Prop. 1983/84:141

Prop.
1983/84:141

Regeringens proposition 1983/84:141

med förslag till ändringar i förköpslagen (1967:868) m. m.;

beslutad den 8 mars 1984.

Regeringen föreslår riksdagen alt anta de förslag som har
tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar OLOF PALME

HANS GUSTAFSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag som förbättrar
möjligheterna till kommunala förköp enligt förköpslagen.

Två nya förköpsgrunder föreslås. Dels skall förköpsrällen
omfatta egendom som bör bevaras därför att den är värdefull från
kulturhistorisk eller miljömässig synpunkt. Dels skall förköp kunna ske för atl
säkerställa bostäder (småhus) åt permanenlboende inom områden där det råder en
avsevärd efterfrågan på fritidshus. Till det sist nämnda förslaget har kopplats
ett förslag om statliga lån.

För att underlätta för kommunerna all ta sitt ansvar för
bostadsförsörjning och stadsförnyelse föreslås också att fastigheter som
behöver byggas om för att tillgodose bostadsförsörjningen eller något ändamål
som anknyter till den skall omfattas av förköpsrällen. Förslaget innebär en
utvidgning av den nuvarande möjligheten att förköpa fastigheter som behöver
rustas upp.

Möjligheterna till förköp inom detaljplaneområden
utvidgas. Förköp skall enligt förslaget få ske dels av tomtmark som inte är
bebyggd i huvudsaklig överensstämmelse med planen, dels av mark som är avsedd
för något annat ändamål än enskilt bebyggande.

Även möjligheterna till förköp för all tillgodose
friluftslivet förbättras. Förköp skall enligt förslaget få ske av fast egendom
som behövs för att tillgodose ett väsentligt behov av mark eller anläggning för
idrott eller friluftsliv.

Slutligen stärks genom en ändring i lagen om rätl till faslighelsförvärv
för ombildning till bostadsrätt kommunernas ställning i förhållande till
bostadsrättsföreningar som har bildats av hyresgäster.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli
1984. 1
Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 141

Prop.
1983/84:141

1 Förslag till

Lag om ändring i förköpslagen (1967:868)

Härigenom föreskrivs i fråga om förköpslagen (1967:868)'

dels att 1, 3 och 9 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att
till lagen skall fogas en bilaga av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lyddse

1 §

Kommun
har förköpsrätl enligt denna lag vid försäljning omfattande sådan fast
egendom som med hänsyn till den framtida utvecklingen kräves för
tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning. Kommun har även förköpsrätt
vid försäljning omfattande sådan fast egendom som behöver rustas upp.

Kommun har förköpsrätt enhgt denna lag vid försäljning som
omfattar

1.
fast egendom
som med hänsyn till den framtida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eller
därmed sammanhängande anordning,

2.
fast
egendom som behöver mstas upp eller som behöver byggas om för att tillgodose
bostadsförsörjningen eller något ändamål som anknyter till den,

3.
fast
egendom som behövs för att tillgodose ett väsentligt behov av mark eller
anläggning för idrott eller frUuftsliv,

4.
fast
egendom med byggnad som bör bevaras därför atl den är värdefull från
kulturhistorisk eller miljömässig synpunkt,

5.
fast
egendom som är bebyggd med hus som behöver användas som bostad för permanent
bruk och som är belägen inom ett område där det råder en avsevärd efterfrågan
på fritidsbosläder.

Förköpsrätt
föreligger även vid försäljning av tomträtt i sådan egendom som avses i första
stycket. Vad i lagen sägs om fast egendom eller faslighet skall, om ej annal är
föreskrivet, i tillämpliga delar gälla även tomträll. Vad som sägs om lagfart
skall, när försäljning omfattar tomträtt, i stället avse inskrivning av förvärv
av tomträtt.

Lagen omtryckt 1974:815.

Förköpsrätl
enligt första stycket 5 föreligger inom de kommuner som anges i bilaga till
denna lag. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om inom vilka områden av
kommunerna som förköpsrätten jördigger.

Prop. 1983/84:141 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förköpsrätt får ej utövas, om

1.
försäljningen endasl
avser fastighet, som har en ägovidd understigande 3000 kvadratmeter och är
bebyggd med friliggande småhus eller rad-dier kedjehus om huset är inrättat till
permanent bostad eller bostad för fritidsändamål för högst två familjer,

2.
staten är
säljare,

3.
staten eller
landstingskommun är köpare,

4.
köparen är
säljarens make och ej heller om köparen eller, när makar förvärvar gemensamt,
någon av dem är säljarens avkomling,

5.
försäljningen
sker på exekutiv auktion,

6.
försäljningen
avser endast andel av fastighet saml köparen redan äger annan andel i
fastigheten och denna andel förvärvats på annal sätt än genom gåva.

Första stycket I äger motsvarande tillämpning om
försäljningen avser del av fastighet. Frågan huruvida förköpsrätt får utövas
skall därvid bedömas som om köpet avsett den odelade fastigheten. Sökes
lagfart innan förköpsrätt utövas, bedömes frågan i stället med hänsyn till
delen, om denna är utbruten, eller, när försäljningen avser område av
faslighet, fastighetsbildningsbeslut meddelats.

Första stycket 1 gäller inte inom sådana områden som avses
i 1 § tredje stycket.

Förköp i strid med bestämmelserna i denna paragraf är utan
verkan.

9 § Kommun som utövat förköpsrätl är skyldig att söka
tillstånd till förköpet, om säljaren eller köparen bestrider förköpsrätten på
sätt och inom tid som anges i andra stycket. Frågan om tillstånd till förköp
prövas av regeringen. Tillstånd skall vägras, om

1. egendom som avses i 1 § ej ingår i försäljningen
eller ingår däri men ej

är belägen inom kommunens eget område,

2.
förköpsrällen
har utövats enUgt 1 § första stycket 1—4 samt försäljningen endasl avser
egendom som anges i 3 § första stycket I,

3.
förköpsrätten
har utövats enligt I § första stycket 5 samt förvärvaren gör sannolikt att
egendomen kommer att användas som permanentbostad,

2. det är obilligi att förköp sker 4. det är oskäligt
all förköp sker

med hänsyn till förhållandet mellan med hänsyn till förhållandet mellan

säljare och köpare eller villkoren säljare och köpare eller villkoren

för eller omständigheterna vid för- för eller omständigheterna vid för

säljningen, säljningen.

Senaste lydelse 1979:895. Senaste lyddse 1979:895.

Prop. 1983/84:141 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bestridande enligt första stycket anmäles hos
inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken sist på den
inskrivningsdag som infaller närmast efter en månad från det förköpsrällen
utövades. Inskrivningsmyndigheten skall ofördröjligen underrätta kommunen om
bestridandet. Kommunens ansökan om tillstånd till förköpet skall ha inkommit
till regeringen inom en månad från del bestridandel antecknades. Sökes
tillstånd ej i rält tid, är förköpet ulan verkan.

När en kommun utövar förköpsrätt i fråga om egendom i
annan kommun, äger den kommun där egendomen är belägen påkalla atl regeringen
prövar frågan om tillstånd till förköpet. Ansökan om sådan prövning skall ha
inkommit till regeringen inom en månad från det förköpsrätten utövades.
Tillstånd till förköpet skall vägras, om förköpsrätt ej får utövas enligt 2§.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.1 fråga om köp
eller byte som har skett före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

BUaga

Östhammars kommun Nyköpings kommun Borgholms kommun Mörbylånga
kommun Gollands kommun Sölvesborgs kommun Kungälvs kommun Lysekils kommun Omsts
kommun Sotenäs kommun Strömstads kommun Tanums kommun Tjörns kommun Uddevalla
kommun Öckerö kommun Sundsvalls kommun Örnsköldsviks kommun Åre kommun

Prop.
1983/84:141 5

2
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för

ombildning till
bostadsrätt

Härigenom
föreskrivs att 6 § lagen (1982: 352) om rätl till fastighetsförvärv för ombildning
till bostadsrätt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

6
§

Fast
egendom, som utgör en hyreshusenhet och för vilken en intresseanmälan gäller,
får inte överlåtas helt eller delvis genom köp eller byte utan att den
bostadsrättsförening som har gjort intresseanmälan har erbjudits att förvärva
hela hyreshusenheten. Ett sådant erbjudande kallas hembud.

En
överiåtelse får ske utan hembud till bostadsrättsföreningen,

1. om
bostadsrättsföreningen godkänner överiåtelsen,

2.
om staten förvärvar egendo- 2. om
staten eller en kommun
men, förvärvar egendomen,

3.
om förvärvaren är gift med överiåtaren
eller om förvärvaren eller, när makar förvärvar gemensamt, någon av dem är överiåtarens
avkomling,

4.
om förvärvet sker genom inrop
på exekutiv auktion eller offentlig auktion enligt lagen (1904:48 s. 1) om samäganderält.

Hembud
behövs inle heller, om elt förvärv av bostadsrättsföreningen skulle vara
oskäligt med hänsyn till förhållandel mellan överlåtaren och en annan förvärvare
än bostadsrättsföreningen eller villkoren för eller omständigheterna vid en
sådan överiåtelse. Frågan om hembud behövs prövas av hyresnämnden på begäran
av fastighetsägaren.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1984.

Prop. 1983/84:141 6

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1984-02-16

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Bodström,
Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Thunborg

Föredragande:
statsrådet Gustafsson

Lagrådsremiss
med förslag till ändringar i förköpslagen (1967:868) m. m.

1 Inledning

Inom
justilie- och bostadsdepartementen har gjorts en översyn av förköpslagen
(1967:868). Resultatet av översynen, som också berör expropriationslagen
(1972:719) och lagen (1982:352) om rätl till fastighetsförvärv för ombildning till
bostadsrätt, har redovisats i promemorian (Ds Ju 1983:11) Förbättrade
möjligheter till kommunala förköp. Promemorian har remissbehandlats.

Till
protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av promemorian som
bilaga 1, dels promemorians lagförslag som bilaga 2, dels en förteckning över
remissinstanserna som bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena har
gjorts inom justiliedepartemenlet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet
(Dnr 1546-83).

2 Allmän
motivering

2.1
Allmänna utgångspunkter

Under
den senare delen av 1960-lalel kännetecknades samhällsbyggan-det i åtskilliga
tätorter och tätortsregioner av en stark expansion. Detta ledde till atl markpriserna
steg kraftigt.

Förköpslagen,
som trädde i kraft den 1 januari 1968 (prop. 1967:90, 3LU 54, rskr 362),
utgjorde ett led i elt reformarbete vars huvudsyfte var att dämpa markprisslegringen
och all tillgodose önskemålet atl dra in oförtjänt värdestegring till det
allmänna. Genom förköpslagen vidgades kommunernas möjligheter all föra en
aktiv markpolitik. Förköpsrätten är ett av instrumenten för alt åstadkomma ett
erforderligt samhällsinflylande över markanvändningen.

Prop. 1983/84:141 7

Förköpsrätten enligt förköpslagen innebär att kommunen får
förvärva den egendom som köpet avser från säljaren på de villkor som har
avtalats mellan denne och köparen. Från expropriation skiljer sig förköpet
genom att förvärvet alllid sker först när ägaren är beredd att avhända sig
egendomen och till del pris som säljare och köpare har kommit överens om.

Förköpslagen
var till en början främst inriktad på mark som behövdes för nyexploatering (se prop.
1967:90 s. 73). Förköpsrätt förelåg ursprungligen endast vid sådana
försäljningar som omfattade fast egendom som med hänsyn till den framtida
utvecklingen krävdes för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning.
Därefter har förköpsrätten utvidgats till all omfatta även försäljningar dels
av tomträtt (prop. 1973: 22, CU 18, rskr 207, SFS 1973:544), dels av sådan
egendom som behöver rustas upp (prop. 1974: 152, CU 36, rskr 372, SFS
1974:815).

År 1970
inträffade en nedgång i bostadsproduktionen och denna har därefter ytterligare
sjunkit och hållit sig på en betydligt lägre nivå än under 1960-talets senaste
år. Detta beror bl.a. på att den kvantitativa bostadsbristen i stort sett har
avvecklats. Under senare år har vidare en allt större del av byggandet kommit
att ske inom den befintliga bebyggelsemiljön och en allt mindre del genom nyexploatering.
Intresset av att bevara den befintliga bebyggelsemiljön har också ökat.

1 motiven till 1974 års lagändring underströks all
förköpslagen skulle bygga på kommunens obetingade företrädesrätt till mark som
avses för ny eller förändrad tätbebyggelse. Den principiella utgångspunkten för
förköpslagstiftningen angavs vara den att förköpsrätl skulle kunna ulövas
närhelst del behövs för att en kommun skall kunna genomföra sina markpolitiska
intentioner (prop. 1974: 152 s. 28 och CU 1974: 36 s. 26).

