Prop. 1983/84:136

Prop.
1983/84:136

Regeringens proposition

1983/84:136

med förslag till ändringar i arrendelagstiftningen;

beslutad den 8 mars 1984.

Regeringen föreslår riksdagen all anta de förslag som har
tagils upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoil ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

STEN WICKBOM

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag lill ändringar i
arrendelagstiftningen, främsl jordabalkens regler om jordbruksarrende. Vidare
föreslås en särskild lag om arrendatorers rätt all förvärva arrendestället.
Genom förslagen förbättras arrendatorernas rättsställning.

Den särskilda lagen om arrendatorers rätt att förvärva
arrendestället gäller i fråga om jordbruks- och bostadsarrendatorer och innebär
all jordägaren inle får sälja arrendestället ulan alt först erbjuda
arrendalorn atl köpa det. Denna hembudsskyldighet föreligger dock endast om
arrendalorn har gjort en s. k. intresseanmälan hos inskrivningsmyndigheten.

När det gäller jordabalkens arrenderegler föreslås att
jordbruksarrenda-torernas rätt all överlåta arrenderätten utvidgas. Arrendalorn
får överlåta arrenderätten till make eller avkomling, om arrendenämnden ger
tillstånd till del. Sådanl tillstånd skall lämnas om inte jordägaren har
befogad anledning att motsätta sig överlåtelsen. Vidare föreslås ändringar i
reglerna om förfarandet vid förlängnings- och villkorstvisier vid jordbruks-
och bostadsarrenden. Därvid slärks arrendatorernas ställning bl.a. genom att
jordägaren blir skyldig atl hänskjula en tvist lill arrendenämnden, om han vill
ha lill stånd en ändring i det bestående arrendeförhållandet. I fråga om
anläggningsarrende föreslås atl rriedlingsförfarandet görs effektivare.

När det gäller invesleringar på jordbruksarrendeslällen
föreslås i proposilionen alt jordägaren åläggs en principiell skyldighet att
ulföra invesleringar som påfordras av en myndighet, t. ex. enligt hälso- och
miljöskydds-lagstiftningen. Vidare föreslås alt den nuvarande dispositiva
regeln om rätt för arrendatorn atl få ersättning för ny täckdikning görs
tvingande.

I propositionen föreslås vidare att maximitiden för
upplåtelse av jordbruksarrenden sänks lill 25 år och alt en nu gällande
särregel om upplåtelsetiden vid kommunala jordbruksarrenden slopas. Vidare
föreslås atl det införs en tidsfrist om en månad från det arrendeavtalet
ingicks inom vilken en ansökan om godkännande av ett avtalsvillkor (dispens)
får göras hos arrendenämnden.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1
januari 1985. 1
Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 136

Prop. 1983/84:136

I Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken' dels alt
rubriken närmast före 9 kap. 36 § skall ulgå, dels att 9 kap. 36-39 §§ skall
upphöra all gälla,

dels ätt 4 kap. I §,7 kap. 5 S, 8 kap. 2, 8, 23, 24, 31
och 33 SS, 9 kap. 2,3, 7,8, 10-13, 15, 17,20-22, 24, 29 och 31 §S, 10 kap. 3-5
och 6 a §S saml

II kap. 6 och 6 a §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels all i balken skall införas sex nya paragrafer, 8 kap.
27 §, 9 kap. 12 a, 12 b och 17 a §§ samt 11 kap. 5 a och 6 b §§, av nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap. 1 §-Köp av fast egendom slules genom upprättande av
köpehandling som underskrives av säljaren och köparen. Handlingen skall upplaga
köpeskillingen och innehålla förklaring av säljaren att egendomen överlätes på
köparen. Köpes ulom fast egendom även annal mot en gemensam köpeskilling, är
del tillräckligt all denna anges.

Köp som inle uppfyller föreskrif- Köp som inle uppfyller föreskrif-

terna i första stycket är ogiltigt. terna i första stycket
är ogiltiga.

Dock är förvärv, som en bostads- Dock är förvärv, som har tj/<Jrti'en-

rättsförening har gjort enligt lagen ligt lagen (1982:352) om räll lill fas-

(1982: 352) om rätt till faslighetsför- lighetsförvärv för ombildning till

värv för ombildning till bostadsrätt, bostadsrätt eller lagen (1984:000)

giltigt även om föreskrifterna i tors- om arrendatorers rätt att förvärva

ta stycket inte har iakttagits. arrendestället,
giltiga även om fö-

reskrifterna i första stycket inte har iakttagits.

7 kap. 5 §

Avlal om upplåtelse av annan Avtal om
upplåtelse av annan

nyttjanderält än tomträtt är ej bin- nyttjanderält än
tomträtt är inte

dande längre än femtio år från del bindande längre än femtio år från

avtalet slöts. Upplåtelse av fast det avlalel slöts. Upplåtelse av fast

egendom inom stadsplan är dock ej egendom inom stadsplan och upp

bindande längre än tjugofem år. låtelse av jordbruksarrende år dock

Upplåtelse av nyttjanderätt för nå- inte bindande längre än tjugofem

gons livstid gäller utan begränsning år. Upplåtelse av annan nyttjande-

till viss tid. rätt än jordbruksarrende för någons

livslid
gäller utan begränsning lill

viss tid.

Avser upplåtelsen endast eller huvudsakligen rätt att
avverka skog för annat ändamål än husbehov, är avtalet ej bindande längre än
fem år.

Balken omtryckt 1971: 1209. Senaste lydelse 1982:357.

Prop. 1983/84:136 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Första och andra styckena gäller ej nyttjanderätt som
upplåtes av slaten. Första stycket inverkar ej på nytljanderättshavares rätt
till föriängning av avlal på grund av lag.

Har artende eller hyra upplåtits på längre tid än den i
första stycket föreskrivna längsta tiden för nyttjanderätts bestånd och vill
fastighetsägaren eller nyttjanderällshavaren frånträda avtalet sedan denna tid
gåll ut, skall uppsägning ske.

8 kap. 2 § Förbehåll som strider mot bestämmelse i detta
kapitel eller 19-11 kap. är utan verkan mot arrendatorn eller den som har rätt
att träda i hans ställe, om ej annat anges.

I de fall då enligt vad därom är I de fall då enligt vad
därom är

föreskrivet artendenämndens god- föreskrivet arrendenämndens god

kännande fordras för giltighet av kännande fordras för giltighet av

förbehåll som avses i första stycket förbehåll som avses i första stycket

eller annat avtalsvillkor, får god- eller annat avtalsvillkor, får god

kännande sökas endasl om detta kännande sökas endast om detta

angivils i avtalet. Avslår nämnden angivits i avtalet. Ansökan får inte

framställning om godkännande, prövas om den kommer in tUl arren-

förfaller avtalet, om ej annat över- denämnden senare än en månad ef-

enskommits. ter det att avtalet ingicks. Leder
en

prövning till att godkännande vägras, förfaller avtalet,
om inte något annat har överenskommits.

8 kap. 8 §3

Uppsägning skall vara skriftlig. Uppsägning
skall vara skriftlig,

om ej skriftligt erkännande av upp- om
ej skriftligt erkännande av upp

sägningen lämnas. I fall som avses i sägningen
lämnas. I fall som avses i

11 kap. 6 och 6 a §§ och när ärren- 11
kap. 6 och 6 a §§ skall uppsäg-

dator uppsäger avtal enligt 9 kap. ningen
dock alltid ske skriftligen.

8 § eller 10 kap. 5 § skall uppsäg- Uppsägning
får ske hos den som är

ningen dock alltid ske skriftligen. behörig
alt/u emo/arrendeavgift på

Uppsägning får ske hos den som är jordägarens vägnar,

behörig alt mottaga arrendeavgift

på jordägarens vägnar.

Skriftlig uppsägning skall delges den som sökes för
uppsägning, dock utan fillämpning av 12-15 §§ delgivningslagen (1970:428).

Träffas ej den som sökes i siU hemvist, får uppsägningen
sändas i rekommenderat brev under hans vanliga adress. Ett exemplar av uppsägningen
skall dessutom lämnas antingen i den söktes bostad till vuxen medlem i det
hushåll som han tillhör eller, om han driver rörelse med fast kontor, på
kontoret till någon som är anställd där. Påträffas icke någon som angivits nu,
skall uppsägningen i stället läggas i den söktes postlåda, om sådan finns.
Uppsägning har skett när vad som sagts nu blivit fullgjort.

Har jordägare eller artendator, hos vilken uppsägning
skall ske, ej känt hemvisl här i riket och finns ej heller känt ombud som har
räU att mottaga uppsägning för honom, får uppsägning ske genom kungörelse i
Post- och Inrikes Tidningar.

' Senaste lydelse 1973: 187.

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

Stämningsansökan
med yrkande atl arrendeförhållande skall upphöra och ansökan om vräkning av
ar-rendaior gäller som uppsägning när delgivning skell i behörig ordning.

Sliimningsansökan med yrkande atl arrendeförhållande skall
upphö ra och ansökan om avliysning av arrendator gäller som uppsägning när
delgivning skell i behörig ordning.

Särskilda bestämmelser om innehållet i uppsägning av avtal
om anläggningsarrende finns i 11 kap. 6 §.

8 kap. 23 S Arrenderätten är förverkad och jordägaren
således berättigad att uppsäga avtalet,

2. om arrendatorn vanvårdar arrendestället
eller om han eftersätter vad som åligger honom enligt 9 kap. 3.5 S och icke
efter tillsägelse vidtager rättelse,

3. om arrendatorn nyttjar arrendestället
för annat ändamål iin som förutsatts vid upplåtelsen eller, om viss
odlingsplan är fastställd i avtalet eller detta innehåller annan bestämmelse
om hävden, avviker från vad som sålunda beslämts och icke efter tillsägelse
vidtager rättelse.

4. om arrendalorn i strid med bestämmelserna
i denna balk överlåter arrenderätten eller eljest sätter annan i sitt ställe
eller upplåter nyttjanderätt,

5. om
arrendatorn åsidosätter av

talsenlig skyldighel, som går utöver

hans åligganden enligl denna balk,

och del måste anses vara av syn

nerlig vikt för jordägaren all skyl

digheten fullgöres. digheten fullgöres.

Artenderätten är icke förverkad, om del som ligger
arrendalorn lill last är av ringa belydelse. Uppsäges avtalet, har jordägaren
rätt lill ersättning för skada.

8 kap. 24 §

Är artenderätten förverkad på Är
arrenderätten förverkad på

grund av
förhållande som avses i grund av förhållande som avses i 23 § första
stycket 1-4 men sker 23 § första stycket 1-i men sker

1.
om arrendalorn
dröjer med betalning av arrendeavgiften ulöver en månad efler förtallodagen,

2.
om
arrendatorn vid jordbruksarrende undandrager sig alt utföra arbete som åligger
honom enligt avtalet,

3.
om arrendatorn
vanvårdar arrendestället eller om han eftersätter vad som åligger honom enligt
9 kap. 35 § och icke efter tillsägelse vidtager rättelse,

4.
om arrendatorn
nyttjar arrendestället för annat ändamål än som förutsatts vid upplåtelsen
eller, om viss odlingsplan är fastställd i avtalet eller detta innehåller annan
bestämmelse om hävden, avviker från vad som sålunda bestämis och icke efler
tillsägelse vidtager rättelse,

5.
om arendalorn i
strid med bestämmelserna i denna balk överlåter arrenderätten eller eljest
sätter annan i sitt ställe eller upplåter nyttjanderält,

6.
om arrendatorn
åsidosätter avtalsenlig skyldighet, som går ulöver hans åligganden enligt
denna balk, och det måste anses vara av synnerlig vikl för jordägaren alt
skyl-

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

rättelse
innan jordägaren gjort bruk av sin rätt att uppsäga avtalet, kan arrendalorn
icke därefter skiljas från arrendestället på den grunden. Detsamma gäller, om
jordägaren icke uppsagt avtalet inom sex månader från det han fick kännedom om
förhållande som avses i 23 § första stycket 5 eller 6.

rättelse
innan jordägaren gjort bruk av sin riitt atl säga upp avtalet, kan arrendatorn
inle därefter skiljas från arrendestället på den grimden. Delsamma gäller, om
jordiigaren inte har sagt upp avtalet inom sex månader från det han fick kännedom
om förhållande som avses i 23 § första stycket 4 eller 5.

8 kap. 27 S'

Vid
jordbruksarrende och bostadsarrende hur (irrendalorn i vissa fall rätt all
förvärva arrendestället enligt lagen (1984:000) om arrendatorers räll all
förvärva arrendestället.

8 kap. Om
part ej godtager arrendenämnds beslut i fråga om förlängning av arrendeavtal,
fastslälliinde av villkoren för sådan förlängning, uppskov med avträde enligt 9
kap.

13
S eller 10 kap.
6a § eller bestämmande av ersättning enligt 9 kap.

14
S eller i fråga
som avses i 9 kap. 18 eller 21 §, får parlen klandra beslutet genom all väcka
lalan mot den andra parlen inom två månader från den dag beslutet meddelades.
Klandras icke beslutet inom denna lid. är paris rätt till talan förlorad.

31 S-

Om en part inte godtar arrendenämnds beslut i fråga om
förlängning av arrendeavtal, fastställande av villkoren för sådan föriängning,
uppskov med avtriide enligl 9 kap. 12 b eller 13 § eller 10 kap. 6 a S eller
bestämmande av ersättning enligt 9 kap. 14 S eller i fråga som avses i 9 kap.
17 a, 18, 21 eller 31 § eller II kap. 6 b §, får parten klandra beslutet genom
all väcka talan mot den andra parten inom Ivå månader från den dag beslutet
meddelades. Klandras inte beslutet inom denna lid, -är partens rätt till lalan
förlorad.

Arrendenämnds
beslut i ärende enligt 9 kap. 2. 3, 7 eller 17 §, 10 kap. 2-4 eller 7 § eller
11 kap. 2 § får ej klandras.

8 kap.
Talan får ej föras mot faslighets-domstols dom i fråga om fastställande av
arrendevillkor i fall som avses i 9 kap. 12 eller 13 § eller 10 kap. 6 a §
eller i fråga som avses i 9 kap. 18 eller 21 § och ej heller moi hovrätts dom i
fråga om förlängning av arrendeavtal, uppskov med av-

33 §''

Talan får ej föras mot faslighets-domstols dom i fråga om
fastställande av arrendevillkor i fall som avses i 9 kap. 12 eller 13 S eller
10 kap. 6 a S eller 11 kap. 6 b § eller i fråga som avses i 9 kap. // a. 18
eller 21 S och ej heller mol hovrätts dom i fråga om förlängning eller

* Förutvarande 8 kap. 27 § upphiivd genom 1976: 193. '
Senaste Ivdelse 1979:371. " Senaste Ivdelse 1979:371.

Prop.
1983/84:136

Nuvarande lydelse

Iräde enligt 9 kap. 13 § eller 10 kap. 6 a §,
fastställande av arrendevillkor i fall som nyss angivits eller bestämmande av
ersättning enligt 9 kap. 14 §.

Föreslagen lydelse

överlåtelse av arrendeavtal, uppskov med avträde enligt 9
kap. 12 b eller 13 § eller 10 kap. 6 a § eUer 11 kap. 6 b §, fastställande av
arrendevillkor i fall som nyss angivits eller bestämmande av ersättning enligt
9 kap. 14 §.

Avtal om
jordbruksarrende skall träffas för viss lid. Avser upplåtelsen jord, varöver
upplåtaren inte kan förfoga utöver sin egen besinningstid, får avtal träffas
även för sådan fid. Staten får upplåta arrende för arrendatorns livstid. Är
arrendeliden inte bestämd enligt vad som sagls nu, gäller avlalel för fem
år.

Omfattar
arrende för viss lid bostad för arrendalorn, skall arrendetiden utgöra
minsl fem år. Har avtal träffats för kortare fid, gäller del för den nu
angivna minsta tiden. Om arrendenämnden godkäni avtalet i denna del, gäller
del dock för den överenskomna tiden.

Avtal om jordbruksarrende skall träffas för viss tid eller
för arrenda-torns livstid. Avser upplåtelsen jord, varöver upplålaren icke kan
förfoga utöver sin egen besinningstid, får avtal träffas även för sådan lid.
Är arrendeliden icke bestämd enligt vad som sagts nu, gäller avlalel för fem
år.

Omfattar arrende för viss lid bostad för arrendalorn,
skall arrendetiden utgöra minsl fem år eller, om jordägaren är kommun, minst
ett år. Har avtal träffals för kortare lid, gäller det för den nu angivna
minsta tiden. Om artendenämnden godkänt avtalet i denna del, gäller del dock
för den överenskomna tiden.

Förbehåll
om rätt för jordägaren att i annat fall än som anges i 7 kap. 5 och 30 §§, 8
kap. 6, 14 och 23 §§ samt 30. 32 och 33 §§ delta kapitel återtaga
arrendestället eller del därav före arrendetidens utgång gäller endast om del
godkänts av arrendenämnden.

9 kap.

Vid arrende för viss tid som ej understiger ett år skall
uppsägning alltid ske för atl avtalet skall upphöra att gälla vid
arrendetidens utgång. Uppsägningen skall ske senast ett år före arrendetidens
utgång, om avtalet träffats för mirst fem år, och i annat fall senast åtta
månader dessförinnan.

Om avtalet ej uppsäges inom rätt tid, anses det förlängt
på tid som

3§

Vid arrende för viss lid som ej understiger ett år skall
uppsägning alltid ske för alt avtalet skall upphöra att gälla vid
arrendetidens utgång. Vill jordägaren eller arrendatorn att arrendevillkoren
ändras för en ny arrendeperiod, skall han meddela motparten detta i den ordning
som enligl 8 kap. 8 § gäller för uppsägning. Uppsägning och begäran om
villkorsändring skall ske senast ett år före arrendetidens utgång, om avtalet
träffats för minst fem år, och i annat fall senasl alla månader dessförinnan.

Om avtalet inte sägs upp inom rätt tid, anses del föriängl
på en tid

Prop. 1983/84:136

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

moisvarar
arrendetiden. dock längst fem år.

som moisvarar arrendeliden, dock längst fem år, eller, om
begäran om villkorsändring har giorls, på den tid och de villkor i övrigt som
bestäms enligt 9 §.

Förbehåll som strider mol första eller andra stycket
gäller mol arrendalorn. om del godkänts av arrendenämnden. Förbehåll om längre
tid för föriängning av avtalet än som anges i andra stycket gäller ulan sådanl
godkännande.

9 kap. 7 § Beslämmelserna 18—13 §§ gäller vid arrende för
viss tid, ulom när 1. arrendeliden uppgår lill högst ett år och arrendet icke
omfattar bostad för arrendalorn, eller

2.
arrendeförhållandet upphör på den grund all arrenderätten är förverkad eller
förhållande som avses i 8 kap. 14 § föreligger.

2. jordägaren säger upp arrendeavtalet på den grund att
arrenderätten är förverkad eller förhållande som avses i 8 kap. 14 § föreligger,
dock inle om i uppsägningen anges atl den sker lill arrendetidens utgång.

Förbehåll att arrenderätten icke skall vara förenad med
riitt lill förlängning gäller, om del godkänls av arrendenämnden.

9 kap. 8 f

Om
jordägaren har sagt upp arrendeavtalet, har arrendatorn rätt lill
förlängning av delta, ulom när

Om jordägaren uppsagt arrendeavtalet eller om arrendalorn
uppsagt avtalet enligt 3 § och i uppsägningen begärt förlängning av avtalet
på ändrade vUlkor, har arrendatorn rätt till förlängning av avtalet, utom när

1.
arrenderätten är förverkad eller förhållande som avses i 8 kap. 14
föreligger.

1.
arrenderätten
är förverkad eller avtalet kan uppsägas enligt 8 kap. 14 § utan att likväl
jordägaren uppsagt avtalet att upphöra på någon av dessa grunder,

2.
arrendatorn i
annal fall åsidosatt sina förpliklelser i sådan mån att avtalet skäligen icke
bör förlängas,

3.
jordägaren gör
sannolikt, all han själv, hans make eller avkomling skall bruka arrendeslällel,
och det ej är obilligl mot arrendatorn att arrendeförhållandet upphör,

4.
jordägaren gör
sannolikt, atl arrendestället behövs för en mera ändamålsenlig indelning i
brukningsenheter, och det ej av särskilda skäl är obilligl mol arrendalorn alt
arrendeförhållandet upphör,

5.
jordägaren gör
sannolikt, all arrendestället skall användas i enlighet med fastställd
stadsplan eller byggnadsplan.

' Senaste lydelse 1979: .371.

Prop. 1983/84:136

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

6. jordägaren i annat fall gör sannolikt, all
arrendestället skall användas för annal ändamål än jordbruk, och del ej är
obilligl mol arrendatorn alt arrendeförhållandet upphör.

Om
jordägarens intresse blir tillgodosett genom att arrendatorn avträder endasl en
del av arrendestället och avtalet lämpligen kan förlängas såvitt avser
arrendeslällel i övrigt, har arrendalorn utan hinder av första stycket rätt
till sådan förlängning.

9 kap.

Uppsäges arrendeavtal och föreligger tvist om förlängning
av avtalet eller om villkor för sådan förlängning, åligger det jordägaren att
skriftligen meddela arrendatorn alt denne, om han icke går med på att fiytta,
har atl senasl Ivå månader efler det atl han fått del av meddelandet hänskjula
tvisten till arrendenäiytnden. Meddelandet skall lämnas i den ordning som enligt
8 kap. 8 § gäller för uppsägning. Bestämmelsen i 8 kap. 8 § tredje stycket
tredje punkten gäller dock ej.

Om jordägaren fullgjort vad som åligger honom enligt
första stycket, har arrendatorn att hånskjuta tvisten till arrendenämnden inom
den i första stycket angivna liden. lakt-tages ej denna, förfaller rätten lill
förlängning av avtalet.

10 §

Har jordägaren sagl upp avtalet och föreligger tvist om
förlängning av detta eller om villkoren för en sådan förlängning, skall jordägaren
hänskjula tvisten till arrendenämnden senasl Ivå månader från den dag då
uppsägning senast kunde ske eller, om uppsägningstid inle är föreskriven, från
den dag då uppsägning har skett. Rör tvisten endast villkoren jör en ny arrendeperiod
jår tvisten dock hänskjutas inom den lid som anges I andra stycket.

Har villkorsändring begärts och föreligger tvist om
villkoren för den nya arrendeperioden, skall den som har begärt viUkorsändring
senast två månader före den nya arrendeperiodens början hänskjula tvisten till
arrendenämnden.

Om en tvist inle har hänskjiitils till arrendenämnden inom
de tider som anges i första eller andra stycket, är uppsägningen eller begäran
om villkorsändring utan verkan.

9 kap. 11 § Är fråga om föriängning av arrendeavtalet ännu
ej avgjord när arrendetiden går ut, har arrendatorn rätt alt kvarsilta pä
arrendestället lill dess frågan är slutligt avgjord. För tid som arrendatorn
sålunda kvarsiller skall de förut gällande arrendevillkoren fillämpas till dess
villkor för samma tid blir slutligt bestämda.

Är en tvist om villkor ännu inte avgjord när arrendetiden
går ut. skall de förut gällande villkoren tilllämpas till dess villkor för den
nya arrendeperioden blir slutligt bestämda.

Nuvarande
lydelse

9 kap. Bifalles arrendatorns talan om förlängning
av arrendeavtalet, skall villkoren för det fortsatta arrendet
fastställas enligt 9 §.

Föreslagen lydelse

12 §

Ogillas jordägarens lalan om att arrendeavtalet skall
upphöra att gälla, skall villkoren för det forlsalla arrendet fastställas
enligt 9 §. Delsamma gäller vid avgörande av en villkorstvist som hänskjulils
till arrendenämnden.

Dom
eller beslut varigenom arrendatorns talan bifalles anses som avtal om
fortsalt artende. Mot arrendeförhållandet får ej åberopas omständighet som
kunnat åberopas i målet eller ärendel.

Dom eller beslut om förlängning anses som avtal om
fortsatt arrende. Mol arrendeförhållandet får ej åberopas omständighet som
kunnal åberopas i målel eller ärendet.

Dom eller beslut i villkorstvist anses som avtal om
villkoren för det fortsalla arrendet.

9 kap.

I2a§

Skall arrendatorn enligt dom eller beslut betala högre
arrendeavgift än förut jör förfiulen tid, skall han betala ränta på det
överskjutande beloppet som om detta hade förfallit lill betalning samtidigt
med den förut utgående arrendeavgiften. Skall arrendatorn betala lägre belopp,
skall jordägaren betala ränta på del belopp som han har mottagit för lytycket
från den dag då han tog emol beloppel.

Rånlan skall beräknas enligl 5 § räntelagen (1975:635) för
tiden innan domen eller beslutet har vunnit laga kraft och enligl 6 §
räntelagen för liden därefter.

9 kap. 12 b §

Om villkor jör det fortsatta arrendet har fastställts
enligt 12 §, har arrendatorn rätt att säga upp avlalel senast två månader efter
den dag då domen eller beslutet vann laga kraft.

Har arrendalorn sagt upp avtalet enligt första stycket,
får arrendenämnden på ansökan av jordägaren eller arrendalorn medge skäligt
uppskov med avirädei. En sådan ansökan får inte göras senare än två månader
från den dag då uppsa i; ning skedde.

" Senasle Ivdelse 1973: 187.

Prop.
1983/84:136 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap. 13 §

BifaUes ej arrendatorns talan om Bifalls jordägarens talan om att

förlängning
av arrendeavtalet, fåi' i arrendeavtalet
skall upphöra att

domen eller beslutet skäligt upp- goZ/fl, får i domen eller beslutet
skä-

skov med avlrädet medges, o:m ligt uppskov med avträdet medges,

jordägaren
eller artendalorn begär om jordägaren eller arrendatorn be-

det. gärdet.

Avgöres tvisten efter arrendetidens utgång eller medges
uppskov med avträdet, skall arrendevillkoren för liden från avtalets upphörande
till avträdet fastställas enligt 9 §.

9 kap. 15 §

Artendatorn skall vårda och un- Arrendalorn skall bruka jord-

derhålla arrendestället. Försämras briiksmarken i enhghet
med vad

det genom atl arrendalorn eflersät- .som sägs i 3 § lagen (1979:425) om

ter vad som sålunda åligger honom, skötsel av jordbruksmark. Han

har jordägaren rätt till ersällning skaU vidare vårda och underhålla

vid avräkning enligt 23 §. byggnader och andra anläggning-

ar. Försämras arrendestället genom all arrendatorn
eftersätter vad som sålunda åligger honom, har jordägaren rätt till ersättning
vid avräkning enligt 23 §.

9 kap. 17 §

Omfattar arrende bostad för ar- Omfallar
arrende bostad för ar-

rendalorn eller hans anslällda, skall rendatorn eller hans
anställda, skall

jordägaren vid tillträdet avlämna jordägaren vid tillträdet avlämna

bostaden i del skick som föreskri- bostaden i det skick som jöreskrivs

ves i gällande hälsovårdsstadga. i gällande hälsoskyddslagstiflning.

Fråga huruvida bostad vid tillträdet är i sådant skick som
anges i första stycket skall prövas vid syn enligt 24-28 §§. Finnes brist
föreligga i detta hänseende, skall synemännen föreskriva vilka ålgärder som
skall vidtagas för brislens avhjälpande saml fastställa beräknad kostnad för.
dessa. De skall även utsätta viss tid inom vilken ålgärderna skall vara
vidtagna.

Underiåler jordägaren att inom utsatt lid vidtaga
föreskriven åtgärd, får arrendalorn utföra åtgärden i jordägarens ställe. Sedan
arbetet fullbordats, har arrendatorn rätt till ersättning av jordägaren med del
vid synen fastställda beloppel. Vill arrendatorn hellre uppsäga avtalet, får
han göra del, om icke brislen är av ringa belydelse. För den lid arrendestället
är i bristfälligt skick har arrendalorn rätt till skälig nedsällning av
arrendavgif-len och ersättning för skada.

Förbehåll som strider mot försla-tredje stycket gäller mot
arrendalorn, om del godkänts av arrendenämnden.

9 kap. 17 a §

Meddelar en myndighel ett beslut som innebär atl
arrendestället inle får användas på avsett sätt utan alt en befintlig
anläggning

Prop. 1983/84:136

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

byggs otn eller en nyanläggning sker, skall jordägaren
utföra arbetet, om anläggningen behövs med hänsyn till en ändamålsenlig planläggning
av jordbruket på arrendestället. Vad som nu har sagts gäller dock inte om
arbetet ingår I arrendatorns underhållsskyldighet enligt 15 § eller om arbetet
avser en sådan del av arrendestället beträffande vilken arrendatorn enligt
avtalet är fritagen från underhållsskyldighet.

Utför
jordägaren inte inom skälig tid efter anmaning ett arbete som åligger honom
enligt första stycket, får arrendatorn utföra det i hans ställe. Har kostnad
för arbetet faslslällls av arrendenämnden enligt Iredje stycket, är
arrendatorn berättigad lill ersättning av jordägaren med del faslslällda beloppet
sedan arbetet har fullbordats. Vill arrendalorn hellre sägn upp avtalet, får
han göra del, om inle jordägarens underlåtenhet är av ringa betydelse. För den
tid under vilken egendomen inte kan användas för det avsedda ändamålet har
arrendatorn rätt lill skälig nedsältning av arrendeavgiften. Han har även rätt
till ersättning för skada.

Frågan om jordägarens bygg-nadsskyldighel enligt första
stycket prövas av arrendenämnden på begäran av endera parten. Om arrendalorn
begär del, skall nämnden även fastställa en beräknad kostnad för det arbele
som arrendalorn kan komma alt utföra i jordägarens ställe.

Är jordägaren enligt första stycket första meningen inte
skyldig all utföia ett arbete därför alt anläggningen inte behövs, har arrendatorn
rätt till skälig nedsättning av arrendeavgiften. Han får även säga upp
avtalet, om inte arbetet är av ringa betydelse för hans verksamhel. Om inte
annat liar avtalats, gäller vad som har sagts

Nuvai-ande Ivdelse

9 kap. Har arrendalorn uppfört ny byggnad i slällel för
byggnad som han mottagit och är han icke enligt 17 eller 18 § berättigad till
ersällning därför, har han vid avräkning enligt 23 § rätt lill ersättning för
brist som vid tillträdet fanns på den mottagna byggnaden, om den nya byggnaden
är lämplig fÖr sill ändamål eller uppförts enligl plan som godkänts av
jordägaren. Avdrag skall dock göras med kostnaden för avhjälpande av brist på
den nya byggnaden.

Föreslagen
lydelse

nu även för det fall att jordägaren inle är skyldig att
utföra ell arbele därför all arrendatorn är fritagen från underhållsskyldighet.

20 §

Har arrendatorn uppfört ny byggnad i stället för byggnad
som han mottagit och är han icke enligl 17, 17 a eller 18 § berättigad till
ersättning därför, har han vid avräkning enligt 23 § rätt lill ersättning för
brist som vid tillträdet fanns på den mottagna byggnaden, om den nya byggnaden
är lämplig för sitt ändamål eller uppförts enligt plan som godkänts av
jordägaren. Avdrag skall dock göras med kostnaden för avhjälpande av brist på
den nya byggnaden.

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om
annan anläggning som ingår i arrendet.

9 kap. 21
S

koslnad
för arbetet.

Har arrendatorn anlagt markväg, förbättrat
ägoanordningen eller vidtagit annan åtgärd som medfört vtiraktig nytta för
jordbruket och ej är atl hänföra till uppförande av byggnad eller till
täckdikning, är han vid avräkning enligt 23 § berättigad lill ersällning
motsvarande vad arrendestället ökat i värde, om ej annat avtalats. Ersättning
får dock ej utgå med högre belopp än som moisvarar den nödvändiga koslnaden.

Utför
arrendalorn ny täckdikning, som arrendenämnden funnit behövlig med hänsyn lill
en ändamålsenlig planläggning av jordbruket på arrendestället, är han. om ej
annat avtalats, efter arbetets fullbordande berättigad fill ersättning av jordägaren
med belopp vartill arrendenämnden fastställt beräknad

Ulför
arrendatorn ny täckdikning, som arrendenämnden funnil behövlig med hänsyn lill
en ändamålsenlig planläggning av jordbruket pä arrendestället, är han efter
arbetets fullbordande berättigad till ersällning av jordägaren med belopp
vartill arrendenämnden fastställt beräknad kostnad förarbetet.

9 kap Har
jordägaren utfört arbete scm avses i 18 S eller utgivit ersällning enligt andra
stycket i nämnda paragraf eller enligl 21 § första stycket för arbete som
arrendalorn utfört och har arrenderättens värde ökal genom arbetet, är
arrendatorn skyldig atl godtaga skälig höjning av arrendeavciften.

22 §

Har jordägaren utfört arbele som avses i 17 a eller 18 §
eller betalat ersättning enligt 17 a S andra stycket, 18 § andra stycket eller
21 S första stycket för arbele som arrendatorn utfört och har arrenderättens
värde ökat genom arbetet, är arrendatorn skyldig alt godta en skälig höjning
av arrendeavgiften.

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

9 kap. 24 §

Syn skall förrättas av minst två med ortens
jordbruksförhållanden förtrogna synemän, vilka utses bland personer som av
länsstyrelse förklarals behöriga att hålla syn. Synemännen skall utses av
jordägaren och arrendatorn gemensaml. Enas parterna ej om valet, utser rällen
synemän. Mot syneman gäller samma jäv som mol domare.

Har
synemännen olika meningar, skall flertalels mening gälla. Kan beslut ej
åstadkommas på sådanl säll, skall, om synemännen är flera än två saml parlerna
eller rätten utsett en av synemännen att vara ordförande, dennes mening gälla
som synemännens beslut. Kan ej heller på detta sätt beslut åstadkommas, skall
synemännen välja ytterligare en syneman, som då blir ordförande. Enas ej synemännen
om valet, skall rätten utse synemannen.

Syn får ej påbörjas lidigare än sex månader före den dag
lill vilken den hänför sig och skall vara avslutad inom fyra månader från
nämnda dag, om ej rätlen på begäran av synemännen medger alt synen får avsluias
senare.

9 kap.

Arrendeavgiften skall bestämmas i pengar. Har avlal
träffats i strid med vad som sagls nu, skall arrendeavgiften ulgå med belopp,
som är skäligt med hänsyn främst lill parternas avsikter och övriga förhållanden
när avlalel träffades. Om jörbehåll att ariendatorn skall utföra arbetet finns
bestämmelser i 36-39 H.

Syn får
ej påbörjas tidigare än sex månader före den dag till vilken den hänför sig och
skall vara avslutad inom fyra månader från nämnda dag, om ej rätten på begäran
av synemännen medger atl synen får avslutas senare. Sådanl medgivande behövs
dock inle för syn som äger rum inom två månader efter frislens utgång Jör all
undersöka jörekomsten av ogräs.

29 S

Arrendeavgiften skall bestämmas i pengar. Har avtal
träffats i slrid med vad som sagls nu, skall arrendeavgiften utgå med belopp,
som är skäligt med hänsyn främst till parternas avsikter och övriga
förhållanden när avtalet träffades.

31 S

Arrendatorn arrenderätten samtycke, om

far inte
överlåta utan jordägarens ej annat följer av

■andra—fjärde
styckena.

9 kap Arrendatorn får icke överlåta arrenderätten
ulan jordägarens samtycke, om ej annal följer av andra och iredje styckena.

Är arrendeavtalet slulel för viss lid som ej understiger
tio år, får arrendatorn, om ej annal avtalats, överlåta arrenderätten till
annan med vilken jordägaren skäligen kan nöjas. Han skall dock försl erbjuda
jordägaren atl återtaga arrendestället mot skyldighet att vid avräkning enligl
23 § utge skälig ersällning för arrenderättens värde. Vill jordägaren antaga
erbjudandel, skall han lämna besked därom inom en månad.

Vidare gäller beiräjjände arrenden jör viss tid att
airendalorn.

Prop. 1983/84:136

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

14

även om annat avtalats, får överlåta arrenderätten, om
den avser ett utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksföretag, till sin make
eller avkomling, om arrendenämnden tillåter det. Sådant tillstånd skall lämnas,
om inte jordägaren har befogad anledning att motsätta sig överlåtelsen.

Avlider
arrendalorn under arrendeliden, har dödsboet, oavsett för vilken tid avtalet
är ingånget, samma rätt som enligl andra stycket tillkommer arrendator för
där avsett fall, om ej annat avtalats. Erbjudandet lill jordägaren skall
göras inom sex månader efter dödsfallet.

Avlider arrendatorn under arrendeliden, har dödsboet,
oavsett för vilken tid avtalet är ingånget, samma rätt som enligl andra stycket
tillkommer arrendator för där avsett fall, om ej annat avtalats. Erbjudandel
lill jordägaren skall göras inom sex månader efler dödsfallet. Dödsboet har
vidare samma rätt som enligt Iredje stycket tillkommer arrendator för fall som
avses där.

Första och andra styckena äger motsvarande tillämpning
på arien-derältens övergång genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte
eller liknande förvärv.

10 kap Vid arrende för viss tid skall uppsägning alllid
ske för all avtalet skall upphöra att gälla vid arrendetidens Ulgång.
Uppsägningen skall ske senasl ett år före arrendetidens ulgång.

Första-tredje styckena äger moisvarande lillämpning på
arrenderättens övergång genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller
liknande förvärv.

3§

Vid arrende för viss tid skall uppsägning alltid ske för
all avtalet skall upphöra all gälla vid arrendetidens utgång. ViU jordägaren
eller arrendatorn att arrendevillkoren ändras jör en ny arrendeperiod, skall
han meddela motparten detta i den ordning som enligt 8 kap. 8 § gäller jör
uppsägning. Uppsägning och begäran om villkorsändring skall ske senast ett år
före arrendetidens utgång.

Om avtalet
ej uppsäges inom rätt lid, anses del förlängt på fem år.

Om avlalel inte sägs upp inom rätt tid, anses det förlängt
på fem år eller, om begäran om villkorsändring har gjorts, på den tid och de
villkor i övrigt sotn bestäms enligt 6 a §.

Förbehåll som strider mot första eller andra stycket
gäller mol arrendalorn, om del godkänts av arrendenämnden. Förbehåll om längre
lid för förlängning av avtalet än som anges i andra stycket gäller dock ulan
sådant godkännande.

Prop, 1983/84:136 15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap. 4 § Beslämmelserna i 5 och 6 §§ om förlängning av
arrendeavtal gäller vid arrende för viss tid, utom när

1. hus som avses i 1 § ej finns på arrendestället då
avtalet senast kan

uppsägas frän jordägarens sida eller, om sådant hus finns, del då ej åsatts

taxeringsvärde, eller

2. arrendeförhållandet
upphör 2. jordägaren säger upp arren-

på den grund att arrenderätten är deavtalet på den grund atl arren-

förverkad eller förhållande som derälten är förverkad eller förhål

avses i 8 kap. 14 § föreligger. lande som avses i 8 kap. 14 §
före

ligger, dock inte om i uppsägningen

anges att den sker till arrendetidens

utgång.

Förbehåll att arrenderätten icke skall vara förenad med
rätt till föriängning galler, om det godkänts av arrendenämnden.

10 kap. 5 §

Om jordägaren uppsagt ärren- Om
jordägaren har sagt upp ar-

deavtalet eller om arrendatorn upp- rendeavtalet, har
arrendatorn rätt sagt avtalet enligt 3 § och i uppsäg- till förlängning av
detta, utom när ningen begärt förlängning av avtalet på ändrade villkor, har
arrendatorn rätt lill förlängning av avtalet, ulom när

1. arrenderätten är förverkad el- 1. arrenderätten är förverkad el

ler avtalet kan uppsägas enligl 8 ler jörhållaiide som avses i 8 kap.

kap. 14 § utan att likväl jordägaren 14 föreligger,

uppsagt avtalet att upphöra på någon av dessa grunder,

2.
arrendatorn i
annat fall åsidosatt sina förpliklelser i sådan mån all avtalet skäligen icke
bör förlängas,

3.
byggnad på
arrendestället uppförts utan byggnadslov i fall då sådanl ertbrdratselleri
slrid med plan eller därmed jämföriigt beslut av myndighel angående markens
bebyggande eller användning,

4.
i annat fall
byggnad på arrendestället icke står i överensstämmelse med gällande plan och jordägaren
gör sannolikt, alt han skall använda marken i enlighel med planen,

5.
jordägaren gör
sannolikt, att marken skall användas för bebyggelse av annat slag än det som
avses med upplåtelsen eller för jordbruk, induslri eller annan ekonomisk
verksamhel, samt intresset för honom att kunna förtbga över marken för sådant
ändamål påtagligt överväger arrendatorns intresse av fortsatt arrende,

6.
jordägaren i
annat fall har befogad anledning alt upplösa arrendeförhållandet.

Om jordägarens intresse blir tillgodosett genom att
arrendalorn avträder endast en del av arrendeslällel och avtalet lämpligen kan
förlängas såvitt avser arrendestället i övrigt, har arrendatorn ulan hinder av
första stycket rätt lill sådan förlängning.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

I fråga om förlängning av arrendeavtal äger i övrigt 9
kap. 9 a-13 §§ motsvarande tillämpning på bostadsarrende. Hänvisningarna lill 9
kap. 9 § skall dock i stället avse 6 § detta kapitel.

11 kap.

I fråga om förlängning av arrendeavtal och om
villkorstvisl lillämpas i övrigt 9 kap. 9 a-13 §S. Hänvisningarna till 9 kap.
9 S skall dock i stället avse 6 § detta kapitel.

5 a§

Vid tillämpningen av 5 § år arrendeavgift som jordägaren
kräver för förlängning inte att anse som skälig, om den överstiger den arrendeavgift
som arrendeslällel vid arrendetidens utgång kan antas betinga på öppna
marknaden. Därvid skall dock bortses från anbud eller arrendeavtal som inte är
rimliga med hänsyn till det allmänna prisläget i orten jör närmast jämförliga
arrendeställen. Endast om särskilda skål föreligger får hänsyn tas till en
sådan ökning av arrendeställets värde som en arrendator har åstadkommit.

I tvist
om ersättning enligt 5 §får ell yttrande som arrendenämnden avgett rörande
arrendeavgiften frångås endast otn del visas eller annars är uppenbart att den
arrendeavgift som arrendestället kan antas betinga på öppna marknaden är
påtagligt högre eller lägre än arrendenämnden har angett.

Har i fall som avses i andra stycket jordägaren vid tiden
för arrendenämndens yttrande fått anbud eller träffat avtal om arrende av
arrendestället utan atl han under medlingen lämnai uppgift om detta, jår
anbudet eller avtalet beaktas vid prövningen endast om det föreligger
synnerliga skäl.

11 kap. 6§'" Vill jordägaren säga upp avtalet, skall
han i uppsägningen underrätla arrendatorn om de villkor han uppställer för alt
förlänga arrendeförhållandet eller om orsaken lill au han vägrar medge
förlängning. Uppsägningen

''Senaste lydelse 1979:371. '" Senasle lydelse 1973:
187.

Prop. 1983/84:136 17

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skall dessulom innehålla underrättelse atl arrendatorn, om
han icke går med på att lämna artendeställel utan atl få ersättning enligt 5 §,
har att inom två månader från uppsägningen hänskjula tvisten lill arrendenämnden
för medling.

Underiåler jordägaren att fullgöra vad som åligger honom
enligl första stycket, är uppsägningen utan verkan.

Har jordägaren fullgjort vad som åligger honom enligt
första stycket och vill arrendatorn icke lämna arrendestället utan alt få
ersättning enligt 5 §, har arrendatorn att hänskjula tvisten till
arrendenämnden inom den i första stycket angivna tiden. lakttages ej denna,
förfaller rätten till ersättning. Vad som har sagts nu gäller ej, om inom samma
tid hänskjutande sker enligt 6 a § första stycket.

Innan medlingen har avslutats får jordägaren för
förlängning av arrendeförhållandet inte kräva högre arrendeavgift eller något
annat vUlkor som är oförmånligare för arrendatorn än vad han har angett i
uppsägningen. Gör han det och kommer förlängning inte tid stånd, har
arrendatorn alltid rätt tiU ersättning enligt 5 §.

II kap. 6 a§" Har artendatorn uppsagt avtalet och i uppsägningen
begärt förlängning av avtalet på ändrade villkor, skall han inom två månader
från uppsägningen hänskjula tvisten till arrendenämnden för medling och därvid
ange den ändring han önskar i de avtalade villkoren.

Underlåter artendatorn att hän- Underlåter artendatorn att hän-

skjula tvisten till arrendenämnden skjuta tvisten till
artendenämnden

inom den i första stycket angivna inom den i första stycket angivna

tiden, är uppsägningen utan ver- liden eller återkallar han före ar-

kan. Har han ej angett de ändringar rendetidens utgång sin ansökan om

han önskar i de avtalade villkoren, medling, är uppsägningen utan ver

skall nämnden förelägga honom att kan. Har han ej angett de ändringar

avhjälpa bristen inom viss tid. Ef- han önskar i de avtalade villkoren,

terkommes ej föreläggandet, skall skall nämnden förelägga honom att

ansökan om medling avvisas. avhjälpa
bristen inom viss tid. Ef-

lerkommes ej föreläggandel, skall ansökan om medling
avvisas.

Har artendatorn fullgjort vad som åligger honom enligl
första stycket, skall arrendenämnden förelägga jordägaren att uppge de villkor
han uppställer för att förlänga artendeförhållandel eller orsaken lill att han
vägrar medge förlängning. Iakttager jordägaren ej föreläggandet och är avtalet
ej uppsagt enligt 5 § första stycket, skall avtalet anses förlängt på de av
arrendatorn önskade villkoren. Erinran härom skall intagas i föreläggandel.
Förlängningen anses som avtal om fortsatt artende.

" Senaste lydelse 1973: 187.

2 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 136

Prop. 1983/84:136

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap. 6 b S

Skall arrendeförhållandet upphöra efter uppsägning enligt
6 eller 6 a §, Jår arrendenämnden på begäran av jordägaren eller arrendatorn
medge uppskov med avträdet under skälig lid, dock högst ett år från
arrendetidens utgång. Medges uppskov, skall arrendenämnden fastställa skäliga
arrendevillkor Jör liden ftån avtalets upphörande till avjlyttningen.

1.
Denna lag
träder i kraft den 1 januari 1985.

2.
Beslämmelserna
i 9 kap. 12 a § och 11 kap. 6 b § skall inle tillämpas i en tvist, som har
anhängiggjo:rls vid domslol eller arrendenämnd före ikraftträdandet.

3.
Om ett avtal
har sagts upp före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser om uppsägning och
hänskjutande av tvist till arrendenämnd lillämpas. I sådanl fall gäller inte
heller de nya beslämmelserna i 9 kap. 12 b S saml 11 kap. 5 a §, 6 § Ijärde
stycket och 6 a S.

4.
I fråga om
avlal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller 7 kap. 5 S, 8 kap. 23 § och 9
kap. 2, 15, 21, 29, 31 samt 36-39 SS i deras iildre lydelse fram till den
lidpunkt lill vilken jordägaren tidigast kan säga upp avtalet genom uppsägning
efter ikraftträdandet. 9 kap. 31 S skall dock tillämpas i sin nya lydelse redan
tidigare, om antingen arrendatorn ensam eller arrendatorn och före honom hans
make eller någon av hans föräldrar har brukat arrendestället under sammanlagl
minsl tio år när tillstånd söks.

5.
Om ett avtal
som har ingåtts före ikraftträdandet innehåller villkor som fordrar
arrendenämndens godkännande, skall den i 8 kap. 2 S andra stycket andra
meningen föreskrivna tiden räknas från ulgången av år 1984.

2 Förslag till

Lag om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

1 § En arrendator har enligt denna lag rätt att förvärva
arrendeslällel, om

avtalet gäller ett jordbruksarrende som omfattar bostad åt arrendalorn

eller ett bosladsartende.

Intresseanmälan

2 § Om en arrendator har intresse av atl utöva sin
förvärvsrätt, får han

anmäla detta till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsbo

ken.

Till anmälan skall fogas arrendeavtalet i original eller
bestyrkt kopia.

Prop.
1983/84:136 19

3
§ Jordägaren och arrendalorn
skall av inskrivningsmyndigheten underrättas om att en intresseanmälan har
antecknats i fastighetsboken.

4
§ Sedan anteckning har skett
gäller en intresseanmälan fram till den inskrivningsdag som inträffar närmast
efler fem år från den inskrivningsdag då anteckningen gjordes. Om hembud som
avses i denna lag sker under denna tid, gäller anmälningen dock alllid fram
lill den inskrivningsdag som inträffar närmast efter två år från den dag då
hembudet skedde. Vad som nu har sagts gäller även i förhållande till ny ägare
av fastigheten.

En
ny intresseanmälan från arrendatorn får antecknas tidigast på den
inskrivningsdag då den tidigares giltighet har upphört.

Hembud

5 §
Ett arrendeställe, för vilket en intresseanmälan gäller, får inte överlå

tas helt eller delvis genom köp eller byte ulan att den arrendator som har

gjort intresseanmälan har erbjudits att förvärva arrendestället. Ett sådant

erbjudande kallas hembud.

Ett
hembud får avse även annan fasl egendom än arrendestället, om inte arrendalorn
bestrider detta inom den tid som gäller för anlagande av hembud enligt 10 §. ,

En
överiålelse får ske utan hembud,

1. om
arrendatorn godkänner överlåtelsen,

2.
om staten genom lantbruksstyrelsen
eller en lantbruksnämnd är över-låtare,

3.
om staten genom en annan
myndighet än statens affärsdrivande verk är förvärvare,

4.
om en kommun är förvärvare,

5.
om förvärvaren är gift med
överlåtaren eller om förvärvaren eller, när makar förvärvar gemensaml, någon av
dem är överlåtarens avkomling,

6.
om förvärvet sker genom inrop
på exekutiv auktion eller offentlig auktion enligt lagen (1904:48 s. 1) om
samäganderätt.

6 §
Hembud behöysinte heller,

1.
om arrendéiTlnte är förenat med
rätt lill förlängning,

2.
om del mTiafisyrrtill
förhållandet mellan överlåtaren och en annan förvärvare än arrendalorn eller
villkoren för eller omständigheterna vid en sådan försäljning skulle vara
oskäligt att arrendatorn får utöva sin för-värvsrätl enligt denna lag,

3.
om del är uppenbart att
arrendatorn skulle vägras förvärvstillslånd enligt jordförvärvslagen
(1979:230),

4.
om det är uppenbart att
erforderlig fastighetsbildning inte kan komma till stånd.

