Prop. 1983/84:133

Prop.
1983/84:133

Regeringens proposition

1983/84:133

om kommunalekonomiska
frågor inför år 1985;

beslutad
den 1 mars 1984.

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandenas
hemställan.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

KJELL-OLOF
FELDT

Propositionens
huvudsakliga innehåll

En
redogörelse ges i propositionen för de kalkyler och räkneexempel avseende den
reala och finansieka utveckkngen i kommuner och landstingskommuner som under
hösten 1983 utförts av den särskilda arbets-gmppen om kommunernas ekonomi (KEA).

Den
kommunala beskattningen av juridiska personer föreslås upphöra fr.o.m.
inkomståret 1985. Kommunerna kompenseras genom ett särskih statsbidrag för det
inkomstbortfall som uppstår. Kyrkofonden tillförs vidare medel för att
reducera effekterna för de kyrkliga kommunerna.

Som
ett led i åtgärder för atl begränsa den automatiska ökningen i statsbidragen tkl
kommunsektom föreslås att grundgarantin i skatteutjämningssystemet minskas med
en procentenhet för såväl kommuner som landstingskommuner. För kommuner utom
skatteutjämningen nås en motsvarande effekt genom att den kompensation som
föreslås utgå vid borttagandet av den kommunala taxeringen av juridiska
personer reduceras. För att främja sysselsättningen och stimulera tkl ökade
insatser på prioriterade områden avser regeringen att senare återkomma med
förslag till hur en merpart av härigenom frigjorda medel skall användas.

1 Riksdagen 1983/84. 1 samt. Nr 133

Prop. 1983/84:133 2

Utdrag

PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde

1984-03-01

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Feldt, Sigurdsen,
Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Boström, Bodström, Göransson, Dahl, R.
Carlsson, Holmberg, Hekström, Thunborg, Wickbom

Föredragande:
statsråden Feldt och Holmberg

Proposition
om kommunalekonomiska frågor inför år 1985

Statsråden
Feldt och Holmberg anmäler sina förslag. Anförandena och förslagen redovisas i
underprotokollen för finans- och civildepartementen.

Statsrådet
Feldt hemställer att regeringen i en proposition förelägger riksdagen vad han
och statsrådet Holmberg har anfört för de åtgärder och de ändamål som de har hemstäkt
om.

Regeringen
ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom
proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder
och de ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen
beslutar att de anföranden och förslag som redovisas i underprotokollen skall
bifogas propositionen som bilagorna 1 och 2.

Prop.
1983/84:133

Bilaga
1

Utdrag

FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1984-03-01

Föredragande:
statsrådet Feldt

Anmälan
till proposition om kommunalekonomiska frågor inför år 1985

1
Inledning

Regeringen
hade i december förra året överläggningar med företrädare för kommuner och
landstingskommuner om den kommunala ekonomin, i första hand inför år 1985. I
årets finansplan (prop. 1983/84:100 bil. 1) redovisades vissa överväganden som
bör utgöra utgångspunkt för åtgärder avseende den kommunala ekonomin inför år
1985. Sedan finansplanen lades fram har ytterligare överläggningar ägt rum med
företrädare för kommunerna och landstingskommunerna.

Jag
avser atl nu närmare redovisa mina överväganden och förslag i fråga om den
kommunala ekonomin inför år 1985.

2
Föredragandens överväganden

2.1
Den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn, m. m.

En
återhämtning är på väg i den svenska ekonomin. Somjag anförde i årets
finansplan ligger i denna utveckling mot ökad tillväxt och bättre balans såväl
möjligheter som begränsningar. Det är enbart genom en stabil produklionsuppgång
som sysselsättningen kan öka och arbetslösheten långsiktigt och uthålligt tas
ner. Finanspolitiken måste ha sådan stramhet att budgetunderskottet förhindras
att driva upp räntor och inflation och därigenom hämma tillväxt och
sysselsättning. Men arbetet med att minska budgetunderskottet får å andra sidan
inte drivas så långt att det kväver tillväxten och ökar arbetslösheten.

En
låg pris- och kostnadsutveckling framöver är av avgörande betydelse för att den
nu inledda återhämtningen skall bli bestående. Kampen mot inflationen är därför
ett centralt mål i regeringens politik. Jag återkommer strax till vad detta
mera konkret fär för konsekvenser för den statliga budgetpolitiken och dess
samband med den kommunala ekonomin. Del är 11 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr
133

Prop. 1983/84:133 4

viktigt
att samtliga samhällssektorer tar ett ansvar för att kostnadsutvecklingen
hålls nere. Näringslivet måste bidra genom att omsätta sina vinster i ökade
investeringar, produktion och sysselsättning. Måttfuka löneuppgörelser är ett
ansvar som faller på arbetsmarknadens parter. För kommunsektom kommer den
framtida löneutvecklingens effekter på de kommunala utgifterna atl vara av största
vikt för fömtsättningarna att finansiera den kommunala verksamheten och därmed
att upprätthålla och öka sysselsättningen.

För
innevarande år fömtses, fömtsatt att pris- och kostnadsutvecklingen kan hållas
nere på en nivå som är förenlig med regeringens inflationsmål, ett relativt
gynnsamt finansiellt läge för kommunsektorn. Antalet sysselsatta i kommuner
och landstingskommuner väntas öka med ca 15 000 personer varav 10 000 fömtses
falla på arbetsmarknadspolitiska åtgärder som beredskapsarbeten och ungdomslag.

Jag
vill i sammanhanget nämna de tillfälliga insatser regeringen beslutat om för
att stödja reparationer och underhåll av kommunala fastigheter och
anläggningar. Dessa ger ett tillskott till efterfrågan på byggarbetsmarknaden
samtidigt som kommunsektorn får stöd för atl genomföra tidigare eftersatt
underhåll.

Jag
övergår nu till perspektiven för den kommunala ekonomin åren 1985-1986. Den
särskilda arbetsgmppen om kommunemas ekonomi (KÉA), vari ingår representanter
för finans- och civildepartementen. Svenska kommunförbundet och
Landstingsförbundet, har under hösten 1983 gjort kalkyler över dels
verksamhetens reala utveckling, dels den finansiella utvecklingen i
kommunsektorn dessa år. Kalkylema är att se som schablonmässiga räkneexempel
och är inte avstämda mot utvecklingen inom andra sektorer av ekonomin.
Kalkylerna har tidigare redovisats vid överläggningar mellan regeringen och
företrädare för kommuner och landstingskommuner.

Befolkningsutvecklingen
totalt och i olika åldersgrupper är av central belydelse för de krav som ställs
på den kommunala verksamhetens volym och inriktning. Under 1980-talel kommer de
befolkningsbetingade kraven på en ökning av den kommunala verksamheten att bli
betydligt lägre än under 1960- och 1970-talen då befolkningstikväxten totak
sett var kraftig. I synnerhet gällde detta för den i sammanhanget
betydelsefulla pensionärsgruppen. Detta framgår av tablån i det följande.
Ökningen i den kommunala konsumtionen, som under 1970-talet uppgick till i
genomsnitt ca 4% per år, har under perioden 1980-1983 minskat till 2,6 %. För
år 1984 beräknas volymökningen exkl. arbetsmarknadsåtgärder bli 1,4 %. KEA:s
kalkyler över de krav som befolkningsförändringar, statliga beslut och vissa
planer ställer, tyder, somjag strax återkommer till, på en
konsumtionsutveckling om strax under 1 % per år under åren 1985 och 1986. Detla
innebär en väsentlig omsvängning jämfört rned tidigare år. Den snabba
utbyggnaden av den kommunala verksamheten under 1960- och 1970-talen är dock i
hög grad en effekt även av andra faktorer än befolkningsutvecklingen.

Prop.
1983/84:133

Åldersgrupp Förändring i %

1960-talet

1970-talet

1980-talet*

-Hl,7

-13,3

- 6,1

- 7,3

+ 6,0

-11,1

+ 7,9

+ 1,4

+ 2,2

+
11,1

4-18,3

+ 0,4

+28,2

-33,9

-1-24,9

O-
6

7-19
20-64 65-74 75-

Totalbefolkning,
% -1-7,1 +3,7 + 0,4

Dito
i antal per

soner +533 032 +298 633 +31000

*
Enligt befolkningsprognosen i den kommande långtidsutredningen.

Totalbefolkningen
kommer att vara i stort oförändrad under den period KEA: s kalkyler täcker.
Utvecklingen varierar dock för olika åldersgrupper.

Samtliga
åldersgrupper minskar under perioden 1983-1986 med undantag av åldersgrupperna
19-24 år och 65 år och äldre. Inom äldregruppen är ökningen snabbare för dem
som är äldre än 75 år än för de yngre pensionärerna. Om standarden på
kommunala verksamheten inle skall förändras innebär detta att relativt sett
mindre resurser måste avsättas för grund- och gymnasieskolan. Däremot ökar kostnadema
för äldreomsorgen och vissa delar av sjukvården. För kommunsektorn innebär de
totala krav som befolkningsutvecklingen ställer en ökning av verksamhetsvolymen
under åren 1985 och 1986 med 0,2 % per år.

Åldersgrupp Förändring 1983-1986,%

0-6 -1,2

7-15 -4.7

16-18 -9,9

19-24 7,7

25-64 -0,4

65-74 1,8

75-_____________________ 74______________________

KEA:
s beräkningar över utvecklingen av den kommunala verksamheten beaktar även
inverkan av andra faktorer än befolkningens storlek och åldersstruktur. För
kommunerna beaktas effekterna av statsmakternas fattade beslut och andra
bindningar samt vissa planer. Beräkningarna knyter i dessa delar nära an till
de baskalkyler som utarbetats av de statliga långtidsutredningarna. För
landstingskommunerna redovisas utvecklingen enligt de ekonomiska
långtidsplanerna (LKELP 83). Beräkningarna görs på riksnivå och återspeglar
således inte de variationer som förekommer mellan olika kommuner och
landstingskommuner.

KEA:
s kalkyler anger en total volymutveckling för den kommunala verksamheten (exkl.
sysselsättningsskapande åtgärder) under åren 1985 och 1986 om strax under I %
per år. Kommunerna beräknas därvid öka

Prop.
1983/84:133 6

verksamheten med 0,5 % per år och landstingskommunerna med
I å 1,5 %. Preliminära uppgifter från landstingskommunernas nya långtidsplaner
(LKELP 84) som kommer under våren 1984 tyder på en lägre volymökning för
landstingskommunerna än enligt LKELP 83 som KEA; s kalkyler utgår från. Totala
volymökningen skulle för landstingskommunerna i stort sett komma atl bli lika
stor som de krav befolkningsförändringarna ställer, dvs. strax under 1 % per
år.

