Prop. 1983/84:159

Prop.
1983/84:159

Regeringens proposition

1983/84:159

med förslag till
ändringar i lagen (1950:596) om rätt till flske;

beslutad
den 15 mars 1984.

Regeringen
föreslår riksdagen atl antaga del förslag som har upptagils i bifogade utdrag
av regeringsprotokoil ovannämnda dag.

På
regeringens vägnar INGVAR CARLSSON

SVANTE
LUNDKVIST

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I proposilionen
föreslås flera skärpningar i fråga om sanktionerna vid brott mot fiskelagstiflningen.
Vid överträdelse av bestämmelser som gäller Irälfiske - t.ex. om sådant fiske
bedrivs utan tillstånd i den svenska fiskezonen - föreslås påföljden kunna bli
normerade böter, vilka besläms med hänsyn till motorstyrkan i det fiskefartyg
som använts vid brottet. Är motorstyrkan 1000 hästkrafter, kan ett högsla
bötesstraff pä 100000 kr. dömas ut. Vidare föreslås vidgade möjligheter till
förverkande av fångst och fiskeredskap, ändrade beslagsbestämmelser, delvis nya
bestämmelser om förordnande av fiskeiillsynsmän saml ändrade besvärsregler.

Lagändringarna
föresläs träda i kraft den Ijuli 1984.

1
Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 159

Prop.
1983/84:159

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1950: 596) om räU lill fiske dels alt 34, 35 a,
36, 36a, 37, 39 och 41 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen
skall införas fyra nya paragrafer, 35 c, 36 b, 36 c och 37a§§, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. ulan
lov bedriver fiske som hör

under annans enskilda fiskerätt el

ler enligt denna lag må bedrivas en

dasl efler tillstånd av myndighel,

eller

2. bryter
mot föreskrift, som

meddelats med slöd av 16, 22 eller

24§, dömes för olovligt fiske till

böter eller fängelse i högsl sex må

nader.

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1. utan
lov bedriver fiske som hör

under annans enskilda fiskerätt el

ler enligt denna lag/år bedrivas en

dasl efter tillstånd av myndighel,

eller

2. bryter
mol föreskrift, som

meddelats med slöd av 16, 22 eller

24§,

döms
för olovligt fiske till böter eller fängelse i högsl sex månader, om inte annat
följer av 35c§.

Till böter
eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
bryter mol

1.
föreskrift som
meddelats med stöd av 33f§, i de fall som särskilt anges i sålunda meddelad
föreskrift,

2.
fiskeförbud som
meddelats för visst område i anledning av förelag enligl vallenlagen (1983:291)
eller moisvarande äldre lag.

Den som
gör sig skyldig till försök eller förberedelse till broll, för vilket
föreskrivits påföljd enligt första stycket 1, dömes, i de fall som särskill
anges i föreskrift meddelad med stöd av 33f§, till ansvar enligl 23 kap. broUsbalken.

Till böter
eller fängelse i högst sex månader döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet
bryter mot

1.
föreskrift
som meddelats med stöd av 33 f§, i de fall som särskilt anges i sålunda
meddelad föreskrift, om inte annat följer av35c§,

2.
fiskeförbud som
meddelats för visst område i anledning av företag enligt vauenlagen (1983:291)
eller motsvarande äldre lag.

Den som
gör sig skyldig till försök eller förberedelse till brott, för vilket
föreskrivits påföljd enligl första stycket 1, döms, i de fall som särskilt
anges i föreskrift meddelad med stöd av 33f§, lill ansvar enligt 23 kap.
brottsbalken.

' Senaste lydelse 1969:339. - Senaste lydelse 1983:652.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

35c§

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bedriver trålfiske
i strid mot meddelade föreskrifter eller utan tillstånd av myndighet ifall då
sådant krävs döms tiU böter, lägst ettusen kronor och högst ett krontal
motsvarande etthundra gånger antalet hästkrafter (DIN) I motorn på det
fiskefartyg som använts för bogsering av trålen, eller fängelse i högst sex
månader.

Fångst som nägon har erhållit genom annat brott enligl
denna lag än överträdelser av 33 a, 33 b eller 33 d§ och som ej enligl 37 §
tredje stycket behållits av fiskerätlsha-varen skall förklaras förverkad, om
det ej är uppenbart obilligt.

Fiskeredskap, som har använts som hjälpmedel vid annal broll
enligt denna lag än överträdelse av 33 a § första stycket eller 33 b § får
förklaras förverkat, om det är påkallat till förebyggande av brott eller
eljest särskilda skäl föreligga. Vad som nu har sagts skall äga motsvarande
tillämpning på förankringsanordning eller annat föremål som använts vid
överträdelse av 33 a § andra stycket.

Första och andra styckena skola, i de fall som särskilt
angivas i föreskrift meddelad med slöd av 33f§, äga motsvarande tillämpning i
fråga om fångst som erhållits genom brott mol sålunda meddelad föreskrift
samt i fråga om fiskeredskap som använts som hjälpmedel vid sådant broll.

Påträffas
i ett parti fisk sådan fisk som enUgt föreskrift meddelad med stöd av 33f§
skall förklaras förverkad på den grund att den fångats under otillåten tid
eller icke håller föreskrivet minimimått, skall hela partiet förklaras
förverkat.

Fångst
som nägon har erhållit genom annal brott enligl denna lag än överträdelser av
33 a, 33 b eller 33 d§ och som ej enligl 37 § sjätte stycket behållits av fiskerältsha-varen
skall förklaras förverkad, om det Inte år uppenbart oskäligt.

Fiskeredskap,
som har använts som hjälpmedel vid annat brott enligt denna lag än
överträdelse av 33 a § första stycket eller 33 b § skall förklaras förverkat,
om det inte är oskäligt. Vad som nu har sagls skall tillämpas även på
förankringsanordning eller annal föremål som använts vid överträdelse av 33 a
§ andra stycket.

Första och andra styckena skall, i de fall som särskilt
anges i föreskrift meddelad med stöd av 33 f§, tillämpas även i fråga om
fångst som erhållits genom brott mol sålunda meddelad föreskrift saml i fråga
om fiskeredskap som använts som hjälpmedel vid sådant brott.

' Senaste lydelse 1975: 176.

Prop. 1983/84:159

Nuvarande lydelse

Vad som nu har sagts gäller dock ej, om innehavaren av
partiet genast på egen bekostnad låter trovärdig person sortera bort den övriga
fisken eller otn förverkande av hela partiet skulle vara uppenbart obiUigt.

I slället för fångsten eller redskapet kan dess värde
förklaras förverkat.

Föreslagen lydelse

I stället för fångsten eller redskapet kan dess värde
helt eller delvis förklaras förverkat. Kan bevisning om värdet inte alls eller
endast med svårighet föras, får värdet uppskattas tiU ett belopp som är
skäligt med hänsyn till omständigheterna.

Har
någon i slrid mot föreskrift som meddelats med slöd av 33 f§ till rikel infört
eller sökt införa fisk eller inom rikel saluhållil, utbjudit, säll eller i återförsäljningssyfle
köpt fisk som icke håller föreskrivet minimimått, skola 36 § första, fiärde
och femte styckena äga motsvarande tUlämpning. Härvid skall den fisk som varit
föremål för olovlig befattning anses såsom olagligen fångad.

Har
någon i strid mot föreskrift som meddelats med stöd av 33 f§ till rikel infört
eller försökt införa fisk eller inom rikel saluhållit, utbjudit, såll eller i återförsäljningssyfle
köpt fisk som inte håller föreskrivet minimimått, skall fisken förklaras
förverkad om det inte är uppenbart oskäligt. I sådana fall får bestämmelserna i
36 § fjärde stycket och 36 b § första och andra styckena tillämpas.

Senaste lydelse 1975: 176.

36 b §

Skall förverkande enligt 36 § ske av fångst, som påträffas
ombord på ett fiskefartyg som använts till fisket, får hela fångsten förklaras
förverkad, om det inte kan utredas hur stor del av fångsten som har tagits
olagligt eller olovligt.

Påträffas i annat fall i ett parti fisk sådan ft sk som
enligt föreskrift meddelad med stöd av 33f§ skall förklaras förverkad på den
grund att den fångats under otillåten tid eller inte håller föreskrivet minimimått,
skall hela partiet förklaras förverkat, om del inte är uppenbart oskäligt.

Prop. 1983/84:159

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 36 § fjärde stycket får tillämpas även i
de fall som anges i första och andra styckena.

36c §

/ mål om förverkande enligt denna lag är befälhavaren på
ett fiskefartyg som använts vid brott mot lagen eUer mot föreskrifter som
meddelats med stöd av denna behörig att föra talan på ägarens vägnar ifråga
om egendom som ägs av någon annan än befälhavaren.

Ertappas
nägon o bar gärning, då han bryter mot denna lag, eller anträffas redskap, som
använts vid sådant brott, utsatt i vattnet, må fisketiUsynsman som förordnals
av länsstyrelsen eller fiskeristyrelsen, befälhavare å statens fartyg, vilket
blivit utsänt för att övervaka ordningen å fiskeplats, samt befattningshavare
vid tullverkets kustbevakning beslagtaga fångsten och redskapet ävensom båt
eller annat, som kan antagas äga betydelse för utredning om brottet. Enahanda
befogenhet tillkommer, där fisket kränker enskild fiskerätt, vederbörande
rättsägare eller hans folk.

Har egendom tagits i beslag enligt första stycket, skall
anmälan därom göras till vederbörande polis- eller åklagarmyndighet. Den som
erhållit sådan anmälan har att förfara som om han själv gjort beslaget.

Ertappas
någon på bar gärning, då han bryter mot denna lag, eller anträffas redskap, som
använts vid sådanl brott, utsatt i vattnet, får fångst och redskap samt fiskefartyg
eller annat, som kan antas ha betydelse för utredning om brottet eller bli
föremål för förverkande, tas i beslag.

För att kontrollera efterlevnaden av denna lag och
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får undersökning ske av fisk, fiskeredskap,
fisksump eller fiskefartyg som använts vid fisket. ''-■

Befogenheterna enligt första och andra styckena tillkommer
därtill behörig tjänsteman vid tullverkets kustbevakning och därtiU förordnad fisketiUsynsman.

Om fisket kränker enskild fiskerätt, tillkommer
befogenheten enligt första stycket även vederbörande rättsägare eller den som
handlar på hans uppdrag.

Överträdelser av fiskeförfattningar skall skyndsamt
anmälas tUl polis- eller åklagarmyndigheten. Därvid skaU anges om egendom tagits
i beslag enligt första stycket eller om en undersökning enligt andra stycket
har gjorts. Gäller en

' Senaste lydelse 1970: 193.

Prop.
1983/84:159

Nuvarande lydelse

Fångst, som tagils i beslag av innehavaren av enskild
fiskerätt eller hans folk, må dock, därest för beslaget ej tillika föreligger
annan grund än i denna lag är stadgad, utan anmälan behållas av fiskerälls-havaren.

Föreslagen lydelse

sådan anmälan beslag, skall den som tar emot anmälan
förfara som om han själv gjort beslaget.

Fångst,
som tagits i beslag av innehavaren av enskild fiskerätt eller den sorn handlar
på hans uppdrag, får dock, om det för beslaget inte finns någon annan grund än
som föreskrivs i denna lag, ulan anmälan behållas av fiskerättshavaren.

För tUlsyn över efterlevnaden av denna lag och
föreskrifter, som har meddelats med stöd av lagen, får regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer utse fisketiUsynsman.

En fisketillsynsman får förordnas att ta egendom i beslag
och att utföra sådana undersökningar som avses i 37§ andra stycket.

391

Finnes uppenbart all fiskeredskap utsatts eller anordning vidlagils
i slrid med vad som gäller om fiskådra, och följer ej rättelse genast efter det
tillsägelse skett, får på ansökan av den som lider skada kronofogdemyndigheten
i orten, sedan myndigheten med trovärdig person hållit syn på slället, meddela
nödig handräckning på den tredskandes bekostnad. Kostnaden fär tas ul med
tillämpning av vad i utsökningsbalken sägs om uttagande av förrätlningskostnader.

Detsamma
skall gälla, om nägon begagnar av länsstyrelsen fastställt märke för redskap
eller notvarp på sätt som är ägnat all obehörigen avhålla annan från all fiska.

Beröres allmänl
fiskeriintresse, må även allmän åklagare, slalens fiskeriljänsteman eller av
länsstyrelsen eller fiskeristyrelsen förordnad fisketillsynsman göra
ansökan om handräckning.

Berörs allmänl fiskeriintresse, får även allmän åklagare,
statens fiskeriljänsteman eller en därtill förordnad fisketiUsynsman göra ansökan
om handräckning.

41§''

Länsstyrelsens
beslut i sådana ärenden som avses i 24, 28 eller 29 § överklagas hos kammartällen
genom besvär inom två månader efter det klaganden fick del av beslutet.

Länsstyrelsens
beslut i sådana ärenden som avses i 24, 28 eller 29 § får överklagas hos
kammartälten genom besvär.

Senaste lydelse 1981:855. Senaste lydelse 1981:534.

Prop. 1983/84:159

Nuvarande lydelse

Fiskenämndens beslut i sådanl ärende som avses i 30 §
överklagas hos fiskeristyrelsen genom besvär inom tre veckor efter det
klaganden fick del av beslutet. Fiskeristyrelsens beslut överklagas hos regeringen
genom besvär.

Beslut
enligt denna lag av en förvaltningsmyndighet överklagas i övriga fall Inom den
tid som anges i första stycket hos regeringen genom besvär.

Vederbörande fiskeriinlendent är på grund av sin
befattning behörig atl föra talan i ärende som avses i första, andra eller
tredje stycket.

Då beslut som en myndighet meddelar enligl denna lag angår
sä mänga att en avskrift av beslutet inle lämpligen kan tillställas var och en
av dem, skall delgivning ske enligl 17 § delgivningslagen (1970: 428).

Beslut, som avses i 22, 28 och 29§§, skall gälla utan
hinder av att del har överklagats, om inte annal förordnas. Om del finns
särskilda skäl, får fiskenämnden förordna all även sådanl beslut, som avses i
30 §, skall gälla med omedelbar verkan.

Föreslagen lydelse

Fiskenämndens beslut i sådant ärende som avses i 30 §/år
överklagas hos fiskeristyrelsen genom besvär. Fiskeristyrelsens beslut får
överklagas hos regeringen genom besvär.

Vederbörande fiskeriinlendent är på grund av sin
befallning behörig all föra lalan i ärende som avses i första eller andra
stycket.

Då ett
beslut som en myndighel meddelar enligl denna lag angår så många att en
avskrift av beslutet inle lämpligen kan tillställas var och en av dem, skall
delgivning ske enligt 17 § delgivningslagen (1970: 428).

Beslut,
som avses i 28 och 29§§, skall gälla ulan hinder av all del har överklagats, om
inle annal förordnas. Om del finns särskilda skäl, får fiskenämnden förordna atl
även sådant beslut, som avses i 30§, skall gälla med omedelbar verkan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. Lagen gäller ej belräffande
. gärning som har begåtts före ikraftträdandet. Äldre bestämmelser gäller forlfarande
i fråga om överklagande av beslut som har meddelats före den IjuH 1984.

Prop. 1983/84:159 8

Utdrag

JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanlräde 1984-02-23

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och siatsräden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt,
Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Pelerson, Andersson, Boström, Bodsiröm,
Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande:
statsrådet Lundkvist

Lagrådsremiss
med förslag till ändringar i lagen (1950:596) om rätt till fiske

1
Inledning

I,
departementspromemorian (Ds Jo 1983:16) Skärpta sanktioner vid brott mot fiskelagstiflningen
föresläs att i lagen (1950:596) om räll lill fiske (FL) införs bestämmelser om
normerade böter vid olovligt eller olaga irålfiske samt ändrade regler om
förverkande och beslag och om fiskelillsynen. Promemorian bör fogas som bilaga
1 till protokollet i detta ärende.

Promemorian
har remissbehandlats. En inom jordbruksdepartementet upprättad sammanställning
av remissyttrandena bör fogas lill protokollet som bUaga 2.'

Beträffande
nuvarande förhållanden i Sverige och de övriga nordiska länderna hänvisas till
promemorian. Delsamma gäller i fråga om de närmare överväganden som har
redovisats där.

2
Allmän motivering

2.1
Allmänna utgångspunkter

Den
fiskerätlsliga lagstiftningen fär alltmera en internationell betydelse. Kuststaterna
har under senare är upprältat fiskezoner eller ekonomiska zoner ulanför det
egna tertitorialvatlnet. Yrkesfisket i dessa zoner, i den män det bedrivs av
utländska fiskare, grundas på överenskommelser som ger fiskare frän ell land möjlighel
alt fiska på vatten som omfallas av ell annal lands fiskerijurisdiklion. Den
svenska fiskezonen omfallar vissa havsområden ulanför Sveriges sjöterritorium.
Gränserna för den svenska fiskezonen anges i förordningen (1977:642) om den
svenska fiskezonens omfattning.

Prop.
1983/84:159 9

Ett
uppmärksammat inslag i utvecklingen under de senaste åren har varit atl antalet
överträdelser av fiskelagstiflningen ökal. Della gäller särskill olovligt fiske
i den svenska fiskezonen. Sedan zonen år 1978 utvidgades i Östersjön har den
svenska kustbevakningen observerat drygt 12000 utländska fiskeaktivileter i
zonen. Kustbevakningen har kunnal preja och kontrollera omkring 800 fartyg. Av
dessa har ca 400 konstaterats fiska utan erforderligt tillstånd. Bara under de senasle
två åren har drygt 230 sådana fall förekommit. Även olaga irålfiske frän
svenska fiskefartyg förekommer i betydande omfattning. Av hänsyn till vården om
fiskbestånden är det synnerligen angeläget att trålfiske bedrivs i enlighel
med gällande regler.

Jämfört
med motsvarande utländska sanktionssyslem leder de svenska reglerna om
dagsböter i allmänhel lill i sainmanhanget obetydliga påföljder. Sverige har
föreslagit nordiska överläggningar för all samordna sanktionsreglerna på
fiskets område. Sädana överläggningar har dock inte kommit till stånd.

Vid
flera tillfällen har krav framförts - i riksdagen, från yrkesfiskarna och deras
organisationer saml från myndigheter som är verksamma pä området - om strängare
och effektivare sanktioner vid allvarliga överträdelser av den fiskerättsliga
lagstiftningen.

För
min del harjag, bl. a. i riksdagen, framfört uppfattningen atl lillsyn, sanktioner
och faktiska ingripanden så långt som möjligt bör vara likartade i de länder
vilkas fiskare fiskar i ländernas fiskezoner. De slora skillnader som i dag
finns i olika länders sanktionssyslem upplevs som orättvisa av svenska
yrkesfiskare. Enligt min mening är det motiverat atl skärpa säväl de svenska beslämmelserna
som tillämpningen av dem. Då del inle visal sig möjligl att åsladkomma en
nordisk samordning på området, återstår endasl att se över de svenska reglerna.
För att upprätthålla respekten för den fiskerätlsliga lagstiftningen behöver i
detta läge sanktionsreglerna skärpas så att de i största möjliga utsträckning
avhåller från överträdelser. Härvid bör eftersträvas alt sanktioner som
beslutas av svenska myndigheter blir lika kännbara som de som beslulas av myndigheler
i våra grannländer.

Det
är mot den nu angivna bakgrunden som förslagen i promemorian skall ses. Enligt
promemorian kan säväl ändringar av nuvarande bestämmelser som införande av nya
sanktionsformer komma i fråga. En ökad användning av frihetsberövande påföljder
på fiskets område skulle gä i motsatt riktning mot allmänna kriminalpolitiska
strävanden och synes med hänsyn lill havsrättskonvenlionen få en begränsad Ullämpning
mol utländska medborgare (se promemorian avsnill 2.1). Förslagen i promemorian
riktas i stället in på ekonomiska sanktioner.

En
möjlighet skulle enligt promemorian vara att komplettera förverkandereglerna i
FL med en särskild sanktionsavgift på motsvarande sätt som skett inom vissa
andra särskilda områden. Reglerna skulle kunna utformas

Prop. 1983/84:159 10

sä
all utdömda avgifter kom i nivä med bötesbelopp som döms ut i andra länder. Ett
syfte med skärpta ekonomiska sanktioner pä fiskels område måste dock vara att
hos andra nationers fiskare åstadkomma en ökad respekt för den svenska lagsliflningen.
En särskilt viktig förutsättning för alt detta skall uppnäs är att beslut som
meddelas av svenska domstolar går all verkställa i utlandet. Detta kan ske
såvitt gäller böter men inle när det är fråga om sanklionsavgifler. Ett syslem
med avgifter på fiskels område skulle dessutom bli tämligen komplicerat, bl.a.
när det gäller förfarandet och beräkningen av avgiften. I promemorian sägs alt
det är lämpligl att avvakta erfarenhelerna av sanktionsavgifter inom andra
rättsområden.

I
promemorian föreslås atl man i stället inriktar sig på att åstadkomma en
skärpning inom ramen för den gällande lagsliflningen. Dagsböter bör inle längre
användas som påföljd vid olovligt och olaga Irålfiske. Den som begår ett sådant
brott föreslås i stället bli dömd alt betala normerade böter, beräknade pä
grundval av motorstyrkan i del fiskefartyg som använts vid brottet. Förslaget
innebär all bötesbeloppen kommer att bli betydligt högre i fortsätlningen.
Vidare föresläs skärpningar av förverkandereglerna i FL. Promemorian innehåller
dessutom vissa förslag som gäller reglerna om fisketillsynen.

Samtliga
remissinstanser ansluter sig lill bedömningen i promemorian alt del finns ett
klart behov av en skärpning av de fiskerätlsliga sanktionsreglerna. Flertalet
tillstyrker också att detta sker på de sätt som har föreslagits i promemorian.
Vissa kritiska synpunkter har dock framkommit, bl.a. i fråga om utformningen av
bötesstraffet.

Jag har redan tidigare
sagt alt jag anser alt sanktionerna vid brott mot fiskelagstiftningen nu måste
skärpas. Min uppfattning bekräftas av vad som sagts i promemorian och i samband
med remissbehandlingen av denna. I sammanhanget villjag påpeka all
jordbruksutskottet nyligen (JoU 1983/84:4, rskr 23) funnit det
tillfredsställande att sanktionssyslemet ses över för att skapa bättre
garantier för att bestämmelserna efterlevs. Den kritik som vissa
remissinstanser har riktal mol den föreslagna utformningen av bötesstraffet
väger, av skäl som jag kommer att anföra senare, inte tillräckligt tungt. Jag
anser även i övrigl att de förslag som har lagts fram i promemorian kan ligga till
grund för lagstiftning på området. Pä vissa punkter är dock tekniska och
sakliga ändringar påkallade. Dessutom har jag funnit anledning att se över
besvärsreglerna i FL och fiskeriförordning-en (1982:126). Jag älerkommer lill
delta i det följande.

Innan
jag presenterar de förslag som enligl min mening bör föreläggas riksdagen skall
jag beröra några frågor som remissinstanserna har tagit upp.

Flera
remissinstanser har hävdat att de skärpta ansvarsbestämmelserna bör avse även andra
broll än sådana som begås i samband med Irälfiske. Således anser fiskeristyrelsen
att bestämmelserna också skall avse fiske med snörpvad/ringnol och snurtevad,
garn- och skölfiske saml fiske med

Prop.
1983/84:159 11

drivlinor.
Liksom flera andra remissinslanser anser fiskeristyrelsen att beslämmelserna om
normerade böter därvid skall utformas sä all de gäller vid överträdelser av
föreskrifter som har meddelats till skydd för den naturligt reproducerande
laxen.

De överträdelser som har gelt
mig anledning atl överväga skärpta sanktioner vid brott mot fiskelagstiflningen
har skett i samband med Irålfiske. Genom alt reglerna utformas så alt de
träffar trålfisket kommer det viktigaste syftet med lagändringen att uppnås,
nämligen att öka respekten för den svenska lagstiftningen. Trälfiskel har
dessutom sedan länge varil föremål för en reglering som inte gälll för fiske
med andra redskapstyper. Fram till är 1982 var Irålfiskel i princip förbjudet,
även om de områden inom vilka sådant fiske fick förekomma i slort sell var
desamma som nu. Tidigare har det ocksä funnits en särskild, strängare
straffskala avseende olaga Irålfiske. Fortfarande regleras trälfiskel i
fiskevårdens inlresse genom särskilda bestämmelser som saknar motsvarighet när
det gäller andra redskapslyper. Mol denna bakgrund kan det enligl min mening inle
anses anmärkningsvärt alt införa ansvarsbestämmelser som lar sikte enbart på olaga
och olovligt irälfiske.

Vidare
anser jag alt det bör finnas en enhetlig beräkningsgrund för de brott som
omfattas av reglerna om normerade böter. Atl, såsom någon remissinstans har föreslagil,
låta reglerna om normerade böter omfatta alla slags fiskeredskap är dä inte
möjligt. När del gäller trålfiske finns en sedan länge tillämpad definition.
Denna finns numera i 12 § fiskeriförordningen. Någon motsvarande definition
finns inle för andra redskapslyper. Av remissyttrandena framgår också atl del
föreligger betydande svårigheler atl finna en rättvisande beräkningsgrund om
många olika redskapstyper skall inrymmas i ansvarsbestämmelserna. Detta lalar
enligt min mening emot alt i ansvarsbestämmelserna införa en uppräkning av
olika redskapstyper.

Även
med en uppräkning av antytt slag kommer rättvisefrågor, vilka anförts av några
remissinstanser, att kvarstå. Jag kan bara peka på atl överträdelser i samband
med fiske med sådana redskap som inle används pä fartyg kan vara väl så
allvarliga som överträdelser av den lyp som avses med fiskeristyrelsens
förslag.

Vad
gäller den naturligt reproducerande laxen ulreds lämpliga ålgärder för att
skydda del nuvarande beståndet f n. av en särskild utredare. Jag delar
uppfattningen att del finns myckel starka skäl för atl skydda denna fiskart. I
detta syfte har fiskeristyrelsen för olika delar av landet meddelat
bestämmelser om fredningslider m. m. Överträdelser av laxfiskebestämmelserna
kan begås med ett flertal olika redskap och kan vara lika straffvärda vare sig
de begås vid havsfiske eller i mindre vattendrag inne i landet. Jag anser
därför att frågan inrymmer ett betydligt slörre problemkomplex än vad som kan
lösas genom ansvarsbestämmelser om normerade böter. Inte heller när det gäller
laxfisket bör därför de nya ansvarsbesläm-

Prop.
1983/84:159 12

melserna
vara tillämpliga. Jag vill i sammanhanget understryka att de skärpta regler om
förverkande som föreslås innebär atl den sammantagna reaktionen från samhällels
sida i åtskilliga fall kommer alt bli mer kännbar än tidigare även vid
överträdelser av andra fiskerättsliga regler än de som gäller trålfiske.

Min
slutsats blir alltså att de nya ansvarsbestämmelserna såsom föreslagits i
promemorian endasl bör avse olaga eller olovligt irålfiske.

1
promemorian finns en redogörelse för de regler om laga domstol som gäller när
en överträdelse har skett i den svenska fiskezonen. Flera remissinslanser har
hävdat alt dessa regler bör preciseras i samband med att sanktionsreglerna
skärps. I denna fråga konslalerar jag försl att frågan om räll domstol inte
påverkas av vilka sanktionsbestämmelser som gäller. Innan reglerna om laga domslol
ändras kan del vara lämpligl all utreda en indelning av den svenska fiskezonen
med hänsyn tagen till de svenska domstolarnas domkretsar. Jag vill också påpeka
att inte någon remissinstans gjort gällande all de nuvarande forumreglerna
medfört sådana problem som inte kunnal lösas. För min del är jag av dessa skäl
inle beredd atl nu lägga fram nägot förslag i frågan om rätt domstol. På sikl
kan del dock vara lämpligl atl reglerna preciseras och jag har erfarit' att
delta också övervägs inom justitiedepartementet. Som ett underlag för dessa
överväganden har jag vidarebefordrat remissinstansernas synpunkler rörande forumfrågan
till justitieministern.

Några remissinstanser
anser alt det finns ett behov av särskilda ansvarsbestämmelser för del fall
alt kustbevakningens order inle ållyds vid ett ingripande i den svenska fiskezonen.
Såsom framgår av promemorian har kustbevakningen genom lagen (1982:395) om
tullverkels medverkan vid polisiär övervakning fått utökade befogenheter. Med slöd
av lagen har géneraltullstyrelsen i december 1983 meddelat anvisningar för
ingripande mot svenska eller utländska fiskefartyg inom svenskl sjöterritorium
eller i den svenska fiskezonen dä brott misslänks mol den svenska fiskelagstiflningen.
Promemorian innehåller en redogörelse för vissa andra befogenheter som också
finns i samband med ett ingripande. I del följande kommer jag all föreslå vissa
ålgärder som kan ses som kompletteringar lill 1982 års lag, bl. a. en
befogenhet att undersöka fiskefartyg för atl konlrollera efterlevnaden av fiskelagstiflningen.
Sammantagna framstår dessa befogenheter enligl min mening som tillräckliga för
alt effektiva ingripanden skall kunna göras. Jag anser det f. n. inte befogat atl
därutöver införa särskilda straffbestämmelser av det slag som några remissinslanser
förordat. Skulle det visa sig att 1982 års lag inle medför den effektivitet vid
kustbevakningens ingripanden som man har anledning atl anta, är jag emellertid
beredd atl ompröva mitt ställningstagande.

Flera
remissinslanser har efterlyst ulökade resurser till fiskelillsynen m.m. De
förslag som nu kommer alt läggas fram är såvitl avser fiskelillsynen främst av
lagteknisk nalur. Jag anser efter samråd med finansminis-

Prop.
1983/84:159 13

tern
alt dessa förslag kan genomföras utan atl ytterligare medel lillförs fiskelillsynen.

2.2
Utformningen av ansvarsbestämmelserna

2.2.7
Bötessanktionen

Mitt
förslag: Den som bedriver trålfiske i strid mot meddelade föreskrifter eller
utan tillstånd då sådant behövs skall kunna dömas till normerade böter.

Promemorieförslaget:
Överensstämmer med milt.

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget. Några anför principiella skäl
mot att normerade böter införs.

Skälen
för mitt förslag: Dagsböter är ingen effektiv påföljd när det gäller broll som
har begåtts i näringsverksamhet. Delta gäller i än högre grad rena
penningböter, som ju kan bestämmas till högsl 1000 kr. Inom flera utredningar
övervägs f n. ändringar i bötesstraffets utformning. Några remissinstanser
anser att man inte bör införa specialregler pä fiskels område utan i stället
avvakta resultaten av pågående ulredningsarbele.

Det
är ovisst om och när de utredningsförslag som nu arbetas fram rörande bötessanktionen
kommer all resultera i ny lagstiftning. Del är angeläget att en skärpning av
sanktionerna på fiskets område kommer lill slånd så snabbt som möjligt. En
särlösning med hänsyn lill de ofta förekommande överträdelserna kan,
åtminstone inle lills vidare, undvikas på fiskels område. Ett viktigt syfte med
skärpta straffbestämmelser är att fä till slånd påföljder som står i nivå med
lagstiftningen i de andra nordiska länderna. Med hänsyn lill della vore del i
och för sig lämpligt att införa penningböter ulan nägon högsta beloppsgräns, vilkel
skulle överensstämma med de sanktionsregler som finns i norsk och dansk lagsliflning.
Enligt min mening bör dock reglerna i FL inle principiellt avvika från vårt lands
nuvarande straffrättsliga huvudregler. Bötesregler med samma ulformning som de
danska och norska kan dä inle komma i fråga. Jag kan belräffande den närmare
motiveringen för detta ställningstagande hänvisa till vad som har anförts i
avsnitt 3.2 i promemorian. Den enda återstående lösningen enligt den svenska lagsliflningen
är, då en särskild sanklionsav-gift enligl vad jag har anfört tidigare inte kan
anses lämplig, penningböter som besläms efler en särskild beräkningsgrund, dvs.
normerade böter.

Den
kritik av principiell natur som några remissinslanser riktar mot normerade
böter går ul på att böter av detta slag numera i praktiken utmönstrats ur
lagstiftningen. Enligt brottsbalken möter det dock ingel

Prop.
1983/84:159 14

hinder
atl lagreglerna innehåller bestämmelser om normerade böter, om detta är en
lämplig påföljd för ell visst brott. På andra områden har sanklionsavgifler
införts när dagsbotsslraffel ansetts otillräckligt. Jag vill för min del havda
alt del pä förevarande område ligger närmast lill hands att införa normerade
böter om denna påföljdsform är ändamålsenlig. Med hänsyn till att det rör sig
om ell begränsat område finns det goda möjligheler att finna en rättvisande
beräkningsgrund för böterna. Normerade böter kan ge en kännbar ekonomisk
sanktion och framstår med hänsyn lill de brister som är förbundna med dagsbotssystemet
som en minst lika rättvis påföljd. Vidare kan man med normerade böter utdöma
bötesstraff pä samma nivå som enligt lagstiftningen i andra länder. Dessulom
bör, i likhel med vad som föreslagils i promemorian, fängelse ingå i
straffskalan.

Jag har redan angett
varför jag anser all endasl Irälfiske skall omfattas av de nya reglerna (se
avsnitt 2.1). Vad jag därvid anförde avsåg främst skälen för atl i fråga om sanklionsformen
avgränsa Irålfiske från andra fiskemetoder. I sammanhanget bör ocksä beaktas
alt trälfiskel är myckel effektivl som fiskemelod och kan ulgöra ett hot om utfiskning
eller beständsholande överfiskning om det inle hälls under konlroll. Vidare kan
irålfiske pä förbjudet område innebära en fara för skador på redskap som
används av andra fiskare. Dessa omständigheter ulgör somjag ser det ytterligare
skäl för att införa skärpta regler för olaga eller olovligt Irålfiske.

Reglerna
om normerade böter för olaga eller olovligt trålfiske medför vissa
följdändringar, i fiskeriförordningen. Jag avser att senare lämna förslag till
regeringen i den frågan.

2.2.2
Beräkningsgrunden

Mitt
förslag: Böterna skall besläminas lill lägst ettusen kronor och högst ett
krontal moisvarande etthundra gånger antalet hästkrafter (DIN) i motorn på del
fiskefartyg som använts för bogsering av trålen.

Promemorieförslaget:
Innehåller även ell förslag om gemensamt straff för flera gärningar. Överensstämmer
i övrigl frånsett en ändring av redaktionellt slag med mitl.

Remissinstanserna:
Prakliskl taget alla remissinstanser, som har yttrat sig i frågan, tillslyrker
den föreslagna beräkningsgrunden och straffskalan. Bl. a. riksåklagaren pekar
dock på att förslagel i promemorian om gemensamt straff för flera brott kan
medföra vissa lillämpningssvårigheter.

Skälen
för mitt förslag: Anledningen till alt motorstyrkan pä ett trålfiskefartyg
föreslagits ulgöra beräkningsgrunden för normerade böter sägs i promemorian
vara atl motorstyrkan är av avgörande betydelse för hur slor trål

Prop. 1983/84:159 15

som
ett fartyg förmår bogsera och därmed också för resultatet av fisket. Vad som
framkommit vid remissbehandlingen bekräftar enligl min mening att motorstyrkan
är en lämplig beräkningsgrund. Genom att motorstyrkan är avgörande för infiskningskapaciteten,
kan straffet bestämmas i direkt förhällande till den vinst som varil åsyftad
eller möjlig vid varje lillfälle. Det fångstredskap som vid olaglig användning
innebär eller kan innebära störst skada pä fiskbestånden medför med detta
system också det strängaste straffet.

Sjöfartsverket anser,
främst av utredningstekniska skäl, atl ett fartygs brullodräktighet är en
lämpligare beräkningsgrund än motorstyrkan. Jag är medveten om att det i vissa silualioner
kan uppstå svårigheler atl fä fram kortekta uppgifter om motorstyrkan. De fall
jag närmast tänker på är när man har misslyckats med att identifiera ett
fiskefartyg som använts vid en överträdelse eller när utredningen om ett brott
av någol annat skäl är ofullständig. Jag utgår frän att det i dessa fall kan
förekomma svårigheler atl fä fram uppgifter pä flera väsentliga punkier och
inte bara i fråga om motorstyrkan. Dessulom framgår av sjöfartsverkets yttrande
atl svårlösta problem kvarstår om man såsom verkel har föreslagil väljer brullodräk-tigheten
som beräkningsgrund.

Ingen remissinstans har i
och för sig motsatt sig den i promemorian föreslagna straffskalan.
Riksåklagaren anmärker dock alt förslagel inle klart ger vid handen hur böterna
skall bestämmas vid gemensaml straff Har mer än ett fiskefartyg använts vid
brotten sägs inle vilken moloreffekl som skall ligga till grund för
beräkningen, den högsla eller den lägsia eller — om mer än tvä fartyg är
inblandade - någon mellan dessa ytterlägen. Jag instämmer i uppfattningen atl
den föreslagna beslämmelsen om gemensamt straff för flera gärningar kan vålla lolkningssvårigheler.
Härvid beaktar jag alt gemensamt straff i böter enligl 25 kap. 4§ brottsbalken
inle får avse brott, för vilket stadgals normerade böter. Med hänsyn till dessa
förhållanden anser jag alt någon särskild bestämmelse om gemensaml straff för
flera gärningar inle bör införas. Om någon skall dömas vid ett tillfälle för
flera gärningar, ger den föreslagna straffskalan ändå ulrymme för en sådan
rättstillämpning atl det lolala bötesbeloppet inte bUr orimligl högt. I övrigt
har jag inget att erinra mol den i promemorian föreslagna straffskalan.

