Prop. 1983/84:160

Prop.
1983/84:160

Regeringens proposition

1983/84:160

om
fortsatt vattenkraftsutbyggnad

beslutad
den 22 mars 1984.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

BIRGITTA
DAHL

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen läggs fram förslag till en plan för utbyggnad av vattenkraften
till 66 TWh/år. Planen är ett led i en strategi för att tillgodose det av riksdagen
fastställda målet för vattenkraftens roll till år 1990, för att skapa
sysselsättning och för att bevara kompetensen hos kraftföretagen och i den tillverkande
industrin.

Förslagen
ansluter.i huvudsak till vad som har föreslagits av vattenkraftberedningen (I
1982:06). Den plan för utbyggnaden av vattenkraften som läggs fram omfattar 3,8
TWh/år och syftar till att uppnå den av riksdagen beslutade
vattenkraftsproduktionen om 66 TWh/år under första hälften av 1990-talet.

Planen
omfattar en viss utbyggnad av Bure älv, som f n. är skyddad från utbyggnad
enligt riktlinjerna för den fysiska riksplaneringeji och som därmed också är
upptagen i den uppräkning av älvar och älvsträckor som görs i 11 kap. 1 § 4
vattenlagen (1983:291). Som följd härav föreslås att riktlinjerna ändras i
fråga om denna älv och att älven tas bort från de älvar och älvsträckor som
uppräknas i vattenlagen.

Vid
utarbetandet av planen har en avvägning gjorts mellan bevarandeintressen och kraftförsörjningsintresset.
Vidare har eftersträvats att skapa fömtsättningar för regionalt samlad
sysselsättning i ett flertal områden.

Åtgärder
för att stimulera tidigareläggning av renovering av elektrisk och mekanisk utmstning
föreslås.

1
Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 160

Förslag
till

Lag om ändring i

vattenlagen (1983:291)

Härigenom
föreskrivs att 11 kap. 1 § VL (1983:291) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

11 kap.

1 § Regeringen skall pröva tillåtligheten av följande
slag av vattenföretag, nämligen

1.
vattenkraftverk
som är avsedda för en installerad generatoreffekt av minst 20000 kilowaU,

2.
vattenregleringar
med en större vattenståndsskillnad mellan däm-nings- och sänkningsgränserna än
två meter under året eller en meter under veckan samt regleringar med mindre
vattenståndsskillnad än som har angetts nu, om därigenom skall utnyttjas ett vattenmagasin
av minst 100 miljoner kubikmeter under året eller tio miljoner kubikmeter under
veckan,

3.
vattenöverledningar
eller andra vattenbortledningar från vattendrag eller sjöar med en normal
oreglerad lågvattenföring av minst en kubikmeter i sekunden i bortledningspunkten
respektive utloppet, om den vat-tenföring som skall tas i anspråk överstiger en
femtedel av den normala oreglerade lågvattenföringen och det inte är uppenbart
att bortledningen kan ske utan olägenhet av betydelse för allmänna intressen,

4.
andra
vattenkraftverk och 4. andra vattenkraftverk och andra
vattenregleringar eller vat- andra vattenregleringar eller vat-

tenöverledningar för vattenkraftändamål, om

a) företaget avser någon av följande
älvar, nämligen Torne älv, Kalix älv, Pite älv och Vindelälven,

b) företaget avser någon av de älvar
eller älvsträckor som anges i följande uppställning

tenöverledningar för vattenkraftändamål, om

a)
företaget avser
någon av följande älvar, nämligen Torne älv, Kalix älv, Pite älv och Vindelälven,

b) företaget avser någon av de älvar
eller älvsträckor som anges i följande uppställning

Älv Sträcka Älv

Klar- sträckan mellan Kärr- Klaräl-

älven backstrand och Ede- ven

bäck Dalälven
Västerdalälven upp- Dalälven

ströms Hummelforsen

och nedströms Skifsfor-

sen. Österdalälven uppströms Trängslet samt

sträckan mellan Näs

och Hedesundafjär-

darna Ljusnan sträckan mellan Hede Ljusnan

och Svegsjön (Härje-

dalsljusnan) och

Sträcka

sträckan
mellan Kärr-backstrand och Ede-bäck

Västerdalälven
uppströms Hummelforsen och nedströms Skifsfor-sen. Österdalälven uppströms Trängslet
samt sträckan mellan Näs och Hedesundafjär-darna

sträckan
mellan Hede

och Svegsjön (Häije-

dalsljusnan) och

Prop. 1983/84:160

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Vapstäl-

Vapstäl-

ven

ven

Moälven

Moälven

Lögde

Lögde

älv

älv

Öre älv

Öre älv

Umeäl-

Tärnaån och Girjesån,

Umeäl-

ven

Juktån uppströms Fjo-sokken samt Tärnaforsen mellan Laisan
och Gäutan

ven

Bure
älv

Skellef

källflödena uppströms

Skellef

teälven

Sädvajaure respektive Rebnisjaure

teälven

Byske

Byske

älv

älv

Lule älv

Stora Lule älv upp-

Lule älv

Ljungan Indalsäl-

Ånger-manälven

Råne älv

sträckan mellan Lafor-sen och Arbråsjöarna (Mellanljusnan)
uppströms Storsjön Åreälven, Ammerån ovan Överammer, Storån-Damman samt Hårkan
uppströms Hotagen

Lejarälven,
Storån uppströms Klumpvattnet, Långseleän-Rörströmsälven, Saxån, Ransarån
uppströms Ransaren samt Vojmån uppströms Vojmsjön

ströms Akkajaure, Lilla Lule älv uppströms Skalka
och Tjaktjajaure samt Pärlälven Röran-Livas älv,

Ljungan Indalsälven

Ångermanälven

Råne älv

sträckan mellan Lafor-sen och Arbråsjöarna (Mellanljusnan)
uppströms Storsjön Åreälven, Ammerån ovan Överammer, Storån-Damman' samt Hårkan
uppströms Ho-tagen

Lejarälven,
Storån uppströms Klumpvattnet, Långseleån-Rörströmsälven, Saxån, Ransarån
uppströms Ransaren samt Vojmån uppströms Vojmsjön

Tärnaån och Girjesån, Juktån uppströms Fjo-sokken samt
Tärnaforsen mellan Laisan och Gäutan

källflödena uppströms Sädvajaure respektive Rebnisjaure

Stora Lule älv uppströms Akkajaure, Lilla Lule älv
uppströms Skalka och Tjaktjajaure samt Päriälven Röran-Livas älv.

5.
grundvattentäkter
för tillgodogörande av en större vattenmängd än 10000 kubikmeter om dygnet,

6.
andra
vattenregleringar, vattenöverledningar och vattenbortledningar än som har angetts
fömt, om företaget avser någon av sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren,
Storsjön i Jämtland eller Siljan och företaget kan inverka märkbart på
vattenståndet i eller vattenavrinningen ur sjön.

Denna
lag träder i kraft den I juli 1984

Rättelse: S.
4, under Närvarande Står: Lundkvist

Rättat till: Sigurdsen Wickbom

Dahl

Prop. 1983/84:160 4

Utdrag

INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1984-03-22

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon,
Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl,
Holmberg, Hellström, Wickbom

Föredragande:
statsrådet Dahl

Proposition
om fortsatt vattenkraftsutbyggnad

1
Inledning

Enligt
av riksdagen i olika sammanhang fastställda riktlinjer för hushållningen med
landets mark- och vattenresurser gäller att vissa älvar och älvsträckor t. v.
har undantagits från utbyggnad för vattenkraftsändamål.

Samtidigt
har riksdagen i samband med olika energipolitiska beslut tagit ställning för en
viss utbyggnad av vattenkraften. Riksdagens energipolifiska beslut år 1975 (prop.
1975:30, CU 28, NU 30, rskr 202 och 203) förutsatte en utbyggnad till en
utbyggnadsnivå på 66 TWh år 1985.

Hösten
1982 tillkallades en pariarnentarisk beredning' (I 1982:06) med uppdrag att
föreslå en plan för vattenkraftens utbyggnad. Enligt direktiven (Dir. 1982:90)
skulle beredningen studera olika möjligheter att åstadkomma 66 TWh vattenkraft
per år och belysa vattenkraftens möjliga roll i den svenska
energiförsörjningen. Därvid skulle beredningen söka genomlysa alla aspekter på
utbyggnad av vattenkraften. Det gällde de ekonomiska aspekterna, betydelsen för
sysselsättningen i berörda regioner, inverkan på försörjningsberedskapen,
inverkan på miljön, naturvården och kulturminnesvården liksom på skogs- och
jordbruket, fisket, rennäringen och det rörliga friluftslivet. Stor vikt skulle
läggas vid frågan om hur en utbyggnad av vattenkraft påverkar berörda kommuner.
Vidare skulle översiktligt redovisas en jämförelse mellan inverkan på miljön
från vattenkraftsutbyggnad och miljöpåverkan från andra tillgängliga
energikällor. Utredningsarbetet borde planeras i samarbete med 1981 års
energikommitté (I 1981:09).

Beredningen,
som tog namnet vattenkraftberedningen, lämnade i augusfi 1983 betänkandet (SOU
1983:49) Vattenkraft. Betänkandet har varit föremål för en omfattande
remissbehandling. En sammanfattning av betän-

Ordförande
f.d. landshövdingen Ragnar Edenman.

Prop. 1983/84:160 5

kandet
och remissinstansernas synpunkter härpå bör fogas till protokollet i detta
ärende som bUaga 1.

Statens
energiverk har på regeringens uppdrag utrett vissa frågor om vattenkraftsutbyggnaden
under 1980-talet. Verket behandlar i utredningen den s.k. medelårsproduktionens
storlek, möjligheterna att nå ett tillskott på 2,5 TWh/år genom beredningens
förslag, situationen för den utmst-ningstillverkande industrin,
sysselsättningen och möjligheter till reinvesteringar i befinfiiga kraftverk.
En sammanfattning av verkets utredning bör fogas till protokollet i detta
ärende som bilaga 2.

2
Nuvarande ordning

Frågan
om utbyggnad av vattenkraften och den därmed sammanhängande avvägningen
gentemot bevarandeintressen har behandlats av riksdagen vid åtskilliga
tillfällen sedan början av 1970-talet. Innan jag går in på vattenkraftberedningens
förslag skall jag göra en kort sammanfattning av frågans behandling i riksdagen
under denna tid och de fömtsättningar som på gmnd av riksdagens
ställningstaganden f n. gäller för vattenkraftsutbyggnad.

Riksdagen
lade år 1972 fast vissa riktlinjer för hushållningen med landets mark- och
vattenresurser (prop. 1972:111, CU 35, rskr 348). Detta beslut innebar att
outbyggda huvudälvar och källflöden i norra Sverige skulle bevaras opåverkade.

I samband med beslutet år
1972 tillkallades en sakkunnig (C 1972:02) för att närmare studera
vattenkraftsutbyggnader i norra Svealand och södra Norrland. Den sakkunnige
lämnade i maj 1974 betänkandet (SOU 1974:22) Vattenkraft och miljö.

För
att komplettera detta material med liknande uppgifter rörande de norra delarna
av landet tillkallades år 1974 en sakkunnig (B 1974:01) med uppdrag att utreda
frågor om vattenkraftsutbyggnader i norra Norrland. En lägesrapport (Ds B
1974:4) Vattenkraft och miljö 2 lämnades i oktober 1974. Utredningen slutredovisades
senare i betänkandet (SOU 1976:28) Vattenkraft och miljö 3.

Enligt
riksdagens energipolitiska beslut år 1975 skulle vattenkraften, i avvaktan på
ett nytt ställningstagande år 1978, byggas ut med ytteriigare ca 5 TWh till en
utbyggnadsnivå på 66 TWh/år år 1985. Denna utbyggnad ansågs kunna ske utan att
någon allvarlig konflikt med naturvårdsintressena skulle uppstå.

År
1977 fattade statsmakterna beslut om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen
för vattendrag i norra Svealand och Norrland (prop. 1977/78:57, CU 9, rskr
100). I beslutet, som bl. a. grundas på de nämnda betänkandena (SOU 1974:22) VaUenkraft
och miljö och (SOU 1976:28) Vattenkraft och miljö 3, anges vilka vattendrag och
älvsträckor som t. v. borde undantas

Prop.
1983/84:160 6

från
fortsatt vattenkraftsutbyggnad. Förutom de fyra s.k. huvudälvarna undantogs
samtliga objekt som i de nämnda betänkandena hänfördes till klass 4 och därmed
bedömdes som de mest skyddsvärda. Vidare undantogs också vissa älvar och
älvsträckor i övriga klasser som det från översiktliga planeringssynpunkter
ansågs finnas särskilda skäl att bevara.

Genom
riksdagsbeslut åren 1979 och 1980 har undantag gjorts även för Västerdalälven
nedströms Skivsforsen (prop. 1978/79: 213, CU 6, rskr 87) och Ljungan uppströms
Storsjön (prop. 1980/81:26, CU 3, rskr 12).

Vattenkraften
behandlades också i samband med riksdagens energipolifiska beslut år 1981 (prop.
1980/81:90, CU 31, NU 60, rskr 277 och 381) utan att något förslag då förelades
riksdagen. I propositionen redovisade det föredragande statsrådet gällande
riktlinjer och utbyggnadsmöjligheter samt gjorde den bedömningen att det var
rimligt att räkna med och sträva efter att en utbyggnad av 2 till 3 TWh/år
inleds under 1980-talet utöver redan pågående eller beslutade utbyggnader. Häri
inkluderades tillskott från små vattenkraftverk med en effekt av 100-1500 kW.
Dessutom räknades med ett tillskott av ca 1 TWh genom om- och tillbyggnader i befintliga
vattenkraftstafioner. Föredraganden ansåg att samtliga projekt som fordras för
att nå upp till 66 TWh/år inte skulle hinna fullföljas till år 1990. För detta
år räknade han därför med en vattenkraftsprodukfion på 65 TWh/år.

Föredraganden
framhöll vidare att det, för att denna utbyggnad skulle komma till stånd under
1980-talet, fordras att åtskilliga av de projekt som aktualiseras även kommer
till utförande. Föredraganden ansåg det angeläget och rimligt att det
långsiktiga kraftförsörjningsintresset tillmäts så stor vikt vid avgörande av
de vattenkraftsärenden som under 1980-talet kommer att aktualiseras i
älvsträckor som inte har undantagits från prövning att den föreslagna
utbyggnaden verkligen kommer till stånd. En uppföljning av lämnade tillstånd
borde göras under år 1983 för att om det då visade sig nödvändigt förelägga
riksdagen kompletterande förslag så att den föreslagna utbyggnaden kan uppnås.

CivUutskottet
(CU 1980/81:31 och 5y) behandlade i sitt yUrande uU näringsutskottet bl.a.
möjligheterna att uppnå målet för vattenkraftsproduktion samt
prövningsförfarandet. Utskottet fann det tveksamt om man utan ändrade
riktlinjer i den fysiska riksplaneringen, ändrade tillåtlighetsregler i
vattenlagen eller avsiktligt ändrade dispensregler kan nå upp till en total
vattenkraftsproduktion om 66 TWh/år - och än mindre att vattenkraften år 1990
kan ge ett tillskott om 65 TWh/år.

Med
anledning av motionen 1981/82:2061 behandlade riksdagen våren 1982 på nytt
frågan om vattenkraftsutbyggnaden. Civilutskottet (CU 1981/ 82: 33) anförde därvid
att uppgifter om att det är möjligt att nå nära beräknad utbyggnad år 1990 inte
kan undanröja farhågorna för att utbyggnaden inte kommer att ske i önskad
takt. De långa projekterings- och planeringsperioderna medför att beslut måste
fattas så snart som möjligt

Prop. 1983/84:160 7

för att vattenkraften skall kunna lämna sitt avsedda
bidrag fill den beslutade framtida energistrukturen. Utskottet konstaterade
att kompletterande förslag om vattenkraftsutbyggnaden bör läggas fram år 1983
för att konkreta åtgärder skall kunna vidtas under 1980-lalet. Utskottet ansåg
därför att en utredning borde tUlkallas för att lägga fram ett sådant förslag.
Utredningsresultatet borde enligt utskottet kunna läggas till gmnd för en plan
för vattenkraftsutbyggnaden och innefatta ställningstaganden även till frågan
om i vilken mån gällande riktlinjer i den fysiska riksplaneringen bör omprövas,
bl.a. mot bakgmnd av att tidigare utredningar bakom dessa gjorts innan
riksdagen fattade nu gällande beslut om energipolitikens inriktning. Riksdagen
beslutade att som sin mening ge regeringen till känna vad CivUutskottet anfört (rskr
1981/82:338).

Sammanfattningsvis
har riktlinjerna för hushållningen med landets mark och vattenresurser den
samlade innebörden att följande älvar resp. älvsträckor t. v. har undantagits
från utbyggnad:

Klarälven Dalälven

Ljusnan

Ljungan Indalsälven

Ångermanälven

Vapstälven

Moälven

Lögdeälven

Öreälven

Umeälven

Vindelälven Bureälven Skellefleälven

Byskeälven
Piteälven Luleälven

Råneälven Kalixälven Torneälven

Sträckan mellan Kärrbackstrand och Edebäck Västerdalälven
uppströms Hummelforsen resp. nedströms Skivsforsen, Österdalälven uppströms Trängslet
samt sträckan mellan Näs och Hedesundafjärdama Sträckan mellan Hede och Svegsjön
(Härjedalsljusnan) och sträckan mellan Laforsen och Arbråsjöarna (Mellanljusnan)

Uppströms Storsjön

Åreälven, Ammerän ovan Överammer, Storån-Damman samt Hårkan
uppströms Hotagen

Lejarälven, Storån uppströms Klumpvatlnet, Långseleån-Rörströmsälven,
Saxån, Ransarån uppströms Ransaren samt Vojmån uppströms Vojmsjön

Tärnaån och Girjesån, Juktån uppströms Fjosokken samt Tärnaforsen
mellan Laisan och Gäutan

Källflödena uppströms Sävdajaure resp. Rebnisjaure

Stora Luleälven uppströms Akkajaure, Lilla Luleälven uppströms
Skalka och Tjaktjajaure samt Pärlälven Rörån-Livasälven.

Av den ekonomiskt utbyggnadsvärda vattenkraften på ungefär
25 TWh/ år är därmed ca 20 TWh/år undantagna frän utbyggnad.

Någon lagreglering av riktlinjerna har hittills inte skett
fastän detta föreslagits eller förutsatts i flera olika sammanhang av såväl
regering som riksdag. Ett förslag till lagreglering har nyligen lagts fram i
departements-

Prop.
1983/84:160 8

promemorian
(DsBo 1984:3) Förslag till lag om hushållning med naturresurser m. m., som f. n.
remissbehandlas. Enligt förslaget förutsätts i lagen en uppräkning ske av de
vattenområden där utbyggnad inte får ske. I avvaktan på ställningstagandet till
vatlenkraftberedningens förslag lämnar promemorians lagförslag öppet vilka
dessa vattenområden skall vara.

En
prövning av vattenkraftsutbyggnad skall alltid ske enligt vattenlagen (1983:291),
VL. En samordning i förhållande till riktlinjerna har i VL gjorts på det sättet
att enligt 11 kap. 1 § VL regeringen skall pröva tillåtligheten av bl. a. alla
utbyggnadsföretag i de älvar och älvsträckor som omfattas av nuvarande
riktlinjer. En uppräkning av dessa vattenområden görs i 11 kap. 1 § VL.
Regeringen förutsätts vid tillåtlighetsprövningen tillämpa de av riksdagen
beslutade riktlinjerna. Åven i övrigt prövar regeringen tillåtligheten av
viktigare utbyggnadsföretag. Det gäller bl. a. alla vattenkraftverk om minst 20
MW.

Att
en utbyggnad kommer till stånd i ett konkret fall förutsätter givetvis att
initiativ tas av dem som har rådighet över det berörda vattenområdet. För
statens del har statens vattenfallsverk ansvar bl. a. för att självt eller i
samverkan med andra uppfora och driva anläggningar för el- eller värmeförsörjning.
Utgifterna för verkets investeringar finansieras f n. dels från reservationsanslaget
Statens vattenfallsverk m. m., dels genom medel som i övrigt ställs till
verkets förfogande. Verket har ett investeringsprogram med utbyggnadsprojekt.
Verket har dock inte befogenhet att utan medgivande i vatje särskilt fall
påbörja igångsättning av om- och tillbyggnader utom när det gäller små
vattenkraftverk om högst 1,5 MW.