Det bör noteras att det i KEA-kalkylen inte har varit
möjligt att beakta alla faktorer som kan komma alt påverka konsumlionsulvecklingen
i kommunsektorn. Vissa faktorer är svåra alt kvantifiera och svåra atl bedöma
konsekvenserna av. I andra fall finns utredningsförslag m. m. som kan antas
påverka den kommunala konsumtionen men som inle på nuvarande stadium kunnal
beaktas i KEA: s beräkningar. Exempel på detta är svenskundervisning för
invandrare samt flyktingomhändertagande.

Total volymförändring i den kommunala verksamheten enl. KEA-kalkylen

Volymföränd- varav
p.g.a.

ring befolknings-

förändringar

1985 1986 1985 1986

Kommuner 0,5 0,5 -0,1 -0,1

Landstingskommuner 1,3 1,2 0,8 0,8

Totalt 0,8 0,8 0,2 0,2

Sysselsättningsutvecklingen i kommunsektorn åren 1985 och
1986 mätt i antal personer beror av flera faktorer och kan inte anges med
säkerhet. Osäkerheten sammanhänger med dels utvecklingen av den genomsnittliga
arbetstiden, dels hur olika verksamhetsområden utvecklas volymmässigt. KE.A
anger därför elt intervall för sysselsättningsutvecklingen. För åren 1985 och
1986 bedöms sysselsättningen öka med O till 9 000 personer per år varav för
kommunerna från - 3 000 lik + 3 000 och för landstingskommunerna från + 3 000 tkl
+ 6 000. Av avgörande betydelse för den faktiska utvecklingen är de finansiella
förutsättningarna för den offentliga sektorn. Ko.slnadsutvecklingen är därvid
en central faktor.

De finansiella kalkylerna i den preliminära nalionalbudget
som gjorts i anslutning till finansplanen innebär en viss revidering i
förhållande till KEA: s kalkyler. Avvikelserna är dock av mindre omfattning och
KEA: s beräkningar för åren 1985 och 1986 illustrerar väl hur beroende den kommunala
ekonomin är av hur priser och löner utvecklas. Två räkneexempel redovisas för
åren 1984-1986 med antagande om olika inflationstakter i ekonomin.
Räkneexemplen baseras i ena fallet på en pris- och lönekostnadsökning som för
år 1984 i stort överensstämmer med den i finansplanen och som för åren 1985 och
1986 utgår från i genomsnitt 4%. I det andra fallet bygger beräkningarna på en
pris- och lönekostnadsökning om 7 % per år.

Prop. 1983/84:133 7

Som
kalkylmässiga förutsättningar har vidare gällt den volymökning för konsumtionen
som jag nyss redovisat och en oförändrad utdebitering. Beträffande slatsbidragsgivningen
för åren 1985 och 1986 har räknats med nu gällande regler vilket för vissa
statsbidrag och ersättningar innebär att ingen pris- och löneuppräkning gjorts
i KEA: s kalkyler. Däremoi har den ökning av bidragsgivningen som följer av en
volymökning beaktats. KEA-kalkylerna utgår vidare beräkningsmässigt från atl
det skatteunderlag som kommunerna har tillgodoräknat sig från juridiska
personer år 1984 fortsätter att gälla. Jag återkommer i det följande till
denna fråga i samband med de åtgärder jag ämnar föreslå för år 1985.

KEA
har gjort beräkningar över dels det finansiella sparandet, dels förändringar i finansieringskapitalel.
Finansiekt sparande är del begrepp som i nationalräkenskaperna används för alt
beteckna skillnaden mellan löpande inkomster och utgifter för elt visst år.
Däremot ingår inle upplåning och amorteringar. Förändringen i finansieringskapkalet
skiljer sig som begrepp från det finansiella sparandet genom att även nettoupplåning-en
inkluderas. Finansieringskapitalets förändring visar mera direkt del behov av
anpassningsåtgärder, l.ex. kommunalskattehöjningar, anpassning av verksamhelsvolym,
ökad upplåning, effektiviseringar m.m., som ställs.

Kalkylerna
indikerar för åren 1985 och 1986 en tämligen stabil finansiell situation för
kommunsektorn som helhet. Landstingskommunerna uppvisar ett positivt
finansiellt sparande båda åren medan elt mindre underskott beräknas uppstå för
kommunerna. Landstingskommunernas nyupplåning har under senare år i princip
motsvarats av lika stora amorteringar. Någon netloupplåning beräknas således i
princip inte ske för landstingskommunala sektorn som helhet även om
förhållandena varierar mellan enskilda landstingskommuner. Kommunerna har en
genomsnittlig nettoupplåning i storieksordningen 2 ä 2,5 miljarder kr. per år.
Med förutsättningarna i KEA: s lågkostnadsalternativ kommer finansieringskapitalet
för kommunerna atl bh i stort sett oförändrat åren 1985 och 1986.1
sammanhanget bör framhållas alt regeringens mål är atl skapa fömtsättningar för
en inflationstakt som understiger den som KEA-kalkylen baseras på, vilket
skulle leda till gynnsammare förutsättningar för kommunsektorn.

KEA:
s alternativa kalkyl utgår från schablonmässiga förutsättningar som
överensstämmer med de som under tidigare år använts i KEA: s räkneexempel. Med
den snabbare kosinadsutveckkngen (7 %) i detla alternativ försämras de
finansiella perspektiven påtagligt. I förhållande till KEA:s lågkostnadsalternativ
uppgår försämringen i finansiellt sparande till 6 miljarder kr. år 1985 och tkl
10 miljarder kr. år 1986. Även om skillnaderna i pris- och löneutveckling
mellan alternativen således endast uppgår till 3 % för vardera årel resulterar
denna skillnad i väsentligt olika finansiellt läge för kommunsektorn och
indirekt även för kraven på den stafliga budgetpolitiken.

Prop. 1983/84:133 8

Detta
är också en förklaring tkl de dystra finansiella utsikter för kommunsektorn
som redovisades i fjolårets KEA- beräkningar. Jag vik således än en gång
understryka vikten av att de nominella löneökningarna blir låga och att
prisutvecklingen kan hållas tillbaka. Eftersom den svenska ekonomin ännu
befinner sig i ett ansträngt finansiellt läge måste fömtsättningarna att
finansiera en utbyggnad av den kommunala verksamheten vara av avgörande
betydelse vid en avvägning av den expansion som kan ske. MöjUgheterna att öka
sysselsättningen i den offentliga verksamheten bhr därmed i hög grad beroende
av att antunflationspolitiken lyckas.

De
samhällsekonomiska fömtsättningama för utvecklingen i kommunsektom i ett
längre perspektiv kommer att tas upp av 1984 års långtidsutredning som blir
klar under våren.

Redan
i finansplanen angav regeringen vissa utgångspunkter som bör gälla för
statsmakternas överväganden om den kommunala ekonomin inför år 1985. Jag
upprepar nu dessa.

Utöver
de ökningar i transfereringarna till kommunsektorn som följer av automatiken
och volymförändringarna i verksamheten medger det statsfinansiella läget inte
några nya beslut om ökade statliga transfereringar tkl kommunsektom för år
1985. I stället är det nödvändigt att ytterligare åtgärder vidtas för att
begränsa den automatiska utgiftsökning för staten som annars tenderar att
uppkomma. Samtidigt är det viktigt att vidta sådana åtgärder att de medel som
därvid blir tillgängliga förs till de områden där de största behoven finns och
där sysselsättningseffekten blir störst. Därvid bör bl. a. uppmärksammas atl
landstingskommunerna generellt sett har ett bättre finansiellt utgångsläge än
kommunerna och att den finansiella utvecklingen i landstingskommunerna ter sig
ljusare än i kommunerna även åren framöver.

I
syfte att dämpa den automatiska tillväxten i statens transfereringar tkl
kommunsektorn till vad som är förenligt med uppsatta mål för stabkise-ringspolitiken
kommer jag i det följande att föreslå vissa åtgärder. De medel som därvid
frigörs bör i första hand användas för att främja sysselsättningen i
kommunsektorn. Behoven av att finansiera förslag om nya utgifter inom vissa
andra områden än kommunsektorn gör dock att en mindre del av de frigjorda
resurserna bör avsättas för sådana ändamål. Jag avser att senare i annat sammeinhang
återkomma till regeringen i denna fråga.

Den
automatiska ökningen av bl. a. statsbidragen till barnomsorg och social
hemhjälp har år 1984 begränsats genom att uppräkningen knutits an till
regeringens inflationsmål för delta år. Jag anser det nu befogat att också vidta
förändringar för att begränsa den automatiska ökningen av skatteut-jämningsbidraget
till år 1985. De medel som därvid frigörs bör användas för att finansiera de
åtgärder jag nyss nämnde. För att skapa likartade fömtsättningar i
inkomsthänseende för kommuner utom och inom skatteutjämningen kommer jag att
föreslå åtgärder som innebär att även kommunerna utom skatteutjämningen får
bidra härtill.

Prop. 1983/84:133 9

I
finansplanen aviserade jag att den kommunala beskattningen av juridiska
personer bör avskaffas. Jag kommer i det följande att föreslå att kommunerna
kompenseras för detta genom ett särskilt statsbidrag. För de kyrkliga
kommunernas del föreslås atl kyrkofonden tikförs vissa medel för att reducera
de effekter som uppslår i samband med att beskattningen upphör.

Jag
kommer vidare att föreslå en viss förstärkning av det extra skatleuljämningsbidrag
som ges till kommuner som av olika skäl har kommit i ekonomiska svårigheter.
Något riktat stöd dämtöver av den karaktär som utgår under år 1984 bör däremot
inte ges då förutsättningama för att hålla tillbaka skattesatshöjningar i
kommuner och landstingskommuner för år 1985 nu synes vara goda.

Mina
förslag för år 1985 innebär sammantaget att de finansiella resurserna för
kommunsektorn som helhet blir i stort sett oförändrade i förhållande tkl KEA: s
kalkyler. De omfördelningar som görs mellan olika ändamål syftar till att
uppnå gynnsamma effekter i sysselsättningshänseende och förstärka resurserna på
vissa prioriterade områden.