Frågan
om hembud behövs enligt första stycket prövas av arrendenämnden på begäran av
jordägaren. Finner arrendenämnden i fall som avses i första stycket 4 att
erforderlig fastighetsbildning inte kan komma till stånd vid en överlåtelse av
enbart arrendestället, får jordägaren ändå inte befrias från
hembudsskyldigheten om hembudet skäligen bör kunna omfatta så mycket av
jordägarens fasta egenom, innefattande arrendestället eller huvuddelen därav,
som behövs för att bestämmelserna i fastighetsbildnings-lagen (1970:988) inte
skall medföra hinder för ett giltigt förvärv.

Prop.
1983/84:136 20

7 § Har ell hembud antagits men har förvärvet blivit
ogiltigt till följd av

att förvärvstillslånd vägrats enligt 4 S första stycket I jordförvärvslagen

(1979: 230) eller enligt 1 kap. 8 § lagen (1982:618) om utländska förvärv av

fasl egendom m. m. jämförd med nämnda beslämmelse kvarstår alltjämt

hembudsskyldigheten enligt 5 S under den lid samma intresseanmälan

gäller.

Haren förvärv blivit ogiltigt till följd av all begärd
fastighetsbildning inle har kunnal ske föreligger ändå forlfarande
hembudsskyldighet om ett hembud skäligen bör kunna omfatta så mycket av
jordägarens fasta egendom, innefattande arrendeslällel eller huvuddelen därav,
som behövs för atl bestämmelserna i faslighelsbildningslagen (1970:988) inte
längre skall medföra hinder för ett gilligl förvärv.

Frågor om hembudsskyldighet enligt andra stycket prövas av
arrendenämnden. Intill dess sådan prövning har skett gäller det i 5 S första
stycket angivna överlåtelseförbudel.

8 § Hembud sker hos arrendenämnden genom skriftlig anmälan
av jord

ägaren. Jordägaren skall härvid ge in ett av honom undertecknat skriftligt

förslag till köpeavtal som skall innehålla uppgift om köpeskillingen för den

hembjudna egendomen och övriga villkor för förvärvet.

Om det för en överlåtelse behövs makes samtycke enligt 6
kap. 4 S giftermålsbalken, skall makens samtycke ges till avtalsförslagei.

9 § Förslaget lill köpeavtal skall genom arrendenämndens
försorg delges

arrendatorn. Sedan delgivning skett får inte hembudet eller samtycket till

avtalsförslagei återkallas eller förslaget ändras.

Artendenämnden skall för amieckning i faslighelsboken
underrätta inskrivningsmyndigheten om hembudel och om dagen då hembudel
skedde.

Antagande av hembud

10 § Hembudet anlas genom att arrendatorn inom tre månader
från den

dag då hembudel skedde skriftligen anmäler till arrendenämnden att han

har beslutat att förvärva den hembjudna egendomen på de villkor som

anges i jordägarens förslag till köpeavtal. Jordägaren skall av arrende

nämnden underrättas om atl hembudet har antagils.

Hembudet upphör atl gälla, om det inte antas inom
föreskriven tid och på föreskrivet säll.

11
§ Om hembudet
har antagits, skall del anses som om jordägaren och arrendatorn har slutit ett
avtal om köp av den hembjudna egendomen på de villkor som anges i förslagel till
köpeavtal. I förslagel skall anses föreskrivet att köpebrev skall upprättas.

12
§ Även om ett
hembud har upphört att gälla, får överlåtelse genom köp eller byte till någon
annan än arrendatorn inle ske medan arrendatorns intresseanmälan gäller, om
köpeskillingen är lägre eller villkoren för överlåtelsen sammantagna är
avsevärt ogynnsammare för jordägaren än vad som angavs vid hembudet. Har
jordägaren sedan ett hembud upphörl alt gälla gjort ett nytt hembud, enligt
vilket köpeskillingen är lägre eller villkoren eljest ogynnsammare för
jordägaren, och upphör även della hembud att gälla, skall första meningen
tillämpas på det nya hembudel.

Prop. 1983/84:136 21

Första stycket skall äga motsvarande tillämpning, om
överiåtelsen avser en andel av den fasla egendom för vilken intresseanmälan
gäller.

I fråga om förbudet i första stycket tillämpas 5 S tredje
stycket och 6 S. Om någol undantag som avses där inte föreligger prövar
arrendenämnden, på framställning av överiåtaren, om hinder mol överiåtelsen
föreligger.

Ogiltighet

13 § Överlåtelser i strid med 5-7 eller 12 S är
ogiltiga.

Om lagfart har meddelats i strid med 20 kap. 6 S 5 eller 7
S 11 jordabalken, gäller inle första stycket.

Särskilda bestämmelser

14 § I fråga om förfarandet vid arrendenämnden och
överklagande av

nämndens beslui i ärenden enligl denna lag finns bestämmelser i lagen

(1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder.

Vardera parten skall svara för sina rättegångskostnader
med anledning av att nämndens beslui överklagas, i den mån annal inle följer av
18 kap. 6 S rällegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den I januari 1985.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder

Härigenom föreskrivs all 1.8. 12 a, 13, 16 e, 17, 19 a. 21
a, 22, 23 och 23 a SS samt rubriken närmasl före 16 e S lagen (1973:188) om
arrendenämnder och hyresnämnder' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I S Arrendenämnd som avses i 8 kap. 29 § jordabalken har
lill uppgift atl

1. medla i arrendetvist,

2. pröva tvist om förlängning av 2. pröva tvist om förlängning av

arrendeavtal vid jordbruksarrende, arrendeavtal
vid jordbruksarrende,

bostadsarrende eller fiskearrende bostadsarrende
eller fiskearrende

eller om villkor för sådan föriäng- eller
om villkor för sådan föriäng

ning saml tvist i fråga som avses i 9 ning
samt tvist i fråga som avses i 9

kap. 14 § jordabalken eller vars kap. 14 §
jordabalken eller vars

prövning enligl 9 kap. 18 eller 21 § prövning
enligt 9 kap. 12 b, 17 a,

samma balk ankommer på ärren- 18, 21 eller
31 §, 10 kap. 6 a § eller

denämnd, // kap. 6 h § samma balk ankom

mer på arrendenämnd.

Lagen omtryckt 1980:97.

Prop. 1983/84:136 22

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3.
pröva fråga om
godkännande av förbehåll eller annat avtalsvillkor som avses i 9 kap. 2, 3, 7
eller 17 S, 10 kap. 2-4 eller 7 S eller 11 kap. 2 S jordabalken eller 3-6 §
lagen (1957:390) om fiskearrenden,

4.
vara
skiljenämnd i arrendetvist,

5. pröva frågor enligt lagen (1984:000) om arrendatorers
räll att förvärva arrendestället.

Ärende upptages av den arrendenämnd inom vars område
fastigheten är belägen.

8 S

Tvist som avses i 1 § första Tvist
som avses i I § första

stycket
1 eller 2 eller 4 S första stycket 1 eller 2 eller 4 S första

stycket 1-3 hänskjutes av part lill stycket 1-3 hänskjutes av part till

nämnd genom ansökan som skall nämnd genom ansökan som skall

vara skriftlig samt innehålla uppgift vara skriftlig samt innehålla uppgift

om parternas namn och hemvist, om parternas namn och hemvisl,

den berörda fastighetens belägen- den berörda faslighetens belägen

het och tvistens beskaffenhet. het och tvistens beskaffenhet. An

sökan i tvist om förlängning av ar

rendeavtal skall innehålla uppgift

om de skäl som åberopas mot för

längning. Ansökan i tvist om änd

ring av arrendevillkor skall innehål

la uppgift om den ändring av vill

koren som begärs.

Uppfyller ansökan ej vad som föreskri ves i första
stycket, skall nämnden förelägga sökanden atl avhjälpa bristen inom viss tid.
Eflerkommes ej föreläggandet, får ansökningen avvisas.

Parts första inlaga lill nämnden skall innehålla uppgift
om hans personnummer och postadress. Vidare bör anges partens yrke och
telefonnummer samt de övriga omständigheter som är av belydelse för delgivning
med honom. Har part vidtalat ombud att företräda honom, skall ombudels namn,
postadress och telefonnummer anges. Sker ändring i förhållande, som part
sålunda uppgivit, skall parten ulan dröjsmål anmäla det till nämnden.

Ansökan varigenom tvisten hänskjuts lill nämnden bör
tillika innehålla uppgift om motpart i de hänseenden som sägs i tredje stycket.

Återkallas ansökan, avskrives ärendet.

12 a § Vid sådan medling som avses i 12 kap. 58 eller 58 a
S jordabalken skall hyresnämnden, om hyresvärden eller hyresgäslen begär det,
yttra sig om marknadshyran för lägenheten eller om huruvida lägenhet som har
anvisats av hyresvärden är godtagbar enligt 12 kap. 57 § första stycket 2
jordabalken.

Vid sådan medling .som avses i 11 kap. 6 eller 6 a S .jordabalken
skall arrendenämnden, otn jordägaren eller arrendatorn begär det, yttra

Prop. 1983/84:136 23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sig om den arrendeavgift som arrendestället vid
tillämpning av 11 kap. 5 a § föista stycket jordabalken kan antas betinga på
öppna marknaden.

13 §

Rör ärende hos hyresnämnd så- Rör
ärende hos nämnd såviil frå-

väl fråga om förliingning av hyres- ga om förliingning av
c;i7«/som vill-

avtal som villkoren för sådan för- koren för sådan föriängning. får

langning, får särskilt beslut ges be- särskilt beslut ges belräffande för-

träffande förlängningsfrågan. liingningsfrågan.

Då särskill beslut enligl första stycket meddelats, får
nämnden förordna atl tvisten i övrigl skall vila till dess att beslutet har
vunnit laga kraft.

Ärende angående ombildning till Ärende angående förvärv av
arrcn-

hostadsratt m. m. dcställc samt ombildning till
bo-

stadsrätt m. m.

16 e S-

Ansökan i cn fråga som avses i Ansökan i en fråga som avses i

6 S Iredje stycket eller 12 S tredje 6 S tredje stycket
eller 12 S Iredje

stycket lagen (1982: 352) om rätt till stycket lagen (1982:352) om rätt till

fastighetsförvärv för ombildning lill faslighelsförvärv för ombildning till

bostadsrätt skall vara skriftlig. Den bostadsrätt eller i 6 eller 7 S eller

skall innehålla uppgift om del be- 12 iredje stycket lagen (1984:000)

rörda husel och dess ägare saml sö- om arrendatorers rätt att förvärva

kandens yrkande och grunderna för arrendestället skall vara skriftlig,

detta. Ansökningen skall innehålla uppgift

om del berörda husel och dess iigare eller det berörda
arrendestället och dess ägare sarni sökandens yrkande och grunderna för della.

Bestämmelserna i 8 S andra-femle styckena skall tillämpas
i fråga om en sådan ansökan.

Förhandling skall hållas inför nämnden, om det inte är
uppenbart att någon förhandling inle behövs. Om en part skall inställa sig
personligen, får nämnden förelägga vite. Om sökanden har kallals men inle
kommer till förhandlingen, avskrivs ärendel. Alt motparten uteblir hindrar inle
all ärendel avgörs.

17 § Om anledning därtill förekommer, skall nämnd eller
den nämnden förordnar besiktiga den fastighet som ärendel rör. Parlerna skall
beredas tillfälle alt närvara vid sådan besiktning. Nämnd får också föranstalta
om annan nödvändig utredning.

= Senaste lydelse 1982: 3.M. ' Senaste Ivdelse 1982:354.

Prop.
1983/84:136

Nuvarande lydelse

I ärende som avses i 9 kap. 18 eller 21 S jordabalken
skall arrendenämnden inhämla yttrande fiån lantbruksnämnden. I ärende som
avses i 9 kap. 9 § jordabalken får arrendenämnden, om utredningen ger
anledning till det, inhämta yttrande från lanlbruksnämnden om
arrendesställets avkastningsförmåga. Hyresnämnd får i ärende som avses i 2 a
§ bostadssaneringslagen (1973:531) inhämta yttrande från byggnadsnämnden.
Yttrande som sagts nu inhämtas från den lantbruksnämnd eller byggnadsnämnd
inom vars område fastigheten är belägen.

24

Föreslagen lydelse

I ärende som avses i 9 kap. 77 a,

18, 21 eller 31 § jordabalken skall

arrendenämnden inhämta yttrande

från lantbruksnämnden. Sådant ytt

rande skall också inhämlas om det

beträffande jordbruksarrende upp

kommer fråga om tillämpning av

6 § första stycket 3 eller 4 eller 7 §

tredje stycket lagen (1984:000) om

arrendatorers rätt att färvärva ar

rendestället. I ärende som avses i 9

kap. 9 S jordabalken får arrende

nämnden, om utredningen ger an

ledning lill det, inhämta yttrande

från lanlbruksnämnden om arren

deställets avkastningsförmåga.

Hyresnämnd får i ärende som avses

i 2 a S bostadssaneringslagen

(1973:531) inhämla yttrande från

byggnadsnämnden. Yttrande som

sagls nu inhämlas från den lanl-

bruksnämnd eller byggnadsnämnd

inom vars område fastigheten är be

lägen.

I ärende angående tvist om hyresvillkor enligt 22 8
hyresförhandlingslagen (1978:304) skall hyresnämnden, om det finnes
erforderiigl, bereda den hyresgästorganisation som ingått den klandrade
överenskommelsen lillfälle att yttra sig.

Begärs prövning av fråga som avses i 4 S andra stycket
hyresförhandlingslagen inträder organisation med vilken förhandlingsordning
gäller som medpart till hyresvärden vid handläggningen av ärendet i den delen.

19 a §

Hyresnämnd
får hålla förhör med vittne eller sakkunnig under ed och förhör med part under
sanningsförsäkran, om part begär det och förhöret är eiforderiigt för utredningen.
Sådant förhör får dock ej hållas, om bevisningen finnes kunna föras på annat
sätt med avsevärt ringare besvär eller koslnad. Om sådant förhör gäller 36 kap.
1-18 och 20-22 §S. 37 kap. 1 -3 och 5 SS samt 40 kap. 1-10, 12-15 och 19 S§ rättegångsbalken
i tillämpliga delar.

Nämnd får
hålla förhör med vittne eller sakkunnig under ed och förhör med part under
sanningsförsäkran, om part begär del och förhöret är erforderiigl för
utredningen. Sådant förhör får dock ej hållas, om bevisningen finnes kunna
föras på annat sätt med avsevärt ringare besvär eller kostnad. Om sådanl förhör
gäller 36 kap. 1-18 och 20-22 SS, 37 kap. 1 -3 och 5 SS samt 40 kap. 1-10,
12-15 och 19 SS rättegångsbalken i tillämpliga delar.

Vad som i
21 S sägs om nämnds beslut gäller i tillämpliga delar hyresnämnds yttrande
enligt 12 a S.

Vad som i
21 S sägs om nämnds beslut gäller i tillämpliga delar /ifl//?/;rf.? yttrande
enligl 12 a S.

Prop. 1983/84:136

Nuvarande lydelse

Angår yttrandet lägenhets marknadshyra, skall nämnden i
yUran-det utsätta viss tid inom vilken part har atl hos nämnden skriftligen eller
munfiigen vid sammanträde anmäla om han antar den hyra som har angivits i
yttrandet. Iakttar part inte nämndens föreläggande, anses hans slutliga ståndpunkt
i tvisten vara den som han angivit innan yttrandet avgavs.

25

Föreslagen lydelse

Angår yttrandet lägenhets marknadshyra eller
arrendeavgift, skall nämnden i yttrandet utsätta viss tid inom vilken part har
all hos nämnden skriftligen eller muntligen vid sammanlräde anmäla om han
antar den hyra eUer den arrendeavgift som har angivits i yttrandet. Iakttar
part inte nämndens föreläggande, anses hans slulliga ståndpunkt i tvisten vara
den som han angivit innan yttrandet avgavs.

Beslut av
nämnd äger, sedan fid för klander eller besvär utgåu när talan får föras mot
beslutet, rättskraft, såviu därigenom avgjorts fråga som avses i 1 S första
stycket 2 eller 4 S första stycket 2, 2 a, 3, 5 a, 6, 7. 8 eller 9. Vad som
sagts nu gäller dock ej beslut, varigenom ansökan om reparalionsfördäggande
enligt 12 kap. 16 S andra stycket eller tillstånd enligt 12 kap. 34-36 eller 40
S jordabalken , eller 30 S andra stycket bostadsrättslagen (1971:479) eller
ansökan om uppskov enligl 12 kap. 59 S jordabalken eller ansökan om förbud eller
medgivande som avses i 2 a § bostadssaneringslagen (1973: 531) eller yrkande om
rätt lill förhandlingsordning enligt 9 § hyresförhandlingslagen (1978:304)
lämnas ulan bifall.

Beslut av
nämnd äger, sedan tid för klander eller besvär ulgåtl när talan får föras mol
beslutet, rälls-kraft, såvitt därigenom avgjorts fråga som avses i 1 S första
stycket 2 eller5 eller 4 S första stycket 2, 2 a, 3, 5 a, 6, 7, 8 eller 9. Vad
som sagls nu gäller dock ej beslut, varigenom ansökan om reparationsföreläggande
enligl 12 kap. 16 S andra stycket eller tillstånd enligt 12 kap. 34-36 eller 40
S jordabalken eller 30 8 andra stycket bosladsrätlslagen (1971:479) eller
ansökan om uppskov enligt 12 kap. 59 S jordabalken eller ansökan om förbud eller
medgivande som avses i 2 a 8 bostadssaneringslagen (1973:531) eller yrkande om
räll fill förhandlingsordning enligl 9 S hyresförhandlingslagen (1978:304)
lämnas utan bifall.

23 8-' Om fullföljd av lalan mot hyresnämndens beslut i
ärende enligt 12 kap. jordabalken eller hyresförhandlingslagen (1978:304) eller
i ärende angående bostadsrätt, bosladssanering eller särskild förvallning
eller i ärende enligt lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m;,
enligl bostadsanvisningslagen (1980:94) eller lagen (1982:352) om rätt lill
fastighetsförvärv för ombildning lill bostadsrätt finns bestämmelser i 12 kap.
70 8 jordabalken. 318 hyresförhandlingslagen, 76 8 bosladsrätlslagen
(1971:479), 21 8 bostadssaneringslagen (1973:531), 34 8 bo.sladsförvalt-ningslagen
(1977: 792), 25 8 lagen om förvärv av hyresfastighet m. m., 14 8
bostadsanvisningslagen samt 15 8 lagen om rätt lill faslighelsförvärv för
ombildning lill bosladsräll.

•• Senaste Ivdelse 1982:354. ' Senaste lydelse 1982:
3.')4,

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Mot
hyresnämnds yttrande enligt Hyresnämnds
yttrande enligl

12 a S får talan ej föras.

Mot beslut av hyresnämnd får talanföras särskUt, om
nämnden

12 a
första stycket får inte överklagas.

Beslut av
hyresnämnd får överklagas genom besvär hos bostadsdomstolen, om nämnden

1.
avvisat ansökan
som avses i 8, 11, 14—16, 16 a, 16 c, 16 d eller 16 e 8,

2.
avskrivit
ärende enligt 8-10, 15 a, 16, 16 a, 16 c, 16 d eller 16 e S. dock ej när
ärendet kan återupptagas,

3.
förordnat
angående ersättning för någons medverkan i ärendet,

4.
utdömt vite
eller annan påföljd för underlåtenhet atl iaktta föreläggande eller ådömt
straff för förseelse i förfarandel.

5.
utlåtit sig i
annat fall än som avses i 3 i fråga som gäller allmän rättshjälp.

Särskild
talan föres genom besvär hos bostadsdomstolen inorn tre veckor från den dag
beslutet meddelades. Besvärshandlingen skall inges till domstolen.

Besvärshandlingen
skall ges in till bostadsdomstolen inom tre veckor från den dag beslutet meddelades.

23 a
8 Om rätt för part att klandra beslut av arrendenämnd i arrendetvist finns
bestämmelser i 8 kap. 31 8 jordabalken och 16 8 lagen (1957:390) om
fiskearrenden.

Mot
arrendenämnds beslut i fråga som avses i 23 S andra stycket fär talan föras
särskilt genom besvär hos fastighetsdomstolen.

Besvärshandlingen skall inges lill den fastighetsdomstol
som avses i 8 kap. 32 8 jordabalken och 17 8 lagen (1957:390) om fiskearrenden
inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Finnes besvärstfi-lan ej
vara fullföljd på föreskrivet sätt eller inom rätt fid. skall den avvisas av
fastighetsdomstolen. Har besvärsinlaga inkommii lill arrendenämnden före
besvärstii-dens utgång, skall den omständigheten all inlagan inkommii lill fastighetsdomstolen
först därefter ej föranleda att den avvisas. I övrig;l äger 52 kap. 3 och 5-12
SS rätte-

Arrendenämndens
yttiande enligt 12 a § andra stycket får inle överklagas. Nämndens beslut i sådana
frågor som avses i 23 8 tredje stycket får överklagas genom besvär hos
fastighetsdomstolen. Detsamma gäller nämndens beslut enligt lagen (1984:000)
om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället.

Besvärshandlingen
skall inges till den fastighetsdomstol som avses i 8 kap. 32 § jordabalken och
17 8 lagen om fiskearrenden inom Ire veckor från den dag beslutet meddelades.
Finnes bevärstalan ej vara fullföljd pä föreskrivet sätt eller inom räll lid.
skall den avvisas av fastighetsdomstolen. Har besvärsinlaga inkommit till
arrendenämnden före besvärstidens utgång, skall den omsländighelen alt inlagan
inkommit till fastighetsdomstolen först därefter ej föranleda alt den avvisas.
I övrigl äger 52 kap. 3 och 5-12 SS rättegångsbalken motsva-

Prop. 1983/84:136

Nuvarande lydelse

gångsbalken motsvarande lillämpning. Bestämmelse som
avser hovrätt gäller därvid i stället fastighetsdomstolen. Mot
fastighetsdomstolens beslut med anledning av besvär i fråga som avses i 23 S
andra stycket 1 -3 får talan ej föras.

27

Föreslagen lydelse

rande tillämpning. Bestämmelse som avser hovrätt gäller
därvid i stället fasfighetsdomstolen. Fastighetsdomstolens beslut med anledning
av besvär i fråga som avses i ändra stycket tredje meningen eller i 23 8
tredje stycket 1 -3 får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. De nya
beslämmelserna gäller även i fråga om arrendeavtal som har ingålls före
ikraftträdandet. Har avtalet sagts upp dessförinnan, tillämpas dock forlfarande
8, 12 a och 21 a 88 i dess äldre lydelse.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957:390) om fiskearrenden

Härigenom
föreskrivs att 1, 4, 5, 8, 16 och 18 88 lagen (1957:390) om fiskearrenden'
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

1S=

I fråga om avtal, varigenom någon mot vederlag upplåter
fiskerätt ål annan, skall, utöver vad som belräffande nyttjanderätt i allmänhet
följer av 7 kap. jordabalken, gälla vad nedan i denna lag sägs, därest
upplåtelsens ändamål är yrkesfiske eller ock annat fiske av väsentlig belydelse
för arrendatorns försörjning.

Har rätt till fiske, i samband med jordbruksarrende eller
eljest, upplåtits genom avtal som huvudsakligen har annal ändamål än i första
stycket sägs, äger denna lag ej lillämpning. Lagen är ej tillämplig på sådan
upplåtelse av rätt lill fiske som avses i kapitel 5 artikel 6 eller 7 i
gränsälvsöverenskommelsen den 16 seplember 1971 mellan Sverige och Finland.

Förbehåll
som strider mot bestämmelse i denna lag är utan verkan mol arrendalorn eller
den som har rätt atl träda i hans ställe, om ej annat anges.

I de fall
då enligt vad därom är föreskrivet arrendenämndens godkännande fordras för
giltighet av förbehåll som nyss nämnts eller annat avtalsvillkor, får
godkännande sökas endasl om detta angivits i avtalet. Avslitr nämnden
främstäU-ning om godkännande, förfaller avtalet, om ej annal överenskommits.

I de fall
då enligl vad därom är föreskrivet arrendenämndens godkännande fordras för
giltighet av förbehåll som nyss nämnts eller annat avtalsvillkor, får
godkännande sökas endast om detta angivits i avtalet. Ansökan får inte prövas
om den kommer in till arrendenämnden senare än en månad efter det all avtalet
ingicks. Leder en prövning till att godkännande vägras, förfaller avtalet, om
inte något annat har överenskommits.

' Lagen omtryckt 1970: 1018. - Senaste lydelse 1971:855.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Vid
arrende för viss tid skall uppsägning alllid ske för att avtalet skall
upphöra att gälla vid artende-tidens ulgång. Uppsägningen skall ske senast
ett år före arrendetidens utgång.

Vid arrende för viss tid skall uppsägning alllid ske för
alt avlalel skall upphöra alt gälla vid arrende-lidens utgång. VUl fastighetens
ägare eller arrendatorn atl arrendevillkoren ändras för en ny arrendeperiod,
skall han meddela motparten della i den oidning som gäller för uppsägning.
Uppsägning och begäran om villkorsändring skall ske senasl ell år före
arrende-lidens utgång.

Om
avlalel ej uppsäges inom rätt tid, anses del föriängl på fem år.

Om avtalet inle sägs upp inom rätt tid, anses del förlängt
på fem år eller, om begäran om villkorsändring har gjorts, på den lid och de
vUlkor i övrigt sont bestäms enligt 5 § andra stycket.

Förbehåll som strider mot första eller andra stycket
gäller mot arrendalorn, om det godkänts av arrendenämnden. Förbehåll om längre
tid för förlängning av avtalet än som anges i andra stycket gäller ulan sådanl
godkännande.

I fråga om
liden för upphörande av arrendeavtal vid frånträde av avtalet på grund av
förverkande eller av annan orsak och sätlel för uppsägning äga 8 kap. 4 8
första och andra styckena samt 8 8 jordabalken motsvarande tillämpning.
Hänvisningen i 8 keip. 4 8 första stycket jordabalken lill 25 8 samma kapitel
skall därvid lillämpas på 13 8 andra stycket denna lag.

5 8'

Om
fastighetens ägare sagt upp arrendeavtalet, har arrendalorn rätt till
förlängning av detta, utom när

Om faslighetens ägare uppsagt arrendeavtalet eUer om
arrendatorn uppsagt avtalet enligt 4 § och i uppsägningen begärt förlängning
av avtalet på ändrade vUlkor, har arrendatorn rätt lill förlängning av avtalet,
utom när

artenderätten
är förverkad.

sådan
mån atl

1.
arrenderätten
är förverkad utan att likväl fastighetens ägare uppsagt avtalet atl upphöra på
grund härav,

2.
arrendatorn i
annal fall åsidosatt sina förpliktelser arrendeavtalet skäligen icke bör
förlängas,

3.
fastighetens
ägare gör sannolikt, alt han själv, hans make eller avkomling skall bruka
fisket, och del ej är obilligt mol arrendatorn att arrendeförhållandet upphör,

4.
faslighetens
ägare i annal fall har befogad anledning atl upplösa arrendeförhållandet.

' Senaste lydelse 1979:372.

Prop.
1983/84:136

Nuvarande lydelse

I fråga om föriängning av arrendeavtal äga 9 kap. 8 S
andra stycket och 9 a- 13 SS samt 10 kap. 6 S jordabalken motsvarande
tillämpning. Hänvisningarna till 9 kap. 9 § jordabalken skall dock i slällel
avse 10 kap. 6 S samma balk.

Första och andra styckena gälla ej, om arrendeavtalet
icke träffats för viss tid eller om arrendeförhållandet upphör på den grund
att arrenderätten är förverkad.

29

Föieslagen lydelse

I fråga om förlängning av arrendeavtal och om
villkorstvisl tillämpas 9 kap. 8 8 andra stycket och 9 a-13 SS samt 10 kap. 6
S jordabalken. Hänvisningarna till 9 kap. 9 § jordabalken skall dock i stället
avse 10 kap. 6 S samma balk.

Första och andra styckena gäller ej, om arrendeavtalet
inte träffats för viss tid eller om jordägaren säger upp arrendeavtalet på den
grund att arrenderätten är förverkad, dock inte om i uppsägningen anges att
den sker lill arrendetidens utgång.

Förbehåll alt arrenderätten icke skall vara förenad med
rätt till föriängning gäller mot arrendatorn, om det godkänls av
arrendenämnden.

85 Arrendeavgiften skall bestämmas i pengar. Har avlal
träffals i strid med vad som sagts nu, skall arrendeavgiften utgå med belopp,
som är skäligt med hänsyn främst lill parternas avsikter och övriga
förhållanden när avtalet träffades. Är ej tid utsatt för eriäggande av
avgiften, skall den erläggas sist tre månader före varje arrendeårs utgång.

Föreskrifterna
i 8 kap. 9-11 §8 jordabalken om nedsältning av arrendeavgift, skadestånd och
rätt till uppsägning tillämpas också i fråga om fiskearrende, .arrendatorn
har också rätt till skälig nedsättning av arrendeavgiften, om fisket, ulan
hans vållande, på grund av fiskpest, vattenförorening eller annan sådan
händelse i hög grad försämrats.

VV/Ji8kap. 9-11 SS och 9 kap. 36-39 §§ jordabalken år
stadgat om nedsättning av arrendeavgift, skadestånd, rätt till uppsägning och
arbetsavtal skall äga motsvarande lillämpning i fråga om fiskearrende. Arrendatorn
äger ock rätt till skälig nedsättning av arrendeavgiften, om fisket, utan hans
vållande, på grund av fiskpesl, vattenförorening eller annan sådan händelse i
hög grad försämrats.

Har arrendatorn före förfallodagen påkallat nedsättning av
arrendeavgiften i fall då del kan komma i fråga, skall han anses hava guldii
den i rätt tid, därest han inom en månad efter det avgiften blivit slutligen
bestämd erlägger vad som brisler.

16 S-*

Om part ej
godtager arrendenämnds beslut i fråga om föriängning av arrendeavtal eller
fastställande av villkoren för sådan förlängning, får parlen klandra beslutet
genom atl väcka talan mol den

Om en pari
inte godtar arrendenämnds beslut i fråga om förlängning av arrendeavtal eller
fastställande av villkoren för sådan förlängning eller uppskov med avträde,
får parten klandra beslutet

■* Senaste lydelse 1973: 193.

Prop. 1983/84:136

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

30

andra
parten inom två månader från genom att väcka lalan mol den and-

den dag
beslutet meddelades. Klandras icke beslutet inom denna tid, är parts rätt till
talan föriorad.

ra parten
inom två månader från den dag beslutet meddelades. Klandras inte beslutet inom
denna lid, är parts rätt till lalan förlorad.

Arrendenämnds beslut i ärende enligl 3-6 § får ej
klandras.

18 §

Talan får
ej föras mot fastighetsdomstols dom i fråga om fastställande av
arrendevillkor i fall ;iom avses i 5 S och ej heller mot hovrätts dom i fråga
om förlängning av arrendeavtal eller fastställande av arrendevillkor i fall som
nyss angivits.

Fastighetsdomstolens
dom i fråga om fastställande av arrendevillkor i fall som avses i 5 8 får
inte överklagas. Detsamma gäller hovrättens dom i fråga om förlängning av
arrendeavtal eller fastställande av arrendevillkor i fall som nyss angivils
eller ifråga om uppskov med avträde.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

2. Beslämmelsen i 9 kap. 12 a S jordabalken skall inte
lillämpas i en

tvist, som har anhängiggjorls vid domslol eller arrendenämnd före ikraft

trädandet.

3.
Om ett avtal
har sagls upp före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser om uppsägning och
hänskjutande av tvist lill arrendenämnd lillämpas. I sådant fall tillämpas
inte heller 9 kap. 12 b 8 jordabalken.

4.
De äldre
bestämmelserna om arbetsavtal i samband med arrende gäller fram till den
tidpunkl fill vilken fastighetens ägare tidigast kan säga upp avtalet genom
uppsägning efter ikraftträdandet.

5.
Om ett avlal
som har ingålls före ikraftträdandet innehåller villkor som fordrar
arrendenämndens godkännande, skall den i 1 5 Ijärde stycket föreskrivna liden
räknas från utgången av år 1984.

Prop. 1983/84:136 31

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-11-24

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsråden I. Carisson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon,
Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Bodsiröm, Göransson, Gradin, Dahl,
R. Carlsson, Holmberg, Hellsiröm, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Wickbom

Lagrådsremiss med förslag till ändringar i
arrendelagstiftningen

1 Inledning

År 1975 tillkallades sakkunniga för atl se över vissa
delar av arrendelagstiftningen (se 1976 års kommittéberättelse s. 79-85). De
sakkunniga antog namnet arrendelagskommittén (Ju 1975:04). Kommitlén har
lidigare lagt fram delbetänkandel (SOU 1978: 36) Arrenderätt I Jordbruksarrendatorns
besittningsskydd. Betänkandet har legat lill grund för lagstiftning (prop.
1978/79: 183, LU 23, rskr 413, SFS 1979:371-373).

Kommittén', som erhöll tilläggsdirektiv år 1979 (se 1980
års kommitté-berättelse del II s.
27-34), avlämnade i november 1981 sitt slutbetänkande (SOU 1981:80) Arrenderätt
2 Regler om invesleringar i arrendejordbruket m. m. Belänkandel har
remissbehandlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels kommitténs
sammanfattning av betänkandet som bilaga 1, dels kommitténs förfallningsförslag
som bilaga 2, dels en förteckning över remissinstanserna som bilaga 3. En
sammanställning av remissyttrandena har gjorts inom justiliedepartementet och
finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr 2797-81).

Stockholms handelskammare har i en skrivelse den 10 mars
1981 lill jusfitiedepartementet hemställt om lagstiftning för atl stärka
besittningsskyddet för anläggningsarrendatorerna. Skrivelsen bör fogas lill
protokollet i delta ärende som bilaga 4.

Jag har i detta ärende särskill samråll med chefen för
jordbruksdepartementet.

' Generaldirektören Ingvar Widén, ordförande, samt
riksdagsledamöterna Thorsien Larsson och Sven Lindberg.

Prop.
1983/84:136 32

2 Allmän motivering

2. i Allmänna synpunkter

Arrende föreligger när någon upplåter jord till nyttjande
mol ersättning. Upplåtelse kan ske i form av jordbruksarrende, bostadsarrende,
anläggningsarrende eller lägenhetsarrende. Allmänna bestämmelser om arrende
finns i 7 och 8 kap. jordabalken (JB). De särskilda reglerna om jordbruksarrende
finns i 9 kap. JB. Bestämmelserna om bostadsarrende och anläggningsarrende
finns i 10 och 11 kap. JB. När någon mot ersättning upplåter fiskerätt åt
annan, kan det ske som fiskearrende. Bestämmelser härom finns i lagen (1957:
390) om fiskearrenden.

Artendelagskommittén har i enlighet med sina direktiv
främst sysslat med frågor som gäller upplåtelse genom jordbruksarrende. Även i
min framslällning kommer tyngdpunkten atl läggas på reglerna om jordbruksarrende.
Flera av förslagen avser dock även andra former av arrende.

. ■\rtende har sedan gammalt en väsenllig
betydelse för det svenska jordbruket. Av det lolala antalet jordbruksförelag är
f.n. omkring 15 procenl brukningsenheter som helt arrenderas av brukaren och
omkring 35 procent brukningsenheter som består av såväl arrenderad som ägd
mark. Endast omkring hälften av alla jordbruksföretag består alltså av
brukningsenheter som helt ägs av brukaren.

Av det sagda framgår atl lagstiftningen om
jordbruksarrende måste ulformas så att den står i god överensslämmelse med
målen för jordbrukspolitiken.

Senast fastställdes riktlinjer för jordbrukspolitiken vid
1977/78 års riksmöle (prop. 1977/78:19, JoU 10, rskr 103). Riktlinjerna bygger
på de tre cenlrala mål som den svenska jordbrukspolitiken har haft sedan
efterkrigstiden, nämligen ell produktionsmål, ett inkomslmål och ett
effektivitets-mål. Målen har under olika perioder haft skiftande formuleringar
och olika inbördes tyngd.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 9 december 1982
tillkallade chefen för jordbruksdepartementet en kommitté (Jo 1983:01) som har
i uppdrag atl utreda utformningen av en livsmedelspolitik. Som framhålls i
kommitléns direktiv (Dir 1982: 103 s. 6) bör under huvudsyftet atl trygga vår
livsmedelsförsörjning som likställda delmål för jordbrukspolitiken gälla alt
konsumenterna får lillgång lill livsmedel av god kvalitet till rimliga priser
och att jordbrukarna får en med andra jämförbara grupper likvärdig standard.

Under tiden lill dess kommitténs arbele har hunnil
resultera i beslut av statsmakterna råder ett temporärt förbud mot nybyggnad av
djurstallar enligl lagen (1983: 147) om förbud under viss lid mot nybyggnad av
djurstallar för nötkreatur, svin och fjädert"ä (prop. 1982/83: 112, JoU
27, rskr 188).

Prop.
1983/84:136 33

Den artendelägstiftning som fanns före JB innebar en
långtgående uppdelning av artenden i olika kategorier med särskilda
bestämmelser för publika, sociala och övriga artenden. Enligt en allmän
uppfattning var lagsliflningen svåröverskådlig och svårtillämpad.

JB, som
trädde i kraft den 1 januari 1972, innebar en genomgripande reform av
arrendelagstiftningen. I princip tillskapades en enhetlig lagstiftning för
alla jordbruksartenden. JB innebar också alt jordägare och arrendatorer gavs
en ökad avtalsfrihet i ekonomiska angelägenheter. Avsikten var alt man
härigenom bl. a. skulle tillgodose del jordbrukspolitiska effek-livitelsmålet.
Utbudet av mark för artende antogs komma atl slimuleras av en ökad
avtalsfrihet. Därigenom skapades ökade möjligheter alt förstärka brukningsenheter
genom tillskott av arrenderad jord, vilkel antogs medföra atltakten i
strukturrationaliseringen skulle öka. JB innebar emellertid inle bara alt
arrendelagstiftningen reformerades i riktning mol en ökad avtalsfrihet.
Samtidigt skyddades också arrendatorn genom tvingande regler, t.ex. när det
gällde besiUningsskyddet. Eu starkt besiUningsskydd ansågs motiverat från både
sociala och samhällsekonomiska synpunkter (prop. 1970: 20 s. B 854).

Efler JB:s ikraftträdande synes strukturrationaliseringen
inom jordbruket i ökande omfattning ha kommil alt ske genom
lillskollsarrenden. Ulvecklingen sedan början av 1970-talet och lill i dag har
inneburit dels atl del totala antalet jordbruksföretag har minskal inte
obetydligt, dels aU den arrenderade arealen har ökat från omkring 30 lill drygl
40 procent av åkerarealen.

Del
förhållandel atl strukturrationaliseringen numera ofta sker genom
tillskottsartende har under senare år alltmer kommil att uppmärksammas i den
jordbrukspolitiska debatten. Man har därvid pekat på att det inle är givet all
ett tillskottsartende bidrar till att tillskapa mera ralionella och lönsamma
jordbruksföretag. Sådana arrenden kan, påpekas det, försvära en önskvärd
strukturomvandling saml även bidra lill en stegring av arrendepriserna (se t.
ex. LU 1977/78: 26 s. 14).

Den fortgående rationaliseringen inom jordbruket har också
lett till all frågan om investeringsnivån på arrendegårdarna alltmer har
uppmärksammats.

Somjag
inledningsvis nämnde har del av arrendelagskommittén avlämnade delbetänkandel
(SOU 1978:36) legal till grund för lagsfiftning. Genom de nya reglerna, som
irädde i kraft den 1 juli 1979, stärktes artendatorernas besittningsskydd i
självinträdesfallen. Jordägarens inlresse av alt få brukningsrätten till
artendeställel skall vägas mol artendalorns behov av social och ekonomisk
trygghet. Före lagändringen var arrendatorn alltid tvungen atl lämna
artendeställel vid artendeperiodens utgång, om jordägaren gjorde sannolikt att
han själv eller en nära anhörig skulle bruka arrendestället i fortsätlningen.
1979 ändrades också reglerna om hur arrendeavgiften skall bestämmas vid
förlängning av avtalet. Ändringen innebär bl. a. alt slörre hänsyn skall las
till artendeställets avkastningsförmåga. 3 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 136

Prop. 1983/84:136 34

I sitt slutbetänkande har kommittén lagt fram förslag som
innebär en omfattande omarbelning av reglerna på arrendeområdet, främst JB:s
regler om jordbruksartende. Betänkandet berör följande områden, nämligen invesleringar
på arrendestället, artendelid och besittningsskydd vid sidoarrende, muntliga
arrendeupplåtelser, upplålelseliden vid kommunala jordbruksarrenden, förköps-
och friköpsrätt för jordbruksarrendalorer, överlåtelse av arrenderätt,
artendeavräkning vid ändral penningvärde, fideikom-missarrendalorers
rättsställning, underartendalorers rättsställning, förverkande av
jordbruksarrende på grund av vanvård, maximitiden för arrendeupplåtelser,
arbetsavtal i samband med artende, ränla på retroaktiv arrendeavgift,
dispensregler, uppsägningsförfarandet vid jordbruksarrende, processordningen i
arrendetvister, taxeringsvärderegeln vid bostadsarrende samt frågan om
följdändringar bl. a. i lagen om fiskeartenden.

Kommitléns belänkande är enhälligt ulom såvitl gäller
frågan om överlåtelse av arrenderätt och frågan om artendeavräkning vid ändrat
penningvärde.

Efter det att belänkandet avlämnades har bl. a. frågan om
friköpsrätt och frågan om överiåtelserätt behandlals av riksdagen (LU
1982/83:27, rskr 266). Jag återkommer strax till delta.

När del
gäller den allmänna inriktningen av kommitténs förslag har flera
remissinstanser riktat uppmärksamheten på förslagens helhetsverkan på marknaden
för jordbruksartenden. Vissa av dessa instanser anser atl ett genomförande av
några av förslagen kan få negativa effekter, sett från marknadens synpunkter,
när det gäller t.ex. utbud av arrendegårdar och gårdarnas långsikliga
strukturutveckling. Dessa förslag anses också leda lill en väsentligt ökad
byråkratisering och komplicerad formalisering för parterna.

För egen del anser jag givetvis att det är viktigl atl
arrendereglerna utformas så att de inte medför negativa effekier när det gäller
utbudet av arrendemark. Å andra sidan är det tydligt att gentemot varje förslag
om en förbättring av arrendatorernas rättsställning kan åberopas alt del medför
en risk för alt jordägarna blir mindre benägna atl bjuda ul jord på arrende.
Lika tydligt är alt denna risk inle kan få hindra alla reformer på
artendeom-rådel. Sådana reformer kan vara påkallade t. ex. av starka sociala
skäl.

De förslag lill lagstiftning som jag kommer att redovisa i
del följande innebär i huvudsak ett genomförande av kommitténs förslag. Mot bakgrund
av bl.a. vad som har kommil fram vid remissbehandlingen harjag dock i vissa
fall föredragit andra lösningar än dem som kommittén har föreslagil. Jag har
också beaklal vad som har anförts i det nyss nämnda betänkandet från
lagutskottet. Sammantaget innebär förslagen enligt min mening en påtaglig
förbättring av arrendatorernas rättsställning.

Jag vill här nämna atl jag, främst av sociala skäl, kommer
alt föreslå dels en företrädesrätt för arrendatorer alt förvärva
arrendestället, dels en utvidgad rätt för artendatorer att överlåta
artenderätten. Jag kommer också all

Prop. 1983/84:136 35

föreslå ändringar i reglerna om proceduren vid
förlängnings- och villkorstvister som innebär att artendatorernas ställning
stärks i dessa tvister. Förslagen har så betydande fördelar främst ur social
synpunkt att man enligt min mening får acceptera alt det kan uppkomma vissa
negativa effekter på utbudet av arrendemark. Jag vill dock understryka att jag
anser att förslagen har utformats så atl några påtagliga negativa effekter inle
skall behöva uppkomma.

Jag kommer
i del följande att närmare redovisa mina ställningstaganden till de olika
frågor som kommittén har behandlal samt skälen för dessa ställningstaganden.
Jag kommer vidare att behandla skrivelsen den 10 mars 1981 från Stockholms
handelskammare om anläggningsartendalorer-nas rättsställning (se bilaga 4 samt avsnitt
2.15.2). Redan nu villjag dock ta upp tre av de frågor som kommittén har
behandlal.

Kommitlén har övervägt frågan om införandet av en rätt för
artendatorer all friköpa artendeställel (se s. 1191 betänkandet). Därvid har
kommittén funnil att en friköpsrätt är förenad med så stora nackdelar att
dessa inte vägs upp av den förmån som skulle komma vissa artendatorer till del.
Kommitlén har därför inte föreslagil alt någon sådan rätt införs.

I det lidigare nämnda betänkandet LU 1982/83:27 anförs
emellertid dels att frågan om en friköpsrätt för innehavare av s. k. historiska
jordbruksar-renden bör bli föremål för en förutsättningslös utredning, dels atl
i samband därmed även frågan om behovet av en friköpsrätt till tomtmark bör
utredas.

Enligl min mening bör de berörda friköpsfrägorna utredas
av en särskild kommitté. Jag avser därför inte atl nu la slällning i
friköpsfrågan ulan kommer i slällel alt ta upp frågan om kommittédirektiv
senare i dag.

Som tidigare berörts har artendelagskommittén i sitt
betänkande lagt fram förslag beträffande processordningen i arrendetvister (se
betänkandet s. 197—206). Förslagen, som bl.a. innebär atl en särskild
arrendedomstol skall inrättas som överinstans till arrendenämnderna och att de
artendemål som nu handläggs av fastighetsdomstolarna skall överflyttas till
artende-nämnderna, förutsätter alt en samordning skall ske med förslagen i
hyres-rällsutredningens slutbetänkande (SOU 1981:77) Hyresrätt 3 om en ny
hyresprocesslag m. m.

Kommitténs
förslag när del gäller processordningen har fått ett blandat mottagande hos
remissinstanserna (se remissammanställningen avsnitt 17). Många
remissinstanser, bl.a. samtliga allmänna domstolar som yttrat sig, två
artendenämnder, domstolsverket och Sveriges advokatsamfund, är negativa till förslaget
om inrättande av en särskild arrendedomslol. Kommitténs förslag att de
artendemål som nu handläggs av fastighetsdomstolarna skall överflyttas till
arrendenämnderna har fåll ett mera positivt bemötande av remissinstanserna.
Svea hovrätt, domstolsverket och advokatsamfundet anser dock alt del bör
prövas närmare om inte arrendenämndsmålen kan prövas i allmän domstol för det
fall att sakkunniga på

Prop.
1983/84:136 36

arrendeområdet
ingår i domstolen. Flera remissinstanser, bl.a. Lantbrukarnas riksförbund
(LRF), vill avvakta resultatet av rätlegångsutredning-ens (Ju 1977:06) arbete
innan de tar slällning till kommitténs förslag om att en gemensam processlag
för artende- och hyresmålen skall utarbetas på grundval av
hyresrältsutredningens förslag.

Jag
delar i och för sig kommitténs uppfallning alt den nu gällande processordningen
i artendelvisler i vissa hänseenden inle är tillfredsställande. Enligt min
mening är tiden emellertid ännu inte mogen för atl ta ställning till en reform
av arrendeprocessen. Del finns bl.a. anledning att avvakta vad som blir
resultatet av rätlegångsutredningens arbele med alt reformera förfarandel vid
de allmänna domstolarna. I rättegångsutredningens uppdrag ingår även alt
överväga kompetensfördelningen mellan allmän domstol och fastighetsdomstol.

Jag
har alltså inte för avsikt atl nu ta ställning lill kommitténs förslag när det
gäller processordningen i arrendetvister. Jag förordar i slället att nuvarande
ordning t. v. behålls.

Jag
har i denna fråga särskill samrått med chefen för bostadsdepartementet, som i
en lagrådsremiss senare denna dag med förslag till ändringar i
hyreslagstiftningen kommer atl behandla frågan om handläggningen av
hyrestvister.

Den
tredje frågan somjag vill ta upp redan nu är kommilténs förslag när del gäller
underartendalorernas rättsställning (se betänkandet s. 149-154). Ett
moisvarande förslag finns också på hyresområdet (se SOU 1981:77 s. 257-268).

De ifrågavarande förslagen
berör bl. a. det fallet alt arrende har upplåtits i andra hand av en arrendator
som i själva verkel endasl är bulvan för jordägaren. Frågan om en allmän
lagstiftning mol bulvanförhållanden har behandlats av kommissionen (Ju 1982:05)
mot ekonomisk brottslighet i delbetänkandel (SOU 1983:46) Bulvanlag, som f.n.
remissbehandlas. Enligt min mening bör man avvakta den vidare behandlingen av
kommissionens betänkande innan slällning tas lill arrendelagskommilléns
förslag beträffande underarrendatorernas rättsställning. Även i denna fråga
harjag särskilt samrått med chefen för bostadsdepartementet.

2.2
Investeringar vid jordbruksarrende

Mitt
förslag: Jordägaren åläggs en principiell skyldighel atl ulföra investeringar
som påfordras av en myndighel, t. ex. enligt hälso- eller miljöskyddslagstiftningen.
Regeln utformas efter mönster av vad som nu gäller beträffande jordägarens
byggnadsskyldighet enligt 9 kap. 18 och 22 SS JB. Delta innebär bl.a. alt
jordägarens investeringsskyldighel endast omfattar sädana anläggningar som
behövs med hänsyn till en ändamålsenlig planläggning av jordbruket på
artendeställel.

Den
disposiliva regeln i 9 kap. 21 S JB om rätt för artendalorn all få ersättning
för täckdikning görs tvingande.

Prop. 1983/84:136 37

Kommitténs förslag: Artendatorn får söka tillstånd hos
arrendenämnden att göra in vestei ingår som medför varaktig nytla för
jordbruket på arrendestället. Vid arrendets upphörande skall jordägaren betala
ersättning till artendalorn med ett belopp som skall molsvara vad
arrendestället genom invesleringen har ökat i värde. (Se betänkandet s. 67-78.)

