Prop. 1983/84:123

Prop.
1983/84:123

Regeringens proposition

1983/84:123

om
höjning av sjömanspensionsavgiften m. m.;

beslutad
den 22 mars 1984.

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

CURT
BOSTRÖM

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås atl den sjömanspensionsavgift som redare m. fl. skall
betala enligt lagen (1981:691) om socialavgifter höjs från 0,80 ull 1,20 procent
av avgiftsunderlaget. Samtidigt förutskickas en begränsning av pensionsutgifterna.

1
Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 123

Prop.
1983/84:123 2

Förslag
till

Lag
om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom
föreskrivs atl 2 kap. 2§ lagen (1981:691) om socialavgifter skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2
kap. Arbetsgivaravgifter

2§'

En arbetsgivare som sysselsätter En arbetsgivare som sysselsätter

sjömän
skall på den ersättning som sjömän skall på den ersättning som

utgetts till sådana för varje år be- utgetts till sådana för varje år be

tala även sjömanspensions- tala även sjömanspensions

avgift med 0,S0 procent. avgift med 7,20 procent.

1
fråga om sjömän skall sjukförsäkringsavgift och folkpensionsavgifl beräknas
efter de procentsatser som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
riksförsäkringsverket årligen fastställer. Procentsatserna skall utgöra den
andel av de i I § första stycket 1 och 2 angivna procentsatserna som svarar
mot förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på
svenska handelsfartyg i medeltal för den 31 oktober de tre år som närmast
föregått det år då procentsatserna fastställs. Hänsyn skall därvid inte tas
till fartyg med en bruttodräktighel understigande 300. Procentsatserna beräknas
med två decimaler.

Med
sjöman avses i denna lag den som skall betala sjömansskatt enligt 1 § 1 mom.
första stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1985.

Senaste
lydelse 1982:260.

Prop.
1983/84:123 3

Utdrag
KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1984-03-22

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon,
Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl,
Holmberg, Hellström, Wickbom

Föredragande:
statsrådet Boström

Proposition
om höjning av sjömanspensionsavgiften m. m.

För
sjömän på svenska handelsfartyg finns det sedan länge en särskild pensionering.
Pension kan enligt kungörelsen (1972:412) om sjömanspension (ändrad senast
1980:432) erhållas av sjömän, huvudsakligen i manskapsställning, med lång Qänstgöring
till sjöss. Den får betalas ut mellan 55 och 65 års ålder. Vid sidan av 1972
års kungörelse gäller allQämt - såvitt avser lidigare inQänad rätt till pension
- vissa bestämmelser i äldre författningar. Sjömanspensioneringen
administreras av Handelsflottans pensionsanstalt (HPA).

Under
senare år har det i olika sammanhang diskuterats frågan om en omläggning av
sjömanspensioneringen så att den inte längre skulle grundas på författning utan
på kollektivavtal. I belänkandet (Ds K 1978:12) Sjömanspensioneringen framhöll
sjömanspensionsutredningen att speciella gruppers behov av pension på senare
tid normalt har fillgodosetts genom kollektivavtal. Under utredningsarbetets
gång fördes också diskussioner mellan Sveriges redareförening och Svenska
sjöfolksförbundet i syfte att åstadkomma en övergång till kollektivavtal. Någon
enighet härom kunde emellertid inte uppnås då. Utredningen fann det dock
önskvärt att försöken att ersätta det nuvarande systemet med ett på
kollektivavtal grundat system fortsätter. De största fördelarna med ett sådant
system är enligt utredningen att det blir mera flexibelt än det nuvarande och
att parterna själva kan sköta pensioneringen utan statsmakternas medverkan. I
avvaktan på nya förhandlingar om en kollektivavtalslösning föreslog
utredningen i betänkandet endast vissa angelägna förändringar som kunde vidtas
inom det nuvarande systemets ramar.

