Prop. 1983/84:169

Prop.
1983/84:169

Regeringens proposition

1983/84:169

om kommunal och statlig
utbildning för vuxna;

beslutad den 22 mars 1984.

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokoll för de åtgärder eller ändamål som framgår av föredragandens
hemställan.

På
regeringens vägnar

OLOF
PALME

LENA
HJELM-WALLÉN

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen behandlas frågor som rör grundutbildning för vuxna (grundvux),
kommunal vuxenutbildning (komvux) och utbildningen vid statens skolor för vuxna
(SSV). Det sker pä grundval av dels förslag i komvux-utredningens betänkande
(SOU 1982:29) Komvux - kommunal utbildning för vuxna, dels en analys av
konsekvenserna för SSV av komvux-utredningens förslag.

Varje
kommun skall vara skyldig att främja vuxnas deltagande i utbildning och ha
ansvar för att vuxna informeras om utbildningsmöjligheter av olika slag.

Målgruppen
för grundvux preciseras. Grundvux skall vända sig till vuxna som inte har
kunskaper och färdigheter motsvarande grundskolans mellanstadium när det gäller
att läsa och skriva på sitt eget språk eller att räkna. Utvecklingsstörda vuxna
som behöver sådan undervisning som motsvarar särskolan skall inte tas in i
grundvux.

SSV:s
funktion som komplement till komvux markeras tydligare, bl. a. genom att
målgruppen preciseras till vuxna som är behöriga att tas in i komvux men som av
något skäl inte kan delta i motsvarande utbildning där.

För
grundskolekurser i komvux och SSV införs betygen godkänd och icke godkänd i
stället för den femgradiga betygsskalan.

Grundskolekurser
på invandrarspråk skall i fortsättningen få anordnas i komvux efter beslut av
skolstyrelsen.

Elevantalet
i komvux-kurser föreslås få vara högst 30, mot f.n. 35. Kurser får starta med
lägst 12 deltagare, i glesbygd åtta. Kurser för intagna i kriminalvårdsanstalt
får starta med lägst fem deltagare. I Riksdagen 1983184. 1 samt. Nr 169

Prop.
1983/84:169 2

En särskild delram av undervisningstimmar införs inom
komvux för start av kurser med lägre deltagarantal än normalt. Varje kommun får
årligen utnyttja upp till högst 1 000 undervisningstimmar för kurser med lägst
fem deltagare. Dessa timmar skall tas ur den totalram som kommunen disponerar.
Samtidigt upphävs en rad detaljföreskrifter om kursstart med lägre deltagarantal
än normalt.

Grundvux
skall i princip bedrivas som deltidsstudier, dvs. i regel högst

15 lektionstimmar per vecka. Erfarenheten visar att studieovana personer

har svårt att på ett effektivt sätt tillgodogöra sig heltidsstudier. Genom

begränsningen till deltidsstudier uppnår man också att flera kan tas in i

utbildningen inom nuvarande resursramar. Undervisningen bör pågå kon

tinuerligt under i stort sett hela året. Under det som kan antas bli de sista

fem månaderna i grundvux kan den som önskar det få mer undervisning än

15 timmar per vecka, om det år pedagogiskt motiverat. \

Timersättning får utbetalas för i princip högst 15 timmar
per vecka. Ersättningen kan lämnas under upp till 45 veckor per år.

Rektorerna åläggs informations- och samrådsskyldighet i
förhållande till företrädare för eleverna i grundvux, komvux och SSV. En
komvux-kon-ferens resp. SSV-konferens blir den enda obligatoriska konferensen.

Inbyggd utbildning skall få förekomma i komvux inom de
områden där den formen av utbildning kan förekomma i gymnasieskolan. Inbyggd utbildning
får även förekomma i särskild yrkesinriktad utbildning.

Landstingskommunerna föreslås få anordna även särskild
yrkesinriktad utbildning inom de områden som en landstingskommuns gymnasieskola
kan omfatta.

Samarbete förekommer redan i dag mellan komvux och företag
av skilda slag och även i viss mån mellan SSV och företag. I propositionen
framhålls att det är väsentligt att samarbetet fortsätter och utvecklas.
Företagsintern utbildning, dvs. utbildning för personal inom ett företag och i
företagets intresse, skall liksom hittills inte få bekostas med statsmedel.
Däremot bör olika former av samverkan utvecklas genom att försöksverksamhet bedrivs
med uppdragsutbildning anordnad inom komvux och SSV.

Länsskolnämnderna åläggs att ta initiativ till regelbundna
samråd mellan kommunerna i länet om planeringen och genomförandet av
verksamheten i grundvux och komvux.

Vad gäller den rättsliga regleringen föreslås att de
grundläggande bestämmelserna om kommunal och statlig utbildning för vuxna
skall införas i en särskild lag, som träder i kraft den 1 juli 1985. Lagförslag
kommer att föreläggas riksdagen senare under år 1984.

Förslagen i propositionen skall genomföras senast den 1
juli 1985.

Prop.
1983/84:169 3

Utdrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1984-03-22

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon,
Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl,
Holmberg, Hellström, Wickbom

Föredragande:
statsrådet Hjelm-Wallén

Proposition
om kommunal och statlig utbildning för vuxna

1
Inledning

Genom
vuxenutbildningsreformen år 1967 (prop. 1967:85, SU 117, rskr 277) infördes den
1 juli 1968 kommunal vuxenutbildning (komvux) som i princip skulle kunna
erbjuda undervisning enligt kursplanerna för grundskolans högstadium och vad
som numera utgör gymnasieskolan. Undervisningen organiserades som fristående
ämneskurser. Särskilda timplaner infördes för komvux. Både kommuner och landstingskommuner
får efter medgivande av skolöverstyrelsen (SÖ) anordna komvux. Landstingskommunerna
får endast anordna kurser som motsvarar den utbildning som en landstingskommuns
gymnasieskola kan omfatta. Nästan alla kommuner och alla landstingskommuner har
fått tillstånd att anordna komvux.

Som
ett komplement till komvux finns två riksrekryterande statliga skolor för vuxna
(SSV), en i Norrköping och en i Härnösand.

Efter
förslag i budgetproposifionen 1977 (prop. 1976/77:100 bil. 12, UbU 19, rskr
176) infördes den 1 juli 1977 grundutbildning för vuxna (grundvux) med
kommunerna som huvudmän. Denna utbildning är avsedd för vuxna som saknar
grundläggande kunskaper i läsning, skrivning eller matematik. Kommunerna är
skyldiga att anordna grundvux i mån av behov.

Med
stöd av regeringens bemyndigande den 16 mars 1978 tillkallade min företrädare
en kommitté (U 1978:04) för att göra en översyn av den kommunala
vuxenutbildningen. Kommittén antog namnet komvux-utred-ningen.

Komvux-utredningen
har lagt fram en rad förslag som lett till reformer inom vuxenutbildningen.
Efter förslag från komvux-utredningen beslutade

Prop. 1983/84:169 4

riksdagen är 1981 att införa en särskild läroplan för
komvux (prop. 1980/81:203, UbU 1981/82:1, rskr 46). Den nya läroplanen (1982 års
läroplan för kommunal vuxenutbildning, Lvux 82) tillämpas fr.o.m. läsåret
1982/83. Den gäller i tillämpliga delar också för verksamheten vid SSV och för
grundvux. Riksdagen har också beslutat om kompletteringar till Lvux 82 (prop.
1982/83:2, UbU 2, rskr 61). De tillämpas fr. o. m. läsåret 1983/84. Genom Lvux
82 har innehållet i och utformningen av undervisningen i komvux anpassats till
att de studerande är vuxna.

Komvux-utredningen' har avlämnat huvudbetänkandet (SOU
1982:29) Komvux - kommunal utbildning för vuxna. En sammanfattning av betänkandet
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanserna och en sammanfattning av remissyttrandena bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Beträffande utveckling, nuvarande verksamhet och gällande
föreskrifter i fråga om komvux och grundvux samt beträffande kommitténs närmare
överväganden hänvisar jag till huvudbetånkandet.

Komvux-utredningen har avgivit delbetänkandet (Ds U
1979:12) Statens skolor för vuxna. Varvad undervisning och brevundervisning i
grundskolans och gymnasieskolans ämnen. Delbetänkandet och en remissammanställning
redovisades i budgetpropositionen 1981 (prop. 1980/81:100 bil. 12, punkten E2,
s. 603—611) men föranledde inga förslag till riksdagen.

Pä grundval av förslagen i det sistnämnda betänkandet och
remissinstansernas synpunkter har en sakkunnig- i utbildningsdepartementet
analyserat konsekvenserna för SSV av komvux-utredningens arbete. Han har framlagt
sina förslag i promemorian (DsU 1983:5) Riksrekryterande vuxenutbildning -
distansundervisning. Statens skolor för vuxna. En sammanfattning av
promemorian bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Promemorian, som jag i det följande kallar
SSV-promemorian, har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna
och en sammanfattning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta
ärende som bilaga 4.

Beträffande utveckling, nuvarande verksamhet och gällande
föreskrifter i fråga om SSV hänvisar jag till komvux-utredningens delbetänkande
om SSV och till SSV-promemorian.

För överblickens och sammanhangets skull redovisar jag i
det följande också vissa förslag som inte fordrar beslut av riksdagen.

' Ledamöter när huvudbetänkandet avlämnades:
riksdagsledamoten Stig Alemyr, ordförande, folkskolläraren Inga Davidsson,
riksdagsledamoten Karl-Erik Häll, länsbildningskonsulenlen Martin Hällgren,
lektorn Ove Nordstrandh. fil.lic. Marie Nordström och studiesekreterareti Berit
Oscarsson. - Förre huvudsekreteraren i komvux-utredningen, lektorn Sven Salin.

Prop. 1983/84:169 5

Jag
vill erinra om att vissa frågor om samarbete mellan komvux, gymnasieskolan och
arbetsmarknadsutbildningen (AMU) behandlas i den nyligen framlagda
propositionen (1983/84:116) om gymnasieskola i utveckling.

Jag vill också erinra om
att jag med stöd av regeringens bemyndigande den I september 1983 har
fillkallat en särskild utredare (U 1983:04) för att göra en samlad översyn av
vuxenutbildningens effekter.

När jag i det följande
talar om komvux på gymnasial nivå avser jag med kommuner även
landstingskommuner, om inte annat framgår av omständigheterna. I det
sammanhanget avser jag med skolstyrelse även utbildningsnämnd.

Jag har samrått med
cheferna för social- och arbetsmarknadsdepartementen samt statsråden Göransson
och Gradin i de frågor som berör deras ansvarsområden.

2
Bakgrund och allmänna överväganden

Vuxenutbildning
är ett samlingsbegrepp som inbegriper utbildnings- och bildningsverksamhet i
många olika former och med delvis olika mål. Dit räknas i första hand
grundutbildning för vuxna (grundvux), kommunal vuxenutbildning (komvux),
utbildningen vid statens skolor för vuxna (SSV), utbildningen vid
folkhögskolor, studiecirkelverksamhet och arbetsmarknadsutbildning (AMU). De
tre förstnämnda vuxenutbildningsformerna ger utbildning som har motsvarigheter
inom grundskolan och gymnasieskolan. Syftet är att erbjuda vuxna utbildning i
olika ämnen som ger kompetens motsvarande den som ges i grundskolan och
gymnasieskolan. I det följande sammanfattar jag dem under beteckningen
kompetensinriktad vuxenutbildning.

Gemensamt för all
vuxenutbildning är att den skall överbrygga utbildningsklyftorna, öka vuxnas
förmåga att förstå, krifiskt granska och medverka i kulturellt, socialt och
politiskt liv, utbilda vuxna för varierande arbetsuppgifter, medverka till
arbetslivets förändring och bidra till full sysselsättning samt tillgodose
vuxnas individuella önskemål om utbildning. Vuxenutbildningen skall bygga på
att den vuxenstuderande har mognad och erfarenhet och ta till vara detta i
utbildningssituationen.

Jag
kommer nu att ta upp frågor som rör den kompetensinriktade vuxenutbildningen.

2.1
Motiv för vuxenutbildning

Grunden
för den nuvarande vuxenutbildningen lades genom den vuxenutbildningsreform som
beslutades år 1967 (prop. 1967:85, SU 117, rskr 277). Samhällets engagemang
koncentrerades då till tre områden, nämligen den arbetsmarknadsinriktade
utbildningen, den gymnasiala och förgymna-

Prop.
1983/84:169 6

siala
utbildningen samt folkbildningen. Huvudvikten lades vid sådan verksamhet som
kunde utgöra ett effektivt bidrag i strävandena att främja framstegstakten i
den svenska ekonomin. Vid sidan därav skulle utrymme också finnas för
verksamhet som tillgodosåg de vuxnas individuella önskemål om vidgade studie-
och utbildningsmöjligheter.

Det
svenska utbildningsväsendet hade under åren före vuxenutbildningsreformen
undergått en genomgripande omdaning. En enhetlig grundskola hade införts. Även
det gymnasiala stadiet hade fått en mer homogen organisation. Den sammanhållna
gymnasieskolans tillkomst genom beslut år 1968 innebar ytterligare förändringar
i denna riktning.

Reformerna hade lett till
betydande skillnader i utbildning mellan vuxna och ungdomar. Många vuxna hade kunnat
kompensera brister i formell utbildning genom erfarenheter från
organisationslivet och arbetslivet och genom att delta i bildningsverksamhet.
Men för mänga vuxna behövde samhället ställa även resurser för formell
utbildning till förfogande. Rätten att fritt välja studieväg var en princip som
tillmättes ökad betydelse i ungdomsskolan. Friheten vore emellertid
ofullständig om den inte förenades med möjligheten att senare i livet ändra
utbildningens inriktning eller fördjupa kunskaperna.

I prop. 1967:85
konstaterade föredraganden också att en del ungdomar föredrog att gå ut i
förvärvslivet omedelbart efter den obligatoriska skolgången för att längre
fram skaffa sig kompletterande utbildning. Vuxenutbildning behövdes åven för
deras del.

Vidare framhöll föredraganden
att en viktig uppgift för utbildningsväsendet är att förse arbetsmarknaden med
väl utbildad arbetskraft. Den snabba ekonomiska och tekniska utvecklingen
medför ett behov av utbildning som syftar till att bibringa yrkesutövarna nya
kunskaper och färdigheter. Även om ungdomsskolan anpassas till förändringar av
sådant slag, påverkas inte den redan aktiva arbetskraften av ändringar inom
skolan. För att få ett snabbt genomslag av ny teknik och ny kunskap behövs med
andra ord att också vuxna utbildas.

Det
fanns alltså en rad skäl för att genom vuxenutbildningsreformen år 1967 erbjuda
ökade utbildningsmöjligheter för vuxna.

Jag har velat erinra om
dessa motiv i dag, eftersom jag anser att de fortfarande äger giltighet. De har
till en del t. o. m. fått ökad tyngd nu. Det finns fortfarande åtskilliga vuxna
svenskar som i sin ungdom aldrig fick chansen till en sä omfattande utbildning
som dagens ungdomar får. Till detta kommer att vi nu har ett stort antal
invandrare som kommit till Sverige i tonåren eller i vuxen ålder. Många av dem
har inte i sina ursprungsländer fått en utbildning som motsvarar den svenska
ungdomsutbildningen. En hel del invandrare söker sig därför till grundvux och
komvux. Det finns också, trots svårigheter på arbetsmarknaden, ungdomar som
går ut i arbetslivet direkt efter grundskolan eller utan att ha fullföljt
skolgången där och ungdomar som avbryter sina studier i gymnasieskolan.

Prop.
1983/84:169 7

Påpekandet
att det ständigt finns behov av utbildning bland dem som är yrkesverksamma har
heller inte förlorat aktualitet sedan 1967. Förändringarna i arbetslivet t.
ex. inom dataområdet gör att yrkesverksamma vuxna måste få återkommande
möjligheter till utbildning och fortbildning. Den arbetsmarknadsinriktade delen
av vuxenutbildningen har fått en allt viktigare uppgift att fylla. Komvux
skall enligt riksdagsbeslut (prop. 1977/78:100 bil. 12, UbU 15, rskr 180) kunna
anordna utbildning som motsvarar gymnasieskolans hela utbildningsprogram. Inom
den yrkesinriktade utbildningen finns det fortfarande vissa hinder för att
komvux skall kunna uppfylla detta krav. Jag återkommer strax med förslag i
syfte att undanröja dessa hinder. Jag kommer också att lägga fram förslag om
att göra yrkesinriktad utbildning till ett reguljärt inslag i verksamheten vid
SSV.

2.2
Mål

De
mål för vuxenutbildningen som lades fast genom vuxenutbildningsreformen 1967
diskuterades i prop. 1967: 85 för vuxenutbildningen som helhet. Några
speciella mål, som skulle gälla enbart för den kompetensinriktade delen av vuxenutbildningen,
angavs inte utöver riktlinjen om att utbildningen i princip skulle erbjudas
enligt ungdomsskolans läroplaner. De övergripande målen är alltså gemensamma
för all vuxenutbildning. De har i princip inte förändrats sedan år 1967.

En viss förskjutning av
tyngdpunkten har dock ägt rum. De fördelningspolitiska målen för
vuxenutbildningen har således getts en ökad tyngd även för den
kompetensinriktade vuxenutbildningen. Komvux roll att erbjuda yrkesinriktad
utbildning har betonats allt starkare, medan uppgiften att ge möjlighet till
behörighetskomplettering, vilket till en början var det dominerande inslaget i
verksamheten, har fått träda tillbaka något. Yrkesinriktad utbildning erbjuds
sedan läsåret 1976/77 på försök även inom SSV.

På grundval av
riksdagsbeslut åren 1981 och 1982 (prop 1980/81: 127, UbU 36, rskr 386, prop.
1980/81:203, UbU 1981/82:1, rskr 46 och prop. 1982/83:2, UbU 2, rskr 61) har
regeringen i den särskilda läroplanen för kommunal vuxenutbildning (Lvux 82)
formulerat och fastställt dels allmänna mål för vuxenutbildningen, dels
särskilda mål för komvux och grundvux. Målen gäller i tillämpliga delar också
för verksamheten vid SSV.

De
mål som har fastställts för komvux och grundvux och som alltså framgår av Lvux
82 bör gälla oförändrade. Jag kommer i det följande att föreslå att särskilda
mål formuleras för verksamheten vid SSV.

De
förändringar i övrigt som jag kommer att föreslå i det följande beträffande den
kompetensinriktade vuxenutbildningen syftar till att underlätta för dessa
delar av vuxenutbildningen att uppfylla de fastställda målen.

Prop.
1983/84:169 8

2.3 Målgrupper och prioriteringar

I inledningsskedet var den viktigaste målgruppen för
komvux och SSV vuxna som hade förutsättningar att tillgodogöra sig gymnasial
utbildning men som inte hade fått sådan i yngre år. Utbildningen var därför i
stor utsträckning upplagd för att förbereda för högre studier. Utbildning på
grundskolenivå sågs som en förberedelse för fortsatta gymnasiala studier.

Från böljan av 1970-talet fick de fördelningspolitiska
målen ökad genomslagskraft. I och med att allt flera årskullar ungdomar hade
gått igenom grundskolan ökade betydelsen av att så många vuxna som möjligt fick
motsvarande utbildning. Grundskolenivån inom komvux prioriterades på olika sätt.

När det
gäller målgrupperna har alltså en allt större vikt lagts vid att utbildningen
skall rikta sig till dem som tidigare fått minst av samhällets
utbildningsresurser. Komvux skall vända sig med information och rekrytering
till grupper där andelen korttidsutbildade kan förväntas vara särskilt stor.
Ett klart uttryck för denna tyngdpunktsförskjutning är också införandet av
grundvux. Denna utbildning vänder sig till vuxna som saknar grundläggande
kunskaper i läsning, skrivning eller matematik.

Komvux uppgift att stärka de korttidsutbildades ställning
på arbetsmarknaden har betonats allt mer. Utöver grundvux och kurser på grundskolenivå
har därför den yrkesinriktade utbildningen inom komvux prioriterats. På senare
år har uttrycket arbetsmarknadsinriktad utbildning använts allt oftare i
stället. Bakom det ändrade ordvalet finns ett erkännande av att inte enbart
utbildning i snävt yrkesinriktade ämnen utan även i allmänna ämnen kan ha en
klar inriktning pä att förbereda för eller stärka den enskildes ställning i
arbetslivet. Förändringarna i arbetslivet på senare år har enligt min
uppfattning förstärkt detta förhållande.

Det är nu åtskilliga år sedan grundskolan genomfördes. Den
allra största delen av varje ungdomskull fullföljer grundskolestudierna. Detta
skulle till synes kunna innebära att behovet av grundskolenivån inom komvux så
småningom kunde försvinna. En sådan uppfattning framskymtar i prop. 1967:85.
Komvux grundskolenivå (etapp 1) behövs dock fortfarande för äldre vuxna, för
handikappade och för invandrare som inte redan fått motsvarande utbildning. Den
kan också ge én ny chans åt ungdomar som av ett eller annat skäl inte har
kunnat fullfölja sin skolgång i grundskolan eller som inte har tillgodogjort
sig utbildningen.

I vuxenutbildningsreformen 1967 betonades den
kompetensinriktade vuxenutbildningens roll i ett system med återkommande
utbildning. Vuxenutbildningen skulle bygga vidare på ungdomsutbildningen och
kompensera brister i denna. Jag vill i detta sammanhang erinra om vad jag i
propositionen (1983/84:116) om gymnasieskola i utveckling har anfört om
återkommande utbildning (bl. a. s. 9 fO-

Prop. 1983/84:169 9

Mot
den bakgrund jag här har skisserat är det naturiigt att prioritera åtminstone
vissa gymnasieskolkurser lika högt som kurser på grundskolenivån. Jag tänker
närmast på ämnena svenska, engelska, matematik och samhällskunskap på den nivå
som motsvarar en tvåårig studiegång i gymnasieskolan. Därför har jag i årets
budgetproposition (prop. 1983/84:100 bil. 10 s. 172) föreslagit ett
bemyndigande för regeringen att få fördela det totala antalet
undervisningstimmar i komvux på andra delramar än hittills.

Jag vill också fillfoga
att det, från Ud fill annan beroende på samhällsutveckling och samhällsbehov,
kan finnas skäl att göra nya avvägningar vid fördelningen av
utbildningsresurserna inom komvux, t. ex. att bereda plats för nya ämnen.

2.4
Yttre organisation

De
förskjutningar vad gäller mål, målgrupper och prioriteringar som jag nu har
redogjort för beror knappast på förändringar i grundinställningen till
verksamheten i komvux. De beror snarare på förändringar som har inträffat i
omvärlden.

De möjligheter till
kompetensinriktad vuxenutbildning som fanns före 1967 års
vuxenutbildningsreform utgjordes till största delen av kvällsundervisning. I
reformen förutsattes att studier på fritid och deltid liksom fidigare skulle
dominera. Samtidigt antyddes att andra studieformer än deltidsstudier kunde
komma att spela en större roll. Reformen hade dock som riktpunkt att
utbildningen skulle kunna bedrivas med ett begränsat produktionsbortfall. Detta
är enligt min mening en utgångspunkt som fortfarande inte får glömmas bort.
Ganska stora förändringar har emellertid inträffat som påverkar
förutsättningarna för den kompetensinriktade vuxenutbildningen.

År
1974 kom lagen (1974:981) om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning
och den 1 januari 1976 infördes ett för vuxenutbildningen särskilt utformat
studiefinansieringssystem. I detta ingår möjligheter att få vuxenstudiestöd för
heltidsstudier i komvux. Dessa reformer kom att i hög grad påverka utvecklingen
av komvux. Alltfler kom att studera på dagtid och på halvtid eller mera. Komvux
fick åtskilliga heltidsstuderande.

Detta är viktiga reformer.
Om de vuxna som tidigare fått minst av samhällets utbildningsresurser skall
kunna ta del av den utbildning som erbjuds, måste de ha möjlighet att ta ledigt
från arbetet för att studera och möjlighet att få studiesocialt stöd. Samtidigt
menar jag att det fortfarande är viktigt att hålla i minnet den riktpunkt som
angavs i 1967 års vuxenutbildningsreform. I tider av arbetslöshet kan det i
och för sig finnas större skäl än annars att bedriva heltidsstudier i komvux.
Men inte ens i sådana tider är det enligt min mening lämpligt att organisera
undervisningen så att den främst riktar sig till personer som kan och vill
studera på heltid.

Prop. 1983/84:169 10

Jag
vill i detta sammanhang också erinra om att det sedan starten och alltjämt
förutsätts att komvux skall ha en nära samverkan med skolväsendet i övrigt bl.
a. vad gäller lokaler. Det innebär med nödvändighet att utrymmet för dagstudier
blir begränsat. De investeringar som gjorts och görs i lokaler och utrustning
måste enligt min mening utnyttjas så effektivt som möjligt.

Riktpunkten
att vuxenutbildningen skall bedrivas med en begränsad bortovaro från
arbetslivet har betydelse inte enbart för frågan om heltids-, deltids- och
fritidsstudier. En annan viktig förutsättning är att de vuxnas fidigare
erfarenheter utnyttjas som grund i studierna och tas till vara i
studieplaneringen. Denna måste därför vara individuell. Det är en komplettering
av vars och ens tidigare kunskaper som vuxenutbildningen skall stå till tjänst
med. Åtskilliga vuxenstuderande siktar nu på fullständig kompetens motsvarande
den som ges i gymnasieskolan. Detta har i alltför stor utsträckning tillåtits
påverka organisationen. Undervisningen bör inte läggas upp så att den styr mot
fullständiga studieprogram. Inte minst när det gäller den gymnasiala nivån inom
både komvux och SSV är det väsentligt att de vuxna kan erbjudas
studiemöjligheter som är anpassade efter deras individuella utbildningsbehov
och intressen. Då måste man också ta hänsyn till dem som av skilda skäl
föredrar att studera helt på sin fritid.

2.5
Inre organisation

Innan
jag övergår till mina konkreta förslag vill jag också kort erinra om de
förändringar i bl. a. kurssystemet som har ägt rum under de gångna åren.

I
syfte att bredda yrkesutbildningen för de vuxenstuderande startade en
försöksverksamhet år 1975. De stora yrkesämnena på gymnasieskolans
yrkesinriktade linjer var för omfattande för att i sin helhet kunna anordnas
som kurser för vuxenstuderande. De delades i stället upp i delar till s.k.
delmomentskurser i komvux. Fr.o.m. läsåret 1978/79 är delmomentskurserna en reguljär
företeelse i komvux. Uppdelningen ger de vuxenstuderande bättre möjligheter
att få studerajust de avsnitt som de har behov av.

Även
beträffande de mer teoretiska ämnena har en vuxenanpassning ägt rum. SÖ
utarbetade på regeringens uppdrag ett förslag till linje- och ämneskonstruktion
i komvux. Komvux skulle inte längre parallellt erbjuda kurser i samma ämne
enligt olika linjer i gymnasieskolan. I stället skulle komvux anordna kurser
som bygger på varandra. Konstrukfionen innebar att komvux frikopplades från
linjesystemet i gymnasieskolan. Därmed inleddes det viktiga arbetet med
vuxenanpassning av komvux kursplaner. Riksdagen beslutade efter förslag i
propositionen om kommunal vuxenutbildning (prop. 1977/78:36) om en treårig
försöksverksamhet med det nya systemet i högst femton kommuner.

Prop. 1983/84:169 11

Min
företrädare uttalade i prop. 1977/78:36 bl. a. att målet borde vara att alla
vuxna, oberoende av bostadsort, skulle ha tillgång till kurser inom komvux. Man
måste också söka åstadkomma en organisafion av och ett innehåll i studierna som
gör det möjligt för vuxna att få just den utbildning de behöver vid den
tidpunkt som passar dem. Tiden var också mogen, efter tio års verksamhet, för
en översyn av komvux uppgifter i förhållande till de mål som hade fastställts
av riksdagen. Komvux-utredningen tillsattes 1978. Den skulle samla in och
värdera de erfarenheter som hade nåtts sedan komvux början. Utredningen skulle
bl. a. följa försöksverksamheten med linje- och ämneskonstruktion i komvux.

Försöksåren visade så
positiva resultat att ett genomförande av det nya s. k. etappsystemet kunde
påbörjas läsåret 1982/83. Etappsystemet innebär att flertalet allmänna ämnen
indelas i etapper som utgör delar i en sammanhängande studiegång i resp. ämne.
Varje etapp anordnas som en separat kurs och leder till en bestämd
kompetensnivå. Detta möjliggör för de vuxenstuderande att både böija och
avsluta studierna på en nivå som passar deras förkunskaper och deras behov av
utbildning.

Den
viktigaste förändringen är dock utan tvekan beslutet att ge komvux en egen
läroplan, Lvux 82. Mål och riktlinjer har fastställts av regeringen, nya
timplaner och kursplaner har fastställts av SÖ. Den nya läroplanen började
tillämpas läsåret 1982/83 och gäller fullt ut för alla kurser fr. o. m. läsåret
1983/84. Lvux 82 utgör enligt min mening en viktig milstolpe när det gäller
vuxenanpassningen av den kompetensinriktade vuxenutbildningen.

Den
nya läroplanen gäller i tillämpliga delar även för grundvux och SSV. Inför
läsåret 1983/84 fastställde regeringen ett särskilt avsnitt i mål och
riktlinjer som behandlar grundvux. SÖ har fått i uppdrag av regeringen att
utarbeta förslag till ett avsnitt som behandlar SSV. Jag återkommer till denna
fråga.

Lvux
82 innebär stora nyheter för den kompetensinriktade vuxenutbildningen på ett
par områden. Jag tänker dels på att varje kurs skall uppdelas i en grunddel och
en fördjupningsdel, dels på att ett nytt system för betygsdokument har
genomförts.

Vuxna har ett annat
utgångsläge för sina studier än ungdomar. Många vuxna studerar ämnen med nära
anknytning till sin yrkesverksamhet eller för att uppnå ett väl preciserat mål.
Detta förhållande bör påverka stoffurvalet. För att åstadkomma en anpassning
till deltagarnas behov och intressen delas kurserna upp i en grunddel och en
fördjupningsdel. I grunddelen behandlar man det stoff som alla behöver för att
kunna gå vidare till en följande kurs (etapp). I fördjupningsdelen väljer
deltagarna olika arbetsuppgifter utifrån sina behov och intressen. Enligt min
mening finns därmed de grundläggande förutsättningarna för en vuxenanpassning
av utbildningen.

Utformningen
av systemet med betygsdokument inom den kompetensgi-vande vuxenutbildningen
utgår bl. a. från att en av grundvalarna för kom-

Prop.
1983/84:169 12

vux
och SSV är att de vuxenstuderande skall kunna studera enstaka ämnen eller
kombinera dem på ett sätt som passar deras egna behov. Flertalet
vuxenstuderande har inte behov av utbildning som ger fullständig
grundskolekompetens eller som motsvarar en hel linje i gymnasieskolan. Enligt
gällande regler för tillträde till högskolan har den som uppnätt 25 års ålder
och varit yrkesverksam i fyra år allmän behörighet för grundläggande
högskoleutbildning. Det är alltså endast personer under 25 års ålder eller med
kortare yrkeserfarenhet som har behov av avgångsbetyg för att dokumentera
allmän behörighet. Alla andra behöver betyg enbart i ämnen som krävs för s. k.
särskild behörighet.

Så
snart en vuxenstuderande har behov av det, utfärdas ett betygsdokument som ger
en samlad bild av de kurser som han eller hon har avslutat. Därigenom kan bl.
a. särskild behörighet dokumenteras. För studerande, som behöver ett
fullständigt avgångsbetyg, finns numera särskilda avgångsbetyg inom
vuxenutbildningen. Betyg från både komvux och SSV kan samlas i ett och samma
betygsdokument eller avgångsbetyg. Eftersom det i avgångsbetygen kan ingå fritt
valda ämnen har de vuxenstuderande frihet alt själva välja vilka ämnen de skall
studera. Även införandet av det samlade betygsdokumentet och konstruktionen av
de nya avgångsbetygen innebär därför enligt min mening ett led i den anpassning
efter vuxnas behov som eftersträvats.

Genom Lvux 82 har vi
enligt min uppfattning nu kommit så längt som det f. n. är möjligt när det
gäller att genom centrala föreskrifter och direktiv möjliggöra för en
vuxenstuderande att få utbildning efter individuella behov. Beslutanderätten
över komvux och grundvux är starkt decentraliserad. Det som nu återstår är att
till alla delar genomföra intentionerna med den nya läroplanen. Jag kommer i
det följande att lägga fram vissa förslag i fråga om SSV i syfte att
ytterligare betona dessa skolors uppgift att som ett komplement till komvux
bidra till att vuxna skall kunna få utbildning efter individuella behov.

2.6
Den regionala obalansen

Komvux
fick till en böijan expandera helt fritt. Tillväxten var mycket kraftig de
första åren men efter uppbyggnadsskedet inträdde en stagnation och t. o. m. en
viss tillbakagång. Av betydelse för utvecklingen var till en början säkerligen
att det fanns ett uppdämt behov av kompetensinriktad utbildning bland vuxna.

Kommunernas
sätt att möta denna efterfrågan och deras åtgärder för att rekrytera
vuxenstuderande har haft en stor betydelse för den lokala utvecklingen av
komvux. Stora kommuner har för vissa typer av utbildningar förbrukat ett
större antal undervisningstimmar per invånare än små kommuner. Detta faktum kan
enligt min mening inte uteslutande hänföras till olika efterfrågan på
utbildning. Även det varierande kommunala intres-

Prop. 1983/84:169 13

set att möta efterfrågan och att undersöka
utbildningsbehov har haft betydelse i sammanhanget.

Komvux omfattning totalt sett har emellertid i stor
utsträckning varit beroende av olika ingripanden från statsmakternas sida.
Utvecklingen under senare delen av 1970-taiet påverkades utan tvivel av flera
viktiga förändringar. Ett särskilt vuxenstudiestöd tillkom och vissa lättnader
infördes när det gällde att starta kurser, om ett visst antal av de sökande
hade beviljats vuxenstudiestöd eller utbildningsbidrag för studierna. Detta
påverkade utvecklingen också i riktning mot ökade dagstudier. Vidare kunde
kurser komma igång på orter som tidigare inte hade haft någon
komvux-utbildning. Åven införandet av etappsystemet kommer enligt min mening
att bidra till ökad spridning av utbildning, främst av tidigare etapper.

Andra beslut av statsmakterna som i hög grad har påverkat
omfattningen är de årliga besluten om dimensionering. Som jag redan nämnt fick
komvux till en början expandera fritt. Sedan år 1971 har begränsningar av
olika slag införts. Fr.o.m. budgetåret 1980/81 har komvux inte fått öka. Ett
sådant tak gäller sedan budgetåret 1982/83 även i fråga om grundvux-tim-mar.
När det gäller SSV har omfattningen av den varvade undervisningen varit
oförändrad sedan budgetåret 1980/81.

Redan från början var beslutanderätten över komvux starkt
decentraliserad. Detta har förstärkts under åren som gått. Kommunerna
disponerar åriigen 90% av den timresurs som de totalt blev tilldelade under
närmast föregående budgetår. Resterande 10% fördelas av SÖ mellan kommunerna.
Inom den ramen är det skolstyrelsen som beslutar vilka kurser som skall
erbjudas. I mål och riktlinjer i Lvux 82 anges vilka målgrupper som skall
erbjudas utbildning i första hand och hur man skall prioritera mellan olika
kurser, när resurserna är begränsade.

Den tidigare rätt kraftiga obalansen mellan små och stora
kommuner har delvis utjämnats, dels genom SÖ:s årliga fördelning av 10% av
undervisningstimmarna, dels genom att möjligheterna successivt har förbättrats
för små kommuner att starta vissa prioriterade kurser. Att föreslå åtgärder för
att komma till rätta med den regionala obalansen var ett viktigt inslag i
uppdraget till komvux-utredningen. Utredningen har undersökt utvecklingen vad
beträffar förbrukningen av undervisningstimmar i komvux under 1970-talet. Den
jämförelse som gjorts gäller förbrukningen av undervisningstimmar per 1000
invånare läsåret 1973/74 och läsåret 1980/81 i olika typer av kommuner.
Redovisningen lämnas i huvudbetänkandet (s. 89-91).

En klar utjämning mellan olika kommunkategorier har skett
när det gäller den totala förbrukningen av undervisningstimmar i komvux räknat
per invånare. Enligt komvux-utredningen finns det numera knappast några
regionala skillnader att tala om när det gäller förbrukningen av undervisningstimmar
för grundskolekurser per 1 000 invånare. Beträffande gymnasieskoltimmar
kvarstår fortfarande vissa skillnader.

Prop.
1983/84:169 14

Jag kommer i det följande att lägga fram vissa förslag som
syftar till att underlätta för kommunerna att genomföra intentionerna i den nya
läroplanen. Genom den förenkling av reglerna för resursutnyttjande, som jag
kommer att föreslå, räknar jag med att alla kommuner kommer att få ökade
möjligheter att genomföra prioriterad utbildning. Jag anser vidare att en
regional samverkan behövs för att de resurser som står till förfogande för
komvux skall kunna utnyttjas på bästa sätt. Det ligger ett stort ansvar på
skolstyrelserna att tillse att deras beslut om vilken utbildning, som skall
erbjudas inom ramen för komvux, utgår från en noggrann inventering av
utbildningsbehov mot bakgrund av de fördelningspolitiska mål som gäller för
verksamheten. Jag räknar med att länsskolnämnderna aktivt skall kunna bidra
till ett effektivt resursutnyttjande.

2.7 SSV och dess distansundervisning

Vid SSV bedrivs dels ren brevundervisning, dels s. k.
varvad undervisning. Med det senare avses en värvning mellan studier på egen
hand, med eller utan brevundervisning, och undervisning vid skolan. I enlighet
med förslag i SSV-promemorian inbegriper jag i det följande all verksamhet vid
SSV i uttrycket distansundervisning.

I sitt yttrande över SSV-promemorian hävdar SÖ att de skäl
som anförs för ett bibehållande av SSV inte är övertygande. SÖ anser att en
kommu-nalisering är möjlig och menar, att alternativet att inom komvux
tillgodose de utbildningsbehov som SSV svarat för bör analyseras, innan förslag
läggs fram om SSV:s framtida utformning. SÖ anser att en försöksverksamhet bör
genomföras med syfte att belysa konsekvenserna av ett kommunalt övertagande.

Övriga remissinstanser tillstyrker fortsatt
riksrekryterande vuxenutbildning vid de båda skolorna i Härnösand och
Norrköping under statligt huvudmannaskap. Centralorganisationen SACO/SR
(SACO/SR) erinrar om att skolorna sedan slutet av 1960-talet har utretts flera
gånger och att det är angeläget att de nu får arbetsro och kan börja planera
långsiktigt.

För egen del avvisar jag tanken på en försöksverksamhet
vad gäller huvudmannaskapet. Däremot anser jag det på sikt tänkbart att
distansundervisning kan komma till användning i ett mera direkt samarbete med
komvux. Jag återkommer till detta i det följande.

Det finns utan tvekan behov av vuxenutbildning, som
bedrivs på det sätt som nu sker inom ramen för SSV, dvs. som
distansundervisning. Med all sannolikhet kommer det behovet att kvarstå även i
framtiden. Det gäller även om utbudet av komvux kommer att bli jämnare spritt
över landet än nu. Tillgängliga resurser kommer enligt min mening aldrig att
medge att samtliga kommuner kan erbjuda ett differentierat kursutbud inom
komvux. Dessutom kommer det alltid att finnas vuxenstuderande som på grund av
exempelvis skiftarbete inte kan delta i regelbunden undervisning varje vecka.

Prop. 1983/84:169 15

SSV
bör i första hand erbjuda sådan utbildning som det är svårt att anordna i
komvux. Verksamheten vid SSV bör givetvis beaktas vid den regionala planering
som jag nyss har talat om.

3
Vissa utredningsförslag m. m. rörande grundvux, komvux eller SSV, som inte
behandlas i detta sammanhang

Jag
tar inte upp alla förslag i komvux-utredningens huvudbetänkande och i
SSV-promemorian. I vissa fall beror det på att förslagen redan har genomförts
eller har legat till grund för förslag som i annat sammanhang har förelagts
riksdagen. I andra fall kan beredningen inte avslutas förrän senare.

Förslaget
att SÖ skall göra en anpassning av kursplanen i ämnet svenska etapp 2 för
invandrares behov är redan genomfört i Lvux 82. Det gäller även förslaget att
betyg i hemspråk skall kunna ingå i avgångsbetyg från komvux. Detta har varit
möjligt sedan den I juli 1978 och möjligheten har bevarats i de nya typer av
avgångsbetyg som infördes den 1 juli 1983.

Inte
heller SSV-promemorians förslag om medel för lokal skolutveckling behandlas nu.
Regeringen har i årets budgetpropsition beräknat medel för utveckling av
verksamheten vid SSV (prop. 1983/84:100 bil. 10 s. 167).

Komvux-utredningen
har föreslagit att undervisningsvolymen för lärarna i grundvux skall beräknas
på motsvarande sätt som för lärarna i komvux, dvs. att
undervisningsskyldigheten skall anges i antal undervisningstimmar per läsår i
stället för i veckotimmar. Förslaget är i realiteten redan genomfört inom ramen
för gällande kollektivavtal.

Regeringen
uppdrog den 30 juni 1983 åt SÖ att lägga fram förslag vad gäller resurser för
skolledning i komvux och grundvux. Beredningen av komvux-utredningens förslag i
fråga om komvux organisation (kap. 13 i betänkandet) bör därför anstå till dess
SÖ har redovisat uppdraget angående skolledning. Även beredningen av
SSV-promemorians förslag om skolpoäng och skolledning samt komvux-utredningens
och SSV-promemorians förslag om huvudlärare, institutionsföreståndare och
ämnesföreträdare bör anstå.

Riksdagen
har nyligen beslutat (prop. 1983/84:86, UbU 13, rskr 174) om
tjänstekonstruktion för studie- och yrkesorientering i skolväsendet m.m.
Beslutet innebär bl. a. att statligt reglerade tjänster inrättas den 1 juli
1984 för syofunktionärer i grundskola, gymnasieskola och komvux innefattande
även grundvux.

Frågan
om tjänster för lärare för grundvux behandlas i samband med pågående beredning
av frågor om reformering av lärarutbildningen för grundskolan.

Prop.
1983/84:169 16

4 Mål, målgrupper, information, rekrytering och
intagning 4.1 Kommunernas ansvar att främja vuxnas deltagande i utbildning

Mitt förslag: Varje kommun och landstingskommun skall vara
skyldig att främja vuxnas deltagande i utbildning. Det nuvarande kravet på
medgivande från SÖ för rätt att få anordna komvux tas bort.

Komvux-utredningens förslag: För att komvux mål skall
kunna uppfyllas skall kommunerna åläggas skyldighet att främja vuxnas
utbildning i komvux (se betänkandet s. 149).

Remissinstanserna: Alla som uttalat sig accepterar
förslaget att kommunerna skall främja vuxnas utbildning i komvux. Några menar
att det bör gälla även annan vuxenutbildning. Flera betonar kommunernas ansvar
för att information om utbildning når ut till prioriterade målgrupper (se bil.
2 avsnitt 6).

Skäl för mitt förslag; I skollagen (1962:319) föreskrivs
att vaije kommun och landstingskommun skall främja åtgärder i syfte att bereda
ungdom undervisning i gymnasieskolan.

Det är ett rättvisekrav att vuxna, som inte tidigare har
fått del av sådana utbildningsresurser som samhället numera ställer till
förfogande för ungdomarna, kan få del av olika slag av vuxenutbildning. Därför
bör kommuner och landstingskommuner ha skyldighet att främja också vuxnas
deltagande i utbildning. Störst betydelse har därvid komvux och, för
kommunerna, grundvux. Även utbildning i andra former och med andra huvudmän bör
uppmärksammas. I sammanhanget vill jag påpeka att deltagande i utbildning kan
främjas även på annat sätt än genom anordnande av utbildningen.

Kommunerna är skyldiga att i mån av behov anordna grundvux.
Någon motsvarande skyldighet finns inte beträffande komvux. Fortfarande gäller
ett krav på medgivande från SÖ för att få anordna komvux. Detta krav bör tas
bort.

Jag vill tillägga följande.

Av ekonomiska skäl finns det gränser för i vilken
omfattning grundvux och komvux kan erbjudas. Det är därför viktigt att
utnyttjandet av tillgängliga resurser bygger på en noggrann inventering av
lokala utbildningsbehov, att informationen om utbildningsmöjligheterna når
fram till dem som har störst behov av utbildning och att rekryteringen inriktas
på grupper där andelen korttidsutbildade kan förväntas vara stor.

Kommunerna har ett stort ansvar för att verksamheten i
grundvux och komvux bygger på dessa fördelningspolitiska mål. Mitt förslag är
avsett att ytterligare betona vikten av ett lokalt ansvarstagande i dessa
frågor. Jag kommer också att lägga fram förslag (avsnitt 8.4) om regionalt
samråd.

Prop.
1983/84:169 17

vilket
bl. a. bör kunna vara fill hjälp för kommunerna att trots knappa resurser kunna
erbjuda en större bredd i utbildningen än hittills.

4.2
Information om och rekrytering till vuxenutbildning

Mitt
förslag: Kommunerna skall ansvara för att vuxna informeras om de
utbildningsmöjligheter av olika slag som samhället erbjuder de vuxna.

Komvux-utredningens
förslag: Ytterligare resurser tillförs på sikt en för samtliga
vuxenutbildningsanordnare gemensam studie- och yrkesorientering (syo-funktion,
se betänkandet s. 158). Utredningen anser emellertid också att man redan med
nuvarande resurser hos kommunerna och hos olika vuxenutbildningsanordnare kan
göra betydande insatser för att i större utsträckning rekrytera
korttidsutbildade och resurssvaga grupper till olika slag av vuxenutbildning
(se betänkandet s. 156).

Remissinstanserna:
Samtliga remissinstanser är positiva till utökad och förstärkt syo. Nästan alla
remissinstanser som berör förslaget om gemensam syo, dvs. ungefär hälften,
tillstyrker. Flera remissinstanser pekar på problemet att arbetsförmedlingarnas
personal inte har möjlighet att bedriva syo-verksamhet i tider av mera
påtaglig arbetslöshet (se bil. 2 avsnitt 7.3).

SSV-promemorians
förslag: Information om och rekrytering till SSV bör i största möjliga
utsträckning ske via kommunala informationskanaler, broschyrer och syo.
Syo-verksamheten i komvux bör även svara för syo till presumtiva studerande vid
SSV. Syo-verksamheten vid SSV bör i första hand inriktas mot SSV:s egna elever
(se promemorian s. 32).

Remissinstanserna:
Kriminalvårdsstyrelsen tillstyrker enhetlighet. Norrköpings kommun anser att komvux
i princip bör ansvara för information om olika utbildningsmöjligheter. För
detta krävs ett nära samarbete mellan SSV och komvux. Enligt Härnösands
skolstyrelse innebär förslaget förbättrad information om SSV, men det behövs
resurser vid SSV för att alla skall få korrekt och aktuell information.
Elevkåren vid SSV i Härnösand (SSVH) finner förslaget om information genom
komvux för optimistiskt.

Länsskolnämnden
i Västernorrlands län och Svenska kommunförbundet anser att SSV även i
fortsättningen behöver arbeta med extern syo. Kommunförbundet och SACO/SR
anser att komvux syo-resurser är otillräckliga (se bil. 4 avsnitt 4).

Skäl
för mitt förslag: Mitt nyss framlagda förslag om skyldighet för kommuner och
landstingskommuner att främja vuxnas deltagande i utbildning avser också en
skyldighet att informera om de olika utbildningsmöjlighe-

2 Riksdagen 1983184. I saml. Nr 169

Prop.
1983/84:169 18

terna. Störst betydelse har därvid kommunernas ansvar för
information om den kompetensinriktade vuxenutbildningen.

Det är sannolikt att personer i behov av rådgivning om
kompetensinriktad utbildning vänder sig till komvux i sin hemkommun. Det bör
därför vara naturligt att komvux översiktligt informerar även om utbildningsmöjligheterna
inom SSV.

I det följande kommer jag att föreslå att systemet med
elevområden skall slopas (avsnitt 4.4). Vidare förordar jag ett utökat samråd
över kommungränserna beträffande komvux (avsnitt 8.4). Detta innebär ett
samarbete även i fråga om informationen om utbildningsmöjligheterna i komvux i
regionen.

Jag delar också komvux-utredningens uppfattning att man
med nuvarande resurser hos kommunerna och hos olika vuxenutbildningsanordnare
kan göra värdefulla insatser för att i samarbete rekrytera korttidsutbildade
och resurssvaga grupper till vuxenutbildning av olika slag. Samarbetet bör även
omfatta vuxenutbildningsnämnderna och den uppsökande verksamhet som bedrivs
med bidrag från dessa.

4.3 I princip kostnadsfri utbildning

Mitt förslag: Utbildningen i grundvux, komvux och SSV skall
i princip vara kostnadsfri för deltagarna. Kommunerna skall dock få besluta att
deltagarna i komvux helt eller delvis själva skall bekosta sådana läroböcker,
arbetsmaterial, skrivmaterial och andra undervisningshjälpmedel, som används
för eget bruk och får behållas. Motsvarande skall kunna beslutas för SSV.

Komvux-utredningens förslag: Utbildningen i grundvux och
komvux skall vara kostnadsfri för eleverna (se betänkandet s. 384, 7§).

Remissinstanserna: Synpunkter saknas.

Skäl för mitt förslag: Komvux och SSV erbjuder utbildning
som svarar mot den som i dag ges till ungdomar i grundskolan och
gymnasieskolan. Enligt skollagen får avgift inte tas ut för undervisningen i
grundskolan eller gymnasieskolan. Motsvarande föreskrifter finns i förordningen
(1971:424) om kommunal och statlig vuxenutbildning och förordningen (1977:537)
om grundutbildning för vuxna. Utbildningskostnaderna vid SSV bestrids helt av
staten. Avgifter för undervisningsmaterial får dock tas ut av eleverna vid SSV.

Den närmare innebörden av bestämmelserna om avgiftsförbud
och av vissa andra bestämmelser av intresse i sammanhanget har uppfattats på
olika sätt. Bl. a. mot bakgrund av det ekonomiska läget vill vissa kom-

Prop.
1983/84:169 19

muner
att elever i gymnasieskolan och komvux genom avgifter eller på annat sätt
själva skall bekosta främst vissa läroböcker.

Grundvux, komvux och SSV
bör, liksom grundskolan och gymnasieskolan, enligt min mening i princip vara
kostnadsfria för eleverna. Undantag bör dock göras för läroböcker, arbetsmaterial,
skrivmaterial och därmed jämförliga hjälpmedel inom komvuxoch SSV. Kommunerna
bör få besluta att eleverna i komvux själva skall svara för kostnaderna för
sådana hjälpmedel. En sådan möjlighet för kommunerna överensstämmer med den
ordning som i praktiken tillämpas inom gymnasieskolan. För SSW bör regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer få besluta motsvarande.

