Prop. 1983/84:130

Prop.
1983/84:130

Regeringens proposition 1983/84:130

om
ändringar i myntserien, m.m.;

beslutad
den 2 febmari 1984.

Regeringen
föreslår riksdagen all anta de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

KJELL-OLOF
FELDT

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att mynten i valörerna fem öre och tjugofem öre slopas.
Vidare föreslås att den nuvarande avmndningsregdn ändras till atl avse
betalning av belopp som inte slutar på tiotal ören. Enligt förslaget skall
öresbelopp som slutar på ett till och med fyra avrundas nedåt och öresbelopp
som slutar på fem till och med nio avmndas uppåt tkl närmaste tiotal öre.

Ändringen
i myntiagen skall enligt förslaget träda i kraft den 1 januari 1985 med en halvårig
övergångstid. Den nya avmndningsregdn föreslås träda i kraft vid
övergångstidens utgång, den 1 juli 1985.

1
Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 130

Prop. 1983/84:130 2

1
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1970:1028) om rikets mynt

Härigenom föreskrivs
att 3 8 lagen (1970:1028) om rikets mynt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

3 § '

Mynt
skak flnnas i följande namn värden, nämligen fem kronor, en krona, femtio öre,
tjugofem öre, tio öre och fem öre. Dessutom får minnes- och jubkeumsmynt med andra
namnvärden finnas.

Föreslagen lydelse

Mynt
skall finnas i följande namnvärden, nämligen fem kronor, en krona, femtio öre
och tio öre. Dessutom får minnes- och jubileumsmynt med andra namnvärden finnas.

1. Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1985.

2. Femöresmynt
och tjugofemöresmynt upphör att vara lagligt betal

ningsmedel vid utgången av juni 1985.

2
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1970:1029) om avrundning av vissa öresbelopp

Härigenom föreskrivs
att 2 § lagen (1970:1029) om avrandning av vissa öresbelopp skak ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Ingår
i belopp som skall betalas öretal, som ej är delbart med fem, skall detta avmndas
tkl tal delbart med fem. Därvid skall slutsiffran ett, två, sex eker sju avmndas
nedåt och tre, fyra, åtta eller nio uppåt.

2 §

Föreslagen lydelse

Ingår
i belopp som skak betalas öretal, som ej är delbart med tio, skak detta
avrandas till tal delbart med tio. Därvid skall slutsiffran ett, två, tre eker
fyra avrandas nedåt och fem, sex, sju, åtta eller nio uppåt.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1985.

Senaste
lydelse 1975:170.

Prop. 1983/84:130 3

Utdrag

FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1984-02-02

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Boström, Bodström, Gradin, R.
Carlsson, Holmberg, Hekström, Thunborg, Wickbom

Föredragande:
statsrådet Feldt

Proposition
om ändringar i myntserien, m.m.

1
Inledning

Av
9 kap. 13 § regeringsformen följer att endast riksbanken har rätt att utge
sedlar och att bestämmelser om penning- och betalningsväsendet i övrigt
meddelas genom lag. Bestämmelser om mynt finns i lagen (1970:1028) om rikets
mynt, som trädde i kraft den I januari 1972. Regeringen har enligt denna lag
ensam rätt att låta tikverka och ge ut mynt. Dessa skall vara lagligt
betalningsmedel (1 §). Mynt skall finnas i valörer om fem kronor, en krona,
femtio öre, tjugofem öre, tio öre och fem öre. Dessutom får minnes- ocb
jubileumsmynt med andra namnvärden finnas (3 §). Föreskrifter om mynts sammansäUning,
vikt och utförande meddelas av regeringen (4 §).

I
en skrivelse tik regeringen den 29 april 1983 har myntverket föreslagit atl
fem- och tjugofemöresmynten avvecklas ur myntserien samt att frågan om
införande av ett tiokronorsmynt tas upp till prövning.

Skrivelsen
bör fogas tkl protokollet i detta ärende som bilaga I.

Skrivelsen
har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning
av remissyttrandena bör fogas tik protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Regeringen
har tidigare i dag uppdragit åt myntverket att utarbeta förslag till tiokronorsmynt
att tjäna som underlag för en bedömning av om ett sådant mynt bör införas.

Prop. 1983/84:130 4

2
Föredragandens överväganden

2.1
Avveckling av fem- och tjugofemöresmynten m. m.

Del
nuvarande myntsystemet, med skiljemynten krona och öre, infördes redan genom
1873 års lag om rikets mynt. Denna lag upphävdes i samband med all 1970 års
myntlag trädde i kraft. Myntserien hade i stort sett varit oförändrad under den
tid 1873 års lag gällde. Genom den nya myntiagen slopades tre mynt som då fanns
i myntserien, nämligen ett- och tvåöringen samt tvåkronan. Bakgmnden till att
antalet mynt i de lägsta valörerna nedbringades var att mynten genom förändring
i penningvärdet representerade en mindre köpkraft än tidigare. Genom en
kortare myntserie kunde kostnaden för framställning och hantering av mynt
minskas betydligt. Mynten kunde också ges en inbördes diameterskiknad som
minskade risken för förväxling. Samtidigt med 1970 års myntlag utfärdades en
lag om avrandning av vissa öresbelopp.

Den
lägsta myntvalören är i dag fem öre. Prissättning av varor i detaljhandeln
sker fortfarande i ettöressteg. Vid betalning av varor vars priser är satta i
örestal som inte är delbart med fem tillämpas därför bestämmelserna i lagen
(1970:1029) om avrundning av vissa öresbelopp. Enkgt denna lag skall
slutsiffran ett, två, sex eker sju avmndas nedåt och tre, fyra, åtta eller nio
uppåt. Lagen är tklämplig på alla slags betalningar i svenskt myntslag. Om ett
köp avser ett antal varor med örespris som inte är delbart med fem skall styckepriserna
summeras innan avmndningslagen tillämpas. Lagen är vidare dispositiv, vilket
innebär att den skall tillämpas endast i de fall parterna inle kommit överens
om att lösa frågan om avrundning på annat sätl.

Myntverket
pekar i sin skrivelse på att konsumentprisindex i dag är ca 2,7 gånger högre än
1972 och menar att detta förhållande motiverar en ny översyn av myntsystemet.
Kostnaden för framstäkning av femöresmynten är enligt verket så hög i
förhållande till myntets namnvärde, totalt 10,5 öre/st. att det finns anledning
ifrågasätta myntets existens. Vidare är dess metallvärde beräknat efter metallpriserna
på londonbörsen 4,1 öre/st inklusive moms. Prisvariationerna på framför allt
koppar har under vissa tider varit mycket stora varför det enligt verket finns
en uppenbar risk för att femöresmyntets metallvärde kan komma att överstiga
namnvärdet. Något förbud mot nedsmältning av mynt finns inte f n. Myntverket
anför vidare att en konsekvent avrandning vid betalning till hela tiotal ören
medför att tjugofemöresmyntet ställer tkl problem.

För
egen del vill jag anföra.

Jag
delar myntverkets uppfattning om att det nu är motiverat att göra en fömyad
översyn av myntserien. I bl.a. detta syfte har regeringen i dag uppdragit åt
myntverket att utarbeta ett förslag till tiokronorsmynt. Ett sådant mynt finns
i Danmark sedan några år och i Norge sedan den 1 januari 1984. Mynt med
motsvarande eller högre köpkraft finns dessutom

Prop. 1983/84:130 5

sedan
länge i allmän användning i Frankrike (10 FRF), Schweiz (5 CHF) och
Västtyskland (5 DEM) samt i Storbritannien sedan april 1983 (1 GBP). Även om
jag i princip är positivt inställd tik myntverkets förslag om atl införa ett tiokronorsmynt
i myntserien, anser jag att fömtsättningarna för och utformningen av detta mynt
bör utredas mer ingående av myntverket. Jag avser därför att återkomma i denna
fråga, när myntverket fullgjort sin uppgift härvidlag.

När
det gäller femöresmyntet talar såväl de höga framstäkningskostna-dema som
myntets metallvärde, som i dag visseriigen är något lägre än vid tidpunkten för
myntverkets skrivelse, för aU myntet nu slopas i myntserien. Att söka
nedbringa framstäkningskostnaden för myntet genom att förändra metallsammansättningen
är inte ett realistiskt alternativ, eftersom besparingama i
tillverkningskostnaden på sikt torde bli obetydliga. Förslaget om slopande av
myntet har också biträtts av det stora flertalet remissinstanser. Endasl om
ett femöresmynt fyller en väsentlig funktion i betalningsväsendet, skuke det
kunna vara motiverat att behålla ett sådant i mynlserien. Om så är fallet beror
på i vad mån en rimlig prissättning får anses kräva att det fortfarande finns
ett femöresmynt. Tre remissinstanser, däribland statens pris- och kartellnämnd (SPK),
menar att elt slopande av myntet kan få negativa effekter på prisutvecklingen.
Erfarenheterna av den förra myntreformen visar enligt en undersökning av
prisnivån som SPK genomförde år 1972 att vampriser med örestal jämt delbara med
fem ökade något i kvsmedelsbutikerna till följd av avvecklingen av ett- och tvåöresmynten.
Däremot var det enligt SPK inte möjligt att med säkerhet uttala sig om huruvida
den allmänna prisnivån påverkats uppåt genom avveckhngen.