2.2
Skatteutjämningen m. m.

De
statliga transfereringarna till kommunsektorn kan, som jag tidigare nämnt, inte
ökas totalt sett. Trots detla bör insatser göras i syfte att stimulera
sysselsättningen och nå en mer balanserad utveckling i samhällsekonomin. Detta
bör åstadkommas genom en viss omfördelning av de medel som förs till
kommunsektorn. I sammanhanget vill jag erinra om de budgetpolitiska riktlinjer
som angetts för de stattiga transfereringarna. Fortsatta åtgärder bör vidtas
för att begränsa automatiken, minska detaljregleringen och öka schabloniseringen
i bidragssystemen. Riksdagen har tidigare fattat beslut med denna inriktning
för flera av de större statsbidragssystemen såsom för barnomsorg och social
hemhjälp. Även för bidraget till psykiatrisk vård och ersättningar till
sjukvårdshuvudmännen har övergivits tidigare ordning med en i princip
automatisk uppräkning av bidragen baserad på en historisk kostnadsutveckling. F.n.
pågår ett arbete som syftar till att förenkla de beräkningsmässiga grunderna
även för dessa senare bidrag och ersättningar.

Ett
av de beloppsmässigt största statsbidragen till kommunsektorn -skatteutjämningsbidraget
- kännetecknas genom sin konstmktion fortfarande av en automatik som i vissa
lägen kan leda till kraftiga ökningar av bidraget. I bidraget finns en bristande
anpassning till den aktuella utveckhngen på så sätt att lönesummans förändring
två år tidigare blir avgörande för bidragets storlek. Den parlamentariska kommkté
som f. n. ser över skalteutjämningssystemet skall enligt direktiven bl. a. ta
upp hur automatiken i detta bidrag skall kunna begränsas. Enligt direktiven
kan det föranleda omprövning även av bidragssystemets gmnder. Ett nytt system
baserat

Prop. 1983/84:133 10

på
skatteutjämningskommitténs förslag torde kunna träda i kraft först efter år
1986. I avvaktan härpå bör vissa åtgärder vidtas inom ramen för nuvarande
system i syfte att minska skatteutjämningsbidragens ökningstakt till en nivå
som bättre överensstämmer med målen för kostnadsutvecklingen i samhället.
Därigenom kan också skapas utrymme för vissa insatser, i första hand för all
främja sysselsättningen. De kommuner som på grund av hög egen skattekraft inte
får skatteuljämningsbidrag bör i likhet med kommunerna inom skatleuljämningen
lämna sitt bidrag till de insatser som behöver göras. Jag återkommer strax till
hur denna begränsing bör utformas för kommunerna utom skalleutjämningen. Del
ankommer på skatieut-jämningskommittén att föreslå en mer permanent lösning av
frågan om begränsning av automatiken.

Det
ordinarie skatteutjämningsbidraget kan med nuvarande regelsystem och oförändrad
utdebitering beräknas öka med ca 9 % från år 1984 till år 1985. Den kraftiga
ökningen i jämförelse med den beräknade kostnadsutvecklingen för år 1985
sammanhänger med att skatteunderlagels ökning två år tidigare bestämmer
bidragets storlek. Beräkningen, som av naturliga skäl vid denna tidpunkt är
något osäker, baseras på en likartad utveckling av skatteunderiaget för
kommuner och landstingskommuner utom och inom skatteutjämningen. I syfte atl
begränsa skatteutjämningsbidragets ökningstakt till den nivå som ligger i linje
med regeringens anliinflationspo-litik föreslår jag följande åtgärder.

Gmndgarantin
bör minskas med en procentenhet för både kommuner och landstingskommuner. De
spärregler som finns i systemet bör sänkas parallellt med en procentenhet. Som
en följd härav kan bidraget beräknas öka med inemot 300 milj. kr. i staket för
med I miljard kr. för år 1985.

För
kommunerna kommer skatteutjämningsbidraget dämtöver att minska med ca 430
milj. kr. beroende på att förslaget att ta bort den kommunala beskattningen av
juridiska personer återverkar på skatteutjämningsbidraget. Som jag strax
återkommer tkl bör dock kompensation ges för detta bortfall.

Somjag
har redovisat kommer jag att föreslå ett särskilt statsbidrag som kompensation
när den kommunala beskattningen av juridiska personer upphör. För kommunerna
utom skatteutjämningen bör detta statsbidrag minskas med 70 kr. per invånare.
Detta belopp motsvarar den begränsning som sker för kommuner inom
skatteutjämningen räknat i kr. per invånare. Genom denna åtgärd minskar det
kompensationsbidrag som annars skulle ha lämnats med inemot 200 milj. kr. för
helår.

De
åtgärder jag nu föreslagit innebär att samtliga kommuner och landstingskommuner
utom Stockholms läns landstingskommun får bidra till finansieringen av de
åtgärder som bör vidtas för att bl. a. främja sysselsättningen.
Landstingskommunen i Stockholms län har å andra sidan relativt sett drabbats av
ett större finansiekt bortfall än övriga kommuner och landstingskommuner till
följd av de åtgärder som tidigare har genomförts ifråga om det kommunala
skatteunderlaget från juridiska personer.

Prop. 1983/84:133 11

Åtgärdernas betydelse för utvecklingen av skatteutjämningsbidraget
framgår av följande tablå.

Det ordinarie skatteutjämningsbidragets utveckling
1984-1985

Bidrag, milj. kr. Förändring

1984 1985 milj. kr. %

Kommuner

a)
Nuvarande
regelsystem 6259 6819 +560
+8,9

b)
Sänkning av
grundgaranti och spärrregler med en procentenhet 6415 +156 +2,5

c)
Slutlig nivå inkl.
den effekt som föranleds av den slopade kommunala beskattningen av juridiska
personer och dess inverkan på medelskattekraften (bortfallet om ca 430 milj.
kr. kompenseras särskilt) .5986 -273 -4,4

Landstingskommuner

a)
Nuvarande regelsystem 4691 5 136 +445 +9,5

b)
Sänkning av
grundgaranti och spärrregler med en procentenhet 4811 +120 +2,6

De insatser som bör göras för att främja sysselsättningen
kan ännu inte överblickas i sin helhet. Avsikten är att senare ta upp dessa
frågor till en samlad bedömning utifrån de prognoser som då förehgger över
utvecklingen i samhällsekonomin.

Förslaget att begränsa automatiken i skatteutjämningsbidraget,
som brukar hänföras till de generella statsbidragssystemen, innebär inget
ställningstagande mot en generalisering i slatsbidragsgivningen. Tvärtom vill
jag understryka vikten av alt fortsätta på den inslagna vägen all minska
detaljregleringen i bidragsgivningen. Målet atl öka schabloniseringen uppnås inle
enbart genom akmänna bidrag som skatteutjämningsbidraget utan är i hög grad
relevant för de fortsatta förändringarna av de specialdestinerade bidragen.

2.3 Den kommunala beskattningen av juridiska personer

Riksdagen har vid överväganden om det statsfinansiella
läget och den finansiella skuationen i den kommunala sektorn för åren 1982,
1983 och 1984 beslutat om att dra in viss del av det kommunala skatteunderlaget
från juridiska personer i samband med utbetalning av kommunalskattemedel. 1

"- Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 133

Prop. 1983/84:133 12

tydlighetens
intresse bör sägas att kommunalskatten under dessa år fortfarande tas ut i
full omfattning av företagen. Innebörden av indragningarna är att
kommunalskattemedlen inte till fullo utbetalas till kommunsektorn. Indragningarna
leder därför till en finansiell förstärkning av statsbudgeten.

Under
år 1984 uppbär kommunerna inkomster motsvarande 40 % av skatteunderlaget från
juridiska personer och de kyrkliga kommunerna 80 %. För landstingskommunerna är
underlaget helt borta. Lagreglema härom är tidsbegränsade till år 1984.

I
sammanhanget vik jag erinra om den tidigare behandlingen av den kommunala
beskattningen av juridiska personer. I företagsskatteberedningens
slutbetänkande från år 1977 föreslogs som förstahandsalternativ en helt statiig
beskattning efter en enhetlig statsskattesats. Kommunalekonomiska utredningen (KEU
76) föreslog i sitt slutbetänkande vissa följdåtgärder om man önskade genomföra
företagsskatteberedningens huvudalternativ. Utgångspunkten var därvid atl
åtminstone övergångsvis finna ett enkelt system att kompensera kommunsektorn
för bortfallet.

I prop.
1978/79:95 om den kommunala ekonomin uttalades beträffande den kommunala
taxeringen av juridiska personer att ett antal viktiga frågor måste beredas mer
i detalj innan ett konkret förslag till beslut kunde föreläggas riksdagen. Bl.a.
behövde verkningarna av förslaget i skatteneutralitetshänseende utredas,
liksom behovet av följdändringar i skattelagstiftningen och konsekvenser för
skatteadministrativa organisationen. Mot denna bakgrund lämnades frågan om hur
kommuner och landstingskommuner skulle kompenseras för en eventuell reform
ulan ställningstagande.

I
finansutskottets betänkande (FiU 1978/79:35) över prop. 1978/79:95 uttalades
att frågan om de juridiska personemas beskattning borde utredas vidare.
Finansutskottet var enigt i frågan.

Med
anledning härav inledde våren 1980 en arbetsgmpp en översyn av den kommunala
beskattningen av juridiska personer. I gruppen ingick representanter för
dåvarande ekonomi-, budget- och kommundepartementen, ombudet i mekankommunala
skatterätten samt kommun- och landstingsförbunden. Visst underlagsmaterial togs
fram men arbetet avslutades inte.

I
prop. 1982/83:90 på våren 1983 log jag upp frågan i anslutning till förslaget
att för år 1984 bibehålla den indragning av det kommunala skatteunderiaget
från juridiska personer som gällde för år 1983. Mot bakgrund av bl.a. aktuella
förslag på företagsbeskattningens område aviserade jag att frågan om den
kommunala beskattningen av juridiska personer skulle utredas. Därefter har
frågan beretts vidare inom finansdepartementet.

