckning erhålls.

Med utgångspunkt i samarbetet mellan FOA och STU har FOA
kunskaper som väl bör passa aktuella industriella behov om kompletterande
resurser ställs till havsresursforskningens förfogande. Det kan, som jag ser
det, vara lämpligt att fördelningen av dessa resurser görs på ett sådant sätt
att existerande forskningskapacitet l.ex. inom FOA och MDC utnyttjas framför
att kompetens byggs upp inom helt nya institutioner. Ett gemensamt utnyttjande
av samhällets forskningsresurser inom det havstekniska området bör grundas på
ett samarbete, där företrädare för olika intresseområden medverkar. En sådan
samverkan tillämpas inom totalförsvaret vid inriktningen av den gemensamma
försvarsforskningen.

Jag finner det värdefullt att försvarets verksamhet inom
det havstekniska området följs upp. Jag avser därför ta inifiafiv till en
årlig redovisning av verksamhet inom försvarssektorn som kan vara av intresse
för samverkan med civila intressenter. Av redovisningen skall framgå planer
för materielanskaffning, forskning och utveckling samt åtgärder för samverkan
med universitet, högskolor och industri. Vidare skall erfarenheter av de
tillämpade samverkansformerna redovisas.

3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen

bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har
anfört om samverkan inom havsresursområdet mellan försvaret och övriga samhällssektorer.

Prop.
1983/84:10 7

Underbilaga
3:1

Exempel på särskilda havsteknikprojekt m. m.

(Avsnittet beskriver i första hand FOAs verksamhet)

Civilt inriktad havsteknisk forskning

De planer för havsteknikverksamheten med civila
tillämpningar inom FOA som utarbetats och beslutats av FOA och STU gemensamt
har i ökad utsträckning tagit fasta på projekt som bedömts kunna leda till
färdiga syslem eller prototyper i närtid för vidare överföring till
kommersiellt utnyttjande.

För innevarande budgetår bedrivs verksamheten inom
FOA/STU-avta-let i form av ett antal projekt av vilka de vikfigaste är:

-
Navigering i
plattformsstmkturer

-
Seismisk
prospektering

-
Lokalt optiskt
navigeringssystem

- Fiberoptiskt analysinstrument (förstudie)

- TV-kamera med CCD-teknik (förstudie)

- Hydrox (väte-syrgasblandning) som andningsgas för
dykare

- Energiproduktionssystem under vattnet.

Inom området undervattensnavigering sker ett flertal
sammanhängande satsningar. I samband med erforderliga omfattande inspektions-
och underhållsarbeten av oljeplattformar noterade FOA för något år sedan den
nästan totala avsaknaden av effektiva hjälpmedel för navigering och
posi-tionering av farkoster och dykare vid genomförandet av dessa operationer.
Efter en inledande marknadsundersökning inleddes våren 1983 tillsammans med
Det norske Veritas (DnV) ett utvecklingsarbete med visst ekonomiskt stöd från
Norges Teknisk-Naturvitenskapelige Forskningsråd (NTNF) i Norge och STU i
Sverige. Arbetet syftar till framtagning och utvärdering av en
försöksutrustning för navigering av farkoster/dykare inuti och i omgivningen av
undervattensstmkturer. I en kommande etapp skall en prototyp i full skala
utvecklas för test på plattform i Nordsjön.

Samarbetet mellan FOA och STU har bl. a. resulterat i
demonstrationsprototyper dels av ett stereo-TV-system för undervattensbmk,
dels ett hydroakustiskt precisionsnavigeringssystem. Båda systemen har
överförts lill ett svenskt företag, som fått licens för marknadsanpassning och
marknadsföring.

Forskningen angående hydrox som andningsgas har innefattat
försök med djur och skall nu gå in i en fas med människor som försöksobjekt.
Resultaten av verksamheten hittills har rönt internationell uppmärksamhet.
Navalmedicinsk forskning med civil fillämpning bedrivs dessutom inom områdena
dekompression, arbetsdykning på djupområdet 20-70 m samt ergonomi.

Prop. 1983/84:10 8

Den
forskning som länge bedrivits rörande seismiska metoder för indikering av
kärnvapenexplosioner har under senare år kommit att få också andra
tillämpningar. En sådan är seismisk prospektering av olja fill lands och i
havet. Diskussioner förs nu med norska offshore-företag om tillämpning av de
vid FOA utvecklade metoderna.

För
civil sjömätning driver FOA ett projekt tillsammans med det norska Institutt
for kontinentalsokelundersökelse (IKU) för utveckling av ett integrerat
hydrografiskt system där både avancerad hydroakutslisk och hy-drooptisk
apparatur (laser) avses ingå. Ekonomiskt stöd erhålls av Nordisk Industrifond,
NTNF och STU. Intressenter är sjöfartsverken i Sverige, Norge, Finland och
Danmark.

Ett
annat exempel på nu löpande projekt är både hydroakustisk och hydrooptisk
teknik utnyttjas är konstmktion och test av ett integrerat system för
Isbergsdetektering. Arbetet genomförs i samarbete med Götaverken-Arendal AB
och Broströms Rederi AB och stöds delvis av STU.

Inom
miljöområdet studerar FOA på uppdrag av STU hur oljeutsläpp förändras i marin
miljö. Generellt finns inom miljöområdet kompetens inom FOA vad beträffar
ekologiska och toxikologiska undersökningar, modellbeskrivningar för hur
miljögifter sprids i naturen, miljökrav i slutna miljöer som
undervattensfarkoster etc.

Bland
utvecklingsarbeten med både civil och militär användning kan nämnas prov med
flygburen djupsonderande laser för militär undervattens-spaning och civil
sjömätning. För närvarande diskuterar FOA med FMV och CM utveckling av en
avancerad sådan utmstning. Parallellt med denna systemutveckling har en
kunskapsbas angående siktförhållanden i våra kustvatten byggts upp. Denna bas
är väsentlig för att bedöma möjligheten att utnyttja lasersystemet vid olika platser
och årsfider. Vidare ingår utveckling av fältmässig apparatur för mätning av
vattnets optiska parametrar, mätningar på platsen samt jämförande prov med
utnyttjande av satellitdata för att kunna fa översiktlig täckning. Parallellt
utvecklas modeller för laserljusets utbredning i vatten.

FOA
bedriver också forskning och utveckling avseende material och utmstning för
användning i särskih kall miljö. Såväl passiv isolering som aktiv uppvärmning
har prövats.

Exempel
på samverkan inom havsforskningsområdet

Nationella
kontakter

Huvuddelen
av den civilt inriktade havstekniska forskningen vid FOA bedrivs inom ramen för
ett samarbetsavtal med STU. Samverkan med andra myndigheter förekommer t. ex.
också med Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) och
marintekniska institutet. Experter från FOA har medverkat i DSHs
forskningsprogram för utredningar om t. ex. arktisk havsteknik. Samverkan med
industrin är under stark utveck-

Prop. 1983/84:10 9

Ung.
FOA har kontakt med de företag i landet som är aktiva inom de områden där FOA
bedriver havsteknisk forskning. FOA har, ofta i samarbete med STU, informerat
svenska industriföretag om försvarets resurser och kompetens.

Inom
flertalet av de områden, där FOA bedriver havsteknisk forskning, gäller att motsvarande
verksamhet inte bedrivs vid svenska universitet eller högskolor. Samverkan med
universitet och högskolor är således begränsad. Chalmers tekniska högskolas
(CTH) arbetsenhet för undervattensteknik kan på sikt få betydelse för de
tillämpade forskningsprojekt, som bedrivs inom sektorn (t. ex. inom
dykeriområdet). Även Tekniska högskolans (KTH) opfikinstitution har ur FOAs
synvinkel värdefull kompetens. Kontakterna med Karolinska institutets
institution för baromedicin är sedan länge väl etablerade.

Samverkan
inom den militärt inriktade havstekniska forskningen sker huvudsakligen mellan
CM, FMV och FOA. Kontakterna med industrin inom detta område hålls samman av
FMV. Bl. a. sker ett omfattande samarbete inom dykerimedicin och
undervattensteknikområdet. Som exempel inom det senare området kan nämnas
forskning och utveckling avseende undervattensteknik, fasta och rörliga
spaningssystem under vatten samt undervattensvapen.

Internationella
kontakter

Genom
internationella kontakter har basen för FOAs analyser av off-shoremarknadens
behov och villkor vidgats. Samverkan med STU har medfört en ökad
internationalisering i projektarbetet vid FOA. Direktkontakter har därvid
tagits med utländska forskningsinstitutioner och med offshore-relaterade
företag. Ett värdefullt kontaktnät har skapats i Norge. FOA har även haft
personal vid utländska forskningsinstitutioner. De intemationella kontakterna
bedöms som nödvändiga för projektering och marknadsföring av utvecklade system
och prototyper.

Under
senare år har också avtal träffats med utländska institut och organisationer om
konkreta utvecklingsprojekt. Samarbete pågår med organisationer och företag i
USA, Kanada och Australien, bl. a. avseende laserbatymetri för sjömätning.

Prop. 1983/84:10 10

Underbilaga
3:2 Räddningstjänsten och vissa därmed sammanhängande frågor

Räddningstjänsten
vidtar åtgärder för att minska skadeverkningarna för den marina miljön när
utsläpp har inträffat. För detta ändamål krävs en effektiv beredskap för snabba
bekämpningsinsatser Ull sjöss och på stränderna. Detta förutsätter bl. a.
särskilda fartyg och särskild utmstning i övrigt, utbildad och övad personal
samt en effektiv och samordnad organisation. Vidare krävs resurser för
sanering av stränder efter del att själva bekämpningsarbetet har avslutats.
Valet mellan alternativa bekämpnings-och saneringsmetoder sker med beaktande av
miljösynpunkter. Särskilt skydds värda områden prioriteras vid
bekämpningsarbetet.

Enligt
brandlagen (1974:80) svarar vaije kommun för räddningstjänsten i kommunen.
Räddningstjänst definieras enligt lagen som en verksamhet som syftar till att
vid brand, oljeutflöde, ras, översvämning eller annat nödläge avväija eller
begränsa skada på människor eller egendom eller i miljön. Kommunerna är
emellertid inte ansvariga för att bekämpa olja eller andra skadliga ämnen till
havs, i kustvattnen eller i Vänern och Mälaren. Denna uppgift ankommer sedan år
1970 på tullverkets kustbevakning.

Ansvaret
för räddningstjänstingripanden mot miljöskadliga utsläpp som har skett till sjöss
är således fördelat mellan kommunerna och tullverkets kustbevakning.
Ansvarsgränsen är i princip strandlinjen. Ett undantag härifrån är hamnområde,
för vilket kommunen har ansvaret.

Det
internationella samarbetet för att dels förebygga utsläpp av olja, dels
möjliggöra att olika länders resurser kan samlas för att bekämpa ett utsläpp
har stor betydelse från räddningstjänstsynpunkt. Vad gäller samiarbete i fråga
om bekämpning av marina föroreningar förekommer nordisk samverkan inom ramen
för 1971 års Köpenhamnsavtal. Inom Nordsjöområdet förekommer ett motsvarande
samarbete mellan de åtta strandstaterna enligt 1969 års Bonnöverenskommelse.
En reviderad Bonnöverenskommelse har nyligen undertecknats. De sju
Östersjöstaterna samarbetar enligt 1974 års Helsingforskonvention om skydd för
Östersjöns marina miljö. Ett mera vidsträckt samarbete förekommer dessutom inom
FNs fackorgan för tekniska sjöfartsfrågor (IMO).

Genom
samarbetet får länderna tillfälle att utbyta erfarenheter om bekämpning av
marina föroreningar och tillgodogöra sig forskningsresultat i andra länder.
Samarbetet har också direkt betydelse från beredskapssynpunkt eftersom andra
länders resurser kan komma till hjälp när det behövs. Det praktiska arbetet
syftar till att utveckla och nå överenskommelser om rutiner för rapportering
och operativ samverkan. Vid gemensamma övningar prövas denna planläggning. Del
nordiska samarbetet har av naturliga skäl kommit längst och verkar pådrivande
på det samarbete som förekommer med andra länder.

Prop. 1983/84:10 II

Innehållsförteckning

1 Inledning ....................................................................... ..... 1

1.1............................................................................. Beskrivning
av inriktning m.m. av havsteknisk forskning och

utveckling inom försvarssektorn .............................. 1

1.2 Omfattningen av den havstekniska
forskningen vid försvarets forskningsanstalt (FOA) 2

1.3 Samverkan inom havsresursområdet
mellan försvaret och

övriga samhällssektioner ....................................... ..... 3

1.3.1 Utredningsförslag ........................................... ..... 3

1.3.2 Remissinstanserna ........................................ ..... 4

2
Föredragandens
överväganden ................................... ..... 4

3
Hemställan ................................................................... 6

Underbilaga 3:1 Exempel på särskilda havsteknikprojekt m.
m. . 7

3:2 Räddningstjänsten och vissa därmed samman

hängande frågor .................................. ....... 10

NersteAs Tryckeri, Stockttelm 1983

Prop.
1983/84:10 Bilaga 4

Utbildningsdepartementets verksamhetsområde

Prop. 1983/84:10 1

Bilaga
4

Utdrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1983-12-15

Föredragande:
statsrådet 1. Carlsson

Anmälan
till proposition om svensk havsresursverksamhet

1
Marin naturvetenskaplig forskning

1.1 Inledning

Delegationen
för samordning av havsresursverksamheten (DSH) har i sitt program definierat
naturvetenskaplig havsforskning som gmndforskning och tillämpad forskning inom
följande områden: fysisk och kemisk oceanografi, marin biologi och marin
geologi, vartill kommer undersökningsverksamhet inom dessa områden för
utforskning och skydd av havsmiljön.

1.2 Grundforskning

För
gmndforskningen svarar i första hand institutioner vid våra universitet och
högskolor. Den marina inriktningen återfinns t. ex. i ett antal
naturvetenskapliga institutioner vid universitetet i Göteborg (ibland gemensamma
med Chalmers tekniska högskola, CTH). Till universitetet i Göteborg är även
landets enda institution för oceanografi förlagd. Ett särskilt centmm för marin
forskning och teknik i Göteborg har bildats för att samordna den marina
verksamheten vid universitetet och CTH.

Askölaboratoriet
vid universitetet i Stockholm utgör en institution helt inriktad mot
marinbiologisk forskning. I övrigt pågår marint inriktad forskning i
varierande utsträckning jämsides med annan naturvetenskaplig forskning vid de
flesta universiteten. Flertalet universitet har vidare egna stationer för i
första hand utbildning med marinbiologisk inriktning, dit även viss forskning
är förlagd.

Kristinebergs
marinbiologiska laboratorium, som ägs av Vetenskapsakademien (KVA), har en
mindre egen forskarstab. Hit förlägger vidare ett större antal högskoleforskare
periodiskt sin verksamhet.

Vid sidan av reguljära medel via högskolans fakultetsanslag utgör
naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR) huvudfinansiär för gmndforskning- I Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 10.
Bilaga 4

Prop.
1983/84:10 2

en. Därtill kommer vissa bidrag från skogs- och
jordbrukets forskningsråd (SJFR) och forskningsrådsnämnden (FRN). KVA har visst
bidrag via statsbudgeten, bl. a. för stöd till Krislinebergslaboratoriet.

1.3 Tillämpad forskning och utvecklingsarbete

Tillämpad forskning och verksamhet av undersökande och
kartläggande karaktär inom del marina området ingår som myndighetsuppgift för
fiskeristyrelsen, naturhistoriska riksmuseet, Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut (SMHl) och statens naturvårdsverk (SNV), som tillsammans svarar för
huvuddelen av den tillämpade verksamheten. Sådan verksamhet finns dessutom vid
institutet för vatten- och luftvårdsforskning (IVL) som utöver uppdragsmedel
finansieras gemensamt av staten och den privata industrin i form av en
stiftelse.

Vid sidan av verksamheten inom myndigheten utgör SNV den
viktigaste anslagsgivaren för tillämpad miljöforskning, men även vissa
länsstyrelser och primärkommuner bidrar med resurser för regionalt inriktade
projekt främst av undersökande karaktär. För utförandet svarar dels
högskoleba-serade forskare, dels forskare vid andra myndigheter och
institutioner.

1.4 Utredningsförslag

I sitt förslag till övergripande program för
havsresursverksamheten (DSH 1982: 1) har DSH tagit upp följande förslag vad
gäller naturvetenskaplig havsforskning.

1.
DSH föreslår
att delegationen i samarbete med FRN och berörda intressenter fortsätter det
inledda arbetet med effektiviseringsåtgärder inom området. DSH avser därvid att
studera problem och peka ut områden där insatsbehoven är stora.

2.
DSH avser
vidare att bilda en samordningsgrupp av berörda intressenter.

Den av statskontoret i samråd med DSH och berörda
intressenter genomförda undersökningen för att effektivisera
resursutnyttjandet inom marin forskning (statskontoret 1982:34) innehåller
följande förslag.

3.
Marinbiologisk
forskning med visst områdesansvar bör utvecklas vid s.k. baslaboratorier.

4.
Dessa
laboratorier bör i första hand utvecklas vid Askölaboratoriet, vid det av
statskontoret föreslagna samlokaliserade laboratoriet vid Kristi-neberg, vid
Norrbyn samt i andra hand vid IVL i Karlskrona.

5.
En diskussion
bör inledas om baslaboratoriemas uppgifter och funktion.

Remissinstanserna

De remissinstanser som kommenterat de två inledande
förslagen ger uttryck för en splittrad opinion. Ingen av instanserna är odelat
positiv till

Prop.
1983/84:10 3

DSHs förslag och avsikter i dessa hänseenden, men ingen är
heller odelat negativ. Bl. a. anser vissa instanser att en alltför stark
styrning av grundforskningen inom området bör undvikas.

Vad avser förslaget om inrättande av s. k. baslaboratorier
med visst regionalt ansvar är remissinstanserna positiva eller finner uppslaget
som sådant intressant. Man pekar i sammanhanget på behovet av en tvärvetenskaplig
kompetens vid dessa laboratorier. Vidare har man pekat på alt behovet av
resurser inte klart har redovisats. Endast fiskeristyrelsen avstyrker att
baslaboratorier utvecklas och anser att den övergripande målsättningen för den
marina forsknings- och undersökningsverksamheten försl bör klariäggas. Vissa
alternativ lill geografisk förläggning läggs fram, varav det framgår att SNVs
egen laboratorieverksamhet inte diskuterats i sammanhanget.

1.5 Föredragandens överväganden

Statskontoret har i sin karaktäristik av den
naturvetenskapliga forskningen inom det marina området presenterat en
splittrad bild med många agerande på såväl den utförande som den finansierande
sidan. Intrycket skapas delvis, vilket några remissinstanser framhållit, av det
förhållandet att statskontoret här inbegripit inte bara grundforskning och
tillämpad forskning utan även verksamhet av mer utredande och registrerande karaktär.
Detta förhållande bör emellertid inte enligt min mening utesluta ett ökat samarbete
mellan samtliga berörda intressenter. En samordningsgrupp av det slag som DSH
föreslår bör kunna bidra till att definiera områden som kräver ett mera
tvärvetenskapligt angreppssätt och föreslå samarbetsmöjligheter därvidlag.
Vidare bör behovet av grundforskning med direkt betydelse för den tillämpade
forskningen samt ökade möjligheter till samordning av den inom olika
myndigheter bedrivna tillämpade forskningen kunna klarläggas.

DSH anmäler i sitt övergripande program sin avsikt att
inrätta en sam-ordningsgmpp för svensk tillståndskontroll med syfte att inför
den planerade forskningspropositionen år 1984 lägga fram ett beslutsunderlag
för programutveckling och åtgärdsbeskrivning som berör den naturvetenskapliga
havsforskningen. De remissinstanser som yttrat sig över DSHs förslag har
emellertid redan nu pekat på några typer av angelägna åtgärder för att öka den
gmndläggande naturvetenskapliga kunskapen inom det marina området. Man upplever
att fördelningen av resurser mellan gmndläggande och tillämpad forskning är
ofördelaktig för den gmndläggande delen. Medel för doktorandtjänster inom
området anses vidare som angelägna.

Jag avser därför att i samråd med chefen för
utbildningsdepartementet i den proposition om forskning m.m. som regeringen
avser att förelägga riksdagen våren 1984 återkomma med vissa förslag som berör
den marint inriktade naturvetenskapliga grundforskningen.

Prop. 1983/84:10 4

Vad
gäller förslagen om inrättande av baslaboratorier med regionalt ansvar för
insamling och bearbetning av data med betydelse främst för miljövårds- och
miljökontrollaspekter finner jag efter samråd med cheferna för utbildnings- och
jordbruksdepartementen det värdefullt att ett närmare klariäggande sker i vad
mån som tillgängliga marint inriktade laboratorier och deras resurser i form av
grundläggande kunskaper, utmstning, båtar etc. kan utnyttjas för ett ökat
utbyte av regionalt inriktade undersökningsprogram.

Som
framgår av statskontorets förslag liksom av remissinstansemas yttranden i denna
del, krävs ytterligare diskussion om de tilltänkta baslaboratoriernas
uppgifter och funktion. Med utgångspunkt i dessa diskussioner bör vidare
behovet av omfördelning av tillgängliga resurser belysas.

Mot
denna bakgmnd bör statskontoret i samråd med berörda myndigheter samt
företrädare för den grundläggande marint inriktade naturvetenskapliga
forskningen ges i uppdrag att inkomma med förslag som avser baslaboratoriemas
uppgifter och funktion. Ett ställningstagande till inrättande av
baslaboratorier får sedan ske med utgångspunkt i dessa förslag.

2
Polarforskning

2.1
Inledning

De
svenska intressena för polarforskning kanaliseras i första hand genom KVA, som
utgör kontaktorgan med flera internationella forskningssammanslutningar för
arkfisk forskning. Akademien har även inrättat en nationell
polarforskningskommitté.'

Svensk
polarforskning har en lång tradition som kommit till uttryck i skilda
expeditioner i internationell samverkan och nu senast i Ymerexpedi-fionen år
1981.

Det
svenska gmndforskningsintresset återfinns främst inom de klimatologiska,
glaceologiska, mineralogiska och paleontologiska polarforsknings-disciplinerna
med motsvarande kompetens förlagd till universitet och högskolor. Basen för
svensk polarforskning får dock betraktas som relativt smal. De höga kostnader
som är förenade med expeditioner gör att få forskare mer kontinuerligt kan
bedriva forskning inom polarområdena.

Behovet
av forskningsinsatser motiveras primärt ufifrån ett allmänt kunskapsintresse
och det är i sammanhanget viktigt att genom en internationell
kunskapsbevakning bibehålla ett visst minimum av svensk kompetens.

De
avsevärda naturresurserna i form av olja och gas i Arktis och de stora resurser
som den höga biologiska produkfionen i havet kring Antarktis representerar
utgör intressanta möjligheter för en framtida exploatering. Detta förhållande
ökar behovet av tillämpad forskning inom polarområdena och fömtsätter ökad
kännedom om polarmiljön och dess extrema

Prop. 1983/84:10 5

förhållanden.
Forskning och vetenskaplig internationell samverkan öppnar vidare möjligheter
att följa den politiska utvecklingen i polarregionema.

2.2
Föredragandens överväganden

Chefen
för industridepartementet har tidigare framhållit det ökade intresset för de
arktiska områdena. Insikterna om exploateringsmöjligheterna i Arktis och på
lång sikt troligen även i Antarktis och därmed uppkommande
resursfördelningsfrågor har gett ökad tyngd åt utrikespolitiska och
säkerhetspolitiska problemställningar. Skydds- och miljöfrågor blir viktiga att
bevaka i ett framtida exploateringsskede.

Statsrådet
Bodström har tidigare berört de utrikes- och säkerhetspolitiska aspekterna av
den svenska polarpolitiken. Jag avser nu att närmare utveckla den del av
polarpolitiken som rör forskning.

En
kraftfull polarforskning kräver stora resurser för att kunna bedrivas
kontinuerligt. Jag ser det f.n. som ogörligt att utifrån totala prioriteringar
och avvägningar av resurser för svensk grundforskning fillåta en mer väsentlig
expansion av polarforskningsområdet. Samtidigt anser jag det vara av vikt att
en viss gmndnivå kan bibehållas inom området och att de forskningsinriktningar
där Sverige har ett intemationellt gott anseende får fortsatt stöd. Det är
vidare betydelsefullt att en fortlöpande internationell kunskapsbevakning kan
ske. Möjlighetema till internationell kontakt och intemationellt kunskapsutbyte
bedömer jag vara en nödvändig fömtsättning för att svenska forskare skall
kunna delta i den starkt intemationella samverkan som präglar polarforskningen
världen över.

Jag avser därför att vid
min anmälan till den proposition om forskning m.m. som regeringen ämnar att
förelägga riksdagen under våren 1984 återkomma med förslag att under en
inledande period av tre år, med verkan från den 1 juli 1984, inrätta ett
polarforskningssekretariat av begränsad omfattning med uppgift att svara för
den fortlöpande kunskapsbevakningen av den intemationella polarforskningen. KV
As polarforskningskommitté bör fortsatt kunna tjäna som ett rådgivande organ
till sekretariatet när det gäller den framtida strategin och planeringen av
svensk polarforskning.

Den
programstyrelse för havsindustriell kompetensutveckhng som chefen för
industridepartementet tidigare redovisat kan utgöra en samarbets-part i frågor
med teknisk och industriell inriktning.

3
Hemställan

Jag
hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har
anfört om marin naturvetenskaplig forskning och om polarforskning.

Prop. 1983/84:10

Innehållsförteckning

1 Marin
naturvetenskaplig forskning ...................... .... 1

1.1................................................................. Inledning
1

1.2
Gmndforskning ............................................ 1

1.3
Tillämpad forskning och
utvecklingsarbete ......... .... 2

1.4
Utredningsförslag ....................................... 2

1.5
Föredragandens överväganden ...................... 3

2 Polarforskning
................................................. 4

2.1
Inledning .................................................. 4

2.2
Föredragandens överväganden ...................... 5

3 Hemställan
..................................................... 5

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983

Prop.
1983/84: 10 Bilaga

Jordbruksdepartementets verksamhetsområde

Prop.
1983/84:10

Bilaga 5

Utdrag

JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-12-15

Föredragande: statsrådet Lundkvist

Anmälan till proposition om svensk havsresursverksamhet

1 Inledning

Som chefen för industridepartementet tidigare har
redovisat uppdrog den dåvarande regeringen den 11 juni 1981 åt statskontoret
att i samråd med delegationen för samordning av havsresursverksamheten (DSH)
och berörda intressenter undersöka möjligheterna till en effektivare marin
forskning genom ett bättre utnyttjande av befintliga resurser och organisatoriska
förändringar. I uppdraget ingick även att kartlägga hur befintliga resurser
utnyttjas samt att ange de rationaliseringsvinster som kan göras. 1
statskontorets rapport (1982: 34) Havsforskningens resurser och organisalion -
förslag till effektivisering inom delar av områdei behandlas vissa frågor inom
mitt ansvarsområde. Jag lar upp dem i del följande.

För alt närmare precisera problemen och utreda
förutsättningarna för en positiv utveckling av ett svenskt vattenbruk tillsatte
forskningsrådsnämnden (FRN) och DSH en särskild styrgrupp för vattenbruk. FRN
och DSH har den 26 november 1982 lill regeringen överlämnat rapporten (82: 14)
Vattenbruk för Sverige.

Bilaga 7 innehåller bl. a. sammanfattningar över
utredningarnas förslag samt remissammanställningar över dessa.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Utgångspunkter

Den svenska fiskerinäringen lämnar ett viktigt bidrag lill
vårt lands livsmedelsförsörjning. Fiskerinäringen ger också tillsammans med
fiskbe-redningsindustrin sysselsättning främst i kust- och skärgårdsbygder och
skapar därigenom förutsättningar för en bofast befolkning i dessa bygder.
Konsumtionsodling av fisk och musslor spelar numera en inte obetydlig roll i
dessa sammanhang.

1 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 10. Bilaga 5

Prop.
1983/84:10 2

Vi har i vårt land i förhållande till folkmängden ovanligt
god tillgång på fiskevatten. De naturliga förulsäitningarna för fiske kan med
utgångspunkt endast häri bedömas som goda. 1 flera av våra fiskevatten räcker
emellertid fiskbestånden inte till. I havet har internationella
fångstbegränsningar sålunda genomförts. Som en direkt följd härav utvidgades
den svenska fiskezonen år 1978. 1 och med utvidgningen av fiskezonen har
Sverige också påtagit sig ett ökat ansvar för skyddet och vården av
fiskbestånden i zonen. Ett inslag i delta arbete är fortlöpande undersökningar
i haven och av fiskbestånden som underlag för bestämning av lämplig beskattning
av bestånden. Ett annat inslag är stödulsättning av lax och ål.

Fritidsfisket har under senare år utvecklats till en av
våra mest utbredda och populära rekreationsformer. Fisketurism i glesbygd
stärker undertaget för samhällsservice och en fortsatt bosättning i glesbygder
där utkomstmöjligheterna annars är begränsade.

Allt fiske är beroende av en aktiv fiskevård. För viktiga
delar av havsfisket liksom för kust- och insjöfisket är utsättning av
fiskyngel i syfte att förbättra fisktillgången numera nödvändig. Vidare är
forsknings- och utvecklingsarbete av väsentlig betydelse för möjligheterna att
rationellt tillvarata, utveckla och reproducera fiskresurserna.

Fiskeristyrelsen är central förvaltningsmyndighet för
ärenden angående fiskerinäringen, frifidsfisket och fiskevården. Styrelsen är
chefsmyndighet för statens lokala fiskeriadministration. Styrelsens uppgifter
är bl. a. att lämna fiskets utövare behövligt bistånd, verka för vården och ett
rationellt utnyttjande av fiskbestånden saml främja avsättningen av fisk och
fiskprodukter.

Nu gällande riktlinjer för fiskeripolitiken antogs av
riksdagen år 1978 (prop. 1977/78:112, JoU 23, rskr 272). Riktlinjer för
fritidsfisket och fiskevården antogs år 1981 (prop. 1980/81:153, JoU 29, rskr
374). Utvecklingen därefter motiverar att statsmakterna redovisar sin syn på
hur verksamheten med odling av fisk, skaldjur och alger för olika ändamål bör
infogas i denna politik. Det finns vidare anledning att i detta sammanhang
något beröra vissa frågor om forsknings- och undersökningsverksamheten på
fiskets område.

2.2 Odling av fisk och skaldjur

2.2.1 Allmänna överväganden

Odling av fisk för utplantering sker sedan länge för alt
tillgodose såväl yrkesfiske som fritidsfiske. Syftet med odling av denna s. k.
sättfisk är att genom utplanteringar förstärka befintliga fiskbestånd, att
kompensera för skador på fiskbestånd som uppstått till följd av olika slag av
ingrepp i miljön samt att öka produktionen av fisk genom att sätta ut arter som
tidigare inte har förekommit i ett visst vatten. Utsättning och inplantering av
odlad fisk i olika vattenområden har under decennier varit den helt

Prop.
1983/84:10 3

dominerande fiskevårdsmetoden i vårt land. Under senare år
har fiske-vårdsintressel koncentrerats till de försöksulsättningar av lax och
havsöring som skett längs våra kuster uiöver den traditionella
kompensations-odlingen i anslutning till vattenkraftutbyggnaden.

Under senare år har intresset ökat väsentligt för
konsumtionsodling, framför allt för kassodling av regnbåge och repodling av
musslor.

Odling i vatten av organismer avsedda för andra ändamål än
de nu nämnda sker i ökande utsträckning utomlands. Ett exempel är odling av
alger för framställning av kemikalier till bl. a. livsmedelsindustrin. Intresset
härför ökar även i vårt land.

Odlingen av fisk, skaldjur och alger omfattade år 1981
totalt i hela världen ca lOmilj. lon eller ca 13% av havens och sjöarnas
avkastning. År 1970 var andelen endast 7%. Utvecklingen går alltså myckel
snabbt. FAO förutspår en produktion av 12 milj. ton år 1985 och 30 milj. ton
vid kommande sekelskifte. I Norden odlades år 1981 ca 50000 ton fisk och
musslor. Större delen av denna produklion bestod av regnbåge och lax i
konsumtionsodlingar. I Sverige odlades samma år ca 2000 ton regnbåge och ca
1500 ton blåmusslor för konsumtion. För år 1983 beräknas den svenska
produktionen uppgå till ca 3000 ton regnbåge och ca 3000 lon blåmusslor.

Den snabba utvecklingen internationellt inom fiskodlingen
kan förklaras bl. a. av ett stagnerande havsfiske, ökande energipriser, minskad
tillgång på fisk till följd av ökade föroreningsmängder i hav och sjöar,
marknadens efterfrågan på vissa fiskarter saml medvetenheten om alt fisk och
skaldjur är nyttiga livsmedel.

Det är f. n. inte möjligt all tillgodose efterfrågan på
den svenska marknaden med svenskfångad fisk annat än när del gäller sill och
torsk. 1 övrigt är en import nödvändig. Det är främst dyrare fiskarter och
högförädlade fiskprodukter som importeras. Ca 90% av den svenska
laxkonsumtionen bestod år 1982 av importerad vara. Den svenska exporten
däremot, består nästan helt av oförädlad färsk sill, strömming och torsk.
Priserna för dessa produkler är låga.

Den stora fisk- och skaldjursimporten orsakar ett stort
handelsunderskott. Underskottet var 535 milj. kr. år 1975 och hade ökat till
1,1 miljard kr. år 1980. År 1981 då underskottet var 614 milj. kr. fördelade
det sig på bl.a. laxfiskar med 113 milj. kr., plailfiskar med 98 milj. kr. och
kräftdjur med 289 milj. kr.

Enligt min mening finns det gynnsamma förutsättningar för
en ökad fisk-och skaldjursodling i Sverige. Erfarenheterna utomlands visar alt
det är möjligt att erhålla en snabb utveckling på detla område. 1 vårt land är
tillgången på vatten för odling förhållandevis god. Vi har erfarenheter av fisk
och fiskhanlering genom det yrkesfiske som bedrivs, det finns goda kunskaper om
vilka miljöskyddshänsyn som bör tas och inte minst ett starkt intresse bland
befolkningen för verksamheten.

Prop.
1983/84:10 4

Konsumtionsodling av fisk och skaldjur kan bedrivas i både
stora, högmekaniserade anläggningar och i mindre anläggningar. Mindre anläggningar
har visat sig ha slor betydelse för deltidssysselsätlning och som komplement
lill andra verksamheter i glesbygder.

Inte minst i bygder med traditionell fiskarbefolkning kan
verksamheten få en allt mer betydelsefull roll. Förutom att behovet av
ekonomiska insatser för att skapa sysselsättning inom fiskodling är
förhållandevis litet spelar erfarenheterna som finns bland fiskarbefolkningen
stor roll för en framgångrik odlingsverksamhet.

Ett väsentligt problem inom det sedvanliga yrkesfisket är
marknadsföring och distribution av fisk och fiskprodukter. Detta återspeglas
bl. a. i det förhållandet att inte obetydliga mängder ursprungligen
svenskfångad fisk importeras hit i förädlad form. Ökade insatser för
konsumtionsodling av fisk och skaldjur kommer att ställa ökade krav på
rationell och sammanhållen marknadsföring. Det är självfallet inte lämpligt
att det skapas skilda marknader och distributionssystem för fångad och odlad
fisk.

Verksamhet med odling av fisk och skaldjur riktar anspråk
på vattenresurser som kan vara av intresse från andra utgångspunkter. Genom
att planmässigt, t. ex. inom ramen för den fysiska planeringen, avväga anspråken
på lämpliga områden för odling mot anspråken från andra intressen kan en stor
del av de problem och konflikter som hittills har uppstått sannolikt undvikas.
Chefen för bostadsdepartementet kommer senare att behandla den frågan.

Forsknings- och utvecklingsarbete är en nödvändighet för
en framgångsrik fiskodlingsverksamhet. Jag återkommer till den frågan i det
följande. Här vill jag framhålla den nära anknytningen till och behovet av
samordning med den FoU-verksamhet som bedrivs för yrkesfiskets behov. Det är
givet att FoU-verksamheten i stora delar inte kan renodlas till endera
traditionellt yrkesfiske och fiskodling för utsättning eller fiskodling för
konsumtion.

Vad jag nu har anfört visar att det inte är vare sig
lämpligt eller möjligt att göra en åtskillnad mellan statsmakternas riktlinjer
och övergripande insatser för traditionellt yrkesfiske å ena sidan och fisk-
och skaldjursodling för konsumtion å den andra. Enligt min mening bör
sambandet mellan verksamheterna och det sätt på vilket de kompletterar varandra
komma till uttryck även i förordningen (1976: 286) med instruktion för
fiskeristyrelsen och statens lokala fiskeriadministration. Dessa myndigheter
bör sålunda ha det övergripande ansvaret för verksamheten på områdei. Någol
vattenbruksråd av det slag som FRN och DSH har föreslagit anser jag, i likhet
med de flesta remissinstanserna, inte behövs.

Jag går nu över lill alt behandla vissa mer specifika
frågor kring fisk- och skaldjursodling. Min redogörelse sker med utgångspunkt i
de förslag som hur lämnats av FRN och DSH samt remissyttrandena däröver.

Prop.
1983/84:10 5

2.2.2 Tillståndsprövning

Ställningstagande

Strävan bör vara att förenkla tillståndsprövningen i
anslutning till fisk-och skaldjursodling. Utredningsförslaget

I utredningsförslaget föreslås att tillståndsprövningen
förenklas i riktning mot ett enda prövningssyslem. Remissinstanserna

Remissinstanserna är positiva till ett förenklat
prövningsförfarande. Skäl för ställningstagandet

Allt utnyttjande av mark och vatten för jordbruk,
industri, samhällen m. m. innebär konsekvenser för miljön. Detta gäller också
odling av fisk m.m. Vid dessa odlingar tillförs det omgivande vattnet
föroreningar genom fodret och de odlade organismernas exkrementer. Det är
nödvändigt att föroreningen av vattnel begränsas genom lämplig lokalisering av
verksamheten och en förbättrad odlingsteknik.

Statens naturvårdsverk (SNV) utreder f. n. frågor om
tillståndsprövning för fisk- och musselodlingar. Bl. a. överväger verkei
möjligheten till vissa förenklingar i prövningsförfarandet. Med hänsyn härtill
är jag inte nu beredd att ta ställning till eventuella ändringar i
prövningsförfarandet. Jag vill emellertid redan nu framhålla att jag fäster
mycket stor vikt vid alt prövningsförfarandet får en utformning som är så enkel
och obyråkratisk som möjligt. Samtidigt måste samhällets intressen tillgodoses
i fråga om miljöskydd och skydd mot sjukdomsspridning.

Jag vill understryka vikten av att lokaliseringen av
odlingar noggrant avvägs mot anspråk från andra intressen. Endast härigenom kan
odlingsverksamheten ges den stabila struktur som är nödvändig för en positiv
och långsiktig utveckling.

2.2.3 Forskning och utbildning

Ställningstagande

En samordnad ökad satsning på forskning och utveckling i
fråga om odling av fisk, skaldjur och andra organismer bör ske inom ramen för
befintliga institufioner. Inte minst behövs ett utvecklingsarbete på marknadsförings-
och distributionsområdet, samlat för hela fiskerinäringen. Jag har för avsikt
att senare under detta riksmöte återkomma till regeringen med förslag om ökat
forsknings- och utvecklingsarbete på dessa områden. Utredningsförslaget

FRN och DSH föreslår att en tvärvetenskaplig institution
för vattenbruk inrättas. Institutionen bör enligt förslaget vara centralt
belägen i Sverige och knuten till ett universitet. Med vattenbruk avser
styrgruppen odling av vattenlevande organismer som fisk, musslor och ostron,
kräftdjur och alger i intensiva eller extensiva odlingsformer för att öka
produktionen eller värdet av avkastningen över den som normalt förekommer i
miljön.

Prop.
1983/84:10 6

Förutom för produktion av livsmedel odlas idag organismer
avsedda som betesfisk, akvariefiskar, fiskar för biologisk bekämpning,
försöksdjur m. m. Musslor odlas för pärlframställning. Alger odlas för
framställning av kemikalier lill bl. a. livsmedelsindustrin för omvandling till
energi eller för vattenrening.

FRN och DSH föreslår att fältarbete och experimentellt
arbete förutom vid den centralt belägna institutionen bedrivs vid olika
befintliga regionala stationer eller laboratorier. De flesta av dessa behöver
emellertid förslärkas eller byggas ut för att tillgodose de behov av
experimentellt utrymme som verksamheten har.

Vidare föreslås att särskilt stöd utgår till
internationell och nationell forskarutbildning inom områdei för vattenbmk.
Utbildningen av fiskeri-konsulenler föreslås kompletterad med
vattenbmkskunskap. Remissinstanserna

De flesta remissinstanserna avstyrker inrättandet av en
tvärvetenskaplig institution och rekommenderar att ökad forskning istället sker
vid befintliga institutioner. Skäl för ställningstagandet

Teknikutvecklingen är nu mycket snabb och möjligheter till
förändringar och anpassningar är stora. Som exempel på den pågående tekniska
utvecklingen kan följande nämnas. Isläggningen och underkylt vatten har
ansetts vara stora hinder för svenska kassodlingar av fisk. Försök vid Ulvöarna
utanför Örnsköldsvik har dock visat att dessa svårigheler kan bemästras i
måttligt bräckt vatten. 1 sötvatten har odlare sedan flera år tillbaka lyckats
övervintra fisken. Däremot måste en del svårigheter övervinnas innan
övervintring kan ske i saltare vatten, exempelvis på västkusten. Låga
vattentemperaturer gynnar odling av laxfiskar, dvs. de arter som har höga
saluvärden. Det är mot bakgrund härav viktigt att odlingstekniken i tempererade
områden inriktas på kallvattensarter såsom lax, regnbåge och röding. Härför
talar också vad jag tidigare har redovisat om handeilsunder-skotiet i fråga om
fisk och fiskprodukter.

Utnyttjande av värme i industriellt processvatten eller i
kylvatten från kraftverk ger möjlighet till val av andra arter än de som odlas
f.n. Denna typ av odling innebär också att odlingstekniken måste utvecklas. En
utveckling bör ske i riktning mot energisnåla system där vatten
återcirku-leras. Vidare bör den odlingsteknik som f. n. tillämpas för
havsodling av fisk, ålodling och repodling av musslor kunna förbättras.

Forsknings- och utvecklingsarbete är mot bakgrund av vad
jag nu har anfört av väsentlig betydelse för våra möjligheter att bygga upp en
rationell odlingsverksamhet för både konsumtion och utsättning. Enligt min
mening är del dock inte motiverat med en särskild forskningsinstitution för
ändamålet. Jag har för avsikt att senare under detta riksmöte återkomma till
regeringen med förslag om ett utökat forsknings- och utvecklingsarbete på
ifrågavarande område och hur detla bör organiseras.

Prop.
1983/84:10 7

1 detta sammanhang vill jag understryka betydelsen av
yrkesutbildning för konsumtionsodling av fisk och skaldjur m. m. Del är helt
naturligt att yrkesutbildningen inom en ny verksamhetsgren ännu inte har funnii
sina former. Många odlare är idag mer eller mindre självlärda. För deras del är
det angeläget med en yrkesinriktad fortbildning och vidareutbildning. Även en
grundläggande yrkesutbildning för vuxna är viktig. Regeringen har i annat
sammanhang uppdragit åt skolöverstyrelsen (SÖ) att inventera, utarbeta och
fastställa kursplaner för yrkesinriktade glesbygdsanpassade utbildningar i
kommunal och statlig vuxenutbildning. Det är angeläget att SÖ inom ramen för
detla uppdrag tar fram och för ul kursplaner med inriktning mot fisk- och
skaldjursodling. Det är slutligen viktigt att utbildningen av
fiskeritjänstemän i framtiden kommer att innefatta odlingskunskap i ökad
omfattning. Härigenom kan en ändamålsenlig rådgivning och information ske på
delta område. 1 dessa frågor har jag samrått med chefen för
utbildningsdepartementet.

Vad gäller det föreslagna inrättandet av avelsstationer
och en karantänanläggning bör med hänsyn till det ansträngda ekonomiska läget
i första hand befintliga odlings- och försöksanläggningar utnyttjas.

2.2.4 Fisksjukdomsbekämpning

Ställningstagande

Skyddet mot fisksjukdomar m.m. bör förbättras. Det kan ske
inom ramen för den verksamhet som bedrivs av befintliga organ på området och
finansieras av odlarna själva. Utredningsförslaget

Det konstateras att det föreligger brist på diagnostisk
och rådgivande service avseende fisksjukdomar och att servicen bör förstärkas
och byggas ut vid statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) och vid regionala
veterinärmedicinska laboratorier.

Den framtida fisksjukdomsbekämpningen föreslås bli
organiserad enligt en modell med ett centralt sjukdomslaboratorium, central
tillsynsmyndighet, rådgivande nämnd och regionala laboratorier.
Remissinstanserna

Förslaget har bemötts positivt och bedömts angeläget av de
remissinstanser som kommenterat det. Skäl för ställningstagandet

Fisksjukdomsbekämpning har gmndläggande betydelse för
odling av fisk. Fisksjukdomar har under senare år fått en ökad omfattning.
Brister i fisksjukdomsbekämpningen kan leda till stora ekonomiska förluster och
till förluster av värdefullt biologiskt material. I takt med ökningen av
antalet odlingar får således fisksjukdomsbekämpningen större betydelse.

Lantbmksstyrelsen har ansvaret för skyddet mot smittsamma
djursjukdomar i vårt land. Den fiskhälsokontroll som bedrivs är frivillig och
sköts av SVA som enligt sin instmktion bl. a. skall medverka i förebyggandet
och bekämpning av djursjukdomar. Den praktiska verksamheten på

Prop.
1983/84:10 8

smittskyddets område har enligt fiskeristyrelsen hittills
inte omfattat skaldjur. Det är angeläget att skyddsverksamheten vidgas lill
dessa arter. Den ökande skaldjursodlingen bör kunna stärka det ekonomiska
underlaget härför.

Fiskeristyrelsen har ifrågasatt om inte samtliga
fiskodlingar där fisk för utsättning eller vidare uppfödning produceras i
landet bör vara anslutna till en obligatorisk fiskhälsokontroll. Enligl min
mening är en sådan organiserad kontrollverksamhet angelägen. Del ankommer på
odlarna själva att ta inititativ till detta.

2.2.5 Statligt stöd lUl odlingsföretag Ställningstagande

F.n. lämnas glesbygdsstöd och stöd från de regionala
utvecklingsfonderna till verksamhet med fisk- och skaldjursodling. I viss
utsträckning kan också fiskeristyrelsen bevilja statligt stöd. Del krävs
ytterligare underlag för bedömning av om det finns behov av en förändring och
samordning av de statliga stöden till fisk- och skaldjursodling.
Utredningsförslaget

Det föreslås att en låneform skapas med samma villkor som
gäller för fiskerilän, dvs. med tvä års amorteringsfrihet och lägre räntefot än
för andra lån. Lånet är tänkt att stimulera en ny näring med likviditetsproblem
i inledningsskedet. Statliga lånegarantier bör enligt förslagel också kunna
ges. Remissinstanserna

Förslaget bemöts positivt av remissinstanserna. Skäl för
ställningstagandet

Vi har i Sverige goda fömtsättningar för lönsam fisk- och
skaldjursodling. En allmän utgångspunkt bör enligt min mening vara att
odlingstekniken blir så effektiv och produktionen så stor att produkterna kan
bära kostnaderna för marknadsföring och en rationell och säker distribution.
Med effektivare odlingsmetoder och ökade produktionsvolymer kan odlingen bli
viktig för landets ekonomi.

Med hänsyn till den betydelse odlingsverksamheten bör
kunna få i områden med få andra arbetstillfällen är det motiverat med vissa
statliga insatser i ett uppbyggnadsskede. Fiskerilån och fiskberedningslån kan
under vissa förutsättningar redan nu lämnas till verksamhet med anknytning
till fiskodling. Statligt stöd kan också erhållas för rationalisering av
odlingsverksamhet som främjar fritidsfisket. De regionala utvecklingsfonderna
lämnar stöd till verksamheten. 1 glesbygder kan länsstyrelserna lämna stöd i
form av bidrag och lånegarantier.

Jag är inte beredd att nu ta ställning till hur ett
eventuellt stöd av det slag utredningsförslaget innebär bör vara utformat. Ett
ställningstagande måste bygga på en utvärdering av de övriga insatser som har
gjorts och görs idag. Jag har för avsikt att senare föreslå regeringen att
fiskeristyrelsen får i uppdrag att närmare utreda dessa frågor.

Prop.
1983/84:10 9

2.3 Övriga frågor

2.3.1 Fiskeristyrelsens laboratorier

Fiskeristyrelsen är som jag inledningsvis har redovisat
central förvaltningsmyndighet för ärenden angående fiskerinäringen,
fritidsfisket och fiskevården. Till den centrala förvaltningsmyndigheten hör
bl. a. ett havs-fiskelaboraiorium i Lysekil och ett hydrografiskt laboratorium
i Göteborg. Havsfiskelaboratoriet skall utföra praktiska och vetenskapliga
undersökningar och försök på havs- och kustfiskets områden såsom
fiskeribiolo-giska. produktionsbiologiska och andra undersökningar som främjar
ett rationellt nyttjande och vård av vattnens levande tillgångar. Hydrografiska
laboratoriet skall svara för praktiska och vetenskapliga undersökningar av
vattnens fysikaliska och kemiska egenskaper i havs- och kustområden av intresse
för svenskt fiske.

Byggnadsstyrelsen har projekterat en utbyggnad av
havsfiskelaboratoriet. Projekteringen har skett med inriktning på en utbyggnad
i Fiskebäck vid Lysekil. Vetenskapsakademien (KVA) planeraren utbyggnad av Kristinebergs
marinbiologiska station vid Lysekil. Bl.a. mol bakgrund av de båda
utbyggnadsplanerna har statskontoret i rapporten (1982:34) Havsforskningens
resurser och organisation - förslag till effektivisering inom delar av området
föreslagit en samlokalisering av laboratorierna. Utgångspunkten för förslaget
är att forsknings- och undersökningsverksamheterna hålls skilda ål även i
fortsättningen. Samlokaliseringen skulle innebära ett samutnyltjande av viss
personal och vissa lokaler och bl. a. medföra att Kristinebergs marinbiologiska
station skulle kunna utnyttja havsfiskela-boraioriets bibliotekstjänster.
Havsfiskelaboratoriet å sin sida skulle få tillgång till instrumentteknisk
kompetens.

Kostnaderna för två separata utbyggnader enligt
föreliggande planer beräknas av statskontoret till sammanlagt ca 38 milj. kr. i
1982 års penningvärde. En samordnad laboratorieutbyggnad vid Fiskebäck
beräknas kosta ca 32 milj. kr. Kostnaden för samlokalisering vid Kristineberg
är beräknad fill ca 26 milj. kr.

Fiskeristyrelsen har avstyrkt statskontorets förslag med
hänsyn främst till att samlokaliseringen skulle medföra en rad nackdelar från
såväl verksamhetssynpunkt som personalsynpunkt för havsfiskelaboratoriet.
Styrelsen anmärker även att statskontoret inte har redovisat hur en
samföriägg-ning skulle kunna genomföras praktiskt och att statskontoret inte
heller har kunnat lägga fram godtagbara ekonomiska beräkningar som visar att
man på sikt vinner ekonomiska fördelar. KVA har förklarat sig beredd att ta det
framlagda förslaget som utgångspunkt för överiäggningar med staten. Marken på
Kristineberg ägs av akademien. Överiäggningarna skulle bl. a. gälla frågan om
upplåtelse av marken. KVA har anfört allvariiga erinringar i fråga om
möjligheterna för akademien att utan ökat bidrag till dess verksamhet kunna
fullgöra de långsiktiga åtaganden som fordras för att förslaget skall kunna
genomföras.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 10

Enligl min mening råder del fortfarande osäkerhet om hur
den framtida utformningen av fiskeristyrelsens laboratorieverksamhet bör vara.
Del är uppenbart att en gemensam utbyggnad av de båda laboratorierna skulle
kunna bli billigare än två separata. En nackdel med statskontorets förslag är
att en samlad utbyggnad minskar möjligheterna för framtiden att lokalisera
delar av havsfiskelaboratoriet till annan plats. F. n. sker två tredjedelar av
svenskt havsfiske i Östersjön. Del är möjligt att havsfiskelaborato-riels
verksamhet skulle kunna bedrivas mer rationellt och billigare om viss del av
verksamheten utfördes vid en avdelning vid syd- eller ostkusten. Denna skulle i
så fall i första hand samförläggas med annan liknande verksamhet. Tillräckligt
underlag för bedömning av detta alternativ saknas emellertid. Jag har därför
för avsikt att senare föreslå regeringen att frågan studeras närmare.

Statskontoret har i sin rapport vidare föreslagit ett
system med s.k. baslaboratorier för marinbiologisk forskning utefter den
svenska kusten. Statsrådet 1. Carisson har tidigare denna dag redogjort för
behovet av en närmare belysning av baslaboratoriernas uppgifter och funktion.
Havsfis-" kelaboratoriets roll i baslaboraloriesystemet kan emellertid
inte förutses nu.

1 statskontorets rapport föreslås vidare att
hydrografiansvaret i Sverige samordnas inom en myndighet, Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), genom att fiskeristyrelsens
hydrografiska laboratorium, med undantag för en laborator och en
forskningsassistent, sammanförs med SMHIs hydrologiska och oceanografiska
avdelning. Statskontoret anför att fiskeristyrelsen och SMHl har delvis olika
kompetens. Fiskeristyrelsen har kemisk expertis som SMHI är i behov av medan
SMHI förutom mätverksamhet även forskar kring och utvecklar mätinstrument,
något som fiskeristyrelsen varken har kompetens eller resurser till. Samma
undersökningsmetoder används av båda myndigheterna. Enligt statskontoret
innebär nuvarande verksamhet en dubblering i fråga om mätserier och
lagringsställen.

Fiskeristyrelsen har avstyrkt statskontorets förslag och
betonar vikten av en helhetssyn vid behandling av problem och frågor med
anknytning till fisken som naturresurs. Denna helhetssyn tillgodoses enligt
styrelsen bäst genom nuvarande ordning med det hydrografiska laboratoriet
inordnat i fiskeristyrelsen och i det existerande kontaktnätet med andra
institufioner. Enligt KVA kan en överföring av i stort sett all hydrografisk
kompetens utanför universiteten till en myndighet som saknar biologisk
kompetens befaras leda till minskad kontakt mellan fiskeribiologer och andra
marinbiologer å ena sidan och hydrografer å den andra. Sambandet mellan
hydrologiska processer och de levande resurserna i havet är så intimt att det
enligt akademien tvärtom fordras en närmare sådan kontakt än vad som nu är
fallet. Liknande synpunkter har framförts av andra remissinstanser. SMHI
tillstyrker statskontorets förslag och anser att ett genomfö-

Prop. 1983/84:10 11

rande innebär vinster i fråga om planering av
undersöknings- och forskningsverksamhet, datahantering och datalagring,
utnyttjande av personal och utrustning saml svenski uppträdande i
internationella organ och annal internationellt samarbete. SMHI är berett att
överta ansvaret för fiskeristyrelsens hydrografiska laboratorium så snart
arbetsuppgifternas omfattning, finansieringsformer och personalfrågor
klarlagts.

För egen del anser jag all del är viktigt att den
hydrografiska verksamheten i Sverige fungerar effektivt. Frågan om
hydrografiverksamheten bör därför utredas inom ramen för det uppdrag som jag
nyss har aviserat. I utredningsuppdraget ingår även frågan om laboratoriets
organisatoriska tillhörighet.

Jag har i denna fråga samrått med chefen för
kommunikationsdepartementet.

2.3.2 Fiskeristyrelsens undersökningsfartyg

För sin forsknings- och undersökningsverksamhet förfogar
fiskeristyrelsen över fiskeriundersökningsfartygen Argos och Thetis. I sin
rapport föreslår statskontoret att Thetis avyttras och att Argos förses med
modern utrustning. Förslaget innebär vidare att Argos tillsammans med vissa andra
forskningsfartyg i fortsättningen skall utgöra en nationell resurs inte enbart
knuten till fiskeristyrelsen. Planeringen av de statliga undersökningsfartygens
utnyttjande skall enligl förslaget göras gemensamt av de berörda myndigheterna
varvid en anpassning skall ske mellan undersökning och val av fartyg.

Fiskeristyrelsen framhåller i sitt remissyttrande att
kraven på undersökningsfartygen är olika vid fiskeriundersökningar och vid
allmän marinbiologisk forskning. Trålfiske och liknande aktiviteter är ett
dominerande inslag i fiskeristyrelsens undersökningsverksamhet. För den
verksamheten fordras fartyg med stor maskinstyrka, kraftiga vinschar,
tråltrumma och god akustisk utrustning. Styrelsens fartyg är de enda i landet
med tillräcklig sådan utrustning.

Undersökningsfartygen utanför styrelsens verksamhetsområde
är utrustade och byggda främst för näraliggande undersökningsområden och för
dagsturer. De är bara i begränsad utsträckning möjliga att använda i styrelsens
reguljära verksamhet. Fiskeristyrelsen anser vidare att Argos och Thetis redan
idag användningsmässigt är nationella resurser i den mening statskontoret
avser. Andra än styrelsens forskare ges i slor utsträckning möjlighet att
delta på fartygens expeditioner.

Enligt gällande bestämmelser om användningen av
fiskeristyrelsens undersökningsfartyg skall fartygen företrädesvis användas i
styrelsens och SNVs verksamheter på fiskets och vattenvårdens områden. Enligt
fiskeristyrelsens bestämmande får i fartygens expeditioner även delta utanför
styrelsen verksamma vetenskapsidkare, som för sin forskningsverksamhet behöver
tillgång till undersökningsfartyg. Styrelsen skall årligen anmoda

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 12

sådana myndigheter, institutioner och sammanslutningar,
som för sin forskningsverksamhet behöver tillgång till undersökningsfartyg, att
före en viss dag inkomma med uppgifter härom. Styrelsen skall årligen göra upp
arbetsprogram för fartygen. Innan programmet fastställs skall det remitteras
lill de myndigheter m. fl. som kommit in med önskemål om deltagande i fartygens
expeditioner.

Enligl min
mening bör det vara möjligt att förbättra utnyttjandegraden av landels
undersökningsfartyg. Detta bör ske genom ett fördjupat samråd mellan presumtiva
användare i ett utvecklat system med den inriktning som gäller för
fiskeristyrelsens undersökningsfartyg. Hur utnyttjandet av fartygen i detalj
bör organiseras och hur principerna för fördelningen av tillgängliga resurser
mellan användarna bör utformas avgörs bäst av berörda myndigheter i samråd med
statskontoret. Myndigheterna bör med utgångspunkt i vad jag här har anfört
sålunda ta upp överläggningar om ett samordnat utnyttjande av fartygen. Med
hänsyn till fiskeristyrelsens erfarenheter på området bör styrelsen på sikt
kunna svara för redarfunktionen för de flesta statliga undersökningsfartyg. Jag
har för avsikt att senare-återkomma till regeringen i denna fråga.

Jag har i denna fråga samrått med statsrådet I. Carlsson.

När det särskilt gäller frågan om avyttring av Thetis vill
jag anföra följande. Thetis kan f.n. inte utnyttjas rationellt. Både av
arbetarskyddsskäl och av andra skäl är Thetis i behov av en ombyggnad. En
sådan ombyggnad skulle emellertid dra stora kostnader. Jag anser därför att
fartyget bör avyttras och att i stället andra undersökningsfartyg, bl. a.
inhyrda fiskeskepp, bör användas för de nödvändiga undersökningarna. Detta
fömtsätter att Argos förses med bättre utrustning. Jag har för avsikt att
återkomma till denna fråga vid min anmälan till budgetpropositionen år 1984.

Statskontoret har också ifrågasatt behovet av SNVs
undersökningsfartyg Ancylus. SNV har anfört i sitt remissyttrande att fartyget
nu, jämfört med tidigare, utnyttjas i större utsträckning och delvis för andra
ändamål. Frågan om vilka fartyg som behövs för den samlade marina forskningen
får behandlas vid de överläggningar mellan berörda myndigheter som jag nyss har
förordat.

3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen

bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har
anfört om odling av fisk och skaldjur samt om vissa resurser för marin
forskning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1983/84:10 13

Innehållsförteckning

1
Inledning ........................................................ .... I

2
Föredragandens överväganden ........................... ... 1

2.1
Utgångspunkter ......................................... I

2.2
Odhng av fisk och skaldjur ............................. 2

2.2.1
Allmänna överväganden ....................... ... 2

2.2.2
Tillståndsprövning ............................... ... 5

2.2.3
Forskning och utbildning .......................... ... 5

2.2.4
Fisksjukdomsbekämpning ........................ ... 7

2.2.5
Statligt stöd till
odlingsföretag ............... ... 8

2.3 Övriga
frågor 9

2.3.1
Fiskeristyrelsens laboratorier
................... ... 9

2.3.2
Fiskeristyrelsens
undersökningsfartyg ...... II

3 Hemställan
.................................................... . 12

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983

Prop.
1983/84:10 Bilaga 6

Bostadsdepartementets verksamhetsområde

Prop.
1983/84:10

Bilaga
6

Utdrag

BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1983-12-15

Föredragande:
statsrådet Gustafsson

Anmälan
till proposition om svensk havsresursverksamhet

1
Inledning

Som
en följd av de växande anspråk som riktas mot våra havsområden blir, som
framgått av vad chefen för industridepartementet tidigare har anfört,
konflikterna mellan olika utnyttjandeintressen allt påtagligare. Konflikterna
är särskilt uttalade i de kustnära havsområdena. Behovet av avvägningar mellan
olika intressen och en mer genomtänkt samordning av olika havsanknutna verksamheter
i syfte att bättre hushålla med havsresurserna har därigenom ökat. Det behövs
bl. a. en vidareutveckling av planeringen för vissa delar av våra havsområden.
Härvid är sambanden mellan åtgärder som vidtas på land och i angränsande
havsområden vikfiga att uppmärksamma.

1
sitt förslag till övergripande program framhåller delegationen för samordning
av havsresursverksamheten (DSH) att hög prioritet bör ges åt bl. a. fortsatt
utveckling av delprogrammet kustplanering.

1.1
Den fysiska riksplaneringen

1
proposifion 1972:111 bilaga 2, som låg till grund för 1972 års riksdagsbeslut
om den fysiska riksplaneringen, påtalades bl. a. angelägenheten av att ägna
miljöstörningarna i havet ökad uppmärksamhet. De uppgifter om miljösituationen
och utsläppskänsligheten i olika kust- och havsområden som redovisades i
propositionen låg bl. a. till grund för de riktlinjer som föreslogs för
lokalisering av miljöstörande industri vid våra kuster.

Frågor om kunskapsunderlag beträffande naturförhållandena i havet och
anspråken på olika havsområden behandlades under senare delen av 1970-talet som
ett led i arbetet med att utveckla den fysiska riksplaneringen. 1 proposition
1980/81:183 om fortsatt fysisk riksplanering framhölls att det är angeläget att
DSH i samråd med länsstyrelser och kommuner i kustlänen överväger behovet av
åtgärder för att få till stånd en bättre I Riksdagen 1983/84. I saml. Nr
10. Bilaga 6

Prop.
1983/84:10 2

hushållning med havsresurserna. Frågor om havsresursernas
utnyttjande och skydd bör vidare enligt propositionen inordnas i den
fortlöpande planerings- och beslutsprocessen, främst på lokal och regional
nivå. Formerna för att i den fysiska planeringen behandla olika
hushållningsfrågor rörande havet behöver enligt propositionen vidareutvecklas i
en försöksverksamhet.

Som ett led i arbetet med att fullfölja riktlinjerna i den
fysiska riksplaneringen har länsstyrelserna under hösten 1982 till regeringen
redovisat aktuella planeringsfrågor. Några länsstyrelser har bl. a. påtalat
behovet av planering av kust- och havsområden. I sitt yttrande över
länsstyrelsernas redovisningar pekar DSH på att den kustplanering som har
genomförts bara i liten omfattning har behandlat vattenområdenas användning och
att det är angeläget att planeringen av våra kustområden vidareutvecklas.

1.2 Pågående verksamhet

DSH har med stöd av medel från bostadsdepartementet inlett
en försöksverksamhet i några kust- och havsområden. Försöksverksamheten
behandlar frågor om hur vattenområden kan behandlas i den fysiska planeringen
och om prövningssystem och ansvarsförhållanden vad gäller havs-anknuten
verksamhet. Arbetet sker i samverkan med kommuner och länsstyrelser i tre
kustområden i landet, nämligen i Strömstads kommun, Landskrona och Kävlinge
kommuner samt Oxelösunds kommun. En utgångspunkt för försöksverksamheten är
att kommunernas planering för havsområdena så långt som möjligt skall kunna
samordnas med markanvändningsplaneringen och att den skall kunna ske i de
former och utnyttja de instmment som används i markanvändningsplaneringen.
Resultaten av föröksverksamheten avses bli redovisade till bostadsdepartementet
under år 1984.

DSH studerar också hur miljöbeskrivningar för ett
havsområde kan utformas och vilka konflikter ett utnyttjande av våra
havsområden för energiproduktion skulle medföra.

Inom ramen för regeringens uppdrag att utreda formerna för
den fysiska riksplaneringens kunskapsförsörjning utreder f. n. statens
planverk, i samråd med bl. a. DSH och statens naturvårdsverk (SNV) formerna
för en samordnad insamling, bearbetning och redovisning av kunskaper om utnyttjande
och skydd av havs- och kustområden. Jag vill i detta sammanhang också peka på
SNVs projekt Den marina kustzonen - bedömnings-gmnder för planering. Arbetet
avses utmynna i bl. a. redovisningar om hur sådan generaliserbar kunskap som
erfordras för att bedöma olika ingrepps effekter på olika havsmiljöer tas fram,
sammanställs, analyseras och redovisas på ett för den fysiska planeringen
anpassat sätt.

Prop. 1983/84:10 3

2
DSHs förslag

DSH
har - som jag nämnde inledningsvis - i sitt förslag till övergripande program
för svensk havsresursverksamhet gett prioritet åt bl. a. frågor som rör kust-
och havsplanering. DSH pekar på att formerna för att i den fysiska planeringen
behandla havsområdena är outvecklade och att våra kunskaper om havet är
bristfälliga. DSH lämnar mot denna bakgrund förslag till åtgärder som bör
vidtas och anger att vissa studier redan har påböljats. DSH har sålunda som jag
tidigare har nämnt inlett en försöksverksamhet i samråd med centrala
myndigheter, berörda länsstyrelser och kommuner för att utveckla former och
metoder för havsplanering.

DSH
framhåller att det finns behov av samlade redovisningar av kunskaperna om
kust- och havsområdena för att ge underlag för bedömningar i angelägna frågor
om hushållning med resurserna i dessa områden. DSH pekar på att det bl. a. är
viktigt att vidmakthålla och utveckla de kunskaper och erfarenheter som byggts
upp i arbetet med den fysiska riksplaneringen. DHS framhåller vidare att det är
angeläget att kunskapsbristerna närmare analyseras och att en redovisning sker
av vilka kompletteringar som i första hand bör komma till stånd.

DSH
anför att det i vissa fall kan medföra problem att gränserna mellan kommunerna
inte är fastlagda ända ut till territorialgränsen. DSH föreslår därför att
frågan om kommunernas gränser i havsområdena klaras ut och att gränserna
successivt fastställs.

Remissinstanserna
är i stort sett positiva till DSHs förslag. Flera instanser instämmer i att
det är angeläget att påböija ett arbete med kust- och havsplanering men anför
samtidigt att planeringen bör begränsas till områden för vilka det finns ett
klart behov av sådan planering, dvs. till områden där konflikter föreligger
eller kan fömtses. Remissinstanserna instämmer också i DSHs bedömning att det
är angeläget att utveckla metoder och former för denna planering. Flera
remissinstanser konstaterar också att kunskapema om havet är bristfälliga i
många avseenden.

Statens
lantmäteriverk (LMV) och de länsstyrelser och kommuner som kommenterat frågan
om gränsdragning mellan kommunerna i havet instämmer i DSHs förslag att denna
fråga behöver klaras ut.

3
Föredragandens överväganden

1
likhet med vad DSH och flertalet remissinstanser har anfört anser jag att en
planering av våra kust- och havsområden är angelägen, särskilt i de kustnära
områdena och i vissa andra områden med starka exploateringsintressen. I en
sådan planering är det viktigt att uppmärksamma de ömsesidiga sambanden mellan
åtgärder som vidtas på land och i havet. Jag har i det förslag till ny plan och
bygglag som f. n. behandlas i lagrådet framhållit

Prop. 1983/84:10 4

att
den fysiska planeringen av vattenområden inte kan ses som en från
markplaneringen fristående planeringsform utan att den måste integreras i samma
planeringsprocess, dvs. i första hand i den kommunala planeringen. 1 det
arbete som pågår inom bostadsdepartementet med en natuiTesurs-lag övervägs
generella bestämmelser om hushållning med naturresurserna, inbegripet havets
resurser. Avsikien är att en departementspromemoria inom kort skall remitteras.
Under hösten 1984 räknar jag med att samordnat lämna förslag till proposition
om en plan- och bygglag, en natutresurs-lag och följdändringar i annan
lagstiftning.

Som
DSH och flera av remissinstanserna har konstaterat är formerna och metoderna
outvecklade för att i samhällsplaneringen behandla hushållningsfrågor som rör
havet. Även kunskapsunderlaget beträffande havsområdena är i flera avseenden
bristfälligt. Framför allt behöver problem och konflikter när det gäller skydd
och utnyttjande av olika kust- och havsområden analyseras och eventuella
åtgärdsbehov övervägas.

Av
vad jag nu har sagt framgår att föreliggande underlag inte är tillräckligt för
att nu närmare ange former för och innehåll i en planering av våra' kust- och
havsområden. För detta behöver den av mig tidigare nämnda försöksverksamheten
som bedrivs av DSH föras vidare. Det är också angeläget att närmare analysera
de anspråk som riktas mot havsresursema och vilka behov av skyddsåtgärder som
finns för att bättre klarlägga inom vilka områden konflikter föreligger eller
kan fömtses. Frågor om kunskapsunderlag är härvid av stor betydelse. Jag
fäster därför stor vikt vid den av mig tidigare nämnda utredningen om
kunskapsförsöijningen beträffande havsresurserna som bedrivs i samarbete
mellan statens planverk, DSH och SNV.

Vad
beträffar de av DSH påtalade oklarhetema beträffande gränsdragningen mellan
kommunerna ut till territorialgränsen vill jag anföra följande. I
indelningslagen (SFS 1979:411) finns bestämmelserom fömtsätt-ningarna för att
ändringar i den kommunala indelningen skall få göras och om förfarandet vid
sådana ändringar. Om osäkerhet råder beträffande gränsen för en kommuns område
får regeringen förordna om gränsens rätta sträckning (9 kap 2 §).
Kammarkollegiet är utredningsmyndighet. För några havsområden har gränser
redan fastställts och för vissa områden har förslag upprättats av berörda
länsstyrelser. Kammarkollegiet bereder f. n. dessa förslag och avser vad jag
har erfarit att under våren 1984 underställa förslagen regeringens prövning.
Denna ordning bör självfallet tillämpas också för övriga havsområden allt
eftersom behov uppkommer att bestämma gränserna.

Jag
anser sammanfattningsvis att DSH i sitt redovisade program har behandlat frågor
om planering av våra kust- och havsområden på ett fillfredsställande sätt. Det
fortsatta utvecklingsarbetet vad gäller formerna och metoderna för kust- och
havsområdenas behandling i fysisk planering och kunskapsförsörjningen för den
fysiska planeringen kan sålunda ske i

Prop. 1983/84:10 5

överensstämmelse
med vad DSH har anfört. Med hänvisning till detta och till det reformarbete som
pågår med ny lagstiftning för plan- och byggfrägor och frågor om
naturresurshushållning samt till pågående utredningsarbete om
kunskapsförsörjningsfrågor m. m. avser jag f. n. inte föreslå att några
ytterligare initiativ tas från regeringens sida inom bostadsdepartementets
ansvarsområde.

4
Hemställan

Jag
hemställer att regeringen ger riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har
anfört om behovet av planering för våra havsområden och kunskapsunderlaget
härför.

Prop. 1983/84:10

Innehållsförteckning

1 Inledning
......................................................... .... 1

1.1................................................................. Den
fysiska riksplaneringen 1

1.2................................................................. Pågående
verksamhet 2

2
DSHs förslag .................................................. 3

3
Föredragandens överväganden ............................ 3

4
Hemställan ..................................................... .... 5

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983

Prop.
1983/84: 10 Bilaga 7

Sammanfattningar av förslagen, remissammanställningar
samt vissa redogörelser m.m. för havsresursverksamheten

Bilaga
7

Sammanfattning av delegationens för samordning av
havsresursverksamheten (DSH) förslag till övergripande program, Svensk
havsresursverksamhet 1982 (DSH 1982:1)

Syftet med framtagandet av ett övergripande program för
svensk havsre-sursverksamhel är, enligt DSHs mening, främst:

-
all påvisa
problem och möjligheter inom havsresursverksamheten,

-
alt ge förslag
till regeringen avseende effektivisering och utveckhng av
havsresursverksamheten, speciellt med avseende på samverkan stat
-forskningsorgan - näringsliv, samt

-
att genom de
breda perspektiv som programmet förmedlar ge berörda myndigheter och
forskningsorgan underlag för och impulser till utveckling av verksamheten inom
respektive sektor.

Prioriteringarna inom förslaget till övergripande program
för svensk havsresursverksamhet utgår från värderingar av behov, möjligheter,
resurser m. m. Basen för värderingarna i förslaget är enligt DSH samhällets
behov.

Samhällets anspråk på svensk havsresursverksamhet rör
primärt utvecklingen på såväl kort som lång sikt av:

-
de egna
havsområdenas nyttjande och skydd,

-
självförsörjning,

-
export,

-
internationellt
samarbete rörande havens nyttjande och skydd, och

-
biståndsverksamhet.

Insatsområden och program inom havsresursverksamheten bör
sålunda värderas med utgångspunkt i havsresursverksamhetens möjligheler all
stimulera samhällsutvecklingen inom ovan angivna områden.

För vissa områden, där det bedöms ändamålsenligt,
utarbetar DSH i samverkan med berörda intressenter förslag till program för
samhällets och näringslivets instanser. Programmet skall enligl instruktion
anpassas till ändrade förutsättningar (rullande program).

Program för visst område av havsresursverksamheten utgörs
i DSHs förslag av:

- dels en programförklaring innehållande

Områdesöversikt, med kortfattad beskrivning av samhällets
resurser,

problem, behov och möjligheter

Nationell målsättning

Översiktlig plan (för alt nå uppställt mål),

- dels en programplan för konkreta insatser, i första
hand organisatoris

ka, personella och finansiella åtgärder jämte konkreta målsättningar lör

större projekt, gemensamma för samverkande organ. Verksamheterna

I Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 10. Bilaga 7

Prop.
1983/84:10 2

inom programplanen skapar successivt underlag för en
förbättrad programförklaring, som i sin tur ger klarare riktlinjer för
arbetena inom

programplanen o. s. v.

Programförklaringarna för de olika områdena kan sedan
sammanställas och utgör då sammantagna det övergripande programmet för svensk
havsresursverksamhet. Innebörden av begreppet enligt ovan kan förtydligas i
relation lill det vedertagna begreppet projekt på följande sätt.

Enligl DSH avser program verksamheter av merendels större
omfattning, vilka inte är a priori avgränsade till tid och resurser. Del kan
tillhöra programmets syfte alt bl. a. klarlägga resursbehoven och att härur dra
slutsatser l.ex. om de åtgärder som från samhällets sida kan vara påkallade
för del aktuella områdets utveckling i önskad riktning. Programplanerna är i
denna mening öppna lill formen. Ett program kan inrymma ett eller flera
projekt. Programmens uppgift är enligt DSH främst att stimulera och stödja -
inte styra.

Projekt avser verksamheter som syftar till att behandla
vissa frågor inom bestämda lider och inom ramen för anvisade resurser.
Projektplanerna är i denna mening stulna till formen.

Som bakgrund till sitt förslag till övergripande program
anger DSH bl.a. följande.

Användandet av havet och havsbotten omspänner ett stort
anlal delvis konkurrerande intressen - sjöfart, fiske, sjöförsvar, rekreation,
vattenbruk (odling av fisk, skaldjur och alger), utvinning av olja, naturgas
och mineral, som recipient m.m. Det framtida utnyttjandet medför stora avvägningsproblem
som kräver främst fördjupade kunskaper, framsynthet och vidgat samarbete såväl
nationellt som internationellt.

Nyttjandet av havet och dess resurser har under de senaste
decennierna varit föremål för stark utveckling och stora förändringar.
Ändringar i de internationella handelsbetingelserna genom bl.a.
sjöfartsutvecklingen har skapat problem inom vissa äldre näringsgrenar. Det
snabbi växande behovet av havet som råvarukälla har skapat nya
näringsmöjligheler. De ökande föroreningarna i havet utgör ett hot, om vilket
man ännu har myckel bristfälliga kunskaper.

1 Sverige finns havsrelaterade näringar som varit etablerade
sedan århundraden tillbaka. Det finns också näringar som ännu inte fått
fotfäste inom landet. Till de förra hör i stort sett endast skeppsbyggeri,
sjöfart och fiske. Av dessa har skeppsbyggeriet reducerats drastiskt. Det
svenska handelstonnagel har halverats och fisket stagnerat. Till de näringar
som ännu inte fått fotfäste inom landet hör offshoreverksamheten. Den är
expansiv och passar i en del avseenden svenski näringsliv myckel väl som
kompensation för bortfall i äldre branscher, men rymmer samtidigt väsentliga
anpassningsproblem.

Inom våra egna kust- och havsområden är naturtillgångarna
ännu mycket bristfälligt undersökta och möjligheterna att genom vattenbruk
utveck-

Prop.
1983/84:10 3

la de levande resurserna tämligen outnyttjade. Det föreligger
enligt DSH ett angeläget behov alt bättre utnyttja de möjligheter som havet
erbjuder och att tillsammans med andra länder ta ett långsiktigt ansvar för
miljöproblemen. Dessa frågor rör för svensk del stora värden, inte minst när
det gäller sysselsättning samt bytesbalans med omvärlden.

1 Sverige finns ett stort antal myndigheter, industrier
och forskningsorgan som i större eller mindre utsträckning deltar i
havsresursverksamheten. Många engagemang har av naturliga skäl tillkommit
oberoende av varandra - svensk havsresursverksamhet uppvisar i många avseenden
en splittrad bild. Behovet av alt samordna och effektivisera svensk havsresursverksamhet
är enligt DSH påtagligt.

1 Program, prioriteringar, m.m.

DSH föreslår att program inom följande områden av
havsresursverksamheten prioriteras:

-
kustplanering,

-
utforskning och
tillståndskontroll av havet,

-
vattenbmk,

-
arktisk teknik,

-
undervattensteknik,

-
teknik för
utforskning och tillståndskontroll av havet.

DSH redovisar förstudier och inledande arbeten samt
föreslår vissa åtgärder avseende:

-
kust- och
havsfiske,

-
polarområdena,

-
svenskt
deltagande i internationellt samarbete,

-
materialbeständighet
i marin miljö,

-
miljöskydd och
teknik,

-
teknik för
utvinning av energi från havet,

-
teknik för
brytning och utvinning av mineral från havet.

DSH redogör även för den naturvetenskapliga
havsforskningen i Sverige samt den havsindustriella utvecklingen inom vilken
DSH lämnar Jör-slag till strategi, stödformer, undervisning, forskning, praktik
saml marknadsföring av statlig kompetens.

Slutligen skissar DSH sin egen framtida roll inom
havsresursverksamheten samt föreslår årliga resurstillskott.

2 Program

2.1 Kustplanering

En planering för kust- och havsområden bör syfta lill att
i erforderlig utsträckning dra upp riktlinjer och reglera utnyttjande för olika
ändamål i

Prop.
1983/84:10 4

planer, kartor, beskrivningar och beslämmelser på olika
delaljeringsnivå. Planeringen kan behöva innefatta anspråk på ett vattenområdes
utnyttjande i själva ytan, i vattenmassan, på bottnen och jordmassan därunder.
Ansvaret för genomförandet av planläggningen bör så långt del är möjligt ligga
på kommunerna, som i den kommuntäckande fysiska planeringen i ökad utsträckning
behöver beakta utvecklingsmöjligheter och hushållningsproblem beträffande
kust- och havsområdena.

Nuvarande planeringsinstrument och styrmedel behöver
kompletteras för att ge kommunerna möjlighet att påverka
vattenanvändningsfrågorna genom den kommunala fysiska planeringen. Planeringen
bör ges politisk förankring. Förutsättningar bör skapas för att de intentioner
som uttrycks i planeringen blir vägledande för skilda myndigheters
beslutsfattande. En förutsättning för en sådan utveckling är att den kommunala
planeringen bedrivs i nära samarbete med andra berörda kommuner, med länsstyrelser,
berörda statliga sektorsmyndigheier och andra vikliga intressenter. I
kustplaneringsprogrammet ställer DSH upp följande mål för verksamheten:

-
att utveckla
metoder och former för havsresursfrågornas behandling i den fysiska planeringen
och att genomföra erforderliga kompletteringar eller ändringar i befintliga
regelsystem och administrativa rutiner,

-
att samordna
insamling och bearbetning av kunskaper och erfarenheter som rör
resurshållningen i kust- och havsområdena för att ge statsmakterna möjlighet
att följa utvecklingen, och

-
att få till
stånd fortlöpande analyser av de problem och frågor som rör havsresursernas
nyttjande och skydd saml mot bakgrund därav redovisa överväganden och behov av
åtgärder med avseende på långsiktig hushållning av havsresurserna.

För att uppnå kustplaneringens syften föreslår DSH att ett
antal studier eller projekt inom två programområden successivt genomförs. Det
gäller dels utveckling av metoder och former för fysisk planering i kustvatten
och havsområden, dels utveckling av system för kunskapsuppbyggnad i svenska
kust- och havsområden. Studier inom de båda programområdena har i några delar
redan påbörjats i och med den försöksverksamhet som bedrivs i Göteborgs och
Bohus län. Malmöhus län och Södermanlands län. DSH avser att i samråd med andra
myndigheter vid försöksverksamhetens slut utvärdera denna och till regeringen
lämna förslag lill metoder och former för en med landplaneringen så långt
möjligt integrerad kust- och havsområdesplanering. Vidare skall förslag lämnas
lill erforderliga ändringar i prövningssystem och ansvarsförhållanden.

2.2 Utforskning och tillståndskontroll av havet

Med tillståndskonlroll avses all genom regelbundna
observationer följa både snabba och långsamma förändringar i havets fysiska
miljö och biolo-

Prop. 1983/84:10 5

giska produktionsförhållanden och klarlägga
förändringarnas orsaker och konsekvenser samt alt föreslå åtgärder som
föranleds av påvisade förändringar.

Målet för ett program för utforskning och
tillståndskontroll är alt samordna och förstärka svenska aktiviteter i syfte
att få ett bättre beslutsunderlag för utnyttjande och skydd av havet samt ge
underlag för export av produkler och syslem inom området. Programmet skall
också syfta till att skapa en nationell politik ägnad att tillvarata svenska
intressen vid internationella förhandlingar.

