Prop. 1983/84:115

Prop.
1983/84:115

Regeringens proposition

1983/84:115

om
gäststuderande i högskolan;

beslutad
den 23 februari 1984.

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll för de åtgärder eller de ändamål som framgår av föredragandens
hemställan.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

LENA
HJELM-WALLÉN

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I proposifionen
föreslås att utomnordiska gästsluderande skall antas till såväl preparandutbildning
i svenska m. m. som grundläggande högskoleutbildning före inresan till Sverige
och att denna antagning skall göras samtidigt med alt den studerandes ansökan
om uppehållstillstånd prövas. Prepa-randutbildningen föreslås ersätta nuvarande
kurser i svenska för ufiändska studerande. Utbildningen föreslås ha högskolan
som huvudman och i princip stå öppen endast för utomnordiska gäststuderande.

Vidare
föreslås att högst omkring 20 procent av det totala antalet utomnordiska
gäststuderande som varje år antas till grundläggande högskoleutbildning far
komma från ett och samma land.

De
föreslagna förändringarna avses träda i kraft den 1 juli 1985.

1 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 115

Prop.
1983/84:115 2

Utdrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1984-02-23

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt,
Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström,
Bodström, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom.

Föredragande:
statsrådet Hjelm-Wallén Proposition om gäststuderande i högskolan

1
Inledning

Kurser
i svenska för ufiändska studerande, avsedda att ge behörighet för
högskolestudier, har sedan budgetåret 1968/69 anordnats vid universiteten.

Regeringen
uppdrog den 29 maj 1975 åt skolöverstyrelsen (SÖ) att i samråd med dåvarande universilelskanslersämbetel
(UKÄ) utarbeta förslag om vägar för studerande med utländsk förutbildning att
inhämta kunskaper i svenska och engelska motsvarande vad som krävs för allmän behörighet
till högskolan. SÖ och UKÄ fillsatte en arbetsgrupp för att utreda frågan. De
av UKÄ utsedda ledamöterna i gruppen avgav gemensam reservation. SÖ
överlämnade i augusti 1976 såsom sitt förslag arbetsgruppens rapport - Behörighetsgivande
förutbildning för utländska studerande — till regeringen. Senare i augusti
samma år överiämnade UKÄ en skrivelse om bl. a. det organisatoriska ansvaret
för anordnande av behörighetsgivande förutbildning.

Efter
bemyndigande av regeringen tillkallade min företrädare i april 1978 en kommitté
för att utreda vissa frågor rörande utländska studerande. Den antog namnet gäststuderandekommittén.
Kommittén avlämnade i juni 1981 siu betänkande (DsU 1981:8) Utländsk studerande
i Sverige. Samtidigt med betänkandet överiämnade kommittén en bilaga (DsU
1981:9) Utvärderingsrapport från försöksverksamhet med behörighetsgivande förutbildning
för utländska studerande läsåret 1979/80.

Genom
beslut den 13 december 1979 uppdrog regeringen åt universitets-och
högskoleämbetet (UHÄ) all utreda hur prövning av behörighet och

Prop.
1983/84:115 3

uppehållstillstånd
för studier kan samordnas med antagning fill grundläggande högskoleutbildning.
Med skrivelse i oktober 1981 redovisade UHÄ resultatet av sitt
utredningsarbete. UHÄ:s förslag grundades på rapporten (UHÄ-rapport 1981:29)
Antagning av utomnordiska gästsluderande. Förslag till samordning av
högskoleantagning och upphållstillstånd.

Gäststuderandekommittén
hade i sitt betänkande utgått från förslagen i UHÄ-rapporten.

Gäststuderandekommitténs
betänkande och UHÄ:s förslag har remissbehandlats samtidigt. Yttranden har
avgivits av rikspolisstyrelsen. Svenska institutet, socialstyrelsen, stafistiska
centralbyrån (SCB), riksskatteverkel, UHÄ efter hörande av berörda
högskoleenheter, centrala studieslöds-nämnden (CSN), SÖ efter hörande av
berörda länsskolnämnder, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens invandrarverk
(SIV), Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), komvuxutredningen (U 1978:04), invandrarpoli-tiska
kommittén (A 1980:04), Tjänstemännens centralorganisafion (TCO), Centralorganisationen
SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige (LO), Folkuniversitetet samt Sveriges
förenade studentkårer (SFS).

En
sammanfattning av gäststuderandekommitténs betänkande och UHÄ:s förslag samt av
remissyttrandena över dessa bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga.

Efter
bemyndigande av regeringen tillkallade jag i augusti 1983 en kommiué med
uppgift att se över reglerna för tillträde till grundläggande högskoleutbildning
(tillträdesutredningen, U 1983:03). I direktiven har jag anfört att kommittén
bör avvakta resultatet av beredningen av gäststuderandekommitténs förslag
innan den behandlar urvalsfrågor som rör sökande med utländsk förutbildning.

Jag
vill inledningsvis klargöra att jag nu kommer att behandla följande grupper av
studerande:

•
Utomnordiska gäststuderande.
Medborgare i andra än nordiska länder som kommer till Sverige för alt bedriva
studier och inte har för avsikt all bosätta sig här efter avslutad utbildning.
Sådana studerande måsle ha uppehållstillstånd.

•
Nordiska gäststuderande.
Medborgare i de nordiska länderna som kommer till Sverige för att bedriva
studier och som avser att lämna Sverige efter studietiden. Till skillnad från utomnordiska
gästsluderande har nordiska gästsluderande dock rält att stanna kvar i landet
efter avslutad utbildning.

•
Invandrarstuderande. Utländska
medborgare som kommer till Sverige för alt bosätta sig här huvudsakligen i annal
syfte än aU bedriva studier. Nordiska medborgare behöver inle
uppehållstillstånd. Andra behöver sådant.

Jag
kommer också alt behandla svenska studerande med utländsk förutbildning.

Prop. 1983/84:115 4

2
Föredragandens överväganden 2.1 Allmänna utgångspunkter

Att
stärka de internationella inslagen i den grundläggande högskoleutbildningen är
sedan slutet av 1960-talet en viktig del i det fortlöpande förnyelsearbetet.
Dåvarande universitetskanslersämbetet (UKÄ) lade år 1975 fram ett
handlingsprogram för internationalisering av högskolans verksamhet. Genom beslut
1975 anslöt sig regering och riksdag till huvudlinjerna i programmet (prop.
1975/76:100 bil 10, UbU:20, rksr:245). Särskilda medel har sedan dess anvisats
för ändamålet; budgetåret 1983/84 uppgår de till ca 4 milj. kr. I högskolelagen
(1977:218) anges som ett allmänt mål för utbildningen att den skall främja
förståelsen för andra länder och för internationella förhållanden.

Universitets-
och högskoleämbetet (UHÄ) anmälde i sin anslagsframställning för budgetåret
1981/82 elt reviderat handlingsprogram för internationaliseringsarbetet. Det
avsåg åtgärder inom i huvudsak två områden, nämligen dels utbildningens
innehåll och uppläggning, dels utbyte i skilda former av studerande och lärare.
Min företrädare anslöt sig i allt väsentligt till det reviderade programmet (prop.
1980/81:100 bil 12).

Den
grundläggande tanken bakom strävandena atl internafionalisera den högre
utbildningen har varit, och är, att Sverige som ett litet land i hög grad är
beroende av utlandet i bl. a. ekonomiskt och kulturellt hänseende. Syftet med
de nämnda handlingsprogrammen har varit att ge internafiona-liseringen större
genomslag i högskolans verksamhet. Jag vill för egen del stryka under att
vitaliteten i svensk högre utbildning och forskning till inte ringa del är
beroende av att internationaliseringen av högskolan vidmakthålls och stärks.
Jag erinrar om alt regeringen nyligen i propositionen om forskning (prop
1983/84:107) har föreslagit medelsförstärkningar avseende internationelll
forskarutbyte.

Studerandeutbytet
mellan Sverige ocb andra länder bör ses i det perspektiv jag nu har angett.
Sådant utbyte förekommer i olika former, både organiserat och mer
"spontant". En strävan är att öka det organiserade utbytet genom att
universiteten och högskolorna i Sverige träffar avtal med läroanstalter i andra
länder om utbyte av studerande, lärare och forskare. Inte sällan ingår
utbildning i annat land i den studerandes reguljära studieprogram. Jag vill
här särskilt nämna den planerade försöksverksamhet med s.k. integrerad utlandsutbildning
som Svenska insfitutel och UHÄ ansvarar för. Utbildningen avses starta hösten
1984.

Också
i fråga om utländska studerandes utbildning i Sverige finns flera former. Om
man ser till studiernas längd kan två huvudgrupper av studerande urskiljas.
Dels kan studierna gälla kortare program, ofta på engelska; som exempel kan
nämnas de s. k. Scandinavian Studies vid universitetet i Linköping. Dels kan
studierna avse en längre lids högskoleutbildning i

Prop. 1983/84:115 5

Sverige,
omfattande också undervisning i svenska språket. Mina förslag i det följande
avser i första hand denna senare typ av studier.

Sverige
sänder, som jag nyss har berört, i växande utsträckning sina egna studerande
utomlands, särskilt för kortare studieperioder. Det är bl. a därför självklart aU
Sverige också skall ta emot utländska studerande. Att ta emot studerande för
kortare studieperioder är en smidig och effektiv form, särskilt om studierna
kan räknas in i den enskildes reguljära utbildning. Språket utgör emellertid
en försvårande omständighet när det gäller alt organisera sådana studier. Man
kan givetvis inte begära av en utländsk studerande att han eller hon skall lära
sig svenska om studierna i Sverige avser bara en kortare period. Svenska
universitet och högskolor visar emellertid växande intresse för att erbjuda
kortare utbildning på främmande språk, något somjag noterar med glädje.

Utländska
studerande som kommer hit för en fullständig svensk utbildning befinner sig i
en särskild situation. De måste lära sig svenska för att kunna följa
utbildningen. Den svenskundervisning som de studerande genomgår ger inte bara
nödvändiga kunskaper för att genomgå utbildningen. Den kan därfill ge
ytterligare värden i den mån soin de berörda under sin framtida yrkesverksamhet
bevarar och utnyttjar kunskaperna i svenska. Detta stärker rimligen banden
mellan Sverige och resp. hemland.

Sammanfattningsvis
anser jag aU Sverige bör ta emot utländska studerande dels för kortare
studier, dels för längre utbildning inkl. svenskundervisning. I elt längre
perspektiv, med ökade möjligheter för högskoleenheterna att erbjuda utbildning
på främmande språk, anser jag det befogat att prioritet ges åt kortare studier.
DeUa har bl. a. den fördelen aU de studerande kan få viss utbildning i Sverige
med en redan påbörjad högre utbildning som grund. Jag vill här nämna att
Europarådets organ för högskolefrågor, the Standing Conference on University
Problems (CCPU), ägnar frågan om studerandeutbyte betydande intresse. CCPU
arbetar f.n. med en rekommendation av innebörd bl. a. atl medlemsländerna i
första hand bör främja kortare studier i annat land. Härmed avses studier om
högst ett år. Också inom Europeiska gemenskaperna (EG) har man lagt tonvikt vid
atl främja studieperioder utomlands.

Samtidigt
vill jag slå fast, att Sverige har ett ansvar för att också framgent ta emot
ett visst antal gäststuderande för längre, fullständig utbildning. I
sammanhanget vill jag erinra om aU regeringen nyligen godkänt en Unescokonvenfion
om erkännande av studier, diplom och examina avseende högre utbildning i
stater som tillhör Europaregionen inom Unesco och lämnat riksdagen tillfälle
att ta del av detta beslut (prop. 1983/84:108). Regeringen har också i 1984 års
budgetproposition (prop. 1983/84: 100 bil 10) uppmärksammat behovet av en bäUre
ordning för värdering av utländsk högre utbildning. Det är angeläget att de
svenska utbildningsmyndigheterna bl. a. kan göra en räUvisande bedömning av
den sökandes

ti
Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 115

Prop.
1983/84:115 6

meriter
från utländsk högskoleutbildning inför antagning till svensk högskoleutbildning.
Regeringen har föreslagit särskilda medel för ändamålet.

De
anordningar som har gällt och gäller för utomnordiska gäststuderande i Sverige
bar inte till alla delar fungerat tillfredsställande. Detta var orsaken till
att min företrädare år 1978 tillkallade en kommitté, gäststuderandekommittén,
med uppgift alt föreslå förbättringar av verksamheten. Jag vill redan här nämna
att flera förändringar har inträffat sedan kommittén började arbeta. En sådan
rör antalet utomnordiska gäststuderande, som tidvis har varit alltför stort i
förhållande till resurserna.

I
dag är antalet utomnordiska gästsluderande lägre än tidigare. Kraftiga förskjutningar
har vidare inträffat inom denna grupp vad gäller nationstillhörighet. Tidigare
kom flertalet gäststuderande från anglosaxiska länder. Numera kommer de oftast
från andra kulturkretsar än den västeuropeiska. Denna omständighet har medfört
betydande svårigheter för språkundervisningen. Antagningsordningen rymmer
också problem. Mina förslag till ändringar i denna del grundar sig bl. a. på
resultaten av ett utredningsuppdrag som UHÄ har utfört.

