Prop. 1983/84:122

Prop.
1983/84:122

Regeringens proposition

1983/84:122

om introduktionsstöd och reformerat lönebidrag för
arbetshandikappade m. m.

beslutad den 1 mars 1984.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som
har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

ANNA-GRETA LEUON

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag om introduktionsslöd och
anställning med lönebidrag för arbetssökande med arbetshandikapp.
Introduktions-stödet föreslås ulgå med 90% av lönekostnaden för den anställde
under högst 960 timmar, vilket i normalfallet innebär ca sex månader vid
heltidsarbete. Syftet med stödet är atl stimulera enskilda och kommunala
arbetsgivare alt anställa arbetshandikappade i ökad utsträckning. Förslaget
innebär också en förenklad administration, eftersom introduktionsstödel ersätter
två olika befintliga stöd och dessutom kan handläggas på ett enklare sätt.

Lönebidrag till arbetsgivare som anställer personer med
nedsatt arbetsförmåga skall enligt förslaget kunna lämnas med 50% av
lönekostnaden under två år och med 25 % under den därpå följande tväårsperioden.
Enligt nuvarande regler lämnas lönebidrag med 75% av lönekostnaden under del
första anställningsåret. Sänkningen till 50% bör dock ses mol bakgrund av alt introduktionsslöd
med 90% av lönekostnaden kan lämnas under de första sex månaderna. I likhet med
vad som nu gäller skall bidraget kunna förlängas efter det Qärde årel och utgå
med 25% av lönekostnaden.

För atl öka möjligheterna till anställning på den
reguljära arbetsmarknaden för sökande med svårare arbetshandikapp föreslås ett
särskill lönebidrag. Detta bidrag lämnas med 90% av lönekostnaden under del
första anställningsåret och 50% andra året. Del kan sedan lämnas med .50% av
lönekostnaden, om del finns skäl för delta, också efter del andra anställningsåret.
I särskilda fall skall ett lönebidrag ocksä kunna höjas, om en arbetstagare får
försämrad arbetsförmåga. 1 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 122

Prop. 1983/84:122 2

I
fråga om lönebidrag inom den statliga sektorn och till de allmännyttiga organisationerna
föreslås inga ändringar av bidragsnivåerna.

Anställning
med lönebidrag föreslås bli en stödform som är helt förbehållen sökande med arbetshandikapp.
Enligt nu gällande regler kan lönebidrag i vissa fall också lämnas för äldre
och för personer som av andra skäl än handikapp och hög ålder har svårt att få
arbete.

Bidraget
till arbetsbiträde åt gravt handikappade föreslås höjt från högst 20000 kr.
till högst 25000 kr per år.

De
nya reglerna föreslås gälla fr. o. m. den 1 juli 1984.

Prop.
1983/84:122

Utdrag
ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1984-03-01

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carisson, Feldt, Sigurdsen,
Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Boström, Bodsiröm, Göransson, Dahl, R.
Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom Föredragande: Statsrådet Leijon

Proposition
om introduktionsstöd och reformerat lönebidrag för arbetshandikappade m. m.

1
Inledning

Omkring
en tiondel av de sökande vid landets arbetsförmedlingar har arbetshandikapp,
som försvårar för dem alt få arbete. Arbetshandikappet innebär dessutom ofta
begränsningar i deras arbetsutbud genom all speciella förutsättningar behöver
vara för handen för atl ett arbete skall vara lämpligt med hänsyn till
handikappet. Arbetets innehåll och organisation liksom arbetsmiljön måste
således vara utformade så att den arbetshandikappade kan utföra arbetet.

Flera faktorer pekar på
att arbetshandikappades situation har försämrats till följd av de senaste
decenniernas strukturella förändringar på arbetsmarknaden. Många
undersökningar har visat att äldre arbetstagare och arbetstagare med nedsatt
arbetsförmåga som förlorar arbetet i samband med företagsnedläggelser inte kan
få ett nytt arbete. Rationaliseringar och ny teknik har i betydande utsträckning
medfört ökade krav på arbetskraften och därmed också störte svårigheter för
arbetshandikappade att komma i fråga för anställning. Enklare
monteringsarbeten, handräckningsuppgifter, paketerings-, avsynings- och andra efterarbelen
har allt mer tagils över av maskiner eller rationaliserats bort. Vissa grupper
av handikappade har därmed fått minskade möjligheter att få arbete. För redan
anställda som fått sin arbetsförmåga nedsatt har denna utveckling också
inneburit minskade möjligheter till omplaceringar, som underlättar för dem att
stå kvar i arbete.

Inom
arbetsmarknadspolitikens område finns ett flertal särskilda stödformer som
syftar till att öka handikappades möjligheter att få och utföra ett arbete.
Bidrag kan exempelvis lämnas till arbetshjälpmedel bl. a. för alt anpassa
arbetsmiljön till arbetstagarens behov och förutsättningar. Genom arbetsmarknadsutbildning
kan en sökande med ett arbetshandikapp utbil-

Prop. 1983/84:122 4

das
för ett med hänsyn till arbetshandikappet lämpligt arbele. För äldre och
handikappade kan arbetsförmedlingarna också bevilja bidrag lill utbildning
eller praktikanställning i företag. En stödform som fått slor betydelse för
arbetshandikappades möjligheter att få arbete på den reguljära arbetsmarknaden
är anställning med lönebidrag. Bidraget utgår till arbetsgivare som anställer främsl
arbetssökande med nedsatt arbetsförmåga, som inte skulle ha kunnal erbjudas
arbete utan bidraget. Närmare 37000 personer har nu anställning med lönebidrag.
Ytterligare drygl 25 000 personer sysselsätts i skyddat arbete.

Bakgrund

Dåvarande
chefen för arbelsmarknadsdepartemenlel anmälde i prop. 1981/82: 125 med
förslagom tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1981/82 alt han
hade för avsikt atl föreslå regeringen alt en särskild utredare skulle se över
de regler som gäller för anställning med lönebidrag. I första hand skulle denna
utredare överväga om de nu svåröverskådliga och komplicerade reglerna kunde
förenklas. En utgångspunkt för utredningsarbetet skulle vara att lönebidragen
borde bli än mer effektiva och användbara hjälpmedel för att bereda
arbetshandikappade sysselsättning på den reguljära arbetsmarknaden.

Med
anledning av olika motioner i riksdagen uttalade arbetsmarknadsutskoltel (AU
1981/82: 21) ait arbetet med alt placera handikappade på den reguljära
arbetsmarknaden borde göras mer effektivl. Utskottet erinrade om att ett stort
antal arbetssökande med handikapp inte kan erbjudas arbete, trots de mycket omfatiande
åtgärder som vidtas. Enligt utskottets mening fanns mot denna bakgrund behov av
att närmare utreda de handikappades möjligheter på arbetsmarknaden i stort. En
särskild parlamentarisk utredning borde därför tillsättas för detta uppdrag.
Bland de frågor som utredningen borde ta upp nämnde utskottet en
differentiering av lönebidragets storlek med hänsyn till handikappets art och
svårighet samt åtgärder för att öka utslussningen av arbetstagare från skyddat
arbete hos Samhällsföretag. Riksdagen beslutade (AU 1981/82:21 rskr216) alt ge regeringen
lill känna vad utskottet hade anfört.

Genom
beslut den 19 maj 1982 bemyndigade den dåvarande regeringen chefen för
arbetsmarknadsdepartementet att tillkalla en kommitté med uppdrag att utreda
frågan om de handikappades situation på arbetsmarknaden.

Enligt
regeringens direktiv (Dir 1982:40) skulle kommitlén med förtur pröva frågan om
förenklingar av lönebidragssystemet. Genom tilläggsdirektiv (Dir 1983: 14)
gavs kommittén därefter i uppdrag att överväga möjligheten alt förenkla bidragsgivningen
vid praktikanställning och arbetsmarknadsutbildning i företag för äldre och
handikappade enligt förordningen (1981:541) om arbetsmarknadsutbildning i företag,
m.m. Bl.a. skulle

Prop. 1983/84:122 5

kommittén överväga om syftet med dessa bidrag kunde uppnås
genom ändrade regler för bidrag i samband med anslällning med lönebidrag eller
om dessa slöd till praktik och utbildning i förelag kunde ersättas med
beredskapsarbete. Enligt direktiven skulle kommitténs förslag i denna del
redovisas samtidigt med dess förslag om anställning med lönebidrag.

Kommitlén (A 1982:02) om de handikappades situation på
arbetsmarknaden - handikappkommittén - överlämnade den 19 oktober 1983 delbetänkandel
(DsA 1983: 14) Introduktionsstöd och lönebidrag.

I delbelänkandet redovisas nuvarande ordning beträffande
anställning med lönebidrag samt praktikanställning och arbetsmarknadsutbildning
i företag. Kommittén lägger fram förslag dels om en reformering av lönebidragen,
dels om ett introduktionsstöd, som föreslås ersätta praktikan-slällning och
arbetsmarknadsutbildning i företag för äldre och handikappade.

Delbetänkandet har remissbehandlats. Till protokollet i
detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av kommitléns delbetänkande som bUaga
1, dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanslällning av deras ytlranden
som bilaga 2. Beträffande bakgrund, nuvarande förhållanden saml utredningens
närmare överväganden hänvisas till delbetänkandet.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Förslag om introduktionsstöd och lönebidrag

2.1.1 Syftet med förslagen

Det har många gånger konstaterats att sökande med arbetshandikapp
har svårt att få arbete också när efterfrågan pä arbetskraft är hög. Svårigheterna
blir självfallet än mer påtagliga när det är ont om lediga arbeien och hård
konkurrens om de arbelslillfällen som finns. De senaste åren har i hög grad
präglats av en mycket svag arbetskraftsefterfrågan. De arbetshandikappades
situation har därmed ytterligare försvårats.

Trols de kraftigt ökade arbetsmarknadspolitiska insatser
som regeringen beslutade om efter sitt tillträde höslen 1982 har den höga
arbetslösheten inte kunnal hejdas, vilket medfört stora svårigheler för grupper
som har en svag ställning på arbetsmarknaden att hävda sig.

Också de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för
arbetshandikappade har ökat i omfattning. Ijanuari 1984 hade 36800 personer
anställning med lönebidrag eller 2000 fler än samma tid föregående år. Antalet
anvisade anslällda inom Samhällsföretag ökade under samma tid med 1200 till drygl
25 000. personer.

Om man ser på uppgifterna om hur många arbetshandikappade
sökande som placeras i anställningar på den öppna arbetsmarknaden - med eller
utan lönebidrag - visar statistiken att en mycket liten andel av de arbets-

Prop. 1983/84:122 6

handikappade
får sådana anställningar. Under januari månad 1984 var ca 31000 sökande med arbetshandikapp
anmälda vid arbetsförmedlingarna. Enligt AMS statistik erhöll knappt 1 000 av
de arbetshandikappade sökandena arbete under månaden. Av dessa erhöll ca 150
skyddat arbete inom Samhällsföretag. Utöver de som fick anställning fortsatte
ca 400 en anställning hos samma arbetsgivare. 3 265 personer placerades i
beredskapsarbete, arbetsmarknadsutbildning, vid arbetsmarknadsinstitut eller i
ungdomslag. De siffror som redovisas i månadsstatistiken måste emellertid
tolkas med stor försiktighet, bl.a. därför att de sökandes förutsättningar och möjligheter
ofta behöver utredas och olika arbelsförberedande åtgärder vidtas innan en arbetsplacering
kan bli aktuell.

Handikappkommiltén
skall enligt sina direktiv bl. a. utreda de handikappades möjligheter till
arbete på arbetsmarknaden i stort. Kommittén väntas redovisa denna del av sitt
uppdrag i ett slutbetänkande omkring årsskiftet 1984/85. Också delegationen (A
1981:01) för arbetsmarknadspolifisk forskning (EFA) arbetar med hithörande
frågor. Handikappades arbetsmarknadssituation kommer således att belysas
ytterligare inom det närmaste året.

När
det gäller anställningar som kommit till stånd med hjälp av lönebidrag har
under senare år ett betydande antal gällt anställningar med 90% bidrag hos
allmännyttiga organisationer. Volymutvecklingen när det gäller lönebidragsanställningar
hos enskilda arbelsgivare, kommuner, landsting och affärsdrivande verk har
varit väsentligt svagare. En viktig orsak till detta är enligt min mening att
bidraget lill de sistnämnda arbetsgivargrup-perna är betydligt mindre
förmånligt än de nittio-procentiga bidragen till organisationerna.

De
förslag somjag kommer att lägga fram i det följande syftar främsl lill att
stimulera enskilda företag, kommuner, landsting och affärsdrivande verk att
rekrytera sökande som har arbetshandikapp. Genom ett kraftigt stöd vid
rekrytering av sådana sökande skapas också förutsättningar för att sådana
anpassningsåtgärder vidtas på arbetsplatsen alt den arbetshandikappade kan
göra en produktiv insats.

Nyligen
har ett rekryteringsstöd införts för att stimulera enskilda arbetsgivare att
anställa ungdomar och långtidsarbetslösa. Ett syfte med det introduktionsstöd, somjag
kommer att föreslå i det följande är att förbättra arbetshandikappades
konkurrenskraft genom att stödet till rekrytering av dessa sökande föreslås
ligga på en väsentligt högre nivå än rekryteringsstödet.

Rekryteringsstödet
kan användas på ett smidigt och obyråkratiskt sätt med minsta möjliga
pappersexercis. .Också när det gäller introduktionsstödel bör man eftersträva
att göra handläggningen enkel. En viktig skillnad måste dock finnas:
arbetsförmedlingen måste alltid ha ulretl atl den sökande har ett arbetshandikapp
som försvårar för honom eller henne att få arbete. Det är viktigt att introduktionsbidragel
verkligen används för de

Prop.
1983/84:122 7

grupper som har störst behov av stödet. Vid den prövning
som sker måste man också beakta att introduktionsstödet i flertalet fall är
inledningen till ett väsentligt längre åtagande från statens sida, vilket
motiverar en noggrann prövning.

Mina
förslag om anställning med lönebidrag syftar i första hand till att öka
flexibiliteten i bidragssystemet. Jag föreslår ett differentierat bidrag, som
skall kunna lämnas med en högre bidragsnivå för sökande som har svåra arbetshandikapp.
Möjligheterna att differentiera bidraget efter den sökandes behov och förutsättningar
är nu mycket begränsade. Mina förslag om ett särskilt lönebidrag vid
anställning av svårt handikappade personer innebär väsentligt utökade
möjligheter att stödja de grupper, som behöver ett förstärkt stöd. Samtidigt är
också avsikten att ersätta de olika särbestämmelser om högre bidrag för vissa
grupper med mer enhetliga och enkla regler. Införandet av ett särskilt
lönebidrag innebär också störte förutsättningar för alt sökande som både har en
nedsatt arbetsförmåga och behov av personlig assistens eller annat biträde på
arbetsplatsen får behovet av biträdeshjälp tillgodosett inom ramen för det
särskilda lönebidraget.

Många handikappade kan emellertid fullgöra en normal
arbetsinsats, om de får sådan assistens i arbetet som de behöver. Det kan t.ex.
gälla en teckenspråkstolk för att en döv arbetstagare skall kunna kommunicera
med icke teckenspråkskunniga personer på arbetsplatsen eller läshjälp som en
svårt synskadad person behöver för att klara sina arbetsuppgifter. Det bidrag
som kan lämnas till kostnaderna för sådant arbetsbiträde har varit oförändrat
sedan år 1979. I det följande föreslås en höjning av bidraget från 20000 kr.
till 25 000 kr. per år.

Statliga myndigheler och allmännyttiga organisationer fär
lönebidrag med 100 resp. 90% av lönekostnaden för den anställde. Inom dessa seklorer
sker heller ingen förändring av bidragen. Bidraget fortsätter sedan nästan
undantagslöst att utgå under hela anställningstiden.