Några
remissinstanser har pekal på vissa tillämpningsproblem som kan uppstå dels när
ett brott har skett vid partrålning, dels när såväl befälhavare som
besättningsmän skall dömas till normerade böter. Sädana problem kan enligt min
mening lösas genom en tillämpning av de regler som finns i brottsbalken om
medverkan vid broll. Del behövs ingen specialregel i FL.

Pä
sätt som föreslagils av riksåklagaren bör en redaktionell ändring göras i lagtexten
i förhållande till promemorieförslaget.

Prop. 1983/84:159 16

2.3
Bestämmelserna om förverkande

2.3.1
Förverkande av redskap

Mitt
förslag: Fiskeredskap som har använts som hjälpmedel vid broll skall förklaras
förverkat om det inte är oskäligt.

Promemorieförslaget:
Redskapsförverkande får ske om det inle är uppenbart obilligt.

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser har lämnat förslagel utan erinran. Hovrätten över
Skåne och Blekinge föreslår att bestämmelsen får den av mig förordade
utformningen.

Skälen
för mitt förslag: Förutsättningarna för redskapsförverkande har i promemorian
behandlats i avsnill 3.3.1 likhet med praktiskt laget samtliga remissinstanser
har jag ingen erinran mot de skäl för en utvidgning av beslämmelserna som
anförts i promemorian. Jag vill endast tillägga alt den föreslagna ändringen av
förutsättningarna för redskapsförverkande tillgodoser krav som framförts av
flera remissinslanser om skärpta sanktioner även vid andra brott än olagligt Irälfiske.
Som framhållits av hovrätten över Skåne och Blekinge bör dock beslämmelsen få
en avfallning som innebär all förverkande skall ske om det inle finns skäl som lalar
däremot. Det blir därigenom klargjort att förverkande skall vara huvudregeln.

Förverkandereglerna i FL
kan tillämpas vid ett stort antal situationer av helt olika slag. Del fmns dä
anledning alt lämna ett betydande utrymme för jämkning och eftergift, särskilt
vid oaklsamhetsbroll. Att en allmän bedömning alllid skall göras av hur
rimligt ett redskapsförverkande ler sig i del enskilda fallet understryks genom
atl det uttryckligen anges alt ett förverkande inle får ske, om det skulle vara
oskäligt. Uttrycket "oskäligt" bör här, liksom i övriga bestämmelser
om förverkande användas för atl ange undantagsfallen när förverkande inte skall
ske. I fråga om de närmare skälen för detta hänvisar jag till prop. 1983/84: 36
s. 30 f med förslag lill lag om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m.m.
Därav framgår att del endast rör sig om en språklig ändring i förhällande till
uttrycket "obilligt".

2.3.2
Värdeförverkande

Mitt
förslag: I stället för fångsten eller redskapet kan dess värde helt eller
delvis förklaras förverkat. Kan bevisning om värdet inle alls eller endasl med
svårighet föras, får värdet uppskattas lill ett belopp som är skäligt med
hänsyn Ull omständigheterna.

Prop. 1983/84:159 17

Promemorieförslaget:
Överensstämmer med mitl.

Remissinstanserna:
Har i allmänhel inle haft nägot att erinra mol förslagel. Riksåklagaren
avstyrker en specialreglering i fråga om värdeförverkande i FL.

Skälen
för mitt förslag: För att åstadkomma en rimligt avvägd rättsverkan med
anledning av ett brott är det ofta lämpligl atl i slället för fångst eller redskap
förklara värdel eller en del därav förverkat. Ett partiellt värdeförverkande
är i och för sig förenligt med gällande lag. En uttrycklig beslämmelse om
detta bör dock las in i FL.

Man
kan utgå från att bl. a. olovligt fiske i den svenska fiskezonen och olaga
fiske regelmässigt sker under sådana omständigheter atl förutsättningarna för
förverkande av fångst och redskap är uppfyllda. Detta gäller naturligtvis under
förutsättning av alt de av mig tidigare föreslagna ändringarna i fråga om
reglerna om redskapsförverkande genomförs. Även om ett fiskefartyg inte kan tas
med in lill hamn för förhör och annan utredning, finns del möjlighet att med t.ex.
fotografering från kustbevakningens flygplan styrka atl ett brott har begåtts
och alt villkoren för förverkande är uppfyllda. I sådana situationer, då beslag
inte har kunnat ske, kan del dock vara svårt att fastställa värdet av det som
skall förverkas. Om ett fotografi som har lagils frän kustbevakningens flygplan
är del enda beviset, går det inte att avgöra hur stor fångsten är eller hur
mycket redskapen är värda. Mot bakgrund av att man kan förutsätta att del ändå
finns skäl att förverka något belopp, kan man dock genom en skälighetsbedömning
besluta om hur mycket som skall förverkas.

En
allmän bestämmelse om förverkande i samband med brott som begåtts vid utövande
av näringsverksamhet finns i 36 kap. 3a§ brottsbalken. Enligt denna
bestämmelse, som i princip är tillämplig även pä fiskets område, får vid
bevissvårigheter värdet av det som skall förverkas uppskattas till ett belopp
som är skäligt med hänsyn lill omständigheterna. I samband med bestämmelsens
tillkomst framhöll justitieministern atl den nya regeln visserligen gav uttryck
för en generell princip som redan gäller i fråga om alla slag av
värdeförverkande men att en uttrycklig regel om värderingen vid förverkande enhgt
brottsbalken likväl var lämplig (prop. 1981/82:142 s. 18).

Överträdelser av
fiskeförfattningarna begås ofta i näringsverksamhet. I mänga situationer torde
det ändå inte bli aktuellt atl tillämpa de ovan nämnda brottsbalksbestämmelserna,
bl. a. av det skälet att reglerna i FL i realiteten ger utrymme för att
förverka ett störte belopp än vad som följer av de subsidiära bestämmelsema i
36 kap. 3a§ brottsbalken. En skälighetsbedömning kan ändå förväntas bh aktuell
förhållandevis ofta på fiskets område. Det är också angeläget att förfarandet
kommer till användning när förutsättningar för detta föreligger. För att
undvika osäkerhet vid rättstill-2 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 159

Prop. 1983/84:159 18

lämpningen
på det speciella område som här är akluellt, bör enligl min mening en särskild
regel om skälighetsbedömningen införas i FL. Denna får givetvis inle tolkas motsätlningsvis,
sä alt en skälighetsuppskattning inte skulle fä göras i andra fall än dem
regeln lar sikte på.

I
förarbetena till 36 kap. 3a§ brottsbalken har del sagts att ett belopp måste
fastställas med viss marginal vid tveksamhet. Detta bör gälla ocksä på fiskets
område. På grundval av uppgifter frän fiskerislyrelsen anges i promemorian
vissa belopp som kan anses normala när en skälighetsuppskattning görs. Jag
häller för troligt att bedömningen i domslolarna många gånger kommer att
resultera i att belopp i den storleksordning som anges i promemorian förklaras
förverkade. I likhet med riksåklagaren villjag dock för min del understryka atl
det ankommer på åklagaren och slutligt på domstolen att med hänsyn lill
omständigheterna i del särskilda fallet uppskatta det värde som skall
förverkas. I fråga om utredningen i ett mål innebär de nya reglerna om
värdeförverkande inte heller annat än alt den mol vilken talan om förverkande
förs skall ges tillfälle att lämna sådana uppgifter som kan bidra till en
materiellt riktig dom.

2.3.3
Sammanblandning av lagUg och olaglig fångst

Mitt
förslag: Skall enligt 36 § FL förverkande ske av fångst som påträffas ombord
på ett fiskefartyg, som använts till fisket, får hela fångsten förklaras
förverkad, om det inle kan utredas hur slor del av fångsten som har tagits
olagligt eller olovligt.

Promemorieförslaget:
Överensstämmer i sak med milt.

Remissinstanserna:
Praktiskt laget samtliga tillstyrker förslagel.

Skälen
för mitt förslag: Enligl den nuvarande ordningen kan endast fångst som
erhållits genom brott förklaras förverkad. Åklagaren måste alltså kunna styrka
hur slor del av fångslen ombord pä ett fiskefartyg som har tagils upp olagligt.
Enligt norsk rätt kan hela fångsten förverkas när lovlig och olovlig fångst har
blandats samman. Enligt dansk rätt kan hela fångsten förverkas även om del
inte med säkerhet kan avgöras alt den i sin helhet härtör från den brottsliga
gärningen. En motsvarande regel bör införas i svensk rätt.

Fiskeristyrelsen
har föreslagit all den nuvarande beslämmelsen i 36 § fjärde stycket FL om
förverkande av ett helt parti som innehåller fisk som fångats under otillåten
tid eller inte häller föreskrivet minimimått skall omfatta ocksä fisk som
fångats med förbjuden fiskemelod. Del viktigaste fallet som avses med fiskeristyrelsens
förslag lorde vara när redskap med för liten maskstorlek använts vid fisket.
Enligt min mening kan i sädana fall

Prop.
1983/84:159 19

förverkande
av ett hell parti fisk ske med stöd av de nya regler somjag nu föreslagit. En
särskild bestämmelse som föreslagits av fiskerislyrelsen behövs därför inte.

Enligl promemorieförslagel
skall fångst som "finns" ombord på ett fiskefartyg förklaras
förverkad. Avsikten med bestämmelsen är givetvis atl förverkande skall ske av
den fångst som finns ombord när ett brott upptäcks och beslag sker. Denna
innebörd av bestämmelsen framgår enligt min mening tydligare om verbet
"påträffas" används i lagtexten.

2.3.4
Förfarandet vid förverkande i vissa faU

Mitt
förslag: I mål om förverkande enligt FL är befälhavaren på ett fiskefartyg behcirig
att föra talan på ägarens vägnar i fråga om egendom som ägs av någon annan än
befälhavaren.

Promemorieförslget:
Förverkande fär alllid ske hos befälhavaren på ett fiskefartyg som använts vid
brott mot FL.

Remissinstanserna:
Förslaget lillslyrks av prakliskl taget samlliga.

Skälen
för mitt förslag: Förverkande kan enligl 36 kap. 4 § brottsbalken ske hos bl.a.
gärningsmannen eller annan som medverkat till brottet, den i vars ställe gärningsmannen
eller annan medverkande var eller den som genom brottet beretls vinning. Om
förverkande skall ske hos annan än den som är tilltalad för ett brott skall
särskild lalan föras enligt 17 § rättegångsbalkens promulgationslag. När den
som är tilltalad invänder att egendomen tillhör någon annan, måsle alltså den uppgivne
ägaren stämmas in. Processuella svåiigheler kan uppstå om den mot vilken en
sådan talan skall föras är bosatt i utlandet eller om den egendom som skall
förverkas ägs av flera personer, vjirav någon eller några inte åtalats. Även om
befälhavaren och ägaren till fångst och redskap inle är samma person kan man ulgå
från att befälhavaren handlande står i överensstämmelse med ägarens vilja. För aU
förenkla förfarandel i sådana fall bör befälhavaren ges en legal ställning som
företrädare för ägaren till den egendom som skall förverkas. Denna lösning
torde i praktiken ge samma resultat som förslagel i promemorian. En liknande
bestämmelse finns i 8 kap. 10 § lagen (1980:424) om ätgärder mot
vattenförorening från fartyg.

Prop.
1983/84:159 20

2.4
Fisketillsynen

2.4.1
Förutsättningarna för beslag

Mitt
förslag: Beslag får läggas på fångst och redskap saml fiskefartyg eller annal,
som kan antas ha betydelse för utredning om brott eller bli föremål för
förverkande.

Promemorieförslaget:
Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Tillstyrker förslaget.

Skälen
för mitt förslag: F. n. får enligt FL beslag ske endasl i syfte att säkerställa
bevisning. Samtliga remissinstanser har tillstyrkt förslagel atl beslag skall
fä ske också om fångst eller redskap kan anlas bli föremål för förverkande.
Detta överensstämmer med vad som redan gäller enligt fiskeriförordningen.

2.4.2
TiUsynsreglerna i övrigt

Mitt
förslag: 1955 års instruktion om fisketiUsynsman ersälls av regler i FL. För
att kontrollera efterlevnaden av FL och föreskrifter som har meddelats med stöd
av FL fär undersökning ske av fisk, fiskeredskap, fisksump eller fiskefartyg.
För tillsyn över efterlevnaden av FL och föreskrifter som har meddelats med
stöd av F'L får regeringen eller den myndighel som regeringen beslämmer utse
särskilda fisketiUsynsman. En fisketillsynsman får förordnas all la egendom i
beslag och atl utföra sådana undersökningar som nyss har nämnts.

Promemorieförslaget:
Innebär atl misstanke om brott krävs för alt undersökning skall få ske och att
en fisketillsynsman inte får ta egendom i beslag. I övrigt överensstämmer förslagel
i sak med mitt.

Remissinstanserna:
Anser att en fisketillsynsman skall ha befogenhet att ta egendom i beslag. Fiskeristyrelsen
anser all det bör vara möjligt att göra rutinmässiga kontroller av
efterlevnaden av lagstiftningen. I övrigt tillstyrks promemorieförslaget av
praktiskt taget samtliga remissinstanser.

Skälen
för mitt förslag: Regler om fisketillsynen finns såväl i FL som i instruktionen
(1955:274) för fisketiUsynsman, se avsnill 2.3 i promemorian. Av kungörelsen
(1955:275) angående skyldighel för befattningshavare vid tullverkels kust- och
gränsbevakning att ulöva jakt- och fisketillsyn m. m. framgår att
kustbevakningens tjänstemän har samma befogenheter

Prop.
1983/84:159 21

som
fisketillsynsmännen. Vissa befogenheter i instruktionen avser åtgärder som är
av sådan karaktär att de med hänsyn tiU de misstänktas integritet bör regleras
i lag. Jag syftar på de regler som ger en fisketillsynsman rätt att undersöka
fisk, fiskeredskap och fisksump och att därvid la upp ullagda fiskeredskap och fisksumpar
ur vattnet. Promemorieförslaget innebär att 1955 års instruktion upphävs och atl
beslämmelserna i instruktionen tas in i FL och i fiskeriförordningen. I likhet
med remissinstanserna anserjag att förslaget bör genomföras. Förutom rätt atl
utöva de befogenheter, som följer av 1955 års instruktion, bör den som utövar
fisketillsyn också ha rätt att undersöka ett fiskefartyg för kontroll av
efterlevnaden av FL och föreskrifter som har meddelats med stöd av FL. Denna
befogenhet torde i mänga fall vara nödvändig för att verkställa undersökningar
av de slag som redan följer av instruktionen och för att kunna ta egendom i beslag.
I viss utsträckning kan undersökning av fiskefartyg ske med stöd av lagen
(1982: 395) om tullverkets medverkan vid polisiär övervakning, se prop.
1981/82:114 s. 20 ff. Detta hindrar enligt min mening inte alt en särskild
bestämmelse om undersökning av fiskefartyg tas in i FL.

Enligl
37 § FL har befälhavare pä fiskeristyrelsens undersökningsfartyg befogenhet att
besluta om beslag. Från dessa fartyg bedrivs emellertid numera inte någon
tillsynsverksamhet. Befälhavarens rätt atl beslula om beslag behövs därför inle
längre. I promemorian har föreslagits att även fisketiUsynsmännens rätt att ta
egendom i beslag upphävs. Så gott som samtliga remissinslanser har avstyrkt
förslaget i denna del. Med hänsyn lill att de nya bestämmelserna om förordnande
av fisketUlsynsman innebär atl beslutande myndighet i varje särskilt fall bör
avgöra vUka befogenheter enligt lagen som en fisketillsynsman skall fä utöva,
anser jag liksom remissinstanserna att fisketiUsynsmännens befogenhel att ta
egendom i beslag bör kvarstå.

De
ingripanden enligt FL som kustbevakningens personal har räll alt göra bör
ulföras av sådan tjänsteman som uppfyller de krav i fråga om tjänsteställning,
utbildning och erfarenhet m.m. som avses i 6§ nämnda 1982 ärs lag.

Genomförandel
av de förslag som jag nu redogjort för medför vissa följdändringar i bl. a. fiskeriförordningen.
1955 års instruktion om fisketill-synsmän bör som jag tidigare nämnl upphävas.
Jag avser att senare förelägga regeringen förslag i dessa frågor.

Prop. 1983/84:159 22

2.5
Besvärsreglerna

Mitt
förslag: Besvärsreglerna i FL skall bara avse talan mot beslut som en myndighet
har meddelat med stöd av bemyndigande direkt i FL. Detta innebär alt ett beslut
som en myndighet har meddelat med stöd av regeringens bemyndigande i fiskeriförordningen
aUiid överklagas enligl besvärsreglerna i förordningen. Vidare skall samma
besvärslid gälla som enligl 12 § förvaltningslagen (1971:290).

Förslaget
saknar motsvarighet i promemorian. Det har inte remissbehandlats.

Skälen
för mitt förslag: Enligt 41 § första stycket FL överklagas länsstyrelsens
beslut i sådana ärenden som avses i 24, 28 eller 29 § hos kammartälten genom
besvär inom tvä månader efter det klaganden fick del av beslutet. Sädana beslut
av fiskenämnd som avses i 30 § FL överklagas enligl 41 § andra stycket hos fiskeristyrelsen
genom besvär inom tre veckor. Fiskeristyrelsens beslut överklagas hos regeringen.
Beslut i övriga faU enligt FL av en förvaltningsmyndighet överklagas enligl 41
§ tredje siyckei hos regeringen genom besvär inom tvä månader.

Enligt
47 § första stycket fiskeriförordningen (1982:126) skall beslut i särskilda faU
enligt förordningen av andra förvaltningsmyiidigheter än fiskeristyrelsen och lanlbruksstyrelsen
överklagas hos fiskeristyrelsen genom besvär inom tre veckor från det
klaganden fick del av beslutet. Fiskeristyrelsens och lantbruksslyrelsens
beslut överklagas hos regeringen genom besvär. Beslut i övriga fall enligl
förordningen överklagas hos regeringen genom besvär inom två månader från den
dag beslutet meddelades.

Besvärsbestämmelserna
har medfört svårigheter vid den prakliska till-lämpningen. Jag kan nämna
följande exempel. TiUstånd att sätta ul fast redskap i allmänt vatten skall enligl
2§ FL lämnas av myndighel som regeringen bestämmer. I I3§ fiskeriförordningen
sägs all frågor om liU-ständ att sätta ut fasta redskap i allmänt vatten prövas
av länsstyrelsen. En del länsstyrelser anser all deras beslut om tillstånd all
sälta ut fast redskap meddelas med stöd av FL och hänvisar den som vill
överklaga ell sådant beslut till att enligt 41 § FL anföra besvär hos
regeringen inom två månader. Andra länsstyrelser anser atl beslut har fattats enligl
13 § fiskeriförordningen och att det skall överklagas hos fiskerislyrelsen
inom tre veckor.

Problem
av det slag som jag nu har beskrivit kan uppkomma också i andra typer av ärenden,
t. ex. frågor om tillstånd för utländsk medborgare att fiska på allmänt vatten
(se 4 § FL och 28 § fiskeriförordningen).

Jag
anser att det är angeläget atl nu skapa klarhet i fråga om de regler som gäller
för överklagande. Detta kan enligt min mening ske genom alt

Prop.
1983/84:159 23

det
av besvärsbestämmelsema i FL på ett otvetydigt sätt framgår att dessa bara
omfattar sådana beslut av en förvaltningsmyndighet som meddelas med stöd av
riksdagens bemyndigande direkt i FL. Om en myndighet meddelar beslut med stöd
av regeringens bemyndigande i fiskeriförordningen bör endast förordningens
besvärsregler tUlämpas. Riksdagen har direkt i FL överlåtit beslutanderätt ät
myndigheter endast i de frågor som anges i 4l§ första och andra styckena. Den
oklarhet som råder kan då undanröjas genom att 41 § tredje stycket, som avser
övriga faU, upphävs.

Vidare
anser jag att det inte finns skäl atl behålla den nuvarande besvärstiden på
två månader i vissa fall utan förordar en anpassning till den besvärstid på tre
veckor som är föreskriven i 12§ förvaltningslagen (1971:290).

Mitt
förslag föranleder följdändringar i fiskeriförordningen i fråga om
besvärstiden. Jag avser att senare återkomma till regeringen med förslag i denna
fråga.

3
Upprättat lagförslag

I
enlighel med vad jag nu har anfört har inom jordbruksdepartementet uppräUats
förslag tiU lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske. Förslaget bör
fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 3.

4
Specialmotivering

34 §

Den
som med uppsåt eller av oaktsamhet

1. utan
lov bedriver fiske som hör under annans enskilda fiskerätt eller

enligt denna lag får bedrivas endast efter tillstånd av myndighel, eller

2. bryter
mot föreskrift, som meddelats med stöd av 16, 22 eller 24 §,

döms för olovligt fiske tiU böter eller fängelse i högsl sex månader, om

inte
annal följer av 35c §.

35 a
§

Till
böter eller fängelse i högst sex månader döms den som med uppsåt eUer av oaktsamhet
bryter mot

1. föreskrift som meddelats med stöd av 33 f§, i de faU
som särskill anges i sålunda meddelad föreskrift, om inle annat följer av 35 c §,

2. fiskeförbud som meddelats för visst område i
anledning av företag enligt vattenlagen (1983:291) eller motsvarande äldre lag.

Den
som gör sig skyldig till försök eller förberedelse lUl brott, för vilket föreskrivits
påföljd enligt första stycket 1, döms, i de fall som särskill anges i
föreskrift meddelad med stöd av 33f§, till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Prop.
1983/84:159 24

Paragrafema
innehåller ansvarsbestämmelser som bl. a. avser fiske utan behövligt lUlslånd
av myndighel saml brott mot föreskrift som meddelats med slöd av 33 f § första
stycket. För trålfiske som sker ulan tillstånd eller i strid mot meddelad
föreskrift skall enligt vad som föresläs i 35 c § kunna dömas till normerade
böter. Reglerna i 35 c § skall från redaktionell synpunkl ha karaktären av
undantagsbestämmelser till 34 och 35a§§. I 34 och 35a§§ har därför införts en
bestämmelse av vilken framgår att i dessa paragrafer angivna påföljder för
brott mot FL eller föreskrifter som meddelats med stöd av FL inte skall ådömas
i fall som sägs i 35 c §. Föreskrifterna i 35a§ andra stycket om försök och
förberedelse är inte tillämpliga i fall som avses i 35 c §. I övrigt är 34 och
35 a §§ inte ändrade.

35
c §

Den
som med uppsåt eller av oaktsamhet bedriver trålfiske i slrid mol meddelade
föreskrifter eller utan tillstånd av myndighel i fall dä sådant krävs döms tiU
fängelse i högst sex månader eller böter, lägst ettusen kronor och högst ett
krontal motsvarande etthundra gånger antalet hästkrafter (DIN) i motorn på del
fiskefartyg som använts för bogsering av trälen.

Enligt
denna paragraf, som är ny, kan, fömtom fängelsestraff, normerade böter ådömas
vid vissa brott mol fiskeförfallningarna. De allmänna motiven för paragrafen
har angetts i avsnitt 2.2.1 och 2.2.2. Där framgår del alt ett viktigt skäl för
de nya beslämmelserna är alt bötesstraff som ådöms av svenska domstolar skall
komma upp på samma höga nivå som motsvarande påföljder som ådöms av andra
länders myndigheler.

De
slag av överträdelser som avses i paragrafen är trålfiske som bedrivs antingen
i slrid mot meddelade föreskrifter (33 f§ FL och 11 § fiskeriförordningen),
eller utan tillstånd då sådant krävs (4§ FL).

Med
trålfiske avses fiske med sädana näl-, not- eller vadredskap som bogseras av
ett eller flera fartyg och som är faslsalta endast vid fartygen (12 § fiskeriförordningen,
se också SOU 1953:2 s. 40 f).

När
del gäller svenska medborgare avser reglerna irålfiske på allmänt vatten.
Trålfiske får enligl 11 § fiskeriförordningen bedrivas endasl inom de områden
pä allmänl vatten och på de villkor i övrigl som anges i föreskrifter som
meddelas av fiskerislyrelsen efter samråd med berörda myndigheler. Gällande
föreskrifter om trålfiske finns i fiskeristyrelsens kungörelser (FIFS 1983:8
och 9) med vissa bestämmelser om fisket i Östersjön m. m. resp. om fisket i
Kattegatt och Skagerrak m. m.

För
svenska medborgare anger reglerna aUlså de områden inom vilka trålfiske får
bedrivas. Från danska och norska fiskefartyg får yrkesfiske bedrivas i Skagerrak
och Kaliegatt enligt vad som föreskrivs i 25 § fiskeriförordningen. Särskilda
bestämmelser om Irälfiske finns ocksä i kungörelsen (1933:282) med vissa
bestämmelser rörande fiskeriförhållandena i de till Sverige och Danmark
gränsande farvattnen. I övrigt fär utlänningar inte

Prop.
1983/84:159 25

bedriva
trålfiske i den svenska fiskezonen eller på svenskl tertitorialvatten utan
tillstånd av fiskeristyrelsen. Närmare föreskrifter om utlänningars fiskerätt
finns i 25-29§§ fiskeriförordningen samt i ovan nämnda kungörelser.

Trålfiske
skall vid tillämpningen av de nya bötesreglerna liksom enligl gällande rätt
anses pågå från det alt redskapet lagts ut i vattnet lill dess att fångslen och
redskapet har bärgals ombord (jfr JoU 1983/84:4).

Med
fiskefartyg avses i paragrafen det eller de fartyg som används för bogsering av
trålen. Här liksom på andra ställen där uttrycket används avses, utan någon
inskränkning i fråga om storleken, alla slags farkoster som används i fisket.

Om överträdelse av de ovan
angivna reglerna sker vid trålfiske, skall påföljden ådömas i böter som står i
relation till motorstyrkan i det fiskefartyg som använts. I de flesta fall
torde det inle möla några svårigheter att fastställa motorstyrkan. När det
gäller svenska fiskefartyg skall det enligt fartygsregisterförordningen
(1975:297) finnas uppgifter om motorstyrkan i skeppsregistret och båtregistret.
Motsvarande registeruppgifter finns också för utländska fiskefartyg. Dessa
registeruppgifter framgår av fartygets mälbrev. Om det finns gmndad anledning
all anta atl registemppgiflen inle överensstämmer med motorstyrkan vid lillfäUel
för brottet, kan ytterligare utredning införskaffas, t. ex. genom en teknisk
undersökning av maskineriet. Straffskalan går från 1000 kr. till högst ett
krontal som motsvarar 100 gånger antalet hästkrafter i fiskefartygets motor. En
hästkraft motsvarar 0,735 kilowatt. Det nu sagda innebär att de högsta
bötesstraff som kan dömas ut uppgår Ull 10000 kr. vid en motorstyrka på 100
hästkrafter och lill 100000 kr. vid 1000 hästkrafters motorstyrka. Om nägon på
en gång skall dömas för flera brott, skaU alllid ett särskilt bötesstraff ådömas
för vart och ett av brotten.

Vid partrålning skall
böterna i och för sig bestämmas i förhållande till motorstyrkan i vart och ett
av de deltagande fartygen. Delta får anses följa av den allmänna bestämmelsen i
23 kap. 4 § brottsbalken om medverkan lUl brott enligt vUken varje medverkande
bedöms efter del uppsåt eller den oaktsamhet som ligger honom Ull last. Om de
vid parträlningen använda fartygen skiljer sig i fråga om motorstyrka, ger
straffskalan utrymme för en straffmätning som framstår som rättvis i det
enskilda fallet.

Reglerna om överträdelser
av fiskelagstiflningen är så konstruerade att såväl befälhavare som
besättningsmän på ett fiskefartyg kan dömas tiU ansvar. I rättspraxis har det varil
vanligt alt den som varit befälhavare ålagts flera dagsböter än besättningen i
övrigt. Detta kan motiveras med att befälhavaren har del avgörande inflytandet
över hur fisket bedrivs och kan fömtsättas företräda redarens intressen medan
övriga besättningsmän bara har en begränsad möjlighel att påverka hur fisket
bedrivs. Den straffskala som nu skaU tillämpas vid olovligt eUer olaga irålfiske
ger utrymme för en motsvarande rättstillämpning även när straffet är normerade
böter.

Prop.
1983/84:159 26

Genom att straffet skall bestämmas i normerade böter kan lagföring
inle ske genom strafföreläggande. Den nya påföljden innebär däremot inte hinder
mol alt ett mäl avgörs i den tilltalades ulevaro enligt 46 kap. 15 §
rättegångsbalken. Detta kan ske även när talan förs om förverkande. En
förutsättning är dock atl utredningen i målet är tillfredsställande. Som ett
exempel på att målet kan avgöras i den tilltalades frånvaro kan nämnas atl
bevisning fmns i form av ett fotografi som tagits från kustbevakningens
flygplan och som tydligt utvisar pågående Irälfiske samt fartygels identitet. I
ett sådant fall kan enligl 36 § FL det belopp som skall förverkas bestämmas lill
vad som är skäligt med hänsyn till omsländighelerna.

Ett bötesstraff
skall tillsammans med ett förverkande utgöra en lämpligt avvägd påföljd. Det
finns en stor spännvidd i straffskalan. Delta beror bl. a. på alt bestämmelsema
omfattar både uppsätliga överträdelser och sådana som begås av oaktsamhet. Den slora
skillnaden mellan lägsia och högsla bötesbelopp innebär dock alt tUlämpningssvårigheler
kan förekomma innan en fast praxis utvecklats. Som tidigare har nämnts är ett
av de främsta syftena med de nya reglerna att de sanktioner som bestäms av
svenska domstolar skall bli lika kännbara som sanktioner som beslutats av
utländska myndigheter. Den kortfattade redogörelsen för norsk praxis i avsnitt
2.4 i promemorian ger en antydan om storleken av utländska sanktioner. Om
närmare uppgifter om utländsk rättspraxis skulle kunna tjäna som vägledning för
bedömningen i ett enskilt mål, bör åklagaren införskaffa erforderliga
upplysningar.

36 §

Fångst som
nägon har erhåUil genom annat broll enligl denna lag än överträdelser av 33 a,
33 b eller 33 d§ och som ej enligt 37 § sjätte stycket behållits av fiskerättshavaren
skall förklaras förverkad, om del inte är uppenbart oskäligt.

Fiskeredskap,
som har använts som hjälpmedel vid annat brott enligl denna lag än överträdelse
av 33 a § första stycket eller 33 b § skaU förklaras förverkat, om del inle är
oskäligt. Vad som nu har sagts skall tillämpas även på förankringsanordning
eller annal föremål som använts vid överträdelse av 33 a § andra stycket.

Första och andra styckena skaU, i de fall som särskill
anges i föreskrift meddelad med stöd av 33 f§, tUlämpas även i fråga om fångst
som erhållits genom brott mot sålunda meddelad föreskrift samt i fråga om
fiskeredskap som använts som hjälpmedel vid sådant brott.

I stället för fångsten eller redskapet kan dess värde helt
eller delvis förklaras förverkat. Kan bevisning om värdet inte aUs eller endast
med svårighet föras, får värdel uppskattas till ett belopp som är skäligt med
hänsyn till omständigheterna.

Denna paragraf innehåller bestämmelser om förverkande.
Första och Iredje styckena är i sak oförändrade.

Enligt den nya bestämmelsen i andra stycket skall
förverkande av redskap ske, om det inte är oskäligt. Detta innebär atl
förverkande får ske.

Prop. 1983/84:159 27

inle
bara som hittills när det är påkallat lill förebyggande av brott eller annars
särskilda skäl föreligger, utan också när del är motiverat som komplement tiU
en brottspåföljd för atl den ekonomiska sanktionen vid en överträdelse skall
bli mera kännbar. Uttrycket fiskeredskap har samma innebörd som enligt gällande
rätt. Detta innebär att fartyg som har använts vid en överträdelse inte heller
i fortsättningen skall kunna förverkas.

Genom atl förverkande inte
skall ske om det är oskäligt finns det utrymme för en skälighetsprövning i del
enskilda fallet. Härvid skall iakttas atl den totala sanktionen blir lämpligt
avvägd med hänsyn till överträdelsen. Detta kan leda till att ett redskapsförverkande
kan framstå som oskäligt tillsammans med förverkande av fångst och ett
bötesstraff t. ex. när överträdelsen har skett av oaktsamhet. Om del är
oskäligt att förverka redskapet kan enligt fjärde stycket värdet eller del
därav förklaras förverkat.

Del
nuvarande fjärde stycket i paragrafen har med viss ändring tagils in som ett
andra stycke i den nya 36b §.

Det
sista stycket i paragrafen har ändrats i två avseenden. Dels anges uttryckligt
att ett värdeförverkande kan vara partiellt, dels har en särskild bevisregel
angående värdeförverkande införts. Bevisregeln i fjärde stycket vid
värdeförverkande har kommenterats i avsnitt 2.3.2 i den allmänna motiveringen.

Böter kan endast ådömas
den eller dem som är gärningsmän. Förverkande kan däremoi komma att ske också
hos någon som inle har straff-rättsligt ansvar. Uttalanden om hur förverkande
skall fördelas mellan flera gjordes i prop. 1968:79 s. 52. Dessa ultalanden -
som innebär alt förverkande i princip inle skall åläggas flera solidariskt -
bör äga motsvarande tillämpning på nu aktuellt område. Ett tillägg bör dock
göras för det fallet atl det är aktuellt att både döma ut normerade böter och
besluta om värdeförverkande. I en sådan situation torde värdeförverkandet i
praktiken ofta åläggas någon som inte bär straffrältsligt ansvar, t. ex. en
juridisk person (jfr 36 kap. 4 § brottsbalken).

36
a §

Har
någon i slrid mot föreskrift som meddelats med stöd av 33 f§ till riket infört
eller försökt införa fisk eller inom riket saluhållil, utbjudit, såll eller i återförsäljningssyfle
köpt fisk som inte håller föreskrivet minimimått, skall fisken förklaras
förverkad om det inle är uppenbart oskäligt. I sädana fall fär bestämmelserna i
36 § fjärde stycket och 36 b § första och andra styckena Ullämpas.

Paragrafen
har endast ändrals redaktionellt.

36
b §

Skall
förverkande enligt 36 § ske av fångst, som påträffas ombord på ett fiskefartyg
som använts tUl fisket, får hela fångsten förverkas, om det inte kan utredas
hur stor del av fångsten som har lagits olagligt eller olovligt.

Påträffas
i annal fall i ett parti fisk sådan fisk som enligt föreskrift

Prop. 1983/84:159 28

meddelad
med stöd av 33 f § skall förklaras förverkad på den gmnd att den fångats under
otilläten tid eller inle håller föreskrivet minimimått, skall hela partiet
förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt.

Bestämmelserna
i 36 § Qärde stycket får tillämpas även i de fall som anges i första och andra
styckena.

Paragrafen
är ny.

Om
övriga fömtsättningar för förverkande föreligger får enligl första stycket all
fångst som påträffas ombord på ett fiskefartyg förklaras förverkad, om del
inte kan utredas hur stor del av fångsten som har tagits olovligt eller
olagligt. För sådana fall skall alltså en omvänd bevisbörda tillämpas.
Uttrycket fiskefartyg har här en någol vidare belydelse än i 35c§. Med fiskefartyg
avses i förevarande paragraf varje fartyg som använts lill fisket, alltså även
fartyg som använts till alt ta hand om fångsten.

I 36§ fjärde stycket finns
f n. bestämmelser om förverkande i vissa fall av fisk som inte frånsorlerals
från fisk som fångats under otUlålen tid eller inte håller föreskrivet
minimimått. Dessa bestämmelser, som har ett samband med bevisregeln i första
stycket, har lagils in som ett andra stycke i förevarande paragraf Enligt den
nuvarande lydelsen av 36 § Qärde stycket ges en innehavare av ett parti fisk möjlighel
atl på egen bekostnad sortera bort den övriga fisken - dvs. sådana sorters fisk
som varken fångats pä olovlig tid eller underskridil föreskrivet minimimått. En
uttrycklig bestämmelse, utöver den nuvarande oskälighetsregeln som bör finnas
kvar, om detta är enligt min mening inte nödvändig. Om innehavaren av ett parti
fisk ombesörjt sortering genom en trovärdig person, lorde det nämligen i de flesla
fallen vara uppenbart oskäligt att förverka hela fiskpartiet.

36 c
§

I mäl
om förverkande enligt denna lag är befälhavaren på ell fiskefartyg som använts
vid brott mot lagen eller mol föreskrifter som meddelats med stöd av denna
behörig atl föra lalan på ägarens vägnar i fråga om egendom som ägs av någon
annan än befälhavaren.

Paragrafen
är ny.

Enligl
paragrafen är befälhavaren pä ett fiskefartyg som använts vid överträdelse av
FL eOer föreskrift som meddelats med slöd av FL behörig alt uppträda i ägarens
ställe i mål om förverkande. Bestämmelsen är tillämplig här den egendom, fångst
eller fiskeredskap, som är föremål för yrkande om förverkande hell eller delvis
ägs av nägon annan än befälhavaren. Denne fär då ta emol stämning och föra lalan
på ägarens vägnar. Befälhavaren är även behörig att överklaga.

37 §

Ertappas
nägon pä bar gärning, då han bryter mot denna lag, eller anträffas redskap, som
använts vid sådanl brott, utsatt i vattnet, får fångst och redskap samt
fiskefartyg eller annal, som kan anlas ha betydelse för utredning om brottet
eller bli föremål för förverkande, tas i beslag.

Prop.
1983/84:159 29

För
att kontrollera efterlevnaden av denna lag och föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen får undersökning ske av fisk, fiskeredskap, fisksump eller
fiskefartyg som använts vid fisket.

Befogenheterna enligt
första och andra styckena tillkommer därtill behörig tjänsteman vid
tullverkets kustbevakning och särskill förordnad fiske-dllsynsman.