Den
risk som kan föreligga för atl en avveckling av femöresmyntet skall medföra
prisökningar kan, såsom SPK framhållit, mötas med informationsåtgärder och
prisövervakning. Genom att prissättningen även i fortsättningen sker i ettöressteg,
undviks generella prishöjningar i lioöressteg. Enligt min mening kräver prissäUningsfrågor
eller andra omständigheter knappast att myntet behålls. Övervägande skäl talar
enligt min mening tvärtom för att femöresmyntet slopas. Även tjugofemöresmyntet
bör då utgå ur myntserien, eftersom det vid en avrundning till jämt tiotal öre skulle
få en mycket begränsad användning som betalningsmedel. Del kan nämnas att man i
Norge beslutat slopa fem- och tjugofemöresmynten fr.o.m. den 1 januari 1984.
Jag vill vidare erinra om att SPK har regeringens uppdrag att övervaka
prisutvecklingen i samhället. Även de prisrörelser som sker till följd av en
myntreform kommer att uppmärksammas i denna övervakning.

Prop. 1983/84:130

2.2
Ikraftträdande

Ett
flertal remissinstanser har beträffande tidpunkten för myntens avveckling som
lagligt betalningsmedel framhållit att det är nödvändigt att allmänheten och
handeln får tid att förbereda sig för myntreformen. Företrädare för
automathandeln menar att tjugofemöringen bör avvecklas först om några år, när
den har mist sin betydelse som automatmynt. Enligt uppgifter som jag har
inhämtat från företrädare för automathandeln tar all den ombyggnad av
myntmekanismer med tjugofemöresinkast i befintliga automater som behöver göras
ca ett år att genomföra, medan motsvarande arbeten i fråga om automatiska
växelgivare kan ske betydligt snabbare, på ca två månader. Av hänsyn främst tkl
automathanddns behov är det nödvändigt med en viss övergångstid från det lagen
ändras och tkl dess mynten upphör att vara lagligt betalningsmedel. Jag
förordar att denna tid bestäms till ett halvår och att lagen får träda i kraft
den 1 januari 1985. Om riksdagen antar lagförslaget under våren 1984 bör erforderliga
ombyggnader av automathandelns myntmekanismer hinnas med och handeln och
allmänheten kunna förberedas inför reformen. Statens pris- och kartellnämnd
bör få i uppdrag att vidta de informationsåtgärder som behövs.

Ändringama
i myntiagen bör således träda i kraft den 1 januari 1985 och mynten upphöra att
vara lagligt betalningsmedel den 1 juli 1985. Prägling och utväxling av mynten
får i mån av behov fortsätta under övergångstiden. Riksbanken och myntverket
bör även efter den 1 juli 1985 vara oförhindrade att växla in fem- och tjugofemöresmynt
efter namnvärdet.

2.3
Ersättningsfrågan

Enligt
företrädare för automathandeln kommer ombyggnaden av myntmekanismer i
automater att medföra icke obetydliga kostnader för automathandeln. Canteen AB
har förbehåkil sig rätten att förhandla med statsmakterna om ersättning
härför.

I
samband med 1970 års myntreform konstaterades att staten inte har någon
skyldighet att ersätta kostnader som enskilda kan drabbas av tkl följd av
ändringar i myntserien. Någon ersättning utgick inte heller. De ekonomiska
verkningarna av erforderliga ombyggnader ansågs kunna begränsas genom
möjligheten till avdragsgilla avskrivningar vid taxeringen (prop. 1970:190 s.
44 ff).

Jag
finner inte anledning att nu inta en annan ståndpunkt till kravet på
ersättning. Någon ersättning för ombyggnad av automater bör alltså inte utgå.

Prop.
1983/84:130 7

2.4
Avrundningsregeln

Enligt
myntverkets förslag skall siffran fem vid udda tiotal ören avmndas uppåt och
vid jämna nedåt.

De
remissinstanser som har yttrat sig över förslaget är i allmänhet negativa till
en sådan utformning av avrandningsregeln. För min del anser jag att den
föreslagna regeln är alltför svår att tillämpa för allmänheten och handeln. I
stället bör siffran fem alltid avrandas uppåt. Eftersom detta innebär att fyra
siffror mndas av nedåt medan fem randas av uppåt kan förfarandet rent
teoretiskt påverka prisnivån. En eventuell ökning måste emellertid bli minimal
och någon märkbar effekt på konsumentprisindex kan knappast tänkas uppkomma.
Jag förordar således att avrandning sker vid siffrorna ett till och med fyra
nedåt och vid siffroma fem till och med nio uppåt. Den i Norge nyligen
genomförda myntreformen innefattade en likartad avrandningsregel.

Som
påpekats i förarbetena till avrandningslagen (prop. 1970:190 s. 51) innehåller
lagen ingen bestämmelse om vem som skall ta initiativet tkl och verkställa avrundningen.
Denna fråga bör i enlighet med vad som sägs där överlämnas till parterna själva
att avgöra. Som regel görs avmndningen av den som kräver betalning, exempelvis
genom att denne skickar en räkning eller faktura på beloppet eller, som i
detaljhandeln, direkt av försäljaren. I andra fall kan det av olika anledningar
vara mera praktiskt att avrandning-en verkställs av betalaren, exempelvis när
arbetsgivare betalar ut lön.

Ändringen
i lagen om avrandning av vissa öresbelopp bör träda i kraft i samband med att
fem- och tjugofemöresmynten upphör att vara lagligt betalningsmedel, dvs. den Ijuli
1985.

3
Lagrådets hörande

Den
föreslagna ändringen i lagen om avrundning av vissa öresbelopp är enligt min
mening av sådan okomplicerad beskaffenhet att lagrådsgranskning inte är
påkallad.

4
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att anta inom finansdepartementet upprättade förslag till

1.
lag om ändring i lagen
(1970:1028) om rikets mynt,

2.
lag om ändring i lagen
(1970:1029) om avrandning av vissa öresbelopp.

Prop. 1983/84:130 8

5
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag föredraganden lagt fram.

Prop. 1983/84:130 9

Bilaga
I

Till
Regeringen (Finansdepartementet)

Ang.
ändring av myntserien

Sveriges
myntsystem baserar sig på de myntenheter som infördes år 1873. I den nu
gällande myntlagen, som trädde i kraft 1 januari 1972, är mynlenhelen I krona
fortfarande indelad i 100 ören men däremot finns inte den praktiska möjligheten
att med mynt betala i ettöressteg eftersom den minsta mynlenhelen är fem öre.
Dock sker prissättning av varor i daglighandeln i ettöressteg och hur avrundning
till hela femtal ören skall göras regleras genom särskild lag. Avrandningsreglerna
synes omedelbart ha accepterats av allmänheten. Pris- och kartellnämnden, som
har haft ett särskkt uppdrag att bevaka prisutvecklingen efter myntreformen,
har inle iakttagit någon prishöjning på gmnd av denna.

Samtidigt
som ett- och tvåöresmynten drogs in gavs ett nytt femkrone-mynl ut avsett för
den allmänna handeln och önskat av i första hand automathandeln. Myntet fick
dock aldrig någon egentlig användning så länge som riksbanken tillgodosåg
efterfrågan på femkronorssedlar. Sedan riksbanken under slutet av 1982 börjat
genomföra ett program i avsikt att avveckla femkronorsseddn har emellertid
femkronemyntet fått en akt mer ökad användning och förefaller nu att ha helt
accepterats av allmänheten.

Konsumentprisindex
är i dag ca 2,7 gånger högre än 1972 och detta motiverar en förnyad översyn av
myntsystemet. Dessutom är kostnaden för framställning av femöresmynten nu så
hög i förhållande till myntets namnvärde att det enbart av den anledningen
finns skäl att ifrågasätta femöresmyntets existens.

En präglingsfärdig
rondell kostar i dag ungefär 8,5 öre inkl. moms och med en präglingskostnad vid
myntverket av ca 2 öre blir totalkostnaden 10,5 öre/st. Tillverkning och utväxling
under de sista åren har varit ca 40 milj. st. mynt per år vilket innebär en
myntningskostnad av 4,2 milj. kronor, som kan jämföras med det nominella värdet
av 2,0 milj. kronor. Detta är inte oacceptabelt om femöresmynten fyller en väsentiig
funktion i betalningsväsendet, men myntverket anser att så inte är fallet.

Av
större betydelse än femöresmyntets totala framställningskostnad är dess
metallvärde som i dag, beräknat efter metallpriserna på londonbörsen, blir 4,1
öre/st. inkl. moms. Prisvariationerna på framför allt koppar har under vissa
tider varit mycket stora och det föreligger således en uppenbar risk att femöresmyntets
metallvärde kan komma att överstiga namnvärdet. Något förbud mot nedsmältning
och dylikt av mynt föreligger inle. Ett nedsmältningsförbud infördes 1968 med
tanke på den starka skverprishöjningen och den dåvarande cirkulationen av silverhaltiga
en-tl Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 130

Prop. 1983/84:130 10

kronemynt
men förbudet avskaffades 1980 på förslag av myntverket eftersom silvermynten
då av olika skäl var praktiskt taget försvunna ur cirkulationen. I sin framställning
tkl regeringen påpekade dock myntverket att man måste noggrant följa
kostnadsutvecklingen för de i mynten ingående metallerna för att i tid kunna
vidtaga åtgärder för atl ekminera behovet av lagstiftning mot snedsmäUning av
mynt.

Femöresmynten
består numera av 95% koppar och 5% zink. Om man skulle använda vanlig
handelsmässing med kopparhalten 60% och zinkhalten 40% blir metakvärdet ca 3,3
öre inkl. moms. Någon långsiktig lösning på problemet med metallvärdet är detta
emellertid inte. Mera dramatiska åtgärder är att övergå tik rent jäm, som
förekommit under de båda världskrigen, eker aluminium men myntverket anser
båda dessa metaker som olämpliga för användning till mynt.

