Prop. 1983/84:168

Prop, 1983/84:168 Regeringens proposition 1983/84:168 om exportfrämjande verksamhet;

beslutad
den 15 mars 1984.

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandens
hemställan.

På
regeringens vägnar INGVAR CARLSSON

MATS
HELLSTRÖM

Propositionens
huvudsakliga inneliåll

I
propositionen redovisas åtgärder för att främja en ökad export från små och
medelstora företag. Sveriges exportråd föreslås få ökade medel för det särskilda
s.k. småföretagsprogrammet. Behovet av ökat samarbete mellan berörda instanser
understryks. Vidare ges exportrådet ökade medel för att särskilt främja export
inom byggsektorn inkl. trähussektorn samt energisektorn inom ramen för Svensk
bygg- och energiexport.

Den
kommunala och landstingskommunala sektorns export av tjänster föreslås främjas.
Sveriges exportråd ges ansvaret för ett särskilt utvecklingsprogram för denna
tjänsteexport.

1 Riksdagen 1983184. I sainl. Nr 168

Prop.
1983/84:168 2

Utdrag

UTRIKESDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-03-15

Närvarande: statsrådet I. Carlsson, ordförande, och
statsråden Lundkvist, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson,
Andersson, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Holmberg, Hellström, Thunborg,
Wickbom

Föredragande: statsrådet Hellström

Proposition om exportfrämjande verksamhet

1 Inledning

Ll Utrikeshandeln och exportfrämjande

Den svenska ekonomin är starkt beroende av utrikeshandeln.
Inemot en tredjedel av landets samlade produktion avsätts utomlands. Av
industriproduktionen går ca 50 % till export.

Den svenska ekonomins öppenhet är en viktig förklaring
till det höga välståndet i Sverige. Genom utrikeshandeln har Sverige - trots
landets relativa litenhet — kunnat renodla sina speciella konkurrensfördelar
och uppnå en de "långa seriernas ekonomi" som aren nödvändig
förutsättning för en effektiv och internationellt konkurrenskraftig produktion.

Under en stor del av efterkrigstiden lyckades Sverige
förena en snabb expansion av utrikeshandeln med en tillfredsställande balans i
handelsutbytet med omvärlden. Det var först i och med den första stora
oljeprischocken i mitten äv 1970-talet som den svenska utrikeshandeln kom i
allvarlig obalans. Oljeprisstegringarna sammanföll dessutom med betydande
strukturförändringar i väridsekonomin. Nya industriländer trängde in på våra
gamla exportmarknader samtidigt som efterfrågan på "klassiska"
svenska exportprodukter — t.ex. investeringsvaror — försvagades. Svenska varor
och tjänster mötte avsättningssvårigheter på en rad exportmarknader samtidigt
som kostnaderna för viktiga delar av importen steg kraftigt. Underskottet i
utrikeshandeln föranledde en växande internationell upplåning där
räntebetalningarna så småningom blev en allt större belastning på
betalningsbalansen.

Utvecklingen under åren kring 1980 blev alltmer
oroväckande. Den svenska ekonomin verkade ha fastnat i ett läge med mer eller
mindre

Prop. 1983/84:168 3

permanenta
underskott i utrikesaffärerna. En fortsatt sådan utveckling skulle komma att
hota stabiliteten och styrkan i den svenska ekonomin.

En
återställd balans i utrikesaffärerna var därför ett av de viktigare målen i den
socialdemokratiska krispolitiken. Utan en återställd balans i utrikeshandeln
skulle centrala sysselsättnings- och välfärdsmål komma att hotas.

Ett
första steg i riktning mot en återvunnen balans i utrikeshandeln var den nytillträdande
socialdemokratiska regeringens devalvering i oktober 1982. Denna förändring av
kronkursen ledde till en snabb förbättring av den svenska exportens utveckling.
Det ansvarsfulla avtal som arbetsmarknadens parter träffade för år 1983 bidrog
till att konkurrensförbättringen kunde bibehållas. Förbättringen av
utrikeshandeln fortsatte och en betydande ökning av exporten under år 1983 har
nu kunnat noteras - 25 % i värde jämfört med år 1982 och drygt 10 % i volym.

Import
värdet ökade däremot avsevärt långsammare - med 15 % mellan åren 1982 och 1983
räknat i värde och med ca 1 % i volym.

För
handelsbalansens vidkommande innebar detta en omsvängning från ett underskott
på 5,8 miljarder kr. år 1982 till ett överskott på drygt 10 miljarder kr. år
1983.

De
svenska företagen har under år 1983 kunnat stärka sin ställning på flertalet
marknader. I en del fall har detta kunnat ske genom en ökad priskonkurrens.
Svenska exportföretag har nu en uthållighet i sina marknadsansträngningar som
man har saknat under tidigare år. Man har också kunnat använda en del av de
förbättrade exportintäkterna till ökade investeringar i marknadsföring och
försäljning.

Den ökade
konkurrensförmågan har kommit till uttryck genom att en del av de förluster av
marknadsandelar som gjordes iinder tidigare år har ätertagits. Detta
återtagande har i första hand skett på de traditionella marknaderna i
Västeuropa och Nordamerika. Utvecklingen inom statshan-delsländerna och u-länderna
har inte varit lika kraftig. Nämnvärda marknadsandelar har endast vunnits på
speciella marknader. Där uppvisar exportökningarna också klart lägre tal mätt i
volym. Marknadsandelarna är genomsnittligt sett betydligt lägre än vad de är
inom flertalet industriländer. De volymmässigt betydelsefulla framgångar som hittills
vunnits på exportens område efter devalveringen har alltså i första hand skett
på Sveriges närmarknader inom OECD-området, inkl. USA och Japan.

De under år 1983 vunna
framgångarna har emellertid inte fört tillbaka landet till ett tillstånd av en
långsiktig, strukturell balans i utrikesaffärerna. Trots det stora överskottet
på drygt 10 miljarder kr. i varuhandeln uppvisar fortfarande summan av "de
löpande betalningarna på den s.k. bytesbalansen ett underskott pä drygt 6
miljarder kr. år 1983. En fortsatt internationell upplåning om än i klart
mindre takt än tidigare är således fortfarande nödvändig.

Det
är ett centralt mål för den ekonomiska politiken att uppnå jämvikt i

Prop.
1983/84:168 4

våra
samlade betalningar med utlandet. Inte nog med att 1983 års stora överskott i
varuhandeln måste bibehållas utan det måste därutöver ytterligare öka.

En
grundläggande förutsättning för att detta skall kunna komma till stånd är att
det kostnadsläge som uppnåddes för svenskt näringsliv i och med devalveringen
år 1982 kan bibehållas. En försämring i detta kostnadsläge i förhållande till
den utländska konkurrensen kommer ofrånkomligen att få negativa återverkningar
på handels- och bytesbalansen vilket i sin tur kommer att försvåra uppnåendet
av de långsiktiga ekonomiskt — politiska målen för kommande år.

En
fortsatt exportoffensiv ställer även frågan om var marknadsmöjligheterna finns
för en fortsatt ökning. Marknaderna i industriländerna i Västeuropa,
Nordamerika och Japan bör även i fortsättningen kunna erbjuda de svenska
företagen expansionsmöjligheter. Man kan här peka på t.ex. att exporten till
Frankrike från Sverige endast utgör ca hälften av exporten till Storbritannien
- trots att den franska marknaden är större än den brittiska. Man kan även
peka på att det föreligger ett underskott i varuhandeln med Västtyskland som
uppgår till nära 10 miljarder kr. Importen från Västtyskland uppgår till drygt
30 miljarder kr. medan importen från Sverige endast uppgår till drygt 20
miljarder kr.

Självfallet
bör fortsatta ansträngningar göras att komma in med svenska exportvaror på
dessa marknader. Likheten i konsumtionsmönster och den geografiska närheten gör
att dessa marknader alltid kommer att ha sitt intresse för svensk
exportindustri.

Det
bör även finnas goda utvecklingsmöjligheter för exporten till vissa utvecklingsländer
och statshandelsländer. Flera länder, speciellt i Fjärran Östern, har
utvecklats mycket snabbt under senare år och bör fortsättningsvis utgöra
expansiva och kreditvärdiga marknader. Många utvecklingsländer befinner sig
dessutom i en utvecklingsfas som passar väl till för den svenska
exportindustrin med dess sedan länge starka inriktning på investeringsvaror och
infrastrukturinvesteringar.

Man
kan här peka på enstaka kraftiga exportframgångar för svenska företag under år
1983. Sålunda har exporten till t.ex. Sydkorea, Kina och Saudiarabien mer än
fördubblats under år 1983. På dessa isolerade marknader har svensk industri
kunnat göra betydande marknadsinbrytningar, vilket visar att svenska företag
med kraftfulla insatser av marknadsföring och försäljningsansträngningar kan
vinna betydande framgångar.

En
fortsatt offensiv exportutveckling gör det nödvändigt att ansträngningarna
även på vissa u-landsmarknader ökar. Det är här som, i varje fall på sikt, de
stora efterfrägeökningarna finns. Det är genom att långsiktigt bygga upp
kommersiella och ekonomiska kontakter med sådana länder, som svensk exportindustri
kan få det verkligt breda underlaget för en fortsatt expansion som är en
nödvändighet för en återvunnen extern balans.

Prop. 1983/84:168 5

Det
är i detta perspektiv som samhällets exportfrämjande insatser i första hand bör
ses. Att bearbeta nya marknader och skapa nya affärsförbindelser kräver ofta
ett samspel mellan företag, exportfrämjande åtgärder och utlandsrepresentation
som rätt utformat snabbare än vad som eljest skulle vara fallet kan leda till
positiva resultat. Ju längre bort från Sverige som de utländska marknaderna
ligger desto större krav ställs på de kunskaper om lagstiftnings- och
betalningssystem och ofta även om kulturella förhållanden som kan ha sin
betydelse för exportframgångarna.

De
svenska storföretagen har i många fall själva förvärvat dessa kunskaper. Flera
av dem är sedan decennier inarbetade på avlägsna marknader och har
världsomspännande försäljningsnät. Men samtidigt har devalveringen lett till
att en rad svenska mindre och medelstora företag nu fått en konkurrenskraft på
utlandsmarknaderna som de kanske ännu inte vågat pröva. Här finns det en rad
hinder för en export, som kanske är kostnads-och konkurrensmässigt väl
motiverad, men som hindras från att komma till uttryck genom språkproblem och
bristande kunskaper om främmande länders lagstiftning och
betalningsförhållanden.

De
stora och traditionella exportföretagen ges fortfarande ett väsentligt stöd av
samhället, dels genom exportfrämjande insatser som regeringen bedriver när det
gäller större projekt, dels genom systemen med statliga exportkreditgarantier
och exportkrediter.

Men
det finns en betydande potential i de många små och medelstora företagen,
antingen direkt eller som underleverantörer. För en del av dessa kan det vara
naturligt att betrakta Norden som hemmamarknad och att där göra sina första
erfarenheter som exportföretag. Därför är det viktigt att de pågående
strävandena att minska handelshindren i Norden omsätts i praktisk handling. I
den mån dessa små och medelstora företag också vill delta i de fortsatta
exportansträngningarna är det på sin plats att samhället erbjuder dem hjälp
och stimulans under själva uppbyggnadsskedet med att bryta ner olika hinder för
att deras konkurrenskraft skall komma till fullt uttryck.

Exportfrämjandet
måste arbeta med en kombination av bredd och djup. Särskilda insatser av
generell natur måste sättas in för att hjälpa den stora grupp av små och
medelstora företag som, oavsett bransch, har tillvunnit sig en betydande
internationell konkurrenskraft genom devalveringen. Det är viktigt att
observera den tendens till en breddning av exporten som nu sker till nya
områden - t.ex. till tjänsteområdet i vid mening - och att exportfrämjandet
också måste avspegla och kanske i en del fall även driva på denna utveckling.
Man måste nu räkna med att en kanske växande del av strukturomvandlingen på expoi
tområdet tar sig uttryck i att tillbakagående delar av varuexporten ersätts
med en tjänsteexport i form av t.ex. turism, sjukvård eller konsulttjänster.
Redan i dagsläget svarar tjänsteex porten i vid mening för inemot en Qärdedel
av de samlade exportinkomsterna. Vi har all anledning räkna med att denna
andel kommer att öka. De generella exportfrämjande insatserna måste därför
utformas sä att de även

Prop. 1983/84:168 6

innefattar och beaktar behoven hos dessa nytillkomna
grupper av företag.

Men bredden och generaliteten i exportsatsningarna måste
kombineras med sektorinriktade satsningar. Sveriges exportråd har redan arbetat
i denna riktning i olika utvecklingsprogram liksom i samverkansgrupper för
vissa sektorer. I det följande föreslås nu en utvidgning av dessa sektorprogram
till att inkludera två viktiga framtida exportsektorer nämligen byggsektorn i
vid mening samt energitekniksektorn.

Sådana sektorinriktade
satsningar behöver inte med nödvändighet kräva något större nytillskott av
resurser. Insatser kan i viss utsträckning åstadkommas genom en
resursmobilisering inom redan existerande organ. En fördel med sådana lösningar
är - förutom de rent resursmässiga - att en önskvärd samordning då ofta också
kan uppnås med annat exportfrämjande. Senare i år kommer även sektorsprogram
på tjänsteexportens område att presenteras med anledning av
tjänsteexportutredningens förslag. Den allmänna kraftsamling som nu kommer att
göras på exportfrämjandets område kommer dock även att innefatta betydande
delar av denna tjänsteexport.

Det är viktigt att dessa olika exportansträngningar sker i
en väl fungerande samverkan mellan samhälle och näringsliv.

De statliga insatserna kan aldrig ersätta en effektiv
marknadsföring och en konkurrenskraftig produkt. Det är därför av yttersta vikt
att exportfrämjandet sker i sådana former att arbetet på alla nivåer kan ske i
samverkan. Sveriges exportråds konstruktion med dess dubbla huvudmannaskap för
staten och näringslivet lägger en god grund för sådana gemensamma
ansträngningar.

1.2 Aktuella utredningar på exportfrämj andeområdet

Regeringen har nyligen (prop. 1983/84:100, bil. 5)
föreslagit riksdagen att till Exportfrämjande verksamhet för budgetåret 1984/85
anvisa ett reservationsanslag av 202660000 kr. Medlen avses huvudsakligen
användas för den exportfrämjande verksamhet som Sveriges exportråd,
handelssekreterare och beskickningar bedriver. Av dessa medel har en del
ställts till regeringens förfogande för att bl.a. möjliggöra genomförandet av
olika förslag från utredningar, vilka har beskrivits i propositionen.

Flera av de nämnda utredningarna har nu presenterat sina
förslag. Jag återkommer nu därför till dessa frågor. De förslag jag ger i det
följande har utarbetats efter samråd med cheferna för utrikes-, finans-,
bostads-, industri- och civildepartementen samt statsrådet Dahl.

En rad av förslagen rör såväl Sveriges exportråds
verksamhet som den verksamhet som bedrivs av handelssekreterare och svenska
beskickningar. När jag i det följande talar om verksamheten hos Sveriges
exportråd avser jag också den exportfrämjande verksamhet som utövas genom handelssekreterare
och ambassader.

Prop. 1983/84:168 7

Särskilda insatser har under en tid vidtagits för små och
medelstora företags export. Sveriges exportråd erhöll således budgetåret
1978/79 särskilda medel för att främja dessa företagskategoriers export (prop.
1977/78:40 bil. 4, NU 34, rskrllO). Exportrådet har därefter utvecklat detta
särskilda småföretagsprogram. Vidare erhöll rådet ett extra medelstillskott
genom prop. 1980/81:141 (NU 58, rskr 426), som var särskilt inriktad mot dessa
företagskategorier.

Utredningen (H 1982:08) om exportfrämjande stöd till små
och medelstora företag har haft i uppdrag att utvärdera det under senare år
utökade exportfrämjande stödet till dessa företagskategorier. Detta gäller
såväl de insatser som görs inom ramen för Sveriges exportråds och de regionala
utvecklingsfondernas verksamhet som de branschinriktade åtgärder som statens
industriverk svarar för. Vidare har utredningen haft i uppgift att pröva
förutsättningarna för att öka de privata handelshusens engagemang för dessa
företagskategorier liksom frågan om statligt handelshus. De åtgärder Sveriges exorträd
vidtar för att främja ökade underleveranser till exporterande företag har också
studerats. Detsamma gäller den försöksverksamhet med exportagenturer som pågår
vid vissa regionala utvecklingsfonder.

Utredningen har presenterat sina förslag i betänkandet (Ds
UD 1983:5) Exportfrämjande stöd till mindre och medelstora företag. En
sammanfattning av betänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende såsom
bilaga 1. Betänkandet har remissbehandlats. En sammanställning över remissinstanserna
och en sammanfattning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta
ärende som bilaga 2.

Småhusbyggandet, särskilt fritidshusbyggandet, har minskat
kraftigt sedan senare delen av 1970-talet. En förbättring av läget för den
svenska trähusindustrin kräver en ökad export. Mot den bakgrunden har den nyss
nämnda utredningen också haft i uppdrag att belysa behovet av särskilda
exportfrämjande insatser för trähusindustrin samt att i anslutning därtill
undersöka i vilken utsträckning ett särskilt exportbolag för trähusindustrin
skulle kunna tillgodose detta behov.

Utredningen har presenterat sina förslag i betänkandet (Ds
UD 1984:3) Ökad trähusexport. En sammanfattning av betänkandet bör fogas till
protokollet i detta ärende såsom bilaga 3.

Byggsektorns roll i utrikeshandeln har ökat kraftigt under
den senaste tioårsperioden. Inte minst devalveringen av den svenska kronan år
1982 har lett till ökad export, i synnerhet för byggmaterialindustrin.
Utvecklingen i Sverige inom denna sektor har lett till att
byggmaterialindustrin, byggföretagen och konsultföretagen på byggområdet har
ökat sina ansträngningar för att komma ut på exportmarknaderna. Dä byggandet
under senare hälften av 1970-talet utvecklats negativt i flertalet
industriländer har även andra länders byggnadsindustri ökat sina
exportansträngningar. Konkurrensen på den internationella byggmarknaden har
således ökat successivt sedan mitten av 1970-talet.

Prop. 1983/84:168 8

Byggsektorn
i vid mening har visat sig besitta en god exportpotential. Exportverksamheten
har emellertid i första hand varit begränsad till de största företagen. Konkurtensen
på den internationella byggmarknaden kan förväntas öka ytterligare i framtiden.
Mot denna bakgrund och med hänsyn till svårigheterna på den svenska byggmarknaden
har Sveriges exportråd fått i uppdrag att överväga en förstärkning av
åtgärderna för att särskilt främja byggexperten. Syftet har varit att ge
exporten en större spridning. En utveckling och utvidgning av den svenska byggexporten
kan underlättas och främjas av ett bättre organiserat samspel mellan branschen och
samhället inom ramen för en gemensam långsiktig strategi. Denna strategi bör
inordnas i regeringens långsiktiga byggpolitik.

Sveriges
exportråd har redovisat sina förslag i betänkandet (Ds UD 1984:2) Svensk byggexport.
I utredningens arbete har deltagit företrädare för bl.a. Svenska
byggnadsarbetareförbundet. Svensk byggtjänst. Svenska konsultföreningen,
Industrins byggmaterialgrupp. Svenska bygg-nadsentreprenörtoreningen och utredningen
om exportfrämjande stöd till små och medelstora företag. En sammanfattning av
betänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende såsom bilaga 4.

Sverige
har en betydande kompetens inom många delar av det energitekniska området. Den
återfinns inom hela kedjan från utvinning, omvandling och överföring till
effektiv användning av energi. Ofta gäller den hela system. Kompetensen finns
både inom det enskilda näringslivet och hos kommunala och statliga verk och
företag. De insatser som genomförs med statligt stöd inom
energiforskningsområdet för att kommersialisera och introducera ny teknik kan
också främja exporten inom detta område.

Mot
denna bakgrund har delegationen för upphandling inom energiområdet (11982:07)
fått i uppdrag att i samråd med Sveriges exportråd undersöka behovet av
särskilda exportfrämjande insatser inom energiområdet. Eventuella nya insatser
skall enligt uppdraget syfta till att komplettera, stödja eller samordna
åtgärder som utförs av befintliga organ. En utgångspunkt för utredningen har
varit den verksamhet som Sveriges exportråd bedriver och som särskilt riktas
mot export inom energiområdet.

Delegationen
har presenterat sina förslag i betänkandet (Ds11983:26) Ökad export av svensk
energiteknik - ett handlingsprogram. En sammanfattning av betänkandet bör
fogas till protokollet i detta ärende såsom bilaga 5. Betänkandet har remissbehandlats.
En sammanställning över remissinstanserna och en sammanfattning av
remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende såsom bilaga 6.

Statsmakterna
har tidigare behandlat frågan om statlig tjänsteexport (prop. 1980/81:171, NU
58, rskr426). I det sammanhanget framhölls att en närmare undersökning borde
göras om förutsättningarna för export av kommunala tjänster. Flera omständigheter
motiverar ett aktivt deltagande från kommuners och landstingskommuners sida i
en med näringslivet samordnad exportverksamhet. Samtidigt har flera hinder av
formell och

Prop.
1983/84:168 9

praktisk
natur hittills försvårat en framgångsrik exportsamverkan mellan kommunerna och
näringslivet.

Av
den anledningen har förutsättningarna för att öka möjligheterna till export
inom olika kommunala och landstingskommunala områden studerats särskilt. Utredningen
(Kn 1982:02) om export av kommunalt kunnande har således haft att behandla
innebörden av de kommunalrättsliga reglerna om kommunernas och
landstingskommunernas kompetens såvitt gäller kommunal medverkan i export.
Vidare har formerna för samverkan mellan kommunerna och näringslivet utretts.
Detsamma gäller behovet av särskilda insatser i ett inledande skede för att
stimulera en sådan samverkan.

Utredningen
har presenterat sina förslag i betänkandet (SOU 1983:72) Kommunalt kunnande -
ett stöd för svensk export. En sammanfattning av betänkandet bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 7. Betänkandet har remissbehandlats. En
sammanställning över remissinstanserna och en sammanfattning av
remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 8.

1
Exportfrämjande åtgärder 2.1 Små och medelstora företag

Inom
den statliga exportfrämjande verksamheten är en rad aktiviteter särskilt
inriktade på små och medelstora företag. Sveriges exportråd är det centrala
organet för att främja svensk export. För att lösa denna uppgift planerar och
leder exportrådet handelssekreterarnas och utrikesrepresen-tationens
exportfrämjande verksamhet. I Sverige tar exportrådet till vara den kunskap som
finns inom de regionala utvecklingsfonderna och handelskamrarna m.n. regionala
organ. Även statens industriverks verksamhet har en inriktning mot denna
företagskategori.

Sveriges
exportråd arbetar sedan budgetåret 1978/79 vid sidan av den sedvanliga
verksamheten — som också kommer små och medelstora företag till del - med ett
särskilt åtgärdspaket för små och medelstora företag. Åtgärderna syftar till
att stimulera intresset för export, till att utvärdera förutsättningarna för
export och till att underlätta ett slutligt genomförande av en exportsatsning
och är i princip en hjälp till självhjälp. Inom ramen för detta program bedrivs
också sedan år 1974 projektet exportchef-att-hyra. Avsikten är att ställa en
kvalificerad marknadsförare till företags förfogande för en flerårig insats på
deltid i resp. företag.

För
budgetåret 1978/79 anslogs 4milj.kr. för.denna särskilda verksamhet för små
företag. Detta belopp har ökats till 20milj.kr. för budgetåret 1983/84. Det
ankommer på Sveriges exportråd att inom ramen för tillgängliga medel fördela
resurser till denna verksamhet.

De
regionala utvecklingsfonderna har under senare år engagerat sig allt mer i
exportfrämjande verksamhet. Organisationen utgör tillsammans med

Prop. 1983/84:168 10

bl.a.
handelskamrar en replipunkt i resp. län för den centrala exportfrämjande
organisationen helt i enlighet med statsmakternas uttalanden. Fondernas
exportfrämjande verksamhet är bl.a. inriktad på exportservice och finansiering
av exportsatsningar. Insatsernas omfattning och inriktning varierar mellan
fonderna. Ett antal fonder bedriver exportverksamhet genom det s.k. exportpulsprojektet
med medel från statens industriverk. Syftet är bl.a. att identifiera företag
med exportförutsättningar. Fondernas finansieringsverksamhet syftar till att
komplettera den ordinarie kreditmarknaden genom att bevilja rörelselån,
garantier eller utvecklingskapital. Det senare är avsett för bl.a. utveckling
och marknadsföring av nya produkter, processer eller system för industriell
produktion men även för att finansiera en introduktion av befintliga produkter
på nya marknader.

En
väsentlig del av statens industriverks verksamhet är inriktad på de små och
medelstora företagen, bl.a. i egenskap av huvudman för de regionala utvecklingsfonderna.
Vidare berörs också dessa företagskategorier av de branschprogram
industriverket administrerar för teko-, den manuella glas- och träbearbetande
industrin. Dessa branschprogram innehåller exportfrämjande åtgärder. Statens
industriverk har ansvar för de samlade branschinsatserna medan Sveriges
exportråd verkställer de beslutade insatserna på det exportfrämjande området
med undantag för tekostödet som industriverket svarar för. Regeringen har
nyligen föreslagit (prop. 1983/84:135) att det särskilda branschprogrammet för
den manuella glasindustrin upphör fr.o.m. budgetåret 1984/85 frånsett fortsatt
utnyttjande av ev. reserverade medel under det aktuella anslaget.

En
särskild utredning har, som nämnts inledningsvis, haft i uppdrag att utvärdera
den statliga exportfrämjande verksamhet som är inriktad mot små och medelstora
företag. Inledningsvis framhålls i betänkandet att det statliga exportfrämjande
stödet skall vara av initial och icke permanent karaktär. Vidare bör företagen
även i fortsättningen själva stå för huvuddelen av kostnaderna i samband med
olika insatser. Vikten av att olika instanser följer samma principer vid
kostnadsdelning med företagen i samband med exportfrämjande insatser
understryks också. Det gäller såväl exportrådet som utvecklingsfonderna och
industriverket inom ramen för de särskilda branschprogrammen. Jag delar i
likhet med remissinstanserna denna uppfattning.

Riksrevisionsverket
framhåller i sitt remissvar bl.a. att de olika exportfrämjande åtgärderna bör
utformas så att de träffar de marginella exportörerna, dvs. företag med rimlig
storlek och i övrigt realistiska förutsättningar att etablera sig
internationellt under stödperioden. Jag delar riksrevisionsverkets uppfattning
på denna punkt.

Kommerskollegium
understryker i sitt remissvar att de internationella handelspolitiska reglerna
för exportfrämjande stöd inte gör några särskilda undantag för små och
medelstora företag. Under alla förhållanden bör, enligt kollegiet, tillses att
införda stödåtgärder inte kan hänföras till de i

Prop.
1983/84:168 11

internationella överenskommelser uppräknade förbjudna
exportsubventionerna. Jag delar kommerskollegiums synpunkter härvidlag. Jag
anser det också angeläget att alla de organ som är engagerade i exportfrämjande
verksamhet håller kontakt med kommerskollegium för synpunkter på sin verksamhet
utifrån våra handelspolitiska åtaganden.

Frågan om
stöd för individuella insatser jämfört med kollektiva insatser har tagits upp
av några remissinstanser. Dessa anser att stöd också bör kunna utgå
individuellt. Jag vill för egen del peka på att en viss flexibilitet redan
föreligger i det stöd som administreras av exportrådet. Det finns således vissa
möjligheter att ge individuellt stöd. Sådana möjligheter kan enligt min mening
behöva utvecklas ytterligare i framtiden.

I
betänkandet redovisas såväl exportrådets insatser som de som görs av statens
industriverk, de regionala utvecklingsfonderna och av andra statliga och
privata instanser. Samtliga dessa instanser har enligt utredningen en roll att
spela när det gäller att bistå småföretag. Jag delar denna uppfattning. Enligt
min mening finns det samtidigt anledning att åter, liksorh utredningen och
flertalet remissinstanser, framhålla Sveriges exportråds centrala roll på det
exportfrämjande området. Ett fördjupat samarbete i konkreta frågor mellan
berörda instanser har här enligt min mening sin givna plats. Detta gäller
exportrådets samverkan med såväl industriverket och olika regionala
organisationer som med exempelvis styrelsen för teknisk utveckling. Det får
ankomma på Sveriges exportråd att ta initiativ till utökat samarbete med
berörda instanser.

Enligt min
mening kan det här ha sitt intresse att något beröra frågan om andra länders
exportfrämjande verksamhet. Jag finner det naturligt att exportrådet
kontinuerligt följer vad andra länder gör i syfte att förbättra och utveckla
det statliga exportfrämjandet. Från tid till annan kan det dock finnas
anledning att mera genomgripande få belyst hur andra länder bedriver sin
exportfrämjande verksamhet. I det sammanhanget finner jag det naturligt att den
centrala organisationen på det handelspolitiska området, kommerskollegium,
engagerar sig på detta område.