3
Vattenkraftberedningens förslag

Enligt
vattenkraftberedningen gör den sedan 1970-talet ändrade energipolitiska
situationen med stigande oljepriser och beslutet om en avveckling av
kärnkraften en utbyggnad av vattenkraften mera fördelaktig från ekonomisk
synpunkt än vid tidigare bedömningar.

Ifråga
om avvägningen mellan utbyggnads- och bevarandeintressen framhåller beredningen
att ambitionen att göra utbyggnader mera skonsamma och att vidta olika
kompensationsåtgärder efter hand har ökat. Företrädare för bevarandeintressena
uppfattar detta som i och för sig positivt men menar dock att även om projekt
modifieras och landskapsvårdande åtgärder vidtas är det ingreppet i en
tidigare orörd naturlig miljö som är det avgörande steget.

Beredningen
föreslår att ytteriigare 2,5 TWh vattenkraft per år nu bör byggas ut. Förslaget
motiveras med att det tidigare nämnda 1975 års energipolitiska beslut
förutsatte en utbyggnd med 5 TWh/år, av vilka hittiUs 2,5 TWh/år byggts ut
eller lovgivits.

Prop.
1983/84:160 9

Med
hänsyn till att vid prövningen enligt vattenlagen m. m. vissa projekt kan
bortfalla har beredningen bedömt att utbyggnadspotentialen i en plan bör vara
något större än det tillskott som kan beräknas bli genomfört. Beredningens
förslag till plan omfattar därför ca 3,0 TWh/år.

Motivet
för en så pass begränsad marginal som ca 0,5 TWh/år anser beredningen vara den
stora politiska enigheten kring den föreslagna nivån och innehållet i planen.
Beredningen förordar dock att regeringen fortlöpande följer upp i vilken mån
den faktiska utvecklingen kommer att svara mot intentionerna i planen.

Beredningen
har vid utformningen av förslaget till plan delat in projekten i olika klasser.
Klass O utgörs av om- och tillbyggnader samt effektiviseringar i befintliga
stationer. Klass A utgörs av relativt okontroversiella nybyggnader, medan klass
B utgörs av projekt som medför mera betydande inverkan på miljön men där nu
gällande riktlinjer i den fysiska riksplaneringen inte hindrar en utbyggnad.
Projekt som förutsätter ändrade riktlinjer i den fysiska riksplaneringen har
kallats klass C-projekt och har tagits med i ett fall. Beredningens förslag kan
sammanfattas i följande tablå.

Klass

Antal

Möjligt

Genomsnittlig

projekt

tillskott (GWh/år)

kostnad (kr/kWh, år)

0

42

737

2,70

A

27

443

2,40

B

27

1704

1,80

C

4

20

4,00

Minikraftverk

200

Avgår:

vissa modifieringar

-100

Summa
mer än

100

ca 3000

En
utbyggnad med 2,5 TWh/år inom ramen för beredningens förslag skulle innebära
investeringar på 5-6 miljarder kronor i 1982 års penningvärde och ge en direkt
sysselsättning på mellan 8000 och 9000 årsverken under den närmaste
tioårsperioden.

Vid
övervägandena diskuterade beredningen vissa projekt som alternativ till, eller
tillskott till, de projekt som slutligen togs med i planförslaget. Dessa
projekt var Hocksjö och Storån i Ångermanälven, Mattmar och Nedre Långan i
Indalsälven, Sölvbacka i Ljungan, Härjedalsljusnan, Mellanljusnan, Voxnan som
är ett biflöde till Ljusnan, Nedre Västerdalälven samt Strängsforsen i
Klarälven.

Beredningen
pekar på behov av komplettering av kunskapsunderlaget när det gäller vissa
älvar och älvsträckor i södra och mellersta Sverige. I planförslaget bör kunskapsunderiagel
kompletteras för projekten Hallstahammar i Kolbäcksån i det faU det inkluderar
Sörkvarnsforsen och Fli-seryd i Emån innan slutlig ställning för utbyggnad tas.
Detsamma gäller Voxnan, Österdalälven med biflöden, Gimån samt Mömimsån.

Prop.
1983/84:160 10

I
remissbehandlingen har tre frågor tilldragit sig det största intresset. Det gäller
vattenkraftens produktionsförmåga under s.k. medelår, den föreslagna planens
omfattning samt dess innehåll.

En
posifiv inställning till fortsatt vattenkraftsutbyggnad intar bl. a. överstyrelsen
för ekonomiskt försvar, skogsstyrelsen, statens industriverk, statens
energiverk, statens vattenfallsverk. Svenska Kraftverksföreningen, Landsorganisationen,
Tjänstemännens Centralorganisation, Sveriges Industriförbund och Ingenjörsvetenskapsakademien.

En
negativ instäUning uU fortsaU vattenkraftsutbyggnad har bl.a. riksantikvarieämbetet,
fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk, statens planverk. Svenska
Friluftsfrämjandet, Miljöförbundet, Svenska Naturskyddsföreningen, Svenska Samernas
Riksförbund, Svenska Turistföreningen, Älvräddarnas samorganisation och
Sveriges Fritidsfiskares riksförbund.

4
Föredragandens överväganden

4.1
Plan för vattenkraftsutbyggnad

För
egen del anserjag att det är angeläget att fömtsättningar skapas för att öka
den nuvarande låga takten i vattenkraftsutbyggnaden. Antalet inlämnade ärenden
till vattendomstolarna minskade påtagligt åren 1977-1978 och har sedan dess
varit lågt. Den låga investeringsbenägenheten är oroande med hänsyn till bl.a.
handlingsfriheten vid kärnkraftens avveckling.

Det
är nu viktigt att en vattenkraftsutbyggnad i fillräcklig omfattning kan påbörjas
för att tillföra landet viktig elproduktionskapacitet i den omfattning som
statsmakterna tidigare har angivit. Därigenom kan också kunnandet inom såväl
de byggande kraftföretagen som den tillverkande industrin bevaras, vilket ger
handlingsfrihet inför de energipolitiska beslut som senare behöver fattas med
anledning av riksdagens beslut att avveckla kärnkraften. En fortsatt
vattenkraftsutbyggnad bidrar också till att i vart fall under utbyggnadsskedet
lindra den allvariiga arbetslösheten i de regioner där vattenkraftsutbyggnader
kan bli aktuella.

De
förslag som jag i det följande kommer att lägga fram grundas på de förslag som
vattenkraftberedningen med stor politisk enighet har kommit fram till. Den
noggranna avvägning mellan olika intressen som beredningen har gjort medför
att beredningens förslag utgör ett lämpligt underlag för kommande beslut om den
fortsatta vattenkraftsutbyggnaden. Mina förslag fill tänkbara utbyggnadsprojekt
utgör ett led i arbetet med att uppnå den av riksdagen beslutade kapaciteten
för elproduktion. De ger arbete i regioner med hög arbetslöshet och bidrar till
att bevara kompetens för vattenkraftsutbyggnad i kraftföretagen och i den
tillverkande industrin.

I
likhet med beredningen tolkar jag riksdagens begäran om en plan för

Prop.
1983/84:160 11

vattenkraftsutbyggnaden
så att planen bör innehålla en förhandsbedömning av hur en sådan utbyggnad bör
kunna genomföras. Vad riksdagen bör ta ställning till som en plan för
utbyggnaden är således en förhandsbedömning av hur olika utbyggnadsprojekt
skall ses från övergripande utgångspunkter. Innan projekten kan komma till
stånd måste de dock bedömas vara ekonomiskt genomförbara av fallrättsägarna
samt prövas enligt vattenlagen.

Planen
innebär inget hinder för att aktualisera projekt som inte är upptagna i
planen. Detta är angeläget med hänsyn till att nya projekt kan tillkomma och
att projekt som nu ej bedöms ekonomiskt intressanta kan modifieras så att de
framstår som genomförbara från ekonomisk synpunkt.

Enligt
vattenlagen har vattendomstolen som första instans att pröva ett vattenkraftsföretags
tillåtlighet. Allmänt gäller enligt 3 kap. 1 och 2 §§ VL att ett vattenföretag
inte får komma tiU stånd om det med hänsyn till valet av plats eller på något
annat sätt möter hinder från allmänna planeringssynpunkter eller fastställd
plan. Ifråga om viktigare vattenföretag har, som framgått av det tidigare, tiUåUighetsprövningen
lagts på regeringen. Handläggningen i övrigt av sådana mål sker dock vid
vattendomstolen. Enligt 3 kap. 3 § VL gäller att även om hinder inte möter
enligt 3 kap. 1 eller 2 § ett vattenföretag inte får komma till stånd, om det
medför att någon skada eller olägenhet av större betydelse uppkommer för
allmänna intressen. Regeringen kan dock utan hinder därav lämna sitt tillstånd
om företaget är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt. Enligt förarbetena
till den nya vattenlagen exemplifieras detta som ett intresse som är av stor
positiv betydelse för t.ex. landet, orten eller näringslivet eller eljest från
allmän synpunkt. Riksdagen har tidigare uttalat (JuU 1971: 13 s. 18) att den
motsvarande dispensmöjlighet som fanns enligt äldre lag borde utnyttjas endast
då mycket starka skäl talar för att ett vattenbyggnadsföretag bör tillåtas.

Att
ett projekt upptas i den plan som föreläggs riksdagen innebär självfallet inte
att tillstånd automatiskt kommer att meddelas enligt VL. Det innebär dock en
markering av den betydelse som regeringen och riksdagen fäster vid att planen
för vattenkraftsutbyggnad kan genomföras i enlighet med de riktlinjer som
riksdagen i olika sammanhang har uttalat sig för.

Genom
att mitt förslag innehåller fler projekt än vad som verkligen behöver komma
till stånd skapas vissa garantier för att riksdagens mål ändå kan uppnås om
vissa projekt skulle falla bort av olika skäl.

Beredningens
förslag tiU plan omfattar projekt om sammanlagt ca 3 100 GWh/år. Enligt
beredningen är målet att ett tillskott på 2500 GWh/år skall kunna erhållas.
Förslaget innehåller ca 740 GWh/år i form av om- och tillbyggnader i befinfiiga
kraftverk, 440 GWh/år i enligt beredningen relativt okontroversiella projekt,
I 700 GWh/år i projekt som enligt beredningen innebär mera betydande inverkan
på miljön, 20 GWh/år i projekt som fömtsätter ändrade riktlinjer i den fysiska
riksplaneringen samt 200 GWh/ år i form av s. k. minikraftverk.

Prop. 1983/84:160 12

Flera remissinstanser — bl.a. LO, TCO, statens energiverk,
statens vattenfallsverk, den övriga kraftindustrin, Sveriges Industriförbund,
Svenska Kommunförbundet och vissa kommuner — anser att det inte blir möjligt
att nå ett tillskott på 2,5 TWh genom det förslag som beredningen lagt fram.

Enligt bl.a. fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk.
Svenska Naturskyddsföreningen, Älvräddarnas samorganisation och
Fritidsfiskarna kan planen vara snävare och ändå leda till att det uppsatta
målet nås. Enligt dessa remissinstanser bör planen omfatta ungefär 2800 GWh/år
för att 2500 GWh/år skall uppnås. Älvräddarnas samorganisation framhåller att
ca 2000 GWh/år kan uppnäs utan allvarliga konflikter med motstående intressen
och att 500 GWh/år mer eller mindre knappast har någon betydelse för svensk
energiförsörjning men är avgörande från miljösynpunkt.

Beredningen gav Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut (SMHI) i uppdrag att belysa den s. k. medelårsproduktionens storlek
med användande av längsta möjliga tidserie. SMHI, som använde sig av tidsserien
1920-1980, kom fram till att det inte skulle behövas något ytterligare
tillskott för att uppnå 66 TWh/år. Vattenfallsverket och kraftindustrin i
övrigt, som numera tillämpar tidsserien 1950-1980 i den långsiktiga planeringen
och som förutsättning för det dagliga kraftutbytet, anser att det fordras ett
tillskott på ungefär 3,6 TWh/år för att uppnå 66 TWh/år.

Statens energiverk har ytterligare studerat frågan om
medelårsproduktionens storlek. Verket framhåller vissa brister i SMHLs rapport
till beredningen och anser att det inte finns någon grund för att nu gå ifrån
beredningens förslag om ett tillskott på 2,5 TWh/år. Enligt verkets mening bör
projekt om åtminstone 2,5 TWh/år förverkligas.

Energiverket har också sökt bedöma i vilken mån de
möjligheter till omprövning av gamla tillstånd som finns enligt den nya
vattenlagen kan komma att på sikt medföra en minskning av produktionen. Verket
konstaterar att det inte finns grund för att nu bestämt avgöra huruvida omprövningsbestämmelserna
i praktiken kommer att bli mera långtgående än de som fanns i den gamla
vattenlagen. Enligt verket måste de nya omprövningsbestämmelserna dock anses
utgöra ytteriigare en faktor som gör det angeläget att planerade
vattenkraftsutbyggnader genomförs.

Det råder således både osäkerhet och oenighet om hur stort
tillskott som fordras för att nå upp till en årsproduktion om 66 TWh/år.

För egen del anser jag att det inte är möjligt att med
någon större säkerhet uttala sig om den exakta storleken på det tillskott som
krävs för att den av riksdagen beslutade nivån på 66 TWh/år skall uppnås. En
slutsats som man måste dra är dock att en plan bör innehålla utbyggnadsprojekt
av en sådan omfattning att det kan vara möjligt att uppnå ett störte tillskott
än 2500 GWh/år om det skulle visa sig nödvändigt. Vidare krävs en marginal med
hänsyn till de förändringar i förhållande till planen som blir resultatet av bl.a.
företagens ställningstaganden till enskilda projekt

Prop.
1983/84:160 13

och
prövningen av projekten enligt vattenlagen. Statens energiverk, som i den
tidigare nämnda utredningen har studerat genomförbarheten av beredningens
förslag, anser att ungefar 1 700 GWh/år kan komma till stånd med beaktande av
ekonomin för projekten och kommunernas ställningstaganden.

Den
stora osäkerhet som råder gör att enligt min mening bör en plan omfatta
utbyggnadsprojekt som kan leda till att ett tillskott på 3,5 TWh/år kan uppnås
om detta visar sig nödvändigt för att vattenkraften skall kunna bidra med 66 TWh/år
i vår energibalans. Jag föreslår därför att den plan som bör fastställas för
vattenkraftens utbyggnad under den närmaste tioårsperioden som nu föreläggs
riksdagen skall omfatta projekt om ca 3,8 TWh/år. Detta innebär att de projekt
jag nu föreslår skall upptas i planen kommer att behöva kompletteras med vissa
projekt.

Mina
förslag utgår i huvudsak från beredningens förslag vad avser omoch
tillbyggnader, nybyggnader samt minikraftverk. Jag föreslår dessutom åtgärder
för att stimulera renoveringar av befintliga kraftverk. För att göra det
möjligt att uppnå ett större tillskott än 2500 GWh/år avser jag att senare i
ett annat sammanhang återkomma med förslag till kompletteringar av planen med
vissa projekt. Detta innebär enligt min mening att angelägna utbyggnader nu kan
komma till stånd utan onödigt dröjsmål, samtidigt som olika intressenter kan
beredas tillfälle att yttra sig över de kompletteringar som kommer att
redovisas.

Genom
de utredningar om vattenkraft och miljö som genomfördes under 1970-talet och de
riksdagsbeslut som följde på utredningarna kom ungefär 20 TWh/år vattenkraft
att vara undantagna från prövning, medan ca 5 TWh/år fortfarande var fria för
prövning. Härav har ca 2,5 TWh/år byggts ut eller lovgivits. Då nu en plan om
ca 3,8 TWh/år läggs fram bör detta göras med största möjliga hänsyn till miljön
och till möjligheterna att uppnå en bred politisk förankring för planen.
Viktiga utgångspunkter är därvid de bedömningar som gjordes när riktlinjerna i
den fysiska riksplaneringen lades fast samt vattenkraftberedningens förslag.

Dessa
skäl talar enligt min mening för att ett begränsat tillskott från vattenkraften
bör uppnås i första hand bland projekt som kan genomföras utan hinder av
tidigare riksdagsbeslut. Projekten väljs så att inverkan på miljön totalt sett
blir så liten som möjligt. En stor del av projekten är omoch tillbyggnader i
befintliga kraftverk. När förslaget behöver kompletteras med andra projekt,
bör detta göras utifrån de bedömningar om projekten som gjordes i de tidigare
vattenkraftsutredningarna. Givetvis är det då viktigt att även beakta de
omarbetade och förbättrade förslag som i vissa fall tagits fram senare.

Vattenfallsverket
har i sin anslagsframställning för budgetåret 1984/85 föreslagit en förstudie
av två av de outbyggda huvudälvarna. Ett förbättrat kunskapsunderlag
beträffande huvudälvarna ses också som önskvärt av flera remissinstanser, bl.
a. överstyrelsen för ekonomiskt försvar och sta-

Prop.
1983/84:160 14

tens
energiverk. Jag är emellertid inte beredd att ta ställning till denna fråga i
detta sammanhang. Frågan kan komma att aktualiseras när det förslag som 1981
års energikommitté skall lägga fram behandlas.

Sedan
vattenkraftberedningens betänkande avlämnades harjag beträffande vissa projekt
inhämtat ytteriigare material. Som underiag för de riktlinjer riksdagen nu
föreslås ta ställning till är detta material enligt min mening tillfyllest.
Därtill ges en möjlighet till ytteriigare överväganden inför de förslag till
kompletteringar som kommer att läggas fram senare. Dessutom har vi i Sverige
ett vattenrättsligt prövningssystem där noggranna utredningar krävs som
beslutsunderlag.

4.2
Planens närmare utformning

Den
aktuella vattenkraftsutbyggnaden är betydelsefull från allmän synpunkt. Detta
hindrar inte att stor vikt bör fästas vid de argument som förs fram mot
utbyggnad i konkreta fall, ibland av bl. a. berörda kommuner och länsstyrelser.
I vissa fall kan emellertid en samlad prövning leda fill slutsatsen att en
älvsträcka bör få byggas ut trots att t.ex. kommunen motsätter sig en
utbyggnad.

Vid
remissbehandlingen har berörda kommuner i huvudsak varit positiva till
beredningens förslag. I vissa fall avstyrker dock kommunema föreslagna projekt.
Arjeplogs kommun avstyrker projektet Slagnäs, Vilhelmina kommun Vojmå och
Sollefteå kommun Meåforsen. Krokoms kommun avstyrker Hotagsströmmen och Edsoxforsen,
Östersunds kommun också Edsoxforsen, Ange kommun Haverö medan Härjedalens
kommun avstyrker Hamre, Smedjemorasjön och Häijeåsjön. Följer man kommunens
uppfattning kan inte heller projektet Kvamforsen aktualiseras eftersom det fömtsätter
regleringarna i Härjeån.

Hallstahammars
kommun avstyrker projektet Hallstahammar till den del det berör Sörkvarnsforsen
som är ett naturreservat inom kommunen. Sammantaget svarar dessa projekt för
ungefär 490 GWh/år.

I en
del fall vill berörd kommun föreskriva vissa villkor för projekt. Sammantaget
kan sådana villkor minska produktionskapaciteten med ungefär 50 GWh/år.

Berörda
kommuner är i några fall tveksamma till projekt som redovisats av beredningen.
Det gäller främst uppströms Bjömafallet i Gideälven i Ömsköldsviks kommun.
Ammeråns överledning till Indalsälven inom Ragunda kommun samt Galvån i Bollnäs
kommun. Denna tveksamhet beror till stor del på att kommunerna anser att
beslutsunderlaget inte är tillräckligt.

Kommunerna
föreslår i vissa fall att andra utbyggnader än de som har tagits upp i
beredningen bör aktualiseras i en plan för vattenkraftens utbyggnad. I många
fall är det projekt som beredningen enligt betänkandet har övervägt att ta méd
i förslaget. Sålunda föreslår Östersunds kommun

Prop.
1983/84:160 15

att
projekten i Nedre Långan tas med i en plan i stället för projektet Edsoxforsen.
Kommunen motiverar sitt ställningstagande utifrån miljömässiga,
kraftekonomiska och sysselsättningsmässiga skäl. Vilhelmina kommun förordar
projektet Fatsjö i stället för projektet Vojmå. Ovanåkers och BoUnäs kommuner
föreslår att Hylsjöns reglering med projektet Hyl-strömmen i Voxnan tas med i
planen. Därmed skulle översvämningsriskerna i tätorterna minska påtagligt.