Enligt promemorian bör den nämnda målsättningen för
förköpslagstiftningen fortfarande gälla. Mot bakgrund av det ökade intresset
att bevara befintlig bebyggelsemiljö bör vidare, framhålls del, målsättningen
vidgas så atl även bevarandeintressena kan tillgodoses inom ramen för förköpslagstiftningen.
I promemorian har därför föreslagits alt förköp skall kunna ske för att
tillgodose bevarandeinlressena.

t
promemorian har vidare föreslagits att förköpslagen justeras i vissa avseenden
för alt den bättre skall svara mot de målsättningar som statsmakterna angav i
anslutning till 1974 års lagstiftning. Förköpsinstitutet bör enligt promemorian
bli mer användbart i stadsförnyelsearbetet. Möjligheterna till förköp inom
detaljplaneområden och för atl tillgodose det rörliga friluftslivets intressen
anses också böra förbättras.

Promemorian
innehåller även ett förslag om en särskild förköpsrätt för att ge kommunerna
möjligheter att säkerställa bosläder åt permament-boende i områden där det
råder en avsevärd efterfrågan på fritidshus. Förslaget i den delen har
tillkommit mot bakgrund av fritidsboendekommitténs belänkande (Ds Bo 1981:3)
Fritidshus eller permanentbostad? och remissinstansernas synpunkter på
betänkandet. Till detta förslag har kopp-

Prop.
1983/84:141 8

lats
ett förslag om förbättrade finansieringsmöjligheter vid förvärv för permanenlboende
av fastigheter som har förköpts inom områden med stor efterfrågan på
fritidshus.

Förslagen
i promemorian har fåll elt blandat mottagande hos remissinstanserna. Flertalet
remissinstanser är dock positiva till att förköpsinstitutet förbättras i enlighel
med intentionerna i promemorian. Bl. a. är länsstyrelserna med några undanlag
positiva till förslagen. De negativa remissinstanserna är i allmänhet emot
samtliga de förslag som har lagts fram.

Jag
delar den uppfattning som har kommit till ultryck i promemorian att den
principiella utgångspunkten för förköpslagstiftningen alltjämt måste vara den
att förköpsrällen skall kunna utövas när det behövs för att en kommun skall
kunna genomföra sina markpolitiska intentioner. Förköpsrätten är ett viktigt
instrument för den kommunala markpolitiken.

Av utredningen framgår alt
förköpslagstiftningen i dag inte till alla delar svarar mot den nämnda
målsättningen. Bl.a. är möjligheterna till förköp inom den befintliga
bebyggelsemiljön alltför begränsade. Jag anser därför att det finns skäl all
vidga kommunernas förköpsmöjligheler.

Jag förordar att
förköpslagen ändras i huvudsak på det sätt som har föreslagits i promemorian.
Vissa jämkningar och förtydliganden av förslagen bör dock göras med anledning
av remissinstansernas synpunkter. Bl.a. av rättssäkerhetsskäl är det viktigt
alt man så tydligt som möjligt anger de förutsättningar under vilka förköpsrällen
får utövas. Expropriationslagen kan här utgöra en förebild. Det finns dock
inte skäl alt hell begränsa förköpsmöjlighelerna till sådana fall där
expropriation eller annan inlösen får ske. Vid den avvägning av olika
intressen som del här är fråga om måste beaktas atl elt förköp utgör elt
väsentligt mindre intrång i enskildas rättsförhållanden än t.ex. en
expropriation.

Jag
kommer i fortsättningen att närmare redogöra för mina förslag. Frågan om
förbättrade finansieringsmöjligheter vid förvärv av fastigheter som förköpts
för all bevara permanentbostäder avser jag att anmäla sena-

2.2
Förköp för att genomföra en detaljplan

Mitt
förslag: Förköpsrätten utvidgas inom områden med stads- eller byggnadsplan så
att förköp får ske dels av tomtmark som inle är bebyggd i huvudsaklig
överensstämmelse med planen, dels av mark som är avsedd för något annal ändamål
än enskilt bebyggande. Lagtekniskt innebär förslaget endast smärre ändringar i
nuvarande I § första stycket första meningen förköpslagen.

Prop. 1983/84:141 9

Promemorieförslaget: Överensstämmer i sak med mitt förslag.
Lagtekniskt innebar promemorieförslaget en omarbetning av I § första stycket
första meningen förköpslagen och 2 kap. I S första stycket expropriationslagen (se
promemorian s. 25—26).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser, bl.a. i
stort sett samtliga länsstyrelser samt kommunförbundet, är positiva till
promemorieförslaget. Många remissinstanser avstyrker dock lagstiftning. Så t.
ex. anser Sveriges fastighetsägareförbund att man inte bör genomföra de
föreslagna ändringarna innan man vet vilka förändringar som en ny plan- och
bygglag kommer atl medföra. Flera remissinstanser, bland dem hovrätten för
Nedre Norrland, är kritiska till den valda lagstiftningstekniken och anser bl.
a. atl expropriationslagen inle bör ändras.

Skäl för mitt förslag: Som jag tidigare har nämnt har en
kommun förköpsrätt vid försäljningar som omfattar sådan fast egendom som med
hänsyn till den framlida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eller därmed
sammanhängande anordning (se den nu gällande lydelsen av 1 § första stycket
första meningen förköpslagen). Regeln har en motsvarighet på expropria-tionsområdet
(se 2 kap. I § första stycket expropriationslagen).

Trots att de ifrågavarande bestämmelserna stämmer överens
till ordalagen, anses i praxis att expropriation men inte förköp kan användas
för att genomföra en stadsplan. Den rådande situationen har bl.a. uppmärksammats
i riksdagen (se CU 1981/82: 14).

Praxis på förköpsområdel har sin grund i ett uttalande i
förarbetena, där det sägs att mark, beträffande vilken någon förändring av
användningen inte kan förväntas, faller utanför förköpsrätten (prop. 1967:90 s.
77). Genomförandet av en plan har inte ansetts som en förändring av markanvändningen
ulan endast som ett fullföljande av den markanvändning som medges i planen.
Förköp har mot bakgrund av det sagda inte ansetts kunna ske t.ex. för att
obebyggd mark skall bli bebyggd i enlighet med planen. Inte heller har under
senare år förköp ansetts kunna ske för att i kommunens ägo överföra mark som
enligt en stadsplan är avsedd för något annat ändamål än enskilt bebyggande, t.
ex. för allmän plats.

Praxis på exproprialionsområdel har sin grund j bl. a. atl
2 kap. 1 § expropriationslagen ersatte bestämmelser som gav kommunen rätt att
inlösa mark som inte var bebyggd i huvudsaklig överensstämmelse med en
stadsplan (se prop. 1971: 122 s. 159).

Inom
tätbebyggt område får enligt 2 kap. I § tredje stycket expropriationslagen
expropriation för tätbebyggelse ske endast om det med skäl kan antas atl marken
inom överskådlig tid kommer att beröras av byggnads-dier anläggningsätgärd, som
är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt, eller om det till främjande av
ett planmässigt byggnadsskick eller av annan därmed jämförlig orsak är
angelägel att kommunen får rådighet över

Prop.
1983/84:141 10

marken. Någon motsvarighet till den bestämmelsen finns
inte i förköpslagen.

Enligt den nu gällande byggnadslagstiftningen har kommunen
i princip rätt och i vissa fall t. o. m. skyldighet att lösa mark som enligt en
stadsplan är avsedd för något annat än enskilt bebyggande (se 41 och 48 §§ byggnadslagen,
1947:385). Inom byggnadsplaneområden har kommunen inte någon motsvarande
lösningsrätt. I en den 20 oktober 1983 beslutad lagrådsremiss med förslag till
ny plan- och bygglag m. m. föreslås all dagens stadsplan och byggnadsplan
ersätts av en enda planform, som kallas detaljplan. För detaljplaner skall
bestämmas en genomförandetid som i liden begränsar markägarnas rätt att bygga i
enlighet med planen. Olika regler föreslås som ger kommunen räll att lösa mark
inom detaljplan. Bl.a. föreslås en rält att efter genomförandetidens utgång
lösa mark som inte bar bebyggts i huvudsaklig överensstämmelse med
detaljplanen. Den nya plan-och bygglagen föreslås träda i kraft den 1 januari
1987.

I likhet med flertalet remissinstanser ansluter jag mig
till förslaget i promemorian att förköpsrätten inom områden med stadsplan eller
byggnadsplan skall vidgas. Förköp bör kunna ske dels för alt få till stånd en planenlig
bebyggelse av tomtmark som inte är bebyggd i huvudsaklig överensstämmelse med
planen, dels för att i kommunens ägo överföra mark som är avsedd för något
annat ändamål än enskilt bebyggande. En sådan utvidgning av förköpsrätten är
motiverad med hänsyn till det starka kommunala intresset av all antagna planer
verkligen blir genomförda. En utvidgad förköpsrätl innebär också den fördelen
alt expropriation eller inlösen kan undvikas i vissa fall.

Enligt min mening finns det inte några bärande skäl alt
avvakta med den ifrågavarande utvidgningen av förköpsrällen till dess att den
nya plan- och bygglagen har fått sin slutliga utformning. Jag anser inte heller
all det är befogal all i förköpslagen införa en motsvarighet till 2 kap. 1 §
tredje stycket expropriationslagen.

Den föreslagna förköpsrällen torde i första hand komma att
få belydelse inom stadsplaneområden. Del finns dock inget som hindrar alt
förköpsrätten används även för all t. ex. genomföra en byggnadsplan. 1 vissa
fall kan förhållandena också vara sådana atl kommunen bör äga mark som enligt
en byggnadsplan är avsedd för allmän plats. I sådant fall bör kommunen kunna
utöva sin förköpsrätt om marken säljs.

I ett ärende om tillstånd till förköp av mark som inte är
bebyggd i huvudsaklig överensstämmelse med en stadsplan eller en byggnadsplan
bör det inte ske någon avvägning mellan kommunens och den enskilde
fastighetsägarens möjligheter alt genomföra planen. Det bör vara tillräckligt
att planen inle är genomförd och att kommunen gör gällande sin förköpsrätl.
Däremot kan kommunen givetvis vid sitt avgörande av frågan om förköpsrätl skall
ulövas eller inte bl.a. la hänsyn till om ett genomfö-

Prop.
1983/84:141 11

rande
kan garanteras utan ingripande av kommunen (jfr prop. 1967:90 s. 75 och
1974:152 s. 29).

Den
utvidgning av förköpsrätten som jag nu har förordat medför vissa lagtekniska
problem. Utvidgningen ryms således i och för sig redan inom den nu gällande
ordalydelsen av 1 § första stycket första meningen förköpslagen, men sirider mol
den praxis som har utvecklats mot bakgrund av motiven till bestämmelsen. Den
lämpligaste utvägen är enligt min mening all byta orden "kräves"
respektive "anordning" i den nuvarande lydelsen mol orden
"behövs" respektive "anordningar" samt alt låta vad jag nu
anfört utgöra motiv till dessa ändringar. Jag är alltså inte beredd alt förorda
att den ifrågavarande bestämmelsen omarbetas i så stor utsträckning som har
föreslagits i promemorian.

Jag
är då inle heller beredd atl följa promemorieförslagel alt nu ändra 2 kap. I §
expropriationslagen. Frågan om en samordning av ordalydelsen av de
ifrågavarande bestämmelserna i expropriationslagen och förköpslagen får tas
upp i annat sammanhang. En omarbetning av bestämmelserna kan behöva övervägas i
arbetet med följdlagstiftning till den nya plan- och bygglagen.

2.3
Förköp och stadsförnyelse

Mitt
förslag: Den nuvarande förköpsrätten beträffande fast egendom som behöver
rustas upp utvidgas så all den omfattar även egendom som behöver byggas om för
att tillgodose bostadsförsörjningen eller något ändamål som anknyter till den.

Promemorieförslaget:
Förköpsrätten utvidgas så att den omfattar även egendom som behöver byggas om
(se promemorian s. 28-29).

Remissinstanserna:
Majoriteten av remissinstanserna, bl.a. flertalet länsstyrelser, tillstyrker
förslaget i promemorian. Del finns dock en stor grupp remissinstanser som
avstyrker. I den ingår Sveriges fastighetsägareförbund och Sveriges
bostadsrättsföreningars centralorganisation (SBC). Många instanser anser att
förutsättningarna för förköp måsie anges tydligare. Enligt dessa instanser är
uttrycket "byggas om" inle tillräckligt preciserat.