Då
fisket kränker enskild fiskerätt, tiUkommer befogenheten enligt första stycket
även vederbörande rättsägare eller den som handlar på hans uppdrag.

Överträdelser
av fiskeförfaltningar skall skyndsamt anmälas till polis-eUer
åklagarmyndigheten. Därvid skall anges om egendom tagits i beslag enligt första
stycket eller om ett ingripande enligt andra stycket har gjorts. Gäller en
sådan anmälan beslag, skall den som lar emot anmälan förfara som om han själv
gjort beslaget.

Fångst, som tagits i
beslag av innehavaren av enskild fiskerätt eller den som handlar på hans
uppdrag, får dock, om det för beslaget inte finns någon annan grund än som
föreskrivs i denna lag, utan anmälan behållas av fiskerättshavaren.

I
denna paragraf behandlas frågor som gäller tillsynen av efterlevnaden av fiskelagstiflningen.

I första stycket anges de
förutsättningar för beslag som gäUer för den som utövar fisketillsyn enligt FL.
Polisens befogenheter att ta egendom i beslag framgår av rättegångsbalken. TiU
skillnad mol tidigare kan beslag göras också i fråga om egendom som kan antas
bli föremål för förverkande. I sammanhanget kan anmärkas att 44-46 §§ fiskeriförordningen
innehåller bestämmelser om förfarandet när fisk som tagits i beslag bör
förklaras förverkad.

Som en fömlsättning för
beslag krävs att någon ertappas på bar gärning, då han bryter mot FL, vilket
innebär alt beslag skall ske i omedelbart samband med anträffandet. Detta
villkor är uppfyllt även om det som skaU tas i beslag just hunnil föras över fiskerätlsgränsen
in på annans vatten (se SOU 1947:47 s. 300). Befogenheterna enligt 1982 års lag
får utövas endast i omedelbar anslutning till den gärning som föranleder
åtgärden. Syftet är alt befogenheterna inte får utnyttjas i de fall dä det är
naturligt att polisen agerar. Begreppet i omedelbar anslulning till gärningen
skulle kunna leda tanken till all kustbevakningen måste befinna sig på den plals
där gärningen begåtts och vara i stånd att ingripa omedelbart. De speciella
förhållanden som råder främst ute till havs visar emellertid ofta en annan
verklighet. Situationen kan vara den atl kustbevakningen under övervakning som bedrivs
från flygplan uppmärksammas på en överträdelse av fiskebestämmelserna.
Rapportering härom sker regelmässigt till närmaste kuslbevak-ningsfartyg. Delta
torde ofta inte kunna vara pä platsen förtän några timmar efter det att
gärningen begicks. Föredragande departementschefen anförde i propositionen liH
1982 års lag (se prop. 1981/82:114 s. 20) atl även i sådana fall äger ett
ingripande, som sker då fartyget anländer lill platsen, mm i omedelbar
anslutning till gärningen. Kustbevakningen har således

Prop.
1983/84:159 30

också
här befogenhet att ingripa. Av vad jag nu anfört framgår atl uttrycket pä bar
gärning i första stycket har samma betydelse som "i omedelbar anslutning"
i 1982 års lag.

Beslag
kan enligt första stycket ske i fråga om fångst och redskap samt fiskefartyg
eller annat, som kan antas ha betydelse för utredning om brottet eller bli
föremål för förverkande. Fiskefartyg och annan egendom, som inte kan bli
föremål för förverkande, får då las i beslag endast om det kan antas ha
betydelse för utredningen.

I andra stycket anges de
övriga särskilda befogenheter som en myndighet har i samband med fisketillsyn.
För att kontrollera efterlevnaden av FL och föreskrifter som har meddelats med
stöd av FL, får undersökning ske av fisk, fiskeredskap, fisksump eller
fiskefartyg. Tillsynen avser alltså bestämmelserna dels i FL, dels i fiskeriförordningen
och andra föreskrifter som har meddelats med stöd av FL. Dessa befogenheter
finns f.n. i 1955 års instruktion för fisketiUsynsman, som kan upphävas.
Jämfört med in-stmklionen har den ändringen gjorts i sak atl undersökning får
ske ocksä av ett fiskefartyg. Vidare får undersökning ske ulan atl del behöver
föreligga misstanke om lagöverträdelse. Undersökningen får sträckas sä långt som
behövs för alt konstatera om en överträdelse har skell eller inte. Befogenheten
omfattar dock inte tillträde till ett låst utrymme ulöver vad som följer av 2§
lagen (1982:395) om tullverkets medverkan vid polisiär övervakning. Uttrycket
fiskefartyg har här samma innebörd som i 36b §. I 1955 års instruktion stadgas ocksä
alt ullagda fisksumpar och fiskeredskap får las upp ur vattnet vid en
undersökning. Detta får i förekommande faU anses ingå i befogenheten alt göra
en sådan undersökning som sägs i paragrafen. Även beslämmelsen i instruktionen
att slörsla möjliga aktsamhel skall iakttas vid en undersökning, så alt
egendom inte onödigtvis skadas fär anses gälla utan atl detta direkl anges i
lagtexten. Någon ändring i förhållande lill vad som nu gäller är alltså inte
avsedd.

Enligt
Iredje stycket tUlkommer befogenheterna att göra beslag och undersökning
därtill behörig kuslbevakningsljänsteman, särskilt förordnad fisketiUsynsman
och, där en överträdelse kränker enskild fiskerätt, vederbörande
fiskerättsägare eller hans folk. Med behörig kuslbevakningsljänsteman avses
sådan befattningshavare som omnämns i 6§ lagen om tullverkels medverkan vid
polisiär övervakning. I 37 a § finns särskilda regler om förordnande av fisketiUsynsman.

Enligl
Qärde stycket får vederbörande rättsägare eller den som handlar på hans uppdrag
ta egendom i beslag då fisket kränker enskild fiskerätt. Detta överensstämmer i
sak med vad som redan gäller.

I
femte stycket sägs att anmälan skaU göras skyndsaml Ull vederbörande polis-
eller åklagarmyndighet när beslag eller undersökning gjorts. Della moisvarar
vad som nu gäller enligl paragrafens andra stycke och 1955 års instruktion.

Sista
stycket om rätt för en fiskerättshavare alt i vissa fall behålla fångsten
motsvarar vad som redan gäller.

Prop. 1983/84:159 31

37 a §

För
tillsyn över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter, som har meddelats med
stöd av lagen, får regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer utse
särskilda fisketiUsynsman.

En fisketiUsynsman får förordnas att ta egendom i beslag
och att ulföra sädana undersökningar som avses i 37 § andra stycket.

39 §

Finnes
uppenbart att fiskeredskap utsatts eller anordning vidtagits i slrid med vad
som gäller om fiskådra, och följer ej rättelse genast efter det lUlsägelse
skett, får pä ansökan av den som lider skada kronofogdemyndigheten i orten,
sedan myndigheten med trovärdig person hållit syn på stället, meddela nödig
handräckning på den tredskandes bekostnad. Kostnaden får tas ut med
tillämpning av vad i utsökningsbalken sägs om uttagande av förtättningskostnader.

Delsamma skaU gälla, om någon begagnar av länsstyrelsen
fastställt märke för redskap eller notvarp på sätt som är ägnat att obehörigen
avhälla annan frän att fiska.

Berörs aUmänt fiskeriintresse, fär även allmän åklagare,
statens fiskeri-Qänsteman eller en särskilt förordnad fisketiUsynsman göra
ansökan om handräckning.

Enligt 37 a §, som är ny, fär regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer utse särskilda fisketiUsynsman. Den
myndighet som förordnar en fisketiUsynsman kan ocksä ge denne befogenhet att la
egendom i beslag saml att utföra sädana undersökningar som avses i 37 § andra
stycket i omedelbar anslutning tiU en gärning som påkallar en sådan åtgärd.
Därvid skaU i varje särskilt fall bestämmas vilka befogenheter tillsynsmannen
skall ha.

Det bör ankomma pä regeringen att meddela närmare
föreskrifter om hur fisketiUsynsman skall utses och om vilka uppgifter de skaU
ha.

I 39§ har i tredje siyckei endasl en följdändring lill 37
a § gjorts.

41 §

Länsstyrelsens beslut i sädana ärenden som avses i 24, 28
eller 29 § får överklagas hos kammartälten genom besvär.

Fiskenämndens beslut i sådanl ärende som avses i 30 § får
överklagas hos fiskeristyrelsen genom besvär. Fiskeristyrelsens beslut fär
överklagas hos regeringen genom besvär.

Vederbörande fiskeriinlendent är på grund av sin
befattning behörig att föra talan i ärende som avses i första eller andra
stycket.

Då ett beslut som en myndighet meddelar enligt denna lag
angår så många alt en avskrift av beslutet inte lämpligen kan tillställas var
och en av dem, skaU delgivning ske enligt 17 § delgivningslagen (1970:428).

Beslut, som avses i 28 och 29§§, skall gälla utan hinder
av att del har överklagats, om inte annal förordnas. Om det finns särskilda
skäl, får fiskenämnden förordna alt även sådant beslut, som avses i 30§, skall
gälla med omedelbar verkan.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av
förvaltningsmyndighets beslut i de fall då riksdagen direkt i FL överlåtit åt
en myndig-

Prop. 1983/84:159 32

hel
atl besluta i särskilt fall. Bestämmelser om överklagande av förvaltningsmyndighets
beslut med stöd av regeringens bemyndigande finns i 47 § fiskeriförordningen.

Första
och andra styckena är oförändrade utom såvitt gäller besvärstiden. I fråga om
besvärstiden gäller i slället för de nuvarande två månaderna bestämmelserna i
12 § andra stycket första meningen förvaltningslagen, dvs. tre veckor från den
dag klaganden fält del av beslutet.

Det
nuvarande tredje stycket skaU av skäl som anförts i den aUmänna motiveringen
(se avsnitt 2.4.3) upphöra att gälla.

Beslämmelserna
i tredje-femte styckena motsvarar med ett undanlag vad som gäUer f n. enligt Qärde-sjätte
styckena. Den ändring som har gjorts gäller sista stycket. I bestämmelsen all
vissa beslut skall gälla utan hinder av alt de har överklagats hänvisas f. n.
även till beslut som avses i 22 §. Nämnda paragraf innehåller emellertid inget
direkt bemyndigande för en förvallningsmyndighel all meddela beslut.
Hänvisningen har därför stmkils. Beträffande beslut som avses i 22 § gäller i
stället enligl 48 § fiskeriförordningen att myndigheten får förordna alt beslut
skall gälla utan hinder av att det har överklagats.

5
Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslaget till lag om ändring i
lagen (1950: 596) om rätt till fiske.

6
Beslut

Regeringen
beslutar i enlighel med föredragandens hemslällan.

Prop.
1983/84:159 33

BUaga 1

m

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

SKÄRPTA SANKTIONER VID BROTT MOT FISKELAGSTIFTNINGEN

Ds Jo 1983: 16

3 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 159

Prop. 1983/84:159 34

INNEHALL

sid.

1
Inledning

2
G ä llande
ordning

2.1 Ansvarsbest ä mmelser

2.2 S ä rskild
r ä ttsverkan

2.3
Fisketillsyn

2.4
N å got om fijrh å llandena i de andra nordiska l ä nderna

3 Ö verv ä ganden

3.1 Utg å ngspunkter

3.2 B ö tesstraffet

3.3 S ä rskild r ä ttsverkan

3.4 Fiske ti 11 synen

4 Speci al motiv er ing

5 F ö rfattningsf ö rslag

Bilaga

Uppgifter
r ö rande v ä rde av tr å l fiskeredskap och dygnsfSngster

Prop.
1983/84:159 35

1
INLEDNING

Den
fisker ä ttsliga lagstiftningen har en internationell
anknytning. .Kuststater, d ä ribland Sverige, g ö r
anspr å k p å
allt st ö rre
vattenomr å den f ö r det egna yrkesfisket. Samtidigt blir det vanligt
med ö msesidiga avtal som ger fiskare fr å n ett
land tillf ä lle att fiska p å
ett annat lands fiskevatten. Ett uppm ä rksammat inslag i
utvecklingen under de senaste å ren har varit att antalet ö vertr ä delser
av fiskelagstiftningen ö kat. Detta g ä ller s ä rskilt
olovligt fiske i den svenska fiskezonen, som omfattar vissa havsomr å den
utanf ö r Sveriges sj ö territorium. Sedan
zonen å r 1978 utvidgades i Ö stersj ö n
har den svenska kustbevakningen observerat drygt 9 000 utl ä ndska
fiskefartyg i zonen. Kustbevakningen har kunnat preja och kontrollera ungef ä r
700 fartyg. Av dessa har 300 konstaterats fiska utan erforderligt tillst å nd.
Bara under det senaste å ret har 140 s å dana fall f ö rekommit.
Ä ven olaga tr å l fiske fr å n
svenska fiskefartyg f ö rekommer i betydande omfattning.

Det
har i allm ä nhet g å tt att beivra de ö vertr ä delser
som har f ö rekommit. I ett flertal fall har dock bef ä lhavaren
v ä grat att lyda order av kustbevakningen att g å
in till svensk hamn f ö r n ä rmare utredning. Detta har lett till att m ö jligheterna
till ingripanden mot ö vertr ä delser i flera sammanhang angetts vara otillr ä ckliga.
Vid flera tillf ä llen har krav framf ö rts
- i riksdagen, fr å n fiskarna och deras organisationer samt fr å n
myndigheter som ä r verksamma p å fiskets omr å de
- om str ä ngare och effektivare sanktioner vid allvarliga ö vertr ä delser
av den fisker ä ttsliga lagstiftningen.

Jordbruksministern
har i riksdagen uttalat att tillsyn, sanktioner och faktiska ingripanden s å l å ngt
som m ö jligt b ö r vara likartade mellan de l ä nder
som fiskar i varandras fiskezoner. De stora skillnader som idag finns i de olika
l ä ndernas sanktionssystem upplevs som en or ä ttvisa
bland svenska yrkesfiskare. Enligt jordbruksministern ä r
det motiverat att sk ä rpa s å v ä l de svenska straffbest ä mmelserna
som till ä mp-

Prop.
1983/84:159 36

ningen
av desamma. Vidare b ö r en samordning av best ä mmelserna
mellan de olika nordiska l ä nderna efterstr ä vas.

J ä mf ö rt
med utl ä ndska sanktionssystem leder de svenska reglerna om
dagsb ö ter i allm ä nhet till i
sammanhanget obetydliga p å f ö ljder. Sverige har tagit initiativ till nordiska ö verl ä ggningar
f ö r att samordna sanktionsreglerna p å
fiskets omr å de. S å dana ö verl ä ggningar har dock inte kommit till st å nd.
F ö r att uppr ä tth å lla
respekten f ö r den fisker ä ttsliga
lagstiftningen beh ö vs i detta l ä ge att
sanktionsreglerna sk ä rps s å att de i st ö rsta m ö jliga
utstr ä ckning avh å ller fr å n ö vertr ä delser.
H ä rvid b ö r efterstr ä vas att sanktioner
som beslutas av svenska niyndigheter blir lika k ä nnbara
som de som beslutas av myndigheter i andra nordiska l ä nder.

1 denna
promemoria, som utarbetats inom jordbruksdepartemen

tet, l ä ggs f ö rslag fram om sk ä rpta
sanktioner vid brott mot

fiskelagstiftningen.

2 G Ä LLANDE
ORDNING

2.1
Ansvarsbest ä mmelser

G ä llande
ansvarsbest ä mmelser finns i 34-35 b §§
lagen (1950:596) om r ä tt till fiske, FL. Det ä r blankettstraff-regler
som omfattar ett stort antal brott och f ö rseelser. P å f ö ljd
kan d ö mas ut inte bara vid brott mot FL utan ocks å vid
ö vertr ä delse av fiskerif ö rordningen
(1982:126) och andra f ö reskrifter som meddelats med st ö d
av FL. Straffskalan ä r i allm ä nhet b ö ter
eller f ä ngelse i h ö gst sex m å nader.
Denna straffskala g ä ller bl.a. vid olovligt fiske i svensk fiskezon (34
§ 1 FL) och vid olaga tr å l
fiske (39 § fiskerif ö rordningen). F ö r
vissa andra f ö rseelser ing å r endast b ö ter
i straffskalan.

I
praktiken ä r b ö ter den helt dominerande p å f ö ljden
p å fiskets omr å de. De grundl ä ggande
best ä mmelserna om b ö ter finns i 25 kap.
brottsbalken. B ö ter å d ö ms som huvudregel i

Prop.
1983/84:159 37

dagsb ö ter. Men
om det i en straffskal a har satts ut ett maximibelopp som inte ö verstiger
1 000 kr. skall b ö terna å d ö mas omedelbart i pengar (penningb ö ter). En
s ä rskild form av penningb ö ter ä r normerade b ö ter, dvs. b ö ter som best ä ms efter en s ä rskild ber ä kningsgrund.

B ö tesstraffet
har under de senaste å ren diskuterats i olika sammanhang. Inte minst har
dess effektivitet i samband med brottslighet som beg å tts i n ä ringsverksamhet
ifr å gasatts. I flera sammanhang har man ansett att dagsb ö ter ä r en
otillr ä cklig p å f ö ljd. Samtidigt g å r utvecklingen mot att f ä ngelsestraffet
skall anv ä ndas i allt mindre omfattning. Sannolikt kommer ocks ä b ö tesreglerna
att ä ndras. S å lunda har justitieutskottet beg ä rt att
regeringen pr ö var om penningb ö ter i vissa fall kan anv ä ndas i st ä llet f ö r dagsb ö ter (JuU
1982/83:24). I den motion (375) som f ö ranledde utskottets yttrande f ö respr å kades bl.a.
en vidgad anv ä ndning av penningb ö ter i samband med t.ex. lag ö vertr ä delser till
sj ö ss. Fr å gor som anknyter till b ö tesstraffet
ä r
ocks ä f ö rem å l f ö r utredning i olika sammanhang. S å lunda kan
kommissionen mot ekonomisk brottslighet (Ju 1982:05) - f ö r att
ingripande skall kunna g ö ras ocks å mot juridiska personer - ö verv ä ga inf ö randet
av ett system med f ö retagsbot om ett brott har beg å tts i n ä ringsverksamhet.
Vidare har upplysts att f ä ngelsestraffkommitt é n (Ju 1979:04) ö verv ä ger ett f ö rslag om ä ndring i
25 kap. brottsbalken s å att det skall vara m ö jligt att, om s ä ä r s ä rskilt f ö reskrivet,
utd ö ma h ö gre penningb ö ter ä n vad som f ö ljer av brottsbalkens huvudregel.

Reglerna
om p å f ö ljder i FL kan till ä mpas ä ven p å utl ä ndska medborgare.
Enligt havsr ä ttskonventionen f å r dock en kuststats
lagstiftning inte, utan att s ä rskilda ö verenskommelser tr ä ffats, inneh å lla
regler om f ä ngelsestraff f ö r brott som beg å tts i statens ekonomiska
zon, Havsr ä ttskonventionen har undertecknats av Sverige men
har- inte tr ä tt i kraft d å den ä nnu inte har godk ä nts av riksdagen. I
praktiken b ö r den dock beaktas, ä ven i den svenska
fiskezonen, d å den i v ä sentliga delar f å r anses å terspegla
folkr ä ttslig sedvaner ä tt.

Prop. 1983/84:159 38

2.2
S ä rskild r ä ttsverkan

Enligt
36 § FL skall f å ngst som n å gon har erh å llit genom brott enligt FL f ö rklaras f ö rverkad
om det inte ä r uppenbart obilligt.

Fiskeredskap,
som har anv ä nts som hj ä lpmedel vid brott enligt FL, f å r f ö rklaras f ö rverkat,
om det ä r p å kallat till f ö rebyggande av brott eller annars s ä rskilda
sk ä l f ö religger.

P å tr ä ffas i
ett parti fisk s å dan fisk som skall f ö rklaras f ö rverkad p å grund av
att den f å ngats under otill ä ten tid eller inte h å ller f ö reskrivet
minimim å tt skall hela partiet f ö rklaras f ö rverkat. Detta g ä ller dock inte om innehavaren
av partiet p ä egen bekostnad l å ter en trov ä rdig
person sortera bort den ö vriga fisken eller om f ö rverkande
av hela partiet skulle vara uppenbart obilligt.

I
st ä llet f ö r f å ngsten eller redskapet kan dess v ä rde f ö rklaras
f ö rverkat.

Reglerna
i 36 kap. 3 a -12 §§ brottsbalken om f ö rverkande ä r till ä mpliga ä ven p ä fiskets
omr å de. 36 kap. 3 a § avser det fallet att ekonomiska f ö rdelar
uppkommit i samband med brott som har beg å tts vid ut ö vande av n ä ringsverksamhet. I ett s å dant fall
skall enligt best ä mmelsen, som ä r subsidi ä r i f ö rh å llande till andra f ö rverkanderegler, v ä rdet av
de ekonomiska f ö rdelarna f ö rklaras f ö rverkat. S å dant f ö rverkande skall dock inte ske, om det ä r
obilligt. Vid bed ö mningen av om s å ä r f ö rh ä llandet,
skall bland andra omst ä ndigheter beaktas om det finns anledning att anta
att annan betalningsskyldighet som svarar mot de ekonomiska f ö rdelarna
av brottet kommer att å l ä ggas n ä ringsidkaren eller annars fullg ö ras av
denne. Kan bevisning om vad som skall f ö rklaras f ö rverkat inte alls eller endast med sv å righet f ö ras, f å r v ä rdet uppskattas
till ett belopp som ä r sk ä ligt med h ä nsyn till omst ä ndigheterna. Vidare finns i 36 kap. 4 § regler
om hos

Prop.
1983/84:159 39

vem
f ö rverkande f å r ske. F ö rverkande av egendom eller dess v ä rde till
f ö ljd av brott f å r, om ej annat har f ö reskrivits, ske hos bl.a.

a) g ä rningsmannen eller annan som medverkat till
brottet,

b) den i vars st ä lle g ä rningsmannen eller annan medverkande var,

c) den som genom brottet beretts vinning eller n ä ringsidkare
som avses i 3 a § .

Tillh ö rde
egendomen vid brottet ej n å gon av dem som anges i a-c, f å r den ej
f ö rklaras f ö rverkad. S ä rskild r ä tt till egendom som f ö rklaras f ö rverkad
best å r, om ej ä ven den s ä rskilda r ä tten f ö rklaras f ö rverkad.

2.3
Fisketillsyn

1973
å rs
fiskevattensutredning l ä mnade i sitt bet ä nkande (SOU 1978:75) Fiska p å fritid f ö rslag i
fr å ga om organisationen av och befogenheterna f ö r de
myndigheter som har ansvaret f ö r fisketillsynen. Med h ä nsyn
till d å p å g å ende beredning av f ö rslag i sj öö vervakningskommitt é ns bet ä nkande
(Ds H 1980:01) Samordning av ö vervakningen och r ä ddningstj ä nsten
till sj ö ss togs i prop. 1980/81:153 om å tg ä rder f ö r att fr ä mja
fritidsfisket m.m. inte st ä llning till fiskevattensutredningens f ö rslag.

Ett
flertal myndigheter ä r p ä olika s ä tt engagerade i fisketillsynen. Det ä r
polisen, tullverkets kustbevakning, marinen, s ä rskilt f ö rordnade fisketiUsynsman
samt bef ä lhavarna p å vissa statliga fartyg. En utf ö rlig
redog ö relse f ö r organisationen av fisketillsynen finns i
fiskevattensutredningens bet ä nkande.

I
fr å ga om myndigheternas befogenheter kan f ö rst n ä mnas att.
de allm ä nt g ä llande straffprocessuella best ä nmelserna
i 19-28

Prop. 1983/84:159 40

kap.
r ä tteg å ngsbalken i princip ä r till ä mpliga
ocks å p å fiskets omr å de. Med h ä nsyn till att straffskalan enligt FL ä r begr ä nsad till
f ä ngelse i sex m å nader f ö rekommer dock v ä sentliga inskr ä nkningar
i m ö jligheterna till tv å ngsingripanden i form av anh å llande
och h ä ktning. Befogenheterna enligt r ä tteg å ngsbalken tillkommer polis, å klagare
och domstol.

F ö rutom
reglerna i r ä tteg å ngsbalken finns numera, som ett resultat av sj öö vervakningskommitt é ns bet ä nkande,
en s ä rskild lag (1982:395) om tullverkets medverkan vid polisi ä r ö vervakning.
Enligt denna lag har kustbevakningstj ä nsteman f ö ljande befogenheter om anledning f ö rekommer
att brott har f ö r ö vats mot f ö rfattningar som g ä ller fiske:

1.
H ä lla f ö rh ö r och
vidta annan å tg ä rd med st ö d av 23 kap. 3 § 4 st. r ä tteg å ngsbalken.

2.
Ta med n å gon till
f ö rh ö r med st ö d av 23 kap. 8 § r ä tteg å ngsbalken.

3.
Gripa n å gon med
st ö d av 24 kap. 7 § 1 st. r ä tteg å ngsbalken.

4.
F ö reta husrannsakan med st ö d av 28
kap; 5 § r ä tteg å ngsbalken om å tg ä rden har till syfte att efters ö ka den
som skall gripas eller att verkst ä lla beslag.

Om
det uppenbart beh ö vs f ö r att dessa befogenheter skall kunna ut ö vas f å r
kustbevakningstj ä nsteman stoppa och visitera fartyg eller inbringa
det till svensk hamn. Detta f å r dock endast ske i omedelbar anslutning till den g ä rning som
f ö ranleder å tg ä rden (jfr prop. 1981/82:114 s. 20).

Som
n ä mnts tidigare ä r straffskalan f ö r ö vertr ä delser av
den fisker ä ttsliga lagstiftningen b ö ter eller
f ä ngelse i h ö gst sex m å nader. Gripande enligt 24 kap. 7 § f ö rsta
stycket f å r ske om det f ö religger sk ä l till anh å llande men å klagarens beslut inte kan avvaktas utan fara. N ä r det g ä ller
brott f ö r

Prop.
1983/84:159 41

vilket
inte ä r stadgat f ä ngelse i ett å r eller d ä r ö ver ä r dock reglerna om anh å llande i
praktiken till ä mpliga endast i fr å ga om den som inte har
stadigt hemvist och som kan befaras avvika eller i fr å ga om
personer som undandrar sig att l ä mna uppgifter om sig (jfr 24 kap. 1, 2, 5 och 7 §§ r ä tteg å ngsbalken
samt prop. 1981/82:114 s. 26). Som framg å r av vad som s ä gs nedan om 37 § FL finns vidare den begr ä nsningen
att en kustbevakningstj ä nsteman inte heller efter inf ö randet av
1982 å rs lag har befogenhet att ta i beslag egendom som kan antas bli f ö rem å l f ö r f ö rverkande
om ett beslag inte ocks å ä r av betydelse f ö r utredningen.

Om
en kustbevakningstj ä nsteman, som skall verkst ä lla tj ä nste å tg ä rd, m ö ts eller
angrips med v å ld eller hot om v å ld, f å r han
enligt 24 kap. 2 § brottsbalken bruka det v å ld som
med h ä nsyn till omst ä ndigheterna kan anses f ö rsvarligt.
Detta g ä ller bl.a. vid husrannsakan eller beslag eller annat omh ä ndertagande
av egendom. N ä r v å ld m å ste anv ä ndas g ä ller 16 § 1-3 styckena polisinstruktionen (1972:511). Detta
framg å r av f ö rordningen (1983:124) om tullverkets medverkan vid
polisi ä r ö vervakning i vilken ocks å s ä gs att
general tull styrel sen meddelar ytterligare f ö reskrifter som beh ö vs f ö r verkst ä lligheten
av lagen och f ö rordningen.

Vidare
finns i den fisker ä ttsliga lagstiftningen s ä rskilda best ä mmelser
om befogenheterna f ö r de myndigheter som ut ö var fisketillsynen.

Om
n å gon antr ä ffas p ä bar g ä rning n ä r han bryter mot FL eller om redskap antr ä ffas som
anv ä nts vid s å dant brott och redskapet ä r utsatt
i vattnet f å r enligt 37 § FL fisketillsynsman som f ö rordnats
av l ä nsstyrelsen eller fiskeristyrelsen, bef ä lhavare p å statens
fartyg, vilket blivit uts ä nt f ö r att ö vervaka ordningen p ä fiskeplats, samt
befattningshavare vid tullverkets kustbevakning beslagta f å ngsten
och redskapen ä vensom b å t eller annat som kan antas ha betydelse f ö r utredningen
av brottet. Ä ven 43 § fiskerif ö rordningen inneh å ller best ä mmelser
om beslag.

Prop.
1983/84:159 42

Enligt
instruktionen (1955:274) f ö r fisketiUsynsman g ä ller
f ö ljande. Den som av fiskeristyrelsen eller l ä nsstyrelsen
f ö rordnats att vara fisketillsynsman å ligger
att, inom det omr å de f ö rordnandet avser, ö va
tillsyn ö ver efterlevnaden av fiskerif ö rordningen
och enligt f ö rordningen meddelade f ö reskrifter
ä vensom ö vriga av regeringen eller underordnad myndighet
meddelade best ä mmelser om fiskets v å rd
och bedrivande. En fisketillsynsman f ä r vidare ö vervaka
efterlevnaden av FL och ä r skyldig att ingripa mot s å dana
ö vertr ä delser som kr ä nker statens fisker ä tt
eller sker i vatten d ä r s.k. frifiske f å r
bedrivas. Fisketillsynsman har befogenhet att unders ö ka
fisk som har f å ngats olovligen, samt har d ä rj ä mte
befogenhet att unders ö ka fiskeredskap och fisksump. Han har r ä tt
att ur vattnet ta upp utlagda fiskeredskap. Fisketillsynsman skall snarast anm ä la
ö vertr ä delser till polis- eller å klagarmyndighet.
FL ger honom ä ven befogenhet att i vissa fall beg ä ra
handr ä ckning.

Enligt
en s ä rskild kung ö relse (1955:275) har
kustbevakningens tj ä nstem ä n saimia befogenheter som fisketillsynsm ä nnen.

Ytterligare
best ä mmelser om kontroll och inspektion finns dels i 8
kap. 18-22 §§ fiskeristyrelsens kung ö relse
(FIFS 1983:8) med vissa best ä mmelser om fisket i Ö stersj ö n m.m.,
dels i 9 kap. fiskeristyrelsens kung ö relse (FIFS 1983:9)
med vissa best ä mmelser om fisket i Kattegatt och Skagerack m.m. Enligt
dessa best ä mmelser g ä ller bl.a. att bef ä lhavare
p å utl ä ndskt fiskefartyg med tillst å nd
att fiska i svensk fiskezon ä r skyldig att mottaga inspektionspersonal ombord
och l å ta s å dan personal medf ö lja
under fiske i den svenska fiskezonen. Vid inspektion ä r
bef ä lhavaren skyldig att ge allt n ö dv ä ndigt
bist å nd. Ö vertr ä delse av dessa regler kan enligt kung ö relserna
bestraffas med b ö ter. N å gra motsvarande regler avseende den som fiskar utan
tillst å nd i den svenska fiskezonen finns inte.

Dessutom
finns tillsynsregler i kung ö relsen (1933:282) med vissa best ä mmelser
r ö rande fiskerif ö rh å llandena
i de till

Prop.
1983/84:159 43

Sverige
och Danmark gr ä nsande farvattnen. Dock f ö ljer inte
av denna kung ö relse n å gra ytterligare befogenheter ut ö ver dem
som redan tidigare har n ä mnts.

I
sammanhanget b ö r ocks ä n ä mnas att 11 och 12 §§ sj ö trafikkung ö relsen (1962:267)
inneh å ller straffsanktionerade regler om prejning och vi si tering av fartyg
p ä svenskt territorialvatten .

En
fr å ga som har diskuterats i olika sammanhang ä r i vilken
omfattning best ä mmelserna om tillsyn ä r till ä mpliga
betr ä ffande utl ä ndska fartyg i den svenska fiskezonen. Enligt 1 § 3 st. FL
ä r
FL och f ö reskrifter som utf ä rdats med st ö d av FL
till ä mpliga i fiskezonen (se prop. 1976/77:118 s. 15). Numera f ö religger
ocks å en fler å rig praxis enligt vilken dom-, stolarna d ö mer
enligt svensk lag f ö r olovligt fiske i den svenska zonen. Ä ven best ä nmelserna
i 1982 å rs lag om tullverkets medverkan vid polisi ä r ö vervakning
ä r
till ä mpliga i fiskezonen (prop. 1981/82:114 s. 20, jfr samma prop. s.
10).

2.4
N å got om f ö rh å llandena i de andra nordiska l ä nderna

Allm ä nt

B ö ter
ä r i de nordiska l ä nderna
den vanligaste p å f ö ljden vid ö vertr ä delser
av den fisker ä ttsliga lagstiftningen. F ä ngelsestraff
torde i prakti ken d ö mas ut endast i undantagsfall. Allm ä nna
best ä mmelser om b ö tesstraff finns i
resp. lands strafflag.

I
de nordiska l ä nderna f ö rekommer b ö ter
i tv ä huvudformer', antingen direkt i form av en summa
pengar, penningb ö ter (alminderlige b ö ter
eller bel ö bsb ö ter) eller i form av dagsb ö ter.
De nordiska reglerna om b ö tesstraffets utformning ä r
emellertid inte enhetliga. I norsk strafflagstiftning f ö rekommer
endast penningb ö ter och i finsk lag endast dagsb ö ter.

Prop. 1983/84:159 44

Enligt
dansk och svensk r ä tt kan b ö ter å d ö mas b å de som penningb ö ter och dagsb ö ter. I
Danmark kan dagsb ö ter dock anv ä ndas endast vid domstolsavg ö randen
som avser brott mot straffeloven. Medan det danska dagsbotsstraffet s å lunda har
ett mycket begr ä nsat till ä mpningsomr å de, har man i Finland antagit dagsbotssystemet som
enda b ö tesform.

Dagsbotsstraffet
best å r av tv ä komponenter, antalet dagsb ö ter och dagsbotsbel ö ppet. Det
l ä gsta och h ö gsta antal dagsb ö ter som kan å d ö mas ä r best ä mt i lag.
Antalet dagsb ö ter ä r, fr ä nsett konkurrensfall, i Danmark 1-60 samt i
Finland och Sverige 1-120. Dagsbotens belopp skall enligt b å de dansk,
finsk och svensk r ä tt best ä mmas efter den misst ä nktes ekonomiska f ö rh å llanden vid
tiden f ö r domen. D ä rvid utg å r man fr å n den d ö mdes medelinkomst per dag och beaktar dessutom hans
f ö rm ö genhet och f ö rs ö rjningsskyldighet.

Den
andra allm ä nna b ö tesformen, penningb ö ter, som ä r den
ursprungliga b ö tesformen i Norden, f ö rekommer i samtliga nordiska
l ä nder utom Finland. Penningbotssystemet ä r dock olika utformat i
dansk och norsk r ä tt, å ena sidan, samt i svensk r ä tt å andra
sidan. I Norge, d ä r endast penningb ö ter finns, och i Danmark, d ä r
penningb ö ter ä r den helt dominerande b ö tesformen,
finns inte n å got allm ä nt maximum f ö r penningb ö ter. Minimiregler saknas ocks å med
undantag f ö r enstaka best ä mmelser i norsk special straffr ä ttslig
lagstiftning. Vid best ä imiande av penningbot skall i samtliga l ä nder tas
h ä nsyn till allm ä nna grunder f ö r straffm ä tning. I dansk och norsk lagstiftning f ö reskrivs
dessutom att den tilltalades ekonomiska f ö rh å llanden skall beaktas. P ä vissa
omr å den, n ä mligen n ä r det g ä ller ö vertr ä delser av n ä ringslagstiftningen, tar man i dessa l ä nder h ä nsyn ä ven till
den ekonomiska vinning som uppkommit eller å syftats genom lag ö vertr ä delsen.
B ö ter f ö r trafik ö vertr ä delser och andra ordningsf ö i*-seelser,
dvs. det stora flertalet b ö ter, fastst ä lls t ä mligen schematiskt. I Danmark å l ä ggs b ö ter f ö r s å dana f ö rseelser efter
ett taxesystem. Det har d ä r blivit praxis att fastst ä lla
penningb ö ter efter en l ä gre taxa n ä r det g ä ller lag-

Prop.
1983/84:159 45

ö vertr ä dare med s ä rskilt d å lig
ekonomi, t.ex. studerande, v ä rnpliktiga och pension ä rer.
Vid å l ä ggande av h ö ga b ö tesstraff
beaktas i b å de Danmark och Norge i n ä gon
m å n den tilltalades ekonomiska situation. I Norge g ä ller
detta s ä rskilt om g ä rningen har syftat till
ekonomisk vinning eller annars varit av ekonomisk art.

Inom
vissa omr å den har avgifter fitt ers ä tta
b ö ter f ö r mera frekvent lindrig brottslighet. S å dana
avgifter å l ä ggs genom ett administrativt f ö rfarande.
Denna typ av avgifter har sedan l ä nge f ö rekommit i den danska, finska och norska skattelagsti
ftni ngen.

Betr ä ffande
samtliga l ä nder g ä ller som en huvudregel att andra l ä nders
medborgare f å r fiska yrkesm ä ssigt inom resp.
lands territorialvatten, ekonomiska zon eller fiskezon endast efter s ä rskilt
tillst å nd eller licens.

Norge

N ä r
det g ä ller Norge ä r lov 3 juni 1983 om saltvannsfiske
m.m. av st ö rst intresse.