Den
kommunala beskattningen av juridiska personer medför problem i flera
hänseenden. Den medför eu betydande arbete för både de skattskyldiga och beskaltningsmyndigheterna.
Möjligheten att inom ramen för en fortsatt kommunal taxering väsentligt
förenkla regelsystemet måste be-

Prop.
1983/84:133 13

tecknas
som liten. Vissa lättnader skulle visserligen kunna åstadkommas om
lagstiftningen ändrades så alt mindre taxeringsavvikelser kunde hänföras till
endast en kommun - exempelvis hemortskommunen - och inte som nu ull samtliga
kommuner där verksamheten bedrivs. Det grundläggande problemet skulle
emellertid - så länge som fördelningen inte görs helt schablonmässigt - kvarstå
i stort sett oförändrat. Därtill kommer att den kommunala beskattningen
påverkar förelagens val av lokaliseringsort vilket medför olämpliga effekter ur
regionalpolitisk synpunkt.

Den
kommunala taxeringen av juridiska personer bör således avskaffas och
företagsbeskattningen göras helt statlig. Härigenom kan slora administrativa
vinster uppnås - inte minst hos företagen. För all stabilisera kommunernas
ekonomiska situation och ge rimliga planeringsfömtsättningar bör slopandet av
den kommunala företagsbeskattningen åtföljas av viss kompensation till
kommunerna och de kyrkliga kommunerna. Ingen kompensation bör lämnas till
landstingskommunerna som under åren 1983 och 1984 inte har haft något
skatteunderlag från juridiska personer. Delta ställningstagande baseras också
på att den begränsade finansiella ram som finns för statliga åtgärder bör
styras dit behoven är störst. Landstingskommunerna har, somjag tidigare nämnt,
elt bättre finansiellt utgångsläge och vidare ter sig den finansiella
utvecklingen enligt KEA: s kalkyler ljusare än i kommunerna. Jag har i mitt
ställningslagande även beaktat att kommunerna har särskilda kostnader för alt
skapa fömtsättningar för del lokala näringslivet bl. a. i fråga om
infrastrukturen.

Eftersom
syftet med alt slopa den kommunala beskattningen av juridiska personer inte är
att ge skattelättnader för företagen krävs justeringar av skattesatser m. m.
vid den statliga taxeringen. Från lagteknisk synpunki blir dessa ändringar
tämligen omfattande. Inom finansdepartementet har påbörjats en genomgång av de
justeringar som bör göras. Avsikten är alt en proposition skall kunna lämnas
till riksdagen i höst. De nya reglerna för en helt statlig beskattning av
juridiska personer bör för företag med kalenderår som räkenskapsår träda i
kraft inkomståret 1985. dvs. taxeringsåret 1986. Eftersom detta får automatisk
verkan på utbetalningarna av kommunalskattemedel och skatteuljämningsbidrag
först fr. o. m. år 1987 måste en särskild reglering ske rörande förskotten för
åren 1985 och 1986 samt skalleutjämningsbidragen för dessa år. En sådan är
också nödvändig med hänsyn till företag med brutna räkenskapsår.

Innan
jag redovisar omfattningen av kompensationen till kommunerna och dess tekniska
utformning vill jag som en akmän bakgrund belysa de finansiella konsekvenserna
av en återgång till en fullständig kommunal beskattningsrätt av juridiska
personer resp. en hell slopad beskattning.

Indragningen
av kommunalt skatteunderlag från juridiska personer motsvarar med för år 1984
beslutade regler 6,3 miljarder kr. jämfört med ett läge med full kommunal
beskattning. Rent matematiskt motsvarar den totala indragningen 1:65 kr./skr.

Indragning
under år 1984 jämfört med ett läge utan indragning

Kommuner Landstingskommuner Kyrkliga kommuner

Summa

Under år
1984

Intäkt

sminskning
för ,

indraget
skatte-

kommunsektorn

underiäg
från

pga.

indragningen

juridiska
per-

soner

Milj.

Dito ut-

kr.»

tryckt i kr./skr.

60%

2932

0:77

100%

3 348

0:96

20%

42

0:01

1:65

6322

*Sammanlagd minskning av förskotl och skatteuljämningsbidrag
vid oförändrad utdebitering.

I praktiken har den sammanlagda utdebiteringshöjningen
under åren 1982, 1983 och 1984 betydligt understigit det belopp som motsvaras
av skatteunderlagsindragningen. Sålunda uppgick utdebiteringshöjningen från år
1981 tik år 1984 till 0:75 kr./skr. Detla har varit möjligt bl. a. genom att
den kommunala volymexpansionen dragits ned och alt kommuner och
landstingskommuner i sina budgetar för år 1984 utgår från en lägre ökningslakt
i fråga om kostnaderna och från en inflationstakt som ligger i hnje m.ed de av
regeringen uppsatta målen.

Indragningen har relativt sett varit större för kommuner
utom skatteutjämningen. Dessa har också höjt utdebiteringen i högre grad än de
kommuner som får skatteuljämningsbidrag vilket framgår av följande uppställning.
Det bör här också noteras att den senaste skatteutjämningsreformen, som innebar
ökade tillskott tkl skatteutjämningskommunerna, genomfördes under perioden
1980-1982.

Total ut-

Nuvarande

Reellt förverk-

debitering

indragning

ligad utdebi-

1984*

uttryckt

teringshöjning

i kr./skr.**

1981-1984*''

Kommuner

16:01

0:77

0:28

varav

inom skatteut-

jämningen

16:36

0:64

0: 17

utom skaUeut-

jämningen

15:10

1:04

0:50

Landstingskommuner

13:20

0:96

0:38

varav

inom skatleul-

jämningen

12:83

0:82

0:20

Stockholms läns

landstingskommun

14:50

1:43

1:00

* Exkl. de landstingsfria kommunerna Göteborg, Malmö och
Gotland. Vid uträkning av medelvärdena har det totala skatteunderlaget (-
summan av skatteunderlag för förskott och tillskott av skatteunderlag) använts
som vägningstal. ** Utdebiteringen angiven i förhållande till skatteunderlaget
(förskott och tillskott av skatteunderiag) för resp. grupp.

Prop.
1983/84:133 15

För kommunsektom som helhet förstärktes det finansiella
läget betydhgt mellan åren 1981 och 1982. Detta gäker främst
landstingskommunerna som redan i utgångsläget hade en starkare finansiell
ställning än kommunerna. För Stockholms läns landstingskommun som inte
omfattas av skatteutjämningen försämrades dock det finansiella läget.

Finansieringskapitalet i % av externa utgifter 1981 och
1982

1981 1982

14,5

15,3

9,3

10,1

12,5

13,7

21,8

24.1

17,5

15,4

20,8

21.9

Kommuner inom skatieutjämningssystemet Kommuner utom
skatteutjämningssystemet

Samtliga kommuner

Landstingskommuner inom skatteutjämningssystemet Stockholms
läns landstingskommun

Samtliga landstingskommuner

För år 1983 föreligger endast ett fåtal bokslut.
Tillgängliga prognoser pekar dock på att den finansiella styrkan inte torde
minska.

Ett avskaffande av den kommunala beskattningen utan
åtföljande kompensation för kommunema skulle innebära en ytterligare
begränsning av inkomsterna år 1985 med ca 2 miljarder kr. motsvarande ca 0:50 kr./skr.
Av bortfallet är, som jag tidigare nämnt, ca 430 milj. kr. hänförbart till skatteutjämningsbidraget
tik kommunema. För de kyrkliga kommunerna kan det finansiella bortfallet för år
1985 beräknas till ca 170 milj. kr.

Jag övergår nu tik utformningen av den kompensation som
bör ges i samband med att den kommunala beskattningen av juridiska personer tas
bort fr. o.m. år 1985.

Vid utformningen av kompensationen till kommunerna har
inriktningen varit aU finna en metod vars resultat väl ansluter till vad den enskkda
kommunen får i inkomster från juridiska personer i dagslägel. Därvid beaktas
även att kompensation bör ges för de effekter som uppstår på skatteutjämningsbidraget
tkl kommunerna. Metoden, som jag nu mer i detalj kommer att redogöra för, baseras
på vad resp. kommun erhåller i genomsnkt i inkomster från juridiska personer
under den närmaste femårsperioden som föregår omläggningen. Skälet tik att
kompensationen bör baseras på ett genomsnitt för flera år är de betydande
variationer i skatteunderlaget som förekommer i den enskilda kommunen mellan
olika år.

Kommunemas skatteinkomster från juridiska personer består
av dels förskott för inkomståret, dels slutavräkning, dvs. skiknaden mellan den
slutliga skatten och det förskott som erhölls två år tidigare.

Kompensationen för förskottet bör beräknas på följande
sätt:

För resp. kommun som för bidragsåret 1985 ligger utanför
skatteutjämningssystemet beräknas ett genomsnitt för de juridiska personernas
andel av de fysiska personernas skatteunderlag under taxeringsåren 1980-1984.

Prop. 1983/84:133 16

Vid
beräkningen av genomsnittet skak skatteunderlaget från juridiska personer samtiiga
år korrigeras tkl 40 % och skatteunderlaget från fysiska personer likaledes samtiiga
år till 100 %. För kommunerna inom skatteutjämningen beräknas kompensationen
utifrån den andel som gäller i genomsnitt för riket. Denna andel korrigeras
med förhållandet mellan den för resp. kommun tklförsäkrade skattekraften och
medelskattekraften.

Den
sålunda framräknade andelen appliceras - för kommuner utanför skatteutjämningssystemet
- på resp. kommuns skatteunderlag från fysiska personer enligt 1984 års
taxering. För kommuner inom skatteutjämningssystemet skall den framräknade
andelen i stället appliceras på medelskattekraften för fysiska personer och
multipliceras med resp. kommuns folkmängd den 1 januari 1984. Därefter skall
det framräknade antalet skattekronor multipliceras med kommunens skattesats för
år 1984.

Det
sålunda framräknade beloppet i kronor utgör kommunens årliga kompensation.
Utbetalning sker med en tolftedel varje månad i samband med utbetalningen av kommunalskattemedd.

Slulavräkningen
varierar kraftigt mellan olika år och mellan olika kommuner. I snitt för riket
uppgår den till ca 15 % av förskottet. Kompensation för bortfall av slulavräkningen
blir aktuell först år 1987. Frågan om kompensation för slulavräkningen bör
därför avgöras senare. För de år som kommunerna tidigare erhållit förskott
utgår slutavräkning på sedvanligt sätt vilket innebär att slutavräkning enligt
tidigare regler erhålls såväl år 1985 som år 1986.

