Prop. 1983/84:110

Prop.
1983/84:110

Regeringens proposition 1983/84:110 om vissa oljefrågor

beslutad den 23 februari 1984.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som
har upptagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar OLOF PALME

BIRGITTA DAHL

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen läggs förslag fram med syfte all, inom
ramen för de övergripande energipolitiska riktlinjerna, trygga landels
försörjning av råolja och petroleumprodukter.

Mot bakgrund av den internationella oljemarknadens
utveckling analyseras Sveriges relationer till de oljeproducerande länderna
saml förutsättningarna för internationelll samarbete på energiområdet. I
propositionen föreslås att nuvarande system för statligt slöd till
prospektering efter olja, naturgas eller kol ersätts av elt särskilt
finansierat program.

Garantiramen för utvinning av olja m. m. föreslås bli
höjd.

Vidare läggs förslag fram om en delvis ny inriktning på
Svenska Petroleum AB:s (SP) verksamhet. För atl ge Svenska Petroleum AB kommersiella
möjligheter att delta i och genomföra struklurinsatser föreslås atl medel
tillförs bolaget.

I propositionen föreslås också ett ändrat
oljdagringsprogram. Utgångspunkten har därvid varit att sä långt möjligt
tillgodoräkna staten det minskade lagringsbehovet. Skälet till detta är dels
det statsfinansiella lägel, dels det faktum alt näringslivets tvångslager har
byggts upp med hjälp av statsmedel. De föreslagna ändringarna i
oljelagringsprogrammet medför ändringar i lagen (1957:343) om oljelagring m.m.
och i förordningen (1957:344) om oljeavgifl m.m. Ändringen föreslås träda i
kraft den I juli 1984.

I Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 110

Prop.
1983/84:110 2

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957:343) om oljelagring m. m.

Härigenom föreskrivs atl 1. 2, 4, 6, 6b, 7, II och 13 §§ lagen (1957:343) om
oljelagring m. m.' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

För atl trygga tillgång inom riket på mineralolja för
energiförsörjning skola säljare och förbrukare av sådan olja här hålla lager
därav enligt vad i denna lag stadgas. Om skyldighet för slafiig myndighet
att hålla lager av mineralolja skall dock, i stället för bestämmelserna i
lagen, gälla vad regeringen därom förord-

Föreslagen lydelse

1 §

För att trygga tillgång inom riket på mineralolja för
energiförsörjning under krig eller annan allvarlig försörjningskris skola
säljare och förbrukare av sådan olja här hålla lager därav enligt vad i denna
lag stadgas. Om skyldighet för statlig myndighet att hålla lager av mineralolja
skall dock, i stället för beslämmelserna i lagen, gälla vad regeringen därom
förordnar.

För att
trygga fillgången på råvara för framställning av stadsgas skola vidare
förbrukare av sådan råvara hålla lager därav enligt vad i lagen stadgas.

För alt trygga tillgången på råvara för framställning av
siadsgas under krig eller annan allvarlig försörjningskris skola vidare
förbrukare av sådan råvara hålla lager därav enligt vad i lagen stadgas.

Enligt vad i lagen stadgas må ock slöd lämnas inhemskt
oljeraffinaderi genom åläggande för oljeimportör att inköpa där utvunnen olja.

2 §

Lagringsskyldighet
enligt 1 § första stycket och inköpsskyldighet avse mineralolja som lillhör
någon av följande grupper, nämligen:

gasol;

motorbensin, dock inte flygbensin;

fotogen, dock inle flygfologen;

motorbrännolja; eldningsolja 1 och 2; samt

övriga slag av eldningsolja.

Lagringsskyldighet
enligt I § första stycket och inköpsskyldighet avse mineralolja som lillhör
någon av följande grupper, nämligen:

gasol;

motorbensin, dock inte flygbensin;

fotogen, dock inle flygfologen;

motorbrännolja och eldningsolja I och 2; samt

övriga slag av eldningsolja.

Sådana slag av olja, som inrymmas under en och samma av de
i första stycket angivna grupperna, skola vid fullgörande av lagringsskyldighet
ävensom vid tillämpningen av denna lag i övrigt anses likvärdiga. Där så finns
erforderligt, må regeringen förordna om annan gruppindelning.

Där ej annat utsäges, förslås i lagen med olja allenast
sådan mineralolja, som angives i denna paragraf.

Vad i lagen stadgas om lagringsskyldighet skall icke äga
tillämpning på olja som utvunnits ur inhemsk skiffer.

Lagen omtryckt 1977:939

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

4§
Regeringen fastställer, enligt grunder som mängd olja, tillhörande var
grupp, enligt 1 § första stycket.

Tillsynsmyndigheten skall före den I juli varje år på
sätt stadgas i denna lag bestämma huru mycket olja, tillhörande olika
grupper, envar som enligt I § första stycket är lagringsskyldig skall hålla
i lager under nästkommande kalenderår.

Har lagringsskyldig genom atl eftersätta sin
uppgiftsskyldighet enligt denna lag föranlett alt lagringsmängden icke kunnal
bestämmas före sagda tidpunkt, må fillsyns-myndighelen senare, dock sist före
utgången av det år varunder lagringsskyldigheten skall fullgöras, besluta
härom utan hinder av att den jämlikt första stycket fastställda sammanlagda
lagringsmängden kan komma atl överskridas.

riksdagen godkänt, den som sammanlagt skall hållas i lager

Tillsynsmyndigheten skall före den 1 juli varje år på sätt
stadgas i denna lag bestämma huru myckel olja, tillhörande olika grupper, envar
som enligt 1 § första stycket är lagringsskyldig skall hålla i lager under
tiden från och med den 1 juli detta år tdl och med den 30 juni året därpå.

Har lagringsskyldig genom att eftersätta sin
uppgiftsskyldighet enligt denna lag föranlett att lagringsmängden icke kunnat
bestämmas före sagda tidpunkt, må tillsynsmyndigheten senare, dock sist före
utgången av den tid varunder lagringsskyldighet skall fullgöras, besluta
härom ulan hinder av att den jämlikt första stycket fastställda sammanlagda
lagringsmängden kan komma atl överskridas.

6§
Förbrukare är lagringsskyldig, därest han under basåret inom riket, annorledes
än vid fartygs drift i utrikes trafik, förbrukat olja, som han infört från
utrikes ort. Vad nu sagts skall dock ej gälla, om han infört oljan på
transportmedel för transportmedlets drift.

Skyldig att lagra eldningsolja är ock den som under
basåret vid anläggning inom riket förbrukat sådan olja, därest vid
anläggningen under basåret och de två kalenderåren närmast dessförinnan
förbrukats sammanlagt minst femtontusen kubikmeter eldningsolja.

Första och andra styckena äga ej tillämpning på olja som
förbrukas såsom råvara vid framställning av

Skyldig
att lagra motorbrännolja eller eldningsolja är ock den som under basåret vid
anläggning inom riket förbrukat sådan olja, därest vid anläggningen under
basåret och de två kalenderåren närmast dessförinnan förbrukats sammanlagt minst
femionlusen kubikmeter motorbrännolja e//fr eldningsolja. Den som vid en
anläggning under basåret förbrukat mindre än 5000 kubikmeter motorbrännolja
eller eldningsolja och inte själv infört den till riket skall dock inte vara
lagringsskyldig för denna anläggning.

Första och andra styckena tilllämpas inte på olja som
förbrukas som råvara i de fall när enligt 6 a

Nuvarande lydelse

stadsgas för försäljning eller såsom bränsle i gasturbin
för framställning av elektrisk kraft med en installerad effekt som uppgår
till fem megawati eller däröver.

Föreslagen lydelse

eller 6b § lagringsskyldigheten bestäms på särskilt sätt.

Den som
innehar gasturbin för framställning av elektrisk kraft med en installerad
effekt som uppgår till fem megawalt eller däröver är skyldig atl hålla i lager
sådant bränsle som behövs för atl driva gasturbinen. Lagringsmängden
faslställes av regeringen enligt grunder som riksdagen godkänt.

Den som innehar gasturbin för framställning av elektrisk
kraft med en installerad effekt som uppgår till fem megawalt eller däröver är
skyldig all hålla i lager sådant bränsle som behövs för att driva gasturbinen.
Lagringsmängden fastställes av regeringen enligt grunder som riksdagen godkänt.

Den som
innehar oljekondens-verk med en installerad effekt av mer än 150 megawalt är
skyldig att hålla i lager sådan olja som behövs för att driva anläggningen, om
denna enligt den försörjningsplan som ligger till grund för beräkning av
lagringsbehovet är avsedd att användas under särskilda förhållanden.
Lagringsskyldighet och lagringsmängd fastställs av regeringen enligt av
riksdagen godkända grunder.

1 mom. Vid
lagringsskyldighetens bestämmande enligt 4 § andra stycket skall
tillsynsmyndigheten mellan dem som äro lagringsskyldiga enligt 5 eller 6 §
fördela de av regeringen enligt 4 § första stycket för påföljande kalenderår
fastställda oljemängderna med undantag av vad som under sagda år skall lagras
enligt sådan med tillsynsmyndigheten träffad överenskommelse, genom vilken
någon åtagit sig alt, utöver vad som följer av denna lag, hålla lager av olja.
Fördelningen skall med ledning av de enligt 2 mom. beräknade basmängderna,
ske så att inom varje grupp olja för envar lagringsskyldig förhållandet mellan
lagringsmängd och basmängd är i görlig mån detsamma.

1 mom. Vid
lagringsskyldighetens bestämmande enligt 4 § andra stycket skall
tillsynsmyndigheten mellan dem som äro lagringsskyldiga enligt 5 eller 6 §
fördela de av regeringen enligt 4 § första stycket för den i andra stycket
samma paragraf angivna tiden fastställda oljemängderna med undantag av vad
som under denna tid skall lagras enligt sådan med tillsynsmyndigheten träffad
överenskommelse, genom vilken någon åtagit sig att, utöver vad som följer av denna
lag, hålla lager av olja. Fördelningen skall med ledning av de enligt 2 mom.
beräknade basmängderna, ske så all inom varje grupp olja för envar
lagringsskyldig förhållandet mellan lagringsmängd och basmängd är i görlig mån
detsamma.

Nuvarande lydelse

2 mom. Basmängd inom viss grupp av olja är den mängd
olja, tillhörande gmppen, som den lagringsskyldige under de i 5 eller 6 §
angivna omständigheterna sålt eller förbrukat under basåret eller, om han
sålt eller förbrukat olja både under basåret och året eller ettvart av de två
åren närmast dessförinnan, vad han under dylika omständigheter i genomsnitt
för år sålt eller förbrukat under angivna tid. I fråga om gasol skall dock
endast den försäljning eller förbrukning som skett under basåret beaktas.
Beträffande ångturbin- och gasturbinanläggningar må regeringen förordna om
andra grunder för beräkning av basmängd.

Föreslagen lydelse

2 mom. Basmängd inom viss grupp av olja är den mängd olja,
tillhörande gruppen, som den lagringsskyldige under de i 5 eller 6 § angivna
omständigheterna sålt eller förbrukat under basåret. Om den lagringsskyldige
sålt eller förbrukat annan olja än gasol både under basåret och två år
dessförinnan skall basmängden dock vara hans genomsnittliga årliga försäljning
eller förbrukning för denna tid, om basmängden därigenom blir mindre än nyss
sagts. Beträffande ång-lurbin- och gaslurbinanläggningar må regeringen, när
lagringsskyldigheten inle bestäms enligt 6 b §, förordna om andra grunder för
beräkning av basmängd.

Vid beräkning av basmängd för säljare skall dock icke
medräknas

a)
olja som han
sålt till statlig myndighet, vilken enligt regeringens beslut hade att vid
tiden för försäljningen hålla lager av olja, tillhörande samma grupp som den
försålda oljan;

b)
olja
tillhörande annan grupp än gasol, som han infört från utrikes ort eller
utvunnit vid inhemskt oljeraffinaderi och för vidareförsäljning sålt till
någon, vars försäljning av annan olja än gasol under kalenderåret närmast före
försäljningen uppgått till sammanlagt minskt tjugolusen kubikmeter;

c)
gasol som han
infört från utrikes ort eller utvunnit vid inhemskt oljeraffinaderi och för
vidareförsäljning sålt till någon, vars försäljning av gasol under kalenderåret
närmast före försäljningen uppgått till minst ettusen lon;

d) olja
som han sålt till någon,

vilken enligt överenskommelse

med tillsynsmyndigheten var skyl

dig att under kalenderåret närmast

efter försäljningen hålla lager av

olja, tillhörande samma grupp som

den sålda oljan;

e) eldningsolja
som han sålt för

förbrukning vid anläggning inom ri

ket, vid vilken under de tre försälj

ningen närmast föregående kalen

deråren förbrukats sammanlagt

minst femtontusen kubikmeter eld

ningsolja;

d) olja som han sålt till någon,

vilken enligt överenskommelse

med tillsynsmyndigheten var skyl

dig alt under lagringsåret närmast

efter försäljningen hålla lager av

olja, tillhörande samma grupp som

den sålda oljan;

e) motorbrännolja e/Zer eldnings

olja som han sålt för förbrukning

vid anläggning inom riket, vid vil

ken under de tre försäljningen när

mast föregående kalenderåren för

brukats sammanlagt minst femton

tusen kubikmeter motorbrännolja

eller eldningsolja;

O olja som sålts för förbrukning såsom råvara vid
framställning av siadsgas för försäljning; g) olja som sålts för förbrukning
vid fartygs drift i utrikes trafik;

Prop.
1983/84:110

Nuvarande lydelse

h) olja för drift av gasturbin för framställning av
elektrisk kraft, om oljan sålts till någon som är lagringsskyldig enligt 6 b
§.

Föreslagen lydelse

h) olja för drift av gasturbin för framställning av
elektrisk kraft, om oljan sålts till någon som är lagringsskyldig enligt 6 b §
första stycket.

Avbrytes
eller försvåras tillförseln till riket eller viss del därav av vara som
lagrats enligt denna lag, äger regeringen medgiva, aU lagren må hell eller
delvis tagas i anspråk.

Avbrytes eller försvåras tillförseln till riket eller
viss del därav av vara som lagrats enligt denna lag, äger, / den utsträckning
som är påkallad med hänsyn till de förhållanden som inträtt, regeringen medgiva,
att lagren må helt eller delvis lagas i anspråk. Regeringen får föreskriva att
vara som lagras med stöd av 6b § andra stycket efter prövning i särskilt fall
tillfälligt får tas i anspråk när särskilda skäl föreligger.

Försättes lagringsskyldig i konkurs, må lagret ulan hinder
av bestämmelserna i denna lag lagas i anspråk av konkursförvallningen i den
mån så erfordras för konkursens behöriga slutförande.

13 §

Under
kalenderår, då lagringsskyldig som avses i 5 eller 6 § har atl hålla lager av
olja, skall han varje månad lämna tillsynsmyndigheten uppgift om den mängd
olja, tillhörande varje grupp, som han vid utgången av närmast föregående
kalendermånad hade i lager inom riket, så ock om platsen och sättet för oljans
förvaring. Motsvarande gäller beträffande den som har att hålla lager av råvara
för framställning av siadsgas. Tillsynsmyndigheten må befria från skyldighet
att lämna uppgift om förvaringsplatsen.

Under den
tid då lagringsskyldig som avses i 5 eller 6 § eller 6 b § andra stycket har
all hålla lager av olja, skall han varje månad lämna tillsynsmyndigheten
uppgift om den mängd olja, tillhörande varje grupp, som han vid utgången av
närmast föregående kalendermånad hade i lager inom riket, så ock om platsen och
sätlet för oljans förvaring. Motsvarande gäller beträffande den som har alt
hålla lager av råvara för framställning av siadsgas. Tillsynsmyndigheten mä
befria från skyldighet alt lämna uppgift om förvaringsplatsen.

Lagringsskyldig, som erhållit tillstånd att i stället för
olja lagra annat bränsle, skall lämna motsvarande uppgift om vad han hade i
lager därav. Efler anmaning är han ock pliktig lämna tillsynsmyndigheten
uppgift om sin förbrukning av sådant bränsle.

1.
Denna lag
träder i kraft den I juli 1984.

2.
De beslut om
lagringsskyldighel som tillsynsmyndigheten fallai för år 1984 skall upphöra all
gälla med utgången av juni 1984.

3.
Ingen
lagringsskyldig får åläggas atl före utgången av år 1984 hålla ell större lager
än som tidigare för samma tid blivit fastställt för honom.

Prop, 1983/84:110 7

4. Den som inle tidigare ålagts all hålla lager under år
1984 men genom tillsynsmyndighetens beslut blir lagringsskyldig efter
ikraftträdandet av denna lag skall fullgöra sin lagringsskyldighel från och med
den I januari 1985.

2 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1957:344) om oijeavgift m.
m.

Härigenom föreskrivs att 1 § förordningen (1957:344) av
oljeavgift m. m.' skall ha nedan angivna lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I §

I denna förordning förslås med I denna förordning förstås med

lagringsskyldig: säljare eller lagringsskyldig: den som är

förbrukare av mineralolja, som är lagringsskyldig enligt 5 eller 6 §
d-

lagringsskyldig enligt 5 eller 6 §y<:>r- ler 6b§ andra stycket
lagen

ordningen (1957:343) om oljelag- (1957: 343) om oljelagring m.m.;

ring m. m.;

olja: sådan mineralolja som olja: sådan mineralolja som

sägs i 2 § sistnämnda förordning; sägs i 2 § sistnämnda lag;

tillsynsmyndigheten: den tillsynsmyndigheten: den

enligt 3 § samma förordning ut- enligt 3 § samma lag utsedda myn-

sedda myndigheten. digheten.

Denna lag träder i kraft den I juli 1984. Förordningen
omtryckt 1969: 756

' Förordningen omtryckt 1969:756

Prop. 1983/84:110

Utdrag

PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde

1984-02-23

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt,
Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström,
Bodström, Göransson, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande:
statsrådet Dahl Proposition om vissa oljefrågor

I
Inledning

Riksdagen
antog våren 1981 riktlinjer för energipolitiken (prop. 1980/81:90 bil. I, NU
60, rskr 389). Under 1983/84 års riksmöte har riksdagen på regeringens förslag
beslutat om vilka principer som skall gälla inom energiskalleområdet (prop.
1983/84:28, SkU 9, rskr 96) och om slöd för åtgärder för alt ersätta olja, m.m.
samt för investeringar inom energiområdet (prop. 1983/84:62, NU 9, rskr 124).
I 1984 års budgetproposition har jag anmält atl regeringen avser förelägga
riksdagen en proposition om vissa oljefrågor under våren 1984. Jag återkommer
nu till denna fråga.

Som
underlag för mina överväganden har bl. a. använts energimarknadsutredningens
betänkande (SOU 1983:19) Den stora omställningen och rapporten (statens
energiverk 1983: I) Oljeindustrin i omvandling. Betänkandet har
remissbehandlats. Energiverkets rapport har bl. a. diskuterats vid en hearing
med representanter för oljeindustrin och för fackliga organisationer.
Sammanfattningar av betänkandet samt av remissyttranden och rapporten bör fogas
till protokollet i detta ärende som bil. 1-3.

Statens
industriverk har i juni 1982 till regeringen överlämnat rapporten (SIND 1982:8)
Försörjningstryggheten för olja, kol och uran.

En
inom industridepartementet utarbetad rapport (Ds I 1982: 11) Tryggare
oljeförsörjning med en permanent reglerad oljemarknad? har färdigställts i
oktober år 1982.

Utredningen
(H 1982:04) om översyn av det löpande oljelagringsprogrammet, m. m. har i
september 1983 överlämnat delbetänkandet (Ds I 1983:23) Tvångslagring av olja
och kol. Utredningen har i december 1983 överlämnat rapporten Översyn av olja
83. Sammanfattningar av ddbelän-

Prop.
1983/84:110 9

kandet och rapporten bör fogas till protokollet i detta
ärende som bil. 4 och 5. Särskilda yttranden har avlämnats.

De bolag som har raffinaderier i Sverige har i juni 1983
överiämnal en skrivelse angående förhållanden som påverkar den internalionella
konkurrenskraften.

Svenska Petroleuminstitutet (SPI) har i september 1983
överiämnal en skrivelse angående tvångslager av olja.

Norsk Hydro AB har i december 1983 inkommit med en
skrivelse med synpunkter på ddbelänkandet Tvångslagring av olja och kol.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) har i oktober
1983 överlämnat en skrivelse med förslag till principiell inriktning av
oljelagringsprogrammet och handlingsprogram för den statliga
beredskapslagringen av råolja, oljeprodukter samt kol och koks.

Svenska Petroleum AB (SP) har i november 1983 till
regeringen överlämnat en skrivelse angående inriktning och finansiering av den
statliga oljeprospekteringsverksamhelen m. m.

SP har i januari 1984 till regeringen överlämnat Plan 83
med förslag till utvecklingsalternativ för bolaget.

Vidare har åtskilliga synpunkter och förslag till åtgärder
förts fram i skrivelser från organisationer och företag.

I 1984 års budgetproposition (prop. 1983/84: 100 bil. 14)
har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition,
för budgetåret 1984/85 beräkna till Drift av beredskapslager ett förslagsanslag
av 604913000 kr., till Beredskapslagring och industriella åtgärder elt reservationsanslag
av 1 094985000 kr., samt till Särskilda kostnader för lagring av råolja och
flygdrivmedel ett förslagsanslag av 1 000 kr.

Jag anhåller, efter samråd med chefen för
försvarsdepartementet, om att nu fä ta upp dessa frågor tillsammans med förslag
om andra åtgärder inom överstyrelsens för ekonomiskt försvar delprogram
Bränslen och drivmedel m.m.

1 det följande kommer jag att redovisa mina överväganden
och förslag beträffande målsättningen för svensk oljepolitik, prospektering och
utvinning av olja, inriktning av Svenska Petroleum AB:s verksamhet samt
beredskapen på bränsle- och drivmedelsområdel. Jag kommer också att redovisa
min syn på fömtsällningarna för ett internationellt samarbete på oljeområdel.

2 Oljepolitikens mål

Det övergripande målet för energipolitiken enligt de
riktlinjer som riksdagen antog år 1981 (prop. 1980/81:90 bil. 1, NU 60, rskr
389) är aU skapa fömtsällningar för en ekonomisk och social utveckling. Detta
ställer krav på en trygg energiförsörjning och en god energihushållning
samtidigt som miljön skall värnas. Det kräver vidare atl landets
energiförsörjning sker till

Prop. 1983/84:110 10

rimliga
samhällsekonomiska kostnader. Inriktningen är därvid att uppnå ett energisystem
i huvudsak grundat på varaktiga, helst förnybara och inhemska energikällor samt
all främja en effektiv hushållning av tillgängliga energiresurser. Åtgärderna
syftar bl. a. till att minska oljans andel av vår energiförsörjning från
nuvarande knappa 55% till 40% år 1990 och till att skapa förutsättningar för en
avveckling av kärnkraften till är 2010.

Det
är framför allt av två skäl som oljans andel i vår energiförsörjning måste
minskas. Det första är försörjningsskälet. Riskerna för störningar i ullförseln
av olja kvarstår. En stor oljeandel gör därmed vårt energisystem sårbart. Det
andra skälet är betingat av oljans belastning på vår bytesbalans. Kostnaderna
för den svenska nettoimporten av råolja och petroleumprodukter år 1983 uppgick
fill över 30 miljarder kronor, vilket utgjorde nära 20% av kostnaderna för den
totala varuimporten. Som jämförelse kan nämnas att nettokostnaden för
oljeimporten år 1972 var 3 miljarder kronor trots att importen i volym då var
30% större.

Även
om de energipoliliska insatserna således till mycket stor del är inriktade på
alt minska värt oljeberoende, kommer oljan att under lång tid vara den
energikälla som ger det största bidraget till vår energiförsörjning.

Mot
denna bakgrund är målet för den statliga oljepoliliken att inom ramen för de
övergripande energipolitiska riktlinjerna trygga landets försörjning med
råolja och petroleumprodukter till rimliga samhälleliga kostnader. Delta måsle
ske på elt sätt som beaktar och tar till vara svenska industriella intressen.

Åtgärder
som har särskilt stor belydelse när del gäller att förbättra
försörjningstryggheten är:

— att
fortsätta och effektivisera engagemanget från svensk sida i prospeklering och
utvinning,

— atl
förstärka relationerna med oljeproducerande länder,

- att
föra en flexibel oljehandelspolitik,

— atl
säkra en tillräcklig svensk raffinaderikapacitel,

-
att akfivt medverka i ett
internationellt samarbete i energipoliliska frågor. Sveriges medlemskap i del
till OECD knutna organet lEA (Inlernational Energy Agency) ger förutom
tillgång till viktig information möjlighet alt verka för bl. a. alt lEA: s
fördelningssystem för allvariiga lillför-sdkriser utvecklas vidare och att
system införs för att hantera även mindre lillförselkriser,

-
all vidmakthålla ett direkt
statligt engagemang i oljeverksamheten via Svenska Petroleum AB.

Som
jag tidigare har nämnt måsle de svenska intressena av en trygg oljeförsörjning
beakta de samhällsekonomiska aspekterna. Strävan måste vara atl se till all
neddragningen av aktiviteten inom oljemarknadens olika led sker i acceptabla
former. Det är därför viktigt att ett svenskt engagemang i prospektering och
utvinning av olja på den norska kontinentalsockeln följs upp genom samverkan
mellan svenska och norska förelag i bl. a.

Prop. 1983/84:110 11

utveckling
och marknadsföring av avancerad off-shoreleknik. Delta är ett exempel som visar
på möjligheterna ätt på ett direkt säll utnyttja oljepolitiken i elt
industripolitiskt syfte. Indirekta effekter av oljepolitiken på
indu-striulveckling och sysselsättning framkommer som en följd av bl.a. det
program om fortsatt stöd för åtgärder för att ersätta olja m.m., samt för
invesleringar inom energiområdet som riksdagen har godkänt (prop. 1983/84:62,
NU 9, rskr 124). En betydande del av dessa arbetstillfällen tillkommer de delar
av landet som har de största sysselsättningsproblemen. Till detta kommer att
svensk industri får kunnande och produktionsresurser som kan lägga grunden för
svenska exporlframgångar i takt med att andra länder förnyar sina energisystem.

För alt genomföra
oljepolitiken har staten olika instrument som kan reglera resursfördelningen
och påverka marknaden. Hit hör bl. a. lagstiftning, beskattning, olika
ekonomiska stödformer, avgifter och andra administrativa åtgärder. En mycket
viktig roll har statens energiverk både som myndighet och som utredningsorgan.
Staten är också direkt engagerad i oljeverksamhelen genom del statliga bolaget
Svenska Petroleum AB. Jag kommer i det följande alt närmare redovisa mina
förslag till hur dessa instrument bör användas för atl de oljepolitiska målen
skall kunna nås. Som bakgrund till mina överväganden och förslag kommer jag nu
att redogöra för några vikliga drag i den internalionella och nordiska oljemarknadsutvecklingen.

3
Den internationella oljemarknadens utveckling

3.1
Marknadens utveckling fram till Irankrisen

Det
senaste decenniet har för världens energiförsörjning inneburit en period av
stora förändringar vars effekter ännu inte helt kan överblickas. De ändrade
förutsättningarna för energiförsörjningen kan till stor del härledas till de
förskjutningar av kontrollen över pris- och produktionspolitiken från de stora
internationella bolagen till producentländerna som har ägt rum på den
internationella oljemarknaden.

Under större delen av
detta århundrade har den internationella handeln med råolja och
petroleumprodukter dominerats av ett litet antal internalionella, myckel stora
helt integrerade företag. Dessa oljebolag kunde genom sin vertikala integration
kanalisera flödet av råolja till egna raffinaderier och distributionskedjor,
varför endast en liten del av råoljeproduklionen kom att avsättas på en öppen
marknad.

Under
efterkrigstidens första decennier vilade de stora oljebolagens dominans till
stor del på deras gemensamma kontroll av de slora oljefyn-digheter som hade
påträffats i Mellersta Östern och som kunde utvinnas till låga kostnader.
Avsättningen av mellanösternoljan på den amerikanska

Prop. 1983/84:110 12

marknaden
begränsades genom importkvotering och en större del av oljan såldes till
Västeuropa, där efterfrågan på bensin ökade och där eldningsoljan vid slutet
av 1950-talet ersatte det mera kostsamma och svårhanterliga kolet som främsta
energikälla. Oljehandelns kraftiga expansion i Europa -med en årlig ökningstakt
på 12% under 1960-talet - berodde på den höga ekonomiska tillväxttakten och den
gynnsamma prisutvecklingen, innebärande dels ett fallande realpris, dels ett
sjunkande relativpris gentemot kolet.

Prisutvecklingen
medförde också fram till 1970-lalets början en realt fallande ersättning till
producentländerna. De främsta oljeexportländernas reaktion mot denna utveckling
kom redan år 1960 då OPEC - de oljeex-porterande ländernas
samarbetsorganisation — bildades i syfte atl begränsa oljebolagens vittgående
rättigheter beträffande produktion och prissättning.

Först
i början av 1970-talel kröntes OPEC-ländernas strävanden med framgång. Under
oljekrisen 1973-1974 kunde OPEC-länderna ensidigt genomföra en fyrdubbling av
oljepriset. Bland de viktigaste fömtsättning-arna för denna prishöjning var
avvecklingen av Förenta Staternas importreglering, som i ett slag ökade den
amerikanska importen med 30%. Andra vikfiga faktorer var den kraftiga
efterfrågeökningen till följd av de industrialiserade ländernas högkonjunktur
samt den krissituation som uppstod i samband med oktoberkrigel mellan Israel
ocb arabstaterna.

I
motsats till tidigare kriser - l.ex. Suezkrisen år 1956 - kunde inte denna
extremt höga efterfrågan längre tillgodoses av ledig produktionskapacitet på
andra håll i världen.

De
kraftiga prishöjningarna på råolja 1973-1974 bidrog fill att lågkonjunkturen
under mitten av 1970-talet fördjupades. Utvecklingen mot en kraftigt växande
konsumtion av olja bröts. Efterfrågan på råolja visade sig dock mindre
priskänslig än man tidigare väntat. Samtidigt uppvisade en övergång till andra
energislag (kol, kärnkraft), prospektering och exploatering av nya
oljefyndigheter högre kostnader än beräknat.

OPEC-länderna
kunde därför trots en relativt sett vikande efterfrågan i stort sett
vidmakthålla den uppnådda realprisnivån fram till år 1978.

3.2
Marknadsutvecklingen sedan Irankrisen

Marknadsutvecklingen
ställde sommaren 1978 OPEC inför allvarliga problem. En avtagande exportvolym
och ett minskat kapacitetsutnyttjande innebar att ett bevarande av realpriset
i delta läge skulle kunna nödvändiggöra produktionsbegränsningar och kvotering
av exporten. Den politiska utvecklingen i Iran hösten 1978 medförde emellertid
alt landets export av råolja praktiskt tagel upphörde i slutet av årel från alt
ha uppgått till ungefär en femtedel av OPEC-ländernas totala produktion. Delvis
kompenserades detta bortfall av en ökad produktion inom andra OPEC-länder,
främst på den arabiska halvön.

Prop. 1983/84:110 13

Oron i Mellanöstern jämte befarade försörjningsproblem gav
upphov till en historiskt sett enastående lageruppbyggnad i konsumeniländerna,
vilket under år 1979 kraftigt drev upp spotmarknadspriserna.

Denna
utveckling ledde också till att OPEC-länderna sökte avsätta en större del av
sin produktion än tidigare på den öppna marknaden, vilkel främst drabbade de
stora bolagens råoljeförsörjning. Prisutvecklingen på spolmarknaden anfördes
också av flera ledande producentländer som skäl för alt höja de officiella
kontraktspriserna. Det genomsnittliga kontraktspriset för OPEC-olja höjdes
också från knappt 13 dollar per fat i slutet av år 1978 till ca 31 dollar i
mitten av år 1980.

Under åren
1980 och 1981 inträffade en viss stabilisering av marknaden.
Konjunkturavmattningen jämte de stora lagren ledde till atl priserna på
spolmarknaden redan sommaren 1980 började sjunka. Krigsutbrottet mellan Iran
och Irak ledde tillfälligt till en starkare spotmarknad. Lagersituationen och
konjunkturläget ledde dock denna gång till en väsentligt svagare
efterfrågereaktion. När exporten från Iran och Irak återupptogs redan i början
av år 1981 sjönk spotpriserna ånyo under de officiella priserna. De senare
framstod som alltmer orealistiska.

Under
hösten 1981 sökte OPEC-länderna stabilisera situationen genom all fixera det
nominella priset på referensoljan Arabian Light till 34 dollar per fat. Genom
vikande efterfrågan omöjliggjordes ytterligare prisökningar, varigenom
oljeprisnivån i förhällande till US-dollarn kom atl falla realt i värde. För
oljeimporlerande länder utanför USA hindrades dock del reala prisfallet genom
värdestegringen på US-dollarn, vilken jämte en fortsatt svag
konjunkturutveckling ledde till atl efterfrågan pä OPEC-olja under är 1982
sjönk till den lägsta nivån sedan 1960-talet. Under våren 1982 beslöt
OPEC-länderna att genom en begränsning och formell kvotering av produktionen
söka bevara den nominella oljeprisnivån.

En fortsatt svag efterfrågan jämte vissa avvikelser från
överenskommelsen i såväl pris som produktionshänseende bidrog dock till
fortsatt lägre spotpriser. OPEC-ländernas produktionsnivå sjönk ner emot
hälften av den historiska maximumvolymen, vilkel födde förväntningar om
fallande priser och ledde till en mycket omfattande lageravveckling, som även
stimulerades av det höga ränteläget.

Efterfrågan
fortsatte atl sjunka, bl. a. som en följd av den ovanligt milda vintern
1982-1983, varför OPEC-länderna i mars 1983 justerade råoljepriserna neråt, så
att priset på Arabian Light sattes till 29 dollar/fal. Denna prisjuslering
innebar en anpassning till rådande spolprisnivå och har haft en marginell
påverkan på konsumentpriserna. En större del av den inlernaliondla oljehandeln
har ju under senare år försörjts av icke OPEC-anslulna producenter i l.ex.
Nordsjön, vilka tillämpat en mer marknadsmässig prissättning. Flera OPEC-länder
har dessutom genom olika former av rabattering och legoraffinering av egen
råolja avvikit från den officiella prissättningen. Efterfrågeslimulansen av
fallande priser begränsas vidare

Prop.
1983/84:110 14

av all konsumentländerna i flera fall motverkat denna
effekt med ökade skaller på oljeprodukter. Prissänkningarna våren 1983 innebar
således ett officiellt erkännande av ett redan marknadsmässigt etablerat
faktum.

Medan OPEC-länderna alltså tvingas till kraftiga
produktionsbegränsningar har de icke OPEC-anslulna länderna kunnat öka sin
utvinning med omkring 10% om en jämförelse görs mellan första halvåret 1983 och
situationen året innan.

Den kraftigt minskade efterfrågan har jämte ökningen av
utvinningen i Nordsjön och Mexico inneburit alt exporten från Mellersta Östern
till industriländerna i Västeuropa minskal från ca 13 miljoner fal/dag år 1977
till omkring 2 miljoner fat/dag våren 1983. Det volymmässiga beroendet av
mellanösternolja har således absolut och relativt minskat dramatiskt.

Under andra halvåret 1983 har oljemarknaden kännetecknats
av en fortsatt svag efterfrågeutveckling. Trots en avtagande lageravveckling
och en viss ekonomisk återhämtning i konsumeniländerna förefaller därför
förutsättningarna för en ökad oljeförbmkning på kort sikt begränsade. Av
avgörande betydelse för marknadens kortsiktiga utveckling blir därför
OPEC-ländernas förmåga alt gemensamt begränsa produktionen till den övre gräns
på 17,5 miljoner fat/dag som bekräftats av OPEC-mötet i Geneve i december 1983.
Vissa avvikelser från tilldelade kvoter har förekommit under hösten 1983. En
tendens till en växande konkurrens om marknadsandelar inom OPEC kan ses mot
bakgrund av dessa länders kraftigt minskade exportintäkter under senare år, då
det tidigare överskottet i bytesbalansen eliminerats.

3.3 Oljemarknadens strukturella förändring

Den förändrade marknadssituationen till följd av
OPEC-ländernas natio-naliseringar, den minskade efterfrågan samt tillkomsten av
en rad s. k. bilaterala statliga avtal för oljeleveranser mellan konsument- och
producentländer, har haft en kraftig påverkan på de internationella
oljebolagen.

De stora oljebolagens världsomfattande totala integration
från oljekälla till avsättning av produkterna möjliggjorde tidigare, jämte
deras starka inbördes samverkan i utvinningsledet, att efterfrågevariationer
kunde återföras till produktionen. Bolagens informationssystem gav dem således
möjlighet att relativt snabbi anpassa produktionen till efterfrågan, ulan att
detta speglades i ändrade prisrelationer. Detta system har nu ersatts av en
öppen marknad saml delvis även genom bilaterala statliga leveransavtal. Medan
de stora internalionella bolagen tidigare svarade för ca 90% av OPEC-ländernas
export uppgår deras andel år 1982 till ca 40%.

3.4 Den internationella rafllnaderiindustrins utveckling

Utvecklingen mot en mera traditionell marknadsform innebär
även alt varje led i den tidigare helt integrerade oljeindustrin i högre grad
än tidigare måste avge en godtagbar ekonomisk avkastning.

Prop. 1983/84:110 15

Den
kraftiga minskningen av oljeförbrukningen har inneburit atl den internationella
raffinaderiindustrin ställts inför betydande omställningsproblem. Genom
investeringsbeslut fattade i början av 1970-talel fortsaue
raffinaderikapacileten i Västeuropa alt växa ännu in på 1980-talet. Den
tveksamhet till strukturrationalisering och nedläggning av kapacitet, som
tidigare existerade, har emellertid brutits under inflytande av de senaste
årens utveckling.

En
sammanställning av aktuella planer pekar på atl ca 10% av
destilla-lionskapacileten i Västeuropa, räknat frän nivån i början av år 1982,
kommer atl läggas ner fram till år 1985. Framför allt är det flera stora
internalionella oljebolag som vidtagit anpassningsätgärder på raffinaderi-och
dislributionssidan.

De västeuropeiska
raffinaderiernas situation kan i viss mån komma all påverkas av
producentländernas etablering och övertagande av raffinaderier. OPEC-länderna
har under senare år gjort omfattande investeringar i avsikt all vidareförädla
en större del av sin råoljeproduktion till färdiga raffinerade produkter.
Utöver denna konkurrens från OPEC-länderna kan del framlida produklionsutrymmel
i Västeuropa också komma att inskränkas av en omfattande produklimport från
Östeuropa, vilket bl. a. hänger samman med ett svårbedömt behov av västvaluta
inom dessa länder.

Utöver
de anpassningsproblem, som en växande konkurrens utifrån innebär för den västeuropeiska
raffinaderiindustrin i en situation med redan lågt kapacitelsulnytljande,
tillkommer stora investeringsbehov för alt möta produkteflerfrågans
strukturella förändring. Denna förskjutning innebär för den västeuropeiska
oljeindustrin elt balansproblem gentemot den befintliga raffinaderikapaciteten,
som producerar alltför stor andel lunga produkter.

Sedan
år 1970 har förbrukningen av tjock eldningsolja fallit med 30% samtidigt som
efterfrågan på motorbensin ökat med ca 45%.

Åren
1980-1982 föll tolalefterfrågan med inte mindre än 12%. Bensinförbrukningen
förblev oförändrad i absoluta tal, men dess relativa andel ökade från 16 till
18%, främst beroende på att tjockoljeförbrukningen minskade med ungefär en
fjärdedel.

I
syfte att anpassa industrin till denna förskjutning i efterfrågemönslret pågår
f. n. en omfattande utbyggnad av framför allt anläggningar för katalytisk
vidareförädling av olika oljeprodukter. Sådana processer medger ett mera
flexibelt och till marknaden anpassat produktutfall med en lägre andel tjocka
eldningsoljor.

Jämte
eflerfrågeutvecklingen och importens storlek blir sammansättningen av
råoljeutbudet, och prisskillnaden mellan tunga och lätta råoljor resp.
produkter av avgörande belydelse för kapaciletsutnytljandet och därmed lönsamheten
för de krackningsanläggningar, som nu uppförs eller planeras. Den stagnation på
efterfrågesidan som nu kan skönjas också för lätta produkter, jämte en fortsatt
ökning av andelen nordsjöolja och kon-densal som insatsvara i Västeuropas
raffinaderiindustri, medför att del

Prop. 1983/84:110 16

finns
risk för överkapacitet när det gäller krackningsanläggningar under 1980-lalet.

3.5
Oljemarknadens framtida utveckling

Prognoser
från lEA (International Energy Agency) pekar på att OECD-ländernas oljekonsumtion
år 1984 skulle öka med 500000 fal/dag eller 1,5%. Förutsättningen är en
ekonomisk tillväxt på 3,3% under år 1984.

Enligt
prognosen skulle OPEC-länderna även år 1984 ha ett relativt lågt
kapacitetsutnyttjande, varför detta innebär att oljeprisets utveckling i detta
lidsperspektiv i första hand avgörs av sammanhållningen inom OPEC. En annan
viktig faktor i det kortare tidsperspektivet är även kursutvecklingen för den
amerikanska dollarn.

Förutsättningarna
för oljemarknadens utveckling de närmaste åren därefter är delvis givna. Under
återstående år av 1980-talet kan omfattningen av invesleringar i oljeersältande
energislag såsom kol, kärnkraft och naturgas i stora drag överblickas redan
från dagens horisont. Likaså är utvinningskapaciteten eller oljeproduktionen i
icke OPEC-anslulna länder i stort bestämd och begränsad av redan genomförda
investeringar eller redan kända oljefyndigheter. De bestående osäkerheterna på
ulbudssidan rör därför OPEC-ländernas produktionspolitik.

Den
centrala osäkerheten pä efterfrågesidan rör världskonjunkturens utveckling och
i vilken grad en återhämtning eller uppgång av aktiviteten i världsekonomin
kommer att resultera i en mot OPEC-länderna riktad efterfrågan på olja. Detta
beror på - vilkel diskuterats i det föregående - i vilken grad minskningen i
oljekonsumtionen de senaste åren kan hänföras till varaktiga resp. tillfälliga
spareffekter. En högre ekonomisk tillväxt kan via en ökad realkapilalbildning
ge större utrymme för att införa energisnåla tillverkningsprocesser, även om
dessa effekter sannolikt blir betydelsefulla först på lång sikt. Å andra sidan
kan betydande reala prisfall på olja under de närmaste åren omintetgöra stora
delar av de planerade substitutions-och sparåtgärderna.

Sammanfattningsvis
kan således frågan om 1980-talels oljemarknadsutveckling focuseras på tre
faktorer: den globala ekonomiska utvecklingen, den politiska situationen i
Mellersta Östern samt OPEC-ländernas produk-lionspolilik.

Sannolikt
kommer den nu rådande överskottssituationen att bestå ytterligare några år,
men den svaga prisutvecklingen på läng sikt kan antas övergå i stigande reala
priser.

1
det längre lidsperspektivet tillkommer en rad förhållanden och betingelser som
under 1980-lalets återstående år kan betraktas som givna från dagens horisont.
Möjligheterna atl ersätta olja genom invesleringar i besparande åtgärder eller
andra energislag vidgas. På ulbudssidan tillkommer även förändringar i en rad
faktorer: storleken av påvisade oljereserver, produktionskapaciteten inom och
utom OPEC saml produktionen av syntetisk olja och nya energislag.

Prop.
1983/84:110 17

4 Den
svenska och nordiska oljemarknaden

4.1 Den internordiska handeln

Närheten mellan de nordiska länderna har gett upphov till
en omfattande handel med oljeprodukter; till denna har också bidragit den
växande råoljetillgången i Norge och Danmark. Eftersom enskilda oljebolag i
flera fall försörjer flera nationella marknader i Norden från endast ett
raffinaderi uppstår härigenom korstransporter av en relativt omfattande volym.
De transportkoslnadsförddar som föreligger gentemot produktmarknaderna i övriga
Västeuropa innebär ett visst skydd mol konkurrens därifrån. Det måste dock
samtidigt konstateras att detta skydd sannolikt verkar starkare i motsatt
riktning. De kontinentala raffinaderierna har en avsevärd konkurrensfördel vid
försäljning på de europerska inlandsmarknaderna gentemot export från de
nordiska raffinaderierna. 1 takt med exportens växande omfattning under senare
år har betydelsen av dessa asymmetriska kostnadsförhållanden ökat.

Den växande exporten från nordiska raffinaderier kan
främst hänföras till svårigheter alt anpassa produktionen till den förändrade
förbrukningen. Produktionen synes främst ha anpassats till bensinefterfrågans
utveckling, vilkel har lett till överproduktion av tjock eldningsolja.

De nordiska raffinaderiernas sammanlagda exporlproduktion
uppgick år 1982 till drygt 10 miljoner ton, en ökning med ca 20% sedan år 1979.
Exporten från de nordiska länderna till övriga länder har under dessa år ökat
betydligt, medan den internordiska handeln har minskal i omfattning.

Beträffande exporten av tjock eldningsolja finns det skäl
atl uppmärksamma att en kraftig förskjutning i exporten till länder utanför
Norden har inträffat. Bakom denna utveckling ligger delvis olika restriktioner
beträffande eldningsoljans svavelhall i de nordiska länderna jämfört med
övriga västeuropeiska länder. Vidare exporteras eldningsolja från Sverige
lämpad som satsningsmalerial för raffinaderiernas förädlingsanläggningar. Av stor
betydelse för den observerade utvecklingen är också en framgångsrik
oljeersäUningspoliiik. inle minst i Sverige, vilken har lett till ett kraftigt
minskal behov av tjocka eldningsoljor. Medan förbrukningen av tjock
eldningsolja från Västeuropa som helhet har minskat med ca en fjärdedel sedan
slutet av 1970-talet uppgår motsvarande tal till ca 40% för Norden.

Jämfört med Västeuropa uppvisar de nordiska länderna ett
relativt stort importberoende när det gäller färdiga produkter. Medan
bruttoimportens andel av förbrukningen i Västeuropa uppgår till nära 20% ligger
motsvarande tal för Norden kring 40% f n. Under senare år har de nordiska
ländernas import av bensin utifrån ökat, medan däremoi införseln av lätt
eldningsolja och diesel resp. tung eldningsolja har minskat betydligt. Förskjutningarna
i importens fördelning återspeglar den tidigare påtalade förändrade
sammansättningen av förbrukningen med en allt högre andel lättare produkter. 2 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr
110

Prop.
1983/84:110 18

När det gäller den internordiska handeln kan man vidare
konstatera att handeln mellan Norge och Finland är begränsad till marginella
volymer. Sverige och Danmark framstår som de främsta avsättningsområdena för
den internordiska produkthandeln. Utöver dessa länders geografiska läge i
centrum av den nordiska marknaden förklaras handdsmönstrel även av den
finländska oljepolitiken till vilken jag senare skall återkomma. Eu genomgående
drag i utvecklingen sedan slutet av 1970-talet är alt den svenska nettoimporten
från övriga nordiska länder har minskat, vilkel annorlunda uttryckt innebär ett
ökat exportöverskotl för Sverige. Danmark uppvisar däremot ett växande
underskott gentemot övriga nordiska länder, medan motsatsen gäller för Finland.

4.2 Oljemarknaden i de nordiska länderna (exkl. Sverige)

Norge

Ett centralt mål i norsk energipolitik är att utveckla de
olje- och gasfyn-digheter som finns på den norska kontinentalsockeln. Dämtöver
har del sedan länge funnits en strävan alt på bästa säu utnyttja landets
naluriiga fömtsällningar vad avser elproduktion grundad på vattenkraft. Medan
priserna på oljeprodukter följer världsmarknadspriserna har elpriserna länge
varit bland de lägsta i Europa.

Den norska olje- och gasproduktionen i Nordsjön uppgår f.
n. totalt till ca 50 miljoner ton, oljeekvivalenter med ungefär hälften var på
olja resp. naturgas. Eftersom någon inhemsk naturgasförbrukning inte förekommer
exporteras hela produktionen. Beträffande olja förekommer också, vid sidan av
den export som återstår sedan inhemska raffinaderier fått sina behov
tillgodosedda, en viss import av oljeprodukter. Olje- och gasindustrin har på
kort sikt blivit en dominerande näring i norsk ekonomi och svarar för ca 20% av
bruttonationalprodukten resp. statens inkomster.

Den totala förbmkningen av olja uppgick till drygt 7
miljoner ton i Norge under 1982, en minskning med ca 1,5 miljoner ton sedan
1979.

