Prop. 1983/84:105

Prop.
1983/84:105

Regeringens proposition

1983/84:105

om ändring i
brottsbalken m. m. (sexualbrotten);

beslutad
den 2 februari 1984.

Regeringen
föreslår riksdagen alt anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

STEN
WICKBOM

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås omfattande ändringar i 6 kap. brottsbalken, som
behandlar brott som på olika sätt har anknytning lill sexuallivet.
Våldtäkts-begreppet utvidgas bl. a. på det sätlel att det kommer all omfatta
även övergrepp som innefaltar sexualhandlingar jämföriiga med samlag. Bestämmelsen
om våldtäkt görs könsneutral. En särskild straffskala införs för grova
våldtäktsfall. Minimislraffel för normalfallet av våldtäkt blir även i
fortsättningen två års fängelse, men enligl en särskild regel skall fängelse på
kortare lid kunna dömas ul, om brottet med hänsyn fill våldels eller holets art
och omständigheterna i övrigl framstår som mindre allvarligt. Nuvarande beslämmelse
om våldförande upphävs, och offrets handlande före övergreppet eller
förhållande till gärningsmannen saknar betydelse för brottsrubriceringen.

Förslagel
innebär vidare atl den gällande bestämmelsen om frihetskrän-kande otukt ersätts
med bestämmelser om sexuellt tvång och sexuellt utnyttjande. Vidare införs i
slällel för den nuvarande bestämmelsen om otukl med ungdom en bestämmelse om
straff för sexuellt utnyttjande av underårig, som i vissa hänseenden avviker
från den lidigare kriminaliseringen. En särskild straffskala införs förgrova
fall av detta brott.

Alt
ha sexuellt umgänge med barn under femton år blir enligl förslagel straffbart
liksom tidigare. Nuvarande bestämmelser om straff för incest behålls också.
Straffet skärps för fall då någon har sexuellt umgänge med egen avkomling under
18 år. Enligl förslaget blir det vidare lill skillnad från f. n. strafflart all
förmå ett barn under 15 år alt företa eller medverka i en handling med sexuell
innebörd även om det inte är fråga om sexuell beröring eller sexuellt umgänge.
Den nuvarande kriminaliseringen av blottande och liknande förfaranden behålls.
1 Riksdagen 1983184. 1 saml. Nr 105

Prop. 1983/84:105 2

Bestämmelserna
om straff för koppleri skärps. Nuvarande krav pä atl ell sådanl brott skall ha
skett vanemässigt eller för atl bereda gärningsmannen vinning slopas. Ett
särskill straffansvar införs för faslighelsägare med sikte på fall då en
upplåten lägenhet väsentligen används för prostitution och fastighetsägaren
inte gör vad som skäligen kan begäras av honom för att få upplåtelsen att
upphöra. Genom ändringar i hyres- och bosladsrätlslag-sliflningen ökas
möjligheterna atl säga upp hyresgäster och bosladsrälts-havare i fall då en
lägenhet används på sådant sätt.

Straffbarhet för
sexualbrott på försöks-, och förberedelse- och stämp-lingsstadiet ulvidgas. De
nuvarande särskilda reglerna om krav på angivelse och om preskription vid
våldtäkt och liknande brott las bort.

Stöd och hjälp till
personer som utsatts för sexualbrott skall inom ramen för tillgängliga resurser
lämnas av sjukvårdens och socialtjänstens organ. Genom en ändring i
rättegångsbalken får en målsägande som behöver personligt slöd i samband med
rättegången möjlighet alt under denna vara åtföljd av lämplig person som sådant
stöd. Härutöver avses vanliga regler gälla om rättshjälp för den målsägande som
för egen lalan. Särskill maierial för ulbiidning och informalion belräffande
förfarandet vid förundersökning och rättegång i mål om sexualbrott skall
arbetas ut.

Den
nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1984.

Prop.
1983/84:105

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom
föreskrivs alt 4 kap. 3 § och 6 kap. brottsbalken skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Den som,
/ annat fall än som avses i I eller 2 §, genom olaga tvång eller
vilseledande, föranleder all någon kommer i krigs- eller ar-betsljänsl eller
annat sådanl tvångstillstånd eller förmår någon all bege sig till eller
stanna kvar på utrikes ort, där han kan befaras bli utsatt för förföljelse
ellei; utnyttjad för tillfälliga sexuella förbindelser eller på annal sätt
råka i nödläge, döms för försättande i nödläge till fängelse, lägst ett och
högst tio år.

4 kap 3§ Den som eljest, medelst olaga tvång eller
vilseledande, föranleder alt någon kommer i krigs- eller ar-betsljänsl eller
annat dylikt tvångstillstånd eller förmår nägon atl begiva sig till eller
kvarstanna å ulrikes ort, där han kan befaras bliva utsatt för förföljelse
eller utnyttjad till otuktigt levnadssätt eller på annal sätt råka i nödläge,
dömes för försättande i nödläge till fängelse, lägst ett och högst lio år.

Är brottet mindre grovt, dömes lill böter eller fängelse i
högst två är.

6
kap.

Om sedlighetsbrott

Tvingar man kvinna till samlag genom våld å henne eller
genom hot som innebär trängande fara, dömes för våldtäkt till fängelse, lägst
två och högst tio år. Lika med våld anses alt försätta kvinnan i vanmakt eller
annat sådanl tillstånd.

År brottet med hänsyn till kvinnans förhållande till
mannen eller eljest atl anse som mindre grovt, dömes för våldförande lill fängelse
i högst fyra år.

1 §

öm sexualbrott

Den som tvingar annan lill samlag eller därmed jämförligt
sexuellt umgänge genom våld eller genom hot som innebär eller för den hotade
framstår som trängande fara, döms för våldtäkt till fängelse, lägst två och
högst sex år. Lika med våld anses all försälla någon i vanmakt eller annal
sådanl tillstånd.

Är brottet
med hänsyn till våldets eller hotets art och omständigheterna i övrigt all
anse som mindre allvarligt, döms till fängelse i högst fyra är.

Är
brottet grovt, döms för grov våldtäkt lill fängelse, lägst fyra och högst tio
år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaklas, om våldet var
livsfarligt eller om den som begått gärningen

Prop.
1983/84:105

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

tillfogat allvarlig skada eller allvarlig sjukdom eller
annars visat särskild råhet.

Den som, i
annat fall än i 1 § sägs, förmår någon till samlag eller annat känsligt umgänge
medelst olaga tvång eller genom grovt missbruk av dennes beroende ställning
eller övar känsligt umgänge med någon under otillbörligt utnyttjande av att
denne befinner sig i vanmakt eller annal hjälplöst tillstånd eller är
sinnessjuk eller sinnesslö, dömes för fri het skrankande otukl lill fängelse
i högsl fyra år.

Den som, i
annat fall än som avses i 1 §, genom olaga tvång förmår någon till sexuellt
umgänge, döms för sexuellt tvång till fängelse i högsl fyra år.

3§ Har någon känsligt umgänge med barn under femton år,
dömes för otukl med barn lill fängelse i högsl fyra år.

Om gärningsmannen förgripit sig särskill hänsynslöst mol
barnet eller brottet eljest är all anse som grovt, skall dömas lill fängelse,
lägst två och högsl åtta år.

Den som förmår annan till sexuellt umgänge genom alt
grovt missbruka hans eller hennes beioende ställning eller genom att
otillbörligt ulnyllja att han eller hon befinner sig i vanmakt eller annat
hjälplöst tillstånd eller är psykiskt sjuk eller psykiskt utvecklingsstörd,
döms för sexuellt utnyttjande till fängelse i högst fyra år.

4§

Har någon sexuellt umgänge med den som är under arton år
och som är hans avkomling eller står under hans fostran eller jör vars vård
eller lillsyn han har att svara på grund av myndighets beslut, döms för
sexuellt utnyttjande av underårig lill fängelse i högst fyra år.

Om den som har begått gärningen har handlat särskilt
hänsynslöst mot den underårige eller om brottet / annal fall är atl anse som
grovt, skall dömas/o;- grovt sexuellt ut nyttjande av underårig lill fängelse,
lägst två och högsl älta år.

Prop.
1983/84:105

Nuvarande lydelse

4§' Har någon känsligt umgänge med den som är under
aderton år och som Slår under hans lillsyn vid skola, anstalt eller annan
inrättning eller som eljest står under hans övervakning, vård eller lydnad
eller sker det under utnyttjande i annat fall av den underåriges beroende
ställning, dömes för otukl med ungdom till fängelse i högsl fyra år.

Föreslagen lydelse

Har
någon samlag med eget barn eller dess avkomling, dömes för otukl med
avkomling lill fängelse i högsl två år.

Har någon, / annat fall än som avses i 4 §, samlag med
egel barn eller dess avkomling, döms för sexuellt umgänge med avkomling till
fängelse i högsl tvä år.

Den som
har samlag med sitt helsyskon, dömes för otukt med syskon till fängelse i
högst ett år.

Den som har samlag med sitt helsyskon, döms för sexuellt
umgänge med s y s k o n till fängelse i högst ett år.

Vad i denna paragraf sägs gäller ej den som förmälts lill
gärningen medelst olaga tvång eller på annat olillböriig sätt.

6 § Har någon, i annat fall än som avses förut i detta
kapitel, sexuellt umgänge med barn under femton år, döms för sexuellt umgänge
med barn tdl fängelse i högst fyra år.

6 § Den
som berör barn under femton är på sedlighetssårande sätt, dömes, om
gärningen ej är belagd tned straff enligt vad förut i detta kapitel är sagt,
för otuktigt b e -leende till böter eller fängelse i högst ett år.

Detsamma skall gälla, om nägon blottar sig för annan på
säll som är ägnat att väcka anstöt eller eljest

1 § Den som, / annat fall än som avses förul i detta
kapitel, sexuellt berör barn under femlon år eller förmår barnet att företa
eller medverka I någon handling med sexuell innebörd, döms för sexuellt
ofredande lill böter eller fängelse i högst ett år.

Detsamma skall gälla, om någon blottar sig för annan på
sätt som är ägnat atl väcka anstöt eller eljest

' Senaste lydelse 1978: 103. Senaste lydelse 1973: 648.

Prop. 1983/84:105

Nuvarande lydelse

genom ord eller handling som uppenbart sårar tukt och
sedlighet upplräder anslöfiigl mot annan.

7 §3 Om
någon vanemässigt eller för att bereda sig vinning främjar eller utnyttjar
annans otuktiga levnadssätt eller om någon förleder den som är under tjugo år
till sådant levnadssätt, dömes för koppleri till fängelse i högst fyra år.

Är brottet grovt, skall dömas till fängelse, lägst två och
högsl sex år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskill beaklas,
om gärningsmannen främjat otuktigt levnadssätt i större omfattning eller
hänsynslöst utnyttjat annan.

Om
någon för att bereda sig särskild vinning främjar tillfällig könsförbindelse
mellan andra, dömes för främjande av otukt till böter eller fängelse i högst
sex månader.

8 § Den som genom atl utlova eller giva ersättning skaffar
eller söker skaffa sig tillfällig könsförbindelse med någon som är under
aderton år, dömes för förförelse av ungdom till böter eller fängelse i högst
sex månader.

Föreslagen lydelse

genom ord eller handling på ett uppenbart sedlighetssårande
sätt uppträder anstötligl mot annan.

8 §

Den som främjar eller på ett otillbörligt sätt ekonomiskt
utnyttjar att annan har tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning, döms
för koppleri till fängelse i högsl fyra år.

Får den som med nyttjanderätt har upplåtit en lägenhet
vetskap om att lägenheten helt eller till väsentlig del används för tillfäUiga
sexuella förbindelser mol ersättning och underlåter han att göra vad som
skäligen kan begäras för att få upplåtelsen att upphöra, skall han, om
verksamheten fortsätter eller återupptas i lägenheten, anses ha främjat
verksamheten och dömas till ansvar enligt första stycket.

9 §

År brott som avses i 8 § grovt, skall dömas för grovt
koppleri till fängelse, lägst två och högst sex år.

Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt
beaktas, om den som har begått gärningen främjat tUlfälliga sexuella
förbindelser mot ersättning i större omfattning eller hänsynslöst utnyttjat
annan.

10 § Den som genom att utlova eller ge ersättning skaffar
eller söker skaffa sig tillfälligt sexuellt umgänge med någon som är under arton
år, döms för förförelse av ungdom Ull böter eller fängelse i högst sex månader.

' Senasle lydelse 1969: 162. ' Senaste lydelse 1978: 103.

Nuvarande lydelse

9 §

Ansvar som i della kapitel är stadgat för gärning som
begås mol någon under viss ålder skall ådö-mas även den som icke insåg men hade
skälig anledning antaga att den andre ej uppnått sådan ålder.

10 §

För försök lill våldtäkt, våldförande, otukt med barn
eller otukt med ungdom dömes till ansvar enligl vad i 23 kap. stadgas.

11 §

Våldtäkt eller våldförande eller försök till sådant brott,
så ockfri-hetskränkande otukt må åtalas av åklagare allenast om målsägande
angiver brottet till åtal eller åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt.

Sedan
sex månader förfiutit efter det brottet begicks må åklagare ej väcka åtal, med
mindre angivelse skett före utgången av sagda tid eller laga förfall för
angivelse visas hava förelegat eller ock åtalftnnes påkallat ur allmän
synpunkt. Efter utgången av nämnda tid må ej heller målsägande väcka åtal för
brottet, om ej laga förfall visas hava förelegat.

Är vid otukt med barn eller otukt med ungdom eller vid
försök till sådant brott ringa skillnad i ålder och utveckling mellan
gärningsmannen och den mot vilken gärningen förövats, må åtal ej väckas av
åklagare, med mindre åtalftnnes påkallal ur allmän synpunkl.

Föreslagen lydelse

11 §

Ansvar som i detta kapitel är föreskrivet för gärning som
begås mot någon under viss ålder skall ådö-mas även den som inte insåg men hade
skälig anledning anta all den andre ej uppnått sådan ålder.

12 §

För försök lill våldtäkt, grov våldtäkt, sexuellt tvång,
sexuellt utnyttjande, sexuellt utnyttjande av underårig, grovt sexuellt
utnyttjande av underårig, sexuellt umgänge tned barn, koppleri och grovt koppleri
döms lill ansvar enligl vad som föreskrivs i 23 kap. Detsamma gäller i fråga
om förberedelse och stämpling till våldtäkt, grov våldtäkt, grovt sexuellt
utnyttjande av underårig och grovt koppleri.

13 §

Är vid sexuellt umgänge med barn eller försök till sådant
brott eller vid sexuellt ofredande enhgt 7 § första stycket skillnaden i ålder
och utveckling mellan den som har begått gärningen och barnet ringa, får ålal
väckas av åklagaren endast om ålal är påkallat ur allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

Prop. 1983/84:105 8

2 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs atl i rättegångsbalken skall införas
en ny paragraf, 20 kap. 15 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 kap.

15 a §

Målsägande, som hörs med anledning av åklagarens ledan
och som med hänsyn till brottets art eller annars kan antas vara i behov av
personligt stöd under rättegången, får åtföljas av lämplig person som sådanl
stöd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

3 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs atl 12 kap. 42 § jordabalken' skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap. 42 f Hyresrätten är förverkad och hyresvärden
således berättigad alt uppsäga avlalel,

1.
om hyresgästen
dröjer med belalning av hyra som utgår i pengar ulöver två vardagar efter
förfallodagen och annal ej följer av 53 §, dock, i fall då hyran skall betalas
i förskott för längre tid än en månad, endasl om hyresgästen.dröjer med
betalning av den på en kalendermånad belöpande hyran ulöver två vardagar efler
månadens början eller, såvitl angår hyran för första kalendermånaden under
hyresförhållandet, efter förfallodagen,

2.
om hyresgästen
utan behövligt samtycke eller tillstånd överlåter hyresrätten eller eljest
sätter annan i sitt ställe eller upplåter lägenheten i andra hand och ej efter
tillsägelse vidtager rättelse ulan dröjsmål,

3.
om lägenheten
användes i strid med 23 eller 41 § och hyresgästen icke efler tillsägelse
vidtager rättelse ulan dröjsmål,

4.
om hyresgäslen
eller annan, lill vilken hyresrätten överlåtils eller lägenheten upplåtits,
genom vårdslöshet är vållande lill att ohyra förekom-

' Omtryckt 1971: 1209. 12 kap. omtryckt 1979:252. -
Senaste lydelse 1980:893.

Prop.
1983/84:105 9

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

mer
i lägenheten eller genom underlåtenhet atl undertälta hyresvärden därom
bidrager lill att ohyran sprides i fastigheten,

5.
om lägenheten på annal sätt
vanvårdas eller om hyresgäslen eller annan, lill vilken hyresrätten överlåtits
eller lägenheten upplåtits, åsidosätter någol av vad som enligl 25 § skall
iakttagas vid lägenhetens begagnande eller brister i den lillsyn som enligt
nämnda paragraf åligger hyresgäst och rättelse icke utan dröjsmål sker efter
tillsägelse,

6.
om i strid med 26 § tillträde
lill lägenheten vägras och hyresgäslen ej kan visa giltig ursäkt,

7.
om hyresgästen åsidosätter
avtalsenlig skyldighet, som går utöver hans åligganden enligl della kapitel,
och det måste anses vara av synnerlig vikl för hyresvärden atl skyldigheten
fullgöres,

8. om
lägenheten hell eller lill 8. om lägenheten helt eller till

väsentlig del nyttjas för närings- väsenllig del nyttjas för närings

verksamhet eller därmed likarlad verksamhel eller därmed likarlad

verksamhel, vilken utgör eller i vil- verksamhet, vilken utgör eller i vil

ken lill ej oväsentlig del ingår ken till ej oväsentlig del ingår

brottsligt förfarande. brottsligt förfarande, eller för till

fälliga sexuella förbindelser mot er

sättning.

Hyresrätten
är icke förverkad, om del som ligger hyresgästen lill last är av ringa
betydelse. Uppsäges avtalet har hyresvärden räll lill ersättning för skada.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1984 och lillämpas även pä avtal som har slutits
före lagens ikraftträdande. Till grund för förverkande enligl första stycket 8
i dess nya lydelse får läggas endast förfarande efter lagens ikraftträdande.

4
Förslag till

Lag
om ändring i bostadsrättslagen (1971:479)

Härigenom
föreskrivs alt 33 § bosladsrätlslagen (1971:479)' skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

33
§

Nylljanderätten
lill lägenhel som innehas med bostadsrätt och som lilllrälls är förverkad och
föreningen således berättigad att uppsäga bo-stadsrältshavaren lill
avflyttning,

1.
om bosladsrällshavaren dröjer med belalning av grundavgift eller
upplålelseavgift utöver två veckor eller den längre tid som kan vara bestämd i
stadgarna från det att föreningen efter förfallodagen anmanal

Omtryckt
1982:353.

Prop.
1983/84:105 10

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

honom
att fullgöra sin betalningsskyldighet eller om bosladsrällshavaren dröjer med
belalning av årsavgift utöver två vardagar efter förfallodagen,

2.
om bosladsrällshavaren ulan
behövligt samtycke eller tillstånd upplåter lägenheten i andra hand,

3.
om lägenheten användes i slrid
med 25 eller 31 §,

4.
om bosladsrällshavaren eller
den, till vilken lägenheten upplåtits i andra hand, genom vårdslöshet är
vållande till att ohyra förekommer i lägenheten eller om bosladsrällshavaren
genom underlålenhet alt ulan oskäligt dröjsmål undertälta styrelsen om
förekomst av ohyra i lägenheten bidrager till att ohyran sprides i fastigheten,

5.
om lägenheten på annat sätt
vanvårdas eller om bosladsrällshavaren eller den, lill vilken lägenheten
upplåtils i andra hand, åsidosätter något av vad som enligt 28 § skall
iakttagas vid lägenhetens begagnande eller brister i den tillsyn som enligt
nämnda paragraf åligger bosladsrältshavare,

6.
om i strid med 29 § tillträde
lill lägenheten vägras och bosladsrällshavaren ej kan visa giltig ursäkt,

7.
om bosladsrällshavaren
åsidosätter skyldighet, som går utöver hans åligganden enligl denna lag, och
del måste anses vara av synnerlig vikl för föreningen att skyldigheten
fullgöres; dock kan skyldighet för bosladsrällshavaren atl inneha anslällning
i visst företag eller liknande skyldighet ej åberopas som grund för
förverkande,

8. om
lägenheten hell eller till 8. om lägenheten helt eller fill

väsentlig del nyttjas för närings- väsenllig del nyttjas för närings

verksamhet eller därmed likartad verksamhet eller därmed likarlad

verksamhel, vilken utgör eller i vil- verksamhet, vilken ulgör eller i vil

ken lill ej oväsentlig del ingår ken till ej oväsentlig del ingår

brottsligt förfarande. brottsligt förfarande, eller för till

fälliga sexuella förbindelser mot er

sättning.

Nylljanderätten
är icke förverkad, om det som ligger bosladsrällshavaren till last är av ringa
betydelse. Inte heller är nyttjanderälten till en bostadslägenhet förverkad på
grund av alt en skyldighet som avses i första stycket 7 åsidosätts, om
bosladsrällshavaren är en kommun och skyldigheten inle kan fullgöras av en
kommun.

Uppsägning
på grund av förhållande som avses i första stycket 2, 3 eller 5-7 får ske
endast om bosladsrällshavaren underlåler all på tillsägelse vidtaga rättelse
ulan dröjsmål.

Uppsäges
bosladsrällshavaren till avflyttning, har föreningen räll lill ersättning för
skada.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1984 och tillämpas även på avtal som har slutils
före lagens ikraftträdande. Till grund för förverkande enligt första stycket 8
i dess nya lydelse får läggas endast förfarande efler lagens ikraftträdande.

Prop.
1983/84:105 11

5 Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom
föreskrivs att 9 kap. 16 § sekretesslagen (1980: 100)' skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Sekretess
gäller hos domstol i mål om ansvar för sedlighetsbrott, utpressning, brytande
av post- eller telehemlighet, intrång i förvar eller olovlig avlyssning samt i
mål om ersällning för skada med anledning av sådant broll, för uppgift om enskilds
personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas atl den enskilde
eller någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs.
Sekretessen gäller dock inle för uppgift om vem som är tilltalad eller
svarande i målel.

Sekretess
gäller hos domstol i mål om ansvar för sexualbrott, utpressning, brytande av
post- eller telehemlighet, intrång i förvar eller olovlig avlyssning samt i mål
om ersättning för skada med anledning av sådant brott, för uppgift om enskilds
personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde
eller någon honom närslående lider skada eller men om uppgiften röjs.
Sekretessen gäller dock inle för uppgift om vem som är tilltalad eller
svarande i målel.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i
högst sjuttio år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

Omtryckt 1982: 1106.

Prop. 1983/84:105 12

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-09-15

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Gustafsson, Leijon, Pelerson, Rainer,
Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Thunborg

Föredragande: statsrådet Rainer

Lagrådsremiss om ändring i brottsbalken m. m.
(sexualbrotten).

1 Inledning

I 6 kap. brottsbalken (BrB) behandlas sedlighetsbrotten,
dvs. brott som på olika sätt har anknytning till sexuallivet.

I november 1971 lillkallade dåvarande chefen för
jusliliedeparlemenlel med slöd av Kungl. Maj:ls bemyndigande en sakkunnig' för
all se över brottsbalkens bestämmelser om sedlighetsbrott. Den sakkunnige, som
antog namnei sexualbroltsutredningen, fick enligt sina direkliv i uppdrag alt
se över kapitlet om sedlighetsbrott i dess helhet. Ulredningen avlämnade 1976
belänkandel (SOU 1976:9) Sexuella övergrepp. Belänkandel
remiss-behandlades".

Vissa delar av betänkandet väckte säväl vid
remissbehandlingen som i den allmänna debatten stor uppmärksamhet och
föranledde en delvis ganska häftig kritik. I anförande till
regeringsprotokollet den 3 februari 1977 uttalade dåvarande chefen för
justitiedepartementet atl belänkandet enligl hans uppfattning inle i det
föreliggande skicket kunde läggas lill grund för lagstiftning.
Departementschefen erhöll regeringens bemyndigande alt tillkalla en kommillé
för förnyad översyn av sedlighetsbrotten, och en sådan kommitté tillkallades
omedelbart därefter.

Kommitlén, som antog namnet 1977 års sexualbrottskommillé,
har lidigare avgelt delbetänkanden som lagls lill grund för lagstiftning (se
prop. 1977/78:69, JuU 26, rskr 155 och prop. 1981/82:43, JuU 18, rskr 104). Den

' Dåvarande hovrättspresidenten Björn Kjellin.

En redovisning
av sexualbrottsutredningens förslag och remissyttrandena över

dettafmns
intagen i SOU 1982:61 s. 37-47.

Prop. 1983/84:105 13

har
också låtit publicera rapporten (SOU 1981:64) Våldtäkt - en krimino-logisk
kartläggning av våldtäktsbrollel.

Kommittén
avlämnade i december 1982 betänkandet (SOU 1982:61) Våldtäkt och andra sexuella
övergrepp. Betänkandet innehåller förslag till ändringar i 6 kap. BrB och till
vissa följdändringar i andra författningar.

Kommitténs
sammanfattning av innehållet i betänkandet bör fogas lill protokollet i detta
ärende som bilaga 1. De av kommitlén framlagda lagförslagen bör fogas till
protokollet som bilaga 2.

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgells av riksåklagaren (RÅ),
rikspolisstyrelsen, hovrätten för Västra Sverige, domstolsverket,
kriminalvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, statens invandrarverk,
ärkebiskopen, universitets- och högskoleämbetet, statens ungdomsråd,
brottsförebyggande rådet (BRÅ), jämstäildhetsombudsmannen (JämO), utredningen
(Ju 1977:08) om barnens rätt. Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU),
Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL), ulredningen (S 1977:21) om
de homosexuellas situation i samhället, invandrarpolitiska kommittén (A
1980:04), landstingsförbundet, Stockholms, Malmö och Örebro kommuner, Sveriges
socialdemokratiska kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund.
Moderata kvinnoförbundet. Moderata ungdomsförbundet. Centerns kvinnoförbund.
Centerns ungdomsförbund. Folkpartiets kvinnoförbund. Folkpartiets ungdomsförbund.
Vänsterpartiet kommunisterna, kvinnopolitiska utskottet. Svenska kvinnors
vänsterförbund. Kommunistisk ungdom. Landsorganisationen i Sverige (LO),
Centralorganisationen SACO/SR, Sveriges domareförbund. Svenska läkaresällskapet,
Sveriges advokatsamfund. Yrkeskvinnors riksförbund. Föreningen Sveriges
statsåklagare. Föreningen Sveriges åklagare. Föreningen Sveriges
länspolischefer och Föreningen Sveriges polischefer. Föreningen Sveriges
socialchefer, Fredrika-Bremer-förbundel, Husmodersförbundel Hem och Samhälle,
Alla kvinnors hus, Sveriges frikyrkoråd. Rädda barnens riksförbund, Sveriges
fastighetsägareförbund och Hyresgästernas riksförbund.

RÅ
har överlämnat yttranden från överåklagarna i Göleborgs och Malmö åklagardistrikt
samt länsåklagarna i Stockholms och Gollands, Jönköpings, Södermanlands,
Kopparbergs och Nortbottens län. Universitets- och högskoleämbetet har gett in
yttranden från juridiska fakultetsnämnden och insfitulionen för sociala linjen
- socialhögskolan vid Stockholms universilel, juridiska fakultelsnämnden vid
Uppsala universitet samt juridiska, medicinska och samhällsvetenskapliga
fakulletsnämnderna vid Lunds universitet. I anslulning till remissbehandlingen
har yttranden också avgells av Svenska Hälso- och sjukvärdens
ijänstemannaförbund,

Vid
betänkandets avlämnande ingick i kommittén som ledamöter hovrättslagmannen och
ordföranden i arbetsdomstolen Johan Lind, ordförande, riksdagsledamöterna
Gunilla André och Eva Hjelmström, fil. lic. Britta Bergström, pol. mag. Bengt
Mårtensson och avdelningschefen Turid Ström.

Prop. 1983/84:105 14

Lärarnas
riksförbund, Sveriges psykologförbund, Sveriges socionomers, personal- och
förvaltningstjänstemäns riksförbund saml Sveriges bostadsrättsföreningars
centralorganisation.

Härutöver
har åtskilliga yttranden från organisationer och enskilda personer kommit in.

En
sammanslällning av remissyttranden har upprättats inom justiliede-partementet
och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr 200-83).

2
Allmän motivering

2.1
Bakgrund

Bestämmelserna
om sedlighetsbrott i 6 kap. brottsbalken, som i vissa fall härleder sitt
ursprung långt tillbaka i liden, har med några undantag behållits oförändrade
sedan balkens ikraftträdande år 1965.

I 6 kap. 1 § finns
bestämmelser om våldtäkt och våldförande. För våld-läkt skall dömas när en man
tvingar en kvinna till samlag genom våld eller genom hot som innebär trängande
fara. Lika med våld anses alt försätta kvinnan i vanmakt eller annat sådant
tillstånd. Om brottet med hänsyn lill kvinnans förhållande lill mannen eller
annars är att anse som mindre grovt skall man inte döma för våldtäkt utan i
slället för våldförande.

Om
någon på annat sätt än som anges i 1 § tilllvingar sig sexuellt umgänge genom
olika former av våld, hot eller missbruk av beroende slällning blir det fråga
om ansvar för frihelskränkande otukt (6 kap. 2 §).

Vissa
lyper av sexuella förbindelser med barn och ungdom straffbeläggs i 6 kap. 3 och
4 §§ som otukt med barn och otukl med ungdom.

Har
en person samlag med sitt eget barn eller barnets avkomling skall man enligl 6
kap. 5 § BrB (den s. k. inceslparagrafen) döma för otukl med avkomling. Enligt
samma lagrum döms för otukt med syskon, när någon har samlag med sitt
helsyskon. Straff enligt 6 kap. 5 § ifrågakommer dock inle beträffande den som
har förmåtts till gärningen genom olaga tvång eller på annat otillbörligt sätt.

Berör
någon barn under 15 är F'å sedlighetssårande sätt, skall enligt 6 kap. 6 § BrB
dömas för otuktigt beteende, om gärningen inte är belagd med straff enligt
annan tidigare angiven beslämmelse i 6 kap. BrB. För otuktigt beleende döms
också, om någon blottar sig för annan på ett sätt som är ägnat all väcka anstöt
eller om nägon annars genom ord eller handling, som uppenbart sårar lukt och
sedlighet, upplräder anstötligl mot annan.

I
6 kap. 7 och 8§§ finns bestämmelser om straff för koppleri, främjande av otukt
och förförelse av ungdom.

Enligl
6 kap. 9 § BrB skall ansvar som i kapitlet är föreskrivet för gärning som begås
mot någon under viss ålder ådömas också den som inle insåg men hade skälig
anledning all anta att den andre inle hade uppnått sådan ålder.

Prop. 1983/84:105 15

Försök
lill våldtäkt, våldförande, olukt med barn eller otukt med ungdom är
straffbart enligl vad som framgår av 6 kap. 10§ BrB.

6
kap. 11 § BrB upptar vissa åtals- och preskriptionsregler. Enligt första
stycket får våldtäkt eller våldförande eller försök till sådanl brott liksom
också frihelskränkande otukl åtalas av åklagare bara om målsäganden anger
brottet lill åtal eller åtal anses påkallat ur allmän synpunkt. Andra stycket
innebär atl åklagaren inle får väcka åtal för nyssnämnda brott när sex månader
förflufil efler det all brottet begicks, för så vida inte brottet angivits till
åtal före den liden eller del har förelegat laga förfall för angivelse eller
också åtal anses påkallat ur allmän synpunkt. Efter utgången av
sexmånaderstiden får inte heller målsägande väcka ålal för brottet om inle laga
förfall har förelegat.

Finns
det vid otukt med barn eller otukl med ungdom eller vid försök till sådant
brott ringa skillnad i ålder och utveckling mellan gärningsmannen och den mot
vilken gärningen förövats, får enligl Iredje stycket åtal inle väckas av
åklagaren såvida åtal inte anses påkallat ur allmän synpunkl.

En revidering av kapitlet
om sedlighetsbrott har av flera skäl sedan länge framstått som en angelägen
reform. I vissa delar präglas otvivelaktigt beslämmelserna av en äldre tids
moralföreställningar i sexuella frågor, föreställningar som numera ter sig
främmande för slora delar av befolkningen. Till en del grundas också
bestämmelsernas utformning på en diskriminerande kvinnosyn som står i direkt
strid med sirävandena efter jämställdhet mellan kvinnor och män. Ytterligare
ett skäl för en översyn är inlressel av all ta till vara den moderna
sociologiska och kriminologiska forskningen på området som bl. a. har belyst
omfattningen och skadeverkningarna av vissa sexualbrott, främsl våldtäkt och
koppleri samt sexuella övergrepp mot barn.

Sexualbrottskommitléns
förslag innebär i korthet följande. Kapitlet föreslås få rubriken "Om
sexuella övergrepp". Broll som innebär alt någon med våld eller hot
tvingar sig till sexuellt umgänge indelas i tre svärhets-grader, våldtäkt, grov
våldtäkt och sexuellt tvång. Våldläktsbegreppel görs könsneutralt och utvidgas
i förhållande lill gällande räll. Nuvarande beslämmelse om våldförande
avskaffas. Fall där någon har missbrukat annans beroende ställning e.d. för alt
förmå den andra till sexuellt umgänge utan att använda våld eller hot betecknas
som sexuellt utnyttjande.