Även
några projekt som inte har diskuterats i beredningens betänkande föreslås av
berörda kommuner. Jokkmokks kommun anser att projektet Tjäkovarats i Lilla Lule
älv bör genomföras. Skellefteå kommun anser att Byskeälven bör byggas ut redan
nu med hänsyn till den goda ekonomin för projekten och den svåra
sysselsättningssituationen i regionen. Sammantaget tiltför berörda kommuner
projekt på tillsammans drygt 1 250 GWh/år.

Länsstyrelserna
avstyrker i huvudsak samma projekt som kommunerna. Dessutom avstyrker
länsstyrelsen i Gävleborgs län projekten i Galvån, medan länsstyrelsen i Blekinge
län avstyrker projekten Hemsjö och Frida-fors i Mörmmsån i den mån de medför
negativa verkningar för fisket. Sammantaget avstyrker länsstyrelserna projekt
om tillsammans ungefär 390 GWh/år.

Länsstyrelsen
i Jämtlands län går på samma linje som Östersunds kommun och föreslår att
Nedre Långan bör byggas ut i stället för Hotagsströmmen och Edsoxforsen i Hårkan.
Länsstyrelsen föreslår dessutom att projektet Hocksjö i Ångermanälven tas med
i planen. Länsstyrelsen i Västerbotten föreslår liksom Vilhelmina kommun att
Fatsjö byggs i stället för projektet Vojmå. Länsstyrelsen i Gävleborgs län
anser att en utbyggnad av Edänge i Mellanljusnan kan genomföras utan allvarliga
ingrepp i landskapet. Denna utbyggnad är enligt länsstyrelsen att föredra
framför det av beredningen föreslagna projektet Edeforsen, med hänsyn till
ekonomiska skäl och sysselsättningen. Om Edänge genomförs inrymmer det även Edeforsen.
Länsstyrelserna tillstyrker projekt utöver beredningens förslag till en
omfattning av ungefär 580 GWh/år.

Om
man till beredningens förslag lägger projekt som kommunerna och länsstyrelserna
har föreslagit skulle en nivå av ungefär 4 300 GWh/år kunna uppnås jämfört med
beredningens förslag på ungefär 3 100 GWh/år. Därvid bör dock beaktas att
kommunerna och länsstyrelserna motsätter sig vissa projekt så att nettoeffekten
blir 3750 GWh/år.

Som
jag nyss har nämnt intar flera myndigheter och organisationer en negativ
inställning till en fortsatt vattenkraftsutbyggnad. Dessa instanser menar att
de ekonomiska argumenten har getts för stor tyngd i beredningens förslag.
Dessa remissinstanser hänvisar till ett till betänkandet fogat särskilt
yttrande från representanter för statens naturvårdsverk, fiskeristyrelsen.
Svenska Naturskyddsföreningen och Älvräddarnas samorganisation. I yttrandet
framhålls att kraftföretagen till beredningen har redovisat ett antal
okontroversiella projekt med lägre kostnad än koleldad

Prop. 1983/84:160 16

kondenskraft
och el från koleldade kraftvärmeverk men med högre kostnad än den gräns för
genomförbara projekt på 3 kr/kWh, år som beredningen satt. Enligt yttrandet
bör redan nu projekt med en kostnad som motsvarar kostnaden för kolkondenskraft
kunna genomföras. Därigenom, menar man. kan planen tillföras ca 440 GWh/år i
om- och tillbyggnader samt effektiviseringar i befintliga kraftverk och i form
av okontroversiella nybyggnader. Däremot bör enligt yttrandet projekt inom
beredningens klass B inte genomföras till mer än ca 530 GWh/år. I andra hand
kan Råneälven med beaktande av rennäringens intressen och Fatsjö, alternativt Vojmå,
i Ångermanälven föras fram. Sammantaget förordas en plan omfattande ungefär 2,8
TWh/år.

Flertalet
remissinstanser som företräder mot vattenkraftsutbyggnad stående intressen
avstyrker Randi i Luleälven, Sikfors i Piteälven, Klippen i Umeälven, Skinnmuddselet/Stennäs
och Uppströms Björna i Gideälven, Meåforsen i Ångermanälven, Hotagsströmmen, Edsoxforsen
och Ammeråns överledning i Indalsälven, Haverö i Ljungan, Hamre i Ljusnan, Hallstahammar
i Kolbäcksån samt Fliseryd i Emån. Svenska samernas riksförbund avstyrker
dessutom projekten i Råneälven.

Som
framgått av vad jag tidigare har sagt är det enligt flera remissinstanser
tveksamt om beredningens förslag är tillräckligt för att uppnå ett tillskott på
2,5 TWh/år. Förslagen från statens naturvårdsverk, fiskeristyrelsen m.fl.
remissinstanser om att ekonomiskt fördelaktiga projekt i beredningens förslag
skulle bytas mot projekt som beredningen i sina överväganden funnit vara
alltför dyra för att vara genomförbara innebär enligt min mening en ytterligare
försämring av möjligheterna att inom den närmaste tioårsperioden nå upp till
den av riksdagen beslutade nivån för vattenkraftsproduktionen. Särskilt
allvarligt är detta med tanke på att andra alternafiva utbyggnader vid
kärnkraftens avveckling i allmänhet kan bedömas innebära dyrare lösningar
samtidigt som vår strävan bör vara att hålla priset på elektrisk kraft så lågt
som möjligt.

Följande
projekt i beredningens förslag är enligt min mening så osäkra från ekonomiska
eller andra synpunkter att de inte bör tas med i förslaget till plan. Det ärPakkojokk
i Luleälven, Slagnäs i Skellefteälven, Edeforsen i Ljusnan, Skivsforsen i
Dalälven, Fiskeby i Motala ström och Vargön i Göta älv på tillsammans ca 140 GWh/år.
Ändrade förutsättningar kan naturligtvis göra att projekten blir aktuella. Det
finns i så fall, utom för Edeforsen som får prövas också mot bakgrund av
riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen, inget hinder för att de prövas i
vanlig ordning.

I beredningens förslag
finns ytterligare ett antal projekt som det från ekonomisk synpunkt är tveksamt
om de kommer att aktualiseras under den närmaste tioårsperioden. Jag har trots
det valt att ta med dessa projekt i mitt förslag till plan. Skälet härtill är bl.a.
att andra projekt, som kan komma att aktualiseras då de i planen nu framlagda
projekten behöver kompletteras, kan förbättra genomförbarheten av projekten.

Prop.
1983/84:160 17

Beredningen
föreslår att s. k. minikraftverk bör ingå i planen med ett tillskott på 200 GWh/år.
Även jag anser att man bör kunna räkna med ett tillskott av denna
storleksordning. Under år 1984 utgår investeringsbidrag med 15 % av kostnaden
vid utbyggnad av minikraftverk. Regeringen har tidigare gett statens energiverk
i uppdrag att utreda vissa frågor om möjligheterna att bygga ut minikraftverk.
När verkets utredning föreligger bör möjligheterna för att bygga ut sådana
kraftverk säkrare kunna bedömas. Enligt min mening kan minikraftverken, även om
energitillskottet är marginellt, medföra betydande sysselsättningstillskott.
För den tillverkande industrin bör utbyggnad av minikraftverk tillföra
kompetens som även bör kunna komma till användning på exportmarknaden. Framför
allt i utvecklingsländerna bör insatser på detta område kunna göras. Jag kan
nämna att inom ramen för samarbetsavtalet mellan Sverige och Indien diskuteras
möjligheterna för svenska företag att bygga minikraftverk i Indien.

4.3
Särskilda överväganden angående vissa projekt

Av
vad jag nyss har sagt framgår att beredningens förslag till projekten i Råneälven,
Vojmå i Ångermanälven samt Ammeråns överledning har behandlats relativt
ingående i remissvaren. Dessa projekt är också av central betydelse för
sysselsättningen och i fråga om Ammerån för genomförande av även andra projekt.
Utanför beredningens förslag finns projekt som Tjäkovarats i Lilla Luleälv, Hocksjö
i Ångermanälven, Nedre Långan, Hylströmmen m.fl. projekt i Voxnan samt Edänge i
Mellanljusnan som kan vara möjliga att aktualisera när beredningens förslag
behöver kompletteras. Även dessa projekt skulle ha en gynnsam inverkan på
sysselsättningen i berörda regioner samtidigt som ekonomin för flera av
projekten är tillfredsställande. I det följande redovisar jag mina
ställningstaganden till de nu nämnda projekten.

Jag
vill först kommentera projekten Hocksjö och Edänge som för att komma till stånd
fordrar ändrade riktlinjer i den fysiska riksplaneringen. Enligt min mening bör
förslag till sådana ändrade riktlinjer remitteras innan ställning till enskilda
projekt tas. Jag är därför inte beredd att nu föreslå att Hocksjö och Edänge
skall ingå i planen.

I
beredningens förslag ingår tre projekt i Råneälven. Det är Randaträsk-Mårdselet,
Korpforsen och Lassbyforsen om 220, 16 resp. 12 GWh/år. Enligt beredningen
innebär projektet Randaträsk-Mårdselet överdämning av 27 km varav 18 km" är
produktiv skogsmark samt starkt minskad vattenföring i en 20 km lång
älvsträcka. Minimitappning kan medföra en produktionsminskning med ca 10 GWh/år.
Projektet kan genom magasinen i Aimojokkdalen och Randaträsk påverka
rennäringen inom Gällivare sameby, varför vissa modifieringar av projektet
kommer att bli erforderiiga. Av yttrandena till beredningens förslag framgår
att Bodens kommun och 2 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 160

Prop.
1983/84:160 18

Gällivare
kommun tillstyrker en utbyggnad av Råneälven. Samernas riksförbund avvisar en
utbyggnad av Råneälven.

Fallrättsägare
i Råneälven är Bålforsens Kraftaktiebolag (BÅKAB) och statens vattenfallsverk.
Vattenfallsverket disponerar fallrättigheterna för Randaträsks kraftverk om 60 GWh/år
och Korpforsen om 15 GWh/år. BÅKAB disponerar fallrättigheterna för Mårdselets
kraftverk om 160 GWh/år och Lassbyforsen om 12 GWh/år. I sitt yttrande
framhåller BÅKAB att ytterligare projekt i Råneälven bör föras till planen. På
grund av höga kostnader togs inte projektet Muorka tillhörande
vattenfallsverket med i beredningens förslag. BÅKAB anser att om denna
reglerings värde för de andra projekten i älven beaktas blir kostnaden
väsentligt lägre.

I
den s. k. Ekströmska utredningens betänkande (SOU 1976:28) gavs biflödet Rörån-Livas
älv med projekten Livas-Skaitefors och Gårdforsen ett högt be varande värde bl.
a. på grund av att området ingick i den hydrologiska forskning som bedrevs
inom ramen för den internationella hydrologiska dekaden. Denna forskning har
nu upphört. Enligt BÅKAB bidrar detta biflöde i hög grad till översvämningarna
i Råneälvens nedre del där jordbruksbygden finns. En reglering av Rörån-Livas
älv kommer också Lassbyforsens kraftverk till del. Om projekten Muorka, Livas-Skaitefors
och Gårdforsen om 25, 35 resp. 9 GWh/år tillförs planen skulle Råneälven sammantaget
kunna bidra med ca 315 GWh/år. Utbyggnaderna som kan påbörjas i slutet av
1980-talet ger ett sysselsättningstillskott på ungefär 1 300 årsverken.

Jag
är inte beredd att nu föreslå att riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen
ändras beträffande Rörån-Livas älv. Däremot bör projektet Muorka tillsammans
med de andra projekten i Råneälven ingå i förslaget till plan.

Projektet
Tjäkovarats i Lilla Luleälv innebär att en kraftstation anläggs i Sitoätno som
flyter från Sitojaure ned till Tjaktjajaure som är regleringsmagasinet
uppströms Seitevare kraftverk. Projektet har på regeringens uppdrag utretts av
vattenfallsverket i samarbete med länsstyrelsen i Norrbottens län och
Jokkmokks kommun. Energitillskottet är 255 GWh/år och kostnaden 3:10 kr/kWh,
år. Eftersom avsikten har varit att sjön Sitojaure inte skall regleras kommei"
en stor del av krafttillskottet att komma sommartid. Detta gör att ekonomin
jämfört med andra projekt som kostar omkring 3 kr/kWh, år måste betraktas som
svag.

Jokkmokks
kommun anser att projektet bör byggas ut med hänsyn till sysselsättningsläget
för vattenfallsverkets anläggningsarbetare i kommunen. Projektet fordrar en
ändring av rikllinjerna i den fysiska riksplaneringen för att komma till
stånd. Med hänsyn till projektets ekonomi och ingreppets art är jag inte beredd
att förorda en sådan ändring.

Vattenkraftberedningen
anser att en komplettering av Sikfors kraftverk bör ingå i planen för
vattenkraftsutbyggnad. Enligt beredningens uppfattning skulle en ombyggnad av
Sikfors inte på något sätt äventyra beslutet att undantaga Piteälven från
utbyggnad. Piteå kommun, länsstyrelsen i

Prop. 1983/84:160 19

Norrbottens
län och statens planverk har tillstyrkt en utbyggnad av Sikfors i enlighet med
beredningens förslag. Planverket finner en sådan utbyggnad förenlig med gällande
riktlinjer i den fysiska riksplaneringen. Statens naturvårdsverk, fiskeristyrelsen
m. fl. centrala verk och ett antal organisationer avstyrker att en utbyggnad
sker av Sikfors enligt beredningens förslag.

Jag
anser att en ombyggnad av Sikfors i enlighet med vattenkraftberedningens
förslag bör föras till planen. En sådan utbyggnad bör vara förenlig med syftet
med riksdagens beslut att undantaga Pite älv från vattenkraftsutbyggnad,
eftersom riksdagsbeslut mot utbyggnad enligt uttalanden av riksdagen inte
behöver förhindra smärre åtgärder som hänför sig t. ex. till redan företagen
reglering. Starka invändningar mot projektet har riktats bl. a. från fiskets
intressen. I likhet med beredningen anserjag att för fisket acceptabla förhåUanden
kan uppnäs genom bl. a. lämpligt utformade tappningsbestämmelser. Slufiig
ställning till projektets tillåtlighet kan dock som jag tidigare konstaterat
ske tidigast i samband med prövningen enligt vattenlagen. Jag har vid mina
bedömningar rörande Sikfors samrått med chefen för jordbmksdepartementet och
chefen för bostadsdepartementet.

När
det gäller Bure älv föreslår vattenkraftberedningen att undantaget mot
vattenkraftsutbyggnad i den fysiska riksplaneringen upphävs. Motivet till detta
är att älven enligt beredningens uppfattning inte har sådana bevarandevärden
att ett undantag från vattenkraftsutbyggnad är motiverat och att de aktuella
projekten har modifierats sedan riksdagen undantog-Bure älv från
vattenkraftsutbyggnad. Förslaget har med något undantag inte mött erinran frän
remissinstanserna.

Jag
delar vattenkraftberedningens uppfattning att Bure älv inte har så stora
bevarandevärden att ett undantag från vattenkraftsutbyggnad längre är
motiverad. De modifieringar som gjorts av projektens utformning innebär att
dessa medför mindre ingrepp än de projekt som låg till grund för riksdagens
beslut om undantag. En sådan utbyggnad kräver som beredningen anfört ändrade
riktlinjer i den fysiska riksplaneringen. Mot denna bakgmnd föreslår jag att riktlinjerna
ändras på denna punkt och vidare att 11 kap. 1 § VL ändras så att
tillåtligheten av vattenkraftsprojekt som aktualiseras i Bure älv inte längre
skall prövas av regeringen. Jag har i denna fråga samrått med chefen för justitie-,
jordbruks- och bostadsdepartementet.

Beredningen
tog i sitt förslag med projektet Vojmå i Ångermanälven. Som alternativ
diskuterades projektet Fatsjö. Vojmåprojektet innebär utbyggnad och damning av
en del av nedre Vojmån, varigenom ytterligare fallhöjd tas ut genom en 3-4 km
lång tunnel. Härvid avsnörs 17 km av ån och får kraftigt minskad vattenföring.
Projektet ger ett produktionstillskott på 139 GWh/år till en kostnad av 360
milj. kr. Fatsjö som innebär överied-ning från Vojmsjön till Malgomaj och en
kraftigt minskad vattenföring i nedre Vojmån ger 220 GWh/år till en kostnad av
880 milj. kr.

Prop. 1983/84:160 20

Enligt beredningen skulle de delar av Vojmån som påverkas
mest vid Vojmåprojektets genomförande, i detta fall få förhållanden som är avsevärt
bättre än de som uppkommer vid ett genomförande av Falsjöprojektel. Skälet
härtill är att den bättre ekonomin i Vojmåprojektet tillåter större minimitappning
i ån än vad Fatsjöprojektet kan bära. På en sträcka innebär Fatsjöprojektet
starkt minskad vattenföring medan Vojmåprojektet innebär att en konstgjord sjö
skapas. Den sträcka som avsnörs av tunneln i Vojmåprojektet får trots detta
högre vattenföring än i Fatsjöprojektet. Nedströms tunnelutloppet består
nuvarande förhållanden i Vojmåprojektet medan Fatsjöprojektet innebär starkt
minskad vattenföring på hela sträckan ned till utloppet i Ångermanälven. Mot
denna bakgrund förordade beredningen Vojmåprojektet framför Fatsjöprojektet.

Fatsjö har
tidigare förklarats ekonomiskt otillåtligt i vattendomstolen. Vilhelmina kommun
redovisar i sitt remissvar en omfattande jämförelse mellan de båda projekten,
dock utan de modifieringar i Vojmåalternativet som beredningen har föreslagit.
Utifrån denna jämförelse förordar kommunen Fatsjöprojektet samtidigt som man
motsätter sig projektet Vojmå. Även länsstyrelsen i Västerbottens län och några
grannkommuner förordar Fat sjö.

Fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk. Svenska
Naturskyddsföreningen, Sveriges fiskares riksförbund och Fritidsfiskarna anser
att Vojmå bör väljas före Fatsjö om inte det senare projektet förknippas med en
minimitappning sommartid på minst 15 m'/s.

I den
utformning av Fatsjö som förklarades otillåtlig i domstolen hade fömtsätts en minimitappning
sommartid på 6 m/s. I det fall minimitapp-ningen utökas till 15 mVs minskar
produktionen från 220 GWh/år till 200 GWh/år. Det skulle innebära en specifik
anläggningskostnad på 4:40 kr/ kWh, år. Av vad som har framkommit av
vattendomstolens yttrande enligt 4 kap. 20 § VL (1918:523) och
remissbehandlingen av detta är det inte lämpligt att projektet Fatsjö ingår i
planen. Jag anser att Vojmå är att föredra framför Fatsjö även från
naturskyddssynpunkt.

Ammerån
med tillflödena Storån och Öjån är det största helt orörda vattendraget i
Jämtlands län. De övre delarna, innan de båda åarna flyter ihop och bildar
Ammerån, består enligt länsstyrelsens inventering av ett vildmarksområde med
flera utomordentligt värdefulla delobjekt. Även nedströms sammanflödet finns
säregna naturtyper.

Projektet
Ammeråns överledning innebär att vattnet i åns nedre del ca 16 km från utloppet
i Indalsälven överleds genom en tunnel till sjön Gesun-den. Härigenom
nyttiggörs vattnet i kraftverken Krångede och Gammel-änge. Projektet är det
från kraftekonomisk synpunkt mest gynnsamma projektet i beredningens förslag.
Det ger enskilt ett energitillskott på 136— 158 GWh/år beroende på vilken minimitappning
som föreskrivs och möjliggör samtidigt utbyggnad av stationerna Krångede, Gammelänge,
Hammarforsen, Svarthålsforsen och Stadsforsen med ett produktionstillskott pä
ungefär 215 GWh/år.

Prop.
1983/84:160 21

För
beredningen har projektet presenterats enligt ett tio år gammalt förslag som
innebär en överiedning av maximalt 80 mVs och en minimitappning i Ammerån
nedströms överledningen på 1 mVs vintertid och 5 m'/s sommartid. Under ungefär
en Qärdedel av sommarperioden måste normalt avsevärt mer än 5 m/s spillas
eftersom flödet då överstiger tunnelns kapacitet.

Totalt
innebär Ammeråns överledning och om- och tillbyggnaderna i Indalsälven en
sysselsättning lokalt om ca 900 årsverken. Arbetena skulle kunna pågå i sex
till sju år.

Länsstyrelsen
och Ragunda kommun anför i remissvaren till beredningen att man finner
beredningens betänkande i dessa delar alltför bristfälligt som beslutsunderlag.
Man önskar en opartisk utredning av överledningsprojektet och effektiviseringarna.
Av särskilt intresse är minimitappning-ens storlek, vilka åtgärder som kan
vidtas nedströms överiedningen, i vilken mån sjön Gesunden tål ytteriigare
reglering samt hur om- och tillbyggnaden i de fem kraftverken genomförs och tidsutdräkten
för detta.

