Prop. 1983/84:126

Prop.
1983/84:126

Regeringens proposition

1983/84:126

om ändringar i det
kontanta arbetsmarknadsstödet m.m.;

beslutad
den 1 mars 1984.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

ANNA-GRETA
LEIJON

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen läggs fram förslag om en rad ändringar i det kontanta arbetsmarknadsstödet.
Vissa av förslagen berör också arbetslöshetsförsäkringen.

Ändringsförslagen
rör bl.a. den s.k. 50-dagarsregeln, arbetslöshetsbegreppet för företagare och
ersättningsrätten vid barntillsyn. Dessutom föreslås efter mönster från den
allmänna försäkringen införandet av regler om omprövning och rättelse av
felaktiga beslut.

Härutöver
föreslås en rad ändringar i regelsystemet för det kontanta arbetsmarknadsstödet
i syfte att förenkla handläggningen av ärendena. Förslagen i denna del rör
framför allt reglerna om ersättningstid och kvalifikafionsvillkoren.

I
propositionen begärs vidare anslag för bidrag till arbetslöshetsersättning och
utbildningsbidrag under budgetåret 1984/85 med 2447889000 kr.

Det
föreslås att ändringarna skall träda i kraft den 1 juli 1984.

1 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 126

Prop. 1983/84:126 2

1 Förslag till

Lag om ändring 1 lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring'

dels att 12, 13, 21, 24, 30, 32, 97 och 99 §§ saml
rubriken närmast efter 96 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels atl i lagen skall införas två nya paragrafer, 96 a
och 96 b §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §

Dagpenning får ej utges för sön- Dagpenning får, om inte arbets-

dag. För helgdag som ej infaller på marknadsstyrelsen
medger undan-söndag samt för påskafton, pingst- tag, ej utges för lördag eller
söndag. afton, midsommarafton. Julafton och nyårsafton får dagpenning utges
endast om dagpenning utgår för minst två ytterligare dagar under samma
kalendervecka och en arbetslös dag infaller omedelbart före eller efter helgen.

Dagpenning får ej utges för fid under vilken försäkrad
uppbär föräldrapenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

13 §

Dagpenning får icke utgå förrän den försäkrade under en
sammanhängande tid av fem kalenderveckor varit arbetslös fem dagar
(karensvillkor). I karenstid inräknas endast dag för vilken dagpenning skulle
utgått, om karensfiden gått fill ända.

I fråga om medlem som före arbetslöshetens inträde haft
sin huvudsakligaförsörjning genom verksamhet som självständig företagare får
erkänd arbetslöshetskassa föreskriva en karenstid om högst två månader. Därvid
skall den tid inom vilken karenstiden beräknas förlängas i motsvarande omfattning.

21 §

Sedan försäkrad erhållit ålders- Sedan
försäkrad erhållit ålders

pension skall han eller hon, när an- pension
skall han eller hon, när an

sökan om ersättning därefter första sökan
om ersättning därefter första

gången görs under verksamhets- gången görs
under verksamhets

året, inplaceras i avdragsklass en- årel,
inplaceras i avdragsklass en-

' Lagen omtryckt 1982:432.

Föreslagen lydelse

ligt
en av arbetsmarknadsstyrelsen fastställd pensionsavdragstabdl. Dagpenning
skall, sedan den fastställts enligt bestämmelserna i 20 § första stycket,
nedsättas med det mot avdragsklassen svarande avdragsbeloppet. Ersättning
som understiger tio kronor för dag utbetalas ej.

Nuvarande
lydelse

ligt
en av arbetsmarknadsstyrelsen fastställd pensionsavdragstabdl. Dagpenning
skall, sedan den fastställts enligt bestämmelserna i 20 § första stycket,
nedsättas med det mot avdragsklassen svarande avdragsbeloppet. Ersättning som
understiger fyra kronor för dag utbetalas ej.

Rätten
till ersättning upphör, när den försäkrade börjar uppbära ålderspension med en
tjänstefidsfaktor som uppgår till 0,8 eller mer och pensionen utgår på grund av
förvärvsarbete. Vad som nu har sagts gäller dock inte filläggspension i form av
ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

24
§

Ersättning till
försäkrad som regelbundet utför ddfidsarbete under veckor då han i övrigt är
arbetslös, utgår med högst 50 dagpenningbelopp. Arbetslöshetskassan får dock för
enskild medlem medge att antalet belopp ökas till 150. Om arbetsmarknadsstyrelsen
medger det, och särskilda skäl föreligger, kan det antal dagpenningbelopp som
skall utgå till medlemmen ökas ytterliga-

För en försäkrad som
regelbundet utför deltidsarbete under veckor då han i övrigt är arbetslös
får, om det finns särskilda skäl, regeringen eller, efter regeringens bestämmande,
arbetsmarknadsstyrelsen föreskriva begränsningar i ersättningsrätten.

30
§

Är
del sannolikt au arbete som avses i 29 § skulle ha varat högst fem dagar eller
mer än fem men högst fio dagar eller mer än tio dagar, utgör avstängningstiden
fem, fio respektive 20 ersättningsdagar. I avstängnings-tiden inräknas endast
dagar för vilka karenstid skulle ha fillgodoräknals eller dagpenning skulle ha
utgått, om avstängningen inte hade skett, eller dagar under vilka den
försäkrade har utfört förvärvsarbete. Den totala avstängningstiden får dock
inte översfiga 14, 28 respektive 56 kalenderdagar.

Inträffar under avstängningstiden
förhållande som avses i 29 §, beräknas ny avstängningstid i enlighet med
bestämmelserna i första stycket, om inte den nya avstängningstiden ryms inom
den löpande avstängningstiden.

År det uppenbart att en
försäkrad ej vill antaga lämpligt arbete, såsom då den försäkrade vid upprepade
tillfällen har avvisat erbjudet sådant arbete, skall den försäkrade vara
avstängd till dess han eller hon ut-

Är det uppenbart att en
försäkrad ej vill antaga lämpligt arbete, såsom då den försäkrade vid upprepade
tillfällen antingen har avvisat erbjudet sådant arbete eller lämnat sitt arbete
frivilligt utan giltig anled-

Senaste
lyddse 1982:1220.

ti
Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 126

Prop.
1983/84:126 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

fört förvärvsarbete under 20 dagar. ning, skall den
försäkrade vara avslängd till dess han eller hon utfört förvärvsarbete under
20 dagar.

Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande
som anges i 29 § inträffat.

32 §

Ansökan om ersättning göres Ansökan om ersättning göres

skriftligen hos arbetslöshetskassan. skriftligen hos
arbetslöshetskassan.

Vid ansökningen skall fogas intyg Vid ansökningen skall fogas intyg

av arbetsgivare om den försäkrades av arbetsgivare om den försäkrades

arbetsförhållanden samt de upp- arbetsförhållanden samt de upp

gifter i övrigt som behövs för bedö- gifter i övrigt som behövs för bedö

mande av den försäkrades ersätt- mande av den försäkrades ersätt

ningsrätt, ningsrätt. Kan sådant intyg endast

med stora svårigheter införskaffas, får
arbetsförhållandena och övriga uppgifter styrkas på annat sätt.

Intyg och övriga uppgifter skall förvaras bland kassans
handlingar. . \rbetsgivare skall på begäran utfärda intyg som avses i första stycket enligt
formulär som fastställts av arbetsmarknadsstyrelsen.

Talan mot arbetslöshetskassas Överklagande av arbetslöshets-

och arbetsmarknadsstyrelsens be- kassas och arbelsmarknadsstyrd-

slul sens beslut m.m.

96 a §

Beslut av en erkänd arbetslöshetskassa i ärenden om
försäkring enligt denna lag skall omprövas av kassan, om det begärs av en försäkrad
som beslutet angår och beslutet inte har meddelats med stöd av96b§.

Vid omprövningen får beslutet inte ändras till den försäkrades
nackdel.

96 b §

Åven om begäran om omprövning inte har framställts, skall
arbetslöshetskassan ändra beslutet i ett ärende om försäkring enligt denna lag
som har fattals av kassan och inte har prövats av arbetsmarknadsstyrelsen,

I. om beslutet på grund av skrivfel, räknefel eller annal
sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet,

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

2.
om
beslutet har blivit oriktigt på grund av att det har fattats på uppenbart
felaktigt eller ofullständigt underlag,

3.
om
beslutet har blivit oriktigt på grund av uppenbart felaktig rättstillämpning
eller annan liknande orsak.

Ändring behöver inte göras om oriktigheten är av ringa
betydelse.

Ett beslut får inte ändras till den försäkrades nackdel,
om den beslutade förmånen har förfallit till betalning och inte heller i
annat fall om det finns synnerliga skäl mol det.

Ändring enligt denna paragraf får inte ske sedan mer än
två år förflutit från den dag då beslutet meddelades. Ändring får dock ske även
efter utgången av denna tid, om det först därefter har kommit fram att beslutet
har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag eller om det
finns andra synnerliga skäl.

Talan mot
beslut av erkänd arbetslöshetskassa föres genom besvär hos
arbetsmarknadsstyrelsen.

Beslut
av en erkänd arbetslöshetskassa får överklagas hos arbetsmarknadsstyrelsen
genom besvär. Kassans beslut får dock inte överklagas innan kassan har omprövat
sitt beslut enligt 96a§. Överklagas ett beslut innan det har omprövats skall
överklagandet anses som en begäran om omprövning enligt den paragrafen.

99 § Besvär skall inges till den myndighet eller det organ
som har meddelat beslutet. Den omständigheten att besvären ingivits eller
insänts direkt fill den myndighet som har att pröva besvären utgör dock ej
hinder för besvärens upptagande till prövning, om de inkommit före
besvärstidens utgång. Beträffande lid för anförande av besvär gäller även i
fråga om erkänd arbetslöshetskassas beslut bestämmelserna i 12§ andra stycket
förvaltningslagen (1971:290). Besvär över arbetsmarknadsstyrelsens beslut om
vägrad registrering föres sist inom två månader från beslutets dag.

Vad som sägs i denna paragraf om besvär skall i
tillämpliga delar gälla en begäran om omprövning enligt 96a §.

Prop.
1983/84:126 6

Kassas
beslut och arbetsmarknadsstyrelsens beslut enligt denna lag länder fill
omedelbar efierrätidse, om ej annat angivits i beslutet eller bestämmes av
myndighet som har att pröva beslutet.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1984.

De
nya bestämmelserna i 96 a och 97 §§ tillämpas inte på beslut som har meddelats
före ikraftträdandet.

Bestämmelserna
i 96 b § om ändring av beslut tillämpas även på beslut som har meddelats före
ikraftträdandet.

2
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd'

dels
att 10 och 17 §§ skall upphöra att gälla,

dels
au 1, 6, 8, 9, 12-15, 24, 27, 30, 31 och 33 §§ samt rubriken närmast efter 30 §
skall ha nedan angivna lydelse,

dels
att i lagen skall införas två nya paragrafer, 30 a och 30 b §§, av nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1 §
Kontant arbetsmarknadsstöd utges enligt denna lag vid arbetslöshet till

1. den
som icke är försäkrad enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsför

säkring,

2. försäkrad
enligt nämnda lag som efter inträdet i erkänd arbetslöshets

kassa ännu ej uppfyUt medlemsvillkoret enligt lagen,

3.
försäkrad enligt nämnda lag 3.
försäkrad enligt nämnda lag som ej har rätt till ersättning enligt som ej har
rätt till ersättning enligt lagen på grund av aU ersäunings- lagen på grund av aU
ersäUnings-period gått till ända sedan han upp- period gått till ända sedan han
uppnått 60 års ålder, eller nått 60 års ålder.

