Prop. 1983/84:164

Prop.
1983/84:164

Regeringens proposition

1983/84:164

om
ändringar i börs- och fondkommissionslagstiftningen;

beslutad
den 15 mars 1984.

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som tagits upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar INGVAR CARLSSON

BO
HOLMBERG

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås vissa ändringar i lagen (1979:749) om Stock

holms fondbörs och i fondkommissionslagen (1979:748). Sålunda föreslås

att den skyldighet som åvilar börsmedlemmar att till fondbörsen anmäla

vissa affärer som gjorts utanför börsen - s. k. efteranmälan - utvidgas till

att omfatta också fondkommissionärer som inte är börsmedlemmar. Dess

utom föreslås att antalet ledamöter i fondbörsens styrelse ökas och att

ytterligare regler om börsstyrelsens sanktionsmedel införs. Vidare föreslås

en lagändring i syfle att klargöra att handel med aktier på den s. k. OTC-

marknaden får äga mm i Stockholms fondbörs lokaler. Slutligen föreslås

att gränsen för fondkommissionärs handelslager av aktier m. m. höjs från

25 milj. kr. tiU 50 milj. kr. ,

Ändringarna
föreslås, med visst undantag, träda i kraft den 1 juli 1984.

Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 164

Prop.
1983/84:164 2

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:749) om
Stockholms fondbörs aU 2, 5, 6, 8, 13 och 24 §§ skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§ Fondbörsverksamhet får här i riket utövas endast av
Stockholms fondbörs.

Första stycket utgör ej hinder mot att i Stockholms
fondbörs lokaler bedrivs verksamhet som följer av att ett avtal träffats
mellan en fondkommissionär och ett aktiebolag om att fondkommissionären på
begäran skall ange kurser på aktier i bolaget och tUl dessa kurser köpa och
sälja sådana aktier.

5§

Börsstyrelsen skall bestå av nio Börsstyrelsen
skall bestå av elva

ledamöter. Ordförande, vice ordfö- ledamöter.
Ordförande, vice ordfö

rande och två andra ledamöter rande och jyra
andra ledamöter

utses av regeringen. I övrigt utses utses
av regeringen. I övrigt utses

genom val en ledamot av fullmäk- genom val en
ledamot av fullmäk

tige i riksbanken och fullmäktige i tige
i riksbanken och fullmäktige i

riksgäldskontoret samfällt, en leda- riksgäldskontoret
samfällt, en leda

mot av Svenska handelskammar- mot av
Svenska handelskammar

förbundet, en ledamot av Sveriges förbundet,
en ledamot av Sveriges

industriförbund samt två ledamöter industriförbund
samt två ledamöter

av medlemmarna av fondbörsen. av
medlemmarna av fondbörsen.

För varje ledamot skall finnas en För
varje ledamot skall finnas en

suppleant som utses i samma ord- suppleant
som utses i samma ord

ning som ledamoten. ning som ledamoten.

Sker ej val enligt första stycket, utser regeringen
ledamot och suppleant som skulle ha utsetts genom sådant val.

Börsstyrelsens ledamöter och suppleanter för dem utses för
tre kalenderår. Avgår någon i förtid, utses efterträdare för återstående tid.

Regeringen bestämmer arvoden för ledamöter och
suppleanter.

6§ Den dagliga ledningen och förvaltningen av fondbörsen
handhas av en börschef. Börsstyrelsen tillsätter och entledigar börschefen samt
kan utse och entlediga ställföreträdare för honom.

Beslut om tillsättande och entle- Beslut om tillsättande och entle

digande av börschef skall ha bi- digande
av börschef skall ha bi

trätts av minst två tredjedelar av trätts
av minst sju ledamöter.

börsstyrelsens samtliga ledamöter.

Prop.
1983/84:164

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Börsstyrelsen
är beslutför med ordförande och minst/e/w andra ledamöler.

Börsstyrelsen
är beslutför med ordförande och minst sex andra ledamöter.

Beslut fattas med enkel röstövervikt, om ej annat följer
av 6, 13 eUer 24 §. Vid lika röstetal gäller den mening som ordföranden
biträder.

13 §

Om börsmedlem genom att bryta mot denna lag eller
föreskrift som har meddelats med stöd av lagen eller på annat sätt visar sig
olämplig som börsmedlem, får börsstyrelsen besluta att medlemskapet skall
upphöra.

Föreligger förhållande som avses i första stycket, får
börsstyrelsen i stället för att besluta om medlemskapets upphörande meddela
medlemmen skriftlig erinran, om det kan antagas att denne låter sig rättas
därav. Skriftlig erinran får vidare meddelas, om det föreligger missförhållande
av mindre allvarlig beskaffenhet i fråga om börsmedlemmen eller dennes
verksamhet.

Beslut
om upphörande av medlemskap utan ansökan skall ha biträtts av minst sju
ledamöter.

Beslut om upphörande av medlemskap utan ansökan skall ha
biträtts av minst två tredjedelar av börsstyrelsens samtliga ledamöter.

24 §

Börsstyrelsen
får besluta om av-registrering av fondpapper, om marknadsförhållandena eller
annan omständighet föranleder det och det ej är olämpligt från allmän synpunkt.
Beslutet skall omedelbart offentliggöras.

Beslut om avregistrering av fondpapper utan ansökan av
utgivaren eller av den som har trätt i hans ställe skall ha biträtts av minst
två tredjedelar av börsstyrelsens samtliga ledamöter.

Börsstyrelsen
får besluta om avregistrering av fondpapper, om marknadsförhållandena eller
annan omständighet föranleder det och det ej är olämpligt från allmän synpunkt.
Börsstyrelsen kan även förelägga utgivaren av ett fotidpapper eller den som
trätt i hans ställe att vidta viss åtgärd. Därvid får börsstyrelsen i beslutet
ange att åtgärden skaU vidtas vid påföljd av att avregistrering annars kan
komma att ske. Är en så ingripande åtgärd som avregistrering inte behövlig, får
börsstyrelsen I stället tilldela utgivaren eller den som trätt i hans ställe
en varning. Beslut om avregistrering, föreläggande eller varning skall
omedelbart offentliggöras.

Beslut om avregistrering av fondpapper utan ansökan av
utgivaren eller av den som har trätt i hans ställe och omföreläggande skall ha
biträtts av minst sju ledamöter.

Prop. 1983/84:164

Nuvarande
lydelse

Avregistrering
enligt andra stycket får ej beslutas utan att utgivaren eller den som har
trätt i hans ställe har beretts tillfälle att yttra sig över det som har
tillförts ärendet genom annan än honom själv, om ej åtgärden är uppenbart
obehövlig eller beslutet ej kan uppskjutas.

Föreslagen
lydelse

Avregistrering
enligt andra stycket, föreläggande eller varning får ej beslutas utan att
utgivaren eller den som har trätt i hans ställe har beretts tillfälle alt yttra
sig över det som har tillförts ärendet genom annan än honom själv, om ej
åtgärden är uppenbart obehövlig eller beslutet ej kan uppskjutas.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1984.

Den
tid för vilken regeringen första gången efter lagens ikraftträdande utser nya
ledamöter och suppleanter enligt 5 § första stycket i dess nya lydelse får vara
kortare än tre år.

Prop. 1983/84:164 5

2'Förslag till

Lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748)

Härigenom föreskrivs alt 16 och 24 §§ fondkommissionslagen
(1979:748) skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 §'

Fondkommissionsbolag får inne- Fondkommissionsbolag
får inne

ha värdepapper som anges i 15 § ha värdepapper
som anges i 15 §

första stycket 4 till ett anskaffnings- första
stycket 4 till ett anskaffnings

värde som uppgår till högst fyra värde som
uppgår till högst fyra

miljoner kronor eller som svarar miljoner
kronor eller som svarar

mot fyra procent av den genom- mot fyra
procent av den genom

snittliga årsomsättningen i bolagets snittliga
årsomsättningen i bolagets

kommissionshandel under de fem kommissionshandel
under de fem

närmast föregående kalenderåren, närmast
föregående kalenderåren,

dock högst tjugofem miljoner kro- dock
högst femtio miljoner kronor,

nor. I fråga om bolag som ej har I fråga om
bolag som ej har varit

varit verksamt under fem kålen- verksamt
under fem kalenderår

derår skall den genomsnittliga års- skall
den genomsnittliga årsomsätt-

omsättningen i stället avse den tid ningen
i stället avse den tid bolaget

bolaget har varit verksamt. har
varit verksamt.

Vid tillämpningen av första stycket skall ej medräknas
innehav av sådan aktie eller andel som avses i 15 § andra och tredje styckena.

Om synnerliga skäl föreligger, kan bankinspektionen medge
att fondkommissionsbolag får inneha värdepapper som avses i första stycket i
störte omfattning än som anges där.

24 §

Under tid, då sådant beslut om avbrytande av handel och
notering som avses i 25 § lagen (1979: 749) om Stockholms fondbörs gäller, får fondkommissionsbolag
ej vid eller utanför fondbörsen avtala eller medverka till avtal om köp eller
försäljning av fondpapper som beslutet avser. Uppgörelse får dock ske av redan
avslutad affär.

Första stycket skall tillämpas också under tid, då beslut
enligt 26 § lagen om Stockholms fondbörs gäller, om regeringen ej föreskriver
annat.

Fondkommissionsbolag skall till Stockholms fondbörs anmäla
avslut i fondpapper, som är inregistrerade vid fondbörsen, enligt de närmare
föreskrifter som meddelas av regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. Bestämmelsen i
16 § skall dock såvitt avser fondkommissionsbolag, tillämpas först fr.o.m. den
1 januari 1985 och gäller i stället för vad som för sådana bolag föreskrivits i
lagen (1982: 546) om ändring i fondkommissionslagen.

' Senaste lydelse 1982:546.

Prop. 1983/84:164 6

Utdrag

FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1984-03-15

Närvarande:
statsrådet I. Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvist, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Bodström,
Göransson, Gradin, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande:
statsrådet Holmberg

Proposition
om ändringar i börs- och fondkommissionslagstiftningen

1
Inledning

Under
senare tid har handeln med aktier väckt stor uppmärksamhet i den allmänna
debatten. Omsättningen av aktier vid Stockholms fondbörs har ökat mycket
kraftigt. Kurserna har stigit brant. Antalet företag, vars akfier är föremål
för organiserad handel, har ökat. Det stora intresset för handeln med aktier
har medfört att olika frågor som har samband med denna handel har kommit i
blickpunkten. Med utgångspunkt i flera uppmärksammade händelser har i
massmedia förts en debatt om börsefiska regler och behovet av att komplettera
reglerna. Även andra frågor om handeln med aktier har aktualiserats.

Värdepappersmarknadsutredningen
(E 1979:02) har haft i uppdrag att lägga fram förslag som i olika avseenden är
ägnade att stärka förtroendet för börshandeln. Utredningen har redovisat
resultatet av sitt arbete i betänkandet Värdepappersmarknaden (SOU 1984:2).
Betänkandet innehåller förslag till lagregler som skall motverka s.k. insiderspekulation.
Bland övriga förslag kan nämnas skyldighet för en akfieägare att öppet redovisa
ändringar av viss storlek i aktieinnehavet (s.k. flaggningsregler) samt regler
till skydd för enskilda investerare i värdepapper. Betänkandet har remissbehandlats.

I ett interpellationssvar
den 24 oktober 1983 meddelade finansministern i riksdagen att han avsåg att på
grundval av bl. a. Värdepappersmarknadsut-redningens då ännu inte avgivna
betänkande föreslå regeringen att i en proposition lägga fram förslag till
riksdagen för beslut under våren 1984. Med hänsyn till det lagtekniskt delvis
tämligen komplicerade regelsystem som föreslagits i betänkandet och fill den
remisskritik som i olika hänseenden riktats mot förslagen är det inte möjligt
att redan nu lägga fram förslag i

Prop. 1983/84:164 7

de
frågor som behandlats av utredningen. I sammanhanget kan nämnas att Näringslivets
börskommitté i november 1983 lagt fram en rekommendation rörande
offentliggörande vid förvärv av större aktieposter m. m. Enligt rekommendafionen
skaU anmälan ske vid förvärv av större aktieposter i börsregistrerade företag
och ändringar i innehav av sådana akfier. De flaggningsregler som finns i
rekommendationen skiljer sig dock i vissa avseenden från de bestämmelser
utredningen föreslagit.

Jag
begränsar mig sålunda till att behandla frågor rörande värdepappersmarknaden
som tagits upp enligt följande.

Bankinspektionen
har i en framställning den 21 oktober 1982 lagt fram ett förslag om utvidgning
av skyldigheten att göra s. k. efteranmälan. Enligt nuvarande bestämmelser
skall börsmedlem anmäla alla avslut i börspapper som han gjort vid eller
utanför fondbörsen. Inspektionen föreslår i framställningen att efteranmälningsskyldigheten
skall gälla samtliga fondkommissionärer oavsett om de är börsmedlemmar eller
ej. Framställningen har remissbehandlats.

I en
inom finansdepartementet upprättad promemoria, dagtecknad den 9 december 1983,
med vissa förslag till ändringar i börslagstiftningen föreslås att
börsstyrelsen får ytterligare möjligheter att ingripa när företag vars aktier
är registrerade vid börsen inte följer de regler som gäller för handel och
notering av börsregistrerade fondpapper. Vidare föreslås i promemorian ändrade
regler om sammansättningen av styrelsen för Stockholms fondbörs. Förslaget
innebär att det allmännas-representation i styrelsen ytterligare ökas och att
styrelsen tillförs ytterligare sakkunskap i aktiemarknadsfrågor. Promemorian
har remissbehandlats.

Bankinspektionen
har vidare i en framställning den 19 januari 1984 föreslagit en ändring i lagen
(1979:749) om Stockholms fondbörs. Ändringen avser den handel med små och
medelstora företags aktier som sker på den s.k. OTC-marknaden. Framställningen
har remissbehandlats.

Slutligen
har bankinspektionen i anslutning till en rapport den 15 december 1983
angående Värdepapperscentralen VPC Aktiebolags verksamhet föreslagit att
bestämmelserna om fondkommissionärs innehav av aktier m. m. för egen räkning
ändras så att högsta gränsen för detta innehav -fondkommissionärs handelslager
av värdepapper — höjs frän 25 milj. kr. tUl 50 milj. kr. Säfveåns Aktiebolag
och Bonnier & Bonnier Independent Investmenl Aktiebolag har i en skrivelse
den 7 december 1983 bl.a. föreslagit att gränsen 25 milj. kr. slopas helt.
Framställningarna har remissbehandlats.

Till
protokollet i detta ärende bör fogas som bilaga I bankinspektionens
framställning med förslag till utvidgning av efteranmälningsskyldigheten, som
bilaga 2 den inom finansdepartementet upprättade promemorian med vissa förslag
till ändringar i börslagstiftningen, som bilaga 3 bankinspektionens
framställning med förslag till undantag från Stockholms fondbörs monopol, som
bilaga 4 bankinspektionens framställning om höjning av

Prop. 1983/84:164 8

högsta
gränsen för fondkommissionärs eget innehav av aktier m.m. och som bilaga 5 Säfveåns
och Bonnier & Bonniers skrivelse i hithörande delar. Gemensamt för
framställningarna och promemorian bör som bilaga 6 till protokollet fogas en
förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena.

2
Utvidgning av efteranmälningsskyldigheten

2.1
Bakgrund

Enligt
11 § lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs (börslagen) får till medlem av
fondbörsen endast antas den som enligt fondkomissionslagen har tillstånd att
driva fondkommissionsrörelse och i övrigt är lämplig som börsmedlem. I 25 §
förordningen (1979:996) om Stockholms fondbörs (börsförordningen) stadgas att
börsmedlem i den omfattning och den ordning som börsstyrelsen bestämmer skall
anmäla alla avslut i börspapper som medlemmen vid eller utanför fondbörsen har
gjort för egen eller någon annans räkning. Börsstyrelsen bestämmer hur sådana
anmälningar skall offentliggöras. Därvid får utelämnas anmälningar som enligt
börsstyrelsen skulle vara missvisande eller utan väsentlig betydelse för en
bedömning av marknadsläget. Anmälan skall enligt 33 § ordningsreglerna för
Stockholms fondbörs göras till fondbörsen så snart det kan ske och senast 30
minuter före uppropet följande börsdag. Anmälan skall vara skriftlig och
innehålla uppgift om antalet omsatta aktier och sammanlagda nominella värdet av
omsatta konvertibla skuldebrev, högsta och lägsta betalkursen samt omsättningens
storlek.

Det
finns f. n. 16 fondkommissionbolag. Av dessa är nio börsmedlemmar.
Bankinstituten, dvs. affärsbankerna, sparbankerna och föreningsbankerna, har
alla rätt att driva fondkommissionsrörelse. Bland bankerna är det endast elva
affärsbanker som är börsmedlemmar.

Bankinspektionen
har föreslagit att även fondkommissionär som inte är börsmedlem skall, vara
skyldig att anmäla avslut träffade utanför börsen i samma omfattning som
börsmedlemmar. Som skäl för att den s. k. efteranmälningsskyldigheten skall
omfatta även fondkommissionärer som inte är börsmedlemmar har inspektionen
anfört bl.a. följande. Antalet fondkommissionärer som inte är medlemmar av
Stockholms fondbörs har ökat. Dessa är inte anmälningsskyldiga för sina
affärer. Marknaden undandras därigenom en del av den information som kan vara
viktig för dess funktion. En fondkommissionär som inte har anmälningsskyldighet
kan få en icke avsedd konkurrensfördel när det gäller parter som av måhända
fullt legitima skäl vill ha så stor sekretess som möjligt. Särskilt allvariig
kan en sådan snedvridning av konkurrensen te sig om bland ägarna ingår börsnoterade
investmentbolag eller starka utländska intressen. Inspektionen föreslår därför
att i 24 § fondkommissionslagen (1979:748) införs en hänvisning

Prop.
1983/84:164 9

till
25 § börsförordningen så att efteranmälningsskyldigheten kommer att gälla för
samtliga fondkommissionärer och ej blott för dem som är börsmedlemmar.

2.2
Föredragandens överväganden

En
grundläggande förutsättning för en sund handel med börspapper är att de som
investerar i sådana papper har tillgång till en så fullständig information om
marknadsläget som möjligt. Det är därför viktigt att en så stor del som möjligt
av affärerna i börspapper kommer till allmänhetens kännedom. Bankinspektionen
har därför föreslagit att även de fondkommissionärer som inte är börsmedlemmar
skall vara skyldiga att efteranmäla sina affärer i börspapper till fondbörsen.

Remissinstanserna
har tillstyrkt inspektionens förslag eller lämnat det utan erinran. Värdepappersmarknadsutredningen
och styrelsen för Stockholms fondbörs har i sina yttranden ifrågasatt om det,
som bankinspektionen föreslagit, är lämpligt att i en författning som
beslutats av riksdagen hänvisa till en förordning som beslutats av regeringen.
Utredningen har vidare påpekat att om anmälningsskyldigheten preciseras i lag
bör också fondbörsens skyldigheter med avseende på anmälningarna preciseras. Börsstyrelsen
har förordat att bestämmelsen i första hand utformas som ett bemyndigande för
bankinspektionen att föreskriva erforderlig anmälningsskyldighet.

För
egen del får jag anföra följande. Genom att enligt nuvarande bestämmelser
endast de fondkommissionärer som är börsmedlemmar är sky4diga att göra s.k. efteranmälan
till Stockholms fondbörs finns det risk för att marknaden undandras väsentlig
information. Eftersom antalet fondkommissionärer, som inte är börsmedlemmar,
ökat under senare tid har denna risk blivit alltmer påtaglig. Olikheten vad
gäller efteranmälningsskyldigheten beträffande de fondkommissionärer som är
börsmedlemmar och de som inte är det medför också att konkurrenssituationen kan
snedvridas tUl de senares fördel. Jag delar därför bankinspektionens och remissinstansernas
uppfattning att efteranmälningsskyldighet även bör åvila de fondkommissionärer
som inte är börsmedlemmar. En bestämmelse härom bör föras in i fondkommissionslagen.
Som värdepappersmarknadsutredningen och styrelsen för Stockholms fondbörs
påpekat bör anmälningsskyldigheten preciseras genom att en direkt regel om
detta införs i lagen. Närmare föreskrifter om anmälningsskyldigheten får tas in
i 25 § börsförordningen. Det föreslagna stadgandet bör därför också innehålla
ett bemyndigande för regeringen att meddela de närmare föreskrifter som
erfordras.

Bestämmelsen
bör tas in i 24 § fondkommissionslagen, som behandlar fondkommissionärs
ställning i förhållande till börsen i vissa avseenden. Genom den hänvisning fill
24 § fondkommissionslagen som finns i 38 § samma lag kommer den nya
bestämmelsen även att gälla bankinstituts fondkommissionsrörelse.

Prop. 1983/84:164 10

3
Börsstyrelsens sanktionsmedel

3.1
Bakgrund

Om
utgivaren av ett fondpapper, som är inregistrerat vid Stockholms fondbörs, inte
följer de regler som gäller för handel med och notering av sådana börspapper
kan börsstyrelsen ingripa på olika sätt. För det första kan börsstyrelsen
besluta om börsstopp (25 § börslagen). Detta innebär att handel och notering
beträffande visst börspapper skall avbrytas för viss tid. För det andra kan
börsstyrelsen enligt 24 § börslagen besluta om avregistrering av börspapper, om
marknadsförhållandena eller annan omständighet föranleder det och det inte är
olämpligt från allmän synpunkt. Vid t. ex. upprepade eUer grova brott mot
gällande inregistreringskontrakt - dvs. det avtal mellan ett börsbolag och
börsen i vilket bolaget bl.a. förbinder sig att lämna information till allmänheten
och börsen om förhållanden som kan påverka kursbildningen på aktierna - kan
börsstyrelsen besluta om avregistrering utan ansökan av utgivaren eller den som
trätt i hans ställe. Sådant beslut kräver kvalificerad majoritet i
börsstyrelsen. Dessutom äger börsstyrelsen med stöd av bestämmelserna i
inregistreringskontrakten att utfå vite om bolaget bryter mot sina
förpliktelser enligt kontraktet. Vite kan utgå om kontraktsbrottet inte är
ursäktligt och om börsstyrelsen inte i stället föredrar att tillämpa
bestämmelserna om börsstopp eUer avregistrering. Med utgångspunkt i börslagens
sankfionsbe-stämmelser och inregistreringskontraktet har slutligen
börsstyrelsen i praxis även meddelat skriftlig erinran beträffande förhållanden
som bedömts ej påkalla strängare sanktion.

I
promemorian uttalas att börsstyrelsen har behov av ytteriigare differentiering
av sanktionsmedlen. Börsstyrelsen föreslås därför få befogenhet att - om
inregistreringskontraktet eller reglerna om handel vid fondbörsen i övrigt åsidosatts
— förelägga utgivare av fondpapper eller den som trätt i hans ställe att vid
äventyr av avregistrering omedelbart vidta åtgärder för att undanröja
missförhållandet och förhindra ett upprepande. Som exempel på sådana åtgärder
nämns att personförändringar vidtas i ledningen, att viss information lämnas
till allmänheten eller att nyemissionsprospekt kompletteras.

I
promemorian föreslås att beslut om föreläggande liksom f. n. beslut om avregistrering
utan egen ansökan skall kräva kvalificerad majoritet.

Slutligen
föreslås i promemorian att en uttrycklig bestämmelse om varning förs in i
börslagen. Varning får enligt förslaget meddelas om så ingripande åtgärd som avregistrering
inte är behövlig med hänsyn till omständigheterna.

Prop. 1983/84:164 11

3.2
Föredragandens överväganden

Förslaget
att i lagen införa regler om möjlighet för börsstyrelsen att förelägga
börsbolag eller annan utgivare av börspapper att vidta viss åtgärd vid äventyr
av avregistrering samt att i vissa fall varna utgivaren har tillstyrkts eller
godtagits av remissinstanserna. För egen del viU jag anföra följande.

Erfarenheterna från senare
tid har visat att det är angeläget att börsstyrelsen kan ingripa snabbt och effektivt
när det gäller att komma till rätta med osunda företeelser inom börshandeln. De
sanktionsmedel som börsstyrelsen enligt den gällande lagsttftningen har till
sitt förfogande har enligt min mening i allt väsentligt visat sig vara
ändamålsenliga. Något behov av mera genomgripande ändringar i sanktionssystemet
kan därför inte sägas föreligga. De nuvarande reglerna hindrar visserligen inte
att börsstyrelsen i praktiken i sin tillsynsverksamhet använder sig av
förelägganden och varningar. Börsstyrelsens möjligheter att med kraft och
auktoritet verka för en sund börshandel ökar emellerfid om även dessa
sanktionsmedel uttryckligen anges i lagen. Även jag anser därför att förslagen
i promemorian bör genomföras. Mitt förslag innebär en mindre språklig jämkning
i förhållande till promemorieförslaget.