Nuvarande
regler för anställning med lönebidrag inom dessa sektorer innebär att bidraget
lämnas inte bara för arbetshandikappade utan också för äldre personer eller för
sökande som av andra skäl än ålder och handikapp har svårt att få arbete. Det
kan exempelvis gälla invandrare med bristfälliga kunskaper i svenska språket
eller med arbetserfarenheter, som inte efterfrågas på den svenska
arbetsmarknaden. Enligt de förslag somjag lägger fram i det följande skall
anställning med lönebidrag hos myndigheter och organisationer som får bidrag
med 100 eller 90% av lönekostnaden förbehållas sökande med svårare arbetshandikapp.
De svårigheter som andra grupper har att få arbete bör främst lösas genom andra
former av arbetsmarknadspolitiska insatser.

De förändringar som jag nu föreslår innebär ingen ökad
belastning på statsbudgeten. De i 1984 ärs budgetproposition under anslaget C
4. Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning beräknade medlen
inkluderar medel som har omfördelats från andra anslag inom arbetsmark-

Prop. 1983/84:122 8

nadsdepartementetets
verksamhetsområde. Kostnaderna för de här framlagda förslagen beräknas rymmas
inom den föreslagna medelsramen för budgetåret 1984/85.

Jag
har vid utformningen av mina förslag också beaktat de av den internationella
arbetsorganisationen (ILO) år 1983 antagna instrumenten om yrkesinriktad
rehabilitering och arbele, vilka jag kommer att anmäla senare i dag (prop.
1983/84:139).

Jag
övergår nu till den närmare innebörden av mina förslag.

2.1.2
Introduktionsstöd

Introduktionsstöd
ersätter vissa befintliga stöd.

Mitt
förslag: Ett introduktionsslöd ersätter nuvarande bidrag vid arbetsmarknadsutbildning
i företag resp. praktikanställning av äldre och handikappade.

Handikappkommitténs
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Tillstyrker förslaget. Några remissinslanser noterar att det krav på
utbildningsplan som gäller för arbetsmarknadsutbildning i förelag inte skall
gälla för introduktionsstödet.

Skälen
för mitt förslag: För att stimulera till anställning av äldre och handikappade
och underlätta inskolning i arbetet för dem kan arbetsgivare få bidrag till
arbetsmarknadsutbildning i företag resp. praktikanställning av äldre och
handikappade. Stödet kan också lämnas, om en redan anställd behöver utbildning
i samband med att han eller hon återgår till arbetet efter en längre tids
sjukskrivning. Bidraget lämnas med 75% av den totala lönekostnaden för den
anställde. Vid arbetsmarknadsutbildning i företag kan bidraget lämnas för
maximalt 960 timmar, vilket i normalfallet motsvarar ca sex månaders
anställningstid vid heltidsarbete. Bidraget vid praktik-anställning kan lämnas
under högst tre månader. Arbetsmarknadsutbildning i företag av äldre och
handikappade kan beviljas för arbetstagare som är anställda tills vidare. Det
skall finnas en plan för utbildningen. Dessa båda villkor gäller inte för
praktikanställning av äldre och handikappade.

Vid
flera tillfällen, senast i sin anslagsframställning för budgetåret 1983/84, har
AMS lagt fram förslag om att förbättra villkoren vid praktik-anställning av
äldre och handikappade. Bl.a. har styrelsen föreslagit att bidraget skall kunna
lämnas under längre tid. Om vissa förbättringar genomfördes av stödet vid praklikanställning
skulle, enligt AMS, bidraget vid utbildning i företag för av äldre och
handikappade kunna slopas. Handikappkommiltén har, i enlighet med sina
direktiv, övervägt om dessa stödformer kan ersättas med något annat stöd.

Prop.
1983/84:122 9

Sedan den 1 januari 1984 finns också ett rekryteringsstöd,
som kan lämnas lill enskilda arbetsgivare för att stimulera dem atl anställa i
första hand arbetslösa ungdomar och långlidsarbetslösa. Stödel lämnas med 50%
av lönekostnaden under högst sex månader.

Det nya rekryteringsstödet har utsatts för kritik från
handikapprörelsen. Man har hävdat att stöden för anställning av handikappade
kommit alt bli relativt sett mindre attraktiva genom att staten går in med
halva lönekostnaden i sex månader till arbetsgivare, som är beredda atl
anställa ungdomar och långtidsarbetslösa, eftersom dessa sökande inte har
sådana nedsättningar av arbetsförmågan som de arbetshandikappade.

Mitt förslag om ett introduktionsbidrag skall ses mot
denna bakgrund. Som jag inledningsvis har berört har handikappade stora svårigheler
på arbetsmarknaden. Både för samhället och för den enskilde, som hai- ett arbetshandikapp,
är det bästa alternativet ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. En
förtidspensionering, som i många fall är den enda försörjningsmöjligheten om
den arbetshandikappade inte får ett arbete, innebär ofta sämre levnadsvillkor
ekonomiskt och socialt. För hela samhällel är det också en fördel om rnänniskors
produktiva förmåga kan las till vara. Introduktionsstödet skall i första hand
öka möjligheterna för arbetssökande med nedsatt arbetsförmåga att få arbete på
den reguljära arbetsmarknaden vid enskilda företag, affärsdrivande verk och
hos kommuner och landsting.

Jämförl med nuvarande stödformer innebär mitl förslag en
förenkling. Introduktionsbidragel ersätter två befintliga stöd. Det skall inle
- som arbetsmarknadsutbildning i företag av äldre och handikappade - innebära
krav på utbildningsplaner eller på ett vissl formaliserat innehåll.

Introduktionsstödel skall ge möjlighel för en
arbetshandikappad person att få en god inlroduklion och inskolning i arbetet.
Som handikappkommiltén har framhållit bör tiden med introduktionsslöd ses som
en period för träning och ömsesidig anpassning för den arbetshandikappade och
arbetsgivaren. Under perioden bör man kunna genomföra sådana förändringar av
arbetsmiljön och arbetsförhållandena i övrigl som kan behövas i det enskilda
fallet. Kommittén betonade atl utformningen av introduktionen måste anpassas lill
den enskildes förutsättningar och behov. Jag har samma åsikt. Om AMS bedömer,
att del behövs särskilda generella rikllinjer för introduktionens innehåll för
att säkerställa alt de sökandes behov av en bra introduktion i arbetet blir
tillgodosett, bör styrelsen kunna lämna sådana rikllinjer.

Introduklionsstödets ulformning

Mitt förslag: Introduktionsslöd lämnas med 90% av
lönekostnaden under högsl 960 timmar.

ti Riksdagen 1983184. I saml. Nr 122

Prop. 1983/84:122 10

Kommitténs
förslag: Överenstämmer i huvudsak med mitt förslag. Kommittén har dock
föreslagit att slödperioden skall vara sex månader. Vidare har kommittén
föreslagit att inlroduklionsperioden bör överensstämma med bestämmelserna om
provanställning i 6§ lagen (1982: 80) om anställningsskydd eller i
kollektivavtal om provanställning. Förslagel innebär atl inirodukfionsperioden
blir kortare än sex månader på avtalsområden där arbetsmarknadens parter har
träffat avtal om kortare provanslällningstid.

Remissinstanserna:
Kommitténs förslag om bidragsnivå tillstyrks av flertalet remissinstanser. Däremoi
har flera remissinslanser erinringar mot den del av föreslaget som innebär alt inlroduklionsperioden
skall överensstämma med provanställningsregler i lag eller avtal. Förslagel
avstyrks i denna del av bl. a. AMS, universiteten i Lund och Göteborg, Samhällsföretag,
Försäkringskasseförbundet, SAF, SHIO-Familjeföretagen, HCK saml SRF.

Skälen
för mitt förslag: Eftersom syftet med introduktionsstödel är alt stimulera
arbetsgivare alt anställa arbetshandikappade bör bidragsnivån vara hög jämförl
med rekryteringsstödet, som lämnas med 50% av lönekostnaden vid anställning av
ungdomar och långlidsarbetslösa. Rekryteringsstödet lämnas för sökande, som
vanligen har full arbetsförmåga och efter sedvanlig inskolning kan göra en full
arbetsinsats. Detta gäller också för många arbetshandikappade. Men i deras fall
behövs ofta särskilda anpassningsälgärder och en omsorgsfull introduktion för
att den anställde skall kunna fungera väl i arbetet.

Syftet
med introduktionsstödel är således till stor del detsamma som med
rekryteringsstödet. Den högre subventionsgraden är avsedd all öka de
arbetshandikappades konkurrensförmåga på arbetsmarknaden, men också att
kompensera för de merkostnader som en mer omsorgsfull inlroduklion och
särskilda anpassningsälgärder kan föra med sig för arbetsgivaren.

Enligt
mitt förslag skall introduktionsstödel lämnas för högst 960 arbetstimmar. I
normalfallet innebär della sex månader vid heltidsarbete.

Men
eftersom det i dessa fall handlar om personer som har olika slag av arbetshandikapp,
bör reglerna utformas med hänsyn till detta. Den som av hälsoskäl arbetar
dellid eller som råkar bli sjuk under inlroduklionsperioden skall inte behöva
få mindre sammanlagd inlroduklionstid än de som arbetar full tid under hela
perioden. Det är tvärtom särskilt viktigt all de som har en svag hälsa ges möjlighel
all utveckla och träna sin arbetsförmåga och komma in i arbetsuppgifterna
under så lång tid som möjligl. Mitl förslag överensstämmer på denna punkt med
vad som nu gäller för arbetsmarknadsutbildning i företag av äldre och
arbetshandikappade.

Flera
av remissinstanserna har avstyrkt att introduktionsperioden skall överensstämma
med provanställningstiderna i lagen om anställningsskydd eller i avlal. En
anpassning till avtal skulle inom vissa avtalsområden

Prop. 1983/84:122 11

innebära
en väsenlligl kortare introduklionsperiod än sex månader. AMS har framhållit
att minsl sex månaders introduktion behövs för de grupper som det här gäller.
För egen del harjag samma uppfattning. I likhet med vad universitetet i Lund
har framhållit anserjag också att de överväganden, som har föranlett parterna atl
avtala om kortare provanställningstider än sex månader, inte är relevanta när
det gäller atl beslämma inlroduk-tionsperiodens längd. Handikappförbundens
centralkommitté (HCK) och Synskadades Riksförbund (SRF) har dessulom uttalat
farhågor för all en markerad anknylning till provanslällningsreglerna kan föra
med sig att de anställningar som kommer lill slånd med hjälp av introduktionsslöd
i första hand ses som provanställningar och i andra hand som inledning till en tillsvidareanställning.
Jag finner dessa farhågor befogade och vill därför betona atl introduktionsbidragel
i första hand skall användas för all underlätta tillsvidareanställningar.
Erfarenheterna visar emellertid all vikariat och andra tillfälliga
anställningar i många fall kan leda till varaktigt arbete. Introduktionsslöd
bör därför också kunna komma lill användning vid anställningar som inte från
början med säkerhet kan bedömas bli varaktiga. Självfallel bör också reglerna i
lagen om anställningsskydd och i avlal gälla för anställningar med inlroduklionsbidrag.

Målgrupper
för introduktionsstödel

Mitt
förslag: Introduktionsstödet lämnas vid anställning av arbetshandikappade.
Tills vidare bör bidrag också kunna beviljas om en anställd återgår till
arbetet efler en längre lids sjukskrivning och behöver särskilt slöd i samband
med della.

Introduklionsslödet
får inle lämnas vid anställningar hos slalen, allmänna försäkringskassor eller
andra arbetsgivare som tillämpar statliga kollektivavtal och heller inte vid
anställningar hos allmännyttiga organisationer.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer delvis med mitt förslag vad gäller de sökandegrupper
som föreslås bli omfattade. Kommittén föreslår dock att slödet också skall
kunna lämnas vid anställning av flyktingar samt vid anställning av äldre
personer, i de fall den nya anställningen medför en stor omställning för den
sökande eller om vederbörande av andra skäl behöver särskilt slöd under en introduklionsperiod.

Enligt
kommitléns förslag skall introduktionsstödel kunna lämnas över hela
arbetsmarknaden och således även för anställningar hos staten, allmänna
försäkringskassor och allmännyttiga organisationer.

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser tillstyrker kommitténs förslag om målgrupper för introduktionsstödel.
RRV anser dock atl man bör överväga om inte stödet enbart skulle gälla
arbetshandikappade. Också

Prop. 1983/84:122 12

Samhällsföretag
anser all kommilténs förslag innebär en alllför vid personkrets. LO
tillstyrker alt slödel skall gälla arbetshandikappade och flykfingar, men
understryker också alt enbart ålder inte bör vara ett kriterium för bidrag.
Förslaget om att redan anställda skall kunna omfattas av introduktionsstöd om
de behöver sådant stöd i samband med återgång fill arbetet efter längre
sjukskrivning tillstyrks av bl.a. AMS, RFV, LO och SAF medan
Försäkringskasseförbundet erinrar om de möjligheter som finns att få behålla
sjukpenning vid arbetsträning på arbetsplatsen.

Skälen
för mitt förslag: För att stödja sökande med arbetshandikapp har olika
stödåtgärder byggls upp för alt bl. a. öka dessa sökandes konkurrenskraft på
arbetsmarknaden. Samtidigt har också andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder
tillkommit för att öka möjligheterna för exempelvis ungdomar och
långtidsarbetslösa, med eller ulan arbetshandikapp. Sökande med arbetshandikapp
skall självfallel kunna erbjudas arbetsmarknadsutbildning, beredskapsarbete, arbele
i ungdomslag etc. Men det är också viktigt all de särskilda stöden lill de
arbetshandikappade förbehålls dessa sökande, som i många avseenden har svårare
än andra att hävda sig på arbetsmarknaden. Därför bör introduklionsslödet vara
en åtgärd som är förbehållen arbetshandikappade. För flyktingar och andra
invandrare bör andra åtgärder kunna komma i fråga, bl. a.
arbetsmarknadsutbildning, för atl öka deras möjligheter på arbetsmarknaden.
Också för långvarigt arbetslösa bör andra åtgärder kunna utnyttjas.

Som
LO har framhållit i sitt remissyllrande bör, å ena sidan, del förhållandet atl
en sökande räknas som äldre inte vara ett tillräckligt skäl för all bevilja introduktionsslöd.
Å andra sidan måste ett arbetshandikapp ses i relalion till de möjligheter som
finns på arbetsmarknaden där den sökande är bosatt. På orter med brist på
arbetstillfällen och en ensidig arbetsmarknadsstruktur är arbetsmöjligheterna
för äldre personer också med måttliga arbetshandikapp ofta starkt begränsade,
om de drabbats av arbetslöshet. Som tidigare har redovisats löper äldre
arbetstagare stora risker atl helt slås ut från arbetsmarknaden, om de förlorar
en anställning, t.ex. i samband med en företagsnedläggning. Della gäller i särskill
hög grad för dem som under många år haft tunga och slitsamma arbeien, som fört
med sig förslilningsskador av olika slag. Ålder i kombinalion med exempel
sådana arbetshandikapp bör således vara skäl atl bevilja introduktionsslöd, när
den lokala arbetsmarknaden inte ger möjlighel atl klara sysselsättningsproblemen
på annal sätt.

F.
n. gäller alt personer som återgår i arbete efter en längre tids sjukv skrivning
kan få utbildning på arbetsplatsen, t.ex. för att underiätta en omplacering till
lämpliga arbetsuppgifter, med ekonomiskl stöd till arbetsgivaren genom
arbetsmarknadsverket under den lid som utbildningen pågår. Frågor som gäller
rehabilitering på arbetsplatsen genom träning i reell miljö behandlas nu bl.a.
av utredningen (A 1981:04) om samverkan i arbetsmiljö- och anpassningsfrågor,
den s.k. samverkanskommittén.

Prop. 1983/84:122 13

Som
Försäkringskasseförbundet har framhållit i sitt remissyttrande finns redan nu
möjlighet att bevilja sjukpenning i samband med träning i reell miljö av
arbetstagare, som varit längtidssjukskrivna. Denna möjlighel bör alltid
användas i första hand. Endast om sjukpenning inle kan utgå bör man överväga
alt bevilja introduktionsslöd i dessa fall. T. v. bör det dock vara möjligt att
lämna introduktionsslöd för alt underlälta en rehabilitering genom s. k. pryo i
reell miljö för längtidssjukskrivna, som återgår till arbete, om sjukpenning inle
kan ulgå under rehabiliteringen. Erfarenheterna får visa om del är
tillräckligt med det slöd som ges genom socialförsäkringssystemet eller om man
också fortsätlningsvis behöver stödja denna form av rehabilitering genom arbelsmarknadspolitiska
insatser.

