Prop. 1983/84:166

Prop.
1983/84:166

Regeringens proposition

1983/84:166

om
totalförsvarets ledning och samordning i regeringskansliet samt
informationsberedskapen m. m.;

beslutad
den 15 mars 1984.

Regeringen
föreslår riksdagen att anta vad som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandens
hemställan.

På
regeringens vägnar INGVAR CARLSSON

ANDERS
THUNBORG

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen behandlas uppgifter och organisation för försvarsrådet och
totalförsvarets chefsnämnd. För chefsnämnden föreslås att ett kansli med en
kanslichef inrättas. Vidare redovisas vissa konsekvenser för ledning och
samordning av totalförsvaret inom regeringskansliet bl. a. till följd av den
nya departementsindelningen den 1 januari 1983. I propositionen föreslås också
att en ny myndighet för psykologiskt försvar, med en överdirektör som chef,
inrättas fr.o.m. den 1 juli 1985. Därvid upphör beredskapsnämnden för
psykologiskt försvar, totalförsvarets upplysningsnämnd och statens upplysningscentral.

I Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 166

Prop. 1983/84:166

Utdrag

FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1984-03-15

Närvarande:
statsrådet I. Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvist, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Bodström,
Göransson, Gradin, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande:
statsrådet Thunborg

Proposition
om totalförsvarets ledning och samordning i regeringskansliet samt om
informationsberedskapen m. m.

1
Inledning

Mot
bakgrund av uttalanden i samband med 1982 års försvarsbeslut bemyndigade
regeringen i september 1982 chefen för försvarsdepartementet att tillkalla en
särskild utredare' med uppdrag att utreda frågan om ledning och samordning av
totalförsvaret inom regeringskansliet m. m. (Dir. 1982:70). Utredningen antog
namnet Utredningen om totalförsvarets ledning i regeringskansliet. I samband
med att departementsindelningeri ändrades den 1 janitari 1983 inhämtades
utredarens synpunkter på försvarsdepartementets organisation. Ett
slutbetänkande från utredningen benämnt (Ds Fö 1983:9) Totalförsvarets
samordning lämnades under hösten 1983. Betänkandet har remissbehandlats.

En sammanfattning av
nuvarande förhållanden bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.
En sammanfattning av betänkandets innehåll bör fogas till protokollet i detta
ärende som bUaga 2.

En
förteckning över remissinstanserna och en sammanfattning av deras yttranden bör
fogas till protokollet i detta ärende som bUaga 3.

Regeringen
bemyndigade i mars 1981 chefen för försvarsdepartementet att tillkalla en
särskild utredare med uppgift att se över informationsberedskapen vid krig och
krigsfara m.m. Regeringen bemyndigade i december 1982 chefen för
försvarsdepartementet att ändra utredningen till en kommitté. Denna antog
namnet Informationsberedskapsutredningen.

'
Generaldirektören Gunnar Nordbeck " Departementsrädet Sven-Erik Orrö

Prop.
1983/84:166 3

Utredningen avlämnade i september 1983 ett
principbetänkande (Ds Fö 1983:6) Informationsberedskap.

Utredningen har i bilaga till sitt betänkande beskrivit
nuvarande organisation m.m. för psykologiskt försvar och
informationsberedskap. Denna bilaga bör fogas till protokollet i detta ärende
som bilaga 4.

En sammanfattning av utredningens överväganden och förslag
bör fogas fill protokollet i detta ärende som bilaga 5.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 6.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Totalförsvarets ledning inom regeringskansliet m. m.

Mot bakgmnd av uttalanden i samband med 1982 års
totalförsvarsbeslut bemyndigade regeringen i september 1982 chefen för
försvarsdepartementet att tillsätta en utredning om ledning och samordning av
totalförsvaret inom regeringskansliet m. m. Flertalet av de förslag utredaren
har lämnat är av den karaktären att det ankommer på regeringen att besluta om
dem. Med hänsyn till totalförsvarsfrågornas betydelse anser jag det emellertid
viktigt att informera riksdagen om förslagen. Jag tar i det följande upp frågor
rörande samordning av totalförsvaret på regeringsnivå, försvarsrådet och
totalförsvarets chefsnämnd.

2.2 Samordning av totalförsvaret på regeringsnivå

Begreppet totalförsvar avser inte någon särskild
organisation. Det är i stället ett samlingsbegrepp för alla de åtgärder som är
nödvändiga för att förbereda landets försvar inför yttre hot och för att ställa
om samhället för kris och krigsförhållanden. I sådana situationer omfattar
totalförsvaret strängt taget hela samhället. I den svåra situation som råder då
samhället skall ställas om för kris eller krig måste ändringar i
ledningsförhållanden, organisation och arbetssätt undvikas så långt som
möjligt. Grundläggande för försvarsplaneringen bör därför vara att ett ansvar i
fred för någon samhällsfunktion, som skall upprätthållas under kriser och i
krig,, skall behållas i sådana situationer och vara förenat med ett ansvar för
att erforderliga beredskapsåtgärder vidtas. Denna grundprincip för verksamheten
inom vårt totalförsvar ställer särskilda krav på samordningen av totalförsvaret
både på regerings- och myndighetsnivå.

Ett av syftena med departementsreformen den 1 januari 1983
var att underlätta samordningen av totalförsvaret inom regeringskansliet genom
att föra ytterligare totalförsvarsfrågor till försvarsdepartementet. Åven om
flera tunga totalförsvarsfrågor nu är förda till.försvarsdepartementet så

Prop. 1983/84:166 4

ligger
det fortfarande kvar totalförsvarsuppgifter på praktiskt taget samtliga
departement, vilket innebär att ett relativt omfattande samordningsbehov inom
regeringskansliet alltjämt föreligger.

Samordningen av
totalförsvaret har i flera väsentliga hänseenden utvecklats sedan 1962 års
riksdagsbeslut om ledning och samordning av totalförsvaret. I fred sker
inriktningen av totalförsvaret numera genom fleråriga riksdagsbeslut som
omfattar hela totalförsvaret. Dessa beslut förbereds genom pariamentariska
utredningar som behandlar hela totalförsvaret. Vidare har myndigheternas
system för planering av verksamheten getts en utformning som underlättar en
samordning.

Mot denna bakgmnd anser
jag att försvarsdepartementets samordning av totalförsvaret inom regeringskansliet
skall utgå från att de olika departementen liksom tidigare svarar för sina
totalförsvarsuppgifter och att dessa ges erforderlig prioritet bland
departementens fredsuppgifter. Försvarsdepartementets samordnande roll vad
gäller samordning av totalförsvarsfrågor inom regeringskansliet bör inriktas
mot de övergripande frågorna. Väsentliga sådana uppgifter som kräver samordning
är inriktningen av totalförsvarets planering, uppföljningen av fattade
totalförsvarsbeslut, beredskapshänsyn i samhällsplaneringen, den
administrativa beredskapen, krigsplanläggningen, inriktningen av
totalförsvarets övningsverksamhet samt utbildning och övning av
regeringskansliets personal.

För att
totalförsvarsuppgifterna skall prioriteras hos de olika departementen måste
samordningen utövas aktivt och uppsökande. En väsentlig del av samordningen är
därför att göra departementen medvetna om totalförsvarsfrågorna och stimulera till
att dessa aspekter fortlöpande beaktas i det fredstida arbetet.

Då den tidigare samordningsavdelningen
i försvarsdepartementet bildades (prop. 1962: 108) förutsattes att avdelningen
i krig och vid krigsfara skulle ställas till statsministerns omedelbara
förfogande. Denne skulle då överta försvarsministerns samordnande uppgifter i
fred.

Mot bakgrund av den nya
departementsorganisationen den 1 januari 1983 (prop. 1982/83: 100 bil. 6 s. 11)
och den övning av regeringskansliet som ägde rum under våren 1983 har en
översyn av regeringskansliets krigsorganisation genomförts.

Jag
redovisar i det följande några av resultaten från översynen.

Försvarsledningsutredningen
redovisade år 1961 sin syn på vilka uppgifter som Kungl. Maj: t och riksdagen
borde koncentrera sina insatser till. Dessa redovisades för riksdagen i prop.
1962: 108 (s. 11 f). Utgående från denna redovisning och med beaktande av de
många förändringar som inträffat i olika avseenden sedan dess skulle
regeringens viktigaste uppgifter i krig nu i stora drag kunna anges vara
följande:

a)
Ledning av säkerhetspolitiken. Säkerhetspolitiken formas härvid -på sätt som
närmare anges i prop. 1981/82: 102 (s. 18 f) - genom en samverkan mellan bl.a.
utrikespolitiken, försvarspolitiken och handelspolitiken.

Prop.
1983/84:166 5

b) Inriktningen
i stort av rikets försvar och av myndigheternas verksamhet, t.ex. i frågor som
har avgörande betydelse för de fortsatta krigsansträngningarna eller som
kräver att olika myndigheters eller sektorers verksamhet samordnas.

c)
Fördelning och vid behov
omfördelning av tillgängliga resurser.

d) Ändring av
ansvarsfördelningen mellan regeringen och myndigheter

na samt mellan myndigheterna inbördes.

e) Upprätthållande
av försvarsviljan och motståndsandan.

f) Information till
riksdagen eller krigsdelegationen, när denna har träU i

riksdagens ställe, om krigsutvecklingen och läget i stort.

g) Övertagande av
riksdagens uppgifter när dessa inte kan fullgöras av

riksdagen eller riksdagens krigsdelegation (13 kap. 5 § regeringsformen).

Eftersom regeringsarbetet
i krig i så stor utsträckning kommer att präglas av de tidigare nämnda
totalförsvarsuppgifterna kommer också statsministern som ledare av regeringens
arbete att i hög grad få ägna sig åt de centrala totalförsvarsfrågorna, dvs. att
leda de samlade totalförsvarsansträngningarna.

Försvarsdepartementets
samordningsavdelning avskaffades i samband med den nya
departementsorganisationen. Enligt 1962 års proposition förutsattes, somjag
tidigare nämnt, att denna samordningsavdelning i krig och vid krigsfara
ställdes till statsministerns förfogande för att bilda kärnan i ett särskilt
statsministerns kansli. Med hänsyn dels till statsrådsberedningens roll som
ett organ för gemensamma frågor och samordning av departementens verksamhet på
olika områden, dels till att försvarsdepartementets fredstida
samordningsavdelning har avskaffats i samband med den nya
departementsorganisationen är det därför naturligast att en krigs-organiserad
statsrådsberedning biträder statsministern även i krig och vid krigsfara.

När det gäller att inom
regeringen och regeringskansliet fördela ansvaret bör som grundprincip gälla
samma princip som inom totalförsvaret i övrigt, nämligen att den som har ansvar
för en uppgift i fred också bör behålla ansvaret för uppgiften i krig. Den
redovisade ordningen för kansliorganisa-fionen stämmer väl överens med denna
princip. Den i fred reglerade ärendefördelningen mellan departementen bör
således i regel inte ändras i krig. Detta innebär bl. a. att
försvarsdepartementet också i krig bör svara för samordningen av
totalförsvarets olika grenar.

2.3
Försvarsrådet

Utredaren
anför i sitt betänkande att försvarsrådet skall utgöra ett forum för ömsesidig
orientering mellan regeringen och cheferna för de ledande centrala
myndigheterna inom totalförsvaret. Det är därför naturiigt att dessa uppgifter
inte preciseras utan bestäms från fall till fall aUt efter behovet av sådan
ömsesidig orientering. För att bedöma om intentionerna

Prop. 1983/84:166 6

bakom
rådets tillkomst uppfyllts har utredningsmannen utvärderat rådets hittillsvarande
verksamhet. Utvärderingen visar tämligen entydigt att rådets roll som
överläggningsorgan i frågor rörande totalförsvarets målsättning,
sammansättning, avvägning etc. i allt väsentligt har övertagits av andra fora.

Trots
detta anser utredaren att alla eller åtminstone de flesta av regeringsledamöterna
någon gång under ett år bör få en samlad redovisning av aktuella
totalförsvarsfrågor.

Försvarsledningsutredningens
uppfattning (SOU 1961:66) att det i "kritiska lägen" kan behövas
gemensamma överläggningar mellan regeringen och berörda verkschefer anser
utredningsmannen fortfarande vara befogad. Regeringen och berörda verkschefer
bör därför vid ett å två tillfällen under ett år mötas och behandla aktuella
frågor inom totalförsvaret, främst dess beredskap, styrka och svagheter. Syftet
bör främst vara att skapa en gemensam grund för de överväganden om beredskapshöjningar
m. m. som kan bli aktuella i krifiska lägen.

Ett
sådant informationsutbyte kan ske i skilda former t. ex. i form av en allmän
beredning till vilken verkschefer kallas. Begreppet "försvarsråd" bör
dock behållas.

Någon
väsentlig ändring av försvarsrådets sammansättning föreslås inte. Däremot
föreslås att kabinettssekreteraren samt den statssekreterare i statsrådsberedningen
som handhar säkerhetsfrågor och statssekreteraren i försvarsdepartementet skall
delta i försvarsrådets sammanträden. Vidare föreslås att den sistnämnde skall
vara sekreterare i rådet.

Under
senare år har riksdagens talman regelbundet inbjudits att delta i
sammanträdena. Utredaren anser att det kan vara motiverat att talmannen inbjuds.

Remissmyndigheterna
ansluter sig till utredningens förslag beträffande försvarsrådet.

Även jag delar utredarens
synpunkter beträffande försvarsrådet. Beträffande rådets sammansättning har
under remissbehandlingen framkommit vissa önskemål att utöka antalet ledamöter.
Jag delar dock utredarens uppfattning att antalet ledamöter bör begränsas och
därför vara oförändrat. Med hänsyn till den betydelse som utrikes- och
säkerhetspolitiken samt säkerhetsfrågorna har för försvaret kan det som
utredaren föreslår också vara naturligt att kabinettssekreteraren, den
statssekreterare i statsrådsberedningen som handhar säkerhetsfrågor och
statssekreteraren i försvarsdepartementet regelmässigt deltar i sammanträdena.
Jag anser vidare liksom utredaren att statssekreteraren i försvarsdepartementet
bör vara rådets sekreterare. Det ankommer på regeringen att besluta i dessa
frågor.

2.4
Totalförsvarets chefsnämnd

På
central nivå är det ett mycket stort antal myndigheter, affärsverk och icke-statliga
organisationer som handlägger totalförsvarsfrågor. Detta för-

Prop. 1983/84:166 7

hållande
är en naturlig konsekvens av den grundtanke som gäller för totalförsvarets
uppbyggnad. I den svåra situation som uppstår då samhället skall ställas om för
kris eller krig måste ändringar i ledningsförhållanden, organisation och
arbetssätt undvikas så långt som det är möjligt. Tanken på att ta bort
beredskapsuppgifterna från de funktionellt ansvariga myndigheterna och lägga
dem hos någon särskild beredskapsmyndighet avvisas därför av utredningsmannen.
Han anser att det i stället finns starka skäl för att i ännu högre grad än för
närvarande försöka få beredskapsaspekterna beaktade i den fredstida
samhällsplaneringen och hos de myndigheter som har ansvar för skilda
samhällsfunktioner.

Tillämpningen
av detta synsätt reser emellertid krav på dels samordning av
beredskapsförberedelserna, dels att någon tar på sig uppgiften att erinra berörda
myndigheter etc. om betydelsen av beredskapsförberedelserna, dvs. utövar en
stimulerande och pådrivande roll. Det är lätt att beredskapsfrågorna glöms
bort vid handläggning av de primära, fredstida arbetsuppgifterna. Detta leder
enligt utredaren till att totalförsvarets chefsnämnd har betydelsefulla
uppgifter därvidlag och bör finnas kvar.

Utredaren
diskuterar vidare chefsnämndens arbetsuppgifter och arbetsformer. Härvid
föresläs att nämnden skall ta på sig en mer aktiv och utåtriktad roll än vad
som varit fallet hittills. Nämnden bör dock inte ges befogenhet att utfärda
direktiv och anvisningar till berörda myndigheter. Den nödvändiga samordningen
bör åstadkommas genom överläggningar och en förtroendefull samverkan. Utredaren
anser även att nämnden i vissa fall efter beredning bör kunna utfärda
rekommendationer till berörda myndigheter. Självfallet kan nämnden, när så är
befogat, också avge förslag m. m. till regeringen.

Någon
ändring av nämndens sammansättning föreslås inte. Däremot rekommenderar
utredaren att nämnden i större utsträckning än hittills utnyttjar möjligheten
att kalla eller inbjuda representanter för de myndigheter som inte är
representerade i nämnden att delta i nämndens överläggningar. Det kan också
vara lämpligt att framstående företrädare för näringsliv och arbetsmarknad
inbjuds till nämndens sammanträden när frågor som berör dem diskuteras.

En
fråga som har övervägts särskilt gäller sekretariatsfunktionen åt chefsnämnden.
Här föreslås att en tjänst som heltidsarbetande kanslichef, administrativt och
lokalmässigt knuten till försvarsdepartementet, inrättas.