Centrala
myndigheter som naturvårdsverket, fiskeristyrelsen och riksantikvarieämbetet
avstyrker en överledning av Ammeråns vatten till Ge-sunden. Naturvårdsverket
och fiskeristyrelsen gör bedömningen att omoch tillbyggnaderna bör komma till
stånd även utan Ammeråns överiedning.

BÅKAB
som äger fallrättigheten i Ammerån anför att de berörda kraftföretagen har
framme det ekonomiska underlag som behövs för att ta ställning till det samlade
projektet. BÅKAB anser att inverkan kan minskas om minimivattenföringen utformas
på ett sådant sätt vad gäller såväl kvantitet som säsongsvariation att fisk kan
reproduceras och ges näring för tillväxt. Detta torde enligt bolaget kräva en
så stor vattenföring att hänsynen tiU landskapets utseende tillgodoses och att
landskapsvårdande åtgärder endast behöver vidtas i mindre omfattning.

BÅKAB
framhåller vidare att det till beredningen redovisade förslaget till minimitappning
på älvsträckan nedströms bortledningspunkten i Överammer, 1 m/s vintertid och
5 mVs sommartid, utformades för drygt tio år sedan i samband med redovisningen till
Sehlstedtutredningen. Med dagens synsätt på landskapsvård och fiskefrågor finns
det enligt företaget anledning a« omarbeta detta minimitappningsförslag.

Frågan
om Ammeråns överledning och effektutbyggnaderna i Indalsälven har varit
föremål för överläggningar mellan företrädare för industridepartementet, Ragunda
kommun, länsstyrelsen och de berörda kraftföretagen. Med utgångspunkt från
dessa överläggningar kan konstateras att det inte föreligger något ekonomiskt
alternativ fill Ammeråns överledning för att få Ull stånd effektutbyggnaderna.

Efter
överläggningarna har de berörda kraftföretagen i yttrande till departementet utfäst
sig att genomföra utbyggnaderna i Indalsälven, genom utbyggnad av stationerna
på sträckan Krångede-Stadsforsen till en utbyggnads vattenföring om ca 630 m/s,
om överiedningen av Ammerån kan

Prop.
1983/84:160 22

genomföras.
Ragunda kommun har sedermera i ett förnyat yttrande över vattenkraftberedningens
förslag tagit ställning mot en utbyggnad av en överledning och för att Ammerån
i sin helhet undantas från utbyggnad. För egen del förordar jag efter en sammanvägd
bedömning av redovisade förhållanden att projektet Ammeråns överledning bör
föras till planen. Jag vill i detta sammanhang särskUt betona att en fömtsättning
för att överledningen skall få genomföras bör vara att om- och tillbyggnaderna
i de fem kraftstationerna nedströms sjön Gesunden verkligen kommer Ull stånd
under planperioden och att projekten genomförs på ett sådant sätt att sysselsättningen
kan utsträckas i ungefär sex år.

Långan,
som är ett btflöde till Indalsälven, har två störte källflöden som förenas i
Yttre Oldsjön. Därifrån rinner Långan genom Rönnösjön och Landösjön och mynnar
i Indalsälven inom Litsselet som ingår i dämningsområdet för Midskogs
kraftverk. Från och med Landösjön och uppströms finns sammanlagt sju regleringar.
Nedre Långan omfattar en sträcka av ca 36 km mellan Landösjön och Indalsälven
med en fallhöjd av ca 68 m. På sträckan finns i strömriktningen följande
strömfall, nämligen Kvarnforsen, Djupeforsen, Långforsen, Liltforsen, Gråmäraforsen,
Holmforsen, Bötels-forsen, Sladderforsen och Klöstaforsarna. Av dessa är
Långforsen utbyggd i Långfors kraftstation.

Den 25 januari 1980 avgav
Jämtbygdens tingsrätt vattendomstolen yttrande avseende ansökan från Stensjöns
Kraftaktiebolag om uppförande av två kraftverk. Långforsens och Litsnäsets
kraftverk, på 95 resp. 114 GWh/ år inom den aktuella älvsträckan. Samtidigt
avsågs den gamla kraftstationen i Långforsen rivas. Vattendomstolen ansåg att
företagen uppfyller kraven på tillåtlighet jämlikt 2 kap. 3 § första och andra
styckena samt 12 § första stycket den då gällande vattenlagen (1918:523).
Vattendomstolen gjorde bedömningen att företagen var ekonomiskt tillåtliga, att
fiskerinäring av större betydenhet eller rennäringen inom Offerdals sameby inte
lider väsentligt förfång genom företagen, att levnadsförhållandena för befolkningen
inte försämras väsentligt samt att väsentligt minskad trevnad inte uppkommer
för personer bosatta vid eller i närheten av Nedre Långan, eftersom
befolkningen i Östersundsregionen hittUls inte utnyttjat Nedre Långan i
nämnvärd grad. Det fanns dock, enligt vattendomstolen, viss risk att även den
nu diskuterade modifierade utformningen av projektet kan vara oacceptabel från
rennäringssynpunkt. När det gäller naturskyddet ansåg vattendomstolen att även
om företagen orsakar en bestående ändring av naturförhållandena — främst genom
inverkan på landskapsbilden — är likväl betydande förlust från
naturskyddssynpunkt inte att befara. Vattendomstolen ansåg vidare att allmänna
intressen, bl. a. kulturminnesvården, inte kan anses påverkas i sådan nämnvärd
mån genom fillkomslen av de ansökta företagen att tillåtlighetshinder
föreligger i ifrågavarande hänseende. Såvitt vattendomstolen kunde finna
föreligger inte heller hinder mot företagen från allmänna planeringssynpunkter.

Prop.
1983/84:160 23

Vid
regeringens prövning inkom remissyttranden från bl. a. kammarkollegiet,
riksantikvarieämbetet, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen,
statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen, statens planverk, statens
industriverk, länsstyrelsen i Jämtlands län, Östersunds och Krokoms kommuner
samt från flera organisationer och föreningar.

Lantbmksstyrelsen,
skogsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, statens industriverk, länsstyrelsen
och Östersunds kommun tillstyrkte företagen. Kammarkollegiet,
riksantikvarieämbetet, fiskeristyrelsen, naturvårdsverket, planverket och
Krokoms kommun och de organisationer och föreningar som yttrat sig avstyrkte
företagen.

Enligt
fiskeristyrelsen skulle ett strömvatten som från fiskesynpunkt är
riksintressant totalskadas. Länsstyrelsen framhöll att visseriigen blir fisket totalförstört,
men att det f n. inte har någon större omfattning. I yttrande till domstolen
angav fiskeriintendenten i Nedre norra distriktet att fiskerinäring av
betydenhet i vattenlagens mening inte berörs av företagen.

Naturvårdsverket
framhöll det stora värdet från fiske- och friluftssyn-punkt och'det mycket höga
värdet för faunan, bl.a. för älg och utter. Vidare ansåg naturvårdsverket
tillsammans med planverket och kammarkollegiet att ett stort värde ligger i
närheten till Östersundsregionen med ca 50000 invånare och det därmed
förhållandevis lättillgängliga läget. Länsstyrelsen anförde att området är
mycket svårtillgängligt och har i vart fall hittills ej i nämnvärd omfattning
utnyttjats som rekreationsområde.

Riksantikvarieämbetet,
kammarkollegiet och planverket ansåg att betydande kulturvärden i form av
fångstgropar och stenåldersboplatser skulle försämras om utbyggnaden genomförs.

Den
dåvarande regeringen ansåg i sitt beslut den 9 april 1981 att företagens
verkningar på naturförhållandena i området var så betydande att de fick anses
utgöra hinder mot företagen enligt 2 kap. 3 § andra stycket VL (1918:523). En
utbyggnad skulle enligt regeringen också leda till intrång för rennäringen. Den
skulle vidare medföra en sådan onödig förstörelse av miljövärden att hinder
även möter mot företagen från allmänna planeringssynpunkter. På gmnd härav
förklarade regeringen att hinder enligt 4 kap. 18 § andra stycket vattenlagen
förelåg mot företaget.

Sökanden
har nu omarbetat projekten. Omarbetningen innebär att i stället för de två
kraftverken byggs fyra kraftverk. Den areal som berörs av damning minskar
därmed från 2700 ha skogsmark och impediment till I 800 ha. Enligt
länsstyrelsen bör alternativet med fyra kraftverk i Nedre Långan väsentligt
reducera de invändningar som lämnades mot de tidigare företagen och projekten
bör därför kunna ges tillstånd för utbyggnad. Liknande synpunkter förs fram av
Östersunds kommun, medan Krokoms kommun avstyrker.

Med
hänsyn till vad som nu anförts bör Nedre Långan enligt min mening föras till
planen.

Utöver
de nu nämnda projekten bör ett projekt i Indalsälven tas med i en

Prop.
1983/84:160 24

plan
för utbyggnaden av vattenkraften till 66 TWh/år. Det gäller projektet Rönnöforsen
i Långan som av beredningen ansågs vara för dyrt för att kunna komma till
stånd. Projektet var dock dåligt känt. Nu har fallrättsäga-ren studerat
projektet grundligare och kommit fram till att det kan byggas ut till
acceptabla kostnader.

Projekteten
i Långan skulle väl kunna samordnas sysselsättningsmässigt med andra projekt.
Det bör vara möjligt att bygga ut Högfors, Nedre Långan, Yttre Oldsjön, Rönnöforsen
och Storsjötunneln i följd. Eftersom projekten ligger bara någon eller några mU
från varandra skulle en geografiskt samlad, i sex till sju år varaktig,
sysselsättning kunna skapas. Energimässigt tillförs planen på detta sätt ca
200 GWh/år. Det finns i detta sammanhang skäl att beakta Östersunds kommuns och
länsstyrelsens klara prioritering av Nedre Långan framför Hotagsströmmen och Edsoxforsen.
Då dessa projekt enligt min mening inte bör tas med i planen blir nettotillskottet
av Nedre Långan ca 90 GWh/år.

Voxnan
är ett biflöde till Ljusnan som rinner upp sydost om Sveg för att sedan från
sydväst flyta in i Ljusnan strax söder om Bollnäs. Älven är starkt påverkad av
vattenkraftsutbyggnader, såväl uppströms som nedströms den nu aktuella
älvsträckan. I beredningens förslag ingår projektet Runemo om 26 GWh/år.
Beredningen framhåller att uppgifterna för projektet baseras på att en
reglering av Hylsjön uppströms Runemo kommer till stånd. Enligt fallrättsägaren
kan Runemo inte genomföras under den närmaste tioårsperioden utan Hylsjöns
reglering. Beredningen tog inte med Hylsjöns reglering med Hylströmmens
utbyggnad i förslaget utan ansåg att projekten i Voxnan borde utredas närmare
innan slutlig ställning tas.

Ovanåkers
kommun. Bollnäs kommun och kammarkollegiet tillstyrker en utbyggnad av Hylströmmen
i sina yttranden över beredningens förslag. Kammarkollegiet kommenterar i sitt
yttrande frågan huruvida kunskapsunderlaget i detta fall är tillräckligt.
Enligt kollegiet finns i detta ärende som nu ligger hos regeringen avseende
frågan om tillåtligheten av Hylsjöns reglering och Hylströmmens utbyggnad
utförliga beskrivningar av företagets inverkan på allmänna och enskilda
intressen inom hela det område som påverkas av företaget. Kammarkollegiet
framhåller att utredningsmaterialet är väl så gott som det som redovisats för
andra vattenkraftsprojekt i betänkandena Vattenkraft och miljö.

Kommunerna
betonar projektets betydelse för att minska översvämningarna i tätorterna samt
betydelsen för sysselsättningen.

Ovanåkers
kommun framhåller att det sedan prövningen i vaUendomsto-len inte har
framkommit något förhållande som motiverar en ändrad inställning i fråga om
tillåtlighet och magasinsstorlek. Ärendet ligger f. n. i regeringen för
prövning efter det att vattendomstolen tillstyrkt en utbyggnad. Av
handlingarna i ärendet framgår bl. a. följande.

Sökandena
har ansökt om två alternativ till Hylsjöns reglering, ett alternativ med en
magasinsvolym om 100 miljoner m och ett med 80 miljoner

Prop.
1983/84:160 25

m
samt om tillstånd att uppföra en kraftstation vid Hylströmmen. Vattendomstolen
har funnit företagen tillåtliga enligt 2 kap. 3 § första och andra styckena VL
(1918:523). Hinder mot företagen föreligger enligt domstolens mening ej heller
enligt 2 kap. 11 och 12 §§. Domstolen har således funnit att den ekonomiska
nyttan av företagen är större än det ekonomiska värdet av de skador som
uppstår. Vidare medför företagen inte sådana återverkningar i fråga om
befolkningens bostäder, näringsfång, trevnad och levnadsförhållanden i övrigt
som skulle strida mot tillåtligheten. Företagen orsakar enligt domstolen inte
heller sådan bestående ändring av naturförhållandena varigenom betydande
förlust från naturskyddssynpunkt är att befara.

Företrädare
för motstående intressen har yrkat på högre minimitappning än den sökandena
föreslagit samt föreslagit en begränsning till 80 miljoner m magasin. Vidare
har kammarkollegiet föreslagit att magasinsnivån 1 m under dämningsgränsen
skall vara uppnådd senast den 25 juni. Vattendomstolen anser att värdet av en
ökad minimitappning icke tillnärmelsevis kan uppgå till värdet av den därmed
orsakade energiförlusten. Domstolen finner kostnaden för det av statens
naturvårdsverk föreslagna magasinsalternativet oskäligt stor i förhållande
till värdet av de fördelar som därmed kan uppnås. Vattendomstolen anser även
att fördelarna med ett garanterat vattenstånd den 25 juni enligt
kammarkollegiets förslag inte står i rimlig proportion till de därmed
sammanhängande förlusterna från kraftproduk-Uonssynpunkt.

Vid
remissbehandlingen inför regeringens beslut i ärendet tillstyrker naturvårdsverket
det större vattenmagasinet. Planverket fillstyrker det störte vattenmagasinet
och anser att den av sökandena föreslagna minimi-tappningen kan föreskrivas.
Kammarkollegiet vidhåller sin uppfattning om minimitappningen men tar inte på
nytt upp frågan om magasinsfyllnadsgraden per den 25 juni.

Kammarkollegiet
menar att det nu finns erforderligt beslutsunderlag varför
vattenkraftberedningens tveksamhet beträffande möjligheten att bedöma
projektens inverkan på älvsträckan nu kan anses undanröjd. Därför anserjag att
dessa projekt bör föras till planen.

Beredningens
förslag till plan omfattade bl. a. projektet Edeforsen, som skulle innebära
utbyggnad av den nedersta forsen i Mellanljusnan. Detta projekt avvisas i
remissbehandlingen såväl av fallrättsägaren som av bevarandeintressenterna.
Projektet berörs av riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen. Inom ramen för
dessa kan endast en begränsad utbyggnad av det befintliga kraftverket komma
till stånd. Jag är inte beredd att nu föreslå en ändring av riktlinjerna vad
avser denna del av Mellanljusnan. Om en sådan skall komma till stånd talar en
total avvägning för att det större projektet Edänge, som dämmer in såväl Edeforsen
som den uppströms liggande Edängeforsen, bör förordas i stället för Edeforsen.

Beredningens
förslag omfattade också projekt i Galvån som är ett bi-

Prop.
1983/84:160 26

flöde
till Ljusnan. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har förordat en utbyggnad av Edänge
i Mellanljusnan i stället för Galvån. Bollnäs kommun är tveksam till Galvån.
Innan ställning till bl. a. Edänge slutligen tagits är jag inte beredd att
föreslå en utbyggnad i Galvån.

4.4
Förslaget till plan

Den
av mig föreslagna planen för vattenkraftens utbyggnad under den närmaste
tioårsperioden innehåller två delar. Den ena delen består av projekt som i dag
kan namngivas och som redovisas i efterföljande förteckning. Dessa projekt
motsvarar ett produktionstillskott om ca 3000 GWh/ år. Därav bedöms dock ca 100
GWh/år falla bort genom bl.a. projektmodifieringar och föreskrivna minimitappningar.
För att uppnå en plan med projekt som kan ge ett produktionstillskott om ca
3800 GWh måste således förteckningen utökas med ytterUgare ett antal projekt.
Detta är den andra delen av planen. Denna del bör bestå av projekt som tillsammans
kan ge ett produktionstillskott om ca 900 GWh/år.

Min
avsikt är att, om riksdagen godkänner dessa utgångspunkter för planen, låta
genomföra en studie av möjliga projekt som skaU kunna ge sammanlagt ca 900 GWh/år
och utgöra den andra delen av planen. Förslag om detta bör enligt min mening
kunna redovisas för riksdagen i den proposition om energipolitiken som planeras
till våren 1985.

För
att snabbt kunna påbörja genomförandet av planen och skapa arbetstillfällen är
det angeläget att ställning snarast tas till dessa projekt. Hos regeringen
ligger f.n. ett antal ärenden för avgörande. När riksdagen har tagit ställning tUl
den av mig föreslagna planen förordar jag att regeringen fattar beslut som
omfattar samfiiga dessa ärenden så att de projekt som regeringen kan anse
tillåtliga genomförs. Jag har i denna fråga samrått med chefen för jordbmks-
och bostadsdepartementet. Mitt förslag till plan omfattar följande projekt.

Plan för utbyggnad av vattenkraften under tioårsperioden
1984—1993

Produk-

Anläggn

ngs-

Syssel-

Älv

Projekt

Effekt

tion

kostnad

sättning,

Ägare

MW

GWh/år

-
årsverken

milj. kr.

kr/kWh, år

Råneälven

Muorka Randaträsk-

9

25

70

2.8

300

Vattenfall

Mårdselet

56

220

475

2.2

650

Båkab,
Vattenfall

Korpforsen

3

16

25

1.6

75

Vattenfall

Lassbyforsen

3

12

23

1.9

55

Båkab

Luleälven

Kaltisjokk Randi

-

6

-1-13

17

2.8

15

Vattenfall Vattenfall

Flarkån

12

43

100

2.3

150

Svanö AB

Piteälven

Sikfors

-1-

34

-1-140

235

1.7

300

Båkab

Bureälven

Lappkvams-

forsen

0.6

4

12

4.0

20

Skellefteå
kraftverk

MJödvattenforsen

0.6

3

12

4.0

20

Skellefteå
kraftverk

Falmarksforsen

0.7

4

16

4.0

25

Skellefteå
kraftverk

Strömsholm

1.6

9

36

4.0

50

Skellefteå
kraftverk

Rickleån

Bygdsiljum

-t-

1.1

-1- 5

15

3.0

20

Skellefteå
kraftverk

Umeälven

Abelvattsån

3

11

25

2.3

35

Vattenfall

Klippen

22

95

280

3.0

460

Vauenfall

Gideälven

Skinnmuddselet

49

60

1.2

55

Graningeverken

Stennäs

6

27

55

2.1

Graningeverken

Uppströms

Bjömafallet

25

100

200

2.0

110

Graningeverken

Gideä

16

74

120

1.7

60

Graningeverken

Gideåbacka

-t-

5

■+■ 15

45 ■

3.0

30

Graningeverken

Moälven

Gottne

-1-

3

+ 9

30

3.4

65

Vattenfall

Nätraån

Hinnsjöån

3

14

30

2.1

30

Graningeverken
m. fl.