Mina skäl för atl inte
föreslå ett introduktionsslöd över hela arbetsmarknaden i enlighet med vad
handikappkommittén har föreslagit, är att statliga myndigheter och därmed
jämställda institutioner samt allmänna försäkringskassor kan få lönebidrag med
hela lönekostnaden, om de anställer arbetshandikappade. De allmännyttiga
organisationerna får bidrag med 90% av lönekostnaden. Ingenting hindrar att en
anställning hos dessa arbelsgivare inleds med en introduktionsperiod, som samlidigi
innebär en iräning och en inskolning i de nya arbetsuppgifterna, om detta
behövs i det enskilda fallet. Inom dessa sektorer utgår lönebidraget också med
samma höga bidragsprocent - 100 resp. 90% av lönekostnaden - under lång tid, som
regel under hela anställningstiden. Del ler sig därför naturligt atl dessa arbetsgivare
under hela den tid som lönebidrag lämnas vidtar sådana anpassningsälgärder och
lämnar sådanl stöd, som den anställde behöver och på olika sätt söker främja en
övergång till anslällning utan bidrag. Jag utgår därför från atl den anställde iniroduceras
i arbetet under den lidsperiod som behövs när lönebidrag lämnas med 100 eller
90% av lönekostnaden.

Till
skillnad mol vad som gäller rekryteringsstödet bör introduktionsstödel också
kunna lämnas till kommunala arbelsgivare. Kommuner och landsting är stora
arbetsgivare. Erfarenheterna visar också all kommuner och landsting ofta kan
erbjuda arbetshandikappade lämpliga arbeten och att de har visat intresse för
att rekrytera dessa sökande. Det är angeläget att stimulera de kommunala
huvudmännen atl också fortsättningsvis anställa sökande med arbetshandikapp. I
många fall torde del dessulom vara till fördel inte bara för den enskilde som
därmed får ett arbete utan också för kommunen eller landstingel eftersom
alternativet till arbele i många fall kan vara utgifter för vård eller social
service.

Introduklionsstödets
omfattning m. m.

Mitt
förslag: Introduktionsslöd bör kunna lämnas i en omfallning som motsvarar 1,8
milj. årsarbelstimmar under budgelåret 1984/85. Av medel lill anställning med
lönebidrag under anslaget C 4. Särskilda ålgärder för arbetsanpassning och
sysselsättning skall 77milj. kr. disponeras för introduktionsstöd under
budgetåret 1984/85.

Prop.
1983/84:122 14

Handikappkommitténs förslag: Kommittén har i räkneexempel
uppskattat atl ca 2000 personer per år skall omfattas och att koslnaderna skall
uppgå till 72milj. kr. för ett budgetår.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte särskilt
kommenterat dessa frågor.

Skälen för mitt förslag: I likhet med handikappkommiltén
har jag utgått från atl introduklionsslödet skall omfatta omkring 2000 personer
årligen.. Bedömningen grundar sig på nuvarande brutlorekrytering lill
anställningar med lönebidrag inom de kommunala och enskilda sekiorerna på
arbetsmarknaden. Kommittén har i sina beräkningar uppskattat den genomsnittliga
lönekostnaden till 80000 kr. per år och person. För egen del harjag räknat med
en något högre genomsnilllig lönekostnad.

Vid medelsberäkningen harjag förutsatt att ca 2000
personer fullföljer hela introduktionstiden på heltid. I praktiken torde fler
personer komma att omfattas under genomsnittligt kortare lid. Som en jämförelse
kan nämnas att ca 2000 personer omfattades av bidrag i samband med praklikanställning
av äldre och handikappade under budgetåret 1982/83 och knappt 1 000 personer av
bidrag vid arbetsmarknadsutbildning i förelag för samma målgrupper. Kostnaderna
för de båda slödformerna uppgick under budgelåret 1982/83 till 49 milj. kr.
Kostnadsutfallet visar delsamma som de prakliska erfarenhelerna av stöden,
nämligen alt den genomsnillliga bidragsperioden var jämförelsevis korl, bl. a.
lill följd av all ell icke obetydligt antal sökande avbröt sin
utbildning/praktik i förtid. Dessa förhållanden motiverar alt omfatiningen av slödet
anges i årsarbelstimmar. Jag beräknar att slödet skall kunna lämnas för 1,8
milj. årsarbelstimmar under budgetåret 1984/85. Erfarenhelerna får sedan visa
om delta är en lämplig nivå. Jag avser därför all längre fram ge AMS i uppdrag atl
utvärdera verksamheten med introduktionsstöd under budgetåren 1984/85 och
1985/86 för att därigenom få ett underlag för bedömningar av den framfida omfatiningen
och evenluelll också stödets utformning.

De medel som har beräknats i 1984 års budgetproposition
för budgelårel 1984/85 lill Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och
sysselsättning inkluderar somjag redan har nämnt, medel som har omfördelats
från andra anslag inom arbelsmarknadsdeparlementels ansvarsområde, bl.a. koslnaderna
för arbetsmarknadsutbildning i förelag och praklikanställning av äldre och
handikappade.

Handikappkommiltén har också lagl fram vissa förslag om
administration av introduktionsstödel. Det bör ankomma på regeringen och AMS atl
lämna föreskrifter härom.

Prop. 1983/84:122 15

2.1.3
Anställning med lönebidrag Bakgrund

Anställning
med lönebidrag infördes den 1 juli 1980 och ersätter sedan dess de tidigare
arbetsmarknadspolitiska sysselsätlningsstöden arkivarbete och halvskyddad
sysselsättning. När det gäller den halvskyddade sysselsättningen innebar lönebidragsreformen
knappast några förändringar. Däremot blev förändringen betydande jämförl med
vad som hade gällt för arkivarbete.

Statligt
arkivarbete kunde anordnas hos slalliga myndigheter m. m. och hos allmännyttiga
organisationer. Arbetsmarknadsverket hade arbetsgivaransvaret för i
arkivarbete sysselsatta och förhandlade också tillsammans med slalens avialsverk
- numera statens arbetsgivarverk — med arbetstagarorganisationerna på del
statliga områdel om lönesättningen för dem som sysselsattes i arkivarbete.
Vidare gällde för arkivarbetet att lagen om anställningsskydd (1974:12) inte
var tillämplig på dessa arbetstagare.

Genom
arbetsmarknadsverket betalade staten hela lönekostnaden för dem som
sysselsattes i statligl arkivarbete. Arkivarbetel fick endast anordnas i
begränsad omfattning som faslslälldes av riksdagen eller av regeringen genom
dess medelstilldelning med slöd av finansfullmaklen.

Arkivarbete
kunde dessutom anordnas hos kommunala huvudmän som erhöll statsbidrag
motsvarande 33% av lönekostnaden. Också dessa platser räknades in i det högsta
antal plalser som fick finnas inrättade.

Lönebidragsreformen
innebar alt lagen om anslällningskydd och, på den offentliga sektorn, lagen
(1976:600) om offentlig anslällning blev tillämpliga på alla som hade anslällning
med lönebidrag. Arbetsgivaransvaret -och därmed ansvar för lönesätlning m. m. -
övergick från arbetsmarknadsverket till den arbelsgivare hos vilken den
anställde är verksam. Bl. a. som en följd av att arbetsgivarna också log över
ansvaret för lönesättningen sänktes statsbidraget från 100% till 90% för de
allmännyttiga organisationerna. Den begränsning av platsantalet som tidigare
hade gällt för arkivarbetet — men inte för den halvskyddade sysselsättningen —
kom efter den 1 juli 1980 enbart atl gälla lönebidragsplatser med 100% slalsbidrag,
företrädesvis hos slalliga myndigheter.

Statsbidraget till den halvskyddade
sysselsättningen höjdes' kraftigt fr. o. m. den 1 januari 1977. Före denna tidpunkl
lämnades statsbidrag med 40% av den anställdes lön, exkl. lönebikoslnader.
Genom höjningen blev bidraget i slället 75% av den lotala lönekostnaden, inkl. lönebikoslnader,
under det första anställningsåret, 50 % under del andra året och 25 % under de
därpå följande två åren. Förlängt bidrag lämnades med 25% av lönekostnaden.
Den halvskyddade sysselsällningen kunde anordnas hos kommuner, landsting,
affärsdrivande verk och enskilda förelag. Dessa bidragsregler överfördes utan
förändringar all gälla för anslällning med lönebidrag fr.o.m. den Ijuli 1980.

Prop. 1983/84:122 16

När
lönebidragsreformen genomfördes hade drygt 15000 personer halvskyddad
sysselsättning. Ca 14000 personer sysselsattes i arkivarbete.

Som
handikappkommittén har framhållit är anställning med lönebidrag av stor
betydelse för handikappades möjligheter atl få arbete på den reguljära
arbetsmarknaden. Kommittén har emellertid också pekat på behovel av att
differentiera lönebidragel så att ett mer kraftfullt stöd kan lämnas vid
anställning av personer som har svårare arbetshandikapp. Samma synpunkter har fidigare
förts fram av omsorgskommiltén (S 1977: 12) och av beredningsgruppen (S
1979:10) för del internationella handikappåret.

Lönebidragets
utformning

Mitt
förslag: Lönebidrag lämnas med 50% av lönekostnaden för den anställde under de
två första anställningsåren - utöver eventuell anställningstid med introduktionsslöd
- och med 25% under de två därpå följande åren. Om bidraget behöver förlängas
därefter lämnas förlängt bidrag med 25% av lönekostnaden.

Dessa
bidragsregler skall gälla för kommuner, landsting, affärsdrivande verk och
enskilda arbetsgivare. Jag föreslår inga förändringar av de bidvagsnivåer, som f.n.
tillämpas för statliga myndigheter och därmed jämställda institutioner,
allmänna försäkringskassor och allmännyttiga organisationer.

Handikappkommitténs
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitl förslag.

Remissinstanserna:
Förslaget om en sänkning från nuvarande bidragsnivå, 75%, under det första anställningsåret
avstyrks av flera remissinstanser, bl.a. socialstyrelsen, statens handikappråd,
HCK och SRF. Även AMS avstyrker förslagel och anser att sänkningen ger ett ökal
behov av särskilt lönebidrag. Samhällsföretag framhåller att förslaget innebär
en försämring i de fall en anställning med lönebidrag inle föregås av
introduktionsstöd. Landstingsförbundet har ingen erinran mot all lönebidraget
inom bl. a. den kommunala sektorn sänks del första året, eftersom det främst
innebär en förskjutning av bidragen till introdukUonsskedet inom i övrigl
närmast oförändrade ramar. Inte heller SAF och SHIO-Familjeföretagen har erinringar
mot förslaget, bl.a. mot bakgrund av kommitténs förslag om ett särskilt
lönebidrag.

Skälen
för mitt förslag: Jag kommer i det följande att föreslå all särskilt lönebidrag
skall kunna lämnas med en högre bidragsnivå vid anställning av personer med
svårare arbetshandikapp. Mina förslag innebär en omfördelning i syfle alt förbäitra
stödel lill de svagaste grupperna på arbetsmarknaden.

Prop.
1983/84:122 17

I de flesta fall torde en anslällning med lönebidrag hos
enskilda förelag, kommuner och landsting komma alt föregås av en sexmänadersperiod
med 90% introduktionsslöd. Därefter följer sedan en period om två år då halva
lönekostnaden täcks av lönebidrag. Detta innebär att bidraget sjunker till 25 %
av lönekostnaden först efter två och ett halvt års anställning i flertalet
fall.

Som
handikappkommittén har framhållit är nuvarande ingångsbidrag om 75% av
lönekostnaden inte alllid i sin helhet motiverat med hänsyn till handikappet. Introduklionsslödet
fyller enligl min mening väl del behov som finns av ett kraftigl slöd i
initialskedet av anställningen. En omsorgsfull introduktion torde i flertalet
fall innebära atl den anställde efler del första halvåret på arbetsplatsen har
uppnått en sådan arbetsförmåga att ell bidrag med halva lönekostnaden under de
två första anställningsåren är tillfyllest.

Lönebidrag med 90% av lönekostnaden tiil allmännyttiga
organisationer lämnas bara inom en viss ram. Liksom f. n. bör organisationerna
i obegränsad omfallning däruiöver kunna få lönebidrag enligl de regler som
gäller för bl. a. enskilda arbetsgivare, när de anställer arbetshandikappade.

Målgrupper för anslällning med lönebidrag

Mitt förslag: Lönebidrag lämnas vid anställning av en
arbetssökande, som på grund av nedsatt arbetsförmåga annars inte skulle kunna
få arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Detta bör gälla över hela
arbetsmarknaden.

Handikappkommitténs förslag: Innebär all
arbetshandikappade och flyktingar skall kunna få anslällning med lönebidrag.

Remissinstanserna: Förslaget om all flyktingar skall kunna
få anställning med lönebidrag tillstyrks av SIV m.fl. remissinstanser. Också HCK
lillslyrker, men menar atl lönebidrag för flyktingar bör omprövas systematiskt,
eftersom bidragsbehovel i dessa fall oftast hänger samman med språkliga,
kulturella och utbildningsproblem.

Skälen för mitt förslag: Milt förslag innebär alt endast
arbetshandikappade skall kunna komma i fråga för anställning med lönebidrag.
Skälen för della är desamma somjag har redovisal i min motivering av alt introduktionsstödel
skall vara förbehållet arbetshandikappade. Mitt förslag innebär all anslällning
med lönebidrag skall kunna komma i fråga för samma sökandegrupper som introduklionsslödet.
För redan anslällda får dock lönebidrag beviljas endast i särskilda fall. Jag
återkommer snart fill detta.

Liksom hittills bör begreppet arbetshandikappad användas
som beteckning på en arbetssökande som på grund av fysiskt, psykiskt, förståndsmäs-sigt
eller socialmedicinskt handikapp har eller förväntas få svårigheter att 12 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr
122

Prop.
1983/84:122 18

få eller behålla ett arbele på den reguljära
arbetsmarknaden. Att en sökande har nedsatt arbetsförmåga skall vara i
vederbörlig ordning konslaleral, exempelvis genom läkarutlåtande,
remisshandling eller utredning vid arbetsmarknadsinstitut.

Jag kommer
senare denna dag all föreslå regeringen alt den förelägger riksdagen vissa
förslag (prop. 1983/84:139) med anledning av beslut fattade av internationella arbetskonferensen
vid dess sexlionionde möte. Bl.a. läggs förslag fram om att riksdagen godkänner
den av internationella arbetsorganisationen (ILO) antagna konventionen (nr 159)
om yrkesinriktad rehabilitering och arbete för personer med handikapp. I
konventionens första artikel definieras uttrycket "person med
handikapp" som en person vars utsikter att erhålla, behålla och befordras
i ett lämpligt arbete är väsentligt begränsade till följd av en i vederbörlig
ordning konstaterad fysisk eller psykisk skada.

Mitl förslag om målgrupper för introduktionsstöd och
lönebidrag skall också ses mol bakgrund av de definitioner och
tillämpningsområden som anges i ILO: s instrument.

Enligt
nuvarande regler kan en anställning med lönebidrag hos statliga myndigheter,
allmänna försäkringskassor och allmännyttiga organisationer också komma i fråga
för personer som är svårplacerade på arbetsmarknaden på grund av hög ålder,
bristfälliga kunskaper i svenska språket eller andra skäl. Om det finns
synnerliga skäl kan dessa grupper också komma i fråga för anslällning med lönebidrag
hos kommuner eller landstingskommuner. Milt förslag innebär all målgruppen för
anställning med lönebidrag även hos dessa arbelsgivare begränsas i förhållande lill
vad som nu gäller, genom att anställning med lönebidrag föreslås bli
förbehållet arbetshandikappade inom samtliga seklorer på arbetsmarknaden. Jag ålerkommer
lill denna fråga när jag behandlar förslaget om ett särskill lönebidrag.