4.
försäkrad enligt nämnda
lag som ej har rätt till ersättning enligt lagen på grund av att ersättningsperiod
gått till ända sedan han uppnått 55 års ålder och blivit arbetslös av
anledning som anges i 14 § andra stycket.

6 §

Rätt fill kontant arbetsmarknads- Rätt till kontant arbetsmarknads

stöd föreligger, om den arbetslöse stöd föreligger, om den arbetslöse

under en ramfid av tolv månader under en ramtid av tolv månader

omedelbart före arbetslöshetens in- omedelbart före arbetslöshetens in

träde utfört förvärvsarbete i minst trade utfört förvärvsarbete i minst

fem månader (arbetsvillkor). Här- fem månader (arbetsvillkor). Här-

'
Lagen omtryckt 1982:433.

Föreslagen lydelse

Nuvarande
lydelse

vid tas hänsyn endasl
till månad då förvärvsarbete utförts minst 75 fim-

mar.

vid
tages hänsyn endast till månad då förvärvsarbete utförts minst tio dagar och
minst 70 timmar.

Tid
då förvärvsarbete har utförts får icke räknas mer än en gång för uppfyllande av
arbetsvillkoret.

8 §

Vid bestämmande av ramtid
enligt 6§ inräknas icke fid då sökanden varit hindrad att arbeta på grund av
styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring, vuxenutbildning, yrkesinriktad
rehabilitering, nykterhetsvård på anstalt, frihetsberövande på kriminalvårdens
område eller vård av eget barn eller adoptivbarn som ej fyUt två år, i den mån
sådan tid ej enligt 7 § jäm-ställes med tid under vilken förvärvsarbete
utförts.

Vid bestämmande av
ramtid enligt 6§ inräknas icke fid då sökanden varit hindrad att arbeta på grund
av styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring, vuxenutbildning, yrkesinriktad
rehabilitering, nykterhetsvård på anstalt, frihetsberövande på kriminalvårdens
område eller vård av eget barn eller adoptivbarn som ej fyllt två år, i den
mån sådan tid ej enligt 7 § jäm-ställes med fid under vilken förvärvsarbete
utförts. Den tid som inte räknas in i ramtiden får dock inte överstiga två år.

Den som i minst tre
månader i anslutning till att han avslutat ungdomsutbildning, sådan yrkesinriktad
vuxenutbildning på heltid som omfattar minst ett läsår och som berätfigar till studiesodalt
stöd eller arbetsmarknadsutbildning som omfattar minst tre månader, stått till
arbetsmarknadens förfogande som arbetssökande genom den offentliga
arbetsförmedlingen är berättigad till kontant arbetsmarknadsstöd, utan att ha
uppfyllt arbetsvillkoret. Sökanden skall dock ställa sig till arbetsmarknadens
förfogande inom fem månader från utbildningens avslutande, om ej särskilda
skäl föreligger.

Arbetslös
som avses i 1 § 3 och 4 skall vid tillämpning av första stycket anses ha
fullgjort arbetsvillkoret.

Den som i minst 90
kalenderdagar under en ramtid av tio månader i anslutning till att han
avslutat utbildning på heltid som omfattar minst ett läsår och som berättigar
till studiesodalt stöd eller arbetsmarknadsutbildning som omfattar minst fem
månader, stått till arbetsmarknadens förfogande som arbetssökande genom den
offentliga arbetsförmedlingen eller förvärvsarbetat år berättigad till kontant
arbetsmarknadsstöd, utan att ha uppfyllt arbetsvillkoret. Vid bestämmande av
ramtid inräknas inle tid då sökanden har varit hindrad att stå till
arbetsmarknadens förfogande på grund av sjukdom, värnpliktstjänstgöring,
havandeskap eller vård av eget barn eller adoptivbarn som inte har fyllt två
år.

Arbetslös
som avses i 1 § 3 skall vid fillämpning av första stycket anses ha fullgjort
arbetsvillkoret.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lyddse

10

Vid tillämpning av 6, 7, 8 och 9 §§ tages ej hänsyn till
tid innan sökanden uppnått 15 års ålder.

12 §

Kontant
arbetsmarknadsstöd får, om inte arbetsmarknadsstyrelsen medger undantag, ej
utges för lördag eller söndag.

Kontant arbetsmarknadsstöd får ej utges för söndag. För
helgdag som ej infaller på söndag samt för påskafton, pingstafton, midsommarafton,
Julafton och nyårsafton får stöd utges endast om stöd utgår för minst två
ytterligare dagar under samma kalendervecka och en arbetslös dag infaller
omedelbart före eller efter helgen.

Slöd får ej utges för lid under vilken stödtagaren uppbär
föräldrapenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

13
§

Kontant arbetsmarknadsstöd får icke utgå förrän sökanden
under en sammanhängande tid av fem kalenderveckor varit arbetslös fem dagar
(karensvillkor). I karenstid inräknas endast dag för vilken slöd skulle ha
utgått, om karensliden gått till ända.

/ fråga
om den som före arbetslöshetens inträde haft sin huvudsakliga försörjning
genom verksamhet som självständig företagare gäller en karenstid om två månader.
Den tid inom vilken karenstiden beräknas skall för sådan sökande utgöra sex
månader. Arbetsmarknadsstyrelsen får, om särskilda skäl föreligger,
föreskriva att kortare karenstid skall gälla.

Sökande som avses i 1 § 3 och 4 behöver ej uppfylla
karensvillkoret. Detsamma gäller den som är ersätt-ningsberätfigad enligt 9 §.

Kontant arbetsmarknadsstöd får icke utgå förrän sökanden
varit arbetslös fem dagar (karensvillkor). I karenstid inräknas endast dag för
vilken stöd skulle ha utgått, om karenstiden gått fill ända.

Sökande som avses i 1 § 3 behöver ej uppfylla karensvilikoret.
Detsamma gäller den som är ersättningsberättigad enligt 9 §.

Kontant
arbetsmarknadsstöd utgår under längst 150 dagar från det karensvilikoret
uppfyllts (ersättningsperiod), om ej annat följer av 15 § sista stycket. Har stödtagaren

Kontant
arbetsmarknadsstöd utgår under längst 150 dagar från det karensvillkoret
uppfyllts (ersätl-ningsperiod), om ej annat följer av 15 § sista stycket. Har stödtagaren

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

uppnått 55 års ålder innan ersätt- uppnått 55 års ålder
innan ersättningsperioden gått till ända, är peri- ningsperioden gått till
ända, är perioden i stället 300 dagar. Sedan stöd- oden i stället 300 dagar.
Sedan stödtagaren uppnått 60 års ålder, är er- tagaren uppnått 60 års ålder,
är ersättningsperioden icke begränsad. sättningsperioden 450 dagar. Detsamma
gäller sökande som avses i 1 § 4.

Även i fråga om den som fyllt minst 55 år innan
ersättningsperioden gått till ända är ersättningsperioden obegränsad, om han
blivit arbetslös som en omedelbar följd av nedläggning av eller bestående
ändring i driften vid företag där han var anställd eller avveckling av hans
verksamhet som självständig företagare på grund av omfattande eller
genomgripande förändring i ortens näringsliv eller i den näringsgren där han
utövade verksamheten samt om han i minst 24 månader under de tre åren närmast
före arbetslöshetens inträde utfört förvärvsarbete.

Rätlen till kontant arbetsmarknadsstöd upphör vid utgången
av månaden före den under vilken den arbetslöse fyller 65 år eller när han
dessförinnan börjar uppbära hel ålderspension, hel förfidspension eller hell
sjukbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

15 § Om arbetslöshet upphör innan ersätlningsperioden gått
till ända, har stödtagaren, om annat ej följer av 16 §, rätl fill kontant
arbetsmarknadsstöd under återstående antal dagar av perioden vid ny
arbetslöshet, även om han då ej uppfyller arbetsvillkoret och karensvillkoret.

Har
ersättningsperioden gått till ända men har stödtagaren inom en lid av tolv
månader dessförinnan uppfyllt arbetsvillkoret, utgår kontant
arbetsmarknadsstöd under ytteriigare ersättningsperiod. Därvid skall dock karensvilikoret
ånyo uppfyllas. Den nya ersättningsperioden räknas från inträdel av den
arbetslöshet, då stödtagaren senast uppfyllde arbetsvillkoret.

För
den som regelbundet utför deltidsarbete under tid då han i övrigt är
arbetslös får, om det finns särskilda skäl, regeringen eller, efter
regeringens bestämmande, arbetsmarknadsstyrelsen föreskriva begränsningar i ersätlningsrätten.

Har ersättningsperioden gått till ända men har stödtagaren
under perioden ånyo uppfyllt arbetsvillkoret, utgår kontant arbetsmarknadsstöd
under ytterligare ersättningsperiod. Därvid skall dock karensvillkoret ånyo
uppfyllas. Den nya ersättningsperioden räknas från inträdel av den
arbetslöshet, då stödtagaren senast uppfyllde arbetsvillkoret.

Till den som regelbundet utför deltidsarbete under lid då
han i övrigt är arbetslös utgår ersättning under högst 50 dagar. Om särskilda
skäl föreligger, får dock ersättningstiden förlängas tdl vad som eljest
gäller.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

17
§

Stödtagare
som blivit ersättningsberättigad med stöd av 9§ kan icke erhålla kontant
arbetsmarknadsstöd under ny ersättningsperiod utan att uppfylla arbetsvillkoret
enligt 6-8 §§, om ej särskilda skäl föreligger.

24 §

Uppbär stödtagare änke-
eller änklingspension eller annan ålderspension än enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring eller mindre än hel förtidspension, mindre än hell sjukbidrag
eller halv ålderspension enligt nämnda lag eller delpension enligt lagen
(7975:380) om delpensionsförsäkring, nedsattes det kontanta
arbetsmarknadsstödet med pensionsbeloppet.

Uppbär stödtagare änke-
eller änklingspension eller annan ålderspension än enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring eller mindre än hel förtidspension, mindre än helt sjukbidrag
eller halv ålderspension enligt nämnda lag eller delpension enligt lagen
(1979:84) om delpensionsförsäkring, nedsattes det kontanta
arbetsmarknadsstödet med pensionsbeloppet.

Uppbär stödtagare
livränta från försäkringsinrättning på grund av yrkesskada eller olycksfall, nedsattes
stödet enligt grunderna i första stycket.

Ersättning understigande
fyra kronor för dag utbetalas ej. Brutet krontal utjämnas till närmast högre krontal.

Ersättning understigande
tio kronor för dag utbetalas ej. Brutet krontal utjämnas till närmast högre krontal.

27 f

År
det sannolikt att arbete som avses i 26 § skulle ha varat högst fem dagar eller
mer än fem men högst tio dagar eller mer än tio dagar, utgör avstängningstiden
fem, fio respektive 20 ersättningsdagar. I avstängningstiden inräknas endast
dagar för vilka karensfid skulle ha tillgodoräknats eller kontant
arbetsmarknadsstöd skulle ha utgått, om avstängningen inte hade skett, eller
dagar under vilka stödtagaren har ulfört förvärvsarbete. Den totala avstängningstiden
får dock inte överstiga 14, 28 respektive 56 kalenderdagar.