I
det följande kommer jag all föreslå förändringar i fråga om antagningsordningen,
regleringen av antalel gästsluderande m. fl. och förutbildningen i svenska m.m.;
jag kommer också att behandla frågan om gäslstipendier. Sammanlaget syftar mina
förslag till att effektivisera ordningen med gäststuderande i Sverige. För
sammanhangets och överblickens skull kommer jag också att redovisa frågor i
vilka det ankommer på regeringen eller berörda myndigheter att besluta. Jag har
samrått med chefen för utrikesdepartementet och statsrådet Gradin i frågor som
rör deras resp. ansvarsområden.

2.2
Ändrad antagning

Utomnordiska
gäststuderande skall enligt nu gällande regler ha beviljats uppehållstillstånd
för gäststudier före inresan till Sverige. För atl få uppehållstillstånd för
gäststudier krävs bl. a. att den sökande har fyllt 17 år och har minst 11 års
fullständig skolgång bakom sig. Den sökande skall också uppfylla övriga
allmänna behörighetskrav för högskoleutbildning och de särskilda
förkunskapskrav som gäller för den utbildning som den sökande avser all följa.
Vidare skall den som inte fyller kravet på kunskaper i svenska ha antagits till
någon av de särskilda kurser i svenska för utländska studerande som ges i
högskolans regi. Slutligen skall den sökande kunna styrka att han eller hon har
sin försörjning tryggad genom egna medel, stipendier eller på annat sätt. Uppehållsfillstånd
för förberedande studier i svenska beviljas för högst 12 månader. Gästsluderande
kan därutöver få uppehållstillstånd för förberedande studier i engelska under
ytterligare en termin.

Prövningen
av uppehållstillstånd för gästsludier är således samordnad

Prop.
1983/84:115 . 7

dels
med behörighetsprövningen för högskolestudier, dels med antagningen till kurs
i svenska. Denna ordning gäller sedan år 1980.

Somjag
har nämnt inledningsvis har UHÄ på regeringens uppdrag utrett hur prövningen av
behörighet och uppehållstillstånd skall samordnas med antagning av utomnordiska
gäststuderande till grundläggande högskoleutbildning.

UHÄ:s
förslag, som senare har kompletterats, innebär i korthet följande.

Utomnordiska
gäststuderande skall samtidigt antas till preparandutbildning i svenska m. m.
och efterföljande högskoleutbildning. Denna ordning innebär att antagning till
preparandutbildning, antagning till grundläggande högskoleutbildning och
prövning av uppehållstillstånd samordnas och skall göras före inresan till
Sverige. En förutsättning för aU uppehållstillstånd skall beviljas blir därmed
enligt förslaget att den sökande har antagits såväl till preparandutbildning
som till efterföljande högskoleutbildning. Denna s. k. direklantagning innebär
alt den sökande garanteras plats i högskolan på den linje eller den kurs/kurser
antagningsbeskedet anger. Utbildningsplatsen föreslås emellertid endast bli
preliminärt anvisad. Enligt förslaget skall platsen stå till förfogande endast
om den sökande uppfyller behörighetskraven i svenska inom en sfipulerad
tidsram.

Antagningen
bör enligt förslaget genomföras centralt genom UHÄ. För vissa utbildningar bör
antagningen dock vara lokal. UHÄ föreslår, av resursskäl, att gästsluderande
skall antas endast en gång om året.

Remissinstanserna
är överlag positiva till förslaget atl gästsluderande skall antas till
grundläggande högskoleutbildning före ankomsten till Sverige. Sveriges
förenade studentkårer (SFS) ifrågasätter emellertid atl antagning endast skall
göras en gång per år och befarar att ett sådant system kommer att leda till att
antalet gästsluderande i Sverige minskar ytteriigare. Folkuniversitetet anser
att ett system med antagning till högskolestudier före de gäststuderandes
ankomst till Sverige kan leda till att endast ett mycket litet antal
gäststuderande kommer till Sverige i framtiden. UHÄ har i sitt kompletterande
förslag förordat att antagning till enstaka kurser skall göras av mottagande
högskoleenhet. Enligt UHÄ är det inle möjligt all i ett tryckt informationsmaterial
lämna så ingående information om utbudet av enstaka kurser som är nödvändigt.
Det är därför enklast för de sökande att kommunicera direkt med den aktuella
högskoleenheten. UHÄ menar vidare att det är önskvärt att antagning av
gäststuderande görs två gånger per år men att detta inte kan genomföras inom
ramen för nuvarande resurser. Däremot understryker UHÄ att antagning fill preparandutbildning
bör göras två gånger per år. För egen del vill jag anföra följande.

Många
gäststuderande har haft otillfredsställande studieresultat. Detta skall ses mot
bakgrund av att många har rest hit utan atl vela om de kommer att antas till
önskad högskoleutbildning. De har inte heller känt till

Prop. 1983/84:115 8

att
det förekommer urval till utbildningen. Följden har blivit att ett stort antal
gäststuderande inte har antagits till den önskade utbildningen utan i stället
har fått påbörja en helt annan utbildning än de ursprungligen hade önskat. Många
har i detta läge valt att följa enstaka kurser. Andra har tvingats att
återvända hem efter avslutad preparandutbildning.

Alltför
många byten av studieinriktning och förlängda studietider har blivit följden av
denna ordning. Förhållandena har förbättrats något sedan det samordnade
förfarandet med prövning av uppehållstillstånd, behörighetsprövning och
garanterad plats i svenskutbildning infördes år 1980. Fortfarande kan dock
ingen gäststuderande vara säker på att antas fill önskad högskoleutbildning.

Den
situation jag nu har beskrivit är inte tillfredsställande. Jag anser därför att
det är angeläget att antagningsordningen ändras. I enlighet med föreliggande
förslag bör prövning av uppehållstillstånd, anvisande av plats i preparandutbildning
och preliminär antagning till grundläggande högskoleutbildning göras i ett
samordnat förfarande före den sökandes ankomst till Sverige. I ett system där
också antagning görs före inresan blir det naturligt och nödvändigt för de utomnordiska
gäststuderande som önskar studera i Sverige att i förväg noggrant planera och
förbereda sina studier. Sammantaget bör detta skapa betydligt bättre
studieförutsättningar för de gäststuderande. Jag vill också fillägga att jag
har erfarit att flera länder har liknande anordningar för att anta utländska
studerande och att systemen där fungerar tillfredsställande.

Jag
förutsätter att utomnordiska gäststuderande skall antas till högskoleutbildning
endast en gång per år. Med tanke på vad jag senare kommer atl anföra vad gäller
reglering av antalet utomnordiska gäststuderande är det nödvändigt att lokal
antagning görs i nära samverkan med UHÄ.

Det
bör ankomma på regeringen att besluta om en antagningsordning i enlighet med
vad jag nyss har anfört.

2.3
Förutbildning i engelska

F. n.
gäller att även sökande med utländsk förutbildning, för alt antas fill högskoleutbildning,
skall ha kunskaper i engelska motsvarande slutförd lärokurs om minst två
årskurser på någon linje i gymnasieskolan. Elt stort antal utländska studerande
uppfyller inte delta allmänna behörighetsvillkor när de kommer till Sverige.
Det innebär atl de måste inhämta kunskaper i engelska parallellt med
undervisningen i svenska.

Gäststuderandekommittén
har föreslagit att utomnordiska gäststuderande före inresan till Sverige skall
uppfylla de behörighetskrav i engelska som gäller för tillträde till högskolan.
Bakgrunden till förslaget är att det har visat sig vara svårt för de studerande
att samtidigt inhämta kunskaper i två främmande språk, engelska och svenska.
Svårigheterna förstärks av att de studerande som har bristfälliga kunskaper i
engelska till stor del

Prop. 1983/84:115 9

kommer
från länder som språkligt och kulturellt skiljer sig avsevärt från Sverige.
Dessa studerande har därför, betonar kommittén, större svårigheter att lära
sig svenska än studerande från länder som inte skiljer sig från Sverige i dessa
avseenden. Det har också, bl. a. i den av kommittén initierade
försöksverksamheten med preparandutbildning, visat sig alt den som saknar
kunskaper i något germanskt språk har stora svårigheter att lära sig svenska.

Samtliga
remissinstanser tillstyrker kommitténs förslag att erforderliga kunskaper i
engelska skall ha inhämtats före den studerandes ankomst till Sverige. UHÄ
framhåller att det är uppenbart atl många utländska studerande har stora
brister i engelska trots atl de har bedrivit gymnasiala studier i ämnet.

Jag
delar kommitténs oeh remissinstansernas uppfattning i denna fråga. För atl de
gäststuderande skall kunna använda sin tid i Sverige så effektivt som möjligt
är det enligt min mening, både för dem själva och för de svenska ulbildningsanordnarna,
en avgjord fördel om de har inhämtat erforderiiga kunskaper i engelska före
ankomsten till Sverige.

Jag
ansluter mig vidare till kommitténs uppfattning atl kunskaper i engelska
normall skall verifieras genom ett internationelll erkänt test. Därigenom
undviks att studerande som formellt men inte reellt uppfyller behörighetskraven
i engelska blir antagna till högskolestudier. Jag har erfarit alt UHÄ f. n.
undersöker vilka test som är lämpliga i sammanhanget.

Kommittén
föreslår alt dispens från kravet på kunskaper i engelska i vissa fall skall
kunna lämnas den som har motsvarande kunskaper i franska eller tyska. Eftersom
kurslitteratur på engelska språket förekommer i så gott som alla ämnen är det
för de flesta studerande nödvändigt all ha kunskaper i engelska för alt kunna
tillgodogöra sig kurslitteraturen. Det kan emellertid finnas fall där en utomnordisk
gäststuderande har kunskaper i franska eller tyska och där utbildningens
innehåll gör atl den engelskspråkiga kurslitteraturen kan ersättas av
litteratur på något av dessa andra språk. Jag anser därför att dispens från kravet
på kunskaper i engelska skall kunna ges i särskilda fall. Dispens bör
emellertid enligt min mening ges restriktivt.

Jag
avser att återkomma till regeringen med förslag till ändrade bestämmelser i
enlighet med vad jag har anfört.

2.4
Reglering av antalet utomnordiska gäststuderande

För
del slora flertalet av högskolans allmänna utbildningslinjer gäller följande.

När
antalet behöriga sökande till en linje på en ort är större än antalet platser
görs ett urval. En tredjedel av platserna avsätts till sökande som har högst
tre år gamla avgångsbetyg från gymnasieskolan. Därefter fördelas återstående
platser på fyra olika kvolgrupper i förhållande till antalet

Prop. 1983/84:115 10

kvarstående
sökande inom dessa. Till kvotgrupperna I och II förs
sökande med utbildning från gymnasieskolan, till kvoigrupp III sökande med folkhögskoleutbildning
och till kvotgrupp IV sökande som har uppnått 25 års ålder och varit
verksamma i arbetslivet minst fyra år samt övriga behöriga sökande som inte har
kunnat föras till de tre första grupperna.

Som
urvalsinstrumenl används i huvudsak betyg, högskoleprov och
arbetslivserfarenhet. Inom kvotgrupperna I och II görs
urvalet på den sammanlagda poängen för betyg och arbetslivserfarenhet. Den
sammanlagda poängen för studieomdöme från folkhögskola och arbetslivserfarenhet
ligger till grund för urvalet inom kvotgrupp III. Urvalet i kvotgrupp IV görs
på den sammanlagda poängen för högskoleprov och arbetslivserfarenhet. Till 50 procenl
av utbildningsplatserna i kvoigrupp IV har sökande som är
behöriga endasl i denna grupp företräde. Utanför kvotgrupperna avsätts en viss
andel av platserna, normalt högst 10 procent, för sökande med utländsk
förutbildning. Detta ansluter fill Europarådels rekommendation av år 1976 (Equivalence
of Diplomas leading to Admission lo Universities). För den berörda gruppen
gäller enligt UHÄ:s föreskrifter såväl betyg som arbetslivserfarenhet som urvalsgrund.

Gäststuderande
hänförs alltid till den sistnämnda gruppen. Övriga sökande med utländsk
förutbildning blir, om de begär det, i stället placerade i kvotgrupp IV.

Antalet
utbildningsplatser som skall tillfalla sökande med ufiändsk förutbildning
bestäms, inom den nyss angivna ramen, av antagningsmyndigheten. För utbildning
med central antagning har UHÄ beslutat att också storleken på denna grupp skall
fastställas proportionellt, dvs. den skall motsvara den andel som antalet
behöriga sökande med utländsk förutbildning utgör av totalantalet behöriga
sökande till resp. utbildningslinje.

Enligt
gäststuderandekommittén är del inle nödvändigt atl ha en bestämd övre gräns
för hur många utomnordiska gästsluderande som Sverige totalt skall ta emot.
Kommitténs förslag innebär att utomnordiska gästsluderande inte skall
behandlas tillsammans med dem som enligt nuvarande ordning omfattas av 10-procenlkvoten.
När det gäller utomnordiska gäststuderande med behov av utbildning i svenska
kommer emellertid, enligt förslaget, de resurser som kan avsättas för preparandutbildning
att styra hur många gäststuderande i den gruppen som vaije år skall antas till
högskoleutbildning.