Den hittillsvarande svenska havsforskningen ger enligt DSH
inget intryck av samling och effektivitet. Såväl myndighetsansvar som utförandeansvar
är splittrat, med bristande samordning och konkurrens om små resurser som
följd. Den vetenskapliga och tekniska kompetens som i dag finns inom
tillståndskontrollens område utgör emellertid en tung resurs inom svensk
havsforskning. Delegationen anser att svensk tillståndskontroll har goda
möjligheter att hävda sig och även medverka till effektivisering av svensk
havsforskning liksom industriell utveckling. Det finns dock inga entydiga
lösningar på problemen. DSH föreslår: - att en samordningsgrupp inrättas för
svensk tillståndskontroll. Gmppen skall senast år 1984, inför arbetet med 1984
års forskningspolitiska proposition, lägga fram det beslutsunderlag som
erfordras för en programutveckling och åtgärdsbeskrivning inom
tillståndskontrollens område. Innehållet i ett sådant program bör behandla
frågor om vilka marina forskningsområden som skall prioriteras, hur dessa
forskningsområden kan finansieras fortsättningsvis och vem som skall ansvara
för programområdet. Programmet bör inrymma större, flervetenskapliga projekt
som även har till syfte att effektivisera samverkan mellan berörda
forskningsorgan och myndigheter. Mol bakgrund av erfarenheter som vinns under
arbetets gång bör även möjligheter till organisatoriska förbättringar av
forskningsverksamheten tas upp till behandling.

2.3 Vattenbruk

Med vattenbmk avses odling av fisk, skaldjur och alger.
Häri ingår dels åtgärder för att bevara eller förbättra den naturliga
produktionen (fiskevård), dels olika typer av odlingsanläggningar för
produktion avsedd för direkt konsumtion. Vattenbmk innebär att vattnens
biologiska produktionsförmåga tillvaratas på ett effektivare sätt än vid
fiske, vilket blir allt viktigare när överfiskning och föroreningar starkt
begränsar avkastningen från haven.

År 1980 var Sveriges handelsunderskott för fisk och
fiskprodukter över 1,1 miljarder kronor. Denna situation kan förbättras genom
bl.a. en satsning på vattenbruk. Utan förbättringar av den juridiska och
administrativa hanteringen samt utbildnings- och forskningsnivån anser
emellertid DSH

Prop.
1983/84:10 6

att vattenbruket får svårigheter att utvecklas. Målet för
en svensk vatten-bmkspolitik bör vara att under hänsynstagande till naturvården
och andra samhällsintressen bygga upp en vattenbruksnäring som kan bidra till
såväl bättre samhällsekonomi som ökad sysselsättning.

Bland motiven för en satsning på svenskt vallenbruk kan
följande nämnas:

-
Genom
utveckling av ett svenskt vattenbruk skulle den svenska importen av fisk kunna
minskas.

-
Genom
vattenbruk kan olika resurser utnyttjas bättre, t.ex. spillvärme från industri,
avfallsprodukter från jordbruk och industri. Fiskbestånd som utnyttjas i
yrkesfiske och sportfiske kan förstärkas. Energibesparingar finns att hämta
jämfört med yrkesfisket etc.

-
Vid avspärrning
är vattenbmk en för landet värdefull proteinkälla.

-
Fisk och
skaldjur är ur näringsfysiologisk synvinkel bättre livsmedel än de flesta andra
produkter.

-
Vattenbruket
skapar sysselsättning till stor del i glesbygder. Årsskiftet 1980-1981
tillsatte DSH och forskningsrådsnämnden (FRN)

en styrgrupp med uppgift att främja utvecklingen av
vattenbmk. Fr.o.m. den 1 juli 1982 tillskjuter, förutom DSH och FRN, även
skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) medel för styrgmppens arbete.

Styrgmppens verksamhet har främst bedrivits inom ramen för
åtta arbetsområden (miljö, juridik, sjukdomar, avelsmetodik, teknik, forskning
och utveckling, marknad och ekonomi samt kräftdjur). Sommaren 1982 utökades
antalet med ytteriigare två arbetsområden (alger och musslor/ ostron).
Resultatet av styrgruppens arbete har sammanställts till en slutrapport med
förslag till åtgärder för en rationell uppbyggnad av ett svenski vattenbruk.

2.4 Allmänt om ofTshoreteknik

De av DSH prioriterade programmen arktisk teknik,
undervattensteknik och leknik för utforskning och tillståndskontroll av havet
utgör kompletteringar lill styrelsens för teknisk utveckling (STU) program för
offshoreteknik.

Med offshoreteknik avses teknik för utvinning av olja. gas
och andra mineraliska ämnen ur havsbottnen. Vid sidan om sjöfarten är
offshoreverksamheten vad avser utvinning av olja och gas den i världsekonomin
mest betydelsefulla havsresursverksamheten. Inom loppet av något tiotal år har
oljeutvinningen på kontinentalsocklarna vuxit mycket kraftigt och täckte år
1980 20-25% av den globala oljeproduktionen.

STU har sedan början av 1970-talet haft ett program för
stöd till svensk offshoreverksamhet. Till följd av bristande efterfrågan på
utvecklingsmedel ur detta program från industrins sida reducerade STU medlen
inom

Prop.
1983/84:10 7

insatsområdet "olje- och gasutvinning till havs"
till 2,4 milj. kr. för budgetåret 1980/81 från att ha varit 4.4 milj. kr.
föregående budgetår. Samtidigt började dock trenden inom svensk industri att
vända. Till följd av vidgat intresse för offshoreverksamhet har STU
följaktligen ökat sitt bidrag och överförde i sin anslagsframställning för
budgetåret 1982/83 området "havsteknik" till de prioriterade
områdena.

STUs primära mål för den fortsatta verksamheten inom
området havsteknik är:

-
att underlätta
för svensk industri att på kort och lång sikt öka sina marknadsandelar på
främst den del av offshoremarknaden som kräver teknikinlensiva
produkter/syslem/metoder,

-
att bidra till
att svensk industri får bättre teknisk probiemkännedom och vidgade
marknadskontakter med etablerad offshoreindustri, i första hand i Norge, och

-
alt bidra till
att svensk forskningskompetens byggs upp främst inom "nyckelområden",
dvs. forskningsdiscipliner av grundläggande betydelse för en framtida
industriell offshoreteknisk utveckling.

Med svenska forskningsinstitutioners och svensk industris
speciella förutsättningar i bakgrunden kommer STUs framtida offshoretekniska
FoU-program att innehålla bl.a. följande områden:

Marin geologi, oceanografi och meteorologi

Information om boltenförhållanden, vågor, strömmar och
vindar utgör underiag för design av plattformar och röriedningar som
installeras i Nordsjön. Det finns behov för mer omfattande undersökningar,
speciellt i områden norr om 62:a breddgraden. Utvecklingen bör inriktas mot
system som förutom de miljömässiga parametrarna också inkluderar mätningar av
de fysiska påkänningarna på konstmktionerna. 1 norra delen av Nordsjön kommer
även faktorer som havsis, nedisning och dålig sikt att påverka den operativa
verksamheten.

Förundersökningar

För att indikera förekomsten av kolväten finns ett flertal
geologiska och geofysiska metoder som exempelvis reflexionsseismik. För att
höja "the * råte of success" i den efterföljande borrfasen och för
att få bättre beslutsunderiag för hur utvärderings- och produktionshålen skall
planeras finns anledning till vidareutveckling av dessa metoder.

Prospekterings- och produktionsborrning

En ökad grad av automatisering är nödvändig för att öka
effektiviteten och säkerheten kring borroperationer. Ett område av särskild betydelse
är säkerheten kring okontrollerade utblåsningar. Det finns behov av teknik för
all kontinueriigt indikera tryckvariationer nere i borrhålet.

Prop.
1983/84:10 8

Mobila prospekteringsplattformar

Konstruktioner som arbetar i havet utsätts ständigt för
dynamiska på-känningar som kan orsaka utmaltningsproblem. För alt skapa bättre
konstruktionsunderlag krävs fördjupade kunskaper inom områdei samt att
erhållna teorier korreleras och återkopplas till tanktester och
fullskalemät-ningar. Med ökat vattendjup och införandet av
undervattensproduktions-system kommer intresset att öka för flytande
produktionsanläggningar. Detta ställer än högre krav på delsystem som
förankringar och produk-lions"risers", men också på konstmktionerna
som sådana.

Produktionsteknik

1 anslutning till konstmktion av produktionsplattformar
för större vattendjup eller marginella fält finns behov av bl.a.
viktreduceringar genom exempelvis integrering och minialyrisering av
separationsprocessen och därtill hörande undersystem.

Med anledning av ökade drifts- och underhållskostnader på
grund av bl.a. skärpta inspektionsbestämmelser accentueras behovet av mer kostnadseffektiva
metoder. Större hänsyn till dessa faktorer bör i framtiden tas redan på
konstmktionsstadiet. Detta gäller även mobila plattformar.

Undervattensproduktionssystem

De stora vattendjupen i norra delen av Nordsjön talar för
en användning av undervattensproduktionssystem i större utsträckning än vad som
idag är fallet. Teknik och metoder för att installera, underhålla och
inspektera dessa system måste därvid vidareutvecklas.

Kotväletransport

Röriedningar eller lager-last-bojsystem är två alternativa
transportsystem för olja. Med stora vattendjup ökar kraven på anpassning av
system och metoder för att installera, underhålla och inspektera dessa.

Undervattensteknik

Det finns ett omfattande behov av alla slags
undervattensarbeten i syfte alt inspektera, underhålla och reparera
offshorebaserade installationer. Dykeritekniken bör utvecklas mot mer
kostnadseffektiva system och mol högre grad av säkerhet för den dykande
personalen. Med de stora vattendjupen finns utrymme för alternativa system
till dykeriet såsom bemannade och obemannade undervattensfarkoster, mer eller
mindre robotisera-de i förhållande till arbetsuppgifterna.

Utöver ovan återgivna offshoreprogram avser STU att hålla
en viss flexibilitet i förhållande till speciella initiativ från industrin,
enskilda inno-vatörer samt svenska forskningsinstitutioner.

Prop.
1983/84:10 9

DSH ansluter sig lill STUs ovan återgivna grundsyn på
området i fråga. Ett övergripande program för offshoretekniken bör kunna ta
STUs projekt som bas. Det är DSHs uppfattning alt dessa projekt kan förstärkas
och utökas i flera avseenden. De åtgärder som DSH funnii särskilt angelägna
avser i första hand:

-
ändrade former
för och utökat slöd till havsteknisk utveckling,

-
särskilt slöd
lill vidareutveckling av redan befintlig kompetens inom landet avseende arktisk
leknik. bl.a. under beaktande av de fördelar som närheten till provning i
arktisk miljö erbjuder (speciellt Bottenviken/Bottenhavet vintertid).

-
bidrag lill
höjning av den industriella offshorekompetensen genom etablering av avancerad
dykeriutbildning och ulbildningsanknulen forskning för den civila sektorn.

-
särskilt stöd
till kompetensutveckling inom området undervattensteknik, speciellt med
anknytning lill befintliga verksamheter vid vissa statliga organ såsom
försvarets forskningsanstalt (FOA), marinens dykeri-centrum (MDC) och Chalmers
arbetsenhet för undervattensteknik (CTH/AUT).

-
särskilt slöd
till utveckling av konkurrenskraftiga referensanläggningar genom svenska
myndigheters teknikupphandling.

-
inrättande av
bolag för marknadsföring av vissa konkurrenskraftiga produkter och tjänster
från i första hand FOA, och

-
vidgade
möjligheter till utlandspraktik inom offshoresektorn, samt främjande av
innovationer och entreprenöranda.

Som stöd för ovan uppräknade förstärkningsåtgärderyo;-M/wr
DSH särskilda program inom följande områden:

-
arktisk teknik,

-
undervattensteknik,

-
teknik för
utforskning och tillståndskonlroll av havet.

2.5 Arktisk teknik

I områden med klimat- och miljöproblem av arktisk
karaktär, inte bara det egentliga Arktis, dvs. Norra ishavet jämte angränsande
ö- och kustområden, utan även andra områden av åtminstone tidvis liknande karaktär,
kommer både ordinär och speciell teknik till användning. Den teknik som nyttjas
i sådana områden kan indelas i följande tre grupper:

-
ordinär teknik,
dvs. teknik som inte utvecklats för polarområden men är lämplig också i Arktis
(t.ex. byggnadsmaterial, husgeråd, elektronik och truckar),

-
anpassad
teknik, dvs. ordinär teknik som anpassats mer eller mindre till arktiska krav
(t.ex. lastfartyg med isförstärkning),

-
speciell
teknik, dvs. teknik, exklusivt utvecklad för arktiska betingelser (l.ex. isbrytare
och konstgjorda öar för Ishavet).

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 10

Med arktisk teknik avses här både speciell och anpassad
teknik, dock i senare fallet inte sådan leknik som undergått teknologiskt sett
tämligen obetydliga modifieringar för arktiskt klimat.

DSH framhåller all vi i Sverige sedan gammalt är bekanta
med problem som uppkommer vid aktiviteter i kombinationer av is, kyla, snö och
mörker. Dessa erfarenheter härrör väsentligen från norra Sverige men också i
någon mån från det egentliga Arktis. 1 senare fallet kan man peka på enstaka
svenska polarexpeditioner, senast genom den mycket omfattande Ymerexpeditionen
år 1980.

1 takt med våra egna behov har teknik för arktiska
betingelser lill en del importerats, l.ex. isbrytare från Finland och
snöscooters från Japan, till en del utvecklats inom landet. Svensk export av
sådan leknik har varil obetydlig. Den internationella marknaden för arktisk
leknik har inte heller varil stor.

En omfattande prospektering av olje- och gastillgångarna
har inletts i de arktiska delarna av Alaska, Kanada och Sovjetunionen. Med slöd
av de lovande resultat som redan erhållits och de investeringsplaner som nu är
kända rörande dessa områden förutser många bedömare en relativt omfattande
exploatering av Arktis med början under 1980-talel. Geologiska bedömningar
förekommer, enligt vilka uppskattade oljereserver i Arktis överstiger 70
miljarder ton, att jämföras med de globala oljereserverna i övrigi som brukar
anges till ca 90 miljarder lon. Detla sammanhänger med förekomsten i Arktis av
mycket stora konlinentalsockelområden med mäktiga sedimentära bergarter.

Svenskt näringsliv har anledning att i vidgad omfattning
uppmärksamma den expanderande marknaden för arktisk teknik i Alaska och på
Grönland jämte norra delarna av Kanada och Sovjetunionen. Omfattande exploatering
på längre sikt kan komma att aktualiseras även inom Antarktis och de omfattande
kontinentalsockelområdena mellan Svalbard och Nordnorge. Skälen för ökat
svenskt engagemang kan enligl DSH sammanfattas på följande sätt:

-
Bekantskapen
inom svenskt näringsliv med arktiska förhållanden ger komparativa fördelar och
möjlighet till initialframgångar.

-
De tidvis
isbelagda områdena utefter svensk kust, speciellt i Bottenhavet och
Bottenviken, erbjuder testmöjligheter för arktisk teknik som är mera
lättillgängliga från industri- och kommunikationscenlra än vad fallet som regel
är i andra kustområden med arktiskt klimat.

-
Exploateringen
av polarområdena skapar många och smala nischer för ny teknik, passande för
mindre och medelstora företag, dvs. nischer av en typ som lämpar sig väl för
svensk industri.

-
Den begränsade
svenska hemmamarknaden kan i vissa fall vara tillräcklig som draghjälp vid
protolyputveckling.

Programmets huvudändamål bör vara att genom
kunskapsutveckling bidra till höjning på kort och lång sikt av svensk industris
internationella

Prop.
1983/84:10 II

konkurrenskraft i verksamheter som avser nyttjande och
skydd av naturresurserna i Arktis. Programmet bör även skapa förutsättningar
för svenska myndigheter och forskningsorgan alt i ökad utsträckning della i
sådana verksamheter på kommersiella villkor.

Genom stöd till svensk export av varor och tjänster för
områden med arktiska betingelser bör programmet sålunda ge underlag för ökad
industriproduktion och förbättrad bytesbalans på sikt. Programmet bör också
avse kunskap om och närkontakt med marknaden i Arktis. Speciellt bör programmet
la upp aktiviteter som ger information om konkreta möjligheler till de företag
som ännu inte haft kontakt med marknaden i fråga.

DSH föreslår all ett program för arktisk teknik upprättas
av DSH och STU i samråd med berörda intressenter och att resurser avsätts till
stöd för utveckling av kompetens i arktisk teknik inom enskilda företag, forskningsorgan
och myndigheter.

2.6 Undervattensteknik

Programmet för undervattensteknik bör enlig DSH syfta till
all genom grundläggande utbildning, forskning och kunskapsutveckling förslärka
den inhemska basen för utveckling av industriell kompetens inom havstekniken.
En huvuduppgift för programmet bör också vara att ta vara på den stimulans och
de effekier avseende utveckling av ny leknik som aktivare samverkan mellan
berörda myndigheter, forskningsorgan och företag kan ge. Programmet
undervattensteknik redovisas på följande delområden:

-
humandykeri,

-
undervattensfarkoster,

-
verktyg och
hjälpmedel för dykare och undervattensfarkoster.

-
testplattform
för undervaltenssystem.

2.6.1 Humandykeri

Undervattensarbeten med dykare - humandykning - har i
Sverige hittills främst utförts med luft som andningsgas och med hjälmutrustning.
Arbetsuppgifterna har normalt funnits i kustnära områden, hamnar, sjöar och
älvar med begränsade arbetsdjup.

Den forskning och utveckling som lett fram lill nya
dykmeloder för stora djup med utnyttjande av artificiella andningsgaser
(gränsen för luftdykning ligger vid ca 60 meter), genomfördes fram till
t960-talels början främst i marinens regi. 1 Sverige finns f.n. endast ett
företag med svenska yrkesdykare (Göteborgs Dykerileknik AB) som kan arbeta på
stora djup (150 m).

Svenska marinen har tillsammans med FOA fortsatt
dykeriforskningen och sedan början av 1960-talet utvecklat djupdykmetoder med
heliumsyre (heliox) som andningsgas. Utbildningen av djupdykare har begränsats
till egen personal och följer marinens egna säkerhetsbestämmelser. Vidareutveckling
av dessa system fortsätts vid det sedan år 1979 verksamma MDC i samarbete med
FOAs institution för navaimedicin (FOA 58).

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1983/84: 10 12

Det största antalet dykare arbetar f.n. inom
havsexploateringen och kommer enligt nuvarande bedömningar all behövas där även
framdeles. Avancerad ubålsieknik och manipulatorer och annan kvalificerad
utrustning kommer sannolikt att komplettera dykarna i deras arbete, men inte
ersätta dem. Dykarnas arbetsuppgifter kommer all breddas och kräva större
yrkesskicklighet inom olika teknikområden. Oljeexploateringens trend mot större
djup kräver också forskning och utveckling avseende nya dykmetoder.

Verksamhelerna i Nordsjön sysselsätter vid tider med stor
aktivitet 20()0-3()00 dykare, de flesta i uppgifter som djupdykare. Antalet
luftdykare i hamnar, floder etc. är svårare att uppskatta men torde röra sig
om ca 2000 1 Västeuropa.

Säkerhetskraven vid dykning ökar. En strävan att samordna
de europeiska säkerhetsbestämmelserna pågår. European Diving Technology Committee
(EDTC) med 13 medlemsländer, däribland Sverige, har utarbetat förslag till
grund för samordning av även de nationella bestämmelsema. Ett av de viktigaste
förslagen rör utbildning av dykare. Brister i utbildningen har varil
huvudorsak till många olyckor under 1970-talet. Arbetarskyddsstyrelsens
översyn av de svenska säkerhetsbestämmelserna för dykning utgår från EDTCs
förslag.

Med utgångspunkt i olika prognoser för europeisk
undervattensteknik kan följande bedömning göras av utvecklingen under
1980-talet:

-
Antalet
djupdykare med helium/syrgas som andningsmedium kommmer all minska något.

-
Antalet
blandgasdykare med kväve/syrgas kommer att öka.

-
Antalet
luftdykare förblir i stort sett oförändrat.

-
Större
yrkeskunnande krävs av dykarna.

-
Krav ställs på
förbättrad och internationaliserad utbildning.

-
Harmonisering
av säkerhetsbestämmelserna för västeuropeiska stater kommer alt eftersträvas.

Vid svensk utbildning av yrkesdykare är det viktigt att ta
fasta på erfarenheter från närbelägna dykerinationer med kvalificerad
yrkesdykar-kår. De närmast belägna som har dykare arbetande på olje- och
gasfäll i Nordsjön är Norge och Storbritannien. Erfarenheterna från 1970-talets
dykningar har inarbetats i EDTCs förslag till säkerhetsbestämmelser år 1978.
Ett av dessa förslag har givit till resultat att de norska och brittiska
utbildningsnormerna för dykare nu överensstämmer. 1 de båda länderna utbildas
dykare vid statliga dykarskolor. Med det syfte som ovan angivits för svensk
dykarutbildning bör även den kunna ske vid statlig dykarskola och ansluta sig
lill förutnämnda normer. De inhemska erfarenheterna av modern dykarutbildning
finns inom marinen som under ca 15 år utbildat djupdykare. Marinens utbildning
är kvalitetsmässigt ungefär jämbördig med den norska och brittiska. Det är
sannolikt att Sveriges behov av dykare kan fyllas genom utbildning vid någon av
de utländska dykarsko-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1983/84:10 13

lorna, l.ex. vid den norska skolan i Bergen eller vid den
engelska i Fort William. Det finns dock avigsidor med detta:

-
Antalet
dykarelever från Sverige bestäms av tillgång på plats.

-
Kostnaden för
utbildningen blir sannolikt stor.

-
Vi går miste om
den viktiga kompetensuppbyggnad som en egen utbildnings- och
forskningsverksamhet ger.

-
Dykarens
inplacering i svensk undervaltensteknologi försvåras.

I en svensk satsning på undervaltensteknologi ingår enligl
DSH humandykeri som en väsentlig del. DSH fäster särskilt avseende vid
humandy-keriets kvalitativa betydelse som del av den kompetensbas inom landet
som är betydelsefull för den långsiktiga utvecklingen av svensk offshoreindustri.
Fullt utnyttjande av offshoreseklorns möjligheler förutsätter enligl DSH all
statliga bidrag till industriella projekt kombineras med en lång-siktsmedveten
satsning på kompetensutveckling inom vissa basområden, bl.a. inom
undervattenstekniken. En satsning på god kunskap om och kontakt med
undervaltensmiljön och dess problem är lika betydelsefull. Sistnämnda mål kan,
enligt DSHs mening, inte näs ulan en avancerad svensk dykarutbildning för kvalificerade
tekniker, forskare och specialarbetare jämte en Ulbildningsanknulen forskning
och utveckling.

Utbildning av moderna yrkesdykare kan etableras i Sverige
med förstärkning av befintliga resurser och utnyttjande av den kompetens som
finns i landet. Eventuell utbildning bör ske i statlig regi med en statlig
myndighei som ansvarig för utbildning och säkerhet.

Följande åtgärder bedöms nödvändiga för alt marinens och
FOAs resurser skall kunna utnyttjas även i civil utbildning av kvalificerade
djupdykare:

-
Organisatoriska
åtgärder som gör försvarets resurser tillgängliga för det civila samhället och
industrin.

-
Extra
tilldelning av resurser (personal och materiel) som behövs för civila åtaganden
bekostas av medel uiöver försvarsanslaget.

-
En myndighei
utses som ansvarig för utbildning och säkerhet.

DSH avseratt tillsammans med marinen och andra berörda
intressenter utreda frågan om utbildning av yrkesdykare för den civila sektorn
och återkomma med förslag i ärendet. Som underiag för utredningen har DSH i
oktober 1982 avslutat en förstudie.

En komplettering bör göras avseende utbildning och
licensiering av halvprofessionella s.k. vetenskapliga dykare, dvs.
vetenskapsmän som inom ramen för forskningsprojekt delvis bedriver
undervattensarbeten som dykare. Nuvarande förhållande, som innebär risk för att
forskningsinstitutioner tar på sig arbetsgivaransvar gentemot inte nöjaktigt
utbildade dykare, finner DSH otillfredsställande.

Ett par förutsättningar för att man skall kunna nå ovan
angivna mål för en svensk yrkesdykamtbildning är enligt DSH dels all den
navalmedi-cinska forskningen vid MDC/FOA 58 får erforderligt stöd, dels att
motsva-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84: 10 14

rande undervisning och forskning vid Karolinska
institutets avdelning för baromcdicm inte läggs ner. Detsamma gäller den därmed
nära samhöriga tekniska forskning som är under uppbyggnad vid AUT/CTH.

2.6.2 Undervallensjarkosler

Den expanderande offshoresektorn ställer ständigt större
krav på möjligheterna att utföra tier och svårare arbetsuppgifter på större vattendjup.
Dessa arbeten inbegriper som regel dykare och/eller bemannade och obe-mtmnade
undervattensfarkoster.

Typiska undervattensarbeten inom offshoresektorn kan
exemplifieras med installation och service av plattformar, inspektion och icke
förstörande provning (NDT), reparation av plaltformsstruklurer och
rörledningar, kontroll och byte av korrosionsskyddande anoder, röjning,
städning, provtagning och karlläggning av havsbotten, söknings- och
bärgningsarbeten m.m. Merparten av dessa arbetsuppgifter utförs än så länge med
hjälp av dykare försedda med mer eller mindre utvecklade verktyg och
hjälputrustningar. Kraven på att arbetsuppgifterna måsle kunna utföras på allt
större djup innebär att koslnaderna och även riskerna för arbele med dykare
växer. De djupgränser som bestäms av ekonomi- och säkerhetshänsyn kommer att
vidgas successivt. De möjligheler som därvid slår lill buds är att ersätta den
iryckexpanderade dykaren med enalmosfärsdykare (pansardykare eller bemannad
undervatlensfarkost) eller med fjärrstyrd, obemannad undervattensfarkost. ROV
(Remolely Operated Vehicle).

I Sverige finns sedan lång tid tillbaka en forsknings- och
utvecklingsverksamhet som innefattar flertalet av de komponenter som ingår i
bemannade och obemannade farkostsyslem vartill kommer en industristruktur som
är väl lämpad för sådan verksamhet. Vad som egentligen fattas, framhåller DSH,
är ett inhemskt behov på avnämarsidan beroende på avsaknaden av svensk
offshoreverksamhet.

Den ubåtsulveckling som under en lång följd av år pågått i
Sverige under ledning av marinen och med Kockums AB som konstruktör och
tillverkare har lett till alt ett kvalificerat ubålskunnande byggts upp inom
landet. Den ubåtsräddningsfarkosi (URF) som utvecklades vid Kockums AB under
slutet av 1970-talel är ett resultat av denna kompetens tillämpad på en något
mindre farkost än de vanliga ubåtarna. Från Kockums ABs sida har man gjort
försök att lansera en farkost av denna storlek på offshoremarknaden. Farkosten
är försedd med iryckkammare och dykarsluss för användning som transport- och
arbelsubål på djup ned till 300 m.

Någon tradition då del gäller små, bemannade
undervattensfarkoster finns dock knappast i Sverige. Möjligen kan nämnas den
lilla, enkla en-mansutbålen "Doppingen". Den byggdes med myckel små
medel redan i början av 1970-talet som en liten forskningsfarkost och har
använts av framför allt marinbiologer. Den finns f.n. på CTH där den används
som studieobjekt och kan möjligen vara embryot till mera avancerade
farkost-projekt.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 15

Det finns inom landet betydande kunskaper om obemannade
undervattensfarkoster och om praktiskt taget alla delområden som berör dessa
syslem. Flera forskningsinstitutioner och universitet bedriver utvecklingsarbeten
som har anknytning till denna teknik. Vid FOA har man l.ex. under många år
arbetat inom hydroakustik och undervattensnavigering saml akustisk avbildning.
Inom hydroopiiken har man speciellt studerat avbildnings- och
belysningsproblemaliken. Under senare delen av 1970-ta-let har man utvecklat en
undervatlensfarkost "FOA-SUB" - huvudsakligen avsedd som experiment-
och forskningsplattform. Vid CTH i Göteborg har man bearbetat många av de
problem som har anknytning lill fjärrstyrda farkoster som t.ex. hydrodynamiska
frågor, arbetsmetoder och verktyg.

Under senare delen av 1970-talet utvecklade och provade
SAAB i Linköping sin stora och myckel avancerade, obemannade undervatlensfarkost
- "SAAB-SUB" - (4,5 ton). Mycket av kunnandet från flyg- och
robotsidan med avancerad styr- och reglerleknik tillämpades i detla projekt.
Med sina tre manipulatorer lorde den tillhöra de mest avancerade som någonsin
utvecklats inom den civila sektorn. Inom SAAB lades projektet ned år 1979 då
företaget beslöl koncentrera sina insatser på flygsi-dan. Kunskapen och
erfarenheten från detla arbele, inklusive fältarbetet offshore, har emellertid
bevarats och vidareutvecklats inom landet genom det nybildade företaget SUTEC
AB i Linköping. Här bygger och vidareutvecklar man en liten, obemannad
inspeklionsfarkost kallad "Sjöugglan". Den har nyligen sålts lill
svenska marinen. Några exemplar har också blivit placerade utomlands. Kockums
AB och SUTEC AB har nyligen gemensamt bildat AB Subcraft, bl.a. för att bygga
om och gå vidare med det stora "SAAB-SUB" -projektet till en
avancerad farkost, kallad "SEA-DOG".

Flera svenska småföretag arbetar med TV-kameror,
fotografiska kameror och belysningsutrustningar (l.ex. Ingenjörsfirman
Undervattensfolo). En svensk, avancerad undervatiensmanipulator, som
utvecklades i mitten av 1970-talet av företaget Ingla AB i Ludvika, har nu
vidareutvecklats av Jungner Marin AB.

Under senare år har på olika sätt försök gjorts alt samla
lämpliga svenska industrier och institufioner för att gemensamt kunna gå in på
området kontroll och underhåll offshore med hjälp av dykare eller
undervattensfarkoster. Dessa försök har emellertid hittills inte rönt någon
framgång. Grundläggande kunskaper finns inom landet, men erfarenheter
beträffande applikationer under vatten har varit sparsamma. Även syslem för
navigering och positionsbestämning samt undervattenskommunikalion med anknytning
till undervattensfarkoster finns det industriella förutsättningar för att
utveckla i Sverige (t.ex. Amlab i Nynäshamn).

Som tidigare påpekats är det viktigt att de som bedriver
utveckling av farkostsystem eller komponenter till dessa har direktkontakt med
behov och problem i fält. Möjligheter till detta bör finnas bl.a. genom svenska
företag såsom Stena Offshore, med flera stora och utomordentligt välut-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 16

rustade dykerifarlyg, elbr genom Göteborgs Dykerileknik
AB, som bl.a. ulvecklal ell eget högklassigt iryckkammarsysiem.

Även marinen är av stor betydelse vid utveckling av ny
leknik. Ofta har man Iran marinens sida ställt upp med farlyg, materiel och personal
för utprovningsarbeten i fält, vilket är betydelsefullt för en nation som
Sverige ulan egen offshoreverksamhet.

2.6.3 Verktyg och hjälpmedel Jör dykare och
undervallensjärkosler

Den leknik som utnyttjas i offshoreverksamheten utgörs
ofta av i princip redan befintlig "landteknik", efter vissa
erforderliga justeringar eller kompletteringar.

Della gäller inte minst vad avser service, kontroll- och
underhållsverk-samhel på undervattensanläggningar. Maskinelement och
komponenter på sådana anläggningar har hittills i ringa utsträckning utformats
med hänsyn till vad som är lämpligt ur dykarens synvinkel.

I Nordsjön sker underhålls- och reparationsarbeten på djup
ned till 300 m. Dessa arbetsuppgifter utförs av lätta dykare under
mättnadsdykning. I Sverige sker ca 75% av all yrkesmässig dykning på djup
mindre än 20 m. Huvudparten sker i samband med anläggningsarbeten på broar,
hamnar och vattenkraftverk.

Lätta dykare kan inte uppta några reaktionskrafter från
verktyg, varför speciella anordningar måste lill. Det är ofta kallt, dålig sikt
och strömt, varför en stor del av dykarens arbetsförmåga åtgår till att hålla
sig kvar på arbetsstället eller helt enkelt att hålla sig vid liv. Della medför
alt stora krav ställs på verktygens utformning. De skall vara avpassade för
höga yttre tryck och korrosiv miljö samt vara lätta att underhålla och
reparera. Förhållandena i Nordsjön är extremt svåra, varför framgångsrik
tillämpning av utrustning i dessa områden brukar öppna vägen till den
internationella offshoremarknaden.

Del finns inom landet institutioner och förelag som
arbetar med utveckling av verktyg och annan utrustning för
undervattensarbeten. Bland företagen kan nämnas Atlas Copco, SIKOB, ESAB,
Jungner Marin AB, Göteborgs Dykeriteknik AB och SUTEC AB.

En vanlig uppfattning, framhåller DSH, är dock att
marknaden för dykeriverktyg är ointressant för större företag. Mycket lalar för
att det i vissa fall, l.ex. för kraftalstring till svetsutrustning och verktyg
för under-vattensbruk, fordras stor FoU-kapacitet under det att utvecklingen av
verktygen i många fall lämpar sig bättre för småföretag. 1 Sverige finns
företag av båda slagen med god kompetens för ifrågavarande uppgifter. Även FOA
besitter hög kompetens inom den teknisk-vetenskapliga forskningen beträffande
verktyg och hjälpmedel. Denna kompelens har hittills i endast ringa
utsträckning tagits i anspråk inom svensk industri.

AUT/CTH går i hög grad in på här berörda teknikområden.
Ett nära samarbete har etablerats mellan AUT och FOA 58 vid MDC, där FOA

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 17

bedriver den dykerimedicinska forskningen och AUT
angränsande teknisk forskning och utveckling.

2.6.4 Testplaltform för undervatiensysiem

Inom en del svenska företag pågår teknikutveckling av
utrustning respektive systemutveckling för undervattenslillämpning med sikte
på kommersialisering inom offshoresektorn. Den aktuella teknikutvecklingen pågår
i många fall inom mindre företag, där det ekonomiska stödet från organ typ STU
varil nödvändigt för initiering av utveckling men samtidigt endast tillräckligt
för utveckling fram lill prototyp. Fortsatt systemutveckling kommer i många
fall alt kräva externt finansieringsstöd.

Ett flertal projekt syns nå protolypstadiet ungefär
samtidigt men efter individuella, oftast okoordinerade utvecklingsplaner. Någon
aktivitet i syfte att samordna de individuella projekten har inte förekommit,
men från många håll har enligt DSH hävdats alt svensk undervatlensleknisk
industri borde samverka inom ett/flera systemprojekt. Kapacitet och resurser
härför syns föreligga inom landet, men en bas för gemensamma systemprojekt har
saknats.

Inför avsedd kommersialisering av aktuella system förmodas
fortsatt systemutveckling nödvändig. Samverkan inom ett större systemprojekt
kan därför vara det optimala sättet att utnyttja framlida tillgängliga ekonomiska
resurser, samtidigt som den kommersiella genomslagskraften hos den svenska
systemtekniken ökar genom samverkan inom ett större projekt.

Som exempel kan nämnas projekt "Testmyggan" som
f.n. är skisserat som ett svensk-norskt utvecklings- och samarbetsprojekt. Idén
är att konvertera en befintlig tryckskrovsdel, "Siålmyggan", lill en
testplaltform som förläggs på lämplig plats i havet utefter norsk eller svensk
kust. Plattformen skall sedan användas också för slutprovning av komponenter
för offshoremarknaden och som utgångspunkt för systemutveckling gemensam för
flera av de i "Teslmyggan" engagerade företagen. För projektels
planeringsfas beviljades 200 000 kr i mars 1982 från vardera STU och Norges
teknisk-naiurvitenskapelige forskningsråd (NTNF). Projektets målsättning är
främst:

-
att ge
referenser och erfarenheter erforderliga för fortsatt teknikutveckling,

-
alt skapa
förutsättningar för ett konkret tekniskt/kommersiellt samarbete mellan norsk
och svensk industri inom den avancerade undervallens-teknologin, och

- alt ge svensk undervattensindustri lillgång till de
avancerade provnings

resurser och erfarenheter som finns/byggs upp vid NUTEC i Bergen.

Projekt "Teslmyggan" representerar möjligheler lill ett samordnat ny

skapande som DSH bedömer som mycket angeläget. Projektet har också

stark anknytning till andra aktiviteter, speciellt med sikte på referensan-

2 Riksdagen
1983/84. I samt. Nr 10. Bilaga 7

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 18

läggningarmed stöd av den begränsade hemmamarknaden.
DSHJinnerdet sålunda angeläget alt hålla nära kontakt med projektarbeiel under
planeringsfasen. DSH bör kunna bidra till en vidgad samverkan mellan inte bara
intresserade företag utan även med vissa fackmyndigheter och forskningsorgan,
som tar vara på innovaiionsmöjlighelerna genom skilda kompetenser och
erfarenheter (synergieffekter).

2.6.5 Målsättning och förslag för undervattensteknik

Inom undervattenstekniken finns enligt DSH flera
delområden för nyskapande och en utvecklingsbar svensk kompetens.

Utvecklingsbara områden är bl.a:

-
verktyg och
utrustning för undervattensarbeten, och

-
syslem för
spaning och sökning under vatten samt fjärrstyrda farkoster. Hjälpmedel i denna
utveckling är:

-
kvalificerad
dykeriutbildning och därmed sammanhängande FoU, och

-
testplaltform
för delvis gemensam utprovning av undervaltenssystem.

I ovanstående avseenden fördelar sig kompetensen inom
landet på många olika myndigheter, forskningsorgan och enskilda företag. En del
myndigheter kan också som kompetenta beställare driva på den tekniska
utvecklingen inom vissa områden.

Programmet för undervattensteknik bör enligt DSHs mening
syfta till att genom grundläggande utbildning, forskning och kunskapsutveckling
förstärka den inhemska basen för utveckling av industriell kompetens inom
havstekniken. En huvuduppgift för programmet bör också vara att la vara på den
stimulans och de synergieffekter avseende utveckling av ny teknik som en
aktivare samverkan mellan berörda myndigheter, forskningsorgan och företag kan
ge.

DSH föreslår:

-
att ett program
för undervattensteknik med ovan angivna syften upprättas av DSH i samarbete
med STU och andra berörda intressenter, och

-
att frågan om
utbildning av yrkesdykare för den civila sektorn utreds av DSH och marinen i
samråd med berörda intressenter.

2.7 Teknik för utforskning och tillståndskontroll av havet

Programmet avseende teknik för utforskning och
tillståndskonlroll av havet syftar till att utveckla system som har en
hemmamarknad, med svenska myndigheter och verk som avnämare, men som också
bedöms ha en internationell marknad. Förstärkt stöd lill myndigheter för sådan
utveckling bedöms av DSH vara en särskilt effektiv åtgärd för industriell
utveckling, genom det finansiella stödet i kombination med krävande beställare.

Aktuella syslem byggs upp av olika komponenter; sensorer,
kraftförsörjning, signalöverföring, signalbehandling m.m., för vilka det finns
åt-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 19

skillig kompelens inom landet, både bland de statliga
forskningsinstitutionerna och i industrin - inte minst den högleknologiska
småindustrin.

2.7.1 Fjärranalysieknik

Fjärranalys är beteckningen för tekniska metoder där man
på avstånd samlar in, bearbetar och presenterar information om l.ex.
naturförhållanden. Fjärranalysieknik kan delas in i grenar som rör:

-
sensorer
(kameror, lelespekiroradiometrar, mullispektrala svepradio-melrar, lasersystem
och radarsystem),

-
plattformar
(flygplan, satelliter, markstationer),

-
överföringsteknik,

-
bearbetning
(datorer, fotoregislrering etc),

-
presentation
(bildskärmar, kartor, diagram etc).

Resurser för flygfotografering, infraröd och sidiittande
radar (SLAR-kartering) från flyg finns i dag i landet. Fotograferings- och
termografe-ringsljänster utförs på uppdragsbasis av statens lantmäteriverk
(LMV) för olika ändamål. Kustbevakningens IR/UV- och SLAR-utrustningar har i
första hand utvecklats för att vara hjälpmedel för övervakning av olje- och
kemikalieutsläpp. Utprovnings- och utvecklingsarbeten även inom andra områden
kan göras med dessa utrustningar. SLAR-utrustningar tillverkas av Ericsson,
medan övriga instrument är av utländskt fabrikat. Mullispektrala scanners
finns inte i landet men kan lånas in.

Inom lasertekniken har system utvecklats vid CTH för i
första hand mätning av lufiföroreningar. Såväl detta syslem som ett av FOA
utvecklat system utprovas för mätning i vatten. För att få fram ett operativt
system för laserfluorescens för kartering av vattenföroreningar, alger m.m.
krävs vidareutveckling och försöksverksamhet. Utrustning för laserbatymetri,
dvs. djupmätning med laser, har lånats in för försöksverksamhet.

Mikrovågsradiometri för flygbruk finns på FOA. På CTH
pågår arbete med definition av syslem för mikrovågsradiometri för vertikal
sondering av temperatur och luftfuktighet i atmosfären. För att kunna utnyttjas
för vattenföroreningar krävs systemutveckling.

Sodar för akustisk vindmätning (vindhastighet och
vindriktning) i ytnära skikt (0-150 m) har utvecklats i Sverige av Sensitron
AB. Utprovning har skett. Sodarutmstningar av detta slag kan användas på
plattformar i havet.

För Codar, dvs. strömmätning med radar från landstaiioner,
finns ingen resurs i Sverige. För utprovning är det troligt att inlåning kommer
att ske.

Sverige har god tillgång lill satellitdata, främst genom
mottagningsresurser inom landet vid Rymdbolagets station i Kiruna och mililära
vädertjänsten i Stockholm. En ny, avancerad mottagningsresurs är också under
uppbyggnad vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) i
Norrköping. För Sverige intressanta dala kan dessutom erhållas bl.a. från
mottagningsstationer i Frankrike och Norge. Sverige beräknas också få en
central mottagningsstation för en ny europeisk satellit under senare hälften av
1980-talet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 20

Program och bearbelningsresurser för avancerad satellitdalabearbetning
utvecklades under 1970-taleis första hälft. Resurser för digital bearbetning av
data finns i dag på flera håll, l.ex. hos naturgeografiska institutionen vid
Stockholms universitet och hos LMV. Det stora genombrottet för bearbetning av
satellitdata kom år 1979 då Rymdbolagets utrustning kunde utnyttjas för
bildbearbetning och systemutveckling. Den bearbetningsresurs som f.n. planeras
på SMHI kommer också all tillåta avancerad databehandling väl i klass med
Rymdbolagets nuvarande syslem. De centrala bearbetnings- och
programutvecklingsresurserna i Sverige är därmed förhållandevis
väldimensionerade och de institutionella behoven väl tillgodosedda.

För data från laser- och mikrovågssystem krävs särskilda
bearbetnings-rutiner och systemutveckling. För befintliga system utvecklas och
utprovas bearbetnings- och presentationssystem separat. För digitalisering av
filmmaterial har ett svenskt instrument utvecklats. Saab-Scania har nyligen
levererat en prototyp lill Rymdbolaget.

På forsknings- och utvecklingssidan ligger Sverige väl
framme inom fjärranalysområdet. Ett exempel är utvecklingen av de flygburna
oljeövervakningssystem som nu används av kustbevakningen. Vidare har flera
försök och systemstudier genomförts inom havsisområdet. Satellitinformation
(bilder) har utnyttjats rutinmässigt på SMHI för havsiskartering sedan lång lid
tillbaka. Vidare har SMHl stor erfarenhet när det gäller temperaturkartering
med flygburna infrarödsensorer.

Kunskaperna inom fjärranalysområdet är begränsade till
enstaka personer vid ett flertal verk och institutioner. En breddning av
kunskapsnivån är enligt DSH nödvändig. Det har vidare visat sig svårt all kunna
utnyttja befintliga kunskaper och erfarenheter för utveckling av operativa
system, beroende dels på bristande samordning, dels på resursbrist.

Ett nationellt mål bör vara att på sikt effektivisera
utforskning och tillståndskonlroll av havet genom alt utnyttja fjärranalysen.
Fjärranalystekniken bör härvid koordineras med andra informations- och
mätsystem där fjärranalysens förmåga all lämna övergripande och kompletterande
information las till vara. En satsning på kunskaps-, metod- och produktutveckling
bör göras. System bör tas fram som tillgodoser behov inom landet samtidigt som
man utvecklar metoder och system som lämpar sig för export på den
internationella marknaden.

Utvecklingen bör i första hand inriktas på de sektorer som
i dag har störst potential. Efter hand bör andra utvecklingsbara sektorer kunna
komma i fräga. Inledningsvis bör inriktning ske mot:

-
havsiskartering
och havsisövervakning för sjöfart, isbrytning, anläggningsverksamhet och
exploatering nationellt såväl som internationellt,

-
ström-,
isdrift- och våginformalion, speciellt inriktad mol sjöfart, lokal
trafiktcdning, energiforskning och offshoreverksamhet,

-
övervakning av
föroreningsulsläpp och valtenkvalilelsförhållanden för miljövård och
resursutnyttjande. Denna bör kunna anpassas för nationell såväl som
internationell tillämpning.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1983/84:10 21

-
vattenlemperaturkarlering
för fiske, sjöräddning, cirkulations-, islägg-nings- och islossningsstudier
etc. samt

-
kartläggning av
naturförhållanden för planering och forskning. För att nå de uppsatta målen
bör:

-
fjärranalysverksamheten
inom havsområdet samordnas och så långt möjligt samlas på en central instans,
företrädesvis ett statligt verk med övergripande ansvar,

-
personella
resurser skapas för fjärranalyslillämpning, speciellt med inriktning på
definition och utveckling av system,

-
kraftfull
satsning göras på utveckling inom prioriterade områden,

-
utvecklingsprojekt
definieras som kan ingå i statens delegation för rymdverksamhet (DFR)
fjärranaiysprogram.

DSH avser all la upp en diskussion med DFR och andra
berörda myndigheter för alt formulera ett förslag till program för svensk marin
fiärranalys.

2.7.2 Punktmätningar

För alt kunna utnyttja och skydda havsresurserna, för att
kunna planera och utföra arbete på och i havet på ett effektivt sätt krävs
ingående kunskap om den marina miljön. Denna kunskap insamlas traditionellt
genom observationer punktvis och mätningar från fasta punkter i och vid havet
samt från fartyg.

Organ som på olika sätt är engagerade i mät- och
observalionsverksam-heterna är främst fiskeristyrelsen, SMHl, SNV, försvaret,
kustbevakningen, sjöfartsverket, universiteten, privata konsultföretag samt
länsstyrelser och kommuner.

Den idag pågående mätverksamheten är splittrad på många
institutioner. Stora vinster kan enligt DSH göras om en ökad samordning kan
komma till stånd, framför allt om samordningen innebär ett ökat utnyttjande av
modern automatisk datainsamlingsteknik. Svensk havsforskning lika väl som
svensk industri skulle gynnas av en omstrukturering av mätverksamhe-terna till
ett större nyttjande av permanenta, automatiska mätstationer såsom dränkbara
matpaket innehållande givare och valtenprovtagare och vid behov även trådlösa
telemetrianordningar. 1 dag finns ett behov av * realtidsinformation hos
hamnmyndigheter, lotsväsen och sjöledningscentraler. Detta behov kan
tillgodoses om bl.a. nya typer av strömmätare i kombination med
datatransmissionslänkar kan tas i bruk.

Programmets övergripande mål bör vara att effektivisera
den svenska mätverksamheten i havet genom att kunskapsinhämtningen ökar
samtidigt som de nya metoder som utvecklas har en hög exportpotential. Ett generellt
system för punktmätning av vissa miljöförhållanden i havet bör utvecklas. Det
innebär en bred satsning på tekniskt utvecklingsarbete med målet att
förverkliga ett system för automatisk:

- mätning.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 22

-
insamling av
mätdata,

-
bearbetning av
mätdata och

-
distribution
och delgivning av mätdata och prognoser.

Genom enkla hårdvaru- och mjukvaruförändringar skall
mätsystemet kunna anpassas till skilda applikationer såsom:

-
meteorologiska
och oceanografiska observationsstationer till havs,

-
sjöfartens
speciella behov av mätningar,

-
energi- och
mineralutvinning lill havs,

-
vattenbruk,

-
offshoreplattformar,

-
operationer
under vatten och

-
militära behov
av mätningar.

Området bedöms av DSH som en av de specialgrenar inom
havsresursområdet där svenskt kunnande och svensk teknik kan skapa
internationellt intressanta produkter.

Utvecklingsarbetet delas lämpligen upp i två delar som
löper parallellt.

1. Fortsatt utveckling av redan påbörjade produkter som
har en given

marknad och som senare kan ingå som delkomponenter i ett totalsys

tem. Följande produkter föreslås:

-
akustisk
strömmälare med profilerande kapacitet och möjlighet att mäta isdrift,

-
akustisk
datalänk och

-
akustisk
vågriktningsmätare med programvara för reallidsanalys av riktningsspektra.

Arbetet bör inledas med ett tekniskt utrednings- och
utprovningsarbete och därefter görs en delaljspecifikation av produkterna.
Produkterna utvecklas och långtidsteslas sedan vid befintlig automatisk
oceanografisk station.

2. Utveckling av ett generellt system för punktmätning
avseende havets

miljösituation bör påbörjas.

Arbetet bör inledas med en fördjupad behovs- och
marknadsundersökning och därefter fortsätta med en definitionssludie av det
generella systemet. Definitionsstudien skall syfta till en översiktlig
specifikation av ett totalsystem (inkluderande allt från givare till delgivning
av mätresultat och prognoser) samt en detaljspecifikation (och därmed
nödvändigt tekniskt utredningsarbete) av en pilotanläggning (för bruk i
sambandscentraler) för utprovning och testning av utrustning och funktioner i
totalsystemet. Pilotanläggningen bör utvecklas och lokaliseras t.ex. till en
av hamnarna i Öresund där sjötrafiken har behov av bl.a. ströminformation och
vintertid även av drivisens rörelser. Pilotanläggningen skall innehålla givare,
dala-överföringslänkar och datorsystem. Del senare med kommunikationsmöjlighet
med central instans för erhållande av tilläggsinformation i form av prognoser.
I pilotanläggningen skall även ingå en boj med givare och utrustning för
satellitkommunikation. Bojen skall dimensioneras så att den kan utnyttjas även
på Nordatlanten.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 23

För alt utvecklingsarbetet skall ha framgång krävs enligl
DSH bl.a:

-
ett gott
samarbete mellan företag, universitet/högskolor och institutioner liksom med
militära utvecklingsorgan,

-
nära konlakter
med - och kunskap om - den internationella utvecklingen,

-
en god
förståelse för problematiken offshore, och

-
all riskvilligt
kapital frigörs för utveckling och kompetensuppbyggnad. Från industripolitiska
aspekter syns det enligt DSH väl motiverat alt

statsmakterna ger ett omfattande stöd åt teknisk
utveckling och tillämpad forskning inom detta område.

Början till en utvecklingsgrupp finns redan i ett
samarbete mellan SMHl, Amlab och SUTEC AB med visst ekonomiskt stöd från STU.

DSH föreslår att medel tilldelas DSH för att tillsammans
med STU vidareutveckla och initiera arbetet enligt ovan. Det är enligl DSH av
stor vikt att arbetet initieras snarast, eftersom marknaden för produkterna
redan finns och allt pekar på ett ökat behov under 1980- och 1990-talen.

2.7.3 Prospektering med seismiska metoder

Med prospektering avses att med geologiska, geofysiska och
geoke-miska undersökningar söka efter förekomster av ekonomiskt utvinningsbara
mineralråvaror, l.ex. malmer, olja, gas och lösa avlagringar. Arbetsgången
innebär i stort övergång från översiktliga undersökningar av större områden
till allt intensivare och kostsammare arbeten inom allt mer avgränsade
områden.

De svenska oljeletningsinsatserna är globalt sett
synnerligen små, även om svenska företag bedriver prospektering i Sverige och i
utlandet. Sverige har inget bolag, s.k. contractor, som utför seismiska
undersökningar. Oljeprospekteringen i Sverige omfattar verksamheter på och
kring Gotland samt i sydligaste Sverige och kringliggande vatten. Under
1970-talet har totalt 200 milj. kr. lagts ned på oljeprospektering i Sverige,
varav 20-30 milj. kr. använts för seismiska undersökningar.

Svenska företag deltar i oljeletningsprojekt i flera
länder med större eller mindre andelar. Bland annat deltar Volvo Petroleum i
Norge, Svenska Petroleum Exploration AB i England, Tunisien och Västindien. I
dessa projekt är något annat bolag ansvarigt för det praktiska arbetet och
därmed "operator". Salén Energy AB driver oljeletning som operator i
Filippinerna och Turkiet. Svenska Petroleum Exploration ABs
oljeletningsinsatser utomlands ligger f.n. kring 20-30 milj. kr. per år.
Företaget är nu under uppbyggnad och fullt utbyggt siktar man på satsningar
kring 100 milj. kr. per år.

Inom ramen för FOA-STUs havstekniska samarbetsprojekt har
seismisk prospekteringsforskning bedrivits vid FOA sedan år 1977. Denna forskning
har resulterat i att principer för en ny seismisk prospekteringsmetod har
utarbetats, omfattande såväl ny metod för operativa mätningar till havs

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 24

som nya dalaanalysrutiner. Denna nya prospekteringsmetod
innebär, till skillnad från nu kommersiellt använda, att en seismisk
undersökning ses som ell system där planering, mätning och analys integreras.
Den nya metoden medger att yiläckande mätningar kan genomföras, att de insamlade
mätningarna kan tolkas relativt snabbt genom en uppställd modell av den
aktuella strukturen, både vad gäller tids- och amplitudinformalion, samt all en
betydande utvärdering kan ske redan vid mättillfället ombord på fartyget.

Svensk forskning och teknologi bör inom detta område kunna
frambringa internationellt konkurrenskraftiga och lönsamma tjänster och produkter.
Nedan presenteras kortfattat de skäl som, uiöver den rationalisering av
prospekteringen som den nya metoden kan leda till, kan tala för att en sådan
prospekteringsverksamhet skall kunna etableras:

-
En svensk
prospekteringsverksamhet som utvecklas och drivs i nära kontakt med de svenska
företag som bedriver oljeprospektering blir ett stöd för dessa företag vad
gäller utvärdering och tolkning av seismiska data.

-
En nationell
svensk seismisk prospekteringsresurs kan i kombination med svenska privata
eller statliga företag som driver oljeletning och oljehandel vara en
internationellt sett intressant samarbetspartner. Detta kan underlätta
erhållandet av oljeletningsrältigheter i främst tredje världen, i synnerhet om
en ökande andel av oljehandeln kommer att gå direkl mellan länder i stället för
via multinationella oljebolag.

-
Uppbyggnaden av
en prospekteringsverksamhet skulle utnyttja inte bara kunskap och erfarenhet
som byggts upp inom den geologiska och geofysiska forskningen utan också
kunnandet inom svensk industri, t.ex; varvsindustrin, och skulle kunna leda
till utveckling av säljbara produkter.

DSH föreslår att den inom ramen för FOA-STUs havstekniska
program anskaffade mät- och registreringsutrustningen kompletteras för att
medge försöksvis tillämpade mätningar för alt i full skala demonstrera den nya
metodens praktiska lillämpbarhet.

Denna mätutrustning bör utformas så all den kan användas
för mätningar försöksvis från ett lämpligt civilt eller militärt fartyg. För
varje försöksmätning lämplig navigalionsutrustning bör kunna inhyras.
Kostnaden för mätutrustningen beräknas av DSH till 3 milj. kr. och kostnaderna
för försöksmälningarna lill 1,5 milj. kr. Eventuell vidareutveckling av FOAs
resurser på delta område bör enligt DSH kopplas lill frågan om bolag för
marknadsförsörjning av FOAs kompetens på den civila sektorn.

2.7.4 Spaning och sökning under vatten

Sökning, identifiering och bärgning av objekt från
havsbotten är ganska likartade problem vad gäller både civila och mililära
objekt. Tekniken att återfinna havererade fartyg, förlorade flygplan, torpeder
eller andra före-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 25

mål är i stort sett densamma för den civila som lör den
militära sektorn, varför också de totalt tillgängliga resurserna brukar
utnyttjas gemensamt. Samma teknik bör också enligt DSH kunna utnyttjas vid överspaning
av s.k. döda havsbottnar, områden där organiskt liv släckts ul lill följd av
l.ex. syrebrist eller giftutsläpp.

Den teknik som normalt används för sökning under vatten är
scannande eller sidiittande sonar på ytfartyg i kombination med noggrann plotlning
av fartygets positioner och förflyttningar. Identifiering av misstänkta ekon
sker med dykare eller undervattensfarkoster med TV-kameror och
slill-bildskameror.

Scannande eller sidiittande sonarsystem har hittills inte
utvecklats i Sverige. Däremot finns en hel del erfarenhet beträffande
användningen av sådana system i såväl svenska som andra farvatten. Vidare finns
slor erfarenhet vad gäller användningen av såväl dykare som undervattensfarkoster
för sökändamål saml hjälpmedel härför. Lämpliga undervattensfarkoster
utvecklas f.n. inom landet (SUTEC AB). Avbildningsproblemati-ken är väl
genomarbetad. Undervattenskameror. TV-kameror och belysningsutrustningar av
hög klass utvecklas också inom landet (Undervattensfolo, SUTEC AB, FOA m.fl.).

Ett behov av bättre leknik och system för sökning,
identifiering och bärgning av objekt på havsbotten finns sedan länge
dokumenterat inom landet. Detla har redan i mitten av 1970-talet framhållits
speciellt från den militära sidan. Del har i andra länder (och specielll i USA)
ulvecklals avancerad leknik för sökning och bärgning av värdefulla objekl
(ubålar. alombomber etc.) på stora djup. Vad som för svensk del bör undersökas
är värdet av alt inom landet utveckla ett helt sök- och idenlifieringssystem
optimalt anpassat för våra vatten, dvs. för måttliga djup, dålig sikt, vinteris
m.m.

Ett sådant syslem utgör ett område inom
undervattenstekniken, för vilket det finns en viss hemmamarknad (gemensam civil
och militär) och där möjlighet finns till utprovning i hemmavalten. Avgörande
för det värde som bör tillmätas ett sådant projekt är systemets bedömda
konkurrensförmåga på väridsmarknaden.

Följande syfte föreslås för programmet spaning och sökning
under vatten:

- att genom en målmedveten samordning av tekniska
och finansiella re

surser inom landet främja utveckling av system för spaning och sökning

under vatten. Den bör göras i den utsträckning som kan vara ändamåls

enlig med hänsyn till inhemska militära och civila behov jämte konkur

rensmöjligheterna på väridsmarknaden.

DSH Jöreslår:

- att ell program för spaning och sökning under
vallen med ovan angivet

syfle upprättas av DSH i samarbete med marinen. STU och andra

berörda intressenter.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84: 10 26

2.7.5 Sjömälningsleknik

Sjömätning med nuvarande metoder är tidsödande och fordrar
stora resurser. Vid mitten av 1960-talel beräknades alt, med dåvarande
resurser, Sveriges territorialhav inte skulle vara tillfredsställande mätt
förrän efter ca 100 år. Än i dag finns stora områden som inte är mätta sedan
mitten av 1800-lalet. För närvarande är endast några procent av våra
vattenområden mätta med moderna sjömätningsmetoder. Den helt övervägande delen
av det svenska sjöterritoriet är fortfarande mätt endast med handlod, (Ds K
1978:14).

Sjöfartsverket prövar andra metoder än traditionell
sjömätningsteknik med ekolod för att öka möjligheterna till djupbestämning. Med
tanke på de stora, ofullständigt mätta arealerna följer sjöfartsverket de
försök med laserljus för att bestämma djupet som pågår främst i USA, Kanada och
Australien. Försök har även utförts i Sverige av FOA. Fördelen med flygburen
djupsondering framför konventionell kartläggning ligger främst i den större
ytavverkningshastigheten. Såväl helikopter som lätt flygplan kan fungera som
plattform.

Den konventionella sjömätningen syftar till en heltäckande
kartläggning av bollen medan laserbalymetrin endast ger "stickprov".
Man erhåller följaktligen en snabb, relativt tät rekognoseringsmätning med
laserteknikens hjälp. Denna kan alltså inte ersätta men väl komplettera
ekolodsme-lodiken. Lasertekniken har f.n. minsta begränsning i ca 0,5 m djup.

För vidare värdering av teknikens användning i svensk
sjömätning är det av stor betydelse ati utföra ell försök som helt ägnas det
civila behovet av all studera hur laserbalymetritekniken skall kunna inpassas
komplementärt till gängse lodningsmetoder.

XiSH fineslår att ett sådant försök genomförs av FOA och
sjöfartsverket i samverkan, dels i det väl inmätta området vid Fifång i
Stockholms skärgård, dels i ett område som är dåligt sjömän. Försöket har
kostnadsberäknats till 1,5 milj. kr. För försöket används om möjligt ett i USA
nyligen utvecklat laserbatymelrisystem för militärt bruk, betecknat HALS och
tillverkat av företagel Aveco Everelt i Boston. Alternativt begagnas det av FOA
hitlills använda kanadensiska lasersystemet, ägt av Canada Center for Remole
Sensing. Delta system bör då vara modifierat för scanning av laserstrålen
enligt FOAs modell. HALS-syslemel är intressant därför att det
utvecklingsmässigt ligger närmare ett operativt system för bottenkarlläggning
än vad del kanadensiska systemet gör.

3 Förstudier och inledande arbeten

3.1 Kust-och havsFiske

Förutsättningarna för ell bärkraftigt kust- och havsfiske
har på ett genomgripande sätt ändrats under senare år. Ökade farlygskoslnader
(an-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 27

skaffningspriser. driftskostnader elc.) har ej
kompenserats av motsvarande ökning av inkomsterna. Överuttag utgör dessutom
ett hot mot havsfisket i alla våra havsområden.

Målet för den svenska fiskeripolitiken är bl.a. all
upprätthålla en fiskeflotta av ungefär dagens storlek, samtidigt som det
skapas stabila och rimliga ekonomiska förhållanden för näringens utövare. Det
föreligger svårigheter att med nuvarande insatser från samhällets sida nå denna
målsättning. DSH föreslår att följande åtgärder för förbättring av del svenska
fisket närmare övervägs:

-
att förändra
distributionskedjan och minska höga skillnader mellan råvarupris och
konsumentpris,

-
att komplettera
de större, moderna trålarna med rationell och ergonomiskt riklig utrustning
för fångslhanlering.

-
all utveckla
nya typer av fåmansfartyg för kustnära fiske med bättre förutsättningar all ge
ekonomi i små fångster.

-
att stimulera
efterfrågan på svensk färsk fisk. och

-
att stimulera
kompletterande sysselsättningsformer. l.ex. vattenbruk. DSH uppdrog hösten 1982
ål institutionen för transportteknik vid CTH

att genomföra en systemanalytisk förstudie av
distributions- och konsumtionsfrågorna för såväl vildfångad som odlad fisk.

DSH har påbörjat informella överläggningar med
fiskeristyrelsen och fiskels organisationer avseende eventuella insatser som
kan vara påkallade från delegationens sida. DSH är inte beredd att nu framlägga
några förslag avseende svenski kust- och havsfiske.

3.2 Polaromr å dena

Arktis och Antarktis har börjat tilldra sig betydande
internationellt intresse. Samtidigt konstaterar DSH alt en svensk polarpolitik
saknas. Sveriges position vid kommande förhandlingar rörande polarområdena,
främst med anknytning till Svalbard- och Anlarktistraktaterna, kommer enligt
DSH att bero av i vilken utsträckning Sverige deltagit i utforskningen av dessa
områden.

DSH har som underiag för svensk polarpolitik påbörjat en
förstudie beträffande värdet av naturtillgångarna i polarområdena med beaktande
av utvinningskostnaderna. DSH föreslår:

- att en värdering från svensk synpunkt av de
oskiftade tillgångarna av

polarområdena företas, jämte en bedömning av i vilken omfattning

Sverige bör delta i utforskningen av Arktis respektive Antarktis, och

- att det samarbete som kan vara påkallat mellan
Sverige och signatär-

makterna i Antarktis respektive traktatsländerna kring Arktis klarläggs.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84: 10 28

3.3 Svenskt deltagande i internationellt samarbete

Sverige deltar genom myndigheter och forskningsorgan i
behandlingen av ett stort antal frågor som rör världshavens nyttjande och
skydd. De frågor som DSH finner angelägna rör värderingen från svensk synpunkt
av ännu kvarstående, legalt öppna världshavsområden. Samverkan mellan berörda
intressenter inom landet avseende de havsrätlsliga frågorna är angeläget.
Arbetet med dessa fräggr har hittills i stora delar pågått inom
regeringskansliet. DSH har inlett informella diskussioner med främst UD
angående behovet av en analys av konsekvenserna för Sverige av att
havsrättskonventionen antagits i FN och den utveckling havsrätten därmed kan
slå inför. Ansvars- och samverkansformerna inom Sverige kring havsrättsliga
frågor bör härvid enligt DSH också klargöras. Det internationella
havsforskningsamarbetets betydelse för den inhemska kompetensutvecklingen bör
framhållas.

Del svenska deltagandet i internationellt samarbete är
svåröverskådligt, vilket kan orsaka dubbelarbeten och otillräcklig
informationsåtervinning lill berörda intressenter inom landet. DSH avser att ta
fram en översiktlig skrift om internationella organisationers uppgifter,
program och projekt liksom svenska myndigheters m.fl. dellagande i den
internationella havsresursverksamheten. DSH avser även alt söka utveckla
rutiner för effektivare Informalionsålervinning till intressenter inom landet
från svenskt deltagande i internationell havsresursverksamhet.

Det kan i samband med svensk biståndsverksamhet framhållas
att produkter och tjänster med anknytning till havsresurser i många fall
skulle kunna utgöra värdefulla inslag i biståndsverksamheten. Inom följande
områden finns goda förutsättningar alt gynna export av svensk marin teknik och
know-how:

-
statlig
kompetens inom bl.a. kustbevakning, kustplanering och tillståndskontroll av
havet,

-
vatten- och avloppsrening
samt övrig miljöskyddsteknik,

-
vallenbruk
(l.ex. utbildning) och fisketeknik för att öka självförsörjningsgraden i
u-länderna vad gäller livsmedel, och

- resursutvinning ur havet; energiteknik, olja- och
gasutvinning och på

sikt även mineralutvinning m.m.

DSH föreslår:

- att en inventering görs i samarbete främst
SIDA-DSH av behov i u-län

derna av tjänster och leknik rörande havsresursverksamhel.

3.4 Materialbeständighet i marin miljö

Den växande etableringen av verksamheter i havet har
medfört ell ökat behov av konstruklioner med små underhållskrav. Den
dominerande faktorn för underhållet av stålkonstruktioner är korrosion. Delta
gäller även

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 29

för armerad betong, där korrosionen kan bli besvärande vid
infästningar och på armering. Särskilda krav ställs pä ledningar som pumpar upp
het olja eller transporterar gas från produktionsfälten. Vid konstruktion i
havsmiljö uppkommer ett moisalsförhällande vid val av siålkvaliiet. Utvecklingen
inom stålbyggnad går mol användandet av mer höghållfast stål med klenare
dimensioner. Problemet är all korrosiviteten hos stålet växer med hållfastheten
och de klenare dimensionerna ger mindre maierialreserv i konstruktionen.

Korrosionsproblemel är i grunden ell ekonomiskt problem. 1
konstruktionsarbetet slår valet mellan billiga korrosionsbenägna maierial och
dyra motståndskraftiga material. Det billiga materialet orsakar större underhållskostnader
än det dyra materialet. Andra faktorer som spelar in är vilka konsekvenser ett
omfattande underhåll medför. För en plattform är en driftstörning myckel
kostsam varför dyrare maierial kan bli lönsamma.

Ett forskningsprogram på områdei marin korrosion och marin
materialteknik skulle enlig DSH förutom skeppsfart gagna offshore-industri och
havsenergiindustri, l.ex. vågkraftverk, värmeutvinning ur havsvatten med
värmepumpar och OTEC-kraftverk (Ocean Thermal Energy Conversion). Aimosfärisk
korrosion studeras vid CTH och vissa försök med marin korrosion görs i
Kosterfjorden av Korrosionsinstitulet. Mikrobiell korrosionsforskning vid
Göteborgs universitet har stötts av STU och NE.

DSH avser att med närmaste berörda intressenter analysera
behovet av övergripande program på detla område.

3.5 Miljöskydd och teknik

Under de senaste 10-15 åren har havsföroreningarna
uppmärksammals allt mer. Främst har oljeutsläpp vid fartygsolyckor och
utblåsningar vid oljeutvinning lill havs kommil i blickpunkten. De samlade
föroreningarnas effekter på den marina miljön har blivit allvarligare. Enligt
en aktuell bedömning är de årliga utsläppen av olja i världshaven i samband med
sjötransporter ca 1,5 miljoner ton (de totala utsläppen ligger i storleksordningen
6 miljoner ton). En minskning med ungefär en tredjedel av de förstnämnda tycks
ha skett under den senaste 10-årsperioden. Orsakerna härtill är bl.a.
utvecklingen av tekniken alt hantera olja, oljerester och barlastvatlen såväl
ombord på farlyg som i hamnar och oljeterminaler, skärpt lagstiftning och
övervakning samt högre oljepriser.

Kemikalieutsläpp till sjöss är färre än oljeutsläppen och
erfarenheterna av hur de skall bekämpas är relativt begränsade. Sådana utsläpp
kan vara svårare alt åtgärda än oljeutsläpp, då generella rikllinjer för
bekämpning till slor del saknas. Behandling av kemikalieutsläpp är föremål för
diskussioner i det internationella konvenlionsarbetet. Med hänsyn lill all
väsenlliga kostnader är förknippade med effektiva skyddsregler mol kemikalieutsläpp
har åtskilliga länder motsatt sig en dylik utvidgning av konven-

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84: 10 30

lionsreglerna. Sverige eftersträvar att reglerna mol
kemikalieutsläppen skall bli lika strikta som i fråga om oljeutsläpp.

Ärligen investeras i svensk industri drygt 500 milj. kr. i
miljöskyddande åtgärder och utveckling av utrustning för sådana. Kommunerna har
i avloppsreningsanläggningar investerat tiotals miljarder kronor.

Sverige har stora erfarenheter och stort kunnande inom
vatlenreningens område. Förutsättningarna för att marknadsföra svensk
miljöskyddsteknologi avseende ätgärder mot vattenföroreningar från flera
industrisektorer är goda. Däremot är möjligheterna att exportera denna leknik
och detla kunnande begränsade. Det hänger samman med att miljövårdspolitiken i
många länder ofta inte innefattar särskilt långtgående krav på miljövårdande
åtgärder inom berörda industrier. Bland andra STU och Sveriges Exportråd har
gjort ansatser lill exportfrämjande åtgärder, dock ulan mer påtagligt resultat.

Regeringen har anvisat 30 milj. kr. under en femårsperiod
lill STU för "TOBOS 85" - ett program för utveckling av utrustning
och metoder för oljebekämpning till sjöss och på stränder.

SNV och Svenska vatten- och avloppsverksföreningen
genomför f.n. ett utvärderingsprojekt kallat SWEP (Sewage Works Evaluation
Project) avseende kommunal avloppsreningsteknik. Denna utvärdering bör bl.a.
ligga till grund för fortsatta överväganden om möjligheter för Sverige att marknadsföra
och försälja teknik och kunnande inom vatlenreningsområdet.

Inom programområdet miljöskydd och miljöskyddsteknik
ertordras f.n. inga särskilda insatser av programkaraktär. DSH följer pågående
utredningsarbete inom områdei. På sikt kan behov av särskilda insalser bli
aktuella. De tas i så fall upp lill behandling i samband med den rullande
översynen av havsresursprogrammel.

Ett stort antal departement, myndigheter och
organisationer har uppgifter avseende del marina miljöskyddet i Sverige.
Problem föreligger vid samordning och gränsdragning mellan olika instanser och
uppgifter.

DSH anser sig kunna konstatera att produktutveckling,
planering och ekonomiska investeringar inom vissa delar av miljöskyddsområdet
f.n. icke är lämpligt samordnade. DSH vill även peka på behovet av en samlad
analys och utvärdering av de förslag av vikt som framkommit i olika utredningar
och därav föranledda beslul.

3.6 Teknik för utvinning av energi från havet

Enligt DSH lalar mycket för alt havslokaliserade
vindkraftverk blir av intresse i ell framtida energiförsörjningssystem. Del
finns därför anledning all närmare studera den havsbaserade vindenergin i
jämförelse med de landbaserade prototyperna (Näsudden på Golland och Maglarp i
Skåne). I rapporten Vindenergi lill havs (NE 1979:6) uppges att inom de
studerade områdena om ca 5 000 km' skulle en energiproduktion av 30 TWh/år
kunna erhållas.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 31

Vågkraften har inte kommil lika långt i utvecklingen, men
ett ökat inlresse för detta energislag kan märkas. Vågkraften utvecklas för
närvarande i huvudsak inom laboratorier och vid mindre sjöförsök med förhållandevis
begränsade målsättningar. 1 rapporten Akvatisk energi (NE 1981:16), beräknas
att ca 5 TWh vågkraft per år skall kunna utvinnas i kusinära svenska farvatten.

Ett nödvändigt steg för att utveckla vågeneritekniken till
havs är att bygga mindre havsförlagda proloiypkraftverk. All göra vågförsök
längs världshavens kuster är både svårt och kostsamt p.g.a. de stora vågor som
kan uppträda där. Östersjön har goda förutsättningar att fungera som modellhav
för internationell forskning samtidigt som man här kan utveckla
prototypkraftverk i full skala för svenska förhållanden.

Vind- och vågenergi är närbesläktade energiformer med
samma slumpartade förlopp och därmed likartad inverkan på ett kraftnät. De
båda kraftslagen skulle kunna samlokaliseras i gemensamma kraftverksanläggningar.
För anslutning av vind- och vågenergin lill stamnätet utgör variationerna i
timskalan de största problemen. Allmänt beräknas ca 10 TWh från källor med
varierande energiproduktion kunna tas emot på stamnätet utan alltför stora
svårigheter.

Ett problem med havslokalisering är förekomsten av is och
vågor, vilket ställer andra krav på konstruktionsmaterial och på utförande än
landbaserade anläggningar. Samtidigt försämras servicemöjligheierna. En annan
nackdel är alt de sjökablar som måsle dras från aggregaten lill land är
relativt dyra.

Några skäl för havslokalisering är:

-
Vindkraftverk
ute lill havs tar relativt sett endast en mindre areal i anspråk. Lokala
störningar eller risker för tredje man i samband med driften av vindkraftverken
minskas. Dessutom är vindförhållandena gynnsammare än över land.

-
Teknik för
sådana anläggningsarbeten på havet finns utvecklad inom landet. Tekniken
påminner orn den som används vid anläggning av fyrar.

-
Produktionsmöjligheter
vid skeppsvarv kan utnyttjas och aggregaten kan monteras och provas på varv.

-
Sjötransport
till uppställningsplatsen har uppenbara fördelar jämfört med landlransport
p.g.a. begränsningar i fråga om transport av stora och lunga enheter som råder
på det allmänna vägnätet.

-
Av samma skäl
öppnas möjligheter till export av prefabricerade vindkraftverk.

NE och energiforskningsnämnden ansvarar i dag för
forskning och utveckling beträffande nya energikällor i Sverige. För
närvarande pågår ett samarbetsprojekt mellan NE, DSH och statens planverk
avseende anspråk och konflikter till följd av energianläggningar lill havs.

DSH ser NEs forsknings- och utvecklingsprogram, med där
lämnade

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1983/84: 10 32

lörskig för de havsbaserade energislagens utveckling, som
en del av del övergripande programmet vad avser energiteknik. DSHs uppgift är
att fidja utvecklingen inom områdei och vid behov initiera särskild utrednings-
eller forskningsverksamhet, vilket t.ex. kan bli akiuelll när ovannämnda
samarbetsprojekl avslutats. / övrigt ser DSH f.n. ingen uniedning all engagera
sig ylteriigare i havsenergiji ägorna eller alt formulera ett särskilt program
härför.

3.7 Teknik för brytning och utvinning av mineral från
havet

Brytning av mineralråvaror från havet och utvinning av
mineral från dessa är ännu så länge av blygsam omfattning. Det är framför allt
koksalt, magnesium och brom som utvinns ur havsvattnet och sand och grus som
tas från havsbottnen. På längre sikt är brytning av och utvinning av mineral ur
fosforitknölar, manganknölar (mangannoduler) och melallslam av särskilt
inlresse. Dessa råvaror utgörs av sedimentära avlagringar på djupt belägna
havsbottnar. Närmare kusterna är lungsandsfyndigheter och vissa
mineraltillgångar i den fasta berggrunden av intresse. Den just antagna
havsrättskonventionen kommer av allt att döma att få betydelse för hur brytningen
av mineralråvaror lill havs kommer att utvecklas. De ekonomiska zonerna ger de
enskilda kuststaterna rätlen lill mineralresurserna inom dessa zoner, som
rymmer huvuddelen av havens mineraltillgångar. Kvar utanför dessa zoner blir
djuphavstillgångarna. Konventionen innehåller bl.a. regler för hur det
internationella havsboiienområdel skall förvaltas.

De viktigaste mineralförekomslerna i svenska kust- och
havsområden utgörs av sand- och gruslillgångar. För närvarande läcks endast
någon procent av grusbehovei från fyndigheter lill havs. En successiv övergång
lill läkt i havsområden kan vara en möjlighet att förbättra försörjningen med
naturgrus. 1 rapporten Sand och grus på land och i hav, (SIND 1980:1), och i
propositionen 1981/82:99 Mineralpoliiik, har påtalats behovet av en planmässig
kartering av vissa från behovssynpunkt lämpliga grusfyndigheter.

Av mineralfyndigheier i den fasta berggrunden är hittills
Skelleftefältets fortsättning i Bottenviken den mest intressanta.
Nodulförekomster finns även i våra havsområden. Här är emellertid både
nodulernas slorlek och kvantitet mindre än i djuphaven. Del är särskilt ett
område i Bottenviken mellan Luleå och Skellefteå som är rikt på noduler och
intressant att undersöka. Högskolan i Luleå har gjort vissa analyser av
mineralsammansättningen i dessa noduler.

Brytningstekniken lill havs av olika mineraltillgångar har
ännu flera utvecklingssteg framför sig. 1 Sverige finns hög kompetens och
kunnande inom de maringeologiska, metallurgiska och mineralteknologiska områdena
inom universitet, högskolor, myndigheter och industrier. De möjlig-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 33

heter som finns all utnyttja detla kunnande till nytta för
l.ex. svensk industri och biståndsverksamhet bör klarläggas, anser DSH.

4 Naturvetenskaplig havsforskning

Med naturvetenskaplig havsforskning avser DSH
grundforskning och tillämpad forskning inom områdena fysisk och kemisk
oceanografi, marin biologi och marin geologi jämte den kartläggningsverksamhel
inom dessa områden som hänger samman med utforskning och skydd av havsområdena.

Svensk naturvetenskaplig havsforskning bedrivs av många
olika organ. Institutioner vid olika universitet och högskolor har ell stort
anlal forsknings- och utvecklingsprojekt av intresse för
havsresursverksamheten. Flera fackmyndigheter bedriver forskning, antingen i
egenskap av forskningsmyndigheter eller i egenskap av myndigheter med mät- och
observationsuppgifter ur vilka forsknings- och utvecklingsprojekt härleds. Det
finns också några fristående forskningsinstitut som bedriver naturvetenskaplig
havsforskning, delvis med statligt stöd. Dessutom förekommer viss forskning i
kommunal regi samt inom näringslivet.

Den marina forskningen inom landet är med andra ord
utspridd över ett förhållandevis stort antal forskningsenheter med ofta små
resurser för uppgifterna i fråga. Den svenska havsforskningens finansiering är
som regel projektorienterad och till väsentlig del uppdelad på en mängd mindre,
kortsiktiga och av varandra oberoende projekt. Härigenom kan del brista i
samordningen mellan projekten. Del påtalas också ofta att del är svårt att få
till stånd finansiering av projekt som sträcker sig över de sektoriella
gränserna. Av sådana skäl har ell ingenmansland uppkommit i en del
gränsområden. Gränsområdet mellan grundforskning och tillämpad forskning, det
s.k. grundforskningsgapet, är ett sådanl område. Ett annat rör kontaktbristerna
naturvetenskap - teknik - ekonomi.

Organisationen inom vissa delar av den svenska
havsforskningen har utretts av statskontoret. Havsforskningens resurser och
organisalion -förslag till effektivisering inom delar av områdei (1982:34).
Statskontorets utredning är främst inriktad mot den myndighetsanknuina
havsforskningen inom ämnesområdena hydrografi och marin biologi saml mot
möjligheler till samordning av forskningsfartygens användning. Statskontorets
utredning, som lämnats in till regeringen ungefär samtidigt med DSHs förslag
till övergripande program, har lett fram till vissa konkreta förslag till
organisatoriska och administrativa förändringar inom de behandlade områdena.

Statskontoret föreslår bl.a: - Att havsfiskelaboraioriel
och Kristinebergs marinbiologiska station, båda i Lysekils kommun, skall
samordna sina utbyggnader och samlokaliseras till Kristineberg. DSH har ej
tagit ställning till platsen för utbyggnaden. 3 Riksdagen 1983/84. 1 .samt.
Nr 10. Bilaga 7

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 34

-
Att
marinbiologisk forskning med visst områdesansvar bör utvecklas vid s.k.
baslaboratorier. Dessa bör utvecklas vid Askölaboratoriet, vid det föreslagna
samlokaliserade laboratoriet i Lysekil, vid institutets för vatten- och
luflvårdsforskning (IVL) laboratorium i Karlskrona och vid Norrbyn i Umeå.

-
All
diskussioner inleds om baslaboratoriernas uppgifter och funktion. Härvid bör
bl.a. ansvaret för införande av årliga kontaktträffar för gemensamma
forskningsangelägenheter las upp till behandling.

-
Alt
hydrografiansvarei i Sverige samordnas inom en myndighei, SMHl, genom alt
fiskeristyrelsens hydrografiska laboratorium i sin helhet sammanförs med SMHIs
hydrologiska och oceanografiska avdelning.

-
Att
forskningsfartygen skall vara en nationell resurs inte enbart knuten till
ägaren, dvs. alt möjligheter ges externa forskare alt utnyttja myndighets- och
institutionsägda forskningsfartyg.

Den av statskontoret genomförda utredningen behandlar med
sin inriktning på den myndighetsanknuina delen av den marina forskningen
endast en begränsad del av havsforskningsområdel. SNVs laboratorier har inte
behandlats i utredningen. Här avvaktas verkets interna förslag till organisationsförändringar.
Om statsmakterna beslutar genomföra de lämnade förslagen erfordras fortsatt
medverkan från statskontorets sida.

Inom universitet och högskolor återstår all behandla delar
av det marina forskningsområdet där behoven av koordination och samordning är
angelägna. DSH avser alt i samarbete med FRN och berörda intressenter
fortsätta det inledda arbetet och Jöreslå effektiviseringsåtgärder.