Remissinstanserna: Flertalel remissinslanser lillslyrker
eller motsätter sig inte att regler införs. Många remissinstanser, bl.a. i
slort sell alla som företräder jordägareintresseri samt en fingsrätt och
Sveriges advokatsamfund, avstyrker dock kommitténs förslag. Även
remissinstanser som inte avstyrker har kritiska synpunkter och efterlyser
förtydliganden pä olika punkter. Särskilt ersättningsregeln har kommenterats av
ett stort antal remissinslanser. Många av dessa anser att ersättningsfrågan
måste lösas i samband med atl tillstånd lämnas till invesleringen. Även de
förutsättningar under vilka investeringstillstånd kan lämnas måsle enligl
många remissinstanser anges klarare. Flera remissinstanser, bl.a. LRF, vill
också ha särskilda regler för investeringar som påfordras av en myndighet.
Sveriges jordbruksartendalorers förbund anser att täckdikning har sådan
belydelse att den bör särbehandlas. (Se remissammanställningen avsnill 2.)

Skäl för mitt förslag: Enligt gällande regler om
jordbruksarrende (se 9 kap. 15-22 S§ JB) är varken jordägaren eller arrendatorn
skyldig all förbäitra arrendestället under artendetiden. Däremot skall
artendatorn underhålla och vårda arrendestället. Arrendatorn har rätt att få
ersättning av jordägaren för vissa förbättringar som han har ulfört på
artendeställel. Della gäller i första hand lillträdesbrister som arrendalorn
har avhjälpt. En ersättnings-rätt föreligger också när det gäller ny
täckdikning och vissa andra frislående förbättringar, dock inte uppförande av
byggnad, vilka har medfört en varaktig nytta för jordbruket. Rätt till
ersättning för frislående förbättringar föreligger endast om inle annat har
avtalals. Vidare är jordägaren skyldig att utföra och bekosta det arbete som
behövs därför att en byggnad, täckdikning eller annan anläggning, som finns på
arrendestället, blir så skadad eller sliten att den inte längre fyller.sitt
ändamål ulan behöver byggas om eller ersättas med en ny. Jordägarens
byggnadsskyldighet omfattar endast sådana ålgärder som inte ingår i arrendatorns
underhållsskyldighet och som är motiverade från ekonomisk synpunkt. Har
jordägaren fullgjort sin byggnadsskyldighet eller bekostat en fristående
föi-bältring, är arrendalorn i princip skyldig all godta en skälig höjning av
arrendeavgiften.

Kommillén har föreslagil alt vissa ylleriigare
invesleringar blir föremål för lagstiftning. Investeringarna karaktäriseras på
det sättet att de skall gå utöver arrendatorns underhällsskyldighet och
jordägarens byggnadsskyldighet enligt nuvarande regler samt leda till en
påtaglig förbättring av arrendeställets skick. Kommittén föreslår atl
arrendalorn skall få ersätt-

Prop.
1983/84:136 38

ning av jordägaren för en sådan investering, om
arrendenämnden har lämnat tillstånd till investeringen. Ersättningen skall
bestämmas vid av-trädessyn och skall molsvara vad artendeställel genom
investeringen har ökat i värde. Kommitléns förslag innebär vidare atl reglerna
om invesleringar på artendeställel görs tvingande.

I motiven till de nu gällande reglerna om frislående
förbättringar på arrendeställena framhålls atl reglerna inte bör ges en sådan
konstruktion att de driver fram en ökad lotal jordbruksproduktion. Alla
bestämmelser om ersättning för fristående förbättringar gjordes därför
dispositiva (se prop. 1970:20 s. B 837 och 879).

Gällande regler bygger på principen atl ansvaret för atl
nödvändiga investeringar görs vilar på jordägaren. Det finns emellertid ingel
som hindrar alt parterna kommer överens om alt artendatorn skall göra en
inveslering. Det är också sådana invesleringar som tillkommer genom samarbele
mellan jordägaren och artendatorn som har de bästa förutsättningarna atl bli
nyttiga och lönsamma för jordbruket. Parterna kan bl.a. komma överens om de
villkor som de anser rimliga för en investering på ett arrendeställe.
Artendalorn har vidare i princip rätt atl på egen risk ulföra en inveslering. I
vissa fall kan också statligt slöd lämnas för all främja en sådan
rationalisering som det här är fråga om.

Som skäl för förslaget om tvingande regler om invesleringar
har kommillén åberopat att arrendeställena är eftersatta i
investeringshänseende jämfört med fastigheter som brukas eiv ägaren och atl
detta kan förklaras med avsaknaden av tvingande regler om skyldighel atl göra
varaktiga förbätlringar på arrendeställena.

Rikligheten av kommitléns uppfattning alt artendeslällena
är eftersatta i invesleringshänseende har bestritts av flera remissinstanser.
Några remissinslanser har pekat på atl eventuella brister när det gäller
invesleringar på artendeslällena kan bero på andra faktorer än att del saknas
tvingande regler.

Enligt min mening ger ulredningen i ärendel inle något
säkert stöd för uppfattningen alt den av kommittén förordade lagstiftningen
behövs.

Av belydelse för mitl ställningstagande till kommitléns förslag
i denna del är vidare atl remissinstanserna har framställt många invändningar
mot förslagets praktiska konsekvenser. Särskilt problematiskt är enligl min
mening atl frågan om jordägarens ersättningsskyldighet lill artendatorn för en
inveslering enligt förslagel ställs på framtiden och inte avgörs när
investeringen äger rum. Mot förslaget talar vidare del förhållandel atl ett
genomförande skulle kunna orsaka samhället inle obetydliga koslnader för att
lösa tvister mellan jordägare och artendatorer i tillstånds- och ersättningsfrågor.

Vid övervägande av det anförda harjag kommit lill den
uppfattningen all del inte nu bör införas sådana generella invesleringsregler
som kommittén har föreslagit. Detta innebär emellertid inte alt man hell och
hållet bör

Prop.
1983/84:136 39

avslå från lagstiftningsåtgärder beträffande investeringar
på arrendestället. Jag anser således att lagstiftning bör ske i två avseenden.

I första hand tänker jag då på sådana invesleringar som en
myndighet kräver för att en jordbruksartendator skall kunna fortsätta atl
bedriva verksamheten på artendeställel på det säll som förutsattes när
arrendeavtalet ingicks. Bl. a. Uppsala universitet, LRF och Sveriges
jordbruksartendalorers förbund anser att del behövs särskilda regler för sådana
invesleringar.

Till skillnad från hyresområdet saknas på arrendeområdet
uttryckliga regler om det hinder i rättighetens utövande som kan uppkomma fill
följd av ell beslut av en myndighel (se 8 kap. 9-11 SS samt 12 kap. 10 S andra
stycket, 12 S och 16 8 första stycket 4 JB).

I förarbetena lill de artenderättsliga reglerna anförs
bl.a. atl det av allmänna avtalsrättsliga grundsatser följer att en
jordbruksartendator har rätt lill nedsältning av arrendeavgiften, om
arrendestället utan hans vållande undergår en väsenllig förändring under
artendetiden, och alt artendatorn har rätt att säga upp avlalel, om skadan
inte är ringa. Särskilda regler om atl ändrade förhållanden under närmare
angivna förutsättningar skulle kunna leda till jämkning eller hävande av
avtalet föreslogs inte, eftersom avsaknaden äv regler inte hade känts särskilt
besvärlig (prop. 1970:20 s. B945-946).

De allmänna avtalsrättsliga grundsatserna innebär inte atl
jordägaren är skyldig alt investera på arrendestället i anledning av atl en myndighel
kräver att åtgärder vidlas för alt en jordbruksartendator skall få fortsätta
att bedriva verksamheten på arrendestället på det sätt som förutsattes när
arrendeavtalet ingicks. Indirekt kan emellertid reglerna ha den effekten alt en
investering kommer till stånd. Om jordägaren inte investerar riskerar han ju
atl arrendatorn tvingas alt ändra sin verksamhel och att denne därigenom i sin
tur framtvingar t.ex. en sänkning av arrendeavgiften. Enligt min mening är det
emellertid, när det gäller jordbruksarrende, en brist i regelsystemet att det
inte direkl framgår om och under vilka förutsättningar som jordägaren är
skyldig atl göra en inveslering. Jag anser därför alt denna fråga bör regleras
särskilt i 9 kap. JB.

En myndighel kan komma att rikta krav i anledning av
verksamhelen på ett arrendeställe enligf bl. a. de bestämmelser som gäller på
områden som arbetarskyddet, djurskyddet samt hälso- och miljöskyddet. Ett
ingripande enligt arbetsmiljölagen (1977:1160) eller lagen (1944:219) om
djurskydd kan således t.ex. leda till att ladugården på ell artendeställe inte
får användas på det sätt som förutsattes när arrendeavtalet ingicks. På motsvarande
sätt kan ett ingripande enligt miljöskyddslagen (1969:387) eller
hälsoskyddslagen (1982:1080) leda lill t. ex. alt djurhållningen på ett arrendeställe
måste upphöra, om inte gödselvårdsanläggningen moderniseras.

Det är i princip den som driver verksamheten, dvs. i delta
fall arrendatorn, som blir föremål för ingripanden enligl de nämnda lagarna.
Detta är

Prop.
1983/84:136 40

också naturligt bl. a. mol bakgrund av all jordägarens
möjlighet att beslämma över hur verksamheten på artendeställel skall bedrivas
ofta är inskränkt till följd av arrendeavtalet. I vissa fall torde emellertid
ett ingripande också kunna rikias mot jordägaren.

I 9 kap. 18 § JB finns regler om vad som gäller för del
fall alt en byggnad, täckdikning eller annan anläggning har skadats eller
förslilits så att anläggningen måsle byggas om eller ersättas med en ny för att
tjäna sitt ändamål. Reglerna, som är tvingande, innebär bl.a. att jordägaren
skall utföra arbetet, om anläggningen behövs med hänsyn till en ändamålsenlig
planläggning av jordbruket på artendeställel. Har jordägaren utfört ett arbete
som avses i 9 kap. 18 S JB är arrendatorn skyldig att godta en skälig höjning
av artendeavgiflen, om arbetet har ökat artenderättens värde (9 kap. 22 8 JB).

De av mig nu förordade reglerna om investeringar på
artendeställel bör kunna utformas efter mönster av bestämmelserna i 9 kap. 18 S
JB. Jag återkommer ull reglerna i specialmotiveringen.

Det andra området där jag ämnar föreslå
lagstiftningsåtgärder avser täckdikningar.

Enligl 9 kap. 21 8 första stycket JB är arrendatorn, om
han utför ny täckdikning som artendenämnden har funnil behövlig med hänsyn till
en ändamålsenlig planläggning av jordbruket på artendeställel, vid arbetets
fullbordande berälligad till ersällning av jordägaren med belopp vartill
artendenämnden fastställt beräknad kostnad för arbetet. Bestämmelsen gäller
endast om inte något annat har avtalats.

För att markens produktionsförmåga skall kunna tas
tillvara på rätt sätt krävs alt den är tillfredsställande torrlagd. Behovet av
investeringar i täckdikning torde vara belydande inom det svenska jordbruket.
Det synes vara en allmän uppfattning atl en jordägare, som under en längre tid
arrenderar ul en faslighet, är mindre benägen all investera i ny täckdikning än
en jordägare som själv brukar marken. Della bestyrks också av all en mindre
andel av den artenderade än av den ägda arealen lorde vara systemtäckdikad (se
betänkandet Ds Jo 1982:7) Slalligt stöd lill jordbruket i norra Sverige s.
68—69).

Med hänsyn
till del sagda bör airendalorns möjligheter att få till stånd en ny täckdikning
på arrendestället förbällras. Detta kan ske genom atl den f. n. disposiliva
beslämmelsen i 9 kap: 21 8 första stycket JB görs tvingande lill arrendatorns
förmån. Härigenom förhindras jordägaren att avtala bort sin skyldighet att
bekosta behövliga nytäckdikningar. Jag anser inte atl det finns skäl all befara
all en sådan lagändring skulle medföra att jordägarna tvingades alt bekosta
täckdikningar som inte är jordbrukseko-nomiskl och miljömässigt försvarbara. En
förutsättning för att jordägaren skall vara ersältningsskyldig för en
täckdikning enligl 9 kap. 21 8 första stycket JB är ju att artendenämnden har
funnit täckdikningen behövlig med hänsyn till en ändamålsenlig planläggning av
jordbruket på artendeställel.

Prop. 1983/84:136 41

Under hänvisning lill del anförda föreslår jag alt 9 kap.
21 8 första stycket JB görs tvingande till arrendatorns förmån.

2.3 Arrendetid och besittningsskydd vid jordbruksarrende
som är sidoarrende

Mitt förslag: Någon ändring av gällande regler görs inte
(se 9 kap. 2 och 7 SS JB). Detta innebär att sidoarrenden med en arrendetid om
ett år eller kortare lid, liksom hittills, inle blir förenade med besittningsskydd.

Kommitténs förslag: Besittningsskydd införs för
sidoartenden med en arrendetid på ett år. Vidare föreskrivs en eilårig
minimitid för upplåtelser av sidoartende. Minimitiden skall inte gälla för
ularrendering av mark från lantbruksnämndens markreserv och inte heller om
arrendenämnden har godkänt en upplåtelse för kortare tid. I andra fall skall en
upplåtelse gälla för ell år även om upplåtelsen avser en kortare tid. (Se
betänkandet s. 80-86 och 90-92.)

Remissinstanserna: Flertalel remissinstanser har en
negaliv inställning lill att besittningsskyddet vid sidoarrende förstärks på
del sätt som kommillén har föreslagit. En allmän invändning mol förslagel är
atl det kan försvåra strukturrationaliseringen. (Se remissammanställningen
avsnitt 4.)

Skäl för mitt förslag: Jordbruksarrende är enligt JB
antingen gårdsarrende eller sidoarrende. Gårdsarrende föreligger när arrendet
omfattar bostad för arrendatorn. Övriga jordbruksarrenden är sidoarrenden.
Jordbruksarrenden är i princip förenade med besittningsskydd, dvs. rätt lill
förlängning av avtalet. I bestämmelserna om besittningsskydd har emellertid
undantag gjorts för sidoarrenden med en arrendetid om ell år eller kortare tid (se
9 kap. 7 8 första stycket 1 JB).

Gårdsarrenden skall i princip upplåtas på minsl fem år (se
9 kap. 2 8 JB). För sidoartenden finns det inle någon regel om minimitid.
Enligl en av kommittén företagen undersökning har färte än 30 procent av de
sidoartenden som uppfyller kravet på skriftlig form (jfr avsnitt 2.4) en
avtalstid om ett år eller kortare tid.

Bakgrunden till kommitléns förslag all alla sidoarrenden i
princip förenas med besittningsskydd är de olägenheter som uppkommer för en
sidoarrendator som saknar sådant skydd. Denne vet inle hur lång tid som han får
behålla arrendet och får därigenom, framhåller kommittén, svårare att planera
driften. Vidare kan han normall inle göra erforderliga invesleringar. Om
sidoarrendet ulgör en betydande del av den areal som han brukar, är hela
förelagets existens beroende av alt sidoartendel består.

Prop. 1983/84:136 42

För egen del villjag till en början peka på alt
artendatorn, när det gäller sidoart-ende, många gånger har en väl så stark
ställning i förhandlingarna om artendevillkoren som jordägaren. Förhandlingarna
kan t.ex. gälla ett mindre jordområde och den tilltänkte artendalorn kan vara
ägare till en störte jordbruksfastighet. I en del fall torde dock arrendalorn
befinna sig i ett underiäge, t. ex. för del fallet all sidoarrendel är av
aygörande betydelse för hans jordbruksföretag.

Behovel av alt skydda arrendatorerna i de sist nämnda
fallen kan anföras som ett skäl för tvingande regler om besittningsskydd, när
det gäller sidoarrenden. Ett sådant besittningsskydd kan emellertid inte få
innebära alt man understöder bibehållandet av sidoarrenden som med hänsyn lill
brukningsförhållandena är olämpliga och som därför så snabbt som möjligl bör
kunna slällas lill förfogande för ralionaliseringsåtgärder.

Av del anförda framgår alt det är svårt atl genom en
generell regel fastställa gränsen mellan sådana sidoarrenden som bör förenas
med besittningsskydd och sådana som inte bör tillerkännas ett sådant skydd.

Enligt kommitténs förslag skall gränsdragningen åstadkommas
genom ett dispensförfarande där förutsättningarna för besittningsskydd kan prövas
i varje särskill fall. Som framhålls av remissinstanserna orsakar emellertid
en sådan ordning belydande besvär för den enskilde. Det föreslagna syslemet
fordrar vidare en omfattande och kostnadskrävande organisation för prövning av
dispensfrågor.

De invändningar som kan förtis fram mol ett system med ett
generellt dispensförfarande ansågs vid de överväganden som föregick
artenderefor-men i JB vara av den tyngden att systemet inte borde genomföras
(prop. 1970:20 s. B 860). Enligt min mening finns del inte skäl alt nu frångå
denna bedömning. Jag vill därvid särskilt peka på alt det nuvarande slalsfinansiella
lägel inte tillåter några koslnadsökningar och all det föreliggande .
materialet inte utvisar atl den gällande ordningen missbrukas av jordägarna.

Milt ställningslagande mot ett system med ett
dispensförfarande när det gäller sidoarrenden ligger i linje med riksdagens
ställningstagande nyligen till frågan om konlroll av tillskoltsartendena ur
jordbrukspolilisk synpunkl. Nyttan av en sådan kontroll ansågs inle uppväga
ingreppet i avtalsfriheten eller de avsevärda kostnader som skulle uppslå vid
del omfattande kontrollsystem som blev nödvändigt (JoU 1981/82: 22 s. 3).

2.4 Muntliga arrendeupplåtelser

Mitt förslag: Någon ändring av gällande regler görs inle
(se 8 kap. 3 S JB). Della innebär bl. a. att muntliga avlal om
jordbruksarrende, liksom hittills, är ogiltiga.

Prop. 1983/84:136 43

Kommitténs förslag: Den artendator som har ingått ell
muntligt avtal om jordbruks- eller bosladsartende skall kunna utverka en s. k.
arrendeförklaring hos arrendenämnden. En sådan förklaring skall meddelas på
ansökan av arrendatorn, om artendatorn har tillträtt arrendestället utan alt
ett skriftligt avlal har upprättats och jordägaren inte medverkar lill atl ett
sådanl avtal kommer till slånd. I samband med atl en artendeförklaring meddelas
skall arrendenämnden bestämma skäliga villkor för arrendet. Därvid skall
nämnden inle fastställa vad parterna en gång i liden har avtalat ulan i slället
inrikla sig på vad som bör gälla för framliden. (Se betänkandet s. 79-90.)

Remissinstanserna: Flertalet remissinslanser godtar i
princip förslagel om arrendeförklaring. Många instanser anser emellertid att
den muntliga överenskommelsen bör ligga till grund för arrendeförklaringen och
atl en sådan förklaring skall få meddelas försl när arrendet har pågått någon
lid, exempelvis två år. Några remissinstanser anser all arrendeförklaring bör
förbehållas sådana artenden som är av väsentlig betydelse för artendatorn. Det
framhålls också atl inslitutel arrendeförklaring saknar motsvartghet i någon
annan avlalsrättslig relation. (Se remissammanställningen avsnitt 3.)

Skäl för mitt förslag: Till en början krävdes inte enligt
1907 års lag om nyttjanderätt till fast egendom alt ett avtal om
jordbruksarrende skulle upprättas skriffiigen. Genom lagstiftning år 1943
infördes emellertid ett sådant krav. De regler som då infördes gäller i princip
än i dag (se 8 kap. 3 8 JB). Reglerna innebär att muntliga avlal om
jordbruksarrende är ogiltiga. Om arrendatorn har tillträtt artendeställel ulan
alt ett skriftligt avtal har upprättats, har han dock rätt lill skadestånd av
jordägaren under förutsättning att det inte har berott på arrendatorn att ett
giltigt arrendeavtal inte har kommit till stånd. Skriftlighetskravet gäller
även för bostadsarrende och anläggningsarrende. Krav på skriftlig form
uppställs däremoi inte när det gäller lägenhetsarrende.

Statistiska
centralbyrån utförde under år 1977 på uppdrag av kommittén en enkätundersökning
rörande jordbruksarrenden och artendeavgifier. Undersökningen utvisade bl.a.
alt muntliga artendeavtal är relativt vanliga. I ett av de undersökta länen
var t. o. m. mer än hälften av artendeavta-len muntliga. Undersökningen
utvisade också atl muntliga avtal förekommer i mindre ulsträckning i mera
utpräglade jordbruksområden och att dessa avtal i regel avser sidoarrende av
mindre åkerarealer. Det är vidare vanligt att jordägaren och artendalorn i
dessa fall är släkt med varandra.

Kommitlén anser mot bakgrund av slalisliska centralbyråns
undersökning all antalet muntliga avtal är högre än vad som kan godtas.
Samtidigt anser kommittén atl det är olämpligt alt upphäva formkravet.
Kommitléns förslag om att man i lagstiftningen skall införa institutet
arrendeförklaring har tillkommit i syfle atl minska antalet muntliga avtal och
förbättra de berörda artendalorernas ställning.

Prop. 1983/84:136 44

Av ulredningen framgår att den skadeståndssanktion som
gällande regler riktar mot jordägaren för det fall atl denne inte respekterar
ett munlligl avtal knappast alls lillämpas i praktiken. Kommittén har härav
dragit den slutsatsen att arrendatorn får bära de negativa verkningarna av del
formkrav som gäller belräffande jordbruksarrende. Jag delar inte kommitténs
uppfattning på denna punkl. Det förhållandet att skadeståndssanktionen inle
har åberopats talar nämligen, enligt min mening, snarast mot att arrendatorerna
skulle ha lidit någ.on skada.

Förslaget
om arrendeförklaring är enligt min mening en nyskapelse på avtalsrättens område
som inle går fri från principiella och praktiska invändningar. Det finns också
anledning all befara atl ett genomförande av förslagel kommer alt leda till att
antalet tvister ökar.

Vill man
införa regler om arrendeförklaring, anserjag liksom åtskilliga remissinstanser
att den muntliga överenskommelsen måste ligga till grund för
artendeförklaringen. Den av kommitlén redovisade undersökningen synes
emellertid visa att omkring 90 procent av de muntliga avtalen avser sådana
upplåtelsetider alt avtalet, om del hade varil skriftligt, inte skulle ha varit
förenat med besittningsskydd. En arrendeförklaring skulle alltså endast
undantagsvis komma alt leda lill att en artendator får ett sådanl skydd (jfr
avsnitt 2.3). Värdel av arrendeförklaring som ett medel att stärka
artendatorernas besittningsskydd skulle därmed bli tämligen ringa.

Mot
bakgrund av det anförda har jag kommit lill den uppfattningen alt förslagel om
arrendeförklaring inle bör genomföras.

Kommittén
har också diskuterat frågan om alt upphäva skriftlighetskravet när det gäller
avtal om jordbruksarrende. Därvid har kommittén funnil alt det inte är lämpligl
att föreslå något avsteg från della krav. Kommitténs uppfattning på denna punkt
har godtagils av remissinstanserna.

Det
naturliga för svensk rätt är alt anse att muntliga avtal är giltiga. Mot
bakgrund härav ligger det nära lill hands alt förorda ett upphävande av del
gällande formkravet beträffande arrende. Den allmänna uppfattningen på
arrendeområdet är emellertid atl detta inte är lämpligt. Den gällande ordningen
synes också i praktiken fungera tämligen väl. Främsl med hänsyn till det sagda
finner jag atl det gällande kravet på skriftlig form bör behållas i artendelagstiflningen.

2.5 Upplåtelsetiden vid kommunala jordbruksarrenden

Mitt förslag: Den generella rätten för kommunerna atl
upplåta gårdsarrenden, dvs. sådana jordbruksartenden som omfattar bostad för
arren datorn, med en artendelid om ett år tas bort (se 9 kap. 2 8 JB). Kommunerna
blir - i likhet med övriga jordägare - skyldiga alt söka dispens hos
arrendenämnden, när det gäller gårdsartenden med en arrendetid som understiger
fem år.

Prop. 1983/84:136 45

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag utom
såtillvida att krav på dispens endast uppställs beträffande gårdsarrenden som
helt ligger utanför delaljplanelagt område (se belänkandel s. 93-108).

Remissinstanserna: Flertalel remissinslanser godtar eller
lämnar utan erinran att det uppställs krav på dispens även när det gäller
kommunala gårdsartenden med en kortare artendelid än fem år. Huvuddelen av
dessa instanser har inga invändningar mot kommitléns förslag om undantag från
dispenskravet, men många instanser - bl.a. en artendenämnd, LRF och Sveriges
jordbruksarrendalorers förbund - anser att någol undanlag inte bör göras.
Kommitténs förslag avstyrks av bl. a. kommunförbundet och de båda hörda
länsslyrelserna. (Se remissammanställningen avsnitt 5.)

Skäl för mitt förslag: JB vilar på den principen all de
kommunala upplåtelserna skall följa samma regler som övriga jordbruksarrenden.
När det gäller minimitiden vid upplåtelser av gårdsartenden bibehölls dock i JB
beträffande de kommunala upplåtelserna en lidigare gällande särtegel om ett år,
medan minimitiden för övriga sådana upplåtelser bestämdes till fem år (se 9
kap. 2 8 JB). Motiven lill den särskilda regeln beträffande kommunala
upplåtelser var främsl alt det ansågs svårt för kommunerna att i förväg
överblicka en så lång artendelid som fem år och avgöra om marken behövde las i
anspråk för annat ändamål inom denna tid. Man ville också förhindra att
kommunerna av försiktighetsskäl undvek alt upplåta mark på gårdsartende (se
prop. 1970:20 s. B 871-873, 3LU 1970:80 s. 206).

Vid gårdsarrende saknar artendetiden betydelse för
arrendatorns besittningsskydd. Rätt till förlängning av avtalet föreligger
dock inte om jordägaren exempelvis gör sannolikt alt arrendestället skall
användas i enlighel med en fastställd detaljplan (se 9 kap. 8 S första stycket
5 JB).

Ett avtal om gårdsarrende som avser kortare tid än
föreskriven minimitid blir inte ogiltigt ulan gäller för minimitiden. Om
artendenämnden har godkäni avlalel i den delen, gäller det dock för den
överenskomna tiden (se 9 kap. 2 8 andra stycket JB). Innebörden av gällande
rätt är alltså atl en kommun inle behöver dispens av arrendenämnden för
arrendetider som är kortare än fem år men minsl ett år.

Frågan om artendelidens längd vid upplåtelser av kommunala
gårdsarrenden har även efter JB:s ikraftträdande diskuterats i olika
sammanhang (se bl. a. LU 1974:35 och 1977/78:26).

Enligl en av kommittén utförd undersökning av kommunernas
avtalspraxis utgjorde den kommunalägda jordbruksmarken år 1978 2,5 procenl av
den lolala arealen jordbruksmark i landet. Kommunerna innehar visserligen i
princip mark endast för framlida utbyggnad och inle för att bedriva jordbruk
eller för att skaffa sig ekonomiskt utbyte genom att arrendera ul marken. Av
kommitténs undersökning framgår emellertid alt en betydande del av kommunernas
markinnehav enligt kommunernas egna bedömningar

Prop.
1983/84:136 46

inle
kommer alt exploateras inom de närmasle årtiondena. Undersökningen ger bl. a.
vid handen alt ca 60 procent av den korltidsupplålna gårdsarealen ligger inom
områden som enligt vad kommunerna själva har uppgetl inte kommer atl användas
för annal ändamål än jordbruk före år 2000.

För
egen del anserjag all de nu redovisade kommunala bedömningarna kan las för
goda. Man kan alltså utgå från att huvuddelen av de korttidsupplålna kommunala
gårdsartendena avser mark som kommer att användas för jordbruksändamål i vart
fall under de närmaste årtiondena.

Statsmakterna har tidigare
vid flera tillfällen underslrukil vikten av atl upplåtelsetiden vid kommunala
gårdsartenden inle sätts kortare än som föranleds av omständigheterna (prop.
1970:20 s. B 872, 3LU 1970:80 s. 206, LU 1974:35 s. 39 och 50). Också jag anser
atl detta är vikligl. Jag tänker då inte bara på den enskilde artendalorns
behov av atl kunna planera driften långsiktigt. Även ur jordbruksnäringens
synpunkt bör målsättningen vara alt jordbrukarea skall driva jordbruket i ett
långsiktigt perspektiv.

Av vad jag nu har anfört
framgår atl särtegeln när det gäller kommunala upplåtelser av gårdsarrende i
fiertalet fall har utnyttjats ulan all någol egentligt behov därav har
förelegat. Ett sådanl utnyttjande av regeln har inte varit avsett och innebär
nackdelar främsl för artendalorerna. Det finns alltså skäl av betydande styrka
som talar för atl särtegeln las bort.

Ett borttagande av
särtegeln kan givetvis innebära vissa nackdelar för kommunerna. Dessa är dock
främst av administrativ art. Om särtegeln tas bort innebär detta således inte
att kommunerna förhindras atl upplåta gårdsarrenden med en kortare arrendetid
än fem är. Sådana upplätelsetider kommer fortfarande att kunna användas under
förutsättning att artendenämnden godkänne.det.

Genom alt utnyttja
dispensmöjligheten kan alltså kommunerna säkra alt en fastighet som är upplåten
på gårdsartende kan exploateras när detta behövs. Detta förutsäller att
kommunerna belräffande varje upplåtelse av gårdsartende gör klart för sig när
marken kan behöva exploateras. Atl så sker innebär en viss administrativ
belastning för kommunerna, men del kan också ur kommunens egen synpunkt många gånger
vara en fördel alt det framtida markutnyttjandel klarläggs. Längre arrendelider
belyder också alt kommunen befrias från det adminislrativa arbete som
uppkommer vid återkommande förnyelser av korttidsavtal.

Enligt
min mening är fördelen av särregeln ur kommunal synpunkt inle så slor alt den
uppväger de nackdelar som regeln kan medföra i den praktiska tillämpningen. Jag
förordar följaktligen atl regeln las bort.

Kommittén
har som lidigare nämnts föreslagil all särtegeln behålls beträffande
upplåtelser av mark som helt eller delvis är belägen inom område med fastställd
detaljplan.

För
egen del anser jag atl det inle finns tillräckliga skäl alt bibehålla särregeln
till nägon del. Del förhållandel att mark ligger under detaljplan är

Prop. 1983/84:136 47

således ingen garanti för att.marken kommer att
exploateras inom en nära framlid. Del är vidare inte tilltalande atl, om ett
artende omfattar ett obetydligt område inom detaljplan, detta skall leda till
att särtegeln blir tillämplig. I sammanhanget bör också beaktas att kommunen
har möjlighet atl i samband med tecknandet av ett artendeavtal införa en
klausul om rätt atl helt eller delvis återta marken under löpande artendeperiod
och hos artendenämnden begära dispens för en sådan klausul.

2.6 Företrädesrätt för jordbruks- och bostadsarrendatorer
att förvärva arrendestället

2.6.1 Allmänna utgångspunkter

Mitt förslag: Det införs en rätt för arrendatorer att före
andra köpare förvärva arrendestället, om avtalet gäller ett s. k. gårdsarrende,
dvs. ett jordbruksartende som omfatlar bostad åt arrendatorn, eller ett bostadsarrende.
Företrädesrätten utformas efter mönster av lagen (1982:352) om rätt lill
fasUghetsförvärv för ombildning till bostadsrätt.

Kommitténs förslag: Artendatorn skall ha en förköpsrätt om
avtalet gäller gårdsartende (se betänkandet s. 109-125).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker
eller lämnar ulan erinran kommitténs förslag om en förköpsrätl för
gårdsarrendatorer. Många remissinstanser är dock kritiska till förslagel. Invändningarna
gäller främst atl behovet av en förköpsrätt är ringa och att det föreslagna
förfarandet är komplicerat och svårhanterligt. Flera remissinslanser anser att
även vissa s.k. sidoarrenden, dvs. jordbruksarrenden som inte omfattar bostad
åt arrendalorn, bör vara förenade med förköpsrätl. (Se rernissam-manställningen
avsnitt 6.)

Skäl för mitt förslag: Kommittén har övervägt såväl frågan
om en företrädesrätt för artendalorn att förvärva artendeställel som frågan om
en rätt för artendatorn atl friköpa delta. Somjag redan har påpekat kommer jag
inte att nu ta ställning i friköpsfrågan (se avsnitt 2.1).

F. n. fmns inga regler om förköpsrätt för artendatorer.
Före JB:s ikraftträdande hade vissa jordbruksartendatorer förköpsrätl enligt
en lag härom från år 1943. Denna lag upphävdes dock när JB trädde i kraft,
eftersom JB:s regler ansågs tillgodose berätfigade krav på besittningsskydd för
arrendatorerna (se prop. 1970: 20 s. B871).

Kommittén har föreslagit alt det åter införs en
förköpsrätl för jordbruksarrendalorer, om arrendet är ett gårdsarrende, dvs.
omfatlar bostad ål arrendalorn. Regler härom föreslås bli intagna i en särskild
lag om arrenda-tors förköpsrätl.

Prop.
1983/84:136 48

Förslagel innebär alt en jordägiare, som har upplåtit en
del av eller hela sin fasta egendom som gårdsarrende och som avser att sälja
egendomen eller en del av denna, först måste erbjuda varje gårdsartendator som
berörs av den tilltänkta försäljningen att köpa sitt artendeställe med de
justeringar som av fastighetsbildnings- eller rationaliseringsskäl kan vara
nödvändiga. Erbjudandet till arrendatorn skall vara godkänt av
lantbruksnämnden. Godkännande skall lämnas, om erbjudandel uppfyller kraven i 4
S jordförvärvslagen (1979:230) och överlätelsevillkoren inle är oskäliga. Om
arrendalorn inle antar erbjudandel inom viss tid, får jordägaren sälja
egendomen lill någon annan. Innan denna tid har förflutit föreligger
förvärvshinder för andra köpare.

Kommittén har till stöd för förslagel anfört bl.a. atl
besittningsskyddet bör kompletteras med en ordning som förbättrar artendalorns
möjligheler atl bli ägare till den jord som han brukar. Även om en försäljning
av fastigheten inte är nära förestående kommer en företrädesrätt för arrendatorn
atl få förvärva artendeställel atl ytterligare främja arrendatorns inlresse av
att göra långsiktiga insatser på detta. Från rättvisesynpunkt är det också
önskvärt att den som har haft sitt hem och sitt arbete på en artende-gård inte
skall behöva riskera atl trängas undan eller hållas i ovisshet, när gården
utbjuds till försäljning på den allmänna marknaden.

Remissinstanserna
godtar i allmänhet principen att gårdsarrendatorer bör ha en företrädesrätt.
Många remissinslanser anser dock atl behovel av. regler om företrädesrätt är
ringa och att det föreslagna förfarandel är för komplicerat. En annan
invändning mot förslagel är all en företrädesrätt för arrendatorn kan inverka
negativt på jordägarnas intresse av atl upplåta mark på arrende.

För egen del delar jag kommitténs och flertalet
remissinstansers uppfattning all det ur såväl social som jordbrukspolilisk
synpunkt finns skäl alt ge gårdsartendalorerna en principiell företrädesrätt
till förvärv av arrendestället. Jag anser inte att det finns anledning att
räkna med atl en företrädesrätt för gårdsarrendatorer annat än undantagsvis
skulle kunna ha en negaliv inverkan på jordägarnas intresse av atl upplåta mark
på arrende. Rätten att fritt överlåta en jordbruksfastighet är i vilket fall
som helst starkt begränsad genom jordförvärvslagen. Som framhålls av flera
remissinstanser lillämpas vidare på artendemarknaden redan nu i slor
utsträckning den ordningen alt arrendestället i första hand erbjuds
artendalorn, när en försäljning blir aktuell.

Jag anser också alt del är möjligl att konstruera ett
regelsystem om företrädesrätt som uppfyller skäliga anspråk på bl.a. enkelhet.
En sådan lagsliflning måste dock lösa så inånga frågor atl den av naturliga
skäl inle kan bli helt okomplicerad.

Mot bakgrund av det anförda ansluter jag mig lill
kommitléns uppfattning atl det bör införas en särskild lag som ger arrendatorn
en principiell företrädesrätt lill förvärv av arrendestället.

Prop. 1983/84:136 49

Kommittén
har som nämnts föreslagit atl endast gårdsartendatorer skall ha en
företrädesrätt. Flera remissinstanser, bl.a. LRF och Sveriges jordbruksartendalorers
förbund, pekar på att del finns sidoarrenden som utgör i sig lämpliga
brukningsenheter och som i praktiken kan jämställas med gårdsarrenden. Arrendet
kan vara ett sidoarrende t. ex. därför all arrendatorn är en juridisk person
(se prop. 1970:20 s. B 861). Dessa sidoartenden bör enligt remissinstanserna
förenas med en företrädesrätt. Det anförs också av några remissinslanser atl en
företrädesrätt för gårdsarrendatorer kan leda till ett minskat utbud av gårdsartenden.
Jordägaren skulle, enligl dessa instanser, föredra atl arrendera ut jorden på
sidoarrende och hyra ut bostadshuset till någon annan än arrendalorn.

För
egen del villjag först erinra om att det alldeles övervägande antalet
sidoartenden inte torde vara lämpliga som självsländiga jordbruksfastigheter.
Enligt min mening finns det med hänsyn härtill en inle obetydlig risk för att
en företrädesrätt vid sidoartende kommer alt relativt hårt belasta
faslighetsomsättning och lillslåndsmyndigheler utan alt för den skull arrendatorer
i någon nämnvärd ulsträckning skulle komma atl slutligt förvärva sina
artendeslällen. Beträffande gårdsartenden synes några motsvarande risker inte
föreligga, eftersom'dessa i betydligt störte ulsträckning torde avse lämpliga
brukningsenheter. Del finns vidare vid sidoarrende i regel inle sociala skäl av
sådan tyngd atl en företiädesrätt kan anses befogad.

Jag
anser inte heller atl det finns skäl att räkna med att en företrädesrätt för
gårdsartendatorer kommer att leda lill någon nämnvärd uppsplittring av
gårdsarrenden på sidoartende och uthyrning av bostadshus.

Mol
bakgrund av del anförda finner jag inte skäl all frångå kommitténs bedömning
atl sidoartenden inte-bör vara förenade med företrädesrätt. Däremot anser jag
atl det fmns anledning att införa företrädesrätt för en arrendatorskategori
utanför det av kommittén och remissinstanserna behandlade jordbruksområdet.

Den artendatorskalegori
somjag då tänker på är bosladsarrendatorerna. Bostadsarrende föreligger enligt
10 kap. 1 8 JB när jord upplåts på arrende för annal ändamål än jordbruk samt
arrendalorn har rätt atl på arrendestället uppföra eller bibehålla ett
bosladshus. Bosladsarrendatorerna har många gånger lagt ned betydande belopp i
byggnader och anläggningar pä arrendestället. Ofta är värdet av arrendatorns
egendom störte än värdet av den artenderade tomten. Bosladsartende är vidare en
artendeform som många arrendatorer har vall därför att de saknat kapital att
köpa marken. Starka sociala skäl lalar alltså för att jordägarna bör vara
skyldiga alt först erbjuda bosladsartendalorn att förvärva arrendestället när
en försäljning blir aktuell.

Om en företrädesrätt
införs även för bosladsartendalorer kan det, åtminstone i den delen, inte
gärna komma i fråga atl låta ärendena handläggas av lantbruksnämnderna. Många
remissinslanser har f. ö. kritiserat del av kommittén föreslagna förfarandet
även såvitt gäller gårdsarrenden. 4 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 136

Prop. 1983/84:136 50

En möjlighel är att, som har föreslagits av några
remissinstanser, utforma lagregler om företrädesrätt för artendaiorer efter
modell av förköpslagen (1967:868).

För egen
del anser jag det emellertid mindre lämpligt alt utforma en företrädesrätt för
arrendatorn som en rätt att överta färdiga köp. För det första är en sådan
konstruktion olämplig för det fall att en överlåtelse omfattar även annan
egendom - kanske av betydande värde - än arrendestället. Vidare uppkommer
svårigheter i de fall då en överlåtelse avser egendom beträffande vilken flera
arrendatorer kan göra gällande företrädesrätt. Vissa jordbrukspolitiska
nackdelar kan också uppkomma.

Vad jag har sagl nu innebär att varken kommitténs förslag
eller förköpslagen bör utgöra grundval för en lagstiftning om företrädesrätt
för artendatorer att förvärva arrendestället. Däremot kan det övervägas att
utforma en sådan lagstiftning efter mönster av lagen (1982:352) om rätt till
fastighetsförvärv för ombildning lill bosladsräU (se prop. 1981/82:169, CU 41,
rskr 364). En sådan utformning innebär enligt min mening att berättigade hänsyn
kan las till intresset av en fri fastighetsomsättning och den bör också kunna
främja frivilliga överenskommelser mellan jordägaren och arrendatorn (jfr prop.
1981/82:169 s. 40). Jag anser vidare att det är möjligt alt med en sådan
lösning få till stånd den nödvändiga samordningen med annan lagsfiftning,
främst fasfighetsbildningslagen (1970:988) och jordförvärvslagen.

Jag föreslår följaktligen att gårdsarrendatorer och
bosladsartendalorer skall ha en företrädesrätt att förvärva artendeställel. Om
artendatorn är intresserad av att förvärva arrendestället skall han göra en
intresseanmälan hos inskrivningsmyndigheten (se avsnitt 2.6.2). Denna
intresseanmälan medför alt jordägaren inte får sälja arrendestället eller en
del av detta till någon annan utan att först ha hembjudit detta till
arrendalorn (se avsnitt 2.6.3). Vissa undantag från hembudsskyldigheten bör
dock föreligga (se avsnitt 2.6.4). Sedan hembud har skett bör artendatorn ha
viss tid på sig för att anta hembudet (se avsnitt 2.6.5).

2.6.2 Intresseanmälan

Mitt förslag: Om artendatorn äi' intresserad av att
förvärva arrendestället, får han anmäla detta till inskrivningsmyndigheten för
anteckning i fastighetsboken. Till anmälan skall fogas arrendeavtalet i original
eller bestyrkt kopia.

Kommitténs förslag: Enligt det av kommittén föreslagna
förfarandet behövs inte någon intresseanmälan.

Remissinstanserna: Remissinstanserna berör inte frågan om
intresseanmälan.

Prop.
1983/84:136 51

Skäl
för mitt förslag: Jag har redan förordat alt en lagstiftning om företrädesrätt
för artendatorer att förvärva arrendestället ulformas efler mönster av lagen om
rätt till fastighetsförvärv för ombildning lill bostadsrätt (se avsnitt 2.6.1).
Jag anser alltså att det är en lämplig ordning att artendalorn får göra en
intresseanmälan och atl denna intresseanmälan medför alt ' jordägaren inte får
sälja artendeställel utan att försl ha hembjudit detta till artendatorn (se
vidare avsnitt 2.6.3). Motsatsvis innebär denna ordning alt några restriktioner
inte åläggs jordägaren, om artendalorn inte har gjort en intresseanmälan.
Jämfört med kommittéförslaget får ett sådant system anses ha belydande fördelar
med hänsyn till den normala faslighelsomsätl-ningen.

Intresseanmälningar
bör göras hos inskrivningsmyndigheten och antecknas i faslighelsboken (jfr 3 8
lagen om rätt till fastighetsförvärv för ombildning fill bostadsrätt). Hos
inskrivningsmyndigheten bör artendalorn genom att förete artendeavtalet eller
en kopia av detta styrka all avtalet är förenat med företrädesrätt till förvärv
av artendeställel, dvs. att avtalet avser gårdsartende eller bosladsartende.
Som kommittén har föreslagit bör hembudsskyldighet endast föreligga om artendet
är förenat med räll till förlängning. Denna fråga bör dock inte
inskrivningsmyndigheten pröva (se vidare avsnitt 2.6.4).

En
intresseanmälan som har antecknats i fastighetsboken utgör en upplysning om
att hembudsskyldighet föreligger beträffande det artenderade området.
Anteckningen utgör också en spärr mot att lagfart meddelas för ett köp som har
skett utan atl bestämmelserna om hembud har iakttagits.

En
intresseanmälan enligt lagen om rätt lill fastighetsförvärv för ombildning
till bostadsrätt gäller i princip två år från det den antecknades i faslighelsboken
(se 5 8 nämnda lag). Jag anser emellertid att en intresseanmälan som har
gjorts av en artendator bör gälla under längre tid. En lämplig tid synes vara
fem år. Om ingel hembud görs före den inskrivningsdag som inträffar närmast
efter fem år från den inskrivningsdag då anteckningen gjordes, måste
artendatorn alltså göra en ny intresseanmälan för alt behålla rätlen till
hembud. För en förnyelse bör inte gälla några särskilda krav utöver vad som
gäller för en intresseanmälan.

Om
ett hembud görs under femårsliden bör — i likhel med vad som gäller enligt
lagen om rätt till fasfighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt (se 5 S
första stycket) - tiden förlängas automatiskt. En lämplig ordning i sådana fall
synes vara att intresseanmälan alltid gäller fram till den inskrivningsdag som
inträffar närmast efter två år från den dag då hembudet skedde.

Prop. 1983/84:136 52

2.6.3
Hembud

Mitt
förslag: Fast egendom för vilken en intresseanmälan gäller får inte överlåtas -
heh eller delvis - genom köp eller byte utan att artendatorn har erbjudits aU
förvärva hela sitt arrendeställe. Ett sådanl erbjudande (hembud) sker genom
att jordägaren ger in ett förslag till köpeavtal till artendenämnden. Sedan
delgivning har skett med artendatorn får jordägaren inte återkalla hembudet
eller ändra förslaget till köpeavtal.

Kommitténs
förslag: Hembudsskyldigheten omfattar hela den fastighet som berörs av ett
artende eller en del av fastigheten. Erbjudandet skall godkännas av
lantbruksnämnden innan det översänds lill artendalorn och får när som helst
återkallas.

Remissinstanserna:
Flera remissinstanser är kritiska till alt erbjudandel skall godkännas av
lantbruksnämnden (se remissammanställningen avsnitt 6).

Skäl
för mitt förslag: Jag har redan förordat att en företrädesrätt för arrendatorn
konstrueras efter mönster av lagen om rätt fill fastighetsförvärv för
ombildning till bostadsrätt (se avsnitt 2.6.1). Om en intresseanmälan har
gjorts bör jordägaren alltså inte få sälja artendeställel eller en del av detta
utan att först ha erbjudit arrendatorn atl förvärva hela artendeställel genom
ett hembud (jfr 6 8 första stycket lagen om rätt fill fastighetsförvärv för
ombildning till bostadsrätt).

Lika litet som när det
gäller hembud på bostadsrättsområdet bör det krävas alt någon myndighet
godkänner hembudet till artendatorn innan det lämnas lill honom. Enligt min
mening är en ordning med godkännande olämplig bl. a. av del skälet atl den kan
motverka frivilliga uppgörelser.

Enligt min bedömning
kommer del i det föreslagna systemet inle att bli särskilt vanligt med formella
hembud. I stället torde det vara naturligt all en intresseanmälan får den
effekten atf parterna tar upp vanliga förhandlingar om en överlåtelse av
arrendestället, eventuellt med de justeringar som kan vara nödvändiga ur bl.a.
fastighetsbildningssynpunkt.

Hembudsförfarandet bör
starta hos artendenämnden. Hembudshand-lingarna bör sedan genom artendenämndens
försorg delges artendatorn (jfr 7 och 8 88 lagen om rätt till fastighetsförvärv
för ombildning lill bosladsräU).

Hembudet bör ske genom ett
av fastighetsägaren undertecknat skriftligt förslag lill köpeavtal. Det bör
vara bindande för fastighetsägaren och bör inte få återkallas sedan det har
delgivils artendatorn. Om samtycke av make krävs enligt 6 kap. 4 8 giftermålsbalken
bör ett sådanl samtycke föreligga till förslaget till köpeavtal. Atl hembudet
är bindande innebär givetvis inte att parterna är förhindrade atl förhandla om
andra villkor än

Prop.
1983/84:136 53

de
som har angetts i hembudet. En förutsättning är emellertid här att parterna
kommer överens om dessa ändringar och undertecknar en vanlig köpehandling (se
prop. 1981/82:169 s. 45-46).

Hembudsskyldigheten bör
endast gälla vid köp eller byte. Förvärv genom exempelvis gåva, bodelning, arv
eller testamente påverkas alltså inte.

2.6.4
Undantag från hembudsskyldigheten

Mitt
förslag: Vissa undantag görs när det gäller jordägarens skyldighet alt hembjuda
artendeställel. Hembud behövs bl. a. inte om förvärvaren är gift med
överlåtaren eller om förvärvaren är överlåtarens avkomling. Hembud behövs inte
heller om artendet inle är förenat med rätt till föriängning eller om ett
förvärv av artendatorn skulle vara oskäligt med hänsyn lill förhållandet mellan
överlåtaren och en annan förvärvare eller villkoren för eller omständigheterna
vid en sådan överlåtelse. Om det är uppenbart atl artendatorn skulle vägras
förvärvstillstånd enligt jordförvärvslagen eller alt erforderlig
fastighetsbildning inle kan komma till stånd, behöver inte heller hembud äga
rum.

Kommitténs
förslag: Kommilténs förslag innehåller inte någon oskälighets-prövning. Däremot
har kommittén föreslagil att förvärv mellan bl. a. syskon generellt skall
undantas från hembudsskyldigheten. Lantbruksnämnden skall få godkänna ett
erbjudande endast om det är förenligt med 4 8 jordförvärvslagen och om
eventuellt erforderlig fastighelsbildning kan tillstyrkas samt de föreslagna
villkoren för överlåtelsen inte är oskäliga.

Remissinstanserna:
Flera remissinslanser, bl. a. LRF, anser att det är väsentligt att det finns
en möjlighet till en oskälighetsprövning. Några remissinstanser ifrågasätter
del föreslagna undantaget från hembudsskyldigheten vid förvärv mellan syskon.
(Se remissammanställningen avsnitt 6.)

Skäl
för mitt förslag: I likhet med vad som gäller enligl 6 8 lagen om rätt lill
fastighetsförvärv för ombildning lill bostadsrätt bör vissa undantag göras från
hembudsskyldigheten.