Enligt nuvarande regler kan anslällning med lönebidrag
också komma i fråga för personer som redan har en anställning i de fall den
anställde återgår i arbele efter att ha uppburit helt sjukbidrag enligt lagen
(1962: 381) om allmän försäkring och bedöms inte kunna behålla sin anställning
ulan atl lönebidrag lämnas. Som villkor för alt lönebidrag skall kunna lämnas i
dessa fall gäller dessutom att arbetsgivaren anställer en annan arbetshandikappad
som arbetsförmedlingen anvisar inom högst sex månader.

Mitl förslag innebär ingen ändring av dessa regler. Erfarenhelerna
visar att en betydande del av de sökande med arbetshandikapp lidigare har haft
ett arbete, som de på grund av sitt arbetshandikapp Inte har kunnat fortsätta
med. Insatser för att hindra atl en funktionsnedsättning leder lill att
arbetslagaren förlorar sitt arbele är således angelägna. Jag har erfarit atl
samverkanskommittén (A 1981:04) arbelar med förslag som innebär vidgade möjligheler
alt bedriva ett aklivi rehabiliterings- och anpassningsarbete på
arbetsplatserna.

Prop.
1983/84:122 19

2.1.4
Anställning med särskilt lönebidrag Utformning av det särskilda lönebidragel

Mitt
förslag: Särskilt lönebidrag lämnas med 90% av lönekostnaden för den anställde
under det första anställningsåret — utöver eventuell anställningstid med
introduktionsstöd - och med 50% under det andra året. Bidraget kan sedan lämnas
med 50% även under Iredje och Qärde anställningsåren. Om bidraget behöver
förlängas därefter lämnas förlängt bidrag med 25 eller 50% av lönekostnaden.

Det
särskilda lönebidraget ersätter nuvarande förhöjda bidrag vid anställning av
gravt handikappade ungdomar under 25 år och arbetstagare som övergått från en
anställning inom Samhällsföretagsgruppen. Del ersätter också det förhöjda
bidraget som nu kan lämnas i särskilda fall för gravt handikappade som är
anställda hos en arbetsgivare som har ett fåtal anställda.

Handikappkommitténs
förslag: Ett särskilt lönebidrag skall lämnas med 90% av lönekostnaden under
tre år. Om det finns skäl att förlänga bidragel därefter bör bidraget vanligen
fastställas till 25 %. Om nedsättningen i den anställdes arbetsförmåga forlfarande
är omfattande bör det förlängda bidraget kunna lämnas med 50% av
lönekostnaden. Efler beslut av dislrikts-arbelsnämnden bör förlängt bidrag
också kunna lämnas med forlsall 90% av lönekostnaden.

Förslaget
innebär vidare atl redan fattade beslut om förhöjda lönebidrag enligt nuvarande
regler skall fortsätta atl gälla för återstoden av beslutsperioden.

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser tillstyrker kommitténs förslag. Statens handikappråd
och HCK framhåller all bidragel i vissa fall bör ulgå med 100%. Universitetet i
Lund anser däremot alt del finns risk all ett särskilt lönebidrag, som kan
förlängas obegränsat, i praktiken fungerar som ett stöd till företag och
organisationer som inle klarar att belala normala löner.

Skälen
för mitt förslag: Handikappkommittén konstalerar att den nuvarande
konstruktionen av lönebidragel bygger på uppfattningen atl den arbetshandikappades
arbetsförmåga successivt förbättras eller alt preslalionsför-mägan genom olika
insatser kan höjas. Under en fyraårsperiod bör arbetsuppgifter m. m. i väsenllig
grad kunna anpassas lill den anställdes förutsättningar och den anställde till
arbetsuppgifterna.

Kommillén
framhåller dock också att arbetsförmågan inte alltid förbättras på della säll.
Vissa arbetshandikappade har bestående funktionsnedsättningar, som inte fulll
ut kan kompenseras genom anpassningsälgärder. Andra har sjukdomar, som tilltar
och som kan leda till ytterligare funktionsnedsättningar.

Prop. 1983/84:122 20

Bl.a.
mot denna bakgrund har tillkommit olika möjligheter att lämna lönebidrag med
högre bidragsnivåer än vad som gäller i normalfallet. År 1977 infördes som en försöksverksamhel
ett förhöjt lönebidrag för att underlätta för gravt handikappade ungdomar att
etablera sig på arbetsmarknaden. Försöksverksamheten har sedan permanentats.
Förhöjt lönebidrag kan också lämnas om en anställd i skyddat arbete inom Samhällsföretagsgruppen
övergår till en anställning på den reguljära arbetsmarknaden. Vidare har
tillkommit en möjlighet att i vissa fall lämna bidrag med 50% av lönekostnaden
också efter det andra anställningsåret.

Behovet
av ökad flexibilitet i lönebidragssystemet för att i första hand förstärka
slödel för de sökande som har svårare arbetshandikapp har således mötts genom
att olika särbestämmelser införts för speciella grupper. Enligt min mening bör
man nu försöka få en mer enhetlig struktur och mer generella regler för hur ett
sådant kraftfullare stöd skall lämnas för de svagaste grupperna.

Kommitténs
förslag om ett särskilt lönebidrag för sökande med svårare arbetshandikapp
finner jag vara väl motiverat. Jag delar däremot inte kommitténs uppfattning
att stödet skall lämnas med 90% under så lång fid som tre år. Eftersom stödet
gäller sökande med svåra funktionsnedsättningar torde en anställning med
lönebidrag nästan alltid komma att föregås av introduktionsstöd. Mitl förslag
innebär således i realiteten atl bidrag lämnas med 90% under ett och ett halvt
år, för alt därefter trappas ned till 50% eller i vissa fall 25%. Eftersom det
särskilda bidraget skall gälla personer med svåra funktionsnedsättningar torde
bidrag med 50% komma alt lämnas i flertalel fall. Om bidragel trappas ned till
25% efter det andra anställningsåret är det inte längre fråga om särskilt
lönebidrag. I speciella fall kan det dock finnas skäl att lämna särskilt
lönebidrag under en kortare lid för att därefter övergå till den lägre
bidragsnivån som gäller i övrigl. Delta kan exempelvis gälla personer med
övergående sjukdomstillstånd eller funktionsnedsättningar som återvinner en belydande
del av arbetsförmågan efter behandling eller rehabilitering.

Men
också i de fall där funktionsnedsättningar beslår över tiden bör inlroduklionsperioden
och den inskolning i arbetet som sker under det första anställningsåret
därefter kunna innebära att arbetsförhållandena anpassas så att den anställdes
arbetsförmåga förbättras. Ett bidrag motsvarande halva lönekostnaden bör
därmed ge arbetsgivaren tillräcklig kompensation.

Erfarenhelerna
av de nuvarande förhöjda bidragen visar all också de som har förhållandevis
svåra arbetshandikapp kan få och behålla en anslällning med de bidragsregler
som nu gäller för dessa slöd. Däremot förekommer kritik mot att bidraget sänks
från 50 till 25%, vilket nu sker när ungdomar, som omfattas av förhöjl
lönebidrag, fyller 25 år och inle längre kan komma i fråga för ungdomsstödel.

Dessa
erfarenheter tyder alltså på alt det snarare är sänkningen från 50

Prop. 1983/84:122 21

fill
25% som möter negafiva reaktioner än sänkningen från 90 lill 50%, trots att den
sistnämnda innebär en större reduktion av stödet.

Förlängt
bidrag skall i dessa fall enligl mitt förslag lämnas med 25 eller 50% av
lönekostnaden. Milt förslag överensstämmer på denna punkt med vad som nu gäller
för de förhöjda bidragen för gravt handikappade ungdomar under 25 år. Om det
förlängda bidraget lämnas med 25% är det inte längre fråga om särskilt
lönebidrag.

Introdukfionsstödet
ger ökade förutsättningar att vidta anpassningsåtgärder på arbetsplatsen. Del
är, enligl min mening, av avgörande belydelse atl man kan anpassa
arbetsförhållanden och arbetsmiljö efler arbetshandikappades behov och
förutsättningar. Om detta kan ske i ökad omfattning minskar också behovet av
subventioner till arbetsgivarna för att kompensera funktionsnedsättningar hos
enskilda arbetstagare.

Lönebidragen
fill främst ställiga myndigheter och till de allmännyttiga organisafionerna
lämnas med 100 resp. 90%. I de fall en sökande behöver det stöd, som en hög
subventionsnivå under lång lid innebär, bör dessa lönebidragsplatser användas
för sådana sökande.

Mitt
förslag innebär att nuvarande förhöjda bidrag upphör och ersätts med särskilt
lönebidrag. När del gäller de enskilda personer som nu omfattas av förhöjda
bidrag får arbetsmarknadsverket pröva om de i stället skall omfattas av
särskilt lönebidrag. Vid fastställandet av bidragsnivån bör anställningstid med
förhöjt lönebidrag beaktas.

Målgrupper
för anställning med särskilt lönebidrag

Mitt
förslag: Särskilt lönebidrag lämnas vid anställning av en arbetssökande som
har svåra fysiska, psykiska eller socialmedicinska arbetshandikapp eller är
psykiskt utvecklingsstörd och som utan bidraget skulle riskera att bli
förtidspensionerad eller måste beredas skyddat arbele.

Särskilt
lönebidrag lämnas också vid anslällning av en svårt handikappad person, som
dels har nedsatt arbetsförmåga, dels behöver fortlöpande arbetsbiträde.
Bidraget fär lämnas under förutsättning att den anställde på grund av sitt
handikapp åsamkar arbetsgivaren utgifter för sådanl biträde i en utsträckning
som väsentligt överstiger vad som kan anses vara normalt för befattningen.
Särskilt lönebidrag bör också kunna lämnas för en person som har en anställning
med lönebidrag, om den anställde får försämrad arbetsförmåga och riskerar atl
förlora sin anställning om inte del särskilda lönebidragel lämnas. Möjlighelen atl
lämna bidrag för en redan anställd skall dock användas restriktivt.

Prop.
1983/84:122 22

Handikappkommitténs förslag: Särskilt lönebidrag skall
kunna lämnas vid anställning av svårt arbetshandikappade. Kommittén föreslär ocksä
att lönebidraget skall kunna höjas om ett arbetshandikapp försämras. Mina
förslag överensstämmer således i huvudsak med kommitténs förslag.

Kommittén
betonar alt möjlighelen att höja ett lönebidrag om en arbetstagare får
försämrad arbetsförmåga inle får tas till intäkt för alt avlasta arbetsgivaren
ansvaret för den anställde. Höjning av bidraget bör därför endast beviljas i
mycket speciella fall och med stor återhållsamhet. Beslut i dessa ärenden bör
fattas av länsarbetsnämnden.

Remissinstanserna: De remissinstanser som tar upp frågan
om målgrupper för särskilt lönebidrag tillslyrker kommilténs förslag. SIV anser
dock att även flyktingar skall kunna omfattas. SHIO- Familjeföretagen anser att
särskilt lönebidrag bör kunna lämnas även om handikappet inte anses svårt i de
fall det är svårigheter med anpassningen.

Skälen för mina förslag: Nuvarande regler för anslällning
med lönebidrag ger mycket begränsade möjligheter att lämna ett högre bidrag i
de fall en sökande har svårare funktionsnedsättningar och därmed stort behov av
alt arbetsförhållandena särskill anpassas efter hans eller hennes förutsättningar.
Också utrymmet för atl höja lönebidraget när en anställd med lönebi-dräg får
försämrad arbetsförmåga är ytterst begränsat.

Ell
väsentligt syfte med mina förslag är all förstärka slödet för de sökande som
har de största svårigheterna att hävda sig på arbetsmarknaden. Förslaget om
ett särskilt lönebidrag innebär betydligt utökade möjligheter att lämna bidrag
på en högre nivå jämfört med vad som nu gäller. Jag bedömer därför atl del
särskilda lönebidragel kommer att förbäitra möjligheterna för sökande med
svårare arbetshandikapp att få arbele på den reguljära arbetsmarknaden. Mitt
förslag innebär också alt de åldersgränser som gäller för de nuvarande förhöjda
lönebidragen inte skall gälla de särskilda lönebidragen.

Del är
angeläget alt enskilda företag, affärsdrivande verk, kommuner och
landstingskommuner kan erbjudas bidrag som ökar deras möjligheler alt anställa
sökande med svåra funktionsnedsättningar. Inom dessa sektorer på
arbetsmarknaden kan i många fall en anställning med lönebidrag övergå i en
anställning på reguljära villkor, utan särskill slöd från arbetsmarknadsmyndigheterna.

Det utrymme för förbättrat stöd till de
arbetshandikappade, som kan skapas genom ompriorileringar m. m. bör därför i
första hand användas för att slödja anställningar inom dessa sektorer.
Därigenom kan väsentligt fler arbelslillfällen skapas än om moisvarande
resurser satsas på sektorer där slödet ligger kvar på en hög nivå under myckel
lång tid, som nu är fallet vid anställning med lönebidrag hos statliga myndigheler
och allmännyttiga organisationer.

När del gäller höjda bidrag vid försämrad arbetsförmåga
delar jag bandi-

Prop. 1983/84:122 23

kappkommitténs uppfattning att sädana bidrag bara bör
lämnas i speciella fall. Liksom hiuills bör möjligheten stå öppen för företag
med ell fåtal anställda, där möjligheterna lill omplaceringar och särskill
anpassade arbetsuppgifter ofta är starkt begränsade. Det bör ankomma på
regeringen atl lämna närmare föreskrifter angående omfallningen m. m.

Omfallning av det särskilda lönebidraget m. m.

Mitt förslag: Särskilt lönebidrag lämnas till enskilda
företag, affärsdrivande verk, kommunala och landslingskommunala arbetsgivare
inom en koslnadsram för budgetåret 1984/85 om 80 milj. kr. Jag beräknar all
bidrag med 90% av lönekostnaden skall kunna lämnas i en omfattning som moisvarar
1,5 milj. årsarbelstimmar och bidrag med 50% i en omfattning moisvarande 2,5
milj. årsarbelstimmar.

Koslnaderna för särskilt lönebidrag skall belasta anslaget
C4. Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning.

Handikappkommitténs förslag: Inga ramar skall finnas för omfallningen
av del särskilda lönebidraget. I fråga om bidragel vid försämrad arbetsförmåga
föreslår kommitlén alt högst 200 sådana beslut skall få fattas åriigen.

Remissinstanserna: Förslaget om all det särskilda lönebidragel
skall kunna lämnas ulan begränsningar tillstyrks bl. a. av HCK och SRF.

Skälen för mitt förslag: De förslag som jag lägger fram är
finansierade genom besparingar och omprioriteringar inom arbetsmarknadsdepartementets
verksamhetsområde.

Milt förslag innebär emellertid en betydande utökning av
möjligheterna att lämna ett särskilt kraftigl lönebidrag jämfört med vad som nu
gäller. F. n. omfattas uppskattningsvis 350 personer av 90% lönebidrag inom de
enskilda och kommunala sektorerna. Flertalet är gravt handikappade ungdomar
under 25 år. För ytteriigare knappt ell lusental personer kan förhöjl bidrag
lämnas med 50% av lönekostnaden. Utgifterna för förhöjda lönebidrag avseende
gravt handikappade ungdomar och personer som övergått från Samhällsföretag till
den öppna arbetsmarknaden uppgick under budgetåret 1982/83 till mindre än 25
milj. kr.

Handikappkommiltén och flera remissinstanser har slarkl
betonat de mänskliga och ekonomiska vinster som kan uppnås om människor, som
annars skulle vara hänvisade lill förtidspensionering eller arbete i skyddade
former i stället anställs på den reguljära arbetsmarknaden.