I
betänkandet konstateras att det särskilda småföretagsprogrammet vid Sveriges
exportråd fungerar tillfredsställande. Särskilt framhålls verksamheten med exportchef-att-hyra
som en av företagen uppskattad insats. Exportrådet har under årens lopp gjort
de anpassningar som har bedömts som nödvändiga för att på bästa sätt kunna
bistå de små företagen. Utredningen föreslår mot denna bakgrund inte några
specifika förändringar i nuvarande program men anser det vara av vikt att rådet
får resurser för att fortsätta och utöka denna verksamhet. Detta gäller inte
minst den uppsökande verksamhet som bedrivs i samarbete med regionala
organisationer i syfte att diskutera exportförutsättningar. Utredningen
föreslår ett ökat anslag om 4,5 milj.kr. Därutöver föreslår utredningen att de
medel industriverket har avdelat av sina resurser för det nyss nämnda exportpulsprojektet
överförs till exportrådet. Detta belopp uppgår f.n. till ca3,5milj.kr.

Prop.
1983/84:168 12

Utvecklingsfonderna
avses även fortsättningsvis driva projektet. Genom detta förfarande stärks
enligt utredningen exportrådets centrala roll.

För egen del vill jag
anföra följande. Inte heller jag vill förorda någon grundläggande förändring av
exportrådets program för små företag. Den anpassning till näringslivets behov
som kan behöva göras får liksom hittills beslutas av exportrådet. Jag vill här
framhålla vikten av att sådant anpassningsarbete fortsätter löpande. Mot
bakgrund av programmets betydelse för denna företagskategori vill jag förorda
att ytterligare 3 milj.kr. tilldelas detta program. Detta bör göras genom
omfördelning under anslaget E2. Exportfrämjande verksamhet. En del av de
föreslagna medlen bör användas till fler exportchefer-att-hyra, en verksamhet
som har rönt stor uppskattning.

Jag vill framhålla att
samarbetet mellan exportrådet och utvecklingsfonderna har utvecklats under
senare år. Flera av utvecklingsfonderna understryker också behovet av
samarbete i sina remissyttranden. Jag vill i likhet med remissinstanserna
framhålla vikten av att detta samarbete fördjupas ytterligare så att
dubbelarbete undviks och de olika insatser resp. organ gör så långt möjligt
kompletterar varandra. Detta gäller inte minst den uppsökande verksamheten.
Däremot är jag inte beredd att föreslå en omfördelning av medlen för exportpulsprojektet.
Detta projekt bör liksom hittills bedrivas i samarbete med exportrådet. Enligt
min mening kan en fördjupad samverkan mellan exportrådet, industriverket och
utvecklingsfonderna utvecklas inom ramen för nuvarande anslagssystem.

I betänkandet konstateras
att nuvarande samarbete mellan exportrådet och industriverket inom ramen för de
särskilda branschprogrammen fungerar tillfredsställande. Jag delar
utredningens syn att någon förändring av formerna för rådande samarbete inte
bör genomföras. Samtidigt vill jag framhålla exportrådets centrala roll även i
detta sammanhang.

Utredningen pekar på att
svenska underleverantörer av varor och tjänster sedan mitten av 1970-talet har
varit utsatta för en hårdnande konkurrens. För underleverantörsbranscherna
generellt sett konstateras i betänkandet att den svenska marknaden är för
liten. Fler företag måste således söka sig till exportmarknaden. Den uppsökande
verksamhet som exportrådet bedriver inom ramen för det särskilda
småföretagsprogrammet är av väsentlig betydelse för att identifiera
underleverantörsföretag som har möjlighet att gå ut på exportmarknaderna.
Vidare understryks i betänkandet att ett närmare samarbete mellan stora
exportföretag och svenska underleverantörer är nödvändigt för att främja
underleverantörsexporten. Ett sådant samarbete sker för fordonsindustrin inom Swedish
automotive suppliers. I sammanhanget kan också framhållas det program statens
industriverk, Sveriges exportråd och Industrigruppen JAS AB driver i syfte att
förmedla svenska underleveranser till utländska underleverantörer i JAS-projektet.
Vidare har verksamheten vid Svensk projektexport stor betydelse för svenska
underleveranser till projekt.

Prop. 1983/84:168 13

I
syfte att främja underleverantörernas export föreslår utredningen ett treårigt
program om totalt 10,5 milj. kr. inom exportrådets ram. En samverkan bör ske
mellan exportrådet, styrelsen för teknisk utveckling, industriverket och de
regionala utvecklingsfonderna i syfte att komplettera annat stöd till
underleverantörsföretag.

Regeringen
har nyligen (prop. 1983/84:135) behandlat frågan om bl.a. insatser för
underleverantörer. Där redovisas aktuella åtgärder för att stärka de svenska
underleverantörernas ställning genom insatser av industriverket såsom central
instans på detta område samt av utvecklingsfonderna, exportrådet och
Industrifonden. Vidare föreslås att 24 milj. kr. ställs till förfogande
budgetåren 1984/85-1986/87 för åtgärder i syfte att stimulera
teknikupphandlingsprojekt och åtgärder inom underleverantörsområdet.

För
egen del vill jag framhålla följande. Jag delar, liksom de remissinstanser som
har yttrat sig i frågan, utredningens syn på behovet av ytterligare insatser
för att främja underleverantörers export. Sveriges exportråd bör således ges
möjlighet till insatser på detta område genom ett särskilt underieverantörsprogram.
Ett samarbete måste enligt min mening ske med statens industriverk m.fl.
berörda instanser i denna fråga. Ett belopp om 3 milj. kr. bör ställas till
exportrådets förfogande under budgetåret 1984/85. Detta bör ske genom en
omfördelning av medel under anslaget E 2. Exportfrämjande verksamhet.

Jag
vill i sammanhanget ta upp frågan om samarbete mellan stora och små företag.
Stora exportföretag har möjlighet att genom företaget i Sverige eller genom
dotterföretag utomlands försälja andra svenska företags produkter, s.k. piggy-backing.
De större företagen kan därmed komplettera sitt eget produktsortiment eller ta
till vara sådana inköpskanaler utomlands, som efterfrågar också andra varor än
de företaget i fråga kan erbjuda. Även andra former för stöd från stora företag
kan hänföras till begreppet piggy-backing. Enligt min mening öppnar denna
samarbetsform möjligheter för stora företag att bistå små företag i deras
exportansträngningar. Jag anser att det är önskvärt att berörda företag tar
till vara denna möjlighet i så stor utsträckning som möjligt. Exportrådet har
enligt min mening en naturlig uppgift att förmedla denna typ av kontakter
mellan företag och bör ägna ökad uppmärksamhet åt denna fråga.

Utredningen
behandlar frågan om särskild finansiering av små och medelstora företags
exportinvesteringar. Avsikten är att stimulera enskilda exportörer men också
exportörer i samverkan till ett större risktagande. Det är kostsamt och förenat
med stora risker att etablera sig på en exportmarknad, något som små företag
därför många gånger inte har möjlighet att göra. Olika vägar föreslås av utrednigen.
Det utvecklingskapital som utvecklingsfonderna administrerar bör i större
utsträckning än f.n. utnyttjas för exportsatsningar. Detta bör enligt
utredningen kompletteras med insatser på nationell nivå genom att företag kan
ta upp lån med villkorlig

Prop. 1983/84:168 14

återbetalningsskyldighet
eller att en särskild instans ställer riskkapital till förfogande i form av
minoritetsposter. Den föreslagna finansieringskällan utgörs av de särskilda
löntagarfondsmedel som avses kanaliseras till småföretagssektorn. Hälften av
det tänkta beloppet eller 50milj.kr. bör enligt utredningen reserveras för
nämnda ändamål.

I
betänkandet förs också resonemang om de tre exportagenturer som tre utvecklingsfonder
har bedrivit, nämligen de i Stockholms, Värmlands och Gävleborgs län. Dessa har
efter hand funnit nya former för sin verksamhet. Enligt utredningen kan inte resultatet
sägas stå i rimlig proportion till nedlagda kostnader. Mot den bakgrunden
avråds från att etablera nya sådana företag på det regionala planet.
Existerande företags verksamhet följs av bl.a. Sveriges exportråd.

De
traditionella handelshusen besitter ett kunnande på olika marknader som kan
vara av intresse för mindre och medelstora företag. Handelshusen har dels
erfarenhet från de marknader där de är verksamma, dels har de ofta också
erfarenhet av motköpsaffärer. Utredningen anser att ett samarbete i konkreta
fall bör kunna komma till stånd, exempelvis genom exportrådets försorg.
Exportrådet har här en självklar roll att koordinera olika typer av insatser.
Dessutom kan enligt utredningen insatser göras för att stimulera tillkomsten av
privata säljbolag, som på affärsmässig basis skulle vara beredda att sälja
småföretags produkter utomlands. Utredningen föreslår att Sveriges
investeringsbank AB ställer riskkapital till förfogande främst i form av
minoritetsposter i handelshus och olika slags privata exportsäljbolag - nya
eller existerande - så att dessa kan utveckla sin verksamhet och i allt högre
grad hjälpa enskilda exportörer att komma ut på nya marknader. Satsningarna
avses ske på kommersiella grunder med ett stort risktagande. Mot denna bakgrund
anser utredningen det inte vara befogat med ett statligt handelshus eftersom
det syfte som ligger bakom inrättandet av ett statligt handelshus kan
förverkligas på nämnda sätt.

Sveriges
exportråd har i några fall fått regeringens tillstånd att bevilja lån med
villkorlig återbetalningsskyldighet för projekt delvis finansierade med statsmedel
inom ramen för exportaktionsprogrammet. Någon total utvärdering är inte möjlig
att göra då tidpunkterna för eventuell återbetalning ännu inte har inträffat.

Jag
vill för egen del anföra följande. I likhet med flertalet remissinstanser delar
jag utredningens syn på behovet av ytteriigare insatser för att finansiera
riskfyllda marknadsinvesteringar. Utvecklingsfondernas utvecklingskapital bör
som hittills kunna utnyttjas för detta ändamål. Detta framhålls också av flertalet
remissinstanser. En redogörelse för utvecklingsfondernas utvecklingskapital
har nyligen lämnats i prop. 1983/84:135. Det är en fråga för fonderna att fatta
beslut i varje enskilt ärende. En utökad information om denna
finansieringsmöjlighet är enligt min mening önskvärd. Detta är en fråga för
berörda organisationer att ta ställning till.

Jag
kan, liksom ett antal remissinstanser som har yttrat sig, ansluta mig

Prop.
1983/84:168 15

till förslaget om att i större grad utnyttja de
existerande handelshusen för export. Det får ankomma på Sveriges exportråd att
tillsammans med handelshusen finna lämpliga samarbetsformer. Enligt min mening
finns det anledning att framhålla behovet av en aktiv insats från exportrådets
sida i syfte att stimulera sådan samverkan.

Jag vill i detta sammanhang också ta upp frågan om de krav
på motköp som i ökande utsträckning förekommer vid export. I sina
exportansträngningar på i första hand statshandels- och u-länder möter de
svenska företagen i ökad grad krav på mothandelsarrangemang av skilda slag.
Detta är enligt min mening en beklaglig konsekvens av bl.a. många länders ansträngda
finansiella läge. Även om mothandelskraven förhoppningsvis kan komma att avta
på lång sikt är det realistiskt att räkna med att de kommer att aktualiseras
under många år framöver. Svensk industri kan inte ställa sig vid sidan av denna
utveckling.

För att underlätta för svensk exportindustri att hantera mothandelskrav
har under senare tid ett arbete påbörjats inom Svensk utrikeshandelskompensation
AB (SUKAB) för att förstärka verksamheten, bl.a. för att stärka seviceutbudet
för små och medelstora företag. I detta sammanhang har diskussioner förts om
ett visst statligt engagemang i SUKAB. Från exportfrämjande synpunkt ser jag
positivt på tanken att Sveriges investeringsbank AB skall kunna teckna aktier
i SUKAB. Förutsättningen för ett statligt engagemang är att ett tillräckligt starkt
intresse visas från näringslivets sida för att stärka företaget.

Jag ställer mig också, liksom remissinstanserna, bakom
utredningens bedömning rörande de tre regionala exportsäljbolagen. Jag är
därför inte beredd att föreslå att ytterligare medel anvisas för denna
verksamhet.

Som ett komplement till utvecklingsfondernas
utvecklingskapital och till de övriga insatser som görs på det exportfrämjande
området bör det enligt min mening finnas möjligheter till andra
finansieringsinsatser på central nivå. Regeringen har nyligen i prop.
1983/84:135 om industriell tillväxt och förnyelse behandlat bl.a. frågan om en
särskild småföretagsfond knuten till Sveriges investeringsbank AB. Enligt
propositionen är det viktigt att säkerställa att en tillräckligt stor del av de
medel som disponeras inom ATP-systemet kanaliseras till småföretagssektorn i
form av riskkapital. Småföretagsfonden föreslås organiseras som en stiftelse
med ett kapital i storleksordningen lOOmilj.kr. Fonden avses mot ersättning
utnyttja Investeringsbankens expertis och kansliresurser. Medel bör ställas
till förfogande för sådana investment- och utvecklingsbolag som i sin tur är
inriktade på att göra placeringar av riskkapital i företag inom
småföretagssektorn. Placering av medel avses ske i form av aktier, skuldebrev
och andelar men också i form av lån. I propositionen föreslås också att
Investeringshanken i sin egen verksamhet bör få större flexibilitet vid val av
engagemang och utformning av kreditvillkor m.m. Vidare anges att investeringar
i bl.a. marknadsföring bör ges lika goda finansieringsmöjligheter som investe-

Prop.
1983/84:168 16

ringar
i maskiner och anläggningar. Banken bör också enligt propositionen få vidare möjligheter
att engagera sig med ägarkapital-och att genom utlåning eller på annat sätt
engagera sig utan särskild säkerhet.

Mot
denna bakgrund finner jag att det finns goda möjligheter till finansiering av
riskfyllda marknadsinvesteringar. Såväl Investeringsbanken som den särskilda
småföretagsfonden är viktiga finansieringskällor. Det finns därför enligt min
mening inte anledning att ge särskilda riktlinjer för just denna typ av
investeringar. Det får ankomma på Sveriges investeringsbank AB resp. den
föreslagna småföretagsfonden att fatta beslut i varje enskilt ärende.
Exportrådet har här en viktig roll att informera om de ökade finansieringsmöjligheterna!

Jag
vill också, i likhet med flera remissinstanser, peka på det ökande antal
företag som gått in på riskkapitalmarknaden, s.k. venture-capital-för-etag.
Dessa utgör också en intressant finansieringskälla för riskfyllda investeringar
inkl. marknadsföringsåtgärder.

Vad
slutligen gäller möjligheten för Sveriges exportråd att bevilja lån bör enligt
min mening denna möjlighet finnas som ett komplement till rådets sedvanliga
exportaktioner. Även dä större företag vill engagera sig i en ny samarbetskrets
med andra företag kan denna form av medelstilldelning komma till användning.
Eventuellt återbetalade medel inkl. ränta får disponeras av Sveriges exportråd
för nya aktiviteter. En årlig redogörelse bör lämnas till regeringen.

Jag
återkommer under avsnitt 2.3 och 2.4 till de ytteriigare förslag utredningen
har presenterat.

2.2
Bygg- och energisektorn

Såsom
har angivits inledningsvis har frågan om ökade exportfrämjande insatser för
bygg- och energisektorn studerats av tre utredningar.

Utredningen
om export av energiteknik konstaterar i sitt betänkandet att svenskt näringsliv
tillsammans med svenska universitet och högskolor, offentliga myndigheter och
användare besitter en mycket god kompetens i hela kedjan från utvinning,
tillförsel och överföring till effektiv användning av energi för olika ändamål,
I betänkandet ges exempel på teknikområden där den svenska kompetensen
internationellt sett ligger på en hög nivå. Sådana exempel är bl.a.
elproduktion, pumpkraftverk för energilagring, elektrisk energitransmission,
energi- och råvarueffektiva industriella processer samt processtyrning, fjärtvärrme,
värmeväxlar, hetvattenlagring och förbränningsteknik.

Utredningen
om export av energiteknik föreslår ett handlingsprogram under tre år med syfte
att snabbt öka exporten av energiteknik. Programmet är främst inriktat på
marknader med betalningsförmåga inom OECD och Sydostasien men understryker
också behovet av ökad bevakning av svenska biståndsländer och internationella
finansieringsorganisationer.

Prop. 1983/84:168 17

Fyra
teknikområden anges som mest angelägna att satsa på, nämligen Qärtvärme, fastbränsleeldning,
elproduktion och kraftteknik samt energisnåla processer inom industrin. Ett
femte område har studerats, nämligen energieffektiva byggnader. Detta ingår
emellertid inte i utredningens betänkande utan har överiämnats till
utredningen om svensk byggexport att närmare behandla. De i handlingsprogrammet
föreslagna åtgärderna syftar till att öka exporten av svensk energiteknik.
Särskilt framträdande är enligt utredningen behovet av att föra ut system och
systemkunnande så att fördelarna med svenska lösningar blir väl kända för
utländska köpare av energiteknik. Åtgärderna involverar exporterande företag,
konsultföretag, användare samt statliga och kommunala myndigheter av olika
slag. En förutsättning för att målen skall nås är att ansträngningarna
samordnas. Mot den bakgrunden föreslår utredningen att en samordningsgrupp
bildas i anslutning till regeringskansliet. Dess uppgift skall bl.a. vara att
samordna statlig medverkan i sökprocessen kring marknader och projekt, initiera
undersökningar och analyser samt samordna handlingsprogrammet för de fyra
teknikområdena.

Samordningsgruppen
bör enligt utredningen disponera medel för personal (2milj. kr.), information (Imilj.
kr.) samt utredningar och undersökningar (3 milj. kr.) om totalt 6 milj. kr.

Vidare
föreslår utredningen att för varje teknikområde bildas en företagsgrupp som
inom sig utser en styrgrupp. De fyra styrgrupperna föreslås få ett gemensamt
kansli till en kostnad av 2,5 milj. kr. och en basbudget om 3 milj. kr. för
marknadsuppbyggande gemensamma aktiviteter. Därutöver föreslås medel för
gemensamma åtgärder på basis av en delad finansiering mellan staten och
näringslivet. De statliga medlen föreslås uppgå till 8milj. kr. Verksamheten
förutses drivas i nära samråd med Sveriges exportråd.

Utredningen
om svensk byggexport har inriktat sitt förslag mot ett målinriktat och
tidsbegränsat program för gemensamma och samordnade långsiktiga insatser inom byggexportsektorn.
Olika typer av åtgärder föreslås för sektorerna byggvaror och komponenter samt
prefabricerade hus, byggnadsentreprenörer resp. konsulter. Dessa omfattar dels
de traditionella insatserna inom exportrådets ram, dels statliga insatser för marknads-etablering
utomlands. Sålunda föreslås att medel ställs till förfogande i form av
villkorslån för att etablera försäljningsföretag för dels monteringsfärdiga
hus, dels byggvaruproducenter och dels konsultföretag till en kostnad av ca40
milj. kr. Vidare föreslås att staten ställer garanti i storleksordningen
100—150milj. kr. för export av monteringsfärdiga hus och konsulttjänster.
Såväl finansieringen av villkorslån som garantiutfästelserna avses ske genom
Sveriges investeringsbank AB.

I avsikt att ge exportframjandet
en markerad branschinriktning och en klar organisatorisk hemvist föreslår
utredningen att ett särskilt byggex-portråd - Svensk byggexport - bildas med
stark anknytning till Sveriges ,exportråd. Dess verksamhet skall bedrivas i fem
år, varefter den bör 2 Riksdagen 1983184. 1 saml. Nr 168

Prop.
1983/84:168 18

utvärderas.
Byggexportrådet bör ledas av en styrgrupp och ha ett kansli till sitt
förfogande. Vidare kan vissa frågor behöva diskuteras i en vidare krets. För
detta ändamål bör en referensgrupp inrättas. Kostnaderna för kansliet
uppskattas till 2,5milj. kr. och för insatser av olika slag till 7milj. kr.

Utredningen om
trähusindustrins export konstaterar att exportfrämjande insatser för denna
bransch motiveras av den ökande världsmarknaden för trähus och vidareförädlat
trä, nödvändigheten av att den begränsade svenska skogsråvaran vidareförädlas,
de svenska företagens produktions- och kvalitetsmässiga förutsättningar samt
av sysselsättningsskäl. Sveriges exportråds centrala roll på det
exportfrämjande området markeras. De statliga åtgärderna bör mot den
bakgrunden samordnas inom det av byggexportutredningen föreslagna organet
Svensk byggexport. Dess styrgrupp bör enligt utredningen utvidgas till att
också omfatta företrädare för trähusbranschen och berörda fackliga
organisationer. Vidare krävs mer kansliresurser. Svensk byggexport föreslås
under första verksamhetsåret prioritera uppgiften att identifiera företag som
kan nå framgång på exportmarknaden. En utvärdering skall göras efter detta år.
Mot denna bakgrund anser utredningen det inte f.n. lämpligt att bilda ett
statligt handelshus. Frågan om ett säljbolag för trähusindustrin kan dock bli
aktuell på nytt i samband med den prövning av framgångarna med de föreslagna
exportsatsningarna som avses ske efter ett år.

Utredningen
om trähusindustrins export har i sitt huvudbetänkande om exportfrämjande stöd
till småföretag föreslagit att Investeringsbanken på kommersiella villkor
skulle kunna äga minoritetsposter i exportsäljbolag och handelshus. Sådana kan
avse trähus. Vidare framhåller utredningen att Svensk byggexport bör ta upp
överläggningar med existerande statliga företag och de statsägda skogsföretagen
om att pröva affärsidén om trähusexport på kommersiella grunder. Statens
industriverk bör därvid ges möjlighet att ställa garanti för detta företags
aktieteckning upp till en viss del av aktiekapitalet i ett företag som ägnar
sig åt svensk trähusexport.

I
betänkandet föreslås också statligt stöd i form av villkorslån administrerade
av Investeringsbanken i samarbete med Svensk byggexport till ett belopp om
20milj. kr. Detta belopp skall tas ur den särskilda småföretagsfonden. Garanligivning
för risker som inte kan täckas på annat håll inkl. tidigare nämnd aktieteckning
bör skötas av statens industriverk. Garantiramen föreslås inledningsvis uppgå till
25 milj. kr.

För
egen del vill jag anföra följande. Jag delar nämnda utredningars uppfattning om
att bygg- och energisektorn har varor och tjänster som är intressanta för
utlandsmarknaderna. Detta visar sig redan nu genom att exporten är av stor
omfattning. Den totala byggexporten beräknas uppgå till ca 23 miljarder kr. och
exporten av energiteknisk utrustning till ca 8 miljarder kr. Exporten bör dock
kunna höjas ytterligare. Utökade statliga insatser i samverkan med företagen
kan bidra till en sådan utveckling.

Prop.
1983/84:168 19

De
insatser, som utredningarna föreslår ingå i olika handlingsprogram för bygg-
och energisektorerna, utgör i stor utsträckning sådana typer av insatser som
Sveriges exportråd redan har möjlighet att genomföra. Bygg-och energisektorn
har vissa beröringspunkter framför allt på uppvärmningsområdet. Samtidigt
finns det självfallet en rad olikheter mellan de två ■ sektorerna
beträffande marknadsval och kundkategorier. Det finns emellertid också klara
beröringspunkter med exportrådets ordinarie verksamhet inom olika
produktområden. En lämplig form för att stimulera exporten inom bygg- och
energisektorn som både tillvaratar samordningsmöjligheterna och ger
möjligheter att utnyttja verksamheten inom respektive delområde är enligt min
mening att bilda Svensk bygg- och energiexport, knutet till Sveriges exportråd.
Organisationen skall ha till uppgift att främja svensk export inom såväl
byggsektorn inkl. trähusbranschen som energisektorn. Verksamheten bör enligt
min mening bedrivas i ett långsiktigt perspektiv. Vidare bör verksamheten
utvärderas löpande så att nödvändigajusteringar vidtas. En total utvärdering
bör ske efter fem år.

Det
bör här framhållas att statens industriverk har ansvar för samlade insatser för
trähusindustrin inom ramen för det särskilda branschprogrammet för den träbearbetande
industrin. Stöd ges till kollektiva exportsatsningar inom detta program. Ett
samarbete har därvid etablerats med Sveriges exportråd. Avsikten med mina
förslag är nu att bygga vidare på detta samarbete genom bildandet av Svensk
bygg- och energiexport knutet till Sveriges exportråd.

Organisationen
bör ha ett gemensamt kansli till sitt förfogande som, tillsammans med Sveriges
exportråds resurser, skall svara för den löpande verksamheten. Kansliet bör
vara en liten operativ organisation med uppskattningsvis 3-4 personer
anställda.

Beredningen
av ärenden torde av praktiska skäl lämpligen böra ske i två grupper, en för
bygg- och en för enerigärenden. För att säkerställa samordningen bör dock
besluten om projekt och resursfördelning tas av en gemensam styrgrupp
bestående av de två beredningsgrupperna. Det får ankomma på regeringen att
efter förslag från Sveriges exportråd ta närmare ställning till gruppens
sammansättning.

Vidare
bör enligt min mening organisationen till sig knyta särskilda referensgrupper
vid behov. I dessa bör finnas representerad en bred sakkunskap på respektive
sektor. Svensk bygg- och energiexport får ta ställning till såväl kansli som
de samarbetsformer som kan bedömas lämpliga för verksamhetens genomförande.

Det
nu föreslagna Svensk bygg- och energiexport skall således utarbeta ett
handlingsprogram för de aktuella sektorerna. De olika förslag som finns relaterade
i utredningarnas betänkanden kan därvid utgöra en lämplig utgångspunkt för det
fortsatta arbetet liksom de insatser som redan görs inom olika sektorer. En
lämplig utgångspunkt för det energitekniska området kan också vara
Ingenjörsvetenskapsakademiens studie Energipciitiken

Prop. 1983/84:168 20

och
den industriella utvecklingen, vilken också utgör grund för förslagen från
utredningen om export av energiteknik. För byggområdet kan också studien
Svenskt byggande i internationell konkurtens utgöra en grund för handlingsprogrammet.

Ett
belopp för Svensk bygg- och energiexports verksamhet om 18milj. kr. bör ställas
till förfogande för budgetåret 1984/85. Detta kan ske genom omprioritering
under anslaget E2. Exportfrämjande verksamhet (8milj. kr.), genom att medel
erhålls via energiupphandlingsdelegationen (5 milj, kr.) samt genom omprioriteringar
inom bostadsdepartementets ansvarsområde (5 milj. kr.). Chefen för
bostadsdepartementet avser att föreslå regeringen att lämna närmare förslag i
tilläggsbudget 1 för budgetåret 1984/85.

Medlen
avses täcka kostnader för olika typer av aktiviteter samt ett gemensamt kansli
för de olika sektorerna. Avvägningen mellan olika typer av insatser och mellan
de olika sektorerna ligger hos Svensk bygg- och energiexport. Utöver de
särskilda medel om 18 milj kr. som nu föreslås så är det naturiigt att
organisationen i sin verksamhet också fångar upp de aktiviteter som genomförs
inom ramen för exportrådets sedvanliga verksamhet och som berör bygg- och
energisektorerna. En riktpunkt kan vara att de medel som anvisas från
industridepartementet och bostadsdepartementet samt genom omprioriteringar
inom anslaget för exportfrämjande verksamhet fördelas balanserat och skäligt
över tiden mellan de båda insatsområdena. För att öka intresset hos berörda
parter och för en hög effektivitet i verksamheten bör samtliga inblandade
parter ekonomiskt bidra till aktiviteterna. En förutsättning är således att
näringslivet bidrar med åtminstone motsvarande belopp som det som nu ställs till
förfogande. Jag finner det naturligt att verksamheten utvärderas löpande så att
eventuella nödvändiga justeringar av såväl organisation som åtgärder kan
vidtas. Programmet är en del av den löpande exportfrämjande verksamheten och avses
på sikt finansieras inom denna.

Enligt
min mening bör insatserna genom Svensk bygg- och energiexport ses som ett
praktiskt instrument i syfte att främja svensk export. Jag vill också framhålla
betydelsen av snabba insatser för inte minst trähussektorn i enlighet med den
utredningens förslag, dvs. att under första verksamhetsåret för denna sektor
identifiera företag.Även exportsäljbolag på detta område - nya eller etablerade
- utgör praktiska instrument i en samlad exportverksamhet. Verksamheten kan
således ses i två steg, där inrättandet av nya exportsäljbolag för t.ex.
monteringsfärdiga hus, byggvaruproducenter och konsulter inom byggsektorn
utgör det andra steget. Jag återkommer till denna fråga i det följande.

Utredningen
om export av energiteknik har pekat på den betydelsefulla roll som regeringar
och myndigheter spelar vad gäller investeringar inom energisektorn. Utredningen
har därför betonat vikten av kontakter med andra länder i dessa frågor på
regeringsnivå och förslag har framförts om

Prop. 1983/84:168 21

en
samordningsgrupp för energiteknikexport i anslutning till regeringskansliet.
Jag delar utredningens bedömning om betydelsen av kontakter på regeringsnivå i exportfrämjandesyfte
vad gäller energisektorn. Främst gäller detta i förhållande till u-länder och statshandelsländer.
Energi- och byggsektorerna ägnas betydande uppmärksamhet i överläggningar med dylika
länder, t.ex. inom ramen förblandade kommissioner som upprättats i
regeringsavtal om ekonomiskt, industriellt och tekniskt samarbete. Vidare har
en rad exportfrämjandemanifestationer på såväl bygg- som energiområdet under
senare år ägt rum med regeringsmedverkan i u-länder. Enligt min mening bör
bygg- och energisektorn även fortsättningsvis ägnas stor uppmärksamhet i dylika
sammanhang. Insatserna bör liksom hittills beredas inom ramen för den
existerande departementsorganisationen.