Av de norska raffinaderiföretagen är två ägda av de
multinationella företagen Shell och Esso. Det tredje raffinaderiet i Mongstad
uppfördes i början av 1970-talel av BP och Norsk Hydro. Genom ett avtal med
norska staten år 1975, kom halva Hydros ägarandel och hela BP:s andel alt
överföras i statlig ägo genom Statoil och Noroil. Dessutom övertogs Hydros och
BP:s marknadsföring i Norge helt och hållet av Statoil genom Noroil. I grova
drag uppvisar den norska oljemarknaden följande struktur. Det statliga Noroil
svarar liksom Esso och Shell för vardera ungefär en Qärdedd av den totala
försäljningen. Fina, Mobil och Texaco har vardera en marknadsandel på 5-8%.

Med en total förbrukning av oljeprodukter i Norge under år
1982 på drygt 7 miljoner ton, och efter avdrag för en nettoimport av
färdigpro-dukler på drygt 0,5 miljoner ton, kom det genomsniuliga
kapaciletsutnytljandet att uppgå till knappt 60% av den nominella kapaciteten
på drygt 12

Prop.
1983/84:110 19

miljoner lon. Kapacitetsutnyttjandei var emellertid inte
jämt fördelat. I Mongstad raffinerades en volym svarande mot hälften av den
norska konsumtionen, vilket innebar ett kapacitetsutnytljande på 78%. I övriga
raffinaderier låg kapacitetsutnyttjandet på ca 50%.

Norsk Hydro har genom avtalet med norska staten förbundit
sig att t. v. inte sälja oljeprodukter på den norska marknaden. Förelagels
andel av produktionen vid Mongstadsraffinaderiel utanför Bergen (30% av en
de-stillalionskapadtet på ca 4 miljoner ton) avsätts därför på export, främst
till Danmark och Sverige. Därtill kommer en viss volym som används som
petrokemisk råvara. Statliga Statoil/Noroil disponerar 70% av produktionen, varav
större delen avsätts på den norska marknaden.

En växande råoljetillgång från bl. a. Slatfjord har
aktualiserat en utbyggnad av raffinaderiet i Mongstad. Tidigare planer syftade
till en kapacitets-utbyggnad till 10 miljoner ton, medan det nu aktuella projektet
avser en utvidgning till 6,5 miljoner ton. Den nya investeringen, vars kostnad
uppges till ca 4 miljarder kr. under en femårig byggnadslid, skulle praktiskt
taget eliminera Ijockoljeproduktionen.

Ell beslut om utbyggnad skulle innebära alt den norska
produktionskapaciteten för bensin skulle svara mol ungefär den dubbla inhemska
förbrukningen år 1990, om övriga raffinaderier blir kvar i nuvarande skick.

Danmark

Energiförsörjningen i Danmark präglas av ett stort
importberoende. Oljeandelen, som i början av 1970-talet uppgick till 90%, har
motiverat stora insatser på energihushållning och oljeersättning. Oljeberoendet
har också kunnat sänkas betydligt under den senaste tioårsperioden, bl.a. genom
satsning på kol för elproduktion.

Den danska råoljeproduklionen uppgick till ca 0,3 miljoner
ton år 1980 och 1,7 miljoner ton år 1982, vilket svarade mot ca 17% av
förbrukningen. Tillsammans med en fallande efterfrågan har detta inneburit en
väsentlig reduktion av råoljeimporten från 6,3 till 4,2 miljoner ton. En
fortsatt nedgång av oljeimporten väntas ske under resten av 1980-talet, då
produktionen av dansk olja och gas från Nordsjön kommer atl tillgodose drygt
en fjärdedel av det totala energibehovet. Produktionen väntas uppgå till 2,5
miljoner ton i ett utbyggt skede.

Den danska regeringen har som mål alt så myckel av oljan
som möjligt bearbetas i Danmark och därefter även används i Danmark, men det är
samtidigt en förutsättning att det sker på villkor som är marknadsmässigt
försvarbara.

Den samlade förbrukningen av olja uppgick i Danmark är
1982 till ca 10,5 miljoner lon, vilket innebär en minskning med ungefär en
tredjedel sedan år 1979. Denna snabba nedgång i oljeförbrukningen, som omfattar
samtliga produkter, har bl. a. åstadkommits genom en hög beskattning av
oljeprodukter vilket gör att priserna i konsumentledet är de högsta i Norden.
För bensin utgör beskattningen f. n. 55 % av konsumentpriset (ca 40% i Sverige)
och för villaolja 30% (ca 16% i Sverige).

Prop. 1983/84:110 20

Esso
är det största företaget på den danska oljemarknaden med exempelvis en
fjärdedel av bensinmarknaden. Även övriga internationella bolag är väl
representerade: BP:s, Shells och Texacos marknadsandelar uppgår till mellan
10-15%, medan Gulf, Chevron (SoCal) och Mobil har andelar på mindre än 10% av
den totala oljemarknaden.

De
danska raffinaderierna har fill helt nyligen, då Kuwait Petroleum (KPC) övertog
Gulfs raffinaderi i Stigsnaes, ägts av de stora internationella oljebolagen.
Det kuwaitiska oljebolaget KPC:s övertagande av Gulfraffina-deriet har
inneburit att tung och svavelrik kuwaitolja används som insats-material i
största möjliga utsträckning. Svavelrestriktionerna i Danmark nödvändiggör dock
en uppblandning med KPC-ägd nordsjöolja.

Den
danska raffinaderiinduslrin består av tre enheter.

Kapacitetsutnyttjandei,
räknat på den primära destillationskapaciteten, uppgick fill ca 80% 1980, men
hade vid utgången av år 1982 sjunkit till omkring 50%.

Finland

Liksom
i övriga nordiska länder har tillväxten av den totala energiförbrukningen i
Finland avtagit under den senaste tioårsperioden. Historiskt har inhemska fasta
bränslen alltid svarat för en betydande andel av energiförsörjningen och f.n.
ligger den på 18% av den totala energilillförsdn. Sedan början av 1970-talet
har satsningen på torv som bränsle varit betydande och från dagens förbrukning
motsvarande drygt 0,5 Mtoe räknar man atl på sikt uppnå nivåer kring 2,5 till 3
Mtoe.

Oljans
andel av den totala primärenergiförbrukningen ligger i Finland kring 40% och år
1982 var förbruKningen drygt 10 miljoner ton.

I
jämförelse med Norden i övrigt har oljeförbrukningen minskat i något mindre
utsträckning, men förskjutningen från tunga till lätta produkter är fullt
iakttagbar även i Finland. Det bör erinras om att de viktigaste oljeprodukterna
är underkastade prisreglering och att regeringen fastställer priserna på
motorbensin, dieselolja saml lätt och tung eldningsolja. För varje produkt
gäller ett enhetspris i hela landet. I förhållande till de svenska
konsumentpriserna är priset på motorbensin i Finland ca 20% högre, medan
exempelvis priset på villaolja ligger ca 10% lägre.

Den
finländska oljemarknadssituationen påverkas i hög grad av det bilaterala
handelsavtalet med Sovjetunionen. Oljeimporten utgör den största enskilda
posten i denna handel; omkring 80% av importen från Sovjetunionen eller en
femtedel av Finlands totala import. För all balansera den finländska
exportindustrins avsättning i Sovjetunionen har den sovjetiska andelen av finsk
oljeimport kommit att växa i takt med att oljeförbrukningen faller.

Oljeförsörjningen
domineras av det statliga oljebolaget Nesle, som svarar tör all import av
råolja och raffinering i landet. Nestes andel av den samlade oljeförsörjningen
i Finland uppgår till nära 30%. Övriga inhemska oljeföretag svarar för ca 35 %.

Prop.
1983/84:110 21

Såväl nationella bolag som dotterbolag till
internationella oljeföretag erhåller sina oljeprodukter frän Nesle och Suomen
Petroöli OY, som svarar för produktimporten från Sovjet. De internationella
förelagens import är begränsad till smörioljor och andra specialprodukter och
uppgår till mindre än 5% av den totala oljeimporten. Neste övertog år 1982 BP:s
marknadsföringsbolag i Finland, vars marknadsandel då uppgick till ca 5%.

Raffineringen sker i de jämförelsevis komplexa
raffinaderierna i Borgå och Nådendal. Det förra kan vad gäller produktutbytet
karaktäriseras som elt av de modernaste i Europa. Den nominella
destillationskapaciteten uppgår till 10 resp. 2 miljoner ton/år sedan en av
fraktioneringskolonnerna vid Borgå tagits ur drift.

Importregleringen jämte produklexporten har medgivit ell
väsentligt högre kapacitetsutnyttjande för Nestes raffinaderier än för
Västeuropa i allmänhet. Omkring 80% av råoljeimporten och nästan hela
produkt-importen på 2,7 miljoner ton år 1982 härrör från Sovjetunionen inom
ramen fördel löpande bilaterala handelsavtalet. Under år 1982 exporterade Neste
1,5 miljoner lon oljeprodukter, varav motorbensin och övriga destillal svarade
för 85%. Av bensin- och destillatexporten gick drygt 50% till de skandinaviska
länderna.

Även om det finländska avsältningsutrymmet för oljan till
en del kan vidgas vid en konjunkturuppgång och vid en eventuell förbättring av
dess interna konkurrensförutsättningar måste man räkna med en fortsatt export
av färdiga produkter och då i synnerhet drivmedel till de skandinaviska
länderna. Importmonopolets funktion i detta sammanhang består i att den
inhemska produktmarknaden kan isoleras från internationell konkurrens.
Härigenom kan försäljningen på hemmamarknaden skapa möjligheter till en aktiv
priskonkurrens på exportmarknaden.

4.3 Den svenska oljemarknaden

Tillförseln av olja fill Sverige uppgick år 1979 till nära
30 miljoner lon. Därefter har en kraftig minskning ägt rum och enligt
tillgängliga uppgifter låg den år 1982 på nära 20 miljoner ton. Trots denna
minskning har importkoslnaderna stigit kraftigt under dessa år under inflytande
av bl. a. stigande världsmarknadspriser pä olja och en stigande dollarkurs.
Räknat från år 1979, då nettoimporten uppgick till nära 23 miljarder kronor i
löpande priser, beräknas den år 1983 ha stigit till över 32 miljarder kronor
och utgör därmed ca 18% av den totala varuimporten.

Samtidigt som oljeimporten har minskat har en betydande
omstrukturering skett av försörjningsmönstret under senare år.

Man bör särskilt uppmärksamma att beroendet av länderna i
Mellanöstern har minskal mycket snabbt. 1 mitten av 1970-talet kom inte mindre
än ca två tredjedelar av råoljeimporten från delta område. Därefter har en
successiv minskning ägt rum, med undanlag för år 1979 då speciella om-

Prop. 1983/84:110 22

ständigheter
rådde. Under det första halvåret 1983 förekom ingen import därifrån. Mol den
minskade andelen för mellanösternoljor kan ställas utvecklingen för andelen
råoljor från Nordsjön. Under år 1982 kom ca hälften av råoljeimporten därifrån,
eller drygt 6 miljoner ton - en höjning med 2 miljoner ton från år 1981. Under
första halvåret 1983 svarade Nordsjön för ca 2/3 av råoljeimporten.

Den
snabba förskjutningen i leveransmönslret har flera förklaringar. En sådan är
att priserna på olika råoljor under senare år inte har återspeglat de
kvalitets- och transportkostnadsskillnader som normalt råder dem emellan.
Denna situation är sannolikt tillfällig och har möjliggjorts av den nu rådande
konkurrenssituationen på oljemarknaden, präglad av vikande efterfrågan på olja
i väriden.

En
följd av förskjutningen till nordsjöoljor är alt den genomsnittliga tätheten på
råoljan har minskat. Samtidigt har också den genomsnittliga svavelhallen
sjunkit från 1,3% till 0,5%. Detta har stor betydelse för produktutbytet i
raffinaderierna, bl. a. minskar behovet atl avyttra svavelrik ålerstodsolja
till oförmånliga priser på väridsmarknaden.

Till
den svenska marknaden sker också en betydande import av färdigprodukter. Under
år 1982 uppgick den till nära 12 miljoner lon, dvs. endast obetydligt mindre än
den totala råoljeimporten.

I
samband med en redovisning av förändringar i oljeförbrukningens struktur vill
jag också kort beröra den snabba tillväxt av exporten av färdigprodukter som
har skett under senare år. I slutet av 1970-lalel uppgick exportvärdet till
ett par miljarder kronor, men har därefter ökat mycket snabbt i omfattning och
beräknas under år 1983 nå en nivå på ca 12-13 miljarder kronor. Omräknat i volym
motsvarar detta en export på ungefär 5 miljoner ton. Bakgmnden till denna
utveckling är den obalans som f.n. råder på oljemarknaden. För att minska de
ekonomiska förlusterna vid raffinering krävs nämligen en stor flexibilitet i
de raffinerande bolagens varuhantering.

Med
den givna redovisningen som bakgrund övergår jag nu till att beskriva den
svenska raffinaderibranschens struktur.

1
Sverige finns fem raffinaderier varav elt uteslutande används för framställning
av asfalt, nämligen Nynäs Petroleums anläggning i Göteborg. Nynäs anläggning i
Nynäshamn framställer förutom asfalt även smörjoljor, medan bränsle- och
drivmeddslillverkningen numera är avställd.

Den
nominella produktionskapaciteten uppgick i böijan av år 1983 till 22,3 miljoner
ton, räknat som den volym råolja som kan destilleras, s.k. primärkapacitel. I
nedanstående tabell redovisas en ungefärlig uppdelning av raffinaderiernas
primär- och sekundärkapacitet, dvs. utrustning som möjliggör destination resp.
vidareförädling av råvaran.

Sett
i ett internationellt perspektiv har de svenska raffinaderierna haft en
relativt enkel processutrustning. Mot bakgrund av de internationella utvecklingstendenser
somjag tidigare redogjort för har olika anpassningsåtgärder utretts och
vidtagits. Scanraff har under år 1982 tagit i drift en

Tabell
4.1 RafTinaderikapaciteten i Sverige 1983 (miljoner ton per år)

Primär destination

Katalytisk
krackning

Vis-breaking

Katalytisk reformering

Scanraff, Lysekil BP, Göteborg Shell, Göteborg Nynäs,
Nynäshamn

Totalt

10,0 5,0

4,7 2,6

22,3

(1,2)

(1,2)

2,0 1,4

3,4

1,8 1,1 0,8 0,3

4,1

Anm: Uppförandet av den katalytiska krackern slutförs f.
n. och den beräknas stå färdig våren 1984.

visbreaker vid sin anläggning i Lysekil och OK kommer
vidare atl få en katalytisk kracker färdigställd där under år 1984. Härigenom
ökar OK:s möjligheter all bättre än tidigare tillgodose marknadens krav.

Kapaciletsutnytljandet i de svenska raffinaderierna har
sjunkit påtagligt under senare år och låg i genomsnitt för hela branschen kring
65 % under år 1982. Detta innebär ett utnyttjande i nivå med det i Västeuropa,
dock betydligt under del i Finland men över det som gällde i Danmark och Norge.
I förhållande till del höga kapacitelsulnytljande på 85% som rådde ännu så sent
som år 1980 är minskningen avsevärd och beror både på en fallande förbrukning
inom landet och en ökad direklimport av färdigvaror.

F. n. synes inte intäkterna vid raffinering ge full
täckning av raffinerings-kostnaderna, men förhållandena skiljer sig betydligt
åt mellan olika anläggningar, framför allt till följd av stora skillnader i
kapitalkostnaderna. På grund av de mycket höga kapitalkostnaderna i denna typ
av verksamhet spelar graden av kapacitetsutnyttjande en stor roll för
resultatutvecklingen. Den nuvarande situationen innebär därför ekonomiska
problem för de raffinerande bolagen.

Bolagens möjligheter att anpassa sig till dessa
förhållanden är begränsade. Den ökade exporten av färdigprodukter bör också
tolkas som inslag i en utveckling där raffinaderierna söker ta tillvara
tillfälliga obalanser på marknaden.

5 En trygg svensk oljeförsörjning och internationellt
samarbete

5.1 Bakgrund

Med hänsyn till energiförsörjningens strategiska roll i
samhällsekonomin har de beredskapspolitiska och försörjningsmässiga aspekterna
sedan länge fått påverka utformningen av energipolitiken i Sverige. Den stora
oljeimporten från länder i politiskt oroliga delar av världen har, liksom ett
internationellt sett högt beroende av spolmarknaden, förstärkt behovet av
åtgärder för att trygga en säker, långsikfig energitillförsel och för atl öka
skyddet mol kortsiktiga störningar på oljemarknaden.

Till en början var beredskapspoliliken i huvudsak inriktad
på åtgärder

Prop. 1983/84:110 24

för
att bemöta krigs- och avspärrningsfall och bestod av bränslelagring,
förberedelser för inhemsk bränsleproduktion, ransonering m.m. Erfarenheterna
från 1970-talel har dock visat att bränsleförsörjningen kan störas utan krig
eller politiska oroligheter i landels närhet. Härigenom har kommit att
aktualiseras en beredskapspolitik som lar sikte på att bemästra även kriser av
annal slag, nämligen s.k. fredskriser. Uppbyggnaden av ett fredskrislager av
olja som skall svara mot 90 dagars normalkonsumtion enligt de åtaganden som
Sverige har förbundit sig till gentemot lEA (International Energy Agency) är
ett led i en sådan politik.

En
aktiv oljepolilik har inneburit en serie åtgärder i syfte all trygga
oljeimporten. Jag återkommer i det följande till de åtgärder som vidtagits som
ett led i denna politik.

Det
råder allmän enighet om alt skadeverkningarna för den enskilde och samhället
blir mycket stora i samband med alt bränsleförsöijningen störs. Detla har som
jag tidigare anfört varit ett motiv för samhället all engagera sig i frågor som
rör hur en trygg energiförsörjning skall åstadkommas. För sådana överväganden
krävs bedömningar av riskerna för störningar av oljetillförseln resp.
uppskattningar av hur stora skadorna i så fall blir och kostnaderna för olika
Irygghelsskapande åtgärder.

Statens
industriverk har i sin rapport (SIND 1982:19) Försörjningstryggheten för olja,
kol och uran - en metodstudie behandlat dessa frågor utifrån metodologiska
synpunkter. Rapporten är inriktad på att med hjälp av åskådningsexempel belysa
användbarheten av den i rapporten utarbetade metoden.

Valet
mellan olika ambitionsnivåer beträffande försörjningstryggheten bör enligt min
mening ses som en avvägning mellan risker och kostnader för olika
handlingsalternativ. Merkostnaden för elt säkrare försörjningssystem kan
därför behandlas som en riskpremie som tas till skydd mol en osäker framtid.
Den centrala frågan är sålunda när det är samhällsekonomiskt motiverat atl på
förhand vidta åtgärder som mildrar effekterna på oljeimporten av en
försörjningskris.

Vad
gäller riskerna för störningar av oljetillförseln är det lämpligt alt skilja
mellan tekniska/ekonomiska risker resp. politiska risker. Till den förra
kategorin hör riskerna för fortsatt stigande eller fluktuerande priser på
medellång eller lång sikt resp. sådana störningar som är normala inslag i
oljehandeln på grund av extremt kalla vintrar genom l.ex. ishinder för
tankfartyg eller snabba skiftningar i världskonjunkturen. Konsekvenserna av
dessa risker är sådana att de i flertalet fall kan tas om hand av en framsynt
ekonomisk politik som främjar en anpassning till nya förhållanden.

När
det gäller de politiska riskerna för störningar av oljehandeln, dvs. embargon
eller strategiska hot i ekonomiskt eller politiskt syfte, är våra möjligheter
atl förutse utvecklingen av naturliga skäl begränsade. En huvuduppgift för en
samlad och löpande uppföljning av de internationella energimarknaderna är atl
den ger sådana varningssignaler att överrask-

Prop. 1983/84:110 25

ningsmomenlel
sä långt möjligt kan minskas. Det ställer stora krav pä ett snabbt och
lättillgängligt informationsflöde. Det ankommer på berörda myndigheter atl
löpande redovisa ett heltäckande underlag i denna för energipolitiken centrala
fråga.

Energimarknadsutredningen
har haft i uppgift att särskilt studera vilka konsekvenser långvariga kriser i
oljeproducerande länder kan fä för den internationella oljemarknaden och
effekterna härav på den svenska ekonomin. I betänkandet konstateras atl
tendenserna till politisering av oljehandeln är starkast när marknadsläget är
stramt och efterfrågan är hög. F.n. har producenternas ställning på marknaden
försvagats. I dag ter sig därför riskerna för oljeblockader inte lika stora som
tidigare, vilket har ett samband med den politiska och ekonomiska utvecklingen
inom och mellan de oljeproducerande länderna.

Erfarenheter visar dock
att läget snabbt kan förändras och att del på nytt kan uppstå en situation där
hot om oljeblockader eller andra störningsaktioner kan bli aktuella. Kriget
mellan Iran och Irak är en god illustration till detta. Dels kom kriget år 1980
hell överraskande, dels var det en allmän bedömning atl de båda länderna av ren
självbevarelsedrift skulle avstå från att skada varandras oljeanläggningar.

En ökad efterfrågan på
olja från den industrialiserade världen i kombination med yttre och inre
störningar inom Gulf-området kan därför skapa en eller annan störning av
oljeflödet som kan förorsaka betydande problem. Det kan också vara värt att
notera att OPEC:s produktionsöverskott i allt större utsträckning kommer att
koncentreras till de oljerika länderna kring Gulfen, varför de inbördes
relationerna i denna region kommer att få en allt större betydelse.

Riskerna för störningar av
oljehandeln har dock minskat betydligt under senare år även om det självklart
inte går att bortse från dem, i synnerhet inte i ett längre perspektiv. Även i
ett kort perspektiv finns som tidigare framhållits risk för störningar.

I näringsutskottets
betänkande (NU 1981/82: 19) över prop. 1981/82:61 om kapitalfillskott till Svenska
Petroleum AB diskuteras den prövning av bolagets roll som aviserades i
propositionen. Utskottet framhöll att denna prövning borde kunna omfatta frågor
av mer övergripande natur. Som exempel på en sådan fråga nämnde utskottet
spörsmålet om en mera reglerad oljemarknad.

I
näringsutskoltels betänkande (NU 1981/82:30) över prop. 1981/82:100 i vad avser
energipolitik jämte motioner anges atl utskottet förutsätter att ett underiag
las fram för prövning av frågan om importlicenser för olja.

Mol
bakgrunden av näringsutskoltels uttalande har inom industridepartementet
utarbetats rapporten (Ds I 1982: 11) Tryggare oljeförsörjning med en permanent
reglerad oljemarknad? i vilken analyseras två slag av importregleringar, ett
system med referenspriser och ett system med importlicenser.

Prop. 1983/84:110 26

De
utgångspunkter som har gällt för analysen anges i en promemoria utarbetad inom
industridpartementet. Promemorian har bifogats rapporten som bilaga. I enlighet
med promemorian har två slag av regleringar närmare analyserats, nämligen ett
system med referenspriser och med kompletterande avgifter och bidrag samt elt
syslem med imporikvoler. Regleringarna har analyserats mot bakgrund av dess
konsekvenser för konsumenterna och för de olika delarna av oljeindustrin.
Vidare har regleringarna granskats med avseende på de konsekvenser de skulle
kunna få för strävandena att introducera alternativa energikällor.

Såväl
ett referensprissystem som ett system med importkvoler skulle enligt rapporten
innebära ingrepp i de fria marknadsförhållanden som i dag råder pä den svenska
oljemarknaden. Beslut om atl införa något av de båda systemen skulle således
leda till en permanent reglering av oljemarknaden.

Tekniskt
kan ett referensprissystem med kompletterande import/export-avgifter och bidrag
utformas på flera olika sätt. Gemensamt för alla sätten är dock enligt
rapporten att del i Sverige fastlagda referenspriset, genom justeringar i de i
systemet förutsatta import/export-avgifterna och bidragen, skulle skyddas mot
världsmarknadsprisernas (Rotlerdamnoteringar-nas) fluktuationer. Härigenom
skulle de svenska raffinaderiföretagen erhålla elt permanent skydd mot
prispressande produklimport eftersom referenspriset skulle spegla de
genomsnittliga kostnaderna för atl vid svenska anläggningar raffinera
oljeprodukter ocb dessutom ge utrymme för rimlig avkastning på det investerade
kapitalel. I situationer med lägre världsmarknadspriser på raffinerade
produkter än vad som svarar mot kostnaden att raffinera råolja vid svenska raffinaderier
skulle således referenspriset, genom de justerande importavgifterna, fungera
som ett lägsta pris (ex. raffinaderi, dvs. vid raffinaderigrinden) på svenska
marknaden. I den motsatta situationen skulle referenspriset fungera som ett
högsta pris genom atl produkfimporlen skulle subventioneras med importbidrag
för att kostnadsmässigt inte överstiga referenspriset. Även en importkvotering
kan, enligt rapporten, tekniskt byggas upp på ett flertal olika sätl. Inom de
olika systemen fördelade kvoter kan antingen knyta an till storleken av
importerade eller sålda kvanfiteter färdigprodukter under en historisk period
eller fördelas med utgångspunkt från en framtida tänkt efterfrågan. På samma
sätl kan förändringar i marknadens efterfrågan fördelas på företagen efter
olika nycklar. Dessa fördelningar kan i relationerna mellan olika företag göras
mer eller mindre konkurrensneutrala.

Om
syftet med en importlicensiering skulle vara att mera påtagligt skapa en
långsiktig bas för en lönsam inhemsk raffinaderiindustri bör importkvoterna
enligt rapporten utformas så att de skapar största möjliga flexibilitet för
raffinaderiföretagen när del gäller deras produktanskaffning. Största
flexibilitet inom ramen för en sådan målsättning skulle uppnås om - inom ramen
för tidigare andelar av marknaden för olika produkter - raffinaderiföretagen
ges full frihet i valet mellan att ta fram produkterna i egna

Prop. 1983/84:110 27

anläggningar
eller atl importera motsvarande mängder. Raffinaderiföreta-gen skulle härigenom
alltid kunna möta rena importföretags lägre prissatta import samtidigt som de
långsiktigt skulle kunna stärka sin ställning genom att i alla
marknadssituationer kunna maximera den egna nyttan med avseende på
produktanskaffning och pris.

För
egen del vill jag anföra följande.

Som
jag nyss framhöll har syftet med rapporten varit atl analysera hur de angivna
åtgärderna kan utformas och så långt som möjligt beskriva vilka konsekvenser de
skulle kunna få om de infördes. I uppdraget har inte ingått att utforma förslag
eller rekommendationer.

Enligt
min uppfattning är inte läget pä oljemarknaden f. n. sådant att det motiverar
ingrepp av de slag som analyseras i rapporten. Rapporten ger emellertid
underiag för beslut om regleringar om förhållandena på oljemarknaden drastiskt
skulle förändras.

5.2
Relationer till oljeproducerande länder

Som
nämnts har viktiga strukturförändringar inträffat i den internationella
oljehanddn sedan den första oljekrisen åren 1973—1974. De slora internationella
oljebolagens tillgång till råolja i OPEC-länderna har minskat kraftigt till
följd av bl. a. nalionaliseringar. I stället har växande andelar av
OPEC-ländernas oljeproduktion förts ut på marknaden av dessa länders egna
nationella oljebolag. Enligt en uppskattning gjord av lEA ökade den statliga
andelen av den producerade oljan i OPEC-länderna från 20% år 1973 till 80-90%
år 1980. Även i oljeexporterande länder utanför OPEC-kretsen spelar statliga
oljebolag en betydande roll.

Under
de första åren efler oljekrisen skedde en ökning i antalel bilaterala
leveransavtal mellan oljeproducerande och oljekonsumerande länder. Dessa s.k.
slat-till-stat-avtal hade i allmänhet ingåtts mellan nationella, ofta statliga
bolag, i såväl de oljekonsumerande som de oljeproducerande länderna.

Bildandet
av Svenska Petroleum AB år 1975 som kommersiellt instmment för statens
oljepolitik får ses mol denna bakgrund. Till grund för 1976 års beslut rörande
riktlinjer för Svenska Petroleums verksamhet (prop. 1975/76:124, NU : 44, rskr
: 262) låg främst farhågor för att ett försörjningssystem baserat på de
internationella oljebolagen skulle komma att visa sig vara sårbart vid
marknadsstörningar av olika slag. Det bedömdes som särskilt önskvärt att
åstadkomma en bredare bas för försörjning med råolja genom direkta avtal med
olika råoljeproducenter. Svenska Petroleum har också, som en följd av bl. a.
råoljekontrakt med oljeproducerande länder och förvärv av raffinaderikapacitet
i Sverige, kommit att spela en viktig roll i svensk oljeförsörjning.

Prop. 1983/84:110 28

De
s.k. stat-till-stat-avtalen har i hög grad tillkommit på de berörda
regeringarnas initiativ. I konsumeniländerna har statliga oljebolag haft till
särskild uppgift atl av försörjningstrygghetsskäl prioritera råoljeimport
direkt från producentländerna. Avtalsslulande parter i konsumentländerna är i
övervägande antalet fall nationella oljebolag och inle regeringarna själva.

Frågor
om råoljeförsörjningen har under senare år spelat en viktig roll i den svenska
regeringens kontakter med vissa oljeproducerande länder. Viktiga syften med
dessa kontakter har varit att skapa förbättrade förutsättningar för en tryggad
råoljeförsörjning och att bistå de svenska raffinaderiföretagen i deras
kontakter med regeringar och med nationella oljebolag i producenlländerna.

Erfarenheterna
av dylika kontakter som har präglats av den rådande situationen på
oljemarknaden ger enligt min mening en viss vägledning för framlida
ställningstaganden rörande behandlingen av oljepolitiska frågor i dessa
sammanhang.

Särskilt
under perioden omedelbart efter Iran-krisen 1978-1979, då en besväriig
försörjningssituation uppstod, engagerade sig regeringen aktivt för att i
kontakter med regeringar i oljeproducerande länder underiätta för de svenska
raffinaderiföretagen att ingå avtal om råoljeimport. Dessa strävanden var en
naturlig följd av strävandena att i den dä rådande situationen uppnå ökad
försörjningstrygghet genom minskal beroende av spolmarknaden. Regeringen
uppmuntrade samtidigt till elt nära samarbete mellan de svenska naUonella raffinaderiföretagen
i vad avser råoljeanskaffning.

Särskild
vikt fästes vid att få till stånd en överenskommelse med Norge om
oljeleveranser, mot bakgrund av intresset att minska beroendet av Mellanöstern.
Diskussioner härom på regeringsnivå inleddes redan år 1976, som ett led i de
allmänna strävandena att främja svensk-norskt samarbete på industri- och
energiområdet.

I
mars 1981 undertecknades ett avtal mellan Sveriges och Norges regeringar om
ekonomiskt samarbete, särskilt på industri- och energiområdena. Till avtalet
är bl. a. fogat elt protokoll om upprättandet av en fond för svensk-norskt
industriellt samarbete och ett protokoll om långsiktiga leveranser av råolja
och oljeprodukter från Norge till Sverige.

1981
års svensk-norska oljeprotokoll innehåller i huvudsak följande bestämmelser.

Alla
leveranser av råolja och oljeprodukter från norska förelag till Sverige
betraktas som leveranser enligt protokollet. Leveranserna skall komma till
stånd på affärsmässig grund genom avtal mellan företag i de två länderna.
Leveranserna skall omfatta minst 2 miljoner ton råolja eller oljeprodukter år
1983 och minst 2,5 miljoner lon år 1984. Under förutsättning av att företagen
uppnår könkreta avtal skall den norska parten säkerställa att råolja och
oljeprodukter för leverans av angivna minimimängder står till

Prop.
1983/84:110 29

förfogande för den svenska marknaden. Efter år 1984 kommer
leveranser över denna nivå alt vara avhängiga av bl. a. råoljetillgången för
norska företag, utvecklingen av industri- och energisamarbetel mellan de två
länderna och marknadsförutsättningarna (Artikel I och II).

Fördelningen
mellan råolja och raffinerade produkter skall ske på grundval av avlal mellan
företag i de två länderna. Norska företag skall ha möjlighet atl leverera upp
till tre fjärdedelar av totalkvantiteten i form av produkter (Artikel III).

Leveranser
enligt protokollet skall nyttjas för marknadsföring i Sverige. Parterna skall
lägga förhållandena till rätta för alt norska företag med tillgång till råolja
kan engagera sig på affärsmässig grund direkt i marknadsföring av råolja och
oljeprodukter på den svenska marknaden, antingen för sig själva eller genom
olika former av samarbete med företag i Sverige (Arfikel IV).

Priser och andra leveransvillkor för leveranser inom ramen
för protokollet skall fastställas efter avtal mellan förelagen. Del förutsätts
att marknadspriser läggs till grund för långsikliga leveranser (Artikel V).

I en
särskild skriftväxling har närmare definierats vilka leveranser som skall
omfattas av protokollet. Bl. a. framgår att leveranser pä spotmark-nadsvillkor
av enstaka laster och internleveranser inom internationella oljebolag inte
skall betraktas som leveranser enligt protokollet. Vidare framgår att det
svenska åtagandet att lägga förhållandena till rätta för norska företags
samarbete med förelag i Sverige skall anses gälla i första hand för samarbete
med företag som kontrolleras av svenska intressen.

Protokollet är giltigt i 20 år. Om förutsättningarna i
väsentlig grad skulle ändras på grund av oförutsedda omständigheter kan endera
parten kräva överläggningar (Artikel VI).

Det kan konstateras att råoljeimporten från Norge redan år
1982 uppgick till 2,7 miljoner ton. Importen av oljeprodukter från Norge är f.
n. obetydlig. Flertalet i Sverige verksamma raffinaderiförelag har kontrakt
som avser import av norsk råolja. Dessa kontrakt har tillkommit på affärsmässig
grund.

Det
svensk-norska oljeprotokollel är det hittills enda exemplet på en formell
överenskommelse på regeringsnivå mellan Sverige och ett annat land rörande
leveranser av olja.

Under
senare hälften av 1970-talet togs en rad initiativ i förhållande till även
andra oljeproducerande länder i syfte att främja ekonomiskt, industriellt och
tekniskt samarbete. Ramavtal på regeringsnivå om dylikt samarbete ingicks
l.ex. med Algeriet (1974), Irak (1978) och Nigeria (1979). Överenskommelser
liknande dylika samarbelsavtal ingicks med Iran (1974), Libyen (1974) och med
Mexico (1979).

Dessa avtal och överenskommelser har allmänt sett till
syfte att främja ekonomiskt samarbete mellan Sverige och det aktuella landet
saml att skapa plattformar för diskussion på regeringsnivå i frågor av
gemensamt

Prop. 1983/84:110 30

intresse.
Ur svensk synvinkel motiverades avtalens tillkomst av allmänpolitiska, industripoliliska
och energipolitiska skäl.

Vid
flera tillfällen, särskilt under åren 1979-1980, engagerade sig också dåvarande
regering mer direkt för atl främja tillkomsten av råoljekonlrakt mellan svenska
raffinaderiförelag och statliga oljebolag i framför allt Irak, Mexico, Nigeria
och Saudiarabien.

Utvecklingen
under perioden 1981-1983 har inneburit en dramafisk förändring av läget på
oljemarknaden jämfört med läget omedelbart efter Iran-krisen. Vidare har den
svenska förbrukningen minskat i en takt som då inte kunde förutses. Dessutom
har, som jag tidigare framhållit, utsikterna beträffande utvecklingen på
oljemarknaden på medellång sikt avsevärt förbättrats ur konsumentländernas
synvinkel.

Vad
gäller kontakterna på regeringsnivå med oljeproducerande länder är därmed läget
i dag snarast det omvända jämfört med läget under perioden 1979-1980.

Enligt
min mening talar erfarenheterna sedan år 1979 för att del är elt väsentligt
svenskt intresse ur både energipolitisk och industripolitisk synvinkel att
vidmakthålla och utveckla nära relationer med oljeexporterande länder. Dessa
relationer bör utvecklas på en bas av långsiktighet och fasthet.

Norge
intar av uppenbara skäl en särställning bland Sveriges samarbetspartners på
industri- och energiområdet. 1981 års svensk-norska samarbetsavtal, som är ett
unikt arrangemang i förhållandet mellan två i-länder, återspeglar de goda
förutsättningarna för ekonomiskt samarbete mellan de två länderna.

Enligt
min mening är det av stor belydelse att de svenska och norska regeringarna
håller nära kontakt i oljepolitiska frågor av gemensamt intresse. Dylika
kontakter har under senare tid ägt rum i ökande omfattning. Bland frågor som
har diskuterats märks läget beträffande oljeprotokollet i ljuset av de
förändrade omständigheterna, norska oljebolags växande intresse för den
svenska marknaden, raffinaderisilnationen i Sverige och Norge, del fortsatta
svenska engagemanget i prospeklering och utvinning på den norska
kontinenlalsockdn samt förutsättningarna för ett utvidgat industriellt och
tekniskt samarbete inom off-shore-områdel.

De
oljeproducerande länderna är betydelsefulla marknader för svensk industri. Del
finns alllid anledning all överväga åtgärder som förbättrar förutsättningarna
för svenska företag all delta i projekt i dessa länder. Det finns emellertid
betydande nackdelar med en ordning, där staten skulle påverka den svenska
oljehandelns inriktning och omfattning av andra skäl än energipoliliska.
Däremot slår del givetvis enskilda oljebolag och industriföretag fritt atl
tillsammans med ett oljeproducerande land i enskilda fall komma överens om
betalning för svenska varor eller tjänster helt eller delvis i olja.

Jag
har i det föregående erinrat om de försörjningspolitiska motiven för

Prop.
1983/84:110 31

tillskapandet
av Svenska Petroleum och för företagels roll när det gäller import av råolja
direkt från oljeproducerande länder.

Under
perioden omedelbart efter Iran-krisen utvecklades Svenska Petroleum till eu av
de volymmässigt största oljeföretagen i Sverige. Bolaget lyckades på kort tid
träffa avtal med oljeproducerande länder om ökade leveranser av råolja och
efter raffinering avsätta oljan på den svenska marknaden. Bolagets expansion
skedde i överensstämmelse med de riktlinjer för verksamheten somjag tidigare
har åberopat.

Den
förändring av marknadsförhållandena som inträdde år 1980 och som förstärktes
under åren 1981 och 1982 ledde emellertid till stora förluster för bolaget
under åren 1980 och 1981, som en följd bl. a. av de omfattande råoljekontrakt
som ingåtts år 1979 och av utvecklingen i relationen mellan spolmarknadspriser
och kontraktspriser. Den ogynnsamma utvecklingen för bolaget ledde hösten 1981
till beslut om kapitaltillskott för all täcka samlade förluster vid utgången av
år 1981.

Jag finner mot denna
bakgrund att erfarenheterna av de bilaterala råoljekontrakten inte är
entydiga. Å ena sidan bidrar de till en förbättrad stabilitet i försörjningen
och de är ekonomiskt fördelaktiga under perioder då spolmarknadspriser
överstiger kontraktspriser. Å andra sidan kan de i en marknadssituation präglad
av god tillgång på olja och låga spolmarknadspriser leda till betydande
förluster. Det har sålunda i praktiken visat sig vara svårt för ett
oljeimporlerande land att i längden försvara en stor merkostnad för alt i en
överskotlssituation bibehålla föriustbringande råoljekonlrakt.

5.3
Övergripande internationellt energisamarbete

I
1975 års energipolitiska proposition (prop. 1975:30, NU 30, rskr 202)
betecknade statsministern en internationell samverkan inom energiområdet som
en av hörnpelarna för den svenska energipolitiken. Jag anser att utvecklingen
sedan statsmakternas energipolitiska beslut år 1975 har bekräftat det
internationella energisamarbetets belydelse för alla länder, l.ex. vad gäller
tillgången till information om utvecklingen på internationella
energimarknader, försörjningstryggheten, energipolitikens inriktning och
utvecklingen vad gäller ny energiteknik.

En
viktig punkl i diskussioner rörande elt utvidgat internationellt energisamarbete
har sedan mitten av 1970-talet varit frågan om en s. k. energidialog mellan
oljeproducerande och oljekonsumerande länder. Från början var det i-länderna
som drev förslaget. Motiven var dels allmänna behov av informationsutbyte,
kontakter och förbättrad förståelse för konsekvenser av utvecklingen på
oljemarknaden, dels en önskan att påverka OPEC-länderna i syfte att åstadkomma
en förbättrad försörjningstrygghet och moderation när det gällde
oljeprisökningar.

Konferensen
för internationellt ekonomiskt samarbete — CIEC — i Paris

Prop. 1983/84:110 32

åren
1975-1977 hade sin upprinnelse i i-ländernas önskemål om en energidialog.
Konferensen kom dock att behandla hela spektrat av nord/sydfrågor, något som
var ett villkor för ett dellagande från u-ländernas sida samtidigt som det var
en förutsättning för alt OPEC-länderna skulle gå med på att diskutera
energifrågor.

Som
en följd av del förändrade läget på oljemarknaden under de senaste 2—3 åren har
särskilt de slora i-ländernas intresse för en energidialog med OPEC-länderna
svalnat. Samtidigt har företrädare för OPEC-länderna under senare lid
kommenterat tanken på en energidialog i påtagligt positiva ordalag.

Erfarenheterna
från 1970-talet talar för att alla länder har ett intresse av att i sina
nationella energipolitiska beslut beakta internationella förhållanden och atl
alla länder har ett intresse av att omställningen från olja till andra
energikällor sker på ett så smidigt sätt som möjligt och utan några onödiga
störningar på världsekonomin. Det finns mot denna bakgrund, starka skäl som
talar för en mer regelbunden och systematisk diskussion mellan regeringar i
alla ländergmpper om utvecklingen på internalionella energimarknader. Genom en
dylik dialog skulle förutsättningarna förbättras för en stabil och förutsebar
utveckling på oljemarknaden och riskerna för cykliska rörelser i oljepriset
skulle minska.

Jag
vill understryka viklen av en inlernalionell samstämmighet och ett gemensamt
handlande som en fömtsättning för att världens långsiktiga energiproblem skall
kunna lösas på ett sådant sätt att energibehoven tillgodoses på acceptabla
ekonomiska och miljömässiga villkor; inte minst med hänsyn till u-ländernas
energisiluation och utvecklingsbehov.

Genom
de senaste årens erfarenheter torde förutsättningarna alt få till stånd ett
dylikt utvidgat internationellt energisamarbele ha förbättrats. Insikterna om
det gemensamma intresset av stabilitet och förulsebarhel har vuxit. Alla länder
har ett intresse atl få bästa möjliga information om internationella
utvecklingstendenser och prognoser som grund för nationella beslut. Alla
länder har elt intresse av utvecklingen av ny energiteknik, både för all öka
effektiviteten i energianvändningen och för att få fram nya och bättre
energiproduktionsanläggningar. Andra frågor som särskilt skulle kunna
uppmärksammas inom ramen för en energidialog är de oljeimporlerande
u-ländernas situation, utvecklingen vad gäller oljeprospektering och
oljeutvinning, behovet av energiinvesteringar och resurser härför, sambanden
mellan utvecklingen på energimarknader och ekonomisk utveckling saml
utvecklingen i de oljeproducerande länderna och globalt vad gäller
oljeraffinering och petrokemiskt industri.

Enligt
min mening skulle en energidialog av den typ jag nyss har beskrivit kunna
bidra till förbättrad försörjningstrygghet och en mer harmonisk utveckling av
världsekonomin. Viklen av en internationell dialog i energifrågor förstärks av
förhållandet all oljan är en strategisk råvara och all oljeförsörjningen har
viktiga internationella säkerhetspolitiska aspekter.

Prop,
1983/84:110 33

Jag anser att Sverige på ett lämpligt sätt internationellt
bör verka för att en sådan energidialog kommer till stånd.

lEA

Riksdagen beslöt våren 1975 att godkänna Sveriges
anslutning till avtalet om ett internationellt energiprogram, Inlernational
Energy Programme, lEP (prop. 1975:42, NU 29, rskr 180). Det internationella
energiorganet lEA har upprättats inom OECD:s ram för att genomföra detta
program. Av OECD:s 24 medlemsstater har 21 anslutit sig fill lEP.

lEP-avlalets grundläggande syfte är att främja en säker
oljeförsöijning på rimliga och rättvisa villkor. Avtalet har fyra huvuddelar,
nämligen s. k. krisåtgärder, information om oljemarknaden, långsiktigt
samarbete samt förhållandet Ull oljeproducerande länder.

Systemet för krisåtgärder, som är avtalels viktigaste del
och som omfattar de mest detaljerade föreskrifterna, innehåller bestämmelser
om rättigheter och skyldigheter rörande försörjningsberedskap,
konsumlionsbe-gränsning och oljetilldelning.

I avsnittet rörande försörjningsberedskap åtar sig varje
medlemsland att upprätta s. k. fredskrislager motsvarande minst 90 dagars
förbrukning utan nettoimport av olja.

Enligt avtalet skall deltagarländerna upprätthålla
effektiva program för konsumtionsbegränsningar. Dessa skall kunna sättas i
omedelbar verkställighet vid en oljekris.

Oljetilldelningssystemet syftar till att underlätta en
rättvis fördelning av oljelillförsdn mellan medlemsländerna under en oljekris.
En grundläggande tanke bakom systemet är att det skall utlösas med viss
automatik när oljetillförseln till medlemsländerna som grupp eller till ett
eller flera anslutna länder minskar, eller kan förmodas minska med 7% i
förhållande till tillförseln under en viss basperiod.

Inom lEP-avtalets ram har upprättats elt permanent och
detaljerat infor-malionsystem rörande utvecklingen på oljemarknaden.

Samarbetet inom lEA om mål, problem och styrinstrument i
energipolitiken samt om forskning ocb utveckling inom energiområdet har
utvecklats starkt sedan lEP-avtalet undertecknades. lEA har därmed alltmer
blivit ell organ för ett allmänt energipolitiskl samarbete.

lEF-avtalet och lEA tillkom som en följd av oljekrisen
åren 1973-1974. Tillskyndarna såg som IEA:s främsta uppgift alt åstadkomma elt
fungerande system för tilldelning av olja mellan medlemsländerna i händelse av
en ny oljekris. Krisberedskapen är också fortfarande en central uppgift för
organisationen. Systemet för oljetilldelning har kontinuerligt byggts ut och
testats i övningar.

KriUker av systemet för oljelillddning har ifrågasatt om
det kommer att fungera i händelse av en ny lillförsdkris. Ell grundläggande
problem har 3 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 110

Prop. 1983/84:110 34

ansetts
vara att systemet är uppbyggt som ett rent allokeringssystem där ingen hänsyn
har tagits till prisfrågorna. Vidare har framhållits att tilldel-ningssystemels
funktion, trots automatiken, bygger på medlemsländernas politiska vilja och det
har ifrågasatts om denna politiska vilja i dagens läge finns i vissa av de stora
medlemsländerna.

Det
var främst för atl trygga Sveriges oljeförsörjning i en tillförselkris som
lEP-avlalel undertecknades. Elt annat viktigt mofiv för en svensk anslutning
var behovet alt få bäUre information om utvecklingen på oljemarknaden. Med
tanke på Sveriges stora beroende av importerad olja och med hänsyn till
erfarenheterna från oljekrisen åren 1973—1974 var en svensk anslutning till lEP
naturlig.

Enligt
min mening har medlemskapet i lEA varit av betydande värde för Sverige.
Deltagandet i lEA-arbetet har lett till väsentliga förbättringar vad avser
tillgången till information om utvecklingen på internalionella energimarknader.
Inom lEA har Sverige tillsammans med andra länder kunnal diskutera mål och
medel i en långsiktig energipolitik vars gemensamma nämnare har varit minskal
oljeberoende genom hushållning, oljeersättning och utveckling av alternativa
energikällor. Ett betydande samarbete har utvecklats inom lEA med svensk
medverkan inom energiforskningsområ-del.

Enligt
min mening har lEP-avtalets regler för krisåtgärder varit av betydelse även om
de aldrig har tillämpats. Medlemsländerna har som en följd av avtalet byggt upp
betydande lager av olja i syfte att kunna möta eventuella tillförselkriser.
Denna lagerhållning, i förening med planer på beredskap för
konsumlionsbegränsning saml själva existensen av systemet för oljetilldelning,
har sannolikt bidragit till en mer stabil utveckling på oljemarknaden.

För
egen del anser jag att ett fortsalt svenskl medlemskap i lEA är motiverat och
värdefullt med hänsyn till bl. a. de positiva effekterna ur
försörjningstrygghetssynvinkel, den förbättrade informationstillgången saml
inriktningen av det långsikliga samarbetet inom organisationen. Jag vill också
erinra om vad jag har konstaterat i det föregående rörande den allmänna
betydelsen av elt internationellt energipolitiskl samarbete. Jag vill samtidigt
erinra om del neuiralitetsförbehåll som gjordes från svensk sida vid
lEP-avtalets undertecknande. En förutsättning för svenskt medlemskap är
givetvis att organisationen inte utvecklas i en riktning som gör fortsatt
medlemskap oförenligt med den svenska neutralitetspolitiken.