Kommittén
diskuterar om lO-procentkvoten skall behållas för övriga studerande med
utländsk förutbildning, dvs. för invandrarstuderande, nordiska gäststuderande saml
svenskar med utländsk förutbildning. I denna fråga redovisar kommittén två
alternativ. Å ena sidan kan det, enligt kommittén, vara rimligt att dessa
grupper får platser i högskolan på samma grunder som de som har svensk
förutbildning och att 1 O-procentregeln inte längre skall gälla. Å andra sidan
finns det - om man vill ha en viss kontroll över andelen studerande från de
nordiska länderna - skäl att behålla

Prop.
1983/84:115 II

1
O-procentregeln för invandrare och nordiska gästsluderande. KommiUén tar inte
ställning i frågan.

Vidare
föreslår kommittén att en övre gräns skall finnas som hindrar att andelen utomnordiska
gäststuderande på en utbildningslinje/kurs och ort blir för stor- Denna övre
gräns bör, enligt kommittén, sältas så all andelen gäststuderande får vara
högst fem procent.

Utomnordiska
gäststuderande av samma nationalitet bör enligt förslaget inte utgöra mer än 20
procent av det totala antalet utomnordiska gästsluderande som antas till
grundläggande högskoleutbildning per läsår.

Samfiiga
remissinstanser tillstyrker aU ingen övre gräns - utöver dimensioneringen av
platser till preparandutbildningen - skall fastställas för hur många
gäststuderande som totalt får antas till högskolan. Vidare bör, enligt UHÄ,
högskoleenheterna liksom hittills kunna ta emot studerande från andra länder i
särskild ordning både till reguljär högskoleutbildning och till för ändamålet
särskilda "skräddarsydda" kurser.

Flera
remissinstanser är tveksamma till om en gräns om fem procent för antagning till
linje/kurs bör införas. Enligt UHÄ kan en sådan bestämmelse bli administrativt
svårhanterlig, varför den endast bör tjäna som ett riktmärke i planerings- och
antagningsarbetet. Enligt Folkuniversitetet kommer en övre gräns inle att
behövas om utredningens övriga förslag genomförs. Förslaget om en begränsning
av antalet studerande av samma nationalitet tillstyrks i princip bl. a. av UHÄ
och statens invandrarverk (SIV).

Samtliga
remissinstanser tillstyrker atl invandrare och svenska studerande med utländsk
förutbildning tilldelas platser i förhållande till sin andel av antalet
behöriga sökande. UHÄ förordar att sådana sökande automatiskt prövas såväl
inom den nuvarande 10-procentkvoten som i kvoigrupp IV. Slutligen
tillstyrker samtliga instanser förslaget att utomnordiska gäst-studerande skall
bedömas i en grupp för sig.

För
egen del vill jag anföra följande.

Jag
tar först upp frågan om formerna för att reglera antalel utomnordiska gäststuderande.
Jag särskiljer härvid två olika grupper: dels studerande med behov av
utbildning i svenska, dels studerande som inle behöver sådan utbildning.

Jag
har tidigare föreslagit atl utomnordiska gäststuderande inom den första gruppen
skall antas i särskild ordning före inresan till Sverige. Jag kommer vidare alt
föreslå att antalet sådana gäststuderande skall bestämmas med utgångspunkt i
antalet platser i preparandutbildningen. Det finns därför inte längre skäl att
i urvalsbedömningen placera dessa studerande i samma grupp som övriga
studerande med utländsk förutbildning. Jag återkommer till frågan om formerna
för antagning av sistnämnda studerande.

Vissa
utomnordiska gäststuderande har inte behov av utbildning i svenska eller har
redan erforderliga kunskaper i språket. Jag tänker bl. a. på forskarstuderande
och på s.k. skandinavister, dvs. personer som har läst svenska vid universitet
i sina hemländer och som under en tids vistelse i

Prop. 1983/84:115 12

Sverige
vill fördjupa sina kunskaper t. ex. i svenska språket eller om svenskt
samhällsliv.

Vad
gäller forskarstuderande antas de av resp. institufion. Kunskaper i svenska är
i regel inte ett krav för att antas till forskarutbildning. Jag föreslår inte
några förändringar när det gäller antagning av gäststuderande fill
forskarutbildning.

När
det gäller sådana andra utomnordiska gäststuderande än forskarstuderande, som
inte har behov av utbildning i svenska, finns det enligt min mening inte
anledning att styra tillströmningen på annat sätt än vad som följer av
prövningen av den sökandes behörighet och av urvalsbestämmd-serna. Jag anser
således att det - utöver vad som ligger i en reglering via preparandutbildningen
- inte bör finnas någon övre gräns för hur många utomnordiska gäststuderande
som totalt får antas till svensk högskoleutbildning. Det innebär att 10-procentkvoten
inte skall tillämpas för denna grupp. Jag avser att återkomma till regeringen
med förslag till ändrade bestämmelser i enlighet med vad jag nu har anfört.

Som
jag har nämnt får utomnordiska gäststuderande tillgodoräknas arbetslivserfarenhet
vid urvalsbedömningen. Gäststuderandekommittén har föreslagit att denna ordning
upphör. Det är svårt för en antagningsmyndighet att bedöma
arbetslivserfarenhet som har vunnits i utlandet. Jag förordar därför att
gällande ordning ändras i denna del.

Jag
behandlar nu frågan om behovet av en övre gräns för antalet utomnordiska
gäststuderande per utbildningslinje/kurs och ort. Det har från flera håll
framförts, att det är svårt att bedriva en meningsfull undervisning om andelen
utländska studerande inom en utbildningslinje/kurs är för stor. Svårigheterna
beror bl. a. på att utländska studerande inte till fullo behärskar svenska
språket och inte heller i övrigt är bekanta med arbetsformerna i det svenska
utbildningsväsendet. Andelen utländska studerande på vissa linjer/kurser har
tidvis varit så stor att kvaliteten på undervisningen av detta skäl har
försämrats. Av den anledningen har gäststuderandekommittén föreslagit att en
övre gräns införs så att antalet gäststuderande inom varje linje/kurs inte
överstiger fem procent av det totala antalet nybörjarplatser.

Jag
är ense med kommittén om att åtgärder bör vidtas för att undvika
hittillsvarande svårigheter. Samtidigt delar jag UHÄ:s uppfattning att de skäl
som har funnits för en gräns av det angivna slaget åtminstone delvis kommer aU
undanröjas genom att antagningen av utomnordiska gäststuderande styrs genom preparandutbildningen.
En övre gräns om fem procent bör dock enligt min mening kunna tjäna som
riktmärke vid fördelningen av platser till utomnordiska gäststuderande på
linjer/kurser och orter.

I
det följande tar jag upp urvalsbedömningen av övriga sökande med ufiändsk
förutbildning.

Kommittén
har föreslagit atl invandrare skall ha samma möjligheter till
högskoleutbildning som sökande med svensk förutbildning. Nuvarande

Prop.
1983/84:115 13

system
innebär atl den särskilda kvoten för sökande med utländsk förutbildning är
förbehållen sökande som inte ingår i någon annan kvotgrupp. Alla i gruppen utom
de gäststuderande har rätt att avstå från utlänningsgruppen för att i stället
ingå i kvotgrupp IV. Denna ordning innebär atl den sökande själv får
träffa ell val. Detta ställer enligt min mening de enskilda i en alltför svår
situation när del gäller att förutse vad som kan vara gynsam-mast. I stället
bör dessa sökande vid urvalsbedömningen prövas såväl i gruppen för studerande
med utländsk förutbildning som i kvotgrupp IV; den
enskilde kommer således att antas i den grupp som är mest fördelaktig för honom
eller henne. Jag avser atl återkomma till regeringen med förslag om ändrade
urvalsregler i enlighet härmed.

När
det galler frågan om 10-procentkvoten har kommittén, somjag har redovisat
tidigare, lagt fram alternativa förslag. Jag är f. n. inte beredd att la
ställning till frågan om ändrade regler i denna del. Enligt min mening bör denna
fråga bedömas i samband med den översyn av tillträdesreglerna i stort som
tillträdesutredningen (U 1983:03) har all göra.

Kommittén
har slutligen föreslagit alt högst 20 procenl av det totala antalet utomnordiska
gäststuderande skall komma från ett och samma land. Enligt min mening är det inle
lämpligt om alltför stor del av antalel platser i högskoleutbildning tas i
anspråk av studerande från ett och samma land. Jag förordar därför atl högst
omkring 20 procent av det totala antalet utomnordiska gäststuderande som varje
år antas till grundläggande högskoleutbildning skall få komma från elt och
samma land.

2.5
Behörighetsgivande förutbildning

Sökande
med utländsk utbildning och annat modersmål än svenska, danska, norska,
isländska eller färöiska skall för atl få allmän behörighet till
högskolestudier ha kunskaper i svenska som motsvarar slutförd lärokurs om
minst två årskurser på någon linje i gymnasieskolan. Somjag har nämnt i
inledningen finns kurser i svenska för utländska studerande, avsedda alt ge
behörighet för högskolestudier. Denna utbildning står under UHÄ:s överinseende
och meddelas vid universiteten i Stockholm, Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg
och Umeå.

Vid
resp. universitet skall utbildningen anordnas av ett kurskollegium som är
underställt högskolestyrelsen. Universitetet får uppdra åt studieförbund alt
handha undervisningen under kurskollegiet. I Siockholm har The Siockholm University
Inslitute for English-Speaking Students (lES) fåu i uppdrag att anordna
utbildningen. På de övriga orterna anordnas den av Folkuniversitetet.

Medel
till kurser i svenska för utländska studerande anvisades t.o.m. budgetåret
1980/81 över ett särskilt anslag. Dessa medel fördelades av UHÄ mellan
universiteten. Sedan budgetåret 1981/82 anvisas medel fill berörda kurser över
sektorsanslagen till grundläggande högskoleutbild-t2 Riksdagen 1983/84. I saml.
Nr 115

Prop.
1983/84:115 14

ning.
Sammanlagt ges budgetåret 1983/84 185 kurser, fördelade på följande sätt:
universitetet i Stockholm 95, universitetet i Uppsala 34, universitetet i Linköping
4, universitetet i Lund 21, universitetet i Göteborg 21 och universitetet i
Umeå 10.

Behörig
att antas till dessa kurser är dels icke svensktalande studerande vid slafiig
högskoleenhet, dels icke svensktalande person som avser att söka inträde vid
sådan utbildningsanstalt och som, med undantag för kunskaper i svenska,
uppfyller behörighetskraven för tillträde till högskoleutbildning. Behörig att
antas som elev är vidare person med ufiändsk eftergymnasial utbildning, som för
varaktig yrkesverksamhet i Sverige oundgängligen har behov av kvalificerade kunskaper
i svenska språket. Deltagare antas i den ordning som högskolestyrelsen
bestämmer.

Jag
behandlar först frågan om förutbildningens innehåll.

Gäststuderandekommmittén
har föreslagit att en preparandutbildning inrättas för att förbereda icke
svensktalande studerande för högskolestudier i Sverige. Utbildningen föreslås
omfatta två terminer och bestå av svenska, samhällsorientering,
studievägledning och studieteknik. Vidare skall, för den som har behov därav,
viss kompletterande utbildning ges i engelska samt i matemafik och vissa andra
naturvetenskapliga ämnen. Utbildningen föreslås bli indelad i två etapper,
varvid den första etappen (termin 1) skall omfatta 320 fimmar undervisning i
svenska. Den andra etappen (termin 2) skall omfatta 160 timmar undervisning i
svenska samt 160 timmar kompletteringsstudier i naturvetenskapliga ämnen och i
engelska. Som grund för kommitténs förslag har bl. a. legat utvärderingen av
den försöksverksamhet med ettårig preparandutbildning för utländska studerande
som kommittén på regeringens uppdrag genomförde läsåret 1979/80.

Förslaget
om att införa en sammanhållen preparandutbildning har bemötts positivt av
samtliga remissinstanser. Flera av dem framhåller emellertid att den
förberedande utbildningen bör vara längre än två terminer för vissa grupper
studerande. UHÄ är tveksamt till om det föreslagna antalet timmar i svenska är
tillräckligt och menar att man måste följa utvecklingen uppmärksamt och inte
tveka alt vid behov omfördela resurser så att antalet svenskfimmar kan bli
större. Enligt SFS har det visat sig att studerande från vissa språkgrupper
behöver mer än 480 timmar för att uppnå önskvärd färdighetsnivå.
Folkuniversitetet anser att den föreslagna omfattningen av svenskutbildningen
bör ses som eU minimum och att många studerande inte kommer att klara
utbildningen inom den föreskrivna fiden.

För
egen del vill jag anföra följande.