Kontroll
och till ä mpning

Fiskeri
di rektoratet ä r utsett till central kontrollmyndighet. I sin
verksamhet skall direktoratet ha tillg å ng till fiskefartyg
och kan stoppa s å dana fartyg f ö r unders ö kning.
Den som har bef ä let p ä ett fartyg skall ge direktoratet n ö dv ä ndigt
bist å nd och upplysningar. Direktoratet f å r p å kalla
hj ä lp fr å n polismyndighet.

Kustvakten,
som i Norge ä r den viktigaste fisketillsynsmyndigheten, tillh ö r
i administrativt h ä nseende f ö rsvarsmakten. Fartygen
ä r bestyckade. Kustvaktens befattningshavare har polismans
befogenhet vid tillsyn enligt den norska fiskelagstiftningen. Kustvakten kan ocks ä g ö ra
efterforskning vid misstanke om ö vertr ä delse av best ä nmelserna. I f ö rh å llande

Prop. 1983/84:159 46

till
utl ä ndska fiskefartyg skall emellertid d ä rvid folkr ä ttens
regler iakttas. Kustvakten kan fatta de beslut som beh ö vs f ö r att
uppr ä tth ä lla lugn och ordning p å en fiskeplats.
Kustvakten har befogenhet att stanna och unders ö ka fiskefartyg. Bef ä lhavaren
p ä ett fiskefartyg kan å l ä ggas att ta upp tr å l eller annat redskap. Vid
misstanke om straffbar handling kan å klagarmyndighet eller kustvakten beordra ett misst ä nkt utl ä ndskt
fiskefartyg till norsk hamn. Om det ä r n ö dv ä ndigt kan "prisemannskap" s ä ttas
ombord bl.a. f ö r att f ö ra fartyget i hamn. Polisen eller kustvakten kan
ocks å f ö reta husrannsakan, kroppsvisitation och beslag.
Kustvaktens och polisens befogenheter str ä cker sig ocks å utanf ö r det norska fiskerijurisdiktionsomr å det (dvs.
utanf ö r den ekonomiska zonen) n ä r den f ö rmodade ö vertr ä delsen har ä gt rum innanf ö r detta omr å de och fiskefartyget har kunnat f ö rf ö ljas d ä rifr å n utan
avbrott.

R ä tten kan
p å beg ä ran av å klagarmyndigheten besluta att ett fiskefartyg skall
kvarh å llas som s ä kerhet f ö r b ö ter som kan utd ö mas. I st ä llet kan
dock annan tillfredsst ä llande s ä kerhet f å st ä llas. Ett fartyg kan h å llas kvar
ä ven
om ä garen ä r n å gon annan ä n den som ä r misst ä nkt f ö r brott.

Straff
och s ä rskild r ä ttsverkan

Den
som med upps å t eller av oaktsamhet ö vertr ä der
reglerna kan d ö mas till b ö ter. Har den skyldige tidigare d ö mts f ö r brott
mot lagen eller f ö religger andra f ö rsv å rande
omst ä ndigheter kan d ö mas till f ä ngelse sex m å nader antingen s ä rskilt eller gemensamt med
ett b ö tesstraff. Med b ö ter eller f ä ngelse i h ö gst sex m å nader eller b å da delar straffas den som underl å ter att f ö lja
kustvaktens order eller l ä mnar felaktiga upplysningar m.m. till kustvakten.
Vid ö vertr ä delser som f ö retagits fr å n utl ä ndska fartyg i omr å det mellan 4 och 200 nautiska
mil utanf ö r baslinjerna f å r dock f ä ngelsestraff
inte utd ö mas.

N ä r olovligt
fiske ut ö vas kan ju redaren uppb ä ra en
betydande

Prop.
1983/84:159 47

vinst.
Man kan d ä rf ö r v ä nta sig att han inte ä r s å noga med
att se till att bef ä lhavare och manskap i allt f ö ljer
givna best ä mmelser. Enligt lagen kan d ä rf ö r
uppdragsgivaren, dvs. redaren, å l ä ggas straffr ä ttsligt ansvar. Detta g ä ller ocks å om
uppdragsgivaren ä r en juridisk person. F ö r att
uppn å en snabb handl ä ggning kan bef ä lhavaren p å ett fartyg godk ä nna ett b ö tesf ö rel ä ggande p ä redarens
v ä gnar. Vidare kan bef ä lhavaren f ö ra talan p ä redarens v ä gnar. Redaren har det prim ä ra
straffr ä ttsliga ansvaret.

Vid
ö vertr ä delse av
lagstiftningen kan f ö rverkande ske av fartyg som anv ä nts vid ö vertr ä delsen
samt av hj ä lpmedel, f å ngst och redskap som finns ombord, oavsett vem som ä r ä gare. I
st ä llet f ö r egendom kan f ö rverkande ske av dess v ä rde hos
den skyldige eller hos den p ä vars v ä gnar han har handlat eller hos ä garen. N ä r lovlig
och olovlig f å ngst har blandats, skall hela f å ngsten
kunna f ö rverkas. Regeln om f ö rverkande av fiskefartyg skall ses mot bakgrund av
en str ä van att g ö ra reglerna om fiskeri kontroll i den ekonomiska zonen
mer effektiva.

N å got om
norsk r ä ttspraxis

Fr å n svenska
yrkesfiskare har man pekat p ä de str ä nga p å f ö ljder som d ö ms ut av norska myndigheter vid ö vertr ä delser av
fi skelagsti ftni ngen.

Arten
av ö vertr ä delser och p å f ö ljder kan illustreras med f ö ljande
exempel fr å n å r 1982 p å f ö rseelser samt botes- och. f ö rverkandebelopp.

Januari:
norsk tr å l are

fiske
i tr å l fri zon bot: 25.000 indragning: 3.200

Prop.
1983/84:159

48

Mars:
dansk industritr å lare

underl ä tenhet
att rapportera 28 ton av f å ngsten bot: 2S.000

indragning:
3.200

April: rysk tr å lare
olovligt fiske bot: 10.000 indragning: 100.000

April: tv å
belgiska partr å lare f ö r liten maskvidd bot: 25.000 var indragning: 30.000
resp. 35.000

Maj: v ä sttysk
tr å lare

f ö r liten maskvidd, anm. betr.
rundstropparna p å tr å len samt otillr ä ckligt f ö rd f å ngstdagbok
bot: 25.000 indragning: 90.000

Augusti: engelsk tr å lare

f ö r liten maskvidd och otillr ä ckligt f ö rd
f å ngstdagbok bot: 25.000
indragning: 75.000

Oktober: tv å v ä sttyska tr å lare

olovligt fiske samt o ö verensst ä mnelse mellan inrapporterad och dagboksf ö rd f å ngst bot:
50.000 resp. 60.000 indragning: 25.000 resp. 40.000

Prop.
1983/84:159 49

Vidare
finns tv å exempel fr å n april 1983:

sovjetisk
tr å lare olovligt fiske bot: 30.000 indragning: 100.000

dansk
tr å lare

olovligt
fiske och o ö verensst ä nmelse mellan

f å ngstdagbok
och reell f å ngst

bot:
40.000

indragning:
60.000

N å gra
ingripanden mot svenska fiskefartyg har v ä ckt uppm ä rksamhet
hos den svenska opinionen. Ä r 1982 å d ö mdes s å lunda bef ä lhavarna p ä
fiskefartygen Timor och Vingaborg av Kristiansands byr ä tt
b ö ter p ä vardera 70 000 kr. F ö rseelserna
bestod i Underl ä telse att genast stanna efter anrop av
kust-vaktsfartyg p å radio och med ljussignaler. I sammanhanget f ö rekom
beskjutning fr å n kustvaktens sida. Vidare utd ö mde
den norska domstolen r ä tteg å ngskostnader p ä 5 000 kr. f ö r
vardera bef ä lhavaren. I mars 1983 å lades
bef ä lhavarna p ä r ä ktr å larna
Ax ö och Nyland av Kristiansands politikammer b ö ter
p ä vardera 10 000 kr. varj ä mte
10 000 kr. av v ä rdet av f å ngst och redskap f ö rverkades.
F ö rseelsen bestod i att f ä ngstdagbok
inte hade f ö rts p å f ö reskrivet s ä tt.

Danmark

De
danska best ä mmelserna finns i lov den 26 maj 1965 om salt-vandsfiskeri.

Kontroll
och till ä mpning

Tillsynen
av efterlevnaden av lagstiftningen ut ö vas av den under fiskeriministeriet
h ö rande fiskerikontrollen, av sj ö v ä rnet
och av polisen. Fiskeri kontroll ens tj ä nstem ä n
har d ä rvid polismans befogenhet. Fisketillsynsmyndighet
har befo-

4 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 159

Prop.
1983/84:159 50

genhet
att bl.a. unders ö ka f å ngst och redskap ombord p å fiskefartyg
och fisketransportfartyg. Myndighet kan ocks å stanna och b ö rda s å dana
fartyg samt beordra dem att f ö lja med till hamn.

Straff
och s ä rskild r ä ttsverkan

Den
som ö vertr ä der lagen eller f ö reskrifter som meddelats med
st ö d av lagen d ö ms till b ö ter. Detsamma g ä ller den som inte lyder p å bud eller
order av fiskerikontrollen. Ä ven juridiska personer kan d ö mas till
b ö ter.

Utl ä ndska
fartyg, som har anv ä nts vid fiske p ä danskt fiskeri territorium
under s ä dana omst ä ndigheter, att straffansvar har intr ä tt, kan kvarh å llas av fiskerikontrollen
eller av polisen p ä fiskeri kontroll ens v ä gnar, tills
b ö ter och r ä tteg å ngskostnader har betalts eller tillfredsst ä llande s ä kerhet
har l ä mnats. Om detta inte har skett senast tv å m å nader
efter det att saken slutligt avgjorts, kan fartyget utm ä tas. Kvarh å llande
kan ä ven ske f ö r att s ä kra betalning av belopp som har f ö rklarats
f ö rverkat.

I
fr å ga om f ö rverkande g ä ller allm ä nna straffr ä ttsliga regler. Dessutom kan enligt 1965 å rs lag en
f å ngst eller v ä rdet d ä rav f ö rverkas ä ven om det inte med s ä kerhet kan utredas att hela
f å ngsten h ä rr ö r fr å n brottet.

S å vitt
avser F ä r ö arna f ö ljer man i allt v ä sentligt de best ä mmelser
som finns i danska lagar och f ö rordningar.

Finland

I
Finland g ä ller lagen om fiske (283/82) som tr ä dde i
kraft den 1 januari 1983. Denna g ä ller i till ä mpliga delar ocks å i den,finl ä ndska
fiskezonen (proposition 1980 rd. nr 214).

Prop.
1983/84:159 51

Kontroll
och tillsyn

Fisketillsynen
ä r anf ö rtrodd å t polisen och fiskerimyndig-heterna samt inom gr ä nsvattendragen
och Finlands havsomr å de tull- och gr ä nsbevakningsmyndigheterna.
Dessa har bl.a. f ö ljande befogenheter. Tillsynsmyndighet har r ä tt
att granska att i vatten eller b å t ä vensom p ä strand eller i skjul
befintligt f å ngstredskap ö verensst ä nmer
med stadganden och best ä mmelser. Myndigheterna har ocks å
befogenhet att ta i f ö rvar vid olovligt fiske erh å llen
f å ngst och de d ä rvid anv ä nda
redskapen m.m.

Straff
och s ä rskild r ä ttsverkan

Vid
ö vertr ä delse av
fiskelagstiftningen d ö mes f ö r fiskef ö rseelse till b ö ter eller f ä ngelse i
h ö gst sex m å nader. Om straffbar verksamhet bedrivs i avsev ä rd
omfattning kan man d ö mas f ö r fiskebrott till b ö ter eller f ä ngelse i
h ö gst tv ä ä r.

Olovligt
å tkommen f å ngst tillfaller
staten eller, i f ö rekommande fall, enskild r ä tts ä gare.
F ö rverkande kan vid f ö rseelse
eller fiskebrott ske av olovligt anv ä nda eller f ö rbjudna
f å ngstredskap. Den som gjort sig skyldig till
fiskebrott kan dessutom f å b å t eller annan farkost fr ä n vilken
f å ngst bedrivits f ö rverkad,
s å vida detta inte med beaktande av omst ä ndigheterna
ä r osk ä ligt.

Island

Redog ö relsen
f ö r isl ä ndska f ö rh å llanden avser 1976 å rs
lag om fiske inom Islands fiskezon.

Kontroll
och tillsyn

Kustbevakningen
ä r tillsynsmyndighet p ä
fiskets omr å de. Bes ä ttningen p ä kustbevakningsfartyg
kan g å ombord p ä fiskefartyg f ö r
att unders ö ka fiskeredskap, storleken p å f å ngad

Prop.
1983/84:159 52

fisk
m.m. S ä rskilda inspekt ö rer
kan placeras ombord p å fiskefartyg.

Straff
och s ä rskild r ä ttsverkan

F ö r ö vertr ä delser
d ö ms till b ö ter. Straffen ä r
relaterade till fiskefartygens l ä ngd. Straffskalorna ä r olika
beroende p ä om fiskefartygen ä r ö ver
eller under 39 meter. Om ett fartyg ä r mindre ä n
39 meter l å ngt ä r straffskalan motsvarande 4 000-20 000 guld
kronur. Om fartyget ä r l ä ngre ä n s å
ä r skalan 14 000-40 000 guld
kronur. Vid upprepade f ö rseelser ing å r f ä ngelse
- h ö gst sex m å nader - i
straffskalan.

F ö rverkande
kan ske av redskap, f å ngst och fartyg.

Fiskefartyg
kan kvarh å llas tills b ö ter och andra
kostnader betalts eller s ä kerhet st ä llts.

3
Ö VERV Ä GANDEN

3.1
Utg å ngspunkter

Som
framg å r av vad som anf ö rts
inledningsvis finns det ett klart behov av att sk ä rpa
p å f ö ljderna vid ö vertr ä delser
av lagstiftningen p å fiskets omr å de. Dessutom framg å r
av redog ö relsen f ö r lagstiftningen i de
andra nordiska l ä nderna att dessa l ä nders
regler m ö jligg ö r betydligt mera k ä nnbara
sanktioner ä n de svenska reglerna. Ä ndringar
i sanktionssystemet b ö r vid dessa f ö rh å llanden
syfta till en allm ä nt b ä ttre efterlevnad av lagstiftningen och en
anpassning till de andra nordiska l ä ndernas lagstiftning. H ä rvid
kan s å v ä l ä ndringar av nuvarande regler som inf ö rande
av nya sanktionsformer aktualiseras . Fr ä mst b ö r
ekonomiska sanktioner komma i fr å ga. En ö kad anv ä ndning av frihetsber ö vande
p å f ö ljder p ä
fiskets omr å de
g å r i motsatt riktning mot allm ä nna
kriminalpolitiska str ä vanden och b ö r dessutom med h ä nsyn
till havsr ä ttskonventionen inte till ä mpas
mot utl ä ndska medborgare.

Prop.
1983/84:159 53

I
f ö rarbetena till 36 kap. 3 a § brottsbalken (prop. 1981/82:142) sades att denna
generella f ö rverkandebest ä mmelse p å s ä rskilda omr å den skulle kunna kompletteras genom sanktionsavgifter.
Man kan allts å ö verv ä ga att komplettera f ö rverkande enligt FL med en
s ä rskild sanktionsavgift. En s å dan avgift skulle kunna utd ö mas vid
vissa allvarliga ö vertr ä delser av den fisker ä ttsliga lagstiftningen, fr ä mst brott
som beg å s i samband med tr å lfiske. Som utg å ngspunkt vid ber ä kningen
av en avgift skulle kunna tas genomsnittliga v ä rden av f å ngster
och anv ä nda redskap vid tr å l fiske. Systemet skulle kunna utformas s å att de
utd ö mda beloppen kom i niv å med belopp som d ö ms ut i andra l ä nder.

Ett
av syftena med sk ä rpta ekonomiska p å f ö ljder p å fiskets
omr å de ö ver huvud taget m å ste dock vara att hos andra
nationers fiskare å stadkomma en ö kad respekt f ö r den svenska lagstiftningen. En f ö ruts ä ttning, pch
en s ä rskilt viktig s å dan, f ö r att detta syfte skall uppn å s ä r att de
beslut som meddelas av svenska domstolar ocks å g å r att
verkst ä lla i utlandet. Enligt den nordiska verkst ä llighetslagen
(1963:193) f å rat myndighet i Danmark, Norge, Finland eller
Island ö verl ä mnas att verkst ä lla en i Sverige meddelad
dom, varigenom d ö mts till b ö ter eller f ö rverkande av egendom. Motsvarande m ö jlighet
saknas s å vitt avser verkst ä llighet av en utd ö md sanktionsavgift.
En ä ndring av verkst ä llighetsreglerna kan inte ske utan f ö rhandlingar
med andra l ä nder, vilket bl.a. ofta inneb ä r en v ä sentlig
tids å tg å ng. Ett system med sanktionsavgifter p å fiskets
omr å de skulle dessutom bli t ä mligen komplicerat, bl.a. n ä r det g ä ller f ö rfarandet
och ber ä kningen av avgiften. Det ä r l ä mpligt att man avvaktar erfarenheterna av
avgiftssanktioner inom andra r ä ttsomr å den. Man b ö r d ä rf ö r i f ö rsta hand inrikta sig p ä att å stadkomma
en sk ä rpning inom ramen f ö r den g ä llande lagstiftningen.

Det
b ö r p å pekas att det ut ö ver straff och s ä rskild r ä ttsverkan
finns vissa administrativa styrmedel p å fiskets omr å de. S å ledes har det h ä nt att utl ä ndska
fiskare som brutit mot de svenska best ä nmelserna inte f å tt tillst å nd av
fiskeri styrel-

Prop.
1983/84:159 54

sen
att bedriva fiske i den svenska fiskezonen. Dessutom kan ett utf ä rdat
tillst å nd å terkallas. F ö r svenska fiskares
vidkommande ä r det t ä nkbart att ö vertr ä delser
av de fisker ä ttsliga reglerna skulle kunna g ö ra
det sv å rare att f å eller . beh å lla
en yrkesfiskelicens. En s å dan licens ä r n ä mligen
en f ö ruts ä ttning f ö r att erh å lla
vissa statliga l å n. Det ä r inte rimligt att yrkesm ä ssig
verksamhet av den som bryter mot g ä llande regler finansieras med statliga medel.

3.2
B ö tesstraffet

F ö r
att å stadkomma en samordning med lagstiftningen i andra
l ä nder m å ste man ö verv ä ga
en annan form av ekonomiskt straff ä n dagsb ö ter. Systemet med dagsb ö ter
medf ö r b å de vid en internationell j ä mf ö relse
och med h ä nsyn till att de allvarligaste fiskebrotten beg å s
i n ä ringsverksamhet alltf ö r
l å ga straff. Som framg å r
av 2.1 ö verv ä gs alternativ till det nuvarande b ö tessystemet
i olika utredningar. Det ä r emellertid ovisst om och n ä r
dessa ö verv ä ganden kommer att ge resultat i fonn av ny
lagstiftning. En s ä rl ö sning kan i detta l ä ge
å tminstone t.v. inte undvikas f ö r
att reglera nuvarande missf ö rh å llanden p å fiskets omr å de.

Ett
av de fr ä msta syftena med en straffsk ä rpning
skall vara att f å till st å nd p å f ö ljder
som st å r i niv å med lagstiftningen i de andra nordiska l ä nderna
och d ä rigenom avskr ä cka fr å n ö vertr ä delser
av de svenska reglerna. D ä rf ö r ligger det n ä ra till hands att se
om det ä r m ö jligt att inf ö ra reglerna i n å got
av dessa l ä nder i den svenska fisker ä ttsliga
lagstiftningen.

I
Finland har man liksom i Sverige endast dagsb ö ter.
Att efterlikna de finl ä ndska reglerna kommer d ä
naturligtvis inte i fr ä ga.

F ö r
att å stadkomma en samordning med lagstiftningen i Norge och
Danmark skulle man f å inf ö ra penningb ö ter som d ö mdes
ut utan n å gon i lagen angiven ber ä kningsgrund.
Det h ö gsta belopp

Prop.
1983/84:159 55

som
f.n. kan d ö mas ut i s å dana penningb ö ter
i Sverige ä r 1 000 kr. f ö r ett
brott och 2 000 kr. n ä r penningb ö ter d ö ms
ut som gemensam p å f ö ljd f ö r flera brott. Dessa belopp ä r
f ö r l å ga i sammanhanget. F ö r
att b ö tesp ä f ö ljderna skall bli tillr ä ckligt
k ä nnbara b ö r straffmaximum inte
understiga 100 000 kr. Detta kr ä ver specialregler i FL och ä ndring
i brottsbalken eftersom penningb ö ter av s å dan storlek inte ä r
f ö renliga med best ä mmelserna
i 25 kap. brottsbalken. I lagstiftningen finns dessutom ett flertal regler, som
anknyter till det nuvarande b ö tessystemet. I denna anknytande lagstiftning har
inte f ö rutsatts att penningb ö ter
utan s ä rskild ber ä kningsgrund skall
kunna d ö mas ut med st ö rre belopp ä n
de ovan angivna. Det g ä ller regler om verkst ä llighet,
processuella best ä nmel-ser m.m.

Ser
man p ä det å terst å ende nordiska landet, Island, har man d ä r
b ö ter som ber ä knas beroende p å l ä ngden
p å det fartyg som anv ä nts
vid ett brott. Detta p å minner om normerade b ö ter,
ett system som numera saknar praktisk betydelse i svensk lagstiftning, men som
tidigare f ö rekom som p å f ö ljd
vid bl.a. varusmuggling och enligt skattestrafflagen (1943:313). I och med att
skattebrottslagen (1971:69) tr ä dde i kraft f ö rsvann normerade b ö ter
som en p å f ö ljd p ä det skatter ä ttsliga omr å det.
Ä ven de andra f ö rfattningar av
praktisk betydelse som inneh å llit best ä mmelser om normerade
b ö ter har numera upph ä vts.
Till skillnad fr ä n vad som g ä ller penningb ö ter
som best ä ms utan s ä rskild ber ä kningsgrund
utg ö r h ä nsynen till g ä llande regelsystem
emellertid inget hinder mot att inf ö ra normerade b ö ter som en p å f ö ljd
p å det fisker ä ttsliga omr å det.

Med
h ä nsyn till att normerade b ö ter
s å lunda numera knappast f ö rekommer
i special straffr ä tten kan det finnas anledning att n å got
redog ö ra f ö r de resonemang ang å ende
normerade b ö ter som f ö rdes i samband med
skattebrottslagens tillkomst. Skatte-strafflagsutredningen (SOU 1969:42) framh ö ll
att anv ä ndningen av normerade b ö ter
efter hand minskat i omfattning. I forts ä ttningen borde
avvikelser fr ä n allm ä nna utvecklingslinjer

Prop.
1983/84:159 56

och
grundprinciper, som finns i brottsbalken, endast ske om v ä gande
skal kunde anf ö ras. Till f ö rm å n
f ö r dagsb ö terna talade enligt utredningen att denna b ö tesform
visat sig fungera v ä l och att n ä gon v ä gande
kritik inte framf ö rts under den l ä nga
tid dagsbotssystemet funnits till. F ö redragande departementschefen
anf ö rde (prop. 1971:10 s. 235) att systemet med
normerade b ö ter enligt hans mening gav goda m ö jligheter
att best ä mma straffet i f ö rh å llande
till den ekonomiska vinst som g ä rningsmannen avsett att g ö ra
i upps å tsfallet eller haft m ö jlighet
att g ö ra vid oaktsamhetsbrott. Vidare stod enligt f ö redraganden
ett normerat b ö tessystem p å skatteomr å det
i relation till de b ö tf ä lldas allm ä nna ekonomiska
situation, varf ö r reaktionsformen gav ett p å
det stora hela taget r ä ttvist utslag. I ett reformerat skattestraffsystem
borde emellertid enligt f ö redraganden normerade b ö ter
inte komma till anv ä ndning. Dels var denna b ö tesform
ö vergiven p å de flesta andra omr å den.
Dels var det normerade b ö tesstraffet inte l ä mpligt
f ö r andra g ä rningsm ä n ä n
dem som sj ä lva skulle haft vinning genom den undandragna
skatten eller avgiften. Bl.a. av dessa sk ä l f ö rordade
f ö redraganden likv ä l
en ö verg å ng till dagsb ö ter.

Det
finns ett behov av att betr ä ffande ö vertr ä delser av den fisker ä ttsliga
lagstiftningen å stadkomma k ä nnbara ekonomiska
sanktioner. Den fisker ä ttsliga lagstiftningen har en internationell
karakt ä r. S å vida det inte strider mot principer f ö r
svensk lagstiftning, b ö r v å ra regler m ö jligg ö ra
lika str ä nga straff som andra l ä nders.
Som tidigare n ä mnts ä r det av flera sk ä l
inte l ä mpligt att inf ö ra ett avgiftssystem
p ä fiskets omr å de. Den sk ä rpta
sanktionen kan å stadkommas om ett straff kan d ö mas
ut i penningb ö ter. Av principiella sk ä l ä r
normerade b ö ter att f ö redra framf ö r
h ö ga penningb ö ter som d ö ms
ut utan n å gon i lagen best ä md
ber ä kningsgrund, eftersom det senare alternativet skulle
st å i strid mot nuvarande principer i brottsbalken.
De sk ä l mot normerade b ö ter
som p å talades vid skattebrottslagens tillkomst har
knappast aktualitet p å det speciella omr å de
som diskuteras nu. I sammanhanget ä r det v ä sentligt att notera att systemet med normerade b ö ter
p å

Prop.
1983/84:159 57

skatteomr å det
ju ans å gs medf ö ra k ä nnbara ekonomiska sanktioner samtidigt som det gav
ett r ä ttvist ekonomiskt utslag.

Normerade
b ö ter b ö r dock inte komma i fr å ga
vid alla ö vertr ä delser utan endast vid allvarliga brott mot den
fisker ä ttsliga lagstiftningen, d ä r
uppt ä cktsrisken ä r relativt l å g.
De brott d ä r dessa omst ä ndigheter f ö religger
och som det allts å . ä r mest angel ä get att beivra ä r
s å dana som sker genom tr å l-fiske.
Motorstyrkan p å ett fartyg som anv ä nds
vid tr å lfiske ä r av avg ö rande betydelse f ö r
hur stor tr å l som ett fartyg f ö rm å r
bogsera och d ä rmed ocks å f ö r
resultatet av fisket. L ä ngden p å ett fartyg har inte lika stor betydelse f ö r
resultatet av tr å lfiske och framst å r
inte som en lika r ä ttvisande norm som motorstyrkan i detta sammanhang.
Antalet h ä stkrafter i motorn p å
ett fiskefartyg som anv ä nds vid ett brott synes allts å
vara en logisk ber ä kningsgrund. Ett fartygs motorstyrka har tidigare
tillm ä tts betydelse p ä
fiskets omr å de. Enligt f ö rordningen (1976:448)
om statligt st ö d till fiskef ö retag vid f ä ngstbegr ä nsning
ber ä knas f å ngstbegr ä nsningsbidrag i f ö rh å llande
till ett fartygs motorstyrka i h ä stkrafter. Bilars motorstyrka har enligt 9 a §
fordonskung ö relsen (1972:603) straffr ä ttslig
betydelse i bullersammanhang. Uppgifter om fiskefartygens motorstyrka finns i
svenska och utl ä ndska fartygsregister. Genom att fiskefartygen - ä ven
de som ä r av fr ä nmande nationalitet - ä r
f ö rsedda med s ä rskilda beteckningar ä r
de l ä tta att identifiera.

Tr å l
fiske torde f ö rekomma med fiskefartyg fr å n
ca 100 h ä stkrafters upp till drygt 1 000 h ä stkrafters
motorstyrka. Straffskalan b ö r l ä mpligen fastst ä llas till h ö gst
100 kr. g å nger antalet h ä stkrafter. Det nu
sagda inneb ä r att de h ö gsta b ö tesstraff
som kan d ö mas ut uppg å r till 10 000 kr. vid
en motorstyrka p å 100 h ä stkrafter och till 100 000 kr. vid 1 000 h ä stkrafters
motorstyrka. Samtidigt som systemet b ö r ge m ö jlighet
att d ö ma ut s ä h å rda straff b ö r det ocks å finnas
utrymme f ö r att ta h ä nsyn till f ö rmildrande
omst ä ndigheter. I sammanhanget b ö r
ocks å beaktas att straffskalan b ö r
omfatta b å de upps å tliga och oaktsamhetsbrott. Straffminimum

Prop. 1983/84:159 58

b ö r
kunna s ä ttas s å l å gt som 1 000 kr. Det torde inte s ä llan
bli aktuellt att d ö ma ut straff samtidigt f ö r
flera g ä rningar f ö r vilka normerade b ö ter
kan å d ö mas. I likhet med vad som g ä ller
vid andra b ö tesformer b ö r det finnas en s ä rskild
straffskala f ö r s ä dana situationer.

Brott
i samband med laxfiske ä r ocks å att anse som allvarliga. Laxen ä r
en v ä rdefull fisk och ä r
dessutom hotad av utfiskning. Fiske efter lax sker med s ä rskilda
redskap och med fartyg som i vanliga fall ä r p å
20-50 bruttoregisterton. Man kan t ä nka sig en s ä rskild straffskala f ö r
brott i samband med laxfiske. De normerade b ö terna
skulle i s ä dana fall kunna best ä mmas
till 1 000 kr. g å nger antalet bruttoregisterton f ö r
en g ä rning och 2 000 kr. g å nger
antalet bruttoregisterton f ö r flera g ä rningar. I allm ä nhet
ä r dock m ö jligheterna till f ö rverkande
av f å ngst och redskap - och d ä rmed
till k ä nnbara sanktioner - st ö rre
vid laxfiske ä n vid tr å lfiske. Dessutom har ö vertr ä delser
i samband med laxfiske hittills inte f ö rekommit i lika stor
utstr ä ckning som vid tr å l
fiske. F ö r n ä rvarande finns det d ä rf ö r
inte behov av s ä rskilda regler f ö r
laxfiske.

3.3
S ä rskild r ä ttsverkan

F ö rverkande
ä r en sanktion som har en viktig funktion som ett
komplement till straff och andra brottsp å f ö ljder
f ö r att g ö ra f ö ljderna av ett brott mera k ä nnbara
i ekonomiskt h ä nseende. F ö rverkandereglerna kan
enligt 36 kap. 4 § brottsbalken -till skillnad fr å n alla
slag av b ö ter som finns f.n. - g ö ras
g ä llande inte bara mot en fysisk person utan ocks å
mot en juridisk person, t.ex. ett aktiebolag i vars r ö relse
ett fiskebrott har ä gt rum. Liksom det nuvarande b ö tessystemet
leder f ö rverkandereglerna f.n. till mindre k ä nnbara
ingripanden i Sverige ä n i ö vriga nordiska l ä nder.
Vad som s ä rskilt skiljer de svenska reglerna om f ö rverkande
fr å n reglerna i de andra nordiska l ä nderna
ä r f ö ruts ä ttningarna f ö r att fiskeredskap
skall kunna f ö rverkas. I t.ex. norsk r ä tt
uppst ä lls inga s ä rskilda villkor f ö r
f ö rverkande av redskap. Som fram-

Prop. 1983/84:159 59

går av redogörelsen i avsnitt 2.1 gäller enligt FL f.n.
olika förutsättningar för förverkande av å ena sidan redskap och å andra sidan
fångst. Förverkande av fångst skall ske om det inte är uppenbart obilligt. För
förverkande av redskap krävs att detta är påkallat till förebyggande av brott
eller att eljest särskilda skäl föreligger. Detta överensstämmer med vad som
tidigare föreskrevs i 2 kap. 17 § strafflagen och vad som nu gäller enligt 36
kap. 2 § brottsbalken i fråga om förverkande av brottsredskap och brottsprodukter
m.m. Ursprungligen gällde emellertid enligt 36 § FL att fångsten eller dess
värde alltid skulle förverkas och att fiskeredskap eller dess värde skulle
förverkas vid uppsåtligt brott om förverkande inte var uppenbart obilligt.
Reglerna fick denna utformning trots att lagrådet ansåg att förverkandereglerna
i FL borde ansluta till strafflagens bestämmelser. Departementschefen
anförde därvid att med den utformning som lagrådet föreslagit skulle den
effekt som åsyftas med förverkanderegeln 1 icke ringa mån gä förlorad (prop.
1950:60 s. 208 och 231). I samband med att förverkandereglerna i FL år 1970
anpassades till 1968 års ändringar i 36 kap. brottsbalken fick regeln om redskapsförverkande
sin nuvarande utformning. Något särskilt skäl, relaterat till förhållandena pä
fiskets område, för denna lagändring angavs dock inte i förarbetena (prop. 1970:32).

När FL tillkom gjordes alltså bedömningen att redskap
skulle förverkas om det inte var uppenbart obilligt. Om en liknande regel på
nytt införs i FL, kan redskapsförverkande ske betydligt oftare än f.n. ,Då kan
sanktionerna vid förseelser i samband med yrkesmässig verksamhet alltid bli
kännbara. Ett förverkande skall emellertid inte vara uppenbart obilligt. Detta
kan bli fallet om såväl fångst som redskap förverkas samtidigt som ett högt
bötesstraff döms ut, särskilt om gärningen har begåtts av oaktsamhet. Den
totala, sanktionen skall ju vara lämpligt avvägd med hänsyn till den
brottsliga gärningen. I det enskilda fallet kan dessutom ett redskapsförverkande
bli en orimligt tung sanktion om någon därigenom fär svårigheter att fortsätta sin
yrkesverksamhet. Redskaps-

Prop.
1983/84:159 60

f ö rverkande
b ö r d ä rf ö r, till skillnad fr å n
f ö rverkande av f å ngst," inte vara
obligatoriskt.

F ö r
en rimligt avv ä gd p å f ö ljd kan det vara l ä mpligt
att i st ä llet f ö r redskapet f ö rverka en del av dess
v ä rde. Ett partiellt v ä rdef ö rverkande
torde i och f ö r sig vara f ö renligt med g ä llande
lag. En uttrycklig best ä nmelse om detta b ö r
dock tas in i FL.

B ö ter
kan endast å d ö mas den eller dem som ä r
g ä rningsm ä n. F ö rverkande kan d ä remot
komma att ske ocks å hos n å gon som inte har straffr ä ttsligt
ansvar. Uttalanden om hur f ö rverkande skall f ö rdelas
mellan flera gjordes i prop. 1968:79 s. 52. Dessa uttalanden - som inneb ä r
att f ö rverkande i princip inte skall å l ä ggas
flera solidariskt - b ö r aga motsvarande till ä mpning
p ä nu aktuellt omr å de.
Ett till ä gg b ö r dock g ö ras f ö r
det fallet att det ä r aktuellt att b å de
d ö ma ut normerade b ö ter
och besluta om f ö rverkande. I en s å dan
situation torde v ä rdef ö rverkandet i praktiken ofta å l ä ggas
n å gon som inte b ä r straffr ä ttsligt
ansvar, t.ex. en juridisk person (jfr 36 kap. 4 § BrB).

Man
kan utg å fr å n att olovligt fiske i den svenska fiskezonen,
liksom olaga fiske, regelm ä ssigt bedrivs under s å dana
omst ä ndigheter att f ö ruts ä ttningar
f ö r f ö rverkande av i vart fall redskap vanligtvis ä r
uppfyllda om tidigare angivna ä ndringar i fr å ga om reglerna om redskapsf ö rverkande
genomf ö rs. Ä ven om ett fiskefartyg inte kan f ö rm å s
att g å in till svensk hamn finns det m ö jligheter
att konstatera att ett brott har beg å tts och att villkoren
f ö r f ö rverkande ä r uppfyllda.
Flygfotografier som har tagits fr ä n kustbevakningens flygplan kan d å
vara tillr ä cklig utredning. I s ä dana
situationer kan det vara sv å rt att fastst ä lla v ä rdet
av det som skall-f ö rverkas om beslag av egendom inte kunnat ske. S ä rskilt
om ett fotografi som har tagits fr å n kustbevakningens flygplan ä r
det enda bevis som finns, kan det vara om ö jligt att avg ö ra
hur stor f å ngsten ä r och hur mycket redskapen ä r
v ä rda. Mot bakgrund av att man kan f ö ruts ä tta
att det alltid

Prop. 1983/84:159 61

finns skäl att förverka nägot belopp om ett brott har begåtts,
bör det ändå vara möjligt att genom en skälighetsuppskattning avgöra hur
mycket som skall förverkas.

En allmän bestämmelse om förverkande i samband med brott
som begåtts vid utövande av näringsverksamhet finns som tidigare har nämnts i
36 kap. 3 a § brottsbalken. Enligt denna bestämmelse, som i princip är tillämplig
även på fiskets område, får vid bevissvårigheter värdet av det som skall
förverkas uppskattas till ett belopp som är skäligt med hänsyn till
omständigheterna. I samband med bestämmelsens tillkomst framhöll
justitieministern - med hänvisning till tidigare förarbeten (prop. 1968:79 s.
60) - att den nya regeln visserligen gav uttryck för en generell princip som
redan gäller i fråga om alla slag av värdeförverkande men att en uttrycklig
regel om värderingen vid förverkande enligt 3'6 kap. 3 a § likväl var lämplig.

Även om överträdelser av fiskeförfattningarna ofta begås i
näringsverksamhet torde det i många situationer inte bli aktuellt att diskutera
en tillämpning av de ovan nämnda brottsbalksbestämmelserna, bl.a. av det skälet
att FL:s bestänmelser om fångstförverkande i realiteten ger utrynme att
förverka ett större belopp än vad som följer av 36 kap. 3 a § brottsbalken.

