Prop. 1983/84:116

Prop.
1983/84:116

Regeringens proposition

1983/84:116

om
gymnasieskola i utveckling;

beslutad den 23 februari 1984

Regerinéen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i
bifogade utdrag av regeringsprotokoll för de ålgärder eller de ändamål som
framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar OLOF PALME

LENA HJELM-WALLÉN

Proposifionens huvudsakliga innehåll

I proposilionen dras rikllinjerna upp för en stegvis
reformering av gymnasieskolan. Förslagen bygger i stort på
gymnasieutredningens principbetänkande (SOU 1981:96) En reformerad
gymnasieskola.

I proposilionen föreslås en femårig period av
försöksverksamhel och utvecklingsarbete under vilken förslagen prövas och
konkretiseras. Regeringen avser atl återkomma lill riksdagen med ylleriigare förslag
på grundval av erfarenhelerna av försöksverksamheten.

I proposilionen framhålls all gymnasieskolan nu skall vara
beredd att la emot alla ungdomar sotn lämnar grundskolan och all den därför
behöver bli mer flexibel. Övergången mellan grundskolan och gymnasieskolan måsle
också bli mjukare. Redan i dagens organisation bör övergången kunna underlätlas
genom alt ålgärder vidlas i grundskolans slutskede och i inledningsskedet av
gymnasieskolan. Sädana ålgärder bör prövas i försöksverksamhel. För ungdomar
som har svårt all klara av hellidsulbildning och som dellar i kommunernas
uppföljningsverksamhel föreslås atl värvning mellan gymnasiala sludier och
annan verksamhet skall prövas.

Gymnasieskolans flexibililel bedöms bli större genom atl
möjligheterna lill fördjupningssludier ökas. I proposilionen föreslås att
specialarbetet återinförs pä tre- och fyraåriga linjer i gymnasieskolan genom
all timplanen för detta ändamål ulökas med två veckotimmar i årskurs 3 på dessa
linjer. Vidare föreslås försöksverksamhet pä treårig humanistisk och samhällsvetenskaplig
linje med specialämnen av den typ som ledan finns pä de treåriga ekonomiska och
naturvetenskapliga linjerna och den fyraåriga tekniska linjen. I Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr
116

Prop. 1983/84:116 2

Gymnasieskolan
föreslås bli flexiblare även genom all nya lyper av påbyggnadsutbildning las
fram. Ökade möjligheter all byla sludiemål öppnas dels för elever på
teoretiska linjer med hjälp av koncentrerade yrkestekniska kurser, dels för
elever från yrkesinriktade linjer genom kompletteringsutbildning till
kompetenser moisvarande dem som nås på teoretiska ulbildningsvägar. Vidare
föreslås all den försöksverksamhel som f. n. pågår i fem län med en
decentraliserad beslutsordning i fråga om fastställandet av tim- och
kursplaner för regionalt arbetsmarknadsanknulna högre
specialkurser/påbyggnadsulbildningar, skall utvidgas lill all gälla alla län.

Den
inre arbetsmiljön i gymnasieskolan bör kunna förbättras. En mindre splittrad
arbetssituation kan åstadkommas genom alt koncenlralionsläs-ning lillämpas i
ökad omfattning. Utvidgad försöksverksamhet med individuella
timplanejämkningar som kan utnyttjas för alt stödja en personlig
intresseutveckling även inom andra områden än idrott föresläs. Skolan bör också
intressera sig mer för den enskilde elevens studiesituation och åtgärder bör
vidlas för all åsladkomma en bättre kontakt mellan elev och skola. Därför
föreslås att s. k. individuella planer prövas i ulvecklingsarbete.

I
propositionen föreslås att försöksverksamhet med praktik, kallad gymnasiepraktik,
skall påbörjas på alla linjer och linjelika ulbildningar i gymnasieskolan.
Praktiken får i försöksverksamheten efter lokala beslut byggas ut successivt
till att omfalla högsl tre veckor per läsår.

Del
är viktigt all ett utvidgat samarbete mellan gymnasieskolan, komvux och AMU
kommer lill slånd. För alt finna lämpliga former för della föreslås
försöksverksamhet inom detta område. Målet är ett rationellare utnyttjande av
de samlade utbildningsresurserna. Samarbetet skall ske med beaklande av de
poliliska och pedagogiska mål som gäller för resp. utbildningssystem. Mellan
gymnasieskolan och komvux bör samarbetet kunna drivas långl i fråga om
yrkesinriktad utbildning och utbildning i glesbygd. Vidare föreslås atl man länsvis
prövar en utvidgad samplanering av utbildningsutbudet. Länsskolnämnderna
föreslås få en ökad roll i detta sammanhang.

I
proposilionen föreslås slutligen en ändring av systemet med elevplatsramar för
gymnasieskolan så all del fr. o. m. läsåret 1985/86 blir möjligt att överblicka
alla direkt grundskoleanknutna studievägar i en ram för sig. Samtidigt
föreläggs riksdagen redan nu förslag om elevplatsramar för läsåren 1985/86 och
1986/87 enligl del nya systemet. Genom ett tidigt beslut om ramarna får alla
berörda bättre lid för planeringen av gymnasieskolan. Proposilionen innehåller
också förslag till vissa jusleringar av budgetpropositionens förslag till
ramar för läsåret 1984/85.

prop.
1983/84:116 3

Utdrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1984-02-23

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon,
Hjelm-Wallén, Pelerson, Andersson, Boström, Bodström, Göransson, Dahl, R.
Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

föredragande: statsrådet Hjelm-Wallén Proposition om
gymnasieskola i utveckling

1 Inledning

Med slöd av regeringens bemyndigande tillkallade jag i
augusti 1976 en kommitté (U 1976: 10) för att utreda den gymnasiala
utbildningen. Kommittén antog namnet gymnasieutredningen (GU).

GU överlämnade i november 1981 sill huvudbetänkande (SOU
1981:96) En reformerad gymnasieskola samt spedalbelänkandena (SOU 1981:97)
Undersökningar kring gymnasieskolan och (SOU 1981:98) Studieorganisation och
elevströmmar'.

Ulredningen har också avlämnat serien (DsU 1981: 13-20)
Ämnesanalyser för gymnasieutredningen, skrifterna En framlida gymnasieskola -
så vill vi ha den (1980, red. Lars Ekholm) och Att organisera omvärlden (1980,
förf. Ulf Lundgren) samt forskningsrapporten (SOU 1980:30) Den sociala
selektionen (förf. Härnqvisl-Svensson).

Till protokollet i della ärende bör fogas som bilaga 1
utredningens sammanfattning av sitt huvudbetänkande och som bilaga 2 en
förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena i
de frågor som behandlas i det följande.

Jag avser nu att med GU:s huvudbetänkande som underlag
lägga fram förslag till riktlinjer för en reformering av gymnasieskolan. De
idéer och förslag somjag kommer alt behandla är i huvudsak av principiell
karaktär.

' Ledamöler när dessa betänkanden avlämnades: professorn
Urban Dahllöf, ordförande, riksdagsledamoten Stig Alemyr, ombudsmannen Hans
Fogelström, kommunalrådet Arne Gren, direktören Björn Grijnewald. dåvarande
riksdagsledamoten Lena Hjelm-Wallén, utredningssekreteraren Lillemor Mundebo,
ombudsmannen Lars Paul, dåvarande riksdagsledamoten Christina Rogestam,
skolinspektören Bert Stålhammar och riksdagsledamoten Ingrid Sundberg.

Prop.
1983/84:116 4

Flera
av dem behöver därför föras vidare i försöks- och utvecklingsarbete innan
närmare rikllinjer kan fastställas.

Med
försöksverksamhet menar jag i fortsättningen sådan verksamhet som är avsedd all
belysa principförslag för att ge konkretion och ett förbättrat underlag för ett
slutligt slällningstagande. Med utvecklingsarbete avser jag sådan verksamhet
som endast syftar till att finna de närmare formerna för en viss förändring.

Min
avsikl är alt regeringen hos riksdagen skall hemställa om de beslut som krävs
för att ett reformarbete skall kunna inledas hösten 1984. Regeringen får
senare återkomma lill riksdagen med de närmare förslag som ulvecklingen
föranleder. I del följande kommer jag för helhetsbildens skull alt redovisa
även vissa förslag som inle fordrar beslut av riksdagen. Del gäller bl. a.
verksamheter som inle innebär avvikelser från riksdagsbundna regler eller som
med hänsyn till sin beskaffenhet ulan vidare kan beslulas med stöd av redan
givna bemyndiganden.

Jag
avser all senare föreslå regeringen all ge skolöverslyrelsen (SÖ) i uppdrag all
genomföra visst ulrednings- och utvärderingsarbete som underlag för kommande
ställningstaganden. I fall där jag bedömer det vara av värde för helhetsbilden
kommer jag i del följande alt redovisa mina kommande förslag lill uppdrag åt
SÖ.

När
del gäller nuvarande förhållanden och deras bakgrund får jag i huvudsak hänvisa
lill GU:s betänkanden och övriga skrifter.

I
budgetpropositionen 1984 (prop. 1983/84:100 bil. 10 s. 115) redovisade jag mina
planer på att i samband med förslag på grundval av GU:s huvudbetänkande även
ta upp vissa frågor om gymnasieskolans planeringssys-lem samt ramar för
budgetåret 1985/86. Jag ålerkommer nu till dessa frågor. Dessutom kommer jag
alt föreslå vissa ändringar i budgetpropositionens förslag till ramar för
budgelåret 1984/85.

Redan
nu vill jag också nämna atl jag avser alt inom kort förelägga regeringen
förslag till en särskild proposition om kommunal och statlig utbildning för
vuxna.

Jag
har i detta ärende samråll med chefen för arbetsmarknadsdepartementet samt med
statsrådet Göransson i frågor som rör deras ansvarsområden.

2
Utgångspunkter

2.1
Tidigare reformarbete

Den
förnyelse av gymnasieskolan som mina förslag i det följande lägger grunden för
är en fortsättning på efterkrigstidens omfattande reformarbete inom
utbildningsväsendet.

Della
reformarbete har utgått från en grundsyn på samhällsutvecklingen, där
utbildningspolitiken varil ell väsenlligl medel i sirävandena mol demokrati och
jämlikhet. Utbildningsreformerna skall ses som delar i ett målmedvetet arbele
för all ulveckla hela vårl samhälle.

Prop. 1983/84:116 5

Övergripande
för reformarbetet har varil målel alt ge mer kunskap till fler. Alla, oavsett
ekonomisk och social bakgrund eller bostadsort, skall ha samma rättighet och
möjlighel lill utbildning och kunskap.

Della
jämlikhelsmål var en förutsättning för välfärdssamhällets framväxt. Alla
medborgare skulle få möjlighel lill den frihet i form av självkänsla,
självförtroende och personlig utveckling som kunskap ulgör grunden för. Utbildning
och kunskap öppnar vägen till ett rikare liv. För den enskilde ger kunskaper
möjligheler all påverka samhällsutvecklingen och skapar förutsättningar för ett
aktivt deltagande i den demokratiska beslutsprocessen. Därmed bidrar
utbildningen också till demokratiseringen av samhället som helhel. En gemensam
grundutbildning för alla bär upp och förstärker demokratins principer om
solidaritet, tolerans och förståelse för andra människors situation.

Alt
ge alla medborgare en hög kunskapsslandard var nödvändigt för alt snabbt
omvandla vårt land lill en välfärdsnalion. Väl utbildade arbetare och
tjänstemän med en allmänt bred och hög kunskapsnivå har varit en av vårt lands
viktigaste konkurrensfördelar.

Utbildningspolitikens
mål har således varit all främja samhällels utveckling mol välfärd, demokrati
och jämlikhet. Samtidigt har syftet varit all skapa förulsällningar för den
enskilde atl utvecklas lill en fri, självsiändig och demokratisk människa.

I
överensslämmelse med dessa mål har utbildningssystemet successivt byggts ul och
utvecklats lill både omfattning och innehåll. Efter försöksverksamhel med
enhelsskolan genomfördes den sammanhållna grundskolan genom statsmakternas
beslut 1962 och läroplansreformen 1969. Den obligatoriska skolan skall ge alla en
grundläggande medborgeriig utbildning, som garanterar goda förutsättningar för
fortsatta studier och för framtida samhälls- och yrkesfunktioner. I och med
reformeringen av skolans inre arbete 1976, införandel av ett nytt
statsbidragssystem 1978 och förändringarna i läroplanen för grundskolan 1980
har arbetssättet utvecklats och inflytandet över skolan decenlraliserals.
Förändringarna syftade lill atl skapa en grundskola för alla, inle bara
organisatoriskt ulan också i fråga om innehåll pch arbelsformer.

Åven det gymnasiala
stadiet har reformerats under denna period. 1964 fick de Ireåriga studievägarna
sin nuvarande ulforming. 1968 fattades beslut om förändringar av
yrkesutbildningen och tvä år senare kom beslutet alt organisatoriskt samordna
de tre skolformerna gymnasium, fackskola och yrkesskola till en sammanhållen
gymnasieskola. Utbildningens innehåll bibehölls dock i allt väsentligt. I
gymnasieskolans nuvarande linjeuppdelning återspeglas fortfarande de tidigare
skolformerna. Del är t.ex. enbart de linjer som motsvarar det gamla gymnasiet
och fackskolan som ger allmän behörighet för högskolestudier.

Genom
beslut 1967 och 1971 etablerades den kommunala vuxenutbildningen (komvux) som
ger kommunerna möjlighel all anordna utbildning

Prop. 1983/84:116 6

för vuxna på både grundskolenivå och gymnasial nivå.
Syflel var alt överbrygga utbildningsklyftorna mellan generationerna och ge
vuxna, som inte fått del av utbildningsreformerna, möjlighet till utbildning
och kunskap. Vuxenutbildningsreformerna kompletterades 1974 med ett ökat studiesocialt
stöd för atl ge vuxna också ekonomiskt bättre möjligheter lill vidare
ulbiidning.

Högskolereformen
1975 skapade en sammanhållen organisation för alla eftergymnasiala
ulbildningar, och samtidigt breddades utbildningsutbudet och rekryteringen. Nya
antagningsregler och ulbyggnad utanför de Iradi-. tionella universitetsorterna
gjorde den högre ulbildningen tillgänglig för nya studerandegrupper. I
anslulning till högskolereformen beslöl riksdagen också att återkommande
ulbiidning skall vara en grundläggande planeringsprincip för all ulbiidning
efler grundskolan.

Reformarbetet har inneburit en unik höjning av
utbildningsnivån hos befolkningen. För knappt trettio år sedan var en gymnasial
utbildning ell privilegium för ett fåtal. 1950 var det bara ca 10 % av en
årskull som gick vidare till utbildning i de dåvarande gymnasierna. I dag är
tillgången till kunskap och ulbiidning en rättighet för alla. Alla ungdomar går
den nioåriga grundskolan och nästan alla fortsätter direkl eller efler en tids
uppehåll till en gymnasial utbildning. Genom ulbyggnaden av högskole- och
vuxenutbildningen har också nya möjligheter öppnats alt som vuxen ålerkomma
lill utbildning.

Bred politisk enighel har rätt om både målen för och
huvuddragen i utbildningsreformerna. Denna värdegemenskap har varit av stor
belydelse för utbildningsväsendets utveckling.

Den fortsatta ulvecklingen av gymnasieskolan måsle bygga
vidare på de övergripande mål för utbildningspolitiken jag här har redogjort
för. Den bör även ses som en vidareutveckling av de slrävanden som mera
specifikt kännetecknat reformeringen av del frivilliga skolväsendet.

2.2 Behovet av förnyelse inom gymnasieskolan

Förändringar inom skolväsendel

Somjag lidigare beskrivit har både grundskolan och
högskolan genomgått omfattande förändringar. Grundskolans yrkesinriktade
inslag har avvecklats och grundskolan har därmed blivit en enhetlig
allmänbildande grundutbildning. Högskolan har öppnats för andra ån studerande
med traditionell gymnasiebakgrund och anpassats lill kraven på återkommande
ulbiidning. Däremoi har slora delar av gymnasieskolan både lill slruktur och
innehåll varit i slort oförändrad under de senaste 10-15 åren.

I direktiven till gymnasieulredningen betonade jag viklen
av all reformeringen av grundskolan och högskolan följs upp av en förnyelse av
gymnasieskolan. Jag framhöll bl.a. atl reformeringen av den inre arbetsmiljön
i grundskolan måste få genomslag också i gymnasieskolans arbets-

Prop. 1983/84:116 7

former
liksom atl den forllöpande demokratiseringen i arbetslivet och samhället måsle
påverka även gymnasieskolan. Dessulom behöver gymnasieskolans organisation och
innehåll förändras, om intentionerna med högskolereformen skall kunna
förverkligas.

Jag
pekade också på flera allvarliga brisler i gymnasieskolan som gör en förnyelse
av innehåll och arbetssätt nödvändig. Bl.a. framhöll jag den ofillräckliga
kontakten mellan skolan och arbelslivet och den splittrade inre arbetsmiljön.
Jag pekade på att lämpliga utbildningsalternativ saknas för elever som lidigare
haft svårigheler i grundskolan saml på den bristande samverkan mellan
gymnasieskola och vuxenutbildning.

Flera
av dessa brister har sedan direktiven skrevs kommil att framstå än tydligare.
Ulvecklingen på arbetsmarknaden har lell till all alll färre ungdomar kan
erbjudas arbele direkl efler grundskolan. Samtidigt hai" efterfrågan på
gymnasial utbildning stadigt ökat såväl från ungdomar, som söker direkt efter
grundskolan, som från äldre. Delta understryker behovet av att
utbildningssystemet kan erbjuda meningsfulla utbildningsallernafiv för alla som
lämnar grundskolan. Gymnasieskolans innehåll, organisation och arbetssätt
måste därför anpassas lill alla ungdomars behov. Detta ökar också kraven på en
mjukare övergång från grundskola lill gymnasieskola. Gymnasieskolan måste
naturligt bygga vidare på och fördjupa de grundläggande kunskaper och
färdigheter eleverna förvärvat i grundskolan. Den kan inle längre enbari
förbereda för antingen högskola eller yrkesliv, utan måste ge mera av både
yrkes- och sludieförbereddser till alla.

Det
är bl.a. mot denna bakgrund som jag anser all en reformering av gymnasieskolan
är nödvändig. Till det kommer att förändringar är nödvändiga lill följd av
arbetslivets och samhällets snabba ulveckling. Dessa aspekler utvecklar jag i
del närmast följande.

Vissa
utvecklingstendenser

All
utbildning är i grunden framlidsinriktad. De kunskaper, färdigheter och normer
som utbildningsväsendet förmedlar lill dagens barn och ungdom är den grund de
skall bygga på i framtida familje-, samhälls- och yrkesroller. Skoltiden är
också den period då unga människor i stor ulsträckning formar sin
personlighet, sina värderingar och sina attityder. Ulbildningen är en av de
faklorer som i hög grad bidrar till atl påverka framtiden. Samtidigt måste
ulbildningen anpassas lill de krav som vi i dag kan förutse atl samhällel och
arbetslivet kommer atl slälla i ett längre perspekliv. Ungdomar som får sin
ulbiidning i gymnasieskolan under 1980-lalel kommer att vara aktiva i samhällsarbetet
och i yrkeslivet flera årtionden in på 2000-lalel.

Självfallet
går det inte att i detta tidsperspektiv med några anspråk på säkerhel uttala
sig om näringslivets och arbetsmarknadens ulveckling eller om
samhällsutvecklingen i slorl. Med utgångspunkt i tendenser i dagens samhälle
kan vi emellertid anta att omvandlingen och förändringstaklen i samhälls- och
arbetslivel kommer att gå allt snabbare.

Prop. 1983/84:116 8

Vad
gäller arbetslivet hävdar många bedömare att vi i dag befinner oss i en brytningstid
mellan del industriella och del post-industriella samhället. Redan i dag
arbetar över 65 % av arbetskraften inom tjänstesektorn och den svarar för 60%
av vårt lands bruttonationalprodukt. Industriproduktionen förulses öka till
följd av den snabba tekniska ulvecklingen och fortsatt rationalisering och
strukturomvandling. Däremoi kommer sysselsättningen inom industrin långsiktigt
att minska och ersättas med en ökning av både offentlig och prival
tjänsteproduktion. Skall denna omvandling bli möjlig krävs en ökad salsning på
kvalilelsproduklion och tjänsteproduktion med slort kunskapsinnehåll. Hög
innovalionsberedskap, kompelens och teknisk kunskap kommer att bli nödvändig
inom olika yrken och på alla nivåer i arbetslivel.

Sverige
har redan i dag goda förulsällningar för en mer kunskapsintensiv inriktning av
produktionen. Internationella jämförelser visaratt vi generellt sett har en
myckel hög utbildningsnivå. En slor och jämförelsevis effektiv offentlig sektor
innebär också betydande fördelar. Forskning och utvecklingsarbete har god
kvalilet och bredd inom både näringslivet och högskolan.

Ett
aktivt utvecklingsalternativ som innebär atl svenskl näringsliv tar vara på och
utnyttjar dessa fördelar förutsätter en fortsall bred satsning på utbildning.
Utbildningsväsendet har i detta perspektiv karaktären av en viklig och
nödvändig inveslering för framtiden. Utbildningen måsle då också bli så
dynamisk och flexibel i fråga om både organisation och innehåll alt den kan
underlälla en utveckling i näringslivel som den jag skisserat. Då
samhällsbehoven ändras måste ulbildningen följa med. Ell statiskt
utbildningsväsende i ett dynamiskt samhälle blir snabbt en dålig inveslering.
Ett nära samspel mellan samhälle och skola är därför en nödvändighet. I det följande
ålerkommer jag till de särskilda krav detta ställer på den nya gymnasieskolan.

Den
snabba tekniska utvecklingen skapar för den enskilde möjligheler men också
betydande risker. Strukturomvandlingar i näringslivel kan innebära all stora
yrkesgrupper får uppleva atl de nuvarande arbetsuppgifterna försvinner och
ersälls med nya, som kräver ett annal yrkeskunnande. Samtidigt kan den nya
tekniken öppna förutsättningar för en mer flexibel utläggning av arbetstiden,
som ökar den enskildes möjligheler att umgås med familjen, studera eller på
annal säll utvecklas socialt och kulturellt.

Som
helhet kommer den lekniska ulvecklingen atl förändra våra livsbetingelser,
både på arbetsplatsen, i hemmen och på fritiden.

Många
bedömare har också pekat på att strukturomvandlingar i arbetslivet och
förändrad arbetsorganisation i kombinalion med den snabba ulbyggnaden av
offentlig service kan leda lill ökad upplevelse av främlingskap och minskat
inflytande för den enskilde. Kraven på lokall inflyiande och en fortsall demokratisering
både av näringsliv och av offenllig förvaltning blir därmed alll viktigare.
När det gäller offenllig verksamhet har

Prop.
1983/84:116 9

också initiativ lagils i både statlig och kommunal
verksamhel för all decentralisera förvaltningsuppgifter. Som en följd av
1970-talets medbe-siämmandereformer har också en demokratisering av arbetslivel
påbörjals.

Stora förändringar pågår även inom massmedieområdet. De
"nya medierna" får alll slörre belydelse och det ulländska
medieutbudet riskerar atl få en kraftig dominans över det inhemska. Delta
påverkar inte bara våra möjligheter att bevara vårl egel kulturarv ulan kan
också leda lill en förändrad samvaro i hemmen. Även barns och ungdomars
uppväxlvillkor kommer i än störte utsträckning atl präglas av utvecklingen på
kultur- och medieområdet.

Dessa tendenser måste vara viktiga utgångspunkter för det
fortsalla reformarbetet inom gymnasieskolan när det gäller att stimulera en
önskvärd ulveckling och att motverka och förebygga de risker som förändringarna
kan medföra.

Livslångt lärande

Osäkerheten om hur samhället och arbetslivet kommer all
ulvecklas och om vilka kunskaper som kommer att efterfrågas pä längre sikt gör
att de flesta människor kommer atl behöva ålerkomma lill ulbiidning flera
gånger under sin livstid. Med de snabba omslällningar som kan förulses inom
näringslivet och samhället i övrigt kommer ständigt nya kunskaper och kunskaper
i nya kombinationer att eftertVägas.

GU framhåller atl ulredningen i sina kontakter med
näringslivel överallt mött kravel på både breda och djupa kunskaper. Ett
näringsliv i omvandling kräver en utbildning som kan ge generella kunskaper
och en omfattande orientering över stora kunskapsområden. Samtidigt kvarstår
eller skärps kraven på fördjupade specialistkunskaper, bl.a. på grund av användningen
av alll mer avancerad teknologi.

Behovet av både ökat djup och en störte bredd i
kunskaperna är en slor ulmaning för utbildningssystemet. Till della skall
läggas alt de ekonomiska, lekniska, sociala och organisatoriska förändringar
som pågår i samhället ständigt leder till behov av förnyade kunskaper hos
medborgarna. Enligl min mening leder dessa ökade krav till all utbildning inte
längre bara kan vara något som man får under ungdomsåren som en
"engångsföreteelse". Den enskilde måsle vara inriktad mol alt
återkomma till utbildning under ett livslångt lärande. Gymnasieskolan,
högskolan och vuxenutbildningen måste ses i ell helhetsperspektiv och
möjligheterna lill samverkan mellan olika utbildningsformer måste förbättras.

En bärande tanke både för 1964 års gymnasiereform och 1968
års yrkes-utbildningsreform var att öka bredden i utbildningens innehåll utan
att därför ge efter på kravet all varje studieväg skall vara klart målinriklad.
Därmed ökade också behovel av atl ulforma den gymnasiala ulbildningen som en
del i ell system av återkommande utbildning. 1968 års utbildnings-utredning (U
68) konstaterade att ulvecklingen av återkommande ulbild-

Prop. 1983/84:116 10

ning
skulle slimuleras om alla utbildningar i gymnasieskolan kunde ha såväl yrkes-
som studieförberedande inslag. Vidare ansåg utredningen det vara ett
grundläggande krav atl gymnasieskolutbildningen är så lång och har ell sådant
innehåll atl den kan ge alla en tillräcklig grund för alt efler avslutad gymnasieskola
kunna välja mellan yrkesverksamhet och fortsatta sludier. Delta synsätt
bekräftades genom 1975 års riksdagsbeslut om reformeringen av
högskoleutbildningen, då principen återkommande utbildning lades fasl som grund
för utbildningsplaneringen. GU framhåller i linje härmed att ulredningen har
återkommande utbildning som en viktig utgångspunkl för sin målsättning alt
skapa en mer flexibel gymnasieskola.

Gymnasieskolan
bör enligt min mening vara en naturlig grundslen i ell utbildningssystem som
bygger på principen återkommande utbildning. Mot denna bakgrund måste
gymnasieskolan för det första byggas upp för all kunna ge både
yrkesförberedelser och förberedelse för fortsatta sludier åt alla. För det
andra måsle kompletterande ulbiidning kunna organiseras som påbyggnad på en
tvä- eller treårig gymnasieutbildning, anlingen i direkt anslulning lill
avslutad linje eller efter en tids yrkesverksamhet.

En
gymnasieskola för alla

I
ett samhälle som förändras snabbt och blir alltmer kunskapsinriktat är det
viktigt att bevaka atl vissa grupper inte slälls vid sidan om ulvecklingen pä
grund av brislande ulbiidning. Redan i dag märks ett tydligt samband mellan
bristfällig ulbiidning och arbetslöshet.

Särskilt
svåra problem har ungdomar som av olika skäl inte fullbordat grundskoleutbildningen
eller inte fortsatt till gymnasieskolan. Från att i mitten på 1960-talel kunna
la emol ca 50 % av en årskull 16-åringar har arbetsmarknaden numera i stort
sett upphörl atl existera för dessa ungdomar. Någol val mellan fortsalt utbildning
och arbele efler avslutad grundskola är därmed för de flesla ungdomar inte
längre möjligl. Något tillspetsat kan man säga alt ulvecklingen har gjorl
gymnasieskolan reellt, om än inte formellt, obligatorisk. Idag är
gymnasieskolan ocksä dimensionerad för all la emol fler än alla 16-åringar.

Redan
1960 års gymnasieutredning underströk principen alt alla ungdomar bör beredas
plals i det gymnasiala skolstadiet. Detta har sedan kommit att bli vägledande
för statsmakternas ställningslagande alt successivt bygga ul gymnasieskolan.
Som en konsekvens härav föreslog jag i årets budgelproposilion förändrade
regler för intagningen lill gymnasieskolan i syfte atl ge sökande under 18 år
företräde.

Att
slälla utbildningsmöjligheter till förfogande är dock inle tillräckligt för atl
alla ungdomar också skall få reella möjligheler till en gymnasieutbildning.
Den ulbyggnad av gymnasieskolan som ägt rum måste nu följas av en förnyelse av
innehåll och arbelsformer för atl alla ungdomars rätt till gymnasial utbildning
skall kunna förverkligas.

Ungdomar
som inte går direkl lill gymnasieskolan efter avslutad grund-

Prop. 1983/84:116 11

skola
avstår från att söka eller har så dåliga studieresultat att de inte klarar
konkurtensen om utbildningsplatserna. Sett från deras synpunkt finns del inte
några acceptabla alternativ. De vill ha ett arbele som inle finns. De vill inle
ha eller klarar inte de utbildningar som erbjuds.

För
att förbättra dessa ungdomars situation har på senare år en rad åtgärder
vidtagits i syfte alt underlälta möjligheterna alt antingen få en fast
anslällning eller utbildning. Det nyligen införda systemet för del kommunala
uppföljningsansvaret med bl.a. anslällning på ungdomsplats och lokall
arbetsmarknadsanknulna specialkurser i gymnasieskolan är exempel på en sådan
åtgärd. Som en följd av denna utveckling har utbildningsväsendet via
kommunernas skolstyrelser övertagit det samlade ansvaret för ungdomar under 18
år som inle har fast anslällning. Kommunerna erbjuder nu dessa ungdomar
anlingen gymnasieutbildning eller annan meningsfull verksamhet som kan
underlätta övergången lill arbetslivet eller till vidare studier.

Förändringen
mol en mer kunskapsintensiv produktion, somjag tidigare pekat på, kommer att
ytteriigare höja kunskapskraven för inträde på arbetsmarknaden och därigenom
slarkare underslryka behovel av någon form av gymnasial utbildning för alla.
Ungdomar med enbart grundskoleutbildning kommer enligt min bedömning också
fortsättningsvis att ha stora svårigheter på arbetsmarknaden.

Gymnasieskolan
och de mer arbetsmarknadsinriktade insatserna inom uppföljningsansvaret måste
därför ses som en helhel. Om inte gymnasieskolan utformas så att den står
öppen för samtliga ungdomar kommer kraven i stället alt öka pä insatser inom
uppföljningsansvaret. I årets budgetproposition betonade jag mot denna bakgrund
att gymnasieskolan och uppföljningsverksamheten kan liknas vid kommunicerande
kärl och att de måste bedömas gemensamt. Samtliga insatser för ungdomar måste
således samordnas och sällas in i ell gemensamt uibildningspolitiskt sammanhang.

Även
utbildningsmöjligheterna inom del kommunala uppföljningsansva-rel måsle bli en
naturlig del av de samlade ulbildningsinsalserna, där också kommunal
vuxenutbildning bör kunna ha en viklig roll. Den slora uppgift vi nu står inför
är all åstadkomma en sådan helhetssyn och en så effekliv samverkan mellan
arbetsmarknads- och utbildningsinsatser, all alla ungdomar finner för dem
intressanta och meningsfulla utbildningsallernafiv. Jag återkommer till detta i
det följande i samband med att jag diskuterar det inre arbetet i
gymnasieskolan, insatser för ungdomar inom uppföljningsan-svarel och samarbetet
med den kommunala vuxenutbildningen.

Skolan
som arbetsplats

En
gymnasieskola som skall kunna la emol alla som slutar grundskolan måste också
erbjuda en inre arbetsmiljö som svarar mot alla ungdomars behov.

Prop. 1983/84:116 12

Tiden
i gymnasieskolan är en kort och intensiv period i ungdomarnas liv. Under denna
period skall myckel hända. Del är nu ungdomarna skall välja verksamhetsområde,
förbereda sig för vuxenlivet och lämna rollen som tonåringar. Det är nu de
mognar och ulvecklas lill individer som kan ta ansvar för sina liv i de olika
roller som vuxenlivet erbjuder.

Del
inre arbetet i gymnasieskolan måste vara så utformat alt del stödjer denna
utveckling och mognadsprocess. Ungdomarna måsle få la ansvar och ställas inför
krav som de kan gå i land med. Det är viktigt för unga människor att få känna
all de gör nytta, inte bara för egen räkning utan också för andras, all känna
alt de är kuggar i ett socialt sammanhang.

Ungdomarna
måsle också få större möjlighet atl påverka sin arbetssituation och ges ett
ökal inflyiande på skolarbetets uppläggning och genomförande.

I
direktiven till GU framhöll jag alt samhällels fortlöpande demokratisering
inte kan lämna skolan opåverkad. "Gymnasieskolan bör i högre grad än f. n.
närma sig vuxenvärlden. Ett ökal ansvarslagande av eleverna och en högre grad
av egen aktivitet bör kunna medföra slörre arbelslrivsd och båttre
studiemotivation. En viklig uppgift för gymnasieutredningen är alt föreslå
ålgärder som kan främja de studerandes inflytande över det egna arbelel."

Speciellt
väsenlligl är del för ungdomar som i dag inle finner sig lillrälla i
gymnasieskolan alt utbildningsutbudet är så varierat att även de skall kunna
finna meningsfulla sludieallernativ. Della kan t.ex. komma atl kräva all
gymnasial utbildning erbjuds varvad med andra aktiviteter. Det kräver också en
inre arbetsmiljö som är känslig för när problem börjar uppkomma och som ger
möjligheter atl slödja och underlätta för elever med sludiesvårigheter.

Gymnasieskolans
roll som basen för ett livslångt lärande medför också ökade krav på den inre
arbetsmiljön. Arbetet i skolan måste bedrivas på ett sådant säll alt det hos
alla ungdomar skapar en positiv inställning lill lärande. Man måsle bällre la
lill vara och utveckla alla ungdomars inneboende lust att skaffa sig kunskap
och kompetens. Detta kräver alt eleverna under gymnasieskoltiden också får
möjlighet all bygga upp den självkänsla och del självförtroende som kan växa
fram då man i sina studier lyckas uppnå de mål man själv har varit med om atl
ställa upp.

Förändringarna
i barns och ungdomars uppväxtvillkor, inle minst de som följer av ulvecklingen
på kultur- och medieområdet, ställer enligl min mening särskilda krav på
utbildningsväsendet. Skolan måste i grunden hävda en humanistisk livssyn. Det
är därför nödvändigl atl ungdomarna redan i skolan får lillfälle att möta god
kultur, som fär oss all förstå och uppleva, som roar och oroar. Somjag anfört i
årets budgetproposition är skolan samhällets största och viktigaste resurs för
alt vänja ungdomarna vid god kultur. Det är i skolan som det finns möjligheter
att uppmuntra kulturintresse och låta alla ungdomar få del av vårt kulturarv.
Dessa

Prop.
1983/84:116 13

uppgifter bör vara centrala också för gymnasieskolans
fortsatta ulveckling. Mina förslag i årels budgelproposilion om två års
obligatorisk undervisning i svenska på samtliga linjer och försöksverksamhet
med estetisk-praktiska utbildningar är ett konkrei uttryck för denna slrävan
all vidga elevernas möjligheter atl göra medvetna kulturval och ulveckla sin
personlighet.

Jag återkommer i det följande till flera förslag frän GU
om hur arbetsmiljön kan förbättras. Vissa förslag syftar främsl lill att öka
elevernas inflytande över den egna studiesituationen. Jag tänker då dels på
förslagen som går ut på alt öka flexibiliteten i gymnasieskolan, dels på
förslagen om studiekonlrakt och personlig handledning saml förslaget om ökade
sociala inslag i gymnasieskolan.

Andra förslag syftar till atl skapa en mindre splillrad
studiesituation och bättre möjligheter atl få personliga intressen
tillgodosedda. Jag tänker då på förslagen om koncenlrationsläsning och
sammanhållna sludiepass, om ett ökat stöd till föreningsverksamhet inom skolan
saml om möjligheter till olika slag av fördjupningsstudier.

2.3 Ett fortsatt reformarbete

Jag har i del föregående redovisat de vikligasle motiven
för varför gymnasieskolan nu måsle reformeras.

Gymnasieskolan fick sin nuvarande läroplan 1971. Men delta
betyder inte atl skolformen sedan dess varil oförändrad. Tvärtom har en forllöpande
innehållslig och organisatorisk utveckling pågått. Införandet av nya linjer,
varianter, ämnen och timplaner är exempel på della liksom utbyggnaden av
lokall arbetsmarknadsanknulna kurser (LA-kurser) och högre specialkurser. Den
friare resursanvändningen i gymnasieskolan är ännu eU exempel. Ytterligare
utvecklingsinsatser har föreslagits i årets budgelproposilion.

Genom GU:s arbele och del ovan nämnda ulvecklingsarbelel
fmns nu underlag för statsmakterna all ange inriktningen av ett successivt
reformarbete.

Min uppfattning är att vi har en i många avseenden väl
fungerande gymnasieskola. Den förnyelse som nu bör inledas skall ta vara på och
utveckla det som redan fungerar bra i gymnasieskolan och samtidigt göra
gymnasieskolan mer framlidsinriktad och därmed ge eleverna bättre beredskap
för kommande förändringar i såväl arbetslivet som samhällel i övrigl.

Reformarbetet skall bedrivas i nära samarbete med dem som
är verksamma inom skolan så alt lokala erfarenheter och initiativ kan tas till
vara i den fortsatta förnyelsen. Från dessa utgångspunkter bör reformeringen av
gymnasieskolan genomföras stegvis och starta med ett brett försöks- och
utvecklingsarbete. Detta synsätt ansluter ocksä lill vad en överväldigande
majoritet av remissinstanserna anfört.

Prop. 1983/84:116 14

Jag
föreslår därför alt gymnasieskolan går in i en period av försöks- och
utvecklingsarbete som i första hand omfatlar de närmaste fem åren.

Både
stal och kommuner befinner sig f. n. i ett svårt ekonomiskl läge vilket
ytterligare understryker behovet av att starta förnyelsen av gymnasieskolan
med en period av försöks- och utvecklingsarbete. Förnyelsearbetet skall syfta
till att, inom ramen för gymnasieskolans resurser, pröva olika vägar alt
utveckla gymnasieskolan. I försöks- och utvecklingsarbetet skall såväl
pedagogiska som ekonomiska konsekvenser klarläggas för att skapa ytterligare
underlag för kommande ställningstaganden. Denna förutsättning gäller för all
försöksverksamhet som jag i det följande ämnar föreslå.

Jag
avser att föreslå regeringen atl ge SÖ i uppdrag alt i samverkan med kommuner
och länsskolnämnder utarbeta ett förslag lill program för detta försöks- och
utvecklingsarbete. Förslagel bör tjäna som underlag för regeringens
ställningstaganden till vilka bemyndiganden och närmare rikllinjer som kan
komma att behövas. Programmet bör ocksä kunna utgöra ett värdefullt underlag
för den lokala och regionala planeringen av försöks-och utvecklingsarbetet. Jag
vill i della sammanhang understryka alt det förnyelsearbete som enligt milt
förslag nu skall inledas är en angelägenhet för hela skoladminislrationen. Ett
aktivt engagemang och dellagande från landels gymnasieskolor är också en
förutsättning för atl den reformslralegi jag nu förordar skall bli
framgångsrik.

SÖ
har som ett led i sitt förberedande arbele tillsammans med länsskolnämnderna
genomfört en kartläggning av kommunernas inlresse för försöks- och
utvecklingsarbete. Länsskolnämnderna, som bearbetat intresseanmälningarna, har
lill SÖ redovisal ca 850 anmälningar fördelade på 6 försöksområden.

Jag
bedömer alt den genomförda kartläggningen är av stort värde för ell fortsall
arbele med att planera och genomföra konkreta försöks- och utvecklingsinsatser
ute i kommunerna. Jag kommer också vid mina överväganden i det följande att
redovisa en del av de intresseanmälningar som kommit in från kommuner.
Redovisningarna innebär inte något ställningstagande till enskilda försök utan
skall endasl ses som exempel på del omfattande planeringsarbete som nu pågår
lokall.

Mina
förslag i del följande är i huvudsak av mer principiell karaktär och främst
avsedda all ulgöra riktlinjer för försöksverksamhel som endasl på lång sikl kan
leda till genomgripande förändringar av gymnasieskolan. Vissa förslag kan dock
genomföras mer eller mindre direkt efter det att utvecklingsarbetet gett
underlag för verksamhetens närmare reglering.

Min
avsikt är all under den kommande femårsperioden ålerkomma med ylleriigare
förslag, allteftersom resultat av försöks- och utvecklingsarbetet kommer fram.

Prop. 1983/84:116 15

3
En mer flexibel gymnasieskola 3.1 Inledning

Gymnasieskolan
erbjuder utbildning på 25 linjer och dessutom i form av ca 550 specialkurser
samt ett antal lokall arbetsmarknadsanknulna specialkurser (LA-kurser) av
varierande längd. Härtill kommer gymnasial lärlingsutbildning. Huvuddelen av
eleverna söker sig lill de olika linjerna som är två-, tre- eller fyraåriga. Specialkurserna
är i regel ettåriga eller kortare. Linjerna och flertalet specialkurser bygger
direkt på grundskolan.

Linjesystemet
har otvivelaktigt en rad fördelar. Det ger stadga ål studierna genom att man
efler sitt val följer en fast lärogång fram lill slutmålet. Ulbudel av linjer
är också slort och variationsrikt. Systemet har emellertid även vissa nackdelar
som sammanhänger med att behoven har förändrals sedan det tillskapades.

Den
största nackdelen är den slora åtskillnaden mellan teoretiska (studieförberedande)
och yrkesinriktade utbildningar. Detta är i sig en spegling av
utbildningssystemets lidigare uppdelning i dels gymnasier och senare också
fackskolor, vilka framför allt skulle ge förberedelse för universitels-och
högskolestudier, dels yrkesskolor som skulle ge direkt användbara
yrkesfärdigheter. Denna uppdelning svarar varken mot arbetslivels behov eller
mot den syn på livslångt lärande somjag tidigare redovisal.

Den
ensidiga inriktningen av å ena sidan de teoretiska linjerna mot-fortsalla studier
och å andra sidan de yrkesinriktade studievägarna mol arbetslivet skapar
problem för elever som vill byta studieinriktning. Ett byte från ett teoretiskt
till ell yrkesförberedande studiemål eller vice versa innebär i dag i slort
sell en omstarl i gymnasieskolan.

Vissa
elever på teoretiska linjer varken vill eller kan gå vidare till
högskolestudier. Högskolan har f, ö. inte heller kapacitet för att ta emot alla
som söker dil. För dessa elever uppslår ibland problem då de skall gå ut i
arbetslivet. Flera av de teoretiska utbildningarna förbereder knappast alls för
della.

Eleverna
på yrkesinriktade linjer får å andra sidan ganska litet av allmänna ämnen.
Detta begränsar för deras del den hjälp lill personlighelsut-veckling och
samhällsorientering som kunskaper i sådana ämnen kan ge. Inslaget av allmänna
ämnen är inle heller tillräckligt för all ge en allmän grund för forlsalla
högre sludier.

Uppdelningen
i studieförberedande och yrkesinriktade utbildningar gör vidare all den
gemensamma referensram för synen på samhälle, kultur och arbetsliv, som
gymnasieskolan skulle kunna ge, inte kommer till slånd. GU ger exempel från två
områden, vårdområdet och det sociala områdel. Inom dessa områden efterlyses i
utbildningen en gemensam referensram för personal av olika kategorier som
arbelar inom hälso- och sjukvård, social service och barnomsorg.

Prop.
1983/84:116 16

Den
strikta indelningen i studieförberedande och yrkesinriktade utbildningar leder
slutligen lill en rekrytering till gymnasieskolan som avspeglar . samhällets
socialgruppsmönster. En särskild sludie av den sociala selektionen till
gymnasiestadiet (SOU 1980: 30) som GU lät genomföra visar att den sociala
skevhelen i rekryteringen till olika linjer fortfarande är myckel stor. Åven i
rekryteringen av pojkar resp. flickor till olika utbildningar är skevhelen
slor. Ungdomarnas val återger bilden av kvinnors och mäns arbetsmarknad. De
traditionella kvinnolinjerna har dock i allt mindre ulsträckning visat sig
leda till arbele. Med den omstrukturering som håller på att ske på
arbetsmarknaden måsle fler flickor välja utbildning inom de tekniska och
industriella sektorerna.

En
annan stelhet i dagens gymnasieskolorganisalion är det ensidiga sätt på vilkel
enskilda utbildningar organiseras. Alla utbildningar erbjuds i dag med någol
undanlag som "helheter" och sludierna måste också bedrivas på hellid
ulan möjligheler lill värvning med andra aktiviteter. Det finns erfarenheler
som visar atl della inte passar alla elever. Speciellt gäller det ungdomar som
av olika anledningar inle lyckats så bra i grundskolan. De känner olust och
tvekan inför alternativet all tvingas binda sig för ytteriigare ett eller två
år av enbari studier. Deras studieresultat i grundskolan gör det också svårt
för dem atl hävda sig i konkurrensen med andra elever om sina förstahandsval.

Dagens
linjesystem har samtidigt en styrka i att del finns klara studiemål för de
olika utbildningarna. Denna stadga ger dock begränsade möjligheler för enskilda
elever atl koncentrera sig på grundläggande moment i ett ämne eller all
fördjupa sig i ämnet. Utrymmet för personliga intresseval eller för att ulforma
studierna efler individuella behov är också begränsat.

Mol
bakgrund av vad jag tidigare framhållit om samhällets snabba ulveckling och de
krav som delta ställer samt om atl gymnasieskolan skall erbjuda platser för
alla ungdomar är del enligt min mening alldeles klart atl gymnasial ulbiidning
måsle kunna erbjudas på ell mer fiexibelt sätt än som sker i dag. Låt mig här
kort sammanfatta utgångspunkterna för en ulveckling mol en flexiblare
gymnasieskola.

För
atl alla ungdomar som lämnar grundskolan skall finna del meningsfullt all söka
sig lill en gymnasial utbildning måste bl. a. övergängen mellan grundskolan och
gymnasieskolan göras mjukare.

Behovel
av alt förbereda och underbygga sina val av studieväg, att korrigera felval och
att t. o. m. hell byla sludiemål måsle också kunna tillgodoses i ökad
utsträckning.

Gymnasial
utbildning bör vidare kunna förekomma i annan form än i dagens "hela"
utbildningar. Möjligheterna alt tillgodose personliga intresseval och
fördjupningssludier liksom över huvud tagel speciella behov måste förbättras.
En ökad flexibilitet av detta slag kan även bidra till all olika handikappades
behov bättre kan tillgodoses.

Slutligen
måsle, somjag tidigare framhållit, varje gymnasial utbildning

Prop.
1983/84:116 17

för den enskilde kunna utgöra grunden för återkommande
ulbiidning, dvs. ge viss förberedelse både för arbetslivet och för fortsatta
studier. Denna dubbla förberedelse skall kunna ges dels inom de enskilda
utbildningarnas ram, dels också genom kompletteringar av olika slag.

