Prop. 1983/84:109

Prop.
1983/84:109 Regeringens proposition

1983/84:109

om
förenklad administration av försäkringsersättningar vid statsanställdas
sjukfrånvaro;

beslutad
den 26 januari 1984.

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandens
hemställan.

På
regeringens vägnar

INGVAR
CARLSSON

STEN
ANDERSSON

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås en förenkling av administrationen av den allmänna
försäkringens ersättningar vid statsanställdas sjukfrånvaro. Förslaget innebär
atl anställningsmyndigheten ensam svarar för administrationen av korta sjukfall
för statsanställda. Försäkringskassorna behåller det övergripande ansvaret för
försäkringsfrågorna även för dessa sjukfall. Kassorna får en stödjande och
rådgivande roll för myndigheternas hantering av de korta sjukfallen och svarar
för handläggningen av sjukfall som varar längre än 14 dagar.

Uppgifter
om sjuklöneperioder och utbetald sjuklön överförs från myndigheten till
försäkringsadministrationen med hjälp av de ADB-baserade lönerutinerna.
Försäkringsersättningen tillförs staten genom överföring av ett schablonberäknat
belopp till ett centralt konto.

1
Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 109

Prop. 1983/84:109

Utdrag

PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde

1984-01-26

Närvarande:
statsråden I. Carlsson, ordförande, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén,
Peterson, Andersson, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson,
Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande:
statsråden Andersson ocb Gustafsson

Proposition
om förenklad administration av försäkringsersättningar vid statsanställdas
sjukfrånvaro

Statsråden
Andersson och Gustafsson anmäler sina förslag. Anförandena redovisas i
underprotokollen för social- resp. civildepartementet.

Statsrådet
Andersson hemställer att regeringen i en proposition förelägger riksdagen vad
han och statsrådet Gustafsson har anfört för den åtgärd och det ändamål som han
hemställt om.

Regngen
ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom
proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för den åtgärd
och det ändamål som föredragandena har hemställt om.

Prop. 1983/84:109

Bilaga 1

Utdrag

SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-01-26

Föredragande: statsrådet Andersson

Anmälan till proposition om förenklad administration av
försäkringsersättningar vid statsanställdas sjukfrånvaro

Åtgärder inom den allmänna försäkringen

1 Inledning

Den som är sjukskriven hos allmän försäkringskassa har vid
sjukdom rätt till sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
under förutsättning att hans sjukpenninggrundande inkomst uppgår Ull minst 6
000 kr. Sjukpenningen uppgår till 90 % av den sjukpenninggrundande inkomsl som
finns registrerad hos försäkringskassan.

För statligt anställda och vissa andra tjänstemän gäller
avlöningsavtal som även innefattar regler om ersättning vid sjukdom. Avtalet
för de statligt anställda innebär att arbetstagaren vid sjukledighet får lön
med visst sjukavdrag (sjuklön). Sjuklönen är genomgående något högre än den
sjukpenning från den allmänna försäkringen som den anställde har rätt till.
Denna sjukpenning betalas därvid i stället till arbetsgivaren - staten, s. k. arbetsgivarinträde.

Arbetsgivaren - anställningsmyndigheten - prövar rätten
till sjuklön och sjuklönens storlek samt utför sjukkontroll. Anställningsmyndigheten
har också ett rehabiliteringsansvar för sina anställda. Samtidigt har de
allmänna försäkringskassorna ansvaret för tillämpningen av bestämmelserna i
lagen om allmän försäkring även när det gäller försäkrade som är statligt
anställda. Detta ansvar omfattar såväl bedömning av rätten till sjukpenning och
sjukpenningens storlek som att tillse att lämpliga rehabiliteringsåtgärder
kommer till stånd. De uppgifter i det enskilda ärendet som försäkringskassan
behöver för detta ändamål erhålls bl. a. från den ståtlige arbetsgivaren. När
kassan har fattat beslut i ett sjukpenningärende överförs den anställdes
sjukpenning till ett uppsamlingskonto hos riksförsäkringsverket för överföring
fill statsbudgetens inkomstfitel Statliga pensionsavgifter, netto. För bl. a.
affärsverken och riksdagens verk gäller dock atl motsvarande ersättning från
försäkringskassan Ullfaller resp. verk.

De två olika sjukersättningssystemen som gäller parallellt
för statsanställda medför ett dubbelarbete. De statsanställdas sjukfall
handläggs både hos

r Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 109

Prop.
1983/84:109 4

arbetsgivaren
ocb försäkringskassan enligt manuella rutiner som skiljer sig från övriga
personaladministrativa resp. sjukpenningruUner. Dessa dubbla
handläggningsrutiner har också skapat oklarhet i uppgifts- och ansvarsfördelningen
mellan anställningsmyndigheterna och försäkringskassorna bl. a. när det gäller
sjukkontroll och rehabiHteringsåtgärder.

Mot
denna bakgrund tillkallades år 1980 en särskild utredare' med uppdrag att
utarbeta förslag till förenklade rutiner för administrationen vid arbetsgivarinträde.
Utredaren har i sin rapport Förenklad administration av arbetsgivarinträde (Ds
B 1981:11) redovisat olika alternativ till lösning av problemen. Han förordar
därvid ett alternativ som innebär att arbetsgivar-inträdet bibehålls men att de
administrafiva rutinerna förenklas. Den ståtlige arbetsgivaren föreslås
rapportera sjukfrånvaron maskinellt och ta över ansvaret för administrationen
av sjukfall som är kortare än sju dagar.

Rapporten
har remissbehandlats. Av de olika alternativen har den av utredaren förordade
lösningen mött det största gensvaret hos remissinstanserna.

Ett
kort sammandrag av utredarens förslag och remissinstansernas ställningstaganden
bör fogas till detta protokoll som bilaga 1.1.