Skäl
för mitt förslag: Som jag tidigare har nämnt var förköpslagen till en början
främst inriktad på mark som behövdes för nyexploatering. År 1974 infördes
emellertid en möjlighet för kommunerna atl förköpa även sådan fast egendom som
behöver mstas upp (se den nu gällande lydelsen av I § första stycket andra
meningen förköpslagen). Denna utvidgning av förköpsrällen bygger på att
kommunerna har ansvar för saneringsverksamhe-

Prop. 1983/84:141 12

ten.
Förköpsrällen, som kan göras gällande även beträffande andra fastigheter än
bostadsfastigheter, får inte utövas om uppmstningsbehovel är obetydligt från
kvalitativ och kvantitativ synpunkt (se prop. 1974:152 s. 29).

Vid
stadsförnyelse är det många gånger inte fråga om att ändra markanvändningen
eller atl rusta upp bostadshus till lägsta godtagbara standard. Det kan i
stället vara fråga om att sanera gårdar eller atl lillskapa anläggningar för
gemensamma behov eller atl ändra lägenhetsindelningen i en fastighet. Det
sistnämnda kan vara av stor betydelse ur bostadsförsörjningssynpunkt.

I vissa av de nu nämnda
fallen har det visat sig atl tillstånd till förköp inte har kunnat erhållas. Bl.a.
har förköp inle ansetts kunna ske för alt man skall få till stånd en ändring av
lägenhetsinddningen i en fastighet. Denna fråga har också diskuterats i
riksdagen (se senast CU 1981/82: 14).

Enligt promemorian bör
möjligheterna till förköp för saneringsändamål m.m. utvidgas. På så sätt
underlättar man för kommunerna atl ta sitt ansvar för bostadsförsörjning och
stadsförnyelse. Dessutom förbättras kommunernas möjligheter atl föra en aktiv
saneringspolitik och att motverka segregation i boendet.

För egen del vill jag
inledningsvis erinra om alt stadsförnyelsefrågorna i dagens läge slår i
förgrunden på ett helt annat sätt än tidigare (se bl.a. prop. 1983/84:40 bilaga
9 saml BoU 1983/84: II). Enligt min mening är det väsentligt atl förköpslagen
är utformad så att den är ett effektivt hjälpmedel för kommunerna i
stadsförnyelsearbetet. Av utredningen framgår att förköpslagstiftningen inte
till alla delar tillgodoser detta önskemål. Jag delar därför uppfattningen atl
möjligheterna till förköp bör förbättras på delta område.

Gemensaml för de
fastigheter som bör omfaltas av en utvidgad förköpsrätt synes vara att de
genom byggnadsåtgärder bör anpassas till förändrade förhållanden utan alt för
den skull fastigheterna kan sägas vara i behov av en sådan upprustning som
krävs för förköp enligt 1 § första stycket andra meningen förköpslagen i dess
nuvarande lydelse. Jag tänker här på fasligheter där lägenhetsindelningen bör
ändras med hänsyn till bostadsförsörjningen eller för att hindra boendesegregation.
Elt sådant ombyggnadsbe-bov lorde i första hand finnas i vissa områden med
stora inslag av hus från 1930—40-talen. Dessa fastigheter är ofta inte i behov
av någon mera omfattande uppmstning, men de innehåller många gånger ett för
dagens förhållanden alltför starkt inslag av små lägenheter. Om en faslighet
som enligt kommunens planer bör användas för bostadsändamål används för något annat
ändamål, t.ex. som kontor, torde vidare ofta ett ombyggnadsbehov av här avsett
slag vara för handen.

I
många äldre områden är vidare tillgängligheten för äldre och handikappade
dålig. Även i sådana fall kan det ibland vara nödvändigt att kommunen går in
som fastighetsägare. Kommunen kan då antingen genomföra

Prop. 1983/84:141 13

ombyggnaden i egen regi eller också överlåta fastigheten
på någon som har förbundit sig all genomföra en ombyggnad enligt kommunens
intentioner. Ett kommunall förvärv kan också motiveras av all en anläggning för
något gemensamt behov - t. ex. lekplatser eller daghem - bör komma till stånd.

1 promemorian har föreslagits alt den utvidgade
förköpsrätten lagtekniskt anges som en räll att förköpa fast egendom som
behöver byggas om. För egen del anser jag i likhet med många remissinstanser
att detta uttryck bör preciseras ytterligare. Jag föreslår därför att den
utvidgade förköpsrätten i lagtexten anges som en rält att förköpa fast egendom
som behöver byggas om för atl tillgodose bostadsförsörjningen eller något
ändamål som anknyter till den.

För atl tillstånd till förköp skall ges bör kommunen kunna
göra sannolikt att det föreligger ett behov av att bygga om fastigheten. Detta
kan ske genom att behovet har kommit till ullryck i kommunens planering, t.ex.
i ett bostadsförsörjningsprogram. När det gäller frågan om någon hänsyn skall
las i tillslåndsärendel till den enskilde fastighetsägarens möjligheter att
genomföra ombyggnaden hänvisar jag till vad jag har anfört om den motsvarande
problemställningen beträffande fastighetsägarens möjligheter att genomföra en
detaljplan som kommunen vill genomföra (se avsnitt 2.2). Enligt min mening bör
del alltså inte ske någon avvägning mellan kommunens och den enskilde
fastighetsägarens möjligheter att genomföra ombyggnaden (se prop. 1974: 152 s.
29).

2.4 Förköp av mark som behövs för idrott och friluftsliv

Mitt förslag: Förköpsrällen utvidgas så atl förköp får ske
för atl tillgodose ett väsentligt behov av mark eller anläggning för idrott
eller friluftsliv (jfr 2 kap. 9 § expropriationslagen).

Promemorieförslaget: Förköp får ske av mark som behövs för
friluftsliv. Härmed avses bl.a. mark som i den fysiska riksplaneringen har
angivits vara av riksintresse för friluftslivet (se promemorian s. 26-28).

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna, bl.a.
så gott som samtliga länsstyrelser, tillstyrker promemorieförslaget. Många
remissinstanser anser all enbart den omständigheten alt en fastighet ligger
inom ett område av riksintresse för rörligt friluftsliv inle bör räcka för att
förköp skall få ske. Enligt dessa instanser måste behovet av den aktuella
marken styrkas ytterligare t. ex. genom alt den i översiktlig planering har
utpekats som särskilt intressant för friluftslivet.

Skäl för mitt förslag: Den förköpsrätt som föreligger
enligt nuvarande regler beträffande mark som krävs för tätbebyggelse eller
därmed samman-

Prop. 1983/84:141 14

hängande
anordning får ulövas även för att tillgodose tätortsinnevånarnas behov av
utrymmen för fritid och rekreation (prop. 1967:90 s. 121). Den ändring av den
ifrågavarande bestämmelsen somjag tidigare har föreslagit (se avsnitt 2.2)
påverkar inle rätten till förköp för att tillgodose fritidsintresset.

Enligt
promemorian synes man i praxis endast ha sett till de behov för friluftsliv som
lälortsinnevånarna i den aktuella kommunen kunnat ha av ett visst område. Det
förhållandet alt området utpekats vara av riksintresse för friluftsliv och
därmed behövligt för rekreation för tätortsinnevånare i andra delar av regionen
och landet har inte, framhålls det, ansetts medföra atl förköp kan ske.

I
promemorian föreslås en ordning som innebär att, om mark är av riksintresse för
friluftslivet, delta bör kunna utgöra en grund för förköp. Därvid bör inle, som
fn., krävas att kommunen ämnar vidta fysiska åtgärder med marken, t. ex.
anordna rastplatser, för atl förköp skall få ske.

Enligt
min mening är det angeläget att förköpslagen kan användas för att tillgodose friluftslivsintresset.

Den
kommunala kompetensen omfattar ett flertal olika slag av åtgärder inom
friluftslivets område. Befogenheten bygger dels på den allmänna kompetensregeln
i 1 kap. 4 § första stycket kommunallagen (1977:179), dels på lagen (1968: 131)
om vissa kommunala befogenheter inom luristvä-sendet. Enligt den sist nämnda
lagen har kommunerna befogenhet att vidta åtgärder för uppförande och drift av
turistanläggningar (se prop. 1968:44). Vidare följer i viss utsträckning
kommunal kompetens på del ifrågavarande området av skyldigheten atl vara
verksam inom barnavården, hälsovården och naturvården.

Mot
den nu angivna bakgrunden anser jag att förköpsrätl bör föreligga beträffande
all mark som en kommun behöver förvärva för att tillgodose behovet av mark för
friluftsliv och atl det inle finns skäl att begränsa förköpsmöjligheterna till
mark som behövs för tätortsinnevånarna i den kommun som utövar sin förköpsrätt.
Jag förordar därför alt de nuvarande möjligheterna alt utöva förköp för atl
tillgodose behovei av mark för friluftsliv utvidgas. Enligt min mening bör
vidare förköp kunna få ske av mark som behövs för idrott.

Enligt
2 kap. 9 § expropriationslagen får expropriation ske för all tillgodose ell
väsentligt behov av mark eller anläggning för idrott eller friluftsliv. Jag
anser att regeln om en utvidgad förköpsrätt bör utformas på motsvarande sätt.
Den föreslagna regeln påverkar givelvis inle den rält till förköp för atl
tillgodose friluftslivet som finns redan nu enligt den bestämmelse somjag
tidigare nämnde.

Det
sagda innebär att jag, i likhet med många remissinstanser, anser atl enbart den
omständigheten alt en fastighet ligger inom ett område som är av riksintresse,
dvs. av nationell betydelse, för det röriiga friluftslivet inte bör räcka för
att förköp skall få ske. Jag vill emellertid här peka på att

Prop.
1983/84:141 15

områden
som i arbetet med den fysiska riksplaneringen har angetts vara av nationell
betydelse för del rörliga friluftslivet genomgående har behandlats i
kommunernas översiktliga markanvändningsplaner och kommunöversikter.
Kommunerna har därvid tagit ställning till hur friluftslivsintresset bör
tillgodoses i konkurrens med andra intressen. För att förköpsrätt skall föreligga
måste enligt min mening kommunen i sin planering kunna visa att den behöver
råda över marken på ett sådant sätt att det krävs att marken förvärvas. Behovet
av mark för friluftsliv bör med andra ord vara av den arten alt annan
markanvändning bör underordna sig friluftslivsintresset och atl detta inte kan
garanteras på annat sätt än atl marken förvärvas.

2.5
Förköp och bevarande

Mitt
förslag: Förköp får ske vid försäljningar som omfattar fast egendom som bör
bevaras därför att den är värdefull från kulturhistorisk eller miljömässig
synpunkt.

Promemorieförslaget:
Överensstämmer i sak med mitt förslag (se promemorian s. 29-31).

Remissinstanserna:
Majoriteten av remissinstanserna, bl.a. flertalet länsstyrelser, tillstyrker
promemorieförslaget. De remissinstanser som avstyrker helt anser att
bevarandeintressena är tillräckligt tillgodosedda genom annan lagstiftning än
förköpslagen. Flera remissinstanser anser att förköpsrällen inte bör omfatta
egendom som är värdefull från miljömässig synpunkt. Andra instanser anser att
detta ullryck bör preciseras.

Skäl
för mitt förslag: En byggnad som bevarar egenarten hos en gången tids
byggnadsskick eller minnet av en historiskt betydelsefull händelse och som med
hänsyn därtill är att anse som synnerligen märklig, kan förklaras som byggnadsminne
enligt lagen (1960:690) om byggnadsminnen. Förklaras en byggnad som
byggnadsminne skall vissa skyddsföreskrifter meddelas. Lagen om byggnadsminnen
är inte tillämplig på fasta fornlämningar. Dessa skyddas av en särskild lag,
lagen (1942: 350) om fornminnen.

Expropriation
får enligt 2 kap. 8 § expropriationslagen ske för alt bevara historiskt eller
kulturhistoriskt märklig bebyggelse eller märklig fast forn-lämning eller för atl
bereda erforderiigt utrymme däromkring. Sådan expropriation kan begäras bl. a.
av den kommun där egendomen ligger.

Enligt
35 a § byggnadslagen får byggnadsnämnden meddela förbud mot rivning av byggnad
bl. a. inom område med stadsplan, om förbud mot rivning är påkallat från bostadsförsörjningssynpunkl
eller för bevarande av kulturhistoriskt eller miljömässigt värdefull bebyggelse
(se även 8 kap. 15 § förslaget till ny plan- och bygglag). Ett sådant förbud
får meddelas för

Prop. 1983/84:141 16

en tid av högst tre år. Om synnerliga skäl föreligger, får
förbudet förlängas eller förnyas med högst två år i sänder. Har byggnadslov för
rivning av byggnad sökts, får dock förbudet för den byggnaden därefter inte
gälla under längre sammanlagd lid än fem år.

I promemorian har föreslagits all förköpslagen ändras så
all förköpsrällen kan användas som ett effektivt medel för att tillgodose bevarandeinlressena.