Brynge

+

2

+ 12

33

1.3

75

Graningeverken

Ny fors

1

6

12

2.0

40

Graningeverken

Fors

-1-

2

-1- 7

20

2.0

40

Graningeverken

Hällafors

1

4

12

<3.0

40

Graningeverken

Ångerman-

Vojmå

32

139

360

2.6

550

Vattenfall

älven

SJougden

2

7

20

2.9

25

Korsselbränna
AB

Korpå

6

11

32

2.9

40

Korsselbränna
AB

Lilla

2

9

23

2.6

25

Korsselbränna
AB

Flåsjöån

7

24

62

2.6

100

Svanö AB

Meåforsen

8

42

95

2.3

160

Graningeverken

Indalsälven

Storsjötunneln

-

30

100

3.3

180

Indalsälvens
Vatten-regleringsföretag

Korsvattenån

13

35

120

3.4

240

Vattenfall

Yttre Oldsjön

5

15

39

2.6

80

Båkab

Rönnöforsen

4

14

36

2.6

65

Båkab

Nedre Långan

ca
200

ca 360

700

Båkab,
Jämtlandskraft, Skand. El-verk

Högfors

12

50

90

1.8

200

Jämtlandskraft
AB

Ammeråns

överledning

—

136

55

0.3

90

Båkab

Krångede-

Gammelänge

-1-144

-1-107

400

3.3

Krångede
AB

Hammarforsen

-t-

5

-1- 17

22

1.3

Båkab

(två åtgärder)

-1-

41

-h 29

140

4.1

■
900

Båkab

Svarthålsforsen

-1-

22

-H 13

90

4.7

Svarthålsforsen

Stadsforsen G4

-1-

61

■¥ 45

255

5.1

Vattenfall

Sillre

-H 2

55

1.9

Vattenfall

Produk-

Anläggn

ings-

Syssel-

Älv

Projekt

Effekt MW

tion GWh/år

kostnad

sättning,
årsverken

Ägare 1

milj. kr.

kr/kWh.
år

Ljungan

Ljunga

_

-1- ■ 1

0.5

0.5

15

Sydkraft

Haverö

3

17

26

1.6

60

Kema
Nord

Ljusnan

Lottefors

-1-

3.5

-1- 4

10

2.5

20

Korsnäs Marma

LJusneströmmar

_

-1- 10

15

1.5

10

Stora Kopparberg-Bergvik

Hamre

2

11

12

1.1

10

Stora Kopparberg-Bergvik

Hamresjön

~

46

57

1.2

130

Ljusnans
regleringsföretag

Smedjemorasjön

~

15

15

1.0

40

Ljusnans regleringsföretag

Kvamforsen

-1-

4

-1- 13

21

1.6

50

Härjeäns
KAB

Härjeåsjön

~

10

10

1.0

20

Ljusnans regleringsföretag

Hylsjöns
regi.

27

60

2.2

260

Ljusnans
regleringsföretag

Hylströmmen

g

25

40

1.6

Skand.
Elverk

Runemo

5

26

52

2.0

130

Skand.
Elverk

Gavleån

Åbyfors

2

13

19

1.5

15

Gävle
kommun

Prästforsen

2

13

18

1.4

15

Gävle
kommun

Dalälven

Bmnnsberg

14

65

100

1.5

350

Älvdalens
Jordägare

Noppikoski

4

16

40

2.5

110

Korsnäs-Marma

m.fl.

Stora
Kopparberg,

Stackmora
övre

2

9

21

2.3

Orsa
kommun

Stackmora
nedre

2

13

23

1.8

Stora Kopparberg, Orsa kommun

Borgärdet

-1-

1

-1- 4

25

2.0

20

Stora
Kopparberg

Eldforsen

-t-

8

-(- 20

56

1.6

170

Korsnäs-Marma

Mockfjärd

-1-

10

-f 15

60

1.3

20

Västerdalälvens
kraft AB

Johannisholm

1

7

12

1.7

10

Stora
Kopparberg

m.fl.

Enskilda
Jordägare

Van

2

5

15

3.0

10

Forshuvud

-H

20

-1- 58

110

1.9

90

Stora
Kopparberg

Bullerforsen

-1-

20

+ 73

140

1.9

120

Stora Kopparberg

Näs

-

11

28

2.6

Vattenfall

Söderfors

—

-1- 11

Vattenfall

Älvkarleby

-1-

30

+ 50

180

3.6

280

Vattenfall

Kolbäcksån

Virsbo

1.5

+ 5

10

2.0

20

Bulten-Kanthal

Seglingsberg

1.5

■r 6

10

1.8

20

Bulten-Kanthal

Hallstahammar

Stora

+ 25

2.0

Vattenfallm.fi .

Motala
ström Skärblacka

+

10

+ 20

120

2.4

190

Vattenfall

Bergsbron-Havet -1-

7

-1- 28

125

1.0

125

Holmen

Botorps-

Svarteström

-\-

1

-1- 3

10

1.7

20

Sydkraft

strömmen

Emån

Fliseryd

-t-

9

-f 39

100

2.0

150

Sydkraft

Alsterån

Hornsö

-1-

1

+ 5

20

2.0

30

Sydkraft

Ronnebyån

Krokfjorden

2

6

17

2.8

25

Olofströms KAB

Kallinge

+

1

-1- 1

9

1.8

15

Sydkraft

Mörrumsån

Fridafors

■+

5

-1- 17

45

1.8

75

Södra Skogsägarna

Hemsjö

+ 20

100

2.3

150

Sydkraft

Produk-

Anläggn

mgs-

Syssel-

Älv

Projekt

Effekt MW

tion GWh/år

kostnad milj. kr.

kr/kWh
år

sättning,
årsverken

Ägare

Rönneån

Forsmölla

-f 1

-1- 4

9

1.8

15

Sydkraft

Nissan

Hylte-Rydö

-h 13

-1- 50

200

2.2

300

Sydkraft

Göta älv-

Edsforsen

14

14

1.0

Sv.
Personal-

Klarälven

Edsforsen

Skoga

Krakerud

Pensionskassan Sv. Personal-Pensionskassan Sv.
Personal-Pensionskassan Sv. Personal-Pensionskassan

Forshult

27

1.7

Sv.
Personal-

Pensionskassan

Skymnäs

Sv. Personal-Pensionskassan

Munkfors

Sv. Personal-Pensionskassan

Dejefors

Uddeholm-Billerud

Forshaga

Uddeholm-Billemd

Värsjö

42

103

270

2.6

450

Uddeholm-Billerud

Frykfors

-t- 4

-H 9

25

1.0

Uddeholm-Billerud

Upperud

3

11

23

2.1

45

Vattenfall

Minikraftver

k

ca 200

Olika
ägare

Summa

ca 3000

4.5 Lokala sysselsättningseffekter

I beredningens direktiv ingick att belysa en
vattenkraftsutbyggnads betydelse för sysselsättningen i berörda regioner.
Beredningen bedömer att långsiktiga sysselsättningseffekter inte generellt kan
anföras som skäl för utbyggnad, såvida inte mera kraftfulla åtgärder än
hittills görs för regional utveckling. Vid val mellan utbyggnadsprojekt anser
beredningen att den temporära sysselsättningsstimulans som själva utbyggnaden
ger inte kan vara utslagsgivande eftersom i stort sett alla berörda regioner
präglas av en svår arbetsmarknadssituation.

Flera kommuner och länsstyrelser har i sina
remissyttranden pekat på den allvarliga sysselsättningssituationen i de
regioner som kan beröras av nu aktuell vattenkraftsutbyggnad. LO och Svenska
byggnadsarbetareförbundet pekar på den stora arbetslösheten i byggnadsarbetarkåren.
Vattenfallsverket anför de problem som finns att behålla byggnadskåren inom
verket.

Jag delar den oro många känner för
arbetsmarknadssituationen i berörda bygder. Till nedgången i
vattenkraftsutbyggnaden skall läggas nedgången i byggnadsverksamhet över huvud
taget i landet och i synnerhet i glesbygden. Mot den bakgmnden kan den nu
aktuella vattenkraftsutbyggnaden skapa ett värdefullt tillskott i en besvärlig
sysselsättningssituation. Det är

Prop.
1983/84:160 30

därför
viktigt att projekt som snabbt kan påbörjas finns med i planen. Det är också
viktigt att geografiskt någorlunda väl samlade projekt tas med för att skapa
underlag för sysselsättning under en följd av år.

I
mitt förslag för fortsatt vattenkraftsutbyggnad skapas möjligheter till en
regionalt relativt väl samlad sysselsättning i ett flertal fall. Jag skall i
det följande beröra några sådana projekt och den betydelse de kan få för sysselsättningen.

Sysselsättningssituationen
är särskilt svår i Norrbottens inland. I mitt förslag till plan finns Sikfors i
Piteälven, Flarkån i Luleälven samt några projekt i Råneälven. De aktuella
projekten med början med Sikfors och utbyggnad i Råneälven under andra halvan
av tioårsperioden bör kunna skapa underlag för en varaktig sysselsättning för
75-100 personer per år från mitten av 1980-talet och för ungefär 250 personer
per år under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. Det föreligger
vidare långt framskridna planer på utbyggnad av minikraftverk i flera
vattendrag i länet. Även dessa utbyggnader bör kunna få en positiv effekt för
sysselsättningen.

Projektet
Vojmå i Angermanälven ger en sysselsättning på ungefär 200 personer per år
under tre år. Projekten Klippen och Abelvattsån i Umeälven ger tillsammans
sysselsättning för ungefär 200 personer i tre år.

Projekten
i Gideälven och Nätraån har förutsättningar att ge sysselsättning för ungefär
100 personer i fem ä sex år under senare delen av 1980-talet och början av
1990-talet.

1
Ångermanälven med biflöden kan projekten Meåforsen, Flåsjöån, Sjougden, Korpå
samt Lilla bereda arbete för 50 till 100 personer under fyra till fem år under
senare delen av 1980-talet och början av 1990-talet.

I
Indalsälvens tillrinningsområde ligger mer än tio projekt som ingår i planen.
Av särskild vikt i detta sammanhang är projekten i Nedre Långan och Ammeråns
överledning. Genom Ammeråns överiedning skapas förutsättningar för om- och
tillbyggnad i fem kraftstationer i Indalsälven, nämligen Krångede, Gammelänge,
Hammarforsen, Svarthålsforsen och Stadsforsen. Härigenom kan ungefär 150 personer
beredas sysselsättning under sex till sju år genom att de olika projekten
successivt avlöser varandra. Genom utbyggnaderna i Nedre Långan och projekten
Storsjötunneln, Yttre Oldsjön, Rönnöforsen och Högfors kan närmare 100
personer beredas sysselsättning i minst sex år från år 1985.

De
här redovisade projekten medför således ett sysselsättningstillskott i Östersundsregionen
med 200-300 personer i bortåt sju år. Ett lika stort sysselsättningstillskott
kan inte skapas i denna region, som har svåra problem på arbetsmarknaden, utan
mycket omfattande statliga stödinsatser.

Till
den här redovisade sysselsättningen, som enligt vad jag har nämnt bör kunna bli
förhållandevis varaktig i geografiskt sammanhållna områden, skall läggas
ungefär 3000 årsverken genom andra projekt i planen. Dessa blir dock mera
spridda över landet.

Prop.
1983/84:160 31

Sammantaget
innebär detta att de förordade projekten kan ge ett direkt sysselsättningstillskott
av storleksordningen 9000 årsverken under den närmaste tioårsperioden i områden
som överlag har en mycket besvärlig arbetsmarknadssituation. Till detta kommer
även lokal sysselsättning inom servicenäringarna på de orter där utbyggnader
görs.

4.6
Åtgärder för att upprätthålla kompetens och sysselsättning i tillverkningsindustrin,
m. m.

Statens
energiverk, som i sin utredning också har behandlat den utmst-ningstUlverkande
industrins situation, framhåller att även om vattenkraftberedningens förslag
genomförs kommer vattenkraftsutbyggnaden i landet att minska kraftigt i
förhållande till verksamhetens omfattning under de senaste decennierna.
Eftersom också en kraftigt minskad export av vattenkraftsutrustning har ägt
rum under senare år står enligt verket de industrier som tillverkar utmstning
som används i dessa sammanhang, dvs. främst turbiner och generatorer, inför en
besvärlig situation. I vissa fall står företag inför beslut huruvida
tillverkning skall bedrivas även fortsättningsvis. Det är enligt verket
angeläget att statsmakternas instäUning tUl fortsatt vattenkraftsutbyggnad
klargörs för att korrekta beslut skall kunna fattas.

Ett
genomförande av beredningens förslag innebär enligt verket anläggningskostnader
om sammanlagt 5,4 miljarder kr. Antalet årsarbeten kan uppskattas till ca 8400.
För utrustningsindustrin kan enligt verket leveranser om sammanlagt ca 1 400
milj. kr. påräknas inom denna period. Åven med en två till tre gånger så stor
exportvolym och en betydande reinveste-ringsverksamhet innebär det att
industrin måste minska sin nuvarande kapacitet.

Energiverket
anser att en viktig fråga i detta sammanhang är i vUken utsträckning
kraftindustrins upphandlingar och den tillverkande industrins produktionsmöjligheter
kan fås att stämma överens. Företrädare för kraftindustrin har under
utredningsarbetet till energiverket förklarat sig beredda att samråda med
tillverkningsindustrin i avsikt att uppnå en sådan överensstämmelse.

Verkets
utredning visar att det finns en stor potential för reinvesteringar i
vattenkraftverk. Denna skulle kunna få stor betydelse för möjligheterna att
vidmakthålla kompetens och sysselsättning i industrin. För utrustningsindustrins
del skulle dessa uppmstningsarbeten kunna vara av samma storleksordning som
blir följden om nyinvesteringarna enligt beredningens förslag fullföljs. En
modell för värdering av tidigareläggning av reinvesteringar som verket har
låtit utarbeta visar att det under vissa förutsättningar kan vara
samhällsekonomiskt lönsamt att tidigarelägga sådana investeringar. Verkets
analys visar emellertid att ett ekonomiskt incitament erfordras för att upprustningsätgärderna
skall tidigareläggas. En naturlig åtgärd i

Prop.
1983/84:160 32

detta
sammanhang skulle enligt energiverket vara att den skatt som utgår för
produktion i äldre vattenkraftverk sänks för produktion i anläggningar som har
renoverats.

Statens
energiverk framhåller vidare att företagen f. n. kan utnyttja investeringsfonder
fram till den 1 mars 1985 för byggnads- och markarbeten samt fram till den 31
december 1984 för maskiner och inventarier. Enligt verket skapar denna
begränsning i tiden en osäkerhet. Verket föreslår att regeringen medger att
investeringsfonder får utnyttjas för ny- eller reinvesteringar i
vattenkraftverk fram till år 1990. Vidare bör enligt verket, för projekt som
fallrättsinnehavaren inte anser lönsamma, övervägas om arbetsmarknadspolitiskt
stöd skulle kunna utgå efter granskning i varje särskilt fall.

Energiverket
har i enlighet med sitt uppdrag redovisat olika åtgärder för att upprätthålla
kompetens och sysselsättning inom tillverkningsindustrin. Jag anser att det är
av stor vikt att kompetensen och sysselsättningen kan upprätthållas hos
kraftföretagen och den utrustningstillverkande industrin. Detta har varit en av
utgångspunkterna vid mina överväganden om den plan för vattenkraftens utbyggnad
som jag nyss har redogjort för. Jag finner det värdefullt att företrädare för
kraftindustrin förklarat sig beredda att samråda med tillverkningsindustrin i
avsikt att uppnå en överensstämmelse mellan kraftindustrins upphandlingar och
den tillverkande industrins produktionsmöjligheter. Jag avser att ta initiativ till
överiäggningar med intressenterna i denna fråga.

Härutöver
fordras enligt min mening att åtgärder vidtas för att få till stånd upprustning
och ombyggnad av äldre vattenkraftverk. Härvid bör bl. a. klarläggas vilka
projekt som kan tidigareläggas och vilka ekonomiska incitament som kan behövas
för att få till stånd en tidigareläggning. Jag avser att ta initiativ till
överläggningar i dessa frågor. Enligt energiverkets utredning kan kostnaderna
för förnyelsearbeten fram till sekelskiftet uppskattas till 3 370 milj. kr.
Den direkta arbetsvolymen har uppskattats till 4220 årsarbeten. Energiverket
har föreslagit ekonomiska incitament för att få till stånd en tidigareläggning
av reinvesteringarna.

Mot
bakgrund av bl.a. den redovisning som energiverket har lämnat finns det skäl
att närmare överväga förslaget att genom förändringar i skattesystemet
stimulera tidigareläggning av reinvesteringar. Jag avser att senare återkomma
till regeringen i denna fråga.

Jag
vill vidare, efter samråd med chefen för finansdepartementet, anföra följande
beträffande energiverkets förslag i fråga om utnyttjande av investeringsfonder.
Regeringen har enligt 4 § lagen (1979:609) om allmän investeringsfond rätt att
besluta att allmän investeringsfond skall eller får tas i anspråk för ändamål
som avses i 5 § samma lag. Regeringen kan vidare besluta att belopp som
framdeles avsätts till allmän investeringsfond får tas i anspråk. Beslut som nu
sagts får avse endast den tid och skall förses med de villkor i övrigt som
läget på arbetsmarknaden eller andra förhållanden

Prop.
1983/84:160 33

motiverar.
Regeringen har således rätt att medge att investeringsfond tas i anspråk under
längre tid än den som kan medges av statens industriverk enligt förordningen
(1980:846) om frisläpp av investeringsfonder. Somjag tidigare har nämnt är det
från samhälleliga utgångspunkter angeläget att under 1980-talet stimulera
utbyggnad och upprustning av vattenkraftverk. Mot denna bakgrund bör
investeringsfonder normalt kunna få utnyttjas för ny- eller reinvesteringar i
vattenkraftverk till och med år 1990. Det ankommer på regeringen att besluta i
denna fråga.

I
sin anslagsframställning för budgetåret 1984/85 anförde vattenfallsverket att
beslutsprocessen för olika typer av anläggningar har en tendens att öka i volym
och tid. Detta försvårar möjligheten att anpassa utbyggnaderna till den
aktuella sysselsättningssituationen och att på kort tid bygga upp en användbar
projektreserv. Ett sätt att förenkla administrationen och därmed korta av
beslutsprocessen är att öka verkets beslutanderätt i samband med om- och
tillbyggnader. Vattenfallsverket ansåg att verket bör få besluta om till- och
ombyggnader som ej skall tillåtlighetsprövas av regeringen. Jag anförde i min
anmälan till budgetpropositionen 1984 (prop. 1983/84: 100 bil. 14 s. 132) att
jag skulle återkomma till bl.a. denna fråga vid behandlingen av
vattenkraftberedningens förslag våren 1984.

Enligt
nu gällande praxis har i budgetpropositionen ärenden rörande utbyggnad av små
vattenkraftverk om högst 1 500 kW effekt redovisats på samma sätt som övriga
kompletteringar (jfr prop. 1978/79: 115 bil. 1 s. 322). Årenden rörande
utbyggnad av vattenkraftverk med en effekt större än 1 500 kW har särredovisats
för riksdagen innan vattenfallsverket medgivits att ta investeringsmedel i
anspråk.

Jag
anser liksom vattenfallsverket att det är väsentligt att öka möjligheterna att
anpassa utbyggnaderna till den aktuella sysselsättningssituationen och att på
kort tid bygga upp en användbar projektreserv. Om beslutsprocessen i fråga om
utbyggnad av relativt små vattenkraftverk kan avkortas, skulle t.ex.
regeringens flexibilitet i samband med beslut om konjunkturstimulerande
åtgärder öka. Fortsättningsvis bör därför enligt min mening nu nämnd praxis
ändras så att endast utbyggnadsprojekt om minst 8 MW effekt särredovisas för
riksdagen, innan vattenfallsverkét av regeringen medges rätt att ta
investeringsmedel i anspråk.

Det
är från samhälleliga utgångspunkter angeläget att utbyggnad enligt den
föreslagna planen för vattenkraftens utbyggnad verkligen kommer till stånd.
Genom den successiva utbyggnaden av vattenkraften i Sverige och de spridda
ägareförhållandena har olika kraftföretag kommit att disponera s. k.
andelskraft och ersättningskraft från kraftverk som andra kraftföretag äger.
Dessa kraftresurser utgör ersättning när ett företag byggt ut en älvsträcka där
något annat företag hade andelar i fallrätten eller när intrång i ett annat
företags fallrätt åstadkommits genom en utbyggnad. Vidare förekommer att
kraftverk ägs gemensamt genom aktiebolag.

Enligt
35 § 3 mom. tredje stycket kommunalskattelagen (1928:370) har 3 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr
160

Prop.
1983/84:160 34

regeringen
möjlighet att medge befrielse, helt eller delvis, från realisationsvinstbeskattningen
om den skulle utgöra hinder mot en strukturrationalisering som är önskvärd
från aUmän synpunkt. Bestämmelsen är emellertid oftast inte tillämplig i de
ovan nämnda fallen, vid vilka bolagen byter endast mindre aktieposter. Varje
sådant byte i sig innebär nämligen ofta inte en strukturrationalisering som
motiverar eftergift av de stora skattebelopp som det oftast blir fråga om. Av
statsfinansiella och fördelningspolitiska skäl bör vidare stor restriktivitet
gälla för denna typ av skattebefrielse.