På
det oljepoliliska området bör enligt min mening inom lEA särskild uppmärksamhet
ägnas åt åtgärder som kan minska priseffekterna av mindre störningar i
oljetillförseln, dvs. vid sådana tillfällen då bortfallet i tillförseln är
mindre än 7%. Bl.a. utvecklingen pä oljemarknaden år 1979 har illustrerat hur
begränsade bortfall i oljetillförseln under ogynnsamma omständigheter kan få
dramatiska effekter på oljeprisulvecklingen. Det borde vara ett intresse för
samtliga medlemsländer inom lEA att komma överens

Prop. 1983/84:110 35

om
gemensamma åtgärder som skulle kunna vidtas för alt minska riskerna för en
dylik utveckling, t. ex. genom en flexibel lagerpolitik eller på annat sätt.
Dessutom torde de strukturella förändringarna på oljemarknaden ha medverkat
till att sannolikheten för elt bortfall i oljetillförseln på 7% eller mer ter
sig mindre än vad som var fallet vid lEP-avtalets tillkomst. Diskussionerna
inom lEA i denna fråga har hiuills inte givit något tillfredsställande
resultat.

Enligt
min mening bör inom lEA också ökad uppmärksamhet ägnas åt frågan om en dialog i
energifrågor mellan oljeproducerande och oljekonsumerande länder. Jag har
tidigare redovisat min syn på denna fråga.

6
Oljeprospekterings- och oljeutvinningsverksamhet

6.1
Inledning

Tillgång,
produktion och konsumtion av energiråvaror som olja, naturgas, kol och uran är
globalt sett ojämnt fördelade. Tillgångarna är geologiskt bestämda. Vad som
kan utvinnas hänger samman med tekniska och ekonomiska förhållanden.
Konsumtionen, slutligen, återspeglar huvudsakligen olika områdens
induslrialiseringsgrad och levnadsvillkor för befolkningen och är bestämmande
för den internalionella handeln med energiråvaror. För all kunna värdera
tillgången på energiråvaror är det nödvändigt att bedriva en kontinuerlig
prospekleringsverksamhet. Jordens samlade reserver av olja har i slutet av år
1982 uppskattats till drygt 90 miljarder ton, motsvarande ca 30 års förbrukning
vid 1982 års konsumtionsnivå. Begreppet reserv avser upptäckta resurser som med
dagens teknik, utvin-ningskoslnad och marknadspris kan utvinnas med godtagbar
lönsamhet.

Tabell
6.1 visar jordens fastställda reserver av olja i slutet av år 1982.

Tabell
6.1 Jordens fastställda reserver av olja år 1982

Landområde

Miljarder ton

Andel %

Västeuropa

3,2

3,5

Sovjetunionen
och Osteuropa

8,9

9,7

USA och
Kanada

5,6

6,5

Latinamerika

11,0

11,6

Mellersta
Ostem

50,2

54,4

Afrika

7,7

8,5

Övriga
Asien inkl. Kina

5,4

5,8

Summa
väriden

92,0

100,0

Källa:
BP 1982.

Som
framgår av tabellen är fördelningen mellan olika regioner ojämn. Över hälften
av de nu kända reserverna finns i Mellersta Östern. Ser man på de enskilda
länderna framkommer att åtta länder - nämligen Saudiarabien - Förenta
Staterna, Iran, Sovjetunionen, Kuwait, Venezuela, Irak

Prop.
1983/84:110 36

och
Mexico - tillsammans svarar för mer än 75 % av de totala, nu kända reserverna.

En
avgörande förutsättning för tillskott till reserver och för framtida utvinning
av olja är prospektering. Under 1970-talet har prospekleringsverksamheten fått
en annan inriktning än tidigare. Detla gäller även omfattningen på gjorda
ulbyggnadsinvesteringar. Således har insatserna inriktats mol områden inom i
första hand industriländerna, såväl till lands som till havs. Prospekteringen i
Mellersta Östern har däremot påtagligt minskats. En naturlig följd av denna
ändrade inriktning har blivit höjda prospekteringskostnader och ett ökat tekniskt
och därmed ekonomiskt risktagande. Att satsningarna trots detta kommit till
stånd beror på oljeprisets stegring under de senaste tio åren. De främsta
exemplen på vad jag nu , har sagt är utvecklingen av bl. a. Alaska och Nordsjön
till väsentliga produktionsområden.

Den
omstrukturering av oljeprospekteringen, somjag har redogjort för, har fått till
följd att väridens råoljeproduktion nu baseras på tillgångar med vilt skilda
kostnadsmässiga förutsättningar. Investeringarna per fal producerad olja kan i
Nordsjön vara mer än 10—15 gånger större än vad som krävs på land i t. ex.
Mellersta Östern.

6.2
Svensk prospekleringsverksamhet

6.2.1
Finansieringsformer

Som
ett led i strävandena mot en tryggare svensk oljeförsörjning bildades år 1969
Oljeprospektering AB (OPAB) för prospektering av olja och naturgas på svenskt
område. Bolaget Petroswede AB bildades år 1973 med syfte att bedriva
prospeklering utomlands. Intressenter i Petroswede var LKAB, Statens
vattenfallsverk, Salén, OK, ASEA, Johnson och Kerna Nord. Genom ett avtal
mellan intressenterna i Petroswede övertog staten i början av år 1979 de
privata andelarna i bolaget. Petroswede blev därmed ett helägl dotterbolag fill
det statliga oljebolaget Svenska Petroleum AB (SP) som började sin verksamhet
år 1975. Sedan år 1979 bedrivs den statliga oljeprospekteringsverksamhelen
utanför Sverige av Svenska Petroleum Exploration AB (SPE) som är ett helägl
dotterbolag till SP. Det nya bolaget övertog Petroswedes verksamhet. Det fick
också i uppdrag alt mot ersättning fullfölja OPAB: s verksamhet. Målet för SPE
är atl genom egen prospektering och/eller förvärv av andelar i fyndigheter
etablera deltagande i produktion av olja eller naturgas, som direkt eller
indirekt kan Ullföras den svenska marknaden.

I
syfte atl stimulera svenska företags prospekteringsinsatser, i första hand
utomlands, infördes år 1978 ett statligt stöd till prospektering efter olja och
naturgas. År 1981 utvidgades stödet till att omfatta också prospektering efter
kol. Bidragssystemet finansieras på så sätl, alt en del av inkomsterna av den
särskilda avgiften för vissa oljeprodukter tillförs en

särskild
fond, oljeprospekleringsfonden. Stödet lämnas i form av bidrag till kostnaderna
för prospekteringsprojekt efter beslut av regeringen i vaije särskilt fall. Del
finns två former av bidrag, dels allmänna bidrag med högst 50% av kostnaderna,
dels särskilda bidrag med upp till 100% av kostnaderna. Särskilda bidrag
beviljas endast till de stafliga bolagen Svenska Petroleum AB och Svenska
Petroleum Explorafion AB. De syftar till att möjliggöra viss från nationell
försörjningssynpunkl angelägen prospektering. Bidrag skall normalt förenas med
villkor om bl. a. hemtagning till Sverige av råolja vid eventuell utvinning.

Som
villkor för det allmänna bidraget gäller dessutom all bidragstagaren är skyldig
att återbetala bidraget om eU projekt leder till utvinning. Även vid
överlåtelse av projekt kan bidraget krävas åter. För särskilda bidrag gäller
att bolagens intäkter av projektet, efter vissa avdrag, skall återföras Ull
staten om projektel leder till utvinning eller överlåts.

Under
perioden 1973-1982 har Petroswede och SPE deltagit i 27 borrningar i sju
länder. Av dessa har i fem fall påträffats kolväte. Ingen av borrningarna har
ännu med säkerhet resulterat i något kommersiellt fynd. Två fynd gjorda under
år 1982 är dock f. n. föremål för utvärdering som eventuellt kan leda till atl
fynden förklaras vara kommersiellt utvinningsbara. Vid utgången av år 1983
hade SP-koncernen 15 koncessioner i sex länder (tre i Norge, sex i
Storbritannien, tre i Tunisien samt ett vardera i Irland, Egypten och Italien).

Fig. 6.1
Utbetalningar från och behållning i oljeprospekteringsfonden 1981—1983
(miljoner kr.)

1981 1982 1983

UTBETALNINGAR FR Ä N OLJEPROSPEKTERINGSFONDEN KVARTALSVIS FONDENS BEH Ä LLNING I SLUTET AV RESP. KVARTAL

Prop. 1983/84:110 38

Figuren
visar utbetalningarna från oljeprospekteringsfonden kvartalsvis mellan åren
1981 och 1983 (vänstra stapeln) samt fondens behållning i slutet av resp.
kvartal (högra stapeln). Fondens behållning har successivt minskat och uppgick
vid årsskiftet 1983—1984 till 35 milj. kr.

6.2.2
Svenska Petroleum Explorations planer för och resultat av prospekleringsverksamheten

Av
betydelse vid införandet av nuvarande bidragssystem genom uttag av särskild
avgift vid försäljning av vissa oljeprodukter var en år 1977 av Petroswede
framtagen utredning (Internationell oljdelning/utvinning i svenskt perspektiv).

I
utredningen anges två exempel med en antagen produktion urframpro-spekterade
oljefynd om 5 miljoner lon per år. I grundfallel beräknades den eftersträvade
nivån nås först mot 1990-talets senare del. I det andra med en snabbare
uppbyggnad beräknades produktionsnivån bli nådd under början av 1990-talel.

För
grundfallel beräknades en insats av i fast penningvärde ca 75 milj. kr. per år
under en nioårsperiod. För hela perioden beräknades me-ddsbehovel till 600
milj. kr. för prospektering.

Härtill
beräknades 170 milj. kr. tillkomma i ulvärderingskostnader. Insatsen
beräknades medföra deltagande i 15 borrningar per år. Med start år 1978
beräknade man att redan under år 1983, efler framprospektering av drivvärda
oljefynd, ha kommit i produktion. Investeringsbehovet i fältutbyggnad fram
t.o.m. år 1986 beräknades bli självfinansierande och ge årliga nettoöverskott
fr. o. m. omkring år 1987, dvs. åtskilliga år innan den eftersträvade
produktionsnivån om 5 miljoner ton åriigen hade etablerats. Del kortfattat
refererade grundfallel var dimensionerade för regeringens förslag om stöd till
prospektering efler olja och naturgas som antogs av riksdagen (prop. 1977/78:
128, NU 70, rskr 343).

Petroswedes
utredning följdes några år senare av en verksamhetsplan från SPE avseende
prospekleringsverksamheten för tiden 1980—1984. 1 denna plan angavs all en
önskvärd nivå på antalel årliga borrningar uppgick till 10 ä 15. Totalt angavs
för perioden alt bolaget skulle delta i minst 35 borrningar. För periodens slut
angavs ett årligt förvärv av 7 å 8 koncessioner. Antalel önskvärda koncessionsanskaffningar
för perioden uppgavs till 30.

År
1982 utarbetade SPE en ny verksamhetsplan för perioden 1983-1987. Målet angavs
vara alt prospekleringsverksamheten under andra hälften av perioden skulle
byggas upp, så att en långvarig nivå om tre kommersiella fynd per femårsperiod
kunde bedömas som sannolik. En sådan målsättning beräknades kräva deltagande i
omkring 50 borrningar under perioden 1983-1987. Den årliga borrningsinsatsen
skulle därvid i slutet av perioden uppgå till 12 från att ha utgjort 8 år 1982.
Den genom prospekle-ringen framtagna oljan beräknades kunna motsvara 10-20% av
landets förväntade oljebehov.

Prop.
1983/84:110 39

Den
stafiigt stödda prospekleringsverksamheten kan för tiden fram till år 1980
sägas ha kännetecknats av att ha varit i ett uppbyggnadsskede, där det har
gällt alt skaffa sig såväl erforderiig kompelens som en tillräckligt stor
projeklportfölj för alt verksamheten med någon rimlig grad av sannolikhet
skall medföra oljefynd. Fr. o. m. år 1980 har verksamheten varit inne i ett
expansionsskede.

I
förhållande till beräkningsexemplet i 1977 års utredning, som var vägledande
vid utformandet av det nuvarande bidragssystemet, kan dock konstateras alt man
inte har kunnal nå upp till det angivna antalel borrningar per år bl. a. på
grund av de snabba kostnadsökningarna för prospekleringsverksamhet.

6.3 Utvinning
av olja, naturgas m. m.

Som
ett medel för att främja den långsikliga försörjningen med bränsle infördes år
1975 en statlig garanti för oljeutvinning m. m. Bakgrunden till att
garantisystemet infördes var att vissa förelag med intressen i konstaterade
oljefält, främst i Nordsjön, hade svårigheter alt finansiera de mycket stora
investeringar som krävdes för kommersiell produktion. Det bedömdes också att
insatser för att finansiera utbyggnaden av oljefält i bl. a. Nordsjön skulle
kunna ge möjlighet till långtidsavtal om leveranser av utvunnen råolja från
resp. fält. Garantin gäller, utöver för olja, även för naturgas och kol. En
förutsättning för att garanti skall ställas är att verksamheten är av
väsentlig betydelse för svensk energiförsörjning. Staten kan vidare
tillförsäkras option på den eventuella produktionen eller del därav.

Garantiramen
fastställdes ursprungligen till 2000 milj. kr. men har sedermera genom riksdagens
beslut höjts till 4000 milj. kr. Sedan garantin infördes har även
användningsområdet vidgats. År 1976 infördes en möjlighet att använda garantin
även för atl finansiera förvärv av andelar i konstaterade fyndigheter. År 1979
tillkom två nya användningsområden, nämligen finansiering av aktieförvärv i
bolag med verksamhet huvudsakligen inom oljeutvinning och säkring av svenska
företags betalningsförpliktelser i samband med avlyft av råolja inom ramen för
långsiktiga leveranskontrakt.

Vid
slutet av år 1982 hade 450 milj. kr. tagits i anspråk genom garanlibe-slut av
regeringen. Våren 1983 beslöt regeringen lämna statlig garanti för del s. k.
Ula-projektet på sammanlagt 360 milj. USD. Vid en dollarkurs på 8 kr. motsvarar
detta 2 900 milj. kr.

6.4 Svenska
Petroleum AB: s skrivelse

Svenska
Petroleum AB (SP) har till regeringen i november 1983 inkommit med en
skrivelse angående inriktningen och finansieringen av den statliga
oljeprospekterings- och oljeutvinningsverksamheten.

Prop. 1983/84:110 40

I
skrivelsen framhålls atl Svenska Petroleum Exploration AB (SPE) inte kommer alt
kunna nå det mål som anges i verksamhetsplanen för perioden 1983-1987, om inga
särskilda åtgärder vidtas för att öka fillgången på likvida medel i
oljeprospekleringsfonden. Man anger att bormingsverk-samheten i annat fall
kommer att behöva begränsas från nuvarande 10 borrningar per år till högst 5
per år under 1986 och 1987. För perioden därefter fömtses ytterligare
minskningar.

Vad
gäller frågan om prospekteringens roll i SP-koncernens oljeförsöijning sägs i
bolagets skrivelse att det ekonomiska utbytet för koncernen av utvinnings värda
projekt som kan uppstå som ett resultat av SPE: s prospekleringsverksamhet
måsle bli begränsat. Skälet till detta är att vid projekt som har finansierats
med särskilda bidrag, skall det ekonomiska överskottet återföras till staten
sedan vissa avdrag har gjorts. SPE fungerar enligt skrivelsen därför i sådana
fall endast som elt verkställande organ för att förverkliga ändamålet med
prospekteringsfonden. För produktionsprojekt, dvs. i projekt där SP-koncernen
deltar i utbyggnad och senare i produktion av elt fynd, kan upplåning ske mot
bl. a. statlig garanti. Genom utnyttjandet av denna garanti har SP lyckats
genomföra projekt som innebär att bolaget under åtskilliga år framöver kommer
ha tillgång på råolja från Nordsjön.

SP
anser enligt skrivelsen att den ekonomiska och försörjningsmässiga nyttan av
fynd som har framprospekterats med särskilda bidrag inte sammanfaller med den
nytta som framkommer vid köp av produktionsandelar, bl. a. på gmnd av de regler
som gäller för prospekterings- och utvinnings-verksamhet i Nordsjön.

I
ett avsnitt i SP: s skrivelse med förslag till elt nytt finansieringssystem för
statligt stödd prospekleringsverksamhet framhålls att SPE under de närmaste
åren sammantaget har avlalsmässiga arbetsåtaganden på i storleksordningen 450
milj. kr. Under de närmaste åren kan del vidare föreligga svårigheter för
oljeprospekteringsfonden att likviditetsmässigt klara erforderliga utbetalningar.
Även om SPE fortsätter att vidta åtgärder för att minska sina åtaganden finns
risk för att fillgången på medel inte räcker till för att bl. a. medge
ackvisition av nya koncessioner i t. ex. Norge i den omfattning som erfordras
för att verksamheten skall nå en för syftet fillfredsställande nivå.

I
skrivelsen framhålls atl nuvarande arbetsåtaganden på olika sätt måste
fullföljas. Vidare måste resurser finnas tillgängliga i det fall borrningar i
nuvarande innehavda koncessioner medför fynd som erfordrar ytterligare
utvärderingar. Sådana utvärderingar är i många fall tvingande för SPE i det
fall övriga rättighelshavare i en koncession ställer krav på detta och om man
önskar kvarstå i koncessionen. Härtill kommer alt skäl föreligger av såväl
försöijningsmässig som ekonomisk art att bibehålla en statligt stödd
prospekleringsverksamhet på en i förhållande till nuläget reducerad nivå.

Hittillsvarande
erfarenheter av bidragsystemel och dess regelverk är.

anger SP i skrivelsen, au systemet bidragit fill att
stimulera prospektering i svensk regi på avsett sätt, men att det inte alltid
har fungerat tillräckligt flexibelt. Bristen på flexibilitet har enligt SP: s
skrivelse förstärkts genom att en skarp gräns finns mellan prospekteringsbidraget
och den statliga kreditgarantin. Om denna gräns inle fanns vore del möjligt
all, särskilt för verksamheten i Nordsjön, ekonomiskt effekfivisera insatserna
på ett för oljebranschen gängse sätt och därigenom möjliggöra ett bibehållande
av relativt omfattande prospekteringsåtaganden till en i förhållande till
dagslägel klart reducerad kapitalinsats.

I skrivelsen föreslår SP all kredilgarantiramen höjs till
10000 milj. kr. Vad gäller prospekteringsfonden framhålls att den kan upphöra
vid den tidpunkt när avgifterna för första halvåret 1984 har influtit till
fonden och utbetalats för sitt prospekteringsändamål. För tiden därefter kan
fonden ersättas med ett av statsmakterna anvisat rambelopp. Det angivna
rambe-loppel kan skattas till 600 milj. kr. under förutsättning atl SPE: s
avlalsmässiga prospekteringsåtaganden efler den I juli 1984 inte översfiger
350 milj. kr. Medlen bör enligt skrivelsen ställas till SP: s förfogande i form
av ågarkapital.

Del angivna beloppet gör del möjligt att finansiera den
statligt stödda prospekleringsverksamheten i dess nuvarande former samfidigt
som SP svarar för ingångna åtaganden. SP anser att beloppet bör fördelas och
tilldelas under högst tre år med början budgetåret 1984/85 och således i
princip fungera som en överbryggningsfmansiering till dess atl verksamheten
kan bli självfinansierande.

Vid bestämmandet av angivet rambelopp har hänsyn också
tagils till behovet att med egel riskkapital täcka vissa verksamheter inom
prospek-teringsområdel, där kreditmarknaden kan utnyttjas för att ge kompletterande
finansiering. Så kan l.ex. enligt skrivelsen vara fallet vid utvärderingsarbeten
i anslutning till ett fynd som förklarats som kommersiellt. En
tillfredsställande nivå på det egna riskkapitalet ger också möjlighet att
absorbera de kortfristiga, finansiella påfrestningar som t. ex. kan uppstå vid
år med ett stort antal borrningar. Vidare har i rambeloppet inkluderats
kostnaderna för den berörda verksamhetens administration, förprojekt samt vissa
insatser för industrisamarbete, i l.ex. Norge.

En förutsättning för förslaget liksom för att nå
effektivitet i verksamheten är enligt SP atl de speciella krav som är
förbundna med nuvarande särskilda bidrag ändras, dvs. att den eventuella
ekonomiska och försörjningsmässiga nyttan av nu pågående
prospekteringsaktivileter överförs från oljeprospekteringsfonden till
SP-koncernens prospekterings- och utvinnings verksamhet. Analogi härmed bör
enligt skrivelsen samtliga SP-koncernens koncessioner och utvinningsprojekt
samlas direkt under SP, och SPE blir därmed en organisation med uppgift att för
moderbolagets räkning praktiskt hantera prospekterings- och
ulvinningsverksamheten. Som följd härav bör den av regeringen år 1982 för SPE
beslutade kreditga-

Prop. 1983/84:110 42

rantin
om 300 milj. kr. för finansiering av extraordinära kostnader i samband med
prospektering överföras på SP.

SP
anser att det angivna beloppet förutsätter alt väsentliga förändringar i
omvärlden, l.ex. vad beträffar oljepriser och valutakursföråndringar, inte
inträffar under de allra närmaste åren då rambeloppen inte inkluderar reserver
för extraordinära kostnadsförändringar. Skulle så ske måsle beloppet i ett
senare skede kunna anpassas så att nu gjorda prospekteringsåtaganden kan
fullgöras utan ekonomiska men för SP-koncernen.

Det
beräknade behovet av medel syftar således till atl möjliggöra en uthållig
prospektering, främst inom Nordsjön och angränsande havsområden, med medel som
bedöms kunna genereras ur nuvarande och blivande produktionsdeltagande. Om
detta inle kommer till stånd eller utvecklas ogynnsamt kan uthålligheten i
prospekleringsverksamheten påverkas eller ges en inriktning mot neddragning
eller avveckling.

Det
föreslagna finansieringssystemet innebär enligt SP inte bara en ökad
flexibilitet, utan också ett betydligt större mått av frihet i
meddsdispone-ringen än vad som är fallet med nuvarande system samtidigt som
SP-koncernens riskexponering ökar. För att maximalt utnyttja anslagna medel som
ett energipolitiskl verktyg kan det dock föreligga skäl för statsmakterna att
styra verksamheten. Denna styrning bör grundas på bl. a. av SP framlagda
verksamhetsredovisningar och -planer. Sålunda torde del även fortsättningsvis
vara angeläget atl en betydande del av den statliga pro-spekteringsverksamheten
koncentreras till Nordsjön och näraliggande havsområde. Härigenom skapas l.ex.
möjligheter för svensk industri atl sälja utrustning och tekniskt kunnande.

6.5
Förslag

Enligt
min uppfattning har det statliga stödet till prospektering och utvinning varit
avgörande för SP-koncernens möjligheter atl skaffa intresseandelar i
prospekterings- och utvinningsprojekl. Jag anser också att det allmänna
prospekleringsstödet förbättrat möjligheterna för andra svenska bolag att få
del i koncessioner på olika håll i världen. I dessa avseenden har stödet
således haft avsedd effekt. Med den erfarenhet som nu byggts upp anser jag
emellertid att det finns goda möjligheter att effektivisera insatserna för att
snabbare komma in i och få del av kommersiellt utvinningsbara projekt. För atl
uppnå delta bör del statliga stödet till prospeklering och utvinning i vissa
avseenden förändras fr. o. m. I juli 1984.

Utgångspunkt
för mina överväganden är atl energipolitiska och industripoliliska skäl talar
för ett fortsatt svenskt engagemang i prospektering efter och utvinning av olja
och naturgas. Detta måste dock ske till rimliga samhälleliga kostnader.

Strävan
bör därvid vara att verksamheten så fort som möjligl blir finansiellt
självbärande i det avseendet att de överskoll som kan genereras ur

Prop. 1983/84:110 43

nuvarande
och kommande produktionsdeltagande kan användas för finansiering av fortsatta
prospekteringsinsatser. Som jag ser det är det av mycket stor vikl att
satsningar på prospektering och utvinning görs på sådant sätt atl möjligheterna
alt uppnå positiva industripoliliska effekter tillvaratas. En förutsättning för
att uppnå detta är att insatserna koncentreras till Nordsjön och angränsande
havsområden saml att prospektering och utvinning integreras för att möjliggöra
atl kostnaderna kan hållas nere.

SP har i den skrivelse
somjag tidigare har redogjort för lämnat ett förslag till hur målsättningen att
tillföra landet vissa volymer egen olja skall kunna uppfyllas. I korthet
innebär SP:s förslag alt staten fastställer ett rambelopp om 600 milj. kr. för
överbryggnadsfinansiering av de statliga prospekte-ringsinsatserna. Medlen
föreslås tillföras SP under en treårsperiod. Genom ett flexibelt utnyttjande av
dessa medel anser SP att det föreligger goda möjligheter att effektivisera insatserna
i Nordsjön på ett för oljebranschen gängse sätt. Bl. a. innebär detta alt
utvinningsprojekt finansiellt kan kopplas till prospekteringsprojekt.
Möjligheter skapas då att behålla ett relativt omfattande
prospekteringsålagande till en i förhållande till dagsläget påtagligt
reducerad kapitalinsats. SP föreslår vidare att ramen för den statliga
kreditgarantin höjs med 6 miljarder till 10 miljarder kr.

Jag
anser att SP:s förslag vad gäller den fortsatta verksamhetens uppläggning och
inriktning stämmer väl med de riktlinjer jag nyss förordat. När det gäller
formen för stödet är jag dock inte beredd att tillskjuta medel i form av
ägartillskott. Enligt min mening bör prospekleringsstödet ges i huvudsak enligt
nuvarande ordning. Villkoren för stödet bör emellertid kunna ändras så atl SP
ges ökat incitament till alt driva verksamheten så affärsmässigt som möjligt.
Detta kan uppnås genom en övergäng från projektfinansiering till
programfinansiering och genom att ändra villkoren för stödet på så sätl alt
SP-koncernen får ta ökad risk för den verksamhet som bedrivs men också får del
av den ekonomiska nytta som olika projekt kan generera.

I samband med att
regeringen beviljat SPE särskilda bidrag till prospektering efter olja har
regeringen föreskrivit vissa villkor som skall gälla för bidraget. Villkoren
har meddelats med hänvisning till regeringens beslut den 10 juli 1980 om
föreskrifter om särskilt bidrag till prospektering efter olja och naturgas samt
förordningen (1978:997) om statligt bidrag till prospektering efter olja,
naturgas eller kol. I det förstnämnda beslutet meddelade regeringen bl. a. att
som villkor för särskilt bidrag skall gälla att bolagens (SP och SPE) intäkter
av projektet efter avdrag för nedlagda kostnader och skälig ersättning till
bolagen skall återföras till staten om projekt leder till utvinning eller
överlåts.

Mot
bakgrund av vad jag nyss framhållit bör regeringen inhämta riksdagens
bemyndigande atl ändra villkoren för redan givna särskilda bidrag på ett sådant
sätt all SP får incitament alt driva verksamheten med den inriktning jag
angivit.

Prop. 1983/84:110 44

Statens
kostnader för att möjliggöra en överbryggning till egenfinansie-ring av
SP-koncernens prospekleringsverksamhet uppskattar jag till 540 milj. kr.
Beloppet skall även täcka kostnader för administration och industrisamarbete.
Eventuella prospekteringsinsatser därutöver får finansieras av SP. Som villkor
för utbetalning av statliga medel till SP bör bl. a. gälla att bolaget årligen
redovisar ett program för planerade prospekteringsinsatser. Del bör ankomma på
regeringen att fastställa de närmare villkoren som skall gälla för stödet.

Vad
jag hittills framhållit gäller form och villkor för statens slöd till
SP-koncernens prospekleringsverksamhet. När det gäller stöd till andra svenska
företags prospektering efter olja och naturgas bör övergångsvis statliga medel
anslås. Jag uppskattar behovet för den kommande treårsperioden till ca 60
milj. kr. Stödet bör utgå enligt de villkor som gäller för de nuvarande
allmänna bidragen. Slödel bör dock endast kunna utgå till
prospekleringsverksamhet i Nordsjön eller angränsande havsområden.

Sammanfattningsvis
förordar jag således att nuvarande system för stöd till
prospekleringsverksamhet avslutas i och med utgången av innevarande budgetår
och att regeringen föreslår riksdagen att anvisa 600000000 kr. i form av ett
reservationsanslag på statsbudgeten för budgetåret 1984/85. Det föreslagna
anslaget, som bör benämnas Program för prospektering efter olja och naturgas,
bör även täcka tillkommande kostnader för redan ingångna åtaganden samt för
administration m. m.

Jag
har tidigare framhållit atl engagemang i utvinningsprojekt är en viktig
förutsättning för all kunna hålla prospekteringskostnaderna på en rimlig nivå.
Den statliga garantiramen för oljeutvinning m. m. är ett viktigt medel för att
stimulera till engagemang i sådana projekt. Somjag redogjort för är
garantiramen nu i det närmaste ianspråktagen. För SP-koncernens del har
garantin använts bl.a. i samband med finansieringen av det s.k. Ula-projektet
som ger SP tillgång till högst 0,8 miljoner ton olja per år fr. o. m. år 1987
t. o. m. år 1991 saml även avtagande kvantiteter för tiden därefter.

Mot
bakgrund av erfarenheter från bl. a. projektel bedömer jag att den statliga
kreditramen för utvinning av olja. naturgas eller kol bör höjas med 4000000000
kr. till 8000000000 kr.

Jag
förordar alltså att garantiramen höjs till denna nivå. Samma förutsättningar
som f. n. bör gälla för utnyttjandet av garantierna. Det ankommer på
regeringen att vidta erforderliga åtgärder beträffande den speciella fråga som
aktualiserats i SP: s skrivelse angående överförandet av den för SPE beslutade
kreditgarantin om 300 milj. kr., för finansiering av extraordinära kostnader i
samband med prospektering, till SP.

Prop.
1983/84:110 45

6.6 Oljepolitiska åtgärder och svensk offshoreindustri

I propositionen om svensk havsresursverksamhet (prop.
1983/84:10) redogjordes för svensk offshoreindustri och dess utveckling under
de senaste åren samt för förutsättningarna för utökad verksamhet. Förslag
presenterades till ett program för havsindustridl kompetensutveckling.

Efter
anmälan av chefen för industridepartementet har regeringen beslutat förelägga
riksdagen en proposition om industriell tillväxt och förnyelse (prop.
1983/84:135). I den nämnda propositionen anförs bl. a. att
offshore-verksamheten i Nordsjön erbjuder en utomordentligt intressant marknad
för svensk industri samt att krav ställs på högre teknisk kvalitet samt bättre
tillförlitlighet och säkerhet. Mot denna bakgrund beräknades medel för ökade
insatser av styrelsen för teknisk utveckling inom området havsteknik.

Svensk oljeindustris deltagande i prospektering och
utvinning av olja och gas Ull havs är av belydelse för svensk offshoreinduslris
möjligheter till medverkan med leveranser av utrustning och teknologi, även om
dessa möjligheter alltid måste bygga på teknisk och ekonomisk konkurrenskraft.

I utformningen av de förslag till en omorienlering av det
statliga stödet till prospektering och utvinning, somjag har presenterat i det
föregående, har jag även beaktat industripolitiska aspekter. Enligt min mening
finns det anledning att ge dessa aspekter ökad vikt i överväganden inom
oljepolitiken.

Del
engagemang i mindre andelar i prospekteringsprojekt som har möjliggjorts genom
det statliga bidragssystemet har inneburit att en betydande kompelens byggts
upp inom SPE rörande de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för olje- och
gasproduktion offshore. Denna kompelens-byggnad har också varit av värde för svensk
offshoreindustri. Det är dock svårt atl direkt utläsa effekten ur
industripolitisk synvinkel av SP:s pro-spekteringsengagemang.

Utvinningsprojekt
fömtsätler investeringar av en helt annan storleksordning än prospektering.
Det faktiska inflytandet som en svensk delägare i ett utvinningsprojekl kan
utöva på val av leverantör av utrustning och teknologi är givetvis begränsat.
Operatören är i Nordsjön nästan alllid ett oljebolag med lång erfarenhet och
stora resurser och delägarna har elt gemensamt intresse av all välja de
tekniskt och ekonomiskt bästa lösningarna. Dock kan en svensk partner tillföra
information och kunskap om konkurrenskraftiga svenska leverantörer saml
tjänstgöra som kontaktpunkt och informationskälla för svenska offshoreföretag.
De hittillsvarande erfarenheterna av SP:s deltagande i Ula-fältel visar att
även dellagande med mindre andelar i utvinningsprojekt kan ge inte oväsentliga
industriella effekter.

Enligt min mening är möjligheterna till ett industriellt
utbyte som ett resultat av statliga kreditgarantier för atl underlätta
deltagande i utvin-

Prop. 1983/84:110 46

ningsprojekt
allmänt sett större än de möjligheter härfill som kan uppstå som en följd av
statligt stöd fill prospekteringssalsningar.

Med
den ställning i oljeverksamheten i Nordsjön, somjag räknar med att SP-koncernen
kan komma att få som en följd av det hittillsvarande pro-speklerings- och
ulvinningsstödet och som ett resultat av de förändringar i de statliga
insatserna på området somjag nyss har anmält, bör SP-gmppen kunna bli mer av en
katalysator för svensk offshoreindustri än som hittills varit fallet. Jag utgår
från all man inom SP-gruppen kommer att överväga vad som kan göras för atl
svensk offshoreindustri skall dra nytta av uppbyggd kompetens.

Jag
anser det vara en viktig uppgift för SP-koncernen atl uppehålla en god kontakt
med svensk offshoreindustri och Sveriges Exportråd samt med berörda svenska
myndigheter, bl. a. STU och statens industriverk. Detta ler sig naturiigt, bl.
a. eftersom en förutsättning för SP-koncernens prospekterings- och
utvinningsverksamhet i Norge är att koncernen som koncessionssökande i Norge
kan konkurrera med andra sökanden i fråga om FoU- och industrisamverkan med
Norge.

Jag
vill i detta sammanhang understryka viklen av målmedvetna satsningar på
teknisk utveckling inom svensk offshoreinduslri, mol bakgrund bl. a. av de krav
som ställs på säkerhet, Ullföriifiigbet och ny utvinningsteknik i nordliga
farvatten. Inte minst när del gäller undervattensteknik kan ett behov av en
betydande utveckling och betydande marknader förutses. Inom detla område finns
en omfattande kompelens inom svensk offshoreindustri att bygga på.

Samarbete
mellan svenska och norska förelag och myndigheter i teknikutveckling på
offshoreområdet bör i många fall kunna leda till resultat av ömsesidigt
intresse. På svensk sida har STU en viktig roll au spela i detta avseende och
kontakterna mellan STU och Norges Teknisk-Naturvetenskaplige Forskningsråd
(NTNF) har intensifierats. En rad samarbetsprojekt med stöd av de båda organen
föreligger där även svenska företag medverkar.

7
Petroleumindustrin i Sverige

7.1
Inledning

I
min redogörelse för den internationella och den svenska oljemarknadens
utveckling (kap. 3 och 4) har jag översiktligt beskrivit de drivkrafter som har
varit och är styrande för pelroleuminduslrins strukturella utveckling. Jag
övergår nu till att diskutera mer specifika svenska förhållanden och problem
som har aktualiserats av energimarknadsutredningen, statens energiverk och
branschen.

Innan
jag går in på de konkreta problemområdena vill jag kortfattat redovisa några
bedömningar om marknadsutvecklingen samt också min

Prop. 1983/84:110 47

syn
på de inhemska raffinaderiernas fömtsällningar atl agera på marknaden på
medellång sikt.

7.2
Bedömningar av marknadsutvecklingen under 1980-talet

År
1982 presenterade lEA en kvantitativ studie av framtidsutsikterna för
raffinaderibranschen inom OECD-området. En grundläggande förutsättning för
denna studie var att realpriserna på råolja under de närmaste tio åren skulle
ligga kvar på 1982 års nivå. För Västeuropas del angavs att efterfrågan fram
fill år 1985 skulle komma att falla med ca 12%. Därefter skulle en viss
återhämtning ske.

Prognoser
för den svenska förbmkningen av olika oljeprodukter har redovisats i (statens
energiverk 1983:1) Oljeindustrin i omvandling. Verkets prognoser sträcker sig
fram till år 1987 och ligger fill grund för de överväganden om de framtida
lagringsmålen som 1983 års kontrollstation (K 83) har arbetat med. Utgångspunkt
för energiverkets överväganden är två alternafiv för den ekonomiska tillväxten
i landet, ett högre och ett lägre. Beträffande energipriserna bygger
prognoserna på ett antagande om i stort seU konstant realpris på olja. Som
framgår av tabell 7.1 minskar den totala oljeförbrukningen med ca 15% i båda
alternativen för perioden 1982-1987. Nedgången ligger helt på lätta och tunga
eldningsoljor som beräknas minska med 1,5 miljoner ton resp. ca 2 miljoner ton
under perioden.

Tabell
7.1 Oljeförbrukningen i Sverige år 1982 och år 1987 (miljoner ton)

1982

1987

1987

Alt 1

Alt 2

Bensin

3,5

3,7

3,6

Övriga
lätt- och mellanoljor

1,3

1,4

1,4

Dieselbrännolja

2,0

2,2

2,1

Eol

4,8

3,3

3,3

Eo3-5

7,9

6,0

5,8

Totalt

19,5

16,6

16,2

Källa: Statens energiverk.

7.3
Ralfinaderiföretagens kapacitet och konkurrensförutsättningar

För
atl kunna bedöma de olika raffinaderiföretagens agerande på marknaden är del
av vikt all utgå från resp. företags produktionsutrustning och
ägarförhållanden. Jag har tidigare (kap. 4) redovisat raffinaderiernas primär-
och sekundärkapacitet år 1983.

Det
bör observeras att Nynäsraffinaderiets bränsle- och drivmedelstillverkning
numera är avställd. Vid Scanraff uppförs f.n. en katalytisk
krackningsanläggning. När anläggningen står färdig under år 1984 finns

Prop. 1983/84:110 48

möjligheter
atl öka bensinproduktionen med 0,5-0,8 miljoner m per år. OK svarar ensamt för
denna anläggning.

Ägarförhållandena i
raffinaderierna framgår av följande sammanställning.

Raffinaderi Aktieinnehav

BP
Raffinaderi AB 78 % Svenska BP AB, 22 % Svenska Pe-

troleum
AB

Skandinaviska Raffinaderi AB (Scan- 42,965% Texaco Oii AB, 42,965% OK,

rafO 14,02 % Svenska Petroleum AB

Shell
Raffmaderi AB 100% Svenska Shell AB

AB
Nynäs Petroleum 100 % A Johnson & CO HAB

Av
de tre i drift varande raffinaderierna har BP den minst sofistikerade
produktionsutrustningen. Såväl Scanraff som Shell har konverterings-utrustning
som möjliggör yUeriigare förädling av tyngre fraktioner till lättare.

Den
ekonomiska fördel som ett raffinaderi med tillgång till sådan utmst-

ning har över ett enkelt raffinaderi, beror på att det genomsniuliga värdet

av produktutbytet blir väsentligt högre. Ett enkelt raffinaderi kan emeller

tid till viss del kompensera denna nackdel genom att raffinera läUa råoljor,

som l.ex. Nordsjöoljor eller vissa afrikanska oljor. Dessa råoljelyper är

emellertid dyrare än lunga och medeltunga råoljor. Del högre priset sam

manhänger också med de lättare råoljornas lägre svavdhalt. Råoljor med

låg svavdhalt möjliggör produktion av eldningsoljor med svavdhalt under

1 % ulan särskild avsvavlingsanläggning. Med hänsyn fill den miljölag

stiftning vi successivt har infört i Sverige vad gäller högsta tillåtna svavd

halt i tjocka eldningsoljor, dvs. I %, kan konstaleras aU Scanraff är det

enda raffinaderiet i Sverige med möjlighet att avsvavla eldningsolja genom

atl använda indirekt avsvavling av vacuumgasolja. Kapaciteten härvidlag

är dock begränsad. ___

De
tekniska och ägarmässiga förhållanden som jag nu pekat på, visar bl.a. aU
investeringsbeslut i l.ex. konverteringsutruslning nära hänger samman med
kopplingar till råvaruled och marknader. Jag vill också betona alt
raffinaderierna i Sverige, med nuvarande processutrustning, endast kan klara
den inhemska marknadens krav och behov genom aU raffinera högkvalitafiva
råoljor eller genom atl exportera högsvavliga tjockoljor och genom att
importera oljeprodukter med lägre svavelinnehåll.

De
konkurrensförhållanden somjag redogjort för har naturiigt påverkal utvecklingen
av marknadsandelarna för de bolag som opererar i Sverige. Tabell 7.2 visar hur
andelarna har utvecklats mellan år 1970 och år 1982.

Prop. 1983/84:110 49

Tabell 7.2 Marknadsandel för olika typer av bolag i
Sverige under åren 1970 och 1982

W_______________________________________________

Grupp Marknadsandel i %

1970 1982

20

15

42

34

26

26

12

25

Int. bolag utan raff. i Sverige Inl. bolag med raff. i
Sverige Svenska bolag med raff. Övriga bolag

100 100

Som framgår ligger förskjutningarna huvudsakligen på
internationella bolag samt på gruppen övriga bolag. En uppdelning på
produktgrupper ger vid handen atl de svenska raffinaderiföretagen har ökat
marknadsandelen för Eol under jämförelseperioden, men visar tillbakagång för Eo
2-5. Beträffande den sistnämnda produktgruppen svarade "övriga bolag"
år 1982 för en marknadsandel pä nära 44%, mot 14% år 1970. Sistnämnda grupp har
under perioden ökat sin andel av bensinmarknaden till närmare 10% på de
internationella bolagens bekostnad.

Jag vill sammanfalla perspektiven för raffinaderibranschen
på följande sätt. Det står klart atl oljebranschen i Västeuropa kraftigt
påverkas av drivkrafter vilka medför och kommer att medföra
strukturförändringar. De viktigaste är en stagnerad eller minskad
oljeförbrukning, överkapacitet i raffinaderierna, svag lönsamhet i raffinering,
distribution och marknadsföring samt en ökande produktexporl från bl. a.
OPEC-staterna. Strukturanpassningsprocessen kan ske i många olika former,
l.ex. förändrad verksamhetsinriktning, nedläggning, uppköp, marknadsbyte och
andra samverkansformer.

Vad jag nu har sagt om raffinaderiinduslrin i Europa
gäller naturiiglvis även de i Sverige raffinerande bolagen.
Konkurrenssituationen på marknaderna i Sverige och Västeuropa ställer höga
krav på effektivitet i alla förädlingsled. Speciellt viktigt för det ekonomiska
utfallet är kostnaderna för råoljeförsörjningen saml effektiviteten i den
logistiska uppläggningen. Somjag framhöll inledningsvis är det angeläget att en
tillräcklig raffinaderikapacitet uppräUhålls i landet. Förädlingskapaciteten
får alltså inte gå ned till en sådan nivå aU försörjningssäkerheten äventyras.
Det kan även utifrån andra utgångspunkter vara motiverat att inom landet
uppehålla kompetens inom den typ av kemisk processindustri som
raffinaderinäringen utgör.

De i landet raffinerande bolagen presenterar i en gemensam
skrivelse till regeringen den I juni 1983 ett antal villkor för svensk
raffinaderiindusiri, vilka - enligt skrivelsen - är till nackdel för inhemsk
raffinering och vilka i huvudsak inle har sin motsvarighet utomlands. Dessa
villkor, som således enligt raffinaderierna inle är konkurrensneutrala, är
bl.a. beredskapslagringen av råolja samt dubbel beredskapslagring vid vissa
trading-affärer. Jag vill här något redogöra för dessa två frågor. 4
Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 110

Prop.
1983/84:110 50

Inräkning av råolja i beredskapslagringen

I Sverige förekommer en betydande lagring av råolja och
färdigprodukter för att kunna möta olika slag av kriser. Den övervägande delen
av denna lagring sker i form av s. k. ivångslagring hos näringslivet. De raffinerande
bolagens kommersiella råoljelager får tillgodoräknas Ivångslagren till den del
de överstiger 500000 m\

Utredningen (H 1982:04) med uppdrag atl se över del
löpande oljelagringsprogrammet, m. m. har i sin rapport Översyn 83, förslag
till ändring av löpande oljelagringsprogram åren 1978- 1986, föreslagit att
raffinaderiföretagen får tillgodoräkna sig hela det inneliggande kommersiella
lagret av råolja som tvångslager och i motsvarande utsträckning minska sina
tvångslager av produkter.

Jag kommer att ta upp denna fråga i samband med mitt
förslag till nytt oljelagringsprogram (avsnitt 8).

Dubbel beredskapslagringsskyldighel

De raffinerande oljebolagen har i sin skrivelse pekat på
den dubbla beredskapslagringsskyldighel, som kan uppstå vid försäljning från
ett svenskl raffinaderi till en lagringsskyldig svensk kund via en
internationell trader. Även energiverket har tagit upp denna fråga i sin
rapport.

Om ett tradingföretag, som här förutsätts inte vara
tvångslagringsskyl-digl, upphandlar olja till lagringsskyldig svensk kund från
eU svenskl raffinaderi kan, med gällande regler, den situationen uppstå att
både den ursprunglige säljaren/raffinaderiet och den slutlige
köparen/förbrukaren -blir lagringsskyldiga.

Jag har erfarit aU utredaren (H 1982:01) med uppdrag att
utreda vissa frågor om beredskapslagring på energiområdet närmare överväger
denna fråga. 1 avvaktan på hans förslag vill jag inle nu vidta någon åtgärd.

7.4 Svenska Petroleum AB

7.4.1 Svenska Petroleum AB:s bildande och förutsättningar

Svenska Petroleum AB (SP) bildades år 1975 och började sin
oljehan-delsverksamhet påföljande år. Riktlinjer för bolagets verksamhet fastställdes
bl. a. i 1976 års beslut om den statliga oljepoliliken (prop. 1975/76: 124, NU
44, rskr 262). Bakgrunden fill beslutet om ett ökat statligt engagemang inom
oljeindustrin var bl. a. farhågor för att eu försörjningssystem baserat på
Rotterdammarknaden skulle komma att visa sig sårbart vid marknadsstörningar av
olika slag. Det bedömdes som särskilt önskvärt att åstadkomma en bredare bas
för försörjningen med råolja genom direkta avlal med olika råoljeproducenter
och på längre sikt även genom egen oljeutvinning. Det förutsattes vidare att
bolagets försäljning i hög grad skulle komma aU inriktas på tyngre produkter,
framför allt eldningsoljor för industrin och den offentliga sektorn, trots den
relativt låga lönsamhet en sådan inriktning skulle kunna medföra. Samarbete
borde också sökas med andra intressenter på svensk oljemarknad.

Prop.
1983/84:110 51

I 1979 ärs beslut om riktlinjer för energipolitiken (prop.
1979/80:33, NU 25, rskr 134) angavs atl bolagets verksamhet borde inriktas
framför allt mot områden, där bolaget kunde bidra till alt förbättra
försörjningstryggheten på en osäker oljemarknad. Denna målsättning slogs också fast
i 1981 års energipolitiska beslut (prop. 1980/81:90 bil. 1, NU 60, rskr 381). I
prop. 1981/82:61 angående kapitaltillskott till SP angavs bl.a. atl frågan om
bolagels roll inom ramen för den svenska energipolitiken senare skulle tas upp
till prövning efler det alt visst underlagsmaterial framtagits av bolaget. SP
har i januari 1984 till regeringen inkommit med en skrivelse i denna fråga.

7.4.2 Svenska Petroleum AB:s skrivelse

I SP:s skrivelse - Plan 83 - som överlämnades till
regeringen i januari 1984 ges mol bakgrund av en genomgång av bolagets
hittillsvarande verksamhet förslag till bolagels framtida inriktning och roll
i svensk oljepolilik.