4.4
Slopande av elevområden inom komvux m. m.

Mitt
förslag: Systemet med elevområden för komvux slopas. Vuxna skall ha rätt att i
mån av plats tas in i komvux enligt gällande behörighets- och urvalsregler,
oavsett i vilken kommun utbildningen anordnas. Även när det gäller grundvux
skall en sökande kunna få utbildning i annan kommun än hemkommunen. Sökande som
mycket väl skulle kunna delta i samma slags utbildning i hemkommunen skall dock
inte kunna kräva att få gå i en annan kommuns grundvux eller komvux.

Komvux-utredningens
förslag: Vuxna skall ha rätt till intagning i komvux enligt de allmänna
behörighets- och urvalsregler som gäller oavsett i vilken kommun kursen
anordnas (se betänkandet s. 162).

Remissinstanserna:
En majoritet av remissinstanserna tillstyrker förslaget att slopa elevområdena.
Göteborgs kommun är tveksam. Eftersom staten inte timmässigt ger kommunerna
kompensation för elever utanför den egna kommunen, drabbas större kommuners
invånare, hävdar Göteborg. Lycksele kommun menar att förslaget är till fördel
för den enskilde men knappast för alla kommuner. Då kostnaderna drabbar
hemkommunen bör, enligt Lycksele, också denna kunna påverka var utbildningen
får genomföras (se bil. 2 avsnitt 8.1).

Skäl
för mitt förslag: Variationerna i fråga om vilka komvux-kurser som erbjuds är
stora mellan olika kommuner. Nuvarande bestämmelser om elevomräden tillämpas
inte strikt. 1 synnerhet vuxna som arbetar i en grannkommun har ofta bättre
tidsmässiga möjligheter att delta i komvux-kurser i denna kommun än i
hemkommunen. Huvuddelen av kostnaderna för utbildning inom komvux är statliga.
Som en allmän princip bör därför gälla att utbildningsmöjligheterna för vuxna
inte begränsas till det kursutbud som finns i den egna kommunen. Skälen för
detta förstärks ytterligare

Prop.
1983/84:169 20

om den regionala samverkan, som jag föreslår i det
följande, kommer till stånd.

Motsvarande rätt att tas in i utbildning oavsett var den
anordnas bör gälla i fråga om grundvux, även om det troligen inte kommer att
vara lika vanligt att grundvux-deltagare söker sig utbildning på längre avstånd
från bostaden.

Principen kan emellertid inte gälla utan undantag.

Den som mycket väl skulle kunna delta i samma slags
utbildning i hemkommunen bör inte kunna kräva att få gå i en annan kommuns komvux
eller grundvux. Det är denna andra kommunen som får ta ställning till om
sökanden skall tas emot där. Hemkommunen bör dock höras i ärendet bl. a. med
hänsyn till att den kan bli skyldig att betala s. k. interkommunal ersättning
till utbildningskommunen. Som jag återkommer till i det följande (avsnitt 4.5)
bör rätt till interkommunal ersättning inte föreligga om eleven mycket väl
skulle ha kunnat delta i samma slags utbildning i hemkommunen och denna avrått
den andra kommunen från att ta emot eleven eller inte hörts i ärendet.

Jag vill också erinra om att några formella elevområden
för SSV inte finns, även om de båda skolorna naturligen rekryterar från norra
resp. södra Sverige (med Dalälven som ungefärlig gräns).

4.5 Interkommunal ersättning

Mitt förslag: När en elev har tagits in i grundvux eller
komvux i en annan kommun än hemkommunen, skall hemkommunen betala s. k. interkommunal
ersättning till kommunen. Hemkommunen skall dock inte behöva betala sådan
ersättning om eleven mycket väl hade kunnat delta i samma slags utbildning i
hemkommunen. Om emellertid hemkommunen vid förfrågan inte invänt mot att
eleven togs emot i den andra kommunen, skall hemkommunen betala ersättning.

Utredningsförslag saknas.

Skäl för mitt förslag: Mitt förslag om slopande av
elevområden föranleder vissa ändringar i reglerna om interkommunal ersättning.

Som grund för rätt till interkommunal ersättning bör det
normalt räcka med att en elev från en annan kommun har tagits in i komvux eller
grundvux i den ersättningskrävande kommunen. Enligt mitt förslag skall
emellertid den som mycket väl skulle kunna delta i samma slags utbildning i
hemkommunen inte kunna kräva att bli mottagen i en annan kommun. Om den andra
kommunen ändå tar emot eleven bör den i princip inte ha rätt till interkommunal
ersättning från hemkommunen. Ett undantag bör dock finnas. Som jag redan nämnt
bör hemkommunen beredas tillfälle att

Prop.
1983/84:169 21

yttra
sig i intagningsärendet. Om hemkommunen då inte haft några invändningar mot
att eleven togs emot i den andra kommunen, bör hemkommunen inte kunna göra
sådana invändningar när utbildningskommunen kräver interkommunal ersättning.

Jag
vill i sammanhanget upplysa om att vissa frågor beträffande interkommunal
ersättning bereds i samband med den översyn av skollagen som pågår inom
utbildningsdepartementet. Den anpassning som kan behövas mellan reglerna för
vuxenutbildningen och reglerna för ungdomsskolan i detta avseende kommer att
beaktas i det arbete med lagtexter som jag berör i det följande (avsnitt 10).

4.6
Målgruppen för grundvux

Mitt
förslag: Målgruppen för grundvux skall vara vuxna som inte har kunskaper och
färdigheter i att läsa och skriva på sitt eget språk eller i att räkna som
svarar mot den nivå i dessa avseenden som normalt uppnås på grundskolans
mellanstadium.

Utvecklingsstörda
vuxna som behöver undervisning motsvarande särskolans skall vara undantagna
från rätt till grundvux.

Komvux-utredningens
förslag: Bestämmelserna om intagning till grundvux ändras så att det klart
framgår att alla vuxna som saknar de kunskaper och färdigheter i att läsa,
skriva eller räkna som fordras för att, eventuellt med hjälp av stödundervisning,
delta i annan vuxenutbildning på en nivå som är jämförbar med grundskolans
högstadium, har rätt att tas in i grundvux. Förslaget åsyftar ingen ändring i
sak av riksdagens beslut om grundvux målgrupp (prop. 1976/77:100 bil. 12, UbU
19, rskr 176).

Utvecklingsstörda
vuxna skall inte tillhöra grundvux målgrupp annat än i de fall de kan följa
reguljär grundvuxutbildning (se betänkandet s. 220-221).

Remissinstanserna:
Centrala studiestödsnämnden (CSN), SÖ, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens
invandrarverk (SIV), tre länsskolnämnder, fem kommuner och ett
vuxenutbildningsråd tillstyrker den nya bestämningen av grundvux målgrupper.

Enligt
socialstyrelsen försvårar förslaget beträffande utvecklingsstörda för dessa att
kompensera brister i tidigare utbildning. Omsorgskommitténs (S 1977:12) förslag
att anknyta särvux till komvux bör vägas in i behandlingen av
komvux-utredningens förslag. En landstingskommun framför en liknande åsikt.

Enligt
AMS och socialstyrelsen händer det att zigenare felaktigt utestängs från
grundvux (se bil. 2 avsnitt 12.3).

Prop. 1983/84:169 22

Skäl
för mitt förslag: Det är givetvis viktigt att alla som bor i Sverige ges
möjligheter att skaffa sig sådana kommunikationsfärdigheter att de kan klara
det dagliga livet på egen hand och även ta aktiv del i samhällslivet. Enligt
min mening finns det dock anledning att ifrågasätta vissa tendenser i
utvecklingen av grundvux i förhållande till detta grundläggande syfte.

Jag
syftar här närmast på att grundvux och det tillhörande timersättningssystemet
ibland tycks ha fått tjänstgöra som ett sätt att sysselsätta och försörja
deltagare och inte som den målinriktade utbildningsmöjlighet det var tänkt att
utgöra. Jag kommer i det följande att lägga fram förslag om att grundvux främst
skall organiseras som deltidsstudier (avsnitt 6.5).

En
stor del av deltagarna i grundvux är invandrare, och en del av undervisningen
syftar till att ge dem grundläggande kunskaper i svenska. Det har därvid visat
sig svårt att finna en klar rollfördelning mellan grundvux och den
undervisning i svenska för invandrare (SFI) som studieförbunden har ansvaret
för. F. n. pågår inom regeringskansliet beredningsarbete med syfte att under
våren 1984 resultera i en proposition om den framtida utformningen av SFI. Det
finns emellertid redan nu anledning att understryka att grundläggande
utbildning i svenska även i fortsättningen skall få äga rum inom ramen för
grundvux för de invandrare som behöver det. Samtidigt måste det understrykas
att målgruppen för grundvux är de vuxna som har bristande läs- och
skrivfärdigheter på sitt eget språk. I grundvux får således inte tas in
personer som kan läsa och skriva på sitt eget språk.

Jag
vill göra ett förtydligande även i ett annat avseende.

I
prop. 1976/77:100 (bil. 12) som ligger till grund för riksdagens beslut att
införa grundvux i dess nuvarande form, anförde dåvarande chefen för
utbildningsdepartementet att målgruppen för utbildningen skulle vara i stort
sett densamma som för motsvarande utbildning dittills. Denna hade formellt sett
utgjort en del av verksamheten i grundskolan. För svensktalande personer
innebar detta rätt att delta i grundutbildning för den som visat sig sakna
tillräckliga kunskaper i läsning, skrivning eller matematik för att kunna delta
i annan vuxenundervisning på grundläggande nivå. Vidare angav föredraganden att
villkoret för att ta in en person borde vara att hans eller hennes kunskaper i
dessa avseenden bedömdes ligga under medelnivån för elever som lämnat vanlig
klass i årskurs 4 i grundskolan. Föredraganden uttalade också att det alltid
borde vara de faktiska kunskaperna, inte längden på den utbildning som
formellt genomgåtts, som skall få avgöra om en person skulle antas eller inte.
Även beträffande icke svensktalande nämndes en fyraårsgräns. De skulle enligt
föredragaden kunna tas in, om de inte kunde läsa eller skriva på sitt modersmål
eller om de hade kortare grundutbildning än vad som motsvarar ungefär fyra års
heltidsstudier eller saknade motsvarande kunskaper i matematik eller i läsning
och skrivning på sitt modersmål. I den förordning som utfärdats efter
riksdagsbeslutet har intagningbestämmelserna utformats i enlighet med
föredragandens uttalanden.

Prop. 1983/84:169 23

Komvux-utredningen
har framhållit att nivån på en vuxens kunskaper och färdigheter då det gäller
att läsa, skriva eller räkna inte låter sig fångas i ett enkelt resonemang som
bygger på jämförelsen med en bestämd årskurs i grundskolan. Detta gäller
enligt min mening i all synnerhet vid bedömningen av en inträdessökandes
förkunskaper.

Mot
denna bakgrund föreslår jag att målgruppen för grundvux bestäms till vuxna som
inte har kunskaper och färdigheter i att läsa och skriva på sitt eget språk
eller i att räkna som svarar mot den nivå i dessa avseenden som normalt uppnås
på grundskolans mellanstadium.

Vuxenutbildning
för utvecklingsstörda bedrivs bl. a. som särskola för vuxna (särvux). Det är en
undervisningsform som drivs av landstingskommuner som försöksverksamhet. Den
vänder sig till utvecklingsstörda vuxna som inte fått särskoleundervisning
eller som fått ofullständig sådan. Undervisningen motsvarar
undervisningsutbudet i grundsärskola, träningsskola, yrkessärskola och
särskild undervisning inom särskoleväsendet. I första hand skall emellertid
studiecirklar, folkhögskolekurser och arbetsmarknadsutbildning komma i fråga.

Enligt
nuvarande bestämmelser för grundvux är utvecklingsstörda vuxna formellt sett
berättigade att delta i grundvux. Undantagna är de som landstingskommun skall
bereda undervisning enligt gällande omsorgslagstiftning.

Lvux
82, som innebär en vuxenanpassning av läroplanerna för grundskolan och
gymnasieskolan, gäller i tillämpliga delar även för grundvux. Några timplaner
och kursplaner finns inte för grundvux, men utbildningen svarar närmast mot
grundskolans låg- och mellanstadium. Endast sådana utvecklingsstörda som kan
följa en undervisning som motsvarar den vanliga grundskolans låg- och
mellanstadium skall kunna tas in i grundvux. Jag avser att senare föreslå
regeringen det förtydligande av bestämmelserna om grundvux som kan behövas för
att klargöra detta.

Särskoleformerna
för barn och ungdomar har en egen läroplan. Omsorgskommittén (S 1977:12) har i
betänkandet (SOU 1981:26) Omsorger om vissa handikappade bl. a. föreslagit att
särvux skall inordnas i komvux som särskild skolform för vuxna
barndomspsykotiska och utvecklingsstörda. Vuxensärskolan skall enligt
förslaget till sitt innehåll motsvara den undervisning som ges inom särskolans
olika skolformer. De läroplaner som finns för dessa föreslås bli vägledande
också för undervisningen inom vuxensärskolan, med beaktande av att
undervisningen avser vuxna elever. Kommitténs förslag bereds f. n. i
regeringskansliet.

Enligt
AMS har det förekommit att zigenare, som inte uppfyllt villkoren för AMU men
varit i behov av alfabetiseringsundervisning, har utestängts från grundvux.
Socialstyrelsen påpekar samma missförhållanden.

I
detta sammanhang vill jag efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet
framhålla att gällande förordning innebär att ingen individ får utestängas frän
undervisning i grundvux enbart på den grunden

Prop.
1983/84:169 24

att
motsvarande undervisning förekommer i andra sammanhang. Endast den som
verkligen antagits till grundutbildning för vuxna zigenare inom AMU får nekas
tillträde till grundvux.

Statskontoret
har på uppdrag av regeringen sett över förutsättningarna att föra över
alfabetiseringsundervisningen för zigenare från AMU till grundvux. Uppdraget
har redovisats i rapporten Alfabetiseringsundervisning för zigenare. Frågan
bereds f. n. inom regeringskansliet.

4.7
Intagningsnämnd för komvux

Mitt
förslag: Skolstyrelsen skall alltid utse en särskild intagningsnämnd för
komvux. Skolstyrelsen skall således inte längre få uppdra åt vuxenutbildningsråd
att vara intagningsnämnd.

Komvux-utredningens
förslag: Skolstyrelsen utser en särskild intagningsnämnd för komvux liksom
ordförande i denna. Skolstyrelsen skall vara företrädd i intagningsnämnden och
minst hälften av dess ledamöter skall företräda allmänna intressen (se
betänkandet s. 163).

Remissinstanserna:
Flertalet som yttrat sig tillstyrker (se bil. 2 avsnitt 8.3).

Skäl
för mitt förslag: I vissa kommuner finns s.k. vuxenutbildningsråd. Dessa organ
är inte författningsreglerade. Dock finns en föreskrift om att skolstyrelsen
får uppdra ät vuxenutbildningsrådet att vara intagningsnämnd i stället för att
utse en särskild intagningsnämnd för komvux (jfr. prop. 1971: 37 s. 94 f.).
Denna möjlighet bör tas bort. I stället bör alkid en särskild intagningsnämnd
utses.

Enligt
gällande föreskrifter bör ledamot av en intagningsnämnd ha erfarenhet av
vuxenutbildning. Jag anser att ledamöterna dessutom bör företräda olika delar
av samhälls- och arbetslivet och avser därför att återkomma till regeringen
med förslag till ändring av föreskrifterna.

4.8
Mål, målgrupper och prioriteringar för SSV

Mitt
förslag: SSV skall liksom hittills utgöra ett komplement till komvux. Denna
funktion skall markeras ytteriigare. SSV skall medverka till att förverkliga
vuxenutbildningens allmänna mål genom att, i form av distansundervisning med
eller utan lärarhandledning vid skolan, erbjuda vuxna kompetensinriktad
utbildning av samma slag som den som ges inom komvux, således även
yrkesinriktad utbildning. Sådan distansundervisning skall i mån av plats stå
öppen för vuxna som är behöriga att tas in i komvux men som av något skäl inte
lämpligen kan delta i motsvarande utbildning där.

Prop. 1983/84:169 25

Samma
prioritering mellan utbildningar som inom komvux skall i princip gälla för SSV,
som dock i första hand skall erbjuda sådan utbildning som inte kan komma till
stånd inom komvux med tillräcklig spridning och regelbundenhet.

SÖ
skall besluta vilken yrkesutbildning som skall anordnas av SSV.

SSV-promemorians
förslag: Överenstämmer i princip med mitt förslag (se promemorian s. 28-29).

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser är positiva till förslagen. Flera betonar att
utbildningsformen är svår och därför endast bör ses som ett komplement till
komvux (se bil. 4 avsnitt 3),

Skäl
för mitt förslag: Jag vill erinra om vad jag tidigare (avsnitt 2.7) har anfört
om distansundervisning.

Målen, målgrupperna och
prioriteringarna för kompetensinriktad vuxenutbildning bör liksom hittills
vara i princip desamma oavsett om verksamheten genomförs i kommunal eller
statlig regi. Yrkesinriktad utbildning bör bli en reguljär del även av
verksamheten vid SSV. Jag avser därvid både utbildning med motsvarighet i
gymnasieskolan och särskild yrkesinriktad utbildning.

SSV
är riksrekryterande. Det bör därför ankomma på SÖ att avgöra vilken yrkesutbildning
som skall anordnas i form av distansundervisning. SÖ bör fatta beslut härom på
förslag från resp. skolas styrelse och efter centralt samråd med
arbetsmarknadens parter.

SSV bedriver emellertid
sin verksamhet i form av distansundervisning. Mot bakgrund av att detta är en
svår undervisningsform, som kräver studievana, behövs en viss modifiering av
målgrupperna och prioriteringarna vad gäller SSV.

Verksamheten vid SSV bör
inte erbjudas som ett förstahandsalternativ, allra minst till vuxenutbildningens
högst prioriterade målgrupper, dvs. korttidsutbildade, resurssvaga och socialt
utsatta personer. I synnerhet dessa bör i första hand rekryteras till
utbildning inom komvux. Jag förordar därför att verksamheten vid SSV ses som
ett komplement till komvux och erbjuds utbildningssökande som av olika skäl
inte lämpligen kan delta i komvux-kurser. Sådana skäl kan t. ex. vara
svårigheter att binda sig för en regelbunden undervisningstid eller önskemål om
en snabbare eller långsammare studietakt än den som erbjuds i komvux. I andra
fall kan det gälla studerande som inte kan få utbildning i komvux därför att
det inte finns plats för alla sökande eller därför att de vill studera ett
mindre vanligt ämne eller en etapp av ett ämne, som samlar alltför få deltagare
för att en komvux-kurs skall kunna startas. I samtliga dessa fall är den
studerande troligen så motiverad för studierna att de större svårigheterna i
distansundervisningsformen är överkomliga.

Prop. 1983/84:169 26

Distansundervisning
i kombination med internatsammandragningar kan vara en lämplig studieform även
för vissa handikappade. Jag tänker då på att det för vissa grupper handikappade
krävs särskild utrustning eller en särskild pedagogik. Att distansundervisning
kan fungera väl för handikappade framgår enligt statens handikappråd (SHR) av
den försöksverksamhet med utbildning av vuxendöva som pågår i Härnösand.

När
resurserna för att anordna utbildning är begränsade, måste en prioritering
göras mellan olika utbildningar. Mot den bakgrund jag nyss har angett är det
lämpligt att prioriteringen mellan utbildningar görs något annorlunda inom SSV
än inom komvux. SSV bör således i första hand anordna utbildning i ämnen som
komvux inte kan anordna regelbundet överallt. Den utbildning som är vanlig i
komvux bör inte helt uteslutas ur SSV:s program, men bör inte få dominera där.

SSV
bör enligt min mening också kunna användas för att utforma och pröva nya
yrkesutbildningar, inte minst för glesbygdens behov. Jag återkommer till detta
(avsnitt 5.7).

Enligt
min mening bör skolorna eftersträva att ge eleverna en undervisning som så
långt som möjligt är anpassad efter vad varje individ önskar och behöver. Den
som vill bör få bedriva enbart brevundervisning. Om det visar sig att den
studerande har behov av lärarhandledning för att klara av studierna, bör sådan
tillhandahållas sä långt det är möjligt inom gällande ekonomiska ramar.

4.9
Intagningsnämnd för SSV

Mitt
förslag: En gemensam intagningsnämnd inrättas för intagning till SSV.

SSV-promemorians
förslag: Överensstämmer i stort sett med mitt förslag (se promemorian s. 35).

Remissinstanserna:
De som yttrat sig i frågan tillstyrker utom Liber, som anser det tveksamt om
SSV behöver ha en egen intagningsnämnd. Liber förordar i stället regionala
intagningsnämnder inom vuxenutbildningen, knutna fill t. ex. länsskolnämnderna
(se bil. 4 avsnitt 5).

Skäl
för mitt förslag samt vissa kommentarer: F. n. gäller att ärenden om intagning
till SSV avgörs av en intagningsnämnd för vardera skolan. Nämnden består av tre
ledamöter, nämligen en ordförande utsedd av SÖ och två ledamöter utsedda av den
kommun, där skolenheten ligger. Intagningsnämnden kan besluta att företrädare
för lärarna och de studerande får närvara vid sammanträdena och delta i
överläggningarna men inte i besluten. Rektor är föredragande.

Prop.
1983/84:169 27

De
två nuvarande intagningsnämnderna har enligt vad jag erfarit ofta gemensamma
sammanträden. Detta finner jag naturligt eftersom det är viktigt att en
enhetlig praxis tillämpas vid intagningen till de båda skolorna. Jag förordar i
detta läge att det som i realiteten redan fungerar som en gemensam nämnd också
formellt blir en sådan.

Jag
avser att senare föreslå regeringen att uppdra åt SÖ att utse ordförande och
övriga ledamöter i den gemensamma intagningsnämnden, liksom det antal
suppleanter som behövs. Vid prövning av ärende om intagning av sökande bör
även rektor för resp. skola vara ledamot av nämnden och föredragande.

4.10
Ålderskrav

Mitt
förslag: En sökande till komvux eller SSV bör liksom hittills fä tas in fill
studier på grundskolenivå tidigast det kalenderår då vederbörande fyller 16 år.
För övriga studier bör liksom nu ålderskravet vara 18 år. Intagningsnämnden bör
även i fortsättningen få medge undantag från åldersbestämmelserna, om särskilda
skäl föreligger.

Komvux-utredningens
förslag: Åldern för intagning till gymnasieskolkurser motsvarande tvååriga
teoretiska linjer och tre- och fyraåriga linjer höjs till 20 år. Åldern för
intagning till övriga gymnasieskolkurser och särskilda yrkesinriktade kurser
skall vara oförändrat 18 år. Intagningsnämnderna får ge dispens från
ålderskravet, om särskilda skäl finns (se betänkandet s. 162).

Remissinstanserna:
Förslaget tillstyrks av tre länsskolnämnder, fem kommuner,
vuxenutbildningsrådet i Uppsala, komvux i Kalmar, en landstingskommun.
Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Samarbetsorganisationen för Sveriges
vuxenstuderande (SOSVUX), Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och försvarets
skolnämnd.

Östergötlands
läns landstingskommun och LRF ifrågasätter om inte åldersgränsen generellt
borde höjas till 20 år.

Avstyrker
gör universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), SÖ, AMS, tre kommuner, en
landstingskommun, SACO/SR och Svenska föreningen för studie- och
yrkesvägledning (se bil. 2 avsnitt 8.2).

SSV-promemorians
förslag: Samma intagningsålder som i komvux bör gälla för SSV (se promemorian
s. 35).

Remissinstanserna:
SSVN anser att det är viktigt med samma regler för intagning till SSV och komvux.
I övrigt har ingen uttalat sig om intagningsbestämmelser (se bil. 4 avsnitt
5).

Prop. 1983/84:169 28

Skäl
för mitt förslag: Förslaget om att höja intagningsåldern framlades av
komvux-utredningen mot bakgrund av att det visat sig vara ett problem att
ungdomar som är under 18 år kan tas in i gymnasieskolkurser i komvux. I den
läroplan för komvux som utredningen tidigare lagt fram hade vuxenanpassningen
av utbildningen ytterligare förstärkts. Utredningen anförde också att komvux i
vissa kommuner visat sig vara en konkurrent till gymnasieskolan, särskilt om
kommunen inte hade egen gymnasieskola.

Regeringen
har i budgetpropositionenT984 föreslagit att sökande under 18 år skall
prioriteras vid intagningen till gymnasieskolan fr.o.m. läsåret 1985/86. Att i
det läget höja intagningsåldern i komvux och SSV är inte rimligt. Min bedömning
är dessutom, vilket jag har redovisat i propositionen om gymnasieskola i
utveckling, att det är vanligast att ungdomar direkt efter avslutad grundskola
väljer en utbildning på heltid i gymnasieskolan. Men jag har där också
föreslagit en försöksverksamhet med ökat samarbete mellan gymnasieskolan och
komvux rörande yrkesinriktad utbildning och utbildning i glesbygd. Mot den
bakgrunden anser jag att nuvarande åldersregler och dispensmöjligheter bör
bibehållas.

Samma
regler bör gälla för komvux och SSV.

5
Betygs- och kompetensfrågor, läroplansfrågor

5.1
Nybörjarkurser i franska och tyska överförs till gymnasienivån

Mitt
förslag: Nybörjarkurser i franska och tyska skall betraktas som
gymnasieskolkurser (etapp 2) i stället för som nu grundskolekurser (etapp 1).

Utredningsförslag
saknas.

Skäl
för mitt förslag: Nybörjarundervisning i tyska och franska förekommer i både
grundskolan och gymnasieskolan. Riksdagens beslut att införa etappsystemet i
komvux (prop. 1980/81:203, UbU 1981/82: 1, rskr 46 och prop. 1982/83:2, UbU 2,
rskr 61) innebar bl. a. att det bara skall finnas en kurs på nybörjarnivå i
dessa språk i komvux och SSV. Sådana nybörjarkurser skall enligt riksdagens
beslut räknas till grundskolenivån (etapp 1). Någon kurs i etapp 2 finns inte.
Detta är krångligt och kan verka förvirrande för blivande vuxenstuderande.
Övriga nybörjarspråk utom engelska ligger på gymnasienivån och studierna inleds
med etapp 2. Jag förordar därför att även nybörjarkurser i franska och tyska
betraktas som gymnasieskolkurser (etapp 2) i stället för som nu
grundskolekurser (etapp 1). Vissa särskilda övergångsregler kan komma att
behövas.

Prop.
1983/84:169 29

5.2
Ändrad betygsskala i grundskolekurser

Mitt
förslag: Den femgradiga betygsskalan ersätts för grundskolekurser inom komvux
och SSV med en ordning med bara betygen godkänd och icke godkänd.

Komvux-utredningens
förslag: Grundskolans betygsskala ersätts med godkänd - icke godkänd i
grundskolekurser inom komvux. I mål och huvudmoment för resp. ämne och i SÖ:s
tillämpningsföreskrifter bör anges vad som krävs för betyget godkänd (se
betänkandet s. 171 -172).

Remissinstanserna:
Meningarna är delade om förslaget att grundskolans betygsskala skall ersättas
med enbart godkänd-icke godkänd. Det är dock fler som tillstyrker än som
avstyrker. Tillstyrker gör bl. a. SÖ, tre länsskolnämnder, sex kommuner.
Handikappförbundens centralkommitté (HCK), LO, TCO, SAF och SOSVUX. Avstyrker
gör bl. a. riksrevisionsverket (RRV), SIV, tre länsskolnämnder, två kommuner
och SACO/SR (se bil. 2 avsnitt 9.1).

Skäl
för mitt förslag: Hittills har grundskolans betygssystem fillämpats inom
grundskolekurserna, dvs. betyg sätts enligt en femgradig betygsskala. Detta
medför enligt min uppfattning flera nackdelar för verksamheten inom komvux och
SSV. Det utgör ofta ett direkt hinder vid rekryteringen av kursdeltagare ur de
prioriterade målgrupperna. Det försvårar också vuxenanpassningen av innehållet
och arbetsformerna. I vissa fall kan det också bidra till studieavbrott.

Den femgradiga
betygsskalan fyller egentligen bara en funktion på grundskolenivån inom
vuxenutbildningen. Den möjliggör att sökande från vuxenutbildningen behandlas
på samma sätt som sökande från grundskolan vid urvalet till gymnasieskolan.

Det bör enligt min mening
normalt vara naturligast att en studerande som, efter vuxenstudier på
grundskolenivån, vill fortsätta sina studier på gymnasieskolnivån, gör det inom
något slag av vuxenutbildning. Jag vill i sammanhanget erinra om förslaget i
årets budgetproposition om prioritering av sökande under 18 år vid intagning
till gymnasieskolans grundskoleanknutna studievägar. Det finns inte anledning
att behålla en femgradig betygsskala för grundskolekurserna med tanke på de
vuxenstuderande som kan tänkas söka sig till och få plats på grundskoleanknutna
studievägar i gymnasieskolan. I de fall vuxenstuderande på grundval av
slutbetyg från komvux eller SSV söker till någon utbildning inom gymnasieskolan
kan ansökningen behandlas inom den fria kvoten.

Vid
intagning till gymnasieskolkurser inom komvux gäller helt andra regler än vid
intagning till gymnasieskolan. Behörig att tas in är den som har
förutsättningar att följa kursen. Vid urval bland behöriga sökande får

Prop. 1983/84:169 30

hänsyn
inte tas till tidigare betyg. Företräde skall ges till den som bäst behöver
utbildningen. I de fall en sökande har betyg från grundskolenivån (etapp 1) som
grund för sin ansökan om intagning i en kurs i etapp 2, dvs. en gymnasieskolkurs,
är det alltså fullt tillräckligt med betygsgraderna godkänd och icke godkänd.

Eftersom
graderade betyg inte behövs för intagning till fortsatta studier inom den
kompetensinriktade vuxenutbildningen förordar jag att enbart godkänd och icke
godkänd införs som betyg för grundskolekurser inom komvux och SSV. Vissa
särskilda övergångsregler kan komma att behövas. Det ankommer på SÖ att i mål
och huvudmoment för resp. ämne ange vad som krävs för betyget godkänd.

Jag delar
komvux-utredningens uppfattning att flertalet vuxenstuderande kommer att kunna
uppnå betyget godkänd. Det kan ibland krävas tid för repetition och hjälp i
form av stödundervisning. Det är väsentligt att den som riskerar att inte
uppfylla kraven för betyget godkänd erbjuds stödundervisning och möjligheter
till repetition i god tid före kursens slut. Även ny genomgång av kursen bör
liksom nu kunna komma i fråga.

Av
mera marginell betydelse, men dock värt att påpeka, är att den föreslagna
förändringen medför att risken minskar för att etapp 1 i komvux utnyttjas av
ungdomar för betygsspekulation.

5.3
Grundskolekompetens inom ramen för komvux och SSV

Mitt
förslag: Slutbetyg från komvux och SSV, som ger fullständig
grundskolekompetens, skall innehålla betyget godkänd i samtliga ämnen som nu
är obligatoriska för slutbetyg inom vuxenutbildningen. Slutbetyget får dessutom
omfatta betyget godkänd i hemspråk. Under en övergångsperiod kan betyg enligt
den femgradiga betygsskalan ingå i slutbetyget.

Komvux-utredningens
förslag: Grundskolekurserna i de separata ämnena historia, samhällskunskap,
religionskunskap, geografi, fysik, kemi och biologi utgör den första etappen i
en sammanhängande studiegång i resp. ämne. Moment ur ämnet teknik inarbetas i
kursplanerna för de övriga naturorienterande ämnena. Slutbetyg från komvux, som
ger grundskolekompetens, skall innehålla godkänd från etapp 1 i följande
ämnen: svenska, engelska, matematik, historia, samhällskunskap,
religionskunskap, geografi, fysik, kemi och biologi. Svenska kan bytas ut mot
svenska som främmande språk. I slutbetyget kan också ingå B-språk och/eller
hemspråk (se betänkandet s. 172).

Remissinstanserna:
Synpunkter saknas nästan helt (se bil. 2 avsnitt 9.1).

Prop. 1983/84:169 31

Skäl
för mitt förslag: De samhällsorienterande och de naturorienterande ämnena förs
på grundskolans högstadium samman till två stora ämnesgrupper med ett
gemensamt Umtal och en gemensam kursplan för vardera ämnesgruppen. Betyg sätts
här antingen i de två blockämnena eller i de separata orienteringsämnena
beroende på hur undervisningen varit upplagd. Komvux-utredningen har anfört
skäl både för och emot en motsvarande sammanslagning av orienteringsämnena i
komvux i två block.

Riksdagen beslöt år 1981
(prop. 1980/81:203, UbU 1981/82: 1, rskr 46) att orienteringsämnena t. v.
liksom dittills skulle utgöra separata ämnen i komvux. Ämnet teknik skall inte
finnas som separat ämne i vuxenutbildningen. Jag anser i likhet med
komvux-utredningen att övervägande skäl talar för att de separata ämnena
behålls inom komvux och SSV. Jag anser att det är nödvändigt för
vuxenstuderande att kunna läsa enstaka ämnen. Därför är det endast undantagsvis
möjligt att åstadkomma samverkan över ämnesgränserna sä som är önskvärt i
ungdomsskolan. Detta hindrar givetvis inte att lärarna i sin undervisning gör
lämpliga hänvisningar till närliggande ämnen. Av Lvux 82 framgår bl. a. att
man, även då kursdeltagare studerar enstaka ämnen, bör söka få dessa att
framstå som en del av en större helhet. Jag anser alltså att orienteringsämnena
även i fortsättningen skall utgöra separata ämnen i komvux och SSV. Som en
följd därav bör också betyg sättas i de separata ämnena.

Jag
övergår nu till frågan om grundskolekompetens och vad ett slutbetyg från komvux
och SSV skall resp. får omfatta.

Flertalet
vuxna har allmän behörighet till sådan gymnasial utbildning som bygger på
grundskolan, genom att de har fullgjort sin skolplikt enligt nuvarande eller
äldre bestämmelser. Särskild behörighet kan innebära krav på särskilda
förkunskaper i vissa skolämnen. Ett sätt att dokumentera sådana är att skaffa
sig ett betyg i ämnet (etapp 1).

De
flesta vuxenstuderande behöver inte ett fullständigt slutbetyg utan kan nöja
sig med att läsa de ämnen, där de behöver skaffa sig ytterligare kunskaper. För
vissa personer kan det dock vara av intresse att möjligheten finns också inom
vuxenutbildningen att få ett slutbetyg som ger grundskolekompetens. Jag tänker
då på vissa invandrare och på ungdomar som slutat grundskolan utan fullständigt
slutbetyg.

Ett
slutbetyg från komvux eller SSV skall nu omfatta betyg i ämnena svenska eller
svenska som främmande språk samt matematik, engelska, historia,
samhällskunskap, religionskunskap, geografi, biologi, kemi och fysik. Det får
dessutom omfatta betyg från etapp 1 i franska eller tyska samt betyg i hemspråk
(prop. 1980/81:203, UbU 1981/82:1, rskr 46).

Vuxenstudier för
fullständig grundskolekompetens bör inte vara mer omfattande än nödvändigt. Jag
har nyss föreslagit (avsnitt 5.1) att nybörjarkurser i franska och tyska skall
överföras till gymnasienivån. Jag förordar därför att betyg i tillvalsämnena
franska eller tyska inte längre skall få ingå i slutbetyg som utfärdas frän
komvux eller SSV. Detta bör gälla efter

Prop. 1983/84:169 32

en
övergångsperiod, vars längd regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
bör få avgöra.

Jag vill i sammanhanget
erinra om att det enligt gällande regler är möjligt att utfärda ett
betygsdokument, som ger en samlad bild av alla de kurser som avslutats i komvux
eller SSV. I ett och samma dokument kan betyg från både komvux och SSV och från
grundskolenivån och gymnasieskolnivån ingå.

Sammanfattningsvis
förordar jag alltså att betyg i samtliga nu obligatoriska ämnen skall ingå i
ett slutbetyg frän komvux eller SSV. Dessutom skall betyg i hemspråk kunna ingå
som ett frivilligt ämne.

Såsom
hemspråk skall även franska och tyska kunna ingå i slutbetyg.,

I slutbetyget bör enligt
min mening anges antingen godkänd eller icke godkänd i van och ett av ämnena.
Komvux-utredningen ansåg att den som inte lyckats uppfylla kraven för godkänd i
stället skulle kunna få intyg om att han deltagit i kursen. Därmed skulle det
inte behöva stå icke godkänd i slutbetyget ulan bara i betygskatalogen. Jag
delar inte denna uppfattning. I den mån betyget icke godkänd sätts, bör det enligt
min mening också redovisas öppet, inte ersättas med omskrivningar.

För
att ge fullständig grundskolekompetens bör ett slutbetyg från komvux eller SSV
innehålla betyget godkänd i samtliga obligatoriska ämnen.

5.4
Betyg i vissa särskilda yrkesinriktade kurser

Mitt
förslag: Uppgiften deltagit, som nu får användas i stället för den femgradiga
betygsskalan i vissa särskilda yrkesinriktade kurser, ersätts med godkänd och
icke godkänd.

Utredningsförslag
saknas.

Remissinstanserna:
Socialstyrelsen anför att uppgiften deltagit inte kan accepteras för
vårdyrkesutbildning. Det är angelägel att det framgår om den studerande
genomfört kursen med godkänt eller icke godkänt resultat.

Skäl
för mitt förslag: Efter samråd med arbetsmarknadens parter kan SÖ f. n. besluta
att deltagit får anges i stället för betyg enligt den femgradiga betygsskalan i
vissa särskilda yrkesinriktade kurser (prop. 1977/78:100 bil. 12, UbU 15, rskr
180). Det skall i så fall anges i kursplanen att graderade betyg inte sätts
efter kursen. Enligt gällande bestämmelser får deltagaren inget betyg alls, om
godtagbart yrkeskunnande inte har uppnåtts. I realiteten är det alltså fråga
om en tvågradig betygsskala.

Vuxenutbildningen
bör enligt min mening inte ha flera betygsskalor än nödvändigt. Jag har nyss
förordat att en ordning med betygsslegen god-

Prop. 1983/84:169 33

känd
och icke godkänd skall införas i grundskolekurser. Jag anser att dessa betyg
bör användas i stället för deltagit även i sådana särskilda yrkesinriktade
kurser, där SÖ bedömer det vara olämpligt att använda den femgradiga
betygsskalan.

5.5
Orienteringskurser för vuxenstuderande

Mitt
förslag: Inom komvux får anordnas orienteringskurser som kan ha olika
inriktning. De får vara lokalt anpassade. De skall vända sig till vuxna som
överväger att påbötja kompetensinriktade studier av något slag.

Komvux-utredningens
förslag: SÖ får i uppdrag att utarbeta en alternativ kursplan för en
orienteringskurs för vuxenstuderande med inriktning mot korttidsutbildade
vuxna, invandrare m.fl. som avser att påbörja sina studier på grundskolenivå
och med en anpassning av innehållet till dessa målgruppers förutsättningar och
behov (se betänkandet s. 173).

Remissinstanserna:
Samtliga som uttalat sig är positiva till utredningens förslag. Någon påtalar
behov även av en orienteringskurs med inriktning mot yrkesinriktad utbildning i
komvux (se bil. 2 avsnitt 9.2).

Skäl
för mitt förslag samt vissa kommentarer: Vårterminen 1974 inleddes en
försöksverksamhet med en orienteringskurs för vuxenstuderande inom komvux.
Orienteringskursen infördes som en reguljär del av komvux verksamhet fr.o.m.
läsåret 1977/78 (prop. 1976/77: 100 bil. 12, UbU 19, rskr 176). Kursen vänder
sig till vuxna som vill diskutera och bearbeta sitt studie- och yrkesval.
Orienteringskursen klassificeras som gymnasieskolkurs.

Den nu gällande tim- och
kursplanen och SÖ:s anvisningar har gett stora möjligheter till lokala
variafioner och anpassningar av innehållet och arbetsformerna till deltagarnas
behov och förutsättningar. Jag har under hand erfarit att den nu gällande
kursplanen på sina håll har använts ungefär på det sätt som komvux-utredningen
föreslår. En begränsad försöksverksamhet med orienteringskurser som är mer
direkt inriktade mot yrkesutbildning har också bedrivits.

Enligt min mening har
orienteringskurser en viktig funktion all fylla. De bör kunna erbjudas vuxna
som har ett mer eller mindre klart uttalat studiemål men är osäkra på hur detta
kan uppnås. Orienteringskurser bör också kunna vända sig till dem som är
tveksamma om de över huvud taget klarar av att bedriva kompetensinriktade
studier eller tvekar inför ett otraditionellt studie- eller yrkesval. Kurserna
bör också ge en viss grund i studieteknik. 3 Riksdagen 1983184. 1 samt. Nr
169

Prop. 1983/84:169 34

Orienteringskurser bör kunna anordnas med olika
inriktning. Ursprungligen var de tänkta för blivande högskolestuderande. Den
vidareutveckling som kunnat äga rum i försökets form finner jag mycket lovvärd.
Enligt min uppfattning är det viktigt att erbjuda sådana möjligheter till
studieorientering också för vuxna som överväger att ägna sig åt yrkesinriktad
vuxenutbildning eller åt studier på grundskolenivån. Det är väsentligt alt det
finns möjligheter till lokala anpassningar och variationer. Jag förutsätter att
det är lättare i stora kommuner än i små att anordna orienteringskurser med
inriktning mot en mer begränsad målgrupp vad gäller utbildningsnivå eller
yrkesinriktning. I mindre kommuner måste det vara möjligt att inom ramen för en
och samma kurs rymma deltagare med olika studiebakgrund och utbildningsmål.

Jag förordar att orienteringskurser får anordnas reguljärt
även med inriktning mot studier inom etapp 1 och mot yrkesinriktade studier av
olika slag.

När det
gäller innehållet i och genomförandet av orienteringskurser vill jag erinra om
att Lvux 82 innebär ökade och nya möjligheter för de vuxenstuderande att
planera sina studier efter personliga förutsättningar och behov. Det är numera
klart utsagt att de vuxnas tidigare erfarenheter skall utnyttjas och tas till
vara i studierna. Utöver orientering om studier ägnas en betydande del av
orienteringskurserna åt personlig vägledning. Varje deltagare i en
orienteringskurs bör få hjälp att göra upp en preliminär studieplan, som är
individuell och där de egna förutsättningarna och behoven är utgångspunkten.

Avslutningsvis vill jag beröra några organisatoriska
frågor i sammanhanget. Orienteringskurser för vuxenstuderande har hittills
betraktats som gymnasieskolkurser. Behovet av klassificering har bl. a. berott
på reglerna för det s. k. schablontillägget. När riksdagen nu har beslutat om
ett enhetligt schablontillägg för alla kurser (prop. 1983/84:40 bil. 6, UbU 7,
rskr 91), finns det inte anledning att av det skälet inordna
orienteringskurserna i en bestämd kategori. Betyg sätts över huvud taget inte
efter orienteringskurser. På denna punkt är de därför inte jämförbara med
några andra kurser inom komvux. Jag anser att varje kommun själv bör fä avgöra
från vilken delram timmar skall las för de orienteringskurser som anordnas inom
kommunen.

5.6 Undervisning på invandrarspråk

Mitt förslag: Grundskolekurser på invandrarspråk får
anordnas som reguljära kurser i komvux efter beslut av skolstyrelsen och vid
SSV efter beslut av SÖ, under förutsättning att lämpliga läromedel och lärare
finns att tillgå. Undervisningen i sådana kurser skall kombineras med
stödundervisning i svenska eller grundskolekurs i svenska som främmande språk.
Syftet skall vara att deltagarna skall kunna fortsätta sina studier i
svenskspråkig utbildning.

Prop. 1983/84:169 35

Komvux-utredningens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s. 183). Utredningen
föreslår vidare att försöksverksamheten med undervisning på invandrarspråk i
gymnasieskolkurser och särskilda yrkesinriktade kurser får fortsätta efter
SÖ:s medgivande i varje särskilt fall (se betänkandet s. 183).

Remissinstanserna:
Bl. a. socialstyrelsen, SIV, språk- och kulturarvsutredningen (U 1981:04,
SKU), LO och TCO är positiva till förslaget (se bil. 2 avsnitt 9.5).

Skäl
för mitt förslag: Försöksverksamhet med undervisning på finska har bedrivits
inom komvux sedan läsåret 1976/77. Huvuddelen av försöksverksamheten gäller
grundskolekurser. Viss försöksverksamhet har också bedrivits i Stockholm i
fråga om gymnasieskolkurser i allmänna ämnen. Ett mindre antal yrkesinriktade
kurser med finska som undervisningsspråk har också anordnats. Efter beslut av
riksdagen (prop. 1980/81: 100 bil. 12, UbU 18, rskr 217) har SÖ sedan den 1
juli 1981 rätt att medge försöksverksamhet med grundskolekurser på
invandrarspråk, alltså även andra språk än finska. Sedan den 1 juli 1982 har SÖ
rått att medge försöksverksamhet även med yrkesinriktad utbildning på
invandrarspråk (prop. 1981/82: 100 bil. 12, UbU 21, rskr 257). SÖ följer och
utvärderar verksamheten med undervisning på invandrarspråk. Kurser på finska är
vanligast. Under budgetåret 1982/83 medgav SÖ exempelvis inom komvux i sex
olika kommuner sammanlagt 63 grundskolekurser och sex yrkesinriktade kurser på
finska samt tre yrkesinriktade kurser på turkiska.

SÖ:s
utvärdering av verksamheten visar att deltagarna genomgående har varit nöjda
med den undervisning de fått. De har varit starkt motiverade att studera. För
de flesta har detta varit den enda möjligheten att studera. Det största
problemet har varit deltagarnas förkunskaper i svenska. Att finna lämpliga
läromedel och tvåspråkiga lärare har också inneburit vissa svårigheter.
Möjligheterna att lösa de sistnämnda problemen varierar givetvis från kommun
till kommun.

Det
bör, på samma sätt som gäller för komvux-kurser i övrigt, ankomma på resp.
skolstyrelse att besluta om grundskolekurser på invandrarspråk. Sådana kurser
bör i fortsättningen betraktas som ett reguljärt inslag i komvux. Vid SSV bör
sådana kurser få anordnas efter beslut av SÖ.

Gällande
timplaner, kursplaner och övriga föreskrifter skall givetvis tillämpas även på
kurser med undervisning på ett invandrarspråk. SÖ bör få besluta om en
anpassning av olika kursplaner efter invandrares behov, om SÖ anser det
lämpligt.

Liksom
hittills i försöksverksamheten skall kurserna endast vara öppna för sökande som
har vissa men alltför bristfälliga kunskaper i svenska för att de skall kunna
följa undervisningen i motsvarande kurs med svenska som undervisningsspråk.
Syftet med grundskolekurser på invandrarspråk

Prop. 1983/84:169 36

skall vara att deltagarna skall kunna fortsätta sina
studier i svenskspråkig utbildning. Detta är nödvändigt eftersom det är högst
osannolikt att kompetensinriktad utbildning på gymnasieskolnivå med
invandrarspråk som undervisningsspråk kan erbjudas annat än i ett fåtal
kommuner och i ett begränsat antal ämnen. Grundskolekurserna på invandrarspråk
bör därför kombineras med stödundervisning i svenska. Deltagarna bör erbjudas
och uppmuntras att som alternativ till detta delta i grundskolekurser i svenska
som främmande språk.

Komvux-utredningen har föreslagit att försöksverksamheten
med undervisning på invandrarspråk i gymnasieskolkurser och särskilda yrkesinriktade
kurser får fortsätta efter SÖ:s medgivande i varje särskilt fall. Den nuvarande
försöksverksamheten har hittills haft en begränsad omfattning. Verksamheten bör
få fortsätta i försökets form. Något nytt beslut behövs inte av riksdagen eller
av regeringen. Av gällande förordning framgår bl. a. att SÖ skall följa och
utvärdera verksamheten, årligen redogöra för omfattningen samt, när så kan
ske, framlägga förslag om vilka föreskrifter som bör gälla i framtiden.

I detta sammanhang vill jag också erinra om att SKU i sitt
huvudbetänkande (SOU 1983:57) Olika ursprung - gemenskap i Sverige bl. a. har
föreslagit att yrkesinriktad utbildning i vissa fall skall få anordnas
reguljärt på finska inom komvux. Betänkandet remissbehandlas f. n.

5.7 Kartläggning av utbildningsbehov m. m.

Mitt förslag: Olika modeller prövas för ett decentraliserat
arbetssätt när det gäller att kartlägga utbildningsbehov samt utarbeta och
aktualisera kursplaner för särskild yrkesinriktad utbildning i komvux.

Komvux-utredningens förslag: Kommunerna får till uppgift
att mera aktivt t. ex. genom de lokala planeringsråden (SSA-råden) eller
yrkesråden eller genom regionala organ inventera utbildnings- och
fortbildningsbehov och vidta åtgärder för att tillgodose dessa behov. Inom SÖ
bör avsättas resurser för utarbetande av kursplaner för särskilda
yrkesinriktade kurser och för kommentar-, service- och informationsmaterial.
Detta är en förutsättning för att nya kursplaner snabbt skall kunna utarbetas
och nya utbildningar kunna komma till stånd. Dessa resurser bör också kunna
användas för anlitande av sakkunskap på lokal eller regional nivå och för
samrådet med arbetsmarknadens parter (se betänkandet s. 181).

Remissinstanserna: Alla som yttrat sig i frågan är i
princip positiva till förslaget. SÖ arbetar f.n. med att ta fram en modell för
att ytteriigare decentralisera arbetet med kurs- och timplaner för
yrkesinriktad utbildning inom komvux (se bil. 2 avsnitt 9.7).

Prop. 1983/84:169 37

SSV-promemorians
förslag: Yrkesinriktad utbildning skall utgöra ett reguljärt inslag i
utbildningen vid SSV och skall prioriteras. SÖ fastställer kursplaner för
yrkesinriktad utbildning vid SSV. I princip bör kursplaner för komvux kunna
tillämpas vid SSV med de modifieringar i fråga om innehåll och limplaner som är
nödvändiga med hänsyn till att utbildningen bedrivs som distansundervisning. SÖ
bör ha ansvaret för och avsätta resurser för utveckling av nya kursplaner i
samarbete med SSV, resp. bransch och arbetsmarknadens parter. Vilka kurser som
skall anordnas vid SSV beslutas av resp. skolstyrelse efter samråd med
arbetsmarknadens parter (se betänkandet s. 47-48).

Remissinstanserna:
Flertalet tillstyrker (se bil. 4 avsnitt 9).

Skäl
för mitt förslag: Jag har i propositionen om gymnasieskola i utveckling berört
frågan om samarbete i ett mer långsiktigt perspektiv mellan gymnasieskolan och
komvux mot bakgrund av att både gymnasieutredningen och komvux-utredningen har
återkommande utbildning som en utgångspunkt för sina förslag. Jag uttalade bl.
a. att det är angeläget att läroplansarbetet utgår från detta helhetsperspektiv
och leder till en mera genomtänkt uppbyggnad av kurser och utbildningar.