Beträffande användningen
av föreläggande vill jag med anledning av vissa remissuttalanden tillägga
följande. Den strängaste sanktionen som börsstyrelsen har till sitt förfogande
är beslut om avregistrering. I lagen anges att detta kan komma i fråga om
marknadsförhållandena eller annan omständighet föranleder det. Hänvisningen
till marknadsförhållandena syftar främst på en situation där underiaget för
handeln med ett bolags aktier har blivit alltför litet. Det praktiskt
viktigaste exemplet på annan omständighet som kan motivera avregistrering är
att ett bolag bryter mot skyldigheten att ge allmänheten tillräcklig och
korrekt information om bolagets ekonomiska ställning och utveckling. Ett
föreläggande för ett börsbolag att vidta viss åtgärd vid äventyr av att avregistrering
kan ske bör självfallet inte komma till användning i fråga om annat förhållande
än sådant som enligt den grundläggande bestämmelsen kan föranleda avregistrering.
Detta innebär med nuvarande regelsystem att börsstyrelsens åtgärder skall
inriktas på att trygga att kursbildningen vid fondbörsen sker under former och
förutsättningar som tillgodoser allmänhetens krav på en sund börshandel. Att
förelägga ett börsbolag att vidta personförändringar i ledningen är enligt min
mening inte en åtgärd som direkt tjänar de syften börsstyrelsen skall verka
för. En sådan åtgärd ligger därför inte inom börsstyrelsens kompetensområde.

Jag biträder förslaget att
för beslut om föreläggande vid äventyr av avregistrering skall - i likhet med
vad som gäller för beslut om avregistrering utan egen ansökan - krävas
kvalificerad majoritet. Till den närmare innebörden härav återkommer jag i
nästa avsnitt.

Prop. 1983/84:164 12

I
den äldre börslagstiftningen angavs uttryckligen att avregistrering kunde ske
om ett börspapper inte längre uppfyllde inregistreringsvillkoren. I likhet med
börsstyrelsens ordförande villjag understryka att avregistrering även enligt
den nya lagen kan grundas på sådant förhållande. Jag anser det dock inte
påkallat att i lagen återinföra en erinran härom.

4
Börsstyrelsens sammansättning

4.1
Bakgrund

Enligt
5 § börslagen består börsstyrelsen av nio ledamöter. Regeringen utser fyra
ledamöter, bland dem ordförande och vice ordförande. Av de övriga två
ledamöter, som regeringen utser, ärf. n. en riksdagsledamot och en representant
för Aktiespararnas riksförbund. Av de övriga fem ledamöterna i börsstyrelsen
utses en genom val samfällt av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskonloret,
en av Svenska handelskammarförbundet, en av Sveriges industriförbund och två
av medlemmarna i fondbörsen. För varje ledamot finns en suppleant som utses i
samma ordning som ledamoten.

Börsstyrelsen
är beslutför med ordförande och minst fem andra ledamöter (8 § börslagen).
Beslut fattas med enkel röstövervikt. Detta gäller dock inte beslut om
tillsättande och entledigande av börschef, upphörande av medlemskap utan
ansökan och avregistrering av börspapper utan egen ansökan. Beslut i dessa
frågor skall ha biträtts av minst två tredjedelar av börsstyrelsens samfiiga
ledamöter.

Av
promemorian framgår att när det allmännas representation i börs-styrelsen
förstärktes år 1974 berodde detta på att börsen kommit att fylla en allt
viktigare samhällsfunktion. Under de tio år som gått sedan dess har bl.a. genom
den ökade aktiviteten på aktiemarknaden och statliga skatteförmåner för viss
typ av sparande i aktier mofiven för vidgad representation för det allmänna
ytterligare förstärkts. I promemorian framhålls också att det, mot bakgrund av
de uppseendeväckande händelser som inträffat i fråga om ett antal börsbolag,
kan finnas anledning att förbättra möjligheterna att tillföra börsstyrelsen
ytterligare expertis på aktiehandelns område.

I
promemorian föreslås därför att antalet ledamöter i börsstyrelsen utökas till
tretton. Av dessa får regeringen utse dels som f.n. ordföranden och vice
ordföranden, dels fem, mot f. n. två, andra ledamöter. Av dessa bör liksom
hittills en ledamot representera den aktiesparande allmänheten. För de övriga
anges som utgångspunkt att två hämtas från parlamentarikerkretsen, en
representerar finansdepartementet, som f. n. endast representeras genom en
suppleant, samt en väljs bland personer som har särskilda kunskaper i aktiehandelsfrågor
och som samtidigt står fri från speciella intressen. Slufiigen föreslås att
börschefen på grund av sina särskilda

Prop. 1983/84:164 13

kunskaper
i verksamheten på börsen blir självskriven som ledamot av styrelsen.

Vidare föreslås i
promemorian att regeln om två tredjedels majoritet vid vissa beslut ändras så
att minst åtta ledamöter skall biträda beslutet. Dessutom föreslås att
börsstyrelsen blir beslutför med ordförande och minst sju andra ledamöter.
Slutligen förordas i promemorian att av suppleanterna endast några kallas till
varje sammanträde enligt ett cirkulationssystem.

4.2
Föredragandens överväganden

Stockholms
fondbörs har från att ha varit en rent privaträttslig sammanslutning genom
åren fått en aUtmer offentligrättslig karaktär till följd av ingripanden från
det allmännas sida (jfr prop. 1978/79:9 s. 283 ff och 301). Detta har bl. a.
skett genom att styrelsens majoritet sedan år 1975 utses av det allmänna.
Skälet till ändringen var att börsen fyller en viktig samhällsfunktion. Mot bakgmnd
av bl. a. aktiemarknadens ökade omfattning under de senaste åren och den
därigenom allt viktigare roll den kommit att spela i samhällsekonomin föreslås
i promemorian att det allmännas representation i börsstyrelsen ytterligare
skall förstärkas.

Promemorieförslaget om en
utökad börsstyrelse har varit föremål för delade uppfattningar bland
remissinstanserna.

Förslaget
har sålunda tillstyrkts eller lämnats utan erinran av bl.a. bankinspekfionen,
riksrevisionsverket. Landsorganisationen i Sverige (LO) och Tjänstemännens
centralorganisation (TCO). Bankinspektionen påpekar dock att en börsstyrelse på
tretton ledamöter kan synas väl stor.

Fullmäktiges i riksbanken
majoritet har förklarat att de ej motsätter sig den föreslagna ökningen.
Kommerskollegium har utan att ta direkt ställning till förslaget påpekat att
det ofta kan vara en nackdel med alltför stora styrelser. Fullmäktiges i
riksgäldskontoret majoritet har tillstyrkt förslaget med den reservationen att
det kan ifrågasättas om en fristående expert med särskilda kunskaper i aktiehandelsfrågor
bör ingå i styrelsen. Allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelse är tveksam till
om det allmännas inflytande generellt bör öka. Aktiefrämjandet har bl.a.
framhållit att den nuvarande börsstyrelsen hanterat de problem som uppkommit på
ett förtjänstfullt sätt och att en större börsstyrelse ställer större krav på
delegation av interimistiska beslut osv. till börschefen och delar av
börsstyrelsen för en bibehållen handlingskraft och snabbhet.
Finansanalytikernas förening har påpekat att en alltför stor börsstyrelse kan
medföra en effektivitetsminskning men att en viss förstärkning av
börsstyrelsens professionella kompetens kan vara en fördel.

Flera
remissinstanser har avstyrkt den föreslagna ökningen av antalet styrelseledamöter.
Till dessa hör bl. a. hovrätten för Nedre Norrland, majoriteten i styrelsen för
Stockholms fondbörs, Sveriges industriförbund.

Prop. 1983/84:164 14

Stockholms
handelskammare. Svenska bankföreningen. Post- och Kreditbanken, PK-banken,
Svenska fondhandlareföreningen och Sveriges advokatsamfund. De remissinstanser
som avstyrkt förslaget har anfört såväl principiella som praktiska skäl mot en
utvidgning av styrelsen. Sammanfattningsvis har därvid bl. a. påpekats att
något behov av en utökning inte påvisats i promemorian. Genom att det allmänna
får kvalificerad majoritet i styrelsen ökas det allmännas inflytande så att
fondbörsens nuvarande status förändras. Detta kräver överväganden om
offentlighet, sekretess och besvärsrätt. Dessutom måste fondbörsens förhållande
till bankinspektionen ytterligare utredas. Fondbörsens ändrade status kommer
vidare att medföra att den får en internationellt sett unik ställning. Det
påpekas dessutom att effektiviteten i styrelsearbetet kan minska om styrelsen
blir för stor. Det föreslagna cirkulationssystemet vid kallelse av suppleanter
är olämpligt eftersom ett ärende ofta behandlas vid flera sammanträden.

Svenska
företagares riksförbund har påpekat att om en ökning av antalet styrelseledamöter
kommer till stånd bör det direkt i börslagen anges vilka intressen de av
regeringen utsedda ledamöterna skall representera så att inte utvidgningen
leder till att styrelsen politiseras eller förvandlas till en regeringens
förlängda arm.

Flera
remissinstanser har haft särskilda invändningar mot att börschefen skall ingå i
börsstyrelsen.

Till
dem som anser att börschefen inte skall ingå hör majoriteten i styrelsen för
Stockholms fondbörs, Sveriges industriförbund. Svenska bankföreningen och
Sveriges aktiesparares riksförbund. Skälet härtiU är sammanfattningsvis att
börschefen, som genom att han är föredragande i börsstyrelsen i vissa fall kan
sägas ha en åklagarroll, bättre kan hävda sin självständiga ställning gentemot
styrelsen om han inte är styrelseledamot.

Vidare
förs från olika håll fram förslag om att även andra intressen än de som angetts
i promemorian skall bli representerade i börsstyrelsen. SHIO-Familjeföretagen
har föreslagit att organisationen som representant för de mindre och
medelstora företagen bör ges rätt att nominera en ledamot. Allmänna pensionsfondens
fjärde fondstyrelse förordar att en representant för de institutionella
placerarna skall ingå i styrelsen. LO har föreslagit att löntagarna skall bli
företrädda i styrelsen. TCO och Svenska bankmannaförbundet har föreslagit att bankmannaförbundet
bör ges repre-" sentation i styrelsen. Dessutom har Sveriges aktiesparares
riksförbund föreslagit att aktiespararna själva direkt skall få utse en
ledamot.

För
egen del får jag anföra följande. Fondbörsen fyller en viktig samhällsfunktion.
Under den tid som gått sedan år 1974 då det allmännas inflytande på
börsstyrelsens sammansättning stärktes har aktiemarknaden efter hand kommit att
spela en allt viktigare roll i samhällsekonomin. Statsmakterna har vidare gjort
särskilda insatser för att öka allmänhetens sparande i aktier. Någon tvekan kan
enligt min mening inte råda om att statsmakterna, gentemot den aktieköpande
allmänheten, har det yttersta

Prop. 1983/84:164 15

ansvaret
för att börshandeln på grundval av en ändamålsenlig lagstiftning och
organisation kan fungera i sunda banor. Även om börsstyrelsen på det hela taget
kunnat bemästra de problem som under senare år uppstått, anser jag att det nu
finns skäl för att öka det allmännas inflytande i fråga om börsstyrelsens
sammansättning. Detta är enligt min mening ägnat att stärka allmänhetens
förtroende för aktiemarknaden. Det är emellertid av vikt att antalet
styrelseledamöter inte sätts så högt att styrelsens effektivitet äventyras. Mot
bakgmnd av vad jag anfört förordar jag att antalet ledamöter ökas med endast
två, vilka bör utses av regeringen. Med hänsyn bl. a. härtill kan jag inte tiUmötesgå
de krav på styrelserepresentation som framförts av olika organisationer. Vidare
anser jag av skäl som anförts under remissbehandlingen att börschefen inte bör
ingå i styrelsen som ledamot.

Mitt
förslag innebär sålunda att börsstyrelsen skall bestå av elva ledamöter och
att regeringen av dessa, utöver ordförande och vice ordförande, skall utse fyra
ledamöter. I likhet med nuvarande ordning bör inte i lagen anges varifrån dessa
ledamöter skall hämtas. I överensstämmelse med vad som angavs i prop. 1974:178
bör även i fortsättningen en ledamot företräda den aktiesparande allmänhetens
intressen. I övrigt bör gälla att till ledamöter i börsstyrelsen skall utses
personer som genom sin bakgrund samt sina kunskaper, erfarenheter och allmänna
kvalifikationer är lämpliga för uppdraget att verka för en sund utveckling av
börshandeln.

Den
begränsade ändring i börsstyrelsens sammansättning somjag sålunda förordar kan
enligt min mening inte anses förändra fondbörsens speciella ställning som ett
från staten fristående organ med starka offenfligrättsliga inslag.

Vad
gäller frågan om suppleanternas närvaro vid styrelsesammanträdena i annat fall
än vid förfall för styrelseledamot är detta en fråga som det — liksom hittills
- ankommer på börsstyrelsen att själv avgöra.

Om
styrelsen, somjag förordat, utökas från nio till elva ledamöter bör för beslut
som kräver kvalificerad majoritet fordras att minst sju ledamöter biträder
beslutet. För beslutförhet bör vidare i stället för ordförande och minst fem
andra ledamöter krävas ordförande och minst sex andra ledamöter.

Sammanfattningsvis
föreslår jag sålunda att börsstyrelsen skall bestå av elva ledamöter.
Regeringen skall av dessa, förutom ordförande och vice ordförande, utse fyra
ledamöter. Jag föreslår vidare att bestämmelserna om beslutförhet och
kvalificerad majoritet ändras i enlighet med vad jag nyss förordat.

Som
också börsstyrelsen påpekat bör den i promemorian föreslagna
övergångsbestämmelsen justeras något. Jag föreslår därför ett tillägg av
innebörd att kortare mandattid än tre år för de nya ledamöterna bara skall tillämpas
när sådana ledamöter utses första gängen efter lagens ikraftträdande.

Prop. 1983/84:164 16

5
Handel med OTC-aktier i fondbörsens lokaler

5.1
Bakgrund

I
2 § börslagen föreskrivs att fondbörsverksamhet får här i riket endast utövas
av Stockholms fondbörs, som således har monopol på sådan verksamhet. Med
fondbörsverksamhet förstås enligt 1 § börslagen att köp- och säljanbud
beträffande fondpapper (t.ex. aktie) regelbundet vid offentligt upprop eller på
liknande sätt sammanförs för handel och notering av kurs. Detta innebär att det
skall vara fråga om en koncentrerad budgivning som inte blott sker vid enstaka
tillfällen och är av ringa omfattning. Definitionen fick sin nuvarande avfallning
år 1982 (prop. 1981/82:116, NU 43, rskr 433, SFS 1982:547).

Den
nuvarande definitionen tillkom i samband med att riktlinjerna drogs upp för den
handel i små och medelstora företags aktier vid sidan av fondbörshandeln som
brukar benämnas OTC-handel (OTC = över the counter). Huvudsyftet var att man
ville öka möjligheten för företag i vilka nya idéer, produkter och
tillverkningsprocesser växer fram att konkurrera om riskkapital. Handeln på OTC-marknaden
sker genom att en fondkommissionär verkar som s. k. märket maker för ett visst
företag. Detta innebär att fondkommissionären överenskommer med ett eller
flera icke börsnoterade företag om att försöka finna avsättning för företagens
aktier och andra värdepapper för att på så sätt skapa en marknad för papperen. Upplysningar
om köp- och säljkursen ges löpande av fondkommissionärerna. Avslut i ett
papper kan ske när som helst, varvid prisnivån fastställs utifrån
marknadsläget. Saknas vid ett givet tillfälle annan köpare åtar sig den fondkommissionär
som är märket maker att förvärva papperet. Genom att fondkommissionärerna står
under bankinspektionens tillsyn bedrivs handeln under offentlig kontroll.
Inspektionen har tillsammans med fondkommissionärerna utfärdat riktlinjer för fondkommissionärernas
medverkan som märket maker. Av dessa framgår bl. a. vilka företag som skall ges
tillträde till OTC-marknaden. Fondkommissionärnerna skall till inspektionen
anmäla de märket maker avtal de träffat.

Handeln
med OTC-aktier har förutsatts ske dels direkt mellan fondkommissionärer
utanför börsen, dels vid kontakter mellan fondkommissionärer i börsens lokaler.

I
sin framställning påpekar bankinspektionen att antalet bolag som introducerats
på OTC-marknaden ökat snabbt. Omsättningen av aktier under år 1983 har Varit
hög och handeln i flertalet bolag daglig. Handeln kan därför inte på ett
ändamålsenligt sätt hanteras på de krittavlor som finns i börshuset och på
vilka börsmedlemmarna bereds tillfälle att anteckna köp-, sälj-och betalkurser.
Denna primitiva och föga rationella hantering är personalintensiv och
kostnadskrävande. Den tillgodoser inte heller allmänhetens berättigade krav på
löpande information om kurser på OTC-aktier. Börs-

Prop. 1983/84:164 17

medlemmarna
bör därför beredas möjlighet att också för handeln med OTC-aktier använda sig
av de budgivningsterminaler som f.n. utnyttjas under efterbörsen. En sådan
förändring medför dock att handeln med OTC-aktier uppenbart blir en form av
börsverksamhet. Ett undantag bör därför göras i Stockholms fondbörs monopol
enligt 2 § börslagen såvitt avser handeln inom det s. k. märket makersystemet.
Avsikten därmed är inte att öppna möjlighet till fondbörsverksamhet utanför
börshuset utan endast att anlita det moderna bildskärmssystem som finns inom
börshuset.

5.2
Föredragandens överväganden

För
att handeln med OTC-aktier skall kunna ske så rationellt som möjligt och
tillgodose allmänhetens krav på information har bankinspektionen föreslagit att
börshusets budgivningsterminaler skall kunna utnyttjas för handeln med OTC-aktier.
Ett sådant sammanförande av köp- och säljanbud i förening med handelns
omfattning och regelbundenhet skulle emellertid komma att stå i strid med
Stockholms fondbörs monopol. Inspektionen föreslår därför att i börslagen
införs ett undantag från monopolet för handeln med OTC-aktier.

Remissinstanserna,
med undantag av Landsorganisationen i Sverige (LO), har tillstyrkt eller inte
haft något att erinra mot bankinspektionens framställan. LO förordar i sitt
yttrande en översyn av OTC-marknaden och de regler som gäller för densamma, t.
ex. förmögenhetsbeskattningen. Inte heller finns några formella regler om vilka
företag som skall ha tillträde till OTC-marknaden. Om bankinspektionens förslag
genomförs sanktioneras att handeln blir regelbunden, vilket inte tidigare fömtsätts.
LO anser därför att någon ändring av 2 § börslagen inte bör ske förrän OTC-marknaden
setts över och klarare regler skapats.

Svenska
bankföreningen och PK-banken har i sitt yttrande förordat att det föreslagna
undantaget från börsmonopolet förtydligas så att det framgår att det inte
skall öppnas möjlighet att driva fondbörsverksamhet utanför börshuset. Åven
styrelsen för Stockholms fondbörs har föreslagit att texten förtydligas.

För egen del vill jag
anföra följande. Som bankinspektionen framhållit har OTC-marknaden utvecklats
snabbt. Ett stort antal bolag har fått sina aktier OTC-noterade och handeln i flertalet
OTC-aktier är betydande. Genom denna utveckling underlättas de små och
medelstora företagens möjligheter att skaffa erforderlig riskkapital för
tillväxt. Emellertid har den snabba utvecklingen av aktiehandeln fört med sig
vissa praktiska och tekniska problem. Det är angeläget att man i den dagliga
handeln rationaliserar förfarandet och utnyttjar de tekniska hjälpmedel som
står till buds. Härigenom öppnas möjlighet att förbättra informationen till
allmänheten. Med hänsyn härtill och mot bakgmnd av den omfattning handeln med OTC-aktier
i börsens lokaler nu fått, anser även jag att i börslagen bör 2 Riksdagen
1983/84. 1 saml. Nr 164

Prop. 1983/84:164 18

göras
klart att sådan handel får förekomma utan hinder av det monopol på fondbörsverksamhet
som Stockholms fondbörs har. Jag förordar sålunda att i 2 § börslagen införs en
bestämmelse härom.

En
mera övergripande översyn av OTC-marknaden och frågor som har samband med denna
får övervägas först när ytterligare erfarenheter vunnits.

Jag
vill slutligen i klarhetens intresse påpeka att den föreslagna lagändringen
inte innebär att ansvaret för OTC-handeln flyttas över tUl fondbörsen.
Ansvaret bör alltjämt åvUa fondkommissionärerna och bankinspektionen i dess
egenskap av tillsynsmyndighet för fondkommissionärerna.

6
Ändring av gränsen för fondkommissionärs innehav av aktier m. m. för egen
räkning

6.1
Bakgrund

Begränsningarna
i fondkommissionslagen av fondkommissionärs rätt att hålla lager av egna aktier
syftar bl.a. till att utan drastiska förbud minska riskerna för den
intressekonflikt som kan bli följden av att handel med egna aktier drivs
samtidigt med kommissionsuppdrag. Ett annat syfte är att nå en utjämning av konkurrensvUlkoren
mellan banker och andra fondkommissionärer genom att även bankerna får ha ett
handelslager av aktier m.m. (prop. 1978/79:9 s. 137 f.). Vid fondkommissionslagens
tiUkomst föreskrevs därför i 16 § första stycket bl. a. att fondkommissionsbolag
fick inneha vissa angivna värdepapper - aktier m. m. - till ett anskaffningsvärde
som uppgick till högst 2 milj. kr. eller som svarade mot 2% av den genomsnittliga
årsomsättningen i bolagets kommissionshandel under de närmaste föregående fem
kalenderåren, dock högst 10 milj. kr. I propositionen påpekades särskilt att
de fasta beloppsgränserna kunde behöva omprövas efter några år.

I 16
§ tredje stycket fondkommissionslagen stadgas vidare att bankinspektionen om
synnerliga skäl föreligger kan medge fondkommissionsbolag dispens från de
begränsningar i värdepappersinnehavet som följer av första stycket.

För
fondkommissionsbolagen fanns i den gamla lagen ingen begränsning av rätten att
hålla lager av egna akfier. För att dessa bolag skulle få rimlig tid att
anpassa sig till de nya reglerna föreskrevs i punkt 3 av övergångsbestämmelserna
till fondkommissionslagen att bestämmelsen i 16 § skulle träda i kraft den 1
januari 1985, såvitt avsåg fondkommissionsbolag.

År
1982 ändrades bestämmelserna om omfattningen av fondkommissionärs rätt att
hålla handelslager (prop. 1981/82:116, NU 43, rskr 433, SFS 1982:546). Mot bakgmnd
av den markant ökade omsättningen på aktier och för att skapa utrymme för en
ökad handel i onoterade värdepap-

Prop. 1983/84:164 19

per
utvidgades ramarna för lagerhållningen. Fondkommissionär fick sålunda inneha
aktier m. m. för egen räkning till ett anskaffningsvärde av högst 4 milj. kr.
eller högst 4% av rörelsens årliga omsättning, dock högst 25 milj. kr.
Ändringen träder i kraft den 1 januari 1985 för andra fondkommissionärer än
banker. För bankerna tillämpas den nya bestämmelsen sedan juli 1982.

Bankinspektionen
har föreslagit att högsta gränsen för fondkommissionärs handelslager höjs från
25 milj. kr. till 50 milj. kr. Genom höjningen får fondkommissionärerna bättre
möjligheter att verkställa leveranser av aktier i rätt tid. En höjning
motiveras också av den starkt ökade omsättningen och de senaste årens kraftiga
kursuppgångar när det gäller aktier samt tillkomsten av OTC-marknaden.

Säfveåns
Aktiebolag och Bonnier & Bonnier Independent Investmenl Aktiebolag
(bolagen) har hemställt att maximigränsen på 25 milj. kr. slopas, medan 4%-gränsen
bibehålls. Skälet härtill är att många fondkommissionärer har aktielager vars
anskaffningsvärde väsentUgen överstiger 25 milj. kr. Dessa lager är väl
anpassade till verksamheten sådan den bedrivs. På grund av den snabba
penningvärdesförändringen och förändringarna på fondbörsen bör inte
aktielagrets storlek låsas vid ett fast penningbelopp. En sådan låsning innebär
bl. a. att möjligheten att garantera nyemissioner minskar och att
utrikeshandeln med aktier försvåras.