Kommitléförslaget
innebär vidare atl barn och ungdom skyddas genom särskilda bestämmelser om
sexuellt utnyttjande av underårig, grovt sexuellt utnyttjande av underårig och
sexuellt umgänge med barn. Liksom enligt gällande rätt uppställs ett absolut
förbud för vissa vuxna atl ha sexuellt umgänge med barn eller ungdomar som de
har under sin vård eller lillsyn. Den nuvarande 15-årsgränsen för sexuellt
umgänge behålls. För alt barn skall skyddas mol sexuella handlingar av mindre ingripande
nalur införs en särskild bestämmelse om sexuellt ofredande av barn. Blottande
och liknande handlingar som rikiar sig mot vuxna skall däremot inle längre

Prop.
1983/84:105 16

bestraffas som sexualbrott. Bestämmelserna om olukt med
avkomling och otukl med syskon — den s.k. incestparagrafen — upphävs, liksom de
särskilda angivelse- och preskriplionsbestämmelserna för våldtäkt och liknande
handlingar. De som har blivit offer för sexuella övergrepp skall erbjudas
bättre hjälp och skydd från samhällets sida.

Någon
kriminalisering av prostitutionen föreslås inte av kommitlén. Däremot skärps
enligt förslaget koppleribestämmelserna, bl.a. genom alt ett särskill
straffansvar införs för hyresvärdar i fall då en lägenhet heh eller lill
väsenllig del används för prostitution.

Om man
bortser från förslaget atl upphäva incestparagrafen, har betänkandet i del
stora hela fått ett posilivl mottagande vid remissbehandlingen. Själv anser jag
atl kommilténs förslag i alll väsentligt tillgodoser de synpunkler som har
åberopats till slöd för önskemålet om en översyn av det akluella
brollsbalkskapitlet och finner del väl ägnat alt läggas lill grund för
lagstiftning. Till vissa enskildheter i förslagen där del bl. a. med hänsyn
till vad som har kommit fram vid remissbehandlingen kan finnas skäl att avvika
från vad kommittén har förordai återkommer jag.

I det följande behandlar jag försi: våldtäkt och sexuellt
tvång (avsnitt 2.2) och därefter sexuellt utnyttjande (2.3), sexuella övergrepp
mot barn och ungdom (2.4), incest (2.5) samt sexuellt ofredande (2.6). Jag
behandlar sedan angivelse- och preskriptionsreglerna (2.7) och koppleri (2.8).
I ett sårskilt avsnitt (2.9) lar jag så upp frågan om stöd och hjälp till
våldtäkts-offer under rättegång m. m.

2.2 Våldtäkt och sexuellt tvång

Mitt förslag: Gärningsbeskrivningen för våldläktsbroitet
ulformas så, alt den kommer alt omfatta - förutom samlag - även med samlag
jämförligt sexuellt umgänge, som framtvingats genom våld eller hot som innebär
eller för den hotade framstår som trängande fara. Bestämmelsen görs
könsneutral. Minimislraffel blir som förul fängelse i två år och maximistraffet
sex år. Om brottet med hänsyn ull våldels eller hotets art och omständigheterna
i övrigt framslår som mindre grovt, skall straffet bestämmas till fängelse i
högsl fyra år. För särskilt allvarliga fall av våldtäkt införs en ny
brotlsbeleckning, grov våldtäkt, med en siraffskala om fängelse lägst fyra och
högsl tio år. Bestämmelsen om våldförande upphävs, och offrets handlande före
övergreppet eller förhållande till gärningsmannen skall sakna betydelse för
brottsrubriceringen. Den som genom olaga tvång förmår någon till sexuellt
umgänge ulan att rekvisiten för våldtäkt är uppfyllda, skall dömas för sexuellt
tvång lill fängelse i högsl fyra år.

Prop.
1983/84:105 17

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitl
förslag utom med avseende på straffskalorna. Enligt kommittéförslaget skall
sålunda minimislraffel för våldtäkt vara endasl fängelse i ett år och för grov
våldtäkt endast fängelse två år. Någon möjlighel fill nedsältning av straffet
under ett år finns å andra sidan inte enligt förslagel.

Remissinstanserna: Remissinstanserna godtar i huvudsak den
föreslagna konstruktionen av våldläktsbroitet. Så gott som samtliga instanser
är positiva till atl den nuvarande bestämmelsen om våldförande slopas. En del
instanser anser att del föreslagna minimislraffel om ell år är för lågt, medan
andra anser alt det är för högl för vissa typer av övergrepp som enligl
kommitténs förslag skall kunna bedömas som våldtäkt. Belräffande brottet
sexuellt tvång har inte framförts några erinringar.

Skäl för mitt förslag:

Den sexuella handlingen

Enligl gällande rätt krävs för våldtäklsansvar all det
skall vara fråga om en gärning förövad av en man mot en kvinna och alltså om
ett heterosexuellt samlag. Däremot krävs inle att della är fullbordat; det är
lillräckligl alt parternas könsdelar har berört varandra.

Väldtäklsdefinilionen har brukat kritiseras såsom alltför
snäv, och denna kritik har enligt min uppfattning åtskilligt fog för sig. Det
finns uppenbarligen andra sexualhandlingar än samlag som med hänsyn lill den
kränkning som offret utsålts för kan te sig väl så slraffvärda och där
beteckningen våldtäkt framstår som adekvat. Detta gäller främst vad som ibland
kallas för anala och orala samlag, dvs. inträngande i motpartens analöppning
eller mun.

I en ny våldtäklsbeslämmelse bör slås fasl att även ett
sexuellt övergrepp där den sexuella handlingen är av sådan karaktär alt den
kan jämföras med samlag kan föranleda ansvar för våldtäkt. Som en särskild
fördel med en sådan utformning av bestämmelsen ser jag att de rättsvärdande
myndighelernas undersökningar i vissa fall kan begränsas.

Enligt min mening bör vidare bestämmelsen göras
könsneulral, vilket innebär atl brottet kan förövas av både män och kvinnor och
att övergreppet kan vara av såväl heterosexuell som homosexuell nalur.

Det synes knappast vare sig lämpligl eller möjligl all i
detalj ange vilka slags sexualhandlingar som kan vara all jämföra med samlag;
ett försök i denna riktning från kommitténs sida har fått ell myckel blandat
mottagande vid remissbehandlingen. Atl s. k. anala och orala samlag som regel
måsle räknas dil slår emellertid klart. När del gäller andra sexualhandlingar
får man med ledning av omsländighelerna avgöra om handlingen kan anses
jämförlig med samlag. Av belydelse är här sådana omständigheter som om
övergreppet har varil förenat med smärta, om det har varit av kortare eller
längre varaktighet etc. Det bör krävas att handlingen skall ha

2 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 105

Prop.
1983/84:105 18

varit av klart samlagsliknande karaktär för att brottet
skall bedömas som våldtäkt. Denna beteckning bör även i fortsättningen
reserveras för de allvarligaste formerna av sexuell kränkning.

Bestämmelsen om våldtäkt bör, somjag ålerkommer till,
komplelleras med en straffbestämmelse för situationer då någon i annal fall
förmår annan lill sexuellt umgänge genom olaga tvång. Broltsbeteckningen bör
här lämpligen vara "sexuellt tvång". Brott där våld eller allvarligt
hot kommil lill användning men där själva sexualhandlingen inte kan jämställas
med samlag bör hänföras under denna bestämmelse. Del kommer atl gälla vissa
sexualhandlingar som enligt gällande rätt bedöms som frihets-kränkande otukt.
Som exempel kan nämnas samlagsrörelser när parterna är påklädda, tvingande av
den andra parten atl beröra gärningsmannens könsdelar och liknande handlingar.

Tvånget

För alt våldtäkt skall föreligga förutsätts enligt
gällande rätt att gärningsmannen använt våld eller allvarligt hot för alt
uppnå sitt syfte, s.k. rån-tvång. Med våld avses i första hand misshandel.
Vidare avses fall då mannen betvingar kvinnans kroppsliga rörelsefrihet. Som
exempel nämns i förarbetena till nuvarande regler att kvinnan försöker värja
sig genom alt knipa ihop benen och gärningsmannen utövar ett våld som beslår i
att han tvingar isär kvinnans ben. Detta innebär att även ringa fall av fysiskt
våld blir hänföriigt lill sådant våld som kan föranleda ansvar för våldtäkt. I
likhel med kommittén anser jag atl denna ordning bör gälla även i fortsättningen.

I brottsbalkens nu gällande våldläktsparagraf likställs
med våld alt gärningsmannen försätter offret "i vanmakt eller annat
sådanl tillstånd". Ett prakliskl exempel som brukar anföras är atl mannen
lurar kvinnan alt inta något som henne ovetande innehåller alkohol eller
narkotika i sådan mängd all hon blir medvetslös och därefter förgriper sig mol
henne. Även denna regel bör finnas kvar i fortsättningen med den ändring som
följer av all våldläktsbeslämmelsen blir könsneutral.

Enligt gällande lag kan tvånget också bestå av hot som
innebär trängande fara. Del bör självfallet gälla ocksä i fortsättningen. I
likhet med vad som skett beträffande bestämmelsen om rån i 8 kap. 5 § BrB bör
emellertid göras ell tillägg av innebörd all del inle behöver röra sig om
verklig fara utan all del räcker att hotel för den hotade framstår som
trängande fara. Med ullrycket trängande fara avses här som i andra sammanhang
fara för ell omedelbart förestående angrepp av allvariigare beskaffenhet. Faran
måste gälla angrepp mol liv eller hälsa eller någol därmed jämförligt
betydelsefullt intresse. Hotet rikiar sig av nalurliga skäl i regel mol offret.
Ibland kan del emellertid riktas mot annan person som är närvarande, t.ex.
offrets barn.

Prop. 1983/84:105 19

Ett hot bör kunna anses föreligga även om gärningsmannen
inte uttalar några hotelser. I prakfiken har, som påpekats både av kommitlén
och under remissbehandlingen, förekommil fall där en gärningsman tilllvingat
sig sexuellt umgänge genom atl utnyttja en situation som tett sig som
omedelbart hotande från motpartens synpunkl. Även sådana fall bör, om hotet
framstått som en trängande fara, kunna rubriceras som våldtäkt, förutsatt
givetvis atl gärningsmannens uppsåt omfattat hotets karaktär. Till skillnad
från RÅ finner jag del inte nödvändigl att uttryckligen ange detta i lagtexten.

Med hänsyn lill alt våldtäktsparagrafen enligl förslaget
blir könsneulral kan givelvis våldet eller hotel utövas av en kvinna mot en man
liksom av en person mol en annan av samma kön.

Alt förmå någon till sexuellt umgänge genom rällsstridigl
tvång bör liksom hillills vara straffbart, även om gärningsmannen inte har
använt våld och inte heller hot som är så allvarligt alt del kan medföra ansvar
för våldtäkt. Enligl gällande lag omfattas sådana fall av broitsbeskrivningen
för frihelskränkande olukt. Av vad jag förut har anförl följer alt fall av
della slag i fortsättningen kommer att hänföras under den särskilda straffbestämmelse
om sexuellt tvång som jag förordar. Liksom nuvarande beslämmelse om
frihelskränkande otukl avses den nya bestämmelsen nämligen träffa fall då
någon utan atl göra sig skyldig lill våldtäkt förmår annan till sexuellt
umgänge genom olaga tvång.

Beteckningen olaga tvång återfinns i 4 kap. 4 §
brottsbalken. Enligl delta lagrum skall den dömas för olaga tvång som genom
misshandel eller eljest med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar
annan atl göra, tåla eller underlåta något. Vidare hänförs dit fall då tvånget
beslår i hot atl åtala eller ange annan för brott eller hot om att lämna
menligt meddelande om den andra, under förutsättning atl tvånget framslår som
otillbörligt.

Av vad jag
förut har anfört framgår alt fall då samlag eller därmed jämförligt sexuellt
umgänge har framtvingats genom våld eller hot om allvarligare våld kommer att
medföra ansvar för våldtäkt. Bestämmelsen om sexuellt tvång kommer atl träffa
bl.a. fall då sexuellt umgänge har framkallats genom annal hot om brottslig
gärning liksom sådant utpress-ningslvång som består i atl någon genom hot om
avslöjanden av olika slag förmår en person all delta i en sexuell handling. Som
medel för atl framtvinga en sexuell handling torde sistnämnda typ av hotelser
alllid framstå som otillbörliga och därmed innebära olaga tvång. Det innebär
all handlingen kan bestraffas som sexuellt tvång.

Begreppet våldförande slopas

Våldtäkt är ett brott som man sedan gammalt har sett
mycket strängt pä. Det är också i alla kända rättsordningar belagt med höga
straff. Detta gäller även för vårt land. Det för våldtäkt föreskrivna
minimislraffel på två års fängelse är strängare än det som gäller för flertalel
andra våldsbrott.

Prop. 1983/84:105 20

Ell minimislraff på tvä års fängelse har emellertid
ansetts vara för strängt för alla de fall som i och för sig uppfyller
rekvisiten för våldtäkt. I väldtäktsparagrafen finns därför en särskild
bestämmelse om våldförande, för vilket brott straffskalan omfattar fängelse i
högst fyra år utan angivande av minimitid. Som våldförande skall rubriceras en
gärning som i och för sig uppfyller lagens rekvisil för våldtäkt men som med
hänsyn lill kvinnans förhållande lill mannen eller eljest är alt anse som
mindre grovt. Andra omständigheter än kvinnans förhållande till mannen som kan
vara av belydelse är enligt förarbetena alt kvinnan underlåtit att tillkalla
hjälp när della har varil möjligt eller alt hon föranlett eller tillåtil
närmanden från mannens sida. Att bestämmelsen om våldförande kom till skall
bl.a. ses mol bakgrund av alt tilllvingat sexuellt umgänge inom äktenskapet
blev straffbart i samband med att brottsbalken infördes.

När det har gällt att bedöma om en gärning skall betecknas
som våldtäkt eller våldförande har en något varierande rättspraxis förekommil.
Ett sexuellt övergrepp har emellertid i allmänhet bedömts som våldförande, om
parterna vid gärningslillfällel hade eller lidigare hade haft en stadigvarande
sexuell relation till varandra. Men även andra omständigheter, såsom atl
kvinnan följt med en man, som hon endast varit ytligt bekant med, lill hans
bostad eller att hon liftat eller följt med en raggarbil, har åtminstone
tidigare inte sällan medfört all domstolen valt den mildare broltsbeteckningen
och detta även i fall där våldet eller hotet varit av mycket allvariigt slag.
Vidare har man oftast sell mildare på övergrepp som föregåtts av vissa
inlimiteter mellan parterna.

Med hänvisning till denna praxis föreslog
sexualbrottsutredningen på sin tid en uttrycklig regel om att man vid
bedömningen av om brottet skulle anses som mindre grovt skulle beakta "den
tvingades handlande före övergreppet". Del var otvivelaktigt den delen av
utredningsförslaget som väckte den häftigaste kritiken vid remissbehandlingen
och i den allmänna debatten. Inom ramen för denna kritik framfördes bl. a. all
förslagel kunde uppfattas så atl en del av skulden till ell inträffat övergrepp
lades på kvinnan och alt det skydd som lagstiftningen borde ge framför allt
kvinnor inle kunde få vara beroende av kvinnans handlande före övergreppet.

Mol denna bakgrund är det inte förvånande att
sexualbrottskommittén utförligt uppehåller sig vid betydelsen av kvinnans
beleende före övergreppet. Sammanfattningsvis uttalar kommittén i denna del
atl bestämningen av våldläklsbrotlet måsle göras utifrån den principiella
synpunkten atl offrets handlingssätt före övergreppet liksom relationen mellan
offret och gärningsmannen saknar rättslig betydelse. Vad som inträffat före
övergreppet kan emellertid, menar kommittén, någon gång få betydelse vid
avgörandet av om uppsåtsrekvisilet är uppfyllt och vidare kan gärningsmannens
sinnestillstånd och allmänna situation vid tiden för övergreppet påverka valet
av påföljd.

Prop. 1983/84:105 21

Även
remissinstanserna har uppehållit sig utförligt vid betydelsen av kvinnans handlande
före övergreppet och parternas relationer fill varandra. Meningarna går
emellertid isär på denna punkt. Åtskilliga instanser, främst de olika
kvinnoförbunden, uttrycker sin tillfredsställelse med kommitténs
slällningstagande. Andra instanser däremot, främst sådana med anknytning till
rättsväsendet, menar däremot alt kommitténs synsätt är alltför onyanserat.

Det
är främsl ur tre skilda aspekter som man vid remissbehandlingen har diskuterat
den nu aktuella frågan. Det har gällt hur kvinnans beteende före övergreppet
och liknande faklorer skall beaklas vid brottsutredningen, i vad mån de skall
påverka brottsrubriceringen och om de skall ha någon betydelse vid
straffmätningen.

Vad
först gäller frågan om brottsutredningarna vill jag till en början slå fast att
del givetvis vid våldtäkt liksom vid andra brott för en fällande dom måste
krävas atl gärningsmannens skuld är bevisad bortom rimligt tvivel. Eftersom det
vid misstanke om våldtäkt ofta förekommer motstridiga uppgifter, står det klarl
atl en förhållandevis ingående undersökning ofta blir nödvändig. Härvid kan man
inte undgå atl även komma in på förhållanden som ligger före del misstänkta
övergreppet. Händelseförloppet måste få en fullständig belysning för att
åklagaren skall kunna ulforma sin gärningsbeskrivning liksom för att domstolen
skall kunna rätt värdera bevisningen i målet både vad gäller sakförhållandena
och i fråga om gärningsmannens uppsåt. Men den omständigheten att stora krav
måste ställas på brottsutredningarna hindrar självfallet inle - somjag skall
ålerkomma till - att förhören med målsäganden uppfyller anspråken på respekt
för den personliga integriteten.

Vad
gäller den rättsliga betydelsen i övrigt av omständigheter som har föregått ett
sexuellt övergrepp är jag ense med kommittén och flertalet remissinslanser om
alt dessa omständigheter inle bör få inverka på brottsrubriceringen.
Lagstiftningen får inte ha en sådan inriktning atl man som nu riskerar alt
uppmärksamheten i stället för atl fokuseras pä själva övergreppet kommer att
till belydande del inriktas på hur kvinnan har uppträtt.

Utgångspunkten
måste vara atl kvinnan i varje situation har rätt att beslämma över sin egen
sexualitet, och atl hennes önskan att inte ha samlag eller annal sexuellt
umgänge ovillkorligen skall respekteras. Alt uppsåtligen tilltvinga sig samlag
eller därmed jämförligt sexuellt umgänge med våld eller genom hot som innebär
eller framslår som en trängande fara ulgör därför en synnerligen grov kränkning
av den personliga integriteten och måste som jag ser det bedömas som våldtäkt
hell oberoende av parternas relationer och de omständigheter som har föregått
övergreppet.

Bestämmelsen
om våldförande bör av nu angivna skäl upphävas.

Vad
jag ullalat nu utgår från det vanliga fallet, nämligen att gärningsmannen är
en man och offret en kvinna. Resonemanget gäller givetvis i tillämpliga delar
även andra våldläklssiluationer.

Prop. 1983/84:105 22

Till
frågan om vilka faktorer som bör beaktas vid slraffmätningen ålerkommer jag
strax.

Straffskalor

Med
hänvisning främsl lill den utvidgning av våldläktsbegreppel som föreslås har
kommittén förordat all minimislraffel för våldtäkt sänks från nuvarande
minimum, fängelse i två år till fängelse i ett är. Kommitlén har framhållit atl
detta inte får uppfattas som atl den generellt vill se mildare på
våldtäktsbrotlen än enligl gällande rätt och alt avsikten inte är atl få till
stånd någon mildare straffmälning än som f n. förekommer beträffande gärningar
som både enligt gällande rätt och enligt kommitténs förslag utgör våldtäkt.

Själv
ansluter jag mig till kommilténs uppfattning så till vida all jag anser varje
anledning saknas att se mildare än hittills på gärningar av den allvarliga
karaktär som våldläktsbrottet representerar. Snarare finns del fog för en
skärpning av den allmänna synen på denna sorls brottslighet. Vi vet numera
betydligt mera om brottens skadeverkningar än när de nuvarande bestämmelserna
kom till, och det finns enligt min mening starka skäl atl skärpa samhällets syn
på våldsbrollslighelen (jfr prop. 1982/83: 100 bil. 4 s. 19 och 24-26).

Med
denna utgångspunkt harjag svårt att godta kommilténs förslag om en sänkning av
minimislraffel. Som flera remissinslanser, främsl åklagarmyndigheterna, har
framhållit kan del anlas alt förslaget, om det genomförs, i realiteten skulle
leda till en strafflindring, eftersom domstolarna genomgående visar en
benägenhet att ådöma straff som ligger på eller nära slraffminimum för brottet.
Några instanser, t.ex. Socialdemokratiska kvinnoförbundet och Centerns
kvinnoförbund, anser alt det nuvarande minimislraffel på fängelse två år bör
behållas. Jag instämmer i denna bedömning.

Att
behålla det nuvarande minimislraffel ter sig så mycket mera motiverat som en
sänkning skulle föra med sig vissa särskilda konsekvenser som inte är önskvärda.
Bl.a. bör uppmärksammas den särskilda regeln i sekretesslagen (1980:100) om att
den sekretess som gäller inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten inte
hindrar alt anmälan görs till åklagar-eller polismyndighet i fråga om ell brott
för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse två år (se 7 kap.
1 och 4 §§ samt 14 kap. 2 § sekretesslagen). Som har påpekats vid
remissbehandlingen innebär kommitléförslaget att denna regel inle längre
skulle gälla för våldläklsbroll. En likartad konsekvens skulle uppkomma när del
gäller möjlighelen alt höra advokater, läkare, vissa kuratorer m.fl. som
vittnen i mål om ansvar för våldtäkt, när fråga är om uppgifter som har
anförtrotts dem på grund av deras ställning eller som de i samband därmed har fått
reda på (jfr 36 kap. 5 § rättegångsbalken). Man synes inle heller kunna
underlåta all beakta alt den särskilda presumtionsregeln om häktning i 24 kap.
1 § tredje stycket rättegångsbalken inte skulle kunna tillämpas, om
straffskalan sänks.

Prop.
1983/84:105 23

Även
om jag alltså inte i denna del kan godta kommitléförslaget, harjag en viss
förståelse för kommilténs motivering. En del förfaranden, som nu hänförs till
de lindrigare brotten frihelskränkande otukt eller våldförande kommer nämligen
enligt såväl kommitléns som mitl förslag alt i fortsättningen bedömas som
våldtäkt. Uppenbart är alt fängelse i två år skulle vara en alltför sträng
påföljd för vissa sådana fall. Della kan emellertid beaktas i lagstiftningen
utan alt man därför behöver sänka del normala straffminimum. Jag föreslår i
stället all väldtäktsparagrafen kompletteras med en särskild bestämmelse av del
innehållet all om brottet med hänsyn till våldels eller hotets art och
omständigheterna i övrigl är mindre grovt, gärningsmannen skall dömas till
fängelse i högst fyra år.

I likhet med
sexualbrotlskommiltén och flertalet remissinslanser anser jag vidare all del
bör finnas en särskild beslämmelse för grov våldtäkt. Vid bedömningen av om ett
våldtäktsbrott skall anses grovt bör särskilt beaklas om del våld som
gärningsmannen har utövat var livsfarligt eller har medfört allvarlig skada
eller sjukdom eller om gärningsmannen på annal sätt har visat särskild råhet.
Straffet för grov våldtäkt bör lämpligen vara lägst fyra och högst tio år.
Straffmaximum för normalfallet av våldtäkt bör då kunna sättas till fängelse i
sex år. Jag återkommer lill vissa tillämpnings-frågor i specialmotiveringen.

Jag
har nu senast uppehållit mig vid frågan vilka faklorer som främsl bör beaktas
när man bedömer om ett våldläklsbroll skall föras under en lägre straffskala än
den för normalfallet eller under den strängare straffskala som avses gälla för
grova fall. Vad jag har uttalat i denna del bör också ge en anvisning om vilka
omständigheter som generellt sett bör tillmätas vikl vid straffmätningen.

I
första hand bör man även här ta hänsyn till arten och graden av del våld eller
hot som gärningsmannen har använl samt arten och graden av den sexuella
kränkningen. Det är att märka att de gärningar som kommer atl falla in under
våldläktsbeslämmelsen kan uppvisa slora variationer: från fall där våldet har
bestått i att gärningsmannen med fysiskt tvång skill kvinnans ben åt och den
sexuella handlingen endasl inneburit atl könsdelarna berört varandra till
silualioner där offret har behandlats grovt förnedrande med sadistiska inslag
och blivit utsatt för upprepade och långtgående sexualövergrepp.

Den
objektiva karaktären av övergreppet bör alltså ha grundläggande betydelse vid
bedömningen. Som har påpekats vid remissbehandlingen måsle här liksom i andra
sammanhang en helhetsbedömning göras av den föreliggande situationen.

Därvid
kan man självfallet inle bortse från de omständigheter som har föregått ett
övergrepp eller som anknyter lill parternas personliga relationer; sådana faktorer
ingår alltid som en del i helhetsbilden när en domslol skall beslämma påföljd i
ett brottmål. I vad mån och på vilkel sätt man skall beakta sådana faktorer
låter sig inte beskrivas i en enkel formel.

Prop. 1983/84:105 24

Man kan t. ex. som jag ser del inle — som BRÅ har gjort
vid remissbehandlingen - generellt hävda alt våldtäkter av överfallskaraklär
bör föranleda strängare straff än fall där kontrahenterna har varil bekanta
med varandra, även om man naturligtvis kan ha förståelse för ett sådant synsätt.
Men i det förra fallet kan bedömningen påverkas av all våldtäkten visar sig ha
varit utslag av en sjuklig inriktning av sexualdriften, och i det senare kan
situationen vara den atl gärningsmannen grovt har svikit ett förtroende som
visals honom, nägot som ju i princip bör verka i straffhö-jande riktning.

Det går inle heller alt ge någol entydigt besked om hur
man skall se på den omständigheten alt parterna vid tiden för ett övergrepp
sammanlevde i en sexuell relalion. Utrymme för att inom ramen för straffskalan
beakta ett sådanl förhållande i mildrande riktning kan i linje med vad
domareförbundet har framhållit finnas i fall då övergreppet varit av
engångskaraktär och det våld som förekommil varil av lindrig beskaffenhet.

En annan situation, som RFSU har pekat på, kan vara alt
kvinnan grovt förödmjukat mannen med den följden att han förlorat besinningen
och handlat på ett sätt som han inle skulle ha kunnat göra under normala
förhållanden. Å andra sidan kan i fall då parterna sammanlevt mannen ha utsatt
kvinnan för upprepade och förnedrande övergrepp under lång tid och med hänsyn
härtill ell särskill strängt straff vara moliveral.

Vad angår förulsättningarna för atl föra ett broll in
under den lindrigare straffskalan utan särskill angivet straffminimum vill jag
betona att den avfallning somjag nyss har föreslagit innebär alt en bedömning
av våldels eller hotets art alllid blir del grundläggande och alt alltså en
gärning där våldet eller hotet har varil av allvarlig karaktär avses falla in
under den strängare skalan oavsett omständigheterna i övrigt.

Innan jag lämnar denna fråga vill jag ylleriigare
framhålla alt den omständigheten alt en helhetsbedömning måste göras i dessa
fall givetvis inte innebär alt man i förundersökningen och processen får dra in
förhållanden som saknar rättslig relevans. Hit hör uppgifter om hur kvinnans
levnadssätt har varit. Viktigt är vidare att den omsländighelen atl en kvinna
exempelvis har följl med en man i hans bil eller lill hans bostad eller medgett
vissa närmanden från hans sida inte ses som om hon därmed skulle vara i någon
mening medvållande till ett inträffat övergrepp. Sådana omsländigheler får
således inle tillåtas påverka hennes rättsskydd. Skulle man se saken pä det
sättet, riskerar förundersökningen och brottmåls-processen säväl som den
rättsliga bedömningen atl snedvridas. Över huvud taget bör den omständigheten
all ett övergrepp har föregåtts av samvaro mellan kontrahenterna inte leda
lill en mildare bedömning.

Vad jag har sagt senast har främsl syftat på den
vanligaste situationen, nämligen då gärningen förövas av en man mol en kvinna.
I tillämpliga delar avser det anförda givetvis även andra fall.

Prop.
1983/84:105 25

2.3
Sexuellt utnyttjande

Mitt
förslag: Den som förmår annan lill sexuellt umgänge genom atl grovt missbruka
den andres beroende ställning eller genom atl otillbörligt utnyttja atl den
andra befinner sig i vanmakt eller annat hjälplöst Ullstånd eller är psykiskt
sjuk eller psykiskt utvecklingsstörd skall dömas för sexuellt utnyttjande till
fängelse i högsl fyra år.

Kommitténs
förslag. Överensstämmer i sak med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Endasl ett fätal remissinstanser har yttrat sig särskill över förslaget i denna
del. RÅ föreslår all brottet uppdelas i två grader, sexuellt utnyttjande och
grovt sexuellt utnyttjande. Hovrätten för Västra Sverige ifrågasätter om
bestämmelsen är för omfattande och anser att i vart fall straffskalan är för
sträng.

Skäl
för mitt förslag: I tidigare avsnitt har behandlats sexuella övergrepp som
karakteriseras av atl de har framtvingats genom våld eller hot. En sexuell
kränkning kan emellertid också komma lill stånd genom utnyttjande av en
svagare part. Denna lyp av övergrepp bestraffas idag som frihelskränkande
olukt, olukt med ungdom eller otukt med barn. I delta avsnitt kommer jag all ta
upp sexuella utnylljanden som kan vara straffbara oberoende av offrets ålder.
De särregler som bör gälla till skydd för barn och ungdom behandlas i avsnill
2.4.

Den
nuvarande bestämmelsen om frihelskränkande otukl lar sikle på -förutom
situationer då olaga tvång kommit till användning - tre olika fall, nämligen
dels grovt missbruk av den som i förhållande till gärningsmannen intar en
beroende ställning, dels olillböriigt utnyttjande av den som befinner sig i
hjälplöst tillstånd och dels sådant utnyttjande av den som är psykiskt sjuk
eller psykiskt utvecklingsstörd.

Det
led i bestämmelsen som avser grovt missbruk av annans beroende ställning
lillämpas mycket sällan, vilket delvis torde sammanhänga med att det ofta är förenat
méd bevissvårigheler att visa alt någon har blivit föremål för sådant missbruk.
Vid remissbehandlingen har frän något håll ifrågasatts om det bör finnas kvar.

Jag
anser emellertid själv atl bestämmelsen i denna del har en funktion att fylla,
främst då det gäller missbruk av ungdomars beroendeställning. Jag tänker då
bl.a. på det fallet atl en lärare eller någon annan med liknande anknylning
lill skolväsendet inleder ett sexuellt förhållande med någon av eleverna vid
den skola där han eller hon är verksam. Mot detta gäller f n. enligt 6 kap. 4 §
ett kategoriskt förbud, som enligt vad jag kommer all utveckla under 2.4 bör
avskaffas. När sådana fall förekommer i praktiken torde det emellertid inte
sällan vara fråga om grovt missbruk av beroendeställning och förfarandet bör då
kunna bestraffas som sexuellt utnyttjande.

Prop.
1983/84:105 26

Det
kan också tänkas andra situationer där ungdomar står i sådant
beroendeförhållande lill en vuxen person atl den vuxne kan få lill stånd
sexuellt umgänge med den unge genom att grovt missbruka dennes beroende
ställning. Man kan t.ex. inle utesluta möjligheten av att arbetsgivare eller
arbetsledare - t.ex. genom alt förespegla särskilda förmåner eller genom att
hota med ogynnsam beliandling - kan tänkas förmå underåriga arbetstagare till
sexuellt umgänge. Vid avgörandet av huruvida missbruket i sädana situationer
skall avses grovt bör man fästa stor vikt vid dels arten av
beroendeförhållandet och dels i förekommande fall åldersskillnaden mellan den
unge och gärningsmannen.

En bestämmelse av aktuellt
slag kan emellertid få betydelse även i fall då båda parter är vuxna. Som
exempel kan nämnas fall då någon som stått i vårdnadsförhållande eller liknande
lill en vuxen uppnått myndig ålder men forlfarande befinner sig i en stark
beroendeställning. Ett annat tänkbart fall är förhållandet lärare-elev där
eleven såsom t.ex. i de högsla gymnasieklasserna eller vid
universilelsstudier, uppnått myndig ålder. Bestämmelsen kan också få
tillämpning pä fall dä en vuxen är intagen tvångsvis i någon anstalt eller
institution, t.ex. fängelse, psykiatriskt sjukhus eller insfitulion för
missbruksvård.

Sammanfattningsvis
anser jag alltså att man fortfarande bör ha en bestämmelse som bestraffar
sexuellt utnyttjande genom grovt missbruk av annans beroende ställning.

Den
andra situation som omfattas av paragrafen, nämligen utnyttjande av en person
som befinner sig i hjälplöst tillstånd, torde ha sin slörsla prakliska
betydelse i situationer då någon på grund av kraftig berusning eller narkolikapåverkan
inte har förmåga atl uppfatta atl han eller hon utsätts för sexuella närmanden.
Det kan också vara fråga om sexuella närmanden till en sovande eller en person
som på grund av sjukdom eller kroppsskada inte kan bjuda motstånd eller inte
förmår uppfatta gärningens innebörd. Slutligen avses sexuellt umgänge med
psykiskt sjuka och psykiskt utvecklingsstörda. Självfallet bör psykiskt
utvecklingsstörda och psykiskt sjuka människor ha räll lill ett sexualliv
precis som andra människor. Det kan emellertid inle uteslutas att de kan ha
särskilda svårigheter atl värja sin sexuella och personliga integritet. Även de
fall som avses nu bör alltså omfattas av den aktuella kriminaliseringen, i den
mån gärningen inte bör rubriceras som våldtäkt.