Enligt 6 § tredje stycket
lagen om rätt till faslighelsförvärv för ombildning lill bostadsrätt behövs
inte hembud, om ett förvärv av bostadsrättsföreningen skulle vara oskäligt med
hänsyn till förhållandel mellan överlålaren och en annan förvärvare än
bostadsrättsföreningen eller villkoren för eller omständigheterna vid en sådan
överlåtelse. Jag anser alt en motsvarande ordning bör gälla även enligl den nu
föreslagna lagen. Jag föreslår därför att det införs en sådan oskälighetsregel.
Oskälighetsprövningen bör göras av artendenämnden.

Undanlag
från hembudsskyldigheten bör givetvis också gälla om ärren-

Prop. 1983/84:136 54

datorn
själv godkänner alt överlåtelse sker till någon annan. Vidare bör undantag
göras för vissa statliga överlåtelser resp. slalliga eller kommunala förvärv
samt för förvärv som sker genom inrop på exekutiv auktion. Jag kommer alt i
specialmotiveringen behandla den närmare utformningen av dessa undantag.

Kommittén
har föreslagit ett släktskapsundanlag som även omfattar förvärv mellan syskon.
Enligt min mening bör emellertid förvärv mellan syskon bedömas inom ramen för
den av mig föreslagna oskälighetsprövningen. Jag anser alltså inte atl det bör
göras något generellt undanlag för sådana förvärv. Släktskapsundantaget bör i
stället utformas i överensstämmelse med vad som gäller enligl jämförbar
lagstiftning (se exempelvis 6 S andra stycket 3 lagen om rätt till
fastighetsförvärv för ombildning lill bostadsrätt samt 2 8 5
jordförvärvslagen).

De nu behandlade
undantagen - utom oskälighetsregeln - är av den arten att de kan kontrolleras
av inskrivningsmyndigheten. Undantag från hembudsskyldigheten bör emellertid
göras för ytterligare tre fall. Gemensaml för dessa undantag är att de -
liksom oskälighetsregeln - bör bedömas av artendenämnden på begäran av
jordägaren.

För
det första bör av nalurliga skäl någon hembudsskyldighet inte föreligga om
artendet inte är förenat med rätt till förlängning. Detta överensstämmer med
kommitténs förslag.

Vidare
bör hembudsskyldighet inle föreligga om det är uppenbart ätt artendatorn skulle
vägras förvärvstillslånd enligt jordförvärvslagen. Eftersom ett förvärv blir
ogiltigt om förvärvstillstånd vägras (se 13 8 jordförvärvslagen) har ju ett
hembud då ingen funktion atl fylla. Det skulle endast utgöra en onödig omgång.
Om jordägaren gör gällande alt del är uppenbart att artendatorn inte skulle
kunna få förvärvstillstånd enligt jordförvärvslagen bör arrendenämnden inte
avgöra ärendel utan att försl inhämta yttrande från lantbruksnämnden. Jag
föreslår atl en regel härom tas in i den nya lagstiftningen.

Slutligen
bör undanlag från hembudsskyldigheten göras för del fall alt del är uppenbart
atl sådan fastighetsbildning som är nödvändig för förvärvet inle kan komma
till slånd. Skälen lill delta förslag är följande.

Artendatorns
företrädesrätt bör avse själva det artenderade området (se avsnitt 2.6.3). Vid
gårdsartende torde delta många gånger sammanfalla med en eller flera
registerfastigheler. Vissa gårdsartenden torde dock gälla endast ett område av
en eller flera fastigheter. Bostadsarrende torde endast i undantagsfall avse
annat än ett område av en fastighet. Ell hembud enligt den nu föreslagna lagen
kommer följaktligen - till skillnad från vad som torde vara fallet enligt lagen
om rätt till faslighelsförvärv för ombildning lill bostadsrätt - tämligen ofta
att avse ett område av en fastighet.

Enligt
4 kap. 7 8 JB är ett köp, som innebär atl ett vissl område kommer i särskild
ägares hand, giltigt endast om fastighelsbildning sker i överensstämmelse med
köpet. Det finns rned hänsyn härtill i princip ingen anled-

Prop.
1983/84:136 55

ning
att upprätthålla hembudsskyldigheten för del fall att jordägaren på förhand kan
klarlägga att artendeställel inte kan avstyckas.

När
det gäller bosladsartende som är förenat med besittningsskydd torde det i
allmänhet finnas anledning att räkna med att fastighetsbildning kan komma till
stånd (se NJA 1979 s. 21). I vissa fall torde dock avstyckning inle kunna ske,
t.ex. om den av artendatorn uppförda byggnaden ligger inom strandskyddsområde
och är av så enkel beskaffenhet alt den inte kan utnyttjas på ett för
fritidsbebyggelse sedvanligt sätt.

I
andra fall kan det område som bostadsartendet omfattar vara så slort alt det är
uppenbart atl det inte i sin helhet är lanspråktagel som tomt. I del läget
torde i allmänhet hela artendeställel inle kunna avstyckas. Enbart detta
förhållande bör emellerfid av naturliga skäl inte leda lill atl undantag görs
från hembudsskyldigheten. Även i den nu berörda situationen bör
hembudsskyldigheten i princip anses avse hela artendeställel (se vidare avsnitt
2.6.5).

Vad
jag har sagt nu om bostadsartenden lorde i stor utsträckning kunna tillämpas
även beträffande gårdsarrenden som avser område av fastighet. I dessa fall kan
dock frågan om fastighetsbildning kan ske många gånger vara mera svårbedömd.
Arrendenämnden bör därför vara skyldig att inhämta yttrande från lantbruksnämnden,
innan artendenämnden avgör ett ärende där fastighetsägaren gör gällande att ett
gårdsartenderat område inte kan avstyckas.

I praktiken torde det
förhållandet alt det arrenderade områdel måste jämkas för att en avstyckning
skall kunna ske inte vålla några problem. Man synes nämligen kunna räkna med
att parlerna i allmänhet kommer överens i dessa frågor i samband med
fastighetsbildningen.

Jag
kommer strax atl behandla vad som bör gälla om ett hembud antas men något
slulligt förvärv inte sker, därför att tillstånd till fastighetsbildning inle
lämnas eller förvärvstillstånd vägras (se avsnitt 2.6.5).

2.6.5
Antagande av hembud m. m.

Mitt
förslag: Ett hembud antas genom alt artendatorn inom tre månader från den dag
då hembudet skedde skriftligen anmäler lill arrendenämnden atl han har
beslulal att förvärva den hembjudna egendomen på de villkor som anges i
jordägarens förslag till köpeavtal. När hembudet har antagits har ett köp
kommit till stånd.

Förfaller
ett hembud därför alt det inte har antagits, får likväl en överlåtelse genom
köp eller byte till någon annan än arrendalorn inte ske under den tid som
intresseanmälan gäller, om köpeskillingen är lägre eller villkoren för
överlåtelsen sammanlagna avsevärt ogynnsammare för jordägaren än som angivits
vid hembudet.

En
överlåtelse är ogiltig om den strider mot bestämmelserna om hembudsskyldighet
eller bestämmelserna om villkoren för en överlåtelse efter det att hembudet
har förfallit.

Prop. 1983/84:136 56

Kommitténs
förslag: Antagande skall ske inom tre månader från del arrendalorn fick del av
erbjudandet. Ett köp kommer till slånd genom att parterna upprättar och
undertecknar ett köpeavtal.

Remissinstanserna:
Flera remissinslanser anser att arrendalorn endasl bör ha en rätt att överta
färdiga köp (se remissammanställningen avsnitt 6).

Skäl
för mitt förslag: Mot bakgrund av att hembudet skall göras hos arrendenämnden
(se avsnitt 2.6.3), bör även antagandet av detta ske där. Med en sådan ordning
kan artendenämnden omedelbart konlrollera alt hembudet antas inom rätt tid och
på rätt sätt.

Jag förordar således atl
hembud skall antas genom en anmälan till arrendenämnden. Anmälan bör avse atl
arrendatorn har beslutat att förvärva den hembjudna egendomen på de villkor
som jordägaren har angivit i förslaget till köpeavtal.

Kommittén har föreslagit
atl ett hembud skall antas inom tre månader. Jag anser atl denna tidsfrist är
en rimlig avvägning mellan artendalorns och fastighetsägarens intressen och
godtar följaktligen förslagel. En motsvarande fidsfrisl gäller också enligt 10
8 lagen om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt. Något
behov för artendatorn av den möjlighet till förlängning av tidsfristen som
finns enligt nämnda lag föreligger enligl min mening inte.

Enligt
11 8 lagen om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bosladsräU
kommer ett köp till stånd orn bostadsrättsföreningen antar hembudet (se prop.
1981/82:169 s. 49-50, 82, 99-100 och 104). Jag anser aU motsvarande ordning
bör gälla om artendatorn antar ett hembud enligt den nu föreslagna lagen.

Reglerna
i förköpslagen torde inte medföra några särskilda problem i detta sammanhang.
Kommunen bör givetvis ha samma rätt fill förköp vid ett förvärv av artendatorn
enligt den nu föreslagna lagen som vid ett frivilligt förvärv (jfr prop.
1981/82:169 s. 54-55). Som jag tidigare har påpekat kan däremoi ett förvärv av
artendatorn vålla vissa svårigheter med hänsyn bl.a. till de iegler som gäller
beträffande köp av ett vissl område av en fastighet (se avsnitt 2.6.4).

Om
artendalorn antar ett hembud som avser ett område av en fastighet är köpet
enligt 4 kap. 7 8 JB ogiltigt, om inte fastighetsbildning sker i
överensstämmelse med köpet. Att en avstyckning inte kan ske kan bero på olika
omständigheter. I vissa fall torde avstyckning inte kunna komma till stånd
under några förhållanden. I sådana fall bör givetvis jordägaren inte vara
skyldig att hembjuda egendomen på nytt. I andra fall kan förhållandena vara
sådana att del vore oskäligt mol artendalorn att hembudsskyldigheten upphörde.
Jag tänker på t. ex. del fallet atl fastighetsbildning hade kunnat ske om
jordägaren utöver arrendestället hade varit beredd att överlåta ett mindre
markområde.

Prop. 1983/84:136 57

Enligt min mening är det mot bakgrund av det anförda
alllför hårt mol arrendatorerna om hembudsskyldigheten alllid upphör för det
fall att erforderlig fastighelsbildning inle kommer lill stånd efter ett
förvärv enligl den föreslagna lagen. Jag anser atl hembudsskyldigheten bör
upphöra endast om delta inte är oskäligt mot arrendalorn med hänsyn lill
jordägarens möjlighet att göra en överiålelse som är gillig enligl 4 kap. 7 S
JB. I vad mån en sådan oskälighet föreligger bör avgöras från fall till fall av
artendenämnden. Jag kommer alt närmare ulveckla min syn på denna fråga i specialmotiveringen.

Jag
förordar följaktligen att hembudsskyldigheten skall bestå för det fall atl ett
förvärv enligt den nya lagen har blivit ogiltigt enligt 4 kap. 7 S JB, men all
jordägaren bör kunna bli befriad av artendenämnden från denna skyldighet, om
detta inte är oskäligt mot arrendatorn med hänsyn lill jordägarens möjlighet
att göra en överlåtelse som är gillig. Genom en sådan konstruktion slimuleras
på ett indirekt sätt frivilliga överenskommelser om sådana justeringar som är
nödvändiga av bl.a. fastighelsbildningsskäl för att artendeställel skall kunna
överlåtas.

Ett förvärv enligl den föreslagna lagen av ett
gårdsarrendeställe kan bli ogihigt också av den anledningen att
förvärvstillstånd enligt jordförvärvslagen inte erhålls. I den situationen bör
jordägaren ha rätt all frill få sälja arrendestället. Detta bör dock inte gälla
om förvärvstillslånd vägras enligt 4 S första stycket 1 jordförvärvslagen,
därför alt köpeskillingen är alltför hög. I det läget bör givetvis
hembudsskyldigheten bestå.

I likhet med vad som gäller enligl lagen om rätt till
fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt bör jordägaren ha rätt alt
sälja artendeställel till någon annan än artendatorn, om denne inte antar
hembudel. Därvid får dock, så länge intresseanmälan gäller, köpeskillingen inte
vara lägre eller villkoren för överlåtelsen sammantagna avsevärt ogynnsamrnare
för jordägaren än som angivits i hembudet. Frågor om tillämpningen av denna
villkorsregel bör prövas av artendenämnden.

Överlåtelser i slrid med hembudsskyldigheten eller
villkorsregeln bör vara ogiltiga (se prop. 1981/82:169 s. 51-54).

2.7 Överlåtelse av arrenderätt vid jordbruksarrende

Mitt förslag: De nuvarande dispositiva reglerna i 9 kap.
31 8 JB om jordbruksartendatorns överlåtelserätt ulvidgas. Avser ett
jordbruksarrende ett utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksföretag, får
artendatorn överlåta artenderätten till make eller avkomling, om artendenämnden
tillåter det. Tillstånd skall lämnas, om inte jordägaren har befogad anledning
alt motsätta sig överlåtelsen. De nya beslämmelserna görs tvingande till
artendalorns förmån och kan göras gällande även av-arrendatorns dödsbo.

Prop. 1983/84:136 58

Kommitténs förslag: Någon ändring av gällande regler görs
inte. En reservant förordar att överlåtelserätten utvidgas i princip på samma
sätt som enligt mitt förslag, dock att överiålelse skall få ske även lill
syskon eller syskonbarn. (Se betänkandet s. 127-135 och 237.)

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser godtar
kommitténs bedömning alt överlåtelserätten inle bör utvidgas. Många instanser
förordar dock atl reservantens förslag läggs lill grund för lagsliflning. Några
remissinstanser anser att artendalorns överlåtelserätt bör utvidgas om man
inte genomför kommitténs förslag när del gäller invesleringar på
artendeställel. (Se remissammanställningen avsnitt 7.)

Skäl för mitt förslag: Huvudregeln i gällande rätt är att
en jordbruksarren-dator inle får överlåta arrenderätten utan jordägarens
samtycke. Gäller arrendeavtalet för minst lio år, får emellertid artendatorn
överiåta artenderätten till någon annan med vilken jordägaren skäligen kan
nöjas, om inle annal har avtalats. En förutsättning för överlåtelserätten är
atl artendalorn försl erbjudit jordägaren aitt överta arrendet mot skälig ersättning
och all denne inte antagil erbjudandel inom föreskriven lid. Avlider artendalorn
under artendetiden övergår överlåtelserätten på hans dödsbo (se 9 kap. 31 8 JB
saml prop. 1970:20 s. B 953).

Kommitténs majorilel föreslår inga ändringar av dessa regler.
Reservanten anser att artendatorn bör få räll att utan jordägarens samtycke
överlåta ett jordbruksartende till make, barn, syskon eller syskonbarn, om
artendenämnden har lämnat tillstånd till det. Sådant tillstånd skall enligt
reservantens förslag lämnas, om artendalorn är lämplig samt artendeställel är
en bärkraftig brukningsenhet.

Flertalet remissinstanser godtar kommilténs bedömning, men
det är också många remissinstanser som förordar atl reservantens förslag läggs
till grund för lagstiftning.

Frågan om en utvidgning av jordbruksarrendalorers rätt alt
överlåta artendet har nyligen behandlals i riksdagen (LU 1982/83:27, rskr 266).
Därvid anförde lagutskottet i sill av riksdagen godkända betänkande bl.a.
följande.

Utskottet vill för sin del erinra om alt skälet för de
nuvarande bestämmelserna om överlåtelserätt inte är atl artendalorn faktiskt
innehaft artendel under en längre tid. Att överlåtelserätten införts har i
stället sin grund i att artendalorn från början binder sig för en längre
avtalsperiod som han, när avtalet ingås, kan ha svårt att överblicka. - När
utskottet år 1974 behandlade en mofion med yrkande om ett införande av en
generell rätt alt överlåta artende som varat i tio år eller mer konstaterade
utskottet (LU 1974: 35) att en sådan rätt atl överlåta artenden skulle kunna
medföra belydande nackdelar för jordbruksnäringen. Enligt utskottets mening gäller
del anförda alltjämt. Nackdelarna kan befaras bli särskill stora om
bestämmelserna, som motionärerna yrkar, görs indispositiva. Utskottet

Prop.
1983/84:136 59

vill
också peka på atl det vikligasle motivet för önskemålen från arrenda-torshåll
om vidgad överlåtelserätt varil behovet av skydd för arrendatorns
investeringar. Om artendatorn får en ökad rätt lill ersättning för invesleringar
med anledning av arrendelagskommilléns förslag minskar behovet

av
en vidgad generell överlåtelserätt. Utskottet vill även hänvisa till

all jordägarens rätt till
självinträde kraftigt begränsades genom en lagändring år 1979. Det kan med
hänsyn härtill finnas ett behov för jordägaren att, när en artendator vill
upphöra med artendet, kunna ompröva en ularrendering. På grund av det anförda
kan utskottet inle slälla sig bakom förslaget om en generell rätt till
överlåtelse av artenden som varat i minst tio år. - När det härefter gäller
frågan om en rätt till överlåtelse av artende på nära anhörig kan en sådan
begränsad överlåtelserätt inte befaras föra med sig några störte nackdelar för
jordägaren eller för jordbruksnäringen i stort. Som artendelagskommittén
framhållit torde det också höra till ovan-lighelerna alt jordägaren i sådana
fall vägrar samlycka till en överlåtelse om den tilltänkta artendalorn har
tillräckliga yrkeskunskaper och god ekonomi. Särskilt om den senare redan
tidigare deltagit i gårdens skötsel torde den stabilitet i förhållandet som
åstadkoms genom överlåtelsen av arrendet vara till fördel för jordägaren. Det
kan emellertid inte uteslutas alt jordägare i vissa fall på grund av
misshälligheter i förhållandet till den avträdande artendalorn eller på grund
av andra skäl som inte är bärande vägrar överlåtelse. Som den ovannämnda
reservanten anfört kan en sådan vägran leda fill socialt stötande resullal.
Utskottet finner därför angelägel all frågan om en rätt för artendalorn atl
överlåta artendel på nära anhörig blir föremål för ytterligare överväganden
under arbetet på den aviserade propositionen. Enligl utskottets mening bör
reservantens förslag kunna läggas till grund för denna prövning.

Jag
har tidigare funnil alt kommilténs förslag när del gäller rätt för arrendatorn
till ersättning för vissa investeringar inte bör läggas lill grund för
lagstiftning. Däremot har jag föreslagit vissa andra förbättringar av
arrendatorernas ställning, när del gäller invesleringar på arrendestället (se
avsnitt 2.2).

Vid
sidan av dessa regler bör, i enlighel med riksdagens önskemål, en rätt till
överlåtelse av arrenden införas. Jag delar emellertid lagutskottets uppfallning
all denna rätt inte bör göras generell.

När
del gäller överlåtelse av artende på nära anhörig torde det, som kommitlén har
framhållit, höra till ovanligheterna att jordägaren vägrar samtycke lill en
överlåtelse om den tilltänkte arrendatorn har tillräckliga kunskaper och god
ekonomi. Som lagutskottet framhåller kan det dock inte uteslutas att jordägare
i vissa fall på grund av misshälligheter i förhållandet till den avträdande
arrendatorn eller av andra skäl som inte är bärande vägrar atl samtycka till en
överlåtelse. Jag delar också utskottets uppfattning att en sådan vägran kan
leda lill socialt stötande resultat. Jag föreslår därför att det införs en rätt
för arrendatorn att överiåta arrendet på en nära anhörig. Det torde, som
lagutskottet framhåller, inte behöva befaras att en så begränsad
överlåtelserätt för med sig några störte nackdelar för jordägaren eller för
jordbruksnäringen i stort.

Prop.
1983/84:136 60

En
första förutsättning för den nya överlåtelserätten bör vara att artendeställel
är en lämplig brukningsenhet, dvs. är ell ulvecklat eller utvecklingsbart
lantbruksföretag (se 4 och 7 SS jordförvärvslagen samt prop. 1978/79:85 s. 23).

När del därefter gäller
kretsen av anhöriga vill jag försl erinra om att jordägaren enligt 9 kap. 8 8
första stycket 3 JB kan återta arrendestället endast om han själv, hans make
eller avkomling skall bruka arrendestället. Mol bakgrund av detta stadgande
vore del, enligt min mening, inkonse-kvenl atl ge artendalorn en rätt atl
överlåta artendet lill syskon eller syskonbarn. Del torde vidare inle vara
särskilt vanligt atl syskon eller syskonbarn har lagil del i jordbruksdriften
på artendeställel. De sociala skälen för en så vidsträckt överlåtelserätt är
alltså inte särskill starka. Jag finner därför för min del atl
överlåtelserätten endasl bör avse överlåtelse lill make eller avkomling.

Under
hänvisning lill det anförda föreslår jag att arrendatorn får rätt att överlåta
artenderätten till ett utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksföretag till
sin make eller avkomling, om arrendenämnden tillåter del. Sådant tillstånd bör
lämnas, om inle jordägaren har befogad anledning att motsätta sig överlåtelsen.

I
motsats till nu gällande regler om artendatorns överlåtelserätt bör de nya
beslämmelserna vara tvingande lill arrendatorns förmån.

När
det gäller den prövning som skall göras av arrendenämnden vill jag först
framhålla alt jordägaren bör kunna kräva alt den tilltänkte arrendalorn har
jordbruksutbildning och avser atl ägna sig ål att bruka artendeställel samt
att han har ordnad ekonomi och även i övrigt är lämplig som artendator.
Uppfyller artendatorn inle dessa förutsättningar bör alltså artendenämnden inte
lämna fillstånd till överlåtelse.

Jordägaren
bör givetvis kunna åberopa även andra omständigheter mot en överlåtelse än
artendalorns olämplighet. Det blir då arrendenämndens uppgift att väga de skäl
som talar mot en överlåtelse mot de skäl som talar för överlåtelsen. Det är
inte möjligl alt ge några närmare anvisningar om hur denna intresseavvägning
bör utfalla i det enskilda fallet. Jag skall dock peka på vissa omständigheter
som bör fillmätas vikt vid prövningen.

En
omständighet som i regel bör leda till att tillstånd lill överiålelse vägras är
alt arrendet inte är förenat med rätt lill förlängning. Om jordägaren anför
sådana omständigheter som ulvisar att artendet inte kommer att föriängas vid
den löpande avtalsperiodens utgång torde det också många gånger vara rimligt
att tillstånd till överiåtelsen inle lämnas. AU tillstånd vägras i en sådan
situafion ligger i regel också i den tilltänkte artendatorns intresse.

Gör
jordägaren sannolikt alt han själv, hans make eller avkomling skall ta
artendeställel under eget bruk vid den löpande artendeperiodens slut synes
tillstånd till överlåtelse böra vägras, om detta inte framstår som oskäligt
gentemot den tilltänkte artendatorn.

Prop.
1983/84:136 61

Bland
de omständigheter som kan föreligga på artendatorns sida bör bl. a. följande
tillmätas betydelse vid den ifrågavarande prövningen. Om tvisten gäller ett s.
k. historiskt arrende, dvs. om den tilltänkte artendatorns släkt under flera
generalioner har brukat arrendestället, lorde det ofta vara oskäligt om
tillstånd till överlåtelse vägras. Detta synes särskilt gälla för del fall alt
den lilhänkte artendatorn renl faktiskt redan tar del i jordbruksdriften på
artendeställel.

Också
i fråga om andra artenden torde del i många fall kunna anses oskäligt, om den
tilltänkte arrendatorn och hans familj måsle lämna en trakt där han och hans
familj har rotat sig. Ell oskäligt resultat kan vidare inträffa, om den
nuvarande artendatorn med fog har förlitat sig på att arrendet skall få
överlåtas och därför har stått för kostnadskrävande investeringar på
artendeställel och han och hans familj i händelse av att överlåtelse inte får
ske inle skulle kunna erhålla rimlig kompensation för nedlagda kostnader och
arbetsinsatser.

De
överväganden som det här är fråga om påminner i stor utsträckning om de
överväganden som skall göras i självinträdesfall enligt 9 kap. 8 8 första
stycket 3 JB (jfr prop. 1978/79:183 s. 21-26 och 32-33 saml LU 1978/79:23 s.
23-27). Del är alltså främst fråga om en bedömning av de sociala skäl som talar
för och emot en överlåtelse. Även jordbrukspolitiska hänsyn bör dock kunna tas.
Skulle t.ex. ett självinträde frän jordägarens sida innebära alt artendeställel
förs samman med ett eller flera utvecklade eller utvecklingsbara
jordbruksföretag synes således artendalorn i allmänhet böra få fillstånd atl
överlåta arrendet Gfr 4 8 första stycket 4 jordförvärvslagen).

För
atl artendenämnden skall få underlag för alt bedöma bl.a. om arrendestället är
ett utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksförelag bör nämnden vara skyldig
att i de ifrågavarande ärendena inhämta yttrande från lanlbruksnämnden. Jag
föreslår därför all en särskild föreskrift härom tas in i lagen om
artendenämnder och hyresnämnder.

2.8
Arrendeavräkning vid ändrat penningvärde (jordbruksarrende)

Mitt
förslag: Någon ändring i gällande regler görs inte. Förslaget bygger på
uppfattningen atl förändringar i penningvärdet redan enligl gällande regler
skall beaktas, när avräkning sker med hjälp av bl. a. synebrislbe-lopp vid
tillträde och avträde av artendet.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer med mitl förslag (se betänkandet s. 137-140). En
reservant anser all rättsläget bör lagfästas genom en regel av innebörd atl
tillträdets bristbelopp vid avräkningen skall justeras med hänsyn till den
ändring i del allmänna prislägel som har inträffat sedan tilllrädessynen ägde
rum (se betänkandet s. 237-238).

Prop.
1983/84:136 62

Remissinstanserna:
Flertalel instanser anser atl det är oklart om enligt gällande regler
förändringar i penningvärdet skall beaklas, när avräkning sker. Många instanser
förordar en lagstiftning enligl reservantens förslag. (Se
remissammanställningen avsnitt 8.)

Skäl
för mitt förslag: Artendatorn skall under artendetiden vårda och underhålla
artendeställel. Försämras det genom atl artendalorn eftersätter vad som åligger
honom har jordiigaren rätt till ersättning (9 kap. 15 § JB). Artendatorn är
dock inte skyldig att avhjälpa en brist som föreligger redan vid tillträdet.
Avhjälper han en sådan brist, har han rätt till ersättning av jordägaren (9
kap. 16 § JB). Ersättningsfrågorna skall i allmänhet avgöras vid avräkning
enligt 9 kap. 23 S JB. Avräkning skall ske när artendatorn avträder
artendeställel. Avräkning skall också ske i samband med förlängning av ett
artendeavtal, om mer än nio år har förflutit från tillträdet eller närmasl
föregående avräkning. Om inle annal har avtalats skall avräkningen grundas på
syn vid avräkningsperiodens böijan och slut. Vid synen skall enligt 9 kap. 26 8
JB undersökas alll som hör fill artendeställel. Om brist föreligger, skall
anteckning göras om bristens beskaffenhel, de ålgärder som behövs för dess
avhjälpande samt koslnaden för delta.

Syn
och avräkning går normall lill på följande sätt. Vid tilllrädessynen antecknas
bristerna. För varje brist antecknas vad det koslar atl avhjälpa den.
Bristbeloppen bildar tillsammans tillträdets brislsumma. Vid avräkningsperiodens
slul gör man pä samma sätt och får då fram avirädets brislsumma. Därefter sker
en jämförelse mellan brislsummorna vid tillträde och avträde. Är avirädets
bristsumma störte än tillträdels, skall arrendatorn betala skillnaden. Är
förhållandet det motsatta, skall jordägaren betala skillnaden lill artendalorn.

Mellan
tiden för tillträde och Eivträde har i allmänhel förändringar skett i
penningvärdet. Om hänsyn inte las till sådana förändringar kan resultatet bli
atl en arrendator som har hållit arrendestället i oförändrat skick - de
faktiska bristerna har inle ökat — ändå blir skyldig att belala ersättning.
Kostnaderna för att avhjälpa avträdesbristerna anges i dagens penningvärde
medan kostnaderna för lillträdesbristerna har angetts i det penningvärde som
rådde då.

Kommilténs
uppfattning atl gällande rätt innebär alt hänsyn till penningvärdets förändring
skall las vid den ifrågavarande jämförelsen har satts i fråga av flertalet
remissinstanser. Många av dessa har hävdat att rättsläget är oklart.

Den
aktuella frågan har numera prövats av Svea hovrätt i en dom den 10 mars 1983
(nr 14: DT 7). Domen har överklagats till högsta domstolen. I domen anför
hovrätten bl. a. atl en rättvisande jämförelse mellan artendeställets skick
vid tillträdet och vid avträdet endast kan ske om bristbeloppen ullrycks i
samma penningvärde. Har en ändring i det allmänna prislägel skell mellan
tillträdet och avlrädet måsle delta, enligt hovrätten, följaktligen beaktas
vid avräkningen.

Prop.
1983/84:136 63

Jag
delar kommilténs uppfattning att det inte är påkallat med lagstiftning i denna
fråga. Vilka metoder som bör användas för alt justera bristbeloppel vid
fillträdet med hänsyn till förändringarna i penningvärdet får, som kommittén
har föreslagit, överlämnas åt rättstillämpningen.

2.9
Fideikommissarrendatorers rättsställning (jordbruksarrende)

Mitt
förslag: Någon ändring av gällande regler görs inte.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s. 141-148).

Remissinstanserna:
Kommilténs bedömning att lagstiftningsåtgärder inte är påkallade när det gäller
fideikommissartendatorernas rättsställning godtas eller lämnas utan erinran av
så gott som samtliga remissinstanser. Sveriges jordbruksartendalorers förbund
anser dock att lagen (1963:583) om avveckling av fideikommiss bör ändras så
alt ett artendeavtal avseende huvudgården till ett fideikommiss blir gällande
även mot fideikommissari-ens efterträdare. Fideikommissariernas
intresseorganisation anser atl arrendeavtal avseende en huvudgård bör bli
gällande mot fideikommissari-ens efterträdare om artendatorn är efterträdare
eller annan arvinge till fideikommissarien. (Se remissammanställningen avsnitt
9.)

Skäl
för mitt förslag: Fideikommissen är numera under avveckling. Enligt lagen om
avveckling av fideikommiss gäller som huvudregel att fideikommiss skall
upphöra när den som vid lagens ikraftträdande den 1 januari 1964 var innehavare
av fideikommisset avlider. Enligt fideikommissnämnden förekommer ett femtontal
arrenden avseende huvudgård vid del 50-lal jordbruksfideikommiss som alltjämt
består. Därvid har bortsetls från del tiotal fall där huvudgårdar är
ulartenderade lill driftsbolag, belagda av fideikommissarien och hans familj,
eller till efterträdaren. Avvecklingsfallen förulses enligt
fideikommissnämnden öka successivl under de närmaste åren.

För
egen del ansluter jag mig till uppfattningen atl tillräckliga skäl atl ändra
lagen om avveckling av fideikommiss inte föreligger. Dels skulle en ändring av
huvudgårdsarrendatorernas rättsställning beröra endast ett fålal arrendatorer.
Dels är det svårt atl bedöma konsekvenserna på fideikom-missavvecklingsfrågorna
av en sådan ändring utan särskild ulredning. Att i detta skede företa en sådan
utredning kan enligt min mening inle komma i fråga.

Prop. 1983/84:136 64

2.10
Förverkande av jordbruksarirende på grund av vanvård

Mitt
förslag: Bestämmelsen i 9 kap. 15 8 JB om artendatorns vårdnadsplikt anpassas
lill lagen (1979:42:5) om skötsel av jordbruksmark. Enligt förslaget skall
artendalorn bruka jordbruksmarken i enlighet med vad som sägs i 3 S nämnda lag.
Förslaget får betydelse även när det gäller frågan om förverkande av
artenderätten på grund av bristande skölsel av jordbruksmarken (se 8 kap. 23 S
JB). När del gäller byggnader och andra anläggningar görs inga ändringar av
gällande regler.

Kommitténs
förslag: Kommittén föreslår inga ändringar av gällande regler (se betänkandet
s. 155-158).

Remissinstanserna:
Flertalet remissinslanser godtar eller lämnar ulan erinran kommitténs förslag
att gällande regler när det gäller vanvård av arrendestället inte ändras.
Några remissinstanser, bl. a. Uppsala universitet och domänverket, anser dock
atl vanvårdsbegreppet bör förtydligas. (Se remissammanställningen avsnitt 11.)

Skäl
för mitt förslag: Enligt 9 kap. 15 8 JB skall en jordbruksarrendator vårda och
underhålla artendeställel. Om artendeställel försämras genom alt arrendalorn
eftersätter vad som åligger honom, har jordägaren räll lill ersättning vid
avräkning enligt 9 kap. 23 8 JB. Om arrendatorn vanvårdar artendeställel, är
enligl 8 kap. 23 § JB artenderätten förverkad och jordägaren alltså berättigad
all säga upp avtalet.

Genom
JB upphävdes artendatorns skyldighel enligt 1907 års lag om nyttjanderätt fill
fast egendom alt väl hävda jorden. Ändringen hängde samman med den
liberalisering av vanhävdslagstiflningen som den numera upphävda jordhävdslagen
(1969:698) innebar. Enligt JB är en artendalor inte skyldig alt försätta i hävd
en jord som jordägaren eller en förutvarande artendator har försummat att hävda
(prop. 1970:20 s. B 830, 875, 960 och 962).

Artendalorns
vårdnads- och underhållningsskyldighet omfattar inle bara jorden utan även
byggnader och andra anläggningar. Denna vårdnads- och underhållsskyldighet kan
närmast beskrivas som en reparationsskyldighet. Artendatorn är skyldig att
reparera en anläggning, om den enligt ett normalt och praktiskt betraktelsesätt
har förslitits så mycket att en reparation är påkallad (prop. 1970:20 s. B
989). För en förslitning som inte har gåtl så långl att en reparation är
påkallad ansvarar artendatorn således inte. Delta innebär alt den s. k.
slilningsprincipen inle får användas vid avräkningar enligl JB. Arrendatorns
vårdnads- och underhållsplikt när del gäller byggnader och andra anläggningar
begränsas också av alt jordägarens byggnadsskyldighet inträder, om en
anläggning är i det skicket att reparafion inte vidare är ekonomiskl försverlig
(prop. 1970:20 s. B 990).

Prop.
1983/84:136 65

Lagen
(1979:425) om skölsel av jordbruksmark, som ersätter 1969 års jordhävdslag,
trädde i kraft den 1 juli 1979. Enligl 3 S lagen om skölsel av jordbruksmark
skall jordbruksmark, som med hänsyn lill läge, beskaffenhet och övriga
omständigheter är lämplig för jordbruksproduktion, brukas så atl markens
produklionsförmåga las lill vara på ett ändamålsenligt säll. Lanlbruksnämnden
utövar tillsyn över efterlevnaden av lagen och kan ingripa bl.a. med
vitesförelägganden. Genom ell sådant föreläggande kan en innehavare av
jordbruksmark åläggas atl åter ta mark i jordbruksproduktion (9 8).

Kommittén
diskuterar i betänkandet dels i vad mån en arrenderätt kan förverkas vid
vanvård, dels vilken inverkan som lagen om skölsel av jordbruksmark har på
vanvårdsbegreppet.

För
egen del kan jag, liksom flerlalel remissinslanser, anslula mig lill kommitténs
uppfattning att praxis när det gäller förverkande på grund av vanvård inte ger
anledning till några invändningar. Det föreliggande materialet visar sålunda
inte, som har hävdats från några håll, atl domstolar och arrendenämnder skulle
anse arrenderätten förverkad först sedan vanvården har gåll så långt att den
är atl anse som grov. Jag föreslår därför inte någon lagändring på denna punkl.
Jag vill dock erinra om atl det för jordägaren numera torde vara av slörre
betydelse än tidigare atl i lid kunna hejda en begynnande vanvård av ett
arrendeställe. Bl.a. representerar ju byggnader och andra anläggningar på ett
arrendeställe i dag myckel stora värden. Även koslnaderna för reparationer har
ökal betydligt under senare år. Mot bakgrund härav finns del enligt min mening
anledning atl i fortsätlningen noga följa rättstillämpningen.

Jag
delar vidare kommitténs uppfattning all man har anledning alt räkna med all de
centrala värderingar rörande jordbruksmarkens skölsel som har kommit till
ullryck i lagen om skötsel av jordbruksmark påverkar tolkningen av begreppet
vanvård i JB. Jag anser också all det är en naluriig utgångspunkt all
arrendatorn skall sköta jorden i enlighet med vad som sägs i nämnda lag.

I
vart fall på en punkt ger emellertid JB:s regler ell otillfredsställande
resullal. Somjag lidigare har framhållit innebär JB att arrendalorn inte är
skyldig atl förbäitra arrendestället. Detta gäller även hävden av jorden och
innebär t. ex. atl arrendalorn enligt JB inte är förpliktad gentemot jordägaren
alt sätta i stånd jordbruksmark som var vanhävdad redan när arrendatorn
tillträdde arrendestället. Härav följer att jordägaren i ett sådant arrendeförhållande
inle kan få fill stånd ell förverkande av arrenderätten även om arrendalorn
underlåter alt efterkomma ett föreläggande enligt lagen om skölsel av
jordbruksmark att sätta den vanhävdade marken i slånd.

Mol
bakgrund av det anförda finns del enligl min mening skäl att bättre anpassa
JB:s regler om arrendatorns skötsel av jordbruksmarken till lagen om skötsel av
jordbruksmark. En sådan anpassning är också naluriig mot bakgrund av att, som
nämnts, JB:s regler ursprungligen anpassades till 5 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr
136

Prop. 1983/84:136 66

1969 års jordhävdslag. Jag föreslår därior all det i 9
kap. 15 § JB föreskrivs atl arrendatorn skall bruka jordbruksmarken i enlighet
med vad som siigs i 3 8 lagen om skötsel av jordbruksmark.

2.11 Maximitiden för upplåtelse av jordbruksarrende

Mitt förslag: Maximitiden för upplåtelse av
jordbruksarrende utom stadsplan sänks från 50 till 25 år (7 kap. 5 S JB).
Vidare avskaffas möjligheten att upplåta jordbruksarrende för någons livstid (9
kap. 2 S JB). Den särskilda undantagsregeln som gäller beträffande
nyttjande-rätlsupplålelser som görs av staten föreslås gälla även beträffande
de nya reglerna.

Kommitténs förslag: Överensstiimmer med milt förslag ulom
såtillvida alt maximitiden föreslås sänkt till 20 år (se betänkandet s.
159-162).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser lillslyrker
eller lämnar kommitténs förslag utan erinran. Elndast en instans
(Kristianstads tingsrätt) avstyrker helt. Några remissinslanser ifrågasätter om
inte maximitiden bör sältas till 25 år medan andra föreslår atl den sälls lill
10 år. Sveriges jordägareförbund anser atl en begränsning av maximitiden inte
bör giilla upplåtelser till närstående. (Se remissammanställningen avsnitt 12).

Skäl för mitt förslag: Avtal om jordbruksarrende skall
enligl 9 kap. 2 8 JB träffas för viss tid eller för arrendatorns livstid. Avser
upplåtelsen jord, varöver upplåtaren inte kan förtbga ulöver sin egen
besittningslid, får avtal träffas även för sådan lid (se om sådana avtal
avsnitt 2.9).'Är arrendetiden inle bestämd enligt vad som har sagts nu, gäller
avlalel för fem år. För arrende som omfallar bostad åt arrendalorn är
minimitiden i princip fem år (jfr avsnitt 2.5). För övriga jordbruksarrenden
finns ingen minimitid (jfr avsnitt 2.3).

Enligl 7 kap. 5 § JB är avlal om upplåtelse av arrende
inte bindande längre än 50 år från det avtalet slöts. Upplåtelse av fasl
egendom inom stadsplan är dock inle bindande längre än 25 år. Upplåtelse av
arrende för någons livstid gäller utan begränsning till viss lid. De nämnda
reglerna gäller även för upplåtelser av övriga nyltjanderäller ulom tomträtt
och skogsavverkningsräll. Reglerna gäller inte upplåtelser från slalen.
Slatliga upplåtelser är alltså bindande även om upplåtelsen avser längre tid än
maximitiden.

Avlal för längre lid än maximitiden är inte ogiltiga och
avtalet förfaller inte vid maximitidens ulgång. För alt avlalel skall upphöra
måste endera parlen säga upp del lill maximitidens ulgång. Är del jordägaren som
gör uppsägningen, kan arrendalorn begära föriängning av avtalet enligt regler-

Prop.
1983/84:136 67

na
om besittningsskydd (prop. 1970:20 s. 982). Sker uppsägning och blir avlalel
inle föriängl, upphör del all gälla på den fardag som inträffar närmast efter
sex månader från uppsägningen (se 8 kap. 4 8 andra stycket JB).

Maximitiden
för upplåtelse av jordbruksarrende bestämdes lill 50 år redan år 1800. Skälet
till att en maximitid infördes var all man från statsmakternas sida fann det
olämpligt att en jordägare skulle binda sig i ell arrendeavtal under alllför
lång tid. Del ansågs ligga i utvecklingens intresse alt jordägaren inle satte
sig ur slånd alt vidta behövliga ändringar av en fastighets användningssätt.
Atl maximitiden ändå är så förhållandevis lång beror på alt en längre tid i
vissa fall ansågs erforderiig för atl nyttjanderällshavaren skulle kunna dra
nylla av nedlagt arbele och kapilal.

För
att jordbruksföretagen i dag skall kunna drivas rationellt krävs det att
brukningsenheterna fortlöpande anpassas till nya förhållanden. Långvariga
arrendeupplåtelser kan komma alt motverka en ur samhällets synpunkt lämplig
ulveckling. Inle heller jordbruksarrendatorn synes med nuvarande
arrendelagstiftning ha något påtagligt behov av alt kunna leckna extremt
långvariga arrendeavtal. En jordbruksarrendator har ju enligl JB i princip rätt
till föriängning av arrendeavtalet om arrendetiden överstiger ett år.

Kommitlén
har inhämlal uppgifter om arrendeperiodernas längd. Såvitt framgår av dessa
uppgifter är avtal om jordbruksarrende med en längre arrendelid än tio år
sällsynta. I det insamlade materialet avsåg endasl mindre än en procent av
avtalen sådana upplåtelser.

Mol bakgrund av del
anförda delar jag kommitténs uppfallning att det ur jordbruksnäringens och
samhällets synpunkt inle finns några skäl alt främja mycket långvariga avlal
om jordbruksarrende.

Ytterligare
ett skäl som lalar för att maximitiden för upplåtelse av sådana arrenden bör
sättas ned är alt den kan ulnylljas för atl kringgå jordförvärvslagstiftningen.
En av lanlbruksstyrelsen företagen undersökning visar således all 49-åriga
upplåtelser har skett i delta syfle. En sänkning av maximitiden för upplåtelse
av jordbruksarrende kan bidra lill att minska antalet sådana kringgåenden.

Jag finner mot bakgrund av
det sagda alt maximitiden för upplåtelse av jordbruksarrende bör sänkas. Som
kommittén har funnit lorde det däremoi inle finnas skäl att ändra reglerna
belräffande övriga arrendeformer.

Kommillén
har föreslagil alt maximitiden sänks till 20 år. Flertalel remissinstanser
tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

För
egen del harjag kommil till den uppfattningen atl maximitiden bör vara 25 år.
Denna maximitid gäller redan nu beträffande upplåtelser inom stadsplan. Att
samma tid används även i nu ifrågavarande fall gör regelsystemet enklare och
överskådligare. Den nu föreslagna maximitiden bör gälla utan undantag för t.
ex. upplåtelser till anhöriga.

Kommittén
har vidare föreslagit alt möjlighelen atl upplåta jordbruksar-

Prop. 1983/84:136 68

rende för arrendatorns livstid avskaffas. Förslaget, som
närmasl är en konsekvens av förslaget om en sänkning av maximitiden, har
tillstyrkts eller lämnals ulan erinran av remissinstanserna. Även jag ansluter
mig lill kommitténs uppfattning på denna punkt.

Som kommittén har funnil bör statens möjligheter all
upplåta jordbruksarrende för längre lid än maximitiden slå kvar.

2.12 Arbetsavtal i samband med jordbruksarrende

Mitt förslag: Reglerna i 9 kap. 36-39 88 JB om arbetsavtal
i samband med jordbruksarrende upphävs. Della innebär all i princip samma
regler som för arbetsavtal i allmänhet kommer att gälla för arbetsavtal mellan
jordägare och arrendatorer. Vidare upphävs regeln i 8 kap. 23 8 första stycket
2 JB om alt arrenderätten är förverkad för det fall all arrendatorn undandrar
sig alt ulföra arbete som åligger honom enligl arrendeavtalet.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se s.
163-167 i belänkandel).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt eller
lämnat utan erinran kommitténs förslag (se remissammanställningen avsnill 13).

Skäl för mitt förslag: Tvingande regler om arbetsavtal i
samband med jordbruksarrende infördes i lagstiftningen genom 1907 års lag om
nyttjanderätt lill fasl egendom. Reglerna i 9 kap. 36-39 SS JB om arbetsavtal
i samband med jordbruksarrende motsvarar i huvudsak reglerna i 1907 års lag
efter 1943 års arrendereform. Dessa regler är tvingande till arrendatorns
förmån men gäller inte om arrendatorns åliggande är av ringa betydelse.

Reglerna innebär
i huvudsak följande. En arbelsskyldighet, som har föreskrivits i ett
arrendeavtal, skall vara tiUsitt mått bestämd och utkrävas under iakttagande av
en viss ordning. Bl.a. får arbetet i princip inle utkrävas så alt arrendalorn
hindras alt behörigen sköta sitt jordbruk. 1 ett arrendeavtal får inle las in
ell förbud för arrendalorn atl ulföra arbele ål någon annan än jordägaren. Är
arrendatorn enligt arrendeavtalet eller ett annal avtal med jordägaren skyldig
atl ulföra arbele, skall ersättning lill arrendalorn utgå efter ortens pris vid
liden för arbetet. Tillhandahåller jordägaren inte arbele som arrendalorn
enligl arrendeavtalet eller annat avlal med jordägaren är skyldig att ulföra
eller annal lika förmånligl arbele, har arrendalorn i princip rätt all säga upp
arrendeavtalet. Arrendalorn har också viss rätt lill skadestånd.

Prop. 1983/84:136 69

Arrenderätten och arbetsprestationen skall uppskattas var
för sig och lill sitt verkliga värde. Della gäller dock inte om arrendatorns
åliggande är av ringa betydelse, t.ex. om del gäller vedhuggning. Del är
således inle tillåtet enligt JB alt beslämma atl vederlaget för ett arrende
skall utgå i dagsverken eller annat arbete (se 9 kap. 29 S JB).

Undandrar sig arrendatorn en arbelsskyldighet som är
föreskriven i arrendeavtalet är arrenderätten förverkad. Delta gäller dock inle
om del som ligger arrendalorn till last iir av ringa belydelse (8 kap. 23 8
första stycket 2 och andra stycket JB).

För egen del vill jag till en början erinra om alt
reglerna om arbetsavtal i samband med jordbruksarrende tillkom under en tid med
helt andra sociala och ekonomiska förhållanden än de nuvarande. Redan i
förarbetena fill JB framhöll departementschefen atl bestämmelserna hade fåll
vida mindre belydelse än lidigare. En särskild reglering ansågs dock alltjämt
behövlig, eftersom det kunde antas att det även i framtiden i enstaka fall
skulle komma atl finnas kombinerade arrende- och arbetsavtal (prop. 1970:20 s.
B 1010). Av belydelse i sammanhanget är också atl de s. k. skogsarbetarar-rendena
och därmed jämförliga arrenden i och med JB överfördes till hyreslagens
tillämpningsområde (se 12 kap. I 8 andra stycket JB och prop. 1970:20 s. B
1017). Efter JB:s ikraftträdande innehåller hyreslagstiftningen inga särskilda
regler om arbetsavtal i samband med hyra (se prop. 1970:20 s. B 1018 och s. A
380 och 408).

Efter det
all JB trädde i kraft har de ifrågavarande reglerna kommit all framstå som än
mer otidsenliga. Enligt vad organisationerna på jordägar-resp. arrendatorssidan
har uppgetl för kommittén utgör de fåtaliga arbetsavtal som forlfarande kan
förekomma ingel bärande skäl alt behålla reglerna om arbetsavtal i samband med
arrende. Uppfattningen atl reglerna är otidsenliga har godtagits eller lämnats
utan erinran av remissinstanserna. För ett upphävande av reglerna talar, som
kommittén påpekar, även andra skäl. Bl.a. kan förverkanderegeln i vissa fall
vara direkl ogynnsam för arrendalorn. Ett upphävande innebär också att man
slipper den gränsdragning mellan ringa och icke ringa arbete som skall göras
enligl gällande regler.

Mot bakgrund av del anförda finner jag all reglerna i 9
kap. 36-39 88 JB om arbetsavtal i samband med jordbruksarrende bör upphävas.
Till följd härav bör även förverkanderegeln i 8 kap. 23 8 första stycket 2 JB
upphävas saml regeln om arrendeavgiften i 9 kap. 29 8 JB ändras.

9 kap. 29
8 JB bör i fortsäUningen ha del innehållet alt om i arrendeavtalet intas ett
villkor orn skyldighet för arrendatorn atl ulföra arbele, så skall - oberoende
av om arbelel är av ringa betydelse eller ej - avtalet ange det belopp som
skall lillkomma arrendatorn i ersällning för arbetet. Arbelel fär alltså inle
utgöra vederlag för arrendet. Har aVtal träffals i slrid häremot skall
arrendavgiften utgå med belopp som är skäligt med hänsyn främsl till parternas
avsikter och övriga förhållanden när avtalet träffades. Arrenda-

Prop.
1983/84:136 70

torn är i sådana fall inte skyldig atl ulföra arbetet.
Uppenbart är också alt ett avlal om skyldighet för arrendatorn alt utföra
arbete bör bli ogiltigt, om ersättningen för arbetet satts så lågt att den
reella innebörden av avtalet är atl arbetet ulgör vederlag för arrendet.