I SP:s
skrivelse framhålls att petroleumbranschen i Sverige nu genomgår en
förändringsprocess. Som exempel anförs bl. a. att vissa oljebolag medvetet har
minskat sin försäljning av tjocka eldningsoljor. Man erinrar vidare om att
Nynäs Petroleum har avyttrat sin drivmedels- och ddnings-oljeverksamhel till
Shell, som också har övertagit delar av dåvarande Gulf:s verksamhet i norra
Sverige. I skrivelsen framhålls även försäljningen av Svenska Gulf:s
anläggningar och verksamhet i Sverige till del statliga kuwaitiska bolaget KPC
som ett exempel härpå. Mol bl. a. denna bakgrund och av en analys av
oljemarknadens utveckling bedömer SP atl det inte kan uteslutas att ett eller
flera av dagens företag på svensk oljemarknad helt eller delvis kommer alt
lämna marknaden. Man menar också att del är troligt att fusioner och andra
samverkansformer kommer till stånd. Till detta kommer del allvarliga problem
som hotet om nedläggning av delar av den svenska raffinaderikapacileten utgör.

Av vad som
nu kan skönjas av utvecklingen i Sverige och utomlands är dock inte den inledda
anpassningsprocessen fullföljd, utan fortsatta åtgärder förefaller motiverade.
SP menar att staten, genom bolaget, har möjlighet atl följa och vid behov
påverka omdaningen av svensk oljeindustri. Enligt SP bör bolaget ha följande
inriktning på den fortsatta oljehandels-verksamheten.

-
Bolaget skall
ha en organisation och affärsinriktning som gör del möjligt för staten atl
utnyttja bolaget som ett operativt instrument vid försörjningskriser.

-
Bolaget skall
under normala försörjningsförhållanden verka på marknadens villkor, men vid
behov och på särskilt uppdrag kunna genomföra av statsmakterna eftersträvade
åtgärder.

-
Bolaget skall
kunna tillgodose statsmakternas behov av information av belydelse för
försörjningstryggheten och för bedömning av oljebranschens struktur och
funktionssätt.

Prop. 1983/84:110 52

SP
framhåller emellertid atl bolagets nuvarande verksamhet, dvs. att försörjningen
baseras på råolja och raffinering i kombination med den begränsade inriktningen
mot eldningsoljemarknaden, gör det svårt atl redovisa ett godtagbart
ekonomiskt resultat. I skrivelsen redogörs för olika strategier för alt ge
bolaget en struktur som både är ekonomiskt sund och är inriktad mot atl vara
ett aktivt redskap när det gäller att trygga landets oljeförsörjning.

Den
analys av olika tänkbara strategier, som redovisas i skrivelsen, ligger till
grund för den huvudinriktning av verksamheten som föreslås. SP föreslår sålunda
att den nuvarande marknadsinriktningen i stort sett behålls. En förutsättning
är dock alt en fastare relation mellan bolaget och dess eldningsoljeköpande kunder
kan skapas. Man menar atl detla torde vara möjligt med grupper som har
intressegemenskap med bolaget, dvs. den offentliga sektorn och då särskilt verk
och myndigheter. I skrivelsen föreslås vidare att bolagels
utvecklingsmöjligheter betraktas i två moment. EU första moment är alt
fullfölja en redan påbörjad intern handlingsplan innefattande ett antal nu
kända möjligheter att anpassa kapaciteten och organisationen. 1 anslutning
härtill kan övervägas en finansiell rekonstruktion för att anpassa kapitalkostnaderna
till en rimlig nivå. Vidare framhålls behovet av att skriva av vissa övervärden
på aktierna i BP-raffinaderiet, Scanraff och ODAB om totalt 174 milj. kr. Till
detla kommer behovet atl med minst 40 milj. kr. skriva ned ett råoljebergmm.i
Göteborg.

Ett
andra moment innebär att SP genomför utredningar och förhandlingar avseende
bolagels marknadsinriktning. Enligt skrivelsen kan detta innebära samarbete
och samgående med saml förvärv av andra bolag för att möjliggöra direkt
etablering på drivmeddsmarknaden.

7.4.3
Förslag till inriktning av Svenska Petroleum AB:s verksamhet

Som
nämnts har SP: s verksamhet hittills inriktats mol områden, där bolaget har
kunnat bidra till atl förbättra försörjningstryggheten på oljemarknaden. Detta
gäller bl. a. den verksamhet som syftar till att få tillgång till råolja genom
långsiktiga kontrakt eller genom ägande av andelar i utvinning av råolja.
Flertalet av de långsiktiga avtalen har haft karaktären av stat-till-statavtal,
vilket även inneburit aU bolaget som statligt ägt har varit favoriserat av
producentländerna när del gäller att få tillgång till olja. En annan åtgärd som
bör ses i försörjningstrygghetssammanhang är att bolaget åren 1978-1980
förvärvade raffinaderiandelar. Strategin kan sägas ha varit att via långa
kontrakt i fredstid lyfta mer råolja än vad som har motiverats av den egna
marknadsandelen för alt under kristid kunna Ullfö-ra landet ökad
försörjningskapacitet.

När
det gäller den framlida inriktningen av SP: s verksamhet är del enligt min
uppfattning av stor vikt alt bolagels oljeverksamhel har en sådan struktur att
den bidrar till landets försörjningstrygghet. Jag har redan berört frågan om
oljeprospektering och oljeulvinning. När del gäller frågan

Prop. 1983/84:110 53

om formen för råoljeavtal anser jag atl avgörande i varje
aktuellt fall måste vara avtalets försörjningsvärde saml kommersialiiel och
flexibilitet i avtalsvillkoren. Råoljeanskaffning utöver den
raffinaderikapacitel som SP förfogar över anser jag kan accepteras i viss
utsträckning. En väsentlig förutsättning måste, enligt min mening, vara atl det
ekonomiska risktagandet är begränsat. Det är angeläget att undvika att bolaget
på grund av råoljeaffären hamnar i samma situation som under verksamhetsåren
1980 och 1981.

Jag vill också framhålla ell annat område med anknytning
till försörj-ningslryggheten där jag anser att SP kan spela en viktig roll. SP
bör i samarbete med andra bolag verka för alt skapa en rationell och
försörj-ningsmässigl stabil struktur på den svenska oljemarknaden. Samverkan
med det kooperativa OK har här en särskild betydelse. Jag skall strax återkomma
till detta. I SP har staten ett instrument för och möjligheter att genomföra
önskvärda strukturanpassningsåtgärder. Somjag ser det är det naturligt atl
staten som ägare till företag driver en aktiv politik såväl inom det
energipolitiska som det industripoliliska området.

Vad jag hittills har framhållit innebär atl målet för
SP-koncernen bör vara att med i huvudsak affärsmässig inriktning bidra till atl
ge landet en god försöijningstrygghet. Detta ställer stora krav på bolaget och
förutsätter att kunnande och resurser fillvaralas och vidareutvecklas.
Samtidigt är det dock rimligt all bolaget så långt möjligt ges affärsmässiga
förutsättningar för att svara upp mol målsättningen. I SP: s skrivelse till
regeringen, som jag tidigare redogjort för, framhålls särskilt två områden där
bolaget har en nackdel i förhållande till övriga raffinerande förelag i
Sverige. Del första är att bolaget inle är direkt engagerat på drivmedelsmarknaden.
Det andra området är den relativt sett stora skuldbörda som bolaget ådragit sig
i samband med köp av försörjningsmässigl betingad överkapacitet i raffinering,
lagring och distribution. Häri ingår också att bolaget till skillnad mot
flertalet andra bolag har fått bygga upp sina beredskapslager med egna medel.

Beträffande det första området vill jag framhålla alt del
bör stå SP fritt att på affärsmässiga grunder bedriva sin verksamhet på de
delar av marknaden där bolaget bedömer att lönsamhet kan uppnås. Det är
emellertid angelägel alt möjligheterna till ett samarbete med OK så långt
möjligt prövas i detta sammanhang.

Vad gäller del andra området vill jag framhålla att jag
anser det rimligt att ge SP affärsmässiga förutsättningar för en verksamhet som
ställer affärsmässiga krav. Detta innebär atl SP-koncernens finansiella
situation bör stärkas på ett sådant sätl alt framlida struklurinsatser kan
finansieras på affärsmässiga villkor. Jag bedömer att ett ägartillskott från
staten om 214 miljoner kr. skapar en sådan finansiell bas för SP-koncernen.
Ägartillskottet bör kunna användas för en nedskrivning av övervärden på
tillgångar i raffinaderier, distribution och lagemtrymmen. En sådan
konsolidering

Prop.
1983/84:110 54

av SP-koncernens finansiella situation somjag förordar bör
möjliggöra en tillfredsställande avkastning på ägarkapitalel.

1 fråga om samverkan mellan OK och SP vill jag framhålla
följande. OK och SP är landets enda rikstäckande svenskägda bolag som är
engagerade i princip i hela oljeflödeskedjan från råolja via raffinering till
marknadsföring. De båda företagens sammanlagda marknadsandel är mindre än
30%.

Bolagen har i stort samma bedömning av oljemarknadens
utveckling på sikt i Sverige. Denna innebär en fortsalt konsumtionsminskning
varvid eldningsoljorna kommer att minska kraftigast. För drivmedel räknar man
med en stagnation eller en viss minskad marknad. En sådan situation kan
innebära hårdnande konkurrens och strukturförändringar på marknaden.

Såväl OK som SP har viktiga roller och uppgifter. OK är
ett väl etablerat kooperativt förelag med en djup förankring i det svenska
samhället. SP har till uppgift att på kommersiella grunder verka för en
rationell struktur på den svenska oljemarknaden under hänsyn till nationella
krav på försörj-ningstrygghel. Mol denna bakgrund är del ett samhällsintresse
att samarbetet mellan OK och SP kan utvidgas och fördjupas med syfte atl hävda
eller öka det svenska inflytandet på oljemarknaden. Chefen för industridepartementet
har nyligen tillkallat en särskild förhandlare med uppgift all biträda
industridepartementel med atl i förhandlingar med SP och OK undersöka
möjligheterna atl på kommersiella grunder fä till stånd ett närmare samarbete
på olika områden. Olika samverkansformer bör därvid prövas, l.ex. ett gemensaml
företag för detaljistförsäljning av drivmedel eller eldningsoljor.

Jag vill i detta sammanhang ta upp en särskild fråga.
Enligt min uppfattning kan det bli aktuellt att vidga bolagets ägar- eller
kapitalbas. Detta kan ske genom att staten avyttrar aktier i bolaget eller
genom att staten ger ut nya aktier eller konvertibla skuldebrev eller liknande
värdepapper. I sådana fall kan det bli aktuellt att staten avstår från sin
företrädesrätt atl teckna nya aktier eller liknande värdepapper eller att
staten avyttrar teckningsrätten. Riksdagens bemyndigande för detta bör
inhämtas. Ett sådant bemyndigande öppnar t. ex. möjlighet att försälja
SP-aktier till OK om den särskilde förhandlarens arbete skulle leda fram till
en sådan samverkansmodell.

Mol bakgrund av vad jag nu framhållit förordar jag all
regeringen föreslår riksdagen att anvisa ett reservationsanslag av 214000000
kr. på statsbudgeten för budgetåret 1984/85 för en konsolidering av SP.

7.4.4 Överförande av statens vattenfallsverks aktier i
Svenska Petroleum AB till industridepartementet

SP ägs f. n. av staten på så vis att hälften av aktierna
redovisas direkt under industridepartementel, medan återstoden förvaltas av
staiens vattenfallsverk. De aktier som redovisas direkt under industridepartementet

Prop.
1983/84:110 55

har övertagits från Statsföretag AB. I samband med
övertagandel, som redovisades i regeringens prop. 1982/83:68 om rekonstruktion
av Slatsföretagsgruppen, anförde föredragande statsrådet som sin mening att
del då inte fanns anledning att ta ställning till frågan om vattenfallsverkets
förvallarroll. Föredraganden utgick från att denna fråga skulle tas upp i eU
annat sammanhang. 1 staiens vattenfallsverks anslagsframställning för
budgetåret 1984/85 framhålls all verket önskar avveckla sitt ägarinlresse i
Svenska Petroleum AB. Verket erinrar om att SP bildades av vallenfalls-verket
och LKAB år 1975. Med SP som moderbolag har en koncern byggts upp genom förvärv
av andelar av bolag med näraliggande verksamheter. 1 vissa av dessa har
vatlenfallsverket från början haft en direkt ägarandel.

Vatlenfallsverket framhåller att de ursprungliga motiven
för oljeengagemangen i första hand kan härledas till en strävan att stödja den
traditionella verksamheten på dområdel samt au skapa utvecklingsmöjligheter för
denna. Verket anför vidare att utvecklingen har påverkat de ursprungliga
motiven för ett fortsatt ägarengagemang i SP. En avgörande faktor har varit atl
oljekraften i vattenfallsverkels kraftsystem alltmer fått karaktären av reserv
för extrema situationer och alt ingen ny oljekraftutbggnad planeras.

Mol bakgrund av vad vatlenfallsverket har anfört förordar
jag att de aktier i SP som f.n. förvaltas av vatlenfallsverket nu överförs till
och i fortsättningen redovisas direkt under industridepartementel.

Medel för vattenfallsverkels tillskott till SP har
belastat reservationsanslaget Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m.m.
Sammanlagt har verket erhållit 622505000 kr. av anslagsmedel för fillskoU som
tillförts SP i olika former. Medel för tillskotten har inte tillförts verkets
förräntningspliktiga kapital. Som statskapital utan förräntningsplikt är
redovisat 202 500000 kr. Resterande anslagsmedel för lämnade tillskoU har inte
tillförts statskapitalet. Eu av tillskotten från vattenfallsverket till SP har
lämnats i form av ett föriagslån för vilket upprättats en skuldförbindelse på
62 500000 kr.

Mitt förslag att de av vattenfallsverket förvallade
aktierna i SP skall överföras innebär att, fömtom aktierna, även den för
förlagslånet lämnade skuldförbindelsen övertas av och redovisas direkt under
industridepartementet. I samband med överföringen bör den del av
vattenfallsverkets statskapital som är utan förräntningsplikt nedsättas. Jag
förordar all statskapitalet sätts ned med 202 500 000 kr.

8 Försörjningsberedskapen på oljeområdet

8.1 Inledning

Försörjningsberedskapen är ett uttryck för landets
försörjningsförmåga vid kriser och krig. Försörjningsberedskapen bygger
väsentligen på del fredstida samhällets resurser och förmåga till snabb
anpassning och om-

Prop. 1983/84:110 56

ställning
vid olika krissituationer. Kompletterande beredskapsåtgärder krävs emellertid
för alt en tillfredsställande försörjningsberedskap skall kunna upprätthållas.
Alla de olika åtgärder som i detta syfte vidtas i fred inom olika sektorer och
funktioner i samhället för att Sverige skall ha en tillfredsställande
försörjningsförmåga i kriser och krig sammanfattas i begreppet ekonomiskt
försvar. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) samordnar på myndighetsnivå
hela det ekonomiska försvaret.

I
1982 års försvarsbeslut (prop. 1981/82: 102, FöU 18 , rskr 374) framhölls
särskilt vikten av att prioritera oundgängliga behov inom försörjningsområdena
livsmedel, beklädnad, värme, hälso- och sjukvård samt härför erforderiiga
stödfunktioner. Vidare betonades betydelsen av atl den administrativa,
organisatoriska och personella handlingsberedskapen hos berörda myndigheter och
i näringslivet förbättras saml alt olika alternativ till den alltmer
kostnadskrävande lagringen prövas.

Sverige
är sedan länge starkt beroende av importerade bränslen för sin
energiförsörjning. Avbrott eller störningar i tillförseln av dessa bränslen kan
hårt drabba viktiga funktioner i samhället, t.ex. uppvärmning av bostäder och
andra byggnader, transporter saml industriell produktion. Sådana avbrott och
störningar kan därigenom drabba levnadsstandard och sysselsättning. Vid krig
kan landets försvarsförmåga reduceras. Avbrott och störningar i bränsleimporten
kan således även få säkerhetspolitiska konsekvenser. Inom energiområdet är
målet att beredskapsåtgärderna skall trygga behoven i kriser och krig av
bränslen, drivmedel och el för åtminstone befolkningens överlevnad (värme,
transporter och oundgänglig varuproduktion) och för samhällets övriga
nödvändiga funktioner.

Somjag
nyss har nämnt är försöijningstrygghelen ett av huvudskälen för atl oljans
andel i vår energiförsörjning måste minskas. Riskerna för störningar i
tillförseln av olja är mycket stor. Beroendet av importerad olja är därför en
omständighet som länge varit en av de viktigaste atl beakta från
beredskapssynpunkt. Efter hand har omfattande beredskapslager av olja byggts
upp genom successiva beslut av statsmakterna. Sålunda ålades oljehandeln redan
år 1938 alt hålla vissa lager av olja. År 1957 fastställde statsmakterna ett
oljelagringsprogram för den närmaste femårsperioden. Därvid ålades även
storförbrukare lagringsskyldighet. Genom nya lagringsprogram under 1960- och
1970-lalen byggdes beredskapslagren upp ytteriigare. År 1975 fattade
statsmakterna, närmast med anledning av oljekrisen åren 1973-1974, beslut om
att bygga upp en s. k. fredskrisreserv av råolja eller oljeprodukter. Sverige
har också genom åtaganden i avtalet om ett internaiiondlt energiprogram (lEP)
åtagit sig atl hålla ett sådant lager. Enligt beslutet sker denna
lagemppbyggnad helt i statlig regi. Även till följd av andra beslut finns vissa
statliga lager av oljeprodukter. Det nuvarande oljelagringsprogrammet gäller
perioden 1978-1986 och reglerar de mängder olja som skall hållas i lager t.o.m.
år 1987. Jag återkommer strax fill en närmare beskrivning av
oljelagringsprogrammet (avsnitt 8.2.1).

Det
löpande programmet innebär att lager byggs upp mol tre typer av

Prop. 1983/84:110 57

störningar och avbrott i tillförseln, nämligen krig,
avspärrning och fredskris. För varje krisfall beräknas lagerbehov som utmynnar
i att s.k. lagringsmål fastställs. Det innebär all för varje år under
programtiden fastställs en viss volym som skall lagras. Lager hålls av staten
och enskilda. För enskilda som säljer eller förbrukar olja i viss omfattning
gäller lagringsskyldighet enligt lagen (1957:343, omtryckt 1977:939) om
oljelagring m.m. (LOL). Det lager som hålls till följd av lagringsplikt enligt
LOL brukar kallas tvångslager. Enligt av riksdagen antagna grunder för tillämpningen
av LOL får tvångslagring ske endasl för krig eller avspärrning. 1
fredskrislagret räknas sålunda endast statliga lager och s. k. kommersiella
lager in (dvs. lager som hålls ulan lagringsplikl) hos enskilda. Den statliga
lagringen sker till allra största delen i form av råolja medan enskilda lagrar
raffinerade produkter.

Oljdagringsprogrammen fastställs av riksdagen för relativt
långa tidsperioder. Del gör atl det finns behov att se över löpande program
för att kunna göra de justeringar som behövs med hänsyn till förändrade förutsättningar,
l.ex. i fråga om energikonsumtion och energitillförsel. Sådana översyner, s. k.
kontrollstationer, har genomförts vid flera tillfällen. År 1982 tillkallades en
särskild utredare (H 1982:04) med sådant uppdrag med avseende på det nu löpande
programmet.' Utredaren antog namnet 1983 års kontrollstation (i fortsättningen
kallad K 83). I uppdraget ingick förutom översynen av oljelagringsprogrammet
atl pröva vissa andra oljelag-ringsfrågor. Utredaren har hösten 1983 avgetl
ddbetänkandel (Ds I 1983: 23) Tvångslagring av olja och kol - förslag till nya
regler, m. m. Däri föreslås bl. a. vissa ändringar i fråga om ivångslagringen
av olja. K 83 har, i enlighet med direktiven, samrått med den särskilde
utredare som jag återkommer till nedan. I en särskild rapport i december 1983,
Översyn olja 83, presenterade K 83 förslag till reviderat oljelagringsprogram
fr.o.m. den I juli 1984. I sluibelänkandet, som beräknas avlämnas våren 1984,
kommer K 83 all presentera övriga överväganden och förslag enligt direktiven.

Vid sidan av K 83 arbetar en särskild utredare (H 1982:03)
med uppdrag att utreda vissa frågor rörande beredskapslagring på energiområdet.
I utredarens uppdrag ingår bl. a. att lämna förslag till lagstiftning om beredskapslagring
av importerade bränslen. Utredaren väntas under våren 1984 lämna ett sådant
förslag. Detta innebär att LOL, som språkligt och lagtekniskt numera är
föråldrad, bör kunna ersättas med en ny lag fr. o. m. den 1 januari 1985. Jag
avser att under hösten 1984 föreslå regeringen all förelägga riksdagen en
proposition med bl. a. förslag till ny lagstiftning om beredskapslagring på
energiområdet.

Till följd av det förslag till reviderat
oljelagringsprogram, som jag nu presenterar, föreslår jag dock vissa ändringar
i LOL som bör gälla från den 1 juli 1984. Milt förslag föranleder vidare en
ändring i förordningen (1957:344) om oljeavgift m. m.

' Kanslirådet Bo Hemborg.

- Departementsrådet Kari-Ingmar Edstrand.

Prop.
1983/84:110 58

Utvecklingen
inom hela energiområdet åren 1979-1983 innebär att energianvändningen har
minskat. Oljeförbrukningen har gått ned betydligt kraftigare än
energianvändningen i dess helhet. Detta innebär all de tidigare fastställda lagringsmålen
är högre än den nuvarande konsumtionsnivån ger anledning till och att visst
utrymme därför finns alt minska nuvarande lager. Till regeringen har mol
bakgrund av dessa förhållanden inkommit skrivelser från företrädare för
oljebranschen med synpunkter och förslag till åtgärder.

Den
snabbt minskande oljekonsumtionen har också medfört att de regler i LOL som
bestämmer vilka som är lagringsskyldiga och hur lagringsskyl-dighelen skall
fördelas mellan dem har fått vissa oönskade effekter. Anledningen härtill är
att till grund för beräkning av lagringsskyldigheten ligger den genomsnittliga
försäljning eller förbrukning (s. k. basmängd) som skeu under en basperiod som
sträcker sig upp till tre år bakåt i tiden. Anledningen till att basperioden
har bestämts till så lång tid är atl stora variationer av försäljningen eller
förbrukningen mellan olika år inte skall få alltför stor inverkan på
lagerhållningen (prop. 1957:144). I nuvarande marknadssituation har detta lett
till betydande eftersläpningseffekter i ålagd lagring pä så sätt att
lagringsskyldigheten för ett företag under relativt lång tid kan vida översliga
vad som motiveras av dess nuvarande verksamhet. Del bör emellertid observeras
att eftersläpningseffeklen inte har någon påverkan på det totala lagringsmålet
ulan endast på dess fördelning mellan de tvångslagringsskyldiga. Sådana
lagringsskyldiga som har en ökad försäljning resp. förbrukning har således
genom eftersläpningseffekten fåll en mindre lagringsskyldighel än vad de skulle
ha fått med en kortare basperiod.

I K
83: s uppdrag har ingått att mol denna bakgrund i samråd med den särskilde
utredaren se över LOL:s regler i fråga om basmängdsberäkning-en. I det nämnda
ddbetänkandel har föreslagits ändrade regler om basmängd, som innebär alt basperioden
minskar från tre till ett år. I anslutning härtill föreslås också alt
lagringsåret förskjuts så att den period för vilken lagringsskyldighet bestäms,
lagringsårel, börjar ell halvår i stället för som nu ell helt år efter
basperiodens utgång. Jag vill redan här säga atl jag ansluter mig till
förslaget i dessa delar. Det innebär att i det förslag till reviderat
oljelagringsprogram, somjag lägger fram i det följande, lagringsmålen med
början från den 1 juli 1984 bestäms från den I juli ena året t.o.m. utgången av
juni året därpå.

I
det följande lägger jag, efter samråd med chefen för försvarsdepartementet,
med utgångspunkt i bl. a. det material jag nyss har redovisat i det föregående
fram förslag i följande hänseenden.

1.
Förslag till reviderat oljelagringsprogram
med lagringsmål för lagringsåren 1984/85, 1985/86, 1986/87 (avsnitt 8.3).

2.
Förslag till ändringar i LOL av
följande innebörd

a.
nuvarande krigs-, avspärrnings- och fredskrislager förs samman till

Prop.
1983/84:110 59

en försörjningsberedskapsreserv, vilket innebär att
tvångslagringen får elt något vidare syfte än f. n. (avsnitt 8.3.5),

b. de nuvarande grupperna av mineralolja som
lagringsskyldigheten

avses ändras på så sätt atl gruppen motorbrännolja och gruppen

eldningsolja 1 och 2 förs samman till en grupp (avsnitt 8.3.3),

c. särskilda lagringsregler införs i fråga om
värmekraftverk med en

installerad effekt av mer än 150 MW med hänsyn till dessas funktion

som reservkraftverk (avsnitt 8.4),

d. vid basmängdsberäkning förkortas basperioden till ett
år (avsnitt

8.5).

3.
Förslag till
ändring i förordningen (1957:344) om oljeavgift m.m., som föranleds av
förslaget under 2 c (avsnitt 8.4).

4.
Förslag att den
s. k. vinterdispensen för tunn eldningsolja slopas (avsniu 8.3.3).

Innan jag presenterar förslagen närmare lämnas i avsniu
8.2 en redogörelse för gällande oljelagringsprogram (8.2.1), prognoser över
energianvändningen (8.2.2) och den försörjningsplan som ligger till grund för
beräkningen av beredskapslagringsbehovet (8.2.3).

8.2 Bakgrund till förslagen

8.2.1 Nuvarande oljelagringsprogram

Sedan år 1958 har funnits särskilda av riksdagen
fastställda oljelagringsprogram som löper vissa tidsperioder. Genom beslut av
1957 års riksdag (prop. 1957: 144, LU 34, BeU 95, rskr 322 och 329)
fastställdes program för perioden 1958-1962 och lades fast de principer som i
huvudsak alltjämt gäller enligt lagen om oljelagring m.m. (LOL). En beskrivning
av LOL:s regelsystem görs i avsnitt 8.5. LOL kompletteras med förordningen
(1957:344, omtryckt 1969:756) om oljeavgift m.m. och kungörelsen (1957:345,
omtryckt 1977:942) med vissa bestämmelser rörande beredskapslagring av olja.
Oljeavgiflen är en avgift som tas ut när lagringsskyldighet försummas eller
dispenser ges.

År 1975
beslöt riksdagen, närmast med anledning av oljekrisen 1973-1974, att en s. k.
fredskrisreserv skulle byggas upp. Sverige anslöt sig inom ramen för OECD till
del s. k. lEP-avtalet (prop. 1975:42, NU 29, rskr 180), som innebär alt varje
land skall ha elt beredskapslager som motsvarar 90 dagars nettoimport. Avtalet
innebär också bl. a. att varje land under vissa omständigheter skall kunna
bistå och fä hjälp frän andra avtalsslulande länder i viss utsträckning. Enligt
oljekrislagen (1975: 197) gäller vissa regler som gör det möjligl för Sverige
alt uppfylla förpliktelserna i avtalet.

Det nu gällande lagringsprogrammet avser perioden
1978-1986. Det har sitt ursprung i det program som riksdagen år 1977 antog för
åren 1978-1984 efter förslag i prop. 1976/77:74 om inriktningen av
säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utveckling (FöU 35, rskr 311).
Vissa ändringar

Prop. 1983/84:110 60

har
därefter gjorts, bl. a. beslöts år 1981 om en ändrad sammansättning av
tvångslagringen och en förlängning av programmet med två år till utgången av år
1986 (prop. 1980/81:90, FöU 21, rskr 281).

En
viktig principiell förändring när del gäller finansieringen av oljelagringen
genomfördes i samband med 1977 års beslut. Tidigare hade näringslivets
lagerhållning byggts upp med hjälp av en betydande statlig subventionering i
form av ränte- och amorteringsfria lån med en avskrivningslid på 20 år saml fr.
o. m. år 1963 dessutom genom beredskapslagringsavgifter som påfördes
konsumentpriserna. Detta stöd upphörde helt fr.o.m. år 1978.

Under
1970-talet påbörjades en uppbyggnad av statliga oljelager, främst i form av
råolja. Finansiering skedde via en oljelagringsfond som tillfördes medel genom
den avgift som har utgått sedan den 1 juli 1974 enligt lagen (1973:1216,
omtryckt 1975:275) om särskild beredskapsavgift för oljeprodukter. Riksdagen
beslöt år 1982 att den statliga lagringen skulle vara avslutad senast vid
utgången av år 1986 (prop. 1981/82: 102, FöU 18, rskr 374).

Oljelagringsfonden
upphörde den 1 juli 1982. Den särskilda beredskaps-avgiften sänktes med den del
som var hänförlig till fonden samtidigt som den allmänna energiskalten höjdes
med motsvarande belopp. Råoljelagringen har sedan dess finansierats över
statsbudgeten genom att medel tilldelals överstyrelsens för ekonomiskt försvar
anslag för beredskapslagring och industriella åtgärder.

Del
löpande programmet innebär att lager byggs upp mol tre typer av störningar och
avbrott i tillförseln, nämligen avspärrning, krig och fredskris. Med
avspärrningsfalle'. avses ett läge då handelsförbindelserna är allvarligt störda
på grund av krig i landets nära omvärld. Med krigsfallet avses en situation då
landet utsätts för militärt angrepp.

I
båda fallen förutsätts att tillförseln blir allvarligt störd. Beräkningarna för
det nuvarande oljelagringsprogrammet utgår från att importborlfallet i
genomsnitt är 74% i avspärrningsfallet och 95 % i krigsfallet. Planläggningen
inriktas på all trygga försörjningen under såväl en avspärrningssitualion som
en krigssituafion. Krigsreserven skall hållas helt intakt under en avspärrningssiluation
för del fall att landet därefter skulle komma i krig. För krigsfallet förvaras
vissa oljelager i skyddade och geografiskt spridda anläggningar.

Målet
för beredskapslagringens uppbyggnad bestäms dels av den för-sörjningsslandard
som statsmakterna anser bör eftersträvas för resp. krisfall och den därav
betingade förbrukningen, dels av längden av de lidsperioder för vilka
försörjningen skall tryggas, dvs. försörjningsuthålligheten.

Energianvändningen
under avspärrning och krig antas bli lägre än under normala förhållanden. Ett
anlal åtgärder, bl. a. ransonering och omställning till inhemska bränslen,
förutsätts bli vidtagna för att minska konsumtionen. Dessutom antas
energianvändningen inom industrin gå ned pä

Prop.
1983/84:110 61

grund av att industriproduktionen minskar som en följd av
begränsningen av utrikeshandeln.

Förutom avspärrning och krig räknar man som nämnts numera
inom beredskapsplaneringen även med en tredje form av kris, fredskrisen. Med
fredskris avses ett läge då normal fredsstandard inle kan upprätthållas i
produktion, sysselsättning, export och konsumtion på grund av importbortfall
av en eller flera försörjningsviktiga varor utan att del är krig eller
krigsfara i landets nära omvärid. Fredskrislagret skall motsvara 90 dagars nettoimport.

Den uthållighet som nås i en kris bestäms dock - förutom
av lagernivån

- av den faktiska importnivån i krisen och de faktiska
effekterna på

förbrukningen som statsmakternas beslut leder till.

För avspärrnings- och krigsfallen finns lager som beslår
av dels statliga lager av främst råolja, dels tvångslager som utgörs av
produkter. Den sammanlagda volymen är år 1984 13,1 miljoner m'.

Vid sidan av dessa lager finns fredskrisreserven, vilken
som nämnts är beräknad att täcka tre månaders netto-import. 1 fredskrisreserven
ingår dels statliga lager, dels s. k. kommersiella lager. Fredskrisreserven
beräknas för år 1984 vara 5,7 miljoner m\

Med
kommersiella lager avses lager av produkter som inte hålls på grund av
lagringsplikl. Sådana finns t. ex. hos oljehandeln, importörer, industrin, i
bostadshus och i gärdscisterner. De kommersiella lagren kan disponeras av
statsmakterna i försörjningskris genom tillämpning av förfogandelagstiftningen.
Delar av dem räknas som tillgångar vid beräkningen av behovet av
beredskapslagren för fredskris. Huvuddelen av de statliga lagren för
fredskrisfallet utgörs av råolja som måste raffineras före användningen. De
tvångslager, som genom åläggande i LOL hålls av företag som säljer eller
förbrukar olja i större omfattning, spelar en avgörande roll för försörjningsberedskapen.

Lagringsskyldighel enligt LOL gäller f. n. för mineralolja
som lillhör någon av följande grupper

-
gasol

-
motorbensin,
dock inle flygbensin

-
fotogen, dock
inle flygfotogen

-
motorbrännolja

-
eldningsolja 1
och 2

-
övriga slag av
eldningsoljor.

Vidare gäller lagringsskyldighet för råvaror för
framställning av siadsgas och för bränsle till dproducerande gasturbiner om
minst fem megawalt.

Lagringsskyldigheten för mineralolja begränsas till sådana
oljeprodukter som används för energiförsörjning. Den omfattar således gasol men
inte l.ex. smörjolja och råvaror till den petrokemiska industrin.

Enligt 1 § LOL gäller lagen inte för statliga myndigheter
beträffande vilka i stället skall gälla vad regeringen förordnar. Regeringen
har i särskild ordning föreskrivit lagringsskyldighet för dessa.

Prop.
1983/84:110 62

8.2.2 Prognoser över energianvändningen

På uppdrag av K 83 har statens energiverk utarbetat en
prognos över energikonsumtionens utveckling t.o.m. år 1987. I stora drag
framgår av denna att utvecklingen inom hela energiområdet åren 1979-1983 har
inneburit att energianvändningen totalt har sjunkit med ca 15%.
Oljeförbmk-ningen har minskat med närmare 40%, dvs. betydligt kraftigare än
energianvändningen i dess helhet.

Vad gäller utvecklingen under åren 1984-1987 redovisar
energiverket ett högre och elt lägre alternativ. Alternativen skiljer sig åt
genom att de utgår från olika antaganden om industriproduktionens tillväxt. I
båda alternativen antas att industriproduktionens tillväxt är något under 5%
åren 1983 och 1984. För perioden 1985-1987 däremot antas för det högre
alternativet en tillväxt om ca 5% och för det lägre alternativet en tillväxt om
ca 2%.

K 83 utgår i sitt förslag från energiverkets lägre
alternativ. Detta innebär att den totala slutliga energianvändningen (exkl.
utrikes sjöfart) ökar svagt från 1 288 PJ år 1982 till I 335 PJ år 1987, medan
oljeförbrukningen fortsätter att sjunka men i långsammare takt än tidigare.

Den slutliga användningen av oljeprodukter (inkl.
bunkerolja) enligt energiverkets lägre alternativ framgår av nedanstående
tablå.

lOOOm 1982 1983 1984 1987

4715

4 800

4821

4 839

763

766

780

819

2343

2 277

2 326

2413

5 722

4 783

4476

3 778

8402

7 094

7011

6114

334

360

372

312

Motorbensin Lättoljor Motorbrännolja Eldningsolja 1
Eldningsolja 2-5 Gasol

Totalt 22279 20080 19786 18275

Både K 83 och energiverket framhåller osäkerheten i
prognosen och risken för felbedömningar vad gäller oljeförbrukningen. Verket
har särskilt pekat pä osäkerheten i produklionsprognosen och i tolkningen av de
senaste årens tecken på energieffektivilelsförbätlringar saml på vissa
statistiska problem.

K 83 har bedömt atl energisparande och oljeersättning bör
ge en något större effekt än vad verket har antagit. Utredningen har också
räknat med en något lägre oljebaserad kraftproduktion. Utredningen räknar med
en sammanlagd oljeförbrukning år 1987 om 17,2 miljoner m' eller ca 1,1 miljoner
m lägre än verket. Av skillnaden är 245000 m-* tunn eldningsolja och resten
tjock eldningsolja.

Jag utgår i del följande från antagandet om en
oljeförbmkning år 1987 om totalt 17,2 miljoner m' och vill understryka att vi
numera kan räkna med en betydligt lägre oljeförbmkning än den som ligger till
grund för det löpande oljelagringsprogrammet. I tablån nedan jämförs den
prognos för år 1985

Prop. 1983/84:110 63

över användningen av oljeprodukter, som 1980 års
oljdagringskommitté (OLK 80) utgick från och som låg till grund för regeringens
förslag i fråga om oljelagringsprogrammet i prop. 1980/81:90, med K 83: s
motsvarande bedömning för samma år samt för år 1987.

OLK-80

K 83

1985

1985

1987

4,5

4,8

4,8

3,3

2,4

2,5

6,3

4,2

3,5

11,8

5,9

5,2

1,3

1,2

1,2

miljoner m'

Motorbensin Motorbrännolja Eldningsolja 1-2 Eldningsolja
3-5 Övrigt

Totalt 27,2 18,5 17,2

8.2.3 Försörjningsplanen på energiområdet Fömtsällningar

Målet för beredskapslagringens uppbyggnad bestäms av dels
den försörjningsstandard som statsmakterna anser bör eftersträvas och den
därav betingade förbrukningen, dels längden av de tidsperioder för vilka
försörjningen skall tryggas, dvs. försörjningsulhålligheten.

Vad gäller försörjningsstandarden förutsätts att
energianvändningen under avspärrning och krig blir lägre än under normala
förhållanden, bl. a. till följd av ransoneringsåtgärder och omställning till
inhemska bränslen. Dessutom antas energianvändningen inom industrin gä ned på
grund av atl industriproduktionen minskar som en följd av avbrott i
utrikeshandeln.

Vad beträffar försörjningsuthålligheten på energiområdet
har statsmakterna ställt upp som mål att samhället skall kunna klara de
påfrestningar på försörjningen som en ca ettårig avspärrning kan medföra.
Dessutom skall en krigsperiod av viss längd kunna klaras.

Inom beredskapsplaneringen räknar man som nämnts förutom
med avspärrning och krig även med en tredje form av kris, fredskrisen. Beräkningen
av behovet för fredskris skiljer sig från det som gäller för avspärrnings- och
krigsfallen genom atl samhället förutses efterfråga ungefär lika mycket energi
som normall och att statsmakterna kan fömlsätias ha som mål atl produktion och
sysselsättning skall drabbas så lite som möjligt. Lagringen skall, som tidigare
nämnts, motsvara 90 dagars nettoimport.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) upprättar och
ser över försörjningsplaner för olika varuområden och då också för bränsle- och
drivmedelsområdet. Försörjningsplanen, som utgör underiag för beslut om olika
beredskapsförbereddser inom del ekonomiska försvarets område, är en samlad
dokumentation som för ett visst varuområde redovisar

-
behovs- och
lillgångssidorna i olika kriser,

-
bedömningar och
värderingar som ligger bakom dessa beräkningar,

-
ambitionen i
fråga om försörjningsstandard och uthållighet,

-
förslag till
beredskapsålgärder för all uppnå balans mellan beräknade behov och tillgångar.

Prop. 1983/84:110 64

När
lillgångssidan ställs mot krisbehovel för resp. oljeprodukt och krisfall i
försörjningsplanen för bränslen och drivmedel framkommer behovet av förändring
i befintliga beredskapslager av olja.

K
83 har till grund för sitt förslag till oljelagringsprogram lagt den i avsnitt
8.2.2 beskrivna prognosen över energikonsumtionen samt en av ÖEF upprättad
försörjningsplan för lagringsårel den I juli 1986 — den 30 juni 1987. ÖEF har
även utarbetat en försörjningsplan för lagringsåret den 1 juli 1984 - den
30juni 1985 mol bakgrund av den sjunkande oljekonsumtionens inverkan på
behovet av beredskapslagringen av olja och det angelägna i att snarast anpassa
denna till en lägre nivå.

Till
gmnd för planerna har legal samma modell för beräkning av behovet av
beredskapslager har som tillämpats av 1975 års och 1980 års
oljelag-ringskommittéer. I modellen beaktas på ett systematiskt och
kvantifierat sätt de bedömda behoven i en krissituation och de tillgångar som
bedöms finnas i en sådan. Beräkningarna görs för varje krisfall och produktslag
för sig. Modellen har legat till grund för det löpande oljelagringsprogrammet
(jfr prop. 1976/77:74 bil. 2, s. 168 fO. Jag redovisar i det följande de delar
av försöijningsplanen som är av belydelse för mitt förslag till reviderat
oljelagringsprogram.

Behovssidan

Behovet
av olja för de tre krisfallen har beräknats till totalt 17,7 resp. 16,4
miljoner m, med avdrag för antagen import, för lagringsåren 1984/85 och 1986/87.
Den genomsnittliga nettoimporten har, i enlighet med modellen, satts till 26%
i avspärrningsfallet. I krigsfallet förutsätts praktiskt tagel ingen import (ca
5%). I båda fallen förutsätts också atl olika former av ransoneringssystem
kommer till användning. För fredskrisfallet beräknas ett lager motsvarande 90
dagars nettoimport.

Jag
delar uppfattningen alt gällande planeringsnormer bör ligga till grund för den
nu aktuella revideringen av oljelagringsprogrammet. Jag vill emellertid erinra
om att regeringen i prop. 1982/83: 130 om åtgärder för lekoindustrin m. m. bl.
a. har anmält att den avser att genomföra en översyn av planeringsnormerna för
oundgängliga försörjningsområden, dvs. livsmedel, beklädnad, värme samt hälso-
och sjukvård. Skälet till denna översyn är atl planeringsnormerna för de
prioriterade områdena inte är enhetliga.

Planeringsnormerna
är av principiell belydelse för planeringen inom det ekonomiska försvaret och
ändrade förutsättningar i dessa kan medföra väsentliga förändringar i grunderna
för beräkningen av beredskapslagrens storlek och sammansättning. Del är
angelägel alt nuvarande planeringsnormer snarast ses över inför kommande
överväganden på beredskaps-lagringsområdet.

Tillgångssidan

På tillgångssidan finns först och främst befintliga
heredskapslagerav olja i form av tvångslager hos oljehandelsföretag och större
förbrukare saml som statliga beredskapslager. Här återfinns också den
nettoimport av olja som enligt ovan bedöms komma in i landet i avspärrnings-
och krigsfallen.

På lillgångssidan finns vidare kommersiella lager av olja
hos oljehandel och industri samt i fastigheter och gårdscislerner. Dessa lager
reducerar behoven av att beredskapslagra olja genom att statsmakterna, när en
försörjningskris inträffar, genom olika regleringsåtgärder kan disponera över
lagren. I nuvarande försörjningsplan har lagren bedömts-uppgå till 3,8 miljoner
m'.

K 83 anser atl de tillgängliga kommersiella lagren bör
räknas ned till 1,5 miljoner m för lagringsårel 1986/87. För lagringsåret
1984/85 beräknas lagren uppgå till 1,75 miljoner m'.

Uppgifter hos ÖEF visar att de kommersiella lagren av olja
har minskat väsentligt under de senaste åren. Minskningen är en konsekvens av
den allmänna förbmkningsminskningen, men lorde också bero på att oljehandeln
mer än tidigare strävar efter att minimera lagren av bl. a. kostnadsskäl.

Jag har vid mina överväganden utgått från K 83: s
bedömning av de tillgängliga kommersiella lagrens storiek. Mot bakgrund av den
osäkerhet som råder om storleken på de totala kommersiella lagren avser jag att
låta ÖEF utreda denna fråga. Jag kommer all med beaktande av bl. a. resultatet
av utredningen att hösten 1984 slutligt fastställa storleken av staiens råoljelager
för resterande del av perioden. Jag vill emellertid här särskilt kommentera
lagren av råolja vid raffinaderierna.

Som jag nyss har nämnt (avsnitt 7.3) har de i Sverige
verksamma raffinaderiföretagen inkommit med en gemensam skrivelse. I skrivelsen
anförs bl. a. all effekten av nu gällande regler om tillgodoräknande av
kommersiella lager av råolja som tvångslager är att raffinaderibolagen i
förhållande till andra bolag, som enbart importerar färdiga produkter till
landet, belastas med större kostnader för beredskapslagringen i och med alt en
stor del av den totala lagringen inte kan utnyttjas som en integrerad del av
beredskapslagren. Enligt nuvarande regler får den del av de kommersiella
lagren av råolja som överstiger 500000 m' tillgodoräknas som tvångslager.
Bolagen anser att råoljelagren bör få inräknas fullt ut som en del av
oljehandelns beredskapslagring. Även K 83 anser att raffinaderiföretagen bör
få tillgodoräkna sig hela det innevarande lagret av råolja som tvångslager.

Jag vill framhålla att den föreskrift som oljebolagen vill
få avskaffad inte ställer något krav på att råoljelagren skall överstiga 500000
m\ Föreskriften innebär i stället en möjlighet för raffinaderiföretagen att
som tvångslager inräkna kommersiella lager av råolja överstigande 500000 m'.
Jag är 5
Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 110

Prop. 1983/84:110 66

inte
beredd att förorda atl denna föreskrift las bort. Mot bakgrund av atl viss
raffinaderikapacitet har upphört i Nynäshamn finner jag att gränsen kan sänkas
till 450000 m'. Det ankommer på regeringen atl besluta i denna fråga. Somjag
nyss har nämnt avser jag atl hösten 1984 återkomma fill frågan om de
kommersiella lagrens storlek.

Olja
kan vid störningar i tillförseln under avspärrning och krig i viss utsträckning
och efter viss tid ersättas av andra energiformer. På tillgångssidan i
gällande försörjningsplan fömtsälls sålunda atl totalt 2,8 miljoner m
eldningsolja kan ersättas med ved, el eller kol. Beredskapslagringsbehovet av
olja har reducerats med hänsyn härtill. K 83 anser alt denna
ersättningsproduktion bör räknas ner till atl omfatta totalt 1,7 miljoner m'
för lagringsåret 1986/87.

Detta
beror på atl utrymmet för oljeersättning med ved i kris bedöms som lägre än
tidigare, eftersom den normala förbrukningen av eldningsolja har minskat till
följd av sparåtgärder och övergång fill inhemska fasta bränslen eller el.
Ersättningen beräknas motsvara 760 000 m' tunn eldningsolja ocb 200000 m'
tjock eldningsolja. Oljeersältningen med el räknas emellertid upp motsvarande
300000 m tjock eldningsolja, främst till följd av att de elpannor som
installerats i fjärrvärmenätet bör kunna utnyttjas för basprodukfion under
avspärrning. Härtill kommer de 400000 m' lätt eldningsolja som beräknas
ersättas med el i fastigheter m. m.

För
egen del har jag den uppfattningen att osäkerheten måsle anses vara stor vad
gäller bedömningar att i framtiden ersätta olja med andra energislag i
händelse av kris. Jag vill som ett par exempel nämna de förändringar i
energisystemet som håller på att ske som en följd av statsmakternas stöd till
oljeersältande åtgärder och fjärrvärmenälels planerade utbyggnad. Kvarvarande
möjligheter att utan omfattande ombyggnader m.m. ersätta oljan i kris blir
genom den här typen av åtgärder allt färre. Jag finner emellertid ingen
anledning att nu ha en annan uppfattning om oljeersättning med ved och el än K
83. Utvecklingen på området får visa om revideringar behövs de närmaste åren.
Detta gäller även om oljekonsumtionen skulle komma alt avvika avsevärt från de
prognoser som ligger till gmnd för mina ställningstaganden.

Vidare
bör nämnas alt, i likhet med tidigare oljelagringsprogram, en post för
oåtkomliga kvantiteter tillkommer i form av bottensats i lagringsutrymmen samt
eventuellt spill vid distributionen med 2% för avspärrnings- och krigsfallen
samt med 5% för fredskrisfallet. Jag har inga erinringar mot K 83: s förslag
att bibehålla detta beräkningssätl.

Jag
vill i detta sammanhang också nämna att ÖEF i sin anslagsframställning för
budgetåret 1984/85 har anmält behovet av en planerad utförsäljning av lagren
av tjock eldningsolja och drygt hälften av kohagret. Vid lagring av tjock
eldningsolja i vissa bergrum har lagringstekniska problem uppstått. Sålunda har
konstaterats atl metangas bildas, alt vaxutfällning förekommer saml att oljan i
vissa fall lar upp vatten. Utförsäljningen av kol

Prop.
1983/84:110 67

beror främst på det av riksdagen fattade principbeslutet
om införande av tvångslagring av kol saml på att ÖEF har blivit uppsagd från
vissa lagringsplatser.

I den försörjningsplan som har utarbetats har dessa
utförsäljningar beaktats.

Med tanke på de stora svårigheterna att lagra tjock
eldningsolja under en längre tid och på atl jag senare avser återkomma med
lagförslag om tvångslagring av kol saml att utförsäljningen inte inverkar på
vår försörjningsberedskap har jag inga erinringar. Jag återkommer till
utförsäljningen av tjock eldningsolja i avsnitt 8.3.3 om beredskapslagrens
förändring. Frågan om lagring av kol och ÖEF:s fortsatta uppgifter i detta
sammanhang kommer atl behandlas närmare i höstens proposition.