Prop. 1983/84:105 27

2.4
Sexuella övergrepp mot barn och ungdom

Mitt
förslag: Vissa personer, nämligen sådana som har barn eller ungdom under sin
fostran eller värd eller som har tillsyn över dem på grund av myndighets beslut
åläggs ell absolut förbud mol sexuellt umgänge med den som står under deras
vård eller tillsyn. Detsamma skall gälla biologiska föräldrar saml far- och
morföräldrar oavsett om de utövar vårdnad eller tillsyn. Den som överträder
detta förbud döms för sexuellt utnyttjande av underårig lill fängelse i högst
fyra år eller i grova fall för grovt sexuellt utnyttjande av underårig till
fängelse lägst två och högsl åtta år. Till skillnad mot vad som f. n. är
förhållandet omfallar emellertid det kategoriska förbudet inle lärare och
moisvarande. Den som har sexuellt umgänge med barn under 15 är döms för
sexuellt umänge med barn till fängelse i högst fyra år. Den nuvarande möjlighelen
alt underlåta ålal vid ringa skillnad i ålder och utveckling mellan
gärningsmannen och barnet behålls.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitl förslag. Maximistraffet för
sexuellt umgänge med barn föresläs dock vara endast två år och åtal för brott
skall kunna underlåtas även i del fallet alt gärningen ulgör ett led i en
fastare förbindelse mellan gärningsmannen och barnet.

Remissinstanserna:
De flesta remissinstanser tillstyrker kommitténs förslag eller lämnar del utan
erinran. Flera menar emellertid att de nuvarande obligatoriska förbuden mol
sexuellt umgänge mellan lärare och elever bör behållas. Åtskilliga instanser är
negativa till kommitténs utformning av älalsregeln för sexuellt umgänge med
barn. Ett par instanser anser att den av kommittén föreslagna straffskalan för
detta brott är för mild.

Skäl
för mitt förslag: Inledningsvis vill jag framhålla att de allmänna bestämmelser
om sexuella övergrepp som jag lidigare har föreslagil givelvis också avses
gälla övergrepp mot underåriga. Barn och ungdomar behöver emellertid ett
väsenlligl utökat skydd mol att utsättas för sexualhandlingar som de inte är
mogna för. Många gånger kan en underårig länkas bli indragen i ett sexuellt
förhållande ulan alt man kan säga alt det är fråga om ett direkt fysiskt eller
psykiskt tvång. Det kan vara fråga om övertalning eller annat utnyttjande av
det faktiska överläge som en vuxen person intar i förhällande till den
underårige.

Här
bör man särskill uppmärksamma de olika former av sexuella övergrepp inom
familjen som i dagligt tal går under beteckningen incest. Det är då vanligen
fråga om sexuella övergrepp från en faders eller styvfaders sida mot en dotter
eller styvdotter, men även andra fall förekommer. Under senare år har denna typ
av sexuella utnylljanden kommil atl uppmärksammas mer än lidigare. Det har
därvid kommil fram omständigheter

Prop. 1983/84:105 28

som
lyder på att dessa slags övergrepp är vanligare i praktiken än vad man tidigare
allmänt har antagit.

Sädana övergrepp är
givetvis ägnade att medföra skador för barnet. Barnet kan få svårigheler alt
knyta normala kontakter med andra människor både när det gäller sexuallivet
och på andra områden. Ibland uppstår också, särskilt om det är ett litet barn,
rent fysiska skador. Det är angeläget all man i den straffrättsliga
lagsliflningen med eftertryck gör klart atl övergrepp inom familjen skall
beivras.

I detta sammanhang villjag
också understryka vikten av att samhällels insalser för alt stödja och hjälpa
de barn som har råkat ut för övergrepp av akluelll slag intensifieras. Enligl
vad jag har inhämtat har man inom socialstyrelsen tillsall en särskild
arbelsgrupp med uppgift all ularbeta rikllinjer för omhändertagande av barn som
utsätts för sexuella övergrepp inom familjen. Även inom kommunerna har man
börjal ägna ökad uppmärksamhet åt denna typ av övergrepp och möjligheterna atl
ingripa inom ramen för socialtjänsten.

Sexuella övergrepp mot
barn och ungdomar förekommer givetvis också ulanför familjens ram. Även i dessa
fall kan barnet eller ungdomen åsamkas belydande skador. Lagstiftningen måste
konstrueras så att även denna typ av övergrepp motverkas.

Sexualbrotlskommiltén
har som utgångspunkl för sitt lagförslag ställt upp tre principer, nämligen att
lagstiftningen skall

-
straffa alla former av sexuella
handlingar inom familjen som rikias mol barn och ungdomar

-
straffa också handlingar med
sexuell innebörd som sker ulanför familjen och riktas mot barn

-
straffa sexuellt umgänge med
ungdomar när det sexuella umgänget sker i situationer där man typiskt har alt
räkna med en risk för alt det kan innebära ett övergrepp.

Jag
instämmer i dessa principer. Liksom kommittén anser jag atl man som huvudregel
bör ulgå frän en bestämmelse om sexuellt utnyttjande av underårig. Med
underårig avses alla barn och ungdomar under 18 år.

Den nuvarande
straffbestämmelsen om olukt med ungdom i 6 kap. 4 § BrB straffbelägger
generellt fall dä någon har sexuellt umgänge med den som är under 18 år och som
slår under hans tillsyn vid skola, anstalt eller annan inrättning eller annars
står under hans övervakning, vård eller lydnad. Även i fortsättningen bör man
uppställa ett absolut förbud för vissa personer atl ha sexuellt umgänge med
underåriga som de har speciella relationer lill. I dén mån detta förbud
överträds skall det untanlags-lösl betraktas som sexuellt ulnyitjcLnde. Man
behöver alltså inle föra bevisning om i vad mån omständigheterna i del särskilda
fallet kan anses innebära all den underårige utnyttjats.

När
det gäller frågan vilken personkrets som skall omfallas av ett sådant förbud är
det av skäl somjag tidigare har anfört lill en början uppenbart atl

Prop. 1983/84:105 29

man
bör straffbelägga sexuella förbindelser mellan föräldrar och barn som inte har
uppnått myndig ålder. Delsamma bör gälla annan person som har anförtrotts
rollen som vårdnadshavare och därmed också har övertagit ansvaret för barnels
fostran. Även om förhållandena kan gestalta sig olika beroende på en rad
faktorer allteftersom barnet lever i en traditionell familjemiljö med sina
biologiska föräldrar eller adoptivföräldrar eller står under särskild förordnad
förmyndares vårdnad, är del angelägel att sexuella förbindelser mellan barnet
och dess vårdnadshavare motverkas. Varje sådan förbindelse bör därför vara
underkastad straffansvar. Avgörande bör inle vara den rättsliga vårdnaden ulan
förbudet bör avse varje person som slår i ell vårdnadsförhållande till barnet,
t.ex. en fosterförälder eller en man som inte är barnels far men som modern
sammanlever med och barnet bor hos.

Kommittén
har i sitt lagförslag uttryckt saken så atl den som har sexuellt umgänge med
någon som är under 18 är och som står under hans fostran skall bestraffas. I
motiveringen anförs att straffbestämmelsen avses inbegripa även en biologisk
förälder som visserligen inle har del i den juridiska vårdnaden men som har
umgängesrätt eller faktiskt umgås med barnet.

Flera
remissinstanser, bland dem RÄ, har påpekat atl begreppet fostran varken i den
mening det används i föräldrabalken eller från rent språklig synpunkl läcker
denna situation. Denna anmärkning är befogad. För all missförstånd skall
undvikas bör därför i straffbestämmelsen uttryckligen anges atl den avser även
fall då någon har sexuellt umgäng med egen avkomling under 18 år. Härigenom
kommer straffbestämmelsen alt omfalla alla biologiska föräldrar samt mor- och
farföräldrar oavsett om dessa har del i vårdnaden av barnet eller inte. Till
frågan om kriminaliseringen i övrigl av incest återkommer jag (avsnitt 2.5).

Jag
föreslår alltså atl ett förbud av aktuellt slag lill en början får omfatta att
någon har sexuellt umgänge med egen avkomling eller den som slår under hans
fostran. Även andra personer kan emellertid inta en sådan position i
förhållande till en underårig atl de bör vara underkastade ett absolut förbud
mot all ha sexuella relationer med denne. Jag syftar då närmast på vissa
särskilda lyper av vård- och lillsynssilualioner.

Socialt
störda ungdomar, som på grund av missförhållanden i hemmet, kriminalitet,
missbruk eller av annan liknande orsak har blivit föremål för åtgärder inom
social- eller kriminalvården står i ett uttalat beroendeförhållande till sina
vårdare eller övervakare. De ungdomar det här gäller befinner sig redan som en
följd av samhällels ingripande mot dem i en särskilt känslig situation och har
ofta allvarliga personliga problem av skilda slag. Dessa ungdomar kan lätt bli
offer för sexuellt utnyttjande. Den vuxne kan här locka den unge lill sexuellt
umgänge genom atl utlova särskilda förmåner eller genom atl hota med sämre
behandling eller andra åtgärder som den unge vill slippa ifrån. Situationen kan
också vara den all den unge inlåler sig på eller kanske lill och med inbjuder
lill en sexuell förbindelse av

Prop.
1983/84:105 30

detta
slag därför atl han eller hon tror sig därigenom kunna utverka förmåner eller
på annal säll påverka sin situation. Dessa ungdomar är i särskilt hög grad i
behov av skydd mot atl bli sexuellt utnyttjade av de vuxna personer som har en
vård- eller tillsynsfunktion. -Detta bör tillgodoses genom alt man på samma
sätt som när del gäller vuxna familjemedlemmar uppställer alt
straffsanklionerat förbud för personer tillhörande den vård- och fillsynspersonal
som hår åsyftas att över huvud laget ha sexuellt umgänge med ungdomar under 18
år som står under deras vård eller tillsyn.

De situationer somjag här
avser är främsl när underåriga är föremål för vård eller behandling enligl
lagen (1980:621) om vård av unga, lagen (1966:293) om beredande av sluten
psykiatrisk vård i vissa fall eller den s.k. omsorgslagen (1967:940).
Moisvarande gäller naturligtvis fall då behandlingen regleras av
frivårdsförordningen (1983:250), lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt
eller lagen (1981: 1243) om vård av missbrukare i vissa fall, även om dessa
författningar mera sällan tillämpas i fråga om underåriga.

Den nuvarande bestämmelsen
om otukt med ungdom straffbelägger också generellt fall då någon har sexuellt
umgänge med den som är under 18 år och som slår under hans tillsyn vid en skola
eller motsvarande. Kommillén anser att denna kriminalisering inte bör behållas.
Flerlalel remissinstanser lämnar kommitléförslaget i denna del utan erinran,
och förslaget tillstyrks uttryckligen bl. a. av statens ungdomsråd. Vissa
instanser, bland dem rikspolisstyrelsen, hovrätten för Västra Sverige,
socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, JämO och Lärarnas riksförbund, förordar
emellertid att del nu gällande absoluta förbudet för lärare alt ha sexuellt umgänge
med en underårig elev behålls.

Naturligtvis
måste del som regel anses olämpligt och många gånger direkl slötande om en
lärare skulle ha en sexuell förbindelse med en elev som inte har uppnått
myndighetsåldern. Ett generellt straffansvar för sådana fall går emellertid
enligl min mening för långt. Flerlalel ungdomar undergår numera någon form av
högre skolutbildning. Skolformerna är många och varierande. Inle sällan,
särskilt med hänsyn lill atl man i räll stor utsträckning anlitar unga
vikarier, är del relativt liten åldersskillnad mellan lärare och elever. Det nu
gällande förbudet tillkom under en tid dä skolan var väsentligt mer auktoritär
och beroendeförhållandet mellan lärare och elever mera markerat än vad som är
fallet i dag. Man kan numera inte utgå från att det i alla skolformer och i
alla situationer finns ett uttalat beroendeförhållande mellan lärare och elev.
I de fall där ett förbud kan te sig motiverat, exempelvis där del är stor
åldersskillnad mellan parterna och eleven är starkt beroende av lärarens
betygssättning eller motsvarande, lorde den allmänna bestämmelsen om sexuellt
utnyttjande vara tillräcklig för ett ingripande. Jag ansluter mig därför lill
kommitléförslaget.

Prop.
1983/84:105 31

Domstolsverket och Föreningen Sveriges statsåklagare anser
atl förbudet mol sexuella förbindelser med ungdomar också bör omfatta personal
på institutioner, t.ex. psykiatriska sjukhus, där ungdomar har tagils in på
frivillig väg. Även för sådana fall anser jag emellertid att de allmänna
bestämmelserna om sexuellt utnyttjade ulgör ett fillräckligt skydd.

Sammanfattningsvis
anser jag alltså att skyddet mol sexuellt utnyttjande av ungdomar bör ulformas
så all den som har sexuellt umgänge med någon som är under 18 år och är hans
avkomling eller står under hans fostran eller för vars vård eller lillsyn han
har alt svara på grund av myndighets beslut skäll straffas.

Den av
kommittén föreslagna straffskalan om fängelse i högst fyra år, som
överensstämmer med nu gällande slraffskalor för otukt med barn och otukl med
ungdom, synes vara väl avvägd. I likhet md kommittén anserjag atl man dessulom
bör införa en strängare straffskala för fall då gärningsmannen har handlat på
ell särskill hänsynslöst sätt mol den underårige eller brottet i annal fall är
att anse som grovt. Som exempel pä grovt brott kan nämnas fall då en vuxen
person i en familjerelation under lång lid har utnyttjat en underårig sexuellt.
Brottet bör betecknas grovt sexuellt utnyttjande och föranleda fängelse i
lägst två och högst åtta år.

Bestämmelsen om sexuellt utnyttjande av ungdom blir
sålunda tillämplig bara när den underårige står i ell besläml förhållande lill
den vuxne. Del skydd som bestämmelsen erbjuder är otillräckligt då del gäller
barn eller ungdomar i de lägre tonåren, som i regel saknar den mognad som
förutsätts för atl ett sexuellt umgänge inte skall vara förenat med en
allvarlig risk för skadeverkningar. När det gäller ännu yngre barn är risken
för fysiska och psykiska skador uppenbar. I sådana fall kan man f. ö. knappast
tala om frivillighet från barnets sida eftersom dess förmåga atl förslå
innebörden av sexuella handlingar år begränsad.

Enligl gällande räll är del straffbart atl inleda sexuell
förbindelse med ett barn under 15 är även om förbindelsen skulle vara hell
frivillig från barnets sida och oavsett om något beroendeförhållande föreligger
eller inte.' Denna åldersgräns infördes för flickor år 1864 och för pojkar år
1937.

Såväl
sexualbrottsutredningen som sexualbrotlskommiltén har fört ut-föriiga
resonemang kring denna regel. Därvid har bl.a. diskuterats möjlighelen av all
i slällel för all ange en åldersgräns knyta straffbarheten till om del i det
särskilda fallet har förekommit övertalning i sådana former eller sådan risk
för skador atl förfarandel framslår som slraffvärl. Både sexualbroltsutredningen
och sexualbrottskommittén har emellertid avvisat denna tanke. Själv finner jag
del också klart atl en lösning av delta slag inle bör väljas. Bl. a. gäller alt
den skulle vara förenad med avsevärda laglekniska svårigheter och att stora
bevissvårigheter skulle uppstå vid tillämpningen.

Diskussionen har också gälll frågan om åldersgränsen bör
sänkas bl.a med hänsyn till atl den genomsnittliga åldern för pubertetens
inträde markanl har nedgått sedan den nuvarande regeln ursprungligen kom fill.

Prop.
1983/84:105 32

Sexualbrottsulredningens förslag innebar också en sänkning
av gränsen lill 14 år, men detta förslag avstyrktes av flertalet remissorgan.

Sexualbroltskommitlén konslalerar att. oavsett vid vilken
ålder gränsen sätts, en straffbestämmelse kommer att träffa ett inle obetydligt
anlal fall som inle är straffvärda. Det gäller framför allt då en flicka strax
under åldersgränsen har samlag eller annal sexuellt umgänge med en bara några
år äldre pojke. Antalet sådana fall blir uppenbarligen slörre ju högre
åldersgränsen sätts. Samtidigt kommer ett inle ringa antal fall att falla
utanför del straffbara områdel, nämligen fall då unga flickor i åldrarna strax
ovanför gränsen efter övertalning inlåter sig på sexuellt umgänge med betydligt
äldre män, trots att de egentligen inte vill vara med om del. Anlalel sådana
fall blir högre ju liigre åldersgränsen sätts. Enligt kommittén bör den
nuvarande regeln behållas.

Socialstyrelsen framhåller i sitt remissvar atl den nuvarande
åldersgränsen kan ulgöra ett stöd för unga flickor när det gäller alt värja
sig mol sexuella närmanden från pojkar och män och atl del för övrigl också är
önskvärt alt ungdomar avhåller sig från sexuella förbindelser åtminstone lills
de fyllt 15 år. Socialstyrelsen anser också atl nuvarande lagregel ger stöd för
föräldrar och andra fostrare när de ställs inför frågor om gränsdragning för
sexualdebut.

Jag kan anslula mig lill dessa synpunkter. Med hänsyn
härtill och lill alt 15-årsgränsen lorde ha en myckel stark förankring i det
allmänna rättsmedvetandet finner jag liksom det hell övervägande antalet
remissinslanser skäl saknas atl frångå den nuvarande lagstiftningen på denna
punkl.

I enlighet med kommitténs förslag bör det således vara
straffbart att ha sexuellt umgänge med barn under 15 år. Broltsbeteckningen bör
lämpligen vara sexuellt umgänge med barn. Den nuvarande slrafflaiiluden
fängelse i högst fyra år bör behållas. Någon anledning atl ha en särskild
bestämmelse för grova fall finns inte. I de fall handlingen är så straffvärd
atl fyra års fängelse ler sig otillräcklig torde den regelmässigt vara alt
hänföra till våldläkl eller grovi sexuelll ulnylijande av ungdom.

Somjag redan tidigare har varit inne pä är det inle
ovanligt atl ungdomar i åldrarna strax under 15 år har sexuellt umgänge med
obetydligt åldre motparter. Det är naturligtvis inte meningen atl man
regelmässigt skall ingripa med straff i sådana fall. Man måste ta hänsyn till
atl del finns stora skillnader i utvecklingen mellan olika tonåringar och alt
deras fysiska och psykiska mognad är högst varierande. Den nu gällande regeln
om atl ålal endast när del är påkallal från allmän synpunkl skall väckas, om
del är ringa skillnad i ålder och ulveckling mellan gärningsmannen och den mol
vilken gärningen har förövats, bör därför behållas.

Sexualbrotlskommiltén har föreslagit alt en motsvarande
ålalspröv-ningsregel införs för fall då gärningen ulgör ett led i en fastare
förbindelse mellan gärningsmannen och barnet. I likhel med åtskilliga remissinslanser
anserjag mig inle kunna godta förslaget. Atl en sexuell förbindelse med ett

Prop.
1983/84:105 33

barn
under 15 år är fast gör den inte mindre olämplig; i många fall, särskill om det
är betydande åldersskillnad mellan parterna, måsle del anses, vara tvärtom.

2.5
Incest

Mitt
förslag: Den nuvarande bestämmelsen i 6 kap. 5 § BrB - den s. k.
inceslparagrafen - om straff för den som har samlag med avkomling eller syskon
behålls i princip oförändrad. Brottet betecknas sexuelll umgänge med
avkomling.resp. sexuellt umgänge med syskon.

Kommitténs
förslag: Beslämmelserna om olukt med avkomling och olukt med syskon upphävs.

Remissinstanserna:
De flesta remissinstanserna anser att den nuvarande bestämmelsen bör behållas.
Några instanser anser emellertid alt den bör kompletteras med en
åtalsprövningsregel.

Skäl
för mitt förslag: Kommitténs motivering för förslagel atl upphäva
inceslparagrafen är i korthet all övriga bestämmelser ger tillräckligt skydd
för straffvärda sexuella förbindelser inom familjen, nämligen sådana fall där
den ena parten är underårig eller där ett beroendeförhållande har missbrukals.
Frivilliga sexuella förbindelser mellan vuxna personer bör enligt kommillén
inte bestraffas även om parterna är nära släkt.

Förslaget
har fått ett i huvudsak myckel negativt mottagande av remissinstanserna. Några
instanser, bland dem företrädare för universiteten, några poliliska kvinno- och
ungdomsförbund liksom ell par åklagarmyndigheter och Svenska läkaresällskapet,
har emellertid i princip godtagit förslaget.

De argument som har
framförts mol kommitténs förslag är i huvudsak följande. En avkriminalisering
av incest anses sakna stöd i det allmänna rättsmedvetandet. Etiska liksom
sannolikt också arvsbiologiska skäl sägs tala mol en sådan förändring. Om incest
blir tillåtet, har ifrågasatts om inte också vissa familjerätlsliga regler
borde ändras. Slopas förbudet mol incest för vuxna, kan detta undergräva en
allmänt omfattad labuföreställning och därigenom medföra alt antalet incesluösa
förbindelser även med unga personer ökar. Vad gäller förhållandel mellan
föräldrar och barn har slutligen pekats på att ett barn även efler del all del
har fyllt 18 är ofta slår i ett starkt beroendeförhållande till sina föräldrar.

Åtskilliga
av de remissinslanser som har avstyrkt förslagel - bland dem RA, hovrätten för
Västra Sverige, domstolsverket, utredningen om barnens räll och RFSU - har
emellertid förordat atl incestparagrafen kompletteras med en regel av innebörd
all ålal skall väckas endasl när del är påkallal från allmän synpunkt eller alt
ålal skall kunna underiålas för 3 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 105

Prop. 1983/84:105 34

ömmande
fall. Som exempel på fall då åtal inte borde väckas nämns förbindelser mellan
vuxna helsyskon som, då de inledde förbindelsen, inte kände lill att de var
släkt.

Själv
vill jag försl hänvisa till alt jag i det föregående har föreslagit ett
kategoriskt förbud mot atl ha sexuellt umgänge med egen avkomling som inle
fyllt 18 år. Om mitt förslag godtas, kommer ell sådant brott att bestraffas som
sexuellt utnyttjande av ungdom, som har en strängare straffskala än den
nuvarande incestparagrafen.

När
det gäller frivilliga förbindelser mellan vuxna kan man kanske ha en viss
förståelse för de resonemang som ligger till grund för kommilténs förslag.
Erfarenheten visar alt del kan komma upp fall i praktiken -särskilt om
kontrahenterna är vuxna syskon - då det kan diskuteras om en lagföring är
nödvändig. Vid en samlad bedömning finner jag emellertid alt åtminstone en del
av de skäl som har framförts lill slöd för atl behålla nuvarande ordning väger
långt tyngre. Enligt min mening bör den nuvarande kriminaliseringen behållas.

Naturiigtvis
kunde del övervägas atl införa en åtalsprövningsregel på området (jfr JuU
1977/78:26 s. 10-11). Den av kommittén redovisade statistiken visar emellerfid
att under perioden 1974-1981 lagföringar för det aktuella brottet har
förekommil endasl i nio fall. Bl.a. med hänsyn härtill finner jag det inte
tillräckligt moliveral med en åtalsprövningsregel. I fall som av ett eller
annal skäl framslår som mindre slraffvärda har ju domstolen möjlighel att välja
exempelvis villkoriig dom som påföljd. Någon gång kan också möjlighet finnas
all underiåla ålal med stöd av den allmänna regeln i 20 kap. 7 § första stycket
3 RB eller atl efterge påföljd.

I
överensstämmelse med den terminologi som i övrigt har använts i förslaget bör
brottet i fortsättningen lämpligen benämnas sexuelll umgänge med avkomling
resp. sexuelll umgänge med syskon.

De
nuvarande straffsatserna bör behållas oförändrade.

2.6
Sexuellt ofredande

Mitt
förslag: Den nu gällande bestämmelsen om otuktigt beteende (6 kap. 6 § BrB)
behålls i vad den avser berörande av barn under 15 är på ett sedlighetssårande
sätt. Straffansvaret ulvidgas lill att avse fall då någon förmår barnet att
företa eller medverka i handling med sexuell innebörd, t.ex. i samband med
posering e.d. Även i fråga om sedlighetssårande upplrädande, främst blottande,
mol vuxna personer behålls kriminaliseringen. Brottet betecknas som sexuelll
ofredande.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitl förslag såvitt avser sexuellt
ofredande av barn. Däremot föreslås atl bestämmelsen om sedlighetssårande
uppträdande mol vuxen upphävs.

Prop.
1983/84:105 35

Remissinstanserna:
Av de remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga har de flesta godtagit
bestämmelsen om ofredande av barn men ansett atl blottande o. d. alltjämt bör
vara straffbart.

Skäl
för mitt förslag: Enligl gällande lagstiftning skyddas barn under 15 år även
mol andra sexuella beröringar än sådana som kan anses innefatlas i begreppet
sexuellt umgänge. I denna del bör uppenbarligen kriminaliseringen behållas.

Klarl är emellertid alt
del finns vissa andra sexuellt färgade beteenden som kan vara skadliga för
barn. Jag tänker då särskilt på fall där ett barn utnyttjas som modell för
framställning av pornografiska bilder genom atl man förmår det att företa en
handling med sexuell innebörd. I fråga om sådana handlingar gäller f. n. atl de
är straffbara endasl om gärningsmannen har uppsåt att sprida bilden (jfr 16
kap. 10a § BrB), vilkel ju inte behöver vara fallet. Del kan även förekomma atl
barn förmås alt posera på liknande sätt ulan atl avsikten är atl framställa
pornografiska alster. Handlingar av detta och liknande slag är somjag ser del
klarl straffvärda. Jag anser i likhet med kommillén all en beslämmelse om skydd
för barn mol andra sexuella handlingar än sexuellt umgänge bör omfatta fall då
någon sexuellt berör barn under 15 år eller förmår barnet all företa eller
medverka i handling med sexuell innebörd.

Även blottande och
liknande anstölliga handlingar bör givelvis vara straffbara när de riktar sig
mot barn. Frågan om sådana handlingar alltjämt bör vara straffbelagda då de
riktar sig mol vuxna är mera tveksam. Som skäl för att upphäva nu gällande
kriminalisering i denna del kan med sexualbroltskommitlén anföras att
handlingar av aktuellt slag som regel kan bestraffas som förargelseväckande
beteende (16 kap. 16 § BrB) eller ofredande(4kap. 7 §BrB).

Många
remissinslanser, främst kvinnoorganisationerna, har emellertid framhållit atl
blottande ofta upplevs som synnerligen obehagligt och är ägnat all skrämma inte
bara barn utan också kvinnor som blir utsatta för det. RÅ har framhållit att
del är viktigt att dylika beteenden registreras som sexualbrott för att, i den
mån så erfordras, utgöra spaningsmaierial vid grövre sexuella övergrepp.

Om
man i enlighel med kommitléförslaget skulle hänföra en stor grupp av de här
akluella gärningarna under bestämmelsen om förargelseväckande beteende, skulle
detta i viss mån innebära en återgång till den ordning som gällde före
ikraftträdandet av brottsbalken. När kriminaliseringen genom brottsbalken fick
sin nuvarande utformning, åberopades bl.a. intresset av att vid behov kunna
underkasta gärningsmännen behandling. Härvid pekades särskilt pä risken för att
de stundom skulle kunna tänkas göra sig skyldiga till allvarligare sexualbrott.
De undersökningar pä områdel som sexualbroltsutredningen har redovisat (se SOU
1976:9 s. 71-72) ger visserligen vid handen alt dessa synpunkter var något
överdrivna; s. k. bloltare är som regel ofarliga.

Prop.
1983/84:105 36

Helt
har dock somjag ser det knappast synpunkterna förlorat sin giltighet. Med
hänvisning till det anförda och till vad som har anförts under remissbehandlingen
anserjag tillräckliga skäl saknas alt ändra den nuvarande kriminaliseringen i
denna del.

De
brott som jag nu senasl har behandlal benämns enligl gällande lagstiftning
otuktigt beleende. Som ny brotlsbeleckning föreslår jag sexuelll ofredande.
Straffet bör som hittills vara böter eller fängelse i högst ett är.

2.7
Angivelse- och preskriptionsreglerna

Mitt
förslag: De nu gällande särskilda angivelse- och preskriptionsreglerna (6 kap.
11 § första och andra styckena BrB) upphävs.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna
tillstyrker enhälligt förslagel.

Skäl
för mitt förslag: Vid våldtäkt, våldförande och frihelskränkande otukl
uppställer lagen f n. krav på målsägandeangivelse för alt åklagaren skall få
väcka åtal, om ålal inte anses påkallal från allmän synpunkt. Denna regel
liksom den motsvarande ålalsregel som lidigare gällde vid misshandel på enskild
plals, tillkom främst som ett skydd för målsäganden. Vad gäller våldläkl ansåg
man alt en våldtäklsrättegång mot kvinnans vilja kunde innebära ett så svårt
lidande för henne att en önskan från hennes sida att slippa en sådan normalt
borde resjjekteras.

De skäl som har legat lill
grund för införandel av angivelseregeln är enligt min mening inte hållbara, och
de har som jag ser det haft olyckliga konsekvenser för rättstillämpningen på
områdel. Det bör vara en ovillkorlig skyldighet för samhällel atl beivra
våldsbrott av den allvarliga karakiär som del här är fråga om. Atl låi.a
kvinnan själv ta ställning lill om en formell angivelse skall göras eller inle
kan innebära en svår psykisk press för henne. Särskilt svår kan situationen
vara när gärningsmannen är en kvinnan närslående person eller någon som på
annat sätt är bekant med henne. Vidare ger den gällande ordningen möjlighel för
gärningsmannen atl på det ena eller andra sättet utöva påtryckning mol kvinnan
i syfle alt förmå henne all låta bli atl ange brottet lill ålal eller återta
anmälan. Av en kriminologisk undersökning som kommittén har presenterat framgår
också atl angivelse uteblev eller återtogs vid en fjärdedel av de
våldtäklsbrolt som under 1970-talel kom till polisens kännedom.

Med
hänsyn till vad jag nu har anfört anserjag liksom kommitlén och
remissinstanserna all den nuvarande angivelseregeln bör avskaffas.

I
fråga om de brott som avses nu finns också en särskild preskriptionsregel, som
innebär all ålal inle annal än när del är påkallal från allmän

Prop.
1983/84:105 37

synpunkl
får väckas sedan sex månader har förflutit från brottet, om inte angivelse skell
dessförinnan eller laga förfall har förelegal. Regeln har tillkommit främsl för
alt man har velat förhindra att kvinnan utövar utpressning genom all under
längre lid hota med all anmäla brottet. Som kommittén har påpekat kan regeln
därmed sägas vara en reflex av synsättet all man har skäl att vara misstänksam
mol kvinnor som uppger sig ha blivit våldtagna. Det är svårt atl se varför
risken för utpressning annars skulle vara störte vid denna särskilda brottstyp
än vad den är vid alla andra fall av allvarliga brott där målsäganden har
möjlighel alt hota gärningsmannen med all låta brottet komma lill polisens
kännedom. I likhel med kommittén och remissinstanserna anser jag att även denna
regel vilar på ohållbara grunder och bör avskaffas.

2.8 Koppleri m. m.

Mitt
förslag: Prostitutionen som sådan kriminaliseras inte, vare sig för den
prostituerade eller för kunden. Lagstiftningen inriktas i stället på all
prostitutionen skall motverkas genom ökade möjligheter till ingripande mot
koppleri. För sådanl brott döms enligl förslagel den som främjar eller på ett
otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjar att annan har tillfälliga sexuella
förbindelser mot ersättning. Till skillnad mot vad som f. n. gäller krävs inte
att främjandet sker vanemässigt eller i syfte att få ekonomisk vinning.
Fastighetsägare åläggs att göra vad som skäligen kan begäras för att få
hyresavtalet eller motsvarande upplåtelse all upphöra, om fastighetsägaren får
vela att en upplåten lägenhet hell eller fill väsentlig del används för
prostitution. Gör inle fastighetsägaren del, kan han straffas för koppleri. I
den föreslagna utformningen kommer koppleribestämmelserna att ta sikle endast
på att försvåra olika former av manlig eller kvinnlig prostitution. Det fordras
alltså att ena parten ger den andra ersättning för den sexuella förbindelsen.

Sexualbrottskommitténs
förslag: Överensstämmer i sak väsentligen med milt förslag.

Remissinstanserna:
De flesta remissinstanserna godtar kommitléns ståndpunkt att prostitution inte
bör kriminaliseras. Några instanser - Örebro kommun. Centerns kvinnoförbund.
Folkpartiets kvinnoförbund. Svenska kvinnors vänsterförbund, Kommunistisk
ungdom. Svenska hälso- och sjukvårdens Ijänstemannaförbund, Yrkeskvinnors
riksförbund. Frikyrkorådet och Alla Kvinnors Hus - anser emellertid att
kunderna bör bestraffas. Åven ärkebiskopen och JämO anser atl en
kriminalisering av de prostituerades kunder är en tänkbar väg. Sveriges
socionomers, personal-& förvaltningstjänstemäns riksförbund föreslär
införandel av ett allmänt.

Prop. 1983/84:105 38

inte
straffsanklionerat förbud moi; könshandel. Även i fråga om koppleriansvaret
har de flesla remissinstanser godtagit kommitténs förslag. Några instanser -
hovrätten för Västra Sverige, juridiska fakulteten vid Lunds universilel, BRÅ
och Sveriges domareförbund - anser emellertid alt det bl. a. vad gäller
kriminaliseringen genlemol fasfighetsägare är alltför långtgående. Till vissa
enskildheter som påtalats vid remissbehandlingen ålerkommer jag i
specialmotiveringen.

Skäl
för mitt förslag: Av de kartläggningar som har presenterats i olika sammanhang
— bl.a. av proslilutionsulredningen i belänkandet (SOU 1981:71) Prostitutionen
i Sverige - framgår alt prostitutionen i ett brett perspektiv har samband med
sociala förhållanden och strukturer liksom naturligtvis med människors och då
kanske främst mäns syn på det motsatta könet. Prostitutionen är uppenbarligen
en företeelse med sådana negativa verkningar i samhällel alt den bör bekämpas
med kraft. Verksamheten är inte bara på flera olika säll skadlig för många av
de inblandade kvinnorna. Den är också oförenlig med strävandena efter
jämslälldhel mellan kvinnor och män och ägnad atl negativt påverka sexualsynen
i allmänhet. De sociala åtgärdernas belydelse för att minska prostitutionen kan
knappast överskattas. Ulan sådana ålgärder finns sannolikt inte
förutsättningar atl nä varaktiga resultat. I ett mera långsiktigt perspektiv
kan insalser som syftar till atl förändra människors inställning till
sexualitet och könsrollsmönster och som är ägnade att främja jämställdheten
mellan män och kvinnor leda till att prostitutionen blir en sällsynt
företeelse.