2.13 Ränta på retroaktiv arrendeavgift vid jordbruks- och
bostadsarrende

Mitt förslag: Särskilda ränteregler införs för det fall
att arrendavgiften slutligt faslställs av arrendenämnd eller domslol försl
efler del all arrendeliden har gått ut för del avlal som förlängningslvisten
gäller. Såväl jordägaren som arrendatorn blir skyldiga all utge ränla. De nya
reglerna utformas efter mönster av 12 kap. 53 8 andra stycket JB.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitl förslag (se
belänkandel s. 169-173).

Remissinstanserna: Kommitténs förslag godtas eller lämnas
utan erinran (se remissammanställningen avsnitt 14).

Skäl för mitt förslag: Är en förlängnings- eller
villkorstvist ännu inle avgjord när arrendeliden går ul, har arrendatorn rätt
atl sitta kvar på arrendestället till dess frågan är slulligt avgjord. 1
avbidan på del slutliga avgörandet gäller provisoriskt den gamla arrendavgiften
(se 9 kap. 11 8 och 10 kap. 6 a 8 JB). Höjer arrendenämnden eller domstolen
arrendavgiften för den nya arrendeperioden blir arrendatorn, när avgörandet
vinner laga kraft, skyldig all för den lid som har gått av den nya
arrendeperioden belala skillnaden mellan den gamla och den nya avgiften.
Arrendelagstiftningen saknar föreskrift om atl ränla skall ulgå på en sådan
retroaktiv arrendeavgift.

Sänker å andra sidan arrendenämnden arrendeavgiften, skall
givelvis jordägaren belala lillbaka vad han har uppburit för mycket. Inte
heller för della fall innehåller arrendelagstiftningen någon föreskrift om
skyldighel atl betala ränla.

Om hyresnämnden eller bosladsdomstolen i en förlängnings-
eller villkorstvisl fastställer en högre hyra för förfiulen del av den nya
hyresperio-den än den som har ulgåtl förul, skall hyresgäslen enligt 12 kap. 53
8 andra stycket JB betala ränla på del överskjutande beloppet. Ränla skall ulgå
som om beloppet har förfallit lill belalning samlidigi med den förul utgående
hyran. Räntan skall beräknas enligt 5 S räntelagen (1975:635), s. k.
avkastningsränla, för tiden innan beslutet har vunnit laga kraft och enligl 6 8
räntelagen, s.k. dröjsmålsränta, för liden därefter. I 12 kap. JB finns det
däremoi ingen bestämmelse om att hyresvärden skall betala ränta om hyran sänks
(se dock SOU 1981:71 s. 373 och 22 S tredje stycket hyresförhandlingslagen,
1978:304).

Prop. 1983/84:136 71

Jag delar kommilténs uppfattning att inte någon av
parterna bör kunna dra ekonomisk nytta av alt avgiftsfrågan avgörs försl efter
utgången av den gamla arrendeperioden. Härav följer alt arrendatorn bör bettila
riinta på en retroaktiv arrendehöjning och all jordägaren bör bcttila ränla på
det avgiftsbelopp som han skall betala tillbaka, när den nya avgiften blir lägre
än den gamla.

Under hänvisning till del sagda föreslår jag alt särskilda
räntcrcglcr införs för det fall att arrendeavgiften slulligt fastställs av
arrendenämnd eller domslol först efter det att cn ny arrendeperiod har
intriitt. Reglerna bör utformas efter mönsler av 12 kap. 53 8 andni stycket JB
och bör, som kommittén har föreslagit, gälla vid jordbruks- och bostadsarrende.

2.14 Dispensreglerna

Milt fiirslag: En framställning till arrendenämnden om
godkännande av ett avtalsvillkor, som inte är gilligl om det inte har godkänts
av arrendenämnden, får inte göras senare än cn månad efter del atl avtalet har
ingåtts (sc 8 kap. 2 8 andra stycket JB). Görs ansökan om godkännande för sent
giiller inte avtalsvillkoret. 1 stället gäller den lagbestämmelse från vilken
dispens skulle ha sökts.

Kommilténs ftirslag: Överensstämmer med milt förslag (se
betänkandet s.

175-178).

Remissinstanserna: Samlliga remissinstanser tillstyrker
eller lämnar utan erinran att del införs en regel om alt godkännande skall
sökas inom viss tid. Några instanser anser att den föreslagna tidsfristen om en
månad iir för kort. men flertalet godtar denna tidsfrist. (Se
remissammanställningen avsnitt 15.)

Skäl för milt förslag: Enligl 8 kap. 2 8 första stycket JB
är arrendereglerna tvingande till arrendatorns förmån, om inte annat anges.
Vissa bestämmelser, exempelvis reglerna i 9 kap. 2 S JB om arrendetid, är
tvingande mot båda parler (prop. 1970:20 s. B 935 och 972-973). Arrendenämnden
kan ge dispens från vissa av de tvingande reglerna och godkänna ett avtalsvillkor
som strider mot en regel. På så sätt tillgodoses behovel av smidiga lösningar
anpassade efler de enskilda förhållandena vid olika arrenden. Dispens kan ges
bl. a. från beslämmelserna om arrendelid, återtagande av arrendestället under
arrendeperioden, uppsägningskravet och uppsägningstidens längd. Kommer
parlerna överens om en avvikelse från en Ivingande regel skall de i avtalet
särskilt ange all dispens får sökas. Saknas detta förbehåll, kan arrendenämnden
inte medge dispens, varför de tvingande reglerna kommer atl gälla.

Prop.
1983/84:136 72

Om
förbehåll har gjorts och arrendenämnden avslår en ansökan om dispens, förfaller
avtalet, om ptirterna inte har kommil överens om någol annat (8 kap. 2 8 andra
stycket JB). En kontraklsbeslämmdse som är beroende av dispens har inte någon
giltighet, förrän dispens har meddelats.

Gällande rätt innehåller
inle någon regel om all dispens skall sökas inom viss lid. Delta innebär alt
frågan om dispens kan aktualiseras även lång tid efter det att artendatorn har
tillträtt arrendestället. En sådan oidning är enligt min mening
otillfredsställande ur flera synpunkter. Dels är det allmänt sett olyckligt
att osäkerhet råder om ett arrendeavtals giltighet sedan tillträde har skett.
Dels föreligger, som kommittén framhåller, en risk för att stötande
konsekvenser kan uppstå i vissa fall. Arrendatorn kan I.ex. tvingas atl lämna
ett arrendeställe som han har lagl ned koslnader på, därför atl arrendeavtalet
blir ogiltigt fill följd av att arrendenämnden vägrar dispens i anledning av en
ansökan som jordägaren har gjorl först flera år efter det att arrendatorn har
lilllrätl arrendestället.

Mol bakgrund av del
anförda föreslår jag alt det införs en regel enligl vilken en ansökan om
dispens skall ges in inom viss lid efler det all arrendeavtalet har ingåtts. Om
tmsökan görs för sent bör arrendeupplåtelsen bestå. I så fall bör den
lagbestämmelse gälla från vilken dispens krävs och inte det av parlerna
överenskomna avtalsvillkoret.

Flertalet remissinstanser
har godtagit eller lämnat ulan erinran den av kommillén föreslagna tidsfristen
om en månad inoiii vilken en ansökan om dispens skall göras. Även jag anser atl
denna lidsfrist innebär en lämplig avvägning mellan å ena sidan det
principiella kravet att ett giltigt avlal bör föreligga vid tiden för
arrendatorns tillträde och å andra sidan parternas behov av skälig lid för rent
prakliska ålgärder.

Prop.
1983/84:136 73

2.15
Förfarandet vid förlängnings- och villkorstvister

2.15.1
Jordbruksarrende och bostadsarrende

Mitt
förslag: I fråga om jordbruksartende och bostadsarrende skall uppsägning till
artendeperiodens slul endast ske när jordägaren eller arrendatorn vill att
arrendeförhållandet skall upphöra. Uppsägning behövs inte om parterna endast
vill atl villkoren skall ändras för den nya arrendeperioden. Det räcker då med
all den part som påkallar villkorsändringen underrättar motparten om sin
begäran. Det s. k. avflyttnings-meddelandet slopas och den part som vill ha
lill slånd en ändring blir skyldig att själv hänskjula en evenluell tvist lill
arrendenämnden.

Jordägaren
skall hänskjula en förlängningslvisl lill arrendenämnden senast två månader
från den dag då uppsägning senast kunde ske. Den som har begärt villkorsändring
skall hänskjula en villkorstvisl senast tvä månader före den nya
arrendeperiodens början.

Ansökan
till arrendenämnden skall i förlängningslvisler innehålla uppgift om varför
jordägaren motsätter sig att avlalel föriängs. Ansökan i villkorstvisier skall
innehålla uppgift om den ändring av villkoren som begärs.

Om
en arrendenämnd eller domslol fastställt villkor för en ny arrendeperiod, får
arrendalorn säga upp avtalet senast två månader efler den dag då avgörandet
vann laga kraft.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitl förslag. Villkorstvister skall
dock hänskjutas senasl sex månader från den dag då uppsägning (och begäran om
villkorsändring) senasl kunde ske. Vidare skall jordägaren i
uppsägningshandlingen ange skälen till att han motsätter sig förlängning. (Se
betänkandet s. 179-195).

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser godtar eller lämnar utan erinran kommilléförslagets
allmänna konstruktion. Flera sliflsnämnder anser dock alt arrendatorns
skyldighet alt hänskjula en förlängnings- eller villkorstvist lill
arrendenämnden skall bestå. Kravet att jordägaren skall ange skälet till atl
han motsätter sig förlängning kritiseras också av några remissinstanser.

Några
remissinstanser, bl.a. Uppsala universilel, framhåller all den av kommitlén
föreslagna lidsgränsen för hänskjutande av villkorstvisier är olämplig i den
praktiska tillämpningen och föreslår därför all lidsgränsen förskjuts till
arrendeperiodens slul. Andra instanser förordar atl en Ivå-månadersfrist skall
gälla för hänskjutande av såväl förlängnings- som villkorstvister.

Några
remissinslanser anser att även motparten till den som har begärt
villkorsändring skall kunna hänskjula en villkorstvisl. (Se remissammanställningen
avsnitt 16.)

Prop.
1983/84:136 74

Skäl för mitt förslag: Arrendeavtal för viss lid upphör i
princip all gälla vid arrendetidens ulgång. Avlal om jordbruksarrende som har
en arrendelid om minst ett år och avlal om bostadsarrende måsle dock i princip
sägas upp för alt upphöra vid arrendetidens utgång (9 kap. 3 8 och 10 kap. 3 8
JB). Sker inte uppsägning, blir avlalel automatiskt förlängt, vid jordbruksarrende
för en tid som moisvarar arrendeliden. dock högsl fem år, och vid
bostadsarrende för fem år. Vid en sådan förlängning kommer de gamla villkoren
alt gälla även för den nya arrendeperioden. Uppsägning skall göras senasl ett
år före arrendetidens ulgång. Vid avlal om jordbruksarrende med en arrendelid
som är kortare än fem år är dock uppsägningstiden åtta månader.

För
jordbruksarrende och bostadsarrende finns regler om besittningsskydd för arrendalorn,
dvs. en rätt för denne att vid uppsägning få avlalel föriängl, evenluelll på
ändrade villkor. Besittningsskydd föreligger i princip vid alla
jordbruksarrenden som omfatlar bostad för arrendatorn, s.k. gårdsarrenden,
eller som har en arrendelid som är längre än ell år. För atl besittningsskydd
skall föreligga vid bostadsarrende krävs atl del på arrendeslällel finns ell
hus som har åsatts taxeringsvärde.

För arrenden med besittningsskydd måsle uppsägning lill
arrendeperiodens slul ske inle endasl dä en part vill att arrendeförhållandet
skall upphöra ulan också då parlen vill all arrendet skall fortsätta men med
andra villkor.

En
uppsägning skall vara skriftlig, om inle skriftligt erkännande av uppsägningen
lämnas (8 kap. 8 S JB). När arrendatorn säger upp avtalet för villkorsändring
måste dock uppsägningen alltid vara skriftlig. En skriftlig uppsägning skall
delges motparten. Jordägaren behöver inte ange om uppsägningen avser
avflyttning eller endast ändring av villkoren för en ny arrendeperiod. Han
behöver inte heller ange skälen till atl han motsätter sig förlängning och inle
heller de villkor som han uppställer för alt gå med på en förlängning.
Arrendatorn rnåste i uppsägningen ange att han begär förlängning på ändrade
villkor. Säger han upp avtalet blankt, gäller uppsägningen för avflyttning.

En
uppsägning-av ett arrendeavtal gäller alltid avtalels upphörande. Även om
arrendatorn har sagt upp avtalet för alt arrendevillkoren skall ändras, kan han
bli tvungen alt lämna arrendestället vid avtalstidens ulgång, om jordägaren
vägrar förlängning. Sedan uppsägning har skell. skall parterna förhandla om
fortsatt arrende och om de nya arrendevillkoren. Kommer parlerna inle överens,
skall jordägaren skriftligen meddela arrendatorn alt denne, om han inte vill
flytta, har atl hänskjula tvisten till arrendenämnden inom två månader från det
att han delgivits meddelandet (9 kap. 10 8 och 10 kap. 6 a 8 JB). Någon frist
för lämnande av avflytt-ningsmedddandet är inte föreskriven.

Arrendatorns rätt till förliingning av avtalet förfaller,
om han inte hän-skjuter tvisten till arrendenämnden i rätt tid sedan han har
delgivits avflytt-

Prop. 1983/84:136 75

ningsmedddandet. Han blir då skyldig att avträda arrendet
vid arrendeperiodens slut.

Om en tvist mellan jordägaren och arrendatorn inte har
avgorts före arrendetidens ulgång, har arrendalorn räll alt sitta kvar på
arrendestället tills frågan är slutligt avgjord. De gamla villkoren skall gälla
lills slutliga villkor för samma lid blir bestämda. Bifalls arrendatorns talan
om förlängning, skall villkoren för den nya arrendeperioden fastställas enligl
9 kap. 9 8 eller 10 kap. 6 8 JB. Bifalls inle denna lalan, är arrendalorn
skyldig alt avträda arrendet. I sådant fall kan på begäran av jordägaren eller
arrendalorn skäligt uppskov med avlrädet medges.

De
nuvarande uppsägningsreglerna har utsatts för åtskillig krifik (jfr prop.
1978/79: 183 s. 28-30). En invändning är atl de försvagar arrendatorns
förhandlingsposilion. Arrendatorn kan nämligen få full visshet om jordägarens
avsikt med en uppsägning försl sedan arrendalorn har hän-skjutit tvisten lill
arrendenämnden. En annan olägenhet med del nuvarande systemet är att både
frågan om fortsatt arrende och frågan om nya arrendevillkor kan hållas svävande
under lång tid. Delta beror på atl det slår jordägaren frill alt lämna
avflytlningsmeddelande när han själv vill och att arrendatorn inle gärna
hänskjuter en (vist innan han har erhållit ett avflyitningsmeddelande. Enligl
den nuvarande ordningen tvingas vidare jordägaren all begära arrendatorns
avflyttning för att få hänskjulandefris-len atl börja löpa även fördel fall alt
jordägaren endasl vill all villkoren för del fortsatta arrendet skall prövas av
arrendenämnden. Della skapar i många fall en onödig irritation mellan parlerna.

Mol bakgrund av den kritik som har riktats mol del
nuvarande uppsäg-ningsförfarandel har kommittén funnit atl följande principer
bör vara vägledande vid utformningen av nya uppsägningsregler. Syftet med
uppsägningen bör så tidigl som möjligt slå klarl för motparten. Det bör åvila
den part som önskar en ändring av del beslående arrendeförhållandet att la
initiativ till att en tvist förs lill artendenämnden. Tvistefrågorna bör normall
vara avgjorda före den löpande arrendeperiodens utgång.

De angivna principerna har i allt väsenlligl godtagits av
remissinstanserna. Även jag anser att det nya uppsägningsförfarandei bör vila
på dessa principer.

Jag ansluter mig alltså till kommitténs förslag atl den
part som vill ha till stånd en ändring i ett arrendeförhållande också skall
vara skyldig att hänskjula en förlängnings- eller villkorstvisl till
arrendenämnden. En sådan ordning är närmast en konsekvens av principen om
parternas jämställdhet i avtalsförhållandet. Den gällande ordningen, som
innebär atl enbart arrendatorn är skyldig att hänskjula en tvist till
arrendenämnden, är enligt min mening mindre tilltalande.

Några remissinslanser. bl. a. Göta hovrätt, har pekat på
all en skyldighel för jordägaren all agera kan komma all leda lill alt anlalel
mål vid arrendenämnderna ökar. Jag anser inte att risken för en sådan ökad
målfill-

Prop.
1983/84:136 76

strömning är så stor all del finns skäl alt avslå från atl
genomföra kommitléförslaget. För atl förhindra atl den nya ordningen blir mer
kostnadskrävande än den gamla kommer jag dock alt föreslå en ändring i
förhållande till kommittéförslaget, när del gäller den tidsfrist inom vilken en
villkorstvisl skall hänskjutas lill arrendenämnden.

Jag delar vidare kommilténs uppfattning atl parterna inle
skall behöva säga upp avtalsförhållandet för all kunna få lill slånd en ändring
av arrendevillkoren för en ny arrendeperiod. I slällel för en uppsägning bör
det här räcka med en begäran om villkorsändring.

Däremoi kan jag inte ansluta mig lill kommilténs förslag alt
jordägaren alltid skall vara skyldig atl redan i uppsägningshandlingen ange
skälen fill att han motsätter sig atl arrendet föriängs vid arrendetidens slut.
Enligl min mening är det tillräckligt att grunden härför preciseras när
jordägaren hänskjuter en föriängningslvisl till arrendenämnden. En sådan tvist
skall enligl vad jag kommer atl föreslå hänskjutas så lång lid före
arrendeperiodens slul alt del inte kan anses vara av något större värde för
arrendatorn all redan uppsägningshandlingen innehåller uppgift om skälen lill
all jordägaren bestrider förlängning. Ett sådant krav på uppsägningshandlingen
skulle också tynga förfarandel. Med hänsyn lill min ståndpunkt i denna fråga är
jag inle heller beredd atl biträda kommitléns förslag atl en uppsägning alllid
skall vara skriftlig. Enligt min mening finns del inte tillräckliga skäl att la
bort den möjlighet som nu finns alt göra en muntlig uppsägning, om man
bibehåller de nuvarande kraven på en uppsägnings innehåll (se 8 kap. 8 S första
stycket JB).

När det
gäller frågan om den tidsfrist inom vilken en tvist skall hänskjutas lill
arrendenämnden efter uppsägning eller begäran om villkorsändring ansluter jag
mig till kommitténs förslag såvitt gäller förlängningslvisler. Jag föreslår
alltså att jordägaren skall hänskjula en sådan tvist senast två månader från
den dag då uppsägning senast kunde ske, eller, om uppsägningstid inte är
föreskriven, från den dag då uppsägning har skett.

Vad belräffar hänskjulandefristen vid tvister om villkoren
för en ny arrendeperiod anser jag all parterna inle bör åläggas alt hänskjula
de ifrågavarande tvisterna förrän de har haft praktiska möjligheler all i lugn
och ro Iräffa en frivillig överenskommelse. Della får dock givelvis inle leda
fill all tvistefrågorna avgörs försl lång tid efter den löpande arrendetidens
utgång. Sådana sena avgöranden är besvärande för parlerna.

Jag finner vid övervägande av det anförda alt en
villkorstvist lämpligen bör hänskjutas lill arrendenämnden senast två månader
före den nya arrendeperiodens början. Jordägaren bör. som kommillén har
föreslagil, ha rätt att hänskjula en tvist om villkoren för en ny arrendeperiod
inle bara för del fall alt han har begärt villkorsändring ulan även för del
fall all han har sagl upp avtalet i räll lid.

Som framgår av vad jag lidigare har anförl anserjag atl
jordägaren i en ansökan lill arrendenämnden i en förlängningslvisl bör ange
varför han

Prop. 1983/84:136 77

motsätter sig att avtalet förlängs. I likhel med kommittén
anserjag också atl en ansökan om villkorsändring bör innehålla uppgift om den
ändring som yrkas. Jag förordar följaktligen all del uppställs sådana krav på
de ifrågavarande ansökningarna lill arrendenämnden.

Kommitlén har också varit inne på dels all begränsa
jordägarens möjligheler all åberopa nya omsländigheler i en förlängningstvist,
dels atl begränsa parternas möjligheter alt begära annan ändring av
arrendevillkoren än som angivits i ansökan till arrendenämnden. Förslagen
förutsätter enligl min mening all förfarandel vid arrendenämnderna blir mer
domslolslikl. Jag har tidigare förklarat all jag i vart fall f.n. inte är
beredd alt föreslå någon sådan förändring av arrendenämndernas ställning (se
avsnitt 2.1). Mot bakgrund härav lägger jag inte fram förslag lill några sådana
förfaranderegler.

Arrendatorn bör, som kommillén har föreslagil, ha rätt alt
säga upp arrendeavtalet senasl två månader efler del atl ett avgörande om
villkoren för fortsatt arrende har vunnit laga kraft. Därvid bör arrendenämnden
få möjlighet all beslula om skäligt uppskov med avträdet.

Det av mig förslagna förfarandet innebär, som nämnts, atl
det är den part som vill ha lill slånd en ändring som är skyldig atl hänskjula
en förlängnings- eller villkorstvisl till arrendenämnden. Några remissinslanser
anser att även motparten bör ha en sådan hänskjuianderäll. Som skäl härtbr
anförs alt en sådan räll kan befria honom från den ovisshet som han kan sväva i
under fristen fram lill sista dagen för hänskjutande.

Föregen del villjag peka på atl en sådan hänskjutande rätt
inle i och för sig innebär någon förändring av de frister m. m. som gäller för
den som är skyldig all hänskjula en tvist. Härför krävs särskilda regler som
ålägger denne atl agera snabbare för den händelse alt motparten vänder sig till
arrendenämnden. Genom sädana regler skulle regelsystemet ytterligare
kompliceras. Som kommitlén framhåller kan vidare en ordning som ger motparten
räll alt hänskjula en tvist till arrendenämnden dra kostnader för del allmänna
genom onödiga processer. Mot bakgrund av det sagda anser jag, liksom kommittén,
atl endast den som har gjort en uppsägning eller begärt villkorsändring skall
ha rätt alt hänskjula en tvist till arrendenämnden. Jag är inte heller beredd
alt, som föreslagits av några remissinstanser, införa en rätt för motparten
lill den som har hänskjulii en villkorstvist atl anslutningsvis begära
villkorsändring.

Enligt kommitténs förslag skall uppsägningstiden vara
densamma som i dag och tillämpas även beträffande begäran om villkorsändring.
Vidare skall en uppsägningshandling och skriftlig begäran om villkorsändring
delges motparten enligl samma regler som nu gäller för delgivning av
uppsägning. Jag ansluter mig till kommitténs förslag.

Vissa av de föreslagna förfarandereglerna bör tas in i
lagen (1973: 188) om arrendenämnder och hyresnämnder. Enligl den lagen har
hyresnämnderna men inle arrendenämnderna möjlighel all uppta bevisning och att

Prop.
1983/84:136 78

meddela s.k. mellanbeslut. Jag anser alt arrendenämnderna
bör likställas med hyresnämnderna i dessa hänseenden. Jag ålerkommer lill dessa
frågor i specialmoliveringen.

2.15.2 Anläggningsarrende

Mitt förslag: I fråga om anläggningsarrende föreslås att
medlingsförfa-randel görs effektivare efler mönster av vad som nu gäller i
fråga om lokalhyra. Della innebär bl.a. alt arrendenämnden vid medlingen på
begäran av part skall yttra sig om skälig arrendeavgift och all ett sådanl
yttrande får presumiionsverkan i en senare ersäitningsprocess.

Kommitténs förslag: Frågorna, som har aktualiserats bl.a.
genom en skrivelse den 10 mars 1981 från Siockholms handelskammare (se bilaga
4), har inie behandlals av kommillén.

Remissinstanserna: Frågorna behandlas inle av
remissinstanserna.

Skäl för mitt förslag: Anläggningsarrende föreligger
enligt 11 kap. 1 8 JB när jord upplåts på arrende för annal ändamål än jordbruk
samt arrendatorn enligl upplåtelsen har rätt att för förvärvsverksamhet på
arrendeslällel uppföra eller behålla byggnad som ej är av endasl ringa
belydelse för verksamhelens bedrivande. Har upplåtelsen skett för arrendatorns
livslid eller för viss lid som understiger ell år, föreligger dock inle
anläggningsarrende.

Som tidigare har påpekats har arrendatorn vid jordbruks-
och bostadsarrende besittningsskydd, dvs. en rätt lill förlängning av
arrendeavtalet på skäliga villkor (se avsnitt 2.15.1). Reglerna härom är i
princip ivingande till arrendatorns förmån. Även bostadshyresgästerna har ett
sådanl besittningsskydd.

När det
gäller anläggningsarrende har arrendalorn ett s.k. indirekl besittningsskydd,
dvs. en räll till skadestånd av jordägaren om förlängning av arrendeavtalet
inle kommer till slånd därför alt jordägaren kräver en arrendeavgift som inle
är skälig eller uppställer någol annat villkor som strider mol god sed i
arrendeförhållanden eller eljest är obilligt. Arrendalorn har dock inle rätt
lill ersällning, om jordägaren har befogad anledning atl upplösa
arrendeförhållandet (se 11 kap. 5 8 JB). Även lokalhyresgäs-lerna har ett
sådanl indirekt besittningsskydd (se 12 kap. 56-60 SS JB).

Tvist om ersättning med anledning av en obefogad
uppsägning prövas av fastighetsdomstol. Innan-arrendaiorn får väcka lalan om
ersällning måste medling alllid ske hos arrendeniimnden. Nämnden kan - i
motsats lill vad som gäller i fråga om jordbruks- och bostadsarrende - inle
faslslälla arrendeavgift eller andra villkor för ett fortsatt arrende. Om
uppgörelse inie nås med jordägaren får anläggningsarrendaiorn flytta och hålla
sig till sin ersätlningsrätt.

Prop. 1983/84:136 79

Del indirekta besittningsskyddet vid anläggningsarrende
gäller endast för det fall all inte någol annat har avtalats (se 11 kap. 4 S
JB). Vid lokalhyra kan däremot besittningsskyddet avtalas bort i samband med
all hyresavtalet ingås endasl om hyresnämnden lämnar tillstånd lill del (se 12
kap. 56 8 andra siyckei JB).

Stockholms handelskammare har i skrivelsen den 10 mars
1981 (se bilaga 4) hemslälll all regeringen överväger sådana ändringar i
beslämmelserna rörande besittningsskydd vid anläggningsarrende, all dessa
kommer i bättre överensslämmelse med vad som gäller för övriga
nylljanderälls-former. Handelskammaren ifrågasätter inle principen om
avtalsfrihet vid nyupplåtelser men anser att arrendatorns förhandlingsposilion
är alltför svag vid en förlängning.

För egen del anserjag i likhel med handelskammaren alt del
inle finns skäl alt frångå principen om avtalsfrihet vid nyupplåtelser. Jag
anser inte heller att det finns anledning att nu införa regler om ell direkt
besittningsskydd vid anläggningsarrende. Däremoi anserjag det befogal alt
förbättra dessa arrendatorers slällning i förlängningsfallen genom alt
medlingsförfa-randei effektiviseras. Lagregler om ett effektivare
medlingsförfarande infördes år 1979 beträffande lokalhyra (se prop.
1978/79:89, CU 32, rskr 308, SFS 1979:252-2.53).

Enligt min mening bör medlingsförtarandel göras
effektivare på följande sätt.

Liksom nu bör arrendenämnden vid medlingen klarlägga
tvistefrågorna och söka förlika parlerna (se 12 S första stycket lagen om
arrendenämnder och hyresnämnder). Misslyckas medlingen skall arrendenämnden pä
begäran av jordiigaren eller arrendatorn yttra sig om den arrendeavgift som
arrendestället vid arrendetidens utgång kan anlas betinga på öppna marknaden.
Därvid skall dock bortses från arrendeanbud eller arrendeavtal som inte är
rimliga med hänsyn till det allmänna prislägel i orten för jämförliga
arrendeställen. Vidare får den ökning av arrendeställets värde som en
arrendatoY har åstadkommit beaktas endasl om särskilda skäl föreligger (jfr 12
kap. 57 a 8 första stycket JB).

Genom den föreslagna ordningen tvingar man fram bättre
utredning än f. n. om arrendeställets marknadsvärde och ger parterna ledning
vid deras bedömning av vilka medgivanden som bör göras för att fä arrendeförhållandet
förlängt.

Arrendenämndens
främsta uppgift vid medlingen bör, som nämnts, forlfarande vara alt söka
förlika parlerna. Nämnden bör alltså först undersöka om del föreligger
förutsättningar för förlikning. Om någon av parlerna har begärt att nämnden
skall yttra sig om arrendeställets värde på öppna marknaden, bör nämnden dock
inte driva sina förlikningsförsök så långt att nämnden enligl 12 8 andra
siyckei lagen om arrendenämnder och hyresnämnder lägger fram ell eget förslag
till föriikning. Nämndens yttrande bör då i stället utgöra grund för parternas
försök atl nå en överenskommelse. ■

Prop.
1983/84:136 80

När
del gäller alt i medlingsärendet ulreda arrendeställets värde på öppna
marknaden får man naturligtvis la till utgångspunkt de skäl som ligger bakom en
parts krav på högre eller lägre arrendeavgift. Ell yrkande om en höjning av
arrendeavgiften uttrycker jordägarens uppfattning om atl en förändring har
inträffat i fråga om artendeställets marknadsvärde, dvs. den arrendeavgift som
arrendeslällel betingar på öppna marknaden. Jordägaren måste rimligen kunna
ange på vad han grundar sill påslående om en förändring av delta marknadsvärde.

Det
är naturligtvis en mängd faklorer som påverkar ell arrendeställes
marknadsvärde. I princip bör till grund för bedömningen läggas anlingen ett av
tredje man lämnai arrendeanbud eller de arrendeavgifter som ulgår för andra
jämförbara arrendeställen i orten. Kan jordägaren inle åberopa anbud från
iredje man som skäl för en höjning av arrendeavgiften får alltså en bedömning
av arrendeställets marknadsvärde grundas på en ortsprisjämförelse. Sannolikt är
del emellertid i många fall svårt alt finna jämförliga arrendeställen.
Marknadsvärdet synes då kunna beräknas som produkten av det arrenderade
markområdets värde och en skälig ränta. När del gäller beräkningen av
markområdets värde och räntan kan rättspraxis såviit gäller beräkning av
avgäldsunderlag och avgäldsränla vid tomträtt för annal ändamål än
egnahemsbebyggelse ge en viss ledning. Med lanke på att en arrendator har en
betydligt osäkrare rättsställning än en tomträtlshavare bör dock räntefoten sältas
lägre än vid tomträtt.

För
all parlerna skall få ell incitament all träffa uppgörelse om arrendeavgiften
på den nivå som arrendenämnden har angett i sill yttrande, bör yttrandet
tillerkännas presumiionsverkan i en senare ersäitningsprocess. Nämndens
yttrande bör alltså få frångås i en sådan process endasl om del där visas eller
eljest är uppenbart all arrendeställets värde på öppna marknaden varit
påtagligt högre eller lägre än nämnden angett (jfr 12 kap.

57 a
S andra stycket JB). Har jordägaren vid liden för arrendenämndens

yttrande fått anbud eller träffat arrendeavtal belräffande arrendeslällel

ulan all han under medlingen har lämnai uppgift om det, bör anbudet eller

avtalet få beaktas vid prövningen i ersätlningsprocessen endasl om synner

liga skäl föreligger (jfr 12 kap. 57 a 8 Iredje stycket JB).

Jordägaren
bör under medlingen vara bunden av de villkor han har angett i uppsägningen.
Innan medlingen har avslulats bör jordägaren för förlängning av
arrendeförhållandet inle kunna kräva högre arrendeavgift eller annal för
arrendalorn oförmånligare villkor än han har uppgivit i uppsägningen. Gör
jordägaren del och kommer förlängning inte lill stånd, bör arrendalorn alllid
ha räll till ersällning enligl 11 kap. 5 8 JB (jfr 12 kap.

58 8
fjärde siyckei JB).

Arrendalorn
har vid anläggningsarrende räll atl med bibehållet indirekl besittningsskydd
säga upp avtalet för ändring av arrendevillkoren (se 11 kap. 6 a 8). I likhel
med vad sotn gäller för en lokalhyresgäst bör arrendalorn tillerkännas en rätt
atl förta verkan av en sådan uppsägning genom att

Prop. 1983/84:136 81

före arrendetidens utgång återkalla sin ansökan om medling
(jfr 12 kap. 58 a 8 andra stycket JB). Jag föreslår alltså en regel härom.

Vid såväl
jordbruks- som bostadsarrende kan arrendenämnden medge skäligt uppskov med
avträdet, om föriängning av arrendeförhållandet inle kommer till stånd.
Hyresnämnden har motsvarande möjlighet alt medge uppskov med avflyltningen vid
såväl bostads- som lokalhyra. Enligl min mening bör del även vid anläggningsartende
föreligga en möjlighel alt medge uppskov med avlrädet. Jag föreslår alltså att
arrendenämnden får möjlighel atl meddela sådanl uppskov.

2.16 Förutsättningarna för besittningsskydd vid
bostadsarrende

Mitt förslag: Någon ändring i gällande regler görs inle.
Della innebär bl.a. alt arrendatorn har besittningsskydd endasl om det på
arrendeslällel finns ett bostadshus som har åsatts taxeringsvärde (se 10 kap.
4 § JB).

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se
betänkandet s. 207-213).

Remissinstanserna: Kommitténs uppfattning all lagändring
inte behövs godtas eller lämnas utan erinran av så gott som samfiiga
remissinslanser. Sveriges villaägareförbund föreslär dock viss lagstiftning.
(Se remissammanställningen avsnill 18).

Skäl för mitt förslag: Som tidigare nämnts föreligger
bosladsartende enligl 10 kap. 1 8 JB när jord upplåts på artende för annat
ändamål än jordbruk saml arrendatorn enligt artendeupplålelsen har räll all på
artendeställel uppföra eller bibehålla ett bostadshus och det ej är uppenbart
atl upplåtelsens huvudsakliga syfte är att tillgodose någol annat ändamål än
alt bereda bostad ål arrendalorn och honom närstående. Bosladsartende torde
alltså inle kunna upplåtas ål en juridisk person. Avtal om bosladsartende skall
träffas för viss tid eller för arrendatorns livstid.

Som också
tidigare nämnts har bosladsartendalorn i princip besittningsskydd (se avsnill
2.15.1). En förutsättning för alt besittningsskydd skall föreligga är att det
då arrendeavtalet senast kan sägas upp från jordägarens sida på arrendestället
finns ell bostadshus som har åsatts taxeringsvärde (se 10 kap. 4 S första
stycket 1 JB). Denna schablonregel syftar lill atl hindra att undermålig och ej
önskvärd artendebebyggelse bevaras genom ett vidsträckt besittningsskydd (se
prop. 1968:19 s. 161-162, jfr LU 1975:18).

Före år 1981 gällde enligt kommunalskattelagen (1928: 370)
all taxeringsvärde inte skulle åsättas en byggnad på annans mark om byggnadens
värde 6 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 136

Prop. 1983/84:136 82

understeg
5000 kr. Enligt den nya faslighetstaxeringslagen (1979:1152) gäller en gräns
på'10000 kr.

Kommittén
har funnit alt del saknas skäl atl ändra taxeringsvärderegeln och har därför
inte föreslagil någon lagändring.

Kommilténs
förslag har godtagils eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.
Sveriges villaägareförbund framhåller dock att del finns hus som rätteligen
borde ha åsatts taxeringsvärde vid den allmänna faslighets-taxeringen eller som
därefter förbättrats i sådan ulsträckning atl värdegränsen 10000 kr.
överskridits utan att för den skull de nuvarande reglerna om särskild
fastighetstaxering föranleder taxering. I sådana fall borde del helst finnas en
möjlighet för artendalorn atl få taxeringsvärde åsätt byggnaden.

För
egen del ansluter jag mig till uppfattningen att det inte finns skäl atl ändra
taxeringsvärderegeln. Enligl min mening bör inte regelsystemet kompliceras på
sätt som villaägateförbundet har föreslagil.

Svenska
förbundet för koloniträdgårdar och fritidsbyar har i sill remissyttrande
hemställt att reglerna om bostadsarrende ändras så att koloniträdgårdsinnehavarnas
rättsställning stärks (se även motion 1982/83:1219). Den av förbundet väckta
frågan har anknylning till kommitténs förslag när det gäller
underartendalorernas rättställning. Som jag inledningsvis har påpekat (se
avsnitt 2.1) kommer jag atl ta ställning till den frågan senare. Jag avser att
i det sammanhanget behandla även den av förbundel väckta frågan.

2.17
Följdändringar i fråga om fiskearrenden

Kommitlén
har föreslagit alt förslagen såvitt gäller arbetsavtal i samband med
jordbruksarrende (avsnitt 2.12), ränta på retroaktiv arrendeavgift (avsnitt
2.13), dispensreglerna (avsnitt 2.14) saml förfarandel vid förlängnings- och
villkorstvisier vid jordbruksartende och bosladsartende (avsnitt 2.15.1) skall
gälla även vid fiskearrende.

Kommilténs
förslag har, med ett undantag, godtagits eller lämnats ulan erinran av
remissinstanserna. Fiskeristyrelsen har anfört att det är relativt vanligi att
artendatorerna ålar sig att svara för fiskelillsynen på de arrenderade
vattnen. Sådana åtaganden påverkar i sin lur den. överenskomna artendeavgiflen.
Styrelsen anser det visserligen principiellt rikfigt atl ar-betsåtaganden inte
längre skall kunna utgöra en del av arrendeavtalet. Med hänsyn lill effeklerna
på fisketillsynen är dock styrelsen inle beredd att tillstyrka kommitténs
förslag såvitl gäller arbetsavtal i samband med fis-keartende.

För
egen del delar jag kommitténs uppfattning atl de berörda förslagen med hänsyn
till sin karakiär och önskemålet om så långt möjligl enhetliga regler för olika
arrendeformer bör gälla även beträffande fiskearrende. Har arrendatorn åtagit
sig att svara för fisketillsynen på de artenderade vattnen

Prop.
1983/84:136 83

torde
delta enligl min mening i normalfallet inte böra ses som ett arbetsåta-gande
utan behandlas på samma sätt som den vårdnadsplikt som åvilar en
jordbruksartendator (se avsnitt 2.10). Jag anser med hänsyn härtill att det
inte föreligger nägon nämnvärd risk för att negativa effekter skulle uppkomma
på fiskelillsynen, om reglerna om arbetsavtal i samband med artende upphävs
även såvitl gäller fiskearrende.

Under
hänvisning lill det sagda föreslår jag atl de berörda förslagen arbelas in i
lagen om fiskeartenden.

2.18
Ikraftträdande m. m.

Den
nya lagstiftningen bör träda i kraft den 1 januari 1985. Äldre regler bör dock
alltjämt gälla i vissa fall.

De äldre reglerna såviit
gäller investeringar i nyläckdikning (avsnitt 2.2), upplåtelsetiden vid
kommunala jordbruksarrenden (avsnitt 2.5), artendatorns överlåtelserätt
(avsnitt 2.7), arrendatorns vårdnadsplikt när det gäller jordbruksmarken
(avsnitt 2.10), maximitiden för upplåtelse av jordbruksarrende (avsnitt 2.11)
saml arbetsavtal i samband med jordbruksartende (avsnitt 2.12) bör enligt min
mening gälla i fråga om artendeavtal som har ingåtts före ikraftträdandet fram
till den lidpunkt lill vilken jordägaren tidigast kan säga upp avtalet genom
uppsägning efler ikraftträdandet. En så utformad övergångsregel synes ligga väl
i linje med lagsliftningspraxis på artendeomrädet. Av sociala skäl bör dock de
nya reglerna om artendalorns överlåtelserätt gälla även dessförinnan
beträffande äldre avtal, om anfingen arrendalorn ensam eller arrendatorn och
före honom hans make eller någon av hans föräldrar när fillstånd söks har
brukat artendeställel under sammanlagt minsl tio år. Vidare anser jag alt de
nya reglerna om miljöinvesteringar (avsnitt 2.2) bör bli omedelbart tillämpliga
på äldre avlal.

Det
nya kravel alt en ansökan om dispens måste göras inom en månad från det att
avtalet ingicks (se härom avsnitt 2.14) kan givelvis inle göras direkt
tillämpligt på artendeavtal som har ingåtts före ikraftträdandet. Jag förordar
all tiden för ansökan om dispens i dessa fall skall räknas från den I januari
1985, dvs. alt en sådan ansökan alltid skall få göras före den 1 februari 1985.

Har
ett arrendeavtal sagts upp före ikraftträdandet bör givetvis de äldre
bestämmelserna om uppsägning och hänskjutande till arrendenämnd alltjämt
gälla. Jag förordar följaktligen att de nya reglerna om förfarandel vid
förlängnings- och villkorstvister (avsnitt 2.15) inte skall gälla om uppsägningen
har skett före ikraftträdandet.

En
artendetvist som har anhängiggjorls vid domstol eller arrendenämnd före
ikraftträdandet bör prövas enligt äldre bestämmelser. Detta innebär bl. a. atl
de nya reglerna om ränta på retroaktiv artendeavgift (avsnitt 2.13) inte blir
tillämpliga i mål som har anhängiggjorts före ikraftträdandet.

Prop.
1983/84:136 84

Vad
slutligen gäller den nya lagen om artendalorers rätt att förvärva
arrendestället (avsnitt 2.6) bör den få tillämpas även beträffande artendeavtal
som har ingåtts före ikraftträdandet. Denna ordning, som är påkallad bl. a. av
sociala skäl, motsvarar kommitléns förslag.

De
förslag somjag har lagl fram innebär nya arbetsuppgifter för bl.a.
inskrivningsmyndigheterna och artendenämnderna. Dessa uppgifter kan, enligt min
mening, klaras av inom ramen för tillgängliga resurser.

3 Upprättade
lagförslag

I
enlighel med del anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag lill

1.
lag om ändring i jordabalken,

2.
lag om artendalorers rätt att
förvärva arrendestället,

3.
lag om ändring i lagen (1973:
188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

4.
lag om ändring i lagen (1957;
390) om fiskearrenden.

Förslagel
under 4 har upprättats i samråd med chefen för jordbruksdepartementet.
Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5.

4 Specialmotivering

4.1
Förslaget till lag om ändring i jordabalken

4
kap. 18

Ändringen
i andra stycket innebär all del formkrav för fastighetsöverlåtelser som
föreskrivs i första stycket inte kommer att gälla vid överlåtelser enligl den
nya lagen om artendatorers rätt alt förvärva artendeställel (se 11 8 nämnda lag
samt prop. I981'82: 169 s. 99 och 104).

7
kap. 5 §

Ändringarna
i första stycket har behandlats i den allmänna motiveringen (se avsnitt 2.11).
De innebär dels alt maximitiden för upplåtelse av jordbruksartende utom
stadsplan sänks från 50 till 25 år, dels atl möjlighelen atl upplåta
jordbruksartende för någons livstid avskaffas. För upplåtelser inom stadsplan
gäller redan nu en maximitid av 25 år. De nya bestämmelserna blir inte
omedelbart tillämpliga pä upplåtelser som har gjorts före ikraftträdandet (se
vidare punklen 4 i övergångsbestämmelserna).

Om
någon efter ikraftträdandet gör en livstidsupplåtelse av jordbruksarrende
kommer avtalet atl gälla för fem är (se 9 kap. 2 S första stycket).

Av tredje stycket i
förevarande paragraf framgår att första stycket inle gäller upplåtelser som
görs av staten (se även 9 kap. 2 S första stycket).

Prop.
1983/84:136 85

8
kap. 2 8

Ändringarna
i andra stycket har behandlals i den allmänna mofiveringen (se avsnitt 2.14)
och innebär att en ansökan om dispens inte fär göras senare än en månad efler
del atl avlalel ingicks. Görs en ansökan för sent skall ansökningen avvisas.
Upplåtelsen kommer då all beslå men de avtalsvillkor som kräver dispens kommer
inle att gälla. I slällel för ett sådant villkor kommer att gälla vad som
föreskrivs i den beslämmelse från vilken dispens krävs. Om en dispensansökan
däremot prövas i sak och avslås, gäller fortfarande att avlalel förfaller, om
inte någol annat fiar överenskommits (se prop. 1970; 20 s. B 935).

I
fråga om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller enligt en särskild
övergångsregel att ansökan om dispens skall göras inom en månad från
ikraftträdandet (se punkten 5 i övergångsbestämmelserna).

8
kap. 8 S

I
första stycket behålls möjligheten alt göra en muntlig uppsägning, om
skriftligt erkännande lämnas av uppsägningen (se härom avsnitt 2.15.1 i den
allmänna motiveringen). Skriftlig uppsägning blir i fortsätlningen obligatorisk
endasl vid anläggningsartende (se prop 1973:23 s. 152). Att kravet på skriftlig
uppsägning i övrigt tas bort hänger samman med atl en arrendator enligt de nya
reglerna inte behöver säga upp ell avlal om jordbruks-eller bostadsarrende för
att få till stånd en villkorsändring.

I
femte stycket har ordet "vräkning" bytts ut mot "avhysning"
Gfr 16 kap. 1 8 ulsökningsbalken).

8
kap. 23 8

Frågan
om arbetsavtal i samband med jordbruksarrende har behandlals i den allmänna
motiveringen (se avsnitt 2.12). Reglerna i 9 kap. 36-39 88 om sådana avlal
upphävs. Som en följd härav upphävs även den särskilda förverkandegrunden i
första stycket 2 i förevarande paragraf. Detta har i sin tur lett till alt
punkterna 3-6 har fått nya nummer, 2-5.

Lagändringarna
innebär inte ett förbud mol atl la in ett arbetsavtal som en del av ell
artendeavtal. Ell sådanl villkor lorde kunna få belydelse vid fillämpning av
förverkanderegeln i första stycket 5 förevarande paragraf.

Jag
vill även hänvisa till vad jag i den allmänna motiveringen (se avsnill 2.10)
har anfört om förverkande av jordbruksartende på grund av vanvård (se första
siyckei 2 förevarande paragraf samt 9 kap. 15 8).

8
kap. 24 8

Ulöver
språkliga justeringar har en följdändring gjorts i hänvisningen till 8 kap. 23
8.

8
kap. 27 §

I
beslämmelsen, som är ny, erinras om den nya lagen om arrendatorers räll all
förvärva artendeställel (se vidare avsnill 4.2).

Prop.
1983/84:136 86

8
kap. 318

Genom
ändringar i första stycket har parterna fillagts rätt att vid fastighetsdomstolen
klandra artendenämndens beslut enligl vissa nu införda eller ändrade
bestämmelser. Klanderrält föreligger beträffande nämndens beslut i fråga om
dels uppskov med avträde enligt 9 kap. 12 b S och 11 kap. 6 b S, dels
jordägarens byggnadsskyldighet m. m. enligt 9 kap. 17 a S, dels överlåtelserätt
enligt 9 kap. 31 S i dess nya lydelse, dels fastställande av arrendevillkor
enligt 11 kap. 6 b 8.

8 kap.
33 S

I
paragrafen regleras möjligheten att överklaga fastighetsdomstolens dom i sådana
frågor som fastighetsdomstolen har prövat med stöd av 8 kap. 31 8.

I
likhet med vad som i övrigt gäller belräffande frågor om fastställande av
artendevillkor får fastighetsdomstolens dom inte överklagas när det är fråga om
fastställande av arrendevillkor enligt 11 kap. 6 b 8. Inte heller får talan
föras mot fastighetsdomstolens dom i fråga om jordägarens byggnadsskyldighet
m.m. enligt 9 kap. 17 a 8. En motsvarande ordning gäller redan nu beträffande
fastighetsdomstolens avgörande av frågor om jordägarens byggnadsskyldighet
enligt 9 kap. 18 S.

Slutligen
föreskrivs att överklagande inte får ske av hovrättens dom i fråga om
överlåtelse av artendeavtal enligt 9 kap. 31 8 i dess nya lydelse och om
uppskov med avträde enligl 9 kap. 12 b 8 eller 11 kap. 6 b 8. Redan nu gäller
ett sådant fullföljdsförbud i fråga om uppskov med avträde enligt

9 kap.
13 Seller 10 kap. 6 a 8.

9
kap. 2 8

Genom
ändringarna i första stycket klargörs atl möjlighelen all upplåta
jordbruksarrende för någons livslid har avskaffats utom för del fall all staten
är upplåtare (se härorfi avsnill 2.11 i den allmänna motiveringen samt vad som
anförts vid 7 kap. 5 S).

Ändringen
i andra stycket har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5). Den
generella rätten för kommunerna alt upplåta gårdsartenden med en artendelid om
ett år tsis bort. Kommunerna blir - i likhet med övriga jordägare — skyldiga
all söka dispens hos arrendenämnden, om man vill att arrendetiden skal
understiga fem år.

De
nya reglerna i första och andra styckena skall inle omedelbart tillämpas på
avtal som har ingåtts före ikraftträdandet (se vidare punklen 4 i
övergångsbestämmelserna).

9
kap. 3 S

De
nya reglerna om förfarandel vid förlängnings- och villkorstvisier vid
jordbruksartende har behandlats i den allmänna motiveringen (se avsnitt
2.15.1).

Prop. 1983/84:136 87

Enligt
första stycket skall uppsägning användas om jordägaren eller artendalorn vill
att avtalet skall upphöra att gälla vid arrendetidens utgång. Vill jordägaren
eller artendalorn alt avtalet skall bestå men på ändrade villkor behöver
uppsägning inte ske. Den part som vill ha fill stånd en ändring skall i stället
meddela motparten della i den ordning som enligl 8 kap. 8 S gäller för
uppsägning. En begäran om villkorsändring skall således vara skriftlig, om inte
skriftligt erkännande lämnas om att begäran har gjorts. En skriftlig begäran om
villkorsändring skall delges på motsvarande sätt som en uppsägning. Den som är behörig
atl la emot arrendeavgift på jordägarens vägnar är också behörig att ta emot en
begäran om villkorsändring.

Uppsägningstiden
är, liksom enligt nu gällande regler, ett år om artendeavtalet är minsl
femårigt och åtta månader om avtalstiden är kortare. Moisvarande lidsfrister
gäller för en begäran om villkorsändring.