I del följande skall jag med utgångspunkt i GU:s förslag
närmare behandla hur jag anser atl gymnasieskolan kan förändras för alt därmed
bällre fillgodose de krav somjag nu har angeil.

3.2 En mjukare övergång

För all kunna åstadkomma vad jag här valt att kalla en
mjukare övergång är det flera önskemål som behöver tillgodoses. Ett sådanl
önskemål är att valen till gymnasieskolan underlättas.

För vissa
elever är idag valet mellan ä ena sidan teoretiska linjer och å andra sidan
yrkesinriktade utbildningar både svårt och avgörande. Valet av en teoretisk
tre- eller fyraårig linje öppnar för fortsatt ulbiidning vid högskolan. Detta
ger dessa linjer viss status. Om emellertid studieresultaten inte blir så bra
är denna väg stängd och samtidigt arbetslivsförberedél-sen mycket begränsad.
Ett nägol uppskjutet val mellan teoretiska och yrkesinriktade studievägar, sä
all delta val görs efler en lid i gymnasieskolan, skulle kunna göra valet
lättare. Om den inledande perioden i gymnasieskolan dessulom innehåller både
teoretiska och yrkesinriktade, moment torde valet av utbildning kunna
underbyggas ytterligare.

Valet mellan teoretiska och yrkesinriktade utbildningar
kan också göras mindre svårt och avgörande om del i utbildningarnas slutskede
eller direkt efter deras slut erbjuds goda möjligheter atl ändra
"kompetensprofil". En teoretisk utbildning skall då kunna
komplelleras med yrkesinriktade och en yrkesinriktad med studieförberedande
inslag. Bytet av studiemål underlätlas givetvis också om grundutbildningarna
inle är så ensidigt teoretiskt resp. yrkestekniskl inriktade.

Ett annat önskemål för atl göra övergången mjukare är all
både grundskolans avslulande del och gymnasieskolans inledningsskede inriktas
mot alt underlälta övergången. Eftersom samhällsutvecklingen lell lill alt praktiskt
tagel alla ungdomar kommer alt möla gymnasial ulbiidning i någon form är det
naturligt att grundskolans slutskede förbereder för delta. Dessa förberedelser
bör vara av belydelse både för elever som är säkra i sina val och för elever
som är osäkra eller inle alls vet vad de skall välja.

Under gymnasieskolans inledningsskede gäller det att
hjälpa många elever alt klara av de förändringar i kräv, arbetstakt och
arbetsformer som övergången till gymnasieskolan innebär. Inledningsskedet måsle
helt enkell anpassas till del nya kravet alt gymnasieskolan skall vara en
skola för alla som lämnar grundskolan.

För vissa ungdomar bör detta kunna innebära all
gymnasieutbildningen inleds med en kortare eller längre period av varvad
utbildning; där utbild-2 Riksdagen 1983184. I saml. Nr 116

Prop.
1983/84:116 18

ningsinslagen
avbryts av perioder av verksamhet i arbelslivet. Kopplingen mellan kommunernas
uppföljningsverksamhel och gymnasieskolan är här belydelsefull.

GU:s
förslag om gemensam start

GU
skulle enligl sina direktiv pröva en organisation som innebär atl man
"utgår från en gemensam bas med inriklning mol ett brell yrkesområde i
vilken vissa linjer och specialkurser, såväl teoretiska som mer utpräglat
yrkesinriktade, skulle kunna sammanföras i gemensamma studiegångar".

Utredningens
förslag till ny organisation innebär all studiestarten i gymnasieskolan för
huvuddelen av eleverna skall ske i något av tre utbildningsområden, ett
ekonomiskt, ett socialt eller ett tekniskt. Del sistnämnda skall vara uppdelat
i fyra block med olika inriktning.

Med sitt förslag försöker
GU eliminera flera av de nackdelar med det nuvarande linjesystemet somjag
inledningsvis har pekal på. De yrkesinriktade inslag, som den gemensamma
starten ger i början av alla utbildningar, knyler dem alla närmare till
arbetslivet. Genom inriklningen mol ett av tre verksamhetsområden får alla
utbildningar en förankring inom ett sådant område. Valet lill gymnasieskolan
behöver därmed inle vara ell val mellan teoretisk ulbiidning, som främst leder
mot högskolan, och yrkesinriktad utbildning, som leder direkt ut i arbetslivel.

Majoriteten av
remissinstanserna, bland dem Landsorganisationen i Sverige (LO) och
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), sluter upp bakom principen om en
gemensam start och syftena med denna. Vissa instanser, bl.a. Svenska
arbetsgivareföreningen och Centralorganisationen SACO/SR, har dock en annan
syn. De menar att de målinriklade eleverna fördröjs och kan tappa motivationen
om de inle direkt får påbörja de studier de önskar. De anser också att de
yrkesinriktade eleverna på detta sätt får så mycket av allmänna ämnen att de
avskräcks från fortsatta gymnasiala studier. Risken för alt kvaliteten i både
långa och korta studieprogram blir sämre än i rnolsvarande utbildningar i
dagens gymnasieskola är också enligt dessa remissinstanser slor. Universitets-
och högskoleämbetet (UHÄ) påpekar all del råder en konflikt mellan de mål som
en gemensam ingång avser alt främja och andra mäl för gymnasieskolan.

Frän
principiell synpunkt delar jag uppfattningen att en gemensam start i tre
utbildningsområden, ett ekonomiskt, ett socialt och ett tekniskt, utgör en
intressant modell för en ny organisation av gymnasieskolan.

GU
lämnar ett konkrei exempel på hur en gemensam start skulle kunna ulformas utan
atl studietiden räknal i antal läsår förlängs och utan all antalet lektioner i
enskilda ämnen minskas. GU:s förslag innebär dock att läsåret förlängs, att ett
irelerminssystem införs och all veckoarbetsfiden ökas kraftigt.

Prop. 1983/84:116 19

Åven
om en majoritet av remissinstanserna ställer sig positiva fill principen om en
gemensam start, så innebär detta inle all de accepterar del av ulredningen
presenterade exemplet på hur en sådan start kan ulformas. Som jag senare kommer
att redovisa ställer sig mänga tveksamma till den slora utökning av den
schemabundna skolarbetstiden som GU:s förslag innebär. Likaså är flera
tveksamma till irelerminssystemet. Man framhåller också att kostnadsbilden för
den gemensamma starten är oklar och atl många prakliska problem återstår atl
analysera och belysa innan man kan avgöra hållbarheten i exemplet.

Läsåret
1982/83 påbörjades på GU:s initiativ och efler regeringens medgivande ett
försök med sammanhållel ekonomiskl utbildningsområde vid gymnasieskolan i Mora.
Försöket innebär en gemensam start i gymnasieskolan som omfallar hela första
läsåret. Därefter följer ett delvis differentierat andra år. Därmed är den
yrkesinriktade ulbildningen, moisvarande dagens distributions- och
kontorstekniska linje, slutförd. De elever som under det andra årel valt den
mer studieförberedande vägen går vidare till ett Iredje läsår. Därefter har de
en ulbiidning som i allt väsentligt skall motsvara dagens treåriga ekonomiska
linje. I utbildningen ingår ocksä praklikinslag för alla under det första
gemensamma läsåret.

Försöket
visar alt det går all finna andra modeller för en gemensam start än den som GU
presenterat som exempel. Del är dock ännu för tidigt atl dra några mer bestämda
slutsatser av försöket.

Enligt
min mening måste vägarna all nå syftena med den gemensamma starten övervägas
och analyseras ytterligare. En rad frågor kvarslår all ulreda. En sådan fråga
är vilken omfattning förankringen i ett verksamhetsområde genom yrkesinriktade
inslag kan ha utan att kostnaderna kraftigt ökar för lokaler, utrustning,
förbrukningsmateriel och undervisningstid. På denna punkt ger
försöksverksamheten i Mora besked endast för del ekonomiska utbildningsområdet.
Möjligheterna för övriga utbildningsområden måste belysas ytteriigare innan
jag är beredd atl förorda försöksverksamhel utöver den som nu pågår i Mora.
Dessutom behöver möjligheterna att på andra vägar nå de mål som gäller för den
gemensamma starten också belysas. Jag ämnar därför föreslå regeringen all ge SÖ
i uppdrag all ytterligare analysera och belysa vilka olika möjligheler som kan
finnas all inom nuvarande koslnadsramar uppnå syftena med en gemensam start.

Ätgärder
inom grundskolan

GU
tar i sitt betänkande upp frågan om en ökad samverkan mellan grundskolan och
gymnasieskolan för alt åsladkomma en mjukare övergång. Ulredningen framhåller
att många ungdomar går in i gymnasieskolan "helt i blindo" och menar
dels atl informationen i grundskolan om gymnasieskolan och arbetsmarknaden
måste förbättras, dels att liden under senare delen av vårterminen i årskurs 9
måsle användas för konkreta förberedelseåtgärder från grundskolans sida.

Prop.
1983/84:116 20

De
remissinstanser som lagil upp frågan är genomgående positiva till GU:s förslag
härvidlag. Positiva reaktioner inför en ökad samverkan mellan grundskolan och
gymnasieskolan kan också noteras bland de intresseanmälningar till SÖ som
kommunerna har lämnat under höslen 1983. Flera kommuner har sålunda lagt fram
konkreta förslag till ökat samarbete som man önskar pröva i försöksverksamhet.

Grundskolans
nya läroplan, Lgr 80, erbjuder enligt min mening vissa möjligheter att göra
övergången till gymnasiala studier mjukare. Jag tänker dä framför allt på hur
temasludierna, tillvalssystemel och den praktiska arbelslivsorienteringen
(praon) kan anknytas till elevernas val och framlidsplaner.

Enligt
min mening skulle man under vårterminen i årskurs 9 i viss ulslräckning kunna
genomföra lemasludier som anknyier till de verksamhetsområden som eleverna
avser atl inrikla sig på efter grundskolan. Hur och i vilken omfallning delta
skall göras bör beslulas lokalt på samma sätt som gäller för temastudierna i
dag.

Ett
annal sätt att göra övergången mjukare som man har möjlighet alt lokall besluta
om är alt förlägga viss del av praon även lill vårterminen i årskurs 9. Därmed
skulle dessa delar av praon, t.ex. i samverkan med temasludierna, kunna
inriklas mot verksamheisområden som ligger i linje med vad eleverna tänker ägna
sig ål efter grundskolan.

De
lokall utformade tillvalskurserna, slutligen, öppnar också enligl min mening
vissa möjligheter för vissa elevgrupper atl förbereda sig för den verksamhel de
inriktat sig mot efter grundskolan.

Jag anser alltså att LgrSO
ger vissa förutsättningar för att åsladkomma en mjukare övergång mellan
grundskolan och gymnasieskolan. Det är enligl min mening angeläget all i
försöksverksamhel pröva hur dessa förulsällningar bäsl kan utnyttjas. Ett försöks-
och utvecklingsarbete bör därför påbörjas för att åstadkomma en mjukare
övergång genom att utnyttja de möjligheler som Lgr 80 ger.

Genom den ordning som nu
gäller med intagning på höstterminens betyg i årskurs 9 har eleverna redan i
början av vårterminen gjort sina val lill gymnasieskolan. Mitl förslag i årets
budgelproposilion om atl prioritera sökande under 18 år vid intagningen lill
gymnasieskolan bör leda lill all fler ungdomar går direkt från grundskolan till
gymnasieskolan och all fler får sina förstahandsval tillgodosedda. Detta
innebär därför att många elever redan i början av vårterminen kan vara ganska
säkra på vilken studieväg de kommer in på. Intagningsnämndens beslut kommer i
april. Det intresse som eleverna genom sina val visat för olika utbildningar
bör kunna utnyttjas under vårterminen för att motivera dem alt använda viss
del av tiden till att förbereda övergången. De elever som inte har sökt till
gymnasieskolan kan också få hjälp under vårterminen för alt senare söka dil.

Jag
är samtidigt medveten om atl intagningen på hösllerminsbetyget hiuills har
skapat problem på många grundskolor. Höstterminen har blivit

Prop.
1983/84:116 21

mer
arbelsbelastad samtidigt som del på många håll har varit svårt alt göra
vårterminens arbele engagerande. Enligt SÖ:s bedömningar beror dock många av de
upplevda problemen på all reformen genomförts för snabbt och ulan tillräcklig
förberedelse på lokal nivå. Detta ger anledning anta att problemen är av
övergående nalur. Erfarenhelerna från försökskommunerna, där man haft
möjlighet att söka sig fram till fungerande lösningar, styrker della anlagande.
Den fortsatta utvecklingen får visa hur allvarliga problemen är och vilka
åtgärder som kan behöva vidlas.

Ålgärder
i övrigt

Enligt
min mening är det också viktigt atl undersöka vilka möjligheler som finns alt
ulan mer genomgripande organisatoriska ålgärder göra förändringar under
gymnasieskolans inledningsskede som gör övergången frän grundskolan mjukare.
Som jag tidigare framhållit är detta särskilt viktigt i en situation dä allt
fler av eleverna går direkl från årskurs 9 lill gymnasieskolan.

Enligt
SÖ:s bedömningar går i dag mindre än 5 % av en årskull 16-åringar direkt efter
grundskolan ul i arbelslivet på arbeten som leder till fast anslällning. Av
övriga 16-äringar går ca 85 7o direkl till ulbiidning i gymnasieskolan. Ca 10%
av 16-åringarna berörs därmed varje år av kommunernas uppföljningsverksamhel.

I
årels budgetproposition har regeringen föreslagil vissa åtgärder som bör öka
anlalel ungdomar som går direkl från grundskolan till gymnasieskolan. Ell
sådaniförslag är all sökande under 18 år fr.o.m. läsåret 1985/86 skall ges
företräde vid intagning till gymnasieskolans grundskoleanknutna studievägar.
Återhållsamhet skall vidare gälla i fråga om atl erbjuda dubbelutbildning i
gymnasieskolan. Därmed kan man vänta sig all färre 16-äringar direkt behöver gä
in i uppföljningsverksamheten.

Lika
vikligl som all ge dem som söker direkl från grundskolan ökade möjligheter, all
få påbörja gymnasiestudier är det att försöka minska avbrotten i
gymnasieskolan. En slor del av avbrotten sker redan under den första terminen.
Ofta är orsaken atl man inle har fåll sill förstahandsval tillgodosett och all
man därför känner sig missnöjd med den ulbiidning man har kommil in på. Denna
lyp av avbrolt bör genom prioriteringen av sökande under 18 år nu kunna minska.
De förändringar i den inre arbetsmiljön somjag kommer all föreslå i del
följande kommer ocksä enligl min mening alt.medverka lill all dessa avbrolt
blir färre.

Avbrolt måste också på
olika sätt förhindras genom ell effektivl utnyttjande av gymnasieskolans
stödresurser. SÖ har på regeringens uppdrag utvärderat användningen av dessa
stödresurser och lämnat förslag om en rad ålgärder för alt dels förebygga all
svårigheter uppslår för elever med särskilda behov, dels slödja och hjälpa
elever med svårigheler alt på bästa sätt genomföra sina sludier i
gymnasieskolan.

Åven
i fortsättningen kommer del all finnas 16- och 17-åringar som av

Prop.
1983/84:116 22

olika anledningar inle söker till eller som avbryter sina
sludier i gymnasieskolan. Della är dock inte någon enhetlig elevgrupp. Bland
dem finns t. ex. ungdomar som har goda sludieförutsältningar men som inte vUl
studera vidare. Till denna grupp hör också många invandrare som på grund av
språksvårigheter och av andra orsaker tvekar att söka till gymnasieskolan eller
avbryter sina sludier där. Det gäller också de elever som har dåliga
studieresultat från grundskolan och som inle söker lill gymnasieskolan därför
att de inte tror sig om att klara av sludierna där eller för att de är
grundligt trötta pä att befinna sig i en situation där de känner sig otillräckliga.
Gruppen innehåller slutligen de elever som inte har fullföljt sina
grundskolestudier och som därför inte är behöriga.

Dåliga studieresultat i grundskolan behöver inte i sig
betyda all man inle klarar av att skaffa sig en utbildning i gymnasieskolan.
Orsakerna till att man "misslyckas" i grundskolan kan vara många. Det
kan bero på sjukdom, relationsproblem i skolan eller i hemmet eller ha andra
orsaker. Om man tidigl kommer efler och delta inle uppmärksammas snabbi kan kunskapsklyftorna
snabbi växa. Med en dålig grund att bygga vidare på blir del allt svårare att
hänga med den övriga klassen. Man får rollen av atl vara den som inle förslår,
inte kan. De ungdomar som fastnar i denna roll uppvisar snart nog alla tecken
på att vara "skollrölta".

För många av ungdomarna i den grupp jag nu lalar om har
gymnasieskolans yrkesinriktade utbildningar visat sig kunna fungera bra efler
en förberedande tid inom kommunernas uppföljningsverksamhet. Där har del då
gälll alt till att börja med stärka ungdomarnas självkänsla och självförtroende
och "överbevisa" dem om alt de kan klara av en gymnasial Ulbiidning.
Det har också gällt alt låta dem få känna på olika arbetsmiljöer och delta i
praktiskt arbete inom verksamheisområden som de kan bli intresserade av. Del
har slutligen gälll alt reparera de mest svårartade bristerna i dessa elevers
grundskoleutbildning. Genom särskilt stöd under den inledande tiden i
gymnasieskolan har man också försökt alt undvika lidiga studieavbrott.

GU tar i sitt principbetänkande upp möjligheterna all
erbjuda elever med särskilda problem ulbiidning i olika studielakl saml att
erbjuda utbildning varvad med inslag av praktik/arbete. Ulredningen framhåller
alt de ungdomar det gäller ofta kan ha temporära svårigheler i form av
efterpubertet, relationsproblem, intressekonflikter m.m.

GU
framhåller att man mot denna bakgrund måste länka sig olika okonventionella
lösningar på dessa ungdomars utbildningsproblem och hänvisar lill den
försöksverksamhet som efter beslut av regeringen har påbörjals. Sålunda
omfallar en försöksverksamhet i Västerås en hel serie åtgärder som kan vara
tillämpliga i speciella situationer. Även här gäller grundtanken atl
utbildningarna i inledningsskedet erbjuds som varvade utbildningar. Del sker
därvid en samverkan mellan gymnasieskolan och kommunens
uppföljningsverksamhet. Man erbjuder bl.a. en introduklionsperiod

Prop. 1983/84:116 23

som
kan få variera i längd och som efter hand går över i en värvning av studier och
praktik. Teoretiska ämnen som eleven har svårigheter med skall kunna förläggas
lill senare delen av ulbildningen. Studieslarten skall vara "mjuk"
och en normal första årskurs skall med introduktionsperiod och inlagda
praklikperioder kunna få ta upp fill två läsår. Efler de två första läsåren är
eleven på della sätt "i fas" med skolan i övrigt, men med ell års
fördröjning. Årskurs 2 kan nu anordnas på vanligt sätt, eventuellt med
stödinsatser av olika slag. Den kan också anordnas i andra former, t. ex. som
inbyggd ulbiidning, i samverkan med komvux eller som fortsalt varvad
utbildning.

En
majoritet av de remissinslanser som yttrat sig i frågan framhåller alt
utredningens förslag svarar mot ett länge känt behov av störte flexibilitet i
studieuppläggningen för gymnasieskolan. Sveriges Lärarförbund anser i likhet
med utredningen att skolan måste ta hänsyn till varje elevgrupps eller varje
elevs särpräglade önskemål eller behov. Lärarnas Riksförbund (LR) avvisar dock
utredningens förslag om ensidiga satsningar pä fortsatt skolgång för
svagmotiverade elever och förordar alt särskilda resurser också salsas på andra
åtgärder som ungdomspraktik, inbyggd ulbiidning och lärlingsutbildning, vilket
ger eleverna möjlighet att välja och därmed alt med störte motivation ägna sig
åt sin utbildning.

Genom
kommunernas uppföljningsansvar har samhällel lagit pä sig ansvarel för att
alla ungdomar under 18 är som inle har stadigvarande arbele får ulbiidning
eller annan meningsfull sysselsättning. Dessa ungdomar kommer då att vara
verksamma antingen inom gymnasieskolan eller i uppföljningsverksamheten.

Enligt
min mening är det bästa alternativet för ungdomarna att de under denna lid
utbildar sig i så stor utsträckning som möjligl. Det normala bör . därför vara
att de direkt efter grundskolan påbörjar en ulbiidning i gymnasieskolan. För
dem som inte kan tänka sig gymnasieskolulbildning direkt efler grundskolan och
som därför omfattas av kommunernas uppföljningsansvar bör gymnasial utbildning
under ett inledningsskede kunna erbjudas i form av varvad ulbiidning.
Värvningen bör därvid kunna ske med stor frihet och med hänsyn tagen till de
elever del gäller. Målet måsle dock vara atl ungdomarna så snart del är
lämpligl övergår lill atl följa gymnasieskolans reguljära undervisning med de
stödåtgärder som då också kan erbjudas.

En
kursindelning av gymnasieskolans yrkesinriktade ämnen i enlighet med GU:s
förslag, somjag återkommer lill i det följande, skulle kunna göra del enklare
atl åsladkomma varvade studiegångar av detta.slag.

Den
varvade utbildningen bör i första hand gälla gymnasieskolans tvååriga linjer
och specialkurser av motsvarande längd. Den bör när så är lämpligt även kunna
gälla komvuxkurser och kortare specialkurser i gymnasieskolan.

Enligl
min mening kan komvux genom sin organisation med frislående

Prop.
1983/84:116 24

kurser,
sin uppdelning av de slora yrkesämnena i kortare kurser (delmoment-kurser) och
sina särskilda yrkesinriktade kurser (SY-kurser) erbjuda utbildningsallernafiv
som gymnasieskolan i dag inle har. Jag kommer i del följande att diskulera
möjligheterna för ell mera långtgående samarbete mellan komvux och
gymnasieskolan vad gäller de ungdomar som inom uppföljningsansvaret önskar få
en yrkesinriktad gymnasial utbildning genom värvning av studierna med
ungdomsplats/praklik/arbele.

Lokall
arbetsmarknadsanknulna specialkurser, s. k. LA-kurser, används i ökande
utsträckning som utbildningsinslag inom kommunernas uppföljningsverksamhet. Min
uppfattning är atl en LA-kurs kan utgöra en bra första ulbildningsdel för
ungdomar inom uppföljningsverksamheten, förutsatt atl kursen verkligen täcker
ett angeläget utbildningsbehov och därför leder lill anställning eller fortsatt
utbildning.. Viktigt är dock all man vid planeringen av dessa kurser ser till
atl de inle blir "återvändsgränder" i utbildningssammanhang. I
stället måste de vara så planerade alt de ger en grund för fortsall ulbiidning,
dvs. all de kan ingå som en del i ett syslem för återkommande ulbiidning.

I kommunerna görs stora
ansträngningar för att på olika säll stödja de ungdomar som omfattas av
uppföljningsansvaret. Idéerna om hur utbildning bäsl skall kunna erbjudas är
många. Av GU initierad försöksverksamhet och lokall initierat
utvecklingsarbete pågår.

Jag ämnar i annat
sammanhang föreslå regeringen alt SÖ får i uppdrag all följa denna verksamhet
och löpande inkomma med förslag till sådana förändringar i regelsystemet som
möjliggör att varvad utbildning i olika former främjas för den aktuella
ungdomsgruppen.

3.3
Ämnesindelning och kurssystem m. m.

Inledningsvis
harjag berört behovet av atl öka flexibiliteten i sludierna inom en utbildning.
GU berör denna fråga på flera olika sätt. Bl.a. för ulredningen ell resonemang
om olika ämnens roller i olika ulbildningar och om möjligheterna att dela in
vissa mer omfattande ämnen i grund- och tilläggskurser.

GU talar om atl ett ämne
kan uppträda i roller som allmänl färdighetsämne, karaktärsämne och stöd- och
integrationsämne. Med allmänna färdighetsämnen menar GU ämnen som bör ingå i
alla utbildningar och som alla elever behöver ha färdigheter i. Som
karaktärsämne bör ett ämne ha en inte alltför liten omfattning och dels ge en
kärna av grundläggande kunskaper som alla måste kunna behärska, dels ge vissa
ylleriigare kunskaper som ger både bredd och djup. Som stöd- och
integrationsämne kan ett ämne ha en betydligt mindre omfallning och belysa
ämnesfrågeslällningar på ell mer allmänl och "orienterande" sätt.

GU föreslår en kursindelning
som gäller framför allt ämnen med stort tidsmässigt omfång, dvs. i första hand
karaktärsämnen och allmänna fär-

Prop.
1983/84:116 25

dighelsämnen. Ulredningen föreslår sålunda all dessa ämnen
skall delas upp i grundkurser och lilläggskurser.

Grundkurserna avses ge de för alla studerande nödvändiga
kunskaperna i form av centrala begrepp och problemställningar. Kurserna kan
vara en eller flera i ett ämne beroende av ämnets karakiär och omfallning.
Innehållet skall vara angivet i cenlrall fastställda kursplaner.

Tilläggskurserna
skall ge dels ökad bredd genom tillägg av nya moment, dels ytteriigare
belysning av valda områden i grundkurserna. Innehållet i lilläggskurserna skall
vara mera frill och inte styras i detalj av centralt utformade kursplaner. Inom
varje ämne skall kunna finnas en eller flera tilläggskurser.

Flertalel
av de remissinstanser som yttrat sig i frågan ställer sig positiva till
förslagel om kursindelning. Härnösands kommun framhåller dock vikten av all
finna en "lämplig avvägning mellan cenlrall utarbetade rekommendationer,
direktiv och full lokal planeringssuveräniiel". Elevorganisationen
avvisar helt det föreslagna kurssystemel på grund av risken atl man får
"ett renodlat ackordssystem" där det gäller alt hinna avverka så många
kurser som möjligt.

Konflikten mellan cenlrall och lokall inflyiande över
utbildningars innehåll är inte ny och kompromisser mellan motstridiga behov
fär ideligen göras. GU:s förslag om centrall bestämda grundkurser saml
lilläggskurser som man lokall får ett visst inflytande över, är en sådan
kompromiss. Dess närmare innebörd kan dock inte bedömas förrän man i ell
läroplansarbele preciserar vilken omfattning av lektionstiden för olika elever
de olika kurstyperna bör ha saml hur del lokala inflytandet skall ta sig
uttryck.

Dagens gymnasieskola fungerar i praktiken oftast sä atl
alla elever i en klass samtidigt ger sig i kast med samma problem och stoff.
Alla i klassen har samma tid tilLsitt förfogande med i stort sett samma
lärarinsats. Ulfallel av studierna blir då till mycket stor del beroende av den
enskildes inlresse, vilja, motivation, förmåga, aktuella personliga situation
och faktiska tillgång till tid.

Vad GU:s förslag lillför är framför allt individuella
möjligheler all efler behov koncentrera mer tid på grundläggande avsnitt i
studiekursen. Elever som av olika anledningar inte klarat av vissa
grundläggande moment på "normaltid" med den undervisning som normalt
ges, får ytterligare lid och möjligheter att reparera della.

Jag finner del föreslagna kurssystemel intressant från
flera synpunkter. Skolan måsle kunna göra klart vad som bedöms som nödvändigl
och tillräckligt för en godkänd prestation. Enligl min mening ger ell
kurssystem av del slag GU föreslår förutsättningar för detta. Genom grundkurserna
uppställer skolan klara krav på vad som skall anses vara nödvändiga,
grundläggande kunskaper för alla. En godkänd prestation pä en grundkurs leder
lill näsla. Mellan dem kan valfritt ligga en eller flera, olika länga,
lilläggskurser.

Prop.
1983/84:116 26

Skolan måsle vara noga med atl se till atl eleverna
skaffar sig de grundläggande kunskaper som är en förutsättning för all de skall
kunna gä vidare i sludierna. Enligl min mening bottnar många elevers problem i
all de leds vidare i sina sludier utan all egentligen ha inhämtat de grunder
som är förutsättningen för alt kunna fortsätta till nya moment och områden. För
den enskilde eleven leder detta lill krympande självförtroende, blockeringar
och känslan av alt vara "oduglig" för studier. Klara godkändgränser i
angivna grundkurser med möjlighel all koncentrera sina arbetsinsatser lorde för
många elever vara långt bättre än alt de i en för alla angiven arbetstakt leds
vidare trots all de av någon anledning kommit efter.

Åven om ett syslem av grundkurser och lilläggskurser har
många positiva drag enligt vad jag redovisal, finns också, som
Elevorganisationen påpekat, risker med ett sådant syslem. Dessa måste
uppmärksammas.

Min principiella ståndpunkt är således atl ett kurssyslem
av föreslagen lyp på ett bällre sätt än dagens studieorganisation kan ange
klara kunskapskrav i de olika ämnena. Godkända prestationer på grundkurserna
är ett sådanl krav. Till kraven kan också höra alt man måste ha gått igenom och
fått prestationen bedömd på någon eller några tilläggskurser.

Å andra sidan anserjag alt ett kurssystem inle får
användas på ett sådant sätt alt antalet tilläggskurser som man gäll igenom får
belydelse t.ex. för ell kommande urval till högskoleutbildning. Syslemet får
sålunda inte leda till all vissa ungdomar ägnar all sin tid ål grundkurser
medan andra samlar ett maximall antal tilläggskurser för atl därmed nå fördelar
i en konkurrens om plalser i högskolan. Liksom GU vill jag framhålla vikten av
att eftersträva kvalilel i kunskaperna framför kvantitet.

Regeringen har under våren 1983 givit SÖ i uppdrag all ge
förslag lill hur en kursindelning i grundkurser och lilläggskurser skulle kunna
se ul i några representativa ämnen. Därvid skall SÖ även beakta möjliga
kopplingar lill det kurssystem och den uppdelning av kurserna i en grunddel och
en fördjupningsdel som redan tillämpas inom komvux. Sedan SÖ redovisal sitt
uppdrag avser jag att ålerkomma till regeringen i denna fråga.

Tanken atl ett ämne kan uppträda som karaktärsämne i vissa
ulbildningar och som stöd- och inlegralionsämne i andra i enlighet med vad GU
föreslår är i och för sig inte ny. Före den av riksdagen 1964 beslulade
gymnasiereformen förekom t.ex. de typiska karaktärsämnena fysik, kemi och
biologi även i form av orienteringskurser på icke naturvetenskapligt inriktade
linjer. På de dåvarande handelsgymnasierna förekom undervisning i dessa ämnen
under rubriken naturvetenskaplig orientering.

Den bedömning som gjordes inför reformen 1964 var alt
orienteringskurserna utgjorde värdefulla inslag i de olika linjernas program
men att del hade förelegat slora svårigheter när del gällt den konkreta
uppläggningen och utformningen av kurserna. I stället infördes det nya ämnel
naturkunskap, som till sin karaktär är ett slöd- och inlegralionsämne.

Av de ämnesanalyser som GU låtit genomföra framgår att
även ämnet

Prop. 1983/84:116 27

naturkunskap
har haft svårigheter atl finna sin form. Där framhålls alt man endasl i enstaka
fall i undervisningen har kunnat leva upp till intentionerna i 1965 års
läroplan för gymnasiet.

Av detta framgår atl del
kan vara svårt atl finna formen för hur ämnen, som sedan länge varil etablerade
som karaktärsämnen på vissa studievägar, skall läggas upp för att fylla rollen
av slöd- och inlegrationsämnen pä andra. Problem tycks förekomma oberoende av
om ämnena sluderas var för sig eller om man försöker sammanföra dem lill
blockämnen av typen naturkunskap.

Trols de svårigheter som
kan föreligga harjag uppfattningen alt grundsynen att ett ämne måste kunna få
uppträda i olika roller är riklig såväl av yrkes- och studieinriktningsskäl som
av pedagogiska skäl. Avvägningar måsle också göras mot elevernas
arbetsbelastning. Vissa studievägar i gymnasieskolan, t.ex. den
naturvetenskapliga linjen, upplevs i dag som synnerligen arbetskrävande av
eleverna. En av anledningarna anses vara atl kraven även inom de icke
naturvetenskapligt inriktade ämnena är så höga. Enligt GU borde t. ex. ell ämne
som samhällskunskap ha rollen som slöd- och inlegralionsämne på denna linje.
Enligt min mening bör del nu redovisade synsättet prövas inom ramen för del
forlsalla arbetet med atl utveckla ett syslem av grund- och lilläggskurser.

Som framgår av vad jag
nyss har sagl kan ett kurssyslem skapa nya förutsättningar för hur kunskapskrav
kan ulformas och sludieprestalioner bedömas. GU tar klart ställning mot det
nuvarande relativa betygssystemet. Utredningen låter den föreslagna
kursindelningen utgöra grundvalen för ett nytt kursrdateral betygssystem.

Jag
är medveten om de brister som del nuvarande relativa betygssystemet har. Så
snart klarhet har nåtts om möjligheterna atl skapa ett kurssystem i
gymnasieskolan ämnar jag återkomma till frågan om ett nytt betygssystem.

Arbelel
i den hösten 1983 tillkallade tillirädesutredningen (U 1983:03), som har atl se
över principerna för tillträde till grundläggande högskoleutbildning, bedrivs
enligl sina direktiv med ulgångspunkl i del nuvarande betygssystemet.

Jag
aviserade i årets budgetproposition all jag i samband med mina förslag om
reformering av gymnasieskolan också skulle ta upp det förslag till temastudier
som SÖ lämnat i sin anslagsframställning. SÖ påpekar där alt den träning till
självständigt arbete som eleverna får i grundskolan, främsl genom
lemastudierna, bör följas upp i gymnasieskolan. Möjlighet till lemasludier även
i gymnasieskolan bör därför finnas, menar SÖ.

Från olika utgångspunkter
är det angeläget alt skapa förutsättningar i gymnasieskolan att gruppera
stoffområden oberoende av den ämnesindelning som finns på de skilda
studievägarna. Genom all gruppera stoff kring teman och problemområden ökar
förutsättningarna för en undervisning som knyler teori lill upplevd
verklighet. Sädana ämnesövergripande

Prop. 1983/84:116 28

sludier
bör också i stor ulsträckning kunna ha problemorienterad uppläggning och bedrivas
som lemasludier och projektarbete. Härigenom skapas en undervisningssituation
som främjar en iräning i: förmåga till samarbele och lill självständigt och
kritiskt tänkande. Många av de intresseanmälningar som, enligl vad jag
erfaril, har kommit in till SÖ innehåller förslag om en sådan uppläggning och
inriktning av undervisningen. .

Jag
finner idén om lemasludier i gymnasieskolan intressant. Jag avser därför atl
senare föreslå regeringen alt uppdra ål SÖ att dra upp riktlinjerna för hur
lemastudier kan läggas upp i.gy.mnäsieskolan'., SÖ bör även pröva aU inom ramen
för ett system med grund- och tilläggskurser ulveckla tilläggskurser med
ämnesövergripande inslag. Åven specialämnen bör kunna ges en ämnesövergripande
karaktär. Vidare bör försöksverksamhet med lemastudier få påbörjas.

3.4
Fördjupningsstudier

Enligl
min mening är det viktigt alt gymnasieskolan kan erbjuda olika former av
fördjupningsmöjligheter. En kursindelning av del slag jag berört i del
föregående underlättar detta. Tilläggskurserna kan då ge möjlighet lill
fördjupning inom moment som lidigare har behandlats i grundkurserna.

GU
föreslår också all särskilda fördjupningssludier skall förekomma som
obligatoriska inslag i årskurs 3. Denna fördjupning föreslås mer ha karaktären
av specialstudier inom områden som inte behöver vara bundna lill ämnen i
läroplanen men som en elev är speciellt intresserad av.

I
likhet med en majoritet av de remissinslanser som yttrat sig i frågan släller
jag mig posiliv lill all öka utrymmet för fördjupningssludier i gymnasieskolan.
I det följande kommer jag atl diskutera två olika typer av fördjupning,
nämligen specialämnen och specialarbete.

Specialämnen

Fördjupning
i form av specialämnen finns redan i dag på flera av gymnasieskolans linjer.
Sådana ämnen infördes redan vid 1964 års gymnasiereform på den treåriga
ekonomiska resp. den fyraårigalekniska linjen. Senare har tillkommit
alternativämnen på den ireåriga naturvetenskapliga linjen. Däremoi saknas
specialämnen av denna typ på treårig samhällsvetenskaplig och humanistisk
linje.

De
specialämnen jag nu lalar om har den dubbla funktionen all dels förbereda för
högskolestudier, dels ge kunskaper av ett slag som ger eleverna bällre
möjlighet alt få fotfäste på arbetsmarknaden.

Min
uppfattning är aU specialämnenas roll är så viktig atl alla Ireåriga
utbildningar bör ha inslag av sådana ämnen. Jag ämnar därför föreslå regeringen
atl ge SÖ i uppdrag att belysa hur specialämnen i årskurs 3 på treårig
humanistisk och samhällsvetenskaplig linje kan utformas. Jag föreslår också
atl försöksverksamhet med sådana ämnen pä dessa linjer får anordnas.

Prop.
1983/84:116 29

Specialarbete

En annan typ av fördjupning som infördes vid 1964 års
gymnasiereform är specialarbete. Det infördes i tvä former, dels ett
schemabundet specialarbete på vissa grenar i årskurs 4 av fyraårig teknisk
linje, dels ell mer fritt specialarbete i årskurs 3 på tre- och fyraåriga
linjer som skulle bedrivas utanför schemalagd studietid. För del sistnämnda var
en resurs för "forllöpande akliv handledning" reserverad inom ramen
för timme till förfogande.

Specialarbetet upphörde i princip i och med att
möjligheter lill självstudier under viss schemalagd undervisningslid infördes
läsåret 1982/83 efler förslag i propositionen (prop. 1981/82: 14) om förändringar
av gymnasieskolans ulformning m. m.

Jag har i årels budgetproposition lagt fram förslag som
innebär att del blir möjligt att med slöd av vissa omfördelningar reducera
eller avveckla självstudietiden. Om man emellertid har funnit en bra form för
atl utnyttja viss fid som självstudietid på tre- och fyraåriga linjer får detta
dock fortfarande göras i en omfattning av högsl tre veckotimmar, förlagda lill
årskurs 3.

Enligl min mening var det olyckligt atl specialarbetet
togs bort för eleverna på tre- och fyraåriga linjer i gymnasieskolan. Inle
minst de årliga utställningar som förbundet Unga Forskare anordnar visar vilka
imponerande resultat som ungdomar kan uppnå med ulgångspunkl i specialarbetet
i gymnasieskolan. Specialarbetet ger möjlighet att arbeta självständigt och
forskningsinriktat. Del ger rika lillfällen lill att ulveckla kreativitet,
initiativförmåga och kritiskt länkande. Del ger också eleverna tillfälle all
fördjupa sig inom områden som de intresserar sig speciellt för. Jag vill därför
nu förorda alt en fördjupning av den lyp som ett specialarbete kan erbjuda
återinförs för eleverna på tre- och fyraåriga linjer.

I specialarbetet skall eleverna arbeta enskilt eller i
grupp på ett undersökande sätt och med läraren som handledare. Viss
facklitteratur skall självständigt gås igenom av eleven. Arbetet skall kräva
all man hämtar in information ur olika källor, kriuskt sovrar och jämför olika
uppgifter och tolkningar samt att man, då sä är möjligt, genomför mindre
fältstudier eller experiment. Resultatet av specialarbetet skall presenteras i
form av en skriftlig rapport. Arbetets kvalilel skall vidare bedömas varvid
vissa krav skall vara uppfyllda för att eleven skall ha fullgjort studiekursen.

Den kritik som oflasl har rests mot specialarbetet är atl
det legat för löst påklistrat gymnasieskolans övriga arbetsuppgifter. Det fanns
inte i limplanen och eleverna har ibland i sitt arbete haft svårigheter att få
lillgång lill skolans lokaler och utrustning. Resursen för handledning inom
timme lill förfogande har ofta ansetts vara för liten och utsatt för konkurrens
från andra viktiga ändamål.

Enligl min mening är del mol bakgrund av denna kritik
angelägel alt man nu för de tre- och fyraåriga linjerna binder specialarbetet
lill timplanen.

Prop.
1983/84:116 30

Specialarbetet
bör få väljas med stor frihet men skall innebära en fördjupning i ett eller
flera av utbildningens karaktärsämnen. Det bör också ha ell förhållandevis
stort lidsutrymme.

Specialarbetet
bör planeras så atl samverkan med i första hand karaktärsämnena underlättas.
Vidare bör man eftersträva alt eleverna får mer sammanhängande tid, t. ex. en
eftermiddag, som de kan ägna åt specialarbetet.

Jag
föreslår sålunda all specialarbete införs på alla tre- och fyraåriga linjer i
gymnasieskolan. Specialarbetet skall förläggas till årskurs 3 och inom
limplanen ha en omfattning av två veckolimmar. Den schemabundna tiden för
specialarbetet erhålls genom att timplanen i årskurs 3 på dessa linjer ulökas
med två veckotimmar och moisvarande lärartesurs tillförs skolorna.

De
nya bestämmelserna om specialarbete bör tillämpas fullt ul i årskurs 3 för
elever som börjar sina gymnasieskolstudier hösten 1985 och i möjligaste mån
redan för dem som böljar hösten 1984.

Jag
ämnar senare föreslå regeringen att SÖ får i uppdrag atl snarast dels utarbeta
förslag till mål och riktlinjer för specialarbetet och de normer som skall
gälla för bedömningen av detta, dels som en följd av dessa förslag se över
limfördelningen mellan årskurserna inom de tre- och fyraåriga linjerna.

För
tydlighetens skull villjag påpeka alt jag inte har för avsikt alt föreslå all
specialarbete återinförs i motsvarande kommunala och statliga utbildning för
vuxna, eftersom dels vuxenutbildningen i sin helhel bygger på ett slort mått av
självstudier, dels varje kurs där skall omfatta en del studier av
fördjupningskaraklär.

GU
föreslog också all fördjupningssludier skulle förekomma på yrkesinriktade
linjer, men då som frivilliga inslag. Jag ålerkommer i det följande till detta
då jag mer samlat behandlar de yrkesinriktade linjernas problem.

3.5
Påbyggnadsutbildning

Jag
har tidigare framhållit alt den ulveckling av samhällel som vi kan vänta oss
innebär att gymnasieskolan för den enskilde bör ses som del första stegel i ett
syslem av återkommande ulbiidning. Detta ställer framför alll två nya krav på
gymnasieskolan. Del första är atl alla utbildningar bättre än i dag skall
förbereda eleverna för att kunna gå direkt ut i arbetslivel. Det andra är atl
alla utbildningar måste vara lättare påbyggbara och inte utgöra
"återvändsgränder" i utbildningssystemet.

För
all dessa krav skall kunna tillgodoses krävs som jag tidigare har framhållit
förändringar inom de nuvarande utbildningarna. Dagens teoretiska utbildningar
måsle ha inslag som är yrkes- och arbetslivsinriktade. De yrkesinriktade
utbildningarna måste få ökade inslag av allmänna färdighetsämnen som även
öppnar för fortsatta studier.

Prop. 1983/84:116 31

Ocksä
med förändringar av detta slag kommer emellertid de olika studievägarna att ha
en klar profilering, de teoretiska mot fortsatta studier och de yrkesinriktade
mot arbetslivet. Gymnasieskolan måste därför enligt min mening också kunna
erbjuda kompletterande utbildning. Å ena sidan måste ungdomar som valt en
teoretiskt inriktad utbildning ha möjlighel all komplettera denna med
ytterligare utbildning som leder ut i arbetslivet. Å andra sidan måste ungdomar
som valt en yrkesinriktad utbildning dels kunna komplettera denna med studier
som leder lill en specialisering, dels kunna få ytterligare ulbiidning som kan
utgöra en länk över till högskolestudier. Detta är enligl min mening vikliga
ulbildningsinslag som bidrar lill att avdramatisera valen till gymnasieskolan
och göra denna mer flexibel.

Jag
föreslär att kompletteringsutbildning av detta slag i fortsättningen skall
kallas påbyggnadsutbildning. Med påbyggnadsulbildning skall avses all
utbildning inom gymnasieskolan som bygger vidare pä en genomgången minsl
tvåårig grundutbildning i gymnasieskolan. Till sitt innehåll kan en sådan
utbildning ulgöra en specialisering inom grundutbildningens område. Den kan
också utgöra en breddning till angränsande områden. Begreppet täcker därmed
dagens högre specialkurser samt av GU föreslagna koncentrerade yrkestekniska
kurser (kyt-kurser) och teoretiskt inriklad kompletteringsutbildning.

Ulbildningar
med liknande innehåll anordnas även inom komvux. En samplanering mellan
gymnasieskolan och komvux bör därför ske så alt de samlade
utbildningsresurserna används på ett så rationellt sätt som möjligt. Jag återkommer
till frågan om samplanering då jag i det följande lar upp frågan om ett
utvidgat samarbete mellan gymnasieskolan och komvux.

Påbyggnadsutbildning
efter studieförberedande utbildningar

Under
de närmaste åren gäller att stora ungdomskullar har behov av yrkesinriktad
utbildning efler gymnasieskolan. Påbyggnadsulbildning kan då spela rollen som
alternativ till högskoleutbildning genom all erbjuda utbildning som leder
direkl ul i arbelslivet.

Studieförberedande
(teoretiska) ulbildningar skall alltjämt ha som huvudsakligt mål atl förbereda
för vidare sludier av högskolekaraklär. Atl helt tillgodose behovet av
yrkesinriktad utbildning för denna grupp inom högskolan är dock inte möjligt
eller sakligt motiverat. Störst andel som går till högskolan inom en fyraårsperiod
efter gymnasieskolans slut, ca 75%, har den nalurvelenskapliga linjen. Därnäst
följer humanistisk och samhällsvetenskaplig linje med vardera ca 60 %. Lägst
andel av de tre- och fyraåriga linjerna, ca 40%, har ekonomisk och leknisk
linje, dvs. de linjer som även har inslag av specialämnen som ger dem en viss
"yrkesprofil".

För
de elever som av olika anledningar inle söker eller inle blir antagna lill
högskolestudier har påbyggnadsulbildning en viktig funklion alt fylla. Dess
inriktning och omfallning måste dock vara väl anpassad lill syftet att ge de
berörda fotfäste på arbetsmarknaden. De av GU föreslagna kyt-kur-

Prop.
1983/84:116 32

serna
är avsedda all hjälpa elever på studieförberedande utbildningar alt ändra
studieinriktning från atl sikta mol en högskoleutbildning till atl utbilda sig
för atl mer direkt kunna gå ut i arbetslivel.

GU
beskriver sina kyt-kurser som "kurser som är yrkesförberedande eller
yrkesinriktade, avsedda för elever som inle från början har valt ett
yrkesinriktat studieprogram." Målet sägs vara att "på förhållandevis
kort tid skall sådana kurser ge en yrkestopp och fungera som nägot av en sluss
ut mol arbetsmarknaden". Kurserna skall också "bygga på eller
åtminstone anknytas lill teoretiska ämnen". Som exempel på områden för
kyt-kurser nämner GU laboratoriekunskap, kontorskunskap, marknadsföring,
försäljnings- och buliksarbete, transport och samfärdsel samt grafisk teknik.