6.2
Föredragandens överväganden

Bakom
begränsningarna av fondkommissionärernas innehav av aktier för egen räkning -
handelslager - ligger tanken att intressekonflikter skall undvikas. En fondkommissionär
kan nämligen handla med värdepapper dels i eget namn för annans räkning (dvs. i
kommission), dels för egen räkning. Det är emellertid av många skäl - inte
minst för handeln med ej börsregistrerade aktier på den s. k. OTC-marknaden -
viktigt att en fondkommissionär har rätt att ha ett tillräckligt stort
handelslager. Som påpekades redan vid tUlkomsten av 16 § fondkommissionslagen
kan de fasta beloppsgränser som där angetts behöva omprövas efter viss tid. Så
har också skett år 1982. Bankinspektionen har nu föreslagit att den högsta gränsen
för fondkommissionärs handelslager höjs från 25 milj. kr. till 50 milj. kr.
Bolagen har föreslagit att den fasta beloppsgränsen slopas helt så att den
högsta gränsen i stället anges endast i procent av rörelsens genomsnittliga
årsomsättning.

Framställningarna
har remissbehandlats.

Bankinspekfionen
och majoriteten i styrelsen för Stockholms fondbörs har avstyrkt bifall till
bolagens hemställan. Majoriteten i fullmäktige i Sveriges riksbank, majoriteten
i styrelsen för Stockholms fondbörs. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges
aktiesparares riksförbund samt Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag har
tillstyrkt att gränsen sätts vid

Prop. 1983/84:164 20

högst
50 milj. kr. Svenska bankföreningen, PK-banken och Svenska fondhandlareföreningen
har föreslagit att gränsen sätts till högst 200 milj. kr. medan Sveriges föreningsbankers
förbund har förordat en gräns vid högst 100 milj. kr.

För
egen del får jag anföra följande. Mot bakgrund bl.a. av den starkt ökade
omsättningen och kursstegringarna såväl när det gäller börsnoterade aktier som OTC-aktier
bör enligt min mening ramarna för fondkommissionärs möjlighet att inneha
handelslager av aktier m. m. vidgas. Jag är dock inte beredd att därvid, som
bolagen föreslagit, ge avkall på principen med en fast maximibeloppsgräns. Inte
heller anser jag att gränsen bör höjas så kraftigt som t.ex. bankföreningen och
Föreningsbankernas förbund förordat. Jag förordar därför att den högsta
gränsen för fondkommissionärs innehav av aktier m. m. för egen räkning höjs
från 25 milj. kr. till 50 milj. kr.

Som
tidigare påpekats träder enligt särskilda övergångsbestämmelser 16 § fondkommissionslagen
och den ändring som gjorts däri år 1982 i kraft först den 1 januari 1985 för
andra fondkommissionärer än banker. Motsvarande bör gälla den ändring som nu
föreslås i paragrafen.

De
föreslagna lagändringarna får anses vara av enkel beskaffenhet. När det gäller
införandet av instituten varning och föreläggande i börslagen ger redan de
nuvarande bestämmelserna börsstyrelsen möjlighet att använda sig av dessa
sanktionsmedel. De föreslagna lagstadgandena innebär därför endast förtydliganden.
Ökningen av antalet ledamöter i börsstyrelsen bygger på samma grund som 1974
års ändringar och innebär inte någon avgörande förändring av fondbörsens
ställning. Med hänsyn till vad sålunda anförts anserjag inte lagrådets hörande
vara påkallat.

7
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att anta inom finansdepartementet upprättade förslag till

1.
lag om ändring i lagen
(1979:749) om Stockholms fondbörs,

2.
lag om ändring i fondkommissionslagen
(1979:748).

8
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop.
1983/84:164 21

BUaga
1

Bankinspektionens framställning om utvidgning av efteranmälningsskyldigheten

Framställning
om ändring i 24 § fondkommissionslagen (1979:748)

Med
anledning av att antalet fondkommissionärer som ej samtidigt är börsmedlemmar
ökat under senaste året får inspektionen aktualisera vissa ändringar i fondkommissionslagen.

I
25 § förordningen (1979:996) om Stockholms fondbörs stadgas att börsmedlem skall
i den omfattning och i den ordning som börsstyrelsen bestämmer anmäla alla
avslut i börspapper som medlemmen vid eller utanför fondbörsen har gjort för
egen eller någon annans räkning. Börsstyrelsen bestämmer hur sådana
anmälningar skall offentliggöras. Därvid får utlämnas anmälningar som enligt
börsstyrelsen skulle vara missvisande eller utan väsentlig betydelse för en
bedömning av marknadsläget.

Frågan
om efteranmälning av affärer till börsen tog fondbörsutredningen upp i sina två
slutbetänkanden SOU 1973:60 Fondbörsen (s. 107) och SOU 1976:54 Om fondkommissionsrörelse
m.m. (s. 160 f.). Däremot berördes inte denna fråga i någon proposifion, vilket
får ses mot bakgrund av att bestämmelsen getts i förordning och inte i lag,
dvs. inte tagits upp som en fråga för riksdagens beslut. I betänkandet
Fondbörsen uttalade utredningen att det väl inte kunde helt uteslutas att
rapporteringsskyldighet kunde medföra att vissa parter för att undvika
offentligheten i sina affärer ej vände sig till en börsmedlem utan i stället
till någon annan förmedlare. Viss risk förelåg kanske, menade utredningen, att
det växte fram en ny typ av sådan ej närmare reglerad mäklarverksamhet, något
som inte kunde anses önskvärt. Utredningen skulle återkomma till frågan i sitt slutbetänkande
men ville redan då föreslå den aktuella rapporteringsskyldigheten. Det var
nämligen av stor betydelse för bedömning av marknadsläget att den handel i
inregistrerade värdepapper som ägde rum utanför fondbörsen rapporterades.

I
betänkandet om fondkommissionsrörelse m.m. uttalade utredningen (s. 160)
underrubriken "Insynsmöjligheter enligt fondkommissionslagen" i
anslutning till en diskussion av rapporteringsskyldigheten - att den ej var
främmande för risken att det kunde växa fram en ny typ av ej reglerad mäklarverksamhet.
Utredningen pekade på kategorin investeringskonsulter, som den berört i
betänkandet (s. 110 f.), och förhållandet att antalet bolag med ett lågt
aktiekapital och hög omsättningsbenägenhet beträffande innehavda börspapper
ökat under senare år (s. 82 f). Utredningen föreslog att inspektionen skulle få
befogenhet att även till annan än fondkommissionär ställa frågor beträffande
handeln under förutsättning att vederbörande antingen yrkesmässigt bedrev
eller medverkade vid handel med värdepapper eller var juridisk person, som,
utan att bedriva yrkesmässig

Prop. 1983/84:164 22

handel,
ägde eUer förvaltade värdepapper i en omfattning som ej endast var obetydlig
(31 §) i utredningens lagförslag s. 30 i betänkandet).

Frågan
om ökade befogenheter för inspektionen i syfte att effektivisera tillsynen över
värdepappersmarknaden är f.n. föremål för utredning av värdepappersmarknadsutredningen.
Utredningens uppdrag torde inte omfatta börsmedlems efteranmälningsskyldighet fill
börsen.

Som
inledningsvis antytts har antalet fondkommissionärer som inte samfidigt är
medlemmar av Stockholms fondbörs ökat. Dessa blir då över huvudtaget inte
anmälningsskyldiga för sina affärer. Marknaden undandras på det sättet en del
av den information som kan vara viktig för marknadens funktion. En fondkommissionär
som inte har anmälningsskyldighet kan därmed få en icke avsedd konkurtcnsfördel
när det gäller parter som måhända av fuUt legitima skäl - börsen har ju, som
framgår av stadgandet, möjlighet att under vissa omständigheter besluta att
anmäld affär inte skall offentliggöras - vill ha så stor sekretess som möjligt.
Särskilt allvarlig kan en sådan snedvridning av konkurrensen te sig om bland
ägarna ingår börsnoterade investmentbolag eller starka utländska intressen.
Inspektionen har erfarit att stora affärer under de senaste åren i ökad
utsträckning görs upp utan fondkommissionärs medverkan. Mäklarverksamhet utan
inslag av kommission torde ha ökat under senare tid.

Inspektionen
får med anledning av det ovan anförda föreslå att efteranmälningsskyldighet
till fondbörsen skall gälla samtliga fondkommissionärer oavsett om de är
börsmedlemmar eller ej. Detta bör ske genom en ändring i fondkommissionslagen.
Ändringen kan lämpligen göras i 24 § som gäller för såväl fondkommissionsbolag
som bankinstituts fondkommissionsrörelse genom hänvisningen i 38 § och som
redan nu hänvisar till bestämmelserna om Stockholms fondbörs. Inspektionen
anser att i 24 § fondkommissionslagen bör införas en hänvisning till 25 §
förordningen om Stockholms fondbörs på sätt framgår av bilaga 1. Härigenom
kommer samma efteranmälningsskyldighet att gälla för samtliga fondkommissionärer.

I
behandlingen av detta ärende har deltagit förutom undertecknade Walberg och Thörn,
den senare särskild förordnad föredragande, bankinspektören Hedberg samt
särskilt utsedda ledamöterna Lindberger, Sieg-bahn, Tolstoy, Andersson och
Hedberg.

Sten
Walberg

Lars-Olof
Thörn

Prop.
1983/84:164 23

BUaga 1:1

Bankinspektionens lagförslag

Förslag till lag om ändring i fondkommissionslagen
(1979:748) Härigenom förordnas etc. ■

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 §

Under tid, då sådant beslut om avbrytande av handel och
notering som avses i 25 § lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs gäller, får fondkommissionsbolag
ej vid eller utanför- fondbörsen avtala eller medverka till avtal om köp eller
försäljning av fondpapper som beslutet avser. Uppgörelse får dock ske av redan
avslutad affär.

Första
stycket skall tillämpas också under tid då beslut enligt 26 § lagen om
Stockholms fondbörs gäller, om regeringen ej föreskriver annat.

Fondkommissionsbolag skall fullgöra den
anmälningsskyldighet som anges i 25 § förordningen (1979:996) om Stockholms
fondbörs, även om fondkommissionsbo-laget ej är medlem av Stockholms fondbörs.

Prop. 1983/84:164 24

Bilaga
2

Finansdepartementets PM med vissa förslag till ändringar
i börslagstiftningen

1
Inledning

Frågor
som rör handeln med aktier är föremål för överväganden i olika sammanhang. Inom
Stockholms fondbörs pågår en översyn av börsbolagens inregistreringskontrakt
med börsen, dvs. de kontrakt mellan de börsnoterade bolagen och börsen i vilka
företagen bl. a. förbinder sig att lämna information till allmänheten och
börsstyrelsen om förhållanden som kan påverka kursbildningen på aktierna.
Översynen av standardkontraktet kan beräknas vara klar under innevarande år.
Vidare pågår inom fondbörsen arbete med att samla gällande börsetiska regler i
lättillgänglig form. Fondbörsen har för kort tid sedan också vidtagit åtgärder
för att komma till rätta med de problem som uppstått kring handeln med aktier
som inte är börsregistrerade. Kraven för notering på de ej officiella vänte-
och C-listorna har sålunda skärpts.

Bankinspektionen, som i
egenskap av tillsynsmyndighet över bl. a. fondkommissionärerna, har att vaka
över handeln med ej börsregistrerade aktier på den s. k. OTC-marknaden gör f. n.
en undersökning av handeln med OTC-aktier. Enligt uppgift kommer inspektionen
därvid att ta upp frågan om hur handeln på denna växande marknad bör
organiseras i fortsättningen och hur detta skall förenas med det nuvarande
monopolet för Stockholms fondbörs. Inspektionen kommer också att föreslå nya riktlinjer
för vilka typer av företag som bör få tillgång till OTC-marknaden. Bankinspektionen
kommer att redovisa sin undersökning strax efter årsskiftet 1983/84 för
regeringen och att föreslå viss lagändring med hänsyn till börsmonopolet. Med
hänsyn härtill synes det lämpligt, att frågan i vad mån handeln med OTC-aktier
föranleder ändringar i börslagstiftningen, bedöms först när resultatet av
inspektionens undersökning föreligger.

I
en framställning till regeringen den 11 oktober 1982 har vidare bankinspektionen
föreslagit att skyldigheten för börsmedlem att anmäla alla avslut i börspapper
utvidgas till att avse också sådana avslut som görs utanför fondbörsen av fondkommissionär
som inte är börsmedlem - s.k. efteranmälan. Framställningen har remissbehandlats.
Remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft något att erinra mot att fondkommissionär
som inte är börsmedlem också skall vara skyldig att göra efteranmälan.

I
denna promemoria tas upp ett par frågor om lagändringar som kan göras vid sidan
av de åtgärder som börsstyrelsens och bankinspektionens sålunda pågående arbete
kan föranleda.

Prop.
1983/84:164 25

2 Börsstyrelsens sanktionsmedel

Styrelsen för Stockholms fondbörs har flera olika
möjligheter att ingripa om företag vars aktier är registrerade vid börsen inte
följer de regler som gäller för handel och notering av börsregistrerade
fondpapper.

För det första kan börsstyrelsen enligt 25 § lagen
(1979:749) om Stockholms fondbörs (FL) besluta att handel och notering av
visst fondpapper skall avbrytas för viss tid - börsstopp. Beslut om börsstopp
får meddelas om särskilda skäl föreligger och får inte gälla längre än som
oundgängligen behövs. Börsstopp kan tillgripas för att eliminera eller
förebygga en väsentlig snedvridning av kursbildningen (prop. 1975/76:175 s.
21).

Vidare kan börsstyrelsen enligt 24 § FL besluta om avregistrering
av fondpapper, om marknadsförhållandena eller annan omständighet föranleder
det och det inte är olämpligt från allmän synpunkt. Beslut om avregistrering
av fondpapper utan ansökan av utgivaren eller den som trätt i hans ställe
kräver kvalificerad majoritet i börsstyrelsen. Beslutet kan ej överklagas.
Innan börsstyrelsen fattar beslut om avregistrering utan ansökan av utgivaren
skall denne beredas tillfälle att yttra sig om det ej är uppenbart obehövligt
eller beslutet ej kan uppskjutas. Avregistrering utan egen ansökan kan
tillgripas vid grova eller upprepade brott mot den i inregistreringskontrakten
fastslagna informationsplikten.

Ytterligare en sanktionsmöjlighet har börsstyrelsen genom
att i inregistreringskontraktet tagits in en förpliktelse för bolaget att utge
civilrättsligt vite till fondbörsen om bolaget bryter mot sina åtaganden enligt
kontraktet. Vite kan utgå om kontraktsbrottet inte är ursäktligt och om börsen
inte i stället föredrar att tillämpa bestämmelserna om börsstopp eller avregistrering.
Vitet kan utgå med ett belopp som motsvarar högst tio gånger den årsavgift
bolaget senast betalat till börsen. <För aktier är årsavgiften högst 1/10
promille av de inregistrerade aktiernas sammanlagda noterade värde vid utgången
av november närmast före avgiftsåret). Uttagande av vite kan underställas
allmän domstol för prövning.

Med utgångspunkt i inregistreringskontraktens bestämmelser
om vite har börsstyrelsen även använt sig av varning som sanktionsmedel. Användningen
av vamingsinstrumentet grundas på att börsstyrelsen vid ett brott mot
kontraktet har att överväga om förfarandet är ursäktligt eller ej. Finner
börsstyrelsen att ett brott mot kontraktet skett men att detta varit ursäktligt
varför bestämmelserna om vite, avregistrering och börsstopp inte skall
tillämpas har börsstyrelsen därför ansett att den i beslutet ändock kan påtala
förfarandet, dvs. utfärda en varning. Det är lämpligt att lagen innehåller en
uttrycklig bestämmelse om möjlighet att utdela varning när
inregistreringskontraktet åsidosatts och i andra fall.

Under senare tid har olika sanktionsmedel kommit tUl
användning vid flera tillfällen. Fråga har emellertid uppkommit om inte
börsstyrelsen har behov av en ytterligare differentiering av sanktionsmedlen.
Genom en

Prop.
1983/84:164 26

sådan
åtgärd skulle börsstyrelsens handlingsmöjligheter öka. Börsstyrelsen föreslås
därför få befogenhet att - om inregistreringskontraktet eller reglerna om
handel vid fondbörsen i övrigt åsidosattes — förelägga bolaget att vid äventyr
av avregistrering omedelbart vidta åtgärder för att undanröja missförhållandet
och förhindra ett återupprepande. Sådana ätgärder kan t.ex. vara att
personförändringar vidtas i ledningen, att viss information lämnas till
allmänheten eller att nyemissionsprospekt kompletteras.

Beslut
om föreläggande bör liksom f.n. beslut om avregistrering utan egen ansökan
kräva kvalificerad majoritet i börsstyrelsen. Denna fråga berörs ytterligare i
avsnitt 3.

Ett
förslag till ändring i 24 § FL av ovan angivna innebörd har upprättats (se bU.).

3
Börsstyrelsens sammansättning

Bestämmelser
om antalet ledamöter i börsstyrelsen och hur dessa utses fmns i 5 § FL. Enligt
denna paragraf består börsstyrelsen av nio ledamöter. Regeringen utser fyra
ledamöter, bland dem ordförande och vice ordförande. De övriga två ledamöter,
som utses av regeringen, är f. n. en riksdagsledamot och en representant för
Aktiespararnas riksförbund. Av de övriga fem ledamöterna i börsstyrelsen utses
en genom val samfällt av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i
riksgäldskontoret, en av Svenska handelskammarförbundet, en av Sveriges
industriförbund och två av medlemmarna av fondbörsen. För vaije ledamot finns
en suppleant. Denne utses i samma ordning som ledamoten. Reglerna om styrelsens
sammansättning kom till år 1974 sedan fondbörsutredningen i sitt betänkande (SOU
1973:60) Fondbörsen behandlat frågan (prop. 1974:178, NU 58, rskr 370, SFS 1974:848
och 849). Bestämmelserna fördes oförändrade över till FL (prop. 1978/79:9, NU
50, rskr 443, SFS 1979:749).

Enligt
8 § FL är styrelsen beslutför med ordförande och minst fem andra ledamöter.
Beslut fattas med enkel röstövervikt. Detta gäller dock inte beslut om
tillsättande och entledigande av börschef, upphörande av medlemskap utan
ansökan och avregistrering av fondpapper utan ansökan. Beslut i dessa frågor
skall ha biträtts av minst två tredjedelar av börsstyrelsens samtliga
ledamöter.

I
prop. 1974:178 (s. 16) framhölls att börsen fyller en viktig samhällsfunktion
och att det allmänna därför borde ha en förstärkt representation i fondbörsens
styrelse. Enligt.de
äldre bestämmelserna, som gällt under mycket
lång tid, bestod det allmännas inflytande i styrelsen i att av de nio ledamöterna
regeringen utsåg en, ordföranden och Stockholms kommun två. Enligt
föredraganden borde antalet offentliga ledamöter vara fem. Av de av regeringen
utsedda fyra ledamöterna angavs att en skaU tiUvarata den aktiesparande
allmänhetens intressen. Att riksbanken och riksgälds-

Prop.
1983/84:164 27

kontoret
fick utse den femte offentliga ledamoten motiverades med dessa institutioners
särskilda ansvar för obligationsmarknaden. Näringslivet fick liksom tidigare
två ledamöter i styrelsen. Den tredje intressegruppen, börsmedlemmarna, fick
däremot sin representation minskad fill två ledamöter. Föredraganden ansåg att
börsmedlemmarnas rimliga krav på medinflytande i börsens ledning var
uppfyllda.

De
motiv som år 1974 fanns för en vidgad representation från det aUmännas sida i
börsstyrelsen har under den nu gångna tioårsperioden ytterligare förstärkts.
Aktiemarknaden har under de senaste åren ökat stort i omfattning och har därmed
kommit att spela en allt viktigare roll i vår samhällsekonomi. Särskilda
insatser har från statsmakternas sida gjorts för att öka allmänhetens sparande
i aktier. Staten har sålunda genom kraftiga skattesubventioner medverkat till
att sparandet i de s. k. aktiespar-fonderna fått stor omfattning. Även
sparandet i aktiefonderna inom allemanssparandet, som träder i kraft den 1
april 1984, är förenat med skatteförmåner och kan förväntas få en stor
omfattning. Den mycket starkt ökade aktiviteten på akfiehandelsområdet har inte
skett utan att problem uppkommit. Inslag har sålunda förekommit som inte är
förenliga med en sund börshandel och som också har föranlett börsstyrelsen tiU
upprepade ingrepp.

I
och för sig har börsstyrelsen med sin nuvarande sammansättning i allt
väsentligt kunnat bemästra de problem som under senare år uppstått inom handeln
på fondbörsen. Mot bakgrund av de omständigheter som i korthet angetts i det
föregående framstår det emellertid som klart att det allmänna bör ges ett
starkare inflytande i börsstyrelsen än f.n. Därtill kommer att det - som även
framhållits i den allmänna debatten kring de uppseendeväckande företeelser som
inträffat i fråga om ett antal börsbolag - kan finnas anledning att förbättra
möjligheterna att tillföra styrelsen ytterligare expertis på aktiehandelns
område.

Med
hänvisning till det sagda föreslås till en början att regeringen får utse dels
som f.n. ordföranden och vice ordföranden, dels fem, mot f.n. två, andra ledamöter.
Såsom uttalades i 1974 års proposition bör fortfarande en av ledamöterna
särskilt representera den aktiesparande allmänhetens intressen. Av de övriga
kan en lämplig utgångspunkt vara att två hämtas från parlamentarikerkretsen, en
representerar finansdepartementet (som f. n. har representation endast genom en
suppleant) samt en väljs bland personer som har särskilda kunskaper i aktiehandelsfrågor
och som samtidigt står fri från speciella intressen.

Vidare
bör börschefen ingå i börsstyrelsen som självskriven ledamot. Med hänsyn till
sina särskilda kunskaper i verksamheten på fondbörsen måste det anses rimligt
att han ingår i det beslutande organet.

Utökas
börsstyrelsen till tretton ledamöter bör den tidigare nämnda regeln om två tredjedels
majoritet vid vissa beslut ändras så att minst åtta ledamöter skall biträda
beslutet. Detta bör krävas också för beslut om

Prop.
1983/84:164 28

sådant föreläggande som behandlas i avsnitt 2. Bestämmelsen
om beslutförhet bör vidare ändras så att börsstyrelsen är beslutför med
ordförande och minst sju andra ledamöter.

Den föreslagna utvidgningen medför att börsstyrelsen får
följande sammansättning.

Utsedda civ regeringen Ordförande Vice ordförande Fem
andra ledamöter

Självskriven Börschefen

Utsedd av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i
riksgäldskontoret

tiUsammans

En ledamot

Utsedd av Svenska handelskammarförbundet En ledamot

Utsedd av Sveriges industriförbund En ledamot

Utsedda av börsmedlemmarna Två ledamöter

På samma sätt som f. n. skall för varje ledamot finnas en
suppleant som utses i samma ordning som ledamoten. Detta innebär att
börsstyrelsen enligt förslaget kommer att bestå av tretton ordinarie ledamöter
och tretton suppleanter. Enligt nuvarande praxis kallas samtliga ledamöter och
suppleanter - sammanlagt 18 personer - till börsstyrelsens sammanträden. För
att suppleanterna skall bli insatta i styrelsens verksamhet i erforderiig mån
torde det vara tillräckligt att endast några suppleanter kallas till varje
sammanträde enligt ett cirkulationssystem.

Ett förslag fill ändring i 5, 6, 8 och 13 §§ FL av ovan
angivna innehåll har upprättats (se bil.).

Prop.
1983/84:164 Promemorians
lagförslag

29

Bilaga 2:1

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs att 5, 6, 8, 13
och 24 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Börsstyrelsen
skall bestå av nio ledamöter. Ordförande, vice ordförande och två andra
ledamöter utses av regeringen. I övrigt utses genom val en ledamot av fullmäktige
i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret samfällt, en ledamot av
Svenska handelskammarförbundet, en ledamot av Sveriges industriförbund samt
två ledamöter av medlemmarna av fondbörsen. För varje ledamot skall finnas en
suppleant som utses i samma ordning som ledamoten.