Enligt
andra stycket förlängs avlalel på i princip oförändrade villkor, om inte
uppsägning sker och inte heller villkorsändring begärs. En motsvarande
förlängning kommer lill slånd om en tvist i anledning av en uppsägning eller en
begäran om villkorsändring inte hänskjuts till artendenämnden i rätt fid av den
part som har gjort en uppsägning eller begärt villkorsändring (se 9 kap. 10 8
iredje stycket). Har begäran om villkorsändring gjorts, förlängs avtalet på den
lid och de villkor i övrigt som besläms enligt 9 kap. 9 8.

9
kap. 7 8

Enligl
första stycket 2 i nu gällande lydelse kan frågan om förlängning av ett
artendeavtal inte aktualiseras om jordägaren har sagl upp avlalel på den
grunden atl artenderätten är förverkad eller att pant eller borgert som
arrendatorn har ställt har försämrats och jordägaren därför enligt 8 kap. 14 8
har rätt alt säga upp avtalet. I sådana fall är uppsägningen antingen befogad,
och då är artendatorn skyldig alt flytta, eller obefogad, och då beslår
artendeförhållandel som om uppsägning inte hade skell. Vägrar arrendalorn alt
flytta, kan jordägaren få frågan prövad av fasfighetsdom-stol eller, i mål
enligl handräckningslagen (1981:847), av tingsrätt. Artendenämnden kan inle
pröva en uppsägning som har skell på någon nu nämnd grund. Däremot kan nämnden
i en förlängningslvisl pröva om en sådan grund föreligger, för det fall att
grunden inle har åberopats i uppsägningen (se 9 kap. 8 8 första stycket 1).

Kommittén
har framhållit (betänkandet s. 194) att det kan bero på tillfälliga
omständigheter om jordägaren i uppsägningen åberopar atl förverkande
föreligger eller om han inte gör det. Däremoi finns del skäl att fästa avseende
vid om jordägaren vill att avtalet upphör omedelbart, ulan atl man avvaktar
artendeperiodens utgång. Med hänsyn härtill har kommitlén föreslagit att
artendenämnderna skall få behandla samfiiga uppsägningar till artendeperiodens
utgång, alltså även sådana där t.ex. förver-

Prop. 1983/84:136 88

kände har åberopats som besitlriingsbrylande grund i
uppsägningen Gfr i fråga om hyra SOU 1981:77 s. 239 och 358).

Vad
kommitlén anfört har godtagits av remissinstanserna och även jag ansluter mig
till kommitléns förslag. Den aktuella regeln har ändrals så alt arrendenämnden
skall pröva en uppsägning på grund av förverkande, om del i uppsägningen
uttryckligen anges alt uppsägningen sker lill artendelidens utgång (se vidare
9 kap. 8 S första stycket 1). Efter en sådan uppsägning blir jordägaren alltså
skyldig alt hänskjula en förlängningslvisl lill arrendenämnden, om inte
artendatorn går med på aU avträda arrendet (se 9 kap. 10 8 första stycket).

Den nya
regeln innebär alt en uppsägning liksom hittills inle kan leda lill en
föriängningslvisl, om i uppsägningen anges all den sker med anledning av att
arrenderätten är förverkait men inget sägs om lill vilken tid som uppsägningen
sker. I sådanl fall upphör avtalet enligt 8 kap. 4 8 JB i princip på den fardag
som inträlfar närmasl efter uppsägningen, om arrenderätten verkligen är
förverkad.

9 kap. 8 S

Ändringen i inledningen av första stycket hänger samman
med alt artendatorn inte längre behöver säga upp avtalet, om han vill ha lill
stånd en villkorsändring (se 9 kap. 3 8 första stycket).

När del gäller motiven till ändringen i första stycket 1
hänvisas lill vad som har anförts vid 9 kap. 7 S.

9 kap. 10 8

Paragrafen, som har behandlats i den allmänna motiveringen
(se avsnill 2.15.1), innehåller bestämmelser om hur förlängnings- och
villkorstvisier skall hänskjutas till arrendenämnden. De nya bestämmelserna
innebär bl.a. alt det s. k. avflyttningsmecidelandet försvinner.

\ första
stycket lagfästs den nya principen atl jordägaren - och inle som f. n.
arrendatorn - skall hänskjula sådana förlängnings- eller villkorstvisier till
artendenämnden som har uppkommit i anledning av atl jordägaren har sagl upp
arrendeavtalet. Hänskjutande av en sådan tvist skall ske inom två månader från
den dag då uppsägning senasl kunde ske eller, om uppsägningslid inte är
föreskriven (t. ex. vid uppsägning enligl 9 kap. 30 S), från den dag då
uppsägning har skett. Jordägaren får dock alltid hänskjula en villkorstvist
efter uppsägning enligt 9 kap. 3 S inom den frist som gäller när
villkorsändring har begärts, dvs. senasl två månader före den nya
arrendeperiodens början. Denna föriängda tidsfrist för hänskjutande gäller
endasl uppsägningar enligt nämnda lagrum och således inle för del fall all
uppsägning har skeU enligt t. ex. 9 kap. 30 eller 33 SS.

De berörda
reglerna gäller endasl uppsägningar från jordägarens sida. Om artendalorn säger
upp avtalet blir någon förlängnings- eller villkorstvisl inle akluell.
Artendalorn har då aU flyUa vid artendelidens slul. Den

Prop.
1983/84:136 89

nuvarande möjlighelen för arrendatorn atl säga upp avtalet
och i uppsägningen begära föriängning av avtalet på ändrade villkor har
ersalls med en rätt för artendatorn alt begära villkorsändring.

Något hänskjutande av en förlängningstvist behövs givetvis
inte om överenskommelse har träffats om att artendatorn skall avflytta, t.ex.
genom alt artendatorn meddelar jordägaren atl han godtar uppsägningen. I sådanl
fall föreligger ju ingen tvist. Ur jordägarens synpunkl torde del många gånger
vara lämpligt atl ett åtagande från artendatorns sida att avflytta vid artendeperiodens
slul dokumenteras skriftligen.

Enligl andra siyckei skall den som har
begärt.villkorsändring hänskjula en villkorstvisl senast två månader före den
nya arrendeperiodens böijan.

Enligl tredje stycket är en uppsägning eller en begäran om
villkorsändring ulan verkan, om de tidsfrister som har föreskrivits i första
eller andra siyckei inle iakttas. Avlalel föriängs då på i princip oförändrade
villkor (se 9 kap. 3 8).

Av 8 S lagen om artendenämnder och hyresnämnder (se avsniu
4.3) framgår all tvister som avses i förevarande paragraf skall hänskjutas till
arrendenämnden genom en skriftlig ansökan. Av nämnda paragraf följer också alt
sädana ansökningar skall innehålla uppgift om de skäl som åberopas mol
föriängning resp. uppgift om den ändring av villkoren som begärs.

9 kap. 118

Andra stycket, som är nytt, innebär inte någon ändring i
sak utan är en följd av uppdelningen i förlängnings- och villkorstvisier.

9 kap. 12 8

Ändringarna i paragrafen är en följd av de nya reglerna om
förfarandel vid föriängnings- och villkorstvister (se 9 kap. 3 8). Paragrafen
har disponerats så att den s. k. preklusionsregeln i andra stycket andra
meningen endasl gäller i förlängningslvisler (se prop. 1973:23 s. 126-129, 153
och 177 saml i fråga om moisvarande beslämmelse vid hyra även SOU 1981:77 s.
368 och 371).

9 kap. 12 a 8

Paragrafen är ny öfr 9 kap. 14 c 8 i kommilténs förslag)
och har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.13). De nya
beslämmelserna innebär att arendalorn blir skyldig atl betala ränla på en
retroaktiv artende-höjning och aU jordägaren skall belala ränla om avgiften
sänks.

Av övergångsbestämmelserna (se punkl 2) följer atl de nya
räntebestämmelserna inte skall tillämpas om tvisten har anhängiggorts före
ikraftträdandet (se även avsnill 2.18 i den allmänna motiveringen).

Prop. 1983/84:136 90

9 kap. 12 b 8

Paragrafen är ny Gfr 9 kap. 14 d och e SS i kommitténs
förslag) och har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.15.1).

Enligt första stycket får artendalorn en rätt alt i förlid
säga upp artendet, om han finner atl han inle kan acceptera de villkor som har
fastställts i en förlängnings- eller villkorstvisl. Av 8 kap. 4 8 andra stycket
följer atl avlalel efler en sådan uppsägning upphör alt gälla på den fardag (14
mars) som inträffar närmast efler sex månader från uppsägningen. De nya villkoren
gäller lill dess avtalet upphör.

Enligl andra stycket får arrendenämnden på begäran av
jordägaren eller arrendatorn medge skäligt uppskov med avträdet. Ansökan om
uppskov får inle göras senare än två månader efler uppsägningen.

Artendalorn har inte rätt alt säga upp avlalel enligl
denna paragraf, om villkoren har fastställts enligl 12 8 i dess äldre lydelse.

9 kap. 13 8

Ändringen i första stycket är en följd av all
partsslällningen i förlängningslvisler enligt det nya förfarandel är omvänd
mol f. n.

9 kap. 15 S

Paragrafen innehåller bestämmelser om arrendatorns
vårdnadsplikl och har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnill 2.10).
Ändringen, som innebär alt jordbruksmarken skall brukas enligl 3 8 lagen om
skölsel av jordbruksmark, får betydelse även när del gäller frågan om
förverkande av arrenderätten vid brislande skölsel av jordbruksmarken (se 8
kap. 23 8 första siyckei 2). Ändringen omfallar även avtal som har ingåtts före
ikraftträdandet men först från den tidpunkt lill vilken jordägaren lidigasl kan
säga upp avlalel genom uppsägning efler ikraftträdandet (se punkt 4 i
övergångsbestämmelserna).

9 kap. 17 S

Ändringen i första stycket beror på att hälsovårdsstadgan
(1958:663) har ersaUs av hälsoskyddslagen (1982: 1080).

9 kap. 17 a 8

Paragrafen, som är ny, har behandlats i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.2). Jordägaren åläggs en principiell skyldighel att
låta utföra investeringar som påfordras av en myndighet. Bestämmelserna har
utformats efter mönster av vad som nu gäller beträffande jordägarens byggnadsskyldighet
enligt 9 kap. 18 8 (angående den närmare innebörden av den paragrafen se prop.
1970:20 s. B 875-878 och 990-991 samt s. A 368-372 och 407-408).

Prop.
1983/84:136 91

En
första förutsättning för alt de nya bestämmelserna skall bli tillämpliga är att
en myndighets beslut innebär atl en investering måste göras på arrendestället
för att artendatorn skall få fortsätta sin verksamhel. Paragrafen blir alltså
inte tillämplig, om myndigheten meddelaren totalt förbud för en viss
verksamhel. Verkan av ell sådanl förbud på rättsförhållandet mellan jordägaren
och artendalorn får liksom hittills lösas mol bakgrund av allmänna
avtalsrättsliga grundsatser.

För
att paragrafen skall bli tillämplig måsle vidare myndighetens beslut innebära
atl hinder uppslår eller kan uppslå för arrendalorn att använda den artenderade
egendomen helt eller delvis för det avsedda ändamålet. Om t.ex. myndigheten
kräver en inveslering för att arrendalorn skall få fortsätta att ha djur på
gården, blir paragrafen inte tillämplig för del fall all arrendeavtalet stadgar
förbud mot djurhållning.

Paragrafen
blir inte heller tillämplig om investeringen ingår i artendatorns
underhållsskyldighet enligl 9 kap. 15 8. Frågan om en viss åtgärd skall
hänföras till det löpande underhållel eller utgöra en ny- eller ombyggnad
berörs bl. a. i motiven till 9 kap. 18 8 (se prop. 1970:20 s. B 876-877). Vad
som där sägs kan tjäna till ledning även när del gäller den nu ifrågavarande
regeln. Liksom hittills får den närmare avgränsningen mellan underhålls- och
byggnadsskyldighet överlämnas till rättstillämpningen.

Jordägaren har enligl 9
kap. 18 8 Qärde stycket ingen byggnadsskyldighet när del gäller anläggningar
som har undantagits från arrendatorns underhållsskyldighet. I förevarande
paragraf har gjorts ell moisvarande undanlag. Om exempelvis ladugården på ett
artendeställe har undantagits från arrendatorns underhållsskyldighet, kan
jordägaren inte åläggas atl förbäitra ladugården eller gödselvårdsanläggningen
i anledning av ett myn-dighelsingripande mot arrendatorns djurhållning. Leder
ingripandel lill alt arrendatorns verksamhel måste förändras, har han
emellertid rätt till skälig nedsältning av arrendeavgiften. Han har även rätt
all säga upp avlalel, om inte arbelel är av ringa belydelse. Del sagda gäller
dock endast för del fall att nägol annal inle har avtalats.

Jordägarens
investeringsskyldighel inträder endast om invesleringen behövs med hänsyn till
en ändamålsenlig planläggning av jordbruket på arrendeslällel Gfr 9 kap. 18 8
första siyckei andra meningen). I denna fråga bör lantbruksnämndernas
sakkunskap utnyttjas. Arrendenämnden skall därför inhämta yttrande från
lantbruksnämnden (se 17 8 andra stycket lagen om arrendenämnder och
hyresnämnder samt avsnitt 4.3).

Om
jordägaren inte fullgör ett arbete som åligger honom enligt förevarande
paragraf, får artendatorn utföra det på jordägarens bekostnad. Arrendenämnden
skall dock dessförinnan, om artendalorn begär del, faslslälla en beräknad
kostnad för arbetet. Sedan arbetet har fullbordats är arrendatorn berättigad
till ersättning av jordägaren med det fastställda beloppet Gfr 9 kap. 18 8
andra stycket).

Jordägarens
investeringsskyldighel kan aktualiseras när som helst under

Prop.
1983/84:136 92

en
artendeperiod. Jordägaren hcir därför fått en möjlighel alt under den löpande
artendeperioden få till slånd en skälig höjning av arrendeavgiften, om
artenderättens värde har ökat genom ny- eller ombyggnaden (se 9 kap. 22 8).

De
nya beslämmelserna blir omedelbart tillämpliga även på avtal som har ingåtts
före ikraftträdandet (s;e avsnill 2.18 i den allmänna motiveringen).

9
kap. 20 8

Genom
ändringen i första siyckei förhindras alt arrendatorn får dubbel ersättning för
en inveslering som är ersällningsgill enligl 9 kap. 17 a 5.

9
kap. 21 §

Ändringen
i första siyckei har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2) och
innebär atl den nu dispositiva regeln om artendatorns rätt lill ersättning för
ny täckdikning görs tvingande. Ändringen omfattar även avtal som har ingåtts
före ikraftträdandet men först från den tidpunkl lill vilken jordägaren
tidigast kan säga upp avtalet genom uppsägning efter ikraftträdandet (se punkt
4 i övergångsbestämmelserna).

9
kap. 22 8

Ändringen
i förevarande paragraf hänger samman med de nya beslämmelserna om jordägarens
investeringsskyldighel. Jag hänvisar fill vad som anförts vid 9 kap. 17 a 8.

9
kap. 24 8

Ändringen
i tredje stycket har tillkommit i anledning av en skrivelse den 5 maj 1983 från
lantbruksstyrelsen, vari anförs bl. a. följande.

När
en jordbruksarrendator tillträder eller avträder skall syn hållas, om inle
annal avtalats (9 kap. 23 S). Synen får påbörjas tidigast sex månader före
tillträde/avträde och skall vara avslutad inom fyra månader från
till-trädes-/avträdesdagen, "om ej rätten på begäran av synemännen medger
all synen får avslutas senare" (9 kap. 24 8 iredje stycket). För de flesta
jordbruksartendena är den 14 mars tillträdes- och avträdesdag Gfr 8 kap. 4 8).
Del belyder att synen då skall vara avslutad senast den 14 juli.

När
det gäller förekomsten av flyghavre, kan i störte delen av Sverige utbredningen
och omfatiningen inle klarläggas förtän efter den 14 juli. Flyghavre har blivit
ett problem som drabbar alll fler gårdar. Synen, som skall omfatta även
förekomst av svårare ogräs, kan därför på många håll inte slutföras inom den
tid lagen anger. Synemännen är då hänvisade lill all begära dispens. Sådan
lämnas regelmässigt men föranleder koslnader i form av ansökningsavgifl och medför
dessutom ett inte obetydligt administrativt arbele för både
fastighetsdomstolen och synemännen.

Prop.
1983/84:136 93

Jag
delar lantbruksslyrelsens uppfallning att syn som behövs för all undersöka
förekomsten av ogräs bör kunna få äga rum utan medgivande av rätlen, om synen
avslutas senasl inom två månader efter utgången av den fyramånadersfrist som nu
gäller. Bestämmelsen har formulerats så all en sådan förlängd tidsfrist gäller.

9
kap. 29 S

Paragrafen
har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.12) och jag hänvisar till
vad jag har anfört där.

9
kap. 31 8

Paragrafen,
som har behandlats i den allmänna mofiveringen (avsnitt 2.7) innehåller
bestämmelser om arrendatorns rätt all överlåta arrenderätten.

F.
n. får en jordbruksarrendator överiåta artenderätl utan jordägarens samtycke
endast om artendeavtalet är slulel för viss tid som inte understiger lio år.
Regeln är dispositiv. Artendatorns överlåtelserätt ulvidgas nu så atl en
artendalor - oberoende av artendelidens längd - får en tvingande rätt atl
överlåta artenderätten till sin make eller avkomling.

De
nya bestämmelserna gäller även i fråga om avtal som har ingålls före
ikraftträdandet men försl från den tidpunkl till vilken jordägaren tidigast kan
säga upp avtalet genom uppsägning efler ikraftträdandet. I vissa fall får dock
de nya beslämmelserna lillämpas redan dessförinnan (se punkten 4 i
övergångsbestämmelserna).

Ändringen
i första stycket år redaktionell.

Andra
stycket är oförändrai i förhållande till gällande rätt.

Tredje
stycket år nytt och innehåller bestämmelser om den utvidgade överlåtelserätten.
En förutsättning för denna är all arrendestället är en lämplig brukningsenhet,
dvs. är ett utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksföretag (se 4 och 7 88
jordförvärvslagen saml prop. 1978/79:85 s. 23). Denna fråga skall
artendenämnden avgöra med ledning av det yttrande som lanlbruksnämnden har
avgivit i ärendet (se 17 S lagen om arrendenämnder och hyresnämnder saml
avsnitt 4.3). Artendenämnden skallläm-na tillstånd lill överlåtelsen, om inte
jordägaren har befogad anledning att motsätta sig den. Jag hänvisar lill vad
som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.7) om den intresseavvägning
som här skall ske. Även vid denna bedömning kan lantbruksnämndens yttrande bli
av betydelse, t. ex. om där görs ultalanden om den tilltänkte arrendatorns
yrkeskunskaper.

Artendenämndens
beslut kan överklagas till fastighetsdomstolen (se 8 kap. 31 S).

Fjärde stycket motsvarar
del nuvarande tredje stycket med tillägg av en ny Iredje mening. Enligt den nya
meningen har artendalorns dödsbo samma rätt fill överlåtelse enligt tredje
stycket som artendatorn. Artendalorns .

Prop.
1983/84:136 94

dödsbo
har alltså rätt att under de förulsällningar som anges i Iredje stycket
överlåta artenderätten lill artendatorns make eller avkomling.

Femte
stycket motsvarar det nuvarande fjärde stycket. Beslämmelsen har dock
formulerats om så att den täcker även de fall som avses i Iredje stycket. Del
innebär att artenderätten till ett ulvecklat eller utvecklingsbart
lantbruksföretag får övergå till arrendatorns make eller avkomling genom t. ex.
arv under de förutsättningar som anges i tredje stycket.

9 kap.
36-39 88

Frågan
om arbetsavtal i samband med jordbruksarrende har behandlals i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.12). Reglerna i förevarande paragrafer om sådana avtal
upphävs (se även 8 kap. 23 8 och 9 kap. 29 S).

10 kap.
3 8

De
nya reglerna om förfarandet vid förlängnings- och villkorstvisier vid
bosladsartende har behandlats i den allmänna motiveringen (se avsnitt 2.15.1).
Ändringarna i paragrafen motsvarar de ändringar som i fråga om jordbruksartende
har gjorts i 9 kap. 3 8 och jag hänvisar lill vad som anförts vid den
paragrafen.

10
kap. 4 8

Ändringen
i första siyckei 2 moisvarar den ändring som i fråga om jordbruksartende gjorts
i 9 kap. 7 8 och jag hänvisar lill vad som anförts vid den paragrafen.

10
kap. 5 8

Ändringarna
i första stycket motsvarar de ändringar som i fråga om jordbruksarrende har
gjorts i 9 kap. 8 8 och jag hänvisar till vad som anförts vid den paragrafen.

10 kap.
6 a 8

Paragrafen
innehåller en hänvisning till beslämmelserna om jordbruksarrende i 9 kap. 9
a-13 8S. Hänvisningen behöver inle ändras men får ett nytt innehåll genom de
ändringar och tillägg som görs i de angivna paragraferna. Hänvisningen kommer
också all omfatta de nya 9 kap. 12 a och 12 b 88.

11 kap.
5 a S

Paragrafen
är ny och har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnill 2.15.2). De nya
beslämmelserna, som skall göra medlingsförfarandel vid anläggningsartende
effektivare, har utformats efter mönsler av vad som gäller vid lokalhyra enligt
12 kap. 57 a S (se prop. 1978/79:89, CU 32, rskr 308, SFS 1979:252).

Enligt
11 kap. 5 8 första stycket blir jordägaren - om inle något annat

Prop. 1983/84:136 95

har
avtalals (se II kap. 4 8) - ersältningsskyldig, om han för
förlängning kräver en artendeavgift som inte är skälig. Första stycket i
förevarande paragraf innehåller bestämmelser om vad som närmare skall förstås
med uttrycket artendeavgift som inte är skälig Gfr i fråga om lokalhyra 12 kap.
57 a 8 första stycket samt prop. 1979/80:89 s. 14 och 23). De nya beslämmelserna
ansluter till de principer som redan nu får anses gälla (se bl.a. prop. 1968:19
s. 98).

Enligt 12 a S lagen om
artendenämnder och hyresnämnder i gällande lydelse skall hyresnämnden i
medlingsärendet yttra sig om marknadsvärdet på en lokal, om hyresvärden eller
hyresgästen begär det. Nämnda paragraf kompletteras nu med en motsvarande
beslämmelse för anlägg-ningsartenden (se avsnitt 4.3). Enligt andra stycket i
förevarande paragraf har ett sådant yttrande presumiionsverkan i en senare
ersäitningsprocess Gfr i fråga om lokalhyra 12 kap. 57 a 8 andra stycket saml
CU 1978/79: 32 s. 3). Avsikten med bestämmelsen är att ge parterna incitament
att Iräffa en uppgörelse på den avgiftsnivå som artendenämnden har angett i
sitt yttrande.

För
att artendenämndens yttrande om skälig artendeavgift skall bli så riktigt som
möjligl är del viktigl alt nämnden får tillgång fill den information som
jordägaren förfogar över. I tredje stycket i förevarande paragraf har därför
lagils in en beslämmelse om alt jordägaren i en ersäitningsprocess endasl
undanlagsvis får åberopa anbud eller avlal som han förtigit vid medlingen Gfr i
fråga om lokalhyra 12 kap. 57 a S Iredje stycket saml prop. 1978/79:89 s. 13
och 24). Undaniagsmöjlighelen skall tillämpas restriktivt. Jordägaren måste
kunna åberopa skäl som gör hans underiåtenhet vid medlingen klart ursäktlig.
Förevarande bestämmelse hindrar inte jordägaren från alt i
ersättningsprocessen åberopa anbud som har gjorts efter medlingen eller avlal
som grundar sig på ett sådanl anbud.

De
nya beslämmelserna i förevarande paragraf gäller inle om arrendeavtalet har
sagls upp före ikraftträdandet (se punkl 3 i övergångsbestämmelserna).

11
kap. 6 8

Paragrafen
innehåller bestämmelser om vad som gäller när jordägaren vill säga upp ett
avlal om anläggningsarrende Gfr i fråga om lokalhyra 12 kap. 58 8).

Fjärde
stycket är nytt och har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt
2.15.2). De nya bestämmelserna har utformats efter mönsler av 12 kap. 58 8
Qärde stycket (se prop. 1978/79:89 s. 15 och 24-26). Jordägaren blir under
medlingen bunden av de villkor han har angeil i uppsägningen. Skärper
jordägaren sina krav har artendalorn rätt lill ersättning även om de nya kraven
inte i och för sig skulle anses ersätlningsgrundande enligt 11 kap. 5 8.

De
nya bestämmelserna gäller inle om avlalel har sagls upp före ikraftträdandet
(se punkl 3 i övergångsbestämmelserna).

Prop. 1983/84:136 96

11
kap. 6a 8

Paragrafen
innehåller bestämmelser om vad som gäller när arrendalorn vill säga upp ett
avtal om anläggningsarrende för ändring av villkoren Gfr i fråga om lokalhyra
12 kap. 58 a 8). Artendatorn har sedan år 1973 (se prop. 1973:23 s. 154) rätt
att med bibehållet indirekl besittningsskydd säga upp avtalet för ändring av
artendevillkoren. Även en sådan uppsägning kan dock leda till att artendalorn
blir skyldig atl flytta, om parterna inle kommer överens om förlängning av
avtalet. Artendalorn får då nöja sig med en möjlighet alt få ersättning.

Ändringen
i andra stycket har behandlals i den allmänna motiveringen (se avsnitt 2.15.2)
och moisvarar den ändring som tidigare har gjorts i 12 kap. 58 a S andra
stycket (se prop. 1978/79:89 s. 16 och 26). Arrendalorn ges en rätt att förta
verkan av en uppsägning för villkorsändring genom att före artendelidens utgång
återkalla sin ansökan om medling.

Paragrafen
i dess nya lydelse gäller inte om avtalet har sagls upp före ikraftträdandet
(se punkt 3 i övergångsbestämmelserna).

11
kap. 6b S

Paragrafen
är ny och har behandlals i den allmänna motiveringen (se avsnitt 2.15.2).
Artendenämnden har f.n. möjlighet all medge uppskov med avträde vid jordbruks-
och bosladsartende (se 9 kap. 13 8 och 10 kap. 6 a S). Hyresnämnden har en motsvarande
möjlighet vid hyra (se 12 kap. 52 och 59 85). Vid anläggningsartende har
arrendenämnden hittills inte haft någon möjlighet att medge uppskov (se prop.
1973:23 s. 154). Denna brist avhjälps genom de nya bestämmelserna i förevarande
paragraf. Uppskov enligt paragrafen kan inte medges för det fall all det
indirekta besittningsskyddet enligt 11 kap. 5—6 a 88 har avtalals bort med
slöd av 11 kap. 4 8.

De
nya bestämmelserna fär tillämpas i ärenden som har anhängiggjorts vid
artendenämnden efter ikraftträdandet även om avtalet har sagts upp före
ikraftträdandet.

Övergångsbestämmelserna

Övergångsbestämmelserna
har behandlats i den allmänna motiveringen (avsniu 2.18).

De
nya bestämmelserna, som föreslås träda i kraft den 1 januari 1985, gäller även
beträffande artendeavtal som har ingåtts före ikraftträdandet om inte något
annal anges i punkterna 2-5. Dessa punkter innehåller flera undantag som gör
att äldre regler blir tillämpliga även efter ikraftträdandet. Bl.a. de nya
reglerna i 9 kap. 17 a 8 om miljöinvesteringar blir dock omedelbart tillämpliga
på avtal som har ingåtts före ikraftträdandet.

I
punkten 2 föreskrivs att en arrendetvist, som har anhängiggjorts vid domstol
eller artendenämnd före ikraftträdandet, skall prövas enligt äldre
bestämmelser. Bl. a. den nya regeln i 9 kap. 12a 8 om ränta på retroaktiv

Prop.
1983/84:136 97

arrendeavgift blir alltså inle tillämplig i tvister som
har anhängiggjorls före ikraftträdandet.

Enligl punkten 3 skall de äldre bestämmelserna om
uppsägning och hänskjutande av tvist lill artendenämnd alltjämt tillämpas om
avtalet har sagts upp före ikraftträdandet. I sådanl fall gäller inle bl. a. de
nya reglerna om artendenämndens yttrande om den arrendeavgift som arrenderätten
betingar på den öppna marknaden.

Enligt punkten 4 gäller de äldre reglerna om maximitiden
för upplåtelse av jordbruksarrende (se 7 kap. 5 S och 9 kap. 2 8 första
stycket), upplålelseliden vid kommunala jordbruksarrenden (se.9 kap. 2 8 andra
stycket), arrendatorns vårdnadsplikt beträffande jordbrsiksmarken (se 9 kap. 15
S), investeringar i nyläckdikning (se 9 kap. 21 8), arbetsavtal i samband med
jordbruksartende (se 8 kap. 23 §, 9 kap. 29 8 saml 36-39 88) och artendatorns
överlåtelserätt (se 9 kap. 31 8) fram till den tidpunkt lill vilken jordägaren
tidigast kan säga upp avtalet genom uppsägning efler ikrafllrädandei, om
avlalel har ingåtts före ikraftträdandet. Den utvidgade överiå-telserätten
enligl 9 kap. 31 8 lillämpas dock före den angivna tidpunkten, om antingen
artendatorn ensam eller artendatorn och före honom hans make eller någon av
hans föräldrar när tillstånd söks har brukat arrendestället under sammanlagl
minsl lio år. Sistnämnda bestämmelse har utformats efter mönster av 41 §
första stycket lagen (1970; 995) om införande av jordabalken Gfr punkl 4 i
övergångsbestämmelserna till lagen, 1979:371, om ändring i jordabalken, saml LU
1978/79:23 s. 27-29). Avgörande för om de nya överlålelsereglerna skall
lillämpas på avlal som har ingålls före ikraftträdandet är alltså hur lång tid
som arrendatorn eller hans anhöriga har brukat artendeställel före del alt
arrendatorn sökte tillstånd till överlåtelsen.

Enligt punkten 5 måste ansökan om artendenämndens
godkännande av ett förbehåll eller ett annat avtalsvillkor som strider mot
vissa ivingande bestämmelser 19-11 kap. och som har tagits in i ett
artendeavtal som har ingålls före ikraftträdandet göras före ulgången av
januari 1985. Görs ansökan senare skall den avvisas av arrendenämnden. I så
fall gäller inte avtalsvillkoret ulan i slället den ivingande beslämmelse från
vilken dispens krävs.

4.2 Förslaget till lag om arrendatorers rätt att förvärva
arrendestället

Den nya lagen om artendalorers rätt alt förvärva
arrendestället har behandlals i den allmänna motiveringen (avsnitt 2:6). Som
där påpekas har lagen utformats efler mönster av lagen (1982:352) om rätt lill
faslighelsförvärv för ombildning till bosladsräU (prop. 1981/82: 169, CU 41,
rskr 364).

Lagen har indelats i olika avsnill som skiljs åt genom
underrubriker. Under rubriken Inledande bestämmelse anges lagens
tillämpningsområde (18). Följande avsnitt innehåller bestämmelser om
intresseanmälan (2— 7 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 136

Prop.
1983/84:136 98

4 S§), hembud (5-9 88), antagande av hembud (10-12 §S) och
ogiltighet (13 8). Lagen avslutas med särskilda bestämmelser i vissa
processuella frågor (14 8).

Inledande bestämmelse

1 8 Artendatorer har enligl denna lag.räll alt förvärva
artendeställel, om avtalet gäller ell jordbruksarrende som omfallar bostad åt
artendatorn eller eU bosladsartende.

Paragrafen anger lagens tillämpningsområde. Företrädesrätt
till förvärv av artendeställel föreligger om avlalel gäller ett gårdsartende,
dvs. ell jordbruksartende som omfatlar bostad ål arrendalorn, eller ell
bostadsarrende.

Frågan huruvida gårdsartende föreligger är alt bedöma på
motsvarande sätt som enligt 9 kap. 2 S andra stycket JB (se härom prop. 1970:20
s. B 972-973, jfr s. 980). Avgörande är vad parterna har kommil överens om.
Gårdsarrende föreligger alltså om parterna har kommil överens om atl arrendet
skall omfalla bostad för artendatorn. Däremot är del i princip utan betydelse
om arrendatorn verkligen har bosatt sig på arrendestället.

Bostadsarrende föreligger enligt 10 kap. 1 8 JB när jord
upplåts på arrende för annal ändamål än jordbruk saml artendalorn enligl
artendeupplålelsen har rätt all på artendeställel uppföra eller bibehålla
bosladshus och det ej är uppenbart atl upplåtelsens huvudsakliga syfte är att
tillgodose annat ändamål än alt bereda bostad ål artendalorn och honom
närslående. Även när det gäller bosladsartende grundas alltså
begreppsbestämningen på innehållet i upplålelseavialel (se prop. 1968:19 s.
110).

Avlal om såväl gårds- som bostadsarrende skall upprättas
skriftligen. I handlingen skall samtliga avtalsvillkor anges. Ändring eller
fillägg som inte avfattas skriftligen är utan verkan (8 kap. 3 8 JB). Av den
skriftliga handlingen framgår alltså inte bara om avtalet gäller ett gårds-
eller bostadsarrende utan också vad som ingår i artendeställel, dvs. vad
företrädesrätten omfattar.

En förutsättning för all bestämmelserna om räll lill
hembud m. m. skall bli tillämpliga är alt gårds- eller bosladsartendalorn har
gjort en intresseanmälan enligl 2 8- Intresseanmälan är personlig och gäller
endast till förmån för den artendalor som har gjort den (se också vad som
anförs vid 5 8).

Intresseanmälan

2 § Om en artendalor har inlresse av alt utöva sin rätt
till faslighelsförvärv, får han anmäla detta till inskrivningsmyndigheten för
anteckning i faslighelsboken. Till anmälan skall fogas artendeavtalet i
original eller bestyrkt kopia.

Paragrafen har behandlals i den allmänna motiveringen (se
avsnitt 2.6.2).

Prop.
1983/84:136 99

Av
första stycket sammanställt med 1 8 framgår alt det endast är gårds-och
bosladsartendalorer som fär göra intresseanmälan. Intresseanmälan skall avse
arrendestället. Del är inle säkert all artendeställel omfallar en
regislerfaslighel. Om arrendestället utgör flera registerfastigheler skall
givetvis anteckning i faslighelsboken göras för samtliga fastigheter. Omfattar
artendeställel å andra sidan endasl del av fastighet, bör del givetvis genom
hänvisning till arrendeavtalet eller på annat sätt i fastighetsboken klargöras
vilket område av fastigheten som anteckningen gäller.

Har
arrenderätten upplåtits gemensaml åt flera måste arrendatorerna också gemensaml
göra intresseanmälan. En intresseanmälan som görs av endasl en av
artendatorerna skall alltså avvisas av inskrivningsmyndigheten Gfr vad som
sägs om antagande av hembud vid 10 8).

Inskrivningsmyndighetens
anteckning bör göras i lagfartsspaltens anmärkningskolumn. Jag kommer att
senare anmäla frågan om ändring av 12 8 fastighetsbokskungörelsen (1971:708).

Inskrivningsmyndighetens
granskning av intresseanmälan är av formell natur. För atl inskrivningsmyndigheten
skall kunna avgöra om ell gärds-dier bostadsarrende föreligger har i andra
stycket i förevarande paragraf föreskrivits att arrendeavtalet i original eller
bestyrkt kopia skall fogas till intresseanmälan. Finner inskrivningsmyndigheten
alt del till en intresseanmälan fogade avtalet är ell gårds- eller
bosladsartende skall anteckning ske. För inskrivningsmyndighetens prövning
saknar del belydelse om avtalet är förenat med rätt till förlängning eller ej.
Detta har dock betydelse för frågan om hembudsskyldighet enligt 6 S. Vissa
äldre avtal om bostadsarrende har ingålls muntligen. Jag återkommer lill dessa
avlal, när jag kommenterar ikraftträdandebestämmelsen.

Intresseanmälan
kan givelvis också göras av den som har förvärvat en arrenderätt genom t.ex. överiålelse,
bodelning eller arv: Även en gårds-dier bosladsartendalors dödsbo kan göra
intresseanmälan. I nu ifrågavarande fall måsle den nye artendalorn förebringa
ulredning inför inskrivningsmyndigheten som utvisar atl han är räll innehavare
av artenderätten. Görs intresseanmälan av ett dödsbo bör i första hand
bouppteckningen efter arrendatorn företes. När del gäller övriga förvärv får en
intresseanmälan av den nye arrendalorn antecknas i faslighelsboken endasl om
del framgår atl denne kan göra gällande förvärvet mot jordägaren. I princip
krävs härför alt jordägaren har samtyckt till förvärvet, men vissa särtegler
finns (se härom 9 kap. 31 § och 10 kap. 7 8 JB). I tveksamma fall kan
inskrivningsärendel uppskjutas och yttrande inhämtas från jordägaren (se 19
kap. 10 8JB).

För
bevis om anteckning om intresseanmälan enligl lagen om rätt lill
faslighelsförvärv för ombildning till bostadsrätt ulgår enligl expeditionskungörelsen
(1964:618) en expeditionsavgift som f. n. är 220 kr. För intresseanmälan
enligt förevarande lag bör enligt min mening tas ut en motsvarande avgift. Jag
kommer atl senare anmäla frågan om ändring i expeditionskungörelsen.

Prop. 1983/84:136 100

3 § Jordägaren och artendatorn skäll av
inskrivningsmyndigheten under

rättas om atl en intresseanmälan har antecknats i faslighelsboken.

Paragrafen moisvarar 4 § lagen om rätt till
faslighelsförvärv för ombildning lill bostadsrätt.

Jordägaren kommer i allmänhet inle alt beredas tillfälle
alt yttra sig i inskrivningsärendet. Däremot skall han enligl förevarande
paragraf underrättas om atl en intresseanmälan har antecknats i
fastighetsboken. Underrättelsen har betydelse bl.a. för hans besvärsrätl (se
19 kap. 14 8 JB och 58 a S lagen om införande av nya jordabalken).

Fastighetsägaren kan senare väcka talan vid domstol om atl
en intresseanmälan skall vara ulan verkan, t. ex. därför atl avtalet inle är
sådanl all det är förenat med företrädesrätt enligt 1 §. Frågan om en
intresseanmälans giltighet kan också komma upp i ett lagfartsärende, om artendeställel
har sålts till någon annan än arrendatorn och köparen gör gällande all
intresseanmälningen skulle vara utan verkan.

4 § Sedan anteckning har skell gäller en intresseanmälan
fram till den

inskrivningsdag som inträffar närmasl efter ferti år från den inskrivnings

dag då anteckningen gjordes. Om hembud som avses i 5 8 sker under

denna lid, gäller anmälningen dock allfid fram lill den inskrivningsdag som

inträffar närmast efler två år frän den dag då hembudel skedde. Vad som

nu har sagts gäller även i förhållande till ny ägare av fastigheten.

En ny
intresseanmälan får antecknas lidigasl på den inskrivningsdag då den tidigares
giltighet har upphört.

Paragrafen motsvarar 5 8 lagen om rätt lill
faslighelsförvärv för ombildning till bostadsrätt ulom såtillvida atl en
intresseanmälan enligl förevarande lag gäller under en period av fem i slället
får två år. Skälen härtill har redovisats i den allmänna motiveringen (se
avsnill 2.6.2).

Av första
stycket framgår att en anteckning gäller omedelbart, dvs. ulan hinder av alt
jordägarens besvärslid inle har gåll ut. Enligt 20 kap. 6 S 5 JB skall en
lagfartsansökan avslås, om överlåtelsen står i slrid med en mol överlåtaren
gällande inskränkning i hans rätt alt förfoga över egendomen och, när
överlåtelsen skedde, ärende om anteckning i faslighelsboken om inskränkningen
var upptaget på inskrivningsdag. Om en överlåtelse har skell före den
inskrivningsdag då anteckningen gjordes, kommer anmälningen atl få rättsverkan
endast mot förvärvaren och alltså inle mot den gamle fastighetsägaren. Detta
gäller även om förvärvaren inte har sökt lagfart när anteckningen görs.

Enligt 9 §
tredje stycket skall artendenämnden för anteckning i faslighelsboken
undertälta inskrivningsmyndigheten om atl ell hembud har skett och om dagen för
detta. Återstår en kortare lid än två år av femårsperioden förlängs enligl
andra meningen av förevarande bestämmelse den tid under vilken intresseanmälan
gäller. En intresseanmälan fortsätter all gälla

Prop. 1983/84:136 101

även om ell hembud inte anlas (se vidare vid 12 8). En
intresseanmälan kan vidare få betydelse även om ett hembud anlas för del fall
all förvärvet blir ogiltigt (se vidare vid 7 S).

Avsikten med bestämmelsen i andra stycket är alt hindra
all en ny intresseanmälan medför rätt till hembud innan den tidigares giltighet
har upphört (se 5, 7 och 12 88). Beslämmelsen hindrar emellertid inte all en
arrendator som har efterträll en tidigare artendator gör en intresseanmälan
även om den lidigare artendalorns intresseanmälan formellt fortfarande gäller.
En sådan intresseanmälan är ju en förutsättning för att jordägaren skall vara
skyldig alt hembjuda artendeställel lill den nye arrendalorn Gfr vad som sägs
vid 1 och 2 88). öm en ny intresseanmälan antecknas bör givelvis den gamla avföras
ur faslighelsboken.

Hembud

5 8 Fast egendom, för vilken en intresseanmälan gäller,
får inte överiålas hell eller delvis genom köp eller byte ulan all den
artendator som har gjort intresseanmälan har erbjudits atl förvärva egendomen.
Ett sådant erbjudande kallas hembud. En överlåtelse får ske utan hembud,

1.
om arrendalorn
godkänner överlåtelsen,

2.
om slalen genom
lanlbruksstyrelsen eller en lantbruksnämnd är över-låtare,

3.
om staten genom
en annan myndighel än statens affärsdrivande verk är förvärvare,

4.
om en kommun är
förvärvare,

5.
om förvärvaren
är gift med överlålaren eller om förvärvaren eller, när makar förvärvar
gemensamt, någon av dem är överlåtarens avkomling,

6.
om förvärvet
sker genom inrop på exekutiv auktion eller offentlig auktion enligl lagen
(1904:48 s. 1) om samäganderäll.

Första stycket har behandlals i den allmänna motiveringen
(se avsnitt 2.6.3) och moisvarar 6 8 första siyckei lagen om rätt till
faslighelsförvärv för ombildning lill bosladsräll. Vid försäljning av en
fastighetsdel som inle lill någon del ingår i det arrendeställe belräffande
vilket en intresseanmälan gäller behöver givelvis hembud inle ske. Del är
endasl genom köp eller byte som jordägaren inle får överiåta sin fastighet ulan
hembud. Associa-lionsräUsliga fång, såsom lillskoU, utdelning eller fusion, får
alltså ske ulan hembud. Delsamma gäller förvärv genom gåva, bodelning, arv
eller testamente.

Enligl beslämmelsen behöver hembud endasl ske lill den
artendator som har gjort intresseanmälan. Har artendeförhållandel upphörl, t.
ex. vid arrendetidens utgång, behövs alltså inle någol hembud. Inle heller
behövs hembud, om artendeställel innehas av någon annan än den arrendator som
har gjort intresseanmälan. Detta gäller även om arrenderätten innehas av dennes
dödsbo eller av någon som har förvärvat arrenderätten frän honom genom t.ex.
överiålelse, bodelning eller arv. Frågan om hembudsskyldighet föreligger med
hänsyn lill vad som har sagls nu lorde normalt

Prop. 1983/84:136 102

komma alt utredas i ett lagfartsärende i anledning av all
arrendestället har överlåtits lill någon annan än den arrendator som har gjort
intresseanmälan. Saken kan också prövas vid domstol Gfr vad som anförts vid 3
8).

Också andra stycket har behandlats i den allmänna
motiveringen (se avsnill 2.6.4). Dessa undanlag är av den karaklären alt de kan
kontrolleras av inskrivningsmyndigheten när lagfart söks för förvärvet.

Undantaget i punkt 1 motsvarar 6 § andra stycket 1 lagen
om rätt lill faslighelsförvärv för ombildning till bostadsrätt Gfr 9 8 i
kommitténs förslag lill lag om artendators förköpsrätl).

Enligt punkt 2 behövs hembud inte om staten genom
lanlbruksstyrelsen eller en lantbruksnämnd är överlålare. Undantaget har efter
en lagändring della år en viss motsvarighet i 2 8 första stycket lagen om rätt
fill faslighelsförvärv för ombildning lill bostadsrätt (SFS 1983:441; jfr
också kommitléförslaget 2 8 2).

Undantaget i punkt 3 har en motsvarighet i
kommitléförslaget (se 2 8 2, jfr också 6 8 andra stycket 2 lagen om rätt till
faslighelsförvärv för ombildning lill bostadsrätt).

Undanlaget i punkt 4 har en viss motsvarighet i
kommitléförslaget (se 2 S 2). I en inom justitie- och bostadsdepartementen
utarbetad promemoria (Ds Ju 1983: 11) Förbältrade möjligheter till kommunala
förköp föreslås att lagen om räll till fastighetsförvärv för ombildning till
bosladsräll ändras så all hembud enligt lagen inle behövs vid ett kommunalt
förvärv. Promerho-rian har remissbehandlals och övervägs f. n. inom
regeringskansliel.

Undanlagen i punkl 5 och punkt 6 moisvarar 6 8 andra
siyckei 3 och 4 lagen om rätt lill faslighelsförvärv för ombildning lill
bostadsrätt. Som exekutiv auktion är all anse även auktion enligl vissa
förvärvslagar (se 17 8 jordförvärvslagen, 1979:230, och 3 kap. 3 8 lagen,
1982:618, om ulländska förvärv av fasl egendom m. m.).

Undantagen i andra stycket gäller också vid förnyade
hembud enligl 7 8 saml vid den villkorsprövning som kan ske enligl 12 8.

6 S Hembud behövs inle heller,

1.
om arrendet
inte är förenat ned rätt till förlängning,

2.
om ett förvärv
av artendatorn skulle vara oskäligt med hänsyn lill förhållandet mellan
överiåtaren och en annan förvärvare än artendalorn eller villkoren för eller
omständigheterna vid en sådan försäljning,

3.
om del är
uppenbart alt artendatorn skulle vägras förvärvstillslånd enligt
jordförvärvslagen (1979:230) eller atl erforderlig fastighetsbildning inte kan
komma lill stånd.

Frågan om hembud behövs enligl första stycket prövas av
artendenämnden på begäran av jordägaren.

Första stycket 1 har behandlats i den allmänna motiveringen
(se avsnitt 2.6.4).

Avtal om gårds- eller bostadsarrende är i princip förenade
med räll till föriängning. Ett förbehåll om all artenderätten inle skall vara
förenad med

Prop. 1983/84:136 103

en sådan rätt gäller dock om del har godkänts av arrendenämnden.
Rätt till föriängning föreligger inle heller om arrenderätten har förverkals
eller om artenderätten har upphört enligl 8 kap. 14 8 jämförd med 8 kap. 4 8
andra stycket JB. Jag hänvisar lill reglerna i 9 kap. 7 8 resp. 10 kap. 4 8 JB
(se avsnitt 4.1).

Alt artenderätten är förverkad bör normalt styrkas med ett
domstolsavgörande som har vunnit laga kraft. Ell sådant avgörande synes dock
inle vara erforderligt, om del framgår alt arrendalorn kan avhysas med slöd av
reglerna i handräckningslagen (1981:847).

Belräffande bostadsarrende gäller utöver vad som nu har
sagts att besittningsskydd endast föreligger om det på artendeställel, senasl
då avtalet kan sägas upp från jordägarens sida, finns ett bosladshus som har
åsatts taxeringsvärde. Denna regel har behandlats i den allmänna motiveringen
(se avsnitt 2.16).

Hembud behövs givetvis inte om det vid artendenämndens
prövning skulle visa sig atl avtalet inte avser ett gårds- eller
bosladsartende.

Första stycket 2 har behandlals i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.6.4) och moisvarar 6 8 tredje stycket första meningen
lagen om rätt till faslighelsförvärv för ombildning till bosladsräll.

Regeln har tillkommit med tanke pä sådana fall där kravet
på hembud är oskäligt men där generella undantag av olika skäl inte är
lämpliga. Oskälighetsbedömningen måste givelvis alllid ha som utgångspunkl all
en arrendator som har gjort en intresseanmälan också har ett mycket starkt
inlresse av att förvärva arrendeslällel. En restriktiv bedömning till förmån
för artendatorn är alltså påkallad. Della gäller särskill om artendatorn och
hans släkt har brukat arrendeslällel under lång lid.

Enligt
oskälighetsregeln skall hänsyn tas lill förhållandet mellan överiåtaren och en
annan förvärvare än arrendatorn. Det kan då vara fråga om släktskap eller
personlig gemenskap, men även ett förhållande mellan juridiska personer, t.ex.
ell koncernförhållande. Om överlålaren och förvärvaren sammanbor med varandra
under äktenskapliknande förhållanden bör detta kunna jämställas med del
uttryckliga undantaget för överlåtelse till make enligl 5 8 andra siyckei 5. I
övrigl bör släktskap eller personlig gemenskap i och för sig inte vara
tillräckligt för atl oskälighel skall anses föreligga. Det krävs alltså
någonting mer. Främsl bör härvid beaktas att jordägaren redan i sin livstid kan
vilja fördela sin egendom bland dem som kan komma i fråga för arv eller
testamente. Även jordägarens inlresse av alt en gärd som under generalioner
brukats av en viss släkt stannar i släkten bör kunna beaktas.

Däremot bör enbart den omständigheten atl jordägaren
särskilt vill gynna någon närslående med ell förmånligt pris inte medföra alt
kravet pä hembud efterges. Jordägaren har ju möjlighet alt hembjuda
arrendeslällel till artendatorn till ell marknadspris och arrendatorn får i
dessa fall anses ha del starkaste intresset av ett förvärv Gfr dock vad som
anförs vid 12 S).

Prop.
1983/84:136 104

En
jordägare kan i vissa fall av ekonomiska skäl ha behov av all sälja ett
artendeställe utan hembud. Han kan t. ex. ha förhandlat en längre lid med
artendatorn ulan alt avlal har kunnat träffas och vara i den situationen all
han av tvingande ekonomiska skäl måsle sälja artendeställel för alt undgå en
exekutiv auktion. Om artendatorn då inle är beredd alt träffa en snabb uppgörelse,
bör jordägaren kunna medges att sälja artendeställel lill en annan intressent.