Jag delar i likhet med flertalet remissinstanser
uppfattningen i promemorian. En utvidgning av förköpsrällen i bevarandefallen
är enligt min mening påkallad av flera skäl.

Som
framgår av vad jag nyss anförde är lagens krav strängare när del gäller byggnadsminnesförklaring
än när det gäller expropriation eller rivningsförbud. Det finns i dag många
byggnader och bebyggelsemiljöer som det föreligger ett allmänt intresse av att
bevara utan all för den skull en byggnadsminnesförklaring kan ske.
Expropriation framstår många gånger som alltför omständlig och
kostnadskrävande, och rivningsförbud kan inte säkra en byggnads fortbestånd annal
än under en övergångstid. Rivningar och andra förändringar i miljön
aktualiseras inte sällan just i samband med alt en fastighet säljs. En kommunal
förköpsrätl som syftar till bevarande ger kommunerna större möjligheter att
hindra att byggnader och miljöer förändras på ett inte önskvärt sätt.

Mot bakgmnd av del anförda föreslår jag all förköp får ske
vid försäljningar som omfattar fast egendom som bör bevaras därför att den är
värdefull från kulturhistorisk eller miljömässig synpunkt. Det är givelvis inle
möjligt att göra något allmängiltigt uttalande om vilken egendom som är
värdefull från kulturhistorisk eller miljömässig synpunkt. All en viss egendom
bör bevaras kan framgå av ett kommunalt beslut, exempelvis i en kommunöversikl,
områdesplan eller ell bevarandeprogram, eller ha kommit till uttryck i den
fysiska riksplaneringen eller i material som i övrigt har tagits fram av de
kulturvårdande myndigheterna.

Enligt min mening bör man i förköpssammanhang inte beakta
förvärvarens önskemål att själv utföra de åtgärder som krävs för ett
bevarande. Jag förordar alltså här en principiell företrädesrätt för kommunen
som motsvarar vad som gäller vid förköp i andra sammanhang (se avsnitt 2.2 och
2.3). En sådan ordning förenklar tillståndsprövningen i förköpsärendena och kan
inte anses träda förvärvarens intressen för när med hänsyn till att ett förköp
ju innebär alt kommunen inträder i förvärvarens ställe innan denne hunnit att
inrätta sig pä den förvärvade egendomen. En annan sak är att kommunen ofta
torde ha elt starkt intresse av atl i göriigaste mån söka förmå en förvärvare
all medverka till erforderliga åtgärder för ett bevarande.

Prop.
1983/84:141 17

2.6
Förköp för att säkerställa bostäder åt permanenlboende

Mitt
förslag: Förköp får ske för atl säkerställa bostäder ål permanenlboende inom
områden där det råder en avsevärd efterfrågan på fritidshus. Förköpsrällen
gäller i första hand friliggande småhus samt rad- och kedjehus. De kommuner
inom vilka förköpsrätten föreligger anges i en bilaga till lagen. Avsikten är
att regeringen närmare skall ange inom vilka områden av kommunerna som förköpsrällen
föreligger.

Promemorieförslaget:
Motsvarar i huvudsak mitt förslag. Föreskrifter av regeringen föreslogs dock
inte. (Se betänkandet s. 33-39.)

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser är positiva till promemorieförslaget. Många är dock
negativa, som regel därför alt de anser att problemen inle bör angripas med
lagstiftningsåtgärder.

Skäl
för mitt förslag: 1 många turistorter, främst vid kusterna, har det länge pågått
en omvandling av permanentbosläder till fritidshus. Bostadshus i främst
samhällenas äldre och centrala delar har köpts upp av sommargäster för alt
användas som fritidsbostäder. Under 1970-talel har varje är omkring 5000
permanenthus i hela landet köpts upp för alt användas som fritidsbostäder. 1
det stora flertalet fall har omvandlingen varit positiv och inneburit att hus
som inte har varit lämpade eller efterfrågade som permanentbosläder kunnat
bevaras. 1 de samhällen, ofta de mest attraktiva turistorterna, där
omvandlingen varit särskih omfattande och där del också har funnits en
efterfrågan på bostäder från den bofasta befolkningen, har dock omvandlingen
medfört problem. Den stora efterfrågan på fritidshus har här drivit upp
fastighetspriserna till en sådan nivå att fastigheterna inle längre är
överkomliga för de flesta bofasta.

Omvandlingen
medför i vissa fall att slora delar av de gamla samhälls-kärnorna står obebodda
under huvuddelen av året. Detta försvårar möjligheterna atl upprätthålla
service av olika slag för de kvarboende, vilka ofta är äldre människor. De nya
bosläder som behövs för att tillgodose efterfrågan från de bofasta måste ofta
byggas långt från samhällenas centrala delar. 1 vissa av de samhällen som
berörs, t.ex. de bohuslänska fiskelägena, är vidare tillgången på mark för
nybebyggelse mycket knapp. Den mark som finns att tillgå är ofta dyr alt
exploatera på grund av terrängförhållandena.

Under
mitten av 1970-talet väcktes i motioner till riksdagen vid flera tillfällen
frågan om åtgärder mol omvandlingen av permanentbosläder till fritidshus. När fritidsboendekommitlén
(Bo 1978:01) tillsattes år 1978 fick kommittén bl. a. i uppdrag atl överväga
åtgärder på detta område.

1
betänkandet (Ds Bo 1981:3) Fritidshus eller permanentboslad? före-

2
Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 141

Prop.
1983/84:141 18

slog fritidsboendekommittén bl. a. atl en förvärvslag
skulle införas som ger kommunerna möjligheter att i områden med stor
efterfrågan på fritidsbostäder säkerställa bostäder åt bofasta och därmed
hindra en icke önskad omvandling av permanentbostäder till fritidshus. Enligt
förslaget skulle kommunens tillstånd krävas för förvärv av småhusfastigheter
inom vissa områden, vilka skulle avgränsas genom beslut av kommunfullmäktige.
Kommittén var inle enig om förslaget. En minoritet föreslog att kommunerna skulle
få förköpsrätt till småhusfastigheter inom särskilt avgränsade områden. I en
annan reservation hävdades alt problemen borde lösas med hjälp främst av
förbättrade finansieringsmöjligheter för permanenlboende.

Betänkandet remissbehandlades. En majoritet av
remissinstanserna ansåg att problemen vid omvandling av permanentbosläder till
fritidshus på vissa orter var av sådanl slag att ett styrmedel behövdes men var
samtidigt negativa till fritidsboendekommitténs förslag om en förvärvsprövning.
Omkring en tredjedel av remissinstanserna föreslog i stället en vidgad förköpsrätl
för kommunerna. Bättre finansieringsmöjligheter i någon form vid förväfrv och
upprustning av äldre fastigheter förordades av nästan hälften av
remissinstanserna, ofta i förening med andra åtgärder. En sammanfattning av
remissinstansernas synpunkter finns som bilaga till promemorian.

Enligt promemorian har kommunerna behov av atl förhindra
omkring 100 försäljningar per år där en permanentboslad köps för alt användas
som fritidsbostad. I promemorian har därför föreslagits att försköpslagen vidgas
till att gälla även fast egendom som behövs för att tillgodose behovet av
permanentbostäder i områden där det är stor efterfrågan på fritidshus. Till
förslaget har kopplats elt förslag om förbättrade finansieringsmöjligheter vid
förvärv av sådana bostäder i de fall då förköpsrällen har utnyttjats.

Vanliga småhus är generellt undantagna från förköpsrällen
(se 3 § första stycket 1 förköpslagen). Enligt promemorian bör detta undantag inle
gälla inom de kommuner där den föreslagna förköpsrätten kan göras gällande.

En majoritet av remissinstanserna är positiva till
förslagen i promemorian. Förslagen tillstyrks också i spontana remissyttranden
från lokala bohuslänska föreningar, nämligen Hyppdns öråd samt Klädesholmens
och Åslols samhällsföreningar. Många remissinstanser avstyrker dock förslagen.
Bohusläns samarbetskommitté anser atl elt system med förvärvslagstiftning
måste prövas mera ingående innan slutlig ställning las.

Många remissinstanser anser att småhusundantaget inte bör
las bort för förköp som sker för något annat ändamål än att bevara permanentbosläder.
Bl.a. domstolsverket och lantmäteriverket anser att småhusundantaget inte bör
las bort i hela kommunen ulan endast i sådana områden där den föreslagna
förköpsrätten kan göras gällande. Enligt Svenska kommunförbundet bör småhusundanlagel
las bort i samtliga kommuner som begär det.

För egen del anser jag atl utredningen ger vid handen alt
del behövs

åtgärder som hindrar en från allmän synpunki olämplig
omvandling'av permanentbostäder till fritidshus. Kommunerna har ett ansvar för atl
planera bostäder och service och bör därför också kunna påverka hur bostäderna
används i sådana områden där en omvandling medför svårigheter för kommunerna.

Möjligheterna till permanenlboende kan förbättras genom
att man tillskapar särskilda statliga lån på det ifrågavarande området. Jag
anser att begränsade sådana lånemöjligheter bör införas och kommer, som jag
tidigare har nämnt, atl senare anmäla den frågan. Enbart bättre finansieringsmöjligheter
vid förvärv och upprustning av äldre fastigheter ger dock, enligt min mening,
inte de kommuner som har verkliga problem tillräckliga möjligheter alt styra
utvecklingen. Förbättrade lånemöjligheter medför också en risk för att
prisnivån på de aktuella fastigheterna pressas uppåt. Ytterligare åtgärder bör
alltså vidtas. Valet står därvid mellan en särskild förvärvslagstiflning,
vilket förordades av fritidsboendekommitlén, och en utvidgad förköpsrätt, som
har förespråkats i promemorian.

För egen del anser jag all en vidgad kommunal förköpsrätt
är atl föredra av flera skäl. Förköpsrätten kan användas av kommunerna från
fall till fall, med hänsyn till om det finns ett behov av bostäder för den
bofasta befolkningen och om den aktuella fastigheten är lämplig som
permanentbostad. Vidare utnyttjas genom en utvidgning av förköpsrällen en
befintlig lagstiftning, som med relativt små förändringar kan anpassas till
det aktuella syftet och för vilken det redan finns handläggningsrutiner i
kommunerna. En förköpsrätl för kommunerna kan till skillnad från en
förvärvslagstiftning inte komma alt betraktas som orättvis gentemot enskilda
fastighetsägare. Kommunerna får vidare genom förköpsrällen vissa möjligheter atl
styra hur fastigheten skall upplåtas och användas.

Under hänvisning till det sagda föreslår jag att
förköpslagen ändras så att förköp får ske även av fast egendom som är bebyggd
med hus som behöver användas som bostad för permanent bruk och som är belägen
inom ell område där det råder en avsevärd efterfrågan på fritidsbostäder.

Förköpsrällen bör omfatta alla fastigheter bebyggda med
hus som behövs som permanentbosläder, oavsett hur husen används vid tiden för
försäljningen och vilket ändamål de ursprungligen har varit avsedda för.
Kommunerna bör alltså få rält alt förköpa inte bara sådana småhus- eller
hyresfastigheter där husen är uppförda och används som permanentbosläder, ulan
även fastigheter bebyggda med f.d. bostadshus för permanent bruk som under
kortare eller längre tid har varit fritidsbostäder. Det bör inle heller möta
något hinder mot förköp av ett hus som har uppförts för alt användas som
fritidshus, om huset kan användas som permanentbostad antingen omedelbart eller
efter en mindre byggnadsåtgärd.

Som framhålls i promemorian är det inte rimligt att helt
ta bort småhus-undantaget i 3 § förköpslagen och därmed belasta
fastighetsomsättningen i hela landet när det gäller småhus med förköpsrätten.
Problemen är ju, som

Prop.
1983/84:141 20

jag
tidigare har framhållit, koncentrerade till vissa mycket begränsade delar av
landet.

Enligt
min mening bör denna fråga lösas genom att det i förköpslagen anges inom vilka
kommuner som den föreslagna förköpsrällen gäller. Jag anser alt det i 1 §
förköpslagen bör slås fast att rätten till förköp för att bevara
permanentbostäder föreligger inom de kommuner som anges i en bilaga till lagen.
Jag anser också atl regeringen genom verkställighetsföreskrifter bör närmare
ange de områden av kommunerna där förköpsrätten gäller. Småhusundantaget bör
givetvis inte gälla inom sådana områden.

En
förutsättning för att en kommun skall tas upp i den föreslagna bilagan till
förköpslagen bör enligt min mening således vara att den föreslagna förköpsrätten
kan göras gällande inom kommunens område. Jag anser att det är en fördel för
såväl kommunerna som de enskilda att det i lagstiftningsärendet klarläggs inom
vilka kommuner som förköpsrällen gäller. En annan ordning skulle komplicera
regelsystemet och tillämpningen inte bara av förköpslagen utan också av lånebeslämmdserna.