Jag vill i detta sammanhang ta upp en särskild
lagringsfråga. Försörjningsplanen förutsätter att 400000 m tjock eldningsolja
lagras av innehavarna av de större kondenskraftverken. Denna post är avsedd
för elproduktion i krig. Eftersom oljekondensverken f. n. utnyttjas endast som
reserv och detla förfarande kan väntas beslå under återstoden av löpande
oljelagringsprogram, blir lagringsplikten enligt LOL: s vanliga regler obetydlig.
Det synes påkallat att frågan om lagringsskyldighet för dem löses på
motsvarande sätt som gäller enligt 6 b § för vissa gasturbinanläggningar som
också endasl används som topp- och reservkraftverk. Denna fråga behandlas
vidare i avsnitt 8.4.

8.3 Beredskapslagring av olja

Somjag nämnde inledningsvis ansluter jag mig till
förslaget att lagringsårel ändras till alt omfatta perioden den I juli - den
30 juni. Denna fråga behandlas närmare i avsnitt 8.5. Det innebär att del
förslag till reviderat oljelagringsprogram,som jag lägger fram i det följande,
gäller lagringsåren 1984/85, 1985/86 och 1986/87.

8.3.1 Behov av beredskapslager

Jag beräknar i likhet med K 83 det totala behovet av
beredskapslager för lagringsåret 1986/87 till 15,2 miljoner m\ Då har de s.k.
avdragsposlerna och oljeersättning med ved och el frånräknats. I volymen ingår
de tidigare nämnda posterna för oåtkomliga kvantiteter. Behoven av
beredskapslager för lagringsåret 1984/85 beräknar jag på motsvarande sätt till
16,3 miljoner m För lagringsåret 1985/86 beräknar jag ett lagerbehov på 15,7
miljoner m

Dessa behov motsvarar de totala lagringsmål som bör gälla
i det reviderade oljelagringsprogram som jag nu föreslår. De kan ställas mol
lagringsmålet år 1987 enligt gällande plan som är 22,4 miljoner m' och
befintliga lager år 1984 som är 18,8 miljoner m.

Sammanställningen nedan redovisar
beredskapsbehovet för åren

Prop.
1983/84:110 68

1984/85,
1985/86 och 1986/87 fördelade på fredskrislager och på avspärrnings- och
krigslager. Vidare framgår befintliga lager lagringsåret 1984 samt planerade lagringsmål
för år 1987 enligt gällande försörjningsplan (miljoner m'). Vad gäller
fördelningen mellan fredskris- resp. avspärrnings- och krigslager föreslår jag
i del följande (avsnitt 8.3.5) att dessa i planeringshänseende skall föras
samman till ell lager, benämnt försörjningsberedskapsreserv.

Befintliga lager 1984

Behov(

1984/85

;nligt försörjningsplan 1985/86 1986/87

Lagringsmål 1987 enligt gällande plan

Fredskrislager

Avspärrnings-och krigslager

Totalt

5,7

13,1 18,8

4,8

11,5 16,3

4,6

11,1 15,7

4,5

10,7 15,2

7,1

15,3 22,4

Lagerbehovet
1986/87 är som framgår av sammanställningen 7,2 miljoner m' lägre än enligt
gällande försörjningsplan. Vid ingången av lagringsåret 1984/85 överstiger
lagren behovet med 2,5 miljoner m. Det pågående arbetet inom energiområdet med
sparande och oljeersättning har således gett och kommer att ge till resultat
ett väsentligt lägre behov av beredskapslager 1986/87 än som tidigare har
beräknats.

8.3.2
Fördelning mellan statlig lagring och näringslivets tvångslagring

Enligt
gällande oljelagringsprogram skall staten vid utgången av år 1986 ha ett
statligt beredskapslager på 6,5 miljoner m råolja. Härtill kommer ett visst
lager av oljeprodukter. Vid utgången av innevarande budgetår kommer
råoljelagret alt uppgå till 3,9 miljoner m.

K 83
föreslår att den möjliga neddragningen av beredskapslagren genomförs på så
sätt att den statliga upphandlingen av råolja upphör fr. o. m. den 1 juli 1984
och alt råoljelagren behålls på nuvarande nivå, dvs. 3,9 miljoner m'. De
statliga produkllagren förutsätts bibehållas i oförändrad omfattning med
undantag av den tidigare nämnda utförsäljningen av tjock eldningsolja och kol.
Därmed lämnas enligt K 83 ett utrymme för en sänkning av näringslivets
tvångslager till lagringsåret 1986/87 med ca 2,5 miljoner m' till ett värde av
ca 3,7 miljarder kronor i november 1983 års prisläge.

För
egen del vill jag anföra följande.

Väsenfiiga
delar av näringslivets tvångslager har byggts upp genom statliga ränte- och
amorteringsfria lån. Medel för upphandling och inlagring av resterande delar av
tvångslagren har anskaffats genom att avgifter har tagits ut av konsumenterna
genom att oljeförelagen under perioden 1963 — 1977 hade rätt att lägga en av
staten godkänd avgift på konsumentpriset. Medborgarna har således dels som
konsumenter vid köp av bensin, eldningsolja osv., dels som skattebetalare
finansierat huvuddelen av näringslivets tvångslager.

Prop. 1983/84:110 69

Inom
staiens pris- och kartellnämnd (SPK) har på uppdrag av K 83 gjorts en särskild
undersökning rörande vissa ekonomiska aspekter på beredskapslagringen av olja.
Av undersökningen framgår bl. a. att redan år 1972 var mer än 70% av 1983 års
tvångslagringsvolym uppbyggd. År 1978 eller årel innan den senaste
oljeprishöjningen skedde var mer än 95% av 1983 års lagringsvolym uppbyggd. Det
framgår vidare all anskaffningsvärdet av näringslivets totala tvångslager har
beräknats till drygt 2 miljarder kronor medan återanskaffningsvärdel kan
beräknas till 17 miljarder kronor. Enligt min mening är detla elt tungt vägande
skäl för att ingen ytterligare lageruppbyggnad skall finansieras över
statsbudgeten. I sammanhanget bör dock uppmärksammas att vissa under senare år
nyetablerade företag som t. ex. Svenska Petroleum AB har fått bygga upp sina
beredskapslager utan statliga subventioner.

Statens
lager och näringslivets tvångslager bör ses som en för samhällets behov
gemensam tillgång. När det nu visar sig atl tillgångarna är större än
lagringsbehovet bör i största möjliga utsträckning staten tillgodoräkna sig
överskottet, med hänsyn till att staten tidigare har finansierat väsentliga
delar av tvångslagren. Mitt förslag till lagringsprogram innebär emellertid alt
också de tvångslagringsskyldiga får tillgodoräkna sig en viss del av det
minskade beredskapsbehovet.

En
viktig fråga är hur de som upphör med eller minskar sin oljeförsäljning eller
oljeförbmkning snabbare skall kunna anpassa sin lagringsskyldighel till
aktuell förbrukning. Därigenom underiällas den angelägna övergången till andra
energislag. Denna lättnad för de tvångslagringsskyldiga bör enligt min mening
tillgodoses genom det förslag till ändring av reglerna om lagringsskyldighet
och om basmängdsberäkning -dvs. den beräkning som bestämmer storleken på
tvångslagren — somjag strax tar upp (avsnitt 8.5). Å andra sidan bör beaktas
atl den ändrade metoden för basmängdsberäkning leder till alt den som ökar sin
försäljning eller förbrukning snabbare får en ökad tvångslagringsskyldighet.

De föreslagna
förändringarna medför att drygt hälften av de lagringsskyldiga sannolikt
kommer att få öka sina tvångslager av eldningsolja 3-5. Det kan inte uteslutas
att den ökade lagringsskyldigheten i elt fåtal fall kan leda fill ekonomiska
problem för berörda industriförelag. Jag vill därför särskilt erinra om ÖEF:s möjlighet
enligt LOL 9§ att, när skäl finns, efter ansökan helt eller delvis medge
dispens från lagringsskyldighelen. Sådana skäl kan enligt min mening vara när
l. ex. industri- eller regionalpolitiskt angelägen produktion ocb/dler
sysselsättning skulle hotas vid tillämpning av reglerna. Medgivande om
reducering av lagringsskyldigheten bör lämnas med stor restriktivitet.

I
mitt förslag till reviderat oljelagringsprogram har utgångspunkten varit att så
långt möjligt tillgodoräkna staten det minskade lagringsbehovet på grund dels
av det ansträngda statsfinansiella läget, dels att näringslivets tvångslager
huvudsakligen har byggts upp med hjälp av statsmedel eller

Prop.
1983/84:110 70

genom avgifter som har tagits ut av konsumenterna. Mina
förslag kan sammanfattas i följande punkter:

-
totala
lagringsmål för lagringsåren 1984/85 - 1986/87 om 16,3, 15,7 resp. 15,2
miljoner m olja,

-
statens
råoljelager sänks successivt till 2,7 miljoner m,

-
Ivångslagringen
anpassas med hänsyn härtill och till förändringarna på marknaden.
Lagringsvolymen har för andra halvåret 1984 beräknats till ca 10,1 miljoner m'
och för första halvåret 1985 Ull ca 10,4 miljoner m Fr. o. m. den 1 juli 1985
uppgår lagringsvolymen till ca 9,8 miljoner m

-
övergång till
ettårig basperiod från den 1 juli 1984.

8.3.3 Beredskapslagrens förändring lagringsåren 1984185 —
1986187

I syfte att anpassa beredskapslagren av olja till de
beräknade behoven föreslår jag följande inriktning av den totala förändringen
av sammansättningen av lagren i förhållande till befintliga lager den I
januari 1984. Förändringen avses vara genomförd per den I juli 1986.

Tvångslagren

- motorbensin ökar med 905000 m

- fotogen minskar med 13000 m'

- motorbrännolja/tunn eldningsolja minskar med 976000 m'

- tjock eldningsolja minskar med 1627000 m

- gasol ökar med 26000 ton

Statens lager

-
råolja minskar
med 1 200000 m'

-
flygfotogen
ökar med 16000 m

-
motorbrännolja/tunn
eldningsolja minskar med 474000 m

-
tjock
eldningsolja minskar med 670000 m

Beträffande förändringarna i statens lager vill jag påpeka
att minskningen av lagret av råolja med 1,2 miljoner m utgår från en befintlig
volym på 3,9 miljoner m vid utgången av budgetåret 1983/84. Vad gäller staiens
lager av tjock eldningsolja vill jag erinra om alt ÖEF på grund av
lagrings-tekniska problem har påbörjat utförsäljning av dessa lager samt att
detta har beaktats vid utarbetandet av försörjningsplanen.

En statlig råoljelagring på 2,7 miljoner m leder till ett
lagerökningsbe-hov under ÖEF: s kemiprogram om 100000 m gasbensin. Jag har
erfarit all medel och lagringsutrymmen finns tillgängliga härför.

Jag vill också något kommentera den ändrade
sammansättningen av ivångslagren och då först behandla ett par särskilda
frågor, nämligen sammanslagning av produkterna tunn eldningsolja och
motorbrännolja i

Prop. 1983/84:110 71

lagringshänseende,
frågan om vinterdispensen samt lagerökningen av främst bensin.

Eftersom det i princip
inte är någon skillnad från kvalitetssynpunkt mellan produkterna motorbrännolja
och tunn eldningsolja, vilka också går under den gemensamma benämningen
gasolja, föreslår jag all dessa gmp-per av olja slås ihop och behandlas som en
produkt vad gäller lagring och lagringsskyldighet. Detta föranleder en ändring
i LOL somjag återkommer till i avsnitt 8.9. De skillnader i köldegenskaper som
kan vara särskiljande mellan de båda produkterna vintertid fömtsälls beaktas
inom ramen för oljehandelns normala verksamhet. Jag är medveten om att
sammanslagningen kan medföra vissa administrativa problem för ÖEF
inledningsvis, men jag anser att dessa inte är större än att de bör kunna lösas
på relativt kort tid.

En
annan fråga som är av både administrativ och praktisk betydelse i detta
sammanhang är den s.k. vinterdispensen. Vinterdispensen, som infördes år 1958,
innebär att de lagringsskyldiga under vissa månader och med vissa volymer får
minska den mängd eldningsolja som skall lagras. Fr. o. m. år 1983 utgör
vinterdispensen 10% för månaderna febmari, oktober, november och december saml
20% för månaderna mars - september. Det är således endast under januari som
Ivångslagren måste uppgå till 100%. Reglerna om vinterdispens ingår i de gmnder
för lagringsskyldighelen som riksdagen vid olika fillfällen godkänt och som
omtalas i 4 § LOL. Formellt meddelar regeringen beslut om vinterdispens med stöd
av 4 § LOL på samma sätt som fastställandet sker av lagringsmängden i övrigt.

Vid vinterdispensens
införande år 1958 ingick i oljelagringsprogrammet en krigsreserv och en
försörjningsberedskapsreserv. Den senare avsågs kunna trygga försörjningen
under vintrar med svåra isförhållanden och skulle motsvara behoven under en
normal vinter. Med hänsyn härtill framstod ordningen med vinlerdispens som
naturlig.

Fr.o.m. år 1963 övergick
försörjningsreserven fill att vara en avspärrningsreserv och utökades betydligt.
Avspärrningsreserven hade en säker-hetspolifisk motivering. Vinterdispensen
behölls trots detta oförändrad. Efter hand har reglerna skärpts så alt de nu
har den innebörd jag nyss har nämnt.

K 83 tar också upp frågan
om vinterdispens i sitt delbetänkande och framhåller att denna senast år 1983
begränsades, sä att tvångslagren inle någon månad får utgöra mindre än 80% av
lagringsskyldighelen. K 83 anser atl en ytterligare begränsning inle bör
övervägas nu, utan atl en sådan prövning kan ske inför statsmakternas beslut om
beredskapslagringen efter det nu löpande oljelagringsprogrammet.

För
egen del vill jag anföra följande.

Den
planeringsteknik för det ekonomiska försvaret som tilllämpas fr. o. m. år 1977
innebar att krisfasen blev längre, eller drygt ett år. Därmed ingår i kriserna
alltid en högkonsumtionsperiod. Om en kris skulle inledas

Prop. 1983/84:110 72

när
tvångslagren av eldningsolja är mindre än 100% av det fastställda behovet är
det troligt atl planerad standard och uthållighet inte kan förverkligas.

Gällande
regler för vinterdispensen är enligt min mening inte tillfredsställande. I
händelse av en kris bör vi vara försäkrade om att ha den beredskap som enligt
de gmndläggande planeringsfömtsättningarna skall gälla. Gällande vinterdispens
medför, enligt min mening, risk för att vi kan få onödiga svårigheter med alt
tillgodose den försörjningstrygghet, som vi har planerat för. Detta är särskilt
fallet om inledningen av krisen kommer under den period då lagren är som lägst.

Mot
bakgmnd av vad jag har sagt anser jag tiden nu mogen att fr. o. m. den I
januari 1985 helt slopa vinterdispensen för tunn eldningsolja. Det finns fler
skäl till detta än vad jag nyss har sagt om försörjningslryggheten. Del av mig
föreslagna oljelagringsprogrammet innebär atl ivångslagren av tunn eldningsolja
sjunker fr.o.m. den I juli 1984. En neddragning med vissa procenl skulle
således för det första ge avsevärt lägre dispensvolymer. För det andra har jag
nyss föreslagit ett gemensamt lagringsmål för tunn eldningsolja och motorbrännolja
fr. o. m. lagringsåret 1984/85. Det är därför lämpligt att slopa
vinterdispensen för tunn eldningsolja från samma lidpunkt. Det tredje skälet är
att beredskapen på det viktiga uppvärmningsområdet bör förbättras.
Vinterdispensen för tjock eldningsolja bör däremot behållas tills vidare.

Behovet
av lagerökning av bensin är stort och kan komma att medföra vissa praktiska
problem vad gäller tillgången på lagringsutrymmen. Motsvarande gäller för
lagerökningen av gasol. Jag utgår ifrån att ÖEF i samråd med branschen skall
kunna lösa denna fråga.

Innan
jag går över till att redovisa vilka förändringar som bör genomföras i lagrens
sammansättning under lagringsåret 1984/85 vill jag också kommentera i vilken
takt de totala förändringarna bör genomföras under treårsperioden. Jag vill
emellertid betona att dessa överväganden bör ses som preliminära och atl del
kan finnas anledning för mig att återkomma med förslag till justeringar i
anslutning till behandlingen hösten 1984 av del samlade lagförslaget på området
och av K 83: s överväganden och förslag i dess slutrapport.

Enligt
förslaget till övergångsbestämmelser med anledning av förkortningen av
basperioden till ett år, för vilkel jag redogör närmare i avsniu 8.5, skall
ingen lagringsskyldig åläggas större lagringsskyldighet under uden den 1 juli
1984 - den 31 december 1984 än vad han blev ålagd den 1 januari 1984.
Lagerökningen av bensin bör därför påbörjas först den 1 januari 1985 och utökas
den 1 juli 1985 och den 1 juli 1986. Motsvarande gäller för lagerökningen av
gasol. Då oljehandeln svarar för tvångslagren av både motorbensin, gasol och
huvuddelen av tunn eldningsolja bör utförsäljning av tunn eldningsolja få ske
redan från den 1 juli 1984 för att underlätta uppbyggnaden av lagren av
motorbensin och gasol från den 1 januari 1985.

Prop.
1983/84:110 73

Minskningen av tvångslagren av fotogen sker under
lagringsåren 1985/86 och 1986/87, medan utförsäljningen av tjock eldningsolja
sker fördelat över de tre åren varav större delen fär utförsäljas under
lagringsåret 1985/86.

Jag avser återkomma med förslag hösten 1984 om
fördelningen av tvångslagren för lagringsåren 1985/86 och 1986/87.

Till följd av den ändrade basperioden och att ökad
tvångslagring inte skall ske under år 1984 blir konsekvensen att det under
hösten 1984 kommer atl uppstå viss brist av produkter i tvångslagren. För alt
till viss del kompensera för detta föreslår jag atl utförsäljningen på 1,2
miljoner m' av slalens råoljelager fördelas överlagringsåren 1984/85 och
1985/86. ÖEF bör vidare ges i uppdrag att fördela utförsäljningen av staiens
lager av motorbrännolja och tunn eldningsolja saml av tjock eldningsolja över
de tre lagringsåren på så sätt atl den av mig förordade
produklsammansätt-ningen i del totala lagringsmålet upprätthålls.

Ökningen av statens lager av flygfologen med 16000 m bör
genomföras successivt under treårsperioden. Mot bakgrund av att ÖEF tidigare
har anvisats medel för flygfotogenlagring föreligger inte nu, enligt vad jag
har erfarit, något medelsbehov för denna lagring.

8.3.4 Lagerförändringar lagringsåret 1984/85

Av vad jag nyss har anfört kan man i stort utläsa
lagerförändringarna lagringsåret 1984/85. Mina förslag innebär följande
beträffande tvångslagringen.

-
Lagren av
motorbrännolja/tunn eldningsolja minskar med 1071000 m-' från den Ijuli 1984.

-
Lagren av tjock
eldningsolja minskar med 298000 m' från den I juli 1984.

-
Lagren av
motorbensin ökar med 300000 m från den 1 januari 1985.

-
Lagren av gasol
ökar med 14 500 ton från den I januari 1985.

För den statliga lagringen innebär mina förslag att
råoljelagret minskar med 600000 m' från den I juli 1984 samt atl ÖEF säljer ut
tunn och tjock eldningsolja i den takt jag nyss har förordat.

8.3.5 Försöijningsberedskapsreserv

Den revidering av löpande oljelagringsprogram, somjag har
föreslagit, uppfyller enligt min mening den beredskap på energiområdet som
enligt gällande planeringsfömtsättningar bör finnas i händelse av krig och avspärrning.
Programmet uppfyller också målsättningen om ett lager för fredskrisändamål
motsvarande 90 dagars nettoimport.

Beträffande nu gällande uppdelning i en krigsreserv, en
avspärrningsre-serv och en fredskrisreserv vill jag anföra följande.

Prop. 1983/84:110 74

Planeringstekniskl
skiljer man mellan å ena sidan lagren för krigs- och avspärrningsfallen och å
andra sidan fredskrisreserven. Som nämnts får enligt LOL tvångslagren endast
användas för avspärrnings- och krigsfallen.

Risken
för förstöring av raffinaderierna har uteslutit alt försörjningen för
krigssituationer fill någon del baseras på råolja. Hela krigsreserven består
därför av konsumtionsfärdiga produkter, vilka - vad avser drivmedel och till
begränsad del eldningsolja - skall lagras i skyddade och särskilt lokaliserade
utrymmen. Jag anser, i likhet med K 83, alt detta förhållande inte bör ändras.

Mot
bakgmnd av försörjningsplanerna för lagringsåren 1984/85 och 1986/87 har K 83
presenterat ett förslag till krigsreservens storlek. Jag har inga erinringar.

Avspärrningsreserven
består till övervägande del av oljeprodukterna i näringslivets tvångslager samt
därutöver av en viss del av statens råoljelager. Resterande del av statens
råoljelager ingår i fredskrisreserven.

Det
reviderade oljelagringsprogram som jag har föreslagit innebär att relationen
mellan andelen tvångslager och råoljelager förskjuts på så sätt all
Ivångslagren relativt kommer att utgöra en större andel av lagren. Det finns
enligt min mening inle längre anledning att planeringstekniskl särskilja en
fredskrisreserv. De olika lagren bör planeringstekniskl slås samman till en
enda beredskapsreserv benämnd försörjningsberedskapsreserv. Jag vill framhålla
att mitt förslag innebär att vi alltjämt har särskilda regler för hur den del
som gäller krigsfallen skall vara lagrad och att ianspråktagande av lagren får
ske endast när den situation inträder för vilken resp. del av lagret har
beräknats. Förslaget innebär vidare atl vi fortfarande uppfyller
försörjningsberedskapen i händelse av avspärrning samt därutöver har en
beredskap på 90 dagars netto-import i enlighet med lEP-avtalet.

Förslaget
innebär i denna del atl tvångslagringen får ett något vidare syfte i och med
att ivångslagrad olja kan tas i anspråk också under fredskriser. Detta
föranleder en ändring i LOL, somjag återkommer till i avsnitt 8.7.

Den
sammanslagna försörjningsberedskapsreserven kan således i viss mån las i
anspråk i en fredskrissituafion. Med fredskris avses som nämnts ett läge då
normal fredsstandard inte kan upprätthållas i produktion, sysselsättning,
export och konsumtion på gmnd av importbortfall utan att det är krig eller
krigsfara i vår nära omvärld. Det normala sättet för ianspråktagande av
tvångslagret i en krissituation är att regeringen med stöd av 11 § LOL medger
alt ägarna får utnyttja dessa. Om oljelager i övrigt behöver tas i anspråk i en
krissituafion finns möjlighet att göra detta genom beslut om förfogande enligt
bestämmelser i förfogandelagen (1978:262) eller ransoneringslagen (1978:268).

Prop. 1983/84:110 75

8.4
Oljekondensverkens lagringsskyldighet

8.4.1
Bakgrund

K
83 har haft som deluppgift att utreda frågan om oljekondensverkens
lagringsskyldighet. Bakgmnden är att den kraftigt minskade oljeförbrukningen
för produktion av elkraft medfört all nuvarande regler leder till en minskad
lagringsskyldighet, som står mindre väl överens med det ökade behovet av
oljebaserad elkraft som kan föreligga i ett krigsläge då el från
kärnkraftverken inte är fillgänglig.

Redan
nu gäller enligt LOL speciella regler för beräkning av lagringsmängderna för
ångturbinanläggningar (oljekondensverk) och gasturbinanläggningar. Regeringen
får sålunda enligt 7 § 2 mom. LOL förordna om andra grunder för beräkning av
basmängd för ångturbin- och gaslurbinanläggningar än som gäller enligt LOL:s
huvudregel, som sätter lagringsskyldigheten i relation till förbrukningen under
en viss period. Till huvudregeln och förslag om ändring av denna period m. m.
återkommer jag i avsnitt 8.5.

Regeringens
befogenheter att föreskriva om en särskild ordning för basmängdsberäkningen för
värmekraflverk tillkom är 1962 (prop. 1962:194, LU 45, rskr 420). Som motiv
till införandet anförde departementschefen bl. a. följande:

Genom
den särskilda ordningen för basmängdsberäkningen erhålles möjlighet att dämpa
inverkan på lagringsskyldigheten av årssvängningarna i förbrukningen. Dessa
kraftverk är lagringsskyldiga i den mån de är storförbmkare av olja.
Anläggningarnas karaktär av reservkraftverk för mötande av främst tillfälliga
toppbelastningar samt vattenbrist vid vattenkraftverken gör det önskvärt att
meddförbmkningen av bränsle under basperioden korrigeras med hänsyn till
värmekraftverkens andel i landets totala kraftproduktion under en längre
period.

För
oljekondensverken gäller enligt beslut av regeringen den 1 april 1982 med stöd
av 7 § 2 mom. LOL följande föreskrifter om beräkning av basmängden.

Den
mängd olja som ett visst år har förbrukats vid ångturbinanläggning för
produkfion av annan elkraft än mottryckskraft skall vid beräkning av basmängd
multipliceras med en faktor som bestäms av förhållandet mellan å ena siden den
andel, som nämnda kraftproduktion i genomsnitt har utgjorts av den totala
kraftproduktionen i landet under basåret och de fyra närmast föregående
kalenderåren, och å andra sidan den andel som förstnämnda kraftproduktion har
utgjort av landets totala kraftproduktion under året. Basmängden inom viss
oljegmpp skall för företag med sådan anläggning i övrigt beräknas på sätt som
anges i 7 § 2 mom. lagen (1957:343) om oljelagring m. m.

Oljekondensverken
utnyttjas f.n. endast som reserv. Detta förhållande kan väntas bestå under
återstoden av del löpande oljelagringsprogrammet

Prop. 1983/84:110 76

som
avslutas vid utgången av år 1986. Kondenskraflverkens lagringspliktiga mängder
olja torde därför bli obetydliga. Det är inle möjligt att uppskatta dem med
någon bestämdhet men det kan antas att de inte kommer au uppgå ens till 100000
m\

8.4.2 Oljebehov
i krig för kondenskraftproduktion

I
en avspärrningssituation väntas landets behov av elkraft sjunka väsentligt.
Hela kraftbehovel beräknas därför kunna bli tillgodosett med vattenkraft och
kärnkraft.

Vid
planeringen för krigsfallet är utgångspunkten att kärnkraftverken måste ställas
av på grund av säkerhetsskäl. Genom produktionsinskränkningar inom industrin
och ransoneringar inom uppvärmningen kan elbeho-vet väntas sjunka så att det
blir betydligt lägre än under avspärrning. Detla reducerade behov kan dock
antas något överstiga vattenkraftens produk-fionsförmåga. Tillskott av
fossilbränslebaserad kraftproduktion krävs därför. I första hand bör
mottrycksanläggningar utnyttjas. Dämtöver kan emellertid även oljekondensverken
behöva tas i anspråk.

Vidare
kan i krigssituationer fossilbränslebaserad elkraft behövas för ytteriigare
ändamål. Om stamlinjenätet skadas genom krigshandlingar eller sabotage kan
leveranserna av vattenkraft från Norrland till de södra delarna av landet
komma att inskränkas tills anläggningarna blivit reparerade. Under tiden
behöver olje- och kolbaserad elkraft tas i anspråk. Det gäller även vid skador
på kraftstationer.

Av
dessa skäl behöver olja beredskapslagras för elproduktion i kondenskraftverk.
Den försörjningsplan som ligger till gmnd för mitt förslag till reviderat
oljelagringsprogram innefattar lagring av olja för detta ändamål. Behovet
överstiger väsenfligt de kvantiliter innehavarna av kondenskraftverk kan antas
bli skyldiga att lagra enligt gällande bestämmelser.

8.4.3 Förslag

De
större och modernare oljekondensverken är av väsentlig belydelse för
elproduktionen i krig. Olja bör därför beredskapslagras för sådan produktion i
tillräckliga mängder. Enligt K 83 bör innehavarna av dessa anläggningar hålla
en kvantitet om 400000 m tjock eldningsolja i lager för ändamålet.

K
83 har haft överläggningar om denna fråga med representanter för innehavarna av
de större kondenskraftverken, nämligen statens vattenfallsverk.
Karlshamnsverkets kraftgrupp och AB Svarthålsforsen. Företagen har därvid
förklarat sig beredda att t. o. m. den 30 juni 1987 under vissa förutsättningar
lagra olja enligt följande.

Stenungsundsverkel,
Marviken

och
Slite 200000 m

Karishamns
verket 160 000 m

Hässelby
verket 40000 m

Prop. 1983/84:110 77

Företagen förutsätter bl. a. atl tillstånd att underskrida
nämnda kvantiteter upp till tre månader kan lämnas under vissa onormala
situationer utan all oljeavgift uttas och att lagringsskyldigheten skall
begränsas till de angivna kvanfitelerna.

Enligt min
mening bör resultatet av överläggningarna i huvudsak kunna ligga till grund för
bestämmandet av lagringsskyldigheten. Jag anser, efter samråd med K 83 och den
särskilda utredaren, att frågan tekniskt bör lösas så att för innehavare av
oljekondensverk med en installerad effekt av mer än 150 MW lagringsskyldighet
föreskrivs på motsvarande sätt som gäller för innehavare av
gaslurbinanläggningar med en installerad effekt av mer än 5 MW enligt 6 b §
LOL. Sistnämnda bestämmelse trädde i kraft den 1 januari 1978 (prop.
1976/77:74, FöU 13, rskr 311, SFS 1977:939). Lagringsmängderna för dessa
anläggningar fastställs av regeringen enligt grunder som riksdagen godkänt.

Jag förordar att i ett nytt andra stycke i 6 b §
föreskrivs en motsvarande skyldighet för innehavare av värmekraftverk som
enbart producerar el, dvs. kondenskraftverk om lagringsskyldighet förutsätts
enligt försörjningsplan för av riksdagen godkänt program för oljelagring. Det
innebär med den försörjningsplan jag tidigare har förordat alt
lagringsskyldighet fastställs för innehavarna av de ovan nämnda verken med
angivna lagringsmängder. Fastställandet av lagringsskyldighel och
lagringsmängd görs av regeringen, vilket då förutsätts ske på grundval av
resultatet av de överläggningar som ägt rum. För de lagringsskyldiga bör, när
särskilda skäl föreligger, finnas vissa möjligheter att ta i anspråk viss del
av lagren. En formell möjlighet till sådant tillstånd bör öppnas genom ett
tillägg till 11 §. En formell ändring måste också göras i 7 § 2 mom. och vidare
bör uppgiftsskyldighet enligt 13 § gälla också i dessa fall.

LOL:s bestämmelser om tvångslagring kompletteras som
nämnts med regler om oljeavgift enligt förordningen (1957:344) om oljeavgifter
m.m. De ändringar som åren 1969 och 1973 gjordes i denna författning beslutades
av regering och riksdag gemensamt (samfälld lag). Enligt I § är lagringsskyldiga
och därmed också avgiftsskyldiga enligt förordningen endast säljare och
förbmkare som är lagringsskyldiga enligt 5 eller 6 § LOL. Eftersom oljeavgift
liksom tidigare bör kunna tas ut också av dem som är lagringsskyldiga enligt 6
b § andra stycket, bör förordningen ändras i enlighet härmed.

8.5 Ändrade regler om basmängd

8.5.1 Nuvarande bestämmelser

Grundläggande bestämmelser om skyldighet för enskilda att
av beredskapsskäl hålla lager av olja finns i lagen (1957:343, omtryckt
1977:939) om oljelagring m. m. (LOL). För myndigheter gäller motsvarande bestämmelser
enligt särskilda föreskrifter. Lagringsskyldighelen gäller dem som

Prop. 1983/84:110 78

säljer
eller förbmkar olja i viss utsträckning och avser bl. a. motorbensin, fotogen,
motorbrännolja och eldningsolja (2 §). Det år då lagren skall hållas benäms
lagringsåret och det år under vilket försäljning eller förbrukning skall ske
för att lagringsskyldighet skall inträda basåret. Mellan basåret och
lagringsårel förflyter ell år under vilket lagringsskyldighet fastställs.
Lagringsår och basår motsvarar kalenderår.

Den
som säljer olja under ett basår är lagringsskyldig under följande lagringsår om
han importerat oljan eller utvunnit den vid ett inhemskt oljeraffinaderi. En
säljare är också lagringsskyldig, om han har förvärvat oljan från en importör
eller någon som har utvunnit oljan vid ett inhemskt oljeraffinaderi, under
fömtsättning atl han under basåret sammanlagt har sålt minst 20000 m' annan
olja än gasol eller minst 1 000 ton gasol (5 §).

Den
som förbrukar olja är lagringsskyldig under ett lagringsår, om han under
basåret har förbrukat olja som han importerat. En förbmkare är också
lagringsskyldig om han vid en anläggning under basåret och två år före detta år
sammanlagt har förbrukat 15000 kubikmeter eldningsolja (6 §). Enligt
förarbetena (prop. 1957:144) har denna bestämmelse tillkommit för att inte
tillfälliga variationer i förbrukningen alltför mycket skall påverka
lagringsskyldigheten. För alt lagringsskyldighet över huvud laget skall
föreligga måsle den lagringsskyldige ha förbrukat olja vid anläggningen under
basåret.

De
som år 1983 fastställts som lagringsskyldiga för år 1984 är fördelade enligt
följande.

Inom Antal år 1984

1.
oljehandeln 52

2.
industriföretag 93

3.
kraft- och värmeverk 50

4.
bostadsföretag, sjukhus m. fl. 12

Summa
207

Inom
förbrukarkategorin, dvs. 2-4 i tablån, kan samma förelag inneha flera
anläggningar för vilka lagringsskyldighet föreligger. Antalet anläggningar med
lagringsplikt inom denna kategori uppgår till 242.

Oljehandeln
svarar för 100% av ivångslagren i fråga om bensin, fotogen och motorbrännolja
och för nära 100% i fråga om eldningsolja 1-2, men för endasl ca 30% i fråga om
eldningsolja 3-5. Industrin, kraft- och värmeverken, bostadsföretag och sjukhus
svarar för resterande 70% av eldningsolja 3—5.

Den
som tillverkar stadsgas eller innehar en större gasturbinanläggning för
framställning av elektrisk kraft blir som framgår av avsnitt 8.4 lagringsskyldig
enligt särskilda regler (6 a §, 6 b §).

Enligt
4 § LOL fastställer regeringen den mängd olja av varje varuslag som skall
lagras i landet. Delta sker enligt grunder som godkänts av

Prop.
1983/84:110 79

riksdagen. De lagringsvolymer som fastställs av regeringen
fördelas av överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) på de lagringsskyldiga.
DeUa sker före den 1 juli året efter basåret. ÖEF beslutar då hur mycket som
varie lagringsskyldigt företag skall lagra under det följande lagringsåret (4
§). Den fördelning av lagringen som ÖEF således gör sker med ledning av en
jämförelsemängd (basmängd) för varje varuslag som de lagringsskyldiga
företagen säljer eller förbmkar (7 § I mom.).

Då basmängden beräknas utgår man - utom då det gäller
gasol, råvara för stadsgas och vissa turbinanläggningar - från den
genomsniuliga mängd som den lagringsskyldige har sålt eller förbmkat under
basåret och två år före detta år. Anledningen till delta är att stora
variationer i förbmkningen eller försäljningen mellan olika år inte skall få
alltför stor inverkan på lagerhållningen (prop. 1957: 144). Om förbrukningen
eller försäljningen varat kortare lid än tre år räknas den genomsnittliga
årliga försäljningen eller förbmkningen under den tid som verksamheten pågått.
Då det gäller gasol las bara hänsyn till försäljningen under basåret (7 § 2
mom.).

Då basmängden beräknas för en försäljare får vissa avdrag
göras som angetts under åtta punkter i 7 § 2 mom. Avdrag får i princip bara
göras då försäljningen av ett varuslag skett till någon som skall lagra samma
vara. Bara sådan försäljning och förbrukning som ligger till grund för
lagrings-skyldigheten räknas när basmängden bestäms (7 § 1 mom.). Detta innebär
bl. a. att försäljning till utlandet inte medräknas.

8.5.2 Effekterna av nuvarande bestämmelser

I betänkandet (Ds I 1983:23) Tvångslagring av olja och kol
har som nämnts K 83, i samråd med den särskilde utredaren på
beredskapslagrings-området, föreslagit vissa ändringar i de nuvarande
bestämmelserna. Det gäller bl. a. basmängdsberäkningen, där förslaget innebär
alt basperioden förkortas från tre till ell år. Lagringsåret avses inträda den
1 juli året närmast efter basåret. Del innebär att lagringsår inle längre
motsvarar kalenderår.

Bakgrunden
till förslaget om ändrade regler är de effekter som nuvarande bestämmelser har
fått i en marknadssituation med minskande och förväntad fortsall minskad
förbrukning av olja. Eftersom lagringsmålen är fasta och bestäms för längre
perioder och hänsyn därmed inte fortlöpande tas till energiutvecklingen härden
tvångslagrade oljan kommit all överstiga beredskapsbehoven. Detta förhållande
ligger till grund för den inledningsvis nämnda skrivelsen från företrädare för
oljebranschen. Att den minskade oljeförbrukningen så gott som uteslutande
gäller vissa produktslag får betydelse för möjligheterna alt utnyttja del lägre
behovet till att reducera slalens lager, som till största delen består av
råolja. Frågan om hur fördelningen mellan statlig lagring och näringslivets
tvångslagring bör lösas i del reviderade oljelagringsprogrammet har behandlats
i avsnitt 8.3.

Den basmängd som enligt LOL beräknas för varje
lagringsskyldig an-

Prop. 1983/84:110 80

vänds
för att bestämma den andel av den totala mängden tvångslagrad olja som skall
falla på företaget. De nuvarande bestämmelserna om basmängdsberäkning får
betydelsefulla effekter i nuvarande marknadssituation. Reglerna karakteriseras
av att den försäljning eller förbmkning som ägt rum flera år tidigare ligger
till grund för beräkningen. Detta saknar betydelse för lagringsskyldiga med en
jämn utveckling av verksamhetsvolymen. Om denna volym förändras får dock
tidsförskjutningen belydelse. Elt förelag med minskande volym får en större
basmängd och därmed skyldighet atl hålla ett större lager än vad en fördelning
baserad på aktuella volymer skulle medföra. Det omvända förhållandet gäller för
företag med ökande verksamhetsvolym.

Det
nuvarande systemet medför en eftersläpning av lagringsskyldigheten med
åtföljande kapitalbindning för företag med minskande försäljning eller
förbrukning. Detta förhållande har negativa energipolitiska konsekvenser.
Energipolitiken syftar bl. a. till atl minska oljeförbrukningen genom sparande
och övergång till inhemska bränslen eller kol eller i vissa fall naturgas.
Sådana åtgärder kräver vanligen betydande investeringar. Med nuvarande höga
räntenivå visar emellertid kalkyler för investeringar i minskad oljeanvändning
ofta låg eller ingen förräntning under åren närmast efter det att de genomförts
även om lönsamheten är god över en längre period. Det vore därför en betydande
stimulans för investeringar i oljereduktion om oljdagringsskyldigheten kunde
minska eller upphöra ulan eftersläpning.

Förslaget
att förkorta basperioden från tre till ett år syftar till att begränsa
eftersläpningseffekten.

En
förkortad basperiod från tre till ett år innebär i realiteten en väsentlig
omfördelning av lagringsskyldighelen till nackdel för dem som har ökande
verksamhetsvolym. K 83 redovisar i silt belänkande beräkningar över
konsekvenserna avseende tjock eldningsolja med utgångspunkt i 1982 års basmängd
och 1984 års lagringsmängd.

Enligt
K 83 blir vid oförändrade lagringsmål konsekvenserna av alt ändra basperioden
från tre till ett år momentant så betungande för vissa kategorier
lagringsskyldiga att det kan ifrågasättas om inte vissa övergångsbestämmelser
bör införas för att lindra verkningarna. K 83 lägger dock inte fram något
förslag till sådana bestämmelser med hänvisning till att vid översynen av
lagringsmålen och därmed också tvångslagringsbeho-vet dessa kan förväntas kunna
sänkas och att konsekvenserna för företagen inte till fullo kan bedömas förrän
då.

Enligt
min mening är de nackdelar som härrör från den eftersläpande
lagringsskyldigheten så påtagliga att en förkortning av basperioden i enlighet
med K 83:s förslag bör genomföras snarast möjligl. Jag förordar att en sådan
ändring genomförs med verkan redan från den 1 juli 1984. Det innebär också atl
lagringsårel i fortsättningen bör löpa från den 1 juli t. o. m. den 30 juni
följande år. Ett så snabbt ikraftträdande innebär att det

Prop. 1983/84:110 81

behövs vissa regler för att mildra övergångseffekterna för
företag med oförändrad eller ökad verksamhetsvolym. Delta gäller även med
beaktande av atl omläggningens effekter minskar till följd av de lägre
lagringsmål som jag har förordat för lagringsåret 1984/85 (avsnitt 8.3).
Eftersom lagringsskyldigheten redan är fastställd för kalenderåret 1984 bör
bl. a. gälla all ingen skall kunna åläggas att före den 1 januari 1985 lagra
mer än som har bestämls i tidigare beslut. Detla får till effekt alt under
sista halvåret 1984 lagringsmängden temporärt blir något lägre än vad som krävs
för atl uppfylla lagringsmålen. Denna kan dock vid behov täckas genom alt statens
råoljelager säljs ut successivt. Förslaget redovisas närmare i det följande.

8.5.3 Förslag till avkortad basperiod m. m.

lag förordar alt följande ändringar görs i nuvarande
regler fr. o. m. den 1 juli 1984:

1.
Basperioden
förkortas från tre år till ett år för den som är lagringsskyldig enligt 5
eller 6 § LOL. Endasl försäljning och förbrukning under basåret tas således med
i beräkningen. De särskilda regler som gäller för tillverkare av stadsgas och
innehavare av gasturbinanläggningar berörs inte av förslaget.

2.
Lagringsskyldiga
förbmkare av eldningsolja som inte är importörer är lagringsskyldiga endast om
de under basåret förbrukar minst 5000 m eldningsolja.

3.
När basmängden
beräknas för lagringsåret 1984/85 tillämpas den förkortade basperioden endast
om basmängden blir lägre än enligt de äldre bestämmelserna.

4.
Ingen
lagringsskyldig skall få åläggas att före utgången av år 1984 hålla ett större
lager än som för samma tid förut fastställts för honom. Den som inte tidigare
varit lagringsskyldig för år 1984, men blir lagringsskyldig genom de nya
bestämmelserna, skall inle behöva fullgöra sin lagringsskyldighel före den 1
januari 1985.

Vad gäller förslaget under punkl 1 kan tilläggas atl, för
atl fömtsällningarna för de försäljningar som har gjorts till de företag som
omfattas av förslaget inte skall rubbas, ingen ändring föreslås i
bestämmelserna om avdrag vid beräkningen av basmängden.

Förslaget under punkl 2 innebär alt en motsvarande
förkortning av den tid som gmndar lagringsskyldighet görs när det gäller att
bestämma vilka förbrukare som är lagringsskyldiga. Så snart förbrukningen under
elt kalenderår understiger 5000 m upphör lagringsskyldigheten fr.o.m. nästa
lagringsår. F.n. är motsvarande gräns en sammanlagd förbrukning av 15000 m'
under basåret och de två kalenderåren dessförinnan. Den förkor-lade basperioden
omfattar inle lagringsskyldiga som själva importerat olja för förbmkning vid
anläggning.

Förslaget
under punkt 3 innebär all vid beräkning av basmängder endast 6 Riksdagen
1983/84. 1 saml. Nr 110 Rättelse: S. 96, raderna 5, 11 och 15 Står: olja Rättat
till: råolja

Prop. 1983/84:110 82

basårets
försäljning eller förbmkning tas med när detta medför alt basmängden blir
mindre än enligt de gällande bestämmelserna. Basmängden kan således komma att
beräknas på olika sätt för olika lagringsskyldiga beroende på utvecklingen av
deras försäljning eller förbrukning.

Skälet
för förslaget är att lagringsskyldiga med en ökande försäljning eller förbrukning
annars skulle omfattas av bestämmelser som innebär en försämring under ett år
då beslut på gmndval av de nuvarande och för dessa lagringsskyldiga mer
förmånliga bestämmelserna redan föreligger. I praktiken innebär detta att
omfördelningen av lagringsskyldighelen mellan de lagringsskyldiga inte slår
igenom så snabbi som annars skulle ha skett. Administrativt uppstår inga större
svårigheter. Summan av basmängderna blir lägre än som annars skulle ha varit
fallet, vilket medför förskjutningar vid beräkning av den andel av den totala
lagringsvolymen som faller på varje lagringsskyldig. Den senare volymen bestäms
med utgångspunkt från det faktiska behovet från beredskapssynpunkt.

Förslaget
under punkl 4 motiveras som framgått av det tidigare med alt en ökande eller ny
lagringsbörda - som dessutom gäller enligt ett beslut som ersatt ett tidigare
beslut för delvis samma lid - inte bör åläggas någon utan en rimlig lid för
anpassning. Förslaget får som nämnts till följd att lagringsmålen för
tvångslagringen inte blir hell uppfyllda förrän den 1 januari 1985.

De
föreslagna bestämmelserna för att underlätta övergången för den som får ökad
lagringsskyldighet är begränsade till att gälla för liden fram till den 1
januari 1985. Somjag strax återkommer till innebär de ändringar som nu föreslås
i LOL alt vissa angelägna reformer görs i ell delvis föråldrat regelsystem.
Utredningen (H 1982:03) om beredskapslagring på oljeområdet beräknas under
våren 1984 lägga fram förslag fill ny lagstiftning som ersätter LOL. Det
innebär atl en ny lag efter riksdagsbehandling hösten 1984 kan träda i kraft
den 1 januari 1985.

8.6 Ekonomiska
konsekvenser

Det
förslag till ett ändrat oljdagringsprogram som jag har presenterat i det
föregående medför, att kapital frigörs både för staten och näringslivet. Värdet
kan för näringslivet beräknas uppgå till ca 2,3 miljarder kronor och för staten
till ca 3,7 miljarder kronor.

Den
minskade lagringen medför också minskade räntekostnader. Effekten härav
innebär för statens del att ränteutgifterna minskar med totalt ca 400 milj. kr.
per år när revideringen av programmet är genomförd.

8.7 Lagstiftningsfrågor

I
det föregående har föreslagits ändrade regler för tvångslagring av olja i vissa
avseenden. För atl genomföra detta krävs ändringar i LOL. Somjag redan nämnt
beräknas under våren 1984 föreligga eu förslag till ny lagstift-

Prop.
1983/84:110 83

ning som ersätter LOL:s numera i språkligt och lagtekniskt
hänseende ganska föråldrade regler. Vad som nu föreslås är ändringar som av
energipoliliska skäl bör träda i kraft snarast möjligt. Av naturliga skäl bör
i detta läge ändringarna i LOL begränsas till vad som är nödvändigt i sak. De
sakliga ändringarna avser:

1.
sammanslagningen
av krigs-, avspärrnings- och fredskrislagren till en försöijningsberedskapsreserv
(avsnitt 8.3.5),

2.
sammanslagning
av gmpperna motorbrännolja saml eldningsolja 1 och 2 till en gmpp (avsnitt
8.3.3),

3.
lagringsskyldigheter
för innehavare av vissa värmekraftverk (avsnitt 8.4.3),

4.
förkortningen
av basperioden m. m. (avsnitt 8.5.3).

I lagtekniskt hänseende föranleder förslaget under p. I
ändringar i 1 och 11 §§ LOL, förslaget under p. 2 en ändring i 2 § LOL,
förslaget under p. 3 ändringar i 6 och 6 b §§ LOL samt förslaget under p. 4
ändringar i 4, 6, 7 och 13 §§LOL.

Vidare
föreslås som nämnts i avsnitt 8.4 en marginell ändring i förordningen
(1957:344) om oljeavgifl m. m.

Från
lagleknisk synpunkt är ändringarna inte särskilt komplicerade. Jag anser därför
atl lagrådets yttrande kan undvaras i detta ärende. Jag vill tillägga att
avsikten givetvis är all lagrådets yttrande skall inhämtas över det förslag
till ny lagstiftning som förväntas bli framlagt under hösten 1984.

8.8 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
industridepartementet upprättats förslag till

1.
lag om ändring
i lagen (1957:343) om oljdagring m.m.,

2.
lag om ändring
i förordningen (1957: 344) om oljeavgift m. m.

8.9 Specialmotivering

8.9.1 Lagen (1957:343) om oljelagring m. m.

1 § För att trygga tillgång inom riket på mineralolja för
energiförsörjning under krig eller annan allvarlig försörjningskris skola
säljare och förbrukare av sådan olja här hålla lager därav enligt vad i denna
lag stadgas. Om skyldighet för statlig myndighet atl hålla lager av mineralolja
skall dock, i stället för bestämmelserna i lagen, gälla vad regeringen därom
förordnar.