Den
samverkan och det erfarenhetsutbyte som jag vet redan äger rum i
läroplansarbetet för AMU och komvux bör kunna utvecklas vidare.

SÖ
har ansvaret för att utveckla och fastställa kurs- och timplaner för den
särskilda yrkesinriktade utbildningen. SÖ har i sitt remissyttrande redovisat
grundidéerna för en modell för läroplansarbele, som kan leda till ett mer
decentraliserat arbetssätt. Jag finner modellen intressant. Även andra sätt att
anlita sakkunskap på lokal och regional nivå bör kunna prövas. Jag tänker inte
minst på den betydelse som SSV bör kunna ha för utveckling av utbildning t. ex.
i glesbygd, för "udda" yrken och inom nya verksamhetsområden.

I
detta sammanhang vill jag erinra om att regeringen har uppdragit åt SÖ att
inventera, utarbeta och fastställa kursplaner för företagsutvecklande
utbildningar och för yrkesinriktade glesbygdsanpassade utbildningar inom komvux
och SSV. SÖ skall årligen avge rapport om arbetet. Den första rapporten lämnades
den 29 november 1983. Där redovisas dels länsbasera-de inventeringar, dels
samråds-, kontakt- och informationsverksamhet. SÖ har funnit utbildningsbehov
inom vitt skilda områden och av olika omfattning. Ett behov som är gemensamt
för flertalet berörda län är behovet av utbildningsplanering för den nya
näringen vattenbruk. Satsningar behövs ocksä på utbildning för kompletterande
sysselsättning och stödsysselsättning.

Det
är också väsentligt att skolstyrelserna aktivt inventerar utbildningsbehov i
den egna kommunen och att de tillsammans med andra kommuner eller med hjälp av
länsskolnämnderna vidtar åtgärder för att fylla dessa

Prop.
1983/84:169 38

behov
och kanalisera önskemål om nya utbildningar till SÖ. Mina förslag om att
kommunerna skall vara skyldiga att främja vuxnas utbildning (avsnitt 4.1) och
om att länsskolnämnderna skall ta initiativ till ett regionalt samråd (avsnitt
8.4 i det följande) bör kunna få betydelse i sammanhanget. Betydelsefullt är
också del lokala samråd med arbetsmarknadens parter kring yrkesutbildning i
komvux som startade den 1 juli 1977. Det är väsentligt alt erforderliga
resurser inom SÖ avdelas för alt även denna del av yrkesutbildningen skall
kunna svara mot de utbildningsbehov som finns i samhället och för att kurs- och
timplaner på ett flexibelt sätt skall kunna hållas aktuella. Det är också
viktigt att tillse att kursplaner som blivit föråldrade förnyas, revideras
eller upphävs.

Milt
förslag om mål, målgrupper och prioriteringar för SSV innebär bl. a. alt
yrkesinriktad utbildning blir en reguljär del av utbildningen även inom SSV.
Det bör ankomma på SÖ att inom ramen för arbetet med kurs- och timplaner bedöma
vilka modifieringar av kursinnehållet som behöver göras när en kurs anordnas i
form av distansundervisning.

5.8
Översyn av Lvux 82

Mitt
förslag: En allmän översyn av mål och riktlinjer i Lvux 82 skall göras mot
bakgrund av mina övriga förslag. Läroplanen skall därefter kallas Läroplan för
kommunal och statlig utbildning för vuxna, SÖ skall fastställa särskilda timplaner
för SSV enligt riktlinjer från regeringen.

SSV-promemorians
förslag: SÖ bör få i uppdrag alt utarbeta förslag till kompletteringar av Lvux
82 i fråga om SSV och fastställa limplaner för SSV (se promemorian s. 43).

Remissinstanserna:
Flertalet tillstyrker (se bil. 4 avsnitt 7).

Skäl
för mitt förslag: Mål och riktlinjer för verksamheten i komvux har utfärdals av
regeringen och ingår i den allmänna delen av Lvux 82, som i tillämpliga delar
även gäller för grundvux och för SSV. Dessa mål och riktlinjer behöver
förändras vid ett genomförande av åtskilliga av mina förslag i dag. Det bör
ankomma på regeringen att besluta om en sådan revision. Jag avser alt, efter
riksdagens beslut, föreslå regeringen att fastställa en reviderad version av
läroplanens mål och riktlinjer.

I
läroplanen ingår också timplaner och kursplaner som fastställs av SÖ. Även i
denna del av läroplanen kommer förändringar att behöva göras med anledning av
mina förslag i dag.

Jag
vill erinra om att regeringen redan har uppdragit åt SÖ att utarbeta förslag
till ett avsnitt i mål och riktlinjer i Lvux 82, som behandlar SSV.

Prop. 1983/84:169 39

Eftersom
verksamheten vid SSV är och måste vara organiserad på ett helt annat sätt än
den är inom komvux, bör särskilda timplaner för SSV fastställas. Dessa bör vara
anpassade för distansundervisning men i övrigt ansluta till vad som gäller för
komvux beträffande etappindelning och liknande. De särskilda timplanerna bör
fastställas av SÖ enligt riktlinjer från regeringen. Den nuvarande omfattningen
av lärarhandledningen under de perioder som elever deltar i undervisning vid
SSV bör vara utgångspunkten för dessa riktlinjer.

6
Vissa frågor rörande arbetets organisation m. m. 6.1 Elevantal i kurs i komvux

Mitt
förslag: Kurs i komvux får startas om antalet elever beräknas varaktigt uppgå
till lägst tolv eller i glesbygd lägst åtta. Vaije kurs får omfatta högst 30
elever.

Utredningsförslag
saknas.

Skäl
för mitt förslag: Komvux-utredningen har föreslagit att bestämmelserna skall
förenklas så mycket som möjligt. Den föreskrift om lägsta elevantal för
kursstart, som jag föreslär nu, ingår som en beståndsdel i komvux-utredningens
förslag till nytt statsbidragssystem, alternativ 1. Jag återkommer i det
följande (avsnitt 9.2) till detta förslag som jag kommer att biträda även i
andra avseenden. De invecklade regler som nu gäller i fråga om elevantal för
start av olika slag av kurser bör upphävas och ersättas med enklare regler.

Även
den nuvarande regeln om alt en kurs får omfatta högst 35 elever bör ändras. Den
tillkom (prop. 1967:85, SU 117, rskr 277) mot bakgrund av förslag från 1960 års
gymnasieutredning i betänkandet (SOU 1965:60) Vuxenutbildning i gymnasium och
fackskola. Utredningen övervägde delningstalet 30 men föreslog att delning
borde få göras om elevantalet översteg 35. Utredningen räknade nämligen med
ett kraftigt bortfall av elever i vaije kurs särskilt i början av kurstiden.
Föredraganden förordade 35 som maximiantal elever per grupp.

Under
den första tiden efter införandet av komvux låg svårigheterna vad gäller
elevantal nästan helt i att uppnå sä många deltagare att kurser kunde starta.
Starttalet, som i kvällsgymnasierna hade varit tolv, diff'erentierades år 1971
genom att antalet åtta infördes för glesbygd (prop. 1971: 37). Något problem med
alltför stora grupper tycks inte ha funnits under inledningsperioden.

Nu
har förhållandena radikalt ändrats på den punkten, fortfarande med undantag för
glesbygd och för "udda" ämnen. Det är numera inte ovanligt

Prop. 1983/84:169 40

i
de största tätorterna att långt över 35 personer söker till en kurs. Antalet
undervisningslimmar är maximerat och kommunerna drar sig för att dubblera
kurser. Av allt att döma görs det i tron att det fortfarande är regel all många
avbryter kursen i början eller inte alls kommer till kursstarten.
Erfarenheterna under senare år visar emellertid alt avhopp inte längre är lika
vanliga. Det infinner sig ofta 35 eller flera elever,.när kursen startar.
Eftersom undervisningen i regel bedrivs i en gymnasieskolas eller grundskolas
lokaler uppstår prakfiska problem. Elevantalet i klasserna i gymnasieskolan
får nämligen i princip inte vara högre än 30. Även i grundskolan brukar antalet
elever i en klass vara högst 30.

En
komvux-kurs, som har mer än 30 elever, innebär också en dålig arbetsmiljö,
särskilt för korttidsutbildade, resurssvaga och socialt utsatta personer, dvs.
de som tillhör den högst prioriterade målgruppen för komvux. Erfarenheten
visar också att det i första hand är sådana elever som avbryter sina studier,
om grupperna är för stora.

Regeln
om högst 16 elever i vissa yrkesämnen berörs inte av mitt förslag.

6.2
Undantag beträffande elevantal bl. a. i kurser för intagna I kriminalvårdsanstalt

Mitt
förslag: Liksom hittills får speciella kurser för intagna i kriminalvårdsanstalt
startas om antalet deltagare beräknas varaktigt uppgå till lägst fem.
Motsvarande undantag beträffande speciella kurser för handikappade upphävs.

Komvux-utredningens
förslag: Statsbidrag skall enligt förslaget till nytt statsbidragssystem,
alternativ I, utgå för kurser för handikappade och intagna i
kriminalvårdsanstalt som beräknas kunna anordnas med varaktigt lägst fem
deltagare. I alternativ 2 föreslås statsbidrag utgå enligt en högre koefficient
för kurser av dessa slag (se betänkandet s. 326—327).

Remissinstanserna:
Synpunkter saknas (utredningsförslaget innebär ingen nyhet beträffande
deltagarantal).

Skäl
för mitt förslag: Jag kommer i det följande att föreslå en förenkling av
nuvarande regler som innebär all kurser med lägre deltagarantal än normalt får
startas i begränsad omfattning varje budgetår i vaije kommun. Jag anser all
speciella kurser för elever med handikapp bör kunna rymmas inom den ramen.
Dessa elever är tämligen jämnt spridda i landet och bör i största möjliga
utsträckning integreras i vanliga undervisningsgrupper. Vissa kommuner har dock
åtagit sig att anordna kurser för handikappade elever inom en större region.
Jag återkommer med förslag i syfte att möjliggöra sådant samarbete även i
framtiden (avsnitt 9.2).

Prop. 1983/84:169 41

Förhållandena
är inte desamma beträffande intagna i kriminalvårdsan-slalt. Dessa anstalter
finns i vissa kommuner. De intagna kan bara i vissa fall lämna anstalten för
att delta i vanlig komvux-undervisning. Undanlagsregeln bör därför behållas
när del gäller kurser som anordnas för intagna inom en kriminalvårdsansialt.

6.3
Glesbygdsbegreppet i regler om deltagarantal

Mitt
förslag: I fråga om lägsta deltagarantal i komvux-kurser gäller särskilda
regler för glesbygd. Med glesbygd skall därvid i fortsättningen avses kommun
som ingår i stödområdena A, B och C enligt bestämmelserna om regionalpoliliskt
stöd. Till glesbygd bör dock i detta sammanhang inte räknas sådan ort inom
kommunen, där treårig eller fyraårig linje av gymnasieskolan anordnas (g-ort).

Utredningsförslag
saknas.

Skäl
för mitt förslag: När komvux infördes fick en kurs starta endast om antalet
elever beräknades varaktigt uppgå till lägst tolv. Detta visade sig vara ett
hinder för verksamhet framför allt i landsbygdskommuner. Riksdagen beslöt
(prop. 1971:37, UbU 13, rskr 170) att det elevantal som skulle krävas för rätt
att få starta en kurs skulle vara lägst åtta på orter utanför s. k. g-ort i det
allmänna stödområdet. En liknande definition av glesbygd tillämpades
beträffande lilläggsbidrag för studiecirklar. Dessa bidrag utgick emellertid
med skilda belopp inom olika stödområden.

När stödområdesindelningen
ändrades (prop. 1981/82:113, AU 23, rskr 388) beslöt riksdagen att ett
enhetligt tilläggsbidrag skulle lämnas för studiecirklar som anordnas inom de
nya stödområdena A, B och C. Någon förändring i sak skulle däremot inte göras
beträffande komvux i avvaktan på förslag från komvux-utredningen, eftersom
denna bl. a. hade i uppdrag alt beakta den regionala obalansen.

Komvux-utredningen konstaterar
att en utjämning har skett mellan olika kommunkategorier och att det numera
knappast finns några regionala skillnader all tala om vad gäller
grundskolekurser. Däremot kvarstår skillnader - av naturliga skäl — mellan
stora och små kommuner när det gäller gymnasieskolkurser. Jag kommer strax att
förorda att komvux-utredningens förslag i stalsbidragsfrågor, alternativ 1, i
princip skall genomföras. Utöver en förenkling av regelsystemet går det ut på
att ytterligare underlätta för små kommuner att bedriva verksamhet.
Komvux-utredningen har inte kommenterat själva glesbygdsbegreppet därvid.
Enligt min mening bör samma definition av glesbygd användas när del gäller
deltagarantal i komvux som den som används beträffande tilläggsbidrag för
studiecirklar.

Prop. 1983/84:169 42

Mitt
förslag innebär att vissa kommuner, som under en övergångsperiod har fått
starta kurser med lägst åtta deltagare, måste ha lägst tolv deltagare i kursen
för att statsbidrag skall utgå enligt de nya regler för elevantal i kurs som
jag nyss har föreslagit. Denna skärpning uppvägs emellertid av mitt förslag i
det följande (avsnitt 9.2) att de får använda upp till 1 000 undervisningslimmar
per läsår för kurser med lägst fem deltagare.

6.4
Samläsning m. m. i komvux

Mitt
förslag: Beslut om lid och plats för kurser och om samläsning av olika ämnen
eller olika etapper av samma ämne fattas på lokal nivå. Vid sådan samläsning
skall reglerna för deltagarantal tillämpas på den samläsande
undervisningsgruppen i dess helhet. Timplanen för den mest omfattande kurs som
ingår i samläsningen får inte överskridas.

Komvux-utredningens
förslag: Kurs får förläggas till olika platser eller på olika tider för olika
deltagargrupper under förutsättning alt kursen håller sig inom ramen för det i
timplanen fastställda limtalet (se betänkandet s. 187).

Remissinstanserna:
Statens institut för personaladministration och personalutbildning (SIPU), en
länsskolnämnd, tre kommuner, två landstingskommuner, TCO och LRF tillstyrker
utredningens förslag. Lycksele kommun har bedrivit försöksverksamhet i
enlighet med förslaget. Den har enligt kommunen visat att arbetssättet gagnar
minoritetsgrupper, glesbygdsbor och skiftarbetare.

Ett
mindre antal remissinstanser är av olika skäl tveksamma. Bl. a. anförs att det
blir pedagogiskt svårt att hålla samman en sådan kurs och att deltagarna får
färre tillfällen till träning och frågor, mindre sociala kontakter och mer
eget arbete. Modellen är inte lämplig för yrkesinriktade kurser med stort
inslag av arbelsleknik (se bil. 2 avsnitt 10.1).

SÖ
har i anslagsframställningen för budgetåret 1984/85 påpekat att ett sätt att nå
ut med komvux-kurserna till flera kan vara att inom en kommun anordna en kurs —
inom ramen för högsta antalet timmar - på mer än en ort. Varje deltagare får därigenom
färre lärarledda lektioner än normall, vilket dock delvis kan kompenseras genom
viss sludiehandledning. Motsvarande studieorganisation bör kunna anordnas i
samverkan mellan kommuner. Ett annat sätt kan vara alt anordna en kurs i ett
ämne, där deltagarna läser olika etapper men organisatoriskt betraktas som
endast en kurs. Ämnets första etapp bör då vara resursgrundande. Ytteriigare
ett annat sätt kan vara att samläsa närliggande ämnen på samma etapp, varvid
det största ämnet bör vara resursgrundande.

Prop.
1983/84:169 43

Skäl
för mitt förslag: Redan nu avgörs det lokalt såväl var undervisningen i en
komvux-kurs skall förläggas som på vilken tid undervisningen skall bedrivas och
i vilken utsträckning samläsning med elever i annan kurs är lämplig. Jag anser
att det bör vara möjligt att anordna samläsning både mellan närbesläktade ämnen
och mellan olika etapper eller nivåer av ett ämne. Vid samläsning av detta slag
bör reglerna för deltagarantal tillämpas pä den samläsande undervisningsgruppen
i dess helhet. Timplanen för den mest omfattande kurs som ingår i samläsningen
bör inte få överskridas. Jag vill också peka på den möjlighet som enligt min
mening redan finns att förlägga en och samma kurs till mer än en ort.

För
att anordna undervisningen på delta sätt bör man på lokal nivå vara ense om att
det är lämpligt. Beslut bör fattas efter samråd med berörda lärare. I regel bör
det också vara möjligt att samråda med åtminstone huvudparten av de elever som
skall delta.

6.5
Deltidsstudier i grundvux

Mitt
förslag: Grundvux skall i princip bedrivas som deliidsstudier.

Komvux-utredningens
förslag: Grundvux bör i huvudsak bedrivas som deltidsstudier med i regel högst
15 lektionslimmar per vecka. Grundvux bör bedrivas som heltidsstudier endast då
deltagaren effektivt kan tillgodogöra sig en sådan utbildningsvolym per vecka
(se betänkandet s. 227).

Remissinstanserna:
Åtskilliga tillstyrker utredningens förslag om heltids-och deliidsstudier. CSN
redovisar erfarenheter att det för många studerande är svårare att få ledigt
från arbetet på deltid än på heltid. Någon anser att det inte finns skäl att ha
en 15-timmarsgräns för svensktalande deltagare. AMS och SACO/SR är negativa
till förslaget. AMS anser att möjlighet till heltidsstudier är en förutsättning
för att eleverna skall kunna följa efterföljande undervisning i bl. a. AMU. TCO
förordar stor flexibilitet vid uppläggningen av studierna. SÖ, SIV och en
länsskolnämnd betonar viklen av att undervisningen sprids under längre lid än
37 veckor (se bil. 2 avsnitt 12.7 och 12.9).

Skäl
för mitt förslag: Erfarenheterna visar att analfabeter och andra studieovana
personer har svårt att på ett effektivt sätt bedriva heltidsstudier.
Alfabetisering tar sin tid och måste få göra det. De nyvunna kunskaperna måste
mogna, innan man kan gå vidare. Inlärning på denna nivå kan inte påskyndas
nämnvärt genom en alltför massiv insats av lärartimmar, utan eleverna måste få
tillfälle att på egen hand, t. ex. genom lämpliga hemuppgifter, befästa
kunskaperna. Många elever måste få studera i lugn takt 1. ex. av det skälet att
de har ett krävande hemarbete att sköta vid sidan av

Prop.
1983/84:169 44

studierna. Tillgängliga resurser utnyttjas inte på
effektivast möjliga sätt, om grundvux organiseras som hellidsundervisning.

Jag har ertarit alt man inom grundvux i åtskilliga
kommuner har gått in för deltidsundervisning i ökande omfattning. Därigenom
uppnår man också att flera kan tas in i utbildning inom nuvarande resursramar.

Jag anser
att man nu bör ta konsekvenserna av dessa förhållanden. Undervisningen bör
således organiseras som deliidsstudier, dvs. i regel högst 15 lektionstimmar
per vecka. Undervisningen bör inte bedrivas enbart under 37 veckor, dvs. under
grundskolans eller gymnasieskolans terminstid och med avbrott för lov på ett sätt
som är betingat av barns och ungdomars behov. Den bör i stället pågå
kontinuerligt under en längre period. I stort sett bör undervisningen kunna
pågå hela året. Den bör liksom hittills läggas upp flexibelt med hänsyn till
varje individs behov och möjligheter.

Mot slutet
av studierna i grundvux kan en del elever tänkas ha möjlighet alt tillgodogöra
sig mer undervisning per vecka än tidigare. Vissa skall kanske efter studierna
i grundvux fortsätta med intensiva studier i komvux och behöver en period under
vilken de kan vänja sig vid längre veckostu-dielid och hårdare studietakt. Den
som önskar det bör därför under det som antas bli de fem sista månaderna i
grundvux kunna få undervisning under mer än 15 timmar per vecka. Vid
bedömningen bör man ha i åtanke att heltidsstudier i komvux inte omfattar mer
än 15-20 lektionstimmar per vecka. Som ett absolut villkor för fler
undervisningstimmar än 15 per vecka måste gälla alt eleven bedöms kunna
tillgodogöra sig undervisning och fullgöra hemuppgifter på ett effektivt sätt.
En individuell bedömning härav måste göras och beslut bör fattas från fall till
fall av skolstyrelsen.

Det är viktigt att de arbetstagare som rekryteras till
grundvux får klart för sig vilka rättigheter till ledighet för studier som de
har enligt lagen (1974:981) om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning,
den s. k. stu-dieledighetslagen. Lagen ger möjlighet även till ledighet på
deltid. Jag ser inget som hindrar att skolledningen i grundvux bistår dem som
har behov av hjälp med att ta kontakt med sina fackliga företrädare i frågor
som rör studieledighet.

6.6 Timersättning för studier i grundvux

Mitt förslag: Timersättning lämnas för högst 15 timmar per
vecka och under högst 45 veckor per år. Under vad som kan antas vara de sista
fem månaderna kan timersättning dock som hittills utgå under högst 28 limmar
per vecka, om pedagogiska skäl motiverar så intensiva studier. Den studerande
skall liksom hittills kunna få ersättning för sammanlagt högst 1 120 timmar
eller, om särskilda skäl föreligger, sammanlagt högst 2220fimmar.

Prop. 1983/84:169 45

Elever
som fyllt 16 men inte 20 år och inte förlorar arbetsinkomst, ersättning från
arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd på grund av deltagande i
undervisning i grundvux får inte som nu studiehjälp utan timersättning i en
omfattning som motsvarar högst studiebidragets belopp per månad (f. n. 275
kr.).

Komvux-utredningens
förslag: Timersättningssystemet ses över (se betänkandet s. 234).

Remissinstanserna:
Inga invändningar finns mot en översyn av timersält-ningssystemet (se bil. 2
avsnitt 12.10).

Skäl
för mitt förslag: Jag har nyss föreslagit all grundvux huvudsakligen skall
bedrivas som deltidsundervisning. I konsekvens därmed bör rätten att få
limersättning för dellagande i undervisning också begränsas till ett timantal
per vecka som motsvarar normal dellidsundervisning. Under det som antas bli de
sista fem månaderna i grundvux kan det dock finnas skäl - då del gäller bl. a.
elever som avser att bedriva fortsalla studier inom t. ex. komvux - att övergå
till heltidsundervisning. Del bör därför vara möjligt att under denna sista tid
få timersättning för ett högre limantal per vecka.

Elever som fyllt 16 men
inte 20 år och som inte förlorar arbetsinkomst eller motsvarande på grund av
deltagande i undervisningen har hittills kunnat få studiehjälp. Studiehjälp i
form av studiebidrag och tillägg utgår emellertid endast för heltidsstudier.
Den begränsning till deltidsstudier som jag föreslår kräver därför att
ersättning ges i annan form. Jag anser att även dessa elever bör vara hänvisade
till timersättning. Reglerna för denna bör vara sådana alt den unge per månad
får högst vad som generellt utgår till elever i samma ålder som studerar i
gymnasieskolan. Vissa samordningsregler kan behövas för vissa fall där den
unge under samma tidsperiod deltar i t. ex. uppföljningsinsatser eller
ungdomslag.

Timersättning lämnas med
ett högre belopp per timme (innevarande budgetår 36 kr.) för den som förlorar
arbetsinkomst, ersättning från arbetslöshetskassa eller kontant
arbetsmarknadsstöd och med lägre belopp per timme (f. n. 13 kr.) för andra. Jag
vill erinra om all det endast är del högre beloppet för timersättning som är
avsett att på ett avgörande sätt bidra till mottagarens försörjning i och.med
att det utgör ersättning för ett inkomstbortfall. Det lägre beloppet skall
bidra till alt täcka sådana extra kostnader för t. ex. resor, barntillsyn,
utemåltider osv., som uppstår genom deltagandet i grundvux. De berörda
personernas försörjning måste tryggas på annat sätt, oberoende av om de deltar
i grundvux eller inte.

Prop.
1983/84:169 46

6.7 Beslut om skiljande av elev från utbildning i grundvux

Mitt förslag: En elev i grundvux skall skiljas från
utbildningen om eleven inte på ett tillfredsställande sätt tillgodogör sig
ytterligare utbildning. Skolstyrelsen skall besluta i denna fråga.

Komvux-utredningens förslag: Överensstämmer med mitt
förslag (se betänkandet s. 387, 3 och 4 §§).

Remissynpunkter saknas.

Skäl för mitt förslag: Undervisningen i grundvux leder
inte till någon bestämd kompetensnivå men verksamheten kan sägas ha inriktning
mot kompetens i vid bemärkelse i och med att grundvux skall kunna utgöra grund
för yrkesutövning och vidareutbildning. Verksamheten skall vara klart
målinriktad.

Eleverna i
grundvux har mycket olika bakgrund. Självklart måste det då ta olika lång tid
att uppnå målet, dvs. att eleverna skall kunna klara sig på egen hand i
samhället och - om de så önskar - få tillräckliga kunskaper och färdigheter för
att, eventuellt med hjälp av stödundervisning, kunna fortsätta med studier på
en nivå som motsvarar grundskolans högstadium i någon annan
vuxenulbildningsform, t. ex. komvux, folkhögskola eller AMU. Någon övre gräns
för hur länge undervisningen får pågå finns inte, men undervisningen i grundvux
får aldrig bli en fråga om sysselsättning eller terapi. Tillgängliga resurser
måste användas effektivt. Så snart målet är uppnått skall elevens utbildning i
grundvux upphöra.

I vissa fall kan målet inte nås. Det bör ankomma på
skolstyrelsen att besluta om att skilja en elev från utbildningen i grundvux,
om eleven inte på ett tillfredsställande sätt tillgodogör sig ytteriigare
utbildning.

6.8 Konferenser m. m. i grundvux och komvux resp. I SSV

I fråga om konferenser i komvux föreligger utredningsförslag
dels från komvux-utredningen efter samråd med skolförfattningsutredningen, dels
från skolförfattningsutredningen i betänkandet (DsU 1982:5) Konferenser i
skolan. En sammanfattning av skolförfattningsutredningens förslag vad gäller
komvux (och följdändring beträffande SSV) samt remissynpunkter härpå bör fogas
till protokollet i detta ärende som bilaga 5. I fråga om konferenser i SSV
finns förslag även i SSV-promemorian.

Mitt förslag: En allmän bestämmelse införs om
informations- och samrådsskyldighet för rektor gentemot företrädare för
eleverna inom grundvux, komvux och SSV.

Prop. 1983/84:169 47

Det nuvarande regelsystemet för konferenser och liknande
organ inom komvux och SSV ersätts med en föreskrift som säkerställer alt del
för dels grundvux och komvux, dels SSV finns minst en konferens, i vilken ingår
åtminstone rektor eller studierektor samt företrädare för lärare och elever. I
övrigt får del ankomma på skolstyrelsen att besluta om konferenssystem.

Samarbetsnämnderna inom komvux och SSV avskaffas som
obligatoriska organ. Skolstyrelsen skall handlägga ärenden om all skilja en
elev från utbildningen.

Komvux-utredningens förslag: Bestämmelserna om konferenser
i komvux förenklas, antalet obligatoriska konferenser minskas och skolstyrelsen
får i större utsträckning besluta om formerna för information och samråd. Dock
skall alllid gälla skyldighet för rektor att informera och samråda med
företrädare för lärare, övrig personal och kursdeltagare före beslut i viktiga
frågor. Vidare skall en komvux-konferens finnas vid varje skolenhet där
ovannämnda information och samråd sker (se betänkandet s. 193-194).

Remissinstanserna: En länsskolnämnd, fyra kommuner, ett
vuxenutbildningsråd och SOSVUX tillstyrker förslagen i princip. Tvä länsskolnämnder
och Landstingsförbundet vill ha ytterligare förenklingar. TCO förordar viss
lokal frihet. Några påpekar svårigheterna för fritidsstuderande att delta i
information och samråd. Några hänvisar till MBL. En kommun önskar en särskild
grundvux-konferens. Några framhåller att samar-betsnämnden är överflödig (se
bil. 2 avsnitt 10.2).

Skolförfattningsutredningens förslag: En komvux-konferens
blir obligatorisk som samverkansorgan vid varje skolenhet med komvux eller
SSV. Konferensen behandlar övergripande frågor. I komvux-konferensen finns
företrädare för olika personalgrupper samt elever. Utöver komvux-konferensen
får inom varje skolenhet med komvux bestämmas vilka organ som skall finnas med
hänsyn till lokala förhållanden vid skolenheten (se betänkandet s. 83-87 och 171
-178).

Remissinstanserna: Åtskilliga remissinstanser tillstyrker
betänkandet i övergripande ordalag. Ganska få instanser har yttrat sig
speciellt över förslaget rörande vuxenutbildning. Fem länsskolnämnder och sex
kommuner tillstyrker. En kommun vill ha även elevvårdskonferenser och en
kommun syo-sammankomster obligatoriska (se bil. 5 avsnitt 2).

SSV-promemorians förslag: Motsvarande förändringar som
komvux-utredningen föreslagit beträffande komvux bör göras för SSV. Formerna
för fullgörandet av skyldigheten bör inte regleras i författning. En s. k.
SSV-konferens skall finnas vid varje SSV-enhet (se belänkandet s. 59).

Prop.
1983/84:169 48

Remissinstanserna: Synpunkter saknas.

Skäl för mitt förslag och vissa kommentarer: Enligt nu
gällande föreskrifter skall i komvux finnas en personalkonferens, sammankomster
för studie-och yrkesorientering, kurskonferenser och en samarbetsnämnd.
Dessutom finns möjlighet att bedriva försöksverksamhet med samarbetsnämnd med
en annorlunda utformning. Vidare får en biblioteksnämnd finnas. Konferensernas
sammansättning och arbetsformer regleras genom centrala föreskrifter utfärdade
av regeringen och av SÖ. I flera fall gäller tillämpliga delar av
föreskrifterna för närmast motsvarande organ inom ungdomsskolan.

För SSV gäller samma föreskrifter som för komvux.
Beträffande grundvux finns inga föreskrifter om konferenser eller liknande
organ.

På grundval av riksdagens beslut om elevers och föräldrars
medinflytan-de i skolan (prop. 1979/80:182, UbU 1980/81:9. rskr 142) infördes i
grundskolan och gymnasieskolan den I juli 1981 regler om informations- och
samrådsskyldighet för rektor i förhållande till företrädare för elever och
föräldrar. Information och samråd kan äga rum i en skolkonferens, där inte bara
rektor och elev- och föräldrarepresentanter utan också personalrepresentanter
ingår. Samarbetsnämnden har blivit ett frivilligt organ i gymnasieskolan.
Fortfarande får inom grundskolan och gymnasieskolan försöksverksamhet bedrivas
med samarbetsnämnder i annan utformning.

Skolförfattningsutredningen har i sitt betänkande lagt
fram förslag till förenklingar av gällande regelsystem för konferenser.
Förslagen rör främst grundskolan och gymnasieskolan men behandlar även komvux
och SSV. Frågan om regelförenklingar för grundskolan och gymnasieskolan bereds
i särskild ordning.

Vad gäller komvux och SSV är det emellertid lämpligt att
redan nu ta upp vissa frågor. Även eleverna i grundvux, komvux och SSV bör nu
få rätt till medinflytande. Jag föreslår all allmänna regler om informations-och
samrådsskyldighet för rektor införs.

Åven konferenssystemet i vuxenutbildningen bör behandlas
nu. Skillnaderna mellan vuxenutbildningen och ungdomsskolan i fråga om
studietid m.m. är så stora att reglerna för konferenssystem inte behöver vara
likformiga.

Behovet av samrådsförfarande och konferenser är myckel
skiftande, eftersom organisationen av grundvux och komvux varierar i typ och omfattning
från kommun till kommun.

Grundvux är organisatoriskt anknutet till komvux eller
till grundskolan, om komvux saknas i kommunen. Komvux kan organisatoriskt vara
knutet till en skolenhet med gymnasieskola eller, om sådan inte tlnns i kommunen,
till en skolenhet med grundskola. Det kan också utgöra en egen skolenhet. I
vissa kommuner finns flera sådana särskilda skolenheter för komvux.

Prop. 1983/84:169 49

Komvux
har myckel skiftande omfattning och inriktning i olika kommuner. Eleverna
studerar också i skiftande utsträckning, allt från enstaka fimmar per vecka
under en kortare tid till heltid under flera år. Även lärarnas tjänstgöring
inom komvux kan skifta starkt, från heltidstjänst till enstaka lektioner som
fyllnadstjänstgöring eller som timlärare.

För
verksamheten vid SSV gäller att eleverna i mycket stor omfattning studerar på
hemorten. De flesta deltar i undervisning vid SSV under kortare perioder.

Allt
detta leder enligt min uppfattning till att del bör vara så få centrala
bestämmelser som möjligt om formerna för information och samråd i
vuxenutbildningen. En förutsättning för att medinflytandel skall kunna fungera
är att eleverna känner stöd i det elevfackliga arbetet från bl. a.
skolledningen.

I
fråga om konferenser bör endast en komvux-konferens vara obligatorisk för
varje skolenhet med komvux eller grundvux. Den skall avse både grundvux och
komvux, om inte skolstyrelsen beslutar all grundvux skall ha en separat
konferens. Vid var och en av de två SSV bör endast en motsvarande SSV-konferens
vara obligatorisk. I en komvux- resp. SSV-konferens skall ingå rektor eller
studierektor samt företrädare för elever och personal. Skolstyrelsen bör kunna
besluta om ytterligare samverkansorgan, om sädana behövs. Om annan utbildning,
i.ex. gymnasieskola, bedrivs vid samma skolenhet bör det få ankomma på
skolstyrelsen all bestämma om något slags gemensam konferens skall finnas för
skolformerna.

Samarbetsnämnder
bör inte längre vara obligatoriska i komvux och SSV. Reglerna om
försöksverksamhet bör inte gälla vuxenutbildningen.

Beslut
i fråga om att skilja en elev från utbildningen i komvux eller SSV ankommer i
dag på samarbetsnämnden. Sådana beslut bör enligt min mening fattas av
skolstyrelsen, eftersom det är en fråga som är av stor vikt för den enskilda
eleven.

F.
n. gäller all reseersättning får utgå till elev vid SSV, som är ledamot i
skolans samarbetsnämnd, för deltagande i nämndens sammanträde även under en
period då eleven inte deltar i den lärarledda undervisningen vid skolan. Detta
bör överföras att gälla för deltagande i sammanträde med SSV-konferens. Om
skolstyrelsen beslutar att samarbetsnämnd skall finnas vid skolan, bör
reseersättning inte utgå av statliga medel.

7
Praktik

En
vidgad samverkan mellan skola och arbetsliv har länge varit ett angeläget mål.
I och med den nya läroplanen för grundskolan, Lgr 80, infördes praktisk
arbetslivsorientering (prao) omfattande 6—10 veckor sammanlagt under
grundskoletiden. Praktik i olika former finns också i 4 Riksdagen 1983/84. 1
samt. Nr 169

Prop.
1983/84:169 50

gymnasieskolan. I den nyligen framlagda propositionen om
gymnasieskola i utveckling (prop. 1983/84:116 s. 41 ff) har jag utvecklat min
allmänna uppfattning om behovet av praktik för ungdomar och föreslagit en omfattande
försöksverksamhet med praktik på alla linjer och linjelika utbildningar i
gymnasieskolan.

Komvux anordnar utbildning för vuxna som svarar mot den
utbildning som ungdomar får i grundskolan och gymnasieskolan. Verksamheten i
komvux är vuxenanpassad, vilket gör att den i många avseenden skiljer sig
påtagligt från motsvarande verksamhet som vänder sig till ungdomar. I regel har
ungdomar ett större behov av praktikinslag i utbildningen än vad
vuxenstuderande har. Dessa har ju ofta återvänt till studier efter en längre
tids yrkesarbete eller bedriver studierna samtidigt med yrkesarbete.

Komvux skall emellertid i första hand rekrytera korttidsutbildade,
resurssvaga och socialt utsatta personer. En annan vikfig målgrupp är vuxna
som vill ut i arbetslivet. Detta innebär bl. a. att åtskilliga kvinnor som
enbart har erfarenhet av hemarbete återfinns bland de vuxenstuderande. På
senare år har komvux ocksä i allt högre grad nätt ut till socialt utsatta
personer. Behovet av att genom praktik kunna ge inblickar i arbetslivet även
till vissa vuxenstuderande har därmed blivit större.

I gymnasieskolan förekommer arbetsplatsförlagd utbildning
i olika former. Även inom komvux är det möjligt att förlägga utbildning till
ett arbetsställe utanför skolans lokaler.

En speciell form av arbetsplatsförlagd utbildning, som
dock hittills inte har fått utnyttjas av komvux, är s. k. inbyggd utbildning.
Därmed avses alt företaget eller institutionen tillhandahåller inte bara
lokaler utan också handledare och utrustning. Vissa slag av yrkesutbildning kan
anordnas enbart i form av inbyggd utbildning.

I Lvux 82 betonas att många deltagare i komvux har lång
och varierad erfarenhet av arbetslivet. Läroplanen anger alt det är viktigt att
i undervisningen ta till vara de möjligheter till inblickar i arbetslivet som
deltagarnas samlade erfarenheter innebär. Detta arbetssätt, tillsammans med
studiebesök, kan enligt min uppfattning i många fall vara tillräckligt inom
komvux. Som jag nyss framhöll finns det emellertid vuxenstuderande som skulle
ha stor nytta av praktikinslag i sina studier. Det kan gälla både praktik som
ger en allmän arbetslivsorientering eller har syo-funktion och praktik som har
större inslag av färdighetsträning och som är mer direkt knuten till ett visst
yrke.

Eftersom de flesta vuxna har arbetslivserfarenhet bör inte
praktik i någon form bli obligatorisk i komvux. Jag föreslår däremot alt
följande möjligheter till praktikinslag skall finnas.

Prop.
1983/84:169 51

7.1 Praktisk arbetslivsorientering (prao)

Mitt förslag: Det skall ankomma på skolstyrelserna att
avgöra i vilken utsträckning praktisk arbetslivsorientering (prao) skall
anordnas för deltagare i komvux som saknar eller har kort erfarenhet av
arbetslivet. Prao skall vara frivillig för deltagarna.

Komvux-utredningens förslag: Möjligheterna att organisera
praktisk arbetslivsorientering för vissa prioriterade målgrupper inom komvux
bör övervägas (se betänkandet s. 158).

Remissinstanserna: Tillstyrker i allmänhet förslaget.

Några remissinstanser framhåller att prao är särskilt
viktig för vissa prioriterade målgrupper i komvux. Jämslälldhetskommittén
förordar styrd prao för att få framför allt kvinnor att välja otraditionellt
(se bil. 2 avsnitt 7.1).

Skäl för mitt förslag: Flertalet kursdeltagare i komvux är
yrkesverksamma jämsides med studierna eller har tidigare erfarenheter från
arbetslivet. Det finns dock deltagare i komvux som helt saknar arbetslivserfarenhet.
Det kan gälla t. ex. hemarbetande kvinnor och vissa invandrare. Åven handikappade
personer saknar ofta praktisk erfarenhet av arbetslivet.

Av syo-avsnittet av mål och riktlinjer i Lvux 82 framgår
bl. a. att inslag om arbetslivet bör ingå i undervisningen. Vidare framhålls
att kursdeltagare, som saknar eller har inaktuell erfarenhet av arbetslivet,
kan få mer kunskaper om yrken och förhållanden i detta genom bl. a. studiebesök
och praktiska arbetslivskontakler i olika former.

Mot bakgrund av att en stor del av deltagarna i komvux har
mer eller mindre ingående erfarenheter av yrkesarbete finns det enligt min
mening inte anledning att införa en praktisk arbetslivsorientering liknande den
i grundskolan som ett obligatoriskt inslag i undervisningen inom komvux. För
vissa deltagare bör dock prao vara en lämplig form av arbetslivskontakt. Prao
bör därför kunna anordnas inom komvux. En annan möjlighet är att för dessa
deltagare genomföra studiebesök, som är mer omfattande, ingående och långvariga
än vanliga studiebesök och anordnas som en del av undervisningen för samtliga
deltagare.

Jag delar remissinstansernas åsikt att det lokalt och vid
vissa tidpunkter kan vara svart att fä utrymme pä arbetsmarknaden för alla de
prao- och praktikplatser som är önskvärda. Det står emellertid utom allt tvivel
alt vissa vuxenstuderande kan ha väl så stora behov som ungdomar av praktiska
inblickar i förhållandena på arbetsmarknaden. Jag vill erinra om att jag har
tagit upp problemet att anskaffa praktikplatser i propositionen om
gymnasieskola i utveckling (s. 49 f). Det bör enligt min mening vara möjligt

Prop. 1983/84:169 52

att
fä fram betydligt fler praktikplatser än hittills bl. a. inom den offentliga
delen av arbetsmarknaden. Såväl behoven av prao, annan praktik och studiebesök
som möjligheterna att fylla dessa behov skiftar. Del bör därför ankomma pä
resp. skolstyrelse att bedöma hur de möjligheter av dessa slag, som kan skapas
på den lokala arbetsmarknaden, bäst skall användas. Samverkan med närliggande
kommuner bör ocksä vara möjlig när det gäller att ordna prao för enskilda
vuxenstuderande.

7.2
Inbyggd utbildning

Mitt
förslag: Inbyggd utbildning får efter beslut av skolstyrelsen resp. av SÖ
anordnas i komvux och SSV inom de områden där den formen av utbildning kan förekomma
i gymnasieskolan.

Inbyggd
utbildning får förekomma även i särskild yrkesinriktad utbildning.

Komvux-utredningens
förslag: Inbyggd utbildning införs i komvux inom områdena industri och
hantverk, handel och kontor samt vård. Den inbyggda utbildningen införs
successivt och omfattningen begränsas inledningsvis till högst 10% av den
totala timresursen för yrkesinriktad utbildning i komvux. SÖ skall fördela
timmarna för inbyggd utbildning och — i inledningsskedet - ge företräde åt
vårdområdet. SÖ bör få i uppdrag alt följa och utvärdera verksamheten och
bedöma om volymökning fordras.

SÖ
bör också få i uppdrag att efter samråd med arbetsmarknadens parter fastställa
timplaner för inbyggd utbildning i komvux för utbildning motsvarande
gymnasieskolan och eventuellt även delar av särskilda yrkesinriktade kurser.
Kostnaderna för inbyggd utbildning skall rymmas inom den timresurs som
kommunerna tilldelas för gymnasieskolkurser och särskilda yrkesinriktade kurser
(se betänkandet s. 250-251).

Remissinstanserna:
Utredningens förslag tillstyrks i princip av samtliga som yttrat sig. Endast
två länsskolnämnder är tveksamma (se bil. 2 avsnitt 13.2).

SSV-promemorians
förslag: Åven SSV bör ha rätt att anordna inbyggd utbildning enligt kurs- och
timplaner som fastställs av SÖ efter samråd med arbetsmarknadens parter.
Styrelsen för resp. skola bör besluta om vilka kurser som skall anordnas som
inbyggd utbildning inom ramen för det antal undervisningstimmar som skolan
disponerar (se promemorian s. 57).

Remissinstanserna:
Norrköpings kommun tillstyrker. Ingen annan instans har yttrat sig (se bil. 4
avsnitt 15).

Prop. 1983/84:169 53

Skäl
för mitt förslag: I 1967 års vuxenutbildningsrefprm lades fast alt utbildning
för vuxna skulle erbjudas i princip enligt ungdomsskolans läroplaner.
Gymnasieskolan reformerades fr.o.m. är 1971. Under mitten av 1970-talet
reformerades även den yrkesinriktade utbildningen inom komvux. Sedan dess har
utbildning motsvarande gymnasieskolans yrkesinriktade linjer och specialkurser
kunnat erbjudas vuxna inom komvux.

På
senare är har SSV anordnat yrkesutbildning pä försök. Jag har nyss lagt fram
förslag som innebär att yrkesinriktad utbildning blir ett reguljärt inslag även
i verksamheten vid SSV.

För
alt underlätta vuxnas studier delas de stora yrkesämnena upp i mindre kurser i
vuxenutbildningen, s. k. delmomentskurser. Kurserna kan omfatta både fackteori
och arbelsleknik eller enbart fackteori. Undervisning i arbelsleknik inom
vissa linjer i gymnasieskolan kan emellertid anordnas enbart i form av inbyggd
utbildning. Del gäller utbildning som kräver utrustning eller miljöer som
skolan inte kan tillhandahälla. Inom komvux har utbildning motsvarande dessa
delar av gymnasieskolan hittills kunnat erbjudas enbart vad gäller den
fackleoretiska delen av utbildningen. Därmed har komvux endast kunnat rikta
sig till studerande som redan har en omfattande praktik frän yrkesområdet i
fråga. Med hänsyn till behoven inom den högst prioriterade målgruppen för
vuxenutbildningen och med hänsyn till lägel på arbetsmarknaden är detta
otillfredsställande.

Även
inom särskild yrkesinriktad utbildning, som alltså inte har direkt motsvarighet
i gymnasieskolan, kan det finnas behov av att kunna anordna inbyggd utbildning.

Jag
förordar alltså att inbyggd utbildning får användas även inom komvux. Även
inom den yrkesutbildning som kommer att finnas vid SSV bör det vara möjligt att
anordna inbyggd utbildning.

Det
ankommer på SÖ att.fastställa limplaner och kursplaner för inbyggd utbildning
likaväl som för annan utbildning i komvux och SSV. När det gäller
yrkesutbildning skall detta ske efter samråd med arbetsmarknadens parter. Nu
gällande riktlinjer från regeringen för SÖ:s limplanearbete bör kunna tillämpas
även beträffande inbyggd utbildning.

Som
jag redovisar i anslutning till mina förslag rörande statsbidrag (avsnitt 9.4)
bör inbyggd utbildning inte få medföra ökade kostnader för staten.

8
Arbetsfördelning och samarbete

Jag
vill erinra om att frågor om samarbete mellan gymnasieskolan, komvux och AMU
behandlades i proposifionen (1983/84:116) om gymnasieskola i utveckling.
Samarbete mellan gymnasieskolan och komvux är av betydelse i flera sammanhang,
bl. a. när en eller båda skolformerna inte kan anordna en viss utbildning på
egen hand.

Prop. 1983/84:169 54

Jag
vill därtill här ta upp några frågor som gäller dels arbetsfördelning inom den
kompetensinriktade delen av vuxenutbildningen, dels ett samråd för utökad
samplanering därav.

8.1
Arbetsfördelning och samarbete mellan komvux och SSV

Mitt
förslag: Samarbetet mellan SSV och komvux bör utvecklas ytterligare.
Försöksverksamhet och utvecklingsarbete som främjar samarbetet mellan
skolformerna bör inledas. För ändamålet skall inom ramen för de sammanlagda
resurserna för komvux och SSV regeringen kunna medge avvikelser frän gällande
regler och omfördelningar mellan anslag.

SSV-promemorians
förslag: Samarbetet mellan komvux och SSV bör byggas ut. SSV bör bl. a. kunna
ge utbildning i de avslutande etapperna och i mera "udda" ämnen för
komvux-studerande, anordna yrkesinriktade utbildningar som
"pilotutbildningar", vilka komvux sedan kan ta över, samt svara för
utbildningar som del regionall finns för litet underlag för.

Komvux
bör kunna medverka med lärarhandledning och gruppsammandragningar för
distansstuderande vid SSV. Resurserna för komvux och SSV bör därför betraktas
som en totalresurs som SÖ bör få möjlighet all omfördela mellan berörda anslag
(se promemorian s. 45-46).

Remissinstanserna:
Kriminalvårdsstyrelsen och statens institut för läromedelsinformation (SIL)
tillstyrker att komvux får resurser för studiehandledning av SSV-elever. SHR
och SIL tillstyrker att SSV får ansvar för "pilolulbildning", som
dock bör gälla även mer teoretisk utbildning.

Länsskolnämnden
i Östergötlands län tillstyrker planeringssamverkan och samverkan om lärare,
lokaler och utrustning. SSVN tillstyrker utbyggt samarbete och möjligheter till
resursomfördelning. I del sista instämmer även Norrköpings kommun.

Kommunförbundet
ser fördelar med samverkan men är tveksamt till resursomfördelning pä grund av
att kommunernas åtaganden har långsiktig karaktär (se bil. 4 avsnitt 8).

Skäl
för mitt förslag: Jag har i mitt förslag om mål, målgrupper och prioriteringar
angett att SSV skall utgöra ett komplement till komvux och alt
distansundervisningen skall stå öppen för vuxna som inte kan delta i
motsvarande utbildning i komvux. Enligt min mening är del inte realistiskt att
tro att komvux annat än i ett fåtal stora kommuner kommer att kunna ha ett
relativt fylligt utbud av kurser. Det blir snarare så att "breda"
ämnen och tidigare etapper, som lockar ett tillräckligt stort antal sökande,
kommer att vara det vanliga i komvux, medan de som vill studera mer

Prop. 1983/84:169 55

ovanliga
ämnen och senare etapper i stor utsträckning kommer att få hänvisas till
distansstudier vid SSV. Därför har jag också föreslagit att kommunerna skall ha
ansvar för alt vuxna informeras om de utbildningsmöjligheter av olika slag som
samhället erbjuder de vuxna. Allt detta leder enligt min mening till all
samarbete mellan komvux och SSV blir en naturlig del i verksamheten. Även det
regionala samråd som jag strax kommer att föreslå bör leda utvecklingen i samma
riktning.

Jag menar alltså att
samarbete kommer att bli en nödvändig beståndsdel i planeringsarbetet inom den
kompetensinriktade vuxenutbildningen. Jag vill här erinra om alt jag i
anslutning till mina förslag om utveckling av nya kursplaner för särskild
yrkesinriktad utbildning, dvs. den del av vuxenutbildningen som saknar
motsvarighet i ungdomsskolan, har angett att SSV enligt min mening bör kunna
medverka i utvecklingsarbete, dvs. anordna det som i SSV-promemorian benämns
"pilotutbildningar" (avsnitt 5.7).

Samarbete
mellan SSV och komvux kommer också att bli nödvändigt när del gäller
information och rekrytering samt i intagningsnämndernas arbete.

Utöver detta menar jag att
det behöver utvecklas ett samarbete som är av mer direkt betydelse för de
enskilda SSV-eleverna i deras studiesituation. Distansundervisning är en svär
studieform. Som jag tidigare redovisat (avsnitt 2.7) använder jag begreppet
distansundervisning i stället för de tvä nuvarande termerna: ren
brevundervisning och varvad undervisning. Bakom den ändrade terminologin
ligger min uppfattning alt SSV bör ha ett ansvar för att i kontakt med varje
elev som tagits in komma fram till den för denne lämpligaste kombinationen av
studier på egen hand och studier med lärarhandledning. Detta ansvar innebär
också, som jag ser del, att man från SSV:s sida bör föreslå en övergäng till
komvux-studier, om den lärarhandledning som SSV kan erbjuda är för begränsad
för alt den studerande skall klara av de avsedda studierna. På motsvarande
sätt bör man inom komvux aktualisera en övergång fill studier vid SSV för
komvux-ele-ver som har svårt att delta regelbundet i undervisningen eller som
vill gå fortare fram i sina studier än vad som är lämpligt för de övriga
deltagarna i kursen.