I
det närmaste samtliga remissmyndigheter ansluter sig till förslagen.

I
likhet med utredaren anser jag att totalförsvarets chefsnämnd har viktiga
uppgifter när det gäller att samordna beredskapsförberedelserna inom
totalförsvaret på den centrala myndighetsnivån och bör därför finnas kvar.
Vissa remissinstanser har framfört att chefsnämnden bör utökas. Jag delar
emellertid utredarens uppfattning att nämndens sammansättning inte bör ändras.
Genom de föreslagna sammanträdesformerna kan myndigheter

Prop. 1983/84:166 8

och
organisationer ändå beredas möjlighet att delta och framföra sina synpunkter på
totalförsvarsarbetet. Härigenom kan också förståelsen och intresset för
beredskapsfrågor öka.

Jag
anser att nämnden bör ta på sig en mer aktiv och utåtriktad roll vad gäller de
centrala myndigheterna än vad som hittills varit fallet. För att göra detta
möjligt anserjag att ett kansli bör inrättas, som administrativt och
lokalmässigt knyts till försvarsdepartementet. Kansliets uppgifter bör vara att
dels fungera som sekretariat vid chefsnämndens sammanträden, dels bereda de
ärenden som skall behandlas av nämnden. Kansliet bör härvid ha till uppgift att
leda de grupper och organ som nämnden tillsätter för olika samordningsfrågor.

Regeringen
har den 16 februari 1984 beslutat att totalförsvarets chefsnämnd får en viss
samordnande uppgift när det gäller planering av led-ningsövningsverksamheten.
Beredning av dessa frågor bör åvila kansliet. Kansliet bör också ges uppgift
att biträda den av regeringen utsedde civile övningsledaren vid planering och
genomförande av högre regionala ledningsövningar. Denna uppgift åvilar f. n.
en befattningshavare i försvarsdepartementet. Jag anser således att ett kansli
med de uppgifter jag nu har redovisat bör inrättas den 1 juli 1984. Kansliet
bör bestå av en kanslichef och en handläggare som administrativt och
lokalmässigt knyts till försvarsdepartementet. Det ankommer på regeringen att
inrätta dessa tjänster.

Kostnaderna
för kansliet för budgetåret 1984/85 bör få bestridas genom att medel under
anslagen Al. Försvarsdepartementet, A2. Vissa nämnder m.m. inom totalförsvaret,
El. Operativ ledning, G1. Civilförsvarsstyrelsen och H3. Beredskapslagring och
industriella åtgärder får disponeras för detta ändamål. Fr.o.m. budgetåret
1985/86 bör medel budgeteras under anslaget A2. Vissa nämnder m.m. inom
totalförsvaret genom att resurser omfördelas från de angivna anslagen. Några
ytterligare kostnader på statsbudgeten uppkommer därför inte genom mitt
förslag.

Genom
att chefen för enheten för civilt totalförsvar vid försvarsdepaile-mentet
hittills varit sekreterare i nämnden har departementet kunnat följa de
samordningsfrågor som behandlats i nämnden. Detta är av värde även för
samordningen av totalförsvaret på regeringsnivå. Jag anser därför att en
representant för försvarsdepartementet bör adjungeras till nämndens sammanträden.

2.5
Allmänna principer för informationsberedskap och psykologiskt försvar

I
1982 års totalförsvarsbeslut beslutades om riktlinjer för det psykologiska
försvarets fortsatta utveckling (prop. 1981/82: 102, bil. 2, FöU 18, rskr 374).
Försvarsbeslutet innebär bl.a. att vår försvarsvilja och motståndskraft mot
främmande propaganda vid krigsfara och i krig skall byggas upp och
vidmakthållas genom det psykologiska försvaret. I fred åstadkoms detta genom
den inneboende styrkan i vår demokrati med fri åsiktsbildning, yttrandefrihet
och tryckfrihet i förening med fria massmedier.

Prop.
1983/84:166 9

Befolkningens
känsla av solidaritet med samhället har avgörande betydelse för försvarsviljan
och viljan att satsa resurser för samhällets försvar.

I situationer som innebär
hot, påtryckningar, krig i vår närhet eller då vi är i krig, är det viktigt att
genom en snabb, saklig och effektiv information sprida kännedom om
händelseutvecklingen och dess risker liksom om våra beredskapsåtgärder. Detta
bör ske utan andra begränsningar än sådana som är en följd av hänsynen till
rikets säkerhet och enskild person.

Uppgiften för det
psykologiska försvaret är således att bevara och stärka försvarsviljan och
motståndsandan genom att skapa förutsättningar för en allsidig och korrekt
informationsförmedling i kris- och krigssituationer.

I fred fordras en allsidig
information om vår omvärld och vår säkerhetspolitik samt dess mål, medel och
möjligheter. En sådan information bör liksom hittills bedrivas av de politiska
partierna, folkrörelserna inkl. frivilligorganisationerna, totalförsvarsmyndigheterna
m.fi. samt som en del av undervisningen i våra skolor.

Jag
utgår i mina fortsatta överväganden från de principer för det psykologiska
försvaret som sålunda lades fast i 1982 års totalförsvarsbeslut.

Sådan
propaganda i fred, som anses fientlig mot landet eller demokratin, tas upp till
granskning i öppen debatt i massmedier och organisationer. I fredstid finns
inte nägot statligt organ som har till uppgift att motverka sådan verksamhet.

Jag
vill påminna om att sedan grunden lades till vårt psykologiska försvar har
stora förändringar inträffat i samhället. Massmediernas utveckling har bl.a.
medfört en kraftig ökning av informationsutbudet samtidigt som samhällets
insatser på utbildningsområdet har förbättrat medborgarnas möjligheter att ta del
av och värdera information. Statsmakternas och myndigheternas agerande granskas
kritiskt och ifrågasätts i större utsträckning än tidigare.

Informationsberedskapsutredningen
har mot denna bakgrund särskilt behandlat behovet av informationsberedskap och
fördelningen av ansvaret för uppgifterna inom det psykologiska försvaret.
Utredningen anser att det finns två huvuduppgifter för det psykologiska
försvaret.

Den ena är att bevara och
stärka försvarsviljan. Den åvilar i fred samhället manifesterat i dess
demokratiska statsskick och institutioner i vid bemärkelse - riksdag, regering,
myndigheter, skolor, folkrörelser, den fria pressen och radio/TV.

Den
andra är att sörja för en allsidig, snabb och korrekt informationsförmedling.
Denna uppgift åvilar press, radio/TV och informationsfunktionerna hos
regeringen och myndigheterna.

Dessa
uppgifter kan enligt utredningens mening inte ses isolerade från varandra utan
bör uppfattas så, att man genom en god informationsförmedling bidrar till att
upprätthålla försvarsvilja och motståndsanda.

Uppgiften att bevara och
stärka befolkningens försvarsvilja är ytterst av politisk natur. Utredningen
anser, att det övergripande ansvaret på detta

Prop. 1983/84:166 10

område
därför måste ligga på en politiskt ansvarig instans, nämligen regeringen.

Utredningen
anser att man bör åstadkomma en uppgifts- och organisationsindelning för det
psykologiska försvaret och informationsberedskapen som tillgodoser bl.a.
önskemål om kontinuitet från fred till krig, personalsnåla organ, en klarare
fördelning av ansvaret för nyhetsförmedlingen och uppgiften att stärka
försvarsvilja och motståndsanda.

Remissinstanserna
har i stort biträtt utredningens synpunkter.

Jag
instämmer i de synpunkter som utredningen har framfört.

2.6
Uppgifter och organisation för en ny myndighet för psykologiskt försvar och
informationsberedskap

Om
vårt psykologiska försvar skall kunna verka i ett utsatt läge, i krig eller vid
krigsfara fordras planläggning i fred. Den sker i samarbete mellan staten och
berörda organisationer.

Beredskapsnämnden för
psykologiskt försvar är central myndighet i fred för den psykologiska
försvarsberedskapen och svarar för beredskapsplaneringen och
krigsförberedelserna i övrigt. Den bistår massmedier och folkrörelser i deras
planläggning av verksamheten under beredskap och i krig samt förbereder det
organ, statens upplysningscentral, som i krig eller vid krigsfara under
regeringen skall svara för en samordnad samhällsinformation. Här ingår
information från alla centrala totalförsvarsmyndigheter. Nämnden utbildar
personal, som skall ingå i upplysningscentralen eUer som har motsvarande
uppgifter vid vissa regionala totalförsvarsmyndigheter. Den bedriver också
forskning på områden som är av betydelse för det psykologiska försvaret.

Upplysningscentralen
(UC) skall påbörja sin verksamhet vid beredskapslarm eller när regeringen så
bestämmer. Inom UC finns en nyhetsavdelning, ett öppet presskvarter, en
informationsavdelning, en utlandsavdelning, en avdelning för radiobevakning
och en administrativ avdelning. Till UC är knutet ett press- och ett
informationsråd.

Totalförsvarets
upplysningsnämnd (TUN) har i fredsfid en samordnande uppgift när det gäller
information om totalförsvaret. Nämnden producerar vidare egen information om
säkerhetspolitik och totalförsvar.

Verksamheten
inom Sveriges Radio AB ansvarsområde har också stor betydelse för psykologiskt
försvar. I krig skall de bolag som ingår i Sveriges Radio AB bilda en
självständig enhet i totalförsvaret och därvid lyda direkt under regeringen.

Tidningarnas
telegrambyrå (TT) är ett aktiebolag som ägs av den svenska pressen och som har
till uppgift att förse press, radio och TV med nyheter från Sverige och
utlandet, en verksamhet av synnerlig vikt även i ofred.

Prop.
1983/84:166 11

Beredskapsnämnden
för psykologiskt försvar har endast fredstida uppgifter. UC har endast
krigsuppgifter och förbereds i fred av beredskapsnämnden. Utredningen föreslår
att de båda myndigheterna ersätts av en central myndighet som skall verka såväl
under fred och beredskapstillstånd som i krig. Vidare föreslås att TUN
samtidigt upphör som självständig myndighet och att dess uppgifter överförs
till den nya myndigheten. Utredningen föreslår att den nya myndigheten benämns
styrelsen för psykologiskt försvar. Den skall vara central
förvaltningsmyndighet för psykologiskt försvar och informationsberedskap.

Med
utgångspunkt i att en fri och obunden information är grunden för det
psykologiska försvaret bör styrelsens uppgifter enligt utredningen vara att

verka
för en fri nyhetsförmedling även under beredskapstillstånd och i krig,

efter
samråd med totalförsvarsmyndigheterna, massmedierna, arbetsmarknadens parter
och folkrörelserna föreslå regeringen riktlinjer för det psykologiska
försvaret,

i
samverkan med totalförsvarsmyndigheterna redovisa behovet av och föreslå
åtgärder för att i krig och vid krigsfara stärka försvarsvilja och
motståndsanda samt motverka psykologisk krigföring mot svenska folket,

samordna
och öva tillsyn över totalförsvarsmyndigheternas krigsförberedelser för
psykologiskt försvar och informationsberedskap,

ge myndigheterna råd och
anvisningar för att det skall bli möjligt att få till stånd en snabb och
fullständig nyhets- och upplysningstjänst under kriser och i krig,

ge
råd och vägledning rörande massmedieföretagens beredskapsplanering i fråga om
produktionsplatser och andra praktiska problem,

ansvara
för krigsorganisation av ett centralt presskvarter,

bedriva
och medverka i utbildning av personal av betydelse för det psykologiska
försvaret på central, regional och lokal nivå,

följa
och bedriva forskning på det psykologiska försvarets, den psykologiska
krigföringens och angränsande områden, i den mån detta inte ankommer på någon
annan myndighet,

främja
och i samråd med totalförsvarets myndigheter samordna informationen om den
svenska säkerhetspolitiken och totalförsvaret,

följa
utländsk informationsverksamhet som kan påverka svensk opinionsutveckling och
inverka på försvarsviljan,

i
samverkan med andra totalförsvarsorgan föreslå regeringen åtgärder för att
minska en angripares psykologiska motståndskraft.

Nästan
alla remissinstanser instämmer i stort i utredningens förslag om att bilda den
nya myndigheten. Även när det gäller överföringen av TUN: s uppgifter till den
nya myndigheten är flertalet remissinstanser eniga med utredningen. TUN anser
själv att det finns övervägande skäl för att TUN: s verksamhet förs över tUl
den nya myndigheten men pekar också på alternativa lösningar.

Prop. 1983/84:166 12

Enligt
min mening är det viktigt att den myndighet som har ett ansvar och en uppgift i
fred också har motsvarande uppgift i krig samt svarar för beredskapsförberedelserna.
Utredningens förslag innebär att problemen med övergången från fred till krig -
skymningsläget - till stor del undanröjs. Jag anser i likhet med utredningen
att en ny myndighet benämnd styrelsen för psykologiskt försvar bör inrättas fr.o.m.
den 1 juli 1985. Samtidigt bör beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, UC
och TUN upphöra. Den nya myndighetens krigsorganisation skall byggas upp med fredsorganisationen
som grund. Några ytteriigare kostnader på statsbudgeten medför inte mitt
förslag. Jag bedömer att den nya myndighetens kostnader helt kan inrymmas i de
resurser som f. n. disponeras av beredskapsnämnden för psykologiskt försvar
och TUN. Det ankommer på regeringen att meddela närmare föreskrifter och
besluta om organisation för den nya myndigheten. Den huvudsakliga uppgiften
skall vara att leda och samordna planläggningen av landets psykologiska
försvar, att bevara och stärka befolkningens försvarsvilja och motståndsanda i
kriser och krig samt att i fred främja upplysningen om totalförsvaret.

Utredningen
har föreslagit att den nya myndigheten skall ledas av en styrelse om högst nio
ledamöter. Detta gör det möjligt att den kan arbeta utan ett särskilt
arbetsutskott och att ledamöterna kan engagera sig aktivt i styrelsens
uppgifter.

Ett
stort antal av remissmyndigheterna, däribland civilförsvarsstyrelsen,
beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, LO, SACO/SR och TCO, har ansett att
styrelsen bör vara större än vad som föreslagits eller att beredskapsnämndens
nuvarande sammansättning bör utgöra riktmärke för den nya styrelsen.

För
egen del anser jag att det är viktigt att myndigheten leds av en styrelse med
ett begränsat antal ledamöter, högst det antal som utredningen föreslår. För
att bredda myndighetens kontakt med samhället bör emellertid en eller flera
referensgrupper för olika frågor inom styrelsens verksamhetsområde kunna
inrättas. Det gäller inte minst inriktningen av styrelsens fredstida
informationsprojekt. I referensgrupperna bör kunna ingå representanter för
olika massmedier, folkrörelser, totalförsvarsmyndigheter, informationssvaga
grupper och andra grupper som kan ha intresse för verksamheten. Mot bakgrund bl.a.
av myndighetens behov av bred kontakt med samhället ställs också särskilda krav
på styrelsen och dess ordförande. Det ankommer dock på regeringen att besluta i
denna fråga. Under styrelsen bör verket ledas av en överdirektör förordnad på
viss tid.

Jag
förordar därför att en ordinarie tjänst som överdirektör med förordnande på
viss tid inrättas.

Utredningen
förutser att medel behöver anslås för en viss personalförstärkning i fredstid
i förhållande till nuvarande organisation samt att medlen för forskning
behöver ökas något.

Utredningen
har närmare granskat den nuvarande organisationen för UC. Härvid har följande
föreslagits för krigsorganisationen.

Prop.
1983/84:166 13

Någon
motsvarighet till UC: s nyhetsavdelning bör inte ingå i den nya organisationen.

De press- och
informationsråd som är knutna till UC föreslås inte få någon motsvarighet i den
nya organisationen. UC: s utlandsavdelning föreslås bli avvecklad varvid
uppgifterna förs över till utrikesdepartementet. Det hittillsvarande öppna
presskvarteret föreslås kallas centrala presskvarteret. Huvuduppgiften är att
underlätta massmediernas verksamhet och möjliggöra kontakter med nämnda
instanser även under svåra yttre förhållanden. Som komplement tUl verksamheten
vid det centrala presskvarteret föreslår utredningen att svenska tidningar och
nyhetsbyråer erbjuds att sätta samman en presspool med arbetande journalister
utöver den personal från TT och Sveriges Radio, som är lokaliserad i anslutning
till högsta ledningen. Härigenom betonas strävan att bibehålla en mångsidig nyhetsförmedling
på någorlunda lika villkor för olika massmedieföretag.

I
fråga om planläggningen för ett centralt presskvarter har utredningens ordförande
reserverat sig. Han anser att den nya myndigheten bör vara ett expertorgan som principiellt
inriktas på att arbeta övergripande med planering och tillsyn. Enligt den s.
k. ansvarsprincipen skall enligt reservanten utrikesdepartementets press- och
informationsenhet svara för upprättandet av det föreslagna centrala
presskvarteret.