Inträffar under avstängningstiden
förhållande som avses i 26 §, beräknas ny avstängningsfid i enlighet med
bestämmelserna i första stycket, om inte den nya avstängningsfiden ryms inom
den löpande avstängningstiden.

Är det uppenbart att stödtagaren
ej vill antaga lämpligt arbete, såsom då stödtagaren vid upprepade fillfällen
har avvisat erbjudet sådant arbete, skall stödtagaren vara av-

Är det uppenbart att stödtagaren
ej vill antaga lämpligt arbete, såsom då stödtagaren vid upprepade tillfällen
antingen har avvisat erbjudet sådant arbete eller lämnat sitt arbe-

Senaste
lyddse 1982: 1221.

Prop. 1983/84:126 11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

stängd fill dess han eller hon utfört te frivilligt utan
giltig anledning,

förvärvsarbete under 20 dagar. skall stödtagaren
vara avstängd till

dess han eller hon ulfört förvärvsarbete under 20 dagar.

Avstängningsfiden räknas från den dag då det förhållande
som anges i 26 § inträffat.

30 §

Ansökan om kontant arbets- Ansökan om- kontant arbets-

marknadsstöd göres skriffiigen hos marknadsstöd göres skriffiigen
hos

länsarbetsnämnden i det län där sö- länsarbetsnämnden i det län där sö

kanden är bosatt. Vid ansökningen kanden är bosatt. Vid ansökningen

skall fogas intyg av arbetsgivaren skall fogas intyg av arbetsgivaren

om sökandens arbetsförhållanden om sökandens arbetsförhållanden

samt de uppgifter i övrigt som be- samt de uppgifter i övrigt som be

hövs för bedömande av hans rätt till hövs för bedömande av hans rätt till

slöd. stöd. Kan sådant intyg endast med

stora svårigheter införskaffas, får arbetsförhållandena
och övriga uppgifter styrkas på annat sätt.

Arbetsgivare skall på begäran utfärda intyg som avses i
första stycket enligt formulär som fastställes av arbetsmarknadsstyrelsen.

Utbetalning av kontant arbetsmarknadsstöd göres av den
allmänna försäkringskassa i vilken sökanden är inskriven.

Talan mot länsarbetsnämnds, all- Överklagande av länsarbets-

män försäkringskassas, arbets- nämnds, allmän försäkringskassas,

marknadsstyrelsens och försäk- arbetsmarknadsstyrelsens och för-

ringsrätts beslut säkringsrätts beslut m.m.

30 a §

Beslut av en länsarbetsnämnd i ärenden om stöd enligt
denna lag skall omprövas av nämnden, om det begärs av en enskild som beslutet
angår och beslutet inte har meddelats med stöd av 30b§.

Vid omprövningen får beslutet inte ändras till den
enskildes nack-dd.

30 b §

Åven om begäran om omprövning inte har framställts, skall
länsarbetsnämnden ändra beslutet i ett ärende om stöd enligt denna lag som har
fattats av nämnden och inte har prövats av arbetsmarknadsstyrelsen.

n Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 126

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

1. om
beslutet på grund av skriv

fel, räknefel eller annat sådant

förbiseende innehåller uppenbar

oriktighet,

2. om
beslutet har blivit oriktigt

på grund av att det har fattats på

uppenbart felaktigt eller ofullstän

digt underlag,

3. om
beslutet har blivit oriktigt

på grund av uppenbart felaktig

rättstillämpning eller annan liknan

de orsak.

Ändring
behöver inte göras om oriktigheten är av ringa betydelse.

Ett
beslut får inte ändras till den enskildes nackdel, om den beslutade förmånen
har förfallit till betalning och inte heller i annat fall om det finns
synnerliga skäl mot det.

Ändring
enligt denna paragraf får inte ske sedan mer än två år förflutit från den dag
då beslutet meddelades. Ändring får dock ske även efter utgången av denna tid,
om del först därefter har kommit fram att beslutet har fattats på uppenbart
felaktigt eller ofullständigt underlag eller om det finns andra synnerliga
skäl.

Talan mot beslut av
länsarbetsnämnd enligt denna lag föres genom besvär hos arbetsmarknadsstyrelsen.

Beslut
av länsarbetsnämnd enligt denna lag får överklagas hos arbetsmarknadsstyrelsen
genom besvär. Nämndens beslut får dock inte överklagas innan nämnden har omprövat
sitt beslut enligt 30a§. Överklagas ett beslut innan det har omprövats skall
överklagandet anses som en begäran om omprövning enligt den paragrafen.

I
fråga om ärende som i första instans handlägges av allmän försäkringskassa har
bestämmelserna i 20 kap. 10-13 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring om
ändring av beslut samt talan mol allmän försäkringskassas och försäkringsrätts
beslut motsvarande tillämpning.

33
§ Besvär skall inges fill den myndighet eller det organ som har meddelat
beslutet. Den omständigheten att besvären ingivits eller insänts direkt till den
myndighet som har aU pröva besvären utgör dock ej hinder för besvärens
upptagande till prövning, om de inkommit före besvärstidens utgång.

Prop.
1983/84:126 13

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Vad
som sägs i denna paragraf om besvär skall i tUlämpliga delar gälla en begäran
om omprövning enligt 30a §. Begäran om omprövning av ett beslut skall ske inom
samma tid som besvär skall anföras mot beslutet.

Länsarbetsnämnds,
allmän försäkringskassas, arbetsmarknadsstyrelsens, riksförsäkringsverkets och
försäkringsrätts beslut länder till omedelbar efterrättelse, om ej annat
angivits i beslutet eller bestäms av myndighet som har att pröva beslutet.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1984.

I
fråga om den som före ikraftträdandet har beviljats kontant arbetsmarknadsstöd
med stöd av I § 4 eller 14 § första och andra styckena gäller dessa
bestämmelser i sin äldre lydelse under återstoden av ersätlningsperioden.

I
fråga om den som har anmält sig som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen
såsom arbetslös före ikraftträdandet prövas rätten till kontant
arbetsmarknadsstöd enligt 6, 8 och 9 §§ i sin äldre lydelse, om inte de nya
bestämmelserna är förmånligare för sökanden.

De
nya bestämmelserna i 30 a och 31 §§ tillämpas inte på beslut som har meddelats
före ikraftträdandet.

Bestämmelserna
i 30 b § om ändring av beslut tillämpas även på beslut som har meddelats före
ikraftträdandet.

Prop.
1983/84:126 14

Utdrag
ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1984-03-01

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carisson, Feldt, Sigurdsen,
Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Boström, Bodström, Göransson, Dahl, R.
Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande:
statsrådet Leijon

Proposition
om ändringar i det kontanta arbetsmarknadsstödet m.m.

1
Inledning

De
gällande lagarna om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd
trädde i kraft den 1 januari 1974. Sedan dess har ändringar gjorts i reglerna
för arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS) vid
ett flertal tillfällen. Bl.a. har ersättningsnivåerna höjts upprepade gånger.
Under det senaste året har frågan om ytterligare ändringar i regelsystemen
aktualiserats genom en rad framställningar från olika myndigheter och
organisationer.

I
årets budgetproposition (prop. 1983/84: 100 bil. 12 s. 119) anmälde jag atl jag
avsåg alt föreslå regeringen att i särskild proposition förelägga riksdagen
förslag i fråga om ändringar i reglerna för arbetslöshetsersättningarna och
vissa därmed sammanhängande frågor. Jag vill nu anmäla de förslag till
ändringar som jag finner angelägna att genomföra i arbetslöshetsförsäkringen
och KAS. Ändringarna gäller i första hand KAS men vissa av dem bör medföra
motsvarande ändringar även i försäkringen.

Jag
har också övervägt frågan om en höjning av dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen.
Denna fråga har berörts i flera framställningar till arbetsmarknadsdepartementet.
Senast har Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganistion och
Arbetslöshetskassornas samor-ganislion (SO) i en skrivelse den 6 februari 1984
bl.a. hemställt alt dagpenningen höjs till 340 kr. fr.o.m. den 1 juli 1984.

Jag
kommer inte att föreslå någon höjning av dagpenningen i detta sammanhang. Denna
fråga, liksom frågan hur en sådan höjning bör finansieras, kan bedömas bättre
när förhandlingarna i den pågående avtalsrörelsen har slutförts. Jag avvaktar
därför med att lägga fram förslag i dessa delar.

Prop. 1983/84:126 15

2
Allmänna överväganden

2.1
SO-dagarsregeln

I
såväl arbetslöshetsförsäkringen som KAS finns regler som begränsar ersättningsrälten
till 50 dagar för den som regelbundet utför deltidsarbete under tid då han eller
hon i övrigt är arbetslös. Antalet ersättningsdagar kan höjas fill 150, men
först efter prövning i varje enskilt fall. Om det föreligger särskilda skäl
kan, för den som är berättigad till en ersättningsperiod som är längre än 150
dagar, ytterligare förlängning medges efter prövning av arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS).

I en
framställning den I oktober 1982 har AMS föreslagit vissa ändringar i dessa
regler. Enligt AMS medför den s.k. 50-dagarsregeln i sin nuvarande utformning
ett sådant administrativt merarbete att det inte är försvarbart atl behålla
regeln. AMS föreslår därför att bestämmelserna ändras så atl ersättning får
utges under 150 ersättningsdagar i stället för som nu 50. En eventuell
förlängning härutöver skall alltid prövas av AMS. Liknande synpunkter när det
gäller 50-dagarsregelns utformning har förts fram också i andra sammanhang.

För
egen del gör jag följande bedömning i denna fråga.

När
det gäller ersättningsrätten i samband med deltidsarbete har reglerna inom
arbetslöshetsförsäkringen sedan länge varit restriktiva. Bakgrunden till detta
har främst varit farhågorna för atl arbetstagarna vid en vikande konjunktur
skall stanna kvar i företaget på deltid och uppbära arbetslöshetsersättning som
en löneutfyllnad i avvaktan på att arbetstiden utökas till heltid igen. Den
största risken med att en sådan situation får pågå under en längre fid har med
rätta ansetts vara att såväl den ersättningsberättigade som arbetsgivaren
skulle sakna intresse av att förhållandet ändras. Detta kan hindra den
nödvändiga rörligheten under en period av strukturomvandling i näringslivet då
det finns efterfrågan på arbetskraft inom nya sektorer.

Del
finns enligt min mening flera omständigheter som talar för atl den hittillsvarande
restriktiva inställningen inle längre behöver upprätthållas. En sådan
omständighet är tillkomsten av lagen om anställningsskydd och de begränsningar
som finns i fråga om rätten att permittera. De fall av ddfidsarbete i
kombination med arbetslöshetsersättning som nu förekommer gäller i första hand
inte företag som inskränker på arbetstiden och håller kvar de anställda i
deltidsarbete. Flertalet sådana fall förekommer i dag i stället inom den offenfiiga
sektorn, även om det där finns en klar tendens mot en ökning av arbetstiden
samtidigt som arbetsförmedlingarna akfivt arbetar för att minska antalet ddlidsarbetslösa.
Ett annal tungt vägande skäl är, som också AMS framhåller, det administrativa m.erarbete
som tillämpningen av de gällande reglerna medför hos arbetslöshetskassorna och
länsarbetsnämnderna. Den utredning som skall föregå beslut i dessa

Prop.
1983/84:126 16

ärenden
förutsätter dessutom deltagande av arbetsförmedlingen och eventuellt också den
lokala fackliga organisationen. Härtill kommer att reglerna av den enskilde
ofta upplevs som svårförståeliga, eftersom vederbörande kan tvingas sluta
deltidsarbetet för aU bli helt arbetslös och därmed beräui-gad fill full
ersättning. Elt annat fall då begränsningsregeln måste framstå som
svårförklarlig är då någon som söker ett heltidsarbete i väntan på ett sådant
arbete accepterar ett av arbetsförmedlingen anvisat deltidsarbete. Att i en
sådan situation av icke självförvållad ddlidsarbetslöshet drabbas av den
nuvarande begränsningen i ersättningsrälten måste naturligtvis ofta av den
enskilde upplevas som orättvist.