Jag anser det väsentligt
att försöksverksamhet och utvecklingsarbete kan komma till stånd i syfte alt
främja samarbetet så att de båda skolformerna tillsammans bättre kan motsvara
de vuxnas utbildningsbehov. Regeringen bör ha rätt alt inom ramen för de
sammanlagda resurserna för komvux och SSV medge de avvikelser från gällande
regler och den omfördelning mellan anslag som kan behövas för att sädana försök
skall kunna genomföras.

Prop. 1983/84:169 56

8.2
Arbetsfördelning mellan kommunal och landstingskommunal komvux

Mitt
förslag: Landstingskommunerna bör få anordna även särskild yrkesinriktad
utbildning inom de utbildningsområden som en landstingskommuns gymnasieskola
kan omfatta.

En
till en landstingskommun hörande kommun, som avser att anordna yrkesinriktade
komvux-kurser inom ett sådant område, skall genom sin skolstyrelse, innan
beslut fattas, samräda med landstingskommunens utbildningsnämnd. Vid oenighet
om vem som skall anordna en kurs, skall länsskolnämnden besluta i frågan.

Komvux-utredningens
förslag: Överensstämmer i stort sett med mitt förslag (se betänkandet s. 271
och 273).

Remissinstanserna:
Bl. a. AMS tillstyrker förslaget med hänvisning till behoven inom vårdområdet.

Landstingsförbundet
anser att grundregeln måste vara att den huvudman som ansvarar för motsvarande
gymnasieutbildning också skall anordna komvux. En landstingskommun kritiserar
att utredningen dragit denna slutsats av att landstingskommunerna har liten
komvux-utbildning. Landstingskommunerna anordnar vuxenutbildning inom
gymnasieskolan för sina antällda och behovet att tillgripa komvux-form har
därför varit litet. Två landstingskommuner avstyrker förslaget.

Svenska
kommunalarbetareförbundet anför att landstingsskolorna inte kunnat möta den
ökade efterfrågan av utbildning som beror på kommunernas ökade behov av
utbildad vårdpersonal. Det är nödvändigt att primärkommunal komvux får ökade
utbildningsmöjligheter i den mån landstingen inte kan svara för detta.

Enligt
LRF är del väsentligt för glesbygdsboende att få tillgång till utbildning på
överkomligt avstånd. En utveckling av forlbildningsbetonad vuxenutbildning inom
jord-skog-trädgårdsområdena bör kunna åstadkommas genom utlokalisering av
kurser. Samarbete och samverkan mellan landstingskommuner och kommuner är
angelägel. Länsskolnämnderna har också en naturlig uppgift att fylla inom ramen
för det regionala samråd som föreslås (se bil. 2 avsnitt 15.3).

Skäl
för mitt förslag: Från de vuxna utbildningssökandes synpunkt är det tämligen
ointressant vilken huvudman som anordnar en viss utbildning. Huvudsaken för dem
är att den utbildning som behövs verkligen kommer till stånd, att den anordnas
på tider, när de kan delta, och att resvägarna till utbildningen inte blir
längre än nödvändigt.

Jag
har fidigare föreslagit att varje kommun skall vara skyldig alt främja vuxnas
deltagande i utbildning. Jag betonade därvid bl. a. vikten av alt en

Prop.
1983/84:169 57

noggrann
inventering av lokala utbildningsbehov ligger till grund för besluten om
vilken utbildning som skall erbjudas. Sådana inventeringar bör givetvis göras
av både kommuner och landstingskommuner. Då kan det inträffa all både
landstingskommunen och kommunerna uppmärksammar samma eller snarlika
utbildningsbehov. Samråd bör då äga rum antingen under hand eller inom ramen
för det regionala samråd jag kommer all föreslå.

När
del gäller rätten alt genomföra utbildning av olika slag ser jag ingen
anledning att föreslå någon principiell förändring i den arbetsfördelning som
nu gäller. Landstingskommunerna bör även i fortsättningen få anordna
komvux-kurser enbart inom de områden som en landstingskommuns gymnasieskola kan
omfatta. Däremot bör landstingskommunernas komvux inte längre begränsas till
enbart utbildning som motsvarar gymnasieskolans utan även få omfatta särskild
yrkesinriktad utbildning inom dessa områden.

Kommunerna
bör liksom hittills få anordna alla slag av komvux-kurser. Om en kommun avser
att anordna en komvux-kurs, som ligger inom något område där landstingskommunen
också har rätt alt anordna utbildning, är det emellertid rimligt att
skolstyrelsen åläggs att samräda med landstingskommunens utbildningsnämnd,
innan beslut om kursen fattas. Om de båda inte kan bli eniga om vem som skall
anordna kursen eller om alt båda skall göra det, bör del ankomma på
länsskolnämnden att besluta i frågan.

Det
finns kommuner som inte tillhör någon landstingskommun. För dem blir den
angivna restriktionen inte aktuell.

8.3
Företagsintern utbildning och uppdragsutbildning

Bakgrund:

Med
företag jämställs i detta sammanhang statlig, landstingskommunal eller kommunal
myndighet, förvaltning eller institution. M.eå företagsintern utbildning avses
utbildning för personal inom ett företag och i företagets intresse. Företaget
bestämmer också innehållet och deltagarna i utbildningen, eventuellt i samråd
med de fackliga organisationerna på företaget.

Samarbete
förekommer mellan komvux i olika kommuner och företag av skilda slag. Kurser kan
vara föriagda till arbetsplatser. Kursdeltagare kan delta i utbildningen på
betald arbetstid. Kursplaner kan ha utarbetats i samråd med företag. Även annat
samarbete kan förekomma, t. ex. att företag distribuerar information om komvux
till sina anställda. Samarbete i syo-frågor i övrigt kan också förekomma.
Ibland kan företag hjälpa till att anskaffa lärare. Man kan också gemensamt
undersöka utbildningsbehov. Verksamheten kan gälla arbetsmarknadsinriktad
utbildning av alla slag, såväl i allmänna som i yrkesinriktade ämnen.

Prop. 1983/84:169 58

Pä motsvarande sätt kan företag använda sig av SSV:s
tjänster för utbildning av sina anställda.

SSV i Härnösand har etablerat ett samarbete med nämnden
för u-lands-utbildning (NU). Samarbetet gäller utbildning för blivande
biståndsarbetare i språk och verksamheten finansieras av NU. Åven kommuner har
enligt vad jag erfarit på ett liknande sätt sålt utbildningsverksamhet till
företag.

Samverkan
med förelag i fråga om komvux och SSV måste följa gällande regler för dessa
utbildningsformer.

Enligt gällande bestämmelser får en kurs som erbjuds inom
ramen för komvux eller SSV, vilket innebär alt statliga medel Ullskjuts, inte
ha karaktären av internutbildning. Komvux och SSV får alltså inte anordna
utbildning som är myndighets- eller företagsspecifik och får inte heller vända
sig enbart till en viss grupp anställda. Det ankommer på SÖ att tillse detta
redan när kursplaner fastställs, men det är framför allt viktigt att det
beaktas när beslut fattas om att anordna en kurs. Besluten om vilken utbildning
som skall anordnas fattas pä kommunal nivå. Skolstyrelsen måste därvid
självfallet se till att denna gräns inte heller överskrids när det gäller
utbildning av kommunens egna anställda.

Om en kurs
skall anordnas inom ramen för komvux eller SSV, måste vissa villkor vara
uppfyllda. Alla kurser som erbjuds måste i alla avseenden följa gällande
föreskrifter och prioriteringar. Det innebär att samtliga kurser skall beslutas
av skolstyrelsen med tillämpning av gällande föreskrifter om prioritering
mellan utbildningar. Samråd med arbetsmarknadens parter skall äga rum före
beslut om yrkesinriktad utbildning. Alla kurser skall följa tim- och kursplaner
enligt Lvux 82. Information om alla kurser skall ges till allmänheten och de
skall stå öppna för alla som är behöriga enligt gällande föreskrifter. Den
enskilde måste själv ansöka till kursen. Intagningen skall göras av
inlagningsnämnden enligt gällande föreskrifter om behörighet och urval. Att en
person är anställd eller arbetslös får inte påverka beslutet om intagning.
Lärare skall vara anställda av skolstyrelsen och läromedel antagna av
skolstyrelsen. Betyg skall sällas enligt gällande regler.

Mitt förslag: Företagsintern utbildning bör liksom
hittills inte få bekostas med statliga medel. Olika former av samverkan med
företag bör dock utvecklas genom att försöksverksamhet bedrivs med uppdragsutbildning
anordnad inom komvux och SSV.

Komvux-utredningens förslag: Som allmän princip bör gälla
att stat, kommun, landstingskommun och enskilda företag bör kunna använda
komvux för yrkesutbildning, fortbildning och vidareutbildning av anställda pä
villkor att utbildningen i alla avseenden följer gällande föreskrifter (se
betänkandet s. 291).

Prop.
1983/84:169 59

Remissinstanserna:
Alla som yttrat sig är positiva. SIPU önskar en precisering av komvux roll i
förhällande till företagsintern utbildning inom statsverket. Bl. a. avses dä
frågor om utbildning som kan anses myndighetsspecifika och inte är avsedda för
deltagare utanför myndigheten. Statens invandrarverk erinrar om anslaget Bidrag
till företagsinriktad fortbildning, som innefattar utvecklingsstöd.
Utvecklingsverksamheten med stöd därifrån skulle i ökad utsträckning kunna
inriktas på alt utveckla kurser som är speciellt anpassade för de mindre
företagens behov och avsedda att genomföras inom komvux.

Utbildningsekonomiska
utredningen (U 1981:03) ifrågasätter om inte enskilda företag eller grupper av
företag skulle erbjudas att utnyttja komvux även för utbildningar som är mer
företagsspecifika. Utbildningen borde kunna ske på uppdragsbas och alltså ge
komvux inkomster.

Komvux
i Kalmar anser att komvux effektivare än högskolan skulle kunna tillhandahålla
en stor del av kurserna för skolans personalutbildning.

LO
och Folkbildningsförbundet betonar att utbildning i samverkan med företag inte
får bli för smal och ensidigt inriktad mot ett enda företags behov (se bil. 2
avsnitt 15.7).

SSV-promemorians
förslag: SSV bör under en treårsperiod få anordna försöksverksamhet med
avgiftsfinansierad utbildning vid sidan av den statsbidragsfinansierade
verksamheten. Utbildningen bör anordnas till självkostnadspris i samarbete med
myndigheter, organisationer och förelag. Vilka kurser som skall anordnas inom
försöksverksamheten beslutas av styrelsen för resp. skola. Försöksverksamheten
skall utvärderas av SÖ (se promemorian s. 49).

Remissinstanserna:
SSVN och Norrköpings kommun är positiva till förslaget. Liber anför att sådan
verksamhet i dag finns vid brevskolorna och denna resurs bör utnyttjas mera (se
bil. 4 avsnitt 10).

Skäl
för mitt förslag: Jag instämmer i att stat, kommun och enskilda företag bör
kunna använda komvux och SSV för utbildning av sina anställda.

Enligt
min mening är det väsentligt att samarbetet fortsätter och utvecklas mellan den
kompetensinriktade vuxenutbildningen och förelag av olika slag som har behov av
utbildning på det område och de nivåer som komvux och SSV har att arbeta pä.
Utöver vad som kan ske inom ramen för nu gällande föreskrifter, förordar jag
att försöksverksamhet får bedrivas med uppdragsutbildning i olika former.
Komvux och SSV bör på försök få sälja utbildning fill förelag till
självkostnadspris. I ett sådant fall tillskjuls alltså inte statliga medel för
lärartimmar m. m. Dessa kostnader får i stället täckas av det pris som
företaget betalar. Ett villkor för uppdragsutbildning måste dock vara alt den
inte får inverka menligt på den ordinarie verksam-

Prop.
1983/84:169 60

heten. Uppdragsutbildningen bör därför t. v. inte få vara
mer omfattande än 10% av den ordinarie utbildningen i kommunens komvux. När det
gäller SSV bör det ankomma pä SÖ alt besluta om förekomst och omfattning av
uppdragsutbildning.

Även uppdragsverksamhet måste ligga på en nivå som
motsvarar den utbildning som får anordnas av komvux och SSV. Den får alltså t.
ex. inte ligga på högskolenivå eller inom studieförbundens verksamhetsområde.
Utbildning enligt AMU:s läroplaner bör dock kunna förekomma.

I försöksverksamheten bör olika modeller kunna prövas,
både att anordna hela kurser som uppdragsutbildning åt ett enda förelag eller
ål fiera företag tillsammans och att i en och samma kurs ta in både deltagare
som får sin utbildning betald av företaget och deltagare som tas in som vanliga
vuxenstuderande i komvux eller SSV. Skolstyrelsens skyldighet till lokalt
samråd med arbetsmarknadens parter, innan kurser inom yrkesinriktad utbildning
anordnas, gäller även uppdragsutbildning.

Det bör få ankomma pä regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer att avgöra vilka närmare regler som skall gälla för
försöksverksamheten.

8.4 Regionalt samarbete

Mitt förslag: Länsskolnämnderna åläggs att ta initiativ
till regelbundna samråd mellan kommunerna i länet om planeringen och
genomförandet av verksamheten i komvux och grundvux.

Komvux-utredningens förslag: Överensstämmer med mitt
förslag (se betänkandet s. 293). Del omfattar dessutom förslag att
länsskolnämnden skall ta initiativet till årliga samråd om planeringen av
kursutbudet i gymnasieskolan, komvux och AMU i länet.

Remissinstanserna: Alla som har yttrat sig i fråga om
samråd tillstyrker. Några påpekar att det finns ansatser till samplanering i
vissa län. Någon menar alt det är viktigast att samordna redan existerande
planeringsinsatser på regional nivå. CSN och några vuxenutbildningsnämnder för
fram vuxenutbildningsnämnden som ett alternaUv fill länsskolnämnden all la
ansvar för samrådet. Bl. a. några länsskolnämnder anser att nämnderna bör
fördela komvux-timmarna mellan kommunerna i stället för SÖ. I avvaktan på
utvärdering av decentraliseringen till länsskolnämnderna av gymnasieskolans
planering avstår SÖ t. v. från att föreslå ändringar i arbetsfördelningen
mellan SÖ och nämnderna vad gäller fördelning av komvux-timmar (se bil. 2
avsnitt 15.8).

Prop.
1983/84:169 61

Skäl
för mitt förslag: Den statliga skoladminstrationen har tillsynsansvar för bl.
a. grundvux, komvux och SSV. Det innebär enligt instruktionen för
skoladministrationen att se till att fastställda mål och riktlinjer
förverkligas inom givna ramar och med iakttagande av kravet pa en likvärdig
utbildningsstandard i hela riket. Det åligger SÖ särskilt alt ombesörja
långsiktig och övergripande planering och länsskolnämnderna alt genom en aktiv
tillsyn verka för att skolväsendet i länet arbetar efter de mål, riktlinjer och
planer som har fastställts för verksamheten. Länsskolnämnderna skall också
svara för utveckling, samordning och planering av skolväsendel i länet och
efter samråd med länsstyrelsen och andra samhällsplanerande myndigheter eller
institutioner inom länet ombesörja en ändamålsenlig planering av skolväsendet.
Jag vill också erinra om regeringens uppdrag till länsstyrelserna att medverka
i utbildningsplaneringen i länen. Uppdraget innebär bl. a. att länsstyrelserna
bör ta initiativ till en ökad samplanering av utbildningsutbudet på gymnasial
nivå genom att medverka till att gemensamma planeringsförutsättningar
fastställs.

I detta sammanhang vill
jag också erinra om alt jag i propositionen (1983/84: 116) om gymnasieskola i
utveckling har föreslagit att länsskolnämnderna skall åläggas att ta
initiativet till regelbundna samråd om utbudet av utbildning i gymnasieskolan,
komvux och AMU i länet.

Beslutanderätten
över grundvux och komvux är mer decentralicerad än beslutanderätten över
skolväsendet i övrigt. Det är sålunda den lokala skolstyrelsen som beslutar
vilka kurser som skall anordnas inom komvux och hur verksamheten i grundvux
skall läggas upp rent organisatoriskt.

Kommunernas
frihet är inte total utan begränsas av att timresurserna maximeras genom årliga
riksdagsbeslut. Inom denna ram gäller de prioriteringar av utbildning och, i
urvalssituationer, av ulbildningssökande som riksdag och regering har
fastställt.

Det
finns enligt min mening ingen anledning att ändra på den decentraliserade
beslutsordning som redan gäller för vuxenutbildningen genom att flytta beslut
frän kommunal till regional nivå.

Enligt min mening har
länsskolnämnderna viktiga uppgifter att fylla inom ramen för sin aktiva tillsyn
trots att beslutanderätten i så hög grad ligger på kommunal nivå. Jag delar komvux-utredningens
uppfattning att en förutsättning är alt det inom länsskolnämnderna finns
kompetens på vuxenutbildningsomrädet och personal med erfarenhet därifrån. Pä
åtskilliga håll finns det redan. Under alla omständigheter får behovet därav
tillgodoses inom ramen för de resurser som nämnderna disponerar.

Jag
vill något beröra några områden där jag menar att länsskolnämnderna bör ha en
särskild funktion att fylla vad gäller den kompetensinriktade
vuxenutbildningen.

Inledningsvis
berörde jag den s. k. regionala obalansen i komvux, dvs. det förhållandet alt
utbudet av kurser varierar av andra skäl än befolkningsunderlag och
utbildningsbehov. Möjligheterna för små kommuner alt

Prop. 1983/84:169 62

starta utbildning inom komvux har successivt förbättrats.
Den tidigare kraftiga obalansen har minskal. När det gäller gymnasieskolkurser,
i både allmänna och yrkesinriktade ämnen, kvarstår emellertid skillnader mellan
olika kommunkategorier. Den överblick länsskolnämnderna har över förhållandena
i resp. län bör utnyttjas för att ytterligare vidga studiemöjligheterna för
vuxna genom alt nämnderna tar initiativ till samplanering över kommungränserna.
I planeringen är det viktigt att också la hänsyn till alt viss utbildning
lämpligen kan erbjudas genom SSV.

Av ekonomiska skäl finns som jag redan nämnt ramar för i
vilken omfattning utbildning kan erbjudas inom både grundvux, komvux och SSV. I
anslutning till milt förslag (avsnitt 4.1) all kommunerna skall vara skyldiga
alt främja vuxnas dellagande i utbildning har jag mot denna bakgrund framhållit
hur viktigt det är att tillgängliga resurser utnyttjas på grundval av en
noggrann inventering av utbildningsbehov och att information om
utbildningsmöjligheterna och rekryteringsätgärder inriktas pä de mest
korttidsutbildade. Jag betonade kommunernas ansvar för att de fördelningspolitiska
målen får genomslagskraft.

Myckel tyder på att det finns kommuner, kanske främst små,
som inte tillräckligt konsekvent har inriktat utbildningen i komvux efter
behovet på arbetsmarknaden i regionen utan mer låtit efterfrågan på grund av
fritidsintressen, hemmaroller o.d. styra verksamheten. I vissa fall kan
tillgången till lärare ocksä ha fått alltför stor betydelse för vilken
utbildning som anordnas.

När det gäller inriktningen av verksamheten bör
länsskolnämndernas aktiva tillsyn kunna spela en vikfig roll. Även samråd med
länsstyrelser och andra samhällsplanerande organ i länet bör kunna ge
länsskolnämnderna ett gott underlag för att bistå kommunerna i planeringen av
vuxenutbildningen. CSN framförde i sitt remissyttrande tanken på att ge
vuxenutbildningsnämnderna ett övergripande ansvar för det regionala samråd,
som komvux-utredningen föreslog. För min del anser jag att det är en självklar
uppgift för länsskolnämnderna, men det är alldeles riktigt att vuxenutbildningsnämnderna
ofta besitter en god överblick över studiemöjligheter och studiehinder. Denna
överblick bör givelvis utnyttjas i samarbetet..

Jag är alltså övertygad om att del finns behov av
samarbete i olika former över kommungränserna när det gäller komvux. I viss mån
kan samarbete också vara av intresse beträffande grundvux. Glädjande nog är
samarbete redan igång i stor utsträckning, ibland på initiativ av en länsskolnämnd,
ibland på kommunernas egna initiativ. Länsskolnämnderna bör nu - i den mån det
inte redan är på gång - initiera en samplanering av komvux i resp. län. Mitt
förslag att slopa systemet med elevområden inom komvux (avsnitt 4.4) gör frågan
om samarbete än mer aktuell. Länsskolnämnderna bör ocksä la initiativ till
samverkan och inom ramen för sina resurser ta ansvar för visst regionalt
forsknings- och utvecklingsarbete och för personalutvecklingen inom komvux och
grundvux i länet. Jag finner

Prop.
1983/84:169 63

del
rimligt all länsskolnämnderna åläggs att ta initiativ till regelbundna samråd
mellan kommunerna i resp. län om planeringen och genomförandet av verksamheten
i komvux och grundvux.

I en del remissyttranden
berörs ytterligare en fråga som mänga anser har en avgörande betydelse för
samarbetet inom länen. Flera länsskolnämnder menar att de i stället för SÖ
borde fördela tillgängliga undervisningstimmar mellan kommunerna. Regeringen
har redan inför budgetåret 1983/84 tagit vissa initiativ i den riktningen.
Enligt nu gällande regleringsbrev får SÖ på försök delegera beslutanderätten
vad gäller omfördelning av undervisningstimmar inom högst tio län till resp.
länsskolnämnd. Så skedde också till tio nämnder som förklarat sig villiga att
delta i försöksverksamheten. SÖ kommer enligt vad jag har erfarit att utvärdera
försöksverksamheten under mars-april 1984. Jag kommer med stort intresse att ta
del av denna utvärdering. Om erfarenheterna är goda, avser jag att återkomma
till regeringen med förslag om att delegera ytterligare beslutanderätt från SÖ
till länsskolnämnderna pä detta område. Som jag redan nämnt har, alltsedan del
s. k. timtakel infördes pä komvux- och grundvux-limmar, varje kommun disponerat
90% av föregående års timresurs genom beslut av regeringen i regleringsbrev.
Del är möjligt att det i framtiden kan visa sig lämpligt alt länsskolnämnderna
fördelar återstående 10% av undervisningstimmarna. I så fall kommer SÖ:s
uppgift i sammanhanget att vara att fördela dessa timmar mellan länen.
Framtiden bör få utvisa vilka vägar som bör väljas för att styra utvecklingen
mot en lämplig regional geografisk spridning av utbildningsmöjligheterna.

Jag vill i detta
sammanhang särskilt framhålla att man vid planeringen, oavsett om den sker pä
central, regional eller lokal nivå, inte får lägga huvudvikten vid vilket antal
personer som får utbildning. Enligt min mening innebär det
fördelningspoliliska målet att man skall fästa störst avseende vid att
utbildningen innehållsmässigt svarar mot utbildningsbehoven i regionen och -
kanske allra främst - att den vänder sig till korttidsutbildade vuxna och
genomförs på sådant sätt alt deltagarna har möjligheter att fullfölja
utbildningen.

9
Statsbidrag och resursutnyttjande

Verksamheten
vid SSV bygger pä förutsättningen att de båda kommunerna tillhandahåller lokaler,
inredning och utrustning och att staten svarar för driftkostnader (värme,
vatten, el, städning m.m.) och kostnader för undervisningsmaterial. Vissa
avgifter får ocksä tas ut av eleverna för undervisningsmaterial. Härnösands och
Norrköpings kommuner har i en skrivelse till utbildningsdepartementet anhållit
att staten skall delta i det ekonomiska ansvaret för lokalkostnader m. m. för
SSV. Med hänsyn till att inga förslag läggs fram, som innebär ökade
lokalkostnader, föresläs i

Prop. 1983/84:169 64

SSV-promemorian
(s. 57) att nuvarande principer i fråga om kostnadsfördelning mellan stat och
kommun skall tillämpas även i framtiden.

I
sitt yttrande över SSV-promemorian framför Härnösands skolstyrelse önskemål om
en ändring av principerna så att staten svarar för samtliga lokalkostnader.

Enligt
min uppfattning bör de principer som hittills gällt för kostnadsfördelningen
mellan stat och kommun tillämpas även i framtiden. Skulle önskemål uppkomma om
nya utbildningar, som kräver ökade kostnader, eller om andra förändringar av
verksamheten, får denna fråga prövas i samband med anslagsframställningar i
framtiden.

Regeringen
uppdrog den 10 juni 1982 ål statskontoret att kartlägga förutsättningarna för
ett schabloniserat statsbidragssystem för gymnasieskolan och för komvux.
Statskontoret redovisade uppdraget till regeringen i en rapport den 6 september
1983. Rapporten har remissbehandlats och beredning pågår inom
utbildningsdepartementet. I del sammanhanget kan del ocksä bli aktuellt att se
över reglerna för hur undervisningsresurser m.m. vid SSV får utnyttjas. Del
bestäms nu genom koefficienter som multipliceras med antalet kursdeltagare per
skolperiod. Koefficienterna har praktiskt taget satts ur spel genom att antalet
undervisningstimmar numera är maximerat oavsett hur mänga kursdeltagare man
har. Dessutom fungerar systemet med skolperioder inte längre på samma sätt som
det gjorde från början, när de studerande i regel läste fullständig studiekurs
för någon linje i gymnasieskolan.

Den
pågående beredningen innebär inte all alla förändringar som har anknytning till
stalsbidragsfrågor eller resursutnyttjande måste anstå. Jag anser att vissa
förenklingar bör genomföras så snart som möjligt. Jag kommer därför all lägga
fram vissa förslag som bygger på komvux-utredningens förslag i dessa frågor.

Komvux-utredningen
lade fram två alternativa förslag till statsbidragssystem för komvux.
Alternativ 1 innebär endast en förenkling av nuvarande syslem för
resursutnyttjande. Alternativ 2 innebär en mer genomgripande förändring av
resursberäkningen för komvux. Statskontoret har i sin rapport bl. a. tagit upp
dessa båda förslag till granskning och konstaterar att de snarare är att
betrakta som resurstilldelningssystem än som statsbidragssystem.

Mot
den bakgrunden lägger jag i det följande fram förslag till vissa förändringar
som bygger på komvux-utredningens förslagsalternativ 1. Den fortsatta
beredningen av statskontorets rapport och av statsbidragsfrågor i övrigt får
utvisa om det är lämpligt att senare lägga fram förslag där tankegångar i
komvux-utredningens alternativ 2 utnyttjas.

Prop.
1983/84:169 65

9.1
Ändring i statsbidragssystemet för grundvux

Mitt
förslag: Statsbidragssystemet för grundvux ändras sä att det fr.o.m. den femte
eleven i kommunen utgår bidrag för tre undervisningstimmar i stället för fyra
per vecka under 37 veckor av ett redovisningsår.

Komvux-utredningens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Utredningen föreslår dessutom att
schablontilläggel för grundvux höjs till 25% i stället för 15% (se betänkandet
s. 231).

Remissinstanserna:
Flertalet som yttrat sig tillstyrker. Påpekanden görs att den föreslagna
ändringen tvingar fram större grupper och att genomströmningshastigheten
därför kan komma att minska. Flera framhåller att höjningen av schablontillägget
är nödvändig. En kommun påpekar att timtakel redan har tvingat fram
deltidsundervisning och större grupper. En annan kommun anser att sänkningen
får negativa effekter för glesbygdskommuner med få kursdeltagare (se bil. 2
avsnitt 12.8).

Skäl
för mitt förslag: Den föreslagna ändringen i statsbidragssystemet ligger helt i
linje med mitt förslag att grundvux i princip skall bedrivas som
deltidsstudier. Nu gällande, frikostigare regel har i realiteten redan satts ur
spel av det timtak som har införts på grundvux-limmar. Det har, som ocksä
påpekats av remissinstanserna, redan lett till ökad deltidsundervisning och
större grupper.

En
höjning av schablontillägget kan av statsfinansiella skäl inte genomföras. Jag
erinrar om riksdagens beslut (prop. 1983/84:40 bil. 6, UbU 7, rskr 91) att
införa en enhetlig procentsats och ett enhetligt arvodesbelopp vid beräkningen
av schablontillägg för komvux-kurser av olika slag. Procentsatsen och
arvodesbeloppet överensstämmer med vad som nu gäller för grundvux. Jag kommer i
det följande (avsnitt 9.3) att föreslå att schablontilläggen för komvux och
grundvux skall betraktas som en totalresurs.

9.2
Införande av en särskild delram av undervisningstimmar för start av kurser med
lägre deltagarantal än normalt

Mitt
förslag: Inom den totalram av undervisningstimmar för komvux, som en kommun
disponerar enligt beslut i annan ordning, får upp till 1 000
undervisningstimmar (särskild delram) under varje läsår utnyttjas för kurser
med färre deltagare än normall, dock lägst fem deltagare. Samtidigt upphävs en
rad detaljföreskrifter om kursstart med lägre deltagarantal än normalt.

5 Riksdagen 1983/84. 1 samt. Nr 169

Prop.
1983/84:169 66

Länsskolnämnderna får rätt alt efter samråd med berörda
kommuner besluta om omfördelning mellan olika kommuners särskilda delramar, om
det behövs för att i en kommun anordna speciella kurser för elever med
handikapp, som kommer även från andra kommuner.

Komvux-utredningens förslag: Statsbidrag utgår för det
antal undervisningslimmar som kurser med lägst tolv deltagare, i glesbygd
lägst åtta deltagare, högst får omfatta enligt SÖ:s timplaner. Statsbidrag
utgår ocksä till varje kommun för högst 1 000 undervisningstimmar per budgetår
för anordnande av kurser med lägst fem deltagare. Samtliga timmar förutsätts
ligga inom den timram som kommunen tilldelas i annan ordning. Dessutom utgår
schablontillägg enligt nuvarande bestämmelser. Samtliga timmar som kommunen får
stalsbidag för enligt ovan utgör en totalresurs som får användas för
undervisning, syo, stödundervisning och studiehandledning. SÖ:s timplaner utgör
rekommendationer och omfördelning mellan olika kurser och mellan
undervisningsresurs och schablonresurs får göras inom ramen för tolalresursen
(se belänkandet s. 326).

Remissinstanserna: Både statskontoret och RRV har avstått
från att yttra sig i slalsbidragsfrågan med hänvisning till statskontorets
uppdrag. SÖ avstyrkte av samma skäl. Statskontoret har i den rapport om
schabloniserat statsbidrag för gymnasieskolan och komvux som nu har avgivits förordat
bl. a. komvux-utredningens förslag alt varje kommun skall fä använda 1 000
undervisningstimmar för start av kurser med högst fem deltagare. SÖ har
tillstyrkt i sitt yttrande över rapporten från statskontoret.

Ganska
många remissinstanser är positiva till friare resursutnyttjande och
förenklingar. Mänga ser både fördelar och nackdelar med bägge de föreslagna
alternativen. Flera vill att de skall bearbetas ytterligare: Alternativ 1
tillstyrks i princip av fem länsskolnämnder. Svenska kommunförbundet, sju
kommuner, en landstingskommun, LO och SOSVUX. Alternativ 2 tillstyrks i
princip av SHR, SIV, tvä länsskolnämnder, två kommuner, komvux i Kalmar och TCO
(se bil. 2 avsnitt 17.1).

Skäl för mitt förslag: Någon stor eller principiell
förändring i det nuvarande statsbidragssystemet bör, som jag redan nämnt,
enligt min mening inte göras f. n. Det finns emellertid detaljregler om
resursutnyttjandet som kan förenklas. Bl. a. gäller detta en hel rad
undantagsbestämmelser från huvudregeln att kurser får startas med varaktigt
lägst tolv deltagare, i glesbygd älta. Undantag gäller dels kurser i åtskilliga
ämnen, dels kurser med deltagare som har utbildningsbidrag eller särskilt
vuxensiudiestöd och kurser med deltagare som är skiftarbetande. Dessa undantag
från huvudregeln innebär oftast att angivna kurser får startas med lägst åtta
deltagare, i

Prop. 1983/84:169 67

glesbygd fem. I några fall finns krav på minst tre kvinnor
som deltagare. I vissa fall får undantagsreglerna utnyttjas för högst en kurs
per läsår av varje slag.

De
nuvarande reglerna kan innebära svårigheter att i god tid före terminsstart
avgöra om kursen kan komma igång eller inte. Framför allt är hela detta
regelkomplex onödigt krångligt. Mitt förslag att årligen högst I 000
undervisningstimmar skall få användas för att starta kurser med lägst fem
deltagare innebär att alla dessa detaljregler kan upphävas.

Jag har i
det föregående (avsnitt 6.2) föreslagit att det nu gällande undantaget
beträffande elevantal i speciella kurser för handikappade skall upphävas. Som
jag redan nämnt har vissa kommuner åtagit sig att anordna sådana kurser för
elever inom en större region. För alt detta skall kunna ske även i framtiden
behöver en möjlighet öppnas att omfördela timmar i den särskilda delramen.
Länsskolnämnderna bör få rätt att efter samråd med berörda kommuner besluta all
denna delram skall vara större än 1 000 undervisningstimmar i en kommun, om det
behövs för att anordna kurser för elever med handikapp, som kommer även från
andra kommuner. Denna omfördelning bör få göras endast i den mån motsvarande
minskning av den särskilda delramen görs för dessa elevers hemkommuner. Någon
sammanlagd ökning av kommunernas särskilda delramar får alltså inte beslutas.

9.3 Schablontilläggens användningsområden

Mitt förslag: Användningsområdet för schablontillägget för
komvux utvidgas. I likhet med vad som redan gäller för schablontillägget för
grundvux, får det användas även för kuraliva insatser, information och
uppsökande verksamhet, studiebesök samt tolkning. Det får användas även för
kostnader som kan vara förknippade med prao-verksamhet (jfr mitt förslag om
prao).

Begränsningen all högst 40% av schablontillägget för
komvux får användas för syo-tjänster upphävs.

Liksom hittills skall del vara tillåtet alt använda komvux
schablontill-lägg för behov inom grundvux. Möjlighet skall öppnas att också
använda grundvux schablontillägg för behov inom komvux. Mitt förslag innebär
att skolstyrelserna får besluta om schablontilläggens användning helt fritt
inom ramen för de ändamål som de är avsedda för.

Komvux-utredningens förslag: Schablontillägget eller en
del av den totala statsbidragsresursen inom komvux får användas även till
kurativa insatser (se betänkandet s. 164).

Prop.
1983/84:169 68

En större resurs än 40% av det nuvarande schablontillägget
inom komvux får användas till syo-funktionärstjänst inom komvux enligt
skolstyrelsens beslut (se betänkandet s. 158).

Remissinstanserna: Mänga framhåller att det finns stora
behov av elevvård inom både komvux och grundvux. CSN, tre länsskolnämnder, en
landstingskommun, komvux-skolledare i ett län och LRF tillstyrker förslagen om
ökad andel till syo och om kurativa insatser. En länsskolnämnd och SACO/SR
avstyrker. SACO/SR föreslår särskilda medel. SHR ser risker med en omfördelning
enligt förslagen.

En utökad andel till syo tillstyrks av en kommun. SOSVUX
förordar fler syo-tjänster men inte frän schablontillägget. En utökad andel
till syo avstyrks av SÖ, två kommuner och TCO. TCO förordar utökade eller nya
resurser i stället. Enligt UHÄ får en friare resursanvändning inte innebära
nedprioritering av syo.

Kurativa insatser bekostade frän schablontillägget
tillstyrks av en kommun och LO. Det avstyrks av ett vuxenutbildningsräd, som
dock intygar behovet.

Svenska föreningen för studie- och yrkesvägledning
förordar utbyggd elevvård. En lägsta tillåten gräns för syo-tjänster bör anges.

En länsskolnämnd föreslår att schablontilläggel dessutom
skall få användas för hälsovård och klassföreständaruppgifter.

Flera påpekar all schablonlilläggets användningsområde är
stort och att alla ändamål som skall rymmas där är angelägna. Särskilt framhävs
behovet av stödundervisning. Flera som är tveksamma eller negativa till förslagen
är positiva till friare resursanvändning i princip (se bil. 2 avsnitt 7.2).

Skäl för mitt förslag: Remissinstanserna har redovisat
starka önskemål om elevvårdande insatser av olika slag. I rådande budgetläge är
det inte möjligt att tillskjuta ytterligare medel. Däremot bör det enligt min
mening kunna innebära en viss förbättring om man ökar den lokala beslutanderätten
över hur de tillgängliga resurserna skall utnyttjas. Sättet att använda
schablontilläggen för grundvux och komvux liksom behoven skiftar starkt frän
kommun till kommun. Det är pä lokal nivå som bedömningen bör göras vilka
insatser som är väsentliga i den egna kommunen eller den egna skolenheten för
vuxenutbildning.

Schablontilläggel för komvux får nu användas för syo,
stödundervisning och studiehandledning. Det får också användas för de kostnader
som kommunen finner skäl alt åta sig för annan syo för vuxna.

Schablontillägget för grundvux får nu användas för syo,
studiehandledning, stödundervisning, information och uppsökande verksamhet,
studiebesök, kurativ verksamhet och tolkning.

Jag förordar att användningsområdet för schablontillägget
för komvux vidgas så att det helt överensstämmer med vad som nu gäller för
grundvux.

Prop. 1983/84:169 69

Schablontilläggel bör dessutom få användas även för
kostnader som kan vara förknippade med prao-verksamhet.

F. n. får schablonfillägget för komvux användas för behov
inom grundvux. Däremot får man inte göra tvärtom. Jag föreslär en förenkling
även här, så att båda schablonlilläggen utgör en totalresurs som får användas
efter lokala beslut och prioriteringar för de ändamål som de är avsedda för.

9.4 Statsbidrag till inbyggd utbildning i komvux

Mitt förslag: Statsbidrag skall utgå för inbyggd
utbildning i komvux enligt samma villkor som gäller eller kommer att gälla för
gymnasieskolan. Detta innebär för områdena industri och hantverk saml handel
och kontor bidrag med ett visst belopp per elev och timme hos företaget.
Inbyggd utbildning i komvux får inte leda till ökade kostnader för staten.

Komvux-utredningens förslag: Inbyggd utbildning införs
successivt. Omfattningen begränsas inledningsvis till högst 10% av den totala
timresursen för yrkesinriktad utbildning inom komvux i landet. SÖ bör följa och
utvärdera verksamheten och senare bedöma om en volymökning erfordras. SÖ skall
fördela timmarna för inbyggd utbildning efter särskild framställning av
kommunerna. I varje fall i inledningsskedet bör företräde ges ät inbyggd
utbildning inom värdområdet.

Statbidrag föreslås utgå dels i fråga om inbyggd
utbildning inom industri och hantverk samt handel och kontor för varje undervisningstimme
enligt av SÖ fastställd timplan med belopp enligt arvodesgrupp CT 8:0, dels i
fråga om inbyggd utbildning inom värd enligt arvodesgrupp CT 8:0 för det antal
undervisningstimmar som motsvarar det schablonbelopp beräknat på 40 veckors
utbildning av åtta elever vid ett och samma företag som utgår för inbyggd
utbildning i gymnasieskolan. Schablontillägg föresläs utgå för
slatsbidragsberättigade timmar inom inbyggd utbildning (se betänkandet s.
250-251).

Remissinstanserna: Synpunkter saknas.

Skäl för mitt förslag: Jag har i det föregående lagt fram
förslag om att inbyggd utbildning skall fä anordnas i komvux inom samma områden
som i gymnasieskolan. Dessa områden är f. n. industri och hantverk, handels-och
konlorsyrken samt vård m.m. Statsbidrag för inbyggd utbildning bör utgå på lika
villkor oavsett om utbildningen genomförs inom ramen för gymnasieskolan eller
komvux. Vad gäller industri och hantverk samt handels- och kontorsyrken
innebär del ett statsbidrag med ett visst belopp per elev och timme hos
företaget. Beträffande vård m.m. lämnas f.n. bidrag

Prop. 1983/84:169 70

enligt ett annat system. Regeringen har i årets
budgetproposition (prop. 1983/84: 100 bil. 10 s. 136 f.) föreslagit att
bidraget fill inbyggd utbildning beträffande värd m. m. skall upphöra. Om så
sker bör inte komvux kunna få statsbidrag till inbyggd utbildning inom delta
område.

För att bidrag för inbyggd utbildning inom komvux skall
kunna utgå utan att orsaka en merkostnad för staten krävs att motsvarande
kostnadsminskning genomförs. Det bör ske genom erforderlig neddragning av kommunens
timresurser som avser undervisning genom egna lärare.

Det är enligt min mening inte lämpligt att i förväg
fastslå hur stor omfattning inbyggd utbildning får ha i en kommun eller totalt
inom komvux i landet. Beslutanderätten över vilken utbildning som skall
anordnas i komvux ligger lokalt, på skolstyrelsen resp. utbildningsnämnden. Det
bör gälla även för inbyggd utbildning. Det bör sedan ankomma på SÖ att besluta
vilken minskning av timramen för yrkesinriktad utbildning i den aktuella
kommunen som erfordras för att täcka kostnaderna för statsbidraget till
inbyggd utbildning.

Schablontillägg bör utgå i vanlig ordning inom timramen
för högsta antal lektioner enligt timplanen för kurser som faktiskt anordnas.

9.5 Kostnader för inbyggd utbildning vid SSV

Mitt förslag: Kostnader för inbyggd utbildning vid SSV får
bestridas enligt beslut av SÖ.

SSV-promemorians förslag: Styrelsen för resp. skola bör
besluta om vilka kurser som skall anordnas som inbyggd utbildning inom ramen
för det antal undervisningstimmar som skolan disponerar (promemorian s. 57).

Remissinstanserna: Synpunkter saknas.

Skäl för mitt förslag: SÖ bör enligt vad jag tidigare
föreslagit (avsnitt 7.2) få besluta om i vad mån utbildning skall få anordnas
som inbyggd utbildning i SSV. Det bör också få ankomma på SÖ all inom ramen för
oförändrade totala kostnader besluta hur stora medel som får las i anspråk för
inbyggd utbildning i SSV.

9.6 Stödåtgärder för elever med handikapp

Mitt förslag: Statsbidrag till skolskjutsar, personell
assistans och andra stödåtgärder för hörselskadade, synskadade och
rörelsehindrade elever i grundvux och komvux utgår som hittills efter ansökan
av skolstyrelsen. Motsvarande gäller beträffande SSV. SÖ bör t. v. besluta i
varje särskilt fall. Försöksverksamhet bör få inledas i syfte att finna vägar
att decentralisera besluten.

Prop.
1983/84:169 71

Komvux-utredningens
förslag: Statsbidrag till tekniska hjälpmedel, skolskjutsar, personell
assistans och andra tekniska stödåtgärder för hörselskadade, synskadade och
rörelsehindrade elever i komvux och grundvux skall utgå enligt nu gällande
regler. Ansökningarna handläggs t. v. av SÖ. Om ärendemängden ökar, bör andra
alternativ övervägas (se betänkandet s. 331).

Remissinstanserna:
SHR framhåller att nuvarande bestämmelser innebär en administrativ otymplighet.
Det vore rimligt all skolstyrelserna fritt kunde disponera vissa medel för
dessa ändamål. HCK anser att länsskolnämnderna bör överta uppgiften att
fördela dessa statsbidrag. De handikappades riksförbund anser att SÖ bör
fördela detta statsbidrag som bör vara "öronmärkt". Sveriges Dövas
Riksförbund konstaterar alt döva är hänvisade till lolkhjälp, eftersom det är
svårt att uppnå idealsiluationen med undervisning pä teckenspråk. SÖ:s
handläggning har i stort fungerat bra. Det finns knappast några
samordningsvinster att göra genom att fördela tolkresurser på
länsskolnämndsnivå (se bil, 2 avsnitt 17,2),

SSV-promemorians
förslag: Statsbidrag till tekniska stödåtgärder bör kunna utgå enligt samma
bestämmelser som för komvux (betänkandet s, 51),

Remissinstanserna:
Statskontoret efterlyser en analys av förutsättningarna att sammanföra
hanteringen av ärenden om statsbidrag till tekniska stödåtgärder till SIL,
alternativt talboks- och punktskriflsbibliotekel, Länsskolnämnden i
Väslernorrlands län anser att handläggningstiden av detta statsbidrag måste
bli kortare (se bil, 4 avsnitt 11),

Skäl
för mitt förslag: Handikappade utgör en prioriterad målgrupp för komvux, grundvux
och SSV. En förutsättning för att de skall kunna studera är ofta att de har
tillgång till tekniska hjälpmedel, specialanpassade läromedel, lolkhjälp och
personell assistans. Synskadade och rörelsehindrade kan behöva hjälp att ta
sig till skolan. Vidare måste skollokalerna vara anpassade så att dessa elever
kan komma in i och röra sig inom lokalerna.

Komvux-utredningen
redovisar att ungefär två tredjedelar av samtliga kommuner har gjort särskilda
insatser av större eller mindre omfattning i syfte att rekrytera prioriterade
målgrupper till studier. Oftast har rekryteringen inriktats mot
korttidsutbildade och invandrare och i mindre utsträckning mot handikappade.
Del framgår inte av någon statistik hur mänga elever med handikapp av olika
slag som studerar i komvux och grundvux.

Under
de senaste åren har bidrag till stödåtgärder av olika slag ärligen beviljats av
SÖ för i genomsnitt ca 180 elever i komvux. Behoven av statsbidrag varierar
starkt från kommun till kommun och frän år till är.

Riksdagen
har godkänt att landstingskommunerna i egenskap av sjukvårdshuvudmän den 1
juli 1984 tar över ansvaret för tillhandahållande av

Prop. 1983/84:169 72

tekniska
hjälpmedel förelever med handikapp (prop. 1982/83: 174, SfU 26, SoU 40, rskr
367). Kommunerna (eller i förekommande fall landstingskommunerna i egenskap av
ulbildningshuvudmän) skall även fortsättningsvis ha ansvaret för
lokalanpassning. Läromedel omfattas inte av omläggningen. Ansvaret för att
elever med handikapp i bl. a. komvux och SSV förses med behövliga läromedel
åvilar rikscentralerna för pedagogiska hjälpmedel åt handikappade (RPH).

De bidrag av statsmedel
som f. n. utgår för anskaffning av tekniska hjälpmedel för elever med handikapp
i grundvux, komvux och SSV upphör i och med att landstingskommunerna övertar
ansvaret. De bidrag som hittills har kunnat utgå för stödåtgärder i övrigt,
dvs. skolskjutsar, personell assistans inkl. lolkhjälp och andra stödåtgärder
för elever med handikapp, skall utgå även i fortsättningen.

Något
specialdeslineral statsbidrag för personell assistans för elever med handikapp
i grundskolan och gymnasieskolan utgår inte längre. Med hänsyn till den ojämna
fördelningen mellan olika kommuner av elever med handikapp i komvux och
grundvux och med hänsyn till den starka variationen i behov från individ till
individ måste emellertid resurserna för vuxenutbildningens del t. v. behållas
samlade.

Jag förutsätter att
omläggningen den 1 juli 1984 vad gäller tekniska hjälpmedel kommer att medföra
att antalet ärenden av detta slag minskar något. Det finns därför enligt min
mening skäl alt t. v. låta SÖ handlägga de ärenden beträffande stödåtgärder som
återstår efter omläggningen. Framliden får utvisa vilka möjligheter som finns
att förenkla hanteringen av dessa frågor. Försöksverksamhet bör kunna anordnas
för att finna lämpliga former.

I
delta sammanhang vill jag erinra om att planeringsberedningarna enligt
riksdagsbeslut (prop. 1983/84:27, UbU 8, rskr 112) kommer att kunna göra
framställningar hos SÖ beträffande medel ur den del av anslaget Bidrag till
kommunal utbildning för vuxna som är avsedd för särskilda ändamål inom komvux
och grundvux. Dessa medel skall kunna användas även för regionala åtgärder för
elever med handikapp.

10
Den rättsliga regleringen

Mitt
förslag: De grundläggande bestämmelserna om kommunal och statlig utbildning för
vuxna införs i en särskild lag som träder i kraft den I juli 1985. Lagförslag
föreläggs riksdagen under är 1984.

Komvux-utredningens
förslag: Föreskrifter om vuxenutbildningsformerna med kommun som huvudman bör
finnas i skollagen i den mån som motsvarande föreskrifter för ungdomsskolan
finns där (se betänkandet s. 334-335

Prop.
1983/84:169 73

och 383-389). Förslaget är utformat som kompletteringar
till del förslag till ny skollag som lagts fram av skolförfattningsutredningen.

Remissinstanserna: Alla som har yttrat sig i frågan
tillstyrker att vissa föreskrifter om komvux och grundvux skall tas in i
skollagen. Kommunförbundet tillstyrker förslaget, men framhåller att skollagen
inte bör belastas med detaljregler. Skolförfatlningsutredningen delar
komvux-utredningens uppfattning men framlägger ett eget förslag, som på en del
punkter skiljer sig från komvux-utredningens vad gäller dispositionen och
avvägningen av vad som bör regleras i lag (se bil. 2 avsnitt 18).

Skäl för mitt förslag: F. n. regleras grundvux, komvux och
SSV inte genom någon lag utan helt genom författningar av lägre valör.
Författningarna innebär skyldigheter för kommuner i fråga om grundvux och för
kommuner och landstingskommuner när del gäller bl. a. interkommunal ersättning
för komvux. Dessa åligganden har kunnat föreskrivas med stöd av lagen
(1975:160) med bemyndigande att meddela föreskrifter om kommuns och
landstingskommuns medverkan i utbildning, den s.k. bemyndigande-lagen.

Jag delar komvux-utredningens uppfattning alt de
grundläggande bestämmelserna om grundvux och komvux bör meddelas i form av
lag. Åven vissa bestämmelser om SSV bör fä lagens form. Jag är emellertid inte
beredd att redan nu lägga fram förslag till lagbestämmelser. Vissa tekniska
frågor beträffande lagbestämmelserna har nämligen samband med annan
lagstiftning på utbildningsområdet. Inom regeringskansliet bereds f.n. bl. a.
skolförfaltningsutredningens förslag till ny skollag och SFI-kommil-téns
förslag rörande undervisning i svenska m. m. för vuxna invandrare.

Genom de förändringar av bl. a. komvux som genomförts
genom beslut av regering och riksdag under senare år och genom de förändringar
som föranleds av mina förslag i dag har den kompetensinriktade vuxenutbildningens
roll i utbildningssystemet markerats tydligare. Motiven för alt sammanföra
lagbestämmelserna med dem som gäller för det övriga skolväsendet har därför
förlorat i styrka.

Jag förordar därför att de grundläggande bestämmelserna om
grundvux, komvux och SSV meddelas i en särskild lag. Förslag till en sådan lag
bör föreläggas riksdagen under är 1984. Lagen kan dä träda i kraft den 1 juli
1985.

11 Genomförande

Mitt förslag: Mina förslag rörande kommunal och statlig
utbildning för vuxna genomförs senast den 1 juli 1985. Regeringen avgör den
närmare tidpunkten.