Ett
ytterligare altemativ är kopparpläterat järn, som användes i Västtyskland och
sedan några år även i Danmark för de lägsta valörerna, men besparingen i de
totala tillverkningskostnadema är obetydlig. Någon risk för nedsmältning av
sådana mynt föreligger däremot inte eftersom sammansättningen av järn och
koppar gör skrotet närmast hek värdelöst.

Man
måste tyvärr observera att avmndningen tik hela tiotal ören kan tyckas
komplicerad och för allmänheten svårförståelig. Sålunda skall fem öre avrundas
till noll, femton och tjugofem öre tik tjugo öre, trettiofem och fyrtiofem öre
tik fyrtio öre etc. Dessa avmndningsregler medför att man eliminerar det
systematiska fel som rådde vid tidigare avmndningsregler där siffran fem aktid
höjdes uppåt. För kassapersonal torde dock avrandningsreglerna inte medföra
några problem.

En
konsekvent avrundning vid betalning till hela tiotal ören medför att tjugofemöresmyntet
ställer lik problem. I dag måste man se det som olyckligt att man 1873 inte var
konsekvent i decimaltänkandet och införde myntenheten tjugo öre i stället för
tjugofem öre. Att nu införa valören tjugo öre anser myntverket emellertid inte
befogat utan det bör vara ikhäckligt att som öresvalörer använda enbart femtio
öre och tio öre.

Lika
väl som man studerar vilka mynt som kan utgå ur myntserien på grund av den fortgående
penningsvärdesförändringen bör man studera vilka nya mynt som bör tillkomma.
Myntverket anser det nu vara i högsta grad aktuekt att diskutera när ett tiokronorsmynt
skall införas och hur detta bör utformas. Mynt med motsvarande eller högre köpkraft
finns sedan länge i allmän användning i Frankrike (10 Fr), Västtyskland (5 DM) och
Schweiz (5 Fr). Danmark har för några år sedan lanserat ett tiokronorsmynt och
i Storbritannien har för kort tid sedan ett enpundsmynt satts i cirkulation. I
Norge har man beslutat att införa ett tiokronorsmynt samt att avskaffa fem- och
tjugofemöringarna. Detaljerna i reformen är ännu inte fastställda.

Det
är här av intresse att notera att riksdagens revisorer i sitt förslag angående
riksbankens regionala organisation (FÖRS 1982/83:1) anför atl tiokronorsseddns
utbyte mol mynt kan fömtses inom överskådlig tid.

Prop. 1983/84:130 H

Med
femtiokronorssedeln som närmast högre penningvalör kommer tiokronorsmyntel att
få en mycket stor användning och myntets utformning måste därför noga
övervägas. Vikten bör hållas nere för att minska kostnaderna för transporter
och för att göra myntet bekvämt för den enskilde att hantera. Samtidigt måste
det vara lätt att skilja från övriga mynt, vara i rimlig grad svårt att
förfalska samt lätt att identifiera i automathandelns myntmekanismer. Ett tiokronorsmynt
beräknas nämligen få stor användning i försäljningsautomater. Olika
automatföretag har vid åtskilliga tillfällen för myntverket framhållit att man
snabbt vill ha ett tiokronorsmynt i cirkulation.

Synpunkter
på utformningen av högvalörmynt framfördes av myntdirektören vid Mint Director's
Conference 1982 i Lissabon i föredraget "Some aspects on properties of high
denomination coins", som bifogas. Med utgångspunkt i bl. a. dessa
synpunkter skulle ett tiokronorsmynt kunna tänkas få en diameter något mindre
än enkronemyntets men präglas i en gul- eller branfärgad legering. Vikten kan
bli ungefär densamma som enkronemyntets men kanttjockleken något större.

En
myntserie skulle i framtiden kunna bestå av valörerna 10 öre, 50 öre, 1 krona,
5 kronor och 10 kronor, åtföljda av sedelserien 50 kronor, 100 kronor, 500
kronor etc. Det blir således en konsekvent uppbyggd valörserie.

Myntverket
ser det inte som uteslutet att en indragning av fem- och tjugofemöresmynten kan
ske redan vid utgången av år 1983. Någon särskild utredning torde inte
erfordras eftersom indragningen av ett- och tvåöresmynten 1972 förlöpte utan
några som helst komplikationer. Ett normalt remissförfarande är naturligtvis
nödvändigt, framför allt för att få synpunkter på tidpunkten för indragningen.

Frågan
om tiokronorsmyntel är mer komplicerad men erforderliga beslut bör även här
kunna tas efter enbart remissförfarande. Det är viktigt att man i planeringen
ligger före den naluriiga utvecklingen så alt myntet inte redan är föråldrat
när del kommer ut i verklig användning. Detta är tyvärr något som delvis har
skett med femkronemyntet, som idag för stora delar av automathandel är en för
låg valör.

Myntverket
är berett att göra en utredning om lämplig utformning av ett tiokronorsmynt i
samarbete med riksbanken, bankvärlden i övrigt, allmänna handeln resp.
automathandeln, liksom tklverkare av försäljningsautomater och av
mynthalvfabrikat. Myntverket vill dock först inhämta regeringens principiella stäkningstagande
tkl ett tiokronorsmynt för att inte utredningen, som kommer att ta betydande
resurser i anspråk både inom och utom myntverket, skall göras helt i onödan.

Om
regeringen anser att de ovannämnda frågorna är av sådan vikt att de bör utredas
genom en särskilt av regeringen tillsatt kommitté hemställer myntverket att
regeringen snarast utser en sådan.

Sammanfattningsvis
föreslår myntverket att fem- och tjugofemöresmyn-

Prop. 1983/84:130 12

ten
avvecklas, eventuekt redan vid slutet av 1983, och att regeringen prövar frågan
om införande av ett tiokronorsmynt. Myntverket är berett alt utreda och föreslå
hur ett sådant mynt bör utformas.

Vid avgörandet av detta
ärende, som handlagts av myntdirektören, har närvarit avdelningsdirektören Nksson,
förste driftsingenjören Carlsson och ingenjören Fredriksson.

Prop. 1983/84:130 13

Bilaga
2

Sammanställning
av remissyttrandena över myntverkets skrivelse den 29 april 1983 såvitt avser
förslaget att avveckla fem- och tjugofemöresmynten.

Efter
remiss har yttranden över myntverkets skrivelse avgetts av postverket,
televerket, bankinspektionen, riksrevisionsverket, kommerskollegium, statens
pris- och kartellnämnd, fullmäktige i Sveriges riksbank, statens järnvägar, SJ,
konsumentverket. Svenska Numismatiska föreningen. Svenska bankföreningen,
Svenska sparbanksföreningen, Svenska kommunförbundet, Sveriges grossistförbund,
Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och
industriorganisation/Familjeföretagen SHIO, Svensk industriförening,
Kooperativa förbundet (KF), Företagareförbundet SFR, Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska lokaltrafikföreningen. Svenska
busstrafikförbundet, Svenska taxiförbundet, AB Svenska pressbyrån, Sveriges
Föreningsbankers Förbund, Post- och kreditbanken, PK-banken, Sveriges Kioskägares
Riksförbund, Svenska Bankmannaförbundet, Handdsanställdas förbund, Gränges
Metallverken, Canteen AB, Denco AB, Jede-Automater AB och Scandomal AB.

Dessutom
har yttrande inkommit från Synskadades riksförbund.

Kommerskollegium
har bifogat yttranden från Stockholms resp. Skånes handelskammare. Sveriges
köpmannaförbund har bifogat yttrande från Hakands köpmannaförbund. SAF har
bifogat yttrande från Handelns arbetsgivareorganisation till vilket yttrande
föreningen anslutk sig. PK-banken har utan egen kommentar anslutit sig till de
synpunkter som redovisas i Svenska bankföreningens yttrande.

Flertalet
remissinstanser tillstyrker myntverkets förslag om att fem- och tjugofemöresmynten
avvecklas ur myntserien. Drygt en tredjedel av dessa förordar en övergångstid
om ett halvt till ett år från det lagen träder i kraft till dess mynten upphör
att vara lagligt betalningsmedel. Företrädare för automathandeln menar att
tjugofemöringen bör avvecklas först om några år, då den kan förmodas ha mist
sin betydelse som automatmynt.

Ett
antal remissyttranden innehåller i huvudsak endast att myntverkets framställning
tklslyrks eller att någon erinran inle finns mot förslaget; några med tillägget
att reformen bör träda i kraft något senare än myntverket föreslagit. Så är
fallet med yttrandena från Stockholms resp. Skånes handelskammare, SJ, Svenska
kommunförbundet, Hallands köpmannaförbund, KF, Företagareförbundet SFR,
Handelns arbetsgivareorganisation, AB Svenska Pressbyrån, Sveriges Föreningsbankers
Förbund samt Handdsanställdas förbund.

Övriga
remissinstanser har anfört följande:

Prop. 1983/84:130 14

Postverket

Postverket
delar Myntverkets uppfattning att femöresmynten inte längre kan anses fylla
någon väsentlig funktion inom betalningsväsendet. Avrandning lik hela tiotal
ören bör numera knappast innebära några mer påtagliga olägenheter, även om det
är riktigt att avrandningsreglerna för många kan förefalla svårförståeliga. I terminaliserade
postkassor kan tioöresavmndningen göras maskinekt och även i övrigt bör våra
kassörer klara en reform av detta slag utan nämnvärda problem. Även om femöresmyntet
slopas bör det inte vara något som hindrar att postavgifter ändras i femöressteg.