Kompensationsbidragel
till kommunerna kan beräknas till 2 miljarder kr. vilket ungefär motsvarar det
bortfall av inkomster som uppstår tik följd av avskaffandet av
beskattningsrätten jämfört med 1984 års regler. Emellertid bör somjag tidigare
nämnt kompensationen i viss mån reduceras för kommuner utom skatleuljämningen.
Denna reduktion bör ske med 70 kr. per invånare. Därmed beräknar jag
sammantaget att reduktionen kommer att uppgå till ca 200 milj. kr.

Jag
vill i sammanhanget nämna att andra kompensationsmetoder övervägts. Den
utformning av kompensationen jag nyss föreslagit har den fördelen att den
övergångsåret väl ansluter till vad resp. kommun erhåker med nu gällande
regler. Det bör dock uppmärksammas att en permanentning av kompensationen
enligt den beskrivna modellen på längre sikt kan leda till orättvisor eftersom
företagens lokalisering inte är statisk utan ändras över tiden.

De
kyrkliga kommunema bör ges viss kompensation via tillskott av medel till
kyrkofonden. Chefen för civildepartementet återkommer strax till denna fråga.

Prop.
1983/84:133 17

2.4
Övriga frågor

Avslutningsvis
vill jag redovisa min syn i två frågor som aktualiserats under senare lid. Det
gäller dels införande av enhetliga regler i den kommunala redovisningen, dels
höjningar av de kommunala taxorna i perspektivet av målet att få ned
inflationen. Till sist tar jag också upp en fråga som gäller den kommunala
skattesats som bör tillämpas vid beräkning av preliminär skatt.

Enhetliga
redovisningsprinciper

Behovet
av mera enhetliga redovisningsprinciper i kommuner och landstingskommuner har
aktualiserats i flera sammanhang.

Riksdagen
har med anledning av en motion gett regeringen tillkänna (FiU 1983/84:45, rskr
397) att den bör ta initiativ till all på lämpliga sätt undersöka möjligheterna
att införa enhetligare redovisningsregler för kommunerna. Avsaknaden av
enhetliga redovisningsregler anges försvåra jämförelser mellan olika kommuner.
Vidare anges alt det är angelägel att informationen om kommunernas verksamhet
kan spridas på ett enkelt sätt l.ex. genom förbättrade årsredovisningar till
olika intressenter. Riksdagen pekar på den bokföringsförordning som införts för
den statliga förvaltningen vilken i stort ansluter till bokföringslagen. En
liknande enhetlighet på den kommunala sidan anges vara önskvärd. Delta skulle
främja kommunernas möjligheter atl få en bättre kontroll över sin verksamhet
och att vidta effektivitelsförbättrande åtgärder.

Liknande
synpunkter har framförts från riksrevisionsverket och från kommunala revisorer.

Kommunalekonomiska
utredningen (KEU 76) och den kommunala grundgarantiutredningen (KGU) fick också
i silt arbete erfara de problem den bristande enhetligheten gav upphov till vid
jämförelser mellan olika kommuner. Del gällde bl. a. skilda principer för periodisering
av inkomster och utgifter, skilda värderingsprinciper för tillgångar och
skulder och skilda redovisningsprinciper.

Jag
delar uppfattningen att en större enhetlighet är önskvärd. I ett läge då den
statliga detaljregleringen avtrappas är det angeläget att redovisningen i
olika kommuner är jämförbar. En minskad detaljreglering från statens sida är, somjag
framfört i olika sammanhang, viktig för att skapa förutsättningar för elt
rationellt resursutnyttjande. Samtidigt måste en minskad detaljreglering
åtföljas av förbättrade möjligheter från statsmakternas sida att följa upp
utvecklingen och göra rättvisande jämförelser mellan olika kommuner och
landstingskommuner. Även det samhällsekonomiska lägel med begränsat utrymme för
expansion av kommunal verksamhet gör det angeläget att på ett mer tillförlitligt
sätl än f. n. följa upp och utvärdera olika kommunala verksamhetsområden.

Prop. 1983/84:133 18

Enligt
vad jag erfarit har Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet nyligen
startat ett gemensamt utvecklingsprojekt som syftar tkl en enhetligare och
enklare kommunal redovisning. Översynen kan komma att utmynna i ett förslag
till redovisningsreglemente som kommuner och landstingskommuner rekommenderas
att anta. Vidare kommer ett närmande till företagsekonomiska
redovisningsprinciper atl studeras och övervägas. Resultatet av översynen
torde föreligga under år 1985 varefter ett genomförande kan påbörjas.

Jag
vill också nämna att Landstingsförbundet nyligen avgivit en rekommendation
till landstingen om förändringar i budget- och redovisningssystemen (L-planen)
så att dessa på ett bättre sätt skall uppfylla de nya krav som stäks. På
motsvarande sätl har kommunförbundet nyligen gett ut riktiinjer för kommunernas
kapitalredovisning.

I
avvaktan på resultatet av kommunförbundens gemensamma projekt bör enligt min
mening ingen åtgärd vidtas från statsmaktemas sida. Jag vik dock betona vikten
av att det av förbunden igångsatta utvecklingsprojektet ges en sådan inriktning
atl de önskemål som framförts från statsmakterna kan tklgodoses. I denna fråga
har jag samrått med chefen för civildepartementet.

De
kommunala taxorna

Det
är viktigt att aka sektorer i samhället, även kommunema, medverkar för att
målet att fa ned kostnadsutvecklingen skall kunna förverkligas. I detta
sammanhang har frågan uppstått om bl.a. vkka höjningar av de kommunala taxorna
som är förenliga med denna övergripande målsättning och statsmaktemas ansvar
för att den kommunala avgtftssättningen följer centralt uppsatta riktiinjer.
Med anledning härav vkl jag anföra följande.

Ett
framträdande drag i den kommunala självstyrelsen är beskattningsrätten och
rätten att ta ut avgifter i enlighet med vissa gmndläggande principer. Det
ankommer sålunda på resp. kommun att själva avgöra hur mycket av en viss
verksamhet som skall finansieras via kommunalskatten och hur mycket som skall
finansieras via avgifter. Avgifterna får dock aldrig sättas högre än vad som
behövs för att täcka de kostnader som verksamheten för med sig (den s.k.
självkostnadsprincipen).

Jag
har noterat att kommunförbundet uttalat sig för en begränsning av taxehöjningama
för år 1984 med hänsyn tkl den hyresöverenskommelse som träffats. Jag vill
också erinra om att statens pris- och kartellnämnd (SPK) utövar viss övervakning
över förändringarna i de kommunala taxorna.

Mot
bakgmnd av önskemålet alt minska automatiken i kostnadsutvecklingen har SPK på
regeringens uppdrag nyligen gjort en undersökning av indexbindningar på olika
områden i den privata och offentliga sektorn. Kartläggningen visar att
konsumentprisindex ofta tillämpas för att reglera olika taxor och avgifter på
det kommunala området.

Prop. 1983/84:133 19

Enligt
vad jag har erfarit har Svenska kommunförbundet inlett en diskussion med SPK
om hur en alternativ taxereglering kan se ut. Därvid har förbundet åtagit sig
att verka för en icke slentrianmässig användning av konsumentprisindex vid
taxereglering. Det är min förhoppning alt dialogen mellan kommunförbundet och SPK
i dessa frågor skall fortgå.

Man
torde kunna utgå från att de beslut om taxehöjningar som måste tas i resp.
kommun görs med beaktande av både de samhällsekonomiskt betingade kraven och de
krav som följer av den situation som föreligger i det enskkda fallet. De
avvägningar som görs kan naturiiglvis innebära att man i en viss enskild fråga
på ett visst område kommer till ett annat resukat än vad en strikt tillämpning
av en centralt fastställd princip skulle ha inneburit. Den kommunala självstyrelsen
kan således mycket väl leda tkl beslut i en enskkd kommun på ett visst område
som inte står i överensstämmelse med statsmakternas intentioner. Samtidigt har
under senare år kunnat skönjas en ökad lyhördhet från kommunernas sida när det
gäller anpassning tkl de krav som stäks upp för den ekonomiska politiken. Det
är fråga om ett samspel mellan stat och kommun där de viktigaste frågorna las
upp vid de årligen återkommande överläggningarna om den kommunala ekonomin
mellan regeringen och representanter för kommuner och landstingskommuner.
Denna form av samspel ligger helt i linje med strävan att inte styra den
kommunala sektorn genom detaljreglering.

1
sammanhanget vill jag också erinra om de direktiv stat- kommunberedningen (C
1983:02) har i fråga om att all se över de statiiga författningsbestämmelser
som reglerar avgiftsfinansieringen av kommunal verksamhet. Synpunkter har vid skkda
tillfallen förts fram om bl. a. att företagsekonomiska principer bör kunna
läggas tik gmnd för taxesättningen. Elt utredningsarbete har enligt vad jag
erfarit påbörjats inom stat-kommunberedningen i syfte att kartlägga och
analysera de administrativa och institutionella hinder som finns för en mera
aktiv kommunal avgiftspolitik.

Kommunal
skattesats vid beräkning av preliminär skatl

Jag
skall tik sist ta upp en fråga som aktualiserats av riksskatteverkel (RSV) och
som gäller tillämpningen av skattesatserna för de kommunala inkomstskatterna
(kommunalskatt, landstingsskatt och församlingsskatt) vid beräkningen av preliminär
skatt enligt uppbördslagen (1953:272), UBL. Bestämmelser om detla finns f.n.
både i UBL, kommunallagen (1977:179), KomL, och lagen (1982:1052) om
församlingar och kyrkliga samfälligheter. Bestämmelserna i de båda sistnämnda
lagarna om budgetens och skattesatsernas fastställande är i korthet följande.

Budgeten
skall regelmässigt faslstäkas årligen före utgången av november månad. Om
budgeten på gmnd av särskilda förhåkanden inle kan fastställas inom denna tid,
skall fullmäktige ändå fastställa skattesatsen före november månads utgång.
Budgeten skak sedan fastställas under december månad. Om det finns särskilda
skäl får fullmäktige då också

Prop.
1983/84:133 20

fastställa
annan skattesats än den tidigare bestämda. Dessa bestämmelser finns i 4 kap. 4
§ KomL och 6 kap. 4 § lagen om församlingar och kyrkliga samfäkigheter.

I
dessa två lagar (6 kap. 2 § resp. 8 kap. 2 §) ges också föreskrifter om att skattesatsen
skall tillämpas vid beräkning av det följande årets prekminära och slutiiga
skatt enligt UBL och hur del skall förfaras när ett nytt beslut om skattesats
meddelats i december månad. I ett sådant fall skak den preliminära skatten
beräknas med hänsyn till den först fastställda skattesatsen och den skattesats
som fastställts i december månad tillämpas vid debiteringen av den slutliga
skatten.