I
likhel med en majoritet av de remissinstanser som yttrat sig i frågan ställer
jag mig positiv till GU:s förslag om kyt-kurser. Jag är dock tveksam lill att
kurserna skall förläggas till årskurs 3 som alternativ till fördjupningsstudier.
Med den ulformning som fördjupningssludierna enligl milt förslag i det
föregående bör få — specialämnen och specialarbete — är delta inle lämpligt.
Min uppfattning är att fördjupningssludierna bör vara obligatoriska inslag i
de aktuella utbildningarna. Jag anser också alt kyl-kurserna bör ha störte
omfång än vad de skulle kunna få om de skulle ersätta de föreslagna
fördjupningssludierna.

Enligl min mening bör
alltså påbyggnadsulbildning av delta slag erbjudas i anslutning till avslutade
grundläggande gymnasiala studier. De ingär därmed som en naluriig del i det
utbud av påbyggnadsutbildning som gymnasieskolan erbjuder inom den s. k. lilla
ramen. För vuxna som senare i livet önskar sådan utbildning bör komvux kunna
anordna samma ulbildningar med beaktande av de samarbelsmöjligheler med
gymnasieskolan som kan finnas.

Påbyggnadsutbildning
efter yrkesinriktade utbildningar

För
elever på yrkesinriktade utbildningar är påbyggnadsulbildning också
utomordentligt viktig. Många av dagens högre specialkurser är inriklade mol att
ge dessa elever specialisering inom grundutbildningens område eller all bredda
denna ulbiidning lill angränsande områden. Med lanke på den snabba lekniska
ulvecklingen kommer behovet av denna lyp av påbyggnadsulbildning med stor
sannolikhet atl vara minst lika stort i framliden. Jag återkommer lill detta
då jag i det följande samlat diskuterar yrkesinriktad utbildning (kap. 6).

Jag
anser i likhet med GU och en majoritet av de remissinstanser som yttrat sig i
frågan att elever från yrkesinriktade linjer även måste kunna erbjudas
påbyggnadsutbildning som innebär alt de kan gå vidare till högskolestudier.
Dessa elever måsle kunna få komplettera sina gymnasiala sludier med en
breddning åt del teoretiska hållet. Delta kan i dag ske bl. a. genom sludier i
komvux.

Prop. 1983/84:116 33

Att
påbyggnadsulbildning av denna lyp dessulom finns i gymnasieskolan kan ha slor
belydelse för elever som är osäkra inför valet lill gymnasieskolan i årskurs:
9. Elever som kan länka sig en studieförberedande utbildning men som känner sig
osäkra på sin förmåga att direkl efler grundskolan klara av en sådan ulbiidning
får då möjlighel alt välja en yrkesinriktad utbildning ulan alt därmed några
möjligheter har slängts. Efter att ha slutfört den yrkesinriktade utbildningen
kan de sålunda på nytl ta ställning till om de nu vill skaffa sig en kompetens
moisvarande en studieförberedande linje. Påbyggnadsutbildningen öppnar på
detta sätt alternativa vägar genom gymnasieskolan för osäkra elever, någol som
bör vara av stor betydelse för atl ge en reell valfrihet för alla ungdomar.

1
årets budgelproposilion har jag talat om sambandel mellan påbyggnadsulbildning
i gymnasieskolan och kortare teknisk ulbiidning i högskolan. Behovet av
kortare leknisk ulbiidning som ger en kompelens ungefär motsvarande den som de
s. k. institulsingenjörerna fick genom sin utbildning, har påtalats från flera
håll. GU menar atl det är viktigl alt kortare leknisk utbildning på denna
"mellannivå" kan erbjudas som kompletteringsutbildning ovanpå
gymnasieskolans yrkestekniska ulbildningar.

Jag
anser atl möjligheterna bör ökas för elever från tvååriga yrkesinriktade
linjer i gymnasieskolan all söka sig vidare lill kortare leknisk utbildning
inom gymnasieskolan, komvux eller högskolan. Sådana möjligheler finns i dag
endasl på ett fålal orter i landet.

Påbyggnadsutbildning
i form av kortare teknisk utbildning måste enligl min mening också få bli
föremål för försöksverksamhet i samband med försök med annan
påbyggnadsutbildning. Jag vill här erinra om vad jag i budgetpropositionen 1984
(bil. 10 s. 25) uttalat om behovet av ell sammanhållet beredningsarbete avseende
kortare teknisk ulbiidning.

Försöks-
och utvecklingsarbete

Under
senare år har utbildning av typen påbyggnadsutbildning varit föremål för ell
stegvis ökat inlresse i takt med atl den s. k. ungdomspuckeln har passerat
genom gymnasieskolan. En serie åtgärder har också vidlagils för all öka utbudet
av sådan ulbiidning.

SÖ
fick i maj 1981 regeringens uppdrag alt utarbeta förslag lill nya högre
specialkurser som skulle kunna utgöra meningsfulla allernaliv till högskoleutbildning
för elever från teoretiska linjer. Sådana högre specialkurser har kunnal
erbjudas fr. o. m. läsåret 1983/84. Ell fortsatt utvecklingsarbete bör inriklas
mot ylleriigare påbyggnadsutbildning av typen kyt-kurser i enlighet med vad GU
föreslår.

Enligl
regeringens beslut bedrivs fr.o.m. läsåret 1983/84 försöksverksamhel med
särskild beslutsordning för vissa högre specialkurser i gymnasieskolan.
Försöksverksamheten pågår i Södermanlands, Västernorrlands, 3 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr
116

Prop. 1983/84:116 34

Jämtlands,
Västerbollens och Norrboltens län och innebär att man bl.a. för elever från
teoretiska linjer regionalt arbelar fram högre specialkurser som är speciellt
anpassade lill del regionala näringslivets slruktur och behov. För dessa
regionalt arbetsmarknadsanknutna högre specialkurser fastställer
länsskolnämnden tim- och kursplaner.

Avsiklen
med försöksverksamheten är bl.a. all se i vilken grad ett decentraliserat
beslutsfattande i dessa frågor kan bidra till att utbudet av högre
specialkurser dels snabbare förnyas i takt med den tekniska utvecklingen, dels
bättre kan anpassas till uttalat regionall arbetsmarknadsanknutna
utbildningsbehov. Verksamhetens omfattning regleras i vanlig ordning av den s.
k. lilla ramen. Då försöksverksamheten påbörjades fanns fortfarande inom denna
ram ett outnyttjat utrymme som därmed kunde användas för alt öka utbudet av
högre specialkurser. Enligl vad jag har erfarit av SÖ är numera den lilla ramen
fullt utnyttjad. En fortsatt förnyelse och vitalisering av kursutbudet är dock
enligt min mening angelägen och fullt möjlig genom att nya kurser inom av
statsmakterna prioriterade områden får ersätta äldre. I det följande kommer
jag också atl föreslå atl anlalel utbildningsplatser inom den lilla ramen
ulökas.

SÖ
har i november 1983 föreslagil alt den här beskrivna verksamheten skall bli
reguljär och utsträckas till alt gälla alla län. Enligt min mening bör dock
försöksverksamheten först utvidgas och säkra utvärderingsresultat föreligga.
Jag föreslår därför alt försöksverksamheten fr. o. m. budgetåret 1985/86 skall
omfalla alla län.

SÖ
har i uppdrag alt noga följa och utvärdera den pågående försöksverksamheten.
Jag avser alt ålerkomma lill regeringen med förslag om alt denna uivärdering
skall utvidgas till all gälla alla län.

Åven
teoretiskt inriklad kompletteringsutbildning för elever från yrkesinriktade
utbildningar har blivit föremål för försöksverksamhel. Försöksverksamhet
bedrivs sedan 1979 med en högskoleförberedande högre specialkurs i
naturvetenskap, i första hand för elever från tvååriga yrkeslek-niska
utbildningar. Jag vill också erinra om atl en högskoleförberedande högre
specialkurs finns för elever som inle gått vårdlinjen men vill gå vidare lill
hälso- och sjukvårdslinjen i högskolan.

Komvux
erbjuder behörighetskomplellering i gymnasieskolans alla teoretiska ämnen.
Elever från yrkesinriktad utbildning har alltså redan i dag möjligheteratt som
vuxenstuderande fä teoretisk kompletteringsutbildning inom komvux. Enligt min
mening är det dock vikligl alt gymnasieskolan kan erbjuda elever, som under
utbildningstiden vill ändra studiemål, sådana komplelteringsmöjligheter.
Teoretisk kompletteringsutbildning som kan väntas bli efterfrågad av många
elever bör därför kunna anordnas inom ramen för gymnasieskolans
påbyggnadsutbildning. Samarbete mellan gymnasieskolan och komvux om
påbyggnadsulbildning av detta slag bör dock ske på bästa möjliga säll. Jag
ålerkommer i del följande lill samarbelsfrå-gan.

Önskemål
om försöksverksamhel med påbyggnadsutbildning av olika

Prop. 1983/84:116 35

slag
har inkommit till länsskolnämnderna och SÖ från ett stort antal kommuner. Jag
ämnar föreslå regeringen all SÖ får i uppdrag atl ularbeta förslag till
ytteriigare påbyggnadsulbildning för att täcka de mest angelägna behoven av
kyt-kurser och teoretisk kompletteringsutbildning. Dessa kurser bör också få
prövas i försöks- och utvecklingsarbete.

4
Den inre arbetsmiljön 4.1 Inledning

Skolans
inre arbetsmiljö har tillmätts slort inlresse under de senasle årtiondenas
omdaning av del svenska utbildningsväsendet. Redan 1946 ärs skolkommission
ägnade skolans inre miljö slor uppmärksamhet. Kommissionen menade all niälet
för skolans arbetssätt skulle vara alt arbetsmetoder utformas "som
främjar elevernas självständighet och kritiska sinnelag, deras arbetsvilja och
lust alt arbeta vidare på egen hand, deras sociala sinne och förmåga alt
samarbeta". Skolan skall "fostra demokrafiska människor och fria
personligheter". I det fortsatta reformarbetet har man också på olika sätt
försökt komplettera organisatoriska och innehållsliga förändringar med en
förnyelse av del inre arbetet.

Jag
framhöll i proposilionen (prop. 1975/76: 39) om skolans inre arbele att skolans
uppgift inte bara är all förmedla kunskaper ulan också atl ge eleven lillfälle
atl utvecklas till en självständig samhällsmedborgare med personligt engagemang
i omvärlden. Skolan har ett ansvar för att skapa ett positivi klimal för både
inlärning och personlighetsulveckling. I proposilionen redovisade jag ocksä
min syn på hur den inre arbetsmiljön bör vara utformad för att bättre främja
inlärning och personlighetsulveckling.

Jag
vill här inför det förestående reformarbetet utveckla dessa tankar någol.

Enligt
min uppfattning är inlärning en aktiv process som engagerar hela människan,
både känslomässigt och intellektuellt. Meningsfull inlärning sker då eleven
aktivt och med känslomässigt engagemang bearbetar angelägna problem. Den
förutsäller också atl eleven får möjlighel all lyckas och att det arbete som
eleven utför behandlas med respekt och uppfattas som betydelsefullt.

I
all undervisning är eleven huvudpersonen. Undervisningen skall bedrivas på ett
sådant sätt atl den erbjuder eleven möjlighet all utveckla sin personlighet,
sin självkänsla, sitt intellekt och sitt känsloliv i den takt och på det sätt
som bäsl passar honom eller henne. Delta ställer slora krav på
undervisningsmiljön och förulsäller en god kontakt mellan lärare och elev samt
atl eleven kan öva inflytande på hur undervisningen läggs upp och bedrivs.

Strävan
efler kompetens finns hos alla människor. Den är lika mycket

Prop.
1983/84:116 36

ett socialt behov som ett intellektuellt. Med ökal
kunnande följer självkänsla och självförtroende. Man kan bättre fylla en
funktion i en social gemenskap i vilken man blir accepterad och respekterad.

Undervisningen måsle ske på ett sådant säll att eleven
känner sin kompetens öka och känner sig leva upp till omgivningens
förväntningar. Omvänt kan strävan efter kompelens hämmas genom att eleven möter
överkrav och råkar ul för ideliga misslyckanden, både intellekluelll och
socialt.

Enligl min mening råder det inte någon motsättning mellan
att främja inlärning och atl stödja personlighetsulveckling. Sludier som
engagerar och som man känner ger meningsfulla kunskaper är i sig utvecklande
för personligheten. Sättet på vilket undervisningen bedrivs har dock stor
betydelse för personlighetsutvecklingen. Om t. ex. undervisningen är alllför
auktoritär, om eleverna har små möjligheler alt påverka innehåll, uppläggning
och studielakl, om stämningen präglas av konkurtcnsmentali-lel etc. kan
undervisningen, hur bra den i övrigt än är, verka hämmande på elevens
personlighetsulveckling.

Ell krav på skolans inre arbetsmiljö är således all
eleverna fär ell ökat inflyiande. Jag framhöll i direktiven till GU all
"samhällels forllöpande demokratisering inte kan lämna skolan opåverkad
".Ett ökat ansvarstagande av eleverna och en högre grad av egen aktivitet
bör kunna medföra "störte arbelslrivsd och bättre studiemotivation. En
viktig uppgift för gymnasieutredningen är all föreslå ålgärder som kan främja
de studerandes inflyiande över det egna arbelel". Det rör sig ju om
ungdomar som närmar sig eller redan uppnått den ålder då samhället i andra
sammanhang lägger ett slort ansvar på dem i form av rösträtt och myndighel och
i kraft av detta bl. a. ger den unge möjligheler atl ikläda sig ansvar för
sociala och ekonomiska förpliklelser, etc.

Som framhålls av Alva Myrdal i GU:s debattbok — En
framtida gymnasieskola, så vill vi ha den - utgör gymnasieskolan en väsenllig
del i alla ungdomars liv under en viklig levnadsperiod. Den måste därför passa
in i och ge sill bidrag till hela deras livsform under denna period. På samma
sätt som vuxna kan leva med och få tillfredsställelse av sin verksamhet i
arbetslivel så måste ungdomarna kunna leva med och få tillfredsställelse av
sitt arbete i gymnasieskolan. "Skolan måsle hjälpa de unga att känna den
glädje som ligger i atl växa, att bli mer kompetent, alt vinna kunskaper, atl
ge ut av sina krafter, all samverka med kamrater och vuxna, alt känna själviilliten
och gemenskapen med andra växa. Skolan skall hell enkelt erbjuda en för
ungdomarna positiv livsmiljö där de får uppleva den glädje som ligger i atl
utvecklas och ha en meningsfull sysselsättning."

Som jag tidigare har framhållit är del också viktigt alt
gymnasieskolan ulgör en grund för återkommande utbildning. Den inre
arbetsmiljön måsle under gymnasieskolliden vara sådan all den skapar ett
sludreintresse och en posiliv inställning lill ett forlsall lärande i
informella eller organiserade former.

Prop. 1983/84:116 37

GU
refererar undersökningar som visar på slora skillnader i den inre arbetsmiljön
i dagens gymnasieskola. Enligt dessa undersökningar bedömer elever på
yrkesinriktade linjer sin arbetsmiljö betydligt mer positivt än elever på teoretiska
linjer. De förstnämnda menar all de känner sig få en personlig kompetens genom
ulbildningen i gymnasieskolan, en kompelens som ger dem självförtroende och
säkerhel. Elever på teoretiska linjer har inte samma känsla av atl ha uppnått
kompelens och många anser atl deras självförtroende snarare har minskal än
ökat. Gemensaml för eleverna frän alla linjer tycks vara all de märkt ganska
litet av skolans ansvar för elevernas personlighetsutveckling. Likaså tycks del
vara en allmän uppfattning bland eleverna att de har myckel litet inflyiande
över den egna studiesituationen, undervisningens uppläggning och innehåll,
studielaklen, etc. Dessutom tycks verksamheten på särskilt de teoretiska
studievägarna ofta uppfattas som avskärmad från samhälls- och arbetslivet i
övrigt.

GU
framför i sitt betänkande ett anlal principförslag om hur gymnasieskolans inre
arbetsmiljö kan förbättras. Vissa av dessa förslag syftar framför allt lill aU
skapa en gynnsammare studiesituation genom all öka elevernas valmöjligheter
inom ett givet utbildningsprogram. Jag tänker då pä uppdelningen av
ämnesstoffet i obligatoriska grundkurser och valfria lill-läggskurser saml på
förslagen om fördjupningsstudier och specialarbete. Jag har redan behandlal
dessa förslag i det föregående.

Utredningens
förslag om koncenlrationsläsning syftar till all skapa en mindre splillrad
studiesituation. Förslagen om studiekontrakt och handledning i studiegrupper
har bl.a. som mål atl underlälla för eleverna all kunna påverka och vid behov
förändra sin studiegång. Av intresse i della sammanhang är ocksä förslagen om
personliga intresseval och sociala inslag i alla utbildningsprogram, förslag
som båda är inriktade på all slärka elevernas sociala kompetens.

4.2
Koncentrationsläsning

Koncenlrationsläsning
förekommer redan i dag i gymnasieskolan, i första hand i ämnen med lågt
veckolimtal. Lokall kan man sålunda inom årskurserna besluta om
koncenlrationsläsning. Om delta skulle medföra all undervisning måsle flyttas
mellan årskurser, måste dock frågan underställas SÖ som med slöd av
skolförordningen (1971:235, omtryckt 1983: 721) kan beslula om jämkning av
limplanen.

Efler
SÖ:s medgivande bedrivs på ett antal gymnasieskolor försöksverksamhel med
sådan koncenlrationsläsning. Försöken berör ämnen som svenska, främmande språk,
historia, samhällskunskap, matematik, fysik,-kemi och naturkunskap på de flesla
av de teoretiska linjerna. Koncenlra-lionsläsningsförsök bedrivs även på vissa
av de yrkesinriktade linjerna.

I
GU:s principbetänkande las frågan om koncenlrationsläsning upp i flera
sammanhang. Ulredningen konslalerar all den svenska gymnasiesko-

Prop.
1983/84:116 38

lans tre- och fyraåriga linjer i ett internationellt
perspektiv kännetecknas av en stark ämnessplittring. Nackdelarna med detta
kommer klart till uttryck i många rapporter från gymnasieinspeklörer och i
attitydundersökningar bland elever. Ulredningen hänvisar ocksä lill
försöksverksamheten med koncenlrationsläsning och framhåller alt utfallet i
allt väsentligt tycks vara positivt. GU menar därför alt övervägande skäl lalar
för alt nu ytterligare steg tas när det gäller koncentrationsläsning. Med
hänsyn fill samläsningsmöjligheter och av pedagogiska skäl hävdar utredningen
dock atl koncentrationsläsning inle bör drivas för långt i de moderna främmande
språken eller i andra ämnen där eleverna behöver lid för färdighetsträning. I
sina limplaneförslag konkretiserar utredningen i vilken grad koncenlrationsläsning
bör förekomma i olika ämnen.

De remissinstanser som tar upp frågan om
koncenlrationsläsning är i huvudsak positiva lill utredningens förslag. SÖ
liksom flera kommuner och länsskolnämnder framhåller de övervägande goda
erfarenhelerna av försöksverksamheten med koncenlrationsläsning. Såväl SÖ som
UHÄ framhåller dock all främst färdighetsämnen som matematik och språk inte är
lika lämpliga för koncentrationsläsning som andra ämnen. LR anser alt
utredningen har dragit för vittgående slutsatser av erfarenhelerna från de
"relativt fåtaliga försöken". LR förordar därför en utökning av
försöken saml utvärdering innan beslut fallas om införande av koncentrationsläsning
i större utsträckning.

För egen del vill jag anföra följande. Dagens
ämnessplittring på de teoretiska linjerna i gymnasieskolan skapar en
olillfredsslällande arbetssituation för eleverna. Den motverkar också
möjligheterna atl tillämpa arbetssätt som bygger på att eleverna under en tid
fördjupar sig i ett problemkomplex och genomför undersökningar som kräver mer
sammanhängande lid. I slällel främjar ämnessplittringen en traditionell förmedlingspedagogik.

Enligt min uppfattning skulle en ökad grad av
koncenlrationsläsning förbättra förulsältningarna för en förnyelse av
arbetsformer och arbetssätt i gymnasieskolan.

Möjligheterna atl i undervisningen främja fördjupning och
förståelse framför en mer ytlig inlärning inom slörre stoffområden - all främja
djup framför bredd - och alt höja färdighetskraven inom grundläggande områden
borde då också vara slörre.

Jag vill
också i della sammanhang hänvisa lill den ulveckling som skett i vårl giannland
Finland, där man nu på gymnasiestadiel infört en omfattande
koncentrafionsläsning. Reformen bygger på ett utredningsförslag som
publicerades i januari 1977 och som sedan dess har teslats i fältförsök. Den
nya "läsplanen" för det finska gymnasiet fastställdes i augusli 1980.

Jag har erfaril alt ytterligare ett femtonlal kommuner
vill delta i försöksverksamhet med koncentrationsläsning. Jag välkomnar en
sådan utveckling och kommer all följa den med slort inlresse för atl, sedan
försöksverksamheten utvärderats, se vilka mer allmängiltiga slutsatser som kan
dras om generella förändringar i gymnasieskolans fimplaner.

Prop.
1983/84:116 39

4.3
Ansvar och medinflytande

De
flesta av de åtgärder somjag i del föregående har diskuterat har del gemensaml
att de syftar lill att öka möjligheterna lill en mer individuellt profilerad
sludieplanering. Genom bl.a. specialarbete och påbyggnadsutbildning ställs
eleverna inför valmöjligheter som kan utnyttjas för all anpassa sludierna efler
individuella behov. I det följande kommer jag att föreslå ytterligare ålgärder
som skapar individuella valmöjligheter och som ger eleverna möjligheter att
påverka sin studiesituation samt att träna ansvarslagande och medinflytande.

GU
föreslår atl ett handlingsprogram eller "studiekonlrakt" skall upprättas
mellan elev och skola. Della är ett dokument som beskriver ålaganden och
skyldigheter från ömse håll vad gäller sludieval och andra val av verksamhel i
skolans regi. Allteftersom studierna fortskrider och silualionen förändras kan
handlingsprogrammet ändras. Hela idén är ett uttryck för att skolan måste
intressera sig mer för den enskilde elevens aktuella studiesituation och att
eleven skall ges ökade möjligheler all påverka och ta ansvar för sin egen
situation.

För
all skapa förutsättningar för denna ökade kontakt föreslär GU bl. a. atl det
nuvarande klassföreståndarskapel skall ändras. I stället för atl en lärare är
klassföreståndare för 30 elever j en klass bör läraren vara handledare för
flera och mindre grupper av elever. Grupperna bör vara fördelade över
årskurserna sä alt läraren varje år endast behöver ta emot en ny grupp. GU
föreslår att gruppstorleken i normalfallet bör vara 8 elever. För dessa grupper
blir läraren någol av en fadder och skall vara dialogpartnern då studiekontraktet
skall upprättas eller ändras.

De
remissinstanser som yttrat sig i frågan är i huvudsak positiva till GU:s idéer.
Elevorganisationen är dock starkt negativ till alla tankar på gruppindelning,
eftersom en sådan indelning kan användas för alt uppnå effekier som
ursprungligen inte var avsedda.

Enligl
min mening behöver inte tanken om en förbättrad dialog mellan elev och skola
vara kopplad lill en fasl gruppindelning av eleverna. GU:s tankegång om en
gruppindelning är också något oklar så till vida all målen för indelningen är
flera och i viss mån oförenliga.

Del
är angelägel alt ett utvecklingsarbete startar som syftar till alt åsladkomma
ett aktivare klassföreslåndarskap. Inom ramen för en sådan verksamhet blir del
möjligl atl genom "studiekonlrakt" mellan elev och skola pröva alt
stimulera eleverna atl slälla krav på sig själva och på skolan. En sådan
verksamhet kan också utgöra basen för en viklig social träning där förmågan
till ansvarslagande för sig själv och för kamraterna förstärks och där självförtroende
och förmåga att konstruktivt lösa konflikter kan uppövas. Ell
ulvecklingsarbete av detta slag bör också kunna utgöra en grund för en
utvecklad skoldemokrati. Eleverna bör stimuleras atl komma med förslag till
förbättringar av klassens och skolans verksam-

Prop.
1983/84:116 40

het. De bör också kunna la prakliskl ansvar för
verksamheler med direkt anknytning lill undervisningen. Flera länsskolnämnder
och kommuner har anmält inlresse för att pröva en verksamhel med sådan
inriktning.

Jag anser att ett utvecklingsarbete av detta slag bör
påbörjas. Härvid bör även erfarenheter kunna hämtas från verksamheten med
klassråd, där planering av sludierna och andra gemensamma angelägenheter
behandlas. I fråga om klassråden avser jag all återkomma till regeringen med
förslag om all SÖ ges i uppdrag atl utvärdera verksamhelen som nu pågått sedan
läsåret 1978/79.

För de ungdomar som omfattas av kommunernas
uppföljningsansvar ulformas numera individuella planer för deras verksamhet
fram lills de fyller 18 år. En sådan plan skall löpande hållas akluell genom
återkommande diskussioner mellan den unge och förträdare för uppföljningsverksamheten.
Båda parter bidrar med sina resurser och båda parter kan slälla krav på
varandra. Det pågår en fortlöpande dialog om den unges situation och hur den
bör förändras.

Enligl min mening borde idén om individuella planer även
kunna lillämpas inom gymnasieskolan. Efter hand som försöksverksamhet och
ulvecklingsarbete i enlighet med mina förslag leder lill förändringar av
gymnasieskolan kommer ocksä behovet av sådana individuella planer alt öka. Del
är därför angeläget att i lokalt utvecklingsarbete pröva hur individuella
planer bäst kan ulformas och användas. Detta ansluter till GU:s förslag om
studiekonlrakt.

I likhel
med GU och de flesta av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan anserjag
att skolan bör stödja personliga intresse val inom områden som t.ex. musik,
bild, idrott, polilik, religion, specialiteter i anslutning lill någol annat
skolämne, elevfacklig verksamhel osv. Jag vill i delta sammanhang erinra om
försöksverksamheten med individuella timplanejämkningar för ungdomar som
jämsides med studierna bedriver intensiv idrotts-träning. Liknande anordningar
bör kunna prövas i försöksverksamhel även för atl ge ulrymme ål andra intressen
än idrott. Enligl SÖ har ell slort anlal kommuner anmält inlresse för sådan
försöksverksamhel, t.ex. Eskilstuna, Katrineholm och Ljusdal.

Verksamhel inom de nyss nämnda områdena bedrivs ofta med
fördel i föreningar, inom och ulom skolan. Jag anser all föreningsverksamhet
kan vara värdefull när det gäller att ge elever möjlighel att träna sin förmåga
alt la ansvar och öva medinflytande. Den leder även för många naturligt över i
en forlsall föreningsverksamhet efter ungdomsårens skolperiod och därmed lill
en fortsall inlresseulveckling. Föreningsverksamheten i skolan bör därför inte
bedrivas isolerat från eller konkurtera med annan föreningsverksamhet ulan
snarare anordnas i samarbele med föreningar utanför skolan.

Jag ämnar senare föreslå regeringen all SÖ får i uppdrag
all i samråd med slalens ungdomsråd lägga fram förslag om hur
föreningsverksamhet i

Prop.
1983/84:116 41

skolorna kan främjas och närmare knytas dels lill skolans
övriga verksamhet, dels till övrig föreningsverksamhet i samhällel.

GU lägger också fram förslag om sociala inslag där
eleverna engageras i gemensamma aktiviteter. Som exempel pä sådana inslag
nämner GU bl. a. atl eleverna driver en cafeteria eller organiserar en
inköpsförening.

I likhet med de flesta remissinslanser som yttrat sig i
frågan delar jag GU:s uppfattning atl del är betydelsefullt för varje individ
atl få lillfälle att erbjuda sina tjänster och atl få känna sig efterfrågad.
Inslag av den karaktär jag nu beskrivit förekommer redan vid vissa gymnasieskolor
t.ex. i form av kooperativt drivna cafeterior. Enligt min mening är det
angelägel all lokall ulveckla sådan verksamhet ytterligare.

Jag vill slutligen la upp frågan om elevernas
medinflytande över de beslut som fattas inom skolans område, en fråga som f.n.
är föremål för stort intresse. Elevorganisationen och Riksförbundet Hem och
Skola har i skrivelser lill utbildningsdepartementet tagit upp denna fråga.
Skolför-fallningsulredningen har i belänkandet (Ds U 1982:5) Konferenser i
skolan föreslagit förenklingar i nuvarande regelsyslem. Belänkandel har remissbehandlals
och ärendet bereds f.n. inom regeringskansliel. S.k. brukarmedverkan och
brukarinflytande behandlas också av 1983 års demokraliberedning (C 1983:03),
vars arbele enligt direktiven främst bör inriklas på all stimulera till ell
praktiskt förändringsarbete. Detta kan för skolans del ske bl.a. genom alt
beredningen stimulerar till försöksverksamhel med olika former för ökal
elevinflytande och ökad föräldramedverkan inom skolan. Därvid kan krävas att
regeringen medger vissa avvikelser från gällande bestämmelser. Jag vill också
erinra om all barn- och ungdomsdelegafionen (Ju 1983:01) har all behandla
frågor av detta slag.

Det pågår alllsä ell omfallande arbele för all belysa
frågan om medinflytande och medbesiämmande inom skolans område. För egen del
anserjag atl det är viktigt all dessa frågor kan lösas så all elevernas
medinflytande ökas och föräldramedverkan slärks. Av SÖ harjag erfaril all flera
länsskolnämnder har anmäll intresse för alt starta försöksverksamhel inom
delta område. Jag avser all i annal sammanhang la inilialiv till en sådan
försöksverksamhet i anslulning till det beredningsarbete somjag nyss har nämnl.

5 Praktik

5.1 Inledning

En vidgad samverkan mellan skola och arbetsliv har länge
varit ell angeläget mål.

För grundskolans del infördes i och med LgrSO praktisk
arbelslivsorientering (prao) i en omfattning om 6-10 veckor under hela
grundskoletiden. Under högstadiet skall eleverna genom minst veckolånga
perioder i arbetslivet skaffa sig erfarenheler från var och en av följande tre
seklorer i

Prop.
1983/84:116 42

arbetslivet: 1. teknik och tillverkning, 2. handel,
kommunikation, service, jord- och skogsbruk, 3. kontor, förvallning, vård,
undervisning.

Praktik i olika former finns redan nu i gymnasieskolan.

Försöksverksamhel med yrkesorienleringsvecka, yo-vecka,
startade redan läsåret 1966/67 på ett anlal teoretiska gymnasier och har sedan
dess successivt utökats. Verksamheten fär sedan läsåret 1979/80 omfatta samtliga
minst tvååriga studievägar inom gymnasieskolan. Utvecklingen har dock varil
sådan att det främsl är elever på teoretiska linjer som har berörts. Ca en
tredjedel av eleverna på dessa linjer har genomgått yo-vecka. Yo-veckan innebär
att eleverna vistas på en arbetsplats under en vecka. Veckan är inle kopplad
lill någon särskild årskurs. Utvärderingar visar att den är populär hos
eleverna som dock anser att liden är för korl.

Yo-veckans ursprungliga syfle var att utgöra grund för
elevernas studie-och yrkesval. Detta korri under 1970-talet att kombineras med
önskemål om en slarkare ämnesanknylning, bl.a. för atl åstadkomma en bällre
koppling mellan teori och praktik. Man lyckades emellertid aldrig förverkliga
dessa intentioner. En förklaring kan vara all eleverna höll fast vid yo-veckans
ursprungliga syfle, all ge underlag för studie- och yrkesval, samtidigt som
lärarna inte förmådde knyta elevernas erfarenheter från yo-veckan till del egna
ämnel.

Försöksverksamhel med återkommande praktisk
arbetslivsorientering har bedrivits sedan läsåret 1977/78. Ett 20-tal
gymnasiekommuner deltar i försöksverksamheten. Förulom att ge eleverna en
bättre grund för sludie-och yrkesvalet är målet för försöksverksamheten att
åsladkomma en bättre och närmare anknytning mellan undervisningen och
arbetslivet. Tidsutrymmet för dessa konlakter är en vecka per läsår.

På de yrkesinriktade studievägarna kan undervisningen i
arbelsleknik förläggas hell eller delvis lill en arbetsplats ulanför skolan.
Jag har vall all använda uttrycket arbetsplalsförlagd utbildning som en
sammanfattande beteckning för de olika former som sådan undervisning i
arbelsleknik kan ha.

Den vanligaste formen av arbetsplalsförlagd ulbiidning är
inbyggd utbildning. Detta innebär atl förelaget tillhandahåller lärare eller
motsvarande och utrustning. Undervisning i arbelsleknik skall anordnas som
inbyggd ulbiidning i den mån limplanen föreskriver det och får anordnas även
därutöver på studieväg inom något av områdena induslri och hantverk eller
handel och kontor. Särskill statsbidrag lämnas för inbyggd ulbiidning inom de
nämnda områdena. SÖ får medge inbyggd utbildning även på andra studievägar om
en skolstyrelse gör en framställning härom och därvid anför särskilda skäl.
Normall är inbyggd utbildning anordnad på sådant sätt alt eleverna inte är
anställda och inte fär någon ersättning.

Del förekommer även all arbetsplalsförlagd utbildning
anordnas i skolans regi med skolans egna lärare. I sådana fall lämnas
statsbidrag enligt samma regler som för skolföriagd utbildning. På den bygg-
och anlägg-

Prop. 1983/84:116 43

ningstékniska
linjen förläggs t.ex. undervisningen i arbelsleknik till en byggarbetsplats.
Klassen undervisas där av en yrkeslärare. Pä vårdlinjens vårdpraklik undervisas
eleverna av sin vårdlärare på arbetsplatsen (sjukhuset).

I vissa fall kan
undervisningen i arbelsleknik förläggas lill ett förelags yrkesskola. Åven
andra former förekommer. Ofta vilar dagens anordningar på någon lokal
historisk grund där man har anpassat den ursprungliga verksamhelen lill
gällande bestämmelser och slatsbidragsregler.

Jag
vill här också erinra om all gymnasial lärlingsutbildning förutsätter atl
slörre delen av utbildningen är förlagd till en arbetsplats där eleven är
anställd.

För
gymnasieskolans del föreslär GU all obligatorisk praktik skall införas på
gymnasieskolans alla utbildningslinjer. Man lalar om två slags praktik,
arbetslivspraktik och yrkespraktik.

GU
särskiljer praktik från andra kontakter med arbetslivet bl.a. genom atl
praktiken skall vara föreskriven i läroplan/utbildningsplan eller vara godkänd
som del i ulbiidning. Den skall också vara handledd och skolan skall ha ansvar
för den. Eleverna är under praktikperioderna forlfarande elever i skolan och
inle anställda.

GU
föreslär att den obligatoriska praktiken i gymnasieskolan skall omfalla minsl
16 skoldagar per årskurs. Utbildningar som redan har praktik av störte
omfallning berörs inte av förslaget.

Remissinstansernas
reaktion på förslaget är i stort densamma som pä sin lid reaktionen inför
förslaget om prao i grundskolan. En stor majoritet är positiva till
viljeinriktningen, medan många är tveksamma till om det går atl åstadkomma det
antal praktikplatser som skulle erfordras.

Jag
anser att det skulle vara av slort värde om man genom praktikinslag kunde åstadkomma
en bättre koppling mellan skola och arbetsliv även inom de delar av
gymnasieskolan där sådan koppling saknas eller är bristfällig. Remissopinionen
och även undersökningar, som GU pekar på i sitt specialbetänkande (SOU
1981:97), visar att alla berörda parter i stort är överens om delta.

När
man kommer lill frågan om praktikens omfattning, möjligheterna atl få fram
praktikplatser i tillräcklig omfallning, etc. skiljer sig dock uppfattningarna
åt. Det tidsperspektiv och den bedömning av samhällels utveckling man utgär
ifrån påverkar givetvis den uppfattning man här kommer fram till. Likaså lorde
bedömningarna skifta beroende på vad man lägger in i begreppet praktik och hur
man gör jämförelsen med ungdomars övriga erfarenheler av arbetslivel i form av feriearbete
etc.

Jag
skall i del följande gå in på dessa frågor och kommer då all föreslå atl man i
försöksverksamhet får pröva praktikinslag på alla linjer och linjdik-nande
utbildningar i gymnasieskolan.

Prop.
1983/84:116 44

5.2 Behovet av praktik

Del övergripande målel för praktik är all knyta
verksamheten i skolan närmare till verksamheter i arbetslivet och samhällel i
övrigt. Eleverna behöver fä se hur de kunskaper de fär i gymnasieskolan används
ulanför skolans värld.

Ulöver detta kan praktik också ha målel all låta eleverna
få känna på hur det är atl della i arbetslivel, vilka krav som gäller på en
arbetsplats, etc. Praktik kan dessutom ha en syo-funklion.

Den vikligasle funktionen som praktik i gymnasieskolan bör
ha anserjag vara atl visa hur kunskaper i olika ämnen används i arbetslivet och
har belydelse för verksamheten där. Jag vill därför här ulveckla min syn på hur
ämnesinnehåll och praklikinslag bör kopplas lill varandra.

Försl vill jag då göra det självklara konstaterandet att
a(/fl ämnen på ett eller annat sålt har sin praktiska tillämpning ulanför
skolan även om tillämpningarna är av mycket skiftande karaktär.

På samma sätt kan man hävda all aUa ämnen har ell
teoretiskt innehåll i den meningen atl de har en begreppsstruklur och ger
teoretiska modeller av verkligheten.

I vissa ämnen kopplar man sludierna av begrepp och
modeller lill undersökningar och tillämpningar av praktisk nalur. Detta sker
bl.a. i form av laboralioner eller arbetsövningar av olika slag. I yrkesämnena
kopplar man yrkesteorin till övningar i arbelsleknik. Ofta är dock skillnaderna
mellan dessa tillämpningar inom skolans väggar och vad som sker i arbelslivet
avsevärda.

Balansen mellan de teoretiska inslagen och de praktiska
tillämpningarna är mycket olika för olika ämnen. Ofta har de vi kallar
teoretiska ämnen en mycket stark inriktning enbart mot teoretiska moment. De
yrkesprakliska ämnena har å sin sida ofta en kraftig slagsida mol prakliska
lillämpningar. Den teoretiska grunden för dessa lillämpningar behandlas
summariskt eller inte alls. En förklaring till dessa skillnader är, historiskt
sett, all de teoretiska ämnena i gymnasieskolan har sin slruklur och sitt
innehåll hämtade från vetenskapliga discipliner, medan de yrkesinriktade ämnena
har utvecklats utifrån företagsulbildningar och/eller i nära anknylning till
arbelslivet.

Enligt min mening är det viktigt atl ställa sig frågan om
den balans mellan teori och praktiska tillämpningar som nu fmns i olika ämnen
är den mest lämpliga. Min uppfattning är all undervisningen i många ämnen
skulle vinna på om mer av ämnenas prakliska lillämpningar fanns med. Detta
skulle kunna åstadkommas genom all undervisningen på olika sätt anknyts bättre
till verksamheter i arbelslivet.

Studiebesök är ett sådanl säll. Väl förberedda och planerade
studiebesök genomförda enskilt eller i grupp, evenluelll upprepade flera
gånger för atl ge eleverna möjlighet atl följa en process, kan i många fall ge
utmärkt

Prop.
1983/84:116 45

konkretion av vad man läst om i skolan. Praktikinslag av
olika längd kan vara ett annal sätt. Del kan för en elev gälla atl under en
längre tid, sammanhängande eller uppdelad i kortare lidsperioder, följa
och/eller delta i en arbetsprocess. Der kan t.ex. för ämnet samhällskunskap
gälla att sludera hur en förvallning fungerar genom att följa en frågas
handläggning eller atl under en period på hel- eller deltid aktivt arbela på en
slallig eller kommunal insfitulion. Liknande exempel är lätta atl finna för
övriga teoretiska ämnen och för de yrkesinriktade utbildningarnas yrkeslekniska
ämnen.

■ I della sammanhang vill jag också erinra om den
pågående försöksverksamheten med teknikservice. Verksamhelen innebär alt
lekniska och ekonomiska linjer erbjuder mindre förelag sina resurser i olika
utvecklingsprojekt och arbelar med problem som uppdragsgivaren inle själv kan
klara av. Skolan blir därmed en resurs för främst småföretagens lekniska ulveckling.
För skolans del är vinsten tvåfaldig: eleverna får konlakl med näringslivel
genom atl ulföra realistiska och efterfrågade arbetsuppgifter och lärarna
kommer i kontakt med akluella frågeställningar inom näringslivet och kan bättre
följa utvecklingen där, vilkel är värdefulll ur fortbildnings-synpunkt.

Delmålet att ge ungdomar möjlighet att under ordnade
former fä känna på arbetslivets krav genom atl aklivi della i arbelel på en
arbetsplats kräver sammanhängande praktiktid. Arbetslivels krav och rutiner,
den lolala miljö som arbelslivet erbjuder, konkurrensförhållanden, medbestämmandefrågor
etc, undervisas det visserligen om. Den konkreta upplevelsen, tillämpningen,
kan dock inte erbjudas inom skolans väggar.

Av vad jag nyss sagt framgår alt del i gymnasieskolan bör
finnas praklikinslag som skall tillgodose framför allt två olika behov, dels
behovel all knyta ämnesundervisningen till lillämpningar i arbels- och
samhällslivet, dels elevernas behov av atl få konkreta erfarenheter av
arbetslivet. Delta anknyter väl till GU:s förslag om två olika former av
praktik.

Med
arbetslivspraktik menar GU praktik som ger en allmän arbetslivsorientering,
vanligen inom den del av arbetsmarknaden som resp. utbildning eller
utbildningsområde förbereder för. Arbetslivspraktiken skall vara lill hjälp
både för "yrkesobeslämda" och för "yrkesbestämda" elever. 1
praktiken ingår bl. a. att skaffa sig kunskaper om vilka arbetsuppgifter som .
finns på arbetsplatsen, sociala förhållanden, arbetsorganisation och ledningsfunktion,
de fackliga organisationernas säll all arbela, avtal, arbelsmiljöfrågor och
inflyiandefrägor.

De krav som GU uppställer för praktiken - den skall vara
föreskriven i läroplan/utbildningsplan, ske under handledning, ha ett bestämt
tidsomfång, slå under överinseende av skolan m. m. - avgränsar praktik från
övrig verksamhet i anslutning till arbetslivet som t.ex. studiebesök och feriearbete.

Med yrkespraktik menar GU praktik som avser all ulveckla
elevens

Prop.
1983/84:116 46

yrkeskunnande. Den är därmed ett led i yrkesutbildningen
och skall erbjuda möjligheter att studera tillämpningar och träna pä
arbetsuppgifter i en autentisk miljö. Enligt GU skall de mål som är uppslällda
för arbetslivspraktiken även kunna uppnås i yrkespraktiken under förutsättning
alt denna läggs ul samlat. Detta betyder att yrkespraktiken kan uppfattas som
en överordnad form av praktik så till vida att den även kan ersätta den andra
praktikformen arbelslivspraktik.

Min
uppfattning är emellertid att del räcker all tala om en form av praktik i
gymnasieskolan. Jag förordar atl denna form fär benämningen gymnasiepraktik.
Denna skall täcka båda de delmål för praktik som jag lidigare har beskrivit.

I sill specialbetänkande pekar GU på undersökningar som
visar alt en stor del av alla ungdomar i gymnasieskolan har erfarenhet av
förvärvsarbete på ferielid eller på fri tid under terminerna. Flera
remissinstanser anser att de erfarenheler ungdomarna på delta sätt får kan
ersätta arbelslivspraktik. Andra instanser menar att GU:s krav på praktikens
uppläggning och innehåll gör att feriearbele och praktik inte kan jämställas.

Jag delar uppfattningen att de kvalitetskrav på innehåll
och uppläggning som bör ställas pä praktiken gör atl feriearbele eller arbele
på annan frilid inle utan vidare kan jämställas med praktik. Väl planerade
praktikinslag som noga anknyter till undervisningen bör därför finnas i
gymnasieskolan.

Gymnasiepraktik bör kunna ersätta yo-vecka och
återkommande praktisk arbelslivsorientering. Däremoi anserjag all man genom
arbeislivskon-lakter i form av inbyggd ulbiidning och annan arbetsplalsförlagd
ulbiidning har goda förutsättningar atl uppnå målen för gymnasieprakliken.
Arbetsplalsförlagd ulbiidning bör därför kunna ses som en betydelsefull form
av gymnasiepraklik.

5.3 Praktikens omfattning

GU för ett allmänl resonemang om lämplig avvägning mellan
praktiktid och annan tid i skolan. Utredningen gör även en avvägning mellan den
möjliga tillgången på praklikplatser och praktikens längd. GU gör därvid den
samlade bedömningen atl alla utbildningar i gymnasieskolan bör ha minsl 16
dagars (tre veckor) praktik per läsår.

För egen del anser jag del vara vanskligt all på grund av
allmänna överväganden försöka avgöra hur mycket praktik som behövs i de olika
utbildningarna i gymnasieskolan. Då GU stannar för omfattningen tre veckor per
läsår kan detta enligt min mening endast uppfattas som en riktningsangivelse.

Alt göra en bedömning av möjligheterna att få fram
praklikplatser i tillräcklig ulslräckning är lika svårt. Många faktorer spelar
här in. Kraven på praktik från andra utbildningsanordnare, konjunkturlägel och
resur-

Prop. 1983/84:116 47

serna för praktikplatsanskaffningen är några sådana
faktorer, Åven från dessa synpunkler måste GU:s förslag uppfattas mera som en
viljeinriktning.

Jag har
fidigare framhålll alt en stor majoritet av remissinstanserna ställer sig
positiva till praktik av denna omfattning. För egen del anserjag atl GU:s
förslag bör få gälla som riktpunkt för den försöksverksamhel med praktik pä
alla linjer och linjeliknande utbildningar i gymnasieskolan som jag nu kommer
atl förorda.

5.4 Försöksverksamhet med praktik

Som jag lidigare har framhållit har många elever redan i
dag praktik. Försöksverksamheten med yo-vecka och återkommande praklisk arbelslivsorientering
omfatlar för de teoretiska linjernas del ca 30 % av eleverna. På de
yrkesinriktade linjerna är dock försöksverksamheten inte särskilt slor.

Försöksverksamhet med utökad praktik har efler samråd med
GU och efler regeringens beslut pågått sedan läsåret 1981/82 i Göleborgs
kommun. Verksamheten omfatlar innevarande läsår ett 20-tal klasser på fyra
gymnasieskolor. De linjer som berörs är den nalurvelenskapliga, den samhällsvetenskapliga,
den sociala och den distributions- och konlorstekniska linjen samt
konsumiionslinjen. Praktiken omfattar 6-16 veckor.

Enligt min uppfattning är försöket av stort intresse.
Verksamhet av detta slag borde bedrivas på flera orter och utökas lill att
omfatta flera av en kommuns utbildningar i gymnasieskolan.

Intresset för atl bedriva försöksverksamhel med en utökad
praktik har enligl SÖ anmälts från många kommuner, t.ex. Mölndals, Partille,
Sollefteå och Hudiksvalls kommuner. Göteborgs kommun önskar också få utöka
sitt praktikförsök till att gälla dels flera utbildningar, dels flera skolor.

Jag föreslår all försöksverksamhel påbörjas med inslag av
gymnasiepraktik på alla gymnasieskolans linjer och linjelika utbildningar. Det
är angelägel alt sä mänga kommuner som möjligt dellar i försöksverksamheten.
Praktikens längd bör bestämmas lokall och får variera upp till den
ambitionsnivå som GU föreslår, dvs. tre veckor per läsår. Utbildningar som
redan i dag har praktik av större omfattning skall självfallet få behålla
denna.