Som
en naturlig följd av att femöresmyntet slopas och tioöresavmndning införs bör
också tjugofemöresmyntet dras in.

Postverket
tillstyrker således att fem- och tjugofemöresmynten avvecklas. Vi ställer oss
dock tveksamma till förslaget att avveckhngen genomförs redan i slutet av
1983. Det är önskvärt att tiden mellan beslut och genomförandet blir
tillräckligt lång för att fakturautställare m.fl. skall hinna med erforderliga
programändringar, så att avrandning redan från böljan tkl stor del kan göras
vid framställningen av fakturor och betal-ningshandhngar. Postverket föreslår
att indragningen görs under våren 1984, t. ex. fr. o. m. den 1 april.

Televerket

Vid
televerkets avgiftssättning av produkter och teletjänster har en utjämning till
jämna krontal ägt ram. Här uppstår således ingen komplikation vid ett
eventuellt slopande av fem- och tjugofemöresmynt.

Vad
däremot gäller debiterade trafikavgifter (t. ex. samtalsmarkeringar) förekommer
öresdebitering. Emellertid avrundas antalet markeringar till närmast lägre
tiotal, innebärande att den sammanlagda trafikavgiften alltid slutar på jämna
tiotal ören. Följaktligen uppstår inte heller här några problem om fem- och tjugofemöresmynt
avvecklas.

I
den mån televerket undantagsvis utfärdar fakturor vilkas totalsumma slutar på
femtal ören bör — vid slopande av fem- och tjugofemöringar — vedertagen avrandning
till jämna tiotal ören äga ram. Sådan avrandning blir dock endast aktuell vid
kontantbetalning i exempelvis postkassa eller Idébutik och föratsätts då göras
av vederbörande kassör enligt fastställda regler.

Vid
inbetalning över postgiro fömtsätls liksom hittills att alla former av öresfakturering
kan tas om hand.

I
sammanhanget må nämnas att ett nytt faktureringssystem är under utredning inom
televerket. Detta beräknas successivt sättas i drift under 1984-85 och innebär
bl. a. att öresdebitering helt slopas.

I
fråga om telefonautomater gäller att televerket f. n. har en telefonauto-mattyp
som medger inkast av alternativt 25 öre/50 öre/1 krona (minimiavgift 1 kr). En
indragning av tjugofemöringen bedöms här ha mindre bety-

Prop. 1983/84:130 15

delse,
då de båda högre valörerna har den klart största betydelsen för användama.

Enligt
televerkets bedömning kommer myntverkets förslag att avveckla fem- och tjugofemöresmynten
inte att innebära nämnvärda problem för televerket. Tidpunkten för indragningen
av nämnda myntvalörer bedöms också vara av mindre betydelse för televerkets
del.

Bankinspektionen

Emellertid
har bankinspektionen förståelse för de skäl som uppbär myntverkets förslag att
avskaffa femöresmyntet. Myntets reella betydelse måste i dag anses vara ringa.
Härtill kommer att en inte oväsentlig besparing kan göras av statsverket. En
ändring av metallinnehåket i myntet är ingen långsiktig lösning.

En i
och för sig nödvändig men beklaglig konsekvens av femöresmyntets avskaffande
måste bli att även tjugofemöresmyntet avskaffas. Detta har inte utvecklats av
myntverket. Klart synes emellertid vara att komplikationer kan uppstå om
betalning skak ske av en summa som slutar på tjugofem öre. Inspektionen anser
sig därför inte böra avstyrka myntverkets förslag att avskaffa femöres- och tjugofemöresmynten.

De
föreslagna avmndningsreglema är oklart framställda. De synes dock innebära att
vid udda tiotal före siffran fem avrandning skall ske uppåt och vid jämna
tiotal nedåt. Ett sådant system är enligt inspektionens mening alltför
svårförståeligt för allmänheten. Eftersom de nuvarande avrandningsreglerna
synes vara allmänt accepterade och några avgörande skäl för att ändra principen
för dessa inte anförts anser inspektionen att de bör behållas med den justering
som krävs eftersom avrandning skall ske till tiotal. Dessutom har enl. uppgift
någon märkbar prishöjande effekt inte kunnat konstateras vid nuvarande avrandningsregler.
Däremot kan det inte uteslutas att en sådan risk finns med de föreslagna avrandningsreglerna.

Vad
beträffar tidpunkten för avvecklingen av fem- och tjugfemöresmyn-ten är det
enligt inspektionens mening viktigt att information i god tid når ut till
allmänheten. Det torde därför och av andra praktiska skäl vara uteslutet att
genomföra en reform redan vid årsskiftet 1983/84 utan en sådan bör genomföras
först årsskiftet 1984/85.

Riksrevisionsverket

RRV
anser att myntverkets skrivelse är otillräckligt underlag för beslut om att
avskaffa fem- och tjugofemöresmynt.

Myntverkets
skrivelse ger inte underlag för att bedöma om femöresmynten fyller en
väsentlig funktion i betalningsväsendet. Erfarenheter från 1972 års myntreform
kan enligt RRVs mening inte automatiskt tillämpas på nuvarande förhållanden:
Effekten på prisutvecklingen kan befaras bli kraftigare och kostnaden för att
hantera femöresmynt är inte nödvändigtvis

Prop. 1983/84:130 16

jämförbar
med kostnaden för att hantera ett- och tvåöresmynt för tio år sedan. I fråga om
risken för att det skall bli lönsamt att smälta ned femöresmynt nämns i
myntverkets skrivelse möjligheten att tikverka femöresmynt av metaller med i
det närmaste obefintligt skrotvärde.

RRV fömtser
inga betalningstekniska problem inom den statliga sektorn av att avskaffa fem-
och tjugofemöresmynt. Konteringar föratsätts härvid kunna ske i ettöressteg
liksom f. n.

RRV
anser att i det fak fem- och tjugofemöresmynten avskaffas bör inte avmndningsregler
införas som avviker från de gängse inom decimalsystemet.

Kommerskollegium

Kollegiet
delar myntverkets uppfattning att höjningen av konsumentprisindex sedan 1972
motiverar en översyn av myntsystemet. För det faU att femöresmynten inte fyller
någon väsentlig funktion i betalningssystemet kan, med hänsyn till framställningskostnaderna
och nedsmältningsris-ken, en avveckling synas motiverad. Kokegiet finner det
emellertid inte utrett att en avveckling verkligen skuke medföra någon vinst.
Sålunda skulle den rationalisering som femöresmyntens försvinnande medför motverkas
av att 25-öresmynten samtidigt måste avvecklas. Reformen torde därför inte
medföra något minskat behov av växelmynt. Skulle reformen genomföras bör dock
tidpunkten bestämmas så att befintliga 25-öresauto-mater kan utbytas utan
onödiga extrakostnader.

Statens
pris- och kartellnämnd

SPKs
inställning till frågan om en avveckling av femöresmyntet gmndas i princip på
sådana överväganden som var aktuella redan i samband med myntreformen 1972,
vilken bl. a. innebar att den dessförinnan lägsta enheten, ettöringen, utgick
ur myntserien. TiU en början skall därför i korthet erinras om vissa synpunkter
som då framfördes och om åtgärder som föregick respektive följde på beslutet om
1972 års förändringar.

När
fråga i slutet av 1960-talet uppkom om avveckling av bl. a. de båda då lägsta myntvalörema,
ettöringen och tvåöringen, anförde SPK i ett remissyttrande att detta från
konsumentsynpunkt skulle kunna innebära risker i prishänseende. En genomgång av
Stockholms livsmedelshandlareförenings prisbok hade visat atl av 5047
prisuppgifter endast 2127 eker omkring 42 procent var jämnt delbara med fem.
Nämnden befarade att ett slopande av ett- och tvåöringarna skuke ge incitament tkl
detaljhandelns prissättare att i ökad utsträckning sätta priser i jämna femöressteg,
även om detta inte i och för sig var en nödvändig konsekvens av förändringen i myntserien.
I yttrandet sades vidare:

För
en del från konsumentsynpunkt tunga varor såsom mjölk, bryggeri-varor och
bensin är emellertid priset per enhet förhållandevis lågt och handelsmarginalen
relativt liten. En avrandning av detaljhandelspriset tik

Prop. 1983/84:130 17

jämna
femtal ören skulle i fråga om sådana lågmarginalvaror skapa avvägningsproblem,
åt vilket håll avrundningen borde ske. Del torde enligt nämndens mening vara
realistiskt att räkna med att avrundningen i många fall skulle komma att ske
uppåt, vkket skulle leda till prishöjningar på vissa för konsumenterna vikliga
dagligvaror. Olägenheterna blir inte mindre vid fortsatta prisförändringar,
eftersom ju dessa måste ske med hela femöres-belopp.

SPK
fann sålunda övervägande skäl tala för att den lägsta valören, ettöresmyntet,
borde behåUas som lägsta skiljemynt. Även flertalet av de övriga remissorganen
förordade, med i stort sett samma motivering, alt ettöringen skulle behållas.
Sedan emellertid förslag om dess slopande framlagts i proposition nr 190 år
1970 framfördes under riksdagsbehandlingen motionskrav på kompletterande
åtgärder för att motverka de påtalade riskema ur prissättningssynpunkl. Bankoutskoltel
anslöt sig i sitt utlåtande (nr 79 år 1970) tik dessa synpunkter och anförde, atl
det var väsentligt alt informera om att priser även i fortsättningen skuke
kunna sättas med öretal som inte slutade på O eller 5. Utskottet fann också motionskravel
på intensifierad prisövervakning på i första hand livsmedelsområdet väl
motiverat.