Den
föreslagna lösningen är enkel rent lagtekniskt. Den är också enkel att hanlera
praktiskt, bl.a. i förhållande till inskrivningsmyndigheterna. Förslaget
innebär också att den nya förköpsrällen snabbi kan komma i praktisk
tillämpning.

En
förutsättning för att den föreslagna förköpsrätten skall kunna göras gällande
bör, somjag tidigare har nämnt, vara alt den överlåtna egendomen är belägen
inom ett sådant område där det råder en avsevärd efterfrågan på
fritidsbostäder. Att en faslighet är belägen inom ett sådant område torde kunna
antas t. ex. om del påvisas att en betydande omvandling redan har skett i
området eller att efterfrågan på fritidshus har lett till en betydande
konkurrens om de hus som bjuds ut till försäljning. En annan fömtsättning är
givetvis att det finns en efterfrågan på permanentbosläder inom del aktuella
området. En sådan efterfrågan kan beläggas genom l.ex. den kommunala bostadskön
ellergenom intresseanmälningar i annan form. Det måste vidare vara så att
efterfrågan på permanentbostäder inle kan tillgodoses på elt från samhällssynpunkl
önskvärt sätl. Det kan t. ex. vara så att det saknas mark för nybebyggelse
eller att den mark som finns atl tillgå är för dyr atl exploatera på grund av lerrängförhållandena
eller därför att kostnaderna för vägar eller vatten- och avloppsanläggningar
blir orimligt höga.

Länsstyrelserna
har i sina remissyttranden redovisai vilka kommuner som önskar få möjlighet alt
utnyttja den föreslagna förköpsrällen. Sådana önskemål har framställts av drygt
tjugo kommuner.

Eftersom
vissa kompletterande uppgifter behöver inhämtas, är jag i dag inte beredd att
lägga fram förslag om vilka kommuner som har sådana svårigheter med
omvandlingen av permanentbosläder till fritidshus all de i enlighel med vad jag
har anfört i del föregående bör las upp i bilagan till

förköpslagen.
Jag återkommer till den frågan när lagrådels yttrande över lagförslagen
föreligger.

Enligt
9 § förköpslagen är en kommun som har utövat sin förköpsrätt skyldig atl söka
tillstånd till förköpet, om säljaren eller köparen inom angiven tid bestrider förköpsrällen.
Frågor om tillstånd prövas av regeringen (bostadsdepartementet). Om kommunens
förköpsrätt på den nu föreslagna gmnden bestrids, måste kommunen visa att de
förutsättningar för förköp som jag tidigare har redovisat är uppfyllda för att
tillstånd till förköpet skall kunna meddelas. Tillstånd skall vidare vägras om
det är oskäligt att förköp sker med hänsyn till förhållandet mellan säljare och
köpare eller villkoren för eller omständigheterna vid försäljningen. Jag återkommer
till den regeln (se avsnitt 2.7).

Som
har framhållits av många remissinstanser bör förköp av småhus få ske endast i
syfte att säkerställa bostäder åt permanenlboende och inte t. ex. under
åberopande av atl småhuset behöver rustas upp. Jag föreslår därför all del i 9
§ förköpslagen särskilt föreskrivs att tillstånd till förköp skall vägras, om
försäljningen endast avser egendom som omfaltas av småhusundantaget och
förköpsrätten inte har utövats för att bevara permanentbostäder.

Som
har framhållits i promemorian är det vidare inte rimligt att en förvärvare som
avser att använda fasligheten som permanentboslad skall kunna förlora denna
genom ett förköp. Med hänsyn härtill bör enligt min mening för de aktuella
förköpsfallen särskilt föreskrivas att tillstånd till förköp skall vägras, om
förvärvaren gör sannolikt att fasligheten kommer att användas som
permanentbostad. Enbart ett påslående från förvärvaren att han skall bosätta
sig på fastigheten bör däremot inte godtas.

För
att syftet med förköpsrällen skall tillgodoses skall kommunen överlåta eller
upplåta den förköpta fastigheten för att användas som permanentboslad. Kommunen
kan dä välja mellan alt sälja fastigheten eller att upplåta tomträtt i den.
Kommunen kan också, om den har ekonomiska möjligheter till del, behålla
fastigheten och hyra ut huset som bostad. Vilken väg som väljs måsle givelvis
bli beroende på kommunens egna bedömningar.

2.7
Förköp och hyresgästförvärv

Mitt
förslag: Hembud enligt lagen (1982: 352) om rätt till faslighelsförvärv för ombildning
till bostadsrätt behövs inte om fastigheten överlåts till en kommun.

Ordet
"obilligt" i 9 § första stycket 2 förköpslagen byts ut mot
"oskäligt". Vid tillämpning av den nämnda regeln gäller den principiella
företrädesrätten för kommunerna även om det är en av hyresgästerna bildad
bostadsrättsförening som har förvärvat fasligheten.

3
Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 141

Prop.
1983/84:141 22

Promemorieförslaget: Överensstämmer i huvudsak med milt
förslag (se promemorian s. 31—33).

Remissinstanserna: En knapp majoritet av remissinstanserna
tillstyrker förslagen i promemorian. I den gruppen ingår bl.a. flertalet
länsstyrelser och Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO). Bland de
instanser som avstyrker kan nämnas Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges bostadsrättsföreningars
centralorganisation (SBC) och Sveriges advokatsamfund.

Skäl för mitt förslag: Lagen om rätt till
fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt trädde i kraft den 1 juli
1982 (prop. 1981/82: 169, CU 41, rskr 364). Lagen innebär bl.a. all en
fastighetsägare som vill sälja sin fastighet är skyldig atl först erbjuda
hyresgästerna att köpa den, om hyresgästerna i fasligheten har bildat en
bostadsrättsförening och gjort en s. k. intresseanmälan hos
inskrivningsmyndigheten. Lagen gäller alla hyresfastigheter som innehåller
minst fem lägenheter. Efter en lagändring som trädde i kraft den 1 juli 1983
gäller lagen inte fastigheter som ägs av staten, kommun, landstingskommun,
kommunalförbund, allmännyttigt bostadsföretag eller aktiebolag som helt ägs av
kommun eller landstingskommun (se prop. 1982/83: 153,CU 31, rskr 352, SFS
1983:441). I vissa fall får en överlåtdse ske utan hembud till
bostadsrättsföreningen. Ett sådant undantag från hembudsskyldighelen gäller bl.
a. för det fall atl staten är förvärvare.

Till grund för 1982 års lag låg betänkandet (SOU 1981:74)
Från hyresrätt till bostadsrätt, som hade avlämnats av 1978 års bostadsrättskommilté.
Kommittén föreslog ett undantag för förvärv som görs av staten men stannade för
atl inte föreslå någon begränsning i hembudsskyldighelen för det fall att en
kommun avser att förvärva fastigheten genom ett frivilligt förvärv (se SOU
1981:74 s. 195). Lagen utformades på denna punkt i överensstämmelse med
kommitténs förslag. Frågan om ett undantag för kommunala förvärv kommenterades
inte närmare.

I promemorian har föreslagils att det undantag som nu
gäller för staten enligt 1982 års lag också skall gälla för kommunerna och att
följaktligen fastighetsägarens skyldighet atl hembjuda fastigheten till en av
hyresgästerna bildad bostadsrättsförening inte skall gälla om fastigheten
förvärvas av kommunen.

För egen del anser jag atl förslaget, som har tillstyrkts
av flertalet remissinstanser, är välgrundat. Enligt min mening följer det
nämligen av det kommunala ansvaret för bostadsförsörjningen alt kommunen bör ha
en ovillkorlig rätl att göra ett faslighelsförvärv i syfte att tillse att det
föreligger ett tillräckligt utbud av hyreslägenheter inom ett bostadsområde.
Delta kan vara nödvändigt bl. a. för atl förhindra boendesegregation.

Under hänvisning till vad jag nu har anfört föreslår jag
att det nu gällande undantaget i 6 § andra stycket 2 i 1982 års lag för det
fall att staten

Prop.
1983/84:141 23

förvärvar
egendomen kompletteras med ett molsvarande undantag för kommunala förvärv.
Undantaget bör enligt min mening gälla endast för kommunen och alltså inte för
exempelvis allmännyttiga bostadsföretag.

Som har påpekats i
promemorian är del tydligt att en rält för kommunen att på frivillig väg
förvärva en fastighet före en bostadsrättsförening som har bildats av
hyresgästerna inte går atl förena med en ordning som innebär alt tillstånd till
ett förköp enligt förköpslagen skall kunna vägras enbart på den gmnden att
förvärvet har gjorts av en sådan bostadsrättsförening.

Denna fråga regleras f. n.
av 9 § första stycket 2 förköpslagen. Enligt denna bestämmelse skall tillstånd till
förköp vägras, om det är obilligt att förköp sker med hänsyn till förhållandet
mellan säljare och köpare eller villkoren för eller omständigheterna vid
försäljningen.

Det i nämnda bestämmelse
använda uttrycket "obilligt" används inte i den s.k. generalklausulen
i 36 § avtalslagen. Där används ordet oskäligt (se om ordvalet betänkandet, SOU
1974:83, Generalklausul i förmögenhetsrätten s. 119 och prop. 1975/76:81 s.
106-107). Även i förevarande sammanhang är enligt min mening ordet oskäligt alt
föredra. Jag föreslår därför att ordet "obilligt" i 9 § förköpslagen
byts ut mol "oskäligt".

1 praxis synes ha
förekommit att tillstånd till förköp har vägrats enbart därför att en
bostadsrättsförening som har bildals av hyresgästerna är förvärvare (se härom prop.
1981/82:169 s. 54-55).

Förköpslagen bygger, somjag
tidigare har påpekat, på att kommunerna har en principiell företrädesrätt all
förvärva den egendom som omfattas av förköpsrällen. Denna principiella
företrädesrätt gäller givetvis också i förhållande till bostadsrättsföreningar
som har bildats av hyresgästerna, om inte ett särskilt undantag från
förköpsrätten görs för sådana föreningar.

Den gällande ordningen på
förköpsområdet är alltså förenlig med den ändring i lagen om rätt till
fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt som jag nyss har föreslagit.
Jag föreslår därför inte någon ändring i förköpslagen i detta avseende.

Några remissinstanser har
hävdat att den kommunala företrädesrätten i förhållande till
bostadsrättsföreningar skulle kunna få negativa effekter på den i och för sig
önskvärda övergången från s.k. andelshus till boslads-rättshus. Jag delar inte
den uppfattningen. Andelsägarna kan nämligen enligt min mening utgå ifrån atl
förköp i en sådan situation anses oskäligt och att följaktligen tillstånd till
förköp inte lämnas. En annan sak är att kommunen givetvis kan begära atl elt sådanl
förvärv prövas enligt lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m.

Prop. 1983/84:141 24

3
Upprättade lagförslag

I
enlighel med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1. lag
om ändring i förköpslagen (1967:868),

2. lag
om ändring i lagen (1982:352) om rätt till faslighelsförvärv för

ombildning till bostadsrätt.

Förslagen
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

4
Specialmotivering

4.1
Förslaget till lag om ändring i förköpslagen (1967:868)

I §

Första
slyckel i paragrafen har indelats i fem punkter. 1 varje punkl anges vissa
omständigheter som berättigar till förköp. Om förköpsrällen bestrids, skall
kommunen enligt 9 § söka tillstånd till förköpet. Därvid har kommunen atl ange
vilka omständigheter som åberopas till stöd för att förköp får ske. Det är
givetvis inget som hindrar all kommunen åberopar flera av punkterna.
Förköpsrätten enligt första stycket gäller även vid försäljning av tomträll (se
andra stycket).

Första
stycket 1 motsvarar nuvarande 1 § första stycket första meningen (jfr
promemorians förslag 1 § första stycket 1). Bestämmelsens ordalag har dock
ändrats något. Skälen härtill framgår av den allmänna motiveringen (se avsnitt
2.2).

Ändringen
innebär att förköpsrällen utvidgas inom detaljplaneområden så all förköp får
ske dels av tomtmark som inte är bebyggd i huvudsaklig överensstämmelse med
planen, dels av mark som är avsedd för något annat ändamål än enskilt
bebyggande.

Första
stycket 2 motsvarar nuvarande I § första stycket andra meningen, när det
gäller fast egendom som behöver rustas upp (jfr promemorians förslag I § första
stycket 2). Dessutom införs en förköpsrätt belräffande fast egendom som behöver
byggas om för att tillgodose bostadsförsörjningen eller något ändamål som
anknyter till den. En fastighet som bara är i behov av sedvanliga
underhållsåtgärder faller alltså inte in under denna punkt. Den nya
förköpsgrunden har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3).