Överträdelser av regler om trålfiske är de vanligaste
fallen när det inte går att medföra ett fiskefartyg till hamn för utredning
och där det alltså kan föreligga svårigheter vid bedömningen av hur stort
belopp ett värdeförverkande skall avse. Speciellt i dessa fall kan det därför ån
nödvändigt att göra en skälighetsuppskattning. Till ledning för en sådan
uppskattning kan ligga kunskaper om vanliga värden pä fångster och redskap.
Storleken av genomsnittsbelopp eller medelvärden vid trålfiske i den svenska
fiskezonen framgår av en uppställning som har gjorts av fiskeristyrelsen, se
bilaga 1. Det finns inte anledning att anta att dessa värden överstiger vad som
kan bli aktuellt vid olagliga förfaranden. De av

Prop.
1983/84:159 52

fiskeristyrelsen
angivna v ä rdena kan d ä rf ö r utg ö ra en m ä ttstock vid bed ö mningen. Med detta ber ä kningss ä tt kommer
man fram till att det belopp som skall f ö rverkas med ledning av en sk ä lighetsuppskattning
ligger runt 25 000 kr. n ä r b å de redskap och f å ngst skall f ö rverkas.
I s å dana fall torde det endast i undantagsfall finnas sk ä l att f ö rverka
ett l ä gre belopp ä n 25 000 kr. vid ö vertr ä delser av
tr å lfiskebest ä nmel-serna. N å got best ä mt belopp b ö r dock inte anges i lagtexten. Det b ö r ist ä llet ö verl å tas å t
domstolar och å klagare att med till ä mpning av resonemang
liknande det nyss f ö rda uppskatta vad som skall f ö rverkas
till ett belopp som med h ä nsyn till omst ä ndigheterna ä r sk ä ligt i det enskilda fallet.

En
sk ä lighetsbed ö mning av nyss angivet slag ä r i
princip f ö renlig med redan g ä llande regler. F ö r att
sanktionerna skall bli tillr ä ckligt k ä nnbara ä r det dock angel ä get att det nu f ö respr å kade f ö rfarandet
ofta kommer till praktisk anv ä ndning. F ö r att undvika all os ä kerhet vid r ä ttstill ä mpningen
p ä det speciella omr å de som h ä r ä r aktuellt b ö r d ä rf ö r en s ä rskild regel om sk ä lighetsuppskattningen inf ö ras i FL.
Denna f å r givetvis inte tolkas mots ä ttningsvis, s ä att en sk ä lighetsuppskattning ej skulle f å g ö ras i
andra fall ä n dem regeln tar sikte p ä .

I
f ö rarbetena till 36 kap. 3 a § brottsbalken har det sagts . att ett belopp m å ste
fastst ä llas med viss marginal vid tveksamhet. Oetta b ö r g ä lla ocks ä p ä fiskets
omr å de. I fr å ga om utredningen i ett m å l inneb ä r vad som
nu sagts inte annat ä n att den mot vilken talan om f ö rverkande
f ö rs skall ges tillf ä lle att l ä mna s å dana uppgifter som kan bidra till en materiellt
riktig dom.

Enligt
den nuvarande ordningen kan endast f å ngst som erh å llits genom brott f ö rklaras f ö rverkad. Å klagaren
m å ste allts å kunna styrka hur stor del av f å ngsten
ombord p ä ett fiskefartyg som har tagits upp olovligt. Enligt
norsk r ä tt kan hela f å ngsten f ö rverkas n ä r lovlig och olovlig f å ngst har
blandats samman. Enligt dansk r ä tt kan hela f å ngsten f ö rverkas ä ven om

Prop.
1983/84:159 63

det
inte med s ä kerhet kan avg ö ras att den i sin
helhet h ä rr ö r fr å n den brottsliga g ä rningen.
En motsvarande regel b ö r inf ö ras i svensk r ä tt.

F ö rverkande
kan enligt 36 kap. 4 § brottsbalken ske bl.a. hos g ä rningsmannen
eller annan som medverkat till brottet, den i vars st ä lle
g ä rningsmannen eller annan medverkande var eller den
som genom brottet beretts vinning. Om f ö rverkande skall ske
hos annan ä n den som ä r tilltalad f ö r
ett brott skall s ä rskild talan f ö ras enligt 17 § r ä tteg å ngsbalkens
promulgationslag. Processuella sv å righeter kan uppst å i
s ä dana fall, s ä rskilt om den mot vilken
en s å dan talan skall f ö ras
ä r bosatt i utlandet. Det kan bli sv å righeter
med delgivningen m.m. Ä ven om bef ä lhavaren och ä garen
till f å ngst och redskap inte ä r
samma person kan emellertid i regel antas att bef ä lhavarens
handlande st å r i ö verensst ä nmelse med ä garens
vilja. F ö rverkande b ö r d ä rf ö r
kunna ske hos bef ä lhavaren p ä ett fiskefartyg med
bindande verkan ä ven om n å gon annan skulle vara
ä gare till egendomen i fr å ga.
En s å dan best ä mmelse f å r
endast aktualitet n ä r det ä r fr å ga om sakf ö rverkande. Ett
typexempel ä r n ä r fiskeredskapen ä gs
av ett utl ä ndskt bolag. En regel som den nu angivna b ö r
l ö sa de tidigare n ä mnda
problemen av processuell natur. En liknande best ä mmelse
finns i 20 § lagen (1960:418) om straff f ö r
varusmuggling (jfr NJA 1977 s. 82 och Beckman m.fl.: Brottsbalken III 2:a
upplagan s. 380 x). Enligt norsk r ä tt f å r f å ngst och redskap, som finns ombord, f ö rverkas
oavsett vem som ä r ä gare. Av 17 § tredje stycket r ä tteg å ngsbalkens
promulgationslag framg å r att det ä r m ö jligt
att meddela s ä rskilda f ö reskrifter i fr å gan
p å fiskets omr å de.

3.4
Fisketillsynen

Under
senare å r har det allt oftare f ö rekonmit
att bef ä lhavare p å svenska och utl ä ndska
fiskefartyg inte å tlytt order fr å n bes ä ttningen
p ä kustbevakningens fartyg om att g ä till
svensk hamn i samband med uppt ä ckt av en ö vertr ä delse.
Med h ä nsyn till att fisketillsynen bedrivs inom ett
mycket vid-

Prop.
1983/84:159 64

str ä ckt
omr å de f ö rv å nar det inte att problem f ö rekommer
n ä r det g ä ller att g ö ra effektiva
ingripanden. H ä rvid m å ste beaktas att det av resurssk ä l
inte ä r m ö jligt att utvidga verksamheten i en s å dan
omfattning som kr ä vs f ö r att garantera en i alla l ä gen
effektiv tillsyn. Det ä r ä nda angel ä get att ingripandena
kan g ö ras p ä ett effektivt s ä tt.
Detta ä r viktigt bl.a. f ö r
att s ä kra tillf ö rlitliga uppgifter
inf ö r en r ä tteg ä ng.

Av
avsnitt 2.3 framg å r vilka befogenheter bl.a. kustbevakningen har vid
bedrivande av fisketillsyn. Kustbevakningens roll ä r
av st ö rst intresse i sammanhanget eftersom det ä r denna
myndighet som g ö r de flesta ingripandena vid allvarliga ö vertr ä delser
av den fisker ä ttsliga lagstiftningen. Genom 1982 å rs
lag om tullverkets medverkan vid polisi ä r ö vervakning
har kustbevakningen f å tt ö kade befogenheter och dess roll i fr å ga
om bl.a. fisketillsynen har markerats tydligare ä n
f ö rut. Enligt lagen f å r
kustbevakningens personal, om det uppenbart beh ö vs,
stoppa och visitera ett fartyg eller inbringa det till svensk hamn i omedelbar
anslutning till den g ä rning som f ö ranleder å tg ä rden.
Till dessa regler ä r ytterligare tv å ngs å tg ä rder
kopplade. Vidare f å r kustbevakningen enligt FL ta i beslag f å ngst
och redskap om beslaget sker p å
bar g ä rning.
Av avsnitt 2.3 framg å r vidare att kustbevakningen, liksom en
fisketillsynsman, vid misstanke om brott har befogenhet att unders ö ka
fiskeredskap och fisksump och har r ä tt att ur vattnet ta upp utlagda fiskeredskap. I fr å ga
om utl ä ndska fiskefartyg som har tillst å nd
att fiska i den svenska fiskezonen finns ytterligare kontrollm ö jligheter.

Sammantaget
finns det allts å en stor m ä ngd befogenheter f ö r
kustbevakningen. Det ä r f.n. rimligt att avvakta effekterna av den nya
lagstiftningen om tullens medverkan vid polisi ä r ö vervakning.
Lagstiftningen inneh å ller bemyndigande f ö r general
tull styrel sen att utf ä rda verkst ä llighetsf ö reskrifter
och man b ö r ö verv ä ga vilka m ö jligheter som finns
att med st ö d av detta bemyndigande å stadkomma
f ö reskrifter som ä r
speciellt anpassade f ö r ingripanden p å
det fisker ä ttsliga omr å -

Prop. 1983/84:159 65

det. Det är också angeläget att de nya reglerna blir
föremål för utvärdering efter en relativt kort tid.

I den rent fiskerättsliga lagstiftningen finns, som också
framgår av avsnitt 2.3, bestänmelser om tillsynsmäns befogenheter, dels i 37 §
FL såvitt avser beslag, dels i 1955 års instruktion för fisketiUsynsman i fråga
om övervakningen av efterlevnaden av lagstiftningen.

Beslag får f.n. ske endast om det kan antas ha betydelse
för utredning om brottet. Enligt reglerna i 27 kap. rättegångsbalken kan polisen
även ta egendom som skall förverkas i beslag. Särskilt med hänsyn till de
utvidgade reglerna om redskapsförverkande torde det dock ofta finnas anledning
att även en kustbevakningstjänsteman kan förordna om beslag av egendom som kan
antas bli förverkad. Reglerna i FL om beslag bör därför ändras så att beslag
kan ske för att säkerställa såväl bevisning som förverkande.

När det gäller tillsynen av att lagstiftningen efterlevs
sätter både FL och 1955 års instruktion fisketillsynsmännen i förgrunden. Detta
överensstämmer inte med de verkliga förhållandena. Förutom polisen är det som
tidigare nämnts kustbevakningen som är av störst betydelse i sammanhanget.
Detta bör också komma till uttryck författningsmässigt. Huvudregeln bör
vara att de särskilda befogenheter som anges i FL tillkommer kustbevakningen.
Därjämte skall särskilda fiske-tillsynsmän kunna förordnas. Dessa bör dock
inte ha rätt att ta egendom i beslag. I stället bör fisketiUsynsmännens uppgift
vara att handha övervakningen av efterlevnaden av FL och föreskrifter som har
meddelats med stöd av FL. Om beslag eller annan tvångsåtgärd är påkallad får en
fisketillsynsman anmäla detta för polis- eller tullmyndigheten.

Enligt 37 § FL har också befälhavare pä fiskeristyrelsens
undersökningsfartyg befogenhet att besluta om beslag. Frän dessa fartyg bedrivs
emellertid inte någon tillsynsverksamhet. Dessa befogenheter är därför inte
längre erforderliga.

5 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 159

Prop.
1983/84:159 66

Vissa
befogenheter i 1955 å rs instruktion avser å tg ä rder
som ä r av s å dan karakt ä r att de med h ä nsyn
till de misst ä nktas personliga integritet b ö r
regleras i lag. H ä rmed avses reglerna som ger en fisketillsynsman r ä tt
att unders ö ka fisk, fiskredskap och fisksump och att d ä rvid
ta upp utlagda fiskredskap och fisksumpar ur vattnet. Dessa regler b ö r
tas in i FL. Detsamma g ä ller reglerna om utseende av fisketiUsynsman. 1955 å rs
instruktion, som framst å r som f ö r å ldrad, b ö r d ä rvid
upph ä vas. N ä rmare f ö reskrifter ang å ende fisketiUsynsm ä nnens
verksamhet b ö r meddelas av regeringen eller myndighet som
regeringen best ä nmer.

F ö rutom
de befogenheter, som f ö ljer av 1955 å rs instruktion, b ö r
kustbevakningen ocks å ha r ä tt enligt FL att unders ö ka
ett fiskefartyg vid misstanke om ö vertr ä delse av g ä llande best ä mmelser.
Detta inneb ä r bl.a. att kustbevakningen f å r
ut ö kade m ö jligheter till unders ö kning
av utl ä ndska fiskefartyg vid misstanke om olovligt fiske i
den svenska fiskezonen. Med. h ä nsyn till att kustbevakningen redan har r ä tt
att rutinm ä ssigt unders ö ka vissa utl ä ndska
fartyg, jfr avsnitt 2.3, f å r kustbevakningen d ä rmed
i praktiken r ä tt att unders ö ka de flesta utl ä ndska
fiskefartyg som ä r i den svenska fiskezonen eller p ä
svenskt territorialvatten.

I
fr å ga om fisketillsynen har svenska å klagares
och domstolars beh ö righet att handl ä gga
ä renden om ö vertr ä delser
i den svenska fiskezonen diskuterats i olika sammanhang. Att svensk lag ä r till ä mplig
p å brott i fiskezonen mot fiskelagstiftningen har
redan sagts i avsnitt 2.3. N å gon best ä nmelse som direkt
anger beh ö rig domstol finns dock inte. I st ä llet
tilll ä mpas reglerna i 19 kap. 2 § r ä tteg å ngsbalken.
Enligt dessa regler g ä ller f ö ljande. Å tal f ö r
brott, som f ö r ö vats å ort utom riket eller ä
utl ä ndskt fartyg eller luftfartyg under resa inom eller
utom riket, upptages, om ej regeringen f ö r visst fall f ö rordnar
annat, av den r ä tt, d ä r den misst ä nkte skall svara i
tvistem å l i allm ä nhet, eller av r ä tten
i den ort, d ä r han gripits eller eljest uppeh å ller
sig. Om ett

Prop.
1983/84:159 67

fiskefartyg
g å r till hamn kan allts å å tal
v ä ckas vid den tingsr ä tt
inom vars omr å de hamnen ligger. I praktiken torde det vara vanligt
att den som ä r misst ä nkt utser ett ombud f ö r
sig. Fiskefartyget beh ö ver d ä inte kvarstanna i hamnen. Om ett fartyg inte har
kunnat f ö rm å s att g å till hamn, har det f ö rekommit
att regeringen f ö rordnat domstol. Detsamma m å ste
ske om fartyget hunnit l ä mna hamn innan å tal
v ä ckts eller ombud utsetts. Dessa regler torde i
praktiken ha fungerat utan n å gra st ö rre till ä mpningsproblem. Dessa
fr å gor ö verv ä gs f.n. inom justitiedepartementet med sikte p å
att forumfr å gan skall kunna l ö sas
utan att f ö rordnande beh ö ver inh ä mtas
fr å n regeringen i enskilda ä renden.

4
SPECIALMOTIVERING

F ö rfattningstexten
finns i avsnitt 5.

34 och
35 a §§

Paragraferna inneh å ller
ansvarsbest ä mmelser som bl.a. avser fiske utan tillst å nd
av myndighet samt brott mot f ö reskrift som meddelats med st ö d
av 33 f § f ö rsta stycket. F ö r tr å l-fiske
som sker utan tillst å nd eller i strid med meddelad f ö reskrift
skall enligt vad som f ö resl å s i 35 c § kunna d ö mas
till normerade b ö ter. Reglerna i 35 c §
skall fr ä n redaktionell synpunkt ha karakt ä ren
av undantagsbest ä mmelser till 34 och 35 a §§ .
I 34 och 35 a §§ har d ä rf ö r inf ö rts en best ä mmelse av vilken
framg å r att i dessa paragrafer angivna p å f ö ljder
f ö r brott mot FL eller f ö reskrifter
som meddelats med st ö d av FL inte skall d ö mas
ut i fall som s ä gs i 35 c § . F ö reskrifterna
i 35 a § andra stycket om f ö rs ö k
och f ö rberedelse ä r inte till ä mpliga
i fall som avses i 35 c § . I ö vrigt ä r 34 och 35 a §§ inte ä ndrade.

35 c
§

Enligt
denna paragraf, som ä r ny, kan, f ö rutom f ä ngelsestraff,
normerade b ö ter å d ö mas vid vissa brott mot fiskef ö rfattningarna.
De allm ä nna motiven f ö r paragrafen har angetts
i avsnitt 3.2. D ä r framg å r det att ett viktigt sk ä l
till de

Prop,
1983/84:159 68

nya
best ä nmelserna ä r att b ö tesstraff som d ö ms ut av svenska domstolar
skall konma upp p å samma h ö ga niv ä som motsvarande p å f ö ljder som
d ö ms ut av andra l ä nders myndigheter.

De
slag av ö vertr ä delser som avses i paragrafen ä r tr å l fiske
som bedrivs antingen i strid med meddelade f ö reskrifter, eller utan
tillst å nd d å s å dant kr ä vs.

Med
tr å l fiske avses fiske med s å dana n ä t-, not- eller vadredskap som bogseras av ett
eller flera fartyg och som ä r fast-satta endast vid fartygen (12 § fiskerif ö rordningen).

N ä r det g ä ller
svenska medborgare avser reglerna tr å l fiske p ä
allm ä nt vatten. Tr å lfiske f å r enligt
11 § fiskerif ö rordningen bedrivas endast inom de omr å den p ä allm ä nt vatten
och p ä de villkor i ö vrigt som anges i f ö reskrifter som meddelas av fiskeristyrelsen
efter samr å d med ber ö rda myndigheter. G ä llande f ö reskrifter
om tr å l fiske finns i fiskeristyrelsens kung ö relser (FIFS 1983:8 och 9)
med vissa best ä mmelser om fisket i Ö stersj ö n m.m.
samt om fisket i Kattegatt och Skagerack m.m.

N ä r det g ä ller
svenska medborgare anger reglerna allts å de omr å den inom vilka tr å l fiske f å r
bedrivas. Fr å n danska och norska fiskefartyg f å r
yrkesfiske bedrivas i Skagerack och Kattegatt enligt vad som f ö reskrivs
i 25 § fiskerif ö rordningen. S ä rskilda best ä mmelser om tr å l fiske finns ocks å i kung ö relsen
(1933:282) med vissa best ä nmelser r ö rande fiskerif ö rh å llandena
i de till Sverige och Danmark gr ä nsande farvattnen. I ö vrigt f å r utl ä nningar inte
bedriva tr å lfiske i den svenska fiskezonen eller p ä svenskt
territorialvatten utan tillst å nd av fiskeristyrelsen. N ä rmare f ö reskrifter
om utl ä nningars fisker ä tt finns i 25-29 §§ fiskerif ö rordningen
samt i ovan n ä mnda kung ö relser.

Tr å lfiske
skall vid till ä mpningen av de nya b ö tesreglerna liksom enligt g ä llande r ä tt anses
p å g å fr å n det att redskapet lagts ut i vattnet till dess
att f å ngsten och redskapet har

Prop.
1983/84:159 69

b ä rgats
ombord. Med fiskefartyg avses i paragrafen det eller de fartyg som anv ä nds
f ö r bogsering av tr å len.

Om
ö vertr ä delse av de ovan angivna reglerna sker vid tr å l-fiske,
skall allts å p å f ö ljden d ö mas ut i b ö ter som st å r
i relation till motorstyrkan i det fiskefartyg som anv ä nts.
Straffskalan g å r vid ett brott fr å n
1 000 kr. till h ö gst ett belopp som motsvarar 100 g å nger
antalet h ä stkrafter i fiskefartygets motor. En h ä stkraft
motsvarar 0,735 kilowatt.

Det
ä r vanligt att en g ä rningsman
hinner beg å ett flertal ö vertr ä delser
innan lagf ö ring sker. D å kan det bli orimligt
h ö ga b ö ter om det inte g å r
att d ö ma ut ett gemensamt straff. Enligt andra stycket f å r,
s å som gemensamt straff f ö r
flera g ä rningar, b ö terna best ä mmas
till l ä gst 2 000 kr. och h ö gst
ett belopp som motsvarar 200 kr. g å nger motorstyrkan.

Vid
partr å lning skall b ö terna best ä mmas
i f ö rh å llande till motorstyrkan i vart och ett av de
deltagande fartygen. Best ä mmelserna om gemensam p å f ö ljd
skall allts å enbart tilll ä mpas när training
f ö rekommit vid flera tillf ä llen.

Genom
att straffet skall best ä mmas i normerade b ö ter
kan lagf ö ring inte ske genom straff ö rel ä ggande.
Den nya p å f ö ljden inneb ä r d ä remot
inte hinder mot att ett m å l avg ö rs i den tilltalades utevaro enligt 46 kap. 15 § r ä tteg å ngsbalken.
Detta kan ske ä ven n ä r talan f ö rs om f ö rverkande.
En f ö ruts ä ttning ä r dock att utredningen j m å let
ä r tillfredsst ä llande. Som ett
exempel p ä att m å let kan avg ö ras i den tilltalades
fr å nvaro kan n ä mnas att bevisning
finns i form av ett fotografi som tagits fr å n
kustbevakningens flygplan och som tydligt utvisar p å g å ende
tr å lfiske samt fartygets identitet. I ett s å dant
fall kan enligt 36 § i dess f ö reslagna lydelse det
belopp som skall f ö rverkas best ä nmas till vad som ä r sk ä ligt
med h ä nsyn till omst ä ndigheterna.

Ett
b ö tesstraff skall tillsammans med ett f ö rverkande
utg ö ra en l ä mpligt avv ä gd p å f ö ljd.
Med h ä nsyn till att det finns en

Prop.
1983/84:159 70

stor
sp ä nnvidd i straffskalan kan till ä mpningssv å righeter
f ö rekomma innan en fast praxis utvecklas. Som
tidigare har n ä mnts ä r ett av de fr ä msta syftena med de
nya reglerna att de sanktioner som best ä ms av svenska
domstolar skall bli lika k ä nnbara som sanktioner som beslutats av utl ä ndska
myndigheter. Den kortfattade redog ö relsen f ö r norsk praxis i 2.4
ger en antydan om storleken av utl ä ndska sanktioner. Om n ä rmare
uppgifter om utl ä ndsk r ä ttspraxis skulle kunna tj ä na
som v ä gledning f ö r bed ö mningen
i ett enskilt m å l, b ö r å klagaren inf ö rskaffa erforderliga
upplysningar.

36
§

Denna
paragraf inneh å ller best ä mmelser om f ö rverkande.
Den allm ä nna motiveringen till ä ndringarna
i paragrafen har angetts i avsnitt 3.3.

Enligt
den nya best ä mmelsen i andra stycket f å r
f ö rverkande av redskap ske, om det inte ä r
uppenbart obilligt. Detta inneb ä r att f ö rverkande f å r ske, inte bara som hittills
n ä r det ä r p å kallat till f ö rebyggande av brott
eller annars s ä rskilda sk ä l f ö religger,
utan ocks å n ä r det ä r motiverat som komplement till en brottsp å f ö ljd
f ö r att den ekonomiska sanktionen vid en ö vertr ä delse
skall bli mera k ä nnbar. Uttrycket fiskeredskap skall ha samma inneb ö rd
som enligt g ä llande r ä tt. Detta inneb ä r
att fartyg som har anv ä nts vid en ö vertr ä delse
inte heller i forts ä ttningen skall kunna f ö rverkas.

Det
sista stycket i paragrafen har ä ndrats i tv ä avseenden. Dels
anges uttryckligt att ett v ä rdef ö rverkande kan vara partiellt, dels har en s ä rskild
bevisregel ang å ende v ä rdef ö rverkande inf ö rts.

Bevisregeln
har kommenterats i avsnitt 3.3. D ä r.s ä gs att ett v ä rdef ö rverkande
i normala fall inte b ö r understiga 25 000 kr. om f ö rverkandet
beror p ä ett brott fr å n ett fiskefartyg vid
yrkesm ä ssigt fiske. Detta g ä ller
n ä r b å de f å ngst och redskap skall f ö rverkas.
Det kan dock h ä nda att det inte blivit n å gon
f å ngst eller f å ngst som endast ä r
av mindre

Prop. 1983/84:159 71

värde. Också i ett sådant fall kan redskapen förverkas som
en följd av en förseelse. Av den tidigare åberopade utredningen av fiskeristyrelsen
(se avsnitt 3.3) och av domstolspraxis framgår, att redskapen, om det gäller
yrkesfiske frän fiskefartyg, brukar vara värda minst ca 10 000 kr. Ett belopp
i den storleksordningen får därför anses vara normalt när det är fråga ora
förverkande av redskapens värde. Vid annat slag av fiske, t.ex. förseelser
vid fritidsfiske med handredskap, kan man vid en skälighetsuppskattning ofta
stanna för betydligt lägre belopp.

36 b § Paragrafen är ny.

Om övriga förutsättningar för förverkande föreligger får
enligt paragrafen all fångst som finns ombord på ett fiskefartyg förklaras
förverkad, om det inte kan utredas hur stor del av fångsten som har tagits
olovligt eller olagligt. För sådana fall skall alltså en omvänd bevisbörda
tillämpas. Uttrycket fiskefartyg har här en annan betydelse än i 35 c §. Med
fiskefartyg avses i förevarande paragraf fartyg som använts till fisket.

I 36 § fjärde stycket här funnits bestämmelser om
förverkande i vissa fall av fisk som inte frånsorterats från fisk som fångats
under otillåten tid eller inte håller föreskrivet minimimått. Dessa bestänmelser,
som har ett samband med bevisregeln i första stycket, har tagits in som ett
andra stycke i förevarande paragraf. Tidigare gavs enligt 36 § fjärde stycket
en innehavare ay ett parti fisk möjlighet att på egen bekostnad sortera bort
den övriga fisken - dvs. sädana sorters fisk som varken fångats pä olovlig
tid eller underskridit föreskrivet minimimått. En uttrycklig bestämmelse om
detta är inte nödvändig. Om innehavaren av ett parti fisk ombesörjt sortering
av en trovärdig person, torde det nämligen i de flesta fallen vara uppenbart obilligt
att förverka hela fiskpartiet.

Prop.
1983/84:159 72

36 c
§

Paragrafen är ny.

Enligt
paragrafen får förverkande alltid ske hos den som var befälhavare pä ett
fiskefartyg vid överträdelse av FL eller föreskrift som meddelats med stöd av
FL..Regeln avser inte värdeförverkande. Förverkande kän ske hos befälhavaren
även om någon annan är ägare till egendomen i fråga. Ägaren behöver alltså
inte stämmas in i målet. Med fiskefartyg avses här detsamma som i 36 b §.

37 §

I denna paragraf
behandlas fr å gor som g ä ller tillsynen av
efterlevnaden av fiskelagstiftningen. Dessa fr å gor
har i den allm ä nna motiveringen behandlats i avsnitt 3.4. De nya best ä nmel
serna understryker kustbevakningens roll som den j ä mte
polisen viktigaste tillsynsmyndigheten. De allm ä nna
polisi ä ra befogenheterna f ö r
kustbevakningstj ä nstem ä n finns i 1982 ä rs
lag om tullverkets medverkan vid polisi ä r ö vervakning.
Reglerna i f ö revarande paragraf utg ö r
de komplement som beh ö vs p ä fiskets omr å de till den lagen.

I
f ö rsta stycket anges f ö ruts ä ttningarna
f ö r beslag. Till skillnad mot vad som g ä ller
f.n. kan beslag g ö ras ocks å i fr å ga
om egendom som kan antas bli f ö rem å l f ö r f ö rverkande. Som en f ö ruts ä ttning
f ö r beslag kr ä vs att n å gon
ertappas p å bar g ä rning, d å han bryter mot FL.
Detta inneb ä r att beslag skall ske i omedelbart sammanhang med
antr ä ffandet. Detta villkor ä r
uppfyllt ä ven om det som skall tas i beslag just hunnit f ö ras
ö ver fisker ä ttsgr ä nsen
in p ä annans vatten (se SOU 1947:47 s. 300).
Befogenheterna enligt 1982 å rs lag f ä r ut ö vas
endast i omedelbar anslutning till den g ä rning som f ö ranleder
å tg ä rden. Syftet ä r att befogenheterna
inte f å r utnyttjas i de fall d å
det ä r naturligt att polisen agerar. Begreppet i
omedelbar anslutning till g ä rningen skulle kunna leda tanken till att
kustbevakningen m å ste befinna sig p ä
den plats d ä r g ä rningen beg å tts och vara i st å nd
att ingripa omedelbart. De speciella f ö rh å llanden
som r å der fr ä mst ute

Prop. 1983/84:159 73

till havs visar emellertid ofta en annan verklighet.
Situationen kan vara den att kustbevakningen under övervakning som bedrivs
från flygplan uppmärksammas på en överträdelse av fiskebestämmelserna.
Rapportering härom görs regelmässigt till närmaste kustbevakningsfartyg. Detta
torde ofta inte kunna vara pä platsen förrän några timmar efter det att
gärningen begicks. Föredragande departementschefen anförde i propositionen till
1982 års lag (se prop. 1981/82:114 s. 20) att även i sädana fall äger ett
ingripande, som sker dä fartyget anländer till platsen, rum i omedelbar
anslutning till gärningen. Kustbevakningen har således också här befogenhet att
ingripa. Av det ovan anförda framgår att uttrycket på bar gärning i första
stycket betyder detsamma som "i omedelbar anslutning" i 1982 års lag.

Beslag kan enligt första stycket ske i fråga om fångst
och redskap samt fiskefartyg eller annat, som kan antas ha betydelse för
utredning om brottet eller bli föremål för förverkande. Fiskefartyg och
annat, som inte kan bli föremål för förverkande, får dä tas i beslag endast om
det kan antas ha betydelse för utredningen.

I andra stycket anges de befogenheter som en myndighet har
i samband med fisketillsyn. Vid misstanke om överträdelse av FL eller föreskrift
som har meddelats med stöd av FL, får undersökning ske av fisk, fiskeredskap, fisksump
eller fiskefartyg. Dessa befogenheter finns f.n. i 1955 års instruktion för fisketiUsynsman.
Jämfört med instruktionen har endast den ändringen gjorts i sak att
undersökning får ske också av ett fiskefartyg. Uttrycket fiskefartyg har här
samma innebörd som i 36 b §. I 1955 års instruktion sades ocksä att utlagda fisksumpar
och fiskeredskap fick tas upp ur vattnet vid en undersökning. Detta får i
förekommande fall anses ingå i befogenheten att göra en sådan undersökning som
sägs i paragrafen. Detsamma gäller bestämmelsen i instruktionen att största
möjliga aktsamhet skall iakttas vid en undersökning, sä att egendom inte
onödigtvis skadas. Någon ändring i förhållande till vad som gäller f.n. är
alltså inte avsedd.

Prop.
1983/84:159 74

Enligt
tredje stycket tillkommer befogenheterna att g ö ra
beslag och unders ö kning d ä rtill f ö rordnad kustbevakningstj ä nsteman
och, d ä r en ö vertr ä delse kr ä nker enskild fisker ä tt,
vederb ö rande fisker ä tts ä gare
eller hans folk. Detta inneb ä r vissa skillnader mot vad som g ä ller
f.n. Fisketillsyn genom ett s ä rskilt uts ä nt statens fartyg
torde inte f ö rekomma i praktiken, varf ö r
den befogenhet som finns f.n. f ö r en bef ä lhavare p ä
ett s å dant fartyg att ta egendom i beslag ä r ö verfl ö dig.
Betr ä ffande motsvarande befogenheter f ö r
fiske-tillsynsm ä n finns s ä rskilda best ä mmelser
i den nya 37 a § .

I
fj ä rde stycket s ä gs att anm ä lan
skall g ö ras skyndsamt till vederb ö rande
polis- eller å klagarmyndighet n ä r
beslag eller unders ö kning gjorts. Detta motsvarar vad som g ä ller
f.n. enligt 37 § och 1955 å rs instruktion. I
avsnitt 3.4 har f ö rutsatts att s ä rskilda
regler kommer att utf ä rdas om å klagarnas beh ö righet.
Med h ä nsyn till de skiftande f ö rh å llanden
som kan intr ä ffa, har n å gon best ä md
tid, inom vilken anm ä lan skall g ö ras, inte angetts.
Detta ö verensst ä nmer med 1982 å rs
lag om tullverkets medverkan vid polisi ä r ö vervakning.

Sista
stycket om r ä tt f ö r en fisker ä ttshavare att i vissa
fall beh å lla f å ngsten motsvarar vad som redan g ä ller.

37
a § och 39 §

Enligt
37 a § , som ä r ny, f å r regeringen eller myndighet som regeringen best ä nmer utse
s ä rskilda fisketiUsynsman. Den myndighet som f ö rordnar
en fisketillsynsman kan ocks å ge denne befogenhet att utf ö ra s å dana
unders ö kningar som avses i 37 § andra stycket i omedelbar anslutning till en g ä rning som
p å kallar en s å dan å tg ä rd.

Det
b ö r ankomma p å regeringen att meddela n ä rmare f ö reskrifter
om hur fisketiUsynsman skall utses och om vilka uppgifter de skall ha.

I
39 § har endast en f ö ljd ä ndring till 37 a § gjorts.

5
FORFATTNINGSFORSLAG

1.
F ö rslag till lag om ä ndring i lagen (1950:596) om r ä tt till
fiske

H ä rigenom f ö reskrivs
i fr å ga om lagen (1950:596) om r ä tt till fiske

dels
att 34, 35 a, 36, 37 och 39 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen
skall inf ö ras fyra nya paragrafer, 35 c, 36 b, 36 c och 37 a §§ , av
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

F ö reslagen
lydelse

34 § 1

Den som upps å tligen eller av Den som med upps å t eller
av

oaktsamhet oaktsamhet

1. utan lov bedriver fiske
som h ö r under annans enskilda fisker ä tt eller enligt denna lag m å bedrivas
endast efter tillst å nd av myndighet, eller

1. utan lov bedriver fiske
som h ö r under annans enskilda fisker ä tt eller enligt denna lag f å r
bedrivas endast efter tillst å nd av myndighet, eller

2. bryter mot f ö reskrift
som meddelats med st ö d av 16, 22 eller 24 § , d ö mes f ö r olovligt
fiske till b ö ter eller f ä ngelse i h ö gst sex m å nader.

2. bryter mot f ö reskrift
som meddelats med st ö d av 16, 22 eller 24 § , d ö ms f ö r olovligt
fiske till b ö ter eller f ä ngelse i h ö gst sex m å nader, om annat inte f ö ljer av 35
c § .

ISenaste
lydelse 1969:339.

Prop.
1983/84:159

Nuvarande lydelse

F ö reslagen
lydelse

76

35 a § 2

Till b ö ter eller f ä ngelse i Till b ö ter
eller f ä ngelse i

h ö gst sex m å nader d ö ms
den h ö gst sex m å nader d ö ms
den

som upps å tligen eller av som med upps å t
eller av oakt-

oaktsamhet bryter mot samhet bryter mot

1.
f ö reskrift
som meddelats med st ö d av 33 f § , i de fall som s ä rskilt
anges i s å lunda meddelad f ö reskrift,

2.
fiskef ö rbud
som meddelats f ö r visst omr å de i anledning av f ö retag
enligt vattenlagen (1983:291) eller motsvarande ä ldre
lag.

1.
f ö reskrift
som meddelats med st ö d av 33 f § , i de fall som s ä rskilt
anges i s å lunda meddelad f ö reskrift
och om annat inte f ö ljer av 35 c § ,

2.
fiskef ö rbud
som meddelats f ö r visst omr å de i anledning av f ö retag
enligt vattenlagen (1983:291) eller motsvarande ä ldre
lag.

Den
som g ö r sig skyldig till f ö rs ö k eller
f ö rberedelse till brott, f ö r
vilket f ö reskrivits p å f ö ljd
enligt f ö rsta stycket, d ö mes,
i de fall som s ä rskilt anges i f ö reskrift
meddelad med st ö d av 33 f § , till ansvar enligt
23 kap. brottsbalken.

35 c §

Den som med upps å t eller av oaktsamhet bedriver tr å l fiske
i strid med meddelade f ö reskrifter eller utan tillst å nd
av myndighet i fall d å s å dant kr ä vs, d ö ms till f ä ngelse h ö gst
sex m å nader eller b ö ter, l ä gst
ettusen kronor och h ö gst etthundra kronor g å nger
antalet h ä stkrafter

2Senaste
lydelse 1982:652.

Prop.
1983/84:159

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen
lydelse

77

(kW
DIN) i motorn p å det fiskefartyg som anv ä nts f ö r bogsering
av tr å len.

S å som
gemensamt straff f ö r flera g ä rningar som avses i f ö rsta stycket f å r d ö mas till b ö ter, l ä gst tv å tusen
kronor och h ö gst tv å hundra kronor g å nger antalet h ä stkrafter
(kW DIN) i motorn p å det eller de fiskefartyg som-anv ä nts for bogsering
av tr å len.

36 § 3 F å ngst som
n å gon har erh å llit genom annat brott enligt denna lag ä n ö vertr ä delser av
33 a, 33 b eller 33 d § och som ej enligt 37 § tredje
stycket beh å llits av fisker ä ttshavaren skall f ö rklaras f ö rverkad,
om det ej ä r uppenbart obilligt.

Fiskeredskap,
som har anv ä nts som hj ä lpmedel vid annat brott enligt denna lag ä n ö vertr ä delse av
33 a § f ö rsta stycket eller 33 b § f å r f ö rklaras f ö rverkat,
om det ä r p å kallat till f ö rebyggande av brott eller eljest s ä r-

F å ngst som n ä gon har
erh å llit genom annat brott enligt denna lag ä n ö vertr ä delser av
33 a, 33 b eller 33 d § och som ej enligt 37 § femte
stycket beh å llits av fisker ä ttshavaren skall f ö rklaras f ö rverkad,
om det ej ä r uppenbart obilligt.