Två av de tre nu aktuella
utredningarna behandlar frågan om villkorslån och garantier. Investeringsbanken
och industriverket avses spela en roll i detta sammanhang. Jag har i tidigare
avsnitt (2.1) behandlat frågan om Investeringsbankens roll i samband med
särskilt riskfyllda marknadsinvesteringar för små och medelstora företag. De
resonemang och förslag jag tar upp i det följande berör såväl dessa
företagskategorier som bygg- och energisektorerna.

Jag vill i detta
sammanhang kort peka på några synpunkter från Investeringsbankens sida. Investenngsbanken
anför följande vad gäller förslagen från utredningen om exportfrämjande stöd
till små och medelstora företag och från byggexportutredningen. Banken
förklarar sig beredd att delta i exportfrämjande insatser, men är kritisk till
systemet med villkorslån. I stället för banken fram tanken på alternativa
stödformer, t.ex. lån med starkt variabel ränta. Ett sådant system skulle kunna
innebära att lån beviljades till riskfyllda exportsatsningar med mycket låg
ränta, som i sin tur skulle kompenseras med en överränta (dvs. över gällande
marknadsränta), därest exportsatsningen skulle visa sig lönsam.
Investeringsbanken framhåller också beträffande de föreslagna garantierna att
garantier för husleveranser lämpligen bör ställas av en lokal bank. Om denna
vill åter-försäkra sig hos Investeringsbanken är banken beredd att pröva sådana
framställningar från fall till fall.

Finansiering av olika
exportprojekt bör ske på den ordinarie kreditmarknaden. Endast i de fall detta
inte kan ske bör enligt min mening staten kunna medverka till en
utlandssatsning. Vidare anser jag det vara av betydelse att företagen själva
står för en stor del av det ekonomiska risktagandet. I det följande diskuteras
Investeringsbankens roll avseende delägarskap, län och garantier. Jag vill äter
erinra om att regeringen nyligen har föreslagit möjligheter till större
flexibilitet när det gäller former för engagemang och kreditvillkor från
bankens sida. Jag vill också framhålla att Svensk bygg- och energiexport har en
betydande roll att spela som initiativtagare till olika projekt vilka kan
finansieras av Investeringsbanken eller småföretagsfonden. Med tanke på fondens
krav om en real avkastning

Prop. 1983/84:168 22

på
3 % bedömer jag det emellertid som troligt att fonden inte kommer att engageras
i någon större omfattning för särskilt riskfyllda marknadsinvesteringar.

I
den mån statlig medverkan behövs för att etablera försäljningsbolag o.d. kan
enligt min mening tre slag av insatser bli aktuella. För det första kan staten
eller offentliga organ behöva gå in som minoritetsdelägare i bolagen.
Förutsättningen härför är självfallet att företagen så önskar. För detta krävs
det tillskott i form av aktiekapital el. likn. Som jag redan har anfört har
Investeringsbanken denna möjlighet efter prövning från fall till fall. Det är
naturligt att Investeringsbanken i dessa frågor har ett nära samråd med Svensk
bygg- och energiexport som också bör kunna ta initiativ i denna fråga. Även
småföretagsfonden har möjlighet att köpa aktier i sådana bolag. Jag anser
således att behovet av aktiekapital el. liknande kan tillgodoses.

För
det andra kan sådana försäljningsbolag behöva ytterligare rörelsekapital och
kapital för bl.a. marknadsföringsinvesteringar. Det är enligt min mening
naturligt att detta kapital lånas upp av bolagen. Sådan upplåning kan ske på
den allmänna kreditmarknaden. Med hänsyn till den risk som är förenad med sådan
långivning — särskilt i ett inledande skede — är det naturligt att
Investeringsbanken kan komma ifråga som långivare. I synnerhet om banken också
har engagerat sig som minoritetsägare blir en kompletterande långivning både
lämplig och naturlig. Investeringsbanken har ju också i sitt remissvar
förklarat sig beredd att pröva låneformer med bl.a. variabel ränta. Behovet av
lånemedel bör således kunna tillgodoses efter prövning från fall till fall av
banken. Svensk bygg- och energiexport har också i detta fall en viktig roll som
initiativtagare.

För
det tredje kan det bli aktuellt med garantier av olika slag. I likhet med
Investeringsbanken anser jag att sådana garantier i första hand bör ställas av
lokala eller andra banker. Det bör, som Investeringsbanken framhåller, vara
möjligt för bankerna att återförsäkra sig hos Investeringsbanken efter
prövning från fall till fall.

Mot
denna bakgrund finner jag inte anledning att föreslå särskilda kapitaltillskott
för delägarskap, lån eller garantier för utlandssatsningar. Jag ser det
samtidigt som naturligt att Investeringsbanken fortsättningsvis engagerar sig
i exportverksamhet i en större utsträckning än hittills. Jag anser således att
existerande finansieringskällor bör tillvaratas så långt som möjligt för såväl
långivning som delägarskap genom minoritetsandelar och garantigivning.

Jag
vill slutligen framhålla att möjligheterna för ett statligt delägarskap i den
form som utredningarna har föreslagit kan vara av stor betydelse för de nu
aktuella sektorerna i syfte att främja dessa sektorers export. Frågan om
inrättandet av olika försäljningsbolag och eventuellt statligt delägarskap bör
därför enligt min mening kunna prövas av olika branscher och företag i
samarbete med relevanta finansieringskällor, företrädesvis Inves-

Prop. 1983/84:168 23

teringsbanken.
Svensk bygg- och energiexport har, i enlighet med vad jag har anfört tidigare,
självfallet en roll att spela i detta sammanhang som initiafivtagare,
diskussionspartner ocn förmedlare av kontakter till exempelvis
Investeringsbanken.

Inom såväl bygg- som
energisektorn arbetar en rad organisationer utifrån olika aspekter. Detta
förhållande stryker enligt min mening under behovet av samarbete. Svensk bygg-
och energiexport har här en central roll när det gäller exportfrämjande
verksamhet. Organisationen bör i sin verksamhet finna lämpliga samarbetsformer
i olika frågor med berörda organisationer. Detta gäller inte minst statens
industriverk beträffande trähussektorn och Investeringsbanken i
finansieringsfrågor. Svensk bygg-och energiexport har enligt min mening också
en samarbetsuppgift med organisationer som inte i första hand sysslar med exportfrämjande,
bl.a. myndigheter inom bygg- och energisektorerna, i syfte att underlätta för varor
och tjänster inom dessa sektorer att komma in på utlandsmarknaden.

Kommunerna besitter ett
kunnande, inte minst på enerigområdet, vad gäller bl,a. drift av anläggningar.
Kommunerna utgör således också en intressant samarbetskrets. Jag återkommer i
avsnitt 3 till möjligheterna för kommunerna att engagera sig i
exportverksamhet.

Jag vill avslutningsvis
något beröra frågan om teknikupphandling. Styrelsen för teknisk utveckling har
här en central roll. De relativt nystartade nationella utvecklingsbolagen för
energi, miljövård och transportsystem -TEMU-bolagen - kan spela en roll vad
gäller finansieringen av olika projekt. Syftet med bolagen verksamhet är en
inriktning på teknikupphandling med bivillkoret att upphandlingen skall leda till
produkter med en klar internationell marknadspotential. TEMU-bolagen
kompletterar därmed insatser som utförs av t.ex. styrelsen för teknisk
utveckling. Industrifonden och Sveriges exportråd. I första hand utnyttjas
bolagens kompetens för att i samverkan med beställare, industriföretag och
forsknings- och utvecklingsstödjande organ skapa referensobjekt. Dessa är
oftast nödvändiga för en framgångsrik marknadsföring utomlands. Detta gäller
inte minst energiområdet. Regeringen har nyligen (prop. 1983/84:135) föreslagit
att de tre bolagen förs samman till ett bolag. Regeringen har också i nämnda
proposition behandlat andra insatser på teknikupphandlingsomrä-det. Jag har
berört denna fråga under avsnitt 2.1.

Utredningen om export av
energiteknik har förordat att den nuvarande upphandlingskoden i GATT utvidgas
till att omfatta statliga myndigheter som upphandlar energiutrustningar.
Anledningen är att marknaden för energiteknik ofta är starkt myndighetsstyrd.
Genom en utvidgning skulle svenska leverantörer komma att konkurrera på lika
villkor som det upphandlande landets egna leverantörer.

Sverige verkar aktivt för
förbättringar av den nuvarande upphandlingskoden. Frågan om ett inkluderande
av energimyndigheter i kodens täckningsområde kommer att ingå i den nu inledda
omförhandlingen av koden.

Prop. 1983/84:168 24

Det
är emellertid osäkert vilken effekt en eventuell utvidgning av koden till det
energitekniska området kan få eftersom koden inte omfattar kommunala och
regionala myndigheter.

I
detta sammanhang vill jag erinra om vikten av att de program som här föreslås
utformas så att åtgärderna inte kan hänföras till de i internationella överenskommelser
förbjudna exportsubventionerna och att ansvariga organisationer håller kontakt
med kommerskollegium vad gäller de gränser som våra handelspolitiska åtaganden
sätter.

2.3
Utbildningsfrågor

Behovet
av utbildning med anknytning till export framhålls särskilt av tre av
utredningarna. En rad insatser görs redan i syfte att förbättra t.ex. språkkunskaper.

Fr.o.m.
budgetåret 1976/77 har medel anvisats för vidareutbildning i internationell
marknadsföring. Sveriges exportråd har tilldelats uppgiften att planera och
samordna denna verksamhet. En särskild delegation för vidareutbildning har
tillsatts av exportrådet. De medel som har anvisats har utgjort bidrag till
utveckling, regionalisering och modernisering av kurser inom detta
utbildningsområde samt även för att underiätta problemen med bristande
språkkunskaper i småföretagen. Delegationen har sedermera upphört och
verksamheten bedrivs inom exportrådets ram.

Exportrådet
administrerar också den svensk-franska språkfonden som delar ut stipendier för
studier i franska språket kopplat till arbete i franska företag.

1
detta sammanhang finns det också anledning att peka på ett regeringsuttalande (prop.
1981/82:100 bil. 12) om just vikten av att förbättra utbildningen i internationell
marknadsföring.

Vidare
vill jag peka på de insatser som görs inom Sveriges exportråd och dess
dotterföretag Exportskolan AB, Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling (SIFU)
och inom det ordinarie utbildningsväsendets ram. Statens industriverk och
utvecklingsfonderna främjar på olika sätt fortbildning inom småföretagen.
Ytterligare insatser föreslås från utredningarnas sida.

Ett
av dessa förslag rör möjligheterna för Sveriges exportråd att medverka till
att handelssekreterarnas personal efter avslutad tjänstgöring kan få anställning
i små och medelstora företag. Ett annat förslag innebär att Sveriges exportråd
tillsammans med berörda näringslivsorganisationer och arbetsmarknadsstyrelsen
utreder möjligheterna för bristyrkesutbildning i exportfrågor. Vidare pekas på
behovet av ökade språkkunskaper i teknisk och kommersiell engelska och franska,
ökade kunskaper i exportteknik samt ökade kunskaper i internationell
projektledning allt i syfte att underlätta svensk export. Slutligen framhålls
vikten av utbildning och kurser i Sverige med internationellt deltagande på det
enerigtekniska området.

För
egen del kan jag instämma i behovet av ökad utbildning på detta

Prop. 1983/84:168 25

område.
De remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga har varit positiva till att
ökade insatser görs på utbildningsområdet. Jag anser det önskvärt att berörda
institutioner i än högre grad uppmärksammar behovet av utbildningsinsatser och
anpassar sina utbildningsprogram efter företagens behov utifrån näringslivets
ökande grad av internationalisering.

Ett
sätt att. föra ut erfarenheter av och kunskap om exportfrågor till småföretag
är sjävfallet att ta till vara den kunskap personalen hos handelssekreterarna
besitter. Sveriges exportråd har enligt min mening en naturiig uppgift att
finna lämpliga former för att kunna föra vidare främst s.k. stipendiater men
även annan personal hos handelssekreterarna till intresserade små och
medelstora företag.

Bristen
på exportkunnig personal utgör erfarenhetsmässigt ett problem i många små och
medelstora företag. Det rör sig här om olika typer av frågor och också om olika
branscher. Enligt min mening är dessa frågor av stor betydelse. Det kan
konstateras att högskolan har en central roll i fråga om att ge både
grundutbildning och fortbildning för exportindustrins behov. Programmet för
internationalisering av högskolan tar bl.a. sikte på bättre språkutbildning,
utökad utbildning avseende "area studies" samt införande av momemt
avseende internationell marknadsföring i ekonomutbildningen. Redan nu pågår en
samverkan mellan Sveriges exportråd och olika utbildningsinstanser. Jag anser
det angeläget att denna samverkan fortsätter och även utökas. Det är också
väsentligt att nära kontakter byggs upp mellan högskoleenheterna och
exportindustrins organ, för att underlätta bl.a. utveckling av fort- och
vidareutbildning som svarar mot exportföretagens behov. Vidare anser jag att
det vore önskvärt med ett samarbete på detta område med näringslivet och
arbetsmarknadsstyrelsen.

2.4
Exportkreditfrågor m.m.

I
det följande behandlas ett antal frågor som har tagits upp av en eller flera
utredningar.

I
syfte att främja den svenska exporten av systemleveranser till stora industri-
och anläggningsprojekt anslås sedan flera år särskilda medel genom Sveriges
exportråd. Detta stöd till svensk projektexport beslutas av en särskild nämnd
knuten till Sveriges exportråd! Som framgår av prop. 1983/84:100 bil. 5 har
stödet nyligen utvärderats. Mot bakgrund härav har regeringen föreslagit att
systemet bibehålls, men att det övergår till att bli ett garantistöd, som
föranleder utbetalning enbart när ett projekt inte leder till kontrakt. Små och
medelstora företag bör i vissa fall kunna få stödet utbetalat även innan det
föreligger ett beslut i fråga om kontrakt.

De
utredningar som har tagit upp denna fråga framhåller betydelsen av att systemet
bibehålls. Vidare framhålls att små företag bör få ett likviditetstillskott
innan beslut fattas om ett kontrakt. Med särskild hänsyn till de små företagen
föresläs att nuvarande lägsta beloppsgräns om 15milj. kr.

Prop. 1983/84:168 26

som
kontraktsbelopp uppmjukas ytterligare och sänks till 5 milj. kr. Betydelsen av
svenska underleveranser framhålls också. Vidare bör denna stödform utvidgas
till att även omfatta stöd för rena byggentreprenader liksom för exportprojekt
inom trähusområdet.

Enligt
min mening stärker utredningarnas förslag uppfattningen att denna stödform har
betydelse för såväl stora som små företag, i det senare fallet inte minst såsom
underleverantörer. Vad avser förslaget om en sänkning av beloppsgränsen vill
jag peka på att det redan nu finns möjlighet för den beslutande nämnden att i
vissa fall göra undantag från den fastlagda gränsen. Enligt min mening bör
denna flexibilitet bibehållas. Någon generell ändring av beloppsgränsen bör
däremot inte göras. Beträffande utvidgningen av stödet till att omfatta rena
byggentreprenader och projekt inom trähusområdet finns det enligt min mening
anledning att pröva sådana projekt. Det får ankomma på nämnden att ta ställning
i denna fråga inom ramen för tillgängliga medel.

Utredningen
om svensk byggexport framhåller att det s.k. anbudskost-nadsstödet till
konsulter för vissa projekt i u-länder inom exportrådets ram inte förefaller
vara anpassat till stimulans av konsulternas insatser på områden, som för
svenska system- och produktleverantörer är mest intressanta. Det föreslås att
Sveriges exportråd tar upp en diskussion med konsultföretagen om en ändrad
inriktning mot projekt på intressantare marknadssegment. Jag anser det vara av
intresse att exportrådet tar upp sådana diskussioner ined berörda parter.

Det
kan nämnas att utredningen (H 1982:07) om åtgärder för att främja export av
tjänster bl.a. har till uppgift att studera detta konsultstöd. Vidare vill jag
peka på att regeringen nyligen (prop. 1984/85:100 bil. 5) uttalat att en
samordning mellan konsultstödet och stödet till svensk projektexport bör
beaktas av Sveriges exportråd.

Utredningen
om svensk byggexport behandlar också frågan om teknisk exportservice.
Betydelsen av att standards, normer och provningar i snabbare takt görs
internationellt likformiga påpekas. Den verksamhet Sveriges exportråd avser att
inleda på detta område bedöms som viktig. Denna verksamhet skall ge företagen
en möjlighet att vända sig fill en instans som kan lämna information och på
annat sätt assistera företag med teknisk rådgivning m.m. i samband med frågor orn
mätning, provning eller annan teknisk produktanpassning till utländska krav.
Ett samarbete har inletts mellan exportrådet, kommerskollegium.
Standardiseringskommissionen i Sverige och statens mät- och provråd för denna
verksamhet. Även utredningen om exportfrämjande stöd till småföretag
framhåller betydelsen av att dessa snabbt kan erhålla information om tekniska
standards för produkter i olika länder.

Regeringen
har nyligen (prop. 1983/84:100 bil. 5) uttalat sig för denna form av
exportservice. Jag föreslår att ett belopp om I milj. kr. anslås för denna
verksamhets inledningsskede. Detta kan ske genom en omfördel-

Prop. 1983/84:168 27

ning
under anslaget E2. Exportfrämjande verksamhet. Verksamheten bör på sikt avgiftsfinansieras.

Flera av utredningarna
framhåller vikten av en ökad bevakning av internationellt och på annat sätt
finansierade projekt i syfte att erhålla en så tidig information som möjligt. Denna
projektbevakning utförs i första hand genom de svenska beskickningarna
utomlands och genom handelssekreterarna. Därutöver föreslås en intensifierad
bevakning av byggfrågor på vissa speciellt intressanta marknader, t.ex. Sydostasien,
genom s.k. bygg-attachéer vid svenska beskickningar. Vidare föreslås att ett
handelsråd i. energiteknik tillsätts för att inom samma geografiska område
bevaka marknader och projekt inom hela energiområdet.

Jag
instämmer helt i behovet av en utökad projektbevakning. Detta återspeglas också
i regeringens nyligen lämnade förslag (prop. 1983/84:100 bil. 5) om en
förstärkning av denna verksamhet vid Sveriges exportråd. Projektbevakningen bör
dock liksom hittills i regel inte vara generellt begränsad till vissa sektorer.
Däremot ser jag det som angeläget att bevakningen på olika marknader
koncentreras till sädana områden och sektorer där svenskt näringsliv bedöms ha
särskilda förutsättningar att konkurrera om aktuella projekt. Det ankommer på
Sveriges exportråd i samråd med utrikesdepartementet att finna lämpliga former
för en utökad projektbevakning i Sydostasien liksom även i andra regioner.
Därvid bör också frågan om bevakning av projekt inom speciella sektorer genom
attachéer eller annan särskild personal behandlas.

Utredningen
om byggexport tar upp frågan om skatteförhållanden för utomlands stationerad
personal. Enligt nu gällande bestämmelser krävs att en person vid
utlandstjänstgöring måste vistas minst 12 månader utanför Sverige för att beskattas
i utlandet i stället för i Sverige. Utredningen framhåller att flera projekt,
särskilt konsultuppdrag och mindre entreprenaduppdrag, kräver en kortare
utlandsvistelse än 12 månader. En förkortning av 12-månadersperioden till 6
månader föreslås. Detta skulle i flera fall minska kostnaderna och därmed öka
svenska företags konkurrenskraft.

För
egen del vill jag peka på betydelsen av att åtgärder vidtas för att öka svenska
företags konkurrenskraft. Enligt vad jag har erfarit avser utred-, ningen om åtgärder
för att främja export av tjänster att behandla denna fråga. Jag anser det
därför inte vara rätt tidpunkt att nu lämna förslag i denna fråga. Jag
återkommer senare (avsnitt 3) till skattefrågor för offentligt anställda vid
utlandstjänstgöring.

Utredningen
om exportfrämjande stöd till småföretag har behandlat vissa frågor rörande
exportkreditnämndens (EKN:s) garantigivning som har betydelse för de små och
medelstora företagens exportmöjligheter. Utredningen har bl,a. framfört förslag
om vissa förenklade rutiner. Av EKN:s remissvar framgår att arbete redan pågår
inom nämnden i syfte att effekUvisera garantigivningen bl.a, för affärer med
korta kredittider, vilken

Prop.
1983/84:168 28

har
särskild betydelse för små företag. Jag anser det angeläget att nämnden fortsätter
sina ansträngningar att förbättra den service nämnden kan erbjuda de små och
medelstora företagen.

Utredningen om
exportfrämjande stöd till småföretag har föreslagit att EKN bör utröna möjligheterna
att använda svensk komponentandel som kriterium för att bestämma
förlusttäckningsgrad. Vidare sägs att i de fall EKN på grund av begränsat
utrymme måste prioritera mellan olika exportaffärer bör nämnden under alla
omständigheter tillmäta den svenska komponentandelen betydelse för sitt
avgörande.

EKN har liksom ett flertal
remissinstanser pekat på de praktiska svårigheter som skulle uppkomma om
nämnden ytterligare skulle begränsa möjligheterna att täcka utländska
komponenter i den export nämnden garanterar. Även om det i och för sig är
önskvärt att främja svenska underleveranser, anser jag inte att det är
motiverat att ändra reglerna för EKN:s garantigivning i detta avseende.

Byggexportutredningen har
bl.a. tagit upp frågan om betydelsen av EKN:s riskkapacitet för den svenska byggexporten.
Utredningen pekar särskilt på vikten av att underlätta riskdelningsarrängemang.
Jag instämmer därmed och vill erinra om att EKN redan bedriver arbete på
området. Jag delar också utredningens uppfattning om önskvärdheten av att entreprenadexporten
i högre grad än hittills finansieras genom arrangemang med de multilaterala
bankerna. Vad beträffar frågan om skadereglering i valutor är även den under
översyn inom EKN.

Jag vill i detta
sammanhang erinra om det utredningsuppdrag avseende riskdelning som jag
omtalade i prop. 1984/84:100 bil. 5. Chefen för EKN som utfört uppdraget har
avgivit rapport i vilken olika metoder för riskdelning beskrivs och
analyseras. Av rapporten framgår att diskussioner pågår med såväl banker som
företag i syfte att finna former för riskdelning. Jag anser det angeläget att
fortsatta ansträngningar görs att nå överenskommelse om lämpliga former,
framför allt genom att nå överenskommelse med fler företag om globalgarantiavtal.
Samtidigt kan konstateras att vissa aspekter är tekniskt komplicerade. Det kan
ta viss tid att utarbeta praktiskt användbara lösningar. Mot den bakgrunden
synes ej sannolikt att något väsentligt ökat behov av garantiutrymme kommer att
uppstå under den närmaste tiden. Jag anser det därför ej nödvändigt att nu
föreslå riksdagen någon ökning av garantiramen för exportkreditgarantigivningen.

Riksdagen har beslutat att
minimistorleken för det kontrakt som finansieras med statsstödd exportkredit
genom AB Svensk Exportkredit skall vara 350 000 kr. (prop. 1980/81:130, NU58, rskr
426). Utredningen om småföretagens export har föreslagit att detta minimibelopp
uttryckt i kronor sänks till 75 000 kr. för att ge de mindre företagen större
möjligheter att utnyttja det statsstödda systemet. Jag förordar att
minimibeloppet sänks och att något nytt minimibelopp uttryckt i kronor inte
fastställs. I stället bör alla affärer som kan exportkreditförsäkras genom EKN
med en kredit-

Prop. 1983/84:168 29

tid
på två år eller längre kunna finansieras genom det statsstödda systemet. Detta
torde f.n. innebära att affärer på mindre belopp än 75000 kr. inte kommer i
fråga. Detta förslag innebär inte någon ändring av de varukategorier som kan
finansieras med statsstödda exportkrediter och inte heller i kreditvillkoren.
Jag har samrått med chefen för industridepartementet i denna fråga.

Utredningen
om energiteknik och byggexportutredningen tar upp frågor med anknytning till
bistånd. Det gäller frågor som bevakning av projekt, möjligheterna att anställa
svenskar i internafionella finansieringsinstitutioner, ökad insats från
svenska entreprenörer, ökat deltagande av svenska företag vid anbudsgivning och
återflöde av svenskt bistånd. Jag kan i huvudsak ansluta mig till de
tankegångar som finns redovisade i utredningarnas betänkanden.

Byggexportutredningen
föreslår att en viss del biståndsmedel ställs till förfogande för förstudier
utförda av svenska konsulter och beordrade av internationella finansieringsintitutioner.
Detta system existerar i Norge. För egen del finner jag det angeläget att
svenska konsulter utnyttjas i sådana sammanhang. Det sker också i betydande
utsträckning. Svenska konsulter hävdar sig väl i den internationella
konkurrensen. Det är därför inget generellt svenskt intresse att den
internationella konsultupphandlingen blir föremål för ökad bindning. Mot den
bakgrunden är det enligt min mening inte önskvärt att införa det system som
finns i Norge.

3
Export av tjänster från kommuner och landstingskommuner

Tjänstesektorn
utgör en stor och växande del av den svenska produktionen. Utvecklingen i
Sverige följer i detta avseende utvecklingen i övriga industrinationer. Världsmarknaden
för tjänster växer. Detta kan innebära stora möjligheter till
internationalisering för många svenska företag. Det gäller både rena tjänsteproducerande
företag som är framgångsrika i Sverige och som får internationella tillväxtmöjligheter,
och företag som främst säljer varor men successivt ökar sitt tjänsteinnehåll
och lägger allt större vikt vid s.k. mjukvaror som affärsidé.

Vid
sidan av regeringens allmänna politiska insatser för att stärka företagens
konkurrenskraft vidtas också ett antal åtgärder för att förbättra förutsättningarna
för en ökad tjänsteexport. Inom OECD arbetar man på att underlätta det
internationella tjänsteutbytet. Tjänstehandelsfrågan har även tagits upp inomdet
Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT).

Utredningen om åtgärder
för att främja export av tjänster (tjänsteexportutredningen) kommer att lämna
sitt betänkande inom kort. Jag avser att föreslå regeringen att återkomma till
riksdagen i denna fråga under hösten. 1984. Tjänsteexportutredningen har under
arbetets gång lämnat olika förslag. Regeringen har på grundval av dessa
förslag medverkat till ett antal

Prop. 1983/84:168 30

seminarier
i tjänsteexportfrågor i Singapore, USA, Storbritanien, Norge och Sverige.
Vidare har regeringen beviljat medel för ett särskilt utbildningsprogram inom
tjänsteexportområdet, administrerat av Sveriges exportråd. Syftet med detta
program är att öka kunskapen om tjänsteexport och höja medvetenheten om vilka
faktorer som bör beaktas vid försäljning av tjänster.

Åtgärder
har vidtagits från statsmakternas sida för att öka exporten av tjänster från
statliga myndigheter och bolag bl.a. i syfte att komplettera näringslivet på
områden där statliga institutioner har en unik kompetens. Detta ligger helt i
linje med regeringens allmänna strävanden att främja tjänsteexport. Som ett ytteriigare
komplement har insatser föreslagits för att främja export av tjänster från
kommuner och landstingskommuner.

Flera
hinder av formell och praktisk natur har hittills försvårat en framgångsrik
exportsamverkan mellan kommunerna och näringslivet. Samtidigt finns flera skäl
för en sådan samverkan. Kommunala tjänster kan utgöra del av ett fullständigt
system. Vidare har kommuner och landstingskommuner erfarenheter av hur driften
av vissa typer av anläggningar skall organiseras och administreras. Kommuner
och landstingskommuner kan också spela en viktig roll i marknadsföringen av
system bl.a. genom att ställa referensobjekt till förfogande.

Mot
denna bakgrund har, som har nämnts inledningsvis, en särskild utredning haft i
uppdrag att lägga fram förslag som gör det möjligt för kommuner och
landstingskommuner att engagera sig i exportfrämjande verksamhet inom de egna
verksamhetsområdena.

I
utredningens betänkande ges exempel på fall där kommuner och landstingskommuner
har medverkat i exportverksamhet. Den hittills mest till-lämpade formen för
export av kommunalt kunnande har varit att tjänstemän i kommuner och
landstingskommuner har beviljats tjänstledighet för att arbeta i privata
företag, som driver projekt utomlands. Sådan tjänstledighet från tjänst i
kommun är enligt betänkandet relativt ovanligt. Inom landstingskommunernas
verksamhetsområde, och där främst sjukvården, förekommer emellertid sådan
tjänstledighet i större omfattning än på det primärkommunala området.

I
utredningen framhålls även att kommuner och landstingskommuner i vissa fall har
initierat egna aktiviteter. Ett sådant exempel är Swedehealth AB, som är ett
tjänsteexportbolag inom hälso- och sjukvårdsområdet bildat av
Landstingsförbundet år 1982 som ett dotterbolag till Landstingens Inköpscentral.
Ett annat exempel är samarbetet mellan Malmö kommun, Malmöhus läns landsting
och Lunds universitet samt hälsovårdsministeriet i Kuwait om framför allt
utbildning av sjukvårdspersonal. Bland organ som gör insatser för att
marknadsföra svenskt vårdkunnande i utlandet finns också Swecare Foundation. I Swecare
ingår bl.a. Landstingsförbundet. Göteborgs Frihamns AB och Göteborgs Stuveri
AB, som båda ägs av Göteborgs kommun, har bildat ett bolag - Port of Gothenburg

Prop.
1983/84:168 31

Consultancy AB - i syfte att vara ett instrument för
export av hamn- och stuverikunnande. Det kunnande som kontinuerligt utvecklas
inom dessa områden avses ge draghjälp åt svensk industri. Göteborgs kommun har
också engagerat sig i att utveckla bl.a. sophanteringsutrustning som kan
avsättas på utlandsmarknaderna.