Huvuddelen av
remissinstanserna instämmer i utredningens synpunkter i dessa frågor. Vad
beträffar inrättandet av en presspool är meningarna delade. Beredskapsnämnden
och Sveriges Radio AB avstyrker dock med något olika motivering inrättandet av
en press-pool.

Jag instämmer i huvudsak i
utredningens förslag. Efter samråd med chefen för utrikesdepartementet anser
jag att utlandsavdelningens uppgifter skall föras över till
utrikesdepartementets krigsorganisation. Det ankommer på regeringen att besluta
härom. Det är lämpligt att regeringen överlämnar till den nya myndigheten att
närmare överväga inrättandet av en press-pool.

Informationsberedskapen
i samhället har byggts ut i väsentlig omfattning sedan UC bildades. Praktiskt
taget alla myndigheter har någon form av informationsfunktion. Sveriges Radio
AB: s uppgifter på detta område är betydande. Jag anser att det är viktigt att
övergripande samordning och rådgivning finns för planeringen av
informationsberedskapen. Detta ansvar bör åvila den nya styrelsen för
psykologiskt försvar. Samordning av de tekniska beredskapsförberedelserna på
detta område bör också åvila styrelsen.

Sveriges
Radio AB har i sitt remissyttrande framfört vissa kritiska synpunkter men delar
i huvudsak utredningens uppfattning. När det gäller att informera personer med
språkliga och andra handikapp finns i dag rikliga hjälpmedel i radio, TV och text-TV.
Jag instämmer i utredningens synpunkter men vill framhålla Sveriges Radio AB: s
viktiga roll i sammanhanget. Särskilda informationsprogram av olika slag i
fred, vid beredskap och i krig kan genom dessa medier spridas till hela
befolkningen.

Prop.
1983/84:166 14

2.7 Regional
och lokal nivå

Utredningen
anser att man ytterligare behöver utreda och belysa uppgifter, samordningen
mellan och fördelningen av ansvaret för informationsverksamhet och övriga
psykologiska försvarsåtgärder på den högre regionala nivån. Civilbefälhavarnas
och länsstyrelsernas särskilda ansvar — inte minst inom området psykologiskt
försvar - konstitueras av att de dels är högsta statsledningens regionala
organ, dels träder i regeringens ställe om förbindelserna med riksledningen
skulle brytas. Utredningens uppfattning är att tyngdpunkten då det gäller
bedömningar och beslut i krig kommer att ligga på den högre regionala nivån (CB)
och att denna därför bör stärkas.

Flera
remissinstanser tar upp frågan om fördelning m. m. på såväl den högre som lägre
regionala nivån. För egen del anserjag att det är viktigt att dessa frågor
ytterligare belyses.

Regeringen
har genom beslut den 22 september 1983 uppdragit åt försvarets
rationaliseringsinstitut att vidareutveckla minst ett sammanhängande alternativt
förslag till ledningsstruktur för de civila delarna av totalförsvaret på olika
nivåer. Jag förutsätter att frågorna belyses i detta sammanhang så att slutlig
ställning kan tas i samband med prövningen av dessa förslag.

2.8 Särskilda
frågor

Utredningen
har tagu upp frågorna om medverkan av folkrörelserna, arbetsmarknadens parter
och invandrarnas organisationer i informationsberedskapen. I utredningens
överläggningar med statens arbetsgivarverk, SAF, LO, TCO och SACO/SR har
framkommit att ordinarie informationsvägar mycket väl kan kompletteras genom
att använda arbetsmarknadens parter för att föra ut ny information till vissa
målgrupper. Denna informafion synes kunna vidarebefordras av informationsorgan
som redan i fred är inriktade pä att snabbt nå bestämda mottagare regionalt och
lokalt.

Detta
bekräftas också i de inkomna remissyttrandena. Jag anser det värdefullt att så
kan ske.

De
cirka en miljon människor i Sverige som helt eller delvis är av utländsk
härkomst erbjuder enligt utredningen problem när det gäller möjligheterna att
nå fram med information fill de många nationaliteter som det rör sig om.

Utredningen
föreslår att centrala myndigheter får i uppdrag att undersöka och i stora drag
försöka kartlägga vilket informationssamarbete som förekommer på regional och
framför allt på lokal nivå mellan invandrarnas organisationer och andra
företrädare för dem och t.ex. kommunala invandrarbyråer och
informationskontor. Det är enligt min mening naturligt att statliga och
kommunala myndigheter inom ramen för sin normala

Prop. 1983/84:166 15

informationsverksamhet
till bl. a. invandrare och andra informationssvaga grupper även informerar om
myndighetens och dess verksamhets roll i totalförsvaret under
beredskapstillstånd och i krig.

Beträffande
folkrörelserna utgår utredningen från att Centralförbundet Folk och Försvar
även i fortsättningen blir den samlande organisationen när det gäller att i
vidare kretsar sprida information om säkerhetspolitik och totalförsvar
inbegripet psykologiskt försvar och informationsberedskap. Jag delar
utredningens uppfattning.

Jag vill i detta
sammanhang också framhålla skolans viktiga roll när det gäller att sprida
kunskaper om vårt lands säkerhetspolitik och totalförsvar.

När det gäller
forskningsfrågorna bör dessa enligt utredningen även i fortsättningen
handläggas av försvarets forskningsanstalt (FOA) och den nya myndigheten i nära
samverkan. Jag instämmer i denna uppfattning och ser det som väsenfiigt att
FOA, inom ramen för den inriktning av försvarsforskningen som statsmakterna
lagt fast, beaktar det psykologiska försvaret i sitt arbete.

3
Hemställan

Med
hänvisning tUl vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

dels föreslår riksdagen att s

1.
godkänna att en central
förvaltningsmyndighet med de uppgifter somjag har angett inrättas fr. o. m. den
1 juli 1985,

2.
bemyndiga regeringen att vid
den centrala myndigheten för psykologiskt försvar inrätta en ordinarie tjänst
för överdirektör med beteckningen Cp,

3.
godkänna att myndigheterna
beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, statens upplysningscentral och
totalförsvarets upplysningsnämnd samtidigt upphör,

dels
lämnar riksdagen fillfälle att ta del av vad jag anfört om

4.
ledning och samordning av
totalförsvaret inom regeringskansliet,

5.
uppgifter och organisation för
försvarsrådet och totalförsvarets chefsnämnd,

6.
psykologiskt försvar och
informationsberedskap.

4
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder
och ändamål som han har hemställt om.

Prop. 1983/84:166 16

Bilaga
1

Nuvarande förhållanden för totalförsvarets ledning och
samordning m. m.

1
Ledning och samordning i regeringskansliet av totalförsvarsfrågorna

Genom
riksdagsbeslut år 1962 (prop. 1962: 108, SU 101, rskr 244) godkändes en
ordning enligt vilken försvarsministern hade att på regeringsnivå i fred
samordna totalförsvarsfrågorna. För att biträda försvarsministern med denna
uppgift inrättades samordningsavdelningen i försvarsdepartementet (Fö/Sam). I
fred skulle den utgöra en avdelning i försvarsdepartementet och lyda under
försvarsministern samt biträda denne med uppgifter att i fred svara för
samordningen av totalförsvaret på regeringsnivå. Vid krig och krigsfara
förutsattes avdelningen ställas till statsministerns omedelbara förfogande.
Den skulle därvid utgöra embryo till det s. k. statsministerns kansli.

Uppgifter
beträffande totalförsvaret, som ansågs kräva särskilda samordningsåtgärder
inom Kungl. Maj:ts kansli var budgetarbete, krigsplanläggning och
lagstiftning. Att inrikta och följa större totalförsvarsövningar och utbildning
av riksstyrelsens personal ansågs också vara typiska samordningsuppgifter för
försvarsministern.

Samordningsuppgiften
har successivt ändrat karaktär bl.a. genom att vissa ytterligare ärenden av
betydelse för totalförsvaret successivt under 1960-talet har förts till
försvarsdepartementet och att departementsindelningen ändrades den 1 januari
1983.

Syftet
med den ändrade departementsindelningen var bl.a. att samordningen av
totalförsvaret skall underlättas genom att större delen av totalförsvarsfrågorna
kan handläggas och samordnas inom försvarsdepartementet. Som konsekvens av den
nya ärendefördelningen mellan departementen, har försvarsdepartementets
organisation förändrats. Samordningsavdelningen har utgått ur departementets
organisation. En ny enhet för civilt totalförsvar har bildats. Vid denna enhet
handläggs de civila totalförsvarsfrågor som faller inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde, men också samordning av totalförsvarsfrågorna på
regeringsnivå och beredskapsfrågor för regeringskansliet.

2
Försvarsrådet

Samtidigt
med samordningsavdelningen i försvarsdepartementet inrättades försvarsrådet
enligt regeringens beslut den 26 juli 1962. I beslutet anges att försvarsrådet
skulle utgöra ett forum för ömsesidig orientering mellan regeringen och
cheferna för vissa av totalförsvarets centrala myndigheter.

Prop. 1983/84:166 17

Ur
de motiv för rådets inrättande som anfördes, kan väsentligen två uppgifter för
försvarsrådet härledas, nämligen att

dels
överlägga om frågor rörande totalförsvarets målsättning och avvägning samt
frågor av "kontroversiell karaktär",

dels
att - i vissa kritiska lägen då regeringen kan ha behov av att få en samlad
bild av beredskapsläget inom totalförsvaret - diskutera eventuella beredskapshöjningar.

Försvarsrådet
har under senare år sammanträtt i medeltal 3 gånger/år.

3
Totalförsvarets chefsnämnd

Ett
ytterligare led i 1962 års samordningsreform var att inrätta totalförsvarets
chefsnämnd.

Enligt
sin instruktion (SFS 1962:536, ändrad 1980:1044) skall nämnden "i fred
verka för samordning av de centrala myndigheternas verksamhet på
totalförsvarets område". Det åligger nämnden särskilt att "följa
utvecklingen inom och utom landet på områden av betydelse för totalförsvaret och
att därvid ägna uppmärksamhet åt frågor, som kräva samordnande åtgärder".

Som
ledamöter i nämnden ingår överbefälhavaren, chefen för försvarsstaben,
kabinettssekreteraren, rikspolischefen, cheferna för civilförsvarsstyrelsen,
beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, socialstyrelsen, postverket,
televerket, transportrådet, statens vattenfallsverk, statens jordbruksnämnd,
arbetsmarknadsstyrelsen och överstyrelsen för ekonomiskt försvar,
verkställande direktören i Sveriges Radio AB samt en civilbefälhavare som utses
särskilt av regeringen.

Regeringen
utser en av ledamöterna att vara ordförande. Nämnden utser inom sig vice
ordförande. Som sekreterare i nämnden tjänstgjorde t.o.m. år 1982 chefen för
samordningsavdelningen i försvarsdepartementet samt därefter chefen för enheten
för civilt totalförsvar inom departementet.

Totalförsvarets
chefsnämnd har sedan sin tillkomst sammanträtt fyra till sex gånger om året. De
ärenden som har. behandlats är av vitt skiftande karaktär.

Chefsnämnden
har tillkallat två särskilda beredningsorgan, nämligen

- år
1963 Totalförsvarets teleberedning (TTB) med uppgift att samordna

anskaffning och utbyggnad av sambandsnät liksom i övrigt behandla

gemensamma samordningsfrågor

— år
1975 Totalförsvarets beredning för samordning av vissa länsstyrelse

frågor (TBSL) med uppgift att samordna och prioritera de centrala

totalförsvarsmyndigheternas anvisningar till länsstyrelserna främst av

seende de senares verksamhetsplanering.

2
Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 166

Prop. 1983/84:166 18

BUaga2

Sammanfattning av utredningens om totalförsvarets samordning
överväganden och förslag

Utredaren
sammanfattar sitt betänkande enligt följande: Utredningsuppdraget, som gavs den
16 september 1982, omfattar väsentligen fyra huvuduppgifter, nämligen

-
att se över formerna för
samordning av totalförsvarsfrågorna inom regeringskansliet och i samband därmed
överväga uppgifter och arbetsformer för försvarsdepartementets
samordningsavdelning,

-
att pröva försvarsrådets roll,
sammansättning och arbetsformer,

-
att pröva totalförsvarets
chefsnämnds roll, sammansättning och arbetsformer samt

-
att utvärdera och överväga
ordningen för beredning av underrättelseinformation m.m. inom
regeringskansliet.

En
självklar utgångspunkt när man skall utreda totalförsvarets ledning och
samordning är att klariägga vad som menas med begreppet "totalförsvaret".

Totalförsvarets
huvuddelar har traditionellt angetts vara försvarsmakten, civilförsvaret,
ekonomiska försvaret, psykologiska försvaret och övrigt totalförsvar. I övrigt
totalförsvar ingår bl.a. säkerhetspolisen, vissa ledningsfunktioner samt hälso-
och sjukvård i krig.

1978
års försvarskommitté tog i sitt betänkande Säkerhetspolitiken och totalförsvaret
(Ds Fö 1981: 1) bl.a. upp frågan om vad som menas med totalförsvaret. Kommittén
konstaterade att framtida krig och kriser kommer att på olika sätt beröra hela
samhället och hela befolkningen. Med begreppet totalförsvar bör därför inte
avses någon organisation utan en sammanfattning av alla de åtgärder som är
nödvändiga för att förbereda landets försvar mot yttre hot och samhällets
omställning till kris- eller krigsförhållanden. I sådana situationer omfattar
totalförsvaret strängt taget hela det omställda samhället.

I
den svåra situation som råder då samhället skall ställas om för kris eller krig
måste ändringar i ledningsförhållanden, organisation och arbetssätt undvikas så
långt som möjligt. Grundläggande för försvarsplaneringen bör därför vara att
ett ansvar i fred för någon samhällsfunktion, som skall upprätthållas under
kriser och krig, skall behållas i sådana situationer och vara förenat med ett
ansvar för att erforderliga beredskapsåtgärder vidtas.

Grundprincipen
för verksamheten inom vårt totalförsvar - att den som ansvarar för och leder en
funktion/verksamhet i fred också skall svara för denna funktion/verksamhet i
krig och för att krigsverksamheten förbereds

- ställer
särskilda krav på samordningen av totalförsvaret. För att bered

skapsuppgifterna inte skall prioriteras ned i förhållande till fredsuppgif

terna hos ansvarig myndighet måste samordningen utövas aktivt och upp

sökande.

Prop. 1983/84:166 19

En
väsentlig del av samordningen är därför att göra myndigheter (och organisationer)
medvetna om beredskapsfrågorna och stimulera till att beredskapsaspekterna
fortlöpande beaktas i det fredstida arbetet.

Att
samordna en verksamhet mellan flera parter är en svår uppgift. Den kan inte
beskrivas endast genom att förteckna etf antal arbetsuppgifter. Uppgiften
innebär i stor utsträckning att stimulera andra att medverka i arbetet mot ett
samordnat mål. Sådan stimulans åstadkoms inte genom "diktat" eller
skriftliga anvisningar. Syftet nås bäst genom att man intar en "utåtriktad
samverkans-attityd" och tidigt "fångar upp" samordningsbehov. I
kaphel 2 av detta betänkande redovisar jag några allmänna synpunkter på denna
fråga.

I
kaphel 3 redovisas några utländska erfarenheter. Konstitution och förvaltningstradition
varierar i andra länder och avviker i många fall från våra svenska
förhållanden. Det är därför svårt att dra entydiga slutsatser för svensk del av
de utländska förebilderna.

Studierna
av det utländska materialet, har dock gett några värdefulla aspekter på
problemen.

Ett av syftena med
departementsreformen den 1 januari 1983 var att underlätta samordningen av
totalförsvaret inom regeringskansliet genom att föra större delen av
totalförsvarsfrågorna till försvarsdepartementet. Det är ännu för tidigt att
uttala sig om detta syfte har uppnåtts eller inte. Även om flera tunga
totalförsvarsfrågor nu är förda till försvarsdepartementet så ligger det
fortfarande kvar totalförsvarsuppgifter på praktiskt taget samtliga departement
vilket innebär att ett samordningsbehov alltjämt föreligger.

Genom
att huvuddelen av totalförsvarsärendena nu handläggs inom försvarsdepartementet
finns risk för att samordningen mellan krigsverksamheten och den fredstida
verksamhet som bildar dess bas försvåras. Vidare kan lätt känslan av ansvar och
förståelse för försvarsfrågor minska inom övriga departement. Det måste därför
skapas möjligheter och garantier så att detta inte sker.

Dessa
frågor behandlas i kapitel 4 varvid administrativ beredskap, planerings- och
budgetarbete, krigsplanläggning samt utbildning och övningar berörs. Jag lämnar
inga förslag till organisatoriska förändringar men föreslär att
statsrådsberedningens anvisningar för gemensam beredning av ärenden inom
regeringskansliet kompletteras med en förteckning över sådana ärenden som andra
departement skall bereda gemensamt med försvarsdepartementet.