För att
trygga tillgången på råvara för framställning av siadsgas under krig eller
annan allvarlig försörjningskris skola vidare förbmkare av sådan råvara hålla
lager därav enligt vad i lagen stadgas.

Enligt vad i lagen stadgas må ock stöd lämnas inhemskt
oljeraffinaderi genom åläggande för importör att inköpa där utvunnen olja.

I paragrafens första och andra stycken har tillagts orden
"under krig eller annan allvarlig försörjningskris". Härigenom bar i
lagen kommit till

Prop. 1983/84:110 84

ultryck
det vidare syfte som tvångslagringen fått i och med att krigs-, avspärrnings-
och fredkrislagrel förts samman till ett försöijningsbered-skapslager.

Den
föreslagna ändringen av syftet med tvångslagringen innebär också alt regeringen
måste få medge att viss del av lagret får tas i anspråk även under fredskriser.
Detta kommer till uttryck i den föreslagna ändringen av II §.

2
§ Lagringsskyldighet enligt 1 § första stycket och inköpsskyldighet avse
mineralolja som lillhör någon av följande gmpper, nämligen:

gasol;

molorbensin,
dock icke flygbensin;

fotogen,
dock icke flygfotogen;

motorbrännolja
och eldningsolja 1 och 2; samt

övriga
slag av eldningsolja.

Sådana
slag av olja, som inrymmas under en och samma av de i första stycket angivna
grupperna, skola vid fullgörande av lagringsskyldighel ävensom vid
tillämpningen av denna lag i övrigt anses likvärdiga. Där så finns
erforderiigt, må regeringen förordna om annan gruppindelning.

Där
ej annat utsäges, förslås i lagen med olja allenast sådan mineralolja som
angives i denna paragraf.

Vad
i lagen stadgas om lagringsskyldighet skall icke äga tillämpning på olja som
utvunnits ur inhemsk skiffer.

Ändringen,
som behandlats i avsnitt 8.3.3, innebär att gmppen motorbrännolja och gruppen eldningsolja
1 och 2 förts samman till en grupp. Det i andra stycket upptagna bemyndigandet
för regeringen att förordna om annan gruppindelning, om del anses erforderligt,
har enligt ordalagen vid räckvidd. Syftet är dock knappast alt regeringen med
stöd av detta skall vidta en så omfattande åtgärd som att permanent sammanföra
två i författningstexten angivna grupper. När en motsvarande åtgärd vidtogs år
1962 ändrades författningstexten i enlighet härmed (prop. 1962: 194, LU 45,
rskr 420).

4
§ Regeringen fastställer, enligt grunder som riksdagen godkänt, den mängd olja,
tillhörande var grupp, som sammanlagt skall hållas i lager enligt 1 § första
stycket.

Tillsynsmyndigheten
skall före den 1 juli varje år på sätl stadgas i denna lag bestämma hum mycket
olja, tillhörande olika grupper, envar som enligt I § första stycket är
lagringsskyldig skall hålla i lager under tiden från och med den 1 juli detta
år till och med den 30 juni följande år.

Har
lagringsskyldig genom att eftersätta sin uppgiftsskyldighet enligt denna lag
föranlett atl lagringsmängden icke kunnat bestämmas före sagda tidpunkt, må
tillsynsmyndigheten senare, dock sist före utgången av den tid varunder
lagringsskyldighel skall fullgöras, besluta härom utan hinder av aU den jämlikt
första stycket fastställda sammanlagda lagringsmängden kan komma alt
överskridas.

Prop.
1983/84:110 85

Andra
och tredje styckena har ändrats till följd av att lagringsårel förskjutits i
liden så att del löper från den I juli till utgången av juni påföljande år.
Tillsynsmyndigheten skall således fördela de nya lagringsmängderna för denna
lagringstid.

För
den som är lagringsskyldig enligt 6 a eller 6 b § gäller liksom tidigare
särskilda bestämmelser.

6
§ Förbrukare är lagringsskyldig, därest han under basåret inom riket, annorledes
än vid fartygs drift i utrikes trafik, förbmkat olja, som han infört från
utrikes ort. Vad nu sagts skall dock ej gälla, om han infört oljan på
transportmedel för transportmedlets drift.

Skyldig att lagra
motorbrännolja eller eldningsolja är ock den som under basåret vid anläggning
inom riket förbrukat sådan olja, därest vid anläggningen under basåret och de
två kalenderåren närmast dessförinnan för-bmkals sammanlagt minst femionlusen
kubikmeter motorbrännolja eller eldningsolja. Den som vid en anläggning under
basåret förbrukat mindre än 5000 kubikmeter motorbrännolja eller eldningsolja
och inle själv infört den till riket skall dock inte vara lagringsskyldig för
denna anläggning.

Första
och andra styckena tillämpas inte på olja som förbrukas såsom råvara i de fall
när enligt 6 a eller 6 b § lagringsskyldigheten bestäms på särskilt sätt.

Paragrafen har fått den
innebörden alt lagringsskyldighelens inträde följer de nuvarande
beslämmelserna. Vid utträdet gäller däremot all den som under basåret har en
årlig förbrukning under 5000 m' därmed upphör att vara lagringsskyldig.
Bestämmelsen gäller inte om förbrukaren själv importerat olja. All import
medför lagringsskyldighet enligt första stycket.

I andra stycket har
"eldningsolja" ersatts med "motorbrännolja eller
eldningsolja" med hänsyn till den ändrade gruppindelningen.

Enligt tredje stycket
tillämpas inte reglerna om förbrukning som grund för lagringsskyldighet i de
speciella fall som regleras i 6 a och 6 b §§. Tidigare beskrevs de fall som
avses i 6 a § och 6 b § första stycket i texten i 6 § tredje stycket. Med
hänsyn till att nu ytteriigare eu fall tillkommit i del nya andra stycket i 6 b
§ har i 6 § tredje stycket texten förenklats så atl nu endasl hänvisas till 6 a
och 6 b §§.

6
b § Den som innehar gasturbin för framställning av elektrisk kraft med en
installerad effekt som uppgår till fem megawalt eller däröver är skyldig alt
hålla i lager sådant bränsle som behövs för atl driva gasturbinen.
Lagringsmängden fastställes av regeringen enligt grunder som riksdagen godkänt.

Den
som innehar oljekondensverk med en installerad effekt av mer än 150 megawalt är
skyldig alt hålla i lager sådan olja som behövs för att driva anläggningen, om
denna enligt den försörjningsplan som ligger till grund för beräkning av
lagringsbehovet är avsedd att användas under särskilda förhållanden.
Lagringsskyldighet och lagringsmängd fastställs av regeringen enligt av
riksdagen godkända grunder.

Prop. 1983/84:110 86

1 paragrafen
har tillkommit ett nytt andra stycke. Bakgrunden till och

syftet med bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen.

7
§ 1 mom. Vid lagringsskyldighetens bestämmande enligt 4 § andra stycket skall
tillsynsmyndigheten mellan dem som äro lagringsskyldiga enligt 5 eller 6 §
fördela de av regeringen enligt 4 § första stycket för den i andra stycket
samma paragraf angivna liden fastställda oljemängderna med undantag av vad som
under denna lid skall lagras enligt sådan med tillsynsmyndigheten träffad
överenskommelse, genom vilken någon åtagit sig att, utöver vad som följer av
denna lag, hålla lager av olja. Fördelningen skall med ledning av de enligt 2
mom. beräknade basmängderna, ske så att inom varje gmpp olja för envar
lagringsskyldig förhållandet mellan lagringsmängd och basmängd är i görlig mån
delsamma.

2 mom.
Basmängd inom viss gmpp av olja är den mängd olja, tillhörande

gmppen, som den lagringsskyldige under de i 5 eller 6 § angivna omstän

digheterna sålt eller förbmkat under basåret. Om den lagringsskyldige sålt

eller förbmkat annan olja än gasol både under basåret och två år dessförin

nan skall basmängden dock vara hans genomsnittliga årliga försäljning

eller förbmkning för denna tid, om basmängden därigenom blir mindre än

nyss sagts. Beträffande ångturbin- och gasturbinanläggningar må regering

en, när lagringsskyldigheten inte bestäms enligt 6 b §, förordna om andra

grunder för beräkning av basmängd.

Vid
beräkning av basmängd för säljare skall dock icke medräknas

a)
olja som han sålt till statlig
myndighet, vilken enligt regeringens beslut hade alt vid tiden för
försäljningen hålla lager av olja, tillhörande samma grupp som den försålda
oljan;

b)
olja tillhörande annan grupp än
gasol, som han infört från utrikes ort eller utvunnit vid inhemskt
oljeraffinaderi och för vidareförsäljning sålt till någon, vars försäljning av
annan olja än gasol under kalenderåret närmast före försäljningen uppgått till
sammanlagt minst tjugotusen kubikmeter;

c)
gasol som han infört från
utrikes ort eller utvunnit vid inhemskt oljeraffinderi och för
vidareförsäljning sålt till någon, vars försäljning av gasol under kalenderåret
närmast före försäljningen uppgått till minst ettusen ton;

d) olja
som han sålt till någon, vilken enligt överenskommelse med

tillsynsmyndigheten var skyldig atl under lagringsåret närmast efter för

säljningen hålla lager av olja, tillhörande samma grupp som den sålda

oljan;

e) motorbrännolja
eller eldningsolja som han sålt för förbmkning vid

anläggning inom riket, vid vilken under de tre försäljningen närmast före

gående kalenderåren förbrukats sammanlagt minst femtontusen kubik

meter motorbrännolja eller eldningsolja;

0 olja
som sålts för förbmkning såsom råvara vid framställning av

stadsgas för försäljning;

g)
olja som sålts för förbrukning vid fartygs drift i utrikes trafik; h) olja för
drift av gasturbin för framställning av elektrisk kraft, om oljan sålts till
någon som är lagringsskyldig enligt 6 b § första stycket.

1 paragrafen
anges beräkningen av de basmängder som skall gälla för

fördelningen av lagringen under den lagringstid som anges i 4 §. Tillsyns

myndigheten skall välja det beräkningssätl som medför den minsta bas-

Prop. 1983/84:110 87

mängden
för den lagringsskyldige. Då det gäller avdragen har inte någon ändring gjorts
trots att bestämmelserna för lagringsskyldighelen i 6 § ändrats. Anledningen
härtill är all fömtsättningarna för de försäljningar som skett år 1983 inte
skall ändras.

I
2 mom. första slyckel sista meningen har i förtydligande syfte insatts
"när lagringsskyldigheten inte bestäms enligt 6 b §". I där angivna
fall bygger lagringsskyldigheten inte på förbmkning enligt 6 §, varför någon
basmängdsberäkning inte görs.

1
2 mom. andra stycket d har ordet "kalenderåret" bytts ut mol
"lagringsåret" I andra stycket e har "eldningsolja"
ersatts med "motorbrännolja eller eldningsolja" med hänsyn till den
nya gruppindelningen. Vidare har ell förtydligande gjorts i andra stycket h med
hänsyn till ändringen i 6b§.

11
§ Avbrytes eller försvåras tillförseln till riket eller viss del därav av vara
som lagras enligt denna lag, äger i den utsträckning som är påkallad med hänsyn
till de förhållanden som inträtt, regeringen medgiva, alt lagren må helt eller
delvis tagas i anspråk. Regeringen får föreskriva att vara som lagras med stöd
av 6 b § andra stycket efter prövning i särskilt fall tillfälligt får tas i
anspråk när särskilda skäl föreligger.

Försattes
lagringsskyldig i konkurs, må lagret utan hinder av bestämmelserna i denna lag
tagas i anspråk av konkursförvaltningen i den mån så erfordras för konkursens
behöriga slutförande.

Som
angetts under 1 § innebär tillskapandet av försörjningsberedskapslagret atl
delta måsle i viss mån kunna las i anspråk även under fredskriser. Utan att
det uttryckligen framgått av lagtexten har innebörden av 11 § varit att lagen
får tas i anspråk om den situation inträder för vilken de är avsedda (jfr prop.
1957:144). För tydlighets skull har detta nu tagits in i lagtexten.

Ett
tillägg har vidare gjorts av innebörden att regeringen får föreskriva atl de
värmekraflverk som lagrar olja enligt de särskilda reglerna i 6 b § andra
stycket efter prövning får ta sådan olja tillfälligt i anspråk om det finns
särskilda skäl. Sådana skäl kan finnas när hastigt påkommande händelser
föranleder all verken måste tas i drift. Däremot bör tillstånd inte medges om
möjlighet funnits att i relativt god tid vidta kompenserande lagemppbyggnad
inför ett ianspråktagande.

13 §
Under den tid då lagringsskyldig som avses i 5 eller 6 § eller 6 b § andra
stycket har att hålla lager av olja, skall han varje månad lämna ullsynsmyndigheten
uppgift om den mängd olja, tillhörande varje grupp, som han vid utgången av
närmast föregående kalendermånad hade i lager inom riket, så ock om platsen och
sättet för oljans förvaring. Motsvarande gäller beträffande den som har att
hålla lager av råvara för framställning av siadsgas. Tillsynsmyndigheten må
befria från skyldighet att lämna uppgift om förvaringsplatsen.

Lagringsskyldig,
som erhållit tillstånd alt i stället för olja lagra annat bränsle, skall lämna
motsvarande uppgift om vad han hade i lager därav. Efter anmaning är han ock
pliktig lämna tillsynsmyndigheten uppgift om sin förbrukning av sådant bränsle.

Prop. 1983/84:110 88

I
denna paragraf har en formell ändring gjorts med hänsyn till den förskjutning
som skett av tiden för lagringsårel. Vidare har uppgiflsskyl-digheten
utsträckts till innehavare av värmekraftverk som är lagringsskyldiga enligt 6
b § andra stycket.

Övergångsbestämmelserna

1. Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1984.

2.
De beslut om lagringsskyldighel
som tillsynsmyndigheten fattat för år 1984 skall upphöra atl gälla med utgången
av juni 1984.

3.
Ingen lagringsskyldig får
åläggas att före utgången av år 1984 hålla ett större lager än som tidigare för
samma tid blivit fastställd för honom.

4.
Den som inte tidigare ålagts
atl hålla lager under år 1984 men genom Ullsynsmyndighelens beslut blir
lagringsskyldig efter ikraftträdandet av denna lag skall fullgöra sin
lagringsskyldighet från och med den 1 januari 1985.

Avsikten
är alt de ändrade bestämmelserna skall tillämpas på lagringen fr.o.m. den I
juli 1984. För detta år finns redan gällande beslut om lagringen som fatlats
med stöd av de äldre bestämmelserna. De tidigare besluten måste därför upphöra
för alt en ny fördelning av lagringen skall kunna göras den 1 juli 1984. Av
allmänna regler följer alt åtgärder av administrativ natur, som behövs för
eller avser en författnings framtida tillämpning, kan vidtas före
författningens ikraftträdande utan att uttryckligen anges. Tillsynsmyndigheten
har därför möjlighet att före ikraftträdandet fatta de beslut som behövs om
den lagringsskyldighet som de enskilda skall ha från den 1 juli 1984.

En
lagringsskyldig som fått en viss lagringsmängd fastställd för år 1984 skall
inte genom den nya fördelningen kunna få en större lagringsvolym fastställd
detta år.

Vidare
skall den som inte tidigare varit lagringsskyldig för år 1984 inte kunna bli
lagringsskyldig under detta år på gmnd av de nya bestämmelserna. Detta innebär
atl den fördelning av lagringen som görs till den 1 juli 1984 inle verkställs
helt och hållet förrän den 1 januari 1985.

8.9.2
Förordningen (1957:344) om oljeavgift m. m. 1 § I denna förordning förstås
med lagringsskyldig: den som är lagringsskyldig enligt 5 eller 6 § eller 6 b §
andra stycket lagen (1957:343) om oljelagring m. m.;

o
I j a: sådan mineralolja som sägs i 2 § sistnämnda lag;

tillsynsmyndigheten:
den enligt 3 § samma lag utsedda myndigheten.

Förutom
att lagen om oljelagring m. m. i texten givits en korrekt mbrik har
lagringsskyldighet enligt 6 b § andra stycket tillagts i definifionen av vilka
som är lagringsskyldiga och därmed också skyldiga all i förekommande fall utge
oljeavgift.

Prop.
1983/84:110 89

9
Statens energiverks roll i oljepolitiken

Jag
har tidigare berört statens roll i oljepolitiken. Mot den bakgrunden övergår
jag nu till atl lämna en redovisning av statens energiverks roll vad gäller
oljepolitiska frågor. Energiverket, som påbörjade sin verksamhet den 1 juli
1983, är den centrala energimyndigheten och har därmed viktiga utrednings- och
myndighetsuppgifter rörande bl. a. oljepolitiken.

Statens
energiverk skall enligt sin instruktion (1983:646) i sin planerings-och
utredningsverksamhet bl. a.

-
analysera och bedöma
bränslealternativ eller energialternativ med avseende på marknader,
tillgänglighet, miljöeffekter och teknik för utnyttjande av bränslen,

-
utreda förhållanden på
internationella och svenska energimarknader och lämna underlag för bedömningar
av hur dessa påverkar landels ekonomi,

-
utvärdera och lämna underlag
för omprövning av energipolitiska åtgärder,

-
bevaka atl förutsättningar
skapas för genomförande av beslut om långsiktig energiförsörjning,

-
bedöma risker och känslighet
för olika slag av störningar i energiförsörjningen saml följder därav som
underlag för val av strategier för säker och tillräcklig energitillförsel,

-
upprätta översikter och
prognoser över energianvändning, energiförsörjning och
försörjningsmöjligheter,

-
bedöma och bevaka teknik och
teknikutveckling, särskilt för o/jeer-sättning men även för energiförsörjning
och energianvändning på längre sikt,

-
främja utvecklingen och en ökad
användning av alternativa och förnybara energikällor,

-
främja en effektiv
energianvändning och energihushållning,

-
bedöma och främja svensk
industris möjligheter att utveckla och framställa energileknisk utrustning,
bl. a. för export.

Energiverket
har också uppgifter vad beträffar stöd till olika åtgärder som berör
oljeområdel. Inom ramen för programmet för oljeersältande åtgärder lämnas
främst stöd för att ersätta olja med andra bränslen. Inom energiforskningsprogrammet
är insatserna betydande - bl. a. inom delprogrammet Bränsleförädling - där
stöd lämnas till framtagande av teknik för alternativa drivmedel och i
begränsad omfattning förädling av restoljor.

Vidare
hanterar energiverket frågor om det prospekteringsstöd vad avser olja, gas och
kol som jag nyss har redogjort för. Verket har också myndighetsansvaret för
introduktionsplanen för alternativa drivmedel. Som exempel på andra uppgifter
för verket och som mera indirekt rör oljeområdet kan nämnas stödet till
anordningar för att minska utsläppen av svavel vid förbränning av kol, prövning
enligt den s.k. fastbränslelagen

Prop. 1983/84:110 90

och
vissa uppgifter beträffande lokaliseringsprövning enligt 136 a § byggnadslagen
avseende energikrävande anläggningar.

I
och med energiverkets tillkomst har staten enligt min mening fått ännu ett
värdefullt instrument i oljepolitiken. Verket kommer i sin utredningsverksamhet
att analysera och bedöma inte bara utvecklingen på oljeområdet, ulan också
utvecklingen på områden som kan vara alternativ till oljeanvändning eller som
påverkas av förändringar inom oljeområdel. Härigenom får statsmakterna ett
väsentligt underlag för au göra avvägningar och bedömningar om effekter av
olika åtgärder inom oljeområdet.

Andra
myndigheter har också uppgifter som berör oljeområdet. ÖEF:s uppgifter vad
gäller krisberedskap och oljelagring har redan behandlats. Statens pris- och
kartellnämnd (SPK), som är den centrala myndigheten för frågor om
prisövervakning, har till uppgift alt följa utvecklingen av och främja den
allmänna kännedomen om pris- och konkurrensförhållanden inom näringslivet, bl.
a. vad gäller oljehandeln. I Iransportrådets uppgifter ingår aU planera,
samordna och följa upp utvecklingen inom transportområdet. Till rådets
uppgifter hör också att ansvara för ransoneringar och andra regleringar av
drivmedel. Statens industriverk har som sektoransvarig myndighet för
industrins energianvändning i uppgift att bl. a. genom sin utredningsverksamhet
bevaka industrins energianvändning och därmed också oljeanvändningen inom
industrin.

Energipolitiken
berör många olika delar av samhället. Det är därför naturiigt all flera
myndigheter har uppgifter som rör oljeområdel. För att av statsmakterna
fastlagda rikUinjer för oljepoliliken skall tolkas på ett enhetligt säU och för
aU bl. a. undvika dubbelarbete är del angeläget att myndigheterna samordnar
sitt arbete. Myndigheternas arbete kan också många gånger underlättas om de
informerar varandra om pågående och planerad verksamhet som rör oljeområdet. Så
sker också i stor utsträckning. Huvudansvaret för denna samordning bör
emellertid enligt min mening ligga på statens energiverk i verkets roll som
den centrala energimyndigheten. Del är viktigt atl en samordning kan ske
smidigt och att andra myndigheter på egel initiativ informerar energiverket om
sina aktiviteter inom oljeområdet.

10
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag au regeringen föreslår
riksdagen aU

1.
antaga förslaget till lag om
ändring i lagen (1957: 343) om oljelagring m.m. (avsnitt 8.8),

2.
antaga förslaget till lag om
ändring i förordningen (1957:344) om oljeavgift m. m. (avsnitt 8.8),

Prop.
1983/84:110 91

3.
godkänna de av
mig förordade gmnderna för statligt stöd till prospekterings- och utvinningsverksamhet
vad gäller olja och naturgas (avsnitt 6.5),

4.
till Program
för prospektering efter olja och naturgas på statsbudgeten för budgetåret
1984/85 under tolfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 600000000 kr.
(avsnitt 6.5),

5.
bemyndiga regeringen
aU besluta om ändrade villkor för tidigare beviljade särskilda bidrag för
prospektering i enlighet med vad jag har förordat (avsnitt 6.5),

6.
till
Aktieägartillskott till Svenska Petroleum AB på statsbudgeten för budgetåret
1984/85 under tolfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 214000000
kr. (avsniu 7.4.3),

7.
bemyndiga
fullmäktige i riksgäldskontoret atl i enlighet med vad jag förordat ikläda
staten garanti, inkl. tidigare lämnat bemyndigande, med sammanlagt högst
8000000000 kr. i samband med åtaganden för utvinning m. m. av olja, naturgas
eller kol (avsnitt 6.5),

8.
bemyndiga
regeringen att avyttra statens aktier i Svenska Petroleum AB eller eljest i
enlighet med vad jag anfört vidta åtgärder för att minska statens andel i
bolaget (avsnitt 7.4.3),

9.
bemyndiga
regeringen att överta de av statens vatlenfallsverk förvaltade aktierna i
Svenska Petroleum AB samt skuldförbindelsen för det av vatlenfallsverket till
bolaget lämnade förlagslånet (avsnitt 7.4.4),

10. bemyndiga regeringen att nedsätta statens
vattenfallsverks ej

förräntningspliktiga statskapital med 202500000 kr. (avsnitt

7.4.4),

11. godkänna de riktlinjer för elt reviderat program
för beredskaps-

lagring av råolja och oljeprodukter t.o.m. lagringsäret 1986/87

saml de ändringar i grunderna för Ivångslagring som jag har

förordat (avsnitt 8.3).

11 Vissa anslagsfrågor för budgetåret 1984/85

TOLFTE
HUVUDTITELN

H. Ekonomiskt försvar: Bränslen och drivmedel m. m.

I begreppet ekonomiskt försvar sammanfattas de åtgärder
som vidtas i fred inom olika sektorer och funktioner i samhället för att
Sverige skall ha en tillfredsställande försörjningsförmåga i kriser och krig.
Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) är ansvarig myndighet vad gäller att
samordna det ekonomiska försvaret. Verksamheten inom detla är indelad i ett
antal försörjningsområden, s. k. program.

Prop.
1983/84:110 92

Under
industridepartementets huvudtitel behandlas programmet Energi. Under littera
H., Ekonomiskt försvar: Bränslen och drivmedel m.m., behandlas därvid frågor under
programmet Energi, delprogrammet Bränslen och drivmedel m. m. Delprogrammet
ligger inom ÖEF:s ansvarsområde.

Chefen
för försvarsdepartementet har i prop. 1983/84:100 (bil. 6) lämnat en
sammanfattande redogörelse för det ekonomiska försvaret.

Överstyrelsen
för ekonomiskt försvar

ÖEF
begär i anslagsframställningen (AF) medel för delprogrammet Bränslen och
drivmedel m. m. över följande anslag under industridepartementets huvudtitel

-
förslagsanslaget H 1. Drift av
beredskapslager,

-
reservationsanslaget H 2.
Beredskapslagring och industriella åtgärder,

-
förslagsanslaget H 3. Särskilda
kostnader för lagring av råolja och flyg-drivmedel.

Verksamheten
inom delprogrammet, som omfattar råolja, petroleumprodukter inkl. smörjmedel,
fasta fossila bränslen saml inhemska bränslen, består huvudsakligen av
försörjningsanalyser, förberedelser för reglering och ransonering och annan
planläggning, tryggande av försörjnings-viktig inhemsk produktion, utveckling
av inhemska substitut samt beredskapslagring.

Sammanfattningsvis
anger ÖEF meddsbebovet för delprogrammet Bränslen och drivmedel m. m. till
följande (1000-tal kr.).

Littera Hl H 2 H 3 Totalt

Anslag
1983/84 604913 1094985 1 1699899

ÖEF
beräknar 1984/85 866862 1258855 1 2125718

ÖEF
framhåller vikten av att skapa en hög handlingsberedskap för att rätl kunna
verka i skilda kris- och krigssituationer. Vidare bör strävan vara att uppnå
största möjliga försörjningsförmåga genom alt utnyttja inhemska resurser saml
genom att prioritera förberedelser för övergång till inhemska substitut för
importerade varor.

ÖEF:s
besparingsförslag enligt huvudalternativet för anslagen för drift av
beredskapslager under försvars- och industridepartementens huvudtitlar
beräknas sammanlagt uppgå till 1007000 kr. Härav faller 986000 kr. på
delprogrammet Bränslen och drivmedel m. m. till följd av beräknade kostnadsminskningar
för uppvärmning m.m. av lagren av tjock eldningsolja. Detta förklaras med att
ÖEF, till följd av de problem som uppstått vid lagring av tjock eldningsolja på
vattenbädd, avser att successivt avveckla lagringen av denna produkt. Det
slutliga lagringsbehovet liksom avvägningen mellan lagring av råolja och tjock
eldningsolja blir emellertid bero-

ende
av resultatet av den pågående översynen av del löpande oljelagringsprogrammet.

I
avvaktan på resultatet av den särskilda översynen av oljelagringsprogrammet
har ÖEF beräknat medel för detta enligt tidigare fastställd lag-ringsplan. ÖEF
anmäler emellertid att en reduktion av oljelagringens totala omfattning enligt
nu gällande oljelagringsprogram bedöms vara naturlig med hänsyn till samhällets
minskade oljekonsumtion. Vidare avser ÖEF alt i samband med överlämnande av
försörjningsplanen till K 83 redovisa önskvärda ändringar beträffande avvägningen
i lagringsprogrammet mellan råolja och produkter resp. mellan lagring i
statlig regi och s. k. tvångslagring hos näringslivet.

ÖEF
har i AF också anmält att en utredning har påbörjats i syfte atl klarlägga
förutsättningarna för fortsatt lagring i bergrum av flygdrivmedel och tjock
eldningsolja.

I
avvaktan på K 83:s slutliga förslag om revidering av det löpande
oljelagringsprogrammet har ÖEF i skrivelse den 25 oktober 1983 redovisat de
principiella utgångspunkter, som enligt ÖEF bör vara vägledande i det
reviderade oljelagringsprogrammet. ÖEF redogör i skrivelsen också för pågående
studier och forskning kring de lagringstekniska problemen.

Under
anslaget H 1. Drift av beredskapslager beräknar ÖEF pris- och löneomräkningen
på befintliga resurser, exkl. kapitalkostnader, till totalt 2295000 kr. och
besparingarna till totalt 986000 kr. Kapitalkostnaderna beräknas uppgå till
840265000 kr. ÖEF har vidare brullobudgeterat anslaget mot bakgrund av
osäkerheten i prognosen över hyresinkomsterna.

Under
anslaget H 2. Beredskapslagring och industriella åtgärder begär ÖEF 7455000 kr.
av den av regeringen för hela det ekonomiska försvaret anvisade medelsramen för
invesleringar m.m. för budgetåret 1984/85. Härav beräknas 7000000 kr. för
fortsatta beredskapsåtgärder inom upp-värmningssektorn, 300000 kr. för att
bibehålla gengasberedskapen saml 155 000 kr. för att stärka
handlingsberedskapen bl. a. genom fortsatt utbildning av personal inom
krisorganisationen.

För
fortsatt anskaffning av råolja, som enligt gällande lagringsplan skall uppgå
till 900000 m' under budgetåret 1984/85, beräknar ÖEF under samma anslag eU
medelsbehov på I 228500000 kr., inkl. inlagringskostnader (prisläge andra
kvartalet 1983 med en dollarkurs om 7:40 kr. och pris 29 dollar per fal).

För
byggandet av flygdrivmeddsanläggning beräknar ÖEF medelsbehovet under
budgetåret 1984/85 fill 5 500000 kr. Vid beslut om att bygga en gasolanläggning
i Nynäshamn, med byggstart våren 1984, beräknar ÖEF ytteriigare 17400000 kr.
för budgetåret 1984/85.

Prop, 1983/84:110 94

Föredragandens
överväganden

I
prop. 1983/84:100 (bil. 14) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan
på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1984/85 la upp anslagen inom
del ekonomiska försvarets delprogram Bränslen och drivmedel m.m., exkl.
förvaltningskostnader, med oförändrade belopp. Jag återkommer nu, efler samråd
med chefen för försvarsdepartementet, till dessa frågor.

Innan
jag redovisar medelsbehoven vill jag erinra om mitt i den tidigare
framställningen presenterade förslag till oljelagringsprogram för lagringsåren
1984/85-1986/87.

Jag
har i del följande beräknat medel till ÖEF:s delprogram Bränslen och drivmedel
m. m. för budgetåret 1984/85 under de anslagsrubriker som angetts av ÖEF.

Jag
redovisar först medelsbehovet för delprogrammet fördelat på anslagen H I-H 3.
Därefter övergår jag till att redovisa medelsbehovet under varje anslag.

Under
anslaget H 1. Drift av beredskapslager beräknar jag bmlto 643 761000 kr., varav
611465 000 kr. utgörs av kapitalkostnader. Pris- och löneomräkningen på
anslaget har beräknats till 2128000 kr. Jag har vidare, i likhet med tidigare
år, nettobudgeterat anslaget och beräknar inkomsterna Ull 6380000 kr.

Under
anslaget H 2. Beredskapslagring och industriella åtgärder beräknar jag 7455
000 kr. av den av regeringen för hela det ekonomiska försvaret anvisade
medelsramen för invesleringar m.m. för budgetåret 1984/85. Härav beräknas
7000000 kr. för fortsatta beredskapsålgärder inom uppvärmningssektorn, 300000
kr. för att bibehålla gengasberedskapen samt 155000 kr. för att stärka
handlingsberedskapen bl. a. genom fortsatt utbildning av personal inom
krisorganisationen. Jag beräknar inga ytterligare medel för
lagringsanläggningar under budgetåret 1984/85.

Under
anslaget H 3. Särskilda kostnader för lagring av råolja och flygdrivmedel
beräknar jag 1000 kr. för oförutsedda kostnader som kan uppkomma i samband med
lagringsverksamheten av olja och flygdrivmedel. Anslaget står fill regeringens
disposition.

Jag
övergår nu till att redovisa medelsbehovet under vaije anslag.

H 1. Drift av beredskapslager

1982/83 Utgift 514061425

1983/84 Anslag 604913000

1984/85 Förslag 637381000

Anslaget omfattar driftkostnader för beredskapslagring,
exkl. inlagringskostnader. Anslaget omfattar också hyreskostnader för
lagringsanläggningar.

1000-tal
kr.

Program/delprogram

1983/84 Anslag

1984/85 beräknar

ÖEF

Föredraganden

Bränslen och drivmedel m. m. Avgår intäkter

Summa
anslag

612013 7100

604913

866862 (6000)'

866862

643 761 6 380

637 381

ÖEF har tillämpat bruttobudgetering

Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående
hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen

att till Drift av beredskapslager för budgetåret 1984/85
anvisa ett förslagsanslag av 637381 000 kr.

H
2. Beredskapslagring och industriella åtgärder

1982/83
Utgift 1983/84 Anslag 1984/85 Förslag

1
198825318

1094985000

7455 000

Reservation

25623893

Anslaget omfattar samtliga kostnader i samband med
lagringsverksamheten samt olika former av industriella åtgärder. Under
anslaget beräknas också medel för förrådskostnader samt för ökning av
handlingsberedskapen.

1
000-lal kr.

Program/delprogram

1983/84 Anslag

1984/85 beräknar

ÖEF

Föredraganden

Bränslen och drivmedel m. m. Från clearingfonden

Summa
anslag

1 100485 5500

1094985

1258855 1258855

7 455 7455

Prop.
1983/84:110 96

Med hänvisning till vad jag har anfört i del föregående
hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen

all till Beredskapslagring och industriella åtgärder för
budgetåret 1984/85 anvisa ett reservationsanslag av 7455000 kr.

H 3. Särskilda kostnader för lagring av råolja och
flygdrivmedel

1982/83 Utgift 153611392

1983/84 Anslag 1 000

1984/85 Förslag 1000

Anslaget står till regeringens disposition för täckande av
oförutsedda kostnader under reservationsanslaget H 2. Beredskapslagring och
industriella åtgärder i samband med lagringsverksamheten av råolja och flygdrivmedel.

Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående
hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

atl till Särskilda kostnader för lagring av råolja och
flygdrivmedel för budgetåret 1984/85 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.

12 Beslut

Regeringen ansluter sig fill föredragandens överväganden
och beslutar all genom proposition föreslå riksdagen atl antaga de förslag som
föredraganden har lagt fram.

Prop.
1983/84:110 97

Bdaga I

Sammanfattning av (SOU 1983:19) Den stora omställningen

Energimarknadsutredningen tillsattes våren 1981. Dess
uppgift var all klarlägga de internationella energimarknaderna och söka bedöma
den långsikliga utvecklingen av dessa marknader.

I. Inledning

I. Den stora omställningen

Utredningens titel. Den stora omställningen, syftar på den
slora omställning som under 1970-talet ägde rum i väridsekonomin, frän låg-
till högpris-energi.

Fram till 1970-talels början ökade den industriella
världens årliga energiförbrukning med ca 5% om året; utvecklingsländernas
energiförbrukning ökade än snabbare. Samtidigt skedde en övergång från fasta
bränslen, främst kol, till olja. Denna övergång var särskilt markant i Europa
som ända fram till 1950-talet väsentligen baserade sin energiförsörining på
inhemska bränslen och framför allt kol. Men också USA, världens största
oljeproducenl, ökade sin oljeförbrukning i mycket snabb takt och förvandlades
från en exportör till världens största oljeimportör.

Praktiskt tagel hela denna väldiga ökning av
oljeförbrukningen kunde ske genom den ökande oljeutvinningen i Mellersta
Östern, främst länderna kring Persiska Viken.

Världens energiförsörjning blev alltmer beroende av ett
litet antal oljerika smaländer.

Del globala oljesystemet, som dominerades av de stora
internationella oljebolagen, "de sju systrarna", var anpassat främst
till induslrivärldens behov av billig olja. Det var ett system som i grunden
byggde på atl producenlländernas nationella intressen trycktes ned och
underordnades oljebolagens och västvärldens. Realpriset på olja sjönk praktiskt
taget konlinueriigt under åren 1950— 1970.

Utvecklingen bröts i början av 1970-lalet. Orsakerna var
många. Den starka ökningen av oljekonsumtionen hade pressat upp
produktionsnivån i närheten av produktionstaken. Nya, mindre oljebolag som var
ensidigt beroende av en enda producent hade sämre möjligheter än de stora bolagen
att stå emot kravet pä prisökningar. De oljeproducerande ländernas långa kamp
för ekonomisk och politisk frigörelse från bolagen och deras moderiänder gav
kraven på ökad producentmakt över oljan allt större tyngd. Kriget mellan
arabstaterna och Israel 1973 och det därmed sammanhängande oljeembargot gav
förutsättningar att i ett slag fyrdubbla priserna. 7 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr
110

Prop. 1983/84:110 98

OPEC, de oljeproducerande u-ländemas
samarbetsorganisation, som bildals 1960, blev nu en politisk och ekonomisk faktor.

Under åren 1974-1978 stabiliserades den internationella
oljemarknaden. Priserna sjönk något.

Under åren 1978-1979 ökade oljepriserna med ca 130%. Också
denna gång utlöstes oljeprisökningarna av yttre politiska händelser:
revolutionen i Iran och det därmed sammanhängande tillfälliga bortfallet av
oljeproduktionen. Prisökningarna drevs emellertid väsentligen fram av ett
växelspel mellan spekulationer, panikköp på spolmarknaden och oljecykelns
förvän-lanstryck. OPEC spelade en passiv roll och kom i praktiken snarare att
bekräfta en redan inledd prisuppgång.

Prisökningarna innebar slutet på en epok och början på en
ny: en omställning av väridsekonomin från låg- till högprisenergi.

Omställningen
från låg- till högprisenergi har inte skett symmetriskt och jämnt, ulan ryckvis
och dynamiskt. De senaste årens kaotiska oljemarknad ger goda vittnesbörd om
svårigheterna att göra förutsägelser.

Energimarknadsutredningen
gör inte anspråk på att göra några förutsägelser om framtiden. Dess analytiska
uppläggning redovisar i stället dels den politiska och ekonomiska miljön som
påverkar energibesluten, både hos producenter och konsumenter, dels bedömningar
och prognoser om framtidens energisituation som gjorts av olika organ.

Elt huvudproblem i all prognosverksamhel, och inte minst
på energiområdet, är att söka frigöra sig från det dagsaktuella skeendet och
verkligen diskutera det långsiktiga. Förväntningarna om händelseutvecklingen på
kort sikt påverkar dessutom utvecklingen på längre sikt och bidrar därmed till
de cykliska svängningarna på energimarknaderna.

Energifrågorna är vidare i hög grad politiska frågor.
Energikonsumtion, -produkfion och -distribution påverkas eller styrs av
polifiska beslut, vars inriktning man givelvis kan spekulera om men som av
naturliga skäl är omöjliga att förutse. Den lurbulenla utvecklingen i Mellersta
Östern är bara ett exempel bland flera.

Utredningen har bearbetat dessa metodiska problem genom
atl analysera frågeställningarna från i huvudsak två skilda utgångspunkter.
Den ena utgår från energiproblemens politiska karaktär och analyserar
energimarknadens "aktörer" - vilka de är, vilken rörelsefrihet de
har, vilka faktorer som påverkar deras beslut och konsekvenserna av besluten.

Aktörerna har uppdelats enligt en klassificering som har
sin rationalitet i världshandeln med olja:

-
Oljeproducerande
u-länder

-
Oljdmporterande
u-länder

-
OECD-länderna

-
SEV-länderna

-
Oljebolagen
("De sju systrarna")

I detla sammanhang diskuteras också energifrågorna och
internationell säkerhet.

Prop.
1983/84:110 99

Den andra angreppsmetoden är en presentation och
djupgående metodisk analys av ett antal aktuella energimarknadsprognoser:
deras uppläggning, begränsningar, metoder, syften och slutsatser.

Utredningen handlar mest om olja, även om också gas och
kol ges en god belysning. Oljan har varit och är den enda riktiga
internalionella energimarknaden och har den utan jämförelse största
marknadsandelen av alla energiråvaror.

Detta beror på alt oljan är och för mycket lång tid kommer
alt vara en residualråvara, dvs. utnyttjas som utfyllnad när andra
energiråvaror inle förslår. Den blir därigenom en oumbäriig råvara för alla
nationer, också de minst utvecklade, och den knyter samman nationerna i ell
internafiondlt beroende.

Oljan utgjorde 1982 ca 25% av världshandeln och
förskjutningar i produktions- och konsumtionsmönster sätter enorma
penningflöden i rörelse och får viltgående ekonomiska konsekvenser. Men den
påverkar också nationernas inbördes relationer och den internalionella
säkerheten. Det är därför som oljeprisökningarna under 1970-lalel haft en så
genomgripande betydelse.

Under intryck av flerdubblingen av oljepriserna 1973- 1974
kom analysen av energi- och särskilt oljeproblemen i stort sett att handla om
Ullgång och efterfrågan på energi. Man såg framför sig tilltagande knapphet och
faktisk resursuttömning. Grunden för den industriella civilisationen syntes med
ens insiabil.

Prognoserna och framtidsbedömningarna blev s. k.
gapkalkyler där man räknade fram en förväntad efterfrågan på energi, särskilt
olja, och jämförde sannolik maximal produktion. På detta säll kom man fram
till "gap", som på elt eller annat sätt måste fyllas, om inle världen
skulle drabbas av stora ekonomiska problem.

Man inser nu mer och mer alt huvudproblemen med
omställningen till högkostnadsenergi sammanhänger med själva
anpassningsprocessen, framför allt dess ekonomiska och politiska sida.

Teknologin och de fysiska resurserna är självfallet
viktiga, men produktions- och konsumtionsnivå bestäms också av politiska och
ekonomiska förhållanden. Oljeprisökningens effekter handlar således i stor
utsträckning om effekterna av oljepriserna på ländernas belalningsställning
och kostnadsnivå saml om den inflationsdrivande likvidilelspåspädningen. Delta
skapar svåra problem inom och mellan nationer när del gäller atl fördela
kostnaderna för anpassningen. Det är också därför omställningen får sådana
vittgående politiska följder, såväl inom nationerna som i deras inbördes
relationer. Maktförhållandena förskjutes, regionvis och nationellt, och detta
sker inte utan betydande påfrestningar.

Prop. 1983/84:110 100

2.
Energimarknadernas geoekonomi

Utredningen
ger här en översikt av energimarknadernas geoekonomi.

Tillgång,
produktion och konsumtion av de olika energiråvarorna är globalt sett ytterst ojämnt
fördelade.

Tillgångarnas
belägenhet är närmast en fråga om geologi och jordskorpans uppkomst.
Politiska, tekniska och ekonomiska förhållanden styr prospekteringen och avgör
därmed vilka resurser som är kända.

Produktionen
är sällan fördelad i direkt proportion fill reserverna. Marknadsförhållanden,
med andra ord närhet till konsumtionscentra, samt kostnads- och
kvalitetsskillnader avgör, tillsammans med ekonomiska och politiska
förhållanden, var produktionen sker vid en given tidpunkt.

Konsumtionens
fördelning i världen återspeglar i första hand ländernas växlande grad av
industrialisering och den ojämna inkomstfördelningen.

Den
ojämna fördelningen mellan produktion och konsumtion ger fömt-sätlningen för
internationell handel med energi, de internationella energimarknaderna.

Prospektering
är en förutsättning för atl den resursbas som finns kan överblickas och
sedermera utvinnas. En kontinuerlig och aktuell värdering av tillgångarna,
deras läge och ekonomi är av uppenbara skäl en nyckelfaktor för de
internationella energimarknadernas framtid. Påfallande är den starka
koncentrationen av prospekteringen till i-länder, trots att u-länderna har
långt mer lovande geologiska förhållanden.

Förädling
av råvaran är avgörande för möjligheterna att nyttiggöra energin. En
förståelse av den internationella oljemarknaden kräver därför också en inblick
i raffinaderiindustrins villkor.

Som
fallet är beträffande flertalet mineraler är tillgången på olja jämförelsevis
koncentrerad. De väldiga prisökningarna skulle annars inte ha skapat sådana
massiva resursöverföringar.

Översiktligt
beskrivs resurser och reserver av olika energiråvaror. Frågan om prospektering
efter olja behandlas i ett globall perspektiv.

En
överblick av produktionen ges. Konsumtion och handelsflöden presenteras för
olja, naturgas, kol och uran. Frågor om priser och kostnader diskuteras.

Begreppet
internalionella energimarknader behandlas särskilt vad avser den avgränsning
som behöver göras mellan å ena sidan handel med enbart energiråvaror och å den
andra sidan annan internationell handel med "energiutrustning", l.ex.
teknik för oljeulvinning, kärnkraflsteknologi etc.

Slutligen
presenteras kort marknaden för oljefrakter och offshoreinstal-lationer.

Prop.
1983/84:110 101

11.
Oljemarknadens aktörer

3.
Oljeexporterande u-länder

28
utvecklingsländer är f. n. netloexportörer av olja. Tillsammans svarade de för
drygt 45% av världsproduktionen år 1981 och för ca 85% av den olja som såldes
på väridsmarknaden. Samma gmpp av länder kontrollerar nästan tre fjärdedelar av
väridens påvisade reserver av råolja.

Flera av dessa länder har
dessutom en stor potential för produktion och export av naturgas. Det gäller
framför allt Algeriet, Indonesien, Iran, Nigeria, Qalar, Saudiarabien, Förenade
Arabemiraten, Malaysia, Mexiko och Kuwait.

Helt dominerande inom
denna grupp av 28 utvecklingsländer är de 13 medlemsländerna i OPEC saml
Mexiko. Inom OPEC blir länderna kring Persiska Viken alltmer betydelsefulla.
Delta förhållande kommer att accentueras under de närmaste 10-15 åren, då
flera andra OPEC-länder kommer alt falla bort som exportörer. Redan i dag står
dessa länder för ca 65 % av OPEC-produktionen och denna andel kan öka till ca
90 % fram mot sekelskiftet.

OPEC svarade 1981 för
ungefär 40% av väridsproduktionen av olja och hela 80% av den olja som såldes
på väridsmarknaden. Dessa andelar har dock sjunkit under 1982.

De 15 oljeexporterande
utvecklingsländerna utanför OPEC producerade 1982 tillsammans ca 5.5 mbd. Bland
dessa intar Mexiko en särställning med cirka 40% av produktionen och två
tredjedelar av reserverna.

Oljan utgör för de flesta
av de oljeexporterande u-länderna den i särklass främsta fillgången och
inkomstkällan. Men del är en ändlig tillgång och reservernas storlek i
förhållande till den åriiga produktionen avgör framtida inkomster. Trots goda
föresatser har de flesta oljeexporterande u-länderna hamnat i oljeekonomins
järngrepp.

De
oljeproducerande u-länderna är i flertalet fall unga nationer; relativt nyligen
befriade från kolonialt styre och från oljebolagens dominans. De slora
oljdnkomsterna har naturligt nog väckt politiska förhoppningar och
aspirationer, som inte är lätta alt kontrollera och styra.

De väldiga
inkomstökningarna har givit stora utveckhngsmöjligheter, men har också skärpt
de inbyggda spänningarna inom dessa länder och gjort ekonomierna alltmer
dualistiska. När inkomsterna ökar med oerhörd kraft under några få år är del så
gott som omöjligt alt undvika inflatoriska processer, okontrollerad
urbanisering, snabbi svällande statlig sektor och överambitiösa industriella
projekt. De oljeexporterande u-ländernas problem förstärks självfallet av
oljeprisernas cykliska svängningar. Nedgången i produktion och pris 1981-1982
har skapat svåra problem för många oljeexportörer.

1
kapitlet görs en genomgång, land för land, med avseende på produkfion,
reserver, framtidsutsikter och politisk-ekonomiska förhållanden.

Prop. 1983/84:110 102

Utredningen
beskriver OPEC:s framväxt och agerande. OPEC är ingen effektiv kartell men
skulle gärna vilja vara en. Organisationen har i allmänhet inte lyckats med
alt "diktera" priserna, men däremot förhållandevis framgångsrikt
utnyttjat marknaden och den egna maktpositionen för att befästa och
vidmakthålla höga prisnivåer. Organisationen har sökt rättfärdiga de höga
prisnivåerna med hänvisning till alt oljan är en ändlig tillgång och atl
världen måsle hushålla och övergå till andra energikällor. I viss mening kan
man säga att OPEC:s strävanden varit alltför framgångsrika, sett från
organisationens egna utgångspunkter. Övergången till lägre energiförbrukning
och alternativa energislag har gått "för fort".