Det
har - inte minst från lärarhåll - omvittnats atl utomnordiska gäststuderande
ofta har stora svårigheter att klara sina studier i Sverige. All erfarenhet
visar, som kommittén har framhållit, att den främsta anledningen härtill är
att de har bristfälliga förkunskaper i svenska. Jag delar kommitténs
uppfattning att tillräckliga färdigheter i svenska är avgörande för utländska
studerandes studieframgång. Förutbildningen i svenska för

Prop.
1983/84:115 15

kommitténs
uppfattning att tillräckliga färdigheter i svenska är avgörande för utländska
studerandes studieframgång. Förutbildningen i svenska för utländska studerande
bör därför förbättras och effektiviseras. I denna utbildning bör förutom
undervisning i svenska också ingå utbildning i vissa andra ämnen. Jag
återkommer strax till denna fråga.

För
att få största möjliga effekt bör preparandutbildningen anpassas till de
gäststuderandes speciella situation, nämligen att de är i Sverige för att
bedriva högskolestudier och att de kommer att lämna landet efter avslutade
studier. Utbildningen bör läggas upp med utgångspunkt i detta förhållande.
Kommitténs förslag till uppläggning av preparandutbildning bör enligt min
bedömning ligga till grund för den närmare utformningen av utbildningen.

Enligt
kommitténs förslag skall utbildningen i svenska med samhällskunskap m. m.
omfatta högst 480 timmar. En utgångspunkt för kommittén har varit att de
gäststuderande har behörighetsgivande kunskaper i engelska före inresan till
Sverige. Därmed underiällas inlärningen i svenska. Förslaget innebär en ökning
av antalet undervisningslimmar i svenska med drygt 200.

Flera
remissinstanser har uttryckt farhågor för att den föreslagna omfattningen av
utbildningen i svenska inle är tillräcklig. Även jag ifrågasäUer om 480 timmars
utbildning i svenska är tillräckligt med tanke på de grupper som har de största
svårigheterna, dvs. de studerande som har ett modersmål som starkt avviker
från svenska språket. Jag stöder mig härvidlag bl. a. på vad som har framkommit
i utvärderingen av den försöksverksam-hel som jag har nämnt tidigare. Av
utvärderingen framgår att endast en mindre del av de studerande som deltog i
försöksverksamheten hade tillräckliga kunskaper i svenska efler 450 timmar. Jag
förordar mol denna bakgrund att utbildningen i svenska får omfatta 540 timmar.
I svenskutbildningen bör även ingå undervisning i samhällskunskap och
studieteknik m. m. i enlighet med kommitténs förslag.

Vissa
gäststuderande har otillräckliga förkunskaper i de ämnen de avser atl studera
trots att de har formell behörighet. Detta har sin grund i att gymnasieutbildningen
i framför allt vissa naturvetenskapliga ämnen varierar i olika länder.
Kommittén har föreslagit att kompletterande undervisning med 160 timmar får
anordnas inom preparandårets ram så att skillnaden i kunskaper som har sin
grund i skilda länders olika uppläggning av sina gymnasieutbildningar utjämnas
och de studerandes kunskaper anpassas till vad som krävs för svensk
högskoleutbildning. Med en bättre grund även i andra förkunskapsämnen än
svenska ökar, enligt min mening, förutsättningarna för att de gäststuderande
som har behov därav skall kunna genomföra sina kommande högskolestudier inom
normal tid. Jag biträder därför förslaget i denna del.

Mitt
förslag innebär sammanfattningsvis alt preparandutbildningen får

Prop. 1983/84:115 16

omfatta
sammanlagt 700 fimmar undervisning, varav 540 timmar i svenska m. m. och 160
timmar i vissa andra ämnen.

Kommittén
anser alt del inle är rimligt att räkna med att gäststuderande är beredda alt
avsätta längre fid än ett år för förutbildning. Jag är av samma uppfattning och
förordar därför att preparandutbildningen skall omfatta två terminers
undervisning.

Jag
förutsätter dock att det undantagsvis, för dem som inte klarar preparandutbildningen
inom ett år, skall vara möjligt att under en tredje termin följa ytteriigare
undervisning eller avlägga slutprov. Det innebär att preparandutbildning för
ett mycket litet antal studerande kan komma att uppgå till mer än två terminer.
Av mitt förslag i denna del följer att gäststuderande - liksom nu - bör kunna
få uppehållstillstånd för förberedande studier under högst tre terminer.

Enligt
de bestämmelser som gäller för nuvarande kurser i svenska för utländska
studerande skall undervisningsgruppen omfatta högst 20 studerande. Kommittén
har betonat att det är svårt att bedriva meningsfull och effektiv undervisning
med så pass stora grupper. I utvärderingen från den fidigare nämnda försöksverksamheten
anges också alt undervisningsgrupperna inte bör översliga 15 om en effektiv
undervisning skall kunna bedrivas. Jag har i mina medelsberäkningar räknat med
en gruppstorlek om 15.

Det
bör ankomma på regeringen att besluta om preparandutbildningen.

Jag
vill slutligen ta upp en fråga som rör sökande med finska som modersmål. För
dessa gäller att avlagt finskt studentexamensprov i svenska ger allmän
behörighet för högskolestudier i Sverige. Det har emellertid visat sig att många
finska studerande har otillräckliga kunskaper i svenska trots att de har avlagt
studentexamensprov. Språksvårigheterna leder till att en stor del av dessa
studerande försenas i sina högskolestudier. Gäststuderandekommittén har därför
föreslagit att särskilt anpassade kurser i svenska införs för studerande med
finska som modersmål. I sitt yttrande har UHÄ pekat på att det är viktigt att
också finska studerande genom särskilda för dem anpassade kurser i svenska får
bättre förutsättningar att bedriva framgångsrika studier.

Även
jag anser att det är angeläget att särskilda för finska studerande anpassade
kurser i svenska språket inrättas. Jag avser atl föreslå regeringen alt ge UHÄ
i uppdrag att utarbeta förslag om hur sådana kurser skall organiseras och i vad
mån del bör vara ett krav för vissa studerande inom denna grupp all ha gått
igenom sådan utbildning eller alt ha deltagit i prov som styrker alt den
studerande har motsvarande kunskaper.

Jag
övergår nu till frågan om huvudmannaskap ocb målgrupper för förutbildningen.

Gäststuderandekommittén
konstaterar atl nuvarande förutbildning i svenska m.m. för utländska studerande
har fungerat mycket bra med nuvarande organisafion. Det finns därför, enligt
kommittén, inte anledning atl ändra huvudmannaskapet, utan högskolan bör vara
huvudman också

Prop. 1983/84:115 17

för
den nya preparandutbildningen. Därigenom uppnår man enligt kommittén bäst den
önskvärda kopplingen mellan förutbildning och högskoleutbildning.

Enligt
förslaget skall endast utomnordiska gästsluderande kunna delta i preparandutbildningens
etapp 1, medan även andra grupper av studerande med utländsk förutbildning
skall kunna delta i etapp 2.

Samfiiga
remissinstanser tillstyrker att preparandutbildning för gäststuderande
genomförs med högskolan som huvudman. Flera är dock tveksamma till att invandrarstuderande
skall få rätt att delta i utbildningens etapp 2. UHÄ anför å ena sidan atl det
finns myckel som talar för att invandrare som avser att bedriva högskolestudier
får följa hela preparandutbildningen. Många av dessa är 1. ex. flyktingar som
kommer direkt från utlandet och har behörighet för högskolestudier med undantag
för kunskaper i svenska. Å andra sidan, anför UHÄ, finns del sociala skäl som
talar mot en sådan lösning. SÖ motsätter sig kommitténs förslag alt även invandrare
skall kunna delta i förutbildningens etapp 2. Enligt SIV är det angeläget aU
invandrares/flyktingars introduktion till akademiska studier förbättras. Den
föreslagna preparandutbildningen där invandrare skulle kunna delta i etapp 2 är
därför, enligt SIV, elt steg på vägen mot en bättre introduktion till högre
studier. SIV anser vidare atl flyktingar med högskolestudier bakom sig bör få
möjlighet alt ddla redan i etapp I av utbildningen.

För
egen del vill jag anföra följande.

Det
har förts en livlig debatt om huvudmannaskapet för den behörighetsgivande
förutbildningen i svenska m. m. för utländska studerande under de år som gått
sedan utbildningen infördes. Meningarna har varit delade om var
huvudmannaskapet skall ligga. SÖ och UKÄ lade år 1976 fram skilda förslag till
lösningar. SÖ ansåg att utbildningen borde anordnas inom kommunal
vuxenutbildning och att såväl gäst- som invandrarstuderande skulle kunna komma
ifråga. UKÄ ansåg däremot att förutbildningen för gäststuderande skulle ges i
högskolan medan invandrare skulle få motsvarande utbildning i den kommunala
vuxenutbildningen. Gäststuderandekommittén har i sitt utredningsarbete noga
penetrerat för- och nackdelarna med dessa båda modeller. I den
försöksverksamhet med behörighetsgivande förutbildning som har bedrivits i
kommitténs regi har såväl kommunalt huvudmannaskap - inom ramen för kommunal
vuxenutbildning -som statligt huvudmannaskap prövats. I utvärderingsrapporten
från försöksverksamheten framhålls att olikheterna mellan försöksverksamheterna
på de båda orterna - Siockholm och Göteborg - har gjort det omöjligt atl på
denna grund la ställning fill om preparandutbildningen bör anordnas som
kommunal vuxenutbildning eller ha högskolan som huvudman.

Enligt
min uppfattning måsle man i den här aktuella frågan skilja mellan gäststuderande
och invandrarstuderande. Gästsluderande vistas i Sverige

Prop. 1983/84:115 18

under
en begränsad tid för att bedriva högskolestudier. Somjag har strukit under i
det föregående är det därför rimligt att de får genomgå en mot deras särskilda behov
inriktad preparandutbildning i svenska m. m. Utbildningen bör således vara
klart målinriktad mot de kommande högskolestudierna, såväl av språkskäl som med
tanke på att dessa studerande på ett tidigt stadium bör bli bekanta med
högskolemiljön. De skäl som jag här har anfört talar för att preparandutbildningen
för utomnordiska gästsluderande får högskolan som huvudman. Det bör sedan stå
varje berörd högskoleenhet friU au anordna utbildningen själv eller att - som
nu är fallet - uppdra åt studieförbund aU handha den. Jag har erfarit att den
hittillsvarande organisationen har fungerat fullt tillfredsställande. Det är
därför enligt min mening naturiigt atl nuvarande utbildningsanordnare får i
uppdrag att organisera även den kommande preparandutbildningen.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört förordar jag att regeringen inhämtar
riksdagens godkännande av mitt förslag om högskolan som huvudman för preparandutbildningen.

De invandrarstuderandes
situation är till stora delar en annan än den i vilken de gästsluderande
befinner sig. De skall bosätta sig i Sverige. Det är därför naturiigt atl dessa
personer får motsvarande utbildning inom den reguljära utbildningen i svenska
för invandrare (sfi). Statsrådet Gradin avser aU senare, efter samråd med mig,
lägga fram förslag till en proposition om den framlida sfi-utbildningen.
Frågan om svenskundervisningen för olika grupper, bl. a. invandrare med
eftergymnasial utbildning, kommer alt behandlas i det sammanhanget.

Det
har visat sig atl många flykfingar med högskoleutbildning från hemlandet
behöver kvalificerad svenskundervisning för att kunna utöva ett yrke som de har
utbildning för. Jag kommer strax atl förorda att preparandutbildningen
dimensioneras för 300 studerande årligen. Jag förutsätter att, i den mån dessa
platser inte fylls av gäststuderande, invandrarstuderande som har behov därav
får delta i etapp 2 av utbildningen.

Mina
förslag i det följande kommer att innebära att preparandutbildningen
dimensioneras för elt begränsat antal studerande. De som kommer i fråga för en
sådan utbildning bör i första hand vara studerande som avser att genomgå hel
grundutbildning. De studerande som planerar att följa en kortare utbildning -
upp fill omkring 40 poäng bör därför enligt min mening inte antas till preparand-
och högskoleutbildning i den ordning jag här har föreslagit. Jag vill i
sammanhanget stryka under vad jag redan inledningsvis har anfört om au det vid
svenska universitet och högskolor behövs ett ökat utbud av kortare utbildning
på främmande språk.

2.6
Dimensionering och lokalisering av preparandutbildningen

Mina
förslag i det föregående innebär bl. a. atl en preparandutbildning för utomnordiska
gästsluderande införs som innebär avsevärda förbält-

Prop. 1983/84:115 19

ringar
jämfört med dagens förhålllanden. Jag förordar alt antalet studerande i denna
förbättrade utbildning dimensioneras i förhållande till tillgängliga resurser.
För budgetåret 1985/86 räknar jag med att den nya utbildningen dimensioneras
för 300 utomnordiska gästsluderande. Jag kommer i del följande att föreslå all
medel för utbildningen anvisas över sektorsanslagen till grundläggande
högskoleutbildning. Det bör ankomma på regeringen att bestämma hur många
studerande som skall antas till utbildningen.

Mitt förslag till
dimensionering innebär atl antalet studerande i preparandutbildning minskas
jämfört med nuvarande förhållanden. Antalet undervisningsgrupper på en och
samma ort bör inle vara för lågt. På grund härav är det nödvändigt att minska
antalet orter med förutbildning. Jag förordar all preparandutbildningen föriäggs
till fyra orter. För alt få en lämplig geografisk fördelning förordar jag atl
utbildningen skall anordnas i Stockholm, Lund, Göteborg och Umeå.