Prop.
1983/84:169 74

Skäl för mitt förslag: Min principiella inställning är att
förenklingar och förbättringar bör genomföras så snabbt det går. Vissa
förändringar kräver en något längre förberedelsetid än andra. När det gäller t.
ex. revision av en läroplans mål och riktlinjer, kursplaner och timplaner är
det ofta nödvändigt att de beslutade förändringarna är kända av dem som skall
tillämpa dem i relativt god tid före genomförandetidpunkten. I andra fall kan
förändringarna vara av sådan art att ett mycket snabbt genomförande kan vara
att föredra.

Sådana förslag som inte ändrar de grundläggande ekonomiska
och organisatoriska förutsättningarna för utbildningen bör kunna genomföras
redan den 1 juli 1984. Samtliga förslag bör vara genomförda senast den 1 juli
1985. Regeringen bör få avgöra när inom den angivna tidsrymden som de nya
reglerna skall träda i kraft. Beträffande ikraftträdande av lagen hänvisar jag
till vad jag nyss har anfört (avsnitt 10).

Det bör ankomma pä regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer att avgöra vilka övergångsbestämmelser som kan behövas.

12 Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslär riksdagen att

1.
godkänna mina
förslag om skyldighet för kommuner och landstingskommuner att främja vuxnas
deltagande i utbildning och om att kommuner och landstingskommuner inte längre
skall behöva särskilt medgivande för att få anordna komvux (avsnitten 4.1 och
4.2),

2.
godkänna milt
förslag om en i princip kostnadsfri utbildning för eleverna i grundvux, komvux
och SSV med angivna undantag (avsnitt 4.3),

3.
godkänna de
principer som jag har förordat om intagning i grundvux eller komvux i annan
kommun än hemkommunen och om interkommunal ersättning (avsnitten 4.4 och 4.5),

4.
godkänna vad
jag har förordat om målgruppen för grundvux (avsnitt 4.6),

5.
godkänna mina
förslag om att vuxenutbildningsräd inte längre skall få vara intagningsnämnd
för komvux och om en gemensam intagningsnämnd för SSV (avsnitten 4.7 och 4.9),

6.
godkänna mina
förslag om mål, målgrupper och prioriteringar för SSV samt om beslut av
skolöverstyrelsen angående yrkesinriktad utbildning vid SSV (avsnitt 4.8),

7.
godkänna mitt
förslag om att nybörjarkurser i tyska och franska skall hänföras till etapp 2
och utgöra gymnasieskolkurser (avsnitt 5.1),

Prop. 1983/84:169 75

8.
godkänna mina förslag om betyg
i grundskolekurser och vissa särskilda yrkesinriktade kurser (avsnitten 5.2 och
5.4),

9.
godkänna mitt förslag om
slutbetygets innehåll och kompetensvärde (avsnitt 5.3),

10.
godkänna mitt förslag om
orienteringskurser inom komvux (avsnitt 5.5),

11.
godkänna mitt förslag om
grundskolekurser på invandrarspråk (avsnitt 5.6),

12.
godkänna mina förslag om
elevantal i komvux-kurs, om samläsning och regler för deltagarantal vid sådan
samt om en särskild delram av undervisningstimmar för start av kurser i komvux
med lägre deltagarantal än som normalt krävs (avsnitten 6.1-6.4 och 9.2),

13.
godkänna vad jag föreslagit om
att grundvux i princip skall bedrivas som deltidsstudier och om ändrade grunder
för timersättning vid studier i grundvux (avsnitten 6.5 och 6.6),

14.
godkänna mitt förslag angående
beslut om skiljande av elev från utbildningen i grundvux (avsnitt 6.7),

15.
godkänna mina förslag om
informations- och samrädsskyldighet för rektor gentemot företrädare för
eleverna inom grundvux, komvux och SSV samt om att endast en konferens skall
vara obligatoriskt samverkansorgan inom grundvux, komvux och SSV (avsnitt 6.8),

16.
godkänna mitt förslag att
ärenden om skiljande av elev frän utbildningen i komvux eller SSV skall
handläggas av skolstyrelsen (avsnitt 6.8),

17.
godkänna mitt förslag om att
möjlighet införs att anordna praktisk arbetslivsorientering inom komvux
(avsnitt 7.1),

18.
godkänna mina förslag om
möjlighet till inbyggd utbildning i komvux och SSV, statsbidrag till inbyggd
utbildning i komvux och beslut av skolöverstyrelsen om hur stora medel som får
tas i anspråk för inbyggd utbildning i SSV (avsnitten 7.2, 9.4 och 9.5),

19.
godkänna att vidgat samarbete
mellan komvux och SSV prövas i försöksverksamhet och utvecklingsarbete och att
därvid inom ramen för de sammanlagda resurserna för komvux och SSV avvikelser
får göras från gällande regler och omfördelningar får göras mellan anslag
(avsnitt 8.1),

20.
godkänna mina förslag om att
landstingskommunerna inom sin komvux får anordna särskild yrkesinriktad
utbildning inom sädana utbildningsområden som en landstingskommuns gymnasieskola
kan omfatta samt om alt länsskolnämnden i vissa fall skall besluta om rätt all
anordna yrkesinriktade komvux-kurser inom sådana utbildningsområden (avsnitt
8.2),

Prop. 1983/84:169 76

21.
godkänna mitt förslag om
försöksverksamhet med uppdragsutbildning anordnad inom komvux och SSV (avsnitt
8.3),

22.
godkänna mitt förslag om att
länsskolnämnderna skall la initiativ till regelbundna samråd mellan kommunerna
angående grundvux och komvux (avsnitt 8.4),

23.
godkänna mitt förslag om
ändring i statsbidragssystemet för grundvux (avsnitt 9.1),

24.
godkänna vad jag har förordat
om användningen av schablontill-läggen för komvux och grundvux (avsnitt 9.3),

25.
godkänna vad jag har förordat
om genomförandetiden för mina förslag (avsnitt 11).

Jag
hemställer vidare att regeringen bereder riksdagen tillfälle alt ta del av vad
jag har anfört om

26.
kartläggning av
utbildningsbehov och översyn av Lvux 82 (avsnitten 5.7 och 5.8),

27.
stödåtgärder för handikappade
elever i grundvux, komvux och SSV (avsnitt 9.6).

13
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder
eller de ändamål som föredraganden har hemställt om.

Prop.
1983/84:169 77

Bilaga 1

SAMMANFATTNING AV KOMVUX-UTREDNINGENS HUVUDBETÄNKANDE
(SOU 1982:29) KOMVUX - KOMMUNAL UTBILDNING FÖR VUXNA

Kommitténs arbete (kapitel 1)

Komvux-utredningen, som började sitt arbete under hösten
1978, har haft till uppgift att göra en översyn av den kommunala
vuxenutbildningen (komvux) och föreslå åtgärder för att förbättra möjligheterna
för utbild-ningsmässigt eftersatta och därför prioriterade målgrupper att fä
kompe-tensgivande utbildning. Kommittén har kartlagt verksamheten genom en
enkätundersökning och genom besök i kommuner och överläggningar med
organisationer och myndigheter. Tillsammans med skolöverstyrelsen (SÖ) har
kommittén gjort en sammanställning av forskningsresultat som berör komvux
(Kommunal vuxenutbildning. Översikt över forsknings- och utvecklingsarbete).

Komvux förhällande till studieförbund behandlade kommittén
efter samråd med folkbildningsutredningen i ett delbetänkande Komvux och
studieförbund. Arbetsfördelning och samråd (SOU 1979:92). Efter att ha fått
tilläggsdirektiv redovisade kommittén också sina överväganden och förslag
beträffande statens skolor för vuxna i ett delbetänkande Statens skolor för
vuxna. Varvad undervisning och brevundervisning i grundskolans och
gymnasieskolans ämnen (DsU 1979: 12).

Kommittén har utarbetat förslag till läroplan för komvux
och tim- och kursplaner för grundskolkurser som efter beslut av riksdagen
kommer att tillämpas fr.o.m. läsåret 1982/83. Kommittén har också i en särskild
skrivelse till regeringen föreslagit kompletteringar till läroplan för komvux i
fråga om mål och riktlinjer för syo, etappindelning av gymnasieskolkurser,
kursplaner för gymnasieskoletapperna, avgångsbetyg som ger allmän behörighet
och mål och riktlinjer för grundutbildning för vuxna (grundvux).

Förutsättningarna för kommitténs arbete har delvis ändrats
genom till-läggsdirektiv att kommitténs förslag skall kunna genomföras inom
ramen för oförändrade resurser och leda till ökad kommunal självstyrelse och
kostnadsbesparingar i den kommunala verksamheten.

Komvux tillkomst, utveckling och nuvarande verksamhet
(kapitel 2)

Komvux inrättades genom riksdagsbeslut 1967 i anslutning
till regeringens proposition 1967:85 och började sin verksamhet fr. o. m.
höstterminen 1968. Tidigare fanns kvällsgymnasier med studieförbund eller
kommuner

Prop.
1983/84:169 78

som huvudmän, statliga skolor för vuxna och s. k.
deltidskurser för vuxna vid yrkesskolorna. Komvux uppgift var att ge vuxna
samma kompetens som ungdomar fick i grundskolan och gymnasiet, och
ungdomsskolans läroplaner gällde i tillämpliga delar även för komvux.

Utmärkande för komvux blev redan från början att
undervisningen organiserades som ett ämneskurssystem med koncentrationsläsning
och i genomsnitt endast 40-45% av ungdomsskolans timtal i varje ämne, Komvux
föriades i flertalet kommuner till skolenhet för ungdomsutbildning, och
ungdomsskolans lokaler, utrustning och personal utnyttjades även för
undervisningen inom komvux.

Huvuduppgiften för komvux var i inledningsskedet att ge
vuxna behörighet för högre studier. Tyngdpunkten låg på gymnasieutbildning. 1
början av 1970-talet kom emellertid vuxenutbildningens fördelningspolitiska uppgifter
i ökande grad att betonas även för komvux. Grundskolutbildning kom därför att
prioriteras. Under senare hälften av 1970-talet uppmärksammades även komvux
roll i ett system med återkommande utbildning. En viktig uppgift för komvux
blev att stärka individens ställning på arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadsinriktad utbildning skulle prioriteras.

Efter förslag från kommittén har mål och målgrupper för
komvux fastställts i läroplan för komvux (Lvux 82).

Grundregeln att kurs får starta om antalet deltagare
beräknas varaktigt uppgå till lägst 12 ledde i inledningsskedet till en
regional obalans i kursutbudet. Bestämmelserna har senare ändrats så att kurs
i glesbygd får starta med varaktigt lägst 8 deltagare. Åven vissa prioriterade
utbildningar samt kurser för vissa prioriterade grupper får starta med lägre
antal deltagare.

Komvux fick 1975 egna lärartjänster för den teoretiska
utbildningen och 1979 för den yrkesinriktade utbildningen.

Utbildningsprogrammet inom komvux har successivt anpassats
till de nya läroplaner som införts för grundskolan och gymnasieskolan. Hösten
1978 startade försöksverksamhet med etappindelade kurser i 13 kommuner. Fr. o.
m. läsåret 1982/83 gäller läroplan för komvux (Lvux 82).

Yrkesskolornas deltidskurser bedrevs under åren 1968- 1971
som kommunal vuxenutbildning vid yrkesskolor och överfördes 1971 till enheter
med kommunal vuxenutbildning som särskild yrkesinriktad utbildning. Läsåret
1975/76 inleddes försöksverksamhet inom komvux med kurser motsvarande
gymnasieskolans tvååriga yrkesinriktade linjer med undantag av jord- och
skogsbrukslinjerna och vårdlinjen. I förordningen föreskrevs att centralt och
lokalt samråd med arbetsmarknadens parter skulle hållas fr. o. m. den 1 juli
1977 i fråga om yrkesinriktad utbildning. Fr. o. m. den I juli 1978 får komvux
i princip omfatta hela gymnasieskolans program.

Antalet kommuner som anordnar komvux har ökat under hela
tiden som komvux existerat. Läsåret 1980/81 var enligt uppgift från SÖ komvux
anordnad i 278 primärkommuner och 19 landstingskommuner. I april 1981 fanns det
sammanlagt 86 särskilda skolenheter för vuxenutbildning i 73 kommuner.

Prop.
1983/84:169 79

Antalet elever och kursdeltagare har ökat kraftigt. Enligt
senast tillgängliga siffror frän statistiska centralbyrån (SCB) omfattade
komvux vårterminen 1980 ca 162000 elever eller ca 320000 kursdeltagare.

Även antalet undervisningstimmar i komvux har ökat.
Antalet undervisningstimmar för gymnasieskolkurser har sedan budgetåret
1971/72 fått öka med endast 10% ärligen och sedan budgetåret 1978/79 inte alls.
Inte heller antalet grundskoltimmar har fr.o.m. budgetåret 1980/81 fått öka.
För grundskolkurser beräknades för budgetåret 1981/82 961 000 undervisningstimmar,
för gymnasieskolkurser i teoretiska ämnen 1086930 undervisningstimmar och för
gymnasieskolkurser i yrkesinriktade ämnen 771070 undervisningstimmar.

Vårterminen 1980 svarade dagkurser för 79% av deltagarna i
grundskolkurser, 84% av deltagarna i gymnasieskolkurser motsvarande tvååriga
teoretiska linjer i gymnasieskolan och 57% av deltagarna i kurser motsvarande
tre- och fyraåriga linjer i gymnasieskolan. Endast en tredjedel av deltagarna i
yrkesinriktade kurser läste pä dagtid.

Verksamheten inom komvux regleras av förordningen om
kommunal och statlig vuxenutbildning (SFS 1971:424). Till förordningen utfärdar
SÖ föreskrifter och allmänna råd som publiceras i SÖ:s författningssamling. De
senaste finns samlade i SÖ-FS 1981:37. Föreskrifter om lärartjänster finns i
förordningen om tjänster som lärare vid skolväsendet i kommun (SFS 1975:337).

Kommittén gör i kapitel 2 en sammanfattning av nuvarande
bestämmelser för komvux.

Erfarenheter av komvux (kapitel 3)

Genom att sammanställa material från SCB och SÖ och med
hjälp av kommitténs översikt över FoU som berör komvux och resultat från kommitténs
enkätundersökning redovisar kommittén hur komvux fungerat i några olika
avseenden. Kommittén konstaterar

att många kommuner gjort särskilda insatser för att
rekrytera korttidsutbildade; invandrare och handikappade, att andelen
korttidsutbildade i grundskolkurser ökat något under senare

hälften av 1970-talet, att de studerande i komvux i olika
avseenden är resursstarkare än genomsnittsbefolkningen, att ca 15% av
deltagarna i komvux är invandrare, att invandrarna har stora problem på grund
av dåliga kunskaper i svenska

och otillräckliga kunskaper i det ämne de studerar, att
kurserna i komvux under senare hälften av 1970-talet blivit betydligt

mer heterogena, att det fortfarande för stora grupper
vuxna finns många både yttre och psykologiska hinder för att delta i komvux.

Prop.
1983/84:169 80

att kvinnorna utgör 69% av eleverna i komvux,

att
medianåldern för elever i grundskolkurser höjts något under slutet

av 1970-talet, att medianåldern för elever i
gymnasieskolkurser sjunkit.

En stor majoritet av deltagarna i komvux (90-95%) anser
att undervisningen fungerar mycket bra, säger sig trivas och har inga förslag
till ändringar. Detta gäller studerande som fullföljt eller fortfarande finns
kvar i utbildningen. Ett problem utgör studieavbrotten. Enligt SCB avbryter i
genomsnitt ca 15% av deltagarna per termin sina studier i komvux. För kurser
som pågår längre än en termin tillkommer avbrott mellan terminerna.
Sammanhållna kurser på dagtid och yrkesinriktad utbildning uppvisar betydligt
lägre avbrottsfrekvens än kvällskurser i allmänna ämnen.

Kommitténs FoU-översikt ger en nyanserad och ganska
komplicerad bild av avbroltsorsaker. Studieavbrott beror ofta på en rad
samverkande faktorer både i den studerandes arbets- och familjesituation och i
studiesituationen. Antalet studieavbrott bör kunna begränsas bl. a. genom

-
bättre
information om studierna i komvux,

-
långsammare
studietakt, särskilt i början.

-
större
deltagarinflylande,

-
bättre
anpassning av innehåll och arbetsformer till deltagarnas behov och
förutsättningar,

-
bättre kontakt
mellan lärare och kursdeltagare och mellan kursdeltagarna,

-
trygghet i
studiesituationen.

Kommittén konstaterar att undervisningen på dagtid ökat
kraftigt under senare hälften av 1970-talet särskilt i grundskolkurser och
kurser motsvarande tvååriga teoretiska linjer. Denna tendens tycks emellertid
ha brutits under de senaste åren på grund av bristen på lokaler och utrustning
och svårigheter att få utbildningsbidrag och särskilt vuxenstudiestöd för
utbildning inom komvux.

Flertalet studerande i komvux har som mål att skaffa sig
kompetens i enstaka ämnen bl. a. för behörighet för fortsatta studier. Av de
dagstuderande avser dock ca 60% att skaffa sig fullständig grundskolkompetens
eller gymnasieskolkompetens. Under de senaste åren har i komvux per år
utfärdals ca 3000 slutbetyg och ca 1 400 avgångsbetyg motsvarande tvåårig
teoretisk linje och ca I 600 avgångsbetyg motsvarande tre- och fyraårig lirije
i gymnasieskolan. Många använder sina avgångsbetyg till att söka inträde till
högskolan.

I SÖ:s petila, i skrivelser till regeringen och till
komvux-utredningen och vid uppvaktningar har påtalats en del problem i komvux
och framförts följande önskemål:

-
Antalet
undervisningstimmar för gymnasieskolkurser bör få öka med minst 10% per år.

-
Timtalet i
olika ämnen bör få ökas utöver det i timplanerna angivna.

Prop.
1983/84:169 " 81

-
För att invandrarna skall klara
sina studier krävs dels bättre kunskaper i svenska, dels undervisning pä
invandrarspråk.

-
Det krävs en bättre regional
samordning mellan olika kommuner och en samplanering mellan komvux och AMU.

-
Resurserna för syo och kurativa
insatser i komvux måste ökas.

-
De administrativa resurserna
för yrkesinriktad utbildning behöver utökas.

-
Brislen på lokaler och
utrustning särskilt för yrkesinriktad utbildning behöver lösas.

-
Inbyggd utbildning bör få
anordnas även i komvux.

-
Det finns vissa problem i fråga
om gränsdragningen mellan komvux och folkhögskolan, särskilt de s. k.
dagfolkhögskolorna, och mellan komvux och högskolan.

-
Det sker en viss överströmning
till komvux av elever från gymnasieskolan av betygstaktiska skäl.

Den regionala obalansen i
fråga om förbrukningen av undervisningstimmar i komvux har påtalats i många
sammanhang. Kommittén har jämfört förbrukningen av undervisningstimmar i
förhållande till antalet invånare i olika kommuntyper under budgetåren 1973/74
och 1980/81. Kommittén konstaterar att en betydande utjämning skett. I fråga om
förbrukningen av undervisningstimmar för grundskolkurser per' 1 000 invånare
finns det knappast några skillnader mellan olika kommuntyper. I fråga om den sammanlagda
förbrukningen av både grundskol- och gymnasieskollimmar finns del fortfarande
vissa skillnader mellan kommuner med mer än 30000 invånare och kommuner med
färre än 30000 invånare. Glesbygdskommuner som kan tillämpa bestämmelser om
lägre antal deltagare för att fä starta kurser tycks dock vara gynnade.

Enligt SÖ:s uppföljning av
verksamheten i komvux är den stora majoriteten av kursdeltagarna mycket
positiv till utbildningen. Utöver kunskaper och betyg har deltagarna fått ökat
självförtroende och intresse för fortsatt utbildning. Men skolledare, lärare
och kursdeltagare pekar ocksä på en del problem

-
svårigheter i små och
medelstora kommuner att starta kurser på grund av för få sökande,

-
brist på lokaler och
utrustning,

-
dålig vuxenanpassning av undervisningen,

-
behov av lärarfortbildning i
vuxenpedagogik,

-
heterogena
undervisningsgrupper,

-
för lågt timtal i vissa ämnen,

-
alltför lärardominerade
arbetsformer,

-
den lokala skolstyrelsens
intresse varierar.

6 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 169

Prop. 1983/84:169 82

Det stora flertalet kursdeltagare i komvux ger även enligt
kommitténs FoU-översikt ett mycket positivt omdöme om undervisningen i komvux
både i fråga om dess kompetensgivande sida och personlighetsutveckling. Men
ganska många kursdeltagare efterlyser

-
större
medinflytande,

-
en aktivare
elevroll,

-
bättre
anpassning av innehåll och arbetsformer till olika individer,

-
långsammare
sludielakt, bättre samarbete och större trygghet i undervisningssituationen.

I FoU-översikten ställs frägan i vilken utsträckning
komvux med nuvarande utformning och resurser är anpassad alt möta en ökad
andel resurssvaga och möjliggöra för dem att fullfölja utbildningen.

Kommittén redovisar tre uppföljningsundersökningar av
elever i komvux. En stor majoritet av kursdeltagarna i grundskolkurser och
teoretiska gymnasieskolkurser i Örnsköldsvik 1974-1978 anser sig ha fått sina
slu-diemål uppfyllda genom studierna i komvux. Drygt hälften fortsatte till
andra studier och många har fått arbete. I undersökningen konstateras att resultatet
av de kortutbildade deltagarnas vuxensludier har visat sig vara mycket gott
såväl vad gäller personlighetsutvecklande faktorer som studieresultat i form
av betyg.

I kapitlet redovisas också en undersökning 1980 av
samtliga elever vid Stockholms vuxengymnasier som 1973 och 1974 tog fullständig
grundskol-eller gymnasieskolkompetens. Denna uppföljningsstudie har visat ■
att komvux fungerat mycket bra som grund för vidare utbildning (65%

fortsatte att studera), att en tredjedel har fått arbete
på grund av komvux-studierna, att många har kunnat avancera i sitt arbete på
grund av studierna (ca

20%), att 15 % anser sig klara sina arbetsuppgifter
bättre,

att ca 20% av kvinnorna har kommit in på arbetsmarknaden
och många arbetslösa har fått nytt arbete.

SCB har undersökt sysselsättning hos elever i komvux både
före och efter studierna. I fråga om elever i yrkesinriktad utbildning
konstaterar SCB en viss förskjutning mot yrken med krav pä högre/längre
utbildning. Av dem som före studierna var hemarbetande eller studerande har omkring
hälften fått arbete efter komvux-studierna.

1 SCB:s uppföljning av dem som studerade ämnen motsvarande
tre- och fyraåriga linjer konstateras en ännu större yrkesrörlighet. Ca 37%
fortsatte sina studier vid högskolan efter komvux.

I kapitlet konstateras slutligen att dessa
uppföljningsundersökningar omfattat endast dem som avslutat sina studier i komvux
och dem som fortfarande studerade och ger bl. a. därför en mycket positiv bild
av undervisningen i komvux. Vid en bedömning av komvux måluppfyllelse måste
man emellertid också beakta all ganska många avbryter sina studier och att

Prop. 1983/84:169 83

komvux inte i tillräcklig utsträckning lyckats rekrytera
prioriterade målgrupper. Det finns en målkonflikt i att komvux skall rekrytera
korttidsutbildade vuxna och med begränsade resurer för undervisning och
elevvård uppfylla högt ställda krav pä kunskaper, färdigheter och
personlighetsutveckling.

Grundvux tillkomst, utveckling och nuvarande verksamhet
(kapitel 4)

Grundutbildning för vuxna (grundvux) startade i sin
nuvarande form den 1 juli 1977. Grundvux syfte är enligt förordningen om
grundutbildning för vuxna (SFS 1977:537):

1.
all förmedla
kunskaper och färdigheter som är oundgängliga för den enskilde i samhället och
som kan utgöra grund för yrkesutövning och vidareutbildning samt

2.
att utveckla de
studerandes förmåga att kritiskt undersöka sin egen situation i det omgivande
samhället och stimulera dem till att medverka i samhällets utveckling.

Grundvux vänder sig till både invandrare och svenskar. Den
omfattar grundläggande utbildning i läsning, skrivning och matematik pä en nivå
som motsvarar högst årskurs 6 i grundskolan. Samhälls- och naturorienterande
moment skall ingå i undervisningen. Undervisningen bör för invandrare helt
eller delvis anordnas pä hemspråket om den studerande önskar det.

Verksamheten inom grundvux regleras av förordningen om
grundutbildning för vuxna till vilken SÖ utfärdat föreskrifter och allmänna
råd (SÖ-FS 1981:19). Varje kommun är skyldig att sörja för att grundvux
anordnas för den som behöver det och att information om grundvux sprids.
Grundvux skall organisatoriskt knytas till komvux om inte särskilda skäl
föranleder annat. Skolpoäng beräknas för grundvux på samma sätt som för komvux.
Grundvux har inga egna lärartjänster, ulan undervisningen i grundvux får ingå i
tjänst som lärare vid grundskolan och i tjänst som lärare vid skolväsendel i
kommun. Åven limlärare får anställas.

Svensktalande har rätt att tas in i grundvux om deras
kunskaper i läsning, skrivning eller matematik bedöms ligga under medelnivån
för elever som har gått igenom årskurs 4 i grundskolan. Icke svensktalande
■ har rätt att tas in i grundvux om de inte kan läsa och skriva på sitt
hemspråk eller har kortare utbildning än vad som motsvarar fyra års
heltidsstudier i Sverige eller saknar motsvarande kunskaper i läsning,
skrivning eller matematik. Lägsta ålder för intagning är 16år.

För undervisningen i grundvux gäller f. n. läroplan för
grundskolan i tillämpliga delar och fr.o.m. läsåret 1982/83 läroplan för komvux
(Lvux 82).

Statsbidrag för undervisningen i grundvux utgår för sju
timmar per vecka för varje elev upp t. o. m. fyra elever och för fyra timmar
per vecka

Prop.
1983/84:169 84

för
varje elev därutöver beräknat pä 37 veckor av redovisningsåret. Inom den ram
som därigenom erhålls har kommunerna frihet att organisera undervisningsgrupper
saml besluta om hur undervisningsresursen skall fördelas, hur mänga timmar per
vecka och under hur många veckor undervisningen skall ske.

För
grundvux finns ett schablontillägg för information, uppsökande verksamhet,
studiehandledning, studie- och yrkesorientering, studiebesök, kurativa
insatser, tolkning och stödundervisning. Schablontilläggel utgör 15% av antalet
lektioner multiplicerat med timarvodet enligt BT 12:0. Dessutom kan statsbidrag
utgå till tekniska stödåtgärder för handikappade efter särskild ansökan från
kommun.

Till
deltagarna i grundvux utgår timersättning för högst 28 lektioner per vecka och
totalt högst för 1 120 lektioner eller om särskilda skäl föreligger för
ytterligre 1 100 lektioner.

Antalet
kommuner som anordnar grundvux har ökat snabbt sedan 1977 och uppgick 1981 till
243. Såväl antalet deltagare som antalet undervisningstimmar har mer än
tredubblats under åren 1977-1980. 1 mars 1981 fanns i grundvux 8 042 deltagare
av vilka 5 394 var invandrare och 2 648 var svenskar. Antalet svenskar har under
de senaste åren ökat snabbare än antalet invandrare. Assyrier/syrianer utgjorde
i mars 1981 den största gruppen bland invandrarna. De största språkgrupperna
var turkiska, finska, grekiska och spanska.

De
tio största grundvux-kommunerna hade sammanlagt 39% av antalet deltagare i
grundvux. Andelen enskild undervisning har minskat för varje år och grupperna
har blivit större. I mars 1981 var det genomsnittliga antalet deltagare per
grupp i hela landet 3,1,

Erfarenheter
av grundvux (kapitel 5)

Inledningsvis
konstateras att både antalet deltagare och antalet undervisningstimmar i
grundvux ökat mycket kraftigt under de senaste åren, SÖ har ärligen följt upp
verksamheten genom statistiksammanställning, enkäter till skolledare, lärare
och deltagare samt genom korltidsförordnade gymnasieinspeklörer. Även några
FoU-projekl har behandlat grundvux.

Skolledare
och lärare önskar förbättringar inom bl, a, följande områden:

-
resurser till ändamålsenliga
lokaler,

-
lärartjänster, lärarutbildning
och fortbildning,

-
läromedel både pä svenska och
invandrarspråk och i svenska som främmande språk,

-
ändrade intagningsbestämmelser
så att sökande som inte uppnått nivån för årskurs 6 i läsning, skrivning eller
matematik kan tas in,

-
utbyggd undervisning på
invandrarspråk och samarbete mellan lärare som undervisar på svenska och
hemspråkslärare,

-
bättre resurser för syo,
kurativa insatser, hälsokontroll och barntillsyn.

Prop. 1983/84:169 85

Dellagarna önskar förbättringar på bl. a. följande
områden:

-
mer
undervisning pä invandrarspråk och bättre läromedel,

-
fler timmar med
timersättning och bättre villkor för limersättning,

-
barntillsyn.

SÖ framhöll i en skrivelse till regeringen (februari 1979)
bl. a. följande behov:

-
särskilda
lärartjänster för grundvux och särskild lärarutbildning för grundvux-lärare,
även för lärare som kan undervisa pä invandrarspråk,

-
intagningsreglerna
bör ändras sä att den som saknar kunskaper och färdigheter i alt läsa, skriva
eller räkna motsvarande årskurs 6 i grundskolan får tas in,

-
särskilda
läromedel för grundvux,

-
hyresbidrag
till lokaler för grundvux,

-
höjning av
schablontilläggel från 15% till 25%; även kostnader för barnfillsyn bör i vissa
fall få bestridas ur schablontillägget,

-
höjning av
antalet undervisningstimmar för vilka timersättning kan utgå till 3000 för
deltagare som inte har latinskt alfabete.

I SÖ:s föreskrifter om grundvux 1981 (SÖ-FS 1981:19) har
förändringar gjorts i förhållande till tidigare utfärdade anvisningar bl. a. på
följande områden:

-
Vuxna psykiskt
utvecklingsstörda tillhör inte målgruppen för grundvux. Om de inte får annan
utbildning har dock kommunen skyldighet alt la in dem i grundvux under
förutsättning att de kan tillgodogöra sig undervisningen.

-
Om det råder
tveksamhet om en sökandes behörighet för grundvux med hänsyn till tidigare kunskaper
och färdigheter, bör vederbörande tas in på prov.

-
Undervisningen
i all läsa och skriva skall om möjligt och om deltagaren önskar det ges på
hemspråket och kombineras med undervisning i alt läsa och skriva på svenska.

-
Syon spelar en
viktig roll och bör fä ett ökat utrymme.

-
Vid planeringen
av grundvux bör särskilt uppmärksammas att antalet undervisningslimmar inte bör
vara fler per vecka än att deltagaren har möjlighet att tillgodogöra sig
undervisningen. Undervisningen skall företrädesvis ges i grupp och för vissa
grupper spridas på fler än 37 veckor under läsåret.

I SÖ-FS 1981:20 betonas att det för närvarande inte finns
någon idealisk lärarutbildning för grundvux. Det kan därför vara lämpligt med
lärariag bestående av flera olika lärarkategorier. Vid tillsättning av
lärartjänster bör även andra faktorer än formella meriter beaktas, t. ex.
erfarenheter av invandrar- och vuxenundervisning.

I SÖ:s uppföljning av verksamheten inom grundvux redovisas
också studieavbrott och orsakerna till studieavbrott enligt lärares
uppfattning. År 1978 avbröt 297 deltagare utbildningen (11 % av samtliga 2658
deltagare).

Prop. 1983/84:169 86

Enligt rapporten 1980 var de viktigaste orsakerna fill
studieavbrott

-
sjukdom eller
graviditet (25%)

-
ekonomiska skäl
(20%)

-
fått arbete
(20%)

-
flyttal (18%)

-
sociala problem
eller familjeproblem (12%).

Enligt SÖ:s uppföljning är studieavbrotten inte alltid
definitiva. Det krävs emellertid ofta särskilda insatser för alt avbrytarna
skall återuppta studierna. En del deltagare avbryter grundvux för att övergå
till annan utbildning, främst AMU. Del framgår inte i vilken utslräcking
avbrott beror på faktorer i själva undervisningssituationen.

Enligt SÖ:s ärliga undersökningar av grundvux tycks
informationen om grundvux välla särskilda problem, eftersom man sällan kan nå
målgruppen med skriftlig information. De mest anlitade informationskanalerna
har därför varit arbetsförmedling, socialbyrå, fackliga organisafioner,
SSA-räd, vuxenutbildningsråd och studieförbund. Särskilt stor genomslagskraft
hade ett par informationsprogram som Utbildningsradion gjorde om vuxna med läs-
och skrivsvårigheter. Många lokalradiostationer följde upp dessa program med
egna sändningar. Genom den telefonsluss som upprättades i anslutning till
programmen kom många vuxna med läs- och skrivproblem i kontakt med grundvux.

En del kommuner har haft problem med att ordna lokaler och
barntillsyn och har därför sett sig tvingade att begränsa sin information,
eftersom man haft kö till utbildningen.

Kommittén redovisar slutligen stora behov av insatser bl.
a. inom följande områden av grundvux för att möjliggöra för mänga att
fullfölja studierna:

-
elevvård och
kuraliva insatser,

-
syo och
arbetslivsförberedande inslag,

-
studiebesök för
alt särskilt invandrarna skall få kontakt med det svenska samhället och
arbetslivet,

-
tolkning
särskilt i fråga om de samhälls- och naturorienterande momenten,

-
stödundervisning,
särskilt för deltagare som tvingas vara frånvarande från lektioner.

För dessa olika insatser kan schablontillägget användas. Det
visar sig emellertid i många kommuner otillräckligt pä grund av de stora
behoven.

Framtida behov av kompetensgivande och yrkesinriktad
utbildning för vuxna (kapitel 6)

Inledningsvis definieras utbildningsbehov och refereras
några undersökningar av utbildningsbehov. Kommittén redovisar i kapitlet de
bedömningar som långtidsutredning-

Prop.
1983/84:169 87

en,
sysselsällningsutredningen och sekretariatet för framtidsstudier gör om
näringslivets utveckling och förändringar på arbetsmarknaden och de krav på
fortbildning, vidareutbildning och i vissa fall omskolning för nya
arbetsuppgifter som denna utveckling medför. Enligt den bedömning som bl. a.
data- och eleklronikkommitlén och dataeffektutredningen gör kräver den snabba
utvecklingen inom elektronik och datateknik att företagen tillförs ny kunskap
inom dessa områden genom fortbildning och vidareutbildning av de anställda.
Utbildningsinsatser är nödvändiga på alla nivåer om företagen skall kunna följa
med i utvecklingen och om de anställda skall kunna behälla sina arbeten.

I
kapitlet refereras kortfattat de bedömningar, som några utredningar på
utbildningsområdet gör om framtida utbildningsbehov, bl. a. utredningen om
företagsutbildning och gymnasieulredningen. Kommittén redovisar också
diskussionen om återkommande utbildning och livslångt lärande. De motiv som
anges för att organisera utbildningen i form av återkommande utbildning är
framför allt följande:

-
På grund av de snabba
förändringarna i samhället måste varje människa vid återkommande tillfällen komplettera
sin tidigare utbildning.

-
Det är nödvändigt att utjämna
utbildningsklyftor mellan individer och grupper såväl inom som mellan
generationerna.

-
Med utbildning följer ocksä
ofta andra former av välfärd. Det måste därför finnas återkommande möjligheter
till utbildning.

Med livslångt lärande
avses både organiserad undervisning och informell mera slumpartad
vardagsinlärning. Det livslänga lärandet kräver alt samhället tillhandahåller
lätt tillgänglig utbildning i mänga former och

med
ett varierat innehåll och att individen har tillräckliga basfärdigheter för all
kunna tillägna sig ny kunskap.

Inom
ett UNESCO-projekt har utarbetats kriterier för vad som är gynnsamt för
utvecklingan av det livslånga lärandet. Kurt Gestrelius och Lennart
Fredriksson har använt dessa kriterier för analys av läroplanerna för
grundskolan och gymnasieskolan, kursplanerna i några ämnen och målen för
komvux. De konstaterar att läroplanerna, kursplanerna och målen för komvux
mycket väl motsvarar de krav som ställts upp som gynnsamma för utvecklingen av
livslångt lärande. Däremot tyder undersökningar på att undervisningens
genomförande i komvux i mindre utsträckning främjar utvecklingen av livslängt
lärande.

I
kapitlet redovisas några synpunkter av fyra forskare i anslutning till
återkommande utbildning. Magnus.Söderström anser att personalutvecklingen i
arbetslivet bör fylla bl. a. följande funktioner:

-
utveckla basfärdigheter hos
individen,

-
anpassa individen till miljö,
teknik, normer och förändringar i arbetsprocessen,

-
ge individen förutsättningar
att påverka förändringsprocessen.

Prop.
1983/84:169 88

Personalutvecklingen
bör enligt Söderström ha både en verksamhetsre-laterad funktion, en allmän
vuxenutbildningsfunktion och en arbetsmark-nadspolitisk funktion. Särskilt
framhålls personalutvecklingens roll som förändringsinstrument. Det krävs en
klarare rollfördelning mellan arbetslivet och övrig vuxenutbildning, och
personalutvecklingen bör kunna spela en större roll än hittills.

Torbjörn Stockfelt och
Mauritz Sköld konstaterar bl. a. att vardagsinlärningen utgör den kvantitativt
och känslomässigt största

kunskapsgenererande
processen i en människas liv, att arbetet för många människor är den enda
utbildningsform som har

någon praktisk betydelse,
att arbetet är en av de inlärningssituationer som mest aktivt tillför och

utvecklar nya kunskaper,
alt en kunskapsutveckling integrerad i arbetslivet har en rad pedagogiska
fördelar.

Det
behövs fortsatt forskning kring utvecklande av positiv vardagsinlärning i
arbetslivet.

Kjell Rubenson anser att
det finns risk för att ett system med återkommande utbildning ökar
utbildningsklyftorna, eftersom de utbildningsmäs-sigt gynnade ständigt upplever
behov av ny kunskap. Det krävs en nära samordning mellan arbetslivets
organisation, utbildningspoliliska insatser, utbildningsorganisation och
studiestödsformer för att ett system med återkommande utbildning skall kunna
utjämna utbildningsskillnader.

Kommittén konstaterar att
ännu år 1990 kommer en stor andel av den vuxna befolkningen att ha en kortare
formell utbildning än nio år. Dessutom lämnar många ungdomar grundskolan utan
fullständig grundskolkompetens eller med dåliga kunskaper. Därtill kommer
många invandrare med kort utbildning och vuxna som avslutat grundvux. Det är
enligt kommitténs uppfattning angeläget att samtliga som söker till
grundskolkurser inom komvux kan erbjudas utbildning. Timvolymen för
grundskolkurser bör därför få öka igen.

Merparten
av ungdomarna får i dag en gymnasial utbildning. Åven vuxna bör kunna få en
gymnasieskolutbildning för att stärka sin ställning på arbetsmarknaden eller
skaffa sig behörighet för fortsatta studier. Med utbildning följer ocksä ofta
andra former av välfärd. Det finns f. n. ett uppdämt behov av
gymnasieskolutbildning inom komvux. Kommittén anser därför att timvolymen även
för gymnasieskolkurser bör få öka med hänsyn till de angelägna behov av
fortbildning och vidareutbildning som kommittén konstaterat.

Kommittén
redovisar slutligen några angelägna uppgifter som komvux bör fullgöra:

1.
fortbildning och
vidareutbildning av yrkesverksamma vuxna för att möjliggöra
strukturrationaliseringar och undvika arbetslöshet,

2.
utbildning av vuxna i
elektronik och datateknik både för yrkesverksamhet och som samhällsmedborgare.

Prop. 1983/84:169 89

3.
utbildning av
yrkesverksamma vuxna i frågor som rör arbetsmiljö, miljövård, energi,
hushållning med resurser och medbestämmande,

4.
grundläggande
yrkesutbildning för grupper som saknar sådan utbildning,

5.
återkommande
utbildning för grupper som vill bredda sin kompetens eller avancera inom sitt
yrkesområde,

6.
undervisning i
språk och om andra länders politiska, sociala och kulturella förhållanden,

7.
ge baskunskaper
och basfärdigheter till nya grupper som grund för fortsatta studier,
yrkesverksamhet, samhälls- och föreningsengagemang m.m.,

8.
utbildning i
enstaka ämnen för allmän och särskild behörighet för högskolestudier.

Mål, målgrupper, information, rekrytering, intagning, syo,
elevvård (kapitel 7)

I enlighet med kommitténs tidigare förslag har riksdagen
fastställt följande mål för vuxenutbildningen och mål och målgrupper för
komvux (Lvux 82):

Vuxenutbildningen syftar till

1.
att överbrygga
utbildningsklyftorna och därigenom verka för ökad jämlikhet och social
rättvisa,

2.
att öka de
vuxnas förmåga att förstå, kritiskt granska och medverka i kulturellt, socialt
och politiskt liv och därigenom bidra till det demokratiska samhällets
utveckling,

3.
att utbilda
vuxna för varierande arbetsuppgifter, medverka till arbetslivets förändring
och bidra till full sysselsättning och därigenom främja utveckling och framsteg
i samhället,

4.
att tillgodose
de vuxnas individuella önskemål om vidgade studie- och utbildningsmöjligheter
och att ge dem tillfälle att komplettera ungdomsutbildningen.

Särskilda mål för komvux

Komvux skall medverka till att förverkliga
vuxenutbildningens allmänna mål genom att erbjuda vuxna kompetensinriktad
utbildning. Det sker genom att komvux

1.
anordnar
utbildning såväl för kompetens i enstaka ämnen som för fullständig kompetens
motsvarande den som ges i grundskolan och gymnasieskolan,

2.
förmedlar
kunskaper i det egna yrket eller utbildar för ett nytt yrke genom all anordna
utbildning motsvarande sådan som ges i gymansiesko-lan eller enligt kursplaner
som fastställts efter samråd med arbetsmarknadens parter.

Prop. 1983/84:169 90

Målgrupper
för komvux

Komvux
vänder sig till alla vuxna som har behov av kompetensinriktad utbildning pä
grundskol- och gymnasieskolnivä.

Komvux
skall framför allt erbjuda utbildning till dem som fidigare fått minst av
utbildningsresurserna i samhället. Information och rekrytering skall därför i
första hand inriktas mot korttidsutbildade, resurssvaga och socialt utsatta
personer.

En
annan viktig målgrupp för komvux är yrkesverksamma personer som har behov av
att komplettera sitt yrkeskunnande och övriga vuxna som vill gå ut i
arbetslivet eller förändra sin situation i arbetslivet. Ytterligare en målgrupp
för komvux är människor som behöver komplettera sin tidigare utbildning och
skaffa sig behörighet för fortsatta studier.

För
att dessa mål skall kunna uppfyllas föreslär kommittén att i skollagen
föreskrivs att en kommun är skyldig att främja vuxnas utbildning i komvux.

I
kapitlet redovisas FoU kring information, rekrytering och syo, framför allt den
samverkan mellan olika vuxenutbildningsanordnare som ägt rum I.ex. i Hallsberg,
Kronobergs län och inom ramen för syovux-projektet. Kommittén konstaterar att
vuxenutbildningsråd och lokala planeringsråd (SSA-räd) har till uppgift dels
att kartlägga utbildningsbehov, dels att informera om utbildningsmöjligheter.
De fungerar ocksä som samrädsor-gan mellan olika utbildningsanordnare och
mellan utbildningsanordnare och arbetsliv. Några kommuner har inrättat
informationscentraler för alt informera om utbildningsmöjligheter för vuxna.

Åven
centrala studiestödsnämnden, vuxenutbildningsnämnderna och arbetsförmedlingarna
medverkar till att sprida information om utbildningsmöjligheter för vuxna.

Kommittén
konstaterar alt det krävs ökade informationsinsatser och en utbyggd syo om
komvux i ännu större utsträckning skall rekrytera korttidsutbildade vuxna till
utbildning. Det är nödvändigt med en samverkan mellan olika organ såsom
vuxenutbildningsräd, SSA-råd, olika utbildningsanordnare, fackliga
organisationer och andra för alt på effektivast möjliga sätt utnyttja de resurser
som finns.

Även
den interna syon inom komvux behöver utvecklas. Syon bör vara en integrerad del
av den pedagogiska verksamheten i komvux. Även möjligheter att ge vuxna som
saknar arbetslivserfarenhet praktisk arbetslivsorientering inom komvux bör
övervägas.

För
att syon skall klara sina uppgifter behöver en större resurs än som nu är
möjligt kunna användas för syo inom komvux. På sikt behöver ytterligare
resurser tillföras för en syo som är gemensam för samtliga former av
vuxenutbildning.

Kommittén
föreslär

att
möjligheter att organisera praktisk arbelslivsorientering för vissa prioriterade
målgrupper inom komvux övervägs.

Prop. 1983/84:169 91

all
en större resurs än vad som motsvarar 40% av det nuvarande schablontillägget
inom komvux får användas till syo-funktionärstjänst inom komvux enligt
skolstyrelsens beslut, att på sikt ytterligare resurser tillförs en för
samtliga vuxenutbildningsanordnare gemensam syo-funktion.

Kommittén anser att vuxnas
utbildningsmöjligheter inte bör begränsas till det kursutbud som finns i den
egna kommunen. Vuxna bör ha rätt att las in i utbildning oavsett i vilken
kommun utbildningen anordnas. Som allmän princip för urval bland behöriga
sökande bör gälla att den som har störst behov av utbildningen tas in i första
hand. Om denna allmänna princip tillämpas behövs det enligt vår uppfattning
inte elevområden i komvux. Interkommunal ersättning bör utgå som f. n.

Undervisningen inom komvux
bygger pä förutsättningen att kursdeltagarna har livs- och
arbetslivserfarenhet och kan klara en stor del av studierna pä egen hand.
Enligt läroplan för komvux skall undervisningen i ännu högre grad än tidigare
anpassas till vuxnas behov och förutsättningar. Skolstyrelsen har numera ett
uppföljningsansvar för ungdomar upp till 20 år, och gymnasieskolan är
dimensionerad all ta emot samtliga ungdomar. Resurserna för komvux är
begränsade och bör därför i första hand förbehållas vuxna. Intagningsåldern
för teoretiska gymnasieskolkurser bör därför höjas fill 20 år.

Sökande
som är yngre än 20 år bör dock kunna tas in i komvux i följande fall:

-
sökande som fullbordat
gymnasieskolutbildning och behöver behörig-hetskomplettera,

-
sökande som förvärvsarbetar och
behöver studera på kvällstid.

Även
i andra fall bör intagningsnämnden kunna ge dispens från ålderskravet om
särskilda skäl föreligger.

Intagnings-
och urvalsfrågor kommer i framtiden att bli ännu viktigare med hänsyn fill de
begränsade resurserna. Det är därför angelägel att det i varje kommun med
komvux finns en särskild intagningsnämnd med företrädare för skolstyrelsen och
allmänintressen. Vuxenutbildningsrådet bör däremot inte vara intagningsnämnd.

De
prioriterade målgrupperna ställer ökade krav på elevvård inom komvux. De
statliga resurserna bör därför få användas även för kurativa insatser.

Kommittén
föreslär alltså

att
vuxna skall ha rätt till intagning i komvux enligt de allmänna behörighets-
och urvalsregler som gäller oavsett, i vilken kommun kursen anordnas,

alt
åldern för intagning till gymnasieskolkurs motsvarande tvååriga teoretiska
linjer och tre- och fyraåriga linjer i gymnasieskolan höjs till 20 år,

att
intagningsnämnden får ge dispens från ålderskravet, om särskilda skäl
föreligger.

Prop. 1983/84:169 92

att skolstyrelsen utser en särskild intagningsnämnd för
komvux liksom

ordförande
för denna, alt skolstyrelsen skall vara företrädd i intagningsnämnden och att
minst

hälften av
dess ledamöter skall företräda allmänintressen, alt skolstyrelsen fastställer
arbetsordning för intagningsnämnden, att en del av det nuvarande schablontillägget
eller en del av den totala

siatsbidragsresursen för komvux (enligt förslag i kapitel
16) skall få

användas även till kurativa insatser inom komvux enligt
skolstyrelsens

beslut.

Läroplansfrågor (kapitel 8)

Läroplan för komvux (Lvux 82) införs fr.o.m. läsåret
1982/83 enligt riksdagens beslut. Kommittén har i en särskild skrivelse
föreslagit kompletteringar till läroplan för komvux att gälla fr.o.m. läsåret
1983/84. I denna skrivelse föreslog kommittén bl. a.

-
att mål och
riktlinjer för syo skall införas i läroplan,

-
att etapperna
2-4 successivt skall införas, att samma betygsystem skall fillämpas i
gymnasieskolkurser i komvux som i gymnasieskolan och att kursdeltagarna i
komvux skall utgöra en egen referensgrupp,

-
att särskilda
avgångsbetyg som ger allmän behörighet skall införas i komvux,

-
att till
läroplan för komvux skall fogas ett särskilt avsnitt som behandlar grundvux,

-
att SÖ får i
uppdrag att utarbeta och fastställa tim- och kursplaner för gymnasieskolkurser
i huvudsak i över'ensstämmelse med kommitténs förslag.

Kommittén konstaterar att betygsystemet i grundskolkurser
i komvux har flera nackdelar:

-
det utgör ett
hinder vid rekryteringen av prioriterade målgrupper och kan bidra till
studieavbrott,

-
det försvårar
en vuxenanpassning av innehåll och arbetsformer,

-
det hindrar
samarbete mellan kursdeltagarna.

Kommittén föreslär

att det nuvarande betygsystemet i grundskolkurser ersätts
med godkänd -

icke godkänd, att sökande med slutbetyg från komvux utgör
en egen kvolgrupp vid

intagning till gymnasieskolan, att orienteringsämnena även
i fortsättningen utgör separata kurser och den

första etappen i en sammanhängande studiegäng i resp.
ämne. Kommittén föreslår att ett slutbetyg från komvux som ger grundskolkompetens
skall innehålla godkänd frän etapp 1 i följande ämnen: svenska, engelska,
matematik, historia, samhällskunskap, religionskunskap, geo-

Prop. 1983/84:169 93

grafi, fysik, kemi och biologi. Svenska kan bytas ut mot
svenska som främmande språk. I slutbetyget kan också ingå godkänd från etapp 1
i B-spräk och/eller hemspråk.

Kommittén
konstaterar alt orienteringskursen för vuxenstuderande som ger studie- och
yrkesorientering och studieteknisk träning inför fortsatta studier framför allt
på högskolenivå har visat sig fylla en viktig funktion. Det finns behov av en
motsvarande orienteringskurs som vänder sig till korttidsutbildade och
sludieovana vuxna som vill påbörja studier över huvud laget. Kommittén föreslår
att SÖ får i uppdrag att utarbeta och fastställa kursplan för en sådan
orienteringskurs.

Fr.o.m.
läsåret 1982/83 utgör svenska som främmande språk (etapp 1) en särskild kurs
inom komvux. Kommittén anser alt även gymnasieskol-kursen i svenska (etapp 2) i
större utsträckning bör anpassas till invandrares behov och förutsättningar
utan att den görs till ett särskilt ämne. Kursen skall ge allmän behörighet för
högskolestudier. Kommittén föreslär att SÖ får i uppdrag att beakta detta vid
utarbetandet och fastställandet av kursplan i svenska etapp 2.