Utredningen
framhåller även att avtal har ingåtts i några fall mellan företag och kommuner
om konkret samverkan. De exempel som ges i betänkandet rör avtal mellan
Göteborgs Trafik AB och ASEA, Göteborgs brandnämnd och Ericsson Telematerial AB
samt Göteborgs kommun och AB Volvo.

Slutligen
ges exempel pä företag som direkt eller indirekt ägs av kommuner och
landstingskommuner och som bedriver exportverksamhet, t.ex. Kommun-Data AB och K-konsult.

Utredningen
föreslår bl.a. en utvidgning av den kommunala kompetensen till att omfatta
kommunala åtgärder för att främja svensk export. Vidare föreslår utredningen
att Sveriges exportråd får genomföra ett utvecklingsprogram för den kommunala
tjänsteexporten. Flertalet remissinstanser är positiva till grundtanken att
kommuner och landstingskommuner skall ges möjlighet att främja den svenska
exporten. Några tunga remissinstanser — bl.a. Sveriges industriförbund -
avstyrker utredningens förslag till lagstiftning.

Jag anser,
i likhet med flertalet av remissinstanserna, att åtgärder bör vidtas för att
möjliggöra en ökad export av tjänster från den kommunala och
landstingskommunala sektorn. Erfarenheterna från den hittillsvarande statliga
tjänsteexporten visar att detta är ett långsiktigt arbete. Såsom framgår av
utredningens redovisning har endast ett fätal kommuner och landstingskommuner
hittills engagerat sig i exportfrämjande verksamhet. Sjukvårdsområdet har
därvid varit den dominerande sektorn.

Utredningen
konstaterar att möjlighet att ställa kommunalt kunnande till förfogande i
kombination med export av varor och i samarbete med näringslivet kan ge
resultat som är intressanta från bytesbalanssynpunkt. Detta gäller inte minst
vid leverans av hela system, något som efterfrågas i allt högre utsträckning.
Den internationella konkurrensen hårdnar alltmer. Ett sätt för svenska företag
att nå konkurrensförsteg kan enligt min mening vara att erbjuda hela system där
utbildning, ledning, drift och underhäll är väsentliga delar och där offentliga
tjänster har en naturlig plats. De kommunala exportansträngningarna.utgör
genom samverkan med näringslivet också en komplettering av företagens
exportansträngningar.

Utredningen
framhåller att kommuner och landstingskommuner har på flera verksamhetsområden
monopol eller näst intill monopol på verksamheten. Detta gäller framför allt
frågor om hur anläggningar och liknande skall drivas, dvs. driftkunnande, men
också frågor om upphandling av såväl hård- som mjukvaror till olika
anläggningar. Kommuner och landstingskommuner äger också ofta de anläggningar
som företag vill referera

Prop.
1983/84:168 32

till. Dessa förhållanden utgör enligt min mening
betydelsefulla element i en samverkan mellan kommuner och näringslivet.

I betänkandet förs vissa principresonemang kring kommuners
och landstingskommuners roll i tjänsteexporten. Därvid framhålls att
tjänsteexport aldrig kan bli någon primär uppgift för kommuner och
landstingskommuner men kan bli ett komplement till näringslivets samt statliga
myndigheters och bolags kommersiella verksamhet. Näringslivet kan genom samverkan
förstärka sitt kunnande samt öka kapaciteten och trovärdigheten i offererade
projekt. Kommuner och landstingskommuner kan således spela en viktig roll när
det gäller såväl att kvalificera svenska leverantörer på nya marknader som att
utföra erhållna projekt pä ett sådant sätt att de banar väg för nya leveranser.

I betänkandet anges också att kommuners och
landstingskommuners medverkan i tjänsteexport inte förändrar deras roll i
samhället men innebär nya former för samarbete med utländska kunder och svenska
företag. Vidare har statsmakterna möjlighet att slå fast att kommunal medverkan
i exportverksamhet är förenlig med kommunernas uppgifter i samhället och
överlämna till den kommunala självstyrelsen att finna de praktiska formerna.
Slutligen framhålls att det primära målet för kommunal medverkan är att ta till
vara kunnandet i den kommunala sektorn för att öka landets exportintäkter.

För egen del vill jag anföra följande. Kommunala åtgärder
för att främja svensk export kan i viss mån redan nu vidtas inom ramen för den
kommunala kompetensen. Utredningens förslag innebär emellertid en förändring
av kommunernas roll som samhällsorgan genom den kompetensutvidgning som har
nämnts tidigare. Efter samråd med chefen för civildepartementet är jag inte
beredd att nu förelägga regeringen några förslag till lagstiftningsåtgärder.
Det krävs ett noggrant övervägande av hur de kommunalrättsliga principerna
skall kunna kombineras med eller utvidgas till att omfatta kommunala
aktiviteter till stöd för den svenska exporten. Frågan om en lagstiftning på
området bereds f.n. inom regeringskansliet. Jag vill också peka på att kommuner
och landstingskommuner har system och instrument för sin kommunala
förvaltning, som kan vara intressanta för u-länder vid uppbyggnad av kommunal
infrastruktur.

I betänkandet pekas på behovet av ett utvecklingsprogram
för att i ett initialskede utveckla förutsättningar och former för en kommunal
tjänsteexport. Ett sådant program kan innehålla åtgärder för att utveckla
produkter, leveransformer, organisation och personal, marknadsföra det
kommunala kunnandet, söka projekt samt utforma samverkan med företag i konkreta
projekt. En parallell dras till det utvecklingsprogram Sveriges exportråd
genomför för den statliga sektorn.

Jag delar, liksom flertalet remissinstanser, utredningens
uppfattning att Sveriges exportråd bör få ansvar även för detta
utvecklingsprogram. Det får ankomma pä regeringen att ta ställning till ett mer
detaljerat förslag frän

Prop. 1983/84:168 33

exportrådets
sida. Exportrådet kommer inom kort att fä uppdrag att utarbeta ett sådant
förslag.

Enligt
min mening bör Kommun- och Landstingsförbunden på lämpligt sätt delta i
exportrådets arbete. Det får ankomma på rådet att behandla denna fråga.

I
betänkandet berörs slutligen några frågor som jag vill ta upp avslutningsvis.
En sådan fråga rör möjligheterna att utnyttja kommunalt kunnande i
biståndsprojekt. I betänkandet anges att det från olika håll ibland har hävdats
att biståndsfinansierade projekt skulle vara en lättillgänglig inkörsport för
ett kommunah engagemang. Utredningen vill varna för en sådan inställning. SIDA
kan dock genom kontakter med den kommunala sektorn försöka komma i kontakt med
personer som är intresserade av att arbeta som rådgivare i u-länders
administrationer. Vidare kan SIDA genom sådana kontakter pröva olika sätt att
överföra svenskt kommunalt kunnande till u-länder.

Jag
finner tanken intressant på ett ökat samarbete i olika former mellan SIDA och
den kommunala sektorn. Det får ankomma på berörda organ att behandla denna
fråga.

En
annan fråga rör nuvarande skattelagar enligt vilka utlandstjänstgörande
personal får olika behandling i beskattningshänseende om arbetsgivaren är en
kommunal förvaltning jämfört med om arbetsgivaren är ett företag. Denna fråga
rör den s.k. ett-årsregeln vilken f.n. ses över inom regeringskansliet, I vad
män det är möjligt att likställa förvaltning med ett företag i detta hänseende
bör bedömas i samband med denna översyn.

Slutligen framhålls i
betänkandet frågan om samverkan mellan den kommunala sektorn och näringslivet
i teknikupphandlingsfrågor. Med teknikupphandling avses anskaffning av
produkter, tjänster eller system som inte redan finns på marknadern utan kräver
utvecklingsarbete för att tillgodose krav från köparen. Teknikupphandling har
under senare år blivit ett alltmer intressant instrument i kommuner och
landstingskommuner. Ett av skälen är att kommuner och landstingskommuner är
stora upphandlare av varor och tjänster som spänner över många sektorer där
avancerad teknik och komplicerade processer förekommer. Landstingsförbundet har
inlett ett samarbete med styrelsen för teknisk utveckling i syfte att avlasta
teknikupphandlande landstingskommuner de merkostnader som uppkommer vid
upphandling av teknik jämfört med sedvanlig upphandling. Någon motsvarighet
till detta finns inte pä den primärkommunala sidan. Utredningen konstaterar
emellertid att kommuner och landstingskommuner tillsammans med företag sedan
lång tid tillbaka drivit fram en teknikupphandling inom flera områden, t.ex.
sjukvård, vattenrening, energiproduktion och kollektiv trafik. För framtiden
förutser utredningen ett ökat behov av stöd till företag i marknadsföring inkl.
export av produkter som har tagits fram genom teknikupphandling. Utredningen
anser vidare att det ökade kommunala engagemanget i exportverksamheten, som
utredningen har 3
Riksdagen 1983184. 1 saml. Nr 168

Prop.
1983/84:168 34

föreslagit,
också kan utnyttjas i kombination med teknikupphandling. Det blir enligt
utredningen möjligt att redan i uppgörelsen mellan leverantören och den
kommunala beställaren beakta framtida samverkan i exportsammanhang.

Jag
delar utredningens uppfattning att det ökade kommunala engagemanget i
exportverksamhet bör kunna tas till vara i kombination med teknikupphandling.
Jag ser det som ett naturligt led i samverkan mellan kommuner och näringsliv.
Det får ankomma på berörda finansiärer, bl.a. styrelsen för teknisk utveckling
beträffande statligt engagemang, att bedöma omfattningen av stöd till
teknikupphandlingsprojekt som resulterar i produkter och system med goda avsättningsmöjligheter
på exportmarknaden. Exportråder har enligt min uppfattning också en naturlig
roll i delta sammanhang.

4
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen dels bereder
riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om

1.
insatser för att främja små och
medelstora företags export

2.
insatser för att främja export
frän bygg- och energisektorn och

3.
tjänsteexport från den
kommunala och landstingskommunala sektorn,

dels
föreslår riksdagen att godkänna vad jag har anfört om ändrade riktlinjer för
statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk exportkredit.

5
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition förelägga riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandens
hemställan.

Prop. 1983/84:168 35

Bilaga 1

Sammanfattning av (Ds UD 1983:5) Exportfrämjande stöd till
mindre och medelstora företag

Exportst ö dsutredningen har haft i uppdrag att utv ä rdera den statliga exportfr ä mjande verksamhet som ä r inriktad p å mindre och medelstora f ö retag.

S ä rskilt
skulle Sveriges exportr å d
(SE) och de regionala utvecklingsfondernas insatser granskas liksom ä ven de branschinriktade å tg ä rder som statens industriverk
ansvarar f ö r. Utredningens utv ä rdering skulle ge underlag f ö r f ö rslag till f ö r ä ndringar i de exportfr ä mjande insatsernas inriktning och
omfattning.

Utredningen skulle ä ven pr ö va f ö ruts ä ttningarna f ö r att inr ä tta ett statligt handelshus och
studera om och hur de existerande handelshusens engagemang i de mindre och
medelstora f ö retagens export kunde f ö rst ä rkas.

I kapitel 2 diskuteras motiven f ö r det statliga exportfr ä mjandet mot bakgrund av b å de traditionell utrikeshandelsteori
och ett kompletterande syns ä tt som s ä ger att b å de enskilda f ö retag och industrins
konkurrenskraft ä r beroende p å utvecklingen av varaktiga f ö rbindelser mellan f ö retagen p å olika marknader.

Det kan vara samh ä llsekonomiskt riktigt att st ö dja mindre och medelstora f ö retags export av flera sk ä l. Marknadssatsningar ä r betydande och risktagandet stort
s ä rskilt i ett initialskede. Brist p å information och kunskap hos de nindre
f ö retagen ä r ocks å ett viktigt exporthinder. Statligt
st ö d kan oc-.h \.'A)-a betydelsefullt n ä r f ö retagen vill utveckla ny teknik och
komma in p ä nya marknader.

Fr å gan om
exportst ö d till mindre och medelstora f ö retag kan t ä nkas komma i konflikt med de handelspolitiska
spelregler Sverige ä r bundet av, diskuteras i kaoitel
3. Av speciellt intresse ä r v å ra ö verenskommelser med GATT, OECD, EG
och EFTA.

Det kan d ä rvid s ä gas att direkta exportsubventioner
som p å verkar

Prop. 1983/84:168 36

handeln mellan l ä nderna
i princip ä r f ö rbjudet. F ö r r ä ntesubventioner vid exportkrediter g ä ller s ä rskilda ö verenskommelser.

[J ä r det g ä ller mindre f ö retag
ä r dessa internationellt sett en accepterad
m å lgrupp f ö r statliga exportfr ä mjande å tg ä rder. Det svenska st ö det ä r dessutom ett initialst ö d och inte av permanent karakt ä r. N å gra
exportprissubventioner ing å r inte heller i det svenska
exportst ö dsprogrammet.

Ä ven
indirekt verkande st ö dformer kan emellertid enligt g ä llande internationella regler uts ä ttas f ö r
kritik om ett land upplever konkreta problem p å en varumarknad. F ö r att mot å tg ä rder skall
kunna vidtas kr ä vs dock att skada skall kunna p å visas. N ä r
det g ä ller initialst ö d till mindre f ö retag
vilket ä r det som k ä nnetecknar svenskt exportst ö d i denna del l ä r
knappast n å gra skadeeffekter p å det mottagande landets industri kunna urskiljas.

Den svenska exporten av varor ber ä knas uppg å
till drygt 200 miljarder kr. å r 1983. 5
500 f ö retag har en export som understiger
10 milj.kr. De svarar f ö r ca 10 procent av den totala
exporten. F ö retag med under 200 anst ä llda svarar f ö r
en femtedel av exporten.

Av kapitel 4 framg å r
att statens totala kostnader f ö r exportfr ä mjandet 1982/83 uppgick till drygt 2 miljarder kr.
Fyra femtedelar var subventionerade exportkrediter - dels inom det s.k. SEK-systemet
dels krediter p å f ö rm ä nliga villkor till u-l ä nder.

Som andel av statligt exportfr ä mjande, exklusive kreditsubventioner, kan sm å f ö retagsst ö det ber ä knas
uppg å till minst en femtedel. Det
direkta statliga exportst ö det som ä r f ö rbeh å llet de mindre och medelstora f ö retagen uppgick budget å ret 1982/83 till ca 40 nilj.mkr., varav h ä lften kommer fr å n
Sveriges exportr å d och h ä lften kommer de mindre f ö retagen till del via utvecklingsfonderna. D ä rut ö ver tillkommer
ett antal miljoner via olika organisationer.

Prop. 1983/84:168 37

Kapitel
5 handlar om Exportr å dsgruppens (ERG) organisation och verksamhet - dvs.
Sveriges exportr å d (SE) samt handelssekreterare och svenska
beskickningar i utlandet i den del de bitr ä der i exportfr å gor. Bland annat ä gnas s ä rskild
uppm ä rksamhet å t pro-grairmet f ö r mindre och medelstora f ö retag.
Detta program best å r av exporttr ä ffar, upps ö kande verksamhet, utarbetande av handlingsprogram
och marknadsintroduktion, s ä ljresor samt Exportchef-att-hyra. Beroende p ä
aktivitet uppg å r det statliga st ö det till h ö gst 60 procent. Vad
betr ä ffar Exportchef-att-hyra - en aktivitet som inneb ä r att
mindre f ö retag som saknar exportkunnig personal hyr en
kvalificerad och erfaren marknadsf ö rare och exportman - trappas subventionen ned
under en tr éä rsperiod. Det statliga st ö det till
Sveriges Exportr å ds s ä rskilda sm å f ö retagsprogram uppg å r 1982/83 till 20 milj.kr.
Dessutom tilldelades Sveriges exportr å d ytterligare 2 milj.kr. f ö r ut ö kad upps ö kande
verksamhet under budget å ret.

De
mindre och medelstora f ö retagen har sj ä lvfallet ocks å tillg å ng till den ö vriga verksamheten inom ERG, men d å till
full betalning.

Det
finns ett antal andra statliga organ som sysslar med exportfr ä mjande
verksamhet vilket redovisas i kapitel 6. Industriverket st ä ller inom
ramen f ö r det s.k. Exportpulsprojektet resurser till f ö rfogande
f ö r utvecklingsfondernas exportfr ä mjande verksamhet. Dessutom handhar verket de s.k.
branschprogranmen f ö r tr ä industri, manuell glasindustri och tekoindustri som
ä ven
inkluderar medel f ö r exportsatsningar, ofta till mindre och medelstora
f ö retag.

Inom
Exportkreditn ä mnden (EKN) ber ö r den st ö rsta
delen av antalet ä renden mindre f ö retags export. V ä rdem ä ssigt
svarar de dock f ö r h ö gst 10 procent av EKNs garantigivning. Inom det s.k.
SEK-syste-met svarar de mindre och medelstora f ö retagen f ö r drygt
10 procent av subventionerade exportkrediter. Svensk Projektexport (SPE) ä r ett
annat statligt organ som beviljar f ö retagen st ö d till anbudsgivning m.m. n ä r de
samverkar i systemleveranser. Eftersom m å nga mindre f ö retag kan vara inblandade som under-

Prop.
1983/84:168 38

leverant ö rer vid
projektexport har SPE haft stor betydelse ocks å f ö r mindre
och medelstora f ö retag.

De
regionala utvecklingsfonderna behandlas i kapitel 7. De har under senare å r
engagerat sig i ö kad utstr ä ckning i exportfr ä mjande verksamhet och
bedriver egen exportservice genom exportkonsulter, exporttr ä ffar m.m.
Utvecklingsfonderna finansierar ocks å exportsatsningen och upps ö kande
verksamhet p å detta omr å de genom det bidrag man f å r fr å n industriverket
i Exportpulsprojektet. Genom sin normala l å neverksamhet - r ö relsel å n och utvecklingskapital
- finansierar utvecklingsfonderna exportsatsningar. Ungef ä r 5
procent av utl å ningen har denna inriktning. Tre fonder har egna exports ä ljbolag -
G ä vleborgs l ä n (Gavlex), Stockholms l ä n (Stockex)
och V ä rmlands l ä n (Wermex). De har startats i avsikt att s ö ka fr ä mja
export av produkter fr å n mindre och medelstora f ö retag
inom det egna l ä net.

Av
de privata insatser som n ä mns i kapitel 8 behandlas s ä rskilt handelshusens
verksamhet. Om man tar begreppet handelshus i vid mening, dvs. f ö retag som
exporterar (och importerar) varor man inte sj ä lv tillverkar, s å finns
det idag ett stort antal s å dana f ö retag i Sverige. De ä r ofta specialiserade p å vissa
varugrupper och marknader.

Sukab
ä r
ett speciellt bolag som sk ö ter motk ö psaff ä rer. I ö vrigt understrykes den roll som banker,
handelskamrar och expo-organisationer spelar f ö r f ö retagens
exportverksamhet.

Kapitel
9 fokuserar sig p å underleverant ö rernas export. Svenska underleverant ö rer
drabbades fr å n mitten av 70-talet av en h å rdnande
konkurrens. Det g ä ller dels deras direkta export och dels den
indirekta export som sker genom att de ä r underleverant ö rer till de stora svenska
exportf ö retagen. Sedan mitten av 70-talet f ö rs ä mrades de
svenska konkurrenternas konkurrensf ö rm å ga, men denna har sedan devalveringarna p å nytt f ö rb ä ttrats.
Ett antal olika rapporter om underleverant ö rer g å s igenom i kapitlet, s ä rskilt vad
som s ä gs betr ä ffande m ö jligheterna och f ö ruts ä ttningarna
f ö r export.

Prop. 1983/84:168 39

Å tskilliga tusentals underleverant ö rer ber ö rs av den
svenska kapitalvaruexporten och syssels ä ttningen i de ber ö rda underleverant ö rsf ö retagen
och ber ä knas till ca 40 000.

Mekanf ö rbundet,
Sveriges Exportr å d och utvecklingsfonderna ä r organ
som i ö kad grad ä gnat sig ä t underleverant ö rernas situation. Inom
Sveriges Exportr å d har bildats en s ä rskild grupp f ö r
fordonsunderleverant ö rer med god draghj ä lp fr å n Saab-Scania
och Volvo.

F ö r de s ä rskilda
underleverant ö rsbranscherna konstateras att den svenska marknaden
ä r
f ö r liten. Det ä r n ö dv ä ndigt att fler underleverant ö rsf ö retag s ö ker sig
ut p å exportmarknaden f ö r att klara konkurrensen fr ä n utl ä ndska
underleverant ö rer. Ä ven 1 egof ö retag kan exportera till n ä rmarknader.
JAS-projektet f ö ruts ä tter en stor underleverant ö rsexport
fr å n Sverige i sanband med de kompensationsaff ä rer som
avtalet med de utl ä ndska leverant ö rerna inneb ä r.

Inom
Exportkreditn ä mnden accepteras upp till 50 procent utl ä ndska komponenter
i en svensk vara som exporteras. D ä rut ö ver accepteras 30 procent utl ä ndska
varor vid en projektleverans enligt ett avtal som finns med andra l ä nder. Det
framg å r av en unders ö kning som gjorts av utl ä ndska villkor
f ö r den statsst ö dda exportkreditfinansieringen att dessa ä r str ä ngare ä n de
svenska.

Kapitel
10, en internationell ö verblick, ä r en beskrivning av exportfr ä mjandet i
nio l ä nder huvudsakligen baserat p å material fr å n SIND. Det framg å r av kapitlet att huvuddelen
av exportst ö det under de senaste å ren liksom i Sverige har
utgjorts av exportfinansiering p å gynnsamma villkor och i n å gra l ä nder av
bundet bist å nd. I de flesta av de studerade l ä nderna
finns s ä rskilda program f ö r mindre och medelstora f ö retag. M ä ssor och
utst ä llningar prioriteras. Sammanfattningsvis kan s ä gas att l ä nderna
utanf ö r norden koncentrerar sina insatser p å finansieringsst ö d fr ä mst d å till st ö rre f ö retag,
medan de nordiska l ä nderna erbjuder ett mera brett program av exportfr ä mjande tj ä nster f ö r mindre
f ö retag, d ä r syftet ä r att st ö dja dessas utveckling till att bli exportvana f ö retag.

Prop. 1983/84:168 40

I
kapitel 11 utv ä rderas olika svenska st ö dformer f ö r mindre
och medelstora f ö retag, som underlag f ö r de slutsatser och f ö rslag som
jag presenterar i kapitel 12.

Mina
f ö rslag i kapitel 12 tar sin utg å ngspunkt i exportfr ä mjan- . dets inriktning:
ingen f ö r ä ndring i st ö dgr ä nser, initialst ö d, flexibilitet, ö kade individuella
insatser men ocks å kollektiv samverkan, att principerna f ö r
Sveriges exportr å ds och utvecklingsfondernas exportfr ä mjande
verksamhet b ö r ö verensst ä mma.

De
exportfr ä mjande insatserna b ö r ocks å ske f ö retagsn ä ra och
inom ramen f ö r en helhetssyn d ä r exporten ä r en av
flera faktorer i f ö retagets aff ä rsutveckling. D ä rav f ö ljer att
utvecklingsfonderna ute i l ä nen b ö r f ö rbli riktiga regionala st ö dpunkter
f ö r exportfr ä mjandet.

Sveriges
exportr å d skall svara f ö r den samornande rollen vad betr ä ffar det
exportfr ä mjande som riktas mot de mindre och medelstora f ö retagen.
D ä rf ö r f ö resl å r jag att det administrativa ansvaret f ö r Exportpulsprojektet
f ö rs ö ver fr å n statens industriverk till Sveriges exportr å d och
samordnas med de insatser som g ö rs inom ramen f ö r Sveriges exportr å ds sm å f ö retagsprogram.

Jag
betonar samverkan i exportfr ä mjandefr å gor mellan SIND, STU och SE.

Sveriges
exportr å d b ö r ges resurser f ö r ytterligare upps ö kande
verksamhet i mindre f ö retag f ö r att finna potentiella export ö rer,
informera om m ö jligheter till exportst ö d samt
bitr ä da ekonomiskt och personellt vid f ö retagens planering f ö r export.

Jag
f ö resl å r d ä rf ö r ett tillskott p å 4,5 milj.kr. per å r att
satsas p å upps ö kande verksamhet ut ö ver Exportpulsprojektets 3,5
milj.kr. och det s ä rskilda anslag p å 2 milj.kr. som Sveriges exportr å d erh å llit. Det
inneb ä r att Sveriges exportr å d f å r 10 milj. kr. att disponera f ö r detta ä ndam å l. Efter
hand som de ut ö kade insatserna f ö r den upps ö kande
verksamheten ger resultat b ö r

Prop. 1983/84:168 41

resurser
fr å n detta program styras ö ver till exportfr ä mjandets senare del och
satsas p å Exportchef-att-hyra och liknande f ö rdjupade
exportinsatser.

F ö rs ö ksverksamheten
med regionala exports ä ljbolag som n å gra utvecklingsfonder har bedrivit visar att detta
ä r
en sv å r form f ö r exportfr ä mjande. Resultatet kan inte s ä gas ha st å tt i rimlig
proportion till de kostnader och personella insatser som gjorts. Jag avr å der fr å n denna
typ av allm ä n ä gda exports ä ljbolag p å det regionala planet. D ä remot ä r det
angel ä get att riskkapital finns att tillg å f ö r exportagenturer
och handelshus som ä r intresserade av att p å
kommersiell grund exportera bl.a. produkter fr å n mindre f ö retag.
Som komplement till privat finansiering borde h ä r den statliga
Investeringsbanken kunna g å in med aktiekapital fr ä mst i
form av minoritetsdel ä gande. Om s å ä r befogat utifr å n exportfr ä mjandesynpunkt
b ö r ocks å é n s å dan satsning kunna kompletteras med villkorsl å n samt olika
exportst ö d, som Sveriges exportr å d disponerar
inom ramen f ö r sitt sm å f ö retagspaket. P å
s å s ä tt b ö r existerande handelshus och exportagenturer kunna
spela en st ö rre roll, n ä r det g ä ller att fr ä mja mindre och medelstora f ö retags
export. D ä rigenom bortfaller behovet av att inr ä tta s ä rskilda
statliga handelshus f ö r detta ä ndam å l.

Medel
f ö r riskkapital och villkorsl å n av angivet slag f ö resl å r jag att
Investeringsbanken f å r disponera fr å n s ä rskilda anslag f ö r riskfyllda
marknadsinvesteringar p å exportomr å det till st ö d f ö r mindre och medelstora f ö retag som
jag å terkommer till nedan.

Vad
betr ä ffar Exportkreditn ä mnden anser jag att EKN ä ven i
forts ä ttningen skall ä gna sig å t korta krediter och d ä rmed i h ö g grad
medverka i sm å f ö retagens' exportaff ä rer. Jag har vissa
synpunkter p å hur EKN skall kunna f ö rb ä ttra sin
konkurrenskraft p å detta omr å de och underl ä tta f ö r de mindre f ö retagen att erh å lla exportkreditgaranti .

Minsta
kontraktsbelopp inom SEK-systemet och SPE b ö r s ä nkas till
75 000 respektive 5 milj. kr.

Prop. 1983/84:168 42

Jag
f ö resl å r vidare ett strskilt underleverant ö rsprogram
p å 10,5 milj.kr. ö ver 3 å r. D ä rut ö ver kommer m ö jligheten till villkorsl å n f ö r
exempelvis kompletterande marknadsinvesteringar utomlands. Detta inneb ä r st ö d till olika
underleverant ö rsprojekt bl.a. f ö r att utveckla samarbetet
mellan de stora exportf ö retagen och deras underleverant ö rer. F ö r att fr ä mja
svenska underleveranser till de stora svenska exportf ö retagen b ö r EKN ta
st ö rre h ä nsyn till svensk komponentandel vid sina avg ö randen om
garantigivning och garantivillkor.

Enligt
proposition 1983/84:50 ang å ende l ö ntagarfonder ö verv ä ger regeringen att kanalisera en del av fondmedlen
p å s å s ä tt att en s ä rskild fond inr ä ttas knuten till
Investeringsbanken. Dessa medel skulle sedan i olika finansiella former tillf ö ras sm å f ö retagssektorn.
Som framg å r av vad jag anf ö r i bet ä nkandet
finns det behov av riskkapital och villkorsl å n f ö r att st ö dja de
mindre f ö retagens exportsatsningar. Det g ä ller inte
minst ur dessa f ö retags synpunkt stora och riskfyllda
marknadsinvesteringar utomlands.

Jag
f ö resl å r d ä rf ö r att som ett eng å ngsbelopp, 50 milj.kr. av de
s ä rskilda fondmedlen reserveras f ö r finansiering av riskfyllda exportinvesteringar.
Dessa medel b ö r kunna disponeras av Investeringsbanken efter
samr å d med Sveriges exportr å d. Dessa medel skulle d å i form
av villkorsl å n eller ä gartillskott kunna anv ä ndas f ö r att
finansiera exportmarknads investeringar f ö r mindre och medelstora f ö retag p å bl.a.
omr å den som underleverant ö rer, energiteknik samt via handelshus och exportagenturer.

I
bet ä nkandet f ö resl å s slutligen ocks å vissa insatser vad g ä ller statliga
myndigheters service till f ö retag avseende vilka tekniska standards som g ä ller f ö r olika
produkter i olika l ä nder. Dessutom f ö resl å s att S Ö , ii:samverkan
med arbetsmarknadsstyrelsen och arbetsmarknadens parter f å r i
uppdrag att ö verv ä ga bristyrkesutbildning p ä exportomr ä det.