Mol
den nu beskrivna bakgrunden anser jag att övervägande skäl talar för att den
nuvarande 50-dagarsregeln med sin generella utformning slopas. I stället bör
det i fortsättningen ankomma på AMS att genom föreskrifter begränsa
ersättningsrätten i de fall där det kan anses att arbetslöshetsförsäkringen
och KAS missbrukas. Det kan nämligen i vissa fall finnas behov av att kunna
förhindra att en undersysselsättning normaUseras med arbetslöshetsersättning
som utfyllnad av arbetsinkomsten. De fall somjag då främst tänker på är när
någon frivilligt slutar en heltidsanställning för att börja arbete på deltid.

2.2
Ersättningsförbjudna dagar

Arbetslöshetsförsäkringen
och KAS innehåller regler som hindrar att ersättning betalas ut för vissa
dagar. Således får ersättning inte utges för söndagar. För helgdagar som inte
infaller på en söndag samt för påskafton, pingstafton, midsommarafton, julafton
och nyårsafton får ersättning utges endast om ersättning utgår för minst två
ytterligare dagar under samma kalendervecka och en arbetslös dag infaller
omedelbart före eller efter helgen.

I en
skrivelse den 4 januari 1983 har SO föreslagit att arbetslöshetsförsäkringen
görs om till en renodlad femdagarsförsäkring, där inte bara söndagar utan även
lördagar blir ersättningsförbjudna dagar. Enligt SO anknyts därigenom
försäkringen bättre till rådande förhållanden på arbetsmarknaden.

För
egen del kan jag ansluta mig fill SO: s förslag, som medför att reglerna om ersätlningsförbud
för helgdagar och helgdagsaftnar kan slopas. Förutom att regelsystemet på så
sätt bättre anpassas till löneförhållandena på arbetsmarknaden blir det enklare.
En sådan ordning underlättar samordningen vid bl.a. sjukdom och förenklar
därmed administrationen av försäkringen. Dessutom medför den större rättvisa
mellan de försäkrade och är därför mer tilltalande från principiell synptnkt än
det system som nu gäller.

Del
föreslagna systemet kan medföra vissa marginella försämringar och innebära
smärre olägenheter. AMS bör därför ges möjligheter all vid behov medge undantag
från den föreslagna regeln.

Prop.
1983/84:126 17

Vad
jag nu har förordat bör inte bara gälla arbetslöshetsförsäkringen. Motsvarande
ändringar bör genomföras också i KAS.

2.3
Företagares arbetslöshet m. m.

I
såväl arbetslöshetsförsäkringen som KAS gäller att en företagare anses arbetslös
först när hans personliga verksamhet i rörelsen har upphört annat än fillfälligt.
Om det finns särskilda skäl kan AMS medge undantag från denna regel.

Kravet
att en företagare för atl anses som arbetslös skall ha lämnat sin rörelse
innebär i allmänhet att han skall ha avyttrat fast egendom och rörelsetillgångar.
Det får således normalt inte röra sig om ett tillfälligt eller fidsbegränsat
avbrott i verksamheten.

Den
omständigheten att avgörandet huruvida arbetslöshet verkligen föreligger när
det gäller företagare många gånger är svårt, har motiverat att del finns en
möjlighet atl i dessa fall ha en längre karenstid än vad som annars gäller. I
fråga om företagare kan således de erkända arbetslöshetskassorna föreskriva
att en karenstid om högst två månader skall gälla. I KAS är huvudregeln att
karenstiden för egna företagare är två månader. Om det finns särskilda skäl,
får dock AMS föreskriva att en kortare karenstid skall gälla.

De
relativt restriktiva reglerna när det gäller företagares arbetslöshet motiverades
vid införandet med att det var angelägel att så långt som möjligt eliminera
riskerna för missbruk av arbetslöshetsförsäkringen och KAS. Vidare ville man
skapa en garanti mot att kontant stöd vid arbetslöshet blir en
inkomstutfyllnad i mindre lönsamma företag.

Frågan
om arbetslöshetsbegreppet för företagare uppmärksammas av SO i skrivelsen den 4
januari 1983. SO förordar där en viss utvidgning av ersättningsmöjlighetema vid
tillfälligt uppehåll i den egna verksamheten för dem som växelvis arbetar som
företagare och anställda. Frågan har också nyligen behandlats i riksdagen med
anledning av elt motionsyrkande. I sitt av riksdagen godkända betänkande (AU
1983/84:7) anförde arbetsmarknadsutskottet att man inte bör göra någon ändring
i det gällande arbetslöshetsbegreppel i fråga om dem som heU eller
huvudsakligen är egna företagare. När det däremot gäller personer som
kombinerar en delfidsanställning med elt begränsat engagemang i ett företag
ansåg utskottet att det behövs regler som medger en flexiblare fillämpning än
som nu synes vara möjlig.

För
egen del vill jag i stort sett ansluta mig till den bedömning som arbetsmarknadsutskottet
gör i nämnda betänkande. Motiven för det restriktiva arbetslöshetsbegreppel
beträffande företagare äger i huvudsak fortfarande giltighet. I ett par
avseenden är jag dock beredd att förorda en uppmjukning av gällande praxis.
Således bör enligt min mening personer som rent faktiskt inte deltar i driften
av ett företag utan som av formella

Prop. 1983/84:126 18

skäl
är registrerade som t.ex. delägare kunna få ersättning i samband med arbetslöshet
i arbete som ligger utanför företaget. Vidare bör den omständigheten att den
arbetslöse har ett inregistrerat företag inte ovillkorligen utesluta
vederbörande från rätt till arbelslöshetsersäUning. Om del kan visas att del
inte bedrivs någon verksamhet i företaget och deUa inte är tillfälligt, bör
ersättning kunna utges. Slufiigen vill jag ansluta mig fill arbetsmarknadsutskottets
tidigare återgivna uttalande angående möjligheten till ersättning för dem som
kombinerar en deltidsanställning med eU begränsat engagemang i ett företag.
Dessa personer bör ha rätt till ersäUning för det inkomstbortfall som uppstår
när anställningen upphör. Detta förutsäUer naturiiglvis att verksamheten i
företaget inte utökas i samband med arbetslösheten.

De
nu redovisade uppmjukningarna av arbetslöshetsbegreppel ser jag som
tillämpningsfrågor som bör kunna lösas inom ramen för det gällande regelsystemet.
Några ingrepp i de aktuella lagreglerna erfordras enligt min mening inte.

Som
jag nämnde inledningsvis i detta avsnitt kan del gälla en längre karenstid för
företagare än vad som gäller för andra grupper. Genom det sätt på vilket dessa
regler tillämpas existerar i praktiken inte någon längre karenstid för
företagare. Jag förordar därför att reglerna ändras så att karenstiden också
för företagare blir fem dagar.

2.4
Omprövning och rättelse av beslut

I
arbetslöshetsförsäkringen gäller en besvärsordning som innebär att beslut av en
erkänd arbetslöshetskassa överklagas hos AMS genom besvär. Över AMS' beslut
förs med vissa undanlag talan hos försäkringsöverdomstolen. När det gäller KAS
överklagas på motsvarande säu länsarbetsnämndernas beslut hos AMS. Åven här är
försäkringsöverdomstolen sista instans.

Som
framgår av vad jag nu har sagt är AMS första besvärsinstans i arbetslöshetsförsäkringen
och KAS. Härutöver har AMS en tillsynsfiink-tion när det gäller
arbetslöshetskassornas och länsarbetsnämndernas hantering av
arbetslöshetsersättningarna. Såväl besvärsärendena som tillsynsfunktionen
sköts av AMS' försäkringsenhet.

Enligt
min mening är det angeläget att minska tillströmningen av besvärsärenden till
AMS och därmed minska belastningen på försäkringsenheten som behandlar ca 3
000 sådana ärenden varje år. Detta skulle medföra atl ärendebalansen minskar
och att väntetiderna i besvärsärendena blir kortare. Det ligger självfallet ett
väsentligt rättssäkerhetsintresse i att väntetiderna vid besvärsprövningen kan
hållas nere. Det är ett grundläggande krav att en besvärsordning är utformad
så att den kan erbjuda en såväl snabb som från andra synpunkter betryggande
ärendehantering. Förutom dessa fördelar skulle en minskad tillströmning av
besvärsärenden kunna frigöra resurser för en effekfivare tillsynsverksamhet.

Prop.
1983/84:126 19

För
att uppnå den önskade effekten skulle det besvärsförfarande som sedan några år
gäller inom den allmänna försäkringen i tillämpliga delar kunna införas också i
arbetslöshetsförsäkringen och KAS.

Den
1 januari 1979 infördes i socialförsäkringen en besvärsordning som innebar att
försäkringskassorna skulle ompröva vaije beslut mol vilket besvär anfördes.
Beslutet fick dock ändras endast om klagandens yrkande därigenom i sin helhet
bifölls. I annat fall skulle ärendet lämnas över för handläggning till
vederbörande försäkringsrätt.

Sedan den 1 april 1982
gäller en utökad omprövningsrätt för försäkringskassorna. Kassorna är i sin
omprövning inte längre bundna av den försäkrades yrkande utan kan också
meddela beslut varigenom det delvis bi-falles. Vidare innebär det nu gällande
omprövningssystemet att klaganden, när han har fått del av omprövningsbeslutet,
måste ta ett nytt initiativ, om han önskar att ärendet skall tas upp av
besvärsinstansen. Kassans första beslut är således endast förenat med en rätt
för den försäkrade att begära omprövning. Besvärsrätten knyts i stället till
det beslut som fattas med anledning av omprövningen.

Erfarenheterna
från den allmänna försäkringen visar att den beskrivna ordningen har lett till
att många ärenden som tidigare skulle ha föranlett besvär slutligt stannar i
försäkringskassorna (se prop. 1983/84:100 bil.7 s. 27). Systemet med omprövning
har således medfört atl de försäkrade har blivit väsenthgt mer benägna att nöja
sig med den prövning som sker i försäkringskassan. En förklaring till detta
torde vara alt de försäkrade -även om det nya beslutet inte leder till någon
ändring - får större förståelse för besluten, eftersom de får en utförligare
motivering. Jag förordar atl motsvarande regler införs i
arbetslöshetsförsäkringen och KAS. Den närmare utformningen av reglerna
återkommer jag till i specialmotiveringen.

2.5
Arbetslöshetsersättning vid barntillsyn

Ell
grundläggande villkor för atl rätt till arbetslöshetsersättning skall föreligga
är att den arbetslöse står till arbetsmarknadens förfogande. Detta innebär
bl.a. att den arbetslöse skall vara oförhindrad att ta ett lämpligt arbete om
och när det erbjuds. Av den som har vård om barn krävs i princip att
barntillsynen är ordnad för ett normalt dagfidsarbete för att vederbörande
skall anses stå till arbetsmarknadens förfogande och vara oförhindrad att åtaga
sig arbete.