Jag föreslår att försöksverksamheten får påbörjas redan
läsåret 1984/85 och i första hand få pågå under en femårsperiod.
Försöksverksamheten bör noga följas och utvärderas och ligga lill grund för ell
förnyal ställningstagande i fråga om praktik på alla linjer och linjelika
utbildningar i gymnasieskolan vid försöksperiodens slul.

Den nu föreslagna försöksverksamheten med gymnasiepraktik
bör successivt ersätta redan pågående försöksverksamhet med yo-vecka och återkommande
praklisk arbetslivsorientering.

Prop. 1983/84:116 48

Utrymme
för den ulökade praktiken bör under försöksverksamheten kunna åstadkommas på
olika sätt. Eftersom en veckotimme motsvarar ca 36 lektionstimmar, fördelade
över läsåret, motsvarar den i samlad tid ungefär en veckas studietid. En
praktik vecka kan därför sägas motsvara en veckotimme i fimplanen. Ett sätt att
få lid för en veckas praktik är då atl man lokall kan få byla ut en veckotimme
i timplanen mot praktik. En liknande modell prövas i försök i fem kommuner inom
försöksverksamheten med ramtimplaner, där fem veckotimmar per läsår fär bytas
mot annan undervisning än vad den normala timplanen anger.

,
För all få utrymme till upp lill tre veckors praktik per läsår måsle alUsä
lokala skolmyndigheter få möjligheten att byta skolförlagd undervisning mot
gymnasiepraktik under upp till tre veckotimmar per läsår.

Ett annat säll som skulle
kunna användas separat eller i kombination med den modell jag nu har beskrivit
är alt man lokalt får beslula om en utökad skolarbetsvecka för eleverna. En
ökning av skolschemat med upp lill tre veckotimmar per läsår för eleverna ger
då utrymme för gymnasieprakliken. Utökningen av elevernas skolschema bör
främst kunna utnyttjas för utbildningar med mindre än 38 veckolimmar, dvs.
framför allt de teoretiska linjerna.

Jag
föreslår atl båda dessa möjligheter att skapa utrymme för gymnasiepraktik får
prövas i försöksverksamhel i enlighet med vad jag nu har sagl.

Flera yrkesinriktade
utbildningar har redan i dag en god anknytning till arbelslivet genom atl delar
av undervisningen är organiserad som arbetsplalsförlagd ulbiidning. Andra
ulbildningar genomförs i skolan men i en miljö som är snarlik den man möter i
arbetslivet. Behovet av ytterligare praktik är alltså myckel olika från
utbildning lill utbildning.

Möjligheterna att
organisera yrkesinriktad ulbiidning som arbetsplats-förlagd ulbiidning finns
redan i dag. Enligt min mening borde denna möjlighet utnyttjas så att alla
dessa utbildningar under viss tid per läsår får gymnasiepraktik genom alt ha
ulbildningen förlagd till en arbetsplats.

Enligt
de utvärderingar av arbetsplalsförlagd utbildning som GU hänvisar lill i sitt
specialbelänkande (SOU 1981:97) läcks i många fall målen för GU:s arbetslivspraktik
inte i särskilt slor utsträckning. Detta bör enligt min mening rättas lill
genom att dessa mål ges ökad tyngd för den arbels-plalsförlagda ulbildningen
och genom en bättre anknylning av verksamheten till ämnet
arbetslivsorientering.

Den
försöksverksamhel somjag nu förordai skall belysa de möjligheter och
svårigheter som är förknippade med att man inför ökade praktikinslag i
gymnasieskolan. Några av de frågor som är särskilt intressanta att få belysta
från organisatorisk utgångspunkt är möjligheterna att få fram praktikplatser,
hur platsanskaffningen skall organiseras och administreras elc; De pedagogiska
effekterna av praktiken måsle också noga sluderas liksom vilka pedagogiska
meloder som bör användas för all åsladkomma en god koppling mellan
aktiviteterna på praktikplalserna och undervisningen i skolan.

Prop.
1983/84:116 49

Försöksverksamheten skall också belysa hur man på olika
sätt kan klara av del arbele som utökade praklikinslag kan medföra i skolans
verksamhet. Det kan gälla platsackvisilion, koniaktarbele med praktikföretag
och med elever som är ute i praktik, m; m. När praktik läggs ut samlat medför
della all undervisningslid, som lärare skall fullgöra, bortfaller för en eller
tlera klasser. Enligt min mening bör man, om man lokalt finner detta vara
lämpligt, få använda denna lid för arbele som har med praktiken atl göra. En
lärare som medverkar i arbetet bör därvid få räkna in denna medverkan i sin
tjänst. Om en lärare inle medverkar bör undervisning, moisvarande den lid som
faller bort på grund av praktiken, fullgöras vid annat lillfälle. Detta kan
exempelvis ske genom atl läraren ersätter en annan lärare under dennes
sjukfrånvaro.

Jag kommer i del följande atl la upp frågan om användning
av statsbidrag till lokal skolutveckling för koslnader som föranleds av mina
förslag om försöks- och utvecklingsarbete. Sådant bidrag bör efter beslut
lokalt också kunna användas för bl. a. försöksverksamhet med ulökad praktik.

Att anskaffa praktikplatser

Problemet att få fram praklikplatser har två sidor. Dels
gäller del arbetslivets möjligheter alt slå till tjänst med lillräckligl många
praklikplatser, dels gäller del hur plaisanskaffningen skall organiseras och
genomföras.

GU tar upp frågan om del är lämpligl alt ha en lag som
föreskriver all praktikplatser skall ställas till skolans förfogande i viss
omfattning. Utredningens majoritet förordar att lagstiftning inte skall
tillgripas i första hand. I slällel bör man prova en avialsreglering under en
försöksperiod om högst fem år. Vid periodens slul fär frågan om reglering genom
lag eller avlal ånyo prövas.

Remissopinionen är delad. Av de instanser som uttalat sig
i frågan förordar en majoritet att lagstiftning tillgrips. Bland dessa
instanser finns LO, TCO och tolv kommuner: En lösning genom avtal förordas av
bl. a. slalens arbelsmarknadsnämnd och fem kommuner.

Min inställning är följande. En stor majoritet av
remissinstanserna anser i likhet med GU alt gymnasieskolan bör ha slörre inslag
av praktik. Jag har i det föregående anslutit mig till denna uppfattning. En
utökad praktik borde i och för sig ha ett intresse också för arbetslivet
eftersom del ger en arbetskraft som är bättre tränad för arbetslivets behov.
Erfarenhelerna hittills visar dock all det är svårt atl få fram praklikplatser.

Enligt min uppfattning måste det vara möjligt atl få fram
betydligt fler praktikplatser än vad man hittills har lyckats med. Jag anser
t.ex. alt den offentliga delen av arbetsmarknaden borde kunna erbjuda
åtskilligt fler praklikplatser än vad man gör i dag.

Jag har i det föregående föreslagit atl försöksverksamhel
skall inledas för atl belysa möjligheterna alt öka praktikinslagen i
gymnasieskolan. Jag finner det naturligt atl denna försöksverksamhet också får
visa vilket 4
Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 116

Prop. 1983/84:116 50

behov
av lagstiftning som kan komma att finnas. Jag är därför inte nu beredd all
förorda lagstiftning. I likhel med GU anserjag atl frågan pä nytt får prövas då
resullalen av försöksverksamheten föreligger.

Enligl
regeringens beslut den 18 februari 1982 åligger det arbetsförmedlingen all
tills vidare ansvara för anskaffandet av plalser för praktisk
arbelslivsorientering i grundskolan och den nuvarande yrkesorienteringen i
gymnasieskolan. Samarbelel mellan skol- och arbetsmarknadsmyndigheterna
bedrivs i många olika former och har nått olika långt i olika kommuner.

Försöksverksamheten
i Göteborg visar ett exempel på hur samarbetet kan ske. Här sköter
arbetsförmedlingen med hjälp av sina datarutiner den första kontakten med
förelagen och åstadkommer en preliminär sammanställning över de platser som
arbelslivet erbjuder. Därefter lar skolmyndigheterna över. Med utgångspunkl i
denna preliminära platsackvisilion kan enskilda skolor agera vidare och
kontakta förelag och förvaltningar i skolans närhet för alt få fram ytterligare
plalser. Enligl vad jag har ertarit arbelar SÖ också inom sitt försöks- och
utvecklingsarbete med olika modeller för platsackvisilion.

Kommittén
(A 1981:02) för ulredning av arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och organisation
(AMS-kommiltén) har enligt sina direktiv alt pröva om arbetsförmedlingen även
fortsättningsvis skall ha ansvaret för anskaffning av pryoplatser eller om
delta kan övertas av annan huvudman, i första hand skolan.

Enligl
min mening är det vikligl alt i försöksverksamhet ulveckla olika modeller för
hur platsackvisitionen bör gä lill. Delta måsle göras i nära samråd med
arbetsmarknadsmyndigheterna och AMS-kommiltén. Jag avser all i annat sammanhang
föreslå regeringen alt ge SÖ i uppdrag alt i samråd med AMS och under medverkan
från Svenska kommunförbundet utreda och komma med förslag om olika modeller för
platsackvisilion som kan prövas i försöksverksamhet.

6
Gymnasieskolans yrkesinriktade utbildning

I
det föregående harjag till slörsla delen uppehållit mig vid principiellt
viktiga frågor som rör gymnasieskolan i dess helhet. Frågor som rör övergången
frän grundskolan till gymnasieskolan, gymnasieskolans inledande skede, ett
nytt kurssyslem, påbyggnadsulbildning, den inre arbetsmiljön saml ulökade praklikinslag
är alla av den arten alt de berör både de studieförberedande och de
yrkesinriktade utbildningarna.

Jag
finner det nu angelägel all la upp några frågor som speciellt berör den
yrkesinriktade utbildningen i gymnasieskolan. Del jag då framför alll kommer
att uppehålla mig vid rör dels samspelet mellan skola och arbetsliv, dels
taklen i förnyelsen av yrkesinriktad ulbiidning. Dessa och vissa

Prop.
1983/84:116 51

andra
frågor anser jag vara så angelägna att det enligt min mening finns anledning att
göra en översyn av hela områdel gymnasial yrkesinriktad utbildning. Jag avser
därför all lill atl börja med tillsälta en arbelsgrupp inom
utbildningsdepartementet som i samarbele med bl.a. SÖ, Svenska kommunförbundet.
Landstingsförbundet och arbetsmarknadens parter närmare skall analysera behovel
av och förbereda ett förnyelsearbete inom detta område.

Gymnasieskolans
yrkesinriktade utbildning erbjuds Ln. i form av 16 tvååriga linjer och ca 550
specialkurser. Därtill kommer ett antal lokall arbetsmarknadsanknulna
specialkurser (LA-kurser) av varierande längd. Som jag framhållit i samband med
atl jag behandlade frågan om praktik i gymnasieskolan anordnas viss
yrkesinriktad utbildning som arbetsplalsförlagd utbildning. En särskild form
av arbetsplalsförlagd utbildning är inbyggd utbildning.

En
ny yrkesinriktad utbildning för hantverksyrken prövas f. n. i försöksverksamhel.
De ungdomar som dellar får hela sin yrkestekniska undervisning hos olika
hantverkare i form av inbyggd ulbiidning. Undervisningen i allmänna ämnen är
förlagd till skolan.

Läriingsutbildning
är en form av yrkesinriktad utbildning där ungdomarna under huvuddelen av
liden arbetar som läriingar hos olika företagare. Lärlingsutbildningen har
tillkommit som ell komplement till gymnasieskolans ulbud av studievägar. Del
gäller främsl vissa mindre frekventa yrken bl.a. inom hantverksomrädet. På
orter där del inte finns underlag för vissa studievägar kan ocksä
läriingsutbildning bidra till att ge ungdomar som annars inle skulle ha sökt
till gymnasieskolan möjlighel lill yrkesutbildning. För vissa ungdomar kan bl.
a. av sociala skäl en lärlingsplals vara ell lämpligt allernaliv.

De
yrkesinriktade utbildningarna harjag hittills specifikt berört genom två
förslag. Det första gäller möjligheterna alt erbjuda yrkesinriktad utbildning,
varvad med praklik/arbele/ungdomsplals, för ungdomar inom kommunernas
uppföljningsverksamhet. Del andra innebär en satsning på påbyggnadsutbildningar
för elever på de yrkesinriktade linjerna. Del senare ger eleverna möjlighel all
komplettera sin utbildning dels med mer specialiserad yrkesinriktad
ulbiidning, dels med en teoretisk påbyggnad, bl. a. som förberedelse för
högskolestudier.

Jag
har tidigare framhållit hur viktigt del är för vårl näringsliv atl följa med i
den lekniska utveckling som pågår i hela den industrialiserade väriden. Del
gäller dels snabbt framväxande teknologi inom speciella områden, dels ny
tillverkningsteknik som kan beröra många yrkesområden.

Åven
om utvecklingen inle går lika snabbi inom alla områden så har genomslag av viss
teknik slor betydelse för hela arbetslivet. Jag tänker då framför alll på den
snabba ulvecklingen mot automatisering, den ökade användningen av datorer,
elektroniska styrprocesser saml hanterings- och

Prop. 1983/84:116 52

produktionsrobotar.
Få områden kommer att förbli oberörda av denna utveckling. Jag har också
lidigare ulvecklal argumenten för hur viktigt det är för vårt samhälle atl
skolan följer med och aktivt påverkar denna utveckling.

Den
snabba utvecklingen ställer nya utbildningskrav. Jag har lidigare pekat på ell
sådanl krav. Under ett yrkesverksamt liv måsle den enskilde räkna med att vid
upprepade tillfällen förnya sin ulbiidning då utvecklingen har gjort gamla
kunskaper föråldrade. Den grundläggande gymnasiala utbildningen måsle därför
vara sä utformad alt den kan fylla rollen som en första utbildningsdel i ett
system av återkommande utbildning. Balansen mellan olika ämnen i en ulbiidning
och mellan teori och färdighetsträning inom ämnen samt takten i förnyelsen av
ämnesinnehållet måste vara anpassad till detta utbildningsperspektiv.

Förnyelsen
av ämnesinnehållet i yrkesämnen är en viktig fråga då den tekniska utvecklingen
går snabbt. Utbildningsekonomiska utredningen har belyst denna fråga i en
specialsludie (Ds U 1983:8) av utbildningsplaneringen för yrkesinriktad
utbildning.

Studien
pekar bl. a. på det problem som uppstår då den lekniska ulvecklingen går
snabbt samtidigt som gammal teknik lever kvar till följd av att den finns i
produktionsprocesser, maskinpark och byggnader med länga avskrivningslider. Det
uppstår dä en situation där ny kunskap krävs samtidigt som behovel av gammal
kunskap kvarstår. Den yrkesverksamme har behov av både den gamla kunskapen och
den nya. Det slälls krav på en ökad kunskapsmängd.

I
studien framhålls atl behovel av kunskaper om ny leknik i ett inledande skede
ofta kan tillgodoses genom påbyggnadsulbildning. Nya påbyggnads-utbildningar
får därvid ersätta äldre inom ramen för det totala utbudet. Della har också
utgjort en av grunderna för milt förslag om en ytterligare satsning på
påbyggnadsulbildningar.

Då
ny teknik efter hand blir alltmer etablerad behöver kunskap om den få komma in
även i gymnasieskolans grundläggande yrkesinriktade utbildningar. 1 studien
beskrivs planeringsprocessen för detta. Allmänt konstaleras alt samarbetet
mellan samhällels och arbetslivets ulbildningsplanerare är gott. De
restriktioner som gäller för planering och genomförande är dock så stora all
processen blir tungrodd och tidsödande.

De
problem man framför alll möter är just kraven på att nya moment behöver komma
in ulan att man kan stryka äldre. Utbildningarna riskerar då att bli
överlastade. Detta är ett problem som enligl min mening alll fler
yrkesinriktade utbildningar kommer att räka ut för till följd av den tekniska
utvecklingen.

Andra
svåra problem för utbildningsplaneringen är enligt studien de stora kostnader
man får för maskinell utrustning då ny leknik kommer in i de grundläggande
yrkesinriktade utbildningarna. Varje förändring av utbildningsinnehållet måste
därför noga analyseras utifrån vilka koslnader

Prop.
1983/84:116 53

den medför i form av nya invesleringar i maskinell
utrustning. Därtill måste också behoven av lärarutbildning och
lärarfortbildning beaktas. Alla slörre förändringar medför att yrkeslärarna
behöver ytterligare ulbiidning för atl klara av undervisningen om ny leknik och
med ny maskinell ulruslning som de själva kanske aldrig haft lillfälle alt
använda i yrkeslivet.

De förändringskrav somjag här har redovisal pekar alla i
en och samma riktning. Gymnasieskolans yrkesinriktade ulbildningar utsätts för
kravel att innehålla mer av både allmänna ämnen och yrkesämnen. Dessutom
behöver förnyelsetakten inom yrkesämnena öka; Samtidigt konstaterar jag all del
slalsfinansiella lägel ger små möjligheler atl förlänga utbildningar eller alt
göra förändringar som dels leder lill slora nyinvesteringar i lokaler och
utrustning, dels skapar behov av exlraordinära utbildnings- och fortbildningsinsatser
för yrkeslärargruppen.

Enligt min mening måste man också fråga sig om den
datorisering, automatisering och robolisering som häller på atl växa fram
kommer alt göra del möjligl atl även i framliden "simulera" vikliga
arbetsprocesser inom skolans väggar. I stället bör samarbelsformer befästas och
utvecklas mellan skolan och olika branscher, förelag och arbetsplatser, bl.a.
för all skolan skall få tillgång till sådan kvalificerad och dyr utrustning,
som den knappast själv kan skaffa.

Redan i dag organiseras som jag tidigare har nämnl viss
yrkesinriktad utbildning i form av arbetsplalsförlagd ulbiidning. Del är enligl
min mening både nödvändigl och önskvärt all ylleriigare yrkesinriktad
utbildning i framliden organiseras på liknande säll. Det gäller särskill
utbildningarnas avslutande delar där arbetsplalsförlagd utbildning kan bli ett
naturligt sleg ul i arbetslivel.

Jag vill samtidigt framhålla alt jag är medveten om vilka
svårigheter som kan föreligga då det gäller att åstadkomma en meningsfull
arbetsplalsförlagd utbildning. Ofta kan det för ett företag vara svårt att
kombinera sin verksamhet med utbildning. Ny och dyrbar maskinell ulruslning
behöver användas rafionelll i produktionen. Ofta är det också så alt
arbetsplalsförlagd utbildning har svårt att ge den önskvärda bredden i
yrkesutbildningen. Från skolans sida kan del dessulom vara svårt att
tillfredsställande sköta sin lillsyn av utbildningen.

Jag ser därför arbetsplalsförlagd utbildning i första hand
som ett värdefullt komplement lill den skolförlagda ulbildningen. 1 ett
kommande beredningsarbete bör möjligheterna lill arbetsplalsförlagd utbildning
noga övervägas.

I detta sammanhang vill jag ta upp frågan om den
arbetsfördelning som i dag gäller inom yrkesutbildningsområdel. Gymnasieskolan
erbjuder yrkesinriktade utbildningar som oftast inte är tillräckliga för atl
av arbetslivet klassas som färdiga yrkesutbildningar. Efter avslutad gymnasial
ulbiidning krävs ofta dels ytterligare utbildning, dels en tid av
färdighetsträning för att yrkesutbildningen skall anses vara avslutad. Dessa senare
delar av yrkes-

Prop.
1983/84:116 54

utbildningen slår arbetslivet för. Avvägningen mellan vad
utbildningsväsendet resp. arbetslivet slår för växlar från utbildning lill
utbildning. För behörighet från tvåårig och fyraårig teknisk linje krävs vidare
all eleverna har viss arbetslivserfarenhet från det tekniska området. För den
fyraåriga tekniska linjens del skall eleverna sålunda som anslällda i förelag
ha s. k. miljöpraktik. Det har dock på många håll visat sig vara svårt alt få
fram lämpliga praklikplatser.

I en situation dä den tekniska ulvecklingen går så snabbt
som i dag är det viktigt atl tid efler annan pröva vilken arbetsfördelning och
vilka samarbetsformer man bör ha mellan utbildningsväsendet och.arbetslivel.
Frågan bör tas upp i ell kommande beredningsarbete. I detta arbele bör även
komvux roll beaktas. Vidare bör del problem som jag nu beskrivit vad beträffar
den s. k. miljöpraktiken behandlas.

En fråga som jag tidigare varil inne på är hur rationellt
man i dag utnyttjar lokaler och ulruslning för yrkesinriktad utbildning. Ett
effektivare utnyttjande genom atl mer än en studiegrupp regelmässigt använder
en och samma yrkeslokal skulle göra det möjligl att för samma investeringskostnad
öka förnyelsetakten för maskinell utrustning. Eftersom ett av problemen i dag
är all den maskinella utrustningen ofta används i för liten ulslräckning för
alt slitas ned och kunna skrivas av på rimlig lid skulle en
"dubbelanvändning" även ur denna synpunkl vara välkommen.

Jag vill nu la upp frågan om fördjupningssludier på
yrkesinriktade studievägar. GU framhåller att fördjupningsstudier bör kunna
erbjudas som frivilliga inslag på dessa studievägar. Som exempel nämner GU
"hantverksmässig specialisering" eller "fördjupade studier i
särskilda moment".

Enligt min
mening är GU:s tankar om fördjupningsstudier på yrkesinriktade studievägar
inlressanla. Åven om jag menar alt det genom den förul berörda
påbyggnadsutbildningen erbjuds möjligheler lill fördjupning, bör delta kunna
ske även i de grundläggande utbildningarna. I ell kommande beredningsarbete bör
detta övervägas.

Jag vill
nu också något beröra frågan om del sätt på vilket undervisningen bedrivs. Jag
vill göra det utifrån en rapport om yrkesundervisning (FoU-rapport42) i SÖ:s
rapportserie Ulbildningsforskning. I rapporten framhålls bl.a. viklen av att
all yrkesinriktad ulbiidning verkligen organiseras och bedrivs utifrån den
pedagogiska grundsyn som ges i läroplanens mål och rikllinjer. Ökad vikl bör
också läggas vid relationen mellan teknik, ekonomi och social organisation.
Likaså måsle man enligt rapporten uppmärksamma den grad av specialisering som
skall eflerslrävas. Inom produktionslivet finns i dag en tendens att föra
samman lidigare administrativt specialiserade arbetsuppgifter men med inbördes
samband till mer sammanhållna arbetsområden. Löpandebandproduktionen vänlas i
ökande grad komplelleras eller ersättas med produktionsmodeller där självstyrande
grupper fär ansvar för utvidgade produktionsområden. Denna uiveck-

Prop. 1983/84:116 55

ling
mot en ny produktionsteknik på grundval av s.k. sociotekniska principer bör
enligt rapporten i ökande grad beaktas också i organisationen och den
pedagogiska uppläggningen av yrkesinriktad ulbiidning. Även frågor av detta
slag bör enligt min mening tas upp i del kommande beredningsarbetet.

Jag
vill avslutningsvis ta upp frågan om behovel av en förändrad inriktning av
vissa av dagens yrkesinriktade utbildningar samt behovet av hell nya
grundläggande utbildningar. GU framhåller atl vissa sådana behov föreligger.
Som exempel villjag här nämna GU:s förslag om förändrade utbildningsprogram för
områdena barn och ungdom samt hemvård och socialtjänst samt förslagel om en ny
grundläggande yrkesinriktad utbildning i laboratorieteknik. GU föreslår också
alt den tvååriga sociala linjen och den tvååriga konsumtionslinjen formellt
skall utgå och delar av dessa utbildningar täckas genom moment i andra
yrkesinriktade ulbildningar.

Beträffande
social linje visar SÖ:s redovisning en lång rad framställningar från enskilda kommuner
att i försöksverksamhet fä pröva att lägga in yrkesförberedande ämnen i
ulbildningen. Vad gäller konsumiionslinjen har den sedan läsåret 1983/84 fått
nya lim- och kursplaner som gör del möjligl att knyta den närmare till
arbetslivet.

Dessa
frågor och andra som gäller nya behov av yrkesinriktade utbildningar och
förändringar inom befintliga utbildningar bör enligl min mening behandlas i det
kommande beredningsarbetet.

7
Tidsramar

Arbetsveckans
omfattning

Timplanerna
för gymnasieskolans teoretiska linjer har i stort sett gällt oförändrade sedan
1966 då del nya gymnasiet och fackskolan infördes. För de yrkesinriktade
linjerna har nuvarande limplaner gällt sedan gymnasieskolan infördes 1971.

GU
föreslår en kraftigt ulökad schemalagd arbetsvecka, framför alll för eleverna
på de teoretiska linjerna. Ulredningen intar den principiella ståndpunkten att
elevernas arbetsvecka "åtminstone i slutet av skoltiden bör ligga i
närheten av den som gäller pä arbetsmarknaden". Den lotala veckoarbetstiden
utöver hemarbele med läxor föreslås omfatta 1 720 minuter per vecka. Omräknat
till perioder om 40 minuter motsvarar detta en arbetsvecka pä 43 veckotimmar.

Remissinstanserna
är till övervägande del negativa fill all arbetsveckan för eleverna ulökas i
den utsträckning som GU föreslär. SÖ framhåller att del schemaexempel som
ulredningen presenterar ulgår ifrån en teoretisk idealsituation som inte lar
hänsyn till krav på samläsning, lokaltillgång etc. Bl. a. flera kommuner menar
att lokalbehovet kommer att öka starkt.

Jag
har i det föregående föreslagil all del självständiga arbetet i gymna-

Prop.
1983/84:116 56

sieskolan
skall stärkas genom all timplanen ulökas med två veckolimmar för specialarbete
på de tre- och fyraåriga linjerna. Jag är i dagens ekonomiska situation inte
beredd alt förorda ytterligare utökningar av timplaner-

Läsårets
längd

Enligt
8 kap. 24a§ skolförordningen (1971:235, omlryckl 1983:721) skall antalet
undervisningsdagar i gymnasieskolan vara minsl 178. Häri inräknas friluftsdagar
men inle lärarnas studiedagar.

GU
föreslär att läsåret skall ulökas med åtta skoldagar. Della är utredningens
huvudalternativ. I ett sidoallernativ föresläs en ytterligare ökning av antalet
skoldagar.

Eftersom
en förlängning av läsåret medför kostnadsökningar är jag f. n. inte beredd atl
ansluta mig lill GU:s förslag.

Läsårets
terminsindelning

GU
föreslår som huvudallernaliv all läsåret skall indelas i tre terminer med en
"effektiv studietid" på 36,6 veckor.

Ulredningen
lägger också fram två sidoallernativ för terminsindelningen. I ell av
förslagen håller ulredningen fast vid det nuvarande tvåtermins-syslemel men
förlänger läsåret med åtta dagar. Det andra sidoallernativel innebär ett
Irelerminssystem med läsåret förlängt till 40 veckors "effektiv"
studietid.

GU
ser stora fördelar med ell Irelerminssystem. Del ökar del möjliga antalet
intagningstillfällen och antalet tillfällen då eleverna lämnar skolan. Enligt
utredningen underlättas också samverkan med komvux och arbetsmarknadsutbildning
och förbättras möjligheterna till koncenlrationsläsning.

Ett
flerlal remissinslanser av dem som yttrat sig i frågan är principiellt positiva
lill en indelning av läsåret i tre terminer. Sålunda framhåller bl. a. AMS de
fördelar som uppnås om gymnasieskolan vid fler än ett lillfälle om året släpper
ul färdigulbildade ungdomar på arbetsmarknaden. Flera av remissinstanserna
pekar dock på praktiska svårigheter, vilkas konsekvenser är svåra all
överblicka utan belydande försöksverksamhet.

För
egen del vill jag anföra följande. En indelning av läsåret i tre terminer är en
genomgripande organisatorisk åtgärd som kommer atl skilja gymnasieskolan från
övriga skolformer och skapa svårigheter i förhållande till både grundskolan och
högskolan. En intagning tre gånger per år på de större skolorterna kommer för
grundskolelevernas del all innebära att en tredjedel av dem fär vänta med sin
start i gymnasieskolan lill i mitten av november. Ylleriigare en tredjedel fär
vänta ända fram till i början av mars nästföljande år. Innan en så
genomgripande förändring övervägs bör man enligt min mening försl närmare
studera de erfarenheter som finns av försöksverksamhel med intagning två eller
flera gånger per år, bl.a. den

Prop.
1983/84:116 57

försöksverksamhet som med regeringens medgivande bedrivs
vid vårdskolan i Motala. Där prövas inom ramen för det nuvarande
ivåterminssysle-met en studieorganisation som innebär intagning tre gånger per
år.

Jag är
alltså inte nu beredd att biträda GU:s förslag om införande av ett
Irelerminssystem i gymnasieskolan.

8 Samarbete mellan gymnasieskolan, komvux och AMU 8.1
Utgångspunkter

Frågan om all öka samarbetet mellan gymnasieskolan, komvux
och arbetsmarknadsutbildningen (AMU) har varit föremål för intresse under en
följd av år. Dessa frågor berörs sålunda i bl. a. direktiven till GU, komvuxutredningen
och kommittén för arbetsmarknadsutbildning och företagsutbildning (KAFU)
liksom i dessa utredningars betänkanden och i de tre senaste årens
budgetpropositioner.

Frågan om en samordning av utbildningsinsatserna har ocksä
uppmärksammats i utbildningsutskottets betänkanden (UbU 1980/81: 12 och 15)
över propositionen om besparingar i statsverksamheten, m.m. (prop. 1980/81:20
bil. S s. 11), där utskottet framhåller att det är nödvändigt atl beakta
samordningsfrågor mellan gymnasieskolan, kommunal vuxenutbildning och
arbetsmarknadsutbildning.

Både GU och komvux-utredningen - den senare i
huvudbeiänkandet (SOU 1982:29) Komvux, kommunal ulbiidning för vuxna - förordar
ett utökat samarbete mellan gymnasieskolan, komvux och AMU. Båda utredningarna
menar all samarbetet bör utformas på olika säll beroende dels på vilka
utbildningar det gäller, dels pä hur väl de olika utbildningssystemen redan är
uibyggda i den enskilda kommunen och på vilkel elevunderlag och
utbildningsbehov som föreligger. Man framhåller sålunda att det speciellt i
glesbygd är angelägel all ett nära samarbete etableras.

KAFU ställer sig ocksä i belänkandet (SOU 1983:22)
Utbildning för arbelslivet positiv till ett samarbete mellan gymnasieskolan och
vuxenutbildningen. Del får dock inte drivas så långt alt man inom AMU tvingas
atl eftersätta det grundläggande arbelsmarknadspolitiska målet.

Remissbehandlingen av GU:s belänkande visar all del finns
en stark opinion för ett ulökal samarbele mellan gymnasieskolan och framför
alll komvux enligl de riktlinjer som utredningen anvisar. Även remissbehandlingen
av komvux-utredningens huvudbetänkande visar pä ett starkt inlresse för
samarbete även om åsikterna om vad samarbetet bör innebära är skiftande.

Del finns särskilda skolenheter för komvux i ett 80-lal
kommuner. I alla andra kommuner ingår komvux organisatoriskt i en skolenhet med
gymnasieskola eller grundskola, om inle gymnasieskola finns. I Alvesta ingår
på försök gymnasieskolan organisatoriskt i skolenheten för komvux sedan läsåret
1982/83.

Prop.
1983/84:116 58

Viss försöksverksamhet med ett närmare samarbele mellan
utbildnings-formerna har också påbörjals. Efler ansökan från GU, gjord i samråd
med komvux-utredningen, medgav regeringen den 7 maj 1981 all ett försök med
samordning av gymnasieskolan och komvux fick starta i Åijängs kommun. Försöket
avser atl belysa samarbetsmöjligheterna i utpräglad glesbygd.

Samarbelel mellan gymnasieskolan, komvux och AMU måste
enligt min mening vidareutvecklas. Del övergripande syftet med samarbetet skall
vara att utbildningssystemen lillsammans kan erbjuda största möjliga anlal
personer en fullgod ulbiidning ulan alt utbildningskostnaderna förändras. I
arbetet mol della mål måsle man dock hela liden la hänsyn till alt de olika utbildningsformerna
har olika målgrupper och delvis också olika syften.

I del följande kommer jag all någol konkretisera på vilket
sätt jag anser atl ell utökat samarbele bör ulformas. Jag kommer då atl använda
mig av följande terminologi. Med samverkan menar jag ett samutnytljande av
lokaler, utrustning och eventuellt också av lärare och annan personal. Med
samplanering avser jag ett samarbete som innebär att man inom en region skaffar
sig överblick över del totala utbildningsbehovet och försöker atl undvika olämpliga
utbildningsdubbleringar. Detta kan i vissa-fallleda lill atl ungdomar och vuxna
läser tillsammans och alt viss anpassning av tim-och kursplaner därför behöver
genomföras. Med samordning, slutligen, avser jag ett mera långtgående samarbete
som bl. a. kan leda lill att ungdomar och vuxna regelmässigt studerar i
gemensamma grupper inom en och samma utbildningsform. Detta kräyer längre
gående åtgärder, t.ex. gemensamma tim- och kursplaner.

Utgångspunkterna för alll samarbele bör vara

— all del skall kunna ulformas på olika sätt för olika
ämnesområden,

ulbildningar och målgrupper,

- alt det kan drivas olika långl beroende på hur väl
utbyggd gymnasiesko

lan resp. komvux och AMU är i en kommun,

— alt man vid intagningen av kursdeltagare till
utbildningar som genomförs

i samarbete böria hänsyn främsl till den sökandes behov av utbildning

en,

- atl regionalpoliliska motiv skall få påverka graden av
samarbele.

8.2 Samarbete mellan gymnasieskolan och komvux

Komvux utveckling och särdrag

Huvuduppgiften för komvux var i inledningsskedet alt ge
vuxna möjlighel all skaffa sig behörighet för högre studier. Tyngdpunkten låg
därför på gymnasieutbildning i allmänna ämnen (språk, matematik osv.). Tidigl
uppmärksammades dock all det i första hand var relalivi välutbildade som sökte
till komvux. Frän början av 1970-lalel har därför vuxenutbildningens
fördelningspolitiska mål att överbrygga utbildningsklyftorna i samhället
successivt getts ökad tyngd även för komvux.

Prop.
1983/84:116 59

I nu gällande läroplan för komvux, Lvux 82, betonas det
fördelningspoli-fiska målet. Mot den bakgrunden"skall prioritering av
ulbildningsinsalserna göras i följande ordning:

1.
Överbryggande
utbildning motsvarande den som ges i grundskolan saml arbelsmarknadsinriktad
ulbiidning, dvs. sådan utbildning som är ägnad atl tillgodose ell behov på
arbetsmarknaden.

2.
Behörighetskomplellering,
dvs. utbildning som ger formell behörighet och reell kompelens för
högskolestudier.

3.
Överbryggande
utbildning moisvarande annan ulbiidning som ges i gymnasieskolan.

Mol bakgrund av del fördelningspoliliska målet skall
komvux i första hand vända sig till dem som lidigare fått minsl av
utbildningsresurserna i samhällel och främsl inrikla rekryteringen på
koruidsutbildade, resurssvaga och socialt utsatta personer. En annan viklig
målgrupp för komvux är vuxna som vill gå ut i arbetslivet och yrkesverksamma
personer som behöver komplellera sitt yrkeskunnande eller vill förändra sin
situation i arbetslivet. Ytterligare en målgrupp är människor som behöver
komplettera sin lidigare ulbiidning och skaffa sig behörighet för fortsatta
sludier. Vid urval bland sökande lill gymnasial ulbiidning inom komvux får
hänsyn inle tas lill lidigare betyg utan företräde skall ges åt den som har
störst behov av ulbildningen.

Jag konslalerar alltså att utvecklingen för komvux lett
lill all man av utbildning på del gymnasiala stadiet numera i första hand skall
prioritera arbelsmarknadsinriktad utbildning. De yrkestekniska delarna av denna
ulbiidning ulgörs dels av s. k. delmomentkurser, vilkas innehåll moisvarar
yrkesämnena i gymnasieskolans yrkesinriktade linjer och specialkurser, dels av
särskilda yrkesinriktade kurser. I budgetpropositionen 1984 anges omfattningen
av denna utbildning till 771000 undervisningslimmar, dvs. ca 45 %■ av all
gymnasial komvux-utbildning.

Under den senaste 10-årsperioden har en utveckling skett
på arbetsmarknaden som gör det svårt för människor utan någon form av yrkesutbildning
eller högre utbildning att få fotfäste på arbetsmarknaden. Speciellt markant är
della för dem som inle har någon arbetslivserfarenhet. Till denna grupp hör
bl.a. ungdomar som avbrutit sina grundskolestudier. Efler fem år kan dessa
ungdomar få ell nyll slutbetyg efter studier i komvux. När ungdomar, som efter
färdiga grundskolesludier inte sökt sig lill gymnasieskolan, har uppnått åldern
18år, är de behöriga all söka till komvux. Under mellantiden omfattas de av
kommunernas uppföljningsansvar inom vilkel de erbjuds aktiviteter som är
avsedda atl leda dem anlingen in i gymnasieskolan eller lill ett siadigvarande
arbele.

Med denna beskrivning av ulvecklingen som bakgrund är det
intressant all närmare skärskåda de särdrag som skiljer komvux frän
ulbildningen i gymnasieskolan. Särdragen har sin grund i alt komvux vänder sig
till en annan målgrupp än gymnasieskolan, nämligen lill vuxna. Verksamheten i

Prop.
1983/84:116 60

komvux är anpassad till alt vuxna har mognad och
åtminstone ett par års arbetslivserfarenhet eller erfarenheler av andra slag
som lillhör vuxenrollen. Della skall tillvaratas i undervisningen.

Anpassningen
lill vuxna lar sig flera ullryck. Ulbildningen inom komvux är uppbyggd av
fristående kurser. Uppläggningen av undervisningen i varje kurs sker i nära
samverkan med kursdeltagarna. För allmänna ämnen som finns både i grundskolan
och gymnasieskolan och kan läsas lill olika kompetensnivåer i gymnasieskolan
har komvux utvecklat ell etappsyslem. Elappinddningen utgår ifrån varje ämnes
struktur och karaktär. Etapperna bygger på varandra och bildar tillsammans en
sammanhängande studiegång. Mer omfattande yrkesämnen har delats upp i s. k.
delmomentkurser. Inom varje kurs görs en uppdelning av stoffet i en grunddel
som är gemensam för alla och en fördjupningsdel med valfrihet vad gäller arbetsuppgifter
och arbetssätt.

Jag har lidigare
redogjort för min uppfallning alt man även inom gymnasieskolan bör överväga
ett kurssyslem och alt detta system måsle ulvecklas på ell sådanl sätt atl
samarbelel med komvux underiättas. Jag räknar därför med all komvux och
gymnasieskolan i framtiden kommer alt ha ökade möjligheter till samarbele. Även
en ökad koncenlrationsläsning i gymnasieskolan kan komma atl öka möjligheterna
lill samarbete.

Ett
viktigt särdrag för komvux är all de vuxnas mognad och erfarenhel bedöms
innebära all de inle behöver lärares ledning i samma utsträckning som ungdomar.
De vuxna har också svårare atl planera in bunden lid för sludier i den
utsträckning som ungdomsskolan erbjuder. Bunden lektionslid leder vidare lill
produktionsbortfall om den ligger under vanlig arbetstid så att de vuxna måste
vara borta från sitt arbete för alt kunna studera. Därför reduceras antalet
undervisningslimmar i komvux jämfört med motsvarande ulbiidning i
gymnasieskolan.

Reduktionen av undervisningstid är olika för olika typer
av ämnen. Slörsl är reduktionen för allmänna ämnen. Enligl regeringens
rikllinjer skall limtalet här uppgå lill i genomsnitt 45% av
brutlolektionstiden i moisvarande ämnen i gymnasieskolan.

För yrkesinriktade kurser är bilden annorlunda. Enligl
regeringens rikllinjer skall antalet lektioner i yrkesinriktade ämnen utgöra
60-70% av brutlolektionstiden i moisvarande ämnen i gymnasieskolan. GU:s beräkningar
visar atl den effektiva tid man fär ut i gymnasieskolan är 75-80% av
brullotiden. Detta visar enligt min mening atl skillnaden mellan gymnasieskolan
och komvux i effekliv undervisningslid i yrkesinriktade ämnen inle är störte än
att ett visst samarbete särskill på delta område borde vara möjligt.

Ytterligare ett särdrag är att komvux måste ta hänsyn till
atl mänga vuxna skall kunna sludera vid sidan av sin yrkesverksamhet. Därför
måste komvux kunna erbjuda ulbiidning på kvällstid. Svårigheterna för komvux
atl få tillgång till lokaler och utrustning under "normal" skoltid
bidrar

Prop.
1983/84:116 61

också
till alt många komvux-kurser måste förläggas till eftermiddags- och kvällstid.
För vissa grupper av komvux-studerande och för viss typ av komvux-utbildning
har det dock på senare år blivit vanligare med hellidsulbildning på dagtid.

Det
är nödvändigt att komvux även i fortsättningen kan erbjuda vuxna möjligheten
att sludera vid sidan av sin yrkesverksamhet, dvs. att studierna kan ske på
deltid och vara förlagda till kvällstid. För ungdomar som just lämnai
grundskolan bör däremoi gymnasiala sludier normall ske på heltid och del är dä
naluriigl all den schemabundna liden förläggs till daglid. För den skull kan
man dock inle hävda alt det skulle vara olämpligt alt ungdomar studerar på
kvällstid.

Samarbete
rörande yrkesinriktad utbildning

Del
har på senare år varil en ambition från statsmakternas sida atl öka
omfallningen av yrkesinriktad utbildning både inom gymnasieskolan och komvux.
En åtgärd som kan bidra lill detta är enligl min mening alt samarbetet mellan
gymnasieskolan och komvux vad gäller yrkesinriktad utbildning ökas.

Inom
komvux möter man vuxna med olika bakgrund, arbetslivserfaren-heter,
sludieförutsältningar och sludievana. Stora olikheter finns även mellan
eleverna i gymnasieskolan. Skillnaderna inom en och samma åldersgrupp kan vara
väl så stora som mellan vuxna och ungdomar.

Det
är sannolikt atl åldersskillnader inom en grupp har mindre belydelse när del
gäller yrkesutbildning än teoretisk utbildning. Trols all yrkesinriktad
ulbiidning, organiserad enligl komvux kurssyslem, sker med reducering av
antalet undervisningstimmar jämförl med gymnasieskolan borde den enligl min
mening kunna utgöra ett utbildningsalternativ för vissa av de ungdomar som i
dag inle söker till gymnasieskolan.

Del
vanligaste för alla 16- och 17-åringar bör fortfarande vara atl de direkl efter
avslutad grundskola väljer en fullständig ulbiidning som genomförs på hellid
och i ell sammanhang i gymnasieskolan. Övriga ungdomar i denna ålder omfattas
av del kommunala uppföljningsansvarel. För dem skall individuella planer göras
upp. 1 en individuell plan bör enligl gällande bestämmelser anslällning på
ungdomsplals eller annan arbetslivs-praktik växla med utbildning, exempelvis
lokall arbetsmarknadsanknulna kurser (LA-kurser) i gymnasieskolan, andra
specialkurser i gymnasieskolan eller kurser inom komvux.

Somjag
tidigare har framhållit skall komvux prioritera arbelsmarknadsinriktad
ulbiidning och vid intagningen prioritera de vuxna som har minst ulbiidning
saml har stört behov av den akluella utbildningen. Med bibehållande av dessa
prioriteringsregler bör man enligl min mening även kunna la hänsyn till
ungdomars behov både då det gäller atl beslula alt organisera en viss
ulbiidning och vid intagningen till ulbildningen. Enligl gällande bestämmelser
får den som är under 18 år redan i dag las in i gymnasieskolkurs

Prop. 1983/84:116 62

i komvux om särskilda skäl föreligger. Jag anser alt ett
ulökal samarbele mellan gymnasieskolan och komvux bör åstadkommas för ungdomar
inom kommunernas uppföljningsverksamhet. Därvid kommer studierna all ske i
grupper som innehåller både ungdomar och vuxna i olika åldrar. Jag avser att
senare föreslå regeringen att SÖ fär i uppdrag att noga följa vilka
konsekvenser som en sådan undervisning i blandade grupper leder till. Man bör
även i utvecklingsarbete pröva i vad mån limreduceringen behöver kompenseras
något och studera vilka rationaliseringsvinster som kan uppnås genom ett
närmare samarbete av detta slag.

Samarbete i glesbygd

Det finns ett stort anlal kommuner som har ett
förhållandevis litet utbud av gymnasial ulbiidning inom såväl gymnasieskola som
komvux. GU redovisar i sitt belänkande hur årskullen 16-åringar kommer all
ändras fram lill år 1990. För de flesla gymnasieregioner kommer denna
ungdomsgrupp att minska med i genomsnitt ca 8% jämförl med år 1980. För vissa
kommuner är dock minskningen betydligt större och ligger mellan 30 och 40%. Gu
konstaterar all ungdomskullarnas minskning kan leda lill alt flera
gymnasieregioner får problem med att behålla ett fullständigt utbud av
gymnasiala utbildningar. Svårigheter atl nyetablera och även i vissa fall
behålla stora, integrerade skolor kan också uppstå.

GU pekar på en viktig åtgärd som speciellt i glesbygd
skulle kunna bidra till all gymnasial ulbiidning kan bibehållas även om gruppen
16-åringar minskar. Jag tänker då på förslaget om ell långt gående samarbete
mellan gymnasieskolan och komvux för att därigenom uppnå ell så ralionelll
utnyttjande av utbildningsresurserna som möjligl.

Somjag lidigare nämnl medgav regeringen i maj 1981 atl ett
försök med samordning av gymnasieskolan och komvux fick starta i Årjängs
kommun. Försöket avser att belysa hur man genom ell samarbele bättre kan
tillgodose den utpräglade glesorlens utbildningsbehov inom ramen för
befintliga utbildningsresurser. Målet för försöket är alt samordna dessa
utbildningsresurser så att de gemensamt ger ell så bra anpassat
utbildningsutbud som möjligt för både ungdomar och vuxna. En grundtanke var att
låta gymnasieskolans yrkesinriktade specialkurser ulgöra en gemensam
utbildningsstart. Med hjälp av komvux-resursen byggs dessa utbildningar ut så
atl de leder vidare och inte utgör återvändsgränder. Anpassningen av kursutbudet
till de lokala behoven kan ocksä innebära atl vissa av specialkurserna byts ul
eller modifieras. Samordningen innebär i övrigl förändringar i lim-och
kursplaner sä atl vuxna och ungdomar kan studera i "blandade" grupper
och att omotiverade ulbildningsdubbleringar undviks.

Enligl min mening är försöket av stort intresse för att
belysa vilka möjligheler det finns all ulnyllja givna utbildningsresurser på
ett bättre sätt på orter med lilen volym på både gymnasieskola och komvux. En
samarbetsmodell av den lyp som håller på alt utvecklas i Årjäng lorde kunna

Prop. 1983/84:116 63

vara
intressant för många glesbygdskommuner. För kommande ställningstaganden är det
enligt min mening därför angeläget att den prövas i en utvidgad
försöksverksamhet.