I
en skrivelse till SPK den 17 december 1970 gav Kungl. Maj:t "tillkänna vad
bankoutskottet i anledning av motionen II: 1594
anfört om information och intensifierad prisövervakning för att motverka
tendenser till prishöjningar i samband med att mynt i valören ett öre
slopas". Skrivelsen fortsatte: "Kungl. Maj:t anbefaller härjämte
pris- och kartellnämnden att i samråd med mynt- och justeringsverket utarbeta
och till finansdepartementet inge förslag till åtgärder för att till
allmänheten sprida information om den beslutade myntreformen." Uppdraget
till nämnden kom alltså att innefatta planering av information om myntreformen
överhuvudtaget och inte enbart om den i sammanhanget aktuella
prisproblematiken. Senare fick SPK ytterligare ett uppdrag i anslutning till myntreformen,
nämligen att utarbeta tklämpningsanvisningar för öresavmndning vid fakturering,
girering m.fl. förfaranden.

De
nämnda uppdragen till SPK i anslutning till 1970-talets myntreform utfördes
genom överläggningar, informationsaktiviteter m.fl. åtgärder under en period
av två å tre år. Totalkostnaden uppgick till ca 900000 kr., personalinsatserna
i stort sett oräknade. Samtiiga projekt avrapporterades till Kungl. Maj:t som
slutförda hösten 1973, varvid en tryckt redogörelse, "SPK och
myntreformen", överlämnades. Ett exemplar av nämnda skrift biläggs detta
yttrande.

SPK
erinrar om erfarenhetema från den tidigare myntreformen därför att
problematiken nu, såvitt gäker tanken på avveckling av femöringen, principiellt
sett är densamma som gällde ettöringens slopande i början av 1970-teket. Det
kan visserligen sägas att myntreformen 1971-73 kunde genomföras utan att - av
akt att döma - några påtagliga negativa effekter

Prop. 1983/84:130 18

uppkom.
Det är dock ostridigt att slopandet av ettöringen redan på kort sikt inom
dagligvaruhandeln faktiskt medförde en ökad tendens till prissättning i femöressteg,
trots att sålunda tämligen brett upplagda informationsåtgärder genomfördes för
att motverka detta. Att så blev fallet framgick bl. a. av en undersökning av
prissättningen i livsmedelshandeln som genomfördes av SPK och där jämförelser
gjordes mekan slutet av 1971 och slutet av 1972.

Som
exempel kan nämnas att det för ett urval kvsmeddsbutiker inklusive varahus
noterades, att mellan de båda åren andelen varapriser med örestal jämnt delbara
med fem ökade från 42 till 69 procent i den lägsta prisklassen - under 2 kronor
- och från 54 till 81 procent i den näst lägsta prisklassen - mekan 2 och 4
kronor. Att denna tendens har fortsatt också efter 1972 är uppenbart även om SPK
inte har statistiskt belägg härför genom någon särskild undersökning.

Huruvida
tendensen att prissatta enskkda varor i femöressteg även i lägre prisklasser
verkligen inneburit någon påverkan uppåt på den allmänna prisnivån är inte
möjligt att med säkerhet uttala sig om. Farhågor härför hade som nämnts
framförts under förberedelsearbetet för myntreformen. Att isolera denna faktor
för att få ett mått på dess eventuella påverkan skulle emekertid fordra synnerkgen
omfattande och tidskrävande specialstudier. SPK kan sålunda inte med stöd av
empiriskt material hävda att det nu framlagda förslaget om slopande av
femöringen faktiskt skuke få negativa konsekvenser för prissättning och
prisutveckling utan får inskränka sig till ett påpekande av att del finns vissa
risker för detta. Riskerna skulle denna gång ligga däri att, om femöringen
avskaffas, incitament uppkommer till ökad prissättning i lioöressteg, vilket i
sin tur skulle kunna leda tik uppjusteringar av enskilda priskalkyler och - vid
kostnadshöjningar - tkl att större priskompensation tas ut än som annars
skulle ha vidtagits. Inträffar detta, leder förändringen av myntserien i
praktiken tkl att den allmänna prisnivån förskjuts uppåt.

De
här antydda riskerna skulle möjligen kunna reduceras något - åtminstone
kortsiktigt - om ett eventuekt beslut om femöringens avveckling kombinerades
med brett upplagda informationsåtgärder, riktade såväl tik handeln som
allmänheten och med den innebörden att myntförändringen i sig inte ger motiv
för någon förändring av handelns prissättningspolicy. Erfarenheterna från den
tidigare myntreformen ger dock som framgått vid handen att effekterna av sådana
åtgärder har tämhgen kort varaktighet och på längre sikt ebbar ut.

Skulle
femöresmyntet slopas krävs självfaket - utöver ändringar i myntlagen - även en
omarbetning av lagen om avrandning av vissa öresbelopp. Av myntverkets
skrivelse framgår inte i vilken utsträckning verket övervägt denna fråga, och
i varje fall framläggs inte något förslag till ny lagtext som det skulle vara
möjligt att kommentera. SPK har svårt att följa det summariska resonemang om avrandningsproblematiken
som återfinns på

Prop. 1983/84:130 19

sid
2, Qärde stycket, i myntverkets skrivelse. Nämnden utgår från att avrandningsfrågan
utreds ytterligare, om tanken på att avskaffa femöringen skulle godtas vid den
fortsatta prövningen av myntverkets förslag.

SPK
vik slutligen från mera allmän utgångspunkt kommentera myntverkets förslag om
att man nu, endat tolv år efter de senaste förändringarna av myntserien, åter
skulle genomföra påtagliga ingrepp i densamma. Myntverket motiverar
inledningsvis förslagen med att konsumentprisindex i dag är ca 2,7 gånger högre
än 1972, och uttalar längre fram i skrivelsen att tanken på slopande av vissa
mynt har samband med "den fortgående penningvärdesförändringen".

Det
är visserligen i och för sig obestridligt att prisutvecklingen sedan 1972
medfört den nämnda uppgången av index. Å andra sidan har statsmakterna i år
genom olika beslut och uttalanden mycket kraftigt markerat att inflationstakten
i fortsättningen måste nedbringas radikalt. För att uppnå detta krävs
genomgripande åtgärder på en rad områden. Bl. a. måste allmänhetens och prissättamas
förväntningar om fortsatta pris- och kostnadsstegringar brytas. Mot denna
bakgrand bör enligt SPKs mening varje åtgärd från samhällets sida undvikas, som
kan tolkas såsom accepterande av hittillsvarande inflationstakt eller anpassning
inför en väntad fortsättning. Nämnden har vid studium av myntverkets skrivelse
svårt att frigöra sig från intrycket att myntverket inte bara utgår från redan
iakttagna pris-och kostnadsförändringar utan i viss mån också anteciperar en
fortsatt utveckling av motsvarande art. Skuke detta vara fallet ökar enligt SPKs
mening motiven ytterligare för den tveksamhet nämnden i det föregående
redovisat, och de kan då eventuellt vara tillämpliga inte bara på frågan om femöringens
avveckling utan även på övriga delar av förslagen.

Fullmäktige
i Sveriges riksbank

Under
1982 lämnade riksbanken ut totalt 252,4 miljoner kronor i mynt i valörerna 5
öre tik en krona. Av dessa utgjordes ca 3,6 miljoner kronor eller 1,4% av femöresmynt.
Antalsmässigt svarade valören för 14%. Under samma tid tog riksbanken emot
191,3 miljoner kronor i mynt i samma valörer från post och banker varav 1,6
miljoner kronor eller 0,8% i femöresmynt. Den relativt stora nyproduktionen av
femöresmynt - ca 2 miljoner kronor - antas främst bero på ett lågt intresse
från allmänheten att återlämna denna låga valör.

Fullmäktige
delar myntverkets uppfattning om femöresmyntet och tklstyrker att det
avskaffas.

När
femöringen avskaffas krävs en ny lag om avrandning av öresbelopp. Fullmäktige
vill i detta sammanhang betona vikten av att allmänheten informeras om hur avrandningen
skall göras.

En
avrandning tik hela tiotal ören medför tyvärr att tjugofemöresmyntet inte
längre får någon särskild funktion. Fullmäktige anser det därför naturligt att
denna valör avvecklas samtidigt med femöresmyntet.

Prop. 1983/84:130 20

För
inlösen av utelöpande fem- och tjugofemöresmynt föreslår fullmäktige följande tidplan.
Det bör anmärkas att de volymer som under ganska kort tid skall lämnas in tkl
riksbanken och myntverket är mycket stora. Per den 1 januari 1983 beräknas
antalet utelöpande femöresmynt tik 660 miljoner stycken till ett värde av 33
miljoner kronor och en vikt av 1768 ton samt tjugofemöresmynt tik 544 miljoner
stycken till ett värde av 136 miljoner kronor och en vikt av 1180 ton.

1984-01-01
Förordning om nya avmndningsregler träder i kraft. Nyproduktion av fem- och tjugofemöresmynt
upphör 1985-01-01 Fem- och tjugofemöresmynt upphör att gäka som betalningsmedel
1986-01 -01 Riksbanken och myntverket upphör att lösa in fem- och tjugofemöresmynt

Grethe
Lundblad avgav följande särskilda yttrande.