Enligt
de föreskrifter som AMS har utfärdat i fråga om barntillsyn vid arbetslöshet är
det inte något absolut krav alt tillsynen är ordnad genom någon utomstående
under arbetslösheten. Tillsynsfrågan skall däremot vara så förberedd att den
kan lösas utan längre dröjsmål när ett arbete erbjuds. För den som har haft
dellids- eller skiftarbete räcker det med att ha barntillsynen ordnad för att
kunna ta ett arbete med motsvarande arbetstider. Vidare får den som är
ofrivilligt arbetslös och erbjuds arbete

Prop. 1983/84:126 20

med
ändrade arbetstider den tid på sig som behövs för att ordna barntillsynen. Hur
lång tid detta får ta beror på de möjligheter som finns att ordna barntillsyn
på orten. Sökanden måste dock vidta de åtgärder som är möjliga för att ordna
tillsynen inom rimlig tid.

Till
en början vill jag beträffande denna fråga framhålla alt den pågående
utbyggnaden av barnomsorgen kan väntas medföra all de problem som f n. finns
när del gäller rätten till arbetslöshetsersättning för dem som har vård om barn
på sikt minskar. Detta hindrar dock inte att man måste ha stor förståelse för
de föräldrar som på grund av arbetslöshet mister barnomsorgsplats vilket
kanske i sin tur medför att de inte har rätt till arbetslöshetsersättning.
Frågan har också under en lång rad av år uppmärksammats i motioner i riksdagen
(se senast AU 1983/84:7).

Sedan
länge har det hävdats att de olägenheter som den på vissa håll otillräckligt
utbyggda barnomsorgen förorsakar egentligen inte är ett arbetsmarknadspolitiskt
problem som man bör lösa inom ramen för arbets-löshetsersäuningarna. Jag delar
denna principiella uppfattning. När det gäller bedömningen av huruvida rätt
till arbetslöshetsersättning föreligger, måste utgångspunkten vara att den som
gör anspråk på ersättning skall vara oförhindrad att åtaga sig förvärvsarbete.
Detta får dock inte innebära atl man ställer orimliga krav på barntillsynen när
det gäller arbetslösa föräldrar.

Enligt
min mening bör man i den praktiska tillämpningen av ersättningsreglerna kunna
komma fram till en ordning som innebär en rimlig avvägning mellan de olika
intressen som här gör sig gällande. Detta är således somjag ser det i första
hand en fråga om hur gällande regler skall tillämpas och några direkta ingrepp
i lagstiftningen anser jag inte vara nödvändiga.

De
föreskrifter som AMS har utfärdat tar i viss utsträckning hänsyn till de
problem som kan uppstå för arbetslösa föräldrar som inte har barntillsynen
ordnad. I vissa fall medför dock föreskrifterna att rätten till arbetslöshetsersättning
går förlorad. Även om detta med hänsyn till de grundläggande
ersättningsvillkoren är en konsekvens som aldrig går att heh undvika, anser
jag att man skulle kunna utvidga ersättningsrätten i vissa situationer då de
nuvarande föreskrifterna hindrar att ersättning utges. De fall som jag då
närmast tänker på är när någon i samband med arbetslöshet som är ofrivillig
oförskyllt går miste om sin barnomsorgsplats. En sådan förälder bör få behålla räUen
fill arbetslöshetsersättning under den tid som det tar aU på nytt ordna
barntillsynen. En förutsättning för detta bör naturligtvis dock vara att
vederbörande verkligen aktivt försöker ordna tillsynen.

Jag
vill också peka på den roll som kommunerna spelar i det här sammanhanget.
Mycket av problemet beror nämligen på de regler som kommunerna tillämpar när
det gäller rätten att behålla barnomsorgsplats i samband med arbetslöshet och räUen
till förtur till sådan plats när ett arbete erbjuds. Det är min förhoppning att
kommunerna så långt som det

Prop.
1983/84:126 21

är
möjligt beaktar de problem som jag har behandlat i det föregående när det
gäller rätten fill tillgängliga barnomsorgsplatser.

Slutligen
vill jag framhålla vikten av att arbetsförmedlingen informerar de arbetssökande
om de regler som gäller beträffande barntillsyn och arbetslöshetsersättning.
Härigenom kan i många fall undvikas att den arbetssökande på grund av bristande
kunskaper om reglernas innebörd går miste om rätten till ersättning.

2.6
Kravet på arbetsgivarintyg

Enligt
lagarna om arbetslöshetsförsäkring och KAS gäller ett ovillkoriigt krav på att
en ansökan om ersättning skall vara åtföljd av ett intyg från arbetsgivaren som
utvisar tidigare arbetsförhållanden och de övriga uppgifter som behövs för att
rätten till ersättning skall kunna bedömas. Mot detta krav svarar en laglig
skyldighet för arbetsgivarna att på begäran utfärda sådant intyg. Denna skyldighet
är inte sanktionerad på något sätl.

SÖ
har i skrivelsen den 4 januari 1983 begärt att den ifrågavarande skyldigheten
för arbetsgivare sanktioneras med en bölespåföljd. Bakgrunden till SO: s
framställning är de svårigheter som uppstår bl. a. när en arbetsgivare
försummar skyldigheten att utfärda intyg.

Även
om jag har full förståelse för de synpunkter som SO för fram är jag inte
övertygad om att införandet av en bötessanktion är del bästa sättet att komma
till rätta med det här problemet. Nackdelen med förslaget är att förfarandet
med att döma ut böter ofrånkomligen tar viss tid i anspråk. Dessutom kan man
aldrig vara helt säker på att arbetsgivaren, trots bötes-sanktionen, verkligen
utfärdar något intyg.

Enligt
min mening är det väsentligt att man får en praktiskt fungerande ordning som
innebär att ersättningsärendena kan avgöras utan onödigt dröjsmål. Man måste
hålla i minnet att det här är fråga om bidrag till de försäkrades resp. stödtagamas
försörjning och att redan en relativt kortvarig fördröjning kan medföra
avsevärda problem för den ersättningsberättigade.

Jag
förordar därför att kravet på arbetsgivarintyg inte skall vara absolut. Visar
det sig alt det finns svårigheter att förete intyg, bör kravet således inte gälla.
Normalt lär det inte vara några problem att på annat sätt styrka de uppgifter
som har betydelse när det gäller att bedöma rätten fill ersättning och
ersättningens storlek.

Det
normala skall naturligtvis också i fortsättningen vara atl arbetsgivarintyg
företes. Skulle det visa sig atl den ordning somjag nu har förordat medför att
arbetsgivarna i ökad omfattning underlåter att fullgöra sin skyldighet att
utfärda intyg, är jag beredd att överväga lämpliga åtgärder och återkomma med
förslag om sådana.

Prop. 1983/84:126 22

2.7
Förenklingar i KAS-reglerna

Inledande
synpunkter

Den
största nyheten vid 1973 års reform av det kontanta stödet vid arbetslöshet var
införandet av den nya stödformen KAS. Avsikten med denna stödform var att den
skulle vara ett komplement till arbetslösbets-försäkringen och utgöra ett
ekonomiskt grundskydd vid arbetslöshet för framför allt olika grupper av nytillträdande
på arbetsmarknaden som faller utanför försäkringen. Erfarenheterna från de fio
år som KAS nu har funnits visar att stödformen har en vikfig funktion att
fylla. Inte minst den omfattning som KAS har kommh att få tyder starkt på
detta. Antalet stödtagare har således ökat från ca 56000 år 1974 till ca 144500
år 1982. Under samma fid har summan av utbetalda ersättningar stigit från ca 65
milj. till ca 521 milj. kr. per år.

Administrationen
av KAS sker på så sätt att det i första hand är arbetsförmedlingen som lämnar
information om stödet till den som söker eller uppbär stöd. Förmedlingen utför
dessutom ett visst grundläggande granskningsarbete. Beslut om KAS fattas av
länsarbetsnämnderna som också utfärdar utbetalningsunderlag till de allmänna
försäkringskassorna för utbetalning av stödet.

KAS
utgår vid arbetslöshet till den som inte är medlem i en erkänd
arbetslöshetskassa eller som är medlem, men inle uppfyller medlemsvillkoret
eller inte har rätt till ersättning därför att ersättningsperioden har gått
till ända sedan medlemmen har fyllt 60 eller i vissa fall 55 år. Annars
överensstämmer reglerna i KAS i huvudsak med vad som gäller i arbetslöshetsförsäkringen
.

För KAS
gäller således samma allmänna villkor för rätl till ersättning som i
arbetslöshetsförsäkringen, nämligen alt stöd kan utgå om sökanden är arbetslös,
arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete i minst tre timmar per
dag och i genomsnitt minst 17 timmar per vecka, beredd att anta erbjudet
lämpligt arbete, anmäld som arbetssökande på arbetsförmedlingen samt inte kan
erhålla lämpligt arbete. För KAS gäller numera att sökanden skall ha fyllt 18
år för att stöd skall kunna beviljas medan motsvarande åldersgräns i
försäkringen är 16 år.

När
det gäller arbetsvillkoret och de därtill anslutande reglerna om s.k. jämställd
och överhoppningsbar tid överensstämmer regelsystemet i KAS i stort sett med
vad som gäller i arbetslöshetsförsäkringen. Även i många andra avseenden finns
likheter i regelsystemen.

Prop.
1983/84:126 23

På
några punkter skiljer sig emellertid KAS från vad som gäller i försäkringen. Detla
gäller till en början möjligheterna att genom olika slag av utbildning
kvalificera sig för stödet. Någon motsvarighet till dessa regler finns inle i
försäkringen. Andra skillnader är ersättningsperiodens längd och
ersättningsbeloppets storiek.

Genom
beslut den 26 januari 1983 uppdrog regeringen åt AMS att se över reglerna för KAS.
Syftet med översynen var att åstadkomma förenklingar av rutinerna för
handläggningen av ärenden rörande KAS hos länsarbetsnämnderna och
arbetsförmedlingarna.

Med
en skrivelse den 10 juni 1983 har AMS redovisat översynsarbetet i en rapport. I
rapporten läggs fram förslag som innebär ändringar i reglerna om överhoppningsbar
tid och det s.k. studievillkoret.

Såsom
har framgått av vad jag nu har anfört bygger de grundläggande ersättningsvillkoren
i KAS i stor utsträckning på det regelsystem som sedan lång tid har utvecklats
i arbetslöshetsförsäkringen. Vid tillkomsten av KAS var det självfallet
naturligt att tillgodogöra sig erfarenheterna från försäkringen. AMS' rapport
visar emellertid att administrationen av KAS har blivit tungrodd och medför ett
inle obetydligt arbete för arbetsförmedlingarna och länsarbetsnämnderna. Det
finns flera orsaker till alt administrationen av KAS upplevs som besvärlig
jämfört med försäkringen.

Arbetslöshetsförsäkringen
administreras i första hand av f n. 45 arbetslöshetskassor. Systemet med
arbetslöshetskassor, som läcker så gott som hela arbetsmarknaden, har vuxit
fram successivt under en lång följd av år vilkel har medfört att de olika
kassorna har kunnat anpassa sig till de särskilda förhållanden som råder inom
den del av arbetsmarknaden där kassan är verksam. Det gör att kassorna är väl
förtrogna med de särförhål-landen och speciella problem som råder inom deras
respektive områden.