I
detta sammanhang villjag någol kommeniera SÖ:s rapport Samverkan mellan olika
frivilliga utbildningar. I denna beskrivs bl.a. en modell för samordning av
gymnasieskolan och komvux i glesbygd. Modellen skiljer sig i några avseenden
från den som prövas i Årjäng. Dels vänder den sig även till kommuner som har
gymnasieskola på g-ort (dvs. gymnasieorl med ett allsidigt ulbud av studievägar),
men som på grund av minskande elevkullar riskerar all bli av med viss
teoretisk och yrkesinriktad ulbiidning, dels innehåller den som grund för
undervisningens utformning ett krav på att alla skall ha minst ett ärs
yrkeserfarenhet.

Modellen
är enligl min mening intressant så till vida att den erbjuder en möjlighet atl
behålla gymnasial ulbiidning även på g-orler där elevunderlaget sviktar.
Kravel på ell års yrkeserfarenhet torde dock vara mycket svårt all fillgodose
för alla ungdomar som lämnar grundskolan och vill söka till gymnasial
utbildning. Jag vill i detta sammanhang inte närmare la ställning fill
enskildheter i modellen men konstalerar all den är ett exempel på del
konstruktiva nyiänkande som nu behövs för all man i försöksverksamhel skall
kunna pröva olika modeller för hur ett samarbele mellan gymnasieskolan och
komvux skall kunna bidra lill att lösa glesbygdens utbildningsbehov.

Jag
föreslår att en försöksverksamhel i enlighel med vad jag nu har sagl påbörjas.
I försöksverksamheten bör dels lokala modeller, dels modeller som initieras av
SÖ få prövas. Jag avser vidare att föreslå regeringen alt SÖ får i uppdrag alt
samordna utvecklandet av modeller för samarbele mellan gymnasieskolan och
komvux i glesbygd. Man bör dock därvid se till alt man inte uppställer sådana
krav att vissa grupper av ungdomar eller vuxna riskerar all bli slällda vid
sidan.

Utvidgad
samverkan vad gäller lokaler för yrkesinriktad utbUdning

Samverkan
mellan gymnasieskolan och komvux vad gäller lokaler och utrustning är vanlig redan
i dag. Jag delar GU:s och remissinstansernas uppfattning att denna typ av
samarbete måste ulvecklas ylleriigare. Della är speciellt viktigt då del gäller
yrkesinriktad utbildning och komvux möjligheler att öka sill utbud av sådan
ulbiidning.

På
många håll används redan i dag yrkeslokaler av två klasser genom atl man
tillämpar s. k. saxat schema. Dagens tim- och kursplaner för gymnasieskolan är
dock inte gjorda med utgångspunkten atl detta skall kunna ske. GU påpekar all
även ganska små förändringar avsevärt kan förbäitra möjligheterna att använda
lokalerna "dubbelt".

Jag
anser att en mer rationell användning av skolans yrkeslokaler är högsl
angelägen. Min utgångspunkt är härvid all skolans lokaler skall ses som en
samlad resurs för all ulbiidning med samhälleligt stöd. Denna

Prop.
1983/84:116 64

resurs
bör hanleras av kommunerna på ett sä rationellt sätt som möjligt. Ett mer
rationellt utnyttjande av yrkeslokalerna bör därför innebära atl komvux får
ökade möjligheler att i samverkan med gymnasieskolan utnyttja dessa
yrkeslokaler.

Jag
avser att senare föreslå regeringen att SÖ får i uppdrag att undersöka i vad
mån det går all genom små förändringar i timplanerna för yrkesinriktad
utbildning förbättra förutsättningarna för ett mer rationellt utnyttjande av
befintliga yrkeslokaler. I uppdraget bör vidare ingå alt SÖ i samråd med
Svenska kommunförbundet lar fram exempel på hur ell rationellare utnyttjande
av skolans lokalresurser kan åstadkommas.

Samarbete
i form av samplanering

Redan
då jag talade om behovel av påbyggnadsutbildning framhöll jag viklen av att det
lokall och regionall sker en noggrann samplanering av olika
utbildningsanordnares utbud av utbildning.

Utbildningsplaneringen
måste också vara nära kopplad till övrig planering lokall och regionalt och
ingå som en naluriig del i de övergripande och mera långsiktiga älgärdsprogram
som läggs fasl för utvecklingen. Lokala och regionala organ för planering måsle
därför finna lämpliga former för hur samråd och samplanering skall ske.

För
att understryka viklen av regional samplanering gav regeringen den 3 mars 1983
länsslyrelserna i uppdrag all medverka i planeringen av den yrkesinriktade
ulbildningen i länen genom att biträda med regionalpolitiska riktlinjer och
underlag som visar näringslivels långsiktiga behov av yrkesutbildad
arbetskraft.

Både
GU, komvux-utredningen och KAFU påtalar behovet av en förbättrad samplanering
av ulbudel av gymnasial utbildning. Utbildnings-ekonomiska ulredningen
framhåller i sin slutrapport (Ds U 1983: 9) Utbildning för framlid att den
regionala utbildningsplaneringen också måsle omfalla högskolan. I proposilionen
(prop. 1983/84:52) om vissa högskoleorganisatoriska frågor m.m. framhöll jag
all det nu pågår en ulveckling mol nya former för samverkan mellan olika regionala
organ med ansvar för utbildning. Jag räknar därför med atl i annal sammanhang
återkomma till regeringen vad belräffar en vidgad regional samplanering.

GU
menar alt den lokala och regionala samplaneringen ofta bromsas av olikheter i
regelsystemen för de olika utbildningsanordnarna. Enligt GU visar sålunda
förarbetena inför en försöksverksamhet med samplanering mellan de olika
utbildningsformerna i Malmöhus län alt hinder av administrativ arl slarkl
försvårade möjligheterna att samarbeta ulbildningsfor-merna emellan.

SÖ
framhåller också i den rapport jag lidigare har nämnl de administrativa
svårigheler som samplaneringen möter på grund av de olika utbildningsformernas
olika regelsystem.

Enligt
min mening får skillnader i regelsyslem och adminislrativa rutiner

Prop.
1983/84:116 65

inle leda till alt en angelägen samplanering i syfte all
mer ralionelll utnyttja befintliga utbildningsresurser bromsas. Jag avser
därför alt senare föreslå regeringen att SÖ får i uppdrag all löpande föreslå
förändringar som kan medverka till alt ett förbättrat lokalt och regionall
samarbele mellan uibild-ningsformerna främjas. Olika former för ell sådanl
samarbele bör också prövas i försöksverksamhel.

Komvux-utredningen föreslår atl länsskolnämnderna skall
åläggas atl la initiativet till regelbundna samråd om ulbudel av ulbiidning i
gymnasieskolan, komvux och AMU i länel. Jag finner det, i avvaklan pä resultat
av fortsatta överväganden i de frågor om regional samplanering somjag nyss
aviserat, rimligt att länsskolnämnderna åläggs denna samrådsfunktion och
ansluter mig således lill komvux-utredningens förslag.

8.3 Samarbete med AMU

Både GU, komvux-utredningen och KAFU är positiva lill ett
samarbele mellan gymnasieskolan, komvux och AMU. Det samarbete som redan
förekommer beslår - förulom i att vissa AMU-dever får sin ulbiidning i
gymnasieskolan eller komvux - lill stor del i all AMU på vissa villkor upplåter
lediga lokaler till gymnasieskolan. Komvux-utredningen har föreslagil att
samma villkor härvidlag skall gälla både komvux och gymnasieskolan. SÖ och AMS
bedriver i fyra län försök med samordning av undervisningen i allmänna ämnen
mellan komvux och AMS.

Enligl min mening är det angeläget atl en samverkan vad
gäller lokaler och ulruslning ulvecklas sä alt tillgängliga resurser för
ulbiidning utnyttjas sä effektivt som möjligt.

En regional samplanering av utbildningsutbudet måste gälla
även AMU. Speciellt i glesbygdsregioner kan man vänta sig atl en sådan
samplanering kan innebära stora fördelar.

Jag vill här erinra om alt regeringen med anledning av
KAFU:s förslag har gelt AMS i uppdrag att se över organisationen för AMU.
Därvid skall man beakta de möjligheter som kan finnas att olika
utbildningsanordnare köper utbildning av varandra. Så snart ställning tagits
lill resultatet av della uppdrag avser jag alt ålerkomma lill frågan om ett
ulökal samarbele mellan gymnasieskolan, komvux och AMU.

8.4 Samarbete i ett mer långsiktigt perspektiv

Redan då jag gav bakgrunden lill varför jag anser att
gymnasieskolan nu behöver förändras påpekade jag att gymnasieskolan måsle ses
som en viklig del i ett system för återkommande utbildning. Flera av mina
förslag i del föregående skapar enligt min mening bättre förulsällningar för
atl gymnasieskolan skall passa in i ett sådant syslem. Jag tänker dä framför
allt på förslagen om påbyggnadsulbildning samt om den vidgade samplaneringen
lokalt och regionalt. Pä sikt kan ett syslem med grundkurser och lilläggskurser
också leda till en förbättring därvidlag. 5 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 116

Prop.
1983/84:116 66

SÖ
lar i rapporten Samverkan mellan olika frivilliga ulbildningar upp temat
återkommande utbildning och framhåller att planeringen för såväl
"ungdomsanpassade" som "vuxenanpassade" ulbildningar måste
ske i ett helhetsperspektiv för att man skall kunna åstadkomma ett system för
återkommande utbildning. Ett sådant syslem skulle främjas bl.a. av alt
studievägar utformas så alt "återvändsgränder" undviks, atl ämnen och
kurser koncentrationsläses och alt kurser och utbildningar fär en mer enhetlig
uppbyggnad. Detta lorde enligl SÖ förutsätta ett läroplansarbete som "i
ett inledningsskede sker gemensaml för de olika ulbildningsfor-merna".

Jag
delar i stort denna uppfattning och menar att det är angeläget att
läroplansarbetel utgår från della helhetsperspektiv och leder till en mera
genomtänkt uppbyggnad av kurser och ulbildningar. Jag har lidigare nämnl milt
kommande förslag till regeringen om uppdrag lill SÖ all undersöka
förulsältningarna för atl indela vissa av gymnasieskolans ämnen i grund-och
lilläggskurser. På grundval av resultatet av detta uppdrag avser jag att
ålerkomma till frågan om ett läroplansarbete för gymnasieskolan och komvux,
präglat av en sådan helhetssyn.

9
Genomförande

Somjag
lidigare nämnt bör mina förslag genomföras under en femårsperiod med början
läsåret 1984/85. För vissa av förslagen har jag angett närmare tidpunkter för
genomförandel. I övrigl bör det få ankomma på regeringen eller myndighel som
regeringen beslämmer atl avgöra de närmare lidpunkterna. Jag vill i sammanhanget
påpeka alt planeringen av försöksverksamhet kan vara tidskrävande. En del
försök kan därför inle starta förrän efter läsåret 1984/85. Även sådana försök
bör få pågå under en femårsperiod.

Åtskilliga
av de åtgärder som kan genomföras ulan försöksverksamhet kräver
ulvecklingsarbete innan närmare regler kan fastställas slulligt. Jag räknar med
alt regeringen inte annal än i undanlagsfall skall behöva ålerkomma till
riksdagen i dessa frågor.

När
det gäller bl. a. försöksverksamhel med specialämnen i årskurs 3 av
samhällsvetenskaplig och humanistisk linje och med praktik på alla linjer och
linjeliknande specialkurser i gymnasieskolan avser jag att, så snart
försöksverksamheten gell underlag för slutliga ställningstaganden, återkomma
till regeringen med förslag som kan föreläggas riksdagen. Delsamma gäller i
fråga om andra föreslagna åtgärder som, oavsett om de formelll klassificeras
som försöksverksamhet eller inte, ger underlag för mera belydande förändringar
i hittillsvarande regelsyslem. Jag tänker här exempelvis på samarbelel mellan
gymnasieskolan och andra utbildnings-former.

Prop. 1983/84:116 67

Som
jag lidigare har framhållit berör det försöks- och utvecklingsarbete somjag
föreslår alla beslutsnivåer i skolans organisation. Det är därvid av stor vikl
alt lärare, elever och skolledningar, kommunala och regionala myndigheler och
hela den statliga skoladminislrationen tar aktiv del i verksamheten och får
möjligheter atl ulöva medansvar och medinflytande över den. Ell sätt för den
enskilda gymnasieskolan att göra delta är enligl min mening att man arbelar
fram lokala utvecklingsplaner för skolans fortsatta verksamhet.

Jag
har aviserat ett antal uppdrag till SÖ för att bl. a. få fram underlag för
vissa försöksverksamheter. En del av uppdragen rör frågor som är cenlrala för
gymnasieskolans framtida utformning. Jag tänker här främst på principen om den
gemensamma starten och systemet med grundkurser och lilläggskurser. När SÖ har
redovisal sina uppdrag i dessa frågor avser jag alt återkomma lill regeringen
med förslag som kan föreläggas riksdagen.

10
Anslagsberäkningar för budgetåret 1984/85 m. m.

De
förslag somjag nu har lagt fram om reformering av gymnasieskolan föranleder i
princip ingen ändring i beräkningen av driftkostnaderna för budgetåret 1984/85.

Ett
reformarbete av denna omfallning måsle emellertid för atl bli framgångsrikt fä
föranleda vissa merkoslnader för de informationsåtgärder och speciella
anordningar som visar sig behövliga i samband med försöks- och
utvecklingsarbetet. Sådana merkoslnader uppkommer under ett antal budgetår
framöver.

Mot
denna bakgrund bör regeringen hemställa alt riksdagen under ell nytt anslag på
statsbudgeten anvisar medel för särskilda koslnader med anledning av del
aktuella reformarbetet. Anslaget bör betecknas Reformering av gymnasieskolan
och vara eti reservationsanslag. Det bör fä ankomma på regeringen atl närmare
bestämma hur medlen skall användas.

För
budgelårel 1984/85 bör 12,5 milj. kr. anvisas på del nya anslaget.

I
budgetpropositionen har regeringen hemställt att riksdagen för budgelåret
1984/85 till Fortbildning m.m. anvisar ett reservationsanslag av 22989000kr. Av
della belopp hänför sig 2500000 kr. till utvecklingsarbete i samband med
reformering av gymnasieskolan. Medel för detta ändamål bör inte anvisas under
anslaget Fortbildning m. m. I slällel bör motsvarande medel lillföras det nya
anslaget. Jag har i min anslagsberäkning beaktat detta.

I
kommunernas statsbidrag till lokal skolutveckling ingår en bidragsdel för
lokalt utvecklingsarbete. Denna del bör kommunerna få använda för del försöks-
och ulvecklingsarbete somjag här har föreslagil. Regeringen bör få avgöra vilka
särskilda regler som kan behövas för detta.

Del
omfattande försöks- och utvecklingarbele som jag föreslagil i det

Prop. 1983/84:116 68

föregående
får naturligtvis konsekvenser för medelsanvändningen under en rad anslag inom
utbildningsområdet. Jag tänker då främst på anslagen B3. Länsskolnämndernas
utvecklingsstöd, B8. Fortbildning m.m. samt B 9. Särskilda åtgärder på
skolområdet. Jag finner det angelägel att verksamhet som får medel från dessa
anslag i den del den avser gymnasieskola och vuxenutbildning inriktas mot att
slödja den successiva ulveckling och förnyelse av den gymnasiala utbildningen
somjag här förordai. Jag avser atl i annal sammanhang föreslå regeringen alt
uppdra ål SÖ alt i sin anslagsframställning för budgetåret 1985/86 redovisa
förslag om de åtgärder som kan erfordras för alt nå delta syfte.

11
Gymnasieskolans planeringssystem och dimensioneringsramarna för budgetåren
1984/85, 1985/86 och 1986/87

Gymnasieskolans
planeringssystem med dess två ramsystem (de s.k. sektorsramarna och den s. k.
lilla ramen) och dess treåriga planeringsperioder för dimensioneringen är
regleral i förordningen (1982: 171) om elevplalser i gymnasieskolan (ändrad
senast 1983:506). En kort beskrivning av syslemet har givits i
budgetpropositionen 1984 (prop. 1983/84: 100 bil. 10 s. 108 f.).

I
budgetpropositionen 1984 har förslag lagts fram till dimensioneringsramar för
budgetåren 1984/85, 1985/86 och 1986/87. För de två sistnämnda budgetåren
gällde det planeringsramar.

I
det sammanhanget anmälde jag min avsikt atl i samband med proposition om
reformering av gymnasieskolan återkomma lill regeringen med förslag om vissa
förändringar av planeringssystemet för gymnasieskolan. Dels borde alla direkl
grundskoleanknuina studievägar föras samman i en ram för att ge bättre
överblick över utbildningsutbudet för dem som söker mer eller mindre direkt
från grundskolan. Dels borde regeringen förelägga riksdagen förslag om slutliga
ramar tidigare än hittills för att ge SÖ, länsskolnämnder och kommuner bättre
tid för den årliga planeringen av gymnasieskolan.

Jag
ämnar nu lägga fram förslag om ändringar i planeringssystemet fr.o.m.
budgetåret 1985/86. I anslutning därtill kommer jag atl föreslå slutliga ramar
för budgelåret 1985/86 och nya planeringsramar för budgetåret 1986/87 enligt
del nya systemet. Del har visat sig atl även budgetpropositionens förslag till
ramar för budgetåret 1984/85 behöver revideras på vissa punkter. Jag tar försl
upp den frågan.

11.1
Förslag till slutliga ramar för budgetåret 1984/85

I
budgetpropositionen 1984 finns dels förslag till ram för grundskoleanknuina
studievägar om minsl ell läsår (uppdelad på seklorsramar och en

ram
för ospecificerade platser), dels förslag till ram för övriga studievägar (den
s. k. lilla ramen). Vidare finns förslag om möjligheter till avsteg från
ramarna inom totalramen och även förslag om bemyndigande för regeringen alt
besluta om en utökning av totalramen, i den mån arbetsmarknadsskäl så
påkallar.

Jag
har i budgetpropositionen redovisal de bedömningar som ligger till grund för
ramförslagen. Sådana bedömningar innehåller med nödvändighet många osäkra
faklorer. Det har under den tid som gått sedan budgetpropositionen framlades
visal sig alt vissa justeringar bör ske av ramarna.

Sålunda
har ulvecklingen av högre specialkurser som alternativ lill högskoleutbildning
gåll snabbare än beräknal. Även när det gäller den stora, grundskoleanknutna
ramen bör ulrymme ges för en utökning. Såväl flera länsskolnämnder som en rad
huvudmän för gymnasial utbildning har pä olika sätt pekat på alt även med ökad
hänsyn lill direktsökandes önskemål kommer övergångsvis många ungdomar, framför
allt i 17-årsäldern, att ställas utanför gymnasieskolan, om inte ramarna kan
ökas.

Mot
denna bakgrund föreslår jag atl ramarna för budgelårel 1984/85 ökas med 2000
inlagningsplatser (stora ramen) och med 1 000 inlagningsplatser (lilla ramen)
jämfört med vad som angavs i budgetpropositionen 1984.

Den
med totalt 3000 inlagningsplatser ökade dimensioneringen av gymnasieskolan kan
beräknas leda till en ökad belastning på anslaget B 17. Bidrag till driften av
gymnasieskolor med ca 35 milj. kr. En viss ökning av belastningen är också all
räkna med för anslaget B 22. Bidrag lill undervisningsmateriel inom
gymnasieskolan m. m. I gengäld kan förutses en minskad belastning pä anslaget
B 20. Bidrag till åtgärder inom kommunernas uppföljningsansvar för ungdom under
18 år m. m.

Grundskolanknuina
studievägar om minst ett läsår budgetåret 1984/85

Sektor

Utlagt den

Planerings-

Föredra-

Jämfö-

Föredra-

31 aug.

ramar bå

gandens

relse

gandens

1983 för

1984/85

nya för-

med

förslag,

bå 1983/84

enligt

slag för

BP 84

räknat i

BP 83

bå 1984/85

årselevplatser

HS

20942

18 100

18800

0

47 370

VSK

24001

21500

21720

+ 250

40830

EM

27076

24 800

25 900

-Hl 000

62420

TN

23 626

23 550

24000

-1- 450

78000

TI

32 120

33 500

34 100

+ 250

68 200

JST

2402

2400

2550

+ 50

5 100

Ospec.

0'

750

320

0

640

TotaU

130167

124600

127390

-1-2000

302560

Procent
av

108,7

111,8

2,65 årselevplatser/

16-åringar

121810

114 630

113 990'

16-åring

'
Före utläggningen fördelat på sekiorerna. - Exkl. läriingsutbildning och
LA-kurser. ' Reviderad prognos för anlalel 16-åringar.

Prop. 1983/84:116 70

Förslagen innebär inga ändringar av vad som i detta
sammanhang sägs i budgetpropositionen om musiklinjen, gymnasial
lärlingsutbildning och ospecificerade seklorsplalser.

Övriga studievägar (den s. k. lilla ramen) budgetåret
1984/85

Jag föreslår atl den lilla ramen för budgelårel 1984/85
skall omfatta 37330 årselevplatser. Det tillskott som görs på 1000 platser i
förhållande till förslaget i budgetpropositionen 1984 bör helt reserveras för
en ökning av de högre specialkurserna. För budgelårel 1984/85 bör sålunda för
högre specialkurser avdelas egen minimiram pä 10830 årselevplatser. Mitt motiv
för detta är bl.a. strävan att tillgodose del behov av yrkesinriktad utbildning
som alternativ till högskoleutbildning, om vilkel jag talat i det föregående.

För kurser för invandrarungdom bör liksom lidigare 1 000
årselevplatser avdelas inom lilla ramen.

Möjligheter till avsteg från ramarna för budgetåret
1984/85

Om det visar sig nödvändigt för ett bättre utnyttjande av
det genom ramarna medgivna totala antalet årselevplatser (totalramen), bör
smärre justeringar få göras av platserna dels mellan sektorsramarna inbördes,
dels mellan dessa och lilla ramen. I det senare fallet bör omfördelning/ra« lilla
ramen få utnyttjas för en utökning av i första hand TI- och TN-sektorerna och i
andra hand EM-, JST- och VSK-sektorerna. Ingen omfördelning bör dock få ske
från vad som anvisats för högre specialkurser. Om en omfördelning till lilla
ramen blir aktuell, bör den göras med hjälp av platser i den ospecificerade
gruppen och användas i första hand för utökning av platserna för högre
specialkurser. Det bör få ankomma på regeringen atl avgöra i vad mån dessa
befogenheter till omfördelningar bör lämnas till SÖ.

I den mån arbelsmarknadsskäl påkallar en utökning av
totalramen bör, liksom hittills, regeringen ha rätt atl besluta om delta.

Regeringen bör inhämla riksdagens godkännande av mitl
förslag om slutliga ramar för elevplatser i gymnasieskolan för budgetåret 1984/85.

11.2 Ändringar i systemet med elevplatsramar fr. o. m.
budgetåret 1985/86

Med den i budgetpropositionen 1984 föreslagna
prioriteringen av sökande under 18 år vid intagning till direkt
grundskolanknuina studievägar (bil. 10 s. 111) ökar behovet alt vid den årliga
planeringen av gymnasieskolan kunna överblicka vilka plalser som i realiteten
står till förfogande för dem som lämnar grundskolan. Sådana studievägar finns i
dag inle bara i sektorsramama utan även i lilla ramen. För atl ge den önskade
överblicken bör en renodling av ramarna göras genom att alla inlagningsplatser
på direkt grundskoleanknutna studievägar förs samman i en ram. Redan i
budgetpropositionen 1983 (prop. 1982/83: 100 bil. 10 s. 298 f.) presentera-

Prop.
1983/84:116 71

des ett principförslag från SÖ härom. Riksdagen bereddes
lillfälle all la del av vad jag då anförde om en sådan omläggning fr. o. m.
budgetåret 1985/86. I liden sammanfaller en sådan omläggning med de ändringar
jag i budgetpropositionen 1984 föreslagil i fråga om principerna för intagning
till gymnasieskolan.

Som förutskickades i budgetpropositionen 1984 har SÖ nu
haft i uppdrag att slutligt utforma sitt lidigare principförslag. SÖ har därvid
från den nuvarande lilla ramen fört över alla specialkurser, som bygger enbart
på grundskolan, lill akluella seklorsramar och ramen för ospecificerade
platser. Dessa ramar omfattar därmed samfiiga längre och kortare grundskoleanknutna
studievägar.

SÖ har till ramen för ospecificerade plalser fört alla
plalser för de korta lokall arbetsmarknadsanknutna specialkurser (LA-kurser),
som jag lidigare berört (avsnitt 3.2). I ramen för ospecificerade platser
ingår sedan tidigare plalser som inte direkt förs lill någon av de sex
ulbildningsseklo-rerna men är avsedda för direkl yrkesinriktade studievägar
inom dessa. I ramen för ospecificerade platser bör dessutom, enligt förslag i
budgetpropositionen 1984 (bil. 10 s. 117), ingå vissa platser för undervisning
enligl samordnade timplaner i glesbygd.

Inom lilla ramen återstår enligl SÖ:s förslag, förulom
kurser för invandrarungdom, endasl sådana specialkurser som förutsätter
tidigare gymnasial ulbiidning (exempelvis vad jag i det föregående benämnt
påbyggnadsutbildningar - avsnitt 3.5), viss lägsia ålder och/eller prakfik.
Inom lilla ramen skall även i fortsättningen finnas en särskild minimiram för
högre specialkurser/påbyggnadsutbildningar.

Det ramsyslem SÖ föreslagit synes mig väl ägnat att kunna
förbättra den årliga planeringen av gymnasieskolan utifrån de förändrade
förutsättningar som ges med en prioritering av i första hand de ungdomar som
söker direkt från grundskolan. Jag föreslår därför att ramsystemet ändras fr.
o. m. budgetåret 1985/86 i huvudsaklig överensslämmelse med SÖ:s förslag.

Regeringen bör inhämla riksdagens godkännande av mitt
förslag om ändring av systemet med elevplatsramar i gymnasieskolan.

Hittills har enligt riksdagens beslut elevplatserna i
intagningsklasser vid riksinlernalskolorna och Bergsskolan i Filipslad
inkluderats i sektorsramarna. De har därvid räknats av från ramarna, innan
fördelning av elevplalser skett till kommunernas gymnasieskolor.

I prop. (1983/84:118) om frislående skolor på gymnasial
nivå föreslås alt en särskild ram skall skapas för elevplatser vid de nämnda
utbildningarna plus andra statsunderstödda fristående utbildningar på gymnasial
nivå och atl den nya ordningen skall gälla fr. o. m. budgetåret 1985/86.

I enlighel med systemet för dimensionering av
gymnasieskolan har regeringen i budgetpropositionen 1984 förelagt riksdagen
förslag lill planeringsramar för budgetåren 1985/86 och 1986/87 inom det
hittills gällande ramsystemet (prop. 1983/84: 100 bil. 10 s. 120 L).

Dessa ramförslag bör nu ändras med hänsyn lill
omläggningen av syste-

Prop.
1983/84:116 72

met enligt förslagel i prop. 1983/84:100 (bil. 10 s. 115
fO och mina nu framlagda förslag. För budgelårel 1985/86 bör de nya
ramförslagen inte avse planeringsramar utan slutliga ramar med bemyndigande för
regeringen alt, om arbelsmarknadsskäl så påkallar, besluta om en utökning.
Besluten om sådana ramar har hitfills fattals försl sent på våren före det
aktuella budgetåret. SÖ, länsskolnämnderna och kommunerna behöver få bättre tid
för den åriiga planeringen av gymnasieskolan. I fortsättningen bör riksdagen
föreläggas förslag till slutliga ramar lidigare än vad som hittills varit
fallet.

I de nya ramförslag somjag nu lägger fram har 900
årselevplatser lagils bort ur HS-, EM- och TN-sektorerna med hänsyn till atl
elevplalser vid riksinternatskolorna och Bergsskolan i Filipslad inle längre
skall ingå.

Jag vill
avslutningsvis nämna att jag i mina förslag om minimiramar för högre
specialkurser följl SÖ:s förslag om en ytteriigare ökning av dessa mol bakgrund
av den snabba utvecklingen av utbudet på detta område. Jag har även i övrigt
följt SÖ:s förslag lill fördelning av de kortare, frän lilla ramen överförda
specialkurserna pä VSK-, EM- och Tl-sektorerna. För HS- och TN-sektorerna har
ingel överförande av specialkurser från lilla ramen varit aktuellt. 1
förhållande till antalet 16-åringar är antalet platser på HS- och TN-sektorerna
oförändrat jämfört med förslagen i budgetpropositionen 1984 (frånsett
anpassningen till förslagen i prop. 1983/84:118 om frislående skolor på
gymnasial nivå).

Jag vill i sammanhanget slutligen nämna atl SÖ vid redovisningen
av sill uppdrag om förändring av ramarna anfört behov av en renl teknisk juslering
av beräknandet av årselevplatser för vissa specialkurser inom lilla ramen. Jag
har i mina förslag lagit hänsyn härlill.

11.3 Förslag till slutliga ramar för budgetåret 1985/86

Grundskolanknuina studievägar (direktramen)

Jag vill här först åter erinra om milt förslag i
budgetpropositionen 1984 om att sökande under 18 år vid intagning lill
gymnasieskolans grundskoleanknuina studievägar skall ges företräde före äldre
sökande fr.o.m. budgetåret 1985/86. Vidare bör enligt förslaget plals på en
gymnasial utbildning i en konkurtenssituation endast i undantagsfall kunna
medges för äldre sökande som redan har en minst tvåårig gymnasieutbildning.
Antalet platser på de grundskolanknuina studievägarna bör därmed räcka bättre
än tidigare för dem som söker mer eller mindre direkl från grundskolan.

För budgelårel 1985/86 beräknas anlalel 16-åringar vara ca
108200 eller ca 5 800 färre än budgelårel 1984/85.

Sektor BP 84 Föredragandens nya förslag räknat i

intagningsplatser årselevplatser

HS

17 600

17 495

VSK

18 130

19420

EM

22 370

23 485

TN

22 300

22 695

TI

33 850

34400

JST

2.500

2675

Ospec.

900

1500

Totalt

117 650

121670

44080 36510 56600 73 750 68800 5 350 3 000

288090

Icke grundskoleanknutna studievägar (Ulla ramen)

Den nya lilla ramen bör omfatta 34 230 årselevplatser,
varav 12500 såsom minimiram för högre spedalkurser/påbyggnadsuibildningar.

I enlighel med förslagel i budgetpropositionen 1984 bör
liksom tidigare 1000 årselevplatser avdelas för kurser för invandrarungdom.

Möjligheter till avsteg från ramarna för budgetåret
1985/86

Om det visar sig nödvändigl för ell bällre utnyttjande av
det genom ramarna medgivna totala anlalel årselevplatser (totalramen), bör
smärte jusleringar få göras av platserna dels mellan sektorsramarna inbördes,
dels mellan dessa och lilla ramen. I det senare fallet bör omfördelning/ro/j
lilla ramen få utnyttjas för en utökning av i första hand TI- och TN-sektorerna
och platserna för LA-kurser, i andra hand EM-, JST- och VSK-sektorerna. Ingen
omfördelning bör dock få ske från vad som anvisals för högre specialkurser. Om
en omfördelning //// lilla ramen blir akluell, bör den göras med hjälp av
plalser i den ospecificerade gruppen och användas i första hand för utökning av
platserna för högre specialkurser. Det bör fä ankomma på regeringen att avgöra
i vad mån dessa befogenheter lill omfördelningar bör lämnas lill SÖ.

I den män arbelsmarknadsskäl påkallar en utökning av totalramen
bör, liksom hittills, regeringen ha räll aft besluta om deUa.

Regeringen bör inhämla riksdagens godkännande av mitl
förslag om sluUiga ramar för elevplalser i gymnasieskolan för budgelåret
1985/86.

Prop.
1983/84:116 74

11.4 Förslag till nya planeringsramar för budgetåret
1986/87

För budgetåret 1986/87 beräknas antalet 16-åringar vara ca
109700 eller ca 1 500 fler än budgelåret 1985/86.

Grundskolanknuina studievägar (direktramen)

Sektor BP 84 Föredragandens nya förslag, räknat
i

intagningsplatser årselevplatser

HS

17900

17 770

VSK

18750

19810

EM

22600

22690

TN

22700

22595

TI

33 850

34150

JST

2500

2625

Ospec.

900

1500

Totalt

119200

121140

44 785 37240 54685 73 440 68300 5 250 3 000

286700

Icke grundskoleanknuina studievägar (lilla ramen)

Lilla ramen bör omfalla 33230 årselevplatser, varav 12530
såsom minimiram för högre spedalkurser/päbyggnadsutbildningar. För särskilda
kurser för invandrarungdom bör liksom hittills avdelas 1000 årselevplatser.

Regeringen bör inhämta riksdagens bemyndigande om
planeringsramar för budgetåret 1986/87 i enlighet med vad jag nu förordat.

12 Hemställan

Jag hemställer alt regeringen dels föreslår riksdagen att

1.
godkänna alt
möjligheterna alt bedriva sludier varvade med annan verksamhel ökas för främst
ungdomar inom uppföljningsverksamheten genom syslem med sådana kurser som
moisvarar delar av ulbildningar i gymnasieskolan och komvux (3.2),

2.
godkänna all
försöksverksamhet med specialämnen i årskurs 3 av samhällsvetenskaplig och
humanistisk linje anordnas (3.4),

3.
beslula alt
specialarbete skall införas i årskurs 3 av alla tre- och fyraåriga linjer i
gymnasieskolan tidigast läsåret 1986/87 och senast läsård 1987/88 (3.4),

4.
godkänna mitl
förslag om salsning på påbyggnadsulbildning av angivna slag (3.5),

5.
godkänna mitt förslag
att lim- och kursplaner för regionall arbets-marknadsanknulen
påbyggnadsutbildning (f. n. högre specialkurser) fr.o.m. budgetåret 1985/86
får fastställas av länsskolnämnderna i en landsomfattande försöksverksamhet
(3.5),

6.
godkänna alt
försöksverksamhet anordnas med olika former för ökat inflytande för elever och
ökad föräldramedverkan (4.3),

Prop. 1983/84:116 75

7.
besluta att försöksverksamheten
med yo-vecka och återkommande praktisk arbetslivsorientering skall avvecklas
med början läsåret 1984/85 (5.4),

8.
godkänna milt förslag om
försöksverksamhel med praktik på alla linjer och linjeliknande specialkurser i
gymnasieskolan (5.4),

9.
godkänna att regelsystemen för
gymnasieskolan och komvux anpassas till varandra i fall där det behövs för att
möjliggöra ökat samarbete mellan utbildningsformerna i syfle att utnyttja resurserna
bällre (8),

10.
godkänna mitl förslag om
skyldighel för varje länsskolnämnd all ta initiativ till regelbundna samråd om
utbudet av ulbiidning i gymnasieskolan, komvux och AMU i länel (8.2),

11.
godkänna all bidragsdelen lill
lokall utvecklingsarbete i statsbidraget till lokal skolutveckling av
kommunerna fär användas för angivet försöks- och utvecklingsarbete enligt
regler som regeringen utformar (10),

12.
fill Reformering av
gymnasieskolan för budgetåret 1984/85 under åttonde huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av 12500000kr. (10),

13.
till Fortbildning m.m. för
budgetåret 1984/85 under åttonde huvudfiteln, i slällel för del i prop.
1983/84:100 bil. 10 angivna beloppet, anvisa ett reservafionsanslag av
20489000kr. (10),

14.
i slällel för vad som föreslås
i prop. 1983/84:100 bil. 10 godkänna vad jag nu för budgetåret 1984/85 har
förordat i fråga om ramar för elevplalser i gymnasieskolan (11.1),

15.
bemyndiga regeringen alt — i
den mån arbetsmarknadsskäl så påkallar - för budgetåret 1984/85 medge atl
totalramen för elevplalser ulökas (11.1),

16.
godkänna mitt förslag om
ändringar i syslemet med elevplatsramar i gymnasieskolan fr. o. m. budgetåret
1985/86 (11.2),

17.
godkänna mitt förslag om
slulliga ramar för elevplatser i gymnasieskolan för budgelårel 1985/86 (11.3),

18.
bemyndiga regeringen alt — i
den mån arbelsmarknadsskäl så påkallar - för budgetåret 1985/86 medge att
totalramen för elevplalser i gymnasieskolan utökas (11.3),

19.
bemyndiga regeringen att fastställa
planeringsramar för elevplalser i gymnasieskolan för budgelåret 1986/87 i
enlighel med vad jag nu har förordat i stället för vad som föreslagils i prop.
1983/84: 100 bil. 10 (11.4),

dels
bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om

20.
en mjukare övergång från
grundskolan till gymnasieskolan (3.2),

21.
grundkurser och tilläggskurser
samt temastudier (3.3),

22.
individuell studieplanering
(4.3).

Prop. 1983/84:116 76

13
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar atl genom
proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder
eller de ändamål som föredraganden har hemställt om.

Prop. 1983/84:116 77

Bilaga
1

Sammanfattning av gymnasieutredningens betänkande En
reformerad gymnasieskola (SOU 1981:96)

Avdelning
I. Bakgrund

Behovet
av att gymnasieskolan reformeras (kapitel I)

I
kapitel 1 beskriver vi kortfattat gymnasieskolans framväxt och preciserar mot
den bakgrunden varför gymnasieskolan behöver reformeras.

Den
nuvarande gymnasieskolan fick sin organisation fastställd 1968, och nu gällande
läroplan har tillämpats sedan höstterminen 1971. Det föränd-ringsarbete som låg
bakom dessa beslut var sleg i ett omfattnade reformarbete som pågått under lång
tid. Besluten innebar att tidigare åtskilda organisationer lör gymnasium
fackskola och yrkesskola förenades lill en ny, integrerad gymnasieskola. De
tidigare starkt uppsplittrade yrkeslinjerna fick en moderniserad och enhetlig
uppläggning. Någon närmare innehållslig och sludieorganisatorisk samordning
mellan å ena sidan de hell eller delvis yrkesförberedande tvååriga linjerna
och å andra sidan de tre- eller fyraåriga studievägarna i gymnasiet genomfördes
dock inte.

Till
sin inre slruktur omfattar sålunda den nuvarande gymnasieskolan tre klarl åtskilda
grupper av studievägar med rötter i olika lidigare skolformer, gymnasierna (de
allmänna, de lekniska och handelsgymnasierna), fackskolan och yrkesskolan.
Detta utgör bakgrunden lill den kritik som ibland framförs mot gymnasieskolan
för dess brist pä inre sammanhållning och integration. I våra direkliv
framhålls alt den nuvarande gymnasieutbildningen innebär alt skillnaden mellan
olika kategorier i arbetslivet förstärks genom att eleverna får olika
utbildning och erfarenheter och har alltför lite kont:iki med varandra under
utbildningstiden. Utvidgning av arbetsuppgifter, lagarbete. medinflytande,
möjligheter att delta i utbildning och ulveckling på arbetsplatsen underiättas
om de som utbildar sig för samma arbetsmarknads-sektorer får vissa gemensamma
erfarenheter och referensramar under utbildningstiden.

Vi
vet att olika grupper av gymnasielinjer rekryterar elever från skilda
socialgrupper. Här finns en inbyggd konflikt i gymnasieskolan, som inle
återspeglar annat än den socialt betingade fördelning av arbetsuppgifter som
vårt samhälle i stor ulsträckning bygger på. Ingen torde bestrida att samhället
inom rimliga gränser måste bygga på en arbetsfördelning och specialisering. Få,
om ens några, torde å andra sidan hävda alt denna fördelning bör vara sä hårt
kopplad till social bakgrund som den är i dag. Oavsett vad man anser om skolans
kraft all kunna bryta detta mönsler måsle hävdas, att den slarkare än hittills
måsle medverka till atl så sker.

Prop.
1983/84:116 78

Riksdagen
fattade 1975 ell principbeslut om en genomgripande reform av högskolan, en
reform som genomfördes med början 1977. I det arbele som ledde fram lill
reformbesluten förutsattes att gymnasieskolan skulle ändras bl. a. så alt en
uljämning mellan yrkesförberedande och studieförberedande linjer genomfördes.
I våra direktiv från 1976 och också i de följande tilläggsdirektiven framhålls
all mer av yrkesförberedande inslag bör införas på de studieförberedande
studievägarna och mer av studieförberedande inslag bör införas på de
yrkesförberedande utbildningsvägarna.

Ett
mångårigt reformarbete slrävar alltså i riklning mot en samordnad och mer
inlegrerad gymnasieskola.

Gymnasieskolan
är en frivillig skolform som i dag direkt lar emot ca 80 96 av den årskull, som
lämnar grundskolan efler årskurs 9. De flesla eleverna finner sig väl lill
rätta i gymnasieskolan och får där en för dem meningsfull och användbar
utbildning.

Bland
de elever som inte söker sig till gymnasieskolan finns en slor grupp som hellre
önskar alt fä påbörja ett arbete än atl fortsätta sina sludier. I kapitel 3
anges alt en skattning av den grupp 16-åringar som under perioden 1978-85 inte
fortsätter med några sludier alls efter grundskolan lorde ligga inom
intervallet 12-15 %. Bland dessa finns de elever som lämnat grundskolan med
ofullständig kompelens. Enligl SCB:s grundskoleuppföljning 1980 är denna grupp
ca 8 % av årskullen.

1
kapitel 3 talas om utsatta elevgrupper, varmed menas de ungdomar som av en
eller annan orsak inle kan la lill vara sina egna intressen eller utveckla sina
förutsättningar på ell bra sätt. Dessa ungdomar återfinns i slor utsträckning
bland dem som inte söker lill gymnasieskolan eller efler kort lid avbryter sina
gymnasiestudier. Del är därför enligl vår mening av största vikt all
gymnasieskolan organiseras på ett sådanl sätt alt den förmår erbjuda
studiealternaiiv som är meningsfulla även för dessa elevgrupper.

1
våra direktiv framhålls att den gymnasieskola som vi föreslår skall vara en
gymnasieskola för alla.

En
faktor som har skärpt kraven på atl förändra gymnasieskolan i denna riklning är
ungdomsarbetslösheten, som på ett myckel oroande säll ökat de senaste åren.
Gymnasieskolan måsle lämna sitt bidrag lill all aktivt förebygga arbetslöshet
hos ungdomar genom alt erbjuda meningsfull utbildning för alla ungdomsgrupper.

Kraven
på gymnasieskolan är många och kommer från olika håll. Ell ofta återkommande
klagomål mol gymnasieskolan är all anknytningen till arbetslivet är för lilen.
Lyssnar man till eleverna själva är det önskemål som oftast förs fram alt de
skall få komma i närmare kontakl med arbetslivet.

Företrädare
för arbetsmarknaden anser all del är absolut nödvändigl atl värna om de
kunskaper och färdigheter som ger grunden för en kommande yrkeskompetens.
Samtidigt efteriyser man en förbällrad "social kompetens". Med delta
menas i första hand alt eleven måsle ha bättre förutsättningar än i dag atl
smälta in i en arbetsgemenskap, samarbeta, la eget ansvar, respektera regler
som gäller på en arbetsplats, kunna delta i diskussioner och beslut och i övrigl
kunna påverka arbetslivets utveckling.

Från
högskolan föreligger ingen entydig kravbild. Gymnasieskolan anses fylla kraven
från högskolan i vissa ämnen men inle i andra. Ell exempel där kraven inte
uppfylls tycks vara de främmande språken ulöver engelska.

Prop.
1983/84:116 79

Man
menar t. ex. att det numera i praktiken är uteslutet atl använda kurslitteratur
på tyska eller franska.

Frän
lärare och elevhåll framhålls ibland att den starka ämnessplittringen skapar en
alllför uppspaltad arbetsdag som motverkar möjligheterna lill att göra
koncentrerade arbetsinsatser i enskilda ämnen och begränsar elevemas
möjligheter till medinflytande och medansvar. Det splittrade schemat leder
också till mycket "spilltid" som borde kunna las till vara bällre.
Den nuvarande linjeindelningen gör det svårt att byla sludiemål och leder lill
studieavbrott eller lill alt elever går igenom först en linje, därefter
ylleriigare en. Även om samläsningsmöjligheter ingalunda saknas, leder linjemas
konstruktion i vissa fall till all undervisningen måste ske i ett stort anlal
små elevgrupper, vilkel gör studieorganisationen onödigt kostsarri.

Slutligen
måsle gymnasieskolan kunna fylla en funklion i 80-talels och 90-lalels Sverige.
Utvecklingstendenser som måste uppmärksammas när en ny gymnasieskola diskuteras
är bl.a. näringslivets ulveckling, arbetslivets fortsatta demokratisering, det
högspecialiserade industrisamhällets behov av alt balanseras med
"mjukare" inslag, Sveriges ulveckling mol ell fler-kulturelll
samhälle samt den ökade inlernalionalisering som gör atl svenskar i högre grad
än nu kan komma all finna arbele på en internationell arbetsmarknad.

Del
som ovan sagls visar enligt vår bedömning all silualionen kräver - ulöver den
löpande förnyelse och del "rullande" läroplansarbele som hela liden
pågår och som enligl vår mening är av största värde - all gymnasieskolan måsle
förändras genom en mer genomgripande organisatorisk reform.

De
problemområden som vi enligl våra direkliv framför allt bör beakta är
huvudsakligen tre:

D
Övergången från grundskolan och därmed utgångsläget för gymnasieskolan

D
Förhållandena inom den nuvarande gymnasieskolan och dennas relalion till andra
ulbildningsformer på samma stadium, t. ex. kommunal vuxenutbildning.

D
.Arbetsmarknad och samhälle utanför och efter gymnasieskolan - i dag och inom
en överblickbar framlid.

Våra
direktiv framhåller slutligen att vårt arbele skall mynna ul i ell principförslag
som även kan inrymma aliernaliva förslag.

Framliden
(kapitel 2)

Vi
har inle kunnal genomföra egna framtidsstudier. Däremoi har vi tagit del av
sådanl maierial och också låtit slälla samman framlidsstudier till scenarier.
Till della har vi lagt egna värderingar om i vilken riklning vi vill alt
ulvecklingen skall gå. Vi sammanfattar:

n
Skolan måsle förhålla sig aktiv gentemot tänkta eller verkliga samhällsförhållanden.
Så långl det går måsle skolan ligga före samhällsutvecklingen.

n
Vårl näringsliv kommer fortgående att förändras. Det är vanskligt atl förutse
hur förändringarna kommer att se ut. Del är därför omöjligt

Prop. 1983/84:116 80

att
försöka precisera alla de kompetenskrav ett framlida arbetsliv kommer att
ställa på individen. D Vi ansluter oss lill ell aktivi ekonomiskl
utvecklingsalternativ. Detta utesluter inte all man i skolan också måsle
diskutera mer konfliktfyllda alternativ.

0 Arbelel
har en myckel cenlral roll i alla människors liv. Dess värde

måste upprätthållas även i framliden. Arbetets innehåll bör förändras

så atl del blir bredare och sammansatt av olika uppgifter.

D Sveriges beroende av
utlandet är stort och kommer atl vara det även

i framtiden. D Ett
framlida samhälle bör präglas av slörre förståelse mellan individer.