Satsningen inom havsforskningen måsle utgå från samhällets
behov av kunskap inom havsresursområdet. DSH ser därför anledning all mol bakgrund
av havsresursfrågornas betydelse för sysselsättning och försörjning studera de
viktigare problemen och peka ut de områden inom havsforskningen där
insalsbehoven är stora och där integrerade satsningar krävs. Principer för
samordning och finansiering behöver också klargöras. DSH avser all bilda en
samordningsgrupp med företrädare för olika havsjörsk-ningsintressenier.
Gruppens uppgifter bör bl.a. vara:

-
all behandla
prioriterings- och samordningsfrågor vad avser viktigare forskningsområden,
kostbar ulruslning m.m.,

-
att verka för
en successiv profilering av forskningsorganens kompetens,

-
att skapa
impulser till större flervetenskapliga projekt av särskild betydelse för
samhälle och näringsliv,

-
alt behandla
havsforskningens informationsfrågor, och

-
alt ge DSH
underiag för sitt åriiga yttrande över andra myndigheters
anslagsframställningar.

En hög forskningskompetens är viktig med hänsyn till behov
inom landet att kunna följa och dra nytta av den omfattande forskning som sker inlernationelll,
både vad gäller förståelse för och tillgång till nya resultat. Ell problem för
forskningen är härvidlag den brisl på sfipendier som kan

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 35

möjliggöra för forskare all under viss tid få arbeia vid
utländska forskningsinstitutioner. Inom den föreslagna samordningsgruppen bör
även förutsättningarna för inrättande av sådana stipendier inom prioriterade
forskningsområden klarläggas.

FN-organet IMO (f.d. IMCO) har lokaliserat World Maritime
University till sjöbefälsskolan i Malmö. Utbildningen omfattar bl.a.
internationella havsmiljökonventioner och deras praktiska tillämpning. Därtill
kommer en internationell säkerhetsutbildning för besättningar lill olje-,
kemikalie- och gaslankers. Mot bakgrund av detta och med hänsyn till Sveriges
internationella anseende inom miljövårdsområdet avser DSH följa upp de
initiativ som framkommit från bl.a. Jörskningshåll rörande ett internaliondll
marint miljövårdsuniversitell-institut i Sverige.

5 Den havsindustriella sektorn

Inom havsresursverksamheten har nya marknader uppstått, i
första hand till följd av ändrade betingelser för den globala
energiförsörjningen. På många håll har stora resurser satts in på utvinningen
av olja och gas ur kontinenlalsocklarna. Det pågår också teknisk utveckling
avseende energi ur vågor, tidvatten, sallhalls- och temperaturskillnader. Även
teknik för utvinning av mineral ur djuphavsbottnarna tilldrar sig växande
inlresse.

Samtidigt som dessa marknader - bl.a. genom sin expansiva
karaktär -erbjuder många och skiftande möjligheler för svenskt näringsliv,
föreligger också väsentliga hinder. 1 första hand avses här frånvaron av
hemmamarknad, nationell protektionism på en del konlinentalsockelområden och
de internationellt verksamma oljebolagens konservatism vid val av underleverantörer
och teknik.

Bland motiven för all salsa på svensk havsieknik pekar DSH
särskilt på följande

-
dagens och
morgondagens havsresursverksamhel innehåller högleknologiska och relativt
snabbi föränderliga områden. Produkler inom dessa områden tillverkas
regelmässigt i korta serier. Marknader av denna typ passar svensk industri
bättre än mogna produktområden, där skalekonomi och rationella
produktionsanläggningar för stora serier är dominerande konkurrensmedel,

-
havsresursverksamheten
erbjuder expansiva marknader. Den teknologiska bredden är redan myckel slor,

-
havsresursverksamheten,
främst inom den marina oljeulvinningen, innehåller många outvecklade nischer.
En del av dessa passar för nyföre-tagande, andra för avancerade insatsvaruindustrier.
Även om en del nischer omsätter förhållandevis blygsamma belopp, kan de ändock
på sikt genom kombination med andra aktiviteter utgöra inkörsporten till större
affärsverksamheter.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 36

- inom svensk industri finns redan på många håll, om
än i smala sektorer,

en kompetens som ger god avstamp för nyskapande av utrustning och

tjänster inom havstekniken. Några företag är redan väl etablerade på

offshoremarknaden.

Som hinder för en svensk expansion på offshoremarknader
anger DSH främst följande

-
den
hemmamarknad som skulle kunna bana väg för svensk havsteknik är mycket
begränsad,

-
de svenska
operatörer på marina oljefält som skulle kunna stå som avnämare för svensk
leknik saknas nästan helt,

-
den nationella
protektionismen är stark på en del konlinentalsockelområden,

-
offshoremarknaden
präglas av stark konservatism vid val av underieverantörer och teknik,

-
stark position
för svensk industri föreligger f.n. endast inom enslaka och smala
marknadssegmenl.

Även sammantagna utgör dock dessa problem enligt DSH inte
något avgörande hinder.

Eftersom offshoremarknaden kan ge väsentliga bidrag till
industriproduktion och bytesbalans är det angelägel att det inom landet
utvecklas en strategi som kan bana väg för svensk havsteknik på
utlandsmarknaderna. En huvudfråga är härvidlag hur man skall identifiera
potentiellt givande affärsmöjligheter och definiera de roller som myndigheter,
forskningsorgan och näringsliv kan spela för alt främja offshoreinduslrins
utveckling. Speciell hänsyn bör las till den omständigheten att innovationerna
och entreprenörandan ofta återfinns hos de små och ibland också nystartade
företagen.

Betydelsefulla element i en sådan strategi har DSH funnit
vara i första hand följande:

Ändrade former för statligt utvecklingsstöd. De stödformer
som gäller vid STU och de regionala utvecklingsfonderna är mindre väl anpassade
för marknader av den karaklär som offshoreseklorn representerar; dvs. för
tidskrävande utveckling av ny teknologi på nya marknader och kostsam
marknadsintroduktion av sådana produkler. Denna omständighet, i kombination
med svårigheter för företagen att göra långsikliga investeringar i helt nya
produktområden, har begränsat hittillsvarande svenska framgångar på
offshoremarknaden lill områden där affärskompetens, snarare än ny teknologi,
varit vägröjande.

Eftersom industriell förnyelse enligt delegationen är en
angelägen fråga för landet Jöreslår DSH:

- att formerna för stöd till teknisk utveckling ses över,
specielll avseende räntebelaslning och återbelalningsvillkor vid s.k. villkors-
och produkt-uivecklingslån samt möjligheterna till stöd överstigande 50% av ett
projekts totala värde.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 37

-
att låne- och
bidragsmöjligheterna bör göras mer attraktiva för industrin, även med
bortseende från de f.n. mycket höga räntenivåerna, och

-
att staten tar
på sig ett större finansiellt risklagande, specielll vid tidskrävande
utveckling och marknadsföring av nya produkter.

Ökat finansiellt utvecklingsstöd. Under 1970-talel var
industrins efterfrågan på statligt utvecklingsstöd för havsleknisk utveckling
förhållandevis svag. Från omkring år 1980 har dock efterfrågan vuxit. Ändras de
statliga stödformerna så att de bättre passar tidskrävande utveckling och marknadsintroduktion
av ny teknologi kommer detla att öka efterfrågan på stödmedel. Å andra sidan är
del inte möjligt all nu bedöma volymen för de närmaste åren av goda
industriprojekt inom sektorn i fråga.

I konsekvens med vad som anförts beträffande stödformer
föreslår DSH:

- att det finansiella slödel ökas och ges formen av
en särskild fond,

omfattande förslagsvis 100 milj. kr. till STUs förfogande som extra stöd

till havsteknisk utveckling under en femårsperiod. Del bör då vara

möjligt att, med ledning av erfarenheter rörande efterfrågans art och

omfattning under de första två å tre åren, inkomma med förslag lill

regeringen avseende stödels framlida omfattning.

Stöd till referensanläggningar. Även om hemmamarknaden på
de havs-industriella områdena är liten är det angeläget att ta vara på de
möjligheter som kan finnas. DSH vill speciellt fästa uppmärksamheten på
möjligheterna till draghjälp vid protolyputveckling och marknadsintroduktion
genom beställningar från svenska fackmyndigheter som marinen, sjöfartsverket,
kustbevakningen, SNV, SMHI och Sveriges geologiska undersökning (SGU).

Det av DSH föreslagna programmet teknik för utforskning
och tillståndskonlroll av havet har detta som huvudändamål men även programmen
för arktisk teknik och undervattensteknik har delvis samma syfte. Förstnämnda
program syftar lill en kraftsamling på utveckling av sådana avancerade 'system
för mätning och observation som kan ha svenska myndigheter och verk som
kompetenta beställare och som samtidigt bedöms ha en internationell marknad.
Förstärkt stöd till myndigheter för utveckling av referensanläggningar anser
delegationen vara en särskilt effektiv åtgärd för industriell utveckling
eftersom det finansiella slödel då kan kombineras med krävande beställare. DSH
föreslår:

-
alt program
avseende teknik för utforskning och tillståndskonlroll av havet antags - i
syfte att genom inhemsk teknikupphandling främja utvecklingen av system för
mätning och observation i havet och i huvudsak enligl programbeskrivningen, och

-
att särskilda
medel ställs till DSHs förfogande för i huvudsak fackmyndigheternas räkning
som kompletterande bidrag vid protolyputveckling inom områden av
havsresursverksamheten där svensk industriell kompetens bedöms ha i övrigt
nöjaktiga konkurrensförutsättningar.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 38

Utveckling av teknologisk kompetens för framliden.
Förnyelse av svensk industri på de havslekniska områdena är delvis en fråga på
lång sikt eftersom både affärsutveckling och insteg på dessa marknader är
tidskrävande. Ett villkor för optimalt utnyttjande av de svenska
förutsättningarna är ett starkt stöd från samhällets sida till teknisk
utveckling och utbildning av komplenl personal. Programmen för arktisk teknik
och undervattensteknik tjänar, om än på helt olika grunder i övrigt, syftet
att bidra lill industriell kompelens för framtiden.

Utan god satsning på programmen för arktisk teknik och
undervattensteknik är prognosen för svensk havsindustriell verksamhet enligl
DSHs bedömning väsentligt sämre. DSH föreslår:

-
alt de
redovisade programmen för arktisk teknik och undervattensteknik anlas i syfte
att genom grundläggande FoU förslärka den inhemska basen för utveckling av
industriell kompetens inom havstekniken och att genom aktivare samverkan mellan
myndigheter, forskningsorgan och näringsliv ge synergieffekter avseende
utveckling av ny teknik,

-
att, i samma
syfte, frågan om utbildning av yrkesdykare för den civila sektorn utreds av DSH
och marinen i samråd med berörda intressenter, och

-
att DSH
erhåller kompletterande resurser för aktiverande uppgifter inom dessa
programområden.

Marknadsföring av statlig kompetens. Inom en del
myndigheter och statliga forskningsorgan pågår en avsevärd kompetensutveckling
inom speciella områden av havsresursverksamheten. Det är angeläget att denna
kompetens, i vidgad omfattning och på kommersiell bas, utnyttjas för exportuppdrag
och inom biståndsverksamheten. Möjligheterna alt genom kombinationer av statlig
och industriell kompetens inom havsresursverksamheten skapa större s.k. joint
ventures på den internationella marknaden bör också vidgas. För vissa
myndigheter, l.ex. marintekniska institutet SSPA och SMHl, finns formerna
givna och i varierande utsträckning även resurser till förfogande för sådana
engagemang. Andra myndigheter saknar inte bara former och resurser för en
marknadsföring av sin havsresurskompetens. De saknar i sin instruktion också
incitamentet till en kommersiell verksamhet.

Två myndigheter av sistnämnda slaget - och med betydande
resurser för den havsinduslriella sektorn - är marinen och FOA. Marinens
resurser knyter främst an till MDC och frågan om utbildning av yrkesdykare för
den civila sektorn. Även FOAs dykerimedicinska forskning är lokaliserad till
MDC, vilket gör att man här har en samlad resurs för utbildning av dykare samt
forskare och tekniker inom områdei dykeri. DSH har därför haft informella
överläggningar i ärendet med företrädare för FOA. Med ledning av dessa
överläggningar/o/-f.v/«r DSH:

- alt ett bolag bildas för marknadsföring av FOAs
kompetens under

kommersiella betingelser pä den civila sektorn.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 39

Stöd till inbildning och forskning. De offshoreorienterade
teknologierna vilar på samma vetenskapliga grund som redan av andra skäl finns
etablerad vid våra tekniska högskolor. Det innebär, enligt DSHs mening, att
erforderlig utbildning i grundläggande ämnen finns inom landet, om man bortser
från vissa exklusiva områden.

Oavsett det ovan anförda är den kompetenta personalen för
offshoreteknik fåtalig inom landet, vilket sammanhänger med all industrin ännu
i endast begränsad omfattning engagerat sig på detla område. En orsak är också
alt forskningsorganens konlakter med offshoreverksamheten varit begränsade. En
bred svensk offensiv mot offshoreseklorn skulle sålunda beredas svårigheter
genom brist på erfaren och kompetent personal.

DSH avser att hålla nära kontakt med havsinriktad
utbildning och forskning vid våra tekniska högskolor och, så snart resurser
kan avsällas för ändamålel, sondera evenluella behov av kompletterande
utbildning inom vissa specialområden av särskild betydelse för industrin.

En effektiv mekanism för skapande av s.k. entreprenöranda,
innovationer och nya affärsidéer är alt bereda möjlighet för personal, inte
minst personal med djupgående kunskaper i grundläggande ämnen, all della i
operativa uppgifter inom den verksamhet som kan vara aktuell.

DSH föreslår:

-
att årliga
kontaktträffar eller arbetsinternat arrangeras genom DSHs försorg med
företrädare för berörda myndigheter, forskningsorgan och ulvecklingsorienterade
förelag i syfte all genom informellt utbyte av information om resultat,
pågående arbeten, resursproblem m.m. verka för en successiv profilering av
forskningsorganens kompelens, skapa impulser till större, flervetenskapliga
projekt av särskild betydelse, ge DSH underlag för sitt åriiga yttrande
avseende myndigheternas anslagsframställningar, och förbättra de
teknikorienlerade forskningsorganens marknadskontakt och stimulera
enlreprenöranda och intresse för ny-förelagande bland forskare och
specialister,

-
all DSH åläggs
uppgifter att ombesöija erforderliga kontakter och administrativa åtgärder för
kortare ullandsljänstgöringar inom främst offshoreverksamheten, för
kompletterande utbildning och för förbättrad kontakt med marknaden och dess
konkreta problem och möjligheter, och

-
att DSH
erhåller kompletterande resurser för de föreslagna uppgifterna. Identifiering
av tillväxtområden. I ett utvidgat svenski offshoreengage-

mang är del angeläget all avsätta resurser för att följa
förändringar på utlandsmarknaderna och identifiera nya tillväxtområden för
svenski näringsliv. Marknadsundersökningar bör göras i samverkan med
näringslivet och berörda fackmyndigheter, Sveriges Exportråd, de svenska
handelskontoren i ullandel, utländska konsulter elc. Specielll bör man
härvidlag vara uppmärksam på dels tillväxtområden som kan öppna möjligheler för
näringslivet i kombination med statlig kompelens, dels stora inlernationel-

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 40

la projekt inom och utom biståndsverksamheten som kan
lämpa sig för konsortier av svenska företag och fackmyndigheter. Eftersom
förändringarna i svensk varu- och tjänstexport på offshoremarknaden f.n. ej
kan utläsas ur officiell svensk statistik är del också angelägel att man med
berörda parter överiägger om praktiska åtgärder för läckande av denna brist.
Insatser av nämnda slag bör ha karaktär av grupparbeten och analyser inom
konkreta områden- Biträde av extern, ofta utländsk expertis, kan erfordras. DSH
föreslås få i uppdrag:

-
att i samverkan
med statistiska centralbyrån (SCB) och berörda branschorgan göra en årlig
sammanställning av svensk export på offshoresektorn, samt

-
att i
anknytning till sill årliga yttrande över andra myndigheters anslagsframställningar
göra en sammanställning över det sammantagna FoU-stödet till svensk
havsresursverksamhet från STU, regionala utvecklingsfonder och kreditinstitut.

6 DSHs framtida roll och resursbehov

Havsresursverksamheten rymmer många möjligheter för
svenskt näringsliv. Dessa möjligheler kan vidgas på olika sätt genom en rad
åtgärder som beskrivits ovan, inte minst inom DSHs uppgiftsområden.

Inom ramen för befintliga resurser är insatser från DSHs
sida möjliga i endast ringa omfattning och i långsammare takt än som en
framgångsrik anpassning lill den internationella havsresursulvecklingen skulle
förutsätta. Omvänt skulle enligt DSH tilläggsresurserna sannolikt ge god
återbäring inom svensk ekonomi på kortare och i än högre grad på längre sikt.
En nöjaktig utveckling av havsresursverksamheten under rådande förhållanden
förutsätter all många små men snabba åtgärder kan vidtas för bättre samverkan
mellan myndigheter, forskningsorgan och näringsliv. I den decentraliserade
svenska havsresursverksamheten erfordras ett särskilt organ som i de många
frågorna av övergripande karaklär kan följa och analysera verksamheten, ta
initiativ, ge råd och i övrigt aktivt främja utvecklingen genom smärre
stödåtgärder av olika slag. Vidareutveckling av det övergripande programmet är
ell led i detta arbete. DSHs roll som samordnande myndighet bör övervägas mol
denna bakgrund. DSH kan ges ökade ekonomiska och personella eller, alternativt,
i första hand ökade ekonomiska resurser jämte ökad medverkan av personal inom
fackmyndigheterna. 1 det senare alternativet bör regeringen i förekommande
fall, för att ge större lyngd bakom behovet, uppdra åt DSH och berörda myndigheter
all i samverkan genomföra de arbeten som påkallas. DSH bör också kunna bidra
till snabbare utredning av sådana större havsresursfrågor som knyter an till
delegationens speciella kompetens.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 41

Villkor för framgång i samordningsuppgiften är enligl DSH
bl.a.:

-
att ha
erforderlig överblick.

-
all kunna della
som kreativ länk i utvecklingen av samarbetet mellan myndigheter -
forskningsorgan - näringsliv.

-
alt kunna ta
förhållandevis snabb ställning i löpande delfrågor över sektorsgränserna, och

-
att i särskilt
angelägna fall kunna ge de resurstillskott som påfordras för att fä lill stånd
eller påskynda sektorsövergripande arbeten för utveckling av svensk
havsresursverksamhel.

För denna
uppgift erfordras inte någol stort organ, men DSHs nuvarande resurser är otillräckliga.
DSH bedömer ett tillskott, successivt ökat till storieksordningen 10 milj. kr.
efter ett par år. behövligt för ifrågavarande uppgifter. De finansiella
resurserna skulle DSH huvudsakligen sätta in som kompletterande medel i de
verksamheter som DSH finner särskilt angelägna. Medlen skulle av DSH lill
övervägande del ställas till förfogande för uppgifterna i fråga genom anvisning
via andra myndigheter och forskningsorgan och skulle sålunda inte påfordra
någon större utökning av de administrativa resurserna vid DSHs kansli. En
förstärkning av DSHs kansli med uppskattningsvis 4-6 tjänster torde dock
behövas.

DSH föreslår:

- alt resurser enligt ovanstående bedömning ställs lill
DSHs förfogande.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1983/84: 10 42

Sammanfattning av forskningsrådsnämndens (FRN) och
delegationens för samordning av havsresursverksamheten (DSH) rapport (82:14)
Vattenbruk för Sverige

För all närmare precisera problemen och utreda
förutsättningarna för en positiv utveckling av ett svenski vattenbruk tillsatte
FRN och DSH en särskild styrgrupp för vattenbruk. FRN och DSH har den 26
november 1982 till regeringen överlämnat en rappori med förslag lill åtgärder
för svenskt vattenbruk. Förslagel bygger på analyser och förslag inom åtta
olika delområden, presenterade i separata rapporter. Styrgruppen föreslår
åtgärder som gäller ekonomi och marknadsföring, utbildning, forskning och
administration. Dessutom pekar gruppen på vilka arter man främst bör satsa pä
och vilka odlingssystem som lämpar sig bäst för svenska förhållanden.

Med vattenbruk avser styrgruppen odling av vattenlevande
organismer som fisk, musslor och ostron, kräftdjur och alger i intensiva eller
extensiva odlingsformer för alt öka produktionen eller värdet av avkastningen
över den som normall förekommer i miljön.

Vattenbruket omfattade år 1981 totalt i hela världen ca 10
miljoner lon fisk. skaldjur och alger eller ca 13% av havens och sjöarnas
avkastning. År 1970 var avkastningen 7%. Av del totala utbytet av vattenbruk år
1980 kom 84% från Asien och 13% från Europa. Produktionen i Nordamerika är för
närvarande 1.6% av världsproduklionen och kommer enligl styrgruppen all öka
myckel snabbi i absoluta tal.

1 Norden odlas ca 50000 lon fisk och skaldjur. Större
delen av denna produklion beslår av regnbåge och lax i konsumlionsodlingar.
Sverige odlar ca 2000 ton regnbåge och drygt 1 000 ton blåmusslor för
konsumtion. I fiskevårdande syfle odlas i Sverige ett lO-tal arter.
Utsättningar av främst lax. öring och ål har betydelse för yrkesfisket. Andra
arter som regnbåge, öring, bäckröding, röding och harr betyder myckel för
sportfisket.

Styrgruppen förklarar den snabba utvecklingen av
vattenbruket i den industrialiserade delen av världen bl.a. med ökande
energipriser, ökade föroreningsmängder i hav och sjöar, marknadens efterfrågan
på vissa fiskarter saml medvetenheten om all fisk och skaldjur är nyttiga
livsmedel. Förutom för livsmedelsproduktion odlas idag organismer avsedda som
belesfisk, akvariefiskar, fiskar för biologisk bekämpning, försöksdjur m. m.
Musslor odlas för pärlframställning. Alger odlas för framställning av
kemikalier lill bl.a. livsmedelsindustrin, för omvandling till energi eller för
vattenrening.

Odlingslekniken utvecklas i riktning mol energisnåla
odlingssystem där näringsämnen ålercirkuleras. Styrgruppen utgår från att
vattenbruk, jordbruk och industri alltmer kommer att integreras för att varmt
spillvalten och olika avfallsprodukler skall utnyttjas vid framställning av
fiskfoder och att de kinesiska polykulturerna, där fiskfoder produceras med
hjälp av

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1983/84:10 43

avfall frän jordbruk och samhällen, bildar modell för ett
nytt tänkande i väsleriandet.

Styrgruppen konstaterar att allt utnyttjande av mark och
vallen för jordbruk, industri, samhällen m. m. innebär konsekvenser för miljön.
Detta gäller också vattenbruket. Vid odlingar tillförs del omgivande vattnet
fosfor genom fodret och organismernas exkrementer. Genom lämplig lokalisering
och odlingsteknik samt optimal produktionsvolym kan fosforutsläppen begränsas.

Motiv för ett svenskt vattenbruk som styrgruppen framför
är alt ca 9% av Sveriges yta läcks av vatten och alt kuststräckan är mer än 7
000 km läng. Valtenkvalitén i svenska vatten är i mänga fall god. Den stora
importen av fiskprodukter kan minskas. Sverige är idag det land i världen som
importerar mest fisk och fiskprodukter per capita. Är 1980 var
han-delsbalansunderskotiel för fiskprodukler 1,1 miljard kronor och är 1981 670
miljoner kronor. Detta motsvarade II respektive 37% av del totala handelsbalansunderskotlel.

Styrgruppen kalkylerar med att Sverige år 1990 kommer att
odla ca 9000 ton fisk. I 200 lon kräftdjur och 15 000 ton musslor. Detla
representerar ell förstahandsvärde av 343 miljoner kronor. Samtidigt förväntas
en relativt stor sysselsättningseffekt av ett utbyggt svenskt vattenbruk. Den
för 1990 beräknade odlingsvolymen kommer enligl styrgruppen all kunna ge 2 200
arbetstillfällen och år 2000 kan 6400 människor komma att vara direkl eller
indirekt sysselsatta genom vattenbruk.

Styrgruppens förslag

Produktionsformer och arter

Styrgruppen rekommenderar att utsättning av lax. öring,
vissa andra laxfiskar, ål och sötvaltenskräflor görs i vissa vatten, kombinerat
med fiskevårdande åtgärder. För extensiv och intensiv produklion i odlingar
rekommenderas olika arter för sötvallen, Östersjön och västkusten. Speciella
rekommendationer ges för inlensivproduktion med värmetillskott. Den extensiva
produktionen bör främsl omfatta lax. havsöring, ål, flodkräfta och
signalkräfta. Den intensiva produktionen i naturiiga vatten lämpar sig bäst för
slor regnbåge, lax och röding. Inlensivodling med värmetillskotl är mest lämpad
för ål och piggvar. Rekommendationerna gäller med hänsyn till ekonomi/marknad
och fysiska förutsättningar.

Vattenbruksråd

Styrgruppen föreslår all ett vattenbruksråd inrättas
övergångsvis. När vattenbruket etablerats som en ny näring har styrgruppen
avsett att ansvaret för näringens fortsatta utveckling läggs dels pä en
förvaltnings-

myndighet (administrativa ätgärder) och dels på en central
forskningsenhet (undervisning och forskning).

Valtenbruksrädet föresläs fä 10 ledamöter. Förutom en
ordförande, en vice ordförande och sekreterare bör fiskeristyrelsen (FS),
Sveriges lant-bruksiinivcrsiiet (SLU). statens veterinärmedicinska anstalt
(SVA), statens vattenfallsverk (Vattenfall), styrelsen för teknisk utveckling
(.STU) och de idag bidragsgivande organen DSH. FRN och skogs- och jordbru-kcis
forskningsråd (SJFR) ha var sin representant. Rådets uppgifter blir att verka
lör vattenbrukets utveckling pä ett övergripande plan och följa utvecklingen
nationellt och internationellt.

Verksamheten bör bedrivas genom kontakter med odlare,
näringsliv och myndigheter. Därigenom kan nödvändiga åtgärder vidtas på olika
plan för att främja utvecklingen av vattenbruk i Sverige. Rådet föreslås under
övergångsskedet vara ett rådgivande och samordnande organ i frågor rörande
vattenbrukets juridik, administration och ekonomi. Dessutom bör rädet med hjälp
av experter stå till förfogande med upplysningar om den tekniska och biologiska
utvecklingen.

Styrgruppens
förslag till vattenbrukets framlida administration.

Internationell referensgrupp (5 personer)

Tvärvetenskaplig

institution

--------- —
- j

VATTENBRUKSRADET

Sekretariat

Ordförande

V.
ordförande |

Sekreterare

DSH

SLU

FRN

SVA

SJFR

STU

Intressentgrupp

Sveriges
fiskodlar-

förening

Sveriges
fiskares

riksförbund

Fritidsfiskarna

Kommunförbundei

Industriförbundet

Grossistförbundel

LRF

Fackförbunden

FoU-grupp (Spersoner)

Specialistområden:

Näringsfysiologi

Avelsmetodik

Patologi

Ekologi

Etologi

Fysiologi

Fisk

Kräftdjur

Musslor

Alger

Tillämpningsgrupp

(5
personer)__

Funktioner:___

Juridik

Planering

Ekonomi

Odlingsteknik

Industri

Miljö

Avel

Sjukdomar

Marknad

Prop.
1983/84:10 45

Svenska Fiskbolaget

Styrgruppen föreslår vidare inrättandet av en ny
organisation med arbetsnamnet Svenska Fiskbolagel med en central
marknadsföringsfunktion avseende vildfångade och odlade produkler. Detta bolag
bör ha ett fierlal funktioner för alt kunna stödja näringen med
etableringsservice, produktutveckling, marknadsföring, export och import,
juridiska frågor m.m. Styrgruppen betraktar sitt organisationsförslag som ett
ramförslag inom vilket olika initiativ kan utvecklas efterhand.

Svenska Fiskbolagel bör enligt styrgruppen påla sig rollen
som en samlad central marknadsfunktion för hela det svenska fisket, dvs.
yrkesfisket och vallenbruket. Bolagets funktioner bör omfatta bl.a. följande
(ej i prioritetsordning). Myndighetskontakter Etableringsservice
Produktutveckling Teknisk service Upphandlingsservice
Marknadsföring/handel/industri Export/import Försäkringar Remissinstans
Juridiska frågor

Produklionsplanering/buffertlagring Ägare till utrustning

De olika frågorna behöver inte inplaceras på en stor
central enhet. Svenska Fiskbolaget kan i stället med fördel "leasa
ul" olika funktioner på kommersiella bolag med specialisering inom olika
områden som l.ex. marknadsföring. Den sammanhållande uppgiften som bolaget
föreslås ha betonas starkt.

Planering av vattenområden

Styrgruppen föreslår att en översiktlig planering av
vattenområdenas användning genomförs i kommuner där intresset för vattenbruk är
stort. Genom att ta fram områden som är lämpade för vattenbruk och göra en
avvägning gentemot andra intressens anspråk kan en stor del av de problem och
konflikter som vattenbruket hittills orsakat sannolikt elimineras.

TilLst å ndspr ö vnlng

Styrgruppen föreslär en förenkling av den
tillståndsprövning som sker i dag. l.ex. i enlighet med följande skiss.

ODLAREN

Liinsstyrelse Fiskenämnd

1 1

SAMRAD (12a § ML) |

----------------------------------- 1

Hälsovårdsnämnd Vattenrätlsägare Fiskevårdsförening elc.

13 S
ML

ANSÖKAN

LANSSTYRELSE

Meddelande till SNV och hälsovårdsnämnd om att ansökan
inkommit

i Komplettering

Nej

i Kungörelse
Remiss

i Eventuell
besiktning

------------------

Behövs sammanträde?

Ja Nej.

i Kungörelse
-I- kallelse tili remissinst. m.fl. som lämnat synpunkter

i ■ Sammanträde

i Beslul
18 § ML, 35 S FF, 5 S sjötrafikförordn.

I Eventuellt överklagande i

lill regeringen '

l_.

35 S FF

REMISSINSTANSER

Hälsovårdsnämnd

Byggnadsnämnd

Lotsdirektör

Kustbevakning

Fiskenämnd Fiskeriintendent

Fiskeristyrelsen

Statens veterinärmedicinska anstalt

Sökandens svar på remissytlr.

Eventuellt besök

Prop.
1983/84:10 47

Vattenbrukslån m. m.

Styrgruppen föreslår inrättande av ett vatienbrukslän med
samma villkor som gäller för fiskerilän dvs. två års amorleringsfrihet och
lägre räntefot än normalt för lån. Lånet är tänkt att kunna stimulera en ny
näring med likviditelsproblem i inledningsskedet. Statliga lånegarantier bör
också kunna utgå. Styrgruppen pekar också på behovet av handelspolitiska
åtgärder för all ge svensk fiskproduktion ell bättre utgångsläge.

Sjukdomsservice

Styrgruppen konstaterar alt del föreligger brist på
diagnostisk och rådgivande service avseende fisksjukdomar och föreslår att
servicen förstärks och byggs ut vid SVA och vid regionala veterinärmedicinska
laboratorier.

Den framlida fisksjukdomsbekämpningen föreslås bli
organiserad enligt modell med ett centralt sjukdomslaboratorium, central
tillsynsmyndighet, rådgivande nämnd och regionala laboratorier. 1 första hand
konsulterar odlarna de regionala laboratorierna.

Tvärvetenskaplig institution m. m.

Styrgruppen föreslår att en tvärvetenskaplig institution
för vattenbruk inrättas. Institutionen bör vara centralt belägen i Sverige och
knuten till universitetet.

En forskningsinstitution för vattenbruk bör ha avdelningar
för allmän vattenbruksteknik, näringsfysiologi, sjukdomsbekämpning,
avelsmetodik, fysiologi, ekologi, vallenkemi och ekonomi. Institutionen bör
framför allt ägna sig åt tillämpad forskning som ger bakgrundsfakta till
undervisningen. Styrgruppen bedömer att fältarbete och experimentellt arbete
förutom vid den centralt belägna institutionen bör bedrivas vid olika regionala
stationer. Dessa kan utföras i anslutning till redan etablerade institutioner
eller laboratorier. De flesta av dessa behöver emellertid förstärkas eller
byggas ul för alt klara de behov som verksamheten har av experimentellt
utrymme.

Enligl styrgruppen bör särskilt stöd utgå till
internationell och nationell forskarutbildning inom områdei för vattenbruk.
Utbildningen av fiskeri-konsulenter vid universitetet bör kompletteras med
vatienbrukskunskap.

Vissa övriga förslag

Styrgruppen redovisar behovet av att lämpliga
försäkringssystem för vallenbrukare tas fram, att avelsstationer och en statlig
karantänanläggning inrällas saml att utbildning, rådgivning och information
förbättras.

Sammanfattning av statskontorets rapport (1982:34)
Havsforskningens resurser och organisation — förslag till effektivisering inom
delar av området

Statskontoret har inriktat utredningen mot i forsla hand
den myndighets-anknutna havsforskningen. Statens naturvärdsverks (SNV) berörda
laboratorier har dock inte behandlats eftersom del vid rapportens överlämnande
pågick en intern organisationsöversyn inom verket. Även delegationens för
samordning av havsresursverksamheten (DSH) arbete med att ta fram ett
övergripande program för svensk havsresursverksamhel pågick vid denna rapports
överlämnande varför statskontoret inte ansett sig ha tillräckligt underlag för
att nu ta fram ell fullständigt organisalionsförslag. Vid utarbetandet av sin
rappori har statskontoret dock haft lillgång till ett programutkast av DSH.

Vid arbetets bedrivande liksom vid presentationen har
statskontoret delat in rapporten i fyra delar, nämligen:

- befintliga resursers användning,

-
naturvetenskap,

-
havsteknik och

-
forskningsfartyg.

1 Benntliga resursers användning

Statskontorets karlläggning av befintliga resursers
användning genomfördes med hjälp av en enkät eftersom antalet organisationer
som bedriver havsresursanknulen verksamhet är stort. Som vid alla enkäter är
precisionen i svar elc. inte den bästa. Statskontoret anser dock att
precisionen är tillräcklig för det övergripande angreppssätt som uppdraget
medför. Vissa intressanta sammanställningar visas nedan i tabeller som kommenteras.

Tabell I

Havsresursområdet.
Resursanvändning budgetåret 1980/81 avrundat till miljoner kronor

s. 49 Kontrollera mot PDF

Område

Naturvetenskap

Havsteknik

Fartyg

Totalt

5 126

Varav
mätning

Varav SSPA

38 38

Varav

övrig

forskning

22 11

Prop.
1983/84:10 49

Havsresursverksamheten omfattade budgetåret 1980/81 lotali
126 milj. kr. Av dessa utgör minst 5 milj. kr. utgifter för forskningsfartyg
och 44 milj. kr. mätningsverksamhel. Inom teknikområdet är del enbart myndigheter
som utför mätningsverksamhet, nämligen sjöfartsverket (25 milj. kr.) och
Sveriges geologiska undersökning (SGU) (8 milj. kr.), medan inom
naturvetenskapliga områdei mätningsverksamhet utförs av flertalet
forskningsutförande organ. Det gäller såväl myndigheter som universitet/
högskolor. Del är dock Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHl)
(7 milj. kr.) och SNV (4 milj. kr.) som finansierar 40% av denna mätverksamhet.

Mariniekniska insliluiet SSPAs verksamhet är i miljoner
räknat av samma slorlek som den övriga totala forskningsverksamheten nämligen
38 milj. kr. resp. 39 milj. kr. Den övriga forskningsverksamheten omfattar inom
del naturvetenskapliga området 22 milj. kr. och inom det havstekniska områdei
17 milj. kr.

Kostnadsredovisningen för forskningsfartygen är inte
enhetlig och finns för de flesta organisationer inte redovisad separat ulan
ligger antingen helt eller delvis inom ovan angivna siffror. Fiskeristyrelsens
farlygskoslnad var för budgetåret 1981/82 ca 5 milj. kr.

Tabell 2

Fördelning av de 39 milj. kr. övrig forskning som
redovisats i tabell 1 for budgetåret

1980/81

Organisalion Totalt Varav Varav Antal

grund- tillämpad
enheter

forskn. forskn.

Myndigheter Univ/högskola

17 22

2 12

15 10

Summa

Den övriga forskningens 39 milj. kr. utförs dels inom 11
myndigheter till en kostnad av 17 milj. kr. (44%), varav 2 milj. kr. är
grundforskning och 15 miij. kr. är tillämpad forskning, dels inom
universitet/högskolor vid 54 institutioner till en kostnad av 22 milj. kr.
(56%), varav 12 milj. kr. är grundforskning och 10 milj. kr. är tillämpad
forskning.

Som framgår är forskningen myckel spridd framför allt inom
universitet/ högskolor. Delta torde sammanhänga med universitetssirukturen.
Vidare framgår alt av den totala summan för grundforskning bedrivs 86% inom
universitet/högskolor och 14% inom myndigheter. Medan av den totala summan för
tillämpad forskning 60% bedrivs inom myndigheter och 40% inom
universitet/högskolor.

4 Riksdagen 1983/84. 1 suml. Nr 10. Bilaga 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 50

Tabell 3

Fördelning
av de 39 miij. kr. övrig forskning som redovisats i tabell 1 för budgetåret

1980/81

Område Totalt Varav Varav Anlal myn- Insli-

grund- tillämpad
digheler tutioner

forskn. forskn.

Havsieknik 17 6 II 4 24

Naturvetenskap 22 8 14 7 30

Summa 39 14 25 11 54

Forskningen
inom del naturvetenskapliga området som omfattar 22 milj. kr. är till 36%
grundforskning och till 64% tillämpad forskning. Ungefär samma fördelning
procentuellt gäller för havsteknikområdets 17 milj. kr. Inom naturvetenskap är
verksamheten något mer spridd än inom havsteknik.

2
Naturvetenskap inom havsresursområdet

Den
naturvetenskapliga havsforskningen som tagils upp till behandling i rapporten
består av två delar, marin biologi och hydrografi.

2.1
Marin biologi

Inom
det marinbiologiska området verkar myndigheter, universitet/högskolor och
fristående instilui/sliftelser.

Dessa
är fiskeristyrelsen, naturhistoriska riksmuseet, i viss mån SNV och statens
livsmedelsverk (SLV), universiteten i Stockholm, Göteborg, Uppsala, Lund, Umeå,
Kalmar och Linköping, Chalmers tekniska högskola (CTH), Sveriges
lantbruksuniversitet. Institutet för vallen- och luftvårdsforskning (IVL),
Vetenskapsakademien (KVA) och Laxforskningsin-stitutel. Samtliga har laboratorieverksamhet
och de flesta har laboratorierna placerade nära kusten.

Antalet
organisationer och antalet platser där marinbiologisk verksamhet bedrivs är
stort. De flesta enheterna är små och oftast knutna till särskilda universitet.
Verksamheten är dessutom geografiskt myckel spridd med tyngdpunkter i norra
Bohuslän resp. Stockholm-Uppsalaområdet.

Statskontoret
framhåller att i och med alt verksamhelerna är av liten omfattning har resp.
enhet svårt alt anskaffa och hålla avancerad utrustning och att hålla
lillräckligl bred kompetens.

Enheterna
är oftast lokaliserade ulan närhet till annan laboratorieverksamhet som skulle
kunna ge möjligheter till gemensamt utnyttjande av utrustning. Undanlag är
Lysekil och Stockholm-Uppsala. Verksamhelerna är underordnade olika huvudmän
och departement varför samordning är svär att genomföra.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 51

Av de platser där marinbiologisk verksamhet bedrivs lorde
fyra kunna sägas vara av större omfattning, nämligen KVAs Kristineberg,
fiskeristyrelsens havsfiskelaboraiorium, båda i Lysekils kommun, Stockholms
universitets Askölaboraiorium och IVL i Karlskrona.

Den hittillsvarande forskningen inom marinbiologin har i
huvudsak varit inriktad mot delar av det marina ekosystemet. Den framlida
inriktningen kommer vad statskontoret erfarit alltmer att avse hela ekosystemet
vilket innebär större krav på tvärvetenskaplig kompetens och avancerad ulruslning.

För att
kunna bedriva systemstudier är del med hänsyn lill kostnaderna nödvändigt all
avgränsa studierna i rummet, dvs. mindre områden studeras. Dessa studier
kommer alt omfatta betydligt fler biologiska, kemiska och fysikaliska
förhållanden än i dag. Mätning och provtagning kommer att behöva göras
kontinuerligt och med hög frekvens. Studierna kommer också ha betydande inslag
av invenleringsarbete.

SNV, som är den största enskilda beställaren av
marinbiologisk forskning, har i sin planering av del forisatta programmet för
miljökontroll (PM K) utpekat några geografiska områden som kontinuerligt kommer
att intensivstuderas, dvs. verket har tagit det steg som ovan beskrivits utgöra
framiidsperspektivet för marinbiologin.

KVA och fiskeristyrelsen har var för sig planer på
utbyggnader i Lysekilsområdet av Kristineberg respektive havsfiskelaboratoriet
utan att samordningsmöjligheterna prövats.

Kostnaderna för att bygga enligl föreliggande planer
beräknas till sammanlagt ca 38 milj. kr. En samordnad laboraiorieulbyggnad vid
Fiskebäck beräknas kosta ca 32 milj. kr. vartill kommer kostnader för kaj,
gäsifors-karbostäder m. m.

En samordnad laboratoriebyggnad vid Kristineberg beräknas
kosta ca 26 milj. kr. eftersom möjligheler finns att utnyttja befintliga
byggnader och anläggningar varav vissa dock måsle rustas upp och kompletteras.

Statskontoret/drei/År / rapporten:

-
alt
havsfiskelaboraioriel och Krislineberg, både i Lysekils kommun, skall samordna
sina utbyggnader och samlokaliseras lill Krislineberg,

-
att
sakverksamheterna vid ett sådanl samordnat laboratorium hålls åtskilda,

-
all viss
personal och vissa lokaler samulnyitjas vid det samordnade laboratoriet,

-
all Tjärnös och
Klubbans begränsade behov av hydrografisk och insiru-menlieknisk kompetens
tillgodoses från laboratoriet i Lysekil,

-
att
marinbiologisk forskning med visst områdesansvar bör utvecklas vid s.k.
baslaboratorier,

-
att dessa
baslaboratorier i första hand bör utvecklas vid Askölaboratoriet, vid del
föreslagna samlokaliserade laboratoriet i Lysekil, vid Norrbyn och i andra
hand vid IVL i Karlskrona,

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 52

— att diskussioner inleds om baslaboratoriemas
uppgifter och fimktion.

Härvid bör bl.a. ansvaret för införandet av årliga kontaktträffar för

gemensamma forskningsangelägenheter tas upp till behandling,

- att del inom universiteten, i första hand
Askölaboratoriet, bör prövas

delning av tjänster mellan institutioner för att tillföra speciell kompetens

till olika områden.

2.2 Hydrografi

Hydrografiverksamhet bedrivs myndighetsmässigt av
fiskeristyrelsen och SMHI. Därutöver bedrivs viss sådan verksamhet vid
universitet och högskolor, vid enskilda konsultföretag och myndigheter. Vid
Göteborgs universitet finns landets enda oceanografiska institution.

1 rapporten behandlas hydrografi som myndighetsverksamhet
medan den oceanografiska forsknings- och undersökningsverksamheten på universitet-
och högskolor lämnats utanför eftersom statskontoret funnii all denna
forskningsverksamhet inte är av sådan omfattning all större rationaliserings-
eller effekliviseringsvinster kan göras.

Fiskeristyrelsens huvuduppgift är att vara central
förvaltningsmyndighet för ärenden angående fiskerinäringen, fritidsfisket och
fiskevården.

Den forskningsverksamhet som bedrivs inom styrelsens
havsfiskelaboratorium och hydrografiska laboratorium syftar till att på olika
sätl skaffa kunskap om hur myckel fisk som kan fångas utan att bestånden skadas
saml förutsättningar för att utveckla fisket. För flertalet av de
fiskeribiolo-giska undersökningarna som utförs av havsfiskelaboraioriel behövs
hydrografiska uppgifter.

Nuvarande verksamhet inom hydrografiska laboratoriet är
endast till mycket liten del hydrografiundersökningar. Övrig verksamhei är
forskning och undersökningar i form av ell sekloransvar för svensk hydrografi.
Undersökningarna bedrivs till slor del av historiska skäl och statskontoret
anser inte att de ligger inom fiskeristyrelsens egentliga myndighetsansvar.

SMHIs huvuduppgift är all vara central
förvaltningsmyndighet för ärenden som rör meteorologi, hydrologi och
oceanografi.

Den havsanknutna mätverksamheten vid SMHl kan indelas i
Ivå grenar, de reguljära observationerna och de karterande undersökningarna. De
senare sker inom SMHIs uppdragsverksamhet.

Fiskeristyrelsen och SMHl har delvis olika
kompetensprofiler. Fiskeristyrelsen har kemisk expertis som SMHI är i behov
av, medan SMHl förutom mätverksamhet även forskar kring och utvecklar
mätinstrument, något som fiskeristyrelsen varken har kompetens eller resurser
lill.

Fiskeristyrelsens vetenskapliga kompetens är uppbyggd
kring slor-skaligl vallenulbyle medan SMHIs finns beträffande kusinära
ventilations-förhållanden. Del är emellertid samma metoder som används vid båda
lyper ;iv undersökningtir.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 53

Nuvarande dubblering av verksamheten innebär enligt
statskontoret att det finns två mätserier och tvä lagringsslällen. Den
mätverksamhet som de båda myndigheterna bedriver är mycket resurskrävande.
Undersökningarna bedrivs över stora geografiska områden och är relativt
personalkrävande.

Statskontoret fört's/0/- / rapporten:

-
att
hydrografiansvarei i Sverige samordnas inom en myndighet, SMHl, genom att fiskeristyrelsens
hydrografiska laboratorium i sin helhet, bortsett från en laborator och en
forskningsassistent, sammanförs med SMHIs hydrologiska och oceanografiska
avdelning,

-
att i samband
med detta SMHl inventerar behovet av hydrografisk kunskap i Sverige och
utarbetar ett program för svensk hydrografiverksamhet. Därvid behöver
definieras vilken verksamhet som beror av andra myndigheters, kommuners eller
länstyrelsers speciella behov,

-
all SMHIs
instruktion ändras att omfatta även en skyldighet att tillhandahålla
myndigheter, kommuner och länsstyrelser hydrografiska uppgifter,

-
all
fiskeristyrelsens instruktion ändras så all verkels behov av hydrografiska
uppgifter inte längre skall erhållas genom egna hydrografiska observationer och
mätningar utan genom krav gentemot SMHl. Fiskeristyrelsen behöver i della
sammanhang tilldelas anslagsmedel,

-
att en
laborator och en forskningsassistent från hydrografiska laboratoriet överförs
till havsfiskelaboraioriel både funktionsmässigt och geografiskt.

-
att fiskeristyrelsen
presenterar sill behov av hydrografiska uppgifter,

-
all
fiskeristyrelsen och SMHl reglerar sina förhållanden i avlal,

-
att de medel
som i dag finansierar hydrografiska laboratoriets verksamhet överförs till
SMHl bortsett från kostnaden för de tjänster och för dem nödvändiga resurser
som överförs lill havsfiskelaboratoriet.

3 Havsteknik

Inom området havsieknik har statskontoret behandlat
följande delområden i DSHs programutkast: offshoreteknik, arktisk teknik,
undervattensteknik, system för utforskning och tillståndskontroll av havet
samt underhållsteknik.

Havsteknikområdet är ett samlande begrepp för ell myckel
brett och komplext område. Som utgångspunkt för analysen har statskontoret
belyst vissa aspekter avseende situationen i Sverige. Härvid konstaterar statskontoret
att en gynnsam utveckling av området ställer stora krav på bl. a. kvalificerad
forskning och produktutveckling samt att svenska företag i ökad utsträckning
måste uppfylla dessa krav. Exempel ges även på förelag som lyckats med delta.
Vidare påpekas att vissa statliga myndigheter

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84: 10 54

besitter kvalificerad kompetens som enligl statskontorets
mening inte utnyttjas i lillräckligl hög grad inom området havsieknik.
Slutligen understryks vikten av ett gott samarbete mellan stat och näringsliv.
Statskontoret bedömer härvid all den nuvarande industripolitiska
organisationen är mindre väl anpassad till de krav som en önskad utveckling av
havsteknikområdet ställer. Några av dessa är krav på referensprojekt, högt
risklagande, långsiktighet samt internationellt samarbete.

Frän dessa utgångspunkter bedömer statskontoret att de
krav på åtgärder från samhällets sida som ställs inom havsteknikområdet bör
analyseras med utgångspunkt i de industripolitiska målen och med avseende på i
första hand de möjligheter som nuvarande induslripolitiska system erbjuder.
Till grund för dessa åtgärder skall ett havstekniskt program föreligga. 1
anslutning lill detta pekar statskontoret på några principer som bör vara
vägledande för ett sådant. Ell havstekniskt program bör vara väl avgränsat.
Insatsområdena skall i möjligaste mån vara smala och inte för många. Ett
handlingsprogram bör formuleras för all läcka upp samtliga nivåer inom resp.
område från grundforskning lill produktion och marknadsföring. Vid bedömningen
av vilka områden som är intressanta bör ett långsiktigt perspektiv anläggas.
Av största vikt är en analys av marknadsbehoven.

Inom ramen för del induslripolitiska systemet krävs det
enligt statskontorets mening fyra huvudfunktioner.

1.
Siralegisk
ulredningsverksamhet och kunskapsuppbyggnad innefattande internationell
bevakning av marknads- och teknikutveckling.

2.
Företagsutveckling.
Utgående från en kunskaps- och informationsfunktion uppbyggd i samarbete med
bl.a. branschorganisationerna skall funktionen vidta föreiagsslödjande åtgärder
genom exempelvis information, konsultinsatser och teknikupphandling.

3.
Finansiellt
stöd. Denna funktion skall stödja företag och projekt genom finansiellt stöd
utgående från de speciella krav som havsteknikseklorn ibland ställer.

4.
Initiering av
forskningsinsatser.

En huvudtanke i statskontorets förslag är att den
induslripolitiska organisationens verksamhet, i den mån statsmakterna
prioriterar ett visst område, exempelvis havsteknikområdel, skall kunna
inriktas mot just della. Alla delar av systemet skall under en viss tidsperiod
kunna inriktas mol ell gemensamt mål. Insatserna skall kunna gälla såväl viss
bransch eller visst område som l.ex. havsteknikområdel eller ell enskilt
företag eller grupp av företag. Insatserna skall vidare kunna gälla samtliga
nivåer, från grundforskning lill kommersialisering.

Statskontorets förslag vad gäller havsteknik förutsätter
att statsmakterna fastställer ett havstekniskt handlingsprogram på förslag av
DSH.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 55

Statskontoret/rJre.v/or; - all DSH även fortsättningsvis
skall verka för samordning och fortsatt programarbete och att ansvaret för
strategisk utredningsverksamhet och kunskapsuppbyggnad, företagsutveckling,
finansiellt stöd samt initiering av forskningsinsatser även fortsättningsvis
skall handhas av statens industriverk (SIND) och styrelsen för teknisk
utveckling (STU). Statskontoret vill dessutom framföra rekommendationer till
två konkreta åtgärder:

a) Marinens dykericenlrums (MDC) utrustning

Förutsatt alt del bedöms som angelägel alt även
fortsättningsvis bedriva navalmedicinsk forskning i Sverige, anser
statskontoret det vara av största vikt att de myckel kvalificerade resurser som
finns på MDC utnyttjas bättre. 1 dagslägel använder, förutom marinen, del av
försvarets forskningsanstalt (FOA 58) denna utrustning. Emellertid medför bl.a.
brisl på personal att MDC ej alltid kan tillhandahålla operatörpersonal och
dykledare. Detla medför, förutom en allmänt låg nyttjandegrad, en dålig planeringssituation
för användarna. En bättre samordning av verksamheten på MDC och FOA 58 bör
därför eftersträvas. Denna bör utgå från en gemensam plan för den långsiktiga
verksamheten på området.

b) Tryckkammarsystem vid arbetsenheten för
undervattensteknik (AUT)

vid CTH

Vid AUT bedrivs i första hand utbildning och forskning
kring temat "Utrustningar, tekniska hjälpmedel och syslem för
undervattensar-bete". Denna verksamhet kräver speciella resurser för all
kunna simulera miljön vid undervaltensarbete. Enheten förfogar i dag över en
vattentank med ett maximalt dykdjup på fem meter. De dykdjup som inom en snar
framtid blir aktuella inom offshoredykeriet närmar sig 500 meter. Den
utrustning som krävs för forskning under dessa betingelser som kan vara av
intresse för genomförandel av undervaltensarbete saknas f. n. Vid enheten finns
i dag önskemål alt kunna genomföra prov med följande ulmstningar:

-
andningsapparater
inklusive andningssimulator,

-
svetsulmstningar,

-
tryckskrovsmodeller,

-
verktyg för
undervattensbruk,

-
ventiler och
hydraulik.

Inom Göteborgsregionen saknas i dag möjligheter att vid
ett dykolycksfall ansluta marinens transportabla Iryckkammare till en behandlingskammare.
Ett kammarsyslem (värde 1—2 milj. kr.) som i dag finns uppställt vid f. d.
flyg- och navalfysiologiska laboratoriet vid fysiologiska institutionen i
Lund, uppfyller med vissa modifieringar de ovannämnda önskemålen. Enligl
statskontorets mening bör detla system

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 56

överföras till AUT vid CTH. Statskontoret har därför initierat
diskussioner om hur en sådan lämpligast bör ske.

4 Forskningsfartyg

Antalet i Sverige befintliga fartyg som lämpar sig för
olika undersökningar inom havsresursområdet är relativt stort men de flesta
fartygen är tämligen små varför de endast passar för inomskärsarbelen. Del
finns dock ett antal större fartyg som statskontoret bedömt vara av inlresse
för närmare studium. Dessa är Argos, Thetis och Svanic, placerade i Göteborg,
Arne Tiselius i Lysekil, Tjärnös "nybygge" vid Strömstad. Sensor i
Norrköping, Aurelia vid Trosa, Strombus i Stockholm och Ancylus som inte har
någon fast placering.

Fartygen ulgör arbetsplaltformar som har viss
grundutrustning och kan enligt statskontoret till stor del betraktas som
utbytbara. Vissa skillnader finns dock vad gäller sjötålighet, utrymmen ombord
elc.

Det allt överskuggande problemet är att kostnaderna för
fartygen och deras drift är synnerligen höga och att utnyitjandegraden är låg.

De största fartygen används ofta lill undersökningar där
deras kapacitet är mer än tillräcklig och många av fartygen är inte utrustade
med helt modern apparatur. 1 flera fall är fartygen alltid bemannade för mycket
arbetskrävande expeditioner trots att sådana sällan förekommer.

De fartyg som används utmed hela kusten, främst Argos och
Thetis, har ofta långa gångtider till undersökningsområdena från sina resp.
hemmahamnar.

Finansieringen av fartygen skiljer sig starkt ål. Vissa
fartyg finansieras helt via anslag som är skilda från forskaranslagen medan
andra till stor del är uppdragsfinansierade.

Flertalet fartyg är placerade på norra västkusten medan de
största vattenområdena finns i egentliga Östersjön och i Bottniska viken.

Fartygens kapacitet är så slor alt de myckel begränsade
behov av farlygstid som angivits i samband med denna utredning - även om dessa
behov räknas upp kraftigt - inte belägger fartygen så mycket all samtliga
kommer alt behövas.

En alternativ planering fill del faktiska utnyttjandet har
genomförts som visar all flera undersökningar kan utföras med mindre, billigare
fartyg.

Forskningsfartyget Ancylus har myckel låg ulnytljandegrad
och kan knappast betraktas som lämpligt forskningsfartyg p.g.a. sin väderkänslighet.

Statskontoret har i rapporten låtit utreda möjligheterna
all använda andra arbetsplaltformar än forskningsfartyg. Därvid har två
alternativa

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84: 10 57

typer av plattformar framkommit: kustbevakningens nya
miljöskyddsfar-lyg (TV 045-051) resp. helikopter. Kustbevakningens
miljOskyddsfarlyg måsle dock i vissa fall kompletteras med laboratorieutrustning
och vinschar. Helikopter kan användas vid hydrografiska mätningar liksom vid
ekointegreringar.

Fiskeristyrelsens bemanningsförskrifter för Argos och
Thetis tar inte hänsyn lill de olika förhållanden som fartygen används under.
Fartygen är nu bemannade för dygnet-runt-arbeie och för mycket resurskrävande
arbele såsom training. vilket sällan är förekommande.

Statskontoret/(iir.T/tlr / rappmten:

-
att
forskningsfartygen skall vara en nationell resurs inte enbart knuten till
ägaren, dvs. all möjligheler ges externa forskare att utnyttja myndighets- och
institutionsägda forskningsfartyg.

-
alt
forskningsfartygen i första hand utnyttjas enligl följande: Arne Tiselius,
Svanic och Tjärnös "nybygge" utmed västkusten. Sensor, Aurelia och
Strombus i Östersjön,

-
all
kustbevakningens miljOskyddsfarlyg och fiskefartyg används vid vissa
undersökningar,

-
att Argos
placeras på ostkusten, lämpligen i Kariskrona. för all användas vid krävande
undersökningar och särskilda expeditioner utmed hela den svenska kusten,

-
att till Argos
anskaffas modern utrustning.

-
all
fiskeristyrelsen snarast sluter nytt avtal om bemanning för Argos i vilket
utgångspunkten är en anpassning mellan typ av undersökning och bemanning,

-
att Thetis och
Ancylus avyttras,

-
att ylteriigare
forskningsfartyg inte behöver anskaffas,

-
alt planeringen
av utnyttjandet av forskningsfartygen görs gemensamt av ägarna vid respektive
kuslsträcka varvid en anpassning sker mellan undersökning och val av fartyg,

-
att därvid ett
sammankallande och beredande organ skall finnas vid resp. kuslsträcka,

-
att dessa
sammankallande och beredande organ skall vara fiskeristyrelsen för västkusten
och SMHl för ostkusten,

-
att
finansieringen för forskningsfartygen ändras så att fasta kostnader täcks genom
anslag och rörliga av nytijaren,

-
alt en
försöksverksamhet genomförs alt använda helikopter vid vissa hydrografiska
undersökningar,

-
att avtal sluts
med KVA om att dess forskningsfartyg upplåts lill användning enligt här givna
riktlinjer.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84: 10 58

5 Sammanfattande förslag

Statskontorets rapport har sänts för samråd till berörda
myndigheter och organisationer. Svaren redovisas i rapporten. Statskontorets
beslut i anledning av rapporten redovisas nedan. Statskontoret föreslår:

I fråga om naturvetenskap, marin biologi

-
all
marinbiologisk forskning med definierat områdesansvar utvecklas vid
Kristineberg i Lysekil. Askölaboratoriet, Norrbyn och vid IVL i Karlskrona.

-
att regeringen
ger DSH i uppdrag att tillsammans med SNV, universitets- och högskoleämbetet
(universiteten), fiskeristyrelsen, SMHI, KVA. IVL och naturvetenskapliga
forskningsrådet (NFR) utarbeta förslag lill områdesansvar vad avser
geografiskt område saml uppgifter och funktion för vart och ett av de angivna
laboratorierna,

-
att planerade
utbyggnader av fiskeristyrelsens havsfiskelaboraiorium och Kristinebergs
marinbiologiska station, båda i Lysekils kommun, skall samordnas och
samlokaliseras till Kristineberg.

I fråga om naturvetenskap, hydrografi

- alt del samlade hydrografiansvarei i Sverige läggs
på SMHl och alt som

konsekvens härav fiskeristyrelsens hydrografiska laboratorium, bort

sett frän en laborator och en forskningsassistent, sammanförs med

SMHIs hydrologiska och oceanografiska avdelning.

I fråga om havsteknik

Statskontorets förslag vad gäller havsteknik förutsätter
att statsmakterna

fastställer ett havstekniskt handlingsprogram pä förslag
av DSH.

- att DSH även fortsättningsvis skall verka för
samordning genom fortsalt

programarbete och all ansvaret för strategisk utredningsverksamhet och

kunskapsuppbyggnad, företagsutveckling, finansiellt stöd samt initie

ring av forskningsinsatser även fortsättningsvis skall handhas av SIND

och STU.

/ fråga om forskningsfartyg

-
all
forskningsfartygen skall vara en nationell resurs varigenom möjligheter skall
ges även andra än den egna institutionen att utnyttja myndighets- och
institutionsägda forskningsfartyg,

-
alt regeringen
ger fiskeristyrelsen och SMHl i uppdrag all tillsammans med övriga
fartygsutnylljare utarbeta riktlinjer för planering, placering och finansiering
av forskningsfartygen i huvudsak enligt de riktlinjer, som framgår av
rapporten.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 59

Sammanställning av remissyttranden över delegationens för
samordning av havsresursverksamheten (DSH) förslag till övergripande program,
Svensk havsresursverksamhet 1982 (DSH 1982:1)

Efter remiss frän industridepartementet har yttrande över
förslaget avgetts av SIDA, överbefälhavaren I ÖB), försvarets materielverk
(FMV), försvarets forskningsanstalt (FOA), sjöfarlsverkel. Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut (SMHI). riksrevisionsverkel (RRV), universitets- och
högskoleämheici (UHÄ) - som hänvisar till yttranden frän tekniska högskolan i
Stockholm (KTH). Lunds universitet, tekniska högskolan i Lund. högskolan I
Kalmar, Göteborgs universitet. Umeå universitet och högskolan i Luleå —,
Askölaboratoriet vid Stoi kholms universitet. Jiskerislyrdsen. statens
naturvårdsverk (SNV). generallullstyrelsen. statens planverk, statens
lantmäteriverk (LMV). statens iii-tiistriverk (SIND). Sveriges geologiska
undersökning (SGU). nämnden för energiprodiik-lion.sforskning (NE), styrelsen
för teknisk utveckling (STU). fonden för indusirielli utvecklingsarbete,
mariniekniska insiiiutel SSPA. statens delegatlon för lymdverksamhei (DFR).
forskningsrådsnämnden (FRN). naiiir-velenskapliga forskningsrådel (NFR). skogs-
och jordbrukets forskningsråd (SJFR). Sveriges Exportråd, svenska
livsmedelsinslitulel, korrosions-institutet, regionala utveckling.sjonderna i
Stockholms. Oslergöllands och Blekinge län. länsslyrelsen i Stockholms län.
länsstyrelsen i Uppsala län — som bifogar yttrande från fiskenämnden i Uppsala
län —. länsstyrelsen i Södermanlands län. länsstyrelsen i Östergötlands län —
som bifogar yttranden från Norrköpings kommun, fiskenämnden i Östergötlands
län och Östergötlands och Södermanlands handelskammare -, länsstyrelsen i
Kalmar län - som bifogar yttrande från Jiskenämnden i Kalmar län -,
länsslyrelsen i Gotlands län — som bifogar yttranden frän Askölaboratoriet,
Gollands kommun, fiskenämnden i Gollands län. Gotlands fiskareförbund och
fritidsfiskarna Gotlandsdistriklet -. länsslyrelsen i Blekinge län — som
bifogar yttranden från Karlskrona och Ronneby kommuner, regionala
utvecklingsfonden i Blekinge län. fiskenämnden i Blekinge län och Svenska
Sydkustfiskarnas centralförbund -, länsstyrelsen i Kristianstads län.
länsstyrelsen i Malmöhus län — som bifogar yttranden från fiskenämnden och
lantbruksnämnden i Malmöhus län —, länsstyrelsen i Hallands län — som bifogar
yttranden från fiskenämnden och näringslivskom-millcn i Hallands län -,
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län — som bifogar yttranden från Göteborgs
och Bohus läns landsting, utvecklingsfonden i Göteborgs och Bohus län,
regionstyrelsen för Göteborgs högskoleregion. Jiskenämnden i Göteborgs och
Bohus län. Svenska Västkustfiskarnas centralförbund. Västsvenska
handelskammaren och Bohusläns samarhetskommitté -. länsstyrelsen i Gävleborgs
län, länsstyrelsen i Vä.s-lernorrlands län, länsslyrelsen i Västerbottens län —
som bifogar ylfran-

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1983/84: 10 60

den frän Umeå universiiel och Skdlefieå och Umeå kommuner
—. länsstyrelsen i N(n-rhoiiens län - som bifogar yttrande frän fiskenämnden i
Norrbottens län -. Norrtälje. Österåkers, Nynäshamns. Älvkarleby. Nyköpings.
Oxelösunds, Norrköiplngs. Valdemarsviks, Västerviks. Mörby-långas. Golhinds.
Karlskrona. Ronneby. Angdholms. Velllnge, Malmö. Lomma. Halmstads. Falkenbergs.
Göteborgs. Öckerö. Kungälvs. Tjörns, Uddevalla. Tiinums. Nordanstigs.
Söderhamns. Härnösands, Sundsvalls, Skellefteå och Umeå kommuner.
Vetenskapsakademien (KVA), Ingen-jörsveleiiskapsakademien (IVA), Svenska
kommunförbundei. Landslings-Jörhiindel. Sydvästra Skånes kommunalförbund.
Nordviislra Skånes kommunalförbund — som bifogar yttrande från Landskrona
kommun -, Svenska hainnförbiindet. Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges
Industrijörbund. Swedocean. Sveriges Redareförening, Föreningen Jör
samhällsplanering, Sveriges Jiskares rik.sförbund, Sveriges fritidsfiskares
rik.sförbund samt Kvarkenrådel.

I Allm ä nt

Ell stort antal remissinsianser uttrycker sin
tillfredsställelse med all ett förslag till övergripande program för svensk
havsresursverksamhet lagts fram även om viss kritik riktas mot enskilda program
eller delar av program.

Remissinstansernas kommentarer

ÖB anser att föreslagna program och projekt i allt
väsentligt har positiva effekier för försvaret och då särskilt när del gäller
utvecklingen av de olika tekniker som är förutsättningen för ett konkret
genomförande av programmen och efterföljande projekt.

SMHI anser att förslaget till övergripande program för
svensk havsresursverksamhet har en myckel öppen karaktär och innehåller en
slor mängd förslag på ytterligare utredningsarbete. Svensk havsresursverksamhet
har ulrells under ca 15 år ulan all ge resultat i konkreta aktiviteter påpekar
SMHI.

Det övergripande program som presenterats innehåller
enligt RRVs mening alltför få konkreta och väl underbyggda förslag som skulle
kunna utgöra underiag för statsmaktens ställningslagande i frågan. Materialet
kan dock i vissa delar användas, t. ex. inom ramen för STUs Ireårsprogram och i
SNVs forskningsanknutna verksamhei. Som en framlida möjlig organisationsform
för de delar av DSHs arbete som har en industripolitisk syftning vill RRV
framföra idén all industriell utveckling och kommersialisering av
havsresursfrågorna införlivas med branschprogramverksamheten inom ra-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 61

men för det omorganiserade industriverket. Enligl nya
riktlinjer lör denna verksamhei kan metodiken även prövas pä framtidsbranscher,
samtidigt som begreppet bransch lått en vidare definition. Ell sådant
branschprogram förutsätter ett nära samarbete mellan berörda myndigheter.
Staten skulle inom ramen för branschprogrammet kunna stödja en önskvärd utveckling
av de delar av havsteknikområdel som mol bakgrund av den övergripande
industripolitiken bör prioriteras. Samordningsansvaret lör den
forskningsanknulna delen av havsresursfrägorna borde enligl RRV kunna åläggas
FRN.

Biotogisk-geovelenskapliga sektionsnämnden vid Lunds
universitet anser att helhetsintrycket av utredningen är all den utgör ell
ambitiöst försökt lill översikt över ell väsentligt område, men att den i många
stycken är för vag för att utgöra lämpligt arbetsunderlag.

Kullurgeografiska institutionen vid Göteborgs universitet
anser att frågorna som rör den grundläggande utbildningen pä högskolenivå är
ofullständigt redovisade. En utveckling av svensk havsresursverksamhet för
rimligtvis med sig att inte bara den havstekniska och marinbiologiska
utbildningen behöver anpassas ulan även andra delar av utbildningssystemet.
Institutionen anser vidare att det är väsentligt att hela havsresursområdet,
inklusive sjöfartens utnyttjande av haven som farleder, beaktas då man gör
insatser för samordning av verksamheten. Dessutom, framhåller institutionen,
skulle DSH, med sina goda möjligheter lill överblick över
havsresursverksamheten, i större utsträckning kunna ge ett lidsperspektiv på
utvecklingen av respektive program, och på så sätt underlätta en prioritering
av verksamhetens olika delar.

Fakulieisnämnden vid Göteborgs universitets
matematisk-naturvetenskapliga fakultet finner att en exploaleringsfilosofi i
alltför hög utsträckning fått prägla programförslaget som helhet. Självklart
bör svensk industri utnyttja och stärka sin position inom den etablerade
offshoremarknaden. Men all visa en okritisk följsamhst till internationella
marknadskrafter och medverka lill exploatering av extremt känsliga havsmiljöer,
som l.ex. polarhaven, rimmar dåligt med svensk miljövärdstradilion anser
fakultets-nämnden.

SNV anser all förslaget utgör en värdefull presentation av
olika verksamheter och dessas anspråk på de svenska havsresurserna samt att
sammanställningar av bl.a. denna karaktär bör öka verkets möjligheter att
uppmärksamma och identifiera framtida miljöfrågor med anknytning till havet.
SNV understryker starkt viklen av hänsyn lill havsmiljön och ett utnyttjande av
havet som garanterar organismers och miljöers fortbestånd saml påpekar att
dessa grundläggande utgångspunkter återspeglas myckel lite i de olika
delprogrammen. Havsresursprogrammel är enligl SNV som helhel
exploaleringsinrikial och man förulspär en uivinning av både det ena och del
andra ur havet. Del är därför naturiigt att man ägnar en stor del åt resonemang
om teknisk forskning. Man tar också upp frågor om miljö-

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84: 10 62

forskning och miljöskydd, men där finns en inneboende
konflikt mellan exploateringen av havets resurser och skyddet av dessa, som man
glider förbi i programmet. En niigol djupare analys av denna motsättning och
hur den skulle kunna överbryggas hade enligt verkets uppfattning varil önskvärd.
I ell program för svensk havsresursverksamhel bör utvecklas en tydligare
filosofi kring värd och skydd av havet och dess resurser.

Generallullstyrelsen menar alt förslaget ger en god
överblick av den nuvarande situationen inom havsresursverksamheten. Styrelsen
delar i stort de uppfattningar som framförs beträffande utvecklingen av ett
övergripande program med åtföljande förslag till åtgärder.

LMV anser all den framlagda rapporten med förslag till
övergripande program för svensk havsresursverksamhel är värdefull. Rapporten
ger enligt verkei en bred översikt över området och påvisar problem och
rriöjligheler inom havsresursverksamheten.

SIND framhåller att den breda ansatsen och den höga
ambitionen all läcka in flertalet väsentliga områden inklusive nedbrytningar i
delområden i kombination med den något oklara framställningen gör att
programförslagen är myckel svära alt la lill utgångspunkt för målinriktade
induslripolitiska insatser.

Enligt SGU är DSHs förslag ett steg framåt och ell ullryck
för viljan alt få ett grepp över den utveckling som sker inom
havsresursverksamheten.

Marintekniska institutet SSPA menar att DSHs uppgift har
varit all lägga fram förslag till övergripande program för svensk
havsresursverksamhet. Några konkreta program redovisas enligt SSPA emellertid
inte i DSHs rappori, ulan istället föreslår DSH ell anlal prioriterade områden
för vilka DSH tillsammans med berörda intressenter skall utarbeta program.

FRN framhåller i sill remissvar all DSHs rapport är ett
imponerande dokument med en både bred och djup beskrivning och analys av ett
område med slor framlida betydelse för svensk ekonomi, teknisk utveckling och
forskning. Rapporten är ett illustrativt exempel på hur utvecklingen på ett
område måste baseras pä såväl känd teknologi som FoU-baserad högteknologi.
Rapporten visar vidare betydelsen av forskningsbaserad kunskap på
"systemnivå"; den direkl teknikorienlerade satsningen är inte
tillräcklig. Forskning med inriktning på naturmiljö, på juridiska och
folk-rättsliga frågor, på samhällsplanering m. m. är en nödvändig förutsättning
för ell rationellt och acceptabelt utnyttjande av havsresurserna vare sig detta
består av offshore-akliviteter, vattenbruk eller kustsjöfart. Av detla framgår,
fortsätter nämnden, att DSHs uppgift - att göra prioriteringar och föreslå
åtgärder - är ytterst vansklig. Prioriteringarna - och framför allt åtgärderna
- blir flerdimensionella och kräver samverkan mellan privat och offentlig
sektor på en mängd nivåer. Enligt nämndens mening har DSH belyst dessa problem
på ett respektingivande säll. Enbart de deskriptiva delarna i rapporten borde
kunna innebära en betydande stimulans för samarbete mellan relevanta parter
just genom att komplexiteten och kom-plemenlarilelen så väl framkommer.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 63

Länsstyrelsen i Uppsala län menar att det samlade
kunskapsunderlag över havsresursverksamheten som läggs fram är av stort värde
för all sprida information om pågående verksamheter och därmed stimulera en
ökad samordning av skilda aktiviteter.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att förslaget
får ses som ell lovvärt första steg att samordna och effektivisera
havsresursverksamheten. Men just på grund av ambitionen att redan nu spänna
över hela bredden har innehållet ibland blivit väl tunt och allmänt hållel.
Därmed har ibland uppstått vissa svårigheler med all bryta ner och konkretisera
frågorna till en nivå som gör dem meningsfulla att behandla på regional nivå.

Sveriges Exportråd konstaterar all programarbetet ger en
överskådlig och klarläggande bild av den svenska havsresursverksamheten, dess
organisation och aktörer. Dock anser Exportrådet alt DSH i sina förslag till
övergripande program ägnar mycket begränsat utrymme till frågor avseende
former och mekanismer för forsknings- och utvecklingsresultats överföring till
respektive marknad. Således diskuteras inte alls förutsättningar/ hinder för
närmare samarbete mellan svensk havsteknisk industri och förelag etablerade i
länder med egen olje- och gasutvinningoffshore. Dylikt samarbete borde, enligl
exportrådets mening, stimuleras, gärna redan på forsknings- och utvecklingsstadiet
eftersom del i de flesta fall påtagligt underlättar marknadsintroduktionen av
produkter/tjänster. Handelskontoren kan härvid utgöra en viktig länk för
etablerande av sådant samarbete framhåller exportrådet.

Västerviks kommun konstaterar all det samlade program som
DSH lägger fram är högst nödvändigt för kommunernas framtida befattning med
havsresursfrågor. Genom en enskild åtgärd i havet påverkas ofta ett flertal
kustkommuner.

Göteborgs kommun anser del vara av stort värde alt DSH
lägger fram sitt förslag trots att programförklaringar inte har utarbetats för
alla prioriterade områden. Ett program för svensk havsresursverksamhel måsle,
anser kommunen, betecknas av slor flexibilitet på grund av den snabba
utveckling som sker. Det är vidare väsentligt att DSH fortsätter all lägga fram
övergripande program för de områden som ännu inte är fullständiga i rapporten.
Även Söderhamns kommun påpekar viklen av flexibililel.

Både Sundsvalls kommun och Svenska hamnförbundei
framhåller all betydelsen av ett övergripande program och handlingslinjer för
svensk havsresursverksamhel knappast kan överskattas.

Skellejteå kommun konstaterar med tillfredsställelse att
samordningen av havsresursverksamheten drivits ett steg vidare saml alt delta
steg med nödvändighet är av övergripande och mindre konkret karaktär.

KVA anser att förslaget, som ger en bred översikt över
olika slag av verksamhei med anknytning till havet, i alltför hög grad
uttrycker en strävan all exploatera den naturresurs som haven med bottnar och
stränder representerar. Del är utomordentligt viktigt, framhåller KVA, all

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84: 10 64

hevarandelragans betydelse uppmärksammas och framhävs.
Havet får inte upplattas som ett e.xploateringsobjekl. sä all varje lönsam
utvinning möjligen med nägon reservation lör sädana naturvärds- och
vetenskapliga intressen som kan befinnas beaktansvärda i konkurrens med mängder
av andra sektorsansprak. bedöms som tilläten eller t.o.m. önskvärd. Värden av
och skyddet för havet som bestående naturresurs är inte ett sektorsintresse,
ulan en lörutsättning förutan vilken något ulnyltjande inte kan tillåtas.

IVA anser all DSHs rappori ulgör en utmärkt
sammanställning av havs-teknikens nuläge. Man har genom en bred uppläggning
lyckats läcka alla områden av intresse.

TCO menar att del föreliggande materialet räcker för att
möjliggöra konkreta ätgärder i åtskilliga frågor. Den viktigaste uppgiften för
DSH borde ha varit att föreslå hur genomförandet av olika insalser kan komma
igäng. DSHs rappori är i del avseendet enligt TCO alldeles för återhållsam.

SACO/SR framhåller att del är en bred och noggrann
inventering av havsresursverksamheten som DSH presenterar.

Sveriges Indiislrijörbund anser programmet vara en
värdefull redovisning över pågående aktiviteter och möjligheler till framlida
insatser. Ett sådant programarbete finner förbundet vara helt i linje med de
samordningsuppgifter, för vilka DSH bildades. Även Sveriges redareförening
anser den nu framlagda utredningen värdefull. Förslaget lill övergripande
program, även om detta får ses som del av ett fortlöpande programarbete, har
föreningens fulla stöd.

2 Prioriteringar

DSH föreslår all program inom följande områden av
havsresursverksamheten prioriteras

-
kustplanering

-
utforskning och
tillståndskonlroll av havet

-
vattenbruk

-
arktisk teknik

-
undervattensteknik

-
leknik för
utforskning och tillståndskonlroll av havet.

DSH redovisar förstudier och inledande arbeten saml
Jöreslår vissa åtgärder avseende

-
kust- och
havsfiske

-
polarområdena

-
svenskt
deltagande i internationellt samarbete

-
materialbesländighet
i marin miljö

-
miljöskydd och
leknik

-
teknik för
uivinning av energi från havet,

-
teknik för
brytning och utvinning av mineral från havet.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 65

DSH redogör även för den naturvetenskapliga
havsforskningen inom landet saml den havsindustriella utvecklingen inom vilken
DSH lämnar förslag till strategi, stödformer, undervisning, forskning, praktik
samt marknadsföring av statlig kompelens.

Slutligen skissar DSH sin egen framtida roll inom
havsresursverksamheten samt föreslår årliga resurstillskott.

Bl.a. institutionen Jör jord- och bergmekanik vid KTH,
kullurgeografiska institutionen vid Göteborgs universitet. Askölaboratoriel,
länsstyrelsen och fiskenämnden i Östergötlands län, Skellejteå kommun samt
Swedocean stöder i stort DSHs förslag, under del alt l.ex. sjöjärtsverkei,
SSPA, länsslyrelsen i Västernorrlands län samt Göteborgs och Bohus läns
landsting föreslår en koncentration av resurserna på ett färre antal områden.

SIND, STU och Sveriges Exportråd anser att förslag till
konkreta marknadssatsningar och marknadsanpassning saknas i dé föreslagna
program-

Reniissinslansernas kommentarer

ÖB kan inte på detla stadium ge några synpunkter på
avvägningen mellan olika programområden. Programarbetet måste enligt ÖB föras
betydligt längre innan en sådan avvägning kan ske.

FOA anser all DSHs iniliativ till all bilda arbetsgrupper
för den vidare bearbetningen av innehåll i de prioriterade programområdena
väsentligt bidrar till att främja samordningen mellan olika FoU-iniressenter inom
slal och näringsliv. Däremot lägger FOA f.n. inte några synpunkter på avvägningen
mellan olika programområden. Programarbetet måste enligt FOA föras betydligt
längre innan en sådan avvägning kan ske. FOA anser dock programarbetet
värdefulll och är för sin del beredd alt medverka i del fortsatta arbetet inom
sådana områden där FOA har kompetens och erfarenhet.

Sjöfartsverket framhåller att den hydrografiska
verksamhetens (sjökartläggningen) betydelse i DSHs program fåll en alltför
blygsam plals irols alt hydrografin är fundamental för flera havsanknutna
verksamheter. I övrigit tillstyrker verkei prioriteringarna av programmen:

-
arktisk teknik,

-
undervatlenleknik,
och

-
teknik för
tillståndskonlroll av havet.

Enligt RRVs mening borde DSH, med tanke på vidden av
begreppet havsresursverksamhet, sökt avgränsa och prioritera de områden där
Sverige kan tänkas ha möjlighet all hävda sig internationellt eller där det
finns speciella svenska behov som bör tillgodoses med hjälp av statliga
satsningar. Del begränsade slatsfinansiella utrymmet accentuerar ytleriigare
behovet av sådana prioriteringar. Sverige har som ett litet land behov av att
koncentrera de statliga satsningarna lill ett fåtal möjliga framtidsbranscher. 5 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr
10. Bilaga 7

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 66

Därför måsle enligt RRVs uppfattning förslagen angående
havsteknik vägas mol andra insatsområden med motsvarande målsättning, l.ex.
energiområdet. Insatser riktade mot havsresursområdet bör därvid bedömas mot
överordnade samhällsmål, som industriell tillväxt, exportökning elc. 1
sammanhanget måste enligt RRV hänsyn tas lill faktorer av typen branschutveckling,
utländska satsningar, marknadslorutsältningar, hemmamarknad, förekomst av
referensanläggningar elc. Organisationen av en framtida statlig satsning inom
havsresursområdet måsle också, enligl RRVs uppfattning, bedömas mol bakgrund
av de befintliga sektormyndigheler som på olika sätl berörs av eller kan rikta
sina insatser mol havsresursområdet. En beskrivning och analys av denna
myndighetsstruktur saknas i DSHs karlläggning menar verket.

Askölaboratoriet stöder DSHs förslag om övergripande
program lill väsentliga delar. Laboratoriet vill emellertid starkt varna för en
överskall-ning av de ekonomiska och personella vinster som kan frammanas vid
användning av begreppen "samordning" och "effektivisering".
För det första är en livaktig och produktiv forskning av nöden mångfaldig anser
laboratoriet. Endast en prövning av en uppsjö idéer, genererade av fritt arbetande
forskare, kan ge den nödvändiga framförhållning på forskningsplanet som
samhällets resursutnyttjande kräver. För det andra är det naturvetenskapliga
området som helhet så svällföll all en samordning och effeklivisering snarare
föruisätler ett substantiellt tillskott än ger några reella vinster.

Inslitutionen för jord- och bergmekanik vid KTH stöder i
huvudsak de av utredningen prioriterade programområden och är intresserad att
medverka i flera av de föreslagna utvecklingsprojekten.

Högskolan i Kalmar betonar att många insatser i de olika
programmen kan förverkligas med dellagande ej enbart av de stora
institutionerna och organisationerna utan även av de många mindre enheter som
byggts upp med kompelens inom vissa sektorer av programmen. Högskolan i Kalmar
är för sin del beredd att ställa sina kunskaper och erfarenheter inom
utbildning och fältundersökning till förfogande. Della gäller inorn sjöfart,
miljöskydd, miljökoniroll och nalurresursplanering.