Jag stryker gärna under dessa synpunkter. Om det särskilda
lönebidraget medför alt en anställd inom Samhällsföretagsgruppen i slället får
arbele på den reguljära arbetsmarknaden frigörs en plals hos Samhällsföretag.
som i stället kan erbjudas någon som annars skulle vara hänvisad till
förtidspension. Rättelse:
S. 2(S. niil I Står: 200000 kr. Riiltal lill: 2 mili. kr.

Prop.
1983/84:122 24

Handikappkommiltén har också i räkneexempel visat på de
finansiella effeklerna för den offenliga sektorn av olika försörjningsalternaliv.

Enligt kommilténs räkneexempel innebär en övergång från
hel förtidspension lill en anställning i privat sektor med 50% lönebidrag en
nettobesparing för staten med ca 13400 kr per år. Exemplet bygger på att en
person övergår från en förtidspension utan ATP till en anslällning med 6000 kr.
i månadslön. Besparingarna inom socialförsäkringssystemet blir givetvis ännu slörre
om personen uppbär ATP.

Jag har beräknal att kostnaderna för det särskilda lönebidragel
skall inrymmas inom en kostnadsram om 80 milj. kr. för budgelårel 1984/85. Jag
beräknar alt 90% bidrag skall kunna lämnas i en omfattning som motsvarar 1.5
milj. årsarbelstimmar och 50% bidrag i en omfattning som motsvarar 2.5 milj. årsarbelstimmar.
Omräknat i heltidsarbetande årsanställda skulle detta svara mol ca 800 personer
med 90% bidrag och ca 1 400 personer med 50% bidrag.

2.1.5 Bidrag till arbetsbiträde Bidragels ulformning

Mitt förslag: Bidrag lill arbetsbiträde lämnas med högst
25 000 kr. per

Handikappkommitténs förslag: Bidragel bör räknas upp med
50% till 30000 per år.

Remissinstanserna: Tillstyrker kommitléns förslag om en
höjning av bidraget.

Skälen för mitt förslag: I likhet med handikappkommiltén
anser jag att bidraget bör räknas upp. Den nuvarande bidragsnivån 20000 kr. per
år infördes den I juli 1979. En anpassning lill utvecklingen av lönekoslnaderna
är befogad, varför bidragel bör räknas upp i enlighet med vad jag har föreslagil.

2.1.6 Kombination av lönebidrag och bidrag lill
arbetsbiträde

Mitt .ställningstagande: Jag lämnar inga förslag om
ändring vad gäller möjligheterna alt kombinera bidrag lill arbetsbiträde och
lönebidrag.

Handikappkommitténs förslag: Innebär att arbetsgivarens
kostnader för arbetsbiträde skall finansieras inom ramen fördel särskilda
lönebidraget. Vid behov av arbetsbiträde hör därför anges i beslutet om
särskilt lönebidrag att en del av lönebidraget skall täcka denna koslnad.
Också den person som har utsetts till arbetsbiträde skall namnges i beslutet om
särskilt lönebidrag.

Prop.
1983/84:122 25

Remissinstanserna: En stark remissopinion har avstyrkt
förslaget om all koslnaderna lör arbetsbiträde skall täckas inom ramen för det siirskilda
lönebidraget. Bl.a. AMS. socialstyrelsen, SÖ. Samhiillsföretag. SHR. Handikappinsitutet,
styrelsen för vårdartjänst. Försäkringskasseförbundel. LO. TCO. HCK. DHR och SRF
har uttalat sig för alt löncbidrag och bidrag till arbetsbiträde skall kunna
kombineras. SIV föreslår alt också flyklirigar skall kunna omfattas av bidrag
till arbetsbiträde. Landstingsförbundet hiinvisar lill de reservationer och
särskilda yttranden som ledamöter m.n. i kommitlén har avgivit i denna fråga
och anser alt de synpunkter som förs fram i dessa bör utredas ytterligare.

Skäl för mitt ställningstagande: Jag har i det föregående föreslagil
att behov av arbetsbitriide skall vara cll skäl för att lämna särskilt löncbidrag.
Detta överenstämmer i princip med vad handikappkommiltén har föreslagil.

En stark remissopinion har förordat att bidrag till
arbetsbiträde skall kunna lämnas samtidigt med lönebidrag. Bl.a. har styrelsen
för vårdartjänst framhållit de svårigheter som möter gravt rörelsehindrade
ungdomar, ofta med flera handikapp. Under skoltiden får de personlig praklisk
hjälp vid måltider, toalettbesök m. m.. men efter avslutad skolgång lämnas inle
motsvarande stöd. framhåller styrelsen för vårdartjänst. Även SÖ har betonat
behovet av personlig assistens för dem som har slora funktionshinder.
Styrelsen för vårdartjänst framhåller också att det borde vara angeläget alt
pröva olika siitt alt lillhandahålla handikappade personlig assistens.

Utformningen
av bidraget till arbetsbiträde och möjlighelen att kombinera bidraget med
lönebidrag har vid flera tillfällen behandlats av riksdagen (prop. 1978/79:73.
Au 20. rskr 186. Au 1981/82:21. rskr 216. Au 1982/83:21. rskr 228). Bl.a. med
hänvisning lill brislande ekonomiska förutsättningar atl utöka bidragsgivningen
har riksdagen avslagit (Au 1981/82:21, rskr 216) motioner om bidrag till
arbetsbiträde vid anställning med lönebidrag. Drygt 800 personer omfattas av bidragsgivningen
till arbetsbiträde. Närmare 37000 har anställning med löncbidrag. Om cn
möjlighet all kombinera bidragen skulle införas kunde detta innebära en mycket
kraftig utökning av bidragen till arbetsbiträde. Jag bedömer alt möjligheten
alt beakta behovet av arbetsbiträde inom ramen för det särskilda lönebidragel i
enlighet med vad jag nyss har föreslagit skall förbättra möjligheterna till
anställning för dem som behöver både biträdeshjälp och lönebidrag. Jag har
också inhämtat att man inom AMS har diskuterat alt ungdomslag skall kunna
lämna biträdeshjälp lill handikappade arbetstagare. Det vore enligl min mening
värdefullt om sådana försök kom lill slånd. Jag vill i della sammanhang också
erinra om atl handikappkommittén i sill fortsatta arbele skall behandla bl.a.
frågan om ett rehabiliteringsstöd för unga handikappade.

F. n. gäller att ungdomar under 25 år som omfattas av förhöjl
lönebidrag för gravt handikappade ungdomar samtidigt kan omfattas av bidrag
till arbetsbiträde. Skattningar ger vid handen att omkring hundratalet ungdomar
nu omfattas av båda slödformerna i kombination.

Prop.
1983/84:122 26

Della innebär atl ca 2 milj. kr. av medlen till
arbetsbiträde används för ungdomar som har anställning med lönebidrag.

De ungdomar som nu omfallas av de båda bidragsformerna i kombinalion
bör kunna få samma slöd också i forlsältningen. oavsett ålder. Om någon av dem
i slället kan ges lillräckligl stöd genom det särskilda lönebidragel bör den
resurs som då frigörs kunna användas för en annan sökande, som behöver
personlig assistens av det slag somjag tidigare har nämnt. Verksamhelen bör
således inle utökas i förhållande till den nuvarande mycket begränsade
omfattningen. Vidare bör båda bidragen sammanlagna inle uppgå lill högre belopp
än den lolala lönekostnaden för den arbetshandikappade. Jag vill särskill
understryka alt kombinationsmöjligheten bara bör användas i myckel speciella
fall. Huvudregeln är alt kostnaderna för arbetsbiträde beaklas inom ramen för
del särskilda lönebidraget.

2.1.7 Statlig sektor

Mitt förslag: Statliga myndigheter bör inom ramen för sin
personal- och utvecklingsplanering verka för all anslällda med lönebidrag ges
bättre förutsättningar att övergå till reguljära Qänsler hos den myndighel där
de är anslällda och även i övrigl främja sådana övergångar.

Handikappkommitténs förslag: Kommillén har föreslagil en
ändring i anställningsförordningen (1965:601) med innebörden att en Qänsl som
tillsätts med en lönebidragsanställd person inte skall behöva kungöras ledig.
Vidare föreslås att myndigheterna ges ett ansvar för att anställda med
lönebidrag får information om lediga Qänster och uppmanas all söka dem. En
handlingsplan skall uppräilas för varje enskild lönebidragsanställd. Planen
skall visa hur den anställde kan tränas för arbetsuppgifter som kan medverka
till all underlälla en övergång lill reguljär Qänsl. Myndighelerna bör också
enligt handikappkommiltén åläggas att årligen redovisa lill arbetsförmedlingen
vilka åtgärder som vidtagits för att överföra anslällda med lönebidrag lill
reguljära Qänster.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser deklarerar en
allmänt posiliv inställning till atl anslällda med lönebidrag i ökad
omfattning skall kunna övergå lill reguljära Qänster hos de slatliga
myndigheterna. Några av remissinstanserna pekar dock på praktiska svårigheler
att genomföra detta, bl.a. den egna myndighetens speciella slruktur. TCO
hänvisar lill den starkt begränsade nyrekrytering som nu sker inom
statsförvaltningen och menar atl en viss försiktighet bör iakttas om inle
effekten skall bli all arbelsgivarna t. o. m. blir negativa till alt anställa
med lönebidrag.

Förslagel om en handlingsplan för all öka förulsättningarna
för överföringar till reguljära Qänsler tillstyrks av flera remissinslanser,
bl. a. LO och universiteten i Linköping och Uppsala. Den sistnämnda
remissinstansen

Prop. 1983/84:122 27

anser
dock att en sådan planering bör ske inom ramen för normal personal-och ulvecklingsplanering.
SAMN har i huvudsak lämnai kommitléns förslag ulan erinran.

Skälen
för mitt förslag: I de frågor som gäller anställning med lönebidrag inom
statlig sektor harjag samrått med chefen för civildepartementet.

När
det gäller kommitténs förslag om en ändring av anställningsförordningen är
detta en fråga som det ankommer på regeringen att besluta om. Hithörande frågor
kommer att behandlas av regeringen i andra sammanhang.

LO har framhållit all det
finns en stor tröghet, när det gäller att föra över anställda med lönebidrag
hos statliga myndigheter och institutioner lill reguljära Qänster utan bidrag
från arbetsmarknadsverket. Detsamma gäller enligt LO för de allmännyttiga organisationerna.
För egen del vill jag framhålla atl det också ur arbelsmarknadspolitiska synpunkler
vore av stort värde om sådana övergångar kunde ske i ökad omfattning, eftersom lönebidragsplatser
i så fall skulle frigöras för sökande som är ulan arbete. Jag delar dock TCO; s
uppfattning att en viss försiktighet måste iakttas, om inte effekten skall bli
att arbetshandikappades möjligheter alt få anställning med lönebidrag hos myndigheler
och organisationer skall försämras.

I likhet med flertalet remissinstanser
anser jag att myndighelerna bör verka för alt anslällda med lönebidrag i ökad
omfattning kommer i fråga för reguljära Qänster hos den myndighet där de är
verksamma. I många fall har den anställde Qänstgjort hos myndigheten under
många år och blivit väl förtrogen med verksamhelen och även övat upp sin
skicklighet i arbelel. Som framhållits av universitetet i Uppsala bör
myndigheterna kunna planera för åtgärder som ökar möjligheterna för anställda
med lönebidrag att få reguljära Qänster. Det ankommer i första hand på SAMN att
utfärda riktlinjer på området.

Kommitténs
förslag att ålägga myndigheterna en skyldighet atl redovisa till
arbetsförmedlingarna vilka insatser de gjort för atl föra över lönebidragsanslällda
lill reguljära Qänster är jag inte beredd all biträda. TCO har i sill
remissyttrande framhållit bl.a. alt StalsQänslemannaförbundet redan har
uppmanat sina lokala klubbar att verka för att Qänster skall kunna tillsättas
med lönebidragsanslällda. Sådana riktlinjer och slrävanden från de fackliga
organisationernas sida ger enligt min mening långt störte prakliska resultat
än redovisningar av det slag som kommittén har föreslagit. De fackliga
organisationernas solidaritet med de arbetshandikappade och deras arbete för atl
dessa skall kunna uppnå reell jämlikhet i arbetslivet är av avgörande belydelse
för möjligheterna att förbättra arbetshandikappades situation på
arbetsmarknaden.

Prop. 1983/84:122 28

3 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen alt godkänna

1.
de grunder för introdukfionsstöd
och anställning med lönebidrag somjag har förordai aft gälla fr. o. m. den 1
juli 1984,

2.
vad jag har förordai om höjning
av bidraget lill arbetsbiträde att gälla fr. o. m. den 1 juli 1984.

4 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar atl genom
proposition föreslå riksdagen alt anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop.
1983/84:122 29

Bilaga
1

Sammanfattning
av handikappkommitténs delbetänkande (1983:14) Introduktionsstöd och lönebidrag

Kap
I Inledning — kommitténs uppdrag

Handikappkommittén
har tillsalts för att utreda frågan om de handikappades situation på
arbetsmarknaden. Enligt utredningsdirektiven (1982:40) skall kommittén ulreda
dels reglerna för lönebidrag dels de arbetshandikappades möjligheter lill
arbete i stort. Frågan om förenklingar av lönebi-dragsreglorna bör prövas med
förtur. Enligl tilläggsdirektiven (1983: 14) skall kommittén "överväga
vilka möjligheter del finns att förenkla bidragsgivningen till utbildning i
förelag och praklikanställning för äldre och handikappade. Bl.a. bör kommitlén
överväga om syflel med bidragsgivningen kan uppnås genom ändrade regler för
bidrag i samband med anslällning med lönebidrag eller om stödformerna kan
ersättas av beredskapsarbete". Kommittén har ansett alt frågor som rör bidragsgivningen
till utbildning i företag och praklikanställning samt lönebidragsreglerna bör
behandlas i ett särskill delbetänkande, eftersom de enligt direktiven skall ägnas
särskild uppmärksamhet. Direktiven återfinns i sin helhel som bilaga till belänkandel.

Kap
2 Vissa bakgrundsfakta

Ett
arbetshandikapp skall alltid ses i relation till arbetsmiljö och arbetsuppgifter.
Kommitlén använder begreppet arbetshandikappad för personer som p.g.a. fysiskt,
psykiskt, förslåndsmässigt eller socialmedicinskt handikapp har eller kan
förväntas få svårigheler alt få eller behålla ett arbete på den reguljära
arbetsmarknaden.

Sedan
länge har selektiva bidrag använts inom arbetsmarknadspolitiken för att
underlätta för arbetshandikappade att få en anslällning. Tidigare utgick bidrag
i samband med anordnandet av arkivarbele/musikerhjälp saml för arbetstagare i s.
k. halvskyddad anställning. Dessa båda stödformer ersattes den 1 juli 1980 av
en ny anställningsform, anställning med lönebidrag, som innebär att
arbetshandikappade kan anställas med avtalsenliga villkor på den reguljära
arbetsmarknaden.

Målet
för den svenska arbetsmarknadspolitiken är alt medverka till all ge arbele åt
alla. Verkställande myndighet inom della område är arbetsmarknadsverket. Till
arbetsmarknadsverket hör också arbetsmarknadsinstituten, vars verksamhet till slor
del är inriklad på arbetshandikappade.

Som
exempel pä andra ålgärder för all underlätta för arbetshandikappade all få arbele
kan nämnas arbetsmarknadsutbildning i företag, praktikanställning,
beredskapsarbete eller skyddat arbete inom Samhällsföretagsgruppen. Ett
skyddat arbete ger den arbetshandikappade möjlighet lill

Prop.
1983/84:122 30

avlönat arbete men har också fill syfle atl träna
arbetshandikappade för övergång till den reguljära arbetsmarknaden. Bidrag kan
också lämnas för arbetstekniska hjälpmedel, särskilda anordningar på
arbetsplatsen samt för arbetsbiträde.

Under 1970-talet har tillkommit ett flertal nya lagar som
har stor vikt för personer med arbetshandikapp. Det gäller främsl lagen
(1974:12) om anställningsskydd samt lagen (1974; 13) om vissa
anställningsfrämjande ålgärder m.m. ("främjandelagen"). Arbelsmiljölagen
(1977:1160) ålägger arbetsgivarna bl. a. atl ta hänsyn lill arbetslagarens
särskilda förutsättningar för arbetet.