Fiskeredskap,
som har anv ä nts som hj ä lpmedel vid annat brott enligt denna lag ä ri ö vertr ä delse av
33 a § f ö rsta stycket eller 33 b § f å r f ö rklaras f ö rverkat,
om det inte ä r uppenbart obilliqt. Vad som nu har sagts skall

3Senaste
lydelse 1975:176.

Prop.
1983/84:159

■Nuvarande lydelse

F ö reslagen
lydelse

78

skilda sk ä l
f ö religga. Vad som nu har sagts skall ä ga
motsvarande till ä mpning p å f ö rankringsanordning
eller annat f ö rem å l som anv ä nts vid ö vertr ä delse
av 33 a § andra stycket.

till ä mpas
ä ven p å f ö rankringsanordning eller annat f ö rem å l
som anv ä nts vid ö vertr ä delse
av 33 a § andra stycket.

F ö rsta
och andra styckena skola, i de fall som s ä rskilt angivas i f ö reskrift
meddelad med st ö d av 33 f § , ä ga
motsvarande till ä mpning i fr å ga om f å ngst
som erh å llits genom brott mot s å lunda
meddelad f ö reskrift samt i fr å ga
om fiskeredskap som anv ä nts som hj ä lpmedel vid s å dant
brott.

P å tr ä ffas
i ett parti fisk s å dan fisk som enligt f ö reskrift
meddelad med st ö d av 33 f § skall f ö rklaras
f ö rverkad p å den grund att den f å ngats
under otill å ten tid eller icke h å ller
f ö reskrivet minimim å tt,
skall hela partiet f ö rklaras f ö rverkat. Vad som nu
har sagts g ä ller dock ej, om innehavaren av partiet genast p å egen
bekostnad l å ter trov ä rdig person sortera
bort den ö vriga fisken eller om f ö rverkande
av hela

F ö rsta
och andra styckena skall, i de fall som s ä rskilt anges i f ö reskrift
meddelad med st ö d av 33 f § , till ä mpas
ä ven i fr ä ga om f å ngst
som erh å llits genom brott mot s å lunda
meddelad f ö reskrift samt i fr å ga
om fiskeredskap som anv ä nts som hj ä lpmedel vid s å dant
brott.

Prop.
1983/84:159

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen
lydelse

79

partiet skulle vara
uppenbart obilligt.

I
st ä llet f ö r f å ngsten eller redskapet kan dess v ä rde
f ö rklaras f ö rverkat.

I
st ä llet f ö r f å ngsten eller redskapet kan dess v ä rde
helt eller delvis f ö rklaras f ö rverkat. Kan
bevisning om v ä rdet inte alls eller endast med sv å righet
f ö ras, f å r v ä rdet uppskattas till ett belopp som ä r sk ä ligt
med h ä nsyn till omst ä ndighe-terna.

36 b §

Skall
f ö rverkande enligt 36 § ske
av f å ngst, som finns ombord p ä
ett fiskefartyg, som anv ä nts till fisket, f å r
hela f å ngsten f ö rverkas, om det inte
kan utredas hur stor del av f å ngsten som har tagits olagligt eller olovligt.

P å tr ä ffas
i annat fall i ett parti fisk s å dan fisk som enligt f ö reskrift
meddelad med st ö d av 33 f § skall f ö rklaras
f ö rverkad p å den grund att den f å ngats
under otill å ten tid eller icke h å ller
f ö reskrivet minimim å tt,
skall hela partiet

Prop.
1983/84:159

Nuvarande lydelse

F ö reslagen lydelse

80

f ö rklaras f ö rverkat, om det inte ä r uppenbart obilligt.

Vad som s ä gs i 36 § fj ä rde stycket
f å r till ä mpas ä ven i de
fall som anges i f ö rsta och andra styckena.

36 c §

F ö rverkande enligt denna lag f å r alltid ske hos den som var bef ä lhavare p å
ett fiskefartyg som anv ä nts vid brott mot denna lag eller
mot f ö reskrifter som meddelats med st ö d av lagen.

37 § 4 Ertappas n å gon
å bar g ä rning, d ä
han bryter mot denna lag, eller antr ä ffas
redskap, som anv ä nts vid s å dant brott, utsatt i vattnet, m å fisketillsynsman som f ö rordnats av l ä nsstyrelsen
eller fiskeristyrelsen, bef ä lhavare å statens fartyg, vilket blivit uts ä nt f ö r att ö vervaka ordningen å fiskeplats, samt befattningshavare vid tullverkets kustbevakning
beslagtaga f å ngsten och redskapet ä vensom b å t
eller annat, som kan antagas ä ga betydelse
f ö r

Ertappas n å gon å bar g ä rning
d ä han.bryter mot denna lag, eller
antr ä ffas redskap, som anv ä nts vid s å dant
brott, utsatt i vattnet, f å r f å ngst och redskap samt fiskefartyg eller annat, som kan antas ha
betydelse f ö r utredning om brottet eller bli f ö rem å l f ö r f ö rverkande,
tas i beslag.

Vid misstanke om ö vertr ä delse av denna lag eller f ö reskrift som har meddelats med st ö d av lagen f å r
unders ö kning ske av fisk, fiskeredskap, fisksump

Senaste lydelse 1970:193.

Prop.
1983/84:159

Nuvarande lydelse

F ö reslagen lydelse

81

utredning
om brottet. Enahanda befogenhet tillkommer, d ä r fisket kr ä nker enskild . fisker ä tt, vederb ö rande
r ä tts ä gare eller hans folk.

eller
fiskefartyg som avses i 36 b § f ö rsta stycket.

Befogenhet enligt f ö rsta
och andra styckena tillkommer s ä rskilt f ö rordnad tj ä nsteman
vid tullverkets kustbevakning.

D å fisket kr ä nker
enskild fisker ä tt tillkommer befogenhet enligt f ö rsta stycket ä ven
vederb ö rande r ä tts ä gare eller
hans folk.

Har
egendom tagi ts i besl ag enligt f ö rsta
stycket, skall anm ä lan d ä rom g ö ras till vederb ö rande polis- eller å klagarmyndighet. Den som erh å llit
s å dan anm ä lan har att f ö rfara
som om han sj ä lv gjort beslaget.

F å ngst, som tagits i beslag av
innehavaren av enskild fisker ä tt eller
hans folk, m å dock, d ä rest f ö r
beslaget ej tillika f ö religger annan grund ä n i denna lag ä r
stadgad, utan anm ä lan beh å llas av fisker ä ttshavaren.

6
Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 159

Har
egendom tagits i beslag enligt f ö rsta stycket
eller har ingripande som avses i andra stycket gjorts eller har annan ö vertr ä delse av
fiskef ö rfattning skett, skall detta
skyndsamt anm ä las till vederb ö rande polis- eller å klagarmyndighet. G ä ller en s å dan anm ä lan
beslag, skall den som tar emot anm ä lan
f ö rfara som om han sj ä lv gjort beslaget.

F å ngst, som tagits i beslag av
innehavaren av enskild fisker ä tt eller
hans folk, f å r dock, om det f ö r beslaget inte finns n å gon annan grund ä n
som stadgas i denna lag, utan anm ä lan
beh å llas av fisker ä ttshavaren.

Prop. 1983/84:159 82

Nuvarande
lydelse F ö reslagen lydelse

37
a §

F ö r tillsyn
ö ver
efterlevnaden av denna lag och f ö reskrifter som har meddelats med st ö d av
lagen, f å r regeringen eller den myndighet som regeringen
best ä mmer utse s ä rskilda fisketiUsynsman.

En
fisketillsynsman f å r f ö rordnas att utf ö ra s å dana unders ö kningar
som avses i 37 § andra stycket och som b ö r ske i
omedelbar anslutning till den misst ä nkta g ä rningen.

39
§ 5
Finnes uppenbart att fiskeredskap utsatts eller anordning vidtagits i strid med
vad som g ä ller om fisk å dra, och f ö ljer ej r ä ttelse genast efter det tills ä gelse
skett, f å r p å ans ö kan av den som lider skada kronofogdemyndigheten i
orten, sedan myndigheten med trov ä rdig person h å llit syn p å st ä llet, meddela n ö dig handr ä ckning p å den tredskandes
bekostnad. Kostnaden f å r tas ut med till ä mpning av vad i uts ö kningsbalken
s ä gs om uttagande av f ö rr ä ttningskostnader.

Detsamma
skall g ä lla, om n å gon begagnar av l ä nsstyrelsen fastst ä llt m ä rke f ö r redskap
eller notvarp p å s ä tt som ä r ä gnat att obeh ö rigen avh å lla annan fr å n att fiska.

Ber ö res allm ä nt
fiskeri- Ber ö rs allm ä nt fiskeriintresse, m å ä ven allm ä n
intresse, f å r ä ven allm ä n

Senaste
lydelse 1981:855.

Prop. 1983/84:159

Nuvarande
lydelse

å klagare, statens fiskeri-tj ä nsteman
eller av l ä nsstyrelsen eller fiskeristyrelsen f ö rordnad fisketiUsynsman
g ö ra ans ö kan om handr ä ckning.

83

F ö reslagen
lydelse

å klagare, statens fiskeri-tj ä nsteman
eller en s ä rskilt f ö rordnad
fisketillsynsman g ö ra ans ö kan om handr ä ckning.

Denna
lag tr ä der i kraft den 1 juli 1984. Lagen g ä ller
ej betr ä ffande g ä rning som har beg å tts
f ö re ikrafttr ä dandet.

Prop. 1983/84:159 84

Bilaga

Uppgifter r ö rande v ä rde av tr å lfiskeredskap
och dygnsf å ngster

Vad avser v ä rdet pa
sill- och torskf å ngster har dessa baserats pa
obligatoriska f å ngstrapporter fr ä n danska fiskefartyg under tiske inom det svenska
fiskeomr å det under 1983. Detta fiske inleddes
1985-03-01 och f å ngstregistre ringarna omfattar tids- 0»""- "'' * 1983-08-08. 'Jnder 1982
och i princip under 1981 sl ö ts ej avtal
p ä fiskets omr å de mellan Sverige och EG.

V ä rde p å
tr å lredskap och f å ngst

Klasser enl motorstyrka V ä rde

Redskap

enb å t

partr å lning

5 000

10 000

10 000

20 000

15 000

45 000

20 000

oO 000

1)

F å ngst/fartyg (kr)

I A 100 hkr

II
100-299 hkr 10 000 20 000 10 790

III
300-599 hkr 15 000 45 000 18 120

IV 7 600 hkr 20 000 oO 000 22 335

'Endast torsk. Uppgifterna baserade p å 269 fiskerapporter fr å n danska fartyg till svensk kustbevakning 1983-03-01 — 08-08

Medelpris mars-maj: 4:98 (K ä .lla: SC3)

V ä rde av sillf å ngster

Vad avser dansk infiskning av sill pi svenska vatten f ö religger fram till 1983-08-08 endast 11 f ä ngstrapporter omfattande totalt 138,2 ton. Kot
bakgrund h ä rav representerar materialet ett
alltf ö r litet urval, ä ven om de redovisade dygnsf å ngsterna p ä
intet s ä tt ä r orealistiska. De nedan presenterade f å ngstv ä rdena f å r d ä rf ö r ses enbart som en indikation. Fiskeristyrelsen
avser d ä rf ö r å terkomma n ä r ett statistiskt s ä krare underlagsmaterial f ö religger,
vilket ber ä knas ske under oktober.

Motorstyrka F å ngstv ä rde (kr)

• 100
hkr

100-299 hkr 9 625

300-599 hkr 20 450

> 600 hkr

1)

Medelpris mars-maj: 2:2? (K ä lla: SCB)

Prop. 1983/84:159 85

V ä rde av laxf å ngster

Ber ä kningarna av f å ngstv ä rde per dygn
h ä nf ö r sig till svenska laxf å ngster
i Sovjetunionens fiskezon under 1985 (504 fiskedygn). V ä rdet per dygnsf å ngst
uppg å r h ä r till 15 250 kr . Stora variationer f ö rekommer dock emedan antalet redskap (garn eller krok) varierar mellan
fartygen.

Medelpris 1982: 56:25 (K ä lla: SCB)

Prop. 1983/84:159 86

Bilaga
2

Sammanställning av remissyttrandena över departementspromemorian
(Ds Jo 1983:16) Skärpta sanktioner vid brott mot fiskelagstiftningen

Remissinstanserna

Efter
remiss har yttranden över promemorian avgetts av riksåklagaren, domstolsverket,
rikspolisstyrelsen, sjöfartsverket, generaltullstyrelsen, fiskeristyrelsen,
hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarrätten i Göteborg, Karlskrona
tingsrätt, länsstyrelserna i Gotlands län, Blekinge län, Hallands län,
Göteborgs och Bohus län. Älvsborgs län, Värmlands län och Västerbottens län,
Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges fiskevatten-ägareförbund och Sveriges
fritidsfiskares riksförbund.

Fiskeristyrelsen
har bifogat yttranden från fiskenämnderna i Jönköpings län, Blekinge län, Kritianstads
län. Malmöhus län, Göteborgs och Bohus län, Gävleborgs län. Västernorrlands län
samt en skrivelse från hushållningssällskapet i Göteborgs och Bohus län.

Karlskrona
tingsrätt har bifogat en sammanställning över tingsrättens domar i mål angående
laxfiske och trålfiske.

Länsstyrelsen
i Gotlands län har bifogat yttranden från Gotlands fiskare-förbund,
fiskenämnden i Gotlands län samt Visby polisdistrikt.

Länsstyrelsen
i Blekinge län har bifogat yttranden från Svenska sydkust-fiskarnas
centralförbund, Karlskrona polisdistrikt, fiskenämnden i Blekinge län,
Karlshamns polisdistrikt och chefen för Blekinge kustbevakningsområde.

Länsstyrelsen
i Hallands län har bifogat yttrande från fiskerikonsulenten i länet.

Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län har bifogat yttranden från fiskenämnden i länet.
Sotenäs kommun. Hushållningssällskapet i Göteborgs och Bohus län. Svenska
västkustfiskarnas centralförbund och Västkustens husbehovsfiskares förbund.

Länsstyrelsen
i Älvsborgs län har bifogat yttrande från Åmåls polisdistrikt och viss
statistik angående brott mot fiskelagstiftningen.

Yttrande
har dessutom inkommit från Listers härads fiskeriförening.

1.
Riksåklagaren

Som
framgår av promemorian är påföljderna för överträdelser av fiske-lagstiftningen
i de övriga nordiska länderna betydligt kännbarare än i vårt land. Detta beror
främst pä skiljaktigheter i de olika ländernas regler om

Prop. 1983/84:159 87

påföljd
och särskild rättsverkan vid brott mot respektive lands fiskelagstiftning. Av
ett stort antal svenska domar, främst från underrätter, som efter anmaning
ingivits till riksåklagaren från åklagare med särskild erfarenhet av fiskemål,
kan utläsas att såväl dagsbotspåföljden som sak- eller värdeförverkandet,
räknat i pengar, endast motsvarar en ringa del av vinsten av det aktuella
fisket. Det är inte heller ovanligt att samma fiskefartyg vid upprepade
tillfällen rapporteras för olovligt fiske. Detta talar för att de svenska
påföljderna närmast tas som en omkostnad i näringsverksamheten. Inte minst med
hänsyn härtill framstår det som angeläget att en anpassning sker av
sanktionerna till de andra nordiska ländernas lagstiftning och att därvid i
första hand ekonomiska sanktioner kommer i fråga. Vad som föreslås är en
skärpning inom ramen för den redan gällande fiskelagstiftningen. På ett flertal
områden har sedan mitten av 1970-talet införts avgiftssanktioner, s.k.
administrativa avgifter. Ett sådant system har ett betydande värde.från främst
preventiv synpunkt. Fiskets område skiljer sig emellertid väsentligt från t.
ex. byggnadslovs- och miljöskyddsområdena. Svårigheterna vid beräkningen av en
"fiskeavgift" är uppenbara och för uttagande av en sådan avgift
finns f. n. inget självskrivet organ. Dessutom förutsätter ett avgiftssystem
ändringar i den nordiska verkställighetslagen för att möjliggöra indrivning av
de ådömda beloppen. Förhållandena är nu emellertid sådana när det gäller att
komma tillrätta med överträdelser av föreskrifter rörande främst havsfisket att
motåtgärder behöver sättas in utan längre dröjsmål. Jag kan därför i allt
väsentligt ställa mig bakom de förslag som förs fram i promemorian.

Såsom framhålls i
promemorian har dagsböter visat sig vara ett mindre effektivt medel. I än högre
grad gäller detta rena penningböter. F. n. görs inom fängelsestraffkommittén
vissa överväganden angående bötesstraffet. Generella förändringar av denna
påföljd kan dock inte förväntas genomförda förrän efter tidskrävande
ytterligare behandling. Fråga om speciella regler för fiskelagstiftningens
vidkommande bör därför tas upp nu. För normerade böter talar enligt min mening
i huvudsak samma skäl som på sin tid anfördes beträffande bötesstraffets
utformning inom skattestraffrätten. Fråga är också nu om ett begränsat
brottsområde. Med normerade böter kan man bl. a. uppnå att lagöverträdaren går
miste om en åsyftad vinning och dessutom drabbas av en kännbar ekonomisk
förlust. Vidare torde ett system med normerade böter som påföljd komma att
medföra att resultatet av lagföringen, uttryckt i ekonomiska termer, bringas i
paritet med resultatet av en lagföring i övriga nordiska länder. Jag vill
därför tillstyrka förslaget i denna del. Av främst utredningsskäl bör det
aktuella fartygets motorstyrka användas som beräkningsgrund vid böternas
bestämmande.

Andra
stycket i den föreslagna bestämmelsen 35 c § ger inte klart vid handen hur
böterna vid gemensamt straff skall bestämmas. Har ett och samma fartyg använts
vid det olagliga fisket råder ingen tvekan om beräkningssättet. Är det däremot
fråga om mer än ett fartyg sägs inte vilken

Prop. 1983/84:159 88

motoreffekt
som skall ligga till grund för beräkningen, den högsta eller den lägsta eller —
i fall då mer än två fartyg är inblandade - någon mellan dessa ytterlägen. En
rimlig lösning vore att välja medelvärdet. Därigenom undviker man onöjaktiga
resultat och de övriga komplikationer som kan uppstå om man utgår från endast
ett av de inblandade fartygens DIN-tal.

I
fråga om den redaktionella utformningen av beräkningsgrunderna i 35 c § villjag
föreslå att uttrycken "ett hundra kronor gånger" resp "två
hundra kronor gånger" byts ut mot "ett krontal motsvarande ett hundra
gånger" o. s. v.

Ändringen
beträffande grunden för förverkande av fiskeredskap till-styrkes på anförda
skäl. Den föreslagna bestämmelsen om förverkandeyr-kandets adressat i 36c§ tillstyrkes.
Det kan förväntas medföra lättnader. Dock bör när det gäller utländska
fiskefartyg som ägs av främmande stat närmare utvecklas i vilken mån den
föreslagna regeln kan bli tillämplig.

Genom lag som trädde i
kraft den Ijuli 1982 infördes i 36kap. brottsbalken en ny bestämmelse, 3a§,
med förverkanderegler till följd av brott som är begånget i näringsverksamhet.
Bestämmelsens sista led ger uttryck för en redan tidigare gällande generell
princip om grunderna för beräkning vid värdeförverkande. En i hvudsak likalydande
värdeberäkningsregel föreslås nu införd som sista stycke i 36§ fiskelagen. Det
kan te sig praktiskt att bland övriga regler om förverkande vid brott mot
fiskelagstiftningen ta med även denna beräkningsregel. Brottsbalkens
bestämmelser är emellertid i sina generella delar tillämpliga även inom
specialstraffrätten. Om man, i strid mot den systematik som valdes när den
berörda regeln infördes i brottsbalken, på specialstraffrättens område tar in
bestämmelser av samma innebörd som de motsvarande generella reglerna i brottsbalken,
kan tveksamhet uppstå om brottsbalksbestämmelsernas räckvidd. Jag vill därför
avstyrka den föreslagna specialregleringen i fiskelagen. Det bör vidare - i
anledning av de värden som tillhandahållits av fiskeristyrelsen -betonas att
det ankommer på åklagaren och slutligt på domstolen att med hänsyn till
samtliga omständigheter i det särskilda fallet uppskatta det värde som skall
förverkas.

Avslutningsvis
vill jag erinra om att riksåklagaren i annat sammanhang påkallat en lösning av
frågan om forum i mål rörande olaga fiske av utländsk medborgare inom svensk
fiskezon i vissa fall. Det är angeläget att denna fråga löses snarast.

2.
Domstolsverket

Domstolsverket
(Dv) delar uppfattningen att det behövs skärpta ekonomiska påföljder för att
öka respekten för den svenska fiskelagstiftningen. Dv instämmer också i att en
sådan skärpning inte bör ske genom införande av sanktionsavgifter utan i
huvudsak åstadkommas inom ramen för ett utbyggt bötessystem.

Prop.
1983/84:159 89

Behovet
av skärpta sanktioner vid brott mot fiskelagstiftningen illustrerar bristerna
med dagsböter och penningböter när fråga är om brott i näringsverksamhet. Det
är mot denna bakgrund förståeligt att förslagen i promemorian söker nya vägar
för att tillgodose behovet av skärpta sanktioner. Tanken att återuppliva
ordningen med normerade böter inger dock starka betänkligheter. Normerade böter
är ett trubbigt instrument utan anpassning till den dömdes betalningsförmåga. Dv
ifrågasätter om behovet av en särlösning på fiskeområdet är så akut att
resultatet av pågående utredningsarbete inom kommissionen för ekonomisk
brottslighet angående företagsbot och fängelsestraffkommittén inte kan
avvaktas.

3.
Rikspolisstyrelsen

Styrelsen
biträder utredningens uppfattning att de svenska straffbestämmelserna och
tillämpningen av dessa bör utformas så att de kommer i nivå med de bestämmelser
som tillämpas i de länder som gränsar till den svenska fiskezonen. En
anpassning till bestämmelserna i de övriga nordiska länderna bör härvid
eftersträvas.

Styrelsen
finner det angeläget att den svenska fiskelagstiftningen inom ramen för
internationella överenskommelser är så utformad att praktiska möjligheter
tillskapas för tillsynspersonalen att effektivt kunna ingripa och säkra
bevisning vid överträdelser inom den svenska fiskezonen. Av promemorian
framgår att det under senare år allt oftare förekommit att befälhavare på
svenska och utländska fiskefartyg inte åtlytt order från kustbevakningen vid
överträdelser av fiskebestämmelserna.

Enbart införande av
skärpta sanktioner vid allvarliga brott mot fiskelagstiftningen löser enligt
rikspolisstyrelsens uppfattning inte detta problem. De nationella
bestämmelserna om prejning återfinns i 11 § sjötrafikkungörelsen (1962:267).
Vägran att inom den svenska fiskezonen efterkomma tillsynspersonalens
prejningssignal eller order att anlöpa viss hamn är inte straffsanktionerad för
utländska fartyg och medför inte heller att strängare påföljd utdöms. De
skärpta sanktionerna som föreslås kan därför istället komma att medföra en
större benägenhet hos befälhavare på utländska fiskefartyg att försöka undgå
kännbara påföljder.

En
särskild påföljd för den som vägrar efterkomma tillsynspersonalens order kan
däremot verka avhållande på den som försöker undkomma. Fiskelagstiftningen bör
därför kompletteras med en ansvarsbestämmelse avsedd för de fall då
tillsynspersonalens prejningssignal eller order att anlöpa viss hamn inte
hörsammas.

Styrelsen
tillstyrker förslaget med skärpta sanktioner i form av normerade böter vid
brott mot trålfiskebestämmelserna. Antalet hästkrafter i motorn på ett
fiskefartyg som bedriver trålfiske framstår som en lämplig beräkningsgrund för
normerade böter.

Utredningens
förslag att såväl fångst som fiskeredskap kan förklaras

Prop.
1983/84:159 90

förverkade
på samma grunder liksom införandet av en uttrycklig regel om värdering vid
förverkande underlättar handläggningen av brott mot fiske-lagstiftningen och
tillstyrks därför.

Kustbevakningstjänstemännens
befogenhet i samband med polisiär övervakning regleras i lagen (1982:395) om
tullverkets medverkan vid polisiär övervakning (LTP). Enligt 9 § LTP och
generaltullstyrelsens verkställighetsföreskrifter till LTP åläggs
kustbevakningstjänsteman en skyndsam anmälnings- och avrapporteringsskyldighet
till berörd polismyndighet vid överträdelser mot de bestämmelser som avses i
lagen. Underrättelse till åklagare sker därefter i förekommande fall genom
polismyndighetens försorg. 37 § 5 st fiskelagen bör utformas så att den står i
överensstämmelse härmed. Anmälan från kustbevakningstjänsteman bör endast göras
till polismyndigheten.

Styrelsen
tillstyrker att 1955 års instruktion för fisketiUsynsman upphävs och att fisketiUsynsmännens
befogenheter regleras i fiskelagen. Lämpligheten att frånta fisketiUsynsman
deras nuvarande befogenhet att göra beslag bör omprövas. Enligt styrelsens
uppfattning kommer detta att allvariigt försämra polisens möjligheter att
beivra brott mot fiskelagsdftning-en och måste ofrånkomligen även föranleda
ökad arbetsbelastning för polis och kutbevakning. Styrelsen föreslår således
att fisketiUsynsman även bör kunna förordnas att verkställa beslag enligt 37 §
1 st fiskelagen.

4.
Sjöfartsverket

Det
är sjöfartsverkets uppfattning att bristen på effektiva sanktioner vid brott
mot den svenska fiskelagstiftningen upplevs som stötande, särskilt vid
jämförelse med förhållandena i övriga nordiska länder. Nu gällande sanktioner
har av många utländska fiskefartyg med stor sannolikhet uppfattats som så
"ofarliga" att överträdelser av svensk lagstiftning satts i system.
Sjöfartsverket kan i allt väsentligt tillstyrka förslagen i promemorian.

Verket
tillstyrker sålunda införande av normerade böter vid vissa överträdelser av
fiskelagen. I första hand gäller detta vid olaga trålfiske.

Huruvida normerade böter
bör införas även vid olaga laxfiske, har sjöfartsverket svårt att bedöma. Såsom
uttalas i den remitterade promemorian torde även sådant olaga fiske vara att
anse som allvariigt. Det förefaller då naturligt att även vid sådana brott mot
fiskelagen införa möjligheter till normerade böter. Vad i promemorian anförts
om att sådana överträdelser inte är lika vanliga som vid trålfiske kan
svårligen åberopas som motiv mot införande av normerade böter. Inte heller det
förhållandet att möjligheterna till förverkande av fångst och redskap är större
vid laxfiske än vid trålfiske förefaller vara något starkt argument, i
synnerhet om samtidigt beaktas att i promemorian föreslås ökade möjligheter
till sådant förverkande vid olaga trålfiske.

Prop.
1983/84:159 91

När
det gäller beräkningsgrunden för normerade böter är enligt sjöfartsverkets
uppfattning framdrivningsmaskineriets effekt en mindre lämplig parameter.
Skälet härtill är att det kan vara svårt att få en rättvisande uppgift om
denna. Effekten kan nämligen på samma typ av motor variera beroende på
eventuella blockeringar av motorn m. m.

Dessutom
uppstår svårigheten att bestämma på vilket sätt man skall beräkna effekten.
Tilltalade i mål angående överträdelse av fiskelagstiftningens bestämmelser
skulle sannolikt i ett inte obetydligt antal fall få goda möjligheter att
angripa det sätt som effekten beräknats på eftersom, som ovan nämnts,
parametern är svårbestämd.

Normerade
böter bör i stället enligt sjöfartsverkets uppfattning beräknas med bruttodräktigheten
som grund. Detta kan synas medföra en svårighet i det att idag och under de
närmaste åren två skeppsmätningsregelkomplex gäller vid sidan av varandra. I
praktiken är det emellertid en så liten skillnad i dräktighetstal mellan de nya
och de äldre reglerna för de fartyg det här är fråga om att skillnaden kan
försummas.

Ett
större problem är att fiskefartyg mindre än 12x4 meter inte är mätningspliktiga
och att således saknar officiell bruttodräktighet. Det kan emellertid lösas
genom att ett minsta bötesbelopp, som motsvarar en bruttodräktighet om 20,
fastställs.

I
promemorian har sagts att motoreffekten är lämplig som beräkningsgrund för
normerade böter därför att motorstyrkan är avgörande för hur stor trål ett
fartyg kan bogsera. Detta är riktigt. Det finns emellertid också ett samband
mellan bruttodräktigheten och storleken på den trål ett fartyg kan bogsera i
det att ett fartyg med större bruttodräktighet normalt kan bogsera en större
trål än ett fartyg med mindre bruttodräktighet.

Sjöfartsverket
har ingen bestämd uppfattning om hur bötesbeloppet bör fastställas. Om
bötesbeloppet fastställs till högst 300 gånger bruttodräktigheten ligger
straffmaximum mellan 6000 kr (20x300) och i praktiken omkring 90000 kr
(300x300).

Promemorians
förslag om ändrade förverkanderegler tillstyrkes, liksom förslaget att
erfarenheterna av 1982 års lag om tullverkets medverkan vid polisiär
övervakning avvaktas innan fråga om ökade befogenheter för kustbevakningen
slutligen prövas. De föreslagna ändringarna beträffande beslag och undersökning
av fiskefartyg bör dock genomföras redan i nu förevarande sammanhang.

5.
Generaltullstyrelsen

Generaltullstyrelsen
delar jordbruksdepartementets uppfattning att nuvarande bötesstraff för brott
mot fiskelagstiftningen är alldeles för lågt. Det bör skärpas betydligt och
anpassas till vad som gäller i de andra nordiska länderna.

Normerade
böter framstår mot bakgrund av de fakta som redovisas i

Prop.
1983/84:159 92

promemorian,
som den lämpligaste bötesformen för de brott det här är frågan om. Den
beräkningsgrund som föreslagits vara grundläggande för fastställande av
normerade böter, nämligen fiskefartygets maskinstyrka, anser
generaltullstyrelsen riktig och ansluter sig helt till förslaget.

Visserligen
kan det vid tillfällen uppstå svårigheter vid införskaffandet av ett visst
fiskefartygs maskinstyrka som upptäckts bryta mot bestämmelserna i FL och som
av skilda omständigheter icke kan bördas och inspekteras. Denna omständighet
bör icke inverka på förslagets genomförande då de flesta fiskefartyg förekommer
i flaggstatens fartygsregister.

1.
Förslag till komplettering av lagstiftningen

1.1 I
promemorian förutsattes straffskärpning enbart för trålfisket. Ge

neraltullstyrelsen anser att även andra fiskemetoder än de som omnämnes

i 12 § fiskeriförordningen och som formellt inte är trålfiske, exempelvis

fiske med ringnot, snörpvad, snurrevad, laxfiske med drivgarn och laxkrok

samt sejgarn bör omfattas av den högre straffskalan som nu föreslås.

Motivering

I
Kattegatt och Skagerrak förekommer att utländska fiskare bedriver s.k. sej-garnfiske
d.v.s. garnfiske med långa och djupa garn som sätts i kilometerlånga länkar.
Det har hänt att en eller flera sådana garnlänkar satts innanför den gräns där
sådant fiske ej är tillåtet. Om en trålfiskare och en "sej-garnfiskare"
samtidigt påträffas med olovligt fiske är det inte rimligt att straffpåföljden
för gamfiskaren blir så påtagligt ringare än för trålfiskaren.

I
Östersjön bedrivs fisket efter lax med krok och garn. Krokarna är fastade till
kilometerlånga flytande revar. Gamen är utlagda i länkar, som har en längd
sällan understigande 1 km. Näten är ytliga och har ett djup av cirka 5 meter.
Det är inte rimligt att ha en annan straffpåföljd för laxfiskaren än för trålfiskaren.

1.2 För att säkerställa
en effektiv myndighetsutövning på svenskt terri-

torialhav och i den svenska fiskezonen är det enligt styrelsens mening

absolut nödvändigt att införa en "lydnadsparagraf där fiskefartygen

åläggs dels att respektera och åtlyda prejningssignal dels underlätta bord-

ning, dels ställa sig till efterrättelse de anvisningar och direktiv, som

lämnas av övervakningsmyndigheten (kustbevakningen). Brott mot "lyd

nadsparagrafen" bör rendera mycket kännbara påföljder förslagsvis sam

ma som föreslås för trålfiskebrott enl. 35c§. Det torde vara bättre att i nu

aktuell lagstiftning införa en sådan bestämmelse än att få 11 § sjötrafikkun

görelsen (1962:267) tillämplig utanför svenskt sjöterritorium.

Motivering

Vid
åtskilliga tillfällen under senare år har det inträffat att fiskefartyg
uraktlåtit efterkomma övervakningsmyndighets tillsägelse att stoppa, medfölja
till svensk hamn för utredning etc.

Prop. 1983/84:159 93

Problemet
har accentuerats på sista tiden så till vida att det numera är mera regel än
undantag att danska fiskefartyg i svensk fiskezon vägrar att efterkomma
direktiv från kustbevakningsfartyg. För en kort tid sedan vägrade ett danskt
fiskefartyg att följa sådana direktiv, trots att två man hade lyckats börda
fartyget.

2.
Detaljsynpunkter

35c§
l:a stycket Il:e-I2:e raden: "på det fiskefartyg" ändras till
"på det eller de fiskefartyg". Jämför lydelsen i paragrafens 2:a
stycke samt lydelsen i 4:e stycket sid. 39: Vid partrålning etc.

37 § 3:e stycket uttrycket
"särskilt förordnad tjänsteman vid tullverkets kustbevakning" bör
förtydligas. Rimligen bör befogenheterna tillkomma de tjänstemän som har
befogenheter enligt lagen (1982:395) om tullverkets medverkan vid polisiär
övervakning. Detta förhållande bör komma till uttryck på lämpligt sätt t. ex.
genom utbyte av orden "särskilt förordnad" mot "därtill
behörig".

Generaltullstyrelsen har
för övrigt inget att erinra mot det framlagda förslaget utan ser med
tillfredsställelse fram mot ett genomförande av de föreslagna ändringarna.

6.
Fiskeristyrelsen

Landets
fiskbestånd är en förnybar resurs och nationell tillgång som det är angeläget
att hushålla med. Fiskerilagstiftningen tjänar främst syftet att vårda
fiskbestånden så att ett uthålligt fiske kan bedrivas till nytta för såväl utövarna
som samhället i stort. I promemorian klarläggs de betydande skillnader som för
närvarande råder mellan de nordiska ländernas fiskeri-lagstiftning. De
påföljder som kan ådömas, särskilt i Danmark och Norge, är mycket strängare än
motsvarande svenska. De skärpta sanktioner som nu föreslås är enligt fiskeristyrelsens
mening i huvudsak väl ägnade att åstadkomma den åsyftade anpassningen till de
andra nordiska ländernas lagstiftning.

Det
andra huvudsyftet med de föreslagna skärpningarna är enligt promemorian att
åstadkomma en allmänt bättre efterlevnad av fiskerilagstiftningen. Den
förhållandevis ringa påföljd som de svenska bestämmelserna leder till riskerar
på sikt att undergräva respekten för fiskerilagstiftningen och därmed omintetgöra
de syften den tjänar. För att förslagets allmänpreventiva syfte skall uppnås
är emellertid tillsynsfrågorna av vital betydelse. Styrelsen återkommer härtill
i det följande.

Förslagen
har inriktats på hårdare ekonomiska sanktioner genom kraftigt ökade böter och
vissa ändringar i fråga om förverkande och beslag. Någon ökad användning av frihetsberövande
påföljder avses däremot ej ske. Fiskeristyrelsen finner denna huvudinriktning
på förslaget vara riktig.

De
strängare påföljder som föreslås för trålfiske får i praktiken betydelse

Prop. 1983/84:159 94

endast
på allmänt vatten och i fiskezonen. Övriga ändringar torde komma att gälla inom
hela sjöterritoriet, d. v. s. också enskilt vatten, och i zonen. Fiskeristyrelsen
föreslår i det följande att de ändrade bötestraffen skall avse även visst annat
fiske än trålfiske. Dessa ytterligare fiskemetoder utövas i huvudsak på allmänt
vatten och i fiskezonen men kan även förekomma i enskilt vatten.

I
promemorian avvisas - åtminstone för närvarande — tanken på någon form av
sanktionsavgifter, d. v. s. ett slags på förhand bestämd "taxa" för olika
förfaranden. Avgörande för detta ställningstagande synes ha varit att verkställighet
av ett avgiftsbeslut i de övriga nordiska länderna inte är möjlig. Styrelsen
vill här erinra om de ändringar som genomförts i lagen (1980:424) om åtgärder
mot vattenförorening från fartyg och som träder i kraft den Ijanuari 1984.1
svensk lagstiftning har alltså införts sanktionsavgifter, där
verkställighetsproblemen torde vara av likartad natur. Styrelsen är likväl
beredd att för närvarande godta förslagen i promemorian men anser att tanken på
avgifter som sanktion inte bör släppas. Enligt styrelsens mening är det
nämligen av grundläggande betydelse för efterlevnaden av lagstiftningen att
ingripandena kan ske snabbt. Ett "taxesyslem" skulle sannolikt öka
snabbheten i förfarandet samtidigt som rättssäkerheten inte nödvändigtvis
behöver bli mindre eftersom "taxan" är känd påförhand för den som kan
komma att bryta mot fiskebestämmelserna. För beräkningen av "taxan"
bör liknande grunder kunna tillämpas som de i promemorian föreslagna metoderna
för bestämmande av värdeförverkande.