För
atl bidra lill ett sådant mjukare samhälle bör skolans arbete

- inriklas
på att ge eleverna överblick, helhetssyn och förmåga till kri

tisk distans

- inriktas
mot nytänkande och okonventionellt idéskapande; del bör

ha inslag av kulturellt skapande verksamhet

-
slödja eleverna lill
meningsfull fritidssysselsättning

-
förändra könsrollsattityder och
bryta upp fördomar

-
ha ell historiskt perspektiv
och ge eleverna en i vid mening humanistisk hållning

-
lära samtliga elever att bry
sig om sina medmänniskor och vårda de ändliga naturtesurserna

-
klargöra vårt ansvar gentemot
förtryckta och faltiga länder.

D
Sverige håller på att bli ett flerkulturellt samhälle. Skolan måste bidra lill
all olika folkgrupper får förståelse för varandras särart på samma gång som
olika minoritetsgrupper skall få möjlighet atl slärka sin kulturella
identitet.

D Gymnasieskolan måsle bygga upp ungdomars framtidstro och
klarlägga att framtiden går atl
påverka.

D
För alt möla de krav på ny kompelens som ell framlida arbetsliv kommer all
slälla måste principen om återkommande ulbiidning få ökad lillämpning.
Vuxenutbildning med nära anknytning lill arbelslivet bör få ökad belydelse i
framliden. Man måsle vara återhållsam med generella krav på förlängda
studietider i gymnasieskolan. Balansen mellan olika ämnesgrupper måsle
uppmärksammas.

D
Skolan måsle motarbeta den leknikfientlighet som ibland finns i samhällsdebatten.

□
Datorteknik samt kemi-, laboralorie- och processteknik är områden som måste få
förstärkta utbildningsinsatser. Ell nyll ämne, kulturkunskap, bör införas.

D
Skolan måsle ge eleverna sådan medborgarkunskap alt de kan och vill påverka
förhållandena på sin arbetsplats och i samhället.

Problem
i den nuvarande gymnasieskolan (kapitel 3)

1 kapitel
3 ges en översikllig beskrivning av dagens gymnasieskola och dess

olika problem. Vi återger här kapitlets sammanfattning.

Prop. 1983/84:116 81

Rekrytering

□ De
yrkesförberedande linjerna har ökat sin andel av de elever som las

in lill gymnasiestudier på bekostnad av de teoretiska linjerna; ökningen

är dock inte tillräcklig

D Många elever får inle
sina förstahandsval tillgodosedda

O
Flertalet ungdomar i en årskull söker lill och fär en gymnasieplats. Mellan 10
000 och 20 000 elever får ingen utbildning utöver grundskolan

D
De som inle vill sludera vidare efler grundskolan önskar hellre arbeta; de
anser inte fortsatt utbildning vara meningsfull

D
Del finns liera särskill utsatta grupper, bl. a. elever med ofullständig
grundskola, ungdomar som slutar efler fullföljd grundskola, skollrölta elever
och invandrarelever

D
Barn till högre socialgrupper söker i större utsträckning teoretiska (högskoleförberedande)
linjer medan barn lill lägre socialgrupper i slörre ulsträckning väljer yrkesförberedande
linjer

D
Ser man till statistiska medelvärden har samhällets ansträngningar att jämna ut
den sociala skevhelen i rekryteringen lill gymnasieskolan inte lyckats särdeles
väl. Bryter man upp dessa värden finner man däremoi - i linje med de ambitioner
man haft med reformerna - att en utjämning har skett för vissa elevgrupper; del
gäller elever på den högsla betygsnivån

D
Könsfördelningen är mycket sned.

Studieorganisation

D
En del linjer "träffar räll" med avseende på yrkesområde, andra gör
del mindre väl

□ Man
kan inte säga att en viss linje utbildar för en given nivå inom

ett yrkesområde. Del finns linjer där detta gäller men det ges också

flera exempel på notsaisen

D
Den dominerande rekryteringsvägen till högskolan går från de tre- och

fyraåriga
linjerna D Linjebyten förekommer i första hand från naturvetenskaplig linje
men

också
från en del tvååriga linjer D Studieavbrotten i gymnasieskolan har ganska slor
omfattning.

Utbildningens
innehåll och kvalitet

D Elever
som gått på yrkesförberedande linjer anser att de har fått lära

sig
något som är deras egen kunskap. De upplever detta positivt. Elever

på
teoretiska linjer saknar denna upplevelse. D Allmänna ämnen på yrkesförberedande
linjer får hyggliga omdömen av

eleverna.
Avnämarna anser det vara.bra att de allmänna ämnena utökats

i
dessa utbildningar. D Den yrkeskompetens som eleverna har när de slutar i
gymnasieskolan

godtas
i stort av arbetsmarknaden, även om önskemål om förstärkningar

inte
saknas i enskilda branscher. □ Däremot rikias allvariiga klagomål mot hur
gymnasieskolan förbereder

eleverna
för rollen som samhällsmedlem och löntagare. Det brister i fråga

om
iräning i grupparbete, konfliktlösning, ansvarstagande och liknande. 6 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr
116

Prop. 1983/84:116 82

D
Både elever och arbetsmarknad anser alt gymnasieskolan är för isolerad från
arbetslivet. Ett av ullrycken för detta är de starka önskemålen om praktik för
alla elever.

n
Våra ämnesanalyser ger besked om vilka problem som finns i enskilda ämnen såsom
svenska, matematik, engelska, naturkunskap, samhällskunskap, arbelslivsorientering
och estetisk-praktiska ämnen.

D
Det är för litet samband mellan ungdomarnas personliga ulveckling och skolans värid.
Andra delar av det totala "läronäiet" spelar - på goll och ont - en slor
roll.

n
Ungdomarna vill behövas, vill bli tagna på allvar. De har uppfattningar om
vilka kunskaper och färdigheter som är bra. De är beredda alt öva inflytande
och ta medansvar.

D Eleverna är i stort sett
motståndare till nuvarande betygssystem.

Kraven
på en reformerad gymnasieskola (kapitel 4)

1
kapitel 4 väger vi samman de vikligasle slutsatserna som kan dras av vad som
sägs i kapitel I, 2 och 3. Vi ser därvid efter om de önskemål som framträdde ur
övervägandena om framtiden motsäger, förstärker eller för in några hell nya
aspekter på de krav som kan häriedas ur mer omedelbara problem.

I
fråga om gymnasieskolans grundläggande mål och huvudsakliga arbetsuppgifter
framträder inga förändringskrav av principiell natur. Som helhel bör denna del
av skolsystemet alltjämt ulgöra ett första sleg i en specialisering för
yrkesverksamhet anlingen direkt efler avslutad skolgång eller efler ytterligare
studier i högskolan.

När
det gäller de två- och ireåriga linjer som i dagens läge i första hand
förbereder för yrkesverksamhet direkl efler gymnasieskolan reser både arbetsliv
och elever krav på all den nuvarande yrkeskompetensens allmänna nivå bör
behållas. Om någon förändring däruiöver bör göras, gäller del i första hand all
bredda komf)etensen på följande säll:

n
Anpassningen lill arbetsmarknaden bör underlällas.

n
Skolans arbele bör vara sådanl all del motiverar och rustar eleverna atl aklivi
della i samråds- och besluisprocesser på arbetsplatser och i organisationer.

n
Ett störte anlal elever än f n. bör få möjlighel att kombinera yrkesinriktad
utbildning med språkstudier utöver engelska.

D
Övergång till högskolestudier bör underlällas för dem som önskar della utan atl
det får negativa effekter för andra elever.

De
linjer som i dag främst fyller en högskoleförberedande uppgift behöver knytas
närmare lill arbets- och samhällslivet, i första hand genom praktik. Del bör
också bli lättare för dem som vid utbildningstidens slul vet med sig all de inle
vill gå vidare till högskolan alt förvärva kompleierande färdigheter för
omedelbar yrkesverksamhet.

Gymnasieskolans
mål är redan nu alt kunna ta emol samlliga elever i en årskull.
Ungdomsarbetslösheten och situationen på arbetsmarknaden släller krav på all
gymnasieskolan skall kunna ge lågutbildade och svag-motiverade elever från gmndskolan
en efler deras fömtsättningar och behov

Prop. 1983/84:116 83

anpassad
utbildning. Gymnasieskolan har här en målgmpp som kräver särskild omsorg och
speciella stödresurser.

För
samlliga elevkalegorier gäller slutligen, alt det behöver bli lällare för dem
alt få känna och la ansvar för det egna studiearbetet, vidga sina vyer och
utveckla sin personlighet. Med ökande ålder behöver eleverna i gymnasieskolan i
växande grad bli lagna i anspråk som de mognande och ansvarskännande
personligheter de allra flesta av dem är.

Övergången
från grundskola lill gymnasieskola behöver bli avsevän mjukare. Den behöver t.
ex. anpassas bättre lill elevernas behov av att efler någon tids konkret erfarenhel
lägga om studievägen ulan all de därför skall behöva föriora ett helt studieår.
En studieorganisation som i slörre ulslräckning än f n. svarar mol breda
intresseområden bör också eftersträvas.

Det
bör också vara möjligl att redan under vårterminen av årskurs 9 i gmndskolan ge
eleven särskild förberedelse för studierna i gymnasieskolan. Del kan t, ex
gälla all slärka baskunskaperna i matematik för elever som valt lekniskl
utbildningsområde. Hämtöver behöver gymnasieskolans ingångsskede byggas upp på
ett sådant sätt, atl del blir möjligl för elever utan B-språk och med endast
allmän kurs i matematik och engelska att gå vidare till vilken gymnasial
studieväg som helst, alltså även till dem som tidigare ställt högre krav på
förkunskaper.

Elever
med behov därav skall slutligen kunna påbörja gymnasiestudier i långsam
studietakt och med ett stort mått av praktiska inslag. Detta är en viklig
förändring för alt ge också de ungdomar som i dag slår ulanför gymnasieskolan
en meningsfull utbildning.

De punkier
som i första hand rör övergången från grundskolan får omedelbara konsekvenser
för studieorganisationen. Anpassningen av ulbudel av språkundervisning till en
ännu störte variation i elevernas förkunskaper bör t. ex. sätta spår i
timplanerna förspråk. Det måsle erbjudas ökade möjligheler till ett vidgat
språkprogram för elever med goda färdigheter i engelska och B-språk vid
gymnasieskolans början. Andra elever måsle få lillfälle att med ett större limial
nå upp lill en god färdighelsnivå i ett mer begränsat anlal språk, i första
hand engelska och tyska eller franska.

De
elever som har behov av det bör kunna bedriva gymnasiestudier på dellid. De
skall också under någon lid kunna ägna sig hell åt praktik eller förvärvsarbete
och därefter kunna återuppta studierna i normal omfallning.

En
inom gymnasieskolan avslutad yrkesförberedande utbildning bör, lällare än nu
kunna kompletteras - förutom med ylleriigare yrkesförberedande inslag - till högskoleförberedande
kompetens. Delta kan ske antingen omedelbart efler de två utbildningsåren
eller efter en periods yrkesarbete. Om man följer den senare modellen
tillämpas principen om återkommande Ulbiidning. Kompletteringsutbildningen kan
anordnas antingen i gymnasieskolans egen eller i den kommunala
vuxenutbildningens regi. Olika former för samarbele mellan dessa utbildningsanordnare
måste finnas i framtiden, anpassade lill skilda orters behov och
förutsättningar. Elever som följer ett treårsprogram skall kunna få ett
kompletterande yrkesinriktat inslag mol slulel av ulbildningen.

Det
är nödvändigt alt möjligheterna lill samverkan med kommunal vuxenutbildning
och arbetsmarknadsutbildning ökas. På så vis kan utbildningsresurserna
användas effektivare.

Prop. 1983/84:116 84

Vi
anser atl praktik skall införas på alla studievägar. Praktiken måste spridas ut
över läsåret. På del viset kan tillgängliga plalser utnyttjas bättre.

Den
nuvarande starka ämnessplittringen på de tre- och fyraåriga linjerna måste
dämpas. De mål om förmåga till självständiga studier som nu tar sig ullryck i ell
program för beting och specialarbete behöver ytteriigare främjas genom
koncentrationsläsning och längre, sammanhängande arbetspass. En större fördjupning
behöver komma till slånd i de olika studievägarnas karaktärsämnen. Utbytet av
vad som brukar betecknas som all-mänorienterande ämnen behöver bli bättre,
framför allt vad gäller den nalurvelenskapliga orienteringen för elever
inriktade mot humaniora, samhällsvetenskap, socialt arbete och ekonomi.

Slutligen
bör studieorganisationen ses över med sikte på alt få bort återvändsgränder
bland linjer och grenar samt bredda kompelensen där den är för smal.
Arbetslivsorienteringen behöver ses över och de estetisk-praktiska ämnena få ell
ökal ulrymme.

Våra
överväganden om framliden understryker på ett särskill säll vikten av all
studieorganisationen gör det lällare för eleverna att få perspektiv på globala
och internationella beroendeförhållanden samt en fördjupad förståelse av vad kullurell
identitet innebär.

En
reformerad gymnasieskola bör mer än nu göra del möjligt atl variera arbetssätt
och studieformer efler både elevernas önskemål och behov, lärarnas möjligheter,
skolans resurser och de krav som olika slag av ämnen och kurser ställer. Del
finns nu liksom tidigare all anledning atl varna för övertro på alt en viss
metod i alla lägen är kungsvägen för all nå de önskvärda målen. Vilka
arbetssätt och meloder man i verkligheten kommer att använda besläms mindre av
föreskrifter än av organisatoriska fömtsättningar såsom timtal, arbetspassens
längd och ämnesföljden.

1 en
ny gymnasieskola bör därför en mångfald arbelsformer och meloder få prövas och ulvecklas.
Del är viktigt all eleverna får träna sig i att planera, genomföra och
utvärdera sitt studiearbete på ell självständigt sätt parallellt med all de
under andra lektioner tränar sin förmåga lill lyssriande och koncentrerad egen
bearbetning av ell inlärningssloff En viktig fömisälining for detta är atl
möjligheterna till handledning ökar.

Eleverna
måste lära sig såväl genom arbelsformerna som skolans innehåll au inlärning är
en akliv process, som kräver både arbete, tålamod och engagemang för att
resultatet skall bli gott. Samtidigt måsle lärarna i den reformerade
gymnasieskolan mera se på eleverna som medagerande i inlär-ningsarbelet än som
passiva mottagare. Detta kan ske bl. a. genom att eleverna i allt större
utsträckning får la eget ansvar inle bara för delar ulan också för slörre
avsnitt av lärostoff och arbetsperioder.

Del
är samtidigt väsentligt alt arbetssätt och arbelsformer i gymnasieskolan inte
på ett avgörande säll skiljer sig från del samtida arbetslivels, där demokrati
och medbestämmande blivit allt viktigare inslag. Rimligen bör den praktik, som
vi föreslår, samt den pågående ulvecklingen mol ett mer direkt samspel mellan
arbetsliv och skola, kunna bidra härtill.

Även
i' övrigl bör hela arbelel läggas upp så alt eleverna i ökande utsträckning -
såväl i förhållande lill nuläget som med stigande årskurs inom den nya
gymnasieskolan - får möjligheler all la ell egel ansvar för sin arbetsmiljö och
sin studiesituation. Det är också viktigt alt elevernas er-

Prop. 1983/84:116 85

farenheter
och åsikter las till vara och får påverka undervisningen under kommande år.
Utvärderingen måste vara ett vikligl led i utvecklingen av arbetssätten.

Avdelning
II. Huvuddragen i en ny studieorganisation

Till
denna avdelning hör kapitlen 5-16, som vart och ett behandlar väsentliga delar
i förslagel till ny studieorganisation.

UibUdningsområden
och studieprogram (kapitel 7 och 8)

Vi
föreslår att begrepp som linjer, grenar och varianter utgår. I stället talar vi
om koria och långa studieprogram. För att förbättra den inre samordningen och
integrationen i gymnasieskolan förs dé olika studieprogrammen samman i tre
utbildningsområden, inom vilka studieslarten är gemensam.

De
korta studieprogrammen omfattar två studieår och är i första hand yrkesförberedande.
De långa studieprogrammen omfattar tre eller fyra studieår och är särskilt
avsedda att förbereda eleverna för högskolestudier. Den skarpa gränsen mellan yrkesförberedande
och siudieförberedande ulbildningar tonas ned genom att de allmänna inslagen ökar
i de yrkesförberedande studieprogrammen och de yrkesförberedande inslagen ökar
i de studieförberedande.

Vi
föreslår alt de olika studiepogrammen grupperas i följande tre iii-bildningsomiåden:

D
Det ekonomiska utbildningsområdet n Det sociala utbildningsområdet D Det lekniska
utbildningsområdet.

Det
tekniska utbildningsområdet är så omfattande att det har delats i fyra
utbildningsblock:

D Det
mekaniska blockel

n Det el-teléiekniska
blocket

D Del bygg-
och anläggningslekniska blocket

D Det laboralorieiekniska
blocket.

I
det mekaniska blocket återfinns de kompetenser som eleverna idag når på den
Verkstadstekniska, den fordonstekniska, den drift- och underhålls-tekniska och
den processtekniska linjen. Det bygg- och anläggningslekniska blockel inrymmer
de nuvarande "stora" byggutbildningarna. nämligen dem för byggnadsträarbetare,
murare, betongarbetare och väg- och ledningsarbetare.

Det
laboratorietekniska blocket är avsett atl inrymma utbildningar som tillsammans
kan fylla samhällets nuvarande och kommande behov av la-boratorietekniskt
utbildad personal. Ett kommande beredningsarbete får utvisa hur blocket
närmare bör ulformas och dimensioneras.

Till
varje utbildningsområde/block hör också specialkurser. 1 det tekniska

utbildningsområdet
ingår dessutom vissa studieprogram som inte naturiigt kan föras till något av
utbildningsblocken (program moisvarande t. ex. nuvarande mindre linjer som jordbmkslinjen,
skogslinjen, träleknisk linje). Vi föreslår också

D
atl de nuvarande specialkurserna som direkl bygger på avslutade gmnd-skolestudier
måsle ses över så att samma principer i stort gäller för dem som för de korta
studieprogrammen

O
att de korta studieprogrammen skall kunna följas av kompletteringsutbildning
som leder dels till kompetenser motsvarande de långa programmens, dels lill
högre yrkeskompetens.

D
atl de långa studieprogrammen skall kunna avslutas prakliskl genom alt man
under del iredje årel väljer en koncentrerad yrkesteknisk kurs, kyt-kurs

P
alt de stutkompelenser som man kan uppnå i dagens gymnasieskola i huvudsak kan ålerfinnas
i den nya organisationen. Studievägar som formelll saknar motsvarighet i vår studieorgansiation
är de tvååriga sociala, lekniska och ekonomiska linjerna saml den tvååriga
konsumtionslinjen. De ålerfinns dock i väsenfiiga delar inom ramen för de
tvååriga programmen (t. ex. konsumtionslinjen som till slora delar ersälls av
studieprogrammet för hemvård och socialtjänst).

Av
tabell 13.1 och figur 13.1 på följande sidor framgår vilka studieprogram och
slutkompetenser som den nya gymnasieskolan kommer att erbjuda.

Studieprogrammens
principiella uppbyggnad (kapitel 8, 13, 16)

Vi lägger fasl
principerna om stadga, jlexibiliiei och ny start som utgångspunkt för våra
förslag till hur studieprogrammen bör vara uppbyggda.

Tal>ell
13.1 Översikt sieskolan

över
studieprogram och slutkompetenser i den nja gymna-

Utbildningsområde

Korla studieprogram

Långa studieprogram

Ekonomiskt

Handel och kontor

Ekonomi

Humaniora och samhällsvelenskap (alternativ ingång)

(Närliggande
utbild-

Diverse specialkurser

ningari

Socialt

Vård

Humaniora och samhälls-

Barn och ungdom

vetenskap (alternativ in-

Hemvård och socialtjänst

gång) Naturvetenskap-biologi

Bild 1 Pä ett be-''" > gränsat
antal

Musik 1

(Närliggande
utbild-

Diverse specialkurser

ningart

Utbildningsområde

Korta
studieprogram

Långa studieprogram

Tekniskt Mekaniska blocket

(Närliggande utbildningar) Byggtekniska blockel

(Närliggande studieprogram

(Närliggande utbildningar) El-teletekniska blocket

(Närliggande ulbildningar)

Laboralorieiekniska
blocket

Separata studieprogram

Fordonsmekanik

Maskinmekanik

Bilskadereparation

Plåt- och svetsmekanik

Verkstadsmekanik

Drift- och underhållsteknik

Processteknik

Diverse specialkurser

Byggnadsträteknik

Murning

Betongteknik

Gatu-, väg- och

ledningsteknik

VVS-montage

Byggnadsplåtslageri

Golvläggning

Målning

Diverse specialkurser

Elektrisk installation

Telereparation

Slyr- och reglermekanik

Telemonlering

Kontorsmaskinreparation

Diverse specialkurser

Laboratorieteknik

Apoteksteknik

Provtagnings-
och

mätteknik

Kemiteknik

Processteknik

Träteknik

Beklädnadsieknik

Grafiskt
arbete

Jordbruksteknik

Skogsbruksteknik

Trädgårdsteknik

Livsmedelsteknik

Frisörarbete

Övriga
studieprogram"

Naturvetenskap-teknik Teknik

Som ovan

Som ovan

Som ovan

"Till gruppen övriga studieprogram förs sådana sällsynta
utbildningar som i dag är långa specialkurser, l. ex. utbildningar för
fotografer, mikromekaniker m. fl. samt eventuellt nytillkommande utbildningar.

D
Med stadga menar vi au eleverna skall följa en fasl plan för sina sludier. och
att studieprogrammet till sina huvuddelar beslår av en fasl uppsättning ämnen
och kurser Eleven skall alltså redan från början klan kunna urskilja målel för
studierna. Valmöjligheter skall finnas i en omfattning som gör atl eleven dels
kan överblicka dem, dels aldrig hamnar i en återvändsgränd.

D
Med flexibilitet menar vi att eleven vid givna lillfällen under sina studier
skall kunna välja väg genom sludierna. Vägvalet skall kunna grundas

Prop.
1983/84:116

figur 13.1 Principskiss över ulbildningsvägar.

Prop. 1983/84:116 89

på
elevens egna erfarenheter och ett "felaktigt" val skall i efterhand
på ett enkell sätt kunna rättas lill utan alltför stor tidsföriust.

D
Med ny start menar vi att eleverna påtagligt skall få uppleva all de lämnat en
skolform som har vissa uppgifter och kommit till en annan skolform med andra.
Gymnasieskolan skall bl. a. ge en specialiserad utbildning, ofta med praktisk inriklning.
Vi menar att det är av stor vikt atl eleven i gymnasieskolan från början av
sina studier får la itu med något annat än den allmänna medborgeriiga
utbildning som bjudits - om än på en annan fördjupningsnivå - under nio skolår
i grundskolan. Principen om ny start innebär därför alt eleven alllid skall
påbörja sina sludier med ett stort mått av praktiskt inriktade karaktärsämnen
inom det utbildningsområde eleven vall.

Vad
beträffar studieprogrammens uppbyggnad i övrigt gäller att de enskilda ämnenas
karaktär har betydelse för hur och var i tidsföljden de uppträder i ett
studieprogram. Vi skiljer mellan följande lyper av ämnen;

D
Med allmänna järdigheisämnen menar vi sådana ämnen som ger gmnd-läggande kommunikationsfärdigheter.
Till dem räknas i första hand de moderna språken och svenska. Det är ämnen som upplräder
i alla studieprogram.

G
Med karaktärsämnen menas ett för ett studieprogram karakteristiskt ämne som
med stöd av färdighetsämnena skall ge fördjupad kunskap inom speciella områden
och lägga en god gmnd för en kommande yrkesskicklighet eller för fortsatta sludier.
Till denna grupp av ämnen hör t.ex. fysik, kemi och biologi i ell
naturvetenskapligt inriktat studieprogram, historia och samhällskunskap i ett humanistiskt-samhällsvetenskapligt
studieprogram, samt yrkesteknik i ett yrkesinriktat. Ett praktiskt betonat
karaktärsämne kallar vi också för lillämpningsämne. I vissa program kan färdighetsämnena
uppträda som karaktärsämnen.

D
Med slöd- och inlegrationsämnen menar vi ämnen som inte på samma sätt som
färdighets- och karaktärsämnena har kraven på sig atl ge funktionella
färdigheter. De skall i slället erbjuda mer av allmänna referensramar och översikler.
Deras uppgift är vidare atl lyfta fram sådan kunskap som är relevant för alt
karaktärsämnenas innehåll kan bli belyst i ett vidare sammanhang.

D
Med estetisk-praktiska ämnen menar vi ämnen som musik, teckning, bild,
dramalik, slöjd men också stenografi. Ämnena kan uppträda i olika skepnader i
skilda utbildningsprogram. De kan vara karaktärsämnen i vissa program, slöd-
och inlegrationsämnen i andra.

D Utöver
ämnen och ämnesstudier enligt ovan skall varje studieprogram erbjuda möjligheler
lill fördjupningssludier. Dessa studier skall normalt gå längre i fördjupning
än vad man i dag kan nå i de vanliga ämnena. De skall lill sitt syfte motsvara
vad man i dag vill åsladkomma med 1. ex. nuvarande specialarbeten men erbjuda
eleverna mer av stöd och handledning. Fördjupningssludier är obligatoriska i de
långa programmen men skall kunna väljas ganska fritt inom de problemområden som
täcks av karaktärsämnena i resp. program. De skall ha samma tyngd som ämnessiudier
i övrigl vad gäller fortsatta studier i högskolan. 1 de korta programmen
erbjuds frivilliga fördjupningssludier inom ramen för yrkesutbildningen och
med inriklning på någon hantverksmässig specialisering eller moisvarande.

Prop.
1983/84:116 90

D
För dem som inle önskar fördjupningsstudier skall koncentrerade yrkeslekniska
kurser, kyi-kurser, finnas på de långa studieprogrammen. Del kan vara kurser i konlorskunskap,
marknadsföring, transport och samfärdsel, laboraioriekunskap osv. På
förhållandevis kort tid skall kurserna ge en "yrkeslopp" och kunna
fungera som någol av en sluss ul mol arbetsmarknaden för ungdomar på de långa
studieprogrammen som inle avser att direkl fortsätta sludierna vid högskolan.

D
Utöver ämnesstudier, fördjupningssludier och kyt-kurser skall varje studieprogram
innehålla en period praktik varje läsår (se vidare nedan).

D
En viklig princip för studieprogrammens uppläggning är principen om koncenlrationsläsning.
Dagens ämnessplittring med upp lill elva olika teoretiska ämnen på
veckoschemat minskar, samtidigt som antalet studiepass per ämne och vecka ökar
under de tider då ämnet finns på schemat.

n
En annan viklig pricnip är all undervisningstiden skall samlas lill störte
sammanhängande sludiepass. Tiden skall användas dels lill normall lek-lionsarbete
under lärares ledning, dels lill projeklarbele enskill eller i gmpp samt dels lill
enskill siudiearbele. Under all denna lid behöver inle dagens syslem med en
"lärartäthet" på en lärare per 30 resp. 16 elever gälla. Under viss
tid kommer lärarens roll mer all bli handledarens. Ett fortsatt
beredningsarbete i samband med läro- och kursplanearbetei får utvisa vilken
lärartäthet som bör förekomma under olika arbetsmoment.

D
En princip av stor belydelse för studiernas uppläggning är uppdelningen av sludierna
i kurser. Allmänna färdighelsämnen och karaktärsämnen delas upp i grundkurser
och lilläggskurser Gmndkurserna är gemensamma för alla som läser ämnet i del
aktuella studieprogrammet och kan vara en eller flera beroende på ämnets
karaktär. Tilläggskurserna är i regel flera och har en tredubbel uppgift,
nämligen

-
att befästa och belysa de
centrala begreppen och problemen i gmndkurserna genom mer djupgående
tillämpningsstudier

-
all ge ökad bredd genom tillägg
av nya moment

-
all ge fördjupning i sådana
moment som behandlals mindre ingående i gmndkurserna. Även stöd- och inlegrationsämnen
saml estetisk-praktiska ämnen med höga timtal skall kursuppdelas.

1 gymnasieskolans
inledningsskede erbjuds också kompletterande kurser i svenska och matematik. D
Avgörande för våra ställningstaganden då del gäller uppdelningen av
ämnesstoffet i kurser är principerna

-
atl en inte obetydlig valfrihet
kan inrymmas i systemet när del gäller vilka lilläggskurser som en elev kan
läsa och i vilka ämnen delta bör ske,

-
all en individuell variation
kan tillåtas också i fråga om anialei till-läggskurser som en elev kan välja
(utöver ell fastställt minsta anlal),

-
atl del föreslagna kurssystemet
vad tilläggskurserna belräffar ger stor lokal frihel i fråga om innehåll,
metodik och tillämpningsområden. I läroplanen bör på denna punkt endasl anges
den allmänna karaklären

av
de kvalitetskrav som bör uppställas för olika slag av tilläggskurser.

Prop.
1983/84:116 91

D
Tidsföljden för de olika inslagen i ett studieprogram är följande:

-
Studieslarten har tyngdpunkten
på yrkesinriktade karaktärsämnen och praktik. Under hösten påbörjas också sludier
i färdighelsämnen och andra karaktärsämnen.

-
Senare under studieprogrammet koncentraiionsläses
studieprogrammens karaktärsämnen.

-
I slutet av studieprogrammet
fortsätter vissa karaktärsämnen. Dessutom studerar eleverna stöd- och
integrationsämnen och genomför fördjupningsstudier alternativt kyt-kurser enligl
ovan.

-
Under hela studietiden fram lill
sisla året/halvåret studeras allmänna färdighelsämnen och estetisk-praktiska
ämnen. På samma sätt erbjuds idrott och tid för studieplanering och föreningsverksamhet.

Praktik
i gymnasieskolan (kapitel 12)

Redan
i dag erbjuds inslag av "praktik" på vissa utbildningslinjer. Vi
föreslår

n
all praktik införs för alla elever i gymnasieskolan. I såväl korta som långa
studieprogram är praktiken minst tre kalenderveckor (16 skoldagar) per läsår

D
att praktikbegreppet reserveras för vissa väl definierade former av ar-betslivskontakler
som ingår som ett led i ulbildningen. Praktiken är en del av skolans samlade
undervisning och måsle som sådan samordnas med den ämnesmässiga undervisningen.
Utbildade handledare skall finns på arbetsplatsen. Lärarna skall besöka
eleverna när de är ute på praktik. Orienleringom fackligt arbete ingår i
praktiken. Elever som fullgör praktik är inte atl betrakta som arbetstagare
även om vissl produktivt arbele ulförs.

D
all det skall finnas två lyper av praktik, arbetslivspraktik och yrkespraktik.
Den förra är mer allmän och syftar bl. a. lill atl ge erfarenhet av arbetsmiljöer.
Den senare är avsedd att ge yrkesutbildning.

D
all åtgärder vidlas för alt fä fram praklikplatser i tillräcklig omfallning. På
denna punkl lägger vi-fram n'å alternativa förslag:

-
Enligl alternaliv A bör en
reglering genom avtal ske under en försöksperiod om högsl fem år, varefter frågan
ånyo prövas. En majoritet av ulredningen förordar delta förslag.

-
Enligl alternativ B bör
istället ell lag stiftas, som delvis kan ersällas med avtal. En minoritet av
utredningen förordar detta förslag.

Tidsramar
och veckoschema (kapitel 6)

Vi
föreslår som nämnts alt praktik införs i alla studieprogram, saml all vissa nya
ämnen lillkommer. Vi önskar ulöver della dels en allmän kvalitetshöjning, dels
en jämn arbetsbelastning studieprogrammen emellan. För atl f ulrymme för delta
föreslår vi dels all läsåret föriängs i begränsad omfattning, dels att mer av
elevemas lid för hemarbele, långläxor, beting, specialarbete och enskill arbele
i övrigl läggs inom ramen för den sche-malagda tiden. Dessutom görs schemat
mindre splittrat genom koncentrationsläsning och längre arbetspass. Mindre
"spilltid" tillåts i schemat.

Prop.
1983/84:116 92

Våra
förslag innebär vad lidsramanm belräffar

D
all läsåret föriängs. Vi ger två alternaliv. Huvudallernalivel som utredningens
majoritet står bakom innebär all föriängningen är åtta läsdagar.

D all läsåret delas i tre
terminer, vilket är utredningens huvudalternativ

D
att terminerna (läsåret) delas i perioder om i medeltal 16 läsdagar. I ell treterminssystem
blir varje termin då fyra perioder lång. De minsta praktikinslag som erbjuds
har lengden en period

D
att den i skolan schemalagda studietiden med dagens terminologi motsvarar 43
lektionstimmar (40-minutersleklioner). Vi föreslår att 40-mi-nutersperioderna
normalt blockläggs lill längre sammanhängande arbetspass. All den schemalagda
tiden skall inte vara lärariedd i den utsträckning som gäller för lärarledda
lektioner i dagens gymnasieskola

D
att "spilltid" undviks genom de längre arbetspassen, vilket dels
minskar schemats hållimmar, dels gör det möjligl att anordna prov och
frilufts-inslag utan att andra ämnen i så stor utsträckning som i dag drabbas
av stora lektionsbortfall

n
all de föreslagna ålgärderna för de korta studieprogrammen innebär en ca 18-proceniig
ökning av den schemalagda tiden för studiearbete

D atl
ålgärderna för de långa studieprogrammen innebär alt del trots införandet av
praktik finns ett ökat tidsutrymme i schemat i förhållande till dagens treåriga
linjer.

Valet
till gymnasieskolan och den gemensamma studiestarten (kapitel 9)

Vi
föreslår atl insatser görs för att åsladkomma en mjukare övergång mellan grundskolan och gymnasieskolan. Redan
nu pågår försök med intagning lill
gymnasieskolan på höstterminsbetygen i årskurs 9 och försök planeras med
intagning till gymnasieskolan på andra gmnder än betyg (det s. k. Örebroförsöket).

En
mjukare övergång mellan de båda skolformerna kan endast åstadkommas genom att
samarbetet mellan gmndskolan och gymnasieskolan förbättras. Redan under vårterminen
i årskurs 9 måsle konkreta åtgärder sällas in för alt underiätta övergången.

Vi
föreslår vad beträffar valet lill gymnasieskolan

D
att eleverna gör sill val av utbildningsområde (för del tekniska utbildningsområdet
valet av block) vid kalenderårets slut i årskurs 9

D
all eleverna samtidigt gör en preliminär, inte bindande intresseanmälan om
studieprogram samt om tillvalsämnen och praktik under terminerna I och 2. Mol slulel
av vårterminen i årskurs 9 görs bindande val av tillvalsämnen. Bindande val av
studieprogram görs slutligen i december efter sex perioders studier i
gymnasieskolan (i mitten av termin 2 i ett irelerminssystem). Under hela
"valperioden" (mer än ett år lång) erbjuder skolan slöd i olika
former för att göra valet så realistiskt som möjligl både från elevens och samhällels
synpunkt.

D
att de inledande, områdesvis gemensamma, två terminerna (i ett treterminssystem)
i gymnasieskolan skall erbjuda en ordentlig introduktion inom det valda
utbildningsområdet (blocket). Det åstadkoms dels genom

Prop. 1983/84:116 93

praktik,
dels genom ett slort inslag av tillämpningsämnen, dels genom möjlighelen att
välja karaktärsämnen, typiska för de efterföljande långa studieprogrammen. De
inledande tillämpningsämnena är

-
i det sociala
utbildningsområdet: socialkunskap, barn- och ungdomskunskap, vårdkunskap och
särskilda vårdämnen, kost- och konsumentkunskap, saml speciellt för de långa
studieprogrammen historia och geografi resp. biologi och kemi

-
i det ekonomiska utbildningsområdet:
kontorsteknik, maskinskrivning, handelskunskap med konsument- och vamkunskap, saml
för de långa studieprogrammen dessutom företagsekonomi och geografi resp.
historia och geografi

-
i det tekniska
utbildningsområdet: blockspecifika tillämpningsämnen Gfr yrkesämnena på dagens
jämförbara linjer) saml för de långa studieprogrammen teknologi och kemi

D
att man dessutom underde två inledande terminerna erbjuder möjligheter att
lägga en god grund i främmande språk och matematik.

Studiehandledning,
studiegrupper m. tn. (kapitel 10)

Vi
understryker på flera ställen i betänkandet atl ett krav på en ny gymnasieskola
är att elevens medinflytande över och ansvar för sin studiesituation måste Slärkas.
Vidare har vi uppmärksammat kritiken mot skolan för att den inte i tillräcklig
omfattning engagerar sig i elevernas "medmänskliga" kompetens och
den enskildes utveckling av personliga intressen.

Sålunda
behövs t. ex. någon lämplig form för att ge elever och företrädare för skolan
möjlighet att mötas för alt gemensaml diskutera frågor som i vid mening hör
samman med elevens väg genom studierna. Likaså behövs ett aktivt stöd av
elevernas intresseutveckling.

Vi
föreslår därför

D
att en ordning med studiekonlrakt mellan elev och skola införs. Stu-diekontrakiet
innebär en formaliserad dialog då ett individuellt handlingsprogram bestäms.
Härvid skall eleven kunna slälla krav på skolan. Kontraktstillfällena
återkommer och programmel ändras i takt med elevens väg genom studierna.

D
att studiekontraktet omfattar olika inslag, i första hand det egentliga
studieprogrammet och en plan för praktiken.

D atl
handledningen av eleverna förstärks. Vissa lärare fåren särskilt ansvar som
handledare.

n atl
åtia elever bildar en sludiegrupp. inom vilken arbetet bedrivs i former som tränar
den sociala förmågan. Studiegrupperna utgör en grund för en aktivt
handledarskap.

n
att för att främja elevernas personliga utveckling skolan bl. a. skall stödja
föreningsverksamhet. Tid avsätts för detta ändamål inom varje studieprogram.
Som ett led i sin sociala utveckling tar eleverna ansvar för vissa kollektiva verksamheler
i skolan.

Prop.
1983/84:116 94

Särskilda
stödåtgärder (kapitel 11)

Samhället
har slälll upp som mål all alla ungdomar i en årskull som lämnar gmndskolan
skall kunna beredas plats i gymnasieskolan. Ell problem är dock alt en del
ungdomar inle söker sig till gymnasieskolan, inle fär en utbildningsplats som
de kan acceptera eller tidigt avbryter sina sludier.

Vi
ser det som en av våra mest angelägna uppgifter all föreslå en studieorganisation
som bättre än dagens förmår erbjuda ungdomarna en utbildning som är attraktiv
till innehåll och arbetsformer.

De ålgärder
som vi föreslår för alt nå målel all alla elever skall kunna erbjudas en för
dem meningsfull ulbiidning i gymnasieskolan är följande:

D
Den reguljära studieorganisationen måsle göras betydligt mer avpassad också för
de elever som idag slår ulanför gymnasieskolan.

D
Dämtöver bör skolan kunna sätta in olika behovsinriktade ålgärder för att lösa
enskilda elevers problem.

Vi
menar all ell flertal inslag i den studieorganisation som vi föreslår avsevärt
förbättrar situationen för många av de elever som i dag har svårt atl finna sig
till rätta i gymnasieskolan. Exempel på sådana inslag är den mjukare studieslarten
och förslagel om införande av praktik i alla studieprogram. Ett annal exempel
är uppdelningen av sludierna i kurser vilkel möjliggör alt studiemålen kan bli
mera näraliggande och ger möjligheler till studier på dellid med avbrott för
perioder av praktik/arbete.

Trols
dessa inslag i den nya studieorganisationen anser vi det dock vara realistiskt atl
räkna med atl vissa elever ändå inle finner åtgärderna tillräckliga. Vi
föreslår därför att studieslarten i gymnasieskolan skall kunna erbjudas på
alternativa sätt som underiältar för en elev att efter en tid kunna följa de
mer reguljära studieprogrammen. Hur della skall kunna göras bör prövas i försöksverksamhel
så att de konkreta lösningarna för växa fram fortlöpande. Vi medverkar i en
sådan försöksverksamhel i Västerås och Södertälje kommuner. Försöken beskrivs i
kapitel 25. De vägar som bl. a. behöver prövas anser vi vara:

D
En lyp av ulbiidning kan vara studier på halvfart med praktiska inslag.
Parallellt med praktik eller prakliskl arbele följer eleven kurser inom
gymnasieskolan. Kurserna ulgör delar av ell speciellt studieprogram och möjlighelen
ges all efter hand studera hela programmets kurser och uppnå full kompetens. Slrävan
skall vara att eleven efter en tids halvfartssludier skall kunna övergå till
att studera i normal takt och följa de vanliga studieprogrammen. Denna tid
skall dock kunna variera efler den enskildes behov och i speciella fall kunna
vara så lång all eleven gått igenom hela ulbildningen på halvfart. 1 vissa fall
leder ulbildningen endasl till vissa delkompetenser.

D I
enstaka fall behöver hell individualiserade utbildningsgångar byggas upp.

För
all skolan skall kunna la hänsyn lill varje elevgrupps eller varje elevs
särpräglade önskemål måste alltså en serie ulbildningsvägar kunna erbjudas,
vilka går från den mesta möjliga skolmässiga utformningen över till den hell
individuellt anpassade utbildningsgången. Delta kräver både personella och
materiella resurser utöver de reguljära. Vi menar all del är naturiigt

Prop.
1983/84:116 95

atl
vissa elever i särskill ulsalta gmpper får dra proportionsvis högre kostnader
än sina kamrater.

För
de elevgmpper som vi här har diskuterat behöver allt.så gymnasieskolan lillföras
ökade resurser.

Vi
räknar med alt vårt förslag lill ny gymnasieskola lidigasl kan genomföras
1985. Detta krav på ökade resurser kommer alltså att behöva tillgodoses vid en
tidpunkt då den s. k. ungdomspuckeln har passerat gymnasieskolan och trycket på
gymnasieskolan lättar. Totalt sett behöver därför inte gymnasieskolan komma
att kosta mer än den gör i dag.

Betyg
(kapitel 16)

Del
nuvarande relativa betygssystemet bör avskaffas i gymnasieskolan. Vi menar atl
det förslag till kurssyslem som vi framför skapar nya förutsättningar för all
ett betygssystem av annal slag skall kunna införas. Vi föreslår

D
alt ett kursrdateral betygssystem införs. För varje kurs skall betygen
godkänd/icke godkänd finnas. Andelen olika belygssteg skall inte anges med
exakta procenttal utan avgörs av hur många elever som har uppnått resp. belygsstegs
kompetenskrav,

D
all del (oavsett hur betygsskalan utformas) i ett belygsdokumeni skall
redovisas genomgången ulbiidning inom resp. studieprogram. Av dokumentet skall
framgå vilka kurser och övriga utbildningsmoment - fördjupningsstudier,
praktik elc. - som eleven genomgått och resultatet av delta.

Vad
belräffar anlalel betygssteg som skall finnas råder i utredningen delade
meningar. En majoritet inom utredningen anser att det krävs en gradering av de
godkända betygen i två eller tre steg, dels som urvalsgrund för antagning till
högskolan, dels också av andra skäl, bottnande i gymnasieskolans egen
situation.

En
minoritet an.ser att en gradering av betyget godkänd inte behövs för
gymnasieskolans egen del. Del enda som kan motivera en sådan gradering är om
andra urvalsmöjligheier lill högskolan vid sidan om betygen inte visar sig vara
tillräckliga.

Vi
föreslår

D
att UHÄ - i samband med remissbehandlingen av detta betänkande - för i uppdrag atl
belysa konsekvenserna för antagningen till högskolan av vårt förslag till
studieorganisation. UHÄ skall därvid redovisa underiag för all bedöma såväl
betygen som andra tänkbara urvalsgrunder. När del gäller betygen skall UHÄ
presentera underiag som ulgår från vardera av ovan redovisade ståndpunkter,
graderade godkända betyg resp. betygen godkänd/icke godkänd

D
att på grundval av detta underiag urvalsfrågorna prövas i särskild ordning. Det
bör ske också med beaklande av de erfarenheter som föreligger av del nu
tillämpade antagningssystemet. Till slul för en sammanvägning göras av vad som
är lämpligast med hänsyn både lill gymnasieskolans studieorganisation och lill
högskolans antagningsregler.

Prop. 1983/84:116 96

Timplaner för korta och långa program. Jämförelse med
nuvarande linjer (kapitel 14 och 15)

I kapitel 14 redovisar vi en lypiimplan för korta
studieprogram (se tabell 14.1 nedan). Vi jämför denna med nuvarande system.

D Under termin 1 och 2 avsätts 60 minuter per vecka till
studiegruppens planering m. m. Under de följande fyra terminerna är moisvarande
tid 40 minuter per vecka.

Tabell 14.1 Förslag till typtimplan för korta
studieprogram

Skolarbetstid för eleverna uttryckt i antal veckotimmar
motsvarande arbetspass om 40 minuter.

Ä mnen/Kurser

Term i

n

It

lp

2

3

4

5

6

(Antal
veckor)

(9,2

3

12,2

12,2

12,2

12,2

12,2)

Studiegruppens
planering

1,5

—

1,5

1

1

1

1

Idrott"

3

-

3 "

3

1,5

1,5

1,5

Estetisk-praktiska
ä mnen*

1,5

-

1,5

1,5

1,5

1,5

1,5

Svenska

3

-

3

4

4

4

4

Engelska''

4,5

-

4,5

4

3

3

3

B-spr å k/Matematik'

3,5''

-

3,5''

4/0

3/0

3/0

3/0

Samh ä llskunskap

-

-

-

-

4''

4"-

-

Kulturkunskap

-

-

-

-

-

-

4"-

Karakt ä rs ä mnen

Inledningen
(kap 9)

Fackteori
med syo

4

-

4

Ö vriga till ä mpnings ä mnen

22

-

14/22

Praktik

-

43

-

Teoretiskt
tillval

-

-

8/0

Yrkestekniska
ä mnen

med
praktik'

a:
Teoretiskt tillval

-

-

-

25.5

25

25

25

b: Inget
teoret. tillval

-

-

-

29,5

28

28

28

Totalt

43

43

43

43

43

43

43

" Med ergonomi och friskvård.

* Val mellan bild/dramatik/musik/stenografi och - i vissa
fall - slöjd. ' Engelska kan väljas bort efter samråd med skolan. Under
terminerna 1-2 läser eleverna då i slället en kompletierande kurs i svenska,
därefter får de ytterligare 4 resp. 3 vtr yrkesieknik under termin 3 resp. 4-6.
Dessa limmar skall i förslå hand ulnylljas för en förslärkning av fackteorin.

■ Under terminerna 1-2 val mellan B-språk och
matematik, därefter val mellan någol av dessa och ytterligare yrkesteknik.

''Timtalen i samhälls- och kulturkunskap kan med fördel
samordnas anlingen så alt ämnena läses parallellt under någon av terminerna med
2 4-2 veckotimmar eller så atl kulturkunskapen i vissa avdelningar läses under
termin 4, i andra under termin 5 och i andra under termin 6. Dei senare
arrangemanget framstår som önskvärt med hänsyn till lärarljänslfördelningen
särskilt i sådana fall då olika lärare undervisar i samhälls- och kullurkunskap.
Vilkel arrangemang som tillämpas får bli beroende av den uppläggning man på
varje skola vill ge delta ämnesblock liksom av administrativa förutsättningar
i fråga om lärartjänster m. m.

' I vissa program inom det lekniska utbildningsområdet
rymmer de yrkestekniska ämnena också möjligheter till hantverksmässig
specialisering i årskurs 2.