Bör prostitutionen kriminaliseras?

En
särskild fråga i den debatt som har förts rörande åtgärder mot prostitutionen
har varit om prostitutionen skall kriminaliseras eller inle. Enligl gällande
rätt är det inle straffbart alt sälja sexuella tjänsler. Det är inle heller
annal än undanlagsvis straffbart atl köpa sådana ijänsler. Endasl i de fall
den prostituerade är under 18 år kan del bli akluellt alt betrakta en
prostitutionskonlakt som en straffbar handling för kunden. Del är nämligen
straffbart som förförelse av ungdom alt genom atl utlova eller ge ersättning
skaffa eller söka skaffa sig lillfällig sexuell förbindelse med den som är
under 18 år (6 kap. 8 § BrB). Den som gör sig skyldig till sådan handling kan
dömas lill böter eller fängelse högst sex månader. Andra bestämmelser kan
givetvis ibland bli aktuella. Exempelvis är det straffbart som frihelskränkande
otukl all ha sexuelll umgänge med någon under otillbörligt utnyttjande av atl
denne befinner sig i vanmakt eller annal hjälplöst tillstånd, t. ex. lill följd
av kraftig berusning.

Ett allmänt förbud mot
prostitution skulle som jag ser det med största sannolikhet få övervägande
negativa effekier. Visserligen skulle kanske prostitutionen minska någol, men
de kvinnor söm trots ett förbud skulle komma all ägna sig ål prostitution
skulle för att över huvud tagel finna

Prop.
1983/84:105 39

kunder
vara tvungna att anlita särskilda mellanhänder. Dessa skulle där-rried göra sig
skyldiga till koppleri. Men eftersom en förbjuden prostitution och den därtill
hörande ytterligare kriminaliteten skulle komma att ske i del fördolda, finns
anledning anta atl möjlighelen atl upptäcka brott i anslulning till prostitution
inte skulle bli slor. Däruiöver skulle de inblandade kvinnorna i än högre
utsträckning än vad som är fallet i dag kunna bli beroende av den eller de
personer som tjänstgör som kopplare.

En
ytterligare negaliv effekt som sannolikt skulle bli följden av en allmän
kriminalisering är atl rättsvårdande och socialvårdande myndigheter skulle
ställas inför ökade svårigheter atl få kunskap om proslituUonens utbredning.
Samhällets möjligheter att hjälpa kvinnorna i deras svåra situation skulle
minska. Med andra ord skulle de kvinnor som efler en allmän kriminalisering
forlfarande ägnar sig ål prostitution bli svårare alt finna och därmed svårare
att hjälpa.

Till
della kommer all en kriminalisering som riktar sig mol den prostituerade själv
skulle le sig ytterligt inhuman och kunna uppfattas som en form av
klasslagstiftning.

Från
de sist angivna synpunkterna möter det naturligtvis inte några betänkligheter
med en kriminalisering som riktar sig mol endast dem som utnyttjar de
prostituerades tjänsler. Även en sådan kriminalisering skulle sannolikt leda
lill en viss minskning av prostitutionen, men för de kvarvarande prostituerade
skulle den leda till samma behov av mellanhänder som om straffbarhelen hade
omfattat den prostituerades eller båda parters handlande. Också denna form av
kriminalisering skulle vidare säkerligen bidra till atl göra prostitutionen
osynlig med de konsekvenser somjag nyss har berört. Man kan kanske inte heller
hell bortse från risken för all en sådan ordning skulle kunna bilda grogrund
för olika slags utpressningsverksamhet.

I
den allmänna debatten har också förespråkats andra lösningar, däribland en
kriminalisering av fall där någon utnyttjar en prostituerad som bedriver
verksamheten i syfte att få pengar lill köp av alkohol eller narkotika. Här är
del naturligtvis fråga om ett särskill hänsynslöst handlande från kundens sida
som i och för sig väl skulle förtjäna en slraffrällslig sanktion. Samtidigt
står det klart atl en sådan kriminalisering skulle bli myckel svår att
praktiskt hanlera till följd av bevissvårigheter, det inom straffrätten
gällande kravet på uppsåt, etc. För de inblandade kvinnorna skulle sannolikt en
kriminalisering även i della hänseende få övervägande negativa konsekvenser.

Sammanfattningsvis
kommer jag till samma slutsats som sexualbrotts-kommittén, nämligen all det med
hänsyn främst till de i prostitutionen inblandade kvinnorna skulle vara
olyckligt att ens för vissa speciella fall utöka kriminaliseringen rörande
prostitutionskonlakter. Det finns däremot inle anledning all ändra den
beslämmelse som f n. kriminaliserar fall när någon försöker få
proslitutionskonlakter med ungdomar under 18 år. Som

Prop. 1983/84:105 40

jag redan har nämnt är del också straffbart som
frihelskränkande otukl alt ofillbörligt utnyttja atl någon på grund av
berusning befinner sig i hjälplöst tillstånd. Den kriminaliseringen bör i
enlighel med vad jag tidigare förordai (avsnitt 2.3) behållas.

Jag har hillills huvudsakligen uppehållit mig vid den
kvinnliga prostitutionen. Vad jag har anfört har emellertid uppenbarligen i
slorl sett samma lillämpning på manlig prostitution.

Koppleri

Straffbestämmelsen rörande koppleri i 6 kap. 7 § första
stycket BrB omfattar följande tre gärningslyper

a)
atl vanemässigt
främja eller utnyttja annans otuktiga levnadssätt

b)
all för atl
bereda sig vinning främja eller utnyttja annans otuktiga levnadssätt

c)
all förieda den
som är under tjugo år till otuktigt levnadssätt.

I bestämmelsens andra stycke finns en särskild siraffskala
för grova brott. Vid bedömande av om brottet är grovt skall man särskilt lägga
vikt vid om gärningsmannen främjat otuktigt levnadssätt i större omfattning
eller hänsynslöst utnyttjat annan.

Somjag lidigare har konstaterat är del ett
samhällsintresse alt i slörsla möjliga ulslräckning söka förhindra
prostitutionen och begränsa skadeverkningarna av den. Ett sätt atl göra del är
att minska möjligheterna för personer alt tjäna pengar på andras prosfitulion.
Della kan åstadkommas genom effektivl verkande straffbestämmelser som riktas
mol koppleriverksamhet av olika slag.

Med denna utgångspunkt står del, som jag ser saken, klarl
att man i princip bör behålla den nu gällande kriminalisering som gör det
möjligt att inskrida med straff mol kopplare. Starka skäl talar också för all
något utvidga det straffbara området, så att man kan få lill slånd effektivare
ingripanden mol koppleriverksamheten.

Inte sällan förhåller det sig så i den praktiska
hanleringen att del är svårt för polis och åklagare att ulreda om viss pei-son
som främjat prostitution har gjort sig skyldig lill koppleriverksamhel.
Åklagaren måste bevisa antingen atl prostitutionen har främjats vanemässigt
eller också atl den som främjat den haft ekonomisk vinning av sitt handlande.

Enligl min mening är del inte ncidvändigt atl kräva alt
främjandet skall ha varit vanemässigt eller alt del skall ha medförl ekonomisk
vinning. Prostitutionen är, som tidigare fiamhållits, ett samhällsont som måste
bekämpas. För alt straffbarhel skall inträda bör del vara lillräckligl att
någon främjar prostitution. Jag föreslår därför att man slopar det nuvarande
kravet på atl främjandet skall ha varit vanemässigt eller att del skall ha lett
lill ekonomisk vinning. I brottsbalken bör i stället föreskrivas att del är
straffbart som koppleri att främja atl annan har tillfälliga sexuella förbindelser
mot ersättning. Främjande kan givetvis ske även genom psykisk

Prop. 1983/84:105 41

påverkan,
och för flertalel fall blir del därmed straffbart även att förieda någon fill
prosfitulion oavsett personens ålder. Någon särskild beslämmelse om detta
behövs inte.

Gällande
rätt innebär vidare atl del är straffbart som koppleri atl utnyttja annans
otuktiga levandssäll. Även belräffande denna form av koppleri-brott krävs
emellertid atl del har skell vanemässigt eller för att ge gärningsmannen
ekonomisk vinning. I fråga om denna lyp av koppleribrott bör man för
straffbarhel lämpligen kräva all någon på ett otillbörligt sätt ekonomiskt
utnyttjar alt annan har tillfälliga sexuella förbindelser mot belalning. Med en
på detta sätt utformad straffbestämmelse bör det i praktiken vara något lättare
all komma ät olika lyper av sutenörverksamhet.

Både
sexualbrotlskommiltén och remissinstanserna har särskill uppmärksammat frågan
om ålgärder mol fastighetsägare som hyr ut lokaler lill prostituerade.

Ulhyrning
av lokal för användning som bordell, massageinstitut eller dylikt kan f n. vara
straffbart som koppleri. När en sådan uthyrning varken sker vanemässigt eller
för vinnings skull gör sig fastighetsägaren enligl gällande rätt inte skyldig
till broll. Dessulom har fastighetsägaren f n. i praktiken inte så slora
möjligheler all fä hyresförhållandet atl upphöra annat än när det slår klart
atl lägenheten har använts för brottslig verksamhet.

Enligt
min uppfattning är det önskvärt att i så slor omfattning som möjligt försvåra
de s.k. massageinstitutens verksamhet. Denna proslitu-lionsform är för sin
existens helt beroende av att del finns för ändamålel lämpliga lokaler. Ju
störte svårigheler man skapar för dem som vill bedriva sådan verksamhel all få
lokaler, desto mindre omfattning lorde denna typ av prostitution få i
framtiden.

Med
den uppbyggnad av kriminaliseringen som jag har förordat i del föregående blir
det i princip straffbart för en fastighetsägare alt upplåta en lägenhet med
uppsåt att den hell eller väsentligen skall användas för prostitution. Den
fastighetsägare som hyr ul en lokal med sådanl uppsåt måste nämligen anses ha
främjat verksamhelen och kommer alltså normalt alt kunna straffas för koppleri.

Om
man som ett resultat av förslaget i denna del åstadkommer all sådan
prostitution som bedrivs under täckmantel av "massageinstitut",
"pose-ringsateljé" e.d. motverkas, torde delta leda till en minskning
av prostitutionen totalt sett. Jag anser att denna fördel överväger den
nackdel som ligger i atl ell mindre anlal kvinnor som i dag prostituerar sig på
massageinstitut i slället kanske i varje fall temporärt övergår lill
galuprostilution.

Det
räcker emellertid inte med atl straffbelägga förfaranden då en fastighetsägare
hyr ut en lägenhel med uppsåt atl hyresgästen väsentligen skall använda
lägenheten för prosfitulion. Man måste också kunna komma åt den situation då
fasfighelsägaren var i god tro vid uthyrningen men så småningom får reda på att
lägenheten används för prostitutionsverksam-

Prop. 1983/84:105 42

hel.
I del sammanhanget bör man observera alt del kan ligga lill så att
fastighetsägaren faktiskt visste vad det var fråga om vid uthyrningen av
lägenheten men bestrider delta, varefter åklagaren får svårigheler all överbevisa
fastighetsägaren. Det underlättar därför polisens och åklagarens insalser mot
prostitutionen, om man skapar en slraffsanklionerad förpliklelse för
faslighelsägare atl vidla de ålgärder som skäligen kan begäras för att få
hyresavtalet all upphöra, om han efler upplåtelsen får reda på all lägenheten
väsentligen används för prostitution.

Den s. k. hyreslagen (12
kap. jordabalken) innehåller i 42 § bestämmelser om förverkande av
hyresrätten. Sedan den 1 januari 1981 gäller att en hyresgäst har förverkat sin
hyresrätt och att hyresvärden således har räll atl säga upp hyresavtalet, om
lägenheten hell eller till väsenllig del utnyttjas för näringsverksamhet,
vilken ulgör eller i vilken till ej oväsentlig del ingår brottsligt förfarande.
Bestämmelsen kom till i första hand för att olika former av olagligt spel
skulle kunna motverkas mer effektivt, men den är även avsedd att kunna användas
vid koppleri (se prop. 1979/80: 179 s. 29).

Denna
beslämmelse kan emellertid inle användas i fall då en prostituerad själv använder
en lägenhet för proslilulionsverksamhet utan alt koppleri eller annan brottslig
verksamhet bedrivs i lägenheten. Jag anser atl bestämmelsen bör ulvidgas så alt
förverkande kan ske även i dessa fall. Jag vill betona alt avsikten inle är all
göra del omöjligt eller försvåra för prostituerade all få bostad. Om man i
bestämmelsen ställer upp det kravel att lägenheten skall hell eller lill
väsenllig del användas för lillfälliga sexuella förbindelser mot betalning,
träffas i praktiken inle det fallet att den prosliluerade använder lägenheten
till permanent bostad (jfr prop. 1979/80: 179 s. 102).

Efler
en sådan ändring av hyreslagen kommer sannolikt seriösa fastighetsägare i
allmänhet alt säga upp hyresgäster som använder lägenheten väsentligen för
prostitulionsverksamhel. Man har emellertid självfallet alt räkna med att del
också finns faslighelsägare som inle skulle anse sig ha anledning alt ingripa
med uppsägning utan låta prostitutionen fortsätta. Som förut nämnts bör man
emellertid genom ändringar i strafflagstiftningen åsladkomma alt
fastighetsägaren tvingas alt vidta åtgärder.

Ett
sådant resultat kan åstadkommas genom atl man efter mönster av vad som f n.
gällerom dobbleri (16 kap. 18 § BrB) för in en särskild regel i brottsbalken
som lar sikle på det fallet att en hyresvärd får vela att en uthyrd lägenhet
helt eller till väsentlig del används för prostitution. Bestämmelsen bör få
den innebörden att hyresvärden i sådanl fall anses främja tillfälliga sexuella
förbindelser mol betalning, om proslilulionsverk-samheten fortsätter eller
återupptas och värden underlåler all göra vad som skäligen kan begäras för all
få upplåtelsen atl upphöra.

Vad
jag har sagl om hyresavtal bör naturligtvis på motsvarande sätt gälla i fråga
om upplåtelse av bostadsrätt. Till vissa särskilda lillämpningsfrågor
älerkommer jag i specialmotiveringen.

Prop.
1983/84:105 43

En
speciell fråga med generell räckvidd är om man bör inskrida med straff för
koppleri även i andru situationer än när det är fråga om prostitution.
Nuvarande regler om koppleri är naturligtvis i första hand inriktade på att
förhindra prostitution. I lagtexten används emellertid uttrycket "otuktigt
levnadssätt". Delta uttryck har mer vidsträckt omfattning än vad som
brukar inrymmas i begreppet prostitution. Del är alUså möjligl atl med straff
inskrida mol den som underiältar för andra atl ha lillfälliga förbindelser utan
att det är fråga om någon prostitution. Som exempel kan anges att någon mot
särskild ersättning lånar ut sin lägenhet till sina vänner och bekanta för atl
de skall kunna ha sexuelll umgänge med tillfälliga partners i lägenheten.

I
denna del får bestämmelserna anses bygga på ell föråldrat synsätl. Tillfälliga
sexuella förbindelser som inte har karaktären av prostitution bör inte beröras
av strafflagstiftningen. Del kan inle vara befogat att upprätthålla ett
straffrältsligt skydd för den allmänna sedligheten. Koppleribestämmelserna bör
därför i framtiden enbart ta sikte på att försvära olika former av
prostitution, vare sig del är fråga om manlig eller kvinnlig prostitution.

Straffet
för koppleri är f n. fängelse i högst fyra år. Till skillnad från ett par
remissinstanser finner jag ingen anledning atl ändra den straffskalan. På samma
säll som är fallet enligt gällande rätt bör det också vara möjligl att döma
till högre straff då brottet ter sig särskilt allvarligt, dvs. då det är fråga
om grovt koppleri. Slraffskärpning bör komma i fråga då gärningsmannen främjat
prostitution i stor omfattning eller om han behandlat den prostituerade på ett
särskilt hänsynslöst sätt.

2.9
Stöd och hjälp till våldtäktsoffer under rättegång m. m.

Mitt
förslag: Material för information och utbildning beträffande förfarandel vid
förundersökning och rättegång i mål om sexualbrott arbelas ut av de ansvariga
myndigheterna. Behovet av hjälp och stöd ät den som varit utsatt för
sexualbrott tillgodoses inom ramen för tillgängliga resurser hos socialtjänsten
och sjukvården och avses kunna ske bl.a. genom att en kontaktperson förordnas
enligt socialtjänstlagsliflningen. Genom en särskild ändring i rättegångsbalken
skapas ulrymme för alt kontaktpersonen eller annan som lämnar en målsägande
biträde med personligt slöd skall kunna göra delta även under rättegången.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer i stort med milt förslag. Dock föreslås ingen ändring
i rättegångsbalken.

Remissinstanserna:
Remissinstanserna är över lag positiva till kommitléförslaget. Från flera håll
föreslås dock alt en kvinna som varit utsatt för våldläkl skall ha rätt lill
juridiskt bilräde i rättegången.

Prop.
1983/84:105 44

Skäl för mitt förslag: I den allmänna debatten har inle
sällan kritik riklats mol del sätt på vilkel förundersökningsförfarandel och
rättegången genomförs när det är fråga om våldläklsbroll. Man har påpekat att
fortfarandet ofta blir myckel påfrestande för kvinnan, all de som leder
förhören inle har känsla för den svåra situation hon befinner sig i och därför
inle behandlar henne med den hänsyn och urskillning som är på sin plals.
Förslag har också väckts om all juridiskt biträde bör lämnas kvinnan framför
allt under rättegången men även under förundersökningsförfarandet.

Allmänl om del rättsliga förfarandel

Om milt förslag i det föregående genomförs kommer en del
av grundvalen för den kritik som har nämnts nyss atl falla bort. Jag vill här
särskilt hänvisa till att jag i det föregående har betonat alt sådana faktorer
som exempelvis hur kvinnans levnadssätt har varit får anses irrelevanta för den
rättsliga bedömningen. Den del av förundersöknings- och rättegångsförfarandet
som hillills ibland har inriktats på sådana faktorer blir därmed sä gott som
alltid onödig. I sammanhanget bör understrykas atl det är mycket angeläget att
domstolens ordförande under rättegången vakar över att rättegången inte glider
in på ett spår där frågan närmasl blir hur kvinnans levnadssätt har varil och
inte heller inriktas pä henne beteende i samband med den åtalade gärningen i
den mån del saknar rättslig relevans. Kommer frågor av den typen från
försvararens eller åklagarens sida, åligger del ordföranden all inom ramen för
sin processledning se lill att processen inle kommer på sned.

I detta hänseende behövs inle niigra särskilda lagregler.
Del följer nämligen av 46 kap. 4 § rättegångsbalken (RB) alt rätten skall se
till att man inle drar in i målel någonting som inle har betydelse.

Självfallet gäller motsvarande beträffande
förundersökningsförfarandel. Under förundersökningen skall main utreda vem som
skäligen kan misstänkas för ett brott och om tillräckliga skäl finns för ålal
mot honom. Man skall vidare bereda målel så att man kan förebringa bevisningen
vid huvudförhandlingen i ett sammanhang. Vid förundersökningen skall beaklas
inle bara de omsländigheler som lalar rnol den misstänkte utan också de som är
gynnsamma för honom. Bevis som är till den misstänktes förmän skall tas
tillvara. Vidare gäller atl undersökningen skall bedrivas så all ingen onödigt
utsätts för misstanke eller får vidkännas kostnad eller olägenhet (23 kap. 4 §
RB). Härav följer givetvis bl.a. all förundersökningen inle fär medföra olägenheter
för kvinnan exempelvis genom alt hon i onödan utsätts för närgångna och
kränkande frågor.

Bl. a. med hänsyn till all våldtäkt är ett mycket
allvarligt brott, står del dock klart att en förhållandevis ingående
undersökning till belysning av vad som verkligen har hänt ofta är nödvändig.
Men den som leder ell polisförhör måste kunna ställa sina frågor med den hänsyn
situationen kräver utan all för den skull ge avkall på förhörets syfte. Av
värde är

Prop. 1983/84:105 45

naturiigtvis
också om den åklagare som har atl ta ställning lill om ålal skall väckas eller
ej vid ett personligt samtal med kvinnan undertättar henne om beslutet och om
innebörden i olika brottsrubriceringar, liksom om vad som händer vid en
rättegång. I de fall då åtal inte väcks på grund av atl åklagaren inle anser
sig kunna bevisa brott är del ofta viktigt alt kvinnan får kännedom om
bakgrunden till beslutet. Hon bör inte få tro att ett sådant beslut innebär
någon sorts anklagelse mot henne.

Inför
en rättegång finns anledning atl från domstolens sida ägna eftertanke ål det
förhållandel all del för kvinnan kan vara en svår påfrestning atl möta den man
som utsatt henne för ett övergrepp. Självfallet kan inte annal än rent
undantagsvis ell möte helt undvikas. Det bör dock i de flesla fall finnas
möjligheter atl ordna de praktiska detaljerna inför rättegången så all kvinnan
och mannen inte behöver tillbringa pauser eller annan väntetid i samma lokaler.
Det kan också finnas anledning att informera kvinnan om hennes möjligheler alt
på samma sätt som vad gäller ett vittne få lämna sin berättelse utan att den
åtalade mannen är närvarande (se 46 kap. 7 § RB) och om att rättegången kan
hållas inom stängda dörrar (se 5 kap. 1 § RB).

Inte
bara de situationer kvinnan ställs inför i samband med polisförhör och
rättegång kan utgöra påfrestningar för henne. Den läkarundersökning som normalt
sker i nära anslutning till själva övergreppet utgör givetvis ett känsligt
moment. Bl.a. gäller erfarenhetsmässigt all det är av värde all personalen ser
till alt hon inte lämnas ensam under väntan på undersökningen. Det är också
klart att den undersökande läkaren bör informera kvinnan om undersökningens
syfle och i förväg berätta om hur den skall utföras.

Om
riksdagen godkänner föreliggande förslag, är det min avsikl atl för regeringen
anmäla frågan öm alt ge socialstyrelsen, rikspolisstyrelsen, RÅ och
domstolsverket i uppdrag att i samarbete utarbeta lämpligt material för
information och utbildning på området. Detta överensstämmer med kommitténs
förslag. Det finns anledning för myndighelerna att samråda med RFSU för att
utnyttja den kunskap på området som vuxit fram där under de senaste åren. Jag
vill också nämna atl del enligt min uppfattning bör särskilt anges att samråd
bör ske med Sveriges advokatsamfund. Uppenbarligen är det nämligen av slor
vikt atl kanaler skapas för att informationsmaterialet skall nå ut till
advokater som kan komma i fråga som offenlliga försvarare för personer som
misstänks för sexualbrott. Den information som arbelas ul på området bör över
huvud laget rikias lill all personal inom rättsväsendet samt hälso- och
socialvården som kan tänkas komma i kontakt med offer för sexualbrott liksom
naturiigtvis i lämplig utsträckning även till dem som utsatts för sådana broll.

Personligt
stöd åt den som har blivit utsatt för sexualbrott

Jag
har i det föregående underslrukil vikten av atl de som har blivit utsatta för
sexualbrott erhåller en insiktsfull och hänsynsfull behandling i

Prop. 1983/84:105 46

samband
med den rättsliga handläggningen. I praktiken gäller det mesl kvinnor men vad
som sägs i del följande kan även avse män eller barn som blivit offer för
sexuella övergrepp.

Man måste vara medveten om
alt övergrep av detta slag ofta kan aktualisera konflikter, oavsett om de
rättsvärdande instanserna agerar invändningsfritt från angivna utgångspunkter.
Ofta kan naturligtvis kvinnans närmasle vara hennes slöd och hjälpa henne alt
bearbeta konflikten. I andra fall kan kvinnan vara i behov av slöd utifrån. Hur
ett sådanl stöd lämpligen bör utformas torde variera kraftigt bl.a. beroende på
hur kvinnan upplevt övergreppet.

Eftersom de insatser som
det här gäller alltså inte kan utformas lika för alla kvinnor synes övervägande
skäl tala för alt någon särskild vårdorganisation inte bör inrällas på området
utan atl samhällets reguljära organ bör tas i anspråk. Det kan exempelvis vara
så all en våldtäkt aktualiserar en konflikt i kvinnans äktenskap. I ett sådant
fall kan samhällel erbjuda hjälp i form av familjerådgivning. I andra fall kan
samhället behöva hjälpa lill med en ny bostad. Händelser av akluellt slag kan
också för myckel unga flickor ge upphov lill svåra slörningar i relationen till
föräldrarna. Listan på vilka hjälpbehov ett våldtäktsoffer kan ha kan göras
läng. Om man bortser frän fall då psykiatrisk hjälp eller annan läkarvård
behövs, bör behovel av hjälp och stöd oftast tillgodoses inom ramen för
socialtjänsten.

Socialtjänsten skall
tillgodose medborgarnas behov av stöd och hjälp på det sociala området. Det
finns anledning atl ta avstånd frän vissa uttalanden som har gjorts bl.a. vid
remissbehandlingen av sexualbrottskommitléns belänkande av innebörd att det
skulle vara i en eller annan mening chikanerande för en kvinna som blivit
utsatt för brott atl ta socialtjänstens tjänsler i anspråk. Sådana uttalanden -
som bottnar i ett synsätl somjag trodde vi hade kommil bort från - grundas på
en missuppfattning av den moderna socialtjänstens mål och metoder.
Socialtjänsten är till för alla medborgare och har ett generellt uppdrag alt pä
demokratins och solidaritetens grund främja bl. a. människors sociala
trygghet.

En speciell svårighet i
just detta sammanhang är atl ge en kvinna som har varil utsatt för sexualbrott
kunskap om den hjälp samhällel kan ge. Kvinnan bör därför erbjudas kontakt med
nägon som har kunskap om vad man pä den ort där kvinnan bor kan ge i form av
stöd och hjälp. Liksom sexualbroltskommitlén finner jag det angeläget alt den
befattningshavare inom polisen som leder ell förhör med en våldtagen kvinna
känner till vilka psykiatriska öppenvårdsmoltagningar,
distriktsläkarmotlagningar, vårdcentraler, ungdomsmottagningar,
familjerådgivningsbyråer, socialbyråer, kvinnojourer, kvinnohus m.m. som finns
och deras telefonnummer och öppettider.

Den våldtagna kvinnan bör
i ell tidigt skede av förundersökningen ges en kort information om vilken hjälp
hon kan få och om all det i den situation hon just då befinner sig är helt
naturligt om hon är i behov av särskild

Prop. 1983/84:105 47

omsorg.
Hon bör också informeras om möjlighelen alt hos socialtjänsten begära en
kontaktperson (se 10 § socialtjänstlagen).

En
särskild fråga gäller möjligheterna för ett brottsoffer atl få hjälp eller stöd
av det allmänna under själva rättegången. Såviit avser juridiskt bilräde är
här i första hand reglerna i rällshjälpslagen (1972:429) av inlresse. Enligt
den lagen gäller med vissa undanlag alt rättshjälp kan beviljas personer som
behöver sådant bistånd i rättsliga angelägenheter. Den enskilde skall erlägga
en avgift som baserar sig på hans eller hennes ekonomiska förhållanden. Om den
enskilde inte själv eller med hjälp av nägon som på grund av tjänsteställning
har att biträda honom eller henne kan ta lillvara sin rätt, kan inom ramen för
rättshjälpen biträde förordnas.

En
grundförutsättning för alt rättshjälp skall kunna beviljas är sålunda att
sökanden behöver hjälp i en rättslig angelägenhet. Den omständigheten atl någon
som målsägande eller vittne skall höras i en rättegång anses inle innebära all
en rättslig angelägenhet i denna mening föreligger.

Om
emellertid målsäganden - dvs. den som har blivit utsatt för brottet -
framställer ell egel yrkande i rättegången, är grundförutsättningen för
rättshjälp uppfylld. Ell sådanl yrkande kan t. ex. gå ul på atl målsäganden
biträder åtalet och begär alt gärningen skall rubriceras på annat sätt än vad
åklagaren gjort. Om åklagaren beslulal att inte väcka talan eller all inte
överklaga en frikännande dom, kan målsäganden vidare väcka enskilt åtal eller
själv överklaga domen. Del är dock inte säkert atl rättshjälp med bilrädesförordnande
för målsäganden beviljas i dessa situationer; del beror på omsländighelerna i
del särskilda fallet om så anses kunna ske.

Har
målsäganden skadeståndsanspråk pä grund av brottet, är åklagaren enligt 22 kap.
2 § RB skyldig atl föra ersättningstalan för målsägandens räkning, om del kan
ske ulan olägenhet och under förutsättning alt målsägandens anspråk inte är
obefogat. Denna rätt för målsäganden atl få åklagaren alt utföra
ersättningstalan anses normalt vara en fördel för målsäganden, eftersom det
belyder att målsäganden inte behöver riskera få några egna rättegångskostnader.
Om emellertid målsägandens skadeståndstalan inte ulförs av åklagaren, kan
allmän rättshjälp med biträdesförordnande beviljas målsäganden.

Möjligheterna
för den som har varit utsatt för ett sexualbrott eller någon annan brottslig
gärning att inom ramen för rättshjälpen få rättsligt bilräde på det allmännas
bekostnad är alltså rätt begränsade och knutna till specifika fall. När frågan
har behandlals i den allmänna debatten och under remissbehandlingen av
sexualbrottskommitléns betänkande har del inte heller varit behovet av
juridiskt biträde för ulformning av ansvars- eller skadeståndstalan som stått i
förgrunden. Vad man snarare har pekal på är behovel för rnålsäganden alt få
personligt slöd i samband med de förhör som hon eller han måsle undergå liksom
under domstolsförfarandet i övrigt.

Prop.
1983/84:105 48

Jag
har stor förståelse för dessa önskemål. Det är allmänl omvittnat atl den som
för första gången kommer i kontakt med ett rättegångsförfarande kan uppleva
domstolsproceduren som påfrestande. Del formaliserade förfarandel, den
främmande atmosfiiren och den tyvärr i viss mån kvardröjande benägenheten hos
de i rättegången inblandade juristerna atl använda svårbegripliga fackuttryck
bidrar säkerligen härtill.

För
den som är målsägande och alltså har blivit utsatt för det brott som
rättegången gäller kan påfrestningen av flera skäl bli särskilt stark. Målsäganden
upplever helt naturligt ofta situationen så alt hon eller han har ett befogat
krav på upprättelse och kompensation för del övergrepp eller den kränkning som
har förekommit. 1 rättegången - där del måsle klarläggas om åtalet är styrkt
eller inle - tvingas emellertid målsäganden i stället atl underkasta sig ofta
detaljerade förhör och korsförhör. Delta blir naturligtvis särskill besvärande
när den tilltalade förnekar gärningen och dennes försvarare från sina
utgångspunkter kanske därför söker ifrågasätta trovärdigheten av målsägandens
uppgifter. Redan den omständigheten atl målsäganden måste konfronteras med den
som begått brottet innebär f. ö. säkeriigen ofta i sig en svår påfrestning.

Vad
som har sagts nu gäller för målsägande i allmänhet. Har målsäganden blivit
utsatt för ell broll som innefattar en allvarlig personlig kränkning - såsom
sexualbrott men även exempelvis vissa former av misshandel — måste situationen
ofta vara särskilt obehaglig. Den speciella påfrestning som kvinnor
erfarenhetsmässigt ofta har upplevt som målsägande i mål om våldtäkt och andra
sexualbrott måste generellt sett minska, om mina förslag i del föregående
genomförs. All ett behov av personligt stöd för målsäganden under själva
rättegången kommer atl finnas kvar i en hel del av dessa fall slår dock klarl.
Detsamma gäller för vissa andra situationer. Jag tänker här t. ex. på vissa
rättegångar om kvinnomisshandel.

När
del gäller frågan i vilka former detta behov skall tillgodoses finns del som
nämnts förespråkare för alt det bör ske genom att ell juridiskt bilräde
förordnas för målsäganden. Jag är medveten om alt en sådan ordning förekommer i
Danmark och Norge såvitt gäller våldtäklsmål.

Somjag
ser det kan del på goda grunder ifrågasätlas om jusl denna form av hjälp är
mest adekvat annal än för fall då del är frågor av rent juridisk natur som
målsäganden behöver hjälp med. Det gäller ju här inte all rättsligt styrka
åtalet för det brott som är aktuellt; den uppgiften ankommer på åklagaren. F.
ö. kan det somjag har antytt nyss inte sällan förhålla sig så all de i
rättegången dellagande juristernas infallsvinklar på problemen bidrar lill alt
göra en.rättegäng påfrestande för målsäganden.

Om
den som blivit utsatt för sexualbrott, vid behov fär en kontaktperson förordnad
ål sig enligl socialtjänstlagen, förefaller del vidare opraktiskt att i ett
senare skede koppla in en annan person på fallet. Delta gäller i synnerhet om
kontaktpersonen har närvarit som förhörsviltne vid de förhör som hållits med
målsäganden under förundersökningen.

Prop. 1983/84:105 49

Mera
ändamålsenligt är då som jag ser del alt bereda ulrymme för den som i övrigt
biträder målsäganden med personligt stöd att göra detta även i rättegången
liksom att över huvud tagel skapa utrymme för sådanl biträde. F.n. saknas
nämligen uttryckliga regler om rätt för en målsägande som med hänsyn till
brottets karaktär eller eljest är i behov av personligt stöd under rättegången
alt ha någon vid sin sida för att hjälpa till i detta hänseende.