2.7
Gäststipendier

Gäststipendier
inräUades budgetåret 1972/73 (prop. 1971:81, SfU :29, rskr: 85).
Gäststipendierna kan utgå fill utländska medborgare, som inte avser att
invandra fill Sverige och som inte har möjlighet att föra med sig sitt hemlands
studiestöd. Stipendierna ges för studier och forskning som med särskild fördel
kan bedrivas just i Sverige. Stipendierna har utgått med ett belopp som
motsvarar nivån för studiemedel. Anslagen till gäststipendier anvisas över
utrikesdepartementets huvudtitel, anslaget Svenska institutet - slipendieverksamhet.
Stipendierna administreras av Svenska insfitutel. De medel som har anvisats för
budgetåret 1983/84 medger att antalet årsstipendier uppgår fill 87.

Gäststuderandekommittén
har föreslagit att antalet stipendier ökas. Vidare har kommittén föreslagit
att medlen för gäststipendier skall anvisas över utbildningsdepartementels
huvudtitel.

De
remissinstanser som har yUral sig i denna fråga tillstyrker kommitténs
förslag.

Flertalet
gäststipendier utgår fill forskarstuderande. Jag får erinra om atl regeringen
nyligen i propositionen om forskning (prop. 1983/84:107) föreslagit att
ytterligare medel anvisas för au främja yngre svenska forskares möjligheter till
internafiondlt utbyte. Jag anser det också angeläget att öka möjligheterna lör
utländska forskarstuderande att utbilda sig i Sverige. Min utgångspunkt är au -
som bl. a. Svenska institutet har förordat - 100 årssfipendier skall kunna
delas ut budgetåret 1985/86. Chefen för utrikesdepartementet avser att
återkomma till denna fråga inför 1985 års budgetproposition.

Prop. 1983/84:115 20

2.8
Genomförande av förslagen, information, kostnader

Jag
har i det tidigare föreslagit en rad åtgärder för att ändra förutsättningarna
för utomnordiska gäststuderandes studier i Sverige. Förslagen avser i första
hand en ändrad antagningsordning, ändrade principer för dimensionering och en
ny förutbildning. Åtgärder i dessa avseenden bör vidtas samtidigt ocb så snart
del är praktiskt möjligt. Det är enligt min mening viktigt att berörda
myndigheter ges tillräcklig tid för alt förbereda reformerna. Med hänvisning
till detta förordar jag att förändringarna träder i kraft vid ingången av
budgetåret 1985/86. Jag har inhämtat att UHÄ redan har påbörjat visst förebereddsearbele.

Den
ytterligare information om den nya antagningsordningen och preparandutbildningen
som behövs räknar jag med att UHÄ kan finansiera inom ramen för tillgängliga
medel.

Medel
för kurserna i svenska för gäststuderande m. m. anvisas f. n. över sektorsanslagen
till grundläggande högskoleutbildning. Medel för den nya preparandutbildningen
bör anvisas i samma ordning. Jag förutsätter all förändringarna kan genomföras
inom ramen för befintliga resurser totalt sett. Jag avser att inför 1985 års
budgetproposition återkomma till de omfördelningar av medel som föranleds av
mina förslag.

3
Hemställan

Med
anledning av vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen dels föreslår
riksdagen att,

1. godkänna
vad jag har anfört om en begränsning av antalet utom

nordiska gäststuderande från ett och samma land,

2.
godkänna vad jag har förordat
om huvudmannaskap för preparandutbildning i svenska m. m. för utomnordiska gäststuderande,

3.
godkänna vad jag har förordat
om lokaliseringen av preparandutbildningen,

dels
bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om

4.
ändrad ordning för antagning av
utomnordiska gäststuderande,

5.
dimensioneringen av den
föreslagna preparandutbildningen.

4
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar alt genom
proposition föreslå riksdagen atl antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop. 1983/84:115 21

Bilaga

Sammanfattning av gäststuderandekommitténs betänkande
Utländsk studerande i Sverige (DsU 1981:8), UHÄ:s rapport, Antagning av utomnordiska
gäststuderande (UHA-rapport 1981:29) samt remissyttranden över dessa två.

Gäststuderandekommitténs
betänkande, kapitlen 9-15, och UHÄ:s rapport sammanfattas i det följande.
Nämnda kapitel utgör förslagsdel i betänkandet. För övriga delar, nämligen kapifien
1 -8, hänvisas till betänkandet.

Betänkandet och UHÄ:s
rapport har remissbehandlats. Yttranden har avgivits av rikspolisstyrelsen.
Stiftelsen Svenska institutet (SI), socialstyrelsen, statistiska centralbyrån (SCB),
riksskatteverkel, universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), centrala
studiestödsnämnden (CSN), skolöverstyrelsen (SÖ) efter hörande av berörda länsskolnämnder,
arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens invandrarverk (SIV), Sveriges
lantbruksuniversitet (SLU), kommittén (U 1978:04) om kommunal vuxenutbildning (Komvux),
invandrarpolitiska kommittén (A 1980: 04), Tjänstemännens centralorganisation
(TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige (LO),
Folkuniversitetet och av Sveriges förenade studentkårer (SFS). Yttrande har
dessutom inkommit från Riksförbundet finska studentföreningar i Sverige,
Grekiska studentförbundet och en enskild person.

Remissyttrandena
sammanställs i det följande.

De inom parentes angivna
vedertagna förkortningarna av vissa myndigheters och organisationers namn
kommer att användas i den fortsatta framställningen.

1.
Allmänna synpunkter

De
flesta remissinstanser är positiva till betänkandet i stort. Vissa tillägg och
ändringar har dock förts fram. Huvuddelen av remissinstanserna anser alt
internationella kontakter, vetenskapligt och kulturellt utbyte - en
internationalisering av utbildningen och forskningen - är av en central betydelse
för svenskt utbildningsväsende.

Flertalet
remissinstanser konstaterar alt kommitténs förslag till ändrade villkor för utomnordiska
gäststuderande innebär en betydande förbättring för denna studerandegrupp, både
när det gäller att skapa förutsättningar för dessa studerande att bedriva sina
studier i Sverige med framgång och när det gäller alt underlätta de
administrativa rutinerna i samband med antagning till högskolan.

SIV
vill understryka vikten av att gäslstuderandeprogrammet begränsas

Prop. 1983/84:115 22

till
personer med goda förulsäUningar att tillgodogöra sig högre utbildning i Sverige
inför framtida arbete i hemlandet.

TCO
menar att det även måste ses som en väsentlig del i Sveriges internafionella
ansvar och förpliklelser att landet erbjuder utbildningsmöjligheter för
utländska studerande som har behov av att utbildas här.

LO
framhåller att de förslag som kommittén framför med nödvändighet måste utformas
så atl den reglerade invandringens principer ej kan kringgås.

UHÄ
förutsätter att universitet och högskolor liksom hittills har möjlighet att
inom ramen för bilaterala eller multilaterala utbytesprogram ta emot studerande
från andra länder i särskild ordning, vare sig det är fråga om reguljär
högskoleutbildning eller om särskilda "skräddarsydda" kurser.

Till
förslaget att en övre gräns för utomnordiska gäststuderande vid antagning till
linje eller kurs bestäms fill fem procent har följande synpunkter anförts;

UHÄ år
tveksamt till förslaget och menar att en sådan gräns kan bli administrativt svårhanteriig
- antalet platser vid enstaka kurser är exempelvis inte känt vid
antagningstillfället. De skäl som funnits för en sådan gräns bör åtminstone
delvis undanröjas om styrningen via preparandutbildningen förverkligas. Den
föreslagna femprocentsgränsen bör därför enligt UHÄ:s mening inte fastställas
som absolut men bör likväl kunna tjäna som ett riktmärke i planerings- och
antagningsarbetet.

CSN
undrar om det finns behov att säua en gräns för just gäststuderande och menar aU
det också borde tas hänsyn till andelen invandrarstuderande.

LO
anser att gränsen fem procent synes vara i högsta laget och att den bör
betraktas som elt maximum.

Folkuniversitetet
finner förslaget om ny antagningsordning i princip riktigt men hyser samtidigt
vissa farhågor atl de olika begränsningar av antalet gäststuderande som blir
följden av de olika åtgärder som föreslås kan medföra au endasl eU mycket litet
anlal utomnordiska gäststuderande kommer till Sverige i framliden.
Folkuniversitetet saknar också förslag som mer aktivt verkar för alt öka det
internationella inslaget inom högskolan, genom exempelvis särskilda gäststuderandeprogram
m. m.

2.
Styrning av tillströmning och antagning av gäststuderande

2.1
Styrning av tillströmningen av gäststuderande från utomnordiska länder

Kommittén:

KommiUén
föreslär att ingen övre gräns fastställs för hur många gäststuderande som
totalt får antas till den svenska högskolan.

att
dimensioneringen av preparandutbildningen i svenska m. m. - och därmed
antagningen av gäststuderande som behöver sådan utbildning - regleras åriigen i
förhållande till tillgängliga resurser, och

atl
en övre gräns för utomnordiska gäststuderande vid antagning till linje eller
kurs bestäms till fem procent.

Remissinstanserna:

Gäststuderandekommitténs
förslag tillstyrks i stort av SI, UHÄ, SÖ, invandrarpolitiska kommittén, TCO,
Folkuniversitetet och SFS

UHÄ
förutsätter dock all universitet och högskolor liksom hittills har möjlighet aU
inom ramen för bilaterala eller multilaterala utbytesprogram ta emot studerande
från andra länder i särskild ordning, vare sig det då är fråga om reguljär
högskoleutbildning eller om särskilda "skräddarsydda" kurser.

Till
förslaget att en övre gräns för utomnordiska gäststuderande vid antagning till
linje eller kurs bestäms till fem procent har följande synpunkter anförts:

UHÄ
är tveksamt fill förslaget och menar att en sådan gräns kan bli administrativt
svårhanterlig - antalel platser vid enstaka kurser är exempelvis inte känt vid
antagningstillfället. De skäl som funnits för en sådan gräns bör åtminstone
delvis undanröjas om styrningen via preparandutbildningen förverkligas. Den
föreslagna femprocentsgränsen bör därför enligt UHÄ:s mening inte fastställas
som absolut men den bör likväl kunna tjäna som ett riktmärke i planerings- och antagningsarbetel.

CSN
undrar om det finns behov aU sälla en gräns för just gäststuderande. CSN menar
att det också borde las hänsyn till andelen invandrarstuderande.

LO
anser atl gränsen fem procent synes vara i högsta laget och att den bör
betraktas som ett maximum.

2.2
Allmänna villkor för gäststuderande för att antas till och bedriva högskolestudier

Kommittén:

Kommittén
föreslår att den studerande vid ansökan till högskoleutbildning i Sverige skall
ange

hela
det studieprogram han eller hon önskar genomföra i landet, alt den preliminära
antagningen till högskolan skall avse i princip hela

studieprogrammet,
att ett byte av studieinriktning efter inresan bör kunna medges, och att fler
byten av studieinriktning i princip inte bör medges annat än i

undantagsfall.

Prop. 1983/84:115 24

Remissinstanserna:

CSN,
invandrarpolitiska kommittén, TCO, Folkuniversitetet och SFS har tillstyrkt
förslaget. SFS anser dock att förslaget om en regel för byten av
studieinriktning bör tillämpas generöst. Utomnordiska gäststuderande förväntas
bestämma sitt studieval med utgångspunkt från ett mycket magrare
beslutsunderlag än svenska studenter. Det måste betraktas som någonting
naturligt att den faktiska studieinriktningen växer fram under studiemas gång.

SIV
påpekar att beträffande möjligheten för gäststuderande att få byta
studieprogram, kan ändringar i studieprogrammet påverka försörjningsaspekten.
Om ett ändrat studieprogram medför en förlängning av studietiden, måste SIV på
nytt pröva om försörjningen är tryggad under planerad vistelsetid i Sverige.

2.3
Differentiering med avseende på studieinriktning och nivå

Kommittén:

Kommittén
föreslår

att
i princip alla utbildningsalternativ i den svenska högskolan skall vara tillgängliga
för utomnordiska gäststuderande,

att
antagningen av gäststuderande till forskarutbildning även i fortsättningen
skall handhas av resp. bögskoleinstitution utan någon central styrning,

att
— i likhet med vad UHÄ föreslår i sin redovisning av ett regeringsuppdrag —
all antagning av utomnordiska gäststuderande skall kanaliseras via UHÄ,

att
vid urval bland utomnordiska sökande fill gäststudier på grundutbildningsnivå
i första hand antas sådana som vill komplettera tidigare högskoleutbildning med
utbildning i Sverige, och

att
vid urval av utomnordiska sökande till gäststudier som inte har någon
högskoleutbildning i första hand antas sådana som söker till linjer.

Remissinstanserna:

SI,
CSN, SIV, Folkuniversitetet och SFS ansluter sig till kommitténs förslag.

Enligt
CSN:s mening vore det rimligt att de beslut som fattas angående utbildningsnivå
för räll till studiestöd också skulle kunna ligga till grund för beslut om
antagning av gästsluderande.