Prop.
1983/84:116 97

n
Under årskurs 1 får ämnet idrott 3 veckotimmar och 1,5 veckolimmar

under
årskurs 2. D Alla elever skall ha esielisk-prakliskl tillval under både
årskurs I och

2 med
1,5 leklion.senheler per vecka.

D Ätnnet
svenska förslärks så atl samlliga studieprogram skall ge allmän behörighet för
högskolestudier. Under de två första terminerna för ämnet

3 veckolimmar och under
de fyra följande terminerna 4 veckotimmar

.D Engelska skall läsas av alla elever. Det skall dock finnas en möjlighel

att
välja bort ämnet efter samråd med skolan. Eleven för då i stället läsa en komplellerande
kurs i svenska under de två första terminerna och yrkesteknik under de fyra
följande terminerna.

D
Under de första två terminerna får eleverna välja mellan matematik och B-språk.
Under de fyra följande terminerna får de välja mellan matematik. B-språk och ytteriigare
yrkesieknik.

D
Samhällskunskap studerar eleverna under två terminer i årskurs 2. Ämnet har då
fyra veckotimmar.

D
Det nya ämnet kulturkunskap koncentreras till en termin under årskurs 2 och har
då fyra veckotimmar.

n
Del gamla ämnet arbelslivsorientering försvinner som självständigt ämne. Dess
moment som gäller studie- och yrkesorientering samt ar-beisplatsförhållanden, praklikförberedelser
m. m. förs till fackteorin, medan de moment som tar upp demokratins problem
och sociala förhållanden förs till samhällskunskapsämnei.

n
Under den första terminen har eleverna en period praktik.

n
Vad gäller karaktärsämnena läser eleverna underde två första terminerna fyra
veckotimmar fackieori med syo. Övriga tillämpningsämnen har 22 veckotimmar
under termin 1. Under termin 2 kan eleven välja mellan att antingen läsa övriga
tillämpningsämnen under 22 veckotimmar eller läsa dessa ämnen under 14
veckotimmar och teoretiskt tillval under 8 veckotimmar.

n
Vad gäller de yrkestekniska ämnena är veckotimtalet under den iredje terminen
25,5 för elever som gjort leoreliski lillval och 29.5 för elever som inte gjort
leoreiiskl lillval. Under de ire sisla lerminerna uppgår motsvarande veckolimtal
till 25 resp. 28.

n Om
man jämför nuvarande yrkeslinjer som har större kurs i svenska och ett totalt veckolimtal
om 37 timmar (t. ex. distributions- och kontorslinjen) med den timplan vi
föreslår (studieprogrammet för handel och kontor) blir resultatet att såväl
tillvalen i språk och matematik som yrkesämnena får en förstärkning. Dessutom
breddas studieprogrammet via estetisk-praktiska ämnen och det nya ämnet
kulturkunskap.

n
En jämförelse mellan dagens vårdlinje och det nya vårdprogrammet visar alt
yrkesämnena får en liten förstärkning för den stora gruppen elever i
normalprogrammet. De elever som utnylijar de nya lillvalsmöjlighelerna maximalt
får däremoi en liten minskning i yrkesämnena. 1 svenska sker ingen förändring.
Ökat veckolimtal i språk och matematik samt samhälls-och kulturkunskap innebär
en breddning av ulbildningen.

D
Om man jämför dagens linjer med eilårig kurs i svenska (i. ex. bygg-och anläggningsleknisk
linje) med våra moisvarande studieprogram visar del sig att yrkesämnena för en lilen
ökning för del stora flertalet elever,

7 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 116

Prop. 1983/84:116 98

medan
de som väljer maximalt lillval för en lilen minskning i yrkesämnena.
Undervisningen i språk och matematik byggs ut. De estetisk-praktiska ämnena får
ökat ulrymme. Den slörsla förstärkningen sker i svenska.

I
kapitel 15 redovisar vi exempel på limplaner för de långa studieprogrammen

D
Koncentrationsläsning tillämpas i betydligt större'ulslräckning än f n.

n Anlalel samtidigt lästa
teoretiska ämnen har minskats.

D Skolarbetsdagen
byggs upp med fyra längre arbetspass som grund, vilkel ger en avsevärt mer
samlad studiesituation under skoltid än lidigare.

D
Härigenom kan man inom den vanliga skoldagens ramar fö ut avsevärt mer av skolarbetstiden
under veckan än i det nuvarande slarkl splittrade systemet.

D
Tillsammans med en förlängning av läsåret med åtta dagar och ell -bl. a. som en
följd av koncentrationsläsningen - ökal antal effektiva läs-veckor har den lolala
skolarbetstiden blivit mer samlad, vilkel ger en avsevärt lugnare
studiesituation i skolan. Skolarbetstiden har dessutom kunnal ökas högst väsenlligl
lill sin volym.

Ökningen
av skolarbetstiden innebär inle bara alt den föreslagna praktiken (kapitel 12)
och de inledande tillämpningsinriklade ämnena (kapitel 9) kunnat rymmas inom
den vidgade lidsramen. Denna medger nämligen också en ökning av utrymmet för
andra studier, främst i karaktärsämnena för resp. program.

n
Del blir sålunda fråga om en kvalitetshöjning av undervisningen på tre sätt.
Praktik och tillämpningsämnen ger för det första en efterfrågad breddning av
elevernas erfarenhel och erbjuder samtidigt ett goll slöd ät de mer teoretiska
studierna i de långa programmen. För del andra ökar karaktärsämnenas egen volym
och för det tredje leder koncenlra-tionsläsningen därutöver till en bättre
studiesituation.

n
För de nalurvelenskapliga sludievägama ökar karaktärsämnena med ca 15 % i det naiurvetenskaplig-biologiska
programmel, i vilkel också språken för en något slarkare ställning. 1 det naturvetenskaplig-iekniska
programmet ökar karaktärsämnena jämfört med den nuvarande naturvetenskapliga
linjen mot tolall drygl 30 %. Det är främst teknologiämnet som ligger bakom
delta, samtidigt som matematik och fysik behåller sin redan nu myckel starka slällning.

n I
jämförelse med den nuvarande tekniska linjen för del nya lekniska programmet ulöver
praktiken och de inledande lillämpningsämnena en förslärkning både av
karaktärsämnen och av språk txh inlegrationsämnen, till vilka då räknas en
ekologiskt inriktad biologikurs. Motsvarande gäller för del ekonomiska
programmet.

D 1
del humanistiska och samhällsvetenskapliga programmel blir del fråga om en
verklig uppruslning av karaktärsämnena bl. a. i form av fördjupningsstudier. Tolall
rör del sig om 30 % av volymökningen, vilket motsvarar omkring 50 % av dessa
ämnens nuvarande timtal.

Prop.
1983/84:116 99

Avdelning
III. Förslag till studieorganisation för utbildningsområdena

I
kapitel 17-19 beskrivs de tre utbildningsområdena. I dessa kapitel hänvisas lill
kapitlen 14 och 15, vilka innehåller exempel på timplaner för korta resp. långa
studieprogram. Kapitel 20 behandlar särskilt de långa studieprogram som
uppträder i mer än ett utbildningsområde. 1 kapitel 13 ges vidare i en översiki
över studieorganisationen som helhet. I samma kapitel förtecknas de
studieprogram som de olika utbildningsområdena innehåller. (Figuren och
översikterna redovisas även i denna sammanfattning.)

Det
ekonomiska utbildningsområdet (kapitel 17)

Vi
motiverar i detta kapitel den uppsättning av studieprogram vi stannat för inom
det ekonomiska utbildningsområdet. Förslagen utgår från de krav på en ny
studieorganisation för gymnasieskolan som vi redovisat i tidigare kapitel.

D
1 slort fungerar två av dagens linjer inom området väl med avseende på
elevintresse och arbetsmarknad/högskola. Vi behåller därför två program, ett
kort för handel och konior och ell långt för ekonomi.

n
Dagens tvååriga ekonomiska linje "träffar" inte räll med avseende på
elever och arbetsmarknad. Vi låter den därför ulgå.

D
De två första terminerna inom del ekonomiska utbildningsområdet -vid sidan av
samma terminer inom det sociala utbildningsområdet -bildar basen för studieprogrammen
för humaniora resp. samhällskunskap (se vidare kapitel 20).

D
Vi fömlsätier atl del inom utbildningsområdet utvecklas individuellt inriktade
program för elever med skolsvårigheler som inle väljer ett reguljärt program.

n
Samtliga elever inom utbildningsområdet - också de som senare återfinns inom
studieprogrammen för humaniora resp. samhällsvelenskap- följer en gemensam
studiegång under de två första lerminerna.

D
Den gemensamma starten innhåller maskinskrivning, handelskunskap med konsument-
och vamkunskap saml kontorsteknik. De är alla till-lämpningsämnen.

D
Efter den gemensamma starten har eleven tre studieprogram all välja mellan,
varav ell är på 2 år och två på 3 år.

D
Karaktärsämnen dominerar under den fas som följer. De är för Ireårsprogrammei
företagsekonomi och geografi. För ivåårsprogrammel är de kontorsteknik,
handelskunskap med konsument- och vamkunskap samt maskinskrivning.

D
Praktik införs för det långa programmel. Den kan vara både yrkespraktik och arbelslivspraktik.
Möjligheterna till specialiserad praktik ges under sisla läsåret.

D
Vissa av karaktärsämnena förnyas; del gäller i första hand nuvarande
kontorskunskap saml nuvarande distribution och konsument- och vamkunskap.

Prop.
1983/84:116 100

D
Man får räkna med all utbildningsområdet blir flickdominerat, om inte kraftiga
förskjutningar sker i eleviillsirömningen jämfört med i dag. Vi lar bort dagens
grenval i det långa programmet för att motverka den uppdelning på pojkar och flickor
som valet leder till. Vi ger ett alternaliv lill grendelning på det korta programmel
i samma syfle.

D 1
slulel av studiegången läser eleven slöd- och inlegrationsämnen. För det långa
programmet är de historia, kullurkunskap, naturkunskap och religionskunskap.
För del korla programmel är del samhällskunskap och kullurkunskap.

□ I
slutet av studiegången kan eleverna specialisera sig till en viss del

genom fördjupningsstudier.

Q Antalet samtidigt lästa
ämnen minskar jämfört med i dag. D Specialkurserna inom eller i anslutning lill
utbildningsområdet granskas enligt de riktlinjer vi har angett i kapitel 5.

□ Kompletteringsutbildning
utvecklas enligl vad vi angett i kapitlen 5 och

13.

Det
sociala utbildningsområdet (kapitel 18)

Vi
motiverar i detta kapitel den uppsättning av studieprogram vi stannat för inom
det sociala utbildningsområdet.

Förslagen
utgår från de krav på en ny studieorganisation för gymnasieskolan som vi
redovisat i tidigare kapitel.

D
Vi behåller studieprogrammet för vård, som i dag fungerar i stort tillfredsställande
sett ur elev- och avnämarsynvinkel.

D
Vi differentierar den nuvarande naturvetenskapliga linjen. Den rikias in mot
tvä mål, varav ett faller inom det sociala utbildningsområdet och har sin
tyngdpunkt på .biologi. Del andra hör lill det tekniska utbildningsområdet.
Del skall vara möjligl för en elev atl gå från del ena utbildningsområdet till
det andra med vissa kompletteringar.

D
De första två terminerna inom del sociala utbildningsområdet utgör -vid sidan
av samma terminer inom det ekonomiska utbildningsområdet - basen för studieprogrammet
för humaniora resp. samhällsvelenskap (se vidare kapitel 20),

D
Vi ändrar utbildningarna inom del block som i dag ulgörs av sociala linjen,
sociala servicelinjen och konsumiionslinjen. Syftet är alt fö till stånd
studieprogram som har en klarare yrkesprofil. Vi föreslår ett program för
hemvård och socialtjänst - med utgångspunkt i den nya socialtjänstlagen - och
ett program för barn och ungdom. I det förra uppgår bl. a. konsumiionslinjens
hemtekniska gren, i del senare delar av vårdlinjens gren för barn och ungdom. Konsumiionslinjens
textila gren föreslås bli en specialkurs och dess gren för storhushåll
föreslås gå samman med livsmedelsleknisk linje.

□ Musiklinjen
kvarslår; den har för övrigt nyligen blivit en reguljär ut

bildning efler atl ha varil försökslinje i många år. Vi skapar ytterligare

tre studieprogram inom det estetiska områdel: dans, bild och form samt

drama. Vi föreslår all den närmare utformningen av dessa program utreds

i det fortsatta arbelel. 1 uppgiften ligger inte bara studieorganisationen

ulan även dimensionering och lokalisering.

Prop.
1983/84:116 101

D
Vi fömtsäller alt det inom utbildningsområdet utvecklas individuellt inriklade
program för elever med skolsvårigheler som inie väljer ell reguljärt program.

D
Samtliga elever inom utbildningsområdet - också de som senare återfinns inom
studieprogrammet för humaniora resp. samhällsvelenskap - följer en gemensam
studiegång under de två första terminerna.

D
Den gemensamma starten innehåller vårdkunskap/barnkunskap, övriga vårdämnen av
typen anatomi m. m., kost- och konsumentkunskap saml socialkunskap. De är alla tillämpningsämnen.

D
Den gemensamma starten bidrar till atl elever som senare kommer all hamna på
olika befallningsnivåer för ökad förståelse för varandras arbetsuppgifter. Den
bidrar också till vidgad förståelse mellan hälso- och sjukvård och del sociala
området, och därmed ökar möjligheterna till samverkan mellan dessa verksamheisområden.
Under denna del av utbildningen skall grunden läggas för en helhetssyn på
människan. Eleverna skall fö kunskaper om såväl medicinska som sociala
sammanhang och fö möjlighel alt förslå förhållandel mellan dem. Också under den
fortsatta studiegången finns möjlighet alt hålla samman eleverna inom dessa program
för gemensam undervisning.

D
Efter den gemensamma starten har eleven fem program all välja mellan, varav tre
är på 2 år och två på 3 år (belräffande programmel för humaniora resp. samhällsvelenskap
se kapitel 20).

D
Karaktärsämnen dominerar under den fas som följer. De är för vårdprogrammet
vårdkunskap, för programmet för barn och ungdom barn-och ungdomskunskap och
estetiska ämnen samt för programmet för hemvård och socialtjänst
socialkunskap. Karaktärsämnen för det långa pro-. grammet är kemi och biologi.

D
Praktik införs inom del långa studieprogrammet. De praktiska möjligheterna att
skaffa fram platser avgör hur praktikperioderna kan fördelas på yrkespraktik
och arbelslivspraktik. För eleverna inom del långa programmet - som i sin
yrkesutövning mestadels kommer atl arbela inom hälso- och sjukvården - är det
en fördel om någon av perioderna kan falla inom del sociala området.

D Vissa
ämnen måste, ändras, kanske helt göras om. Det lorde i första hand röra sig om
karaktärsämnen som påbörjas under den gemensamma starten och som aren gmnd för
den samverkan mellan hälso- och sjukvård och del sociala områdel som
studieorganisationen söker främja.

D 1
sluiel av studiegången läser eleven slöd- och inlegrationsämnen. De är för de
korta programmen samhällskunskap och kullurkunskap, för det långa programmel dessulom
filosofi och religionskunskap.

Del
lekniska utbildningsområdet (kapitel 19)

D
Del tekniska utbildningsområdet är omfattande och innehåller ett stort

antal
studieprogram och slutkompetenser D Utbildningsområdet är uppdelat i fyra
utbildningsblock:

-
det mekaniska blocket,

-
det bygglekniska blockel.

Prop.
1983/84:116 102

-
del el-teletekniska blockel,

-
del laboralorieiekniska blockel.

Ulanför
blocken finns studieprogram som har viss anknytning till blocken samt
studieprogram som skiljer sig helt från dessa.

De
olika uibildningsblocken erbjuder var för sig en sammanhållen stu-diestart
under de två första lerminerna.

□ De
långa studieprogrammen kan underdel sista utbildningsåret profileras,

dels genom fördjupningsstudier mot vissa högskolestudier, dels mot ar

betslivet genom val av koncentrerade yrkesinriktade kurser, kyt-kurser.

D
De korta studieprogram som ligger utanför utbildningsblocken har var för sig
separata studieslarter. De två första terminerna skall dock vara så uppbyggda atl
man från och med den tredje terminen skall kunna välja ett långt studieprogram.

□
De korta studieprogrammen kan i
efterhand byggas på genom kompletteringsutbildning lill kompetenser moisvarande
de långa studieprogrammen.

□
Vi föreslår följande
studievägar till högre teknisk kompetens på olika nivåer;

-
yrkestekniskl studieprogram,
följt av kompletteringsutbildning av typen högre specialkurs,

-
yrkestekniskl studieprogram,
följt av kortare yrkesteknisk högskoleutbildning,

-
yrkestekniskl studieprogram,
följt av kompletteringsutbildning till kompetens jämförbar med
driftpersonalutbildningen inom högskolan,

-
yrkestekniskl studieprogram,
följt av kompletteringsutbildning till kompetens motsvarande fyraårigt tekniskt
studieprogram,

-
fyraårigt tekniskt
studieprogram,

-
fyraåtigt tekniskt
studieprogram, följt av högskolestudier lill civiling-enjörskompeiens,

-
naturvetenskapligt-tekniskt
studieprogram, följt av högskolestudier till civilingenjörskompetens,

D
Utbildningsområdets långa studieprogram - del naturvetenskaplig-iekniska och
del lekniska studieprogrammet - är hell sammanhållna fram lill årskurs 3.
Därefter skiljer sig programmen ål i en naturvetenskaplig resp. en teknisk
fördjupning. Efter årskurs 2 skall möjligheter att växla över till det naiurvetenskaplig-biologiska
studieprogrammet finnas.

D
Vi föreslår att följande "nya" ämnen läses inom del lekniska utbildningsområdet,
nämligen

-
kulturkunskap, .som införs i
alla studieprogram

-
biologi/ekologi samt geografi
som skall läsas i de långa studieprogrammen.

D Vi föreslår i övrigt

-
alt en utbildning för
maskinförare konstrueras,

-
att fömtsättningarna för ett
studieprogram i dalateknik och programmering undersöks närmare,

-
atl ett utvecklingsarbete
startas för alt utforma ett laboralorietekniski utbildningsblock inom det
tekniska utbildningsområdet.

Prop.
1983/84:116 103

Studieprogrammen
för humaniora, samhällsvelenskap och naturvetenskap (kapitel 20)

n
Vi föreslår alt det skall finnas ett långl humanistiskt och ell långl samhällsvetenskapligt
studieprogram. De kan påbörjas anlingen inom del ekonomiska eller det sociala
utbildningsområdet. Programmen sammanfaller helt fram till termin 6. Under del
iredje studieåret inriktas programmen mot humaniora resp. samhällsvetenskap.

D
Vi föreslåratl det skall finnas två långa nalurvelenskapliga studieprogram, ett
naturvetenskapligl-biologiskl studieprogram som börjar i del sociala
utbildningsområdet och ett naturvelenskapligl-lekniskt utbildningsprogram som
börjar i del lekniska utbildningsområdet. Under del iredje läsåret skall del
vara möjligl all gå över från det ena programmel till del andra.

D
De långa studieprogrammen kan underdel sisla utbildningsåret profileras, dels
genom fördjupningssludier mol fortsatta studier, dels genom val av
koncentrerade yrkestekniska kurser, kyt-kurser, mol arbetslivet.

D
Kompetenser motsvarande de långa studieprogrammen skall också vara möjliga alt
nå genom atl eleven först genomgår ett kort studieprogram och därefter väljer
en kompletteringsutbildning.

D
De långa och de korta studieprogrammen har inom resp. utbildningsområde
gemensamma limplaner för de två första lerminerna (se kapitel 9).

Avdelning
IV. Resurser och administration, dimensionering och
lokalisering

Samläsningsmöjligheter
(kapitel 21)

I
våra överväganden om limplaner i en ny gymnasieskola har möjligheterna att
kunna samläsa ämnen i olika studieprogram spelat en framträdande roll. Vi menar
all enhetligare limplaner för de olika studieprogrammen dels förbättrar
möjligheterna all lällare gå från ell studieprogram lill ett annal, dels kan
innebära ekonomiska besparingar, speciellt i "små" ämnen eller på
mindre gymnasieskolor.

Vi
föreslår ocksä all ell statsbidragssystem som stimulerar lill ralionaliseringar
skapas. Genom ett sådanl blir det från ekonomisk synpunkt fördelaktigt för en
skola atl ulnyllja samläsningsmöjlighelerna där så är pedagogiskt motiverat.

Del
nya språkprogram som vj föreslår och som presenteras i kapitel 15 innebär
långtgående samläsningsmöjligheter och därmed en betydande ralionalisering av
skolorganisationen både från pedagogisk och ekonomisk synpunkl.

Vi begränsar
lillvalsmöjlighelerna jämfört med dagens gymnasieskola lill sådana lillval som
nu inle har en alllför lilen frekvens. Vi anser att vi därigenom öppnat
besparingsmöjligheter ulan alt vi för den skull behövt göra onödigt stora
ingrepp i gymnasieskolans ulbud av lillvalsämnen: För tillvalen råder goda samläsningsmöjligheter.

Prop. 1983/84:116 104

[)et
är ofrånkomligt all vissa organisatoriska iniljalsvårigheier kan komma alt
uppslå när man inför en så genomgripande gymnasieskolreform som den vi
föreslår. Våra förslag innebär bl. a.

D
atl koncenlrationsläsning av ett färre antal ämnen varje termin visseriigen i
sig innebär en "rensning" av schemat men alt del samtidigt kan
försvåra för skolledningen att åsladkomma en jämn ijänstefördelning för berörda
lärare. Dessa problem kan dock begränsas genom all man i störte utsträckning
än i dag åstadkommer lärarsamarbete med en mer flexibel timfördelning. Ser man lill
större ämnesområden finner man också alt den totala timfördelningen är
betydligt jämnare än om man ser på de enskilda ämnena var för sig.

D
all volymen skolarbetstid i ämnen med 21 veckolimmars undervisningsskyldighel
har ökat något både i de långa och de korla studieprogrammen. Genom att de
tvååriga teoretiska linjerna i dagens gymnasieskola inte har direkta
motsvarigheter i vårt förslag blir dock den lotala timvolymen i dessa ämnen
mindre än vad som gäller i dag. Samläsningsmöjlighelerna gör också alt timunderlaget
reduceras.

D atl
timvolymen i ämnen med 27 eller 29 veckotimmars undervisnings-skyldighet ökar
beroende bl. a. på de yrkesinriktade lillämpningsämnena för alla under de
gemensamma två första lerminerna.

Samarbete
mellan gymnasieskola, kommunal vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning
(kapitel 22)

I
våra direkliv framhålls alt en framtida organisation för gymnasieskolan bör
medföra möjligheler till ökad samverkan med vuxenutbildningen.

Sedan
gymnasieutredningen tillkom, har ytterligare ivä utredningar tillsalls på della
område. År 1978 tillsattes komvux-utredningen och år 1980 tillkom kommillén för
arbetsmarknadsutbildning och förelagsulbildning (KAFU). Våren 1981 lade
regeringen också fram prop. 1980/81:203 om läroplan för den kommunala
vuxenutbildningen. Förutsättningarna för vårt arbete har på grund av dessa
händelser lill vissa delar förändrats.

Vi
menar all ett samarbele kan ske på tre plan:

D
Med samverkan menar vi samutnyttjande av lokaler och utmstning saml eventuellt
också av personal. Del kan också gälla en mer direkl samläsning mellan
ungdomar och vuxna. En samverkan av detta slag sker i olika former redan i dag.

Vi
föreslår alt samverkan ytteriigare utvidgas och fördjupas. Den slatliga skoladminislrationen
bör få regeringens uppdrag att verka för en närmare samverkan redan nu. D Med
samplanering menar vi atl man inom en region försöker skaffa sig en gemensam
överblick över hela utbildningsbehovet i regionen. Olika former av ulbildningsdubbleringar
är då lätta atl uppmärksamma så all åtgärder för en rationellare planering kan
sättas in.

Vi
menar alt en samplanering mellan de olika utbildningsanordnarna. är en
angelägen uppgift, som måsle fullgöras på ett bättre säll än vad som sker i
dag. Den nya planeringsordning som aren följd av riksdagens beslut om den
statliga skoladminislrationen är också ett motiv till samplanering med denna inriklning.

Prop.
1983/84:116 105

D
Med samordning menar vi att kurser och studievägar som leder lill samma slutmål
inom två eller tre ulbildningsformer slås samman. De studerande ingår enligl
detta alternaliv i samma gmpp, där vuxna och ungdomar kan läsa tillsammans.

D
Vi föreslår i åtgärdsprogrammel i kapitel 26 all formerna för samarbelel skall
bli föremål för fortsatt beredningsarbete.

D
Det bör hållas i minnet alt arbetsmarknadsutbildningen allt framgent måste vara
ett led i arbetsmarknadspolitjken och alt samarbetet inte kan drivas så långl
alt delta grundläggande mål eftersatts. Vidare bör samarbetets omfattning
kunna drivas längre i glesbygdskommuner än i storstadsområden eller i kommuner
med medelstora samhällen.

Slutligen
vill vi framhålla

n
att det statsbidragssystem som vi förordar bör ulformas bl. a. så atl det
stimulerar till samarbete mellan utbildningsformerna.

n
all vårt samlade förslag lill ny studieorganisation innehåller ett flertal .delförslag
som öppnar nya möjligheler för ett samarbele med vuxenutbildningen. Vårt
kurssystem, möjligheterna till studier på deltid, kyt-kurser och
kompletteringsutbildning är exempel på detta.

D
att vi medverkat lill att regeringen bemyndigat Årjängs kommun att bedriva
försöksverksamhet med samverkan mellan gymnasieskolan och kommunal
vuxenutbildning. Avsiklen är alt i försöket belysa möjligheterna till en sådan
samverkan och ett rationellare ulnylijande av givna resurser på en lilen skolort.

Lokaliserings-
och dimensioneringsfrågor (kapitel 23)

Del
är inle meningsfullt alt i ett principlänkande ta ställning lill exakt vilka
orter som skall ha gymnasieskola och inle heller till planeringsramar för olika
studieprograms dimensionering. Däremot finner vi anledning alt behandla
lokaliserings- och dimensioneringsfrågorna ur två principiella aspekler,
nämligen vad förändringarna i befolkningsutvecklingen och vad en samverkan med
vuxenutbildningen kan innebära.

Vad
den förstnämnda frågan belräffar gäller

D
att det under de närmaste 15 åren kommer att inträffa en kraftig minskning av
elevkullarna i gymnasieskolan. De stora elevkullarna når sin kulmen 1985 och
börjar därefter att minska. 1 mitten av 1990-talet har kullen 16-åringar gått
ner med 15-30 % jämfört med dagsläget. För Stockholms stad och skogslänen
ligger minskningen i närheten av 35 %

n
att antalet gymnasieregioner med ett lägre elevantal än 500 elever kommer atl
öka med en tredjedel fram till 1990 och atl man på många orter kommer att ha
problem all behålla sin gymnasieskola med den nuvarande organisafionen

n
alt vårt förslag lill studieorganisation genom sina utbildningsområden och sina
stora samläsningsmöjligheter kraftigt bör förbättra för gymnasieregioner med
sjunkande elevantal att kunna ha kvar sin gymnasieskola.

Prop. 1983/84:116 106

Vad
beträffar samverkan med vuxenutbildningen vill vi framhålla del principiellt inlressanla
i all man på mindre orter med litet elevunderiag åstadkommer en samverkan som
gör det möjligl all behålla utbudet av gymnasieskolulbildning på Orten.
Försöksverksamheten i Årjäng är, sett i detta perspektiv, av slort intresse.

I
betänkandet (DsU 1981:7) En flexiblare skolplanering föreslås bl. a. ell syslem
med sekundära gymnasieorier som skall kunna uppräilas bl. a. i glesbygd. Den siudieorganisation
som vi föreslår är väl ägnad all ulgöra gmnd för ell sådanl syslem. Den
gemensamma ingången lill breda utbildningsområden gör del möjligl all även på
mindre orter kunna erbjuda både långa och korta studieprogram. Det bör också gå
alt överväga en konstmktion av filialkaraktär som innebär atl man på den mindre
orten erbjuder vissa korta studieprogram medan man till den större orten
centraliserar de långa programmens andra och Iredje år.

Kostnader
för genomförandet av en ny gymnasieorganisation (kapitel 24)

D
Vissa av våra förslag innebär, lagna var för sig, en ökning av gymnasieskolans
driftkostnader, nämligen förslagen om

-
en föriängning av läsåret med
åtta läsdagar,

-
en utökning av elevernas skolarbetstid
till motsvarande 43 sludiepass ä 40 minuter per vecka, totalt 1 720 minuter per
vecka.

-
ett slort mått av yrkesteknik
för alla under de två första terminerna av del första läsåret.

D
Andra förslag innebär en minskning av driftkostnaderna, nämligen förslag om

-
ett minskat antal ingångar i
gymnasieskolan, vilkel innebär fler hell fyllda klassavdelningar i skolstarten,

-
en väsenlligl ökad grad av
samläsning,

-
en minskad lärartäthet under
den del av den ulökade skolarbetstiden som skall ägnas åt eget studiearbete,
grupparbete och fördjupnings-studier,

-
ett mer ralionelll utnyttjande
av befintliga yrkeslokaler.

D
En sammanvägning av ovan nämnda delförslag har gjorts genom ekonomiska
"simuleringar" på två gymnasieskolor av olika karaktär. Sam-manvägningen
visar alt förslagen tillsammans inte leder lill kostnadsökningar vad gäller
kostnaden för lärartimmar, om den pedagogiskt motiverade reduceringen av lärartätheten
enligl ovan är av storieksordningen 7-17 % av den totala undervisningstiden.

D
Ökade driftkostnader kommer alt uppslå genom att vi föreslår åtgärder för en
utökad rekrytering av elever som i dag inte söker lill gymnasieskolan.
Kostnaderna rör ökade syo-insalser, speciellt anpassade studiealternaiiv och
olika stödinsatser för den aktuella elevgruppen. Den ökade elevrekryteringen
balanseras dcKk av en väntad minskning i rekryteringen till gymnasieskolan lill
följd av de minskade årskullarna av 16-åringar som efler 1985 skall passera
genom gymnasieskolan. Tolall innebär alltså inle vårt förslag en ökning av
driftkostnaderna. Förslagel innebär dessulom en avlastning av andra
budgetposter.

Prop.
1983/84:116 107

D
Den utökning av praktikinslagen som vi föreslår innebär ökade koslnader för

-
skolans handledning och tillsyn
av eleverna på praktikplatserna

-
arbetsplatsernas handledning av
praktikanterna

-
ackvisition av praklikplatser.

D
Vårt förslag innebär att det i jämförelse med dagens siudieorganisation på en
normalskola finns dels en resurs motsvarande 100-200 lärariedda årsveckotimmar,
dels nuvarande resurs för inbyggd utbildning, vilka lillsammans i huvudsak lorde
kunna läcka koslnaderna för handledning och lillsyn. Hur arbetsplatsernas
kostnader för atl de lar emot praktikanter i övrigt skall läckas, kan lösas
först sedan bl. a. KAFU-utredningen hai" lagt fram sill förslag.

Vad
ackvisitionen av praktikplatser beträffar föreslår vi att en genomföranderesurs
avsätts, ur vilken koslnader för atl ackvirera och bygga upp ett system av praklikplatser
kan täckas.

D
Ulöver vad som ovan sagls räknar vi med vissa inledande koslnader av invesleringskaraklär
för

,-
komplettering av yrkeslokaler med vissa förrådsulrymmen och elevutrymmen

-
en förändring av vissa klassrum
lill mm för gmpparbete och enskill studiearbete

-
komplettering och upprustning
av skolornas maskinella utmstning och undervisningsmateriel, något som lorde
vara påkallal oberoende av en gymnasiereform

-
komplettering av
skolbibliotekens lokaler och bokbestånd.

D
Dämtöver räknar vi med alt genomföranderesursen under den första femårsperioden
även skall kunna användas till all

-
slärka skolledartesursen

-
ackvirera praklikplatser och
organisera praklikinslagen

-
ge lärare och skolledare den
grund-, fortbildning och vidareutbildning som föranleds av reformen.

Avdelning
V. Fortsatt utveckling av förslagen

Försöksverksamhet
(kapitel 25)

Den
försöksverksamhel som vi har beslutat atl engagera oss i bygger på lokall och
regionall tagna initiativ och berör områden som är av principiellt inlresse för
våra förslag. Vi har inle själva bedrivit någon försöksverksamhet ulan vi har gelt
stöd ål vissa för oss intressanta försök. Det slutgiltiga ansvarel för
försökens planering och genomförande åvilar de lokala och regionala myndighelerna.
De problemområden som försöken berör är följande:

I.
1 1976 års direktiv talas det om all olika ulbildningsvägar mot skilda yrken
inom breda sektorer borde kunna sammanföras i gemensamma studiegångar Hur kan
en sådan "seklorsindelning" av gymnasieskolan se ut?

Prop.
1983/84:116 108

2.
De ovan nämnda direktiven talar
om all vi skall föreslå åtgärder som ökar kontakten mellan skola och arbetsliv
och som skapar möjligheter till att varva studier och praktik. Hur kan detta
bäst åstadkommas?

3.
Under rubriken
"motiven för översyn av det gymnasiala utbildningsutbudet" sägs i
direktiven all många ungdomar inte finner gymnasieskolan tillräckligt
attraktiv eller lämpad för deras studiefömtsättningar. Vilka krav bör slällas
på en gymnasieskola för alla?

4.
1 tilläggsdirektiv 2 år 1979
åläggs vi att la inilialiv till försöksverksamhet som berör samverkan mellan
gymnasieskola, kommunal vuxenutbild-nTrig och arbetsmarknadsutbildning. Hur bör
en sådan samverkan ulformas?

1
samarbete med länsskolnämnden i Kopparbergs län och flera av gymnasieskolorna
i länel har vi planerat försök som innebär att man för samman siudieförberedande
och yrkesförberedande utbildningar lill gemensamma utbildningsområden med
gemensam studiesiari. Försöken planeras starta höstterminen 1982.

Regeringen
har medgivit atl försök som belyser hur man kan öka inslagen av praktik och
varva sludier och praktik på olika studievägar får startas i Göteborg och
Motala. Försöket i Göteborg omfattar flera gymnasieskolor och berör flera av de
nuvarande studieförberedande och yrkesförberedande utbildningsvägarna. Försöket
i Motala är koncentrerat till vårdlinjen.

Regeringen
har också medgivit alt försök som berör frågan hur aliernaliva sludievägar bör
utformas för den ungdomsgmpp som i dag inle söker sig lill gymnasieskolan får
starta i Södertälje och Västerås kommuner.

Försöksverksamhet
har efler medgivande av regeringen påbörjats i Årjängs kommun rörande
samverkan mellan gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen i en
utpräglad glesbygd.

1
samverkan med länsskolnämnden i Malmöhus län pågår planering av en försöksverksamhel
som berör sam.verkan mellan gymnasieskolan, den kommunala vuxenutbildningen och
arbetsmarknadsutbildningen i storstadsregioner. Försöket kan tidigast starta
höstterminen 1982.

Vår
medverkan i de ovan nämnda försöken har givit oss värdefulla erfarenheler i
vårt arbete med alt uforma en ny gymnasieskola. Vi räknar med att
försöksverksamheten - tillsammans med SÖ:s försöksverksamhel och lokalt
bedrivet ulvecklingsarbete - under flera år framåt skall ge värdefulla resullal
som kan nyttiggöras under den lid våra förslag står under debatt och vikliga skolpolitiska
beslut skall fattas.

Älgärdsprogram
for fortsätt detaljplanering (kapitel 26)

Vi
har tidigare tlera gånger betonat, alt detta är ett principbetänkande och har
också utformat förslagen i enlighet med della. Samtidigt har vi på en rad punkier
försökt konkretisera vårt förslag till en ny gymnasieskola. Självklart
återstår emellertid myckel arbete innan en ny studieorganisation kan träda i
kraft. Delta arbete avser i stora delar en uppföljning av våra förslag men
rymmer också vissa principfrågor.

Vi
skisserar följande tidsordning enligl vilken våra förslag bör bearbetas vidare.

Prop.
1983/84:116 109

Q
Betänkandena remitteras. Remisstiden bör vara så lång alt alla inblandade
hinner sälla sig in i frågorna grundligt.

D
Del förnyelsearbete som centrala, regionala och lokala skolmyndigheter normalt
bedriver medför alt forllöpande förändringar i dagens studieorganisation
kommer-och skall-inträffa jämförl med del "utgångsläge" vi har angett
för skilda företag. Resultatet av sådant arbele ger ytterligare beslulsunderiag.

n 1
vissa.frågor måsle regeringen ta initiativ till ett kompletterande beredningsarbete.
Sådana initiativ bör tas omgående, eftersom det gäller specialfrågor som bör
belysas ylleriigare innan poliliska beslut kan fattas. Vi pekar i kapitlet ul
sådana frågor.

D
På grundval av det samlade underiaget i form av våra torslag, remiss-synpunkter
och del ylleriigare beredningsarbete som vi angett lägger regeringen fram en
proposition med rikllinjer för en ny gymnasieskola.

D 1
anslulning lill detta arbele beslutas om de eventuella övergångsålgärder som
krävs när den första årgången elever enligt 1980 års läroplan lämnar
grundskolan.

D
Efter riksdagsbeslut om en ny gymnasieskola vidtar en ny fas av beredningsarbete
för all utforma detaljförslag i fråga om läroplaner, statsbidrag och
administrativa bestämmelser. Vi kommer i det följande all ge exempel på frågor
som måste belysas ytterligare. Detta arbete kan ulföras i skilda former.

D
Under hela den lid som vi nu angett - från hösten 1981 - löper den
försöksverksamhet som vi beskrivit i kapitel 25. Den utvärderas och ger
fortlöpande erfarenheter som är avsedda att påverka den slulliga utformningen
av en ny studieorganisation.

Vi
har i detta betänkande sagt atl våra förslag kan genomföras tidigast 1985, när
den nya grundskolan lämnar ifrån sig sina första elever. Del är dock möjligl
att en reform på bred front bör genomföras först något år senare. Vi har då räknal
med ungefär följande lidsomfång för de faser i del forisatta arbelel som vi
skisserat ovan.

Remisstiden
löper till någon lidpunkt under 1982. En proposition förbereds därefter i sådan
lid alt riksdagen fatiar sill principbeslut om en ny gymnasieskola under våren
1983. Efler denna tidpunkt skall ett mera konkrei planeringsarbeie bedrivas.
Regeringen skall på grundval av detta utarbeta en proposition i de delar som
behöver underställas riksdagens prövning. När en gymnasieskolreform därefter
kan träda i kraft beror också på hur lång lid som måsle sättas av för sådana
nödvändiga förberedelser som utbildningsinsatser av skilda slag,
läromedelsproduktion m. m. Åtskilliga sådana aktiviteter bör dock påbörjas
redan efler ett principbeslut.

"v~> v,

I '' ''

v v 1:1/

— — (- O '

. — ri — IT) r Tj-

I I TJ- I

— r —

C/J « :a tri >

C

!_ 'c
OJ

OJ Q, Jir

E

i E .E

QJ - ,

o äi

LO UJ
CO

.2 g
c -tf

J: —
— _( OjD .

(-1 r" -*

e

■a

c B

'" O

C___

o ._ —

o. .E D.

OJ C Ö

C -

OJ .5 OJ

1/-1 : oo

"«r OJ

I OO I OO I

un V)

rsl T+

I 1 I

OO I » i-1
I

OO I ".-1 1

— <-vJ 1 I I

H

.a

1) -o E .E S-

UJ 2 < J I

■g u. i/i Q. n.

-S 9- OJ ' .

E: i/i i_ ,h: i-

= lu -o E S-

: tu 2 < X

V Vi

— r —

— < —

—
r —

—
r — r OC

—
r —

21

.: £ a>
'E — ■

t - c. 5

::; 3 I-J

c

->

,— in

'öj-j

3

tr\

C

..:.:

o

T3'

r:

O

i_

.

O ±

'öb

1

o

iZ

B

OJ £

o

0-

z:

c

OJ

3 Z

■o tu

OJ

'E-.E

■c.
c "i.

OJ .'5 CJ LO LO

I V\ Vi I 1 V;

I 1 '-n

— 1/1 oo -— V) oo

./-, oo ■ — « r-i oo

— l/"j oo ■ — UTi oo

-d- OC

—
'TT oo

—
I CO — <- -d-

il

O

I

J--5 f.
■o

:.

c -

£
:g

<U tu TD iiU(U'0

:< LuUJUJSijJUJIjJS

8 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 116

E E

5 .S

O

OJ

t/)

• o

<u

>

"<:<3

(L)

cd

JO

>

■a

:0

:3

X3

u.

V.

(U

(/]

't

>

d

oo

:ra

<

LJJ

C

X

i/

c

.=;

--------- ■'
— ' I ■/-!

I VO vO VO I I

— r-) . — r-l OO

OO "O I I

E o

■8

■c

. c

Crt 3
C ca j*:

15
3

E

eligio
istori ulturl

E -S

E

ID
3 5 "

3 C/5

b: I :

Sz

C

'c a.

E

.Sl: -S
-S S

1 K

5 "
«

111

- fc 3 O J

s fc-g
s i

UJ
i

S £ " £ SS ö£ . o' ± i

:3

£ ;

1/)

« S

trt

>

■s

cn

-

_(U

Kd

(

" ä

■o

00

c

J=

O

u

• O

o

1-

c

å

(2.

1

"i

rn

o

o-

(U

c

C Ö

o

00

13

"qj

C

<u

'5.

'5.

c:

nj

ca

(L)

"D

j

J:

T3

OJ

c>i

å

C;

■-
■

-t;

- m - >
oo

I
I I 1 I I oo I I

£ a

b,

O — ■g Q.

5 >

( « ca

cr :0 C H>

o »

- ro - \ £ )
oo

—
rn - so oo

lill

— n-1 - vO 00

00 v £ ) o

• 8

R

' — rn ■ — rn oo

I I I I I

— m —

c c

C O)

c

a.

CO

-i' a

■2 cn

5 -

3 !/l

? 3

„ o i-

o ' ö b ,

oo c

'c

Q.

É

'oo _o o

c

u

t/) OJ

C -o tu
o

S5ooo-5i
o'oo3

E — ■

■g
p

.! £ "53

£ H ä t; 2 u. H

UU <;;

SE

1 °

c o

CS "

■7 E

=S E

'- o

q* ca

» I
H <

g 2 'm

c :cg

O ;0
O

(rt

ca

S W ert ■ 00

C ' v = O

ö b
t ":;; = o -_ M : £ ' öö 2 : « - ö c S 9? o oo-

-"
; ° I . i -

u. < oa o ö l
a.

• a
-3 h iS.

» OJ

oo

c

ti:

ca

ro

1

o

T3

c

o

e

£

3

E

E

rn

!/3

o

o

OD

OJ

c

C

ro

o

00

" Ö J

"u

'c

CL

C

OJ

■5.

0.

3

C

IS

ro

o

■o

J

j « ;

'S"

T3

cJ5

cX

»>, »V-) iy~j

I \D
oo' r--'

— ro —

\ o- r~~-
i

oo I I I

— r* —

C

OO

c

E

c

'w

OJ

E

00

c

r3

c

Q.

ra

'c c

ty

E

C

-ro

:ca

OJ

j

k_

o.

ca

a.

Q.

VI

3 DO

Q.

(U

c

::a

t/3

ca

E

OJ

■g

-o c:
:a

T3

3

s

qj

c

OJ

■s

c>n

2

UJ

l

2

_c

lill

oo o

ro

c

UJ

c

J2

■

o

E

3

' öö

ca

H ä

O

c

E

OJ

0)

ro

2

£

o
o ca

1

E

c.

ra

ti 3

' .2 •§ I

o 00 irt 2

i; ■.= b —

■— a;
r= 3

I o: u. :»:

E

il

y; -ca

-ca i5 o

- "
• -

'i P S

t O ov —

u c

c OJ c 9.

c 3J .TI

o -a J « -

/ Tj- » -,
( ) Tt -sD

I
I oo O ■ D I I I Ti- I

— r, . — .

oo \o o
I

lill

tr

E

o

1

L

CQ

(L>

■

lill

i £ E

■TD

3

tr,

tn OJ • O

>

ry

/U

OJ

ro

S E

IT

E

:0

E

U.

■

o

i/i

\C

o

3

w

a>

..:

"

>

(U

0/

ca

c

. £

ff

c

E

h-

<

:<

C -o OJ o

(7 S.\i
( 2 i

ca

Ul

xr, ÖO

-g E

Q ' ■oo .n

- u.- J2
ii " ° i , „ .- iaa S u. S O t cu I oi il.

E

'e

(S

o

o.

OJ

c

ca

Si

13

" Ö J

C

<u

' ö .

'd-

C

ca

ro

(U

-o

-::

-if:

• O

(U

— .2; [yo uo

Prop. 1983/84:116 118

Bilaga
2

Remissinstanser och sammanställning av remissyttrandena i
vissa frågor i gymnasieutredningens betänkande (SOU 1981:96) En reformerad
gymnasieskola

1
Remissinstanserna

Över
betänkandet (SOU 1981:96) En reforrnerad gymnasieskola har efter remiss
yttranden avgivits av socialstyrelsen (SoS), statens handikappråd (SHR),
statistiska centralbyrån (SCB), statskontoret, riksrevisionsverket (RRV),
statens arbetsgivarverk (SAV), statens arbetsmarknadsnämnd (SAMN), statens
institut för personaladministration och personalutbildning (SIPU),
universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), cenlrala studiestödsnämnden (CSN),
skolöverstyrelsen (SÖ), statens institut för läromedelsinformation (SIL),
statens kulturråd, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens invandrarverk (SIV), länsskolnämnderna
i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs,
Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och
Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs,
Gävleborgs, Väslernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län,
statens ungdomsråd, kommittén om kommunal vuxenutbildning,
skolförfattningsutredningen, jämställdhetskommittén, diskrimineringsutredningen,
språk- och kulturarvsutredningen, utbildningsekonomiska utredningen. Svenska
kommunförbundet. Landstingsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF),
Landsorganisationen i Sverige (LO), Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR),
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Lantbrukarnas riksförbund (LRF),
Elevförbundet, Sveriges elevers centralorganisation, Sveriges
sjuksköterskeelevers förbund, Sveriges Förenade Studentkårer (SFS),
Riksförbundet Hem och Skola (RHS), Handikappförbundens cenlralkommmitté (HCK),
Sveriges folkhögskoleelevers förbund, Sveriges hantverks- och
industriorganisation - Familjeföretagen (SHIO), Fredrika Bremerförbundet,
Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge,
Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro,
Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens läns landstingskommuner, Göteborgs och Bohus
läns vårdskoleförbund, Arvika, Bräcke, Båstads, Eskilstuna, Falköpings,
Gotlands, Gävle, Göteborgs, Hallstahammars, Halmstads, Haninge, Helsingborgs,
Härnösands, Kalmar, Karlshamns, Kungsbacka, Köpings, Ludvika, Luleå, Malmö,
Mölndals, Norrköpings, Norrtälje, Nässjö, Rättviks, Stockholms, Strängnäs,
Sundbybergs, Södertälje, Torsby, Umeå, Älmhults, Ödeshögs, Örebro och Östersunds
kommuner.