I
samband med förslag om borttagande av 5-öresmyntet föreslår myntverket atl
även 25-öresmyntet bör försvinna av växlings- och avmnd-ningsskäl. Jag finner
det olyckligt att riksbanksfullmäktige utan närmare utredning tillstyrkt detta
förslag. 25-öresmyntet är ett i dagligvam- och automathandeln mycket frekvent
använt mynt. Det fungerar bl. a. som en kvarts myntenhet och motsvarar därvid
en myntenhet som finns i en del andra staters, även vissa nordiska staters,
myntserier.

Jag
anser att borttagande av 25-öresmyntet först bör ske efter närmare utredning,
då man också kan bedöma hur det skuke påverka prisutvecklingen.

Konsumentverket

En
myntserie med färre valörer än för närvarande kommer att underlätta betalningsmomentet
för alla konsumenter. En speciellt stor lättnad får de synskadade.

Verket
har inte funnit anledning att tro att slopandet av de båda mynten totalt sett
skulle få en märkbart prishöjande effekt.

En
nödvändig fömtsättning för att minska antalet myntvalörer är naturligtvis att
entydiga avrandningsregler kan tklskapas.

Svenska
Numismatiska föreningen

Föreningen
tillstyrker Myntverkets förslag att myntserien ändras till att omfatta 10 och
50 öre samt 1, 5 och 10 kronor.

Risken
för att enbart slopandet av valörerna 5 och 25 öre skulle vara inflationsdrivande
bedöms som ringa.

I
det historiska perspektivet framgår att Sverige tidigare aldrig haft något mynt
med så lågt köpvärde som dagens femöring. Den lägsta valören i 1855 års
myntsystem var 1/2 öre, som omräknat i vår tids penningvärde motsvaras av
ungefär 10 öre. Vårt nuvarande räknesystem från 1873 hade från början
myntserien 1, 2, 5, 10, 25, 50 öre och I, 2, 5, 10, 20 kr. Den lägsta

Prop.
1983/84:130 21

nominalens
köpkraft i denna serie kan i dagens penningvärde uppskattas till 20 öre.

Föreningen
vill, för sin del, gå ett steg längre och peka på möjligheten och lämpligheten
av att reformera den nuvarande myntserien, vad avser såväl format som utseende.

Vi
delar Myntverkets uppfattning om det olämpliga i att alltför tunga mynt används
i förhållandevis låga valörer. För det fortsatta resonemanget vill Föreningen
ånyo erinra om vad det inneburit, att med undantag av 5 öre myntstorlekarna för de
vanligaste skiljemynten bibehållits oförändrade

alltsedan
1873, samtidigt som deras värde endast är 1/20 av det ursprangk-ga. Lättast kan
detta åskådliggöras med på nästa blad intagna tabeller. Det framgår tydligt,
att med undantag av 5 öre och 5 kronor - och givetvis metallen - myntens
storlek är oförändrad. Vår högsta valör i allmänna handeln motsvarar 25 öre i
det ursprangliga värdet, den lägsta endats 1/4 öre.

Det
synes därför vara berättigat att de nya mynten genomgående göres mindre och
lättare.

Öresmynten

Skulle
öresvalörerna bibehålla sin storiek, bör de eventuellt förses med hål (lägre
metallåtgång, lägre transportvikt och lättare att känna igen för synskadade).
De kan tkl verkas av brons eller kanske hellre i en lättare metall eventuekt
aluminium. Öresmynten föreslås förbli porträttiösa, vilket med undantag för tiden
1832-1873 är svensk tradition.

Slutligen
vill Föreningen påpeka att man i Norge överväger /eller redan har beslutaf atl
slopa valörema 5 och 25 öre. Frågan om en ny myntserie kanske lämpligen kan
tagas upp tik diskussion inom Nordiska Rådet.

Svenska
bankföreningen

Bankföreningen
tillstyrker förslaget i skrivelsen att slopa 5- och 25-öresmynlen så snart
detta ställer sig för handelns del praktiskt lämpligt dock tidigast vid
årsskiftet 1984/85 fömtsatt att beslut fattas i år. Minsta myntenhet blir därefter
10 öre och avrandning i butiker etc. föralsättes ske på så sätt alt siffran 5 i
varje udda 10-talsserie (15, 35, 55, 75 och 95) skall avrandas uppåt och i
övriga fall nedåt. Denna avrandningsregel, som eliminerar det systematiska fel
som skulle uppstå vid en generell avrandningsregel av skfran 5 uppåt, kan
förväntas vålla ett visst problem för allmänheten lik en början men bör trots
detta kunna accpeteras. Del föralsättes dock att Myntverket genom aktiva
informationsinsatser i möjligaste mån söker undanröja detta problem, "t/dda
(10-tal) wppåt - jämna nedåt" kan kanske vara en enkel minnesregel i detta
sammanhang.

Prop. 1983/84:130 22

Svenska
Sparbanksföreningen

Föreningen
tvingas - mot bakgrand av inflationsutveckkngen - redovisa förståelse för
Myntverkets förslag att fem- och tjugofemöresmynten avvecklas. Riskema för inte
önskade prishöjande effekter är dock stora, varför föreningen föratsätter att
eventuella förändringar genomförs på ett sådant sätt att dessa risker minimeras.
Det är också viktigt att avvecklingen genomförs först sedan allmänheten blivit
väl informerad om avvecklingen som sådan och om de avmndningsregler tkl hela
tiotal öre, som blir en nödvändig konsekvens av avvecklingen av de båda myntvalörema.

Sveriges
grossistförbund

Även
om penningvärdet i dag är ett annat än 1972 kan det dock enligt vår mening
ifrågasättas om tidpunkten är mogen för att slopa femöresmyntet. Vi menar att
det fortfarande finns behov av ett sådant mynt. Vi delar således inte
myntverkets uppfattning att femöresmyntet inte skuke fylla en väsentlig
funktion i betalningsväsendet. Den avrundning som slopandet av femöresmyntet
nödvändiggör kan dessutom skapa problem, som kan uppfattas som negativa av
många konsumenter.

När
det gäller kostnaden för att framställa femöresmyntet har vi svårt att inse att
denna kostnad i sig är relevant. Det avgörande måste vara att metallvärdet inte
överstiger del nominella värdet. Eftersom så inte är fallet och eftersom det
dessutom enligt vad myntverket anger går att förändra metallinnehållet, kan vi
inte finna att myntet av denna anledning behöver slopas.

Mot
denna bakgrand avstyrker vi därför förslaget att slopa femöresmyntet. Vi kan
däremot tikstyrka att tjugofemöresmyntet slopas, eftersom detta mynt inte kan
sägas fylla någon angelägen funktion.

Om
regeringen ändå skulle välja alt bifalla myntverkets förslag att slopa femöresmyntet
vik vi hävda att slopandet inte bör ske redan vid det kommande årsskiftet. Det
krävs en längre tid för anpassning till det nya systemet.

Sveriges
Köpmannaförbund

Förbundets
erfarenheter avseende slopandet av ett- och tvåöresmynten i början av 70-talet
är i huvudsak goda. Efter vissa initialsvårigheter för såväl handeln som för
konsumenterna har gällande avmndningsregler inte vållat några problem.

Mot
bakgmnd härav tillstyrker förbundet Myntverkets förslag att även 5- och 25-öresmynten
avvecklas. Myntverket föreslår vidare att avvecklingen eventuellt sker redan i
slutet av år 1983. För alt myntreformen skall kunna anpassas till handelns
rutiner är denna tidpunkt alltför näraliggande och förbundet förordar att
slopandet sker tidigast 1984-07-01.

Prop. 1983/84:130 23

Sveriges
hantverks- och industriorganisation—Familjeföretagen

Vi
har i denna fråga samrått med Sveriges Köpmannaförbund och delar uppfattningen
att myntverkets förslag i huvudsak bör genomföras. Vi godtar således att 5- och
25-öresmynten avvecklas. Betalningar och prisangivelser på en 5-öring när har p.
g. a. de senaste årens inflation spelat ut sin roll. Vidare minskas med
reformen antalet mynt, vkket underlättar för kassapersonalen. Ytteriigare en
fördel med avskaffandet av dessa mynt är att ett mer konsekvent tikämpande av
decimalsystemet möjliggörs.

Svenska
industriföreningen

Föreningen
delar inte myntverkets uppfattning att femöresmynten inte skuke fylla en väsentiig
funktion i betalningsväsendet. Föreningen anser det vara av vikt att
betalningsväsendet är så konstraerat att det går att uppnå en så stor exakthet
som möjligt vid betalningar. Ett slopande av femöresmyntet kommer otvivelaktigt
enligt föreningens mening att åstadkomma en i tioöressteg ökad prissättning i
landet och påskynda prisstegringarna i allmänhet.

Föreningen
anser att det för närvarande inte finns skäl att ändra nuvarande myntsystem.
På grund av den fortgående penningvärdeförsämringen kan det i framtiden visa
sig nödvändigt med en total översyn av hela mynt-och sedelsystemet.

Med
hänvisning till det ovan anförda får föreningen avstyrka förslaget.

Svenska
lokaltrafikföreningen

För
närvarande slutar biljettavgifterna för de flesta av SLTFs medlemsföretag på
jämn krona, femtio eller tio öre. Undantag utgörs av en del kontanttaxor i sju
län. I tre av dessa fall gäker det länshuvudmannataxan och i de övriga fallen
taxan hos olika tätortstrafikföretag. SLTF anser att taxan i dessa fall enkelt
kan ändras tik att sluta på jämn krona, femtio eller 10 öre. Detta kommer
säkerligen också att underiätta penninghanteringen och biljettförsäljning. Man
får emellertid räkna med att behovet av femtio-och tioöringar kommer öka.