Jag
anser detta vara en brist och förordar atl saken rättas till genom en särskild
regel i rättegångsbalken. En sådan regel bör naturligtvis inte ta sikte enbart
på en kontaktperson som förordnats enligt socialtjänstlagen ulan utformas
generellt, sä att även t. ex. företrädare för kvinnojourer eller kvinnohus
eller närstående kan medverka på angivet sätt. Jag ålerkommer i
specialmofiveringen lill hur en sådan regel bör ulformas.

Men
del är inte bara i själva rättegången som en målsägande kan behöva personligt
stöd. Erfarenheten visar all sådant stöd kan behövas redan vid polisanmälan om
brottet. Delsamma gäller naturligtvis som jag nyss var inne på vid förhören
under förundersökningen. Varken under förundersökningen eller rättegången är
det fråga om uppgifter som i första hand kräver juridiska kunskaper. Vad som
krävs är framför allt psykologiska och sociala insikter och erfarenheter. Jag
anser att det personliga slöd som målsäganden behöver ges bäsl av ett biträde
som besitter sådana kvalifikationer.

Jag
är emellertid medveten om atl man kan se frågan om i vilken form målsäganden
bör få biträde i här aktuella fall på olika sätt. Del är angelägel att
uppmärksamt följa effeklerna av den nya lagstiftningen i stort och av de former
för hjälp ål framför alll kvinnor som varil utsatta för sexualbrott somjag här
har förordat. Om det skulle visa sig behövas, är jag beredd atl ta upp frågan
om juridiskt biträde till omprövning.

Jag
vill slutligen påpeka alt jag är väl medveten om alt ell sexualbrott -liksom
kanske i ännu högre grad kvinnomisshandel i olika former - kan vara en
utlösande faktor till all ett behov för målsäganden av juridisk hjälp uppkommer
för skilda ändamål - del kan gälla försäkringsproblem, skilsmässofrågor,
bodelning etc. Här skall naturligtvis behovel av jurislhjälp tillgodoses enligt
allmänna regler.

3 Upprättade
lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom justiliedepartementet upprättats
förslag lill

1.
lagom ändring i brottsbalken,

2.
lag om ändring
rättegångsbalken,

3.
lag om ändring i jordabalken,

4 Riksdagen 1983/84. I .saml. Nr 105

Prop. 1983/84:105 50

4.
lag om ändring i bosladsrätlslagen
(1971:479),

5.
lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100).

Förslagen
bör fogas till regeringsprotokollel i della ärende som bilaga 3.

4
Specialmotivering

4.1
Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

4
kap. 3 §

Den
föreslagna ändringen är föranledd av att begreppet otukt genomgående avses bli
utmönstrat ur brottsbalken. Någon ändring i sak beträffande paragrafens
räckvidd är inle avsedd.

6
kap. Kapilelrubriken

Del
i den nuvarande rubriken använda begreppet "sedlighetsbrott" framstår
språkligt som någol föråldrat. Sexualbrottskommitléns förslag "Om sexuella
övergrepp" synes av olika skäl - bl.a. med hänsyn till 5 § - inle fullt
adekvat. Mitt förslag innebär i stället att kapitlet rubriceras "Om
sexualbrott".

1
§

Första
stycket

Förslaget
innebär flera förändringar i förhållande till den nuvarande lydelsen av
stycket. De allmänna övervägandena bakom förslaget redovisas i avsnitt 2.2.

En
förändring hänger samman med alt gällande rätt uppställer krav på samlag för
atl ett sexuelll övergrepp skall rubriceras som våldtäkt. Någon definition av
begreppet samlag har inte lämnats. Klart är emellertid atl enligt gällande rätt
åsyftas endast sexuella handlingar mellan personer av olika kön. Av förarbetena
framgår vidare att man inle kräver att samlaget skall ha lett till att mannen
haft sädesavgäng. Den vedertagna uppfattningen är alt ansvar för fullbordad
våldläkl kan ådömas, om mannens och kvinnans blottade könsdelar har kommit i
beröring med varandra.

Förslaget
innebär en förändring i detta avseende. Ansvar för våldtäkt skall nämligen
kunna komma i fråga ocksä vid sådanl sexuellt umgänge som är jämförligt med
samlag. Med sexuellt umgänge avses delsamma som med gällande rätts uttryck
"könsligl umgänge", dvs. handlingar vilka typiskt sett avser att tillfredsställa
eller uppväcka bådas eller enderas sexuella drifl. Exempel på beteenden som
nomalt bör kunna jämställas med samlag erbjuder fall då en man berör kvinnans
analöppning med sin manslem eller tvingar kvinnan att suga på den (s.k. anala
och orala samlag). Alla former av sexuellt umgänge kan emellertid inte anses
jämför-

Prop.
1983/84:105 51

liga med samlag. Exempelvis kan det normall inte
jämställas med samlag all en man tvingar en kvinna alt onanera ät honom.

En annan förändring består i atl broitsbeskrivningen har
gjorts könsneulral. Ett homosexuellt övergrepp liksom ett övergrepp av en
kvinna mot en man blir sålunda all betrakta som våldtäkt, om förutsättningarna
för detta i övrigt är uppfyllda.

Kravet pä att handlingen skall ha föregåtts av våld eller
hot som innebär trängande fara bibehålls. I överensslämmelse med vad som gäller
belräffande rån (8 kap. 5 § BrB) har emellertid gjorts ett tillägg. Della
innebär alt man med hot som innebär trängande fara skall likställa hot som för
den hotade framstår som trängande fara.

Med hänsyn till all en särskild siraffskala har införts
för grov våldtäkt har straffmaximum för normalfallet av våldtäkt satts lill
fängelse i sex år. Minimum är som förul fängelse i två år. När del gäller all
avgöra vilkel straff inom skalan som skall tillämpas i det särskilda fallet
blir våldets och hotets beskaffenhet liksom den sexuella kränkningens art av
grundläggande belydelse. Härutöver gäller givetvis liksom i andra sammanhang
alt slraffmätningen måsle ske med utgångspunkt i en helhetsbild av den situation
som föreligger till bedömning i del särskilda fallet. Jag får i detta avseende
hänvisa till vad som har anförts i den allmänna motiveringen.

Andra stycket

Stycket ger möjlighet alt döma till ett lindrigare
straffan fängelse två år, om brottet med hänsyn lill våldets eller hotets art
och omständigheterna i övrigt framslår som mindre grovt. Av styckets avfallning
följer all våldets eller holets art alllid skall beaktas vid bedömningen av om
brottet kan hänföras under denna regel. En helhetsbedömning av den åtalade
gärningen måste dock alltid göras, varvid givetvis även den sexuella
kränkningens art får betydelse. Till skillnad från gällande rätt innehåller
lagtexten ingenting som hänsyflar på förhållandet mellan offret och gärningsmannen.
Della saknar, liksom offrets beteende före övergreppet, över huvud tagel
belydelse när det gäller frågan om ett brott skall rubriceras som våldtäkt
eller inte. Sådana faktorer avses också sakna självständig belydelse för frågan
om ett brott skall hänföras under andra stycket, men ibland kan de naturiigtvis
liksom andra omständigheter ulgöra en del av helhetsbilden. Generellt gäller
emellertid atl allmänna uppgifter om exempelvis offrets vandel och levnadssätt
måsle anses sakna relevans för bedömningen. Här som eljest är del som
sexualbrollskommitlén har uttalat gärningsmannens handling och vad som har
föranlett honom all ulföra den som skall stå i cenlrum för den rättsliga
bedömningen.

Tredje stycket

I stycket finns upptagen en särskild siraffskala för grova
fall av våldtäkt. Minimislraffel är angivet till fyra års fängelse och
maximistraffet till lio års

Prop. 1983/84:105 52

fängelse.
Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskill beaktas om våldet var
livsfarligt eller om det medförde allvarlig skada eller sjukdom eller om
gärningsmannen på annat sätt visat särskild råhet. Som exempel på fall när
våldtäkt normall bör bedömas som grov kan nämnas situationer när gärningsmannen
hotat med niigol livsfarligt vapen, t.ex. skjulvapen, eller övergreppet har
varil förenat med långvarigt frihetsberövande. Sadistiska inslag i samband med
övergreppet eller grovt förnedrande handlingar mol offret är andra exempel på
omständigheter som bör föranleda att gärningen bedöms som grov våldtäkt. S. k.
gruppvåldtäkter bör uppenbarligen många gånger bedömas som grova. Är offret
ett barn, en invalid eller en på annal säll hjälplös person får ofta anses att
gärningsmannen visal särskild råhet. Hit hör också fall då offret utsatts för
särskilt allvarlig misshandel liksom normalt också situationer dä väldet eller
hotet har skett med vapen, kniv eller annal farligt tillhygge.

2
och 3 §§

Det
nuvarande brottet frihelskränkande otukl har delats upp på två brott, varav del
ena, sexuellt tvång (2 § enligt förslagel) avser det fallet alt någon genom
olaga tvång förmår annan lill sexuelll umgänge utan atl fråga är om våldläkl
och del andra, sexuelll utnyttjande (förslagels 3 §), avser grovt missbruk av
annans beroende ställning eller otillbörligt utnyttjande av annans hjälplösa
tillstånd, psykiska sjukdom eller psykiska utvecklingsstörning.

I
fråga om rekvisiten har endasl språkliga ändringar gjorts i förhällande till 2
§ i dess gällande lydelse, och kriminaliseringens räckvidd blir sålunda i
princip densamma som tidigare. Med samlag jämförliga former av sexuelll
umgänge har hänförts till 1 § för fall dä våld eller hot som innebär trängande
fara kommit till användning. De faller således utanför tillämpningsområdet för
nya 2 §. Avgränsningen gentemot våldtäktsbrollel beslår i alt sexuellt tvång
tar sikte även på fall då annat olaga tvång än s. k. rånlvång har kommit lill
användning och på fall där fråga har varil om annat sexuellt umgänge än sådanl
som kan jämställas med samlag.

Beträffande
3 § skall här endasl påpekas all den nuvarande straffbestämmelsen i 4 § för
fall då någon har sexuellt umgänge med en person under 18 år som står under
hans lillsyn vid en skola eller annan inrättning saknar motsvarighet i
förslagel. Sådana handlingar kan emellertid vara alt hänföra under straffbestämmelsen
om sexuellt utnyttjande, om fråga har varil om ett grovt missbruk av den andras
beroende ställning. För att ett sådant fall skall anses vara för handen bör
generellt sett krävas alt handlingen framslår som ell maklövergrepp mot en
svagare person.

Prop.
1983/84:105 53

4§

Första
stycket

De
allmänna övervägandena bakom förslagel redovisas i avsnitt 2.4.

I
stycket straffbeläggs som sexuellt utnyttjande av underårig till en början all
någon har sexuellt umgänge med egen avkomling under 18 år. Med hänsyn till atl
paragrafens straffskala omfatlar fängelse upp till fyra år innebär delta en
straffskärpning för vissa sådana incestfall då en förälder ulan del i vårdnaden
har sexuellt umgänge med ett eget barn mellan 15 och 18 år. Enligt gällande rätt
har i det fallet, om fråga inte har varit om frihelskränkande otukt, straff
kunnat ådömas endasl enligt 5 § för otukl med avkomling, varvid straffet varit
maximerat till fängelse i två år.

Den
som har sexuellt umgänge med någon som är underårig och står under hans fostran
döms enligt stycket likaledes för sexuellt utnyttjande av underårig. Förbudet
avser i första hand sexuellt umgänge mellan en underårig och hans eller hennes
vårdnadshavare i de fall då vårdnadsha-varen inte tillika är biologisk förälder.
Fråga kan exempelvis vara om adoptivförhållande. Även en vuxen person som
formellt inle har del i vårdnaden men som faktiskt intar en vårdnadsposition
genlemol den unge omfattas av förbudet. Som exempel kan nämnas den som
sammanbor eller är gift med den underåriges vårdnadshavare eller ulan
myndighets beslut tjänstgör som fosterförälder för den unge.

Bestämmelsen
innebär vidare all den som enligt myndighets beslut har atl svara för vård
eller lillsyn av underåriga inle får ha sexuellt umgänge med den underårige.
Härmed avses sådana silualioner då vård eller lillsyn av den unge anordnas
enligt särskild lagstiftning. För den ålderskategori det här gäller är del i
första hand fråga om vård enligl lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om
vård av unga med placering i enskilt hem eller hem för vård eller boende. Även
behandling enligl lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i
vissa fall, enligt den s. k. omsorgslagen (1967:940) eller inom
kriminalvårdens ram omfattas av bestämmelsen. Detta betyder att vuxna personer,
som enligt del beslut som har meddelats svarar för vård av eller tillsyn över
den underårige under inga omständigheter får ha sexuellt umgänge med honom
eller henne, således inte ens om han eller hon helt frivilligl inlåter sig på
den sexuella förbindelsen. I lillsyn inbegrips olika former av övervakning.

En
särskilt förordnad förmyndare som av domslol anförtrotts vårdnaden om ett barn
har ju också att enligl myndighets beslut svara för vård och Ullsyn av barnet.
En sådan förmyndare faller under straffbestämmelsen redan på den grunden att
barnet står under hans fostran.

Stycket
är tillämpligt på både helero- och homosexuella handlingar. Det har i vissa
hänseenden en snävare räckvidd än nuvarande 4 §. I förslagel saknas nämligen
bl.a. direkt motsvarighet till del nuvarande kategoriska förbudet för en lärare
all utöva sexuelll umgänge med en elev i åldern 15-17 år. Som förut har
påpekats (avsnitt 2.4) gäller emellertid generellt

Prop.
1983/84:105 54

förfall
av denna typ alt den som har ett starkt inflytande över den unge och grovt
missbrukar den unges beroendesituation till att skaffa sig sexuelll umgänge kan
straffas enligl 3 §.

För
sexuelll utnyttjande av underårig kan dömas lill fängelse högst fyra år. Samma
siraffskala gäller i dag för olukt med ungdom.

Andra
stycket

Enligt
stycket föranleder grova fall av sexuelll utnyttjande av underårig fängelse
inom latituden två till åtta år. Bestämmelsen är avsedd att i viss utsträckning
ersätta nuvarande 6 kap. 3 § andra stycket BrB. Bestämmelsen innebär en
straffskärpning för grova övergrepp mol ungdomar mellan 15 och 18 är.

Stycket
tar bl. a. sikte på fall när en vårdnadshavare eller den som har del i den
underåriges fostran utnyttjat denne sexuelll vid upprepade lillfällen. Vid bedömningen
av om brottet är grovt skall hänsyn också tas till om barnet lidit psykisk
eller fysisk skada av övergreppet.

Ett annal skäl till atl
brottet bör bedömas som grovt kan vara all det innefattar ett förfarande som
avses i 2 eller 3 §. I ett sådant fall skall brottet enligl allmänna principer
inte bestraffas även enligt någon av de paragraferna. Innefattar gärning
sådant tvång till samlag eller motsvarande som avses i 1 § skall man också
normall döma enbart för grovt sexuelll utnyttjande av underårig. Detta gäller
dock inte om gärningen är att hänföra till grov våldläkl. öm i del falleljust
den omständigheten atl brottet innefattar sexuellt utnyttjande av underårig har
beaktats när våldläklsbrotlet bedömts som grovt, skall gärningsmannen enligt
vanliga principer för konkurtens dömas enbart för grov våldtäkt och alltså
inte även för grovt sexuellt utnyttjande av underårig.

Ansvar
skall enligt 11 § ådömas även den som inle insåg men hade skälig anledning
antaga att den unge inte hade uppnått 18 års ålder.

5§

De
allmänna övervägandena bakom förslaget redovisas i avsnitt 2.5.

Paragrafen
motsvarar nuvarande 5 § utan någon egentlig ändring i sak. Med hänsyn till alt
begreppet otukt i övrigt genomgående har utmönstrats i förslagel har
brottsbeleckningarna dock ändrats till "sexuellt umgänge med
avkomling" resp. "sexuellt umgänge med syskon". I fortsättningen
liksom nu inriktas emellertid kriminaliseringen endast på samlag.

Eftersom
sexuellt umgänge med egen avkomling under 18 år alltid blir straffbart som sexuelll
utnyttjande av underårig enligt 4 §, har fall som avses i 4 § uttryckligen
undantagits från tillämpningsområdet för första stycket.

Prop.
1983/84:105 55

6§

De
allmänna övervägandena bakom förslagel redovisas i avsnill 2.4.

Enligt
paragrafen, som motsvarar nuvarande 3§ i kapitlet, straffas den som har
sexuellt umgänge med barn som inte fyllt 15 år. Slraffskyddel för barn under 15
är är ovillkorligt. Liksom tidigare kan åtal underiålas dä skillnaden i ålder
mellan gärningsmannen och barnet är obetydlig. Om detta finns en regel i 13 §.

För
att straff skall ifrågakomma räcker det med all ell sexuelll umgänge med barn
under 15 år har förekommit. Beträffande innebörden av begreppet sexuellt
umgänge hänvisas till vad som har anförts vid 1 §. För straffbarhel fordras
också alt gärningsmannen haft uppsåt, vilkel bl.a. innebär all han i princip
skall ha känt lill all barnet inle har fyllt 15 år. I detta hänseende har
emellertid i 11 § (nuvarande 9 §) en jämkning gjorts såtillvida alt ansvar
skall ådömas också den som inte insåg men hade skälig anledning atl anta atl
barnet inte hade fyllt 15 år.

Omständigheterna vid
brottet kan naturligtvis variera mycket beroende på bl.a. barnels ålder och
känslighet samt det sexuella övergreppets art. De allvarligaste sexuella
övergreppen mol barn innefattar så gott som alllid moment som gör all gärningen
inte skall hänföras till sexuellt umgänge med barn ulan lill något annal brott
som regleras i 6 kap. BrB. Det kan t. ex. bli fråga om ansvar för våldtäkt,
sexuelll tvång eller sexuelll utnyttjande av underårig. Liksom
sexualbrottskommittén anserjag därför att en särskild straffskala för grova
fall kan undvaras. Däremot harjag liksom bl.a. socialstyrelsen funnil anledning
saknas att i enlighet med kommittéförslaget sänka straffskalan för
normalfallet enligl nuvarande 3§. Skalan omfattar alltså liksom lidigare
fängelse i högst fyra år.

För
alt bedömningen av konkurtensfrågor skall förenklas anges i paragrafen
uttryckligen att den skall tillämpas endast när gärningen inte faller under
någon av de lidigare straffbestämmelserna i kapitlet.

7§
De allmänna övervägandena bakom förslagel redovisas i avsnitt 2.6.

Första
stycket

För
sexuellt ofredande döms enligt förslagel när någon sexuellt berör barn under 15
år, ulan att det kan anses som sexuellt umgänge. I denna del överensstämmer
förslaget i sak med första stycket i gällande rätts straffbestämmelse mol
otuktigt beteende (6 kap. 6§ BrB).

Vad
som skall anses som sexuellt umgänge framgår av den allmänna motiveringen i
avsnill 2.1 och specialmofiveringen till 1 §. Alla beröringar med sexuell
inriktning är sålunda inle alt betrakta som sexuellt umgänge. Som exempel på en
handling som utgör sexuellt ofredande men inle sexuelll umgänge kan tas del
fallet atl en vuxen person av sexuelll intresse mer flyktigt berör ett barns
könsorgan.

Prop. 1983/84:105 56

Kriminaliseringen
enligt förevarande stycke går emellertid längre än gällande rätt så lill vida
att den avser även gärningar som innebär alt någon förmår ett barn atl företa
eller medverka i handlingar med sexuell innebörd. Det skall med andra ord röra
sig om en handling som ulan all innefatta beröring har en klar och för en vuxen
person otvetydig sexuell prägel.

Ett
typexempel på en sådan handling som avses här är att barnet utnyttjas som
modell för framställning av pornografisk bild. Den som skildrar barn i en sådan
bild kan i dag dömas för barnpornografibrotl enligl 16 kap. 10a § BrB. En
förutsättning för ansvar enligt den bestämmelsen är dock atl gärningsmannen har
uppsåt all bilden sprids. I typfallet innebär della att gärningsmannen har ett
kommersiellt inlresse av fotograferingen. Saknas spridningsuppsål kan gärningen
f.n. inte bestraffas. Enligt förevarande stycke blir framställandet av sådan
bild straffbart även då spridningsuppsål saknas, under förutsättning att bilden
framslälls efter levande modell. Stycket kommer därmed att omfatta bl.a.
handlingar som innebär att någon framställer pornografiska bilder av barn för
egel bruk.

Även
i de fall ett barn förmås lill sexuell posering ulan samband med alt del
avbildas i pornografisk bild skall man döma för sexuelll ofredande av barn.
Detta gäller ocksä i fall då barnet inte utsatts för vare sig tvång eller annan
otillbörlig påverkan för alt medverka.

Del
är viktigt atl understryka atl straff för sexuelll ofredande enligl förevarande
stycke kan förekomma endasl när den vuxnes handling har sexuell inriklning i
den meningen att det är fråga om atl söka reta eller tillfredsställa den vuxnes
sexualdrift eller om all förmå barnet till handlingar med klar och otvetydig
sexuell innebörd. Om sålunda, för att ta ett exempel, vuxna under lek med barn
kommer atl beröra barnels blottade könsorgan blir det inte fråga om
straffansvar. Detsamma gäller självfallet om en vuxen person fotograferar ett
naket barn utan att fotografiarrange-mangel har sexuell innebörd.

Om
de i delta stycke angivna rekvisiten är uppfyllda och brottet dessutom innebär
att gärningsmannen har skildrat ett barn i pornografisk bild med uppsåt atl
sprida bilden blir även straffbestämmelsen i 16 kap. 10a§ BrB tillämplig. I
delta fall torde normalt broltskonkurrens föreligga, vilket innebär all
gärningsmannen skall dömas både för sexuelll ofredande och för
barnpornografibrotl.

Andra
stycket

Stycket,
som behandlar exhibitionistiska beteenden och uppenbart sedlighetssårande
uppträdande mot annan, moisvarar nuvarande 6§ andra stycket med endast
språkliga ändringar. Broltsbeteckningen blir enligt förslagel även här sexuellt
ofredande.

Prop. 1983/84:105 57

8§
De allmänna övervägandena bakom förslaget redovisas i avsnitt 2.8.

Första
stycket

För
koppleri döms enligt stycket den som främjar eller på ett otillbörligt sätt
ekonomiskt utnyttjar alt annan upptar tillfälliga sexuella förbindelser mol
ersällning.

Med
främjande avses detsamma som i den hu gällande koppleribestämmelsen.
Främjandet kan ske på många olika sätt. Del kan exempelvis ske genom alt någon
lämnar anvisning på prostituerades adresser eller genom atl någon håller en
bordell. Även en psykisk påverkan på annan varigenom denne beslutar sig för
prostitution kan utgöra ett främjande. I ett sådant fall får dock krävas att
den psykiska påverkan inte är alllför obetydlig; den måste verksamt ha bidragit
lill den andres beslut alt prostituera sig (jfr rätlsfallet NJA 1982 s. 198). Dél
krävs inle alt gärningsmannens åtgärd i det enskilda fallet lett till att annan
haft prostitutionsförbindelser. Det är tillräckligt atl övriga brottsrekvisil
är uppfyllda och att gärningsmannen skapal möjlighet eller underlättal för
annan atl ha tillfälliga sexuella förbindelser mol ersättning.

Gällande
rätts krav på att främjandet eller utnyttjandet skall ha skett vanemässigt
eller för alt bereda gärningsmannen vinning har slopats. Enligl förslaget blir
främjande generellt straffbart medan del för ekonomiskl utnyttjande förutsätts
för straffbarhel atl utnyttjandet har skett på ett otillbörligt sätt.
Sistnämnda rekvisil får som regel anses uppfyllt i och med att någon på annans
verksamhel som prostituerad skaffar sig fördelar utan vederlag eller mot vederlag
som slår i missförhållande till vad han å sin sida presterat. Den typiska
formen av koppleri där gärningsmannen inte aktivi främjar annans verksamhel som
prostituerad men ändå utnyttjar verksamheten är ju när en man, som sammanbor
eller är gift med prostituerad, låter sig underhällas av kvinnan. Även den som
vid ett enstaka Ullfälle ekonomiskt utnyttjar en prostituerad gör sig
emellertid enligl förslagel skyldig lill koppleri under förutsättning att
ulnyttjandel framstår som otillbörligt.

Däremot
kan, som sexualbrottskommittén har anfört, straffbarheten inte anses omfatta
fall då exempelvis en hyresvärd mot normal hyra upplåter en vanlig lägenhel som
bostad ål en prostituerad. En sådan åtgärd kan inte anses innebära vare sig ett
främjande eller ell otillbörligt utnyttjande.

Vad
som skall främjas eller utnyttjas för atl straffbarhel skall föreligga är
enligt gällande rätt "annans otuktiga levnadssätt". Enligt förslaget
byts ullryckel ut mol "alt annan har tillfälliga sexuella förbindelser mot
ersättning". Av uttryckssättet framgår att fråga måsle vara om mer än en
lillfällig sexuell förbindelse. Några vid remissbehandlingen särskilt nämnda
fall som inte ansetts böra träffas av kriminaliseringen faller därmed utanför
det straffbara områdel. Det gäller situationer då någon vid ett

Prop.
1983/84:105 58

enstaka
tillfälle förmedlar kontakt med en prosfituerad genom att t. ex. lämna över ell
telefonnummer eller då en taxichaufför pä begäran av en kund kör denne till en
gata där han kan få kontakl med prosliluerade.

Som
förut har framgått innefattar uttrycket "främja" också vissa former
av psykisk påverkan, främjandet kan - för all använda uttryckssättet i 23 kap.
4§ BrB - ske "med råd eller dåd". Med hänsyn härtill och till den
utvidgning som har föreslagits för normalfallet av koppleri har den nuvarande
särskilda bestämmelsen i 7 § första stycket för fall då någon förleder den som
är under 20 är till otuktigt levnadssätt ansetts kunna undvaras.

Enligl
gällande rätt är det straffbart att främja eller utnyttja annans otuktiga
levnadssätt, dvs. vanemässiga utomäktenskapliga förbindelser av lillfällig
nalur. Förslagel däremot tar enbart sikle på ålgärder som främjar eller
utnyttjar atl annan har lillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. Till
skillnad från sexualbroltskommitlén avser jag då ersättning även i andra former
än kontant betalning eller motsvarande. Alt främja eller utnyttja andra
sexuella konlakler än proslilutionskontakler blir emellertid inte straffbart
som koppleri. I enlighet med denna inställning har också del särskilda brottet
främjande av otukl - 6 kap. 7§ tredje stycket BrB -slopats. Förfaranden av det
slag som avses dä någon för atl bereda sig särskild vinning främjar tillfällig
könsförbindelse mellan andra blir emellertid straffbara som koppleri, så snart
det är fråga om främjande av sexuella förbindelser mot ersättning.

Andra
stycket

Tidigare
har konstaterats att kriminaliseringen inte omfattar det fallet att en
hyresvärd mot normal hyra upplåter en vanlig lägenhet som bostad ål en
prostituerad. Om däremot en hyresvärd upplåter en lägenhel inte för
bostadsändamål ulan lill atl helt eller väsentligen användas för prostitutionsverksamhet
- exempelvis under täckmantel av poseringsateljé e. d. -torde någon tvekan inte
kunna råda om atl han har främjat verksamheten på ell sådant säll alt han gjorl
sig skyldig till koppleri enligt första stycket. Detta förutsätter naturligtvis
att han vid upplåtelsen hade uppsåt omfattande den avsedda användningen av
lägenheten (jfr lagrådets yttrande beträffande en likartad fråga såvitl angår
dobbleri; prop. 1979/80: 179 s. 110). Vad som har sagts nu gäller även när
fråga är om upplåtelse av en lokal eller bostadslägenhet mot marknadsmässig
hyra. Någon bestämmelse om detta lorde inle behövas, och i själva verkel kan
del göras gällande att en uttrycklig föreskrift i ämnet skulle kunna föranleda
lill tillämpningsproblem genom att ge upphov ull motsatsslut (jfr nyssnämnda
yttrande av lagrådet).

I
förevarande stycke regleras i stället det fallet all en hyresvärd försl efter
del all han med hyresrätt har upplåtit en lägenhet får kunskap om atl
lägenheten av hyresgästen inle används som bostad utan helt eller väsentligen
för proslilulionsverksamhet.

Prop.
1983/84:105 59

I
det följande föreslår jag en ändring i hyreslagen enligl vilken en hyresgäst
skall anses ha förverkat hyresrätten lill sin lägenhet, om den väsentligen
används för prostitulionsverksamhel. Den nu ifrågavarande straffbestämmelsen
har tillkommit för all lägga på hyresvärden en rällslig skyldighet atl begagna
sig av hyreslagens möjlighet alt säga upp hyresavtalet med den hyresgäst som
använder lägenheten för prostitutionsverksamhet. Enligl bestämmelsen krävs alt
en hyresvärd för alt undgå straffansvar skall antingen förmå hyresgästen alt upphöra
med prostitutionsverksamhet i den förhyrda lägenheten eller också göra vad som
skäligen kan begäras för atl få upplåtelsen att upphöra. För straffbarhel krävs
vidare alt hyresvärden visas ha fåll kunskap om vad lägenheten används lill.

Tillägget i denna del ökar
möjligheten all på ett effekfivt sätt motverka poseringsateljéer och bordeller.
När polisen eller de sociala myndigheterna får kännedom om alt sådan verksamhel
förekommer i en lägenhet, kan hyresvärden underrättas om förhållandet. Hyresvärden
blir då - givelvis förutsatt att uppgifterna är rikliga - i princip skyldig alt
göra vad som skäligen kan begäras för alt få bort hyresgäslen från lägenheten,
såvida han inte kan få garantier för att lägenheten inle längre kommer att
användas pä akluelll sätt.

Vad
som skäligen kan begäras av hyresvärden är i första hand all han -under
åberopande av den särskilda förverkandegrunden i hyreslagen -säger upp
hyresavtalet och, om del behövs, begär handräckning för all få hyresgäslen alt
avflytta.

För
atl med framgång kunna säga upp ell hyresavtal pä den grund som avses nu måsle
hyresvärden emellertid kunna bevisa all lägenheten väsentligen har använts för
prostitulionsverksamhel. I annat fall löper han risk att förlora en
efterföljande rättegång och alt få belala koslnaderna i målet. Om del är fråga
om en annan lägenhel än bostadslägenhet, kan hyresvärden dessutom få betala
skadestånd enligl 12 kap. 57 § jordabalken.

Dessa
förhållanden måsle hållas i minnet när man bedömer vad som skäligen kan begäras
av hyresvärden. Del är alltså inte meningen att han skairbehöva göra någon mera
omfattande egen ulredning i saken. Någon skyldighet all säga upp ett hyresavtal
föreligger naturligtvis inte heller, om han inle kan styrka förverkandegrunden.
I klara fall bör emellertid skyldig-hel alt säga upp avtalet föreligga.

Ell
exempel erbjuder den silualionen att det av en lagakraflvunnen brollmålsdom
rörande koppleri framgår alt lägenheten väsentligen har använts för
prostitulionsverksamhel. I andra fall kan de socialarbetare som har varit
inkopplade på frågan tänkas vara beredda atl avlägga vittnesmål i en eventuell
rättegång. Det kan ju också tänkas all hyresgästen inte förnekar förhållandel.

Har
hyresvärden kännedom om alt lägenheten används för koppleri, bör del skäligen kunna
begäras av hyresvärden alt han anmäler brottet lill polis- eller
åklagarmyndighet, om förundersökning inle redan har inletts.

Prop.
1983/84:105 60

Resulterar
en sådan anmälan sedermera i en fällande dom, får hyresvärden möjlighel alt
fullfölja sitt agerande genom ätt säga upp hyresgäslen, om del behövs för alt
fortsatt prostitulionsverksamhel skall kunna förhindras.

Vad
jag nu har sagt om hyresförhållanden har moisvarande tillämplighet på
bostadsrältsförhållanden. Jag föreslår i det följande att en ny förverkanderegel
av förul nämnt innehåll förs in även i bostadsrättslagen (1971:479).

9§

I
paragrafen behandlas grova fall av koppleri. Bedömningen av i vilka fall
koppleri är att anse som grovt skall ske enligl samma kriterier som enligl
gällande rätt. Som exempel har i lagtexten angivits fall där
koppleri-verksamheten haft Slor omfattning eller där gärningsmannen hänsynslöst
utnyttjat annan. Ett sätt atl hänsynslöst utnyttja annan kan vara all begagna
sig av eller åstadkomma drogberoende hos en kvinna för att förmå henne att
prostituera sig till vinning för gärningsmannen. Ett annal sätt kan vara att
utsätta henne för misshandel i syfle att få henne att inleda eller fortsätta en
verksamhet som pro:Uituerad.

Straffskalan
för grovt koppleri är densamma som enligt gällande räll.

10
§

Denna
beslämmelse kriminaliserar proslilutionskontakler med den som är under 18 år. I
likhel med vad som är fallet i gällande rätt är sådana förbindelser straffbara.
I sak överensstämmer stadgandet hell med nuvarande 6 kap. 8§ BrB.

Denna
bestämmelse motsvarar hell nuvarande 6 kap. 9§.

12 §

Enligl
paragrafen skall försök vara straffbart vid brott mol 1 -4, 6, 8 och 9§§. Detta
innebär en utvidgning i förhållande fill gällande rätt som straffbelägger
försök enbart vid brott mol nuvarande 1, 3 och 4 §§ (våldläkl eller
våldförande, otukl med barn och otukt med ungdom). Den praktiska effekten blir
främst att sådana gärningar som i dag skulle bedömas som försök till
frihelskränkande otukt eller koppleri och i enlighet härmed är straffria
fortsätlningsvis blir kriminaliserade som försök lill anlingen sexuelll tvång,
sexuellt utnyttjande eller koppleri.