Jag
vill i detta sammanhang nämna att KRAFTSAM i en skrivelse den 19 december 1983
har föreslagit att den nämnda bestämmelsen skall ändras på det sättet, att
regeringen får möjlighet att bevilja inte bara befrielse från beskattningen
utan även uppskov därmed. Beskattningen skulle därigenom skjutas upp till den
tidpunkt då det köpande bolaget i sin tur avyttrar aktierna, och vinsten skulle
vid detta senare tillfälle beräknas med utgångspunkt i vad bolaget en gång
betalade för de utbytta aktierna.

Frågan
kräver ytterligare överväganden. Skrivelsen kommer därför att överlämnas till
kapitalvinstkommittén (B 1979:05). Jag har i denna fråga samrått med chefen för
finansdepartementet.

5
Upprättat lagförslag

I
enlighet med vad jag nu anfört har inom industridepartementet upprättats
förslag till lag om ändring i vattenlagen (1983:291).

Förslaget
har upprättats efter samråd med chefen för justitie-, jordbmks-och
bostadsdepartementet.

Lagrådets
hörande av förslaget skulle uppenbarligen sakna betydelse.

6
Hemställan

Med.
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att

1.
antaga förslaget till lag om
ändring av vattenlagen (1983:291),

2.
ändra riktlinjerna i den
fysiska riksplaneringen så att den föreslagna utbyggnaden av Bure älv kan ske,

3.
godkänna de riktlinjer för
vattenkraftens utbyggnad som jag har förordat.

7
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop.
1983/84:160 35

BUaga
I

SOU 1983:49, Betänkande av vattenkraftberedningen.
Sammanställning av remissinstansernas yttranden

1
Remissinstanserna

Efter
remiss har yttranden avgetts av:

Överbefälhavaren,
överstyrelsen för ekonomiskt försvar, statens vägverk, Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut, riksrevisionsverket, lantbruksstyrelsen,
skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk,
arbetsmarknadsstyrelsen, statens planverk, statens industriverk, Sveriges
geologiska undersökning, statens energiverk, statens vattenfallsverk,
domänverket, kammarkollegiet, länsstyrelserna i Östergötlands. Kronobergs,
Kalmar, Blekinge, Hallands, Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs,
Gävleborgs, Västernorriands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län,
kommunerna Älvkarleby, Mönsterås, Västervik, Karlshamn, Ronneby, Vänersborg,
Forshaga, Hagfors, Kil, Munkfors, Torsby, Hallstahammar, Orsa, Älvdalen,
Bollnäs, Gävle, Ljusdal, Ovanåker, Sollefteå, Örnsköldsvik, Härjedalen, Krokom,
Ragunda, Strömsund, Östersund, Dorotea, Skellefteå, Storuman, Vilhelmina, Åsele,
Aijeplog, Boden, Gällivare, Jokkmokk och Piteå, Centralorganisationen SACO/SR,
Friluftsfrämjandet, Ingenjörsvetenskapsakademien, Landsorganisationen i
Sverige, Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund. Miljöförbundet,
Svenska Elverksföreningen, Svenska Kraftverksföreningen, Svenska
Kommunförbundet, Svenska Naturskyddsföreningen, Svenska Samernas Riksförbund,
Svenska Turistföreningen, Sveriges Industriförbund, Sveriges fiskares
riksförbund, Sveriges fritidsfiskares riksförbund. Tjänstemännens centralorganisation,
Kungl. Vetenskapsakademien samt Älvräddarnas samorganisation.

Därutöver
har på eget initiativ inkommit yttranden från:

SSU-dist.
Länsförbundet i Jämtlands län, Aktionsgruppen för Voxnans bevarande.
Aktionsgruppen Låt Långan Leva, Aktionsgruppen Rädda Hårken, Byggförbundet och
Sv. Byggentreprenörföreningen, Centerns ungdomsförbund, Stockholm, Folkpartiet,
Länsförbundet i Jämtlands län. Föreningen Rädda Klarälven, Föreningen Rädda
Övre Umeåälven, Hallstahammars SNF, AB Hälsingekraft, Gudrun Isakson, Ljusdals
miljövårdsförening. Ljusdals soc.dem. arb.kommun, LO-Ljusdal, Moderata
Samlingspartiet, Krokom, Moderaterna i Värmland, Rädda Ljusdalsbygden, Rädda
Ljusnan, Socialdemokraterna i Bollnäs, Stockholmsgruppen Rädda Ljusnan, Sv.
byggnadsarbetareförbundet avd. 2, Sv. elektrikerför-bundet, Uddeholms AB,
Uppsala Rädda Ljusnan, VPK, Jämtlands län och Älvdalens miljögrupp.

Prop.
1983/84:160 36

2 Planens omfattning och innehåll

2.1 Allmänt

Inställningen till en mera omfattande
vattenkraftsutbyggnad är positiv hos bl.a. Överstyrelsen för ekonomiskt
försvar, skogsstyrelsen, statens industriverk, statens energiverk, statens vatlenfallsverk.
Svenska Kraftverksföreningen, Landsorganisationen (LO), Tjänstemännens centralor-gaitisation
(TCO), Sveriges Industriförbund och Ingenjörsvetenskapsakademien.

En negativ inställning till fortsatt vattenkraftsutbyggnad
har bl.a. riksantikvarieämbetet, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk,
statens planverk. Friluftsfrämjandet, Miljöförbundet, Svenska
naturskyddsföreningen. Svenska Samernas Riksförbund, Svenska Turistföreningen,
Älvräddarnas samorganisation och Frilidsftskarna.

Hos kommuner och länsstyrelsei varierar den allmänna
inställningen. Det finns dock en tendens till att berörda kommuner är negativa
till utbyggnader i den egna kommunen. Motsvarande inställning har i viss mån
också länsstyrelserna.

Majoriteten av remissinstanserna ger dock inte uttryck för
någon allmän inställning. Flertalet kommuner, exempelvis, behandlar enbart de
projekt som de berörs av.

Den här bilden dominerar remissutfallet:

- Vissa statliga verk, näringslivet och
löntagarorganisationerna föresprå

kar vattenkraftsutbyggnad.

— Vissa statliga verk och miljörörelsen motsätter sig
vattenkraftsutbygg

nad.

- Inställningen hos kommuner och länsstyrelser
varierar i den mån de

uttalar sig allmänt om vattenkraftsutbyggnad.

— Mer än hälften av remissinstanserna redovisar inte
någon allmän inställ

ning till en fortsatt vattenkraftsutbyggnad.

Tre frågor har fått särskild tyngd i remissbehandlingen.
Det gäller

•
vattenkraftens
produktionsförmåga

•
planens
omfattning

•
planens
innehåll

Remissinstansernas allmänna inställning har starkt
påverkat deras inställning i dessa tre frågor.

De som förespråkar en fortsatt vattenkraftsutbyggnad
enligt ovan hävdar ofta att man bör utgå från 30-årsserien 1950-1980 för att
bestämma vattenkraftens normalårsproduktion. Med den utgångspunkten krävs ett
tillskott på ca 3,5 TWh/år för att uppnå direktivens krav. De hävdar vidare att
det behövs en rätt stor marginal för att målet säkert ska nås - och det innebär
en plan som omfattar ca 5 TWh/år. Vidare ges de ekonomiska argumenten stor
tyngd och man anser att beredningens plan innehåller

Prop.
1983/84:160 37

alltför
många dyra projekt, som inte kommer att aktualiseras av fallrättsägarna under
de närmaste tio åren.

De
som motsätter sig en mera omfattande fortsatt vattenkraftsutbyggnad hävdar å
andra sidan att det inte behövs några större tillskott för att uppnå 66 TWh/år.
Man hänvisar till Sveriges meteorologiska och hydrologiska instituts (SMHI)
utredning, baserad på årsserien 1920—1980, som anser att vi redan uppnått 66 TWh
om man räknar in befintliga och lovgivna anläggningar. Man motsätter sig dock
inte utbyggnader som bedöms vara okontroversiella, främst om- och
tillbyggnader men också vissa nybyggnader. Något behov av en omfattande plan
eller stor marginal finns inte med dessa utgångspunkter. Dessutom anser man att
de ekonomiska argumenten getts för stor tyngd, eftersom också i dag relativt
dyra anläggningar kommer att vara lönsamma under den period då kärnkraften skall
avvecklas.

I
det följande redovisas närmare remissinstansernas syn på de tre huvudfrågorna.

2.2
Vattenkraftens produktionsförmåga

Oklarheten
om vattenkraftens normalårsproduktion gjorde att beredningen, mot bakgrund av
tidigare fattade beslut, tolkade direktivens krav så att det krävs ett
tillskott på 2,5 TWh för att uppnå nivån 66 TWh/år. Beredningen har därvid
utgått från vad som framkom i chefens för bostadsdepartementet föredragning i
bilaga till 1975 års energiproposition (prop. 1975:30). Där talades om ett
tillskott på 5 TWh. Eftersom sedan dess 2,5 TWh/år byggts ut eller lovgivits är
det erforderiiga tillskottet 2,5 TWh/år. Relativt få remissinstanser har haft
invändningar mot beredningens tolkning.

Enligt
kraftindustrin (statens vattenfallsverk och Svenska Kraftverks-föreningen) bör
man dock utgå från årsserien 1950-1980, vilket skulle innebäraatt det behövs
ett tillskott på 3,5 TWh/år för att uppnå 66 TWh/år. Vattenfall och statens
energiverk redovisar invändningar mot SMHLs utredning, vars resultat tolkats så
att vi redan nu uppnått 66 TWh/år. Vattenfall anser att utredningen är behäftad
med osäkerheter som orsakas av brister i den äldre tillrinningsstatistiken.
Dessutom framhåller Vattenfall och energiverket att medelårsproduktionen
blivit för hög då SMHI inte tagit hänsyn till nödvändigt spill under
nederbördsrika år.

Ett
tiotal remissinstanser, bl.a. Svenska Samernas Riksjörbund, Miljöförbundet,
Älvräddarnas samorganisation. Svenska Naturskyddsföreningen, Fritidsfiskarna
och Sveriges Fiskares Riksjörbund, hänvisar till SMHI:s utredning och
framhåller att någon ytterligare utbyggnad inte behövs för att nå 66 TWh/år.
Man betonar i likhet med SMHI vikten av att ha så långa årsserier som möjligt
som underlag för att bestämma medelårsproduktionen.

Planverket
anser att de stora skillnaderna mellan olika synsätt, som mest 4 Riksdagen 1983/84. I .samt. Nr
160

Prop. 1983/84:160 38

3,6 TWh/år, måste diskuteras ytterligare. I avvaktan på
ett klarläggande förordar verket återhållsamhet vad gäller beslut om
ytterligare vattenkraftsutbyggnad.

SMHI stöder beredningens tolkning av direktiven mot
bakgrund av att institutet inte anser det möjligt att ange ett exakt värde på
medelårsproduktionen. I stället kan man ange ett intervall inom vilket
medelårsproduktionen med viss sannolikhet ligger. Enligt institutet ligger
värdet för medelårsproduktionen med 95% sannolikhet i intervallet 61,5-68,7 TWh/år.
SMHI vidhåller sin ståndpunkt att så lång tidsperiod som möjligt bör användas
för beräkning av medelårsproduktionen.

2.3 Planens omfattning

Med hänsyn till att vissa projekt, av olika skäl, inte
kommer till utförande måste planen omfatta mer än det tillskott som skall
uppnås. Beredningens förslag omfattar ca 3 TWh/år, medan avsikten är att få
ett tillskott på 2,5 TWh/år.

Som framgått av föregående avsnitt finns det andra
uppfattningar om vilket tillskott beredningens plan borde ha syftat till. Här
skall endast behandlas om planen är tillräcklig eller ej för att uppnå
tillskottet 2,5 TWh/ år under den närmaste tioårsperioden.

Löntagarorganisationerna
LO och TCO, Vattenfall, Svetiska Kraftverksföreningen, vissa kommuner, bl.a. Hagfors,
Munkfors, Östersund och Piteå, Svenska Kommunförbundet, Sveriges
Industriförbund m.fl. anser att tillskottet 2,5 TWh inte kommer att uppnås
genom det förslag som presenterats.

LO:s uppfattning är följande:

"... Inte bara p.g.a. bevarandeintressena, utan även p.g.a.
de ägandeförhållanden som råder inom kraftindustrin är det LO:s uppfattning
att en plan på 3 TWh ej kommer att ge de 2,5 TWh som behövs för att uppnå
riksdagens mål. Alternativa vägar bör diskuteras. Styrmedel av olika slag, t.ex.
ekonomiska är en väg som kan prövas. Ett ökat förstatligande av kraftindustrin
är en annan väg (i enlighet med linje 2s förslag i kärnkraftsomröstningen). En
tredje väg är att utvidga den plan beredningen föreslagit. Enigt LO:s
uppfattning bör samtliga tre åtgärder övervägas. De ekonomiska incitamenten
för genomförande av planen är mycket svaga. Den starka elbalansen gör att
priserna på kraftbörsen är mycket låga under större delen av året. För
kraftbolag som drivs enligt företagsekonomiska kriterier är det uppenbart att
det inte är på kort sikt lönsamt att bygga ut ny vattenkraft under den närmaste
perioden. Detta innebär ätt utan styrmedel kommer inte många v projekten att
genomföras. Vattenfall äger ju endast en begränsad del av
fallrättigheterna."

Fiskeristyrelsen, naturvårdsverket. Svenska
Naturskyddsföreningen, Älvräddarnas satnorganisation. Fritidsfiskarna, Svenska Samernas
Riks-

Prop.
1983/84:160 39

förbund
m.fl. anser däremot att planen kan ha en mindre marginal och ändå leda till det
uppsatta målet.

I
det särskilda yttrande av Frisen m. fl. som är fogat till betänkandet och som
flera remissinstanser hänvisar tUl anförs att grundprincipen bör vara att
marginalen görs så snäv som möjligt. Därigenom får planen ett mindre kontroversiellt
innehåU och kan genomföras med större säkerhet. Planen inkl. marginal bör
enligt yttrandet minskas till 2,8 TWh/år.

Älvräddarnas
samorganisation framhåller att ca 2 TWh/år kan byggas ut. utan allvarliga
konflikter med motstående intressen. Man anför att 0,5 TWh mer eller mindre
knappast har någon betydelse för svensk energiförsöijning men är avgörande ur
miljösynpunkt.

2.4
Planens innehåll — ekonomi

Beredningens
förslag till plan skulle kosta mellan 5-6 miljarder kronor att genomföra. Den
genomsnittliga specifika anläggningskostnaden för de projekt som ingår i planen
är 2,15 kr./kWh, år.

De
som nu förespråkar en fortsatt utbyggnad, bl. a. Vattenfall, Svenska
Kraftverksföreningen, LO och Sveriges Industriförbund, anser att beredningen
tagit med för många dyra projekt och lagt alltför Ute vikt vid projektens
ekonomi.

Ingenjörsvetenskapsakademin
(IVA) anser att vattenkraftsutbyggnaden i första hand skall ske efter ekonomiska
hänsynstaganden. Det skulle enligt akademin innebära en kostnadsreduktion på
2-3 miljarder kronor jämfört med beredningens förslag. Detta belopp skulle vid
alternativ användning kunna ge både bättre och långvarigare
sysselsättningseffekter.

Vattenfall
anger att behovet av produktionstillskott under den närmaste tioårsperioden är
begränsat. Av den anledningen kommer bara projekt som ger låga
produktionskostnader att genomföras. De ekonomiska mofiven för att bygga
anläggningar som kostar 3-3,5 kr./kWh, år är svaga. Jämfört med det ekonomiskt
mest gynnsamma alternativet innebär beredningens förslag en fördyring av storieksordningen
ett par miljarder. Vattenfall kritiserar beredningen för att inte ha redogjort
för motiven för denna stora merkostnad eller hur avvägningen mellan utbyggnads-
och bevarandeintressena har gjorts.

Från
bevarandesidan kritiseras beredningen för att alltför mycket ha gått kraftintressenterna
till mötes när det gäller att dra gränsen för projektens lönsamhet.

Flera
instanser, bl.a. fiskeristyrelsen och naturvårdsverket, hänvisar till det
särskilda yttrandet från Frisen m.fl. Där sägs bl. a.:

"Kraftbolagen
har till beredningen redovisat ett antal okontroversiella projekt som anses ha
en god ekonomi, dvs. lägre kostnader än för kolkondenskraftverk (4 kr.) och
koleldade kraftvärmeverk 3,5 kr., men högre än

Prop. 1983/84:160 40

beredningens principiella gräns 3 kr./kWh. Vi anser att
flera projekt av detta slag bör föras fram i planen eftersom gränsen 3 kr./kWh
är satt för lågt när de verkligt kontroversiella projekten skall bedömas. I ett
sådant fall bör annat projekt väljas, som visserligen är dyrare att bygga, men
som samtidigt är ett utbyte för vad miljön är värd sett ur ett långsiktigt
perspektiv. Tillsammans kan dessa projekt omfatta 350 GWh."

Älvräddarnas samorganisation hänvisar till de bedömningar
som beredningen redovisat - bl. a. att projekt med en kostnad upp mot 4,50 kr./kWh,
år kommer att vara lönsamma vid kärnkraftens avveckling - och anser att en
rimlig gräns för projektens lönsamhet borde ha satts vid 4 kr./kWh, år.

Vidare bemöter älvräddarna den kritik om fördyringar på
miljardbelopp som kommit från bl.a. kraftindustrin. Ålvräddarna menar att
kraftintressenterna vid jämförelsen utelämnat bl.a. nödvändiga ombyggnader,
vilket gett en orättvis kostnadsjämförelse. Vidare pekar man på att
beredningens plan skulle ge en medelkostnad på 2:15 kr./kWh, år medan en
utbyggnad av Kalixälven skulle kosta 1:90 kr./kWh, år. Detta visar enligt
älvräddarna att beredningens plan är ekonomiskt helt rimlig och att det finns
utrymme för ytterligare fördyringar då miljöskäl talar för detta.

3 Minikraftverk

Vattenkraftberedningen räknade med ett tillskott på 200 GWh/år
under de närmaste tio åren utan några särskilda styrmedel. Beredningen föreslog
också ytterligare utredningsinsatser som syftar till att ta fram åtgärder som
stimulerar utbyggnaden av minikraftverk. Ett sådant utredningsuppdrag har
lämnats till statens energiverk som skall presentera sina resultat hösten 1984.

Flera remissinstanser är positiva till en mera omfattande
utbyggnad av minikraftverk, bl.a. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar,
planverket, lantbrukarnas riksförbund (LRF) samt vissa länsstyrelser och kommuner.
ÖEF framhåller atl en utbyggnad av mindre kraftverk är betydelsefull från
beredskapssynpunkt. Den ger ökade möjligheter till lokal elförsörjning vid
avbrott pä stamnätet.

Några remissinstanser - bl.a. Svenska Elverksföreningen,
Sveriges Industriförbund och Byggarna - anser däremot att tillskottet på 200 GWh/år
genom minikraftverk är helt orealistiskt.

Också
från miljösynpunkt finns invändningar mot en mera omfattande utbyggnad av
minikraftverk. Oftast är det skador på fisket som betonas. Sådana synpunkter
framförs av Sveriges geologiska undersökning (SGU), fiskeristyrelsen, vissa fiskerUntendenter
och fiskenämnder, länsstyrelsen i Älvsborgs län, Sveriges naturvelareförbund ozh
av Fritidsfiskarna.

Fritidsfiskarna anser att minikraftverk ger oproportionerligt
stora skador på fisket genom att de medför låg vattenföring och har svag
lönsamhet. Därigenom saknas utrymme för att kompensera skador.

Prop.
1983/84:160 41

Många
har redovisat en positiv inställning till fortsatt utredning om minikraftveik,
i syfte att få fram åtgärder som kan stimulera en ytterligare utbyggnad. Det
gäller bl. a. statens energiverk, flera länsstyrelser, framför allt i södra
Sverige, LRF och Svenska Kommunförbundet.

LRF
framhåller att man bör se över främst finansiella och organisatoriska hinder
för en utbyggnad av minikraftverk. LRF föreslår att utredningen om
minikraftverk också skall omfatta s. k. mikrokraftverk, dvs. anläggningar
mindre än 100 kW.

Kungliga
vetenskapsakademin anser att möjligheterna till en ökad utbyggnad av
minikraftverk bör utredas kritiskt. Miljöeffekterna i mindre vattendrag kan
enligt akademin bli betydande.

4
Behov av ytterligare utredningar

Vattenkraftberedningen
redovisade i sitt betänkande de brister som finns i kunskapsunderiagel. Sådana
brister föreligger bl. a. vad gäller vissa vattendrag i södra och mellersta
Sverige. Beredningen föreslog i detta avseende att en komplettering av
kunskapsunderlaget borde göras. Beredningen uppgav också att ett jämförbart
material saknas vad gäller de fyra outbyggda huvudälvarna.