I
kapitel 5 behandlas frågor rörande beredning av underrättelseinformation och
krisledning inom regeringskansliet. Sedan några år tillbaka finns en informell
samrådsgrupp under ledning av kabinettssekreteraren. 1 gruppen ingår också
statssekreterarna i statsrådsberedningen och försvarsdepartementet, tjänstemän
i justitie-, utrikes- och försvarsdepartementen samt chefen för försvarsstaben
och chefen för rikspolisstyrelsens säker-

Prop. 1983/84:166 20

hetsavdelning.
Gruppen sammanträder regelbundet. Vid mötena har tidigare förts
minnesanteckningar som av uppenbara skäl är starkt sekretess-belagda.

De
intervjuer som jag har genomfört visar entydigt att deltagarna i den nämnda gmppen
anser att den fungerar mycket väl. Jag har haft tillfälle att ta del av
gruppens minnesanteckningar och därvid fått det bestämda intrycket att den väl
fyller funktionen som "underrättelseberedning". Det fmns därför ingen
anledning att föreslå ytterligare organisatoriska åtgärder i detta hänseende.

Den
informella samrådsgruppen under kabinettssekreterarens ledning utgör även ett
bra embryo till en "krisstab" inom regeringskansliet. Den kan,
beroende på den aktuella krissituationens karaktär, utökas med specialister
inom skilda områden, t. ex. folkrätt.

Varje
kris är unik och kräver sin speciella handläggning. Det finns därför starka
skäl för att inte i förtid binda regeringen och regeringskansliet vid ett visst
handlingsmönster och vissa rutiner som i det konkreta fallet kan visa sig
olämpliga eller t.o.m. omöjliggöra ett snabbt och kraftfullt agerande. Jag
anser därför att någon fast organiserad "krisledning" inte bör
inrättas i regeringskansliet. Vid sidan av den nämnda informella samrådsgruppen
finns också andra organ i vilka överläggningar kan ske i olika krissituationer.
Ett sådant är försvarsrådet. Utrikesnämnden spelar givetvis också en
betydelsefull roll i dessa sammanhang.

Vid
sidan av rent organisatoriska åtgärder finns ett annat, effektivt medel att
höja regeringskansliets beredskap inför kriser av olika slag. Enkla spel eller
övningar där man mot bakgrund av ett scenario studerar vilka åtgärder som bör
vidtas ger dels deltagarna en kunskap om hur sådana kriser kan handläggas, dels
underlag för andra förberedelser. Sådana spel och övningar bör anordnas allt
emellanåt inom regeringskansliet.

I ett avseende syns beredskapen
att hantera en kris inom regeringskansliet inte vara tillfredsställande,
nämligen i fråga om ledningslokaler och sambandsutrustning. Det arbete som har
inletts med att inrätta "krisled-ningsrum" i statsrådsberedningen och
försvarsdepartementet bör fullföljas. I en krissituation är det nödvändigt att
regeringskansliet har tillgång till snabba och säkra förbindelser inom sig, med
underställda myndigheter och med t.ex. statsråd som befinner sig på annan ort.
De tekniska förutsättningarna för att lösa dessa frågor finns och kostnaderna
är rimliga. Jag föreslår att åtgärder snarast vidtas i detta hänseende.

Jag
har funnit att bl. a. departementsreformen ijanuari 1983 och erfarenheterna
från vissa övningar motiverar att regeringskansliets krigsorganisa; tion ses
över. Denna fråga ligger dock utanför mitt utredningsuppdrag. Enligt vad jag
har inhämtat har en översyn påbörjats. Det är angeläget att detta arbete
fullföljs snarast.

Försvarsrådet,
som behandlas i kapitel 6, inrättades år 1962 med uppgift att utgöra ett forum
för ömsesidig orientering mellan regeringen och che-

Prop. 1983/84:166 21

ferna
för de ledande centrala myndigheterna inom totalförsvaret. Det avsågs utgöra
ett överläggningsorgan

dels
avseende frågor rörande totalförsvarets målsättning och avvägning samt frågor
av "kontroversiell karaktär",

dels
i vissa kritiska lägen då regeringen kan ha behov av att få en samlad bild av
beredskapsläget inom totalförsvaret och diskutera eventuella beredskapshöjningar.

Vissa
av de frågor, som avsågs bli behandlade i försvarsrådet, diskuteras och
övervägs numera i andra fora och i andra former. Inte minst har utvecklingen
under 1970-talet inneburit att frågor om totalförsvarets målsättning och
avvägning övervägs inom de parlamentariska försvarsutredningarna och i samband
med de regelbundet återkommande "totalförsvarsbesluten". Åven av
andra skäl har ändamålsenligheten med försvarsrådet i nuvarande form
ifrågasatts.

Totalförsvaret
är en betydelsefull del av samhället och skall enligt uttalanden i samband med
flera försvarsbeslut ses "som en angelägenhet för hela folket".
Kostnaderna för totalförsvaret utgör en inte oväsenfiig del i statsbudgeten.
Enligt regeringens och försvarsutskottets uttalanden i samband med det senaste
försvarsbeslutet bör större hänsyn än hittills tas till beredskapsfrågorna i
den fredstida samhällsplaneringen. Dessa förhållanden motiverar att alla eller
åtminstone de flesta regeringsledamöterna någon gång under ett år får en samlad
redovisning av aktuella totalförsvarsfrågor. Det gäller i särskilt hög grad de
regeringsledamöter som inte har dessa frågor som primäruppgift och därför inte
dagligen berörs ay dem.

I
kritiska lägen kan behövas gemensamma överläggningar mellan regeringen och
berörda verkschefer. Det torde i sådana lägen vara en betydande styrka om
regeringsledamöterna och verkscheferna haft möjlighet att under lugnare
förhållanden lära känna varandra och skapa sig en gemensam uppfattning om
totalförsvarets beredskap, styrka och svagheter. Fredstida information och
överläggningar mellan regering och berörda verkschefer har således ett stort
beredskapsvärde.

Ett
sådant informationsutbyte kan ske i skUda former. Man kan tänka sig att det
sker i form av en allmän beredning till vilken verkscheferna kallas. Emellertid
har begreppet "försvarsråd" numera fått en viss hävd. Liknande organ
rned motsvarande benämning finns i ett antal andra länder. Jag anser därför att
benämningen som sådan alltjämt bör finnas kvar.

Någon
väsentligt ändrad sammansättning av försvarsrådet föreslås inte. Däremot
föreslås att kabinettssekreteraren samt den statssekreterare i statsrådsberedningen
som handhar säkerhetsfrågor och statssekreteraren i försvarsdepartementet bör
delta i försvarsrådets sammanträden. Vidare föreslås att statssekreteraren i
försvarsdepartementet tjänstgör som sekreterare i rådet.

I
kapitel 7 behandlas samordningen av totalförsvaret på central nivå samt
uppgifter m.m. för totalförsvarets chefsnämnd.

Prop. 1983/84:166 22

På
central nivå är det ett mycket stort antal myndigheter, affärsverk och icke-statliga
organisationer som handlägger totalförsvarsfrågor. Detta förhållande är en
naturlig konsekvens av den grundtanke som gäller för totalförsvarets
uppbyggnad. I den svåra situation som uppstår då samhället skall ställas om
för kris eller krig måste ändringar i ledningsförhållanden, organisation och
arbetssätt undvikas så långt som det är möjligt. Tanken på att ta bort
beredskapsuppgifterna från de funktionellt ansvariga myndigheterna och lägga
dem hos någon särskild beredskapsmyndighet -att inrätta en "civil
överbefälhavare och försvarsstab" - avvisas därför. Det finns i stället
starka skäl för att i högre grad än för närvarande försöka få
beredskapsaspekterna beaktade i den fredstida samhällsplaneringen och hos de
myndigheter som har ansvar för skilda samhällsfunktioner.

Tillämpningen
av detta synsätt reser emellertid krav på dels samordning av
beredskapsförberedelserna, dels att någon tar på sig uppgiften att erinra berörda
myndigheter etc. om betydelsen av beredskapsförberedelserna, dvs. utövaren
stimulerande och pådrivande roll. Det är nämligen naturligt att beredskapsfrågorna
glöms bort vid handläggning av de primära, fredstida arbetsuppgifterna.
Totalförsvarets chefsnämnd har betydelsefulla uppgifter därvidlag och bör
finnas kvar.

I
kapitlet diskuteras vidare chefsnämndens arbetsuppgifter och arbetsformer.
Härvid föreslås att nämnden skall ta på sig en mer aktiv och utåtriktad roll än
vad som varit fallit hittills. Nämnden bör dock inte ges befogenhet att utfärda
direkfiv och anvisningar till berörda myndigheter. Den nödvändiga samordningen
bör åstadkommas genom överiäggningar och en förtroendefull samverkan. Jag anser
även att nämnden i vissa fall efter beredning kan utfärda rekommendationer till
berörda myndigheter. Självfallet kan nämnden, när så är befogat, också avge
förslag m. m. till regeringen.

Någon
ändring av nämndens sammansättning föreslås inte. Däremot rekommenderar jag att
nämnden i större utsträckning än hittills utnyttjar möjligheten att kalla eUer
inbjuda representanter för utanförstående myndigheter att delta i nämndens
överläggningar. Det kan också vara lämpligt att framstående företrädare för
näringsliv och arbetsmarknad inbjuds fill nämndens sammanträden när frågor som
berör dem diskuteras.

En
fråga som har övervägts särskilt gäller sekretariatsfunktionen åt chefsnämnden.
Här föreslås att en tjänst som heltidsarbetande kanslichef, administrativt och
lokalmässigt knuten till försvarsdepartementet, inrättas.

Prop. 1983/84:166 23

Bilaga
3

Sammanställning av remissyttranden över utredningen om
totalförsvarets samordning

Efter
remiss har yttranden över betänkandet Totalförsvarets samordning avgetts av
rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren, civilförsvarsstyrelsen, överstyrelsen
för ekonomiskt försvar, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, civilbefälhavaren
i Östra civilområdet, socialstyrelsen, postverket, televerket, statens
järnvägar, transportrådet, statens jordbruksnämnd, arbetsmarknadsstyrelsen,
statens lantmäteriverk, statens vattenfallsverk, länsstyrelsen i Uppsala län
och Sveriges Radio AB.

De
förslag som läggs fram av utredningen om totalförsvarets ledning i
regeringskansliet godtas i stort sett av remissinstanserna. En del remissinstanser
har dock smärre invändningar mot förslagen och andra har synpunkter. Dessa
redovisas i det följande.

1
Samordning av totalförsvaret på regeringsnivå

De
myndigheter som yttrat sig över förslagen och synpunkterna om hur ledningen och
samordningen på regeringsnivå bör bedrivas har nästan helt samma uppfattning
som utredningen. Några synpunkter finns dock.

Civilförsvarsstyrelsen t.ex.
instämmer i de allmänna utgångspunkter som redovisas men påpekar att
samordningsproblemen på regional nivå endast berörts i ringa grad. Ett
kvarstående problem efter departementsreformen 1983 upplever
civilförsvarsstyrelsen just på regional nivå där länsstyrelsernas
försvarsenheter anses ha bristande resurser. För att komma tillrätta med detta
och få en riktig avvägning bör dessa enheter finansieras över fjärde
huvudtiteln. Enheterna bör även ses över enligt civilförsvarsstyrelsen.

Även överstyrelsen för
ekonomiskt försvar delar utredningens beskrivning och förslag beträffande
samordningsuppgiften. Överstyrelsen betonar betydelsen av samordning och anser
att också kontrollen av beredskapen är en samordningsuppgift. Det föreliger ett
behov av kostnadsredovisning av de civila myndigheternas beredskapsverksamhet
och överstyrelsen anser att det kan vara en fördel med ekonomiska ramar.
Liksom utredningen upplever överstyrelsen att det fortfarande finns
gränsdragningsproblem mellan försvarsdepartementet och övriga fackdepartement
som bör utredas.

Civilbefälhavaren i Östra
civilområdet delar även han synen på betydelse och innehåU beträffande
begreppet samordning men anser inte att perspektiv- och programplaner är de
dominerande medlen för samordning. Detta gäller endast den fredstida
resursproduktionen. Utbildning, övningar

Prop. 1983/84:166 24

och
planering är på den regionala nivån viktigast. Civilbefälhavaren instämmer i
att angivna sätt att lösa samordningsuppgifter är rätt men påpekar att det
ankommer på regeringen att samordna beredskapsverksamheten även gentemot
civilbefälhavarna och inte bara mot de centrala myndigheterna. Han anser
vidare att regeringskansliets "operativa" samordningsverksamhet mot
civilbefälhavarna inte behandlats tillräckligt. Slutligen trycker han på det
nödvändiga i att förstärka civilbefälhavarkanslierna.

Socialstyrelsen
anser att de viktigaste faktorerna i totalförsvarets samordning är väl belysta
och att förslagen är väl gmndade. Utredningens krav på samordning anses vidare
vara riktiga. Socialstyrelsen tycker också att det förefaller rimligt att
upprätta en lista på verksamhet och anslag som måste vara föremål för gemensam
beredning.

Någon
totalförsvarsram vill inte socialstyrelsen ha men anser att den ekonomiska
planeringen för totalförsvaret måste samordnas.

Postverket
ställer sig bakom uppfattningen och förslagen beträffande samordning. Verket
trycker särskilt på att en väsentlig del av samordningen är att göra
myndigheterna och organisationerna medvetna om beredskapsaspekten. Denna måste
dessutom beaktas på ett tidigt stadium.

Statens
järnvägar anser för sin del att det bör finnas en samordnande enhet inom
regeringskansliet som har en uppföljande och pådrivande roll och dit
myndigheter kan vända sig i totalförsvarsfrågor.

Jordbruksnämnden,
som heU instämmer i de synpunkter och förslag som redovisats, understryker
vikten av att inte känslan av ansvar och förståelse minskar inom övriga
departement efter departementsreformen 1983.

Arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS) framhåller att utredningen ger en god bild av totalförsvarets lednings-
och samordningsproblem på högsta och central nivå. AMS ställer sig i stort
bakom de konstateranden och överväganden som görs och de förslag utredningen
lagt fram. Styrelsen trycker på att ett fackdepartements ansvar i fred bör
åvila departementet även i krig, men att en stark samordningsfunktion behövs
samtidigt. Ett förverkligande av förslaget beträffande en lista på
verksamheten och anslag där totalförsvarsaspekten särskilt skall beaktas och
där gemensam beredning skall ske tror AMS snabbt kan förbättra nuvarande
situation.

Ledning
och samordning av lantmäteriet under beredskap och i krig försvåras enligt
lantmäteriverket genom att verksamheten är delad på två departement i fred.
Känslan av ansvar och förståelse för totalförsvarsärenden kan efter
departementsreformen 1983 förutom inom försvarsdepartementet lätt minska inom
övriga departement. Lantmäteriverket tror dock att detta kan motverkas genom
ett ökat engagemang i beredskapskontroller, deltagande i övningar etc.
Försvarsdepartementet eller en samordningsenhet vid överstyrelsen för
ekonomiskt försvar bör samordna verksamheten effektivare än idag t.ex. på samma
sätt som civilförsvars-

Prop. 1983/84:166 25

mi
anser lantmäteriverket att resurserna för beredskapsplanering är otillräckliga
och att detta ger brister. Någon ekonomisk totalförsvarsram bör inte ifrågakomma
förutsatt att försvarsdepartementet i de övergripande avvägningsresonemangen
beaktar konsekvenserna av de årliga tvåprocentiga minskningsmålen.

Länsstyrelsen
i Uppsala län anser att nuvarande samordning på central nivå är oklar och att
de ursprungliga intentionerna i prop. 1962:108 istället bör fullföljas. Detta
innebär bl.a. att en samordningsavdelning ånyo bör inrättas, att denna placeras
inom statsrådsberedningen och att dess chef skall vara på statssekreterarnivå.
Samordning av fackdepartementens verksamhet i totalförsvarssammanhang bör ske i
denna samordningsavdelning. En närmare knytning mellan samordningsavdelningen
och sekretariatet för säkerhetspolitik och långsiktsplanering i
försvarsdepartementet bör också övervägas. Den nuvarande organisationen med en
stark knytning till försvarsdepartementet försvårar enligt länsstyrelsen
arbetet för regionala och lokala myndigheter/organ. .

Länsstyrelsen
delar utredningens uppfattning att vatje departement själv bör känna ansvar för
beredskapsuppgifterna. Ett budgetansvar bör vidare kopplas till ett operativt
ansvar. Någonting som för närvarande enligt länsstyrelsen är försummat i
sammanhanget är den viktiga räddningstjänsten.

Sveriges
Radio AB ansluter sig i allt väsentligt till utredningens förslag och delar
synpunkterna. Sveriges Radio konstaterar dock att det tidigare traditionella
tänkandet beträffande totalförsvaret inte alltid varit till fördel för
funktionen rundradio. Beredskapsaspekten måste beaktas i samhällsplaneringen
även om detta är svårt. Enligt Sveriges Radio måste det deklareras i direktiven
för planläggning att beredskapsaspekten skall beaktas. Beträffande ekonomin
anser Sveriges Radio att en finansiering via anslag är bäst. Nuvarande modell
med avgiftsmedel har dock fungerat tillfredsställande.