Matemalisk-naiurvetenskapliga fakultetsnämnden vid Umeå
universitet framhåller all DSHs förslag skall ses som ell första försök till en
mer övergripande samordning av svensk havsresursverksamhet. Fakultets-nämnden
finner vidare att utredningens utgångspunkter varil riktiga och
prioriteringarna i stort sett välfunna, åtminstone i nuvarande stadium av
utvecklingen.

Gcneraltullsivrdsen har inget att erinra mol den förslagna
prioriteringen nicn vill understryka del angelägna i all behovet av ätgärder
för utvecklingen av miljöskydd avseende oljeutsläpp frän fartyg tillgodoses
även efter ilci att rOUOS 85-prt)giainmcl avslutats. Därutöver, framhåller
styrelsen, ar del nödvändigt all initiera ett utvecklingsprogram lör metoder
och leknik for bekämpning av kemikalieutsläpp lill havs.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 67

SIND anser alt förslaget är relativt svårfängai.
Programförslagen mynnar i flertalet fall ul i förslag om fortsalt målinriktat
programarbete. Dessutom redovisas speciella utredningar och förslag rörande
effektivisering och förstärkning av naturvetenskaplig havsforskning,
havsindustriell kompetensutveckling och samordning. Denna inriktning utgör
således, anser SIND. skärningar över flera programområden. Vidare menar SIND
att del finns risk för att de av DSH föreslagna massiva insatserna på forskning
och teknisk utveckling gör att nödvändiga marknadssatsningar inte uppmärksammas
i erforderlig utsträckning. Samordningen och kontinuiteten mellan forskning,
utveckling och marknadsföring är av slor, och i liknande sam-miinhang ofta
förbisedd, betydelse.

SGU finner det angeläget att ett övergripande
maringeologiskt program avseende i första hand den svenska kontinenlalsockeln
utarbeias. Eit sådant program, som saknas i det aktuella förslaget, måste
enligt SGUs uppfatlning ingå som en viktig del i ett rationellt
havsresursprogram. Vid ularbelandet och genomförandet av maringeologiska prov
har SGU en central roll. SGU är beredd alt ta initiativ till samt medverka till
såväl utformning som genomförande av ett sådant program.

STU anser alt programförslagen är alltför oprecisa i
nuvarande form. Genom en prioritering mellan och avgränsning av programområdena
hade kanske ett färre antal program kunnat utarbetas men med en högre grad av
konkretisering. Denna brisl och avsaknaden av kostnadsuppskattningar för
anförda stödbehov omöjliggör en avvägning såväl mellan programområdena som
inom respektive program. Programförslagen är vidare alltför centrerade kring
aktiviteter som avses initieras via ställiga stödåtgärder, men där närmare
analys saknas beträffande de svenska förutsättningarna tekniskt och marknadsmässigt.
Enligt STUs uppfattning bör programmen i första hand stimulera och komplettera
en av näringslivet prioriterad utvecklingslinje.

SSP.A anser att, av de områden DSH behandlat, statens
insalser för all främja utvecklingen inom svensk havsteknik i första hand bör
prioriteras lill:

- offshoreteknik,

- arktisk teknik, samt

- undervaliensleknik.

Inom dessa områden, påpekar SSPA, pågår eller finns
konkreta förslag lill forsknings- och utvecklingsprojekt.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser följande områden
vara mest angelägna att bearbeta vidare:

-
kustplanering
med därtill knutet inventerings- och sammanställningsarbete.

-
naturvetenskaplig
forskning saml utforskning och tillståndskonlroll av havet,

-
vallenbruk.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 68

-
uivinning av
mineral från havet,

-
offshoreteknik/arkiisk
leknik.

Skellefteå kommun instämmer i valet av prioriterade
områden och framhåller att del är väsentligt att det parallellt med
forskningsverksamheten drivs verksamheter med praktisk industriell inriktning.

Göteborgs och Bohus läns landsting föreslår alt del under
rådande statsfinansiella omständigheter vore mera realistiskt att koncentrera
resurserna på ett färre antal områden, t. ex.:

-
industriell
kompetensutveckling och finansiering av utvecklingsprojekt,

-
undervattensteknik,

-
vattenbruk.

IVA framhåller att del är av stort värde alt man lyft fram
områden som arktisk teknik, utbildning, riskkapital och forskningsfinansiering.
Dessa och andra områden är av stor betydelse när det gäller alt stödja svensk
satsning på havsteknik och utnyttjande av havets resurser. Ett mycket viktigt
område är skapandet av referensanläggningar för svensk industri vilka kan tjäna
som exempel och argument vid exporlinriktad försäljning. IVAs åsikt är att
staten här har en särskild uppgift som kompetent lekni-kupphandlare, inte minst
för försvarets behov.

Swedocean anser att urvalet av de 14 programområden som på
kort och medellång sikt bör prioriteras är riktigt. Del bör dock framhållas att
de mer utpräglat havsindustriella och exportberoende programmen till stor del
överlappar varandra. Del definitiva urvalet av dessa bör enligt Swedocean
styras av det svenska näringslivels bedömningar av produkt- och marknadsstrategi.

Sveriges Exportråd finner alt programmen är myckel allmänt
hållna och tyvärr saknar den konkretiseringsgrad och marknadsanpassning som erfordras
för att programmen i sig skulle utgöra en stimulans lill industriella
akfiviteter. En annan brist ser Exportrådet i all inga kostnadsuppskattningar
finns redovisade för de skilda programmets genomförande, vilket medför att
viktigt underiag saknas för prioritering såväl mellan programmen som inom
desamma.

LO anser att DSH gått fram med stor försiktighet när del
gäller att föreslå målsättningar och ange önskvärda myndighetsförändringar. Det
är inte sällan vagt formulerade mål som föreslås; oftast, men inte alltid, ulan
beräkningar av vad antydda projekt och verksamheter skulle kosta.

Föreningen för samhällsplanering är beredd all medverka
vid seminarier och som remissinstans vid del fortsatta arbetet med
havsresursplane-ring.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 69

3
F ö rslag

3.1 Program

3.1.1 Kustplanering

DSH förestår följande mål Jör verksamheten inom
kustplaneringsprogrammet;

-
att utveckla
meioder och former för havsresursfrågornas behandling i den fysiska planeringen
och alt genomföra erforderliga kompletteringar eller ändringar i befintliga
regelsystem och administrativa rutiner,

-
att samordna
insamling och bearbetning av kunskaper och erfarenheter som rör
resurshållningen i kust- och havsområdena för att ge statsmakterna möjlighet
att följa utvecklingen, och

-
all fä till
stånd fortlöpande analyser av de problem och frågor som rör havsresursernas
nyttjande och skydd samt mot bakgrund därav redovisa överväganden och behov av
åtgärder med avseende på långsiktig hushållning av havsresurserna.

För alt uppnå kustplaneringens mål föreslår DSH att ell
antal studier eller projekt inom två programområden successivt genomförs. Det
gäller dels utveckling av metoder och former för fysisk planering i kustvatten
och havsområden, dels utveckling av system för kunskapsuppbyggnaden i svenska
kust- och havsområden. Studier inom de båda programområdena har i några delar
redan påbörjats i och med den försöksverksamhet som bedrivs i Göteborgs och
Bohus län. Malmöhus län och Södermanlands län. DSH avseratt i samråd med andra
myndigheter vid försöksverksamhetens slut utvärdera denna och lill regeringen
lämna förslag till meioder och former för en med landplaneringen så långt
möjligt integrerad kust- och havsområdesplanering. Vidare skall förslag lämnas
lill erforderliga ändringar i prövningssystem och ansvarsförhållanden.

Av de remissinstanser som yttrat sig om programmet stöder
de flesta förslaget, däribland SMHI. matematisk-naturvetenskapliga fakultetsnämnden
vid Umeå universitet, högskolan i Kalmar, Göteborgs universitet,
generallullstyrelsen, statens planverk, LMV, länsstyrelserna i Stockholms,
Uppsala. Östergötlands. Kalmar. Göteborgs och Bohus län och Gävleborgs län.
Österåkers, Norrköpings, Valdemarsviks, Västerviks, Lomma, Halmstads, Göteborgs
och Tjörns kommuner. Föreningen för samhällsplanering saml Sveriges fiskares
rik.sförbund.

Länsslyrelsen i Hallands län kritiserar förslaget p. g. a.
att havsplanering alltför myckel likställs med landplanering.

Nynäshamns kommun reagerar mot att ansvaret för
planeringen av kust-och havsområdena åläggs kommunerna innan gränser för olika
myndigheters ansvarsområden finns.

Oxelösunds och Mörbylångas kommuner är positiva till
förslaget men

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 70

framhåller alt kommunernas personella och ekonomiska
resurser är mycket begränsade vad gäller aktivt dellagande i kustplaneringen.

Remissinstansernas kommentarer

ÖB framhåller att betydande intressekollisioner kan uppslå
vid kustplanering, om inte militärpoliliska aspekter vägs in redan från början
i det kommande arbetet.

SMHI stöder programförslaget rörande ett planlagt
utnyttjande av våra kustområden. SMHI har i ett stort anlal år medverkat som
sakkunnig i mål rörande alternativ användning av vallenområden. SMHI har också
slor erfarenhet vad gäller all förutsäga och undersöka effekterna av olika
former av påverkan på ett kustområde, speciellt från kylvallenulnylljande,
konstruktioner och föroreningsulsläpp. Vad gäller ADB-teknikens utnyttjande i
kunskapsförsörjningen vill SMHI påminna om den uppbyggnad av svenskt
vattenarkiv, vilket även skall omfatta havsdala. som pågår inom institutet. Det
är SMHIs uppfattning all det råder slor brisl på kunskap om våra kustområden.
Det fortsatta programarbetet måste kompletteras med en plan för metodiska
undersökningar av viktigare kustområden. Att endast inrikta sig på insamlande
och samordning av befintlig kunskap kommer inte att ge det
planeringsinstrument som eftersträvas enligt programförslaget anser SMHI.

Askölaboratmiel understryker starkt DSHs åsikt att
planering av havsområden i mänga avseenden är jämförbar med planering av
markområden pä lokal, regional och central nivå. Den är ingen sektorfråga och
bör inte heller ses som en för kust- och havsområden specifik planeringsform.
Däremot framför laboratoriet en allvarlig, principiell invändning mol den
pågående försöksverksamheten med kustplanering. Enligt laboratoriet omfattar
en stor del av arbetet karlläggning av befintliga fysiska och biologiska
resurser av exploaterande verksamhet och dennas evenluella effekt på nivåerna
av fysiska, kemiska och biologiska variabler. En analys av hur kustområdet som
helhel fungerar förespråkas inte, varför svårfångade processer som
primärprodukiion, omsättning av alg- och fiskbiomassa, havsbottnens
syreförbrukning ej behandlas. Det är laboratoriets bestämda åsikt all den i
anvisningarna förespråkade geografisk-statiska bilden aldrig kan ge en riktig
uppfattning om kustekosyslemets tolerans och bärighet och reaktionen på ett
långsiktigt naturresursutnyltjande. Härtill erfordras enligt laboratoriet
dynamiska analysinstrument som inför en lidsdimension i applicerandet på en
ekologiskt korrekt beskrivning av området.

Biologisk-geovelenskapliga sektionsnämnden vid Lunds
universitet framhåller att del är utomordentligt viktigt alt man snarast gör en
översiktlig kustplanering och senare en detaljplanering, där olika intressen
vägs mot varandra. För detla måsle emellertid enligl sektionsnämnden gemensamma
normer för biologisk, hydrografisk, geografisk och geologisk karakterisering
och dokumentation skapas. Detta bör initieras av DSH anser sektionsnämnden.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 71

Kulturgeograjiska institutionen vid Göteborgs universitet
upplyser om att flera examensarbeten inom institutionen gjorts inom
ämnesområdet kustplanering samt all flera forskningsprojekt berör della
program.

SNV anser all de projekt i kustplaneringsprogrammet som
har nära anknytning till fysisk planering bör på central nivå ledas av statens
planverk. Att samordna uppföljningen av verksamheten regionall görs bäst av
länsstyrelserna. Enligt verkels mening bör man dock undvika en allmän
kustplanering och i stället använda resurserna inom områden där efterirå-gan
finns eller klart kan förutses.

LMV framhåller att för en mer detaljerad redovisning av
havsresursdata är den koordinatsatla Sverigekartan inte tillräcklig. Verket
undersöker därför f.n. möjligheterna alt snabbt ta fram en digitalt lagrad
länskarla. LMV avser alt som försöksområde bl.a. välja Kristianstads och Malmöhus
län. Ett sådant arbete syns även väl sammanfalla med del i rapporten föreslagna
försöket i Malmöhus län med ADB-behandling av havsresursdata.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att en förutsättning
för att en kommunal fysisk plan skall kunna utgöra ett samlat underlag för
vattenområdenas disponering och vara vägledande vid enskilda beslut är all
planeringen bedrivs i samarbete över kommungränserna. Länsstyrelsen vill även
framhålla viklen av all erfarenhelerna från den pågående försöksplaneringen i
vissa län sprids lill övriga av kustpianering berörda län. Även länsslyrelsen i
Uppsala län framhåller att kustplaneringen bör göras sektorsövergripande samt
alt del syns naturligt att länsstyrelserna ges en aktiv roll i planeringen.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att
kustplaneringen bör - som DSH föreslår - genomföras med kommunerna som
huvudmän. Staten bör medverka genom råd- och kunskapsförmedling från central
och regional nivå samt genom samordningsåtgärder inom ramen för
länsstyrelsernas allmänna samordningsansvar.

Länsstyrelsen i Kalmar län finner del lämpligt all - som
rapporten föreslår - ansvaret för genomförandel av planläggningen ligger på
kommunerna med länsslyrelsen som samordnande instans mellan kommunerna. Vidare
anser länsstyrelsen att kustplaneringen bör göras mllande så att nytt
kunskapsunderlag och förändrade anspråk på användningen av vattenområden
kontinueriigt kan föras in.

Länsstyrelsen i Gotlands län vill understryka all
utvecklandet av planeringsformer för kusinära områden ("inomskärs")
sannolikt skiljer sig från samma utvecklingsarbete i ulhavsområden. Själva
förutsättningarna, karaktären hos det medium man planerar för, är så dåligt
känl all det närmast i liden ligger ell kunskapsinsamlande om hur de
havsområden vi skall planera för är uppbyggda, vad de innehåller saml hur de
reagerar för olika form av påverkan. Dessutom syns dynamiken i dessa marina
system vara sådan all en geografisk-statisk bild av planläggningen aldrig kan
ge ett lillräckligl underiag för ett långsiktigt nalurresursutnytljande.

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 72

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att den
försöksverksamhet med kustplanering som bedrivs i bl. a. Malmöhus län bör kunna
bidra lill att den fysiska planeringen för havsområdena ska kunna utvecklas. De
vunna erfarenhelerna tyder på att de planeringsmetoder som hittills utnyttjats
på land till stora delar bör kunna läggas till grund även för havsplanering.

Enligt länsstyrelsen i Väslernorrlands län förefaller del
rimligt att planeringen till en början hellre inriktar sig mot alt ge en god
beslulsberedskap än att innehålla beslut. Vidare framhåller länsstyrelsen att
ansvarsfördelningar mellan kommunala och regionala myndigheter bör klargöras,
vilket eventuellt kan ske i samband med förslagel till ny plan- och bygglag
(PBL). Halmstads kommun framhåller all del åtminstone på kortare sikt finns
stora havsområden vid våra kuster som ej berörs av skilda nyttjandeintres-sen.
Del finns därför ingen anledning att kräva en generell planmässig bedömning
överallt. Planeringsinsatserna bör koncentreras till områden, vilka efter
inventering befunnits vara intressanta för olika verksamheter.

Tjörns kommun vill understryka de synpunkter som framförs
av DSH beträffande kust- och vattenplanering och härvid särskilt framhålla att
kommunerna självklart bör åläggas att ansvara för denna planering.

Svenska kommunförbundet tillstyrker DSHs förslag alt en
planering av våra kustområden bör utvecklas inom ramen för kommunernas fysiska
planering och att resultatet bör vara vägledande för kuslvaUnens och
havsresursernas nyttjande och skydd. Av flera anledningar anser förbundet dock
det vara för tidigt all peka ut ett kommunalt ansvar för genomförandel av
planeringen. Planeringen måste enligt förbundel vara frivillig och ett
kommunalt ansvarslagande för den måste utgå ifrån lokala planeringsbehov samt
kommunens resurser och kompetens.

Sydvästra Skånes kommunalförbund påpekar att
interkommunala sam-arbelsformer betr. kustpianering bör utvecklas i de regioner
som inte redan har sådana. 1 Öregrundsregionen måsle havsfrågorna dessutom
enligl förbundet samordnas med Danmark.

Innan man på allvar kan la upp frågan om metoder och
former för kust-och havsresursernas behandling i den fysiska planeringen behövs
enligt Kvarkenrådets uppfatlning betydande forsknings- och inventeringsinsalser
kring hur stora resurserna är, vilka anspråk som kan tänkas finnas och vilka
problem som finns. Eftersom fastställda kommungränser lill havs inte finns är
det motiverat alt samarbeta mellan kommunerna. Likaså krävs samarbete mellan
kommuner och myndigheter beträffande myndigheternas slöd till kommunerna i
deras ansvar för den fysiska planeringen av havsområdena. För Kvarkenregionen
är det dessutom särskilt viktigt att berörda parter i kustplaneringen beaktar
de möjligheter till samarbete och samråd som den nordiska konventionen om
gränskommunalt samarbete ger i bl. a. planeringsfrågor menar rådet.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 73

3.1.2 Utforskning och tillståndskonlroll av havet

DSH föreslår: - att en samordningsgrupp inrättas för
svensk tillständskontroll. Gruppen skall senast år 1984, inför arbetet med
1984 års forskningspolitiska proposition, lägga fram del beslutsunderlag som
erfordras för en programutveckling och ålgärdsbeskrivning inom
tillständskonlrollens område. Innehållet i ett sådant program bör behandla
frågor om vilka marina forskningsområden som skall prioriteras, hur dessa
forskningsområden kan finansieras fortsättningsvis och vem som skall ansvara
för programområdet. Programmet bör inrymma större, flervetenskapliga projekt
som även har till syfte att effektivisera samverkan mellan berörda
forskningsorgan och myndigheter. Mot bakgrund av erfarenheter som vinns under
arbetes gång bör även möjligheter till organisatoriska förbättringar av
forskningsverksamheten las upp till behandling. Av de remissinstanser som
yttrat sig i frågan är en klar majoritet positiv till förslagel. bl.a. SIDA.
ÖB. SMHI, Askölaboratoriet.fiikidtelsnämnden vid malematik-naturvelenskapliga
fakulteten vid Göteborgs universiiel. matematisk-naturvelenskupliga fakulteten
vid Umeå universitet, fiskeristyrelsen. länsstyrelserna i Stockholms. Uppsala.
Östergötlands. Kalmar. Gotlands och Väslernorrlands län. Lomma. Sundsvalls och
Umeå kommuner. KVA. SACO/SR saml Sveriges fiskares riksförbund.

Remissinstansernas kommentarer

SIDA understryker vikten av all i internationellt
sammanhang aktivt della och medverka för ett balanserat utnyttjande och
solidariskt värnande av jordens havsresurser. Nationella strategier är
nödvändiga men dessa löser inte regionala problem, ån mindre globala. Sverige
barett vidsträckt erkännande som föregångsland vad avser internationella
samarbetsformer. Det finns all anledning att bevara denna bild av Sverige. SIDA
stöder DSHs förslag att en samordningsgrupp inrällas för svensk utforskning och
tillståndskonlroll av havet.

SMHI anser att det genom att följa intentionerna i DSHs
förslag finns möjlighet till förbättring av nuvarande system utan ökning av
driftskostnaderna. SMHl är berett all aktivt delta i det föreslagna
programarbetet.

Askölaboratoriet ser med tillfredsställelse inrättandet av
en samordningsgrupp med föreslagna riktlinjer. Del är myckel angeläget att
övervakningsmetodiken samordnas och för de svenska havsområdena föreligger
redan ett väl fungerande program vad gäller havsbollens tillslånd, inom SNVs
program för miljöövervakning (PMK). Delta bör byggas ut all omfatta även den
fria vattenmassan, kompletteras och samordnas med mätningar av tillflödet lill
havet från såväl atmosfär som land. Mätningarna måste ha rätt noggrannhet,
tids- och rumsupplösning för att kunna användas såväl i tillståndskonlroll som
grundforskning menar laboratoriet.

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 74

Fakidictsnämnden vid matemalisk-naiurvetenskapliga
fakulteten vid Goteborgs universitet instämmer i DSHs silualionsbeskrivning av
svensk tillständskontroll och delar också delegationens synpunkter pä
möjliphe-lerna till svensk leknik- och kunskapsexporl inom miljöområdet. Beträffande
inälsäiiningen ser fakulieisnämnden med tillfredsställelse alt objekti-viictsfriigorna
ställs i förgrunden och betraktar förslagel lill modell för en styrgrupp som
myckel positivt. Fakulieisnämnden anser vidare att de marinhiologiska
slationerna är synnerligen lämpliga lör utförandet av
till-ständskt>ntroller. Personella och materiella resurser finns på plats
och erhållna data kan integreras med dagliga fällobservalioner och forskningsresultat.

Fiskeristyrelsen Iramhäller att DSHs förslag alt en
samordningsgrupp inrättas lör svensk utforskning och tillständskontroll av
havet har koppling till förslaget om en samordningsgrupp för havsforskning.
Fiskeristyrelsen bilräder bada förslagen och anser alt det bör finnas en
företrädare för styrelsen i resp. grupp.

SNV anser att programförslaget till övervägande del
handlar om över--vakning av havsmiljön, i nägon män också om tillämpad
forskning, medan mycket litet sägs om grundforskningen. Vad gäller DSHs program
för övervakning av havsmiljön så läcker programmet för miljökvalitet (PMK) och
samordnad recipientkonlroll (SRK) i dag stora delar av delta. De bitar som
faller utanför är framför allt vad som rör havels fysiska miljö såsom
vallensländ. väghöjd, strömmar, issituation m.m. samt dessutom fiskeuttag och
fiskbesländsuppskatlningar. Del är möjligt, anser verket, att vinster kan
göras genom att inordna även dessa bitar i ett större program för övervakning
av havsmiljön.

Länsslyrelsen i Stockholms län ställer sig bakom givna
målformuleringar och förslag till hur utforskning och kontroll av tillståndet i
havet skall kunna planeras. Länsslyrelsen bedömer alt det samlade kunnandet
inom detla område är stort inom landet och mycken erfarenhet vad gäller
para-melerval, mätfrekvens, kvalitet på mätmetod etc. finns att hämta bl.a.
inom PMK, ytkemiska nätet saml mätningar av almosfäriskl nedfall. Beträffande
mera lokal kontroll av tillståndet ulgör den recipientkonlroll som regleras med
miljöskyddslagen ett omfattande kunskapsunderlag, påpekar länsslyrelsen.

KVA ser med gillande DSHs avsikt att via en
samordningsgrupp undersöka möjligheterna lill samordning och effeklivisering
av existerande kontrollprogram, bl. a. recipientkontrollerna och programmet
för övervakning av miljökvalitet. Akademien vill starkt framhålla viklen av att
varje form av tillständskontroll ständigt konfronteras med framstegen inorn
forskningsområdet för att tillgodose nödvändig förnyelse i metodik och
kontroll-objekt.

3.1.3 Vattenbruk Se bil. 7 s. 105 ff.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 75

3.1.4 Arktisk leknik

DSH föreslår alt ell program för arktisk teknik upprättas
av DSH och STU i samråd med berörda intressenter och att resurser avsätts till
slöd lör utveckling av kompetens i arktisk teknik inom enskilda förelag, forskningsorgan
och myndigheter.

Av de remissinsianser som yttrat sig i frågan är flertalet
positiva till förslaget, bl. a. sjöfarlsverkel. SMHl. högskolan I Luleå,
generatiullsiyrel-sen. SSPA. FRN. länsstyrelserna i Goleborgs och Bohus län.
Väslernorrlands och Norrbottens län. Sveriges Exportråd. Härnösands kommun.
Sveriges Industriförbund samt Swedocean.

Fiskerislvrelsen anser del tveksamt om Sverige bör salsa
sä mycket pä verksamhet i Arktis när mänga verksamheter pägär inom landet ulan
alt tillräckliga medel finns.

STU delar inte DSHs bedömning att programmet arktisk
teknik f. n. bör prioriteras.

Remissinstansernas kommentarer

Sj(>fartsverkei framhåller det nationella värdet av
insatsområdet arktisk leknik. Sjöfartsverkels kompelens kan här tillvaratas med
läng ertarenhel av vinlersjöfart. samarbete med varv om ny isbrytare, arbete i
svenskfinska styrelsen för vinlersjöfartsforskning m. m.

STU påpekar att styrelsen under flera är följt
utvecklingen i de arktiska områdena. Särskild uppmärksamhet har därvid ägnats
olje- och gasverksamhelen i kanadensiska Arktis. Under är 1982 lät STU
genomföra tvä teknisk/ekonomiska studier avseende kanadensisk
offshoreverksamhet. Med utgångspunkt frän della underlag arrangerades ett
Arklis-seminarium i december 1982 med representanter främst frän svensk
industri men även frän forskningsinstitutioner. Från ovanstående utgångspunkter
konstaterar STU att den arktiska marknaden eventuellt kan komma att bli av
inlresse för svensk industri, men all myckel stor osäkerhet råder beträffande
tidpunkten för marknadens tillkomst. Industrin förefaller ännu inte planera för
engagemang i FoU-projekl med arktisk anknytning, med undanlag för ett fätal
företag. Representanter frän industrin har däremot framfört ett behov av
grundläggande forskning kring arktiska problem dock under förutsättning all nya
slalliga medel ställs till förfogande. Omprioritering av nuvarande insatser är
ej önskvärd. Någon konkretisering av forskningsprojekt har STU ej erhållit
från industrirepresentanterna.

SMHI anser att av de få geografiska områden som idag går
mol en växande internationell ekonomisk betydelse lorde Arktis vara det där
Sverige redan från början har goda möjligheter alt hävda sig. Tillväxten tycks
också vad gäller lidpunkt och hastighet möjliggöra en genomtänkt policy och
välplanerad insats. För att utnyttja Sveriges möjligheter bör planering och
uppbyggnad av resurser påbörjas utan dröjsmål. SMHI konstaterar att
sjöfartsverkels, marinens och SMHIs stora kunskaper vad

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84: 10 76

gäller vinternavigation resp. havsiskunskap saknas i
DSHs lisla över svensk kompetens avseende arktiska förhållanden.

Högskolan i Luleå konstaterar att DSH gör en uppdelning på
olika typer av arktisk teknik. Högskolan menar att man inte kategoriskt kan
göra stora skillnader mellan arktisk/icke arktisk teknik. Likaså ej heller
mellan ordinär/anpassad/speciell teknik. Problemen kring uivinning av
olja/gas/mine-raler i områdena kring polerna kommer i gradvis
lempererade-subarktiska-arklisku områden. All göra skarpa skillnader mellan
olika områden utan vidhängande klara definitioner, kan bidra lill att man
glömmer bort vissa problemområden. Högskolan framhåller även att den forskning
som bedrivs inom högskolan har stora tillämpningsområden inom programmet
arktisk teknik.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller alt när del
gäller utvecklingen av det nya forskningsområdet arktisk teknik bör de
resurser som Norrbotten kan erbjuda vara av slor betydelse. Utöver högskolans
i Luleå möjligheter, där en hel del forsknings- och utvecklingsverksamhet med
direkt tillämpning pä området redan i dag är igäng. borde Bottenviken i sig
utgöra ett utomordentligt intressant område genom de klimatologiska förutsättningarna
med 5-6 månaders isläggning etc.

Sveriges Exportråds uppfatlning är att. vad gäller arktisk
leknik. den kanadensiska oslkuslmarknaden. parallellt med marknaden i norra
Nordsjön, bör prioriteras framför insatser riktade mot de arktiska områdena i
Kanada.

Sveriges Industriförbund bedömer alt Sveriges deltagande i
utforskningen av Arktis och Antarktis är en angelägen fråga lämplig för DSH
att utreda tillsammans med berörda organ.

Swedocean anför som intressant objekt för statlig
upphandling ell multi-disciplinärl forskningsfartyg, eventuellt försett med
kraftig isförstärkning för användning i Arklis. Vidare föreslår Swedocean all
medel reserveras för forskarutbyte och forskarsamverkan med ullandel, vari
speciellt den arktiska havsforskningen bör ingå.

3.1.5 Undervattensteknik DSH Jöreslår:

-
att ett program
för undervattensteknik upprättas av DSH i samarbete med STU och andra berörda
intressenter, och

-
alt frågan om
ulbildning av yrkesdykare för den civila sektorn utreds av DSH och marinen i
samråd med berörda intressenter.

Av de remissinstanser som avgelt synpunkter är de flesta
helt eller delvis positiva lill förslaget, bl.a. FOA. sjöfartsverket,
generallullstyrelsen. STU. SSPA. länsstyrelsen i Blekinge län. Sveriges
Exportråd samt utvecklingsfonden i Blekinge län.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län påpekar all DSH
tyvärr inte redovisar konkreta förslag lill samrådsgrupper.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 77

Remissinstansernas kommentarer

FOA anser att DSH med rätta sätter betydelsen av en
adekvat dykeriutbildning högt. FOA menar dock att DSH föga beaktat forskningen
inom navalmedicin/dykerifysiologi samt bioteknologi (man-maskininierakiion) i
förening med dykeri, vilken FOA anser vara av hög prioritet och som gärna bör
drivas i anknytning lill den mera avancerade dykcriulbildningen för t. ex.
dykeri på stora djup. Andra grenar av undervailenslekniken. som delvis
förbisetts i utredningen, är säkerhetsfrågor samt teknik för inspektion och
underhåll av offshoreanläggningar, påpekar FOA.

Fiskeristyrelsen anser att så gott som ingenting har
nämnts om havslek-nikens betydelse för fiskeriforskningen eller för
havsforskningen i allmänhet. Här borde enligt styrelsen ha nämnls behovet av olika
slags fiskeredskap, instrument för ekoinlegrering, dykningsuirustning,
utrustning för undervallensfotografering, forskningsubålar m. m.

Generaltidlstyrelsen delar DSHs åsikt att en statlig
myndighei bör vara ansvarig för säkerhet vid dykning och utbildning av
yrkesdykare.

STU instämmer i DSHs bedömning avseende betydelsen av det
under-vatlenslekniska områdei och all svensk industri och forskningsinstitutioner
kan göra ytleriigare landvinningar på detta marknadssegmenl. Med utgångspunkt i
denna värdering har STU under flera år prioriterat FoU-projekl inom delta
teknikområde. STU konstaterar att så gott som samtliga angivna projekt i DSHs
program erhållit stöd från STU. Enligl STUs mening bildar de skilda
undervattenstekniska kompetenserna en intressant stomme för en gemensam svensk
teknikprofil med god exportpoiential. STU avseräven fortsättningsvis prioritera
undervattensteknik. 1 samarbete med Sveriges Exportråd har preliminära planer
framtagits för gemensamma aktioner inom områdei.

Sveriges Exportråd anser alt del finns växande behov av
säkrare och koslnadseffektivare produkter/tjänster för inspektion och arbete
under vattnet. Ett flertal svenska komponent- och delsyslemiillverkare finns
redan etablerade på den inhemska och internationella marknaden. Det torde
således enligt Exportrådets mening finnas en god grund för ett gemensamt
svenski agerande, där den samlade svenska kompetensprofilen presenteras för
relevanta operatörer på den undervattenstekniska marknaden. Preliminär
planering för sådana aktioner har igångsatts inom Exportrådet.

3.1.6 Teknik för utforskning och tillståndskonlroll av
havet

DSHs förslag:

Vad beträffar fiärranalysteknik avser DSH all ta upp en
diskussion med DFR och andra berörda myndigheter för all formulera en förslag
till program för svensk marin fjärranalys.

Vad beträffar punklmäiningar föreslår DSH att medel
tilldelas delegationen för att tillsammans med STU vidareutveckla och initiera
arbetet med punktmätningar.

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84: 10 78

Vad hetraffar prospektering med seismiska metoder föreslär
DSH att den inom ramen för FOA-STUs havslekniska program anskaffade mät-och
regisireringsutrustningcn kompletteras för alt i full skala demonstrera den
praki iska tillampbarhelen hos en ny metod som innebär all en seismisk undersökning
ses som ett syslem där planering, matning och analys integreras.

Vad helräffar spaning och sökning under vallen föreslår
DSH att ett program uppiullas av D.SH i samarbete med marinen, STU och andra
berörda intressenter.

Vad heträjfar sjömälningsleknik jöreslår DSH all ett
försök, som helt ägnas det civila behovet av att studera hur
laserbalymetritekniken skall kunna inpassas komplementärt lill gängse
lodningsmetoder, genomförs av FOA och sjöfarlsverkel i samverkan. Försöket
skall enligt förslaget göras dels i del väl inmätta området vid Filäng i
Stockholms skärgärd, dels i ell område som ar dåligt sjömän.

Av de remissinstanser som har lämnat synpunkter pä
förslagen är bl. a. FOA. SMHI. maleinalisk-n(nurvelenskapligiiJakuhelsnämndcn
vid Umeö universitet, generalliillslyrdsen, LMV. DFR saml Lonima kommun huvudsakligen
positiva.

Sjöfarlsverkel anmärker all den positiva beskrivningen av
törsi>ksverk-samheien med laserbatymetri kan väcka förhoppningar som sedan
inte infrias.

Fiskeristyrelsen framhåller alt beskrivningen av
fjärranalysieknik och punktmätningar åtskilligt brister i realism.

Remissinstansernas kommentarer

FOA påpekar alt en torbätirad teknik för utforskning och
tillständskontroll av havet i många fall även har lörsvarsinlresse. FOA
föreslår därför, med tanke pä en eventuell exploatering av sådan leknik, att en
grupp verkande inom ramen för DSHs programarbete pä området fär inventera och
värdera inom landet utvecklad instrumenlteknik. Det gäller instrument lör
mätning av lillsländsparametrar i både vatten- och ismiljö. Ein sådan
undersökning kan, enligl FOA, inbegripas i den av DSH föreslagna mälsättningen
för fortsatl programarbete.

Sjöfartsverket framhåller att det inom offshoretekniken
finns och utvecklas hjälpmedel som är inlressanla för en effekliv
sjökarlläggning. Nuvarande resurser som ställs till sjökartläggningens
förfogande räcker ej lill för ett önskvärt studium av möjliga
utvecklingsprojekt för den hydrografiska verksamheten. Verkei knyter därtbr
stora förhoppningar till del samarbete som nu startats mellan DSH, marinen, STU
och andra berörda intressenter rörande spaning och sökning under vatten.

SMHl anser all det, för all förbättra och i vissa
avseenden rationalisera svensk liavsulforskning och havsövervakning, är
angeläget alt i högre grad utnyttja och lära sig utnyttja de
utvecklingsmöjligheter som befintliga och

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop.
198.3/84: 10 79

planerade satellitsystem erbjuder. Pä sikt finns sannolikt
stora vinster alt hämta i förbättrad och effektiviserad övervakning och
undersökning av havet. SMHI är såsom central förvaltningsmyndighet inom
oceanografin berett all bidra med kompetens och, om särskilda medel siälls lill
förtögan-de. att också driva cll svenskt marint program för operativt
utnyttjande av rymd- och övrig fjärranalysieknik. Pä SMHl pägär redan egen
fjärranalysverksamhet inom meteorologi, hydrologi och oceanografi.
Fjarranalysmät-ningar måsle oftast också kompletteras med mätningar direkt i
havet, vilket tillhör SMHIs traditionella verksamhei. Dessutom har SMHl ulvecklal
och har under uppbyggnad ett automalstationssysiem utmed Sveriges kust, vilket
system är väl anpassat lill all samverka med de automatiska
fjärranalyssyslemen framhåller SMHI.

Tekniska högskolan i Lund menar alt det inte finns för få
data som beskriver olika parametrars variation i svenska vatten, utan snarare
tvärtom. En osäkerhet om de styrande processerna och tillgången lill avancerade
instrument gör all forskare ofta. som en säkerhel. mäier för många parametrar
och i tier punkter än nödvändigt, varvid den viktigaste informationen riskerar
att drunkna i den övriga. För att bättre kunna planera insatserna krävs en ökad
satsning på grundläggande kunskaper om och simulering av de styrande
processerna anser högskolan.

Kulturgeograjiska instituthmen vid Göteborgs universdet
meddelar alt den kan bidra med geografisk kompetens vid exempelvis utformandet
av underiagsmaterial och behandling av mätdata ur ell rumsligt perspektiv.

Fiskeristyrelsen tycker all DSHs beskrivning av
fiärranalyslekniken brister åtskilligt i realism. Påslåendet att möjligheter
finns all med denna teknik upptäcka fiskstim och bedöma storleken pä
fiskbeståndet gäller inte beslåndsuppskallningar pä större djup. Inlransport av
fiskägg och larver till kustnära trakter kan såvitl är känl för styrelsen inte
beräknas enbart med hjälp av studier av strömmar och blandningsfenomen. Det
låter sig helt enkelt inte göras ulan kännedom om fiskbeståndens slorlek och
reproduktionsförmåga. Samma brister vidlåder, enligt styrelsen, DSHs beskrivning
av punklmäiningar, när del gäller omläggning frän manuella mätningar lill
automatiska enheter. Automatisk registrering kan givetvis göras redan i dag
beträffande fysikaliska parametrar. 1 fräga om kemiska parametrar är
automatisk registrering nu och åtminstone på måttlig sikt möjlig endast i
undantagsfall, om korrekta resultat eftersträvas. Vad gäller biologiska obsei
vationer i de förmer vi känner dem i dag är tekniken knappast alls användbar.
Automatiska stationer får därför, enligt styrelsen, ses som ett komplement till
de mera traditionella metoderna. Inte någonstans i världen torde del enligt
fiskeristyrelsen pågå någon omstrukturering där man ersätter de traditionella
arbetsmetoderna och systemen med automatiska bojsystem för fysikaliska och
kemiska observationer.

Generaltullstyrdsen konstaterar att DSH föreslår att
fjärrunalysverk-samhet inom havsomiådet samordnas och samlas på central instans
l.ex.

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 80

hos ett statligt verk med övergripande ansvar. Styrelsen
kan dela denna uppfatlning i den män samordningen avser teknikutvecklingen av
marin fjärranalys men kan se vissa svärigheter all inom ramen för en enda
central organisalion samla ansvaret för den tillämpade, operativa användningen
av marina Ijärranalysutrustningar. Däremot torde det vara möjligt att begränsa
antalet sektorsansvariga operativa myndigheter lill några få, med klart
definierade ansvarsområden. För styrelsen ter det sig naturiigt och rikligt att
det samordnande ansvaret för teknikutvecklingen läggs på DFR som enligl sin
instruktion bl. a. har att verka för alt olika inlressenters verksamhet på
rymd- och fjärranalysomrädel samordnas. I anslutning lill avsnittet om
punklmäiningar i havet vill styrelsen föreslå att operativt användbara
mätinstrument utvecklas för koncenirationsmätning av löskomna kemikalier i
vatten. Instrumenten bör lämpligen utformas som mäisonder som kan sänkas ner
och avläsas kontinuerligt frän fartyg eller helikopter. General-tullstyrelsen
har under ca tio års tid haft ett nära samarbete med Rymdbolaget för
utveckling av fjärranalysieknik för havsövervakning.

LMV tillstyrker förslaget beträffande sjömälningsleknik
angående försöksverksamhet med laserbalymetriteknik. Del finns dock även andra
angelägna områden för teknikutveckling rörande sjömälning och sjökarlläggning.
Detta gäller t. ex. inom satellit- och rymdgeodesin, användningen av digital
kartteknik m. fl. områden.

DFR instämmer i DSHs bedömning alt del är väsentligt all
fjärranalys-verksamheten inom havsområdet samordnas också på användarsidan och
så långt som möjligt samlas på en central instans, företrädesvis ett statligt
verk med övergripande ansvar. Delta skulle i betydande utsträckning underlätta
DFRs arbele.

3.2 Förstudier och inledande arbeten

3.2.1 Kust- och hav.sjlske

DSH uppdrog hösten 1982 ål institutionen för
transportteknik vid CTH all genomföra en systemanalytisk förstudie av
distributions- och konsum-lionsfrågorna för såväl vildfångad som odlad fisk.

DSH har påbörjat informella överläggningar med
fiskeristyrelsen och fiskets organisationer avseende evenluella insalser som
kan vara påkallade från delegationens sida. DSH är inte beredd all nu framlägga
några förslag avseende svenskt kust- och havsfiske.

Remissopinionen är delad vad gäller DSHs förstudie kust-
och havsfiske. Positiva till förstudien är bl.a. Askölaboratoriel.
länsstyrelsen. Jiskenämnden och regionala utvecklingsfonden i Blekinge län.
Valdemarsviks, Karlskrona, Lomma och Sundsvalls kommuner saml Svenska kommunförbundet.
Några remissinsianser riktar varken positiv eller negaliv kritik mol förstudien
utan ger komplellerande synpunkter och förslag.

Fiskeristyrelsen anser all för att förslå del svenska
yrkesfiskets problem

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 81

behövs en mera utförlig beskrivning än vad DSH givit
beträffande de under 1970-talel helt förändrade lorulsättningarna för fiskets
bedrivande.

Fiskenämnden i Östergötlands län anser att fiskefrågorna
fått för lite utrymme saml att del är angeläget alt ett övergripande program
för kusi-och havsfiske utarbetas. Även länsslyrelsen i Kalmar län anser alt
kust-och havsfisket fått en undanskymd plats i rapporten.

Remissinstansernas kommentarer

Askölaboratoriet delar DSHs uppfattning att det svenska
fiskets relativt ringa del i statsbudgeten till slor del kan utökas genom de
strukturförändringar DSH föreslår. Laboratoriet vill emellertid kort
kommentera produktionssidan av problemet, dvs. tillgången till ekonomiskt
värdefull fisk. Bedömningarna av tillgången till fisk har hittills världen över
i stort sett endast grundals på kunskap om fisken själv. 1 stället för att
behandla den som en oskiljbar del av det marina ekosystemet med begränsningar
givna av systemets egenskaper har fängstkvolerna satts mol bakgrund av rent
statistiska samband inom fångstuppskattningarna. Detta erkänns nu allmänt som
ell misslyckande, och mera ekologiskt betingade ansatser som ICES "Ad hoc
Working Group on Multispecies Assessment" börjar slå igenom.

Fiskeristyrelsen konstaterar att Sverige har i värde
räknat ell stort importöverskott på fisk och fiskprodukter. En väsentlig
förbättring av del svenska fiskets ekonomi skulle kunna uppnås genom ökad
försäljning i Sverige och på europamarknaden av färsk fisk. För konsumenten är
sådan vara mera begärlig än djupfryst fisk och lockar lill ökat antal
fiskeinköp. 1 större delen av landet saknas svensk konkurrens med importerad
färsk fisk, och det är möjligt att ta ut ett högre pris än vad den djupfrysta
fisken tål. Färsk fisk är emellertid ett livsmedel som snabbi kan undergå kvalitetsförsämring.
Skall försäljningen av färsk fisk kunna geografiskt utvidgas - innebärande alt
tiden frän fångst till försäljning utökas - måste bättre leknik än som finns i
dag utvecklas i fråga om beredning, förpackning och distribution. 1 DSHs
programförslag redogörs för visst utvecklingsarbete beträffande förpackning och
distribution av fisk. Med obruten kylkedja kan uppnås alt bakleriehalten i
fisken hålls godtagbar i 6-8 dagar. Andra faktorer som måste beaktas är lendens
lill lukl- och smakförsämring, välskeblödning och konsislensförändringar. Som
livsmedel är färsk fisk säljbar endast om varan är tilltalande i fråga om
utseende, lukt, smak och konsistens. Framtagande av rätt syslem för saiuföring
av färsk fisk är ett internationellt problem lika aktuellt inom u-ländernas
hantverksmässiga fiske som inom den högmekaniserade fiskerinäringen i
i-länderna. En kraftfull satsning på utvecklingsarbete inom denna sektor skulle
kunna främja såväl svensk fiskerinäring som svensk exportindustri menar fiskeristyrelsen.

STU påpekar alt styrelsen i skilda sammanhang har deltagit
i diskussio- 6
Riksdagen 1983/84. t suml. Nr tO. Bilaga 7

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 82

ner och utredningar avseende behovet av effektivare
fiskeredskap. STUs erfarenhet är all de utvecklingsprojekt som varit aktuella
och som i vissa fall stötts av STU kännetecknats av en relativt låg teknisk
nivå. Vidare är det STUs erfarenhet att projektplaneringen och
projektgenomförandet måste ske i ett myckel nära samarbete med yrkesfiskarna
för att framgångsrika resultat skall uppnås. STU vill därför särskilt
framhålla vikten av ett aktivt deltagande från verksamma fiskare vid ett
utarbetande av ett särskilt program för svenskt kust- och havsfiske.

Länsstyrelsen i Kalmar län påpekar alt många av de problem
DSH pekar på är gemensamma för yrkesfisket och vatlenbrukel.

Utvecklingsfonden i Stockholms län framhåller all en
utbyggnad av småskalig lokal fiskberedning bör efterslrävas där vägen från
råvara till färdigvara görs så kort som möjligt. Tillräckliga utrymmen för
kyllagring bör finnas för att jämna ul säsongsvariationer.

Nordvästra Skånes kommunalförbund anser alt bland de
åtgärder som föreslås för att trygga ell bärkraftigt fiske, framstår
utvecklingen av det kustnära fisket med fåmansfartyg och kompletterande
sysselsättningsformer i form av vattenbruk som särskilt viktiga
prioriteringsområden. Samtidigt måste förutsättningarna i form av
reproduktions- och odlingsområden på olika sätt skyddas eller tillskapas.

Tjörns kommun anser, bl. a. med tanke på
sysselsättningslägel, all del är yllersl angeläget all frågorna om del kustnära
fiskel och vatlenbrukel avgörs snabbt och all tillräckliga resurser för att
stimulera näringarna under det nu pågående uppbyggnadsskedet tillskapas.

Sveriges fiskares riksförbund konstaterar att DSH avser
att tillsammans med fiskeristyrelsen, och bl.a. med utgångspunkt från dess
långsiklsplan för yrkesfisket, överväga behov och inrikting av ett övergripande
program för slöd lill svenskt kust- och havsfiske. Förbundel anser all en
utredning med fiskeristyrelsens långsiklsplan som utgångspunkt inte är att
föredra, eftersom planen gett uttryck för en pessimism som ej är förankrad i
sanna bedömningar av det svenska fiskels framtid. Sveriges fiskares riksförbund
har hos jordbruksdepartementet begärt en utredning om det svenska fiskels
framtid. Förbundel föreslår därför att DSH till jordbruksdepartementet
framlägger förslag om all i förbundets begärda utredning även ingår ett
övergripande program för stöd till svenskt kust- och havsfiske.

Svenska Västkusljiskarnas riksförbund anser alt de i
programmei omnämnda vågkraftverken kan förorsaka stora ölägenheter för fisket
dels genom det utrymme vågkraftverken i sig själva tar upp av havsbotiarna med
brutna fängslområden som följd, dels också genom de kablar som från dessa
kraftverk skall gå in lill kusten.

Svenska livsmeddsinstitutei gör följande kommentarer
beträffande vattenbruk samt kust- och havsfiske.

- För att utvecklingsarbete inom dessa områden skall ge
avsedd effekl behövs samordning både inom och mellan områdena.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop. 1983/84:10 83

-
Produktions-
och avsätlningsförhållandena bör bedömas gemensamt för de båda områdena.

-
De
livsmedelsteknologiska aspekterna är i princip desamma för odlad och för
vildfångad fisk. Insalser för utveckling av behandlingssätt, processteknik,
distributionssystem osv. kan därför ses gemensamt för odlad och vildfångad
råvara men måste naturligtvis i båda fallen anpassas lill råvarans speciella
karaklär.

-
Behovet av
sådan samordnad utveckling är minst lika stort för råvara från fisket som för
råvara från vattenbruk.

-
Del samordnande
organet, hur det än utformas eller dimensioneras, bör i första hand utnyttja
och bygga på den kompelens och erfarenhet som finns vid redan existerande
institutioner och institut.

Kvarkenrådel önskar fästa uppmärksamheten på det
gränsregionala samarbetsprojekt inom fiskhanleringen mellan Västerbottens och
Vasa län som rådet initierat och som syftar till gränshandelssamarbete,
utveckling av hantering, exporlsamarbete och produktutveckling. Beträffande
angelägna åtgärder önskar Kvarkenrådel framhålla betydelsen av att etablera
ell projekt angående utveckling av fiskeprodukler i syfte att stimulera till
ökad konsumtion. Inom ramen för DSHs verksamhet bör också enligt Kvarkenrådets
mening las upp frågan om begränsning av laxfisket i Östersjön i syfte alt
trygga en framtida stam av vandrande havslax. Det finns mycket oroande tecken
på alt överfisket av lax i Östersjön lett till all laxslammen minskar eftersom
laxen inte går upp till de naturliga lekplatserna i de outbyggda älvarna i
Norrland.

3.2.2 Polarområdena

DSH har som underlag för svensk polarpolitik påbörjat en
förstudie beträffande värdet av naturtillgångarna i polarområdena med beaktande
av utvinningskostnaderna. DSH Jöreslår:

-
att en
värdering från svensk synpunkt av de oskiftade tillgångarna av polarområdena
företas, jämte en bedömning av i vilken omfattning Sverige bör delta i
utforskningen av Arklis respektive Antarktis, och

-
alt del
samarbete som kan vara påkallai mellan Sverige och signalär-maklerna i
Antarktis respektive traktatsländerna kring Arktis klarläggs.

Endast få remissinsianser har kommenterat förslaget.

Remissinstansernas kommentarer

FRN påpekar att nämnden har bidragit till bildandet av en
svensk kommitté för polarforskning. Motiven för alt stimulera svensk polarforskning
är enligt nämnden flerfaldiga; alt bredda forskningsinsatserna pä ell område
med betydande svensk forskningsiradiiion; att ta till vara de fördelar och
ansvar Sverige som neutral stat har i polarverksamheten och att bevaka
utvecklingen vad gäller exploatering av polarområdenas natur-

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 84

tillgångar. Enligl nämndens uppfatlning bör den breddning
av forskningsinsatserna, som DSH söker åstadkomma, få möjlighet alt
fullföljas.

Sveriges Industrijörbund anser alt Sveriges deltagande i
utforskningen av polarområdena är en angelägen fråga, lämplig för DSH alt
utreda tillsammans med berörda organ. De oskiftade tillgångarna i Antarktis,
med framför allt folkrättsliga problem, är däremot av sådan karaktär och omfattning,
alt förbundet är mycket tveksamt till ell svenskt engagemang, åtminstone i DSHs
regi.

3.2.3 Svenski deltagande i iniernationellt samarbete

DSH avser att ta fram en översiktlig skrift om
internationella organisationers uppgifter och projekt liksom svenska
myndigheters m. fl. deltagande i den internationella havsresursverksamheten.
DSH avser även att söka utveckla rutiner för effektivare
informalionsåtergivning till intressenter inom landet från svenski dellagande i
internationell havsresursverksamhel.

DSH föreslår: - att en inventering görs i samarbete,
främst SIDA-DSH om behov i u-

länderna av tjänster och teknik rörande
havsresursverksamhet. Av de remissinstanser som lämnat synpunkter är en klar
majoritet positiv lill DSHs förslag, bl.a. SIDA, Askölaboratoriet, biologisk-geovetenskapliga
sektionsnämnden vid Lunds universitet, högskolan i Luleå, STU, länsstyrelserna
i Uppsala och Göteborgs och Bohus län samt KVA.

SNV anser alt de av DSH föreslagna arbetsuppgifterna bör
fullgöras av berörda departement och myndigheter.

Remissinstansernas kommentarer

SIDA välkomnar en översiktlig beskrivning av såväl den
svenska som internationella havsresursverksamheten. SIDA påpekar att inom den
bilaterala biståndsverksamheten är del de mottagande programländerna som
bestämmer vilka de prioriterade programområdena skall vara. SlDAs uppgift är
sedan att bedöma huruvida ett sådanl förslag lill programslöd rimmar med de
svenska bislåndspoliliska målen och evenluella stralegier, lillgängliga svenska
resurser saml SlDAs egen kapacilet. DSHs avsikt att i samarbete med främsl SIDA
inventera behov i u-länderna av tjänster och teknik av särskilt inlresse för
svensk havsresursverksamhet syns vara en välmotiverad intention. SIDA stöder
DSHs avsikt i della avseende. Vad avser genomförande av program och projekt
samarbetar SIDA nära med nationella och internationella institutioner.
Personella och institutionella resurser har därvid slor betydelse, påpekar
SIDA.

FOA Iramhäller. alt beträffande del av DSH bedömda behovet
av information frän internationellt samarbete och DSHs plan att undersöka
förul-säilningarna för all utarbeta ett syslem för delgivning av information,
vill

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 85

FOA endast peka pä betydelsen av alt ett sådant syslem får
en enkel form för all inte ge alltför slor arbetsbelastning för berörda parter.

Askölaboratoriel hälsar med tillfredsställelse DSHs
förslag lill åtgärder vad gäller internationellt samarbete pä
havsresursområdet. En bättre samordning av det svenska officiella deltagandet,
en medverkan till en klarare uppgiftsfördelning mellan de internationella
organisationerna för undvikande av dubbelarbete, en inventering i samarbete
med SIDA av u-ländernas behov av svensk forskning och teknik är alla angelägna
uppgifter. En vikiig del av internationaliseringen av svensk
havsresursverksamhel som ej hittills behandlats av DSH är emellertid det
internationella samarbetet inom grundforskning och tillämpad forskning,
framhåller laboratoriet.

SNV påpekar all den övervägande delen frågor i det
internationella samarbetet rör skyddet av miljön, varför del kan vara befogat
att intensifiera verkets arbele med dessa frågor. En översyn av formerna för
de svenska myndigheiernas deltagande är, enligt SNV, önskvärd.

STU framhåller att bedömningen av den internationella
utvecklingen inom olika teknikområden är en myckel central och viktig del av
STUs verksamhet. 1 syfle all bevaka det havstekniska områdei är STU medlem i
Massachusetts Institule of Technology Industrial Liaison Program omfattande
även Sea Grant saml Underwaler Engineering Group, the Research and Information
Group For the Underwaler and Offshore Engineering Industries i Storbritannien.
STU har således goda möjligheler all bidra till en översiktlig beskrivning
enligt DSHs förslag. Vidare stödjer STU delegationens förslag avseende
ulformning av ett syslem för delgivning av information från svenski
inlernationelll samarbete. En förutsättning är dock enligt STUs mening att
systemet ges en mycket enkel administrativ form. 1 annat fall finns risk för
att informationsutbytet snarare försämras än förbättras. STU saknar en
diskussion kring förulsättningar/hinder/åtgärder i syfte all stimulera till
närmare utvecklingssamarbete med offshoreelable-rade företag i producentländer,
t. ex. med norska företag. I STUs program prioriteras projekt som har en dylik
förankring, eftersom STU ser sådant samarbete som ett viktigt led i
marknadsintroduktion av projektresulialen. Ell svenskl-norskl samarbete kan
vara av stort värde bl. a. beroende på de omfattande resurser som tillställs
norska forskningsinstitut från de internationella oljebolagen. En annan
stödform som skulle kunna innebära fördelar för offshoreindustrin är om
möjlighet bereds att låta delar av svenski bistånd till utvecklingsländer få
form av riktade havstekniska projektstöd anser STU.

Sveriges Exportråd framhåller all handelskontoren är en
viktig informationskälla och resurs när det gäller alt följa
marknadsutvecklingen och identifiera lillväxlsegment. F. n. finns särskild
offshorebevakning vid kontoren i Houston, London och Oslo, men även vid övriga
kontor finns tillgång till marknadsanalyliker.

Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller att det är
synnerligen angeläget

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 86

med en utveckling av del internationella samarbetet för
att exempelvis få fram lämpliga referensområden i Östersjön, eftersom detta
bl.a. lorde komma att påverka programmet för miljökvaliielsövervakning (PMK)
som nu är under uppbyggnad vid SNV. Vattenområdet öster om Gräsö i Ålands hav
mot Finland syns här vara av strategisk betydelse med tanke på bl. a. den
storskaliga strömningsbilden i Östersjön med nordgående ström på finska sidan
och sydgående på den svenska. På den finska sidan finns dessutom avsatta
reservat (Tvärminne) och etablerad forskningsverksamhet som kan utgöra grund
för ett utvecklat samarbete, påpekar länsslyrelsen.

KVA delar i stort DSHs förslag om en effektivisering av
del svenska deltagandet i internationella sammanhang; inventering av
u-ländernas behov av tjänster och teknik och informationssystem för del
svenska deltagandet i internationella havsresursorganisationer och dettas
rapportering. Internationellt utbyte inom forskningen är en aktivitet som
akademien finner än angelägnare och som DSH förhoppningsvis framdeles kommer
att ägna stort intresse. Samprojekt med utländska institutioner, gästforskarutbyten
och bättre ekonomiska möjligheler till personliga kontakter är, enligl KVA,
grundförutsättningar för alt svensk havsforskning skall kunna hålla
internationell standard.

3.2.4 Materialbeständighet i marin miljö

DSH avser alt med närmast berörda intressenter analysera
behovet av övergripande program på della område.

Få remissinsianser har lämnat synpunkter på DSHs förslag.

Remissinstansernas kommentarer

FMV anmäler sitt intresse vad gäller korrosionsproblem i
marin miljö.

Korrosionsinstitutet meddelar all institutet hösten 1982
bildal ett utskott för "Korrosionsskydd offshore" med följande
uppgifter, alla avseende korrosion och korrosionsskydd på offshoreområdet;

-
att utgöra
samrådsforum för berörda forskningsinstitutioner och företag.

-
att söka
överblicka behovet av FoU-insatser.

-
all initiera,
samordna och följa upp FoU-insatser,

-
alt följa upp
utvecklingen inom området genom bevakning av litteratur och konferenser saml
sprida information härom till berörda.

3.2.5 Miljöskydd och teknik

DSH anför:

Inom programområdet miljöskydd och miljöskyddsteknik
erfordras enligt DSH /./I. inga särskilda insatser av programkaraktär.
Delegationen följer pågående utredningsarbete inom områdei. På sikt kan behov
av särskilda insatser bli aktuella. De las i så fall upp till behandling i
samband med den rullande översynen av havsresursprogrammel.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 87

DSH anser sig kunna konstalera att produktutveckling,
planering och ekonomiska investeringar inom vissa delar av miljöskyddsområdet
inte är lämpligt samordnade. DSH vill även peka på behovet av en samlad analys
och utvärdering av de förslag av vikt som framkommit i olika utredningar och
därav föranledda beslut.

Av de remissinstanser som har lämnat synpunkter på området
miljöskydd och teknik anser bl.a. SNV. generaltullstyrelsen och Nordöstra
Skånes kommunalförbund alt det finns behov av ett övergripande program inom
området.

Remissinstansernas kommentarer

Enligt SNVs mening borde redan nu utarbeias program för
att följa effekter i miljön av planerat havsresursutnyttjande. SNV har under
senare tid prioriterat frågor som gäller utsläpp av ämnen som har långsiktiga
och irreversibla verkningar på miljön. I DSHs utredning har dessa stora frågor
endast berörts översiktligt, medan frågor vad avser utsläpp i samband med
transport av olja och kemikalier ägnats mer uppmärksamhet. Dessa frågor är
enligt verkets uppfattning i och för sig angelägna, men är av mindre dignitet
än de frågor som gäller kontinuerliga utsläpp från industrier m. m. av
kemikalier och oljor, dvs. föroreningar från landbaserade källor.

Generaltullstyrelsen bedömer del angelägel all ett
utvecklingsprogram för kemikaliebekämpning initieras inom en nära framtid.
Därvid erfordras utveckling av teknik och taktik för olika typer av respons mol
kemikalieutsläpp till sjöss. Utrustning behöver las fram för insalser mol
kemikalier som flyter, upplöses eller sjunker till botlen. För riskbedömningar
och insats med bekämpningsutrustning behövs snabb prognosticering av spridning
och koncenlralion vilket fordrar tillgång till mätutrustning (mäisonder) av
olika slag.

Statens planverk påpekar all stora mängder av miljöfarligt
gods går igenom våra havs- och skärgårdsområden. Utvecklingen tyder inte på att
denna trafik kommer att minska. Länsstyrelserna bör därför enligt planverket i
samråd med sjöfartsverket göra en sammanställning ur befintligt material över
hamnar och tunga trafikkorridorer och andra leder där miljöfarligt gods kan
transporteras. Länsstyrelserna bör vidare tillsammans med SNV och
fiskeristyrelsen redovisa från natur- och miljövårdssynpunkt särskilt känsliga
och skyddsvärda områden i anslutning därtill anser verket.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser att frågan om
utläckage av senapsgas från dumpad krigsmateriel, bl.a. kring Bornholm, bör
uppmärksammas i detla sammanhang. Hotet mol havsmiljön tilltar i takt med den
fortskridande korrosionen av materielen. En kartering och övervakning av
miljöförhållandena kring deponeringsområdena bör, enligl länsstyrelsens mening,
komma till stånd.

Malmö kommun framhåller att del under hand har erfarits,
att miljöpå-

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 88

verkan vid deponering av muddermassor i havet torde vara
mindre negaliv än vad som befarats under senare är. Forskningsresultaten, till
den del de omfattar muddring och deponering av muddermassor, kan därför, enligl
kommunen, för hamnarnas del förväntas ge regler för prövning enligt
miljöskyddslagen som innebär minskning av kostnader i framtiden samtidigt som
reglerna bör kunna medge snabbare beslutsprocess.

Öckerö kommun anser alt ell av de allvarligaste hoten mot
ett rationellt fiske kommer från läckande oljeborrhål i Nordsjön. Del är
fyndigheter som öppnats men inte bedömts lönsamma all utvinna. Oljelelarna har
dessutom förstört havsbotten mekaniskt. Här och var finns rester av
slålmalerial, sprängningar och provborrningar kvar. Kommunen vill betona viklen
av att när provborrningar och undersökningar av ett område slutförts, städning
sker så att inte fiske med bottenredskap förhindras.

Ssvedocean framhåller att riskerna för allvarlig
försmutsning av havet, som redan föreligger i stark industrialiserade
kustområden och i samband med transporter och dumpning av oljor och kemikalier,
kommer att växa i takt med den ökande havsexploaleringen. Detta skapar i sin
tur en växande marknad för utrustning för havsövervakning och kemikaliebekämpning.

Nordvästra Skånes kommunalförbund påpekar alt havs- och
kustmiljön påverkas av direkta och diffusa utsläpp liksom av vattendragen.
Detla ställer krav på en god miljöbevakning, vilket måsle prioriteras högt. En
regional samordning över läns- och nationsgränser är nödvändig för alt
åstadkomma enhetliga åtgärdsprogram, skydds- och reningsåtgärder. Vid
utveckling av miljö- och ulsläppsbevakning bör observeras all del hos en del
företag bedrivs avancerad intern- och ulsläppskontroll. Sådan verksamhet kan
enligl förbundet lämpligen samordnas med centrala och regionala program och
satsningar.

3.2.6 Teknik för utvinning av energi från havet

DSH anför:

NE ansvarar i dag för forskning och utveckling beträffande
nya energikällor i Sverige. För närvarande pågår ell samarbetsprojekl mellan
NE, DSH och statens planverk, avseende anspråk och konflikter till följd av
energianläggningar lill havs. DSH ser NEs forsknings- och utvecklingsprogram,
med där lämnade förslag för de havsbaserade energislagens utveckling, som en
del av del övergripande programmet vad avser energiteknik. DSHs uppgift är att
följa utvecklingen inom området och vid behov initiera särskild utrednings-
eller forskningsverksamhet, vilket l.ex. kan bli aktuellt när ovannämnda
samarbetsprojekl avslutats. 1 övrigt ser DSH f.n. ingen anledning att engagera
sig ytterligare i havsenergifrågorna eller alt formulera ett särskilt program
härför.

Bl. a. Svenska Kommunförbundet och Lomma kommun finner del
angelägel med forsknings- och utvecklingsarbete avseende nya energikällor.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 89

NE anser alt DSH har en passiv inslällning vad gäller
teknik för utvinning av energi från havet.

Remissinstansernas kommentarer

ÖB påpekar all stora anläggningar till havs eller vid
kusten av vindkrafl-och/eller vågkraftverk kan bli "omöjliga
skyddsobjeki" och även bli till direkta hinder för ett effektivt
kustförsvar.

Statens planverk anser att genom lokalisering av
vindkraftverk lill kust-nära havsområden ges goda möjligheter att tillgodogöra
sig vindenergin. 1 jämförelse med landlokaliserade anläggningar begränsas
konflikterna med andra intressen. En översiktlig studie rörande havsenergi
pägär för närvarande i samråd mellan DSH. NE och statens planverk. Studien
behandlar lokaliseringsförutsättningar för vindenergianläggningar samt för
vågkraft och algodling. Berörda länsstyrelser bör enligl verket i samråd med
DSH och NE översiktligt bedöma förutsättningarna för vind- och vägkraftverk i
havsområden.

Länsslyrelsen i Uppsala län framhåller att uppförande av
vindkraftverk till lands åtminstone i vissa lägen leder till konflikter med
andra intressen. Om energiproduktion baserad på vindkraft blir aktuell talar
vissa skäl för att kraftverk till havs bör övervägas, bl. a. därför att större
produklionsan-läggningar kan byggas och all intressekonflikter enligl
länsstyrelsen inte är så uttalade.

NE upplyser om all nämnden bedriver omfattande forsknings-
och utvecklingsverksamhet, vilket kan leda fram till energitillförselsysiem
med relativt omfattande ianspräktagande av havsresurser. Detta ianspräktagande
kan förutses disponera delar av havsresursen som plats för omvandling av
solenergi lill användbara energiformer, såsom vindbaserad elproduktion och
biomassa ur exempelvis alger. För vindenergiulvecklingen genomför NE
erforderliga studier även av havsresurser, varför DSHs passiva inslällning
inte är besvärande på kort sikt påpekar nämnden. Leder denna utvecklingsinsats
till förslag om införande av havsbaserad elkraft får della resursutnyttjande ej
hindras av ofullsländigheler i kunskap om alier-nalivutnytljandets värde. För
biomassproduklionen bedriver NE forskning för utveckling av högprodukliva
alger, vilka efter skörd kan användas dels som kemisk råvara, dels som foder
och energiråvara. Då denna satsning är långsiktig och nyttan ej endast
tillfaller energisektorn, måste -om ulvecklingen skall få erforderlig bredd och
djup - forskningsslödjande organ med andra mål än NE samverka. NEs
ansträngningar all bredda denna verksamhei har varil i del närmaste
resuliailösa. Del är därför, anser nämnden, ej uppmuntrande alt även DSHs
utredning intar en passiv hållning lill detta forskningsbehov. NE föreslår att
DSH och det nybildade energiverket tar upp förnyade överläggningar för alt öka
den samlade nyttan av bådas insalser.

Gotlands kommun framhåller att arbetet med att utforma ett
prototyp-

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84: 10 90

kraftverk för vagenergi har avancerat längre än vad som
beskrivs i DSHs rappori. Gollands kommun och länsstyrelse har gett gruppen för
vågenergiforskning vid CTH i uppdrag alt utarbeta dels en förstudie (avslutad)
och dels en projektstudie (pågående). Syftet med studierna är att undersöka
möjligheten att någonstans utanför Gotlandskusien placera ett vägkraftverk.
Förutsättningarna har enligt kommunen hittills visat sig vara goda med
beaktande av tänkbara konfliktomräden, som l.ex. fiske, miljö, sjöfart och
militär.

Lomma kommun finner det angeläget med forskning och utvecklingsarbete
rörande vind- och vagenergi och framhåller att det i Öresund finns goda
möjligheter att utnyttja vagenergi i de nord- och sydgående strömmarna i
centrala delen av sundet. Även värmepumpar kan bli bärkraftiga för
energiätervinning ur del tempererade ytvattnet i sundet (nordgående ström),
anser kommunen.

Svenska kimimunförhundet är positivt lill att nya inhemska
energikällor utvecklas. När det gäller havsbaserade anläggningar vill förbundel
peka på vikten av all man tidigt kartlägger återverkningarna på land. Delta kan
bl. a. ske med hjälp av kommunernas fysiska planering.

3.2.7 Teknik Jör brytning och utvinning av minerat från
havet

DSH anför:

Bryiningstekniken till havs av olika mineraltillgångar har
fortfarande flera ulvecklingssteg framför sig. I Sverige finns hög kompetens
och kunnande inom de maringeologiska, metallurgiska och mineralteknologiska
områdena inom universitet, högskolor, myndigheter och industrier. De
möjligheter som finns att utnyttja detta kunnande lill nytta för t. ex. svensk
industri och biståndsverksamhet bör klarläggas.

En majoritet av remissinstanserna är positiv till
fortsatta kartläggning av mineral- och gruslillgångarna i svenska havsområden.

SGU framhåller viklen av all insamlade geofysiska dala
fortlöpande dokumenteras.

Enligt Swedocean kan teknik för upptagning och bearbetning
av värdefulla noduler från stora havsdjup få en stor marknad redan på
1990-talel.

Remissinstansernas kommentarer

ÖB framhåller att området Kopparstenarna-Salvorev, som
anges som särskilt intressant för sand- och grusexploatering, är av slor
betydelse från försvarsmaktens synpunkt.

Institutionen Jör kärnkemi vid KTH påpekar att del i
kapitlet teknik för brytning och uivinning av mineral från havet saknas
beskrivning av en svensk ansats att försöka utvinna lösa ämnen ur havsbotten,
l.ex. metaller. Institutionen slår gärna till tjänst med information om
pågående försök.

Biologisk-geovetenskapliga sektionen vid Lunds universitet
anser alt

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 91

analysen vad beträffar vissa prospekteringsfrägor avseende
indusirimine-ral. malm, kolväten, sand och grus är ofullständig och inte mynnar
ul i några konkreta förslag.

Högskolan i Luleå menar att ett fortsatt arbete på all
analysera förekomsterna av mineral i svenska havsområden bör stödjas. Såväl
för all bättre kartlägga tillgångarna som för all finna användningsområden för
l.ex. mangannoduler. Kunskap kring utvinningsieknik bör enligt högskolan
utvecklas liksom kunskapen kring teknisk utrustning för bättre utnyttjande av
vatten/havsresurser.

Enligt statens planverk behövs en fortsatl kartläggning av
de grusförekomster till havs som är mest lämpade för utnyttjande.
Länsstyrelserna i aktuella län bör i samråd med SGU. DSH och SNV tillsammans
med berörda kommuner ställa ihop befintligt maierial om tillgängliga
grusföre-komsler lill havs. De län där grusläkl till havs är mindre akutell i
dag bör genom ett samråd med SGU fä frågan översiktligt diskuterad, anser planverket.

SGU framhåller alt maringeologiska forskningsresultat,
speciellt rörande olja, gas och malm, många gånger är bundna lill betydande
ekonomiska intressen för företag eller staten. Det anses ofta på grund härav,
eller ibland beroende på lagar eller avtal, ej vara möjligt alt fritt lämna ut
sådana forskningsresultat. Vid prospektering efter olja insamlas således, för
stora kostnader, mängder av geofysiska data och geologiska material. Det insamlade
materialet, som normall bearbetas endast för sill prospekterings-syfle, utgör
en nationalekonomisk resurs. Detla maierial kan utnyttjas även inom andra
sektorer inom geoområdet i frågor som rör l.ex. geo-värme.
gaslagringsmöjligheler. avfallsdeposjlion elc. Resultaten av många synnerligen
kostnadskrävande undersökningar kan riskera all ej bli kända för forskning och
samhälle. Av synnerlig vikl är därför enligt SGU all lillfredsslällande
dokumenlalion ur allmän geologisk synpunkt görs fortlöpande av sådana
undersökningar vilkas resultat ej kan offentliggöras i sin helhel i vart fall
ej omedelbart.

Länsstyrelsen i Västernorriands län framhåller alt del i
Bottenhavet förekommer stora områden med kalksten och alunskifferbildningar.
Några närmare uppgifter om dessa föreligger ej. 1 första hand bör dessa
bildningar kunna karteras med seismiska mätmetoder. Nordingråområdet i Höga
Kusten har ovanliga bergarter. Alnömassivet, bestående av otaliga sällsynta
och i vissa fall värdefulla mineral, fortsätter ut i havet. Undersökningarna
bör därför inriktas på havsområdena utanför Nordingrå och Alnön, anser
länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att en noggrann
kartering försl bör genomföras vad gäller mineral-, grus- och sandtillgångarna
på land. Karteringen av de marina förekomsterna av dylikt material bör i ett
inledande skede vara av myckel översiktlig karaktär. Försl om landinventeringarna
visar att akuta behov föreligger bör de marina inventeringarna

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84: 10 92

vara mera detaljerade. För Sveriges del är enligl
länsslyrelsen särskilt ett område i Botlenvikcn i höjd med -Skellefteä
intressant för utvinning av mineral.

Sweihx ean Iramhäller att det redan i dag pägär utvinning
av sällsynta metaller, grus och sand frän havets botten i begränsad men växande
utsträckning. Ett flertal internationella konsortier med partners främst i
US-A. Japan. Västtyskland och Frankrike utvecklar och provar leknik för
upptagning och bearbetning av värdefulla noduler frän stora havsdjup. Detta kan
bli en stor marknad för havsieknik redan under 1990-lalet, anser Swedocean.

Kvarkenrådel finner del yllersl vikligl all
undersökningarna av Skellef-teäfällcts fortsättning i Bottenviken kan
fortsätta. Likaså är det viktigt att bryiningstekniken lill havs utvecklas
eftersom del med dagens teknik inte pä långt när är ekonomiskt försvarbart alt
påbörja brytning i Skelleftefäl-lei. Del krävs alltså intensifierade
forskningsinsatser och utvecklingsarbete beträffande utvinning av mineral ur
havet. Della arbete torde, enligl Kvarkenrådel, med fördel lokaliseras till
Skelleftefältet.

4 Naturvetenskaplig havsforskning

Mot bakgrund av den av statskontoret framlagda rapporten
Havsforskningens resurser och organisalion - förslag till effeklivisering inom
delar av området, anför DSH;

Inom universitet och högskolor återstår att behandla delar
av det marina forskningsområdet där behoven av koordination och samordning är
angelägna. DSH avser all i samarbete med FRN och beréirda intressenter
fortsätta del inledda arbetet och Jöreslå effektiviseringsåtgärder. Satsningen
inom havsforskningen måste utgå från samhällets behov av kunskap inom
havsresursområdet. DSH ser därför anledning alt mot bakgrund av
havsresursfrågornas betydelse för sysselsättning och försörjning studera de
viktigare problemen och peka ul de områden inom havsforskningen där
insalsbehoven är stora och där integrerade satsningar krävs. Principer för
samordning och finansiering behöver också klargöras. DSH avser att bilda en
samordningsgrupp med företrädare Jör olika havsjörskningsin-tressenter.
Gruppens uppgifter bör bl. a. vara:

-
all behandla
prioriterings- och samordningsfrågor vad avser viktigare forskningsområden,
kostbar utrustning m. m.,

-
att verka för
en successiv profilering av forskningsorganens kompelens,

-
all skapa
impulser lill större flervetenskapliga projekt av särskild betydelse för
samhälle och näringsliv,

-
att behandla
havsforskningens informationsfrågor och

-
att ge DSH
underiag för sitt åriiga yttrande över andra myndigheters
anslagsframställningar.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 93

En hög forskningskompetens är vikligl med hansyn till
behov inom landet för att kunna följa och dra nytta av den omfattande forskning
som sker internationellt, både vad gäller förståelse och tillgäng till nya
resultat, fortsätter DSH. Ett problem för forskningen är härvidlag brist pä
stipendier som kan möjliggöra för forskare att under viss lid fä arbeta vid
ulländska forskningsinstitutioner. Inom den föreslagna samordningsgruppen bör
även förutsättningarna för inrättande av sådana stipendier inom prioriterade
forskningsområden klarläggas.

FN-organet IMO (f.d. IMCO) har lokaliserat World Maritime
University till sjöbefälsskolan i Malmö. Utbildningen omfattar bl. a.
internationella havsmiljökonventioner och deras praktiska tillämpning. Därlill
kommer en internationell säkerhelsulbildning för besättningar till olje-,
kemikalie- och gastankers. Mot bakgrund av detla och med hänsyn till Sveriges
internationella anseende inom miljövårdsområdet avser DSH JÖlja upp de
initiativ som framkommit från bl.a. Jörskningshåll rörande ell iniernationellt
marint miljövårdsuniversitel/-institut i Sverige.

Remissopinionen är splittrad vad avser området
naturvetenskaplig havsforskning. Ingen av remissinstanserna är odelat positiv
till DSH;s synpunkter och avsikter och ingen är heller odelat negativ.
Åsikterna går även isär när det gäller frågan om det är grundforskningen eller
den tillämpade forskningen som bör prioriteras. Ett antal instanser, däribland
KVA, anser att DSH använder begreppet naturvetenskaplig havsforskning i alltför
vidsträckt bemärkelse.

Remissinstansernas kommentarer

SMHI framhåller att det centrala problemet inte är
forskningens effektivitet, inriktning eller splittring utan i stället att dess
volym är alltför begränsad. Enligt uppgifter som DSH och FRN har publicerat
utgör havsutforskningen ekonomiskt endast några promille av den totala
slalliga satsningen på forskning. En med hänsyn till utbildningskapacitet
successiv upptrappning av svensk havsuiforskning bör, enligl SMHI, vara ett av
de bästa sätten att stödja och utveckla svensk havsresursverksamhet.

Fakultetsnämnden vid matematisk-naiuivelenskapliga
fakulteten vid Göteborgs universitet anser att DSH med naturvetenskaplig
havsforskning innefattar allt från grundforskning lill mer eller mindre
rutinmässiga miljöprovtagningar. Detta omöjliggör en bedömning av
grundforskningens situation i förhållande till den tillämpade forskningen och
mälprogrammen. DSH påstår att svensk havsforskning uppvisar en bristande
samordning och splittring. Med förbehåll för den oklara definitionen av
forskning kan fakultetsnämnden delvis ge DSH rätt i detta avseende, men vill
framhålla all förhållandet i slor utsträckning har sin orsak i den
otillräckliga och oberäkneliga anslagstilldelningen. Den prioritering och
samordning som DSH efterlyser bör i första hand gälla den tillämpade
forskningen, vars resultat direkl skall ligga lill grund för skilda åtaganden.
Det är viktigt att

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84: 10 94

det inom grundforskningen ges utrymme ät egna initiativ.
Tendensen att även inordna grundforskningen i hårt styrda projektgrupper får
inte drivas för långt, anser fakulieisnämnden. Fakulieisnämnden ger sitt fulla
slöd ål DSH;s förslag att genom stipendier utöka del internationella
forskarutbytet.

AsUdaboratoriet framhåller att mer svärtangad information
som om

sättningstider för ekonomiskt intressanta komponenter som fiskbiomassa,

algbiomassa, tolerans för föroreningar av olika slag, allmän bärighet hos

ekosystemet inför resursultag av varierande typ lill övervägande delar

saknas. Detta är kunskap som är oundgänglig för ett långsiktigt naturre

sursutnyltjande och som är personal- och tidskrävande genom omöjlighet

lill automatisering och nödvändighet av långa lidsserier. En substantiell

ökning av anslagen till naturvetenskaplig grundforskning är, enligt labora

toriet, inte bara helt nödvändig som förutsättning för teknikens praktiska

tillämpning Ulan också det främsta sättet all effeklivisera svensk havs

forskning. ' '''

BioU>gisk-geoveienskapUgu sektionsnämnden vid Lunds
universitet anser all uppgifterna för den samordningsgrupp av
havsforskningsinlres-senter som föreslås är någol oklara, då man säger
"Satsningen inom havsforskningen måsle utgå från samhällets behov av
kunskap inom havsresursområdet". Delta yttrande bör förtydligas så att
det klart framgår, att det inte gäller grundforskning. Den tänkta
samordningsgruppen bör naturligtvis se lill alt goda projekt inte hamnar i del
s.k. forskningsgapet. Beträffande särskilda stipendier önskar sektionsnämnden
framhålla, att enbart stipendier för forskare inte är lillräckligl. En översyn
av kursutbudet inom marina ämnen bör ske. För forskarrekryteringen och därmed
för den framtida forskningen är del nödvändigt all också vidtaga åtgärder,
exempelvis genom att avsätta medel för doktorandljänsler inom ämnen där ett
rekryteringsbehov föreligger. Möjligheterna för studerande på alla nivåer all
välja en marin inriktning på sina studier bör, enligl sektionsnämnden, också
vidgas.

Matematik-naturvetenskapliga Jäkultetsnämnden vid Umeå
universitet anser all vid en bedömning av den totala finansieringen av svensk
havsforskning ler sig den icke sekiorsbundna delen alltför liten. Speciellt
borde NFR söka vägar för ell ulökat engagemang inom grundläggande ekologisk och
biologisk forskning i marin miljö, anser fakulieisnämnden.

Enligl SNV är den bild som DSH lecknar av
naturvetenskaplig havsforskning alltför negativ. SNV påpekar alt FRN och UHÄ
har ansvar för frågor som griper över hela forskningsfältet. När del galler
principer för samordning och finansiering av forskning, inkl. havsforskning,
och när det gäller evenluell profilering av forskningsorganen är del, enligl
SNV, nalur-ligl all FRN och UHÄ agerar, inie att nya grupper bildas.

LMV tillstyrker förslaget all DSH skall bilda en
samordningsgrupp med företrädare för olika havsforskningsintressenter. LMV är
berett att deltaga

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 95

i en sådan grupp. Om verket inte blir representerat i
gruppen förulsälls ändock att lämpliga former tillskapas för all del kunnande
och de erfarenheter som verket har inom bl. a. landskapsinformalionsomrädet
las tillvara i en ökad satsning inom havsforskningen.

Enligt SGUs uppfattning har den naturvetenskapliga
forskningen om resurserna i havet och på havsbotten tillmätts alldeles för
liten betydelse. Inte minst gäller della maringeologi och maringeofysik.
Precisa kvantitativa och kvalitativa data - vare sig del gäller olje- och
gasförekomsier, kol, malmer eller andra tillgångar - är förutsättningen för att
senare tekniska och ekonomiska satsningar på uppfordring, distribution och
förädling av förekomsterna skall kunna anpassas på optimalt sätt. Att anskaffa
sådana data är, enligl SGU, geologiska och geofysiska arbetsuppgifter. För all
lösa dessa erfordras forskning och resursevaluering.

f/?/V framhåller att det i rapporten påpekas att i vissa
fall - och antyds i andra - medverkan från samhällsvetenskap, juridik och
kanske också humaniora krävs. Nämnden vill därför understryka vikten av att de
organ som ansvarar för dessa forskningsområden, särskilt
humanistiskt-sam-hällsvelenskapliga forskningsrådet, får möjlighet alt påverka
den fortsatta planeringen och genomförandet av forskning med anknytning till
havsresursverksamheten.

NFR framhåller alt DSH med marin forskning avser
grundforskning och tillämpad forskningjämte kartläggningsverksamhet. Man torde
kunna konstalera att grundforskningen i ekonomiskt avseende använder en mindre
del av resurserna. Nödvändigheten av grundforskning för annan forskning och
utveckling är dock självklar och NFR vill därför ge uttryck för förhoppningen
alt DSH i sitt angelägna samordningsarbete mer energiskt värnar om grundforskningens
villkor.