1
Föredragandens överväganden

Den
offentliga verksamheten åläggs i dag sträng hushållning med resurserna. Stora
ansträngningar görs inom de enskilda myndigheterna för att åstadkomma
förenklingar och rationaliseringar framför allt inom administrationen. Det är
angeläget att statsmakterna medverkar till att de regelsystem som styr
myndighetemas verksamhet förenklas så långt som det är möjligt.

Jag
föreslår att administrationen av den allmänna försäkringens ersättningar vid
statsanställdas sjukfrånvaro förenklas enligt följande riktlinjer.

Utgångspunkten
för förslagen är att det även fortsättningsvis skall finnas en allmängiltig och
sammanhållen socialförsäkring som omfattar alla medborgare i landet. Det är
också angelägel att betona att de förändringar som här föreslås är anpassade
speciellt fill de regler för arbetsgivarinträde som gäller för statligt
reglerade tjänster. Det saknas förutsättningar för en motsvarande utvidgning av
de nya handläggningsreglerna till andra grupper. De nya reglerna bör därtill i
första hand begränsas till arbetstagare anställda hos staten och nu inte
omfatta andra arbetstagare med statligt reglerade tjänster.

Jag
vill framhålla att förändringarna enbart avser de administrativa rutinerna och
inte berör sjukförmånernas materiella innehåll. Förslaget syftar till att
åstadkomma förenklingar i administrationen och avsevärt minska det dubbelarbete
hos försäkringskassorna och de statliga arbetsgi-

'
Överdirektör Jan Rydén

Prop. 1983/84:109 5

varna som nuvarande regler innebär. Mot denna bakgrund tar
förslaget sikte på de korta sjukfallen.

Den oklarhel i ansvars- och uppgiftsfördelningen mellan
försäkringskassorna och de statliga anställningsmyndigheterna som nuvarande
regler kan innebära har ibland lett till att rehabiliteringen fördröjts och
försvårats. Försäkringskassan bör enligt min mening ha samma ansvar för
rehabilitering av försäkrade med arbetsgivarinträde som för övriga försäkrade.
Kassan har främst en samordnande och pådrivande funktion i
rehabiliteringssammanhang och måste bl. a. repliera på resp. arbetsgivares
egna resurser i detta sammanhang. Stalshälsan är ett exempel på en viktig sådan
resurs. Det är givetvis angeläget att det blir ett nära samarbete i dessa
frågor mellan kassan och den ståtlige arbetsgivaren och att rapporteringen från
anställningsmyndigheten till kassan fungerar effektivt.

Jag avser att i annat sammanhang återkomma till regeringen
med förslag om en översyn av sjukförsäkringens ersättningsregler i syfte att ge
försäkringen en mera akuv roll när det gäller förebyggande och rehabiliterande
åtgärder. Jag kommer då också att ta upp frågan om försäkringskassornas roll
som samordnare och pådrivare i dessa frågor. .

Handläggningen av korta sjukfall

De statliga arbetsgivarna förutsätts fortsättningsvis
handlägga de anställdas sjukfrånvaro i huvudsak enligt nu gällande
bestämmelser. Jag föreslår emellertid att den handläggning av dessa sjukfall
som nu sker hos försäkringskassan parallellt med handläggningen hos
arbetsgivaren begränsas och att arbetsgivaren ensam svarar för
administrationen av de korta sjukfallen. Gränsen för korta sjukfall bör därvid
enligt min mening sättas vid 14 dagar.

Under de första 14 dagarna av sjukfallet bör således den
ståtlige arbetsgivaren svara för alla åtgärder i anslutning till sjukfallet.
Delta innebär att arbetsgivaren liksom nu betalar ut sjuklön till den
anställde, svarar för sjukkontroll, infordrar läkarintyg etc. i mån av behov oeh
med tillämpning av de statliga sjuklönebestämmelserna. Chefen för
civildepartementet kommer i sitt anförande atl närmare redogöra för dessa
bestämmelser. Någon särskild prövning av varje enskilt sjukfall enligt
sjukförsäkringens regler är enligt min mening inte motiverad för den sjukperiod
det här gäller. Jag återkommer strax till frågan om beräkningen av den
ersättning som motsvarar sjukpenningen och som skall betalas Ull
arbetsgivaren.

Den omständigheten att försäkringskassorna inte längre
kommer att handlägga kortare sjukfall innebär inte att kassornas övergripande
ansvar som försäkringsgivare minskar. Enligt min mening bör kassorna i fortsättningen
ha en stödjande och rådgivande roll i myndigheternas sjukfallshan-tering. Deras
insatser bör därvid inriktas på att aktivt verka för en effekuv sjukfallshanlering
hos enskilda myndigheter. Eftersom sjukförsäkringen

Prop.
1983/84:109 6

fortfarande
gäller som ett underliggande skydd för de statsanställda och
försäkringsersättning betalas ut till staten, bör kassorna verka för atl anställningsmyndigheternas
sjukfallshanlering i tillämpliga delar inte avviker från vad som gäller för
försäkringen. Riksförsäkringsverket bör efter samråd med statens
arbetsgivarverk utfärda bestämmelser om hur försäkringskassorna bör utöva sin
roll i fråga om myndigheternas sjukfallshanlering.

Ersättningen
från sjukpenningförsäkringen utgör grunden för statsanställdas ersättning i
samband med sjukfrånvaro. Det bör därför som hittills vara möjligt för enskilda
statsanställda att vända sig till försäkringskassan för att få rätten till
sjukpenning prövad om arbetsgivaren beslutar atl inte betala ut sjuklön i
samband med sjukfrånvaro. Kassans beslut skall därefter kunna prövas enligt
besvärsordningen på socialförsäkringsområdet. Beviljad sjukpenning bör i dessa
fall betalas ut direkt till den försäkrade.