Kommittén
föreslår att betyg i hemspråk skall kunna ingå i avgångsbetyg frän komvux och
att hemspråkets limtal skall kunna inräknas i den timvo-lym som avgångsbetyg
frän komvux skall omfatta enligt vårt förslag.

Kommittén konstaterar att uppdelningen av yrkesinriktade
gymnasieskolkurser i delmomentskurser och modulkurser fungerar
tillfredsställande och bör därför tillämpas även i fortsättningen. Kommittén
föreslär dock att SÖ i samråd med arbetsmarknadens parter får i uppdrag att
göra en översyn av framför allt korta delmoment och kombinera dessa till något
längre utbildningar eventuellt tillsammans med vissa delar av allmänna ämnen.

Kommittén anser också att nya utbildningar som tillkommer
i gymnasieskolan bör få anordnas även inom komvux. Kommittén föreslår att regeringen
utfärdar riktlinjer för fastställande av timplaner för komvux för nya
utbildningar som tillkommer i gymnasieskolan.

Kommittén
konstaterar alt nya utbildningsbehov uppkommer som en följd av förändringar på
arbetsmarknaden. Nya kursplaner för särskilda yrkesinriktade kurser måste
därför snabbt kunna utarbetas och fastställas. Kommittén anser att de rutiner
som nu tillämpas med lokalt och centralt samråd med parterna bör gälla även i
fortsättningen. Kommittén föreslår emellertid att kommunerna får till uppgift
att mera aktivt inventera utbildningsbehov och att inom SÖ avsätts resurser
för utarbetande av kursplaner för särskilda yrkesinriktade kurser och av
kommentar-, service- och informationsmaterial.

Erfarenheterna av försöksverksamheten med undervisning på
finska i grundskolkurser är nu ganska omfattande och i allmänhet mycket goda.
Undervisningen bör kunna anordnas även på andra invandrarspråk. Försöksverksamheten
med gymnasieskolkurser och särskilda yrkesinriktade

Prop. 1983/84:169 94

kurser har dock hittills haft begränsad omfattning. Det
finns enligt kommitténs uppfattning i vissa fall skäl att anordna även
gymnasieskolkurser och särskilda yrkesinriktade kurser på invandrarspråk för
deltagare som redan har en utbildning motsvarande grundskolan men har alltför
dåliga kunskaper i svenska.

Kommittén föreslår att grundskolkurser pä invandrarspråk
skall få anordnas efter beslut av skolstyrelsen under förutsättning alt
lämpliga läromedel och lärare finns tillgängliga. Sådan undervisning skall
kombineras med undervisning i svenska som främmande språk.

Kommittén föreslår att försöksverksamheten med
undervisning pä invandrarspråk i gymnasieskolkurser och särskilda
yrkesinriktade kurser får fortsätta efter SÖ:s medgivande i varje särskilt
fall.

Kursuppläggning, information och samråd (kapitel 9)

I syfte att underlätta för glesbygdskommuner med stora
avstånd att starta kurser inom komvux föreslår kommittén att kurs får förläggas
till olika platser och på olika tider för olika deltagargrupper, under
förutsättning att kursen håller sig inom ramen för det i timplanen fastställda
timtalet. Läraren häller alltså lektioner pä olika platser med
kursdeltagargrup-per som ingår i kursen.

Redan med nuvarande bestämmelser kan kursdeltagare som
kunskaps-mässigt befinner sig på olika nivå ingå i samma kurs. Undervisningen
bör organiseras så att samtliga kan följa undervisningen, t. ex. genom att
några kursdeltagare befrias från vissa lektioner eller kursdeltagarna delas upp
i olika grupper. Om kommitténs förslag att etapperna 2-4 skall utgöra en kurs genomförs,
innebär det att kursdeltagare som befinner sig i någon av dessa etapper kan
utgöra en kurs.

I kapitlet redovisar kommittén de slag av samråd och
konferenser som enligt nuvarande föreskrifter skall finnas i komvux, de
erfarenheter och synpunkter som kommit fram bl. a. i rapporter från SÖ:s
korltidsförordnade gymnasieinspektörer och de förändringar som skett
i.ungdomsskolan med anledning av riksdagens beslut om elevers och föräldrars
medinflytande. Kommittén anser att det bör utfärdas så få centrala
bestämmelser om information och samråd som möjligt med hänsyn till de stora
variationerna i fråga om komvux omfattning och organisation i olika kommuner.
Det krävs dock vissa centrala bestämmelser för att säkerställa personalgruppers
och kursdeltagares möjligheter till medinflytande.

Kommittén föreslär att följande former av information och
samråd regleras i centrala bestämmelser.

-
Rektor skall
vara skyldig att informera och samråda med företrädare för lärare och övrig
personal samt med företrädare för kursdeltagare före beslut i viktiga frågor.

-
Vid varje
skolenhet med komvux skall finnas en komvux-konferens, i

Prop. 1983/84:169 95

vilken ovan nämnda information och samråd sker.
Skolstyrelsen beslutar om sammansättning och arbetsformer för komvux-konferensen.

-
Rektor skall
vara skyldig att minst en gäng per termin informera personal och kursdeltagare
om förändringar i verksamheten.

-
Samarbetsnämnd
får finnas vid skolenhet med komvux om skolstyrelsen beslutar del;
skolstyrelsen bestämmer samarbetsnämndens sammansättning, uppgifter och
arbetsformer. Försöksverksamheten med samarbetsnämnd upphör.

-
Beslut om
skiljande av elev från undervisningen fattas av skolstyrelsen eller av
samarbetsnämnden, om samarbetsnämnd med företrädare för skolstyrelsen inrättats.

-
Samråd i
pedagogiska frågor mellan skolledare, lärare, syo-funktionär och företrädare
för kursdeltagare skall äga rum minst en gång per termin; skolstyrelsen
bestämmer formerna för detta samråd.

-
Elevvärdskonferens
och andra konferenser får sammankallas av rektor vid behov.

-
Komvux-konferensen
skall också behandla frågor som rör grundvux och innehålla företrädare för
grundvux. Särskilda konferenser för grundvux i bl. a. pedagogiska frågor och
elevvårdsfrågor får av rektor sammankallas vid behov.

Metoder och arbetsformer, läromedel, forsknings- och
utvecklingsarbete (kapitel 10)

I kapitlet redovisas resultaten av några undersökningar
kring metoder och arbetsformer och inlärningsprocessen dels från kommitténs
FoU-översikt (Kommunal vuxenutbildning. Översikt över forsknings- och utvecklingsarbete),
dels från några senare publicerade undersökningar. I dessa konstaleras att
majoriteten av kursdeltagarna i komvux anser alt arbetsformerna i hög grad
anpassats till vuxnas behov och förutsättningar. Samtidigt görs
reservationerna att en stor del av deltagarna föredrar lärardomi-nerad
undervisning och att undersökningarna i regel gällt de kursdeltagare som
fullföljt eller finns kvar i undervisningen.

I
undersökningarna framkommer vissa brister i fråga om metoder och arbetsformer i
komvux. Många kursdeltagare anser att lärarna överskattar deras förkunskaper,

alt
sludietakten är alltför hög och kraven på arbetsinsatser alltför betungande,
att möjligheterna till grupparbete, samtal och sociala kontakter varit alltför

fä, att
kurserna varit alltför heterogena och att läraren ofta anpassat undervisningen
till de duktiga deltagarna, att kursdeltagarna i ringa utsträckning påverkat
planeringen av undervisningen, att informationen varit bristfällig.

Prop. 1983/84:169 96

I rapporterna föreslås vissa förbättringar. Bl. a.
framhålls att deltagarnas egna erfarenheter och upplevelser i större
utsträckning bör användas som en resurs i undervisningen och att undervisningen
bättre bör anknyta till deltagarnas hela livssituation (vardagsinlärning och
det livslänga lärandets princip).

I undersökningarna konstateras slutligen att komvux
brottas med en målkonflikt: att rekrytera korttidsutbildade vuxna och att på
ett i förhållande till ungdomsskolan begränsat antal undervisningstimmar
uppfylla både kunskaps- och färdighetsmål och en rad övergripande mål.

I kapitlet sammanfattas innehållet i två promemorior som
kommittén låtit utarbeta som underlag för sitt läroplansarbete, Anders
Franssons promemoria Metoder och arbetsformer och Lennart Nilssons promemoria
Motiven till och innebörden av nyorientering av yrkesundervisningens inriktning
och utformning.

Fransson framhåller framför allt vikten av ökat
deltagarinflylande vid planering, genomförande och utvärdering av
undervisningen. Nilsson betonar vikten av att den yrkesinriktade
undervisningen organiseras i funktionella helheter och arbetsuppgifterna får
en autentisk karaktär, att yrkesundervisningen också innehåller teoretiska
resonemang och allmänna ämnen och uppfyller övergripande mål såsom samarbete,
medansvar och demokratisering.

Kommittén konstaterar i kapitlet att det är viktigt att
beakta de förslag till förbättringar som framförs i forskningsrapporter för all
minska antalet studieavbrott, I.ex.

— bättre information till de studerande,

-
långsammare
studietakt, särskilt i början,

-
val av
arbetsformer som möjliggör kontakt och samarbete mellan de studerande,

-
gemenskap och
trygghet i gruppen,

—
avdramatisering
av prov och betyg,

—
stöd och hjälp
vid frånvaro.

Kommittén konstaterar atl de vuxenstuderandes
studiesituation i väsentliga avseenden skiljer sig från elevernas
studiesituation i ungdomsskolan och alt därför arbetsformerna i komvux måste
bli annorlunda. Följande faktorer bör enligt kommitténs uppfattning särskilt
beaktas vid val av arbetsformer i komvux.

De vuxnas livssituation skiljer sig frän elevernas i
ungdomsskolan. Vuxenstuderande har plikter som rör förvärvsarbete, hem,
familj, ekonomi och andra åtaganden som ofta måste gä före studierna. De är
vana vid att fatta beslut i dessa frågor och ta ansvar men hamnar i
undervisningssituationen i beroendeställning.

Många av de studerande i komvux har ingen studievana och
känner osäkerhet och oro inför studierna.

Prop. 1983/84:169 97

Mänga kursdeltagare har kunskapsluckor och dåliga
förkunskaper i vissa ämnen eller delar av ämnen. De menar med kunskap ofta
faktakunskaper och har svårt att minnas nya fakta som inte anknyter till deras
tidigare erfarenheter.

Många vuxenstuderande har dåligt självförtroende och
bristande tilltro till sin förmåga att klara studier.

De vuxna kursdeltagarna har ofta yrkes- och
livserfarenheter från flera olika områden.

I kapitlet redovisas ocksä undersökningar om läromedel i
komvux. Ett antal kriterier på bra vuxenläromedel anges med utgångspunkt i
projektet Kriterier för läromedel i vuxenutbildning (KLÄV). I läroplan för
komvux definieras läromedel på följande sätt: "Läromedel är allt som
lärare och kursdeltagare kommer överens om att använda för att nå uppställda
mål i undervisningen." Riksdagens beslut om basläromedel och granskning av
basläromedel gäller också för komvux.

Kommittén konstaterar att det är angeläget att läromedlen
i komvux både i fråga om innehåll och utformning är väl anpassade till vuxnas
intressen, behov och förutsättningar. Vid utformningen av läromedel för komvux
bör särskilt följande beaktas:

-
Del finns stora
skillnader mellan kursdeltagarna i en komvux-kurs i fråga om förkunskaper,
studiesituation, erfarenheter, studiebehov och intressen.

-
Kursdeltagarna
i komvux måste klara en stor del av inlärningen på egen hand.

-
Kursdeltagarna
i komvux har i regel inte samma studievana och erfarenheter av olika
arbetsformer som eleverna i ungdomsskolan.

-
Uppdelningen av
ämnena i etapper och i grunddel och fördjupningsdel ställer särskilda krav pä läromedel.

-
Behovet av
läromedel för särskilda yrkesinriktade kurser som inte har någon motsvarighet i
gymnasieskolan bör beaktas vid utarbetandet av kursplaner för sådana kurser.

Kommittén berör kortfattat utvecklingen av nya medier för
undervisning i anslutning till informationsteknologiutredningen och
videogramutred-ningen. Kommittén anser att videogram, texl-TV och teledata bör
kunna komma till användning både vid statens skolor för vuxna och inom komvux,
eftersom kursdeltagarna får klara så stor del av inlärningen pä egen hand med
hjälp av material av olika slag.

Kommittén konstaterar atl forsknings- och
utvecklingsarbete som berör komvux haft ganska stor omfattning under senare
hälften av 1970-talel men atl del fortfarande finns stora brislomräden. Kommittén
anser att följande områden bör prioriteras vid planering av FoU-projekt under
den närmaste tiden:

- effekter av komvux både för den enskilde och
samhället särskilt i ett

fördelningspolitiskt perspektiv,

7 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 169

Prop. 1983/84:169 98

-
komvux roll i ett system med
återkommande utbildning och livslångt lärande och samspelet mellan
ungdomsutbildning, vuxenutbildning, arbetsmarknad och studiesociala villkor,

-
samspelet mellan organiserad
utbildning och vardagsinlärning,

- uppföljning och
utvärdering av genomförandet av läroplan för komvux.

Kommittén anser att det vuxenpedagogiska forsknings- och utvecklings

arbetet bör förslärkas på central, regional och lokal nivå. Lärare för

komvux utbildas vid högskolorna, särskilt vid lärarhögskolan i Stockholm.

Högskolorna får också genomförandeansvar för en stor del av lärarfort

bildningen. Kommittén anser det därför angeläget alt det vid högskolorna

finns professurer även i vuxenpedagogik. En väsentlig del av de resurser

för lokal skolutveckling som kommunerna disponerar bör, åtminstone i ett

inledningsskede, enligt kommitténs uppfattning användas till utvecklings

arbete i samband med genomförandet av läroplan för komvux och samver

kan mellan olika vuxenutbildningsanordnare i fråga om rekrytering av

prioriterade målgrupper.

Kommittén
föreslär

att
utöver professuren i vuxenpedagogik i Linköping inrättas ytterligare minst en
professur i vuxenpedagogik,

att
SÖ inriktar sitt FoU inom vuxenutbildningen mot de av kommittén ovan redovisade
bristområdena,

att
länsskolnämnderna inom ramen för sina resurser tar initiativ till och ansvar
för regional samverkan i fråga om FoU inom vuxenutbildningen,

att
till länsskolnämnderna knyts expertis med erfarenhet av vuxenutbildning.

Grundvux
(kapitel 11)

Kommittén
redovisar inledningsvis olika definitioner av begreppen analfabetism och
funktionell läs- och skrivfärdighet och ansluter sig till UNES-CO:s
definitioner.

Kommittén konstaterar att
funktionella läs-, skriv- och räknefärdigheter i det svenska samhället innebär
en färdighetsnivå motsvarande medelnivån i årskurs 6 i grundskolan. Olika
bedömningar av det framlida behovet av grundvux redovisas med utgångspunkt i
bl. a. SÖ:s petita och SFl-kommit-téns betänkande Svenskundervisning för vuxna
invandrare (SOU 1981:86). Kommittén föreslär att SÖ får i uppdrag att göra en
kartläggning av behovet av grundvux.

Kommittén föreslår att
målgruppen för grundvux definieras som "alla vuxna som saknar de kunskaper
och färdigheter i att läsa, skriva eller räkna som fordras för att eventuellt
med stödundervisning delta i annan vuxenutbildning på en nivå som är jämförbar
med grundskolans högstadi-

Prop.
1983/84:169 99

um". Vuxna utvecklingsstörda skall tillhöra
målgruppen för grundvux endast om de kan tillgodogöra sig reguljär
grundvux-undervisning.

Kommittén anser atl det krävs ökade rekryteringsinsatser
inte minst genom radio och TV för atl nä målgrupper för grundvux. Grundvux är
en kompetensinriktad utbildning som syftar till att förmedla kunskaper och
färdigheter som är oundgängliga för den enskilde i samhället och som kan utgöra
grund för yrkesutövning och vidareutbildning. Deltagare som uppnått målet för
grundvux, dvs. kunskaper och färdigheter i att läsa, skriva och räkna
motsvarande årskurs 6, skall hänvisas till annan utbildning. Kommittén anser
det väsentligt alt det finns en läroplan för grundvux och alt innehållet i
grundvux preciseras mer än f. n. Kommittén föreslår att SÖ utarbetar
kommentarmaterial för grundvux i anslutning till läroplanen och att lokala arbetsplaner
utarbetas även för grundvux.

Invandrare har enligt nuvarande bestämmelser rätt att fä
undervisning i grundvux pä sitt hemspråk, om de önskar det. Kommittén anser att
möjligheterna till sådan undervisning bör förbättras. Kommittén har föreslagit
att grundvux för den som har ett annat modersmål än svenska bör innehålla
undervisning i svenska som ett främmande språk. Kommittén anser ocksä att
kursdeltagare i grundvux med otillräckliga kunskaper i svenska för fortsatt
utbildning bör ha rätt all parallellt med eller efter grundvux delta i
grundläggande undervisning i svenska för vuxna invandrare (sfi).

Del har visat sig att undervisningen inom grundvux är
ineffektiv om den organiseras som heltidsundervisning för studieovana
analfabeter. Kommittén föreslär därför av pedagogiska skäl att grundvux i
huvudsak bedrivs som deliidsstudier med i regel högst 15 lektionstimmar per
vecka och som heltidsstudier endast då deltagaren effektivt kan tillgodogöra
sig en sådan utbildningsvolym per vecka.

Kommittén konstaterar att del nuvarande
statsbidragssystemet för grundvux möjliggör för kommuner med en mer omfattande
grundvux-verk-samhet att organisera grundvux som heltidsundervisning för
flertalet grup-. per. Detta gäller dock inte för kommuner med ett fåtal deltagare
i grundvux. Som en konsekvens av kommitténs förslag alt deltidsstudier bör
vara det vanliga föreslår kommittén att statsbidraget till undervisning inom
grundvux ändras så att det fr. o. m. den femte eleven utgår för tre undervisningstimmar
i stället för fyra per vecka under 37 veckor av ett redovisningsår. För de
fyra första deltagarna bör statsbidrag utgå för sju undervisningstimmar per
vecka enligt nuvarande bestämmelser.

Schablontillägget för uppsökande verksamhet, syo, kurativa
insatser, stödundervisning m. m. har i många kommuner visat sig otillräckligt.
Kommitténs förslag alt minska resurstilldelningen per deltagare gör att
grupp-storieken måste öka något, och grupperna riskerar därigenom att bli ännu
mera heterogena. Kommittén föreslår därför att schablontillägget höjs från 15
till 25%.

Den föreslagna ändringen av statsbidraget per deltagare
möjliggör alt

Prop. 1983/84:169 100

ytterligare ca 1500-2000 sökande kan tas in i grundvux
inom samma kostnadsram, vilket är angeläget eftersom det totala antalet
undervisningstimmar för grundvux inte får öka under budgetåret 1982/83.

Kommittén konstaterar att långa uppehåll i studierna har
negativa effekter för inlärningen. Kommittén anser därför att undervisningen
bör utsträckas över längre tid än 37 veckor. Kommittén föreslår att
undervisningsvolymen för lärare i grundvux beräknas på samma sätt som för
lärare i komvux, dvs, i form av ett antal undervisningstimmar per år.

Antalet undervisningstimmar under vilka en individ kan fä
grundvux är inte begränsat, men det begränsas i realiteten av det antal timmar
för vilka grundvux-deltagaren kan få timersättning, f. n. 1 120 eller om
särskilda skäl föreligger 2220. Erfarenheterna har visat att åtskilliga
deltagare behöver fler limmar för att nä målet för utbildningen, dvs. kunskaper
och färdigheter i atl läsa, skriva och räkna motsvarande årskurs 6 i
grundskolan. Några deltagare torde också kunna uppnå målet med färre timmar än
I 120. Kommittén föreslär därför att timersättningssystemet ses över med anledning
av kommitténs förslag om ändringar i innehållet och uppläggningen av grundvux.

Kommittén konstaterar att bristen på lämpliga läromedel är
stor inom grundvux. Kommittén föreslår därför att SÖ får i uppdrag att utarbeta
en plan för hur läromedelsbristerna i grundvux skall avhjälpas.

Många kommuner har brist på lämpliga lokaler för grundvux
och har bl. a. därför inte kunnat ta in alla sökande. Kommittén konstaterar att
i kommunens skyldighet att anordna grundvux för samtliga som behöver det också
ingår en skyldighet att tillhandahålla erforderliga lokaler för verksamheten.

För atl kvinnor med småbarn skall kunna delta i grundvux
är det nödvändigt alt det finns möjligheter till barntillsyn. Eftersom detta
är en kommunal angelägenhet förutsätter kommittén att kommunerna löser detta
problem.

Lokaler och utrustning — inbyggd utbildning (kapitel 12)

Komvux disponerar i regel inte egna lokaler och egen
utrustning. Undervisningen bedrivs huvudsakligen i ungdomsskolans lokaler och
i viss mån även i andra lokaler. Det innebär stora problem särskilt i fråga om
undervisning på dagtid och yrkesinriktad utbildning. Kommittén anser att komvux
bör kunna beredas acceptabelt utrymme i skollokaler och skolverkstäder till
relativt små kostnader genom bl. a. en bättre planering och organisation samt
viss komplettering av utrustningen. Stora investeringar är redan gjorda i
skollokaler. Dessa investeringar bör kunna utnyttjas effektivare för utbildning
inom komvux på lider då de inte används för ungdomsskolans undervisning. Även
andra lokaler än skollokaler bör i större utsträckning kunna användas för
utbildning inom komvux, t. ex.

Prop. 1983/84:169 101

AMU-centers lokaler. Enligt kommitténs uppfattning bör
undervisningslokaler som bekostats med statliga och kommunala medel få
användas även av komvux mot att komvux betalar de merkostnader som uppstår vid
utnyttjandet. Kommittén föreslär att regeringen utfärdar riktlinjer för uthyrning
av lokaler och utrustning vid AMU-center till komvux med innebörden att komvux
endast betalar de merkostnader som uppstår vid användningen.

Kommittén
har övervägt möjligheten att föreslå all ett särskilt statsbidrag införs för
lokaler och utrustning i komvux. Kommittén avstår emellertid från atl lägga
fram ett sådant förslag, dels därför att kommittén inte får föreslå åtgärder
som medför ökade kostnader för staten, dels därför att kommittén inte kan
bedöma vilka konsekvenser förslag frän övriga utredningar som behandlar
samverkansfrägor kan komma alt få för komvux i fråga om samutnytljande av
lokaler och utrustning.

Kommitténs
förslag (i kapitel 7) atl i skollagen föreskrivs att kommun och
landstingskommun skall främja vuxnas utbildning i komvux bör leda till alt
skolstyrelsen mera aktivt verkar för att även komvux behov av lokaler och utrustning
tillgodoses.

Inbyggd
utbildning är ett komplement till skolförlagd utbildning och anordnas när
skolan saknar erforderliga lokaler och utrustningar eller när undervisning i
viss miljö är nödvändig för atl utbildningsmålet skall uppnås. Kommittén anser
att även komvux bör fä anordna inbyggd utbildning inom områdena industri och
hantverk, handel och kontor samt vård. Det är en förutsättning för atl komvux
skall kunna erbjuda prioriterade målgrupper grundläggande yrkesutbildning,
fortbildning och vidareutbildning. Det bör enligt kommitténs uppfattning vara
möjligt att fä tillgång till praktikplatser för komvux genom en noggrann
planering och nära samverkan med arbetsmarknadens parter och andra
utbildningsanordnare.

De vuxnas mognad, livs- och yrkeserfarenhet möjliggör alt
gymnasieskolans timtal i arbelsleknik och praktik kan reduceras, om
utbildningen anordnas som inbyggd utbildning inom komvux. Genom en individuell
studieplanering bör det dessutom vara möjligt att ytterligare korta ner
utbildningstiden utan att utbildningsmålet eftersatts. Det är viktigt att
komvux har tillsyn över den inbyggda utbildningen och att samarbetet med
arbetsmarknadens parter fungerar.

Kommittén
föreslår alt SÖ får i uppdrag att efter flera samråd med arbetsmarknadens parter
fastställa timplaner för arbelsleknik och praktik för inbyggd utbildning.

Kommittén föreslär att inbyggd utbildning successivt
införs i komvux inom områdena industri och hantverk, handel och kontor samt
vård, och att omfattningen inledningsvis begränsas till högst 10% av den totala
limresursen för yrkesinriktad utbildning inom komvux i hela landet (1981/82 ca
75000 timmar). SÖ skall fördela timmarna för inbyggd utbildning efter särskild
framställning frän kommunerna och i inledningsskedet

Prop. 1983/84:169 102

ge
företräde åt inbyggd utbildning inom värdområdet. SÖ skall kontinuerligt följa
och utvärdera verksamheten och senare bedöma om en volymökning behövs och om
beslutanderätten om att få anordna inbyggd utbildning kan flyttas till
kommunerna.

Kommittén
föreslår att statsbidrag utgår till inbyggd utbildning inom komvux. Eftersom
kommittén inte får föreslå åtgärder som medför ökade kostnader för statsverket,
föreslår kommittén atl kostnaderna skall rymmas inom den limresurs som
kommunerna tilldelas för gymnasieskolkurser och särskilda yrkesinriktade
kurser. Kommittén föreslår att statsbidrag utgår enligt följande principer:

1. I
fråga om inbyggd utbildning inom industri och hantverk samt handel

och kontor utgår statsbidrag för varje undervisningstimme enligt av SÖ

fastställd fimplan med belopp-enligt arvodesgrupp CT 8:0.

2. I
fråga om inbyggd utbildning inom vård utgår statsbidrag i arvodes

grupp CT 8:0 för det antal undervisningstimmar som motsvarar det

schablonbelopp beräknat på 40 veckors utbildning av åtta elever vid ett

och samma företag som utgår för inbyggd utbildning i gymnasieskolan.

SÖ fastställer antalet slatsbidragsberättigade undervisningstimmar för

varje läsår.

Kommunerna
får fritt disponera statsbidraget för samverkan, tillsyn, uppföljning,
handledarkostnader och eventuell ersättning till företag/insfi-tufioner för
lokaler, utrustning och material.

I
utbildningar inom vårdområdet kommer ett stort antal timmar i praktik som
anordnas som inbyggd utbildning att inte vara slatsbidragsberättigade.
Kommittén föreslår att endast slatsbidragsberättigade timmar skall inräknas i
undertaget för skolledarorganisationen. Kommittén föreslår ocksä att
schablontillägg utgår för slatsbidragsberättigade timmar inom inbyggd utbildning,

Komvux
organisation (kapitel 13)

Trots
att en regional utjämning skett under senare är kvarstår fortfarande vissa
regionala skillnader i fråga om förbrukning av undervisningsfim-mar inom komvux
i förhållande till antalet invånare i en kommun. För att åstadkomma en ytteriigare
utjämning anser kommittén del angelägel alt skolledarresursen i de minsta
kommunerna förstärks. De 174 veckotimmarnas extra nedsättning av
undervisningsskyldigheten för arvodesslu-dierektor som nu fördelas av SÖ efter
särskild framställning frän kommunerna bör enligt kommitténs uppfattning
användas till en generell förstärkning av skolledarresursen i de minsta
kommunerna. Kommittén föreslär alt skolledarresursen förstärks pä följande
sätt: I kommuner med 1,5 poäng och 3 poäng får arvodesstudierektor ytteriigare
3 veckotimmars nedsättning, alltså 4,5 resp. 6 veckotimmars nedsättning.

Prop.
1983/84:169 103

I
kommuner med 4,5 och 6 poäng fär arvodesstudierektor ytteriigare 1,5
veckolimmars nedsättning, alltså 6 resp. 7,5 veckotimmars nedsättning. 83
kommuner får en förstärkning av skolledarresursen med 1,5-3 veckotimmars
nedsättning av undervisningsskyldigheten för arvodesstudierektor, sammanlagt
184,5 veckotimmars nedsättning.

Anordnandet
av särskilda skolenheter för vuxenutbildning har visat sig medföra flera
fördelar för komvux. Det skapas en större medvetenhet om komvux mål och
målgrupper, och undervisningen får en klarare markerad vuxenprofil. Kommittén
anser därför alt de regler som nu gäller för inrättande av särskilda
skolenheter för komvux bör tillämpas även i fortsättningen.

Kommittén anser att en
särskild skolenhet för komvux närmast bör jämställas med en allmän skolenhet
för gymnasieskolan. Skolledarresursen borde alltså ha samma omfattning som vid
en allmän skolenhet för gymnasieskolan. En sådan förbättring av
skolledarresursen vid särskilda skolenheter för komvux skulle emellertid
medföra betydande kostnadsökningar. Kommittén föreslär i stället vissa smärre
förbättringar som i stort sett ryms inom nuvarande kostnadsramar.

Kommittén
konstaterar att den yrkesinriktade utbildningen under senare hälften av
1970-talel inte ökat i önskad utsträckning trots atl den skall prioriteras. Det
kan bl. a. bero pä att det varit svårt att få tillgäng till lokaler och
utrustning för yrkesinriktad utbildning och att det är betydligt mera arbets-
och tidskrävande att planera och administrera yrkesinriktad utbildning än
utbildning i allmänna ämnen. Kommittén har övervägt flera alternativ atl
förstärka skolledarresursen för sådan yrkesinriktad utbildning som är
arbetsmarknadsinriktad. Eftersom kommittén inte får föreslå åtgärder som
medför ökade kostnader, har kommittén stannat för att föreslå alt en del av det
nuvarande schablontillägget för syo m. m, eller en del av den totala
siatsbidragsresursen enligt kommitténs förslag till nytt statsbidragssystem
för komvux får användas till administrativa uppgifter för särskilt
arbetskrävande arbetsmarknadsinriktad utbildning. Resursen bör få användas
till arvodering av eller nedsättning av undervisningsskyldigheten för lärare
som åtar sig sådana administrativa uppgifter eller för ytterligare nedsättning
av undervisningsskyldigheten för skolledare enligt skolstyrelsens beslut.

SÖ
har möjlighet alt medge inrättande av ytterligare en eller tvä arvodestjänster
som studierektor vid särskilda skolenheter för komvux, dit administrationen av
grundvux föriagts. Kommittén anser att en generell förstärkning av
skolledarresursen bör ske vid stora särskilda skolenheter för komvux som ökat
sin verksamhet utan alt det givit ökade skolledarresurser. En delning av
skolenheten skulle vara ännu mera kostnadskrävande.

Kommittén
föreslär därför atl vid särskild skolenhet för komvux får inrättas en tredje
arvodestjänst som studierektor om verksamheten beräknas varaktigt omfatta
lägst 76,5 poäng och att en fjärde arvodestjänst som

Prop.
1983/84:169 104

studierektor får inrättas om verksamheten beräknas
varaktigt omfatta lägst 100,5 poäng. Undervisningsskyldigheten för
arvodestjänsterna som studierektor nedsätts enligt nuvarande bestämmelser,
dvs. med en veckotimme för varje påbörjat tvätal poäng över 45.

Arbetsfördelning och samverkan mellan komvux och andra
utbildningsformer (kapitel 14)

Kommittén konstaterar inledningsvis alt den inte kan lägga
fram konkreta förslag i fråga om arbetsfördelning och samverkan mellan komvux,
gymnasieskolan, arbetsmarknadsutbildningen (AMU), utbildning i företag och
högskolan, eftersom dessa utbildningar också är föremål för utredning
parallellt med kommitténs arbete. Kommittén preciserar komvux uppgifter i
förhällande till dessa andra utbildningsanordnare och pekar på områden där
samarbetet bör kunna förbättras. Kommittén föreslår att regeringen tar
initiativet till ett nytt utrednings- eller beredningsarbete i fråga om samverkan
mellan komvux, gymnasieskolan och AMU, när de tre utredningarna avslutat sill
arbete och vissa erfarenheter vunnits av pågående försöksverksamhet.

Kommittén redovisar de väsentliga skillnaderna mellan
komvux och gymnasieskolan i fråga om organisation, kursuppläggning och arbetsformer.

—
Komvux är
organiserad som ett ämneskurssystem med koncentrationsläsning på dagtid och
kvällstid.

—
Komvux timtal i
de olika ämnena (i genomsnitt endast 40—45% av gymnasieskolans) kan fördelas
fritt pä det antal veckor och terminer som skolstyrelsen bestämmer.

—
Komvux ger
vanligen fortbildning och behörighetskomplettering.

—
Inom komvux
anordnas särskilda yrkesinriktade kurser som inte har någon motsvarighet i
gymnasieskolan.

Kommittén anser - i likhet med gymnasieutredningen - alt
en fördjupad och utvidgad samverkan mellan komvux och gymnasieskolan bör
eftersträvas.

Gymnasieskolans specialkurser är huvudsakligen av tre
slag:

1.
specialkurser
som bygger direkt på grundskolan och utgör en grundläggande yrkesutbildning,

2.
specialkurser
som kräver viss ålder eller yrkeserfarenhet och utgör fortbildning eller
vidareutbildning,

3.
högre
specialkurser eller andra specialkurser som kräver genomgången gymnasial
utbildning eller motsvarande eller viss yrkeserfarenhet. Kommittén föreslär atl
specialkurser som vänder sig till vuxna och

kräver viss ålder eller yrkeserfarenhet för inträde
administreras av komvux. Kommittén förutsätter att resurser i motsvarande grad
överförs från gymnasieskolan till komvux.

Prop. 1983/84:169 105

atl SÖ vid utarbetandet och fastställandet av nya
läroplaner för specialkurser också anger om specialkursen i fråga skall
administreras av komvux eller gymnasieskolan, att den beredning eller utredning
som kommittén ovan föreslagit får i uppdrag alt analysera konsekvenserna av en
överföring av vissa specialkurser till komvux.

Kommittén
konstaterar att det fram till 1990 beräknas råda viss brist på personal med
vårdutbildning och att mänga är verksamma inom social service och äldrevård
utan att ha adekvat utbildning. Hemarbetande kvinnor som vill söka arbete inom
dessa områden, är beroende av att fä sin utbildning nära hemorten och/eller på
deltid. Det bör vara en uppgift för komvux att tillgodose dessa behov.

Kommittén konstaterar också att stora grupper lantbrukare
har haft svårt att få sina utbildningsbehov tillgodosedda. Även dessa grupper
är beroende av att utbildningen anordnas nära hemorten och på deltid. Eftersom
denna utbildning vänder sig till vuxna som har praktisk yrkeserfarenhet, är
det enligt kommitténs uppfattning naturligt alt utbildningen anordnas inom
komvux, i första hand den landstingskommunala vuxenutbildningen.

Kommittén föreslår

att den landstingskommunala vuxenutbildningen anordnar
vårdutbildningar som motsvarar den utbildning som finns vid landstingets
gymnasieskola och dessutom särskilda yrkesinriktade kurser, att primärkommunal
vuxenutbildning anordnar vårdutbildningar som motsvarar den utbildning som
finns vid primärkommunens gymnasieskola och dessutom särskilda yrkesinriktade
kurser, att primärkommunal vuxenutbildning skall kunna anordna vårdutbildningar
för primärkommunens behov motsvarande den utbildning som finns vid landstingets
gymnasieskola efter samråd med landstingets utbildningsnämnd, atl den
landstingskommunala vuxenutbildningen anordnar fortbildning och
vidareutbildning för yrkesverksamma inom jordbruk, skogsbruk och trädgård
motsvarande den utbildning som anordnas vid landstingels gymnasieskola och
dessutom särskilda yrkesinriktade kurser, att även primärkommunal
vuxenutbildning skall kunna anordna utbildning inom dessa områden, dock först
efter samråd med landstingets utbildningsnämnd. I kapitlet redovisas
skillnader mellan komvux och AMU i fråga om mål, målgrupper, huvudmannaskap,
organisation, kursutbud, dimensionering, intagning, läroplaner,
kursuppläggning, lärartjänster, lokaler och utrustning. Kommittén konstaterar
att ett visst samarbete mellan komvux och AMU förekommer både pä central,
regional och lokal nivå.

Prop. 1983/84:169 106

Komvux
specifika uppgifter i förhållande till AMU kan enligt kommitténs uppfattning
formuleras på följande sätt:

-
Komvux vänder sig till
yrkesverksamma vuxna som behöver fortbildning och vidareutbildning.

-
Komvux bör även kunna anordna
grundläggande yrkesutbildning inom vissa områden t. ex. vård, social service,
barnomsorg, kontor, storhushåll, för vuxna som befinner sig pä arbetsmarknaden
eller vill komma ut pä arbetsmarknaden och saknar sådan utbildning.

-
Komvux har till uppgift att ge
överbryggande utbildning motsvarande grundskolan och gymnasieskolan och
kompelens och behörighet för fortsalla studier.

-
Komvux anordnar deltids- och
fritidsutbildning som kan kombineras med förvärvsarbete, hemarbete och
barnpasssning.

Kommittén
anser att en närmare samverkan mellan komvux och AMU bör eftersträvas för alt
åstadkomma ett bättre resursutnyttjande och ett bredare underiag för mindre
frekventa utbildningar. Arbetmarknadsut-bildning bör enligt kommitténs
uppfattning i betydligt större utsträckning förläggas till komvux, särskilt
förberedande teoretiska utbildningar och utbildningar som inte kräver stora
investeringar i lokaler och utrustning. Kommittén anser också att samarbetet
mellan komvux och AMU bör utvecklas bl. a. i fråga om läroplansarbete, FoU,
lärarfortbildning, regional planering och utnyttjande av lokaler och
utrustning.

Kommittén
föreslår

att
formerna för samverkan mellan komvux och AMU utreds ytterligare, alt varje
myndighet tar initiativet till att undanröja hinder för samverkan bl. a. i
fråga om

-
möjligheter alt la in
komvux-elever i AMU-kurser,

-
möjligheter att utnyttja ledig
kapacitet vid AMU-center för utbildning inom komvux,

-
möjligheter för lärare att
kombinera tjänstgöring i komvux och AMU och förutsättningarna för gemensam
fortbildning.

Problem
med arbetsfördelningen mellan komvux och folkhögskolan förekommer endast pä
ett par begränsade områden, t. ex. allmänna linjer vid folkhögskolan som syftar
till att ge grundskolkompetens eller allmän behörighet för högskolestudier,
särskilt om dessa utbildningar anordnas utanför folkhögskolans egna lokaler i
form av s. k. dagfolkhögskola.

Enligt
kommitténs uppfattning bör en förbättrad studie- och yrkesorientering för
vuxna och det lokala samrådet mellan olika utbildningsanordnare i en kommun
leda till att onödig konkurrens och dubblering undviks. En närmare samverkan
bör eftersträvas i syfte all nå prioriterade målgrupper.

Kommittén
konstaterar atl det vid högskolorna anordnas vissa utbildningar som delvis
ligger pä gymnasial nivå och därmed sammanfaller med utbildningar som kan
anordnas inom komvux. Det gäller t. ex. vissa nybör-

Prop. 1983/84:169 107

jarspråk, företagsekonomi, ADB och vissa tekniska och
naturvetenskapliga utbildningar. Detta bör beaktas vid de överläggningar om
behörighetskrav för högskoleutbildningar som sker mellan SÖ och UHÄ. Kommittén
förutsätter att den uppföljningskommitté som har till uppgift att göra en
översyn bl. a. av fördelningen av resurser till enstaka kurser, också beaktar
behörighetskravens utformning så att parallellutbildning undviks.

I kapitlet redovisas några former av samarbete mellan
komvux och företag, statliga, kommunala och landstingskommunala myndigheter. En
viktig uppgift för komvux är att förmedla kunskaper i det egna yrket, dvs. att
ge fortbildning och vidareutbildning till yrkesverksamma vuxna. Som kommittén
redovisat i kapitel 6 anser den att denna uppgift bör fä ökad betydelse.
Arbetsmarknadsinriktad utbildning inom komvux skall prioriteras.
Utbildningsresurser i samhället bör enligt kommitténs uppfattning utnyttjas sä
effektivt som möjligt och onödiga dubbleringar i fråga om utbildning bör
undvikas. Kommittén föreslår därför att stal, kommun, landsting och företag bör
kunna använda komvux för yrkesutbildning, fortbildning och vidareutbildning av
anställda på följande villkor:

-
utbildningen
överensstämmer med de mål och prioriteringar som fastställts för komvux av
riksdag och regering,

-
utbildningen
följer kursplan som fastställts av SÖ,

-
beslut att
anordna utbildning fattas av skolstyrelsen - i fråga om yrkesinriktad
utbildning efter lokalt samråd med arbetsmarknadens parter,

-
utbildningen
anordnas enligt gällande föreskrifter och slår under SÖ:s och länsskolnämndens
tillsyn,

-
information om
utbildningen ges till allmänheten och utbildningen står öppen för alla,

-
intagning till
utbildningen görs av den kommunala inlagningsnämnden enligt gällande
bestämmelser om behörighet och urval,

-
lärare anställs
och läromedel antas av skolstyrelsen.

Kommittén redovisar slutligen behovet av regional
samplanering mellan gymnasieskolan, komvux och AMU och mellan komvux i olika
kommuner. En sådan samplanering är enligt kommitténs uppfattning nödvändig
både för att mindre frekventa yrkesinriktade utbildningar skall kunna komma
till stånd och för all utbildningsresurserna skall utnyttjas så effektivt som
möjligt.

Kommittén föreslår

att länsskolnämnderna åläggs att ta iniliatiyet till
regelbundna samråd om kursutbudet i komvux mellan kommunerna i länet,

alt länsskolnämnderna tar initiativet till årliga samråd
om planering, dimensionering och lokalisering av kursutbudet i gymnasieskolan,
komvux och AMU i länet,

att till länsskolnämnderna knyts personer med erfarenhet
av vuxenutbildning.

Prop. 1983/84:169 108

Personal (kapitel 15)

Skolledare

Kommittén konstaterar att enligt de behörighetsregler som
gäller för

tillsättning
av skolledartjänster inom komvux skall även erfarenheter av

komvux beaktas. Kommittén redovisar erfarenheter av
skolledarutbildning för komvux

och de
förändringar som sker i fråga om personalutveckling fr. o. m. läsåret

1982/83. Kommittén föreslår

att introduktionskurser för nyutnämnda skolledare i komvux
anordnas som enstaka kurser vid högskolan och dimensioneras sä att samtliga
nyutnämnda skolledare i komvux kan tas in,

att kommunerna svarar för eventuella kostnader inom ramen
för statsbidraget för lokal skolutveckling,

alt den allmänna skolledarutbildningen skall omfatta eller
kompletteras med särskilda avsnitt för komvux-skolledare med inriktning på
administrativa och pedagogiska frågor som är specifika för komvux.

Lärare

Kommittén konstaterar att del inte ingår i dess uppdrag
att utreda hur lärartjänster skall konstrueras och vilken utbildning som krävs.
Kommittén föreslär

att SÖ får i uppdrag att utarbeta tjänstekonstruktioner
och behörighetsregler med anledning av riksdagens beslut atl grundskolkurser i
svenska som främmande språk och hemspråk skall fä anordnas i komvux, att SÖ får
i uppdrag atl föreslå åtgärder i fråga om utbildningskomplettering,
tjänstekonstruktion och behörighetsregler med anledning av kommitténs förslag
att samhällskunskap och arbetslivsorientering skall integreras till ett ämne.

Kommittén konstaterar att 1974 års
lärarutbildningsutredning (LUT74) inte behandlat utbildningen av lärare för
komvux och grundvux. Kommittén anser alt vuxenutbildningens behov av
lärarutbildning bör utredas ytterligare.

Kommittén framhåller det stora behovet av
lärarfortbildning med anledning av alt läroplan för komvux införs fr. o. m.
läsåret 1982/83. Skolstyrelserna bör beakta detta behov vid fördelningen av
anslaget till lokal skolutveckling. Högskolorna bör i samråd med SÖ och
komvux-enheter i regionen utveckla studieplaner för enstaka kurser som kan
användas för fortbildning av lärare.

Kommittén konstaterar att det i komvux inte finns
huvudlärare och institutionsföreståndare och inte heller resurser för sådana
specialfunktioner som fr. o. m. den 1 juli 1982 skall fördelas på lärarna i
grundskolan. Det finns emellertid enligt kommitténs uppfattning ett mycket
stort behov av en pedagogisk lednings- och samordningsfunktion även i komvux
därför

Prop.
1983/84:169 109

att mänga olika lärarkategorier undervisar i komvux.
Undervisningen är splittrad pä åtskilliga ställen och komvux fär en egen
läroplan. Del är också nödvändigt med fillsyn av ämnesinstilutioner för komvux.

Kommittén
föreslår därför att inom komvux utses ämnesföreträdare med uppgift att svara
för den pedagogiska lednings- och samordningsfunktionen inom ett ämne eller
ämnesområde och förestå ämnesinstitution, atl i förordningen föreskrivs vilka
funktioner som ämnesföreträdare skall

fullgöra,
att skolstyrelsen fastställer vilka funktioner som skall fullgöras inom komvux
i kommunen och hur de skall fördelas på olika lärare.

Syo-funktionärer

Fr.o.m. den 1 juli 1983 inrättas enligt riksdagens beslut
en ny typ av statligt reglerade tjänster för syo-funktionen i grundskolan och
gymnasieskolan. I dessa tjänster kan undervisning i ämne/ämnen ingå som en
reguljär del.

Kommittén föreslär att för komvux inrättas fr.o.m. den I
juli 1984 statligt reglerade tjänster som syo-funktionär i kombination med
undervisning i ämne eller ämnen, alt tjänsten som syo-funktionär inom komvux
får kombineras med kommunall reglerad tjänst och all skolstyrelsen får besluta
vad dessa tjänster skall omfatta, att de nuvarande syo-konsulenterna i komvux
får en utbildningskomplettering och fortbildning som är anpassad till
vuxenutbildningens behov.

Lärare i grundvux

Kommittén konstaterar att grundvux saknar egna
lärartjänster. Huvuddelen av lärarna i grundvux utgörs av lågstadie-,
mellansladie- och speciallärare. En stor del av lärarna saknar
lärarutbildning. Ingen av de lärarkategorier som f. n. kan vara
tillsvidareförordnad för tjänstgöring i grundvux har en utbildning som är
avpassad för grundvux behov.

Kommittén framhåller också behovet av fortbildning av lärare
inom grundvux.

Kommittén föreslår att en reguljär utbildning för lärare i
grundvux inrättas snarast möjligt, atl lärare som är verksamma inom grundvux
utan att ha adekvat utbildning

bereds möjligheter att komplettera sin tidigare
utbildning, atl UHÄ i samråd med SÖ fär i uppdrag atl föreslå innehåll och
utformning

av denna utbildning för lärare i grundvux, att tjänster
som lärare vid skolväsendet i kommun inrättas även för tjänstgöring inom
grundvux, att SÖ fär i uppdrag att närmare överväga och föreslå hur dessa
tjänster skall utformas.

Prop. 1983/84:169 110

att övergångsregler utfärdas för behörighetsförklaring av
lärare med utbildning i relevanta ämnen och läng ert"arenhet av
undervisning inom grundvux.

Statsbidrag till komvux (kapitel 16)

Med statsbidragssystem avser kommittén principer för
resurstilldelning inkl. bestämmelser om antal deltagare i kurs, timplaner m. m.

I kapitlet redovisar kommittén nu gällande bestämmelser om
statsbidrag till komvux, tidigare framlagda förslag till förändringar av
statsbidragssystemet och statsbidragssystem i några andra skolformer.
Kommittén redogör också för den försöksverksamhet med en friare utformning av
statsbidragssystemet som på kommitténs initiativ bedrevs i sex kommuner under
budgetåret 1979/80. Kommittén konstaterar atl erfarenheterna var i huvudsak
positiva, men det är svårt alt dra generella slutsatser, eftersom försöket
bara pågick i ett år.

Kommittén pekar pä följande brister i det nuvarande
statsbidragssystemet:

-
det har blivit
relativt komplicerat genom kompletterande bestämmelser vid ett flertal
fillfällen,

-
pä grund av
centrala bestämmelser om antal deltagare och antal timmar för olika kurser har
kommunerna relativt liten frihet att bestämma hur statsbidraget skall användas,

-
det gynnar
kommuner med stort befolkningsunderlag,

-
det stimulerar
endast i begränsad utsträckning kommunerna att anordna prioriterad utbildning,

-
det har starka
tröskeleffekler.

Kommittén har övervägt flera olika alternativ i fråga om
statsbidragets utformning för att komma till rätta med ovan redovisade brister.
Kommittén har stannat för att lägga fram två olika alternativ till utformning
av statsbidragssystem för komvux. Båda alternativen råder bot på de största
bristerna i nuvarande system. Vilket alternativ som väljs bör avgöras på
grundval av remissynpunkterna.

Alternativ 1

Statsbidraget för undervisning, stödundervisning,
studiehandledning och studie- och yrkesorientering beräknas på följande sätt:

1. Statsbidrag
utgår för

a. kurser som beräknas kunna anordnas med varaktigt lägst
tolv delta

gare (i glesbygd lägst åtta)

b. kurser för handikappade och intagna i
kriminalvärdsanstalt som be

räknas kunna anordnas med varaktigt lägst fem deltagare.

2. Statsbidrag utgår för det antal undervisningstimmar
som startade kurser

enligt p. 1 högst får omfatta enligt SÖ:s timplaner. Statsbidrag utgår

Prop. 1983/84:169 111

också till varje kommun för högst 1 000
undervisningstimmar per budgetär för anordnande av kurser med lägst fem
deltagare (en s. k. garantiresurs). Dessutom utgår ett schablontillägg enligt
nuvarande bestämmelser (§85 a).

3.
De
undervisningslimmar som kommunen får statsbidrag för enligt ovan utgör en
tolalresurs som fär användas för undervisning, syo, stödundervisning,
sludiehandledning och kurativa insatser. SÖ:s timplaner utgör rekommendationer,
och omfördelning mellan olika kurser och mellan undervisningsresurs och
schablonresurs får göras inom ramen för totalresursen. Kommunen förutsätts
följa de centralt fastställda prioriteringarna i fråga om målgrupper och
utbildningar.

4.
Så länge som
det nuvarande timtaket består förutsätts att kommunerna schablonmässigt får
disponera en viss del av föregående års limförbrukning i kommunen och att SÖ
fördelar resterande timmar inom den ram och enligt de principer som fastställs
av riksdagen. SÖ bör vid denna fördelning beakta bl. a. i vilken utsträckning
kommunerna följer centrala prioriteringar i fråga om målgrupper och
utbildningar.

Alternativ 2

Statsbidraget för undervisning, stödundervisning,
studiehandledning och syo beräknas på följande sätt:

1.
Antalet
kursdeltagare i en kurs multipliceras med en koefficient enligt p.2. Produkten
multipliceras med det högsta antalet undervisningstimmar som kursen enligt
SÖ:s limplaner får disponera. Därigenom erhålls antalet slatsbidragsberättigade
undervisningstimmar. Detta antal timmar fördelas på det antal terminer över
vilka kursen sträcker sig.