Genom lönebidrag som lämnas med viss procent av den
anställdes löne-och lönebikoslnader kompenseras arbetsgivaren för de exlra koslnader
som en nedsatt arbetsförmåga kan ge upphov lill. En lönebidragsansläll-ning
innebär att arbetstagaren i full utsträckning omfattas av gällande arbetsrättslig
lagstiftning. Lönebidraget förekommer över hela arbetsmarknaden, men
bidragsvillkoren skiljer sig mellan olika seklorer. Till enskilda företag,
kommuner, landsting och statliga affärsdrivande verk utgår bidragel med 75 % av
lönekostnaden under det första anställningsåret, med 50% under det andra och
med 25% under de två efterföljande åren. Därefter kan bidraget efler prövning
förlängas med 25%.

I vissa fall kan ett förhöjt bidrag utgå. Det gäller bl.
a. vid anställning av dels svårt handikappad ungdom under 25 år, för vilka
alternativet till lönebidragsanslällning är skyddad sysselsättning eller
förtidspension, dels av personer som kommer från skyddad sysselsättning.
Bidraget utgör 90 % av lönekostnaderna under år ett saml 50% under åren
två-fyra. Del förhöjda bidragel för ungdom kan även kombineras med bidrag lill
arbetsbiträde, så länge åldersgränsen 25 år ej uppnålls.

Slatliga myndigheter samt vissa institutioner som jämställs
med dem och allmänna försäkringskassor får bidrag motsvarande hela
lönekostnaden. Till allmännyttiga organisationer ulgår bidrag med 90% av
lönekostnaden.

För
personer som är över 50 år eller som har ett svårare handikapp kan förelagsulbildning
anordnas med syfle atl underlälta en arbetsplacering. Till arbetsgivaren utgår
då vanligen bidrag med 75% av lönekostnaden i sex månader men för personer med
grava handikapp kan bidragel uppgå till 100 % och tiden förlängas till 12
månader. Bidraget kan utgå till enskilda och kommunala arbelsgivare saml lill
statliga affärsdrivande verk och bolag. Stödformen har dock inle utnylQals i
någon större omfattning.

Praklikanställning
av äldre eller handikappade används som alternaliv, när del inte föreligger någol
särskilt utbildningsbehov och det anses räcka med praktik för alt den sökande
skall kunna få stadigvarande arbele. Till arbetsgivare som släller en
praktikplats till förfogande ulgår bidrag som utgör 75% av lönekostnaderna under
tre månader. Vid praklikanställning finns ingel krav på tillsvidareanställning.

Även beredskapsarbete används för alt ge sysselsättning
och inkomst åt

Prop.
1983/84:122 31

äldre och handikappade. Beredskapsarbete ger också träning
och praktik som medverkar till atl bibehålla och förbättra arbetsförmågan.

En särskild form av beredskapsarbeten utgörs av s. k. SA-arbeten
(beredskapsarbeten för specialanvisad arbetskraft) som används för vissa
arbetslösa personer med socialmedicinska och psykiska arbetshandikapp.

Dessutom finns vanligen kommunala beredskapsarbeten för
arbetslösa med nedsatt arbetsförmåga.

En person med nedsatt arbetsförmåga kan beviljas
förtidspension av i första hand medicinska skäl. Men även arbelsmarknadsaspekler
vägs in i bedömningen. Sedan den 1 juli 1972 kan förtidspension beviljas enbart
av arbelsmarknadsskäl vilkel innebär alt den som fyllt 60 år kan få förtidspension
efter alt ha bhvit utförsäkrad från erkänd arbetslöshetskassa eller efler det atl
kontant arbetsmarknadsstöd utgått i 450 dagar.

Kap 3 Statistisk beskrivning av arbetshandikappade
arbetssökande vid förmedlingarna

Anlalel personer med arbetshandikapp som aktualiseras vid
förmedlingen under en månad har under de senaste åren uppgått till i
genomsnitt drygt 30000 samt antalet kvarstående sökande vid månadens slul fill
ca 24000. Della anlal har varit tämligen konstant de senasle åren. Av det
totala antalet arbetssökande har de arbetshandikappade under senare år utgjort
10-13%. Många sökande med arbetshandikapp torde dock ha placerats i arbete utan
att ha blivit noterade som arbetshandikappade.

Utav de ca 6000 arbetshandikappade som varje månad blir
placerade av förmedlingen erhåller ca 10% en anslällning på den reguljära
arbetsmarknaden. Övriga placeras i andra åtgärder såsom
arbetsmarknadsutbildning, i arbetsmarknadsinstitut, i beredskapsarbete eller i
skyddat arbele.

Kap 4 Särskilda utgångspunkter

Lönebidragsreglerna är nu relativt väl inarbetade vid
förmedlingarna och hos arbetsgivare och regelsystemet i sig torde därför inle
vålla problem.

Den krifik som riktals mot lönebidragsreglerna hänger till
en del samman med atl bidragsnivån inle alllid är anpassad till hur
arbetsförmågan utvecklas hos den anställde. Vissa arbetshandikappade har
beslående funktionsnedsättningar. Andra har sjukdomar som tilltar och som kan
leda lill ytterligare funktionsnedsättningar. Många utvecklingsstörda kan inte
förbättra sin prestationsförmåga och sin förmåga lill självständigt arbete.
Delta är exempel på några situationer som inle motiverar att bidragel totalt
faller bort eller reduceras lill 25% av lönekostnaden. Förhöjt lönebidrag som
kan lämnas i vissa fall motverkar i någon mån ovanslående problem.

Kommittén har konstaterat atl behovet av en
differentiering av lönebidragel till en del är tillgodosett genom att ett förhöjl
bidrag kan utgå för vissa grupper med svåra arbetshandikapp. Del bedöms även
angelägel all i

Prop.
1983/84:122 32

fortsättningen behålla en sådan möjlighet. Däremot
anser.kommittén del vara tveksamt med en ytterligare differentiering som skulle
innebära alt arbetsgivare som anställer arbetshandikappade ersätts med den
faktiska merkostnaden i varje enskill fall. Ett sådant system skulle inte bara
bli administrativt komplicerat utan även påfrestande för den enskilde genom
krav på ingående prövning och regelbunden granskning av arbetsförmågan.

Kommitténs uppfattning om ett individanpassat lönebidrag
slår dock inte i motsats till insikten om att det behövs ett förhöjt men schabloniserat
lönebidrag till hjälp för svårt arbetshandikappade.

För personer med arbetshandikapp är det inte enbart
handikappets svårighetsgrad utan även rådande förhållande på arbetsmarknaden
som inverkar på möjligheterna lill ell reguljärt arbete. Under lågkonjuktur är
risken stor att de arbetshandikappades situation på arbetsmarknaden jämfört
med andra gruppers allvarligt försämras.

För att
lösa de arbetshandikappades problem på arbetsmarknaden fordras därför
samhällets medverkan i form av olika åtgärder. En utökad ekonomisk kompensation
till arbetsgivare som anställer personer med väsentlig nedsältning i
arbetsförmågan skulle sannolikt öka möjligheterna lill arbele på den reguljära
arbetsmarknaden. Problemen löses dock inte med hjälp av lönebidragen enbart
utan försl när dessa kombineras med effekfiva insatser från arbetsförmedlingen.
Ytterligare en förutsättning är naturligtvis ett förbättrat konjunkturläge.

Kap 5 Kostnadsaspekter

I direktiven till handikappkommittén ges anvisningar om
all alla förslag som läggs fram skall kunna genomföras inom ramen för
"oförändrade resurser inom det område som förslagen avser". Det är
emellertid enligl kommilténs mening väl motiverat att tolka direktivens
uttalande i en vidare mening än atl enbart avse de berörda arbelsmarknadspolitiska
anslagen. Skälet härför är alt samhället ändå får problem för de arbetshandikappade
som ställs utanför arbetsmarknaden, ulgifter som då belastar andra statliga
eller kommunala anslag.

När man beskriver kostnaderna för arbetslösheten är del
vanligt alt göra detta genom en beskrivning på tre olika nivåer: kostnader för
hela samhällsekonomin, för den offentliga sekiorn och för den enskilde
drabbade individen. När arbetslöshet ersätts av arbete blir individens vinsl en
ökad disponibel inkomst samt oersättliga sociala och psykologiska värden. Den
samhällsekonomiska effekten blir ökad välfärd genom produklionstillskot-tel.
Effekterna/ö/- den offentliga sektorn beror myckel på vilka ålgärder som vidlas
och koslnaderna för dessa. För dem som saknar arbele måste stat och kommun i
många fall lämna bidrag lill försörjningen. En granskning som begränsar sig lill
utfallet inom budgeten för ett speciellt sakområde ger därför en bristfällig
information om den lolala effekten av en åtgärd.

Prop.
1983/84:122 33

Kap 6 Överväganden och förslag

En inlroduklion på en arbetsplats för en arbetshandikappad
person lar vanligen lång lid och fordrar atl arbetsgivaren sätter in särskilda
resurser. De två bidragsformerna, ulbiidning i företag och praklikanställning,
bör enligt kommitténs bedömning kunna samordnas lill ett bidrag som skall kunna
ge möjlighel lill en ulökad inlroduklion. Kommitlén föreslår därför all ett
bidrag som benämns introduktionsstöd införs. Detta slöd föreslås utgå med 90%
av lotala lönekostnaden i högst 6 månader.

Inlroduklionsperioden skall i första hand ses som en
period av anpassning, iräning och ömsesidig prövning för arbetstagaren,
arbetskamraterna och arbetsgivaren. Därav följer atl inlroduklionsperioden bör
överensstämma med bestämmelserna i 6§ om provanställning i LAS eller kollek-fivavtal
om provanställning.

Enligt kommitténs bedömning måste ell introduktionsslöd
för arbetshandikappade vara väl tilltaget och till största delen täcka de
kostnader som arbetsgivaren har. Bidrag som är direkl riktade mot arbetshandikappade
måsle också ligga betydligt över det av regeringen föreslagna rekryteringsstödet
om inte arbetshandikappades relativa situation ytterligare skall försämras.

Kommittén föreslår att följande målgrupper skall kunna
komma ifråga för introduktionsstödel: arbetshandikappade, äldre personer i de
fall en ny anställning medför stor omställning och behov av förstärkt inlroduklion,
personer med flyktingstatus samt redan anställda som är i behov av rehabilitering
efler lång tids sjukdom (undanlag slatliga sektorn där rehabilite-ringsålgärder
finansieras genom del särskilda löneanslagel).

Beslut om introduktionsslöd skall föregås av en ingående ulredning
av en arbetsvägledare. Distriktskonlorschefen bör enligl förslagel fatta beslut
om introduktionsstöd. Tveksamma ärenden skall dock föras vidare till DAN.

Kommitlén anser att personal från arbetsförmedlingen eller
AMI måste få möjlighet alt följa upp och besöka (minsl en gång per månad) den
arbetsplats där en person är anställd med introduktionsslöd.

Innehållet i introduktionen skall anpassas lill den
enskildes förulsällningar och behov. Någol krav på fastställd utbildningsplan
bör inte finnas. Kommittén lämnar i stället förslag till en checklista med
områden som bör las upp under introduktionen.

Efler en provanställning med introduktionsslöd bör i de flesla
fall följa en tillsvidareanställning med eller utan lönebidrag. I de fall
erfarenheten från inlroduktionsliden visar alt nedsäitningen i arbetsförmågan
är beslående eller så omfattande alt anställning ulan lönebidrag inle kan bli akluell,
skall arbetsförmedlingen pröva om lönebidrag skall utgå.

Kommitlén föreslår inte några förändringar av lönebidragskonslruk-lionen
när del gäller slatliga arbetsgivare och allmännyttiga organisationer. Vid
anställning med lönebidrag inom den enskilda och kommunala sektorn

Prop.
1983/84:122 34

föreslås att statsbidrag utgår med 50% av lolala lönekoslnaden
första och andra året saml med 25% iredje och Qärde årel. Om de lönebidragsnivåer
som finns inom dessa områden f. n. skulle kombineras med del föreslagna
introduktionsstödet skulle effekten bli alt anslagsposterna för åtgärderna
måste höjas utan att fler arbetshandikappade garanteras anställning på den
reguljära arbetsmarknaden.

Kommitlén
föreslår ingen förändring av beslutsordningen utan även i fortsättningen bör
distriktskontorschefen (DKC) besluta om lönebidrag och tveksamma ärenden föras
till dislriklsarbetsnämnden.

Om en
person anställs med introduktionsstöd i sex månader och därefter får en lönebidragsanslällning
i fyra år -enligl kommilténs förslag- reduceras statens ulgifter om man jämför
med de ulgifter staten har för en person som genomgår förelagsulbildning i sex
månader och därefter lönebidrag i fyra år -enligt nuvarande bestämmelser.

I ell
annat räkneexempel visar kommillén på effeklerna av förslagen på den totala
budgeten. Om 2000 personer anställs årligen under en femårsperiod blir slatens
utgifter totalt under perioden 1 160 mkr enligl kommitléns förslag mot 1 280 mkr
enligt nu gällande bestämmelser.

Förelagsutbildning
och praklikanställning har dock inte använts i så slor ulslräckning som
kommittén förutsätter atl introduktionsstödel skall användas. Det kan innebära
att de faktiska utgifterna för introduktionsslöd kommer att bli högre än de
anslag som f. n. finns för förelagsutbildning och praktikanställning. Kommitléns
lolala förslag innebär emellertid atl del anslag som nu finns för lönebidrag
kan reduceras.

Nackdelen
med nuvarande regler för förhöjt lönebidrag har kommittén bl.a. konstaterat
vara atl bidragel upphör vid 25 års ålder samt atl det utgår med 90% endast
första anställningsåret. Därför föreslår kommittén alt ett särskilt lönebidrag
skall kunna ulgå med 90% i tre år vid anställning av svårt arbetshandikappade
personer. Ett motiv härför är atl det finns ett uttalat behov av atl kunna
lämna bidrag på en hög nivå under en längre lid för inskolning och träning av svårt
arbetshandikappade på en arbetsplats. Samtidigt blir det särskilda lönebidragel
ell alternativ och komplement lill skyddat arbele och särskilt beredskapsarbete
som är betydligt kostsammare lösningar för statskassan. En hög bidragsnivå
hjälper också lill alt överbrygga arbetsgivarens brislande kunskaper och
osäkerhet inför svårt arbetshandikappade personer.

Förutsättningen
för atl det särskilda lönebidragel skall få avsedda effekter är atl det kan
användas utan volymbegränsningar. Kommittén avslår från atl bedöma
utbyggnadsbehovet men anser att utbyggnadstakten närmar sig rätt nivå när
antalet kvarstående arbetssökande med arbetshandikapp och antalet nybeviljade
förtidspensioner minskar. Dessutom anser kommitlén atl nuvarande kvoter för lönebidragsanslällda
vid statliga myndigheler och allmännyttiga organisationer skall upphävas.

Beslut om särskilt lönebidrag samt förlängning av särskilt
lönebidrag

Prop.
1983/84:122 35

skall fallas av DKC, med DAN som första prövoinstans.
Därutöver föreslår kommittén atl besvär över beslut om såväl introduktionsstöd
som lönebidrag och särskill lönebidrag skall kunna anföras förulom av arbelsgivare
även av berörd arbetstagare.

Del särskilda lönebidraget skall omfalla nya sökande. För
arbetsgivare som har svårt arbetshandikappade ungdomar anställda för vilka
lämnas förhöjl lönebidrag enligt nuvarande regler bör del ske en jämkning av
reglerna. Kommittén föreslår därför att det förhöjda bidragel får löpa
bidragsperioden ul utan att hänsyn behöver las lill 25-årsgränsen.

Lönebidraget skall kunna förlängas med 25 %. Beslut om
förlängning får gälla i högst tre år. Särskilt lönebidrag skall kunna förlängas
med 90%, 50 % eller 25 % beroende på arbetshandikappels svårighet. För 90%
gäller i princip ingen lidsbegränsning men arbetsförmedlingen skall bevaka utvecklingen
av arbetsförmågan. För förlängning med 50% eller 25% kan beslutet gälla i högsl
tre år.