Börsstyrelsen skall bestå av en börschef och tolv andra
ledamöter. Ordförande, vice ordförande och fem andra ledamöter utses av regeringen.
I övrigt utses genom val en ledamot av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige
i riksgäldskontoret samfällt, en ledamot av Svenska handelskammarförbundet, en
ledamot av Sveriges industriförbund samt två ledamöter av medlemmarna av
fondbörsen. Har ställföreträdare för börschefen utsetts, är han suppleant för
denne. För varje annan ledamot skall finnas en suppleant som utses i samma
ordning som ledamoten.

Sker ej val
enligt första stycket, utser regeringen ledamot och suppleant som skulle ha
utsetts genom sådant val.

Börsstyrelsens
ledamöter och suppleanter för dem utses för tre kalenderår. Avgår någon i
förtid, utses efterträdare för återstående tid.

Regeringen
bestämmer arvoden för ledamöter och suppleanter.

En ledamot
eller suppleant utses för tre kalenderår. Avgår någon i förtid, utses
efterträdare för återstående tid.

Regeringen bestämmer arvoden för utsedda ledamöter och
suppleanter.

6 § Den
dagliga ledningen och förvaltningen av fondbörsen handhas av en börschef.
Börsstyrelsen tillsätter och entledigar börschefen samt kan utse och entlediga
ställföreträdare för honom.

Beslut om
tillsättande och entledigande av börschef skall ha biträtts av minst två
tredjedelar av börsstyrelsens samtliga ledamöter.

Beslut om
tillsättande och entledigande av börschef skall ha biträtts av minst åtta
ledamöter.

Prop.
1983/84:164

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

30

8 §

Börsstyrelsen är beslutför med Börsstyrelsen är beslutför med

ordförande och minst/em andra le- ordförande och minst
sju andra le

damöter, damöter.

Beslut fattas med enkel röstövervikt, om ej annat följer
av 6, 13 eller 24 §. Vid lika röstetal gäller den mening som ordföranden
biträder.

13 §

Om börsmedlem genom att bryta mot denna lag eller
föreskrift som har meddelats med stöd av lagen eller på annat sätt visar sig
olämplig som börsmedlem, får börsstyrelsen besluta att medlemskapet skall
upphöra.

Föreligger
förhåUande som avses i första stycket, får börsstyrelsen i stäUet för att
besluta om medlemskapets upphörande meddela medlemmen skriftlig erinran, om det
kan antagas att denne låter sig rättas därav. Skriffiig erinran får vidare
meddelas, om det föreligger missförhållande av mindre allvarlig beskaffenhet i
fråga om börsmedlemmen eUer dennes verksamhet.

Beslut om
upphörande av medlemskap utan ansökan skall ha biträtts av minst två
tredjedelar av börsstyrelsens samtliga ledamöter.

Beslut om
upphörande av medlemskap utan ansökan skall ha biträtts av minst åtta
ledamöter.

Börsstyrelsen
får besluta om avregistrering av fondpapper, om marknadsförhållandena eller annan
omständighet föranleder det och det ej är olämpligt från allmän synpunkt.
Beslutet skall omedelbart offentliggöras.

Beslut om avregistrering av fondpapper utan ansökan av
utgivaren eller den som har trätt i hans ställe skall ha biträtts av minst två
tredjedelar av börsstyrelsens samtliga ledamöter.

Avregistrering enligt andra stycket får ej beslutas utan
att utgivaren eller den som har trätt i hans

Börsstyrelsen
får besluta om avregistrering av fondpapper, om marknadsförhållandena eller
annan omständighet föranleder det och det ej är olämpligt från allmän synpunkt.
Börsstyrelsen kan även förelägga utgivaren av ett fondpapper eller den som
trätt i hans ställe att vidta viss åtgärd vid äventyr av att avregistrering kan
komma att ske. Är med hänsyn till omständigheterna en så ingripande åtgärd
inte behövlig, får börsstyrelsen i stället tilldela utgivaren eller den som
trätt i hans ställe en varning. Beslut om avregistrering, föreläggande eller
varning skall omedelbart offentliggöras.

Beslut om avregistrering av fondpapper utan ansökan av
utgivaren eller den som har trätt i hans ställe och om föreläggande skall ha biträtts
av minst åtta ledamöter.

Avregistrering enligt andra stycket, föreläggande eller
varning får ej beslutas utan att utgivaren el-

Prop.
1983/84:164

Nuvarande
lydelse

ställe
har beretts tUlfälle att yttra sig över det som har tillförts ärendet genom
annan än honom själv, om ej åtgärden är uppenbart obehövlig eller beslutet ej
kan uppskjutas.

31

Föreslagen
lydelse

ler
den som har trätt i hans ställe har beretts tillfälle att yttra sig över det
som har tUlförts ärendet genom annan än honom själv, om ej åtgärden är
uppenbart obehövlig eller beslutet ej kan uppskjutas.

Denna
lag träder i kraft den

Den tid för vUken
regeringen utser nya ledamöter och suppleanter enligt 5 § första stycket i dess
nya lydelse får vara kortare än tre år.

Prop. 1983/84:164 32

BUaga3

Bankinspektionens förslag till undantag från Stockholms fondbörs
monopol

Framställning
om ändring i 2 § lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs m.m..

Till
skillnad från vad som gällde tidiga«e har i den nya börslagstiftningen som
trädde i kraft den 1 januari 1980 tagits in en definition av begreppet börsverksamhet.
Under förberedelsearbetet till det s. k. märket makersystemet uppkom frågan
huruvida den handelsom förväntades komma att ske inom systemet kunde komma att
betraktas som börshandel. Någon regelbunden handel förväntades inte ske.
Departementschefen (prop. 1981/82:116 s. 12 f) ansåg att en sådan handel kunde
ske utan att börsmonopolet kränktes. Han föreslog ett förtydligande av
innebörden av begreppet fondbörsverksamhet innebärande att med
fondbörsverksamhet förstås "att köp- och säljanbud beträffande fondpapper
regelbundet vid offentligt upprop eller på liknande sätt sammanförs för handel
och notering av kurs". Det konstaterades att i fråga om ett mindre antal
bolag förekommer i börsens lokaler en spontan handel mellan fondkommissionärer
via deras börsombud, därvid de börsombud som har ett anbud att förmedla
markerar detta på en tavla. Den handel med oregistrerade värdepapper som då förekom
i börsens lokaler ansågs bedrivas under former som uppenbarligen inte ansågs
som fondbörsverksamhet. Departementschefen uttalade att han räknade med att en
ökad handel av oregistrerade papper enligt ett märket makersystem eller något
annat lämpligt system, skall kunna utvecklas dels i börslokalerna på sätt som
redan sker, dels utanför börsen via förmedling av fondkommissionär utan att
fondbörsverksamhet uppkommer. Bankinspektionen ålades att vaka över att
handeln sker i former och omfattning som är förenligga med lagstiftningen på
området. Vidare uttalade han att avsikten inte var att den organiserade och
omfattande handel och notering som den s. k. fondhandlariistan avsåg skulle
återuppstå.

Som
ett led i sin strävan att fullgöra de uppgifter som ålades bankinspektionen i
anslutning till det s. k. märket makersystemet utfärdade inspektionen
1982-11-15 efter överläggningar med dels verkställande ledningen för Stockholms
fondbörs dels Svenska fondhandlareföreningen i cirkulärskrivelse 1982:8 fill
samtliga fondkommissionärer vissa riktlinjer angående deras medverkan som s. k.
märket maker. Inspektionen har under hösten 1983 haft nya överläggningar med
ovan nämnda parter på basis av hittills vunna erfarenheter och i cirkulärskrivelse
denna dag utfärdat delvis nya riktlinjer angående fondkommissionärs medverkan
som märket maker.

I
sistnämnda cirkulär redovisar inspektionen att 32 bolag introducerats på OTC-marknaden
från december 1982 t.o.m. december 1983. Därefter

Prop.
1983/84:164 33

har fram till dagens datum ytteriigare ett bolag
introducerats. Inspektionen, som bifogar årsstatistik' för omsättningen av OTC-aktier
mätt i antal aktier, kan konstatera att omsättningen varit hög och handeln i
flertalet bolag daglig. Inspektionen har därför under hösten ställt frågan om
det inte blivit fråga om fondbörsverksamhet. Under en kortare tid har
inspektionen ansett sig kunna avvakta med ett ställningstagande i frågan med
hänsyn till statsmakternas klara uttalanden om att möjliggöra en aktiehandel på
OTC-marknaden utan hinder av börsmonopolet och att märket makersystemet kan
behöva någon tid för att finna sina former. Vad som redan nu gör ett
ställningstagande nödvändigt är emellertid att handeln sker dagligen och har
fått sådan stor omfattning. Den kan därför inte på ett ändamålsenligt sätt
hanteras på de krittavlor som finns i börshuset och på vilka börsmedlemmarna
bereds tillfälle att anteckna köp-, sälj- och betalkurser.

För
börsmedlemmarna leder det nuvarande primitiva och föga rationella sättet till
en personalintensiv och kostnadskrävande hantering. Allvarligare är emellertid
att allmänhetens berättigade krav på löpande information om kurser på OTC-aktier
inte tillgodoses på bästa sätt. Det framstår därför som nödvändigt att så snart
som möjligt förbättra informationen till marknaden. Detta sker enklast genom
att använda fondbörsens informationssystem. En påtaglig risk finns annars att
en "börs" uppstår utanför Stockholms fondbörs' kontroll vilket skulle
kunna leda till att börsens funktion som central marknadsplats minskade i
betydelse. Börsmedlemmarna bör alltså, Stockholms fondbörs och Svenska
fondhandlareföreningen synes dela den uppfattningen, beredas möjlighet att
också för handel i OTC-aktier i börshuset använda sig av de budgivningsterminaler
som f. n. utnyttjas under efterbörsen. Härigenom blir handeln rationellare och
marknaden tillhandahålls en snabb och korrekt information om köp-, sälj- och betalkurser.

Med den ovan angivna förändringen blir det enligt inspekfionens
uppfattning uppenbart att det är fråga om en form av fondbörsverksamhet. Det
är angeläget att utvecklingen sker i former som är rationella och samtidigt
bevarar börsens ställning som central marknadsplats. Det är också viktigt att OTC-marknaden
får fortsätta att finna sina former. Det måste klart markeras att prövningen av
vilka företag som har en sådan styrka och befinner sig i en sådan fas av sin
utveckling att de bör ha tillträde till OTC-marknaden sker på fondkommissionärens
ansvar och inte på börsstyrelsens. Åven märket makerns särskilda åtagande att
på begäran ange den köp- respektive säljkurs till vilken märket makern är
villig att köpa och sälja aktier i OTC-boIaget gör det angeläget att för
allmänheten markera skillnaden gentemot aktier i företag som börsstyrelsen har
prövat före börsintroduktionen.

Bankinspektionen vill med hänsyn till vad här anförts
förorda att ett

' Här utesluten.

3 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 164

Prop. 1983/84:164 34

undantag
görs i det monopol som Stockholms fondbörs enligt 2 § fondbörslagen har på
fondbörsverksamhet för handeln inom det s. k. märket makersystemet.

Till
2 § bör fogas ett andra stycke enligt vilket det öppnas möjlighet att utan
hinder av första stycket regelbundet sammanföra köp- och säljanbud i och för
handel och notering om avtal träffats mellan ett aktiebolag och en fondkommissionär
om att den senare skall bli märket maker för bolaget. Det är inte avsikten att
lagändringen skall öppna möjlighet till fondbörsverksamhet utanför börshuset
utan endast till att anlita det moderna bildskärmsystem som finns inom
börshuset.

I
detta sammanhang vill inspektionen nämna att initiativ har tagits för att få
till stånd en lokal aktiehandel på vissa håll i landet. En sådan handel måste
ha en mycket begränsad omfattning och får inte innebära något sådant
sammanförande av anbud för handel och notering av kurs så att konflikt uppstår
med börsmonopolet. Avsikten är inte heller, såvitt bankinspektionen är bekant,
att införa någon form av regional OTC-marknad.

Förslag
till lagtext bifogas.

I
behandlingen av detta ärende har deltagit förutom undertecknade Walberg och Thörn,
den senare särskilt förordnad föredragande bankinspektören Åkerblom samt
särskilt utsedda ledamöterna Lindberger, Tolstoy, Siegbahn, Andersson och
Evert Hedberg.

Sten
Walberg

Lars-Olof
Thörn

Prop.
1983/84:164 35

Bilaga 3:1

Bankinspektionens lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs

Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1979:749) om
Stockholms fondbörs skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§ Fondbörsverksamhet får här i riket utövas endast av
Stockholms fondbörs.

Har avtal träffats mellan en fondkommissionär och ett
aktiebolag om att fondkommissionären på begäran av envar skall ange kursen på
och till denna kurs köpa eller sälja aktier i bolaget (märket ma-keravtal)
utgör första stycket ej hinder för att köp- och säljanbud regelbundet
sammanförs fiir handel och notering av sådana aktier.

Prop. 1983/84:164 36

BUaga4

Bankinspektionens förslag till höjning av gränsen för fondkommissionärs
innehav av aktier m. m. för egen räkning.

överlämnande av rapport över bankinspektionens
undersökning angående Värdepapperscentralen VPC Aktiebolags dataproblem,
leveransförseningar m.m.

Bankinspektionens styrelse har vid sammanträde 1983-12-15
behandlat ovannämnda rapport och därvid beslutat att överlämna rapporten till
regeringen. Styrelsen delar i allt väsentligt de synpunkter och bedömningar
som inspektionens arbetsgrupp framlägger i rapporten.

Bankinspektionens
styrelse uttalar sitt stöd för det arbete som initierats inom VPC för att skapa
bättre förutsättningar både för VPC:s och fondkommissionärernas möjligheter
att arbeta säkert och verkställa leveranser inom angivna tider. Åtgärderna
innefattar bl. a. att aktier som säljs kan bli temporärt förvaltarrregistrerade
och att varje börsaffär förses med ett särskilt identifikationsnummer,
affärsnummer, som följer affären ända till dess den är helt avslutad.
Ändringarna kan genomföras inom ramen för gällande lag men kräver medverkan
från fondbörsens sida.

För att
skapa ytteriigare möjligheter att på ett säkert sätt bemästra affärsvolymen
föreslår bankinspektionens styrelse att högsta gränsen i 16 § första st fondkommissionslagen
(1979:748) för fondkommissionärernas handelslager, f.n. 25 mkr, höjs till 50 mkr.
En sådan höjning är motiverad även av andra skäl, bl.a. den starkt ökade
omsättningen, de senaste årens kraftiga kurshöjningar och tillkomsten av OTC-marknaden,
där fondkommissionär som är s. k. märket maker bör hålla ett tillräckligt stort
handelslager. Lagförslag bifogas som bilaga.

På längre
sikt bör man enligt styrelsens mening överväga att övergå till ett värdepapperslöst
system. En sådan övergång kräver emellertid noggranna förberedelser i både
tekniskt och juridiskt hänseende. Åtskilliga lagändringar blir behövliga. En
särskild offentlig utredning bör tillsättas med uppgift att utreda dessa
frågor.

I behandlingen av detta ärende har deltagit förutom
undertecknade Walberg och Lars Hedberg, den senare föredragande,
bankinspektören Åkerblom samt särskilt utsedda ledamöterna Lindberger, Tolstoy,
Siegbahn, Andersson och Evert Hedberg.

STEN WALBERG LARS HEDBERG

Prop. 1983/84:164 37

BUaga 4:1

Bankinspektionens lagförslag

Förslag till lag

om ändring i fondkommissionslagen (1979:748)

Härigenom
föreskrivs att 16 § fondkommissionslagen (1979:748) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

Fondkommissionsbolag
får inneha värdepapper som anges i 15 § första stycket 4 till ett anskaffningsvärde
som uppgår till högst fyra miljoner kronor eller som svarar mot fyra procent av
den genomsnittliga årsomsättningen i bolagets kommissionshandel under de fem
närmast föregående kalenderåren, dock högst tjugofem miljoner kronor. I fråga
om bolag som ej har varit verksamt under fem kalenderår skall den
genomsnittliga årsomsättningen i stället avse den tid bolaget har varit
verksamt.

Vid
tillämpningen av första stycket skall ej medräknas innehav av sådan aktie eller
andel som avses i 15 § andra och tredje styckena.

Om synnerliga
skäl föreligger, kan bankinspektionen medge att fondkommissionsbolag får inneha
värdepapper som avses i första stycket i störrre omfattning än som anges där.

Fondkommissionsbolag
får inneha värdepapper som anges i 15 § första stycket 4 till ett anskaffningsvärde
som uppgår till högst fyra miljoner kronor eller som svarar mot fyra procent av
den genomsnittliga årsomsättningen i bolagets kommissionshandel under de fem
närmast föregående kalenderåren, dock högst/ew//o miljoner kronor. I fråga om
bolag som ej har varit verksamt under fem kalenderår skall den genomsnittliga
årsomsättningen i stället avse den tid bolaget har varit verksamt.

Vid
tillämpningen av första stycket skall ej medräknas innehav av sådan aktie eller
andel som avses i 15 § andra och tredje styckena.

Om
synnerliga skäl föreligger, kan bankinspektionen medge att fondkommissionsbolag
får inneha värdepapper som avses i första stycket i störrre omfattning än som
anges där.

Denna lag träder i kraft den

Senaste lydelse 1982:546.

Prop.
1983/84:164 38

Bilaga 5

Säfveåns Aktiebolags och Bonnier & Bonnier Independent
Investmenl Aktiebolags framställning avseende fondkommissionärs innehav av
aktier m.m. för egen räkning.

Vid ingången av 1983 trädde bl. a. 25 § i den nya fondkommissionslagen
(1979:748) den s.k. sambandsparagrafen i kraft. Vid ingången av 1985 träder 16
§ i samma lag (regeln om begränsning i fondkommissionärs aktielager) i kraft.
Kungliga Bankinspektionen har getts möjlighet att lämna dispens från
sambandsförbudet i 25 §. Begränsningsregeln i 16 § innehåller inte någon
dispensmöjlighet.

Sedan de flesta av dispensärendena enligt 25 § nu avgjorts
i Kungliga Bankinspektionen kan det konstateras att om inspektionen har rätt
att förena dispenserna med villkor på sätt som skett - något som bestrids av
sökandena - så kan de större svenska fondkommissionärerna inte fortsätta sin
verksamhet. Samma effekt kommer ikraftträdande av 16 § i den nya lagen att ha.

I egenskap av ägare av fondkommissionsbolagen Jacobsson
& Ponsbach Fondkommission AB, Richard Hägglöf Fondkommission AB och Obligationskassan
Olofson Fondkommission AB finner vi det angeläget att fästa Regeringens
uppmärksamhet på det allvarliga i denna situation. Vi vill här lämna
kortfattade redogörelser för problemställningarna beträffande resp.
lagstadgande. Redogörelserna utmynnar i förslag till jämkning i reglerna.

§ 25; nära samband mellan fondkommissionsbolag och annat
företag'

§ 16; fondkommissionsbolags aktielager

Fondkommissionsbolag får enligt de regler som träder i
kraft den 1 januari 1985 (senaste ändring SFS 1982:546) inneha aktier till ett
anskaffningsvärde av högst 4000000 kronor eller som svarar mot fyra procent av
den genomsnittliga årsomsättningen i bolagets kommissionshandel under de fem
närmast föregående kalenderåren, dock högst 25000000 kronor.

I den nya lagstiftningen har beaktats att det för
bedrivande av en rationell fondkommissionsverksamhet är helt nödvändigt med
ett eget handelslager av aktier. Det har i princip ansetts naturligt att
lagrets storlek är beroende av rörelsens omsättning. Lagstiftaren har likaledes
bedömt det ligga ett värde ur kursutjämnande synpunkt och marknadslikviditetssyn-punkt
i att fondkommissionärerna har möjlighet att göra egna aktieaffärer.

Snart sagt alla remissinstanser fann goda skäl tala för
att vidmakthålla

' Denna del av bolagens framställning behandlas ej i denna
prop. och har därför här uteslutits.

Prop.
1983/84:164 39

denna rätt. Några bärande skäl däremot anfördes icke från
något håll. För att inte missgynna mindre företag har införts den
kompletterande minimiregeln som ger alla rätt till ett lager med 4000000
kronors anskaffningsvärde.

Maximiregeln angående 25000000 kronors anskaffningsvärde
kommer emellertid dessvärre att leda till ett starkt missgynnande av de större fondkommissionsbolagen.

Carnegie
Fondkommission AB, Richard Hägglöf Fondkommission AB, Jacobson & Ponsbach
Fondkommission AB, Alfred Berg Fondkommission AB och E Öhman J:r
Fondkommission AB, (och sannolikt de flesta övriga fondkommissionärerna), har
alla redan idag aktielager med anskaffningsvärden som väsentligen överstiger 25000000-gränsen.
Dessa lager är väl anpassade till verksamheten i företagen sådan den nu
bedrivs.

Penningvärdet förändras snabbt, situationen på fondbörsen
förändras mycket snabbt, se bilaga 1 av vilken bl.a. framgår att
börsomsättningen 1978 var 3 Mdkr under det att den 1983 kan antas bli 75 Mdkr.
Då 25000000 kronors-regeln föreslogs 1981 var börsomsättningen 18,5 Mdkr och
strukturen i branschen är hela tiden stadd i förändring.

Att då låsa ett för fondkommissionärerna så viktigt
arbetsredskap som aktielagret vid ett fast penningbelopp förefaller oss inte
logiskt och inte i överensstämmelse med lagens utformning i övrigt. Det medför
en betydande risk för snabb utarmning av vissa fondkommissionärers verksamhet.
För de flesta fondkommissionärerna kommer regeln bl.a. att innebära att
möjligheten att garantera nyemissioner minskar i avsevärd mån, vilket får
negativa effekter på framtida börsintroduktioner.

De störte fondkommissionärerna har en mycket stor
utrikeshandel med aktier (se bilaga 2). Under de tider då handeln med USA måste
ske (senare delen av eftermiddagen och kvällen i Sverige) är Stockholmsbörsen
stängd. Enbart för att USA-handeln skall kunna genomföras måste fondkommissionärerna
ha betydande egna aktielager.

I detta sammanhang må också erinras som att en icke
obetydlig del av de reserver fondkommissionsbolagen håller till den
aktiesparande allmänhetens skydd består just av nedskrivna aktielager. En
regel som inte medger flexibilitet i detta avseende med hänsyn till marknadens
och/eller företagets förändringar kan i särskUda fall leda till resultat som
rimmar illa med de grundläggande värderingarna i lagen.

Utöver det skydd som för allmänhetens del ligger i att fondkommissionärerna
har starka ägare och i sig är starka genom rimliga lagerregler, medför de
nyligen skärpta kapitaltäckningsreglerna ett inbyggt skydd, vilket främst tar
sikte på aktieinnehavssituationen.

Vi vill slutligen också erinra om att erfarenheterna av nu
gällande regler torde vara goda och att några negativa erfarenheter inte lär
finnas av fondkommissionärernas rätt att ha ett till rörelsen anpassat
handelslager av aktier.

Prop.
1983/84:164 40

Vi hemställer att Regeringen föreslår en lagändring på så
sätt, att maximigränsen 25 000000 kronor slopas, medan däremot 4-procentgränsen
bibehålls.

Stockholm den 7 december 1983

SÄFVEÅNS AB

BONNIER & BONNIER INDEPENDENT INVESTMENT AB

Prop.
1983/84:164 41

Bilaga
5:1

Omsättning vid Stockholms fondbörs

År Omsättning miljarder kr

1977

3,0

1978

3,0

1979

3,2

1980

7,5

1981

18,5

1982

29,0

1983 P

75,0

P =
prognos

Prop.
1983/84:164

42 Bilaga 5:2

Import

och

export
av svenska aktier (Mkr)

1977 1978

1979

1980

1981

1982

1983 (9 mån)

Export
Import

Netto

54 59 -179 -208

-125 -150

87 -194

-107

168 -400

-238

i 158 -1
120

38

2452 -1
134

1 118

9411

4 522

4 889

Prop.
1983/84:164 43

Bilaga 6

Sammanställning av remissyttranden 1 Utvidgning av efteranmälningsskyldigheten

Efter en remiss har yttrande över bankinspektionens
framställning den 21 oktober 1982 om ändring i 24 § fondkommissionslagen
(utvidgningen av fondkommissionärs anmälningsskyldighet) avgetts av värdepappersmark-nadsutredningen
(E 1979:02), styrelsen för Stockholms fondbörs, Svenska bankföreningen. Post-
och Kreditbanken, PK-banken, Svenska fondhandlareföreningen. Svenska
sparbanksföreningen och Sveriges föreningsbankers förbund.