2
Försvarsrådet

Utredningens
förslag och synpunkter beträffande försvarsrådet har bemötts positivt av
remissinstanserna. Flera har uttryckligen framfört att de stöder utredningens
förslag. Några synpunkter redovisas dock.

Rikspolisstyrelsen
säger sig vara medveten om den kritik som riktats mot försvarsrådet, men anser
att det senaste årets sammankomster inneburit en återgång till ursprungligen
avsedd ordning.

Socialstyrelsen
anser att utredningens förslag om att försvarsrådet skall finnas kvar är bra.
Styrelsen framför att även förslagen beträffande sammansättning och
sammanträdesfrekvens är bra. Mot bakgrund av övningserfarenheter anser dock
socialstyrelsen, tUl skillnad mot utredningen, att någon form av försvarsråd
också bör finnas under beredskap och i krig.

Prop. 1983/84:166 26

Arbetsmarknadsstyrelsen
säger för sin del att försvarsrådet har en viktig funktion och framhåller att
det är viktigt att en så stor del som möjligt av regeringen bör delta i rådets
sammanträden.

Länsstyrelsen
i Uppsala län instämmer i förslagen beträffande försvarsrådet, men anser att
chefen för en återinrättad samordningsavdelning bör vara sekreterare i rådet.
Länsstyrelsen framför att det är av intresse att få löpande och fyllig
information från försvarsrådets sammanträden. I dagens läge nås inte
länsstyrelsen av någon information från dessa möten.

Sveriges
Radio AB har synpunkter på försvarsrådets sammansättning och anser att chefen
för Sveriges Radio bör adjungeras till rådets sammanträden.

3
Totalförsvarets chefsnämnd

Förslag
och synpunkter från utredningen beträffande totalförsvarets chefsnämnd stöds av
remissinstanserna. En del synpunkter lämnas emellertid.

Beträffande
chefsnämnden framför rikspolisstyrelsen att den inte har några förslag till
ändringar av verksamheten och endast vill stödja förslaget om inrättande av en
tjänst som kanslichef.

Överbefälhavaren
biträder de i betänkandet framförda förslagen och bifogar yttrande från
försvarets forskningsanstalt. Forskningsanstalten instämmer för sin del i
utredningens bedömning beträffande chefsnämndens roll i
försvarsforskningssammanhang.

Civilförsvarsstyrelsen
biträder utredningens förslag beträffande chefsnämnden. Enligt styrelsens
mening kan vissa fördelar uppnås om en heltidstjänst som kanslichef vid
nämnden inrättas. Av praktiska skäl bör dock försvarsdepartementets representafion
i nämnden säkras. Detta uppnås antingen genom att chefen för
försvarsdepartementets enhet för civilt totalförsvar även fortsättningsvis är
sekreterare i nämnden eller att statssekreteraren i försvarsdepartementet
ingår som ledamot.

Åven
överstyrelsen för ekonomiskt försvar biträder den inriktning av chefsnämnden
som utredningen föreslagit och tillstyrker att en tjänst som kanslichef vid
nämnden inrättas.

Utredningens
förslag avseende chefsnämnden anser socialstyrelsen vara i överensstämmelse med
styrelsens uppfattning. Styrelsen anser dock att chefsnämnden i någon form bör
finnas under beredskap och i krig. Denna åsikt grundas på färska
övningserfarenheter.

Postverket
biträder förslagen beträffande chefsnämnden. Verket trycker även på att
chefsnämnden bör utforma rekommendationer inom övergripande områden som t.ex.
skydd mot ABC-stridsmedel etc. och därvid ange en mer konkret beskrivning av
ambitionsnivån.

Prop. 1983/84:166 27

Även
arbetsmarknadsstyrelsen biträder utredningens förslag, särskilt det att till
chefsnämnden inbjuda utanförstående myndigheter, näringsliv och
arbetsmarknadens parter.

Enligt lantmäteriverket
bör myndighetsvisa redovisningar av beredskapsläget även fortsättningsvis ske
i chefsnämnden alternativt i försvarsdepartementet i närvaro av bl.a. resp.
huvuddepartement. Verkets generaldirektör föreslås ingå i chefsnämnden.
Alternativet med en systematiserad inbjudan eller kallelse till en större
utanförstående krets av myndigheter kan dock också tänkas.

Länsstyrelsen i Uppsala
län instämmer i förslagen beträffande chefsnämnden men anser att chefen för en
återinrättad samordningsavdelning bör vara sekreterare. Länsstyrelsen tar
också, liksom beträffande försvarsrådet, upp att information från nämndens
sammanträden bör lämnas till länsstyrelserna. Chefsnämndens beredningsorgan TBSL
anser länsstyrelsen inte ha lyckats så bra med sin samordningsuppgift. En ökad
uppmärksamhet bör ägnas åt detta. Länsstyrelsen anser vidare, liksom utredningen,
att beredningsorganen under chefsnämnden bör redovisa minst en gång per år till
sin huvudman.

Sveriges Radio AB framför
att det är viktigt att chefsnämnden även i fortsättningen känner ett ansvar för
den prioritering beträffande myndighetsinformation som kan bli nödvändig vid
beredskapshöjningar inom totalförsvaret. Denna framgår av den s.k. samfällda
planen. Det finns enligt Sveriges Radio anledning att omarbeta denna plan.

Prop. 1983/84:166 28

Bilaga
4

Nuvarande organisation m.m. för psykologiskt försvar och
informationsberedskap

1
Regeringen och regeringskansliet

Regeringen
och regeringskansliet har under senare år alltmer uppmärksammat det
psykologiska försvarets verksamhet och informationsberedskapsfrågorna. Detta framkom
bl.a. vid en totalförsvarsövning år 1979 med regeringskansliet.

Årenden om totalförsvaret
bereds inom flera departement, men försvarsministern har ålagts att under
statsministern sanhordna totalförsvarsärendena. För allmänna frågor om
samordning mellan totalförsvarets olika grenar finns en särskild enhet inom
försvarsdepartementet, enheten för civilt totalförsvar (CT).

I statsrådsberedningen
finns en pressekreterare och i varje departement en eller flera
informationssekreterare. I utrikesdepartementet finns dessutom en press- och
informationsenhet och i utrikesrepresentationen pressråd och pressattachéer vid
ett stort antal utlandsmyndigheter. I regeringkansliets krigsorganisation
ingår en informationsenhet i statsministerns kansli.

Regeringen utsåg i
september år 1982 en särskild utredare med uppgift att utreda ledning och
samordning av totalförsvaret inom regeringskansliet.

1.1
Utrikesdepartementets press- och informationsenhet

Press-
och informationsenheten är språkrör för regeringens utrikespolitik och svarar
för förbindelserna med svenska och utländska massmedier. Enheten leder kultur-
och pressattachéernas verksamhet.

Till enhetens uppgifter
hör också frågor angående den allmänna informationsverksamheten i utlandet om
Sverige.

Press- och
informationsenheten svarar efter beslut av statsmakterna för medel till Svenska
insfitutet och Sveriges Radios utlandsprogram.

2
Centrala organ

2.1
Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar (Instr. SFS 1980:601)

Beredskapsnämnden
för psykologiskt försvar (BN) inrättades som ett resultat av riksdagens beslut
år 1954 till följd av prop. 1954:162. Nämnden hör till försvarsdepartementet.

Nämnden är central
myndighet i fred för den psykologiska försvarsberedskapen. Nämnden skall leda
och samordna planläggningen av landets

Prop.
1983/84:166 29

psykologiska
försvar och, i den mån det inte ankommer på andra organ, själv ombesörja att
behövliga förberedelser vidtas.

Nämnden
består av en ordförande, en kanslichef och minst tolv och högst femton andra
ledamöter. Kanslichefen, som tillsätts av regeringen, är chef för nämnden.
Övriga ledamöter förordnas av regeringen på högst tre år.

Ledamöterna
representerar f.n. följande organisationer m.m.; UD, ÖB, civilförsvarsstyrelsen,
överstyrelsen för ekonomiskt försvar, universiteten, Sveriges radio, LO,
centralförbundet Folk och försvar. Kooperativa förbundet, TT, Publicistklubben,
Tidningsutgivareföreningen, pressen, centerpartiet och moderata
samlingspartiet.

Nämnden
har ett kansli, i vilket förutom kanslichefen åtta personer är anställda.

Vid
krig eller krigsfara organiseras statens upplysningscentral (UC), som närmast
under regeringen leder det psykologiska försvaret.

1
fred ligger tyngdpunkten i BN:s verksamhet på planläggning, utbildning och
forskning. I sin programplan för budgetåren 1983/84 - 1987/88 föreslår nämnden
att planläggningsarbetet bl.a. skall omfatta successiv revidering och
anpassning av UC: s organisation, samordning av planläggningen för det
psykologiska försvaret på central och olika regionala nivåer samt medverkan vid
revidering av kommunernas planläggning av informationsverksamheten i kris och
krig.

Utbildningen
skall omfatta samövning med och information till det psykologiska försvarets
personal om totalförsvaret.

Under
programplaneperioden avser BN att ge sin forskningsverksamhet en mera
operationell inriktning än hittills. Forskningen berör områdena masskommunikation,
opinion, psykologiskt försvar och psykologisk krigföring.

2.2
Statens upplysningscentral (Instr. SFS 1967:602)

Statens
upplysningscentral (UC) träder i verksamhet först då beredskapslarm ges eller
om regeringen annars bestämmer det. Upplysningscentralen leder då närmast
under regeringen det psykologiska försvaret.

UC
har till huvudsaklig uppgift att bevara och stärka befolkningens försvarsvilja
och motståndsanda genom att leda, samordna och bedriva upplysningsverksamhet
inom landet och att positivt påverka utländsk opinion. Det åligger vidare UC
att genom samarbete med massmedierna verka för att allmänheten får sanna och
fullständiga upplysningar om totalförsvaret och andra förhållanden i ett
krisläge.

UC
skall bistå myndigheter, organisationer och massmedier med upplysningar, råd
och anvisningar i frågor som rör UC: s verksamhetsområde.

I
fråga om upplysningsverksamhet till utlandet skall UC samarbeta med UD.

Prop. 1983/84:166 30

De i UC: s organisation upptagna informations- respektive
pressråden har till uppgift att vara rådgivande organ respektive att främja
förbindelserna med pressen.

2.3 Totalförsvarets upplysningsnämnd (Instr. SFS
1975:892)'

Totalförsvarets upplysningsnämnd (TUN) bildades år 1962
påförslag av en statlig utredning (SOU 1961: 18) och genom beslut av
statsmakterna (prop. 1962:62, rskr 1962:171). Nämnden inrättades direkt under
regeringen för att främja upplysningen om totalförsvaret och för att samordna
upplysningsverksamheten för totalförsvarets myndigheter. TUN har endast fredstida
uppgifter. I krig övertas dess verksamhet av det psykologiska försvaret.

TUN har nio ledamöter med personliga suppleanter som
förordnas av regeringen. Ordförande och vice ordförande utses av regeringen.
Ledamöter och suppleanter representerar riksdagspartier, folkrörelser, massmedier
och myndigheter. Nämnden har sedan år 1979 en heltidsanställd sekreterare.

TUN skall opartiskt informera om vår säkerhetspolitik och
vårt totalförsvar såsom de utformas av statsmakterna. Genom kontakter med
olika myndigheter, bl.a. invandrarverket, skolöverstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,
försöker nämnden aktivera informationen om säkerhetspolitik, totalförsvar och
pliktlagar. Nämnden svarar för annonsen "Om kriget kommer" i landets
telefonkataloger.

2.4 Försvarsrådet

Försvarsrådet, som inrättades år 1962, verkar i fred för
överläggningar och ömsesidig information mellan regeringen och de centrala
myndigheterna i frågor av betydelse för samordningen på totalförsvarets
område.

Ordförande
i försvarsrådet är statsministern eller vid förfall för denne, chefen för
försvarsdepartementet. Övriga ledamöter av regeringen ingår enligt
statsministerns bestämmande. I försvarsrådet ingår dessutom överbefälhavaren,
cheferna för försvarsstaben, rikspolisstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen,
socialstyrelsen, televerket, statens jordbruksnämnd, överstyrelsen för
ekonomiskt försvar, arbetsmarknadsstyrelsen och transport-rådet. I övrigt deltar
ordföranden i beredskapsnämnden för psykologiskt, försvar samt en
civilbefälhavare.

Sekreterare i försvarsrådet är chefen för enheten för
civilt totalförsvar i försvarsdepartementet.

' Ändrad SFS 1983:482 innebärande bl.a. att TUN består av
18 ledamöter utan suppleanter samt att TUN inom sig utser en vice ordförande.
Vidare skall TUN främja upplysningen om säkerhetspolitiken och totalförsvaret.
Detta har bl.a. inneburit att TUN på regeringens uppdrag utsänder en skrift om
säkerhetspolitik, totalförsvar och pliktlagar till alla ungdomar som under året
fyller 17 år.

Prop.
1983/84:166 31

2.5 Totalförsvarets chefsnämnd

Chefsnämnden, som likaledes inrättades år 1962, verkar i
fred för att samordna de centrala myndigheternas verksamhet inom
totalförsvaret.

Ordförande i totalförsvarets chefsnämnd utses av
regeringen. För närvarande är det överbefälhavaren. I övrigt ingår cheferna
för samma myndigheter som nämnts ovan som ingående i försvarsrådet.

I totalförsvarets chefsnämnd ingår dessutom
kabinettssekreteraren i UD och cheferna för postverket, statens vattenfallsverk
samt verkställande direktören i Sveriges Radio AB.

Sekreterare i totalförsvarets chefsnämnd är chefen för
enheten för civilt totalförsvar i försvarsdepartementet.

2.6 Sveriges Radio AB

Sveriges Radio AB (SR) med dotterbolag utgör i krig en
sammanhållen enhet direkt under regeringen.

SR skall i programverksamheten i krig i största möjliga
utsträckning följa de regler som gäller i fred.

Förberedelser vidtas i fred för att i krig kunna sända
riksprogram samt regional- och länsprogram i radio och TV.

2.7 Försvarsstabens informationsavdelning

Försvarsstabens informationsavdelning (Fst/Info) ingår som
en självständig organisationsenhet i försvarsstaben.

Fst/Info består förutom av chefen för
informationsavdelningen av tre detaljer med huvuduppgifter inom områdena
försvarsupplysning, presstjänst och psykologiskt försvar.

Inom upplysningsdetaljen handläggs ärenden som rör
försvarsupplysning såväl inom som utom försvarsmakten.

Pressdetaljen ansvarar bl. a. för överbefälhavarens
presstjänst.

Inom psykförsvarsdetaljen utarbetas förslag till uppgifter
och organisation m.m. för den del av det psykologiska försvaret som ligger
inom överbefälhavarens ansvarsorriråde.

2.8 Centralförbundet Folk och Försvar (CFF)

CFF bildades år 1940 som ett samverkansorgan mellan
allmänheten och totalförsvaret. CFF är en partipolitisk obunden sammanslutning
av riksorganisationer. Bland dessa organisationer kan nämnas LO, SAF, TCO,
SACO/SR, LRF och KF. försvarets frivilligorganisationer, de politiska
ungdomsorganisationerna samt vissa branschorganisationer.

Prop.
1983/84:166 32

I
samverkan med totalförsvarets civila och militära myndigheter skall CFF
medverka till att stärka och bevara motståndsviljan.

Förbundet
har sin årliga rikskonferens i Storlien, där företrädare för
medlemsorganisationerna och totalförsvarets myndigheter diskuterar aktuella
säkerhets- och försvarspolitiska frågor.

CFF
ger ut skriftserierna "Försvar i nutid" och "Försvar och säkerhets-poUtik"
samt kontaktbladet "Folk och Försvar".

Organisatoriskt
består CFF av representantförsamlingen med en representant för vatje
medlemsorganisation och elva företrädare för totalförsvarets myndigheter.
Styrelsen utses av representantförsamlingen. CFF har vidare ett arbetsutskott
på åtta ledamöter utsedda av styrelsen.

CFF:
s kansli, som leds av en generalsekreterare, består av fem personer.

2.9
Tidningarnas telegrambyrå (TT)

TT
är ett aktiebolag som ägs av den svenska pressen och har till uppgift att förse
press, radio och TV med nyheter från Sverige och utlandet. Nyheterna sänds till
140 dagstidningar och till företagen i Sveriges Radiokoncernen, dvs.
televisionen, riksradion, lokalradion och utlandsprogrammet.

TT
har över 200 anställda. Utöver redaktionerna i Stockholm finns
provinsredaktioner i Göteborg, Malmö, Sundsvall, Luleå och Jönköping. Över 400
personer på tidningar runt om i landet är knutna till TT som korrespondenter.