Svenska
busstrafikförbundet

Sedan
frågan om ändringar i gällande myntserie senast var föremål för
remissbehandling i samband med 1966 års myntkommittés arbete har tillkommit
två omständigheter av avgörande betydelse för bedömningen av det nu
föreliggande förslagets konsekvenser för busstrafikens vidkommande. Den ena är
inflationsutvecklingen och dess återverkningar på de taxor och betalningsmedel,
som är aktuella i trafiken, och den andra är förändringar av
ansvarsorganisationen för den busstrafik, i vilken den helt övervägande delen
av myntbetalda resor förekommer.

Beträffande
inflationsutveckkngen gäker att tillämpade taxor i busstrafik numera sällan
innefattar avgifter i annat än krontals- och femtioöresbe-lopp.

Prop.
1983/84:130 24

Beträffande
ansvarsorganisationen för busstrafiken har genom riksdagsbeslut 1978 tklkommit
nya huvudmän för lokal och regional kollektivtrafik på väg genom lagen
(1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik. Den helt
övervägande delen av myntbetalda resor med buss förekommer i linjetrafik, som
omfattas av detta huvudmannaskap. Det är huvudmännen (i regel
landstingskommunen och primärkommunerna i varje län gemensamt), som bestämmer
taxorna i trafiken. En bedömning av konsekvenserna för busstrafiken av
ändringar i gällande myntserie bör därför i första hand göras med beaktande av
länshuvudmännens uppfattningar i frågan. Svenska lokaltrafikföreningen kan
tjäna som kanal för dessa uppfattningar, varför Buss får hänvisa tik dess
yttrande i ärendet.

Till
den del, som busstrafik i övrigt kan beröras av saken, gäller att taxor för
persontransporter i interregional Unjetrafik fastställs av transportrådet. Även
om därvid numera sällan torde förekomma avgifter i mindre än hela femtioöresbelopp
finns anledning till samråd med transportrådet innan eventuekt beslut fattas om
avveckling av fem- och tjugofemöresmynten.

Vad
slutligen generellt gäller den apparatur och de rutiner, som förekommer i
samband med busstrafikföretagens kassahantering, torde det vid den föreslagna
ändringen av myntserien numera knappast finnas skäl att påkalla statligt stöd
för de åtgärder, som kan bli nödvändiga. Redan den tidigare genomförda
ändringen samt den ovan belysta utvecklingen av busstrafikens taxor har
inneburit sådana förändringar av sammansättningen av förekommande myntvalörer,
att ett bortfall av fem- och tjugofemöresmynten knappast skuke kunna hävdas
medföra några speciella kostnader eller andra olägenheter.

Buss
har alltså för egen del inga särskilda invändningar mot myntverkets förslag.

Svenska
taxiförbundet

Myntverkets
förslag om att fem och tjugofemöresmynten avvecklas, ligger i linje med
taxinäringens intresse av en förenklad växlingsprocedur. Genom att taxametrarna
numera registrerar hela krontal, samt att merparten av egenavgifterna vid
färdtjänstresor uppgår till 20 procenl, erfordras ej längre mynt med femöresmodul.
Mynten kan utan olägenheter för taxinäringen avvecklas redan tik årsskiftet
1983/1984. Såväl fem som tjugofemöresmynten kan emellertid ha fortsatt
giltighet.

Sveriges
Kioskägares Riksförbund

Sveriges
Kioskägares Riksförbund ser i princip inget hinder för vår handel att mynt av
fem och tjugofem öres valörer dras in.

Den
av våra medlemmar bedrivna handeln från kiosker är snarare betjänt av att
myntserien i småvalörer reduceras till ett mindre antal. Det är heller inte
hindrande i denna handels prissättning då redan idag avrundade örestal
föreligger.

Prop. 1983/84:130 25

Kioskhandeln
har på varasidan en utpräglad styckeförsäljning där varje vara har ett jämt
uträknat styckepris. Något större besvär skulle avrund-ningseffekten då inte
vålla för kioskens del.

Inbetalning
och återbetalning via automater av äldre typ både med mekanisk och elektronisk avkänning
lorde dock medföra problem under en övergångstid.

Det
sedan en tid pågående arbetet med dryckesförpackningar av aluminium för
återgång och nedsmältning har åsatts elt pris av 25 öre inklusive moms. Då det
diskuteras olika typer av återtagningssätt kan borttagandet av 25 öresmynt
vålla bekymmer i sammanhanget. Det som för tanken därhän är att både kvitton
och poletter med belopp slutande på 25 öre i verkligheten värderas 5 öre lägre
med den tänkta avrundningen vid 25 öre.

Skulle
genomförandet av tjugofemöresindragningen ske vid den tidpunkt som myntverket
föreslår torde detta sammanfalla med returburkens införande och då är del
troligt att en kollision blir följden i inledningsskedet, då det i båda fallen
berör allmänheten. På denna punkt bör klarhet kunna vinnas i för bägge parter
god tid.

Myntverkets
förslag medför en förbättring i mynt- och sedelutgivningen som måste ses som en
rationahsering för handeln i och med reduceringen av sedlar och mynt.

Svenska
Bankmannaförbundet

Mynthanteringen
utgör för de bankanstäkda ett tungt och besvärligt arbete. En reducering av
antalet mynt till vad som kan anses oundgängligen nödvändigt är förbundet
därför positivt till.

I
fråga om Myntverkets konkreta förslag till avveckling av fem- och tjugofemöresmynten
instämmmer förbundet i förslag om indragning av femöresmynten. Vad avser utveckhngen
av tjugofemöresmynten anförs i Myntverkets skrivelse inga andra motiv än
konsekvenser av avrandningsreglerna vid indragning av femöresmynten. Förbundet
anser det tveksamt om detta är tklräckligt skäl för att avveckla ett från flera
synpunkter praktiskt mynt.

Vid
övervägande av denna problemalik har förbundet funnit att större anledning
finns atl ifrågasätta behovet av tioöresmyntet. Detta är från hanteringssynpunkl
inte bra och skulle vid en avveckling av femöresmyntet bli än mer av en
braksvara. Med tanke på penningvärdesförsämringen bör lägsta myntenhet i
framtiden kunna utgöras av tjugofemöringen.

En
ytteriigare positiv konsekvens från rationaliserings- och hanteringssynpunkt
av en sådan reform skulle vara att femtioöresmynlen kan avvecklas. För
betalningsförmedlingen utgör tjugofemöringen ett mer användbart mynt.

De
avrundningsproblem som en avveckling av fem- och tioöresmynten skulle medföra
anser förbundet inte svårare atl lösa än vad som följer av indragningen av femöremynlen.
Öresbelopp upp till tolv öre kan avrundas till nok, från tretton öre sker avrandning
tkl tjugofem etc.

Prop. 1983/84:130 26

Gränges
Metallverken

Vid
en indragning av 5- och 25-öresmynten kommer de skrotade mynten kvantitetsmässigt
att av vardera valören vara i storleksordningen 550-600 ton. Beräkningen är
gjord på ett antagande av ett återflöde av 25% av 5-öresmyntet och 50% av 25-öresmyntet
ställt mot den totalt utgivna myntstocken. Myntskrotet utgör en värdefull råvamtikgång
vid tklverkning av nya myntvalörer. Avsättningsmöjligheterna av myntskrot i
andra slutprodukter än mynt är däremot begränsade. Vad gäker 25-öringen är
legeringen identisk med andra svenska cirkulerande koppamickelmynt, varför
skrotet på bästa sätt kan utnyttjas om det omarbetas till andra myntvalörer.
För 5-öringen är skrotet inte duekt omarbetningsbart tik andra myntvalörer på grand
av skillnader i legeringssammansättningen, men även här kan omar-betningsaltemativ
diskuteras.

Gränges
Metakverken vill mot bakgmnd av detta understryka sambandet mellan
skrotningsproceduren av 5- och 25-öringen och upphandlingen av nya mynt. Det är
väsentligt att tidsplaneringen görs på sådant sätt att cirkulerande myntmetak
kan omarbetas till andra valörer. För att detta skall vara möjligt bör följande
synpunkter beaktas.

1. Upphandling
av nya mynt och försäljning av myntskrot skall handläg

gas av samma instans. Såvitt vi kan förstå är Myntverket väl skickat för

denna uppgift, då de har de bästa fömtsättningarna atl planlägga och

planera på sådant sätt att en ren omarbetning blu möjlig.

2.
Av säkerhetssynpunkt bör
myntskrotet vara demonetariserat, innan det levereras tkl omarbetande industri.

3.
Det är väsentligt att
tidpunkten för demonetarisering fastställes med sådan framförhållning att
Myntverket gives möjlighet att planera sina upphandlingar av cirkulerande
myntvalörer på sådant sätt att tillflödet av myntskrot snabbt kan omarbetas tik
nya mynt.

4.
På grand av legeringsbyte för
ett par år sedan för 5-öringen underlättas den framtida användningen i
industrin av skrotet, om eventuella lager av ocirkulerade 5-öringar omedelbart
fryses, dvs. cirkulerande myntvolym hålles oförändrad.

Canteen
AB ALLMÄNT

De
svenska mynt och sedelseriema, bör så vitt det är möjligt (inflation, bra mynt
och sedelstorlekar) anpassas och "decimaliseras" att passa den svenska
hanteringen med snegling mot och samstämmighet med övriga länders mynt och
sedelserier.

5-öringen
Ett eventuellt slopande av nämnda mynt påverkar ej automathandeln.