Beredningens
förslag om komplettering av underlagsmaterialet vad gäller vissa mindre
vattendrag får stöd av bl. a. riksantikvarieämbetet, naturvårdsverket,
domänverket, flera av de berörda länsstyrelserna (Kalmar, Västmanland,
Jämtland), Sveriges naturvetareförbund och Arbetsgruppen för Voxnans bevarande.
Älvdalens miljögrupp anser att också projektet Brunnsberg i beredningens
förslag bör utredas ytteriigare.

Planverket
anser att vissa projekt bör utredas ytteriigare. Det handlar dock inte om samma
projekt och älvsträckor som beredningen föreslagit utom vad gäller Fliseryd och
Ammeråns överledning.

Fiskeristyrelsen
anser att en genomgång bör göras av vattendrag i södra Sverige, ett förslag som
endast delvis sammanfaller med beredningens.

Andra
förslag till utredningar som kommit fram i remisssvaren är:

•
att man bör utreda
möjligheterna att tidigarelägga ombyggnader och revisioner av befintliga
vattenkraftverk,

•
att man bör utreda de outbyggda
huvudälvarna så att man för dessa får ett jämförbart material.

En tidigareläggning
av ombyggnader och revisioner kan motiveras av den goda tillgången på el under
1980-talet, behovet av sysselsättning samt önskemålet om att bibehålla den
inhemska kompetensen och kapaciteten, inte minst inom tillverkningsindustrin.
Detta bör enligt bl.a. statens energiverk, LO och Sveriges Industriförbund
utredas närmare.

Ytterligare
utredningsinsatser bör omfatta också de outbyggda huvudälvarna. Det anser bl.a.
statens industriverk, statens energiverk, TCO, VattenfaU, Svenska
Elverksföreningen och Piteå kommun.

Statens energiverk skriver att ett definitivt beslut om
utbyggnad eller bevarande av de stora vattendragen i landet inte behöver fattas
nu. Sett i ett längre perspektiv är det dock enligt energiverket
otillfredsställande att ett likartat utredningsmaterial saknas för dessa
vattendrag.

Bland övriga förslag kan nämnas att vetenskapsakademin
föreslagit en noggrann totalinventering och värdering ay outbyggda älvar och
älvsträckor. SMHI vill få fram en inventering av de potentiella vattenkraftstillgångarna,
inte minst vad som kan erhållas genom utbyggnad av minikraftverk.
Lantbruksstyrelsen vill närmare utreda konsekvenserna för jordbruk och
rennäring av de projekt som ingår i planförslaget.

5 Projektvis redovisning

I följande tabell redovisas de berörda kommunernas, länsstyrelsernas
och fallrättsägarnas inställning till de projekt som finns upptagna i beredningens
förslag.

I texten efter tabellen redovisas de projekt som varit
föremål för mest diskussion samt de projekt där remissbehandlingen inneburit
justeringar eller korrigeringar av tidigare uppgifter.

Tabell
Berörda kommuners, länsstyrelsers och fallrättsägares inställning till
projekten i beredningens förslag

Alv

Projekt

Fallräus-ägare'

Kommun Länsstyrelse

Anm.

Råneälven

1 Randaträsk

2 Mårdselet

3 Korpforsen

4 Lassbyforsen

Luleälven

5 Pakkojokk

6 Kaltisjokk

7 Randi

8 Flarkån

Piteälven

9 Sikfors

Skellefteälven

10 Slagnäs

Bureälven

11 Lappkvarnsforsen

12 MJödvattenforsen

13 Falmarksforsen

14 Strömsholm

Rickleån

15 Bygdsiljum

Umeälven

16 Klippen

17 Abelvattsån

Gideälven

18 Skinnmuddselet

19 Uppstr. Björna

20 Gideå

21 Gideåbacka

Moälven

22 Gottne

-1-

+

0

-1-

-t-

0

+

-1-

0

■i-

-(-

0

-

0

0

-1-

+

0

-1-

7

0

-(-

-1-

0

-1-

-1-

+

9

-

0

-1-

+

-1-

-1-

+

-f-

-1-

-t-

-1-

-1-

-1-

-f

-1-

-1-

-1-

-1-

-1-

-1-

-1-

-H

4-

-F

-1-

+

-1-

0

0

-1-

+

-1-

-H

-1-

-t-

+

-1-

-F

Alv

Projekt

Nätraån

23 Hinnsjöån

24 Brynge

25 Nyfors

26 Fors

27 Hällafors

Ångerman-

28 Vojmå

älven

29 Korpå

30 Sjougden

31 Lilla

32 Flåsjöån

33 Meåforsen

Indals-

34 Korsvattenån

älven

35 Yttre Oldsjön

36 Storsjötunneln

37 Hotagsströmmen

38 Edsoxforsen

39 Högfors

40 Ammeråns överledning

41 Krängede-Gammelänge

42 Hammarsforsen

43 Svarthålsforsen

44 Stadsforsen

45 Sillre

Fallrätts-

Kommun

Läns-

ägare'

styrelse

-f

-1-

-1-

+

+

-1-

+

+

+

-f

-f

-1-

+

-1-

+

0

-I--I--I-

+ +
+

-I- • f +

+

u

-I- -)-

+ u

+ + + + +

Anm.

Ljungan

46

Haverö

47

Ljunga

Ljusnan

48

Hamre

49

Smedjemorasjön

50

Härjeåsjön

51

Kvarnforsen

52

Edeforsen

53

Lottefors

54 Galvån

55

Runemo

56

LJusne
strömmar

Gavleån

57

Åbyfors

58

Prästforsen

Dalälven

59 Johannisholm

60

Van

61

Eldforsen

62

Skivsforsen

63

Mockfjärd

64

Brunnsberg

65

Noppikoski

66

Stackmora
Ö

67

Stackmora
N

68

Borgärdet

69

Forshuvud

70

Bullerforsen

71

Näs

72

Söderfors

73

Älvkarleby

Kolbäcksån

74

Virsbo

75

Seglingsberg

76

Hallstahammar

Motala

77

Skärblacka

ström

78

Fiskeby

79

Bergsbron

-I--I--I-

+

+

+

o o o o o o

+ -I-

0

o o o o

u

+ +

o o o o o +

o o

-f

4-

-I-

+ +

o

-I- +

o o o o o o o o o o o o o o o

+ •t- u

-I--I- -f

Tillståndsgivet

Älv

Projekt

Fallrätts- Kommun Läns- Anm.

ägare' styrelse

Botorps-

80
Svarteström

strömmen

Emån

81 Fliseryd

Alsterån

82 Hornsö

Ronnebyån

83 Kroköorden

84
Kallinge

Mörrumsån

85
Fridafors

86
Hemsjö

Rönneån

87 Forsmölla

Nissan

88 Hylte-Rydö

Klarälven-

89 Värsjö

Göta älv

90 Edsforsen

91 Skoga

92 Krakerud

93 Forshult

94
Skymnäs

95
Munkfors

96 Dejefors

97
Forshaga

98 Frykfors

99 Upperud

100 Vargön

Teckenförklaring

: ■+■
positiv inställning

-
negativ inställning

? tveksam

0 ingen
inställning redovisad

U
Utredning bör göras

4-

4-

u

+

0

4-

-1-

4-

0

-1-

4-

4-

-1-

4-

0

-

4-

■■}

-1-

0

0

-1-

4-

0

7

4-

9

+

4-

4-

■+

4-

4-

+

4-

4-

+

4-

4-

-1-

4--

4-

-1-

0

4-

4-

0

4-

4-

0

4-

—

4-

-f

4-

0

4-

Tillst å ndsgivet

9

4-

4-

' Fallrättsägarnas inställning har närmare utretts genom
uppdrag från industridepartementet till statens energiverk. Här redovisade
uppgifter är hämtade ur energiverkets redovisning. En positiv inställning från
fallrättsägarnas sida har innebörden att man är beredd att genomföra projekten
inom de närmaste tio åren. En negativ inställning betyder att man bedömt att
projekten inte kommer att genomföras under de närmaste tio åren. Om Ammerån
överleds. ' Fortsatta regleringar i Härjeån. '' Beror på Hylsjön.

5.1 Råneälven

Svenska Samernas Riksförbund, Älvräddarnas samorganisation
samt Kungliga Vetenskapsakademin anser att Råneälven bör utgå ur planen. Enligt
samerna skulle regleringarna innebära stora skadeverkningar. Planverket anser
att Råneälven bör utredas ytteriigare innan man kan ta ställning.

Bodens och Gällivare kommuner är för en utbyggnad och en
av fallrättsägarna - Båkab - uppger att planerna för hur en utbyggnad av
Råneälven skall kunna ske ännu är preliminära. En reglering i Muorka kan bli
aktuell och ett önskemål är att få utnyttja också Rörån-Livasån som f.n. är
undantagen från utbyggnad.

Prop. 1983/84:160 45

5.2 Luleälven

Projektet
Pakkojokk har av Vattenfall bedömts vara ekonomiskt osäkert. Planverket anser
att projektet bör utredas närmare. Jokkmokk kommun tar inte ställning till
projektet, eftersom det inte är känt.

Projektet
Randi, som innebär att man slopar minimitappningen, bedöms som tveksamt av
Jokkmokks kommun, med hänvisning till inverkan på fisket. Fiskeristyrelsen,
naturvårdsverket. Svenska naturskyddsföreningen, Sveriges Fiskares Riksförbund
och Fritidsfiskarna hänvisar till det särskilda yttrandet från Frisen m.fl.
enligt vilket Randi inte bör ingå i planen.

5.3 Piteälven

Projektet
Sikfors tillstyrks av statens planverk, Piteå kommun och länsstyrelsen i
Norrbotten men avstyrks av fiskeristyrelsen, naturvårdsverket. Svenska
naturskyddsföreningen, Sveriges Fiskares Riksförbund, Fritidsfiskarna,
Sveriges geologiska undersökning (SGU), Centerns ungdomsförbund. Älvräddarnas
samorganisation och Kungliga Vetenskapsakademin.

Älvräddarnas
samorganisation motsätter sig projektet bl. a. då det anses skada fisket och
man förordar att projektet ersätts med en mindre ombyggnad (högst 75 mVs i utbyggnadsvattenföring).
SGU anser bl.a. att sedimenttransporten skuUe förändras och störa påbyggnaden
av deltat vid Bölebyn. Motståndet mot projektet hänger starkt samman med att
det berör Piteälven, som är undantagen från utbyggnad.

Kammarkollegiet
anser att projektet kan accepteras förutsatt att tillräckliga medel ställs
till fiskeristyrelsens förfogande för fiskefrämjande åtgärder.

5.4 Skellefteälven

Arjeplogs
kommun och kammarkollegiet ställer sig negativa till en utbyggnad av projektet
Slagnäs, med hänvisning till dess inverkan på Slag-näsforsarna, som har stor
betydelse för fisket. Fisket i forsarna har betydelse också för turismen i
området. Enligt Vattenfall är det tveksamt om projektet bör genomföras av
ekonomiska skäl.

5.5 Bureälven

Planverket
anser att projektet Strömsholm på grund av dess inverkan på miljön bör utgå ur
planen.

5
Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 160

Prop.
1983/84:160 46

5.6 Umeälven

Projektet Klippen tillstyrks av Storumans kommun och
länsstyrelsen i Västerbotten men avstyrks av en lång rad remissinstanser, bl.
a. fiskeristyrelsen, naturvårdsverket, planverket, SGU, Svenska Samernas
Riksförbund (SSR), Ålvräddarnas samorganisation. Kungliga Vetenskapsakademin,
kammarkollegiet och Föreningen Rädda övre Umeälven. Inverkan på bl. a. fiske
och rennäring och förändringen av landskapsbilden i ett område med omfattande
turism (Hemavan) är skäl som utgör motiv för att motsätta sig projektet.

Älvräddarnas samorganisation anser inte att projektet, med
bibehållen ekonomi, kan modifieras i sådan grad att det på nytt kan prövas
enligt vattenlagen.

5.7 Gideälven

Invändningar har rests mot projekten Skinnmuddselet/Stennäs
och uppströms Björnafallet.

Fiskeristyrelsen, naturvårdsverket, SSR, Älvräddarna och
Kungliga Vetenskapsakademin hör till dem som anser att projektet Skinnmuddselet/
Stennäs bör utgå ur planen. Invändningarna avser den omfattande uppdämningen
och O-tappningen. Planverket anser att projektet bör utredas ytterligare. De
berörda kommunerna (Åsele, Bjurholm och Örnsköldsvik) och länsstyrelserna
(Västerbotten, Västernorrland) ställer sig med vissa reservationer positiva tiil
en utbyggnad.

Projektet Uppströms Björna är okänt. Örnsköldsviks kommun
tar inte ställning till projektet men framhåller att en utbyggnad kan innebära
konflikter med motstående intressen. Planverket och Ålvräddarnas samorganisation
anser att projektet bör utgå ur planen.

5.8 Angermanälven

Projektet Vojmå avstyrks av Vilhelmina kommun och
länsstyrelsen i Västerbotten, till förmån för projektet Fatsjö. Denna
inställning har också vissa grannkommuner, planverket och kammarkollegiet.
Vetenskapsakademin, Älvräddarnas samorganisation, fiskeristyrelsen, naturvårdsverkat
m. fl. anser att projektet bör utgå ur planen utan att ersättas av Fatsjö.

Fiskeristyrelsen och naturvärdsverket m.fl. hänvisar till
det särskilda yttrandet från Frisen m. fl. I detta anges att projektet Vojmå är
att föredra framför Fatsjö om inte minimitappningen i det senare projektet
uppgår till minst 15 mVs.

Prop.
1983/84:160 47

Älvräddarnas samorganisation skriver:

"Samorganisationen anser att Vojmån är sä viktig för
fiske och rekreation att inget av projekten Fatsjö eller Vojmå bör komma till
stånd. Om vi kommer till den punkt där vi tvingas välja mellan de två projekten
anser vi att Vojmå är att föredra eftersom det ger större möjligheter till minimitappningar
och eftersom skadorna totalt sett blir mindre, även i Vojmån."

För projekten Sjougden, Korpå och LiUå skall som ägare stå
Korsselbränna AB och inte Båkab som angetts av vattenkraftberedningen. Viss
osäkerhet har redovisats vad gäller ägarens intresse att genomföra projekten
under de närmaste tio åren.

Projektet Meåforsen avstyrks av Sollefteå kommun och
länsstyrelsen i Västernorrland.

Andra instanser som anser att projektet bör utgå ur planen
är bl.a. fiskeristyrelsen, naturvårdsverket. Älvräddarnas samorganisation och
Kungliga Vetenskapsakademin.

Sollefteå kommun framhåller att Meåforsen är den sista
outbyggda forssträckan i kommunen och att den har mycket stor betydelse för
rekreation och fiske.

5.9 Indalsälven

Projektet Korsvattenån avstyrks av kammarkollegiet som
uppger att fallhöjden hör till en renbetesfjällsfastighet som lyder under
kollegiet.

Projektet Yttre Oldsjön kan enligt Båkab ge 15 GWh/år tUl
en kostnad av 2:60 kr/kW, år.

Ett stort antal remissinstanser är negativa fill en
utbyggnad av projekten Hotagsströmmen och Edsoxforsen i biflödet Hårkan.

De berörda kommunerna (Krokom och Östersund) och
länsstyrelsen i Jämfiand, fiskeristyrelsen, naturvårdsverket, planverket,
kammarkollegiet. Älvräddarnas samorganisation. Kungliga Vetenskapsakademin,
Centerns ungdomsförbund, Folkparfiet och VPK i Jämtland, Aktionsgruppen Rädda Hårkan
m.fl. anser att projekten bör utgå ur planen. De skäl som anges för att
motsätta sig projekten är älvsträckans läge nära Östersund, dess
lättillgänglighet, dess betydelse för fiske och för kulturminnesvården.

Länsstyrelsen
och Östersunds kommun anser att de båda projekten bör bytas ut mot Nedre
Långan.

Projektet Högfors avstyrks av planverket. Jämtlandskraft
AB uppger att tillskottet genom projektet skall vara 50 GWh/år och inte 65 GWh/år
som uppges i beredningens betänkande.

Projektet Ammeråns överledning avstyrks av bl. a.
riksantikvarieämbetet, firkeristyrelsen, naturvårdsverket, SGU,
kammarkollegiet. Kungliga Vetenskapsakademin och Älvräddarnas samorganisation.
Det viktigaste skälet för att motsätta sig projektet är att Ammerån är helt
outbyggd och

Prop. 1983/84:160 48

har bedömts höra till de mest skyddsvärda vattendragen i
landet. En överledning skulle påverka den nedre delen av Ammerån.

Länsstyrelsen i Jämtland och Ragunda kommun anser att
projektet behöver utredas ytterligare innan man är beredd att ta ställning. Båkab
anser att de berörda kraftföretagen redan i dag har det kraftekonomiska
underlaget för den utredning som eventuellt behövs för att alternativa
lösningar skall studeras. Ytterligare utredningar före en domstolsprövning
skulle enligt Båkab inte vara meningsfulla utan bara försena och fördyra
totalprojektet, som omfattar Ammeråns överledning och effektutbyggnader av de
fem stationerna på sträckan Krångede-Stadsforsen.

5.10 Ljungan

Projektet Haverö avstyrks av Ange kommun, länsstyrelsen i
Västernorrlands län, fiskeristyrelsen, naturvårdsverket, Ålvräddarnas
samorganisation och Kungliga Vetenskapsakademin. Bl.a. anges att älvsträckan i
tidigare utredningar bedömts höra till de mest skyddsvärda och att kraftnyttan
är relativt liten. Forsarnas värde för det rörliga friluftslivet, kulturminnesvården,
den vetenskapliga naturvården och fisket framhålls.

5.11 Ljusnan

Projektet Hamre avstyrks av Härjedalens kommun och
länsstyrelsen i Jämtlands län; dessutom av bl.a. fiskeristyrelsen,
naturvårdsverket, planverket, kammarkollegiet, VPK och Folkpartiet i Jämtland,
Ålvräddarnas samorganisation. Centerns ungdomsförbund och Kungliga Vetenskapsakademin.

Kommunens inställning är följande:

"Hamresjöns utbyggnad skulle påtagligt och negativt
påverka livsbetingelserna för befolkningen i Lillhärdal bland annat genom den
starkt begränsade vattenföringen i älvfåran, som passerar rakt genom samhället Lillhärdal."

En utbyggnad av Smedjemorasjön och Häijeåsjön avstyrks av
Härjedalens kommun. Älvräddarnas samorganisation samt VPK och Folkpartiet i
Jämtland.

Projektet Edeforsen
avstyrks av Rädda Ljusnan-gruppen, Föreningen Rädda Ljusdalsbygden och Ljusdals
miljövärdsförening. Som ett viktigt skäl uppges att en utbyggnad i enlighet med
vad som redovisats av beredningen skulle stå i strid med gällande riktlinjer i
den fysiska riksplaneringen. Vidare skulle utbyggnaden allvariigt skada
fisket. Fallrättsägaren, AB Hälsingekraft, uppger att någon utbyggnad av Edeforsen
inte kommer att aktualiseras eftersom det större projektet Edänge är ekonomiskt
avsevärt gynnsammare.

Prop.
1983/84:160 49

Projektet Galvån avstyrks av länsstyrelsen i Gävleborgs
län, som anser att projektet Edänge bör ersätta Galvån. Samma inställning har
Bollnäs socialdemokratiska arbetarekommun. Som skäl uppges framför allt skador
på fisket. Fallrättsägaren, AB Skandinaviska Elverk, uppger atl projektet
skulle kunna ge 38 GWh/år till en kostnad av 1:60 kr./kWh, år.

Projektet Runemo bör enligt planverket utredas
ytterligare. Fallrättsägaren, AB Skandinaviska Elverk, uppger att kostnaden
för projektet nu beräknats till 1:70 kr./kWh, år.

Projektet Ljusne strömmar avstyrks av Fritidsfiskarna.

5.12 Dalälven

Projekten Johannisholm och Van i Vanan bör enligt
kammarkollegiet betraktas som undantagna enligt riktlinjerna i den fysiska
riksplaneringen (Västerdalälven är undantagen). Ålvräddarnas samorganisation
avstyrker projektet Van.

Projektet Skivsforsen kommer enligt fallrättsägaren Stora
Kopparberg inte att aktualiseras.