Försäkringskassorna
bör alltid få information om pågående sjukfall när myndigheten överväger
behovet av rehabilitering eller andra åtgärder för atl underlätta återgång i
arbete. Härigenom kan kassorna bedöma ändamålsenligheten i de åtgärder som
planeras och lämna råd och synpunkter. Försäkringskassan bör också ha möjligbel
att själv ta initiativ till åtgärder när det gäller stadigt anställda med
upprepade korta sjukskrivningar. Som jag kommer att redovisa senare kommer
uppgift om alla sjukfallen även i fortsättningen atl finnas i
försäkringsregistret.

Handläggningen
av övriga sjukfall

När
sjukfallet pågått i 14 dagar, eller om arbetsgivaren vid en tidigare tidpunkt
önskar det, övertar försäkringskassan det fulla ansvaret för den försäkringsanknutna
handläggningen av sjukfallet.

Arbetsgivaren
fortsätter dock att handlägga fallet enligt de statliga sjuklönebestämmelsema.
Den anställde lämnar liksom f. n. uppgifter om förändringar av sjukledigheten,
läkarintyg m. m. till arbetsgivaren, som vidarebefordrar uppgifterna till
försäkringskassan. Kassan skall svara för den försäkringsmässiga bedömningen
och rapportera till den ståtlige arbetsgivaren när dess bedömning avviker från
de uppgifter som lämnats till kassan samt meddela vilka effekter detta får på
den ersättning som betalas ut från försäkringen.

Rapportering
m. m.

Uppgifter
om sjuklöneperioder, ersatta dagar och sjuklönens storlek per anställd bör med
hjälp av de ADB-baserade lönerutinerna överföras till försäkringskassorna varje
månad i efterhand. Detta gäller både de korta sjukfallen som handhas av
arbetsgivaren och de längre sjukfallen som handhas av försäkringskassorna.
Genom en sådan rapportering blir sjukhis-

Prop.
1983/84:109 7

toriken
inom försäkringssystemet även fortsättningsvis heltäckande.

Eftersom
uppgift om de sjukfall som pågår längre tid än 14 kalenderdagar skall lämnas
över direkt till försäkringskassan för fortsatt handläggning torde det inle
finnas några vägande skäl mot att nämnda ADB-redovisning sker månadsvis i
efterhand.

Det
är viktigt att uppgift om den sjukpenninggrundande inkomsten hålls aktuell även
för statligt anställda. Den av kassan fastställda sjukpenninggrundande
inkomsten är bl. a. avgörande för havandeskapspenning och föräldrapenning för
tillfällig vård av barn även för de statligt anställda. Därför bör anslällningsmyndigheten
för sina anställda särskilt betona vikten av att anmäla inkomständringar till
försäkringskassan.

Utredaren
har konstaterat (Ds B 1981:11 s 85) att den informafion om de anställdas
medicinska och andra förhållanden som kommer in till anställningsmyndigheten i
det föreslagna systemet blir densamma som f. n. Utredaren har bedömt att
förslaget inte gör det nödvändigt med några särskilda sekretessbestämmelser
utöver dem som redan finns i 7 kap. 11 § sekretesslagen (1980:100) och i 13 §
förordningen (1976:1061) om sjukledighet i stafiigt reglerad anställning, m. m.

Vid
remissbehandlingen har del inle redovisats någon avvikande mening i detta
avseende. En remissinstans har ansett atl det finns behov av tillämpningsanvisningar.

För
egen del vill jag i likhet med utredaren konstatera att
anställnings-myndigheten förutsätts handlägga de frågor som gäller de
anställdas sjukfrånvaro i huvudsak enligt nu gällande bestämmelser. Den
medicinska utredning som kan förekomma vid kortare sjukfall är normalt
begränsad till läkarintyg som ges in av arbetstagaren själv i anslutning till
den aktuella sjukfrånvaron. Jag instämmer i utredarens bedömning att den nu
föreslagna förenklade administrationen av korta sjukfall inte motiverar någon
ändring av sekretessbestämmelserna. Jag vill understryka alt anslällningsmyndigheten
enligt gällande bestämmelser så långt det är möjligt skall begränsa den krets
av tjänstemän hos myndigheten som har atl handlägga frågor om arbetstagares
sjukdomsförhållanden och att uppgifter om sådana förhållanden som regel inte
får spridas utanför denna krets. Del är därför viktigt alt myndigheten ser till
alt den administrativa personalen ges nödvändiga anvisningar och information om
sekretessreglerna.

Under
senare tid har det väckt viss kritik atl uppgifter om anslällda ur sjukjournaler
och läkarintyg har förts vidare till arbetsgivarna.

Uppgifter
om enskildas hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden är som regel sekrelesskyddade
såväl inom hälso- ocb sjukvården (7 kap. 1 § sekretesslagen) som hos
försäkringskassorna (7 kap. 7 § samma lag) och i en myndighets personalsociala
och personaladministraliva verksamhet (7 kap. 11 § samma lag). Sekretessen
gäller i princip även i förhållandel mellan dessa verksamheter men begränsas i
vissa fall av särskilda regler i sekretesslagstiftningen. En väsentlig
begränsning i sekretessen är att uppgifter får lämnas

Prop. 1983/84:109 8

ut
efter samtycke av den enskilde som sekretessen skyddar.

Ell uppgiftslämnande
från försäkringskassorna till arbetsgivare är nödvändigt i viss utsträckning.
Bl. a. är både kassorna och statliga arbetsgivare ålagda ett
rehabiliteringsansvar för försäkrade resp. anställda. En framgångsrik rehabilileringsverksamhet
måste utgå från den enskildes medverkan. Det gäller både för kassorna och för
arbetsgivarna. Det borde därför i princip inte behöva förekomma att uppgifter
lämnas ut eller inhämtas för sådant ändamål utan att den enskilde är införstådd
därmed.

Genom
den nya sekretesslagen infördes allmänna regler om sekretess mellan
myndigheterna. De regler som gäller förevarande område är förhållandevis
stränga och avser att begränsa ett alltför vidlyftigt uppgifts-lämnande. Jag
har mot denna bakgmnd inte funnit några ytterligare lagstiftningsåtgärder
påkallade. I denna fråga har jag samrått med chefen för justitiedepartementet.
Jag utgår ifrån alt riksförsäkringsverket i sin tillsynsverksamhet följer
försäkringskassomas praxis när det gäller uppgiftslämnandet saml verkar för en
enhetlig tillämpning.