I .K

U U

V v ■a X c u

9 I

« .. ■D
«

■ C

C ■.<

j< c » .x a :o

X ■

o

:o M

*-. c

• .4

a a

B u « M

SS

c I

9 M

> u a

a » «

•u e

a ..4

► a B

c « 4

a wi M

e » M

< u a

Exporttr ä ff (SE, UF, HK, Expo) Upps ö kande verksamhet (SE, UF)

1) Handlingsprogram (SE)

Exportpuls (UF)

EaH (SE)

Branschprogram (SE, SIND)

Exportkonsulter

2) Marknadsintroduktion MIP (SE)

EaH (SE)

Branschprogram (SE, SIHD) Exportkonsulter

3) Marknadsintroduktion MIP (SE)

EaH (SE)

Branschprogram (SE, SIND) Exportkonsulter Unders ö kni ngsf ö retag
Handelskamrar Utvecklingsfonder

4) Marknadsintroduktion MIP (SE)

EaH (SE)

Branschprogram (SE, SIND) Exportkonsulter Unders ö kningsf ö retag
Handelskamrar Utvecklingsfonder Exportaktioner (SE)

5) Marknadsintroduktion MIP (SE)

EaH (SE)

Branschprogram (SE, SIND) Exportkonsulter Unders ö kningsf ö retag
Handelskamrar Utvecklingsfonder

6)
Exportaktioner
(SE) S ä ljresor-Norden (SE) Samverkan (SE, UF,
SIND) Spr å ktj ä nst (SE) Branschprogram (SE, SIND)

7)
Exportr å det Handelskamrar EKN

SEK Bankerna

8) Exportskolan (SE)

Utveckli ngsfonderna

Handelskamrar

Privata institut

Bildtext

En viktig utg å ngspunkt
f ö r exportfr ä mjande tj ä nster
och ekonomiska st ö d ä r behoven hos f ö retagen. Dessa v ä xlar i tiden med h ä nsyn till f ö retagens ambitioner och planer samt
deras kunskaper, erfarenheter och resurser. F ö renklat kan s ä gas att behovet av upps ö kande verksamhet - t.ex. f ö r att v ä cka
intresse f ö r export - ä r st ö rst i b ö rjan av ett f ö retags
"exportmognadskurva". H ä r
beh ö vs ocks å ofta analyserade tj ä nster av strategisk natur, liksom ekonomiskt st ö d. Successivt skjuts d ä refter behoven ö ver till mer operativa å tg ä rder p å utlandsmarknaderna.

Ovanst å ende illustration
avser att ge en f ö renklad bild av ett f ö retags exportmognadskurva. Den visar ocks å att det svenska exportfr ä mjandet t ä cker
de h ä r angivna faserna av ett f ö retags exportmognadsutveckling, samt vilka tj ä nster som ä r
avsedda f ö r de olika faserna.

Prop. 1983/84:168 45

Bilaga
2

Sammanfattning av remissyttranden över (Ds UD 1983:5) Exportfrämjande
stöd till mindre och medelstora företag

Efter
remiss har yttranden över betänkandet (Ds UD 1983:5) Exportfrämjande stöd till
mindre och medelstora företag avgivits av statens industriverk, exportkreditnämnden(EKN),
kommerskollegium, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), styrelsen för teknisk
utveckling (STU), riksrevisionsverket (RRV), handelssekreteraren i Nederiänderna,
Västtyskland och Schweiz (handelssekreterarna). Delegationen för mindre
företag, Sveriges exportråd, Sveriges industriförbund. Svensk industriförening,
Sveriges investeringsbank AB, AB Svensk exportkredit, utvecklingfonden i
Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar,
Blekinge, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands,
Örebro, Gävleborgs, Västernortlands, Jämtlands och Västerbottens län, Svenska handelskammarförbundet.
Svenska bankföreningen, SHIO-Familjeföretagen, Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet,
Landsorganisationen (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Centralorganisationen SACO/SR, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges
ambassad i Bonn och Washington, Stockex AB och Gavlex Trade AB. Synpunkter har
också inkommit från Svenska sparbanksföreningen och Swedish trade commissioners
association.

Kommunförbundet
avstår från att yttra sig. Svenska arbetsgivareföreningen hänvisar till
yttrande från Sveriges industriförbund.

Flertalet
remissinstanser uttalar sig positivt om utredningen i stort. Förslagen om
finansiering av riskfyllda marknadsinvesteringar har dock fått ett blandat
mottagande.

Några
remissinstanser såsom RRV, Delegationen för mindre företag och Sveriges
industriförbund framhåller inledningsvis att de delar utredningens uppfattning
om att det stattiga exportfrämjande stödet skall vara av initial och icke-permanent
karaktär. Vidare framhålls att företagen bör stå för minst hälften av
kostnaderna i samband med statsstödda exportsatsningar. Det stöd som ges bör
också enligt bl.a. Landstingsförbundet, RRV, Industriförbundet, och några
utvecklingsfonder kunna utgå individuellt, dvs. avkall bör kunna göras på
kravet om samarbete mellan företag. SHIO-Familjeföretagen efterlyser en större
flexibilitet från exportrådets sida.

Kommerskollegium
framhåller betydelsen av att stödåtgärder inte får införas som strider mot
internationella överenskommelser.

Ett
flertal remissinstanser understryker Sveriges exportråds centrala roll i det
exportfrämjande arbetet. Samarbetet med de regionala utvecklingsfonderna kan
utökas ytterligare, vilket framhålls av bl.a. ett antal utvecklingsfonder.
Detta är också fallet med handelskammare och andra privata organisationer pä
regional nivå, vilket framhålls av bl.a. Svenska

Prop.
1983/84:168 46

handelskammarförbundet. Remissinstanserna delar därmed
utredningens synpunkt att exportrådet inte bör bygga upp en egen regional
organisation. SHIO-Familjeföretagen anser det väsentligt att
utvecklingsfonderna får förbli de regionala stödpunkterna för exportfrämjandet.
Ett nära samarbete förutsätts ske med Sveriges exportråd. Handelssekreterarna
anser för sin del det inte vara motiverat att regionala organisationer bygger
upp en kapacitet av välutbildade affärsmän. Ambassaden i Washington pekar pä
behovet av utökat samarbetemed utrikesförvaltningen.

Ambassaden
i Bonn kan i stort ansluta sig till vad de tre handelssekreterarna framför
särskilt vad gäller angelägenheten av en klar markering av Sveriges exportråds
övergripande ansvar för och centrala roll i det samlade statliga
exportfrämjandet. Ambassaden finner det mycket angeläget att betona betydelsen
av exportfrämjande stöd till mindre och medelstora företag.

Handelskontoren ute på fältet har här en mycket viktig
uppgift. Kontoren bör inte endast delta i initialskedet av en exportsatsning
utan bör också ges möjlighet att följa upp etablerade affärskontakter. I detta
sammanhang pekar ambassaden pä den viktiga roll som redan etablerade företag
med dotterföretag på marknaden kan spela för oerfarna exportörer, s.k. piggy-backing.
Även ambassaders och generalkonsulats kontaktska-pande, understödjande och
samordnande roll inom handelsfrämjandet påpekas.

Exportrådet m.fl. understryker också behovet av utökat
samarbete centralt mellan exportrådet, styrelsen för teknisk utveckling och
industriverket.

Bl,a. Bankföreningen, exportrådet. Delegationen för mindre
företag. Svensk industriförening, SHIO-Familjeföretagen och Industriförbundet
är positiva till ökade medel till exportrådets särskilda småföretagsprogram
liksom till överföring av medel från industriverket för exportpulsprojektet.
Delegationen menar att nuvarande uppdelning fungerar tillfredsställande men att
en bättre samordning i vissa fall bör eftersträvas. De regionala
utvecklingsfonderna liksom statens industriverk, LO och landstingsförbundet
anser emellertid att exporten måste ses som en av flera delar i ett företags
totala marknadsföring. I den mån exportrådets uppsökande verksamhet inte är
motiverad för marknadsföring av rådets tjänster bör den upphöra och motsvarande
resurser föras över till fonderna. Fonderna och industriverket liksom LO
ställer sig således inte heller positiva till förslaget att föra över medel
från industriverket till exportrådet för exportpulsprojektet. Snarare bör
fonderna förstärkas. Flera fonder framhåller samtidigt att de har ett gott
samarbete med exportrådet och även fortsättningsvis önskar vara rådets
replipunkter i länen.

Styrelsen för teknisk utveckling anser att
utvecklingsfonderna bör ha de bästa möjligheterna att väga behovet av
exportinsatser mot annan verksamhet. STU förordar att såväl exportpulsprojektet
som det nya underleverantörsprogrammet handläggs av fonderna.

Prop.
1983/84:168 47

Ett fåtal instanser har yttrat sig över verksamheten exportchef-att-hyra.
Fler sädana bör kunna inrättas. SHIO-Familjeföretagen anser att exportrådet
även fortsättningsvis skall vara huvudman för verksamheten.

Industriverket anför att de exportfrämjande insatserna
inom ramen för de särskilda branschprogrammen utgör ett led i försöken att
omstrukturera en bransch. Erfarenheterna från dessa program ger enligt verket
stöd för tanken att betydande fördelar finns genom en samordning mellan exportfrämjande
och övriga industripoliliska insatser. Enligt RRV är det naturligt att
industriverket tilldelas de totala resurserna för branschprogrammen.

Endast ett fåtal instanser tar upp frågan om särskilt
program för underleverantörer. Delegationen för mindre företag liksom Svensk
industriförening finner förslaget acceptabelt men vill att regler utarbetas
för samarbete mellan exportrådet och industriverket. Svenska bankföreningen
stödjer för sin del tanken på ett sådant program som inte bör ges alltför
detaljerade bestämmelser i förväg om medlens användning.

Förslagen om teknisk exportservice, svensk projektexport
och utbildningsinsatser får stöd av de instanser som yttrat sig. RRV vill dock
för sin del framhålla att stöd fill svensk projektexport bör utgå inom ramen
för det allmänna exportfrämjandet som exportrådet har att svara för.

AMS anför att arbetsmarknadsutbildningens inriktning
förändras fortlöpande efter marknadens behov. Under de senaste åren har
särskild s.k. flaskhalsutbildning bedrivits i ett första led inom
verkstadsindustrin och numera inom hela industrin. Problemet med brist på exportkunnig
personal har uppmärksammats inom AMS och diskussioner pågår med arbetsmarknadens
parter om försöksverksamhet inom detta område. AMS ställer sig mot denna
bakgrund positiv till förslaget om en utredning av dessa frågor.
Handelssekreterarna föreslår att en kampanj inleds som framhäver de viktigaste
reglerna för affärsmässigt beteende. Därigenom skulle kanske många
exportaffärer förhindras att gå i stöpet p.g.a. okunskap. Utvecklingsfonden i
Värmlands län anser att exportrådet bör få ansvar för fondernas
fortbildningsbehov i exportfrägor.

De remissinstanser som yttrat sig, bl.a.
utvecklingsfonderna, delar utredningens ståndpunkt beträffande de exportsäljbolag
som finns vid tre fonder. Gavlex Trade AB finner för sin del att uttalandet om
att avstyrka statliga medel till verksamheten strider mot affärsidén med Gavlex
och äventyrar den påbörjade kraftigt expanderande verksamheten. Delegationen
för mindre företag, Industriförbundet, utvecklingsfonder, Handelskammarförbundet,
Svensk industriförening m.fl. ser bl.a. mot bakgrund av utredningens förslag
inte några skäl till ett statligt handelshus, I stället bör etablerade
handelshus utnyttjas bättre. Exportrådet bör, i enlighet med utredningens
förslag, närmare analysera hur handelshusens kompetens bättre kan vitnyttjas
för de små och medelstora företagens export.

LO instämmer i förslagen om exportsäljbolag och
handelshus. LO delar dock inte utredningens uppfattning att behovet av
särskilda statliga han-

Prop. 1983/84:168 48

delshus
därmed bortfaller. Enligt LO kan företag inom statsföretagsgruppen ha intresse
av att inrätta handelsföretag. En förutsättning för att handelshusen kan spela
en större roll för småföretags exportmarknadsbearbetning är att åtgärder inom
den statliga sektorn inte försämrar de relativa konkurrensvillkoren för privata
handelshus.

Utredningens
förslag om finansiering av riskfyllda marknadsinvesteringar får ett blandat
mottagande. Industriförbundet, Delegationen för mindre företag, industriverket
och utvecklingsfonderna m.fl. ser positivt pä att fondernas utvecklingskapital
utnyttjas i än högre grad för marknadsförings- och exportändamål.
Industriverket och utvecklingfonderna liksom Landstingsförbundet delar
utredningens uppfattning att det föreligger ett behov av riskvillig
finansiering för exportsatsningar. Detta kan tillgodoses genom utvidgade
resurser till dessa instansers befintliga utlåningsmöjligheter. Någon ny
finansieringsform enligt utredningens förslag behövs således inte. Liknande
tankar återfinns i TCO:s svar.

Andra
instanser såsom handelssekreterarna. Delegationen för mindre företag, AB Svensk
exportkredit och Svenska handelskammarförbundet stödjer förslaget att ge
Investeringsbanken möjlighet att satsa riskkapital och villkorslån för att
stödja små företags exportsatsningar. Ett nära samråd bör ske med exportrådet.
LO finner för sin del den föreslagna idén intressant att knyta an till
löntagarfondssystemet. Handelskammarförbundet är dock starkt kritiskt mot att
använda löntagarfondsmedel för finansieringen. Detsamma gäller SACO/SR.

STU
är tveksam till att en ny operativ verksamhet byggs upp på Investeringsbanken.
En motsvarande resursförstärkning till utvecklingsfonderna bör först prövas.
Samma tanke förs fram av SHIO-Familjeföretagen. Exportrådet tar inte ställning
till riskkapitalets storlek. Rådet framhåller också betydelsen av att en
samordning sker med utvecklingsfonderna så att en dubblering undviks.

Investeringsbanken
menar att den mot ersättning kommer att ställa sina resurser till förfogande
för förvaltning av såväl löntagarfonden som utredningens förslag. Banken vill
dock inte engagera sig i villkorslän som innebär en form av subventionering.
Skulle utredningens förslag accepteras förutsätter banken att exportrådet
väljer sådana projekt som det vill underställa för prövning.

RRV
anser för sin del att det på nationell nivå bör skapas nya former för tillförsel
av riskvilligt kapital. En möjlighet vore s.k. venture-capital-före-tag
specialiserade pä exportaffärer. Enligt RRV bör möjligheten prövas att även
bidra med offentligt riskkapital till sädana företag.

Enligt
Industriförbundet har Investeringsbanken redan idag möjlighet att engagera sig
i exportsatsningar. Vidare hänvisar också förbundet liksom Svenska
bankföreningen till det ökande antal företag som gått in på riskmarknaden,
vilket gör att försörjningen av denna typ av kapital är tillgodosedd. Svenska bankföringen
anser vidare att det finns en risk för snedvrid-

Prop.
1983/84:168 49

ning
av kreditmarknaden om förslaget genomförs. Företagens ordinarie bankförbindelse
kan och bör ta hand om kreditgivning. Detsamma framförs från Svenska
sparbanksföreningen. Samarbete bör ske med exportrådet.

Flera
av förslagen rörande exportkreditgarantigivningen får ett positivt mottagande
av några instanser som har yttrat sig. EKN anför att frågan om täckning av
kommersiella risker vid affärer med korta kredittider diskuteras inom EKN.
Exportkreditgarantier för sådana affärer lämnas redan i betydande omfattning.
Som ett huvudförslag övervägs att erbjuda exportörerna globalgarantiavtal med
inbyggt "first-loss"-system, I samband därmed övervägs vidare att EKN
skulle införskaffa erforderliga kreditupplysningar i stället för att som nu
huvudsakligen repliera på de av exportörerna själva lämnade upplysningarna.
Exportrådet instämmer i utredningens uppfattning att EKN på ett mer offensivt
sätt än hittills bör täcka kommersiella risker och anser det rimligt att EKN
erbjuder globalavtal. Vidare förespråkas på detta område samarbete mellan EKN
och andra försäkringsgivare samt att EKN undersöker möjligheterna för äterförsäkring
av kommersiella risker. Bankföreningen erinrar om att krediter med korta löptider
också kan täckas på marknaden genom bankgaranti. Bankföreningen föreslär att
ett förenklat förfarande liknande det danska systemet för s.k. H- och
M-garantier borde övervägas för svensk del. Sparbanksföreningen anser inte att
EKN bör ställa krav på exportföretagen att ingå globalgarantiavtal. Beträffande
täckning av förluster under tillverkningstiden, anser EKN att med en flexibel
tillämpning av riktlinjerna för sådana garantier kan rimliga anspråk anses vara
tillgodosedda.

EKN
anför att utredningens förslag att relatera det svenska komponentinnehållet
till garantiernas täckningsgrad är praktiskt ogenomförbart när det gäller
vanlig varuexport. Exportrådet finner för sin del förslaget om komponentandel
som kriterium för förlusttäckningsgrad som väl långtgående. Industriförbundet
avstyrker förslaget. AB Svensk exportkredit anser det inte motiverat att
införa någon begränsning av det utländska kom-ponentinnehället i stödberättigad
svensk export. Bankföreningen anför att EKN redan idag tillämpar svensk
komponentandel som kriterium för förlusttäckningsgraden i den män det är
praktiskt genomförbart. Tillämpning på alla affärer skulle komplicera affärerna
och ej vara ägnat stärka svensk industris internationella konkurrensförmåga.
Liknande synpunkter anförs av Sparbanksföreningen. Kommerskollegium påpekar att
ett genomförande av förslaget kan komma att uppfattas som en protektionistisk
åtgärd.

Exportrådet,
Industriförbundet, Svenska bankföringen liksom Sparbanksföreningen stödjer
utredningsförslagen om olika praktiska förändringar såsom förenklad
ansökningsblankett vid affärer med korta kredittider och utökad information.

Kommerskollegium och
Bankföreningen erinrar i detta sammanhang om att EKNs garantigivning måste ske
till premier som täcker de långfristiga 4 Riksdagen 1983184. 1 saml. Nr 168

Prop.
1983/84:168

50

:T' '"
"■ "' ' -•-—'- ™- S„„,es i„,e™,i„„.„a

Utredningens
förslag om sänkning av lägsta kontrakt.h.i. . p-

stödda exportkrediter från 300000kr till 75000kTtrt I ' '"'"

det och Industriförbundet. '"''' ' "ä"

AB
Svensk exportkredit föreslår att regeln utformas sä att SFK h.

Prop. 1983/84:168 51

Bilaga 3

Sammanfattning
av (Ds UD 1984:3) Ökad trähusexport

Genom
till ä ggsdirektiv den 1 september 1983 erh ö ll
utredningen om exportfr ä mjande st ö d till de mindre och
medelstora f ö retagen i uppdrag att utreda s ä rskilda
exportfr ä tnjande insatser f ö r
tr ä industrin bl.a. fr å gan
om ett s ä rskilt statligt s ä ljbolag.
'

I
det inledande kapitlet beskrivs branschens struktur och den struturomvandling
som p å g å r. Eftersom nybyggandet av bost ä der
sjunkit drastiskt de senaste å ren har produktion och syssels ä ttning
inom branschen minskat. N å gon ö kande efterfr å gan p å
den svenska hemmamarknaden syns inte. I den p å g å ende
strukturomvandlingen medverkar Industriverket och Investeringsbanken i syfte
att genom samarbete f å till st å nd ö verlevnadskraftiga
f ö retag inom branschen, vilken skulle ha m ö jlighet
till l å ngsiktiga exportsatsningar.

Kapitel
2 ä r en ö versikt ö ver v ä rldsmarknaden
f ö r tr ä hus. En allt st ö rre
del av byggandet sker i tr ä . V ä rldshandeln ä r emellertid mycket
liten pga byggbranschens utpr ä glade hemmamarknadsorientering. Den st ö rre
delen av v ä rldexporten g å r till oljel ä nder
och u-l ä nder.

Den
svenska exporten behandlas i kapitel 3. Norden, V ä sttyskland
och Storbritannien ä r v å ra st ö rsta marknader. Exporten av tr ä hus
uppg å r endast till 10 procent av den totala f ö rs ä ljningen.
Under 1983 uppgick exporten av tr ä hus till n å got ö ver
350 milj.kr., vilket n ä stan ä r en f ö rdubbling fr å n en relativt stabil niv å
sedan b ö rjan av 70-talet. I volym har emellertid exporten
inte ö kat.

Till
den l å ga internationella bygghandeln bidrar å tskilliga
exporthinder, bl.a. n ä mns normer och regler som omger byggandet, boendevanor,
fraktkostnader. F ö retagen har generellt sett stor exportovana,
bristande ekonomiska resurser och uth å llighet i sina
exportsatsningar. De har ocks å problem med att finna r ä tta
utl ä ndska samarbetspartners.

Prop. 1983/84:168 52

I
kaoitel 4 behandlas det nuvarande statliga exportst ö det inom ramen
f ö r branschprogram tr ä vid statens Industriverk. Dessutom redovisas ett
antal f ö rslag b å de fr å n f ö retagare inom branschen och fr å n andra
ber ö rda om hur exporten skulle kunna ö ka.

Bet ä nkandet
avslutas med f ö rslagsdelen i kapitel 5. Exportfr ä mjande
insatser f ö r tr ä husbranschen motiveras av den ö kande v ä rldsmarknaden
f ö r tr ä hus och vidaref ö r ä dlat tr ä , n ö dv ä ndigheten
av att den begr ä nsade svenska skogsr å varan vidaref ö r ä dlas, de
svenska f ö retagens produktions- och kvalitetsm ä ssiga f ö ruts ä ttningar
samt hotet om regional arbetsl ö shet.

Riktlinjerna
f ö r st ö det f ö resl å s vara flexibilitet och bredd b å de vad
betr ä ffar st ö dformer och vem st ö det ska riktas till. De statliga
insatserna f ö r tr ä husexporten f ö resl å s samordnas inom det av en utredning inom Sveriges
exportr å d nyligen f ö reslagna organet Svensk Byggexport.I dettas
styrgrupp b ö r emellertid ocks å ing å f ö retr ä dare f ö r tr ä husbranschen
och ber ö rda fackliga organisationer. Jag f ö resl å r att
Svensk Byggexport f å r i uppdrag att under sitt f ö rsta
verksamhets å r prioritera uppgiften att identifiera akt ö rer dvs f ö retag bland
s å v ä l tr ä husf ö retagen sj ä lva som utanf ö r branschen som har tillr ä ckliga
resurser och kunskaper f ö r att n å framg å ng p å utlandsmarknaden. Utl ä ndska f ö retag son
kan samarbeta med svenska f ö retag ska s ö kas aktivt av exportr å dets
utlandsorganisation.

Jag
f ö resl å r att Svensk Byggexport dessutom anst ä ller
ytterligare en person som s ä rskilt ska ä gna sig å t tr ä husexport. I och med att en kraftsamling av
resurserna sker till Svensk Byggexport anser jag det f ö r n ä rvarande
inte l ä mpligt att bilda ett statligt handelshus f ö r tr ä husexport.
Fr å gan kan emellertid bli aktuell p å
nytt i samband med den pr ö vning av
fr å ng å ngen med de f ö reslagna exportsatsningarna som jag anser att
regeringen b ö r g ö ra efter ett å r.

Existerande
statliga f ö retag f ö resl å s d ä remot pr ö va aff ä rsid é n att S ä lja tr ä hus utomlands. F ö r att stimulera statliga
bolag till en s å dan satsning f ö resl å s en garanti som delvis ska t ä cka den kapitalinsats
bolaget g ö r i det fall man misslyckas.

Prop. 1983/84:168 53

I
ö vrigt
f ö resl å r jag att det statliga st ö det ska
utg å i forr.i av villkorsl å n, garantier samt s ä rskilda bidrag till
exportaktioner m.m. inom ramen f ö r Svensk Byggexports och Sveriges exportr å ds olika
program. F ö r att finansiera tr ä husprogrannet b ö r
ytterligare 1 milj.kr. avs ä ttas ut ö ver vad som f ö reslagits tidigare tillskjutas Svensk Byggexport.
Jag r ä knar d ä rmed med att satsningarna fr å n statens
sida i form av bidrag till olika aktiviteter f ö r att ö ka tr ä husexporten
bel ö per sig till 3 milj.kr. per å r.

Villkorsl å n f ö r tr ä husexport
b ö r totalt kunna uppg å till 20 milj. kr. P å samma s ä tt som i
huvudbet ä nkandet anser jag att Investeringsbanken b ö r handha
villkorsl å nen i samarbete med Svensk Byggexport. Garantigivningen
b ö r sk ö tas av Industriverket och avse risker som inte kan
t ä ckas p å annat h å ll och d ä r l å nefinansiering inte ä r l ä mplig.

Jag
vill understryka den samordnande roll som det f ö reslagna organet Svensk Byggexport
- vilket verkar inom Sveriges exportr å d -b ö r ha. Jag understryker ocks å vikten
av en snabb och smidig handl ä ggning.

Vad
betr ä ffar projektexport f ö resl å r jag att Svensk Byggexport f å r ett f ö rstahandsansvar
genom att å l ä ggas att organisera en effektiv handlingsberedskap
f ö r snabb offertframtagning och anbudsgivning. Vid stora projektaff ä rer b ö r Svensk Byggexport
ha i uppgift att f å till st å nd paketl ö sningar med olika inblandade myndigheter, tr ä husf ö retag och
andra intresserade f ö retag. Projektbevakningen utomlands b ö r ö ka.
Svensk Projektexport b ö r ha m ö jlighet att st ö dja exportprojekt inom tr ä husomr å det.
Nordiskt samarbete p å projektomr å det b ö r st ö djas via de olika nordiska finansieringsk ä llor som
st å r till buds.

Jag
pekar ocks å p å att det f ö reslagna st ö det ska vara f ö renligt med internationella handelspolitiska regler
och f ö resl å r att svenska regeringen och myndigheter f ö rs ö ker f å till st å nd en harmonisering
av olika byggf ö reskrifter i f ö rsta hand inom Norden.

Prop. 1983/84:168 54

Bilaga 4

Sammanfattning
av (Ds UD 1984:2) Svensk byggexport

1.1 UTREDNINGSDIREKTIVENS HUVUDPUNKTER

Utredningen har i enlighet med direktiven inriktats rnot
ett m å linriktat och tidsbegr ä nsat program f ö r
gemensamma och samordnade langsiktiga insatser inom byggexportsektorn. H ä rvid har h ä nsyn
tagits till f ö ruts ä ttningarna p ä olika marknader och till de
speciella f ö rh å llanden, som pr ä glar byggbranschens olika delar
(byggmaterialindustrin, husfabrikanter, entrepren ö rer och konsulter). Insatser av Exportr å det, Statens Industriverk, Styrelsen f ö r Teknisk Utveckling och ByggforskningsrSdet har
behandlats. SIDAs betydelse f ö r
utvecklingen av byggexporten till u-l ä nderna
har ocks ä ber ö rts (avser i f ö rsta hand entrepren ö rer och konsulter).

Utredningen har s ö kt
prioritera produkter (tj ä nster) och marknader med l å ngsiktig framtidspotential och betalningsf ö rm å ga.

Olika typer av å tg ä rder har f ö reslagits
f ö r t ex export av byggvaror och
komponenter samt prefabricerade hus å
ena sidan och f ö r ett bredare program av mera
traditionella exportfr ä mjande å tg ä rder å andra sidan.

I avsikt att ge byggexportfr ä mjandet en markerad branschinriktning och en klar organisatorisk
hemvist har f ö reslagits inr ä ttande av ett s ä rskilt
byggexportr å d ("Svensk Byggexport", SBX)
med stark anknytning till Sveriges Exportr å d.
"Svensk Byggexport" f å r bl a i
uppgift att samordna insatser av Sveriges Exportr å d, Statens Industriverk, Styrelsen f ö r Teknisk Utveckling, Byggforskningsr å det m fl, vilka organisationer f ö resl å s representerade i "Svensk Byggexport".

Prop. 1983/84:168 55

"Svensk Byggexports" arbete b ö r inte p å verka
respektive myndighets eller organisations ansvars- eller kompetensomr å de utan b ö r
ses som en extraordin ä r insats (under en viss period) f ö r att genom samverkan initiera olika å tg ä rder som kan
st ö dja varandra till gagn f ö r den samlade byggexporten.

"Svensk Byggexport" f ö resl å s best å av en styrgrupp j ä mte en referensgrupp och ett kansli. Kansliets verksamhet skall best å dels i att utarbeta program f ö r byggexpertens inriktning och underlag f ö r styrgruppens beslut och dels i att ge tj ä nster till exporterande f ö retag. Tj ä nsterna
f ö rutsattes finansieras till minst
60% av f ö retagen.

F ö reslagna kostnadsramar framg å r av utredningen. Utredningen f ö resl å r att bed ö mningen i vilken utstr ä ckning finansieringen kan ske genom omprioritering av Exportr å dets verksamhet g ö res
i samband med Exportr å dets f ö rest å ende
verksamhetsplanering.

1.2 HUVUDPUNKTEF? I Ö VERV Ä GANDEN OCH

F Ö RSLAG

1.2.1 S ä rskilda
å tg ä rder f ö r de olika sektorerna byggvaror och
komponenter (inkl prefabricerade hus), byggentreprenader och konsulttj ä nster

Den svenska exporten av byggvaror och komponenter
inklusive prefabricerade hus bed ö mes kunna
utvecklas i huvudsak i i-l ä nderna (OECD-l ä nderna).