När
man i samband med införandel av KAS i stor utsträckning förde över
försäkringens regler på denna stödform innebar det att man på varie
länsarbetsnämnd lade ett ansvar att behärska alla de speciella frågor och förhållanden
som i försäkringen till stor del fördelar sig på de olika kassorna. Detta är
en orsak till att administrationen av KAS är betungande för länsarbetsnämnderna
och AMS. Ytterligare en förklaring till detta är att arbetsmarknadsverkets
hantering av KAS sker helt manuellt utan hjälp av datorer.
Arbetslöshetsförsäkringen är däremot i stor utsträckning betjänad av ADB-teknik.

Såsom
jag framhöll inledningsvis i detta avsnitt visar utvecklingen av KAS sedan år
1974 att denna stödform har fått stor betydelse för framför allt nytillträdande
på arbetsmarknaden. Stödet har emellertid belydelse också för sådana arbetslösa
som har endast tillfällig eller i övrigt lös anknytning fill arbetsmarknaden.
Även om arbetslösa som befinner sig i dessa situationer i första hand behöver
stöd genom arbetsmarknadsåtgärder som är inriktade på en planerad och
målmedveten start i arbetslivet, råder det ingen tvekan om att KAS har en
betydelsefull uppgift att fylla i

Prop. 1983/84:126 24

arbetsmarknadspolitiken
och medverkar till att lösa de ekonomiska svårigheter som kan uppstå innan ett
lämpligt arbete kan erbjudas.

Även
om de senaste årens inriktning av arbetsmarknadspolitiken - jag tänker då
närmast på inrättandet av ungdomsplatserna och ungdomslagen - avsevärt har
minskat betydelsen av KAS behövs detta grundskydd vid arbetslöshet som ett
komplement till arbetslöshetsförsäkringen också i framtiden. Detta innebär dock
inte att man behöver behålla den starka anknytning till försäkringen som f n.
finns. Jag anser att del är angeläget att förenkla regelsystemet i KAS och
därmed frigöra resurser inom arbetsmarknadsverket för mer väsentliga insatser
inom arbetsmarknadspolifi-ken. Jag avser därför att nu lägga fram förslag med
denna inriktning.

Jag
vill dock i detta sammanhang betona att enbart de förslag somjag här lägger
fram inte är tillräckliga för att i önskvärd utsträckning förenkla
administrationen av KAS. Även de fillämpningsföreskrifter beträffande KAS som
AMS har utfärdat, och som i stor utsträckning överensstämmer med motsvarande
föreskrifter i försäkringen, är i behov av en översyn i syfte att förenkla
handläggningen. Det kan också finnas anledning att överväga om inte
länsarbetsnämndens hantering av KAS kan föras över till de allmänna
försäkringskassorna.

Jag
övergår nu till de konkreta förslag som jag har för avsikt atl lägga fram.
Vissa av dessa förslag sammanfaller med de förslag som AMS har redovisat i den
tidigare nämnda rapporten, medan andra angår frågor som AMS inte har berört.

Till
en början vill jag dock erinra om att redan de ändringar somjag i det föregående
har förordat i fråga om 50-dagarsregeln, ersättningsreglerna för vissa helgdagar
och karensreglema för företagare medför förenklingar av regelsystemet i KAS.
Även förslaget om att i vissa fall kunna avstå från kravet på arbetsgivarintyg
bör i viss utsträckning underlätta handläggningen. Till detta kommer att
införandet av ungdomslagen fr.o.m. årsskiftet innebär att ca 13 000 personer
per månad inte längre belastar administrationen av KAS, vilket naturligtvis
innebär en inte oväsentlig lättnad i hanteringen.

Ersättningstidens
längd

Ersättningsperioderna
i arbetslöshetsförsäkringen och KAS är som jag fidigare har påpekat inte
överensstämmande. Motivet för denna skillnad är framför allt de skilda syften
som de båda stödformerna har. I vissa avseenden är ersättningsperioderna
förmånligare i försäkringen medan de i andra avseenden är förmånligare i KAS.

I
försäkringen är ersäuningstiden 300 dagar för dem som inte har fyllt 55 år och
därefter 450 dagar. I KAS är ersättningstiderna mer differentierade.
Huvudregeln innebär att stödet lämnas under längst 150 dagar. Har stödtagaren
uppnått 55 års ålder innan ersättningsperioden har gåu till ända, är ersätlningsperioden
300 dagar. Sedan stödtagaren har fyllt 60 år lämnas stöd utan tidsbegränsning.
Delta gäller också den som har fyllt 55 år, om

Prop. 1983/84:126 25

arbetslösheten
är av strukturkaraktär. Detta innebär att arbetslösheten skall vara en
omedelbar följd av en företagsnedläggning eller bestående driftsförändring och
i fråga om företagare att den arbetslöse har nödgats atl avveckla sin rörelse
som en följd av omfattande eller genomgripande förändring av näringslivet i
branschen eller på orten. Rätt till KAS under obegränsad fid fillkommer också
den som har uppburit dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen under längsta
möjliga tid och som har fyllt 60 år eller, i fråga om strukturarbetslösa, 55
år. I såväl arbetslöshetsförsäkringen som KAS gäller att den som har fyllt 65
år inte har någon räU till ersättning.

De
förslag som jag lägger fram i fråga om ersättningstidens längd i KAS syftar
främst till att ta bort en del av de skillnader som i detta avseende råder
mellan försäkringen och KAS. Vad jag då framför allt tänker på är de möjligheter
att uppbära KAS utan tidsbegränsning som nu finns. Enligt min mening är denna
ordning prindpidh felaktig. Visserligen råder det ingen tvekan om att det för
arbetslösa i de aktuella åldersgrupperna normalt är svårare all erhålla ett
nytt arbete än vad det är för dem som är yngre. Trots det anser jag att
arbetslöshetsersättning utan tidsbegränsning inte är den metod som bör användas
för att komma fill rätta med dessa problem. Redan när KAS infördes fanns det i
och för sig alternativa möjligheter till en stadigvarande försörjning för dem
som mot slutet av sin aktiva tid blir arbetslösa. Jag tänker då på möjligheten
att erhålla förtidspension på arbetsmarknadsmässiga grunder. Sedan dess har de
arbetsmarknadspolitiska medlen utvecklats ytterligare och jag vill här bara
erinra om den principiella rätt till beredskapsarbete för dem som inte har
fyllt 60 år och som riskerar att bli utförsäkrade som regeringen beslutade om
förra året.

Jag
föreslår således att de nuvarande möjligheterna att uppbära KAS under
obegränsad fid slopas. Med hänsyn till de svårigheter som har visat sig
föreligga när det gäller att tillämpa reglerna om strukturarbetslöshet förordar
jag att också dessa regler slopas. Detta bör gälla såväl utförsäkrade
strukturarbetslösa 55-åringar som sådana arbetslösa 55-åringar som direkt uppbär
KAS.

Detta
kommer att innebära en betydande förenkling av reglerna om ersättningsfid i KAS.
Den grundläggande regeln blir liksom hittills att ersättningstiden skall vara
längst 150 dagar. Därutöver bör gälla att rätt till ersättning föreligger under
300 dagar för dem som har fyllt 55 år och under 450 dagar för dem som har fyllt
60 år.

Kvalifikationsgrunderna

Såsom
jag nämnde inledningsvis är de grundläggande kvalifikaiionsgrun-dema i KAS och
arbetslöshetsförsäkringen desamma. Den enda mer påtagliga skillnaden i
regelsystemen i detta hänseende gäller den möjlighet att kvalificera sig för KAS
genom olika former av utbildning somjag redan har nämnt.

Prop.
1983/84:126 26

När
det gäller det s.k. studievillkoret vill jag förorda vissa förenklingar. Den
utbildning som f.n. kan berättiga till KAS är ungdomsutbildning, yrkesinriktad
vuxenutbildning på heUid som omfattat minst ett läsår och berättigat till studiesodalt
stöd samt arbetsmarknadsutbildning som omfattat minst tre månader. Sökanden
skall ha ställt sig till arbetsmarknadens förfogande som arbetssökande genom
arbetsförmedlingen inom fem månader från utbildningens avslutande och därefter
ha varit arbetssökande under minst tre månader.

I
sin rapport pekar AMS bl.a. på de ojämnheter som finns i regelsystemet när det
gäller studievillkoret. Medan en utbildning kan kvalificera för KAS som
ungdomsutbildning kan det hända att samma utbildning som bedrivs i form av
vuxenutbildning inte accepteras, eftersom den inte uppfyller kravet på att
vara yrkesinriktad. När det gäller utbildningar inom arbetsmarknadsutbildningen
pekar AMS på att flertalet sådana utbildningar som är avsedda för ny- och
återinträdande på arbetsmarknaden omfattar mer än 20 veckor.

Rapporten
i denna del föranleder mig att föreslå att de två kategorierna ungdoms- och
vuxenutbildning slås samman fill en kvalifikationsgrund benämnd utbildning på
vilken bör ställas kravet att den skall ha bedrivits på heltid, omfattat minst
ett läsår och berättigat till studiesodalt stöd. För att undvika de omotiverade
skillnader som nuvarande regler medför, bör kravet på yrkesinriktning inte
längre uppställas. Jag vill i delta sammanhang också påpeka att inrättandet av
ungdomslag för 18- och 19-åringar medför all ungdomsutbildning som särskild kvalifikationsgrund
för KAS i stor utsträckning har spelat ut sin roll.

När
det gäller arbetsmarknadsutbildning bör denna ha pågått minst fem månader för
att kvalificera för KAS. Denna ändring medför att regeln blir mer likställd med
det krav på förvärvsarbete som uppställs i arbetsvillkoret.

Kravet
på att sökanden skall ha stått till arbetsmarknadens förfogande i minst tre
månader i anslutning till utbildningens avslutande har i den prakfiska tillämpningen
medfört många problem. För alt undanröja dessa förordar jag att regeln utformas
som ett krav på att sökanden skall ha varit anmäld som arbetssökande eller ha
förvärvsarbetat under minst 90 kalenderdagar inom en ramtid av tio månader
från utbildningens avslutande. Detta bör kunna undanröja många av de
tillämpningssvårigheter som den nuvarande regeln har förorsakat. Dessa 90 dagar
skall enligt min mening inte behöva fullgöras i en följd utan bör kunna ligga
utspridda under fiomånadersperioden. Det här förslaget innebär också att det
nuvarande kravet på att sökanden skall ställa sig till arbetsmarknadens förfogande
inom fem månader från utbildningens avslutande kan slopas. Med den nya konstruktionen
av studievillkoret förlorar detta krav i betydelse. Dessutom medför detta en
förenkling, eftersom kravet har vållat fillämpningsproblem. För att förslaget
inte skall medföra försämringar i förhållande till

prop.
1983/84:126 27

vad
som nu gäller bör införas en regel som innebär att ramtiden kan förlängas med
tid då sökanden har varit hindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande på
grund av sjukdom, värnpliktstjänstgöring, havandeskap eller vård av eget barn
eller adoptivbarn som inte har fyllt två år.

I
fråga om studievillkoret vill jag slutligen också förorda ett slopande av förbudet
att flera gånger kvalificera sig för KAS genom detta villkor. Regeln torde ha
ringa prakfisk betydelse samtidigt som den är tvivelaktig från sakliga
utgångspunkter.