SJFR påpekar att det bör beaktas att marin forskning inte
bara förekommer vid de traditionellt marinbiologiska institutionerna, utan
också vid fysiologiska, morfologiska och biokemiska institutioner både inom
naturvetenskapliga, medicinska, veterinärmedicinska och
lantbruksvelenskap-liga fakulteter, vilket inte observerats i förslagel.

KVA anser all DSH använder begreppet naturvetenskaplig
havsforskning i en alltför vidsträckt bemärkelse. Man innefattar allt från
grundforskning till allehanda rutinmässiga mätningar och observationer. En del
av dessa senare kan utnyttjas i samband med grundforskning, men i övrigt utförs
de utan någol som helst grundforskningssyfle. Delta leder, enligt KVA, lill
oklarhet eller förvirring i åtminstone två fall. Del ena berör frågan om hur
slor del av de totala havsforskningsresurserna som går till naturvetenskaplig
grundforskning och hur stor del som används för andra ändamål. Det andra berör
påståendet alt den svenska naturvetenskapliga havsforskningen har särskilt
stora samordningsproblem. Vad som främsl behövs är, enligt KVA, ökade
ekonomiska resurser eller en stark omfördelning av redan existerande.
Resurserna för den naturvetenskapliga havs-

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84: 10 96

forskningen fordelar sig med stark övervikt pä tillämpade
studier. Endast en mindre del tillfaller naturvetenskaplig grundforskning. Om
man beaktar att griindlorskningcn inom de huvudområden som DSH anför utgör den
samlade kunskapsbasen och grundförutsättningen för att vi på rätt sätt skall
kunna tillgodogöra oss havets naturresurser och finna lämpliga metoder för
dess skydd, ligger det. anser KVA, i öppen dag att del i första hand är
grundforskningen som bör prioriteras.

5 Havsindustriell kompetensutveckling

DS H./r>/r.s/(/;•.•

Belräjfunde ändrade Jormer för statligt utvecklingsstöd

-
alt formerna
för stöd lill teknisk utveckling ses över. speciellt avseende räntebelaslning
och återbelalningsvillkor vid s. k. villkors- och produktutvecklingslån samt
möjligheterna lill stöd överstigande 50% av ett projekts totala värde,

-
alt låne- och
bidragsmöjligheterna bör göras mer attraktiva för industrin, även med
bortseende från de f. n. mycket höga räntenivåerna, och

-
att stålen tar
pä sig ett större finansiellt risktagande, speciellt vid tidskrävande
utveckling och marknadsföring av nya produkler.

Beträffande ökat finansiellt utvecklingsstöd

- alt del finansiella slödel ökas och ges formen av
en särskild fond.

omfattande förslagsvis 100 milj. kr., lill STUs föribgande som extra slöd

till havsleknisk utveckling under en femårsperiod. Del bör då vara

möjligt alt, med ledning av ertärenheter rörande efterfrågans art och

omfattning under de första två lill tre åren, inkomna med förslag till

regeringen avseende stödets framtida omfattning.

Beträjjände stöd till referensanläggningar

-
att program
avseende leknik för utforskning och tillståndskonlroll av havet anlas i syfle
att genom inhemsk teknikupphandling främja utvecklingen av syslem för mätning
och observation i havet och i huvudsak enligt programbeskrivning, och

Beträjjände utveckling av teknologisk kompetens för
Jramliden

- alt de redovisade programmen för arktisk leknik
och undervattenstek

nik antas i syfte att genom grundläggande FoU förstärka den inhemska

basen för utveckling av industriell kompetens inom havslekniken och

alt genom aktivare samverkan mellan myndigheter, forskningsorgan

och näringsliv ge synergieffekter avseende utveckling av ny leknik,

- att, i samma syfle, frågan om ulbildning av yrkesdykare
för den civila

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop. 1983/84:10 97

sektorn utreds av DSH och marinen i samråd med berörda
intressenter, och

- att DSH erhåller komplellerande resurser för
aktiverande uppgifter

inom dessa programområden.

Beträffande marknadsföring av statlig kompetens

- att ett bolag bildas för marknadsföring av FOAs
kompetens under

kommersiella befingelser på den civila sektorn.

Beträffande stöd till utbildning och forskning

-
att årliga
kontaktträffar eller arbetsinternat arrangeras genom DSHs försorg med
företriidare för berörda myndigheter, forskningsorgan och
ulvecklingsorienterade företag i syfle all genom informellt utbyte av
information om resultat, pågående arbeten, resursproblem m. m. verka för en
successiv profilering av forskningsorganens kompetens skapa impulser till
större, flervetenskapliga projekt av särskild betydelse, ge DSH underlag för
sitt årliga yttrande avseende myndigheternas anslagsframställningar, förbättra
de teknikorienlerade forskningsorganens marknadskontakt samt stimulera
entreprenöranda och intresse för nyfö-retagande bland forskare och
specialister,

-
att DSH åläggs
uppgifter att ombesörja erforderliga kontakter och administrativa åtgärder för
kortare utlandstjänslgöringar inom främsl offshoreverksamheten, för
kompletterande utbildning och för förbättrad kontakt med marknaden och dess
konkreta problem och möjligheler, och

-
att DSH
erhåller kompletterande resurser för de föreslagna uppgifterna. Beträffande
identifiering av tillväxtområden

-
att DSH i
samverkan med statistiska centralbyrån (SCB) och berörda branschorgan gör en
årlig sammanställning av svensk export på offshoresektorn, samt

-
att DSH i
anknytning till sitt åriiga yttrande över andra myndigheters
anslagsframställnir»gar gör en sammanställning över det sammantagna FoU-stödet
till svensk havsresursverksamhet från STU, utvecklingsfonder och
kreditinstitut.

Positiva i stort till förslagen, eller till delar av
förslagen, är bl.a. SIDA, FOA, sjöfartsverket, institutionen för elektronfy'sik
vid KTH, högskolan i Luleå, generaltullstyfelsen, SSPA, DFR, länsstyrelserna i
Blekinge, Göteborgs och Bohus och Västernorrlands län, utvecklingsfonderna i
Stockholms och Blekinge län, IVA, Landstingsförbundet, TCO, samt Swedocean.

Kritiska till ett eller flera av förslagen är bl.a. SIND,
STU, Göteborgs kommun (som dock är positiv till inrättandet av en fond för
havsteknisk utveckling) samt SACO/SR.

Fonden för industriellt utvecklingsarbete påpekar att inga
formella hinder föreligger för fonden att åta sig större finansieringsandel än
509?.

7 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 10. Bilaga 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 98

Remissinstansernas kommentarer

SIDA delar DSHs synpunkter om nödvändigheten av
utlandspraktik och stimulans fill utlandstjänstgöring. Att delegafionens
förslag främst sätter offshoreverksamheten i blickpunkten för delta behov
finner SIDA dock märkligt, enär behovet syns vara lika stort inom den
naturvetenskapliga sektorn.

FOA påpekar alt del med tanke på den i stort förutsebara
militära upphandlingen av produkler inom havsteknikområdet borde finnas möjligheter
till konkreta samlade åtgärder för teknikupphandling. Förutsättningar och
former för samarbetet bör därvid diskuteras. FOA ser med stort intresse på
utvecklingen inom svensk havsteknik och är beredd att delta i och stödja
aktiviteter inom delta område, i de former som i varje enskilt fall är
lämpliga. Skulle ett hel- eller halvstatligt bolag utanför FOA bildas, är FOA
givetvis villig att samarbeta med detta.

Sjöfartsverket påpekar att verket har ett betydande
"know-how" på intressanta teknikområden och tillgång till plattformar
som kan utnyttjas för att utveckla svensk havsresursverksamhet och forskning.

Enligt SINDs mening kan man starkt ifrågasätta den
markerade satsning på forskning och teknisk utveckling som DSHs förslag innebär
om man inte samtidigt tillförsäkrar en konkret industripolitisk och
marknadsinrik-tad anknytning. SIND föreslår att den tänkta satsningen om 100
milj. kr. fill STUs insatsområde havsteknik omfördelas så att en del av medlen
knyts till operativa industripolitiska och marknadsinriktade åtgärder i form av
insatser inom SINDs program för industriell omvandling och tillväxt.

STU ser det som självklart att industrin även
fortsättningsvis bör vara den som prioriterar de tekniska nischer/problem inom
vilka företagen bedömer sig ha erforderliga kompetens- och
marknadsföringsförutsält-ningar. De stathga stödåtgärderna bör i första hand
stimulera lill en dylik utveckling. Med den förbättrade kompetensbasen, som
byggts upp under senare delen av 1970-talet, finns nu, enligt STUs mening,
förutsättningar för avancerat utvecklingsarbete. Mycket talar för att sådanl
arbete bör koncentreras till systemlösningar, företrädesvis i samarbete med
offshore-elablerade företag i avnämarlandet. STU har inlett förstudiearbete
inom alternativa nischområden för alt i den kommande ireårsplanen kunna föreslå
specificerade och koncentrerade insatser. STU avstyrker DSHs förslag att det
statliga stödet till havsteknisk FoU skulle ges generösare villkor än vad som
är tillämpligt inom andra programområden. Väsentligt är däremot att
projektstödet kan anpassas på ett flexibelt sätt alltefter de enskilda
projektens karaktär. Enligt STUs uppfattning ges sådan flexibilitet med
nuvarande stödformer. STU har dock i annat sammanhang föreslagit att i vissa
fall bör finnas möjlighet till utökad finansieringsandel av projekt dvs. med
mer än 50% av projektkostnaderna. STU tillstyrker inie DSHs förslag om
bildandel av ett FOA AB, eftersom detta sannolikt inte löser nuvarande problem.
Däremot anser STU att möjligheterna all bilda

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1983/84:10 99

t.
ex. ett aktiebolag kring ett projekt bör finnas om så bedöms lämpligt i det
enskilda fallet. STU ser mycket positivt på att ökade möjligheter skapas för
offshore-praktikarbete men anser, lill skillnad mol DSHs förslag, alt
administrationen av utlandspraktiken bör oförändrat kvarstå vid respektive
anslagsgivande myndigheter. STU är positivt inställd till förslagel om en fond
på 100 milj. kr. men anser alt det är för tidigt all ta slutlig ställning.

DFR
anser alt Rymdbolagets erfarenheter av bl. a. teknikupphandling av avancerad
teknisk utrustning, egel högteknologiskt utvecklingsarbete och projektledning i
internationella samarbetsprojekt med fördel även kan utnyttjas i projekt med
havsteknisk inriktning. DFR är positiv till att samarbeta med DSH vid
definition av forsknings- och utvecklingsprojekt inom havsområdet, så att
samordning och koncentration av lillgängliga resurser kan uppnås. Därvid bör
utgångspunkten liksom hittills vara alt DFR tillsammans med andra
utvecklingsorgan företrädesvis medverkar i definitionsskedet och de inledande
etapperna i större projekt som syftar till att utveckla kompletta
systemlösningar. När man närmar sig färdiga system bör huvuddelen av det
ekonomiska ansvaret övertas av de slutliga användarna.

Fonden
för industriellt utvecklingsarbete påpekar att de projekt, vari fonden idag är
finansiellt engagerad, kännetecknas av kombinationen hög risk/hög
lönsamhetspotential. Riskerna kan vara såväl av teknisk som kommersiell natur.
Enligl fondens erfarenheter möter det inga svårigheter att identifiera projekt
med höga risker, problemet är att finna projekt där även kravel hög
lönsamhetspolential är uppfyllt. Detta problem torde även gälla de havstekniska
projekten. Industrifonden påpekar även alt del inte föreligger några formella
hinder för fonden att åtaga sig en större finansieringsandel än 50%, men att
fonden i praktiken aldrig engagerat sig med mer än 50% i något projekt.

Enligt
Sveriges Exportråds mening kan en mycket positiv utveckling noteras för svensk
offshoreindustri. Inom vissa marknadssegment har klara genombrott gjorts.
Exempel på detta är riggtillverkning vid Götaverken Arendal AB, drift av
bostadsplattformar vid Consafe AB, dykerifarlyg vid Stena Line AB m. fl. Vidare
märks ett ökat inlresse för offshoremarknaden bland mindre och medelstora
underleverantörer. Ett tecken på denna breddning inom industrin är tillkomsten
av branschorganisationen Swedocean, som nu har mer än 100-ialet medlemmar.
Exportrådet delar således DSHs allmänt positiva syn på möjligheterna för svensk
industri att än mer engagera sig på offshoremarknaden och därtill hörande
delmarknader.

IVA
anser att ett mycket viktigt område inom havstekniken är skapandet av
referensanläggningar som kan tjäna som exempel och argument vid exportinriktad
försäljning. IVAs åsikt är alt staten här har en särskild uppgift som kompetent
leknikupphandlare inte minst för försvarets behov.

SACO/SR
framhåller att områdei havsteknik inte är så unikt alt t. ex. en

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop. 1983/84:10 100

särskild
fond behöver inrättas. SACO/SR vill också varna för en övertro på svenska
referensanläggningar i Östersjön för offshoreverksamhet inom området arktisk
teknik. Den utrustning som behövs måste sannolikt av marknadsskäl i många fall
användas på plats för att ha värde som referensanläggning. Statliga
utredningars roll när del gäller etablering av svensk industri på utländska
marknader bör heller inte överskattas. Del är, anser SACÖ/SR, primärt företagen
själva som i avgörande lägen har alt identifiera de affärsmöjligheter och tekniska
lösningar som kan leda fram till marknadsetableringar inom det havstekniska
området.

LO
anser att DSHs förslag beträffande havsindustriell utveckling i alltför liten
grad penetrerar företagandet, nyetableringar och marknadsföring och i stället
har en slagsida åt forskning och ren teknikutveckling. LO anser del viktigt att
en bättre balans uppnås i delta avseende. Inom havsresursområdet torde
inrättande av vissa storprojekt och genomförande av teknikupphandling vara en
lämplig väg för direkt industriutveckling. Man bör också kunna ge Exportrådet
och de regionala utvecklingsfonderna större resurser till affärsfrämjande,
anser LO.

Sveriges
industriförbund ansluter sig till uppfattningen alt speciellt räntebelastning
och återbetalningsvillkor vid villkors- och produktutvecklingslån bör ses
över. När det gäller ett större finansiellt risktagande från statens sida anser
förbundel delta speciellt befogat beträffande marknadsföring men även gällande
särskilt tidskrävande produktutveckling. Förbundel avvisar emellertid
förslaget att en särskild fond för havsteknisk utveckling skall inrättas. Det
strider mot förbundets uppfattning om en generellt verkande industripolitik.
Däremot bedömer förbundet det som angeläget att STU och Industrifonden får
sådana anslagsramar alt de - när behovet är dokumenterat - kan lämna bidrag med
upp lill 100 milj. kr./år. Vad avser förslagel om stöd till statliga
myndigheter för upphandling av referensanläggningar anser industriförbundet att
denna väg måste beträdas med slor försikfighel eftersom det ändå är
marknadsbehovel som avgör om en produkt bör utvecklas. Förbundet menar all
varken den beställande myndigheten eller DSH - såsom förslaget förutsätter -
normalt besitter den nödvändiga marknadskännedomen.

Swedocean
anser att ambitionen att kommersiellt marknadsföra existerande statlig
kompetens är vällovlig. Nya bolagsbildningar bör dock undvikas. Vederbörande
myndigheter bör låta undersöka vilken specifik kompetens som har kommersiell
användning och marknadsförutsättningarna härför. Marknadsföring kan, enligl
Swedocean, sedan ske genom etablerade privata eller statliga företag.
Beträffande identifiering av tillväxtområden anser Swedocean att ansvaret
självfallet måste ligga hos industrin i samverkan med dess branschorgan. Fackmyndigheterna
kan dock, enligl Swedocean. i vissa fall också beröras. Swedocean stöder
förslagen beträffande ökat finansiellt utvecklingsstöd.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 101

6 DSHs framtida roll och resurser

DSH bedömer ett tillskott, successivt ökat till storieksordningen
10 milj. kr. efter ell par år, behövligt för de uppgifter som beskrivs i bil. O
s. 00. ff. De finansiella resurserna skulle DSH huvudsakligen sälta in som
kompletterande medel i de verksamheter som DSH finner särskilt angelägna.
Medlen skulle, enligt DSH, lill övervägande del ställas lill förfogande för
uppgifterna i fråga genom anvisning via andra myndigheter och forskningsorgan
och skulle sålunda inte påfordra någon större utökning av de administrativa
resurserna vid DSHs kansli. En förstärkning av DSHs kansli med uppskattningsvis
4-6 tjänster torde dock behövas, anser delegationen.

DSH föreslår: - all resurser enligt ovanslående bedömning
ställs till DSHs förfogande.

En majoritet av de remissinstanser som kommenterat
förslaget anser aft DSH skall behålla sin rådgivande och samordnande roll och
att mera operativt inriktade insatser skall göras av redan etablerade organ.
Ett fåtal instanser anser att DSH skall ges ökade befogenheter och resurser
medan några instanser anser det omotiverat att alls bygga upp DSH lill ett
permanent organ.

Remissinstansernas kommentarer

SIDA delar DSHs bedömning att det inte behövs någol stort
organ för att säkerställa framgång vad beträffar samordningsuppgifter. Att DSHs
nuvarande resurser är klart otillräckliga är däremot uppenbart. SIDA anser att
viss förstärkning av kansliet är befogal. Risken för överlappning av funktioner,
redan tillgängliga inom andra organ, bör emellertid noga observeras och
undvikas.

SMHIs uppfattning är alt samordning bäst uppnås då DSH
arbetar nära och genom befintliga fackmyndigheter i stället för att enligt
förslaget utöka sill eget inre arbete och därigenom bli ylteriigare en
kostnadskrävande självständig part i en redan alltför splittrad verksamhei.
SMHI anser dock alt DSH bör få föreslagna medel för att genom att lägga ut
uppdrag och genom att initiera arbete hos havsresursverksamhetens parter
påskynda genomförandet av prioriterade delprogram.

RRV anser att den verksamhei som DSH nu begär mandal för
att fortsätta delvis medför en omotiverad dubblering av redan befintlig institutionell
stmktur. För att DSH skall kunna uppfylla rollen som samordnare inom eller
komplettera denna struktur fordras alt DSH skall kunna överblicka området,
samordna åtgärder på den privata och statliga sidan samt konkrefisera problem
och behov av åtgärder från statsmaktema. Det kan, enligt RRV, ifrågasättas om
ett organ med DSHs profil har praktiska fömtsättningar att fylla denna
funktion.

Biologisk-geovetenskapliga sektionsnämnden vid Lunds
universitet anser alt många av de uppgifter som DSH anför som önskvärda att
utföra

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 102

inom DSHs ram med fördel kan anförtros åt redan
existerande organ och all DSHs nuvarande kapacilet används för övergripande
angelägen planering.

Askölaboratoriet delar DSHs åsikt om behovel av ett
särskilt initierat, kreativt och snabbverkande organ för främjande av
ulvecklingen av svensk havsresursverksamhel. Laboratoriet vill också starkt
understryka DSHs egen åsikt all dess sekretariat bör ha ett litet omfång och i
huvudsak verka via andra myndigheter och forskningsorgan. Askölaboratoriel
anser det synneriigen viktigt all DSH eller av delegationen tillskapat
"centmm för svensk havsforskning" ej blir ell ytterligare
forskningsråd med egen fördelning av tjänster och projektanslag. En livlig
aktivitet för skapandet av nya resurser är högst välkommen, men dessa bör
"öronmärkla" tilldelas existerande anslagsgivande organ. Detta
håller inte bara administrationen på ett minimum, det tillförsäkrar också,
enligt laboratoriet, ansökningarna en fackgranskning med samma kvalitetskrav
som svensk forskning i övrigt.

Fiskeristyrelsen anser att DSH obestridligen har en
uppgift att fylla när det gäller att verka för all havsresursverksamheten
främjas och stöds såväl vid myndigheter och organisationer som inom svenski
näringsliv. Styrelsen vill dock understryka vikten av att de informella
kontakter som idag existerar mellan myndigheter och institutioner i Sverige och
mellan Sverige och ullandel inte skadas ulan tillvaratas vid en eventuellt
intensifierad, sektorsövergripande samordning av havsresursverksamheten.

SNV framhåller att ansvarsfördelningen inom den framlida
programverksamheten bör vara sådan all DSH i samverkan med berörda intressenter
skall ta fram program och underlag för regeringens ställningstagande i frågor
som rör utnyttjande och skydd av havet. 1 och med alt DSH lämnat sitt
programförslag har man avslutat sin del. Genomförandet av programmet bör ske
efter förslag från regeringen och läggas på befintliga myndigheter. Krävs
resursförstärkningar för ledning och genomförande bör dessa enligt SNVs
uppfattning lämnas lill myndigheterna. Verket anser del tveksamt att DSH nu
behöver förstärkas i form av tjänster på kansliet. Däremot bör delegationen ha
ekonomiska resurser för utvärdering och planering med hjälp av särskild
expertis.

SSPA anser all DSH inte bör byggas upp till ett permanent
organ med operativa uppgifter. DSH har gjort en värdefull insats med all
beskriva havsresursverksamhelens olika områden. Fortsatt arbete med bl.a. verkställande
av de åtgärder som bedöms angelägna bör emellertid ombesörjas av de myndigheter
som redan finns på resp. område. Det finns enligt SSPAs mening inte behov av
någon ytterligare myndighei med den typ av samordnande och utredande uppgifter
som DSH föreslår när det gäller havsteknik. Detla skulle skapa oklarheter och
gränsdragningsproblem gentemot befintliga myndigheter på området, anser SSPA.

NFR anser alt mot bakgrund av de belopp som står till buds
for marin

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 103

grundforskning, och vad som via fakultetsbudgeten ges till
en normal institution, är del alltför stora belopp som DSH äskar. Det hitlills
utförda arbetet visar på en betryggande kapacitet och framtida verksamhei lorde
kunna rymmas inom andra myndigheters åligganden. Kontroll av forskningens
effektivitet utövas nu av t. ex. NFR, STU och SNV.

SJFR avstyrker DSHs äskande om en utökning av sin egen
verksamhet motsvarande 4-6 tjänster och 10 milj. kr. Mol bakgrund av del behov
som finns av forskningsverksamhet på olika nivåer och de möjligheler till ökad
samordning och effektivisering som synes föreligga är detta ett helt orealistiskt
äskande.

Länsstyrelsen i Östergötlands län vill understryka vikten
av att DSH tilldelas resurser enligl förslagel för att även fortsättningsvis
kunna medverka lill att främja svensk havsresursverksamhel. Del är av central
betydelse att DSH får bibehålla och ytterligare stärka sin samordnande och
seklorövergripande roll, anser länsslyrelsen.

Enligt Göteborgs kommun bör ansvaret för genomförandel av
programmen i möjligaste mån läggas ut på andra organ än DSH med undantag för
program som rör havsrätlsliga frågor. Flera existerande organ bör enligl
kommunen ha kompelens att ansvara för programmen, exempelvis SMHl (tillståndskonlroll),
SSPA och AUT vid CTH (offshore, arktisk teknik).

IVA betonar viklen av all del operativa ansvaret, i del
läge som havstekniken nu intar i Sverige, läggs på industri och näringsliv och
dess organ saml på exekutiva myndighetsorgan inom respektive område och alt
några speciella utredningar utom de som görs av näringslivet i
marknadsförings-syfte inte skall påbörjas och de nu löpande avslutas så snart
som möjligt. Vidare anser akademien att DSHs verksamhet skall begränsas till
frågor som rör:

-
tillståndsgivning,

-
förenklad
byråkrati,

-
fortbildning,

-
kustplanering,

-
internafionell
kontaktverksamhet samt

-
remissverksamhet.

KVA anser att DSH bör fungera som samordnande myndighei i
samverkan med befintliga organisationer. DSH bör enligt akademiens bestämda mening
inte utvidgas personellt men ges möjligheter att, via existerande
anslagsgivande myndigheter, fullfölja egna utredningar inom sitt kompetensområde.
Genom sina möjligheter lill överblick över såväl naturvetenskaplig som teknisk
problematik kan DSH svara för den föreslagna milande programverksamheten. När
det gäller fördelning av projektmedel bör emellertid befinfliga
forskningsrådsorganisationer inkopplas. Dels har dessa enligt KVA den
erforderliga personalen, kompetensen och erfarenhelen, dels är del väsentligt
att samma kvalitetskriterier lillämpas på projekten oavsett vem som initierat
dem. Akademien är beredd all via sin

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1983/84:10 104

nationalkommitté
för oceanografi biträda i de fall en kompelensulvidgning anses angelägen. Denna
kommitté bör särskilt kunna vara till hjälp i frågor av övergripande och
flervetenskaplig art inom oceanologin. Genom att den tillika utgör den svenska
nationella SCOR-kommittén (Scientific Committee on Oceanic Research) kan den
även biträda i frågor om vissa inlernatio-nella oceanologiska
forskningsprojekt.

TCO
anser all DSH bör läggas ned och all dess kansliresurser förs över lill ett
lämpligt samordningsorgan. Detsamma gäller kvarvarande arbetsuppgifter hos
DSH. De operativa uppgifterna bör enligt TCO ligga kvar hos de instanser som
idag har dem, om del inte finns goda sakskäl för andra lösningar.

LO
underslöder DSHs begäran om ökade resurser för sin verksamhei, dvs. ca 10 milj.
kr. i anslag för diverse projekt samt personalförslärkning. Det är vidare Lös
inslällning alt det är angelägel att mer konkret och detaljerat dra upp
riktlinjerna för statens insalser inom havsresursområdet. Ett stort antal
myndigheter är engagerade i frågor som på ett eller annal sätl hör hit. En
samordning och en gemensam målsättning behövs uiöver vad som nu förekommer. 1
samband med all en ny målsättning för svensk havsresurspolitik formuleras och
närmare specificeras bör det, enligl LO, också specificeras vilken förstärkning
och omläggning inom olika existerande myndigheter som kan anses nödvändig och
rimlig.

Sveriges
industriförbund anser att DSH skal! bibehålla sin rådgivande och samordnande
roll och att mera operativt inriktade insatser skall göras av redan etablerade
organ, samt all en väsenllig höjning av DSHs anslag inie är moliverad,

Swedocean
anser DSHs uppgift som samordnare och främjare av svensk havsresursverksamhet
som värdefull och vikiig. Swedocean tror däremot inte all DSH skall ikläda sig
operatörens roll i fråga om forsknings- och utbildningsplanering, marknadsundersökningar,
projektfinansiering, projektstyrning och dylikt. En tänkbar operativ uppgift
skulle, enligl Swedocean, kunna vara att fungera som "pool" för
informationsspridning av forskningsresultat från myndigheter och det
internationella fältet.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop. 1983/84:10 105

Sammanställning av remissyttranden över forskningsrådsnämndens
(FRN) och delegationens för samordning av havsresursverksamheten (DSH) rapport
(82:14) Vattenbruk för Sverige

Efter remiss från jordbruksdepartementet har yttrande över
rapporten avgells av:

Sjöfarlsverkel, siaiskonlorel, riksrevisionsverket (RRV),
universitels-och högskoleämbetet (UHÄ), som bilagt yttranden av universiteten i
Stockholm. Uppsala. Lund, Göteborg och Umeå. lanlbruksslyrelsen (LBS). statens
livsmedelsverk (SLV), fiskeristyrelsen, statens jordbruksnämnd (JN), statens
naturvårdsverk, kommerskollegium, generallullstyrelsen.
arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens planverk, statens valtenfallsverk,
styrelsen för teknisk utveckling (STU), delegationen för samordning av
havsresursverksamheten (DSH), forskningsrådsnämnden (FRN), Sveriges
lantbruksuniversitet, statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), skogs- och
jordbrukels forskningsråd (SJFR), länsstyrelserna i Kalmar län, Gotlands län.
Malmöhus län, Göteborgs och Bohus län, Skaraborgs län, Värmlands län,
Västmanlands län, Gävleborgs län, Norrbottens län och Blekinge län,
naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR), Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut (SMHl), överstyrelsen för ekonomiskt försvar, vattenöverdomslolen,
institutet för vallen- och luftvårdsforskning (IVL), kommiltén (Jo 1981:06) om
vissa fiskefrågor, utvecklingsfonderna i Kalmar län och Göteborgs och Bohus
län. Svenska kommunförbundet, landstingsförbundet, Sveriges grossistförbund,
Sveriges industriförbund, lantbrukarnas riksförbund, tjänstemännens
centralorganisation (TCO), centralorganisationen SACO/SR, landsorganisationen i
Sverige (LO), lax-forskningsinslitulel, Sveriges hantverks- och
industriorganisalion (SIHO-Familjeförelagen), Sveriges fiskares riksförbund,
Sveriges fiskevattenägareförbund, Sveriges fiskodlareförening och Sveriges
fritidsfiskares riksförbund.

Yttrande över rapporten har även avgells av:

Länsslyrelsen i Västerbottens län, glesbygdsdelegationen,
svenska insjöfiskarnas centralförbund, kooperativa förbundet (KF),
skolstyrelsen i Öckerö kommun som bilagt yttrande av lärare och elever vid
Brallebergs-skolan och K-konsult.

Arbetets uppläggning

För att närmare precisera problemen och utreda
fömtsällningarna för en utveckling av svenskt vattenbmk tillsatte FRNs
nalurresursdelegation och DSH en särskild styrgrupp för vattenbruk som har gett
ut åtta delrapporter och en slutrapport "Vattenbmk för Sverige".

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 106

Styrgruppen föreslår i slutrapporten vissa åtgärder som gruppen
anser angelägna alt genomföra på kort sikt. Förslagen är i prioritetsordning:

-
Tillskapande av
ell vatlenbruksråd som föreslås få en samordnande och rådgivande funktion i
arbetet med en forlsali utveckling av svenski vattenbruk. På sikt bör ansvaret
läggas över på förvaltningsmyndighet.

-
Uppbyggnad av
en för vattenbruk och yrkesfiske gemensam organisalion "Svenska
Fiskbolagel" för marknadsföring, försäljning och distribution av fisk och
fiskprodukler.

- Översiktlig planering av vattenområdenas användning
bör genomföras i

kommuner där intresset för vattenbruk är stort.

-
Tillståndsprövningen
för odling av fisk m.m. bör förenklas i riktning mol ett prövningssystem.

-
Inrällandet av
ell vallenbrukslån med två års amorteringsfrihel och lägre räntefot än normalt
samt slalliga lånegaranlier för produklion och förädling.

-
Diagnostisk och
rådgivande service avseende fisksjukdomar bör förstärkas och byggas ut vid
statens veterinärmedicinska anstalt och vid regio--nala veterinärmedicinska
laboratorier.

-
Inrättande av
en tvärvetenskaplig institution för vattenbruk.

-
Stöd till
internationell och nationell forskarutbildning samt till grundutbildning vid
universitet.

-
Omprövning av
möjligheter till handelspolitiska ingripanden.

1 Allmänt

Ca 50 remissinstanser har yttrat sig över förslagen.
Remissinstanserna är positiva lill en ulbyggnad av svenski vallenbruk. 1 fråga
om formerna för utbyggnaden är remissutfallet splittrat. Styrgruppens förslag
delas i stort och ulan särskilda kommentarer av DSH, FRN, landstingsförbundet
och LO.

2 Vattenbruksråd

Styrgruppen föreslår att ett vattenbmksråd inrättas
övergångsvis.

En majoritet av instanserna konstaterar att del är
naturligt all ansvaret för vattenbruk åvilar en myndighei. Flera av instanserna
pekar på att fiskeristyrelsen är den myndighei som idag har ansvaret för
vattenbmk.

Remissinstansernas kommentarer

Statskontoret anser att ett vatlenbruksråd med
expertgmpper enligt förslagel kan ge gott stöd lill en växande näring men bör
bli knutet till fiskeristyrelsen som rådgivande organ. Arbetsuppgifterna bör i
huvudsak

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 107

klaras inom fiskeriverket. De medel som det föreslagna
rådet skulle disponera bör föras lill fiskeristyrelsen som nytt anslag i
programform.

Riksrevisionsverkel konstaterar alt väsentliga delar av
ansvaret för vattenbruket redan åvilar befintliga myndigheter.
Fiskeristyrelsen ansvarar för fiskevården. Enligt den definition styrgruppen
ger av begreppet vattenbmk hör redan härigenom stora delar av vattenbruket
till fiskeristyrelsens ansvarsområde. Styrelsen har också en
forskningsorganisation och en anläggning för fiskodling. Med hänsyn lill
behovet av alt anknyta till den befintliga myndighetsstrukturen kan RRV inte
tillstyrka styrgruppens förslag om ett särskilt vatlenbruksråd. Skall en särskild
insats göras finner RRV det naturligt att den knyts lill fiskeristyrelsen.
Vidare finner RRV det naturligt att även jordbruksnämnden knyts till
verksamheten; nämndens specifika bidrag skulle inte minst kunna bestå i
marknadsanalys.

Reklorsämbelel vid Stockholms universitet anser all
vattenbruksrådel bör ha en främjande och samordnande roll för forskningen.
Bedömningen av forskningens kvalitet bör göras av en internationell
referensgrupp. Dessutom bör den bedömningskompelens utnyttjas, som finns l.ex.
inom naturvetenskapliga forskningsrådet. Zoologiska institutionen finner del
angeläget all det skisserade valtenbruksrädet inrättas för att ta olika initiativ
samt fungera som en förmedlande länk mellan näringen och olika myndigheter. 1
de ramförslag som styrgruppen givit finns inga färdiga praktiska lösningar för
de mängder av problem som nu måste åtgärdas. Del är därför myckel vikligl all
ell vatlenbruksråd tillskapas för att i början av denna nya närings utveckling
hjälpa lill all bl. a. lösa administrativa, organisatoriska och kommersiella
problem. Askölaboratoriet anför all del brådskar med bildandet av ett
vattenbruksråd.

Umeå universitet anser att del i första hand finns skäl
att söka former för ansvarsfördelning inom existerande verk och råd, även om
tämligen omfattande omorganisation och/eller resursförstärkning skulle bedömas
som nödvändiga. Den kompetens som ulvecklals inom styrgruppen för vattenbmk
bör tas lill vara i denna process. Ansvaret för uppbyggnaden av näringen bör om
möjligt ges lill befintliga verk och råd.

Lantbruksstyrelsen anför all ett vatlenbruksråd, av del
utseende styrgruppen föreslagit, bör komma lill stånd endast om del kommer all
verka under en övergångstid. Det är naturligt all ansvaret inom del aktuella
områdei ligger på respektive myndighei.

Fiskeristyrelsen anser med slöd av sin instruktion, att
vattenbruk hör till styrelsens ansvarsområde. Styrelsen har obrutet haft det
administrativa ansvaret för vattenbruket, både vad avser fiskevård och
konsumlionsod-ling. Fiskeristyrelsen finner inga skäl till att inrätta ett
vattenbmksråd utan anser att styrelsen skall ha ansvaret för den fortsatta
utvecklingen. Flera av rådets föreslagna funktioner finns idag redan hos
styrelsen, nämligen en referensgmpp för odlingsfrågor med representanter för
intresseorganisationer, myndigheter och forskning, en forskningsnämnd som
rådgivande

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 108

organ för FoU-arbetet, samt en internationell
referensgrupp. Styrelsen är representerad i olika arbetsgrupper inom både ICES.
EIFAC och Nordiska Rådet. Dessutom har styrelsen ett biständssekretariat som
bl. a. arbetar med odlingsfrägor i u-länder. Samarbete sker med SIDA och SAREC
vad gäller utveckling av akvakultur och fiske i sött, bräckt och salt vatten i
u-länder. Fiskeristyrelsen föreslår vissa organisatoriska förändringar centralt
inom verket för alt utveckla odlingsverksamheten under förulsätining att staten
beslutar att anslå erforderliga medel. En sektion för odlingsfrågor bör
inrättas på fiskevårdsbyrån. För detta krävs ytteriigare en handläggartjänst i
nuvarande skede. En handläggartjänst för läneverksamheten bör återbesättas och
forskningsnämnden bör utökas med en representant för odlingsfrågor. Styrelsen
bör också utökas med en ledamot som representerar odlingen.

Statens jordbruksnämnd har i och för sig inget alt erinra
mot att ökade resurser satsas pä utveckling och forskning kring
vattenbruksfrägorna, men vill ifrågasätta om det för detta ändamål bör inrättas
helt nya organ av den storlek som styrgruppen föreslagit.

Statens naturvårdsverk anför att kopplingen mellan de
problem som styrgruppen anser all vattenbmket brottas med och det föreslagna
valtenbruksrädet inte är övertygande. Rådets uppgifter och befogenheter är
oroväckande vagt beskrivna. Styrgruppen har inte hållit isär sådana uppgifter
som normalt handhas av branschorganisationer, och sådana som handhas av
offentliga organ. Naturvårdsverket avstyrker det föreslagna vallenbmksrådet.
Ansvaret för vattenbrukets olika delar bör läggas på olika existerande myndigheter
och organ. Fiskeristyrelsen. som redan har en rad myndighetsuppgifter inom
fiskeriområdel, bör enligt naturvårdsverkets uppfaftning ha huvudansvaret för
vattenbrukets utveckling och därmed också samordningsansvaret inom områdei
vattenbruk. Verket anser det naturiigt alt den myndighei som ges
samordningsansvar håller kontakt med såväl slalliga och kommunala myndigheter
som berörda intressegmp-per.

Statens valtenfallsverk ser som ett riktigt initiativ att
tillskapa ett vattenbmksråd med representanter från vattenbrukets olika
verksamhetsområden för all få lill stånd en god utveckling av näringen. Om
vallenbmksrådet sammansätts av ledamöter med god insikt i problem och
utvecklingstrender för de olika verksamheterna borde rådets insatser kunna bli
vattenbruket mycket behjälpligt utan behov av stora kapitallilfskott.
Vallenbmksrådet bör också kunna ansvara för alt forskningsresultat omsätts i
information och råd till näringen. Mot bakgrund av Vallenfalls inlresse och resurser
på fiskodlingens område samt dess outnyttjade lillgång på spillvärme från
värmekraflverken ställer sig Vattenfall positivt lill att ingå i
vallenbmksrådet. I likhet med styrgruppen anser Vattenfall att rådets
verksamhei bör vara av övergångskaraklär men anser också att rådets fortsatta
verksamhet i första hand skall tas över av näringen själv. Myndighetsfunktionen
bör därför utövas i annan ordning.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 109

Styrelsen för teknisk utveckling konstaterar att
vattenbrukets olika delområden i dag är uppdelade mellan flera
ansvarsmyndigheter. Detla visar sig bl. a. när odlare ansöker om
etableringstillstånd. STU anser det därtbr väsentligt att ansvarsområdena
klarare definieras. Vattenbruksrådet skulle kunna bli ett fomm där forskning
och utvecklingsfrågor kan las upp. Dess roll, arbetsuppgifter och
organisationsform bör emellertid närmare konkretiseras.

Sveriges lantbruksuniversitet instämmer i bedömningen att
det även under de närmaste åren behövs en grupp som har ett samordnat ansvar
för utbyggnaden av verksamheten inom vatlenbruksområdei och tillstyrker all en
styrgrupp inrättas för samordning av verksamheten inom vattenbruks-området.
Denna grupp bör dock kunna få en väsentligt mindre omfattning och ett mera
begränsat ansvarsområde är vad som föreslås för vattenbruksrådel.

Statens veterinärmedicinska anstalt anser all det
vatlenbruksråd som föreslås lorde komma att få en vikiig funklion under en
förväntad expansionsperiod för näringen. Även om fiskeristyrelsen är den
självskrivna centrala förvaltningsmyndigheten för vallenbruket, finns det skäl
som talar för att en relativt fristående styrgrupp (vatlenbruksråd) i ell
uppbyggnadsskede är motiverad. Vattenbruksrådel kommer att ha väsentliga
uppgifter när det gäller organisalion och samordning av forskningen inom vattenbruket
tills en samlad organisalion för vattenbruksforskning har hunnit byggas upp.
Omfattningen av vattenbruksrådet förefaller dock vara omotiverat slor. SVA
saknar också en bärkraftig motivering för varför rådet måsle vara helt
fristående från fiskeristyrelsen.

Skogs- och jordbrukets forskningsråd stöder förslaget all
inrätta ell vattenbmksråd och att ansvaret för olika delar av vattenbruket
därefter successivt skall övertas av andra myndigheter.

Länsstyrelsen i Gotlands län anser att tillskapandet av ett
temporärt s. k. vattenbmksråd kan vara motiverat för all på kortast möjliga tid
uppnå resultat av föreslagna offensiva satsningar. Emellertid är det av största
vikl alt ett dylikt råd ej fråntar andra befintliga myndigheter på olika nivåer
deras roll och ansvar inom vatlenbruksområdei. Således måste även dessa ges
både resurser och kompetens för all på sikt kunna förvalla denna näring.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har inte blivit övertygad om
alt del är lämpligt att för en övergångstid skapa en så omfattande organisation
som det föreslagna vattenbruksrådet. Det synes länsstyrelsen mest naturligt att
den förvaltningsmyndighet respektive forskningsenhet som senare avses ta över
verksamheten från början ges motsvarande uppgifter. På del regionala planet kan
länsstyrelserna svara för alt erforderlig kompetens anlitas för del arbele inom
länen som kan uppkomma inom vatlenbruksrådet. Om det föreligger behov av ett
centralt samordningsorgan i inledningsskedet bör delta ges ett avsevärt mindre
format än del föreslagna vatlenbruksrådet

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 110

och kunna byggas in i redan existerande myndighet. Likaså
bör man sträva efter att den förstärkning av resurserna som är erforderlig
inordnas i bestående myndighei och forskningsenhet.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län tillstyrker
inrättandet av ett vauenbruksräd. Länsstyrelsen anser dock alt detta endast bör
verka under en övergångsperiod tills näringen funnit sin form.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län tror snarare på en
långsammare utbyggnadstakt av vatlenbrukel och del bör enligt länsstyrelsens
mening vara lillräckligl att förstärka fiskeristyrelsen med en
vatienbruksgrupp.

Länsstyrelsen i Värmlunds län anser alt del föreslagna
vatlenbruksrådet fyller de krav man kan ställa på en projektorganisation i detta
sammanhang. Rådet skulle samla representanter för olika intressegrupper och
skulle kunna verka för att det svenska vattenbruket under ett uppbyggnadsskede
inriktas och organiseras på ell bra säll. Med hänsyn härtill tillstyrker
länsslyrelsen all del föreslagna vattenbruksrådel tillsäiis.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anför all de ekonomiska
resurserna i slällel bör lämnas till fiskeristyrelsen som både kan och bör ha
ansvar för det nuvarande och för ett utvecklat vattenbruk.

Länsstyrelsen i Norrbottens län tillstyrker förslaget om
att tillskapa ett vatlenbruksråd för samordning och rådgivning i arbetet med en
fortsatt utveckling av svenski vattenbruk. Ett beslul härom bör dock klart ange
vid vilken lidpunkt ansvaret för rådels verksamhet skall ha överförts till lämplig
förvaltningsmyndighet.

Länsslyrelsen i Blekinge län föreslår all fiskeristyrelsen
i framliden skall svara för information och rådgivning om vattenbruk på lokal
och regional nivå. Fiskenämnden bör därvid även svara för lillsyn av odlingar,
vilken kan vara motiverad bl.a. från smitlskyddssynpunkt. Länsstyrelsen är positiv
lill att vattenbruket ges fasta organisatoriska former så att utveckling och
samordning med närliggande verksamhei förbättras. Länsstyrelsen anser därvid
att fiskeristyrelsen bör vara central myndighei för vattenbruket.
Vattenbrukets organisalion bör ges en relativt självständig ställning inom
verkei. Med dessa utgångspunkter bör även organisalion och samverkansformer
med andra berörda myndigheter bl.a. naturvårdsverket närmare utredas.

Naturvetenskapliga forskningsrådet stöder utredningens
förslag om all temporärt inrätta ett vatlenbruksråd. Beroende på hur näringen
utvecklar sig kan ansvaret senare övertas av för ändamålet lämplig myndighet.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut menar
att del är fördelaktigt att utnyttja de myndigheter som redan finns och att
vattenbruksrådets uppgifter istället kan anförtros fiskeristyrelsen. Del
förefaller naturligt all ett övergripande ansvar för ulvecklingen av svenskt
vattenbruk anförtros fiskeristyrelsen och detta bör kunna ske omedelbart ulan
övergångsperiod.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 111

Utvecklingsfonden i Göteborgs och Bohus län finner del
angeläget all det föreslagna vattenbruksrådel kommer till stånd. Särskilt angelägel
bör det vara att göra insatser inom forskning och utveckling som idag har allt
för små resurser.

Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges
fiskevatlenägareJÖrbund avstyrker förslaget om inrättande av ett
vattenbruksråd och förordar att fiskeristyrelsen ges ett klart uttalat ansvar
för vattenbruksulveckling saml alt erforderliga resurser härför siälls lill
denna styrelses förfogande. Den ökning av utbildningen, rådgivningen och
informationen på vatlenbrukels område som är nödvändig bör organiseras av fiskeristyrelsen
och ingå i dess arbetsuppgifter.

Sveriges industriförbund ifrågasätter behovel av ett
vatlenbruksråd. Med tanke på alla de skäl som tycks tala för ett kraftigt ökat
vattenbruk i Sverige bör denna näring snart kunna slå på egna ben med ett ganska
begränsat initialstöd, främsl av ekonomiskt karaktär.

Tjänstemännens Centralorganisation anför att styrgruppens
förslag om en ny "myndighet" kommer, såvitl avdelningen kan bedöma,
att försvåra vatlenbrukels integrering med fiskerinäringen i övrigt. Ell
utvecklat vattenbmk är av stort intresse men ekonomiska och personella
resurser bör lämnas till fiskeriverket som både kan och bör ha ansvar för ett
utvecklat vallenbruk.

Laxforskningsinstitutet anför alt fiskeristyrelsen med den
lokala fiskead-ministralionen bör ha ansvaret för rådgivning och information i
vattenbmksfrågor.

Sveriges fiskares riksförbund anför all förslagel att
fillskapa ett vatlenbruksråd i praktiken kommer att innebära en ny myndighet
för odlings-verksamheten. SFR anser att delta bör kunna klaras inom befintliga
myndigheter. Såvitt förbundel kan bedöma finns där idag större delen av den
befintliga expertisen på odlingsfrågor samlad. Att bygga upp en ny organisalion
som skall syssla med dessa frågor kan inte vara rationellt och absolut inte
ekonomiskt försvarbart.

Sveriges fiskodlareförening ser i vattenbruksrådel en risk
för ökad administration och byråkralisering. Föreningen menar all behov finns
av en styrande grupp under vattenbrukets uppbyggnadsskede. Föreningen anser
samtidigt att detta kan åstadkommas i en enklare form och till en lägre
kostnad, l.ex. i form av en referensgrupp där vattenbrukets intressenter ingår.
Fiskeristyrelsen bör vara central förvaltningsmyndighet för vattenbruksverksamheten.
Föreningen föreslår således att vattenbruksrådel bantas till en referensgrupp.

Sveriges fritidsfiskares riksförbund anser att
utvecklingen av det framtida vattenbruket bör ske inom den befintliga
fiskeriadministralionen. Ett speciellt organ för vattenbruket måsle dock
inrättas och förbundet förutsätter alt fiskeriverket ges erforderliga resurser
för att utveckling, rådgivning och information ska kunna ske både centralt och
regionall.

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 112

Kooperativa JÖrbundet känner sig inte övertygat om behovet
av att inrätta ett vattenbruksråd eftersom fiskeristyrelsen bör ha ansvaret för
vattenbrukets utveckling.

3 Svenska Fiskbolaget

Styrgruppen föreslår en uppbyggnad av en för vattenbruk
och yrkesfiske gemensam organisalion för marknadsföring, försäljning och
distribution av fisk och fiskprodukler.

De remissinsianser som kommenteral förslaget har bemött
förslaget med viss tveksamhet. Majoriteten av instanserna är positiva lill
samordning men tveksamma lill den föreslagna modellen. Några instanser anför
att frågan bör utredas ytterligare.

Remissinstansernas kommentarer

Statskontoret stöder i princip förslagel om all en
marknadsföringsorganisation skapas. Den föreslagna marknadsorganisationen
saknar dock funklion för alt säkra råvaruleveranser från del tradilionella
fiskel. Den saknar också beredningsfunktionen. För att marknadsorganisationen
skall fungera krävs troligen att organisationen handhar hela kedjan från
försla-handsmoltagning till leveranser till DAGAB. ICA, KF etc. eller direkl
till butikerna (i likhet med l.ex. Scan och Arla vad gäller kött- och
respektive mjölkprodukter). Statskontoret anser att möjligheterna att
marknadsorganisationen handhar hela kedjan bör prövas.

Riksrevisionsverkets principiella inställning är all
näringarna själva bör beslula om bildandet av ett sådanl förelag och likaså
själva bör svara för den nödvändiga finansieringen.

Fiskeristyrelsen ställer sig tveksam till all i ett första
skede tillskapa en rikstäckande organisation för ovannämnda uppgifter. Om
avsikien är all tillskapa en för yrkesfisket och vattenbruket gemensam
säljorganisalion med uppgift att bl.a. uppträda som leverantör ti|| de stora
dagligvaru-blocken, borde detta ske på regionsplanet i likhet med den
organisation dagligvamblocken har. Om sådana regionala säljbotag kommer till
stånd, samägda av företaget inom regionens fiskeri- och vattenbruksnäring, kan
dessa senare bygga upp centrala stabsfunktioner. För vattenbrukels del måsle
givelvis först tillkomma en intresseorganisation i likhet med yrkesfiskels
fackliga och ekonomiska organisationer inom resp. regioner. En samverkan med
yrkesfiskets producentkooperativa förelag bör snarast etableras.

Statens jordbruksnämnd instämmer i utredningens bedömning
vad gäller behovet av en bättre samordning och effektivisering i fråga om marknadsföring,
försäljning och distribution av fisk och fiskprodukter. Nämnden anser alt en
bältre samordning av utbudet av fisk är ell mycket viktigt led i

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop. 1983/84:10 113

strävandena
att öka fiskförsäljningen, i synnerhet försäljningen av färsk fisk på den
svenska maknaden. Så vitt nämnden känner till anser köparsi-dan att det vore en
slor fördel om man hade en enda motpart alt vända sig lill, i stället för att
som nu kanske behöva sätta sig i förbindelse med ell stort antal
fiskförsäljningsförelag för all få sill leveransbehov täckt. En sådan
utveckling borde underlätta för konsumenterna att få bältre tillgång lill färsk
fisk. Nämnden ställer sig emellertid tveksam lill möjligheterna att förverkliga
den lösning som utredningen förordat. Erfarenheterna hittills av liknande
åtgärder inom fiskförsäljningen visar vilka svårigheter som är förknippade med
ett sådant genomförande även om åtgärderna begränsas lill det nuvarande
yrkesfisket. Skulle arbetet med alt söka uppnå en gemensam
försäljningsorganisation begränsas lill enbart vattenbruket, torde likväl detta
inte bli hell problemfritt med hänsyn bl. a. till den geografiska splittringen
av odlingsverksamheten. Enligl nämndens mening kan en slark och livsduglig
försäljningsorganisation inom fisket inte skapas med mindre än alt en
helhjärtad satsning kommer till stånd från näringens egen sida och inte minst
fiskarnas egen ekonomiska föreningsrörelse. Det är därför nämndens uppfattning
att initiativet till ett dylikt arrangemang liksom även huvudansvaret för
genomförandet av detsamma bör ankomma på näringen själv.

Nämnden
är således tveksam lill inrättandet och den konkreta utformningen av
"Svenska Fiskbolaget".

Statens
veterinärmedicinska anstalt anför att hittillsvarande erfarenheter av
malfiskodlingen i Sverige har visat alt det periodvis funnits problem med
avsättningen av produkterna, medan del vid andra tillfällen har varit svårt att
få fram fisk i tillräcklig mängd för att möta efterfrågan, bl.a. på
exportmarknaderna. Fortsatta studier av vattenbrukels ekonomiska förutsättningar
liksom olika tänkbara möjligheter alt organisera marknadsföring, försäljning
och distribution av produkterna är angelägna. Även om viss stimulans till
ekonomisk samverkan mellan producenterna har givils bl.a. av olika utvecklingsfonder
är det motiverat med centrala statliga insatser för att initiera en ökad
producentsamverkan på del ekonomiska planet.

Länsstyrelsen
i Kalmar län instämmer i behovet av en betydligt bättre samordning och
effektivisering av marknadsföring, försäljning och distribution.

Länsstyrelsen
i Gotlands län vill särskilt prioritera bl.a. uppbyggnad av en för vattenbmk
och yrkesfiske gemensam organisation för marknadsföring, försäljning och
distribution av fisk och fiskprodukter. Del skissade förslaget "Svenska
Fiskbolaget" bör kunna utgöra en lämplig utgångspunkt för fortsatta
omedelbara diskussioner.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län anser att de förslag som lämnats när det gäller marknadsföring
och ekonomi för framför allt fiskodlingsprodukter är väl grundade. 8 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr
10. Bilaga 7

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 114

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län instämmer hell med
utredningens förslag om en samlad central marknadsfunklion för hela det
svenska fisket och vattenbruket.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser i likhet med
fiskenämnden i länet alt marknadsföringen behöver förbättras och
effektiviseras. Förslaget om marknadsorganisalion tillstyrks. En sådan
organisation måste dock ges erforderliga resurser för att bli slagkraftig.

Länsstyrelsen i Västmanlands län ser positivt på
styrgruppens förslag lill ulbyggnad av en för vattenbruk och yrkesfiske
gemensam organisalion för marknadsföring, försäljning och distribution av fisk
och fiskprodukler.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anför all även om förslaget
om "Svenska Fiskbolaget" är intressant torde del i nuläget vara
orealistiskt. Länsstyrelsen anser att del statliga tillskottet som föreslås
(3—4 milj. kronor under en lidsperiod av 3-4 år) med större effekt kunde
användas för marknadsföring inom l.ex. Svensk Fisk. Den service i övrigi som
naturligtvis är motiverad kan lämnas genom befintliga företag i branschen och
administrativa myndigheter.

Länsstyrelsen i Norrbottens län delar utredningens
uppfattning all avsaknaden av en gemensam organisalion för marknadsföring,
försäljning och distribution av fisk och fiskprodukter innebär stora
svårigheler för utveckling av vattenbmk. För Norrbottens del gäller dessa
svårigheter främst för inlandsfiskel men även kustfisket skulle kunna få
väsentligt förbättrade avsättningsmöjligheter. Utbyggnaden av en sådan
organisation bör ges hög prioritet.

Utvecklingsfonden i Göteborgs och Bohus län vill när det
gäller marknadsföring understryka del angelägna i att man blir mer kund- och
mark-nadsorienterad och anpassar produkterna till kunderas önskemål. Distributionen
måste samordnas bättre. "Svenska Fiskbolagel" föreslås bli bildat och
påta sig rollen som en samlad central marknadsfunktion för hela del svenska
fiskel — såväl yrkesfisket som vattenbruket. Närheten till export- och
importmarknaderna gör det motiverat med en lokalisering till västkusten.

Svenska kommunförbundet är tveksam lill bildandel av ett
slort rikstäckande bolag, då intressenterna i de flesta fall kommer att vara
utpräglade småföretagare med begränsade möjligheter all verkligen dra nytta av
ett stort bolags centraliserade service. En regional samordning i mindre skala
bör enligt styrelsen vara verkningsfullare.

Landstingsjörbundet anser det viktigt med en
effeklivisering av de olika leden marknadsföring, försäljning och distribution
för alt framför allt små och medelstora företag bättre skall komma ul på
marknaden.

Sveriges grossisljörbund anför all tanken på en samordning
inte är nägon ny företeelse i dessa sammanhang. Vissa uttalanden av styrgruppen
pekar mot monopol och inskränkningar i den fria konkurrensen. Såväl från
kvalitets- som prissynpunkl är enligl förbundels mening fri konkurrens en

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop. 1983/84:10 115

förutsättning
för all kvalitativ vamdislribulion. Erforderlig kompelens för all driva en sund
affärsmässig verksamhet finns redan hos såväl fiskförsälj-ningsföreningar som
privata förstahandsmottagare. Enligt förbundets mening bör man därför i första
hand stödja dessa företag i ansträngningarna att utveckla verksamheten.

Förbundet
fömtsätier att styrgruppens förslag på området vattenbrukets ekonomi och
marknadsfrågor måsle diskuteras och bearbetas mer i detalj längre fram.

Sveriges
industriförbund anför som sin mening att industrins roll underskattas i
rapporten som länkbar avnämare av betydande kvantiteier råvaror från
vallenbruket för vidare förädling. Det är angeläget all möjligheterna till
produktutveckling på detta område tas lill vara, med syfle alt öka omsättningen
av förädlade produkler såväl inom landet som på exportmarknaderna. Förbundets
starkaste kritik av rapporten gäller orgnisations-formen "Svenska
Fiskbolagel" och den funktion detta bolag föreslås få. Förbundel
sammanfattar kritiken enligl följande:

-
Prissättningen måste vara fri
för att incitament skall finnas till att söka nå de effektivaste
produktionsmetoderna. Monopoliserade priser eliminerar priskonkurrensen med
åtföljande negativa effekier på marknadsmekanismen.

-
En organisation av typen
"Svenska Fiskbolaget" kommer att innebära en tungroddhet, som en
näring i utveckling inte kan klara av. Svensk fiskodling måste få känna sig
fram lill den struktur som passar svenska förhållanden bäst. Det erfordras stor
flexibilitet i uppbyggnadsskedet.

-
En pålvungen sammanslagning av
vattenbruket med yrkesfisket vore mycket olycklig. Yrkesfiskels problem med
jämn kvalitet, garanterade leveranser och överskottsfisk kommer inte alt finnas
inom den framlida fiskodlarnäringen. Det finns således inte någon gemensam
grund för dessa båda lyper av fiskproduktion.

Lantbrukarnas
riksförbund och Sveriges fiskevattenägareförbund avstyrker förslaget om ell
särskilt fiskbolag men förelår all en särskild organisationsutredning om
vattenbmksprodukternas distributions- och marknadsföring enligt kooperativ
modell omgående genomförs. Förbunden anser att styrgmppen för vattenbruk borde
ännu grundligare utreu marknadsfrågorna. Förbundet understryker starkt behovel
av samordning beträffande vattenbmksprodukternas marknadsföring, försäljning
och distribution men ställer sig dock tveksamma till det av styrgruppen
föreslagna "Svenska Fiskbolagel". Förbunden avstyrker styrgruppens
förslag i della hänseende och föreslår att en särskild organisationsutredning
för vattenbruket genomförs. I detla organisationsarbete bör de principer vara
giltiga som sedan lång tid tillbaka med slor framgång ulvecklals för annan
livsmedelsproduktion. Detta innebär en på samverkan mellan producenterna
uppbyggd kooperation, vilken även har nära samarbete med statliga myndigheter.
I samarbetet ingår samtidigt hänsynstagande till konsumenternas

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 116

intressen. Den föreslagna organisationsutredningen bör
därför enligt förbundets uppfatlning ulföras i samarbete mellan fiskets och
jordbrukets producentkooperalion, konsumentkooperationen, fiskarnas och
fiskodlarnas saml valtenägarnas organisationer. Förbundel finner därför att
ell statligt anslag till en organisationsutredning enligl vad som här
skisserats skulle vara väl motiverat. Förbunden understryker också all det är
brådskande med della organisationsarbete.

Tjänstemännens Centralorganisation anser att även om
förslagel om "Svenska Fiskbolaget" är intressant lorde del i nuläget
på grund av många samverkande orsaker vara orealistiskt. Det statliga tillskott
som föreslås torde med större effekt kunna användas för marknadsföring genom
Svensk Fisk.

Sveriges fiskares riksförbund anför alt försäljningen och
distributionen av fisk och fiskprodukler idag är myckel spridd och all den dras
med ell "bytänkande" bland försäljningsföreningarna som förlamar en
vikiig samordning och effektivisering av försäljning och transport. Försök har
gjorts för att rätta lill denna situation - skapandet av Swefisk -, men det
ringa intresset och den inbördes konkurrensen mellan föreningarna saml andra
faktorer medverkade till att första omgången i samordningsförsöken misslyckades.
Detta har gjort alt tanken på ett nytt bolag med ännu större uppgifter och
befogenheter inte ter sig speciellt hoppfylld. Del bästa under nuvarande
omständigheter är att låta insikten om den rådande situationen mogna bland
berörda föreningar samt aktivt verka för alt "Swefisk-tan-ken" prövas
på nytt. I ett eventuellt nytt Swefisk bör även vattenbruket bli involverat.

Sveriges fiskodlareförening anser det nödvändigt att
resurser snarast satsas på en rikstäckande marknadsorganisation för odlade
produkter, så att man undviker att hamna i den negativa försäljningsstruklur,
som yrkesfiskels många fiskförsäljningsföreningar representerar. Föreningen
delar dock inte utredningens uppfattning om en för vattenbruket och yrkesfisket
gemensam försäljningsorganisafion. Tiden är inte mogen för ett sådanl
samarbete. Istället bör ansträngningar och resurser läggas på den förut nämnda
rikstäckande marknadsorganisalionen för odlade produkler och på
handelspolitiska ingripanden i syfle att underlätta exporten.

1 detla sammanhang är det också väsentligt alt poänglera
vikten av att de resurser som avsätts för en rikstäckande marknadsorganisation
också kanaliseras genom Sveriges fiskodlareförening. Föreningen är idag den
enda förekommande intresseorganisationen för fiskodlare i Sverige, men den
arbetar med mycket små resurser.

Sveriges fritidsfiskares riksförbund anser all en vikiig
del för att en satsning på vattenbruket skall kunna lyckas är alt
organisationen för vidareförädling, försäljning och inte minst marknadsföring
förbättras och utvecklas. Organisationen bör byggas enligt kooperativ modell
med en regional prägel för att i ett senare skede samordnas och bli
rikstäckande.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 117

Kooperativa förbundet anser det särskilt viktigt att
frågan om sättet all distribuera och sälja vattenbrukets produkler blir föremål
för särskild utredning. Detta förutsätter all detaljhandeln bereds möjligheler
alt medverka i utredningen eller får tillfälle all på annat sätl framföra sina
synpunkter. Vattenbruk skulle i många fall förmodligen kunna bedrivas i
kooperativ form. Detta knyter bl.a. an till tankar om sysselsättning för ungdom
i krisdrabbade kommuner i former som beskrivs av den statliga
kooperationsulredningen.

4 Tillståndsprövning, vattenplanering och vattenbrukslån

Styrgmppen föreslås alt tillståndsprövningen för att
anlägga en odling förenklas i riktning mol ett prövningssyslem. En översiktlig
planering av vattenområdenas användning bör genomföras i kommuner där intresset
för vattenbmk är slort. Vallenbrukslån och statliga kreditgarantier bör inrättas.

Styrgmppens förslag bemöts positivt av remissinstanserna.

Remissinstansernas kommentarer

Sjöfartsverket delar styrgruppens mening i fråga om
tillståndsprövningen och prövningsförfarandels nuvarande utformning och att
anvisningar för dess tillämpning i sin helhel bör bli föremål för utvärdering.
Vid en sådan utvärdering bör även beaktas frågorna om ulmärkning av
vatten-bmksanläggningar och om anmälan till sjöfartsverket om plats för sådan
anläggning. Verket delar även styrgmppens uppfattning att länsstyrelsen bör bli
huvudansvarig för prövningen. Vid denna prövning bör samråd ske med
sjöfartsverket. Mot styrgruppens förslag att kammarkollegiets nuvarande
befogenhet att lämna medgivande såvitt avser allmänt vatten delegeras till
länsstyrelserna har sjöfartsverket intet att erinra. Verket anser att planering
av vattenområden kan vara ändamålsenlig. Kommer sådan inventering till stånd
bör sjöfarstverkel beredas tillfälle att framföra sina synpunkter på
ifrågasatta områdens lämplighet med hänsyn till sjöfarten.

Statskontoret biträder förslaget om alt en förenklad
tillståndsprövning för vattenbmk bör utredas. Statskontoret bilräder också förslaget
om planering av vattenområden som innebär att kommunerna i samarbete med
länsstyrelserna skall inventera vattenområden lämpade för vattenbmk.
Kammarkollegiets prövning av vattenbmk på allmänt vatten bör såsom föreslås
också delegeras till länsstyrelserna.

Riksrevisionsverket anför i fråga om inrättande av
vattenbrukslån alt det idag ges stöd till fiskodling dels i form av
glesbygdsstöd via länsstyrelserna, dels i form av fiskeristyrelsens
fiskerilån. Det senare fömtsätter att fiskodlingen bedrivs i kombination med
yrkesfiske. Del förelagsspeci-

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 118

fika stödet till yrkesfisket ges nästan uteslutande genom
fiskeristyrelsen. Slödel till yrkesfiske resp. fiskodling går således via två
olika kanaler och efter olika regler vad gäller t. ex. krav på förelagens
lönsamhet. Mot denna bakgmnd vill RRV anföra två synpunkter. För del första all
omfattningen av ett särskilt stöd till vattenbruket bör ses i relation
till/vägas mot motsvarande stöd till del yrkesmässiga fisket. För det andra
alt stödet lill fiskodling i ökad utsträckning bör anpassas till de regler som
gäller för det motsvarande stödet lill yrkesfisket. Eventuellt bör övervägas en
överföring till fiskerislyrelsen/fiskenämndema. Del avgörande skälet är all
förelagen inom de båda näringarna då skulle bedömas likartal vad gäller
lönsamhetskrav, marknad, kalkylering etc.

Fiskeristyrelsen anför i fråga om inrättande av v a 11 e n
b r u k s 1 å n att det är logiskt att ett eventuellt stöd till
vallenbmksföretag bygger på samma grundprinciper som slödel till yrkesfisket.
Stödet bör även handhas av en central instans med möjligheter att överblicka
hela den svenska marknaden. De enskilda ärendena bör i första insats beredas av
länens fiske- och lantbruksnämnder som yttrar sig till den beslutande myndigheten
på samma sätt som beträffande stödet lill yrkesfisket.

Styrelsen finner att del statliga finansieringsstödet bör
begränsas till lågräntelån, statliga lånegarantier och statsbidrag.
Glesbygdsstöd bör reserveras för nuvarande ändamål och alltså inte komplettera
övriga stödformer lill rationella vallenbmksföretag. Styrelsen finner alt ett
statligt stöd för finansiering av rationella anläggningar, under förutsättning
att särskilda medel anslås härför, kan inordnas under del allmänt
rationalise-ringsstödel till yrkesfisket och därmed handhas av fiskeristyrelsen
och dess särskilda sakkunniga i sådana frågor. Rent organisatoriskt kan fiskeristyrelsen
med en mindre resursförstärkning handha sådana stödärenden. 1 samtliga fall
samverkar styrelsen härvid med statens jordbmksnämnd och yrkesfiskets
organisationer. En ytterligare samverkanspartner i form av en
vatlenbmksorganisalion bör tillkomma. Beträffande stödformerna bör vid
investeringar i nya anläggningar för odling och beredning en kombination av
statsbidrag och lågräntelån kunna ifrågakomma. Vid produktutveckling och
investeringar i distributions- och marknadsföringsåtgärder bör i ett
utvecklingsskede även lågräntelån kunna medges.

Fiskeristyrelsen tillstyrker förslagen i fråga om
tillståndsprövningen och planering av vattenområden men vill särskilt påpeka
all hänsyn måsle las till motstående intressen inom fiskel vid en eventuell
förändring av prövningsförfarandet. En odlingsanläggning kan innebära
svårigheter för fiskets bedrivande och även medföra negativa effekter på de
vilda fiskbestånden.

Statens jordbruksnämnd anför i fråga om vallenbrukslån att
den har förståelse för all det kan finnas behov av ett statligt
investeringsstöd för fiskodling även till andra kategorier än yrkesfiskare.
Nämnden har därför ingenting all erinra mot att sådana lånemöjligheter
tillskapas. Skulle

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop. 1983/84:10 119

vatienbrukslän
införas kan nämnden emellertid inte tillstyrka att handläggningen av sådana
låneärenden skall ske på länsstyrelserna. Ett sådanl förfarande skulle enligl nämndens
mening kunna medföra ett alltför slort hänsynslagande till de sysselsättnings-
och regionalpoliiiska aspektema på bekostnad av såväl marknadsmässiga som
biologiska/tekniska hänsyn. En konsekvent tillämpning av lånebeslämmelserna
främjas bäst om besluten i fråga om vattenbrukslånen fattas på central nivå,
förslagsvis av fiskeristyrelsen. Nämnden förutsätter även att en samordning
kommer till stånd med det stöd i form av fiskerilån för fiskodling som redan i
nuläget kan utgå lill yrkesfiskare. Fömtsättningen för ett statligt engagemang
överhuvudlaget i uppbyggnaden av en svensk fiskodlingsnäring bör för övrigi
vara att en sådan näring kan bedömas bli lönsam på sikt utan statligt stöd. För
alt kunna göra en sådan bedömning erfordras dock enligl nämnden dels en
grundligare undersökning av marknadsförhållandena än den som redovisats i
rapporten, dels eti bättre underlag i form av lönsamhetskalkyler för företag av
olika slorlek och med olika verksamhetsinriktning.

Statens
naturvårdsverk anser att tillståndsprövning av vattenbmk även i fortsäitningen
skall följa de intentioner för svenski miljöskyddsarbete som fastlagts i
miljöskyddslagen (ML). Vid naturvårdsverket pågår på uppdrag av regeringen en
utredning om såväl det framtida behovet som nuvarande mliner i fråga om
prövningen enligt ML av musselodlingar. Beträffande behovet av förprövning av
fiskodling pågår diskussioner om möjligheten att undanta vissa former av
fiskodling från prövning samt att sälla en nedre gräns för prövningspliktiga
anläggningar. Verket avser att lämna förslag till hösten 1983 rörande det
framlida behovel av prövning av såväl fisk- som musselodling. Naturvårdsverket
delar utredningens uppfattning att det vore önskvärt med ett prövningssyslem
som omfattar prövning enligt såväl fiskeriförordningen som miljöskyddslagen och
tilllämpliga delar av naturvårdslagen och sjötrafikförordningen. Länsstyrelsen
bör vara den myndighet som samordnar prövningen. Verket delar styrgmppens
uppfattning att det är olämpligt om vattenbmk skulle bli prövningspliktigt
enligt både vattenlagen och miljöskyddslagen. Verket har i skilda sammanhang
arbetat för alt vattenbmk endast skall vara prövningspliktigt enligt en av
dessa lagar. Verket har då förordal miljöskyddslagen. Enligt verkets
uppfattning bör kammarkollegiet även i framtiden lämna medgivande till
vattenbruk på allmänt vatten. Det är av värde att en central myndighet kan
hävda de allmänna intressena. Naturvårdsverket instämmer i utredningens
synpunkter beträffande syftet med och behovet av fysisk planering av
vattenområden. Verket finner det angeläget at system för vattenplanering
utvecklas och att planläggning kommer till stånd där efterfrågan finns eller
kan fömtses finnas. En interkommunal samordning av planering bör ske. T. ex.
bör vattensystem behandlas i ett sammanhang oberoende av kommungränser.

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop. 1983/84:10 120

Generallullstyrelsen hälsar med tillfredsställelse
förslaget om ett förenklat prövningssystem. Möjligen kan man förenkla
föreslagen procedur ytleriigare genom att man fastställer en sista
anmälningsdag, då ansökningarna inför kommande odlingssäsong skall ha inkommit
till länsstyrelsen. Ärendena behandlas sedan efter vederbörlig remissomgång vid
ett och samma beslutssammanlräde, dit de olika intressenterna kallas.

1 fråga om planering av vattenområden fillslyrker
styrelsen förslaget om att aktuella kommuner i samråd med länsslyrelsen
inventerar vallenområden lämpade för vattenbmk. En sådan inventering utförd på
rätt sätl skapar fömtsättningar för att man i den fortsatta planeringen för
användningen av olika vallenområden kan undvika att motstående intressen
kommer i direkl konflikt med varandra.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför i fråga om vattenbrukslån
all den inte har någol alt erinra mol att åtgärderna för all främja ett ökat
vattenbmk förstärks, men vill i detta sammanhang också peka på angelägenheten
av att regionalpolitiskt motiverade stödformer även i fortsättningen får en
sådan selekliv inriktning att den avsedda effekten kan uppnås.

Statens planverk upplyser i fråga om planering av
vattenområde n att en försöksverksamhet med fysisk planering av havsområden
har, i enlighet med intentionerna i proposifion 1980/81:183 om den Fortsatta
fysiska riksplaneringen, påböijals i de kust- och havsområden där planeringsproblemen
från rikssynpunkt har bedömts som störst. 1 första hand avses Upplands och
Södermanlands kust- och skärgårdsområden, Öresund, Göteborgs och Bohusläns
skärgård samt skärgården inom Hallands län. I verksamheten deltar för
närvarande Strömstads, Landskrona, Kävlinge och Oxelösunds kommuner i
samarbete med länsstyrelserna samt flera berörda centrala myndigheter. I
försöksverksamheten ingår bl.a. att finna lämpliga former för redovisning av
havsområden och avvägningar mellan olika intressen samt all finna praktiska
samarbetsformer mellan kommuner, länsstyrelse och berörda sektororgan. Till
exempel har man i Strömstads kommun, för alt närmare utreda vilka möjligheter
gällande lagsliftning medger, på försök gjort en områdesplan och detaljplan
enligt byggnadslagens regler för utnyttjande av ett vattenområde där mussel-
och fiskodling sker.

Statens vattenfallsverk instämmer i förslagel att
tillståndsprövningen kan förenklas och att huvudansvaret bör läggas på en
myndighet. Statens veterinärmedicinska anstalt tillstyrker förslaget om planering
av vattenområden. SVA tillstyrker vidare en utvärdering och eventuellt
omvärdering av nuvarande mliner för tillståndsprövning samt förslagel om
inrättande av vallenbrukslån tillgängligt även för andra än yrkesfiskare.

Länsstyrelsen i Kalmar län finner det vara ett myckel bra
förslag alt vid tillståndsprövning slå samman länsstyrelsens och
fiskeristyrelsens prövningar till ett system med länsslyrelsen som
huvudansvarig samt att

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 121

länsstyrelsen i detta sammanhang får befogenhet att
upplåta allmänt vatten för odling. En möjlighet all underlätta tillkomsten av
fiskodling vore att helt undanta små fiskodlingar frän prövning och i slällel
ersäila den med anmälningsplikt. Styrgruppens förslag alt kommuner med växande
intresse för vattenbmk tillsammans med länsslyrelsen skall genomföra en inventering
och planering av vattenområden lämpade för vattenbruk är även i detta
sammanhang värt att särskilt framhäva. En sådan inventering och planering
skulle kunna leda lill alt man överhuvudtaget inte ansöker om all odla i
områden där kraftiga intressekonflikter kan uppstå och alt de mer miljöstörande
formerna av vattenbruk styrs till platser där miljömässiga förutsättningar
finns för sådan verksamhei.

Länsstyrelsen
i Gollands län anför att tillståndsprövningen bör förenklas även om problemen
delvis lorde beslå i bristande kunskaper. De begränsade kunskaperna återverkar
i minst två avseenden på hanteringen av miljöskyddsärenden hos länsstyrelsen.
Dels har myndigheten svårigheter all klara ut huruvida verksamheten uppfyller
miljöskyddslagens krav och intentioner, dels uppstår svårigheter för sökanden
att för berörda parter (grannar, närboende, andra enskilda intressenter och
olika myndig-heier) klargöra miljöeffekterna av den planerade verksamheten. Det
bör således noteras all miljöskyddslagen innehåller ett gererellt krav om all
de som utövar miljöfarlig verksamhet (dit vattenbmk räknas) också skall känna
till och kunna beskriva miljöeffekterna av densamma. En i det närmaste omöjlig
uppgift såvida man inte har verkligt goda kunskaper om verksamheten. Av detla
följer att en förbättring av kunskaperna genom bl. a. forskning, utveckling och
ulbildning är den i särklass mest angelägna åtgärden för all underlätta
miljöskyddsprövningen. Samtidigt bör formerna för tillståndsprövningen ses över
i syfle att förenkla dessa i riktning mot ett prövningssyslem enligl
utredningens förslag. Översiktlig planering av vattenområdenas användning är
myckel positivt. Olika omfattande vattenplaneringsaklivileler har genomförts
inom Gotlands län. Vidare har olika inventeringar bl. a. avseende
förutsättningarna för extensivt vattenbruk i gotländska vattendrag genomförts
inom ramen för länsplaneringen på Golland.

Länsstyrelsen i Malmöhus län tillstyrker statlig medverkan
i form av vattenbrukslån och glesbygdsstöd. Länsstyrelsen tillstyrker också de
förslag som lämnas beträffande förenkling av tillståndsprövning av anläggningar
för vattenbmk. Länsstyrelsen vill dock erinra om att ett pågående utredningsprojekt
om planering av vattenområden, där länsstyrelsen och berörda kommuner arbetar
med frågor rörande Lundåkrabuklen, visar all bestämmelserna i plan- och
byggnadslagstiftningen måste beaktas vid behandlingen av vattenbmksobjekl.

Förslagen om länsstyrelsens uppgifter rörande inventering
och planering av vattenområden liksom övertagande av kammarkollegiets funklion
beträffande medgivande till vattenbmk på allmänt vattenområde

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 122

tillsiyrkes. Inordnande av vattenbruk i den regionalekonomiska
och översiktliga fysiska planeringen kräver insatser från länsstyrelsens sida
och länsslyrelsen måste därför ges såväl de befogenheter som de resurser som
krävs för alt genomföra detta.

Länsslyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför i fråga om
tillståndsprövningen all länsstyrelsen stödjer utredningens principförslag
till nytt prövningsförfarande. Dock bör den utvärdering av förfarandel vid
musselodling som regeringen gett statens naturvårdsverk i uppdrag att utföra
avvaktas. Länsslyrelsen vidhåller dock sin ståndpunkt - som framförts till
regeringen i skrivelse den 28 juni 1982 - all musselodlingar av normalsloriek
bör behandlas enligl 16 § NVL. Självfallet har odlarna alltid möjlighet all
frivilligt begära tillståndsprövning. Utredningens förslag om ett särskilt
vallenbrukslån är en förutsättning för en snabb expansion av näringen specielll
vad gäller fiskodling. Detta lån kombinerat med glesbygdssiöd i vissa områden
bör ge förulsäUningar all snabbi uppnå önskvärd produktionsvolym. Eftersom driftskostnaderna
för fiskodling är höga och inkomsterna kommer först efter några år krävs att
della lån är amorterings- och ränlefrill under minst 2 år. Allernalivi alt
räntenivån är låg och räntan kan skjutas upp motsvarande tid. För utvecklings-
och pilotprojekt bör del vara möjligt all öka del statliga engagemanget och att
avskriva della om projektet misslyckas. Länsslyrelsen bilräder utredningens
förslag all vallenbmkslånen liksom glebygdsslödel kanaliseras lill
länsslyrelsen som vid behov delegerar handläggningen lill utvecklingsfonden.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län tillstyrker styrgruppens
förslag om förenklad tillståndsprövning. Mindre fiskodlingar som inte är för
yrkesmässig odling bör dessutom kunna anläggas ulan tillståndsprövning.
Länsstyrelsen vill nu åter framhålla vikten av att en särskild planering av
vallenområden kommer lill stånd, särskilt för komplexa vattenområden. Med en
vattenplanering liknande den som styrgmppen föreslår kan kommuner och
länsstyrelse få ett nödvändigt prövningsunderlag. Konflikter med andra
vattenanknutna verksamheter bör i ett tidigt skede kunna undvikas.

Länsstyrelsen i Värmlands län tillstyrker att
handläggningen av val-tenbrukslånen läggs på länsstyrelsen. Vattenbmk är en
verksamhet som med fördel kan bedrivas i många glesbygder. Det är då också -
enligt länsstyrelsens mening - viktigt all t. ex. tillgången på medel för
glesbygdsstöd inte är begränsande för vallenbrukets utbyggnad. Länsstyrelsen
tillstyrker förslaget om en förenklad tillståndsprövning. Från odlarnas
synpunkt måste det vara en klar fördel att prövningen helt sker hos den
myndighei som sedermera också skall utöva tillsynen. En viss översyn över vilka
verksamheter som skall prövas enligl miljöskyddslagen pågår. Beträffande
planering av vallenområden anför länsstyrelsen alt med del snabbi stigande
intresset för vattenbruk och det tryck mol olika

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 123

vallen som detta kommer att leda lill är del enligt
länsstyrelsens mening uppenbart att en ökad beredskap rörande vattnens
användning och avvägning mellan olika motstående intressen bör skapas
beträffande vissa vallen.

Länsslyrelsen tillstyrker vidare all kammarkollegiets rätt
att medge vattenbruk på allmänt vallen delegeras till länsslyrelsen.

Länsstyrelsen i Västmanlands län vill understryka det
väsenlliga i att föreslagen form för planering av vattenområden kommer till
stånd och vill erinra om vatlenplaneringsutredningens betänkande (SOU 1980: 39,
40) som behandlar formerna för denna planering. Utredningen föreslär bl. a. att
kommuner vid behov skall upprätta s. k. vattenöversikter och där redovisa
vattenanvändning, vattenanspråk och målsättning för vattenresursernas
användning. Förutsättningar och konsekvenser för olika former av vattenbruk
skulle lämpliglvis kunna tas med i en sådan planering.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anför alt styrgruppens
förslag om tillståndsprövning i verkligheten inte innebär nägon större
förenkling även om beslutsfattandet i sin helhel läggs på länsstyrelserna.
Angående vallenbrukslån anför länsstyrelsen alt frågan är om inte vattenbruket
i likhel med fiskerinäringen i övrigt skall underkastas licenstvång. Licenser
skulle då närmast gälla räll lill statligt stöd. Licenser för vattenbruk bör
utfärdas om objektet är en rationell verksamhet som fyller ett behov som
fiskproducent i förhållande lill marknaden och fiskerinäringen i övrigt.

Länsstyrelsen i Norrbottens län tillstyrker förslagel om
inrättandet av ett vallenbrukslån. Ett sådanl lån bör dock begränsas till att
gälla odlingar av viss omfattning. Länsstyrelsen understryker vidare angelägenheten
av all tillståndsprövningen förenklas så all det blir endast ett prövningssystem.

Länsstyrelsen i Blekinge län bilräder förslagel om
inrättandet av ett speciellt vallenbrukslån. Lånet har regionalpolitisk betydelse
och bör därför handläggas av länsstyrelsen i samråd med i första hand fiskenämnden.
De positiva erfarenheterna av glesbygdsstödet, vilket även kan utgå till
vattenbmk, bör särskilt uppmärksammas i sammanhanget. Länsslyrelsen stödjer
vidare styrgruppens förslag om en förenklad och samordnad tillståndsprövning
för vattenbruk vilken bör handläggas av länsstyrelsen. Beträffande planering
av vallenområden är länsstyrelsen positiv till kustplaneringen och bedömer att
den avsevärt kan underlätta vatlenbmksprövningen. Styrgmppens förslag om
kommunala inventeringar av vattenområden lämpade för vattenbmk bör, i avvaktan
på metoder för kustpianering, vara värdefulla för tillståndsgivning och
planering. Inventeringarna, vilka även kan gälla inlandsvatten, bör genomföras
i samarbete med bl.a. länsslyrelsen och fiskenämnden. Förslagel om delegering
av kammarkollegiets medgivandefunktion fill länsstyrelsen vad avser etablering
av vattenbruk på allmänt vallen fillstyrks.