OPEC:s
produktion har under senare år sjunkit dramatiskt vilket sammanhänger med
OPEC:s roll som residualproducent, dvs. den producent som fungerar som
marknadens "dragspel". När efterfrågan på olja sjunker söker
importländerna i första hand begränsa importen från OPEC. Omvänt innebär detta
alt när oljeförbrukningen ökar igen kommer OPEC att stå för hela del nya
tillskottet; det finns ingen ledig reservkapacitet atl tala om på annal håll.
Detta innebär atl förändringar i oljeefterfrågan starkt påverkar OPEC och
OPEC:s inkomster.

Del
är ofrånkomligt att vikande priser och efterfrågan skapar svåra spänningar inom
organisationen och dessa spänningar förstärks av de politiska konflikterna
mellan vissa av organisafionens medlemsstater, framför allt mellan Iran och
arabstaterna kring Persiska Viken. Organisationen står inför svåra
påfrestningar, men medlemsstaterna vet all de alla har mycket all förlora på
ett direkt priskrig mellan medlemsstaterna.

4.
Oljeimporlerande u-länder

Flertalet
u-länder är oljeimportörer. Deras energiförbmkning per capita är låg. Totalt
slår de oljeimporlerande u-länderna för en tiondel av väridens totala
förbrukning av kommersiell energi.

Även
om den totala kommersiella energiförbmkningen är låg har den likväl ökat mycket
snabbare i u-länderna än i i-länderna. Mellan 1950 och 1980 ökade den totala
förbmkningen i världen drygt tre gånger, medan motsvarande ökning för
u-länderna var sju gånger.

Oljeprishöjningarna
under 1970-talel har medfört svåra anpassningsproblem i de flesta u-länder.
Deras kostnader för oljeimporten uppgår i genomsnitt till ca 40% av
exportinkomsterna.

För
många u-länder är siffran än högre: 60-80%. Många u-länder har visserligen
stora energitillgångar, men har långt kvar till prospektering och exploatering
i full kommersiell skala. Prospektering och exploatering pågår bara i ett litet
antal länder.

De
talrika små och fattiga u-länderna har en i förhållande till den totala världsefterfrågan
på olja en obetydlig oljeimport. Variationer i denna import har därför
förhållandevis liten betydelse för den totala efterfrågan på olja och därmed
för världsmarknadspriset.

Prop. 1983/84:110 103

De slora oljeimportörerna på u-landssidan är dels de
folkrika länderna, dels de s.k. nyindustrialiserade länderna. De åtta
viktigaste energiimportörerna är: Brasilien, Sydkorea, Taiwan, Indien,
Turkiet, Thailand, Filippinerna och Hongkong. Tillsammans står dessa åtta
länder för ca 60% av u-ländernas totala förbrukning av olja och för 75 % av
deras totala oljeimport.

I kapitlet redovisas land för land utvecklingen i de elva
vikfigasle oljdmporterande u-länderna.

I en bedömning av de oljeimporlerande u-ländernas framtida
oljeförbrukning konstaterar utredningen all tillväxten av energiförbmkningen
under 1980-talet kan bli väsentligt mindre än man tidigare räknat med och alt
oljeimporten inte ökar i den omfattning man hittills antagit.

Orsaken till atl utredningen ifrågasätter de tidigare
bedömningarna kan främst sökas i u-ländernas svåra skuldbörda samt att
oljeimporten är starkt koncentrerad till ett litet antal medelinkomstländer i
Latinamerika och Sydostasien samt några folkrika låginkomstländer som Indien
och Pakistan.

5. OECD-länder

OECD-länderna har olika förutsättningar vad gäller energi
och råvaror, men flertalet är importberoende. USA intar en unik position genom
sin storlek och väldiga råvarupolenlial, men är också en mycket stor
nett-importör av olja - bara Japan är f. n. större.

Gemensamt för alla OECD-länder är den väldiga ökningen av
energiförbmkningen under efterkrigstiden. Samtidigt skedde en övergång från
kol till olja.

Oljeprisökningarna
i början av 1970-talet bröt utvecklingen. På ett närmast chockartat sätt
uppenbarades de inbyggda svagheterna i de industriella ländernas
energiförsörjning och ekonomier. Industriväriden befinner sig nu i en myckel
omfattande omställning.

Denna
dramatiska förändring illustreras av atl under åren 1973-1980 har
industrivärldens energiförbrukning ökat med endast 0,7% per år jämfört med en
tidigare årlig ökning på ca 5%.

Mellan 1979 och 1981 har energiefterfrågan minskat med 5%.
Oljekonsumtionen med inte mindre än 14%. Den samlade oljeförbmkningen i
OECD-världen är i dag mindre än den var 1973. Minskningen har fortsatt under
1982.

I kapitlet görs en genomgång av utvecklingen i olika
länder och regioner.

Flertalet
industriländer har en mer eller mindre ambitiös energipolitik, som syftar till
att öka effektiviteten i energianvändningen samt stimulera övergången till
andra energikällor än olja. Denna omställning innebär i stor utsträckning krav
på betydande investeringar, t. ex. i nya maskinanläggningar eller bättre
isolerade bostäder. Investeringsnivån påverkas givelvis

Prop. 1983/84:110 104

av
det allmänna ekonomiska klimatet och ränteläget. Låga industriinvesteringar
betyder också avsaktad takt i omställningen bort från olja.

De
snabba prisökningarna under 1970-lalet har emellertid medfört betydande
förändringar i industriväridens energiförbmkning och har också ökat
energieffektiviteten. Det stora problemet är i vilken utsträckning dessa
förändringar är varaktiga eller tillfälliga, dvs. i vilken utsträckning de
beror på förändringar i energikonsumtion/produktion baserade på varaktiga
investeringar, eller på tillfälliga effekter av recessionen. Bilden kompliceras
av det förhållandel atl den allmänna ekonomiska nedgången särskilt hårt
drabbat de energilunga branscherna och att det är osäkert om och i vilken
omfattning dessa kommer att återta sin tidigare dominerande ställning i många
industriella ekonomier.

Den
översiktliga analysen av ett antal konsumentländer har dock visat atl man i
flertalet industriländer räknar med en fortsatt, om en än något avlagande,
förbättring av energieffeklivileten samt ersättning av olja med andra
energikällor.

Dagens
betydande reala prissänkningar på olja kan emellertid medföra att de
energipoliliska strävandena att minska oljeberoendet mattas.

Utredningen
konstaterar atl omställningen bort från "oljesamhället" är en process
där de avgörande problemen inte är tekniska utan politiska. OECD-länderna har
både tekniska och ekonomiska resurser alt göra omställningen. Men den
försvåras av olika Irögheter, som i sin lur är intimt sammanvävda med
samhällenas politiska och sociala struktur.

En
kraftfull energipolitik förutsätter kraftfulla regeringar, som har brett
folkligt stöd, och del är i dag en typisk bristvara i de flesta industriella
samhällen.

6.
Norge

I
ett särskilt kapitel behandlar utredningen Norges situaUon. Norge intar, både i
fråga om uthållighet och utrymme för export av olja och gas, en särställning
bland OECD-länderna. Närmare 90% av den växande gas-och oljeproduktionen är t.
ex. tillgänglig för export.

Reserverna
är betydande. Gas dominerar stort i de ännu ej utbyggda fälten söder om 62:a
breddgraden. Med dagens produktionstakt på ca 50 miljoner loe/år skulle
uthålligheten för produktion från området söder om 62:a breddgraden bli ca 100
år. Särskilt bidragande till gasreserverna är det s.k. Trollfältel, (31/2) som
anses ha 500-miljoner toe och därmed utgör Västeuropas utan jämförelse
viktigaste gasreserv. Utbyggnaden är emellertid tekniskt svår.

Norges
område norr om 62:a breddgraden är ca 8—10 ggr så stort som del undersökta
området i syd. Gas- och oljereserverna anses allmänt vara betydande, men någon
produktion från dessa fäll kan inte väntas före fidigast under 1990-talet. I
utredningen görs en noggrann genomgång av

Prop. 1983/84:110 105

den
norska gas- och oljepolitiken samt intäkternas effekter på norsk ekonomi. Alla
goda föresatser till trots har det varit omöjligt atl förhindra en pelrofiering
av den norska ekonomin.

7. Sovjetunionen,
övriga SEV-länder samt Kina

Sovjetunionen,
de östeuropeiska staterna samt Vietnam, Nordkorea, Mongoliet och Cuba (SEV-länderna)
behandlas i energipoliliska sammanhang gärna som en enhetlig grupp. Deras
främsta gemensamma drag är ell visst beroende av Sovjetunionen för sina behov
av importerad energi.

Sovjetunionen är
självförsörjande på energi och därtill en betydande neltoexportör av gas och
olja. Landet är i energiförsörjningshänseende bättre rustal än flertalet andra
industrialiserade länder. Sovjetunionen är världens största oljeproducent, en
position man övertog från Förenta staterna 1976.

Tillgängliga uppgifter om den
framtida sovjetiska oljeproduktionen och om landels roll på världsmarknaden för
olja är ofta påverkade av politiskt taktiska överväganden i konflikten mellan
stormakterna. Delvis av dessa skäl har vitt skilda spekulationer och mycken
oenighet förekommit om den framlida sovjetiska oljeproduktionen.

Utredningen bedömer atl
den inhemska konsumtionen av olja kommer att öka även i fortsättningen;
troligen i lägre takt än hittills. Detla innebär inte nödvändigtvis atl
Sovjetunionens självförsörjning beträffande olja är hotad. Marginalen mellan
produktion och konsumtion synes fortfarande vara betryggande.

Vad
som står på spel är utrymmet för export av olja. Om den sovjetiska konsumtionen
av olja tillåts växa snabbare än produktionen måste exporten minska. En avvägning
måsle då göras om detla skall ske i förhållande till övriga SEV-länder eller
till väst. Oljeexporten till väst utgör en myckel viktig inkomstkälla för
Sovjetunionen. Det är därför sannolikt atl oljeexporten till väst kommer alt
vara högt prioriterad också i framtiden. Å andra sidan utgör den sovjetiska
exporten till de östeuropeiska länderna sedan gammall en viktig del av det
ömsesidiga handelsutbytet inom Comecom-länderna och det är inte enkelt att
avbryta eller minska den exporten. Det skulle skärpa de redan betydande
ekonomiska problemen i Östeuropa och bristen på hårdvaluta kan, liksom i
u-länderna, medföra faktisk brist på olja. Detta får i sin lur ekonomiska och
eventuellt politiska konsekvenser.

8. De
stora oljebolagen

I
utredningen redovisas utvecklingen fram till 1973, den förändrade situationen
efter oljekrisen 1973, bolagens lönsamhet och investeringsmönster,
inriktningen av prospekteringsanslrängningarna och investeringar i andra
energislag.

Prop. 1983/84:110 106

De
s. k. sju systrarna tillhör alltjämt de allra största företagen i världen, vars
omsättning kan jämföras med åtskilliga nationalstaters bruttonationalprodukt.
Deras dominerande positioner på den internationella oljemarknaden har dock
reducerats kraftigt. De tidigare hdintegrerade bolagens kapitalintensiva
globala transport- och raffineringssystem har i en tid av vikande efterfrågan
och instabila marknadsförhållanden kommit att te sig som en försvagande faktor.

Bolagens
anpassning till den nya situationen innefattar en omfattande
strukturrafionalisering nedströms, vilket i vissa fall innebär ett återtåg fill
den amerikanska kontinenten. Särskilt markerat har detla återtåg varit när det
gäller bolagens prospektering, vilket i sig kan komma atl resultera i en lägre
total oljeutvinning i världen än vad som annars vore möjligt. "Systrarnas"
investeringar i andra energislag har på sistone i allt högre grad inriktats på
kol och naturgas, medan satsningarna på kärnkraft och syntetiska bränslen inle
drivs lika starkt som tidigare. Under överskådlig tid kommer dock
"systrarna" att basera huvuddelen av sin verksamhet på oljan.

9.
Energiförsörjning, nationell säkerhet och sårbarhet

Energiråvarorna
är strategiska råvaror. En trygg och säker energiförsörjning är ett
livsvillkor för varje nation. Strävandena att vinna kontroll över energiråvaror
eller handelsflöden med energiråvaror har sedan lång tid varit en viktig del i
den internationella politiken och förorsakat åtskilliga internationella
konflikter.

Det
senaste decenniets internationella politik har i hög grad kommit att präglas av
nationernas skilda intressen på energi- och särskilt på oljeområdet.

Mellersta
Östern med dess väldiga fyndigheter står i förgrunden för uppmärksamheten när
del gäller sambandet olja, internationell säkerhet och energiförsörjningens
sårbarhet.

Med
tanke på den koloniala förhistorien och de inlernaliondla oljebolagens
tidigare maktställning och exploatering är det föga märkligt att OPEC:s styrka
under 1970-talet gav kraft inte bara åt den arabiska nationalismen och
muslimska väckelsen, ulan åt hela u-världens självkänsla och politiska
medvetande. OPEC:s till synes så framgångsrika agerande gentemot i-världen
tycktes skapa förutsättningar för en fortsatt maktförskjutning och förändrade
ekonomiska relationer mellan rika och fatliga länder.

OPEC-världen
var en ny politisk och inte minst ekonomisk maktfaktor. OPEC-ländernas väldiga
inkomster och OECD-ländernas behov av att öka sin export för alt finansiera
oljeimporten medförde ett starkt intresse av OPEC-länderna som marknader. Den
politiska bindningen mellan OPEC-länder och OECD-länder skapade väsentligen
genom detta ett exportbehov i väst. Särskilt betydelsefullt var givetvis den
starkt ökade vapenhan-ddn till OPEC-länderna i Mellersta Östern.

Prop.
1983/84:110 107

U-väridens
strävanden att utnyttja OPEC:s maktposition för alt förändra den ekonomiska
världsordningen gav dock ett klent resultat. Oljevapnel har heller egentligen
inte gett arabvärlden några fördelar i konflikten med Israel. Embargot 1973-1974
hade på sin höjd psykologiska effekter som på längre sikt snarast verkade till
arabvärldens nackdel. Förändringarna i energipriserna har också påverkat
öst-väslrdalionerna och förhållandena mellan de båda supermaktema och deras
stater i östra och västra Europa. Både USA och Sovjetunionen är synnerligen
råvarurika nationer och har därvidlag ett betydande övertag över del
råvarufattiga Europa.

10. Stat-till-stat-avtal

En
viktig förändring i den internationella oljehandeln sedan 1973 är ett
väsentligt ökat antal bilaterala leveransavtal mellan oljeproducerande länder
och oljekonsumerande länder, s.k. slat-till-stat-avtal. Denna bila-teralisering
och det ökade inflytande från regeringar är delvis ell resultat av en medveten
politik från de oljeproducerande ländernas sida, ett led i deras strävanden
efter ökad kontroll över hela oljehanteringen. Bilaterali-seringen uttrycker
också i någon mån konsumentländernas strävanden atl öka försörjningstryggheten.

Utredningen
kartlägger utvecklingen på delta område.

11. RafTinaderiindustrin
i Västeuropa

Den
världsomfattande krisen för raffinaderiinduslrin är en oundgänglig följd av
stigande oljepriser och sjunkande efterfrågan. Såväl i USA som Japan har
oljeindustrin strukturproblem. Värst utsatt är dock raffinaderi-branschen i
Västeuropa.

Industriens
ökade svårigheter kan ses som en naturlig följd av den krympande
oljeförbrukningen. Den oväntal snabba förändringen medförde alt de prognoser på
vilka industrins utbyggnad baserats slog fel.

Slrukturkris
utgör ett exempel på vådan av felslagna prognoser och en skärningspunkt för
ändrade relationer mellan olika aktörskalegorier: oljebolag, konsument- och
producentländer.

Utredningen
anser det vara sannolikt att strukturomvandlingen i första hand kom att beröra
de stora företagens raffinaderier i Västeuropa, medan de nationella förelagens
framlid blir mera beroende av lokal konkurrenskraft, finansieringsmöjligheter
och statliga åtgärder.

En
övergång till större andel produkter i de oljeproducerande ländernas export
väntas också få belydelse för prissättningsdiskussionen inom OPEC. För alt
garantera den egna raffinaderiindustrins konkurrensmöjligheter kan de länder
som har etablerat sig nedströms l.ex. komma att förespråka högre råoljepriser
till externa köpare. Motsättningarna i prisfrågan skulle därmed få en delvis
annan karaktär. Främst kan dock ett större

Prop. 1983/84:110 108

inslag
av aktiv priskonkurrens mellan olika OPEC-länder väntas bli följden av en ökad
produktandd i tolalutbudel. Särskilt uttalad blir denna tendens om den rådande
överskottsituationen på oljemarknaden består. OPEC-ländernas strategi när det
gäller vidareförädling av den egna råoljan framstår i en sådan situation som
än viktigare och kommer därför atl fullföljas också vid fallande efterfrågan på
OPEC-olja och vid en motsvarande minskning av oljeintäkterna.

III.
Prognoser

12. Om
prognoser

Händelseförloppet
på den internationella oljemarknaden, särskilt under de senaste åren, har fått
många att misströsta om möjligheterna att med någon grad av säkerhet uttala sig
om den framlida energimarknaden. Den tidvis dramatiska marknadsutvecklingen
under denna period har i flera vikliga avseenden inneburit starka avvikelser
gentemot de förväntningar och förutsägelser, vilka utgjorde dagens sanning helt
nyligen. Medan utvecklingen till synes kullkastat tidigare prognoser och givit
upphov till viss uppgivenhet framstår behovet av sådana säkra
framtidsbedömningar som allt starkare.

Prognosmakarna har alltmer
gått över från enkla trendframskrivningar till mer komplicerade och villkorliga
förutsägelser och scenarier. Flertalet reserverar sig numera - på goda grunder
- för att deras utsagor om framtiden tolkas som exakta förutsägelser.

I ett inledande avsnitt
diskuteras prognosernas roll under 1950- och 1960-talen. Prognoserna utformas
på grundval av föreställningen om en fortsatt kontinuerlig ekonomisk fillväxt.
Tilltron till prognosvärdet var högt. En genomgång av prognoserna jämfört med
utfallet visar dock att mindre än 10% av samtliga prognoser är i närheten av del
verkliga utfallet vad gäller efterfrågan på energi. Genomgående är alt
efterfrågan först underskattas de prognoser som gjorts omedelbart efter krisen
1973-1974 överskattade däremot efterfrågan på 1980-lalet. Prognosernas utsagor
är mycket beroende av den ekonomiska situation som rådde när prognoserna
gjordes.

13. Framtidsutsikter
i början av 1980-talet

I
delta kapitel ges en översikt av några representativa prognoser som publicerats
efter Iran-krisen. IEA:s nyligen utkomna Worid Energy Outlook diskuteras mer
utförligt, medan övriga prognoser redovisas översiktligt. Olika modeller för
prognoser diskuteras.

Prop.
1983/84:110 109

14.
En jämförande översikt av de aktuella energistudierna

Detta
kapitel ger en jämförande översikt av några huvuddrag - gemensamma eller
särskiljande - hos de framtidsutblickar som redovisats i föregående avsnitt.
Framställningen knyts i första hand till de kvanlifiera-de scenariernas
centrala anlaganden och resultat. Särskilt uppmärksammas prognosernas analys
av den framtida utvecklingen på den internalionella oljemarknaden. I viss
utsträckning genomförs även en återblickande jämförelse med tidigare
projektioner. Syftet med detla är bl. a. att belysa hur den aktuella tidsandan
påverkat framtidsutsikterna, såsom de anges i de olika studierna.

IV. De
internationella energimarknaderna: en sammanfattning

I
detta kapitel görs ett försök till en sammanfattande bedömning mot bakgrund av
materialet i de föregående kapitlen.

15.
Uranmarknaden

Alltsedan
mitten av 1970-talel har prognoserna för kärnkraftens utbyggnad fått skäras
ned betydligt. Den totalt redovisade uranresursen i väriden ökade samtidigt som
resultat av en intensifierad prospektering. Slora projekt för utvinning av
uran stod produktionsfärdiga vid en tidpunkt då efterfrågan i praktiken
avstannat.

Uranmarknaden
karakteriseras därför f. n. av ett utbudsöverskotl. Denna situation väntas
beslå intill slutet av 1980-talet, varefter en stramare marknadssituation kan
inträda. Några svårigheter väntas inle föreligga att tillgodose behovet av
naturligt uran, konverteringstjänster eller anrikningstjänsler.
Försörjningssituationen kan dock förändras om en fortsatt svag prisutveckling
medför atl nya produktionsanläggningar inte tas i drift i tid eller genom
politiskt betonade stopp i något av de större producenlländerna.

Frågor
om försörjningstrygghet har ofta diskuterats i samband med olika länders
kärnkraftsprogram. Men det har då inte, på samma sätt som gäller för bl. a. kol
och olja, bara gällt tillgången på själva energiråvaran. Visseriigen påverkas
handeln med uran av politiska villkor som tidvis av det importerande landet
uppfattas som så betungande att de likställs med all vara avslängd från
leverans. Men i praktiken har del främst varit i samband med köp av kunskap
eller utrustning för själva kärnkraftverken eller vid köp av konverterings-
eller anrikningstjänsler som problem och osäkerheter har kunnat uppslå.

Prop. 1983/84:110 110

16. Kolmarknaden

Av
världens samlade kända fossila bränsletillgångar svarar kolet för mer än 90%.
Mätt efter jämförbart värmeinnehåll är de reserver av kol som kan utvinnas till
rimlig kostnad ca 5 gånger större än motsvarande oljereserver.

Kolets
plats i världens energiförsörjning är i dag inle lika självklar som den av
många ansågs vara bara för ett par år sedan. Grundläggande frågeställningar
avseende bl. a. priser, infrastruktur och miljö måste besvaras innan
kolutnyttjandet kan nå de nivåer som många bedömare anser vara
eftersträvansvärd för att minska världens oljeberoende.

Ett
fåtal exporterande länder, alla med sina speciella osäkerheter, kommer alt
dominera på utbudssidan. Detta väntas knappast i sig få någon genomgripande
belydelse för den framlida prisbildningen i form av kartell-överenskommelser
och liknande. Prisbildningen lorde i stället i högre grad komma att styras av
konkurrensläget på stora hemmamarknader, främst den amerikanska.
Kvalitetsskillnader och kostnadsutveckling för produktion, transport och
hantering blir också av största betydelse. Köparnas intresse av att ha flera
leverantörer kommer dock att medföra att även producenter med relativt höga
priser tas i anspråk.

17. Naturgasmarknaden

Naturgasen
har fått en allt större betydelse under de senaste decennierna. Dess andel av
energiförbrukningen i världen växte från 3% 1925 till cirka 25% 1981. Flera
prognoser pekar på alt naturgasens relativa andel av energiförbmkningen i
väriden kommer all stabiliseras kring 20% under resten av detta sekel.

Den
totala mängden utvinningsbar naturgas antas uppgå till mellan 150000 och 320000
miljarder m'. Den höga siffran svarar översalt till energiinnehållet ungefär
mot den totala återstående råoljeresursen. Vid 1981 års produktionsnivå skulle
gasen enligt dessa uppskattningar räcka ca 100 resp. 200 år.
Naturgasreservernas nuvarande fördelning och storlek återspeglar till stor del
oljemarknadens utveckling.

Den
internationella gashandeln utgörs till den alldeles övervägande delen av
rörbunden import till OECD-länderna. Hälften av gasen ingår i inomregional
handel från bl. a. Norge och Nederländerna och ytteriigare en fjärdedel från
Sovjetunionen. Gashandeln är således begränsad till elt litet anlal länder och
till ett rält litet antal företag.

Den
internationella gashandeln är i hög grad påverkad av politiska faktorer och
överväganden. Till stor del kan detta förklaras av att del såväl på köpar- som
säljarsidan i flertalet fall är staten eller statliga gasbolag som agerar.
Därtill kommer att det ofta är fråga om mycket långtgående åtaganden rent
ekonomiskt. De relativt få aktörerna på köparsidan har i Europa ofta samverkat
i konsortier, vilkel ökat koncentrationen ytterligare.

Prop.
1983/84:110 111

Genom att gashandeln alltjämt utgörs av elt litet anlal
bilaterala avtal, blir de indirekta och direkta effekterna av varje
överenskommelse påtagliga för övriga aktörer. Politiska överväganden och
aktioner kan därför i en hell annan utsträckning göra sig gällande i fråga om
naturgas än vad som gäller för exempelvis kolmarknaden.

18. Oljemarknaden

En analys av de framtida energimarknaderna blir i
praktiken i hög grad en analys av oljemarknaden, av oljans produktion, pris och
efterfrågan. Gemensamt för alla bedömningar och prognoser är atl oljan också
kring sekelskiftet kommer att vara den viktigaste energikällan och det
energislag som balanserar utbud och efterfrågan på energi. Även om oljans andel
av världens totala energiförsörjning kommer att sjunka väntas den internationella
oljemarknaden behålla sin buffertfunklion.

Det kan
synas som om osäkerheten om den framtida oljemarknaden i dag är större än
någonsin. Antalet havererade prognoser, liksom misslyckade och skiftande
spekulationer, är stort. Men bakom osäkerheten döljer sig paradoxalt nog en
större insikt om energimarknadernas slmktur och utveckling. Vi vet i dag mer om
vilka faktorer som bestämmer produktion och efterfrågan, hur prissättningen
sker, vilka tekniska alternativ som föreligger, om sambanden mellan energi och
ekonomi och politik.

Vi ser nu tydligare sambandet mellan energifrågorna och de
djupgående förändringarna i världsekonomin. Själva anpassningsförloppel har
kommit i förgrunden. Del är inle längre den fysiska resursbristen som anses
vara huvudproblemet, utan de samhällsekonomiska konsekvenserna av de höga
energipriserna och därmed också fördelningskonflikterna inom och mellan
nationerna.

Ett genomgående drag i samtliga redovisade bedömningar är
atl den totala energiförbrukningen i väriden kommer all öka under de närmaste
20 åren. Drivkrafterna för denna utveckling är fortsatt ekonomisk tillväxt och
för utvecklingsländerna befolkningsökning, urbanisering och industrialisering.
Ökningen av energiförbrukningen kommer emellertid att vara långsammare än
tidigare. Detta sammanhänger främst med atl den förväntade ekonomiska
tillväxten antas bli lägre än vad som tidigare antogs, men alltså högre än den
som hittills har noterats under 1980-lalet. Vidare antas en strukturförändring
ske i riktning mol mindre energiintensiv produktion och konsumtion samt
hushållningsinsatser. Detta gäller främst de större industriländerna.

Spridningen i uppfattningen på denna punkt är
förhållandevis måttlig. Fram mot sekelskiftet beräknas sålunda energiåtgången
per BNP-enhet komma atl falla till omkring 7/10 av 1973 års relation. Flertalet
prognoser visar dock att den ökning av energiproduktionen som följer med ökade
inkomster väger över den efterfrågedämpande effekt som prisökningarna

Prop.
1983/84:110 112

medför. Den ökande knappheten på energi kommer därför
enligt dessa bedömningar i framtiden att begränsa utrymmet för ekonomisk
tillväxt i såväl i-länder som u-länder.

För industriländerna kommer efterfrågetillskottet under
resten av seklet att huvudsakligen tillgodoses av andra energislag än olja och
då främst kol, i viss utsträckning gas och kärnkraft. Volymmässigt blir
i-ländernas oljeförbrukning oförändrad över denna period.
Efterfrågeprognoserna för u-länderna är mer osäkra.

Spridningen är betydande. Enligt utredningens egen
bedömning synes flertalet prognoser ha överskattat u-ländernas efterfrågan på
olja under 1980-talet, bl. a. beroende på en överskattning av u-ländernas
ekonomiska tillväxt.

När man diskuterar den framtida oljesitualionen är del
viktigt att skilja på del kort- och långsiktiga perspektivet. På kort sikt (ca
5-10 år) kan oljeprisutvecklingen fluktuera på ett sätt som avviker från en
långsiktig trend.

De kortsikfiga svängningarna sammanhänger dels med oljans
karaktär av lagerresurs, dels med de stora ekonomiska konsekvenserna av oljeförbrukning
och oljehandel. Efterfrågan på olja yttrar sig nämligen dels i förändringar i
förbrukning, dels i lagerförändringar. När efterfrågan sjunker ökar
utförsäljningen frän lager, eftersom lagerhallarna har förväntningar om
sjunkande priser. Därigenom förstärks de prispressande tendenserna på
marknaden. När efterfrågan stiger och marknaden förefaller alltmer ansträngd
verkar förväntningarna i motsatt riktning: lagren ökar i tron att priserna
skall stiga varigenom priserna faktiskt också stiger.

Efterfrågeminskningar slår i första hand på efterfrågan på
OPEC-olja. Men det innebär också att ökningar av oljeefterfrågan i första hand
kommer medföra en stark efterfrågan just på OPEC-olja. Det blir därigenom
myckel kraftiga utslag, åt båda hållen, vilket i sin tur påverkar priserna och
skapar ett cykliskt förlopp.

Detta får stora ekonomiska återverkningar. De stora
prisökningarna 1973-1974 och 1978-1979 fick starkt kontrakliva effekter på
världsekonomin, särskilt de sistnämnda prisökningarna. Den allmänna
efterfrågan sjönk, också som en följd av en medveten ekonomisk politik. Delta
påverkar efterfrågan på olja, som sjunker, och därmed också priset. Men i och
med att priset sjunker skapas på nytt förutsättningar för en konjunkturuppgång
samt därmed också en ökad efterfrågan på olja. Detta kan då medföra nya
prisstegringar. Cykeln är därmed fullbordad och börjar om. Världsekonomin har
under de senaste 10 åren i hög grad påverkals av denna cykel.

Oljeekonomins cykliska instabilitet åstadkommer en väldig
skada i världsekonomin. Den skapar en osäkerhet som i hög grad påverkar investeringsklimatet,
inte minst vad avser energiinvesteringar. Den kortsiktiga cykeln på
oljemarknaden och dess snabba skiftningar ger genom sin ver-

kan på förväntningar och därmed handlande effekter också
för den långsiktiga utvecklingen. Dagens sjunkande priser och de förväntningar
som sprids om ett sjunkande oljepris på kort sikt leder således till avmattade
investeringar i oljeprospektering, alternativa energislag, l.ex. kol, saml i
hushållning. Detta kan i sin tur få återverkningar för energisituationen på
1990-talel,

Flertalet prognoser räknar med att vi sitter fast i denna
oljeekonomins cykliska tvångströja. En beräknad ökad ekonomisk tillväxt - från
1983-1984 - kommer att leda till en ökad efterfrågan och stigande priser,
varefter det cykliska förioppet återigen kommer i rörelse. Vi är bundna till
dessa svängningar så länge vi inte kan stab-lisera oljemarknaden eller radikalt
minska oljans betydande för världsekonomin och energiförsörjningen.
Utredningen har utförligt diskuterat detla problem.

Sammanfattningsvis konstaterar utredningen att
förutsättningarna är förhållandevis goda att oljepriset under de närmaste åren
är förhållandevis pressat, även om en viss prisökning i förhållande till
1983-1984 kan förutses. Del är emellertid sannolikt att priset på nytt kommer
atl stiga mol slutet av 1980-talel. Utvecklingen bestäms inte minst av
industriländernas energipolitiska strävanden och beslut i dag, vad avser
investeringar i energieffeklivitet, alternativ och oljeproduktion inom
OECD-området. Om energisatsningarna enbart "följer marknaden" är
riskerna betydande all det sena 1980-talets och 1990-ialeis oljemarknad kan bli
tämligen ansträngd med påtagliga risker för nya kraftiga prisökningar.
Producentländerna kring Persiska Viken kommer atl bli alltmer betydelsefulla
som "residual-producenter". Fysiska begränsningar i övriga
OPEC-länder tillsammans med politiskt/ekonomiskt betingade restriktioner för
oljeproduktionen i gulf-länderna kan under 1990-lalet föra in oljan i nya
prisriskzoner. På lång sikt talar myckel för alt oljepriset kommer att ligga
väsentligt över dagens pris.

19. Sverige och de internationella energimarknaderna

Den svenska energiförsöoningen har under de senaste tio
åren genomgått samma utveckling som många andra industriländer. Den tidigare
mycket starka tillväxten av energikonsumtionen och särskilt oljeförbrukningen
har tvärt brutits. Den totala energiförbmkningen har stagnerat och t. o. m.
minskat något. Oljekonsumtionen har minskat starkt under senare år.

Den fallande oljeförbrukningen får här som i andra länder
ses som ell samlat resultat av energipolitik, lågkonjunktur, inkomsteffekter
saml strukturella förändringar i ekonomin. Hur stor andel av oljeförbrukningens
minskning som är irreversibel resp. reversibd är svårt alt avgöra. Det synes
emellertid som de irreversibla inslagen är betydande, sannolikt mer betydande
än i många andra länder. Det beror bl. a. på den omfattande energihushållningen
i bostäder och industrier, övergången till kärnkraft för 8 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr
110

Prop.
1983/84:110 114

elproduktion saml ersättande av olja med kol/flis i
fjärrvärme. Det är realistiskt att räkna med att oljeförbrukningen kommer att
öka ganska långsamt också vid en förhållandevis kraftig konjunkturuppgång.

Kostnaderna för den svenska oljeimporten har stigit under
de senaste fem åren, räknat i kronor per fat. Detta beror dels på
prisstegringarna 1979-1980, dels på dollarns kursutveckling jämfört med den
svenska kronan. Beskattningen av oljeprodukter har ökat starkt, men Sverige är
fortfarande ett lågskattdand på detta område. Allt detta har givetvis starkt
bidragit till att främja ökad hushållning, övergång till andra bränslen och el
saml minskad energikonsumtion. Oljebesparingspolitiken har således haft
kraftfullt stöd såväl från marknaden som i den förda politiken. I stort seil
kan man säga att energiförsörjningen från 1980, dä kärnkraftsfrågan löstes
genom folkomröstningen, utvecklats i enlighet med statsmakternas intentioner.

1 del läge som nu råder, med realt fallande energipriser
och förväntningar om fortsalt prisfall, är del inle helt uteslutet att
oljeersättningen delvis avstannar. Men priset på olja måste falla mycket
kraftigt om vi skall få en återgång till en mer oljekonsumerande ekonomi.
Statsmakterna har givetvis alllid möjligheten alt hålla oljepriset uppe genom
ökad beskattning.

Den grundläggande frågan är om Sverige skall föra en mer
ambitiös oljeersältande politik än omvärlden och som ett led i denna bl. a.
upprätthålla en hård beskallning av oljeprodukter. Syftet med en sådan politik
skulle vara atl radikalt minska det svenska beroendet av oljemarknaden.

Dessa frågor har bl. a. diskuterats från
samhällsekonomiska utgångspunkter i det s. k. KRAN-projektet ("Kris och
anpassning i svensk energihushållning"). En forcerad övergång bort från
oljan medför givetvis vissa kapitalföriuster under framför allt 1980-lalet, men
ger å andra sidan en störte trygghet och motståndskraft i samband med kraftiga
oljeprisökningar och störningar på oljemarknaden.

Den medvetet eftersträvade krympningen av oljekonsumtionen
har ofrånkomligen medfört stmkturproblem inom oljeindustrin. Det är uppenbart
all det finns en överetablering inom flera marknadsled och att en viss
strukturrationalisering är ofrånkomlig.

De oljebolag som arbetar på den svenska marknaden har i en
allt mindre utsträckning egna råvarutillgångar. Det gäller naturligtvis i
första hand de nationella bolagen, men i stigande utsträckning också de
internalionella.

Del är ett svenskt intresse att vända denna utveckling och
göra den svenska marknaden intressant för de bolag som har egna produktionsresurser.
Det är därvid naturligt alt se en ökad import från Nordsjön, särskilt från
Norge, som är det ur försörjningssynpunkt mest intressanta altemati-vel.

Importen av råolja från Norge har ökat starkt under senare
år och uppgår nu till ca en fjärdedel av den totala råoljeimporten. Den
viktigaste orsaken är all den norska oljan, givet det svenska kvalitetskraven,
har

Prop.
1983/84:110 115

varit
förhållandevis billig. Frän norsk sida föreligger ett klart intresse av att öka
försöriningen av bearbetade oljeprodukter på den svenska marknaden.

Sveriges
energiförsörjning är självfallet i högsta grad beroende av omvärlden. Så
kommer att vara fallet också om oljans andel minskar. Oljeprischockernas
effekter för svensk ekonomi kan mildras genom långsiktig oljeersätlning och
effektiva motåtgärder i krislägen, men de kan inte elimineras. Den svenska
energiförbrukningen utgör en så liten del (ca I %) av den totala globala
förbrukningen atl våra nationella åtgärder endast har en mycket marginell
inverkan på de internationella marknaderna. Det är därför mycket angeläget att
Sverige driver en aktiv internationell energipolitik, som bl. a. syftar till
att främja energihushållning och utvecklande av alternativ till oljan.

Arbetet
med att föra in naturgas i Sverige möter betydande svårigheter. I Västeuropa
har många länder haft möjlighet all successivt bygga upp ett
distributionssystem på gmndval av billig gas från antingen inhemska eller
närbelägna källor, medan ell svenskt naturgasprojekt måsle kunna bära
investeringskostnader för såväl tillförsel frän källor utanför landet som
regionala eller nationella distributionsnät. Inom den svenska energisektorn
finns en betydande ledig kapacitet, vilket skapar ogynnsamma
konkurrens-förhållanden för introduktion av nya energislag. Del är därför svårt
att i dag förutse om naturgasen kommer alt lämna något mer väsentligt bidrag
till Sveriges energiförsörjning i framtiden.

Trots
alla osäkerhetsmoment som finns rörande kolets framtid i vår energiförsörjning
visar antalel beslutade projekt atl kolet som energiråvara är på väg att
återintroduceras i det svenska energisystemet. Utsikterna på kolmarknaden visar
atl del finns goda möjligheter att klara försörjningen med ångkol.

Prop. 1983/84:110 116

Bilaga
2

Remissyttranden över (SOU 1983:19) Den stora omställningen

1. Remissinstanser

Betänkandet
(SOU 1983:19) Den stora omställningen har varit utsänd på remiss. Yttranden har
avgetls av statens energiverk, energiforskningsnämnden och Svenska
petroleuminstitutet.

2. Allmänna
synpunkter

Energiforskningsnämnden
(Efn) påpekar atl de internationella energimarknaderna utgör ett viktigt
delområde för nämndens arbete med programmet Allmänna energisystemstudier
(AES). Likaså utgör den internationella utvecklingen en viktig utgångspunkt
för inriktningen av del svenska energiforskningsprogrammei. Enligt Efn är
utredningen en bra sammanställning över lägel på de internationella
energimarknaderna. Utredningen är dock ojämn genom atl analysen av
oljemarknaden har aorts mycket omfattande, medan den däremot är begränsad när
det gäller oljebolagen resp. kol- och gasmarknaden.

Statens
energiverk sammanfattar sitt yttrande med ell liknande konstaterande och
påpekar vidare att utredningen skulle ha vunnit på atl råoljans slutprodukter
hade beskrivits i ett särskilt kapitel. I synnerhet borde de landsspecifika
kvalitets- och miljökraven ha uppmärksammats, vilka nu verkar begränsade på den
internationella råolje- och oljeprodukthandeln. För svenskt vidkommande skulle
svavelkraven i eldningsoljan resp. kli-malproblemen med diesdkvaliteterna ha
varit väl värda att inventera och utvärdera.

Svenska
Petroleuminstitutet (SPI) konstaterar alt del och dess medlemsföretag med
stort intresse har tagit del av utredningen. Eftersom utredningen inte lägger
fram några förslag till åtgärder har SPI avgett eu kort yttrande, men avser atl
återkomma med synpunkter i den mån den framlagda analysen senare åberopas i
konkreta sammanhang.

3. Prognoser

Utredningens
prognosanalys visar sig enligt staiens energiverk vara elt utmärkt instrument
atl identifiera osäkerhetsfaktorer och borde ha givits en sammanhållande
funktion i arbetet. Härigenom skulle samspelet mellan oljemarknaden och andra
energimarknader ha blivit tydligare; dessutom hade olika faktorer av betydelse
för analysens resullal kunnal systematiseras bättre.

Prop.
1983/84:110 117

Prognosanalysen
kommenteras också av Efn. som menar att utredningen borde ha uppmärksammat den
stora spridningen i oljepriset som framkommer i olika studier. Enligt nämnden
spelar den gemensamma, aktuella förvänlningsbilden hos internalionella
organisationer och oljebolag en stor roll för den samstämmighet som råder i
prognoserna från denna grupp. Det är vidare enligt nämnden naturiigt atl
oljeanvändningsprognoserna nu nedjusteras år från år med hänsyn till de
metoder och antaganden som används i de flesta prognoser. Det svåra är enligt
nämnden att förutse den brytpunkt när de långsikliga prognoserna börjar att
justeras upp igen, vilket inle diskuteras i utredningen.

Efn
menar vidare att den osäkerhet som den långsiktiga utvecklingen på
oljemarknaden som påtalas i utredningen är central och finns också behandlad i
flera andra studier. Resultaten från dem visar all man inte bör optimera
energisystemet för en snabb oljeprishöjning, eftersom merkostnaderna blir
stora om prisutvecklingen skulle bli en annan än den förutsatta.

Enligt
slalens energiverk kan en alltför utpräglad konlracyklisk oljeersäUningspoliiik
skapa stora problem, inte minst beroende på Sveriges stora
utrikeshandelsberoende, men frågan borde utredas vidare. Risken för
fluktuationer i oljepriserna bör föranleda åtgärder som skapar flexibilitet
och möjligheter atl minska oljeanvändningen vid stigande oljepriser och att öka
den vid lägre oljepriser. Med hänsyn till aktuella utvecklingstendenser bör
man enligt verket kunna räkna med att prisstegringarna på lång sikt förskjuts
in på 1990-lalet. Anpassningen till dessa kan statsmakterna underlätta genom
all skapa förutsättningar för information, utbildning, forskning och lämpliga
finansieringsformer för energiinvesleringar.

4.
Försörjningstrygghet

När
del gäller metoder att möta störningar på den internationella olje-piarknaden
delar staiens energiverk energimarknadsulredningens bedömning att Sverige bör
agera inom lEA. Sverige kan inte som enskilt land motverka prisfluktuationer
eller långsiktigt stigande priser. I samarbete med andra länderrfinns del
däremot vinster att göra och Sverige bör driva det i utredningen framförda
förslaget med skärpt beskattning kombinerat med långsiktig prisgaranti. Verket
framhåller dock att förslaget förmodligen är svåradminislrerat och riskabelt
med tanke på den ofrånkomliga osäkerheten i den långsiktiga oljeprisutvecklingen.
Bortsett från de resullal som kan uppnås genom ett internationellt samarbete
måste statsmakterna ta ställning till lämpliga metoder att hantera den
osäkerhet och de risker som utvecklingen på oljemarknaden medför.

Statens
energiverk avser också all en breddning av försörjningsbasen måste få
vittgående konsekvenser för den svenska raffinaderiindustrin. Det slår vidare
klart enligt verket all förändringarna på oljemarknaden 9 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr
110

Prop. 1983/84:110 118

kommer
att leda till en strukturrationalisering av Sveriges raffinaderi- och
oljeindustri. Den av utredningen lanserade beteckningen marknadsinriktad
politik med statligt deltagande kräver ett omfattande och konlinueriigt
beslutsunderlag som verket är berett att bistå med.

SPI
framhåller för sin del atl en sådan politik med statligt engagemang hiuills
knappast har ökat Sveriges oljetrygghel.

När
det gäller den bedrivna prospekterings- och ulvinningsverksamheten instämmer
statens energiverk i utredningens uppfattning att en förutsättning för en
sådan verksamhet måsle vara alt resp. projekt ter sig lönsamt. Det finns enligt
verkets mening ett generellt behov av att utvärdera den bedrivna
oljeprospekteringsverksamhelen i relation till andra metoder alt öka
oljeförsörjningstrygghelen.

Beträffande
utredningens behandling av kolmarknaden framhåller statens energiverk atl
analysen är begränsad på grund av utredningens direktiv. På sikt måste dock
statsmakterna engagera sig i frågor som långtidsavtal eller direkta engagemang
i kolproduktionen. Efn vill för sin del fästa uppmärksamhet på att den ökade
försurningen i Nordamerika kan leda till stora prisskillnader på hög- och
lågsvavlig kol samt också påverka viljan till kolulvinning.

Prop.
1983/84:110 119

Bilaga
3

Sammanfattning av (Statens energiverk 1983:1) Oljeindustrin
i omvandling

Den
internationella utvecklingen

Den
internationella oljemarknaden har under de senaste åren genomgått genomgripande
förändringar. I och med att de oljeproducerande staterna successivt har övertagit
inflytandet över produktions- och prispolitiken har de internationella
oljebolagens roll i grunden förändrats. Den väridsom-spännande integration som
tidigare kännetecknat oljebolagens verksamhet har ersatts av en mer öppen
marknad, vilket bl. a. har tagit sig uttryck i en snabb tillväxt av
spolmarknaden - inte minst för råolja. F.n. kan spolmarknaden uppskattas till
15-20% av råoljehandeln mot endast några procentenheter för ett par år sedan.

Samtidigt
som försörjningskedjan har disinlegrerats, har OPECs inflytande över
prisbildningen försvagats. Det beror främst på all den totala efterfrågan på
olja har minskal kraftigt efter de snabba prishöjningarna i spåren på de
politiska oroligheterna i Iran. Den totala produktionen inom OPEC har på några
år halverats och ligger numera betydligt under nivån för resten av världen.
Möjligheterna atl från den lägre produktionsnivån utöva elt avgörande
inflytande över oljepriset är begränsat.

Den
kraftiga minskningen av oljeförbrukningen har också inneburit att den
internationella raffinaderiindustrin ställts inför betydande omställningsproblem.
Genom investeringsbeslut fattade i början av 1970-lalel fortsatte
raffinaderikapaciteten i Västeuropa att växa ännu in på 1980-talel. Den
tveksamhet till strukturrationalisering och nedläggning av kapacitet som
tidigare existerade har emellertid under inflytande av de senaste årens
utveckling brutits.

En
sammanställning av aktuella planer pekar på atl ca 20% av destillationskapaciteten
i Västeuropa, räknat från nivån i början av 1982, kommer att läggas ner fram
till 1985. De största volymmässiga nedskärningarna är koncentrerade till
Italien, Storbritannien och Nederländerna. Framförallt är del flera slora
internalionella oljebolag som bl. a. Gulf, Esso och BP som vidtagit
anpassningsåtgärder på raffinaderi- och dislributionssidan. Man kan också
notera en ökad statlig andel i den europeiska raffinaderiindustrin genom att
handlingsutrymmet för sådana bolag är beskuret av politiska skäl, l.ex.
hänsynslagande till försörjningstrygghei och sysselsättning.

De
västeuropeiska raffinaderiernas situation förvärras av producentländernas
etablering och övertagande av raffinaderier. Utöver denna konkurrens från
OPEC-länderna kan det framtida produktionsutrymmet i Västeuropa också komma
att inskränkas av en omfattande produktimport från Östeuropa, vilken bl. a.
sammanhänger med ett svårbedömt behov av

Prop.
1983/84:110 120

västvaluta inom dessa länder. Del ökade inflytandet från
konsument- och producenlländer i raffinaderiinduslrin kan komma att påverka
konkurrenssituationen för övriga förelag negativt.

Förutom en totalt sett vikande marknad, som leder till ett
lågt kapa-citetsulnylljande, måste raffinaderiinduslrin möta en förändrad
sammansättning i produktefterfrågan. Förbrukningen av eldningsoljor för framställning
av el och värme har minskat högst betydligt till följd av den ökade
konkurrenskraften hos alternativa energikällor. Däremot har användningen av
drivmedel legat kvar på en oförändrad nivå. Härigenom ställs raffinaderierna
inför elt besvärande balansproblem, genom att flertalet raftlna-derier alltjämt
är enkla primära destlllationsanläggningar som producerar en alltför stor andel
tunga produkter i förhållande till efterfrågan.

Utöver kompletterande inköp av färdigprodukler återstår
för raffinaderierna atl installera någon form av vidareförädlingsanläggning
som ökar utbytet av lätta produkter och i motsvarande mån minskar utbytet av
tunga. Beslut att uppföra sådana vidareförädlingsanläggningar har också fattals
i ökad utsträckning, främst i katalytisk krackning och visbreaking. Fram till
1985 kan man räkna med att den totala kapaciteten i vidareförädling kommer att
fördubblas i Västeuropa jämfört med situationen 1973. Grunden för denna snabba
utveckling kan sökas i den hittills goda lönsamheten för dylika anläggningar,
vilken enkelt uttryckt bestäms av prisskillnaden mellan eldningsoljor som
insatsmaterial och krackade färdigprodukter.