Post- och Kreditbanken har anslutit sig till vad som
anförts i bankföreningens yttrande.

Remissyttrandena från bankföreningen, fondhandlareJÖreningen,
sparbanksföreningen och föreningsbankernas förbund innehåller i huvudsak
endast att bankinspektionens framställning tillstyrks eller att man inte har
någon erinran mot att den bifalls.

Övriga remissinstanser har i huvudsak anfört följande:

1.1 Värdepappersmarknadsutredningen

Syftet med den i framställningen avsedda efteranmälningsskyldigheten
är att ge förutsättningar för allmänheten att skapa sig en så god bild av
marknadsläget som möjligt. Ju större del av avslutade affärer som kommer till
allmänhetens kännedom desto säkrare blir naturligtvis dess bedömningar av
marknadsläget och därmed också underlaget för dess beslut om investeringar i
eller avyttringar av börspapper.

För
närvarande finns endast tre fondkorrimissionsbolag som inte också är medlemmar
av Stockholms fondbörs. Med hänsyn till att det totala antalet fondkommissionsbolag
är begränsat kan de affärer som dessa bolag gör ändå innefatta en icke
oväsentlig information om situationen på marknaden. Ingenting garanterar
heller att andelen av sådana affärer i förhållande till den totala
värdepappershandeln hålls på en i kursbildningshän-seende låg nivå. Häijämte
kan anmärkas, att det förekommer bankinstitut som driver fondkommissionsrörelse
utan att samtidigt vara medlemmar av fondbörsen. P.g.a. innehållet i 38 § fondkommissionslagen
kommer också dessa bankinstitut att med den föreslagna lagstiftningen bli
anmälningsskyldiga, vilket gör att tillskottet av affärer som allmänheten får
kännedom om blir än störte.

Anmälningsskyldigheten enligt 25 § förordningen (1979:996)
om Stockholms fondbörs omfattar f. n. alla avslut i börspapper som en
börsmedlem gjort för egen eller någon annans räkning. Detta gäller avslut såväl
vid som

Prop.
1983/84:164 44

utanför fondbörsen. Redan härav framgår att den inskränkning
av anmälningsskyldigheten som hänför sig till börsmedlemsskapet sakligt sett
ter sig föga motiverad. Enligt vad utredningen anfört i det föregående leder
bankinspektionens förslag till en avgjord förbättring i informationshänseende.

På grund av det anförda tillstyrker utredningen, att också
fondkommissionär som inte är börsmedlem skall omfattas av sådan anmälningsskyldighet
som avses i 25 § förordningen om Stockholms fondbörs.

Härutöver må följande anmärkas.

Det synes mindre lämpligt att i en riksdagsförfattning ta
in en anmälningsskyldighet som hänvisar till en författning av lägre dignitet.
Anmälningsskyldigheten bör därför preciseras i fondkommissionslagen.

Vidare erinras om att enligt 25 § förordningen om
Stockholms fondbörs börsstyrelsen bestämmer om hur anmälningarna skall
offentliggöras. Genom att fondkommissionärs anmälningsskyldighet preciseras i
lag bör också fondbörsens skyldigheter med avseende på anmälningarna
preciseras i lagen.

1.2 Styrelsen för Stockholms fondbörs

Börsstyrelsen hälsar med tillfredsställelse
bankinspektionens förslag att vidga den s.k. efteranmälningsskyldigheten till
att omfatta också fondkommissionärer som inte är börsmedlemmar. Härigenom
uppnås inte bara en breddning av informationen till marknaden utan också en
större konkurrensneutralitet mellan fondkommissionärerna.

Börsstyrelsen delar bankinspektionens uppfattning att en
sådan uppgiftsskyldighet måste grundas på lag men ifrågasätter om det skall
ske genom att i en riksdagsbunden författning hänvisa till en förordning. Regeln
- som lämpligen synes ha sin plats i 35 § fondkommissionslagen (1979:748) -
torde kunna formuleras antingen som ett bemyndigande för bankinspektionen att
föreskriva erforderlig uppgiftsskyldighet gentemot fondbörsen eller eventuellt
som en direkt regel att fondkommissionär som inte är börsmedlem skall ha samma
anmälningsskyldighet i fråga om affärer med börspapper som gäller för
börsmedlem.

2 Finansdepartementets promemoria med vissa förslag till
ändringar i börslagstiftningen

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av
bankinspektionen, försäkringsinspektionen, riksrevisionsverket, hovrätten för
Nedre Norrland, kommerskollegium, konsumentverket/KO, Patent- och registreringsverket,
fullmäktige i Sveriges riksbank, fullmäktige i riksgäldskontoret, Stockholms
handelskammare, styrelsen för Stockholms fondbörs, allmänna pensionsfondens
fjärde fondstyrelse, SHIO-Familjeföreta-

Prop.
1983/84:164 45

gen. Landsorganisationen i Sverige (LO), Aktiefrämjandet,
Svenska arbetsgivareföreningen. Svenska bankföreningen. Post- och Kreditbankeri,
PK-banken, Svenska bankmannaförbundet; Svenska fondhandlareföreningen, Svenska
försäkringsbolags riksförbund. Svenska handelskammarförbundet. Svenska
revisorssamfundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges aktiesparares riksförbund,
Sveriges föreningsbankers förbund. Företagareförbundet SFR, Sveriges
grossistförbund, Sveriges industriförbund. Tjänstemännens centralorganisation.
Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag och Sveriges Finansanalyfikers förening.

Gemensamma yttranden har avgetts av Sveriges
industriförbund och Stockholms handelskammare samt Svenska bankföreningen och PK-banken.

Remissyttrandena från Svenska arbetsgivareföreningen.
Svenska handelskammarförbundet och Sveriges grossistförbund innehåller i
huvudsak endast att organisationerna ansluter sig till det av Industriförbundet
och Stockholms handelskammare avgivna yttrandet. Även SHIO-Familjeföretagen
och Företagareförbundet har anslutit sig till yttrandet men gjort vissa tillägg
som redovisas nedan under 2.2.8 resp. 2.2.19.

Sveriges föreningsbankers förbund har med ett nedan under
2.2.18 upptaget tillägg anslutit sig till bankföreningens yttrande.

Remissyttrandena från försäkringsinspektionen,
riksrevisionsverket, Konsumentverket/KO, Patent- och registreringsverket och VPC
innehåller i huvudsak endast att de i promemorian framlagda förslagen tUlstyrks
eller lämnas utan erinran.

Övriga remissinstanser har i huvudsak anfört följande:

2.1 Börsstyrelsens sanktionsmedel

2.1.1 Bankinspektionen

De sanktionsmedel som f. n. står börsstyrelsen till buds
är börsstopp, dvs. avbrytande av handel och notering av ett fondpapper för viss
tid, samt avregistrering, vilket innebär en mycket drastisk åtgärd med
allvarliga konsekvenser för det berörda företaget och dess aktieägare. Enligt
inregistreringskontraktet mellan börsstyrelsen och vatje börsföretag kan börsstyrelsen
också förplikta bolag, som bryter mot sina åtaganden enligt kontraktet, att
utge vite till fondbörsen. Erfarenheterna under senare år har enligt
bankinspektionens mening visat att börsstyrelsen bör ha möjlighet att på ett
mera varierat sätt än f. n. ingripa mot börsföretag, som bryter mot fondbörsens
regler. Inspektionen tillstyrker därför förslagen i promemorian att
börsstyrelsen får möjlighet att förelägga utgivaren av ett fondpapper att
vidta viss åtgärd vid äventyr av avregistrering eller, om en så ingripande
åtgärd inte är behövlig, att tilldela utgivaren en varning.

Bankinspektionen anser inte motiverat att beslut om
föreläggande -liksom f. n. beslut om avregistrering - skall kräva kvalifrcerad
majoritet.

Prop.
1983/84:164 46

Börsstyrelsen måste ju fatta ett nytt och först då
definitivt beslut om avregistrering skall ske eller ej i sådana fall, där ett
börsföretag inte helt har rättat sig efter ett tidigare föreläggande.

2.1.2 Hovrätten för Nedre Norrland

Utvecklingen på aktiemarknaden under senare tid har visat
att börsstyrelsen behöver effektiva sanktionsmedel för att kunna fullgöra sina
uppgifter. Varning och föreläggande att vidta åtgärder för att undanröja missförhållande
är sådana sanktionsmedel. Hovrätten delar åsikten att börsstyrelsen bör ha
tillgång härtill.

Vad angår
"varning" torde börsstyrelsen visserligen redan nu, på de grunder som
anförs i promemorian s. 3, kunna använda sig av detta instrument. Det finns
dock skäl att lagfästa möjligheten att tillgripa sådan åtgärd. Därigenom vinns
för övrigt viss lagteknisk överensstämmelse med den möjlighet till skriftlig
erinran gentemot börsmedlem som föreskrivs i 13 § lagen om Stockholms fondbörs.

Beträffande
sådant föreläggande som föreslås i promemorian synes man med fog kunna hävda,
att börsstyrelsen även härvidlag redan nu har sådan möjlighet. Kan
börsstyrelsen besluta om avregistrering borde den nämligen också kunna fillgripa
den förberedande och mindre ingripande åtgärden att förelägga. Genom att
möjligheten lagfästs undanröjs emellertid varje tvekan om börsstyrelsens
befogenheter i detta avseende.

2.1.3 Fullmäktige i Sveriges riksbank

Fullmäktige tillstyrker att börsstyrelsens
sanktionsmöjligheter utökas. Härigenom kan sanktionen bättre anpassas till det
enskilda fallet.

2.1.4 Styrelsen för Stockholms fondbörs

Börsstyrelsen tillstyrker i princip de i promemorian
framlagda förslagen om en ytterligare differentiering av de sanktionsmedel som
står till styrelsens förfogande. Det framstår som särskilt angeläget att
möjlighet öppnas att meddela föreläggande vid äventyr att avregistrering annars
kan komma att ske. Det i promemorian angivna exemplet om föreläggande att vidta
personförändringar vid äventyr av avregistrering synes emellertid med hänsyn
till aktiebolagslagens bestämmelser ej i praktiken kunna komma ifråga. Desto
viktigare framstår de båda andra exemplen och den dialog som genom möjligheten
till föreläggande torde kunna etableras mellan börsstyrelsen och bolaget.

Beträffande institutet "varning", som föreslås
infört i lagens 24§, vill börsstyrelsen påpeka att institutet "skriftlig
erinran" förekommer i lagens 13, 16 och 17§§. En samordning bör ske,
lämpligen genom att i alla fyra paragraferna användes uttrycket "varning
eller erinran". Att dessa sanktioner liksom övriga sanktioner skall ges
skriftlig form, ligger i sakens natur och behöver icke uttryckligen sägas.

Prop. 1983/84:164 47

Ordföranden Åqvist har tUlagt.

Enligt lagens 24 § första stycket fär börsstyrelsen
besluta om avregistrering av fondpapper, om marknadsförhållandena eller annan
omständighet föranleder det och det ej är olämpligt från allmän synpunkt. I
dessförinnan gällande författning stadgades uttryckligen att börspapper skulle
kunna avföras från notering vid fondbörsen, när det ej längre uppfyllde
villkoren för inregistrering (27 § första stycket börsordningen 1949:546). Om
ett inregistrerat fondpapper icke längre fyller villkoren för inregistrering,
är detta förhållande otvivelaktigt en sådan omständighet som skall kunna
föranleda avregistrering. Åven om detta ligger i sakens natur, bör det - då
erfarenheten visat att osäkerhet härom uppkommit - för tydlighetens skull
direkt utsägas i författning, i likhet med vad fallet var tidigare. Lagens 24 §
första stycket föreslås därför få följande lydelse (tillägget här understruket):
"Börsstyrelsen får besluta om avregistrering av fondpapper, när det ej
längre uppfyller villkoren för inregistrering eller eljest om marknadsförhållandena
eller annan omständighet föranleder det och det ej är olämpligt från allmän
synpunkt. Beslutet skall omedelbart offentliggöras."

2.1.5 Allmänna pensionsfonden, fiärde fondstyrelsen

Fondstyrelsen har inga invändningar mot att börsstyrelsen får befogen

het att, om inregistreringskontraktet eller om reglerna om handel vid

fondbörsen i övrigt åsidosattes, förelägga ett börsbolag att vidta vissa

åtgärder och att om dessa inte vidtas kunna arvregistrera bolaget.

2.1.6 Landsorganisationen (LO) LO
tillstyrker förslaget.

2.1.7 Svenska bankföreningen

Bankföreningen har ingen erinran mot förslagen i denna
del. Dock motsätter sig föreningen den i motiveringarna till bestämmelsen om
föreläggande att vidta viss åtgärd nämnda befogenheten för börsstyrelsen att
kräva personförändringar i ledningen för ett börsbolag.

2.1.8 Svenska bankmannaförbundet

De rekommendationer som under senare tid framlagts för
handel med aktier, bl.a. av näringslivets börskommitté, liksom det arbete som
inom fondbörsen pågår för att samla börsetiska regler bör medverka till att
komma till rätta med vissa problem beträffande aktiehandeln. I samma syfte
verkar de i promemorian framlagda förslagen om börsstyrelsens sanktionsmedel.
Förbundet har ingen erinran mot dessa.

2.1.9 Svenska fondhandlareföreningen

Börsstyrelsen har kommit att, vid tillämpningen av de med
börsbolagen ingångna inregistreringskontrakten, i några fall utdela varning vid
sådana

Prop.
1983/84:164 48

ringare kontraktsbrott som befunnits vara av ursäktligt
slag. Nu föreslås att denna praxis får komma till uttryck i själva börslagen
genom att de i 24 § upptagna sanktionsmedlen utökas med möjligheten att utdela
en varning, om bolaget åsidosatt inregistreringskontraktet eller "i andra
fall". Även beslut om varning skall offentliggöras. - Föreningen ansluter
sig till förslaget till detta tillägg.

För att
differentiera de sanktionsmedel som står börsstyrelsen till buds föreslås även
en befogenhet att meddela föreläggande för bolaget att - vid äventyr av den
allvarliga påföljden avregistrering - omedelbart vidta vissa korrigerande
åtgärder. Som exempel bland andra på åtgärd som bolag bör kunna föreläggas att
tillgripa för att undanröja ett missförhållande och förhindra upprepande anges
i promemorian: "att personförändringar vidtas i ledningen".

Åven den vidgade möjlighet till reaktion, som det innebär
för börsstyrelsen att kunna ge föreläggande, vill föreningen tillstyrka. Men
inför det nyss återgivna exemplet ur promemorian på innebörden av ett
föreläggande måste föreningen ställa sig synneriigen frågande. Visserligen har
det kommit att tillhöra spelreglerna inom näringslivet att företagsledningen
blir utbytt, om något allvarligt missförhållande visar sig ha förekommit i verksamheten
men då är det i allmänhet företagets ägare som agerar via styrelsen. Men sådana
ingripanden som att genom ett officiellt förfarande föranleda att en person
avlägsnas från sin befattning i ett bolag synes det av rättssäkerhetsskäl inte
lämpa sig för börsstyrelsen att företa.

2.1.10 Sveriges aktiesparares riksförbund (SARF)

SARF tillstyrker de i promemorian framlagda förslagen om
en ytteriigare differentiering av de sanktionsmedel som står till styrelsens
förfogande.

Beträffande sanktionsmöjligheten "varning" som
nu föreslås infört önskar SARF dock påpeka att en ytterligare nyansering vore
tänkbar genom att genomgående använda termen "varning eller erinran".

2.1.11 Sveriges industriförbund och Stockholms
handelskammare

Förslaget innebär att börsstyrelsens sanktionsmedel - börsstopp, avre

gistrering, vite och varning - skall kunna användas på ett differentierat

sätt. Organisationerna har i och för sig inte någon erinran mot det fram

lagda förslaget till lagtext i denna del men vill, såvitt avser motiven,

invända följande.

I motiven
föreslås (s. 4) att börsstyrelsen skall få befogenhet att förelägga bolaget
att vid äventyr av avregistrering omedelbart vidta åtgärder för att undanröja
missförhållandet och förhindra ett återupprepande. Vidare sägs att "sådana
åtgärder kan t.ex. vara att personförändringar vidtas i ledningen".

Det återgivna motivuttalandet måste tolkas på så sätt, att
börsstyrelsen i praktiken ges möjlighet att i ett enskilt fall bestämma
personsammansätt-

Prop.
1983/84:164 49

ningen i ett bolags ledning. Tolkat på detta sätt framstår
den föreslagna åtgärden som inte bara utomordentligt långtgående utan till
yttermera visso stridande mot aktiebolagslagen. Åven från praktiska
utgångspunkter framstår exemplet på åtgärd som verklighetsfrämmande. Det måste
således te sig som mycket svårt - närmast gränsande till omöjligt - för
börsstyrelsen att klarlägga på vem i ledningen ett ansvar skall läggas för det
aktuella missförhållandet. Enligt organisationernas mening får det vidare på
goda grunder antas, i vart fall när det gäller den aktuella kategorin av bolag,
att har någon i bolagets ledning agerat på sätt att den nämnda åtgärden skulle
kunna tillgripas, kommer med största sannolikhet - även i avsaknad av
ifrågavarande sanktion - åtgärder att vidtas inom bolaget med motsvarande syfte
som sanktionen avser att tjäna. De inom aktiebolagslagen förekommande skadeständsbestämmelserna
torde härvid utgöra ett tillräckligt påtryckningsmedel som yttersta medel
härför.

Mot bakgrund av det ovan sagda förordar organisationerna
bestämt att det aktuella exemplet till åtgärd utgår ur motiven till den
föreslagna bestämmelsen.

2.1.12 Tjänstemännens centralorganisation
(TCO) TCO tUlstyrker förslaget.

2.1.13 Sveriges finansanalytikers förening

I promemorian föreslås att börsstyrelsens sanktionsmedel
utvidgas genom möjligheten att förelägga ett börsbolag att vidtaga vissa åtgärder.
Vidare föreslås att den redan tillämpade formen med varning uttryckligen
intages i lagtexten. Föreningen finner dessa förändringar motiverade.

2.2 Börsstyrelsens sammansättning

2.2.1 Bankinspektionen

Bankinspektionen kan godta vad som anförs i promemorian om
att börschefen bör ingå i fondbörsens beslutande organ och att styrelsen bör
tillföras ytterligare expertis. De nya ledamöterna utöver börschefen är tänkta
att hämtas från parlamentarikerkretsen och finansdepartementet samt en bland
personer med särskilda kunskaper i aktiehandelsfrågor och fria från specialla
intressen. Även om en börsstyrelse på tretton ledamöter och tretton suppleanter
kan synas stor, har bankinspektionen ingen erinran mot den föreslagna
utökningen från de synpunkter som inspektionen närmast har att beakta.

2.2.2 Hovrätten för Nedre Norrland

Hovrätten har svårt att bedöma behovet av utökat antal
ledamöter och suppleanter i börsstyrelsen men finner de skäl som anförts i
promemorian otillräckliga och har därför inte övertygats om behovet av
utökningen. 4
Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 164

Prop. 1983/84:164 50

Hovrätten konstaterar att det allmännas representanter,
vari bör inräknas av regeringen och riksbanken och fullmäktige i
riksgäldskontoret utsedda ledamöter, i motsats till vad f.n. gäller, kommer att
ha även kvalificerad majoritet (8 ledamöter).

5 § första stycket

Den inledande meningen bör lämpligen omredigeras och få t.ex.
följande lydelse: "Börsstyrelsen skall bestå av tolv ledamöter jämte den
enligt 6 § utsedde börschefen".

5 § tredje stycket

Uttrycket "Börsstyrelsens ledamöter och suppleanter
för dem" i gällande rätt föreslås ändrat till "En ledamot eller
suppleant". Ändringen synes onödig och innebär i vatje fall ej någon
språklig eller annan förbättring.

2.2.3 Kommerskollegium

Kollegiet vill endast uttala att det ofta torde vara en
nackdel med alltför stora styrelser.

2.2.4 Fullmäktige i Sveriges riksbank

Fullmäktige vill ej motsätta sig en utökning av den
offentliga representationen i börsstyrelsen innebärande att regeringen skall
utse, förutom ordförande och vice ordförande, ytterligare fem ledamöter mot
nuvarande två. Fullmäktige vUl slutligen tillstyrker förslaget att börschefen
skall vara självskriven ledamot i styrelsen.

Mot yttrandet, såvitt avsåg de i promemorian upptagna
förslagen till ändringar i börslagstiftningen, reserverade sig Ingegerd Troedsson
och Johan Gernandt, vilka anförde följande.

Vi reserverar oss mot den föreslagna utvidgningen av § 24,
där det föreslås att börsstyrelsen också kan förelägga utgivaren av ett
fondpapper eller den som trätt i hans ställe att vidta viss åtgärd vid äventyr
av att avregistrering kan komma att ske. Börsstyrelsen bör enligt vår mening
inte få så vida befogenheter att den t. ex. skulle kunna kräva personförändringar
i ledningen för börsföretag. Vi anser inte heller att börschefen bör ingå som
självskriven ledamot av styrelsen. Hans självständiga roU betonas starkare om
han står utanför börsstyrelsen, särskilt som han i vissa situationer kan ha
något av en "åklagares" roll.

Vi ifrågasätter också utökningen av den offentliga
representationen i börsstyrelsen, vilket bl.a. skulle leda till en utvidgning
av börsstyrelsen från 9 till 13. Erfarenhetsmässigt är det värdefullt att
begränsa antalet ledamöter. Genomförs förslaget skulle vidare de av regeringen
utsedda ledamöterna tillsammans med den av riksbanken/riksgäldskontoret tillsatta
uppgå till 8, vilket skulle innebära kvalificerad majoritet. Detta synes oss
förändra börsstyrelsens fristående ställning, vilket också är tveksamt ur
statsrättslig synpunkt.

Prop. 1983/84:164 51

2.2.5 Fullmäktige
i riksgäldskontorel

Fullmäktige
ifrågasätter om det finns anledning att till ledamot utse en fristående expert
med särskilda kunskaper i aktiehandelsfrågor. Med den reservationen vill
fullmäktige i övrigt fillstyrka förslaget. Fullmäktige förutsätter därvid att
suppleanterna liksom hittills skall äga rätt att närvara vid börsstyrelsens
sammanträden. Detta är särskilt betydelsefullt för den av fullmäktige i
riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret utsedda suppleanten.

Mot
yttrandet reserverade sig Tage Sundkvist, Lars Tobisson och AUan ÅkerUnd, vilka
anförde följande:

"Vi
anser att börsstyrelsen blir ohanterligt stor med en utvidgning av antalet
ledamöter från 9 till 13. Detta understryks av önskemålet att även ej tjänstgörande
suppleanter bör ha närvarorätt vid sammanträdena.

Genom förslaget skulle de
av offentliga organ utsedda ledamöterna uppgå tUl 8, vilket tUlförsäkrar dem
även kvalificerad majoritet. Detta förefaller oss förändra börsstyrelsens
fristående ställning, vilket är tveksamt från statsrättslig synpunkt.

Utöver den fristående
experten i aktiehandelsfrågor bör åtminstone börschefen utgå ur
ledamotskretsen. Hans självständiga roll betonas starkare, om han inte ingår
som ledamot, särskilt som han i vissa situationer har att driva ärenden inför
styrelsen."

2.2.6 Styrelsen
för Stockholms fondbörs

Med
utgångspunkt i förslag från fondbörsutredningen (SOU 1973:60 Fondbörsen)
fattade statsmakterna beslut om nya regler för börsstyrelsens sammansättning (prop.
1974:178, NU 58, rskr. 370, SFS 1974:848), att gälla från den 1 januari 1975.
Tidigare gällande regler hade varit oförändrade i över femtio år och framstod,
enligt uttalande i lagstiftningsärendet, som föråldrade. De nya reglerna
syftade till att ge börsstyrelsen en mera allsidig sammansättning och innebar
att fem av nio ledamöter utsågs av det allmänna.

I promemorian uttalas att
de motiv som år 1974 angavs för en vidgad representation i börsstyrelsen från
det allmännas sida nu ytterligare förstärkts och att anledning finns att
tillföra styrelsen ytterligare expertis på aktiehandelns område. Börsstyrelsen
kan inte ansluta sig till detta synsätt. Som framhållits i promemorian har den
starkt ökade aktiviteten på aktiehandelns område och därmer sammanhängande
problem föranlett börsstyrelsen till upprepade ingrepp. Vidtagna åtgärder -
ofta ytterst kännbara för de berörda - har i de allra flesta fall beslutats
under stor enighet i styrelsen. De erfarenheter som vunnits av styrelsearbetet
under den tid nuvarande regler varit i kraft ger därför - enligt styrelsens
mening - inte stöd för antagande att behov föreligger för de ändringar som
föreslås i promemorian.