Därutöver
har ett stort antal synpunkter lämnats av ämnes- och intresseföreningar,
organisationer, föräldrar, skolpersonal och elever.

Prop.
1983/84:116 119

2 Reformstrategi, tidsplan

Gymnasieutredningens förslag

Gymnasieutredningen (GU) betonar att man lagt fram ett
principbetänkande och att förslagen också utformats i enlighet med detta.
Samtidigt har man dock på en rad punkter försökt konkretisera sina förslag.
Mycket arbete återstår enligt GU innan en ny studieorganisation kan träda i
kraft. Detta arbete innebär dels att man tar ställning i vissa principfrågor,
dels att de framförda förslagen följs upp och utvecklas vidare.

Det
förnyelsearbete söm centrala, regionala och lokala skolmyndigheter normalt
bedriver medför att fortlöpande förändringar i dagens studieorganisation sker
jämfört med det "utgångsläge" utredningen har angett för skilda
förslag. Resultatet av sådant arbete ger ytterligare beslutsunderlag.

På grundval av del samlade underlaget i form av GU:s
förslag, remissynpunkter och ytterligare beredningsarbete bör en proposition
med riktlinjer för en ny gymnasieskola läggas fram. Efter riksdagsbeslut vidtar
en ny fas av beredningsarbete för att utforma detaljförslag i fråga om
läroplaner, statsbidrag och administrativa bestämmelser.

Under hela denna tid löper den av GU initierade
försöksverksamheten som utvärderas och fortlöpande ger erfarenheter, avsedda
att påverka den slutliga utformningen av en ny studieorganisation.

Remissinstanserna

En majoritet av remissinstanserna framhåller fördelarna
med en successiv reformering av gymnasieskolan stödd av en kontinuerligt
utvärderad försöksverksamhet. Hit hör bl.a. AMS, UHÄ, Svenska kommunförbundet,
SACO/SR, SAF samt en majoritet av länsskolnämnder och kommuner.

AMS delar i stort sett de bedömningar som GU gör av den
nuvarande gymnasieskolan och anser att vägande skäl talar för en successiv
reformering av densamma. En brist i det aktuella beslutsunderiaget är dock att
resultat ännu inte föreligger från den försöksverksamhet, som skall pröva GU:s
förslag om utbildningsorganisation. En kontinuerlig utvärdering av
försöksverksamheten bör ske och läggas till grund för de successiva förändringar
i gymnasieskolan som bör genomföras.

Även SoS finner de erfarenheter försöksverksamheterna
hittills givit alltför begränsade för att ligga till grund för genomförande av
en total reform. SoS förordar därför en inriktning av reformpolitiken inom
utbildningsområdet som tar sikte på successiva rullande reformer byggda på
lokal och utvärderad försöksverksamhet. En sådan försiktigare reformtakt är
även motiverad av kostnadsskäl.

Statskontoret delar utredningens bedömning att
gymnasieskolan - utöver den löpande förnyelse och det "rullande"
läroplansarbete som hela tiden pågår - måste förändras, framför allt genom
studieorganisatoriska

Prop.
1983/84:116 120

reformer. Däremot anser statskontoret att detta reformkrav
endast kan förverkligas i ett mer långsiktigt perspektiv. Med den
samhällsekonomiska och statsfinansiella situation som vi i dag upplever bedömer
statskontoret att det i nuläget saknas såväl budgetmässiga som psykologiska
förutsättningar inom stat, kommun och skola för ett genomförande av en så
omfattande och genomgripande skolreform. Även om statskontoret således finner
starka utbildningspolitiska skäl för reformer inom gymnasieskolan, i allt
väsentligt enligt utredningens principförslag, avstyrker statskontoret nu ett
beslut av regering och riksdag som innebär annat än allmänna riktlinjer till
grund för ett fortsatt, långsiktigt reformarbete på detta område.

SAF avstyrker att GU:s principförslag läggs till grund för
en samlad reformering av gymnasieskolan. Huvudskälet för avstyrkande är enligt
SAF att stora skolreformer nu bör avlösas av en stegvis och successiv
utveckling som ger skolledare, lärare och kommuner och företrädare för olika
arbetslivs- och yrkesområden de viktiga roller som de bör ha i
utvecklingsarbetet. Det är vidare enligt SAF nödvändigt att en avsevärd
utveckling och expansion av svenskt näringsliv kan komma till stånd under
1980-talet. Näringslivets försörjning med välutbildade ungdomar får under denna
period inte äventyras genom en gymnasiereform baserad på oprövade lösningar.
Arbetet för successiv utveckling av gymnasieskolan bör nu återupptas i full
utsträckning och ges ökat stöd. Den nuvarande gymnasieskolan kan väsentligt
utvecklas. En successiv reformering av gymnasieskolan måste i ett
inledningsskede innefatta en översyn av vissa av de nuvarande linjerna och
kurserna. Några linjer bör avvecklas och ersättas genom utbyggnad av
närliggande linjer. Vissa tvååriga grundskolebaserade specialkurser bör ges
linjestatus och andra sådana specialkurser bör läggas samman med närliggande
linjer och bli grenar inom resp. linje. Som tidigare har betonats finns det
även ett betydande behov av att utveckla utbildningar som i olika former är företagsföriagda.
Utvecklingsarbetet bör enligt SAF bedrivas i nära samverkan med företrädare för
resp. arbetslivs-och yrkesområden.

Svenska kommunförbundet förordar ett samlat reformbeslut
om gymnasieskolans framtid. Emellertid ger främst reformkostnaderna enligt
förbundets bedömning anledning att överväga om inte förnyelsearbetet i vissa
delar skulle kunna förverkligas i mindre steg under ett antal år. Det skulle
också ge större tidsmässigt utrymme för personalens fortbildning och
vidareutbildning för den nya skolan. Personalens positiva medverkan och
engagemang torde vara så värdefull för reformens framgång, att del kan vara
fördelaktigt att arbeta med en något förlängd genomförandetid. En sådan
uppläggning skulle dessutom stämma väl överens med grundtankarna i reformen om
lokalt utvecklingsarbete i skolan.

Gymnasieskolan är enligt SACO/SR en skolform som i sina
huvuddrag fungerar väl. De problem som finns är inte av den karaktären och storieken

Prop.
1983/84:116 121

att de påkallar en totalreform. SACO/SR är övertygad om
att successiva, lokalt förankrade reformer kan ge större effekter i
verkligheten än stora genomgripande systemförändringar.

RHS anser att en utveckling av gymnasieskolan i enlighet
med utredningens förslag är fulll möjlig inom ramen för den nuvarande
organisationen. Det är således i första hand fråga om en inre reformering med
sikte på arbetslivets krav och framtidens utbildningsbehov. Utredningens eget
konstaterande att den nuvarande gymnasieskolan i stort sett fungerar bra
stöder enligt RHS detta. Dessutom har ingen omfattande försöksverksamhet
bedrivits och det är därför svårt att överblicka de praktiska följderna av en
helt ny studieorganisation. De förändringar som genomförts inom gymnasieskolan
sedan utredningen tillsattes har delvis förändrat förutsättningarna.

Göleborgs kommun anser det lämpligt att ett eventuellt
principbeslut om gymnasieskolans framtida utformning förenas med beslut om
successivt genomförande i en takt som baseras på de reella ekonomiska och
praktiska möjligheterna. Genomförandet kan pä sä sätt också lättare sammankopplas
med erfarenheter av olika försöksverksamheter.

TCO understryker behovet av en genomgripande reform av
gymnasieskolan i huvudsak enligt de riktlinjer som GU förordar. Samtidigt framhåller
organisationen att en sådan reform kräver vidgade ekonomiska ramar, som bl. a.
medger att alla elever skall kunna erbjudas minst treåriga gymnasiala
studiegångar. Det är i första hand genom sådana förändringar som erforderligt
utrymme för en utökad ambitionsnivå i gymnasieskolan bör tillskapas.
Sammanfattningsvis understryker TCO att de förändringar av gymnasieskolan som
nu bör ske förutsätter en genomgripande gymnasiereform. TCO förordar därför
att ett principbeslut snarast fattas om en sådan.

GU:s förslag kan enligt länsskolnämnden i Malmöhus län
genomföras antingen i en successiv förnyelse av den nuvarande gymnasieskolan
eller genom en ny läroplan vid ett tillfälle. Nämnden förordar en reform i ett
sammanhang, manifesterad i en ny läroplan. Skälen till detta är i första hand
de anspråk utredningen ställer på en framtida skola och de brister i den
nuvarande den påvisat. En sådan reform måste emellertid beakta de konsekvenser,
inte minst ekonomiska men ocksä andra, som nämnden belyst. I det fortsatta
arbetet bör redan pågående och kommande försöksverksamhet såvitt möjligt
förankra de slutgiltiga förslagen och besluten i en praktiskt genomförbar
skolutveckling.

3 Gemensam start

GU :s förslag

GU föreslår att de inledande två terminerna (i ett treterminssystem)
blir gemensamma för korta och länga studieprogram inom vart och ett av tre

Prop.
1983/84:116 122

föreslagna utbildningsområden, nämligen det ekonomiska,
det sociala och det tekniska. Härigenom minskas antalet ingångar till
gymnasieskolan samtidigt som möjligheter ges till en period under vilken skolan
genom stöd i olika former kan verka för att göra vidare utbildningsval så
realistiskt som möjligt sett både från elevers och samhällets synpunkt. Den
skarpa gränsen mellan yrkesförberedande och studieförberedande utbildningar
tonas ned genom att de allmänna inslagen ökar i de yrkesförberedande programmen
och de yrkesförberedande inslagen ökar i de studieförberedande. För att skapa
tidsmässigt utrymme för sina förslag föreslår utredningen att läsåret förlängs
med åtta läsdagar och att den schemalagda tiden utökas så att den motsvarar 43
veckotimmar.

Remissinstanserna

GU:s förslag om gemensamma ingångar för vart och ett av de
tre föreslagna utbildningsområdena är en av de frågor som mest uppmärksammats
i remissinstansernas yttranden. En majoritet av remissinstanserna ställer sig
bakom principen om en gemensam start i gymnasieskolan. Hit hör bl.a. AMS, UHÄ,
Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, LO, TCO, flertalet länsskolnämnder
och landstingskommuner samt 20 primärkommuner. Bland de remissinstanser som är
positiva till principen om en gemensam start finns det dock flera som inte
ansluter sig till utredningens förslag till utformning av denna.

Flera remissinstanser konstaterar att det råder en inbyggd
konflikt mellan de övergripande mål som en gemensam ingång avser att främja
och andra mål för gymnasieskolan. Denna målkonflikt måste enligt UHÄ lösas
genom en balanserad avvägning. UHÄ framhåller att GU:s förslag till utformning
av den gemensamma starten är en kompromiss som inte är tillfredsställande för
vare sig de skollrölta eller de målinriktade eleverna. Den förra gruppen önskar
framför allt få ägna sig åt praktiskt arbete och är inte motiverade för vidare
skolgång, även om den innehåller tillämpade ämnen. För de målinriktade eleverna
innebär den gemensamma starten bara ett ytterligare dröjsmål innan de kan
starta med det valda studieprogrammet. Detta kan i värsta fall innebära att
deras ursprungliga studiemotivation försvinner.

Enligt UHÄ kan en gemensam start innebära såväl fördelar
som nackdelar. En gemensam ingång kan dock sägas vara det som ger begreppet
utbildningsområde en reell innebörd. Utan den gemensamma ingången blir det i
huvudsak fråga om en administrativ indelning av studieprogrammen.

Även SÖ diskuterar för- och nackdelar med utredningens
förslag och framhåller att den gemensamma starten med breda ingångar i gymnasieskolan
kan innebära stora fördelar för de elever som är osäkra eller riskerar att i
nuvarande system inte få sitt förstahandsval tillgodosett. Viktiga val görs
enligt utredningens förslag redan i årskurs 9 och under den första terminen i
gymnasieskolan, varför ingångarna i praktiken inle kom-

Prop.
1983/84:116 123

mer att bli så breda. En avgörande punkt blir enligt SÖ
urvalet till studieprogram efter den andra terminen och de urvalsprinciper som
tillämpas om antalet sökande överstiger antalet platser. Här finns risk för
samma utslag-ningstendenser för svagare elever som i nuvarande system. Att
gymnasieskolan startar med praktiskt inriktade ämnen och att praktikinslag
finns i alla studieprogram är dock till fördel för skollrölta elever.

AMS anser att många skäl talar för att utbildningen i
gymnasieskolan organiseras i utbildningsområden som också ger en naturlig
anknytning till högskolans utbildningssektorer liksom till arbetsmarknaden. Den
gemensamma introduktionsperioden inom det utbildningsområde som eleven väljer
har det dubbla syftet att både ge vägledning inför det fortsatta ulbildningsvalet
och samtidigt vara en första etapp i en yrkesutbildning, där bl.a. visst
gemensamt stoff för de olika utbildningsprogrammen är sammanfört.

Elevorganisationen anser att tanken om en gemensam start
för korta och långa program är ett steg i rätt riktning. En förutsättning är
dock att den utformas så att det blir en verklig gemensam start utan
tillvalssystem som delar upp eleverna i grupper som antingen siktar mot korta
eller långa studieprogram samt att man vid starten i gymnasieskolan skall kunna
veta vilket program man kommer in på. Möjligheterna att i mån av plats byta
studieprogram måste vara stora.

SAF, SACO/SR, åtta länsskolnämnder och tolv primärkommuner
motsätter sig principen om gemensam start. Enligt SAF skulle ett genomförande
av förslaget till gemensam studiegång under två tredjedels år för studieförberedande
och yrkesförberedande utbildningar medföra avsevärda nackdelar. Gymnasieskolan
saknar visserligen goda utbildningsalternativ för ungdomar som önskar
kombinationer av dessa slag av utbildningar. SAF anser det emellertid inte vara
rimligt att tillgodose detta behov till priset av att den majoritet ungdomar
som har relativt klar inriktning mot studieförberedande eller yrkesförberedande
utbildning tvingas välja en kombinerad utbildning. Enligt SAF skulle såväl de yrkesförberedande
som de studieförberedande utbildningarna bli uttunnade.

Enligt länsskolnämnden i Kopparbergs län ger breda
utbildningsområden med gemensam start också andra effekter. Grundskolans nya
läroplan, LgrSO, innebär att elevernas val av språk- och matematikkurs i
grundskolan inte längre blir styrande för deras valmöjligheter till
gymnasieskolan. Som en följd av detta blir heterogeniteten stor inom sektorerna
då det tidigare språkvalet fungerat som en sorteringsmekanism till olika
linjer. Redan nu kan svårigheter förutses som måste åtgärdas i gymnasieskolan,
såvida kompetensen hos elever i avgångsklasser skall ha samma nivå som i dag.
Risk finns att studietakten inledningsvis blir lägre i heterogena sektorsgrupper
än i dagens linjesystem. Med bibehållet kvalitetskrav måste farten enligt
nämnden säkert ökas i senare delen i de längre utbildningsprogrammen.
Arbetssituationen kan härigenom blir mer pressande än i dag.

Prop.
1983/84:116 ' 124

GU:s förslag att utöka studietiden genom en ökad
veckoarbetstid och ett förlängt läsår garanterar inte självklart att kvaliteten
kan bibehållas.

Den utökning av studietiden, antingen i form av förlängda
terminer eller ökat veckotimtal, som utredningens förslag förutsätter avvisas
av ett stort antal remissinstanser (se avsnitt 10)-. Många remissinstanser
framhåller slutligen att det är svårt att överblicka effeklerna av den gemensamma
starten och studieprogrammens utformning eftersom förslaget i sin helhet inte
prövats i försöksverksamhet.

4 En mjukare övergång

GU :s förslag

GU föreslår att insatser görs för att åstadkomma en
mjukare övergång mellan grundskolan och gymnasieskolan. En mjukare övergång
mellan de båda skolformerna kan endast åstadkommas genom att samarbetet mellan
grundskolan och gymnasieskolan förbättras. Redan under vårterminen i årskurs 9
måste konkreta åtgärder enligt utredningen sättas in för att underlätta övergången.

Remissinstanserna

Ett antal remissinstanser, däribland UHÄ, SAF, TCO, flera länsskolnämnder
saml kommuner, har synpunkter i fråga om samverkan mellan grundskolans årskurs
9 och ett inledande skede i gymnasieskolan.

TCO, länsskolnämnderna i Gävleborgs, Jönköpings,
Västernorrlands och Örebro län samt Bräcke, Ludvika, Malmö och Nässjö kommuner
framför som en allmän uppfattning att åtgärder måste vidtas redan i årskurs 9
för att underiätta övergången mellan grundskola och gymnasieskola och att samarbetet
mellan dessa skolformer måste intensifieras.

Svenska kommunförbundet finner en mjuk övergång från
grundskolan till gymnasieskolan vara i flertalet elevers intresse. Övergången
till gymnasieskolan kännetecknas enligt utredningens förslag av en lång
valprocess. Grundskolan knyts på detta sätt närmare till gymnasieskolan.utan
att grundskolans konstruktion rubbas eller dess mål eftersatts. Den nya läroplanen
(LgrSO) ger också stora möjligheter att organisera olika förberedande
verksamheter. Svenska kommunförbundet menar att dessa möjligheter är speciellt
värdefulla för elever som t. ex. tappat tron på sin egen förmåga eller av andra
orsaker upplever problem och som därför inle går direkl över till gymnasial
utbildning.

5AF anser att "gymnasiereformen måste börja i
högstadiet" och menar därmed att grundskolans högstadium bör anpassas så
att det bättre än nu kan förbereda för studier i gymnasieskolan. Intagningen på
höstterminsbetyg, förbättrad syo etc. innebär att vårterminen i årskurs 9 kan
anpassas till den valda gymnasieutbildningen.

Kalmar, Halmstads och Helsingborgs kommuner anser att man
borde

Prop.
1983/84:116 125

betrakta den sista terminen i årskurs 9 och inledningen av
gymnasieskolans första årskurs som en planeringsenhet.

Kalmar kommun
framhåller atl det under termin 3 (treterminssystem) i gymnasieskolan kommer
att finnas ledig kapacitet med avseende på yrkeslärare och verkstäder m. m.
Detta förhållande skulle kunna utnyttjas för att orientera eleverna i årskurs 9
om kommande arbetsplatser och studier.

Halmstad kommun anser att delar av vårterminen i årskurs 9
skulle kunna användas till fördjupningsstudier som för alla elever skulle
innebära att en god grund lades för kommande gymnasiestudier. Samtidigt skulle
då en termin lösgöras i gymnasiet och sålunda ge möjlighet till atl lätta upp
en komprimering av arbetet sorn de föreslagna 43 veckotimmarna innebär.

Helsingborgs kommun menar att de förberedelser som i dag i
begränsad utsträckning sker inför gymnasiestudierna i vissa grundskolor borde
utvecklad till en generell studiegång under större delen av terminen och
utgöra en del av den gymnasiala inskolningen.

Enligt länsskolnämnden i Göleborgs och Bohus län bör
förberedelserna för övergång till gymnasieskolan bötja tidigt i årskurs 9.
Egentligen får resonemanget om övergång till gymnasieskolan enligt nämnden till
slutprodukt, att grundskola och gymnasieskola bör förenas. Den åtgärden kan
tyckas bli självklar, då gymnasieskolan blir en skola för alla. Den långsamma
inskolningen i gymnasieskolan väcker tankar om var utbildningen bör ligga, i
grundskolan eller gymnasieskolan. Den nya läroplanen för grundskolan bör inte
hindra överväganden om en evenluell samordning.

Länsskolnämnden i Västmanlands län finner utredningens strävan
mot en mjukare övergång från grundskolan till gymnasieskolan med konsekvenser
för studierna både under vårterminen i årskurs 9 och i gymnasieskolans start
mycket positiv. Fördelarna är att man kan underlätta för mindre studiemedvetna
elever att fortsätta med studier efter grundskolan, ett fullföljande av den
sociala målinriktning som kännetecknar svensk skolpolitik. Kritiker har befarat
att studieinriktade elever hindras att snabbi börja den studiebana de är
intresserade av, kanske också att de tröttnar på att vänta på de studieprogram
de är inställda på. Nämnden finner dessa farhågor överdrivna. Den mjukare
övergången ger även dessa studiebegåvade vissa fördelar i form av en bredare samhällsorientering
och ökade kontakter med studiekamrater som valt andra studievägar.

Genom att antagningen till gymnasieskolan görs på
höstterminsbetyget i grundskolans årskurs 9 menar UHÄ alt vårterminen i denna
årskurs kan utnyttjas för syo-insalser och andra gymnasieförberedande inslag.
Genom en sådan förflyttning skulle omfattningen av den gemensamma ingången
kunna reduceras. Det fortsatta arbetet med konkretisering av reformens innehåll
får enligt UHÄ:s mening ge underiag för mera precisa överväganden om hur den
ovan diskuterade avvägningen skall göras.

Prop.
1983/84:116 126

5 Successiva val

GV:s förslag

GU föreslår att eleverna gör sitt val av utbildningsområde
vid kalenderårets slut i årskurs 9 och att de samtidigt gör en preliminär,
inte bindande, intresseanmälan om studieprogram samt om tillvalsämnen och
praktik under terminerna 1 och 2. Mot slutet av vårterminen i årskurs 9 görs
bindande val av tillvalsämnen. Bindande val av studieprogram görs slutligen i
december efter sex perioders studier i gymnasieskolan (i mitten av termin 2 i
ett treterminssystem). Under hela "valperioden" erbjuder skolan stöd
i olika former för att göra valet så realistiskt som möjligt både från elevens
och samhällets synpunkt.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser som yttrat sig i frågan är
positiva till principen om successiva val till gymnasieskolan.

AMS ansluter sig till utredningens förslag om successiva
val av utbild-ningsväg inom gymnasieskolan. Val i årskurs 9 av
utbildningsområde samt ett definitivt val av studieprogram först efter en
introduktionsperiod i gymnasieskolan ger enligt AMS bättre förutsättningar för
ett övervägt utbildningsval än nuvarande system.

Även LO tillstyrker att det definitiva valet av
utbildningsinriktning görs vid en tidpunkt när eleven har prövat på såväl
praktiska som teoretiska moment i utbildningen. Därigenom kan ett mera
realistiskt val ske grundat på en djupare kunskap om den valda utbildningen.

Länsskolnämnden i Kopparbergs län framhåller att
erfarenheter frän försöksverksamheten vid S:t Mikaels-skolan i Mora pekar på
att flertalet elever ser fördelar i att få göra ett successivt val. Effekterna
av uppskjutet val har studerats även vid försöksverksamheten på Högbergsskolan
i Ludvika. Det finns ett samband mellan osäkerhet i valet och positiv
inställning till uppskjutet val.

■SÖ anser liksom utredningen att en successiv
valprocess, utsträckt över ungefär ett år, borde bidra till att valet blir
säkrare än i dag, då del sker vid ett enda tillfälle och före inträdet i
gymnasieskolan. Kanske kommer ett sådant val också att minska de styreffekter
som vi vet att elevernas sociala bakgrund och hemförhållanden har på valet. Det
är enligt SÖ dock orealistiskt att anta att elevernas önskemål om studieväg
kommer att sammanfalla med den dimensionering av studievägarna som myndigheter
och arbetsmarknad önskar. Vidare finner SÖ att studiealternaliven i den
föreslagna organisationen och möjligheterna att ändra studieinriktning är
avsevärt mycket större för elever med intresse för en studieförberedande
utbildning än för den som vill gå en yrkesförberedande studieväg. Den
urvalssituation som kan uppstå inför termin 3 på vissa utbildningsvägar kan
leda till att det blir elever med studiesvårigheter som slås ut. SÖ ser f. n.
inte någon annan

Prop.
1983/84:116 127

lösning på detta problem än att det definitiva valet av
studieprogram liksom i dag görs före inträdet i gymnasieskolan.

Lärarnas riksförbund (LR) anser den modell för en mjuk
övergång som utredningen föreslår vara olämplig. En avgörande svaghet är att
den skär alla elever över en kam. Elever som redan vid slutet av höstterminen i
årskurs 9 vet att de kommer att välja en treårig studiegång, måste under lång
tid invänta de kamrater som har svårare att bestämma sig eller som måste
komplettera sina baskunskaper i matematik och/eller engelska. De tvingas därför
enligt LR till en för dem föga engagerande och kravlös verksamhet i mer än ett
år av sin kanske mest receptiva period i väntan på att få börja sina
gymnasiestudier på allvar. Detta torde gälla majoriteten av de elever som slutligen
hamnar pä vad utredningen kallar längre studieprogram.

Länsskolnämnden i Malmöhus län menar att grundskoleeleven
i sin valsituation knappast skulle få det lättare med utredningens förslag. I
stället för att välja mellan i stort sett likartat uppbyggda linjer och specialkurser
måste ställning tas till en mera invecklad organisation med utbildningsområde,
utbildningsblock och studieprogram.

Svenska föreningen för studie- och yrkesvägledning menar
att mödeilen för de upprepade valen är så komplicerad att den torde vara
ogenomförbar av såväl arbetsmässiga och tekniska som psykologiska skäl.

6 Särskilda stödåtgärder

GU :s förslag

GU har sett som en av sina mest angelägna uppgifter att
föreslå en studieorganisation som bättre än dagens förmår erbjuda alla ungdomar
en utbildning som är attraktiv till innehåll och arbetsformer.

Trols inslag som mjukare studiestarl och praktik i alla
studieprogram m. m. i den nya studieorganisationen anser utredningen det vara
realistiskt att räkna med att vissa elever ändå inte finner åtgärderna
tillräckliga. Därför föreslås att studiestarten i gymnasieskolan skall kunna
erbjudas pä alternativa sätt som underlättar för en elev att efter en tid kunna
följa de mer reguljära studieprogrammen. Detta bör prövas i försöksverksamhet
så att de konkreta lösningarna får växa fram fortlöpande.

En typ av
utbildning kan vara studier på halvfart med praktiska inslag. Parallellt med
praktik och praktiskt arbete följer eleven kurser inom gymnasieskolan.
Kurserna utgör delar av ett speciellt studieprogram och möjligheten ges att
efter hand studera hela programmets kurser och uppnå full kompetens. Strävan
skall vara att eleven efter en tids varvade studier skall kunna övergå till att
studera i normal takt och följa de vanliga studieprogrammen. I enstaka fall
behöver helt individualiserade utbildningsgångar byggas upp.

Prop.
1983/84:116 128

Remissinstanserna

Att det föreligger ett behov av särskilda stödåtgärder för
att alla elever skall kunna tas emot i gymnasieskolan är remissinstanserna
eniga om. Däremot råder det delade meningar om hur dessa stödinsatser skall se
ut. Många förordar exempelvis en flexibel uppsättning av stödmedel.

TCO delar utredningens uppfattning att man kan organisera
en typ av utbildning med studier på halvfart med större inslag av praktik eller
praktiskt arbete. Andra sätt är att utöka kurstiden och lägga ökad vikt vid
elevvårdande omsorger. Även utbildningar av typen praktisk verksamhet med
utbildningsinslag bör kunna övervägas. I enstaka fall behövs säkerligen helt
individualiserade utbildningsgångar. Syftet med dessa utbildningar måste
enligt TCO självfallet vara att de ungdomar som genomgått dem skall nå de för
resp. studieprogram uppsatta utbildningsmålen. Detta torde dock inte alltid
vara möjligt. En differentiering av utbildningsmöjligheterna måste i vissa fall
kombineras med differentierade individuella utbildningsmål.

En väsentlig fråga i detta sammanhang, som utredningen
inte har behandlat och som inte heller ingått i utredningens arbete, är enligt
TCO att klargöra sambanden mellan utbildningar av här framfört slag och
elevernas möjlighet att få arbete. TCO är väl medveten om de svårlösta arbetsmarknadspoliliska
frågor som här aktualiseras. Dessa problem får dock inte förhindra en
utveckling mot en gymnasieskola, som kan ge alla elever en utbildning som är av
betydelse för deras egen utveckling.

Även LO delar utredningens uppfattning att
studieorganisationen måste göras betydligt mer anpassad för svagmotiverade
elever. Detta kan bl.a. ske genom att en extraresurs satsas på de elever som
inte väljer någon gymnasial utbildning. Dessutom föreslås kommunerna få en
förstärkningsresurs för de elever som behöver en mer individuellt upplagd
studiegång. LO menar även att studiestödsutredningens förslag om bättre
studiehjälp för denna grupp av ungdomar bör prövas.

Ett av utredningens förslag är att införa en form av
deltidsstudier för dessa ungdomar med förhoppning om att de skall genomföra
studier i kombination med arbete. Enligt LO är risken uppenbar att ungdomarna
då hamnar utanför skolans möjlighet att ge ordentligt stöd. Kombinationen av
utbildning och arbele ställer större krav än vad heltidsstudier gör. Förslaget
leder i bästa fall fram till en gymnasial delkompetens. I stället öppnas
möjligheten till en sämre sorts gymnasieskola än den nuvarande.

Sveriges lärarförbund (SL) anser i likhet med utredningen
att skolan måste ta hänsyn till vaije elevgrupps eller varje elevs särpräglade
önskemål och behov. Ett sådant synsätt kräver ökade resurser. På en del
utbildningslinjer bör det vara möjligt att bilda en särskild elevgrupp för
vissa studieprogram och handikappgrupper.

Det är vidare enligt SL väsentligt att det finns utbildad
lärarpersonal som kan ta ett särskilt ansvar för de lågpresterande eleverna.
Det kommer att

Prop. 1983/84:116 129

finnas behov såväl av lärare med erfarenhet från
undervisning i grundläggande färdigheter som av specialpedagogiskt utbildade
ämneslärare.

Flera länsskolnämnder, bl.a. i Stockholms, Uppsala,
Södermanlands, Östergötlands, Örebro och Västernorrlands län. framhåller att
utredningens förslag svarar mot ett länge upplevt behov av större flexibilitet
i studieuppläggningen för gymnasieskolan.

Länsskolnämnden I Södermanlands län konstaterar vidare att
de särskilda stödåtgärderna i en "skola för alla" har behandlats
mycket knapphändigt av utredningen. Delta gäller såväl försöken atl definiera
målgruppen "allmänt skoltrötta" som förslagen till åtgärder. Viktiga
grupper som invandrarelever och elever med hörsel-, rörelse- och synhandikapp
har överhuvudtagel inte nämnts.

Länsskolnämnden vill understryka betydelsen av att de
åtgärder som sätts in inte mer eller mindre automatiskt separerar vissa elever
från sina naturliga grupper. Trols allt föreligger en viss risk för svagt studiemotive-rade
elever.

Behovet av förstärkningsresurser för den aktuella
målgruppen framhålls av ett stort antal primärkommuner och landstingskommuner/ bl.a.
Göteborgs, Malmö, Falköpings, Karlshamns och Uppsala län.

Negativa inställningar till utredningens förslag redovisas
också. Så t. ex. avvisar Elevorganisationen förslaget om helt
individualiserade, skräddarsydda utbildningar. Ett sådant förslag leder
ofelbart tankarna till anpassad studiegång på grundskolan. Förslaget, och ännu
mer det sätt som anpassad studiegång används på, vittnar enligt
Elevorganisationen om en grav felsyn på skolans problem. Det absoluta flertalet
elever som i dag inte "passar in i systemet" är inte så
"särpräglade" och speciella att de inle kan gå en utbildning
tillsammans med andra elever. I stället skall orsaken till utstöt-ningen
självfallet sökas i skolan, i dess arbetssätt och för övrigt i den situation
som eleven befinner sig i.

LR avvisar utredningens förslag om ensidiga satsningar på
fortsatt skolgång för svagmotiverade elever och förordar att särskilda
resurser också satsas på andra åtgärder såsom ungdomspraktik, inbyggd
utbildning och lärlingsutbildning, vilka ger eleverna möjlighet att välja och
därmed att med större motivation ägna sig åt sin utbildning.

Under den tid som utredningsarbetet pågått, har en del
förbättringar skett för just de elever som betecknas som "utsatta",
varför utgångspunkterna för förslaget till fullständig omorganisation av
gymnasieskolan delvis har ändrats. Som exempel kan nämnas att lokalt
arbetsmarknadsanknutna kurser startats till hjälp för skoltrötta elever. Sådana
åtgärder är helt i linje med LR:s uppfattning att inte enbart fortsatt skolgång
bör erbjudas skoltrötta elever.

9 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 116

Prop.
1983/84:116 . 130

7 Kurssystem, fördjupningsstudier ocli
påbyggnadsutbildning

Av stor betydelse för studiernas uppläggning är
uppdelningen av ämnen i kurser. Allmänna färdighetsämnen och karaktärsämnen
delas upp i grundkurser och tilläggskurser. Grundkurserna är gemensamma för
alla som läser ämnet i det aktuella studieprogrammet och kan vara en eller
flera beroende på ämnets karaktär. Tilläggskurserna är i regel flera och har
till uppgift att befästa och belysa centrala begrepp och problem i grundkurserna
genom mer djupgående tillämpningsstudier, ge ökad bredd genom tillägg av nya
moment samt ge fördjupning i sådana moment som behandlats mindre ingående i
grundkurserna.

Utöver ämnesstudier skall vatje studieprogram erbjuda möjligheter
till fördjupningsstudier. Dessa studier skall gå längre i fördjupning än vad
man i dag kan nå i de vanliga ämnena.

För dem som inte önskar fördjupningsstudier skall
koncentrerade yrkestekniska kurser (kyt-kurser) finnas på de långa
studieprogrammen. På förhållandevis kort tid skall dessa kurser ge en
"yrkestopp" och kunna fungera som något av en sluss ut mot
arbetsmarknaden för de ungdomar på de långa studieprogrammen som inte avser att
direkt fortsätta studierna vid högskolan. Vidare föreslås att de korta
studieprogrammen på motsvarande sätt skall kunna följas av
kompletteringsutbildning som leder till kompetenser motsvarande de långa
programmen.

Remissinstanserna

En majoritet av de remissinstanser som yttrat sig om en
kursindelning i grund- och tilläggskurser är positiva till förslaget. Bland
dessa finns UHÄ, tio länsskolnämnder och nio kommuner.

UHÄ framhåller att man tillstyrker kurssystemet med dess
större möjligheter till valfrihet och fördjupning. Man är visserligen medveten
om att vissa anpassningssvårigheter kan uppstå mellan gymnasieskolan och högskolan
bl. a. till följd av att de studerande kommer till högskolan med olika
förkunskaper. I förhållande till den variation i förkunskaperna som finns redan
i dag anser dock UHÄ att detta inte är någon avgörande olägenhet från
högskolans synpunkt.

Kungsbacka kommun anser att systemet med grundkurser och
tilläggskurser ingående bör prövas och utvecklas i försöksverksamhet.

Skolstyrelsen i Luleå kommun uttrycker tveksamhet inför
systemet med tilläggskurser. Man befarar att det i systemet ligger en risk att
eleverna stressas till att försöka hinna med så många tilläggskurser som
möjligt. Elever och lärare bör dock gemensamt kunna använda systemet så att det
kan bli ett positivt redskap i uppbyggnaden av studiegången för enskild elev.

Härnösands kommun anser att förslaget har givna fördelar
eftersom det tillfredsställer behovet av individualiserad svårighetsgrad i
studierna. Sy-

Prop.
1983/84:116 131

stemet kan dock bli administrativt krävande och komma att
medföra behov av ökade administrativa personalresurser.

Länsskolnämnden i Skaraborgs län menar att systemet med
grund- och tilläggskurser leder till en ytterst individualiserad undervisning,
vilken kan vara svår att genomföra. Tillräckliga resurser i form av lokaler,
undervisningsmateriel och lärare kanske inte heller finns att tillgå.

I fråga om fördjupnings studier, kyt-kurser och
kompletteringsutbildning är de remissinstanser som uttalar sig om dessa förslag
genomgående positiva. Dessa utbildningsmöjligheter kan på ett verksamt sätt
bidra till större flexibilitet i gymnasieskolan och de kan lätt anpassas till
elevernas intresseinriktning, arbetsmarknadens behov och lokala
förutsättningar, framhåller bl.a. SÖ och länsskolnämnden i Uppsala län.

AMS anser
det värdefullt att det inom gymnasieskolans ram finns reguljära möjligheter
till kompletteringsutbildning för dem som genomgått korta studieprogram. Vidare
anser AMS att olika inslag av yrkesförberedelser på de länga, huvudsakligen teoretiskt
inriktade studieprogrammen är angelägna och utgör en möjlighet att ge mer
handfast information om arbete och yrkesliv. AMS finner det dock inte möjligt
att med nuvarande underlag närmare ta ställning till kyt-kursernas värde på
arbetsmarknaden och förhållandet till jämförbara kompetenser på de korta
studieprogrammen. Det är enligt AMS angeläget att man vid utveckling av
kompletterande utbildning i den nya gymnasieskolan tar till vara de positiva
erfarenheter som vissa specialkurser, t. ex. ekonomisk specialkurs, f. n. ger.

Kyt-kurserna skall enligt SÖ ge eleverna på de studieförberedande
programmen en möjlighet att byta studieinriktning under sin tid i gymnasieskolan
och kan därigenom komma att utgöra goda utbildningsalternativ till högskolan.
Under de närmaste åren kommer en sådan "avlänkning" att behövas.
Liksom utredningen är SÖ medveten om att den anslagna tiden kan vara alltför
begränsad för att ge en verklig yrkeskompetens.

Avvägningen mellan yrkesförberedelse och förberedelse för
högskoleutbildning behandlas även av UHÄ. Det är enligl UHÄ angeläget att
huvuddelen av gymnasieskolans elever får en utbildning som ger dem reella
möjligheter att söka ett permanent arbete, så att inte stora delar av ungdomskullen
först tvingas genomgå högskoleutbildning eller annan utbildning. Jämsides med
de breda yrkesförberedande utbildningarna är det viktigt att gymnasieskolan
även kan tillgodose mera exklusiva yrkesutbildningsbehov på gymnasial nivå,
eftersom dessa annars måste tillgodoses inom andra ulbildningsformer. UHÄ vill
därför betona vikten av att utbudet av de föreslagna kyt-kurserna blir så
brett som möjligt.

Prop.
1983/84:116 132

8 Den inre arbetsmiljön

G U:s förslag

En viktig princip för studieprogrammens uppläggning är att
i ökad utsträckning tillämpa koncenlrationsläsning. Dagens ämnessplittring
minskas därigenom samtidigt som antalet studiepass per ämne och vecka ökar
under de tider då ämnet finns på schemat. Undervisningstiden samlas till längre
sammanhängande studiepass. Tiden används dels till normalt lektionsarbete
under lärares ledning och dels till projektarbete enskilt eller i grupp. Under
viss tid kommer lärarens roll mer att bli handledarens.

Utredningen föreslår också att en ordning med
studiekontrakt mellan elev och skola införs. Studiekontraktet innebär en formaliserad
dialog varvid ett individuellt handlingsprogram bestäms. Vidare föreslås att
handledningen av eleverna förstärks och att vissa lärare får ett särskilt
ansvar som handledare.

Eleverna föreslås få bilda studiegrupper om ca åtta
elever, inom vilka arbetet bedrivs i former som tränar den sociala förmågan.
Studiegrupperna utgör en grund för ett aktivt handledarskap.

Remissinstanserna

Samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan (33
stycken) är positiva till utredningens förslag om koncenlrationsläsning och
längre sammanhängande studiepass.

SÖ liksom flera kommuner och länsskolnämnder framhåller de
övervägande positiva erfarenheterna av försöksverksamheten med koncentrationsläsning
på tre- och fyraåriga linjer.

Såväl SÖ som UHÄ framhåller dock att alla ämnen inte är
lika väl lämpade för koncentrationsläsning. Det gäller främst färdighetsämnen
som matematik och språk, där det behövs en kontinuerlig träning under hela
skoltiden. SÖ pekar också på de problem som kan uppstå med att erhålla en
rationell och ekonomisk organisation i fråga om lärartjänstgöring och
lokalbeläggning ifall det blir stora skillnader i timtal mellan läsårets terminer.
SÖ anser att försöksverksamheten med koncentrationsläsning bör vidgas
ytterligare för att kunna ge information och underlag för vidare insatser.

Viss tveksamhet till förslaget om koncentrationsläsning
anför LR som anser att utredningen dragit för vittgående slutsatser av
erfarenheterna från de relativt begränsade försöken. LR framhåller att
resultaten inte nödvändigtvis blir lika positiva vid en centralt styrd,
obligatorisk koncentrationsläsning som vid lokalt planerad, frivillig sådan. LR
förordar att en utvärdering av den utökade verksamheten med koncentrationsläsning
görs före beslut.

Flertalet remissinstanser, bl. a. SÖ, AMS, SIL, LO, TCO
och Elevorganisationen, flertalet länsskolnämnder samt ett antal kommuner är
positiva till tanken på en ordning med studiekonlrakt mellan elev och skola.

Prop.
1983/84:116 133

Enligt SÖ kan ett sådant studiekontrakt rätt utnyttjat
medföra åtskilliga fördelar. En viktig sådan är att lärare och elever förs
närmare varandra, eftersom lärarna engageras i samtal med den enskilde eleven
om hans framgångar och misslyckanden i skolan och om hans planer för framtiden.
En annan är att studiekontraktet ger anledning till en utvärdering av skolans
och elevens arbete. En tredje är att alla lärare i skolan engageras i
elevvårds- och syo-arbetet. Förändringen kan därför komma att kräva vissa
fortbildningsinsatser på det lokala planet för lärarna i årskurs 9 och i
gymnasieskolan.

TCO tillstyrker förslaget om studiekontrakt även om själva
ordet "kontrakt" kan uppfattas negativt. TCO anser att det är
viktigt att eleverna i denna åldersgrupp får större medinflytande över arbetets
uppläggning och därmed inflytande över sin egen och sina kamraters
studiesituation och får träning i att ställa krav på skolan och sig själva samt
att ta ansvar. Dialogen lärare-elev är också viktig. Genom kontraktet måste
eleven sätta sig in i vad olika utbildningsalternativ egentligen innebär. Det
utgör en positiv utgångspunkt för en ökad studie- öch yrkesorientering och
bättre kontakter med representanter för arbetslivet. Eleverna får också en
plan för sin praktik. Kontraktet får emellertid inle bli alltför bindande utan
måste kunna ändras i takt med elevens utveckling och ändrade utbildningsplaner.

Skolstyrelsen i Kalmar kommun anser att förslaget om formaliserade
studiekontrakt är värt att stödja även om en viss risk för en ytteriigare byråkratisering
föreligger. Styrelsen finner det nämligen angeläget att en verklig diskussion
kontinuerligt etableras mellan eleven och handledaren via kontrakten. Enligt
skolstyrelsens mening förutsätter kontrakten såväl fortbildning för som
attitydförändringar hos lärarkåren på gymnasieskolan. Det är vidare ytterst
tveksamt om antalet lärare i karaktärsämnen kommer att räcka till.
Skolstyrelsen vill understryka kravet på lärarfortbildning eftersom den
föreslagna handledarfunktionen delvis innefattar vad som i dag är att hänföra
till syo-funktionärens arbetsområde.

LR avvisar däremot förslaget om studiekontrakt, eftersom
det kommer att bli alltför resurskrävande och i brist på resurser schabloniserat
och byråkratiserat.

Förslagen
om studiehandledning och studiegrupper tillstyrks av en majoritet av de
remissinstanser som yttrat sig om dessa förslag. Många synpunkter ges dock på
det praktiska genomförandet av förslagen saml inte minst på dess ekonomiska
konsekvenser.

TCO finner förslagen intressanta och som principförslag
väl värda ett fortsatt utvecklingsarbete. Tanken med studiegrupper bestående av
åtta elever och med vissa angivna funktioner är bra men effekterna av studiegruppsprincipen
kan bli mycket olika bl.a. beroende av hur grupperna sätts samman och fungerar.
På denna punkt har utredningen enligt TCO inte lämnat ett tillfredsställande underiag
för ett mer definitivt ställningstagande. Ett sådanl kan för TCO:s del inte
komma förrän principerna för

Prop.
1983/84:116 134

studiegruppernas sammansättning, förändringar under
studieåren och funktioner klarlagts genom kompletterande utredningsarbete.

Utredningens förslag i fråga om elevernas möjligheter atl
välja studiegång, studiekontrakt och studiegrupper kräver ökad handledning.
TCO delar utredningens uppfattning på denna punkt och vill särskilt understryka
betydelsen av att denna handledning skall kunna räknas in som en fullvärdig del
av arbetsuppgifterna i tjänst som lärare.

SL kan i huvudsak tillstyrka utredningens förslag
beträffande studiekontrakt, handledning och studiegrupper. En stor fördel är
om studiegruppen kan hållas samman under hela studiegången och om samma
handledare kan följa gruppen under hela gymnasietiden. En förutsättning för att
förslaget skall kunna genomföras i praktiken och få ett kvalitativt innehåll
är dock att berörda lärares undervisningsskyldighet minskar.

Utredningen har inte närmare preciserat förslagen om
studiegrupper och handledning. Så är exempelvis studiegruppernas sammansättning
oklar. Det är väsentligt atl olika modeller prövas i kommande försöksverksamhet.

Länsskolnämnden i Västerbottens län tillstyrker i princip
förslagen. Systemet med studiekontrakt, studiegrupper och personligt-sociala
inslag är kopplade till varandra och tanken att en lärare skall ha handledar-
och klassföreståndaruppgifter i en studiegrupp med åtta elever är en bra förstärkning
i skolans inre arbete. Nämnden vill dock markera sin uppfattning att
förstärkningen sannolikt har kostnadskonsekvenser.

Samma uppfattning framhålls av flera länsskolnämnder och
kommuner, t.ex. skolstyrelsen i Kalmar kommun, som framhåller att utredningen
tyvärr har nonchalerat de praktiska konsekvenserna i form av ändamålsenliga
lokaler för verksamheten. Redan en normalstor gymnasieskola torde få
svårigheter att anvisa lokaler i tillräcklig omfattning.

Däremot framhåller skolstyrelsen att införandet av
handledning inom studiegrupperna ersätter klassföreståndarskapel och innebär en
klar förbättring med avseende på såväl kvalitet som kvantitet när det gäller
kontaktytorna mellan lärare och elever.

SAF kan acceptera utredningens förslag om studiekohtrakt,
om handledning och om gruppering av elever i studiegrupper som exempel på i
vissa situationer lämpliga arbetsformer. Däremot anser SAF det inte rimligt med
föreskrivna regler i dessa hänseenden. Det måste ankomma på varje enskild
skolas rektor och lärare att tillsammans med eleverna utveckla de arbetsformer
som bäsl svarar mot de lokala förhållandena.

9 Praktik

G U:s förslag

GU föreslår att praktik införs för alla elever i
gymnasieskolan. I såväl korta som långa studieprogram bör praktiken omfatta
minst tre kalender-

Prop.
1983/84:116 135

veckor per läsår. Praktiken skall vara en del av skolans
samlade undervisning och skall.därför samordnas med den ämnesmässiga
undervisningen. Två typer av praktik skall finnas, arbetslivspraktik och
yrkespraktik, av vilka den senare skall ge direkt yrkesträning. För att få fram
praktikplatser i tillräcklig omfattning lägger utredningen fram två alternativa
förslag, antingen att det sker en reglering genom avtal (alt. A), vilket
utredningens majoritet förordar, eller att en lag stiftas (alt. B).