Jag
vill i detta sammanhang också ta upp ett par frågor som har anknytning till
arbetsvillkoret. Detta villkor i KAS överensstämmer i stort sett med
motsvarande villkor i försäkringen. Det grundläggande kravet är således att den
arbetslöse under en ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslöshetens
inträde har utfört förvärvsarbete i minst fem månader. I KAS preciseras
innebörden av arbetsvillkoret ytterligare genom att det föreskrivs att hänsyn
endast får tas till månad då förvärvsarbete har utförts minst tio dagar och
minst 70 timmar. Någon motsvarande precisering finns inte i
arbetslöshetsförsäkringen.

Med
hänsyn till de varierande förhållanden som råder inom de olika
arbetslöshetskassorna har de fått en viss frihet atl med AMS' medgivande närmare
utforma arbetsvillkoret efter förhållandena inom kassans verksamhetsområde. En
motsvarande ordning är knappast möjlig att tillämpa i fråga om KAS som gäller
över hela arbetsmarknaden. Någon form av precisering av den närmare innebörden
behövs därför. Den nuvarande utformningen med krav på arbete under minst 10
dagar och minst 70 timmar har emellertid visat sig svår att administrera
närmast på så sätt att arbetsgivarintygen ofta saknar uppgifter om antalet
arbetade dagar per månad. Delta medför ett inte obetydligt merarbete med
kompletteringar av intygen. Ofta visar det sig också att arbetsgivarna har
svårt att överhuvudtagel lämna uppgifter om antalet arbetade dagar.

Jag
förordar mot denna bakgrund att den ifrågavarande bestämmelsen ändras till att
avse endast ett krav på atl arbete skall ha utförts minst 75 timmar för att en
månad skall få tillgodoräknas i arbetsvillkoret. Detta bör medföra en väsenfiig
förenkling av hanteringen av KAS och jag bedömer att det föreslagna fidsmåttet
i praktiken kommer att innebära ett krav på arbetets omfattning som ungefär
motsvarar det nuvarande kravet.

Jag
vill också här beröra en annan ändring som har anknytning till arbetsvillkoret,
nämligen reglerna om överhoppningsbar tid vid beräkningen av ramtiden i
arbetsvillkoret. Tid som får hoppas över är då sökanden har varit hindrad att
arbeta på grund av styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring, vuxenutbildning,
yrkesinriktad rehabilitering, nykterhetsvård på anstalt, frihetsberövande på
kriminalvårdens område och vård av eget barn eller adoptivbarn som inte har
fyllt två år.

I
sin rapport pekar AMS på att de ifrågavarande reglerna medför att fid som
ligger mycket långt tillbaka kan få belydelse för rätten fill KAS. Att

Prop.
1983/84:126 28

införskaffa
intyg som styrker överhoppningsbar tid förlänger inte sällan
ansökningsförfarandet och ibland är det överhuvudtaget inte möjligt att få fram
nödvändiga handlingar. Enligt AMS vore ett sätt att förenkla informationen och
handläggningen av KAS att kräva att kvalifikationstiden ligger i så nära
anslutning till arbetslösheten som möjligt. I rapporten föreslås därför att den
överhoppningsbara tiden maximeras till två år, vilket innebär att tid längre tillbaka
än tre år räknat från första arbetslösa dag som arbetssökande på
arbetsförmedlingen inte kan påverka rätten till KAS. Med hänsyn till de skäl
som AMS har anfört biträder jag förslaget.

Karensregler
m.m.

I
KAS krävs att karensvillkoret om fem dagar skall fullgöras under en
sammanhängande tid av fem kalenderveckor. Detta krav som inte lär ha någon
större praktisk betydelse är bara ägnat att komplicera handläggningen. Jag
förordar därför att det slopas.

Ersättningssystemet
i KAS är uppbyggt på ett sätt som innebär att stödtagaren under en löpande
ersättningsperiod har möjlighet att på nytt uppfylla arbetsvillkoret. Denna
prövning görs när den första ersättningsperioden går fill ända. Vid
omprövningen beaktas det arbete som har utförts under den föregående perioden,
vilket medför att förhållanden som ligger långt tillbaka i tiden kan behöva
utredas. För att förenkla handläggningen föreslår jag att man vid omprövningen
bara skall gå tolv månader tillbaka i liden.

Slutligen
vill jag i detta sammanhang ta upp en regel som har gällt oförändrad sedan KAS
infördes. Regeln innebär att ersättning som understiger fyra kr. per dag inte
betalas ut. Med hänsyn till den penningvärdesförändring som har ägt rum sedan
år 1973 förordar jag att detta belopp höjs till tio kr. Motsvarande regel i
arbetslöshetsförsäkringen bör också ändras.

Förutom
de ändringar i syfte att förenkla administrafionen av KAS som jag i del
föregående har förordat, har jag för avsiki att föreslå ytterligare ett par
förändringar. Dessa är emellertid inte av någon direkt saklig betydelse och jag
återkommer därför till dem i specialmotiveringen.

2.8
Anslagsberäkning

Kostnaderna
för dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen, KAS och utbildningsbidragen kan
på grund av osäkerheten om den framfida ersättningsnivån och arbetslöshetens
omfattning inte beräknas annat än över-slagsmässigt. AMS har i sina
anslagsberäkningar för budgetåret 1984/85 vid beräkningen av kostnaderna för
ersättningen till de erkända arbetslöshetskassorna utgått bl.a. från en
arbetslöshet motsvarande 6,3 ersättningsdagar per medlem och år och 3 350 000
försäkrade. AMS har vidare räknat med en genomsnittligt fillförsäkrad
dagpenning på 275 kr. och en oförändrad högsta dagpenning. Med dessa
förutsättningar beräknar AMS statsbi-

Prop. 1983/84:126 29

dragen
till de erkända arbetslöshetskassorna till 4 766,6 milj.kr., varav 1668,3 milj.kr.
utgör anslagsmedel.

För KAS
har AMS räknat med 7,8 miljoner stöddagar, vilket med en 10-procentig reduktion
på grund av pension, sjukbidrag och livränta medför ett medelsbehov av 702 milj.kr.,
varav 245,7 milj.kr. faller på statsbudgeten.

Kostnaderna
för staten för utbildningsbidrag till deltagare i arbetsmarknadsutbildning och
yrkesinriktad rehabilitering har AMS beräknat till 756,4 milj.kr. Antalet
deltagare med utbildningsbidrag i arbetsmarknadsutbildning har beräknats till
102 000 och den genomsnittliga utbildningstiden till ca 19 veckor. Antalet deUagare
i yrkesinriktad rehabilitering har beräknats till 21 000, den genomsniuliga inskrivningsfiden
till tolv veckor och utbildningsbidraget till 700 kr. per vecka.

AMS
har föreslagit att den grupplivförsäkring som utgår till deltagare i
arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering i fortsättningen skall
bekostas över samma anslag som utbildningsbidragen, dvs. över anslaget B 3.
Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag. Den totala kostnaden
för denna grupplivförsäkring kan uppskattas till omkring 15 milj.kr., varav ca
5,2 milj.kr. skulle utgöra anslagsmedel. Jag har i budgetpropositionen (prop.
1983/84:100 bil. 12) för nästa budgetår lillstyrkt förslaget.

Jag
övergår nu till mina medelsberäkningar för budgetåret 1984/85.

För
nästa budgetår beräknar jag att arbetslösheten bland arbetslöshetskassornas
medlemmar kommer att motsvara 6 ersättningsdagar per medlem och år. Vid en
arbetslöshet av denna omfattning och en genomsniuligt tillförsäkrad dagpenning
på 265 kr. och 3 350 000 försäkrade blir kostnaderna för statsbidragen 4 563,7
milj.kr., varav 1 597,3 milj.kr. faller på statsbudgeten.

Anslagsbehovet
för KAS beräknar jag till 157,5 milj.kr. Jag har då uppskattat antalet
stöddagar till 5 miljoner och räknat med en lO-procentig reduktion av
stödbeloppet på grund av pension m.m. Vid min beräkning av antalel stöddagar
har jag tagit hänsyn till inrättandet av ungdomslagen fr.o.m. årsskiftet
1983/84. Ett stort antal 18- och 19-åringar - som tidigare har fått KAS - är nu
sysselsatta i ungdomslag, vilket innebär en betydande minskning av antalet
stöddagar.

Jag
beräknar statens kostnader för utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning
och yrkesinriktad rehabilitering till 688,8 milj.kr. Jag har då uppskattat
antalet deltagare med utbildningsbidrag i arbetsmarknadsutbildning till 100
000 och den genomsnittliga utbildningstiden till 18 veckor. För deltagare i
yrkesinriktad rehabilitering har jag beräknat utbildningsbidraget fill 700 kr.
per vecka och arbetssökande och en inskrivningstid om tolv veckor. Antalet
deltagare har jag uppskattat till 20 000.

Vid
min beräkning av medelsbehovet för utbildningsbidragen har jag tagit hänsyn
till att den grupplivförsäkring som tecknas för deltagare i

Prop. 1983/84:126 30

arbetsmarknadsutbildning
och yrkesinriktad rehabilitering i fortsättningen bör finansieras över anslaget
B 3. Bidrag till arbelslöshetsersäUning och utbildningsbidrag samt till att
finansieringen bör ske enligt de grunder som gäller för utbildningsbidrag.

I
årets budgetproposition har regeringen föreslagit att till Bidrag till arbetslöshetsersättning
och utbildningsbidrag för budgetåret 1984/85 skall beräknas eU förslagsanslag
av 2 316 650 000 kr. De kostnader för staten som jag nu har beräknat för detta
anslag uppgår till 2447889000 kr. I beloppet ingår 4,3 milj.kr. för
förvaltningskostnader hos AMS som bestrids över anslaget.

2.9
Övriga frågor

Många
av de förslag som jag nu har lagt fram har föranletts av olika framställningar
angående arbetslöshetsförsäkringen och KAS. Framställningarna berör dock också
en del frågor som jag inte har funnit anledning att närmare gå in på i detta
sammanhang. Det är bl.a. frågor om genomförandet av vissa av de förslag som
den s.k. ALF-utredningen lade fram i betänkandet Allmän arbetslöshetsförsäkring
(SOU 1978:45). Som exempel på en sådan fråga kan jag nämna arbetsvillkoret. Jag
har emellertid övervägt även dessa frågor men funnit att de f.n. inte bör föranleda
några förslag. Framställningarna bör anses behandlade genom de förslag somjag nu
har lagt fram.

En
fråga vill jag dock beröra närmare och det gäller ett fall angående samordningen
mellan KAS och sjukförsäkringen som jusfitieombudsman-nen (JO) uppmärksammade
för ett par år sedan. Det fallet gällde i korthet en person som förvägrades
sjukpenning på grund av atl han inte bedömdes som sjuk och arbetsoförmögen.
Samtidigt avslogs en ansökan om KAS från samma person med motiveringen att han
bedömdes arbetsoförmögen. Utan att lägga någon av de inblandade myndigheterna
det inträffade till last såsom fel eller försummelse konstaterade JO att det
hela fick tillskrivas den bristande administrativa samordningen mellan de olika
stödformerna. JO nöjde sig med att peka på behovet av bättre samordning.

För
egen del vill jag efter samråd med chefen för socialdepartementet nöja mig med
att instämma i de synpunkter som JO har framfört. Även om den situation som JO
redovisar torde vara yttersl ovanlig är det naturiiglvis ett starkt önskemål
att sådana här fall inte skall inträffa. Vederbörande myndigheter bör
självfallet därför etablera samråd i tveksamma fall för att nå fram till en
gemensam bedömning. Jag utgår ifrån att detta regelmässigt bör vara möjligt och
finner därför att några mer ingripande åtgärder f.n. inte är påkallade.