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 124

Vattenöverdomslolen, Svea hovrätt anför i fräga om
tillståndsprövning av vattendomstolens handläggning av valtenmål beskrivs i
rapporten. Den föreslagna samrådsrutinen kan inte ersätta vattendomstolens
prövning och ger inte underlag för en bedömning huruvida tillstånd enligt
vattenlagen till någon i företaget ingående anläggning krävs eller ej.
Myndigheternas rådgivning till valtenbruksförelagel kan aldrig ersätta den
byggandes skyldighet alt själv pröva om tillstånd erfordras.

Enligt fiskekommilléns bedömning kommer intresset för
odlingsverk-samhel och därmed också behovet av vattenområden för vattenbruk att
öka i framliden. För alt så långt del är möjligt undvika framlida konflikter
mellan olika intressegrupper är del därför vikligl att få klarlagi var odlingsverksamhet
bör kunna bedrivas. En översiktlig planering beträffande hur vallenområden
skall användas bör därför genomföras på kommunal och regional nivå. Genom en
sådan planering skapas dessutom förutsättningar för en enkel och snabb
handläggning av tillståndsärendena.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut anför
all planering-av vattenområden bör kunna ske inom ramen för en kommunal vattenplanering
och med slöd från centrala myndigheter. SMHI är berett medverka inom sitt
ansvarsområde vid sådana karteringar. Små odlingsföretag kan knappast själva
bekosta mer ingående vatlenundersökningar som underlag för etablering.
Erforderligt bedömningsunderlag måste i så fall tillhandahållas av det allmänna
- exempelvis genom den kommunala planeringen. Den kommunala vallenplaneringen
bör kunna bli ett vikligl instrument i vattenbrukets utveckling. Goda kunskaper
om såväl naturiiga förutsättningar som risker för miljökonsekvenser inom
planeringsområdet ökar handlingsfriheten och bör öka utbyggnadsmöjligheterna.
Karteringar av vattenförhållandena ger underiag för områdesplanering och
etablering. I samband med drift skulle troligen även prognoser över
vattentemperatur och isläggning vara av värde. SMHI studerar f.n. sådana
prognosmöjligheter för Bottenhavet och för insjöar och resultaten hitlills
förefaller lovande.

Utvecklingsfonden i Göteborgs och Bohus län anför att
vallenbruksnä-ringarna är nya och behöver allt stöd. Vi tillämpar idag
glesbygdsstöd för att finansiera odlingar i glesbygd. Idén med vattenbrukslån
är god. Detla lån bör kunna ha samma utformning som dagens glesbygdsstöd men
därutöver ha en väsentligt utökad ram som avser rörelsekapital. Tillståndsprövningen
tar idag allt för lång tid och skapar stor irritation. Prövningsförfarandet
måste förenklas fill ett system.

Svenska kommunförbundet fillslyrker att ett specielll
vallenbrukslån inrättas. Ärendehandläggningen bör samordnas med tillståndsprövningen
på regional nivå. Även möjligheten till samordning med glesbygds-slödel bör
övervägas, men de regionalpolitiska syftena får inte styra etableringen av
vallenbruk till enbart vissa områden. I frågaom planering

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 125

av vattenområden då allt fler intressen idag konkurrerar
om kustområdena anser förbundel alt det är lämpligt alt planmässigt
överväganden om vattenområden förs in i kommunernas översiktliga planering.
Förbundet är positivt till förslagel att tillståndsprövningen förenklas.

Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges
Jiskevattenägareförbund anser att en viktig förutsättning för vattenbrukels
utveckling är att enklare system för tillståndsprövning tillskapas.
Styrgruppen uttalar sig för alt en huvudinriktning i ett förenklat förfarande
bör vara att låta länsstyrelserna vara huvudansvariga för prövningen. Med
hänsyn lill vad nyss sagts finner förbunden della olämpligt och anser alt
frågan bör handläggas vid vattendomstolarna. I så gott som varje ärende måsle
prövning ske jämlikt vattenlagens regler, eftersom erforderliga åtgärder oftast
utgör ett byggande i vatten. En sådan prövning kan inte läggas på
administrativ myndighet. Vid ärendets handläggning kan vattendomstolen inhämta
yttrande från övriga berörda myndigheter, exempelvis fiskeristyrelsen,
naturvårdsverket m.fl., och sedan bedöma tillståndsfrågan i dess helhet. 1
fråga om vattenplanering torde en lämplig åtgärd vara att låta den ansvariga
myndigheten, alltså enligl förbundens förslag fiskeristyrelsen, studera och
fastställa hur en planering bör genomföras. Förbunden finner det självklart att
vattenägarnas och valtenbmkarnas organisationer i största möjliga utsträckning
skall beredas tillfälle att medverka i della planeringsarbete.

Sveriges fiskares riksförbund instämmer i att förfarandet
vid tillståndsprövningen bör förenklas. Tillståndsgivningen för odling på
allmänt vattenområde bör ligga hos kammarkollegiet. 1 det av styrgruppen
framtagna förslaget om ett förenklat system för prövning bör fiskets organisationer
ingå som remissinstans. I fråga om vattenplanering anser SFR att i samband med
framtagandet av det nya systemet för prövning bör den inventering av lämpliga
odlingsområden som föreslagits göras. Det är nödvändigt att inventeringen
ligger klar innan det nya prövningssystemet tas i bruk så att det finns
underlagsmaterial för bedömning av placeringen av odlingsanläggningar.

Sveriges fiskodlareförening vill prioritera inrättandet av
ett vatten-brukslån . Likviditetsproblemen är vid sidan av tillståndsgivningen
de mest begränsande faktorerna för en ulbyggnad av vattenbruksverksamheten.
Föreningen bedömer all när marknaden efterfrågar mera odlad fisk är den svenska
tillståndsgivningen alltför tungrodd och långsam för att de svenska odlarna
skall få möjlighet att snabbt utöka produktionen och därmed få vara med och
konkurrera om marknadsandelarna på världsmarknaden. Genom de åtgärder som
föreslås, dvs. översiktlig planering av vattenområdena och en förenklad
tillståndsprövning, bordel vara fullt möjligt att öka flexibiliteten i
tillståndsgivningen och därmed snabbare kunna möta en ökad efterfrågan med en
utbyggd produklion.

Sveriges fritidsfiskares riksförbund anför all för att
väga vattenbruket mot andra intressenters krav på vallenmiljön måsle
vattenområdes-

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop. 1983/84:10 126

planer
upprättas. Om så sker kan också tillståndsprövningen förenklas och överföras på
en myndighei. Vid en framtida planering och tillståndsprövning mäste fiskets
intressen ges en större tyngd än vad som nu är fallet.

5
Utökad diagnostisk och rådgivande service vid bl. a. SVA

Styrgruppen
föreslår att servicen förstärks och byggs ul. Den framlida
fisksjukdomsbekämpningen föreslås bli organiserad enligl en modell med ett
centralt sjukdomslaboratorium, central tillsynsmyndighet, rådgivande nämnd och
regionala laboratorier.

Förslaget
har bemötts positivt och bedömts angeläget av de remissinstanser som
kommenteral förslaget.

Remissinstansernas
kommentarer

Statskontoret
biträder förslagen om en central karanlänsanläggning och ulbyggnad av SVA.
Finansiering av dessa förslag bör klaras genom avgifter.

Lantbruksstyrelsen
tillstyrker förslagel om ökade resurser för sjukdomsbekämpning vid såväl
centrallaboratoriet (SVA) som vid vissa regionallaboratorier (Svelab). Detla
fordrar initialt en utbildningsinsats för i första hand Svelabs veterinärer.
Härvid torde främsl diagnostik av bakteriella sjukdomar komma ifråga.
Undersökningar avseende virussjukdomar måsle för fisk- och skaldjur som
hittills få ske vid SVA, som är den enda inslitutionen för sådan diagnostik på
det velerinära området. Den avsedda utbildningen bör kunna organiseras och
genomföras av SVA.

Fiskeristyrelsen
tillstyrker med hög prioritet en ulbyggnad av riidgivan-de och diagnostisk
verksamhet avseende sjukdomar då basresurserna redan för den nuvarande
fiskproduklionen är helt otillräckliga. Styrelsen anser all SVA skall vara
huvudman för fiskhälsokonirollen. SVA har också enligt sin instruktion ansvar
för smittskyddet i landet men med nuvarande personalresurser kan
smittskyddsfunklionen endast omfalta fisk. Behovel är emellertid slort även för
andra arter som kräftdjur och blöidjur. Fiskeristyrelsen föreslår alt den
nuvarande verksamheten vid SVA förstärks med en veterinär och en
laboratorieassistent.

Statens
veterinärmedicinska anstalt anför att den av utredningen skisserade
förstärkningen för SVA med Ivå tjänster före år 1990 avser täckande av behov
för diagnostik, rådgivning och fältarbete. Utveckling av mikrobiologiska
metoder inom diagnostik och immunoprofylax (vaccination som förebyggande åtgärd
mol infektionssjukdomar) är emellertid också synnerligen angelägna
arbetsuppgifter. Grundläggande forskning saknas ännu i stor utsträckning på
problem som är och sannolikt blir aktuella i vårt land när det gäller fiskarnas
sjukdomar. Med SVA:s funktion som utveck-

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 127

lingslaboratorium för vacciner hos andra djurslag är det naturligt
all lokalisera sådant utvecklingsarbete som gäller också fiskarnas
immunoprofylax lill SVA. När det gäller fiskarnas infektionssjukdomar och deras
profylax förekommer praktiskt laget ingen forskning någon annanstans inom
landet. SVA konstaterar med tillfredsställelse att styrgruppen har insett
betydelsen av att vattenbrukets behov av en fungerande hälso- och sjukvård
blir tillgodosett. SVA tillstyrker styrgruppens förslag, men vill samtidigt
framhålla all ulan ytterligare förstärkningar vad gäller forskning, främst
inom det mikrobiologiska områdei, är de föreslagna åtgärderna fortfarande otillräckliga
vid en utveckling av i remisshandlingen skisserad inriktning och omfattning.
Del måsle också poängleras all SVA:s insalser på det mikro-biella och
profylaktiska områdei tidsmässigt bör ligga före den förväntade expansionen om
insatserna skall få optimal effekt.

Länsstyrelsen i Värmlands län delar styrgruppens
uppfattning all resurserna för hälso- och sjukvård i odlingar är
otillräckliga. Resurserna vid SVA och vid regionala veterinärmedicinska
laboratorier bör därför byggas ul.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser med hänsyn lill
riskerna för spridning av fisksjukdomar det vara angeläget alt föreslagen
utbyggnad för rådgivande service kommer till stånd.

Laxforskningsinstitutet vill med skärpa framhålla alt
expansionen inom fiskodlingsverksamheten under senare år medfört så allvariiga
sjukdomsproblem, att del uppdämda resursbehovet inom
hälsokonlrollverksamhe-ten omedelbart bör tillgodoses.

Sveriges fiskodlareförening anför att sjukdomsutbrott
ulgör en av de största osäkerhetsfaktorerna vid odling av vattenlevande
organismer och ofta kräver snabba insatser av fisksjukdomskunnig personal.
Föreningen vill därför starkt poänglera behovet av de åtgärder som utredningen
föreslår inom detta område.

6 Tvärvetenskaplig institution

Styrgmppen föreslår att en tvärvetenskaplig institution
för vattenbruk (TVV) inrättas. Styrgruppen bedömer att en forskning inom
vattenbrukets problemområden är nödvändig för att utveckla vatlenbruksnäringen.

De flesta remissinstanserna avstyrker inrättandet av en
tvärvetenskaplig institution och rekommenderar att ökad forskning i stället bör
ske vid befintliga institutioner.

Remissinstansernas kommentarer

Statskontoret tilstyrker inte förslaget om TVV. För
närvarande bedrivs forskning kring odling vid de platser där förutsättningarna
är bäst även om del på vissa punkter är i liten omfattning. Problemet synes
inte vara

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84: 10 128

avsaknaden av lokaliteter för forskningen utan snarare
vara av samord-ningskaraklär mellan de olika forskningsprojekten. Della löses
säkerligen bättre genom att inrätta ell huvudprogram med ingående delprogram
för olika odlingsinriktningar (lax, musslor, ål, elc). Ansvaret för huvudprogrammet
bör läggas på l.ex. DSH medan ansvar för delprogrammen kan läggas på de organ
som bedriver forskningen. Huvuddelen av medlen för TVV:s drift bör sällas in i
projekt. Storleken av dessa medel bör övervägas i samband med övervägandena
rörande DSH:s havsresursprogram.

Riksrevisionsverket anför alt på forsknings- och
laboraloriesiidan har fiskeristyrelsen redan en organisalion. Viktiga delar av
vattenbruket faller under styrelsens ansvar. Om statsmakterna skulle finna skäl
för en satsning på forskning med inriktning på vattenbruk bör man, enligt
RRV:s mening, i första hand överväga att destinera resurserna till den
organisationen.

Universitets- och högskoleämbetet anför att det vid ett
flertal institutioner inom högskolan redan försiggår en omfattande forskning
inom många områden med anknytning lill vattenbruk. En samordning kan behövas
och ett sätl att åstadkomma en sådan är alt inrätta TVV enligl utredningens
mönster. De medel som satsas för att förbättra forskningen inom vatlenbruksområdei
bör dock i första hand användas för all förstärka kompetensen vid de
institutioner där forskningen redan startat eller bygga upp kompetens inom
viktiga nya områden. En evenluell TVV bör därför få en relativt liten
administrativ överbyggnad och huvuddelen av begärda medel gå till ovan angiven
verksamhei. UHÄ delar helt utredningens uppfattning att TVV måste anslutas till
någon befintlig högskoleinstitution.

Stockholms universitet vill framhålla de speciella
förutsättningar som finns vid universitetet för alt dit förlägga en
tvärvetenskaplig institution för vattenbruk. Kompelens inom områdei finns
framför allt vid Askölaboratoriet, genetiska institutionen och zoologiska
institutionen. Dessutom finns lillgång lill Askölaboraloriels fältslation i
Trosa skärgård och Tjärnölaboratoriet i norra Bohuslän. Tjärnölaboratoriel
drivs av Stockholms universitet tillsammans med Göteborgs universitet.
Zoologiska institutionen vill understryka vikten av tvärvetenskaplig forskning
där en omfatlande grundforskning är eit absolut krav inom områdei valtenbmk
varför ell universitet är enda tänkbara huvudman. Den skisserade institutionen
torde fylla de krav på forsknings- och utvecklingsarbete som måsle ställas.
Institutionen vill peka på den breda kompetens som finns inom Stockholms universitet
och finner det självklart all Stockholms universitet blir huvudman för en sådan
inslitulion. Genetiska institutionen vill idag inte tillstyrka inrättandet av
en speciell institution för forskning kring vattenbruksfrågor. Ett av
huvudskälen är alt styrgruppen inte analyserat orsakerna till den ofta låga
kvaliteten på den hittillsvarande forskningen. Del är inte säkert att del är
brist på medel som är huvudorsaken, om det nu över huvud taget föreligger en
sådan brist. En internationell utvärdering

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 129

genom NFR:s försorg av den forskning som under senare år
bedrivits inom områdei borde absolut göras innan man satsar ytterligare
ekonomiska resurser.

Uppsala universitet anser att det föreslagna
tvärvetenskapliga institutet bör på ell målinriktat sätl kunna främja
ulvecklingen av svenskt vattenbruk. För att angripa alla de problem som behöver
belysas kan det emellertid ej räcka till, och det är tillfredsställande att
utredningen föreslår ett samarbete med universitetsanknutna institutioner, där
för ändamålel nödvändig grundforskning bör bedrivas. Det bör understrykas att
organisationen bör vara sådan all ett snävt inslilutionslänkande undviks.

Matematisk-naturvetenskapliga fakultetsnämnden vid Lunds
universitet anser att en tvärvetenskaplig institution av beskriven modell är
en av förutsättningarna för att vattenbruket i Sverige skall kunna utvecklas
efter sunda linjer. Verksamheten hämmas nu av brist på fakta och avsaknad av
samordning. Det måste dock understrykas alt den föreslagna institutionen redan
från början måsle få en sådan inriktning alt intimt samarbete med existerande
institutioner där grundforskning bedrivs blir möjlig.

Umeå universitet anser att inrättandet av en
tvärvetenskaplig institution för vattenbruk bör skjutas på framtiden.

Lantbruksstyrelsen delar utredningens uppfattning alt
forskning och utvecklingsarbete är ett viktigt fäll för att en satsning på ett
framtida vattenbruk skall ge optimal utdelning. Det kan sannolikt vara
rationellt all samordna verksamheten i en enhetlig institution. Om del bedöms
möjligt att tillskapa en sådan är det styrelsens uppfatlning alt den bör kunna
knytas till lantbmksuniversitetel. Här finns redan idag expertis inom olika
områden.

Fiskeristyrelsen finner det inte ekonomiskt motiverat att
bygga upp den föreslagna instiiutionen. Verksamheten bör istället byggas upp
kring redan existerande forskningsgmpper och genomföras vid befintliga och
redan planerade försöksstationer.

Statens naturvårdsverk anför att föreslagen
tvärvetenskaplig inslitulion totalt skall omfatta 78 tjänster. Som jämförelse
kan nämnas alt fiskeristyrelsen idag förfogar över ca 40 tjänster för
motsvarande arbetsuppgifter vilka skall täcka yrkesfisket, fritidsfisket och
fiskevårdens behov. Naturvårdsverket anser att en sådan institution inte bör
inrättas. Verket anser att forskningsinsatser behövs inom vissa områden och då
främst reningsteknik, avel och odlingsteknik. Erforderlig forskning och
teknikutveckling bör ske genom ökat stöd lill befintliga institutioner vid l.ex.
fiskeristyrelsen och lantbruksuniversitetet och genom ökade resurser till STU
och naturvårdsverket.

Statens valtenfallsverk anför att den föreslagna
tvärvetenskapliga institutionen har fått en låg prioritet av styrgruppen.
Vattenfall anser della riktigt. TVV bör växa fram ur de problem och önskemål
som uppslår inom

9 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 10. Bilaga 7

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 130

näringen. Därigenom skulle också möjlighet ges lill att
anpassa verksamheten så alt den i viss utsträckning ekonomiskt kan bäras av
själva näringen. Styrelsen för teknisk utveckling har svårt att närmare bedöma
relevansen i del omfattande förslaget om att inrätta en tvärvetenskaplig
institution för vallenbruket, men noterar att förslaget innebär mycket stora
ekonomiska bindningar vars effekter inte närmare analyserats. Innan sluUig
ställning tas till en tvärvetenskaplig institution anser STU att ett mer
begränsat engagemang bör övervägas som innebär alt ulredningssekreta-rialel
(styrgmppen) vidmakthålls i syfle att kontinuerligt följa ulvecklingen inom
områdei.

Sveriges lantbruksuniversitet anför alt en slor del av den
FoU-verksamhet som berör området konsumlionsodling kan och bör förläggas till
SLU. Del främsta motivet för della är att vid SLU redan finns en god kompetens
inom ell antal forskningsområden som är av stor betydelse för
valten-bmksseklom. SLU tillstyrker därför all den föreslagna tvärvetenskapliga
institutionen eller eventuellt en avdelning för vattenbruk förläggs lill SLU,
dock endast under förutsättning av att tillräckliga resurser anvisas för denna
nya uppgift. SLU bedömer dock styrgruppens förslag som hell orealistiskt, dels
beroende på att satsningen kräver mycket stora ekonomiska resurser, dels
därför att kompetensuppbyggnaden lar en ganska lång lid. Eftersom del redan
finns viss kompetens inom de aktuella områdena vid SLU bör del vara möjligt att
bygga ut ett minimialternativ lill en väsentligt lägre kostnad.
Minimialternativet förutsätter alt en effektiv samordning kan etableras med
kraftindustrins och fiskeristyrelsens verksamhet inom della område.

Statens veterinärmedicinska anstalt delar styrgruppens
uppfattning all ökade insalser inom forskning och utveckling är väl motiverade.
Det kan möjligen av praktiska skäl vara lämpligt all samla så mycket som
möjligt av den forskning rörande vattenbruk som bedrivs inom landet till en
administrativt och i möjligaste mån också lokalmässigt sammanhållen enhet. För
alt väl fungerande forskargmpper skall kunna etableras fordras dock sannolikt
inte enbart alt specialister som representerar olika fackområden sammanförs i
en administrativ enhet rubricerad TVV. Tvärvetenskapen utvecklas troligen bäst
i en miljö där vaije fackman också - vid sidan av de tvärvetenskapliga
kontakterna - har möjlighet att bibehålla och utveckla sin specialistkunskap
genom regelbunden nära kontakt med fackmän inom samma specialitet. Etableringen
av en tvärvetenskaplig institution för vattenbruk inom Sveriges
lantbruksuniversitet, vilket underhand har framkommit som en tänkbar möjlighet,
skulle kunna innebära sådana förutsättningar för åtminstone genetiker,
näringsfysiologer, ekonomer, patologer, bakteriologer, virologer, immunologer
m.fl., som kan tänkas syssla med forskning inom vattenbrukets område. SVA:s
forskning inom fisksjuk-domsområdel kan då på ett naturligt sätt komma in i
detla forskningsarbete.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop. 1983/84:10 131

Skogs-
och jordbrukets forskningsråd har tidigare tillstyrkt utbyggnad av en central
tvärvetenskaplig instilufion. När man beaktar de i rapporten uppskattade
kostnaderna för en sådan institution inställer sig en viss tveksamhet. Det
bästa, snabbaste och mest ekonomiska sättet att nå en bred tvärvetenskaplig
aktivitet av tillräcklig styrka lorde vara alt stimulera forskning vid redan
befintliga institutioner som har de gmndvetenskapliga förutsättningarna och
upprätta en styrgrupp för de sammanhållande funktionerna. Viss kompetens inom
flera forskningsområden som är av stor betydelse för valtenbmkssektorn finns
redan vid t. ex. Sveriges lantbmks-universitet och Uppsala universitet. Till
Sveriges lantbmksuniversitet bör en stor del av den FoU-verksamhet som berör
konsumtionsodling kunna förläggas. Vid detla universitet finns redan ett antal
enheter som på sikt kan utgöra lämplig bas för en successiv uppbyggnad av en
tvärvetenskaplig institution. Genom alt till en böljan förlägga forskningen
fill existerande universitetsinstitutioner ges dessutom möjligheter till
forskaranknytning, större flexibilitet, större idérikedom och bättre
utnyttjande av befintliga resurser och detta till en sannolikt väsentligt lägre
kostnad. Rådet anför vidare att den av utredningen föreslagna forskningsvolymen
i varje fall inte är överskattad.

Enligl
SJFR:s mening är det uppenbart att forskning och utveckling behövs för alt
tillskapa en professionell näringsgren av detta slag.

Länsstyrelsen
i Kalmar län anför att den tvärvetenskapliga instiiutionen för vattenbruk som
föreslås inrättas även bör bedriva forskning om miljöeffekter och bättre
teknik för att minska negativa miljöeffekter av vattenbruk.

Länsstyrelsen
i Gollands län anför all inrättande av en tvärvetenskaplig institution för
vattenbmk är av den största betydelse.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län har ingen erinran mol förslaget om forskning inom
vattenbruksområdet.

Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län anser att frågan om en tvärvetenskaplig institution
för vattenbruk bör utredas vidare bl.a. med hänsyn till den stora kostnaden.

Länsstyrelsen
i Värmlands län tillstyrker att satsningen på vattenbruk görs långsiktig och
bred. Detta fömtsätter att det parallellt med utbyggnad av odlingen också
satsas på forskning och utbildning på en nivå där Sverige - inom de
problemområden som är relevanta för Sveriges del - kan hävda sig gentemot
utlandet. Detta är enligt länsstyrelsens mening en förutsättning för att
vattenbmket på sikt skall kunna bedrivas lönsamt. Mol bakgrund härav
tillstyrker länsstyrelsen att den tvärvetenskapliga institutionen för
valtenbmk inrättas.

Länsstyrelsen
i Norrbottens län föreslår att istället för att inrätta den föreslagna
forskningsinstitutionen vaitenbmksfrågorna delegeras till redan befintliga
laboratorier och försöksanläggningar under fiskeriverkets ledning.

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 132

Länsstyrelsen i Blekinge län delar styrgruppens
uppfattning om behovet av en tvärvetenskaplig forskningsinstitution för
utveckling av vattenbruket. Forskningsinsfitulionens organisatoriska
förutsättningar och möjligheterna att tillskapa resurser, exempelvis genom
tillvaratagande av befintliga resurser vid olika myndigheter, bör utredas
närmare.

Naturvetenskapliga forskningsrådet delar utredningens
synpunkter på nödvändigheten av att koordinera och sammanhålla forskningen
tvärvetenskapligt. Däremot är det tveksamt om de bästa resultaten av en
satsning på vattenbruksforskning erhålles genom att tillskapa en ny
institution.

Institutet för vatten- och luflvårdsforskning anser all
stora investeringar för inrättandet av ett tvärvetenskapligt institut för
vattenbmk knappast är motiverat i dagens läge. En satsning bör istället ske på
redan existerande insfitutioner. Arbete inom forskning och utveckling bör dock
stimuleras och anslagen höjas kraftigt. På lång sikt är dock inrättandet av ett
"Institut för vattenbmk" en attraktiv handlingslinje.

Svenska kommunförbundet stöder förslaget till ökade
insatser för forskning och utbildning.

Enligl Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges
fiskevattenägareförbund har styrgmppen feldimensioneral behovel av forskning på
vattenbrukets område. Förbunden avstyrker därför styrgruppens förslag om en
tvärvetenskaplig forskningsinstitution för valtenbmk. De ökade satsningar på
forskning som befinnes erforderliga bör istället fördelas på redan befintliga
forskningsorgan.

Centralorganisationen SACO/SR anför alt tvärvetenskapliga
projekt där ett problem får sin belysning från olika håll bör kunna förekomma i
ökad utsträckning. Vattenbruket är ett sådant område.

Laxforskningsinstitutet är icke berett all tillstyrka
förslaget om inrättandet av en tvärvetenskaplig institution. Skälen härför är
framför allt följande: Alternativa lösningar för att täcka forskningsbehovet
har inte redovisats. Det är tveksamt om vatlenbruksnäringen inom överskiidlig
tid kommer att expandera så kraftigt att den motiverar de höga kostnader som
den föreslagna inslitutionen medför. Den investeringsmässigt stora kostnaden
"låser" möjigheterna lill en mera mofiverad, stegvis uppbyggnad av
FOU-verksamheten, anpassad till näringens intressen och utvecklingsmetoder.
Laxforskningsinstilutet föreslår därför all del i första hand utreds om behovet
av forskning och försöksverksamhet kan täckas genom all befintliga
branschforskningsinslitul, institutioner, laboratorier och försöksstationer
med vattenbmksverksamhel ges resursförstärkningar och kontinuitetsgarantier
inom sina respektive kompetensområden. Insliluiet vill för sin del i detta
sammanhang understryka, all del inom institutets organisationsram redan finns
laboratorier och tråghallar specialutrustade för forskning och
försöksverksamhet inom fisksjukdomsområdet samt en 20-årig ertarenhel av
fiskpalologisk verksamhet. Ansvaret för samordningen av FOU-verksamheten bör
åläggas förvaltningsmyndigheten. Fiskeri-

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 133

styrelsens forskningsnämnd föreslås få ökat inflytande och
utökning med ytterligare ledamöter från forskningssektorn. Den
forskningsverksamhet som bedrives kan då ingående diskuteras i denna nämnd för
all en klarare bild av prioriteringar och vidgade forskningsinsatser skall
kunna komma fram. Forskningsnämnden lorde även kunna upprätthålla de väsentliga
internationella vetenskapliga förbindelserna.

Sveriges fiskares riksförbund rekommenderar all
arbetsuppgifterna inlemmas i de redan befintliga myndigheterna.

Sveriges fiskodlareförening anser all en utbyggd
forsknings- och försöksverksamhet är nödvändig för all effektiviteten i
produktionen skall kunna hållas på en hög nivå. Föreningen anser dock all den
föreslagna satsningen är alltför kraftig och orealistisk. Med tanke på att
Sverige lill mycket stor del saknar kompetenta forskare inom vattenbmksområdet
är riskerna för ett dåligt utbyte på en så stor satsning uppenbara. Utredningen
har i sina rapporter inte tillräckligt klargjort vad som är konsumtionsfiskodling
och vad som är fiskevårdande åtgärder.

Sveriges fritidsfiskares riksförbund anför att utveckling
av en ny vetenskaplig institution för vattenbruket ter sig både obehövligt och
orealistiskt. Det är för förbundet viktigt att i delta sammanhang påpeka att
forskningen även framgent måste inriktas på våra vilda stammar och arter saml
på naturliga biotoper.

7 Stöd till bl. a. internationell och nationell
forskarutbildning

Styrgmppen anför att det är angeläget all
forskningskompetens inom vattenbruket kan hämtas lill Sverige och föreslår ökat
stöd till internationell och nationell forskningsulbildning samt lill
gmndutbildning vid universitetet. Utbildningen av fiskerikonsulenler på
fiskevårdslinjen behöver kompletteras med vattenbmkskunskap.

Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker ökad
ulbildning.

Remissinstansernas kommentarer

Universitets- och högskoleämbetet tillstyrker i princip
beträffande utbildningen på gmndutbildningsnivån inom högskolan att en högst
ettårig utbildning inrättas. Hur utbildningen formellt skall inplaceras i
högskolans regelsystem (inom en linje, egen påbyggnadslinje, enstaka kurs etc)
bör närmare utredas. I varje fall bör basen för utbildningen vara något bredare
än enbart genomgången fiskevårdslinje vid universitetet i Göteborg. Även vissa
inriktningar inom t. ex. biologlinjen borde kunna ge behörighet.

Zoologiska institutionen vid Stockholms universitet anför
att undervisningen inom vattenbmket bör bedrivas inom olika nivåer som
framförts av styrgruppen. Stockholms universitet har goda möjligheter att
anordna en grundulbildningskurs på ett år inom vattenbruk. Kursen skulle

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop. 1983/84:10 134

kunna
bli en fortsättning på fiskerikonsulenternas 2-åriga utbildning men också vara
viktig för personer som enbart vill ha denna ulbildning. Högre ulbildning kan
också fortsättningsvis förläggas dels vid olika instilulioner, dels vid den tänkla
tvärvetenskapliga institutionen.

Uppsala
universitet vill stödja den internationella anknytning som föreslås vad gäller
internafionell referensgmpp, internationella stipendier och ulbildning för
personer från biståndsländer. Del bör vara ekonomiskt fördelaktigt att i viss
omfattning knyta utländsk expertis till pågående och planerade projekt, för
vilket ändamål dock inga resurser föreslås i utredningen. Inte minst bör ett
internordiskt samarbete främjas i detta sammanhang.

Lunds
universitet anför att den nuvarande fiskevårdslinjen, förlagd lill Göteborg,
f. n. saknar anknytning till prakfisk fiskodling. Fakulieisnämnden instämmer i
förslaget alt denna linje bör utökas med ytterligare ett år, under vilket
studierna huvudsakligen inriktas på vattenbmk. Det förutsattes därvid att
verksamheten detla extra år upplägges i samråd med den blivande
vallenbruksinstitutionen.

Göteborgs
universitet delar styrgmppens synpunkter när det gäller utbildningens mål och
ulformning. Det är viktigt att utbildningen redan från starten följs upp på
skilda nivåer. I initialskedet är en bred utbildning och rådgivning i form av
korta kuser av största betydelse. Även på universitetsnivå bör utbildningen få
en så praktisk inriktning som möjligt. Tillräckligt med medel måste avsättas
för att möjliggöra längre perioder med tillämpade studier i fält. Även
studerande från biologlinjen bör ha möjlighet att kunna bli antagna lill den
ettåriga kursen i vattenbruk. Utbildningen bör alltså inte vara förbehållen
studerande på fiskevårdslinjen. Forskning, utbildning och praktisk
odlingsverksamhel bör integreras så långt möjligt för att en miljö skall kunna
skapas där de studerande på ett allsidigt sätt möter vattenbmkets problem.

Umeå
universitet anför att resurser bör ges till universitet och högskolor för
intensifierad forskning och långsiktig kunskapsuppbyggnad.

Lantbruksstyrelsen
stöder förslaget om särskild orienteringskurs i fiskhälsovård omfattande cirka
5 poäng. Den bör kunna förläggas till lantbmksuniversitetel.

Del
kan i framtiden förväntas att veterinärer kan komma i kontakt med
fisksjukdomsproblematiken i större utsträckning än hittills. Det torde dock
inte inrymmas någon utbildning härvidlag i gällande studieplan för
veteri-näriinjen vid lantbmksuniversitetel. Enligt styrelsens mening kunde det
dock vara av värde om de blivande veterinärerna kunde under sin utbildning få
en introduktion i ämnet fisksjukdomar.

Fiskeristyrelsen
anser alt den gymnasiala utbildningen måste anpassas lill behovet och förordar
att ulbildning av den modell som bedrivs vid Statens skola för vuxna i
Härnösand i ett första skede måsle byggas ut. Många personer har fått tillstånd
att odla matfisk och flera har tyvärr ingen

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 135

ulbildning
eller erfarenhet av en sådan verksamhei. Styrelsen anser del därför angeläget
att man i första hand satsar på en vuxenutbildning. Vid Göteborgs universitet
finns en 2-årig fiskevårdslinje med ca 16 elever. Utbildningen avser alt i
första hand täcka behovel för fiskeriadministralionen. Del är angeläget att
det dessutom anordnas kompletterande utbildning i bl.a. fiskodling. Detta
behov kan sannolikt tillgodoses genom särskilda kurser vid universitet och
högskolor eller påbyggnad med ell tredje år på fiskevårdslinjen.

Statens
naturvårdsverk finner det positivt om vattenbruket och dess miljöfrågor
uppmärksammas i skolundervisningen och vid fiskerikonsu-lentulbildningen.
Verket finner inte att behov av särskilda gymnasier föreligger för närvarande.
Behov av utbildning av många som startat odling föreligger. Verkei anser det
därför angeläget med ökad vuxenutbildning i den form som bedrivs i Härnösand
vid statens skola för vuxna. Även rådgivningen fill odlarna torde behöva
förslärkas.

Statens
vattenfallsverk anför att utbildningens tyngdpunkt inom vattenbruket torde
ligga på den mellannivå som för närvarande beslår av en 2-årig fiskevårdslinje
föriagd till Göteborg. Vattenfall anser att utbildningen med fördel skulle
kunna uppdelas på en administrativ linje och en mer odlingsinriklad,
innefattande en förstärkt patologiutbildning efter en gemensam inledande
gmndkurs. Den praktiska delen bör i förhållande till dagens omfattning utökas.

Sveriges
lantbruksuniversitet anför att behovet av utbildning inom vattenbmk idag är
slort på alla nivåer. Behovet kommer att öka i takt med alt vattenbmket och
vatlenbmksforskningen byggs ut. Samtidigt är utbudet av kurser inom detta
område myckel bristfälligt. En av de få utbildningsmöjligheter som erbjuds är
den fiskodlingskurs för högskolestuderande (3 poäng) som årligen ges av
Projektgruppen för fiskproduktion vid institutionen för husdjursförädling och
sjukdomsgenetik. Kursen har gått årligen sedan 1975 och antalet deltagare per
år uppgår lill 10-15 st. Kursen omfattar i stort sett alla moment från anatomi
fill ekonomi. Merparten av föreläsningarna och övningarna ges av Projektgmppen
för fiskproduktion men också av experter från bl.a. inslitutionen för ekonomi
och statistik, SLU, fisksjukdomsavdelningen vid SVA och zoologiska
insfitutionen vid Stockholms universitet.

Statens
veterinärmedicinska anstalt anser att utbildning på olika nivåer är nödvändig
för att få en tillfredsställande rekrytering av personal till olika uppgifter
inom vattenbmksnäringen.

Lantbrukarnas
riksförbund och Sveriges fiskevattenägareförbund understryker behovet av att
ökat intresse ägnas åt utbildningen i vattenbmk såväl i fråga om den naturliga
produkfionen som odlingsverksamheten och att rådgivningen och informationen på
detta område utökas. Såväl förbättrad ulbildning som ökad rådgivning och information
bör organiseras inom ramen för redan befintliga organ och myndigheter, i första
hand fiskeristyrelsen.

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 136

Tjänstemännens centralorganisation delar styrgmppens
uppfattning att utbildningen av fiskerikonsulenler bör utökas med ett år.
Huruvida det tredje året hell skall ägnas åt vattenbruk kan ifrågasättas då
kunskaper som också har samband med vattenbruk behöver fördjupas.

Centralorganisationen SACO/SR vill kraftigt understryka
att fast organiserat samarbete med etablerade institutioner är den väg som i
första hand bör väljas för att åstadkomma forskningsanknytning av
"nya" utbildningar.

Sveriges fiskodlareförening stödjer utredningens förslag
om forskarutbildning och grundutbildning vid universitet. 1 förslagel saknas
dock ulbildning för de blivande odlarna. Denna bil är nog så vikiig om
vattenbmket skall kunna expandera snabbi ulan alltför många misslag. Sveriges
fiskodlareförening föreslår all denna punkt utökas med resurser för utbildning
i praktisk fiskodling.

8 Handelspolitiska ingripanden

Styrgmppen föreslår en omprövning av möjligheterna till
handelspolitiska ingripanden och anför all en bättre balans bör skapas mellan
importerad och exporterad fisk och fiskprodukler.

Flera instanser som kommenterar förslagel pekar på
svårigheter och negativa konsekvenser som handelspolitiska ingripanden medför.

Remissinstansernas kommentarer

Statens jordbruksnämnd anför att del självfallet är
önskvärt all minska handelsbalansunderskotlel men alt det inte är realisfiskt
alt sä skulle kunna ske i någon större utsträckning enbart genom en kraftig
satsning på ett svenski vattenbmk.

Däremot förefaller det inte osannolikt att ett svenskt
valtenbmk skulle kunna leda till minskad import ifråga om vissa fiskslag,
främst olika slag av laxfiskar. De tunga posterna i importen av fisk och
fiskprodukter utgörs av frysta filéer (inkl. panerade dylika), räkprodukter och
fiskmjöl. År 1982 uppgick import värdet för dessa produkter till över 900 milj.
kr., vilket motsvarar ca 55% av totala importvärdet av fisk och fiskprodukter.
Här nämnda import lorde knappast påverkas av fiskodlingsverksamhel. Den i
rapporten bristande preciseringen av vad handelspolitiska åtgärder innebär gör
det svårt för nämnden att närmare kommentera de tänkta åtgiirderna. Nämnden
vill dock erinra om de bindningar av gränsskyddet som Sverige gjort i olika
sammanhang. När del gäller GATT har Sverige bundit tullarna för ett slort anlal
varuslag under vissa tulllaxenummer. Här finns dock möjligheler lill
omförhandlingar, vilka emellertid fömtsätter kompensation till berörda
exportländer för bmtna lullbindningar. Erfarenhetsmässigt har del visat sig
utomordentligt svårt att få fram kompensationsobjekt. Enligl

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 137

EFTA-konventionen utgör frysta fiskfiléer under 03.01 saml
fisk- och skaldjurskonserver under 16.04 och 16.05 frihandelsvaror. Även
beträffande övriga fiskvaror, vilka upptagils i konventionens annex E, är den
handelspolitiska friheten begränsad. Gentemot EG har Sverige genom
skriftväxling i samband med tillkomsten av frihandelsavtalet med EG ensidigt
suspenderat tullen för frysta fiskfiléer ävensom för fisk- och skaldjurskonserver.

Kommerskollegium anför att den import som skulle drabbas
av evenluella svenska åtgärder bl. a. kommer från Kanada/USA och frän Danmark.
Det är knappast möjligt all utan krav på konsultationer och motprestationer
skärpa importskyddel för fisk. De handelspolitiska återverkningarna kan
naturiigtvis variera beroende på vilken handel och vilka internationella
åtaganden som berörs. Mol EFTA-länderna finns, som framgår i delrapporten, ett
särskilt åtagande alt inte införa eller skärpa gränsskydd för de fiskvaror som
ligger utanför EFTA-konventionen. Något så långtgående åtagande mot t. ex.
Kanada och USA har Sverige däremot inte gjort.

Beträffande EG:s silltullar och de ensidiga svenska
tullmedgivandena till EG för vissa fiskprodukler får kollegiet hänvisa lill all
frågan f. n. är föremål för konsullalioner mellan Sverige och EG.
Utgångspunkten bör sålunda vara att vatlenbruksnäringarna skall kunna utveckla
internationell konkurrenskraft ulan handelspolitiska ingripanden eller
offentliga stödål-gärder. De ålgärder som ändå kan behöva vidtagas bör vara
förenliga med vårl lands handelspoliliska ålaganden.

Sveriges grossistförbund menar all man från svensk sida
bör vara ytterligt försiktig med att vidta handelspoliliska åtgärder, då
Sverige samtidigt är myckel beroende av sin egen export av fiskprodukter.
Vidare är det tveksamt om handelspolitiska åtgärder i form av t. ex. tullar
skulle väsentligt förbättra vår handelsbalans, då många av de produkter vi
importerar dels behövs för alt hålla svensk industri igång, dels består av
produkter som ej kan produceras i Sverige.

Landsorganisationen i Sverige konstaterar all ullalandet
av styrgmppen är allmänt och alt LO inte har anledning all invända mol ett så
allmänt uttalande, men LO fömtsätter att tillfälle ges, före beslul, för
organisationen att lägga fram åsikter om utformningen av lull/införselavgifts-
och importlicensregler i ett skede då omfattningen och inriktningen av en
större satsning på valtenbmk kan tas för givet.

Sveriges fiskares riksförbund understryker rapportens
uppfattning att regeringen bör ompröva möjligheterna till handelspolitiska
ingripanden med avseenden på fisk för att därigenom ge svensk fiskproduktion
ett bättre utgångsläge.

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 138

Sammanställning av remissyttranden över statskontorets
rapport (1982:34) Havsforskningens resurser och organisation — förslag till
effektivisering inom delar av området

Under utredningsarbetet har statskontoret sänt ul
rapportförslag för samråd till vissa berörda myndigheter och organisationer av
vilka följande inkommit med yttrande, som bifogats den slutliga rapporten:
marinstaben (MS), försvarets forskningsanstalt (FOA), sjöfartsverket, Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), naturhistoriska riksmuseet,
universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) - som bifogar yttranden från
Askölaboratoriet, zoologiska institutionen vid Stockholms universitet, Uppsala
universitet, avdelningen för marin botanik vid Lunds universitet,
fakultetsnämnden vid matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid Göte-b<ngs
universitet, institutionen för ekologisk zoologi vid Umeå universitet,
institutionerna för vattenbyggnad och brobyggnad vid Tekniska högskolan (KTH),
högskolan i Luleå, Chalmers tekniska högskola (CTH) och högskolan i Kalmar —.
statens livsmedelsverk (SLV), fiskeristyrelsen, statens-naturvårdsverk (SNV),
generallullstyrelsen, slutens planverk, statens industriverk (SIND), Sveriges
geologiska undersökning (SGU), styrelsen för teknisk utveckling (STU),
delegationen för samordning av havsresursverksamheten (DSH), marintekniska
institutet SSPA, Karolinska institutet, forskningsrådsnämnden (FRN),
naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR), Sveriges lantbruksuniversitet, skogs-
och jordbrukets forskningsråd (SJFR), institutet för vatten- och
lujtvårdsforskning (IVL), Vetenskapsakademien (KVA),
Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) samt Sveriges industriförbund.

Efter remiss från industridepartementet har yttranden över
den slutliga rapporten avgells av överbefälhavaren (ÖB), försvarets
materielverk (FMV), sjöfartsverket, riksrevisionsverket (RRV),
fiskeristyrelsen, statens planverk, Sveriges geologiska undersökning (SGU),
fonden för industriellt utvecklingsarbete, statens delegation för
rymdverksamhet (DFR), NFR, utvecklingsfonderna i Stockholms och Blekinge län,
länsstyrelsen i Stockholms län, länsstyrelsen i Uppsala län - som bifogar
yttrande från fiskenämnden i Uppsala län —, länsstyrelsen i Södermanlands län,
länsstyrelsen i Östergötlands län, länsstyrelsen i Kalmar län - som bifogar
yllrande från fiskenämnden i Kalmar län —, länsstyrelsen I Gotlands län — som
bifogar yttranden från Askölaboratoriet, Gotlands kommun, fiskenämnden i
Gotlands län, Gotlands fiskareförbund och fritidsfiskarna Gotlandsdistriktet
-, länsstyrelsen i Blekinge län - som bifogar yttranden från Karlskrona och
Ronneby kommuner, utvecklingsfonden i Blekinge län, fiskenämnden i Blekinge län
och Svenska Sydkustfiskarnas centralförbund

-, länsstyrelsen i Kristianstads län, länsstyrelsen i
Malmöhus län, länsstyrelsen i Hallands län, länsslyrelsen i Göteborgs och
Bohus län — som

bifogar yttranden från Lysekils kommun, Göteborgs och
Bohus läns lands-

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop. 1983/84:10 139

ting, utvecklingsfonden i Göteborgs och Bohus län,
regionstyrelsen för Göteborgs högskoleregion, fiskeristyrelsens
havsfiskelaboraiorium, fiskenämnden i Göteborgs och Bohus län. Svenska
Västkustfiskarnas centralförbund och Bohusläns samarhetskommitté —,
länsstyrelsen i Gävleborgs län, länsstyrelsen i Västernorrlands län,
länsstyrelsen i Västerbottens län och länsstyrelsen i Norrbottens län - som
bifogar yttrande från fiskenämnden i Norrbollens län —, Nynäshamns, Gollands,
Kariskrona och Kungälvs kommuner, KVA, Svenska kommunförbundet. Sydvästra
Skånes kommunalförbund, Nordvästra Skånes kommunalförbund. Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Centralorganisaiionen SACO/SR, Landsorganisationen i
Sverige (LO), Swedocean samt Sveriges redareförening.

1 Arbetets uppläggning

Statskontoret har i första hand inriktat utredningen mot
den myndighetsanknutna havsforskningen. Vid arbetets bedrivande, liksom vid
presentationen, har statskontoret delat in rapporten i fyra delar, nämligen;

- befintliga resursers användning,

—
naturvetenskap
inom havsresursområdet,

—
havsieknik och

- forskningsfartyg.

2 Befintliga resursers användning

Kartläggning av befintliga resursers användning med
tabeller och kommentarer återfinns i bil. 7 s. 48 ff.

3 Naturvetenskap

3.1 Marin biologi

Statskontoret föreslår i rapporten:

-
att
fiskeristyrelsens havsfiskelaboratorium och KVAs Kristinebergs marinbiologiska
station, båda i Lysekils kommun, skall samordna sina utbyggnader och
samlokaliseras tili Kristineberg,

-
att sakverksamheterna
vid ett sådant samordnat laboratorium hålls åtskilda,

-
att viss
personal och vissa lokaler samutnyttjas vid det samordnade laboratoriet,

-
att slationerna
Tjärnös och Klubbans begränsade behov av hydrografisk och instmmentteknisk
kompetens tillgodoses från laboratoriet i Lysekil,

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84: 10 140

-
att
marinbiologisk forskning med visst områdesansvar bör utvecklas vid s. k.
baslaboralorier.

-
att dessa
baslaboratorier i första hand bör utvecklas vid Askölaboratoriet. vid det
förslagna samlokaliserade laboratoriet i Lysekil, vid Norrbyn och i andra hand
vid IVL i Karlskrona.

-
att
diskussioner inleds om baslaboratoriernas uppgifter och funktion. Härvid bör
bl.a. ansvaret för införandel av årliga kontaktträffar för gemensamma
forskningsangelägenheter tas upp lill behandling,

-
att det inom
universiteten, i första hand Askölaboratoriet, bör prövas delning av tjänster
mellan institutioner för att tillföra speciell kompetens till olika områden.

En majoritet av remissinstanserna är positiv till förslaget
om baslaboratorier med områdesansvar saml lill förslaget om delning av
tjänster mellan institutioner. Flera av remissinstanserna anser att
baslaboratorierna bör ha en stark förankring i grundforskningen, lill vilken
tillämpade forskningsprojekt kan knytas. Däremot är remissopinionen delad vad
gäller förslagel om ärliga kontaktträffar som vissa instanser anser vara
onödigt byråkra-■ tiskt.

Positiva lill den föreslagna samlokaliseringen av
fiskeristyrelsens havsfiskelaboraiorium och KVAs Krislineberg lill
Krislineberg är SNV, hög-skolan i Kalmar, FRN, länsslyrelsen i Malmöhus län
saml LO, KVA är beredd att la det framlagda förslagel som utgångspunkt för
överläggningar med staten.

Positiva till samlokalisering ulan alt la ställning lill
den geografiska placeringen är SMHI, naturhistoriska riksmuseet, Uppsala
universitet, institutionen för ekologisk zoologi vid Umeå universitet, SLV, som
dock anser alt frågan måste genomlysas mera ingående, DSH, NFR, länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län, utvecklingsfonden i Göteborgs och Bohus län,
Bohusläns samarbetskommiité, Göteborgs och Bohus läns landsting, Lysekils
kommun samt SACO/SR, som anser alt del är den vetenskapliga och inte den
ekonomiska aspekten som skall fälla avgörandet var laboratoriet skall ligga.

Negativa lill samlokalisering är avdelningen för marin
botanik vid Lunds universitet, som dock anser all en samordning av dyrbara
instmment bör eftersträvas, fakultetsnämnden vid matematisk—naturvetenskapliga
fakulteten vid Göteborgs universitet, som påpekar alt Krislineberg, Klubban
m.fl. forskningsslationer kan erbjudas service i det nya havsfiskelaboraioriel,
Jiskerislyrdsen, Svenska Västkustfiskarnas centralförbund, fiskenämnden i
Göteborgs och Bohus län, som föreslår att arbetet på ett nytt havsfiskelaboratorium
lokaliserat till Fiskebäck las upp igen, Karlskrona kommun, fiskenämnderna i
Uppsala och Blekinge län, länsstyrelsen i Hallands län saml Svenska
Sydkustfiskarnas centralförbund.

TCO anser del självklart att en samlokaliserad anläggning
skall förläggas till Fiskebäck och inte till Krislineberg.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 141

Remissinstansernas kommentarer

Avdelningen för marin botanik vid Lunds universitet,
länsstyrelsen i Malmöhus län saml Sydvästra Skånes kommunaljörbund anser att
den marinbiologiska forskningen i Öresund bör handhas av Lunds universitet med
kunskaps- och erfarenhetsutbyte med del internationella sjöfartsuni-versiletet.

Enligt SMHIs uppfattning bör en samlokalisering av
havsfiskelaboratoriet och Kristinebergs marinbiologiska station leda till
såväl minskade byggkostnader för de nya planerade lokalerna som
rationaliserings- och effeklivilelsvinsler. Dessa vinster uppstår i form av
samutnyltjande av lokaler, tyngre och kostnadskrävande utrustning saml
expertkompetens hos personalen. Genomförs statskontorets förslag beträffande
hydrografi kommer detta l.ex. all kunna medföra all Kristinebergs
marinbiologiska station bör kunna utnyttja havsfiskelaboraloriels hydrografiska
expertis även för sina behov. SMHI ser också fördelar med förslagel om
baslaboratorier för marinbiologisk forskning och undersökningsverksamhet.
Institutet vill emellertid framhålla att långsiktig undersökningsverksamhet av
övervakningskaraktär är beroende av en stabil organisation med klar instruktion
och strikta rikllinjer för verksamhten innebärande ett likarlat genomförande av
arbetet på de olika platserna längs kusten. Svårigheter i dessa avseenden kan
uppkomma om verksamheten läggs på universitetsinstitutioner som inte fungerar
på samma sätt som en myndighet utan vars verksamhetsinriktning kan variera med
den vetenskapliga intresseinriktningen hos institulionspersonalen. Samtidigt
innebär det fördelar om forsknings- och undersökningsverksamhet kan bedrivas i
nära kontakt med varandra anser SMHI.

Naturhistoriska riksmuseet anser att den framtida
forskningsorganisationens resurstillgång kanske inte är den viktigaste frågan
utan i slällel forskningens inriktning och målsättning (grundforskning eller
målforskning, upptysningsservice eller miljöstatistik, remissinstans eller
forsk-ningsinstitufion). Museet ansluter sig ej helt lill den uppfattning som
statskontoret framför beträffande inriktningen av den framlida marinbiologiska
forskningen. Det sägs i rapporten alt forskningen alltmer kommer att avse hela
ekosystemet. Vilken typ av forskning som kommer all bedrivas beror enligt
museet helt av vilka frågeställningar man möter. Ekosystemforskning är en
metod för en viss typ av problem. 1 ett annat läge kan exempelvis fysiologisk
forskning avseende enskilda arter bedömas som mera angelägel. Förslaget att
inrätta ett samlokaliserat större, s. k. baslaboralorium i Lysekilsområdet
välkomnas av riksmuseet. Ett sådant laboratorium minskar kostnaderna samfidigl
som en effeklivisering borde kunna uppnås. Det är viktigt att detta
laboratorium erhåller en god internationell standard genom kontakter med
universiteten och andra institutioner med biologisk kompetens, l.ex.
naturhistoriska riksmuseet. I detta sammanhang bör också understrykas
betydelsen av en livlig samverkan mellan forskningsin-

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 142

stitulionerna och grundforskningsinslitulionerna. Mol
bakgrund av detta resonemang instämmer museet i statskontorets bedömning av all
del vid Stockholms universitet borde vara möjligt all koppla ihop kompetens
från olika instilulioner genom att tjänster delas mellan Askölaboratoriel och
aktuella universitetsinstitutioner.

UHÄ framhåller att högskolans remissopinion är positiv
till inrällandel av baslaboralorier. Enligl UHÅs mening är del emellertid även
väsentligl all riktade FoU-insalser kan göras inom de områden där Sverige har
speciell kompelens och kan förväntas ha framgångar. Sådana insalser måsle ske i
ett långsiktigt perspektiv och med utrymme för lokal kunskapsuppbyggnad och
forskning för högskolans del.

Askölaboratoriet instämmer helt i stalskontorets förslag
om ulbyggnad i första hand av Krislineberg, Askölaboratoriel och Norrbyn lill
baslaboralorier med områdesansvar. Laboratoriet vill ytterligare understryka
utredningens uppfattning att studier av miljöförändringar måsle inriktas på
hela ekosystemet med åtföljande krav på utbyggd, tvärvetenskaplig kompelens vid
baslaboralorierna. Förslagel om delning av tjänster med andra instilulioner,
redan påbörjade vid Askölaboratoriet, är utmärkt och bör snarast utvecklas,
anser laboratoriet. Laboratoriet är även positivt till de föreslagna årliga
kontaktträffarna, men framhåller att kontakten med den internationella
forskningen är minst lika viktig.

Zoologiska institutionen vid Stockholms universitet anser
att förslagel om en speciell satsning på baslaboratorier är intressant, men
kommer alt kräva en breddning av de olika institutionernas kompetens, om en
verklig tvärvetenskaplighet skall kunna uppnås. Delade tjänster kan, enligt
inslitutionen, vara en väg alt uppnå delta till lägre kostnad.

Uppsala universitet ställer sig frågande till
statskontorets uppfatlning om den framlida marinbiologiska forskningen. Det är,
enligt universitet, ytterst tveksamt alt den kommer alt domineras av
ekosystemforskning och det vore synnerligen olyckligt om detta synsätt skulle
låsa den marinbiologiska forskningen i framtiden. Del är viktigt all man gör
klart för sig att till forskningen inom det marinbiologiska området också hör
studier av basala biologiska skeenden med marina organismer som studieobjekt.
Dessutom måsle ett stort antal delproblem vara lösta innan men kan göra sådana
lotalsynteser som statskontoret för fram anser universitetet. Beträffande
inrättandet av baslaboratorier vill universitetet informera om SNVs laboratorium
i Forsmark, där verkets sektion för kustvatten har en bemannad och väl
utvecklad enhet för undersökningar i skilda områden av Bottenhavet.
Laboratoriet har ett nära samarbete med ett antal institutioner och avdelningar
vid Uppsala universitet. Till detta kan läggas de potentiella tillgångar som
finns i Uppsala genom SGU och Sveriges lantbmksuniversitet, med redovisad
sakkunskap i marina frågor.

Fakultetsnämnden vid matematisk-naturvetenskapliga
fakulteten vid Göteborgs universitet anser alt den lill Kristineberg gränsande
Klubbans

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 143

biologiska station, som bedriver både undervisning och
grundforskning, utgör Kristinebergs mest naturliga samarbetspartner. För all
underlätta ett samgående mellan de båda stationerna bör även Kristineberg få
universi-telstillhörighet, anser fakultetsnämnden.

Fiskeristyrelsen avstyrker förslaget om samlokalisering av
havsfiskelaboraioriel och KVAs Krislineberg till Krislineberg på grund av att
samlokaliseringen skulle för havsfiskelaboraioriel medföra en rad nackdelar
från såväl verksamhetssynpunkt som personalsynpunkl saml på grund av alt
statskontoret inte redovisat hur en samförläggning skulle kunna genomföras
praktiskt. Inte heller har statskontoret, enligl styrelsen, kunnat lägga fram
godtagbara ekonomiska beräkningar som visar att man på sikt vinner de
ekonomiska fördelar som förespeglas. Fiskeristyrelsen avstyrker även att
baslaboratorier utvecklas innan den övergripande målsättningen för den marina
forsknings- och undersökningsverksamheten klarlagts.

Fiskenämnden i Gotlands län och Gotlands fiskareförbund
anser att synnerligen starka skäl lalar för att ett baslaboratorium placeras i
Slite på Golland, bl. a. därför alt Slite enligt nämndens mening är den
ojämförligt mest centrala stalioneringsorten i Östersjön med hänsyn till de
svenska fiskezonernas omfattning och belägenhet. Vidare anser fiskenämnden att
ett forskningsfartyg bör placeras i Slite.

SNV anser all en samlokalisering av havsfiskelaboratoriet
och Kristinebergs marinbiologiska station bör skapa en god samarbetsgrund. SNV
har dock inte i detalj studerat de ekonomiska kalkyler som lett fram till
förslagel att samlokaliseringen bör ske fill Kristineberg. Del syns, enligl
SNV, ofrånkomligt att sakverksamheterna vid del samordnade laboratoriet till
viss del hålls åtskilda. Vissa av havsfiskelaboraloriels verksamheter är av
direkt myndighetskaraklär och kan därför ej samordnas med annan verksamhet. En
icke obetydlig del av verksamhelerna lorde dock vara av likartad natur vid de
båda laboratorierna och medge samordning. Detta gäller främst forskningen. De
praktiska vinsterna i form av samutnyltjande av i första hand teknisk personal
och fältpersonal är tillsammans med en mera rationell användning av lokaler och
utrustning, uppenbara. SNV anser det inte rimligl att två såpass likartade
verksamheter var för sig genomför nybyggnationer inom samma geografiska region.
En av de kanske största vinsterna med en samlokalisering är enligl SNVs sätt
att se på saken, den vetenskapliga stimulans som kan komma till stånd genom att
forskare som tidigare haft ett mycket ringa samarbete, kommer tillsammans
under ett tak. SNV påpekar att i statskontorets förslag till baslaboralorier
har SNVs egna laboratorier inte behandlats. Detta beror på den omfattande organisationsöversyn
som pågår inom SNV. Utelämnandet av SNV-laboratoriernas verksamhei talar enligl
SNV för alt förslaget om baslaboralorier behöver diskuteras ytleriigare. Verket
är berett att delta i diskussioner som syftar till alt precisera baslaboratoriernas
uppgifter och funklion och senare bidraga med förslag på lämpliga
baslaboratorier.

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84: 10 144

DSH framhåller all delegationen inom ramen för sin uppgift
att effeklivisera svensk havsforskning och mot bakgrund av havsforskningens
behandling i förslagel lill övergripande program för svensk
havsresursverksamhel avser att bilda en samrådsgrupp med företrädare för olika
havsforskningsintressenter. Denna grupp skulle kunna ta upp de aktuella
frågorna rörande baslaboralorier lill behandling och ansvara för all nämnda
koniaklträffar kommer till stånd. Inom en sådan grupp skulle, enligl DSHs
mening, även goda förutsättningar finnas att diskutera prioriteringsfrågor vad
avser viktigare forskningsområden, kostbar ulruslning m. m.

NFR anser all siaiskonlorel alltför ensidigt angell
ekosyslemanalys som framtida inriktning på marin forskning. De därav dragna
slutsatserna för planeringen bör enligl forskningsrådet omprövas. NFR
framhåller vidare alt marin utsjöforskning, maringeologi, marin kemi och oceanografi
har negligerats i rapporten samt all en samlokalisering av Kristinebergs marinbiologiska
station och havsfiskelaboraioriel kan ske under förulsätining all
grundforskningens volym och inriktning vid Kristinebergs marinbiologiska
station definieras och garanteras.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län stöder tanken på
baslaboratorier, men anser inte att statskontoret gjort helt klart vilka
resurser, som krävs för att laboratorierna skall fungera på avsett vis. Av de
nuvarande fältslalionerna är det i stort sett endast Askölaboratoriel, som har
en verksamhet, som kan sägas utgöra en naturlig bas för att utvecklas lill ell
baslaboralorium. Kristinebergs marinbiologiska station är inte ett forskningsinstitut,
utan en biologisk station, där verksamheten bedrivs av gästande forskare anser
länsstyrelsen. Den enda grunden för ell baslaboralorium vid Kristineberg är
därför f.n. stationens fysiska resurser i form av lokaler, bålar, instrument m.
m. 1 övrigt måste en helt ny, från stationens nuvarande verksamhet skild
organisation tillkomma. Om en samlokalisering av Krislineberg och
havsfiskelaboratoriet kommer till stånd, kan denna enhet lämpligen utgöra ett
baslaboralorium för Västkusten, menar länsstyrelsen.

KVA framhåller all man är beredd att ta del framlagda
förslagel om samlokalisering som utgångspunkt för överläggningar med staten med
sikte på en samordning av Krislinebergsstationen och havsfiskelaboraioriel i
Lysekil. Akademien påpekar all dess villighel att delta i ell sådant projekt är
beroende av - förutom all ekonomiska och praktiska frågor kan få en för
akademien tillfredsställande lösning — att den vid stationen bedrivna
gmndforskningen, såväl vad gäller renl marina problem som andra discipliner,
för vilka marint material ulgör lämpligt forskningsunderlag, kan fortgå och
utvecklas där. Dessa villkor för akademiens medverkan måste stå klara vid
ställningstagande till denna institutionsfråga, understryker KVA.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 145

3.2 Hydrografi

Statskontoret/ö;ei/år / rapporten:

-
att hydrografiansvaret
i Sverige samordnas inom en myndighet, SMHl, genom att fiskeristyrelsens
hydrografiska laboratorium i sin helhet, bortsett från en laborator och en
forskningsassistent, sammanförs med SMHIs hydrologiska och oceanografiska
avdelning,

-
alt i samband
med detla SMHl inventerar behovet av hydrografisk kunskap i Sverige och
utarbetar ett program för svensk hydrografiverksamhet. Därvid behöver
definieras vilken verksamhei som bedrivs p. g. a. ett myndighetsansvar och
vilken som beror av andra myndigheters, kommuners eller länsstyrelsernas
speciella behov,

-
all SMHIs
instruktion ändras att omfatta även en skyldighet alt tillhand-hålla
myndigheter, kommuner och länsstyrelser hydrografiska uppgifter,

-
att
fiskeristyrelsens instmktion ändras så att verkets behov av hydrografiska
uppgifter inte längre skall erhållas genom egna hydrografiska observationer och
mätningar utan genom krav gentemot SMHl. Fiskeristyrelsen behöver i detta
sammanhang tilldelas anslagsmedel,

-
att en
laborator och en forskningsassistent från hydrografiska laboratoriet överförs
lill havsfiskelaboraioriel både funktionsmässigt och geografiskt,

-
att
fiskeristyrelsen presenterar sitt behov av hydrografiska uppgifter,

-
all
fiskeristyrelsen och SMHl reglerar sina förhållanden i avlal samt,

En majoritet av remissinstanserna har allvarliga
invändningar mot förslaget om samordning av fiskeristyrelsens hydrografiska
laboratorium med SMHIs hydrologiska och oceanografiska avdelning, bl.a.
avdelningen för marin botanik vid Lunds universitet, regionstyrelsen för
Göteborgs hög-skolereglon, fiskeristyrelsen, Jiskenämnderna i Uppsala, Blekinge
och Göteborgs och Bohus län, FRN, NFR, länsstyrelserna i Hallands och Göteborgs
och Bohus län, TCO, Svenska Sydkustfiskarnas centralförbund samt Svenska
Västkustfiskarnas centralförbund.

KVA ställer sig tvekande lill förslagel. Fakulieisnämnden
vid matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet
ifrågasäller allvarligt stalskontorets förslag och menar att den bästa
ordningen uppnås genom att överföra vissa uppgifter från SMHl lill fiskeristyrelsen.

SJFR fillslyrker att hydrografiansvaret samordnas hos SMHl
och anser att undersökningsfartyget Argos i sådant fall bör placeras i
Norrköping.

DSH är positiv lill förslagel med SMHl som huvudman för
del hydrografiska laboratoriet med förbehåll att det hydrografiska
laboratoriet blir kvar i Göteborg, att laboratoriets verksamhei och samarbete
med oceanogra- 10 Riksdagen 1983184. I saml. Nr 10. Bilaga 7

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 146

fiska institutionen vid Göteborgs universitet kan
utvecklas, att fiskeristyrelsens behov av hydrografiljänster garanteras saml
att avlal träffas mellan SMHl och fiskeristyrelsen om principer för Argos
användning inom hydrografiverksamheten,

SMHI och LO biträder statskontorets förslag.

Ulan att ta ställning till förslagel om samlokalisering
framhåller ett antal remissinstanser viklen av att myndigheter och
institutioner inte drabbas av kostnadsökningar för tjänster som en eventuellt
ny huvudman tillhandahåller. Bland dessa instanser återfinns marinstaben,
Askölaboratoriet, Uppsala universitet samt SNV.

Remissinstansernas kommentarer

FMV understryker betydelsen av rationellt datainsamlande
och lagring samt resullatuttag från en myndighet. Inom verkets projekt för
minjaklsy-stem med fartygsburen hydrofon och fjärrstyrd, obemannad undervatlensfarkost
(ROV) framstår det som synnerligen värdefullt med kunskaper om ljudutbredning
och botlenbeskaffenhet saml om strömförhållanden i kust-bandet och
skärgårdsleder. Samordnad dalainsamling syns däriör enligt FMV nödvändig.

Sjöfartsverket framhåller att klar åtskillnad mellan
begreppen "hydrografi" och "hydrologi" bör göras saml att
program för svensk hydrografiverksamhet bör utarbetas av sjöfartsverket och ej
av SMHI.

SMHI anser alt inslilutels roll som central
förvallningsmyndighei inom oceanografins område underlättas betydligt om del
totala ansvaret för den hydrografiska verksamheten åläggs institutet och i
samband härmed hydrografiska laboratoriet organisatoriskt sammanförs med SMHl.
Vinster kan härvid uppnås vad avser planering av undersöknings- och forskningsverksamhet,
datahantering och datalagring, utnyttjande av personal och utrustning samt
svenskt uppträdande i internationella organ och annat internationellt
samarbete. SMHl får tillgång till den kemiska kompetens som finns på
hydrografiska laboratoriet och som SMHI har behov av idag, verksamheten vid det
hydrografiska laboratoriet får lillgång till kompletterande fysikalisk
kompetens samt lill SMHIs tekniska resurser i form av utrustning och expertis.
Den oceanografiska verksamheten vid SMHl har erfarenhet av de stora fördelar
det innebär att arbeia tillsammans med eller nära den meteorologiska
verksamheten vid SMHl. Även för arbetet vid det hydrografiska laboratoriet kan
detta, enligt SMHI, innebära vinster.

Fakultetsnämnden vid matematisk-naturvetenskapliga
fakulteten vid Göteborgs universitet framhåller all SMHIs verksamhei inom
hydrografi byggdes upp på basis av uppdrag med anknytning lill lokal
exploatering av kustvatten som recipient. Dessa uppdrag har huvudsakligen berört
rent fysiska delfrågor fokuserade kring den utspädning som kan förväntas vid
utsläpp av olika typer från processindustri m.m. Fakulieisnämnden ser inga
principiella hinder för alt SMHI även fortsättningsvis tar denna typ av

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 147

uppdrag; dock att del är värdefullt för såväl kvalitet som
effektivitet om SMHl därvid får arbeta i konkurrens på lika villkor med andra
uppdragstagare såsom enskilda konsultfirmor. Det bör emellertid understrykas,
anser fakulieisnämnden, all den erfarenhelsbas som SMHl byggt upp kring dessa
lokala recipientfrågor är förhållandevis smal och icke utgör någol skäl till
att andra hydrografiska observationer bör handhas av SMHI.

Fiskeristyrelsen föreslår alt hydrografisk verksamhet även
i fortsättningen skall bedrivas vid styrelsen och SMHI i enlighet med de krav
som dessa myndigheters resp, verksamheter ställer saml alt en samarbetskommiité
mellan styrelsen och SMHI inrättas och alt ett avlal sluts i vilket de båda
myndigheterna som jämbördiga parter reglerar ömsesidig samverkan på
hydrografiområdet.

SNV framhåller att fiskeristyrelsens samlade erfarenhet av
hydrografi/ marin kemi/biologi/fiskeribiologi samt lillgång lill stora farlyg
utgör en för svenska förhållanden enastående resurs inom kompetensområdet
nationell och internationell monitoring och marina konventioner.
Internationellt forskningssamarbete och miljöövervakning är verksamheter som
kommer alt få ökad betydelse. Eu eventuelli byte av huvudmannaskap för hydrografiska
laboratoriet får inte äventyra dessa verksamheter anser SNV.

Statens planverk stöder statskontorets förslag att SMHI
inventerar behovel av hydrografisk kunskap i Sverige och utarbetar program för
svensk hydrografiverksamhet samt att SMHI får bättre möjlighet att
tillhandahålla myndigheter, kommuner och länsstyrelser hydrografiska uppgifter.

FRN är inte nu beredd all, med de skäl som anförs i
sialskonloreis rappori, tillstyrka en överföring av merparten av
fiskeristyrelsens hydrografiska verksamhet till SMHI. öm en sådan överföring
skall göras måste garantier skapas för all de upparbetade kontakterna med den
universitets-baserade hydrografiska forskningen inte bryts. Vidare måsle även
forlsättningsvis fiskerinäringens behov av hydrografiska undersökningar säkerställas.
Däremot torde inget hindra all ett samordnande ansvar för svensk hydrografi
läggs på SMHl anser FRN.

NFR anser att statskontoret vid sin redovisning av
fiskeristyrelsens och SMHIs respektive verksamheter visavi hydrografin mer
borde beaktat internationella erfarenheter och tillvägagångssätt i länder med
likartade problem och naturiiga förulsäUningar för alt härigenom få fram en
klar analys av behoven och ett väl avvägt förslag. Inom fiskeriforskningen
anses internationellt att fysisk- och kemisk-oceanografiska undersökningar är
nödvändiga beståndsdelar. Fiskels variation, fiskpopulationernas upp-och
nedgång, artförskjutningar m.m. kan ej förklaras ulan all den fysiska och
kemiska miljön beaktas, vilket också måsle ske vid alla former av vattenbruk, i
såväl öppna havet som i kustområdena. Observationer enbart i närkustzonen kan
därför aldrig ersätta undersökningar i öppna havet. Dessa slutsatser är f.ö.
också giltiga vad avser marin kemi och maringeologi. Det är alltså nödvändigt
att fiskeristyrelsen har möjligheter alt utföra

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 148

dylika undersökningar. Klart förfelat vore all bryta ner
den delen av fiskeristyrelsen, snarare borde den förstärkas anser NFR. Detla
utesluter inte att man samtidigt bygger upp ett automatiskt mätsystem som ell
komplement och som en andra del i en offensiv satsning. Fiskeristyrelsen
förfogar vidare över den nödvändiga vetenskapliga kompetensen vilket är del
primära. Förstärkning på instrument- och elektroniksidan kan relativt lätt
genomföras, vilket däremot ej är fallet med vetenskaplig kompetens och
forskningsmiljö inom marin fysik och kemi framhåller NFR.

KVA menar all sambandet mellan hydrologiska processer och
de levande resurserna i havet är så intimt all det fordras en närmare kontakt
än vad fallet nu är mellan fiskeri- och andra marinbiologer och hydrografer.
överföringen av i stort sett all hydrografisk kompelens (utanför universiteten)
till en myndighei som saknar biologisk kompelens, kan befaras leda lill minskad
kontakt, ändrade instruktioner till trots. Akademien vill också påpeka vikten
av att hydrografisk kompetens finns vid samtliga baslaboratorier.
Mätverksamheten är här så tät alt man ej kan räkna med att personal vid ett
centralt hydrografilaboratorium kan sköta denna service på ett
lillfredsslällande sätt anser KVA.

4 Havsteknik

Inom områdei havsieknik har statskontoret behandlat
följande delområden i DSHs programutkast; offshoreteknik, arktisk leknik,
undervattensteknik, system för utforskning och tiltståndskonlroll av havet
samt underhållsteknik.

Statskontoret föreslår: - all DSH även fortsättningsvis
skall verka för samordning och fortsall programarbete och all ansvaret för
strategisk ulredningsverksamhet och kunskapsuppbyggnad, förelagsulveckling,
finansielll slöd saml initiering av forskningsinsatser även fortsättningsvis
skall handhas av SIND och STU.

Statskontoret framför dessutom rekommendationer till två
konkreta åtgärder, a. Marinens Dykericenlrums (MDC) ulruslning

Förutsatt all del bedöms som angelägel att även
fortsättningsvis bedriva navalmedicinsk forskning i Sverige, anser
statskontoret del vara av största vikl all de myckel kvalificerade resurser som
finns på MDC utnyttjas bättre. 1 dagslägel använder, förutom marinen, del av
försvarets forskningsanstalt (FOA 58) denna utrustning. Emellertid medför
bl.a. brisl på personal aU MDC ej alltid kan tillhandahålla operatörpersonal
och dykledare. Detta medför, förutom en allmänt låg nyttjandegrad, en dålig
planeringssilualion för användarna. En bättre samordning av verksamheten på MDC
och FOA 58 bör därför

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop. 1983/84:10 149

eftersträvas.
Denna bör utgå från en gemensam plan för den långsiktiga verksamheten på
området, b. Tryckkammarsystem vid arbetsenheten för undervattensteknik (AUT)
vid CTH.

Vid
AUT bedrivs i första hand ulbildning och forskning kring temat
"Utrustningar, tekniska hjälpmedel och system för undervaltensarbete".
Denna verksamhet kräver speciella resurser för all kunna simulera miljön vid undervatlensarbete.
Enheten förfogar idag över en vat-lentank med ett maximall dykdjup på fem
meter. De dykdjup som inom en snar framtid blir aktuella inom offshoredykeriet
närmar sig 500 meter. Den ulruslning som krävs för forskning under dessa
betingelser oCh som kan vara av intresse för genomförandet av undervaltensarbete
saknas f. n. Vid enheten finns idag önskemål att kunna genomföra prov med
följande ulmstningar:

-
andningsapparater inklusive
andningssimulator,

-
svetsutrustningar,

-
tryckskrovsmodeller,

-
verktyg för undervattensbruk,

-
ventiler och hydraulik.

Inom
Göteborgsregionen saknas idag möjligheler all vid ett dykolycksfall ansluta
marinens transportabla tryckkammare lill en behandlingskammare. Ett kammarsyslem
(värde I -2 milj. kr.) som idag finns uppställt vid. f.d. flyg- och navalfysiologiska
laboratoriet vid fysiologiska institufionen i Lund, uppfyller med vissa
modifieringar de ovannämnda önskemålen. Enligt statskontorets mening bör detla
system överföras till AUT. Statskontoret har därför initierat diskussioner om
hur det lämpligast bör ske.

En
majoritet av remissinstanserna instämmer i stort i statskontorets förslag, även
om några instanser kritiserar vissa punkter därav.

DSH
anser att siatskontorets resonemang och bedömningar i vissa avseenden kan vara
missvisande genom generalisering och bristande anknytning till offshoremarknadens
karaktär. Sveriges Industriförbund konstaterar aft statskontorets utredning i slort
sett är korrekt i de deskriptiva delarna men inte särskilt lyckad i de
näringspolitiska avsnitten. Högskolan i Luleå påpekar all de av statskontoret
anförda exemplen på hinder lill samverkan mellan högskola och näringsliv inte hell
stämmer med högskolans erfarenheter.

Remissinstansernas
kommentarer

Marinstabens
principiella inställning är att de resurser som skapats inom marinen för att åstadkomma
effektivare och säkrare dyksystem och ubåtsräddningssystem skall kunna
utnyttjas även utanför försvaret. Villkor härför är dock att huvuduppgiften -
en effektiv marin förbandsproduktion -inte störs varken fids- eller kostnadsmässigt.

FOA
ser del som mycket angeläget att förslag till hur kopplingen stat/

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 150

näringsliv skall förbättras blir utarbetade. FOA kan i
sammanhanget bidra med erfarenheter och kompelens vid det aktuella utarbetandet
av ett nationellt havsforskningsprogram.

Sjöfartsverket bedömer det riktigt alt de relativt små och
spridda tillgängliga resurserna måste samverka för alt få önskad effekl på de
havsteknikområden som prioriteras. Det lorde föreligga möjligheler att - med
angiven industripolitisk målsättning - pröva ytterligare samverkansformer som
går vidare än de som anges för SIND och STU.

SMHI stöder i stort tankegångarna i statskontorets
förslag. Dock saknar institutet analys och förslag gällande fackmyndigheternas
roll inom havs-verksamheten i del induslripolitiska systemet. Del finns bl.a.
goda exempel på hur fackmyndigheter såsom "kompetenta beställare"
positivt bidragit lill industriell utveckling inom havslekniken.

Zoologiska institutionen vid Stockholms universitet anser
all en större svensk industrisalsning på havsieknik, annal än för rena
underleveranser, även kräver en förslärkl svensk marin ekologisk kompetens.
Risken för miljöförstöringar är ett framträdande problem vid större satsningar
av typ marin olje- och gasuivinning, marin mineralutvinning, OTEC-teknik osv.
Svenska förelag kommer enligl institutionen att behöva tillgång lill inhemska
marinekologiska konsulter av hög internationell klass, från projektering och
utveckling lill marknadsföring och projektgenomförande.

Institutionen för vattenbyggnad vid KTH framhåller att de slarka
kopplingar som finns mellan den traditionellt verksamma byggsektorn och havslekniken
inte är belysta i stalskontorets utredning.

CTH anser del naturligt att den arbetsenhet för undervattensteknik
som bildats vid högskolan ges ell nationellt ansvar för undervattensteknik. CTH
finner det därför särskilt angeläget att resurser skapas så att en överföring
av det iryckkammarsysiem som finns uppställt i Lund kan ske till arbetsenheten
för undervattensteknik vid CTH. En sådan överföring utgör en nödvändig
komplettering av de redan gjorda insatserna inom det havstekniska områdei på CTH.
Högskolan delar uppfattningen all del är väsentligt alt koncentrerade och
marknadsanknutna FoU-insatser görs på områden där Sverige kan förväntas ha
framgångar och att en viss koordinering av det finansiella stödet härvidlag måsle
komma till stånd. Samtidigt vill CTH starkt understryka all del måsle ges ett
tillräckligt utrymme för satsning på högkvalificerad forskning som initieras av
kompetenta forskare och som faller utanför centralt beslutade programområden.

DFR saknar konkreta förslag på större samlade insalser
från samhällets sida. DFR anser att satsningar av del slaget erfordras för alt havsteknikområdel
skall få en gynnsam utveckling i Sverige.

SNV instämmer i utredningens förslag på havsteknikerområdet,
men vill i sammanhanget understryka viklen av att miljöskyddsaspekterna penetreras
i samband med att ny leknik utprovas. SNV förutsätter all samråd sker med
verket på ett tidigt skede vid utvecklingen av ny teknik för användning i
havsmiljön.

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 151

SIND delar i allt väsentligt rapportens slutsatser och
förslag inom det industripolifiska området. Med särskild tillfredsställelse
noterar SIND all siaiskonlorel tagit fasta på SINDs erfarenheter vilka bl.a.
utvecklats till verkets arbetsmodell för branschprogram. Del är SINDs
övertygelse att arbetsmodellen är effektiv också för satsningar inom
havsteknikområdet. Statskontorets genomgång pekar på behovet av flexibla system
för särskilda induslripolitiska satsningar, menar SIND.

STU anser alt havsteknikområdel utgör ell intressant
marknadssegment för både mindre och större företag. För företag som lyckats
introducera sina produkler på offshoremarknaden har ofta utvecklingen kraftigt
ansträngt deras resurser. Detta talar för all en uttalad ambition inom området
pä hög politisk nivå kommer till uttryck. Del är sannolikt att man på längre
sikt erhåller viktiga industriella synergieffekter totalt sett.

Karolinska institutet framhåller att gmndläggande
humanvetenskaplig forskning erfordras för all framsteg på dykerileknikens
område skall kunna utnyttjas vid dykning och vistelse i undervattensstationer
utan åsidosättande av säkerhetskraven. Först härigenom är det möjligt all
effektivt förebygga de avsevärda risker av medicinsk art som utmärker sådan
verksamhet. För alt på lång sikt kunna möta behov av prakliskinduslriell
utveckling inom havsresursområdet i vid bemärkelse, är del oundgängligen
nödvändigt all tillräckliga medel anslås för rekrytering och ulbildning av
forskare och läkare inom områdei baromedicin-dykerimedicin. Delsamma gäller för
all kunna säkerslälla försvarets behov av dykerimedicinskl utbildade forskare.
Sådan rekrytering och ulbildning jämte grundläggande forskning sker sedan flera
decennier vid inslilutels baromedicinska avdelning och del syns naturligt - ej
minst av geografiska skäl - att dessa för havsforskningen betydelsefulla funktioner
även framdeles kan vidareutvecklas i intimt samarbete med den mera tillämpade
verksamhet som bedrivs vid marinens dykericentmm i Berga-Sjödal.

Enligt DSHs mening behöver diskussioner avseende den offshorerela-terade
industrins utvecklingsproblem inte längre föras i generella termer.
Tillräckligt underlag lorde föreligga för inriktning av diskussionen på konkreta
åtgärder för effeklivisering av svensk havsforskning. Övergripande utredningar
av svensk havsresursverksamhel har genomförts upprepade gånger sedan år 1968.
Även med hänsyn lill Sveriges situation och offshoremarknadens möjligheter och
dynamiska karaktär ser DSH det som angeläget alt förslag och ställningstagande
i angelägna frågor nu konkretiseras och kommer fill verkställighet.