Inga
sedlighetsbrott är i dag straffbara på förberedelse- eller slämplings-sladiet.
Enligt förevarande paragraf skall förberedelse och stämpling till brott vara
straffbart vid broll mol 1 § saml mot 4§ andra stycket och 9§ (våldtäkt, grov
våldläkl, grovt sexuellt utnyttjande av underårig och grovt koppleri).

Handlingar
som ulgör förberedelse eller stämpling till brott ulan atl gärningsmannen
uppnått försökspunkten kan länkas förekomma i vissa

Prop. 1983/84:105 61

fall.
Ett exempel kan vara alt några män tillsammans planlägger en gruppvåldtäkt,
utser ett offer, lyckas få offret till en från gärningsmännens synpunkl lämplig
plats men ändå blir avbrutna innan något övergrepp har inletts. Det kan också
röra sig om ett fall där någon eller några personer anskaffar lokaler för
bordellverksamhel och söker knyta lämpliga kontakter med presumtiva kunder men
där planerna på bordellverksamhet av någon oförutsedd anledning inte
realiseras.

Mitt förslag i denna del,
som överensstämmer med sexualbrottskommitléns, föranleds i första hand av den
principiella uppfattningen all en kriminalisering på försöks- och
förberedelsestadiet skall ske när det gäller så pass allvarliga brott som det
här är fråga om. Det kan erinras om att försök lill misshandel saml
förberedelse och stämpling lill grov misshandel utgör straffbelagda handlingar.

13
§

Paragrafen
motsvarar Iredje stycket av nuvarande 11 §. Första och andra styckena i
sistnämnda paragraf har upphävts av skäl som har angetts i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.7).

I
paragrafen regleras möjligheten att underlåta ålal vid brott riktat mot den som
är under 15 år.

I
gällande rätt finns möjlighet för åklagare alt underlåta åtal vid olukt med
barn och otukl med ungdom saml försök till sådanl brott när gärningsmannen är
obetydligt äldre än målsäganden och ålal inle är påkallat ur allmän synpunkl.

Förslagel
innebär vissa jämkningar i förhållande lill gällande rätt.

Brottet sexuellt
utnyttjande av underårig har betydligt snävare tillämpningsområde än gällande
rätts bestämmelse om olukt med ungdom. Vid detta brott torde anledning atl
avstå från åtal i praktiken aldrig föreligga. Av denna anledning är paragrafen
inte tillämplig vid brottet sexuellt utnyttjande av underårig.

De
brott där åklagare i vissa fall skall underlåta åtal har i förslaget begränsats
lill sexuellt umgänge med barn och försök lill sådanl brott saml sexuelll
ofredande av barn enligt 7 § första stycket. Dessa brott har sina närmasle
motsvarigheter i gällande rätts bestämmelser rörande otukl med barn och
otuktigt beteende enligl nuvarande 6 § första stycket. Sistnämnda brott
omfattas inte av den nuvarande särskilda älalsregeln. Åtalsregeln har i
överensstämmelse med gällande rätt begränsats till fall då fråga är om sexuella
handlingar mellan två tonåringar som skiljer sig obetydligt i ålder och
utveckling.

Ålal
skall emellertid väckas när del är påkallal ur allmän synpunkt. Som exempel på
sådana fall kan nämnas alt en 17-årig pojke använder en 14-årig flicka som
modell-för framställning av pornografisk bild ulan att använda sig av tvång men
i fulll medvetande om att hon hyser motvilja mol handlingarna.

Prop.
1983/84:105 62

Anledning saknas alt i enlighel med kommitléförslaget
uttryckligen ange atl åtalsregeln även gäller när fråga är om medverkan till
brott av här akluellt slag.

Ikraftträdande

Några särskilda övergångsregler vid ikraftträdandet av den
nya lydelsen av 6 kap. BrB föreslås inle. Därav följer alt allmänna
bestämmelser rörande införande av ny lag på straffrättens område blir alt
tillämpa. De bestämmelser som är av intresse i della sammanhang är 5 och 7 §§
lagen (1964: 163) om införande av brottsbalken (BrP).

I 5 § andra stycket BrP föreskrivs som huvudregel att
straff skall bestämmas efter den lag som gällde när gärningen företogs. Om
annan lag gäller när domen meddelas, skall - bortsett från ett undanlagsfall
som här saknar aklualitet - den lagen lillämpas, om den leder till frihel från
straff eller lindrigare straff Del bör framhållas atl lagrummet förutsätter atl
man vid bedömandet av om en ny lag leder lill lindrigare straff skall göra en
jämförelse mellan de resultat till vilka man kommer i det konkreta fallet genom
tillämpning av äldre resp. ny lag. I vissa fall kan man emellertid generellt
avgöra om ny eller äldre lag leder till det lindrigare straffet eller till att
gärningen är straffri.

Mitl förslag innebär all den särskilda
angivelsebestämmelsen och den därtill knutna preskriptionsbeslämmelsen i
nuvarande 6 kap. 11 § första och andra styckena skall upphävas. Beträffande
gärningar begångna före ikraftträdandet som enligl äldre lag skall rubriceras
som våldtäkt, våldförande eller försök till sådant brott eller som frihelskränkande
otukt kommer dessa regler alt gälla även efler den nya lagens ikraftträdande.
Detta följer av 7 § BrP och den princip som kommer till uttryck i 12 § samma
lag.

4.2 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

20 kap. 15 §

I det nya andra stycket, som berörts i avsnill 2.9 i den
allmänna motiveringen, regleras målsägandens rätt att vid behov biträdas av en
lämplig person som kan lämna henne eller honom personligt slöd under
domstolsförhandlingen.

Bakgrunden till stycket är alt det erfarenhelsmässigl inte
sällan förhäller sig så all målsäganden upplever rättegången som en stark
påfrestning. Detta gäller naturiigtvis särskilt om brottet har inneburit en
allvarlig personlig kränkning, som fallet är när del gäller våldläkl och
liknande sexualbrott. Detsamma kan givelvis gälla även andra brottstyper,
t.ex. kvinnomisshandel. Målsäganden tvingas lill konfrontation med den som
begått brottet, och denne har regelmässigt en försvarare vid sin sida.
Åklagaren har lill uppgift att styrka åtalet under iakttagande av sin
objektiviietsplikl, och det ingär ju inte direkt i åklagarens uppgift all lämna
stöd ål målsägan-

Prop.
1983/84:105 63

den. I synnerhet, när det gäller brott som inneburit en
allvariig personlig kränkning och dessulom kan ge upphov lill starka psykiska
reaktioner av skilda slag hos målsäganden - såsom vid våldtäkt och liknande
sexualbrott - är del därför uppenbart atl målsäganden kan vara i behov av
särskill slöd under rättegången.

Vid
våldläklsbroll och vid andra brott av här akluellt slag - ett annat typexempel
ulgör kvinnomisshandel - har i den allmänna motiveringen pekats på möjligheten
atl en kontaktperson förordnas för målsäganden enligl socialtjänstlagen. I
andra fall kan målsäganden tänkas få hjälp genom exempelvis närstående, kurator
vid sjukhus eller skola eller företrädare för kvinnojour eller kvinnohus. I
dessa fall är del ju som regel naturligt all den som biträder målsäganden på
angivet sätt vid behov får vara närvarande vid förhören under förundersökningen
enligt de regler som gäller om förhörsvitlnen, se 23 kap. 10 § RB och 7 §
förundersökningskungörelsen (1947:948). Detta kan ske redan nu, och några
ändringar i de angivna reglerna harjag inle bedömt som nödvändiga.

Vad som
däremot saknas i dag är en uttrycklig regel om rätt för den som biiräder
målsäganden med personligt stöd i anledning av brottet att fullgöra den
uppgiften även under rättegången. Del förekommer säkerligen ofta all rätten
ändå medverkar lill en sådan ordning men slöd i någon uttrycklig föreskrift
härom saknas.

I det nya andra stycket föreskrivs atl en målsägande som
hörs i anledning av åklagarens lalan och som med hänsyn lill brottets art
eller eljest kan anlas vara i behov av personligt stöd under rättegången i
sådant hänseende får biträdas av någon lämplig person. Med
"rättegången" förslås i detta sammanhang varje tillfälle då
målsäganden hörs, dvs. - förulom huvudförhandlingen - även exempelvis
häktningsförhandling, om målsäganden har inkallals till denna.

Biträdets
uppgifter är begränsade lill vad som faller inom ramen för beredande av
personligt slöd. Biträdet bör uppenbarligen normalt anvisas plats bredvid
målsäganden i rättssalen. Rällens ordförande bör kunna tillåta lågmält samtal
mellan biträdet och målsäganden under förutsättning atl rättegången inte störs,
på samma sätt som vanligen sker när del gäller parter och ombud. Inom ramen för
biträdels uppgifter får också anses ligga alt för målsägandens räkning
exempelvis framföra till rällen all målsäganden för tillfället inte orkar
svara på flera frågor eller av annat skäl behöver en paus i förhandlingen. Det
bör falla inom ramen för biträdets uppgifter alt undantagsvis vid behov fästa
rättens ordförandes uppmärksamhet på att en fråga lill målsäganden kan bedömas
vara av särskill påfrestande art. Däremot har biträdet givetvis inte till
uppgift all i egentlig mening medverka vid utredningen av ansvarsfrågan under
domstolsförhandlingen.

Någon ersättning i särskild ordning av statsverket avses
inle ulgå lill den som lämnar biträde enligl förevarande paragraf

Prop.
1983/84:105 64

4.3 Förslaget till lag om ändring i jordabalken

12 kap. 42 §

Bestämmelsen har behandlals i avsnitt 2.8 i den allmänna
motiveringen.

Punkt 8 innebär i gällande lydelse att hyresrätten till en
lägenhet är förverkad och hyresvärden berättigad atl säga upp avtalet, om
lägenheten helt eller till väsenllig del används för näringsverksamhet eller
därmed likartad verksamhet vilken utgör eller i vilken lill ej oväsentlig del
ingår brottsligt förfarande. Denna bestämmelse är regelmässigt tillämplig i
fall då hyresrätten lillkommer en person som gjorl sig skyldig till koppleri
genom alt upplåta lägenheten för prostitution (jfr prop. 1979/80: 179 s. 29). I
den nya lydelsen blir emellertid punkten tillämplig även i andra fall då en
lägenhet helt eller till väsentlig del används för tillfälliga sexuella förbindelser
mol ersättning. Det gäller här i praktiken ofta fall då
prostituuons-verksamhelen sker under täckmantel av en poseringsateljé, ett
massageinstitut e.d.

Används lägenheten till stadigvarande bostad av en
prostituerad som dessulom lar emot kunder i lägenheten, kan förverkanderegeln i
praktiken knappast bli tillämplig; kravet på atl prostitutionsverksamheten
skall utgöra hela eller den väsentliga användningen torde då inte kunna anses
uppfyllt. Någol uttryckligt undanlag för della fall har inte ansetts
motiverat. Ofta är emellertid i denna situation annan förverkandegrund
tillämplig (närmast någon av punkterna 3 och 5).

Enligt 43 § andra stycket skall uppsägning på förevarande
grund ske senast två månader från det hyresvärden fick kännedom om
förhållandet. För fall då fråga varit om brottslig verksamhet finns dock en
särskild möjlighet lill föriängning. (Jfr prop. 1979/80:179 s. 30).

I fråga om ikraftträdandebeslämmelsen får jag hänvisa till
ovannämnda proposition s. 112.

4.4 Förslaget till lag om ändring i bostadsrättslagen
(1971:479)

Jag får i denna del hänvisa till vad jag har anfört i
anslulning till 12 kap. 42 § jordabalken.

4.5 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)

Ändringen är redaktionell.

Prop.
1983/84:105 65

5
Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1.
lag om ändring i brottsbalken,

2.
lag om ändring i
rättegångsbalken,

3.
lagom ändring i jordabalken,

4.
lag om ändring i bosladsrätlslagen
(1971:479),

5.
lag om ändring i sekretesslagen
(1980: 100).

6
Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

5
Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 105

Prop.
1983/84:105 66

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1983-12-15

Närvarande: justitierådel Höglund, regeringsrådet
Wahlgren, justilierådet Rydin.

Enligl utdrag av protokoll vid regeringssammanlräde den 15
seplember 1983 har regeringen på hemslällan av statsrådet Rainer beslutat
inhämta lagrådels yttrande över förslag till

1.
lag om ändring
i brottsbalken,

2.
lag om ändring
i rättegångsbalken,

3.
lag om ändring
i jordabalken,

4.
lag om ändring
i bosladsrätlslagen (1971:479) och

5.
lag om ändring
i sekretesslagen (1980: 100).

Förslagen har inför lagrådet föredragits av
hovrättsassessorn Anita Meyerson.

I ärendel har från före della rådmannen Harald Ljungström
i Vällingby till lagrådet inkommit fyra särskilda skrifter, daglecknade den 20
september, den 8 och den 13 oktober samt den 29 november 1983, jämle vid
skrifterna fogade handlingar, allt rörande förslagel lill ändring i 6 kap.
brottsbalken.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

4 kap. 3§

Paragrafen har i det remitterade förslagel undergått en
redaktionell ändring med anledning av att begreppet otukl avses bli utmönstrat
ur brottsbalken. Sålunda har uttrycket "utnyttjad lill otuktigt
levnadssätt" ersatts med "sexuelll utnyttjad". Det senare
uttrycket svarar dock inte hell mol det förta lill innebörden. Bl. a. kan del
omfalla även del fallet alt mannen eller kvinnan blir sexuellt utnyttjad av
endasl en person såsom partner till denne. Dessutom leder del tanken lill det i
förslaget upptagna särskilda brottet sexuelll utnyttjande i 6 kap. 3 §, jfr
även 4 §. Med det nuvarande uttrycket otuktigt levnadssätt åsyftas vanemässiga
utomäktenskapliga förbindelser av lillfällig natur, i främsta rummet den mer
eller mindre yrkesmässiga, kvinnliga eller manliga prostitutionen (se NJA II 1962 s. 189). För atl den nya
lydelsen skall bättre svara mot vad som avses

Prop.
1983/84:105 67

lorde,
med anknylning lill uttryckssättet i 6 kap. 8 och 9 §§ i förslaget, väljas
formuleringen "utnyttjad för tillfälliga sexuella förbindelser".

Även
andra redaktionella jämkningar har vidtagits i paragrafen. Bl.a. ersätts ordet
"eljest" i första meningen med uttrycket "i annat fall". Om
det träffande ordet "eljest" måsle bytas ul mol annal uttryck, bör
delta med hänsyn till lydelsen av 4 kap. 2 § här vara "i annat fall än som
avses i 1 eller2§".

6
kap. 1 §

Första stycket. Enligl
gällande rätt krävs för alt våldtäkt skall föreligga atl övergreppet förövas av
en man mot en kvinna och att kvinnan tvingas till samlag. Denna innebörd av
våldtäkt har ansetts för snäv och även förmenats ge upphov till gränsdragningsproblem
i rättstillämpningen. Kritik har sålunda anförts mol alt brottsutredningarna
måsl inriktas på den svårutredda frågan, om handlingsförioppet kan anses ha
inneburit samlag. I del remitterade förslaget ulvidgas våldläktsbegreppel till
att omfalla även annat sexuellt övergrepp än påtvingat samlag. Också sexuella
övergrepp av kvinnor mot män eller av homosexuell nalur - mellan män eller
mellan kvinnor - skall kunna hänföras under straffbestämmelsen för våldtäkt.
Förslaget tar därmed i första hand sikle pä den allvariiga kränkning av offrets
personliga och sexuella integritet som gärningen innebär. Kränkningen anses
vara av principiellt samma slag vare sig en man tvingar en kvinna lill samlag
eller han gör sig skyldig till allvariigt sexuellt övergrepp av annat slag.
Exempel på hithörande allvarliga kränkningar anförs i kom-miltébelänkandet (s.
71 och 148) och i remissprotokollel (avsnitt 2.2 och 4.1).

Mot
en utvidgning av våldtäktsbegreppel enligt de tankegångar som ligger bakom
lagförslaget i denna del finner sig lagrådet inte böra rikta någon erinran.
Däremot vill lagrådet till närmare prövning ta upp den teknik som valts för den
nya straffbestämmelsens ulformning.

För
att ge uttryck ät den vidgade innebörden av våldtäktsbegreppet används i
förslagel lydelsen "samlag eller därmed jämförligt sexuelll umgänge".
Med en sådan bestämning avses också atl vinna den fördelen atl de rättsvärdande
myndigheterna inte behöver undersöka i detalj hur övergreppet gick lill. Av
betänkandet och remissprotokollel framgår emellertid all inle allt sexuellt
umgänge åsyftas. Som också lagtexten ger vid handen kommer endast sådanl
sexuellt umgänge i fråga som kan anses jämförligt med samlag. Annat sexuellt
umgänge faller utanför straffbestämmelsen. Det kan i stället bli hänföriigt
under 2 § i förslaget. Åven exempel på sexualhandlingar som inle är jämförliga
med samlag anförs i betänkandet (s. 148) och i remissprotokollel (avsnitt 2.2
och 4.1).

Förslagel
kan väl sägas upphäva de gränsdragningsproblem som gällande räll medfört i
praxis. Men i stället skapas nya liknande problem, i det atl

Prop.
1983/84:105 68

förslaget
drar en gräns mellan sådant sexuelll umgänge som är jämförligt med samlag och
sådanl sexuellt umgänge som inte är del. Av belänkandet och remissprotokollet
att döma blir i många fall av betydelse vilken del av kroppen som berört eller
berörts av den enas eller den andras könsorgan. Både ulrednings- och
bedömningiisvårigheter uppkommer härmed, när det skall avgöras om handlingen är
jämförlig med samlag eller inle. Delade meningar om den föreslagna utformningen
har också kommil lill uttryck -under remissbehandlingen av kommitléförslaget.
Gränsdragningen försvåras av all jämförelsen enligl den föreslagna lydelsen
skall hänföra sig till själva den sexuella handlingen. Del ligger nämligen
någol främmande i all jämföra här ifrågavarande sexuella handlingar, som kan
vara av vitt skilda slag,-med samlag, som är uttryck för könsakten mellan man
och kvinna i samförstånd. I remissprotokollel framhålls all del bör krävas all
handlingen skall ha varit av klart samlagsliknande karaktär för alt brottet
skall bedömas som våldläkl. Med detta synsätt kan svårligen lill våldtäkt hänföras
t. ex. sexuella övergrepp som består i alt något främmande föremål förs in i
kvinnan eller som har ett sadistiskt inslag och som kan vara väl så kränkande
som ett påtvingat samlag. Om man vill utvidga våldläktsbroitet till alt omfatta
allehanda sexuella övergrepp hellre än all belägga dessa med samma straff under
annan beteckning, synes del vara riktigare all vid bedömningen av övergreppet
ta sikte på den sexuella kränkningens nalur i stället för själva
sexualhandlingen som sådan. Jämförelsen bör med andra ord avse det sexuella
övergreppet i fråga, å ena sidan, och det övergrepp som består i påtvingat
samlag, å den andra. I sin framställning rörande innebörden av begreppet
våldtäkt begagnar sig också kommittén av en jämförelse just med påtvingat
sarrilag (bet. s. 71).

I
enlighel med det anförda synes det vara att föredra att den grundläggande
bestämmelsen om våldtäkt får ulformas så alt den i en första mening innehåller
atl den som tvingar annan till samlag genom våld eller genom hot som innebär
eller för den hotade framstår som trängande fara, döms för våldtäkt till
fängelse lägst tvä och högsl sex år. I en andra mening lorde få följa
tilläggsbestämmelsen, att lika med våld anses alt försålla den andra i vanmakt
eller annat sådant tillstånd. Därefter lorde i en Iredje mening föreskrivas atl
för våldläkl döms också när någon genom våld eller hot som nu sagls mol annan
begår annat sexuellt övergrepp, vilket med hänsyn lill kränkningens art och
omsländighelerna i övrigt är jämförligt med påtvingat samlag.

Andra
stycket. Med hänsyn lill den föreslagna utvidgningen av våldtäktsbegreppet
föreslog sexualbrotlskommiltén en sänkning av minimislraffel för våldläkl från
två lill ett års fängelse. Denna ändring fick inle, betonade kommillén,
uppfattas som all kommittén allmänl ville se mildare på våldtäktsbrollel eller
leda lill mildare straffmätning än för närvarande. I remissprotokollel har
föredragande statsrådet anslutit sig lill kommitténs uppfattning och anförl att
det snarare fanns fog för en skärpning av den

Prop.
1983/84:105 69

allmänna
synen på denna sorts brottslighet. Med denna utgångspunkt har föredragande
statsrådet förklaral sig ha svårt att godta kommitténs förslag fill sänkning av
minimislraffel. Som emellertid en del förfaranden, som nu hänförs till de
lindrigare brotten frihelskränkande otukl eller våldförande, kommer att enligt
förslaget bedömas som våldtäkt var det enligt föredragande statsrådet
uppenbart att fängelse i två år skulle vara en alllför sträng påföljd för vissa
sådana fall. Detta har i det remitterade förslaget beaktals på det sättet all i
väldtäktsparagrafen tillfogals en särskild beslämmelse, som ett andra stycke,
av innehåll atl om brottet med hänsyn lill våldets eller holets art och
omständigheterna i övrigt är mindre grovt gärningsmannen skall dömas till
fängelse i högsl fyra år.

Det föreslagna uttrycket
"mindre grovt" är enligt lagrådels mening inle så lämpligt för
avsedda fall med hänsyn till atl paragrafen i del följande, i ett Iredje
stycke, upptar en särskild bestämmelse för broll som uttryckligen betecknas
som grovt och som är förenat med förhöjt straff, fängelse lägst fyra och högsl
lio år. Andra styckets beslämmelse kan med hänsyn härtill läsas som om det
avser broll som är "mindre grovt" i förhållande till tredje styckets
grova brott. Lagrådet förordar därför den jämkningen att andra stycket får avse
fall då brottet med hänsyn till våldets eller holets art och omsländighelerna i
övrigl är alt anse som "mindre allvarligt".

Meningen med den
tillfogade bestämmelsen i andra stycket är av remissprotokollel att döma all
för vissa fall skapa möjlighel all döma till lindrigare straffan del lägsia
straffet för normalbrotlel, fängelse två år. Bestämmelsen upptar emellertid en
särskild straffskala, nämligen fängelse i högst fyra år. Denna sammanfaller som
synes lill en del med straffskalan för normalbrotlel, vilken är fängelse lägst
två och högst sex år. Detta i förening med bestämmelsens utformning i övrigl
skapar intryck av att andra stycket avser ett särskilt brott med egen
straffskala, låt vara att del inte fått egen beteckning ulan skall rubriceras
som våldtäkt. Därmed bevaras föreställningen om alt det forlfarande skall
finnas en särskild, lindrigare form av sexuellt övergrepp motsvarande det
nuvarande brottet våldförande, något som man eljest velat komma ifrån i
förslagel. Till undvikande av en sådan föreställning bör andra stycket ulformas
som en undantagsbestämmelse i fråga om slraffmätningen och gä ut på att
straffet i vissa fall kan sättas lägre än straffskalan för normalbrotlel. Ett
särskilt maximistraff är heller inte påkallat för hithörande fall. Lagrådet
föreslår all beslämmelsen ges det innehållet atl om brottet med hänsyn till
våldels eller hotets art och omständigheterna i övrigt är all anse som mindre
allvarligt får dömas till fängelse på kortare tid än som sägs i första stycket.

Med en sådan ulformning
vinns också den fördelen i förhållande lill det remitterade förslaget att
domstolen aldrig behöver tveka om tillämpningen av första eller andra stycket i
paragrafen. Anledning att åberopa andra stycket kommer i fråga endast i fall dä
straffet anses böra sällas under fängelse två år.

Prop.
1983/84:105 70

8
§

Det
föreslagna andra stycket innehåller en ny bestämmelse av innebörd att den som
med nyttjanderätt har upplåtit en lägenhet och som får vetskap om alt
lägenheten helt eller till väsentlig del används för tillfälliga sexuella
förbindelser mol ersättning anses främja denna verksamhel, om den fortsätter
eller återupptas i lägenheten och han underlåter alt göra vad som skäligen kan
begäras för alt få upplåtelsen alt upphöra. I anslulning härtill föreslås en
ändring i bl. a. 12 kap. 42 § jordabalken (hyreslagen) av innehåll att en
hyresgäst skall anses ha förverkat hyresrätten till sin lägenhel, om denna
väsentligen används för proslilulionsverksamhet.

Förevarande
straffbestämmelse i 6 kap. 8 § i förslaget har enligt motiven ull syfte alt
ålägga hyresvärden en rättslig skyldighet atl begagna sig av de i hyreslagen
genom förslagel tillskapade möjligheterna att säga upp hyresavtalet med den
hyresgäst som använder lägenheten för proslilulionsverksamhet. För atl undgå
straffansvar enligl beslämmelsen skall en hyresvärd, enligl vad som sägs i
remissprotokollel, antingen förmå hyresgäslen att upphöra med
proslilulionsverksamhet i den förhyrda lägenheten eller också vad som skäligen
kan begäras för atl få upplåtelsen atl upphöra. Såvitt ullalandet gäller
skyldighet för hyresvärden att söka förmå hyresgästen alt upphöra med
prosUlulionsverksamhel saknar det täckning i den föreslagna bestämmelsen. En
sak för sig är alt hyresvärden kan undgå den skyldighet all uppsäga
hyresförhållandet som beslämmelsen föreskriver, om han förmår hyresgäslen atl
upphöra med proslilutionsverksamheten.

1 remissprotokollel anförs
vidare bl.a. att, om hyresvärden har kännedom om alt lägenheten används för
koppleri, del skäligen bör kunna begäras av honom atl han anmäler brottet lill
polis- eller åklagarmyndighet. Resulterar en sådan anmälan sedermera i en
fällande dom, får hyresvärden - heler det vidare - möjlighet alt fullfölja sitt
agerande genom atl säga upp hyresgäslen, om det behövs för att fortsatt
prostitulionsverksamhel skall kunna förhindras. Åven delta uttalande synes
alllför långtgående i den mån det avser all utsäga att hyresvärdens skyldighet
enligt beslämmelsen omfattar anmälan lill polis- eller åklagarmyndighet. Den
skyldighet den föreslagna bestämmelsen ålägger upplåtaren sträcker sig inte
längre än lill ålgärder med avseende på själva upplåtelsen. Han skall sålunda
vidla de ålgärder som krävs för alt han skall fä upplåtelsen alt upphöra.
Däremot ålägges den föreslagna beslämmelsen, sådan den är utformad, inle
hyresvärden att vid straffansvar göra polisanmälan för all få till stånd en
närmare ulredning i saken. Beslämmelsen skiljer sig sålunda från beslämmelsen i
23 kap. 6 § brottsbalken om straffansvar för den som underlåter att avslöja
broll. Denna senare bestämmelse tar sikte just på bl.a. anmälan av brott genom
sin lydelse "Underiåler någon all i tid anmäla eller eljest avslöja brott
.. .

Det
nyss återgivna uttalandet i remissprotokollel föranleder likväl viss tvekan om
den föreslagna bestämmelsens innebörd. Beslämmelsen har sitt

Prop. 1983/84:105 71

mönsler
i den år 1980 antagna nya 18 § i 16 kap. brottsbalken angående straffansvar för
hyresvärd, som inle vidtar åtgärder för att få hyresförhållandet atl upphöra
när lägenheten används för dobbleri. I motiven till den bestämmelsen sägs, all
upplålaren i princip skall handla så att han omedelbart eller längre fram kan
bringa upplåtelsen att upphöra. Vidare anförs atl den naturiiga åtgärden, när
en hyresvärd har fått veta att illegal spelverk-samhel bedrivs i en lägenhet
som tillhör honom, bör vara att ange brottet lill åklagarmyndigheten eller
polisen (NJA II 1980 s. 399). Dessa uttalanden i förening kan ge
intryck av all bestämmelsen skulle innefatta skyldighet för hyresvärden att
anmäla verksamheten till åklagarmyndigheten eller polisen. En sådan vidsträckt
innebörd kan dock inte utläsas av den lydelse paragrafen fått. Detsamma måste
anses gälla den nu föreslagna bestämmelsen. Men om meningen är alt
skyldigheten skall omfatta även andra åtgärder än sådana som'hänför sig till
själva upplåtelsen, t.ex. anmälan lill åklagarmyndighet eller polis, bör
bestämmelsen förtydligas i denna del.

Även i ell annal hänseende
skiljer sig den nu föreslagna bestämmelsen från den i 23 kap. 6 § brottsbalken.
Enligt den senare gäller det allmänna uppsåtsrekvisilet med avseende på det
brott som är i fråga, dvs. atl eventuellt uppsåt är tillräckligt.
Uppsåtsrekvisilet anses med andra ord uppfyllt redan vid misstanke om atl broll
är å färde, om del kan hållas för visst att den som hyser misstanken skulle ha
underlåtit att avslöja brottet även om han varit säker på all detta skulle
begås därest han inte avslöjade det (se kommentaren till brottsbalken II, 5 uppl. 1982, s. 660). Den nu föreslagna bestämmelsen förutsätter
däremot vetskap hos hyresvärden, vilkel är ett slarkare krav i fråga om del
subjektiva rekvisilet. Bestämmelsen överensstämmer även pä denna punkl med 16
kap. 18 § brottsbalken, och i motiven lill denna bestämmelse anförs, att det i
kravet på vetskap ligger en begränsning av ansvarel på så sätt alt enbart
misstanke om alt dobbleri förekommer inte är tillräckligt för ansvar (NJA II 1980
s. 399). Det kvalificerade kravel på uppsåt enligt den föreslagna beslämmelsen
får tydligen anses innebära, atl hyresvärden skall ha sådan kännedom om
verksamhelen i lägenheten atl han kan med framgång föra en uppsägnings-talan
mol hyresgäslen. Av det tidigare anförda framgår all beslämmelsen inte innebär
skyldighet för hyresvärden atl vid uppkommen misstanke göra polisanmälan för
all den vägen skaffa sig visshet om verksamheten i lägenheten.

Alt märka är slutligen den
skillnad som föreligger mellan del fallet då lägenheten används för koppleri
och det då den används för enbart prosfitulion. I del senare fallet kan aldrig
uppkomma fråga om alt skapa visshet genom polisanmälan eller liknande, eftersom
verksamheten inle är brottslig. X

I
redaktionellt hänseende skiljer sig den föreslagna bestämmelsen från
moisvarande bestämmelse i 16 kap. 18 § brottsbalken. Lagrådet vill förorda en
lydelse som närmare ansluter sig till denna bestämmelse. I enlighel

Prop. 1983/84:105 72

härmed torde den nya bestämmelsen fä lyda alt, om den som
med nyttjan-deräll har upplåtit en lägenhet får vetskap om alt lägenheten helt
eller till väsentlig del används för tillfälliga sexuella förbindelser mol
ersättning och han underiåler alt göra vad som skäligen kan begäras för all få
upplåtelsen all upphöra, han skall, om verksamhelen fortsätter eller återupptas
i lägenheten, anses ha främjat verksamhelen och dömas till ansvar enligt
första stycket. Genom den här förordade lydelsen blir del tydligt atl - såsom i
fråga om dobbleri - en brotlsförutsältning är atl verksamhelen förekommer i
lägenheten efter det alt hyresvärden har underlåtit att vidla sådana åtgärder
för atl avbryta lägenhelsupplåtelsen som skäligen varit påkallade (se NJA II 1980 s. 399).

Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

20 kap. 15 §

I lagstiftningsärendet har ägnals slor uppmärksamhet ät
frågan, hur den som blivit utsatt för sexuellt övergrepp skall på lämpligasle
sätt beredas hjälp under efterföljande förundersökning och rättegång.
Lagrådsremissen innehåller redogörelse för förslag om atl slöd i angivna
hänseenden skall lämnas av sjukvårdens och socialtjänstens organ. Förslagen
omfallar också att maierial för utbildning och information om det rättsliga
förfarandet skall utarbetas. Dessa förslag föranleder inle någon erinran från
lagrådets sida.

Kommittén har också lagit upp frågan, om det behövs
särskilda bestämmelser om rätt för kvinnor som blivit utsatta för sexualbrott
alt få juridiskt bilräde bl.a. i en påföljande rättegång. Enligl kommilténs
mening saknas åtminstone för närvarande anledning atl införa bestämmelser
härom. Kvinnans behov av någon som ger henne slöd och hjälp kan enligl kommitlén
i stället tillgodoses genom atl en person inom socialtjänstens ram förordnas
alt vara stödperson åt henne, såväl i rättegången som ulanför denna.

Lagrådsremissen upptar inte något förslag till särskilda
regler om juridiskt bilräde åt målsäganden i mål angående sexualbrott. Däremot
föreslås, som ell andra stycke i förevarande paragraf, en ny bestämmelse av
innehåll atl en målsägande, som hörs med anledning av åklagarens lalan och som
med hänsyn till brottets art eller annars kan antas vara i behov av personligt
stöd under rättegången, i sådanl hänseende får biträdas av någon lämplig
person. Bestämmelsen gäller brottmål över huvud men är närmast avsedd förmål om
ansvar för sexualbrott och kvinnomisshandel. I remissprotokollel framhålls
särskilt atl biträdets uppgifter är begränsade till vad som faller inom ramen
för beredande av personligt slöd.

Prop. 1983/84:105 73

Lagrådet
kan anslula sig till de tankegångar som ligger bakom den föreslagna bestämmelsen.
Denna ger emellertid upphov till vissa praktiska spörsmål som bör klarläggas. I
anslutning härtill bör framhållas alt, eftersom kommitléns betänkande inte
upptog någol moisvarande förslag, någon beslämmelse i ämnel inte varit föremål
före remissbehandling. Del hade varit värdefullt med synpunkter från domar-,
åklagar- och advokathåll på del praktiska behovel och den närmare utformningen
av en lagregel.