Prop. 1983/84:130 27

25-öringen

Ungefär
70% av Canteen-grappens försäljning är varma drycker. Merparten av dessa
portioner säljs genom myntstyrda varmdrycksautomater, vilka accepterar 25-öringen
och 1 kr. Prissättningen ur automat varierar från 0:50 upp tik 2: - med
normalpris 1:50 beroende på försäljningens läge. Försvinner 25-öringen, innebär
det att:

-
Prishöjningar i 50-öressteg
måste anses som inflationsdrivande. 10-öringen är tekniskt mycket olämplig att
använda.

-
Prishöjning från normalpris
1:50 till 2:- är en höjning på 33%, vilket avsevärt påverkar
försäljningsutvecklingen i negativ riktning och med dålig lönsamhet som
resultat.

-
För att överhuvudtaget kunna
använda 50-öringen i varmdrycksautomater, fordras en genomgripande ombyggnad
eller investering i nya myntmekanismer. För grappen, som omsätter 120 miljoner
kronor, krävs investeringar i storieksordningen 15 miljoner kronor i myntmekanismer
enbart på varmdryckssidan för att kunna hantera 50-öringen i automaterna.

Resumé

-
Slopa 5-öringen enligt
myntverkets instraktioner.

-
Vänta med slopandet av 25-öringen
åtminstone till 1/1 1987.

-
Canteen AB vill dock förbehålla
sig rätten, att vid ett eventuellt snabbt slopande av 25-öringen och väsenfligt
fördyrade omkostnader för grappen i samband med ombyggnad- och nyinvesteringar
av myntmekanismer, förhandla med Statsmakterna angående ersättning för nämnda.

Denco
AB

Yttrande
över myntserien

1. 5
öres mynt

1.1 Avskaffandet
utgör för automathandeln inga problem.

1.2 Avvecklingstid
- snarast.

2. 25
öres mynt

3 X 25 öre

-kr.

-
kr. -I- 1 X 25 öre

-kr.

1 X 1:- kr. -I- 1 X 25 öre 1x1:- kr. + 1 X 50 öre
2x l:-kr. 3x l:-kr. 4x 1:- kr.

2.1
Nuvarande prissättning i våra automater

för kalldryck 2 x 25 öre

ix
1

IX 1

för
varmdryck 1 x 1

Prop. 1983/84:130 28

Kunden
bestämmer själv priset beroende på råvarainköp, t. ex. syraper för kalldryck.
Varahus som B&W, Domus m. fl. tillämpar f n. 1 x 1:- kr. för kakdrycker.

När
25-öringen avskaffas blir nästa steg 1 x 1:- kr.-t-l x 50 öre. Prisglapp på 50
öre är för stort.

För
oss som syrapsleverantörer medför detta minskad försäljningsvolym. I värsta
fall återtagande av automaten i de fall där Denco äger densamma.

2.2
Avvecklingstid

På
grund av ovan minst 5 år, dys. vid slutet av 1987.

Skäl
1. 10-öres steg, dvs. ahvänng av lO-öringar går inte att genomföra med nuvaratide
myntprovare.

Skäl
2. För närvarande är det inte många 50-öringar i omlopp.

Dessa
kommer säkert att öka, när 25-öringar börjar minska. Då blir det lättare att
gå över till 1-kronor och 50-öringar.

Skäl
3. Hos en större grupp av automatkunder, där automater användes av egen
personal, l.ex. kontor, industrier m.m. kommer säkert nuvarande myntsystem/myntprovare
att bytas ut mot pokettsystem. Övergången tar tid.

Jede-Automater
AB

Jede-Automater
AB levererar små ekonomiska pausdryckessystem via automat. Vi erbjuder
marknadens lägsta priser på såväl automater som drycker. Detta har medfört att
vi sannohkt har de mest priskänsliga kunderna på marknaden.

I de
av våra varmdrycksautomater som har myntverk, har vi genomgående använt oss av
billiga, mekaniska myntverk av typen Hanke eller Greenwald, främst för att
hålla ned automatens tillverkningskostnad. Dessa myntverk är varken
omställbara för flera mynttyper eller försedda med växelåtergivning. De är
dessutom, i de flesta fall, uppbyggda på muhiplar av 25 öre. 2 x 25 öre och 3 x
25 öre är de vanligaste inställningama.

Skälet
till den låga prissättningen beror på att automaterna, i de allra flesta fall,
är uppställda på arbetsplatser, där de anställda enbart betalar den rörliga
kostnaden, medan arbetsgivaren svarar för kapitalkostnader och
servicekostnader.

Ett
avskaffande av 25-öres mynten skuke primärt leda till oskäliga prishöjningar på
dryckema och därmed lägre dryckeskonsumtion och försämrad konsumentnytta.
Vidare är en kompensation för inflationsbaserade dryckeskostnadsökningar
naturligtvis mer kännbar för konsumenten om den måsle göras i 50-öressteg än
som hittills i 25-öressteg.

För
att reducera olägenheten med stora steg, kan man naturligtvis an-

Prop.
1983/84:130 29

vända
sig av system med kontokort eller växelåtergivning i 1 O-öringar. Båda dessa
lösningar lämpar sig emellertid dåligt på små automater, avsedda för små och
medelstora företag; då sådana system skulle flerdubbla kostnaden för automaten
och därmed dramatiskt öka kapitalkostnaden på varje serveringsställe.

Effekten
av att slopa 25-öringen leder till att konsumenterna, speciekt i de mindre
företagen, av kostnadsskäl, ges en sämre valfrihet när det gäller dryckessystem
på arbetsplatsen och att rationella automatlösningar får en sämre
genomslagskraft.

I
ett längre perspektiv med en fortsatt inflation på nuvarande nivå, kommer
naturligtvis 50-öringen att överta 25-öringens nuvarande roll. Vi tror därför
att ett uppskjutande av myntreformen i 4—5 år skulle avsevärt mildra effekterna
för konsumenten. Det skulle dessutom ge automatindustrin möjlighet att lite
mer långsiktligt förbereda sig på en sådan förändring, vilket skuke avsevärt reducera
de direkta omställningskostnaderna. För vårt företag beräknar vi dessa tiU ca
0,5 MKR (se bilaga) vid en myntreform under nästa år.

Ett
omedelbart borttagande av 5-öringen ser vi däremoi inget hinder för, utan
snarare som en logisk följd av penningvärdesutvecklingen.

Kostnadsberäkning
för byte av 25-öres myntverk i automater från Jede-Automater AB

Nedanstående
beräkning bygger på att dessa myntverk kan bytas samlat efter en upplagd
turlista för att minimera resekostnaderna.

Genomsnittlig
restid/automat (inkl. igångsättning och avslutning av arbetet) är beräknat tik
1 tim och 15 min och genomsnittlig resväg till ca 5,5 mk. Timkostnaden inkl.
traktamenten är beräknad tik 130:-/tim.

//C 600
(145 st)

Nytt
myntverk

180:-

Monteringslid
20 min

43:35

Restid 1
tim och 15 min

162:50

Bkkostnad

75:-

460:85

HC
Väggmodul (252 st)

Nytt
myntverk 4 x 196:-

784:-

Monteringstid
4 x 20 min

173:35

Restid 1
tim och 15 min

162:50

Bilkostnad

75:-

1194:85

JM 75 (207 st)

Nytt
myntverk 94

Monteringstid
15 min 32

Restid
1 tim och 15 min 162

Bilkostnad _ 75

364

50
50

Prop. 1983/84:130 30

HC
600, 145 st å 460:85 66823

HC
Väggmodul, 252 st ä 1194:85 301102

JM 75, 207 stå 364:- 75348

443273

Om
detta arbete skall utföras 1984, torde kostnaden uppgå till ca 500000:-.

Scandomat
AB

Scandomal
AB är ett av landets äldsta och ledande företag för myntope-rerade
serveringsautomater, dvs. automater för försäljning av varma och kalla drycker,
bröd, konfeklyrer, mat etc. Huvuddelen av automaterna finns på arbetsplatser
för mekanmålsservice, men ett stort antal betjänar allmänheten vid
institutioner, hotell och restauranger, idrottsanläggningar, nöjesetabkssemang m.fl.
platser. Totalt har Scandomat under de senaste 20 åren placerat ca 14000 myntopererade
automater. Scandomat har sedan många år ett avropsavtal med Försvarets
Materielverk avseende inköp av automater för Statsförvaltningen.

För
automathandelns del har 5-öringen ej någon betydelse och kan gott indragas.

En
indragning av 25-öresmyntet skuke dock medföra nästan oövervin-nerliga
svårigheter för automathandeln om den genomfördes inom de närmaste åren. Många
produkter, som t. ex. en bägare kaffe från en automat, kan ej prissättas med så
stora intervaller som 50-öre, utan förklarliga protester från
personalorganisationerna. Flertalet myntmekanismer i sådana automater är
gjorda för prissättning i 25-öressteg. Eftersom 1 O-öringen är ett olämpligt
automatmynt - pga sin litenhet och procentuellt stora måttdifferenser genom
slitage blir acceptansen mycket otilkörlilhg - kan nuvarande myntmekanismer
inte ersättas med sådana, som skulle ta 10-öringar eller ge växelåtergivning
med 10-öringar.

När 50-öringen
får ett köpkraftsvärde motsvarande dagens värde på 25-öringen kan förmodligen 25-öresmyntet
indragas utan problem för auio-mathandeln eller den stora mängd människor, som
är hänvisade till automater för mellanmålsservice.

Scandomat
förordar:

*
Indragning av 5-öresmyntet

*
Bibehållande av 25-öresmyntet tkls
inflationen halverat 50-öresmyntets nuvarande köpkraftsvärde.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984