Allt inrikes
nyhetsmaterial - det utgör två tredjedelar av TT: s hela utbud - redigeras och
samordnas av centralredaktionen i Stockholm. Tillsammans med riksdags- och
verksredaktionerna bevakas inrikespolitik och statlig förvaltning.

Utrikesredaktionen
på TT får dagligen in nyheter från hela världen. De stora europeiska
nyhetsbyråerna Reuters, Agence France Presse (AFP) och Deutsche Presse Agentur (DPA),
matar in ett stort nyhetsmaterial. Detta bedöms och det urval som görs sänds
vidare till svensk press och radio/TV efter att ha översatts och redigerats.

Riksdagsredaktionen
har egna lokaler i riksdagshuset, där TT bevakar riksdagsarbetet. Regeringens
förslag till riksdagen kommer dock ofta tidigare till allmänhetens kännedom
genom TT: s nyhetsbevakning av departementen.

TT
har sänt nyheter i radio sedan år 1924. Numera sänder TT nyheter åtta gånger på
vardagar och sex gånger på söndagar i alla riksradions programkanaler och i
lokalradion.

Ett
nytt område har också uppmärksammats av TT - nyheter via teledatasystem och i text-TV.
TT förser de i Sverige startade systemen med nyheter av skilda slag.

Prop. 1983/84:166 33

TT
har en representant jämte suppleant i styrelsen för beredskapsnämnden för
psykologiskt försvar (BN). TT fullgör också med sin personal en insats inom det
psykologiska försvarets krigsorganisation.

3
Vissa avtal och överenskommelser

3.1 Kbr.
(Fö) 20.2 1953 till överbefälhavaren angående rådgivning i publici

tetsfrågor

Kungl.
Maj: t uppdrog genom ett brev den 20 februari 1953 åt chefen för försvarsstaben
att med biträde av högst tre av chefen för försvarsdepartementet utsedda
sakkunniga tillhandagå myndigheter och enskilda med råd och upplysningar då
tveksamhet råder om lämpligheten av att med hänsyn till vårt försvar eller vår
säkerhet offentliggöra uppgifter om tekniska eller andra förhållanden.

Det
betonades i uppdraget att det endast gällde råd och upplysningar. Uppgifter av
intresse för allmänheten skulle inte undanhållas om inte deras publicerande med
visshet kunde antas skada försvaret.

3.2 Avtal
mellan staten och Sveriges Radio AB

I
ett avtal - gällande fr.o.m. den 1 juli 1979 — mellan staten och de i Sveriges
Radio (SR) ingående bolagen slås fast att då Sverige är i krig skall de bolag
som ingå i koncernen utgöra en självständig enhet i totalförsvaret och därvid
lyda direkt under regeringen. Redan vid krigsfara får regeringen förordna om
detta.

SR
skall i enlighet med regeringens föreskrifter och i samråd med vederbörande
statliga myndigheter göra upp beredskapsplaner. För att bistå chefen för SR med
denna beredskapsplanläggning finns en av regeringen utsedd rådgivande nämnd om
fyra personer. I nämnden ingår f. n. chefen för BN, en representant för vardera
Est, televerket och Cfs.

3.3 Överenskommelse
mellan beredskapsnämnden för psykologiskt försvar

(BN) och Sveriges Radio AB (SR)

I
anslutning till avtalen mellan staten och Sveriges Radio har en överenskommelse
träffats den 10 oktober 1979 mellan BN och SR. Enligt avtalet skall SR verka
för att under krig och krigsfara bevara och stärka befolkningens försvarsvilja
och motståndsanda i samarbete och "under ömsesidig förståelse" med UC.
SR skall också i samarbete med UC och UD verka för en korrekt och snabb
information till utlandet.

UC
skall fortlöpande orientera SR om det allmänna läget, om folkstämningen m.m.
och bistå SR dels med nyhetsunderlag, dels med kontakter med myndigheter, organisationer
och enskilda personer. 3 Riksdagen 1983/84. f saml. Nr 166

Prop. 1983/84:166 34

SR
och UC skaU ömsesidigt orientera varandra om resultatet av avlyssning av
radiosändningar från utlandet. I överenskommelse sägs följande om hur
samarbetet bör gå fill.

a) Företrädare för UC skall sammanträffa regelbundet
med ledningen för SR för ömsesidig information om den aktuella situationen.

b) SR skall avdela en högre tjänsteman till UC: s
ledning för den fortlöpande kontakten. På motsvarande sätt skall UC avdela en
representant till de delar av radioledningen, som är grupperade på platser där UC-organ
ej fidigare har någon företrädare.

c) För behandling av upplysningsbehov, som är särskilt
trängande, och för den dagliga kontakten skall UC: s respektive avdelningar
utse kontaktmän, som kan närvara i SR överläggningar om rundradioprogram.

d) I
frågor av principieU betydelse kan samarbete mellan SR och UC

även äga rum inom dels det till UC knutna informationsrådet, dels radio

chefens rådgivande nämnd.

Ansvaret
för sekretessen åvilar chefen för SR.

Överenskommelse
gäller i tillämpliga delar också för samarbete mellan det psykologiska
försvarets organ och SR på det regionala planet.

3.4 Protokoll
rörande samarbete vid krig och krigsfara mellan statens upp

lysningscentral (UC) och utrikesdepartementets press- och informationsen

het (UD/press-info)

I
detta protokoll, som är hemlig handling daterad den 11 november 1979, fastställs
rikflinjer för hur samarbetet mellan UC och UD/press- info skall bedrivas.

3.5 Överenskommelse
mellan Sveriges Radio och civilförsvarsstyrelsen an

gående varningsmeddelanden i radio och TV vid krig och krigsfara

I
avtalet - daterat den 24 april 1980 - slås fast att varningsmeddelanden i radio
från en civilförsvarsmyndighet till allmänheten efter kärnladdningsexplosioner,
anfall med kemiska stridsmedel eller efter utsläpp av kemiska eller andra för
allmänheten farliga ämnen skall prioriteras.

Efter
framställning från civilförsvarsstyrelsen kan Sveriges Radio besluta om att
sända sådant varningsmeddelande i TV.

Prop. 1983/84:166 35

BUaga5

Sammanfattning av informationsberedskapsutredningens överväganden
och förslag

I
föreliggande PM med principbetänkande har vi enligt våra direktiv

- gjort
överväganden rörande ledning och samordning av det

psykologiska försvaret,

— avgett
ett principförslag beträffande uppgifter och organisation för cen

tral myndighet för psykologiskt försvar och informationsberedskap,

- behandlat
informationsberedskap och psykförsvar på regional och lokal

nivå,

— anlagt
synpunkter på fördelningen av ansvaret för nyhetsförmedlingen

respektive uppgiften att stärka försvarsviljan,

-
diskuterat medverkan av
folkrörelserna, arbetsmarknadens parter och invandrarnas organisationer i
informationsberedskapen,

-
lämnat synpunkter och förslag
rörande säkerhetspolitisk information i fred samt på forskningsverksamheten
inom det psykologiska försvarets områden,

— redovisat
vissa aktuella bakgrundsfaktorer,

— i
bilagor gett en översikt över tidigare utredningar och nuvarande organisation
samt belysande händelser, samhällstrender, massmedieutveckling, invandrarstmktur
m. m.

1
Ledning och samordning

Beredskapsnämnden
för psykologiskt försvar (BN) har i dag till uppgift att leda och samordna
planläggningen av landets psykologiska försvar. Enligt gällande planer leder
statens upplysningscentral (UC) under regeringen det psykologiska försvaret i
krig.

Organisationen
för UC gjordes under 1950-talet mot bakgrund av erfarenheter från andra
världskriget. Informationsfunktionen inom regeringskansliet och den offentliga
förvaltningen var i övrigt svagt utbyggd.

I
dag är situationen väsentligt förändrad. Medborgarna är också mycket mer
informationsmedvetna och journalisterna har väl inarbetade kontakter - ofta med
myndigheternas chefer och deras medhjälpare.

Med
de utgångsvärden vi nu har - den explosionsartade utvecklingen på
informationsområdet spelar därvid en central roll - anser vi, att det kan bli vanskligt
att snabbt få UC att fungera tillfredsställande i ett krisläge.

En
hotfull situation utan att krig har utbmtit, ett s. k. skymningsläge, kan
medföra betydande problem för det psykologiska försvaret. Det är då angeläget
att ordinarie nyhetskanaler kan hållas öppna och gängse informationsmedier kan
fortsätta sin verksamhet.

Prop. 1983/84:166 36

Behovet
av samhällsinformation väntas öka drastiskt. De flesta myndigheters
informationsresurser bör därför förstärkas.

Problemen
tillspetsas i händelse av ett överraskande anfall mot svenskt territorium.

Vi
anser det därför önskvärt att förbättra samverkan i berörda avseenden mellan
regeringen, myndigheterna och massmedierna. Det bör ske genom
organisationsformer som nära ansluter till fredstida arbetsrutiner och genom
ett i fred uppbyggt förtroendekapital.

En
noggrann beredskapsplanering fordras enligt vår uppfattning för departementens
informationsorganisation. På central nivå behöver man också få till stånd en
aktivare bevakning och vägledning ifråga om beredskapsplanläggning för
information. Det finns också behov av en ökad samordning och breddad
utbildning på regional och lokal nivä.

Då
snabba konfliktförlopp i framtiden kan försvåra och komplicera informationsarbetet,
krävs åtgärder för att stärka resurserna att följa upp och stödja
beredskapsplaneringen.

2
Central myndighet för psykologiskt försvar och informationsberedskap

Vi
anser, att det psykologiska försvarets och informationsberedskapens uppgifter
och organisation bör tillgodose önskemål om

-
kontinuitet frän fred till
krig,

-
enkla arbetsformer och personalsnåla
organ,

-
klarare fördelning av ansvaret
för nyhetsförmedlingen och uppgiften att stärka försvarsvilja och
motståndsanda.

För
att tillgodose bl. a. detta föreslår vi, att en central förvaltningsmyndighet
benämnd styrelsen för psykologiskt försvar inrättas. Den skall ersätta BN. UC
avvecklas men åtskilliga av dess uppgifter övertas av den nya myndighetens
krigsorganisation. Den nya myndigheten skall alltså verka både i fred och i
krig.

1
samband med den föreslagna omorganisationen föreslår vi, att totalförsvarets
upplysningsnämnd (TUN) upphör som självständig myndighet och dess
arbetsuppgifter överförs till den föreslagna styrelsen för psykologiskt
försvar.

Vi har utgått ifrån att
det även framgent måste finnas en instans som fortlöpande svarar för uttagning,
utbildning och övning av psykförsvars-och informationspersonal på olika nivåer
med avseende på förhållandena under krig och krigsfara. Betydelsen av
effektivare rådgivning till myndigheterna rörande deras informationsberedskap
talar även för ett permanent organ.

BN:s
nuvarande forskning inom det psykologiska försvarets område och arbete med
opinionsmätningar och attitydundersökningar med anknyt-

Prop.
1983/84:166 37

ning
till totalförsvaret och försvarsviljan behöver fullföljas. Såvitt vi kan bedöma
fordras dock ytterligare resurser för forskning rörande psykologiskt försvar
både vid försvarets forskningsanstalt och den av oss föreslagna myndigheten.

Grundtanken
bakom det framlagda principförslaget är att inget nytt stafligt organ skall
tillkomma vid krigsfara eller under krig med ansvar för informationsförmedling
och psykologiska försvarsåtgärder i övrigt. Den föreslagna styrelsen för
psykologiskt försvar skall genom råd och anvisningar, forskning och
opinionsmätningar samt genom utbildning och förslag till regeringen om
särskilda åtgärder utöva en stödjande och samordnande funktion i såväl fred
som krig.

I
egenskap av central förvaltningsmyndighet för området psykologiskt försvar
skall styrelsen företräda ett expertkunnande och ha ett fackansvar i hithörande
frågor gentemot övriga myndigheter. Däremot är det inte meningen att
styrelsens personal skall delta i nyhetsförmedling, annat än när det gäller att
informera om styrelsens egen verksamhet.

Styrelsen
skall i krig handha opinionsmätningar, attitydundersökningar, bemötande av
rykten, bevakning av utländska radiosändningar samt föreslå upplysningsätgärder
och informationskampanjer som påkallas av händelseutvecklingen.

De
press- och informationsråd som är knutna till statens upplysningscentral
föreslås inte få någon motsvarighet i den nya organisationen.

UC:
s utlandsavdelning avvecklas. Vi anser, att psykförsvarsstyrelsens krigsorganisation
bör åläggas att i samverkan med totalförsvarsorgan föreslå regeringen
åtgärder, som syftar till att minska en angripares psykiska motståndskraft.

3
Förslag om press-pool

Det
planerade presskvarteret med förbindelser till högsta ledningens och
högkvarterets krigsuppehållsplatser föreslås få namnet centrala presskvarteret.
Det skall vara regeringens, myndigheternas och högkvarterets gemensamma nyhetsport
i krig.

Som
komplement till verksamheten vid det centrala presskvarteret föreslås, att
svenska tidningar och nyhetsbyråer skall erbjudas att sätta samman en press-pool
med arbetande journalister, utöver den personal från Tidningarnas Telegrambyrå
och Sveriges Radio som är lokaliserad nära högsta ledningen. Formerna för pool-journalisternas
verksamhet bör närmare övervägas tillsammans med representanter för
tidningarna och nyhetsbyråerna.

4 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 166

Prop. 1983/84:166 38

4 Informationsberedskap
på regional och lokal nivå

Samhället
ställer i krig stora krav på allmänhet och näringsliv. Omställningen från fred
till krig - eventuellt via en period av hot, påtryckningar och tilltagande
yttre tryck - medför mycket stora förändringar i den enskildes livsmönster.

Ledning
och information på regional och lokal nivå har avgörande betydelse för
bevarande av försvarsvilja och motståndsanda.

För
att underlätta samverkan i psykförsvarsfrågor rakt igenom det offentliga
förvaltningssystemet är det fördelaktigt om det på alla nivåer finns civila och
militära samverkanspartners.

Fömtsättningarna
för en rationell och målmedveten informationsverksamhet på lokal nivå förbättras
sannolikt genom att kommunerna enligt statsmakternas beslut med början
budgetåret 1984/85 börjar överta det lokala ansvaret för civilförsvaret. Den
information som skall bedrivas inom ramen för den nya hemskyddsorganisationen
förtjänar även uppmärksamhet.

Organisationen
för information i krig på lokal nivå befinner sig fortfarande under
uppbyggnad. Allt fler kommuner inrättar informationscentraler redan i fred.
Planläggningen underlättas av att en hel del av de informationsåtgärder som
behöver vidtas vid krigsfara och i krig sammanfaller med dem som är påkallade
vid olika nödlägen i fred.

Överläggningar
med representanter för olika försvarsgrenar fordras redan i fred, för att man
skall kunna förbereda sig och allmänheten inför de situationer som kan uppträda
och anpassa informationsverksamheten därefter.

5 Medverkan
av folkrörelserna, arbetsmarknadens parter och in

vandrarnas organisationer

Beträffande
folkrörelserna utgår vi från att Centralförbundet Folk och Försvar fortsätter
att som samlande organisation i vidare kretsar sprida information om vår
säkerhetspolitik och vårt totalförsvar, inklusive det psykologiska försvaret
och informationsberedskapen.

Vid
kontakter med företrädare för arbetsmarknadens parter - LO, SAF, SAV, TCO och
SACO/SR - har vi funnit en positiv inställning tUl att medverka i informationen
under krigsfara och krig.

Under
krigsfara och i krig måste information också lämnas till de cirka en miljon
människor i Sverige som helt eller delvis är av utländsk härkomst.

Man
bör beakta att olika invandrargrupper kan ha delvis avvikande informafionsbehov
jämfört med genomsnittsbefolkningen.

För
att informationen till invandrarna under krigsfara och i krig skall bli

Prop. 1983/84:166 39

korrekt
och meningsfull ligger det närmast till hands att samarbeta med invandrarnas
egna, samlade organisationer av rikskaraktär.

De handikappade i Sverige
- nästan 1,2 miljoner personer - har likaledes särskilda informafionsbehov. Vi
har också behandlat frågan om information till andra informationssvaga
grupper.

Prop. 1983/84:166 . 40

Bilaga
6

Sammanställning av remissyttranden över informations-beredskapsutredningen

Efter
remiss har yttranden över betänkandet Informationsberedskap avgetts av
överbefälhavaren, försvarets forskningsanstalt, civilförsvarsstyrelsen,
överstyrelsen för ekonomiskt försvar, beredskapsnämnden för psykologiskt
försvar, civilbefälhavarna i Södra, Västra, Östra, Bergslagens och Övre
Norrlands civilområden, riksnämnden för kommunal beredskap, totalförsvarets
upplysningsnämnd, socialstyrelsen, statens invandrarverk, länsstyrelserna i
Göteborgs och Bohus län, Uppsala län och Västernorrlands län,
informationsdelegationen. Svenska kommunförbundet, Sveriges Radio AB,
Landsorganisationen, Centralorganisationen SACO/SR, Tjänstemännens
Centralorganisation, Svenska Arbetsgivareföreningen, Tidningarnas
Telegrambyrå, Svenska Journalistförbundet, Svenska Tidningsutgivareföreningen
och Chefen för C-sektionen vid Stockholms läns krigslänsstyrelse.