SLU
motsätter sig kommitténs anförande att "de utomnordiska gäststuderande
som inte behöver preparandutbildning förväntas vara så få, att plats för dem
kan beredas genom förtursantagning till kurser eller överintag på linjer utan
några särskilda restriktioner". SLU menar att det inte utan vidare kan
förutsättas att denna grupp begränsas till ett antal slröindi-vider.

Prop. 1983/84:115 25

SLU
påpekar vidare att det förslag som kommittén framför innebär en sådan unik
förtur till den svenska spärrade högskoleutbildningen, att det säkeriigen
skulle utgöra ett incitament för utländska studerande att läsa svenska i sitt
hemland - vilkel är möjligt i samtliga europeiska länder såväl som i USA - för
att på detta sätt tillförsäkra sig en utbildningsplats i Sverige.

2.4 Nationssammansättning

Kommittén:

Kommittén
föreslår atl studerande av samma nationalitet inte bör utgöra mer än 20 procent
av det totala antalet utomnordiska gäststuderande per läsår.

Remissinstanserna:

Till
förslaget att studerande med samma nationalitet inle bör utgöra mer än 20
procent av det totala antalel utomnordiska gäststuderande som antas per läsår
ansluter sig SIV och SFS. SFS anser dock att om kvoten gäststuderande till preparandutbildning
inte fylls bör samtliga sökande antas, oavsett nationsfillhörighet. SFS
instämmer i kommitténs överväganden vad gäller det negativa i att söka kvotera
mellan olika nafionaliteter. Det är i sig orimligt att söka fastställa kvoter
för hur många från varje land som skall antas till utbildning i Sverige. I
stället för nationalitet skall intresse och fallenhet för högskolestudier vara
avgörande kriterium.

Det
är också rimligt alt acceptera atl vissa avvikelser från 20-procentsre-geln kan
förekomma. Det faktum att l.ex. på sjuttiotalet många greker, oeh senare
iranier söker en fristad i Sverige, utan atl därför vilja klassificera sig som
flyktingar, bör respekteras, om de i övrigt (försörjningsfrågan, behörighet) är
att betrakta som gäststuderande.

LO
anser alt gränsen 20 procent synes vara i högsta laget och att den bör betraktas
som ell maximum.

UHÄ,
SACO/SR och Folkuniversitetet anser att det inte behöver sättas en absolut
gräns men att 20 procent kan användas som elt riktmärke. Vill man eftersträva
en jämn fördelning av gäststuderande från olika länder, rekommenderar
Folkuniversitetet att man i stället försöker åstadkomma detta genom akfiva
kontakter och informationsinsatser i olika länder.

2.5 Avvägning
mellan gäststuderande och invandrare vid antagning

Kommittén:

Kommittén
föreslår att invandrare i princip bör behandlas likvärdigt med svenska
medborgare vid antagningen till högskolan och atl invandrarstuderande - liksom

Prop. 1983/84:115 26

svenska
studerande - med utländsk förutbildning bör tilldelas platser vid högskolan i
förhållande till antalet behöriga sökande,

att
utbildningsplatser för utomnordiska gäststuderande bör beräknas utanför den s.k.
10-procentkvoten, och

att
det kan finnas anledning att diskutera den framtida tillämpningen av den s. k. 10-procentspärren
med de övriga nordiska länderna.

Remissinstanserna:

De
remissinstanser som har yttrat sig, nämligen socialstyrelsen, UHÄ,
Folkuniversitetet och SFS, är positiva till kommitténs förslag.

UHÄ
anser att det prindpellt finns skäl för att låta berörda studerande utgöra en
egen kvotgrupp, vars storlek bestäms av antalet sökande av detta slag. UHÄ har
emellertid, med beaktande av de erfarenheter som gjorts bl. a. av nuvarande
kvotgrupp 3, kommit till slutsatsen att en sådan lösning i praktiken kan vara till
nackdel för de sökande, eftersom för vissa sökalternativ denna kvotgrupp kan
bli så liten att den blir utan plats.

Mot
denna bakgrund förordar UHÄ att invandrarstuderande, svenska studerande med
utländsk förutbildning och nordiska studerande även fortsättningvis skall
antas i en särskild grupp med tillträde till högst tio procent av platserna.

UHÄ
föreslår vidare att invandrare och svenska studerande med behörighet endast
genom utländsk förutbildning automatiskt prövas såväl inom den nämnda 10-procentkvoten
som i kvotgrupp 4. För närvarande får en sökande prövas endast i en av dessa
grupper. Detta medför att den som kan föras till båda grupperna mer eller
mindre spekulafivt måste träffa ett avgörande om grupplillhörighel, något som
är påfrestande för många och ställer orimliga krav på information och
studievägledning. Dessa nackdelar upplevs som så slora, att man bör slopa den
nu existerande valmöjligheten och endast anta dessa studerande inom 10-procenlkvoten,
om den föreslagna förändringen inte bedöms lämplig.

UHÄ
avser också alt undersöka konsekvenserna av en likartad ändring i antagningsordningen
när det gäller sökande som har både svensk och utländsk förutbildning. F. n.
antas dessa i den kvotgrupp de tillhör genom sin svenska förutbildning, något
som kan tänkas i vissa fall missgynna invandrare.

SFS:s
principiella syn på denna fråga är all invandrare och svenska studerande med
utländsk förutbildning bör ha lika rätt till utbildning som studerande med
svensk förutbildning. Därför bör de förstnämnda grupperna antas i en särskild
kvotgrupp proportionellt till övriga sökande och 10-procentregeln bör
avskaffas.

Prop.
1983/84:115 27

3.
Ny antagningsordning och behörighet i engelska

3.1
Behörighet i engelska för utomnordiska gäststuderande

Kommittén:

Kommittén
föreslår att utomnordiska gäststuderande skall uppfylla de behörighetsvillkor
för

antagning
till svensk högskola som avser engelska innan de reser in i

Sverige, att kunskaperna i
engelska i regel skall verifieras genom eU internationellt

erkänt test enligt närmare
bestämmelser av UHÄ samt att dispens från kravet på behörighet i engelska i
vissa fall skall kunna ges

den
som har motsvarande kunskaper i franska eller tyska.

Remissinstanserna:

UHÄ,
CSN, SÖ, AMS, SLU, invandrarpolitiska kommittén, SACO/SR, Folkuniversitetet och
SFS tillstyrker förslaget.

Dispens
från krav pä behörighet i engelska anser SACOISR och UHÄ bör användas mycket
restriktivt. SACO/SR menar att det först bör kontrolleras om det för den
efterfrågade utbildningen verkligen finns lämplig litteratur på det önskade
språket. UHÄ menar att det endasl kan bli fråga om enstaka undantag för
studerande med mycket speciella studieplaner.

SÖ
förutsätter dock att de möjligheter alt vinna behörighet för studier vid
högskola som nu föreligger såväl för invandrare som för gästsluderande via
kommunal vuxenutbildning och folkhögskola även fortsättningsvis skall finnas.

SLU
tillägger att ett test också borde kunna utnyttjas i de fall en insUtution
önskar få dokumenterat en blivande forskarstuderandes kunskaper i engelska.

Folkuniversitetet
anser alt man bör göra elt visst "överinlag" av gästsluderande, dvs.
man förutsätter aU en viss del av dem som antagits inte kommer, eftersom det
har visat sig alt del i dag ofta har blivit eU stort bortfall av antalet
gäststuderande. Deras platser har istället fåU fyllas med invandrar- och
flyktingstuderande.

Behörighetsprövning,
urvalsförfarande och prövning av uppehållstillstånd skall enligt kommitténs
förslag vara avklarat innan den studerande anländer till Sverige. CSN och SFS
tillstyrker förslaget. SFS betonar dock att de byråkratiska hinder som f. n.
föreligger måste undanröjas. Det vore mer rationellt om man låter prövning av uppehållsfillstånd
bli det första steget i antagningsprocessen. En ännu mer rationell lösning vore
enligt SFS att statens invandrarverk delegerar prövningen av uppehållstillstånden
till UHÄ. SACO/SR och Folkuniversitetet finner del tveksamt om förslaget kommer
att fungera. Folkuniversitetet pekar på faran atl del nya antagningssystemet i
praktiken kan leda till en större minskning av antalet utomnordiska
gäststuderande än vad som är önskvärt.

Prop. 1983/84:115 28

4. Förslag till behörighetsgivande
förutbildning

4.1 Förslag till
förutbildningens omfattning och innehåll

Kommittén:

Kommittén
föreslår att en förutbildning inrättas, som har till syfte att förbereda icke
svensktalande studerande för högskolestudier i Sverige. Utbildningen föreslås
omfatta två terminers undervisning och vara indelad i två etapper; för
tillträde till andra etappens studier skall krävas godkänt resultat på det
riksprov som avslutar etapp 1. Även svenskutbildningen i etapp 2 skall avslutas
med ett riksprov. Förutbildningen skall bestå av svenska och samhällsorientering,
studievägledning, (yrkesorientering), studieteknik samt vid behov sådan
kompletterande utbildning i engelska, matematik och naturvetenskapliga ämnen
att skillnader i olika länders gymnasieutbildningar utjämnas och anpassas fill
de förkunskaper som svensk högskoleutbildning utgår från.

Remissinstanserna:

Kommitténs
förslag har mötts genomgående positivt och tillstyrks av samtliga
remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga, nämligen socialstyrelsen,
UHÄ, CSN, SÖ, AMS, SIV, SLU, Folkuniversitetet och SFS. Vissa påpekanden har
förts fram:

UHÄ
finner förslaget vara väl avvägt men har svårt atl bedöma om det föreslagna
antalet timmar är tillräckligt. Särskilt gäller detla för undervisningen i
svenska. UHÄ menar att 600 timmar här är ett minimum. Utvecklingen måste
enligt UHÄ följas mycket uppmärksamt och man får inte tveka att omfördela
resurserna, om det visar sig atl antalet svensktimmar är för lågt.

När
det gäller den föreslagna ämneskompletteringen under etapp 2 är det viktigt att
den så långt möjligt anpassas till såväl de studerandes förutsättningar som
den kommande högskoleutbildningen. Utöver de ämnen som nämns i betänkandet vill
UHÄ påpeka att behov av ämneskompletteringar i matematik och samhällskunskap
kan föreligga för studier inom sektorn för utbildning för administrativa,
ekonomiska och sociala yrken liksom i samhällskunskap och europeisk historia
för arkitektutbildningen för att nämna några exempel. UHÄ förutsätter att även
sådana studier blir möjliga.

I
enlighet med gäststuderandekommitténs förslag anser UHÄ att preparandutbildningens
etapper bör avslutas med riksprov i svenska, vilka också kan genomgås direkt
av dem som anser sig besitta erforderliga svenskkunskaper. Givetvis bör här
möjligheten till omprov inom rimlig fid finnas.

Därutöver
föreslår UHÄ att också kompletteringsstudier i olika förkunskapsämnen avslutas
med obligatoriska prov.

SÖ
framhåller vikten av att de gäststuderande före inresan har uppe-

Prop. 1983/84:115 29

hållstillstånd för hela den ettåriga förutbildningen och
att den fortsatta utbildningen är planerad.

SLU anser att utbildningen även bör ge viss fackspråklig
utbildning. Det är även viktigt att de studerande under preparandutbildningen
får studievägledning från den tilltänkta utbildningslinjen.

Folkuniversitetet anser att det slutprov som man skall
avsluta med efter båda etapperna, inte bör vara lika omfattande i etapp I som i
etapp 2. Del är vikfigt alt slutproven utformas likvärdigt på alla orter.
Folkuniversitetet anser vidare att man bör kunna ta in invandrar- och
flyktingstuderande redan i etapp I i de fall då man bar lediga kursplatser som
varit reserverade för gäststuderande, som inte anlänt.

SFS påpekar att riksproven borde få en sådan utformning
att de även kan ges vid svenska beskickningar utomlands eftersom detta skulle
vara det mest ändamålsenliga sättet att avgöra om en sökande som åberopar
kunskaper i svenska skall få lov att slippa preparandutbildningen. Vidare anser
SFS att preparandutbildningen bör ha fler provtillfällen än två och att
möjlighet till omprov ges efter etapp I om man misslyckas med ett prov.

SIV och SFS år mycket positiva till kommitténs förslag att
möjlighet skall finnas för elever att ägna en tredje termin ål de förberedande
studierna. SFS framhåller dock vikten av att man studerar den
"lucka" på en termin som kan uppstå i elevens utbildning om man
utnyttjar en tredje termin.

4.2 Förslag om huvudmannaskap och målgrupp för
förutbildning

Kommittén:

Kommittén föreslår att den föreslagna förutbildningen
skall ha högskolan som huvudman samt att den skall anordnas inom högskolan. I
etapp 1 skall endast kunna delta utomnordiska gäststuderande. I etapp 2 skall,
förutom gästsluderande från etapp 1, kunna delta invandrarstuderande som får
grundläggande utbildning i svenska inom sfi, nordiska (gäst- eller invandrar-)
studerande och s. k. skandinavister, som i hemlandet förvärvat grundläggande
kunskaper i svenska motsvarande etapp 1, saml invandrare med ufiändsk
eftergymnasial utbildning, som för varaktig yrkesverksamhet i Sverige har
behov av kunskaper i svenska.