F ö r monteringsf ä rdiga tr ä hus
f ö resl å s insatser f ö r anpassning av produkten till
marknadskrav, framtagande av informationsmaterial, demonstration av svenska
monteringsf ä rdiga hus och

Prop. 1983/84:168 , 56

f ö r lokalisering av f ö rs ä ljningskanaler
p å respektive marknad. Ä ven statliga insatser f ö r f ö rs ä ljningsbolag i vissa l ä nder med lokalt deltagande f ö resl å s i form av finansiellt risktagande, t ex som
villkorsl å n till s å dana bolag.

F ö r s ä rskilt de st ö rre byggvaruproducenterna f ö resl å s flexiblare
garantigivning fr ä n EKN och att finansieringen av f ö retagens marknadsetablering utomlands underl ä ttas - t ex f ö r
utbyggnad av distributionsn ä tet.

F ö r de mindre byggmaterialf ö retagen f ö resl ä r Sveriges Exportr å d liknande insatser som f ö r
tr ä husf ö retagen ovan, s ä rskilt f ö r energisn å lt
byggande och ROT-sektorn.

F ö r byggentrepren ö rer liksom f ö r
konsulter g ä ller att marknaden i huvudsak
finns i u-l ä nder. I och med att petrodollarl ä n-dernas stora betalningsbalans ö verskott 1974 fram till 1982 f ö rsvunnit, har f ö ruts ä ttningarna p å
dessa marknader f ö rs ä mrats.

F ö r de ledande svenska
byggentreprenadf ö retagen registreras dock en å tminstone hittills god utveckling. Tonvikten f ö r denna bransch har lagts p å f ö rb ä ttring av EKN-garantier.

F ö r de mindre byggentrepren ö rerna f ö resl ä s i rapporten huvudsakligen å tg ä rder f ö r att ö ka
deras export som underentrepren ö rer till
utlandsf ö retag f ö r projekt i tredjeland. En annan exportm ö jlighet ä r
mindre projekt och underh å ll och reparationer av befintliga
anl ä ggningar som finansieras av SIDA i bi-st ä ndsl ä nderna.

F ö r konsultf ö retagen f ö resl ä s satsning p ä
f ö rs ä ljningsbolag p ä
avl ä gsna marknader med lokalt deltagande och med
statligt finansiellt risktagande. Ä ven
f ö r konsultf ö retagen ä r
en f ö rb ä ttring av EKN-garantin av st ö rsta
vikt.

Prop. 1983/84:168 57

F ö r s å v ä l entreprenadf ö retagen som f ö r
konsulterna och st ö rre byggvaruproducenter framh ä lles vikten av fortsatta och intensifierade
insatser av representanter f ö r regering
och myndigheter p ä intressanta marknader i samband
med st ö rre offerter, f ö r att s ä kerst ä lla handel med statshandelsl ä nder och vid presentationer av intressanta sektorer
av svensk industri.

Vidare f ö resl ä s att Svensk Projektexports (SPE) verksamhet
utvidgas att omfatta ä ven vissa byggnadsentreprenader, n ä mligen dels d ä
de utg ö r en del av ett system finansierat
av bist å ndsorgan och dels d å de best å r
av leverans och uppf ö rande av en st ö rre serie prefabricerade hus.

F ö r att ö ka svenska byggentrepren ö rers konkurrenskraft f ö resl ä r Sveriges Exportr å d ett ut ö kat
samarbete med svenska industri-och processf ö retag
att s ä lja totala system.

F ö r att underl ä tta denna verksamhet f ö resl ä s att SPE ut ö kas att innefatta ä ven st ö d f ö r upps ö kande marknadsunders ö kningar f ö r
s å dana aff ä rsm ö jligheter.

Eftersom marknaden minskat f ö r de privat och nationellt finansierade projekten i OPEC- och NIC-l ä nderna, vill Sveriges Exportr å d f ä sta uppm ä rksamheten p å
de bist å ndsfinansierade projekten d ä r finansieringen ä r
s ä kerst ä lld.

F ö r att ge svensk exportindustri
information om s ä dana projekt, f ö resl ä s ö kade m ö jligheter
f ö r svenska beskickningar till projektbevakning
i intressanta l ä nder genom att "byggattach é er/ projektspanare" anst ä lls med konsult eller entreprenaderfarenhet.

Sveriges Exportr ä d
f ö resl ä r vidare att bist å ndsmedel st ä lls till de multilaterala bist å ndsorganens f ö rfogande
f ö r f ö rstudier

Prop. 1983/84:168 58

genom svenska konsulter av projekt i bist ä ndsl ä nder och
inom s ä dana sektorer d ä r svensk industri har framst å ende kompetens.

M ö jligheterna att utnyttja s å v ä l entrepren ö rer som konsulter i det svenska bist å ndets tj ä nst
b ö r enligt Sveriges Exportr å ds mening b ä ttre
tillvaratas. Detta b ö r kunna ske p å ett s å dant
s ä tt att ä ven bist å ndets
effekt f ö r mottagarlandet ö kas.

Det svenska bist å ndet,
s ä rskilt det som ges 1 form av u-kredi-ter,
b ö r i st ö rre utstr ä ckning
anv ä ndas till projekt i samfinansiering
med andra bist å ndsorgan, s å att svenska tj ä nster
och varor i st ö rre utstr ä ckning kan exporteras till multilateralt
finansierade bist å ndsprojekt.

Sveriges Exportr ä d
pekar p å "spjutspetseffekten" f ö r svensk exportindustri - inte minst byggexporten -
som uppn å s om f ö rstudier g ö res
av'3venska konsulter."

Det ä r d ä rf ö r angel ä get att svenska konsulter i st ö rre utstr ä ckning
inbjudes att l ä mna f ö rslag och offerter p ä konsulttj ä nster till V ä rldsbanken,
regionala utvecklingsbankerna och FN-orga-nen.

Sveriges Exportr ä d
ger f ö rslag till hur detta skall kunna
uppn å s.

1.2.2 F ö r
de olika sektorerna gemensamma insatser

De f ö r de olika sektorerna gemensamma å tg ä rder som f ö resl å s i
rapporten omfattar bl a individuella tj ä nster
till de mindre f ö retagen i form av handlingsprogram
f ö r etablering p å intressanta marknader, anpassning av produkterna
till de olika marknadsf ö rh å llandena, Exportservice (marknadsr ä dgivning),
Exportuppdrag (marknadsunders ö kningar,
representantval etc), Export-aktioner (deltagande i m ä ssor, inbjudningsresor till Sverige osv), Sm ä f ö retagspaketet
inklusive Exportchef att hyra m m.

Prop. 1983/84:168 59

Betr ä ffande omfattning, inriktning, subventionsniv ä etc av de statliga insatser som f ö reslagits ovan f ö r
de mindre f ö retagen, ansluter sig Sveriges Exportr ä d till vad som f ö reslagits
i bet ä nkandet "Exportfr ä mjande St ö d
till Mindre och Medelstora F ö retag".

1.3 GENOMF Ö RANDE
OCH ORGANISATION

Det f ö resl ä s att ovanst å ende å tg ä rder genomf ö res av ett organ f ö r svensk byggexport kallat "Svensk Byggexport" med en
styrgrupp best å ende av representanter f ö r branschf ö retag
och myndigheter samt med en referensgrupp med representanter f ö r myndigheter och organisationer. "Svensk Byggexport"
f ö rutsattes ha ett kansli som i
begynnelseskedet best å r av chef j ä mte tre handl ä ggare
samt sekreterarservice.

Det f ö resl ä s att "Svensk Byggexports" organisation samordnas med den
organisation som utredningen r ö rande export
av teknik inom energisektorn - Extern - f ö resl å r. H ä rigenom b ö r viss synergieffekt och kostnadss ä nkning uppn ä s.

1.4 KOSTNADER

Den f ö reslagna organisationen,
"Svensk Byggexport", j ä mte
exportservice, uppdrag och aktioner fr ä n
Exportr å det f ö r byggf ö retag bed ö ms komma att kosta ca 9,5 miljoner kronor per ä r. De f ö reslagna
f ö rs ä ljningsbolagen inom sektorerna monteringsf ä rdiga hus, byggvaror och konsulttj ä nster antas komma att beh ö va statliga insatser i form av riskkapital med ungef ä r 40 miljoner kronor j ä mte garantikapacitet i storleksordningen 100 - 150 miljoner kronor.
Det f ö resl å s att finansieringen av riskkapitalet sker genom Investeringsbanken
samt att garantierna tillika st ä lls av
Investeringsbanken.

Prop. 1983/84:168 60

1.5 UPPF Ö LJNING,
TIDRYMD

De exportfr ä mjande å tg ä rder som man
v ä ljer att genomf ö ra, b ö r
omsorgsfullt f ö ljas upp ä rligen f ö r
att se om erfarenheterna ger anledning till f ö r ä ndringar. En f ö rh å llandevis l ä ng f ö rs ö ksperiod ä r
n ö dv ä ndig f ö r man skall kunna g ö ra en utv ä rdering
av "Svensk Byggexports" verksamhet, eftersom vunna erfarenheter s ä ger att de å tg ä rder som h ä r
f ö resl ä s kr ä ver relativt l å ng tid innan den avsedda effekten uppn å s. Sveriges Exportr å d f ö resl ä r d ä rf ö r att "Svensk Byggexport" drives i fem ä r och att man d ä refter
tar st ä llning till fortsatt verksamhet.

Prop.
1983/84:168 61

Bilaga
5

Sammanfattning av (Ds I 1983:26) Ökad export av svensk
energiteknik — ett handlingsprogram

Sverige har en betydande kompetens inom m å nga delar av det energitekniska omr å det. Den å terfinns inom hela kedjan fr å n utvinning, omvandling och ö verf ö ring till effektiv anv ä ndning av energi. Ofta gSller den
hela system. Kompetensen finns b å de inom det enskilda n ä ringslivet och hos kommunala och statliga verk och f ö retag. De omfattande statliga insatserna
har medverkat till kompetensuppbyggnaden.

I IVA-r.apporten "Energipolitiken och den
industriella utvecklingen" redog ö rs f ö r
svensk energiteknisk kompetens och f ö r marknader f ö r
svensk export av energiteknik. Energitillf ö rsel och -hush å llning ges h ö g politisk prioritet i m å nga i- och u-lSnder. Med hSnsyn dSrtill
bed ö ms marknaden f ö r energiteknik som mycket stor,
Sven nSr man beaktar de starka protektionistiska tendenserna p å denna marknad. Den svenska
kompetensen har karakt ä r av
"f ä rskvara". Det Sr d ä rf ö r viktigt att handla snabbt, att ta
vara p å det f ö rspr å ng vi har. Detta motiverar s ä rskilda och omedelbara insatser.

EXTERN har lagt IVA-studien och dess bed ö mningar som grund f ö r sitt f ö rslag till ett handlingsprogram med
syfte att snabbt ö ka exporten av energiteknik.
Programmet Sr fr ä mst inriktat p å marknader med betalningsf ö rm å ga inom OECD och i Sydostasien men
understryker ocks å behovet av ö kad bevakning av svenska bist ä ndsl ä nder och internationella, mellan-statliga
organ s å som UNDP, V ä rldsbanken och de regionala
utvecklingsbankerna.

Den internationella marknaden f ö r energiteknik ä r till betydande del politiskt
styrd och reglerad. Kunderna f ö r, s ä rskilt st ö rre, energitekniska anl ä ggningar och system ä r ofta statliga eller kommunala
myndigheter.

Prop.
1983/84:168 62

Svenska myndigheters kontakter med sina utl ä ndska motsvarigheter ä r d ä rf ö r en v ä rdefull kanal f ö r information om de resultat som uppn ä tts i Sverige och om den energitekniska kompetensen
hos svenska tillverkare och anv ä ndare.

F ö r ä ndringar i l ä nders energipolitik p å verkar marknaden f ö r svensk export av energiteknik. Tidig kunskap om och analys av s å dana f ö r ä ndringar och om projekt som planeras inom energiomr å det ä r d ä rf ö r av stor
betydelse. 1 dessa avseenden kan svenska myndigheter genom sina kontaktytor
komplettera den information svenska f ö retag
sj ä lva inh ä mtar.

Utredningen anser, att svenska myndigheter i samarbete med
svenska exportf ö retag b ö r kunna mer aktivt medverka i arbetet att
identifiera och bearbeta potentiella marknader och kunder f ö r svensk energiteknik. Detta g ä ller s ä rskilt
vid id é f ö rs ä ljning, d å syftet ä r
att visa p å de m ö jligheter svenska systeml ö sningar
erbjuder inom energiomr å det. I f ö rekommande fall och p ä f ö retagens Ö nskan b ö r
myndigheterna Sven kunna delta i f ö rhandlingar,
avslut och uppf ö ljning av olika projekt.

De svenska anv ä ndarnas
kunnande ä r en annan stor tillg å ng som b ö r
tas v ä l tillvara vid export av energiteknik,
inte minst vid systemexport. Anv ä ndarnas
kompetens avser bl a planering, drift, underh ä ll och utveckling av anl ä ggningar
och utbildning av personal.

I kap 3 redog ö rs
kortfattat f ö r svensk energiteknisk kompetens
och f ö r marknader f ö r energiteknik. H ä r
behandlas ocks ä allm ä nna f ö ruts ä ttningar f ö r och beskrivs insatser som g ö rs f ö r att fr ä mja svensk export av energiteknik.

Tyngdpunkten i EXTERHs f ö rslag ligger p å en' tre å rig export-

Prop.
1983/84:168 63

satsning inom n å gra valda teknikomr å den. Beskrivningarna omfattar teknik, marknader, exportm ä l, ekonomi och genomf ö rande. Med IVA-studien som grund,
har dessa omr å den valts fr ä n f ö ljande utg å ngspunkter

-
att den
tekniska kompetensen i Sverige ä r h ö g, vilket ä r en f ö ruts ä ttning f ö r konkurrenskraft gentemot utl ä ndska leverant ö rer

-
att tekniken
har n å tt teknisk och kommersiell mognad i
Sverige, medan den kan vara relativt ny och ok ä nd p å aktuella utlandsmarknader

-
att
marknadsf ö ruts ä ttningarna ä r goda p å s å s ä tt att det finns kunder och
potentiella kunder som efterfr å gar den teknik Sverige kan erbjuda och som har betalningsf ö rm å ga, antingen egen eller som f ö ljd av internationellt bist å nd

-
att det
finns behov av s ä rskilda insatser f ö r bl a marknad suppbyggnad och
information om de svenska f ö retagens energitekniska kompetens samt att staten kan ge de svenska
exportf ö retagen ett verkningsfullt st ö d i dessa avseenden

-
att det inom
respektive teknikomr å de
finns m å nga verksamma f ö retag och att dessa i ovan n ä mnda avseenden kan n å st ö rre effekt genom gemensamma å tg ä rder ä n var f ö r sig.

Givetvis kan dessa f ö ruts ä ttningar
g ä lla Sven f ö r andra teknikomr å den ä n. de EXTERN valt. D ä r. s å ä r l ä mpligt kan d ä rf ö r f ö rslagen till ä mpas ä ven p å andra omr å den. Detta g ä ller bl a de mera generella f ö rslag, som diskuteras i kapitel 4
och som i punktform redovisas l ä ngre fram i denna sammanfattning. S ä rskilt framtr ä dande ä r behovet att f ö ra ut system och systemt ä nkande s ä att f ö rdelarna med svenska l ö sningar blir v ä l k ä nda f ö r utl ä ndska k ö pare av energiteknik.

Prop. 1983/84:168 64

Teknikomr å dena ä r f ö ljande:

1.
Fj ä rrv ä rme med
vissa d ä rtill h ö rande anl ä ggningar
f ö r tillf ö rsel och lagring av energi. Fj ä rrv ä rmetekniken ä r ett omr å de
d ä r leverant ö rer och anv ä ndare
har f ö ruts ä ttningar att med gemensamma insatser skapa goda exportm ö jligheter. Tekniken omfattar ä ven hetvattendistribution i mindre skala och ny
teknik f ö r hetvattenproduktion och lagring.
Bra referensanl ä ggningar finns b å de i Sverige och p å vissa utlandsmarknader.

2.
Fastbr ä nsleeldning inklusive bl a teknik f ö r r ö kgasrening.
Tekniken f ö r fastbr ä nsleeldning ä r
under stark utveckling. Flera v ä l fungerande
anl ä ggningar har tillkommit bl a som f ö ljd av kraftfullt statligt st ö d. De svenska anl ä ggningarna
uppfyller h ö ga krav. St ö rsta exportm ö jligheterna
bed ö ms finnas p å de nordamerikanska, de europeiska och de
sydostasiatiska marknaderna.

3. Energieffektiva byggnader, v ä rme ä tervinning
och klimat

kontroll. Energieffektivt byggande, omfattande's å v ä l he

la byggnader som installationer m m har kommit mycket

l ä ngt i Sverige. Kompetensen p ä detta omr å de
i kombi

nation med v ä lutvecklade produktionsmetoder har
gett ett

betydande f ö rspr ä ng, inte minst betr ä ffande sm ä hus. Sm å

husbyggandet i F ö renta staterna och Storbritannien ä r

omfattande och f ö rv ä ntas bli s ä under de n ä rmaste aren.

Detta b ö r ge f ö ruts ä ttningar f ö r ö kad svensk
export.

i. Elproduktion
och kraftteknik. Den tekniska kompetensen i Sverige Sr h ö g inom hela teknikomr å det. Kvalificerad kompetens finns hos leverant ö rer, konsulter och anv ä ndare. F ö rutom nyanl ä ggningar finns en stor marknad f ö r å tg ä rder som f ö rb ä ttrar effektiviteten i befintliga anl ä ggningar och system. Konkurrensen ä r ofta mycket h å rd.
Svenska f ö retag har dock goda m ö jligheter att h ä vda
sig sig p ä vissa delomr ä den och marknader. Fyra delomr å den

Prop.
1983/84:168 65

har valts ut som de mest angel ä gna fot • samordnade exportfr ä mjande insatser under de n ä rmaste å ren.

-
tilIgSnglighets-
och verkningsgradsh ö jande å tg ä rder i befintliga kraftverk

-
kapacitetsh ö jning i befintliga
transmissionssystem

-
koleldade
kraftverk med trycksatt virvelb ä dd

-
mindre
kraftverk

5. Energisn å la processer inom industrin. S å dana processer, som utvecklats och anv ä nts i Sverige efter hand som de blivit
l ö nsamma rymmer en stor
exportpotential. Tonvikten' l ä ggs i EXTERNS f ö rslag
p å processer f ö r pappers-och massaindustrin. Denna
processteknik har i Sverige utvecklats i samarbete mellan utrustningsleverant ö rer och anv ä ndare och lett till betydande energibesparning.
Den bed ö ms ha goda marknadsf ö ruts ä ttningar i fr ä mst Nordamerika och Sydostasien.
Goda referensanl ä ggningar finns i Sverige.

Efter det att EXTERN p å b ö rjat sitt arbete, har Sveriges Exportr å d f å tt regeringens uppdrag att utreda
fr å gan om ett exportprogram f ö r byggindustrin. EXTERN anser, att
teknikomr å det "energieffektiva
byggnader" b ö r ing å i ett s å dant exportprogram. Avsnittet
"energieffektiva byggnader" b ö r d ä rf ö r f ä utg ö ra ett underlag f ö r Exportr å dets fortsatta ö verv ä ganden. EXTERNs handlingprogram
avser s å ledes de fyra ö vriga teknikomr å dena.

De i handlingprogrammet f ö reslagna å tg ä rderna syftar till att genom
kraftsamling ö ka exporten av svenisk
energiteknik. Å tg ä rderna involverar exporterande f ö retag inklusive konsultf ö retag, anv ä ndare och statliga och kommunala
myndigheter av olika slag. En f ö ruts ä ttning f ö r att m å len skall n å s ä r att anstr ä ngningarna samordnas. F ö r att genomf ö ra hand-lingprogranmet och f ä den ö nskv ä rda samordningen till st å nd f ö resl å r EXTERN en organisation enligt f ö ljande;

5 Riksdagen 1983184. 1 saml. Nr 168

Prop. 1983/84:168 66

En samordningsgrupp bildas i anslutning till regeringskansliet.
Dess uppgift ä r bl a

-
att samordna
statlig medverkan i den tidiga s ö kprocessen kring marknader och projekt

-
att initiera
unders ö kningar och analyser av hur energipolitiken
i olika l ä nder p å verkar marknadsf ö ruts ä ttningarna f ö r svensk export

-
att initiera
f ö rstudier med anknytning till ö vergripande, nationell
energiplanering

-
att i
erforderlig utstr ä ckning samordna hemdlingspro-grammen
f ö r de fyra teknikomr å dena, samt

-
att, p å initiativ av f ö retagen, f ö rmedla medverkan fr å n myndigheter eller sj ä lv medverka i f ö retagens kontakter med presumtiva
kunder/myndigheter i andra l ä nder.

Samordningsgruppen b ö r disponera vissa medel f ö r studier, unders ö kningar m m. En koppling mellan den
h ä r f ö reslagna samordningsgruppen och det
nyligen inr ä ttade energitekniska r å det synes motiverad.

Vidare f ö resl å s, att f ö r varje teknikomr å de konstitueras en f ö retagsgrupp, ö ppen f ö r alla men best å ende av de f ö retag som å tar sig att medverka i och
finansiellt bidra till programmet. Dessa f ö retag utser en styrgrupp. De fyra
styrgrupperna - en f ö r
varje teknikomr å de - f å r till f ö rfogande dels ett gemensamt kansli,
h ä r kallad programgrupp, dels en basbudget
f ö r marknadsuppbyggande gemensamma
aktiviteter och unders ö kningar.
Programgruppen f ö rutses arbeta i n ä ra anslutning till Exportr å det med m ö jlighet att k ö pa tj ä nster b å de fr ä n r å det och fr ä n andra h ä ll.

H ä rtill
kan ytterligare statliaa medel st ä llas till r.t.yr-gruppernas f ö rfogande under f ö ruts ä ttning ati korresponderande
finansiering i proportionen 40/60 sker fr å n f ö retagens
sida .

De svenska ambassaderna i Sydostasien f ö resl å s f ö rst ä rkas med ett handelsr ä d f ö r energiteknik. Befattningshavaren
ackrediteras i samtliga l ä nder
i regionen med placering, f ö rslagsvis, vid ambassaden i Singapore. Uppgiften Sr att bevaka
marknader och projekt och bist å f ö retagen i deras kontakter och f ö rhandlingar med myndigheter och
kunder.

Organisationen och dess kontaktytor kan illustreras p å f ö ljande s ä tt:

>W"-*ffWE

OhankurAo EICRGI SYKSTASIEN

if nr_______

PROGRATGRIfP 4 hmx ä ggme

Prop.
1983/84:168 68

Handlingsprogrammet syftar till en fler å rig, m å linriktad
och samordnad insats. Det b ö r d ä rf ö r planeras f ö r och genomf ö ras
under en period om tre ä r. Medel b ö r disponeras fr ä n
1 juli 1984. Eftersom programmet Sr tidsbegr ä nsat
b ö r handl ä ggare och annan personal rekryteras fr å n n ä ringslivet p å kontrakt f ö r
den tid som programmet avser. D ä refter skall
den tillf ä lliga organisationen avvecklas och
det fortsatta arbetet att fr ä mja svensk
energiteknisk export ligga p ä de
myndigheter och organisationer som normalt har • exportfr ä mjande uppgifter.

D ä programmet avslutats b ö r en utv ä rdering
ske. Om erfarenheterna ä r goda, b ö r modellen kunna anv ä ndas f ö r exportfr ä mjande å tg ä rder inom andra teknikomr å den.

Den totala kostnaden f ö r
programmet ber ä knas till 33 miljoner kronor/ ä r. H ä rav skulle
staten svara f ö r 21 miljoner och n ä ringslivet f ö r
12 miljoner kronor.

Utredningen har s ö kt
uppskatta vad ett genomf ö rande av programmet kunde inneb ä ra f ö r
industrisyssels ä ttningen i Sverige och f ö r handelsbalansen.

Ut ö ver vad som h ä r angetts redovisar EXTERN ocks å f ö ljande ö verv ä ganden och f ö rslag:

1. Fr ä n GATT- ö verenskommelsen om offentlig upphandling g ö rs undantag f ö r
s å dan upphandling som bedrivs av
myndigheter och organ vilka tillhandah ä ller
energi. Denna upphandling av energiteknik representerar en stor marknad p ä energitekniska omr å den d ä r svenskt n ä ringsliv Sr mycket konkurrens-, kraftigt. Fr ä n svensk sida b ö r
man d ä rf ö r verka f ö r att upph ä va detta undantag. (Avsnitt 3.1).

Prop.
1983/84:168 69

2.
Bilden
av svenskt exportfr ä mjande Sr n å got splittrad. En m å linriktad och samordnad planering
av exportfr ä mjande å tg ä rder b ö r å stadkommas. (Avsnitt 3.4).

3.
I
samband med beslut om st ö d till
prototyp- och demonstrationsanl ä ggningar b ö r st ö dbeviljande myndigheter ocks å beakta m ö jligheterna till export av den
energiteknik st ö det avser. De levererande f ö retagens eventuella tidigare erfarenhet
av export b ö r h ä rvid s ä rskilt uppm ä rksammas. (Avsnitt 3.5,4.2).

4.
Projekt
som beslutas och/eller finansieras av internationella mellanstatliga
organisationer utg ö r en ansenlig del av den nya och
potentiellt intressanta marknaden f ö r svensk energiteknik. Genom bl a den f ö reslagna samordningsgruppen b ö r svensk bevakning av UNDP, V ä rldsbanken, regionalbankerna m fl
organ f ö rst ä rkas. Syftet hSrmed Sr att ö ka tillfl ö det till svenska f ö retag av kommersiellt intressant
information samt att vidga kSnnedomen i n ä mnda organ om svensk energiteknisk kompetens.

Svensk expertis, gSrna med erfarenhet fr ä n n ä ringslivet, b ö r p ä r ä tt niv å knytas till s å dana tj ä nster inom n ä mnda organ som har betydelse f ö r teknikvalet i projekt i vilka
dessa organ medverkar. (Avsnitt 4.1)

5. F ö r ä ndringar i l ä nders energipolitik inneb ä r ocks å ä ndrade

raarknadsf ö rutsSttningar f ö r svensk export. Information om

energipolitiska f ö r ä ndringar ä r dSrf ö r av stor betydelse.

F ö retagen
inhSmtar sj ä lva kommersiellt intressant information.
Sveriges utlandsrepresentation, svenska bist å ndsorgan m fl kan p ä ett v ä rdefullt s ä tt komplettera denna. Denna
verksamhet b ö r ytterligare breddas. En formell
rapportering ä r dock otillr ä cklig. Vad som d ä rtill beh ö vs ä r en nyanserad teknisk och
kommersiell bed ö mning av vad f ö r ä ndringarna

6 Riksdagen 1983184. 1 saml. Nr 168

Prop. 1983/84:168 70

kan inneb ä ra f ö r svenska f ö retags
m ö jligheter till export av
energiteknik. (Avsnitt 4.1)

6.
En "resurspool"
av erfarna svenska projektledare b ö r
inr ä ttas. Denna skall f ö rraedla projektledare f ö r kortare eller l ä ngre
utlandsuppdrag inom projekt, som finansieras och leds av V ä rldsbanken och liknande internationella organ.
Resurspoolen b ö r f ö rslagsvis administreras av IVA. (Avsnitt 4.1 och 4.4).

7.
Kurser f ö r utl ä ndska anv ä ndare av energiteknik ä r av stort v ä rde och bidrar till svensk export.
S ä dana kurser finansieras med bl a bist ä ndsmedel. Nuvarande verksamhet b ö r kompletteras med en kurs i nationell
energiplanering f ö r utl ä ndska beslutsfattare p ä h ö g niv å . Inbjudan
till en s å dan kurs skulle f ö rslagsvis kunna utf ä rdas av energiministern. (Avsnitt 4.1)

8.
Statligt st ö d till konsulter f ö r f ö rstudier och framtagande av anbud l ä mnas av Exportr å det.
St ö d f ö r f ö rprojektering och f ö r framtagande av anbud l ä mnas av Svensk Projektexport (SPE). St ö den har i stor utstr ä ckning g ä llt energiprojekt. Enligt vad
utredningen funnit, ä r dessa st ö d av stor betydelse. Utredningen vill d ä rf ö r f ö resl å att dessa
st ö dm ö jligheter bibeh å lies i minst nuvarande omfattning.
(Avsnitt 4.1)

9.
Export av tj ä nster sker i allm ä nhet
med knappa vinstmarginaler och med sm å
m ö jligheter f ö r det exporterande f ö retaget, ofta ett konsultf ö retag,
att t ä cka eventuella f ö rluster med inkomster fr ä n andra projekt. Det b ö r d ä rf ö r ö verv ä gas, om inte den andel av ordersumman som t ä cks av EKNs exportkreditgarantier b ö r kunna h ö jas
vid ren tj ä nsteexport. Detta kunde underl ä tta f ö r konsulter
att ä ta sig systemstudier. (Avsnitt
4.1)

Prop. 1983/84:168 71

10.
Tekniska l ä gesbeskrivningar och sammanst ä llningar av drifterfarenheter ' inom olika
teknikomr å den fyller flera funktioner. De
kan bl a vara till stor nytta i f ö retagens
exportanstr ä ngningar. V ä rdet i det sammanhanget ö kar d ä beskrivningarna
g ö rs av oberoende, opartiska
myndigheter. Det ä r angel ä get att s å dana
sammanst ä llningar kommer till st å nd i st ö rre
utstr ä ckning ä n vad som f ö r
n ä rvarande ä r fallet. Uppgiften b ö r av ber ö rda myndigheter i allm ä nhet utf ö ras
inom ramen f ö r deras ordinarie verksamhet.
(Avsnitt 4.2)

11.
Utredningen
understryker betydelsen av att stat och kommun genom framsynt teknikupphandling
medverkar till utvecklingen av svensk energiteknisk kompetens. Stat och kommun
b ö r i egenskap av k ö pare skapa en reell efterfr å gan p å ny teknik.
Referensanl ä ggningar som h ä rigenom kommer till st å nd i Sverige, ger ocks ä en grund f ö r export. (Avsnitt 4.2).