En
jordägare kan vidare av t.ex. affärsmässiga skäl vilja sälja inle bara sådan
fast egendom belräffande vilken intresseanmälan gäller ulan även annan fast
egendom. En arrenderad tomt kan t.ex. höra till ett slörre egendomskomplex.
Även i en sådan situation bör enligt min mening arrendatorns företrädesrätt
till artendeställel vika endasl i undantagsfall. Normalt torde ju jordägaren
ha möjlighet atl sälja egendomskomplexel med undantag av den artenderade
tomten. Hänsyn måste dock givelvis tas lill alt en sådan överlåtelse är
beroende av alt erforderlig fastighelsbildning sker och atl följaktligen en
viss tidsuldräkl uppkommer innan en definiliv försäljning kan komma till slånd.
Denna tidsuldräkl kan vara menlig för jordägaren t.ex. om denne behöver fä till
slånd en snabb och definiliv uppgörelse av ivingande ekonomiska skäl. Under
sådana förhållanden kan det i vissa fall vara befogat atl tillämpa
oskälighetsregeln. Della synes särskilt gälla för det fall alt det framstår som
ovisst om erforderiig fastighelsbildning kan ske, utan atl för den skull
undanlag från hembudsskyldigheten kan göras enligl punkten 3.

Oskälighetsregeln
kan också på motsvarande sätt bli tillämplig vid en försäljning av ett
egendomskomplex som berörs av ett gårdsarrende beträffande vilket en
intresseanmälan gäller. En förutsättning härför torde dock normall vara all
jord- eller skogsbrukspoliliska skäl lalar för all egendomskomplexel hålls
ihop.

Hembudsskyldighet avseende
hela den fasta egendom som omfallas av ■ en intresseanmälan föreligger
även om jordägaren endasl har för avsikt all sälja en andel däri.
Oskälighetsprövningen bör i den silualionen i första hand inriktas på frågan om
syftet med andelsöveriåldsen är all kringgå lagstiftningen. Ett sådant syfte
torde i och för sig vara mera sannolikt om en uppdelning sker av äganderätten
lill en fastighet i andelar än om säljaren redan innehar en andel i fastigheten
som han vill sälja. Är fast egendom uppdelad på andelar och kan delägarna inte
enas om alt hembjuda egendomen kan en delägare alltid begära alt egendomen
försäljs enligt samägan-derätlslagen (1904:48 s. 1). Hembudsskyldighet
föreligger inte vid förvärv som sker genom offentlig auktion enligt nämnda lag
(se 5 8 andra stycket 6).

Om
jordägaren endasl vill sälja ell område av ett arrendeställe beträffande
vilket en intresseanmälan gäller föreligger i princip också skyldighet alt
hembjuda hela arrendestället. Även i dessa fall kan emellertid omständigheterna
vara sådana all del kan vara oskäligt med hembud.

Prop.
1983/84:136 105

Första stycket 3 har behandlals i den allmänna
motiveringen (se avsnitt 2.6.4). Innan arrendenämnden avgör ett ärende enligt
denna bestämmelse, skall nämnden inhämta yttrande från lanlbruksnämnden (se 17
8 lagen om arrendenämnder och hyresnämnder och avsnill 4.3). Undanlagsregeln
skall lillämpas endasl i uppenbara fall. Del räcker inle med all det klariäggs
att själva artendeställel inte kan avstyckas. Del måste också klarläggas all
jordägaren inte har möjlighet all medverka till en överiålelse som är giltig
enligt 4 kap. 7 S JB, t. ex. genom all erbjuda arrendalorn atl förvärva även
mark som inle ingår i själva artendeställel (se vidare vid 7 8 första siyckei
andra meningen).

Undantagen i första siyckei gäller också förnyade hembud
enligt 7 8 samt vid den villkorsprövning som kan ske enligl 12 8.

Enligt andra stycket skall frågan om hembud behövs enligl
första stycket prövas av artendenämnden på begäran av jordägaren Gfr 6 8 Iredje
stycket andra meningen lagen om rätt lill fastighetsförvärv för ombildning lill
bostadsrätt).

Artendenämndens prövning bör ske innan jordägaren
överlåter artendeställel eller en del av delta. Om jordägaren redan har
tecknat ell köpeavtal utgör dock della inle något hinder för arrendenämndens
prövning.

7 8 Gäller en intresseanmälan, är jordägaren skyldig atl
göra ett nytt hembud om ett lidigare hembud visserligen har antagils men
förvärvet har blivit ogiltigt till följd av vad som föreskrivs i 4 kap. 7 8
jordabalken eller fill följd av atl förvärvstillstånd har vägrats enligt 4 8
första stycket 1. jordförvärvslagen (1979:230) eller enligl 1 kap. 8 8 lagen
(1982:618) om ulländska förvärv av fast egendom m. m. jämförd med sist nämnda
beslämmelse. Förnyal hembud behövs dock i det försl närnnda fallet endasl om
del med hänsyn lill jordägarens möjligheter att göra en överiålelse som är
gillig enligl 4 kap. 7 8 jordabalken är oskäligt mol arrendatorn all hembudsskyldigheten
upphör.

Frågan om nytl hembud behövs enligl första stycket prövas
av artendenämnden på begäran av jordägaren.

Beslämmelsen, som saknar motsvarighet i lagen om rätt till
faslighelsförvärv för ombildning lill bostadsrätt, har behandlals i den
allmänna motiveringen (se avsnill 2.6.5).

I paragrafen regleras vad som skall gälla om jordägarens
hembudsskyldighet för det fall atl ett hembud har antagits och ett förvärv
därmed har kommit till slånd enligt 11 S men förvärvet har blivit ogiltigt lill
följd av vissa lagbestämmelser.

Ett förvärv av ett arrendeställe kan bli ogiltigt om
förvärvstillslånd vägras enligt jordförvärvslagen (1979: 230). En sådan
ogiltighet kan givetvis drabba även ett förvärv som har skett genom atl en
gårdsarrendator efler en intresseanmälan har antagit ett hembud. Av första
stycket första meningen följer alt förnyal hembud i princip inle behövs efler
en sådan ogiltighet, trols alt intresseanmälan alltjämt gäller. Som ett
undanlag från

Prop.
1983/84:136 106

denna huvudregel anges dock atl förnyal hembud måste ske om
ogiltigheten har föranletls av all förvärvstillslånd vägrals på grund av
priskoniroll-regeln i 4 8 första stycket 1 jordförvärvslagen. Har
förvärvstillslånd vägrals på grund av någon annan bestämmelse i
jordförvärvslagen, t.ex. därför atl egendomen behövs för jordbrukels
rationalisering, behöver alltså förnyal hembud inle ske. För all
hembudsskyldigheten i del lägel skall aktualiseras på nyll krävs alt en ny
intresseanmälan antecknas i fastighetsboken (se 4 8). Om
inskrivningsmyndigheten konstalerar all hembudsskyldigheten har upphört pä
grund av den berörda regeln, är myndigheten alltså oförhindrad alt bevilja en
annan köpare än arrendalorn lagfart på arrendestället eller en del av detta.

Priskonlrollregeln i jordförvärvslagen kan tillämpas även
vid en prövning enligt lagen om utländska förvärv av fasl egendom m. m. Om
tillstånd enligl sistnämdna lag vägras under åberopande av priskonlrollregeln
gäller vad som nyss sagls om joidförvärvslagen.

Ett förvärv av ett arrendeställe kan också bli ogiltigt enligt
4 kap. 7 8 JB därför atl fastighelsbildning i överensstämmelse med köpet inte
sker. Regeln i första stycket andra meningen har tillkommit med tanke på dessa
fall. Avsiklen med regeln är att på ett indirekl säll främja överenskommelser
om sådana justeringar som är nödvändiga av bl.a. fastighelsbildningsskäl för
all artendeställel skall kunna överlåtas. Genom den ifrågavarande
oskälighetsregeln läggs eU krav på jordägaren att medverka till sådana
överenskommelser. Den närmare avgränsningen av detta krav måsle överiämnas åt
rättstillämpningen.

Regeln innebär alt del åligger jordägaren att på ett
positivi sätt medverka till att fastighelsbildningsskäl inte hindrar
artendalorn från all förvärva arrendeslällel. Jordägaren är dock givetvis inle
skyldig alt efterge sina intressen. Om t. ex. ett arrendeställe behöver
komplelleras med ett mindre markområde för att fastighetsbildning skall kunna
ske, har jordägaren rätt all kräva en skälig ersättning för markområdet. Kommer
ett förvärv inle lill stånd därför att artendatorn inle accepterar alt förvärva
lillskotlsmar-ken för ett skäligt pris, kan det naturligtvis inte anses
oskäligt mot arrendatorn atl jordägaren säljer artendeställel ål nägon annan.
Inte heller kan del normalt krävas att jordägaren erbjuder arrendatorn atl
förvärva några mera belydande markarealer. I vissa fall kan det dock vara
rimligt t. ex. att jordägaren erbjuder arrendatorn på ett arrendeställe som
endast består av en faslighets jordbruksmark atl förvärva även fastighetens
skogsmark. En förutsättning härför är givelvis att ett sådant erbjudande ligger
i linje med de jord- och skogsbrukspoliliska rikllinjerna. Om det behövs bör
arrendenämnden inhämla yttrande från lantbruksnämnden i den frågan.

Som har påpekats i den allmänna motiveringen (se avsnitt
2.6.4) kan det i vissa fall vara så alt inle hela artendeställel kan avstyckas.
I den situationen kan oskälighetsregeln i praiktiken leda lill att jordägaren
blir skyldig all erbjuda arrendatorn endast en del av artendeställel. Den
formella hembudsskyldigheten omfatlar dock hela artendeställel.

Prop.
1983/84:136 107

Frågan
om nyll hembud behövs skall enligt andra stycket prövas av arrendenämnden på
begäran av jordägaren. Del är givelvis ingel som hindrar atl jordägaren i ett
sådant ärende även åberopar något av undantagen i 6 8 första stycket.
Föreligger inte något beslut av arrendenämnden, skall inskrivningsmyndigheten
vid sin handläggning ulgå ifrån att hembudsskyldigheten består i de fall som
regleras i första stycket.

8 §
Hembud sker hos arrendenämnden genom skriftlig anmälan av jord

ägaren. Jordägaren skall härvid ge in ell av honom undertecknat skriftligt

förslag lill köpeavtal som skall.innehålla uppgift om köpeskillingen för den

hembjudna egendomen och övriga villkor för förvärvet.

Om det
för en överiålelse behövs makes samtycke enligt 6 kap. 4 8 giftermålsbalken,
skall makens samtycke ges lill avtalsförslagei.

Paragrafen,
som har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnill 2.6.3), moisvarar 7 8
lagen om rätt lill faslighelsförvärv för ombildning lill bostadsrätt.

Den
dag då hembud sker bildar utgångspunkt för den tremånadersfrist som gäller för
atl anta hembudet (se 10 S första stycket). Artendenämndens granskning av
hembudet och förslaget till köpeavtal är endasl formell.

Enligl
20 kap. 7 8 1 JB skall en lagfartsansökan förklaras vilande, om överlåtarens
underskrift på fångeshandlingen inle är styrkt av två vittnen (se även 20 kap.
8 8 JB). Jordägarens underskrift på förslagel lill köpeavtal bör därför vara
bevittnat. Något krav på bevillning i förevarande paragraf uppställs dock inle
Gfr 4 kap. 1 S JB).

Makes
samtycke kan tecknas på förslaget lill köpeavtal eller på en särskill upprättad
handling. Underskriften skall bevittnas (se 6 kap. 4 8 giftermålsbalken).

9 §
Förslagel lill köpeavtal skall genom artendenämndens försorg delges

artendatorn. Sedan delgivning skett får inle hembudel eller samtycket till

avtalsförslagei återkallas eller förslagel ändras.

Sedan
hembud skett, är jordägaren skyldig att bereda artendalorn fillfälle all
besikia den hembjudna egendomen.

Artendenämnden
skall för anteckning i faslighelsboken underrätta inskrivningsmyndigheten om
hembudel och om dagen då hembudet skedde.

Paragrafen
har behandlals i den allmänna motiveringen (avsnilf 2.6.3) och motsvarar 8 8
lagen om rätt till faslighelsförvärv för ombildning lill bostadsrätt. I samband
med ddgivningen bör arrendenämnden upplysa arrendatorn om när hembudel har
skett.

Förbudet
all ändra hembudel innebär givelvis inte all jordägaren är förhindrad all lämna
ett nytl hembud efler del att ett lidigare hembud har upphört all gälla Gfr 12
8 första stycket andra meningen). Ett förnyal hembud förlänger intresseanmälans
giltighetstid (se 4 8 första stycket).

Prop. 1983/84:136 108

Antagande av hembud

10 § Hembudet anlas genom atl artendalorn inom tre månader
från den

dag då hembudet skedde skriftligen anmäler lill artendenämnden atl han

har beslutat alt förvärva den hembjudna egendomen på de villkor som

anges i jordägarens förslag till köpeavtal. Jordägaren skall av artende

nämnden undertältas om alt hembudet har anlagils.

Hembudet upphör alt gälla, om det inte anlas inom
föreskriven lid och på föreskrivet sätt.

Paragrafen har behandlats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.6.5).

Första stycket motsvarar 10 8 första stycket lagen om räll
lill faslighelsförvärv för ombildning till bostadsrätt. Ett hembud skall antas
hos artendenämnden. Denna skall konlrollera alt hembudel har anlagils i rätt
tid. Ett antagande kan endast innebära alt artendalorn godtar de villkor som
finns i förslagel till köpeavtal. Ett anlagande som är förenat med tillägg,
inskränkningar eller förbehåll är inte giltigt och skall alltså avvisas av
artendenämnden.

Tillkommer artenderätten flera, måste dessa anta hembudet
gemensaml. Anlas hembudet av endasl en av artendatorerna skall antagandel
alltså avvisas av arrendenämnden Gfr vad som anförts om intresseanmälan vid 2
8). Del är endast den arrendator som har gjort intresseanmälan som kan anta ett
hembud. Antas hembudel av t.ex. den som har förvärvat dennes arrenderätt skall
alltså anlagandet ocksä avvisas av arrendenämnden Gfr vad som anförts vid 1 och
5 SS).

Andra stycket motsvarar 10 8 tredje stycket lagen om räll
lill fastighets-förvärv för ombildning till bostcidsrätt. Arrendenämnden
behöver inle särskilt bevaka lidsfristens ulgång ulan del får ankomma på
jordägaren att kontrollera att hembudet inte har anlagils.

11 8 Om hembudet har anlagils, skall del anses som om
jordägaren och

arrendatorn har slulil ett avlal om köp av den hembjudna egendomen på de

villkor som anges i förslagel lill köpeavtal. I förslaget skall anses föreskri

vet att köpebrev skall upprättas.

Paragrafen har behandlats i den allmänna motiveringen (se
avsnill 2.6.5) och motsvarar 11 8 lagen om rätt lill fastighetsförvärv för ombildning
till bostadsrätt. Jag hänvisar också lill vad som anförts i avsnitt 4.1 om 4
kap. 1 8JB.

Ett antagande av hembudel ersätter arrendatorns
undertecknande av förslaget till köpeavtal. Köpet kommer lill slånd den dag
hembudet anlas. Fångeshandlingarna ulgörs av förslagel lill köpeavtal och
arrendenämndens beslut att hembudel antagits. Lagfart kan alllsä sökas på
dessa handlingar.

Som tidigare har påpekats (se bl. a. vid 7 8) kan ett
förvärv enligt förevarande paragraf vara beroende av tillstånd enligt bl.a.
jordförvärvslagen eller av att erforderlig fastighetsbildning kommer tjll
stånd. Kommunen

Prop.
1983/84:136 109

kan
också besluta alt utöva sin förköpsrätt enligt förköpslagen. Jag har behandlat
den frågan i den allmänna motiveringen (se avsnitt 2.6.5).

Eftersom
köpet inte kommer till slånd förrän hembudet antas kan jordägaren i hembudel
inle ta upp villkor om atl artendatorn skall fullgöra någon prestafion - t.ex.
handpenning - innan anlagandel sker. Köpets fullbordan eller bestånd kan
emellertid göras beroende av andra villkor under de förutsättningar som anges i
4 kap. 4 § JB om villkoriiga köp. Direkl av andra meningen i förevarande
paragraf följer också att köpets fullbordan kommer atl bli beroende av all
köpebrev utfärdas och köpeskilling eriäggs (se 4 kap. 5 5 JB). Av 20 kap. 7 8
12 JB följer att en lagfartsansökan som enbart grundar sig på ell antaget
förslag lill köpeavtal jämte arrendenämndens beslut skall förklaras vilande i
avvaktan på atl köpebrev utfärdas som kvitto på köpeskillingen.

Enligl
paragrafen skall avtalet anses slulel på de villkor som angetts i förslagel
till köpeavtal. Delta hindrar dock inte alt viss hänsyn kan las lill bl.a.
utfästelser och ultalanden som i andra sammanhang gjorts från parternas sida
(se prop. 1981/82: 169 s. 99 och 104).

12
8 Även om ell hembud har upphört att gälla, får överlåtelse genom köp eller
byte lill någon annan än arrendalorn inte ske medan arrendatorns
intresseanmälan gäller, om köpeskillingen är lägre eller villkoren för överlåtelsen
sammanlagna är avsevärt ogynnsammare för jordägaren än vad som angavs vid
hembudel. Har jordägaren sedan ett hembud upphört alt gälla gjort ett nytt
hembud, enligt vilkel köpeskillingen är lägre eller villkoren eljest
ogynnsammare för jordägaren, och upphör även detta hembud atl gälla, skall
första meningen lillämpas på det nya hembudel.

Första
stycket skall äga motsvarande lillämpning, om överlåtelsen avser en andel av
den fasta egendom för vilken intresseanmälan gäller.

I
fråga om förbudet i första stycket lillämpas 5 8 andra siyckei och 6 8. Om
något undantag inte föreligger, är överlålaren skyldig all inhämta
arrendenämndens tillstånd till överlåtelse.

Paragrafen
har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.6.5) och moisvarar 12 8
lagen om räll lill faslighelsförvärv för ombildning lill bostadsrätt.

Upphör
ett hembud att gälla, t. ex. därför all del inte har antagits, får enligl
förevarande paragraf likväl en överlåtelse genom köp eller byte lill någon
annan än artendalorn inle ske under den lid som intresseanmälan gäller, om
köpeskillingen är lägre eller villkoren för överiåtelsen sammanlagna är
avsevärt ogynnsammare för jordägaren än som angivils vid hembudet. Från det
fallet att ell hembud har upphört atl gälla är att skilja det fallet atl ett
förvärv enligl 11 8 har blivit ogiltigt exempelvis därför atl erforderlig
fastighetsbildning inte har kommit lill stånd (se härom vid 7 8).

Enligl
5 8 andra siyckei 1 behövs inte hembud, om arrendatorn godkänner en
överlåtelse till någon annan. Moisvarande undanlag gäller vid tillämpningen av
förevarande paragraf. Tillstånd av arrendenämnden be-

Prop. 1983/84:136 110

hövs alltså inle om artendalorn har godkänt överlåtelsen.
Arrendalorn kan också i lillståndsärendel godkänna överlåtelsen och någon
vidare prövning skall då inte ske. Det finns i och för sig ingel som hindrar
alt artendalorn godkänner en överlåtelse även om den strider mot villkorsregeln
i första stycket i förevarande paragraf.

Jag har
vid 6 8 anfört att enbart den omsländighelen atl jordägaren särskilt vill gynna
nägon närstående med ett förmånligt pris inte bör medföra all kravet på hembud
efterges. Om artendalorn inte har antagit ett hembud kan emellertid bedömningen
av en sådan förmånlig överlåtelse bli annorlunda. Del kan enligl min mening alltså
bedömas som oskäligt mot jordägaren alt han i ell sådant fall skall behöva
iaktta villkorsregeln i första stycket. Jordägaren kan också åberopa
oskälighetsregeln om artendeställel efter hembudet har förlorat i värde, t.
ex. efler brand.

Tillståndsprövningen enligt iredje siyckei andra meningen
skall ske sedan en överlåtelse har ägt rum. Någol hinder mot alt överiåtaren i
ett sådant lillståndsärende åberopar reglerna i 6 8 första stycket föreligger
inte.

Ogiltighet

13 8 Överlåtelser i slrid med 5-7 eller 12 S är
ogilfiga.

Om lagfart har meddelats i strid med 20 kap. 6 8 5 eller 7
8 11 jordabalken, gäller inle första stycket.

Paragrafen moisvarar 13 8 lagen om räll lill
faslighelsförvärv för ombildning lill bostadsrätt.

Första stycket har behandlals i den allmänna motiveringen
(se avsnitt 2.6.5). Enligt 20 kap. 6 8 5 JB skall en lagfartsansökan avslås, om
överlåtelsen slår i slrid med hembudsskyldigheten enligt förevarande lag (se
5-7 88). Sedan hembudel har förfallit kan en överiålelse till någon annan än
arrendalorn ändå vara beroende av arrendenämndens prövning enligl 12 8. En
lagfartsansökan skall då förklaras vilande enligl 20 kap. 7 S 11 JB.

Beslämmelsen i andra stycket är motiverad av
rättssäkerhetsskäl och tar sikle på del fallet alt lagfart av förbiseende
meddelas i slrid med beslämmelserna i JB.

Särskilda bestämmelser

14 8 I fråga om förfarandel vid artendenämnden och
överklagande av

nämndens beslut enligl denna lag finns bestämmelser i lagen (1973: 188) om

arrendenämnder och hyresnämnder.

Vardera parten skall svara för sina rättegångskostnader
med anledning av alt nämndens beslut överklagas, i den mån annat inte följer av
18 kap. 6 8 rättegångsbalken.

De bestämmelser som avses i första stycket har tagils in i
bl. a. 16 e och 17 88 lagen om artendenämnder och hyresnämnder (se avsnitt
4.3).

Prop.
1983/84:136 111

Några
särskilda förfarandebeslämmelser behövs inte när del gäller mottagande och
delgivning av hembud enligl 8 och 9 88 och anlagande av hembud enligt 10 8
första stycket (se prop. 1981/82:169 s. 84).

Andra
stycket moisvarar 16 8 lagen om rätt lill faslighelsförvärv för ombildning till
bostadsrätt.

Övergångsbestämmelsen

Jag
hänvisar till vad som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.18). Den
nya lagen får lillämpas även i fråga om artendeavtal som har ingåtts före
ikraftträdandet.

Enligl
de regler som gällde före den 1 juli 1968 behövde avtal som numera betecknas
som bosladsartende inte ingås skriftligen. För all en intresseanmälan enligt 2
8 skall kunna antecknas i faslighelsboken måsle ett sådant avlal upprättas
skriftligen (se härom punkt 5 i övergångsbestämmelserna till SFS 1968: 342 och
45 S lagen, 1970:995, om införande av nya jordabalken). Har ett muntligt avtal
förlängts av arrendenämnd eller domstol kan intresseanmälan dock göras med
slöd av beslutet eller domen.

4.3
Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder

• §

Bland
de uppgifter som enligl första stycket ankommer på artendenämnden har som en
ny punkt 5 upptagits skyldigheten all pröva frågor enligl lagen om
artendalorers rätt alt förvärva arrendestället. Vidare har första stycket punkt
2 ändrals så att däri upptas även arrendenämndens skyldighet att pröva frågor
om uppskov med avträdet m. m. enligt 9 kap. 12 b S, 10 kap. 6 a S och 11 kap. 6
b 8, byggnadsskyldighet m.m. enligt 9 kap. 17 a 8 samt tillstånd till
överiålelse enligt 9 kap. 31 8, allt JB.

88

Ändringen,
som berör första stycket, har behandlals i den allmänna motiveringen (se
avsnill 2.15.1).

Kravel
all en ansökan i en förlängningslvisl skall innehålla uppgift om de skäl som
åberopas mol förlängning innebär all ansökningen skall avvisas om inle nägon
sådan uppgift lämnas. På moisvarande säll skall en ansökan i en villkorstvisl
avvisas, om inle uppgift lämnas om den villkorsändring som begärs. All ansökan
avvisas kan leda till atl avlalel anses förlängt pä oförändrade villkor.

Del
berörda kravel på ansökningens innehåll innebär inle nägon formell begränsning
av en parts möjligheter att åberopa nya omständigheter i en föriängningslvisl
eller alt begära annan ändring av artendevillkoren än som har angivils i en
ansökan till artendenämnden. Den part som inle har gjorl någon ansökan lill
nämnden har givetvis inte någon formell rätt att påyrka alt artendevillkoren
ändras.

Prop.
1983/84:136 112

12
a §

Enligt
det tillagda andra stycket skall artendenämnden under vissa förutsättningar
yttra sig om den artendeavgift som ett anläggningsartende kan anlas betinga på
öppnr marknaden. Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen (se
avsnill 2.15.2) och har utformats efler mönsler av första stycket, som avser
lokalhyra (se prop. 1978/79:89 s. 28-30). Jag hänvisar också till vad jag i
avsnitt 4.1 anfört om 11 kap. 5 a 5 JB.

Artendenämnden bör alltid
inleda medlingsförfarandet på samma säll som f. n. Nämnden bör alltså klarlägga
tvistefrågorna och inrikta med-lingsarbeiet på att finna en lösning som
parlerna kan godta. Om det emellertid redan i ett inledande skede av medlingen
framslälls begäran om yttrande om arrenderättens värde på öppna marknaden,
torde detta i allmänhet kunna uppfattas som om förlikningsförsök i annan
ordning är meningslösa, särskill om en sådan begäran görs av båda parlerna.
Nämnden kan då inrikla det fortsalla arbelel på atl ett yttrande skall ges.
Nämnden har emellertid alltid frihel att anpassa förfarandel till förhållandena
i det enskilda fallet. Del cenlrala är alt få lill slånd en rimlig uppgörelse
mellan parterna. Även i ett läge där yttrande redan har begärts bör nämnden
självfallet la fasla på de förlikningsmöjligheter som kan yppa sig under
medlingsarbetets gång.

I fråga om tvister om
arrendeavgiften är arrendenämndens prövning begränsad av de yrkanden som
parterna har framställt i ärendet, öm nämnden finner att den artendeavgift som
jordägaren har begärt inte överstiger arrenderättens värde på öppna marknaden,
skall nämnden begränsa sitt yttrande till ett konstaterande av att fordrad
arrendeavgift får anses skälig. Om nämnden däremot finner att den av jordägaren
fordrade arrendeavgiften översliger artenderättens värde på öppna marknaden,
måsle nämnden ange den marknadsmässiga arrendeavgiften. Denna bör anges lill
visst bestämt belopp. Nämnden får alltså inle nöja sig med alt ange alt den
marknadsmässiga arrendeavgiften finns inom vissa beloppsgränser (högst—lägst).
Den osäkerhet som nämnden eventuellt känner får nämnden i slällel redovisa i
skälen för yttrandet.

När nämnden i ett
medlingsärende skall avge yttrande om den marknadsmässiga artendeavgiflen,
skall nämnden verka för all utredningen i ärendel får den inriklning och
omfattning som är lämplig med hänsyn till ärendets beskaffenhet. Det synes
lämpligl atl nämnden tar upp en diskussion med parterna om den utredning de
önskar förebringa. Vid planeringen av medlingsförfarandet måsle nämnden beakta
både alt förhandlingarna kan bedrivas med önskvärd skyndsamhet och all parterna
ges tillräcklig lid för de undersökningar de önskar företa. Nämnden skall
såvitl möjligl se till atl onödig utredning inle förebringas.

Partemas utredning torde i
första hand komma alt omfatta ortsprisjämförelser avseende artenderättens
marknadsvärde eller det artenderade markområdets värde. I sistnämnda fall torde
artenderättens värde kunna

Prop. 1983/84:136 113

framräknas
som produkten av markområdets värde och en räntefot som ansetts skälig. I vissa
fall torde parternas ulredning också komma att omfatta anbud som Iredje man har
lämnat lill jordägaren eller eventuellt avtal som har ingåtts med tredje man.

Enligl
19 a 8 får arrendenämnden hålla förhör med vittne eller sakkunnig under ed och
förhör med part under sanningsförsäkran, om någon part begär det och förhöret
är erforderiigl för utredningen Gfr prop. 1978/79; 89 s. 30). Ulredningar om
ortspriser bör dock i allmänhel kunna redovisas skriftligen.

Enligt
11 kap. 5 a 8 andra stycket JB får artendenämndens yttrande enligt förevarande
paragraf frångås i en tvist om ersättning enligl 11 kap. 5 8 JB endast om det
visas eller eljest är uppenbart alt den artendeavgift som artendeställel kan
antas betinga på öppna marknaden är påtagligt högre eller lägre än
artendenämnden angett. Det är bl. a. därför av betydelse att parternas
slutliga ståndpunkter vid förhandlingen inför arrendenämnden blir ordentligt
dokumenterade. MedUngen kan inte anses avslutad i och med att artendenämnden
har avgett ett yttrande om den marknadsmässiga arrendeavgiften utan först
sedan parterna har uppgelt sin inställning till nämndens yttrande. Föreskrifter
härom finns i 21 a 8.

13
8

År
1974 infördes en möjlighet för hyresnämnderna all meddela s. k. mellanbeslut
(se härom prop. 1974:151 s. 100-101 och 146-147). Paragrafen ändras nu så atl
även artendenämnderna får en sådan möjlighel (se avsnitt 2.15.1 i den allmänna
motiveringen). Möjligheten alt meddela mellanbeslut är begränsad till fall dä
en nämnd gemensaml handlägger en förlängningslvisl och en tvist om de fortsatta
artendevillkoren. Hinder möter inte mot atl arrendenämnden genom mellanbeslut
prövar även en fråga om anstånd med avflyltningen, givetvis under förutsättning
all nämnden i samma beslut bifaller jordägarens talan atl artendeförhållandel
skall upphöra. Ett mellanbeslut kan överklagas särskill (se 8 kap. 31 8 JB).

16
e 8

Genom
ändringen hänvisar paragrafen inte bara till lagen om räll lill
faslighelsförvärv för ombildning till bosladsräll utan även till den nya lagen
om artendalorers rätt all förvärva arrendeslällel. Detta har föranlett én
ändring även av paragrafens rubrik.

Förfarandereglerna
i förevarande paragraf skall lillämpas om jordägaren ansökt om undanlag frän
hembudsskyldighet enligt 6 eller 7 8 lagen om arrendatorers rätt alt förvärva
artendeställel eller om jordägaren ansökt om tillstånd enligt 12 8 nämnda lag
till överiålelse lill någon annan än arrendatorn efter ett hembud som har
upphört alt gälla.

Artendatorn
kan godkänna en överlåtelse inför arrendenämnden. Om arrendatorn uteblir från
en förhandling skall villkoren ändå prövas. Arten-8 Riksdagen 1983/84. 1
saml. Nr 136

Prop.
1983/84:136 114

denämndens
prövning torde då emellertid inle behöva bli särskill ingående Gfr prop.
1981/82; 169 s. 91).

17
8

I
andra stycket finns bestämmelser om att artendenämnden i vissa ärenden skall
inhämla yttrande från lantbruksnämnden. Ändringen innebär atl sådant yttrande
skall inhämtas i ärenden om jordägarens byggnadsskyldighet enligl den
nyinförda regeln i 9 kap. 17 a 8 JB, i ärenden om tillstånd lill överlåtelse av
ett utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksföretag enligt den nya regeln
härom i 9 kap. 31 8 JB saml i vissa ärenden enligt den nya lagen om
artendalorers rätt att förvärva artendeställel. Av lantbruksnämndens yttrande
i de sist nämnda ärendena bör framgå om nämnden anser det uppenbart att
artendatorn skulle vägras förvärvstillstånd enligt jordförvärvslagen liksom om
nämnden anser del uppenbart att erforderlig fastighetsbildning inte kan komma
till stånd Gfr 5 kap. 20 8 och 10 kap. 3 S andra stycket
faslighelsbildningslagen, 1970; 988).

19
a 8

År
1974 infördes möjligheter för hyresnämnderna alt ta upp muntlig bevisning i
alla sådana ärenden som nämnden enligl förevarande lag har att pröva (se prop.
1974; 151 s. 148-149). Paragrafen ändras nu så alt även artendenämnderna får
möjligheter att ta upp muntlig bevisning (se avsnitt 2.15.1 i den allmänna
motiveringen). Den nya möjligheten för artendenämnderna alt uppta muntlig
bevisning kan få betydelse bl. a. när nämnden vid medling skall avge yttrande
enligt 12 a §.

21 a
8

I
paragrafens nu gällande lydelse meddelas vissa föreskrifter om hyresnämnds
yttrande enligt 12 a 8. Dessa föreskrifter har utan sakliga ändringar gjorts
tillämpliga även på artendenämnds yttrande enligl nämnda paragraf. När del
gäller den närmare innebörden av föreskrifterna hänvisas till prop. 1978/79; 89
(se s. 31 -32).

22 8

Paragrafen
innehåller bestämmelser om rättskraft. De beslut som arrendenämnden meddelar
enligt lagen om artendalorers rätt att förvärva artendeställel bör vara
utrustade med rättskraft i likhet med hyresnämndens beslut enligt lagen om rätt
lill fasUghetsförvärv för ombildning lill bostadsrätt. Paragrafen har därför
ändrats så att detta blir fallet Qfr. prop. 1981/ 82: 169 s. 92).

23 8

Ändringen
i andra stycket är redaktionell.

Även
ändringarna i tredje och fjärde styckena är redaktionella och beror

Prop.
1983/84:136 115

pä all det är oegenlligt atl tala om särskild talan mot t.
ex. eU avvisnings-beslut (se bl. a. 49 kap. 2-5 88 rättegångsbalken saml
lagrådets yttrande i prop. 1977/78:175 s. 223-224).

23 a 8

Bestämmelsen i andra stycket alt arrendenämnds yttrande om
anläggningsarrende enligt 12 a 8 andra siyckei inle får överklagas moisvarar
vad som gäller vid lokalhyra (se 23 8 andra stycket).

I andra
siyckei har ocksä föreskrivits atl lalan mot arrendenämndens beslut enligl
lagen om artendatorers rätt au förvärva artendeställel förs genom besvär hos
fastighetsdomstolen. Av 14 8 nämnda lag följer all vardera parten i princip
skall svara för sina rättegångskostnader i besvärsmålet. Av tredje stycket
förevarande paragraf framgår all talan inte får föras mot fastighetsdomstolens
avgörande i ett sådant mål.

Övergångsbestämmelserna

Enligt övergångsbestämmelserna gäller de nya reglerna i
princip även i fråga om artendeavtal som har slutits före ikraftträdandet. Har
avtalet sagts upp före ikraftträdandet, tillämpas dock fortfarande den äldre
lydelsen av 8, 12 a och 21 a 88 Gfr punkt 3 i övergångsbestämmelserna till
lagen om ändring i jordabalken).

4.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1957:390) om
fiskearrenden

Lagen har behandlats i den allmänna motiveringen (se
avsnitt 2.17).

1 8

Kravet alt en dispensansökan för alt kunna prövas måsle
göras inom en månad efter del aU avtalet ingicks motsvarar vad som föreslås
gälla enligl 8 kap. 2 8 JB (se avsnitt 2.14 och 4.1). Enligt
övergångsbestämmelserna (punkt 5) fär en ansökan om godkännande göras före den
1 februari 1985 om arrendeavtalet har ingåtts före ikraftträdandet.

48

De nya reglerna om förfarandet vid förlängnings- och
villkorstvisier motsvarar vad som föreslagits i 9 kap. 3 8 JB (se avsniu 2.15.1
och 4.1).

58

Ändringen av första stycket motsvarar i princip ändringen
i 9 kap. 8 8 första stycket JB.

Ändringarna
av andra stycket är redakfionella och har tillkommit i anledning av de nya
förfarandereglerna Gfr förslagel till ändring av 10 kap. 6 a 8 JB).
Hänvisningen till JB kommer bl. a. atl omfatta de nya räntebestämmelserna i 9
kap. 12 a 8 JB.

Tredje stycket har ändrats pä motsvarande sätt som 9 kap.
7 8 JB.

Prop.
1983/84:136 116

88

Ändringen
hänger samman med atl reglerna i JB om arbetsavtal i samband med artende
föresläs bli upphävda (se avsnitt 2.12 och 4.1). Jag har i den allmänna
motiveringen (se avsnitt 2.17) behandlat frågan om ålaganden av arrendatorn
atl svara för fisketillsynen på de artenderade vattnen.

Enligt
övergångsbestämmelserna (punkl 4) gäller äldre bestämmelser om arbetsavtal i
samband med arrende fram till den tidpunkt till vilken fastig-helens ägare
tidigast kan säga upp avtalet genom uppsägning efter ikraftträdandet.

16
8

Genom
den nya lydelsen klargörs atl arrendenämnden kan bevilja uppskov med avträde
enligl 5 8 andra stycket förevarande lag jämförd med 9 kap. 12 b 8 JB, om
arrendalorn säger upp avtalet efler del att artendenämnden har fastställt
villkor för det fortsatta fiskearrendet.

18
8

Förbudet
mot atl överklaga hovrätts dom i fråga om uppskov med avträde moisvarar vad som
föreslås i 8 kap. 33 S JB (se avsnill 4.1).

Övergångsbestämmelserna

Övergångsbestämmelserna
moisvarar i tillämpliga delar vad som föreslagits beträffande ändringarna i
jordabalken (se avsnitt 2.18 och 4.1).

5
Hemställan

Jag
hemställer atl lagrådels yttrande inhämlas över förslagen lill

1. lag
om ändring i jordabalken,

2.
lag om artendatorers rätt all
förvärva arrendestället,

3.
lag om ändring i lagen
(1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

4.
lag om ändring i lagen (1957:
390) om fiskearrenden.

6
Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet rned föredragandens hemslällan.

Prop. 1983/84:136 117

Bilaga 1

Kommitténs sammanfattning av betänkandet

Inledning

Arrende föreligger när någon upplåter jord lill nyttjande
mot vederlag. Upplåtelse av arrende kan ske i form av jordbruksarrende,
bostadsarrende, anläggningsarrende, lägenhelsarrende eller fiskearrende.
Allmänna bestämmelser om arrende finns i 7 och 8 kap. jordabalken (JB). De
särskilda reglerna om jordbruksarrende finns i 9 kap. JB. Bestämmelserna om
bostadsarrende och anläggningsarrende finns i 10 och 11 kap. JB. När någon mol
vederlag upplåter fiskerätt åt annan, kan del ske som fiskearrende.
Bestämmelser härom finns i lagen (1957:390) om fiskearrenden.

Investeringar på arrendestället

Under arrendetiden skall jordbruksarrendatorn vårda och
underhålla arrendestället. Förbättrar han arrendestället, kan han inte enligl
någon tvingande regel få ersättning av jordägaren. Avsaknaden av sådana regler
bedöms ha bidragit till atl arrendeställena har kommil alt bli eftersatta i
tekniskt hänseende. Kommitlén föreslår därför regler, som i korthet innebär alt
arrendalorn hos arrendenämnden skall kunna ansöka om tillstånd all göra
investeringar, som medför varaktig nytta för jordbruket på arrendestället. Vid
arrendets upphörande skall enligt dessa regler jordägaren betala ersättning
till arrendatorn med ett belopp, som skall motsvara vad arrendestället genom
investeringen har ökat i värde. De investeringar som skall ge arrendatorn rätt
till ersättning har i lagen beskrivits som uppförande eller förbättring av
ekonomibyggnad, utförande eller förbättring av markanläggning eller
förbättring av jorden. I huvudsak är det fråga om sådana åtgärder som enligl
förordningen om statligt stöd till jordbrukels rationalisering betecknas som
inre rationalisering. Sådan arrendalorn tillhörig egendom som lillförs
arrendestället till följd av en ersältningsgill inveslering skall tillfalla
jordägaren vid avträdet i den mån egendomen då finns kvar på arrendestället.

Prop. 1983/84:136 118

Muntliga arrendeupplåtelser samt arrendetid och
besittningsskydd vid sidoarrende

Mtmdiga arrendeupplåtelser

Avtal om arrende skall upprättas skriftligen. En muntlig
upplåtelse faller ulanför tillämpningsområdet för jordabalkens bestämmelser orn
jordbruksarrende. Delta innebär atl en arrendator med muntligt avtal saknar
besittningsskydd. Även i övrigt är hans rättsliga ställning i hög grad osäker.
Har arrendalorn tillträtt arrendeslällel utan all skriftligt avlal har
upprättats, är han dock berättigad till skadestånd av jordägaren, om del inle
har berott på arrendalorn atl ell skriftligt avlal inte har kommil till slånd.

Trols lagens krav på skriftlig form för arrendeupplåtelse
är antalet muntliga arrenden påtagligt högre än vad som kan godtas. Kommillén
föreslår därför en reglering, som gör del fördelaktigt för jordägaren alt
använda skriftlig form för upplåtelsen. Regleringen har i huvudsak följande
innehåll. Om arrendalorn har tillträtt arrendeslällel ulan atl skriftligt avlal
har upprällals och jordägaren inle medverkar lill atl sådanl avlal kommer till
slånd, skall arrendalorn ha rätt alt hos arrendenämnden ansöka om förklaring
alt arrende föreligger, s. k. arrendeförklaring. I samband därmed kan
arrendenämnden beslämma skäliga villkor för arrendet. Arrendenämndens beslut
skall anses som ell skriftligt avtal om arrende. Nämnden skall inte stadfästa
vad parterna en gång i tiden kan ha avtalat utan i slällel rikta in sig på vad
som bör gälla för framtiden. Sedan arrendenämnden har meddelal en
arrendeförklaring, skall, oavsett vad som lidigare kan ha gällt mellan
jordägaren och arrendatorn, samtliga villkor för arrendet vara bestämda genom
arrendenämndens beslut.

Arrendetid och besittningsskydd vid sidoarrende

Sidoarrenden (arrenden som inte omfatlar bostad för
arrendatorn) med en avtalstid om ett år eller kortare lid är inle förenade med
rätt till förlängning. Någon minimitid gäller inte för sidoarrende. Det är
ganska vanligt alt även mera permanenta sidoarrenden upplåts på ett år i laget.
Olägenheterna för en arrendator med ett sidoarrende ulan besittningsskydd är
uppenbara. Om kommitléns förslag beträffande de muntliga arrendeupplåtelserna
genomförs, är del tänkbart atl flerlalel av de muntliga avtalen ersätts med
skriftliga ettärsavtal. Förslagel belräffande de muntliga upplåtelserna skulle
mista en del av sin avsedda effekt, om inle reglerna rörande de ettåriga
avtalen ändras. Enligt kommitléns mening bör frågan lösas så atl
besittningsskydd införs även för sidoarrende på ett år och att ettårig
minimitid föreskrivs för upplåtelse av sidoarrende. Arrendenämnden skall dock
kunna lämna dispens från regeln om minimifid. när jordägaren har sakliga skäl
härför.

Upplåtelsetiden vid kommunala jordbruksarrenden

För upplåtelse av jordbruksarrende, som omfallar bostad
för arrendalorn (gårdsarrende), gäller en minimitid om fem år. Är jordägaren en
kommun.

Prop.
1983/84:136 119

är minimitiden dock ett år. Anledningen till atl en
särskild minimitid gäller för de kommunala arrendena är alt den kommunala
marken snabbt kan behöva las i anspråk för kommunala ändamål. Kommitténs
enkätundersökning beträffande kommunernas avtalspraxis ger vid handen alt ca
60 procent av den kortlidsupplåtna gårdsarrendearealen ligger inom områden, som
inle enligt kommunernas planer kommer alt användas för annal ändamål än
jordbruk före år 2000. Kommitlén föreslår att kommunalt gårdsarrende, som helt
eller delvis är beläget inom område med fastställd detaljplan, även i
fortsättningen skall kunna upplåtas på ett år. Upplålelseliden för kommunala
gårdsarrenden, som helt ligger ulanför delaljplanelagt område, bör dock, i
likhel med vad som gäller för gårdsarrenden i allmänhel, vara fem år.
Arrendenämnden skall kunna ge dispens från den femåriga minimitiden, när
kommunen har sakliga skäl för sin begäran om kortare tid. Ett sådant skäl kan
vara atl marken enligl en kommunal översiktsplan inom en nära framtid skall
användas för annat ändamål än jordbruk.

Förköps- och friköpsrätt för jordbruksarrendatorn

För närvarande finns inga regler om förköps- eller
friköpsrätt för arrendatorn. Före jordabalkens införande hade
jordbruksarrendatorn emellertid förköpsrätl i vissa fall enligt 1943 års lag om
arrendators förköpsrätl. Enligl de jordbrukspolitiska riktlinjer som riksdagen
antog år 1977 skall familjejordbruket vara den dominerande företagsformen och
vidare bör yrkeskunniga förvärvare, som har för avsikt att bosätta sig på och
själva bruka en jordbruksfastighet, erhålla företräde vid förvärv av ell
jordbruk. 1979 års jordförvärvslag syftar bl. a. till atl slärka sambandet mellan
ägande och brukande av jordbruksfastigheter.

Kommitlén
anser alt en friköpsrätt, dvs. en räll för arrendalorn atl när han så önskar
ivångsförvärva den arrenderade fastigheten, innebär ett alltför långtgående
ingrepp i jordägarens rätt atl disponera över sin egendoni. I stället föreslår
kommittén atl jordbruksarrendatorn på nytl får en förköps-rätt, dock något
annorlunda utformad än den som gällde enligl 1943 års lag.

Förköpsförfarandet
föreslås få följande utseende. En jordägare, som har upplåtit sin fasta egendom
på gårdsarrende med förlängningsrätt och som avser att sälja egendomen eller
någon del av denna, måste först erbjuda arrendator, som berörs av den
tilltänkta försäljningen, alt köpa arrendestället med de justeringar som av
fastighetsbildnings- och rationaliseringsskäl kan vara nödvändiga. Erbjudandel
skall vara godkänt av lantbruksnämnden. Antar arrendatorn inte erbjudandel inom
tre månader, står det jordägaren fritt atl sälja egendomen lill utomstående.
Försäljning lill jordägarens make, barn, syskon eller syskonbarn får ske ulan
rätt för arrendalorn atl förköpa. Vissa andra försäljningar är också
""fria" från förköpsrätl. Som exempel kan nämnas
lantbruksnämndernas och lantbruksstyrelsens köp och försäljningar av
jordbruksfastigheter. Antar arrendatorn ett förköpserbjudande, blir den
fortsatta gången densamma som vid en vanlig överiålelse av jordbruksfastighet.
Arrendatorn har således bl. a. att ansöka om förvärvstillslånd och lagfart
såsom köpare i allmänhel. Förköpsreglerna upprätthålls genom atl

Prop. 1983/84:136 120

lantbruksnämnden skall vägra förvärvstillslånd för
utomstående köpare, om förköpslagens bestämmelser har åsidosatts.

Uppsägningsförfarandet vid jordbruksarrende

Arrendeavtal för viss lid - ett år eller längre - måsle i
princip sägas upp för att upphöra atl gälla vid den avtalade arrendetidens
ulgång. För arrenden med besittningsskydd gäller vidare alt avlalel måsle sägas
upp även om parterna vill alt arrendet skall fortsätta men på andra villkor.
Säger jordägaren upp avtalet, behöver han inte underrätta arrendatorn huruvida
uppsägningen avser avtalets upphörande eller endast ändring av villkoren för en
ny arrendeperiod. En uppsägning gäller allfid avtalels upphörande. Även om
arrendatorn säger upp avtalet för ändring av villkoren, kan han bli tvungen atl
lämna arrendet vid avtalstidens ulgång, om jordägaren vägrar medge förlängning
med hänvisning till någon besittningsbrytande grund. Om parlerna efler
uppsägning inte kan nå en överenskommelse, skall jordägaren lämna arrendalorn ett
s. k. avflytlningsmeddelande. Om arrendalorn inte hänskjuter tvisten till
arrendenämnden inom två månader därefter, förlorar han rätten till fortsatt
arrende.

Det nu
gällande uppsägningsförfarandei kan kritiseras på följande punkter. Även om
parlerna är överens om all arrendet skall fortsätta, måsle avlalel sägas upp,
om någon av parlerna önskar ändring av villkoren. Arrendatorn kan inte få full
visshet om jordägarens avsikt med en uppsägning innan tvisten har hänskjulils
lill arrendenämnden. Frågan om forlsall arrende kan hållas svävande lång lid
efler arrendeperiodens ulgång. Förfarandet kännetecknas vidare av en ensidig
skyldighet för arrendalorn att hänskjula tvist till arrendenämnden. I syfte att
undanröja dessa olägenheter förelår kommitlén ett nytt uppsägningsförfarande,
som i korihel innebär följande. Vill jordägaren eller arrendalorn atl avlalel
skall upphöra att gälla, skall skriftlig uppsägning göras. Vill part alt
arrendet skall fortsätta men på ändrade villkor, skall han i skriftlig anmälan lill
motparten ange della. Sker ingen uppsägning ulan endast anmälan om
villkorsändring, blir avtalet automatiskt förlängt på tid och på villkor i
övrigt som arrendenämnden beslämmer eller parterna kommer överens om .
Uppsägningstiden skall vara densamma som i dag och lillämpas även belräffande
anmälan om villkorsändring. Säger jordägaren upp avtalet, skall han i
uppsägningshandlingen ange orsaken till att han vägrar medge förlängning.
Underlåter jordägaren all göra detta, är uppsägningen ulan verkan. Säger jordägaren
upp avtalet, har han alt senasl två månader från den dag uppsägning senasl får
göras hänskjula evenluell tvist lill arre;ndenämnden. Försitter jordägaren
Ivåmå-nadersfristen i händelse av tvist, får uppsägningen endast verkan som
anmälan om villkorsändring. När part har gjorl en anmälan, har han, om
överenskommelse inte kan nås, atl hänskjula tvisten till arrendenämnden senast
sex månader från den dag anmälan senast får göras. Försills tidsfristen,
förlorar anmälan sin verkan, vilkel får lill följd all de gamla villkoren skall
fortsätta alt gälla även för den nya arrendeperioden.