Försäkringsersättningens
beräkning och utbetalning

Liksom
f. n. bör den försäkrades sjukpenning tillgodoföras staten genom överföring
till ett centralt konto. Beräkningen av sjukpenningbeloppen bör dock schabloniseras,
lämpligen på så sätt att sjukpenningen beräknas utgöra en viss procentandel av
utgiven sjuklön under sjukperioden. Därvid skall procentsatsen givetvis
bestämmas så att ersättningen i princip och totalt sett blir densamma som vid
en individuell beräkning för varje sjukfall. Vid bestämmande av sjukpenningens
andel av utgiven sjuklön måste således tas hänsyn till dels att sjuklön
innefattar bl. a. ersättning för insjuknandedagen och för arbetsfria dagar,
lönedelar över 7,5 gånger basbeloppet samt dels att avdrag inte görs för
sjukhusvård. Den schablonmässiga beräkningen av sjukpenningersätlning vid arbetsgivarinträde
bör göras centralt av riksförsäkringsverket på gmndval av nyssnämnda
maskinella överföring av uppgifter om utbetald sjuklön.

Om
försäkringskassan i samband med bedömningen av rätten till sjukpenning kommer
fram till atl hel resp. halv arbetsoförmåga inte föreligger för viss tid, skall
korrigering göras i de överförda uppgifterna.

För
de affärsdrivande verken samt riksdagens verk bör försäkringsersättningarna
liksom nu betalas till resp. verk och inte till det centrala kontot.

Föräldraförsäkringen

De
ersättningar inom föräldraförsäkringen som omfattas av arbetsgivarinträde är
enligt min mening mindre lämpliga för en förenklad handläggning av det slag som
jag har beskrivit för mtinema vid sjukfrånvaro. Reglerna för föräldraförsäkringen
ställer nämligen en rad krav på avstämning mellan

Prop. 1983/84:109 9

myndighet
och försäkringskassa som gör att handläggningen kompliceras jämfört med det som
gäller för sjukpenningförsäkringen. Myndigheten måste för att kunna bedöma
rätten Ull löneförmåner under föräldraledighet inhämta upplysningar från
försäkringskassan om bl. a. föräldrarnas sjukpen-ninggmndande inkomst och
antalet ersättningsbara dagar som får utnyttjas för den aktuella ledigheten.

Handläggningen
vid myndigheterna är således beroende av uppgifter som endast finns hos
försäkringskassorna. En maskinell rutin för rapportering av föräldraledighet
från myndigheternas lönesystem till försäkringskassorna kan endast ersätta en
mindre del av myndigheternas handläggningstid och någon reell förenkling uppnås
inte enligt min mening. Jag är därför inle beredd att nu förorda alt de
förenklade administrativa reglerna skall gälla även ersättning från
föräldraförsäkringen. Jag utgår dock från att riksförsäkringsverket kommer att
fortsättningsvis pröva möjligheterna till administrativa förenklingar även på
detta område. Sådana förenklingar bör genomföras när detta kan ske utan
olägenhet för försäkringen.

Förenklingsåtgärdernas
effekter

De
administrativa rutiner för del statliga arbelsgivarinträdet i sjukförsäkringen
som jag här redovisat beräknas innebära avsevärda förenklingar. Antalet
sjukfall för statligt anställda med arbetsgivarinträde beräknas till ca 650 000
per år. Av dessa avslutas 84 % inom 14 dagar och omfattas därmed av de förenklade
rutinerna för korta sjukfall. De förenklade ersättningsberäkningarna och ulbetalningsmtinerna
berör samtliga sjukfall. Tillsammans kan dessa förenklingar beräknas innebära
en minskning av arbetsvolymen bos försäkringskassorna motsvarande ca 220
årsarbetare. Som jag anmält i budgetpropositionen (1983/84:100 bil. 7) är denna
rationaliseringseffekt beaktad vid beräkningen av kassornas medelsbehov för
budgetåret 1984/85. Till detla kommer den minskade administrationen hos de
statliga anställningsmyndigheterna.

Ett
genomförande av de här redovisade administrativa förenklingarna förutsätter
dels utbildning och information vid anställningsmyndigheter och
försäkringskassor, dels anpassning av de maskinella systemen vid myndigheterna
och riksförsäkringsverket. Dessa åtgärder kräver en genomförandetid av närmare
ett år. Jag räknar med att de ändrade mtinerna skall kunna införas fr. o. m.
den 1 januari 1985.

Riksförsäkringsverket
har bedömt atl en övergång till det nya ersättningssystemet medför vissa
utvecklings- och utbildningskostnader för verket. Dessa kostnader bör i mån av
behov täckas genom överskridande av verkets förvaltningskostnadsanslag för
nästa budgetår.

Vad
jag här anfört om förenklingar i administrationen av försäkringsersättningar
vid statsanställdas sjukfrånvaro föranleder en ändring av 3 kap. 16 § tredje
stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring. Samtidigt bör

Prop. 1983/84:109 10

paragrafen
överarbetas språkligt.

Jag
avser att återkomma till regeringen med elt förslag till förordning angående
administrationen av försäkringsersättningar för statligt anställda som
möjliggör att de ändrade mfiner som jag föreslagit införs fr. o. m. den 1 januari
1985.