RSV
har i en skrivelse till regeringen den 7 febmari 1984 med därvid fogad
promemoria påpekat, att föreskrifterna om att den preliminära skatten - när
två skattesatser faslstäkts - skall beräknas med hänsyn till den skattesats som
först bestämts medför inte önskvärda konsekvenser. Eftersom den först bestämda
skattesatsen vanligen ärlägre än den som skall tillämpas vid debiteringen av
slutlig skatt blir resultatel atl de skattskyldiga i onormalt stor utsträckning
påförs kvarstående skatt och kvarskalteavgift. Följden blir också den att
kommunernas och församlingarnas förskott av kommunal inkomstskatt beräknas på gmndval
av en högre skattesats än som tikämpas i fråga om den preliminära skatt som
betalas för del år förskottet avser.

Det skuke
enligt RSV: s mening i praktiken nästan alltid vara möjligt att grunda
beräkningen av preliminär skatt på de skattesatser som fastställs i december månad.
RSV kan nämligen numera klara av att i lid bestämma bl. a. lillämpliga
skattetabeller för preliminär A-skatt om verket får föreskrivna rapporter om
skattesatserna under första hälften av december månad. RSV hemstäker därför atl
bestämmelserna ändras så att den skattesats som först fastställts behöver
användas bara om beslutet i december om ändrad skattesats meddelas så sent alt
det inte kan beaktas vid beräkningen av den preliminära skatten.

För
egen del får jag anföra följande.

Frågan
vkken skattesats som skall tillämpas gäller i praktiken RSV:s möjligheter att,
med hänsyn till senast bestämda skattesats, på skattsedlarna för preliminär
A-skatt ange vilken tabell för skatteavdrag som den skattskyldiges arbetsgivare
skall tillämpa. Den gäller också verkels möjligheter alt i tid få in dessa tabekuppgifter
i det s.k. skatleförfrågningsregist-ret, som en arbetsgivare kan använda sig av
i stället för att avkräva arbetstagarna skattsedlarna. Beräkningen av
preliminär B-skaU berörs däremoi inte. Skattsedlarna avseende sådan skatt skall
utsändas senast den 25 februari under inkomståret och ett beslut om ändrad
skattesats hinner därför alltid beaktas. Bestämmelse om att debiteringen av
preliminär B-skatt med ledning av preliminär taxering skall ske med hänsyn
till den skattesats som gäker för inkomståret finns dessutom i 25 § UBL.

Det
är naturligtvis angeläget att bestämmelserna om tillämplig skallesats

Prop. 1983/84:133 21

är
utformade så att tabelluppgifterna på skattsedlarna och i skatteförfråg-ningsregistret
så långt möjligt är gmndade på de senast fastställda skattesatserna. En sådan
ordning kan man få genom att ändra nuvarande bestämmelser i 6 kap. 2 § KomL
och 8 kap. 2 § lagen om församlingar och kyrkliga samfälligheter så att den
först fastställda skattesatsen skall tillämpas bara om den nya skattesatsen
fastställts så sent i december månad att den inle kan beaktas.

Bestämmelserna
om tikämplig skattesats vid beräkning av preliminär skatl är emellertid av rent
uppbördsteknisk natur och har därför sin rätta plats i UBL. Som jag redan nämnt
finns föreskrift om skattesats vid debitering av B-skatl i 25 § UBL.
Bestämmelser om skattesats vid debitering av slutlig skatl finns vidare i 27 §
samma lag. En föreskrift om vad som skall gälla i fråga om skattesals vid
bestämmandet av preliminär A-skatt bör i överensstämmelse med detta tas in som
ett tillägg till bestämmelserna om skattetabell i 24 § 1 mom. UBL. I enlighet
med vad jag sagt tidigare bör föreskriften innebära alt den först fastställda
skattesatsen tillämpas bara om den nya skattesatsen fastställts så sent i
december månad att den inle kan beaktas.

Jag
föreslår alt 24 § 1 mom. UBL kompletteras med en bestämmelse av detta slag.
Därmed kan nuvarande föreskrifter om skattesatser i 6 kap. 2 § andra och tredje
styckena KomL samt 8 kap. 2 § andra och tredje styckena lagen om församlingar
och kyrkliga samfälligheter utgå. Jag har i denna fråga samrått med chefen för
civildepartementet.

Ändringen
i UBL är av så enkel beskaffenhet atl ett yttrande från lagrådet inte behöver
inhämtas.

3
Anslagsfrågor för budgetåret 1984/85

SJUNDE
HUVUDTITELN

E.
Bidrag och ersättningar till kommunerna

E.2.
Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m.

1982/83
Utgift 10226096078 1983/84 Anslag 10811000000 1984/85 Förslag 11 121 000 000

I prop.
1983/84: 100 (bil. 9 s. 108) har regeringen föreslagit riksdagen att, i
avvaktan på särskild proposition i ämnet till Skatteutjämningsbidrag lik kommunerna
m.m. beräkna ett förslagsanslag av 10811000000 kr. Jag anhåller nu atl få ta
upp denna fråga.

Prop. 1983/84:133 22

Skatteutjämningsbidrag
utgår tik kommuner och landstingskommuner. I Stockholms län finns dämtöver ett inomregionalt
skatleutjämningssystem. Genom en särskild lag ges Stockholms läns
landstingskommun befogenhet atl lämna bidrag och lån till kommuner inom
landstingsområdet, i den mån det behövs för att främja skatteutjämning mellan kommunema.

För
de kyrkliga kommunema finns ett internt inomkyrkligt utjämningssystem som
främst finansieras genom en allmän kyrkoavgift.

En pariamentarisk
utredning ser f.n. över skatteutjämningssystemet. Översynen skall utgå från att
ramen för skatteutjämningsbidragen inte kan göras större. Dämtöver skall
utredningen bl.a. ta upp hur automatiken i bidragen skall kunna begränsas.

Utöver
ordinarie skatteutjämningsbidrag ges extra skatteuljämningsbidrag tik kommuner
som av olika skäl har kommk i ekonomiska svårigheter. Bidraget har tidigare
utgått med ca 100 milj. kr. per år. För år 1984 minskades bidragsramen till 85
milj. kr. med hänsyn till att separata stöd infördes för bidrag tkl kostnader
för outhyrda lägenheter. Stödet för outhyrda lägenheter har senare förlängts.
Antalet kommuner som erhöll extra skatteutjämningsbidrag minskades från 71 år
1983 tkl 50 år 1984.1 flera fak har bidragen varit relativt små och inte av
avgörande belydelse för kommunen.

Ett
särskilt stöd om 300 milj. kr. gavs under år 1984 till kommuner och landstingskommuner
för att undvika kraftiga skattehöjningar i de finansiekt sett sämst stäkda
kommunerna och landstingskommunerna. Med hänsyn till bl. a. att det finansieka
läget i kommunsektom nu ter sig mer stabilt erfordras enligt min mening inget
motsvarande stöd under år 1985. Däremot bör en något högre ram än under år
1984 anslås för extra skatteutjämningsbidrag. Ramen bör för år 1985 höjas med
25 milj. kr. tkl 110 milj. kr. och medlen tas i anspråk endast i synnerligen
angelägna fall.

Ansökan
om extra skatteutjämningsbidrag skak inges senast den 31 mars året före
bidragsåret.

Jag
övergår nu till beräkningen av anslaget för budgetåret 1984/85. Medelsbehovet
under detta budgetår avser bidrag som utbetalas under andra hälften av år 1984
och första hälften av år 1985. Jag har i beräkningarna beaktat dels inverkan
på skatteutjämningsbidraget av att upphäva den kommunala beskattningen av
juridiska personer dels de förslag tkl förändring av gmndgaranti och
spärregler som jag tidigare redogjort för.

Ordinarie
skatteutjämningsbidrag uppgår under år 1984 tik sammanlagt 10950 milj. kr.
Bidragen under år 1985 är beroende av den fortsatta utvecklingen av
skatteunderlaget och av de kommunala skattesatserna för samma år. Skatteutjämningsbidraget
för år 1985 är vidare avhängigt av de skattekraftsgarantier för kommuner och
landstingskommuner som framkommer vid omräkning under sommaren 1984 av åldersstmkturfaktorerna.
Kostnaderna kan alltså inte nu beräknas med säkerhet. Om man utgår från 1984
års skattesatser och antar en viss höjning av skatteunderlaget samt att

Prop. 1983/84:133 23

åldersstmkturen
m. m. i kommuner och landstingskommuner är densamma som för år 1984 kan
motsvarande bidrag för år 1985 beräknas tik 10797 milj. kr. Som tidigare nämnts
utgår därutöver 385 milj. kr. i extra skatteutjämningsbidrag under 1984. För
år 1985 har jag föreslagit att 110 mkj. kr. utgår för detta ändamål. Hälften av
beloppen för resp. kalenderår 1984 och 1985, 11121 milj. kr., utbetalas under
budgetåret 1984/85. Jag förordar att anslaget förs upp med detta belopp.

E.3.
Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av kommunala företagsbeskattningen

Nytt
anslag (förslag) 900000000

I
samband med att den kommunala beskattningsrätten av juridiska personer upphör
bör, som jag tidigare anfört, ett bidrag ges till kommunerna som kompensation
för det intäktsbortfall som uppstår. Bidraget beviljas utan ansökan. För år
1985 kan bidraget beräknas komma att uppgå till ca 1 800 milj. kr. Jag har
därvid även tagit hänsyn tkl den avräkning om 70 kr. per invånare som bör ske
för kommuner som inte erhåller skatteuljämningsbidrag. Hälften av beloppet för
kalenderåret 1985, dvs. 900 milj. kr., kommer att utbetalas under budgetåret
1984/85. Jag förordar att anslaget förs upp med detta belopp.

4
Upprättade lagförslag

I
enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag lik

1.
lag om ändring i lagen
(1982:221) med särskilda bestämmelser angående det kommunala skatteunderlaget m.
m.,

2.
lag om ändring i lagen
(1979:362) om skatteutjämningsbidrag,

3.
lag om ändring i uppbördslagen
(1953:272),

4.
lag om ändring i kommunallagen
(1977:179),

5.
lag om ändring i lagen
(1982:1052) om församlingar och kyrkliga samfäkigheter.