Prop. 1983/84:136 121

Övriga frågor

Kommittén har granskal problemen i samband med
arrendeavräkning vid ändrat penningvärde. Kommittén har därvid funnit all de
nuvarande reglerna om arrendatorns ansvar för arrendeställets skick medför att
tillträdets bristbelopp vid avräkningen skall justeras med hänsyn lill den
ökning av kostnaderna för tilllrädesbrislernas avhjälpande, som kan ha
inträffat under arrendeliden (avräkningsperioden). Någon lagändring har därför
inle ansetts behövlig.

Kommittén har också sett över frågan om
fideikommissarrendatorns rättsställning. Kommittén har funnit att reglerna
belräffande s. k. under-gårdsarrenden inle ger fideikommissarrendalorn en sämre
rättsställning än en jordbruksarrendator i allmänhel. Vad sedan gäller arrende
av ell fideikommiss huvudgård är läget ell annal. Avlider innehavaren av
fideikommisset, är den nye innehavaren (efterträdaren) berättigad att lilllräda
huvudgården, oavsett vad arrendeavtalet innehåller. En ändring av dessa regler
skulle innebära att hela fideikommissavvecklingsfrågan, som löstes genom
lagstiftning år 1963, måste tas upp lill ny prövning. Kommitlén anser att en
sådan omprövning inle bör ske endast till följd.av huvudgårds-arrendatorns i
viss mån osäkra arrendetid. Kommitlén avstyrker således lagändringar
beträffande fideikommissarrendatorns rättsställning.

Kommitlén har vidare övervägt frågan om underarrendatorns
rättsställning. Ett underarrende föreligger, när en arrendator upplåter
arrenderätt i andra hand lill arrendestället eller en del av detta. Träffar
jordägaren och huvudarrendatorn överenskommelse om ändring av del mellan dem
gällande arrendeavtalet, kan underarrendatorns rättsställning förändras ulan all
han har dellagil i överenskommelsen eller haft möjlighel all påverka den. Som
exempel kan nämnas att jordägaren och huvudarrendatorn träffar avtal om all
huvudarrendel omedelbart skall upphöra. Oavsett vad huvudarrendatorn och
underarrendalorn har kommil överens om vad gäller arrendetidens längd, går
underarrendalorn i ett sådant fall miste om sitt arrende och får i stället en
osäker skadeståndsfordran gentemot huvudarrendatorn. För alt undanröja risken
för missbruk föreslår kommittén all underarrendatorns avlal skall anses ha
iräffals med jordägaren som motpart, när huvudarrendet upphör och
huvudarrendatorn tillhör viss krets av närstående lill jordägaren eller är en
juridisk person, över vilken jordägaren har det bestämmande inflytandet.

Från Lantbrukarnas riksförbund (LRF) har framförts vissa
synpunkter på regeln om förverkande av arrende på grund av vanvård av
arrendestället. Del har ifrågasatts om inte arrendenämnder och domstolar kräver
atl vanvården skall ha gått så långt all den är alt beteckna som grov, innan en
förverkandeförklaring meddelas. Kommillén har för sin del inte funnil någol
belägg för alt en sådan tillämpning av förverkanderegeln skulle vara allmänt
förekommande och anser all någon lagändring inle erfordras.

Avtal om upplåtelse av arrende av alla slag är inte
bindande längre än 50 år från den fidpunkt avtalet ingicks. Kommittén föreslår
alt maximitiden för upplåtelse av jordbruksarrende sätts ned lill 20 år.

I jordabalken finns besiämmelser om arbetsavtal i samband
med jordbruksarrende. Dessa regler har tillkommit som ett skydd för
arrendatorn mot

Prop.
1983/84:136 122

alltför betungande arbelsålaganden. Utvecklingen under de
senaste decennierna har inneburit all reglerna om arbetsavtal har kommit att
framstå som alltmer otidsenliga. Enligt jordägare- och
arrendalorsorganisalionerna utgör de fåtaliga arbetsavtal som forlfarande kan
förekomma inget bärande skäl för alt behålla reglerna om arbetsavtal i samband
med arrende. Kommittén anser all dessa regler nu bör avskaffas. För arbetsavtal
mellan en jordägare och en arrendator bör i forlsältningen samma regler gälla
som för arbetsavtal i allmänhel.

Enligt
huvudregeln får en jordbiuksarrendator inte överlåta arrenderätten ulan
jordägarens samtycke. Från arrendatorshåll har hemställts atl överlåtelserätten
ulvidgas bl. a. när del gäller överlåtelse inom familjen. Även överlåtelse till
annan bör enligl arrendatorerna få ske i slörre ulsträckning. Kommittén anser
atl en utvidgad rätt för arrendatorn atl ulan jordägarens samtycke överlåta arrendet
inle bör införas. Genom det förstärkta besittningsskydd som infördes genom
lagändringar den 1 juli 1979 samt de nu föreslagna beslämmelserna om räll för
arrendalorn lill ersättning för investeringar och rätt atl förköpa
arrendestället förbättras arrendatorernas rättsställning utan atl man behöver
befara de nackdelar för jordbruksnäringen i slort som enligt kommittén kan
följa med en vidgad rätt att överlåta arrenden.

När arrendenämnden bestämmer en högre arrendeavgift än den
som har utgått under den tidigare arrendeperioden, gäller den nya avgifien för
tiden från och med periodskiflet. Meddelas avgiftsbeslulet först efler
periodskif-tel, skall arrendalorn för den lid som har gått av den nya
arrendeperioden belala skillnaden mellan den gamla och den nya avgiften. På
denna retroaktiva arrendeavgift utgår enligl arrendelagen inle någon ränla.
Kommittén föreslår atl arrendalorn blir skyldig all betala ränta på retroaktiv
arrendeavgift, medan jordägaren bör betala ränta på det avgiftsbelopp som han
skall betala lillbaka, när den nya arrendeavgiften blir lägre än den gamla.

Från vissa
av arrendelagens tvingande regler kan arretidenämnden ge dispens, dvs. lämna
godkännande till ett avtalsvillkor, som ger arrendatorn sämre rätt än han
annars skulle ha haft enligt lag. Kommer parterna överens om ell
arrendevillkor, som för sin giltighet kräver en sådan dispens, skall de i
avtalet särskill ange atl dispens får sökas. Avslår arrendenämnden en ansökan,
förfaller hela avlalel, om parlerna inle har kommil överens öm annat. Det finns
ingen lidsgräns, före vilken ansökan om dispens måste göras. Detta innebär att
en dispensansökan kan göras sedan arrendeförhållandet har varat flera år. Om
dispens vägras, försätts arrendatorn i en mycket besvärlig situation. Kommitlén
föreslår därför alt en regel införs, som innebär atl en dispensansökan inte får
göras senare än en månad från det att jordägaren och arrendalorn har träffat
avtal om villkor, som för sin giltighet kräver godkännande av arrendenämnden.

Kommittén har sett över den s. k taxeringsvärderegeln vid
bostadsarrende. Denna innebär att bostadsarrendatorn saknar rätt lill
förlängning av avtalet, om det på arrendestället vid den tidpunkt då avtalet
senast kan sägas upp inle finns ell bostadshus som är åsätt taxeringsvärde. För
byggnader på annans mark, vilka har ett lägre värde än 10 000 kr., skall enligt
fastighetstaxerings-

Prop. 1983/84:136 123

lagen något taxeringsvärde inte bestämmas. Kommittén har
inte funnit skäl alt föreslå en ändring av taxeringsvärderegeln.

Vissa processfrågor

Tvist om förlängning av avlal om jordbruks- och
bostadsarrende och om villkor vid förlängning prövas i första instans av
arrendenämnd. Förlängningslvisl kan föras till fastighetsdomstol och hovrätt,
medan villkorstvist kan överklagas endast lill fastighetsdomstol. Vissa
arrendetvister upptas av fastighetsdomstol som första instans. I övrigt gäller
för arrendetvister en rad processbestämmelser, som gör förfarandet i
arrendetvister ganska komplicerat. Kommittén anser all den instans- och
fullföljdsordning som gäller för hyrestvister bör tjäna som förebild för
arrendetvisternas del. Bostadsdom-stolens lagfarna ledamöter kan tillsammans
med inlresseledamöler, föreslagna av arrendemarknadens parler, bilda en
arrendedomstol såsom andra och sista instans för arrendetvister. Kommittén
förordar vidare atl den hyresprocesslag som sannolikt kommer all bli en följd
av hyresrättsutredningens arbete skall gälla även för handläggningen av
arrendetvister. Slutligen uttalar kommittén atl mål om klander av syn,
arrendeavräkning och arrendeavgifts bestämmande utan samband med egentlig
villkorstvisl saml ärende om dispens från regeln om sisla dag för syns
avslulande bör överflyttas från fastighetsdomstol till arrendenämnd som första
instans.

Följdändringar

Flertalet förslag i betänkandet har utformats med hänsyn
lill förhållandena inom arrendejordbruket. Till följd av bl. a. önskemålet om
så långl möjligt enhetliga regler för olika arrendeformer bör enligt kommittén
förslagen belräffande ränla på retroaktiv arrendeavgift m. m.,
uppsägningsförfarandet vid jordbruksarrende och vissa processfrågor gälla även
bostadsarrende och fiskearrende. För fiskearrende bör dessulom gälla förslaget
beträffande arbetsavtal i samband med arrende. Av lämplighetsskäl bör vidare
förslaget rörande muntliga arrendeupplåtelser gälla även bostadsarrende och
fiskearrende. Förslagen om invesleringar på arrendestället, förköps-och
friköpsrätt för jordbruksarrendatorn saml maximitiden för arrendeupplåtelse bör
gälla endast jordbruksarrende.

Prop.
1983/84:136 124

Bilaga 2

Kommitténs författningsiförslag

Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken'

dels alt 9 kap. 37-39 88 skall upphöra all gälla,

dels all rubriken närmast före 9 kap. 36 5 skall utgå,

de/5 aft 7 kap. 5 och 13 88,8 kap. 2,3,6,8,21,22 och 23
88,9 kap. 2,3,7,8, 10,12, 13, 20, 21, 22, 26, 29och 36 88,10 kap. 3,4,5 och 6 a
S8 skall ha nedan angivna lydelse,

dels alt i balken skall införas tolv nya bestämmelser, 8
kap. 3 a, 3 b, 3 c och 19 a 58,9 kap. 9 b, 14 a, 14 b, 14 c, 14 d, 14 e och 21
a 85 samt 10 kap. 6 b 5 av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

55

Avtal om upplåtelse av annan nyttjanderätt än tomträtt är
ej bindande

längre än femtio år från det avtalet slöts. Upplåtelse av
fast egendom inom

stadsplan är dock ej bindande längre än tjugofem år.
Upplåtelse av

nyttjanderätt för någons livstid gäller utan begränsning
till viss tid.

Avser upplåtelsen jordbruksarrende, är avtalet ej
bindande längre än tjugo år. Avser upplåtelsen endast eller huvudsakligen rätt
att avverka skog för annat ändamål än husbehov, är avtalet ej bindande längre
än fem år.

Fördra oc/ianc/ra styckena gäller ej Första - tredje styckena gäller ej

nyttjanderätt som upplåtes av sta- nyttjanderält som
upplåtes av slaten. Första stycket inverkar ej på ten. Första och andra
styckena inver-nytljanderältshavares rätt lill för- kar ej på
nytljanderättshavares rätt langning av avtal på grund av lag. lill
förlängning av avtal på grund av

lag.

Har arrende eller hyra upplåtits på Har
arrende eller hyra upplåtits på

längre fid än den i första stycket längre lid än den i
första eller andra

föreskrivna längsta liden för nytljan- stycket föreskrivna längsta liden för

derätts bestånd och vill faslighels- nyttjanderätts bestånd och vill fas

ägaren eller nyttjanderällshavaren fighelsägaren eller nyltjanderättsha-

frånträda avtalet sedan denna tid våren frånträda avtalet sedan denna i Balken
omtryckt

gått ul, skall uppsägning ske. tid gått
ut, skall uppsägning ske. 1971:1209.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

13 S=

Om
giltighet av avtal om förhandlingsordning mol ny hyresvärd finns bestämmelser
i hyresförhandlingslagen (1978:304).

Även om
förbehåll ej skett, gäller upplåtelse som avser arrende eller hyra mot ny ägare
av fastigheten, om upplåtelsen skett genom skriftligt avlal och tillträde ägt
rum före överlåtelsen.

Första stycket gäller ej i fråga om överenskommelse som
avses 18 51 fråga om överenskommelse som avses i 7 § gäller första stycket
endast om den förul gällande upplålelseliden utgått före överlåtelsen, varvid
ullträde ej skall anses ha ägt rum innan överenskommelsen trätt i
till-lämpning.

Även om
förbehåll ej skell, gäller upplåtelse som avser arrende eller hyra mot ny ägare
av fastigheten, om upplåtelsen skett genom skriftligt avtal och tillträde ägt
rum före överlåtelsen. Jämväl arrendeförklaring och arrendatorns rätt att
sitta kvar på arrendestället enligt 8 kap. 3 a § gäller mot ny ägare av fasligheten,
även om förbehåll ej skett.

Första stycket gäller ej i fråga om överenskommelse som
avses 18 81 fråga om överenskommelse som avses i 7 8 gäller första
stycket/öri-w meningen endasl om den förut gällande upplålelseliden utgått
före överlåtelsen, varvid tillträde ej skall anses ha ägt rum innan överenskommelsen
trätt i tillämpning.

8 kap.
28 Förbehåll som strider mol bestämmelse i detta kapitel eller i 9-11 kap. är
utan verkan mol arrendatorn eller den som har rätt att träda i hans ställe,
om ej annat anges.

I de fall
då enligt vad därom är föreskrivet arrendenämndens godkännande fordras för
giltighet av förbehåll som avses i första stycket eller annal avtalsvillkor,
får godkännande sökas endasl om detta angivits i avtalet. Avslår nämnden framställning
om godkännande, förfaller avtalet, om ej annat överenskommits.

I de fall
då enligt vad därom är föreskrivet arrendenämndens godkännande fordras för
giltighet av förbehåll som avses i första stycket eller annat avtalsvillkor,
får godkännande sökas endast om detta angivils i avtalet. Framställning tUl
arrendenämnden om godkännande får inte göras senare än en månad från det att
avtalet har underskrivits av jordägaren och arrendatorn. Avslår nämnden
framställning om godkännande, förfaller avtalet, om ej annat överenskommits.

Avtal om jordbruksarrende, bostadsarrende och
anläggningsarrende skall upprättas skriftligen. I hand-

38

Avtal om jordbruksarrende, bostadsarrende och
anläggningsarrende skall upprättas skriftligen. I hand-

- Senaste lydelse 1978:305.

Prop.
1983/84:136 126

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lingen skall samtliga avtalsvillkor lingen
skall samtliga avtalsvillkor anges. Ändring eller tillägg som ej anges.
Ändring eller tillägg som ej avfattas skriftligen är utan verkan. avfallas
skriftligen är ulan verkan. Har arrendatorn tillträtt arrendeslällel utan au
skriftligt avtal blivit upprättat och har det ej berott på honom att giltigt
arrendeavtal sedermera icke kommu till stånd, har han rätt lill ersättning för
skada. Väckes ej talan om ersättning inom ett år från del jorden avträddes, är
rätten tdl sådan talan förlorad.

Avtal om lägenhelsarrende skall upprättas skriftligen, om
ej annat överenskommes.

3a8

Har vid jordbruksarrende eller bostadsarrende arrendatorn
tillträtt arrendestället utan au skriftligt avtal blivit upprällal och har del
ej berott på honom att giltigt arrendeavtal sedermera icke komma lill stånd,
skall arrendenämnden på ansökan av arrendatorn förklara atl arrende föreligger
(arrendeförklaring) samt bestämma villkoren för arrendet enligt 9kap. 9b §
eller 10kap. 6b§.

Har arrendatorn gjort ansökan om förklaring, skall, till
dess arrendenämnden har meddelat beslut i frågan, hans rätt att sitta kvar på
arrendestället bedömas som om arrendet hade upplåtits genom skriftligt avtal.

3b8

Har vid anläggningsarrende arrendatorn tillträtt
arrendestället och föreligger sådana omständigheter som enligt 3 a § första
stycket medför rätt till arrendeförklaring, har arrendalorn rätt lill
ersättning för skada. Väckes ej talan om ersällning inom ett år från del jorden
avträddes, är rätten lill sådan talan förlorad.

Prop.
1983/84:136

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

127

3c8

Dom eller beslut, varigenom arrendeförklaring meddelas, anses
som ett skriftligt avtal om arrende, ingånget den dag domen eller beslutet
meddelas.

Dom
eller beslui i fråga om arrendeförklaring skall gälla till dess lagakraftägande
avgörande föreligger.

6 8

Är jordbruksarrende, bostadsarrende eller lägenhetsarrende
upplåtet för arrendatorns livstid, har vid dennes död hans make rätt atl inträda
som arrendator under sin livstid, om äktenskapet ingåtts innan avtalet
träffades. Ingår den efterlevande maken nytt äktenskap, får jordägaren dock
uppsäga avtalet. När avtalet upphör att gälla på grund av arrendatorns eller
den efterlevande makens död, skall arrendestället avträdas på den fardag som
inträffar närmast efter sex månader från dödsfallet.

Är bostadsarrende eller lägenhetsarrende upplåtet för
arrendatorns livstid, har vid dennes död hans make rätt atl inträda som
arrendator under sin livstid, om äktenskapet ingåtts innan avtalet iräffades.
Ingår den efterlevande maken nytl äktenskap, får jordägaren dock uppsäga
avtalet. När avtalet upphör all gälla på grund av arrendatorns eller den
efterlevande makens död, skall arrendestället avträdas på den fardag som
inträffar närmasl efler sex månader från dödsfallet.

Träffas
ej den som sökes i sitt hemvist, får uppsägningen sändas i rekommenderat brev
under hans vanliga adress. Ett exemplar av uppsägningen skall dessutom
lämnas anlingen i den söktes bostad till vuxen medlem i det hushåll som han
tillhör eller, om han driver rörelse med fast konior, på kontoret till någon
som är anställd där. Påträffas icke någon som angivils nu.

Uppsägning
skall vara skriftlig, om ej skriftligt erkännande av uppsägningen lämnas. I
fall som avses i 11 kap. 6 och 6 a §§ och när arrendator uppsäger avtal enligt
9 kap. 8 § eller 10 kap. 5 § skaU uppsägningen dock alltid ske skriftligen.
Uppsägning får ske hos den som är behörig att mottaga arrendeavgift på jordägarens
vägnar.

Skriftlig
uppsägning skall delges den som sökes för uppsägning, dock utan tillämpning av
12-15 88 delgivningslagen (1970:428).

Uppsägning
skall vara skriftlig. Uppsägning får ske hos den som är behörig alt mottaga
arrendeavgift på jordägarens vägnar.

Uppsägning skall delges den som sökes för uppsägning, dock
utan tillämpning av 12-15 88 delgivningslagen (1970:428).

3 Senaste lydelse 1973:187.

Prop. 1983/84:136 128

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skall uppsägningen i stället läggas i den söktes postlåda,
om sådan finns. Uppsägning har skett när vad som sagts nu blivit fullgjort.

Har jordägare eller arrendator, hos vilken uppsägning
skall ske, ej känt hemvist här i rikel och finns ej heller känt ombud som har
rätt atl mottaga uppsägning för honom, får uppsägning ske genom kungörelse i
Post- och Inrikes Tidningar.

Stämningsansökan med yrkande atl arrendeförhållande skall
upphöra och ansökan om vräkning av arrendator gäller som uppsägning när
delgivning skett i behörig ordning.

Särskilda bestämmelser om inne- Särskilda bestämmelser om inne-

hållet i uppsägning av avtal om hållet i uppsägning av
avlal om

anläggningsarrende finns i 11 kap. jordbruksarrende, bostadsarrende

6 8. och anläggningsarrende finns i
9

kap. 10 §, 10 kap. 6a § och 11 kap. 6 8.

19 a 8

Har arrende upplåtits i andra hand av

1.
någon
som med jordägaren är eller har varU gift eller är i rätt appeller nedstigande
släktskap eller svågerlag eller är syskon eller är i det svågerlag, att den
ene är eller har varit gift med den andres syskon, eller som på liknande sätt
är jordägaren närstående,

2.
juridisk
person, över vilken jordägaren eller någon honom närstående enligt 1. har ett
bestämmande inflytande,

3.
enskild
person samt jordägaren är juridisk person, över vilken upplåtaren eller någon
honom närstående enligt 1. har ett bestämmande inflytande,

skaU, när upplåtarens rätt mot jordägaren upphör, arrendet
anses ha upplåtits av denne.

215

Har arrendatorn uppfört egen Har
arrendatorn uppfört egen

byggnad på arrendestället eller har byggnad på
arrendestället eller har han i övrigt nedlagt kostnad på delta han i övrigt
nedlagt kostnad på delta utöver vad som ålegat honom, skall utöver vad som
ålegat honom, skall byggnaden eller vad som eljest utom i fall som
avses i 9 kap. 21 §

Prop. 1983/84:136 129

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

utförts erbjudas jordägaren till inlö- byggnaden eller vad
som eljest

sen, när arrendatorn frånlräder ulförts erbjudas jordägaren till inlö-

arrendet. Har jordägaren ej inom en sen, när arrendalorn frånlräder

månad från del erbjudandel gjordes arrendet. Har jordägaren ej inom en

förklarat sig villig antaga detta, får månad från det erbjudandet gjordes

arrendatorn föra bort egendomen. förklarat sig villig antaga detta, får

Han skall dock återställa arrende- arrendalorn föra bort egendomen,

stället i tjänligt skick. Han skall dock återställa arrende-

stället i tjänligt skick.

Är ej vad som arrendatorn enligt första stycket får skilja
från arrendeslällel bortfört inom tre månader från del arrendeslällel avhäddes
eller anspråk på lösen slutligt ogillades, tillfaller det jordägaren ulan
lösen.

Har ämnen hämtats från jordägarens fastighet till byggnad
eller annan anläggning, får anläggningen ej tagas bort, innan arrendatorn
ersatt jordägaren värdel av vad som lagits från fasligheten.

Beslämmelserna i denna paragraf gäller ej, om annal
avtalals.

22 §

Har avträdande arrendator på Har avträdande arrendator på

arrendestället
lämnat kvar annan arrendestället lämnat kvar
annan

honom
tillhörig egendom än som' honom tillhörig egendom än som

avses i 21 5 och försummar han att avses i 21 S eller 9 kap. 21 § och

inom tre månader efter anmaning försummar han all inom tre månader

föra bort egendomen, tillfaller den efter anmaning föra bort egen-

jordägaren
ulan lösen. domen, tillfaller den
jordägaren

utan lösen.

23 8

Arrenderätten är förverkad och jordägaren således
berälligad alt uppsäga avtalet,

1.
om arrendatorn
dröjer med betalning av arrendeavgiften ulöver en månad efler förfallodagen,

2.
om
arrendatorn vid jordbruks- 2. Upphävd, arrende undandrager sig atl ulföra

arbete som åligger honom enligl avtalet,

3.
om arrendatorn
vanvårdar arrendestället eller om han eftersätter vad som åligger honom enligl
9 kap. 35 8 och icke efler tillsägelse vidtager rättelse,

4.
om arrendalorn
nyttjar arrendestället för annat ändamål än som förutsatts vid upplåtelsen
eller, om viss odlingsplan är fastställd i avtalet eller detta innehåller annan
bestämmelse om hävden, avviker från vad som sålunda bestämts och icke efter
tillsägelse vidtager rättelse,

5.
om arrendatorn
i strid med bestämmelserna i denna balk överlåter arrenderätten eller eljest
sätter annan i sitt ställe eller upplåter nyltjande-räu.

6.
om arrendatorn
åsidosätter avtalsenlig skyldighet, som går utöver hans

9 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 136

Prop.
1983/84:136

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

130

åligganden enligt denna balk, och det måsle anses vara av
synnerlig vikl för jordägaren alt skyldigheten fullgöres.

Arrenderätten är icke förverkad, om det som ligger
arrendalorn till last är av ringa betydelse.

Uppsäges avlalel, har jordägaien rätt lill ersättning för
skada.

9 kap.

28

Avtal om
jordbruksarrende skall träffas för viss tid eller för arrendatorns livslid.
Avser upplåtelsen jord, varöver upplålaren icke kan förfoga ulöver sin egen
besinningstid, får avtal träffas även för sådan tid. Är arrendeliden icke
bestämd enligt vad som sagts nu, gäller avlalel För fem år.

Omfattar arrende för viss lid bostad för arrendatorn,
skall arrendetiden utgöra minst fem år eller, om jordägaren är kommun, minsl
ett år. Har avtal träffats för kortare tid, gäller del för den nu angivna
minsta tiden. Om arrendenämnden godkänt avtalet i denna del, gäller del dock
för den överenskomna tiden.

Avtal om jordbruksarrende skall träffas för viss tid.
Avser upplåtelsen jord, varöver upplåtaren icke kan förfoga ulöver sin egen
besittnings-tid, får avtal träffas även för sådan lid. Är arrendetiden icke
bestämd enligl vad som sagls nu, gäller avtalet för fem år.

Omfattar arrende för viss lid bostad för arrendalorn,
skall arrendetiden utgöra minst fem år eller, om jordägaren är kommun och
arrendestället till någon del ligger inom fastställd stadsplan eller byggnadsplan,
minsl ett år. För annat arrende för viss lid skall arrendetiden utgöra minst
ell år. Har avtal träffals för kortare tid, gäller del för den i detta stycke
föreskrivna minsta liden för arrendet. Om arrendenämnden godkänt avtalet i
denna del, gäller det dock för den överenskomna liden. Upplåter staten genom
lantbruksnämnd arrende, som inte omfatlar bostad för arrendatorn, får avtal
dock träffas för kortare lid än ett år utan sådant godkännande. Förbehåll om
räll för jordägaren atl i annal fall än som anges i 7 kap. 5 och 30 58, 8 kap.
6, 14 och 23 88 sarnl 30, 32 och 33 58 della kapitel återtaga arrendestället
eller del därav före arrendetidens ulgång gäller endast om del godkänls av
arrendenämnden.

38

Vid
arrende för viss tid som ej understiger ett år skall uppsägning alllid ske för
all avlalel skall upphöra att gälla vid arrendetidens ulgång. Uppsägningen
skall ske senasl ett år före arrendetidens ulgång, om avtalet träffats för
minsl fem år, och i annal fall senasl åtta månader dessförinnan.

Om avtalet ej uppsäges inom r.äll Om avtalet ej uppsäges inom rätt

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

tid.
anses det föriängl på tid som moisvarar arrendeliden, dock längst fem år.

lid, anses
det föriängl på tid som moisvarar arrendeliden, dock längst fem år, eller, om
anmälan om villkorsändring enligt 14 a § har skett, på ud och på villkor i
övrigl som bestäms enligt 9 §. Förbehåll som strider mot första eller andra
stycket gäller mol arrendalorn, om del godkänts av arrendenämnden. Förbehåll
om längre tid för förlängning av avlalel än som anges i andra stycket gäller
utan sådanl godkännande.

8 kap.
14 5 föreligger. Förbehåll alt arrenderätten icke skall vara förenad med rätt
till förlängning gäller, om del godkänls av arrendenämnden.

Beslämmelserna i 8- 13 §§ gäller vid arrende för viss lid,
utom när

1.
arrendeliden
uppgår tiU högst ell år och arrendet icke omfatlar bostad för arrendatorn,
eller

2.
arrendeförhållandet
upphör på den grund att arrenderätten är förverkad eller förhållande som avses
i 8 kap. 14 8 föreligger.

78

Bestämmelserna i 8-9 a, 10-13, 14 a-14 e §§ gäller vid
arrende för viss tid, utom när

1.
arrendeliden
understiger ett år, eller

2.
jordägaren
säger upp arrendeavtalet till omedelbart upphörande på den grund att
arrenderätten är förverkad eller förhållande som avses i

8
5"

Om
jordägaren uppsagt arrendeavtalet, har arrendatorn rätt till förlängning av
avtalet, utom när

Om jordägaren uppsagt arrendeavtalet eller om arrendatorn
uppsagt avlalel enligt 3 § och i uppsägningen begärt förlängning av avtalet på
ändrade villkor, har arrendatorn rätt lill förlängning av avlalel, utom när

1 .arrenderätten är förverkad eller 1. arrenderätten är förverkad eller

avtalet
kan uppsägas enligl 8 kap. 14 avlalel kan uppsägas enligt 8 kap. 14

8 ulan att likväl jordägaren uppsagt 5 ulan att likväl jordägaren uppsagt

avtalet att upphöra på någon av avtalet till omedelbart upphörande

dessa grunder, på någon av dessa grunder,

2. arrendalorn i annal fall åsidosatt sina
förpliktelser i sådan mån att

avlalel skäligen icke bör förlängas,

3. jordägaren gör sannolikt, atl han själv, hans make
eller avkomling skall

bruka arrendestället, och del ej är obilligl mol arrendalorn all arrendeför

hållandet upphör,

4.
jordägaren gör
sannolikt, att arrendestället behövs för en mera ändamålsenlig indelning i
brukningsenheter, och del ej av särskilda skäl är obilligl mot arrendalorn alt
arrendeförhållandet upphör,

5.
jordägaren gör
sannolikt, alt arrendestället skall användas i enlighet med fastställd
stadsplan eller byggnadsplan.

'' Senaste lydelse 1979:371.

Prop. 1983/84:136 132

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6. jordägaren i annat fall gör saiunolikt, atl
arrendestället skall användas för annat ändamål än jordbruk, och del ej är
obilligt mol arrendatorn att arrendeförhållandet upphör.

Om jordägarens intresse blir tillgodosett genom att
arrendatorn avträder endasl en del av arrendestället och avtalet lämpligen kan
förlängas såvitt avser arrendestället i övrigl, har arrendalorn utan hinder av
första stycket rätt till sådan förlängning.

9b5

Vid arrendeförklaring skall arrendeavgiften bestämmas
enligt 9 § första stycket. Arrendetiden skall bestämmas till fem år, om
arrendet omfattar bostad för arrendalorn, och eljest till ett år. Till den
sålunda bestämda arrendetiden skall läggas den ytterligare tid som behövs för
att arrendeperioden skall löpa ut på en fardag. Annat av jordägaren eller
arrendatorn uppställt villkor skall gälla i den mån det är förenligt med en
ändamålsenlig planläggning av jordbruket på arrendestället och det är skäligt
med hänsyn till övriga omständigheter.

Träffas vid arrendeförklaring överenskommelse om villkoren
för arrendet, äger vad i9 § fjärde stycket sägs motsvarande tillämpning.

10 8

Uppsäges arrendeavtal och förehg- Uppsäger arrendatorn arrendeav-

ger tvist om förlängning av avtalet talet, är rätten tiU
förlängning av eller om villkor för sådan förläng- avtalet förfallen, ning,
åligger det jordägaren att skriftligen meddela arrendalorn att denne, om han
icke går med på att flytta, har att senast två månader efter del att han fått
del av meddelandet hänskjula tvisten till arrendenämnden. Meddelandet skall
lämnas i den ordning som enligt 8 kap. 8 § gäller för uppsägning. Bestämmelsen
i 8 kap. 8 § tredje stycket tredje punkten gäller dock ej.

Om jordägaren fullgjort vad som Uppsäger jordägaren avtalet, skall

åligger honom enligt första stycket, han i
uppsägningen underrätta arren-har arrendatorn att hänskjula tvisten datorn
om orsaken till att han vägrar

Nuvarande
lydelse

till arrendenämnden inom den iförs-ta stycket angivna
liden, lakttages ej denna, förfaller rätten tdl förlängning av avtalet.

Föreslagen Ivdelse

medge förlängning. Jordägaren får därefter såsom ny orsak
liU sin'vägran ej åberopa annal än sådant förhållande som anges i 8 i) I. eller2. och som han inte har känt
till eller bort känna till före uppsägningen. Uppfyller uppsägningen Inte
föreskrifterna i första meningen, är den utan verkan.

Om
delgivning uv uppsägning finns bestämmelser i 8 kap. 8 §.

Har
jordägaren uppsagt avtalet och föreligger tvist om förlängning uv avlalel, har
jordägaren all genom ansökan hänskjula ivisien lill arrendenämnden senast två
månader från den dag. då uppsägning senasl kunde ske, eller, om uppsägningstid
ej är föreskriven, från den dag uppsägning har skell. lakttages inte denna tidsfrist,
har, om arrendalorn ej före fristens ulgång skriftligen har gåll med på alt
flytta, uppsägningen endasl verkan som anmälan om villkorsändring enligt 14 a
§.

12 5'

Bifalles
arrendatorns lalan om förlängning av arrendeavtalet, skall villkoren för det
fortsatta arrendet fastställas enligl 9 S.

Dom eller beslut varigenom arrendatorns talan bifalles
anses som avtal om fortsatt arrende. Mot arrendeförhållandet får ej åberopas
omständighet som kunnat åberopas i målet eller ärendet.

Bifalles
ej jordägarens lalan om arrendeavtalets upphörande, skall avtalet förlängas och
villkoren för det fortsatta arrendet fastställas enligt 9 8.

Dom eller beslut om förlängning anses som avtal om
fortsatt arrende. Mot arrendeförhållandet får ej åberopas omständighet som
kunnat åberopas i målet eller ärendet.

13 8

Avgöres
tvisten efler arrendetidens utgång eller medges uppskov med 1973:187,

Bifalles
ej arrendatorns lalan om förlängning av arrendeavtalet, får i domen eller
beslutet skäligt uppskov med avlrädet medges, om jordägaren eller arrendatorn
begär del.

Bifalles
jordägarens talan om arrendeavtalets upphörande, får i domen eller beslutet
skäligt uppskov med avträdet medges, om jordägaren eller arrendalorn begär
del.

' Senaste Ivdelse

Prop.
1983/84:136 134

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

avträdet, skall arrendevillkoren för tiden från
avtalets upphörande till avträdet fastställas enligl 9 8.

14 a 5

Vill jordägaren eller arrendalorn ha ändring av villkoren
för en ny arrendeperiod, skall han I anmälan lill den andre ange della. Anmälan
skall göras senasl den dag då uppsägning lill arrendetidens ingång senast kan
ske. Anmälan skall ske i den ordning som enligl 8 kap. 8 § gäller för
uppsägning

Har anmälan gjorts och föreligger ivisi om villkoren, har
den som har gjorl anmälan alt senast sex månader från den dag då anmälan senasl
kunde ske, hänskjula tvisten lill arrendenämnden, lakttages inie denna
tidsfrisl, är anmälan utan verkan.

Tvist hänskjuts till arrendenämnden genom ansökan av part
som har gjort anmälan om viUkorsändring. Ansökan skall innehålla uppgift ont
den ändring av arrendevillkoren som begärs. Endast part som har gjort ansökan
får framställa yrkande om villkorsändring i arrendenämnden. Part får Inte utan
all särskilda skäl föreligger begära annan ändring av arrendevillkoren än vad
han har gjorl i ansökningen till arrendenämnden.

Har jordägaren uppsagt avtalet till arrendetidens utgång,
får han med iakttagande av tidsfristen i andra stycket utan anmälan enligl
första siyckei hänskjula tvist om villkoren för del fortsatta arrendet.

14 b 8

/ villkorstvisl skall villkoren för del fortsatta arrendet
faslsiällas enligl 9 §. För tiden fram till dess vUlkor för det fortsatta
arrendet blir slutligt fastställda .skall de förut gällande villkoren
tillämpas.

Frop.
1983/84:136

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

135

14 c 8

SkaU arrendatorn enligt beslut eller dom utge högre
arrendeavgift för förfluten lid än som skolat ulgå förut, skall arrendatorn
betala ränla på överskjutande belopp som om beloppet förfallit tid betalning
samtidigt med den förul utgående arrendeavgiften.

Fastställes arrendeavgiften för förfluten tid till lägre
belopp än som skolat utgå förut, skall jordägaren betala ränla på belopp han
har uppburit för mycket för tiden från dagen för beloppets mottagande.

Räntan skall beräknas enligl 5 § räntelagen (1975:635) för
tiden innan beslutet eller domen har vunnit laga kraft och enligt 6 §
räntelagen för tiden därefter.

14 d 8

Har villkoren fastställts av arrendenämnd eller domstol
enligt 12 eller 14 b §, har arrendalorn rätt att uppsäga avtalet senast två
månader efter del att domen eller beslutet har vunnit laga kraft. De villkor
som har fastställts för arrendet skall gälla för tiden fram till avträdet. Om
tiden för avtalets upphörande finns bestämmelser i 8 kap. 4 § andra stycket.

]4e5

Har
arrendatorn uppsagt avtalet enligt 14 d §, får arrendenämnden på ansökan av
arrendatorn eller jordägaren medge skäligt uppskov med avträdet. De villkor
sotn har fastställts för arrendet skall gälla för liden fram till avträdet.

20 8

Har
arrendalorn uppfört ny byggnad i slället för byggnad som han mottagit och är
han icke enligt 17 eller 18 § berätfigad fill ersättning

Har
arrendatorn uppfört ny byggnad i slället för byggnad som han mottagit och är
han icke enligt 17,18 eller 21 § berättigad till ersättning

Föreslagen
lydelse

därför, har han vid avräkning enligt 23 8 rätt lill
ersättning för brist som vid tillträdet fanns på den mottagna byggnaden, om
den nya byggnaden är lämplig för sitt ändamål eller uppförts enligt plan som
godkänts av jordägaren. Avdrag skall dock göras med koslnaden för avhjälpande
av brist på den nya byggnaden.

Nuvarande lydelse

därför, har han vid avräkning enligl 23 8 rätt till
ersättning för brist som vid tillträdet fanns på den mottagna byggnaden, om den
nya byggnaden är lämplig för sill ändamål eller uppförts enligt plan som
godkänls av jordägaren. Avdrag skall dock göras med kostnaden för avhjälpande
av brist på den nya byggnaden.

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om
annan anläggning som ingår i arrendet.

215

Utför arrendatorn ny täckdikning, som arrendenämnden
funnil behövlig med hänsyn till en ändamålserdig planläggning av jordbruket på
arrendestället, är han, om ej annat avtalats, efter arbetets fullbordande
berättigad till ersättning av jordägaren med belopp vartill arrendenämnden fastställt
beräknad koslnad för arbetet.

Har arrendatorn anlagt markväg, förbättrat ägoanordningen
eller vidtagit annan åtgärd som medfört varaktig nytta för jordbruket och ej
är att hänföra till uppförande av byggnad eller till täckdikning, är han vid
avräkning enligt 23 § berättigad tdl ersättning motsvarande vad arrendestället
ökat i värde, om ej annal avtalats. Ersättning får dock ej utgå med högre
belopp än som motsvarar den nödvändiga kostnaden.

Har
arrendatorn uppfört eller förbättrat ekonomibyggnad, utfört eller förbällral
markanläggning eller förbättrat jorden och är arbetet i huvudsak inte att
hänföra lill 16, 18 eller 19 §, har arrendatorn, om arrendenämnden har lämnat
tillstånd till arbetet, rätt lill ersättning av jordägaren med belopp som
moisvarar vad arrendestället genom arbetet har ökat i värde.

Tillstånd får lämnas endast om arbetet bedöms medföra
varaktig nytta för jordbruket på arrendestället och jordägaren inte gör
sannolikt alt han inom skälig tid kommer att utföra arbete som fyller
väsentligen samma ändamål.

Har arbetet påbörjats, skall tillstånd vägras.

Tillstånd får förenas med villkor.

Har tillstånd lämnats, skall jordägaren anses ha medgivit
atl arrendalorn får utföra arbetet.

21 a 5

Ersättningen skaU bestämmas vid den syn som sker när
arrendestället avträds och räknas arrendatorn till

Prop.
1983/84:136

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

137

godo vid avräkningen, om annat inte har avtalats efler del
att arrendenämnden har lämnai tillstånd enUgt 21 §.

Har ull följd av arbele enligl 21 § arrendestället
tillförts egendom, som lillhör arrendatorn, skall egendomen ullfalla jordägaren
vid avträde!, om egendomen dä finns kvar på arrendestället. Jordägaren och
arrendalorn får dock efler del att arrendenämnden har lämnai tillstånd enligt
21 § avtala att egendomen skall tillfallajordägaren vid annan tidpunkt före
avträdet.

Arrendatorn
får inle under de fyra månader som infaller närmast före avträdet föra bort
egendom enligt 21 §, om han inte före nu angiven tid har underrättat jordägaren
därom. Bryter arrendatorn häremot, har jordägaren rän till ersättning för
skada.

22 8

Har
jordägaren utfört arbete som avses i 18 8 eller utgivit ersättning enligt andra
stycket i nämnda paragraf eUer enligt 21 § första stycket för arbete som
arrendalorn utfört och har arrenderättens värde ökat genom arbetet, är
arrendatorn skyldig att godtaga skälig höjning av arrendeavgiften.

Har
jordägaren utfört arbete som avses i 18 8 eller utgivit ersättning enligl andra
stycket i nämnda paragraf för arbele som arrendalorn utfört och har
arrenderättens värde ökat genom arbetet, är arrendalorn skyldig att godtaga
skälig höjning av arrendeavgiften.

26 8 Vid synen skall undersökas allt som hör till
arrendestället, såsom byggnader, trädgård, åker och äng, beteshagar, hägnader,
diken, vägar, broar, brunnar och ledningar. Från synen får dock undantagas viss
del av arrendestället, om jordägaren och arrendatorn kommer överens om i vad
mån brist skall lagas i beräkning och anteckning om överenskommelsen göres av
synemännen.

Kan
överenskommelse ej träffas om ersättning enligl 21 8 första stycket, 30 8
andra stycket eller 31 8. skall synemännen beslämma ersättningen.

Kan överenskommelse ej träffas om ersättning enligt 21 8
andra stycket, 30 8 andra stycket eller 31 8, skall synemännen bestämma ersättningen.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Synemännen får anlita sakkunnig eller biträde.

Över
allt som förekommer vid synen skall upprättas skriftlig handling, som
undertecknas av synemännen. Om brist föreligger, skall anteckning göras om
bristens beskaffenhet, de åtgärder som behövs för dess avhjälpande samt
koslnaden för delta. Tydlig hänvisning skall lämnas om vad den har att iakttaga
som vill klandra synen. Synehandlingen skall inom tre månader från synens
avslulande genom synemännens försorg delges parterna i den ordning som enligl 8
kap. 8 8 gäller för uppsägning. Beslämmelsen i 8 kap. 8 8 tredje stycket Iredje
punkten gäller dock ej.

29 5

Arrendeavgiften
skall bestämmas i pengar. Har avtal träffats i strid med vad som sagts nu,
skall arrendeavgiften utgå med belopp, som är skäligt med hänsyn främst till
parternas avsikter och övriga förhållanden när avtalet träffades. Om förbehåll
att arrendalorn skall utföra arbete finns bestämmelser i 36-39 §§.

Arrendeavgiften
skall bestämmas i pengar. Har avtal träffats i strid med vad som sagts nu,
skall arrendeavgiften utgå med belopp, som är skäligt med hänsyn främst lill
parternas avsikter och övriga förhållanden när avtalet Iräffades.

Arbetsavtal i samband med arrende.

36 5

Ar
avtal om jordbruksarrende, som omfattar bostad för arrendatorn, förenat med
rätt till förlängning enligt 8 §, har arrendatorn förköpsrätt enligt
bestämmelserna i lagen fl 981:000) om arrendators förköps-rätt.

Bestämmelse i arrendeavtal an arrendatorn skall utföra
arbete får ej innefatta skyldighet all utföra arbete utöver fastställt antal
dagsverken eller annal bestämt arbete.

SkaU arrendatorn enligl arrendeavtalet utföra dagsverken
men är ej bestämt, hur de skall fördelas på särskilda tider av årel, skall hela
anlalel dagsverken jämnt fördelas på årets veckor, i den mån det kan ske. För
varje arrendeår eller, då avtalet föreskriver visst antal dagsverken under viss
ud av året, för varje sådan tid skall jordägaren i god tid lämna arrendalorn
uppgift om de dagar när arbetet skall utföras. Arrendatorn är ej skyldig atl
inställa sig till arbete tidigare än på andra dagen efter det att uppgiften
lämnats honom. A rbetel får ej utkrävas på sådant sätt att

Prop. 1983/84:136 139

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

arrendatorn hindras att behörigen sköta sitt jordbruk.
Jordbruksdagsverken får dock utan hinder av vad som sagts nu utkrävas enligt
den fördelning som föreskrives i avtalet. I arrendeavtalet får ej intagas förbud
för arrendatorn att utföra arbete åt annan än jordägaren.

37 5

Är arrendatorn enligt arrendeavta

let eller annat avtal mellan honom

och jordägaren skyldig an utföra

arbete, skall ersättning till arrenda

torn utgå efter ortens pris vid tiden för

arbetet.

38 5

Tillhandahåller jordägaren ej ar

bele .som arrendatorn enligt arrende

avtalet eller annat avtal mellan jord

ägaren och arrendatorn är skyldig att

utföra eller annat för arrendatorn lika

förmånligt arbete, får arrendatorn

uppsäga arrendeavtalet. Uppsägning

får dock ej ske, om arrendatorns

förlust av arbetsinkomst är av ringa

betydelse, och ej heller sedan arbetet

tillhandahållits arrendatorn. Har

jordägaren ej inom en månad från

uppsägningen meddelat arrendatorn

att den ej godtages, skall jordägaren anses ha godkänt
uppsägningen.

I fall som avses i första stycket har arrendatorn, vare
sig uppsägning sker eller ej, rått till ersättning för skada, om icke
underlåtenheten att tillhandahålla arbete nödvändiggjorts av ändrade
ekonomiska eller tekniska förhållanden.

39 5

Bestämmelserna i 36-38 §§ gäller

ej, om arrendatorns åliggande är av ringa betydelse.

Prop. 1983/84:136 140

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap. 38 Vid arrende för viss fid skall uppsägning alltid
ske för atl avtalet skall upphöra alt gälla vid arrendetidens utgång.
Uppsägningen skall ske senast ett år före arrendetidens utgång.

Om avtalet ej uppsäges inom rätt Om avtalet ej uppsäges inom rätt

tid, anses
det förlängt på fem år. tid,ansesdet förlängt på fem år,
e//er

om
anmälan om vUlkorsändring enligt 6 a § har skett, på tid och pä villkor i
övrigt som bestäms enligt 6§. Förbehåll som strider mot första eller andra
stycket gäller mot arrendatorn, om det godkänts av arrendenämnden. Förbehåll
om längre tid för förlängning av avtalet än som anges i andra stycket gäller
dock ulan sådant godkännande.

48 Bestämmelserna i 5 och 6 55 om förlängning av
arrendeavtal gäller vid arrende för viss fid, ulom när

1.
hus som avses i
1 8 ej finns på arrendestället då avtalet senast kan uppsägas från jordägarens
sida eller, om sådant hus finns, det då ej åsatts taxeringsvärde, eller

2.
arrendeförhållandet
upphör på 2. jordägaren säger upp arrende-den
grund att arrenderätten är för- avlalel till omedelbart upphörande på verkad
eller förhållande som avses i den grund alt arrenderätten är för-8 kap. 14 8
föreligger. verkad eller förhållande som avses i

8 kap. 14
8 föreligger. Förbehåll atl arrenderätten icke skall vara förenad med rätt lill
förlängning gäller, om del godkänls av arrendenämnden.

58

Om jordägaren uppsagt arrende- Om
jordägaren uppsagt arrende-

avtalet eller om arrendatorn uppsagt avlalel, har
arrendalorn rätt till för-avtalet enligt 3 § och i uppsägningen langning av
avtalet, utom när begärt förlängning av avtalet på ändrade vUlkor, har
arrendalorn räll rill förlängning av avtalet, utom när

1.
arrenderätten
är förverkad el- 1. arrenderätten är förverkad eller
avtalet kan uppsägas enligl 8 kap. ler avlalel kan uppsägas enligt 8 kap. 14 8
ulan alt likväl jordägaren upp- 14 5 utan att likväl jordägaren uppsagt
avtalet att upphöra på någon av sagl avtalet lill omedelbart upphö-dessa
grunder, rande på någon av dessa
grunder,

2.
arrendatorn i
annat fall åsidosatt sina förpliklelser i sådan mån alt avtalet skäligen icke
bör förlängas,

3.
byggnad på
arrendestället uppförts ulan byggnadslov i fall då sådanl erfordrats eller i
strid med plan eller därmed jämförligt beslut av myndighet angående markens
bebyggande eller användning.

Prop. 1983/84:136 141

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4.
i annat fall
byggnad på arrendestället icke slår i överensslämmelse med gällande plan och
jordägaren gör sannolikt, alt han skall använda marken i enlighet med planen,

5.
jordägaren gör
sannolikt, atl marken skall användas för bebyggelse av annat slag än det som
avses med upplåtelsen eller för jordbruk, industri eller annan ekonomisk
verksamhet, samt intresset för honom att kunna förfoga över marken för sådant
ändamål påtagligt överväger arrendatorns intresse av fortsatt arrende,

6.
jordägaren i
annat fall här befogad anledning att upplösa arrendeförhållandet.

Om jordägarens intresse blir tillgodosett genom alt
arrendalorn avträder endast en del av arrendestället och avtalet lämpligen kan
förlängas såvitt avser arrendestället i övrigt, har arrendalorn ulan hinder av
första stycket rätt till sådan förlängning.

6 a 8*

I fråga om förlängning av arrende- I
fråga om förlängning av arrende

avtal äger i övrigt 9 kap. 9 a-13 SS avtal
äger i övrigl 9 kap. 9 a-13 och

moisvarande tillämpning på bo- 14 a-14 e §§
motsvarande tillämp-

stadsarrende. Hänvisningarna till 9 ning
på bostadsarrende. Hänvis-

kap. 9 8 skall dock i slället avse 6 8 ningarna
till 9 kap. 9 8 skall dock i

delta kapitel. stället avse 6 5 della kapitel,

6b5

Vid arreiideförklaring skall arrendeavgiften bestämmas
enligt 6 § första stycket. Arrendetiden skall bestämmas till fem år jämte den
ytterligare lid som behövs för alt arrendeperioden skall löpa ut pä en fardag.
Annat av jordägaren eller arrendatorn uppställt villkor skall gälla i den mån
villkoret är skäligt.

Träffas vid arrendeförklaring överenskommelse om villkoren
för arrendet, äger vad i 6 § fjärde stycket sägs motsvarande tillämpning.