Projektet Brunnsberg avstyrks av Fritidsfiskarna och Ålvräddarnas
samorganisation. Inverkan på landskapsbilden och skador pä fisket uppges som
skäl för att motsätta sig projektet. Älvdalens miljögrupp anser att projektet,
i likhet med t.ex. utbyggnaderna i Voxnan och Emån, bör utredas. Älvdalens
kommun ställer sig positiv till fortsatt utredning av projektet.

Projekten Stackmora Ö, Forshuvud och Bullerforsen kommer
enligt fallrättsägaren Stora Kopparberg inte att aktualiseras under de närmaste
tio åren.

Projektet Älvkarleby är enligt Vattenfall osäkert med
hänsyn till ekonomin.

5.13 Kolbäcksån

Projektet Hallstahammar - i den mån det inkluderar en
utbyggnad av Sörkvarnsforsen - avstyrks av bl. a. Hallstahammars kommun, fiskeristyrelsen,
naturvårdsverket. Älvräddarnas samorganisation och Kungliga Vetenskapsakademin.
Vissa av remissinstanserna framhåller att de motsätter sig all utbyggnad som
berör det föreslagna naturreservatet. Detta omfattar Sörkvarnsforsen men också
den uppströms liggande Norrkvarnsforsen. Beslutet att inrätta naturreservat har
av fallrättsägaren BGK överklagats till regeringen.

Länsstyrelsen i Västmanlands län avstår från att ta
ställning i avvaktan på den komplettering av kunskapsunderlaget som beredningen
föreslagit.

Prop. 1983/84:160 ' 50

5.14 Motala ström

Projektet Fiskeby år enligt Vattenfall tveksamt från
ekonomisk synpunkt. Projektet Bergsbron avstyrks av riksantikvarieämbetet.

5.15 Emån

Projektet Fliseryd avstyrks, med hänvisning fill bl.a.
skador på fisket och påverkan på landskapsbilden, av bl. a. fiskeristyrelsen,
naturvårdsverket. Älvräddarnas samorganisation. Kungliga Vetenskapsakademin
och Centerns ungdomsförbund.

Planverket och länsstyrelsen i Kalmar län ställer sig
positiva till ytterligare utredning, medan Mönsterås.kommun är positiv tiU
projektet.

5.16 Mörrumsån

Om- och tillbyggnaderna av Fridafors och Hemsjö bör enligt
länsstyrelsen i Blekinge och Fritidsfiskarna inte komma till stånd om de på
något sätt ytterligare påverkar fisket och naturmiljön i Mörrumsån.

En ombyggnad av Fridafors får enligt Tingsryds kommun inte
äventyra fortsatt drift i Fridafors Bruk.

Rönneån

Projektet Forsmölla bör enligt planverket utredas
ytterligare innan ställning tas.

5.17 Klarälven — Göta älv

Länsstyrelsen i Värmlands län uttrycker viss tveksamhet
till projektet Värsjö - eftersom det skulle innebära omfattande uppdämningar -
och tar inte ställning. Fallrättsägaren Uddeholm-Billemd är tveksam till
projektet om inte även Strängsforsen byggs ut.

En dämningshöjning i Edsforsen bör enligt Hagfors kommun
utredas noga innan ställning kan tas.

Enligt Uddeholms AB skulle effektiviseringarna i
kraftverken Edsforsen—Forshaga kunna ge ett tillskott på 27 GWh/år med rimlig
ekonomi, inte 44 GWh/år som anges i beredningens betänkande.

Tillbyggnaden av Vargön är enligt Vattenfall ett
ekonomiskt tveksamt projekt.

Prop. 1983/84:160 51

6
Projekt utanför planförslaget

De
projekt som ingår i planförslaget skulle uppfylla följande krav:

•
godtagbar ekonomi

•
så liten miljöpåverkan som
möjligt

Vissa
projekt avfördes från förslaget på grund av dålig ekonomi, andra därför att
miljöpåverkan bedömdes vara för stor.

Vissa
projekt som avfördes av ekonomiska skäl bedöms av berörda fallrättsägare, efter
närmare studier, ha acceptabel ekonomi. Det gäller:

•
Muorka m.fl. projekt i
Råneälven (Båkab)

•
Rönnöforsen i Indalsälven (Båkab)

Många remissinstanser som
är starkt kritiska till en fortsatt vattenkraftsutbyggnad, bl.a. fiskeristyrelsen,
naturvårdsverket. Svenska Naturskyddsföreningen, anser att förslaget borde ha
omfattat en rad dyrare projekt, angivna i det särskilda yttrandet från
experterna Frisen m.fl. Det gäller projekten:

•
Gallejaur, Vargfors, Rengård,
Granfors och Krångfors i Skellefteälven

•
Ajaure, Gardikfors, Uman, Bjurfors
nedre, Harrsele och Purgfors i Umeälven

•
Borga, Borgasjö och Hjälta i
Ångermanälven

•
Höljebro, Alfta och Sunnerstaholm
i Ljusnan

•
Mackmyra och Forsbacka i Gavleån

•
Domnarvet, Långhag, Skedvi,
Avesta Storfors och Kalkbruket i Dalälven

•
Björnåsen i Göta älv —
Klarälven

Av
dessa projekt — som huvudsakligen är om- och tillbyggnader - har som redan
nämnts Rönnöforsen efter närmare studier bedömts ha acceptabel ekonomi.

Projektet
Fatsjö avfördes från förslaget då det bedömdes ha ej acceptabel ekonomi och
dessutom vara från miljösynpunkt ofördelaktigt jämfört med ett modifierat Vojmåprojekt.

Enligt det ovan nämnda
särskilda yttrandet — till vilket bl. a. Fiskeristyrelsen, naturvårdsverket.
Svenska Naturskyddsföreningen, Sveriges Fiskares Riksförbund och
Fritidsfiskarna ansluter sig - sägs beträffande valet mellan Vojmå och Fatsjö
följande. Vojmå bör väljas före Fatsjö om inte det senare projektet förknippas
med en minimitappning på lägst 15 m/s.

Älvräddarnas
samorganisation anser nu att varken Fatsjö eller Vojmå bör komma till stånd men
säger också att projektet Vojmå i en valsituation är att föredra, eftersom det
projektet ger större möjligheter till minimitappningar och totalt sett mindre
skador i Vojmån.

Vattenfall har tidigare
föreslagit en utbyggnad av Vojmå. Vad gäller Fatsjö anför Vattenfall att
kostnaderna är så höga att projektet nu inte bör komma till stånd. Man anger
sig dock vara berett att medverka till ett

Prop.
1983/84:160 52

genomförande om det från sysselsättningssynpunkt är
angeläget och under förutsättning att en del av kostnaden kan ställas till
Vattenfalls förfogande utan förräntningsplikt.

Flera av remissinstanserna talar för en utbyggnad av
Fatsjö i stället för Vojmå. Det gäller främst den berörda kommunen - Vilhelmina
kommun -och länsstyrelsen i Västerbottens län samt flera av inlandskommunerna i
Västerbotten - Åsele, Dorotea och Storumans kommuner. Också planverket,
kammarkollegiet och LO förordar en utbyggnad av Fatsjö.

Vilhelmina kommun redovisar en omfattande jämförelse
mellan Fatsjöprojektet och en utbyggnad av Vojmå utan de modifieringar som
beredningen förutsatt, dvs. omfattande minimitappningar och ingen eller obetydlig
korttidsreglering.

Kommunens slutsats är att Vojmåprojektet möjligen ger
bättre ekonomi men att skadeverkningarna på miljön blir större. Vid en samlad
bedömning anser kommunen att Fatsjöprojektet och inte Vojmåprojektet bör komma
till utförande. Kommunen motsätter sig besämt en utbyggnad av projektet Vojmå.

Projektet Vemsjön i Ljusnan avfördes från förslaget på
grund av planerad torvbrytning, vilken innebär att projektet skulle komma till
stånd först efter den tioårsperiod som förslaget avser. Trots detta anser
länsstyrelsen i Jämtlands län att projektet bör föras lill planen.

Vissa projekt togs inte med i planen då de i jämförelse
med andra aktuella projekt bedömdes ge större skadeverkningar. Av dessa projekt
har främst följande diskuterats i remissvaren:

•
Tjäkovarats i
Luleälven

•
Hocksjö i
Ångermanälven

•
Nedre Långan i
Indalsälven

•
Edänge i
Ljusnan

•
Strängsforsen i
Klarälven

Projektet Tjäkovarats bör enligt Jokkmokks kommun och
Byggnadsarbetareförbundet komma till utförande.

Projektet Hocksjö ställer sig Strömsunds kommun negativ
till medan länsstyrelsen i Jämtlands län anser att det bör ingå i planen.

Projekten i Nedre Långan bör enligt bl. a. länsstyrelsen i
Jämfiands län, Sveriges Industriförbund, Byggarna och Östersunds kommun föras
till planen. Projekten är belägna i Krokoms kommun som motsätter sig en
utbyggnad. F.ö. är inställningen till en utbyggnad av Nedre Långan väl känd
genom den vattenmålsprövning som slutade med ett avslag hos regeringen.

Projektet Edänge bör enligt bl. a. länsstyrelsen i
Gävleborgs län, Bollnäs kommun, de socialdemokratiska arbaterekommunerna i
Ljusdal och Bollnäs, LO-sektionen i Ljusdal och byggnadsarbetareförbundet avd.
27 föras fill planen. Utifrån remissvaren kan inga slutsatser dras om
motståndet mot en utbyggnad eftersom projektet inte fanns med i förslaget.
Några

remissinstanser
från bevarandesidan har dock tagit upp och motsatt sig projektet Edänge.
Ljusdals kommun har valt att inte avge något yttrande. Projektet Strängsforsen,
beläget inom Torsby kommun, bör enligt Hagfors och Munkfors kommuner samt bl.a.
Svenska Elektrikerförbundet, Byggarna och Sveriges Industriförbund föras till
planen. Bland dem som motsätter sig en utbyggnad finns bl. a. Torsby kommun
samt länsstyrelsen i Värmlands län.

Prop.
1983/84:160 54

Bilaga
2

Sammanfattning av statens energiverks utredning, Vattenkraftsutbyggnad
under 1980-talet

Genom
beslut den 10 november 1983 uppdrog regeringen åt statens energiverk att
genomföra vissa utredningar på vattenkraftsområdet.

Vattenkraftsberedningens
projektkatalog innehåller projekt om sammanlagt 3 TWh/år syftande till ett
tillskott på 2,5 TWh/år för att uppnå den av riksdagen beslutade målsättningen
för vattenkraftsproduktionen 66 TWh/år.

I energiverkets uppdrag
ingick att utreda vilken medelårsproduktion som skaU anses utgöra utgångspunkt
för bedömning av vattenkraftsberedningens förslag. Olika metoder gmndade på
beräkningar av medelårsproduktionen ger värden från 61 TWh/år till 64 TWh/år
på den framtida vattenkraftsproduktionen med den produktionsapparat som fanns
den 1 januari 1983. Det finns enligt verkets bedömning inte grund för att nu avgöra
vilken metod som bör användas och därmed vilket värde på den framtida
vattenkraftsproduktionen som bör utnyttjas. Verket fann därför inte anledning
att frångå beredningens förslag om att ett tillskott om 2,5 TWh/år erfordras.
Det arbete i denna fråga som har bedrivits av energiverket pekar enligt verket
på att åtminstone projekt om 2,5 TWh/år nu bör förverkligas.

Energiverket
har även sökt bedöma i vilken mån omprövningsbestämmelserna i den nya
vattenlagen i högre grad än bestämmelserna i den gamla vattenlagen kan leda
till en minskad vattenkraftsproduktion.

Det
finns enligt verket inte nu grund för att kvantifiera effekterna i form av
eventuell minskad vattenkraftsproduktion vid framtida omprövningar av
vattendomar. Det går heller inte att nu avgöra om den nya vattenlagen i sin
tillämpning kommer att innebära skärpningar härvidlag. Risken för att så blir
fallet finns emellertid och den utgör därmed enligt verket ytterligare en
faktor som pekar på behovet av att bygga ut vattenkraften under 1980-talet.

Urvalet
av projekt i beredningens plan gjordes efter en avvägning mellan motstående
intressen främst på riksplanet. Statens energiverk har gått igenom samtliga
projekt i planen och undersökt fallrättshavarens och resp. kommuns inställning
till en utbyggnad.

Verket
bedömer mot bakgmnd av denna detaljerade genomgång att projekt om sammanlagt ca
750 GWh/år kommer att genomföras inom fem år och projekt om ytterligare ca 950 GWh
inom tio år. Därutöver kan enligt verket projekt om ytterligare 200-300 GWh/år
komma att utföras genom särskilda insatser, främst genom statens vattenfaUsverk.
Vissa projekt med stora energitillskott är av särskild betydelse för att
huvuddelen av vattenkraftberedningens plan skall förverkligas. Dessa är
Råneälven, Sik-

Prop. 1983/84:160 55

fors.
Klippen och Ammeråns överledning. Energiverket föreslår att Fatsjöprojektet
ersätter Vojmå i planen. Totalt skulle således en vattenkraftsutbyggnad om
tillsammans ca 2 TWh/år kunna genomföras under den närmaste tioårsperioden.

För att dessa projekt — ca
65 av vattenkraftberedningens 100 projekt -skaU komma till stånd krävs enligt
verket en bestämd inriktning på detta från såväl statsmakternas som
kraftindustrins sida. Verket föreslår därför att regeringen, med reservation
för utgången av vattenmålsbehandlingen, uttalar att de projekt som ingår i
beredningens plan i princip skall genomföras. Energiverket anser också att
regeringen av samma skäl, snarast och i ett sammanhang, bör fatta beslut i de
15 ärenden om utbyggnad av vattenkraftsprojekt som f. n. är föremål för
regeringens prövning.

En
ytterligare åtgärd med samma syfte kan enligt energiverket vidtas med
investeringsfonderna. F. n. gäller att företagen kan utnyttja investeringsfonder
fram till den 1 mars 1985 för byggnads- och markarbeten samt för maskiner och
inventarier fram till den 31 december 1984. Enligt energiverket skapar denna
begränsning en viss osäkerhet som inte är ägnad att stimulera initierandet av
projekt. Verket föreslår därför att regeringen medger att investeringsfonder
får utnyttjas för ny- eller reinvesteringar i vattenkraftverk fr. o. m. år
1990.

Statens
energiverk har även studerat vattendomstolarnas behandling av ärenden. För att
inte tUlståndsbehandling av vattenkraftsärenden skall försenas bör enligt
verket vattendomstolarnas möjligheter till en snabb behandling uppmärksammas.

Vissa projekt i
beredningens förslag bedöms av fallrättshavaren inte vara genomförbara från
ekonomisk synpunkt. För dessa projekt bör enligt verket övervägas om efter
granskning i varje särskilt fall arbetsmarknadspolitiskt stöd skulle kunna
utgå. För viss del av investeringen i Fatsjö bör enligt energiverket kapital
utan förräntningsplikt ställas till vattenfallsverkets förfogande.

Vattenfallsverket
bör enligt energiverket ges i uppdrag av regeringen att redovisa projekt som
kan vara intressanta att genomföra i ett samhällsekonomiskt perspektiv men som
inte väntas komma till utförande genom nuvarande privata fallrättshavare. Sådan
projekt skulle kunna ge ett energitillskott om ca 200 GWh/år.

Med
dessa åtgärder bör enligt verket huvuddelen av de i vattenkraftsberedningens
plan ingående projekten komma till utförande.

Energiverkets
utredning behandlar den utrustningstillverkande industrins situation relativt
omfattande. Verket framhåller att en betydande kompetens har byggts upp inom
landet för projektering och uppförande av vattenkraftverk samt för tillverkning
av elektrisk och mekanisk utrustning för sådana kraftverk. Enligt verket kommer
även med genomförande av vattenkraftsberedningens förslag
vattenkraftsutbyggnaden i landet att minska kraftigt i förhållande till
verksamhetens omfattning under de senas-

Prop. 1983/84:160 56

te
decennierna. Därmed står de industrier som tillverkar specifik vattenkraftsutrustning,
dvs. främst turbiner och generatorer, inför en mycket besvärlig situation. I
vissa fall står företag inför beslut om huruvida tillverkning skall bedrivas
även fortsättningsvis. För att korrekta beslut skall kunna fattas är det enligt
verket av avgörande betydelse att statsmakternas inställning till fortsatt
vattenkraftsutbyggnad klargörs.

Ett
genomförande av beredningens förslag innebär enligt verkets beräkningar
anläggningskostnader om sammanlagt 5,2 miljarder kronor. Antalet årsarbeten kan
uppskattas till ca 8500. De ca 65 projekt som verket bedömer kommer att
genomföras inom tio år kommer att ge leveranser från utrustningsindustrin om
sammanlagt ca I 400 milj. kr. Med genomförande av de projekt, inkl. t. ex.
Fatsjö, om sammanlagt ca 2,2 TWh/år som verket bedömer kan genomföras kan den
direkta syselsättningen uppskattas till ca 7400 årsarbeten och
investeringsvolymen till ca 4600 milj. kr.

En
viktig fråga i detta sammanhang är i vilken utsträckning kraftindustrins
upphandlingar och den tillverkande industrins produktionsmöjligheter kan fås
att stämma överens. Enligt energiverket har kraftindustrin under
utredningsarbetet förklarat sig beredd att samråda med tillverkningsindustrin
i avsikt att uppnå en sådan överensstämmelse.

I
landet finns 688 vattenkraftsstationer större än I MW med en sammanlagd
installerad effekt av ca 15 500 MW. 55% av dem är äldre än 30 år. Dessa
kraftverk svarar för ca 25% av den totala vattenkraftseffekten.

Verkets
utredning visar att det finns en stor potential för reinvesteringar i
vattenkraftverk, vilket skulle kunna få stor betydelse för möjligheterna att vidmakthåUa
kompetens och sysselsättning i industrin.

Omfattningen
för utrustningsindustrins del skulle kunna vara av samma storieksordning som
genomförande av nyinvesteringarna enligt beredningens förslag. Särskilt på den
elektriska sidan synes det finnas ett uppdämt renoveringsbehov. En modell för
värdering av tidigareläggning av reinvesteringar som verket har låtit utarbeta
visar att det under vissa förutsättningar f. n. kan vara lönsamt att tidigarelägga
sådana investeringar. Emellertid visar verkets utredning att ett ekonomiskt
incitament erfordras för att reinvesteringarna skall tidigareläggas. En åtgärd
som enligt verket ligger nära till hands i sammanhanget är att den skatt som
utgår för produktion i äldre vattenkraftverk sänks för produktion i
anläggningar som har renoverats. Verket framhåller att det under den korta tid
som stått till förfogande inte har varit möjligt att kvantifiera vilka tidigareläggningar
av reinvesteringar som härmed skulle kunna uppnås. Det har heller inte varit möjligt
att slutligt utforma ett förslag till system för skattenedsättning. Denna fråga
bör enhgt verket snarast övervägas närmare av statsmakterna i samråd med
kraftindustrin och den tillverkande industrin. Det samarbete med
tillverkningsindustrin som kraftindustrin har förklarat sig intresserad av bör
härvidlag kunna utnyttjas.

Genom
verkets utredning har ett betydande maierial beträffande de

Prop.
1983/84:160 57

projekten
i vattenkraftsberedningens plan, utrustningsindustrins situation och
potentialer för och lönsamheten i reinvesteringar i befintliga kraftverk tagits
fram. Denna information bör enligt energiverket bidra till ökad verksamhet inom
dessa områden.

Prop.
1983/84:160 58

Innehållsförteckning

Sid.

Propositionen
..................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... ... 1

Förslag till lag om ändring
i vattenlagen (1983:291) . 2

Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde 1984-03-22 4

1
Inledning ........................................................ 4

2
Nuvarande ordning ............................................ ... 5

3
Vattenkraftberedningens
förslag ........................ ... 8

4
Föredragandens överväganden ............................ .. 10

4.1
Plan för
vattenkraftsutbyggnad .................... 10

4.2
Planens närmare utformning ......................... .. 14

4.3
Särskilda överväganden angående
vissa projekt 17

4.4
Förslaget tiU plan ........................................ 26

4.5
Lokala
sysselsättningseffekter ...................... .. 29

4.6
Åtgärder för att upprätthålla
kompetens och sysselsättning i tillverkningsindustrin m. m 31

5
Upprättat lagförslag ........................................ 34

6
Hemställan .................................................... 34

7
Beslut .......................................................... .. 34

Bilagal
SOU 1983:49, Betänkande av vattenkraftberedningen.

Sammanställning
av remissinstansernas yttranden 35

Bilaga
2 Sammanfattning av statens energiverks utredning. Vatten

kraftsutbyggnad under 1990-talet ............. 54

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984