Remissinstanserna:

Socialstyrelsen, UHÄ, CSN, SIV, invandrarpolitiska
kommittén, TCO, SACO/SR, Folkuniversitetet och SFS tillstyrker förslaget i
stort.

UHÄ ansluter sig till förslaget om avgränsning av målgrupper
för preparandutbildningen men ställer sig något frågande när det gäller
kostnader för utbildningen av invandrarstuderande och nordiska studerande.
Såvitt UHÄ kan se, har inle några beräkningar gjorts beträffande storieken av
de

Prop. 1983/84:115 30

medel
som enligt gäststuderandekommitténs förslag skulle överföras från invandrarundervisningen
till preparandutbildningens etapp 2.

Från
vissa håll inom UHÄ-området ifrågasätter man den föreslagna studiegången för invandrarstuderande
med inledande studier inom invand-rarulbildningen och därefter tillträde fill
etapp 2 inom preparandutbildningen. Man menar att de som planerar att
fortsätta sina studier vid universitet eller högskola är mer betjänta av att
redan från början studera inom den direkt högskoleinriktade preparandutbildningen.

UHÄ
menar att det är svårt att entydigt förorda den sistnämnda lösningen. De
invandrare som kommer direkt från utlandet utan kunskaper i svenska men med
behörighet för högskolestudier, är i huvudsak flyktingar. Dessutom finns ett
mindre antal anknylningsfall, dvs. studerande som av familjeskäl fått
uppehållstillstånd. Vissa av dessa studerande har redan påböijat
högskolestudier. Ur högskolesynpunkt torde preparandutbildningen här vara atl
föredra när det gäller formen för svenskundervisningen, men bedömningen kan
bli en annan om man också tar sociala aspekter i beaktande.

I
sill yUrande över SFI-kommilléns betänkande (SOU 1981:86, 87) tar UHÄ upp
frågan om undervisning i svenska för invandrare som avser genomgå
högskoleutbildning. SFI-kommiUéns förslag synes få konsekvenser för dessa
studerandes benägenhet aU genomgå SFI-utbildning resp. preparandutbildningen.
En eventuell överföring av medel från SFI-utbild-ningen till preparandutbildningen
rymmer också flera komplikationer. Frågan bör enligt UHÄ:s mening beredas ytteriigare.

SIV
anser dock att flyktingar med tidigare studievana bör få ddla redan i etapp 1
av preparandutbildningen.

SÖ
och Komvux motsätter sig kommitténs förslag att även invandrare skall kunna
delta i förutbildningens andra etapp. SÖ menar att etapp 2 skulle komma att bli
onödigt heterogen och dessutom onödigt kostnadskrävande. Komvux anser att
invandrare bör få behörighetsgivande utbildning i svenska — liksom i andra
ämnen - i gymnasieskolan eller inom komvux. Det finns annars en risk att
invandrare splittras på två utbildningsanordnare eller deltar i kurser hos
båda anordnarna.

4.3
Dimensionering och lokalisering

Kommittén:
Kommittén föreslår

att
kostnadsramen, som förslagen skall ligga inom, grundas på de kostnader som
beräknas bli tagna i anspråk för behörighetsgivande förutbildning av de 873 utomnoridiska
gästsluderande, som under år 1980 fick uppehållstillstånd för första gången,

att
preparandutbildningen mol bakgrund härav dimensioneras för 615 gäststuderande
som deltagare i etapp 1 och 2, samt atl resurser avsätts

Prop.
1983/84:115 31

inom
etapp 2 för kortare kurser i svenska för nordiska studerande och s.k. skandinavister.
Vidare förutsätter kommittén aU lika många invandrarstuderande skall kunna
delta i etapp 2, men alt resurser anvisas för dessa i annan ordning, att preparandutbildningen
skall anordnas vid de sex universiteten, saml att utbildningen på en ort skall
omfatta minst tre undervisningsgrupper om 15 deltagare var.

Remissinstanserna:

De
remissinstanser som har yttrat sig i frågan, socialstyrelsen, UHÄ, SACOISR,
Folkuniversitetet och SFS, tillstyrker förslaget, men med följande fillägg:

Det
är enligt UHÄ:s bedömning tveksamt om de beräknade medlen för särskilda kurser
för skandinavister och nordiska studerande är tillräckliga. Gruppen
"nordiska studerande" består i huvudsak av finska studerande. Dessa
har studerat svenska i Finland men behöver ofta kurser framför allt i hörförståelse
och muntlig framställning. De finska studerande utgör en stor del av de
utländska studerande i högskolan. Det vore beklagligt, framhåller UHÄ, om inte
också denna grupp gavs faktiska förutsättningar atl bedriva framgångsrika
studier i den svenska högskolan. UHÄ förutsätter att denna fråga ägnas särskild
uppmärksamhet i det fortsatta beredningsarbetet och är berett att medverka i
diskussioner om lämpliga åtgärder.

SACO/SR
påpekar att om antalel sökande något år skulle bli lägre än 615 bör inte
förutbildningen koncentreras till några få orter ulan även då fördelas på
samtliga sex orter.

SFS
ser de föreslagna 615 platserna som ett absolut minimum. SFS påstår att antalet
sökande som vägras upphållstillstånd på grund av att deras försörjningsgaranii
inte godkänns är mycket stort. Man bör därför i första ledet göra en rejäl
överantagning. Ännu ett skäl för atl göra ett överintag är alt lidplanen för
antagningsprocessen inte medger någon reservantagning.

4.4
Anslagstilldelning

Kommittén:
KommiUén föreslår

att
medel för förutbildningen - liksom fram till och med budgetåret 1980/81 -
anvisas över ett särskilt anslag. Regeringen bör i beslutet ange fördelning
mellan universiteten men möjlighet bör finnas för UHÄ att efler samråd med
berörda universitet göra omfördelningar. I ett tidigare avsnitt redogör
kommittén bl. a. för hur medel anvisats för verksamheten t.o.m. budgetåret
1980/81. Där framgår bl.a. aU statsmakterna anvisat medel över anslaget Vissa
kurser för utländska studerande, vilka sedan fördelats mellan universiteten av
UHÄ.

Prop. 1983/84:115 32

Remissinstanserna:

Socialstyrelsen,
UHÄ, SLU, Folkuniversitetet och SFS, som har yttrat sig i denna fråga,
tillstyrker förslaget.

5.
Vissa studiesociala insatser m. m.

Kommittén:
Kommittén föreslår

att
universiteten (i förekommande fall högskolorna) bygger ut sin service till
utländska studerande så att en sekretariatsfunktion inrättas eller vidareutvecklas
med uppgift att ge utländska studerande råd och hjälp i frågor som rör studier
och vistelse i Sverige,

att
informationen till utländska studerande förbättras och informationsmaterial
utges gemensamt av berörda myndigbeter och organisationer för utdelning bl. a.
genom de svenska utlandsmyndigheterna,

att
studievägledningen vid högskolan också skall omfatta uppföljande kontaktverksamhet,

att
bestämmelserna för kyrkobokföring och bostadsbidrag tillämpas lika i hela
landet,

atl
de presumfiva gästsluderande som inle omfattas av de svenska sjukvårdsförmånerna
m.m. uppmanas att själva ordna försäkringsfrågan redan före inresan, och

att
studentkårerna medverkar till att bostäder i vissa fall reserveras för
gäststuderande som antagits till studier i Sverige.

Remissinstanserna:

Folkuniversitetet
och SFS tillstyrker förslaget i stort.

UHÄ fillstyrker
förslaget om en sekretariatsfunktion vid universiteten. UHÄ fillägger att det
vore önskvärt att det inom de föreslagna sekretariaten upprättas ett nära
samarbete mellan universitetet/högskolan och studentkåren, så all de
gäststuderandes behov inom olika områden - studievägledning såväl inom preparandutbildningen
som inom den egentliga högskoleutbildningen, bostadsfrågor, ekonomiska frågor
etc. - kan tillgodoses på ett smidigt och ändamålsenligt sätt.

När
det gäller de gäststuderandes försörjning vid tillfälliga avbrott av överföring
av medel, menar gäststuderandekommittén atl studentkårerna borde kunna
organisera någon form av lånekassor. UHÄ anser att det är svårt att mofivera
varför detta skulle ses som en angelägenhet primärt för studentkårerna. Vid
oförutsedda händelser av antytt slag måste enligt UHÄ förutsättas att
statsmakterna i särskild ordning ger del tillfälliga bistånd som kan fordras i
del enskilda fallet.

Arbetstillstånd
borde enligt UHÄ kunna medges i vissa fall. UHÄ anser alt det många gånger är
en fördel om gästsluderande på forskarnivå kan

Prop.
1983/84:115 33

anställas
som assistent eller dylikt, dvs. på tidsbegränsade tjänster med koppling till
den egna utbildningen. Också i andra fall kan det enligt UHÄ:s mening finnas
skäl att ge arbetstillstånd. Inte minst för att undvika en social
snedrekrytering med tanke på den höga försörjningsgaranfin menar UHÄ, atl man
borde överväga möjligheten atl efter exempelvis elt års framgångsrika studier
ge arbetstillstånd till gästsluderande. Detta bör då allfid ske i samråd med
vederbörande högskoleenhet.

CSN
har inte något atl invända mol att arbetstillstånd beviljas för begränsat
arbete, om det finns förutsättningar för atl utbildningen ändå kan fullföljas i
normal takt.

TCO,
Folkuniversitetet och SFS motsätter sig förslaget all gäststuderande som regel
ej skall få arbetstillstånd vid sidan av studierna.

Folkuniversitetet
anser att någon sorts moltagningsapparat, eventuellt i form av faddersystem
vore önskvärt för nyanlända gäststuderande.

SFS
påpekar vikten av att Sverige snarast nylecknar avtal med länder som vi i dag
saknar avtal med, så att de utländska studerande och deras familjer ges ett
fullgott skydd vid sjukdom. Beträffande "trygghetsfond" för gäststuderande
hävdar SFS atl sluderandesammanslutningarna inte har resurser för ett sådant
åtagande.

LO
är, med tanke på det ekonomiska läget vid universiteten, tveksamt till
förslaget alt en sekretariatsfunktion inrättas.

6.
Gäststipendier

6.1
Urvalskriterier vid stipendietilldelning

Kommittén:

Kommittén
föreslår atl gästslipendium liksom nu främst ges för studier/forskning som med

särskild
fördel kan bedrivas just i Sverige, atl gäststipendium skall kunna utgå för
alla typer av studier eller forskning

men
au stipendium endast undanlagsvis skall kunna ges för fullständig

grundutbildning
vid högskolan om prognosen för framgångsrika sådana

studier
bedöms vara särskilt god, att vid urvalet hänsyn i möjligaste mån tas till de
sökandes ekonomiska

förutsättningar,
vilka är sämre i u-länderna.

Remissinstanserna:

SI,
UHÄ och SFS, vilka har yttrat sig i denna fråga, stöder kommitténs förslag.

Prop.
1983/84:115 34

6.2
Omfattning av och anslagssystem m. m. för verksamheten

Kommittén:
Kommittén föreslår att det av riksdagen år 1971 beslutade antalet
gäststipendier, 100 läsårsstipendier, bibehålls och att dessas realvärde upprälthålles
i framtiden.

Remissinstanserna:

SI,
UHÄ, CSN, TCO, SACO/SR och SFS instämmer i förslaget.

SI
och SFS beklagar dock den begränsning utredningsdirektiven ålagt kommittén. Här
behövs en ordentlig uppjustering. SFS menar att en ökad sfipendiering av
studerande från främst u-länderna kan vara ell verksamt medel att modifiera den
i dag olyckliga geografiska och sociala snedrekryteringen av gäststuderande.
Därmed skulle även de ca 100 bilaterala stipendier som finns kunna bidra till
den sociala snedrekryteringen. SI och SFS efterlyser en diskussion i denna fråga.

6.3
Anslagssystem

Kommittén:

Kommittén
föreslår

att
gäslslipendieprogrammet återställs till och upprätthålls i den omfattning som
1971 års riksdagsbeslut avsåg saml administreras enligt nuvarande
bestämmelser,

att
medel till sfipendier åt gäststuderande lämpligen anvisas över utbildningsdepartementets
huvudtitel och bekostas via det studiesociala anslaget Studiemedel m. m. under
en särskild förslagsvis betecknad anslagspost, ocb

att
— så snart detta ter sig ekonomiskt möjligt - frågan om antalet årsstipendier fill
gäststuderande tas upp till förnyad prövning med sikte på dels en successiv
ökning till 250 årsstipendier dels att stipendierna skall kunna kompletteras.

Remissinstanserna:

SI,
UHÄ, SACOISR och SFS tillstyrker förslaget.

7.
Vissa studiestödsfrågor

7.1
Tillämpningen av reglerna om rätt till svenskt studiestöd

Kommittén:

KommiUén
utgår från att tillämpningen av reglerna för icke svensk medborgares
principiella räll till svenskl studiestöd vad avser den tvååriga karensliden
ses över av invandrarpolitiska kommittén.