I
promemorian erinras också om det administrativa styrmedel som ligger i licensieringen
av yrkesfisket. Styrelsens grunduppfattning sammanfaller med uttalandet (s. 24)
att det inte är rimligt att yrkesmässig verksamhet av den som bryter mot
gällande regler finansieras med statliga medel. Frågan har tidigare varit
aktuell genom framställning från fiskenämnden i Malmöhus län. Styrelsen har
hittills inte ansett att indragning av beviljad licens varit en lämplig
lösning. Styrelsen vill först peka på att en indragning skulle drabba olika
fiskare olika. Den som har ett gammalt, avbetalt fartyg utan fiskerilån och som
fiskar arter utan prisstöd skulle enligt nuvarande licenssystem inte alls
beröras av en återkallelse. En indragning skulle också medföra vissa praktiska
svårigheter. Sedan fiskenämnden (i fråga om enskild fiskare eller fiskelag som
fiskar med båt) eller fiskeristyrelsen (i fråga om fiskelag som fiskar med
skepp) genom lagakraftvunnet beslut återkallat en licens skulle styrelsen
tvingas säga upp beviljade lån och eventuellt återkräva utgivna bidrag. Ett
sådant förfarande kräver dock en författningsändring, eftersom en licens kan
återkallas endast om särskilda villkor eller föreskrifter som den har förenats
med har åsidosatts (4§ förordningen 1978:517 om licens för yrkesfiske). Någon
laglig gmnd för en återkallelse till följd av brott mot fiskerilagstiftningen
finns alltså inte för närvarande. Till detta kommer att licensieringen nu är
föremål för särskild utredning av fiskekommittén (Jo 1981:06).

Prop.
1983/84:159 95

Om
de övriga förslag som läggs fram i promemorian genomförs torde samhällets
reaktion på överträdelser av fiskerilagstiftningen bli tillräckligt starka.
Styrelsen anser alltså att licensieringen inte skall ingå i samhällets brottsbeivrande
verksamhet.

Fiskeristyrelsen
betraktar fisketillsynen som ett viktigt led i fiskevården. På sid. 35 i
promemorian konstateras att både fiskerättslagen och 1955 års instruktion för fisketiUsynsman
sätter tillsynsmännen i förgrunden, vilket uppges inte överensstämma med de
verkliga förhållandena.

Fiskeristyrelsen
kan instämma i ovanstående när det gäller den rena utsjöbevakningen, som
uteslutande sköts av tullverkets kustbevakning. I fråga om fisketillsynen i de
mera kustnära vattnen samt i sjöar och vattendrag vill styrelsen däremot
bestämt hävda att fisketiUsynsmännens verksamhet har en stor, i många fall
direkt avgörande betydelse för övervakningen av olika fiskebestämmelser. Detta
gäller inte minst övervakningen av de bestämmelser som rör skyddet för
vandringsfisk; Utan en effektiv tillsyn är dessa, liksom alla föreskrifter om
fiske, verkningslösa. Att enbart höja straffsatserna räcker inte om
upptäcktsrisken samfidigt är liten.

I
promemorian diskuteras inte närmare ansvaret för och organisationen av fisketillsynsmännen.
Fiskeristyrelsen har för närvarande enligt sin in-stmktion huvudansvaret för
fisketillsynen i landet. 1973 års fiskevattensutredning föreslog att detta
ansvar borde överföras på de myndigheter, kustbevakningen pch polisen, som i
styrelsens ställe borde ha huvudansvaret. Utredningen fömtsatte dock att fiskeristyrelsen
skulle tillförsäkras ett avgörande inflytande på utformningen av fisketillsynen
inom Sveriges sjöterritorium och den svenska fiskezonen. 1 sitt yttrande över
utredningen 1979-06-12 fann styrelsen förslaget i huvudsak väl avvägt. Fiskeristyrelsen
är alltjämt av samma uppfattning och föreslår att förslaget nu genomförs.

Länsstyrelserna
förordnade tidigare ofta ordningsvakter för fisketillsyn eller fiskebevakning.
Genom införandet av lagen (1980:578) om ordningsvakter kan detta inte ske
efter den Ijanuari 1981. De fillsynsmän som behövs vid sidan av polis- och
tullpersonal kan numera endast förordnas enligt 1955 års instruktion (prop.
1979/80:122 s. 45-47 och 64). Fiskevattensutredningen konstaterade bl.a. att
kustbevakningen och polisen i sin tillsynsverksamhet borde biträdas av särskilt
förordnade fisketiUsynsman. Dessa myndigheter har nämligen inte möjlighet att
avsätta fillräckliga egna resurser för en tillfredsställande tillsyn. Någon
ändring härvidlag torde inte ha skett efter det att utredningen lade fram sina
förslag.

Tillsynsmännens
stora betydelse framgår bl.a. av hushållningssällskapets i Göteborgs och Bohus
län skrivelse. Tillsynsmännen utför ofta sin grannlaga uppgift på rent ideell
grund eftersom medelstillgången för finansieringen av deras verksamhet är
kraftigt underdimensionerad. Under budgetåret 1983/84 finns endast avsatta
300000 kronor under anslaget IX
E3 Främjande av fiskerinäringen.
Resursfrågan har tagits upp i en framställning till regeringen 1982-05-07 av
Sveriges Fritidsfiskares Riksför-

Prop. 1983/84:159 96

bund
och Sveriges fiskevattenägareförbund. Framställningen överlämnades 1982-06-24
till fiskeristyrelsen. Organisationerna fann det uppenbart att den
tillsynsverksamhet som byggts upp skulle falla samman om medel inte ställdes
till förfogande. Resursfrågan har ännu inte fått någon tillfredsställande
lösning.

I
yttrandet över fiskevattensutredningens förslag ansåg fiskeristyrelsen det
riktigt att ansvaret för utbildningen av fisketiUsynsman i princip skulle åvila
de myndigheter som skulle ha huvudansvaret för tillsynen. Fiskeriverket var
berett att medverka vid utformningen av utbildningen samt, i den utsträckning
arbetsförhållandena medgav, i själva utbildningsverksamheten. Fiskeristyrelsens
uppfattning i dessa frågor är också oförändrad.

Förslaget att frånhända fisketillsynsmännen
deras nuvarande befogenheter att ta egendom i beslag och att de i stället för
ingripanden direkt på platsen skulle behöva anmäla behovet av beslag eller
annan tvångsåtgärd kommer att urholka tillsynsverksamheten och ofta göra den
helt uddlös. Normalt måste ingripandena ske direkt vid upptäckten, i annat fall
kommer bevis alltför lätt att undanröjas. Fiskeristyrelsen avstyrker därför förslaget
att slopa tillsynsmännens beslagsrätt. Styrelsen har däremot inget att erinra
mot att den nuvarande befogenheten för befälhavarna på fiskeristyrelsens
undersökningsfartyg att besluta om beslag tas bort.

Alltifrån
att fiskezonen utvidgades den Ijanuari 1978 har viss tveksamhet rått om vilken
domstol som skall vara behörig att döma i mål om brott mot fiskelagsfiftningen
i fiskezonen. Även om nuvarande regler, som uppgetts, har fungerat utan större
tillämpningsproblem anser styrelsen att det vore lämpligt att forumfrågan löses
samtidigt som de i promemorian föreslagna ändringarna genomförs, d. v. s. den Ijuli
1984. Nuvarande ordning torde i flera fall ha fördröjt det rättsliga
förfarandet. -Enligt styrelsens mening är det av vikt att samhällets reaktion
sker utan dröjsmål.

Fiskeristyrelsen
behandlar härefter de upprättade lagförslagen. De paragrafer som inte omnämns
särskilt tillstyrks.

35c§
.

Fiskeristyrelsen
tillstyrker att normerade böter införs. För trålfiske ger motorstyrkan den
bästa normen för att bestämma bötesstraffets storlek. Styrelsen tillstyrker
också de gränser som föreslås för högsta och lägsta bötesstraff.

Att
enbart låta den kraftiga straffskärpningen träffa trålfisket kan dock uppfattas
som en orättvisa. Styrelsen anser det därför av såväl hänsyn till fiskevårdens
intresse som rättviseskäl väsentligt att straffen kan skärpas också vid andra
fiskemetoder. Styrelsen föreslår att bestämmelserna skall avse också fiske med snörpvad/ringnot,
snurrevad, gam- och skötfiské samt fiske med drivlinor. För dessa slags fisken
är det dock svårare att finna en lika rättvisande norm som motorstyrkan utgör
vid trålfisket.

Prop.
1983/84:159 97

Särskilt
vid garn- och linefiske används motorsvagare fartyg. För att systemet med
normerade böter inte skall bli svårt att tillämpa vill styrelsen trots dessa
betänkligheter föreslå att motorstyrkan hos det fartyg som använts skall vara
normerande även vid andra former av fiske än trålfiske. För laxfisket sägs i
promemorian att det inte finns behov av särskilda regler. Styrelsen vill dock
hävda att laxen, som i vissa älvar står inför utrotningshot, är i stort behov
av särskilt skydd. De adminstrativa beslut som fattats till skydd för laxen
måste respekteras. Denna respekt torde inte kunna upprätthållas med nuvarande
påföljdssystem. Också här spelar naturligtvis bevakningsfrågan stor roll. I
lagstiftningen har fidigare funnits en strängare straffskala om brottet bl. a.
avsåg "särskilt värdefull fisk" exempelvis lax. Det kunde med hänsyn
till beståndssituationen övervägas att återinföra en gradering i
"normala" fall och grova. Om styrelsens förslag att normerade böter
skall kunna utdömas också vid annat fiske än trålfiske kommer behovet av en
särskild straffskala dock att bli mindre.

36
§

Fiskeristyrelsen
tillstyrker förslaget att förverkande av redskap, liksom före 1970, skall kunna
ske inte bara när det är påkallat ull förebyggande av brott eller annars
särskilda skäl föreligger utan i alla fall då det "inte är uppenbart
obilligt". Förverkande av fartyg (skepp eller båt) skall inte kunna ske
enligt förslaget. 1973 års fiskevattensutredning föreslog dock att farkost
skulle kunna förverkas. Fiskeristyrelsen tillstyrkte detta förslag i sitt
yttrande 1979-06-12. Styrelsen anser dock numera att förverkande av fartyg
skulle vara ett alltför hårt ingripande.

36 b
§

Fiskeristyrelsen
tillstyrker i huvudsak paragrafens innehåll, men föreslår att orden
"eller med förbjuden fiskemetod" tilläggs i andra stycket.

37 §

Fiskeristyrelsen
tillstyrker att beslag skall kunna ske dels, som nu, för att säkra bevisning
och dels för att säkra egendom som kan förverkas. För att uppnå
överensstämmelse och undanröja tolkningssvårigehter vill styrelsen dock
ifrågasätta om inte uttrycket "på bar gärning" skulle utbytas-mot
"i omedelbar anslutning". Härigenom skulle fiskerättslagens språkbruk
anknyta till 1982 års lag om tullverkets medverkan vid polisiär övervakning.

Styrelsen
tillstyrker även att befogenheterna vid fisketillsyn tas in i fiskerättslagen
samt utökas till att avse undersökning av fiskefartyg. I sitt yttrande
1982-09-15 till jordbruksdepartementet över havrättskonven-tionen anförde
styrelsen att lagsfiftningen borde ändras på sådant sätt att även mer rutinbetonade
kontroller av efterievnaden av gällande regler till fiskbeståndens skydd kunde
genomföras, exempelvis beträffande tillförlit- 7 Riksdagen 1983/84. 1 samt. Nr 159

Prop.
1983/84:159 98

ligheten
av de rapporter om fiskfångst ombord som licensierade utländska fiskare skall
lämna innan dé passerar ut ur svensk fiskezon. För tillämpning av 37§ i
förslaget krävs "misstanke om överträdelse", vilket inte • torde
täcka rutinmässiga kontroller av det slag styrelsen efterlyst. Styrelsen
föreslår att paragrafen kompletteras i detta avseende.

37
a §

Fiskeristyrelsen
motsätter sig att tillsynsmännens befogenheter inskränks. De bör också
fortsättningsvis ha samtliga de möjligheter de för närvarande har att ingripa
och som i sista hand ger dem rätt att använda våld om de möts av motstånd (jfr prop.
1979/80:122 s. 76-77). I övrigt hänvisar styrelsen till vad som ovan anförts om
fillsynsverksamheten.

7.
Hovrätten över Skåne och Blekinge

Frågan
om lämplig sankfion vid överträdelser av reglerna för trålfiske

Hovrätten
delar den i promemorian framförda uppfattningen att nu tillämpliga lagregler
inte är ägnade att i tillräcklig grad förhindra överträdelser på området samt
att en mera kännbar reaktionsform bör eftersträvas. Hovrätten är emellertid
inte övertygad om att just normerade böter är den lämpligaste sanktionen för
att nå en lika kännbar påföljd som i andra nordiska länder. Nämnda bötesstraff har
efterhand i stort sett utmönstrats ur lagstiftningen och det är tveksamt om
behovet av skärpning på det nu aktuella området är så angeläget att det
motiverar att påföljden införs i förevarande sammanhang. Bättre är i så fall
att utvidga tillämpningsområdet för penningböter. Den pågående utredningen
därom bör kunna avvaktas. Vidare vill hovrätten peka på möjligheten att införa
en regel att i fall av olaga eller olovligt trålfiske förverka det eller de
fiskefartyg som använts. En sådan regel skulle få starkt avskräckande verkan
och kunde, till undvikande av obilliga effekter, kompletteras med regler om
att förverkandet fick avse del av fartygets eller fartygens värde.

Hovrätten
har i och för sig ingen invändning mot det sätt på vilket man i promemorian föreslår
att straffmaximum för normerade böter skall beräknas. Det förtjänar särskilt
påpekas, att den föreslagna straffbestämmelsen blir tillämplig inte enbart
beträffande ett fartygs befälhavare, som kan förutsättas företräda redarens
intressen, utan jämväl beträffande övriga besättningsmän som kanske är
anställda och bara har en begränsad möjlighet att påverka hur trålfisket
bedrivs. Beträffande dessa sistnämnda kan det naturligtvis inte komma i fråga
att döma ut böter på flera tiotusentals kronor.

Frågan
om förverkande av fångst och fiskeredskap

Hovrätten
godtar de i promemorian intagna förslagen till förverkanderegler avseende
fångst.

Prop.
1983/84:159 99

F.
n. gäller att fiskeredskap får förverkas om det är påkallat till förebyggande
av brott eller eljest särskilda skäl föreligger. I promemorian anges det som
önskvärt att förverkande av redskap görs till huvudregel. Enligt hovrättens
uppfattning bör detta klargöras i lagtexten på det sättet att förverkanderegeln
utformas med verbet "skall". Intresset av att förverkandet inte blir
oskäligt betungande bör i lagtexten komma till uttryck på det sättet att
förverkande inte skall ske om det är obilligt.

Frågan
om fisketillsyn

Hovrätten
har inga invändningar mot vad förslaget i denna del innehåller.

8.
Kammarrätten i Göteborg

Förslaget
avser att tillgodose önskemål från framför allt vissa grupper av yrkesfiskare
och deras organisationer om strängare och mera effektiva sanktioner gentemot
utländska fiskare som bedriver olaga trålfiske på svenskt territorialvatten
eller inom svensk fiskezon.

Kammarrätten
vill inledningsvis framhålla att kammarrätten delar den i promemorian (s. 26)
framförda åsikten att det kan finnas ett behov av att beträffande överträdelser
av den fiskerättsliga lagstiftningen åstadkomma mera kännbara ekonomiska
sanktioner än vad nuvarande lagstiftning medger. Kammarrätten avstyrker
emellertid de i promemorian framförda förslagen av skäl som närmare utvecklas i
det följande.

Bötesstraffet

Påföljdssystemet
i Sverige utgör en enhet med fängelse - dagsböter -penningböter i en naturlig
skala, där dagsböter i princip anses som en allvarligare påföljd än
penningböter. Enligt 25 kap. 5 § brottsbalken skall sålunda dagsböter utdömas
då fråga är om lagföring för flera brott och dagsböter är stadgat för något av
brotten. Normerade böter torde inte längre förekomma — i vart fall i praktiken
— sedan skattestrafflagen upphävdes. Det framstår då som utomordenfiigt
anmärkningsvärt att för en typ av brott - olaga fiske - och endast för en
särskild form av detta brott - olaga trålfiske — återinföra en i övrigt slopad bötesform.
Vad som i promemorian (s. 25 f) citeras ur skattestrafflagsutredningens
betänkande och propositionen med förslag till skattebrottslag talar enligt
kammarrätten mera mot än för normerade böter.

I
promemorian anförs (s. 26) att normerade böter av principiella skäl är att
föredra framför höga penningböter som döms ut utan någon i lagen bestämd beräkningsgmnd,
eftersom det senare altemativet skulle stå i strid mot nuvarande principer i
brottsbalken. Kammarrätten gör gällande att det i promemorian framförda
förslaget till normerade böter - i synnerhet till de belopp som nämns såsom
exempel - inte heller är förenligt med grundprinciperna i svensk straffrätt.

Prop. 1983/84:159 100

Förslaget
utgår till sin uppbyggnad från att det gäller att skärpa straffen för utländska
fiskare som gör sig skyldiga till olaga trålfiske i svensk zon eller på svenskt
territorialvatten. Det bör dock uppmärksammas att de föreslagna skärpta
sanktionerna kommer att drabba även svenska fiskare i svensk zon och på svenskt
vatten. Det kan från allmän synpunkt ifrågasättas om de överträdelser det här
är fråga om är av sådan art att de motiverar bötesstraff och förverkande till
mångdubbelt högre belopp än jämförbara överträdelser inom andra
samhällsområden.

Enligt kammarrättens
mening motiverar inte önskemålet att bringa de ekonomiska sanktionerna mot
utländska fiskare i paritet med exempelvis motsvarande regler i Norge att man
bryter ut ett brott - olaga trålfiske -och bestämmer en särskild straffskala
för detta brott. Även om yrkesfiskarna och deras organisationer för närvarande
kräver skärpta sanktioner, torde man kunna räkna med allvarlig och berättigad krifik
från samma personer och organisationer när svenska fiskare drabbas av så
allvarliga påföljder, som föreslås i promemorian, vid exempelvis överträdelser
av trålbestämmelserna i Skagerak och Kattegatt. Allvarligare än nu nämnda
överträdelser torde i och för sig vara överskridande av den inre trålgränsen
eftersom sådant olaga fiske ofta kan skada reproduktionen inom värdefulla områden.
Det är därvid att märka att det oftast är svenska fiskare som gör sig skyldiga
till sistnämnda typ av överträdelser.

Nuvarande bestämmelser i
25 kap. brottsbalken om dagsböter och penningböter torde i och för sig inte
medge att från allmänpreventiv synpunkt tillräckligt kraftiga påföljder döms
ut. Detta gäller emellertid inte endast brott mot fiskelagstiftningen utan ett
flertal brott begångna i olika former av näringsutövning. Såsom omnämns i
promemorian pågår utredning om så kallade företagsböter och andra ändringar i
bötesstraffet. Behovet av skärpta bötesstraff på fiskets område kan ses som en
av flera omständigheter som aktualiserar ändringar i bestämmelserna om
bötesstraff. I avvaktan på resultatet av dessa utredningar finns det inte
tillräckliga skäl att införa en särskild form av bötesstraff och en särskild
straffskala för olaga trålfiske.

Om normerade böter anses
böra införas beträffande olaga trålfiske, bör man välja en annan grund för att
beräkna böterna än den föreslagna. Enligt kammartättens mening är det inte
någon lämplig metod att anknyta böterna till antalet hästkrafter (kW DIN) i
motorn på det fiskefartyg, som har använts för bogsering av trålen. De
jämförelser som (s. 27) görs med förordningen om statligt stöd till
fiskeföretag vid fångstbegränsning samt till fordonskungörelsen är inte
relevanta.

Enligt
promemorian skall uppgifter om fiskefartygens motorstyrka kunna hämtas ur
svenska och utländska fartygsregister. Det måste dock vara den vid fisket
aktuella motorns styrka som läggs till grund för beräkningen. Enligt motiven
skall den i vederbörligt register angivna motorstyrkan och inte den faktiska
motorstyrkan läggas till grund vid straffbestämningen.

Prop.
1983/84:159 101

Lagtexten
bör förtydligas i detta hänseende. Det torde även böra klarläggas vilka
registeruppgifter som skall godtas.

Enligt specialmotiveringen
till 35 c § anförs att vid partrålning böterna skall bestämmas i förhållande
till motorstyrkan i vart och ett av de deltagande fartygen. Detta framgår inte
av lagtexten och fråga kan uppkomma om inte båda fartygens olaga fiske kan
anses som ett brott med flera gärningsmän. I lagtexten (35 c § första stycket
in fine) talas om motorn i det fiskefartyg som har använts för bogsering av
trålen. I 35c§ andra stycket som berör gemensamt straff för flera gärningar
talas om det eller de fiskefartyg som har använts för bogsering av trålen.
Detta kan leda till felakfiga slutsatser och lagtexten bör förtydligas i nu
angivet hänseende.

En effekt av den
föreslagna beräkningsgrunden är att om två fartyg tillsammans bedriver partrålning
kommer olika bötesstraff att utmätas för de deltagande fartygens befälhavare
oaktat att de tillsammans och i samråd förövat den straffbelagda gämingen.

Enligt gällande praxis
straffas vid olaga trålfiske i princip samtliga besättningsmän ombord på det
trålande fartyget, varvid befälhavaren regelmässigt erhåller nägot högre
straff än, de övriga. Förslaget synes utgå ifrån att endast befälhavaren skall
straffas. Detta framgår emellertid inte av lagtexten och ej heller annat än
indirekt av vad som anförs i motiven till lagtexten. En annan tolkning skulle
emellertid ge orimliga resultat. Stora delar av i vart fall den svenska
fiskeflottan utgörs av fartyg, som ägs gemensamt av flera personer vilka själva
deltar i fisket. Om de äger lika delar (lotter) i båt och redskap, kan det vara
en tillfällighet vem som är befälhavare (skeppare). Den föreslagna bestämmelsen
kan leda till att befälhavaren drabbas otillbörligt i förhållande till övriga
delägare och besättningsmän. En praktisk konsekvens kan även bli att till
befälhavare utses någon som saknar utmätningsbara tillgångar.

Förverkande

Förverkande
är såsom anförs i promemorian (s. 28) en sanktion som har en viktig funktion
som ett komplement till straff och andra brottspåföljder. Enligt brottsbalken
kan förverkande komma i fråga beträffande utbyte av brott, förlag för brott,
hjälpmedel vid brott under förutsättning att förverkande är påkallat till
förebyggande av brott eller eljest särskilda skäl föreligger. Förverkande kan
även ske av föremål, som på gmnd av sin särskilda beskaffenhet och
omständigheterna i övrigt kan befaras komma till brottslig användning. Enligt
36 kap. 3a§ brottsbalken, som trädde i kraft den Ijuli 1982, kan, om det till
följd av brott som begåtts i näringsverksamhet har uppkommit ekonomiska
fördelar för näringsidkaren, värdet därav förklaras förverkat.

1970
års ändringar i fiskerättslagen avsåg att bringa denna lags förverkandebestämmelser
i överensstämmelse med brottsbalken. Det i promemorian lagda förslaget fjärmar
ånyo fiskerättslagens förverkandebestäm-8 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 159

Prop.
1983/84:159 102

melser
från brottsbalkens regler. Förslaget kan delvis tolkas så att man önskar en
straffrättslig påföljd genom förverkandet. Detta strider mot brottsbalkens
principer. Kammarrätten avstyrker den föreslagna utvidgningen av
förverkandebestämmelserna.

36
b § första stycket i förslaget avses gälla fångst ombord på fiskefartyg. Fråga
kan ställas vilka regler som gäller beträffande ilandförd fisk. 36 b § andra
stycket avser endast det fall att fisk skall förverkas eftersom den har fångats
under otillåten tid eller inte håller föreskrivet minimimått.

I
förslaget används i lagtexten flera gånger beteckningen fiskefartyg.
Uppenbarligen har större enheter därmed åsyftats. Beteckningen är emellertid
inte entydig och ej heller preciserad i lagtexten. Fiskefartyg - om därmed
skulle avses registrerade enheter - kan vara mycket små båtar.

Enligt
förslaget 36 c § skall förverkande alltid kunna ske hos befälhavaren på ett
fiskefartyg, som använts vid brott mot fiskerättslagen eller mot föreskrift som
meddelats med stöd av lagen. Effekterna av denna bestämmelse är oklar. Enigt
motiven (s. 42) avser regeln inte värdeförverkande. Detta framgår inte av
lagtexten. Enligt mofiven skall förverkande kunna ske hos befälhavaren, även om
någon annan är ägare fill egendomen i fråga. Detta torde inte stå i
överensstämmelse med gängse principer för svensk lagstiftning.

Övrigt

Förslaget
35 c § avser den som med uppsåt eller av oaktsamhet bedriver trålfiske i strid
mot meddelade föreskrifter eller utan tillstånd av myndighet i fall då sådant
krävs. Det bör därvid uppmärksammas att trålfiske i övrigt inte berörs i
fiskerättslagen utan i fiskeriförordningen (1982: 126). Enligt 11 § nämnda
förordning får trålfiske bedrivas endast inom de områden på allmänt vatten och
på de villkor i övrigt som anges i föreskrifter som meddelas av fiskeristyrelsen
efter samråd med berörda myndigheter.

Enligt
39 § fiskeriförordningen gäller bestämmelserna i 35 a § första stycket
fiskerättslagen i fråga om den som gör sig skyldig till olaga fiske genom att uppsåtligen
eller av oaktsamhet bryta mot bl. a. 11 § förordningen eller sådana
föreskrifter som avses i 11 §. I promemorian föreslås ett tillägg till 35 a §
att paragrafen gäller endast om inte annat följer av 35c§.
Lagstiftningstekniken att hänvisa från 39 § fiskeriförordningen till 35 a § fiskerättslagen
och därifrån till 35 c § samma lag är inte invändningsfri.

Förslaget
35 c § innehåller fängelse i straffskalan. Enligt havsrättskonventionen får en
kuststats lagstiftning inte, utan att särskilda överenskommelser har träffats,
innehålla regler om fängelsestraff för brott som begås i statens ekonomiska
zon. Havsrättskonventionen har inte trätt i kraft men enligt promemorian (s. 7)
bör den dock i praktiken beaktas även i den. svenska fiskezonen, eftersom den i
väsentliga delar får anses återspegla folkrättslig sedvanerätt. Detta
aktualiserar frågan huruvida fängelse skall ingå i straffskalan för brott
begångna utanför territorialgränsen.

Prop. 1983/84:159 103

Om fängelse utgår ur straffskalan, bör det emellertid
uppmärksammas att detta får konsekvenser beträffande möjligheterna att använda
vissa straffprocessuella åtgärder, eftersom dessa i allmänhet förutsätter att
fängelse ingår i straffskalan. Detta gäller bl.a. husrannsakan. Det bör därvid
påpekas att det i praxis ansetts som husrannsakan att gå in i låst utrymme
ombord på båt.

Enligt förslaget 37 a § andra stycket får en
fisketillsynsman förordnas att utföra sådana undersökningar som avses i 37 §
andra stycket. Undersökning av fiskefartyg är såsom nyss nämnts - i vart fall
då fråga är om låst utrymme - husrannsakan. Dylik får enligt 28 kap. 4§
rättegångsbalken beslutas av undersökningsledaren, åklagaren eller rätten. Det
kan inte komma i fråga att tillägga fisketillsynsman med genomgående mycket
ringa utbildning i rättsliga frågor en sådan rätt. Denna fråga behandlades av
bl. a. ordningsvaktutredningen i dess betänkande Ordningsvakter (SOU 1978:33).

I promemorian (s. 35) föreslås å andra sidan den begränsningen
i fiske-tillsynsmannens befogenheter att de fortsättningsvis inte skall få ta
egendom i beslag. En sådan begränsning skulle avsevärt försvåra deras arbete
och erfarenheterna ger inte heller vid handen att de har missbrukat sina
befogenheter i angivet hänseende. Det måste vid prövningen av vilka
befogenheter som skall tilläggas fisketillsynmännen beaktas att de ofta utövar
sin verksamhet på avlägset belägna insjövatten där den enda i praktiken
tillämpliga metoden att kunna bevisa att olovligt eller olaga fiske har
förekommit är att ta fångst och redskap m. m. i beslag.

En egenhet i förslaget är att enligt 37 § tredje stycket
jämförd med samma paragraf första stycket skulle enskild person i undantagsfall
kunna ta fiskefartyg i beslag.

En fråga som det är angeläget att klarlägga är forumfrågan
vid brott utanför svenska territorialgränsen inom svensk ekonomisk zon. Denna
fråga är under behandling inom justifiedepartementet och föranleder därför
inget vidare yttrande från kammarrätten.

9. Karlskrona tingsrätt

Tingsrätten delar utredningens uppfattning att det
föreligger ett behov av skärpta sanktioner vid överträdelser av den
fiskerättsliga lagstiftningen. Tingsrätten anser liksom utredningen att det
främst är beträffande trålfiske som behovet av en skärpning har gjort sig
gällande.

Som utredningen funnit är det det nuvarande bötessystemet
och de begränsade möjligheterna att förverka fiskeredskap som medfört att
endast relativt obetydliga påföljder kunnat dömas ut.

En sammanställning över tingsrättens domar i mål angående
trålfiske och laxfiske bifogas. Sammanställningen avser tioårsperioden
1974-1983.

Prop. 1983/84:159 104

Av
sammanställningen framgår att utdömda påföljder i allmänhet knappast varit
sådana att de kunnat ha någon avhållande effekt.

Tingsrätten
tillstyrker vad utredningen anfört om övergång till normerade böter och bättre
förverkandemöjligheter. Mot de föreslagna lagbestämmelsernas konstruktion har
tingsrätten ingen erinran.

10. Länsstyrelsen
i Gotlands län

Länsstyrelsen
tillstyrker förslaget om skärpta sanktioner vid brott mot fiskelagstiftningen.

Länsstyrelsen vill
framhålla vad polisstyrelsen anfört om att man, när man väljer enhet att
bestämma böterna i förhållande till, väljer en enhet som är lämplig om man vill
utvidga bestämmelserna att omfatta även annat fiske. (Polisstyrelsen anför att
beräkningsgrunden för normerade böter bör utformas så att den kan tillämpas
också om man senare inför denna bötesform för överträdelser av
laxfiskebestämmelser.)

Också
vad polisstyrelsen anför om möjligheterna att kvarhålla fiskefartyg bör
framhållas. (Polisstyrelsen framhåller att det bör övervägas att införa en
bestämmelse om att fiskefartyget kan kvarhållas tills böterna blivit betalda
eller godkänd säkerhet lämnats.)

11. Länsstyrelsen
i Blekinge län

Ett
genomförande av i promemorian föreslagna författningsändringar kommer enligt
länsstyrelsens mening att medföra att respekten för gällande fiskeregler ökar.
Vidare skulle de praktiska möjligheterna för särskilt kustbevakningen att göra
ingripande vid brott mot eller misstankar om brott mot fiskebestämmelser bli
större, vilket är en angelägen förbättring. De föreslagna reglerna har enligt
länsstyrelsens uppfattning en ändamålsenlig utformning.

Länsstyrelsen
tillstyrker föreslagna författningsändringar.

I
övrigt har länsstyrelsen följande synpunkter.

I
utredningen har övervägts huruvida skärpta påföljder är nödvändiga vid brott i
samband med laxfiske. Utredningen har inte ansett detta för närvarande vara
erforderligt. Länsstyrelsen föreslår dock att utredningens diskuterade
påföljdsförslag även i denna del genomförs. För att trygga tillgången på lax
även i framtiden är det emellertid i första hand skärpta internationella laxfiskeregleringar
som behövs.

I
likhet med Svenska Sydkustfiskarnas Centralförbund anser länsstyrelsen att det
bör övervägas att införa en påföljdsbestämmelse för det fall att befälhavare på
fiskefartyg vägrat åtlyda kustbevakningens anmodan om att gå in till svensk
hamn för ytterligare utredning.

Prop. 1983/84:159 105

12. Länsstyrelsen
i Hallands län

De
föreslagna bestämmelserna om straffskärpning vid trålfiske hälsas med
tillfredsställelse.

Beträffande fisketillsynsmännen
har det länge framförts önskemål om en översyn av för dessa gällande
bestämmelser. Det är av vikt, att nya bestämmelser så långt det är möjligt
synkroniseras med de bestämmelser som gäller för jakttillsynsman. Det är med
hänsyn därtill och till de nyligen genom ändring av 24 kap. 2 § brottsbalken
avsevärt förbättrade möjligheterna att göra beslag förvånansvärt, att man vill
fråntaga fisketillsynsmännen denna rätt. Visserligen kan naturligtvis
ifrågasättas, humvida fisketill-synsmän i någon större utsträckning gör bruk av
denna rätt. Mången fisketillsynsman torde vara försiktig med ingripanden mot
bakgrund av att han kan riskera att möta ett kraftigare våld. Men å andra sidan
bör fisketillsynsmännen givetvis ha kvar denna rätt. Hur har man tänkt sig, att
fisketillsynsmännen i framtiden skall agera i praktiken, då ett beslag är
aktuellt? Det kan ju exempelvis vara stora avstånd till polis och kustbevakning,
och den från vilken beslag skall ske avvaktar knappast ankomsten av personal
som äger rätt att göra beslag.

Med
hänsyn till vad sålunda anförts anser länsstyrelsen att fisketillsynsman skall
ha kvar beslagsrätten.

I
samband med eventuella nya bestämmelser för fisketiUsynsman är det nödvändigt,
att utbildningen av dessa blir närmare reglerad.

13. Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län

Länsstyrelsen
tillstyrker förslagen med följande undantag och kommentarer.

Fisketillsynsmannaorganisationen
har stor betydelse för efterlevnaden av fiskebestämmelserna. Föreslagna minskningar
av fisketiUsynsmännens befogenheter i fråga om beslag och undersökning av
redskap, sump och fartyg måste anses innebära en allvarlig reducering av fömtsättningarna
för organisationens effektivitet. Länsstyrelsen avstyrker därför dessa förslag.

Det
bör av lagen om rätt tUl fiske framgå att även polisen har de befogenheter som
anges i 37 § första och andra styckena i författningsförslaget.

14. Länsstyrelsen
i Ålvsborgs län

Under
senare år har kunnat konstateras ett alltmer ökat intresse för fritidsfisket.
Statistiska uppgifter härom finhs bland annat i 1973 års fiskevattensutredning
"Fiska på fritid" (SOU 1978:75). Samma utveckling har också kunnat
konstateras i Älvsborgs län, vilket till en del torde bero på en ökad turism.
Denna utveckling har också medfört, att intresset för en

Prop.
1983/84:159 106

bättre
och mera effektiv fiskebevakning klart ökat. Enligt 37 § fiskelagen har
fiskerättsägaren vid olovligt fiske befogenhet att beslagta fångsten och redskapet
ävensom båt eller annat, som kan antas äga betydelse för utredning om brottet.
Från de olika fiskerättsägarna har vid utbildning av fisketiUsynsman och i
andra sammanhang emellertid mycket bestämt hävdats, att förutsättningen för en
effektiv fiskebevakning är att den som utövar tillsynen har ett förordnande
innebärande bland annat rätt att bära tjänstetecken. Först härigenom
respekteras tillsynsmannen i sin verksamhet.

Institutet
fisketillsynsman har i promemorian behandlats knapphändigt. Frånsett vad som
anförs på s. 12, första stycket, berörs inte det olaga fisket. Det bör
anmärkas, att fisketillsynsman enligt 2§ 1955 ärs instruktion för fisketiUsynsman
jämväl har befogenhet att undersöka fisk, som har fångats olagligen, ävensom
fiskredskap (jfr s. 12, första stycket där endast det olovliga fisket omnämnes).
Överhuvud synes promemorian vara inriktad på problemen i vad avser det
olovliga fisket till havs. Länsstyrelsen är helt medveten om att nuvarande
reglering i 1955 års instruktion är omodern och snarast bör ses över.
Länsstyrelsen är dock inte beredd att fillstyrka den reglering som föreslås,
nämligen att fisketillsynsman enbart skall ha tillsyn över efterievnaden av
fiskelagen och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. TUlsyn av fiskeriförordningens
regler och det olaga fisket bör inte försummas. Jämförelse kan göras med
jaktlagstiftningen, där det i 39 § jaktlagen stadgas att den som kan anses
lämplig att utöva jakttillsyn fär förordnas till jakttillsynsman. Härmed avses efterievnaden
av jaktlagen, jaktstadgan och de övriga föreskrifter som har meddelats med
stöd av dessa författningar (se rikspolisstyrelsens föreskrifter om utbildning m.m.
av jakttillsynsman, punkten 1.3).

Enligt
föreslagen lydelse av 37 a § skaU fisketillsynsman inte tillerkännas befogenhet
att verkställa beslag. Detta är en ändring mot vad som i dag anges i 37 §
fiskelagen och 43 § fiskeriförordningen. Många gånger torde det vara svårt för
en fisketiUsynsman att snabbt få kontakt med polis då tillsynsområdet
exempelvis kan vara otillgängligt beläget. Hans fömtsättningar att arbeta
effektivt torde avsevärt försvåras, därest beslagsbefogenheten frånhändes
honom. Polisens utredningsarbete kommer också att bli svårare, eftersom stora
möjligheter kommer att finnas att undanröja redskap etc. under fid
fisketillsynsmannen är upptagen med att tillkalla polis.

Ytterligare
övervägande bör således göras i vad avser institutet fisketillsynsman. Som
exempel härpå kan nämnas frågor om förordnande, fordringar på den som skall
förordnas, behovet av bevakning, utmstning, utbildning och befogenheter.
Tillsynen bör också omfatta det olaga fisket.