Enligl den föreslagna
lagtexten fär målsäganden under rättegången "biträdas" av någon
lämplig person. I motiveringen till beslämmelsen talas också om
"biträdet". Deltager intryck av atl fråga är om juridiskt biträde,
dvs. en person som skall kunna medverka vid förhandlingen ungefär på samma sätt
som sådanl rättegångsbilräde som avses i 12 kap. 22 § rättegångsbalken (jfr 20
§, även 41 §, rällshjälpslagen och 10 kap. 13 § föräldrabalken). Som framgått
är emellertid stödpersonens uppgift enligl förslagel inskränkt uteslutande till
atl ge målsäganden slöd på del personliga planet. Någon rättegångshandling äger
stödpersonen sålunda inte företa. Han får t.ex. inle slälla frågor vid förhör
med målsäganden, den tilltalade eller vittnen. Målsäganden får inle heller
rådgöra med honom om hur frågor under målsägandeförhöret skall besvaras. Enligt
remissprotokollet bör det falla inom biträdels uppgifter atl vid behov fästa
rättens uppmärksamhet på all en fråga lill målsäganden kan bedömas vara
särskilt påfrestande art. I anslutning härtill bör framhållas all det däremot
ligger utanför den stödjande personens uppgifter all ta slällning lill om en
fråga lill målsäganden är av betydelse för prövningen av åtalet eller förd
skadeståndstalan. En sådan bedömning ankommer på parterna och deras ombud eller
juridiska biträden samt, ytterst, på rätlen (se 46 kap. 4 § rättegångsbalken).

Saken
kommer självfallet i ett annat läge, om den person som åtföljer målsäganden vid
förhandlingen gör detta i egenskap av rätlegångsbilräde enligt reglerna i 12
kap. rättegångsbalken. Vid förhandlingens böijan måste därför, om målsäganden
för egen lalan, klargöras vilken slällning den medföljande personen avses skola
inta i rättegången.

Ett
spörsmål är om det åligger rätten all i förväg pröva huruvida det finns behov
av stöd ål målsäganden vid en kommande förhandling och, om sådant behov anses
föreligga, la initiativ lill att någon lämplig person infinner sig vid
förhandlingen. Remissprotokollet ger ingen antydan om all en sådan aktivitet
från rätlens sida är avsedd. Som den föreslagna regleringen är utformad ligger
del också närmasl till hands all i princip överlåta åt målsäganden all, i
samråd med de sociala organ som kan vara inkopplade, själv bedöma om slöd
behövs.

En
ytterligare fråga är om rätten skall utfärda kallelse på den som, enligt vad
som har anmälts för rätten, skall tjänstgöra såsom stöd åt målsäganden vid
förhandlingen. Det förefaller naturligt alt rätlen skickar undertättelse om
förhandlingen till personen i fråga. I praktiken lorde del emellertid i

Prop.
1983/84:105 74

allmänhel
komma att gä till så, att stödpersonen ulan några formaliteter infinner sig
till förhandlingen vid målsägandens sida. En fråga som rätten kan få anledning
att la ställning lill är, om avsaknaden av personligt stöd ål målsäganden skall
anses ulgöra hinder för huvudförhandling.

Några
närmare kvalifikationskrav på den som skall tjänstgöra som stöd ål målsäganden
har inte uppställts. Det krävs endast alt han är lämplig. Någon särskild
prövning av lämpligheten lorde i normala fall inte behöva göras av rällen.

I
mål om ansvar för sexualbrott är del ej ovanligt att huvudförhandlingen
åtminstone till någon del hålls inom stängda dörrar. När så sker får det
förutsättas atl den som har följt med såsom stöd åt målsäganden äger närvara
under förhandlingen i samma ulslräckning som målsäganden.

Enligl
förslagel skall ersättning av statsverket inte utgå till den som lämnar en
målsägande slöd i enlighet med förevarande 15 §. Om målsäganden har fört
ansvars- eller skadeståndstalan mot den tilltalade, kan det länkas all
målsäganden av denne vill begära ersättning för rättegångskostnad beslående i
gotlgörelse ål stödpersonen. Del synes tveksamt om sådan gotlgörelse avses
ulgöra ersällningsgill rättegångskostnad (jfr 18 kap. 8 § och 31 kap. 11 §
rättegångsbalken). Ett klargörande på denna punkt är önskvärt.

Mot
bakgrund av de övriga förslag lill stödåtgärder som berörts i del föregående
ler det sig tveksamt, om del finns tillräckligt behov av en särskild
bestämmelse i ämnet. Lagrådet vill dock inte motsätta sig all en beslämmelse
införs.

Under
hänvisning till vad som sagts förut får lagrådet, när det gäller lydelsen av
den föreslagna regeln, föreslå atl orden "i sådanl hänseende biträdas av
någon lämplig person" utbyts mot "åtföljas av lämplig person som
sådant slöd".

Enligl
del remitterade förslagel har bestämmelsen fåll sin plals i 20 kap. 15 § andra
stycket rättegångsbalken. Denna paragraf reglerar nu frågan om ersättning lill
målsägande för inställelse i rättegång. Den nya bestämmelsen har föga samband
med denna regel. Den synes därför böra få sin plats i en särskilt paragraf i
kapitlet, närmast efler 15 §.

övriga
lagförslag

Lagrådet
lämnar förslagen utan erinran.

Prop.
1983/84:105 75

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

1984-02-02

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carisson, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Boström, Bodström, Gradin, R.
Carisson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande:
statsrådet Wickbom

Proposition
om ändring i brottsbalken m. m (sexualbrotten)

1
Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande' över förslag tili

1.
lag om ändring i brottsbalken,

2.
lag om ändring i
rättegångsbalken,

3.
lag om ändring i jordabalken,

4.
lagom ändring i
bosladsrätlslagen (1971:479) och

5.
lag om ändring i sekretesslagen
(1980: 100).

Föredraganden
redogör för lagrådels yttrande och anför.

2
Förslaget till lag om ändring av brottsbalken

4
kap. 3 § Jag godtar lagrådets förslag till justeringar beträffande denna
paragraf

6
kap. 1 § Första stycket

Förslagel
i lagrådsremissen innebär bl.a. alt gärningsbeskrivningen för våldläklsbrotlet
ulvidgas pä del sätlel all ansvar för våldläklsbroll skall kunna komma i fråga
inle bara vid övergrepp som har innefattat samlag utan också när fråga har
varit om därmed jämförligt sexuellt umgänge.

'
Beslut om lagrädsremiss fattat vid regeringssammanträde den 15 september 1983.

Prop.
1983/84:105 76

Lagrådet har sagl sig inle ha någon erinran mot en
utvidgning av våldtäktsbegreppet enligl de tankegångar som ligger bakom
förslaget i denna del. Enligl lagrådet kan förslaget sägas upphäva de
gränsdragningsproblem som gällande rätt har medförl i praxis. Lagrådet har
emellertid pekat på att nya liknande problem uppkommer. Med hänvisning bl. a.
härlill har lagrådet förordai all regleringen ulformas så all våldläklsansvar
skall kunna komma i fråga när någon mot annan begår ett övergrepp som med
hänsyn lill kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämföriigt med påtvingat
samlag. Jämförelsen kommer därmed atl avse det sexuella övergreppet i fråga å
ena sidan och del övergrepp som beslår i ell påtvingat samlag å den andra.
Denna ordning synes enligt lagrådet riktigare, om man vill utvidga
våldläklsansvaret till £tt omfalla allehanda sexuella övergrepp hellre än att
belägga dessa med samma straff under annan beteckning.

Med anledning av vad lagrådet sålunda har uttalat vill jag
framhålla atl förslaget i lagrådsremissen inle i första hand har föreslavals av
önskemålet att undvika gränsdragningsproblem - sådana lorde kunna uppkomma
oavsett hur regleringen ulformas - ulan av intresset all övergrepp som lill sin
nalur är likartade blir föremål för samma rättsliga bedömning. Avsikten har
däremot inle varit atl låta våldtäktsparagrafen omfatta allehanda övergrepp
med sexuell anknytning så snart fråga är om en allvarlig kränkning. Somjag ser
det skulle en reglering efler dessa linjer ge alltför stort ulrymme för
subjektiva bedömningar. Rättsläget på områdel kan då bli osäkert.

Jag anser
att man bör hälla fasl vid vad som uttalats i remissprotokollel om att ett
övergrepp skall ha haft klart samlagsliknande karaktär för atl del rättsligt
skall bedömas som våldtäkt. Olika övergrepp av sadisiliski slag med sexuell
anknylning — som t. e:<. det av lagrådet berörda fallet atl något främmande
föremål förs in i kvinnan - synes därför inte utan vidare böra bedömas som
våldtäkt, även om en sådan bedömning naturligtvis kan vara rimlig i vissa fall
med hänsyn till handlingens syfle och omständigheterna i övrigt. I de
silualioner där ett sådanl övergrepp inle kan anses jämförligt med samlag kan i
slället - beroende på förhållandena i det särskilda fallet - ansvar för
sexuelll tvång eller grov misshandel bli akluellt. Däremot får som konstaterats
i lagrådsremissen samlagsliknande handlingar av orall eller anall slag som
regel anses vara jämförliga med samlag vare sig fråga är om ett heterosexuellt
eller homosexuellt övergrepp.

Av det anförda framgår atl jag på denna punkt vidhåller
det remitterade förslaget.

Andra stycket

Förslaget i remissen innebär alt, när ett våldläklsbroll
med hänsyn lill våldels eller hotets art och omständigheterna i övrigl är att
anse som mindre grovt, straffskalan blir fängelse i högsl fyra år.

Jag biiräder lagrådels förslag au ullryckel "mindre
grovt" ersätts av uttrycket "mindre allvarligt".

Prop.
1983/84:105 77

Jag
biträder lagrådets förslag all ullrycket "mindre grovt" ersätts av
uttrycket "mindre allvariigt".

Lagrådet
har belräffande delta stycke också föreslagil alt någol maximistraff för här
avsedda fall inte skall sältas ut ulan atl stycket endasl skall ge möjlighet
att underskrida eljest gällande slraffminimum. Denna lösning synes emellertid
avvika från den lagstiftningsteknik som brukar användas i brottsbalken (se
t.ex. 4 kap. 1-3 §§). Vidare får ell maximistraff anses vara ägnat att
understryka brottets allvarliga karaktär även när del gäller de här avsedda
fallen. Jag anser därför inle att del finns skäl att frångå remissförslaget i
detta hänseende.

6 kap. 8§

Det
föreslagna andra stycket innehåller en ny beslämmelse av innebörd all den som
med nyttjanderätt har upplåtit en lägenhel och som får vetskap om alt
lägenheten helt eller till väsenllig del används för tillfälliga sexuella
förbindelser mot ersättning anses främja denna verksamhet, om den fortsätter
eller återupptas i lägenheten och han underiåler all göra vad som skäligen kan
begäras för atl få upplåtelsen atl upphöra. I anslulning hårtill har min
företrädare i remissprotokollel uttalat att en hyresvärd, för att i den
akluella silualionen undgå straffansvar, antingen måste förmå hyresgästen all
upphöra med prostitulionsverksamhel i lägenheten eller också göra vad som
skäligen kan begäras för att få upplåtelsen atl upphöra. Enligl lagrådet saknar
detta uttalande täckning i bestämmelsen såvitl avser det första alternativet.
Som lagrådet också har framhållit undgår emellertid hyresvärden den skyldighet
alt söka få upplåtelsen all upphöra som bestämmelsen föreskriver, om han
förmår hyresgästen alt upphöra med proslilutionsverksamheten. Det berörda
uttalandet i remissprotokollel synes mig därför vara rikligt.

I
remissprotokollel har vidare anförts bl.a. att, om hyresvärden har kännedom om
alt lägenheten används för koppleri, det i vissa fall skäligen bör kunna
begäras av honom att han anmäler brottet fill polis- eller åklagarmyndighet.
Resulterar en sådan anmälan sedermera i en fällande dom, får hyresvärden
nämligen möjlighet atl fullfölja sitt agerande genom atl säga upp hyresgästen,
om del behövs för alt fortsatt prositulionsverksam-het skall kunna förhindras.
Lagrådet har betecknat delta uttalande som alltför långtgående och framhållit
att den föreslagna beslämmelsen, sådan den är utformad, inte ålägger
hyresvärden atl vid straffansvar göra polisanmälan för atl få lill stånd en
närmare utredning i saken.

Uttalandel
i remissprotokollel skall emellertid inte förstås sä alt hyresvärden har en
direkt skyldighet alt göra polisanmälan. Vad som avsetts är endasl alt peka på
atl, om hyresvärden vet alt lägenheten används för koppleriverksamhet men
saknar bevisning om detta, han kan ha möjlighel att få fram den utredning som
behövs om verksamhelen genom all göra polisanmälan. Han kan sålunda i här
akluella situationer inte utan vidare

Prop. 1983/84:105 78

frila
sig från ansvar genom atl förebara ulredningssvårigheter. Kan han skaffa
ulredning på annal sätt än genom alt göra polisanmälan och avvakta resultatet
av denna, står det givetvis honom fritt.

Del förtjänar i anslulning
härtill anmärkas alt - som lagrådet har påpekat - bestämmelsen uppställer krav
på kvalificeral uppsåt för hyresvärdens del: han skall ha vetskap om att
prostitulionsverksamhel förekommer och enbart en misstanke är inte tillräcklig.
Med anledning av vad lagrådet har uttalat i anslulning härlill vill jag
emellertid framhålla all kravel på alt hyresvärden skall ha vetskap om verksamheten
inte i sig avses inbegripa att han med framgång kan föra en uppsägningslalan
mot hyresgästen. Del kan ju förhålla sig så alt hyresvärden är väl medveten om
att lägenheten väsentligen används för koppleri men saknar bevisning om
förhållandet. Det är jusl för sådana fall som del i remissprotokollet har
pekats på möjligheten att få fram utredning via en polisanmälan och en
efterföljande fällande dom av domstol. Det synes i normalfallet kunna skäligen
begäras av hyresvärden all han skaffar fram utredning på det sättet, om han
inte kan åstadkomma bevisning på annat vis. Däremot instämmer jag i vad
lagrådet anfört om alt beslämmelsen inte ålägger hyresvärden atl redan vid
misstanke frän hans sida om koppleri göra polisanmälan enbart för all själv
skaffa sig visshet om verksamheten i lägenheten.

Jag
har inte någon erinran mot den redaktionella justering av paragrafen som
lagrådet har föreslagit.

3
Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

Det
remitterade förslagel lill ett nytt andra stycke i 20 kap. 15 § rättegångsbalken
innebär att en målsägande, som hörs med anledning av åklagarens talan och som
med hänsyn lill brottets art eller annars kan antas vara i behov av personligt
stöd under rättegången, i sådant hänseende får biträdas av någon lämplig person.

Lagrådet
har anslutit sig lill de tankegångar som ligger bakom den föreslagna
bestämmelsen. Mot bakgrund av de övriga förslag till stödåtgärder som berörs i
det föregående ter det sig emellertid enligl lagrådet tveksamt, om det finns
tillräckliga behov av en särskild bestämmelse i ämnet. Lagrådet har dock inle
motsatt sig förslaget.

Själv anserjag all
förslagel tillgodoser ett angeläget behov inte bara när det gäller mål om
ansvar för sexualbrott ulan också för en del andra mål, t. ex. sådana som
gäller kvinnomisshandel. I fråga om behovet av en beslämmelse i ämnel får jag
hänvisa till vad min företrädare har anförl i remissprotokollel. Jag vill
tillfoga alt den omsländighelen atl en målsägande enligl förevarande paragraf
vid behov kan åtföljas av någon för att få personligt stöd givelvis inle avses
innebära någon inskränkning i målsägandens rätt enligl
rätlshjälpslagstiftningen all även få juridiskt bilräde, för

Prop. 1983/84:105 79

del fall han eller hon för egen lalan i målel. I de fallen
finns erfarenhetsmässigt ofta ett mycket starkt behov av juridisk hjälp som
naturiigtvis måste tillgodoses inom ramen för gällande regler om rättshjälp.
Delta gäller även om - vilket naturiigtvis är länkbart - stödpersonen skulle ha
juridisk utbildning.

Som min företrädare anförde i remissprotokollel är det
angelägel att man uppmärksamt följer effekterna av den nya lagstiftningen i
slorl och av de former för hjälp ål framför alll kvinnor som varit utsatta för
sexualbrott som här har förordats. Min avsikl är all la initiativ till en
uivärdering av hur de nya reglerna har fungerat i praktiken sedan någon tid har
förflutit efter ikraftträdandet. Om det skulle visa sig behövas, bör frågan om
utvidgade möjligheler alt ge målsäganden rätt till juridiskt bilräde tas upp till
omprövning.

Om en målsägande som åtföljs av någon för personligt stöd
har fört ansvars- eller skadeståndstalan mot den tilltalade, kan del länkas all
målsäganden av denne vill begära ersättning för rättegångskostnad, bestående i
gotlgörelse ål stödpersonen. Lagrådet har funnit det iveksaml om en sådan
gotlgörelse avses utgöra ersällningsgill rättegångskostnad. I den mån målsäganden
undantagsvis har ådragit sig betalningsskyldighet gentemot stödpersonen och
kostnaden har varit skäligen påkallad för tillvaralagande av målsägandens rätt
bör emellertid som jag ser det ersättningsskyldighet kunna åläggas den
ulllalade enligt allmänna regler.

Mot vad lagrådet i övrigl har anförl om tillämpningen av
den nya regeln harjag ingen erinran. Inte heller harjag någon erinran mot den
redaktionella justering som lagrådet har föreslagil. Jag godtar också
lagrådels förslag atl den nya regeln tas upp i en särskild paragraf närmast
efter 20 kap. 15 §.

4 Övriga frågor

Ulöver vad jag nu har anförl bör några ändringar av
redaktionell natur göras i förhållande till det remitterade förslaget.

Ikraftträdandet bör flyttas till den 1 juli 1984.

Jag vill i detta sammanhang slutligen nämna att, om de
ändringar som föreslagits i 6 kap. 8 § brottsbalken genomförs, detta möjliggör alt
Sverige kan lilllräda FN-konvenlionen från år 1949 "for the Suppression of
the Traffic in Persons and of the Exploilafion of the Prostitution of
Olhers".

5 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemsläller jag
alt regeringen föreslår riksdagen alt anta de av lagrådet granskade
lagförslagen med vidtagna ändringar.

Prop.
1983/84:105 80

6
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar all genom
proposition föreslå riksdagen all anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop. 1983/84:105 81

Bilaga I

Sammanfattning av sexualbrottskommitténs betänkande (SOU
1982:61) Våldtäkt och andra sexuella övergrepp

Sexualbroltskommitlén föreslår atl brottsbalkens
bestämmelser om sedlighetsbrott ändras. Syftet med förslaget är främst
följande.

1.
Alt skärpa
samhällels reaktion mot det allvariiga övergrepp som en våldläkl innebär.

2.
Att skydda barn
och ungdomar mot sexuella övergrepp i och utom familjen.

3.
Att minska
prostitutionens skadeverkningar genom atl utvidga straffansvaret för koppleri.

4.
Atl undvika
ingripanden i del frivilliga sexuallivet mellan vuxna människor även om
parterna skulle vara släkt med varandra.

Kommittén föreslår all terminologin moderniseras. Rubriken
till 6 kap. brottsbalken (BrB) föreslås erhålla lydelsen "Om sexuella
övergrepp".

Kapitlet inleds med bestämmelser rörande gärningar som
innebär atl någon med våld eller hot tvingar sig till sexuellt umgänge. Brottet
indelas i tre svårhelsgrader. För normalbrotlel och den grövre brottstypen
bibehålls gällande rätts brotlsbeleckning, våldtäkt. Den nuvarande bestämmelsen
rörande våldförande avskaffas.

Till normalbrotlel våldläkl hänförs de sexuella övergrepp
som är vanligast. Hit hör gärningar då någon med våld eller allvarligt hot
tvingar annan till samlag eller därmed jämförligt sexuellt umgänge. Som exempel
på sexuellt umgänge som är jämförligt med samlag kan nämnas anall eller orall
samlag. Något krav på vissl kön hos offer eller gärningsman finns inle i
kommitténs förslag. Även homosexuella övergrepp kan därför bli all betrakta som
våldtäkt.

För särskill grova fall av våldtäkt föreslås benämningen
grov våldläkl. Som grova brott bör enligt kommitlén betraktas fall där våldet
var livsfarligt eller medförde allvarlig skada eller sjukdom eller då gärningsmannen
på annal sätt visat särskild råhet. Särskild råhet kan innebära t.ex. för
offret slarkl förnedrande handlingar eller alt hon utsätts för en gruppvåldtäkt.

Den
lindrigare brottstypen, sexuelll tvång, är avpassad främst för fall då någol
våld inle har förekommit ulan samlag eler därmed jämföriigt sexuellt umgänge
kommit till stånd efler mindre allvarliga hotelser från gärningsmannens sida.
Del är således fråga om fall där gärningsmannen inte använl vare sig våld eller
hot som innebär trängande fara men ändå tvingat offret till sexuelll umgänge
t.ex. genom att hota att ange offret för brott. För sexuelll tvång skall även
enligt förslaget dömas då våld eller allvarligt hot kommil lill användning men
då del sexuella umgänget inle varit samlag eller därmed jämförligt sexuelll
umgänge. 6
Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 105

Prop.
1983/84:105 82

Förslagel innebär slraffskärpningar beträffande vissa
gärningar, främst då de gärningar som enligt gällande rätt bedöms som
våldförande och i dag kan föranleda straff på fängelse 14 dagar-fyra år.
Våldförande kommer nämligen enligt förslaget att bedömas som våldtäkt och
föranleda straff på fängelse ett-sex år. Vidare hänförs till våldläkl - och
därmed till en strängare siraffskala - en del handlingar som i dag ulgör
frihelskränkande otukt, 1. ex. homosexuella våldtäkter och fall då en person
tvingas all delta i orala eller anala samlag.

Sådana fall där någon begagnar sig av sitt överiäge för
all förmå annan lill sexuelll umgänge ulan alt använda våld eller hot behandlas
i kommitléns förslag i 3-4§§. Brotten benämns sexuellt utnyttjande, sexuelll
utnyttjande av underårig och grovt sexuelll utnyttjande av underårig.

Till sexuellt uttnytljande hänförs fall där någon genom
all grovt missbruka annans beroende ställning eller genom atl otillbörligt
utnyttja att annan pä grund av psykisk sjukdom, utvecklingsstörning eller annan
orsak befinner sig i hjälplöst tillstånd skaffar sig sexuellt umgänge med den
andre. Gärningar av denna typ rubriceras i gällande rätt som frihelskränkande
otukl, som har samma straffskala som den som föreslås gälla för sexuellt
utnyttjande.

Förslagets 4§ lar sikle på all skydda underåriga mot atl
bli sexuelll utnyttjade. Vissa personer åläggs ett absolut förbud mot sexuella
kontakter med vissa underåriga. Detta absoluta förbud gäller för föräldrar i
förhållande lill sina barn. Förbudet gäller även för styvförälder eller adoptivförälder
i förhållande till styvbarn eller adoptivbarn och fosterföräldrar i förhållande
lill fosterbarn. Vidare förbjuds den som på grund av myndighets beslut om den
underåriges omhändertagande eller om övervakning eller tillsyn har alt svara
för en underårigs övervakning eller tillsyn atl ha sexuelll umgänge med den
underårige.

Straffskalan överensstämmer med vad som i dag gäller för
otukl med ungdom. Antalet straffbara relationer har dock inskränkts. För
närvarande finns ett absolut förbud för lärare alt ha sexuellt umgänge med
elever under 18 år. Detta absoluta förbud avskaffas enligl förslagel. Skulle
emellertid en lärare utnyttja sitt överläge till att förmå en elev lill
sexuellt umgänge kan enligt förslagel gärningen straffas som sexuellt
utnyttjande.

För vissa grova fall av sexuelll utnyttjande av underårig
föreslås en särskild brotlsbeleckning - grovt sexuellt utnyttjande av underårig
- med en siraffskala på fängelse lägst två år och högsl åtta år. Straffskalan
moisvarar vad som i dag gäller för grov otukt med barn. Enligl förslagel
föreligger grovt sexuelll utnyttjande av underårig dä gärningsmannen handlat särskilt
hänsynslöst eller då brottet eljest är grovt. Som exempel på vad som bör anses
vara grovt brott är upprepade fall av sexuelll umgänge mellan far och underårig
dotter eller styvfar och underårig styvdotter. För sådana handlignar kommer
den föreslagna straffskalan atl leda lill en preskriptionslid om tio år.

Prop. 1983/84:105 83

.Att minimislraffel för detta brott salts så högt som
fängelse två år visar all kommitlén ser lika allvarligt på dessa handlingar som
på grov våldtäkt.

Sexuellt umgänge med barn utgör ett viktigl avsnill i
belänkandel. Den nuvarande 15-årsgränsen bibehålls, dvs. del generella förbudet
för den som själv fylli 15 år atl ha sexuelll umgänge med den som inte uppnått
denna ålder bör enligl kommillén finnas kvar. I likhel med vad som är fallet
enligl gällande rätt ges i förslaget möjlighet för åklagare all i vissa fall
underiåla ålal. Del gäller fall där åldersskillnaden mellan kontrahenterna är
liten och fall där det sexuella umgänget utgör ett led i en fastare förbindelse.

Den särskilda beslämmelsen rörande sexuellt umgänge med
barn är avsedd atl tillämpas enbart i fall där tvång eller utnyttjande inte har
förelegat och del inle heller är fråga om någon familjerelation. Har gärningsmannen
däremot använt sig av tvång eller grovt missbrukat barnels beroende ställning
skall enligt förslaget dömas för våldtäkt, sexuellt tvång eller sexuellt
utnyttjande. Har gärningsmannen missbrukat sin slällning som barnets fostrare
eller sin lillsynsställning i anledning av beslut om omhändertagande av barnet
skall han dömas för sexuellt utnyttjande av underårig eller i vissa fall grovt
sexuellt utnyttjande av underårig.

För atl skydda barnen är del emellertid enligt kommitténs
mening inle tillräckligt all förbjuda sexuellt umgänge med minderåriga. Man
måste även skydda barnen mol sexuella handlingar av mindre ingripande nalur.
Kommitlén har därför föreslagit ell särskilt stadgande rörande sexuellt
ofredande av barn med en siraffskala som överensstämmer med vad som i dag
gäller för otuktigt beleende. Den som i sexuellt syfte berör ell barn sexuellt
eller som i sådanl syfle blottar sig inför barnet skall enligt förslaget
straffas för sexuellt ofredande av barn. Även den som ulan all röra vid barnet
eller blotta sig för barnet förmår barnet all företa eller medverka i handling
med sexuell innebörd skall straffas. Som exempel på den sistnämnda typen av
handlingar kan nämnas s. k. posering.

Kommitlén föreslår också vissa avkriminaUseringar. Del
skall inle längre enligt förslaget vara straffbart som sexuellt övergrepp alt
blotta sig inför den som fyllt 15 år. Däremot kan en sådan handling straffas
som förargelseväckande beteende.

Frivilliga sexuella förbindelser mellan vuxna individer
skall vidare enligt kommilténs förslag aldrig kunna utgöra en straffbar handling
för någondera parten, inle ens när kontrahenterna är nära släkt med varandra.
Kommillén har tidigare i ell delbetänkande (Ds Ju 1977:7) föreslagil en sådan
avkriminalisering. I samband med detta uppstod ett missförstånd. Många trodde
antagligen att kommitténs förslag skulle leda till att sexuella förbindelser
mellan vuxna och barn/ungdomar i en familj skulle tillåtas. Della var en
beklaglig missuppfattning. Enligt kommilténs förslag kommer dessa förbindelser
att bestraffas som sexuellt utnyttjande av underårig eller grovt sexuellt
utnyttjande av underårig. Förslagel innebår också att straff in-

Prop. 1983/84:105 84

träder om en fader har sexuell Förbindelse med sin vuxna
dotter om förbindelsen kommer lill stånd genom alt fadern otillbörligt utnyttjar
det emotionella övertag han har i förhållande till dottern. Om en fader under
längre tid haft sexuell förbindelse med sin underåriga dotter blir alltså inte
förfarandet stafffritl bara dätför att dottern fyllt 18 år, ulan kommer alt
straffas som sexuelll utnyttjande.

För närvarande gäller särskilda processuella bestämmelser
för våldtäkt och andra sexuella övergrepp mol vuxna. Offret måsle göra
angivelse senast sex månader från det att hon utsattes för brottet. I annat
fall har åklagaren små möjligheler att väcka ålal. Kommilténs förslag upptar
inte några sådana processuella regler. E)et kommer därför inle att krävas någon
målsägandeangivelse för atl åklagtiren skall kunna åtala. Inte heller kommer
någon speciell preskriptionstid atl gälla för denna lyp av brott ulan i släller
kommer de generella reglerna rörande preskription atl gälla. Enligt dessa
generella regler kommer möjligheten atl döma för t.ex. våldtäkt alt försvinna
först tio år efter atl brottet begicks och för grov våldtäkt femlon år efler atl
brottet begicks.

Kommittén har övervägt hur samhället skall hjälpa dem som
blir ojfer för sexuella övergrepp. Sådan hjälp bör enligt kommitténs mening
komma till slånd enligt följande riktlinjer.

-
Personal inom
rättsvårdande myndigheter och sjukvårdsinrättningar bör genom upplysning och
ulbiidning göras bättre rustade atl möta den som utsatts för ell sexuelll
övergrepp.

-
Hos de
myndigheler som vanliglvis först kommer i kontakt med ett våldtäktsoffer bör
särskilda rutiner komma lill slånd för alt förmedla upplysning om vilka
hjälpmöjligheter samhället kan erbjuda.

-
1 fall där så
behövs bör möjligheten att förordna kontaktperson enligt socialtjänstens regler
tas lill vara.

En väsentlig del av kommitténs uppdrag har varil att
överväga vilka straffbestämmelser som bör finnas för att förhindra att
människor utnyttjas i proslilulionsverksamhet. 1 dag är det straffbart all
skaffa sig en prostitu-tionsförbindelse med den som är under 18 år. Kommittén
har stannat för all inte föreslå någon utökad kriminalisering för den som tar
konlakl med en prostituerad i syfte atl skaffa sexuellt umgänge. Denna
ståndpunkt baserar sig på inställningen atl en sådan kriminalisering skulle
driva prostitutionen under jorden och därmed motverka möjligheterna att finna
och hjälpa dem som ägnar sig åt prostitution.

Den som främjar eller utnyttjar annans prostitution kommer
emellertid enligt kommitténs förslag atl i vidare omfattning än i dag göra sig
skyldig till straffbar handling. Gällande rätt intar den ståndpunkten all
ansvar för koppleri kan komma i fråga endast för den som vanemässigt eller för
atl bereda sig vinning främjar eller utnyttjar annans otuktiga levnadssätt.
Kommillén föreslår att den som främjar annans prostitution skall dömas till
ansvar även om främjandet inte sker vanemässigt. Vidare skall den som

Prop.
1983/84:105 85

på
ell otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjar annans prostitution dömas för
koppleri. Kommitlén utvidgar även straffansvaret för den som förieder annan
till prosfitulion på det sättet atl straff skall inträda oberoende av den
förleddes ålder.

En
viktig nyhet i kommitléns förslag är att hyresvärd skall kunna dömas för
koppleri om han tillåter annan atl bedriva prostitulionsverksamhel i en förhyrd
lägenhel. Straffansvar i dessa fall skall inträda oberoende av om hyresvärden
betingar sig exlra ersällning ulöver normal hyra. Förslagel bör göra det
lällare all komma ål bordellverksamhet och poseringsateljéer.

Samtidigt
som kommitlén utökar kriminaliseringen för främjande och utnyttjande av annans
prostitution inskränks straffbarhelen i ett annal avseende. Kommilténs förslag
lill koppleri blir tillämpligt enbart på handlingar i anslutning till
prostitution. Den som främjar all annan har andra typer av lillfälliga
utomäktenskapliga sexuella konlakter kan enligl kommitténs förslag inte dömas
för koppleri. I linje härmed upptar förslaget ingen straffbestämmelse om
främjande av otukt.

Sammanfattningsvis
kommer kommitléns förslag i denna del alt leda till en viss utvidgning av
straffbarheten för den som främjar annans prostitution. Vidare kommer
straffbarhet att inträda för dessa handlingar redan på försöksstadiet och - när
det gäller grovt koppleri - även för förberedelse och stämpling lill brott.

Prop. 1983/84:105

86
Bilaga 2

Sexualbrottskommitténs lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom
föreskrivs i fråga om brottsbalken atl 4 kap. 3 § saml 6 kap. skall ha följande
lydelse.

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

4 kap. Om brott mol frihel och frid

3 §

Den som
eljest, medelst olaga tvång eller vilseledande, föranleder atl någon kommer i
krigs- eller ar-belsljänst eller annal dylikt tvångs-tillstånd eller förmår
någon att begiva sig till eller kvarstanna å utrikes ort, där han kan befaras
bliva utsatt för förföljelse eller utnyttjad //// otuktigt levnadssätt eller
på annat säll råka i nödläge, dömes för försättande i nödläge lill fängelse,
lägst ett och högst tio år.

Den som /
annat fall, genom olaga tvång eller vilseledande, föranleder all någon kommer
i krigs-eller arbelstjänst eller annal sådanl ivångslillstånd eller förmår
någon atl bege sig till eller stanna kvar på utrikes ort, där han kan befaras
bli utsatt för förföljelse eller utnyttjad för tillfälliga sexuella
förbindelser mot betalning eller på annat sätt råka i nödläge, dömes för försättande
i nödläge till fängelse, lägst ett och högsl tio år.

Är brottet mindre grovt, dömes till böter eller fängelse i
högst två år.

6 kap.

Om
sedlighetsbrott

Om
sexuella övergrepp

Tvingar
man kvinna till samlag genom våld å henne eller genoin hot som innebär
trängande fara. dömes för våldtäkt till fängelse, lägst Ivå och högsl lio år.
Lika med våld anses alt försälta kvinnan i vanmakt eller annat sådant tillstånd.