3
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att
antaga inom socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

Prop. 1983/84:109 11

Bilaga 1.1

Sammanfattning av rapporten (Ds B 1981:11) Förenklad administration
av arbetsgivarinträde samt avgivna remissyttranden

Regeringen bemyndigade i augusti 1980 dåvarande statsrådet
Johansson att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda och
utarbeta förslag till förenklade rutiner för rapportering av sjuk- och
föräldraledighet för statsanställda m.fl. som omfattas av arbetsgivarinträde.
Utredaren har i sin rapport (Ds B 1981:11) Förenklad administration av arbetsgivarinträde
behandlat tre huvudområden nämligen arbelsgivarinträdet vid sjukfrånvaro, arbelsgivarinträdet
vid ledighet med föräldrapenning/särskild föräldrapenning samt avisering av
inkomstuppgifter m. m. som påverkar den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI).

Utredningen bar remissbehandlats och remissyttranden har
avgivits av justitiekanslern, domstolsverket, datainspektionen, försvarets
civilförvaltning, försäkringsöverdomstolen, riksförsäkringsverket (RFV),
postverket, televerket, statens järnvägar, statskontoret, riksrevisionsverket
(RRV), statens arbetsgivarverk (SAV), statens löne- och pensionsverk (SPV),
statens jordbruksnämnd, lantmäteriverket, statens vattenfallsverk, domänverket,
Försäkringskasseförbundet, Svenska kommunförbundet, landsfings-förbundet.
Föräldraförsäkringsutredningen, Centralorganisationen SACO/ SR, Försäkringsanställdas
Förbund (FF), KommunData AB, Statsanställdas förbund (SF) och Tjänstemännens
centralorganisation, statstjänstemanna-seklionen (TCO-S),

1 Arbetsgivarinträde vid sjukfrånvaro

Beträffande arbetsgivarinträde vid sjukfrånvaro redovisar
utredaren fyra alternativ (A-D) till förenkling av rufinerna.

A. Statsanställda m. fl. med a-inträde ställs utanför
den allmänna försäk

ringen.

B. A-inträdet bibehålls, men arbetsgivaren övertar flera
av kassornas

administrativa uppgifter samt inför en maskinell rapportering till

riksförsäkringsverkets datasystem.

C. A-inträdet bibehålls, arbetsgivaren rapporterar
sjukfrånvaro maskinellt

och lar över ansvar för administrationen av sjukfall som pågår kortare tid

än sju dagar.

D. A-inträdet slopas och berörda statsanställda m. fl.
får ersättning från

försäkringskassan som övriga, eventuellt med tillskott motsvarande

nuvarande ersättningsnivå från arbetsgivaren.

Utredaren fann att alt. A och B inte skulle medföra några rafionaliseringar
och att det dessutom fanns principiella invändningar mot dem. Alt. D

Prop, 1983/84:109 12

bedömdes
som mindre fördelaktigt från rationaliseringssynpunkt än alt. C. Dessutom
konstaterades att frågan om arbelsgivarinträdet som sådant är en fråga för
parterna på den statliga arbetsmarknaden. Utredaren fann därför inte skäl att
aktualisera detta alternativ utan förordade alt. C.

Remissyttrandena
är inte entydiga i sina bedömningar av de olika alternativen. Det finns
förespråkare för såväl alt. A som alt. D samt de som anser att dessa alternativ
innebär alltför drastiska avsteg från gällande ordning. Övervägande antalet
remissinstanser är dock positiva till förenklingar och rationaliseringar av de
administrativa mtinerna vid statsanställdas sjukfrånvaro.

Dock
kan noteras att de myndigheter som f. n. administrerar sjukförsäkringssystemet
och det centrala statliga lönesystemet (SLÖR) dvs. riksförsäkringsverket och
statens löne- och pensionsverk är positiva till lösningar som tangerar alt. A
och B i utredningen. Lantmäteriverket och Försäkringskasseförbundet förordar å
sin sida ett slopande av a-inträde (alt. D) medan Försäkringsanställdas Förbund
avstyrker samtliga förslag och anser att administrativa förändringar bör
utredas under medverkan av representanter för berörda parter. Justitiekanslern
anser att förslaget bör vila till dess ställning tagils i frågan om sjukpenningkommitténs
förslag som redovisats i SOU 1981:22. Av affärsverken uttalar postverket och
televerket stöd för både alt. C och D, medan statens järnvägar, statens vatlenfallsverk
och domänverket tillstyrker alt. C. Landstingsförbundet har inte något att erinra
mot atl man inför mer rationella och resursbesparande arbetsrutiner inom ramen
för gällande regelsystem. Föräldraförsäkringsutredningen begränsar sitt
yttrande till frågor som rör föräldraförsäkringen. Övriga remissinstanser ansluter
sig i allt väsentligt fill alt. C.

2
Arbetsgivarinträde vid föräldraledighet

Enligt
nuvarande regelsystem omfattas två av föräldraförsäkringens förmåner av arbetsgivarinträde,
nämligen föräldrapenning i samband med barns födelse och adoption saml särskild
föräldrapenning. För dessa ledigheter gäller - till skillnad från reglerna vid
sjukledighet - alt den anställdes löneavdrag bestäms med utgångspunkt från
reglerna i lagen om allmän försäkring. Därav följer att myndighetens beslut om
löneavdragets storlek för dag som ledigheten avser är beroende av
försäkringskassans beslut om föräldrapenning för samma dag. Båda
ersättningsformerna är begränsade fill ett visst antal dagar sammanlagt för
föräldrarna, vilket innebär aU försäkringskassans och myndighetens handläggning
är beroende av snabbhet i informationsutbytet dem emellan så att antalet ersältningsbara
dagar kan kontrolleras.

Utredaren
fann att en maskinell rapportering av uppgifter från myndigheterna till
försäkringskassan i föräldrapenningsärenden inte kan ersätta den manuella
handläggningen och ansåg del därmed inte möjligt att denna väg

Prop. 1983/84:109 13

förenkla handläggningen.

Ett slopande av arbelsgivarinträdet för
föräldraförsäkringen skulle dock medföra vissa smärre besparingar. Utredaren
ansåg att en sådan förändring -som faller inom det avtalsreglerade området -
bör bedömas i samband med ev. andra förändringar i regler och administration av
föräldrastödet. Utredaren lämnade därför sina synpunkter till den då pågående
Föräldraförsäkringsutredningen (S 1980:08).