På
grundval av betänkandet genomfördes vissa förbättringar av pensionsförmånerna.
Resurser för detta ansågs ha tillkommit genom att den allmänna pensionsåldern
år 1976 sänkts från 67 till 65 år. Pensionsbeloppen

Prop.
1983/84:123 4

höjdes
med 5 procent. Utländska sjömän skulle kunna fä förlängd sjömanspension. Små
pensioner skulle automatiskt bytas ut mot engångsbelopp (prop. 1979/80:84, TU
1979/80:22, rskr 1979/80:286). En närmare redogörelse för gällande ordning,
utredningens överväganden och de ändringar som genomfördes år 1980 finns i prop.
1979/80:84.

Med
stöd av regeringens bemyndigande den 13 september 1979 fillkallades en
särskild utredare (K 1979:06)' med uppdrag att undersöka förutsättningarna för
en sjömanspensionering grundad på kollektivavtal. Bakgrunden fill detta var
att berörda parter på arbetsmarknaden önskade atl frågan utreddes.

Sedan
utredaren arbetat fram ett förslag till en på kollektivavtal grundad sjömanspensionering
uttalade företrädare för Sveriges redareförening och Svenska sjöfolksförbundet
att utredarens förslag var väl lämpat att ligga lill grund för fortsatta
diskussioner mellan parterna men att de — för att kunna ta ställning fill ett
eventuellt kollektivavtal - måste ha besked bl. a. om hur stor del av
fondmedlen för sjörnanspensioneringen som kan överföras lill en ny privat
pensionskassa.

Det
befanns vara en lämplig ordning för det fortsatta arbetet att tillkalla en
fristående förhandlingsman med uppdrag att för statens räkning förhandla med arbetsmarknadsparlerna
och - med förbehåll för regeringens godkännande - träffa en uppgörelse om
villkoren för en övergång som bygger pä kollektivavtal. Med stöd av regeringens
bemyndigande den 27 augusti 1981 tillkallades en sådan förhandlingsman.

I
direktiven (Dir 1981:53) uttalades att utgångspunkten för förhandlingsmannens
uppdrag var att ett kollektivavtal borde komma till stånd och att sjömanspensioneringen
i statlig regi snarast borde avvecklas. Avsiklen var alt förhandlingsarbetet
skulle bedrivas skyndsamt. Arbelel var inriktat på atl kunna få ett
kollektivavtal att börja tillämpas senast den 1 januari 1983.

Förhandlingsmannen
meddelade redan under vintern 1981-1982 att förhandlingsläget var sådant att
han inte säg någon möjlighet till uppgörelse under den närmaste tiden. Min
företrädare valde emellertid då att avvakta ytterligare i stället för att söka
en annan lösning.

Förhandlingarna
har - trots en stark beredvillighet från statens sida att medverka till en
uppgörelse - ännu inte givit något resultat. Parterna har visserligen inför
denna proposition förklarat att de förhandlar om ett avtal omfattande
pensioneringen. Enligt min mening måsle ändå en gardering göras för den
händelse att förhandlingarna inte heller denna gång leder till en uppgörelse.
Jag ser mig därför föranlåten att aktualisera ett par frågor som hittills vilat
i avbidan på resultatet av förhandlingarna. Det gäller dels frågan om en
höjning av sjömanspensionsavgiften, dels frågan om en viss begränsning av
utgående förmåner.

'
Försäkringsrättsrådet Börje Wilhelmsson. - Direktören Alexej Pellijeff.

Prop.
1983/84:123 5

Den
nuvarande sjömanspensioneringen finansieras genom en kombination av
premiereservsystem och fördelningsprincip. Till pensionskostnaderna används
dels fonderade medel jämte avkastning, dels en sjömanspensionsavgift som
betalas av redarna.

Inkomsterna
av räntor och sjömanspensionsavgifter har varit i stort sett oförändrade under
de senaste fem åren. För budgetåret 1982/83 uppgick ränteinkomsterna av
fondmedlen till 17,2 milj. kr. och inkomsterna från sjömanspensionsavgifterna till
9,6 milj. kr. eller sammanlagt 26,8 milj. kr.