12.
En allt
vanligare f ö ruts ä ttning f ö r export ä r att leverant ö ren
i k ö parlandet medverkar till att finna
finansiella l ö sningar. F ö r s å dana
finansiella arrangemang, -s k kreativ finansiering, m å ste m ö jligheter
finnas till ä terfinansie-ring i Sverige. Detta f ö ruts ä tter bl a,
att den ordinarie kreditmarknaden ä r
beredd att erbjuda riskfinansiering av erforderlig omfattning. En annan f ö ruts ä ttning ä r, att staten i sitt st ö d till industriell utveckling och export, ä ven beaktar behovet av nya former av finansiering.
(Avsnitt 4.2)

13.
Utredningen
konstaterar, att Industrifonden ä r beredd att
i ö kad utstr ä ckning medverka nied finansiering och riskdelning i
projekt avseende referensanl ä ggningar f ö r svensk energi-' teknik utomlands. En utg å ngspunkt f ö r
s å dan medverkan ä r, att den ä ir
v ä sentlig f ö r projektets tekniska och kommersiella framg å ng. Enligt vad utredningen inh ä mtat, torde fondens finansiella och personella
resurser f n r ä cka f ö r

Prop. 1983/84:168 72

en s å dan ö kad medverkan. Om efterfr å gan p å fondens tj ä nster skulle v ä xa kraftigt f å r bl a fr ä gan om tillskott av medel ö verv ä gas i vanlig ordning. (Avsnitt 4.2)

14. Utl ä ndska k ö pare av svensk energiteknik st ä ller ofta krav

p å funktionsgarantier. Flera exportf ö retag har till utred

ningen angett, att de har behov av att kunna f ö rs ä kra sig

mot de risker som f ö ljer med s å dana garantier. De har ocks å

angett, att
detta behov f n inte ä r
tillfredsst ä llande

tillgodosett p å den svenska f ö rs ä kringsmarknaden.

Utredningen har dSrf ö r varit i kontakt med n å gra
svenska

f ö rsSkringsbolag.
Dessa har noterat behovet och
f ö rklarat

sig intresserade att medverka till att finna l ä mpliga l ö s

ningar .

Energiupphandlingsdelegationen utreder f n former f ö r f ö r-sSkringsl ö sningar f ö r att minska kostnaderna f ö r tidiga k ö pare av ny utrustning i h ä ndelse av misslyckande.

Utredningen f ö rordar, att energiupphandlingsdelegationen i detta arbete ocks å beaktar leverant ö rernas behov av f ö rs ä kringsl ö sningar i samband med export. D ä rut ö ver f ö rtj ä nar ocks å utredas, i vilken utstr ä ckning myndigheter inom energiomr å det i ö kad utstr ä ckning b ö r ä ta sig uppdrag att, mot ers ä ttning, avge funktionsutl å tanden avseende energitekniska
produkter och. system. (Avsnitt 4.3)

15. Svenskt anv ä ndarkunnande utg ö r en v ä rdefull och hittills

ofta otillr ä ckligt utnyttjad resurs vid
marknadsf ö ring av

svensk energiteknik utomlands. Vad g ä ller utnyttjande- av

kommunalt anv ä ndarkunnande l ä gger nuvarande lagstiftning

hinder i v ä gen. Det ä r ö nskv ä rt att dessa hinder undanr ö js.

Utredningen om export av kommunalt kunnande v ä ntas inom

kort l ä gga f ö rslag till hur detta kan ske.
(Avsnitt 4.4)

Prop. 1983/84:168 73

16.
Enligt
vad utredningen inh ä mtat, unders ö ker nu Svenska V ä rmeverksf ö reningen (VVF) f ö ruts ä ttningarna att bilda ett
dotterbolag i syfte att medverka till att kommunernas anv ä ndarkunnande inom fj ä rrv ä rmeomr å det tas tillvara i de svenska
exportanstr ä ngningarna. Utredningen v ä lkomnar ett s å dant initiativ och finner det ö nskv ä rt att ett s å dant bolag ges uppgifter inom det
handlingsprogram f ö r export av fj ä rrv ä rmeteknik som utredningen f ö resl å r. (Avsnitt 4.4)

17.
Utredningen
f ö resl å r, att regeringen uppdrar å t ber ö rda myndigheter att ange p å vad s ä tt de inom ramen f ö r sin ordinarie verksamhet kan
medverka i exportfr ä mjande aktiviteter. I den m å n hinder av formell natur f ö rsv å rar s å dan medverkan, b ö r myndigheterna uppmanas ange hur
dessa hinder kan undanr ö jas
och vad som i ö vrigt kan erfordras. (Avsnitt 4.5)

18.
Den s k
exportst ö dsutredningen har haft till uppgift
att utreda sm å och medelstora f ö retags problem i samband med
export. I detta sammanhang f ö resl å s å tg ä rder som ber ö r ä ven sm å och medelstora energi teknikf ö retag. EXTERN finner m å nga av dessa å tg ä rder angel ä gna. (Avsnitt 4.6)

19.
EXTERN anser,
att fr ä gan hur befintliga och eventuellt
nya' handelshus och exports ä ljbolag kan fr ä mja
exporten av svensk energiteknik b ö r pr ö vas i ett vidare sammanhang.
(Avsnitt 4.6).

Prop. 1983/84:168 74

Bilaga
6

Sammanfattning av remissyttranden över (Ds I 1983:26) Ökad
Export av svensk energiteknik — ett handlingsprogram

.
Efter remiss har yttranden över betänkandet (Ds I 1983:26) Ökad export av
svensk energiteknik - ett handlingsprogram avgivits av beredningen för internationellt
tekniskt samarbete (BITS), exportkreditnämnden (EKN), kommerskollegium,
riksrevisionsverket (RRV), statens energiverk, statens industriverk, statens
naturvårdsverk, statens planverk, statens provningsanstalt, statens råd för
byggnadsforskning (byggforskningsrådet), statens vattenfalls verk
(vattenfall), styrelsen för internationell utveckling (SIDA) och styrelsen för
teknisk utveckling (STU) samt Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA),
Landstingsförbundet, Statskonsult AB, Svenska arbetsgivareföreningen. Svenska
byggnadsentreprenörföreningen. Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen.
Svenska handelskammarförbundet. Svenska kommunförbundet. Svenska
konsultföreningen. Svenska kraftverksföreningen. Svenska värmeverksföreningen,
Sveriges exportråd, Sveriges industriförbund, Sveriges teknisk-vetenskapliga
attachéverksamhet. Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen
SACO/SR och Värme-, ventilations- och sanitetstekniska föreningen. Synpunkter
har dessutom inkommit från Exportsam verkansgruppen Fjärrvärme, STAL-LAVAL
Turbin AB och ÅF Energikonsult.

Statens
naturvårdsverk har inte funnit något som föranleder kommentarer. SACO/SR
avstår från att yttra sig liksom Svenska arbetsgivareföreningen.

Olika
remissinstanser kommenterar olika delar och förslag i utredningen. Ett stort
antal av remissinstanserna har behandlat den av utredningen föreslagna
organisationen. Flertalet remissinstanser är positiva till huvudfrågan om att
satsa på exportfrämjande åtgärder inom detta område.

RRV
anför att den föreslagna organisatoriska lösningen kan antas vara ändamålsenlig.
RRV menar dock att det finns anledning att överväga möjligheterna att för den
exportfrämjande verksamheten skapa generella rutiner som möjliggör såväl snabba
"kraftsamlingar" som relativt enhetliga och lättöverskådliga
organisatoriska lösningar på dessa satsningar. RRV understryker vikten av att
undvika ytteriigare organisatorisk splittring.

Statens
energiverk menar att den allmänna tekniska kompetensen i bevakningen bör ökas
istället för explicit energibevakningen i syfte att möjliggöra en effektivare
informationsöverföring till svenska företag om internationella projekt.
Organiserandet av denna insats bör därför ske inom befintliga departement och
myndigheter.

Statens
provningsanstalt biträder förslaget om inrättande av samord-

Prop.
1983/84:168 75

ningsgrupp
och styrgrupper. Dessa bör emellertid ha en nära anknytning till styrgruppen
för byggområdet.

Byggforskningsrådet
tillstyrker förslaget om att inrätta en samordningsgrupp men vill att
representanter skall ingå från myndigheter, organisationer och företag med kompetens
från olika teknikområden. Rådet menar att samordningsgruppen bör integreras i
motsvarande grupp för export av byggteknik. Rådet anser vidare när det gäller
teknikområdena fjärrvärme och energieffektiva byggnader, att företags- och
styrgrupperna bör slopas och att koordinering sker inom gemensamma kansliet i
form av en projektorganisation.

Statens industriverk vill -
mot bakgrund av verkets utredningsverksamhet - aktualisera frågan om inte
verket borde ges en samordnande roll när det gäller statliga näringspolitiska
insatser på detta område. Enligt verket bör man sträva efter att inrätta ett
branschprogram för denna del av industrin. Vidare anser industriverket att det
kan vara en fördel om den föreslagna organisationen för handlingsprogrammet
knyts direkt till Sveriges exportråd i stället för att inrätta
projektledningsresurser i regeringskansliet.

Vattenfall anser - i
samråd med Swed-Power - att det finns visst fog för förslaget om en sammanhållning
av de statliga insatserna vid exportsatsning inom energisektorn. Vattenfall
menar dock att man bör överväga om inte internationella sekretariatet inom
industridepartementet borde få den sammanhållande uppgiften i stället för att
bilda en särskild samordningsgrupp. Eftersom många satsningar inom
energiområdet är långsiktiga är det viktigt att kontinuitet erhålls vilket
talar för att utnyttja en redan etablerad organisation. Genom denna planering
garanteras också en nära och naturlig kontakt till energiministern.

SIDA stöder utredningens
förslag till organisation och menar att ett samordnande organ inom
industridepartementet skulle säkra en överblick och ett samlat agerande som
inbegriper alla biståndsorganen och näringslivet. SIDA framhåller.dessutom IVA
som lämpad att bedöma och förmedla energiexperter i samband med satsningar på
energiplanering.

/VA menar att det är
angeläget att ha en klar fördelning av roller mellan offentlig och privat
sektor särskilt med hänsyn till de olika förutsättningarna som gäller. Man bör
undvika att bygga upp organ inom förvaltningsledet som parallellt med industrin
erbjuder tekniska lösningar och produkter. IVA anser inte förslaget om en
särskild samordningsgrupp tillräckligt väl underbyggt.

Landstingsförbundet anser
att handlingsprogrammets genomförande bör ske inom ramen för exportrådets
verksamhet. Förbundet förordar därför i stället den organisation som föreslås
av utredningen om svensk byggexport. Förbundet pekar också på de regionala
utvecklingsfondernas verksamhet, särskilt vad beträffar mindre och medelstora
företag. Det är angeläget att samarbetet mellan utvecklingsfonderna och
exportrådet stärks.

Prop. 1983/84:168 76

Statskonsult AB ställer sig tveksam till nyttan av en
samordningsgrupp i regeringskansliet. Det förefaller lämpligare och mera
operationellt att låta ett marknadsföringsbolag handha samordningen. Genom en
sådan organisation kommer marknadsbehoven lättare till tals och får styra
behovet av och formerna för samverkan. Dessutom ställs affärsmässigheten i centrum.

Svenska Cellulosa- och Pappersbruksföreningen menar att
exportrådet i samarbete med företaget kan bäst och billigast handlägga
teknikexport.

Svenska handelskammarförbundet finner en samordningsgrupp
i anslutning till regeringskansliet intressant. Förbundet tillägger att det är
viktigt att de föreslagna åtgärderna genomförs på ett smidigt sätt och utan
tyngande byråkrati.

Svenska kommunförbundet tycker att den föreslagna
samordningsgruppen bör vara ett lämpligt organ för samordning inom
energiteknikområdet. Enligt förbundet bör övervägas att låta exportrådet vara
kansli åt de föreslagna styrgrupperna.

Svenska konsultföreningen tycker att det är angeläget att
samordningen ej sprids på alltför många instanser. Den föreslagna modellen
synes något överdimensionerad. Den resurspool för projektledare som föreslås
bör byggas upp i samråd med exportrådet.

Svenska värmeverksföreningen finner det angeläget att en
samverkan kommer till stånd mellan föreningen och det föreslagna
samordningskansliet så snart detta etablerats.

Sveriges exportråd finner förslaget om en samordningsgrupp
knuten till regeringskansliet både "splittrande och fjärmande visavi en
samordningsambition". Exportrådet förordar därför inte förslaget.
Exportrådet anser vidare att betydande synergieffekter finns att vinna ur energiexportutred-ningen
och utredningen om svensk byggexport. Exportrådet föreslår en sammanslagning av
de båda organisationsförslagen.

Sveriges industriförbund motsätter sig den
organisationsmodell som föreslås och hänvisar till att de uppgifter som
beskrivs i handlingsprogrammet faller inom exportrådets normala verksamhet.
Industriförbundet finner ingen anledning till dubblering av de funktioner som
redan finns.

TCO
anser att föreslagna uppdrag normalt organiseras vid sidan av
regeringskansliet. TCO tror dock att projektet kan vinna i effektivitet och
uppföljning av ett i regeringskansliet organiserat och preciserat ansvar för
genomförandet. Verksamheten bör gagna alla företag och anställda med värdefulla
kunskaper och produkter för den internationella energimarkna- ■ den.

VV5 Tekniska föreningen anser att man så långt möjligt bör
anlita de branschorganisationer och myndigheter som redan utbildat ett förgrenat
internationellt kontaktnät. Därigenom undviker man att den exportfrämjande
verksamheten institutionaliseras och att nya organisationer byggs upp.

Prop.
1983/84:168 77

Exportsamverkansgruppen Fjärrvärme bedömer den föreslagna
organisationen som önskvärd. Samordningsgruppens integrering i regeringskansliet
stöds av majoriteten av gruppens förslag.

ÅF Energikonsult stöder inte utredningens förslag till
organisation utan bedömer att den samordning som krävs kan administreras av
exportrådet. ÅF Energikonsult anser att utredningen överskattat behovet av
samordning. STAL-LAVAL framför liknande synpunkter.

Utredningens val av teknikområden för särskilda
exportsatsningar har också kommenterats av flera remissinstanser.

BITS noterar att elproduktion och kraftteknik återfinns
bland de valda teknikområdena. Inom detta område lämnar beredningen betydande
stöd genom u-kreditfinansiering och bidrag till bl.a. konsultstudier och utbildningsprogram.
Utredningen förordar att särskilda samarbetsavtal inom energiområdet skall
slutas inom området elproduktion och kraftteknik. Beredningen menar att
samarbetet inte gagnas av en generell strävan om att träffa specialavtal på
enskilda områden. Avtalen kan skapa förväntningar som det saknas möjligheter
att tillgodose.

Statens energiverk menar att man bör vara mycket
återhållsam med att från statsmakternas sida peka ut särskilda
"exportområden" inom den energitekniska sektorn och ge särskilt stöd
till dessa områden. Risken är att detta kan snedvrida resursutnyttjandet och
medföra att andra satsningar inte kommer till stånd. Verket avråder från att
särskild hänsyn tas till ett förelags exporterfarenhet vid bedömning av PoD-stöd.
Verket vill understryka att den verksamhet som bedrivs med statliga PoD-stöd
framförallt bör inriktas mot svenska förhållanden och energitekniksystem som
har väsentlig marknadspotential inom landet.

Statens planverk tillstyrker att teknikområdet
energieffektiva byggnader ingår i exportrådets exportprogram för byggindustrin.
Planverket anser att det är viktigt att verkets energikunnande räknas med i
exportrådets bedömning av den samlade kompetensen på området.

Statens provningsanstalt delar utredningens uppfattning om
potentialen för svensk energiexport och om vilka områden som bör väljas ut för
speciella satsningar. Provningsanstalten understryker att en samordning bör ske
med utredningen kring exportprogram för byggnadsindustrin. Vidare anför man
att förutsättningarna för export finns inom områden där Sverige har ett försteg
vad gäller teknik, kvalitet och erfarenhet. I detta sammanhang är den tekniska
verifikationen väsentlig. Betydelsen av provning och teknisk utvärdering är
stor.

Vattenfall tycker begränsningen av teknikområden är
olycklig. Export av etablerad teknik som vattenkraft och kärnkraft berör ett
mycket stort antal leverantörer och konsulter. Motiven för att begränsa
insatserna för elproduktionsanläggningar till enbart mindre kraftverk är ej
övertygande. Vidare ifrågasätter vattenfall motiven för att göra insatser inom
teknikområdena fastbränsleeldning och Qärrvärme. Vattenfall bedömer att dessa
områden inte har någon nämnvärd marknadspotential. 7 Riksdagen 1983184. / saml. Nr
168

Prop. 1983/84:168 78

STU menar att utredningen blandar etablerad energiteknik
och lovande men ännu ej kommersiell teknik. Exportpotentialen framstår därmed
som större än vad som är realistiskt att förvänta. Det är STU:s uppfattning att
teknikområdet energiteknik för pappers- och massaindustrin bör vidgas så att
insatserna omfattar alla de energitunga branscherna.

IVA varnar för den övertro och därmed den överskattning av
resp. områdes potential som utredningens utpekande av teknikområden kan
föranleda. Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen delar inte utredningens
uppfattning att tekniken för energisnåla processer inom massa-och
pappersindustrin är en "färskvara". Mot den bakgrunden är föreningen
helt negativ till varje utgivande — utan substantiellt utbyte i likvärdig
information — av föreningens teknikkunskap och know-how. Svenska
konsultföreningen anser att man bör överväga om inte också "övrig industri"
bör utgöra ett separat teknikområde. Svenska kraftverksföreningen hänvisar till
verksamheten elbyggnadsrationalisering och menar att detta teknikområde kan
vara värt att pröva en satsning på.

Exportrådet
menar att man bör vidga teknikområdet rörande massa- och pappersindustrin till
energisnåla processer inom industrin. VVS Tekniska föreningen pekar på att
svensk energiteknik har en stor potentiell men hittills rätt outnyttjad
internationell marknad. Föreningen anser inte det som självklart att
energifrågor kopplas till byggande utan närheten till miljöteknik kan vara lika
naturlig. Teknikområdet energieffektivt byggande kan därför behöva behandlas
med hänsyn till detta. Exportsamverkansgruppen Fjärrvärme anser att
teknikområdet fjärrvärme har de största exportmöjligheterna inom hela
energisektorn. Vidare önskar gruppen en något annorlunda uppdelning mellan
teknikområdena. Dessutom bedömer gruppen att området papper och massa är allt
för snävt avgränsat. ÅF Energikonsult föreslår att teknikområdet som rör
industrin vidgas till "energieffektiva åtgärder inom industrin".

Endast ett fåtal av remissinstanserna tar upp utredningens
förslag om ett handelsråd för energiteknik i Singapore. Industriverket anser
att det kan vara en fördel om ambassader i Sydostasien förstärks med
kommersiell kompetens vad gäller energiteknik. Byggforskningsrådet framhåller
att så många informationskällor som möjligt bör tillskapas. Utöver ambassader
bör svenska exporterande företag uttnyttjas. Vattenfall menar att en förstärkning
av ambassaden i Manila vore bättre.

Några instanser har synpunkter på den föreslagna Xxe-år\gä.
försöksperioden. Flera av dem bl.a. industriverket, STU, Landstingsförbundet
och konsultföreningen samtycker till förslaget om tre är medan andra t.ex. SINTAB,
vill förlänga försöksverksamheten till att omfatta fem ä sex år.

Av de remissinstanser som kommenterat föreslagna medel för
verksamheten menar bl.a. vattenfall och konsultföreningen att det är viktigt
att medlen verkligen används för marknadsföringsinsatser m.m. och inte för en
omfattande administration. Vidare anförs att de beräknade kostnaderna

Prop, 1983/84:168 79

för
exportprogrammet kan utnyttjas effektivare och därför räcka även för en
förlängd försöksperiod.

Utredningens
förslag i utbildningsfrågor kommenteras av några remiss

instanser. ,

BITS framhåller att bland
de internationella kurser som erhåller stöd från beredningen finns flera som
säkerligen är av intresse för energisektorn. Beredningen är också beredd att
bidra till den föreslagna kursen i energiplanering. Statens energiverk är
berett att biträda med arrangerande av lämpliga kurser avsedda för
energiplanerare, tekniker etc. Byggforskningsrådet föreslår sin direkta
medverkan genom att anordna seminarier, symposier och konferenser om ny svensk
bygg- och energiteknik. Vattenfall vill framhålla vikten av utbildning som
långsiktigt marknadsföringsinstrument och är villig till att medverka i en
sådan utbildning. SIDA anser att förslaget om kurser i nationell
energiplanering för beslutsfattare på hög nivå i u-länder borde genomföras.
Föreslagen resurspool administrerad av IVA borde även komma till stånd. Svenska
kraftverksföreningen är beredd att aktivt delta i symposier och utställningar.

Några
remissinstanser har tagit upp frågor om garantiåtaganden, försäkringssystem
etc.

EKN
vill, med hänvisning till utredningens överväganden om inte den andel av
ordersumman som kan täckas av exportkreditgarantier borde höjas för ren
tjänsteexport, framhålla att konsultföretagen knappast kan inta en sådan
särställning bland exportörerna som generellt skulle motivera en högre
garantitäckning än som tillämpas för andra exportörer.

Statens
energiverk menar att risker i samband med lämnade funktionsgarantier bör i
största möjliga utsträckning fördelas genom något försäkringssystem under
medverkan av försäkringsbolag. En utvidgning av systemet med
funktionsgarantier kan enklast ske genom ökat utnyttjande av statens
provningsanstalt.

Statens
provningsanstalt menaratt det är av stor betydelse för möjligheterna till
framgångsrika exportsatsningar att systemet med funktionsgarantier utvecklas.
Sådana garantier är nödvändiga för att skapa trovärdighet för tekniken.

Vattenfall
föreslår en ändring av stödet till konsulter för förstudier så att konsultföretagen
kan få icke återbetalningsskyldigt stöd för studier utan att samarbeta med en
hårdvaruleverantör. Enligt vattenfall kan återbetalning endast ske då
hårdvaruleverantörer utför studien vilket missgynnar fristående
konsultföretag.

Svenska
konsultföreningen anser att man bör överväga att höja de garantier
exportkreditnämnden ger vid ren tjänsteexport. Även villkorslån till
konsultföretag från staten skulle främja energiexport.

Prop.
1983/84:168 80

Bilaga 7

Sammanfattning av (SOU 1983:72) Kommunalt kunnande - ett
stöd för svensk export

Vår uppgift har varit att lägga fram förslag som gör det
möjligt för kommuner och landsting att engagera sig i exportfrämjande
verksamhet på olika kommunala och landstingskommunala verksamhetsområden.

Med tanke på möjligheten att dra paralleller gör vi i kap.
2 en genomgång av den statliga tjänsteexporten. Vi konstaterar bl. a. att den hittills
haft en relativt liten omfattning. De största volymerna har uppnåtts inom
tekniskt inriktade områden, t. ex. tele, vägar, järnvägar, luftfart,
elkraftsproduktion, skogsbruk och lantmäteriverksamhet. På områden där ett mer
renodlat administrativt kunnande är verksamhetens kärna har det varit betydligt
svårare, att nå fram till affärer. Vi noterar att ett särskilt
utvecklingsprogram genomförs för den statliga tjänsteexporten. En erfarenhet
från detta arbete är att det tar tid att förankra synsätt och genomföra intern
utveckling inför tjänsteexport från verk och myndigheter.

I kap. 3 redovisar vi ett antal exempel på aktiviteter där
kommunalt kunnande har utnyttjats eller skulle ha kunnat utnyttjas. Det
kommunala kunnandet har använts nästan enbart genom att enskilda tjänstemän
tagit ledigt frän sina kommunala tjänster och tjänstgjort i exportprojekt som
drivits av företag. Vi ger emellertid också några exempel på initiativ där
kommuner träffat uppgörelser med enskilda företag i syfte att utnyttja kommunens
särskilda resurser och kunnande i exportsammanhang. Vi redovisar också några
projekt, som av olika skäl inte genomförts, men där avsikten varit att kommun
eller landsting skulle engagera sig djupare än att enbart ge tjänstledighet
till enskilda tjänstemän. I något fall har sådana planer lagts åt sidan redan i
ett förberedande skede med hänvisning till risken att komma i konflikt med
kommunallagens kompetensbestämmelser.

Utbyggnad av infrastruktur och samhällsteknisk service är
aktiviteter där ett kommunalt kunnande är särskilt intressant att utnyttja. I
många länder finansieras sådana projekt till stor del via biståndsmedel. Vi gör
därför i kap. 4 en genomgång av såväl det svenska bilaterala biståndet som
olika multilaterala biståndsinsatser. Vi noterar att ambitionen att öka
insatserna för planering, kontroll och uppföljning av de bilaterala
biståndsinsatserna - liksom inriktningen mot effektivisering av drift och
underhåll av befintliga anläggningar - breddar marknaden för användning av
kommunalt kunnande. 1 samma riktning talar ansträngningar som görs via bl. a.
Sveriges Exportråd för att öka andelen svenska leveranser till projekt som finansieras
via multilaterala biståndsmedel.

I kap. 5 lämnas en kortfattad redovisning av de olika
exportfrämjande

Prop.
1983/84:168 81

åtgärder som är möjliga att utnyttja i projekt där
kommunalt kunnande kan ingå.

Kap. 7
innehåller dels en redovisning av några basdata och utvecklingstendenser kring
tjänsteexporten, dels en redogörelse för förutsättningar, krav och problem som
en tjänsteexportör har att beakta. En tendens är att köparna efterfrågar
leveranser som ger dem möjlighet att få en hel funktion utförd. Kunden ställer
i allt större omfattning krav på.ett totalansvar från leverantören. Den
tekniska utvecklingen leder till alltmer avancerade system-och
produktionsprocesser. Anläggningar och installationer måste verka med maximal
effektivitet från början och utan störningar i löpande drift.

I vår utvärdering och analys, som inleds i kap. 8,
behandlar vi inledningsvis marknadens omfattning. Vi konstaterar bl. a. att
konkurrensen generellt sett hårdnar. Ett sätt för svenska leverantörer att nå
konkurrensförsteg kan vara att offerera paket där utbildning, management, drift
och underhåll är väsentliga delar.

Kap. 8 innehåller också en analys av hittills genomförda
kommunala exportinsatser. Sjukvårdssektorn har varit det helt dominerande
sakområdet och svarar för ca 90 % av genomförda leveranser. Mer omfattande
insatser har också gjorts inom områdena kollektiv trafik och stadsplanering. I
övrigt har förekommit smärre insatser inom flera kommunala verksamhetsområden.

Det kommunala kunnandet har i huvudsak levererats i form
av personalresurser för management, drift och underhåll samt utbildning och
träning av personal. Det är framför allt personal från de stora kommunerna och
landstingen som deltagit i exportprojekt. De företag som utnyttjat det
kommunala kunnandet är dels konsultföretag, dels systemleverantörer inom
byggsektorn och tillverkningsindustrin. Det skall tilläggas att kom"muner
och landsting inte krävt någon ersättning för att man låtit sin personal delta
i näringslivets exportverksamhet.

En viktig utgångspunkt för en kommunal exportmedverkan är
att kommuner och landsting på flera verksamhetsområden har monopol eller näst
intill monopol på verksamheten. Detta gäller framför allt driften, vilket
innebär att driftskunnandet på många områden är förbehållet den kommunala sektorn.
Kommunerna och landstingen sköter också själva ofta upphandlingen av såväl
mjuk- som hårdvaror till olika anläggningar. Den kommunala sektorn sitter
därför inne med viktigt underlag för kravspecifikation i planering och
projektering av anläggningar och utrustning. Kommuner och landsting äger också
de anläggningar som privata företag vill referera till.

I kap. 9 för vi en principdiskussion kring kommunernas och
landstingens roll i tjänsteexporten. Vi analyserar därvid bl. a. ett antal mål
för en kommunal exportmedverkan. Vi finner att det primåra målet måste vara
att utnyttja kunnandet i den kommunala sektorn för att öka landets
exportintäkter. För att uppfylla detta mål måste kommunerna och landstingen ta
på sig ett antal krav som är relativt okända i traditionell kommunal
verksamhet. Dessa krav gäller bl. a. prissättning av levererade tjänster,
konkurrensaspekter, kommersiell inriktning hos berörd personal samt
organisatoriska förhållanden.

Principdiskussionen konkrefiseras i kap. 10. Vi förtecknar
där ett antal sakområden inom vilka vi bedömer att det finns en
leveranskapacitet, särpräglat kunnande i den kommunala sektorn och/eller
tillgång till lämpliga

Prop.
1983/84:168 82

referensobjekt. I fråga om leveransformerna pekar vi på
den roll kommuner och landsting kan spela i processen för att kvalificera en
leverantör hos en köpare. Presentation av referensanläggningar och information
till köparen om bakgrunden till att kommunen/landstinget valt en vi.ss lösning
och leverantör är viktiga inslag.