Av remissyttrandena framgår att RFV, statskontoret, RRV,
Försäkringskasseförbundet och föräldraförsäkringsutredningen anser att
nuvarande regler och handläggningsordning bör bibehållas i avvaktan på atl
föräldraförsäkringsutredningens arbete slutförs. SAV och SACO/SR poängterar atl
ell slopande av arbelsgivarinträdet är en fråga för de avtalsslutande parterna.
Försvarets civilförvaltning anser att utredningen borde ha utvecklat ett förslag
till automatisk överföring av uppgifter även i föräldrapenningärenden.

Justitiekanslern anser atl utredarens överväganden och
förslag inte ger anledning till några erinringar. Datainspektionen, SPV,
Svenska kommunförbundet, FF, KommunData AB, SF och TCO-S har inte lämnat
yttrande över denna del i utredningen.

Övriga remissinstanser anser att frågan om ett slopande av
arbelsgivarinträdet vid föräldraledighet bör utredas vidare.

3 Den sjukpenninggrundande inkomsten

Sjukpenningens storlek gmndar sig på den försäkrades
sjukpenninggrundande inkomst (SGI). Alla försäkrade är skyldiga alt inom 14
dagar anmäla ändringar i sina inkomstförhållanden till försäkringskassan som
utreder och fastställer SGI. De statsanställda som omfaltas av arbetsgivarinträde
får i flertalet fall lönebaserad ersättning vid sjuk- och föräldraledighet och
del har gjorts gällande att deras SGI-uppgift inte aktualiseras lika ofta som
övriga försäkrades.

Utredaren föreslog en rutin för maskinell rapportering av
löneförändringar från myndigheternas lönesystem till försäkringskassornas
datasystem.

Av remissinstanserna avstyrker FF utredningens förslag med
hänvisning till att förslaget bl. a. innebär ett avsteg från gällande
lagregler. Domstolsverket, datainspektionen, SAV, lantmäleriverket,
landstingsförbundet, föräldraförsäkringsutredningen, SF samt TCO-S har inle
lämnat yttrande över denna del i utredningen. Övriga remissinstanser har inga
erinringar eller tillstyrker utredningens förslag.

Prop. 1983/84:109

14 Bilaga
1.2

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom
föreskrivs aU 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om allmän försäkring' skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

3 kap.

Beträffande arbetstagare, som enligt statliga
föreskrifter eller på grund av bestämmelser som beslutats av kommun eller
landstingskommun, är berättigad att uppbära lön vid sjukdom, äger regeringen
föreskriva undantag helt eller delvis från vad som är stadgat om rätt till
sjukpenning.

Har undantag som i första stycket sägs icke föreskrivits
eller gäller det endast delvis, äger arbetsgivaren i den ordning regeringen
bestämmer från allmän försäkringskassa erhålla arbetstagaren tillkommande sjukpenning,
i den mån denna icke överstiger den utbetalda lönen.

Överenskommelse att arbetsgivare, som vid arbetstagares
sjukdom utgivit lön till arbetstagaren, skall hos allmän försäkringskassa äga
uppbära arbetstagaren tillkommande sjukpenning är bindande för kassan endast
såframt överenskommelsen har form av kollekfivavtal och å arbetstagarsidan
slutits eller godkänts av organisation, som är att anse såsom
huvudorganisation. Föreligger dylikt kollektivavtal, må det av arbetsgivare,
som är bunden av avtalet, efter överenskommelse åberopas jämväl beträffande
arbetstagare, vilken icke omfattas av avtalet men sysselsattes i sådant arbete
för vilket avtalet gäller.

Har försäkrad, som drabbats av sjukdom utom riket, därvid
erhållit

Föreslagen
lydelse

16 §

Om en arbetstagare har rätt till lön under sjukdom enligt
statliga, kommunala eller landstingskommunala bestämmelser, kan regeringen
föreskriva undantag helt eller delvis från bestämmelserna om rätt till sjukpenning.

Iden mån sådant undantag inte har föreskrivits får
arbetsgivaren i den ordning regeringen bestämmer uppbära arbetstagarens
sjukpenning till den del den inte överstiger den utbetalda lönen.

En överenskommelse, som innebär att en arbetsgivare som
har utgivit lön till en arbetstagare under sjukdom har rätt att uppbära dennes
sjukpenning, är bindande för försäkringskassan om den har form av
kollektivavtal och på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av en organisation
som är alt anse som huvudorganisation. Ett sådant kollektivavtalfåren
arbetsgivare som är bunden av avtalet efter överenskommelse åberopa även i
fråga om arbetstagare som inte omfattas av avtalet men sysselsätts i arbete som
avses i det. Regeringen får meddela föreskrifter om sjukpenningberäkning och
handläggning av sjukfall för arbetstagare hos staten som omfattas av sådant
avtal.

Har en försäkrad drabbats av sjukdom utom riket och
därvid erhållit

Nuvarande
lydelse

underhåll
genom utrikesförvaltningens försorg äger förvaltningen i den ordning
regeringen bestämmer från allmän försäkringskassa erhålla den försäkrade
tillkommande sjukpenning, i den mån sjukpenningen icke överstiger utgivet
underhåll.

Föreslagen
lydelse

underhåll
genom utrikesförvaltningens försorg får förvaltningen i den ordning regeringen
bestämmer trän försäkringskassan erhålla den försäkrades sjukpenning i den mån
den inte överstiger vad som har utgivits i underhåll.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1985.

Prop. 1983/84:109 16

Bilaga
2

Utdrag

CIVILDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1984-01-26

Föredragande:
statsrådet Gustafsson

Anmälan
till proposition om förenklad administration av försäkringsersättningar vid
statsanställdas sjukfrånvaro

Åtgärder
inom den statliga förvaltningen

1
Gällande ordning

Chefen
för socialdepartementet har redovisat förslag om förenklade administrativa mtiner
för försäkringskassorna när det gäller arbetstagare hos staten vilka omfaltas
av s. k. arbetsgivarinträde i sjukförsäkringen.