SSPA framhåller att de flesta tekniska system som används
inom offshoresektorn innehåller komponenter och produkter som utvecklas och framlas
för att användas på land. Alt dela in FoU-arbetet inom del tekniska området i
land-, havs-, luft- och rymdteknik är inte fmktbart. Havsresursverksamheten är
enligl SSPAs uppfattning snarare ett affärsområde än ett teknikområde. SSPA
anser alt de fyra huvudfunktionerna i det

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop. 1983/84:10 152

induslripolitiska
systemet - strategisk utredningsverksamhet, företagsutveckling, finansielll
stöd och initiering av forskningsinsatser - till stora delar bör åvila företag
och organisationer nära marknaden. SSPA delar statskontorets uppfattning att SIND
bör lägga upp ett insatsområde avseende havsieknik och vidare att STU även
fortsättningsvis ger finansiellt stöd ål teknikområden som ligger nära
havsresursverksamheten.

SACO/SR
pekar på vikten av all i första hand STUs kompetens och långa erfarenhet av
strategisk utredningsverksamhet och kunskapsuppbyggnad utnyttjas. En
förstärkning av de slalliga utvecklingsinsatserna inom området havsteknik bör i
första hand ske genom STU och fonden för industriellt utvecklingsarbete anser
SACO/SR.

Sveriges
industriförbund ställer sig tveksamt lill siatskontorets behandling av de
kommersiella aspekterna. Statskontoret påstår i samband med beskrivningen av
svenska framgångar på offshoremarknaden att "insatserna till övervägande
delen är kommersiella, dvs. utvecklingsinsatsen är ofta begränsad. Del är affärskompelens
som styrt snarare än avancerad teknisk kompetens". Förbundet anser att det
samband mellan kommersiella insalser och en begränsad utvecklingsinsats som
anges är direkt felaktigt. Förbundet delar inte heller statskontorets slutsats
all den "induslripolitiska organisationsstrukturen" därför bör
ändras. Att företag kan ha kommersiella framgångar med begränsade
utvecklingsinsatser visar snarare att företagens speciella kompetens - nämligen
att göra affärer - måste få utvecklas utan inblandning från myndigheter,
påpekar förbundet. Statskontoret behandlar också ämnet "Finansiellt
stöd". Här framförs två anmärkningsvärda förslag, anser förbundet. Det ena
går ul på all förelag som bevisligen lyckats etablera sig på marknaden skulle
få fördelaktigare villkor vad gäller finansielll slöd till FoU. Della bygger på
tanken att det är möjligt "lo pick the winner", något som sedan
åtskillig tid anses näst inlill ogörligt. Det andra förslaget innebär, att om
statsmakterna bedömer havslekniken såsom ell prioriterat område, ett speciellt
stödorgan skall bildas i form av en fond för detta område. Någon ytterligare
fond för all finansiera havsteknisk verksamhet anser förbundet inte vara
erforderlig. Dessutom skulle denna form av selektiv stödpolitik strida mot den
accepterade uppfattningen om en generellt verkande industripolitik.
Industriförbundet avvisar båda förslagen.

Swedocean
framhåller att svensk industri har hög allmänteknisk kompetensnivå och
flexibilitet, dvs. vana vid korta serier och snabbt föränderliga produkter och produklionsfömtsättningar.
De flesta produkler och system inom havstekniken passar bra in i den bilden.
Samtidigt har vårt land en djupt förankrad marin tradition och ett därtill
anpassat näringsliv att bygga på. Sverige bör alltså med framgång kunna erövra
väsentliga marknadsandelar förutsatt all vi gör starka, koncentrerade och
uthålliga insatser. En enkät bland Swedoceans medlemmar visade att
försäljningen av havsteknik år 1980 var av storleksordningen 2 miljarder kr.
Även om man sålunda

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 153

kan notera vissa framgångar för svensk havsteknik
konstaterar Swedocean att Sverige kommil sent igång och all marknadsandelarna
borde vara betydligt större. Tillväxten hämmas, enligl Swedocean. av följande
tre faktorer:

Brist på marknadskontakler

- Svensk industri saknar praktisk taget hemmamarknad
och tradition

inom uivinning av olja och gas. Del är dessutom myckel svårt alt

komma in i den etablerade petroleumbranschen som av tradition är

konservativ. Enorma värden slår pä spel och man håller sig därför till

beprövad leknik och invanda leverantörer. Ett svenskt företag som vill

lansera en ny produkt har ingen möjlighet alt operera produkten - få

den långtidsteslad - i fält och därigenom bygga upp en s.k. "Irack-

record". Detla kan ta 1 -3 år och är mycket kostnadskrävande.

Protektionism

- Viktiga avnämariänder är protektionistiskt
inställda. Delta gäller speci

elll länderna kring Sveriges närmaste marknad, Nordsjön.

Finansiering

- Finansiering av större projekt inom havslekniken
innebär, enligl Swed

ocean, belydligt slörre risklagande än inom andra industrigrenar. Stora

konkurrentländer har skaffat sig betydande försprång inom den tek

niska utvecklingen. Att utveckla havslekniken inom Sverige kräver

således betydande och långsiktiga satsningar både från staten och indu

strin. Staten kan kräva att industrin markerar sill intresse genom eko

nomiska satsningar som visar att man bedömer att projekt inom havs-

tekniken kan göras lönsamma. De storskaliga och riskfyllda satsning

arna medför att man på sikt bör söka nya lösningar på finansierings

problemen i samverkan mellan staten och industrin, men tills vidare bör

staten genom utnyttjande av existerande institutioner stimulera sats

ningar på projekt inom havstekniken.

5 Forskningsfartyg

Statskontoret föreslår i rapporten:

-
att
forskningsfartygen skall vara en nationell resurs inte enbart knuten lill
ägaren, dvs. att möjligheter ges externa forskare alt utnyttja myndighets- och
institutionsägda forskningsfartyg,

-
all
forskningsfartygen i första hand utnyttjas enligt följande: Arne Tiselius, Svanic
och Tjärnös "nybygge" utmed västkusten. Sensor, Aurelia och Strombus
i Östersjön,

-
att
kustbevakningens miljöskyddsfartyg och fiskefartyg används vid vissa
undersökningar.

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 154

-
att Argos
placeras på ostkusten, lämpligen i Karlskrona, för alt användas vid krävande
undersökningar och särskilda expeditioner utmed hela den svenska kusten,

-
all lill Argos
anskaffas modern utrustning,

-
att fiskeristyrelsen
snarast sluter nytt avlal om bemanning för Argos i vilket utgångspunkten är en
anpassning till typ av undersökning och bemanning.

-
att Thetis och Ancylus
avyttras.

-
alt ytterligare
forskningsfartyg inte behöver anskaffas,

-
att planeringen
av ulnytljandei av forskningsfartygen görs gemensaml av ägarna vid respektive
kuststräcka varvid en anpassning sker mellan undersökning och val av fartyg,

-
alt därvid ett
sammankallande och beredande organ skall finnas vid resp. kuststräcka.

-
att dessa
sammankallande och beredande organ skall vara fiskeristyrelsen för västkusten
och SMHl för ostkusten,

-
att
finansieringen av forskningsfartygens drift ändras så att fasta kost--nåder
täcks genom anslag och rörliga av nytijaren,

-
att en
försöksverksamhet genomförs innebärande alt använda helikopter vid vissa
hydrografiska undersökningar samt

-
all avtal sluts
med KVA om att dess forskningsfartyg upplåts lill användning enligl här givna
riktlinjer.

Remissopinionen är delad. Förslagen stöds i stort av bl.a.
SMHI, Askölaboratoriet, zoologiska institutionen vid Stockholms universitet, SNV,
som dock anser att endera Arne Tiselius eller Svanic stationeras i Östersjön saml
att Ancylus inte skall avyttras, NFR, DSH och TCO.

RRV påpekar alt statskontorets förslag väl överensstämmer
med vad verkei framför i revisionsrapporten Den slalliga fiskeriadministralionen
(Dnr 1982:406).

SGU m.fl. framhåller viklen av alt svensk marinforskning
får tillgång till oceangående fartyg.

Sydvästra Skånes kommunalförbund anser att man bör
undersöka möjligheterna till effektivt samutnyltjande av forskningsulmslning
med Sveriges grannländer. 1 synnerhet i Öresundsregionen är det rimligl alt
forskningslaboratorier, forskningsfartyg m. m. planeras i samarbete med Danmark.

FOA och sjöfartsverket framhåller att inventeringen av
befintliga fartyg lämpade för forskning/mätning inte är komplett.

Avdelningen för marin botanik vid Lunds universitet anser
all den föreslagna organisationen blir alltför oflexibel.

Fiskeristyrelsen tillstyrker förslaget om anskaffande av
modern utmstning lill Argos men avstyrker övriga förslag.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att befinfliga
forskningsfartyg bör behållas med nuvarande slafioneringsorter till dess ell
övergripande havsforskningsprogram fastställts.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 155

Göteborgs och Bohus läns landsting ifrågasätter
lämpligheten i att avyttra forskningsfartyg bl.a. med hänsyn till havsforskningens
förväntade utveckling.

Remissinstansernas kommentarer

Marinstaben påpekar all helikoptrar utnyttjas i marinen
bl. a. för balhy-termografiska mätningar och Ijudhastighelsmälningar till havs.
Det bör dock framhållas alt tillgången till helikoptrar i marinen är så knapp
alt den periodvis inte ens räcker lill för förbandsproduklion och beredskap som
åligger helikoplerförbanden. Marinen kan alliså ej avdela helikoplerflygtid för
andra uppdragsgivare inom den hydrografiska sektorn.

FOA konstaterar att man vid analysen av befintliga fartyg
för det första enbart studerat behovet av fartyg för svenska vatten, för det
andra inte studerat behovet av och tillgången till fartyg för havsleknisk
verksamhet. De lämnade förslagen till åtgärder beträffande forskningsfartyg är
därför inte helt relevanta. En svensk satsning på havsieknik kommer att kräva
tillgång till anpassade farlyg för fältmässiga studier och utprovning av ny
teknik och tekniska syslem, såväl yl- som undervaltensanvända. Naturvetenskapligt
och havstekniskt arbete kan därvid behöva ske även i havsområden utanför
landets gränser. Verksamheten kan även avse försäljning av tjänster och
utrustning lill annan part. Den behovsstudie som statskontoret gjort av farlyg
bör därför kompletteras på lämpligt sätt för att vara giltig. Vid den av
statskontoret föreslagna moderniseringen av Argos, bör av ovan nämnda skäl
beaktas att moderniseringen sker så all hon även kan göra expeditioner utanför
de svenska hemmavattnen. FOA anser att statskontorets förslag lill
finansiering av forskningsfartygen förefaller ändamålsenlig, liksom den
föreslagna försöksverksamheten med nyttjande av helikopter för viss
hydrografisk verksamhet. FOA nyttjar för närvarande helikopter för viss
hydrografisk verksamhet (laserbatymetri), medan annan verksamhei sker från
fartyg (systematiskt genomförda optiska transmissionsundersökningar). Detla
senare arbele kan troligen också utföras från helikopter menar FOA.

Sjöfartsverket konstaterar att vad avser fartyg för
forskning har - utöver helikoptrar och kustbevakningens bålar - endast genuina
forskningsfartyg behandlats. Mälningsverksamheten från sjöfartsverkets fartyg
och ytleriigare möjligheter till ulnyltjande inom havsresursområdet har inte
diskuterats. För kommande försök med mätning från helikopter erinras om att
sjöfartsverket förfogar över helikopterresurser som genom kontrakts-konslmktionen
ger billig marginell flyglid.

Fiskenämnden i Uppsala län framhåller att fiskeristyrelsens
fartyg Argos och Thetis är de enda undersökningsfartyg i landet som är
utrustade för training. Behovet av prakfiska fiskeri- och redskapsförsök är
stort efter Uppsala läns Östersjökust. En överföring av huvudmannaskapet för
dessa fartyg lill en icke "biologisk" myndighei torde, enligl
fiskenämnden, kraf-

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84: 10 156

tigt försämra de undersökningsresurser som idag kommer
yrkesfisket tillgodo,

SMHI
stöder statskontorets förslag rörande undersökningsfartyg och är berett all
under de förutsättningar som statskontoret föreslagit ställa Sensor lill
förfogande för andra institutioner och myndigheter samt alt äta sig ett ansvar
som sammankallande och beredande organ på ostkusten vad avser planeringen av
fartygens disposition. Institutet vill emellertid påpeka att fördelningen av farlyg
pä ost- och västkust ej strikt kan hällas då vissa fartyg har specialutrustning
som kan krävas på motsatt kustområde. Sensor har specialutrustning för
karlläggning av kylvatlenspridning från kärnkraftverk som bör utnyttjas vid l.ex.
Ringhals. SMHI stöder även statskontorets förslag om att fasta kostnader för
fartygen täcks genom anslag och att de rörliga täcks av utnyltjare. Institutet
är också berett alt genomföra en försöksverksamhet med all använda helikopter
vid hydrografiska mätningar. Statskontoret har föreslagit att Argos skall
placeras på ostkusten, lämpligen i Karlskrona. SMHI påpekar att Norrköping
utgör ett bra alternativ. En stationering i Norrköping skulle förenkla
samverkan med-SMHIs tekniska avdelning vad gäller främst instrument- och mätutrustning
saml analysverksamhel. De i utredningen berörda fartygen saknar isförstärkning
och kan därför inte utnyttjas vintertid då is förekommer. För undersökningar i främsl
Bottniska viken utnyttjar SMHI och andra institutioner varje vinter någon eller
flera av sjöfartsverkets isbrytare. Detla sker kostnadsfritt i den mån
undersökningarna kan anpassas lill isbrytarnas ordinarie verksamhet. Isbrytarna
utgör, enligl SMHI, utomordentliga undersökningsplattformar. Fartygen har
myckel god manövrerbarhet och instrumentering samt bostadsutrymmen åt flera
forskare ål gången. De måste dock i de flesta fall kompletteras med labortorieulruslning
och vinschar. Specielll vid nybyggen bördetta behov beaktas genom planering av laboralorieutrymmen,
uppställningsplats för containers elc.

SNV framhåller att utredningens förslag att avyttra Ancylus
är oacceptabelt för verket eftersom de föreslagna alternativen icke uppfyller
naturvårdsverkels krav på dispositionsfrihet, långsiktig planering, rationellt
arbete saml god arbetsmiljö för egen personal. Förslaget, som ej heller är
ekonomiskt fördelaktigt för verkei, kommer att menligt påverka möjligheterna
till rationell miljökontroll och utveckling av meioder för sådan, anser SNV.

Generaltullstyrelsen påpekar att miljöskyddsfarlygen, typ
Tv 045-051, endast har en specialutbildad gmndbesätlning på två man. Då
fartygen används måste besättningen kompletteras med minst två man, som tas
från kustbevakningens patmlltjänst. Ett regelmässigt utnyttjande av miljöskyddsfartygen
som undersökningsfartyg minskar således kustbevakningens rörliga övervakning
på ett inte acceptabelt sätl. Det mest rationella vore om aktuella
miljöskyddsfartyg fick sin grundbesättning ökad lill fyra man. Då skulle
beredskapen för miljöskydd höjas samtidigt som tillgäng-

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 157

ligheten för havsforskningsarbetet blev slörre året om.
anser styrelsen, Generallullstyrelsen påpekar vidare att i rapporten bara har
nämnts miljöskyddsfartygen, typ Tv 045-051. Styrelsen anser att även de större
miljöskyddsfartygen Tv 01-04 och kombinationsfartyget Tv 020 bör omnämnas.
Dessa farlyg har kompletta grundbesätlningar och goda förläggningsutrymmen. De
används visserligen i kustbevakningens övervakningstjänst men styrelsen vill
ändå hålla möjligheten öppen lill viss medverkan inom havsforskningens område.
Styrelsen vill också nämna all kustbevakningens flygplan med sina avancerade
fjärranalysutrustningar (kamerasysiem, sidspanande radar, IR/UV-scanner m.m.)
kanske kan användas i vissa projekt.

KVA anser all önskvärdheten av ett ökat samarbete och en
ändamålsenlig organisalion för ett förbättrat utnyttjande av de fartyg som
slår till förfogande för undersökningar inom havsresursområdet är uppenbar. Akademien
noterar med tillfredsställelse att dess farlyg "Arne Tiselius" bedöms
som synnerligen användbart för en mångfald uppgifter. Trots della utnyttjas
fartyget för närvarande i ringa utsträckning. Den väsentliga förklaringen till
detta synes ligga i att forskare, som önskar utnyttja fartygslid, har
svårigheter all erhålla anslag som medger användande av en så dyr resurs som ell
forskningsfartyg. Den föreslagna formen, där fartygen ulgör en gemensam resurs
och där de fasta koslnaderna läcks genom anslag och de rörliga av nyltjaren,
bör ge möjligheler till ett ökat användande och förbättrad ekonomi. Förvärvet
av "Arne Tiselius" skedde med hjälp av donationer, anslag och
upplåning. Med hänsyn till att akademien fortfarande har skulder för
"Arne Tiselius", måste överenskommelse träffas om de ekonomiska
villkoren, innan "Arne Tiselius" kan ställas till förfogande som en
gemensam resurs enligt den föreslagna planen, påpekar KVA.

Svenska sydkustfiskares centralförbund framhåller att
kraven från olika håll på att utnyttja undersökningsfartygen i själva verket är
så stora all det är svårt från fiskets sida alt få fid på undersökningsfartygen
för exempelvis praktiska fiskeförsök.

Sveriges
redareförening framhåller all behovel av bättre tillgång till forskningsfartyg
för olika ändamål, behovet av ett bättre utnyttjande av befintliga
forskningsfartyg, det generella behovet av ett effektivt utnyttjande av
samtliga statsägda farlyg och behovel av lillgång till övningsfarlyg för sjöpersonalulbildningen
borde kunna jämkas samman. Föreningen kan i della sammanhang tänka sig
exempelvis följande lösningar. I. Möjligheten
prövas huruvida fiskeristyrelsens m/s "Argos" efter en smärre om- och
tillbyggnad skulle kunna tjänstgöra som ett kombinerat övnings- och forskningsfartyg.
En sådan kombination skulle kunna innebära ett effektivare ulnyltjande av della
fartyg, minskade beman-ningskoslnader samt en ökad förståelse mellan flera
yrkesgrupper med havet som minsta gemensamma nämnare. Skulle man finna en
placering av m/s "Argos" lill ostkusten lämpligare bör stationering lill
Kalmar

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop,
1983/84:10 158

övervägas sä alt fartyget på motsvarande sätt skulle kunna
utnyttjas i den sjöpersonalulbildning som bedrivs där. 2. Täckningsbidrag lill
inköp, ulruslning och drift skulle kunna utgå till någon kommun som för
utbildningsändamål inköper ett övningsfartyg samtidigt som kommunen förbinder
sig all, under viss del av året, tillhandahålla detla fartyg som plattform för
forskningsprojekt av olika slag. Liknande överenskommelser skulle också kunna
göras mellan berörda kommuner och generallullstyrelsen eftersom sådana övningsfartyg
skulle kunna tjänstgöra som beredskapsfartyg alt sättas in vid oljebekämpning. Övningsfartygel
skulle då på förhand kunna vara utrustat för ändamålet med erforderliga
kranar, tankar för olja samt sanerings-, tvätt- och rengöringsaniäggningar.
Ytterligare utrustning skulle kunna stuvas i contaniers, placerade vid övningsfariygels
förtöjningsplats. Fartygels besättning skulle vid utryckning kunna bestå av
ordinarie berörda lärare, kompletterade med personal från kustbevakningen och
elever från skolan.

I båda dessa fall skulle det närmast vara fråga om att
inköpa ett befintligt handelsfartyg. Med utgångspunkt från liknande
överväganden bör, enligt redareföreningen, möjligheterna emellertid prövas alt
på samma sätl använda befintliga statsägda fartyg, vilka bedömes vara lämpliga
för ändamålet och som till en förhållandevis obetydlig kompletterande kostnad
skulle kunna utnytljas bäilre.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop. 1983/84:10 159

Utvinning av mineraliska ämnen till havs (offshoreverksamhet)

1
Allmänt

På kontintentalsocklarna finns ca 90 % av havsområdenas
alla kända tillgångar av mineralråvaror, såsom olja, kol, gas och metalliska
mineral. Kontinenlalsocklarna motsvarar i dag ca 18 % av jordens totala landyia
men är än så länge relativt okända ur geologisk synvinkel. Ännu mindre är känl
om djuphaven, men trots delta har man där fastställt stora potentiella
Ullgångar av mineral.

Havet innehåller fyra olika typer av mineraliska ämnen:

1)
1 det fasta
berget (f.n. veieriigen endast i kontinenlalsocklarna) förekommande olja, kol,
gas och malmmineral;

2)
Erosionsprodukter
från kontinenterna, dvs. sand och grus och vask-fyndigheter av ett flertal mineral;

3)
På havsbotten
utfällda mineral i form av s. k. noduler;

4)
I havsvattnet
lösta mineral.

Som råvarukälla har havet spelat en myckel blygsam roll i
del förflutna, med ett vikligl undantag, nämligen koksalt. Värdemässigt är i
dag utvinningen av olja och gas från kontinenlalsocklarna ulan jämförelse av
störst betydelse. Ca 20 % av världens oljeproduktion kommer i dag från reservoarer
under havsbotlen. Värdel av övrig mineralulvinning är relativi lågt.

Långsiktigt finns utsikter att också i den svenska
havsbotten finna mineral. Den geologiska kunskapen om den svenska kontinenlalsockeln
är dock låg. Brytvärda metaller kan i första hand gälla bly, zink och nickel i Skelleflefällens
fortsättning ut i Bottenviken. Också i norra Östersjön och Ålands Hav kan
koppar-, bly- och zinkmalmer finnas i en förlängning mellan Bergslagen och de
sydfinländska malmfälten. Myckel stora tillgångar av sand och grus finns i
Öresund och Östersjön, framför allt nordost om Gotland. Vissa möjligheter all
finna olja ost och sydost om Gotland finns fortfarande kvar.

1.1 OfTshoreteknik m. m.

Med offshoreteknik avses leknik för uivinning av i första
hand olja och gas men även andra mineraliska ämnen från havsbotten eller dess
underlag. En bred definition på offshoreteknik i dag kan sägas vara all maskin-och
elektroteknik, skepps- och vattenbyggnadsteknik och andra tekniska färdigheter
som kommer till användning vid karlläggning och utvinning av olja och gas från
havsbotten. Inom utvinningsledet ulgör service- och underhållstekniken ett
stort och växande område.

Marknaden för offshoreteknik omfattar också den
infrastruktur på land som behövs för att ta i land olje- och gasprodukterna
eller förse offshorean-läggningarna med utrustning och förnödenheter. I stort
kan offshoremarknaden betecknas som ett antal industrisamhällen till havs.

s. 160 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 160

Offshoreteknik kan således sägas vara ett samlande begrepp
för ett stort anlal teknikområden, varav flertalet är etablerade och välkända
för svensk industri i andra tillämpningar. Produkter och tjänster kan vara mer
eller mindre specifika i förhållande lill offshoremarknadens behov. Marknaden
för offshoreteknik har för svensk industri därför väsentligen karaktären av en
mycket bred exportmarknad som efterfrågar varor och tjänster ur snart sagt alla
branscher.

Genom mänga slag av standardprodukter, anpassade
produkter, specialprodukter, tjänster, operatörsuppgifter, komponenter och
system är marknaden uppdelad på ett stort antal olikartade produktnischer.
Specialprodukterna och de anpassade produkterna är ofta
"skräddarsydda" för sina uppgifter - inte bara med avseende på offshoresektorn
utan i många fall även med utgångspunkt i lokalt rådande miljö- och
produktionsbetingelser. Dessa betingelser kan variera starkt frän det ena offshorefäliel
lill det andra. Efterfrågevolymen kan i den enskilda nischen ofta vara
begränsad.

2 Utvinning av olja och gas

Vid utvinning av olja och gas kan verksamheten lill havs
tidsmässigt indelas i seismiska undersökningar, prospekterings- och
utvärderings-borrning, fällutbyggnad inkl. produktionsborrning, drift och
underhåll samt skrotning. Kostnadsmässigt kan byggnadsfasen genomsnittligt
sägas utgöra ca 70 % av totalkostnaden.

Metoder och ulruslning för verksamhetens skilda faser är
beroende av lokala förhållanden, dels vallendjup, väder, avstånd och andra iransporl-betingelser
lill förnödenhelsbaser på land, dels de krav reservoaren siäller på ulvinningsmelod.

De seismiska undersökningarna sker från speicalfarlyg. Prospekterings-och
utvärderingsborrning sker från mobila borriggar, såsom jack-ups, se-misubmersibles
och borrfartyg, tidigare även submersibles. 1 de grunda kustområdena mot Beauforthavet
i Arktis har borrning ägt rum från konstgjorda öar av grus och sten, men även
frusna isöar har med framgång prövats för ändamålet.

Produktionshålsborrning görs oftast från fast installerade
produktions-plattformar. Producerad olja/gas transporteras iland med pipelines
eller tankfartyg.

1 allt slörre utsträckning regleras verksamheten av
statliga myndigheter och klassningssällskap. Det är därför nödvändigt för
utrustningsleverantörer att kontinuerligt vidareutveckla sina produkter för
all dels uppfylla nya eller förväntade säkerhetskrav i nuvarande uivinningsområden,
dels vara beredda för verksamhei i nya ännu ej bearbetade offshoreregioner som
kräver nya tekniska lösningar.

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 161

De första offshoreplattformarna byggdes för ca 70 år sedan
utanför Kaliforniens kust. Ofta kunde de på gmnd av gynnsamma förhållanden
byggas så nära kusten all de kunde nås med hjälp av pirar. De egentliga offshoreplattformarna
påbörjades år 1947 i Mexikanska Golfen. Där har sedan under flera decennier ett
väsentligt utvecklingsarbete genomförts för att klara dels de slörre vellendjupen,
dels allt svårare yttre förhållanden, såsom grundförhållanden och vågor.
Nordsjön, med mycket svåra yllre miljöförhållanden, har dock under del senasle
decenniet utgjort centrum för utveckling av offshoreteknik. Härtill har också
bidragit att myndigheternas kvalitets- och säkerhetskrav i allmänhet är
strängare i Nordsjöområdet än på andra håll.

Offshoreindustrin är relativt konservativ i sin
upphandlingspolitik. Skälet lill detla är att värdet av de enskilda
komponenterna/delsystemen vanligtvis är marginellt jämfört med värdet av det
produktionsflöde komponenten skall främja. Risken för produktionsbortfall minimeras
bl.a. genom fortlöpande kvalitetskontroll av material m. m. saml utnyttjande av
beprövad leknik och ett omfattande underhåll av produktionsanläggningarna.

Oljeprisets utveckling de senaste tio åren har möjliggjort
uivinning från tidigare olönsamma områden. Investeringarna per fal producerad
olja i Nordsjön kan komma upp i 10-15 gånger av vad som kan krävas på land i t.
ex. Mellan Östern. Bl. a. de höga investeringarna saml kostnader i övrigi gör
att oljebolagen i sin offshoreverksamhet söker en ökad riskspridning genom
deltagande med mindre andelar i flera fäll.

Del är därför vanligt att oljebolagen bildar samarbetsgmpper
som söker koncession för ett block eller ett fäll. En av gruppens medlemmar,
vanligen den som står för de största investeringarna, blir operatör, dvs. den
som skall organisera och driva allt praktiskt arbele för gruppens gemensamma
räkning.

Operatören får vittgående fullmakter från övriga
deltagare. Denne skall svara för kontakter med myndigheter, parter och anlitade
entreprenörer enligt bestämmelser som gmppen gemensamt reglerar i olika avtal.
Operatören är, när del gäller slörre projekt, oftast ett av de stora
internationella oljebolagen som har lång och bred erfarenhet inom olika
verksamhetsområden, från geofysik till pelrokemi. 1 Norge ges försteg för de
inhemska bolagen - Slatoil, Norsk Hydro och Saga Petroleum - när det gäller operalörskap.
Dels ges de denna roll redan vid koncessionstilldelningen av särskilt lovande
block, dels har de rätt alt träda in som operatör, t. ex. då ett projekt
övergår från prospekterings- lill utbyggnadsfasen, dels ges de företräde om de
önskar överta operalörskapet vid byte på initiativ av en grupp.

Fördelen med operalörskapet är att detla ger möjlighet all
mer i detalj påverka och styra projektet. Kostnaden för insalser delas mellan
samtliga parter, och operatören lorde ofta ha möjlighet att få en god del av kostna- 1 1 Riksdagen 1983/84. 1 samt. Nr
10. Bilaga 7

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 162

den för den egna organisationen läckt av övriga parter.
Ett operatörsförelag bygger således upp det mest omfatlande och direkta kunnandet
om verksamheten och kan etablera och behålla en slörre och mer aktiv organisalion
än ett icke-opererande oljebolag.

Operatören överlåter i regel prospekteringen till en borrningsenire-prenör.
När en fyndighet konstaterats ulses en huvudentreprenör, som får till uppgift
alt bygga upp produktionsanläggningen. Denna uppbyggnad sker till slor del med
hjälp av underentreprenörer och konsulter på skilda kompetensområden.

Omfattningen av prospektering m.m. i ett visst område
påverkas, förutom av dess geologiska förutsättningar och på oljebolagens
finansiella situation, lill mycket stor del av den lokala koncessions- och,
inte minst, skattepolitiken.

Offshoreindustrin i världen har varit i stadig tillväxt
sedan omkring år 1960 räknat i bl.a. anlal utförda borrningsoperationer.
Industrin upplevde år 1970 en nedgång, bl. a. på grund av ett anlal olyckor
framför allt i USA. Industrin upplever sin största nedgång innevarande år.
Enligt flertalet bedömare kommer nedgången att beslå även under nästa år på
grund av sjunkande oljepriser i kombination med ett gasöverskolt i USA. Främsl
drabbar denna konjunkturförsämring USA, medan verksamheten i Nordsjön troligen
påverkas endast marginellt. År 1982 däremot slogs alla rekord vad gäller
antalet riggar i verksamhei. Även under kommande decennier kommer dock enligl
flertalet bedömare offshoreindustrin, oberoende av tillfälliga nedgångar, att
successivt tillväxa. Orsakerna lill della är flera.

En avgörande orsak är att beslut om investeringar i
fältutbyggnad i dag baseras på uppskattade höga oljepriser under 1990-talel. En
annan är att ökad offshoreulvinning för många länder medför minskal
importberoende av nödvändiga energiråvaror.

Cirka 70 % av jordens yta är läckt av vatten. Koniinenialsockelområ-dena
ulgör de f. n. geologiskt mesl inlressanla områdena av denna yla. F.n. har
emellertid endast ca 30 % av dessa områden blivit belagda med koncessioner.
Endast en mindre del av dessa koncessionsområden har i dag exploaterats. Det
återstår således mycket stora från geologisk synpunkt intressanta områden.

Samtliga offshorefält i världen, ca 250 i 37 länder,
kontrolleras av resp. regeringar. Dessa lägger i slörre eller mindre
utsträckning ålaganden på koncessionshavarna all, med risk alt annars förlora
sina koncessioner, bedriva en viss prospeklerings- och ibland även utvinningsaktivitel
oberoende av oljepris m.m. Della främjar, på grund av alla länders naturliga inlresse
alt hålla uppe sysselsättning och export, en viss kontinuitet och en högre verksamhei
jämfört med om endast olje- och gaspriserna skulle varil avgörande faktorer.

Stora geografiska tillväxtområden är f. n., liksom -
enligt flertalet bedömare - under resten av 1980-lalet, Nordsjön, Sydöstra
Asien och Mexi-

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 163

kanska Golfen. Andra områden av kommande myckel stort
intresse, troligen framför allt under 1990-ialel, blir havsområdena kring
Alaska och östra Kanada, Kina, och i de delar av ishavet som gränsar mot Norge
och Sovjetunionen saml möjligen även andra arktiska regioner.

En betydande andel av världens kända olje- och gasreserver
finns i de arktiska och subarktiska regionerna. Exploatering och utbyggnad i
dessa områden är myckel kapitalkrävande och utvecklingstakten är känslig för
konjunktursvängningar och oljeprisförändringar. Tidsperspektivet för en storskalig
arktisk offshoremarknad är därför osäkert. På lång sikt torde dock enligt
flertalet bedömare de arktiska regionerna komma all spela en betydande roll i
den globala energiförsörjningen.

Förutsättningarna för utbyggnad varierar också starkt
mellan de olika arktiska nationerna. Delta beror främsl på geografiska,
klimatiska och geologiska olikheter, men påverkas också av nationell
lagstiftning samt ägandeförhållanden. Särskilt krävande geografiska miljöer är
de arktiska områdena i Alaska och Kanada, där provborrningar pågått några år
och fyndigheter påträffats. Viss utvinning pågår också redan. Ett annal område
med liknande förhållanden är Sovjetunionens ishavskust. För att utvinna från
fyndigheter i dessa områden krävs mera avancerad teknisk utmstning än vad som
finns tillgänglig i dag.

Tidsperspektivet för ulvecklingen inom Arktis är starkt
varierande, men ett gemensamt drag är den successiva utvecklingen från vinteranpassad
subarktisk lill renodlat arktisk offshoreverksamhet. Utvecklingen skapar
långsiktigt behov av helt nya produkter och systemlösningar anpassade för
extrema yttre miljöförhållanden. Offshoreaktiviteter i arktiska områden medför
också behov av nya och förbättrade produkter inom många av offshoreteknikens
angränsande havstekniska områden.

2.1 Nordsjön

Även om antalet plattformar i Nordsjön endast motsvarar ca
15 % av antalet plattformar installerade i Mexikanska Golften, är ändå Nordsjön
av särskilt ekonomiskt intresse för offshoreindustrin på grund av storleken och
koslnaderna för de plattformar som används där (Väderförhållande, djup m. m.).

Nordsjön kan betecknas som ett av världens snabbast
expanderande industriområden och har lillmälls samma betydelse som Ruhrområdel
hade på 1930-talel. En av de främsta anledningarna är oljefältens närhet lill cenlrala
konsumtions- och industricentrum.

Utvinningen och prospekteringen omfattar olje- och gasförekomsier
från mycket måttliga djup ner till djup som är svåra att bemästra. Nordsjön är ell
område med så svåra värderleksförhållanden att konstruktioner och materiel
utsätts för mycket svåra påfrestningar.

Det beräknas att man under den närmaste tioårsperioden
kommer att

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 164

salsa 50-100 miljarder kronor per år i Nordsjön. 10 % av
denna kostnad beräknas åtgå för enbart reparation och underhåll. Utvecklingen
av oljepriset är självfallet av slor betydelse för möjligheterna alt
förverkliga planerna. För de närmaste åren är dock investeringarna redan
igångsatta eller beslutade.

Nordsjömarknaden, framför allt den norska delen, är av
särskilt intresse för svensk industri. Detla beror på att den dels är slor och
ställer kontinuerligt nya krav på avancerade tekniska lösningar, dels ulgör en
närmarknad där vi har traditionella handelsrelalioner och där våra allmänna
komparativa fördelar är väl kända.

Det svenska engagemanget på denna marknad initerades försl
under början av 1970-talet i samband med framför allt engelska offshoreprojekt
och senare i växande utsträckning i den norska delen av Nordsjön. 1 dag har ett
par hundra svenska företag produklion delvis med inriktning på offshoremarknaden.
Av dessa har ca 100 direkl försäljning lill offshoremarknaden.

Inom Sveriges Mekanförbund inrättades år 1979 en
branschgrupp benämnd Swedocean, Swedish Ocean Industry Group. Vid inrällandet
bestod gmppen av 29 företag. Antalet medlemmar är f.n. ca 140 med en
sammanlagd omsättning år 1982 på ca 5,1 miljarder kr. inom offshoreområdet
varav 3,4 miljarder utgjorde direkt export. 1 gruppen finns rena offshoreföretag
som l.ex. Consafe Offshore AB, verksladsinduslriloretag som l.ex. AB Volvo och Alfa-Laval
AB samt en rad andra företag och organ inom bl.a. stål- och konsullsektorn. Del
dominerande företagel i gruppen är Götaverken Arendal.

Den till stor del högleknologiska svenska industrin har
enligt flertalet bedömare goda möjligheter att ta hem väsenfliga
marknadsandelar på det expanderande havstekniska områdei. Möjligheterna har
dock hittills enligt mångas bedömning inte tillräckligt tagits tillvara, vare
sig av statsmakterna eller industrin,

2.1.1 Storbritannien

Den brittiska oljeproduktionen i Nordsjön uppgick år 1982
till ca 103 milj. ton, en ökning med ca 15 % jämfört med år 1981. Det tolala
antalet producerande fält är f.n. 20 stycken. Hittills har endast ca 15 %' av
de uppskattade oljetillgångarna exploaterats.

Industrins bruttoinvesteringar i prospektering och
produktion beräknas under år 1982 ha uppgått lill £3,1 miljarder, vilket
motsvarar 25 % av Storbritanniens totala industriinvesteringar del året. Beställningsvärdel
för olje- och gasutbyggnadsarbelen lill havs rapporteras lill £2,26 miljarder,
varav 73 % utgjorde den britUska industrins andel.

Vid årsskiftet 1980-1981 genomförde den engelska
regeringen en skatle-skärpning, som ledde fill en nedgång i utbyggnadstakten
och sysselsättningsproblem i offshoreindustrin. Tillsammans med flera
prognoser om

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 165

vikande oljekonsumtion tvingade della regeringen till en
sänkning av skatterna våren 1983. Sänkningen väntas leda till en kraftig
ökning av installa-lionslaklen omkring åren 1986-1987.

2.1.2 Norge

Den norska oljeverksamheten har från utdelningen av de
första koncessionerna år 1965 utvecklats till en produktion av olja och gas
som år 1982 motsvarade ett försäljningsvärde av 62,5 miljarder NOK.
Oljeverksamheten svarar f. n. för över 34 % av Norges exportvärde, 16 % av BNP
och ca 30 miljarder NOK per år i avgifter och skatteintäkter.

Nordsjöområdet söder om 62° Br innehåller fastställda
reserver av olja och gas i en mängd som motsvarar att ca 2700 milj. ton olja
kan utvinnas. Denna siffra väntas komma att öka lill ca 5000 milj. ton
utvinningsbara reserver då området som helhet undersökts. Reserverna kan
troligen redan nu skrivas upp ylteriigare efter flera lyckade borrningar under
år 1983.

Till detla kommer de resurser som finns i områdei norr om
62° Br. Detta är 6-7 gånger så slort som den södra delen och har geologiskt
sett fömtsättningar för stora oljereserver. De första provborrningarna i de
nordligare delarna inleddes år 1980. Karlläggningen av dessa stora områden är
en myckel långsiktig verksamhet. Stora investeringar kommer alt krävas för all
etablera produktion och transporter.

Av de i dag kända norska reserverna finns troligen närmare
hälften inom områden med över 300 m vattendjup.

De stora oljefyndigheter som finns på norsk konlinentalsockel
bör — rent resursmässigt - vara tillräckliga för all en produklion i nivå med
den nu etablerade skall kunna behållas i minst 50 år. Om de reserver som nu
bedöms som sannolika också visar sig föreligga, skulle uthålligheten öka lill
över 100 år. Härtill kommer de resurser som troligen kommer alt kunna påvisas
norr om 62° Br.

Denna resurs och det faktum att dess utnyttjande skapar en
betydande marknad för svensk industri är vikliga skäl för alt prioritera en
svensk medverkan i Norge. Norsk oljepolilik och dess praktiska tillämpning
måste härvid i stor utsträckning styra valet av åtgärder. Orsakerna till detta
är flera.

Norsk oljepolilik utgår från det grundläggande synsättet
att all olja och gas på norsk kontinentalsockel skall användas till största
nytta för hela del norska samhället. Slor politisk enighet råder kring detla
synsätt. För utnyttjandet av resurserna har man beslutat att folkvalda organ i
princip skall styra alla vikfiga sidor av offshoreverksamheten, t. ex. prospektering,
utvinningslempo, säkerhel och lokalisering.

För att uppfylla kravet på nationell styrning och kontroll
över alla aspekter på verksamheten har ett omfattande lagstiftnings- och
regelsystem skapats. Den Norske Stals Oljesellskap A/S, Slatoil, samt olika
förvaltnings- och kontrollorgan har byggts upp. Skilda meningar har ibland

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 166

rått om vilken nivå som skall efterslrävas för olje- och
gasproduktionen sett pä lite längre sikt, liksom om Statoils roll. Två
särskilda parlamentariska utredningar har under år 1982 arbetat med hithörande
frågor.

Det är ett norskt inlresse all såväl ägande som praktiskt
arbete med prospektering, produklion och vidare disposition av olje- och
gasresurserna så långt möjligt skall drivas av norska förelag och helst
förläggas inom Norge. Staloil och övriga norska oljeförelag - Norsk Hydro och
Saga Petroleum - bygger upp kompelens för alla nödvändiga uppgifter. I denna
kompetensuppbyggnad har stora utländska oljebolag spelat, och spelar
fortfarande, en betydande roll.

Koncessionspolitiken i bred bemärkelse är ell centralt instmment
för den norska oljepolitiken. Själva tilldelningen av koncessioner sker efter
ett s.k. förhandlingssystem.

Den snabbt växande dominansen för norska företag både inom
oljeverksamheten och som leverantörer till denna innebär viktiga möjligheler lill
konkret samverkan mellan norska och svenska företag. Norsk oljeverksamhet,
dvs. prospektering, utbyggnader, drift och underhåll, sysselsätter f. n.
närmare 50000 personer. Verksamheten omsätter f. n. ca 30 miljarder NOK per år,
varav merparten avser investeringar för framlida produktion. Denna nivå behöver
behällas under hela 1980-talet om kontinuitet skall kunna uppnås bortom år 1990
då produktionen från nu etablerade och pågående utbyggnader kulminerar. Redan
nu kan man också se alt insatser av minst detta omfång krävs under 1990-talet
för att säkra produktionen efter år 2000.

Sett i relation till beställningsvärdet och pågående
förberedelser för framlida projekt, står Sveriges andel i leveranserna lill den
norska offshoreverksamheten enligt flertalet bedömare ännu inte i proportion lill
vad som skulle kunna väntas mol bakgmnden av de normall goda handelsförbindelserna
mellan Sverige och Norge och den höga tekniska kompetens som finns i Sverige.

En slor del av de framlida projekten måste bygga på nya
tekniska lösningar. Svenska företag och forskningsorgan deltar dock i endast
mindre omfattning i det målinriktade utvecklingsarbete som f. n. pågår i
Norge.

Forsknings- och utvecklingsinsatser som koncessionsvillkor

Sedan år 1979 har norska myndigheter som ett villkor för
oljebolag som söker koncession i Norge fastställt att bolagen skall bidra lill
att stärka norsk ekonomi, industriell fillväxt, forskningsmiljö och
sysselsättning.

Ett praktiskt resultat av detla krav är att så gott som
samtliga utländska oljebolag har ingått ramavtal med olje- og
energidepartementet om forsknings- och utvecklingsinsatser, huvudsakligen inom
områden med anknytning till oljeverksamhel. 1 avtalen stipuleras bl.a.
myndigheternas möjlig-hei lill uppföljning och kontroll av de konkreta arbeten
som oljebolagen lägger ut i Norge.

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 167

Enligl en aktuell översikt har f. n. beställningar på över
2 miljarder NOK (varav enbart för år 1982 ca 700 milj. NOK) lagts ut till
norska forsknings-och utvecklingsorgan av oljebolag med verksamhet i Norge.
Motiven för dessa projekt är alt förbereda utvinning under de allt mer krävande
förhållanden då fynd på allt djupare vatten och i alltmer nordligt belägna
områden skall utvinnas. Nytänkande krävs här både i fråga om konstmktioner,
material och utvinningsieknik. Skälet till att dessa insalser förlagts lill
Norge i så slor omfattning är att detta av norska myndigheter ställs upp som
ett av de direkta villkoren i nuvarande koncessionssyslem. De olika
oljebolagens insatser noteras och värderas som ett viktigt kriterium vid val av
parter för fortsalla koncessionsuldelningar. Genom alt della i dessa
utvecklingsprogram ökar oljebolagen således både sin egen tekniska kompetens
och sina utsikter till att i framtiden få norska koncessionsandelar som kan
leda till framtida produktion. Oljebolagen kan också i andra hand medverka lill
all de kan förmedla beställningar till konsult- och leverantörsförelag i sina
resp. hemländer. Sett i helhet leder systemet på sikt till att ny teknologi
utvecklas, all detta till slor del sker i Norge men under medverkan av både
oljebolag och industriföretag från utlandet eftersom inte tillräcklig personell
eller annan kapacitet finns inom Norge. De medverkande oljebolagens parter
stärker samtidigt sina möjligheter alt få della i leveranserna för
utvecklingsarbetet, liksom när den nya utmstningen når fram fill beställning i
användningsstadiet. Sett från oljebolagens synpunkt blir kostnaden för deltagandel
på lång sikt till slörre delen avdragsgillt mot den norska skatten på oljeinläkter
(som f.n. marginellt är ca 86%). Med hänsyn lill del svenska intresset all
uppnå induslrileveranser till oljeverksamheten är en medverkan i
utvecklingsprogram som följer de i Norge etablerade formerna en fråga av stor
vikt.

Bruk av norska varor och tjänster som koncessionsvillkor

En viktig linje i norsk oljepolilik avser förnorskning av offshoreverksamheten,
varvid olika åtgärder vidtas för att en inhemsk norsk leveranlörsin-dustri för
flertalet av verksamhetens behovsområden skall kunna byggas upp. Avsikten är
att beställningar och leveranser i största möjliga omfattning bör styras mol
norska företag. Även detta mål försöker man nå genom åtgärder inom ramen för
koncessionspolitiken. Koncessionsavtalen stipulerar nämligen att operatören
för ett utbyggnadsprojekt måste redovisa för norska industridepartementet hur
en koncessionsinnehavare genomför sin upphandling för projektet. I värderingen
av oljebolagen inför tilldelningar av nya koncessioner spelar den vilja som
resp. bolag visat all utnyttja norska varor och tjänster en avgörande roll. De
internationella oljebolagen har därför i stor utsträckning lagt största möjliga
del av beställningarna lill Norge. Den norska andelen av leverans värdel lill olje
verksamheten anges de senaste åren ha nått 60-70%. Denna siffra är osäker, då
även importinslag kan ha medräknats där norska företag utnyttjat utländska
underleverantörer. Det bör påpekas att den norska industrins kapacitet är
begränsad

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 168

samt att ett importbehov om 30-40% motsvarar f.n.
värdemässigt ca 10 miljarder NOK åriigen. Följderna har i Norge blivit lydliga
tendenser till överhettning på vissa orter och problem med att hålla kostnader
och leveranslider.

Dessa problem torde enligl flertalet bedömare komma all
växa genom all de flesta nu aktuella projekten kräver så stora enheter all
punktbelastningen på de företag och orter som skulle slå för leveranserna blir
stora. En redan klar tendens är att tillgången på arbetskraft med specialkunskaper
är begränsad. Bl. a. oljedirektoratets aktuella bedömningar indikerar att
behovet av olika specialiserade yrkesgmpper och av personal med lämplig
akademisk utbildning inom en rimlig framlid blir svårt all tillgodose inom
Norge. Det kan i sammanhanget noteras all elableringssvårighe-lerna för nya
norska företag på offshoremarknaden är minst lika stora som de som råder för
svensk industri.

De bolag som satsat på att bygga upp en position inom
norsk oljeverksamhel har satt in betydande personella och ekonomiska resurser,
bl. a. på att etablera egen organisalion i Norge och på alt delta i
utvecklings- och industriprojekt. De mesl framgångsrika satsningarna inom
utvecklingsområdet har skett inom ramen för de utvecklingsprogram som lagts
upp under ledning av Norges Teknisk-Naturvitenskapelige Forskningsråd (NTNF).

Endast oljebolag får normalt direkl lillgång lill
information och erbjudande om dellagande i de norska utvecklingsprojekten.

Konsult- och industriförelag som vill delta i
utvecklingsinsatser är hänvisade till alt finna ett oljebolag som vill slå som
beställare och styra insatsen.

Ett svenski oljebolag med plals i norsk pelroleumverksamhel
blir därför en värdefull partner och inkörsport för svensk industri och svenska
forskningsorgan med intressen inom offshoretekniken. Genom alt få in ett
svenskt företag på beställarsidan ökar möjligheterna för svenska leverantörer
all komma in på vikliga utvecklingsområden.

2.2 Kanada

1 Kanada har under år 1983 fastställts en ny politik i syfle
att dels öka den kanadensiska kontrollen över landets offshoreområden, dels
möjliggöra ett bättre utnyttjande av de induslrimöjligheter som offshoreverksamheten
kan ge, främst på varvssidan.

F. n. föreligger beslul om ulbyggnad av fäll på den
kanadensiska ostkusten. Eftersom erforderlig utrustning och teknik lill slor
del kan komma all sammanfalla med den som används i Nordsjön, så ulgör denna
nya marknad till stor del en förlängning av Nordsjömarknaden.

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 169

3 Utvinning av andra mineraliska ämnen än olja och gas

Annan mineralulvinning (i huvudsak sand och grus) svarade
är 1969 för ett värde av ca 1 miljard kr. per år. Det totala värdel är
fortfarande mycket lågt jämfört med utvinningen på land (mindre än I %). För
vissa råvaror är dock f. n. produktionen ganska stor. Del gäller t. ex.
koksalt, magnesium, brom och ilmenit samt sand. grus och sten.

Vätskor och lösliga mineral, som olja. gas. svavel och
kalium, kan utvinnas genom borrhål. Kol, järnmalm och andra fasta mineraliska
ämnen har hittills endast brutits genom tunnlar från land. Lösa sedimentlager
kan muddras om de inte är läckta av senare avsatta sediment. Mineral som
muddras eller sugs upp med slamsugare är sand och grus, ostronskal, diamanter, ilmenit,
rulil, guld m.m. Ekonomisk uivinning av dessa har hitlills begränsats till kontinenlalsockeln.
Av kontinenlalsockelns yta täcks hela 70% av sediment som är lämpliga för muddring,
men som också försvårar prospekteringen efter malm.

Nere i djuphaven existerar noduler, dvs. runda bollar av
oftast en potatis storlek. Det finns mänga teorier bakom tillkomsten av dessa noduler.
En teori är att dessa har fällts ut från havsvattnet. De innehåller 15-20%
mangan samt mindre mängder nickel, koppar och kobolt. Upptäckten av dessa noduler
är ca 100 år gammal. Det var dock inte förrän under 1960-lalet som något större
intresse tillmättes dessa s. k. mangannoduler. De rikaste kända fyndighelerna
finns i norra Stilla Havet.

De senaste årens utveckling av olika fjärrstyrda brylningsmeloder
har bidragit till ett ökat intresse hos gruvindustrin att utvärdera möjligheler
till brytning på havsbotten. Inom flera länder har studier och forskningsprojekt
ägnats ål detla område. Ett flertal tekniska lösningar har föreslagits.

På kontinentalsockeln och sluttningen ned mot djuphaven
förekommer även noduler av kalciumfosfat.

Kommersiell uivinning sker f.n. nästan enbart från lösa sedimenllager
på grunt vatten längs kontinentalsockeln. Tenn var förmodligen den första
metall som utvanns från kontinenlalsockeln. Kostnaderna för mineralutvinning
till havs är beroende av tillgänglig utvinningsieknik. Teknik finns emellertid
redan lill slor del utvecklad om än i liten skala. Därigenom finns i dag
möjligheter all göra relativt realistiska lönsamhetskalkyler. Den avancerade
havstekniken som utvecklats för olje- och gasuivinning till havs kommer att bli
av stort värde även för gruvdrift lill havs.

Melallreserverna till havs är omfatlande. Störningar på melallmarkna-den
och/eller höjning av metallpriserna kan medföra att ett anlal metaller lill
havs blir ett lönsamt ulvinningsallernativ. Problemet är inte reservernas
totala storiek utan snarare deras geografiska fördelningar och därmed
metallernas tillgänglighet på världsmarknaden. Dagens metallproduktion är för
flera s. k. strategiska metaller koncentrerad till ett mycket begränsat antal
länder. F.n. återfinns ca 70% av koppar- och nickelreserverna, ca

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 170

90% av kobolt- och manganreserverna i utvecklingsländer,
öststater och Sydafrika. EG-länderna är till 100%- beroende av import av
nickel, kobolt och mangan. 85% av all koppar importeras. Japan, och till en
mindre del USA, har ell liknande beroende av externa leveranser. Det är
huvudsakligen mol denna bakgrund man skall se industriländernas tilltagande
intresse för havsbottens resurser, som ell strategiskt alternativ.

De företag som ursprungligen engagerade sig i utvinning av
mangannoduler var baserade i stater med ett starkt behov av import av de
metaller som nodulerna innehåller, främsl i USA, Västtyskland och Japan. Företagen
har i dessa länder i olika former erhållit statligt slöd för verksamheten.

Den franska regeringen bedriver genom CNEXO (Centre Nalional
pour TExploitation des Oceans) prospektering efter noduler från havsbotten. Den
franska atomenergikommissionen forskar kring metallulvinning ur noduler. Den
japanska regeringen har genom direkta subventioner till olika företag stött
utveckling av bl.a. upphämtnings- och metallutvinningssy-slem. Tidigare
brittiska regeringar har erbjudit slöd till de brittiska företag som ingår i
internationella nodulkonsorlier. 1 utbyte utfäsle sig företagenatt brittiska
förelag skulle ha förhandsrätt lill deras andel av melallproduk-lionen. USA:s
regering bedriver främsl grundläggande forskning beträffande nodulernas
uppkomst och bildning. Amerikanska företag som engagerar sig i nodulutvinning
får f. n. enligt uppgift inget direkl statligt slöd. Västtysklands regering
har givit direkl finansiellt slöd till inhemska företag som är engagerade i nodulutvinning.
I Sovjetunionen har man forskat kring och prospekleral efter noduler sedan
början av 1950-lalet.

Fyra internationella konsortier har bildals för nodulutvinning.
I dessa konsortier ingår olika företag från USA, Belgien, Kanada, Italien,
Japan, Nederiänderna, Storbritannien och Västtyskland. Enligt flertalet bedömare
kommer någon kommersiell nodulutvinning inte lill stånd förrän i slutet av 1990-talel.
För all della skall bli möjligi krävs troligen också ytleriigare mycket stora
statliga satsningar på bl.a. teknikutveckling. En framlida utvinning av mangannoduler
kan komma att ge slor påverkan på metallmarknaden. Som i de flesta processinduslrier
styrs uivinningens ekonomi av en skalfaktor. Denna faktor tycks vara störst för
metallulvinningsledel. Slörsl påverkan lorde en uivinning komma att ge på koboltmarknaden.

För svensk industri kan förutsättningarna långsiktigt vara
stora alt leverera utrustning för såväl prospektering som uppfordring av mangannoduler
och utvinning av metaller från nodulerna. Den speciella sammansättningen av
dessa gör att konventionella metoder för utvinning av dess metallinnehåll inte
är lillämpbara.

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 171

4 Svensk kontinentalsockel

Exploatering av fyndigheler på svensk konlinentalsockel
regleras i lagen (1966: 314) om kontinenlalsockeln. Lagen ger rätt för
regeringen, eller den myndighei regeringen bestämmer, att pröva vem som skall
ha exploateringsrätten och vilka villkor som skall gälla. Den verksamhei som
regleras av lagen beskrivs som utforskande av sockeln och tillgodogörande av
dess naturtillgångar. Utforskande anses innefatta även undersökningar som sker
utan fysisk beröring med havsbotten, såsom flygprospektering och gravimetriska
och seismiska mätningar från fartyg.

Del område som vanligen anses ha den största potentialen
är för metalliska mineral havsbotlen utanför Skelleftefältet. 1 Skelleftefältet
bryter Boliden Mineral AB malmer i ett stort område. Man kan följa en liknande
malmprovins på den finska sidan av Bottenhavet. Bottenvikens geologi är dock
mycket dåligt känd. Svårigheterna all hitta t. ex. rika sulfidmalmer pä
Bollenvikens bollen är tekniskt myckel stora, då de elektriska malmlet-ningsmetoderna,
som används på land och som har varit av avgörande betydelse för upptäckten av
malmerna i Skelleftefältet, ej kan användas under vatten. I stället måsle
användas metoder som bygger på uppspårande av magnetiska tyngdkrafts- och
värmeanomalier. Prospekteringen, som är förenad med stort risktagande, torde
komma alt ta mycket lång tid och dra stora kostnader. F. n. sker ingen prospektering.

Ett annat område som kan vara av intresse sträcker sig
från norra Småland upp förbi Utö i Stockholms skärgärd och förbi Åland mot Finland.

Mangannoduler finns i Bollenviken i relativt stora mängder
framför allt utanför norra Västerbottens kust. Nodulerna är av mindre slorlek
än djuphavsnodulerna samt har ett lägre manganinnehåll än dessa.

Tillgångarna på sand och grus i Öresund och Östersjön är
myckel stora. Sveriges geologiska undersökning och Stockholms universitet har
ulfört preliminära kartläggningsarbelen. Dessa undersökningar visar all det
finns stora tillgångar i Öresund, dock störst på den danska sidan. Ännu större
tillgångar finns nordväst om Golland. Vidare kan de stora rullstensåsarna som
avlagrades under istiden följas ut i Östersjön från såväl Uppland som de
nordligare landskapen. Dessa åsar har slor mäklighet med en bredd av ett par km
och en höjd av 40-50 m.

Efterfrågan på sand och grus i Europa, inkl. Sverige,
ökade tidigare i snabb takt. Under de senasle 25 åren har efterfrågan mer än tiodubblals.
1 Sverige används sanden i huvudsak vid anläggningsarbeten i hamnar m.m., då
sanden tas lokall i närheten. Den största enskilda sandläkten gjordes för Projekl
Stålverk 80 i Luleå i slutet av 1970-talet. Därefter har efterfrågan i Sverige
åter sjunkit lill en relativi låg nivå f. n. Mindre kvantiteter kvalitelssand
används lill glas- och keramikindustrin.

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop. 1983/84:10 172

5
Sammanfattning

Flertalet
av havens mineraltillgångar, bortsett från många olje- och gasfyndigheter.
befinner sig ännu under gränsen för lönsam utvinning.

Om
en utvinning av en viss metall kan bli lönsam eller inte beror lill väsentlig
del pä eflerfrågeulvecklingen och därmed priserna, på landtillgångarnas
storlek och geografiska fördelning, exploateringslekniken samt under vilka
legala villkor uivinning får ske. Den avgörande faktorn för övergäng lill ökad uivinning
lill havs av l.ex. mangannoduler kan enligt mänga bedömare mycket väl visa sig
bli den politiska utvecklingen/strategin i de länder som exporterar framför
allt mangan och kobolt.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Prop. 1983/84:10 173

Utdrag ur delegationens för samordning av havsresursverksamheten
(DSH) Arktisk havsteknik — underlag för program

Det
ökade intresset för utforskning och exploatering av havsområdena i Arktis har
skapat ett behov av ny teknologi, anpassad för extrema is- och
köldförhållanden. Prospekteringsverksamhet offshore har hittills främst
bedrivits i kanadensiska Arklis, men aktiviteterna och leknikbehovet ökar också
snabbt i Alaska och Sovjet. Teknikutvecklingen följer i dessa områden ett
mönster betingat av tekniska krav i konventionell offshoreverksamhet, vinteranpassad
verksamhet, sub-arktisk till renodlat arktisk offshore.

Resursutvinningen
och aktiviteterna kring denna har olika karaklär i de geografiskt skilda
havsområdena. I Kanada har oljebolagen gjort mycket stora investeringar för
utforskningen efter olja och gas vilkei också resulterat i fiera betydande
fyndigheter i Beauforthavet och den nordliga arkipelagen. Viktiga tekniska
framsteg har åstadkommits av tvånget all övervinna de svårigheler som den
arktiska miljön ger upphov lill. Alla positiva resultat till trots synes
framåtskridandet för en realiserad produktion i området att gå långsammare än
man tidigare hade räknat med. En produktionsstart kommer sannolikt inte före
sekelskiftet.

Även
i Alaska centreras del havsrelaterade resursinlresset fill oljan och gasen. I
Berings Hav ligger fyra områden närmast till för provborrning och förberedelser
är inledda för igångsättning av denna. Fyndsannolikheterna bedöms som stora och
i händelse av all betydande fynd kommer all göras råder uppfattningen att dessa
kan komma att produceras redan före sekelskiftet. Produktionsstarten kan
således komma tidigare än den som förutses för norra Kanada. Fördröjning kan
emellertid inträffa även här, bl. a, av miljöskäl, där eventuella risker för
havsfisket är en av de frågor som studeras.

1
Sovjet har sedan ett par decennier huvudvikten i Arktisområdet lagts vid att
utveckla kapaciteten inom den kommersiella sjöfarten. Strävan är att utveckla
isbrytare och isgående lastfartyg för att möjliggöra att sjöfar-len kan
uppehållas under lång tid av året. Målet är året-runt trafik. Med utnyttjande
av kraftiga isgående lastfartyg rninskas också behovet av assistans av
konventionella isbrytare. Sovjet har för närvarande stor erfarenhet av sjöfart
i Arktis och av krav som måste ställas på isbrytare och andra fartyg för trafik
på såväl havet som i de norra flodarmarna. Till detta försteg och kunnande har
också i väsenllig grad Finland bidragit med den utveckling och tillverkning av
ryska isbrytare och isgående lastfartyg som där skett under en följd av år.

Sovjet
har nyligen påbörjat utforskning av främst oljeförekomster i Barents Hav. Detta
arbete sker bl. a. med tekniskt stöd från Norge. Förbe-

s. 174 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84: 10 174

redelser för all skaffa fram lekniska resurser för en
vidgad utforskningsverksamhet av den sovjetiska kontinenlalsockeln pågår, där
Karahavet syns vara av närmast liggande intresse att utforska.

Även om utforskningen av olje- och gasförekomst dominerar
aktiviteten i Alaska och Kanada måsle också i dessa områden iransporlmetoderna
och tekniken härtör säkerställas för alt en lönsam uivinning skall komma till sländ.
Här är transporter med stora ingående lastfartyg både för olja och gas
alternativ som seriöst studeras jämte rörlransporter.

Norges utforskning av Arktis, främsl i Barents Hav, kommer
all fördröjas, enligt uppgift, bl.a. av skälet att klarhet måsle först
erhållas av storleken på fyndighelerna vid Tromsöflaket. Innan dess anses del
inte motiverat att gå vidare norrut. Ett annal skäl är också oklarheterna
beträffande gränsdragningen i havet mot Sovjet.

Vid Spetsbergen bedöms kolproduktionens dominans beslå
ännu lång tid framöver. De havsrätlsligt ännu oklara kontinentalsockelområdena
vid Spetsbergen, som lyder under norsk överhöghet, är emellertid av potentiellt
intresse avseende förekomst av kolväten.

De lekniska problemen vid borrning och produktion i det
Norska Havet är av samma art som de man har all övervinna i de arktiska
regionerna. Visserligen förekommer inte havsis eller isberg men hård vind, hög
sjö, sträng kyla och nedisning kräver vinteranpassad utrustning i likhel med Arklis.

För att säkerslälla en omfattande olje- och gasuivinning i
de arktiska regionerna krävs en betydande teknologiutveckling pä en rad teknik-
och systemområden. Trots de erfarenheter som hittills vunnils är oklarheierna
fortfarande stora om såväl lämplig använd metodik och teknik som vilka
systemalternativ som på sikt är lönsamma alt välja.

Prospekleringsborrning och därlill knuten verksamhet
kräver utveckling av avancerad leknik för vinleranpassning av semisubmersibles och
andra rigglyper. I produktionsfasen gäller delsamma för produktionsanläggningarna.
Borriggar i områden med isberg måste snabbi kunna kopplas loss vid uppkommen
fara för kollision. Produktionssystemen skyddas bäst genom alt placera dem
nedgrävda under botlenylan på ett djup, ca 10m där de går fria från grundslölande
isberg. Av samma orsak måste också transportrör för olja och gas grävas ned på
betryggande djup. Vid produktionsplatser, där farlyg avses användas för
oljetransport, måsle särskilda laslterminaler anläggas i relativ närhet,
skyddade för ispåverkan av olika slag.

Vid programarbetet har i första hand resursutvinningen i Arktis
och i de sub-arktiska områdena varil vägledande för gjorda marknadsbedömningar.
Antarktis har också beaktats men eventuella aktiviteter där för resursutvinning
har ansetts alltför osäkra för att i detta program ligga lill gmnd för förslag lill
induslrianknuten teknisk forskning och ulveckling.

Tidsperspektivet för en fullt utbyggd arktisk offshoreverksamhet
är osäkert och beroende av såväl politiska som ekonomiska faktorer. Begynnelsen
för en mera omfattande produktion av olja och gas ligger sannolikt

s. 175 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 175

framskjutet fill sekelskiftet och därefter.
Tidsförändringar i den ena eller andra riktningen kan inträffa beroende på
oförutsedda politiska och ekonomiska händelser. EU i förhållande lill tidigare
prisnivå sänkt oljepris, uppehållet under en längre tidsperiod, föriänger
sannolikt realiseringarna av utbyggnaderna i Arktis särskilt i länder som styrs
av marknadskrafter. 1 l.ex. Sovjel behöver emellertid inie detta förhållande
vara en dominani styrande faktor.

Trols dessa osäkra faktorer är den arktiska marknaden
intressant för svensk industri. Ett aklivl svenski dellagande i offshore redan
på subarktisk nivå innebär ett väsentligl och utvecklingsbart tillskott till
svensk industris exportmarknad.

Av geografiska och klimatiska skäl har Sverige mycket goda
förutsättningar att kunna hävda sig industriellt på den internationella Arktismark-naden.
Sverige har också en gammal tradition att bygga på vad avser både industriella
och forskningsinriktade aktiviteter i Arktis. Teknikområdets högleknologiska
natur passar väl ihop med svensk industristruktur och dessutom finns i Sverige
stor erfarenhet av is och marina konstruklioner och vintersjöfart.
Förutsättningarna för all lyckas vid ett aktivi deltagande från svensk industri
bedöms därför vara goda.

1 Sverige är endast ett fåtal förelag delaktiga i export
av produkter och tjänster till den arktiska marknaden eller som utvecklar
anpassade produkter för denna. Många fler anmäler emellertid intresse för aU
på sikt kunna delta med produkler och tjänster. Flera myndigheter och högskolor
har aktivileler och kompetens som ger möjligheter för all lämna slöd för en
bredare industrisalsning på områdei. En vilja deklareras också att utveckla
denna kompetens vidare för all effektivare verka i denna riktning.

1 många fall innebär arktisk offshore utveckling av helt
ny teknik och utvecklingsprojekt måste stödjas av forskningsarbeten på mer
grundläggande nivå. Della kräver en stark bindning mellan forskningsinriktning
och industriella utvecklingsbehov och åsladkomms genom aktivt samarbete mellan
intressenter av respektive kategori. Samarbete är också en nödvändig
förutsättning för att inhemska resurser och kompelens skall utnyttjas
rationellt. (I "Program för svensk polarforskning" ref. 1, betonar
polarforskningskommittén behovet av samverkan mellan olika fackområden och att
teknikutveckling är ett vikligl område där samspelet mellan berörda
grundvetenskaper måste vara intimt).

För svensk del har en långsam utbyggnad av olje- och gasfällen
i Arktis den fördelen att den ger tid för ulveckling av en konkurrenskraftig indusiri-ell
kompetens. Alt utveckla nya metoder och ny teknik och att introducera dessa intemafionellt
tar emellertid alltid lång lid och det krävs därför aU vi utan slörre dröjsmål
initierar nödvändig kompetensuppbyggnad genom att målmedvetet gå igång med de i
programmet föreslagna projeklaktiviie-terna. Genom föreslagen samverkan mellan
industrier och myndigheter/ högskolor fås såväl medvetenheten om den nödvändiga
målinriktningen av projekten, genom industrins krav i detla hänseende, som
behovet av bredare problembelysning inbegripen i bedriven forskning och
utveckling.

s. 176 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 176

Myndigheter och andra organ med verksamhet inom
havsresursområdet

SIDA

I SlDAs uppgifter ingår bl.a. multilateralt samarbete och
bilateralt biståndsarbete inom fiskeriseklorn och del marina
miljövårdsområdet.

Inom den bilaterala biståndsverksamheten har SIDA sedan år
1974 varil aklivl engagerad inom den marina sektorn. SIDA är i dag aktiv främst
inom fiskesektorn samt det marina miljövårdsområdet.

Frän biståndssynpunkl, med tanke på de mesl eftersatta
befolkningsgrupperna, har SIDA hitlills begränsat sig till områdena
fiskproduktion och miljöskydd i kustnära områden. Fiskarbefolkningen i många u-länder
ulgör en av de mesl eftersatta folkgrupperna. Skador på fiskbestånden leder
till minskade fångster, vilka i sin tur ger socio-ekonomiska problem. Fiskarbefolkningen
kan på grund av kapilalbrist och bristande kunskaper inte anpassa sitt fiske,
exempelvis genom att gå över lill moderna båtar med större operationsradie. Kuslvaltnen
är de viktigaste för fisk och skaldjurs-produktionen. Ca 90% av världens havsfiskefångsler
las i kustområdena, och det är just i dessa områden som 90% av havens alla
föroreningar finns. Vad avser genomförande av program och projekl samarbetar
SIDA nära med nationella och iniernalionella institutioner. Personella och
institutionella resurser har härvid stor betydelse.

Det lekniska biståndet är nära knutet lill svenska
resurser i form av institutioner, organisationer, myndigheter och personer.
Inom olika sakområden har SIDA samarbelsavtal med institutionella konsulter.
På del marina områdei finns ett samarbelsavtal med fiskeristyrelsen, som i sin
tur använder sig av underkonsulter när så är påkallat. På fiskeristyrelsens bislåndssekrelariat
finns ett dokumentaiionscenlrum som är anknulet till svenska
biblioteksväsendet. Här finns möjlighet att nå nationell och internationell
dokumentation antingen relaterat till sak eller geografiskt område. Genom ett
karlolek kan även lillgängliga tekniska resurser identifieras i viss
utsträckning. SIDA deltar samt medverkar vid möten och diskussioner inom SWEMARPOL-
och SWEDFISH-gmpperna på det marina området.

SIDA-insalser inom den marina sektorn omfattar f. n. olika
projekl, som t.ex.:

-
ulveckling av
forskningskapacitet,

-
upprustning av
forskningsfartyg,

-
stöd till
hantverksmässigt fiske,

-
ulbildning av
personal till industriellt fiske och hanlverksfiske,

-
tillverkning av
fiskebåtar,

-
uppbyggnad och
drift av fiskebåtsfabrik,

-
uppbyggnad av fiskmottagningsanläggning.

s. 177 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 177

-
uppbyggnad av
distributionsnät, .

-
slöd till akvakultur,

-
ulbyggnad och
förbättring av hamnar,

-
personalslöd lill
kuslsjöfart,

-
upprustning och
drift av reparationsvarv,

-
marin
miljövård.

SIDA-stödda fiskeprojekt finns i följande länder: Angola, Guinea-Bis-sau,
Sri Länka, Bangladesh, Indien, Somalia, Mogambique. SIDA har ell väl ulvecklal
samarbete inom fiskesektorn med del iniernalionella FN-organet FAO.

SlDA-siödda miljövårdsprojekl handläggs av följande FN-organ:
FAO, IMO och ESCAP. Även UNEP deltar aklivl i ovannämnda projekt.

SlDA-pågående utredningar inom den marina sektorn är:

-
riktlinjer för
svenskt stöd rörande vattenföroreningar och dess effekter,

-
riktlinjer för slöd
till akvakultur.

Båda utredningarna är i form av uppdrag utlagda lill SIDAs
instilulio-nella konsult fiskeristyrelsen.

Rikspolisstyrelsen (RPS)

RPS är central förvaltningsmyndighet för polisväsendet och
utövar under jusliliedepartemenlet den högsta ledningen av landets
polisväsende.

Sjöpolisverksamhelen bedrivs i sju regioner med
centralorterna Kari-slad, Karlskrona, Nyköping, Västerås, Luleå, Göteborg och
Stockholm. Stockholmsregionen disponerar sex båtar, Göteborg tre och de övriga
regionerna en vardera. Av de 14 båtarna är åtta utrustade med radar och ekolod
samt fyra med enbart radar.

Uiöver de större polisbåtarna finns i den lokala
polisorganisationen ca 65 irailerbundna mindre räddningsbåtar saml i
polisdistrikten i Norriand sju trailerbundna forsbålar. Dessa båtar används vid
dmnkningsolyckor och sjöräddningsfall.

Sjöpolisverksamheten leds i Stockholm och Göteborg av
polismästarna och i övrigt regionalt genom länspolischefen i del län, och
lokall genom polismästaren i det polisdistrikt, där bålen är stationerad.
Sjöpolisverksamheten bedrivs i Stockholms och Göteborgs polisdistrikt hela
året, i övriga distrikt mellan maj och november.

Sjöpolisen upprätthåller ordning och säkerhet i skärgården
och längs våra kuster. Sjöpolisen ger också skärgårdens befolkning lillgång
till normal polisiär service. På senare år har nedskräpningen på öar och
holmar kunnat övervakas och hindras genom sjöpolisens insatser. Övervakningen
av jakt- och fiskebestämmelser, efterlevnanden av de internationella sjöreglerna
samt sjötrafikförordningen har skärpts. Sjöpolisen rapporterar brister i
fartygsutrustningar, överskridande av fartbegränsningar, sjöfylleri m. m. Till
sjöpolisens arbetsuppgifter hör även gränsövervakning, rappor- 12 Riksdagen 1983184. I saml. Nr
10. Bilaga 7

s. 178 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 178

tering av främmande örlogsfartyg, skydds- och konlrollområdesövervak-ning
elc. Polisen deltar i sjöräddningen enligt ell särskilt avtal. Sjöpolisbå-larna
ulgör ett komplement till sjöräddningsorganisaiionens slörre fartyg.

Överbefälhavaren (ÖB)

ÖB leder försvarsmakten och har uppsikt över dess verksamhei.
Del åligger ÖB särskilt att bedriva krigsfallssiudier, upprätta planer för saml
leda mobilisering och militära operationer, leda och bedriva militär underrättelse-
och säkerhetstjänst, kontrollera att krigsförbanden och försvarsmakten i
övrigt har krigsduglighel och beredskap saml ingripa mot kränkningar av
svenskt territorium.

ÖB är högsta programansvariga myndighei inom
försvarsmakten och skall i den egenskapen bl.a. utarbeta underlag för
statsmakternas beslul om målen för försvarsmaktens verksamhei och om
försvarsmaktens ulveckling på kort sikt och på lång sikt.

Försvarets materielverk (FMV)

FMV anskaffar den materiel och de förnödenheter som
erfordras för att tillgodose försvarsmaktens behov och krav.

Verket skall vidare se till alt förnödenheterna är
ändamålsenliga och brukbara samt förvaras på lämpligt sätt. Ansvaret för den
direkta förvaltningen av materielen åvilar regionala myndigheter. FMV utfärdar
- i samråd med försvarsgrenscheferna — anvisningar för malerielens förvaring,
underhåll och drift samt svarar för malerielens redovisning. FMV har också del
direkta ansvaret för vissa underhållsåtgärder och modifieringar.

FMV anskaffar materiel och andra förnödenheter lill
myndigheter utanför försvarsmakten, t. ex. isbrytare lill sjöfartsverket. Verkei
svarar också för drift och underhåll av statsisbrytarna. FMV är vidare
sammanhållande för utvecklingsuppdrag lill industrin i samband med materielanskaffning.

FMV ansvarar tillsammans med FOA för uppföljningen av den
(militär) tekniska utvecklingen, bl. a. genom utarbetande av s. k. Tekniska
prognoser.

Försvarets forskningsanstalt (FOA)

FOA har ansvar för att sammanställa försvarsseklorns behov
av forskning och tillsammans med de perspeklivplaneringsansvariga
totalförsvars-myndigheterna (ÖB, civilförsvaret, överstyrelsen för ekonomiskt
försvar, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar och socialstyrelsen (SOS))
utarbeta 5-åriga program för sektorns'forskningsverksamhet. Forskning
genomförs, förutom vid FOA, också vid fortifikalionsförvaltningen, flygtekniska
försöksanstalten, marintekniska institutet SSPA, universitet och högskolor saml
industrin.

s. 179 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 179

FOA genomför även forsknings- och utredningsverksamhet åt
utrikesdepartementet.

Förutom de nyss angivna verksamhelerna genomför FOA inläktsfinansierad
forsknings- och utredningsverksamhet m.m. på uppdrag av bl.a. myndigheter från
sektorer utanför totalförsvaret. Sådana uppdrag får tas om det medför positiva effekier
för den försvarsinriktade forskningen och medverkar till en vitalisering av
denna.

Sjöfartsverket

Den del av sjöfartsverkets verksamhei som närmast har beröring
med havsresursverksamheten är sjökartläggningen. Del gäller i det sammanhanget
att ulföra sådana mätningar och undersökningar i farvatten inom landet och
angränsande havsområden som fordras för sjöfarten och försvaret. Dessutom
åligger det verket att utarbeta och ge ut sjökort och seglingsbeskrivningar
för sjöfarten och försvaret. Allmänt gäller för sjöfartsverkets verksamhet alt
den skall bedrivas med inriktning huvudsakligen på handelssjöfarten.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHl)

SMHI har huvudansvaret för bl. a. hydrologi och oceanografi.
Det åligger SMHI att med hänsyn lill andra myndigheters, näringslivets och försvarels
behov inhämta tillförlitlig kännedom om Sveriges hydrologi och oceanografi. Detla
sker genom de reguljära observationerna och karterande undersökningarna.

För de reguljära observationerna finns ett nät av kustvallenståndssla-tioner
och ett särskilt observationsnäl för ylvalteniemperalur.

Institutet har sedan den 1 juli 1982 ansvaret för
oceanografiska ärenden. På grund härav håller ett nät av automatiska
oceanografiska stationer på all byggas upp. Stationernas insamlingssystem är
helt datoriserat och dygnet runt utförs mätningar och beräkningar. Automatstationsnätel
är även lämpat för mätningar av biologiska parametrar, övervakning av havsmiljön
i generell bemärkelse, föroreningar m.m.

Statens geotekniska institut (SGI)

SGI har under senare lid utvecklat en metod all ulföra geotekniska
undersökningar från botten i sjöar och vattendrag. Arbetet utförs av lätt
dykare och har visat sig vara effektivt i jämförelse med borrning från flotte
eller plattform. När lätt dykare inte längre kan ulföra underökningar är det
möjligt all arbetet utförs av tung dykare.

Verksamheten med grundläggning för broar och kajer, sker
ofta inom vattenområden. Ett exempel på projekl med grundläggningsproblem i öp-

s. 180 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 180

pel vallen där insliluiet deliagil är Ölandsbron.
Verksamheten är dock inte i första hand inriktad mot projekt lill havs. Kunskap
som finns vid SGI om jords lekniska egenskaper och dess utnyttjande är
emellertid möjlig all direkl använda vid problem beträffande l.ex. offshorekonstmklioner,
pipelines etc.

Kammarkollegiet

Kammarkollegiet är central förvaltningsmyndighet med
uppgift att handlägga frågor rörande statlig och kyrklig egendom, rikels
indelning och den prästerliga organisationen, handha medels- och
fondförvaltning saml i vissa ärenden bevaka statens räll och allmänna intressen
m. m. Kammarkollegiet bevakar bl.a. statens rätt i vattenräilsliga ärenden.
För lillgång till allmänt vattenområde för viss verksamhet erfordras
kammarkollegiets medgivande. Lån till den mindre skeppsfarten handläggs av
kollegiets fondbyrå. Kammarkollegiet sorterar under finansdepartementet.

Naturhistoriska riksmuseet

Museet har lill uppgift att främja intresset för,
kunskapen om samt forskningen rörande växt- och djurvärlden, jordens uppbyggnad
och historik samt människans biologi och naturmiljö.

Del åligger museet särskilt all vårda, förteckna,
vetenskapligt bearbeta och genom nyförvärv berika de samlingar som anförtrotts
museet, hålla ell urval av samlingarna tillgängligt för allmänheten saml driva
och stödja forskning i de ämnen som tillhör museets verksamhetsområde.

Inom museet finns två avdelningar, en museiavdelning och
en forskningsavdelning. Till forskningsavdelningen hör ett labroatorium för
isotopgeologi. Museet leds av en styrelse som utses av regeringen.

Inom museet finns en stor samling marina djur. Främst inom
de zoologiska forskningsavdelningarna för ryggradslösa resp. ryggradsdjur
bedrivs laxonomiska studier av marina djurarter. Museet har vidare en särskild
forskningsgrupp för studier av miljögifter som delvis har marin inriktning.
Museels sammanlagda statsanslag uppgår budgetåret 1983/84 till knappt 30 milj.
kr.

Statens sjöhistoriska museum

Museet har till uppgift alt främja kunskapen om det
svenska skeppsbyg-geriets verksamhei och utveckling genom tiderna.

Det åligger särskilt museet all sammanbringa, förteckna,
vårda, vetenskapligt bearbeta och för allmänheten hålla tillgängligt sådant
som är ägnat all belysa sjöhistoriska ämnen, såsom originalföremål, modeller
och andra ting samt uppteckningar, kartor, ritningar och andra arkivalier,
vilka inte

s. 181 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 181

tillhör statligt arkivs serier. Museet skall i övrigt i
mån av möjlighet och lillgång på medel bidra till att landels lill
sjöförsvaret, handelssjöflottan och skeppsbyggeriet knutna minnen klariäggs,
bevaras och vårdas.

Museidirektören är chef för museet. Inom museet finns sex
avdelningar, én administrativ avdelning, en informations- och
undervisningsavdelning, en konserveringsteknisk avdelning, en fällundersökningsavdelning,
en do-kumentationsavdelning samt en Wasa och utslällningsavdelning. Museet leds
av en nämnd vars ordförande utses av regeringen. Museet disponerar budgetåret
1983/84 ell slalsanslag för sina förvaltningskostnader som uppgår till knappt
14 milj. kr. Underhållskostnader vid museet balanseras mol inkomster av Wasavarvel.

Universitet och högskolor

Inom högskolan skall bedrivas utbildning, forskning och
utvecklingsarbete.

Utbildningen inom högskolan skall bygga på vetenskaplig
grund och skall anordnas så att de studerande förvärvar kunskaper och färdigheter
samt utvecklar sin förmåga att kritiskt bedöma företeelser av skilda slag.
Forskningen inom högskolan skall syfta lill all vinna ylteriigare kunskaper och
att finna vetenskaplig grund för ulbildning och annan verksamhet.

Utvecklingsarbetet
inom högskolan skall syfta till alt främja ulvecklingen inom sådana områden av
konstnärlig eller annan karaktär som berör utbildningen och forskningen.
Verksamheten inom högskolan skall anordnas så att sambandet mellan
utbildningen, forskningen och utvecklingsarbetet främjas. Till verksamheten
inom högskolan skall höra att sprida kännedom om forskning och
utvecklingsarbete.

Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) är en central
förvaltningsmyndighet för högskolan inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde.
I fråga om högskolan i dess helhet skall ämbetet bl.a. följa ulvecklingen av ulbildning
och forskning inom landet och i andra länder saml svara för översiktlig och
samordnande planering för den gmndläggande högskoleutbildningen. UHÄ skall utarbeta
underlag för statsmaktemas beslut om inriktning och ulveckling av utbildnings-
och forskningsresurserna saml villkoren för utbildnings- och
forskningsverksamheten. UHÄ skall vidare svara för en samordnande planering av forskamtbildningen
och forskningen. UHÄ leds av en styrelse med universitelskanslem som
ordförande. Landet är indelat i sex högskoleregioner som var och en har en
regionstyrelse. Regionslyrelsen skall för resp. region planera och samordna
den gmndläggande högskoleutbildningen inom utbildningsdepartementets
verksamhetsområde.