Såsom
fondbörsutredningen uttalade (SOU 1973:60 sid. 54) är det också

Prop. 1983/84:164 52

av
vikt att styrelsens effekfivitet inte äventyras. I sammanhanget kan vidare
framhållas de svårigheter som kan vara förenade med att tillämpa någon form av
cirkulationssystem för suppleanternas medverkan, eftersom det inte sällan
förekommer att ett och samma ärende behandlas under flera styrelsesammanträden.

Börsstyrelsen
vill vidare ifrågasätta om en förstärkning av det allmännas inflytande i
enlighet med förslaget inte aktualiserar frågor om offentlighet och sekretess
vid fondbörsen, besvärsrätt över börsstyrelsens beslut och om en rimlig balans
skulle råda mellan bankinspektionen och fondbörsen.

Vid
en samlad bedömning av nu angivna förhållanden och med särskilt beaktande av
vad som är internationellt vanligt på hithörande område anser börsstyrelsen inte
tillräckliga skäl föreligga att ändra i reglerna för styrelsens sammansättning.

Därest
likväl en utökning anses böra ske av antalet styrelseledamöter, finner
börsstyrelsen det angeläget med hänsyn till effektiviteten i styrelsearbetet
att antalet ledamöter inte sätts högre än nödvändigt. Till skillnad från vad
som sägs i promemorian anser börsstyrelsen att det ej finns anledning att till
ledamot utse en fristående expert i aktiehandelsfrågor. Inte heller börschefen
bör ingå i styrelsen. Han har att liksom hitfills initiera, förbereda och
föredra ärenden bl.a. om överträdelser av inregistreringskontrakten. Det är
angeläget att börschefen har en oberoende ställning i förhållande till
styrelsen liksom styrelsen skall vara oberoende av börschefens preliminära
ställningstaganden. Inom ramen för en breddad styrelse skulle vidare kunna
övervägas att överlåta åt Sveriges aktiesparares riksförbund att i stället för
regeringen utse en ledamot med särskild uppgift att ta tillvara den
aktiesparande allmänhetens intressen. Med en sådan lösning skulle i styrelsen
ingå sex ledamöter utsedda av det allmänna och fem ledamöter valda av
börsmedlemmarna och enskilda intresseorganisationer. Det framstår som särskilt
angeläget att det allmännas representation i styrelsen ej görs så stark att de
beslut som kräver kvalificerad majoritet kan tas enbart av dessa ledamöter. Om
antalet styrelseledamöter bestäms till tolv, saknas anledning att vidta de i
promemorian föreslagna ändringarna av lagens 6 § andra stycket, 13 § tredje
stycket och 24 § andra stycket.

I
tydlighetens intresse vill börsstyrelsen vidare föreslå att promemorians övergångsbestämmelse
ändras enligt följande. "Tillämpning första gången av 5 § första stycket i
dess nya lydelse får avse kortare tid än tre år".

Slutligen
bör erinras om att ett genomförande av promemorieförslaget medför
följdändringar i 4 § andra stycket börsförordningen samt eventuellt i lagens 9
§ och 10 § första stycket.

Ovanstående
yttrande har beslutats av herrar John Edward Johnsoti, Wolrath, Palm, Ragnar
och Junel.

Herrar
Åqvist, ordförande, Björn Jonsson, Nilsson och Jansson har anfört.

Prop. 1983/84:164 53

Vi kan i princip godtaga förslagen i
departementspromemorian i fråga om sanktionsmedlen och börsstyrelsens
sammansättning. Om någon reducering av det föreslagna antalet
styrelseledamöter - tretton — anses böra ske, bör det övervägas om det är
erforderligt med den fristående experten i aktiehandelsfrågor. Inom ramen av tretton
eller eventuellt tolv ledamöter bör det anförtros Sveriges aktiesparares
riksförbund att - i likhet med Svenska Handelskammarförbundet och Sveriges
industriförbund - få självt utse en ledamot (som skall särskilt tillvarataga
den aktiesparande allmänhetens intressen). När det gäller den
författningstekniska utformningen i olika avseenden instämmer vi i vad
majoriteten framfört.

Suppleanterna Sjönell, Franke, Hård, Lundh och Hagströmer
samt börschefen Grönquist och vice börschefen Bredin (föredragande) har instämt
med majoriteten.

Suppleanten Boman har instämt med minoriteten.

Ordföranden Åqvist har tillagt.

Av rättssäkerhetsskäl har för vissa typer av beslut i
lagens 6 § andra stycket, 13 § tredje stycket och 24 § andra stycket tagits in
regler om kvalificerad majoritet. I syfte att ytterligare tillgodose
rättssäkerhetsaspekten föreslås — med förebild i vad som gäller för
Konungariket Sveriges Stadshypotekskassa - att styrelsen inte får fatta beslut
av nu angiven art utan att den är fulltalig. För beslutets giltighet bör också
krävas, att ordföranden eller vice ordföranden biträtt beslutet. Mot bakgmnd av
det anförda föreslås, att tUl lagens 8 § fogas ett nytt tredje stycke av
följande lydelse Gämför 2 § tredje stycket SFS 1983:718): " Beslut enligt
6 § andra stycket, 13 § tredje stycket och 24 § andra stycket får styrelsen
inte fatta utan att den är fulltalig. För beslutets giltighet fordras även att
ordföranden eller vice ordföranden biträtt beslutet."

2.2.7 Allmänna pensionsfonden, ftärde fondstyrelsen

Enligt fondstyrelsens uppfattning är det effektivitetsmässigt
en nackdel med alltför stora styrelser. Samtidigt har fondstyrelsen förstått
att det finns ett visst behov av att tillföra börsstyrelsen breddad
marknadskompetens inom värdepappersområdet.

Fondstyrelsen är dock tveksam till om det allmännas
inflytande generellt bör öka i börsstyrelsen. Promemorian motiverar detta med
bl. a. att skattesubventioner medfört att aktiesparfonderna fått en stor
omfattning och att också allemanssparandet är förenat med skatteförmåner.
Fondstyrelsen kan inte finna att dessa förhållanden i sig motiverar en vidgad
representation för det allmänna i börsstyrelsen. Däremot borde den stora del
av börskapitalet som ägs av institutionella placerare vara representerad i
börsstyrelsen. Företrädare för institutionella placerare besitter betydande
kunskaper om värdepappersmarknaden. Mot bakgrund av ovanstående föreslår
fondstyrelsen, att börsstyrelsen utökas på följande sätt:

Utsedda av regeringen

Ordförande

Vice ordförande

En parlamentariker

Prop. 1983/84:164 54

En representant för den aktiesparande allmänheten

En representant för institutionella placerare

Självskriven

Börschefen

Övriga organisationer och insfitutioner utser som nu fem
representanter.

Totalt skulle därmed antalet ledamöter ökas med två tiU
elva. Av de nya ledamöterna skulle regeringen utse en och dessutom skulle
börschefen bli självskriven ledamot.

SärskUt yttrande av Ingemar Essen:

Mot bakgmnd av börsens såväl direkta som indirekta
utvidgade engage-ment när det gäller medelstora företag bör en ledamot av
börsstyrelsen utses av organisation som direkt företräder dessa företag.

2.2.8 SHIO-Familjeföretagen

När det gäller börsstyrelsens sammansättning viU vi erinra
om vår framställning i augusti 1982 om att bli representerade i börsstyrelsen.
Regeringen ansåg genom beslut 1982-11-18 att "skäl för närvarande ej
föreligger" att ändra bestämmelserna. Stockholms fondbörs verksamhet har
emellertid sedan dess fått allt större betydelse för ett snabbt ökande antal
mindre och medelstora företag. Mot denna bakgrund anser vi att starka skäl nu
talar för att börsstyrelsens sammansättning borde ändras så att organisationen
som representant för över 50000 mindre och medelstora företag ges motsvarande
rätt att nominera ledamöter i Stockholms fondbörs styrelse, som nu tillkommer
Sveriges Industriförbund och Svenska Handelskammareförbundet. Bland annat det
förhållandet att börsstyrelsens sanktionsbefogenhet i framtiden torde komma
att bli av stor betydelse för OTC-marknadsutvecklingen anser vi utgöra ett
väsentligt motiv för representation i börsstyrelsen.

2.2.9 Landsorganisationen i Sverige (LO)

LO tillstyrker förslaget att utöka samhällsrepresentanfionen
i börsstyrelsen. LO vill emellertid påpeka följande:

-
beslut om
formerna för handel med börsaktier kan på avgörande sätt påverka förhållandena
för arbetstagarna,

-
löntagarna
kommer inom kort att bli aktieägare som kommer att placera en betydande del av
kapitalet i börsaktier.

Mot bakgrund av detta föreslår LO att löntagarna inom
ramen för samhällsrepresentantionen blir representerade i börsstyrelsen.

2.2.10 Aktiefrämjandet

Aktiefrämjandet vill framhålla att

- vi anser att den nuvarande börsstyrelsen och
börsledningen, trots aktie

marknadens explosionsartade utveckling, hanterat de därmed samman

hängande problemen på ett förtjänstfullt sätt

Prop. 1983/84:164 55

-
en större börsstyrelse ställer
större krav på delegafion av interimisfiska beslut osv. till börschefen och
delar av börsstyrelsen för bibehållen handlingskraft och snabbhet

-
frågan om sanktioner och
börsstyrelsens sammansättning osv. endast utgör en mindre del av den totala
börsetiska problematiken.

2.2.11
Svenska bankföreningen

Det
andra förslaget avser börsstyrelsens sammansättning och beslutsför-het. År 1974
anfördes som skäl för det allmännas, dvs. statens, representation i
börsstyrelsen att börsen fyller en viktig samhällsfunktion. Som skäl för den nu
i departementspromemorian föreslagna ökade representationen för staten anförs
aktiemarknadens ökade omfattning. Trots att det konstateras att börsstyrelsen
med nuvarande sammansättning kunnat i allt väsentligt bemästra uppkommande
problem, anförs att det "framstår som klart" att det aUmänna bör ges
ett starkare inflytande i styrelsen. Bankföreningen finner denna argumentering
föga övertygande. Den naturliga slutsatsen synes i stället vara att öka den
nuvarande börsstyrelsens befogenheter. Detta föreslås också, och
bankföreningen har i den delen ingen erinran.

Den i promemorian
uttryckta uppfattningen att expertis pä börshandelns område bör vara väl
företrädd i börsstyrelsen är självfallet riktig. Bankföreningen kan därför i
och för sig biträda förslaget att börschefen skulle vara självskriven ledamot.
Föreningen anser dock att börschefens självständiga roll bättre kan hävdas om
han inte ingår i styrelsen. Förslaget att därutöver öka börsstyrelsen med tre av
regeringen utsedda ledamöter, varav två parlamentariker och en företrädare för
finansdepartementet, är däremot mindre väl förenligt med strävandena mot ökad
expertis i styrelsen. Snarare förstärks genom detta förslag de olägenheter som
alltid vidlåder alltför månghövdade styrelser.

Enligt nuvarande ordning
utser staten, dvs. regeringen samt riksbanks-och riksgäldsfullmäktige, fem av
de nio ledamöterna. Av de nu föreslagna tretton ledamöterna utser regeringen
ensam sju. Nuvarande ordning med två tredjedels majoritet vid vissa viktiga
styrelsebeslut innebär att åtminstone en av de ledamöter, som inte utsetts av
staten, måste biträda beslutet. Den nu föreslagna ordningen med krav på att
minst åtta ledamöter skall biträda motsvarande beslut innebär däremot att de av
staten utsedda ledamöterna (sju av regeringen och en av riksbanks- och
riksgäldsfullmäktige) bildar erforderlig kvalificerad majoritet. Om dessa
förslag genomförs äventyras syftet med kvalificerad majoritet samt framträder
den formellt fristående börsstyrelsens karaktär av statsmyndighet klart. Detta
föranleder en rad frågor, bl. a. förhållandet till den statliga tillsynen
genom bankinspektionen, vilka inte alls berörts i den remitterade promemorian.

Bankföreningen anser
således att förslaget om ändrad sammansättning och beslutsförhet i
börsstyrelsen inte är grundat på tillräckliga sakskäl, inte

Prop.
1983/84:164 56

är utrett i erforderliga avseenden samt skulle skapa en
från arbetsmässig synpunkt för stor styrelse utan garanti för ledamöternas
tillräckliga sakkunskap. Bankföreningen avstyrker därför förslaget.

2.2.12 Svenska bankmannaförbundet

Förslagen om utökning av börsstyrelsen med fler
representanter för det allmänna motiveras av starkt ökad aktivitet på
aktiehandelns område och oetiska inslag i börshandeln. Det kan ifrågasättas om
lösningen av dessa problem ligger i en utökning av styrelsen som här föreslås.
Inte något i börsstyrelsens agerande motiverar en väsentlig utökning av
styrelsen. Uppkomna problem kan i första hand lösas genom de föreslagna skärpningarna
vad avser börshandel som ovan angetts.

Vid övervägandet av frågan om börsstyrelsens
sammansättning vill Bankmannaförbundet framhålla att beslut som fattas i
börsstyrelsen ofta får konsekvenser för börsens anställda liksom för ett stort
antal anställda i banker och fondkommissionsbolag, vilka arbetar som börsombud
eller på annat sätt berörs av börsaffärer. Bankmannaförbundet anser det därför
angeläget att förbundet ges representafion i börsstyrelsen. •

2.2.13 Svenska foridhandlareföreningen

I departementspromemorian återges den utveckling som i
mitten av 1970-talet medförde en förstärkning av det allmännas inflytande i
börsstyrelsen. Antalet offentliga ledamöter växte nämligen då från tre (av
totalt nio) till fem (fortfarande av nio). Det allmänna samhällsintresset fick
alltså majoritet. Detta skedde på bekostnad av börsmedlemmarnas representation
som begränsades till endast två ledamöter.

Motiven för denna ändring var den gången i huvudsak att
börsen fyllde en viktig samhällsfunktion och att det allmännas representation
därför borde förstärkas. Man säger i promemorian att börsstyrelsen visserligen
"i och för sig" och "i allt väsentligt" kunnat bemästra
problemen inom börshandeln. Någon exemplifiering av tveksamma fall eller något
påvisande av annan praktisk grund förde citerade reservationerna förekommer
ej. Trots detta utsågs det i detta sammanhang, något förvånande, att det
"framstår ... som klart att det allmänna bör ges ett starkare inflytande ...
än för närvarande". Föreningen kan inte acceptera en så bristfällig argumentering
och inte heller instämma i ett förslag som synes sakna substan-fiell gmnd.

Föreningen motsätter sig att det allmänna ges ett ännu starkare
inflytande i börsstyrelsen än det redan befintliga. Redan med nuvarande sammansättning
kan det lätt nog uppstå oklara föreställningar om inte börsen i själva verket
har fått karaktären av en offentlig myndighet. Det skulle knappast gagna bilden
av Stockholmsbörsen som en i vedertagen mening fri marknad för bl.a. utländska
investeringar, om inslaget av offentligt organ blir dominerande. I särskilt hög
grad skulle det allmänna intrycket.

Prop.
1983/84:164 57

hemma såväl som utomlands, kunna bli präglat av
myndighetsbegreppet, om de statligt utsedda ledamöterna på föreslaget sätt
skulle kunna bilda egen kvalificerad majoritet i fall då sådan erfordras.

Även med
hänsyn till sedvanliga effektivitetskrav får föreningen motsätta sig en
utökning av antalet ledamöter. Det torde följa av vanlig administrativ
erfarenhet att effektiviteten i styrelsearbetet skulle bli lidande om gruppen
förstoras upp från nuvarande nio till föreslagna tretton personer. Börsstyrelsen
fungerar enligt föreningens uppfattning utan anmärkning med sin nuvarande
numerär. Föreningen avstyrker därför förslaget att öka antalet
styrelseledamöter.

För den
händelse föreningens synpunkter ej vinner gehör och man fortfarande vill
överväga nägon förstärkning av antalet av de styrelseledamöter som kan sägas
företräda allmänna intressen, finner föreningen förslaget, att börschefen
skall vara ledamot, ej omotiverat. En sådan komplettering av styrelsekretsen
kan ses som en anpassning till vad som är vanligt både i näringslivet och bland
offentligrättsliga organ.

Föreningen får slutligen vända sig mot den i promemorian
skisserade tanken att - ifall den ursprungligen föreslagna ökningen genomförs
-suppleanterna kallas enligt ett cirkulationssystem. Ett sådant förfaringssätt
vore enligt föreningens åsikt till förfång för kontinuiteten i styrelsearbetet.
Det har i praktiken visat sig värdefullt att såväl ledamöter som suppleanter
kallas till börsstyrelsens sammanträden. Ett cirkulationssystem kan antagas
komma att minska såväl intresset för de olika ärendena som förmågan till
information och överblick.

2.2.14 Svenska försäkringsbolags riksförbund

Beträffande förslaget till ändringar i börslagstiftningen
kan riksförbundet ej instämma i att representationen för det allmänna skall
ökas. Förslaget innebär att regeringen skall utse dels som f. n. ordförande och
vice ordförande, dels fem, mot f. n. två, andra ledamöter. Den nuvarande
fördelningen mellan de i börsstyrelsen representerade intressegrupperna ger
enligt riksförbundets mening en lämpligare balans. Även i detta sammanhang bör
hållas i minnet att fondbörsen står under bankinspektionens fillsyn.

2.2.15 Svenska revisorsamfundet

I det remitterade förslaget har antalet medlemmar i
börsstyrelsen angivits till tretton. Däri ingår då börschefen som självskriven
ledamot. Enligt samfundets mening bör börschefen stå självständig i förhåUande
till styrelsen och således som föredragande i styrelsen ha tjänstemans ställning.
Samfundet föreslår därför att styrelsen utgöres av elva ledamöter varvid
ordförande, vice ordförande och fem andra ledamöter utses av Regeringen.

Mot bl.a. bakgmnd av att det är börsstyrelsens uppgift att
tillsätta och entlediga börschef är det samfundets mening att det i lagtexten
kommer till

Prop.
1983/84:164 58

uttryck att denne intar en i förhållande till styrelsen
självständig ställning samt att han har närvaro- och yttranderätt vid
styrelsens sammanträden jämte rätt att reservera sig mot styrelsens beslut. Som
följd av förslaget ovan om börsstyrelsens sammansättning bör förslaget om tiUsättande
och entledigande av börschef i § 6 ändras till sju ledamöter samt förslaget i §
8 till sex andra ledamöter.

2.2.16 Sveriges advokatsamfund

Samfundet avstyrker förslagen om utökning av börsstyrelsen
samt om ändring av beslutsreglerna. Som även konstateras i promemorian fungerar
styrelsen tUlfredsställande med nuvarande sammansättning, och erfarenhetsmässigt
medför en ännu störte styrelse ett mindre effektivt styrelsearbete. Samfundet
kan inte finna att några sakliga skäl talar för en förstärkning av det
allmännas representation och inflytande i styrelsen, och särskilt inte för en
så långtgående förstärkning att det allmännas företrädare ensamma utgör en
kvalificerad majoritet.

2.2.17 Sveriges aktiesparares riksförbund (SARF)

Med utgångspunkt i förslag från fondbörsutredningen (SOU
1973:60 Fondbörsen) fattade statsmakterna beslut om nya regler för
börsstyrelsens sammansättning (prop. 1974:178, NU 58, rskr 370, SFS 1974:848),
att gälla från den 1 januari 1975.

Fondbörsutredningen betonade (s. 54) att det är av vikt
att antalet ledamöter i styrelsen inte sätts så högt att styrelsens
effektivitet äventyras. En utökning av antalet styrelseledamöter bör därför
enligt SARF's mening begränsas till ytterligare två ledamöter, dvs. från nio
till elva ledamöter. I sammanhanget kan vidare framhållas de svårigheter som
kan vara förenade med att tillämpa någon form av cirkulationssystem för
suppleanternas medverkan, eftersom det inte sällan förekommer att ett och samma
ärende behandlas under flera styrelsesammanträden.

Därest en sådan utökning befinnes lämplig beträffande
antalet styrelseledamöter, finner SARF det angeläget att SARF - liksom
Sveriges Industriförbund och Svenska Handelskammarförbundet- anförtros att
självt få utse en ledamot jämte suppleant med särskild uppgift att tillvarata
den aktiesparande allmänhetens intressen. Till skillnad från vad som sägs i
promemorian anser SARF vidare att det ej finns anledning att till ledamot utse
en fristående expert i aktiehandelsfrågor. Vidare anser SARF av principiella
skäl att börschefen, som är föredragande i styrelsen, ej bör vara ledamot av
styrelsen. Med accepterande av promemorieförslaget i övrigt skulle antalet
ledamöter då uppgå till elva. Med en sådan lösning skulle i styrelsen ingå sex
ledamöter utsedda av det allmänna (varav Regeringen utser ordförande och vice
ordförande) och fem ledamöter valda av börsmedlemmarna och enskilda
intresseorganisationer.

Skulle antalet ledamöter i styrelsen komma att bestämmas
till annat

Prop.
1983/84:164 59

antal
än elva vidhåller SARF sitt önskemål att självt utse en ledamot jämte suppleant.
Skulle detta önskemål ej bifallas hemställer SARF under alla omständigheter att
Regeringen regelmässigt låter SARF efter överläggningar nominera en ledamot
jämte suppleant.

2.2.18 Sveriges
föreningsbankers förbund (SFF)

SFF
har i ett fidigare remissyttrande tillstyrkt framställning från SHIO-Familjeföretagen
med förslag om att SHIO ges rätt att utse en ledamot i börsstyrelsen. SFF
finner ingen anledning frångå sitt tidigare ställningstagande i den frågan.

2.2.19 Företagareförbundet,
SFR

Om
kretsen av styrelseledamöter som utses av regeringen utökas enligt promemorian
förordar vi att det i lagtexten (5 § FL) explicit anges vilka intressen de av
regeringen utsedda 5 styrelseledamöterna skall företräda, så som detta beskrivs
på sid. 6 i promemorian. Det är angeläget att styrelsens intressesammansättning
på detta sätt slås fast i uttrycklig lagstiftning, så att regeringens nya makt
över utnämningarna inte leder fill att styrelsen politiseras eller förvandlas
till en regeringens förlängda arm.

2.2.20 Sveriges
industriförbund och Stockholms handelskammare

Bakgrunden till den nuvarande sammansättningen av börsstyrelsen -

dvs.
med majoritet för det allmänna - är den viktiga samhällsfunktion som börsen
fyller. I promemorian föreslås nu, närmast med hänsyn till den allt viktigare
roll i samhällsekonomin som aktiehandeln spelar, en ytterligare förstärkning av
det allmännas representation i styrelsen. Följden av förslaget blir därmed om
detta genomförs att de av det allmänna utsedda ledamöterna kommer att bilda
erforderlig kvaUficerad majoritet i de fall detta krävs för beslutsförhet.

Organisationerna
vill inledningsvis framhålla att den föreslagna utvidgningen av det allmänna
intresset i styrelsen enligt organisationernas mening är opäkallad utifrån ett
visat behov. Detta jävas inte heller av vad som sägs i promemorian. Tvärtom
framhålls i denna att börsstyrelsen med sin nuvarande sammansättning i allt
väsentligt kunnat bemästra de problem som under senare år uppstått inom handeln
på fondbörsen. Enligt organisationernas mening saknas det fog för antagande
att inte detta också skulle komma att gälla för framtiden. Det allmännas
möjligheter att påverka verksamheten vid fondbörsen måste enligt
organisationernas mening således anses vara tillfredsställande tillgodosett
genom det majoritetsinflytande i börsstyrelsen som redan föreligger i
kombination med den tUlsyns-verksamhet som det allmänna utövar genom
bankinspektionens försorg.