Summan
av utbetalade årliga pensioner har under de senasle fem åren ökat med nästan
hälften. De uppgick budgetåret 1977/78 fill 24,5 milj. kr., budgetåret 1980/81 till
31,7 milj. kr. och budgetåret 1982/83 till 36,3 milj. kr. Såväl antalet nybeviljade
pensioner som antalet vid budgetårets slut kvarstående årliga pensioner har
under de senaste Ire åren varit tämligen konstant. En orsak lill att utgifterna
ökar är att ingångsbeloppen för nybeviljade pensioner stiger. En annan orsak
är att huvudparten av de utgående pensionsförmånerna är värdesäkrade genom
anknytning till basbeloppet enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Utgiftssidan stiger därmed automatiskt med inflationen.

Pensionsutbetalningarna
för budgetåret 1983/84 (inklusive engångsbelopp) bedöms inom HPA komma att
uppgå till ca 40 milj. kr. Administrationskostnaderna (kansliels verksamhet)
uppgår till drygt 1 milj. kr. Med oförändrade inkomster av räntor och redareavgifter
kommer det belopp som får las ur fonderna att uppgå till ca 15 milj. kr.

Följden
av att inkomsterna under de senaste åren varit praktiskt taget konstanta, medan
utgifterna stigit kraftigt, är givetvis att sjömanspensionsfonden snabbt
lappas av. Delta har också direktionen för HPA redan i november 1982 påtalat
för regeringen. Behållningen i fonden uppgick vid ulgången av budgetåret
1982/83 till omkring 154 milj. kr., att jämföra med knappt 193 milj. kr. fem år
tidigare. Det är uteslutet att staten skulle överta ansvaret för pensioneringen
genom att bekosta den och dess administration. Jag finner det därför
nödvändigt att åtgärder vidtas så att obalansen mellan inläkler och kostnader
snarast rättas till. Sjömanspensionsavgiften utgår f.n. enligt 2 kap. 2§ lagen
(1981:691) om socialavgifter med 0,80 procent av den ersättning som
arbetsgivare som sysselsätter sjömän utger till dessa. Jag förordar att
avgiften höjs till 1,20 procent från kommande årsskifte. Detta skulle - med
från budgetåret 1982/83 oförändrat avgiftsun-deriag - ge en inkomst omkring 14
milj. kr. Det kan inte uteslutas att det längre fram blir nödvändigt att
ytterligare justera upp procentsatsen.

Den av mig föreslagna
avgiftshöjningen är emellertid inte tillräcklig för alt ge balans mellan
intäkter och kostnader. Det framstår därutöver som nödvändigt att begränsa de
utgående förmånerna. Detta kan ske enligt två huvudlinjer. Förmånerna kan
begränsas generellt för alla pensionstagare eller kretsen av förmånstagare kan
begränsas. En generell begränsning av. förmånerna är minst ingripande och
tekniskt enkel. En begränsning av

Prop. 1983/84:123 6

förmånstagarkretsen
är sakligt riktigare. Därigenom skulle pensionsmedlen koncentreras till de sjömän
som har lång tid i yrket och som har varit fill sjöss fram till pensionevingen.
En sådan förändring av systemet är dock tekniskt komplicerad och kräver
grundliga överväganden, bl. a. i fråga om övergångsbestämmelser. Det torde få
ankomma på regeringen att meddela de föreskrifter som behövs i dessa
hänseenden.

Den föreslagna ändringen i
lagen om socialavgifter är enligt min mening av så enkel beskaffenhet att
lagrådets hörande saknar betydelse. Jag har i ärendet samrått med chefen för
socialdepartementet. Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen föreslår riksdagen att

dels
anta ett inom kommunikationsdepartementet upprättat förslag

fill
lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, dels godkänna de
riktlinjer för sjömanspensioneringen somjag har förordat i det föregående.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposifion
föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984