Förslagen
under 4 och 5 har upprättats i samråd med chefen för civildepartementet. Förslagen
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.1.

Prop. 1983/84:133 24

5
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag at; regeringen dels föreslår
riksdagen att

1. antaga
lagförslagen,

2.
tik Skatteutjämningsbidrag till
kommunerna m. m. för budgetåret 1984/85 anvisa ett förslagsanslag av
11121000000 kr.,

3.
tkl Bidrag till kommunerna med
anledning av avskaffandet av kommunala företagsbeskattningen för budgetåret
1984/85 anvisa ett förslagsanslag av 900000000 kr.,

dels
bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag nu har anfört om

4.
den ekonomiska utvecklingen i
kommunsektorn, m. m.,

5.
enhetliga redovisningsprinciper
för kommuner och landstingskommuner,

6.
de kommunala taxorna.

Prop.
1983/84:133 25

Bilaga 1.1

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:221) med särskilda
bestämmelser

angående det kommunala skatteunderlaget m. m.

Härigenom föreskrivs att i lagen (1982:221) med särskilda
bestämmelser angående det kommunala skatteunderiaget m.m. skall införas två nya
paragrafer, 1 b och 5 §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 b

Vid bestämmandel av del förskott på kommunalskatt, landstingsskatt
och församlingsskatt enligt 4 och 4 a §§ lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skalt m. m. som skaU
utbetalas under år 1985 och följande år samt av skatteunderlag för bidragsåret
1985 och följande år enligt lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag skall
antalet skattekronor och skalleören enligt taxeringsnämndens beslut vid närmast
föregående års taxering minskas med det antal skattekronor och skatteören som
har påförts andra skattskyldiga än sådana som avses i 10 § 1 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.

Vid bestämmandet av skattesals för år 1985 och följande år
skall bestämmelserna i denna paragraf beaktas.

5 §

I fråga om slutavräkning under år 1987 och följande år
skall antalel skattekronor och skatieören justeras på sätt anges il b §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

2
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag

Härigenom föreskrivs
att 5, 6 och 8 §§ lagen (1979: 362) om skatteutjämningsbidrag skak ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

För landstingskommun
gäller nedan angiven skattekraft i procent av medelskattekraften som
grundgaranti, nämligen

136
%: Norrbottens läns landstings- 135 %: Norrbottens läns landstings-

103 %: Övriga
landstingskommuner 102 %: Övriga landstingskommuner

kommun

127%:
Västerbottens läns landstingskommun

124%:
Jämtlands läns landstingskommun

115%:
Västernorrlands läns landstingskommun

106%:
Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs läns landstingskommuner

kommun

126%:
Västerbottens läns landstingskommun

123
%): Jämtlands läns landstingskommun

114%:
Västernorrlands läns landstingskommun

105%:
Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs läns landstingskommuner

Nuvarande
lydelse 6§' För kommun gäller nedan angiven skattekraft i procent av
medelskattekraften som grundgaranti.

Län

Grundgaranti: skattekraft i procent av medelskattekraften

Kommuner

Stockholms

106

Samtliga

Uppsala

103

Enköping och Uppsala

106

Håbq. Tierp, Älvkarieby och Östhammar

Södermanlands

103

Samtliga

Östergötlands

103

Finspång, Linköping, Mjölby, Motala, Norrköping,
Söderköping, Vadstena, Åtvidaberg och Ödeshög

106

Boxholm, Kinda och Valdemarsvik

109

Ydre

Jönköpings

103

Jönköping, Nässjö, Tranås, Vetlanda och Värnamo

106

Aneby, Eksjö, Gislaved, Gnosjö, Sävsjö och Vaggeryd

Kronobergs

103

Alvesta, Ljungby, Växjö och Älm-huU

106

Markaryd

109

Lessebo, Tingsryd och Uppvidinge

Kalmar

103

Samtliga utom Högsby

106

Högsby

Senaste
lydelse 1982:631.

Län

Grundgaranti: skattekraft i procent av medelskattekraften

Kommuner

GoUands

115

Gotland

Blekinge

103

Samtliga

Kristianstads

103

Samtliga

Malmöhus

103

Samtliga

Hallands

103

Samtliga utom Hvlte

106

Hylte

Göteborgs
och Bohus

103

Samtliga utom Öckerö

112

Öckerö

Älvsborgs

103

Samtliga utom Bengtsfors, Dals-Ed och Färgelanda

106

Bengtsfors, Dals-Ed och Färgelanda

Skaraborgs

103

Essunga, Falköping, Grästorp, Gö-tene, Hjo, Lidköping,
Mariestad, Skara, Skövde, Tibro, Tidaholm, Töreboda och Vara

106

Gullspång, Habo, Karlsborg och Mullsjö

Värmlands

103

Hammarö, Karlstad och Kristinehamn

106

Arvika, Eda, Filipstad, Forshaga, Grums, Hagfors, Kil,
Munkfors, Storfors, Sunne, Säffle och Årjäng

112

Torsby

Örebro

103

Askersund, Degerfors, Hallsberg, Kariskoga, Kumla, Laxå
och Örebro

106

Hällefors, Lindesberg, Ljusnars-berg och Nora

Västmanlands

103

Samtliga utom Norberg och Skinnskatteberg

106

Norberg

109

Skinnskatteberg

Kopparbergs

103

Borlänge och Falun

106

Avesta, Hedemora. Ludvika, Smedjebacken och Säter

109

Gagnef, Leksand, Mora, Orsa, Rättvik och Vansbro

115

Malung

127

Älvdalen

Gävleborgs

103

Gävle och Sandviken

106

Hofors och Ockelbo

109

Bollnäs, Hudiksvall, Nordanstig, Ovanåker och Söderhamn

112

Ljusdal

Västemorrlands

109

Härnösand, Sundsvall och Timrå

112

Kramfors och Örnsköldsvik

115

Ange

118

Sollefteå

Jämtlands

112

Östersund

118

Bräcke

121

Berg, Krokom, Ragunda och Åre

124

Härjedalen och Strömsund

Västerbottens

112

Umeå

115

Nordmaling, Robertsfors och Skellefteå

118

Bjurholm, Vindeln och Vännäs

124

Mala och Norsjö

127

Dorotea och Åsele

130

Lycksele, Sorsele, Storuman och Vilhelmina

Län

Grundgaranti: skattekraft i procent av medelskattekraften

Kommuner

Norrbottens

121

Luleå och Piteå

127

Boden, Haparanda, Kalix och Älvsbyn

130

Gällivare och Kiruna

133

Överkalix

136

Arjeplog, Arvidsjaur, Jokkmokk, Pajala och Övertomeå

Föreslagen
lydelse 6 § För kommun gäller nedan angiven skattekraft i procent av
medelskattekraften som gmndgaranti.

Län

Grundgaranti: skattekraft i procent av medelskattekraften

Kommuner

Stockholms

105

Samtliga

Uppsala

102

Enköping och Uppsala

105

Håbo, Tierp, Älvkarleby och Östhammar

Södermanlands

102

Samtliga

Östergötlands

102

Finspång, Linköping, Mjölby, Motala, Norrköping, SöderJiöping,
Vadstena, Åtvidaberg och Ödeshög

105

Boxholm, Kinda och Valdemarsvik

108

Ydre

Jönköpings

102

Jönköping, Nässjö, Tranås, Vetlanda och Värnamo

105

Aneby, Eksjö, Gislaved, Gnosjö, Sävsjö och Vaggeryd

Kronobergs

102

Alvesta. Ljungby, Växjö och Älmhult Markaryd

105

108

Lessebo, Tingsryd och Uppvidinge

Kalmar

102

Samtliga utom Högsby

105

Högsby

Gotlands

114

Gotland

Blekinge

102

Samtliga

Kristianstads

102

Samtliga

Malmöhus

102

Samtliga

Hallands

102

Samtliga utom Hylte

105

Hylte

Göteborgs
och Bohus

102

Samtliga utom Öckerö

111

Öckerö

Älvsborgs

102

Samtiiga utom Bengtsfors, Dals-Ed och Färgelanda

105

Bengtsfors, Dals-Ed och Färgelanda

Skaraborgs

102

Essunga, Falköping, Grästorp, Gö-tene, Hjo, Lidköping,
Mariestad, Skara, Skövde, Tibro, Tidaholm, Töreboda och Vara

105

Gullspång, Habo, Karlsborg och Mullsjö

Län

Grundgaranti: skattekraft i procent av
medel-skattekraften

Kommuner

Värmlands

102

Hammarö, Karlstad och Kristinehamn

105

Arvika, Eda, Filipstad, Forshaga, Grums, Hagfors, Kil,
Munkfors, Storfors, Sunne, Säffle och Årjäng

111

Torsby

Örebro

102

Askersund, Degerfors, Hallsberg, Kariskoga, Kumla, Laxå
och Örebro

105

Hällefors, Lindesberg, Ljusnars-berg och Nora

Västmanlands

102

Samtliga utom Norberg och Skinnskatteberg

105

Norberg

108

Skinnskatteberg

Kopparbergs

102

Borlänge och Falun

105

Avesta, Hedemora, Ludvika, Smedjebacken och Säter

108

Gagnef, Leksand, Mora, Orsa, Rättvik och Vansbro

114

Malung

126

Älvdalen

Gävleborgs

102

Gävle och Sandviken

105

Hofors och Ockelbo

108

Bollnäs, Hudiksvall, Nordanstig, Ovanåker och Söderhamn

111

Ljusdal

Västernorrlands

108

Härnösand. Sundsvall och Timrå

111

Kramfors och Örnsköldsvik

114

Ange

117

Sollefteå

Jämtlands

111

Östersund

117

Bräcke

120

Berg, Krokom, Ragunda och Åre

123

Härjedalen och Strömsund

Västerbottens

111

Umeå

114

Nordmaling, Robertsfors och Skellefteå

117

Bjurholm, Vindeln och Vännäs

123

Mala och Norsjö

126

Dorotea och Åsele

129

Lycksele, Sorsele, Storuman och Vilhelmina

Norrbottens

120

Luleå och Piteå

126

Boden, Haparanda, Kalix och Älvsbyn

129

Gällivare och Kiruna

132

Överkalix

135

Arjeplog, Arvidsjaur, Jokkmokk, Pajala och Övertomeå

Nuvarande
lydelse

Oaktat vad som följer av 7 § skall den tillförsäkrade
skattekraften inte i något fak understiga 700% av medelskattekraften.