Att
en fastighet behöver byggas om av skäl som avses i denna bestämmelse torde
framgå av kommunens planering, t. ex. dess bosladsförsörj-ningsprogram. Normalt
torde inte kunna krävas att planeringen uttryckligen lar sikte på den
fastighet som förköpet avser. För att förköp skall få ske bör i allmänhel inte
krävas mera än att planeringens syften kan tillgodoses genom förköpet.

Prop. 1983/84:141 25

Första stycket 3, som är ny, har behandlats i avsnitt 2.4
i den allmänna motiveringen (jfr 2 kap. 9 § expropriationslagen och
promemorians förslag 1 § första stycket 1). Det är att märka alt förköp enligt
första stycket 1 får utövas även för att tillgodose tälortsinnevånarnas behov
av utrymmen för fritid och rekralion.

Första stycket 4 är också ny. Punkten, som motsvarar
promemorians förslag 1 § första stycket 3, har behandlats i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.5).

Bestämmelsen möjliggör förköp av byggnader som bör bevaras,
antingen därför atl byggnaden i sig är värdefull från kulturhistorisk eller
miljömässig synpunki eller också därför alt byggnaden är en del i en värdefull
bebyggelsemiljö. Det rivningsholade huset kan t.ex. ingå i en enhetlig grupp
med tidstypiskt byggnadsskick eller ligga i en husrad eller vid ett torg, där
bortfallet av ell hus skulle medföra stor skada på stadsbilden.

Även första stycket 5 år ny. Punkten, som motsvarar
promemorians förslag 1 § första stycket 4, har behandlats i avsnitt 2.6 i den
allmänna motiveringen. Förköpsrällen föreligger endasl i vissa kommuner (se
tredje stycket). Obebyggd mark som bör tas i anspråk för bebyggelse kan inte
förköpas enligt denna punkt. 1 dessa fall fär förköp ske enligt punkl 1.

Har förköpsrätl utövats enligt första slyckel 5 skall
tillstånd till förköpet vägras, om förvärvaren gör sannolikt all egendomen
kommer att användas som permanentbostad (se 9 § första stycket 3). Förköp får
ske även av egendom som avses med småhusundanlaget i 3 § första stycket 1 (se 3
§ tredje stycket och 9 § första stycket 2).

De
kommuner inom vilka förköpsrätl enligt första stycket 5 föreligger skall enligt
del tillagda tredje stycket anges i en bilaga till lagen.

Avsikten är att regeringen i förköpskungörelsen (1967:873)
skall meddela närmare föreskrifter om vilka områden av kommunerna där
förköpsrätten gäller.

1 det fall kommunen omfattas av det nya
fastighetsdatasystemet, kan föreskrivas att förköpsrätten gäller inom det
område som avgränsas genom vissa koordinatangivdser. Ett annat alternativ är atl
föreskriva att förköpsrätten gäller inom den trakt där berörda orter eller
områden är belägna.

Omfaltas kommunen av det manuella systemet, torde avgränsningen
böra avse jordregister- eller stadsregisterområden.

3 §

Det nu införda tredje stycket innebär att det undantag
från förköpsrällen som gäller beträffande småhus enligt första stycket 1
upphävs inom vissa områden av de kommuner som anges i bilagan (se I § tredje
stycket och den allmänna motiveringen, avsnitt 2.6).

Regelsystemet innebär i praktiken att småhusundanlagel har
tagits bort endast för det fall att förköp sker enligt 1 § första stycket 5 (se
9 § första stycket 2).

Prop.
1983/84:141 26

9 §

Första stycket, som f. n. är uppdelat i två punkter, har
delats upp i fyra punkter.

Första stycket I är oförändrad i förhållande till gällande
rätl.

Första stycket 2 är ny och hänger samman med alt småhusundanlagel
i 3 § första stycket 1 inte gäller i vissa områden (se 3 § tredje stycket och 1
§ tredje stycket). Bestämmelsen innebär att småhus endast får förköpas med slöd
av 1 § första stycket 5.

Även första stycket 3 år ny och hänger samman med utvidningen
av förköpsrätten i 1 § första stycket 5.

Enligt bestämmelsen skall tillstånd till förköp som har
utövats enligt I § första stycket 5 vägras, om förvärvaren gör sannolikt att
den förvärvade egendomen kommer atl användas som permanentbostad. Det ankommer
alltså på förvärvaren atl förebringa utredning i denna fråga. Visar förvärvaren
med mantalsskrivningsbevis eller på annal sätl alt han är bosatt på orten,
torde man i allmänhet få godta hans påstående atl han skall använda egendomen
som permanentbostad. Är förvärvaren inte bosatt på orten, bör kraven på
utredningen ställas högre. Förvärvarens påstående att han skall använda
egendomen som permanentboslad bör då godtas endasl om det med hänsyn till hans familje-
och arbetsförhållanden framstår som sannolikt att han ämnar bosätta sig på den
förvärvade egendomen.

Första stycket 4 motsvarar första stycket 2 i gällande
rätt. Ordet "obilligi" har dock bytts ut mol "oskäligt".
Motiven till ändringen har redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt
2.7). Som jag där har påpekat gäller den principiella kommunala
företrädesrätten även i förhållande till bostadsrättsföreningar. Detta hindrar
givetvis inte att ett förköp i ett enskilt fall kan vara oskäligt när en
bostadsrättsförening är förvärvare. Fråga kan vara om en övergång från s. k.
andelshus till bosladsrällshus eller också kan föreningen ha fått köpa
fastigheten till ett lågt pris därför att säljaren velat gynna sina
hyresgäster.

Övergångsbestämmelsen

Lagändringen föreslås träda i kraft den I juli 1984. I fråga
om köp eller byten som har skett före ikraftträdandet skall dock de äldre
reglerna alltjämt gälla.

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:352) om
rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt

Förslaget har behandlats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.7). Någon särskild övergångsbestämmelse behövs inte.

Prop.
1983/84:141 27

5 Hemställan

Jag
hemställer atl lagrådets yllrande inhämtas över förslagen till

1. lag
om ändring i förköpslagen (1967:868),

2. lag om ändring i
lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för

ombildning till bostadsrätt.

6 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1983/84:141 28

BUaga
1

Sammanfattning av promemorian

Förslagen
i promemorian syftar främst till att förbättra möjligheterna till kommunala
förköp enligt förköpslagen.

Två
helt nya förköpsgmnder föreslås. Dels skall egendom som är värdefull ur
kulturhistorisk eller miljömässig synpunkt omfattas av förköpsrätten. Dels
skall förköp kunna ske för att säkerställa bostäder (småhus) åt permanenlboende
inom områden där del råder en avsevärd efterfrågan på fritidsbus.

För
att underlätta för kommunerna atl ta silt ansvar för bostadsförsöij-ning och
stadsförnyelse föreslås också att fastigheter som behöver byggas om skall
omfattas av förköpsrätten. Förslaget innebär en utvidgning av den nuvarande
möjligheten atl förköpa fastigheter som är i behov av uppmstning.

Vidare
förbättras möjligheterna till förköp inom detaljplaneområden. Bl. a. föreslås
alt förköp skall kunna användas för att genomföra en detaljplan. Förslaget i
den delen föranleder också en ändring i expropriationslagen. Även
möjligheterna till förköp för atl tillgodose del rörliga friluftslivets
intressen blir förbättrade.

Kommunernas
ställning i förhållande till bostadsrättsföreningar som bildas av hyresgäster
stärks. Delta föranleder ändringar i förköpslagen och i lagen om rält till
fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt.

Slutligen
föreslås förbättrade finansieringsmöjligheter vid förvärv för permanenlboende
av fastigheter som förköpls inom områden med stor efterfrågan på fritidshus.

Prop. 1983/84:141

29 Bilaga
2

Promemorians lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i förköpslagen (1967:868)

Härigenom föreskrivs i fråga om förköpslagen (1967:868)'
dels atl 1, 3 och 9 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels alt till lagen
skall fogas en bilaga' av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

1 Kommun har förköpsrätt enligt denna lag vid
försäljning omfattande sådan fast egendom som med hänsyn till den framtida
utvecklingen kräves för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning.
Kommun har även förköpsrätt vid försäljning omfattande sådan fast egendom
som behöver rustas upp.

Föreslagen lydelse

§

Kommuner har förköpsrätl enligt denna lag vid
försäljningar som omfattar

1.
fast
egendom som med hänsyn till samhällsutvecklingen behövs för bebyggelse eller
därmed sammanhängande anordningar eller för friluftsliv,

2.
fast egendom
som behöver byggas om eller rustas upp,

3.
fast
egendom som är värdefull ur kuliurhisiorisk eller miljömässig synpunkt,

4.
fast
egendom som är belägen inom ett område där det råder en avsevärd efterfrågan på
fritidsbostäder och som är bebyggd med hus som behöver användas som bostad
för permanent bruk.

Förköpsrätt föreligger även vid försäljning av tomträtt i
sådan egendom som avses i första slyckel. Vad i lagen sägs om fast egendom
eller faslighet skall, om ej annat är föreskrivet, i tillämpliga delar gälla
även tomträll. Vad som sägs om lagfart skall, när försäljning omfattar
tomträtt, i stället avse inskrivning av förvärv av tomträtt.

3

Förköpsrätl får ej ulövas, om

I. försäljningen endast avser fastighet, som har en ägovidd understigande
3 000 kvadratmeter och är bebyggd med friliggande småhus eller rad-dier
kedjehus om huset är inrättat till permanent bostad eller bostad för
fritidsändamål för högst tvä familjer.

' Lagen omtryckt 1974:815.

- Bilagan har uteslutits här (se not 4).

' Senaste lydelse 1979:895.

4 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 141

Prop.
1983/84:141 30

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

2.
staten är
säljare,

3.
staten eller
landstingskommun är köpare,

4.
köparen är
säljarens make och ej heller om köparen eller, när makar förvärvar gemensaml,
någon av dem är säljarens avkomling,

5.
försäljningen
sker på exekutiv auktion,

6.
försäljningen
avser endast andel av fastighet samt köparen redan äger annan andel i
fastigheten och denna andel förvärvats på annat sätt än genom gåva.

Första stycket I äger molsvarande tillämpning om
försäljningen avser del av fastighet. Frågan huruvida förköpsrätt får utövas
skall dävid bedömas som om köpet avsett den odelade fastigheten. Sökes lagfart
innan förköpsrätt utövas, bedömes frågan i stället med hänsyn till delen, om
denna är utbruten, eller, när försäljningen avser område av fastighet, fastighetsbildningsbeslut
meddelats.

Inom de kommuner som anges i bilaga'' till denna lag får
förköpsrätt utövas ulan hinder av första stycket 1.

Förköp i slrid med beslämmelserna i denna paragraf är utan
verkan.

9 §-' Kommun som utövat förköpsrätl är skyldig att söka
tillstånd till förköpet, om säljaren eller köparen bestrider förköpsrällen på
sätt och inom lid som anges i andra stycket. Fråga om tillstånd till förköp
prövas av regeringen. Tillstånd skall vägras, om

1. egendom som avses i I § ej ingår i försäljningen
eller ingår däri men ej

är belägen inom kommunens egel område,

2. förköpsrällen har utövats enligt I § första stycket 4
samt förvärvaren gör sannolikt atl egendomen kommer att användas som permanentbostad,

2. det är obilligt atl förköp sker 3. det är oskäligt att förköp sker

med hänsyn till förhållandet mellan med hänsyn till förhållandet mellan

säljare och köpare eller villkoren säljare och köpare eller villkoren

för eller omständigheterna vid för- för eller omständigheterna vid för

säljningen, säljningen.

Bestridande enligt första slyckel anmäles hos
inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken sist pä den
inskrivningsdag som infaller närmast efler en månad från det förköpsrällen
utövades. Inskrivningsmyndigheten skall ofördröjligen underrätta kommunen om
bestridandet. Kommunens ansökan om tillstånd till förköpet skall ha inkommit
till regeringen inom en månad från det bestridandet antecknades. Sökes
tillstånd ej i rätl tid, är förköpet utan verkan.

När en kommun utövar förköpsrätl i fråga om egendom i
annan kommun, äger den kommun där egendomen är belägen påkalla atl regeringen

" Bilagan kommer alt upprättas först efter
remissbehandling av denna promemoria. ' Senaste lydelse 1979:895.

Prop. 1983/84:141 31

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

prövar frågan om tillstånd till förköpet. Ansökan om sådan
prövning skall ha inkommit till regeringen inom en månad från det förköpsrällen
utövades. Tillstånd till förköpet skall vägras, om förköpsrätl ej får ulövas
enligt

2§.