2.
Följande
koefficienter föreslås gälla:

Kommuner med mer än 50000 undervisningstimmar per år 0,06

Kommuner i glesbygd 0,12

Övriga kommuner 0,08

Kurser för handikappade och intagna på
kriminalvårdsanstalt 0,25

Landstingskommunal vuxenutbildning 0,07

3.
Resursgrundande
är deltagare som infunnit sig till undervisningen i kurs som omfattar lägst fem
deltagare. (Undantag: i kurser för handikappade och intagna på
kriminalvärdsanstalt är varje deltagare resursgrundande.) Kursdeltagare som
enligt nuvarande bestämmelser får intas om det inte medför ökade kostnader för
statsverket föreslås även i fortsättningen få tas in utan atl vara
resursgrundande.

4.
Det antal
undervisningstimmar som räknas fram enligt ovan utgör en tolalresurs. SÖ:s
timplaner utgör rekommendationer. Statsbidraget fär användas till undervisning,
stödundervisning, studiehandledning, syo och kurativa insatser enligt
skolstyrelsens beslut. Högst 10% av totalresursen fär användas till andra
kostnader än lärariöner. En timme motsvarar härvid aktuellt fimarvode enligt
AT 15:0. Statsbidraget fär inte användas till att täcka kostnader som skall
täckas av kommunala medel.

Prop. 1983/84:169 112

5. Sä länge som det nuvarande limtaket beslår förutsätts
atl kommunerna schablonmässigt får disponera en viss andel av föregående års
timför-brukning i kommunen och att SÖ fördelar resterande limmar inom den ram
och enligt de principer som fastställs av riksdagen. SÖ bör vid denna
fördelning beakta bl. a. i vilken utsträckning kommunerna följer centrala
prioriteringar i fråga om målgrupper och utbildningar. I kapitlet redovisas
också de bestämmelser som gäller för statsbidrag till tekniska stödåtgärder för
handikappade elever i komvux och grundvux. Kommittén har övervägt olika
möjligheter att förenkla och decentralisera handläggningen av dessa ärenden med
anledning av att SÖ:s organisation och uppgifter ändras fr. o. m. den I juli
1982 och alt statsbidrag till tekniska stödåtgärder för elever i gymnasieskolan
numera fördelas av länsskolnämnderna. Kommittén har emellertid funnit att
starka skäl talar för att behålla de nuvarande rutinerna för handläggning av
statsbidraget till tekniska stödåtgärder för studerande i komvux och grundvux.

Kommittén föreslär

att statsbidrag till tekniska hjälpmedel, skolskjutsar,
personell assistans och andra tekniska stödåtgärder för hörselskadade,
synskadade och rörelsehindrade elever i komvux och grundvux utgår även i fortsättningen
enligt nu gällande regler,

att dessa ärenden tills vidare handläggs av SÖ.

Föreskrifter (kapitel 17)

Jämsides med komvux-utredningen arbetar
skolförfattningsutredningen med författningsfrägor som bl. a. berör komvux och
grundvux. Kommittéerna har sinsemellan kommit överens om en viss
arbetsfördelning.

Komvux-utredningen anser att föreskrifter om
vuxenutbildningsformerna med kommun som huvudman bör finnas i skollagen i den
män som motsvarande föreskrifter för ungdomsskolan finns där.

I delta kapitel och i en bilaga (redovisas här sist i
bilaga 1) framlägger kommittén förslag till vad som enligt kommitténs
uppfattning bör regleras i skollagen beträffande grundvux och komvux.
Kommitténs förslag har utformats som kompletteringar till det förslag till ny
skollag, som redan lagts fram av skolförfatlningsutredningen.

Med hänvisning till det arbete som pågår inom
skolförfattningsutredningen har kommittén inte formulerat några förslag till
ändringar i gällande förordningar om grundvux, komvux och lärartjänster vid
skolväsendet i kommun. Däremot har kommittén kommenterat vilka ändringar som
kommitténs förslag i slulbetänkandet bör leda till.

Kommittén konstaterar avslutningsvis att
komvux-förordningen redan är något av ett lappverk på grund av ändringar under
årens lopp. Detsamma kommer att gälla övriga berörda författningar, när
kommitténs

Prop. 1983/84:169 113

förslag har genomförts. Kommittén föreslär därför att på
sikt en.genomgripande översyn skall göras i syfte att bl. a. samla
föreskrifterna för komvux och grundvux - utöver det som står i skollagen och
eventuellt andra författningar för hela skolområdet - i en gemensam
författning. I samband med denna översyn bör alla hänvisningar tas bort atl
föreskrifter i andra författningar skall tillämpas (helt eller delvis).

Stadig tillsyn, genomförande, kostnadsberäkningar (kapitel
18)

Kommittén konstaterar atl SÖ och länsskolnämnden enligt
nuvarande föreskrifter har inseende över komvux och grundvux och att de
statliga fillsynsmyndigheternas uppgifter i den nya organisationen blir
huvudsakligen en rådgivningsverksamhet. Kommittén har i detta betänkande
föreslagit förenklingar av bestämmelserna och decentralisering av besluten i
väsentliga avseenden.

Kommittén förutsätter all SÖ och länsskolnämnden även i framtiden
har inseende över komvux och grundvux. SÖ skall bl. a.

-
fördela en del
av del disponibla antalet undervisningstimmar mellan kommunerna,

-
utarbeta och
fastställa kurs- och timplaner och kommentarmaterial,

-
ha det
övergripande ansvaret för FoU och personalutveckling,

-
ta initiativet
till förändringar.

Kommittén anser att länsskolnämnderna bör fä vidgade
uppgifter för komvux och bl. a. la initiativet till regional samverkan mellan
komvux, AMU och gymnasieskolan och mellan komvux i olika kommuner i länet.
Länsskolnämnderna bör även ägna särskild uppmärksamhet åt grundvux och ta
initiativet till samverkan i fråga om FoU och lärarfortbildning. Del bör därför
fill länsskolnämnderna knytas expertis med erfarenhet av vuxenutbildning.

Läroplan för komvux införs enligt riksdagens beslut
fr.o.m. 1982/83. Kommittén har i skrivelse till regeringen den 2 december 1981
föreslagit vissa kompletteringar till läroplan för komvux att tillämpas fr. o.
m. läsåret 1983/84.

Gymnasieskolan, arbetsmarknadsutbildningen och den grundläggande
undervisningen i svenska för vuxna invandrare har varit föremål för utredning
parallellt med komrtiilléns arbete. Kommittén har samrått med dessa
utredningar. Kommitténs förslag kan enligt dess uppfattning genomföras utan atl
beslut med anledning av dessa andra utredningars förslag avvaktas.

Kommittén anser atl en proposition bör kunna läggas fram
och behandlas i riksdagen under år 1983. Eftersom några av kommitténs förslag
kräver viss förberedelselid, föreslår kommittén att förändringarna i sin helhet
genomförs fr.o.m. budgetåret 1984/85.

Kommittén anser alt dess förslag kan genomföras inom
nuvarande kost- 8
Riksdagen 1983184. 1 saml. Nr 169

Prop.
1983/84:169 114

nadsramar för komvux. Kommittén förutsätter att riksdag
och regering fastställer hur många undervisningslimmar som komvux får förbruka.
Kommitténs förslag om ett nytt statsbidragssystem för komvux innebär alt
kommunerna fär utnyttja statsbidraget friare bl. a. till grundskolkurser på
invandrarspråk, kuraliva insatser, inbyggd utbildning. Dessa förslag innebär
en bättre lokal anpassning och ett effektivare resursutnyttjande men inga
kostnadsökningar. Även införandet av elappsyslemet och den samverkan mellan
komvux, gymnasieskolan och AMU som kommittén föreslår bör leda till ett
effektivare resursutnyttjande.

Kommitténs
förslag om förstärkning av skolledarresursen i de minsta kommunerna och vid
särskilda skolenheter innebär en marginell kostnadsökning som kommittén
beräknar till ca 50 veckotimmars nedsättning av undervisningsskyldigheten för
arvodesstudierektor.

Förslaget
att i komvux införa ämnesföreträdare för pedagogiska lednings- och
samordningsfunktioner innebär en kostnadsökning som bör kunna balanseras av den
kostnadsminskning som uppkommer genom en omfördelning av undervisningstimmar
från teoretiska gymnasieskolkurser till yrkesinriktad utbildning.

Den
föreslagna förändringen av statsbidraget för grundvux och höjningen av
schablontillägget innebär att ytteriigare ca 1 500-2000 elever kan tas in i
grundvux inom nuvarande kostnadsram.

Kommittén
framhåller slutligen att resurserna för komvux behöver utökas om komvux skall
kunna rekrytera prioriterade målgrupper och uppfylla de mål som riksdag och
regering fastställt. Kommittén pekar bl. a. på följande angelägna behov:

-
ett ökat antal
undervisningstimmar för grundvux, grundskolkurser och gymnasieskolkurser,

-
förbättrad syo
och ökade kurativa insatser,

-
möjligheter att
anordna inbyggd utbildning och utnyttja AMU-centers lokaler,

-
förbättrad
skolledarresurs.

Kostnaderna för en utbildningsanordnare bör enligt
kommitténs uppfattning inte betraktas isolerade från kostnaderna för andra
utbildningsanordnare. Utbildningskostnaderna bör dessutom ses i ett stöne
samhällsperspektiv.

Prop. 1983/84:169

Komvux-utredningens förslag till tillägg och ändringar i
skollagen

115

(Förslaget utgår frän det förslag till ny skollag som
framlagts av skolförfattningsutredningen i Ds U 1981:4 i stället för från nu
gällande skollag.)

Skotförfattningsutredningensförslag
Komvu.x-utredningensförslag

1 kap. Allmänna föreskrifter

Inledande föreskrifter

1§

Denna lag
innehåller föreskrifter om utbildningen i skolformerna grundskola, specialskola
och gymnasieskola.

Lagen innehåller även föreskrifter om enskilda skolor och
privatul-bildning saml om skolhälsovård.

Denna
lag innehåller föreskrifter om utbildningen i skolformerna grundskola,
specialskola och gymnasieskola samt i vuxenutbildningsformerna
grundutbildning för vuxna och kommunal vuxenutbildning.

Lagen innehåller även föreskrifter om enskilda skolor och
privatul-bildning samt om skolhälsovård.

Samhällets
utbildning av barn och ungdom skall ge eleverna kunskaper, utveckla deras
färdigheter, och i samarbete med hemmen främja deras utveckling till
harmoniska människor och till dugliga och an-svarskännande samhällsmedlem-

Samhällets
utbildning av barn och ungdom skall ge eleverna kunskaper, utveckla deras
färdigheter, och i samarbete med hemmen främja deras utveckling till
harmoniska människor och till dugliga och an-svarskännande samhällsmedlemmar.

Grundutbildning
för vuxna skall ge grundläggande färdigheter i läsning, skrivning och
matematik samt viss samhälls- och naturorientering samt för invandrare undervisning
i svenska som ett främmande språk.

Kommunal
vuxenutbildning skall ge kompetensinriktad utbildning.

Varje
kommun skall anordna grundskola samt främja ungdomars utbildning i
gymnasieskolan.

Varje
kommun skall anordna grundskola för barn och ungdom samt grundutbildning för de
vuxna som behöver det. Varje kommun skall också främja ungdomars utbildning i
gymnasieskolan och vuxnas utbildning i kommunal vuxenutbildning.

Skolförfattningsutredningens förslag Komvux-utredningens
förslag

6§

Varje
landstingskommun skall främja ungdomars utbildning i gymnasieskolan.

Varje
landstingskommun skall främja ungdomars utbildning i gymnasieskolan och vuxnas
utbildning i kommunal vuxenutbildning.

Utbildningen
i grundskolan, specialskolan och gymnasieskolan skall vara kostnadsfri för
eleverna.

En kommun eller landsfingskom-mun, som bedriver
gymnasieskola, får besluta att eleverna i denna skolform helt eller delvis
själva skall bekosta sådana nödvändiga läroböcker, skrivmateriel och andra
utbildningshjälpmedel som används för eget bruk.

Utbildningen i grundskolan, specialskolan,
gymnasieskolan, grundutbildningen för vuxna och kommunala vuxenutbildningen
skall vara kostnadsfri för eleverna.

En kommun
eller landstingskommun, som bedriver gymnasieskola eller kommunal
vuxenutbildning, fär besluta att eleverna i denna skolform resp.
vuxenutbildningsform helt eller delvis själva skall bekosta sådana nödvändiga
läroböcker, skrivmateriel och andra utbildningshjälpmedel som används för
eget bruk.

2 kap. Kommunernas och landstingskommunernas skolledning

Styrelse 1§

1 varje
kommun skall del finnas en skolstyrelse. Skolstyrelsen skall vara styrelse
för kommunens grundskola och gymnasieskola.

I
varje kommun skall det finnas en skolstyrelse. Skolstyrelsen skall vara
styrelse för kommunens grundskola, gymnasieskola, grundutbildning för vuxna
och kommunala vuxenutbildning.

I varje
landstingskommun, som har anordnat gymnasieskola, skall det finnas en
utbildningsnämnd. Utbildningsnämnden skall vara styrelse för
landstingskommunens gymnasieskola.

Landstinget skall antingen tillsätta en särskild
utbildningsnämnd eller ge en annan nämnd i uppdrag att vara utbildningsnämnd.

I varje
landstingskommun, som har anordnat gymnasieskola eller kommunal
vuxenutbildning, skall det finnas en utbildningsnämnd. Utbildningsnämnden skall
vara styrelse för landstingskommunens gymnasieskola och kommunala
vuxenutbildning.

Landstinget skall antingen tillsätta en särskild
utbildningsnämnd eller ge en annan nämnd i uppdrag att vara utbildningsnämnd.

Prop. 1983/84:169 117

Skolförfattningsutredningens förslag Kom
vux-utredningens förslag

3§

Till skolstyrelsens uppgifter hör Till
skolstyrelsens uppgifter hör

all

beakta den allmänna utvecklingen på skolväsendets område,
och

tillse att
barn och ungdomar i kommunen bereds tillfredsställande utbildning.

Skolstyrelsen skall vidare ha inseende över allt som
gäller skolväsendet i kommunen och ha hand om förvaltning och verkställighet
inom sill verksamhetsområde. Detta gäller dock inte i den mån någon annan
skall svara för uppgifterna enligt lag, annan föreskrift eller beslut som avses
i 3 kap. 14 § kommunallagen (1977:179).

Detsamma gäller utbildningsnämnden i fråga om
landstingskommunens gymnasieskola.

att

beakta den allmänna utvecklingen på skolväsendets och
vuxenutbildningens område,

tillse all barn och ungdomar i kommunen bereds
tillfredsställande utbildning,

tillse att kommunens vuxenutbildningsformer anordnas på
ett tillfredsställande sätt och

ta
initiativ till ett regelbundet samråd med företrädare för studieförbund och
andra, som i kommunen anordnar vuxenutbildning av annat slag än som avses i
denna lag.

Skolstyrelsen skall vidare ha inseende över allt som
gäller skolväsendet, grundutbildningen för vuxna och den kommunala vuxenutbildningen
i kommunen samt ha hand om förvaltning och verkställighet inom sitt
verksamhetsområde. Detta gäller dock inte i den mån någon annan skall svara
för uppgifterna enligt lag, annan föreskrift eller beslut som avses i 3 kap,
14 § kommunallagen (1977: 179),

Detsamma gäller utbildningsnämnden i fråga om
landstingskommunens gymnasieskola och kommunala vuxenutbildning.

Om en
kommun har anordnat gymnasieskola skall skolstyrelsen utse ett eller flera
yrkesräd.

Yrkesråd skall biträda styrelsen i frågor som gäller
utbildningens yrkesinriktning.

Varje yrkesråd skall ha minst tre ledamöter. 1 yrkesrådet
skall det finnas företrädare för arbetsgivare och arbetstagare.

Motsvarande
föreskrifter gäller för en landstingskommun som har anordnat gymnasieskola.

Om en
kommun har anordnat gymnasieskola etter kommunal vuxenutbildning skall
skolstyrelsen utse ett eller flera yrkesråd.

Yrkesräd skall biträda styrelsen i frågor som gäller
utbildningens yrkesinriktning.

Varje yrkesråd skall ha minst tre ledamöter. I yrkesrådet
skall det finnas företrädare för arbetsgivare och arbetstagare.

Motsvarande
föreskrifter gäller för en landstingskommun som har anordnat gymnasieskola
eller kommunal vuxenutbildning.

Prop. 1983/84:169 118

Skolförfattningsutredningens förslag Komvux-utredningens
förstag

3 kap. Centrala och regionala myndigheter

l§

Skolöverstyrelsen skall vara cen- Skolöverstyrelsen
skall vara cen-

tral förvaltningsmyndighet för trål förvaltningsmyndighet
för

grundskolan, specialskolan och grundskolan, specialskolan, gym-

gymnasieskolan. nasieskolan, grundutbildningen för

vuxna och den kommunala vuxenutbildningen.

2§

I vatje län skall det finnas en I varje
län skall det finnas en

länsskolnämnd. länsskolnämnd.

Länsskolnämnden skall inom Länsskolnämnden skall inom

länet ha inseende över grundskola, länet ha inseende över
grundskola,

specialskola och gymnasieskola specialskola, gymnasieskola,

samt även i övrigt över utbildning- grundutbildning för
vuxna och

en av skolplikliga barn. kommunal vuxenutbildning saml

även i övrigt över utbildningen av skolplikfigabarn.

(Nytt A) kap. Grundutbildning för vuxna

1 § Vuxna, som är kyrkobokförda eller på annat säll kan
styrka att de är stadigvarande bosatta i riket och som uppfyller föreskrivna
behörighetsvillkor, har rätt att få utbildning inom grundutbildning för vuxna.

1 en kommuns grundutbildning

skall las emot vuxna som är kyrko

bokförda i kommunen samt vuxna

för vilka kommunens grundutbild

ning är lämpligast med hänsyn till

den vuxnes personliga förhållanden

eller av andra särskilda skäl.

2 § Varje kommun skall

1. informera om grundutbildning

en i kommunen,

2.
samverka med
andra utbildningsanordnare, med statliga myndigheter och med arbetsmarknadens
parter i syfte att nä dem som behöver grundutbildning och mofi-vera dem att
deltaga i utbildningen och

3.
samverka med
andra utbildningsanordnare för atl de studerande om möjligt inte skall behöva
byta utbildningsmiljö.

Prop.
1983/84:169 119

Skolförfattningsutredningens
förslag Komvux-utredningens förslag

3§
Behörig sökande skall fä påbörja grundutbildningen snarast efter ansökan.

Grundutbildning
skall anses vara avslutad, när den studerande bedöms ha förutsättningar att
följa annan vuxenutbildning på grundskol-nivä. Den skall också anses vara
avslutad, om den studerande inte på ett tillfredsställande sätt tillgodogör
sig ytterligare utbildning.

4 §
Skolstyrelsen avgör frågor om

intagning i grundutbildning för

vuxna och om avslutande av sådan

utbildning.

De
studerande skall om möjligt erbjudas fortsatt utbildning efter
grundutbildningen,

5 §
Om en kommun i sin grundut

bildning för vuxna har tagit emot en

elev som inte är kyrkobokförd i

kommunen, har kommunen rätt till

ersättning av elevens kyrkobokfö-

rrngskommun eller, i fråga om så

dan elev som inte är kyrkobokförd i

riket, elevens vistelsekommun,

(Nytt B) kap. Kommunal vuxenutbildning

1
§ Vuxna som.är kyrkobokförda i riket och uppfyller föreskrivna behörighetsvillkor
har rätt atl i mån av tillgäng på plats få utbildning i kommunal
vuxenutbildning.

I
en kommuns eller landstingskommuns kommunala vuxenutbildning skall
företrädesvis tas emot behöriga inträdessökande för vilka denna vuxenutbildning
är lämpligast med hänsyn till sökandens personliga förhållanden eller av
andra skäl.

Föreskrifter
om behörighetsvillkor och om urval bland inträdéssö-kande meddelas av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Prop. 1983/84:169 120

Skolförfattningsutredningens förstag Komvux-utredningens
förstag

2§ För frågor om intagning i kommunal vuxenutbildning
skall finnas intagningsnämnder.

En inlagningsnämnd skall ha minst sex ledamöter. I
intagningsnämnden skall det finnas företrädare för skolstyrelsen, för den kommunala
vuxenutbildningen och till minst halva antalet ledamöter för allmänna
intressen.

Närmare föreskrifter om inlag-ningsnämnderna meddelas av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

3§ Om en kommun i sin kommunala vuxenutbildning har tagit
emot en elev som inle är kyrkobokförd i kommunen, har kommunen rätt till
ersättning av elevens kyrkobokföringskommun. En landstingskommun, som har
anordnat kommunal vuxenutbildning, är i motsvarande fall berättigad till
ersättning frän annan landstingskommun eller kommun som inle tillhör någon
landstingskommun.

10 kap. Övriga föreskrifter

Bemyndiganden m. m. 6§

Regeringen bemyndigas att i fråga om grundskolan och
specialskolan meddela föreskrifter som avses i 8 kap. 3§ regeringsformen och
som gäller arbetets anordnande, ledighet för elev eller åtgärd för elevs
tillrättaförande.

Regeringen bemyndigas vidare att meddela föreskrifter om
kommuns befattning med grundskola och gymnasieskola saml om lands-fingskommuns
befattning med gymnasieskola.

Försöksverksamhet får anordnas i skola enligt föreskrifter
som regeringen meddelar.

Regeringen bemyndigas alt i fråga om grundskolan och
specialskolan meddela föreskrifter som avses i 8 kap. 3§ regeringsformen och
som gäller arbetets anordnande, ledighet för elev eller åtgärd för elevs
tillrältaförande.

Regeringen bemyndigas vidare alt meddela föreskrifter om
kommuns befattning med grundskola, gymnasieskola, grundutbildning för vuxna
och kommunal vuxenutbildning saml om landstingskommuns befattning med
gymnasieskola och kommunal vuxenutbildning.

Försöksverksamhet får anordnas i skola och vuxenutbildning
enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

Prop. 1983/84:169 121

Bilaga
2

SAMMANFATTNING
AV REMISSYTTRANDENA ÖVER KOMVUX-UTREDNINGENS HUVUDBETÄNKANDE (SOU 1982: 29)
KOMVUX - KOMMUNAL UTBILDNING FÖR VUXNA

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av kriminalvårdsstyrelsen,
socialstyrelsen, statens handikappråd (SHR), statskontoret, riksrevisionsverket
(RRV), statens arbetsgivarverk (SAV), statens institut för
personaladministration och personalutbildning (SIPU), universitets-och
högskoleämbetet (UHÄ), centrala siudieslödsnämnden (CSN), skolöverstyrelsen
(SÖ), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens invandrarverk (SIV), statens
industriverk (SIND), länsskolnämnderna i Södermanlands, Östergötlands,
Kristianstads, Värmlands och Västerbottens län, utbildningsekonomiska
utredningen (U 1981: 03), språk- och kulturarvs-utredningen (SKU, U 1981:04),
jämställdhetskommittén (A 1976:08), kommittén (A 1980: 02) för
arbetsmarknadsutbildning och företagsutbildning (KAFU),, Svenska
kommunförbundet. Landstingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO),
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisafionen SACO/SR
(SACO/SR), Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Samarbetsorganisationen för
Sveriges vuxenstuderande (SOSVUX), Folkbildningsförbundet, Lantbrukarnas
riksförbund (LRF), Sveriges Hantverks- och
Industriorganisation-Familjeföretagen (SHIO-Familjeföretagen),
Handikappförbundens centralkommitté (HCK), De handikappades riksförbund (DHR),
Föreningen Svenska Läromedelsproducenter (FSL), Östergötlands och
Kristianstads läns landstingskommuner, Arvidsjaurs, Eskilstuna, Gotlands,
Göteborgs, Kalmar, Lycksele, Södertälje, Umeå, Vindelns och Årjängs kommuner.

Kriminalvårdsstyrelsen har
bifogat yttranden frän kriminalvärdens kanslier i Uppsala och Nyköping samt
kriminalvårdsansialterna i Visby och Malmö. UHÄ har bifogat yttranden från
universiteten i Linköping och Lund, som i sin tur bifogat yttrande från
pedagogiska institutionen, samt högskolan för lärarutbildning i Stockholm, som
i sin tur har bifogat yttranden från ämneslärarlinjen, hemspråkslärarlinjen
och institutionen för pedagogik. CSN har bifogat yttranden från
studiemedelsnämnden i Umeå samt vuxenutbildningsnämnderna i Östergötlands,
Jönköpings, Kronobergs, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands och
Västernorrlands län. LO har bifogat yttrande från Svenska
kommunalarbetareförbundet.

Yttranden
har dessutom inkommit från försvarets skolnämnd, vuxenutbildningsnämnden i
Södermanlands län, länsskolnämnderna i Stockholms, Malmöhus och Västernorrlands
län, skolförfatlningsutredningen (U 1979: 12), Lantbrukets och Skogsbrukets
yrkesnämnder i gemensam skrivelse, Sveriges Dövas Riksförbund (SDR), Rörelsefolkhögskolornas
intresseorganisation (RIO), Svenska föreningen för studie- och yrkesväg-

Prop. 1983/84:169 122

ledning, skolstyrelsen i Härnösands kommun,
vuxenutbildningsrådet i Uppsala kommun för skolstyrelsens räkning, komvux i
Kalmar, syo-kon-sulenler inom vuxenutbildningen i Östergötlands län samt
komvux-skolledare i Stockholms län och komvux-skolledarna i Östergötlands län.

I
Allmänt

Flera remissinstanser tillstyrker utredningens förslag i
sin helhet eller med kommentarer, kompletteringar eller invändningar på vissa
punkter. Hit hör bl. a. SÖ, SIV, SACO/SR, SOSVUX, DHR, Gotlands kommun,
vuxenutbildningsrådet i Uppsala och komvux-skolledarna i Östergötlands län. SÖ
markerar i sitt yttrande endast sådant som SÖ närmare vill utveckla. Tillstyrker
helt allmänt gör också länsskolnämnderna i Östergötlands och Värmlands län,
Arvidsjaurs, Göteborgs, Arjängs och Härnösands kommuner.

KAFU avstår från att yttra sig med hänvisning till sitt
eget slutbetänkande.

Enligt RRV:s mening når man knappast det väsentligaste
målet för komvux-ulbildningen - att öka rekryteringen frän de prioriterade målgrupperna
- med de förslag som utredningen förordar.

SÖ pekar pä behovet av förbättrad statistik från SCB,
speciellt avseende yrkesinriktad utbildning. SÖ understryker också att nästan
alla kursdeltagare (90-95 %) upplever komvux positivt och har mycket få
förslag till förändringar. SÖ betonar atl kurserna i komvux - särskilt i etapp
1 - är betydligt mer heterogent sammansatta än tidigare, vilket ställer större
krav på varierande organisation, individualisering av undervisningen, förbättrad
och utökad studiehandledning samt elevvårdande insatser.

Mänga problem orsakas tnWgl jämställdhetskommittén av
kvinnors och mäns mycket olika villkor inom utbildning och arbetsmarknad. Det
saknas en analys av dessa skillnader och förslag till förbättringar, Åven
studieavbrotten lämnas utan djupare analys åt sidan. En speciellt utsatt grupp
inom utbildningen är invandrarkvinnorna,

LO anser atl utbildningsslalistiken måste förbättras,
speciellt avseende yrkesinriktad utbildning. Tilläggsdirektiven, att
utredningens förslag skulle genomföras inom oförändrade resurser, medförde att
utredningen inte kunde fullfölja sitt arbete på ett tillfredsställande sätt,
främst vad gäller förbättringar för de kortutbildade.

Liknande påpekande görs av TCO och SACO/SR. SHR anser att
det som är önskvärt antingen skjuts på framtiden eller föreslås inrymrrias inom
gällande ramar, vilket innebär omprioriteringar vars konsekvenser inte närmare
diskuteras.

LO anser vidare att utbildning bör ses som en
förutsättning för att utveckla samhället, näringslivet och den enskilda
individen. Stora an-

Prop.
1983/84:169 123

strängningar
har gjorts för att höja utbildningsstandarden, i huvudsak genom alt reformera och
vidga ungdomsutbildningen. I ett föränderligt och dynamiskt samhälle blir det
alltmera uppenbart att även "den bästa" ungdomsutbildningen är
otillräcklig och måste kompletteras med återkommande utbildning.

LO
betonar särskilt tre motiv för en intensifierad satsning på vuxenutbildning,
nämligen jämlikhet, demokratisering och förändring eller omställning.

Förekomsten
av komvux är för LO:s medlemmar viktigt. Rätt utformad ger den betydande
möjligheteratt kompensera brister i tidigare utbildning, men också atl utveckla
ny kunskap. Därigenom ges individerna en chans till personlig utveckling och
ökad förmåga atl klara nya krav inom arbets-och samhällsliv. Trots denna
positiva grundinställning till komvux finns vissa brister och svagheter i
utbildningen. Komvux har enligt LO inte lyckats nå ut till de grupper och
individer som har den kortaste och mest bristfälliga utbildningen, har
svårigheter att anpassa undervisningens innehåll och arbetsformer till de
studieovanas förutsättningar och har allt för få inslag som på ett aktivt sätt
medverkar till arbetslivets förändring utifrån jämlikhets- och
löntagarperspekliv.

Enligt
TCO får det aldrig råda brist på utbildningsplatser samtidigt som antalet
arbetstillfällen minskar. Det är enligt TCO oacceptabelt atl resurserna för
vuxenutbildningen har minskat så kraftigt under senare år som varit fallet.
Enligt sitt handlingsprogram skall TCO bl. a. verka för alt samverkan mellan
gymnasieskola, komvux och AMU utvecklas, att vuxenutbildningen ges en
prioriterad ställning så alt behoven kan tillgodoses även pä mindre orter och
återkommande utbildning kan utvecklas och alt arbetsmarknadens parter fär
bättre förutsättningar för att delta i det lokala och regionala samrådet inom
vuxenutbildningen.

Delta
överensstämmer enligt TCO till stora delar med komvux-utredningens
principiella utgångspunkt och förslag.

2
Erfarenheter av komvux

UHÅ
anför att de möjligheter som hittills tycks ha förelegat att få höga betyg i
komvux i viss mån kan ha påverkat konkurrensläget vid antagning till högskolan.
Utan närmare undersökning är det dock svårt att hävda att detta skulle utgöra
något nämnvärt problem. Om de studerande i komvux bildar en egen referensgrupp
vid betygsättningen, kommer detta att kunna minska frekvensen av särskilt höga
betyg.

Länsskolnämnden
i Värmlands län anser atl svårigheterna i glesbygderna är ännu större än vad
utredningen antyder.

Enligt
Göteborgs kommun borde det finnas skäl att ta upp en diskussion om omprövning
av målsättningen atl nå fullständig regional balans.

Prop. 1983/84:169 124

3 Handikappades situation

SHR framhåller att människor med funktionsnedsättningar i
stor utsträckning är korttidsutbildade. Just de grupper som skulle behöva mer
utbildning för att förbättra sin levnadssituation deltar mindre ofta i studier
än andra. Vikten av ökad timlilldelning och en väl fungerande elevvård
framhålls.

HCK anser
att åtgärder för att nå ut till de prioriterade målgrupperna och för att
anpassa utbildningen till målgrupperna knappast alls föreslås av utredningen.
HCK framhåller betydelsen av att alla komvux lokaler är tillgängliga för alla.
När det gäller hörselskadade och vuxendöva understryker HCK behovet av tolk
och en över huvudtaget god ljudmiljö.

DHR menar
att utbildningssituationen för människor med funktionshinder borde ha getts
större utrymme i komvux-utredningen. För att de skall ges möjlighet att studera
inom komvux fordras bl. a. atl studielokalerna är tillgängliga för
handikappade. Funktionshindret kan medföra behov av en personlig assistent och
särskilt pedagogiskt stöd i form av extra lärarresurser. Den kommunala
färdtjänsten är i många kommuner sä bristfällig att den utgör ett direkt hinder
att delta i studier. Handikappade måste få ett aktivt stöd för att stimuleras
till att förbättra sin utbildningsstandard. Det finns i dag över 30 000
förtidspensionärer under 35 år i Sverige. DHR menar att detta är en av de
viktigaste målgrupperna för komvux.

Enligt SDR
spelar vuxenutbildningen en mycket stor roll för döva. SDR har startat en egen
folkhögskola. Nu passar emellertid en folkhögskoleutbildning inte alla dövas
behov, intresse eller möjligheter, ulan det behövs ett mer varierat utbud. För
döva behövs enligt SDR utbildade lärare som kan teckenspråk och möjlighet till
förlängning av studietiden. Det är en pedagogisk omöjlighet att undervisa både
döva och hörande samtidigt utan att endera gruppen blir lidande. Det måste
finnas möjligheter att starta undervisningsgrupper för döva också om
deltagarantalet kraftigt understiger åtta. Det måste ocksä finnas möjlighet
att delta i undervisning i annan kommun än hemkommunen. Om det medför ökade
ekonomiska kostnader bör dessa kompenseras.

Skolstyrelsen
i Härnösand anför att integralionsutredningen inle har fattat det som sin
uppgift att avge förslag om vuxna handikappade, medan komvux-utredningen saknat
inlegrationsutredningens inblick i de speciella svårigheterna för dessa
målgrupper. Av sina erfarenheter frän organisation av undervisning för vuxna
drar Härnösands kommun den slutsatsen att handikappade vuxna i liten omfattning
fått del av den kompetensinriktade utbildningen i komvux. Kommunen föreslåratt
komvux-utredningen kompletteras med förslag till åtgärder för dessa
målgrupper.

Prop. 1983/84:169 125

4 Studiestöd i komvux

CSN ger i sitt yttrande bl. a. kompletterande uppgifter om
studiestöd i komvux. CSN konstaterar att målen för komvux och vuxenstudieslödel
i stort sett är desamma. Många inom vuxenutbildningen är emellertid hänvisade
till all utnyttja studiemedelssystemet. Dels är resurserna för vuxenstudiestöd
otillräckliga, dels ger det särskilda vuxenstudiestödet för familjeförsörjare
med barn ett lägre disponibelt belopp än studiemedlen. Kunskapen om vad de
olika studiestöden innebär är sannolikt ocksä otillräcklig bland många
studerande. Utvecklingen av sludiestödsfrågorna i framtiden är av största
betydelse för alt målet om ett jämlikt utbildningssamhälle skall näs.

Utbildningsekonomiska utredningen liksom LO erinrar om att
för vuxnas deltagande i utbildning spelar lösningen av studiesociala problem,
l. ex. studieledighel och studiestöd, en helt avgörande roll. Särskilt om
utbildningsinsatsen skall bli ett led i återkommande utbildning.

LO anser det angeläget att de resurser som finns för
särskilt vuxenstudiestöd i högre grad inriktas pä kortutbildade i arbetslivet.

TCO delar utredningens uppfattning atl det är nödvändigt
att studiestödet förbättras för att komvux i större utsträckning skall kunna
rekrytera prioriterade målgrupper. Det gäller både antalet studiestöd och nivån
på dessa. Även timersättningen för grundvux behöver förbättras.

5 Framtida behov av kompetensgivande och yrkesinriktad
utbildning för vuxna

Utredningens överväganden se betänkandet s. 141-146.

Inriktning

UHÅ understryker betydelsen av komvux som ett led i ett
system med återkommande utbildning.

SÖ understryker att vuxenutbildningens villkor är beroende
av arbetslivets organisation. En fortlöpande kontakt mellan SÖ och
arbetsmarknadens parter skapar förutsättningar för helhetsgrepp på samordning
mellan strävanden beträffande arbetslivets organisation, utbildningspolitiska
insatser och utbildningsorganisation samt studiestödsformer.

SIND anser följande uppgifter vara särskilt angelägna för
komvux

-
fortbildning
och vidare utveckling för att möjliggöra strukturrationaliseringar och undvika
arbetslöshet.

-
vuxenutbildning
inom elektronik och datateknik. Utbildning inom dessa områden - med nämnda
syften - bör både initieras och administreras av komvux.

SIND förutsätter ett visst samarbete mellan
utvecklingsfondernas utbildningsenheter och vid utveckling av
energisparkurser.

Prop.
1983/84:169 126

Enligt utbildningsekonomiska utredningen finns det inslag
i den tekniska och industriella utvecklingen som pekar på att fortbildning och
vidareutbildning kommer atl bli alltmer betydelsefulla. Del är därför viktigt
alt utbildningsplaneringen inte ensidigt inriktas mot de nya stora årskullarnas
och ungdomsutbildningens behov. Ett instrument härvidlag är komvux.

Särskilt kraftigt markeras, enligt Svenska
kommunförbundet, behovet av ett flexibelt utbildningssystem i ett samhälle där
näringsliv och arbetsmarknad ständigt omstruktureras, där inte minst den
elektroniska och datatekniska utvecklingen skapar nya utbildnings- och
fortbildningsbehov. Svenska kommunförbundet understyrker komvux möjligheter att
inom ett system med återkommande utbildning tillgodose individens behov av
olika kompetenser, yrkesmässiga, sociala och samhällsinriktade.

Svenska kommunalarbetareförbundet menar att
utbildningsbakgrunden är av stor betydelse för graden av anpassbarhet inför
förändringar. Datateknikens intåg i arbetslivet kommer under de närmaste åren
att ställa krav på arbetskraftens förmåga att anpassa sig till föränderiiga
förutsättningar. För arbetsgivarna har genomgängen gymnasieskola blivit ett rimligt
krav och detta har fått till följd att de som saknar eller inte fullföljt sin
gymnasieutbildning är särskilt utsatta. De är därför en viktig målgrupp för
komvux.

SAF instämmer i den syn på komvux uppgifter i framtiden
som utredningen har utvecklat. Målet för utbildningen måste vara alt skapa
förutsättningar för yrkesverksamhet och deltagande i samhällslivet. Hög
prioritet måste även ges yrkesinriktad utbildning som kan tillgodose behov på
arbetsmarknaden och sådan teoretisk utbildning som krävs för yrkesutbildning
och yrkesverksamhet.

LRF anser att komvux bör kunna bli en användbar
utbildningsform för mänga vuxna yrkesverksamma inom yrkesområdena jord-skog.
Detta under förutsättning att lämpliga kurser kan erbjudas inom rimliga avstånd
och på sädana villkor atl utbildningen blir attraktiv.

Länsskolnämnden i Kristianstads län hänvisar till en
utredning i länet om utbildningsbehov och utbildningsresurser. Det finns redan
nu en stor efterfrågan på datautbildning. Man vill ha en allmän datautbildning
med påbyggnad inom eget verksamhetsområde;

Behov av nya ämnen i komvux

SACO/SR anser att det finns skäl att anordna
grundskolkurser (etapp I) i idrott inom komvux, eftersom många studerande inom
komvux grundskolkurser inle har kunnat få del av den obligatoriska skolans
idrottsundervisning.

SDR framhåller att, eftersom döva har teckenspråket som
sitt första språk och teckenspråk kommer atl ingå i den nya läroplanen för
dövskolan som ett språk bland andra, så bör också inom komvux/grundvux teckenspråket
betraktas som ett språk som eleverna har möjlighet att välja.

Prop. 1983/84:169 127

Resurser

SÖ menar att behovet av överbryggande' utbildning kommer
att vara stort under överskådlig tid. Det är rimligt att volymen kursdeltagare
i kurser i etapp I fär anpassas till efterfrågan. Närheten till utbildningen är
ofta avgörande för om vissa vuxna skall våga påbörja studier. Det är därför
viktigt atl både grundvux och etapperna 1 och 2 - åtminstone i de obligatoriska
ämnena svenska, engelska, matematik och samhällskunskap/arbetslivsorientering
— samt en rad yrkesinriktade grundutbildningar anordnas pä så många platser som
möjligt. Däremot bör senare etapper (3, 4 och i lågfrekventa ämnen även 2) samt
yrkesinriktade påbyggnadskurser kunna koncentreras mera eller anordnas mera
sällan.

Enligt SIV:s mening är människor i dagens samhälle - och
än mindre i det framtida samhället - föga hjälpta av att ha genomgått grundvux
om inte resurser finns alt erbjuda högstadieutbildning och gymnasial eller
yrkesinriktad utbildning.

Försvarets skolnämnd erinrar om att den gymnasiala
utbildning i allmänna ämnen som tidigare genomförts vid försvarets egna skolor
överfördes genom riksdagsbeslut 1979 till det allmänna skolväsendet under
1982. Ett stort antal militära elever genomgår varje är kompletteringsutbildning
inom ramen för komvux för att inhämta de kunskaper i allmänna ämnen som krävs
för yrkesofficersanställning och för vidare karriär som yrkesofficerare. I
vissa kommuner kräver denna utbildning en avsevärd del av resurserna. Försvarets
skolnämnd framhåller vikten av att de militära eleverna tillförsäkras
utbildningsplatser i komvux.

Länsskolnämnden i Kristianstads län föreslår att komvux, i
likhet med gymnasieskolan, får en årlig timlilldelning men även en preliminär
tilldelning för ytterligare tvä kr. Länsskolnämnderna bör fortsättningsvis av
SÖ tilldelas ramresurser i form av undervisningstimmar, att sedan fördela på
länets kommuner. Ett visst antal undervisningstimmar bör dessutom finnas kvar
hos SÖ att fördelas till länsskolnämnderna vid akuta behov, t. ex. för
invandrargrupper. Komvuxenheter som kan dokumentera särskilda behov av
stödåtgärder bör kunna få sådana. Därför bör en resurs för särskilda åtgärder
slå till länsskolnämndens förfogande. Länsskolnämnden föreslår atl det blir
möjligt att utöka timtalet i samhällskunskap på grundskolnivå (etapp 1) om
elever från prioriterade grupper, inle minst invandrare, ingår i kursen.

Kristianstads läns landstingskommun anser det angeläget
att i första hand satsa resurser på grundvux och yrkesinriktad komvux.

Länsskolnämnden i Västerbottens län anser att timvolymen i
grundskolekurser bör få öka, liksom timvolymen för etapp 2.
Arbetsmarknadsinriktad utbildning måste även få öka för att undvika
arbetslöshet på grund av bl. a. väntade strukturrationaliseringar till följd av
datakraft, bättre energihushållning och ökade miljökrav.

Prop.
1983/84:169 128

Angelägna utbildningsbehov kontra besparingsdirektiv leder
till svåra avvägningsproblem och prioriteringar, anser Södertälje kommun. Det
blir nödvändigt att gä försiktigt fram så att inte nya orättvisor skapas.

Umeå kommun menar att om målsättningen är att lösa behovet
av överbryggande utbildning kräver detta att antalet undervisningstimmar för
grundskolekurser (etapp 1) måste fä öka. Komvux möjlighet att snabbt kunna
anpassa sitt kursutbud efter uppkomna utbildningsbehov, gör att komvux
möjligheter bör ökas när det gäller att medverka vid grundutbildningar,
återkommande utbildningar, kompletteringsutbildning för högskolan, fortbildningsbehov,
behov av språkutbildningar m.m. Nedskärningar under de senaste åren gör att
personer, som är i behov av utbildningar i kurser motsvarande gymnasieskolan
och särskilt yrkesinriktade kurser, ej har kunnat få sina utbildningsbehov
tillgodosedda.

Komvux måste fä möjlighet att ge komplettering åt dem, som
inte behöver fullständig gymnasieutbildning, menar Vindelns kommun. Denna
komplettering omfattar nästan alltid ämnena svenska och engelska. Vindelns
kommun anser att en ökning av antalet timmar bör eftersträvas för att bredda
rekryteringen till annan högre utbildning. Den teoretiska utbildningen är ofta
yrkesförberedande och bör prioriteras i samma utsträckning som den direkt
yrkesinriktade utbildningen.

Vuxenutbitdningsrådet i Uppsala understryker att målen för
vuxenutbildningen som en gång uppsatts av samhället svåriigen kan nås om man
tvingas avvisa även prioriterade grupper, som kan bli fallet om timvolymen
fortsättningsvis inte får öka.

Svenska kommunalarbetareförbundet framhåller att stora grupper
av yrkesverksamma saknar grundläggande yrkesutbildning. För att avhjälpa delta,
har komvux-utbildningar tillkommit för exempelvis vårdbiträden i öppen och
sluten vård, dagbarnvårdare, park- och trädgårdsarbetare, bad-och
idrotlshallspersonal, renhållningsarbelare. Men till följd av beslut om att
antalet undervisningstimmar inte fått öka sedan budgetåret 1977/78 har dessa
tillkommande komvux-utbildningar inte fått berättigat antal platser.

TCO understryker att vuxenutbildningen i ett arbetsliv med
snabb för-ändringstakt får en allt mer framträdande roll och
ungdomsutbildningen kan endast utgöra en del av den utbildning som är nödvändig
i dagens samhälle och arbetsliv. En väl utbyggd komvux är också en bestämd
förutsättning för att kunna realisera ett återkommande utbildningssystem.

SACO/SR anser att behovet av komvux både på grundskolenivå
och gymnasieskolenivå kommer att öka. Vuxenutbildningsbehov är inte något
statiskt som kan fastställas till art och nivå för någon längre tid. Den snabba
utvecklingen leder till att vuxenutbildningen måste kunna möta krav på
fortbildning och vidareutbildning av stora grupper yrkesverksamma liksom krav
på helt nya yrkesutbildningar och kompletteringar av tidigare skolunderbyggnad.

Prop.
1983/84:169 129

För atl de mål som gäller vuxenutbildning i allmänhet och
komvux i synnerhet inte skall bli tomma fraser måste, enligt SOSVUX, resurserna
till komvux och grundvux ökas avsevärt. Delta gäller både timlilldelning och
resurser för syo- och kurativa insatser.

LRF instämmer ocksä i detta.

Enligt HCK är utbildning ett viktigt medel för atl skapa
fria och självständiga människor, kapabla alt la tillvara sina och sina
medmänniskors intressen i ett demokratiskt samhälle. Komvux och grundvux har en
mycket viktig uppgift att fylla för att utbildningen skall nå i detta avseende
starkt eftersatta grupper. Erforderliga resurser måste ställas till förfogande.

Svenska föreningen för studie- och yrkesvägledning anser
att om riksdagen menar allvar med sina intentioner måste den också garantera
komvux tillräckligt med resurser för förverkligande av målen.

6 Mål och målgrupper för komvux

Utredningens förstag se betänkandet s. 149.

SHR, statskontoret, UHÅ, länsskolnämnderna i Stockholms,
Södermanlands och Östergötlands län, försvarets skolnämnd, utbildningsekonomiska
utredningen. Svenska kommunförbundet, Eskilstuna, Södertälje, Umeå och Vindelns
kommuner, Östergötlands läns landstingskommun, TCO, SACO/SR, LRF,
SHIO-Familjeföretagen samt HCK instämmer i utredningens förslag.

SHR menar atl för alt människor med funktionsnedsättningar
skall kunna utnyttja olika utbildningsmöjligheter måste
"helhetssitualionen" fungera. Detta är primärt ett kommunalt ansvar.

CSN anser att kommunen skall vara skyldig alt främja
vuxnas utbildning. Del innebär en skyldighet all informera även om andra
utbildningsmöjligheter som finns.

Länsskolnämnden i Värmlands län påpekar atl hindret att
uppfylla rätlvisekravet alt garantera vuxna rätt till utbildning på samma
villkor som ungdomar, inle består i bristande vilja eller initiativ från
kommunens sida ulan i alltför begränsade resurser från statsmakternas sida,

Lycksele kommun anför alt förslaget innebär ett åläggande
för kommunen atl anordna komvux-kurser i stort sett pä samma villkor som
gymnasieutbildningen. Detta förslag kan skolstyrelsen endast acceptera under
förutsättning att staten tar på sig merkostnaderna.

Vuxenutbitdningsrådet i Uppsala finner förslaget till
förändringar i skollagen vara något av del viktigaste i hela utredningen.
Vuxenutbildningsrä-det förutsätter alt närmare anvisningar och rekommendationer
till stöd för kommunerna kommer att utfärdas av SÖ; dessa bör t. ex. innehålla
förslag till lämpliga metoder för inventering av utbildningsbehoven bland de
vuxna, förslag till uppbyggnad av ett kursutbud med inriktning mot kom- 9 Riksdagen 1983/84. I samt. Nr
169

Prop. 1983/84:169 130

vux mål och prioriterade målgrupper, metoder för
information om utbildningsmöjligheter.

Kristianstads läns landstingskommun vill inte motsätta sig
förslaget men vill ändå fästa uppmärksamheten pä möjligheten att sammanväga
alla bestämmelser för både gymnasieskolan och komvux.

LO menar att komvux kan lindra verkningarna av
förändringarna i arbets- och samhällslivet men om denna förväntan på komvux
skall infrias, måste komvux resurser styras mot de grupper som har kort eller
bristfällig utbildning och begränsade möjligheter på arbetsmarknaden. Denna
prioritering kräver intensifierade insatser frän kommunernas sida att inte
bara "främja vuxnas utbildning" i allmänhet, utan de
utbildningseftersatta i synnerhet. Denna skyldighet bör gälla såväl komvijx som
studieförbund.

SOSVUX anser att nuvarande resursbegränsningar måste bort
sä att de som behöver utbildningen kan få den. Som ett led i detta tillstyrker
SOSVUX alt kommunerna är skyldiga att främja utbildningen för vuxna i komvux.

HCK anser att delta ansvar på kommuner måste anses
föreligga i och med SOL § 7.

7 Information, rekrytering och syo. Elevvård

7.1 Praktisk arbetslivsorientering (prao)

Utredningens förstag se betänkandet s. 158.

SIV, länsskolnämnden i Östergötlands län, TCO, SOSVUX,
LRF, HCK och Svenska föreningen för studie- och yrkesvägledning tillstyrker
förslaget.

SÖ anser att förslaget är särskilt angeläget för
exempelvis hemmaarbe-tande med inaktuella arbetslivserfarenheter,
frivärdsklienter och vissa invandrargrupper. Om en sådan verksamhet kommer
till stånd i större omfattning bör de olika skolformernas behov samordnas, så
att bästa möjliga resursutnyttjande erhålls.

AMS ställer sig avvisande till införande av praktik för
studerande inom komvux eftersom sådan praktik skulle komma att gå ut över andra
för vilka praktik är ett obligatoriskt inslag i utbildningen.

Länsskolnämnden i Södermantands län anser, beträffande de
prioriterade grupperna, att en genomförd arbetslivsorientering förmodligen
skulle medföra att studieavbrotten blev färre.

Länsskolnämnden i Västernorrlands län inser behovet av
prao men möjligheterna ter sig små att kunna skapa nödvändigt utrymme.på arbetsplatserna.

Enligt jämstätldhetskommittén borde utredningen ha tagit
upp behovet av styrd prao och särskilda insatser för att få framför allt
kvinnorna att välja otradilionellt.

Prop. 1983/84:169 131

Kalmar kommun betonar att den praktiska
arbetslivsorienleringen måste avgränsas att gälla endast vissa prioriterade
målgrupper inom komvux.