Organisationerna
vill härutöver framhålla att en utvidgning i enlighet med förslaget föranleder
såväl principiella som praktiska synpunkter. Vad först gäller förslagets
praktiska konsekvenser finns anledning att studera

Prop. 1983/84:164 60

börsstyrelsens sammansättning i ett historiskt perspektiv.
Sålunda uttalade fondbörsutredningen (SOU 1973:60 s. 54) att "vad
beträffar det totala antalet ledamöter i styrelsen bör erinras om vikten att
antalet ej sätts så högt att styrelsens effektivitet äventyras".
Organisationerna vill här understryka att om innehållet i detta uttalande
rådde vid remissbehandlingen stor enighet hos remissinstanserna även om i andra
delar en avvikande mening uttalades. Det är organisationernas mening att
effektiviteten i styrelsearbetet idag inte bör spela en mindre framträdande
roll än vad som varit fallet historiskt. Snarare förhåller det sig på motsatt
sätt - dvs. det naturliga borde vara att eftersträva en ökad effektivitet -
just av de skäl som anförts i promemorian för en utvidgning av styrelsekretsen.
I detta sammanhang vill organisationerna också framhålla de svårigheter som kan
vara förenade med att tillämpa någon form av cirkulationssystem för
suppleanternas medverkan, eftersom det inte sällan förekommer att ett och samma
ärende behandlas under flera styrelsesammanträden.

Härefter vill organisationerna ta upp vissa frågor av
principiell natur som aktualiseras av den föreslagna utvidgningen av styrelsen.
Av de nu föreslagna tretton ledamöterna utser regeringen ensam sju och riksbanks-och
riksgäldsfullmäktige en. Nuvarande ordning med två tredjedels majoritet vid
vissa viktiga styrelsebeslut innebär att åtminstone en av de ledamöter, som
inte utsetts av det allmänna, måste biträda beslutet. Den nu föreslagna
ordningen med krav på att minst åtta ledamöter skall biträda motsvarande beslut
innebär däremot att de av det allmänna utsedda ledamöterna bildar erforderlig
kvalificerad majoritet. Om förslaget genomförs ställs inte endast Stockholms
fondbörs vid en internationell jämförelse i en omotiverat unik position.
Dessutom medför den föreslagna ändringen att beslutsförhetsreglerna i de
aktuella fallen inte längre kan på motsvarande sätt som hittills varit fallet
fungera som korrektiv mot avsaknaden av uttryckliga besvärsregler i
lagstiftningen. Organisationerna uppfattar detta förhållande som en mycket
genomgripande förändring av principiell natur och anser att Stockholms fondbörs
som en fristående offentlig-rättslig juridisk person härigenom klart får
karaktär av statlig myndighet. Detta i sin tur reser bl.a. frågan om
besvärsrätt över börsstyrelsens beslut, även med utgångspunkt från svenska
internationella åtaganden.

Mot bakgrund av det sagda avstyrker organisationerna
förslaget i denna del.

Om likväl en utökning anses böra ske av antalet
styrelseledamöter, skulle organisationerna i och för sig kunna acceptera att
börschefen ingår i styrelsen. Med hänsyn till att denne ändock deltar i börsstyrelsens
sammanträden skulle detta inte påverka styrelsearbetets effektivitet.

Organisationerna vill dock peka på att en inte oväsentlig
del av börsstyrelsens uppgift består i att se till att handeln på fondbörsen
sker under förhållanden som överensstämmer med gällande lagar samt med god affärssed.
I denna roll kan börsstyrelsen sägas fullgöra en "dömande"

Prop.
1983/84:164 61

funktion. Börschefen fullgör normalt den utredande
funktionen på börsstyrelsens uppdrag när det gäller ifrågasatta överträdelser
av regelsystemen. Börschefens roll kan härvid närmast liknas vid åklagarens
inom det allmänna rättsväsendet. Dessutom förekommer inte sällan informella kontakter
mellan börschefen och företag, vid vilka börschefen uppenbarligen uppfattas som
part. En fråga som varit föremål för sådana förestående kontakter kan senare
komma under styrelsens prövning. Börschefen skulle således i dessa fall på ett
markerat sätt riskera — till nackdel för börsstyrelsens förtroende - att komma
att inta dubbla roller.

Vid en sammantagen bedömning anser organisationerna därför
att inte heller börschefen bör ingå i börsstyrelsen.

2.2.21 Tjänstemännens centralorganisation (TCO)

Vidare föreslås en utökning av börsstyrelsen från nio till
tretton ledamöter med fler representanter för det allmänna. Detta motiveras av
starkt ökad aktivitet på aktiehandelns område och oetiska inslag i börshandeln.
TCO tillstyrker förslaget om utökning då det anses innebära att det allmänna
förtroendet för Börsens verksamhet stärks.

Vid
övervägandet av frågan om börsstyrelsens sammansättning vill TCO framhålla att
beslut som fattas av börsstyrelsen ofta får direkta konsekvenser för börsens
anställda. Av detta skäl är det naturligt att börsens anställda får en
representation i börsens styrelse. Detta ligger också i linje med tankarna
bakom lagen om styrelserepresentation. Emellertid påverkas också arbetet för de
anställda i banker och fondkommissionsbolag på ett direkt sätt av börsstyrelsens
beslut. Sammantaget motiverar detta att Svenska Bankmannaförbundet, som
inrymmer alla dessa olika grupper av anställda, ges representation i
börsstyrelsen.

2.2.22 Sveriges finansanalytikers förening (SFF)

Sveriges Finansanalytikers Förening anser för sin del att
börsstyrelsen i sin hittillsvarande sammansättning har visat sig ha förmåga att
hantera de problem som den snabba ökningen av börsomsättningen och antalet börsregistrerade
företag har medfört. En viss förstärkning av börsstyrelsens professionella
kompetens kan emellertid vara en fördel. En alltför stor styrelse medför
emellertid snarare en effektivitetsminskning. Föreningen tycker för sin del att
en ökning med två ledamöter är tUlräcklig. Promemorians argument att skattefondsparandet/allemanssparandet
är motiv för förstärkt representation för det allmänna är knappast hållbart.
Det är väl känt att trots nämnda åtgärder har hushållens aktieägande gått
tillbaka även inklusive ägande via aktiefonder. Föreningen anser för sin del
att det väsentliga är att tillkommande ledamöter har professionell kompetens
inom aktiehandelns område. Av denna grund tillstyrkes förslaget att börschefen
ingår i börs."tyrelsen. Vad gäller de ledamöter som regeringen utser är
för närvarande en representant för Aktiespararnas Riksförbund. Sveri-

Prop. 1983/84:164 62

ges
Finansanalytikers Förening anser att det på motsvarande sätt vore lämpligt om
en ledamot utsågs från föreningen.

SFF
är en oberoende ideell förening som omfattar den övervägande delen av Sveriges
finansanalytiker och innehåller betydande kunskap om akfiemarknadens funknonssätt.
Föreningen har också akfivt verkat för att förbättra företagens informationsgivning
och för att etablera vissa etiska normer för finansanalyfikernas arbete.

3
Undantag från börsmonopolet

Yttrande
över bankinspekfionens framställning den 19 januari 1984 om ändring i 2 § lagen
(1979:749) om Stockholms fondbörs m.m. (undantag från börsmonopolet) har
avgetts av fuOmäktige i Sveriges riksbank, styrelsen för Stockholms fondbörs.
Svenska fondhandlareföreningen. Svenska bankföreningen. Svenska
sparbanksföreningen, Sveriges föreningsbankers förbund. Post- och Kreditbanken,
PK-banken, Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag, Sveriges industriförbund, SHIO-Familjeföretagen,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Centralorganisationen SACO/SR,
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Svenska OTC-föreningen, Aktiefrämjandet
och Sveriges aktiesparares riksförbund.

PK-banken
har förklarat att banken instämmer i det av bankföreningen avgivna yttrandet.

Fullmäktiges
i Sveriges riksbank, VPC:s och SACO/SR:s remissyttranden innehåller i huvudsak
endast att framställningen tillstyrks eller lämnas utan erinran.

Övriga
remissinstanser har i huvudsak anfört följande:

3.1
Styrelsen för Stockholms fondbörs

Som
nämnts i bankinspektionens framställning fanns i tidigare börslagstiftning
inte någon definition av begreppet börsverksamhet. Enligt 1 § första stycket LSF'
förstås med begreppet "att köp- och säljanbud beträffande fondpapper
regelbundet vid offentligt upprop eller på liknande sätt sammanförs för handel
och notering av kurs". Bestämmelsens närmare innebörd har angetts i
lagrummets förarbeten (prop. 1978/79:9 sid. 194). I 2 § LSF stadgas vidare att
börsverksamhet får utövas här i riket endast av Stockholms fondbörs. I
anslutning fill den s. k. nordenfalkska utredningens förslag angående de små
och medelstora företagens finansiella situafion (SOU 1981:95) belystes den
föreslagna OTC-marknadens förhåUande fill börsmonopolet (prop. 1981/82:116 sid.
11-14).

Senast
ändrad SFS 1982:547.

Prop. 1983/84:164 63

Möjligheten
att via OTC-notering nå kapitalmarknaden har mötts med stort intresse från
näringslivet. På listan finns f. n. 35 bolag upptagna. Ytteriigare ett stort
antal förbereder sig för en sådan notering. Den omsättningsstatistik till
vilken bankinspektionen hänvisat i sin framställning speglar en akfiehandel av
betydande omfattning. Detta är enligt börsstyrelsens mening en i de flesta
hänseenden mycket positiv utveckling. Via OTC-marknaden har öppnats möjlighet
för mindre och medelstora bolag att externt generera det kapital som behövs för
fortsatt fillväxt. En annan fråga är om OTC-handeln utvecklats till
fondbörsverksamhet i LSF:s mening. Börsstyrelsen konstaterar att på OTC-marknaden
sammanförs regelbundet varje dag köp- och säljanbud avseende listans aktier.
Detta sker i börshuset med användande av krittavlor på vilka börsmedlemmarna bereds
tillfälle att anteckna köp-, sälj- och betalkurser. Medlemmarna utnyttjar denna
möjlighet och noteringarna på krittavlorna publiceras dagligen i tidningarna.
Det handlar alltså om en daglig handel med akfier i 35 bolag, några av dessa av
en storleksordning och med en aktieomsättning i paritet med flera börsbolags. Anbudsgivningen,
som omfattar samtliga bolag, är koncentrerad och föremål för daglig
rapportering i tidningarna. För jämförelse kan nämnas att den s. k. fondhandlariistan
upptog aktier i 42 bolag med en daglig rapportering liknande OTC-marknadens.

Mot
bakgrund av anförda förhållanden kan konstateras att OTC-marknaden utvecklats
på ett annat sätt än vad som förutsatts i 1982 års lagstiftningsärende.
Tvärtemot vad som uttalades har OTC-marknaden utvecklats till en regelbunden
handel, som erinrar om och i vissa hänseenden - delvis till följd av den
allmänna utvecklingen på aktiemarknaden - överträffar den börsverksamhet som
tidigare bedrevs på den s. k. fondhandlariistan. Ansvaret för sistnämnda
verksamhet fördes successivt under åren 1980 och 1981 över på börsstyrelsen
till följd av det då införda börsmonopolet.

Vid
en samlad bedömning av samfiiga omständigheter är enligt börsstyrelsens mening,
oavsett om krittavlor eller bildskärmar används, OTC-handeln sådan den nu
gestaltar sig - oaktat att den inte ligger under börsstyrelsens ansvar - att
anse som börsverksamhet. Om en OTC-handel av i huvudsak nuvarande modell skall
behållas, är det därför nödvändigt att ändra börslagstiftningen. Det finns
enligt styrelsens mening i och för sig skäl för att nu vidta en sådan ändring
genom ett så litet ingrepp som möjligt och utan att rubba väsentliga
förutsättningar för OTC-marknadens fortsatta utveckling. Bankinspektionens
förslag om undantag för OTC-handeln i LFS:s monopolparagraf är ett sådant lagtekniskt
litet ingrepp.

Emellertid
vill styrelsen erinra om de skäl som anfördes för att samla ansvaret för all
börsverksamhet hos börsstyrelsen. En bärande tanke var att ställa
börsverksamheten under statlig auktorisation och kontroll i syfte att så långt
som möjligt ge den enskilde kapitalplaceraren och allmänheten bästa möjliga
skydd. Utövande av börs verksamhet innefattade vidare vittgående befogenheter
och ansvar för beslut och åtgärder som i många fall

Prop.
1983/84:164 64

var av stor ekonomisk betydelse för både enskilda företag
och marknaden i stort (se ytterligare härom prop. 1978/79:9 sid. 161 — 164).
Enligt börsstyrelsens mening är dessa skäl alltjämt bärande. På andra håll - t.ex.
Unlisted securities märket i London, Le second marché i Paris och Börs tre i
Köpenhamn - har parallella marknader av den svenska OTC-marknadens typ
inordnats under respektive börsstyrelses ansvarsområde. Styrelsen anser starka
skäl tala för att överväga en sådan ordning också i Sverige. Detta bör göras -
sedan ytterligare erfarenheter vunnits - i samband med en fullständig
genomlysning och utvärdering av OTC-marknaden. I avvaktan på resultatet härav
kan börsstyrelsen - som en provisorisk åtgärd - godta bankinspektionens
förslag.

Som framhållits i inspektionens framställning bedrivs OTC-handeln
f. n. på ett primitivt och föga rationellt sätt. Börsstyrelen anser det
angeläget att effektivisera förfarandet och ta i anspråk de tekniska hjälpmedel
som finns. För att utveckla erforderliga datorprogram och vidta övriga åtgärder
krävs emellertid viss förberedelsetid. Börsstyrelsen föreslår att i ett första
steg de av bankinspektionen föreslagna åtgärderna vidtas. Det torde vara
möjligt att - med övergivande av krittavlorna — övergå till handel i börshuset
via budgivningsterminaler från halvårsskiftet. Därefter är det enligt
börsstyrelsens uppfattning viktigt att så fort som möjligt i ett andra steg
sprida information om OTC-handeln via fondbörsens skilda externa
informationssystem.

I tydlighetens intresse föreslås att 2 § LSF ges följande
lydelse:

"Fondbörsverksamhet får här i riket utövas endast av
Stockholms fondbörs (börsmonopolet).

Från
börsmonopolet undantas den fondbörsverksamhet som kan följa av att avtal
träffats mellan en fondkommissionär och ett aktiebolag om att fondkommissionären
på begäran skall ange de kurser tiU vilka han är beredd att köpa och sälja
aktier i bolaget.

3.2 Svenska fondhandlareföreningen

OTC-marknaden har - glädjande nog - såväl vad gäller
antalet noterade företag som omsättning i dessa företags aktier blivit en stor
framgång. Svenska Fondhandlareföreningen instämmer i bankinspektionens uppfattning
att det icke är ändamålsenligt att bedriva handel i OTC-aktier på de krittavlor
som finns i börshuset utan att börsmedlemmarna bör beredas möjlighet att
använda sig av de budgivningsterminaler som börsen tillhandahåller. Det
nuvarande systemet med notering av kurser på krittavlor har förorsakat stor
olägenhet för börsmedlemmarnas ombud på börsen och ger icke heller
tillfredsställande information till allmänheten om kursutvecklingen i OTC-papperen.

Svenska Fondhandlareföreningen tillstyrker
bankinspektionens förslag om ändring av 2 § lagen om Stockholms fondbörs,
innebärande att köp-

Prop.
1983/84:164 65

och
säljanbud regelbundet må sammanföras i Stockholms fondbörs' lokaler för handel
och notering av sådana aktier som omfattas av market-maker-avtal.

3.3
Svenska bankföreningen

Vid
tillkomsten av det s.k. märket makersystemet (OTC-marknaden) konstaterades att
det skulle bli fräga om en handel med oregistrerade papper visserligen inom
Stockholms fondbörs lokaler men i sådana former som uppenbarligen inte kunde
anses som fondbörsverksamhet. OTC-marknaden har utvecklats mycket starkt. F.n.
35 bolag har introducerats på marknaden, omsättningen är hög och i flertalet
bolag förekommer en daglig handel. Med hänsyn härtill har bankinspektionen
funnit att det inte längre är ändamålsenligt att handeln hanteras på de krittavlor
som finns i börshuset och på vUka börsmedlemmarna .bereds fillfälle att
anteckna köp-, sälj- och betalkurser. Enligt inspektionens mening bör
börsmedlemmarna beredas möjlighet att också för handel i OTC-aktier i
börshuset använda sig av de budgivningsterminaler som f. n. utnyttjas under efterbörsen.
Enligt bankinspektionen skulle emellertid den angivna förändringen medföra att
handeln i OTC-aktier uppenbart innebär en form av fondbörsverksamhet.
Bankinspektionen förordar därför att för handeln inom det s. k. märket makersystemet
undantag görs från Stockholms fondbörs' monopol på fondbörsverksamhet.

Bankföreningen
vitsordar inspektionens framställning av de nackdelar som det faktiska
hanterandet av en inom börshuset men utanför fondbörsen bedriven handel i OTC-aktier
medför. Föreningen tillstyrker därför att ett genombrott i börsmonopolet görs
såtillvida att det moderna bildskärmsystem som finns inom börshuset kan
användas också för OTC-marknaden. Den i detta syfte föreslagna ändringen bör
dock enligt bankföreningens mening förtydligas för att inte, vilket ej heller
avsetts, möjlighet skall öppnas för fondbörsverksamhet utanför börshuset. Denna
begränsning bör således komma till synes också i lagtexten genom att i det
föreslagna 2 § andra stycket t.ex. ange att paragrafens första stycke "ej
utgör :- :-hinder för att i Stockholms fondbörs' lokaler köp- och säljanbud
regelbundet sammanförs för handel och notering av sådana aktier."

3.4
Svenska sparbanksföreningen

Sparbanksföreningen
har inget att invända mot bankinspektionens uppfattning att den ifrågavarande
aktiehandeln utgör en form av fondbörsverksamhet. Föreningen kan även instämma
i inspektionens karaktäristik över det sätt på vilket denna hantering bedrivs.
Detta får utan tvekan de konse-venser som beskrivs i framställningen.

Det
är emellertid enligt sparbanksföreningens mening angeläget att han-5
Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 164

Prop. 1983/84:164 66

deln
med OTC-aktier kan fortgå inom ramen för nuvarande system och att denna
verksamhet kan bedrivas under rationella och ändamålsenliga former. Mot denna
bakgrund får inspektionens förslag hälsas med tillfredsställelse.
Sparbanksföreningen utgår härvid från att det i så fall för aktiehandeln inom
märket makersystemet ges möjlighet att anlita bl.a. det moderna bildskärmsystem
som finns i börshuset.

Med
hänvisning till vad ovan anförts tillstyrker sparbanksföreningen bankinspekfionens
förslag.

3.5 Sveriges
föreningsbankers förbund (SFF)

SFF
vill gärna tiUstyrka förslag som innebär att handeln med OTC-aktier kan skötas
på ett mera rationellt sätt än för närvarande.

Huruvida
det av bankinspektionen framlagda förslaget är erforderligt ur lagteknisk
synpunkt för att den praktiska hanteringen skall kunna tillgå på det angivna
och önskvärda sättet kan SFF inte bedöma.

En
fråga som möjligen bör övervägas i detta sammanhang är om den föreslagna — och
ur rationell synpunkt praktiska — hanteringen av OTC-handeln kan få betydelse
för den prövning som alltid måste ske när handeln med viss OTC-aktie blivit så
regelbunden att aktien bör avföras från OTC-listan och överföras tiU A: 1-
eller A: 2-listorna. SFF fömtsätter att lagändringen — som syftar till att med
modern teknik underlätta OTC-handeln -inte kommer att innebära någon förändring
beträffande hittUls tillämpade princip att OTC-marknaden skall vara förbehåUen
aktier i vilken handeln inte är regelbunden.

3.6 Sveriges
industriförbund

Förbundet
vill inledningsvis uttala sitt gUlande över den utveckling som OTC-marknaden
under det senaste året har genomgått. En motsvarande utveckling under de
närmaste åren framstår inte som osannolik utan är enligt mångas bedömning
snarare trolig. Förbundet finner det mot bakgrund härav angeläget att en
teknisk anpassning tiUåts ske för att åstadkomma en så rationell och
administrativt smidig hantering som är möjlig. Förbundet vill därför ansluta
sig till bankinspektionens förslag att börsmedlemmarna bereds möjlighet att
också för handel i OTC-aktier i börshuset använda sig av de budgivningsterminaler
som f. n. utnyttjas under efterbörsen.

Denna
förändring medför dock enligt bankinspektionens uppfattning att det då
uppenbarligen blir fråga om en form av fondbörsverksamhet och därigenom skulle
ett undantag krävas från det monopol som Stockholms fondbörs enligt 2 § lagen
om Stockholms fondbörs har pä fondbörsverksamheten (s. 3). Förbundet menar att
denna förändring om den genomförs inte i sig medför att verksamheten ändrar
karaktär på så sätt att intrång

Prop.
1983/84:164 67

görs
i börsmonopolet. Denna fråga torde bestämmas av andra förhållanden som också
redogörs för i bankinspektionens framställan (s. 2). Skulle emellertid ett
genomförande av den tekniska förändringen anses kräva att ett uttryckligt
undantag görs från börsmonopolbestämmelsen vid i övrigt gällande
verksamhetsförhållanden på OTC-marknaden har förbundet inte någon erinran
häremot.

Härefter
vill förbundet något beröra frågan om ansvaret för handeln med OTC-aktier. Även
om ansvarsfördelningen i formellt hänseende är klarlagd enligt gällande ordning
synes dock i verkligheten en viss oklarhet råda härvidlag. Något förtydligande
i detta avseende ges knappast i bankinspektionens framställan, utan snarare
kan motsatsen hävdas. Å ena sidan framhålls således att om inte fondbörsens
informationssystem används för att förbättra informationen till marknaden finns
en påtaglig risk "att en 'börs' uppstår utanför Stockholms fondbörs
kontroll vilket skulle kunna leda till att börsens funktion som central
marknadsplats minskade i betydelse" (understruket här) (s. 3). Av detta
uttalande kan ges intrycket att i vart fall ett visst ansvar skulle åvila
börsen för OTC-marknaden.

Å
andra sidan sägs något längre ned på samma sida att det måste klart "markeras
att prövningen av vilka företag som har en sådan styrka och befinner sig i en
sådan fas av sin utveckling att de bör ha filllräde till OTC-marknaden sker på fondkommissionärens
ansvar och inte på börsstyrelsens".

De
redovisade uttalandena synes delvis vara motstridiga. Förbundet delar dock
bankinspektionens uttalade instäUning att det är angeläget att för allmänheten
markera skillnaden mellan aktier i OTC-bolag gentemot aktier i företag som
börsstyrelsen har prövat före börsintroduktionen.

3.7
SHIO-Familjeföretagen

SHIO-Familjeföretagen
som beretts tUlfälle avge yttrande över rubricerade ärende, tillstyrker att de
i framställningen föreslagna ändringarna genomföres.

Vi
delar bankinspektionens uppfattning att handeln med OTC-aktier skall bedrivas
under börsmässiga former. Organisationen ställer sig även positiv till de
initiativ till lokal aktiehandel som bankinspektionen nämner i sin
framställning. Vi anser att dessa försök är av särskilt intresse för de mindre
och medelstora företag som organisationen företräder.

3.8
Landsorganisationen i Sverige (LO)

Innebörden
av förändringen är att avtal som träffats mellan "märket maker" och
ett företag skall göra det möjligt att regelbundet sammanföra köp- och säljanbud
i företagets aktier för handel och notering. Verksamheten skall dock bedrivas
utan att fondbörsen har ansvaret för verksamheten.

Prop. 1983/84:164 68

men
med möjlighet att använda sig av de moderna informationshjälpmedel som finns
inom fondbörsens lokaler.

LO har tidigare erinrat om
den omfattning som OTC-marknaden har uppnått. LO upprepar återigen behovet av
en översyn av marknaden och de regler som gäller för densamma, exempelvis
förmögenhetsbeskattningen av OTC-aktier.

Några formella regler för
vilken typ av företag som har möjlighet att notera sina aktier på OTC-marknaden
finns inte heller. Bankinspektionens cirkulärskrivelse nr 1984: 1 innehåller i
och för sig ett resonemang i dessa frågor, utan att klara regler, exempelvis
beträffande företagens storlek, anges.

Det har tidigare
förutsatts att handel med OTC-aktier inte skulle bli regelbunden. Det
konstateras i bankinspektionens skrivelse att handel med åtminstone vissa OTC-aktier
varit omfattande och så gott som daglig. Om bankinspektionens förslag till
lagändring genomförs innebär det att lagstiftaren sanktionerar just
regelbundenheten i handeln med sådana aktier.

LO har förvisso inget att
erinra mot att moderna tekniska hjälpmedel används för handel med aktier,
särskilt som detta kan förbättra informationen till allmänheten. Beträffande
den förändring som bankinspektionen föreslår avseende handel med OTC-aktier
förordar emellertid LO att en översyn av hela OTC-marknaden görs, klarare
regler skapas och att lagtextens utformning återigen ses över, innan en
förändring av 2 § lagen om Stockholms fondbörs genomförs.