Innan
jag redogör för vissa åtgärder i anslutning härfill som gäller de statliga
anställningsmyndigheterna vill jag kort redovisa de regler som gäller vid
statsanställdas sjukledighet och rehabilitering.

Ersättningsnivån
vid statsanställdas sjukfrånvaro regleras i kollektivavtal mellan parterna på
den statliga arbetsmarknaden, Regler för administrationen vid statsanställdas
sjukfrånvaro återfinns främst i förordningen (1976:1061) om sjukledighet i
statligt reglerad anställning m. m. (ändrad senast 1981:721) samt i
förordningen (1979:518) om arbetshandikappade i statligt reglerad anställning m.
m. (ändrad senast 1982:1268).

Enligt
den förstnämnda förordningen skall arbetsgivaren pröva rätlen till lön under
sjukfrånvaro. Prövningen sker efter granskning av de dokument som styrker
behovet av sjukledigheten. För sjukfall på högst sju dagar anses behovet i
allmänhet vara styrkt på ett fillfredsställande sätt genom att tjänstemannen
omedelbart efter ledighetens slut avger en skriftlig försäkran att han under
ledigheten varit oförmögen att tjänstgöra på grund av sjukdom. Vid längre
sjukfrånvaro än sju dagar skall behovet av ledighet styrkas genom intyg av
läkare eller tandläkare. Om det finns särskilda skäl får myndigheten kräva att
en arbetstagare lämnar läkarintyg eller tandläkarintyg redan från och med den
första frånvarodagen eller för korta frånvaroperioder.

De
statliga bestämmelserna ansluter sig i allt väsentligt till de som gäller för den
allmänna sjukförsäkringen. De uppgifter och dokument som utgör underlag för
arbetsgivarens tillämpning av bestämmelserna är anpassade till
försäkringskassornas behov av uppgifter för prövning av arbetstagarens räll Ull
sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring. Uppgifterna från arbetstagarna
används således för prövning av sjukersättning enligt två

Prop. 1983/84:109 17

separata regelsystem.

Enligt förordningen (1979:518) om arbetshandikappade i
statligt reglerad anställning m. m. bör rehabiliteringsutredning göras av
myndigheten

1. när arbetstagare har varit helt
sjukledig mer än 90 dagar i följd,

2.
när
arbetstagarens tjänstgöring ofta har avbrutits av sjukledighetsperioder eller
när han under en längre tid har varit ddfidssjukledig,

3.
när
arbetstagarens arbetsförmåga under en längre tid har minskat eller blivit ojämn
eller andra tecken på svårigheter att klara arbetsuppgifterna har visat sig,

4.
när
arbetsgivaren begär det.

Till myndigheternas förfogande i samband med rehabihteringsutredning
och planering och genomförande av rehabiliteringsålgärder står stiftelsen
Statshälsan. Statshälsan skall enligt gällande avtal biträda myndigheterna bl.
a. genom att göra rehabiliterings-, tjänstbarhets- eller andra utredningar, ge
sådan sjukvård som innebär uppföljning av arbetstagarens hälsotillstånd och
verka för att myndigheten vidtar lämpliga åtgärder för atl underlätta för
arbetstagare att återgå i arbetet och biträda myndigheterna när sådana åtgärder
skall genomföras. Dessa frågor finns reglerade i det avtal om statlig
företagshälsovård m. m. som har träffats mellan staten och de statsanställdas
huvudorganisationer.

Redan under innevarande budgetår kommer utbyggnaden av Stalshälsan
atl ha kommit så långt att prakfiskt tagel alla myndigheter och 86 % av antalet
statsanställda har fillgång till egna hälsocentraler. Utbyggnaden skall enligt
planerna vara slutförd under budgetåret 1986/87. De fåtal myndigheter som
övergångsvis saknar hälsocentraler kan vända sig till Statshälsans regionala
servicecentraler.

Myndigheterna - och de statsanställda - har genom
Statshälsan till sitt förfogande en fristående serviceorganisafion med expertis
inom det medicinska, det tekniska och det psykosociala området. Den service
som erbjuds är kostnadsfri, sekretesskyddad och anpassad till myndigheternas
och de anställdas behov. Personalen vid hälsocentralerna är specialiserad på
företagshälsovårdsfrågor. Genom att varje lokal hälsocentral är knuten till
bestämda arbetsplatser får centralens personal också god kännedom om
förhållandena på varje enskild arbetsplats.

Jag vill i sammanhanget peka på alt Statshälsans insatser
är baserade på frivillighet vad gäller både myndigheterna och de anställda. Förelagshälsvår-dens
medverkan i exempelvis utredningar och rehabiliteringsärenden måste alltid ske
i samråd med de enskilda arbetstagarna. I förhållande till myndigheterna har
Statshälsan rådgivande uppgifter. Myndigheterna kan således aldrig överlåta sitt
rehabiliteringsansvar på Statshälsan.

Enligt min mening har myndigheternas förutsättningar att
leva upp till sitt personalpolitiska ansvar i frågor som gäller sjukfallshanlering,
inbegripet

Prop. 1983/84:109 18

rehabilitering
m. m., väsentligt förbättrats genom utbyggnaden av Statshälsan.

Om
en myndighet inte själv eller med stöd av Stalshälsan kan vidta de arbetsvårdsålgärder
som behövs skall myndigheten begära hos statens arbetsmarknadsnämnd (SAMN) att
nämnden medverkar i den fortsatta handläggningen. SAMN kan med stöd av
omplaceringsförordningen (1974:1006) (omtryckt 1980:1093, ändrad senast
1982:1269) medverka till omplacering till arbetsuppgifter inom andra
myndigheter. SAMN förfogar vidare över det under trettonde huvudtiteln uppförda
förslagsanslaget Lönekostnader vid viss omskolning och omplacering. För
budgetåret 1984/85 har anslaget beräknats Ull 55 000 000 kr.