I kritiken mol nu gällande regler har bl. a. sagts atl det
inle tas hänsyn till alt ett arbetshandikapp kan försämras. Kommittén föreslår
därför atl lönebidraget skall kunna ändras från en lägre tili en högre
bidragsnivå om arbetshandikappet försämras, saml att antalet beslui om förhöjningar
begränsas lill 200/år.

Beslut om särskilt lönebidrag föreslås inte kunna fallas
utan noggrann utredning moisvarande den som föregår en anvisning till skyddat arbele.
För personer som redan är i skyddat arbele, särskilt beredskapsarbete eller uppbär
förtidspension alternativt sjukbidrag bör beslut om särskilt lönebidrag kunna
las ulan atl en förnyad ulredning behöver göras.

Särskilt lönebidrag skall utgöra alternaliv lill andra
kostsammare stödformer såsom skyddat arbete, särskilda beredskapsarbeten och
förtidspension. Därför måsle ulgifterna för reformen ses i förhållande till slatens
utgifter på andra områden om inte en anställning med särskill lönebidrag kommer
till stånd. Eftersom särskilt lönebidrag är ämnat för anställning av personer
med svåra arbetshandikapp är del nästan uteslutet att reguljärt arbete ulan
lönebidrag eller med "vanligt" lönebidrag kan komma i fråga.

En grov kalkyl visar atl ett visst anlal nyanställningar
per år med särskill lönebidrag under en femårsperiod blir billigare än
motsvarande anlal nyanställningar i skyddat arbete.

Syftet med kommitténs förslag om ett särskilt lönebidrag
är all kompensera arbetsgivaren för samlliga merkoslnader som anställningen av
en svårt arbetshandikappad kan komma alt medföra. Detta innebär atl behovet av
arbetsbiträde skall finansieras inom ramen för del särskilda lönebidraget.
Bidraget till arbetsbiträde skall kunna användas som separat stödform i enlighel
med nuvarande regler.

Kommittén föreslår enhetliga målgrupper för lönebidrag och
särskilt lönebidrag oavsett arbetsgivare. Personer som kan komma ifråga är
arbetshandikappade enligl gängse definition saml invandrare med
flyktingstatus.

Prop. 1983/84:122 36

Kommittén
anser del nödvändigt med en ökad överföring till reguljära Qänsler för lönebidragsanslällda
vid slalliga myndigheter och allmännyttiga organisationer.

För
statliga myndigheter föreslås atl ett tillägg görs i anställningsförordningen.
Tillägget innebär att Qänsl som tillsätts med en person som är lönebidragsanställd
inle skall behöva kungöras ledig. Vidare föreslås atl myndigheterna har ett
ansvar för att de lönebidragsanslällda får informafion om lediga Qänster samt
att de uppmanas att söka dessa. En handlingsplan skall upprättas för varje
enskild lönebidragsanställd. Denna plan skall visa hur den lönebidragsanställde
skall kunna tränas för arbetsuppgifter som kan medverka till att underiätta
överföring lill reguljär Qänst. Myndigheterna bör också åläggas att årligen
redovisa till arbetsförmedlingen vilka åtgärder som vidtagits för att överföra lönebidragsanslällda
på reguljära Qänster.

En
ökad ulslussning bör också ske av lönebidragsanslällda vid allmännyttiga
organisationer. Om detta inle är möjligl vid den egna organisationen bör
arbetsförmedlingen ta över ansvaret. Förutsättningen för en ulslussning är arbetgivarens
bedömning av och den lönebidragsanställdas intresse för ett arbele ulanför
organisationen.

Kommittén
understryker atl del föreslagna bidragssystemet i sig inle löser problemen i de
enskilda fallen. Kommittén framhåller därför att en förutsättning för atl
förslagen skall få avsedd eff"ekt är en utbyggnad av de personella
resurserna vid arbetsförmedlingen.

Prop. 1983/84:122 37

Bilaga 2

SAMMANSTÄLLNING AV REMISSYTTRANDEN ÖVER DELBETÄNKANDET
(1983:14) INTRODUKTIONSSTÖD OCH LÖNEBIDRAG

Remissinstanserna

Efler remiss har yttranden över delbetänkandel avgivits av
socialstyrelsen, riksförsäkringsverket (RFV), slalens handikappråd (SHR),
riksarkivet och landsarkiven i Uppsala, Vadstena, Visby, Göteborg och Östersund,
riksantikvarieämbetet och slatetis historiska museer, universiteten i
Stockholm, Uppsala, Lund, Göteborg, Linköping och Umeå, skolöverstyrelsen
(SÖ), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens invandrarverk (SIV), statens
arbetsmarknadsnämnd (SAMN), riksrevisionsverket (RRV),
Försäkringskasseförbundet, Svenska kommunförbundet. Stiftelsen Samhällsföretag,
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Slalsanslälldas Förbund (SF), Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF), De Handikappades Riksförbund (DHR),
Handikappförbundens Centralkommitté (HCK), Synskadades Riksförbund (SRF), SHIO-Familjeföretagen,
Landstingsförbundet, Handikappinstitutet, slyrelsen för vårdarQänsl.

Begreppet arbetshandikapp

Handikappkommiltén använder sig av begreppet
arbetshandikappad, som inom arbetsmarknadsverket betecknar en arbetssökande som
på grund av fysiskt, psykiskt, förslåndsmässigt eller socialmedicinskt handikapp
har eller förväntas få svårigheter alt få eller behålla ett arbele på den
reguljära arbetsmarknaden.

LO
ansluter sig till definitionen, som flertalet remissinstanser inle kommenterar
närmare. DHR anser dock all den vida definition som kommittén använder innebär
alt den aktuella gruppen blir mycket stor. Enligt DHR ,finns en relalivi lilen
grupp personer med grava funktionsnedsättningar, som stängs ute från
arbetsmarknaden, bl.a. på grund av faktiska tillgäng-lighetshindef. För denna
grupp behövs, enligt DHR, extraordinära stödåtgärder. Också SRF anser att handikappbegreppel
i vissa fall används för generöst. Som exempel anför SRF att 22 synskadade hade
registrerats som arbetslösa i ell län och att fem av dessa hade lillräckligl
god syn för all få körkort. Enligl SRF medför den lolkning som görs av
handikappbegreppet i dessa fall alt de som verkligen behöver resurserna får
konkurrera med andra vilkas svårigheter är av hell annan arl och där andra ätgärder,
t. ex. omskolning, skulle vara mer adekvata.

Prop. 1983/84:122 38

Förslag om introduktionsstöd

Handikappkommiltén föreslår att de båda nuvarande stöden
till arbetsmarknadsutbildning i företag resp. praklikanställning för äldre och
handikappade skall ersättas med ett introduktionsstöd.

Förslagel tillstyrks av remissinstanserna. Landstings- och
kommunförbunden noterar att kraven på utbildningsplan, som nu gäller för
utbildning i företag av äldre och handikappade, slopas och ersätts med en
checklista över moment som bör ingå i introduktionen. Handikappinstitutet
tillstyrker bl. a. med hänvisning till att förslaget innebär en förenkling och
effektivisering.

Enligl kommitténs förslag skall introduktionsstödel lämnas
med 90% av den lotala lönekoslnaden under sex månader. Inlroduklionsperioden
bör enligl förslagel överensstämma med beslämmelserna i 6§ lagen (1982:80) om
anställningsskydd (LAS) eller i kollektivavtal om provanställning.

Förslagel
tillstyrks av bl. a. Landstingsförbundet och Försäkringskasseförbundet. En
stor majoritet av remissinstanserna avstyrker emellertid den del av förslaget
som innebär att introduktionsperioden skall anpassas till regler om
provanställning i lag eller avlal. Bl.a. AMS, Samhällsföretag, SAF, SHIO-
Familjeföretagen, universiteten i Göteborg och Lund betonar atl slödet måsle
kunna lämnas i sex månader, bl.a. därför att de överväganden som föranlett
parterna alt i avtal begränsa provanställningstiden inte är relevanta för
bedömningen av introduktionslidens längd. Också Försäkringskasseförbundet anser
del nödvändigl all skilja mellan provanställning och introduktionsslöd och
anser dessulom alt introduktions-perioden i vissa fall bör kunna förlängas ulöver
sex månader.

HCK och SRF avvisar den koppling till
provanställningsreglerna i LAS och avtal som kommitténs förslag innebär, med
motiveringen alt en sådan koppling kan leda till atl alla sökande kommer alt
ges provanställningar. I stället bör huvudregeln vara att stödel lämnas som
inledning till en tillsvidareanställning.

Slödnivån 90% godtas av flertalet remissinslanser. Statens
handikappråd konstalerar att kommittén har bedömt alt 90% bidrag torde vara en
tillräcklig stimulans för att de privata och kommunala arbetsgivarna skall visa
ökat intresse av att bereda handikappade arbete. Enligt handikapprådels uppfallning
bör bidragel vara enhetligt för alla arbetsgivare och ulgå med 100% enligt vad
som gäller för statliga myndigheler. Vidare anser SHR i likhet med SHIO-
Familjeföretagen atl bidrag till arbetsbiträde bör kunna lämnas samtidigt med introduklionsslödet.

RRV betonar att introduktionsstödel bör ligga betydligt
över del s.k. rekryteringsstödet, om inte de arbetshandikappades relativa
situation skall försämras.

Enligt kommitténs förslag skall introduktionsstödel kunna
lämnas över hela arbetsmarknaden och således också lill bl. a. slalliga myndigheler
som

Prop. 1983/84:122 39

får lönebidrag med 100% av lönekoslnaden. I dessa fall
skall introduktionsstödet lämnas med hela lönekostnaden. Förslagel om introduktionsslöd
inom den statliga sektorn tillstyrks av de remissinslanser som lar upp frågan, bl.a.
riksarkivet, landsarkiven i Vadstena och Göteborg. Riksantikvarieämbetet och
statens hisioriska museer saml Göteborgs universitet. Handikappkommiltén
betonar alt arbetsgivaren måsle lämna besked om att en provanställning inte
kommer alt övergå i tillsvidareanställning senast en månad innan prövolidens ulgång.
Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer saml Stockholms universitet
framhåller alt arbetsförmedlingen måste ha moisvarande skyldighet atl ge
arbetsgivaren besked om huruvida lönebidrag kommer all beviljas i så god lid
att regler om uppsägningstider m. m. kan iakttas i de fall fortsall bidrag inte
kommer att beviljas.

Målgrupper för introduktionsstöd

De som föreslås kunna omfattas av ett introduktionsstöd
skall enligt Handikappkommittén vara arbetshandikappade, äldre personer om anställningen
medför stor omställning och behov av förstärkt introduktion samt personer med
flyktingstatus. Vidare skall enligl förslagel de nuvarande möjligheterna alt
lämna bidrag för en redan anställd som återgår i arbete efter en längre fids
sjukskrivning bibehållas.

Flertalet remissinslanser tillstyrker kommitléns förslag
om målgrupper, bla. AMS, RFV, SIV, statens handikappråd. Landstingsförbundet,
SAF och LO. LO understryker dock all inte enbart ålder i sig bör vara ell
kriterium för bidrag. Åldersgränserna för "äldre arbetskraft"
tenderar att pressas nedåt, framhåller LO, vilket innebär att
arbetshandikappade får allt svårare att konkurtera om arbetstillfällena. SIV
anser att introduktionsstöd för personer med flyktingstatus bör kunna innebära
värvning av inlroduklion i arbetet, undervisning i svenska och i vissa fall ulbiidning
inom grundvux.

Några av remissinstanserna, bl.a. Samhällsföretag, anser
dock alt den föreslagna personkretsen har blivit för vid. RRV anser atl man bör
överväga om inle introduktionsstödel endast bör förekomma för arbetshandikappade
och för personer som bedöms behöva någon form av lönebidragsanslällning efler
introduktionen.

Introduktionsslöd för redan anslällda som återgår lill
arbetet efter lång sjukskrivning tillstyrks av RFV, AMS och
Landstingsförbundet. SAF och Försäkringskasseförbundet pekar också på
möjligheten alt den anställde får sjuklön eller sjukbidrag under viss fid för
rehabilitering på arbetsplatsen. Enligl Försäkringskasseförbundet innebär introduklionsslödet
i dessa fall en dubblering av redan befintligt slöd som kan lämnas enligt lagen
om allmän försäkring (AFL) 3kap. 8§. Med stöd av AFL kan sjukpenning lämnas upp
till ett år, då en anställd arbelslränas i reell miljö. Också stödnivån är
densamma för båda formerna.

Prop.
1983/84:122 40

Statens handikappråd och DHR erinrar om de svårigheter som
gravt handikappade studerande har alt få praktik- och feriearbeten och föreslår
därför att introduktionsstödet skall kunna användas för all öka deras
möjligheter.

Vissa administrativa frågor

Kommitténs förslag om att arbetsförmedlingen eller
personal från ar-betsmarknadsinstitul skall följa upp den sökande under
introduktionsperioden tillstyrks av riksanlikvarieämbeiei och slatens
historiska museer, Stockholms universilel, Samhällsföretag och Svenska
kommunförbundet.

Kommittén lägger också fram förslag om handläggnings- och
beslutsordningar för introduktionsstöd. De remissinstanser som kommenterar
förslagen är som regel positiva till dem. LO understryker atl hanleringen i
samband med beslut om introduktionslöd och anpassningsåtgärder måste ske i ett
öppet och nära samarbete mellan arbetsgivare, fackförening och
arbetsförmedlingen. Också TCO anser del angeläget att berörd facklig
organisation får ärendet på remiss innan beslut om introduktionslöd eller
lönebidrag fattas. RFV betonar vikten av snabba beslut.

Anställning med lönebidrag

Kommitténs förslag om lönebidrag och särskilt lönebidrag
tillstyrks av flertalel remissinslanser, även om enskildheter i förslagen möts
av erinringar. SHR anser dock atl kraftfullare ålgärder behövs. Ett led i
delta bör, enligt handikapprådet, vara atl gällande främjandelagstiftning
tillämpas fulll ut i hela sin omfattning. Också socialstyrelsen anser alt
främjandelagens tvingande bestämmelser bör användas.

Lönebidrag lämnas nu till enskilda och kommunala
arbetsgivare samt till affärsdrivande verk med 75% av lönekostnaden under det
första anställningsåret, 50% andra året och därefter med 25% i två år.
Förlängt bidrag lämnas med 25%. För att delfinansiera vissa reformförslag
föreslår kommitlén all bidraget under det första anställningsåret skall sänkas
till 50% av lönekostnaden.

Landstingsförbundet säger sig inte ha någon erinran mot
all lönebidraget sänks inom bl. a. den kommunala sektorn, eftersom det främsl
innebär en förskjutning av bidragen till iniroduklionsskedet inom i övrigt närmasl
oförändrade ramar.

Mot bakgrund av de förslag som läggs fram om ett särskill
lönebidrag har inte heller SAF och SHIO-Familjeföretagen några erinringar mot
förslaget all sänka bidraget första året.

Andra remissinstanser avstyrker däremot bidragssänkningen,
bl.a. AMS, som befarar atl avtrappningen ökar behovel av bidrag med 90%. Samhällsföretag
anser atl i de fall en anslällning med lönebidrag inte

Prop. 1983/84:122 41

föregås av introduktion innebär förslagel försämrade
möjligheter att anställa arbetshandikappade. Försäkringskasseförbundel anser
all 75 % är en mer lämplig övergång från 90 lill 50% bidrag. HCK, SRF och
statens handikappråd anser all del inle finns skäl att sänka bidraget.

Kommitténs förslag innebär inga förändringar av
lönebidragen till statliga myndigheter m.fl. samt de allmännyttiga
organisationerna. Socialstyrelsen anser dock att lönebidragen inte bör
differentieras efler arbetsgivare ulan efter en bedömning av individens
funktionshinder i relation till miljön. SHIO-Familjeföretagen framhåller atl,
på samma sätt som förelag i näringslivet förväntas anpassa arbetsplatsen så atl
bidragel inte behövs efter ett visst antal år, borde motsvarande vara möjligt
inom bl. a. slallig seklor. Därför bör den högre bidragsnivå som nu tillämpas
för bl. a. slatliga myndigheler endasl utgå för de grupper som är
kvalificerade för särskill lönebidrag.