3.9 Tjänstemännens
centralorganisation (TCO)

TCO
tillstyrker bankinspektionens begäran.

I
sammanhanget vill dock TCO understryka vikten av att såväl börsmäklare som
Stockholms fondbörs på lämpligt sätt särskiljer handeln med OTC-noterade aktier
från de officiellt börsnoterade aktierna. Det är viktigt att allmänheten får
klart för sig att börsstyrelsen inte ansvarar för de OTC-noterade aktierna.

3.10 Svenska
OTC-föreningen

Föreningen
har förståelse för de praktiska svårigheter, som uppkommit vid handeln med
aktier i bolag, noterade på OTC-listan, genom att sistnämnda bolag blivit väsentligt
fler och handeln med aktier i dessa bolag avsevärt större än som från början
beräknats.

De av bankinspektionen
angivna skälen till, att formerna för handeln bör förändras, delas av
föreningen.

Föreningen vill emellertid
understryka bankinspektionens påpekande av, att det är viktigt, att OTC-marknaden
får fortsätta finna sina former och att enligt föreningens mening dess
utveckling icke bör hindras av mer långtgående regler än nödvändigt.

Prop. 1983/84:164 69

Föreningen
tillstyrker bankinspektionens förslag att i 2 § i ovannämnda lag tillägges ett
ytterligare stycke med den av bankinspektionen föreslagna lydelsen.

3.11 Aktiefrämjandet

Aktiefrämjandet
instämmer i Bankinspektionens motiv och förslag.

Bankinspektionen
nämner också de försök med lokal akfiehandel som nu initieras och som
Aktiefrämjandet stöder.

Småföretagen
(Uksom de kooperativa och samhällsägda) har oftast en sämre och kostsammare riskkapitalförsötjning
än börs- och OTC-företagen. Därför är de lokala försöken särskilt intressanta
och vi delar Bankinspektionens uppfattning om att de kan genomföras helt i
enlighet med gällande lagstiftning.

3.12 Sveriges
aktiesparares riksförbund

OTC-marknaden
omfattar f. n. 36 företag och antalet företag på listan kan bedömas öka i
fortsatt snabb takt. Enligt vår bedömning kommer inom det närmaste halvåret
minst 50 företag att vara noterade på OTC-marknaden.

Mot denna bakgrund delar
vi bankinspektionens uppfattning att det inte är ändamålsenligt att
budgivningen hanteras via krittavlor. Vi ser det som en naturlig utveckling att
det datasystem som börsen förfogar över kan användas av börsmedlemmarna för
budgivning även avseende OTC-aktier.

Beträffande
börshandeln sker löpande en rapportering av börsmedlemmarna om gjorda avslut
och omsättning i ifrågavarande aktie. Om börsens datateknik tas i anspråk för OTC-marknaden
anser vi det vara synnerligen värdefullt om omsättning avseende dessa aktier
även rapporteras dagligen och att en sammanställning vid dagens slut sker genom
fondbörsens försorg. Det finns ett betydande allmänt intresse av att kunna ta
del av omsättningsstatistiken även vad avser OTC-marknaden.

Mot
ovanstående bakgrund föreslår vi att lagstiftningen förändras i enlighet med
bankinspektionens förslag samt med den av oss ovan angivna kompletteringen.

4
Höjning av gränsen för fondkommissionärs innehav av aktier m. m. för egen
räkning

Remissyttranden
har avgetts såväl över Säfveåns Aktiebolags och Bonnier & Bonnier Independent
Investmenl Aktiebolags framställning den 7 december 1983 om bl.a. borttagande
av den fasta maximigränsen för fondkommissionärs handelslager som
bankinspektionens hemställan om

Prop. 1983/84:164 70

höjning
av gränsen från 25 milj. kr. fill 50 milj. kr., som intagits i inspektionens
skrivelse den 15 december 1983 med överlämnande av undersökning ang.
Värdepapperscentralen VPC Aktiebolags dataproblem, leveransförseningar m. m.

Bankinspektionen
har avgett remissyttrande över bolagens framstäU-ning.

Värdepapperscentralen
VPC Aktiebolag har avgett yttrande över bankinspektionens framställning.

Fullmäktige
i Sveriges riksbank, styrelsen för Stockholms fondbörs. Svenska fondhandlareföreningen.
Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges föreningsbankers
förbund, Post- och Kreditbanken, PK-banken, Aktiefrämjandet och Sveriges
aktiesparares riksförbund har avgett yttranden över såväl bolagens som
bankinspektionens framställning.

PK-banken
har anslutit sig till bankinspektionens yttrande.

VPC:s
yttrande över bankinspektionens framställning innehåller ej annat än att
framställningen tillstyrks.

Övriga
remissinstanser har såvitt avser frågan om maximigränsen för fondkommissionärs
handelslager i huvudsak anfört följande:

4.1
Bankinspektionen

För
förslagsställarnas del skulle förändringen möjliggöra ett handelslager för Hägglöfs
del på 181 mkr och för Japo på 142 mkr räknat på åren 1981 — 1983. För de två
största fondkommissionärerna Skandinaviska Enskilda Banken och Carnegie
Fondkommission AB skulle siffrorna bli 505 mkr respektive 422 mkr. Inspektionen
har räknat på genomsnittssiffran för kommissionshandel avseende aktier.
Beräknas storleken på lagret på genomsnittssiffran för den totala
kommissionshandeln dvs. såväl aktier som obligationer vilket ordalydelsen i
lagtexten anger blir siffrorna väsentligt mycket högre.

Inspektionen
får avstyrka bifall tiU ändringsförslagen som enligt inspektionens uppfattning
skulle innebära en radikal förändring av det sätt på vilket statsmakterna löst konfiikten
mellan fondkommissionärernas intresse av en vinstgivande handel för egen
räkning och intresset av att de i första hand skall tillhandagå allmänheten på
ett objektivt sätt utan obehörigt hänsynstagande till egna intressen. I
skrivelse 1983-12-15, dnr 1189/83-A, har inspektionen med hänsyn bl.a. fill den
starkt ökade omsättningen, de senaste årens kraftiga kurshöjningar och
tillkomsten av OTC-marknaden föreslagit att den högsta gränsen för fondkommissionärernas
handelslager höjs från 25 mkr till 50 mkr. Enligt inspektionens uppfattning
bör förändringen stanna därvid.

Prop. 1983/84:164 71

4.2
Styrelsen för Stockholms fondbörs

Bankinspektionens
framställning

Börsstyrelsen
har ingen erinran mot den av inspektionen föreslagna lagändringen.

Ledamöterna Junel och Lundh
anförde skiljaktig mening i frågan. Enligt deras uppfattning är en höjning av
gränserna för fondkommissionärernas handelslager synnerligen välmotiverad av de
skäl som Bankinspektionen framför och som parallellt redovisas i särskild framställan
till Regeringen från Säfveåns AB m.fl. Emellertid anser reservanterna att
erfarenheten visat att det är olyckUgt att direkt i lagen ha inskrivet ett
högsta värde för handelslagret. Redan innan 16 § fondkommissionslagen trätt i
kraft, vilket sker 1985-01-01, har det visat sig nödvändigt att justera värdet
vid inte mindre än två fillfällen. De syften, som beloppsgränsen för fondkommissionärernas
handelslager är avsedd att fylla, tillgodoses enligt reservanterna väl av
andra lagstadgade begränsningar som fyraprocentsregeln enligt 16 § och kapitaltäckningskravet
enligt 18 § fondkommissionslagen.

Reservanterna förordar
därför i första hand en förändring med innebörd att beloppsgränsen helt
avskaffas i 16 § fondkommissionslagen.

För det fall man likväl
finner det angeläget att bibehåUa en lagstadgad beloppsgräns, tUlstyrker
reservanterna Bankinspektionens förslag tiU höjning.

Bolagens
framställning

Få
grundval av fondbörsutredningens förslag beslöt statsmakterna -efter en bred
remiss av förslaget - år 1979 (prop. 1978/79:9, NU 50, rskr 443, SFS 1979:748)
om nya regler för bedrivande av fondkommissionsverksamhet här i landet. Den
nya fondkommissionslagen, som antogs av riksdagen utan reservationer från något
håll, var resultatet av flera -särskilt för fondkommissionsbolagen — känsliga
avvägningar och överväganden. Lagen trädde i kraft den I januari 1980. Enligt
dess övergångsbestämmelser bereddes bolagen och företag som hade ett nära
samband med dem möjlighet att under ett övergångsskede anpassa sin verksamhet
till de nya reglerna.

De nya reglerna syftade
främst till att ge allmänheten ett förstärkt skydd i samband med fondkommissionsuppdrag.
Detta syfte och en strävan att så långt möjligt skapa konkurrensneutralitet
mellan olika typer av fondkommissionärer utgör den nya lagstiftningens
grundprinciper. De i framställningen aktualiserade paragraferna utgör centrala
delar av regelsystemet.

Enligt tidigare gällande
regler fanns inte någon begränsning för fond-kommissionsfirmorna i fråga om
handel för egen räkning med värdepapper. De bedrev också i icke ringa
omfattning en sådan handel och var innehavare av aktieportföljer av betydande
värde. På grund av banklagarnas regler stod motsvarande möjlighet inte öppen
för bankerna. För att

Prop. 1983/84:164 72

minska
riskerna för de intressekonflikter som ansågs ligga i egenhandeln och för att
utjämna konkurrensvillkoren mellan fondkommissionärerna infördes i fondkommissionslagen
- med en femårig övergångsperiod -begränsningar i fråga om det egna
värdepappersinnehavet. De ursprungligen satta gränsvärdena har höjts genom ny
lagstiftning år 1982 (prop. 1981/ 82:116, NU 43, rskr 433, SFS 1982:544).
Börsstyrelsen har i särskilt yttrande till finansdepartementet denna dag
förklarat sig ej ha något att erinra mot en ytteriigare uppjustering av
värdegränsen för fondkommissionärernas egna värdepappersinnehav. Styrelsen är
emellertid ej beredd att ställa sig bakom en sådan förändring av 16 § fondkommissionslagen
som anges i framställningen.

Ledamoten
Lundh anförde skiljaktig mening. Beträffande beslutet angående
ändringsförslaget till 16 § fondkommissionslagen hänvisade Lundh till de skäl,
som han och Junel framfört i anslutning till deras reservation till
börsstyrelsens beslut med anledning av Bankinspektionens förslag rörande samma
paragraf.

4.3
Svenska fondhandlareföreningen

Bankinspektionen
har i skrivelse 1983-12-15 föreslagit att högsta gränsen i 16 § första stycket fondkommissionslagen
för fondkommissionärernas handelslager av aktier, för närvarande 25 mkr, höjs till
50 mkr. - Föreningen är väl införstådd med själva motiven till inspektionens
förslag och finner det alltså i och för sig väl värt att stödja detta.
Föreningen nödgas dock konstatera att även en sådan höjning blir alldeles
otillräcklig. En högsta nivå vid 200 mkr vore rimligare med rådande
marknadsförhållanden.

Säfveåns
AB och Bonnier & Bonnier Independent Investment AB har i en framställning
1983-12-07 bl.a. yrkat att den ifrågavarande maximigränsen på 25 mkr slopas.

Föreningen
är givetvis medveten om att begränsningen av en fondkommissionärs
aktieportfölj utgör en av flera av de regler som tillsammans utgör ett system
för att i möjligaste mån eliminera risken för vissa intressekonflikter som kan
tendera att uppkomma inom all fondkommissionsverksamhet. Eftersom regleringen
ifråga sålunda består av ett antal bestämmelser av olika slag, har föreningen
en viss förståelse för att det skulle medföra komplikationer att helt
tillmötesgå de båda bolagens framställning. Det får dock understrykas att, bl.a.
av de skäl bolagen anfört, den i paragrafen valda lösningen, att fastställa ett
visst belopp som maximigräns, är otillfredsställande. Inspektionens förslag,
att beloppet nu bör fördubblas, illustrerar väl denna lagtekniska olägenhet,
vilken med marknadens hittillsvarande utveckling medfört betydande problem för
branschen. Dessa ger sig särskilt starkt tillkänna hos de fondkommissionärer som
enligt ingångna OTC-avtal åtagit sig att vara market-makers och som sådana
hålla vissa beredskapslager.

Prop. 1983/84:164 73

Det
finns alltså även enligt föreningens uppfattning all anledning för lagstiftningen
att söka en på längre sikt mera hållbar utformning av begränsningsregeln. I
linje med bolagens framställning föreslår föreningen därför att 16 § görs fill
föremål för översyn i syfte att konstruera nämnda regel med användande av någon
annan metod. En nära till hands liggande utväg vore då att till
bankinspektionen delegera befogenheten att fastställa den för varje period
lämpliga maximigränsen, kanske individuellt avpassad till varje fondkommissionärs
behov m.h.t. sådana omständigheter som OTC-åtaganden m. m.

Tanken
att ändra 16 § på ett mera genomgripande sätt får dock ej medföra något uppskov
med ett förverkligande så snart som möjligt av det aktuella önskemål som kommit
till uttryck i inspektionens förslag om höjning av maximigränsen till 50 mkr.
Såsom innebärande en fördubbling av det nuvarande beloppet förefaller
visserligen en sådan höjning markant men den är dock enligt föreningens
uppfattning klart otiUräcklig och begränsningen föreslås i stället bli satt
till 200 mkr.

4.4 Svenska
bankföreningen

De
föreslagna ändringarna i 16 § fondkommissionslagen avser den högsta gränsen
för fondkommissionärernas handelslager av aktier, för närvarande 25 milj.
kronor. Bankinspektionen föreslår en fördubbling av detta belopp. Säfveån
hemställer att den beloppsbestämda maximigränsen måtte slopas. Enligt
bankföreningens mening har utvecklingen på fondbörsen under senare tid och
tillkomsten av OTC-marknaden klart visat-att den beloppsgräns som nu gäller för
bankerna (och för fondkommissionsbolagen från den 1 januari 1985) är alltför
låg. Bankföreningen tillstyrker därför att en ändring nu sker. Enligt
bankföreningens mening är det lämpligt att en beloppsbestämd maximigräns
fortfarande finns. Denna bör emellertid sättas högre än vid det av
bankinspektionen föreslagna beloppet. På de i framställningen angivna skälen
mot den nu gällande gränsen och med hänsyn också till de största
affärsbankernas stora kontorsnät anser bankföreningen rimligt att gränsen
sätts vid 200 milj. kronor.

Den
nuvarande ordningen med ett i lag faststäUt maximibelopp för handelslagrets
storlek - med möjlighet, om synnerliga skäl föreligger, till högre belopp efter
dispens - medför en viss stelbenthet. Enligt bankföreningens mening borde
övervägas en ändrad ordning så till vida att bankinspektionen direkt gavs möjlighet
att på ett mera flexibelt sätt fastställa beloppet.

4.5 Svenska
sparbanksföreningen

Bankinspektionens
framställning

Sparbanksföreningen
finner de av inspektionen anförda skälen för en lagändring övertygande och tUlstyrker
därför förslaget.

Prop.
1983/84:164 74

Bolagens framställning

Det kan kanske hävdas att det inte är rimligt att ha en
begränsningsregel som läser aktielagret till ett visst penningbelopp, särskilt
med tanke på de relativt snabba förändringar som sker, bl.a. i fråga om
penningvärde. Att helt upphäva begränsningsregeln skulle å andra sidan innebära
att de större företagen skulle kunna skaffa sig värdepappersinnehav som inte
ter sig sakligt motiverade. Sparbanksföreningen är därför tveksam tiU förslaget
och är inte beredd att tillstyrka detta. Om emellertid lagstiftning sker i
enlighet med vad som föreslås i framställningen förutsätter sparbanksföreningen
som självklart att det lagtekniska sambandet mellan 16 § fondkommissionslagen
och banklagstiftningen bibehålls, så att samma regler kommer att gälla i detta
avseende för såväl banker som fondkommissionsbolag.

4.6 Sveriges föreningsbankers förbund (SFF)

SFF instämmer i att en maximigräns för fondkommissionärers
handelslager på 25 mkr uppenbarligen är för låg. Huruvida maximigränsen bör
slopas är emellertid mera tveksamt. Syftet med en i lagen angiven maximigräns
för handelslagret måste vara att tillförsäkra att fondkommissionärerna
bibehåller sin huvuduppgift, nämligen att förmedla aktieaffärer mellan säljare
och köpare. Om denna gräns slopades finns ingen spärr mot en utveckling
innebärande att fondkommissionärerna prioriterar egna affärer. En sådan
utveckling torde inte vara önskvärd ur allmän synpunkt.

SFF kan därför inte tillstyrka att maximigränsen slopas,
men har ingen erinran mot att den höjs, förslagsvis till 100 mkr. Den nuvarande
ordningen med dispensmöjlighet för högre belopp om synnerliga skäl föreligger
borde emellertid ersättas av ett mer flexibelt system. SFF föreslår därför att fondkommissionärerna
— oavsett om gränsen/blir 50 mkr, 100 mkr eller möjligen något annat belopp -
har möjlighet att av bankinspektionen snabbt erhålla tidsbegränsade dispenser
för högre gräns när skäl härför finns.

4.7 Aktiefrämjandet

Aktiefrämjandet stöder förslaget om en höjning av fondkommissionärernas
handelslager av aktier.

Ifråga om handelslager finns dels ett förslag från
Bankinspektionen om en övre gräns på 50 mkr mot nuvarande 25, dels ett förslag
från Säfveåns AB m.fl. om ett slopande av den övre gränsen. Förslagen motiveras
av den kraftigt höjda börsomsättningen och ökad handel med utlandet på tider då
Stockholms fondbörs är stängd.

Dessa motiv är mycket relevanta och därtill räknar vi med
att få en ökad direkthandel med små aktieposter främst på bankkontoren.

Man kan antingen sätta en fast övre gräns men med
möjlighet till dispens

Prop.
1983/84:164 75

från Bankinspektionen utan synnerliga skäl, alternativt
efterhandsdispens, eller att slopa den övre gränsen men med möjlighet för
Bankinspektionens ingripande i enskilda fall.

4.8 Sveriges aktiesparares riksförbund (SARF)

Inspektionens framstäUning SARF har ingen erinran mot den
av inspektionen föreslagna lagändring-

Bolagens framställning

På grundval av fondbörsutredningens förslag beslöt
statsmakterna 1979 (prop. 1978/79:9, NU 50, rskr 443, SFS 1979:748) om nya
regler-för bedrivande av fondkommissionsverksamhet här i landet. De nya reglerna
syftade främst tiU att ge den aktiesparande allmänheten ett förstärkt skydd i
samband med fondkommissionsuppdrag. Detta syfte och en strävan att så långt
möjligt skapa konkurrensneutralitet mellan olika typer av fondkommissionärer
utgör den nya lagstiftningens grundprinciper.

Enligt fidigare gällande regler fanns inte någon
begränsning för de s.k. fria fondkommissionsfirmorna i fråga om handel för egen
räkning med värdepapper. Firmorna bedrev också i stor omfattning sådan handel
och var sålunda innehavare av aktieportföljer av ofta betydande värde. På grund
av banklagstiftningens regler stod motsvarande möjlighet inte öppen för
bankerna. För att minska riskerna för de intressekonflikter som ansågs ligga i
de fria firmornas handel och för att utjämna konkurrensvillkoren mellan olika
typer av fondkommissionärer infördes i fondkommissionslagen - med en femårig
övergångsperiod - begränsningar i fråga om det egna värdepappersinnehavet. De
ursprungligen satta gränsvärdena har höjts genom ny lagstiftning år 1982. SARF
är ej beredd att ställa sig bakom en sådan specifik förändring av 16 § fondkommissionslagen
som anges i framställningen utan närmare utredning.

4.9 Fullmäktige i Sveriges riksbank

På de skäl bankinspektionen anför tillstyrker fullmäktige
en höjning av högsta värde på fondkommissionärs handelslager. Detta högsta
värde bör, liksom hittills, fastställas som ett fast belopp och inte, såsom
bolagen föreslår, kopplas tiU en historisk omsättning hos respektive fondkommissionär.
Bolagens förslag skulle nämligen leda till att vissa fondkommissionärer gavs
möjlighet att skaffa sig värdepappersinnehav av en storlek som inte är mofiverad
med hänsyn till syftet med bestämmelsen.

Fullmäktige finner den av bankinspektionen föreslagna
högsta gränsen för fondkommissionärs värdepappersinnehav, femtio miljoner
kronor, väl anpassad med hänsyn till begränsningens syfte.

Prop. 1983/84:164 76

Mot
yttrandets lydelse reserverade sig Staffan Burenstam Linder och Johan Gernandt
som anförde:

"Bankinspektionen
har föreslagit att maximibeloppet för fondkommissionsbolags innehav av aktier
skall höjas från 25 mkr till 50 mkr. Vi anser att maximibeloppet bör slopas,
eftersom det är förenat med avsevärda nackdelar att upprätthålla en sådan
reglering.

För
fondkommissionärer liksom för andra företag måste ett lager stå i viss relation
till omsättningen. Omsättningen på börsen har fyrdubblats sedan 25 mkr-gränsen
först aktualiserades. Vidare har vissa strukturförändringar på marknaden
inträffat som fordrar en större flexibilitet i lagerhållningen. Handeln i
svenska aktier har internationaliserats och tidsskillnaderna mellan olika
börsers öppethållande ställer ökade krav på lagerhållning av aktier för att
kunna fyUa marknadens krav. Detta förhållande bör beaktas även om f. n. handeln
med svenska aktier i utlandet nu tvingats bort från Sverige på grund av de
ökade kostnaderna omsättningsskatten på aktier medför. Vad sedan gäller OTC-marknaden
har fondkommissionärerna avtalsreglerad skyldighet att hålla varulager i
aktier för de bolag för vilka de är "märket maker" vilket ställer nya
krav.

Maximiregeln
kommer att begränsa konkurrens- och utvecklingsmöjligheter och leda till att
konkurrensförutsättningarna snedvrids. Olika företagstyper har olika
möjligheter att få dispenser och finna förfaranden som begränsar maximireglens
tillämplighet. Genom insyn i fondkommissionärernas lagerhållning kan
Bankinspektionen förhindra icke önskvärda intressekonflikter på ett bättre sätt
än genom en otymplig maximiregel."

Prop.
1983/84:164 77

Innehållsförteckning Sid.

Proposifionens
huvudsakliga innehåll ..................... 1

Lagförslag
......................................................... ... 2

1........................... Förslag
till läg om ändring i lagen (1979:749) om Stockholms fond

börs .................... ;...................................... ... 2

2 Förslag
till lagom ändring i fondkommissionslagen (1979:748) ... 5

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 15 mars 1984 ... 6

1
Inledning ......................................................... 6

2
Utvidgning av efteranmälningsskyldigheten
............ 8

2.1
Bakgrund ................................................... 8

2.2
Föredragandens överväganden ..................... 9

3 Börsstyrelsens
sanktionsmedel ............................ .. 10

3.1
Bakgrund .................................................... 10

3.2
Föredragandens överväganden ..................... 11

4 Börsstyrelsens
sammansättning ......................... 12

4.1
Bakgrund .......................... ...................... 12

4.2
Föredragandens överväganden ..................... 13

5 Handel med OTC-aktier i
fondbörsens lokaler ........ 16

5.1
Bakgrund ................................................... .. 16

5.2
Föredragandens överväganden ..................... 17

6 Ändring av gränsen för fondkommissionärs
innehav av aktier m. m.

för
egen räkning ............................................... 18

6.1
Bakgrund..................................................... 18

6.2
Föredragandens överväganden ..................... 19

7
Hemställan....................................................... .. 20

8
Beslut .......................................................... 20

BUaga
I Bankinspektionens framställning med förslag till ut

vidgning av efteranmälningsskyldigheten . 21

Bilaga 2
Finansdepartementets promemoria med vissa förslag till

ändringar
i börslagstiftningen ................ 24

Bilaga
3 Bankinspektionens framställning med förslag till undan

tag från Stockholms fondbörs monopol .. 32

Bilaga
4 Bankinspektionens framställning om höjning av högsta gränsen för fondkommissionärs
eget innehav av aktier

m.m..................................................... 36

Bilaga
5 Säfveåns Aktiebolags och Bonnier & Bonnier Independent Investment
Aktiebolags framställning angående slopande av gränsen för fondkommissionärs
eget innehav

av
aktier m.m........................................ .. 38

BUaga 6
Sammanställning av remissyttrandena 43

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984