Denna lag träder i kraft den . 1 fråga om köp eller byte som

har skett
före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

Förslag till

Lag om ändring i expropriationslagen (1972:719)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § expropriationslagen
(1972:719) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

2 kap.

1§'

Expropriation får ske för att ge Expropriation får ske för att ge

kommun möjlighet att förfoga över kommuner möjlighet atl förfoga

mark som med hänsyn till den över mark som med hänsyn till

framtida utvecklingen kräves för samhällsutvecklingen behövs för

tätbebyggelse eller därmed sam- bebyggelse eller därmed samman-

manhängande anordning. hängande anordningar.

Expropriation för ändamål som anges i första stycket får
avse endast mark som är belägen inom kommunens eget område.

Inom tätbebyggt område får expropriation ske endast om det
med skäl kan antagas att marken inom överskådlig tid kommer att beröras av byggnads-
eller anläggningsåtgärd, som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt,
eller om det till främjande av planmässigt byggnadsskick eller av annan därmed
jämförlig orsak är angeläget att kommunen får rådighet över marken.

Med molsvarande tillämpning av första-tredje styckena får
expropriation ske till förmån för landstingskommun eller kommunalförbund, som
handhar sådan angelägenhet som första stycket avser att främja.

Denna lag träder i kraft den

Senaste lydelse 1979:896.

Prop. 1983/84:141 32

Förslag
till

Lag
om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för

ombildning
till bostadsrätt

Härigenom
föreskrivs att 6 § lagen (1982: 352) om rält till faslighelsförvärv för ombildning
till bostadsrätt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lyddse Föreslagen lydelse

6 §

Fast
egendom, som utgör en hyreshusenhet och för vilken en intresseanmälan gäller,
får inte överlåtas helt eller delvis genom köp eller byte utan att den
bostadsrättsförening som har gjort intresseanmälan har erbjudits atl förvärva
hela hyreshusenhelen. Ett sådant erbjudande kallas hembud.

En
överlåtelse får ske utan hembud till bostadsrättsföreningen,

1. om
bostadsrättsföreningen godkänner överiåtelsen,

2.
om staten förvärvar egendo- 2. om slaten
eller en kommun men,
förvärvar egendomen,

3.
om förvärvaren är gift med överiåtaren
eller om förvärvaren eller, när makar förvärvar gemensamt, någon av dem är överlåtarens
avkomling,

4.
om förvärvet sker genom inrop
på exekutiv auktion eller offentlig auktion enligt lagen (1904:48 s. I) om
samäganderätt.

Hembud
behövs inte heller, om ett förvärv av bostadsrättsföreningen skulle vara
oskäligt med hänsyn till förhållandet mellan överlåtaren och en annan förvärvare
än bostadsrättsföreningen eller villkoren för eller omständigheterna vid en
sådan överlåtelse. Frågan om hembud behövs prövas av hyresnämnden på begäran
av fastighetsägaren.

Denna
lag träder i kraft den

Prop.
1983/84:141 33

Bilaga
3

Förteckning över remissinstanserna

Efter
remiss har yttranden över departementspromemorian (Ds Ju 1983: II) Förbättrade möjligheter till kommunala förköp avgetts av hovrätten
för Nedre Norrland, Stockholms tingsrätt, domstolsverket, bostadsstyrelsen, staiens
planverk, staiens lantmäteriverk, samtliga länsstyrelser. Auktoriserade
fastighetsmäklares riksförbund. Hyresgästernas riksförbund, Lantbrukamas
riksförbund (LRF), Näringslivets byggnadsddega-tion. Svenska kommunförbundet,
Stockholms kommun, Göteborgs kommun, Malmö kommun. Svenska riksbyggen,
Sveriges advokatsamfund, Sveriges allmännyttiga bostadsförelag (SABO), Sveriges
bostadsrättsföreningars centralorganisation (SBC), Sveriges
fastighetsägareförbund, Sveriges jordägareförbund, Sveriges villaägareförbund,
Bohusläns samarbetskommitté, Hyppdns Öråd, Klädesholmens samhällsförening och Åslols
samhällsförening.

Länsstyrelserna
har bifogat yttranden från följande kommuner, nämligen Haninge, Norrtälje,
Enköping, Håbo, Tierp, Uppsala, Älvkarleby, Östhammar, Eskilstuna, Nyköping,
Katrineholm, Strängnäs, Flen, Oxelösund, Vingåker, Norrköping, Valdemarsvik, Kinda,
Ljungby, Markaryd, Gotland, Kariskrona, Ronneby, Karlshamn, Sölvesborg,
Kristianstad, Simrishamn, Åstorp, Höör, Höganäs, Vdlinge, Trelleborg,
Kungsbacka, Varberg, Falkenberg, Halmstad, Laholm, Mölndal, Partille, Öckerö, Kungälv,
Stenungsund, Tjörn, Orust. Uddevalla, Munkedal, Solenäs, Lysekil, Strömstad, Tanum,
Åmål, Borås, Alingsås, Trollhättan, Marieslad, Lidköping, Falköping, Skövde, Hjo,
Tidaholm, Karislad, Kristinehamn, Hammarö, Torsby, Sundsvall, Härnösand,
Kramfors, Örnsköldsvik, Östersund, Åre, Härjedalen, Skellefteå, Storuman,
Umeå, Vilhelmina och Haparanda.

Länsstyrelsen
i Östergötlands län har bifogat yttranden från länsbostadsnämnden och
lantbruksnämnden i länet. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har bifogat
yttrande från länsbostadsnämnden i länet. Länsstyrelsen i Västemorrlands län
har bifogat yttrande från fiskenämnden i länet.

BUaga4 De remitterade förslagen

1 Förslag till

Lag om ändring i förköpslagen (1967:868)

Härigenom föreskrivs i fråga om förköpslagen (1967:868)'

dels att 1, 3 och 9 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att till lagen skall fogas en bilaga av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse

Kommun har förköpsrätl enligt denna lag vid försäljning
omfattande sådan fast egendom som med hänsyn till den framtida utvecklingen
kräves för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning. Kommun har
även förköpsrätl vid försäljning omfattande sådan fast egendom som behöver mstas
upp.

Föreslagen lydelse

1 §

Kommun har förköpsrätt enligt denna lag vid försäljning
som omfattar

1. fast egendom som med hänsyn

till den framtida utvecklingen be

hövs för tätbebyggelse eller därmed

sammanhängande anordningar,

2. fast egendom som behöver

rustas upp eller som behöver byg

gas om för att tillgodose bostads

försörjningen eller något ändamål

som anknyter till den,

3.
fast
egendom som behövs för atl tillgodose elt väsentligt behov av mark eller
anläggning för idrott eller frUuftsliv,

4.
fast egenom
som hör bevaras därför att den är värdefull från kulturhistorisk eller
miljömässig synpunkt,

5.
fast
egendom som är bebyggd med hus som behöver användas som boslad för permanent
bruk och som är belägen inom ett område där det råder en avsevärd efterfrågan
på fritidsbostäder.

Förköpsrätt föreligger även vid försäljning av tomträtt i
sådan egendom som avses i första slyckel. Vad i lagen sägs om fast egendom
eller fastighet skall, om ej annat är föreskrivet, i lillämpliga delar gälla
även tomträtt. Vad som sägs om lagfart skall, när försäljning omfattar
tomträtt, i stället avse inskrivning av förvärv av tomträll.

Förköpsrätt enligt första stycket 5 föreligger inom de
kommuner som anges i bilaga till denna lag. Regeringen meddelar närmare föreskrifter
om inom vilka områden av kommunerna som förköpsrätten föreligger.

Lagen omtryckt 1974:815.

Prop. 1983/84:141 35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3f~

Förköpsrätt får ej ulövas, om

1.
försäljningen
endast avser fastighet, som har en ägovidd understigande 3 000 kvadratmeter
och är bebyggd med friliggande småhus eller rad-dier kedjehus om huset är
inrättat till permanent bostad eller bostad för fritidsändamål för högst två
familjer,

2.
staten är
säljare,

3.
staten eller
landstingskommun är köpare,

4.
köparen är
säljarens make och ej heller om köparen eller, när makar förvärvar gemensamt,
någon av dem är säljarens avkomling,

5.
försäljningen
sker på exekutiv auktion,

6.
försäljningen
avser endast andel av fastighet samt köparen redan äger annan andel i
fastigheten och denna andel förvärvats på annat sätl än genom gåva.

Första stycket I äger motsvarande tillämpning om
försäljningen avser del av fastighet. Frågan huruvida förköpsrätt får utövas
skall därvid bedömas som om köpet avsett den odelade fastigheten. Sökes
lagfart innan förköpsrätt utövas, bedömes frågan i stället med hänsyn till
delen, om denna är utbmlen, eller, när försäljningen avser område av fastighet,
fastighetsbildningsbeslut meddelats.

Första stycket 1 gäller inte inom sådana områden som avses
i 1 § tredje stycket.

Förköp i strid med beslämmelserna i denna paragraf är utan
verkan.

9§ Kommun som utövat förköpsrätt är skyldig att söka
tillstånd till förköpet, om säljaren eller köparen bestrider förköpsrätten på
sätt och inom tid som anges i andra slyckel. Frågan om tillstånd till förköp
prövas av regeringen. Tillstånd skall vägras, om

1. egendom som avses i 1 § ej ingår i
försäljningen eller ingår däri men ej

är belägen inom kommunens eget område,

2.
förköpsrällen
har utövats enligt 1 § första stycket 1-4 samt försäljningen endast avser
egendom som anges 13 § första stycket 1,

3.
förköpsrätten
har utövats enligt 1 § första stycket 5 saml förvärvaren gör sannolikt atl
egendomen kommer atl användas som permanentbostad,

2. del
är obilligt att förköp sker 4. det är
oskäligt all förköp sker

med hänsyn till förhållandet mellan med hänsyn till förhållandet mellan

säljare och köpare eller villkoren säljare och köpare eller villkoren

för eller omständigheterna vid för- för eller omständigheterna vid för

säljningen, säljningen.

- Senaste lydelse 1979:895. ' Senaste lydelse 1979:895.

Prop. 1983/84:141 36

Bestridande
enligt första stycket anmäles hos inskrivningsmyndigheten för anteckning i faslighelsboken
sist på den inskrivningsdag som infaller närmast efter en månad från det
förköpsrätten utövades. Inskrivningsmyndigheten skall ofördröjligen underrätta
kommunen om bestridandet. Kommunens ansökan om tillstånd till förköpet skall
ha inkommit till regeringen inom en månad från det bestridandet antecknades. Sökes
tillstånd ej i rätt tid, är förköpet ulan verkan.

När
en kommun utövar förköpsrätt i fråga om egendom i annan kommun, äger den
kommun där egendomen är belägen påkalla all regeringen prövar frågan om
tillstånd till förköpet. Ansökan om sådan prövning skall ha inkommit till
regeringen inom en månad från del förköpsrätten utövades. Tillstånd till
förköpet skall vägras, om förköpsrätt ej får ulövas enligt 2§.

Denna
lag träder i kraft den I juli 1984.1 fråga om köp eller byte som har skett före
ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

BUaga

2
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för

ombildning
till bostadsrätt

Härigenom
föreskrivs att 6 § lagen (1982: 352) om rätl till faslighelsförvärv för ombildning
till bostadsrätt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

6 §

Fast
egendom, som utgör en hyreshusenhet och för vilken en intresseanmälan gäller,
får inte överlåtas helt eller delvis genom köp eller byte utan att den
bostadsrättsförening som har gjort intresseanmälan har erbjudits alt förvärva
hela hyreshusenheten. Ett sådant erbjudande kallas hembud.

En
överiåtelse får ske utan hembud till bostadsrättsföreningen,

1. om
bostadsrättsföreningen godkänner överlåtelsen,

2. om
staten förvärvar egendo- 2. om staten eller en kommun för

men, värvar egendomen,

3.
om förvärvaren är gift med överlåtaren
eller om förvärvaren eller, när makar förvärvar gemensamt, någon av dem är överiåtarens
avkomling,

4.
om förvärvet sker genom inrop
på exekutiv auktion eller offentlig auktion enligt lagen (1904:48 s. 1) om samäganderält.

Hembud
behövs inte heller, om ett förvärv av bostadsrättsföreningen skulle vara
oskäligt med hänsyn till förhållandet mellan överiåtaren och en annan förvärvare
än bostadsrättsföreningen eller villkoren för eller omständigheterna vid en
sådan överiåtelse. Frågan om hembud behövs prövas av hyresnämnden på begäran
av fastighetsägaren.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1984. ■* Bilagan kommer att redovisas först
i propositionen.

Prop.
1983/84:141 37

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1984-03-02

Närvarande: f.d. juslhierådet Petrén, justitierådet Rydin,
regeringsrådet Voss.