Stockholms högskoleregion omfattar 12 högskoleenheter
varav tre bedöms på olika sätl beröra havsresurser i sin verksamhei nämligen
universitetet i Stockholm, tekniska högskolan i Stockholm (KTH) saml Karolinska
insfilutet.

s. 182 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 182

Uppsala högskoleregion omfattar fem högskoleenheter. Havsresursanknulen
verksamhei återfinns vid universitetet i Uppsala.

Linköpings högskoleregion omfattar två högskoleenheter,
varav universitetet i Linköping bör nämnas i detla sammanhang.

Lund/Malmö högskoleregion omfattar fem högskoleenheter
varav havsresursanknulen verksamhet främst återfinns vid universitetet i Lund saml
till viss del högskolan i Kalmar.

Göteborgs högskoleregion omfattar fyra högskoleenheter.
Den havsre-sursanknulna verksamheten vid såväl universitetet i Göteborg som vid
Chalmers lekniska högskola (CTH) är betydande.

Umeå högskoleregion omfattar fyra högskoleenheter varav
två, universitetet i Umeå samt högskolan i Luleå har havsresursanknulen
verksamhet.

Fiskeristyrelsen

Fiskeristyrelsen är central förvaltningsmyndighet för
ärenden angående fiskerinäringen, fritidsfisket och fiskevården, i den mån
sådana ärenden inte ankommer på annan myndighet. Styrelsen är chefsmyndighet
för statens lokala fiskeriadministration. Fiskeristyrelsen leds av en styrelse.
Chef för fiskeristyrelsen är en generaldirektör. Inom styrelsen finns en
administrativ byrå, en fiskebyrå, en fiskevårdsbyrå saml ell havsfiskelaboratorium,
ett sölvattenslaboralorium och ett hydrografiskt laboratorium.

Det åligger styrelsen bl.a. att lämna fiskels utövare
behövligt bistånd, verka för vård av fiskbestånden, främja ett rationellt
utnyttjande av fiskbestånden, medverka till förbättring av fångstmeloderna,
främja avsättningen av fisk och fiskprodukter, uppmärksamt följa fiskets undervisnings-och
utbildningsfrågor saml bereda internationella ärenden som faller inom
styrelsens verksamhetsområde. Det åligger styrelsen vidare att utföra praktiska
och vetenskapliga undersökningar och försök på fiskels område samt all därvid
bl. a. anordna, leda och övervaka biologiska observationer och mätningar samt fiskerilekniska
undersökningar, i den mån sådana icke utföres av annan institution.

Statens livsmedelsverk (SLV)

SLV är central förvaltningsmyndighet för livsmedelsfrägor.
Till verkets förvaltningsområde hör även besiktningsvelerinärorganisalionen.

SLV leds av en styrelse. Chef för verkei är en
generaldirektör. Inom verket finns tre avdelningar, nämligen hygienavdelningen,
undersökningsavdelningen och administrativa avdelningen.

s. 183 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 183

Sveriges lantbruksuniversitet

Sveriges lanlbmksuniversilel bedriver utbildning,
forskning och rådgivning m.m. inom jordbrukets, trädgårdsnäringens, skogsbmkets
och veterinärmedicinens områden.

Lantbmksuniversitetel leds av en styrelse. Beredande organ
ål styrelsen är en forskningsberedning, en utbildningsberedning, en
forskarutbildnings-nämnd samt en lokalnämnd.

Vid lantbruksuniversitetet finns en lantbruksvelenskaplig,
en skogsvetenskaplig och en veterinärmedicinsk fakultet. Vid varje fakultet
finns en dekanus, en kollegienämnd, ett fakultetskollegium, en Ijänsleförslags-nämnd
saml planerings- och ledningsorgan för den programbundna forskningen och
försöksverksamheten.

För planering och ledning av den gmndläggande utbildningen
vid lant-bmksuniversitelel finns en linjenämndsorganisalion. Slyrelsen har
inrättat sex linjenämnder för de nio utbildningslinjerna vid universitetet,
nämligen för agronom- och hortonomlinjerna, landskapsarkilektlinjen, lanlmästar-och
trädgårdsteknikerlinjerna, jägmästarelinjen, skogsmästarlinjen, skogs-leknikerlinjen
och veterinärlinjen.

Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA)

SVA är ett expert- och serviceorgan ål lantbmksstyrelsen
och andra myndigheter samt ål enskilda organisationer och allmänheten, med
uppgift all bl.a. utreda smittsamma djursjukdomars uppkomst, orsak,
spridnings-sätt m.m. SVA skall vara ett veterinärmedicinskt centrallaboratorium
samt utföra viss rutinmässig diagnostisk verksamhet. Vidare skall SVA aktivi
medverka i djursjukdomars förebyggande och bekämpande. Till slöd för dessa
funktioner skall SVA ulföra forsknings- och utvecklingsarbete.

SVA leds av en styrelse. Chef för SVA är en föreståndare.
Inom anstalten finns fyra enheter nämligen centrallaboratoriet epizootologiska
enheten, vaccinenheten och ekonomienheten. Inom centrallaboratoriet finns del
antal laboratorier som slyrelsen besiämmer. Utöver dessa enheter finns enligt
styrelsens bestämmande enheter för vissa djurslag och andra enheter med
särskilda uppgifter.

Statens naturvårdsverk (SNV)

SNV är central förvaltningsmyndighet för ärenden om
naturvård, däri inbegripet vattenvård, luftvård och renhållning utomhus, saml
om rörligt friluftsliv, jakt och vildvård, allt i den mån sådana ärenden ej
ankommer på annan myndighet. Till verkets förvaltningsområde hör även ärenden
enligt miljöskyddslagen (1969:387, ändrad senast 1983:656) i den mån dessa ej

s. 184 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 184

ankommer på koncessionsnämnden för miljöskydd eller annan
myndighet. Verket har lillsyn över efterievnaden av lagen (1973:329) om hälso-
och miljöfarliga varor (ändrad senast 1982:822) och i anslutning därtill meddelade
föreskrifier, i den mån lillsynen ej ankommer på annan myndighei. Verket har
vidare lill uppgift att leda och främja företrädesvis målinriktad naiurvårdsforskning
och undersökningsverksamhet inom naturvårdsområ-det.

Till verket är produktkontrollnämnden knuten. Nämnden
prövar frågor som avses i lagen om hälso- och miljöfarliga varor i den mån
prövningen ej ankommer på annan myndighet.

SNV leds av en styrelse. Chef för verket är en
generaldirektör. Inom verket finns en administrativ avdelning, en
naturresursavdelning, en teknisk avdelning, en forsknings- och
undersökningsavdelning saml ett sekretariat för planering och information.

Generaltullstyrelsen

Generaltullslyrelsens kustbevakning ansvarar för den
civila övervakningen lill sjöss med hjälp av flygplan och fartyg. Vid
oljeutsläpp svarar kustbevakningen för bekämpning så länge oljan finns till
havs, i kuslvaltnen, i Vänern och i Mälaren. Kustbevakningen har baser och
förråd längs kusterna med materiel för oljebekämpning. Vid bekämpningsoperalioner
larmar, informerar, samråder och samverkar kustbevakningen med andra berörda
myndigheter.

Statens planverk

Till statens planverks uppgift hör bl.a. den allmänna
uppsikten över plan- och byggnadsväsendet. Härtill hör bl. a. att ge råd och
vägledning för den fysiska planeringen. Dessutom skall planverket verka för
samordning mellan olika myndigheter när del gäller dels insamling och
bearbetning av kunskaper och erfarenheter som rör hushållningen med mark och
vatten, dels råd och anvisningar beträffande fullföljandet av de riktlinjer som
har uppställts för hushållningen med mark och vatten i arbetet med den fysiska
riksplaneringen. Planverket har därför en viktig roll i arbetet rned alt
utveckla former och metoder för den fysiska planering av kust- och havsområden
och kunskapsförsörjningen för sådan planering.

Statens lantmäteriverk (LMV)

Lantmäteriels organisalion omfattar den cenlrala
myndigheten LMV, som ligger i Gävle, samt regionala och lokala enheter.

Lantmäleriet arbetar inom två huvudområden,
landskapsinformation och plangenomförande. Det första området avser bl.a. geodetisk
uppmät-

s. 185 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 185

ning av Sverige, flygfotografering och framställning av
allmänna (officiella) kartor. Del andra området avser fastighetsbildning,
registrering och andra åtgärder som avser fastigheter. En uppdragsverksamhet
tillgodoser de direkt kundstyrda behoven av t. ex. fastighelsekonomiska
tjänster, mätning och kartläggning. Inom området landskapsinformation utförs
mätnings- och kartläggningsarbeten. Mätningarna sker i olika riksnät. Framställningen
av kartor har sedan lång lid ulförts för slora. riksläckande eller i det
närmaste rikstäckande serier, s. k. allmänna kartor.

Statens industriverk (SIND)

SIND inrättades år 1973 som central myndighet för
industri-, energi- och mineralpolitiska frågor. Den 1 juli 1983 omorganiserades
SIND. Omorganisationen innebär att verket fåll nya uppgifter, bl.a. inom
regionalpolitiken, och ett ulökat ansvar för de operaiiva uppgifterna inom inudslri-
och regionalpolitiken.

Huvuduppgifter:

-
alt främja
industrins omvandling och tillväxt genom utredningsverksamhet, industripolitiskt
finansielll slöd saml förelagsutvecklande insalser,

-
att följa den
internationella ulvecklingen och det internationella samarbetet inom verkets
områden samt

-
att bidra till
en balanserad regional ulveckling genom regionalpolitiskt stöd och särskilda
insatser.

SIND medverkar i samverkansprojekt med inriktning på offshoremarknaden,
varvid såväl svenska som norska företag berörs. Ett anlal regionala
utvecklingsfonder, för vilka SIND är en av huvudmännen, är aktivt engagerade i
utvecklingen av företag inom havsresursområdet. Exempel på sådana insatser är
utvecklingsfondens i Göteborgs och Bohus län satsningar på företag som arbetar
med musselodling och motsvarande satsningar från flera fonder längs ostkusten
för alt utveckla kassodling av regnbågslax. Flera utvecklingsfonder gör
betydande insatser för frilids- och fiske-bålsvarven, och i ett par län har
fonderna tagil iniliativ lill företagssamverkan med syfte att sälja svenska
produkter till offshoreindustrin.

Sveriges geologiska undersökning (SGU)

SGU bedriver verksamhet inom havsresursområdena marin
geologi och geofysik.

Genom SGUs kartering över Öresund och området kring norra
Gotland och Gotska Sandön känner man lill stora förekomster av sand och grus på
den svenska havsbotten. Behovel att utnyttja dessa torde komma att öka i
framtiden i och med att förekomster av motsvarande slag på land alltmer undandras
exploatering och att flera brislregioner kan förväntas uppkomma i framtiden.

s. 186 Kontrollera mot PDF

Prop. 1983/84:10 186

Bland pågående eller nyligen avslutade projekl vid SGU kan
nämnas också följande:

— utveckling av instrument och övrig utrustning för
maringeologiska un

dersökningar.

- marinseismiska mätningar i Östersjön.

Styrelsen för teknisk utveckling (STU)

STU är central förvaltningsmyndighet för statens initiativ
och stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete. STU har lill
uppgift bl.a. att följa den tekniska ulvecklingen, alt initiera samarbete, att
ta initiativ till och stödja teknisk forskning och industriellt
utvecklingsarbete, att ge råd och stöd åt uppfinnare samt alt förmedla
forskningsresultat till kommersiellt utnyttjande.

Vid STU tillämpas programbudgetering med följande
programindelning:

1.
industriellt
och samhällsinriktat tekniskt utvecklingsarbete,

2.
kunskapsutveckling,

3.
inlernalionell
kontaktverksamhet,

4.
myndighetsservice.

Programmet Industriellt och samhällsinriktat tekniskt
utvecklingsarbete indelas i följande delprogram:

a)
insatsområden,

b)
teknikområden,

c)
industriservice,

d) förmedling,

e) arbelslagarprojekt.

Under nuvarande treårsperiod har STU lagl särskild vikl
vid följande teknikområden:

-
dalateknik och
elektronik,

-
informationsbehandling,

-
bioteknik,

-
materialteknik:
nya maierial,

-
verkstadsteknik,

-
kemiteknik,

-
träleknik,

-
teknik för hälso-
och sjukvård,

-
massa- och
pappersteknik,

-
havsieknik.

De fyra första är nyckelteknologierna med vill skilda
tillämpningar inom olika industri- och samhällssektorer, de övriga är mer
bransch- och till-lämpningsorienterade.

Inom området havsteknik har STUs planering och kontakter
med den expanderande svenska offshoreindustrin visat på ell stort behov av
finansiellt stöd till utveckling av avancerade produkter. Projekt med hög
till-

s. 187 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 187

växlpotenlial är oftast normalt av den omfattningen att STUs
resurser har varit otillräckliga för att kunna stödja dem. STU har därför
tvingats begränsa sin ambition till att initiera och stödja lekniskt-ekonomiska
förstudier och vidareutveckling av produktidéer från enskilda och fåmansbolag.

STU har i sin anslagsframställning för budgetåret 1984/85
lämnat förslag till plan för verksamheten för budgetåren 1984/85- 1986/87 och insalser
för slöd till teknisk forskning och utveckling inkl. energiforskning omfattande
3782,8 milj. kr.

Därav fördelas 433 milj. kr. pä STUs energiprogram, 58.5
miljoner pä ulrustningsanslag och 169 milj. kr. på nödvändigt tillskott enligl
särskild hemställan för att genomföra det föreslagna nationella programmet för
mikroelektronik.

Alternativ 2 är STUs huvudförslag och omfattar förslag
till ökade insatser. Alternativ 1 innebär oförändrad ambitionsnivå. Hänsyn har
lagils till beräknade kostnadsökningar, varvid i enlighet med gällande
anvisningar ett avdrag gjorts med 2% för produktivitets- och
rationaliseringsvinster.

Förslagets huvudinriktning är att understödja de offensiva
satsningar som kan förutses i svensk industri under 1980-talet. Omfattande
insatser föreslås inom de områden som bedöms ha särskilt slor strategisk
betydelse.

Inom områdena:

-
havsteknik -
undervattensteknik,

-
skogsteknik -
maskinutveckling,

-
transportteknik
- materialhantering

föreslår STU riktade iniliativ för att stimulera och i
ökad omfattning stödja teknikinlensiva produktuivecklingsprojekt.

Eftersom offshoremarknaden är en förhållandevis ny marknad
för svensk industri, har STUs insalser inledningsvis koncentrerats till alt
bredda den lekniska kunskapen om branschen och dess problemområden. Insatserna
har koncentrerats fill tekniska och ekonomiska förstudier, kunskapsuppbyggande
projekt och marknadsinformation.

Genom STUs stöd har företagen kunnat erhålla bättre
underlag inför beslul om kostsam hårdvaruutveckling. En viktig uppgift för STU
är att bidra till ett bättre FoU-samarbele mellan företag och
forskningsinstitutioner. Av särskild betydelse är all bidra lill en nära
samverkan med förelag och forskningsorgan i offshoreproducerande länder, främsl
Norge.

För att ge största möjliga utbyte utformas STUs stöd i
nära kontakt med den berörda industrin, samtidigt som insatserna harmoniseras
med de offshoreaktiviteter som genomförs och planeras av Sveriges Exportråd och
branschorganisationen Swedocean.

Svenskt deltagande inom området uivinning av olja och gas
till havs ger kompetens också inom framlida havsresursområden. STU koncentrerar
därför sina insalser lill offshoreteknik, medan övriga områden ges en lägre
ambitionsnivå. Offshoreinsatsema koncentreras lill referensprodukter och
system, vilket innebär en fokusering på ett begränsat antal större projekt.

s. 188 Kontrollera mot PDF

Prop. 1983/84: 10 188

Insatserna bör i första hand avse den norska offshoremarknaden.
Företräde kommer ait ges lill sädana systemprojekt som kan bidra till bredare
engagemang hos svenska underleverantörer.

Utöver områden där STU planerar stöd för utvecklingsarbete
avses ett antal nya teknikinlensiva delområden analyseras som grund för ev.
framtida STU-insatser.

Inom övrig havsteknik begränsas STUs insatser lill
teknikbevakning.

STl! förutser följande resursbehov (milj. kr.)

År -I

ÅrO

År 1

År 2

År 3

Områden/
Program

1982/83

1983/84

1984185

1985186

1986187

Budget

B tal get

Alt. t

Ah.2

AU. 1

Alt.
2

Alt.
1

Alt.
2

H;ivsle)ini

1(3,0

II. 1

12.1

15.7

13,3

20.5

14.6

25.0

2.6

0.8

—

1 b

5.6

8,0

7.1

10,7

7.8

15.0

8,2

18.0

1.8

2,3

5,0

5,5

6,4

7,0

Under området transportteknik föreslår STU att pågående
ramprogram-för kunskapsutveckling inom bl.a. området skeppsteknik fortsätter
och ges en större omfattning än i dag. Sett enbart utifrån lekniska och kommersiella
förutsättningar finner STU motiv för att minska insatserna för skeppsteknik.
Men sett utifrån det starka samhälleliga intresset att främja och värna om
vissa industrigrenars överlevnads- och utvecklingsmöjligheter är detta
program, som STU föreslår under sill huvudförslag, motiverat.

STU och Sveriges Varvsindustriförening har sedan den 1
juli 1979 ett avtal om all gemensamt bedriva forsknings- och
utvecklingsverksamhet inom det skeppstekniska områdei. Samarbetet har givit
goda resultat, men man har konstateral att behov föreligger av en forsknings-
och utvecklingsverksamhet av en mer långsiktig karaklär. Programstyrelsen för
kollektiv skeppsleknisk forskning har därför föreslagit alt verksamheten
utvidgas med ett separat forsknings- och utvecklingsprogram av mellan- och långsiktig
natur. Arbetet avses i huvudsak all genomföras vid marintekniska institutet SSPA.

För
kollektiv

skeppsteknisk
forskning föreslår STU (milj. kr.)

1982/83

1983184 Budget

1984/85

1985186

1986/87

Budget

All. t All. 2

Alt. 1 All. 2

Ah. 1 AU. 2

2,0

2,1

0,8 1,5

0,5 2,0

3,0

Fonden för industriellt utvecklingsarbete

Stiftelsen Fonden för industriellt utvecklingsarbete -
Industrifonden -inrättades den 1 juli 1979. Fonden har till ändamål att stödja ulveckling
av nya produkler, processer och system för industriell produktion - industriellt
utvecklingsarbete.

s. 189 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 189

Fonden deltar i första hand i sädana projekt som kan
bedömas ha hög lönsamhet på längre sikt, men där de tekniska och kommersiella
riskerna är stora och utvecklingsstegen är större än normalt. Fondens medverkan
skall göra del möjligt för företag som har låg vinstnivå att genomföra slörre
utvecklingsprojekt.

Industrifondens engagemang koncentreras i princip lill slörre
utvecklingsprojekt i företag med produktions- och marknadsförutsättningar och
till projekt som har nått del skede då en stor del av den tekniska osäkerheten
har eliminerals. Fonden deltar inte i sådana projekt som kan ges stöd genom de
regionala utvecklingsfonderna och engagemang i projekt fär heller inte
överstiga 50 milj. kr. Fonden har som riktmärke att finansiera högst 509?. av
ett projekts kostnad. I vissa fall har Industrifonden trätt in med
finansieringsandel understigande 50%. Motivet härför har varit alt sannolika
skäl förelegat all projektet skulle komma igång även med en lägre statlig
finansieringsandel än 50%. Några formella hinder för Industrifonden all pålaga
sig en större finansieringsandel än 50% föreligger ej. Så har emellertid
hittills ej skett. Enligt den förordning som reglerar Industrifondens
verksamhet måsle för att detta skall kunna ske föreligga "synnerliga
skäl". Vid bedömningen om "synnerliga skäl" föreligger tas
hänsyn till varje enskilt projekts risknivå, lönsamhetspolential,
utvecklingsinnehåll och slorlek saml lill förelagets egna
finansieringsmöjligheter.

Sedan inrättandet har Industrifonden erhållit närmare 400
förfrågningar om slöd. Av dem har färre än fem avsett havsieknik. Två av de
senare har resulterat i ansökningar. En av dessa har bordlagts, en är under
utredning.

Industrifondens beslul om slöd under budgetåren 1980/81
och 1981/82 omfattade ett belopp på ca 200 milj. kr. för vardera året. De medel
som Industrifonden kunde disponera för stöd vid ingången av budgetåret 1982/ 83
uppgick till ca 290 milj. kr. Härtill kommer de ränteintäkter som inflöt t. o. m.
den 30 juni 1983 och som beräknas uppgå lill ca 50 milj. kr. Antalet
ansökningar har under den senasle tiden ökat kraftigt, varför slyrelsen avser
all inrikta verksamheten under innevarande budgetår mol en slödvo-lym på ca 250
milj. kr.

Under förutsättning av ett kapitaltillskott till fonden
för nästa budgetår på 150 milj. kr. kommer det då att vara möjligt att, med den
reservation på ca 90 milj. kr. som beräknades uppkomma vid slutet av budgetåret
1982/83, lämna stöd på reellt samma nivå även under budgetåret 1983/84. Någon reservation
kommer därefter inte all kvarstå ulan en fortsatt motsvarande aktiviiet efter
den 1 juli 1984 förutsätter ytterligare kapilallillskoll, trots att en
betydande återbetalning av utlånade medel då kan påräknas.

Marintekniska institutet SSPA

SSPA utför på uppdrag provningar och undersökningar av
betydelse för skeppsteknik, sjöfart och övrig havsteknik saml i den mån SSPAs utrust-

s. 190 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 190

ning och förhällanden i övrigi medger del, andra
provningar och undersökningar. SSPA bedriver teknisk-vetenskaplig forskning
inom sitt verksam hetsområde.

SSPA är en statlig myndighei med s. k. uppdragsmodell.
Verksamheten skall bedrivas med full kostnadstäckning. SSPAs intäkter utgörs av
upp-dragsintäkler samt medel frän ett bidragsanslag som i första hand finansierar
den egna forskningen och vissa myndighetsuppgifter. Uppdragsinläk-ternas andel
har ökat successivt och uppgår numera lill närmare 90% av den totala
omsättningen.

En stor del av uppdragsverksamheten bedrivs i internationell
konkurrens. SSPA konkurrerar gentemot utländska företag och organisationer på
såväl den svenska som den utländska marknaden.

Huvuddelen, ca 70%, av uppdragsverksamheten utgörs av
kommersiella uppdrag för svensk och utländsk industri. Resterande del utgörs
främst av uppdrag för svenska myndigheter, bl.a. FMV, STU och trans-portforskningsdelegationen
(TFD).

Trots de ekonomiska svårigheter som gäller för
varvsindustrin och sjöfartsnäringen har SSPA lyckats upprätthålla en hög
omsättning på uppdragsverksamheten. Verksamheten har utvecklats i positiv
riktning och orderingången är f.n. hög. SSPA räknar med att denna utveckling
skall fortsätta. Resultatförbättringen beror bl.a. på en intensifierad och
målinriktad marknadsföring på framför allt den utländska marknaden.

Valet att satsa på nya marknader med en mer kommersiell
inriktning skall även ses mot bakgrund av tillkomsten av det nya manöver- och väglaboraloriel
(MDL). Beslulel att bygga MDL fattades av statsmakterna år 1974 efter bl.a.
påtryckningar från den svenska varvsindustrin och rederinäringen, som då befann
sig i en högkonjunktur och som ansåg att ell sådanl laboratorium vid SSPA
skulle fylla en vikiig funktion för de svenska varven och rederierna. De
svårigheter för, och den minskning av den svenska varvsindustrin och
rederinäringen som därefter inträffade innebar att en stor del av de intäkter
som man kalkylerat med för alt finansiera verksamheten i laboratoriet försvann.
Någon möjlighet all minska koslnaderna i motsvarande omfattning fanns inte,
eftersom tillkomsten av laboratoriet kraftigt ökade SSPAs fasta kostnader i
form av kapitalkostnader och lokalkostnader. Samtidigt gjorde emellertid MDL
att SSPAs möjligheter att vidga verksamhetsområdet och komma in på nya
marknader, bl.a. offshoremarknaden, förbättrades. MDL gav också SSPA ett
tekniskt försprång gentemot konkurrenterna. SSPA valde i detta läge all salsa
på ökad marknadsföring och offerlverksamhet.

SSPA ger prognoser för fartygs, plattformars, propellrars
och andra konstruktioners uppträdande på och under vattenytan. Det är friimst
verkan av krafter i vatten och av vallenströmningen som studeras.

Avnämare är såväl operatörer (l.ex. rederier/oljebolag)
som produ-cenleroch installatörer (t. ex. varv).

s. 191 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 191

Basen för verksamheten är modellprovningsanläggningarna;
släprännan, kavitationslaboratoriet saml våg- och manöverlaboratoriel.
Kvalificerade kunskaper inom områdena hydromekaniskl motstånd, propulsion,
manövrering och sjöegenskaper utgör tillsammans med databaser och dalaprogram
komplementet för att driva en kvalificerad konsultverksamhet. SSPA strävar även
alt upprätthålla kompelens inom angränsande områden till hydromekaniken.

Avsikten är att, förutom att presentera rena försöks-
och/eller beräkningsresultat, även värdera resultaten och eventuellt föreslå
förbättringar för kunderna.

Verksamheten hos SSPA är uppdelad på fyra affärsområden,
nämligen:

-
shipping,

-
na val,

-
offshore,

-
port- and fairways.

Affärsområdet shipping omfattar främst uppdrag avseende
civila handelsfartyg för iransportändamål. Navalområdel avser fartyg och andra
farkoster för marinmilitära ändamål. Offshoreområdet omfattar de uppdrag som
är inriktade på problem rörande utnyttjande av havets resurser, främst olja och
gas. Port- and fairways-området omfattar uppdrag som rör framkomlighet,
manövrering m. m. i hamnar, kanaler, farleder o. dyl.

Utvecklingen de senaste åren visar att affärsområdet shipping
volymmässigt varil oförändrat trots att skeppsbyggnadsindustrin under denna
period befunnit sig i en krissituation. De viktigaste skälen till att varvskrisen
inte medfört minskad uppdragsvolym vid SSPA torde vara dels att
varvsproduktionen ändrats från produklion av slora serier systerfartyg till
enstaka fartyg eller mindre serier systerfartyg, dels alt de f. n. aktuella
fartygstyperna kräver betydligt mera omfattande undersökningar än de
förhållandevis enkla standardfarlyg som tidigare dominerade varvsproduktionen.
Därtill kommer att den ökande konkurrensen mellan varven ökar kraven på
optimala konstruktioner.

Inom ramen för svenska marinens arbete med ulveckling av
krigsfartyg och vapen för landels försvar bidrar SSPA med väsentligt FoU-arbete,
förberedande projektstudier och arbele inom ramen för aktuella projekt. Under
de senaste åren har man kunnat konstalera ett starkt ökat internationellt
intresse för bevakningsfarkosler, patrullbåtar etc. Della sammanhänger med de
ökade aktivitema till havs. Syftet är bevakning av olika anläggningar knutna
till offshoreindustrin, kontroll av fiskegränser etc. Genom nämnda
utvecklingsarbete för svenska marinen har SSPA byggt upp såväl lämpliga
laboratorieresurser som en avsevärd fond av "know how" inom området.
En del arbeten för ulländska beställare har redan genomförts och det synes
sannolikt all aktiviteten vid marintekniska insliluiet kommer alt öka
ytterligare.

Med offshoreverksamhet och övrig havsteknisk verksamhet
avses här

s. 192 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 192

tillvaratagande av naturtillgångar till havs, såsom
energi, mineral och livsmedel. Av inlresse är de lyper av produkler/system/tjänster,
där SSPA kan länkas sälja sina tjänster i form av konsultuppdrag, exempelvis:

-
bogsersystem,

-
exploaterings-,
produktions- och bosiadsplatlformar,

-
undervatiensysiem,

-
förankrings-,
lagrings- och lastningssyslem,

-
flytande
process- och industrianläggningar,

-
olje- och gasiransporlsysiem,

-
servicesystem,

-
säkerhetssystem.

SSPA har inga myndighetsuppgifter i egentlig mening, och
dess verksamhet har under senare år fått en alltmer affärsdrivande inriktning.
De kommersiella uppdragens andel har successivt ökat och utgör numera ett
dominerande inslag i verksamheten. Mot denna bakgrund har SSPA i skrivelse i
september 1983 föreslagit att myndigheten ombildas lill aktiebolag den Ijuli
1984.

Statens provningsanstalt (SP)

Statens provningsanstalt utför provningsuppdrag i enlighet
med nationella och internationella standarder och regler samt provningar
utformade i enlighet med uppdragsgivarens önskemål.

SP skall samarbeta med industriföretag och andra enskilda
organisationer saml statliga myndigheter och insfitutioner, som berörs av SPs
verksamhet. SP skall, i den mån det kan ske, ställa personal lill förfogande
för standardiserings- och liknande arbeten.

SP bedriver ingen egen forskning inom havsresursområdet.
Vad gäller offshoreinriklad leknik har SP utrustning för mekanisk provning
omfattande:

-
avancerad
vibration av tunga objekt enligt seismiska eller andra förlopp,

-
mätningar och
analys av stötar, slag och vibrationer,

-
utmattnings-
och broltmekanik,

- materialprovning omfatlande dragprov, bockprov,
slagprov,

- hårdhetsprov och teknologiska prov,

-
materialanalys
och metallografi,

-
beräkningar med
stöd av avancerad datateknik.

Dessutom har SP korrosionsprovningsutmslning för
undersökning av olika miljöfaktorer som:

-
luftfuktighet,

-
vatten och
saltvatten,

- saltspray,

- svaveldioxid.

s. 193 Kontrollera mot PDF

Prop. 1983/84:10 193

Statens
delegation för rymdverksamhet (DFR)

DFR
är central förvaltningsmyndighet för frågor som gäller den svenska rymd- och
fjärranalysverksamheten. DFR är även kontaktorgan med internationella
organisationer, särskilt European Space Agency (ESA), och ulländska
institutioner inom sitt verksamhetsområde.

Under
DFR har tre kommittéer inrättats med uppgift alt bereda ärenden rörande
rymdforskning, fjärranalys samt rymdindustriell policy och utveckling.

Del
statsägda Svenska rymdaktiebolagel (Rymdbolaget) svarar för verkställande
funktioner inom svensk rymdverksamhet, såsom alt tekniskt genomföra de
nationella rymdforsknings- och Qärranalysprogrammen, driva försöksfältet Esrange
och en mottagningsstation för bilder från fjärrana-lyssatelliter och främja
marknadsföring av svensk industriell kompetens inom rymdområdet. Bolagets
verksamhet finansieras till stor del genom uppdrag från rymddelegationen.

Sveriges
engagemang i europeiskt rymdsamarbete har till syfte dels alt sfimulera
industriell ulveckling på det rymdtekniska området, dels att ge svenska
forskare möjlighet alt delta i slora vetenskapliga rymdprojekt.

Nämnden
för fartygskreditgarantier

Nämnden
inrättades den I juni 1976 och är central förvaltningsmyndighet för frågor om
statligt slöd lill svenska varvs- och rederiföretag. Det åligger nämnden
särskilt att handlägga ärenden om statligt stöd till varvsföretag, om statlig
kreditgaranti till svenskt rederiföretag samt om statlig värdegaranti för
fartyg. Koslnaderna för nämndens verksamhei har hittills bestridits med
anlitande av de avgifter som erlagts till riksgäldskontoret för kreditgarantier
enligt förut nämnda förordningar.

Nämnden
har en styrelse bestående av ordförande, två vice ordförande och högst elva
andra ledamöter. Chefen för nämndens kansli är ledamot av styrelsen. Under den
tid nämnden har verkat har dess arbetsuppgifter ökat efter hand som de statliga
stödåtgärderna ökat i omfattning och kapacilet. Sammantaget har detta inneburit
alt nämnden vunnit erfarenheter inom ett brett område inom sjöfarts- och
varvsnäringarna.

Delegationen
för samordning av havsresursverksamheten (DSH)

Delegationen
fungerar som regeringens samordnande och rådgivande organ i havsresursfrågor.
Den tar inte över andra myndigheters arbetsuppgifter utan skall verka för
samordning av utnyttjande, skydd eller utforskande av havet. DSH skall också
verka för att havsresursverksamhel såväl vid myndigheter och organisationer som
inom svenski näringsliv främjas och stöds. DSH sorterar under
industridepartementet.

13 Riksdagen 1983/84. I .samt. Nr 10. Bilaga 7

s. 194 Kontrollera mot PDF

Prop. 1983/84:10 194

Del
åligger DSH särskilt att:

-
för regeringen lägga fram ell
förslag lill övergripande program för svensk havsresursverksamhel. Ett sådant
förslag till program. Svensk havsresursverksamhet (DSH 1982:1), lämnades in
till regeringen i november 1982,

-
lämna underlag för regeringens
och myndigheternas ställningstEigande i frågor som rör utnytlande eller skydd
av havet,

-
med beaktande av miljövårdens
krav verka för en långsiktig hushållning med Sveriges naturresurser till havs,

-
verka för samordning av havsanknuten
forskning och utveckling.

DSH
har 13 ledamöter, av vilka fem är riksdagsmän, fyra företrädare för
regeringskansliet, en för industrin och två för forskning samt en ordförande.
Till sitt förfogande har DSH ett kansli bestående av en chef, tre handläggare
och en assistent. Till kansliet knyts de experter och expertgrupper som
uppgifterna kräver.

Statens
energiverk

Energiverket
inrättades den 1 juli 1983. Verkei har ca 175 tjänster, som fördelar sig på
verksledning, fyra avdelningar, ett planeringskansli och en administrativ byrå.

Energiverket
skall bl.a. verka för rationell tillförsel, omvandling, distribution och
användning av energi och bevaka säkerhetsfrågor på energiområdet saml följa
den internationella utvecklingen i fråga om energiförhållanden.

Chefen
för marinen (CM)

Chefen
för marinen (CM) är programansvarig för huvudprogrammet Marinförband. I
uppgiften ingår förbandens utbildning, taktik, utrustning och personal. CM
svarar för utbildning av personalen, såväl anställda som värnpliktiga, samt
uppsättande och vidmakthållande av krigsförbanden. Materialanskaffning samt
forskning och utveckling för marinens förband utförs av FMV och FOA på gmndval
av anvisningar och planer från CM.

Statens
brandnämnd

Statens
brandnämnd har som central förvaltningsmyndighet tillsyn över de kommunala
brandförsvaren. Brandförsvaret har bl.a. till uppgift att bekämpa olje- och
andra föroreningar som har nått land eller kommit upp på stranden. Gränsen för
brandförsvarets ansvarsområde går i princip i strandlinjen. Statens brandnämnd
bygger upp och administrerar förråd av oljeskyddsmaterial längs kusterna. Från
dessa förråd kan kommunerna låna vid akuta lägen.

s. 195 Kontrollera mot PDF

Prop. 1983/84:10 195

Institutet
för vatten- och luftvårdsforskning (IVL)

Staten
och näringslivet finansierar gemensamt forskning inom miljövårdsområdet.
Ansvaret för verksamheten åvilar IVL. IVL har lill ändamål alt stödja
vetenskaplig forskning rörande dels eventuella effekter av föroreningar i
miljön, dels ålgärder för att begränsa miljöstörningar samt dessutom viss
forskning angående arbetsmiljön.

Skogs-
och jordbrukets forskningsråd (SJFR)

Statens
stöd lill kollektiv forskning inom miljövårdsområdet administreras av SJFR.
Institutet har till ändamål att stödja vetenskaplig forskning rörande dels
eventuella effekier av föroreningar i miljön, dels åtgärder för att begränsa
miljöstörningar samt dessutom viss forskning angående arbetsmiljön.

Sveriges
Exportråd

Exportrådet
har bildats av näringslivet (Sveriges Allmänna Exportförening och Sveriges
Industriförbund) och staten (handelsdepartementet). Exportrådets syfte är all
aktivt bidra till en ökning och ulveckling av Sveriges export. Organisationen
består av ca 180 anställda i Sverige saml ett 30-tal handelskontor i utlandet.
I utlandsorganisationens operativa nät ingår även svenska ambassader och
konsulat. Rådels inkonister är av olika slag: slalliga anslag, företagens
årsavgifter, inkomster i exportaktioner samt övriga inkomster. Offshoreindustrin
är en av de branscher som f. n. ägnas speciell uppmärksamhet av rådet.

Svenska
livsmedelsinstitutet — SIK

Svenska
Livsmedelsinslitulel är ell kollektivt forskningsinsliiut för livsmedelsbranschen,
bildat år 1947. Det finansieras gemensamt av en industristiftelse med i dag 80-lalet
medlemsföretag samt svenska staten genom STU. Institutet har drygt 90
anställda.

Verksamheten,
som beslår av ell långsiktigt ramprogram påbyggl med tillämpade delkollektiva
och enskilda uppdrag för medlemsföretag, omfattar forskning och
utvecklingsarbete inom hela livsmedelsområdet, från råvara till konsumtion.
Härtill kommer högskoleutbildning, dokumentationstjänst och kursverksamhet.

Målen
för verksamheten är att samla in, utveckla och hjälpa förelagen all praktiskt
använda tekniskl-velenskapligt underiag som kan stärka livsmedelsindustrins
konkurrenskraft och ge den möjligheter all möta konsumenternas behov och
myndigheternas krav beträffande säkra, näringsriktiga, smakliga, bekväma och
lagringsdugliga livsmedel till rimligt pris.

s. 196 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 196

Genom institutets tvärvetenskapliga karaktär kan
erfarenheter och resultat från andra delar av livsmedelsområdet lätt utnyttjas
och anpassas för fiskleknologisk tillämpning.

Till institutet är också kopplat inslilutionsavdelningen
för livsmedelsvetenskap vid CTH och Göteborgs universitet med institutets
forskningschef som adjungerad professor och ansvarig för högre ulbildning i
livsmedelsämnena, inkl. doktorandutbildning inom SIKs forskningsprogram.

Institutet ingår i en västeuropeisk samarbetsgrupp
(Western European Fish Technologists Association) i vilken vartdera av ett
dussin länder representeras av ett fiskleknologiskt inslitui eller motsvarande.
Institutet medverkar just nu i ell nordiskt samarbetsprojekl, slött av Nordforsk
och Nordisk Industrifond, om bättre och fullständigare utnyttjande av fiskköll
från såväl traditionella som "nya" resurser.

Korrosionsinstitutet

Korrosionsinstitulet bildades år 1965 av Stiftelsen för
korrosionsteknisk forskning och staten. Statlig huvudman är sedan år 1968 STU.
Institutet överlog fr. o. m. årsskiftet 1965—1966 den verksamhei på korrosionsområ-del
som sedan år 1933 bedrivits inom Ingenjcrsvetenskapsakademien (IVA).

Syftet med Korrosionsinstitulels verksamhet är alt bekämpa
korrosionen i dess olika former och all minska kostnaderna för de skador den
vållar stat, kommun, enskilda företag och allmänheten. Genom sitt arbete söker
institutet bidra lill bl. a.:

-
ökad
funktionssäkerhet hos lekniska anläggningar och konstmktioner,

-
bättre
hushållning med naturresurser,

-
bättre miljö.
Verksamheten omfattar bl.a.;

-
forsknings- och
utvecklingsarbete,

-
uppdragsverksamhet
och rådgivning,

-
information och
ulbildning.

Institulel verkar i nära samarbete med universitet och
tekniska högskolor samt andra vetenskapliga och industriella organ.
Aktiviteterna har såväl kortsiktig som långsiktig inriktning.

Institulel är även eu samordnande tekniskt/administrativt
organ som etablerar forskningssamverkan, förmedlar kontakter och överför kunskaper
mellan enskilda och statliga organ, institut, laboratorier, producenter och
konsumenter.

Standardisering ulgör ett betydelsefullt led i
överföringen av erfarenheter för praktisk tillämpning. Insliluiet skall därför
verka för all provningsmeloder och bedömningsnormer standardiseras så långt
som möjligt.

s. 197 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 197

Institutets internationella samarbete har med åren kommit
all spela en allt vikfigare roll. Det syftar bl.a. till undvikande av
dubbelarbete och underiältande av handelsutbyte.

Regionala utvecklingsfonder

De regionala utvecklingsfonderna är frislående stiflelser
med styrelser som utses av landslingen och som finansieras av SIND och
landstingen gemensamt.

För de mindre och medelstora förelagen tar de regionala
utvecklingsfonderna vid där STUs insatser slutar. STU kan stödja ett projekt
på olika stadier av utveckling, från idé till provning och prototyp.
Utvecklingsfonderna ger bl. a. råd i allmänna marknads- och exportfrågor och
hjälp med att hitta lämplig konsult. De ordnar också kurser i olika
företagsekonomiska ämnen och t. ex. ulbildning i hur man startar eget företag.

De regionala utvecklingsfondemas egen kreditgivning beslår
av två låneformer: rörelselån och produktutvecklingslån. Rörelselån upp till
0,5 milj. kr. lämnas fill en och samma låntagare. Produktutvecklingslånen är på
högst 3 milj. kr. och lämnas för stöd lill utveckling och marknadsföring av nya
produkter, processer och syslem för industriell produkfion. Lån beviljas med villkoriig
återbetalningsskyldighet och med 50%, i särskilda fall 65%, av den beräknade
projektkostnaden.

Stödet från de regionala utvecklingsfonderna till
utveckling av svensk havsieknik har hittills varil av begränsad omfattning.

Länsstyrelser

Länsstyrelserna har ett allmänt ansvar för tillsyn och
samordning av mark- och vattenanknutna planeringsfrågor i länen. Länsstyrelsema
skall fungera som sakkunnig instans åt kommunerna vad gäller förhållandena i
kust- och havsområdena och uppmärksamma problem och utvecklingsmöjligheter i
de olika kustkommunemas havsområden.

Kommuner

Kommunerna handlägger främst frågor som rör de kustnära
områdena. Kommunerna bör motverka konflikter mellan t. ex. fiske, friluftsliv,
naturvård, vattenbmk och bebyggelse saml göra likartade bedömningar av
intressen som är kopplade till land och vatten i kustområdena.

s. 198 Kontrollera mot PDF

Prop. 1983/84:10 198

Vetenskapsakademien
(KVA)

KVA
gmndades år 1739 och har som allmän målsättning alt främja vetenskaperna,
främst matematik och naturvetenskap. KVA fyller denna uppgift bl.a. genom
verksamheten vid sina sju institutioner, genom all stimulera
forskningssamarbete nationellt och internationellt och genom att sprida
vetenskaplig information.

KVA
har ca 200 svenska ledamöter. Dessa är indelade i tolv klasser efter
vetenskaplig tillhörighet. Till akademien hör ett sekretariat med ett ljugotal
tjänstemän med akademiens ständige sekreterare som chef. KVA är huvudman för
sju forskningsinstitutioner, nämligen: Bergianska stiftelsen. Forskningsstationen
för aslrofysik i Anacapri (Italien), Kristinebergs marinbiologiska station,
Makarna Mittag-Lefflers matematiska stiftelse, Abisko naturvetenskapliga
station, Sareks naturvetenskapliga anläggningar och KVAs bibliotek. Kring
årsskiftet 1976-1977 började arbetet vid ett internationellt
energiforskningsinstitut som skall inrättas vid akademien.

Utöver
den verksamhei som bedrivs vid institutionerna delar KVA ul stipendier och
forskningsbidrag. Varje höst utser KVA nobelpristagare i fysik och kemi saml
pristagare i ekonomisk vetenskap lill Alfred Nobels minne. KVA driver en
omfattande forskarutbytesverksamhel med akademier i andra länder. KVA represenlerar
Sverige i del internationella forskningsrådel, ICSU (International Council of Scientific
Unions), och är huvudman för de svenska nationalkommittéer som sköter
kontakterna med internationella, vetenskapliga fackunioner. En av KVAs
kommittéer är polarforskningskommittén.

Ingenjörsvetenskapsakademien
(IVA)

IVA
gmndades år 1919 och skall enligt stadgarna "verka för att till samhällets
gagn främja ingenjörsvetenskap och näringsliv". IVA har såväl svenska som
utländska ledamöter. Antalet svenska ledamöter under 65 år är begränsat till
275. När en ledamot passerat 65-årsgränsen kan ytterligare en ledamot väljas
in. De svenska ledamöterna väljs in i någon av akademiens elva avdelningar,
medan de utländska ledamöterna tillhör IVA som helhet.

IVAs
löpande arbete sköts av ell kansli med ca 85 anställda. Verksamheten del senaste
decenniet har bl.a. präglats av uppbyggnaden av ett internationellt kontaktnät,
framtidsstudier samt utvärdering av ny teknik och nya teknikområden av
betydelse för det svenska näringslivet och samhället.

s. 199 Kontrollera mot PDF

Prop. 1983/84:10 199

Laxforskningsinstitutet

Institutets
uppgift är att utreda vilka åtgärder som kan vidtas för att förebygga eller
minska skador på landningsfiskbeståndet, främst laxbestånden, till följd av
strömfallsutbyggnader och vattenregleringar för kraftändamål.

Institutet bedriver forskning
med praktiska försök, såsom vandringsfiskens biologi, hur strömfallsulbyggnader
och vattenregleringar påverkar fiskbestånden, olika metoder för förebyggande
och minskande av skador samt vidareutveckling av laxodlings- och laxutsättningsteknik,
ulveckling av serviceverksamheten för driftsanläggningarna beträffande
sjukdomsbekämpning och kontrollmärkning.

s. 200 Kontrollera mot PDF

Prop. 1983/84:10 200

Kortfattad översikt av innehållet i 1982 års havsrättskonvention
inkl. vissa kommentarer

Avdelning
I: Art. 1

Innehåller
vissa begreppsdefinitioner.

Avdelning
II: Territorialhavet och lilläggszonen (art. 2-33)

FNs
första och andra havsrättskonferenser misslyckades med alt överenskomma om en
största tillåten territorialhavsbredd. Enligl allmän folkrätt har sedan gammall
gällt en tillåten terrilorialhavsberedd om tre eller fyra nautiska mil. 1
konventionen fastslås nu 12 nautiska mil som största tillåtna tertilorialhavsbredd.
En rätt till 12 nautiska mils territorialhav får för övrigt numera anses finnas
enligt allmän folkrätt, sedan flertalet stater utvidgat sitt territorialhav
till 12 naufiska mil (så även Sverige den 1 juli 1979). Några stater, t. ex.
USA, har dock hittills inte erkänt räll fill mer än tre nautiska mils territorialhav.
1 övrigt har många regler i denna del av konventionen — t. ex. vad avser räta
baslinjer och inre vatten - övertagils från 1958 års konvention om territorialhavet
och tillläggszonen. Även rätten till oskadlig genomfart (innocent passage) har
till väsenlliga delar övertagits från nämnda konvention. Reglerna om rätt lill
oskadlig genomfart hindrar enligl svensk uppfattning inte all kuststat - såsom
sker enligt svensk lagsliftning - kräver föranmälan vid passage av främmande
statsfartyg. En förklaring av denna innebörd avgavs från svensk sida vid
konventionens undertecknande.

Inom
en tilläggszon (contiguous zone) har kustslal viss räll lill kontroll av tull-,
skatte-, immigrations- och sanitära bestämmelser. Tilläggszonen får ha en bredd
av 24 nautiska mil (12 nautiska mil enligl 1958 års konvention).

Avdelning
III: Internationella sund (art. 34-35)

Från
stormakterna hade som en väsenllig del i förhandlingspakelel uppställts krav
på rätt till fri passage i internationella sund, vilkas antal genom territoriaihavens
utvidgning kommit att väsentligt öka. I texten har därför myntals del nya
begreppet "transit passage".

Internationella
sund definieras som "straits which are used for intemational navigation between
one area of the high seas or an exclusive economic zone and another area of the
high seas or an exclusive economic zone" (art. 37). "Transit
passage" innefattar en vidsträcktare rätt än "innocent passage".
Sålunda kan l.ex. undervattensbåt passera i undervattensläge. Det är alt märka
att reglerna om "transit passage" ej skall tillämpas på sund där
passagen regleras av gamla avtal (art. 35c). Reglerna skall således ej lillämpas
på l.ex. Öresund eller södra Kvarken (Ålandskonventionen), (jämför av Sverige
avgiven förklaring i samband med undertecknandet). Reglerna om Iransitpassage
gäller också överflygning. Reglerna hindrar inie alt kuststat hänvisar trafiken
till särskilda leder eller tillämpar Irafikse-pareringsbestämmelser inom
sundet.

s. 201 Kontrollera mot PDF

Prop. 1983/84:10 201

Transitpassagebegreppet
får anses vara en nyskapelse i konventionen, som ännu knappast har hävd i slalspraxis.
Såsom anmärkts kommer dock ej de nya reglerna alt bli lillämpliga på sunden
kring Sverige.

Avdelning
IV; Arkipelagslaler (art. 46-54)

För s.
k. arkipelagslaler. dvs. slal som hell och hållel består av en eller flera
arkipelager, l.ex. Indonesien, är del enligl konventionen tillåtet att dra räta
baslinjer, som utgångspunkt för beräkning av territorialhav, ekonomisk zon
etc, mellan arkipelagens eller arkipelagernas yttersta öar. Dessa baslinjer får
dock ej överstiga en längd av 100 nautiska mil. eller i vissa fall 125 mil, och
får ej dras så att de avsevärt avviker från arkipelagens allmänna
konfiguration.

I "archipelagic
walers" gäller i princip rätt lill oskadlig genomfart. Arkipelagslaten kan
inrätta särskilda "sea lanes" och "air routes" inom
arkipelagen, där passage av främmande farlyg och luftfartyg normalt skall ske.

Avdelning
V: Den exklusiva ekonomiska zonen ("exclusive economic zone", EEZ)(art.
55-75)

Den
exklusiva ekonomiska zonen är en av de vikliga nyskapelserna i konvenfionen.
Den får ha en bredd av högst 200 nautiska mil. Inom denna har kuststaten
ensamrätt till utforskning och exploatering av de ekonomiska resurserna, såväl
levande som icke-levande, i vattnet, på havsbollen och i dess underlag.
Kuststaten är också suverän vad beträffar bl.a. marinvelenskaplig forskning och
har långtgående jurisdiktion när det gäller skyddet av den marina miljön.
Fisket är naiuriigen f. n. den dominerande resursen i vattnet. Regler finns om
kuststalens skyldighet att i sin EEZ vidta åtgärder för de levande resursernas
bevarande. Rätten till EEZ får troligen redan anses vara del av allmän
folkrätt, sedan ett stort antal av jordens stater inrättat en dylik zon. En del
stater såsom Sverige — har hittills nöjt sig med att inrätta en partiell
ekonomisk zon i form av en fiskezon. Kuststalen har skyldighet att vårda
fiskbestånden i EEZ och skall bestämma en högsta tillåten fångstmängd (TAC =
total allowable calch) i zonen. Kuststalen har vidare viss skyldighet alt
bereda andra staters fiskare tillträde till zonen om kuststalen själv inte har
kapacitet att fånga hela TAC. Eventuellt överskott skall särskilt komma
kustlösa och geografiskt missgynnade stater i regionen tillgodo (art. 69 och
70). Vad avser beståndsvårdande åtgärder för s. k. "straddling
stocks" (art. 63) och "highly migratory species" (art. 64) såsom
de senare definierats i konventionens annex I åläggs staterna i regionen all
samarbeta i regionala fiske-riorganisafioner.

Avdelning
VI: Kontintentalsockeln (art. 76-85)

I
1958 års konvention om kontinentalsockeln, som var ett av resultaten av FNs
första havsrättskonferens, definieras kontinentalsockeln som havsbotten och
dess underlag närmast kusterna intill ett djup av 200 m eller - därutanför - så
långt som det är möjligt att exploatera naturtill-

s. 202 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 202

gångarna (det s. k. utvinningskrileriet). Definilionen av kontinellalsockeln
var en av de svära frågorna under havsrättskonferensen. I bakgrunden finns den
år 1970 av FNs generalförsamling enhälligt antagna s.k. principdeklarationen om
en internationalisering av havsbottnen. Enligl den där förutsedda
internationella rättsordningen skall naturtillgångarna på havsbottnen utanför
nationell jurisdiktion betraktas såsom mänsklighetens gemensamma arvedel ( 'the
common heritage of mankind"). Det förutsätts upprättande av en
internationell administrativ myndighei för rättsordningens genomförande.
Särskild hänsyn skulle las till u-ländernas intressen och behov.

Mot bakgrund av denna principdeklaration har många länder
- däribland Sverige - strävat efter att begränsa de nationella anspråken på kontinenlalsockeln.
Samtidigt har många kuststater kommil med allt vidsträcktare krav på nationell
suveränitet över sockelns tillgångar även utanför de 200 nautiska mil som
skall utgöra den exklusiva ekonomiska zonen. I den kompromiss som nu återfinnes
i konventionens art. 76 utgår man från kontinentalsockeln som geologiskt
begrepp. Således är en stats konlinentalsockel "the natural prolongalion
ofils land territory to the outeredge of Continental margin", dvs. den punkl
där den s.k. kontinentalbranten övergår i de stora djuphavsområdena, en punkt
som närmare skal) bestämmas pä grundval av vissa komplicerade geologisk-oceanografiska
kriterier. Kuststaten har rätt till denna sockel eller till botlen ul fill 200
nautiska mil från kusten (dvs. sammanfallande med EEZ) för del fall alt
kontinentalsockeln upphör närmare kusten. Dock skall i intet fall gränsen för
kuststatens sockel få dras längre ut än 350 nautiska mil från kusten allernalivi
100 naufiska mil utanför djupkurvan 2500 m (art. 76, 5§). Denna snåriga
kompromissformel innebär möjlighet lill mycket vidsträckta anspråk från en del
kuststaters sida. I några enskilda fall lär det kunna innebära alt gränsen för
kuststatens kontinentalsockel kommer att dras t.o.m. långt utanför 350 nautiska
mil från kusten, och del kan väl i och för sig ifrågasättas om så vidsträckta
krav står i överensstämmelse med andan i princip-deklarationen.

När det gäller kuststatens exploatering av icke-levande
resurser på sin konlinellalsockel utanför 200-milsgränsen finns dock ell inslag
av vinslför-delning (art. 82). Sålunda skall vissa avgifter betalas till den
internationella havsbottenmyndighelen från det sjätte året efter del att
utvinning startats på viss anläggning på denna del av sockeln.

När det gäller frågan om avgränsning av kontinentalsockel
(art. 83) och mellan exklusiva ekonomiska zoner (art. 74) mellan motstående
eller angränsande stater, en av de svåraste knäckfrågorna under konvenlionsarbetet,
är resultatet en mycket allmänt hållen kompromissprodukl, som knappast ger
någon klar vägledning vid konkreta gränsförhandlingar. Dock torde kunna sägas
att mittlinjeprincipen hade en något starkare ställning i 1958 års kontinentalsockelkonvenlion.

s. 203 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 203

Avdelning VII: Det fria havet (art. 86-120)

Avdelningen med regler för det fria havet får
huvudsakligen anses vara en kodifiering av gällande folkrätt med del väsentliga
undanlaget att exploatering av havsbotlen framdeles blir föremål för särskild
reglering. Detta inskränker dock i princip icke rätlen all lägga ut undervallenkablar
och pipelines. Beträffande fisket på del fria havet åläggs staterna skyldig-hel
alt samarbeta vad beträffar de levande resursernas bevarande och förvaltning.

Avdelning VIII: Öregim (art. 121)

Här fastslås att en ö har samma rätt som annal landierriiorium
lill territorialhav, exklusiv ekonomisk zon och kontinentalsockel. Härifrån
finns följande viktiga undanlag: "Rocks which cannot suslain human habi-lalion
or economic life of their own shall have no exclusive economic zone or
Continental shelf.

Avdelning IX: Innanhav
("Enclosed or semi-enclosed seas") (art. 122-

123)

1 denna avdelning siadgas att staterna kring innanhav (l.ex.
Östersjön) bör samarbeta med varandra avseende bl.a. de levande resurserna, den
marina miljön och vetenskaplig forskning.

Avdelning X: Tillträdes-
och transiträttigheter för kustlösa stater (art. 124-132)

I denna del finns regler avsedda att garantera kusllösa
stater tillträde lill havet och för detta ändamål rätt lill transit över annan
stats territorium.

Avdelning XI: Del
internationella havsboiienområdel ("the Area") (art. 133-191)

Denna del av konventionen, lill vilken också är knutna de
omfattande annexen III och IV, är
en nyskapelse, som också hör lill konventionens tyngsta, mest komplicerade och
kontroversiella delar. Avsnittet imple-menlerar 1970 års principdeklaration om
djuphavets rikedomar som "the common heritage of mankind". Det är
främst fråga om exploateringen av de tillgångar på s. k. noduler - knytnävsstora
klumpar av mangan, nickel, kobolt och koppar - som finns på havsbotten på ett
djup av 5000-7000 meter.

Enligt traditionell folkrätt kan i princip var och en
tillgodogöra sig de resurser som finns på det fria havet inklusive havsbotten
och dess underlag. Genom konventionen läggs nu havsbotten utanför nationell
jurisdiktion med dess mineraltillgångar under en särskild internationell
regim. Ingen stat kan göra anspråk på suveränitet över detta område och dess
resurser. Den internationella regimen påverkar dock på intet sätl del ovan
liggande vattnets och luftens karaktär av fritt hav och fritt luftrum.

I konventionen fastsläggs nu ett s.k. parelldl.system. En inlernalionell
myndighet ("the Inlernationel Sea-Bed Authority") upprättas. Den
skall ha sitt säte på Jamaica. Till Myndigheten knyts ett särskilt upprättat
Företag ("the Enterprise"). Enskilda stater och förelag ansöker om
och

s. 204 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84: 10 204

fär licens för brytning i visst område av "the
Area". Den som ansöker om licens mäste dock samtidigt utpeka ett
likvärdigt brytningsområde, vilkei tillfaller Myndigheten, som självt genom
Företagel, eventuellt i samverkan med u-länder. skall exploatera det ("the
reserved area").

För att Myndigheten skall klara driften och därmed (pä
sikt) ge överskott bl.a. till förmän för u-länderna åläggs de enskilda
licenslagarna tämligen betungande bördor. Bland annal mäste de göra den
teknologi de använder tillgänglig för Företagel (art. 5 i annex III). Vidare
skall de eriägga fasta produktionsavgifter lill Myndigheten, kombinerat med
progressiva skatteuttag pä nettointäkterna (art. 13 i annex III). Företaget
slipper dock under en initialperiod om högst tio år erlägga dylika avgifter
(art. 10 i annex IV).

Även de till konventionen anslutna staterna får,
åtminstone initialt, göra vissa ekonomiska åtaganden. Således skall (art. 171
jämfört med art. 160.2 (el)) bidrag ges enlig FN-skalan till Myndighetens
administrativa budget till dess att Myndigheten fåll tillräckliga inkomster
från andra källor. Det bör påpekas att det förhållandet att flera av de största
bidragsgivarna till FN,-bland annat USA, sannolikt tills vidare inte kommer att
ansluta sig till konventionen, naturligtvis kommer att väsentligl öka Sveriges
finansiella åtaganden om vi ansluter oss till konventionen.

Ett särskilt problem har varil alt skydda landbaserade
producenter av de metaller som kan utvinnas ur nodulerna mot en alltför snabbi
expanderande djuphavsbrytning. För detta ändamål finns i konventionen (art.
151) bl.a. regler om produktionstak, kombinerat med regler om en minsta tillväxltakl
("golv") — det sistnämnda för all inte avskräcka från investeringar
i djuphavsbrytning. Regimen i "the Area" skall bli föremål för
översyn vart femte år och 15 år efter det att kommersiell drift påbörjats skall
sammankallas en stor översynskonferens (art. 155), som i detalj skall granska
verksamheten i "the Area" och se om verksamheten främjar de
uppställda målen. Denna konferens skall kunna besluta om förändringar i uivinningssystemet,
vilka förändringar skall träda i kraft för samtliga kon-venlionsslaier efter
ratifikation av 3/4 av dem. Detta betyder att beslut av översynskonferensen om
förändring i uivinningssystemet kan bli bindande även för stater som vid konferensen
röstar emot ändringarna. Detta system har varit både konstitutionellt och
praktiskt oacceptabelt för USA, och även flera andra stater torde ha
konstitutionella svårigheter med denna bestämmelse.

Havsbottenmyndighetens viktigaste organ är församlingen
och rådet, varav rådet är det mest inflytelserika. Frågorna om rådets
sammansättning saml röslningsreglerna i rådet har hört lill de mest svårlösta
(art. 161). I den slutligen antagna konventionstexten förutses rådet bestå av
36 medlemmar, uppdelade på fem gmpper:

a) fyra av de största konsumenterna eller
nettoimportörerna av ifrågavarande metaller, varibland alltid den största
konsumenten. (Detta lillägg

s. 205 Kontrollera mot PDF

Prop. 1983/84:10 205

kom
lill i slutskedet för alt USA i praktiken skulle lillförsäkras en perma-nent plals
i rådet);

b)
fyra av de åtta stater som har
störst investeringar i djuphavsutvin-ning;

c)
fyra av de största på
landproduktion baserade exportörerna av ifrågavarande metaller;

d) sex
stater bland u-länder, företrädande speciella intressen (stor be

folkning, kustlösa, minst utvecklade m. m.);

e) aderton
medlemmar för säkrande av en rättvis geografisk fördelning,

varav dock minst en från varje geografisk region.

Reglerna
kompletteras med bestämmelser som skall säkra ett tillräckligt anlal platser
för u-länder och sammanlagt minst tre för socialisiländerna.

När
det gäller röslningsregler finns en skala från enkel majoritet i procedurfrågor
över 2/3 och 3/4 majoritet till enhällighel i de allra viktigaste frågorna.

Rådets
sammansättning missgynnar klart en krets mindre industriländer, bl. a. Sverige.
Reglerna torde i realiteten ge Sverige möjlighet till representation i rådet
endast med intervaller om 50-60 år. Sverige drev därför under havsrättskonferensen
tillsammans med ett antal andra mindre industriländer (bl. a. Finland,
Schweiz, Österrike) en kampanj för alt genom en uiökning av antalet rådsplatser
från 36 till 38 något förbättra dessa mindre industriländers position. Det var
dock i den noggrant balanserade paketuppgörelse som konventionen innebär, inte
möjligt att få gehör för denna grupps önskemål härvidlag.

Avdelning
XII: Skydd och bevarande av den marina miljön (art. 192-237)

Denna
avdelning innehåller regler om skyldighet för staterna att vidta åtgärder och
stifta lagar för förhindrande, minskning och kontroll av föroreningar av den
marina miljön och att samarbeta inom internationella organ för att nå denna
målsättning. Till stor del är det fråga om rikllinjer, som sedan skall impiementeras
inom ramen för globala eller regionala internationella organisationer.

Avdelning
XIII: Marinvelenskaplig forskning (art. 238-265)

I
denna avdelning stadgas en allmän skyldighet för staterna att främja och
underlätta bedrivandet av marinvetenskaplig forskning. I sill territorialhav
har kuststat exklusiv rätt att reglera forskning. I EEZ får forskning bedrivas
endast med kuststatens medgivande. Tillstånd för forskning i EEZ eller på
kontinentalsockeln skall dock normalt givas, men kan i vissa specificerade fall
vägras, bl.a. om forskningen har direkt betydelse för exploatering av
naturresurserna eller innefattar borrande på kontinenlalsockeln. Kuststats möjUghet
att vägra tillstånd lill forskning är än mindre på kontinentalsockeln utanför 200-milsgränsen
(art. 246).

Avdelning
XIV: Utveckling och överföring av marin teknologi (art. 266— 278)

s. 206 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 206

Denna avdelning innehåller huvudsakligen riktlinjer för
främjande av ulveckling och överföring av teknologi, särskill till förmån för u-länderna.
Delta skall ske genom samarbete i internationella och regionala organ och genom
upprättande av nationella och regionala centra för utbildning och forskning
inom marin teknologi m. m.

Avdelning XV: Biläggande
av tvister (art. 279-299)

Avdelning XV behandlar del komplicerade syslem för biläggande av
tvister som framförhandlais. Den speglar bl.a. del iradilionetla ösislals-molslåndel
mot bindande avgöranden av iniernalionella rättsliga instanser. I sektion I
stadgas den grundläggande skyldigheten för staterna att vid uppkommande tvist
söka nå en uppgörelse "in good faith" och med fredliga medel. I
första hand kan parterna själva välja metod för tvistens slitande genom
förlikning eller dylikt. Särskill hänvisas här till förliknings-förfarandet
enligt konventionens annex V. Om metoderna enligl sektion I inie givit resultat
kommer de tvingande procedurerna enligt sektion 2 in. Enligt den centrala art.
287 kan konvenlionspart i samband med undertecknande, ratifikation eller
tillträde till konventionen välja mellan olika fora: Den nya havsrätisdomstolen
som skall upprättas i enlighet med konventionens annex VI; internationella domstolen i Haag;
skiljedomstol i enlighet med konventionens annex VII eller Vill.

I sektion 3 återfinnes vissa undantag på vilka reglerna i
sektion 2 om procedurer ledande till bindande beslul ej är tillämpliga. Bl. a.
kan konventionspart undanta avgränsningslvisler från bindande procedur (art.
298).

Slutligen är att märka att särskilda regler om biläggande
av tvister även finns i sektion 6 av del XI avseende tvister som härflyler ur denna del av
konventionen, dvs. sådanl som rör verksamheten i del internationella havsboiienområdel.
För della ändamål finns en särskild "Sea-Bed Disputes Chamber" inom havsrätisdomstolen
(annex VI).

Avdelning XVI: Allmänna bestämmelser (art. 300-304)

Denna avdelning innehåller vissa allmänna bestämmelser bl.a.
om "good faith" vid konventionens tillämpning och om havens
uteslutande fredliga användning.

Avdelning XVIII: Slutbestämmelser (art. 305-320)

Slutbestämmelserna stadgar bl.a. att konventionen skall
träda i kraft 12 månader efter det sextionde ralifikationsinstrumentets
deponering. Delta gör all flera år troligen kommer att förflyta före
konventionens ikraftträdande. Reservationer är inte tillåtna om del ej stadgas
särskilt i viss artikel (art. 309).

Som integrerande delar i konventionen ingår också de nio
annexen.

Annex I \r\nehå\ler en uppräkning av "highly migratory
species" på vilka bestämmelserna i konventionens art. 64 är tillämpliga.

Annex H behandlar "Commission on the limits of the
Continental shelf. En sådan skall enligt konventionens art. 76 upprättas för
uppgifter beträf-

s. 207 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 207

fande fastställande av yttre gräns för den nationella
kontinentalsockeln i fall då denna sträcker sig utanför 200-milsgränsen.
Kommissionen skall avge rekommendationer till kuststater om bestämningen av kontinenlalsockelns
yttre gräns, och kuststaten skall sedan bestämma denna gräns "on the basis
of kommissionens rekommendationer.

Annex III är ell viktigt komplement till konventionens
avdelning XI
och behandlar "basic
conditions of prospecling, exploration and exploitalion" i det
internationella havsbottenområdel. I annexet återfinnes regler för ansökningsförfarande,
åtaganden beträffande teknologiöverföring, godkännande av arbetsplaner,
utfärdande av produktionstillstånd, kontraktsvillkor, produktionsavgifter m. m.
Detaljbestämmelser inom många av dessa områden skall beslutas senare av den
förberedande kommissionen (jfr resolution I) eller havsboltenmyndighetens
organ.

Annex IV innehåller
"Statute of the Enterprise", dvs. det havsbottenmyndighetens eget
Företag ("its operating arm"), som skall bedriva verksamhet inom del
internationella havsboiienområdel jämsides med därtill licensierade nationella "entities".
Här återfinnes regler om Förelagets struktur, verksamhei, finansiering m. m.

Annex V: Concdiation. Annexet innehåller regler för ett
förlikningsförfarande, som enligl konventionens avdelning XV, seclion I, kan användas efter
överenskommelse därom mellan parterna i en tvist, och i vissa fall (seclion 3
av avd. XV)
skall användas.

Annex VI innehåller
stadgan för den internationella havsrätisdomstolen. Delta nya organ, som skall
ha sitt säte i Hamburg, skall beslå av 21 domare. Stadgan innehåller regler om
sammansättning, val av domare, procedur etc. och vidare om s. k. sea-bed disputes
chamber med de speciella uppgifter som stipuleras i seclion 5 i konventionens
avdelning XI.

Annex VII: Arbitration. Annexet innehåller regler om det
skiljedomsförfarande som enligt reglerna i konventionens avdelning XV i vissa fall kan användas.
Förfarandet är ell av de fyra alternativ som konvenlionsstat enligt art. 287
kan välja i fall då procedurer, som leder till bindande beslul, är föreskrivna.

Annex VIII: Special arbitration. Även delta förfarande hör
till de fyra alternativ, som konventionsstat i samband med konventionens
undertecknande eller ratificering kan välja mellan, för sådana fall då
procedurer, som leder till för parterna bindande avgöranden, är föreskrivna i
konventionen.

Annex IX: Participation
by intemational organisations. Annexet är havsrättskonventionens "EG-klausul".
I annexet stipuleras att internationella organisationer i vissa fall kan bli
parter i konventionen. De viktigaste villkoren är att organisationens
medlemsstater har överfört sin kompetens över områden, som täcks av
konventionen, lill organisationen, inklusive kompetensen att ingå internationella
avtal angående sådana områden. Den internationella organisationen kan
underteckna konventionen om en majoritet av dess medlemsstater har
undertecknat den.

s. 208 Kontrollera mot PDF

Prop.
1983/84:10 208

Till konventionen är vidare knutna ett anlal resolutioner,
varav två är av myckel stor betydelse.

Genom Resolutum I upprättas en förberedande kommission
("The Preparatory Commission for ihe Inlernational Sea-Bed Authority and the
International Tribunal for the Law of the Sea"). Denna förberedande
kommission skall beslå av alla de stater som undertecknat eller tillträtt
konventionen; sädana stater som endast undertecknat slutakten får delta som
observatörer. Till kommissionens uppgifter hör all utarbeta förslag lill
procedurregler för havsboltenmyndighetens huvudorgan,/i>r\«/«//>)'e/i och
rådet: upprätta förslag till havsbollenmyndighetens förslå budget; utarbeta
förslag till "rules", regulations and procedures" för havsboltenmyndighetens
verksamhet; utöva vissa funktioner enligt resolution 11 om behandling av "preparatory
investments" (se nedan); företaga studier beträffande problemen för de
landbaserade producenterna av de metaller som kommer alt utvinnas från "the
Area" samt företa studier och ev. göra rekommendationer om upprättande av
en kompensationsfond som stöd för dessa producenter. Den förberedande
kommissionen kommer alt fungera tills avslutningen av det första mötet med havsboltenmyndighetens
församling, dvs. lill någon lid efter konventionens ikraftträdande.

Resolution II "governing preparatory investment in pioneer
activities relating to polymetallic nodules". Enligt denna resolution
skall vissa "entities" (såväl stater som andra juridiska eller
fysiska personer) före konventionens ikraftträdande få tillstånd att såsom "pioneer
investor" explo-rera, men ej kommersiellt exploatera, viss del av det
internationella havsbottenområdel. Härvid ges också garantier för prioritet
över andra licenssökare, då efter konventionens ikraftträdande havsbotlenmyodigheten
skall ge tillslånd lill påbörjande av havsboltenulvinning. "Pioneer inves-lors"
indelas i tre grupper: (I) en
från vardera Frankrike, Indien, Japan, Sovjetunionen eller statligt företag
eller juridisk eller fysisk person av någon av dessa nationaliteter; (2) fyra "entities"
som består av fysiska eller juridiska personer från Belgien, Kanada,
Västtyskland, llalien. Japan, Nederländerna, Storbritannien och USA. Detla
åsyftar de fyra blandade konsortier från dessa stater som bedriver verksamhet
på området; (3) varje utvecklingsland eller "entities" från sådant
land eller länder.

Som villkor gäller att den som ansöker om status som "pioneer
investor" måste ha nedlagt 30 milj. US dollar i verksamheten före den 1
januari 1983, när det gäller kategorierna (I) och (2), och 30 milj. US dollar före I januari 1985
när del gäller kategori (3). För kategori {1) och (3) måste staten i fråga ha
undertecknat konventionen. För kategori (2) räcker det all en av de stater vars
"entities" ingår i konsortiet ("the certifying stale") har
undertecknat konventionen.

En "pioneer investor" kan få ensamrätt till exploreringen
av ett område av "the Area" om högst 150000 km-. Hälften därav skall
successivt överföras såsom "reserved area" till Företaget. Det är den
förberedande

s. 209 Kontrollera mot PDF

Prop. 1983/84:10 209

kommissionen,
upprättad enligl resolution 1, som behandlar ansökningar om registrering såsom "pineer
investor". Ingen "pioneer investor" får tilldelas mer än ett exploreringsområde.

14 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 10. BUaga 7

ARKTIS

Potentiella
olje- och gasfyndigheter i Arktis

Gränslinje dragen enl mittlin jeprincipen

ANTARKTIS

STsuniu

T ä nkbara
ekonomiska zoner 200 nautiska mil

Antorktisavtalets omfattning 60 ° sydlig bredd

Antarktiska konvergensen

T ä nkt
omfattning f ö r en konvention om Antarktis' levande
morino resurser

Koncentrationsomr å den f ö r krill

/sro-Antiul

Ekonomiska
zoner i den nordiska regionen

Nedanstående
karta visar i mycket grova drag hur stora delar av våra angränsande hav som
skulle tillfalla respektive stater vid inrättandet av maximala ekonomiska
zoner. Gränslinjerna vid uppdelningen av kontinentalsockeln skulle med slor
sannolikhet utgöra även de framlida ekonomiska zonernas gränser. I slora
avsnitt är dock sockeluppdelningen inte fastställd.

Gränser
vid upprättande av maximala ekonomiska zoner i den nordiska regionen.

Prop.
1983/84:10 Ordförklaringar

Akustisk
avbildning

Akustisk
dalalänk

Akustisk
strömmätare

Akustisk
vågriktningsmätare Algbiomassa

Anod

(för
korrosionsskydd)

Baromedicin
Baslaboralorium

Batytermografiska
mätningar

Bioteknologi

Codar

Digitalt
lagrad karta

Ekosystem

Ekologi
Ergonomi

Fiskbiomassa
Fjärranalysteknik

Geodesi

Geofysik

Geokemi

Hydroakustik
Hydrodynamik

214

Avbildning
baserad på reflektion av ljudvågor (gr. aku'ein = höra).

Mottagare/sändare som
ingår i kedja för överföring av data med hjälp av ljudvågor. Instmment för
mätning av vattenhastighet med hjälp av ljudvågor.

Instmment med vilket
vattenvågornas riktning bestäms med hjälp av ljudvågor. Vikten av algerna i ett
givet ekosystem (gr. bios = liv).

Stycke
av "oädel" metall som löses upp före den metall man önskar skydda. T.
ex. en zinkplatta på ett fartygsskrov som skyddar propeller och axel mot
korrosion.

Den
medicinska vetenskap som behandlar inverkan av tryck och tryckförändringar på
mänskliga organ (t. ex. vid dykning, flygning eller vid sjukdomstillstånd). Se
även navaimedicin.

Begrepp
som avser ett marint forskninglabora-lorium vilket prioriteras resursmässigl
och ges områdesansvar.

Kontinuerlig
mätning av vertikala temperatur-fördelningen med hjälp av bathytermogiaf. Djup

och
temperatur registreras som en linje på t. ex.

en
sotad glasskiva (gr. bathy's = djup, gr. ther-

mös
= varm, gr. gräphein = skriva).

Teknik
som utnyttjar levande organismer.

Instmment
för strömmätning med radar.

Datoriserad
karta. Kan återges på bildskärm.

Ett
område i naturen som omfattar såväl levande

organismer
som död materia och där ett utbyte

mellan
dessa sker. T. ex. en skog, damm eller

havsvik.

Läran
om samspelet mellan de levande organismerna och deras omvärld.

Arbetsvetenskap.
Forskningsfält för all ta fram

lämpliga
arbetsredskap, - metoder och miljö

(gr.
érgon = arbete, nömos = lag).

Viklen
av fisk i ett givet ekosystem.

Teknik
för att på avstånd mäta omvärldsfaktorer

samt
bearbeta och presentera dessa.

Läran
om uppmätning av jordens storleksform,

massfördelning
o. dyl.

Läran
om jordens och dess omgivnings fysikaliska förhållanden.

Läran
om jordens kemiska sammansättning

grundämnenas
fördelning och deras inbördes

omsättning.

Ljudmätning
i vatten (gr. hydor = vatten).

Läran
om vätskors rörelser.

Prop. 1983/84:10

Hydrofon

Hydrografi

Hydrologi

Hydrooptik
Infraröd-sensor IR/UV scanner

Joint
venture

F.,ontinenlalsockel

Koordinalsatt
karta

Korrosion
Laser

Laserbatymetri
Laserfluorescens

Manipulator
Meteorologi

Mikrobiell
korrosionsforskning Mikrovågsradiorneter

Mineral

215

Apparat
för avlyssning under vallen. Se även sonar.

Den
del av havsforskningen som rör mätning av havens vattenstånd, djup, strömmar
och vågrörelser saml havsvattnets fysiska och kemiska egenskaper. Se även oceanografi.
Läran om vattnets kretslopp i naturen, framför allt förhållandena i sölvatten.
Ljusmätning i vallen.

Instmment för avkänning av
värmeslrålning. Scanner som känner av infraröd (IR) och ultraviolett (UV)
strålning. Se även scanner. En av flera intressenter gjord gemensam satsning i
regel i avsikt för alt sprida riskerna. Det hävdvunna geologisk-geografiska
begreppet kontinentalsockeln betecknar den förhållandevis långsamt sluttande
del av havsbottnen, som är belägen mellan stranden och början av den s. k. konlinentalsluttningen,
där bottenprofilen övergår i en brantare sluttning ned mot de stora
havsdjupen. Övergången anses flerstädes ske på ett djup av omkring 200 meter.
Kontinentalsockelns bredd varierar från någon kilometer till många tiotal mil.
Kontinentalsockeln anses rymma betydande naturtillgångar, särskill olja och
naturgas. I 1958 års konvention om kontinentalsockeln definieras denna som
havsbotten och dess underlag närmast kusterna intill ett djup av 200 m eller -
dämtanför — så långt som det är möjligt att exploatera naturtillgångarna. En
karta där lägel av ett visst föremål eller område kan anges med hjälp av koordinater,
l.ex. latitud och longitud.

Frätning
på metalliska eller icke-metalliska material. (Rost = korrosion i jäm och
stål). Förkortning av Lighl Amplificafion by Slimulat-ed Emission of Radiation.
Ett genom speciell teknik framställt ytterst intensivt och väl sammanhållet (s.
k. koherent) ljus. Registrering av vattendjup och bottenstmklur med hjälp av
laser.

Fluorescens
= egenskap hos ett ämne att vid bestrålning utsända ljus. I detta fall efter bestrålning
med laserljus. Fjärrmanövrerad gripanordning. Läran om jordens atmosfär (gr. metéoros
= i luften befintlig).

Forskning
avseende frätningsangrepp orsakade av bakterier.

Mätning
av värmestrålning inom mikrovågsområdet.

Mineral
är ämnen som har en inom vissa gränser bestämd kemisk sammansättning och karaktä-

Monitoring

Morfologi

Multispektral svep-radiometer Nautisk mil Navaimedicin

risliska fysikaliska egenskaper. De är i regel oorganiska
och kan uppträda som hela kristaller eller som sammangyttringar av
ofullständigt utbildade kristaller. En del mineral består av rena grundämnen, l.ex.
guld, silver och kol, men de flesta utgörs av föreningar mellan två eller flera
grundämnen. Mineral kan betraktas som de enskilda byggstenarna i jordskorpan.
Övervakning av tillståndet hos ett syslem, l.ex. övervakning av havets tillslånd
genom långsiktig mätverksamhet i havet (lat. monitor = varnare). Läran om
organismemas uppbyggnad (gr mor-phé = form).

Instmment som känner av och mäter strålning inom flera
våglängdsområden. Detsamma som sjömil, 1853 m. Den vetenskap som behandlar
människans medicinska problem vid dykning. Termen används inom sjöförsvaret.
Civil benämning är marin medicin.

Nodul Oceanografi

Offshoreverksamhet

Optiska transmissionsundersökningar Parameter

Plotting Primärproduktion

Realtidsmätning och reallidsanalys Reflexionsseismik Riser

ROV-farkost Seismik

Semi-submersible plattform

Sidspanande radar Scanner

Knölformade bildningar av potaiisslorlek med hög mineralhalt
av ibland mangan. I svenskt språkbruk den del av havsforskningen ' som rör
havets kemiska och fysikaliska förhållanden. Se även hydrografi. Industriella
verksamheter vid utvinning av i första hand olja och gas men även andra mineraliska
ämnen från havsbotten.

Undersökning av ljusets genomsläpplighel, t. ex. i
havsvatten.

En viss storhet, som kan användas för beräkning av värden
på variabler som beror av den, l.ex. temperatur, salthalt och gmmlighet i
havsvatten. Inritning av registrerade data på en karta. Den produktion (i
havet) som växterna svarar för.

Mätning och analys i nuet (lid mellan mätning -resullalpresentation
är kort). Se seismik.

Kraftig rörkonstruktion som förbinder olje- eller gasbmnn
på havsbotten med plattform (omsluter bl.a. borrsträngen).

Fjärrstyrd farkost (Remolely Operaled Vehicle). Mätning av
berggrundens och jordarters uppbyggnad med hjälp av alstrade tryckvågor.
Plattform till hälften nedsänkt i vatten (plattformen är med ben förbunden med
nedsänkta flyt-ponloner). Se SLÅR

Avsökningsanordning som genom någon svep-metod registrerar
data från l.ex. markyta, vattenområde, bild eller karta.

Prop.
1983/84:10

SLAR-utrustning Sodar

Sonar

Synergieffekl

Telespeklroradio-

meter

Telemetri

Tension leg plattform

Termografi Track-record Tråla Tungsand

Vattenbruk

217

Sidspanande, flygburen radaruirustning (Side Looking Airborn
Radar).

Instrument för mätning av vindhasiighel med hjälp av
ljudvågor (Sound Deleclion And Rang-ing).

Akustisk sändare/mottagare för riktnings- och avståndsbeslämning.
Används bl.a. vid utbåts-jakl och vid spaning efter fiskslim (Sound Navigation
and Ranging).

Synergi = samverkan. Effekten av alt två eller flera
parametrar förstärks genom samverkan. Instrument för avkänning av strålning på
avstånd, inom visst våglängdsområde. Avståndsmätning samt överföring av dala.
Flytande, men boltenfast offshoreplattform, vars ben endast lar upp de dragkrafler
som svarar mot plattformens flytkraft. Registrering och avbilding av
värmestrålning. Registrering av spår. En fiskemetod.

Sand innehållande lunga mineral l.ex. magnelit och ilmenit.

Odling av vallenlevande organismer som fisk, musslor,
ostron, kräftdjur och alger för att öka produktionen eller värdel av
avkastningen över den som normalt förekommer i miljön.