I
samband med att de föreslagna förändringarna i administrationen förbereds bör
samordningen mellan de engagerade organen i myndighetens sjukfallshanlering
uppmärksammas. Särskilt angeläget är det enligt min mening att finna
ändamålsenliga samverkansformer för myndighetens rehabiliteringsarbete.

2 Ny
besvärsordning

Besvärsprövningen
av myndigheternas beslut i fråga om tjänstledighet för sjukdom sker i sista
instans f. n. hos statens arbetsgivarverk (SAV). Jag finner del naturligt att
de statsanställdas organisationer ges ett ökat inflytande vid överprövningen av
dessa beslut. Jag kommer därför att föreslå regeringen alt besvärsprövningen i
stället skall handhas av trygghetsnämnden i sista instans. Nämnden inrättades
på begäran av arbetsmarknadsparterna på den statliga sektorn i samband med att
dessa år 1972 träffade avtal om vissa frågor rörande arbetsmiljön och
anställningstryggheten. Nämndens ledamöter förordnas av regeringen. Hälften av
ledamöterna förordnas efter förslag av SAV och hälften efter förslag av de
statsanställdas huvudorganisationer.

SAV
bör biträda vid handläggningen av ärendena inför deras avgörande i
trygghetsnämnden. Denna och övriga här angivna frågOr kan regleras utan riksdagens
medverkan.

3 Förändringar
för myndigheterna

Chefen
för socialdepartementet föreslår en förenklad handläggning vid statsanställdas
sjukfrånvaro som innebär att försäkringskassans handläggning skall påbörjas
först när ett sjukdomsfall har pågått mer än 14 dagar. Detta innebär för
myndighetens vidkommande alt sjukanmälan, läkarintyg och övriga handlingar inte
skall översändas till försäkringskassan före denna tidpunkt. Myndigheten
handlägger som hilfills hela sjukdomsfallet enligt de statliga sjuklönebestämmelsema.

Den
nuvarande administrationen vid statsanställdas sjukfrånvaro inrym-

mer
en betydande insats av manuellt uppgiftslämnande från myndigheter till försäkringskassor.
Allteftersom myndigheternas personaladministrativa mfiner överförs till
maskinella system anser jag det angeläget alt la till vara den
rationaliseringsmöjlighet som användningen av dessa system erbjuder.

Den
information som enligt chefens för socialdepartementet förslag bör överföras
från myndigheterna till försäkringskassorna har framförallt två syften. Dels
erfordras uppgifter om utbetald lön vid sjukdom för alt möjliggöra beräkning av
försäkringsersättningen vid statsanställdas sjukfrånvaro, dels behöver
försäkringskassorna statistiska uppgifter om statsanställdas sjukperioder m. m.
för att kunna upprätthålla en oförändrad sjukstatistik.

Hämlöver
behöver försäkringskassorna uppgifter om vilka arbetstagare hos staten som
omfattas av arbetsgivarinträde och för vilka den förenklade administrationen
skall tillämpas.

De
här nämnda uppgifterna kan hämtas från myndigheternas befintliga lönesystem.
Flertalet myndigheter har dessutom maskinella lönerutiner som gör det möjligt
att lämna uppgifterna till försäkringsadministrationen på ADB-medium. För de
myndigheter som helt saknar maskinella lönerutiner bör en rapporteringsrutin
anpassas till den enskilda myndighetens förutsättningar. Som jag ser det finns
det två alternativa lösningar. Antingen kan myndigheten etablera ett samarbete
med en "värdmyndighet" för en samordnad maskinell rapporteringsrutin,
eller också får uppgifterna lämnas genom manuella rutiner.

Jag
kommer senare atl föreslå regeringen att uppdra åt statens löne- och pensionsverk
att i samarbete med riksförsäkringsverket utveckla lämpliga mtiner för uppgiftslämnandet
mellan statliga anslällningsmyndigheler och den allmänna försäkringen.

Liksom
chefen för socialdepartementet anser jag att det är viktigt att de statsanställda
görs uppmärksamma på att vissa ersättningar inte omfattas av arbelsgivarinträdet
utan grundas på den sjukpenninggrundande inkomsten. Så är fallet t. ex. med
havandeskapspenning, viss föräldrautbildning samt värnpliktsersällning under
repetitionsutbildning. Jag anser därför i likhet med chefen för
socialdepartementet att myndigheterna bör medverka till att de anställda
informeras om att inkomstförändringar allfid skall anmälas till
försäkringskassan så all uppgift om den sjukpenninggrundande inkomsten kan
hållas aktuell.

4
Ekonomiska effekter

Antalet
arbetstagare hos staten som berörs av förslaget uppgår till ca 420 000. Som
chefen för socialdepartementet har nämnt kan antalet sjukfall för dessa
uppskattas till ca 650 000 per år. Ca 84 % av dessa beräknas vara avslutade
inom 14 dagar vilket innebär att ca 550 000 sjukdomsfall kommer

Prop. 1983/84:109 20

att
handläggas enbart vid anställningsmyndigheten. För myndigheterna bortfaller det
manuella uppgiftslämnandet till försäkringskassorna vilket har beräknats
motsvara totalt ca 80 årsarbetskrafter.

Tillkommande
kostnader är främst de som sammanhänger med att anpassa myndigheternas
rapporteringsrutiner till de förslag som här har framförts. Därutöver krävs
översyn av bestämmelser som gäller statsanställdas sjukledigheter samt utbildning
och information om förslagens innebörd.

Erforderliga
medel för myndigheternas anpassning till propositionens förslag bör i mån av
behov täckas genom överskridande av respektive myndighetsanslag.

S
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen bereder
riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört i del föregående om förenklad
administration vid statsanställdas sjukfrånvaro.

minali/gotab Stockholm 1984