Målgrupper för anställning med lönebidrag

Förslagel att personer med flyktingstatus skall kunna få
anställning med lönebidrag tillstyrks av SIV m. fl. remissinstanser. Också HCK
tillstyrker i princip kommitténs förslag om målgrupper, men förutsätter - om
flyktingar skall omfattas - alt systematiska omprövningar görs, eftersom
bidraget i dessa fall oftast hänger samman med språkliga, kulturella och utbildningsproblem.
Också SRF framför liknande synpunkter.

Anställning med särskilt lönebidrag

Kommitténs förslag om ell särskill lönebidrag med 90 % i
tre år tillstyrks av flertalet remissinstanser, bl.a. socialstyrelsen, AMS, Samhällsföretag,
SHR, Landstingsförbundet, HCK och SRF. HCK anser dock atl bidragel i vissa fall
skall kunna lämnas med 100%. Också SIV tillstyrker förslaget om särskilt
lönebidrag, men anser att även flyktingar bör kunna komma i fråga för stödet. SHIO-Familjeföretagen
tillstyrker förslaget under förutsättning att en generös tillämpning sker och atl
det särskilda lönebidraget i vissa fall kan kombineras med arbetsbiträde.
Vidare anser SHIO-Familjeföretagen atl utgångspunkten måste vara förhållandena
i förelagen. Vid svårigheter med anpassningen bör särskilt lönebidrag utgå även
om arbetshandikappet inle anses vara svårt. AMS anser alt möjligheten atl
förlänga bidraget med 90% under obegränsad tid kommer atl ha avgörande belydelse.

Lunds universitet anser däremoi alt det finns risk för att
ell särskilt lönebidrag, som kan förlängas obegränsat, i praktiken fungerar som
ett slöd till förelag och organisationer, som inle klarar att betala normala
löner. Prövningen har också lagts i händerna på en organisation som inte har
intresse av att upprätthålla kraven, anser universitetet. Arbetsgivaren

Prop.
1983/84:122 42

har ett intresse av att maximalt lönebidrag skall utgå.
Den fackliga organisationen kan ha samma intresse eller i vart fall inte fillräckligt
inlresse av alt bevaka alt bidraget inle lämnas i de fall handikappet inte är
tillräckligt svårt.

Handikappkommitténs förslag all inga begränsningar bör
gälla för beslut om särskilda lönebidrag tillstyrks av HCK och SRF som också
stöder förslagel om alt nuvarande begränsningar för bidrag med 100 resp. 90% fill
statliga myndigheter resp. allmännyttiga organisationer skall slopas. Det
sistnämnda förslaget lillstyrkes också av socialstyrelsen, riksarkivet,
landsarkivet i Vadstena, riksantikvarieämbetet och slatens historiska museer.
Även AMS stöder förslaget, men anser att dessa bidrag bör förbehållas
arbetshandikappade och flyktingar. Bl.a. mot bakgrund av sysselsättningsläget
inom anslagsmyndigheterna är SAMN tveksam till förslagel om atl begränsningen
av bidragen till de statliga myndigheter slopas, men kan tänka sig en viss
uppräkning av antalet plalser. TCO anser att ingen begränsning bör finnas för
de nittio-procentiga bidragen till allmännyttiga organisationer. Samtidigt
erinrar TCO om att en stor del av dessa platser finns vid små ideella
organisationer med ensamanslällda. Dessa arbetsplatser ger, enligt TCO,
utrymme för flexibla lösningar beträffande arbetsuppgifter och arbetstider,
men saknar de möjligheter för iräning och anpassning, som en arbetsplats med
fler anställda kan erbjuda. Eftersom del förekommil uppgifter om att lönebidragssystemel
utnylQals otillbörligt, anser TCO, alt det är angeläget att myndigheterna före
ett beslut om lönebidrag lill en organisation, kontrollerar alt organisationen
har meningsfull och allmännyttig verksamhet. När del gäller den slalliga
sektorn anser TCO alt fömtsättningarna är sådana atl ett ökal antal lönebidragsanslällda
inte är lämpligl och att dén nuvarande antalsbegränsningen därför inte bör
upphävas. Statsanställdas förbund pekar på all det på vissa arbetsplatser
förekommer atl hela personalkategorier består enbart av lönebidragsanslällda. Enligl
SF behövs därför någon form av maximi-normer för omfattningen av lönebidragsanslällningarna,
så utformade atl snedheter av detta slag inle uppslår. SF förordar en översyn
och särskild prövning inom myndighetsområden med en extremt hög andel lönebidragsanställningar.

Handikappkommitténs förslag om alt lönebidragel skall
kunna höjas vid försämrad arbetsförmåga tillstyrks bl. a. av AMS, som också
anser all man skall kunna få lillbaka ett lönebidrag om arbetsförmågan
försämras. Tillstyrker gör också Samhällsföretag, SHIO-Familjeföretagen och Landsfingsförbundet.
Förslagel stöds dessutom av HCK, SRF och SHR, som dock samtliga avvisar kommitléns
förslag om att antalet beslut bör begränsas lill ca 200 per år.

Kommittén har också föreslagit atl de nuvarande förhöjda
lönebidragen för gravt handikappade ungdomar skall fortsätta att utgå för den
löpande beslutsperioden. Därefter bör förlängt bidrag med 50% kunna lämnas, om

Prop.
1983/84:122 43

del behövs. AMS anser att dessa ungdomar bör överföras
till särskill lönebidrag från den 1 juli år 1984 med fortsall 90% bidrag för de
svårast handikappade.

Bidrag till arbetsbiträde

Remissinslanser avvisar i allmänhet kommilténs förslag om
att arbetsbiträdeskostnader skall finansieras inom ramen för det särskilda
lönebidraget. Bidrag lill arbetsbiträde bör i slällel kunna ulgå kombinerat
med lönebidrag enligt socialstyrelsen, SÖ, AMS, SHR, Handikappinstitutet, slyrelsen
för vårdartjänst, Försäkringskasseförbundel, LO, TCO, DHR, HCK, SRF, SHIO-
Familjeföretagen.

Landstingsförbundet
anser att de synpunkter som förts fram i reservationer och särskilda yttranden
om bidrag till arbetsbiträde bör utredas ytterligare.

Slyrelsen
för vårdarQänst framhåller särskilt att möjligheten att kombinera bidragen är
helt nödvändig för t. ex. gravt rörelsehindrade ungdomar. Under skoltiden får
dessa ungdomar personlig praktisk hjälp vid måltider m. m., men efter avslutad
skolgång ger samhället inle längre del slöd som de behöver för att få och sköta
ett arbete. Enligl styrelsen för vårdartjänst är del angelägel alt få till slånd
försöksverksamhel där man prövar olika sätt atl tillhandahålla handikappade
personlig assistens. Inom styrelsen för vårdarQänst finns erfarenhet av hur assistens
— vårdartjänst - kan ordnas för handikappade studeranden vid folkhögskolor, universilel
och högskolor. Denna erfarenhel bör kunna las tillvara i försöket.

SÖ framhåller alt för arbetssökande med stora funktionsnedsättningar
räcker det inle med ett arbetsbiträde av handräckningskaraktär. 1 slällel krävs
samma slag av praktisk personlig hjälp som ges i skolan i form av personlig assistens.
Detta kräver, enligl SÖ, en generös ekonomisk ram.

SIV anser alt också flyktingar skall kunna omfattas av
bidrag till arbetsbiträde.

Kommitténs
förslag om en höjning av bidraget till arbetsbiträde tillstyrks av
socialstyrelsen, Samhällsföretag och HCK.

Statlig sektor och allmännyttiga organisationer

Enligt handikappkommittén bör man i ökad utsträckning
överföra anslällda med lönebidrag lill reguljära Qänster utan bidrag. Förslagel
tillstyrks av SRF saml av LO som säger sig dela kommitténs uppfattning att
många lönebidragsanslällda efler en lid gör likvärdiga arbetsinsatser som andra
anställda. LO anser också atl det finns en stor tröghet hos slaten och allmännytliga
organisationer när del gäller överföringar till reguljära Qänster.

När del gäller den slatliga sektorn redovisar flera
remissinstanser en posiliv grundinställning till förslagel om ökad överföring,
men hänvisar

Prop.
1983/84:122 44

samtidigt
lill olika svårigheter. Riksarkivet, landsarkiven, universiteten i Stockholm
och Göteborg pekar på praktiska svårigheler alt genomföra förslaget, bl.a. på
grund av arbetsplatsens slruktur. Stockholms universitet anser alt förslaget
inte bör tillämpas på nu anslällda med lönebidrag, som har tagits emot under
andra förutsättningar. Linköpings universitet anser att förslagel bör
genomföras successivt för alt inte medföra stora ekonomiska påfrestningar för
universitetet. Socialstyrelsen anser atl arbetsgivaren generellt skall verka
för en ökad överföring lill reguljära Qänster, men avstyrker all
arbetsgivarens skyldigheter i della avseende skall formaliseras. SAMN anser alt
ålgärder för alt öka rörligheten inom gruppen lönebidragsanslällda inte kan
lösas enbari genom överföring på reguljära Qänster. Sannolikt måsle, enligt SAMN,
lönemedel tilldelas anslagsmyndigheterna över budget för att t.ex. finansiera
personliga Qänsler. TCO hänvisar fill den minimala nyrekrytering som numera
sker inom statsförvaltningen och anser att målet bör vara en överföring inom
fem år. Försiktighet bör dock iakttas, om inte effekten skall bli atl arbelsgivare
t. o. m. blir avvisande till alt bereda anslällning med lönebidrag.

Också
Försäkringskasseförbundel framför liknande synpunkter, men anser att en
myndighet bör kunna åläggas att senasl inom fem år pröva om en reguljär
anställning kan ske. Samtidigt hänvisar Försäkringskasseförbundet till
grundlagens regler om Qänstefillsältningar på saklig grund som förtjänst och
skicklighet. I ett övrigt jämnt tillsättningsärende bör dock en sökandes arbetshandikapp
kunna fälla avgörandet till den arbetshandikappades förmån, anser
Försäkringskasseförbundet.

SF
framhåller möjlighelen atl öka benägenheten atl överföra lönebidragsanslällda
på reguljära Qänster genom att skapa nägon form av garanti för ålerbesällning
med nya lönebidragsanslällda, då en överföring har skell.

Kommilténs
förslag avslyrks av riksarkivet och landsarkiven i Uppsala och Vadstena.

Handikappkommiltén
föreslår ett tillägg i anställningsförordningen om atl Qänst som tillsätts med lönebidragsanställd
inte skall behöva ledigkungöras. Förslaget lillslyrks av socialstyrelsen,
universiteten i Lund och Göleborg samt SAMN. Den sistnämnda remissinstansen
anser dock alt den föreslagna undantagsregeln endast bör avse den som är
anställd med lönebidrag hos myndigheten i fråga och att undantaget inte bör
gälla den, som omfattas av introduktionsstöd. Också TCO tillstyrker och
framhåller atl StalsQänslemannaförbundet redan tidigare har uppmanat lokala
fackklubbar att verka med den utgångspunkt som kommitténs förslag innebär. Förslaget
tillstyrks också av SF, som dock bedömer utifrån sina erfarenheter att den
föreslagna förändringen inle kan få annal än marginell betydelse.

En
handlingsplan bör, enligt handikappkommiltén, upprättas för varje lönebidragsanställd.
Planen skall visa hur arbetstagaren kan tränas för atl

Prop.
1983/84:122 45

underlätta
övergång till reguljär Qänst. Förslaget tillstyrks av riksantikvarieämbetet
och statens historiska museer, Linköpings universitet och LO, som anser att en
mer medveten planering behövs för överföring till reguljära Qänsler på statens
område. Också Uppsala universitet tillstyrker, men anser alt planeringen bör
ske inom ramen för normal personal- och ulvecklingsplanering. SAMN lämnar förslagel
ulan erinran, medan riksarkivet, landsarkivet i Vadslena, Göleborgs universitet
m.fl. pekar på praktiska svårigheter atl genomföra förslagel.

Förslaget
om att myndigheterna årligen skall redovisa till arbetsförmedlingen vilka
åtgärder som vidlagils för alt överföra anställda med lönebidrag till
reguljära Qänster lämnas utan erinran av SAMN. Socialstyrelsen och Linköpings
universitet tillslyrker, medan bl.a. riksarkivet avstyrker med motiveringen alt
förslaget innebär byråkratisering och pappersexer-

Utökade
personalresurser vid arbetsförmedlingarna

AMS,
Samhällsföretag, LO, SF, TCO, HCK och SRF tillstyrker förslaget om utökade
personalresurser till arbetsförmedlingen. AMS anser att de förslag som kommitlén
har fört fram innebär merarbele jämfört med nuvarande system. Samhällsföretag
pekar på behovet av resurser för uppsökande verksamhel, medan DHR anser att öronmärkta
resurser och Qänster behövs enbart för handikappade arbetssökande. SAMN ställer
sig tveksam till alt ökade resurser för alt överföra anslällda med lönebidrag lill
reguljära Qänster får den avsedda effekten. Göleborgs universilel anser att också
en resursförsiärkning till slörre myndigheter som hanterar lönebidragsanställningar
skulle främja hanleringen av denna personalkategori. SHR menar atl det finns
många andra krafter som också kan och bör aktiveras i processen med atl öka
antalet funklionsnedsatla i arbetslivet, t.ex. anpassningsgrupper, kommunala
handikappråd, fackföreningar och handikapporganisationernas informatörer.

Kostnadsaspekter

I
direktiven till bl. a. handikappkommiltén sägs atl alla förslag som läggs fram
skall kunna genomföras inom ramen för "oförändrade resurser inom det område
som förslagen avser". Handikappkommittén har emellertid ansett att
direktiven bör tolkas i en vidare mening än alt enbart avse de berörda arbelsmarknadspolitiska
anslagen. Samhällel får ändå utgifter för de arbetshandikappade som ställs
utanför arbetsmarknaden och dessa utgifter belastar statliga och kommunala
anslag. Om man enbart ser till utfallet inom budgeten för ett visst sakområde
ger delta en bristfällig information om den totala effekten av en åtgärd.

Kommilténs
syn på kostnadsfrågorna får slöd i remissyttrandena från bl.a. SHR, AMS och Försäkringskasseförbundel.

Prop. 1983/84:122 46

Enligl
RRV kan anställning med särskilt lönebidrag innebära en inte obetydlig
statsfinansiell besparing, eftersom alternativet är särskilda beredskapsarbeten
och skyddad anslällning inom Samhällsföretag. Efter en inledande försöksperiod
finns därför anledning, enligt RRV, att dels öka omplaceringen från Samhällsföretag
till arbete på den öppna arbetsmarknaden, dels begränsa omfattningen av de
särskilda beredskapsarbetena.

Samhällsföretag
beklagar att utredningsdirektiven inte har givit kommittén möjlighet att gå
längre i sina förslag, medan SAF anser att direktiven innebär ett alltför snävt
budgetlekniskt synsätt. SAF vill därför understryka och framhäva utredningens
invändningar mot direktiven, men anser också att den totala kostnadseffekten
bör kunna dokumenteras som normal förutsättning för beslut som innebär budgelmässiga
kostnadsökningar.

HCK
instämmer i den tolkning av direktiven som kommittén har gjort och stöder
kommitténs utgångspunkter, men anser samtidigt atl kommittén inte i alla
avseenden dragit konsekvenserna av dem. Enligt HCK bör frågan om möjligheter
att föra medel från socialförsäkringen till mer akfiva åtgärder behandlas av en
särskild ulredning.

RFV
säger sig inle ha funnit av belänkandel eller i annan för verket tillgänglig
information att kostnaderna för del särskilda lönebidraget ryms inom ramen för
oförändrade koslnader.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984