Prop.
1983/84:115 35

Remissinstanserna:

SFS vidhåller sin tidigare
uppfattning i frågan att permanent uppehållstillstånd skall ge omedelbar rätt
till svenskt studiestöd.

7.2 Vissa
särskilda frågor

Kommittén:
Kommittén föreslår

att
Sverige verkar för att internationella överenskommelser träffas med innebörd
att hemlandets studiestöd får medtagas vid studier utomlands,

att
invandrare som förvärvsarbetat en längre lid i Sverige skall kunna få svenskt
studiestöd även vid sådana studier i utlandet som inte är ett led i studier vid
svensk läroanstalt,

att
Sverige i internationella sammanhang verkar för att möjligheterna till stipendier
från studidandet ökas, och

att
den föreslagna preparandutbildningen skall bli studiestödsberättigande.

Remissinstanserna:

Kommitténs
förslag tillstyrks av de remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga,
nämligen CSN och SIV.

Kommittén
föreslår bl. a. att invandrare som förvärvsarbetat en längre tid i Sverige
skall kunna få svenskl studiestöd även vid sådana studier i utlandet som inte
är ett led i studier vid svensk läroanstalt. CSN anser att prövning här bör ske
från fall fill fall och vara jämförelsevis restriktiv.

7.3 Prövning
av ansökan om rätt till svenskt studiestöd

Kommittén:
Kommittén föreslår

att
handläggningen av frågor som rör icke svensk medborgares principiella rätt
till svenskt studiestöd fungerar tillfredsställande och att det är angeläget
att ha kvar ett särskilt organ för de centrala myndighels-uppgifterna.

Remissinstanserna:
CSN ansluter sig fill kommitténs ställningstagande.

Prop. 1983/84:115 36

8.
Behov av statistik

8.1
Högskolans statistik, antagningsstatistiken och statistik vid preparandutbildningen

Kommittén:
Kommittén föreslår

att
uppgifter om utländska studerandes medborgarskap och status i Sverige
(invandrare eller gäststuderande) tas in i högskolans register,

att
UHÄ får i uppdrag att undersöka hur sådana uppgifter kan sekretess-skyddas bos
den lokala högskoleenheten och, utan att de blir offentliga, vidarebefordras
till det centrala registret,

att
antagningsmyndigheterna får i uppdrag aU i sin statistik över utländska sökande
och antagna redovisa gäststuderande fördelade på medborgarskap,

att
den statistik som kommer atl föras vid den föreslagna preparandutbildningen
fördelas på medborgarskap och status i Sverige, och

att
statistiken skall sammanställas av UHÄ.

Remissinstanserna:

SCB,
CSN, SÖ, AMS, invandrarpolitiska kommittén, TCO och SFS tillstyrker samtliga
förslag i stort.

SCB
är positiv fill utredningens förslag om att uppgift om medborgarskap och
status (invandrare eller gäststuderande) skall finnas i högskoleregistret men
vill emellertid föreslå att uppgift om status endast skall avse utomnordiska
gäststuderande. Gäststuderande förbereder sig i princip för yrkesveksamhet
utanför Sveriges gränser. Icke nordiska gäststuderande måste efter studietiden
lämna landet. Nordiska medborgare har emellertid rätt att bo i Sverige och ta
arbete här såväl under som efter studietiden och det är således den nordiska
studerandes egen avsikt med vistelsen i Sverige som vid vaije tillfälle avgör
den studerandes status. Detla medför att status blir mycket svårt och ej heller
meningsfullt att fastställa för nordiska studerande.

SCB
instämmer i utredningens förslag att uppgifter om medborgarskap och status ej
skall insamlas via frivilliga enkäter.

CSN
tillfogar att man bör överväga atl i samband med registreringen göra särskild
markering för gästsluderande. Detta borde vara möjligt utan större datatekniska
ingrepp.

SÖ
anser att utländska studerandes medborgarskap och status i Sverige bör
registreras samt att åtgärder bör vidtas för att denna statistik blir fillföriifiig.
SÖ betonar emellertid viklen av att insamlade uppgifter sekre-tesskyddas i
erforderlig omfattning.

UHÄ
anser atl uppgifter om i vilkel land de gästsluderande genomgått gymnasial
utbildning behövs för uppföljning, utvärdering och planering av

Prop.
1983/84:115 37

gäststuderandes
studier i Sverige. Av intresse här är således inte i första hand de studerandes
medborgarskap eller status utan förutbildningens "hemort", vilken
oftast men inte alllid sammanfaller med de studerandes medborgarskap.

UHÄ
säger att frågan om medborgarskap och status skall ingå i högskolans stafistik
har mötts av stor tveksamhet vid universitet och högskolor. Man inser givetvis
värdet av en sådan statistik men fruktar atl uppgifterna skall kunna utgöra ett
hot mot den enskilde studerandens säkerhet.

8.2
Personnummer

Kommittén:

Kommittén
föreslår att riksskatteverkel (RSV) ges i uppdrag att undersöka om det är
möjligt och ändamålsenligt alt tilldela sådana gäststuderande, som vistas i Sverige
för kort tid för att bli kyrkobokförda här, ett svenskt personnummer och att
RSV vid fullgörandet av detta uppdrag skall samråda med SCB.

Remissinstanserna:

UHÄ
och SCB år positiva till utredningens förslag. SCB menar atl personnummer på
utländska studerande skulle underlätta SCB:s arbete och bidra till en
kvalitetsökning av statistiken över utländska studerande.

9.
UHÄ-rapport 1981:29 Antagning av utomnordiska gäststuderande

I
rapportens förslagsdel behandlas först utbildningsutbudet och därefter frågan
om var ansvaret för antagningen av utomnordiska gästsluderande skall förläggas.
Huvudförslaget är alt antagningen av utomnordiska gäststuderande beträffande
flertalet slag av högskoleulbidning skall handläggas centralt av UHÄ.

Behörighets-
och urvalsfrågorna behandlas i gäststuderandekommitténs betänkande. De förslag
som framläggs här bygger på all del framtida urvalet av gäststuderande blir
grundat på betygsmeriler. Dessutom förutsätts att sökande obligatoriskt i
hemlandet skall genomgå test på sina kunskaper i engelska och att
testresultatet skall ingå i underlaget för behörighetsbedömningen. Ell
genomförande av den här föreslagna organisationen inom ramen för befintliga resurser
för antagningsarbetel förutsätter vidare att arbetslivserfarenhet inte längre
skall vara merit vid urval bland utomnordiska gäststuderande samt all
behörighetsprövning som en i förhållande till antagningsarbetel frislående
service skall upphöra.

Handläggningen
av uppehållstillstånd förutsätts bli grundad på samma

Prop.
1983/84:115 38

regler
som de f. n. gällande. Samordningen mellan högskoleantagning och uppehållsfillståndsgivning
föreslås få en fast organisation. Vägledande för utformningen har varit
direktivens krav på att förfarandet skall vara så lätthanterligt som möjligt
för de sökande.

Remissinstanserna:

UHÄ
pekar på svårigheter i samband med antagning av forskarstuderande. Ofta är det
svårt att avgöra om den studerandes förutbildning kan anses lämplig för
forskarutbildning. Den studerande kan då få gå igenom vissa kurser på
grundutbildningsnivå.

SLU
anser att studerande bör ges garantier att efter grundutbildningen få följa det
program som gjorts upp i samråd med den mottagande institutionen.

UHÄ
förutsätter att handläggningen av uppehållsfillstånd blir grundad på samma
regler som de f. n. gällande.

TCO
instämmer i detta förslag.

SACO/SR
och SFS motsätter sig UHÄ:s förslag att antagning endast skall ske en gång per
år och att förbud mot besvär över beslut om antagning bör föreskrivas.

UHÄ:s
huvudförslag är att antagning av utomnordiska gäststuderande beträffande
flertalet slag av högskoleutbildning skall handläggas centralt av UHÄ.

SFS
är tveksamt över att UHÄ:s centrala antagningsenhet i framtiden kommer att
kunna sätta av tillräckliga resurser för att kunna göra behörig-helsprövningen
och antagningen inom rimlig tid.

UHÄ
förordar att behörighetsprövning inskränks till de som faktiskt ansöker om en
utbildningsplats i Sverige.

SFS
motsätter sig förslaget. SFS menar att det ligger ett stort värde i att presumtiva
gäststuderande även i fortsättningen har möjlighet att utröna om de är behöriga
eller ej, utan att behöva ansöka formellt om en plats.

UHÄ
har i sitt remissvar föreslagit vissa avvikelser från sina tidigare förslag mot
bakgrund av dels vad som i fråga om antagningsordning anförts av universitet
och högskolor, dels överväganden om tillgängliga resurser och om möjligheterna
att framställa informationsmaterial.

UHÄ
anser liksom fidigare att all antagning till grundläggande högskoleutbildning
utom konstnärlig högskoleutbildning skall göras av UHÄ. När del gäller
kompletterande utbildning eller studieprogram innefattande enstaka kurser bör
dock enligt UHÄ:s mening behörighetsbedömningen göras av mottagande
universitet/högskola. Motivet för denna förändring i förhållande till tidigare
förslag är framför allt informationsaspekten. Ett studieprogram med enstaka
kurser förutsätter en så ingående information om kursinnehåll m.m., att det
inte är möjligt att tillgodose ett sådant behov i ett tryckt
informationsmaterial. Detaljerad kunskap om kursinnehåll finns hos dem som
anordnar utbildningen. I detta fall förenklar det således för de sökande att
kommunicera direkt med universitet och högskolor.

Prop.
1983/84:115 39

Den
lokala behörighetsbedömningen bör normalt göras i så god tid att den sökande
därefter kan sända in en ansökan till UHÄ, grundad bl. a. på denna
behörighetsbedömning. Bedömningen bör avse den allmänna behörigheten samt
särskild behörighet till den eller de kurser som avser den första terminens
studier. Till därpå följande kurser - som den studerande givetvis måsle
uppfylla förkunskapskraven till — bör den gäststuderande få förtur. UHÄ avser
att fillsammans med universitet och högskolor närmare diskutera dessa frågor
for att få till stånd ett så smidigt syslem som möjligt.

Antagning
till forskarutbildning bör som hittills göras lokalt. UHÄ menar att det vore
att föredra för de studerande, om antagningen till preparandutbildningen och
den grundläggande högskoleutbildningen kunde göras två gånger per år. UHÄ ser
dock ingen möjlighet att genomföra detta inom ramen för nuvarande resurser. Så
länge dessa är utgångspunkten måste därför antagningen göras endast en gång om
året. Antagning bör emellertid avse både påföljande höstermin och därpå
följande vårtermin för att möjliggöra en studiestart för preparandutbildningen
två gånger om årel.

Den
föreslagna ordningen för antagning av gäststuderande kommer att kräva ett
mycket nära samarbete mellan högskoleenheterna och UHÄ. UHÄ har f.n. endast
möjligheter att avsätta relativt begränsade resurser när det gäller samordning
av studievägledningsfrågor för högskolan i dess helhet.

Inom
UHÄ-området har del framkommit att ett mycket stort antal till högskolestudier
behöriga gäststuderande måste avvisas på grund av att de inte kan uppfylla
kraven på försörjning. Dessa siffror har sådana propor-fioner, att UHÄ i viss
utsträckning har funnit anledning att ifrågasätta den handläggningsordning som
föreslagits i UHÄ-rapport 1981:29. Det gäller framför allt i vilken ordning
frågan om antagning till studier resp. prövning av försörjningsgaranfin skall
handläggas.

Det
är UHÄ:s ambition att den samordnade handläggningen av antagning till studier
och meddelande av uppehållstillstånd skall kunna göras inom de i rapporten
skisserade tidsramarna. UHÄ avser att snarast uppta överläggningar med säväl
invandrarverket som utrikesdepartementet om de närmare detaljerna i
handläggningsordningen.

UHÄ framhåller att det
framlagda förslaget om bur den samordnade antagningen skall gå till innebär en
utökning av UHÄ:s arbetsuppgifter jämfört med vad som gäller f. n.
Handläggningen av ärenden från sökande med ufiändsk förutbildning har UHÄ i dag
svårigheter att med befinfiiga resurser behandla inom en acceptabel tidsperiod.

UHÄ
har prövat skilda möjigheter till att förenkla och rationalisera verksamheten.
UHÄ kommer även framdeles alt ägna ytterligare uppmärksamhet åt detta.
Emellertid finns det vissa naturliga hinder för att denna verksamhet kan
rationaliseras i lika stor utsträckning som när det gäller handläggningen av ärenden
från svenska sökande.

Prop. 1983/84:115 40

En
grundläggande förutsättning för att förslaget om den nya ordningen skall kunna
genomföras är att högskolan lyckas utarbeta ett väl fungerande informationsmaterial.
Jämfört med dagens situation kommer det att krävas en väsentlig utökning — med
samordning mellan UHÄ, invandrarverket och högskoleenheterna — och en
innehållslig förbättring av informationen till de studerande.

Särskilda
resurser kommer också att krävas för uppläggningen av den föreslagna preparandutbildningen.
För denna skall en central utbildningsplan utarbetas och riksprov i svenska
framställas liksom lokala planer för de i utbildningen ingående kurserna både i
svenska och i kompletteringsämnen samt eventuella prov i dessa.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984