Påföljdsfrågan
och särskild rättsverkan

Länsstyrelsen
har full förståelse för att en allmänt bättre efterlevnad och en anpassning fill
andra länders lagstiftning har tvingat fram föreslagen

Prop.
1983/84:159 107

straffskärpning och utökade möjligheter till förverkande.
Vidkommande föreslagna regler om förverkande torde det vara bäst att
lagstiftarens intentioner kommer till klart uttryck i lagtexten i stället för i
allmänna motivuttalanden. Förslaget tillstyrks.

15. Länsstyrelsen i Värmlands län

Länsstyrelsen har inte någon erfarenhet av det i
promemorian påtalade olovliga fisket av utländska fiskefartyg i den svenska
fiskezonen. Dock känner länsstyrelsen väl till att exempelvis våra nordiska
grannländer har regler som möjliggör betydligt mer kännbara sanktioner än de
svenska vid överträdelse av motsvarande bestämmelser inom deras fiskezoner.
Länsstyrelsen är också medveten om att nämnda förhållande upplevs som
orättvist av svenska yrkesfiskare.

Länsstyrelsen kan i allt väsentligt ansluta sig Ull de
överväganden som görs i promemorian. Detta innebär att länsstyrelsen
tillstyrker de framlagda förslagen till skärpning av den svenska
lagstiftningen på detta område. Dessa skärpningar torde vara nödvändiga för
att skapa ökad respekt för svensk lag och därmed också ökat skydd för svenska
yrkesfiskares intressen. — Länsstyrelsen tUlstyrker också förslaget uU
skärpning av sanktionerna mot olaga trålfiske.

Däremot är länsstyrelsen förvånad över förslaget att
fisketillsynsman inte längre skall vara behörig ta egendom i beslag enligt 37 §
första stycket i lagen om rätt till fiske. Enligt länsstyrelsens uppfattning
har denna befogenhet för fisketUlsynsman varit värdefull och länsstyrelsen kan
inte finna ätt man i promemorian framlagt några skäl som motiverar en ändring
av nuvarande regler på detta område.

I övrigt har länsstyrelsen inte några invändningar mot
eller synpunkter på innehållet i promemorian.

16. Länsstyrelsen i Västerbottens län

Som ett led i upprätthållande av kust- och älvfiske efter
lax har detta år genomförts skärpta bestämmelser inom våra vatten.
Restriktionerna har kritiserats bl.a. under hänvisning tUl det omfattande fiske
som bedrivs i Östersjön - både lagligt och olagligt.

Med hänsyn till sistnämnda förhållande hälsar
länsstyrelsen med tillfredsställelse de förslag till skärpningar av straff och
sankfioner som nu framläggs. De får ses som ett led i försöken att begränsa
havsfisket efter lax till en för oss acceptabel nivå.

Länsstyrelsen fillstyrker utredningens förslag.

Prop. 1983/84:159 108

17.
Sveriges fiskares riksförbund

3
Överväganden

3.1 Utgångspunkter

Som
framhålles i promemorian förekommer mycket stora olikheter vid bedömningen av
överträdelser avseende fiskelagstiftningen meUan Sverige och främst Norge och
Danmark. SFR har vid ett flertal tillfällen påpekat detta och även i olika
sammanhang krävt att dessa skall harmoniseras länderna emellan. Vi konstaterar
därför med tillfredsställelse att den föreslagna skärpningen innebär att den
svenska fiskelagstiftningen i stort sett ger samma påföljd som vid
överträdelser i danska och norska fiskevatten.

SFR
instämmer i promemorians bedömning att frihetsberövande straff inte bör
användas. I stället bör - som föreslagits - ekonomiska sanktioner komma i
fråga.

Promemorian
föreslår att yrkesfiskelicensen skall kunna återkallas eller att licens blir
svårare att erhålla för svenska yrkesfiskare som överträder de fiskerättsliga
reglerna.

SFR
motsätter sig starkt att svenska fiskares yrkesfiskelicens skall kunna
användas vid bedömningen av påföljd för överträdelse mot fiskelagstiftningen.
Dras licensen in minskas fiskarens möjlighet att fortsätta sitt yrkesförvärv
och därigenom kunna betala de böter, vilka är tänkta att sättas så högt, att de
ensamt skaU kunna tjäna som hinder för medvetna överträdelser. Vidare finns det
fiskare, vilka har äldre båtar utan fiskerilån och som fiskar arter utan
prisstöd. Dessa skulle i mindre grad drabbas av licensindragning än fiskare med
ny båt och prisstöd på sin fångst.

3.2 Bötesstraff

Att
använda hästkraftantalet som bedömningsgrund för böternas storlek anser SFR
vara acceptabelt.

Vid
diskussionen om de normerade böternas storlek sägs att trålfiskebåtar har en
motorstyrka upp till drygt 1000 Hk. Det finns ca 10 st fiskebåtar idag med en
registrerad motorstyrka överstigande 1 000 Hk. De två största med ett
hästkraftantal av 2 100. SFR har nedan föreslagit att alla typer av redskap
skall innefattas i 35 c §. Trålfisket är den enda fiskemetod där den direkta
motorstyrkan är avgörande för infiskningskapaciteten. Vid fiske med andra
metoder bör de normerade böterna uträknas efter bruttoregis-tertonnaget på
båten.

I
promemorian s. 28 diskuteras om särskilda regler behövs för laxfiske. Från både
fritids- och yrkesfiskesidan finns ett stort intresse för laxfiske, både öring
och lax, vilket resulterat i att speciella bestämmelser framtagits för skydd av
dessa arter, i form av skyddsområden och tider. Eftersom bestämmelserna om
laxfiske med nät och andra större redskap förhoppningsvis kommer att
innefattas i 35 c § är det även önskvärt med en skärpning av bestämmelsema och
kontrollen av fiske med handredskap från land. Vi fömtsätter att
straffpåföljden vid fritidsfiske bedöms utifrån de grunder som gäller för
yrkesfisket.

Prop. 1983/84:159 109

3.3 Särskild
rättsverkan

I
sista stycket s. 29 och första stycket s. 30 sägs att förverkande av redskap
kan bli en orimligt tung sanktion och ge fiskaren svårighet att fortsätta sin
yrkesverksamhet. Ett förverkande, till skillnad från fångsten, bör därför inte
vara obligatorisk. Här vill SFR återigen poängtera att lagstiftningen ej bör
resultera i att fiskarens möjligheter till försöijning försvåras eUer
omöjliggörs.

I promemorian sägs att
"enligt den nuvarande ordningen kan endast fångst som erhållits genom
brott förklaras förverkad". I Norge och Danmark kan hela fångsten
förklaras förverkad om det inte kan påvisas vilken del som härrör från den
brottsliga gärningen. SFR instämmer i PMs förslag att denna möjlighet även
skall finnas i svensk lagstiftning.

SFR instämmer i förslaget
att förverkande bör "kunna ske hos befälhavaren på ett fiskefartyg med
bindande verkan, även om någon annan skulle vara ägare till egendomen i
fråga". Ges ej denna möjlighet kommer onödig fördröjning av domstolsutslag
att uppstå och även svårighet att kunna förverka egendom, främst från utländska
fiskebåtar.

3.4 Fiskefillsyn

SFR
hälsade med tillfredsställelse den ökning av kustbevakningens befogenheter som
medföljde 1982 års lag om tullverkets medverkan vid polisiär övervakning. Vi
har vid många tillfällen önskat och föreslagit större befogenhet för
kustbevakningen så att en effektiv övervakning av våra vatten och
fisktillgångar kan göras. För att kontrollera om detta kunnat infrias instämmer
SFR i promemorians förslag att "de nya reglerna blir föremål för
utvärdering efter en relativt kort tid".

På s. 35 påstås att både
FL och 1955 års instmktion sätter fisketillsynsmännen i förgrunden vad gäller
"tillsynen av att lagstiftningen efterlevs". Vidare sägs att
"detta överensstämmer inte med de verkliga förhållandena". SFR
instämmer i att den rena utsjöbevakningen uteslutande sköts av kustbevakningen.
Vid kustområden samt i insjöar och vattendrag har dock fisketillsynsmännen en
mycket stor och i många fall en direkt avgörande betydelse för efterlevnaden
och möjligheten att beivra överträdelser. Riksförbundet föreslår därför att fisketillsynsmännen
får behålla sin rätt att ta egendom i beslag. Angående befälhavare på fiskeristyrelsens
undersökningsfartygs befogenhet att besluta om beslag, instämmer SFR i promemorians
förslag med den motivation som finns i skrivningen.

Kustbevakningen
bör ges de utökade befogenheter som föreslås på s. 36. Det är viktigt att
bevakningen får de möjligheter som krävs för en effektiv övervakning så att
inte enbart direkt synliga överträdelser kan upptäckas.

På s. 36 och 37 i
promemorian har man berört åklagares och domstols behörighet samt fomm-frågan.
Det vore säkerligen en fördel om handläggningen av framför allt trålfiskebrotten
kunde begränsas till vissa åklagardistrikt och domstolar på de olika
kuststräckorna. 9 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 159

Prop. 1983/84:159 110

Vid domstolsutslag vill riksförbundet speciellt påpeka att
hänsyn bör tas tUl omständigheterna i varje enskilt fall så att inte den som av
förhållanden över vilka han ej råder bryter mot fiskelagstiftningen, straffas Hka
hårt som den vilken med berått mod bryter mot gällande lagstiftning. SpecieU
uppmärksamhet bör härvid ägnas åt överträdelser som skett i omedelbar närhet
av fiskegränsen där storm, dimma, strömsättning, smärre felaktigheter på de instmment
med vilka posiUonsbestämningar företas osv kan medverka till lagöverträdelser
utan att vederbörande skeppare avsett detta.

Här nedan behandlas paragraferna var för sig.

35 c §

I paragrafen föreslås att "Den som med uppsåt eller
av oaktsamhet bedriver trålfiske i strid med meddelade föreskrifter eller utan
tillstånd av myndighet i fall då sådant krävs, döms till fängelse högst sex
månader eller böter". Med hänvisning till ovanstående bör speciell hänsyn
tagas till fiskare som av "oaktsamhet" eller av förhållanden över
vilka han ej råder, råkar bryta mot lagstiftningen.

Att bland flera fiskesätt som kan överträda bestämmelserna
utvälja enbart "trålfiske" anser SFR vara i strid mot allmänna
rättvisekrav och vi föreslår därför att aUa typer av redskap innefattas i
bestämmelsen.

37 §

SFR tillstyrker att beslag skall kunna göras som dels är
ämnade att säkra bevisning och dels har som syfte att säkra egendom som kan
komma att förverkas. Vi vill analogt med vår diskussion i 3.3 "Särskild
rättsverkan" dock påpeka att beslag och förverkande av redskap ej skall
innebära att fiskarens möjlighet tUl fortsatt fiske äventyras.

37 a §

Riksförbundet anser att fisketiUsynsmännens befogenheter
ej bör inskränkas utan skall kvarstå i nuvarande omfattning.

18. Sveriges fiskevattenägareförbund

Det är enligt förbundet angeläget att sanktioner vid
allvarliga överträdelser av den fiskerättsliga lagstiftningen är sådana att de
avskräcker från överträdelser. Det är vidare nödvändigt att påföljderna står i
nivå med lagstiftningen i de andra nordiska länderna. Förbundet tillstyrker
därför förslaget till skärpta straffbestämmelser och skärpta regler för förverkande.

Förbundet delar dock inte uppfattningen att det för närvarande
inte skuUe finnas behov av särskilda regler för laxfiske. Laxsituationen är i
dag sådan att åtgärder måste vidtas för att begränsa uttagen om det i framtiden

Prop.
1983/84:159 111

skall
finnas svenska självreproducerande laxstammar. För att kunna genomföra
erforderliga åtgärder i nämnt hänseende är det nödvändigt med ett effekfivt och
därmed avskräckande sanktionssystem. Förbundet anser därför att jämväl
laxfisket bör omfattas av de skärpta bestämmelserna.

Förslaget
att frånhända fisketillsynsmännen deras nuvarande befogenheter att ta egendom
i beslag kan förbundet inte acceptera. Detta skulle allvarligt försämra
fisketillsynen och i hög grad även möjligheten att säkra bevis. Förbundet motätter
sig bestämt en ändring i berört avseende.

19.
Sveriges fritidsfiskares riksförbund

Förbundet
betraktar fisketillsynen som ett viktigt led i den moderna fiskevården. För att
tillsynen ska vara verkningsfull krävs emellertid att organisationen ges en
sådan omfattning att upptäcktsrisken blir stor samtidigt som påföljdema vid
överträdelse kraftigt skärps. Alltsammans syftande till en bättre efterlevnad
av lagstiftningen.

Med
anledning härav biträder förbundet utredningens förslag om skärpta straffbestämmelser.

Fisketillsynen
bedrivs inom ett vidsträckt område och problemen är stora när det gäller att
göra effekfiva ingripanden. För fisketillsynen i kustnära vatten samt i sjöar
och vattendrag spelar särskilt förordnade fisketillsyningsmän stor roll
eftersom polis- och tullpersonals insatser av resursskäl är otillräcklig och
inte heller kan förväntas ökas. Det är därvid viktigt att dessa tillsyningsmän
ges befogenheter så att en effektiv tillsyn kan ske. Förslaget att frånta fisketillsyningsmännen
deras nuvarande befogenheter att ta egendom i beslag och istället för
ingripande behöva anmäla behov av beslag eller annan tvångsåtgärd till poUs-
eller tullmyndighet skulle försvåra tillsynsverksamheten och urholka förslagets
målsättning om en bättre efterlevnad av lagstiftningen. Förbundet avstyrker
därför förslaget att ta bort tillsynsmännens beslagsrätt.

Tillsynsmännen utför ofta
sin uppgift på rent ideeU grund då tillgången på medel för deras verksamhet är
kraftigt underdimensionerad. Förbundet har, tillsammans med Sveriges fiskevattenägareförbund,
i en skrivelse till jordbruksdepartementet, 1982-05-07, tagit upp resursfrågan.
Eftersom frågan ännu inte fått någon Ullfredsställande lösning måste förbundet
ånyo påpeka att om inte medel ställs till förfogande kommer den tillsyn som byggts
upp med ideell arbetskraft att falla samman. Detta samtidigt som statsmakterna
föreslår åtgärder som ska leda Ull en bättre efterlevnad av lagstiftningen och
skärpta regler för skyddet av vandringsfisk. Åtgärder som måste betraktas som
verkningslösa, om man inte samtidigt kan upprätthålla en effektiv tillsyn.

Bilaga 3 Det remitterade förslaget

Förslag till lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt
till fiske

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1950:596) om rätt till fiske dels att 34, 35 a,
36, 36a, 37, 39 och 41 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skaU
införas fyra nya paragrafer, 35c, 36b, 36c och 37a§§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. utan
lov bedriver fiske som hör

under annans enskilda fiskerätt el

ler enligt denna lag må bedrivas en

dast efter tUlstånd av myndighet,

eller

2. bryter mot föreskrift, som

meddelats med stöd av 16, 22 eller

24§, dömes för olovligt fiske till

böter eller fängelse i högst sex må

nader.

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1. utan
lov bedriver fiske som hör

under annans enskilda fiskerätt el

ler enligt denna lag/år bedrivas en

dast efter tillstånd av myndighet,

eller

2. bryter mot föreskrift, som

meddelats med stöd av 16, 22 eller

24 §,

döms
för olovligt fiske till böter eller fängelse i högst sex månader, om inte annat
följer av 35c§.

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som
uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot

1.
föreskrift som
meddelats med stöd av 33f§, i de fall som särskilt anges i sålunda meddelad
föreskrift,

2.
fiskeförbud som
meddelats för visst område i anledning av företag enligt vattenlagen (1983:291)
eller motsvarande äldre lag.

Den som
gör sig skyldig till försök eller förberedelse till brott, för vilket
föreskrivits påföljd enligt första stycket 1, dömes, i de fall som särskilt
anges i föreskrift meddelad med stöd av 33 f§, tiU ansvar enligt 23 kap.
brottsbalken.

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som
med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot

1.
föreskrift
som meddelats med stöd av 33f§, i de fall som särskilt anges i sålunda meddelad
föreskrift, om inte annat följer av 35 c§,

2.
fiskeförbud som
meddelats för visst område i anledning av företag enligt vattenlagen (1983:291)
eller motsvarande äldre lag.

Den som
gör sig skyldig till försök eller förberedelse till brott, för vilket föreskrivits
påföljd enligt första stycket 1, döms, i de fall som särskilt anges i
föreskrift meddelad med stöd av 33 f§, till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

' Senaste lydelse 1969:339. - Senaste lydelse 1983:652.

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen lydelse

35 c §

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bedriver trålfiske
i strid mot meddelade föreskrifter eller utan tillstånd av myndighet ifall då
sådant krävs döms till fängelse i högst sex månader eller böter, lägst ettusen
kronor och högst ett krontal motsvarande etthundra gånger antalet hästkrafter
(DIN) i motorn på det fiskefartyg som använts för bogsering av trålen.

Fångst som någon har erhållit genom annat brott enligt
denna lag än överträdelser av 33 a, 33 b eller 33 d§ och som ej enligt 37 §
tredje stycket behållits av fiskerättshavaren skall förklaras förverkad, om
det ej är uppenbart obiUigt.

Fiskeredskap, som har använts som hjälpmedel vid annat
brott enligt denna lag än överträdelse av 33 a § första stycket eller 33 b §
får förklaras förverkat, om det är påkallat till förebyggande av brott eller
eljest särskUda skäl föreligga. Vad som nu har sagts skall äga motsvarande
tillämpning på förankringsanordning eller annat föremål som använts vid
överträdelse av 33 a § andra stycket.

Första och andra styckena skola, i de fall som särskilt
angivas i föreskrift meddelad med stöd av 33 f§, äga motsvarande tUlämpning i
fråga om fångst som erhållits genom brott mot sålunda meddelad föreskrift
samt i fråga om fiskeredskap som använts som hjälpmedel vid sådant brott.

Påträffas
i ett parti fisk sådan fisk som enligt föreskrift meddelad med stöd av 33f§
skall förklaras förverkad på den grund att den fångats under otiUåten tid eller
icke håller föreskrivet minimimått, skall hela partiet förklaras förverkat.

Fångst
som någon har erhållit genom annat brott enligt denna lag än överträdelser av
33 a, 33 b eller 33 d§ och som ej enligt 37 § sjätte stycket behållits av fiskerättshavaren
skall förklaras förverkad, om det inte år uppenbart oskäligt.

Fiskeredskap,
som har använts som hjälpmedel vid annat brott enligt denna lag än
överträdelse av 33 a § första stycket eller 33 b § skaU förklaras förverkat, om
det itite är oskäUgt. Vad som nu har sagts skall tillämpas även på
förankringsanordning eller annat föremål som använts vid överträdelse av 33 a
§ andra stycket.

Första och andra styckena skall, i de fall som särskilt
anges i föreskrift meddelad med stöd av 33f§, tillämpas även i fråga om fångst
som erhåUits genom brott mot sålunda meddelad föreskrift samt i fråga om
fiskeredskap som använts som hjälpmedel vid sådant brott.

Senaste lydelse 1975:176.

Prop. 1983/84:159

Nuvarande lydelse

Vad som nu har sagts gäller dock ej, om innehavaren av partiet
genast på egen bekostnad låter trovärdig person sortera bort den övriga
fisken eller om förverkande av hela partiet skidle vara uppenbart obiUigt.

I stället för fångsten eller redskapet kan dess värde
förklaras förverkat.

114

Föreslagen lydelse

I stället för fångsten eller redskapet kan dess värde
helt eller delvis förklaras förverkat. Kan bevisning om värdet inte alls eller
endast med svårighet föras, får värdel uppskattas tdl ett belopp som är
skäligt med hänsyn till omständigheterna.

Har
någon i strid mot föreskrift som meddelats med stöd av 33 f§ Ull riket infört
eller sökt införa fisk eller inom riket saluhållit, utbjudit, sålt eller i återförsäljningssyfle
köpt fisk som icke håller föreskrivet minimimått, skola 36 § första, fiärde
och femte styckena äga motsvarande tillämpning. Härvid skaU den fisk som varit
föremål för olovlig befattning anses såsom olagligen fångad.

Har
någon i strid mot föreskrift som meddelats med stöd av 33 f§ fill riket infört
eller försökt införa fisk eller inom riket saluhåUit, utbjudit, sålt eller i återförsäljnings-syfte
köpt fisk som inte håller föreskrivet minimimått, skaU fisken förklaras
förverkad om det inte är uppenbart oskäligt. 1 sådana fall får bestämmelserna i
36 § fjärde stycket och 36 b § första och andra styckena tillämpas.

' Senaste lydelse 1975:176.

36 b §

Skall förverkande enligt 36 § ske av fångst, som påträffas
ombord på ett fiskefartyg som använts till fisket, får hela fångsten förverkas,
om det inte kan utredas hur stor del av fångsten som har tagits olagligt eller
olovligt.

Påträffas i annat fall i ett parti fisk sådan fisk .som
enligt föreskrift meddelad med stöd av 33f§ skaU förklaras förverkad på den
grund att den fångats under otiUåten tid eller inte håller föreskrivet minimimått,
skall hela partiet förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt.

Bestämmelserna i 36 § fjärde stycket får tillämpas även i
de fall som anges i första och andra styckena.

Prop. 1983/84:159

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

115

36 c §

/
mål om förverkande etdigt denna lag är befälhavaren på ett fiskefartyg som
använts vid brott mot lagen eller mot föreskrifter som meddelats med stöd av
denna behörig att föra talan på ägarens vägnar ifråga om egendom som ägs av
någon annan ån befälhavaren.

7,1 \ Ertappas
någon å bar gärning, då han bryter mot denna lag, eller anträffas redskap, som
använts vid sådant brott, utsatt i vattnet, må fisketiUsynsman som förordnats
av länsstyrelsen eller fiskeristyrelsen, befälhavare å statens fartyg, vilket
blivit utsänt för att övervaka ordningen å fiskeplats, samt befattningshavare
vid tullverkets kustbevakning beslagtaga fångsten och redskapet ävensom båt
eller annat, som kan antagas äga betydelse för utredning om brottet. Enahanda
befogenhet tiUkommer, där fisket kränker enskild fiskerätt, vederbörande
rättsägare eller hans folk.

Har egendom tagits i beslag enUgt första stycket, skall
anmälan därom göras tid vederbörande polis- eller åklagarmyndighet. Den som
erhållit sådan anmälan har att förfara som om hän själv gjort beslaget.

Ertappas någon på bar gärning, då han bryter mot denna
lag, eller anträffas redskap, som använts vid sådant brott, utsatt i vattnet,
får fångst och redskap samt fiskefartyg eller annat, som kan antas ha betydelse
för utredning om brottet eller bli föremål för förverkande, tas i beslag.

För att kontrollera efterlevnaden av denna lag och
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får undersökning ske av fisk,
fiskeredskap, fisksump eller fiskefartyg som använts vid fisket.

Befogenheterna enligt första och andra styckena tillkommer
därtiU behörig tjänsteman vid tullverkets kustbevakning och särskilt förordnad
fisketUlsynsman.

Då fisket kränker enskild fiskerätt, tillkommer
befogenheten enligt första stycket även vederbörande rättsägare eller den som
handlar på hans uppdrag.

Överträdelser av fiskeförfaltningar skaU skyndsamt
anmälas till polis- eller åklagarmyndigheten. Därvid skall anges om egendom tagits
i beslag enligt första stycket eller om ett ingripande enligt andra stycket har
gjorts. Gäller en sådan anmälan beslag, skaU den som tar emot anmälan förfara
som om han själv gjort beslaget.

Senaste lydelse 1970:193.

Prop.
1983/84:159

Nuvarande lydelse

Fångst, som tagits i beslag av innehavaren av enskild
fiskerätt eller hans folk, må dock, därest för beslaget ej tillika föreUgger
annan grund än i denna lag är stadgad, utan anmälan behållas av fiskerättshavaren.

116

Föreslagen lydelse

Fångst, som tagits i beslag av innehavaren av enskild
fiskerätt eller den som handlar på hans uppdrag, får dock, om det för beslaget
inte finns någon annan grund än som föreskrivs i denna lag, utan anmälan
behållas av fiskerättshavaren.

37 a §

För tillsyn över efterlevnaden av denna lag och
föreskrifter, som har meddelats tned stöd av lagen, får regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer utse särskUda fisketiUsynsman.

En fisketiUsynsman får förordnas att ta egendom i beslag
och atl utföra sådana undersökningar som avses 137§ atidra stycket.

39§*'

Finnes uppenbart att fiskeredskap utsatts eller anordning
vidtagits i strid med vad som gäller om fiskådra, och följer ej rättelse genast
efter det tillsägelse skett, får på ansökan av den som lider skada
kronofogdemyndigheten i orten, sedan myndigheten med trovärdig person hållit
syn på stället, meddela nödig handräckning på den tredskandes bekostnad. Kostnaden
får tas ut med tillämpning av vad i utsökningsbalken sägs om uttagande av
förrättningskostnader.

Detsamma
skall gälla, om någon begagnar av länsstyrelsen fastställt märke för redskap
eller notvarp på sätt som är ägnat att obehörigen avhålla annan från att fiska.

Beröres
allmänt fiskeriintresse, må även allmän åklagare, statens fiskeritjänsteman
eller av länsstyrelsen eller fiskeristyrelsen förordnad fisketillsynsman göra
ansökan om handräckning.

Berörs
allmänt fiskeriintresse, får även allmän åklagare, statens fiskeritjänsteman
eller en särskilt förordnad fisketillsynsman göra ansökan om handräckning.

41 Länsstyrelsens
beslut i sådana ärenden som avses i 24, 28 eller 29 § överklagas hos
kammarrätten genom besvär inom två månader efter det klaganden fick del av
beslutet. Fiskenämndens beslut i sådant ärende som avses i 30 § överklagas hos fiskeristyrelsen
genom besvär

Länsstyrelsens beslut i sådana ärenden som avses i 24, 28
eller 29 § får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Fiskenämndens beslut i sådant ärende som avses i 30 §/år
överklagas hos fiskeristyrelsen genom be-

'■ Senaste lydelse 1981:855. Senaste lydelse
1981:534.

Prop. 1983/84:159

Nuvarande lydelse

inom tre veckor efter det klaganden fick del av beslutet. Fiskeristyrelsens
beslut överklagas hos regeringen genom besvär.

Beslut enligt denna lag av en förvaltningsmyndighet
överklagas i övriga fall inom den tid som anges i första stycket hos regeringen
genom besvär.

Vederbörande fiskeriinlendent är på grund av sin
befattning behörig att föra talan i ärende som avses i första, andra eller
tredje stycket.

Då beslut som en myndighet meddelar enligt denna lag angår
så många att en avskrift av beslutet inte lämpligen kan tillställas var och en
av dem, skall delgivning ske enligt 17 § delgivningslagen (1970:428).

Beslut, som avses i 22, 28 och 29§§, skall gälla utan
hinder av att det har överklagats, om inte annat förordnas. Om det finns
särskilda skäl, får fiskenämnden förordna att även sådant beslut, som avses i
30 §, skall gälla med omedelbar verkan.

117

Föreslagen lydelse

svär. Fiskeristyrelsens beslut får överklagas hos
regeringen genom besvär.

. Vederbörande fiskeriinlendent är på gmnd av sin
befattning behörig att föra talan i ärende som avses i första eller andra
stycket.

Då ett beslut som en myndighet meddelar enligt denna lag
angår så många att en avskrift av beslutet inte lämpligen kan tillställas var
och en av dem, skall delgivning ske enligt 17 § delgivningslagen (1970:428).

Beslut, som avses i 28 och 29§§, skall gälla utan hinder
av att det har överklagats, om inte annat förordnas. Om det finns särskilda
skäl, får fiskenämnden förordna att även sådant beslut, som avses i 30§, skall
gälla med omedelbar verkan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. Lagen gäller ej
beträffande gärning som har begåtts före ikraftträdandet.

Prop. 1983/84:159 118

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammanträde 1984-03-08

Närvarande:
f d. justitierådel Petrén, justitierådel Rydin, regeringsrådet Voss.

Enligt
lagrådet den 24 febmari 1984 tillhandakommet utdrag av protokoll vid
regeringssammanträde den 23 februari 1984 har regeringen på hemställan av
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet Lundkvist beslutat inhämta
lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1950:596) om räUtUl
fiske.

Förslaget
har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ulf Andersson.

Förslaget
föranleder följande yttrande av lagrådet:

35
c §

Förslaget
att införa normerade böter för olaga eller olovligt trålfiske är vid första
påseende förvånande. Normerade böter är en påföljd som successivt har
försvunnit ur specialstraffrätten. Ett skäl härför synes ha varit att
specialstraffrättens påföljdssystem bör anpassas till brottsbalkens och att normerade
böter, som inte finns som påföljd för brott enligt brottsbalken, därför bör
förekomma endast om vägande skäl föreligger (se SOU 1969:42 s. 164 och prop.
1971:10 s. 235).

Av lagrådsremissen framgår
att huvudskälen för att införa normerade böter är att de stora skillnader som
föreligger mellan sanktionssystemen i Sverige och i andra länder upplevs som en
orättvisa av svenska yrkesfiskare och att de påföljder som kan utdömas från
svensk sida inte är ägnade att få slut på det olaga trålfiske som i betydande
omfattning förekommer i den svenska fiskezonen. Samtliga remissinstanser har
anslutit sig till bedömningen att det finns ett klart behov av en skärpning av
de fiskerättsliga sanktionsreglerna.

Med
de beloppsgränser som gäller kan den avsedda skärpningen av sanktionsreglerna
inte åstadkommas med dagsböter eller penningböter och det kan inte anses
lämpligt att genom särbestämmelser i lagen om rätt till fiske gå utöver dessa
beloppsgränser. Det kan då synas ligga närmast till hands att införa en sankUonsavgift
i likhet med vad som skett på flera andra områden, där det visat sig angeläget
att skärpa påföljden för brott i näringsverksamhet. I lagen (1980:424) om
åtgärder mot vattenförorening från fartyg infördes den Ijanuari 1984 en
vattenföroreningsavgift för överträdelser mot lagens förbud mot oljeutsläpp.
Vattenförorening från fartyg företer såtillvida likheter med olaga eller
olovligt trålfiske att brottet ofta kan förmodas bli begånget av en utlänning.
De verkställighetsproblem som

Prop.
1983/84:159 119

enligt
vad som anförs i remissen i sådant fall skulle föreligga i fråga om sanktionsavgift
vid trålfiske torde föreligga också beträffande vattenföroreningsavgiften.
Problemet synes emellertid i det sammanhanget ha lösts genom bestämmelser om
att statens anspråk på avgiften skall kunna säkras genom t. ex. förbud mot
fartygets avgång eller vidare resa, om inte säkerhet ställs för
avgiftsskyldighetens fullgörande. Av utredningen i förevarande
lagstiftningsärende går det inte att dra några bestämda slutsatser om i vad mån
fömtsättningar saknas för att i lagen om rätt till fiske införa en sanktionsavgift
liknande vattenföroreningsavgiften. Lagrådet anser att det hade varit
värdefullt att få denna fråga belyst.

Det
föreslagna systemet med normerade böter framstår mot bakgmnd av det sagda som
den mest ändamålsenliga sanktionsformen för att söka komma till rätta med de
allvarliga olägenheter som det olaga trålfisket innebär. Enligt 25 kap. 1 § andra
stycket brottsbalken förutsätts också att sådana böter kan förekomma.

Lagrådet
anser på grund av det anförda att förslaget att införa normerade böter som
påföljd för olaga eller olovligt trålfiske får godtas. Ej heller har lagrådet
någon erinran mot den föreslagna beräkningsgrunden.

I
denna paragraf anges fängelse före böter såsom påföljd. Ordningen mellan de
båda straffarterna bör, i enlighet med ansvarsbestämmelserna i 34-35b§§, vara
den omvända. Lagrådet får således föreslå att paragrafen

ges följande lydelse:
"Den som- döms till böter, lägst--- av

trålen,
eller fängelse i högst sex månader."

37 §

Om
vad lagrådet föreslår under 37 a § godtas, bör ordet "särskilt" i
förevarande paragrafs tredje stycke i och för sig utgå. Befogenhet varom här är
fråga tillkommer endast fisketillsynsman vars förordnande omfattar befogenhet
som avses i 37a§ andra stycket. Detta bör komma till uttryck i lagtexten,
vilket kan ske genom att ordet "särskilt" utbyts mot
"därtill".

Enligt
vad som påstås i specialmofiveringen till paragrafen upptar femte stycket
bestämmelse om att anmälan skall göras skyndsamt till vederbörande polis-
eller åklagarmyndighet, när beslag eller undersökning har gjorts. Av den
föreslagna lagtexten framgår emellertid att det är överträdelser av
fiskeförfattningar som skall anmälas, varvid skall anges om egendom tagits i
beslag enligt första stycket eller om undersökning enligt andra stycket gjorts.
Regleringen innebär att anmälan av överträdelser skall göras även i fall då
egendom inte har tagits i beslag. Och när undersökning har ägt rum behöver
detta inte anmälas annat än i samband med anmälan om överträdelse.

Prop. 1983/84:159 120

37a§

Andra
tillsynsman än sådana som utsetts enligt bestämmelserna i paragrafens första
stycke omnämns inte i lagen om rätt till fiske. Ordet "särskilda" är
därför missvisande. Lagrådet föreslår att ordet utgår.

39
§

Av
likartat skäl som angivits vid 37 § bör ordet "särskilt" i tredje
stycket utbytas mot ordet "därtUl".

Prop.
1983/84:159 121

Utdrag

JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1984-03-15

Närvarande:
statsrådet I. Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvist, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Bodström,
Göransson, Gradin, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande:
statsrådet Lundkvist

Proposition
med förslag till ändringar i lagen (1950:596) om rätt till flske

Anmälan
av lagrådsyttrande

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande' över förslag till lag om ändring i lagen
(1950:596) om rätt till fiske.

Föredraganden
redogör för lagrådets yttrande och anför.

Jag
godtar lagrådets förslag till ändring av 35c§. I övrigt har lagrådet inget att
erinra mot förslaget om normerade böter i och för sig. Lagrådet anser dock att
det hade varit värdefullt att fä belyst i vad mån förutsättningar saknas för
att i lagen om rätt till fiske införa en sanktionsavgift liknande
vattenföroreningsavgiften. Det är främst av följande skäl somjag anser att
normerade böter är en lämpligare sanktionsform. Den lösning av
verkställighetsproblemet som valts i fråga om vattenföroreningsavgiften motsvarar
på det straffprocessuella området kvarstad och är effektiv i de fall ett
fartyg, från vilket en förseelse skett, anlöpt svensk hamn. På fiskets område
finns det emellertid ett särskilt behov av en sankfion som kan verkställas i
situationer då ett fiskefartyg inte har gått in till svensk hamn och då det
alltså inte varit möjligt att säkerställa betalningsskyldighetens fullgörande
genom t. ex. förbud mot fartygets avgång eller vidare resa. En verkställighet i
dessa fall kan ske i övriga nordiska länder när det gäller böter medan det
saknas regler om verkställighet utomlands av sanktionsavgifter. Till vad jag
nu sagt kommer den fördelen med normerade böter att dessa ådöms av allmänna
domstolar enligt sedan länge gällande straffprocessuella regler och samtidigt
med att beslut om t.ex. förverkande meddelas. Införandet av en sanktionsavgift
skulle kräva nya processuella bestämmelser, och samordningsproblem skulle kunna
uppkomma i förhållande till det straffprocessuella förfarandet. Vid dessa
förhållanden anser ' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde
den 23 februari 1984.

Prop.
1983/84:159 122

jag,
vilket också lagrådet funnit, att normerade böter f. n. är den mer ändamålsenliga
sanktionsformen.

Jag
instämmer i vad lagrådet har anfört i fråga om 37, 37 a och 39 §§ och jag
föreslår att lagförslaget ändras i enlighet härmed. Dessutom bör det av ikraftträdandereglerna
framgå att de äldre reglerna om besvärstid gäller i fråga om överklagande av
beslut som har meddelats före den Ijuli 1984.

Vidare
bör några redaktionella jämkningar göras i lagförslaget.

Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

att
antaga det av lagrådet granskade lagförslaget med vidtagna ändringar.

Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har
lagt fram.

Prop.
1983/84:159 123

Innehåll

Proposition
....................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... 1

Lagförslag.......................................................... ... 2

Utdrag av protokoll vid
regeringssammanträde den 23 februari 1984 8

1
Inledning ........................................................ ... 8

2
Allmän motivering .......................................... ... 8

2.1
Allmänna utgångspunkter .............................. ... 8

2.2
Utformningen av
ansvarsbestämmelserna .......... 13

2.2.1
Bötessanktionen .................................. 13

2.2.2
Beräkningsgrunden ................................ 14

2.3 Bestämmelserna
om förverkande 16

2.3.1
Förverkande av redskap ........................ 16

2.3.2
Värdeförverkande ................................. 16

2.3.3
Sammanblandning av laglig och
olaglig fångst 18

2.3.4
Förfarandet vid förverkande i
vissa fall .... 19

2.4 Fiskefillsynen
20

2.4.1
Förutsättningarna för beslag .................. 20

2.4.2
Tillsynsreglerna i övrigt ......................... .. 20

2.5 Besvärsreglerna
22

3
Upprättat lagförslag ........................................ 23

4
Specialmotivering ........................................... 23

5
Hemställan .................................................... 32

6
Beslut .......................................................... 32

Bilaga
1 Departementspromemorian (Ds Jo 1983: 16) Skärpta sank

tioner vid brott mot fiskelagstiftningen ....... .. 33

Bilaga 2 Remissammanställning.............................. 86

Bilaga 3 Det remitterade
lagförslaget ................. 112

Utdrag av lagrådets
protokoll den 8 mars 1984 ....... 118

Utdrag av protokoll vid
regeringssammanträde den 15 mars 1984 ... 121

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984