1
Allmänna synpunkter

De
förslag som informationsberedskapsutredningen har lagt fram i sitt betänkande
har i stort tillstyrkts av praktiskt taget alla remissinstanser. En del
remissinstanser har dock vissa invändningar mot förslagen och andra har
synpunkter. Dessa redovisas i det följande.

Överbefälhavaren
(ÖB) delar i huvudsak de värderingar och förslag till åtgärder som framgår av
betänkandet.

ÖB
vill dock i sammanhanget anföra att det såsom framhålls i betänkandet är
nödvändigt och brådskande att noga studera s. k. skymningslägen och planera för
dessa bl.a. vad avser övergången till olika slags höjd beredskap.

ÖB
är beredd att i de former som befinns lämpliga, studera och föreslå regeringen
åtgärder som syftar till att minska en angripares psykiska motståndskraft.

Civilförsvarsslyrelsen
biträder utredningens synpunkter på uppgifter för den föreslagna styrelsen för
psykologiskt försvar och anser att den nya styrelsens personal inte skall delta
i nyhetsförmedlingen, annat än när det gäller att informera om styrelsens egen
verksamhet. Den bör i ett kris -eller krigsläge - även ha till uppgift att
informera allmänheten om försvar och säkerhetspolitik samt motverka psykologisk
krigföring.

Överstyrelsen
för ekonomiskt försvar (ÖEF) anser att informationsberedskapen vid ansvariga
myndigheter måste ägnas stor uppmärksamhet och att detta i allra högsta grad
gäller myndigheter med ansvar inom

Prop.
1983/84:166 41

försörjningsberedskapen. Särskilt bör länsstyrelsernas
beredskap för information när det gäller ransoneringar och andra
försörjningsfrågor, innan krigsorganisation vidtagits, studeras.

CivUbefälhavaren i södra civilområdet (CBS) anser att en
mer preciserad målsättning för det psykologiska försvaret bör utarbetas.
Begreppet är diffust och svårt att förklara samt missuppfattas ofta enligt CBS.

Bättre förberedelser behöver göras för att kunna verka mer
effektivt vid och efter ett överraskande angrepp. Samordningen och
ansvarsfördelningen mellan myndigheter på olika nivåer bör ytterligare
analyseras och konkretiseras.

Civilbefälhavaren i Bergslagens civilområde (CBB) påpekar
att utredningen inte har redovisat några alternativ till den föreslagna
lösningen vilket måste ses som en svaghet i beslutsunderlaget. CBB säger att
man som ett alternativ kan tänka sig att inventera de fredstida förhållandena
på alla ledningsnivåer och då med speciell anknytning till sådan verksamhet som
berör kris- och katastrofsituationer för att se efter om det finns lämpliga
anknytningspunkter till vilka det psykologiska försvaret skulle kunna ansluta.
Utredningen har haft en benägenhet att frikoppla psykologiskt försvar och
information från sådana huvudverksamheter som att skydda och rädda människoliv,
försörja människor och flytta människor. Det psykologiska försvaret är en
integrerad del av de totala försvarsansträngningarna och har fristående från
dessa inget egenvärde.

Vidare framhåller CBB att ett sätt att minska
samordningsbehovet och att utnyttja redan befintliga samarbetsmönster är att
ansluta ledningen för det psykologiska försvaret till en redan etablerad
myndighet och då till den som bedöms ha det största inflytandet på
befolkningens motståndsvilja och motståndsförmåga. Den myndighet som ligger
närmast till hands är då den som kan komma att organiseras efter en
sammanläggning av civilförsvarsstyrelsen, riksnämnden för kommunal beredskap
och statens brandnämnd. I denna myndighet får företrädarna för psykologiskt
försvar direkt kontakt med företrädare för ledningen av räddningstjänsten i
fred och i krig och med dem som samordnar förberedelserna för den civila delen
av totalförsvaret på lokal nivå.

Civilbefälhavaren i Övre Norrland (CBÖN) tillstyrker
utredningens förslag i sin helhet.

Sveriges Radio AB påpekar att i utredningen saknas en
sammanfattande redovisning beträffande funktionen mndradio, dess speciella
ställning och dess organisation och uppgifter i fred och krig. Vidare saknas
ett försök till analys av olika massmediers egenskaper och deras betydelse för informa-fionsberedskapen.
Det saknas också en belysning av televerkets stora betydelse när det gäller att
genomföra omställningen från fred till krig av rundradion.

Centralorganisationen SACO/SR har överlämnat inkommet
remissvar från medlemsförbundet JUSEK. Förbundet har i princip inga
invändningar

Prop. 1983/84:166 42

mot
förslaget men konstaterar att utredningen i vissa fall är bristfällig och att
det inte finns några klara definitioner av funktioner och verksamhet på flera
områden.

Tidningarnas
Telegrambyrå (TT) framhåller att utredningen i sin behandling av den nya
styrelsens krigsorganisation uppenbarligen har tagit stor hänsyn till Svenska
Journalistförbundets upprepade kritik mot de dubbla uppgifter statens upplysningscentral
nu har som nyhetsförmedlare och främjare av försvarsviljan. Helt i enlighet med
utredningens direktiv har ansvarsfördelningen prövats och därefter har uppgtften
som nyhetsförmedlare försvunnit.

TT
anser att denna renodling av styrelsens uppgifter kan stärka dess trovärdighet.
Det ankommer sedan på informationsgivarna hos myndigheterna att visa så stor
öppenhet och förtroende för massmedierna att nyhetsflödet inte stryps. Kravet
på sanning i den offentliga informationen är oeftergivligt. Så fullständiga och
kortekta uppgifter som möjligt måste lämnas till journalister och allmänhet.

Utredningen
har endast i förbigående berört Sveriges Radio och dess ställning som i stort
förutsätts bli oförändrad. Det är enligt TT: s mening tveklöst så att radions
betydelse för den snabba nyhetsinformationen -både i snabbt utvecklade kriser
och vid överraskande anfall - ökar.

TT
vill samtidigt starkt understryka det angelägna i att den information som ges
till radion samtidigt även delges andra nyhetsmedier. Snabba radionyheter måste
allfid kompletteras med information i skriffiig form i tidningar och andra
tryckta medier så att budskapet säkert och med mindre risk för
missuppfattningar når allmänheten.

Svenska
Journalistförbundet (SJF) konstaterar med fillfredsställelse att utredningen
tagit fasta på kritiken som förbundet riktat mot vissa organisatoriska
tvetydigheter i planläggningen av nyhetsförmedlingen. Det förhållandet att det
i fredstid planläggande organet (beredskapsnämnden för psykologiskt försvar)
och det i krigstid operativa organet (statens upplysningscentral) är ansvariga
för nyhetsförmedlingen har ansetts utgöra en risk för en i krigs- och
krissituationer minskad tilltro hos allmänheten till de fria nyhetsorganen.

Journalistförbundet
vill instämma i utredningens slutsats att det är viktigt att bevara en
självständig nyhetsförmedling. De nya bedömningar som utredningen därvid gjort
innebär bl.a. att ett ökat antal medarbetare i massmedier i händelse av krig
eller krigsfara kan fortsätta att arbeta i sina ordinarie befattningar.
Förbundet vill understryka att den principen bör tillämpas fullt ut. På det
sättet torde den självständiga nyhetsförmedlingen bäst kunna bevaras och
intentionerna om fria nyhetsorgan fullföljas.

Prop. 1983/84:166 43

2
Uppgifter och organisation för en ny myndighet

Flertalet
remissinstanser instämmer i stort i utredningens förslag om att bilda den nya
myndigheten. Åven vad gäller uppgifter och organisation råder ganska stor
enighet. När det gäller inrättande av en press- pool samt antalet ledamöter i
styrelsen föreligger dock vissa oenigheter. Skiljakfig-heter från utredningens
förslag redovisas nedan.

Civilförsvarsstyrelsen
ställer sig tveksam till förslaget att de press- och informationsråd som är
knutna tiU UC utgår.

Civilförsvarsstyrelsen
ifrågasätter också förslaget om endast nio ledamöter i den föreslagna
styrelsen för psykologiskt försvar och anser att nuvarande
styrelsesammansättning i beredskapsnämnden för psykologiskt försvar i stort bör
behållas.

ÖEF
anser att den föreslagna myndighetens uppgifter i fråga om information och
nyhetsförmedling bör utredas ytterligare.

Vidare
anser ÖEF att en sammanslagning av den föreslagna myndigheten och
totalförsvarets upplysningsnämnd inte ter sig övertygande motiverad och bör
prövas ytterligare.

Beredskapsnämnden
för psykologiskt försvar (BN) tillstyrker, att nuvarande BN ersätts med
styrelsen för psykologiskt försvar men ifrågasätter förslaget om endast nio
ledamöter och vill ha BN:s nuvarande sammansättning som riktmärke för
sammansättningen av den nya styrelsen.

BN avstyrker också tanken
på en presspool. Vidare begär BN en förstärkning av fredsorganisationen med
fem tjänster. Nämnden uppskattar kostnadsökningen tUl ca 1,2 miljoner kronor
utöver nuvarande kostnader för beredskapsnämnden för psykologiskt försvar och
totalförsvarets upplysningsnämnd.

Totalförsvarets
upplysningsnämnd (TUN) anser att det är viktigt att följa
totalförsvarsprincipen (ansvar för en viss verksamhet i fred följs av
motsvarande ansvar i krig), och att därför en ny central förvaltningsmyndighet
för det psykologiska försvaret bör inrättas. TUN:s uppgifter bör övertas av den
nya myndigheten.

TUN tillägger dock att en
referensgrupp med parlamentariskt inslag bör knytas till den nya styrelsen för
att behandla informationsprojekt i fred och att - om TUN behålls - det ter sig
möjligt att samordna TUN: s och den nya myndighetens administrafiva resurser.

Socialstyrelsen vill
påpeka att det föreligger ett uttalat samverkansbehov mellan styrelsen och det
föreslagna psykförsvarsorganet, eftersom hälso- och sjukvården, hälsoskyddet
och socialtjänsten under krigsförhållanden med därav föranledda problem utgör
en god grogrund för rykten.

Statens
invandrarverk (SIV) påpekar att för att verket skall kunna fullgöra sina åligganden
även i krig är det angeläget att ett kontinuerligt samråd mellan verket och den
myndighet som har det övergripande ansvaret för psykologiskt försvar kommer till
stånd. Det är också angeläget att verkets informationsuppgifter i
krigsorganisationen klarläggs.

Prop.
1983/84:166 44

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att den
föreslagna myndighetens organisation i fred och krig bör studeras ytterligare,
varvid särskilt kraven på myndighetens verksamhet i krig tillgodoses bättre.
Länsstyrelsen föreslår att den nya myndigheten i krig kompletteras med en
stödfunktion för press-poolen, ett samordningsorgan för informationsverksamheten
på central nivå och ett organ för den psykologiska krigföringens
utlandsverksamhet. Chefen för den nya myndigheten bör också ges möjlighet att
fatta beslut utan styrelsemedverkan.

Länsstyrelsen
I Västernorrlands län ställer sig tveksam till presskvarter och förslaget om press-pool.
Dessa frågor bör penetreras ytterligare.

CBB kan inte förorda att utredningens förslag läggs till
grund för ett beslut om att organisera en ny central myndighet för psykologiskt
försvar.

Svenska kommunförbundet instämmer i utredningens förslag
om en ny myndighet med föreslagna uppgifter. Till förbundet har dock lämnats en
reservation av m-, fp- och c-ledamöterna, vilka motsätter sig förslaget om att
inrätta en ny central förvaltnirigsmyndighet. De anser att de av utredningen
föreslagna uppgifterna bör kunna handhas av befintliga myndigheter.

Sveriges
Radio AB avstyrker inrättandet av en press-pool. Förändringar beträffande
planläggningen för presskvarteret berör Sveriges Radio och det förutsätts att
som nu samråd sker i planläggningen.

Landsorganisationen
(LO) framhåller nödvändigheten av att den föreslagna centrala myndigheten
bereds möjlighet att i såväl freds- som krigstid upprätthålla en bred
förankring i sin verksamhet för att uppnå högsta möjliga trovärdighet när det
gäller att fullgöra den föreslagna styrelsens utåtriktade och informativa
uppgift.

Mot denna
bakgrund anser LO att det antal ledamöter som föreslås ingå i styrelsen för
psykologiskt försvar inte medger att den önskvärda förankringen uppnås. LO
vill därför förorda att antalet ledamöter i styrelsen bör uppgå till det antal
som för närvarande har säte i beredskapsnämnden för psykologiskt försvar.

JUSEK
föreslår att en organisationskommitté tillsätts under medverkan av
beredskapsnämnden och de fackliga organisationerna för att närmare precisera
den nya myndighetens organisation.

Utredningen
föreslår att den tänkta nyhetsavdelningen skall utgå ur organisationen i
händelse av krig. JUSEK anser att det är svårt att på det magra material som
utredningen presenterar ha en bestämd uppfattning men man ställer sig frågande
till förslaget. Ett krigsläge ställer stora krav på information till
allmänheten från regering och myndigheter. Väl inarbetade kanaler bör
underlätta informationsspridandet. Nyhetsavdelningen borde vara en sådan kanal
och bör därför enligt JUSEK fortsätta med i huvudsak samma arbetsuppgifter som
i fredsorganisafionen.

JUSEK
förutsätter vidare att den anställda personalen kommer att vara representerad i
myndighetens styrelse i enlighet med förordningen om

Prop.
1983/84:166 45

personalföreträdare
i statlig myndighets styrelse m.m. JUSEK anser att myndighetens styrelse är för
liten med hänsyn till dess uppgifter.

Även
Tjänstemännens centralorganisation (TCO) anser att innan en ny organisafion
fastställs bör frågan utredas vidare. Vidare anser TCO att det föreslagna
antalet styrelseledamöter bör ökas.

5yF
framhåller att den nya styrelsens viktigaste uppgift blir att verka för en fri
nyhetsförmedling. För att den uppgiften inte ska förlora i aktualitet torde det
vara en fördel om representanter för pressens organisationer ingår i styrelsen.

Förbundet
anser det viktigt att presskvarteret organiseras på ett sådant sätt att det
blir en meningsfull informationskälla och serviceinrättning för medarbetare i
nyhetsorganen.

Utredningen
föreslår att svenska tidningar och nyhetsbyråer skall erbjudas att sätta
samman en press-pool vars medarbetare får tUlträde till högsta ledningens s. k.
inre grupperingsområde.

SJF
har inga invändningar mot detta förslag under förutsättning att det går att
finna lämpliga former för sammansättningen av en sådan pool.

Svenska
tidningsutgivareföreningen (TU) anser inte att det är lämpligt att den nya
myndigheten ges ansvaret för att organisera ett centralt presskvarter som
skall utgöra regeringens, myndigheternas och högkvarterets gemensamma
nyhetsport i krig eller när normala nyhetsvägar inte längre kan hållas öppna.
Ett sådant presskvarter bör upprättas fristående från psykförsvarsmyndigheten.

Vad
gäller förslaget om en press-pool bör det enligt TU bli pressens egen sak att
skapa ett organ för samverkan med ett centralt presskvarter.

Föreningen
är inte beredd att låta sig representeras i styrelsen för den nya myndigheten.
Skälet är att föreningen finner det principiellt synnerligen angeläget att det
görs en klar distinktion mellan myndighetens funktion att stärka försvarsvilja
och motståndsanda å ena sidan och dagspressens fristående nyhetsförmedlande funkfion
å andra sidan. TU vill emellerfid förutskicka att föreningen är beredd att inom
dagspressen bilda ett samrådsorgan för kontakter med de statliga instanserna i
frågor som rör nyhetsförmedling i krig och krigsliknande lägen.

3
Regional och lokal nivå

Utredningen
anser att den högre regionala nivån bör stärkas men att frågan bör belysas
ytterligare. Flera remissinstanser tar upp fördelningen av uppgifter mellan
olika nivåer.

ÖB
avser att snarast påbörja samarbete med berörda myndigheter för att skapa
lämpliga former för samverkan inom informationssektorn pä.lokal och regional
nivå, bl. a. med tanke på kommunernas ansvar.

Prop.
1983/84:166 46

Civilförsvarsstyrelsen
delar utredningens synpunkter beträffande informationsberedskap på regional
nivå och biträder förslaget om att CB:s psykförsvarssektion förstärks. Den av
utredningen påvisade möjligheten att göra det genom nerdragningar på den lägre
regionala nivån anser civilförsvarsstyrelsen ej vara underbyggd och avvisas
därför tillsvidare.