Del är en öppen fråga hur denna prisdifferens kommer alt
utvecklas under de närmaste åren. Vissa faktorer talar för atl den kommer atl
krympa efter hand. Den minskade efterfrågan på tunga eldningsoljor leder inte
längre automatiskt till en växande marginal, bl. a. därför att dessa produkter
används som insatsvara i krackningsprocessen. Under senare år har det som en
följd av delta också uppstått ett premium för okrackad tung eldningsolja som
kan uppgå till 20 dollar per ton. Av betydelse för prisdifferensen är också
det framtida råoljeutbudet. Den aktuella oljemarknads-ulvecklingen har ökat
andelen lätt nordsjöolja i den totala raffinaderiom-sättningen i Västeuropa.
Härigenom har man uppnått ett i förhållande till förbrukningen bättre anpassat
produktutbyte i redan befintliga raffinaderiprocesser. Detta förhållande får
en prispressande effekt på den nödvändiga marginalen.

Om förskjutningen mol en högre andel lätta produkter
skulle gå snabbare än tillväxten av krackningskapacitet kan prisdifferensen
förbli tillräckligt stor för atl ekonomiskt motivera ytterligare invesleringar
i vidareförädling. Under alla omständigheter ter sig framtidsutsikterna för
investering i vidareförädling myckel osäkra, vilket har lett till att nya
beslut om sådana invesleringar för närvarande inle fattas i någon nämnvärd
utsträckning.

När det gäller utvecklingen på oljemarknaden under resten
av 1980-lalet

Prop. 1983/84:110 121

synes tre frågor vara av särskild betydelse, nämligen vad
som sker med den internalionella konjunkturutvecklingen, fientlighelerna mellan
Iran och Irak resp. produklionspoliliken i Saudiarabien. Olika scenarier för
samspelet mellan dessa tre faktorer pekar på att den nu rådande
över-skoUssilualionen kan väntas beslå åtminstone under de närmaste åren. På
längre sikt - någon gång under 1990-talel - kan man emellertid inte utesluta
ell stigande realt oljepris.

Samtidigt verkar marknadskrafterna för aU
oljeprisutvecklingen i sig knappast kommer atl kännetecknas av stabilitet, ulan
snarare av fluklua-fioner kring den långsiktiga trenden. Dessa svängningar
betingas främst av den ändrade marknadsstrukturen saml förändrade
förväntningars återverkan på oljdelning och oljeersältande invesleringar.
Avgörande för hur snabbt en anpassning kommer till stånd blir beroende av
styrkan i ett framtida ekonomiskt uppsving samt på vilket sätt som raffinaderinäringen
i världen omstruktureras. I själva verket kan raffinaderiindustrins möjligheter
alt genom krackning i framtiden framställa en allt större mängd lätta produkter
ur en allt mindre volym råolja, visa sig komma atl få en central belydelse för
den framtida marknads- och prisutvecklingen.

Norden

Del internalionella perspektiv, som här har tecknats,
beskriver den miljö i vilken den nordiska och svenska raffinaderiindustrin
verkar. De nordiska oljeproduktmarknaderna kan inte ses som isolerade från den
övriga väriden även om transportkoslnadsskillnaden gentemot exempelvis
Roller-dammarknaden innebär ett visst skydd mol konkurrens därifrån. Det bör
dock samtidigt konstateras atl detta skydd sannolikt verkar starkare i motsatt
riktning genom ell begränsande av de nordiska raffinaderiernas
konkurrensmöjligheter på de europeiska inlandsmarknaderna.

Del är därtor ofrånkomligt att närheten mellan de nordiska
länderna har gett upphov till en omfattande handel med oljeprodukter. Under den
senaste femårsperioden har dock den totala internordiska produklhanddn minskat
med nära 20%, medan exporten till övriga länder nästan fördubblats. Värd att
uppmärksammas är den kraftiga förskjutningen mot export av tung eldningsolja
till länder utanför Norden; något som bl. a. beror på de uppsatta
restriktionerna för svavelhalten i lunga eldningsoljor som finns i Norge och
Sverige men också beror på en framgångsrik oljeersäUningspoliiik.

Den ökade internationalisering som den nordiska
oljeproduklhanddn genomgått under de senaste åren kan hänföras till en rad
olika faktorer.

En sådan är de multinationella oljebolagens försvagade
ställning i produktions- och raffinaderileden, vilket lorde bero på alt de sa
bolag betraktar den nordiska marknaden som en utkant, karakteriserad av sjunkande
och osäker avkastning.

En annan viktig förklarande faktor är den långtgående
oljeersättningen.

Prop. 1983/84:110 122

som
främst i Sverige och Danmark har skapat betydande balansproblem för relativt
enkla raffinaderier av hydroskimming typ. Det har framtvingat en ökande export
och import av färdigvaror och halvfabrikat för att hålla kapacitetsutnyiijandet
uppe. 1 själva verket synes den relativa konkurrensförmågan gentemot
Västeuropa stå i omvänt förhållande till lönsamheten på olika delmarknader.

Den
hårdnande konkurrenssituationen i Norden framstår ännu tydligare om man
studerar förhållandena i de enskilda nordiska länderna. 1 Finland finns två
moderna raffinaderier, som ger ett högt destillalutbyte och vars export behov
ökar till följd av utformningen av det bilaterala handelsavtalet med
Sovjetunionen. Dessa raffinaderier har betydande transportkostnads-fördelar för
exempelvis bensinexporl till den svenska ostkusten.

I
Danmark kan man räkna med atl raffinaderiernas position förbättras i takt med att
råoljeutvinningen ökar. Härigenom skapas motiv för en fortsatt vidareförädling
inom landet. Till detta kommer att det tidigare ned-läggningsholade
raffinaderiet i Stigsnaes har fått helt andra förutsättningar i och med all det
kuwaitiska oljebolaget KPC har tagit över både raffinaderiet och den av Gulf
tidigare ägda försäljningskedjan.

I
Norge kommer sannolikt den planerade utbyggnaden av Mongstadraf-finaderiet till
stånd. Detta raffinaderi får då en utformning som gör del mycket
konkurrenskraftigt genom att det kan skräddarsys till den råolja som utvinns på
den norska kontinenlalsockdn. Framtiden för övriga i Norge verksamma
raffinaderier är mer osäker, men påverkas av den spdsitualion som moderbolagen
befinner sig i gentemot den norska staten när del gäller koncessionspolitiken.

Sammantaget
innebär detta atl svenska raffinaderier står inför en framtid präglad av
myckel hård konkurrens från de nordiska grannländerna. Situationen kompliceras
av all inte enbart rena kostnads- och marknadsförhållanden torde bli styrande,
utan också av att politiska överväganden av skilda slag kan komma att spela en
avgörande roll.

Det
är värt att notera alt svenska raffinaderier under senare år har förbättrat sin
position på den nordiska marknaden i motsats till utvecklingen för
raffinaderierna i övriga nordiska länder. Institutionella skäl har dock
uteslutit på konkurrens på lika villkor med den statliga finländska raffinaderiindustrin.

Utvecklingen
i Sverige

Liksom
i omväriden har oljeförsörjningen i Sverige undergått stora förändringar under
de senaste åren. Tillförseln av oljeprodukter till den svenska marknaden
uppgick under 1982 till totalt ca 19 miljoner lon, vilket är en minskning med
nära 10 miljoner ton, eller en tredjedel sedan 1979. I huvudsak kan denna minskning
hänföras till en reducerad förbrukning av eldningsoljor. Däremoi har
förbrukningen av lätta produkter och mellan-destillal legal kvar på en i stort
sett oförändrad nivå under denna period.

Prop. 1983/84:110 123

Enligt preliminära uppgifter har förbrukningen fortsatt
att minska även under första halvåret 1983, främst för villaolja och tung
eldningsolja till industrin.

Samtidigt med denna snabba förändring pä förbrukarsidan
har också en betydande omställning i tillförselledet ägt rum. F. n. hämtas ca 60-65
% av all råolja från Nordsjön jämfört med bara 10% 1979. I motsvarande mån har
beroendet av råolja från Mellersta Östern och OPEC reducerats. Den snabba
förskjutningen i leveransmönslret förklaras i första hand av den speciella
situation som rått på den internationella råoljemarknaden under de senaste
åren. Med hänsyn till kvalitets- och fraktkostnadsskillnader har nordsjöoljorna
framstått som prismässigt myckel fördelaktiga.

För atl försörja den svenska marknaden sker också en
betydande import av färdigprodukter. Totalt sett svarar varuimporten för en
tredjedel av tillförseln till Sverige, med en något högre andel för lätta
produkter och en lägre för eldningsoljor med undantag för lågsvavlig tung
eldningsolja. Genom att den svenska oljemarknaden präglas av en stor öppenhet
påverkas leveransströmmarna till Sverige även av mindre förändringar i
världsmarknadspriserna i förhållande till kostnaderna för inhemsk raffinering.

Efter 1980 har del blivit lönsammare att tillgodose den
svenska marknadens behov på världsmarknaden än atl raffinera i Sverige.
Härigenom har självförsörjningsgraden minskal de senaste åren samtidigt som
spotmark-nadsberoendet har ökat. En följd av denna utveckling är att
kapadtetsui-nyttjandet i de svenska raffinaderierna har fallit påtagligt de
senaste åren. Sammantaget för hela branschen uppgår kapacilelsutnyttjandet f.
n. till ca 65 % — en nedgång från ca 85 % under 1980.

Om man jämför genomsnittskostnaderna för raffinering i
Sverige med kostnaderna för direklimport av färdigprodukler är förhållandena nu
sådana att företagen inte får full täckning av sina raffineringskostnader.
Raffinaderimarginalen täcker dock rörliga kostnader och ger därtill ett bidrag
till de fasta kostnaderna. De senare utgörs i huvudsak av kapitalkostnader, och
varierar mellan olika anläggningar främst beroende av redan upplupen
avskrivningslid. I längden är en sådan situation inte hållbar från
företagsekonomiska utgångspunkter. Den hårdnande konkurrensen ställer därför
de raffinerande bolagen inför stora krav på flexibilitet, både i anskaffningen
av råvaror och i försörjningen av färdigprodukter. Ett ultryck för delta är
bl.a. den snabbt ökande exporten och importen av produkter, vilken syftar till
atl minska föriusterna vid raffinering.

För att kunna höja täckningsbidraget behöver de
raffinerande bolagen öka kapaciletsutnytljandet, vilket kan åstadkommas på
flera vis:

-
exportproduktion

-
ökad
marknadsdel i Sverige

-
legoraffinering.

Förutsättningarna för att varaktigt upprätthålla
oljeprodukternas nuvarande andel av svenskl varuexport måste bedömas som
begränsade. Utför-

Prop. 1983/84:110 124

sdn
från svenska raffinaderier är i första hand ett uttryck för atl dessas
produktutbyte är föråldrat såväl i förhållande till den svenska marknaden som
jämfört med utländska raffinaderiers produktutbyte.

Möjligheterna
att genom företagsförvärv få tillgång till en ökad marknad är små. De oljebolag
som inte har raffinaderikapacitel i Sverige befinner sig också i en situation
av överkapacitet och benägenheten atl överlåta försörjningen till svenska
raffinaderier är sannolikt liten. Det skulle bara öka överskotten i något
närliggande land.

Även
för möjligheterna att få utföra legoraffinering är raffinaderiernas
produktutbyte en avgörande faktor. De relativt enkla svenska raffinaderierna
har att konkurrera med raffinaderier i andra länder, vilka i flera fall har en
betydligt bättre processutmslning. En jämförelse med ett raffinaderi utrustat
med katalytisk kracker visar att detta har en mycket stor konkurrensfördel.
Eftersom tillgången på sådana anläggningar är väl tillgodosedd i Västeuropa
befinner sig de svenska raffinaderierna i en besväriig konkurrenssituation,
som förvärras i direkt proportion till kapitalkostnadernas storlek.

Konkurrenssituationen
på kort sikt påverkas emellertid mer av storleken på de marginella (rörliga)
kostnaderna för raffinering. Stor betydelse i detta sammanhang har l.ex. lots-
och farledsvaruavgifter samt lokala hamnavgifter. Tagna tillsammans tycks inte
dessa avgifter särskilt missgynna de svenska raffinaderierna, men
förhållandena skiljer sig påtagligt åt i olika hamnar i nordväsleuropa. Den
särskilda farledsvaruavgiften är dock speciell så till vida som den är dubbelt
så stor för petroleumprodukter som för andra importerade produkter. Genom att
den dessutom saknas i närliggande länder påverkas svenska raffinaderiers
konkurrenssituation negativt härav.

Raffinaderiernas
konkurrenssituation påverkas också av de särskilda lagringskrav som finns i
Sverige. Gällande lagringsmål fastställdes 1981 på basis av
förbrukningsprognoser som nu ter sig föråldrade. Mot bakgrund av den snabba
förbrukningsminskning som ägt rum sedan dess framstår lagringskraven som
överdimensionerade. En omedelbar anpassning till gällande förhållanden skulle
påtagligt förbättra de raffinerande bolagens ekonomiska situation. Problemen
med den s. k. avdragsposten skulle därmed också elimineras.

När
man studerar kostnads- och konkurrenssituationen för de svenska raffinaderierna
bör man notera att den goda tillgången på djuphamnar i Sverige tidigare
inneburit vissa transportkoslnadsförddar. I del rådande marknadsläget, där en
stor andel av råoljan hämtas från Nordsjön på mindre fartyg, har dock denna
fördel i stort sett eliminerats. De gällande lagringsbestämmelserna i Sverige
har också en sådan utformning att nyetablering på den svenska marknaden i stor
skala är praktiskt tagel omöjlig. Härigenom får de existerande bolagen
betydande konkurrensfördelar. Vissa lättnader i dessa avseenden har nyligen
föreslagits av 1983 års kontrollstation.

Prop. 1983/84:110 125

Det
finns också skäl att påminna om atl svenska raffinaderier erhållit statligt
slöd i olika former under senare år. Dels har de fått statliga bidrag för bl.
a. värmeåtervinning i processerna, dels har raffinaderierna i Göteborg fått
bidrag för genomförande av två spillvärmeprojekt. Till detta kan läggas att
Svenska Petroleum genom sina förvärv av andelar i Scanraff och BP-raffinaderiet
har befriat de ursprungliga ägarna från kapitalkostnader för kapacitet, som de
sannolikt annars inle skulle ha kunnal utnyttja. Styckkostnaderna för
raffinering i Sverige har på detta sätl kunnal sänkas. Liknande effekter uppkom
också genom de legoraffinering som Svenska Petroleum lade ut under de år som
bolaget innehade stora råoljeavlal.

Av
stor betydelse för utvecklingen framöver är vad som kommer atl ske med
oljeförbrukningen under de närmaste åren. Den översyn av prognoserna för
oljeförbrukningen, som statens energiverk låtit utföra för åren fram till 1978,
pekar på atl oljeförbmkningen kommer alt fortsätta att minska med ytterligare
elt par miljoner ton. En kritisk faktor i sammanhanget är antagandet om den
industriella tillväxten i Sverige kring vilken stor osäkerhet råder. Även
takten i oljeersältningen och omfattningen av konverteringen till el är
centrala för beräkningsresultaten. Beräkningarna förutsätter en viss
återhämtning för industrin, men utgår också ifrån att dkonverteringen kommer
att fortsätta framöver.

1
delta perspektiv finns del starka skäl till att tro att överkapaciteten i den
svenska raffinaderibranschen blir ännu större. Om del antagandel görs, atl de i
Sverige raffinerande bolagen kan behålla sina nuvarande marknadsandelar skulle
kapaciteten uppskattningsvis bli ungefär dubbelt så stor som bolagens
leveranser inom landet. Annorlunda uttryckt skulle sålunda det genomsnittliga
kapacitetsutnyttjandei komma att uppgå till 50%, vilket är en ytterligare
sänkning jämfört med dagens nivå. Det är inte uteslutet att man härigenom
underskrider den nivå som av rent processtekniska skäl måsle uppräuhållas.

En
naturiig slutsats av delta är alt raffinaderikapacileten i Sverige kommer att
krympa, eftersom verksamheten under här angivna antaganden inte kommer atl ge
långsiktig kostnadsläckning. Överlevnadsmöjligheter skulle kunna skapas om
raffinaderierna förmådde att konkurrera framgångsrikt på exportmarknaderna
eller kunde få uppdrag som legoraffin-örer. Förutsättningarna för detta är som
redan angivits myckel små, men ökar på sikt för Scanraff i och med att den
katalytiska krackern las i drift. Tillfälligt kan dock enkla raffinaderier gå
en någorlunda gynnsam ekonomisk framlid till mötes som underleverantörer av
insatsvaror till krackningsanläggningar i Europa.

Det
är sålunda en utsatt posifion som tecknar sig för den svenska raffinaderinäringen.
En strukturanpassning pågår redan i omvärlden och måste förr eller senare också
beröra Sverige. Avställningen av bränsleframställningen i Nynäshamn är ett
första inslag i en sådan utveckling. Det är emellertid en vansklig uppgift att
fastställa vad som är en lämplig 10 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 110

Prop. 1983/84:110 126

slmktur
för den svenska raffinaderinäringen och vilka motiv som kan finnas för
statsmakterna alt gripa in i den pågående utvecklingen.

Det är verkels mening att
den pågående strukturomvandlingen bör underlättas för att därigenom en så
effekfiv produktionsapparat som möjligt snarast skall komma till stånd.
Olönsamma anläggningar kan endast överleva vid en högre prisnivå, vilket står
i strid med målet om en så billig oljeförsörjning som möjligt.

Om de ekonomiska krafterna
fick fritt spelrum är det troligt att den traditionellt låga
självförsörjningsgraden i Sverige skulle sänkas ytterligare med ett högre
spolmarknadsberoende som följd. Målsättningen om billigast möjliga
oljeförsörjning kan därför behöva modifieras, bl. a. med hänsyn till
beredskapsmässiga aspekter. Svensk beredskapspolilik är uppbyggd kring tre
krisscenarier varav krigsfallet bygger på fillgång till en decentraliserad
lagring av färdigprodukter. För avspärrning och fredskris fömtsätls att de
svenska raffinaderierna till en viss del svarar för försörjningen. Utgående
från de fömtsättningar som ligger i den nuvarande krisplaneringen kan man
konstatera att raffinaderikapacileten maximall skulle behöva uppgå till ca
12-13 miljoner årslön. En viss reduktion av befintlig kapacitet skulle sålunda
kunna ske ulan att det kommer i konflikt med beredskapsmolivet, något som blir
ännu mer uppenbart vid en fortsatt fallande oljeförbrukning.

Från samhällsekonomisk
utgångspunkt kan det finnas motiv alt driva sådan kapacitet som täcker sina
rörliga kostnader. I genomsnitt för hela branschen tycks detta vara fallet i
nuvarande läge, men förutsättningarna varierar mellan raffinaderierna och kan
tänkas bli förändrade på sikt. Med hänsyn fill att oljeförbrukningen har
minskat påtagligt snabbare än vad som förutsetts finns det motiv atl
tillfälligt lindra branschens situation, för atl bolagen skall få möjligheter
att anpassa sig till de förändrade förutsättningarna utan alltför stor
tidspress.

Den
oväntat snabba nedgången i svensk oljeförbrukning kan genom sin överrumplande
effekt och den för raffinaderiindustrin splittrade kostnadsbilden leda till en
spontan strukturomvandling för vilken tidigare statliga åtgärder får effekter
som varken förutsetts eller betraktas som önskvärda. Den splittrade
kostnadsbilden leder också till atl vaije generell åtgärd kan få mycket olika
effekter för de enskilda raffinaderierna. Därför bör statliga åtgärder prövas
med utgångspunkt i de enskilda raffinaderiernas specifika förutsättningar.

Det
finns dock möjligheter för statsmakterna att göra en översyn av sådana avgifter
och regler som drabbar de raffinerande bolagens konkurrenssituation på ett
ofördelaktigt sätt. Hit hör bl. a. den s. k. farledsvaruavgiften och kraven på
beredskapslagring. Med tanke på raffinaderiindustrins akuta ekonomiska
svårigheter borde vissa provisoriska förändringar genomföras omedelbart i
avvaktan på definitiva ställningstaganden.

Som
redan framgått skiljer sig förutsättningarna för raffinering betydligt

Prop. 1983/84:110 127

åt
mellan de nordiska länderna. På gmnd av skillnader i naturliga förutsättningar
är det inte möjligt att uppnå en utjämning av konkurrenskraften länderna
emellan. Inom ramen för det nordiska samarbetet borde det dock finnas
fömtsättningar att diskutera raffinaderiindustrins framlid. Mellan Sverige och
Norge finns redan elt särskilt avtal om utvidgat energi- och industripolitiskt
samarbete. De särskilda problem som hör samman med importmonopolet i Finland
borde likaledes bli föremål för särskilda överläggningar mellan de båda
länderna.

Enligt energiverkets
mening finns det däremot inte motiv för långsiktiga statliga engagemang i
dyrbara investeringsprojekt som är osäkra båda vad gäller lönsamhet och teknisk
utformning. Man bör dock uppmärksamma de risker som kan uppstå på sikt med ett
alltför ensidigt beroende av i dag prismässigt gynnsamma råoljor från Nordsjön.
De totala reserverna i detta område är relativt begränsade och produktionsnivån
passerar sannolikt inom några år sin kulmen. En med hänsyn till råoljebasen
flexibel försörjning skulle därför i ett senare läge kunna innebära betydande
ekonomiska fördelar för landet.

När det gäller Svenska
Petroleum kan man konstatera att bolagets uppgifter förändrats under senare år.
Ursprungligen syftade bolagets verksamhet till att diversifiera
råoljeanskaffningen till Sverige. Sedan de långsiktiga råoljeavtalen
avvecklats synes målen för bolaget, som stalsmak-tema har formulerat dem,
närmast vara alt fungera som instmment för samverkan på råoljeområde.

Utan ytterligare
investeringar innebär Svenska Petroleums raffinaderiresurser stora risker för
framtida förluster. Bolagets pågående studie om alt installera en visbreaker
vid BP-raffinaderiet skall ses som ett led i strävandena att anpassa sig till
den förändrade marknadssituationen.

Prop. 1983/84:110 128

Bdaga4

Sammanfattning av delbetänkandet (Ds I 1983:23),
Tvångslagring av olja och kol

1983
års kontrollstation (K 83) har enligt sina direktiv (Dir 1982: 54 och 1982:99)
till uppgift au

-
överväga ändring av nuvarande
regler för den s. k. basmängdsberäkning som används för fördelning av
lagringspliklen mellan de lagringspliktiga företagen i fråga om näringslivets
tvångslager av olja,

-
redovisa möjliga åtgärder för
att inför kriser ha en tillfredsställande beredskap för gasuppvärmda byggnader,

-
pröva beredskapslagrens storiek
vad gäller kärnbränsle,

-
utreda hur lagringsskyldighelen
i fråga om krigsreserven av olja bör fördelas mellan de lagringsskyldiga samt
att

-
lämna förslag till en ny melod
för beräkning av oljekondensverkens lagringsskyldighel.

I
tilläggsdirektiv (Dir 1983:52) har K 83 vidare fåu till uppgift aU bl. a. lämna
förslag till hur och i vilken utsträckning försörjningsberedskapen för
naturgasanvändarna i händelse av krig eller avspärrning bör tillgodoses t. v.
och hur kostnaderna för att upprätthålla beredskapen bör fördelas.

K 83
har enligt sina direktiv vidare uppdraget att göra en översyn av det nu löpande
oljelagringsprogrammet som gäller för perioden 1978—1986. Då aktuella prognoser
för användning av olja för åren 1984-1986 väntas föreligga först i slutet av år
1983, kommer resultatet av denna översyn alt presenteras i elt särskilt
belänkande i början av år 1984.

1
det följande sammanfattar K 83 sina viktigaste överväganden och förslag i fråga
om Ivångslagringen av olja.

Olja
beredskapslagras till stor del av näringslivet genom s. k. tvångslagring hos
försäljare och förbmkare av olja.

Med
nuvarande regler beräknas lagringsskyldighetens omfattning på grundval av den
genomsniuliga försäljningen eller förbrukningen under en period upp till tre
år, den s. k. basperioden. Detta beräkningssätl har negaliv effekt för
lagringsskyldiga med minskad försäljning eller förbrukning. Vidare missgynnar
nuvarande regler nytillkomna lagringsskyldiga i förhållande till företag med
redan etablerad lagringsplikt, då dessa som regel kunnat utnyttja statliga
bidrag för alt bygga upp lagren. Utredningen har till uppgift att undersöka
möjligheterna att lindra verkningarna av lagringsskyldigheten för dessa
företag.

Utredningen
har funnit att den nuvarande marknadssituationen med minskande och förväntad
fortsatt minskad förbmkning av olja kräver all regelsystemet omprövas i vissa
grundläggande avseenden. Utredningen har funnit att det lämpligaste sättet att
anpassa regelsystemet och alt tillgodose de lagringspliktigas intresse av att
lagringsskyldigheten bättre

Prop. 1983/84:110 129

följer
den aktuella förbrukningen är att förkorta basperioden från tre år till elt år.

Vidare
förordar utredningen alt lagringspliklen för nytillkomna lagringsskyldiga
reduceras med 50% under del första lagringsåret.

Inlagring
innebär alt lagringsskyldig låter annan lagringsskyldig lagra den erforderiiga
lagringsmängden. Utredningen förordar att tillsynsmyndigheten, överstyrelsen
för ekonomiskt försvar, inom ramen för myndighetens nuvarande
tillståndsprövning ger nytillkomna lagringsskyldiga och lagringsskyldiga med
väsentlig ökning i verksamhelsvolymen möjligheter till inlagring hos annan
lagringsskyldig.

I
syfte främst att underlätta de lagringsskyldiga förelagens planering förordar
utredningen atl företagens tvångslager av varje produkt fastställs att utgöra
en viss procentsats av deras förbrukning eller försäljning under del s.k.
basåret. Genom atl de lagringsskyldiga underrättas om dessa procenttal i ett
tidigt skede får de erforderlig tid att vidta nödvändiga lagerförändringar.
Förslaget medför också atl tvångslagringsskyldigheten anpassas bättre till
konsumlionsulvecklingen.

Statsmakterna
har fattat elt principbeslut om alt införa tvångslagringsskyldighet för ångkol
fr. o. m. år 1986. Utredningen förordar all regelsystemet vad avser kol
utformas på samma sätt som för olja. Del nya regelsystemet för olja och kol
föreslås gälla fr. o. m. den 1 juli 1985. Detla innebär för lagringsskyldiga av
kol all lagringsskyldigheten föreslås inträda ett år tidigare än enligt
tidigare fattat beslut.

Utöver
de nämnda förslagen om tvångslagring av olja och kol tar K 83 upp två andra frågor.
Den första frågan gäller planeringen av beredskapslagringen inom energiområdet
för liden efter den 30 juni 1987. Utredningen förordar alt denna fråga prövas i
det utredningsarbete som föregår 1987 års totalförsvarsbeslut och att
planeringen av beredskapslagringen inom energiområdet ingår som en del i
delta.

Den
andra frågan gäller utnyttjandet av beredskapslagren vid olika typer av kriser.
Enligt utredningen föreligger vissa oklarheter om när beredskapslagren får
användas och om vilken instans som fattar beslut om deras användning.
Utredningens uppfattning är att vissa krissituationer är av sådan karaktär och
kan utvecklas så snabbt att besluten bör ligga hos regeringen. Utredningen
förordar att regeringen bör få ökad frihet alt i en kris avgöra vilka delar av
lagren som skall kunna användas.

Vad
beträffar de övriga utredningsuppgifterna enligt direktiv och
till-läggsdirektiv avser utredningen atl återkomma senare.

Prop. 1983/84:110 130

Bilaga 5

Sammanfattning av rapporten Översyn av olja 83

Enligt
utredningsdirektiven (Dir 1982:54 och 1982:99) har jag till uppgift atl

-
överväga ändring av nuvarande
regler för den s.k. basmängdsberäkning som används för fördelning av
lagringsplikten mellan de lagringsplikliga företagen i fråga om näringslivets
tvångslager av olja,

-
redovisa möjliga åtgärder för
att inför kriser ha en tillfredsställande beredskap för gasuppvärmda byggnader,

-
pröva beredskapslagrens storlek
vad gäller kärnbränsle,

-
utreda hur lagringsskyldigheten
i fråga om krigsreserven av olja bör fördelas mellan de lagringsskyldiga,

-
lämna förslag till en ny melod
för beräkning av oljekondensverkens lagringsskyldighet samt

-
göra en översyn av det nu
löpande oljelagringsprogrammet som gäller för perioden 1978-1986.

I
tilläggsdirektiv (Dir 1983:52) har jag fått Ull uppgift att bl. a. lämna
förslag till hur och i vilken utsträckning försörjningsberedskapen för naturgasanvändarna
i händelse av krig eller avspärrning bör tillgodoses t. v. och hur kostnaderna
för att upprätthålla beredskapen bör fördelas.

Jag
har vad gäller uppgiften att överväga ändring av nuvarande regler för den s. k.
basmängdsberäkningen i september 1983 lämnat förslag till nya regler i ett
delbetänkande (Ds I 1983:23) Tvångslagring av olja och kol.

Då
aktuella prognoser för användning av olja under åren 1984-1987 skulle föreligga
först i slutet av år 1983 avsåg jag att presentera resultatel av min översyn av
det nu löpande oljelagringsprogrammet i ett betänkande först i början av år
1984.

Från
industridepartementet har emellertid framförts önskemål om en så snabb
avrapportering som möjligl av resultatet av denna översyn.

Jag
har därför valt alt i denna särskilda rapport redovisa mina överväganden och
förslag i stort till ändringar i det nu löpande oljelagringsprogrammet.

I
elt slutbetänkande i början av år 1984 kommer jag att redovisa resultatet av
mitt arbete på samtliga områden.

I
del följande sammanfattar jag de i denna rapport redovisade viktigaste
övervägandena och förslagen.

Regeringen
lämnade i prop. 1980/81:90 bil. 3 förslag till översyn av det löpande
oljelagringsprogrammet 1978-1984, senare förlängt med två år. I samband därmed
anmälde regeringen att en ytteriigare översyn borde vidtas före utgången av år
1983 med anledning av det kommande försvarsbeslutet - 1982 års försvarsbeslut
- och med hänsyn till osäkerheter om bl. a. den framtida energikonsumtionen och
energitillförseln samt om de kommersiella lagrens storlek.

Prop.
1983/84:110 131

Statens
energiverk (STEV) har till utredningen överlämnat sina bedömningar om
utvecklingen på energiområdet t. o. m. år 1987. Oljeanvändningen år 1987
bedöms av energiverket uppgå fill ca 18,2 miljoner m-* olja.

Överstyrelsen
för ekonomiskt försvar (ÖEF) har på basis av STEV:s prognos överlämnat en
försörjningsplan för olja med förslag till lagringsmål för perioden fram t. o.
m. år 1986.

Av
ÖEF:s försöijningsplan framgår att ÖEF beräknar det totala lagringsmålet år
987 till ca 16,4 miljoner m', varav för fredskriser ca 4,8 miljoner m'. Detta
innebär totalt sett ett minskat lagringsbehov med 27% i förhållande till nu
gällande lagringsmål.

ÖEF
föreslår att målet för det stathga råoljeprogrammet ändras från 6,5 miljoner
m'' till 5,2 miljoner m råolja. Då ÖEF vid utgången av budgetåret 1983/84 har
inlagrat ca 3,9 miljoner m' råolja erfordras enligt ÖEF en ytterligare statlig
lagring av ca 1,3 miljoner m-* råolja till en kostnad av ca 2 miljarder kr.'
ÖEF:s förslag innebär alt tvångslagringen hos näringslivet år 1987 kan minska
med ca 2,5 miljoner m till elt värde av ca 4,0 miljarder kr.

Till grund för ÖEF:s
förslag har legat de planeringsförutsättningar om fredskris, avspärrning och
krig som tillämpats vid utformningen av det nu löpande oljelagringsprogrammet.
ÖEF har dock gjort vissa ändringar i sin nu presenterade försörjningsplan, bl.
a. i fråga om möjligheterna att i kristid ersätta olja genom användning av ved
och el samt ifråga om tillgången av kommersiella lager av olja.

/
min översyn har jag prövat den för del nuvarande oljelagringsprogrammet
gällande prognosen för den framlida energiförsörjningen, liksom den av
energiverket utarbetade prognosen för år 1987. Jag anser atl konsumtionen av
olja är för högt beräknad i båda prognoserna.

I
den försörjningsplan för perioden I juli 1986—30 juni 1987 somjag nu
presenterar utgår jag från atl oljekonsumtionen 1987 har sjunkit till ca 17,2
miljoner m', dvs. endast 2/3 av förbrukningen enligt den konsumtionsprognos
för år 1985 som det nu löpande oljelagringsprogrammet baseras på.

Risken för störningar i
energilillförsdn på grund av fredskriser eller på grund av säkerhetspolitiska
orsaker är av avgörande betydelse för bedömningen av storiekn av
beredskapslagrel och för valet mellan råolja eller oljeprodukt.

De
senaste årens förändringar på de internationella energimarknaderna innebär en
något minskad risk för försöriningsstörningar för Sveriges del. Denna positiva
förändring är dock inte av den arten att jag vill förorda någon ändring av
gällande mål för lagringsberedskapen av olja för fredskriser. Detta lager bör
i enlighet med Sveriges åtagande i avtalet om elt

Förekommande
prisuppgifter avser november månad 1983 (1 USD = 7,90 kr.;

Prop. 1983/84:110 132

internafiondlt
energiprogram (lEP) motsvara 90 dagars normal konsumtion.

När det gäller riskerna
för säkerhetspolitiska störningar har jag inte funnit anledning att gå ifrån de
bedömningar som låg till grund för 1982 års försvarsbeslut och som del nu
löpande oljelagringsprogrammet baseras på. Jag har därför i mina överväganden
och förslag, liksom ÖEF, utgått från nu gällande planeringsfömtsättningar avseende
fredskris, avspärrning och krig.

Liksom ÖEF har inte heller
jag haft anledning att ändra de planeringsnormer i övrigt - dvs. antagna
förutsättningar för nivån på försörjningsstandarden och
försörjningsuthålligheten och för den krisfida utrikeshandelns omfattning i
olika typer av krissituationer - som nu gäller. Jag har dock samtidigt beaktat
de ändringar ÖEF gjort i sin försörjningsplan ifråga om l.ex. tillgången av
kommersiella lager.

Jag utgår således i mitt
förslag från atl nya planeringsfömtsättningar och normer aktualiseras först
inför nästa försvarsbeslut, dvs. 1987 års försvarsbeslut.

Jag
har i min försörjningsplan använt i stort sett samma tillgångsberäkningar som ÖEF.
Jag beräknar dock möjligheterna alt i avspärrningssitua-fioner använda el som
ersättning för eldningsolja vara något större än vad ÖEF gör.

Jag
föreslår atl lagringsmålet för lagringsåret 1986/87 fastställs till 15,2
miljoner m, varav för fredskris 4,5 miljoner m. Detta innebär totalt sett ett
minskal lagringsbehov med 32% i förhållande till nu gällande program.

För
lagringsåret 1986/87 kommer det att jämfört med 1984 års beredskapslager
finnas elt överskott av totalt 2,5 miljoner m olja till ett värde av 3,7
miljarder kr. Jag har övervägt hur delta överskott bör fördelas mellan staten
och näringslivet. Huvuddelen av befintliga tvångslager (bos bl. a. oljehandel
och industriföretag) har finansierats med statligt stöd och beredskapslagringsavgifter
som tagils ut vid försäljning av bensin, eldningsolja osv. Vidare har
medborgarna skattevägen finansierat befintliga statliga beredskapslager. När
det nu finns ett överskott borde i första hand staten tillgodogöra sig
överskottet och sälja ut delar av sina lager.

Jag
har i ett tidigare överiämnal delbetänkande presenterat ell förslag till nyU
regelsystem i fråga om Ivångslagring av olja innebärande bl. a. övergång till
en kortare basperiod (basperioden används för beräkning av lagringsstoriek).
Införandet av en kortare basperiod medför en omfördelning mellan företagen i
fråga om lagringsskyldigheten. De som minskar sin oljeförbmkning gynnas genom aU
de snabbare kan minska sin beredskaps-lagring av olja. Företag med oförändrad
eller ökande oljeförsöijning/för-bmkning tvingas öka sin beredskapslagring.
Konsekvenserna för de senare blir mindre eller elimineras helt om lagringsmålet
sänks i tillräcklig omfattning samtidigt som del nya regelsystemet införs.

Prop.
1983/84:110 133

Med hänsyn härtill bör hela lagerminskningen enligt min
uppfattning ske hos de tvångslagringsskyldiga och statens lager frysas på
nuvarande nivå. Härigenom kan ett behov av ökad lagring av bensin, motorbrännolja
och gasol tillgodoses genom oljehandelns försorg. Mitt förslag innebär atl den
av riksdagen beslutade statliga upphandlingen av ytteriigare 2,6 miljoner m'
råolja bör avbrytas omedelbart. Förslaget innebär minskade utgifter för staten
med ca 3,9 miljarder kr. Värdet av den totala lagerminskningen i förhållande
till det nuvarande lagringsprogrammet uppgår således till 7,6 miljarder kr.

1 den försörjningsplan somjag har utarbetat för perioden I
juli 1984-30 juni 1985 utgår jag från att oljekonsumlionen år 1985 sjunkit till
ca 18,5 miljoner m'. Lagerbehovet för lagringsåret 1984/85 är 16,3 miljoner m'',
varav för fredskris 4,8 miljoner m.

De beredskapslager som i nuvarande lagringsprogram
disponeras år 1984 dels hos ÖEF, dels hos näringslivet i form av tvångslager,
uppfyller väl, med undantag för bensin, motorbrännolja och gasol,
beredskapsbehoven i mitt förslag till beredskapslager lagringsåret 1984/85.

Under fömlsältning att ÖEF:s nuvarande lager av råolja och
oljeprodukter bibehålls i oförändrad omfattning kan näringslivels tvångslager
av eldningsoljor sänkas redan den 1 juli 1984 med 2.6 miljoner m' till ell
värde av 4,0 miljarder kr. Sänkningen av näringslivets tvångslager med 2,6 miljoner
m den 1 juli 1984 möjliggör för statsmakterna att vid samma tidpunkt övergå
till en kortare basperiod och därmed gynna företag som minskar sin oljeförbmkning.
Jag föreslår alt detta sker. De bristande volymerna av bensin (590000 m'), motorbrännolja
(513000 m) och gasol (17000 m) föreslås byggas upp etappvis i form av
tvångslager inom oljebranschen fram till den 1 juli 1986. Kostnaden för denna
lageruppbyggnad beräknar jag till ca 1,9 miljarder kr.

Lagringsmålet för lagringsåret 1984/85 bör med hänsyn
härtill fastställas till 15,3 miljoner m, varav för fredskris 3,8 miljoner m'.
På motsvarande sätt bör lagringsmålet för lagringsåret 1985/86 fastställas till
15,4 miljoner m\ varav för fredskris 4,3 miljoner m

I mitt delbetänkande (Ds I 1983:23) Tvångslagring av olja
och kol förordade jag bl. a. att regeringen skulle få ökad handlingsfrihet när
det gäller alt utnyttja beredskapslagren i krissituationer. Det förslaget utgör
en förutsättning för att de i mina försörjningsplaner beräknade beredskapsbehoven
skall tillgodoses så effektivt som möjligt.

I del nu löpande lagringsprogrammet beslår krigsreserven
helt av konsumtionsfärdiga produkter medan ca 25 % av avspärrningsreserven
hålls i form av råolja. Beredskapslagrel för fredskriser avses beslå av 80%
råolja och 20% oljeprodukter. I mina förslag till försörjningsplaner bibehåller
jag i stort sett samma fördelning mellan råolja och oljeprodukter.

I mitt delbetänkande föreslog jag bl. a. att företagens
tvångslager av varje produkt fr.o.m. den 1 juli 1985 skulle fastställas all
utgöra en viss

procentandel av deras förbmkning eller försäljning under
det s. k. basåret. Jag föreslår att följande procentsatser av förbrukningen
basåren 1984 och 1985 skall bestämma de tvångslagringsskyldigas tvångslager
lagringsåren 1985/86 resp. 1986/87.

Produkt

År 1984

År 1985

Motorbensin

36

42

Motorbrännolja

102

102

Gasol

7,5

9

Fotogen

320

325

Eldningsolja
1-2

30

27

Eldningsolja
3-5

61

61

Förslaget
i sammandrag (milj

.mn

Lagringsår

1984/85

1985/86

1986/87

A.
Lagerbehov enligt

försörjningsplanerna

- Fredskris

4,8

4,6

4,5

- Avspärrning/krig

11,5

11,1

10,7

- S:a

16,3

15,7

15,2

varav tvångslager

- Fredskris

0,3

0,3

0,3

- Avspärrning/krig

9,6'

9,1'

8,7'

- S:a

9,9'

9,4'

9,0'

B.
Förslag till lagringsmål

- Fredskris

3.8

4,3

4,5

- Avspärrning/krig

11,5

II. 1

10,7

- S;a

15,3

15,4

15,2

- I förhållande till

-7,2

(-32%)

nu gällande mål

varav tvångslager

- Fredskris

-

-

0,3

- Avspärrning/krig

8,9'

9,1'

8,7'

- S:a

8,9'

9,1'

9,0'

- I förhållande till

-

-

-2,5

(-21%)

nu gällande mål

C.
Måluppfyllelse

(Punkt B i förhållande

93%

98%

100%

till punkt A)

varav

- Fredskris

79%

93%

100%

- Avspärrning/krig

100%

100%

100%

D.
Kapitalbindning

(miljarder kr.)

Totalt

- Oljebranschen

-3,1

+0,7

-1-0,2

-2,2

- Industriföretagen

-0,9

-0,3

-0,3

-1,5

- S:a

-4,0

-tOA

-0,1

-3,7

' Vartill kommer 0,4 som lagras av kraftindustrin för
elproduktion

Beräknade med hänsyn till befintliga lagers storiek och erforderiig
tid m. m. för

kompletterande lageruppbyggnad lagringsåren 1984/85 och
1985/86.

Prop.
1983/84:110 135

De
sakkunniga Lars Pehrzon, SPI, och Harry Albinsson, SI, har inkommit med
särskilda yttranden. Pehrzon anför att utredarens förslag innebär en väsentlig
ändring av den ansvarsfördelning för beredskapslagringen mellan staten och
näringslivet som fastslagits av 1981/82 års riksdag. En sådan omfördelning bör
enligt Pehrzon bli föremål för prövning av en kommitté med bred förankring. Pehrzon
anför vidare att, jämfört med utredarens förslag, en begränsad höjning av
tvångslagren av molorbensin, totalt 250000 m, kan vara motiverad medan
lagringsmålet för motorbrännolja bör kunna sänkas med minst 350000 m\ Också
lagren av tjock eldningsolja och fotogen anses kunna sänkas ytterligare. Pehrzon
pekar också på att det kapital som kan frigöras vid en sänkning av
lagringsmålen för eldningsolja för oljehandelns del skulle tas i anspråk för
utbyggnad av den föreslagna ökade lagringen av motorbensin och motorbrännolja.

Albinsson instämmer i allt
väsentligt i Pehrzons yttrande. Också Albinsson framhåller frågan om
ansvarsfördelningen mellan staten och näringslivet för beredskapslagringen.
Albinsson anser vidare atl industrins strävanden att på olika sätt minska
oljeanvändningen kommer att få ett sådant genomslag atl lagringsmålet för tjock
eldningsolja kan minskas ytterligare.

Prop.
1983/84:110 136

Innehåll

Regeringens proposition ....................................... ... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ...................... ... 1

Lagförslag .......................................................... ... 2

1
Förslag till lag om ändring i
lagen (1957: 342) om oljelagring m.m. 2

2
Förslag till lag om ändring i
förordningen (1957:344) om oljeavgifl m.m 7

Utdrag av protokoll vid
regeringssammanträde den 23 februari 1984 8

1
Inledning ....................................................... 8

2
Oljepolilikens mål ............................................ 9

3
Den internationella oljemarknadens
utveckling ........ 11

3.1
Marknadens utveckling fram till
Irankrisen ....... Il

3.2
Marknadsutvecklingen sedan
Irankrisen .......... .. 12

3.3
Oljemarknadens stmkturdla
förändring ............ 14

3.4
Den internationella
raffinaderiindustrins utveckling 14

3.5
Oljemarknadens framtida utveckling
............... 16

4 Den
svenska och nordiska oljemarknaden ............ 17

4.1
Den internordiska handeln ............................ 17

4.2
Oljemarknaden i de nordiska
länderna (exkl. Sverige) 18

4.3
Den svenska oljemarknaden ........................ 21

5 En
trygg svensk oljeförsörjning och internationellt samarbete ... 23

5.1
Bakgrund .................................................... .. 23

5.2
Relationer till oljeproducerande
länder ............ 27

5.3
Övergripande internationelll
energisamarbete ... .. 31

6 Oljeprospekterings-
och oljeutvinningsverksamhet .. 35

6.1
Inledning .................................................. .. 35

6.2
Svensk prospekleringsverksamhet
.................. .. 36

6.2.1
Finansieringsformer .............................. 36

6.2.2
Svenska Petroleum Explorations
planer för och resultat

av
prospekleringsverksamheten ............... 38

6.3
Utvinning av olja, naturgas m. m...................... 39

6.4
Svenska Petroleum AB:s
skrivelse ................... 39

6.5
Förslag ..................................................... .. 42

6.6
Oljepoliliska åtgärder och
svensk offshoreindustri 45

7 Petroleumindustrin
i Sverige ............................... 46

7.1
Inledning .................................................. .. 46

7.2
Bedömningar av
marknadsutvecklingen under 1980-talet ... 47

7.3
Raffinaderiförelagens kapacitet
och konkurrensförutsättningar 47

7.4
Svenska Petroleum AB ................................. .. 50

7.4.1
Svenska Petroleum AB:s bildande
och fömtsättningar 50

7.4.2
Svenska Petroleum AB:s
skrivelse ........... .. 51

7.4.3
Förslag till inriktning på
Svenska Petroleum AB:s verksamhet 52

7.4.4
Överförande av statens
vattenfallsverks aktier i Svenska Petroleum AB till industridepartementel 54

8 Försörjningsberedskapen
på oljeområdet ............... 55

8.1
Inledning .................................................. . 55

8.2
Bakgrund till förslagen ................................. . 59

8.2.1
Nuvarande oljelagringsprogram
............... . 59

8.2.2
Prognoser över
energianvändningen ........ . 62

8.2.3
Försörjningsplanen på
energiområdet ....... 63

Prop.
1983/84:110 137

8.3 Beredskapslagringen
av olja 67

8.3.1 Behov av beredskapslager .............................. .. 67

8.3.2 Fördelning mellan statlig
lagring och näringslivets tvångslagring 68

8.3.3 Beredskapslagrens förändring
lagringsåren 1984/85-1986/87 70

8.3.4 Lagerförändringen lagringsårel
1984/85 ...... .. 73

8.3.5 Försörjningsberedskapsreserv ...................... .. 73

8.4 Oljekondensverkens
lagringsskyldighel 75

8.4.1 Bakgrund ....................................................... .. 75

8.4.2 Oljebehov i krig för kondenskraflproduktion
... .. 76

8.4.3 Förslag ........................................................... .. 76

8.5 Ändrade
regler om basmängd 77

8.5.1 Nuvarande bestämmelser .............................. .. 77

8.5.2 Effekterna av nuvarande
bestämmelser ........ .. 79

8.5.3 Förslag till avkortad basperiod m.m.................. ... 81

8.6 Ekonomiska konsekvenser .................................... .. 82

8.7 Lagstiftningsfrågor ............................................... .. 82

8.8 Upprättade lagförslag ............................................ .. 83

8.9 Specialmotivering ................................................... .. 83

8.9.1 Lagen (1957:343) om oljdagring m.m............... ... 83

8.9.2 Förordningen (1957: 344) om oljeavgifl
m. m... ... 88

9 Statens energiverks roll i oljepolitiken ........................ .. 89

10
Hemställan .................................................................. .. 90

11
Vissa
anslagsfrågor för budgetåret 1984/85 ................ .. 91

12
Beslut .......................................................................... .. 96

Bilaga I Sammanfattning av (SOU 1983:19) Den slora
omställning

en ..................................................................... .. 97

Bilaga 2 Remissyttranden över (SOU 1983:19) Den stora
omställ

ningen .............................................................. 116

Bilaga 3 Sammanfattning av (Statens energiverk 1983:1)
Oljeindu

strin i omvandling ............................................. 119

Bilaga
4 Sammanfattning av delbetänkandet (Ds I 1983:23),

Tvångslagring av olja och kol ............................ 128

Bilaga
5 Sammanfattning av rapporten Översyn av olja 83 130

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984