De
regler somjag i det föregående har förordat i fråga om omprövning av beslut av
bl.a. arbetslöshetskassorna rör i och för sig en sådan fråga över vilken
lagrådets yttrande bör inhämtas. Med hänsyn till att dessa regler i

Prop.
1983/84:126 31

tillämpliga
delar motsvarar redan gällande bestämmelser i lagen (1962:381) om allmän
försäkring, vilka vid sin tillkomst granskades av lagrådet (se prop. 1977/78:20
och 1981/82: 88), finner jag att remiss till lagrådet i förevarande
lagstiftningsärende skulle sakna belydelse. Sådan remiss bör därför inte ske
innan regeringen fattar beslut om proposition till riksdagen.

3 Upprättade
lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom arbetsmarknadsdepartementet
upprättats förslag till

1.
lag om ändring i lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

2.
lag om ändring i lagen
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd.

4 Specialmotivering

4.1
Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring

Ändringarna
i 12, 13,21, 24 och 32 §§ fordrar, utöver vad jag har anfört i den allmänna
motiveringen, inga ytterligare kommentarer. När det gäller ändringarna i 30, 97
och 99 §§ samt de nya bestämmelserna i 96a och 96b §§ vill jag däremoi anföra
följande.

30
§

Tillägget
skall närmast ses som ett förtydligande. Att någon vid upprepade tillfällen
utan giltig anledning har slutat en anställning utgör enligt min mening redan nu
ett typfall då de strängare avstängningsreglerna bör tillämpas.

96
a §

Beslämmelserna
överensstämmer till sin konstruktion med 20 kap. 10 § första och andra styckena
lagen (1962:381) om allmän försäkring.

I
första stycket föreskrivs alt beslutet skall omprövas, om det begärs av försäkrad
som beslutet angår. Detta gäller dock inte om det är fråga om ett beslut enligt
96b§, dvs. ett beslut om ändring av uppenbart orikfiga beslut. Sådana beslut
bör kunna överklagas direkt till AMS och således utan att dessförinnan behöva
på nytt omprövas enligt förevarande paragraf.

På
samma sätl som en besvärsmyndighet skall avvisa besvär om del finns något
formellt hinder mot atl ta upp dem till prövning skall kassan i motsvarande
fall avvisa en begäran om omprövning. I praktiken torde den vanligast
förekommande orsaken till avvisning bli atl omprövningen har begärts för sent.
Mot ett sådant beslut är rättsmedlet besvär.

Det
ligger i sakens natur att ett beslut inte får omprövas mer än en gång

Prop. 1983/84:126 32

enligt
denna paragraf. Man kan alltså inte begära omprövning av ett omprövningsbeslut.
En annan sak är att ett beslut om ändring enligt 96 b § inte i och för sig
förhindrar omprövning enligt 96 a § av arbetslöshetskassans ursprungliga
beslut.

Den
föreslagna ordningen leder vidare till att AMS och inle arbetslöshetskassorna
skall pröva om det finns något formellt hinder mot alt ta upp besvär till
saklig prövning.

Det
är naturiiglvis angeläget att kassan gör sin omprövning så skyndsamt sonfi
möjligt. Jag förutsätter att tillämpningen av de föreslagna om-prövningsreglema
noga följs av AMS, som vid behov får utfärda närmare föreskrifter. Mot den
bakgrunden anser jag det inte vara påkallat att i lagen närmare reglera omprövningsförfarandel.

96
b §

Dessa
bestämmelser överensstämmer med 20 kap. 10a § lagen om allmän försäkring. De
föreslagna bestämmelserna medför skyldighet för en arbetslöshetskassa att ändra
sitt eget beslut om det kommer fill kassans kännedom att beslutet innehåller en
kvalificerad felaktighet. Är felaktigheten av ringa betydelse får dock, som
framgår av andra stycket, ändring underlåtas. Bestämmelserna skall inte
innebära någon inskränkning i de särskilda regler om omprövning, indragning,
nedsättning och ålerkrav som finns på andra håll i lagen om
arbetslöshetsförsäkring.

De
kvalificerade felaktigheter som här avses redovisas under tre olika punkter i
paragrafens första stycke. Enligt punkt I skall kassan ändra beslut som på
grund av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktigbet.

I punkl
2 föreskrivs att ett beslut som har blivit oriktigt därför att det har grundats
på ett uppenbart felaktigt eller ofullständigt underiag skall ändras av
arbetslöshetskassan.

Punkt
3 avser beslut som har blivit oriktiga på grund av uppenbart felaktig
rättstillämpning eller liknande orsak. Beslutsfattarna har l.ex. inte känt fill
eller har missuppfattat en författningsbestämmelse eller fdbedömt beslutsunderlaget.

Det
kan ibland vara svårt att avgöra om beslutsfattaren har förbisett eller
missuppfattat en lagbestämmelse eller om han har misstagit sig i fråga om en
faktisk omständighet som ingår i beslutsunderlaget. För atl tolkningsproblem
av detta slag inte skall uppkomma har under punkt 3 föreskrivits att kassan
skall ändra eU beslut inte bara då en uppenbart felaktig rättstillämpning har
legat till grund för beslutet utan också av annan liknande orsak. Ett exempel
på en sådan orsak är att del är fråga om en felaktig tolkning av en stadgad
praxis.

I
övrigt vill jag särskilt framhålla att del är viktigt att det i detta lagrum
föreslagna ändringsinstitulet inte hanteras på ett alltför formellt sätl. Kassorna
skall således rätta upptäckta felaktigheter även utan yrkande av den

Prop.
1983/84:126 33

försäkrade.
Ändring till nackdel för en enskild får dock självfallet inte göras utan att
denne först har fått Ullfälle atl yttra sig.

En
arbetslöshetskassa skall inte ändra beslut som har prövats av AMS även om
förutsättningarna t övrigt är uppfyllda. Det kan nämligen inte anses lämpligt
att en lägre instans ändrar beslut som har fattats av en högre instans. För att
en kassa skall vara förhindrad att ändra ett beslut som har prövats av AMS bör
emellertid krävas att styrelsen har prövat beslutet i sak. Har AMS endasl
meddelat ett avvisnings- eller avskrivningsbeslut, skall detta således inte
hindra att kassan ändrar sitt beslut, om förutsättningarna härför är
uppfyllda. Inte heller bör hinder föreligga, om AMS har prövat en annan del av
målet än den som den ifrågasatta ändringen avser.

Kassans
bedömning av huruvida förutsättningarna för ändring enligt nu ifrågavarande
regler är uppfyllda skall alltid kunna komma under prövning av högre instans.
Begär någon att arbetslöshetskassan skall ändra sitt beslut och finner kassan
att detta inte kan ske, bör kassan meddela ett beslut av innebörd atl
förutsättningarna för ändring inte är uppfyllda. Ett sådant beslut kan sedan
överklagas på samma sätt som övriga beslut av en arbetslöshetskassa. Beslutet
bör ges skriftlig form med hänsyn till att det här är fråga om ett beslut som
går den försäkrade emot.

Enligt
andra stycket får ändring underlåtas, om oriktighelen i beslutet är av ringa belydelse.
Det kan l.ex. vara fråga om en oriktighet som i och för sig är uppenbar men som
endast gäller ett obetydligt bdopp. Det kan också vara fråga om en uppenbar
felskrivning som saknar betydelse för den beslutet gäller. Upptäcks en fdakfighel
av detta slag av kassan själv eller vid en inspekfion, kan kassan således
underlåta att göra ändring i beslutet.

Av
tredje stycket framgår att en kassa inte skall kunna ändra ett beslut om en
förmån till försäkrads nackdel såvitt gäller förfluten fid, medan däremot sådan
ändring i allmänhet bör kunna ske för framtiden. I de fall då den försäkrade
har lämnat oriktiga uppgifter eller eljest har förfarit otillbörligt skall
liksom hittills, oavsett omprövningsreglema, ålerkrav kunna ske.

Bestämmelsen
har utformats på så sätt att beslut inte får ändras till försäkrads nackdel,
såvitt gäller förmån som har förfallit till betalning, och inte heller i annat
fall om synneriiga skäl talar mot det. 1 allmänhet föreligger det ingen tvekan
om vid vilken fidpunkt en viss ersättning förfaller till betalning. Detta
inträffar i allmänhet vid den tidpunkt då ersättningen blir tillgänglig för
lyftning.

I
öärde stycket har tagits in en bestämmelse om under hur lång tid ändringsmöjligheten
enligt denna paragraf står öppen. Huvudregeln är att ändring inte får ske sedan
mer än två år har förflutit från den dag då beslutet meddelades. Även efter
utgången av denna lid skall dock enligt andra meningen ändring i vissa fall
kunna ske, om det först därefter kommer fram sådana omständigheter som bör
föranleda att beslutet ändras. Någon absolut tidsgräns har inte angetts i
paragrafen.

Prop.
1983/84:126 34

97
§

Tilläggen
i paragrafen fastslår principen alt en enskild som är missnöjd med
arbetslöshetskassans beslut i första hand skall begära en omprövning av
beslutet hos kassan. För att förebygga räUsföriuster föreskrivs att en som
besvärsskrivelse betecknad handling från en enskild skall behandlas som en
begäran om omprövning, om den kommer in innan beslutet har omprövats.

99
§

Genom
bestämmelsen i tredje stycket blir reglerna för besvär tillämpliga på
omprövningsförfarandet. Det gäller l.ex. tiden och sättet för att begära omprövning.

4.2
Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd

Ändringarna
i 1, 6, 8, 9, 12-15, 17, 24 och 30 §§ föranleder inga kommentarer, utöver vad
jag har anfört i den allmänna mofiveringen. I fråga om de nya bestämmelserna i
30 a och 30b §§ samt ändringarna i 27, 31 och 33 §§ vill jag hänvisa till vad
jag har anfört i fråga om motsvarande bestämmelser i specialmotiveringen till
lagen om arbetslöshetsförsäkring. När det gäller förslaget att upphäva 10 § vill
jag endast peka på au bestämmelsen inte längre har någon praktisk betydelse.

5
Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen dels atl anta förslagen till

1.
lag om ändring i lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

2.
lag om ändring i lagen
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,

dels
att

3. till
Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag för

budgetåret 1984/85 under tionde huvudtiteln anvisa ett förslags

anslag av 2447889000 kr.

6
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop. 1983/84:126 35

Innehåll

Proposition
....................................................... .... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... .... 1

Propositionens
lagförslag ...................................... 2

1
Förslag till lag om ändring i
lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring 2

2
Förslag till lag om ändring i
lagen (1973:371) om kontant arbets-markandsstöd 6

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 mars 1984 .... 14

1
Inledning ......................................................... .. 14

2
Allmänna överväganden ................................... .. 15

2.1
50-dagarsregeln ......................................... .. 15

2.2
Ersättningsförbjudna dagar .......................... .. 16

2.3
Företagares arbetslöshet m. m........................ .. 17

2.4
Omprövning och rättelse av
beslut ................. .. 18

2.5
Arbetslöshetsersättning vid
barntillsyn ............ 19

2.6
Kravet på arbetsgivarintyg ............................. 21

2.7
Förenklingar i KAS-reglerna ............................ 22

2.8
Anslagsberäkning .......................................... 28

2.9
Övriga frågor ............................................. 30

3
Upprättade lagförslag ........................................ .. 31

4
Specialmotivering ............................................ .. 31

5
Hemställan .................................................... .. 34

6
Beslut ........................................................... .. 34

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984