Enligt
lagrådet den 17 februari 1984 tillhandakommet utdrag av protokoll vid
regeringssammanträde den 16 februari 1984 har regeringen på hemslällan av
statsrådet och chefen för bostadsdepartmenlet Gustafsson beslutat inhämta
lagrådets yttrande över förslag till

1.
lag om ändring
i förköpslagen (1967:868),

2.
lag om ändring
i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till
bostadsrätt.

Förslagen har inför lagrådet föredragils av
hovrättsassessorn Lars Andersson.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i förköpslagen (1967:868)

1 §

Enligt
första meningen i första stycket av paragrafen i dess nuvarande lydelse har en
kommun förköpsrätt vid försäljning omfattande sådan fast egendom "sorn med
hänsyn till den framlida utvecklingen kräves för tätbebyggelse eller därmed
sammanhängande anordning". Den citerade lydelsen överensstämmer helt med
stadgandet i 2 kap. I § första stycket expropriationslagen (1972:719) om
expropriation för tätbebyggelseändamål. Trots denna överensstämmelse har i
rättstillämpningen expropriation men inle förköp ansetts kunna äga rum för att
genomföra en stadsplan. Anledningen till denna olikhet i tillämpningen har
utvecklats närmare i remissprotokollet (avsnitt 2.2).

På grund
av den praxis som sålunda råder när det gäller förköpslagen föreslås i
lagrådsremissen att förköpsrätten skall utvidgas inom områden med stads- eller byggnadsplan
så, att förköp får ske av tomtmark som inte är bebyggd i huvudsaklig
överensstämmelse med planen och av mark som är avsedd för annat ändamål än
enskilt bebyggande. Som påpekats i remissprotokollel ryms den avsedda
utvidgningen i och för sig redan inom den nuvarande ordalydelsen av 1 § första
stycket första meningen. Vad det i själva verket nu gäller är att bringa rättslillämpningen
i överensstämmelse med tillämpningen av motsvarande bestämmelse i
expropriationslagen. Föredragande statsrådet har funnit den lämpligaste lösningen
vara att i lagtexten byta ut ordet "kräves" mot "behövs"
och ordet "anordning" mot "anordningar" saml att därutöver
falla tillbaka på de i lagrådsremissen gjorda motivuttalandena.

Prop.
1983/84:141 38

Den valda lagstiftningstekniken synes diskutabel. De
föreslagna ändringarna i lagtexten framstår närmast som redaktionella
jämkningar och är i vart fall knappast ägnade att ge bestämmelsen den ändrade
innebörd som förslaget syftar till. Det ler sig vidare föga konsekvent att, när
man för förköpslagens del eftersträvar samma vidsträckta tillämpningsområde som
anses följa av 2 kap. 1 § första stycket expropriationslagen, frångå lydelsen
enligt nämnda stycke. Föreliggande lagrådsremiss innebär en allmän omarbetning
av den grundläggande bestämmelsen om kommuns förköpsrätl. 1 betraktande härav lorde
del, för att den utvidgade tillämpningen av bestämmelsen i gällande 1 § första
stycket första meningen skall komma till stånd, vara tillräckligt att
lagstiftaren nu gör klara motivuttalanden i saken. Vad som i den allmänna
motiveringen och specialmoliveringen i lagrådsremissen har anförts i
anslutning till förevarande paragraf får anses innefatta sådana uttalanden.
Någon ändring av lagtextens nuvarande lydelse torde således inte vara påkallad.

I enlighet med det sagda får lagrådet föreslå alt punkt 1
i första stycket av förevarande paragraf i förslaget ges denna lydelse:
"1. fast egendom som med hänsyn till den framtida utvecklingen krävs för
tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning".

Av uttalanden i remissprotokollet framgår att bestämmelsen
i första slyckel punkt 4 avses skola gälla endasl fastighet med byggnad som bör
bevaras därför alt den är värdefull från kulturhistorisk eller miljömässig
synpunkt. Den utformning lagtexten föreslagils få synes emellertid kunna leda
till tolkningen alt även fastighet med naturområde som är miljömässigt
värdefullt omfattas av bestämmelsen. Till undvikande härav torde lagtexten
lämpligen kunna förtydligas genom alt uttrycket "med byggnad" inskjuts
mellan orden "fast egendom" och "som bör".

9 §

Lagrådet har i samband med granskning nyligen av
lagrådsremiss om ändring av 12 kap. jordabalken funnit att enligt uttalanden av
föredragande statsrådet ingen saklig ändring avsetts genom att i 46 och 57 §§
ordet "obilligt" utbytts mot "oskäligt". Lagrådet utgår
från att även motsvarande utbyte i första stycket punkt 4 förevarande paragraf
innebär blott en modernisering av språklig art utan atl någon saklig ändring
sker.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt
till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt

Lagrådet lämnar förslaget ulan erinran.

Prop.
1983/84:141 39

Uldrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1984-03-08

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt,
Sigurdsen, Gustafsson, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Gradin,
Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hellström, Wickbom.

Föredragande:
statsrådet Gustafsson

Proposition
med förslag till ändringar i förköpslagen (1967:868) m. m.

1
Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden
anmäler lagrådels yttrande' över förslag till

1. lag
om ändring i förköpslagen (1967:868),

2. lag om ändring i
lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för

ombildning till bostadsrätt.

Föredraganden
redogör för lagrådets yttrande och anför.

Jag
ansluter mig till vad lagrådet har anfört om I och 9 §§ förköpslagen samt
förordar alt 1 § förköpslagen ändras i överensstämmelse med lagrådets förslag.

2
Kommuner som behöver förköpsrätt för att säkerställa bostäder åt permanentboende

Förslaget
att förköp skall få ske för att säkerställa bosläder åt permanenlboende inom
områden där det rådet en avsevärd efterfrågan på fritidsbosläder måste
kompletteras med ett förslag om vilka kommuner som bör tas upp i den föreslagna
bilagan till förköpslagen (se avnsilt 2.6 i lagrådsremissen).

Som
jag nämnde i lagrådsremissen har länsstyrelserna i sina remissyttranden
redovisat vilka kommuner som till länsstyrelsen har framställt önskemål om atl
få möjlighet alt utnyttja den ifrågavarande förköpsrällen. Sådana önskemål hade
framställts av drygt tjugo kommuner. Det av läns-

'
Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 16 februari 1984.

Prop. 1983/84:141 40

styrelserna
insända materialet har kompletterats under ärendets beredning i
regeringskansliet, bl. a. med synpunkter från de berörda kommunerna.

Vid
övervägande av det tillgängliga materialet har jag kommit till den uppfattningen
alt huvuddelen av de kommuner som uttryckt önskemål om att få tillgång till den
ifrågavarande förköpsrätten också har sådana problem med omvandling av permanentbosläder
till fritidshus alt de i enlighel med vad jag anförde i lagrådsremissen bör tas
upp i bilagan till förköpslagen.

Jag
förordar atl följande kommuner las upp i bilagan: Östhammar, Nyköping,
Borgholm, Mörbylånga, Gotland, Sölvesborg, Kungälv, Lysekil, Orust, Sotenäs,
Strömstad, Tanum, Tjörn, Uddevalla, Öckerö, Sundsvall, Örnsköldsvik och Åre.

3
Förbättrade finansieringsmöjligheter vid förvärv av fastigheter som förköpts
för att säkerställa bostäder åt permanentboende

Mitt
förslag: Särskilda lånemöjligheler införs för förvärv av sådana fastigheter som
förköpts för alt säkerställa bosläder åt permanentboende. Bostadslån till
förvärv i dessa fall kan lämnas på grundval av ett låneunderlag som motsvarar
summan av de belopp för tomt- och grundberedningskostnader och eventuellt
lägestillägg som skulle ha fastställts för en motsvarande nybyggnad.

Promemorieförslaget:
Motsvarar mitt förslag (se promemorian s. 39—41).

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser som har yttrat sig i frågan tillstyrker förvärvslån.
Många anser emellertid att förvärvslån skall kunna lämnas även när överlåtelsen
sker direkt till den som skall bebo fastigheten. Några anser att det finns
behov av större lån än vad som föreslagits i promemorian.

Skäl
för mitt förslag: Enbart en vidgad kommunal förköpsrätt räcker inle för alt
säkerställa bostäder ål permanentboende inom områden där del råder en avsevärd
efterfrågan på fritidshus. Kommunen måste i dessa fall kunna förköpa en
faslighet och sälja den vidare för permanentboende utan risk för ekonomiska föriuster.
Bostadslån till förvärv bör därför lämnas kommunen eller den som köper
fastigheten av kommunen för permanentboende. Att lämna förvärvslån till alla
som köper elt hus för att erhålla en permanentbostad i nu avsedda områden är däremoi
inte möjligl med hänsyn till det statsfinansiella läget. Det skulle enligt min
mening inte heller vara lämpligt med hänsyn till att det skulle kunna pressa
upp nivån på överlåtelsepriserna.

Prop. 1983/84:141 41

Bostadslån för förvärv bör beviljas på grundval av elt
läneunderlag som motsvarar summan av de belopp för tomt- och grundberedningskostnader
och eventuellt lägestillägg som skulle ha fastställts för motsvarande nybyggnad
. Räntebidrag bör lämnas enligt de regler som gäller för bostadslån till sådana
småhus som skall bebos av låntagaren. Amorteringstiden bör vara del anlal år
som bestäms med hänsyn till husels återstående användningstid, dock högst 30
år. Om kommunen har beviljats förvärvslån får lånet övertas endast av den som
förvärvat fastigheten för atl själv bebo den. Lånet får i dessa fall övertas på
oförändrade villkor. Av generella bestämmelser för bostadslån följer alt lånet
kan sägas upp eller att amorteringstiden kan förkortas om huset upphör atl
användas som permanentboslad. 1 sådana fall upphör alltid räntebidraget.

Antalel
förköp för att säkerställa bosläder ål permanentboende bedöms uppgå till ca 100
per år. Brultokostnaden för långivningen blir då drygt 10 milj. kr., varav 25
procent belastar statsbudgeten i form av bostadslån. Den kompletterande
finansieringen inom låneunderiaget får ske i bostads-instituten. Statens koslnad
för räntebidrag kan beräknas till drygt 700000 kr. under det första årel. Jag
delar uppfattningen i promemorian att en beräkning av brultokostnaden inle ger
någon ledning för alt bedöma de statsfinansiella effekterna av förslaget.
Genomförs förslaget om lån för det redovisade ändamålet får det nämligen
förutsättas att nybyggandel av småhus med statliga län kommer att minska i
stort sett i motsvarande grad. Eftersom dessa hus genomsnittligt tar i anspråk
betydligt större lån och räntebidrag än det nu är fråga om, torde förslaget om
bostadslån för förvärv i ifrågavarande fall kunna leda till att statens
nettokostnader för bostadslån och räntebidrag minskar.

4 Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

dels att anta

de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna
ändringar,

dels att

godkänna
alt lån av statsmedel får ges vid förvärv av fastigheter som förköpts för atl
säkerställa bostäder åt permanentboende på de villkor som jag har angett.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen atl anta de förslag som
föredraganden har lagt fram.

Prop. 1983/84:141 42

Innehåll

Propositionen
..................................................... .... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ...................... .... I

Lagförslag
.......................................................... 2

1. Lag om ändring i
förköpslagen (1967:868) ........... 2

2. Lag om ändring i lagen
(1982:352) om rätt till fastighetsförvärv

för
ombildning till bostadsrätt ............................ .... 5

Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde den 16 februari 1984 6

1
Inledning ......................................................... 6

2
Allmän motivering ............................................ 6

2.1
Allmänna utgångspunkter ................................ 6

2.2
Förköp för att genomföra en
detaljplan ............ 8

2.3
Förköp och stadsförnyelse ............................. 11

2.4
Förköp av mark som behövs för
idrott och friluftsliv 13

2.5
Förköp och bevarande ................................. 15

2.6
Förköp för alt säkerställa
bosläder åt permanentboende 17

2.7
Förköp och hyresgästförvärv ........................ 21

3
Upprättade lagförslag ........................................ 24

4
Specialmolivering ............................................. 24

4.1
Förslaget till lag om ändring i
förköpslagen (1967: 868) 24

4.2
Förslaget till lag om ändring i
lagen (1982: 352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till
bostadsrätt .............................................. 26

5
Hemställan ..................................................... .. 27

6
Beslut .......................................................... 27

BUaga
1 Sammanfattning av promemorian ................. .. 28

Bilaga
2 Promemorians lagförslag ........................... 29

Bilaga
3 Förteckning över remissinstanserna ............ .. 33

BUaga
4 De remitterade förslagen ......................... .. 34

Utdrag
av lagrådets protokoll den 2 mars 1984 ........ 37

Utdrag
av protokoll vid regeringsssammanträde den 8 mars 1984 ... 39

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984