Säkerhet och effektivitet i driften är centrala faktorer
när det gäller att ban;i väg för nya order. En medverkan från dem som har
drifts- och underhållserfarenhet, dvs. på flera områden kommuner och
landsting, är därför betydelsefull när svenska företag till utländska köpare
levererar system som innefattar driftsåtaganden. Driftskunnandet kommer till
pass inte bara då anläggningar är byggda och installationer på plats. En
förutsättning för effektiv drift är att man redan på förstudie- och
planeringsstadiet beaktat driftsaspekterna.

En speciell variant på kommunal tjänsteexport är
försäljning av vårdplatser till utländska patienter. Det finns såväl
överkapacitet inom flera specialiteter i svensk sjukvård som en dokumenterad
efterfrågan från en betal-ningsstark kundkrets. Vi anser att vård i Sverige i
många fall kan genomföras som en separat affär, men att det också finns goda
möjligheter att kombinera vårdåtaganden med leveranser av anläggningar,
utrustning och tjänster till utländska köpare.

En central fråga i vårt arbete är formerna för samverkan
mellan kommuner/landsting och företag. Vi skisserar och analyserar tre
principmodeller för samverkan: tjänstledighetsmodellen, avtalsmodellen och
huvudleverantörsmodellen. De tre modellerna skiljer sig åt bl. a. i fråga om
konsekvenserna för de anställda, för företagen och kommunerna samt i fråga om
graden av vidgning av kommunernas affärsmässiga engagemang.

Sett ur enbart praktisk synvinkel går en skiljelinje
mellan tjänsteledighets-och avtalsmodellerna. Tjänstledighetsmodellen innebär
att den enskilde anställde för en tid lämnar sin kommunala befattning och
inordnas bland företagets övriga anställda. I avtalsmodellen köper - eller
tillgodogör sig i annan affärsmässig form — företaget resurser i
kommunen/landstinget. Den enskilde utför sitt arbete som anställd hos sin
kommunala arbetsgivare. Sett ur kommunernas/landstingens och företagens
synvinkel innebär avtalsalternativet — jämfört med tjänstledighetsalternativet
— att den kommunala organisationen direkt engageras i exportverksamheten. Med
detta följer bl. a. ett ansvar för uppdragets utförande i fråga om t. ex.
tidpunkt och kvalitet, bemanning och andra personalfrågor och - beroende på
samarbetets utformning - ett visst risktagande. Avtalsmodellen ger emellertid
också kommuner och landsting möjlighet att ta betalt för sina insatser.

Från principiell synpunkt går en skiljelinje mellan
avtals- och huvudleverantörsmodellerna. 1 avtalsmodellen vilar projektansvaret
på företagen. Kommuner och landsting uppträder normalt som underleverantörer
med begränsat ansvar och utan alltför stort risktagande. I extrema fall kan
den. kommunala insatsen bli så stor att företag och kommun/landsting delar
ansvar och risker i stort sett lika. Steget därifrån och över till huvudleverantörsmodellen
är ändå stort. I denna är det kommunen/landstinget som tar på sig
marknadsförings- och kontraktsansvar och som bär huvuddelen av riskerna.

I kap. 12 diskuterar vi detaljerna i samverkan mellan
kommuner/landsting

Prop. 1983/84:168 83

och företag. Vår grundinställning är att formerna för
samverkan måste vara flexibla. Åtminstone inledningsvis måste företagen vara
beredda att stå för risktagandet i samarbetsprojekten. Uthyrning av personal
enligt avtalsmodellen kan vara ett sått för kommuner/landsting att skaffa
erfarenhet av medverkan i exportprojekt. Efterhand som man på ömse håll får
större erfarenhet av samarbete bör kommuner/landsting och förelag kunna samverka
på alltmer affärsmässig grund. Avtalsmodellen bör vara den normala formen för
en kommunal exportmedverkan.

Vi kan emellertid förutse fall där
huvudleverantörsmodellen kan tillämpas, dvs. att kommun/landsting uppträder
som ensam leverantör eller som kontraktsansvarig tillsammans med privata
underleverantörer. Modellen kan tillämpas för i huvudsak fristående drifts- och
utbildningsinsatser eller insatser på områden där det kommunala kunnandet är
exklusivt och efterfrågas som fristående komponent.

I anslutning till diskussionen av samverkansformerna
belyser vi också konkurrens- och prissättningsfrågorna. Vi anser att en
kommun/landsting inte bör binda upp sig i avtal som ger något eller några
företag generell exklusivitet i fråga om att utnyttja en kommunal partners
resurser. Det bör vara öppet för alla företag att utnyttja det kommunala
kunnandet. Kommuner och landsting som deltar i exportprojekt bör beräkna sina
kostnader och prissätta sina tjänster enligt samma normer som privata företag
tillämpar.

I ett särskilt avsnitt om organisation och arbetsformer
konstaterar vi att samordnings- och samarbetsfrågorna kring export av varor och
tjänster för vårdsektorn nyligen har diskuterats ingående i samband med
insatser för att rekonstruera Stiftelsen Swecare. Avsikten är att utveckla Swecare
till att bli det officiella exportfrämjande organet för vårdsektorn. Vi
förutsätter att såväl Swedehealth - landstingens bolag för export av
sjukvårdskunnande -som privata företag inom området kommer att vara medlemmar i
Swecare. Därigenom har Swedehealth, som företrädare för den offentliga vården,
och privata företag med marknadskunnande, affärsmässighet och finansiell förmåga
en bas för att lösa praktiska samarbetsfrägor.

Förutom att svara för produkt- och personkännedom inom den
offentliga vårdsektorn kan Swedehealth fylla rollen som kommersiellt
riskfördelningsföretag åt de enskilda landstingen. Swedehealth har vidare
möjlighet att stå som kvalitetsgarant och svara för att befintliga resurser
används effektivt bl. a. i samband med försäljning av vårdplatser till
utländska patienter eller utbildningsplatser till utländska studenter.

På det primärkommunala verksamhetsområdet saknas
motsvarighet till Swedehealth. Vi rekommenderar heller inte att en sådan
paraplyorganisation byggs upp. Eftersom vi i våra förslag utgår från att det kommunala
kunnandet i normalfallet skall exploateras i samverkan med företag förutsätter
vi också att företagen kan bistå i olika operativa frågor. I situationer där en
kommun inte kan repliera på ett enskilt företag finns andra organ, t. ex. TEMU-Bolagen,
som kan tjäna som stödresurs i ett operativt skede av en kommunal
tjänsteexport.

Åven om vi inte ser behov av någon fast
paraplyorganisation för den operativa verksamheten anser vi att ganska
omfattande insatser krävs för att i ett initialskede utveckla förutsättningar
och former för en kommunal tjänsteexport. Vi skisserar i kap. 13 ett
utvecklingsprogram för den kommunala

Prop.
1983/84:168 84

tjänsteexporten. Programmet innehåller bl. a. åtgärder för
att utveckla produkter, leveransformer, organisation och personal,
marknadsföra det kommunala kunnandet, söka projekt samt utforma samverkan med
företag i konkreta projekt. Vi föreslår att Sveriges Exportråd får huvudansvar
för att genomföra programmet. Till rådet bör knytas en särskild styrgrupp för
kommunal tjänsteexport i vilken kommun- och landstingsförbunden är givna
deltagare tillsammans med företrädare för privata företag och statliga tjänsteexportörer.

Utvecklingsprogrammet bör i första hand drivas under en
försöksperiod på tre år med början den 1 juli 1984. Vi uppskattar kostnaden
till 2 Mkr per år och föreslår att den täcks av statliga medel.

I kap. 14 behandlar vi vissa personal-, löne- och
ersättningsfrågor. Vi konstaterar att en tillämpning av avtals- och
huvudleverantörsmodellerna kräver att flera arbets- och allmänt avtalsrättsliga
problem löses och oklarheter undanröjs. Det är en uppgift för
kollektivavtalsparterna att hantera dessa frågor. Vi noterar också att gällande
skattelagar innebär att utlandstjänstgörande personal får olika behandling i
beskattningshänseende om arbetsgivarna är en kommunal förvaltning jämfört med
om arbetsgivaren är ett företag. Vi föreslår att skattelagarna ändras så att
likabehandling uppnås.

I kap. 15 behandlar vi bl. a. möjligheterna att utnyttja
kommunalt kun nande i biståndsprojekt. Vi föreslår att SIDA försöker fånga upp
personer anställda i kommuner och landsting och som är intresserade av att
arbeta som rådgivare i u-länders centrala, regionala och lokala
administrationer. Avsikten är att dessa personer med hjälp av sina
erfarenheter av verksamheten inom olika samhällssektorer skall kunna dels i
tidiga skeden fånga upp och förmedla information om olika projekt, dels påverka
valet av olika praktiska lösningar så att det gynnar svenska leverantörer. Vi
föreslår också att SIDA till sig knyter någon kommun som institutionell konsult
och den vägen prövar olika sätt att överföra svenskt kunnande till u-länder.

Frågan om samverkan mellan den kommunala sektorn och
näringslivet i teknikupphandlingsfrågor omnämns särskilt i direktiven för vårt
utredningsarbete. I kap. 6 sammanfattar vi några intryck av det arbete som hittills
bedrivits inom området. De slutsatser vi därvid drar utvecklar vi vidare i kap.
11. Vi konstaterar att det sker en vardagsbetonad teknikupphandling inom den
kommunala sektorn. För detta finns en väl fungerande beställarkompe-tens och
beprövade former för fördelning av risk mellan beställare och leverantör. För
framtiden förutser vi emellertid behov av ytterligare kompetensuppbyggnad på beställarsidan
och av riskavlyft hos beställare och leverantör. Vi räknar också med att
behovet av stöd till företagen i marknadsföringen av produkter som tagits fram
genom teknikupphandling kommer att öka och att avsättningsmöjligheterna i
Sverige måste kompletteras med export. Vi anser att det ökade kommunala
engagemanget i exportverksamhet vi föreslagit också kan utnyttjas i
kombination med teknikupphandling, Redan i samband med en upphandlingsuppgörelse
kan en kommunal beställare och en leverantör beakta möjligheterna till en
framtida samverkan i exportsammanhang. Vi anser också att STU och andra
finansiärer bör ge särskild prioritet åt teknikutvecklingsprojekt som
resulterar i produkter och system med goda avsättningsmöjligheter på
exportmarknaden.

En kommunal medverkan i exportprojekt i de former vi
föreslår avviker

Prop.
1983/84:168 85

från traditionell kommunal verksamhet. Vi har därför särskilt
behandlat frågan om kommunal kompetens för tjänsteexport. Den redovisas i kap.
16. Vi anser att kompetensfrågan i och för sig skulle kunna lösas utan lagstiftning.
Det finns emellertid faktorer som kan skapa osäkerhet såväl i kommuner och
landsting som bland företag kring huruvida en viss kommunal medverkan står i
överensstämmelse med lagen eller ej. För att undanröja sådana oklarheter
föreslår vi en särskild kompetenslag om kommunala åtgärder för att främja
svensk export.

Prop. 1983/84:168 86

Bilaga
8

Sammanfattning av remissyttranden över (SOU 1983:72) Export
av kommunalt kunnande

Efter
remiss har yttranden över betänkandet (SOU 1983:72) Export av kommunalt
kunnande avgivits av styrelsen för internationell utveckling (SIDA),
Beredningen för internationellt tekniskt samarbete (BITS), kommerskollegium,
universitets- och högskoleämbetet, socialstyrelsen, skolöverstyrelsen,
styrelsen för teknisk utveckling (STU), utredningen (H 1982:07) om åtgärder för
att främja export av tjänster, delegationen (I 1982:07) för upphandling inom
energiområdet, riksrevisionsverket (RRV), statskontoret, Sveriges ambassad i
Caracas, Beredningen för internationellt låkemedelssamarbete. Lunds
universitet, Göteborgs universitet. Statskonsult International AB (SINTAB), TEMU-bolagen,
Sjukvårdens-och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (SPRI),
Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet. Svenska värmeverksföreningen, Swecare
Foundation, Swedehealth AB, Medentgruppen, Sveriges exportråd, Sveriges
industriförbund. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska
konsultföreningen, Svenska handelskammarförbundet. Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Centralorganisationen
SACO/SR,'Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Jönköpings och Västerbottens läns
landsting, Stockholms, Uppsala, Norrköping, Karlskrona, Malmö, Helsingborgs,
Göteborgs, Västerås, Skellefteå, Umeå och Luleå kommun.

Helsingborgs
kommun avstår från att yttra sig.

Länsstyrelsen
i Västerbottens län och Svenska kommunalarbetareförbundet har lämnat
synpunkter. Flertalet av remissinstanserna ställer sig i huvudsak positiva till
utredningens olika förslag. Däremot finns det olika uppfattningar om graden av
kommunalt engagemang i exportverksamhet.

Statskontoret
ställer sig i allt väsentligt positiv till utredningens förslag om inriktning
och utformning av export av kommunala tjänster. Förutsättningarna får anses
goda för export av tekniskt och administrativt kunnande. Samtidigt framhålls
att det vid export ställs stora krav på en väl fungerande organisation för
kontakter såväl med utlandet som inom landet. Verket varnar för en alltför
stor optimism när det gäller utlandets efterfrågan på administrativa tjänster.

RRV
delar utredningens uppfattning att kommuner i vissa situationer bör kunna bidra
till en ökad svensk export i huvudsak genom samverkan med kommersiella företag.
Exporten måste ske utifrån klart angivna mål. Målet att öka Sveriges exportintäkter
bör vara vägledande även om det kommunala kunnandet inte kan förväntas öka
exportintäkterna mer än marginellt jämfört med nuvarande situation. RRV anser
att delmålet att utgöra vägröjare åt svenska företag på den internationella
marknaden bör ges stor vikt, eftersom det synes kunna ge stor utdelning i
förhållande till

Prop. 1983/84:168 87

kostnaderna.
En förutsättning är att kommunens officiella prägel framhålls utomlands. RRV
poängterar samtidigt de svårigheter som är förknippade med intäktsökning genom
export. RRV pekar också på den svårighet som ligger i behovet av politisk
kontroll av exportverksamheten. Exportverksamheten bör drivas utan direkt
medverkan av de politiska instanserna. Samtidigt anser RRV det väsentligt att
den politiska nivån har full inblick i exportverksamheten och dess kostnader.

Tjänsteexportutredningen
förordar att den kommunala kunskapen görs tillgänglig för export i samverkan
med näringslivet. Om kommunerna engagerar sig i export av skälet att vara vägröjare
för näringslivets export och att därigenom en förlustbringande verksamhet
legitimeras sker ofrån-. komligen en oönskad inkomstomfördelning. Krav på
avkastning måste därför vara vägledande i framtida exportprojekt.

STU
biträder utredningens uppfattning att det primära målet för en kommunal exportmedverkan
bör vara att utnyttja kunnandet i den kommunala sektorn för att öka landets
exportintäkter. STU instämmer också i uppfattningen att en viktig roll är
medverkan i processen för att kvalificera en leverantör hos en köpare, varvid
ett viktigt inslag är demonstration av referensanläggningar och information om
bakgrunden till dessas anskaffning.

SINTAB,
TCO liksom Svenska konsultföreningen och Svenska handelskammarförbundet
framhåller vägröjareffekten av kommunal tjänsteexport. Konsultföreningen anför
också vikten av att kunna visa referensanläggningar och på annat sätt
informera om svenska anläggningar och produkter.

Kommerskollegium
understryker för sin del vikten av att den aktuella stödverksamheten bedrivs på
sådant sätt att våra internationella åtaganden respekteras.

Konsultföreningen
och Svenska handelskammarförbundet tar upp frågan om kommunens egen-regiverksamhet.
Kommunerna bör inte eftersträva en högre sådan andel. Snarare bör entreprenad
övervägas. Därigenom skulle serviceföretag få möjlighet att skapa
referensanläggningar i Sverige av betydelse för export.

Svenska
arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund är negativa till förslagen
att kommuner skall ges möjlighet att medverka i exportsatsningar på ett sätt
som avviker från traditionell kommunal verksamhet. Den offentliga sektorn får
enligt SAF inte Ullåtas öka ytterligare utan i stället hållas tillbaka och
effektiviseras. Industriförbundet menar bl.a. att det sätt på vilket en kommun
ger service åt sina invånare skiljer sig på många och väsenfliga punkter från
de principer som råder i en marknadsekonomi. Vidare finns det enligt förbundet
inte något generellt kommunalt kunnande att marknadsföra.

Remissinstanserna
understryker behovet av samverkan med näringslivet i exportarbetet.
Avtalsmodellen förespråkas av flera remissinstanser

Prop. 1983/84:168 88

som
det bästa sättet för samverkan. BITS menar att kommunerna i huvudsak bör
arbeta som underleverantörer snarare än att själva bygga upp en
exportverksamhet. Enligt kommerskollegium bör avtalsmodellen normalt tillämpas.
Vilka samarbetsformer som väljs får samtidigt bero av omständigheterna i de
enskilda fallen och en principiell bindning i förväg till vissa schablonmodeller
bör undvikas. SINTAB är också inne på denna tanke att val av modell för
samarbete får ses mot bakgrund av på vilket utvecklingssteg i samband med
tjänsteexportprocessen kommunen befinner sig. Kollegiet framhåller också att
verksamheten inte bör bedrivas pä sådant sätt att några företag gynnas på
andras bekostnad. Sveriges exportråd menar att samarbetsformerna måste vara flexibla
och baseras på en affärsmässig grundsyn.

Energiupphandlingsdelegationen
anser att den kommunala tjänsteexporten skall komplettera och förstärka
näringslivets exportsatsningar. Kommunal tjänsteexport måste ske på marknadens
villkor. Svenska handelskammarförbundet vill varna kommunerna för att ge sig
ut på egen hand på den internationella marknaden. Kommunal tjänsteexport bör
begränsas till de områden där kommunerna har ett exklusivt kunnande eller kan
komplettera företags export.

Landstingsförbundet och SPRI
hänvisar till det nyligen bildade bolaget Swedehealth med syfte att sälja och
förmedla tjänster inom svensk hälso-och sjukvård samt tandvård till utlandet.
Därigenom kommer landstingen endast i undantagsfall att på egen hand engagera
sig i exportverksamhet. Swedehealth poängterar vikten av att kunnandet inom
sjukvårdssektorn koordineras gentemot utländska kunder. Företaget ser sig som
samordnande organ inom landstingsområdet. Swedehealth anför vidare att en
samverkansgrupp som Swecare inte själv bör göra affärer utan överlåta detta till
de inom branschen aktiva företagen.

Swecare framhåller för sin
del vikten av att inte visa en splittrad bild i den internationella
marknadsföringen. För att bl.a. kunna visa upp ett enat yttre finns det plats
för en organisation som Swecare. Swecare, med en vidgad medlemskrets inkl. Swedehealth,
ser sig som branschens paraplyorganisation i exportfrågor med syfte att svara
för informationsförmedling, marknadsföring m.m. Sveriges exportråd delar denna
bedömning. Socialstyrelsen pekar på att läkemedelsindustrin inte är företrädd i
Swecare men väl i beredningen för internationellt läkemedelssamarbete. Möjligheterna
till samarbete mellan dessa två organ bör därför observeras.

SAF och Konsultföreningen
liksom Medentgruppen förordar tjänstledighetsmodellen såsom samarbetsform.
Samarbetet skall vara öppet för alla företag. Konsultföreningen ser därför
ingen anledning att ge TEMU-bolagen en särställning. Tjänstledighetsmodellen
kan enligt SAF bidra till att främja en angelägen expansion inom den privata
tjänstesektorn. Industriförbundet anför att det bästa sättet att tillgodose
utredningsdirektivens önskemål att främja svensk export är att tillämpa en
generös tjänstledig-

Prop. 1983/84:168 89

hetspolitik
i sådana fall där utnyttjandet av kompetensen skulle leda till ökade
exportintäkter. Kommunal export i egen regi bör enligt förbundet inte
förekomma. Sådan export bör endast ske i samverkan med företag och som ett
komplement till dessa.

SACO/SR
förespråkar tjänstledighetsmodellen av det skälet att efterfrågan i många fall
just anknyter till befattningshavare med viss kompetens och i mindre
utsträckning till övriga resurser inom resp. organisation. Medentgruppen anför
samma skäl.

De
remissinstanser som har yttrat sig är positiva till att Sveriges exportråd ges
en roll avseende ett utvecklingsprogram för kommunal tjänsteexport. Programmet
bör drivas på försök under en begränsad period.

RRV
pekar pä att flera av utbildningsinsatserna bör sättas in långt innan förutsättningarna
för konkreta exportprojekt klarnat. RRV föreslår att kommunerna skaffar sig
tillgång till gemensam expertis i t.ex. kalkylering och avtalsjuridik. Vidare
bör intresserade kommuner överväga möjligheter att starta ett gemensamt
exportbolag i syfte att underlätta kontakter med företag m.m.

Statskontoret
pekar på möjligheterna att samordna insatserna för statlig och kommunal
tjänsteexport. Detta skulle t.ex. göras vid marknadsföringen utomlands. SINTAB
för fram samma tanke under benämningen "offentlig tjänsteexport". En
total samordning av främjandet av tjänsteexport, såväl privat som offentlig,
bör enligt SINTAB övervägas i framtiden. Exportrådet och
tjänsteexportutredningen anför en liknande uppfattning.
Tjänsteexportutredningen anser att utvecklingsprogrammet bör samordnas med
utbildningsprogram för tjänsteexport. Den offentliga tjänsteexporten bör i
första hand ses som ett komplement till den privata tjänsteexporten. Utredningen
avstyrker förslaget om en styrgrupp. Exportrådet bör utan tillskapande av
formella institutioner knyta de kontakter som behövs för verksamheten.

Landstingsförbundet
anser det värdefullt att kommun- och landstingsförbunden deltar i den
föreslagna styrgruppen. TCO anser att det vore värdefullt att följa arbetet,
exempelvis genom facklig representation i den projektledning inom exportrådet
som kommer att svara för utvecklingsarbetet. Svenska värmeverksföreningen
föreslår att den tilltänkta styrgruppen innehåller en representant för vart
och ett av de största exportområdena. Umeå liksom Skellefteå kommun anför att
den har goda förutsättningar att ingå i styrgruppen. Göteborgs kommun anser
det fördelaktigt om kommunen deltar i styrgruppen. LO och Svenska
kommunalarbetareförbundet förutsätter att även de kommunalt anställda blir
representerade.

Universitets-
och högskoleämbetet anför att högskolan utgör en resurs för samhället genom den
utbildning som ges om ekonomiska, juridiska och sociala förhållanden i andra
länder. Dessa kunskaper är högskolan beredd att t.ex. i samverkan med företag,
kommuner och landsting på ett aktivt sätt ställa till förfogande i olika typer
av projekt. Sådant samarbete före-

Prop.
1983/84:168 90

kommer
redan vid flera högskolor. Skellefteå kommun anför att exportutbildning i
bl.a. språk bör startas och bedrivas av t.ex. Umeå universitet i kombination
med de praktiska exporterfarenheterna som finns i bl.a. Skel-lefteindustrin.

Flertalet av de
remissinstanser som har yttrat sig är positiva till en särskild lag för att
möjliggöra kommunal tjänsteexport. Bland dessa instanser återfinns Stockholms,
Uppsala, Karlskrona, Malmö, Göteborgs, Västerås och Luleå kommun samt
Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Jönköpings och Västerbottens låns landsting
liksom kommun- och landstingsförbunden.

SAF
avvisar bestämt att kommunerna ges möjlighet att medverka i exportansträngningar.
Konsultföreningen anser inte heller att riksdagen genom lag skall ge kommuner
och landsting förändrade förutsättningar för exportverksamhet.
Industriförbundet anser att avgränsningen mellan kommunal verksamhet och
näringslivets är inte glasklar. Kompetenslagstiftningen är f.n. föremål för
stat- kommunberedningens utredning. Någon förändring av den kommunala
kompetensen bör inte göras förrän denna utredning har lagt fram sitt
betänkande.

Några
remissinstanser tar upp frågan om biståndets roll i detta sammanhang. BITS
delar utredningens bedömning att biståndsprojekt inte skall ses som en
lättillgänglig inkörsport för kommunal tjänsteexport. RRV anser att förslaget
att SIDA skulle placera ut rådgivare i u-länders förvaltningar inte bör
accepteras. En sådan metod skulle förstöra SIDA:s trovärdighet i upphandlingssammanhang.
Om kommuner vill samarbeta med biståndsorgan bör de enligt RRV först skaffa
sig utlandserfarenhet tillsammans med etablerade företag.

Kommerskollegium
anser det lämpligt att SIDA, i enlighet med utredningens förslag, ges ansvar
för att det kommunala kunnandet beaktas. Sveriges exportråd liksom TCO delar
också utredningens förslag. Skellefteå kommun föreslår att SIDA till sig
knyter en kommun, t.ex. Skellefteå, som institutionell konsult i syfte att
överföra svenskt kunnande till u-länder.

STU tar upp frågan om
teknikupphandling. STU menar att utredningens uppfattning knappast är
realistisk vad gäller uttalandet att STU och andra finansiärer bör ge prioritet
åt teknikupphandlingsprojekt som resulterar i produkter och system med goda
avsättningsmöjligheter på exportmarknaden. Enligt STU:s mening måste
bedömningar och beslut om satsningar på produkter/system för utlandsmarknaden
göras av respektive leverantörer på kommersiella grunder.

TEMU-bolagen
skulle enligt utredningen kunna ses som en resurs framför allt när det gäller
att exploatera ny teknik på en internaionell marknad. TEMU-bolagen är för sin
del beredda Ull en sådan medverkan.

TCO
anför att nuvarande regler i kollektivavtal inte är utformade för medverkan i
exportverksamheten från de anställdas sida. Sådana frågor.

Prop. 1983/84:168 91

bl.a.
lönesättning, bör kunna regleras genom avtal mellan arbetsmarknadens parter.
Sveriges exportråd liksom Jönköpings läns landsting instämmer i utredningens
uttalande om angelägenheten av att personal-, löne- och ersättningsfrågor
klaras ut av kollektivavtalsparterna.

Svenska
värmeverksföreningen anser det helt nödvändigt att skattelagarna ändras så att
likabehandling uppnäs för utlandstjånstgörande personal oberoende av
arbetsgivare. LO för också fram denna synpunkt.I annat fall kan inte den tänkta
kommunala tjänsteexporten genomföras. Swedehealth AB menar att det vore
önskvärt med skattelättnader även vid kortare utlandstjänstgöring än ett år.
SIDA anför att SIDA har erfarenhet av att anställa personal för utlandsarbete
enligt villkor som inte är avpassade härför inkl. svenska skatteregler och kan
vitsorda att utredningens slutsats är riktig.

TCO tar upp frågan om
utbildning inom sjukvården. Enligt TCO är det bättre att överkapacitet inom
vård och utbildning exporteras i stället för att institutioner läggs ner.
Socialstyrelsen anför att möjligheterna att utnyttja svensk sjukvård för
utländska intressenter tas till vara i blygsam omfattning och torde kunna
ökas. Styrelsen pekar också på att en konkurrenssi-tuaUon gentemot den inhemska
befolkningen kan uppstå. Av intresse är därför att i första hand utnyttja
områden som har överkapacitet i syfte att mer effektivt utnyttja tillgängliga
resurser. Beträffande export av utbildning av vårdpersonal anser
socialstyrelsen att mer begränsade utbildningsinsatser kan förverkligas i
enlighet med förslagen i betänkandet (Ds S 1981:19) Utbildning för läkare från
utvecklingsländer. Jönköpings läns landsting ställer sig positiv till uthyrning
av platser för vård och utbildning. Samordningen via Swedehealth bör enligt
landstinget inte utesluta att enskilda landsting kan träffa direkta avtal med
intressenter utomlands.

Prop.
1983/84:168 92

Innehåll

Propositionen .................................................................. ..... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ............................. ..... I

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 mars
1984 ... 2

1 Inledning
....................................................................... ..... 2

1.1 Utrikeshandeln
och exportfrämjande 2

1.2 Aktuella
utredningar på exportfrämjandeområdet 6

2 Exportfrämjande
åtgärder ........................................... ..... 9

2.1 Små och medelstora företeag .................................. 9

2.2 Bygg- och energisektorn .......................................... ... 16

2.3 Utbildningfrågor ....................................................... ... 24

2.4 Exportkreditfrågor m.m............................................. ... 25

3
Export av
tjänster från kommuner och landstingskommuner 29

4
Hemställan ................................................................... ... 34

5
Beslut .......................................................................... ... 34

Bilagor

1
Sammanfattning
av (DsUD 1983:5) Exportfrämjande stöd till mindre och medelstora företag 35

2
Sammanfattning
av remissyttranden över betänkandet Ds UD 1983:5 45

3
Sammanfattning
av (Ds UD 1984:3) Ökad trähusexport 51

4
Sammanfattning
av (Ds UD 1984:2) Svensk byggexport 54

5
Sammanfattning
av (Ds 11983:26) Ökad export av svensk energiteknik - ett handlingsprogram 61

6
Sammanfattning
av remissyttranden över betänkandet Ds 11983:26 74

7
Sammanfattning
av (SOU 1983:72) Kommunalt kunnande - ett stöd för svensk export 80

8
Sammanfattning
av remissyttranden över betänkandet SOU 1983:72 86

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984