Är brottet med hänsyn lill kvinnans förhållande till
mannen eller eljest att anse som mindre grovt, dömes för våldförande till
fängelse i högst fyra år.

Den som tvingar annan till samlag eller därmed jämförligt
sexuellt umgänge genom att bruka våld, framställa hot, som innebär eller för
den hotade framstår som trängande fara. eller genom alt försälta den andra i
vanmakt eller annat sådant tillsiåndi dömes för våldtäkt lill fängelse, lägst
ett och högsl sex år.

År brottet grovt, dömes för grov våldtäkt till fängelse,
lägst Ivå och högst tio år. Vid bedömandet av om brottet är grovt skall
särskilt beaktas, om våldet var livsfai-ligt eller om dei medföi-de allvarlig
skada eller sjukdom eller om gärningsmannen på annat sätt visat särskild
rå-hel.

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

Den som, i
annat fall än i 1 § sägs, förmår någon lill samlag eller annat känsligt umgänge
medelst olaga tvång eller genom grovt i7iiss-briik av dennes beroende ställning
eller övar känsligt umgänge med någon under otillbörligt utnyttjande av att
denne befinner sig i vanmakt eller annat hjälplöst tillstånd eller är
sinnessjuk eller sinnesslö, dömes för frihetskränkande otukt lill fängelse i
högsl fyra år.

Den som, i
annal fall än som avses i I §, genom olaga tvång förmår någon lill sexuellt
umgänge, dömes för sexuellt tvång till fängelse i högst fyra år.

3 § Har någon känsligt umgänge med barn under femton år
dömes för otukt med barn lill fängelse i högst fyra år.

Om gärningsmannen/ö/,gr/p/7 sig särskilt hänsynslöst mol
barnet eller brottet eljest är alt anse som grovt, skall dömas lill fängelse,
lägst två och högsl åtta år.

3!) Den som förmår annan till sexuellt umgänge genom atl
grovt missbruka den andras beroende slällning eller genom alt otillbörligt ulnyllja
att den andra tillföljd av psykisk sjukdom, utvecklingsstörning eller annan
orsak befinner sig i hjälplöst tillstånd, dömes för sexuellt utnyttjande till
fängelse i högst fyra år.

4§

Har någon sexuellt umgänge med den som är under arton år
och som slår under huns fostran eller för vars vård, övei-vakning eller tillsyn
han har alt svara på grund av myndighets beslui om den underåriges
omhändertagande eller om övervakning eller tillsyn av den underårige dömes,
om gärningen inte är belagd med sti-aff enligt 1—3 §§, för sexuellt utnyttjande
av underårig till fängelse i högsl fyra år.

Om gärningsmannen handlat särskill hänsynslöst mot den
underårige eller om brottet / annat fall är alt anse som grovt, skall dömas
för grovt sexuellt utnyttjande av underårig lill fängelse, lägst två och högst
åtta år, även om gärningen är belagd med straff enligl I § första stycket, 2 §
eller 3 §.

Prop. 1983/84:105

Nuvarande lydelse

4§ Har någon känsligt umgänge med den som är under aderton
år och som står under hans lill.fyn vid skola, anstalt eller annan inrättning
eller som eljest står under hans övervakning, vård eller lydnad eller sker
det under utnyttjande i annat fall av den underåriges beroende ställning,
dömes för otukt med ungdom till fängelse i högst fyra år.

5§

Har någon samlag med eget barn eller dess avkomling dömes
för otukt med avkomling till fängelse i högsl två år.

Den som har samlag med sitt helsyskon, dömes för oXuk.X
med syskon till fängelse i högst ett år.

Vad i denna paragraf sägs gäller ej den som förmåtts till
gärningen medelst olaga tvång eller på annat otillbörligt sätt.

Föreslagen lydelse

5§ Har någon, / annat fall än som avses förut i delta
kapitel, sexuelll umgänge med barn under femton år, dömes för sexuellt umgänge
med barn lill fängelse i högsl två år.

Den som
berör barn under femlon år på sedlighetssårande säll, dömes, otn gärningen ej
är belagd med straff enligt vad förut i detta kapitel är sagt, för otuktigt
beteende lill böter eller fängelse i högsl ett år.

Delsamma skall gälla, om någon blottar sig för annan på sätt
som är ägnat att väcka anslöt eller eljest genom ord eller handling som uppenbart
sårar tukt och sedlighet uppträder anstötligl mol annan.

Den som
sexuellt berör barn under femlon år eller som förmår barnet att företa eller
medverka i handling med sexuell innebörd eller som i sexuellt syfte blottar sig
inför barnet, dömes för sexuellt ofredande av barn lill böter eller fängelse
i högsl ett år.

Om någon
vanemässigt eller för att bereda sig vinning främjar eller utnyttjar annans
otuktiga levnadssätt eller om någon förleder den som är under tjugo år till
sådant levnadssätt, dömes för koppleri till fängelse i högsl fyra år.

Den som
främjar eller på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjar att annan har
tillfällig sexuell förbindelse mot betalning dömes för koppleri till fängelse
i högst fyra år. Detsamma gäller om någon förleder annan alt mot betcdning ha
tillfällig sexuell förbindelse med en tredje person.

Prop. 1983/84:105

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

89

År brottet grovt, skall dömas lill fängelse, lägst två och
högst sex år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskill beaklas,
om gärningsmannen främjat otuktigt levnadssätt i större omfattning eller
hänsynslöst utnyttjat annan.

Om någon för att bereda sig särskild vinning främjar
tillfällig könsförbindelse mellan andra, dömes för främjande av otukt till
böter eller fängelse i högst sex månader.

Får den
som med nyttjanderätt har upplåtit en lägenhet vetskap om att lägenheten
väsentligen används för prostitution, anses han främja tillfäUiga sexuella
förbindelser mol betalning om prositu-tionsverksamhelen forisätter eller
återupptas och han underlåter att göra vad sotn skäligen kan begäras för att få
upplåtelsen att upphöra.

8§

År brott som avses i 7 § grovt, dömes för grovt koppleri
till fängelse, lägst två och högst sex år.

Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt
beaktas, om gärningsmannen främjat tillfälliga sexuella förbindelser mot
betalning i större omfattning eller hänsynslöst utnyttjat annan.

Den som genom att utlova eller giva ersättning skaffar
eller söker skaffa sig tUlfällig könsförbindelse med någon som är under aderton
år, dömes för förförelse av ungdom till böter eller fängelse i högsl sex
månader.

9§ Ansvar som i della kapitel är stadgat för gärning som
begås mot någon under viss ålder skall ådömas även den som icke insåg men hade
skälig anledning antaga alt den andre ej uppnått sådan ålder.

10 § För försök till våldtäkt, våldförande, otukt med
barn eller otukt med ungdom dömes lill ansvar enligl vad i 23 kap. stadgas.

9§ Den som
genom att utlova eller ge ersättning skaffar eller söker skaffa sig tillfälligt
sexuellt umgänge med någon som är under arton år, dömes för förförelse av ungdom
till böter eller fängelse i sex månader.

10 §

Ansvar som i della kapitel är föreskrivet för gärning som
begås mot någon under viss ålder skall ådömas även den som icke insåg men hade
skälig anledning antaga att den andre ej uppnått sådan ålder.

11 §

För försök lill våldtäkt, grov våldtäkt, sexuellt tvång,
sexuelll utnyttjande, sexuellt utnyttjande av underårig, grovt sexuellt
utnyttjande av underårig, sexuellt umgänge med barn, koppleri och grovt kop-

1 Riksdagen 1983/84. 1 .saml. Nr 105

Prop.
1983/84:105

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

90

pleri dömes lill ansvar enligt vad som föreskrivs i 23
kap. Detsamma gäller i fråga om förberedelse och stämpling till våldtäkt, grov
våldtäkt, grovt sexuellt utnyttjande av underårig och grovt koppleri.

11 §

Våldtäkt eller våldförande eller försök till sådant brott,
så ock frihetskränkande otukt må åtalas av åklagare allenast om målsägande
angiver brottet till åtal eller åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt.

Sedan
sex månader förfiutit efter det brottet begicks må åklagare ej väcka åtal, med
mindre angivelse skett före utgången av sagda tid eller laga förfall för
angivelse visas hava förelegat eller ock åtal finnes påkallat ur allmän
synpunkt. Efter utgången av nämnda tid må ej heller målsägande väcka åtal för
brottet, om ej laga förfall visas hava förelegat.

Är vid otukt med barn eller otukt med ungdom eller vid
försök till sådant brott ringa skillnad i ålder och utveckling mellan
gärningsmannen och den mot vilken gärningen förövats, må åtal ej väckas av
åklagare, med mindre åtal finnes påkallat ur allmän synpunkl.

12 §

Sexuellt umgänge med barn, försök eller medverkan till
sådant umgänge, sexuellt ofredande av barn och medverkan till sådant brott får
inte åtalas av åklagare om

1.
skillnaden
i ålder mellan gärningsmannen och barnet är obetydligt, eller

2.
gärningen
utgör ett led i en fastare förbindelse mellan gärningsmannen och barnet.

Ulan hinder av första stycket skall åtal väckas om åtal är
påkallat ur allmän synpunkl.

Denna lag träder i kraft den

Prop. 1983/84:105 91

Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 42 § jordabalken skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

42 § Hyresrätten är förverkad och hyresvärden således
berättigad all uppsäga avtalet,

1.
om hyresgästen
dröjer med belalning av hyra som utgår i pengar ulöver två vardagar efter
förfallodagen och annat ej följer av 53 §, dock, i fall då hyran skall betalas
i förskoll för längre tid än en månad, endasl om hyresgäslen dröjer med
betalning av den på en kalendermånad belöpande hyran ulöver två vardagar efler
månadens början eller, såviit angår hyran för första kalendermånaden under
hyresförhållandet, efter förfallodagen,

2.
om hyresgästen
utan behövligt samtycke eller tillstånd överiåter hyresrätten eller eljest
sätter annan i sitt ställe eller upplåter lägenheten i andra hand och ej efter
tillsägelse vidtager rättelse ulan dröjsmål,

3.
om lägenheten
användes i strid med 23 eller 41 § och hyresgästen icke efter tillsägelse
vidtager rättelse utan dröjsmål,

4.
om hyresgästen
eller annan, lill vilken hyresrätten överlåtits eller lägenheten upplåtils,
genom vårdslöshet är vållande till att ohyra förekommer i lägenheten eller
genom underlålenhet alt underrätta hyresvärden därom bidrager lill att ohyran
sprides i fasligheten,

5.
om lägenheten
på annal sätt vanvårdas eller om hyresgästen eller annan, till vilken
hyresrätten överlåtits eller lägenheten upplåtils, åsidosätter något av vad
som enligt 25 § skall iakttagas vid lägenhetens begagnande eller brisler i den
lillsyn som enligt nämnda paragraf åligger hyresgäst och rättelse icke ulan
dröjsmål sker efler tillsägelse,

6.
om i strid med
26 § tillträde lill lägenhet vägras och hyresgästen ej kan visa giltig ursäkt,

7.
om hyresgäslen
åsidosätter avtalsenlig skyldighet, som går ulöver hans åligganden enligl della
kapitel, och del måsle anses vara av synnerlig vikl för hyresvärden atl
skyldigheten fullgöres,

8.
om lägenheten
hell eller till väsenllig del nyttjas för näringsverksamhet eller därmed
likartad verksamhet, vilken utgör eller i vilken till ej oväsentlig del ingår
brottsligt förfarande.

9. om lägenheten helt eller väsentligen nyttjas för
prostitutions-verksamhet.

Hyresrätten är icke förverkad, om del som ligger
hyresgästen till last är av ringa betydelse. Uppsäges avtalet, har hyresvärden
rätt till ersällning för skada.

Denna lag träder i kraft den

Prop. 1983/84:105 92

Förslag
till

Lag
om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs
atl 9 kap. 16 § sekretesslagen (1980:100) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9
kap 16 §

Sekretess gäller hos
domstol i mål om ansvar för sexuella övergrepp, utpressning, brytande av
posl- eller telehemlighet, intrång i förvar eller olovlig avlyssning samt i
mål om ersättning för skada med anledning av sådant broll, för uppgift om
enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan anlas all den
enskilde eller någon honom närslående lider skada eller men om uppgiften
röjs. Sekrelessen gäller dock inle för uppgift om vem som är tilltalad eller
svarande i målet.

Sekretess
gäller hos domstol i mål om ansvar för sedlighetsbrott, utpressning, brytande
av post- eller telehemlighet, intrång i förvar eller olovlig avlyssning samt i
mål om ersättning för skada med anledning av sådant brott, för uppgift om enskilds
personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan anlas all den enskilde
eller någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs.
Sekretessen gäller dock inle för uppgift om vein som är tilltalad eller
svarande i målet.

I
fråga om uppgift i allmän handling gäller sekrelessen i högst sjuttio år.

Denna
lag träder i kraft den

Prop. 1983/84:105

Lagrådsremissens lagförslag

'
93 Bilaga 3

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom
föreskrivs i fråga om brottsbalken all 4 kap. 3 § samt 6 kap. brottsbalken
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Dén som
eljest, medelst olaga tvång eller vilseledande, föranleder atl någon kommer i
krigs- eller arbelstjänst eller annal dylikt tvångs-tillstånd eller förmår
någon atl begiva sig till eller kvarstanna å utrikes ort, där han kan befaras
bliva utsatt för förföljelse eller utnyttjad till otuktigt levnadssätt eller
på annal säll råka i nödläge dömes för försättande i nödläge lill fängelse,
lägst ett och högsl tio år.

Den som ;
annal fall, genom olaga tvång eller vilseledande, föranleder all någon kommer
i krigs-eller arbelstjänst eller annat sådant Ivångslillstånd eller förmår
någon atl bege sig lill eller stanna kvar på utrikes ort, där han kan befaras
bU utsatt för förföljelse eller sexuellt utnyttjad eller på annal sätt råka i
nödläge döirts för försättande i nödläge lill fängelse, lägst ett och högst
lio år.

Är brottet mindre grovt, dömes lill böter eller fängelse i
högsl två år.

6 kap.

Om sedUghetsbrott

Tvingar man kvinna till samlag genom våld å henne eller
genom hot som innebär trängande fara, dömes för våldtäkt fill fängelse, lägst
två och högst tio år. Lika med våld anses att försätta kvinnan i vanmakt eller
annat sådant tillstånd.

Är brottet med hänsyn till kvinnans förhållande till
mannen eller eljest att anse som mindre grovt, dömes för våldförande till
fängelse i högst fyra år.

1

Om sexualbrott \

Den som tvingar annan lill samlag eller därmed jämförligt
sexuellt umgänge genom våld eller genom hot, som innebär eller för den hotade
framstår som trängande fara, döms för våldtäkt till fängelse, lägst tvä och
högst sex år. Lika med våld anses alt försälta den andra i vanmakt eller annat
sådant tillstånd.

Är brottet med hänsyn lill våldets eller hotets art och
omständigheterna i övrigt att anse som mindre grovt, döms till fängelse i
högst fyra år.

Är brottet grovt, döms för grov våldtäkt till fängelse,
lägst fyra och högst tio år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt
beaktas, om våldet var livsfarligt eller om det medförde allvarlig skada eller
sjukdom eller om gärningsmannen på annat sätt visat särskild råhet.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Den som, i
annal fall än i 1 § sägs, förmår någon lill samlag eller annat känsligt umgänge
medelst olaga tvång eller genom grovt missbruk av dennes beroende ställning
eller övar känsligt umgänge med någon under otillbörligt utnyttjande av att
denne befinner sig i vanmakt eller annat hjälplöst tillstånd eller är
sinnessjuk eller sinnesslö, dömes för frihetskränkande otukt till fängelse i
högst fyra år.

Den som, i
annat fall än som avses i 1 §, genom olaga tvång förmår någon till sexuellt
umgänge, döms för sexuellt tvång till fängelse i högst fyra år.

3 §

Den
som förmår annan till sexuellt umgänge genom att grovt missbruka den andras
beroende ställning eller genom att otillbörligt utnyttja all den andra
befinner sig i vanmakt eller annat hjälplöst tillstånd eller är psykiskt sjuk
eller utvecklingsstörd, döms för sexuellt utnyttjande tdl fängelse i högst
fyra

3 §

Har någon könsligl umgänge med barn under femton år, dömes
för otukt med barn till fängelse i högst fyra år.

Om gärningsmannen/örgr/p/r sig särskilt hänsynslöst mot barnet
eller brottet eljest är atl anse som grovt, skall dömas till fängelse, lägst
två och högsl åtta år.

4§

Har någon sexuellt umgänge med den som är under arton år
och som är hans avkomling eller står under hans fostran eller för vars vård
eller tillsyn han har att svara på grund av myndighets beslut, döms för
sexuellt utnyttjande av underårig till fängelse i högst fyra år.

Om gärningsmannen har handlat särskilt hänsynslöst mot den
underårige eller om brottet / annat fall är atl anse som grovt, skall han
dömas för grovt sexuellt utnyttjande av underårig till fängelse, lägst tvä och
högst åtta år.

4§'

Har någon könsligl umgänge

med den som är under aderton ar

och som står under hans tillsyn vid

skola, anstalt eller annan inrätt-

Senaste lydelse 1978: 103.

Prop. 1983/84:105

Nuvarande lydelse

ning eller som eljest står under hans övervakning, vård
eller lydnad eller sker det under utnyttjande i annat fall av den underåriges
beroende ställning, dömes för otukt med ungdom //// fängelse i högst fyra år.

Föreslagen lydelse

. 95

Har nägon
samlag med egel barn eller dess avkomling, dömes för otukt med avkomling till
fängelse i högsl två år.

Den som har samlag med sitt helsyskon, dömes för otukt
med syskon lill fängelse i högst ett år.

Har någon,
/ annat fall än som avses i 4 §, samlag med eget barn eller dess avkomling,
döms för sexuellt umgänge med avkomling till fängelse i högst två år.

Den som
har samlag med sill helsyskon, döms för sexuellt umgänge med syskon lill
fängelse i högst ett år.

Vad i denna paragraf sägs gäller ej den som förmälts lill
gärningen medelst olaga tvång eller på annal otillbörlig sätt.

6 §

Har någon, i annat fall än som avses förut i detta
kapitel, sexuellt umgänge med barn under femton år, döms för sexuellt umgänge
med barn till fängelse i högst fyra år.

6 § Den
som berör barn under femton år på sedlighetssårande sätt, dömes, otn
gärningen ej är belagd med straff enhgt vad förut i detta kapitel är sagt,
för otuktigt beteende till böter eller fängelse i högst ett

7 §

Den som, i annal fall än som

avses förut i delta kapitel, sexuellt berör barn under
femton år eller förmår barnet att företa eller medverka i någon handling med
sexuell innebörd, döms för sexuellt ofredande lill böter eller fängelse i
högsl ett är.

Delsamma
skall gälla, om någon blottar sig för annan pä säll som är ägnat alt väcka
anslöt eller eljest genom ord eller handling som uppenbart sårar lukt och
sedlighet uppträder anstötligl mol annan.

7 §' Om någon vanemässigt eller jör att bereda sig vinning
främjar eller utnyttjar annans otuktiga levnads-

= Senaste lydelse 1973:648. ' Senaste lydelse 1969: 162.

Detsamma skall gälla, om någon blottar sig för annan på
sätt som är ägnat alt väcka anslöt eller eljest genom ord eller handling på eti
uppenbart sedlighetssårande sätt upplräder anstötligl mol annan.

8 §

Den som främjar eller på ett otill- '

börligt sätt ekonomiskt utnyttjar att annan har tillfäUiga
sexuella för-

Prop. 1983/84:105

Nuvarande lydelse

sätt eller om någon förleder den som är under tjugo år
till sådant levnadssätt, dömes för koppleri till fängelse i högst fyra år.

Är brottet grovt, skall dömas till fängelse, lägst två och
högsl sex år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas,
om gärningsmannen främjat otuktigt levnadssätt i slörre omfattning eller
hänsynslöst utnyttjat annan.

Om någon för att bereda sig särskild vinning främjar
tillfällig könsförbindelse mellan andra, dömes för främjande av otukt till
böter eller fängelse i högst sex månader.

Den som genom alt utlova eller giva ersättning skaffar
eller söker skaffa sig tillfällig könsförbindelse med någon som är under
aderton år, dömes för förförelse av ungdom till böter eller fängelse i högst
sex månader.

9 § Ansvar som i delta kapitel är stadgat för gärning som
begås mot någon under viss ålder skall ådömas även den som icke insåg men hade
skälig anledning antaga alt den andre ej uppnätt sådan ålder.

96

Föreslagen lydelse

bindelser mot ersättning, döms för koppleri lill fängelse
i högst fyra år.

Får den som med nyttjanderätt har upplåtit en lägenhet med
vetskap om att lägenheten helt eller till väsentlig del används för
tillfälliga-sexuella förbindelser mot ersättning, anses han främja denna verksamhet,
om den fortsätter eller återupptas i lägenheten och han underlåter att göra vad
som skäligen kan begäras för att få upplåtelsen att upphöra.

9 § Är brott som avses i 8 § grovt, skall dömas för grovt
koppleri till fängelse, lägst två och högsl sex år.

Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt
beaktas, om gärningsmannen främjat tillfälliga sexuella förbindelser mot
ersättning i störte omfattning eller hänsynslöst utnyttjat annan.

10 §

Den som genom att utlova eller ge ersättning skaffar eller
söker skaffa sig tillfälligt sexuellt umgänge med någon som är under arton
år, döms för förförelse av ungdom till böter eller fängelse i högst sex
månader.

11 §

Ansvar som i detta kapitel är föreskrivet för gärning som
begås mot någon under viss ålder skall ådömas även den som inte insåg men hade
skälig anledning anta alt den andre ej uppnått sådan ålder.

Senaste lydelse 1978: 103.

Prop. 1983/84:105

Nuvarande lydelse

10 § För försök lill våldtäkt, våldförande, otukt med
barn eller otukt med ungdom dömes till ansvar enligl vad i 23 kap. stadgas.

11 §

Våldtäkt eller våldförande eller försök till sådant brott,
så ock frihetskränkande otukt må åtalas av åklagare allenast'om målsägande
angiver brottet till åtal eller åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt.

Sedan
sex månader förfiutit efter det brottet begicks må åklagare ej väcka åtal, med
mindre angivelse skett före utgången av sagda tid eller laga förfall för
angivelse visas hava förelegat eller ock åtal finnes påkallat ur allmän
synpunkt. Efter utgången av nämnda tid må ej heller målsägande väcka åtal för
brottet, om ej laga förfall visas hava förelegat.

År vid otukt med barn eller otukt med ungdom eller vid
försök lill sådanl brott ringa skillnad i ålder och ulveckling mellan
gärningsmannen och den mot vilken gärningen förövats, må ålal ej väckas av
åklagare, med mindre åtal finnes påkallal ur allmän synpunkl.

97
Föreslagen lydelse

12 §

För försök lill våldläkl, grov våldtäkt, sexuellt tvång,
sexuellt utnyttjande, sexuellt utnyttjande av underårig, grovt sexuellt utnyttjande
av underårig, sexuellt umgänge med barn, koppleri och grovt koppleri döms till
ansvar enligt vad som föreskrivs i 23 kap. Detsamma gäller i fråga om
förberedelse och stämpling till våldtäkt, grov våldtäkt, grovt sexuellt
utnyttjande av underårig och grovt koppleri.

13 §

År vid sexuellt umgänge med barn eller försök till sådant broll
eller vid sexuellt ofredande enhgt 7 § första stycket skUlnaden i ålder och ulveckling
mellan gärningsmannen och barnet ringa, får åtal väckas av åklagaren endast om
åtal är påkallat ur allmän synpunkl.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

Prop. 1983/84:105 98

2 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 20 kap. 15 § rättegångsbalken
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §' Höres målsäganden i anledning av åklagarens lalan, äge
han rätt lill ersättning och förskott enligt vad om vittne är stadgal.

Målsägande som höres med anledning av åklagarens lalan
och som med hänsyn till brottets art eller annars kan antas vara i behov av
personligt stöd under rättegången, får i sådanl hänseende biträdas av någon lätnplig
person.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

3 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 42 § jordabalken' skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap.

42 §2

Hyresrätten är förverkad och hyresvärden således
berättigad atl uppsäga avtalet,

1.
om hyresgäslen
dröjer med betalning av hyra som utgår i pengar utöver två vardagar efter
förfallodagen och annal ej följer av 53 §, dock, i fall då hyran skall betalas
i förskoll för längre lid än en månad, endasl om hyresgäslen dröjer med belalning
av den på en kalendermånad belöpande hyran ulöver två vardagar efter månadens
början eller, såviit angår hyran för första kalendermånaden under
hyresförhållandet, efter förfallodagen,

2.
om hyresgästen
utan behövligt samtycke eller tillstånd överlåter hyresrätten eller eljest
sätter annan i sitt ställe eller upplåter lägenheten i andra hand och ej efler
tillsägelse vidtager rättelse ulan dröjsmål,

3.
om lägenheten
användes i strid med 23 eller 41 § och hyresgäslen icke efter tillsägelse
vidtager rättelse utan dröjsmål.

' Senaste lydelse 1954:432.

' Omtryckt 1971: 1209. 12 kap. omtryckt 1979:252.

- Senaste lydelse 1980:893.

Prop. 1983/84:105 99

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4.
om hyresgäslen
eller annan, lill vilken hyresrätten överlålils eller lägenheten upplåtits,
genom vårdslöshet är vållande lill att ohyra förekommer i lägenheten eller
genom underlåtenhet all underrätta hyresvärden därom bidrager till all ohyran sprides
i fastigheten,

5.
om lägenheten
pä annat sätt vanvårdas eller om hyresgästen eller annan, till vilken
hyresrätten överlålils eller lägenheten upplåtits, åsidosätter någol av vad
som enligl 25 § skall iakttagas vid lägenhetens begagnande eller brister i den lillsyn
som enligl nämnda paragraf åligger hyresgäst och rättelse icke utan dröjsmål
sker efter tillsägelse,

6.
om i strid med
26 § tillträde till lägenhet vägras och hyresgästen ej kan visa giltig ursäkt,

7.
om hyresgästen
åsidosätter avtalsenlig skyldighet, som går utöver hans åligganden enligt detta
kapitel, och del måsle anses vara av synnerlig vikl för hyresvärden att skyldigheten
fullgöres,

8. om lägenheten helt eller lill 8. om lägenheten hell eller lill

väsentlig del nyttjas för närings- väsenllig del nyttjas för närings

verksamhet eller därmed likartad verksamhet eller därmed likartad

verksamhel, vilken utgör eller i vil- verksamhet, vilken ulgör eller i vil

ken till ej oväsentlig del ingår ken till ej oväsentlig del ingår

brottsligt förfarande. brottsligt förfarande, eller för till

fälliga sexuella förbindelser mot er

sättning.

Hyresrätten är icke förverkad, om del som ligger hyresgäslen
lill last är av ringa belydelse. Uppsäges avtalet har hyresvärden räll lill ersällning
för skada.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och lillämpas
även på avlal som har slutils före lagens ikraftträdande. Till grund för
förverkande enligt första stycket 8 i dess nya lydelse får läggas endasl
förfarande efter lagens ikraftträdande.

4 Förslag till

Lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479)

Härigenom föreskrivs att 33 § bosladsrätlslagen
(1971:479)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

33 §

Nylljanderätten till lägenhet som innehas med bostadsrätt
och som tilllrätls är förverkad och föreningen således berättigad alt uppsäga bosladsrällshavaren
till avflyttning,

1. om bosladsrällshavaren
dröjer med belalning av grundavgift eller upplålelseavgift utöver två veckor
eller den längre lid som kan vara be-

' Omtryckt 1982:353.

Prop. 1983/84:105 100

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Stämd i stadgarna från det alt föreningen efler
förfallodagen anmanal honom alt fullgöra sin betalningsskyldighet eller om bosladsrällshavaren
dröjer med belalning av årsavgift utöver två vardagar efler förfallodagen,

2.
om bosladsrällshavaren
ulan behövligt samtycke eller tillstånd upplåter lägenheten i andra hand,

3.
om lägenheten
användes i strid med 25 eller 31 §,

4.
om bostadsrättshavaren
eller den, lill vilken lägenheten upplåtits i andra hand, genom vårdslöshet är
vållande lill att ohyra förekommer i lägenheten eller om bosladsrällshavaren
genom underlåtenhet att ulan oskäligt dröjsmål undertälta styrelsen om
förekomst av ohyra i lägenheten bidrager till alt ohyran sprides i fastigheten,

5.
om lägenheten
på annat sätt vanvårdas eller om bosladsrällshavaren eller den, lill vilken
lägenheten upplåtits i andra hand, åsidosätter något av vad som enligl 28 §
skall iakttagas vid lägenhetens begagnande eller brisler i den tillsyn som
enligt nämnda paragraf åligger bosladsrältshavare,

6.
om i strid med
29 § tillträde till lägenheten vägras och bosladsrällshavaren ej kan visa gillig
ursäkt,

7.
om bosladsrällshavaren
åsidosätter skyldighet, som går utöver hans åligganden enligt denna lag, och
det måste anses vara av synnerlig vikt för föreningen atl skyldigheten fullgöres;
dock kan skyldighet för bosladsrällshavaren all inneha anställning i visst
företag eller liknande skyldighet ej åberopas som grund för förverkande,

8. om lägenheten helt eller ti.ll 8. om lägenheten helt eller till

väsentlig del nyttjas för närings- väsentlig del nyttjas för närings

verksamhet eller därmed likartad verksamhet eller därmed likartad

verksamhel, vilken utgör eller i vil- verksamhet, vilken utgör eller i vil

ken till ej oväsentlig del ingår ken lill ej oväsentlig del ingår

brottsligt förfarande. brottsligt förfarande, eller för till

fälliga sexuella förbindelser mot er

sättning.

Nylljanderätten är icke förverkad, om del som ligger bostadsrättshavaren
till last är av ringa betydelse. Inle heller är nyttjanderälten lill en
bostadslägenhet förverkad på grund av alt en skyldighet som avses i första
stycket 7 åsidosätts, om bosladsrällshavaren åren kommun och skyldigheten inte
kan fullgöras av en kommun.

Uppsägning på grund av förhållande som avses i första
stycket 2, 3 eller 5-7 får ske endasl om bosladsrällshavaren underlåler atl på
tillsägelse vidtaga rättelse utan dröjsmål.

Uppsäges bosladsrällshavaren till avflyttning, har
föreningen rätt lill ersättning för skada.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1984 och lillämpas även på avtal som har
slutits före lagens ikraftträdande. Till grund för förverkande enligt första
stycket 8 i dess nya lydelse får läggas endast förfarande efter lagens
ikraftträdande.

5
Förslag till

Lag
om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs
atl 9 kap. 16 § sekretesslagen (1980:100)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Sekretess gäller hos
domstol i mål om ansvar för sexualbrott, utpressning, brytande av post-
eller telehemlighet, intrång i förvar eller olovlig avlyssning samt i mål om
ersättning för skada med anledning av sådant brott, för uppgift om enskilds
personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan anlas all den enskilde
eller någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs.
Sekretessen gäller dock inte för uppgift om vem som är tilltalad eller
svarande i målel.

9
kap 16 § Sekretess gäller hos domstol i mål om ansvar för sedlighetsbrott,
utpressning, brytande av post- eller telehemlighet, intrång i förvar eller
olovlig avlyssning samt i mål om ersättning för skada med anledning av sådanl
brott, för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om
det kan anlas all den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller
men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller dock inte för uppgift om vem som är
tilltalad eller svarande i målet.

I
fråga om uppgift i allmän handling gäller sekrelessen i högsl sjuttio år.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1984.

Omtryckt 1982:1106.

Prop.
1983/84:105 102

Innehåll

Sid.

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ ..... 1

Propositionens lagförslag

1. Förslag
till lag om ändring i brottsbalken .................. 3

2.
Förslag lill
lag om ändring i rättegångsbalken .......... 8

3.
Förslag till
lag om ändring i jordabalken ................... 8

4.
Förslag till
lag om ändring i bosladsrätlslagen .......... 9

5.
Förslag till
lag om ändring i sekretesslagen ........... 11

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 15
september 1983.

1
Inledning ....................................................................... 12

2
Allmän
motivering ....................................................... ... 14

2.1 Bakgrund ................................................................ ... 14

2.2 Våldtäkt och sexuelll tvång .................................... 16

2.3 Sexuellt utnyttjande .............................................. 25

2.4 Sexuella övergrepp mol barn och
ungdom ............. ... 27

2.5 Incest........................................................................ 33

2.6 Sexuelll ofredande .................................................. 34

2.7 Angivelse- och
preskriptionsreglerna ...................... ... 36

2.8 Koppleri m.m............................................................. ... 37

2.9 Slöd och hjälp ål våldtäktsoffer
under rättegång m.m 43

3
Upprättande
lagförslag .................................................. 49

4
Specialmotivering............................................................ 50

4.1 Förslaget fill lag om ändring i
brottsbalken .............. ... 50

4.2 Förslaget till lag om ändring i
rättegångsbalken ..... ... 62

4.3 Förslaget till lag om ändring i
jordabalken................ 64

4.4 Förslaget lill lag om ändring i bosladsrätlslagen
.... 64

4.5 Förslagel lill lag om ändring i
sekretesslagen ......... 64

5
Hemslällan ................................................................... 65

6
Beslut ......................................................................... 65

Utdrag av
lagrådels protokoll den 15 december.1983 .... ... 66

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 2
februari 1984 75

1
Anmälan av
lagrådsyttrande ....................................... ... 75

2
Förslagel till
lag om ändring i brottsbalken .................. 75

3
Förslaget till
lag om ändring i rättegångsbalken ........ 78

4
Övriga frågor
............................................................... ... 79

5
Hemslällan ................................................................... 79

6
Beslut .......................................................................... .. 80

Bilagal Sammanfattning av sexualbrottskommitléns
belänkande 81

Bilaga 2 Sexualbrottskommitléns lagförslag 86

Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag 93

Norstedts Trycken, Stockholm 1984