Den
tillförsäkrade skattekraften enligt 7 § får inle heller understiga vad som
motsvarar den tillförsäkrade procent av medelskattekraften, avmndad till
närmast hela tal, som gäller för bidragsåret 1979, ökad med tre procentenheter.

8 §

Föreslagen
lydelse

Oaktat vad som följer av 7 § skall den tillförsäkrade
skattekraften inte i något fak understiga 99 % av me-delskattekraflen.

Den tklförsäkrade skattekraften enligt 7 § får inte heller
understiga vad som motsvarar den tillförsäkrade procent av meddskaltekraf-ten,
avrundad till närmast hela tal, som gäller för bidragsårel 1979, ökad med två
procentenheter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984 och tiUämpas från
och med bidragsåret 1985.

3 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom
föreskrivs att 24 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272)' skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

1 mom./
fråga om preliminär A-skatt skall bestämmas den skattetabell och kolumn i
tabellen, som jämlikt 4 § 2 mom. och 5 § skola tillämpas, eller, i förekommande
fall, den särskilda beräkningsgmnd efter vilken skatten skall utgå enligt den
lokala skattemyndighetens beslut.

1 mom. För
varje skallskyldig, som skaU betala preliminär A-skatt, skall bestämmas
tillämplig skattetabell och kolumn / enlighet med beslämmelserna /' 4 § 2 mom.
och 5 § eller, i förekommande fall, den särskilda beräkningsgmnd efter vilken
skatten skall utgå.

Har för
kommunal inkomstskatt fastställd skattesats ändrats genom beslut som meddelats
så sent under december månad året före inkomståret att ändringen inte kan
beaktas vid beräkningen av den preliminära skatten, skall den först fastställda
skattesatsen tillämpas.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag då lagen
enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling.

' Lagen omtryckt 1972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik
1974: 771

Prop. 1983/84:133 31

4 Förslag till

Lag om ändring i kommunallagen (1977:179)

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 2 § kommunallagen (1977:
179) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap. 2 §' Skattesatsen för kommunalskatt och
landstingsskatt bestäms enligt de grunder som anges i lagen (1965:269) med särskkda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.

Den skattesats som har bestämts för visst år skall
tillämpas vid fastställandet av dels sådan kommunalskatt och landstingsskatt
som ingår i preliminär skatl för inkomst under detta år, dels sådan kommunalskatt
och landstingsskatt som ingår i slutlig skalt på grund av det följande årets
taxering.

Om enligt 4 kap. 4 § andra stycket annan skattesats
slutligt har fastställts än den som har bestämts tidigare, skall den kommunalskatt
eller landstingsskatt, som ingår i den preliminära skatten för inkomst under
det följande året, utgå efter den tidigare bestämda skattesatsen. Den
kommunalskatt och landstingsskatt, som ingår i slutlig skatt på grund av det
därnäst följande årets taxering, skall utgå efter den skattesats som har
bestämts i samband med att budgeten fastställdes.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag då lagen
enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling.

Senaste lydelse 1980:85.

Prop.
1983/84:133 32

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:1052) om församlingar och
kyrkliga samfälligheter

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 2 § lagen (1982:1052) om
församlingar och kyrkliga samfälligheter skak ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap. 2 § Skattesatsen för församlingsskatt bestäms
enligt de gmnder som anges i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.

Den skattesats som har bestämts för ett visst år skall
tillämpas vid fastställandet av dels sådan församlingsskatt som ingår i
preliminär skatt för inkomst under detta år, dels sådan församlingsskatt som
ingår i slutlig skatt på grund av det följande årets taxering.

Om enUgt 6 kap. 4 § tredje stycket annan skattesats
slutligt har fastställts än den som har bestämts tidigare, skaU den församlingsskatt
som ingår i den preliminära skatten för inkomst under det följande året utgå
efter den tidigare bestämda skattesatsen. Den församlingsskatt som ingår i
slutlig skatt på grund av det därnäst följande årets taxering skaU utgå efter
den skattesats som har bestämls i samband med atl budgeten fastställdes.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag då lagen
enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling.

Prop. 1983/84:133 33

Bilaga
2

Utdrag

CIVILDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1984-03-01

Föredragande:
statsrådet Holmberg

Anmälan
till proposition om kommunalekonomiska frågor inför år 1985

C.
KYRKLIGA ÄNDAMÅL

C
3. Vissa ersättningar till kyrkofonden

På
statsbudgeten för innevarande år har under denna anslagsrubrik anvisats elt
anslag av 5051000 kr. Ur anslaget betalas ersäUning enligt 5 § lagen (1970:940)
om kyrkliga kostnader (omtryckt 1982:379 ändrad 1983:401) till kyrkofonden för
prästerskapets till staten indragna tionde m.m.

Chefen
för finansdepartementet har nyss föreslagit atl den kommunala beskattningen av
juridiska personer skall avskaffas fr.o.m. år 1985. Förslaget beräknas medföra
ett årligt inkomstbortfall för de kyrkliga kommunerna på ca 170 milj. kr.
beräknat enligt 1984 års taxering. För en del kyrkliga kommuner där
skalleunderlaget från juridiska personer utgör en stor andel av det totala skatteunderiaget,
skulle en sådan inkomstminskning bli mycket kännbar.

För
de kyrkliga kommunerna gäller fr.o.m. år 1983 ett inomkyrkligt ekonomiskt
utjämningssystem via kyrkofonden. Systemet har ersatt både del tidigare
skatteutjämningssystemet för kyrkliga kommuner och den tidigare inomkyrkliga
utjämningen via kyrkofonden av pastoratens kostnader för präst- och kyrkomusikerlöner.

Jag
finner del rimligt att de kyrkliga kommunerna totalt sett ges viss kompensation
för det inkomstbortfall som uppkommer genom alt den kommunala beskattningen av
juridiska personer avskaffas. Kompensationen bör tillföras kyrkofonden. Ur
fonden kan sedan utgå extra utjämningsbidrag till vissa kyrkliga kommuner efler
beslut av kyrkofondens styrelse. Som riktlinjer för bedömningen av sådant
bidrag bör främst gälla behovet av bidrag men övergångsvis också bortfallet av
skatteinkomster från juridiska personer i resp. kyrkliga kommun.

Prop. 1983/84:133 34

Frågan
om de kyrkliga kommunernas ekonomi behandlas av 1982 års kyrkokommitté (Kn
1982:05). Jag avser att föreslå regeringen au uppdra åt kommittén att i sina
överväganden också ta hänsyn lik den nya situation som uppstår när den
kommunala beskattningen av juridiska personer avskaffas. Kommittén har att
utarbeta förslag om användningen av det kom-pensalionsbdopp somjag har
förordat.

Jag
föreslår att kompensation utgår med 85 milj. kr. för hell år. För första halvåret
1985 bör anvisas hälften av detta belopp. Del i prop. 1983/84:100 (bk. 15 s.
86) under förvarande anslagsrubrik begärda beloppet bör därför räknas upp till
47 551 000 (5 051 000 -I- 42 500 000) kr.

Beräkningen
av utjämningsbidrag enligt lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader gmndas på skatteunderiaget
i församlingen, varvid skatteunderlaget från juridiska personer reduceras med
20%. Fr.o.m. bidragsåret 1985 bör underlaget från juridiska personer inte alls
ingå i beräkningen. Ett inom civildepartementet upprättat förslag till ändring
i nämnda lag bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga 2.1.

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen alt

1.
till Vissa ersättningar tiU
kyrkofonden för budgetåret 1984/85 under trettonde huvudtiteln utöver vad som föreslagks
i prop. 1983/84:100 anvisa ett anslag av 42500000 kr.

2.
anta lagförslaget.

Prop. 1983/84:133 35

Bilaga
2.1

Förslag
till

Lag
om ändring i lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader

Härigenom
föreskrivs att 4§ lagen (1970:940) om kyrkUga kostnader' skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

4 §
Med bidragsår förstås det år under vilket utjämningsbidrag utgår enligt 15-21 §§.

Med
skatteunderlag förstås anta- Med skatteunderlag förstås anta

let skattekronor enligt taxerings- let skattekronor enligt taxerings

nämnds beslut rörande taxeringen nämnds beslut rörande taxeringen

tik kommunal inkomstskatt året till kommunal inkomstskatt året

före bidragsåret, minskat med 20 före bidragsåret, minskat med det

procent av det antal skattekronor antal skattekronor som har påförts

som har påförts andra skattskyldiga andra skattskyldiga än sådana som

än sådana som avses i 10 § 1 mom. avses i 10 § 1 mom. lagen

lagen (1947:576) om statlig in- (1947:576) om statlig inkomstskatt,

komstskatt.

Med
skattekraft förstås kvoten mellan den kyrkliga kommunens skatteunderiag och
antalet i samma kommun kyrkobokförda invånare vid ingången av året före
bidragsåret.

Med
medelskattekraft förstås kvoten mellan skatteunderiaget för riket och antalet i
riket kyrkobokförda invånare vid ingången av året före bidragsåret.

Statistiska
centralbyrån fastställer medelskattekraften senast den 31 december året före
bidragsåret.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1984 och tikämpas från och med bidragsåret 1985.

'
Lagen omtryckt 1982:379.

Prop. 1983/84:133 36

Innehållsförteckning

Proposition
........................................................ 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ....................... 1

Utdrag ur
regeringsprotokoll den 1 mars 1984 ........... 2

Bilaga
I: Finansdepartementet ............................. .... 3

1
Inledning ......................................................... .... 3

2
Föredragandens överväganden ............................ 3

2.1
Den ekonomiska utvecklingen i kommunsektom,
m. m 3

2.2
Skatteutjämningen m. m................................. 9

2.3
Den kommunala beskattningen av
juridiska personer 11

2.4
Övriga frågor ............................................. .. 17

Enhetliga
redovisningsprinciper ...................... .. 17

De
kommunala taxorna ................................... 18

Kommunalskattesats
vid beräkning av prehminär skatt 19

3
Anslagsfrågor för budgetåret
1984/85 ................. 21

4
Upprättade lagförslag ......................................... .. 23

5
Hemställan ...................................................... .. 24

Bilaga
l.l Lagförslag .............................................. 25

Bilaga
2: Civildepartementet .............................. . 33

Bilaga
2.1 Lagförslag ............................................ . 35

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984