BN vill framhåUa att organ
för psykförsvar inom CB-kanslierna och vid länsstyrelserna - C-sektionerna -
ingår som en integrerad del i respektive krigsorganisationer i övrigt. Vid
förändringar inom de regionala krigsorganisationerna är det därför viktigt att
hela organisationsstrukturen beaktas. BN anser det lämpligt att styrelsen för
psykologiskt försvar får till uppgift att under beaktande av detta förhållande
genomföra den av utredningen föreslagna studien av de regionala organen och
framlägga eventuella förslag till förändringar. BN vill vidare understryka
betydelsen av att den nya styrelsen får ett utbildningsansvar för regional krigsplacerad
personal för psykologiskt försvar.

BN
anser i motsats till utredningen att de redan nu knappa personalresurserna vid
länsstyrelsemas C-sektioner inte bör reduceras.

CBS
anser det nödvändigt att utredningens principbetänkande följs upp så att ett
bättre genomarbetat underlag för bl.a. civilbefälhavarnas verksamhet
föreligger. Det är nödvändigt att göra CB känd för aUmänhet och massmedier inom
civilområdet redan i fred. I fråga om krigskansliet måste organisationen
förstärkas så att CB får resurser att dels kunna medverka i ett regionalt
presskvarter, dels kan svara mot de ökade krav i övrigt som framläggs.

Riksnämnden
för kommunal beredskap har begränsat sitt yttrande tiU att avse
informationsberedskap på lokal nivå.

Den kommunala
informationen har kommit att få allt större betydelse, både den information som
via olika kanaler sprids av kommunen och den kommunala information som når
kommuninnevånarna genom bevakning i lokala massmedier, inte minst lokalradion.
Man har sålunda Tunnit väl fungerande metoder för spridning av information på
lokal nivå i fredstid. Det är av utomordentlig betydelse att dessa beprövade
former för information kan användas och en kommunal informationsfunktion
säkerställas för beredskap och krig.

Utredningen
har pekat på den fara, som ligger i att på skilda nivåer de befattningshavare
som svarar för informationstjänsten har detta som uppgift vid sidan om andra
krävande arbetsuppgifter. Riksnämnden har vid lokala ledningsövningar
konstaterat att detta ofta är fallet. För informationsfrågor bUr således ingen
eller ringa tid över.

Nämnden vill mot denna bakgmnd
därför understryka önskvärdheten av att de som skall svara för
informationstjänsten under beredskap och i krig har detta som en huvuduppgift.
Det är angeläget inte minst därför att i fortsättningen även
civilförsvarsinformationen i möjligaste mån skall kanaliseras via kommunens
informationscentral.

Prop.
1983/84:166 47

Socialstyrelsen
vill framhålla sjukvårdshuvudmännens (landsting och motsv.) stora ansvar när
det gäller informationen kommunalt och regionalt.

Länsstyrelsen
i Uppsala län framhåller att länsstyrelsen och samverkande myndigheter på
lägre regional nivå samt kommunerna och med dem samverkande organ på lokal nivå
redan i fred är allmänhetens naturliga informationsorgan när det gäller frågor
som berör den enskilde. CB-kanslierna är inte kända under fred och är dessutom
inte lokaliserade så att de utgör en naturlig informationspartner tiU
allmänheten. CB:s roll när det gäller samordning av större frågor inom det
psykologiska försvaret och informationsberedskapen är däremot viktig. Dessutom
är det av största vikt att frågor som berör både civil och militär sida
samordnas via CB/MB för vidare befordran till länsstyrelse-/försvarsområdesnivå
ner till kommunerna.

Länsstyrelsen
föreslår att det uppdras åt myndigheterna på lägre regional och lokal nivå att
själva dimensionera och efter eget huvud och lokala förhållanden utforma en
fungerande organisation. Endast översiktlig inriktning av verksamheten bör
lämnas från centralt håU. Länsstyrelsen anser att den nuvarande organisafionen
är underdimensionerad och oklarhet råder bl. a. om hur samverkan skall kunna
ske mellan den i gemensam uppehållsplats placerade C-sektionen och de utanför
placerade organen. De öppna delarna som verkar direkt mot allmänheten måste ha
en väl fungerande kontakt med de beslutande myndigheterna.

Länsstyrelsen
i Västernorrlands län föreslår fortsatt utredning beträffande psykologiskt
försvar på regional och lokal nivå.

Informationsdelegationen
har i sitt utredningsarbete, på samma sätt som utredningen, noterat de
regionala organens betydelse för en väl fungerande informationsspridning.
Delegationen har emellertid funnit att bl. a. länsstyrelsemas
informationsresurser kan behöva förstärkas och att den kommunala
informationsberedskapen i mindre kommuner kan vara bristfällig.

Civilbefälhavaren
i Västra civilområdet (CBV) anser att en uppföljning och vidarebearbetning av
utredningens synpunkter rörande den regionala och lokala nivån är angelägen och
bör göras.

CBV
anser det lämpligt att delegera uppgiften att ge råd till myndigheter och
massmedier i publiceringsfrågor till CB och MB i samråd.

Vidare
understryks behovet av förstärkning av CB fredskansli bl. a. för uppgifter inom
psykologiska försvaret, behovet av att stärka CB krigskansli sektion C så att
ett gemensamt fast presskvarter för MB/CB kan upprättas samt behovet av att gör
CB känd för allmänheten, myndigheter och massmedier inom civilområdet redan i
fred.

Civilbefälhavaren
i östra civilområdet (CBÖ) vill särskilt understryka utredningens uppfattning
att CB: s fredstida planering för informationsberedskap och övrigt
psykologiskt försvar i krig bör fördjupas och konkretiseras. CBÖ:s fredstida
personalresurser medger emellertid f. n. inte annat

Prop. 1983/84:166 48

än
insamling av en del organisatoriska m. fl. gmndvärden, som bedöms ha betydelse
för verksamheten i krig. Riksdagens beslut 1982 om snar personalförstärkning
till CB-kanslierna kan förbättra planeringen och bör därför genomföras.

Regeringens
föreskrifter om personal i CB-kansliernas krigsorganisation har medfört att
sektion C endast omfattar en handfull personer. Detta omöjliggör upprättandet
av ett gemensamt fast presskvarter CB-MB. Nämnda regeringsföreskrifter bör
därför upphävas. Civilbefälhavarna bör själva få avgöra behovet av krigsplacerad
personal i bl. a. ett integrerat fast presskvarter.

Åven
CBÖ påpekar vikten av att göra CB känd för allmänhet och massmedier.

CBB
påpekar att utredningen inte tillgodogör sig erfarenheter och utvecklingstendenser
från regional och lokal nivå när det gäller att utforma regler för ansvar och
organisation på den centrala nivån. På den lokala nivån t.ex. är, påpekar CBB,
informationsfunktionen intimt förknippad med ledningen av övrig verksamhet. Man
utnyttjar i fred verksamma men i krig förstärkta resurser och man bygger upp
ett kontaktnät med befolkningen såväl inom den kommunala verksamheten som inom
civilförsvarsverksamheten (hemskyddsorganisationen). Informationen i fred
kopplas till kommunens åtgärder, räddningsinsatser och olika typer av beslut.
Så sker också på regional nivå vad avser länsstyrelser och landsting. Det är dessa
beslut och åtgärder som till huvudsaklig del avgör befolkningens motivation,
försvarsförmåga och försvarsvilja.

Sveriges
Radio AB påpekar att även på den regionala nivån bör en uppdelning ske mellan å
ena sidan de egentliga psykförsvarsåtgärderna och å andra sidan förmedling
av.myndighetsmeddelanden och nyheter. En erfarenhet från många ledningsövningar
är att C-sektionerna ställts inför omöjliga uppgifter genom att de ålagts båda
dessa uppgifter.

Sveriges
Radio delar utredningens uppfattning, att CB-nivån är viktig, när det gäller
samordningsfrågor och när det gäller övergripande bedömningar beträffande
läget.

Däremot
anser Sveriges Radio att utredningen underskattar länsstyrelsernas roll i sammanhanget.
Det är en väsentligt större mängd information som via radio kommer från
länsnivå till allmänheten än från CB-nivän. Sveriges Radio har genomfört sin
planläggning med utgångspunkt från denna bedömning.

TCO
avstyrker överföring av personal från den lägre till den högre regionala nivån.
Lokala massrtredier måste nämligen kunna få god informationsservice också från
den lägre nivån, länsstyrelserna.

Svenska
arbetsgivareföreningen anser det väsentligt att generellt sträva efter att
decentralisera ledningsfunktionerna under ofredssituationer och krig, dvs.
förkorta, förenkla och effektivisera informationsvägarna mellan avsändare och
mottagare. I sådana lägen kan en alltför centralt dirigerad

Prop.
1983/84:166 49

samhälls-
och informationsservice ha klara svårigheter att verka på ett effektivt och
tillräckligt snabbt sätt.

TT vill betona vikten av
att den nuvarande organisationen på regional och lokal nivå inte slås sönder.
Den bör fortsätta att verka med naturliga kontakter till den nya
förvaltningsmyndigheten på central nivå men också med de etablerade
förbindelser som finns med TT på milo/civo- nivån. En rad människor har här med
stort engagemang gått upp i sina beredskapsuppgifter och trimmats.in i en fungerande
organisation.

Chefen för C-sektionen vid
Stockholms krigslänsstyrelse framhåller att det är mycket angeläget att de
funderingar om dessa frågor som förs fram i betänkandet fördjupas och leder
til! en större stadga på området - må vara att möjlighet till improvisation och
anpassning efter lokala förhåUanden är nödvändig.

Vid de övningar som ordnas
är det mycket svårt att få en bild av funktioner och kontakter med främst
kommuner och CB-sektionerna. Det är givetvis också av betydelse för rekryteringen
till länsstyrelsernas C-sektioner om ledamöterna på ett annat sätt än i dag
skall vara renodlade myndighetsföreträdare.

4
Särskilda frågor

Försvarets
forskningsanstalt (FOA) framhåller att forskning inom främst områdena försvarsvilja,
befolkning, information och psykologiskt försvar är av vital betydelse för att
utredningens intentioner skall kunna realiseras. FOA är självfallet beredd att
medverka i sådan forskning.

Själva begreppet
försvarsvilja behöver diskuteras utifrån en fast teoretisk gmnd. Relationen
mellan försvarsviljan i fred, försvarsvilja i krig och stridsvilja bör
uppmärksammas.

Kunskaperna om människors
nuvarande livsvillkor måste studeras för att man skall få veta vilken
motståndskraft som finns. Utifrån dessa kunskaper blir det möjligt att göra en
analys av informationsbehoven.

Kunskapen om psykologisk
krigföring är mycket bristfällig i vårt land, medan nya sofisfikerade metoder
inom området undan för undan utvecklas i vår omvärld. Detta torde vara en av de
allvarligaste bristerna i vårt totalförsvar. Åven med begränsade insatser torde
det här vara möjligt att åstadkomma stora effektvinster för det psykologiska
försvaret.

FOA
delar utredningens uppfattning att forskningen inom dessa områden bör bedrivas
vid såväl styrelsen för psykologiskt försvar som vid FOA.

Civilförsvarsslyrelsen
anser att civilförsvarsstyrelsen, ÖEF och försvarsstabens
informationsavdelning bör vara ständigt representerade i det föreslagna
samarbetsorganet med representanter för FOA och BN. Förutsättningar för en
bättre prioritering av forskningsområden torde därigenom förbättras.

Prop.
1983/84:166 50

CBB
anser att ett alternativ borde ha belysts som ålägger FOA ansvaret för att
forskningen inom det psykologiska försvaret samordnas och att underlag tas fram
för de planerande myndigheterna i likhet med vad som förekommer inom det
ekonomiska försvaret och civilförsvaret. Om man fortsätter att behålla en
forskningsorganisation speciellt anpassad för den centrala myndighetens behov
inom det psykologiska försvaret måste den bli liten och basen för
forskningsinsatser blir också liten. Det blir svårt att rekrytera personal då
utvecklingsmöjligheterna inom organisationen blir små. Det blir också svårt att
på sikt bibehålla en hög kompetens.

När
det gäller information till invandrare och till handikappade erinrar
socialstyrelsen om att problemet för sjukvårdens del har två aspekter: dels
information fill patienter som samtidigt är invandrare, dels information till
den stora grupp av invandrare som är anställd inom hälso-och sjukvården.
Insatser krävs i sammanhanget både från centralt håll och — inte minst - från
sjukvårdshuvudmännens sida i deras dubbla roll som vårdproducent och arbetsgivare.

Styrelsen
påpekar också vikten av att personer med olika handikapp, exempelvis blinda och
döva, kan nås av informationen.

SIV vill beträffande
information till personer med utländsk härkomst framhålla att behovet av
nyhetsförmedling och s.k. livsavgörande information till stora delar av
invandringsgruppen kan täckas genom en väl genomtänkt information på lätt
svenska. För övriga - nyanlända invandrare, flyktingar som en följd av
krigssituationen samt grupper med särskilda behov - återstår översatt
information och/eller information via ljud-/bild-band eller annan
informationsmetod.

Länsstyrelsen
i Uppsala län påpekar att invandrarna i Uppsala län utgör en stor och
mångsidigt sammansatt grupp. Det är därför angeläget att information till dessa
uppmärksammas på ett helt annat sätt än i dag, även från centralt håll.
Invandrarbyråernas roll bör studeras. Frågan är bara hur mycket som skall
förberedas i fred. Några förslag till lösningar lämnas inte av utredningen. UtbUdning
i dessa frågor bör bedrivas för informationspersonal på olika nivåer.
Myndighetsanvisningar, lagtexter, tidningsartiklar, annonser m.m. bör granskas
med tanke.på utformning och innehåll.

Informationssvaga
grupper i samhället får heller inte glömmas bort i sammanhanget.

Sveriges
Radio AB anser det angeläget, som utredningen anför, att i framtida
planläggning beaktas behovet av medverkan av folkrörelserna, arbetsmarknadens
parter, invandrarnas och de handikappades organisationer. Radio, TV och text-TV
är viktiga hjälpmedel, när det gäller att informera personer som har språkliga
eller andra handikapp. Sveriges Radio medverkar gärna i denna
beredskapsplanläggning som erfordras beträffande information till dessa
kategorier.

LO
vill framhålla den betydelse folkrörelserna och arbetsmarknadens parter samt
andra organisationer kan komma att få vid en

Prop. 1983/84:166 51

direkt
eller indirekt medverkan i informationen under krigsfara och krig. Med tanke på
sin medlemsmässiga och geografiska omfattning kan fackföreningsrörelsen härvid
givetvis medverka i särskilda insatser. De främsta fördelarna med sådan
medverkan ligger naturligtvis i fackföreningsrörelsens organisation men kanske
framför allt ur trovärdighetssynpunkt genom att informafionen i sådant fall kan
förmedlas till flera miljoner människor under medverkan av dessas egna
organisationer.

JUSEK anser att det är en
självklarhet att arbetsmarknadens parter deltar på alla tänkbara sätt vid krig
eller skymningslägen. Det kan konstateras att det är ett fåtal handläggare som
är krigsplacerade vid sina förbund eller centralorganisationer, varför det kan
vara svårt att exakt förutsäga hur informationen vid krig och beredskap skall
ske.

Svenska
arbetsgivareföreningen framhåller att informationen om nya lag- och regelsystem
måste kunna spridas snabbt, inte minst till näringslivet. Det är därför
viktigt att informationsberedskapen i sin nya utformning beaktar och tar hänsyn
till de naturliga informationsmöjligheter som arbetsmarknadens parter har.

Prop. 1983/84:166 52

Innehåll

1
Inledning ....................................................... ... 2

2
Föredragandens överväganden ........................... ... 3

2.1
Totalförsvarets ledning inom
regeringskansliet .. ... 3

2.2
Samordning av totalförsvaret på
regeringsnivå . 3

2.3
Försvarsrådet ............................................ 5

2.4
Totalförsvarets chefsnämnd ........................... 6

2.5
Allmänna principer för
informationsberedskap och psykologiskt försvar 8

2.6
Uppgifter och organisation för
en ny myndighet för psykologiskt försvar och informationsberedskap 10

2.7
Regional och lokal nivå .................................. .. 14

2.8
Särskilda frågor .......................................... 14

3
Hemställan .................................................... 15

4
Beslut .......................................................... 15

BUaga 1 Nuvarande
förhållanden för totalförsvarets ledning och

samordning
m. m...................................... 16

Bilaga
2 Sammanfattning av utredningens om totalförsvarets sam

ordning överväganden och förslag ............ 18

Bilaga
3 Sammanställning av remissyttranden över utredningen om

totalförsvarets
samordning ..................... 23

BUaga4
Nuvarande organisation m.m. för psykologiskt försvar

och
informationsberedskap ...................... 28

BUaga
5 Sammanfattning av informationsberedskapsutredningens

överväganden
och förslag ....................... .. 35

BUaga
6 Sammanställning av remissyttranden över informations-

beredskapsutredningen .......................... 40

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984