Östergötlands
läns landstingskommun föreslår att praktikplaceringarna för sär-, grund-,
gymnasie- och högskola samt komvux samordnas i kommun och region genom
länsarbetsnämndens eller länsskolnämndens försorg.

SAF anför
att skolans behov av arbetslivskontakter under senare år har ökat i sådan
omfattning att arbetslivet på många orter har svårt att ställa tillräckligt
antal platser till skolans förfogande. Det är därför nödvändigt att praktisk yrkesorientering
endast utnyttjas för elever som inte tidigare har någon erfarenhet av svensk
arbetsmarknad. Företagsbesöken måste dessutom vara väl planerade och förberedda
både pä skolan och i företagen.

7.2 Schablontilläggets användning för syo och elevvård

Utredningens förstag se betänkandet s. 158 och 164.

CSN,
Kristianstads läns landstingskommun, Gotlands och Södertälje kommuner samt LRF
tillstyrker utredningens förslag.

SHR ser påtagliga risker alt man minskar resurserna för
stödundervisning och studiehandledning vilket går ut över handikappade och
andra resurssvaga.

Enligt UHÅ fär en friare resursanvändning inte innebära en
nedprioritering av studie- och yrkesorienteringen.

SÖ anser
att schablontillägget i första hand måste användas för de kursdeltagare som
befinner sig i utbildning och är därför ej beredd att nu tillstyrka förslaget
att binda en större resurs än vad som motsvarar 40 % av det nuvarande
schablontilläggel till syofunktionärstjänst.

Länsskolnämnden
i Södermanlands län anser att vuxna erfarenhetsmässigt har större behov av
syo-hjälp än motsvarande grupper bland ungdomarna. Om spärren tas bort kan
kommunerna längtidsplanera vuxen-syon på ett långt effektivare sätt. Pä sikt
kan kuratorsuppgiften bli lika viktig för komvux som syon.

Länsskolnämnden
i Östergötlands län avvisar förslaget om att använda en större del än 40 % av
schablonbidraget till syo-tjänst. Schablonbidraget bör i största möjliga
utsträckning användas till stödundervisning. Schablonbidraget bör inte fä
användas till kurativa insatser. De kan tillfredsställas genom befintliga
resurser inom socialförvaltningen.

Komvux-skolledarna i Östergötlands län anser att en större
resurs än som motsvarar 40 % av schablonbidraget bör få användas till
syofunktionärstjänst. Med hänvisning till de prioriterade målgrupperna
tillstyrks att schablonbidraget fär användas till kurativa insatser.

Länsskolnämnden i Stockholms län är positiv till förslagen
men betonar att det bör vara kommunen som fär avgöra hur resursen ska
disponeras.

Prop. 1983/84:169 132

Länsskolnämnden uttrycker starka tvivel på att
schablonresursen kommer atl räcka till allt man föreslår att den ska användas
till.

Länsskolnämnden i Kristianstads län anser att
elevvårdsinsatserna bör få omfatta hälsovård. Länsskolnämnden föreslår också
att schablonresursen fär användas till kursföreständare med likartade
uppgifter som klassföreståndare.

Länsskolnämnden i Värmlands län anser att då
schablontilläggel har många andra vikliga användningsområden bör man undersöka
om inte viss del av kommunens övriga syo-resurs skulle kunna överföras till
komvux.

Arvidsjaur kommun tillstyrker atl en större resurs än vad
som motsvarar 40 % av schablontillägget fär användas fill
syo-funktionärstjänst.

Eskilstuna kommun anser atl denna ändring ej är nödvändig
främst med tanke på att den prioriterade elevgruppen är i mycket stort behov av
stödundervisning-studiehandledning-kurativa insatser, vilket också belastar
schablontillägget. Det är tveksamt att binda alltför stor del av den statliga
resursen till tjänster. En viss del av kurativa insatser i komvux bör dock
kunna bekostas av schablontillägget. En annan framkomlig modell vore att koppla
kuratorsfunklionen vid komvux direkt till socialomsorgen i kommunen.

Lycksele kommun anser atl resurserna för syo och kuratorer
borde förbättras så alt de sökande i ett tidigt skede kunde få hjälp med sina
bekymmer att klara barnpassning, ekonomi, tjänstledigheter, bidrag etc. Det är
ofta för sent att sätta in hjälpen, när frågorna övergått till problem.

Vindelns kommun anser att man ej bör binda upp mer än
högst 40 % av schablontillägget för syo-ändamäl.

Årjängs kommun betonar behovet av utökade kurativa
insatser.

Vuxenutbitdningsrådet i Uppsala anser att behovet av
kurativa insatser ökar markant. Ett statsbidrag för detta ändamål är
synnerligen väl motiverat. Denna resurs bör dock inte tas frän
schablontillägget.

Östergötlands läns landstingskommun anser att kommunens
resursanvändning bör bli så fri, att skolan kan göra kraftiga
elevvårdssatsningar för de prioriterade grupperna.

LO tillstyrker alt statliga resurser får användas för
kurativa insatser.

7"C0 anser att resurserna för syo inom komvux i dag
är underdimensio-nerade i förhällande till de mål som finns uppställda för
verksamheten. TCO ställer sig därför avvisande till förslaget och anser alt
schablontillägget måste höjas eller att en ny resurs tillskapas för syo, som
svarar mot de angelägna behov som utredningen påtalat.

Enligt SACO/SR får inte medel ur schablontillägget
användas för syo i större omfattning än i dag. Stora behov finns också inom de
andra områdena - stödundervisning och studiehandledning - som
schablontilläggel är avsett för. SACO/SR anser att särskilda medel måste anslås
till syon inom komvux, för elevvård och kurativa insatser.

505 Vt/Z anser att en utökning av antalet syotjänster
behövs men menar

Prop.
1983/84:169 133

alt resurser till detta inte får tas av schablonfillägget.
Det finns ett stort behov av kurativa insatser pä komvux. Speciella resurser
för kurativa insatser måste ställas till kommunernas förfogande.

Svenska föreningen för studie- och yrkesvägledning anser
att elevvården måste byggas ut väsentligt. Föreningen anser att kuratorns
tjänster och kunskaper är lika viktiga som övriga personalkategoriers, för att
möjliggöra utbildning i komvux. I dag är del endast ett fåtal kommuner som
använder 40 % av schablonen till syo-tjänster. Av del drar föreningen
slutsatsen alt kommunerna saknar insikt om villkoren för komvux i allmänhet
och studier vid komvux i synnerhet. Föreningen motsätter sig å det starkaste
alt besluten om syo-tjänster även fortsältningsvis delegeras till kommunerna,
med ändå friare händer. Föreningen föreslår i stället atl en lägsta gräns för
syo-tjänster bör anges från centralt häll. Med hänsyn till resonemanget om
intern och extern syo föresläs att syo-resursens omfattning bör vara större än
vad som nu är fallet.

7.3 Gemensam syo-funktion och allmänt om syo

Utredningens förslag se betänkandet s. 158.

Kriminalvårdsstyrelsen anser att syo-verksamheten har stor
betydelse för kriminalvärden. Vidgade uppgifter för syo-funktionärer bedöms
vara ett av de områden som bör prioriteras.

SHR framhåller att handikappades underrepresentation i
komvux till viss del beror på att den uppsökande verksamheten och informationen
om komvux inte nätt fram till de olika målgrupperna. För gravt handikappade som
kan ha påtagliga svårigheter atl komma till skolan kan handledda självstudier
många gånger vara ett alternativ. SHR menar alt det kan behövas
specialdestinerade anslag till syo-konsulenlernas löner inom komvux. Även en
särskild resurs för syo som är gemensam för samtliga vuxenutbildningsanordnare
och därigenom frislående frän en viss ulbild-ningsanordnares
rekryleringsintressen är en bra lösning. Redan inom de resurser som nu finns i
kommunerna kan det göras betydande insatser för att i större utsträckning
rekrytera korttidsutbildade och resurssvaga grupper till olika slag av
vuxenutbildning. Kommunerna har enligt kommunallagen ansvar för
samhällsinformation till kommuninvånarna. Det borde vara naturligt alt i
begreppet samhällsinformation inrymma även information om
utbildningsmöjligheter för vuxna.

SIPU anser att komvux bör informera bättre om vad den kan
erbjuda, sä atl myndigheterna i sin utbildningsplanering pä ett tidigt stadium
kan bedöma i vilka delar komvux kan anlitas.

CSN anser att informations- och syo-insatserna inom
vuxenutbildningsomrädet behöver förstärkas. Syo-funktionärer vid enskilda
skolor fungerar i viss utsträckning som rekryterare till kurser vid egna skolor
och har inte möjlighet alt ge en allsidig information efter individens behov.
Via en

Prop. 1983/84:169 134

extern syo skulle den enskilde fä en neutral information
ifråga om utbildning, studieledighetslagar, studiestöd, etc. Det är viktigt
att söka vägar för omprioritering och samordning av pä olika håll tillgängliga
resurser. 1 samarbete mellan CSN, LO och TCO har riktlinjer dragits upp för ett
reguljärt samarbete mellan de regionala fackliga organisationerna och vuxenutbildningsnämnderna
i informationsfrågor. CSN tillstyrker all varje kommun skall få besluta om hur
stor del av schablontillägget som kan användas till syo-funktionärstjänsler.
Förslaget att ytterligare resurser pä sikt tillförs en för samtliga
vuxenutbildningsanordnare gemensam syo-funktion bör få hög prioritet.

SÖ understryker att vuxna ofta har behov av omfattande
information och rådgivning före valet av studieväg. De prioriterade
målgrupperna för komvux kommer att kräva ökade insatser i fråga om såväl
studierådgivning som studiehandledning och stödundervisning. Del ökade trycket
på arbetsmarknadsverkets förmedlings- och vägledningsservice saml den svagare
betoningen av verkels studie- och yrkesvägledande verksamhet innebär ocksä att
de olika vuxenutbildningsanordnarnas studievägledning får en större belastning.
SÖ anser all en studierådgivning som skall ge information och råd om hela
vuxenutbildningen bör nära samarbeta med skolor, komvux, folkhögskolor,
studieförbund, arbetsförmedling, fackliga organisationer och studiesociala
myndigheter. En sådan studierådgivning bör vara ett från enskilda arrangörers
rekryteringsintressen frislående kommunalt organ och kunna ge övergripande
information och rådgivning om all vuxenutbildning samt om studiesociala frågor.
Den bör ha god kännedom om vuxnas studieförutsältningar och studiehinder. SÖ
anser det därutöver viktigt alt undersöka förutsättningarna för
Utbildningsradions möjligheter till information.

AMS anser all en utökad syo är angelägen med hänsyn till
de svårigheter många enskilda möter atl orientera sig i frågor som rör
utbildning, studiestöd och arbetsmarknad. Syon bör utgöra en del av den
pedagogiska verksamheten och integreras med undervisningen. Förslaget atl på
sikt tillföra syon nya resurser gemensamma för samtliga former av vuxenutbildning
tillstyrks av AMS. Trycket på arbetsförmedlingarna, särskilt under
lågkonjunktur, är mycket hårt. Vuxna som kontaktar arbetsförmedlingen och inte
är primärt arbetssökande löper risk all inte fä tillräckligt stöd och
vägledning. Den nya syo-resursen kan avlasta arbetsförmedlingen och komvux.

SIV understryker vikten av att syo-funktionen förstärks
samt atl på sikt ytteriigare resurser tillförs en för samtliga lokala
vuxenutbildningsanordnare gemensam syo-funktion. Många invandrare har
otillräcklig kännedom om olika utbildningsvägar. De riskerar därför i högre
grad än andra att hamna fel. På längre sikt torde ökad gemensam syo kunna ge
besparingar.

SIND anser alt det krävs ökade informationsinsatser och en
utbyggd syo-verksamhet om komvux i ännu större utsträckning skall kunna rekry-

Prop. 1983/84:169 135

lera korttidsutbildade vuxna till utbildning. Delta gäller
i hög grad småförelagen och deras anställda.

Vuxenutbildningsnämnden i Södermanlands län hoppas att
även del studiesociala området kommer att inordnas i den samordnade syo-verksamheten.

Länsskolnämnden
i Södermantcmds län anser att det finns ett markerat behov atl anordna vuxen-syo
som är mer externt inriktad än den som komvux tillhandahåller, lämpligen som
någon form av informationscentral. Arbetsförmedlingarna har inle längre
tillfälle att ställa upp med yrkesrådgivning som tidigare.

Länsskolnämnden i Östergötlands län anser att behovet av
extern syo till allmänheten sannolikt kommer atl öka i framtiden.
Arbetsförmedlingen, genom sin breda kompelens, bör naturligtvis ha möjligheter
att klara en sådan uppgift. F. n. är dessa möjligheter emellertid begränsade på
grund av att yrkesvägledningsenheterna har omorganiserats. Under förutsättning
alt den yrkesvägledande funktionen inom arbetsförmedlingen kan förstärkas, bör
komvux egen syoorganisation på sikt avvecklas.

Länsskolnämnden i Kristianstads län anser alt eftersom komvux
redan har en inofficiell roll som kommunal samordnare av vuxenundervisning bör
externa syo-funktioner inrättas.

Länsskolnämnden i Västerbottens län anser att den externa syon
bör fä ökade resurser. Länsskolnämnden bör samordna och utarbeta en information
över länets vuxenutbildningsutbud.

Länsskolnämnden i Värmlands län, syo-konsulenter inom vuxenutbildningen
i Östergötlands län, Södertälje och Arjängs kommuner samt LRF anser att syo-funktionen
inom komvux bör förstärkas.

Jämställdhetskommittén
saknar en analys av de utbildningsvägar som finns tillgängliga inom komvux och frägan
om man inte genom all satsa härdare på naturvetenskaplig och teknisk utbildning
även skulle ha möjlighet atl styra kvinnor till en utbildning som ger bättre .möjligheter
på en kommande arbetsmarknad.

Eskilstuna kommun anser att man inom kommunerna bör sträva
efter att fä till stånd en gemensam syo för hela vuxenutbildningen. Här bör
övervägas om inte samtliga utbildningsanordnare borde kunna bidra med medel
för alt en sådan tjänst skall kunna inrättas.

Kalmar kommun tillstyrker utredningens förslag.

Lycksele kommun instämmer i kravet alt syon i komvux bör
stärkas, sä att extern syo kan ulföras, utan att syons ordinarie
arbetsuppgifter måste sättas på sidan.

Umeå kommun anser att informationen om komvux bör kunna
förbättras genom regelbundet återkommande informationsprogram i radio och TV,
en intensifiering av SSA-rådet vad beträffar analys av utbildningsbehov, en
förbättrad information till och utbildning av de fackliga studieombuden vad
gäller komvux, en extern syo som kan ge information om all

Prop. 1983/84:169 136

vuxenutbildning. Det bör undersökas om medel kan erhållas
från de anslag som vuxenutbildningsnämnderna har för uppsökande verksamhet.
Resurserna för den interna syon i komvux bör komma komvux-eleverna till del i
stället för den splittring som nu råder mellan extern och intern syo.

Vuxenutbildningsrådet i Uppsala stödjer helt utredningens
förslag att man i samtliga kommuner bör avsätta medel till en samsyo på sikt,

Östergötlands läns landstingskommun anser att information
med aktivt rekryteringsarbete behöver föras genom många kanaler. Arbetet måste
planläggas och samordnas. Landstinget föreslår arbetsförmedlingen som lämpligt
samordningsorgan inom länen. Alternativt kan vuxenutbildningsråd/lokala SSA-råd
arbeta med uppgiften tillsammans med det regionala SSA-rådet. De kommunala
informationscentraler som betänkandet beskriver är exempel på utveckling ål
rätt häll.

Kristianstads läns landstingskommun tillstyrker én utbyggd
syo gärna integrerad/samordnad med syo-verksamheten i gymnasieskolan.

LO anser alt förbättrad information och studie- och
yrkesorientering ökar möjligheterna atl nå utbildningseftersatta grupper. Trots
det stora antalet försök som har gjorts under årens lopp på detta område menar
LO alt ytterligare insatser måste göras för att utveckla och effektivisera
rekryteringen av de kunskapseflersalla. Betydande förbättringar kan ske genom
nära samverkan mellan de fackliga organisationerna och folkbildningen. För att
minska avbrotten i studierna, förhindra felväl och val av alltför korta kurser
bör en omfattande satsning göras på en utbyggd studie- och yrkesorientering,
som är en integrerad del av den pedagogiska verksamheten i komvux.

SACO/SR tillstyrker förslaget att på sikt tillföra syon
nya resurser och att dessa medel används till en för samtliga vuxenutbildningsanordnare
gemensam syofunktion.

SAF anser det av allra största vikt alt vuxenstuderande
kan få kvalificerad hjälp alt analysera sitt eget utbildningsbehov saml
information om lämplig utbildning och utbildningsvägar. Även de studiesociala
förhållandena måste ingå i informationen. Enligt SAF är det angelägel att syo-konsulenterna
renodlat får ägna sig åt sin huvuduppgift.

SOSVUX anser att informationen om och rekryteringen till komvux
måste prioriteras. Tanken med extern syo är bra om resurser till den inte tas
av komvux-resurser. Det är viktigt att den externa syon genomförs i samarbete
med alla vuxenutbildare så att mottagaren får veta vilka valmöjligheter som
finns. Utbyggnaden av den interna syon får inte ske pä bekostnad av den
stödundervisning som schablonlillägget används till i dag. Det måste skjutas
till särskilda resurser för utbyggnad av både extern och intern syo.

Folkbildningsförbundet accepterar inle förslag om gemensam
syo för vuxenutbildningen i kommunerna.

SHIO-Familjeföretagen anser att
vuxenutbildningsrådens uppgifter

Prop. 1983/84:169 137

torde fä större betydelse. Organisationen tillstyrker att
samtliga vuxenutbildningsanordnare inom kommunen tillförs en gemensam syo-funktion.

//C/w anför att uppsökande verksamhet måste intensifieras.
Samarbetet med handikapporganisationer och olika utbildningsanordnare bör
prövas. Uppsökande verksamhet på institutioner är myckel viktigt.

DHR menar alt komvux kan spela en aktiv roll för att få ut
fier handikappade på den öppna arbetsmarknaden. Vuxenutbildningens resurser
för att stödja den enskilde med yrkesvägledning och praktikarbete måste därför
kraftigt förstärkas.

SDR anser atl komvux/grundvux varit dåligt anpassat till
dövas behov. En annan orsak till del låga deltagandel är bristande information
om möjligheterna. Här behövs en kraftig satsning på uppsökande verksamhet och
stimulans.

Svenska
föreningen för studie- och yrkesvägledning anför all de olika vägledarkategorierna
kompletterar varandra och är var för sig nödvändiga. F. n. pågår förändringar i
denna arbetsfördelning som är oroande. Yrkes-vägledarna och arbetsvärdarna vid
arbetsförmedlingarna ersätts med s. k, arbets vägledare. De skall prioritera
sökande med arbetshandikapp och människor som av andra skäl har stort behov av
stöd. Det blir alltså svårt för vuxna som inte är i primärt behov av arbete att
utnyttja arbetsförmedlingens tjänster. Detta har i realiteten inneburit en
ökad belastning på komvux, syo och studievägledarna vid universitet och
högskolor. Föreningen vill starkt ifrågasätta om det är förenligt med den s.
k. begränsningskungörelsen (SFS 1980: 388) alt AMS i praktiken överför
ansvaret för en stor del av sina tidigare arbetsuppgifter pä andra myndigheter
bl. a. komvux.

Föreningen tror alt en oberoende vuxenutbildningssyo blir
en ytlig information. Möjligen kan en sådan resurs användas för uppsökande
verksamhet. Att rekryteringsinlressena skulle la överhanden på bekostnad av
vad som är bäst för individen, är främmande för de flesta inom syo-kåren. Återupprätla
och utöka i stället den gamla yrkesvägledningen vid AMS och öka resurserna för
studie- och yrkesvägledningen vid komvux, vilket är en förutsättning för atl
uppnå intentionerna och målen i den nya läroplanen.

8 Intagning till komvux

8.1 Elevområden

Utredningens förslag se betänkandet s. 162.

Kriminalvårdsstyrelsens
klientel (både i anstalt och frivärd) tillhör vanligen den grupp i samhället
som fått minst av utbildningsresurserna. Del är betydelsefullt atl kursutbudet
ej begränsas till den egna kommunen.

Prop.
1983/84:169 138

RRV, AMS, länsskolnämnderna i Stockholms och Västerbottens
län, Eskilstuna och Umeå kommuner samt TCO och LRF tillstyrker förslaget.

Länsskolnämnden i Kristianstads län menar att det finns en
uppenbar risk att utredningen överskattar komvuxelevernas vilja atl resa till
närliggande orter - särskilt om det gäller kvällskurser - för att få studera i
högre etapper. Kommunikationer saknas ofta och ingen reseersättning utgår till komvuxelever.
Med allt mindre timlilldelning kommer elevtrycket på vissa kurseratt öka. Det
finns dä risk alt en kommun prioriterar egna elever. Det är nödvändigt att elevomrädesgränser
fastställs för högre etapper. Länsskolnämnden är lämplig instans för detta.

EnWgtförsvarets skolnämnd är detta en angelägen princip
för försvaret. Många militära elever genomgår nämligen komvuxstudier i
anslutning till förbandsorten i stället för hemkommunen.

Göteborgs kommun
menar alt en sådan rättighet inte är förenlig med nuvarande praxis beträffande
statens tilldelning av timmar till kommunerna. Eftersom staten inte timmässigt
ger kommunerna kompensation för elever utanför den egna kommunen drabbas
framför allt större kommuners invånare av denna regel, eftersom det där av
naturliga skäl finns ett bredare kursutbud än i de mindre kommunerna. Det kan
ifrågasättas om sökande frän andra kommuner automatiskt skall ha rätt alt
konkurrera ut den egna kommunens invånare från utbildningar som är planerade
för kommuninvånarnas behov.

Lycksele
kommun anser att utredningens förslag är till fördel för den enskilde, men
knappast för alla kommuner. Med ett sådant beslut ökar konkurrensen mellan
olika kommuner. Detta blir särskilt kännbart för små kommuner. Så länge
kostnaderna drabbar hemkommunen bör denna ha päverkansrätten genom prövning av
var utbildningen får genomföras. Visar det sig därvid, att samma utbildning
anordnas i hemkommunen, bör hemkommunen få bedöma skälen för att genomföra
kursen i annan kommun. Om sä ej sker, bör kursanordnaren svara för samtliga
kostnader.

SACO/SR anser att förslaget är bra men alt
intagningsnämnderna med en sådan betämmelse kan komma att ställas inför
besvärliga avvägningar, speciellt med krympande resurser till komvux.

SAF anser att det är angeläget all förutsättningar skapas
att anordna yrkesinriktade kurser för relativt begränsade målgrupper. Förslaget
är en åtgärd i denna riktning som SAF tillstyrker.

SOSVUX anser atl samverkan mellan komvux och
gymnasieskolan bör undvikas. Det är bättre att kommunerna samarbetar inom komvux.

SDR menar att det måste finnas möjlighet atl delta i
undervisning i annan kommun än hemkommunen.

Prop. 1983/84:169 139

8.2 Intagningsåldern

Utredningens förslag se betänkandet s. 162.

Kriniinalvårdsstyrelsen har inget att erinra mot att
intagningsåldern för teoretiska gymnasieskolkurser höjs till 20 år.

Beslut om en eventuellt höjd åldersgräns bör enligt RRV.s
mening anstå till dess en samlad översyn har genomförts av samordningen och
samverkan mellan vuxenutbildningarna.

Med hänsyn till samverkan med ungdomsskolan är det enligt UHÅ.s
mening tveksamt, om en generell åldersgräns om 20 år för intagning skall
införas för kurser motsvarande tvååriga teoretiska linjer saml för tre- och
fyraåriga linjer. Alt endast dispensvägen står öppen för studerande under 20 år
torde vara en alltför restriktiv lösning,

SÖ är inte beredd tillstyrka utredningens förslag om en
höjd åldersgräns till 20 är. Möjligheterna att av taktiska skäl övergå från
gymnasieskolan till komvux bör ytterligare begränsas,

AMS menar atl 18-l9-äringarna i dag är en av de hårdast
drabbade grupperna på arbetsmarknaden och inte bör utestängas från möjligheten atl
förbättra sin utbildning genom studier i komvux, AMS avvisar förslaget att höja
åldersgränsen för intagning till 20 år,

Länsskolnämnden i.Södermanlands län avstyrker höjning av
intagningsåldern, medan länsskolnämnderna i Stockholms och Östergötlands län
tillstyrker.

Länsskolnämnden i Kristianstads län anser atl
intagningsnämnden liksom nu skall kunna la individuella hänsyn. Unga elever
som genomfört etapp 1-studier skall kunna fortsätta i högre etapper utan
dispens. Under nuvarande arbetsmarknadsförhållanden finns det mänga elever från
gymnasieskolan som inte kan komma ut i arbetslivet eller fä högskoleplatser.
För många återstår endast kompletteringsstudier vid komvux.

Länsskolnämnden i Värmlands län har den grundsynen atl all
utbildning som anordnas för såväl unga som äldre bör samverka och all alla
byråkratiska hinder mot ett närmare samarbete bör elimineras. Nämnden anser
därför att minimiåldern för vissa utbildningar ej skall höjas.

Länsskolnämnden i Västernorrlands län menar att komvux-kurserna
bygger undervisningen pä att kursdeltagarna har livs- och yrkeserfarenhet. Den
vuxenanpassning som måste ske försväras om det finns ungdomar som saknar denna
erfarenhet. Gymnasieskolans dimensionering för att la in 100 % av antalet 16-äringar
gör det även rimligt med 20-årsgränsen för komvux.

Arvidsjaurs, Eskilstuna, Gotlands, Kalmar och Umeå
kommuner och vuxenutbildningsrådet i Uppsala ansluter sig till utredningens
förslag.

Kalmar kommun och komvux i Kalmar menar att en höjning av
intagningsåldern till 20 år för teoretiska gymnasieskolekurser är motiverad
dels av de skäl utredningen anför, dels av det skälet att ett uppehåll i
utbildning-

Prop. 1983/84:169 140

en efter ungdomsskolan för arbetslivserfarenhet har en motivationsska-pande
effekt vid studier som sedan äger rum t. ex. vid komvux. Mognad och förvärvad
självdisciplin är en förutsättning för lyckade vuxenstudier.

Södertälje kommun ser det naturligt, att komvux kan
"ta vid" där ungdomsskolans uppföljningsansvar slutar, vid 18 år.
Vidare bör elever som deltagit i grundskolkurser där lägsta intagningsålder är
16 år, kunna fortsätta direkt med gymnasieskolkurser vid 18 års ålder.
Förslaget avstyrks därför.

Vindelns kommun anser att åldern bör ligga kvar på 18 år
för alla typer av gymnasieskolkurser men föreslår i stället att man skall vara
restriktiv med dispensgivningen.

Årjängs kommun ifrågasätter förslaget om höjd
intagningsålder, vilket skulle kunna innebära negativa effekter i en samordnad
verksamhet gymnasieskola-kom vux.

Östergötlands läns landstingskommun ifrågasätter om inte
åldersgränsen generellt borde höjas till 20 år i komvux. Åldersgränsen kommer
i en annan dager vid ett samgående mellan komvux och gymnasieskolan.

Kristianstads läns landstingskommun är tveksam om gränsen
för intagning till komvux bör höjas till 20 år. En sådan förändring försvårar
ett närmande av dessa båda skolformer.

LO tillstyrker utredningens förslag att åldersgränsen för
deltagande i komvux höjs till 20 år, under förutsättning atl arbetslösa
ungdomar som är under 20 år ändock ges möjlighet att delta i komvux.

TCO tillstyrker förslaget att åldern höjs till 20 år. TCO
vill dock betona vikten av att intagningsnämnden fär rätt att ge dispens frän
ålderskravet om särskilda skäl föreligger.

SACO/SR avstyrker förslaget att inlagningsåldern höjs från
18 till 20 år. Det skulle innebära atl arbetet med dispensansökningar skulle
öka kraftigt och att vissa studerande skulle berövas möjligheten till
utbildningskomplettering.

SAF anför att huvuddelen av ungdomskullen går direkt från
grundskolan till gymnasiet (f. n. ca 80 %). Gymnasieskolan är dimensionerad alt
motsvara 108 % av 16-åringarna. Komvux läroplan liksom undervisningen utgår
från atl eleverna har viss arbetslivserfarenhet. SAF tillstyrker således
utredningens förslag.

SOSVUX anser att man måste beakta att komvux är en
utbildning för vuxna som skall baseras på de vuxnas livs- och
yrkeserfarenheter. Åldersgränsen bör höjas.

LRF ifrågasätter om inle utredningens förslag att höja
åldern för intagning borde gälla likarlat, dvs. även för kurser som motsvarar
samtliga yrkesinriktade linjer i gymnasieskolan.

Försvarets skolnämnd delar uppfattningen att inlagningsåldern
bör höjas. Inom försvaret kan emellertid ett begränsat antal yngre sökande komma
att behöva genomgå komvuxutbildning som förberedelse för sitt yrke.

Prop. 1983/84:169 141

Skolnämnden förutsätter alt dessa sökande erhåller dispens
från åldersgränsen 20 år.

Svenska
föreningen för studie- och yrkesvägledning ser det som en fördel atl yngre
elever som har problem att anpassa sig i ungdomsskolans klasser ges möjlighet
alt studera vid komvux med äldre kamrater. Den nuvarande åldersgränsen bör
behällas.

8.3 Intagningsnämnd för komvux

Utredningens förslag se betänkandet s. 163.

AMS anför
att behovet att göra urval bland sökande till komvux väntas bli ännu större i
framtiden, I intagningsnämnden bör även ingå någon med särskilda kunskaper om
utvecklingen pä arbetsmarknaden och behovet av arbetskraft inom olika
yrkesområden,

Länsskolnämnden
i Östergötlands län avstyrker. I stället bör en gemensam intagningsnämnd för frivilligulbildningar
inrättas inom varje g-region. Även länsskolnämnden i Värmlands län framför
denna åsikt.

Länsskolnämnden i Västernorrlands län tillstyrker och
biträder uppfattningen atl vuxenutbildningsrädet ej skall fungera som
intagningsnämnd.

Komvux-skolledarna i Östergötlands län tillstyrker.

Länsskolnämnden
i Stockholms län tillstyrker men betonar att intag-ningsomrädet inle får
begränsas och att inlagningsnämnden för komvux skall samråda med
intagningsnämnden för gymnasieskolan, om sådan finns i kommunen, och med
intagningsnämnderna för komvux i angränsande kommuner.

Eskilstuna, Gotlands, Lycksele, Södertälje och Umeå
kommuner instämmer i förslaget.

Vu.xenutbildningsrådet
i Uppsala menar att intagningsarbetet till komvux tidigare ofta begränsades
till att kontrollera de sökandes behörighet, bl. a. deras förutsättningar att
kunna följa undervisningen i sökt kurs. Något slag av statsbidrag för urval och
intagning i komvux behövs nu. Problemen som uppkommit i samband med urval och
intagning till komvux beror till stor del på de senare årens
besparingsåtgärder. Det kan därför anses rimligt att någon andel av insparade
resurser återförs till komvux för att lindra dessa problem.

Landstingsförbundet avstyrker förslaget för landstingens
del med hänsyn i första hand till den ringa omfattning komvux har inom
landstingen. Arbetet kan med fördel ulföras av de intagningnämnder som redan
finns vid vissa landsting för intagning av elever till specialkurser i
gymnasieskolan.

Östergötlands
och Kristianstads läns landstingskommuner anser alt inlagningsnämnden för
gymnasieskolan kan ges tillikauppgiften alt sköta komvuxintagningen.

Prop. 1983/84:169 142

TCO delar utredningens syn all vuxenutbildningsråden inte
bör vara intagningsnämnd och tillstyrker en särskild intagningsnämnd.

Inlagningsnämnden skall pröva om sökanden till
yrkesinriktad kurs har arbetsmarknadsinriktade syften med kursen. 5Af
tillstyrker utredningens förslag atl skolstyrelsen utser en särskild
intagningsnämnd för komvux. I nämnden bör ingå ledamöter med erfarenhet från
arbetsmarknaden, både arbetsgivare och arbetstagare.

LRF tillstyrker att en intagningsnämnd för komvux skall
finnas i varje kommun. Någon ny inlagningsnämnd för de landstingskommunala
utbildningarna torde dock inte vara erforderlig.

9 Läroplansfrågor

9.1 Betygsfrågor vad gäller grundskolkurser

Utredningens förslag se betänkandet s. 171-172.

Socialstyrelsen har erfarit att uppgiften
"Deltagit" tillämpas för särskilda yrkesinriktade kurser inom
vårdområdet. Socialstyrelsen förutsätter att betygsättningen godkänd — icke
godkänd i fortsättningen tillämpas för all vårdyrkesulbildning inom komvux.

SÖ tillstyrker förslagen om dels ett nytt betygssystem -
godkänd/icke godkänd - för kurser i etapp 1, dels en särskild kvotgrupp
alternativt den s. k. fria kvoten för sökande med slutbetyg från komvux vilka
söker till gymnasieskolan.

AMS ställer sig tveksam till att studerande från komvux
skall utgöra en särskild kvotgrupp.

RRV och SIV avstyrker godkänd - icke godkänd.

Länsskolnämnderna i Södermanlands, Västernorrlands och
Stockholms län samt Eskilstuna kommun och HCK tillstyrker utredningens förslag.
Länsskolnämnden i Västernorrlands län menar att det föreligger en klar
målkonflikt mellan lärarnas strävan att utnyttja elevernas erfarenheter som
pedagogisk resurs och deras skyldighet att sätta graderade betyg.

Länsskolnämnden i Östergötlands län avvisar utredningens
förslag om godkänd - icke godkänd. Innebörden är, enligt länsskolnämndens
uppfattning, alt betyget icke godkänd i realiteten inte kommer atl existera.

Länsskolnämnderna i Kristianstads och Värmlands län anser
att betygssystemet bör vara samma som i ungdomsskolan.

Vuxenutbildningsnämnden i Södermanlands län tror att fler
med ringa studievana skulle våga söka sig till komvux om betygen slopades.

Arvidsjaur kommun är tveksam att ändra betygssystemet, dä
det inte finns något annat urvalsinstrumenl för intagning till gymnasieskolan. Elt
ändrat betygssystem kan ha både positiva och negativa effekter ur studiesynpunkt.

Prop.
1983/84:169 143

Kalmar kommun delar utredningens uppfattning. På grund av
problemet i samband med intagning fill fortsatt utbildning bör övergången anstå
tills en förändring sker även inom andra skolformer.

Komvux i
Kalmar anser att nuvarande betygssystem i grundskolekurser bör bibehållas.

Lycksele kommun tillstyrker betygen godkänd eller icke
godkänd, inle minst med tanke pä den individuella uppläggning som kurserna bör
ha.

Södertälje kommun tillstyrker betygen godkänd - icke
godkänd. Däremot är skolstyrelsen tveksam till att komvux-elever skall utgöra
egen kvotgrupp. Intagning inom fria kvoten är ett bättre alternativ. Samma betygssystem
bör införas även beträffande komvux gymnasieskolkurser.

Umeå kommun instämmer helt i förslaget. Vid intagning till
gymnasieskolan bör sökande med slutbetyg från komvux tilldelas ett större
antal platser än den procentuella andelen.

Vindelns kommun anser att förslaget är oacceptabelt i sitt
nuvarande skick, nämligen med innebörden att det skall finnas två betygsgraderingar
men att den ena graderingen egentligen ej skall användas. Man bör ha kvar
betygen 1-5.

Årjängs kommun tillstyrker betygen godkänd-icke godkänd. I
betyget skall inte betyget "icke godkänd" införas men kursdeltagaren
kan förete ett intyg pä atl han/hon genomgått kursen. Detta kan missleda.

V u.xenutbildningsrådet i Uppsala tillstyrker belygsgraderna
godkänd-icke godkänd men är tveksamt om egen kvolgrupp. Rådet finner del
lämpligare att sökande med slutbetyg från komvux direkt förs till fria kvoten.

Östergötlands läns landstingskommun anser att
övervägandena om hur betygsdokumentet skall utformas behöver fördjupas. Användningen
av de två bedömningarna torde vara till nytta i skolans inre arbete, men
knappast i dokument över fullständig grundskolebehörighet.

LO
tillstyrker förslagen men understryker att de som fär svårighet att uppfylla
kraven för godkänd i god tid skall erbjudas stödundervisning, repetition eller
omgång. Målsättningen måste vara att alla skall kunna uppnå godkänd. Betygen
för gymnasieskolekurser inom komvux bör reformeras i samband med att
betygssystemet för gymnasieskolan förändras. LO anser att även för dessa
gymnasiala kurser bör betygen godkänd-icke godkänd införas.

TCO tillstyrker godkänd-icke godkänd. TCO understryker att
den som riskerar att inte kunna uppfylla uppställda krav för betyget godkänd i
god tid skall erbjudas stödundervisning, repetition eller omgång.

SACO/SR avstyrker förslaget. Frågan är otillräckligt
analyserad.

SAF anser att en betygssättning i första hand skall vara
en information till eleven om han/hon har nätt uppställda studiemål. SAF
tillstyrker godkänt och icke godkänt. Kravet för godkänt måste vara väl
definierat för resp. ämnen.

Prop.
1983/84:169 144

SOSVUX anser att den femgradiga betygskalan bör slopas
helt. I stället bör betyget godkänt/deltagit införas.

SHIO-Familjeföretagen uttalar sig för kursrelalerade betyg
med en graderad skala pä de godkända betygen.

Svenska föreningen för studie- och yrkesvägledning ser här
en risk att komvuxeleverna kommer att få svårt att hävda sig i konkurrensen om
platserna på gymnasieskolan.

Komvux-skolledarna i Östergötlands län finner inte
förslaget tillräckligt underbyggt. För den vuxne är det en nackdel att vid
ansökan till vidareutbildning inte kunna jämföras med övriga sökande från
grundskolan.

9.2 Orienteringskurs för vuxenstuderande

Utredningens förslag se betänkandet s. 173.

Kriminalvårdsstyrelsen ser orienteringskurser som en god
studie- och yrkesorientering för korttidsutbildade och studieovana.

UHÅ anför atl den orienteringskurs för vuxenstuderande som
ges sedan läsåret 1974/75 inom komvux och som är avsedd alt bl. a. förbereda
deltagarna för fortsalla studier, främst på högskolenivå, på det hela taget är
tämligen okänd inom högskolan.

CSN, SÖ, AMS, Eskilstuna, Gotlands, Göteborgs och Årjängs
kommuner, vuxenutbildningsrådet i Uppsala, länsskolnämnden i Östergötlands
län, LO, TCO samt SACO/SR tillstyrker förslaget om orienteringskurser som
vänder sig till korttidsutbildade, studieovana vuxna. CSN anför atl det är
angeläget att underlätta studiestarten för vissa elever. De kan då senare under
studietiden bättre tillgodogöra sig undervisningen, vilket bör medföra att
studieavbrott undviks.

SIV anser alt orienteringskursen kommer att bli ett bra
stöd vid övergängen från grundvux till komvux grundskolekurser.

Komvux-skolledarna i Östergötlands län instämmer i
förslaget att denna kurs modifieras så att den passar även för
korttidsutbildade. Anordnandet av orienteringskurs hindras i dag av det
krympande antalet undervisningstimmar pä komvux.

Eskilstuna kommun påpekar att försöksverksamheten i
samband med utvecklingsblocket har visat att det är av stor vikt att
korttidsutbildade vuxna får delta i en orienteringskurs.

Vuxenutbildningsrådet i Uppsala instämmer i att en
orienteringskurs behövs även för korttidsutbildade och studieovana vuxna, men
detta gäller inte enbart de vuxna som skall förbereda sig för
grundskolestudier. Rådet föreslär tre slags orienteringskurser, en som
förbereder för gymnasieskol-sludier och högskoleutbildning, en som förbereder
för vuxenstudier motsvarande grundskolans högstadium och en yrkesinriktad
kurs.

LO framhåller vikten av att stor omsorg ägnas innehåll och
arbetsformer i dessa kurser sä atl deltagarna kan uppfatta sina reella behov av
komplet-

Prop. 1983/84:169 145

lerande utbildning och upptäcka sina egna positiva resurser
att klara en fortsatt utbildning. Orienteringskurserna måste också innehålla en
vägledning om alternativa utbildningsmöjligheter t. ex. via studieförbund,
förelagsintern utbildning, facklig utbildning, folkhögskoleutbildning etc.

9.3 Gymnasieskolkurser i svenska som främmande språk

Utredningens förslag se betänkandet s. 175.

UHÅ ansluter sig till utredningens syn pä undervisningen i
svenska för invandrare.

SIV har erfarit atl invandrare ofta har svårigheter att
läsa svenska som modersmål.

Eskilstuna kommun anför atl speciella pedagogiska och
metodiska problem uppstår. Undervisningen i svenska som främmande språk skall
kunna bedrivas i lärarlag och/eller i mindre undervisningsgrupper.

Göteborgs kommun bedömer all det finns skäl atl införa
svenska som främmande språk även i etapp 2-ulbildningen.

SACO/SR avstyrker detta förslag. Invandrarnas behov bör
tillgodoses genom en särskild kurs - svenska som främmande språk - i etapperna
2 och 3. Dessa kurser bör dock inte ge allmän behörighet för högskolestudier.

9.4 Hemspråk

Utredningens förslag se betänkandet s. 175.

SIV anser att betyg i hemspråk skall kunna ingå i
avgångsbetyg från komvux.

Länsskolnämnden i Östergötlands län anser att gymnasieskolkurser
i hemspråk skall anordnas.

Eskilstuna kommun anser atl undervisning i hemspråk aldrig
kan få någon större omfattning inom komvux. Resursskäl borde därför inle förhindra
sådan utbildning,

9.5 Undervisning på invandrarspråk

Utredningens förslag se betänkandet s. 183.

Socialstyrelsen tillstyrker grundskolekurser på invandrarspråk
och fortsalt försöksverksamhet med undervisning på invandrarspråk i gymnasieskolkurser
och särskilda yrkesinriktade kurser.

SIV, länsskolnämnden i Östergötlands län, SKU, Södertälje
kommun, LO och TCO tillstyrker.

Eskilstuna
kommun tror inte att grundskolkurser eller några enstaka gymnasiekurser helt på
ett invandrarspråk har möjlighet att uppfylla utbildningsmålen, framförallt
inte aktiv tvåspråkighet. 10 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 169

Prop.
1983/84:169 146

9.6 Yrkesinriktade gymnasieskolkurser

Utredningens förslag se betänkandet s. 177-178.

SIPU är
tveksam till förändring av korta delmoment till längre utbildningar med vissa
delar av allmänna ämnen. Kortare dellidskurser torde lättare kunna hänföras
till personalutbildning.

5Ö delar
utredningens uppfattning alt systemet med indelning av yrkesämnen i
delmomentskurser och modulkurser fungerar väl. SÖ arbetar redan med alt
tillsammans med arbetsmarknadens parter ta fram s. k. utbildningspakel för dels
redan yrkesverksamma med reell kompelens men utan formell behörighet, dels
redan yrkesverksamma, vilka behöver komplettera sin utbildning.

Länsskolnämnden i Värmlands län och Eskilstuna kommun
tillstyrker.

Vuxenutbildningsrådet i Uppsala anser att ett system med
av SÖ utarbetade rekommenderade kombinationer för vanligen förekommande utbildningsbehov,
som komplettering dels till SY- kurserna, dels till lokalt sammanställda
kurser av ämnen/delmoment/moduler, skulle underlätta det praktiska genomförandet
av yrkesinriktad komvux. Det bör vara viktigt att utveckla möjligheten att
anordna arbetsmarknadsinriktade kurser som nära ansluter till de lokala
utbildningsbehoven. Det ställer krav pä ett flexibelt kursplanesystem., korta
planeringstider utan väntelid på att centrala organ skall hinna utveckla en i
alla instanser sanktionerad generell kursplan.

LO påpekar
atl del finns stora grupper pä arbetsmarknaden som varken i ungdomsskolan eller
i vuxenutbildning fått en grundutbildning för sill arbete. De flesta av dessa
löntagare har också fått liten del av företagens personalutbildning. LO anser
det därför angeläget att det finns elt brett utbud av yrkesutbildningar inom komvux.
Översynen av delmomentkurser och modulkurser måste ta sikte pä atl yrkesutbildningar
inte blir för snävt inriktade och koncentrerade till enstaka yrkesämnen.

Svenska
kommunalarbetareförbundet anser att delmoments- och modulkurser är
ändamålsenliga, inte minst då det gäller möjligheten att enkelt komplettera
sina yrkeskunskaper. Enstaka kurser ger dock tyvärr alltför ofta snäva
kunskaper. Därtill är det svårt för den enskilde studeranden att pä egen hand
passa ihop det som är mest ändamålsenligt. Många av delmoments- och
modulkurserna skulle kunna få ett bredare tillämpningsområde om de
kombinerades med varandra fill korta men innehållsrika kurser. Förbundet
poängterar alt även dessa kombinationskurser måste kunna göras relativt korta
om de skall bli användbara för redan yrkesverksamma vuxenstuderande.

TCO tillstyrker.

Systemet
med delmoment och modulkurser har inneburit en värdefull flexibilitet enligt
SAF. Kombinationer av delmomentskurser fär inle ges en så fast utformning att
systemets positiva effekter försvagas.

Prop. 1983/84:169 147

Lantbrukets och Skogsbrukets yrkesnämnder anser det
befogat med en förstärkning och vidareutveckling av möjligheterna för fort- och
vidareutbildning för vuxna yrkesverksamma. I komvuxsystemet är möjligheten alt
anordna delmomenlskurser och särskilda yrkesinriktade kurser främst av intresse.

9.7 Särskilda yrkesinriktade kurser

Utredningens förslag se betänkandet s. 181.

Socialstyrelsen framhåller det stora behovet av
utbildningsinsatser för anställda inom framför allt äldreomsorgen men även inom
barnomsorgen. Många saknar adekvat yrkesutbildning. Socialstyrelsen tillstyrker
förslaget atl kommunerna skall mera aktivt inventera utbildnings- och fortbildningsbehov.
Huvuddelen av nyrekryteringsbehovet kommer sannolikt att tillgodoses genom
gymnasieskolan. Vuxenutbildning i fackteori bör kunna erbjudas parallellt med
yrkesarbete eller varvat med praktiskt arbete.

Beträffande den landslingskommunala hälso- och sjukvården
resp. omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda finns även ett stort antal
anställda, som saknar adekvat yrkesutbildning. Socialstyrelsen anser att det i
första hand bör ankomma på landstingen (motsvarande) atl inventera utbildningsbehoven
inom hälso- och sjukvården samt omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda samt
vidta åtgärder för att tillgodose dessa behov. Också i fråga om dessa
verksamheter torde huvuddelen av nyrekryteringsbehovet kunna tillgodoses genom
gymnasieskolan. För anställda sjukvårdsbiträden med praktisk erfarenhet bör
vuxenutbildning i fackteori erbjudas.

Socialstyrelsen anför vidare att såväl gällande som
föreslagna bestämmelser innebär att läroplan för särskild yrkesinriktad
utbildning kan fastställas och kurser genomföras utan att samråd skett med
socialstyrelsen. I styrelsens ansvar ingår att såsom fackmyndighet medverka i
en fortlöpande personal- och utbildningsplanering. Socialstyrelsen vill
beredas tillfälle att medverka i utvecklingsarbete - vid tillkomsten av nya
utbildningar resp. vid översyn av tidigare fastställda utbildningar - avseende
särskild yrkesinriktad utbildning inom socialtjänst, hälso- och sjukvård samt
omsorger om psykiskt utvecklingsstörda.

SIPU tillstyrker och är beredd att utöka sin medverkan i
detta arbete.

SÖ påpekar atl förstärkta resurser för SÖ behövs, om SÖ
skall kunna täcka alla aktuella yrkesområden. SÖ arbetar f. n. med att ta fram
en modell för au till viss del ytterligare decentralisera arbetet med kurs- och
timplaner för yrkesinriktad ut*ildning inom komvux.

SIND anser alt komvux bör driva vissa av de yrkesinriktade
kurserna som "distansundervisning". De sex utbildningsenheterna vid
fonderna skulle kunna vara samordnare inom sina resp. regioner. SIND
tillstyrker.

Utbildningsekonomiska utredningen tillstyrker. Att
kommunerna bör få

Prop. 1983/84:169 148

till uppgift all mer aktivt inventera utbildnings- och
fortbildningsbehov är ett förslag, som bör kunna utgöra ett väsentligt bidrag i
arbetet att göra den offentliga utbildningen aktiv i samband med
strukturomvandlingar m, m.

Eskilstuna, Gotlands, Södertälje och Umeå kommuner tiWstyrker.

Göteborgs kommun anser all del nuvarande systemet för atl
fä nya läroplaner fastställda är mycket tidsödande. Kommunerna måste dels få
gehör för lokala önskemål, dels snabbt få besked om medgivande att använda en
ny läroplan frän SÖ. Det är ocksä önskvärt att kursplanearbe-tel pä lokal nivå
får direkt stöd av SÖ.

LO menar att förändringar i arbetslivet innebär nya
utbildningsbehov. Det måste finnas resurser för att ta fram nya kursplaner för
yrkesutbildning. Det lokala och centrala samrådet kring yrkesutbildningsfrägor
inom komvux mellan arbetsmarknadens parter och utbildningsmyndigheterna bör ocksä
omfatta dimensioneringen av utbildningarna.

Svenska kommunalarbetareförbundet anser att flera åtgärder
måste vidtas för all alla ambitiösa och efterlängtade läroplaner, som tagits
fram för olika lägutbildade yrkesgrupper skall komma till verklig användning.
En åtgärd som föreslås är att lokala yrkesräd och SSA-råd åläggs att inventera
utbildningsbehoven. SÖ bör ansvara för att informera och utbilda rådens
ledamöter för uppgiften. Med behovsinventering och en budgeterad personalutbildning
borde förutsättningarna alt regionvis fylla ett betydligt större antal kurser
än vad som i dag är fallet väsentligen förbättras.

TCO anser att komvux har en viktig roll vad gäller
företagens personalutbildning. Sådan utbildning fär dock inte vara så
företagsspecifik att den försvårar omställningar och förflyttningar. TCO
tillstyrker därför förslaget om att det inom SÖ avsätts resurser för
utarbetande av kursplaner för särskilda yrkesinriktade kurser, service- och
informationsmaterial. Ett viktigt led för att nå grupper med särskilda
utbildningsbehov är invenle-ringsarbetet, anser TCO.

SACO/SR tillstyrker att nya utbildningar som införs i
gymnasieskolan direkt läroplansanpassas för att ocksä kunna anordnas i komvux.
SACO/SR vill understryka vad som sägs om ett mer aktivt läroplansarbete frän SÖ:s
sida. Det är angeläget att arbetet kan ske snabbare och smidigare och att
lokala initiativ och lokal kompetens bättre tas fillvara.

Enligt SAF:s mening borde SÖ:s resurser inom detta område
förslärkas. Samverkan med arbetsmarknadsparterna kunde utökas till ett
samarbete vid en inventering av utbildningsbehov, framställning av läroplaner
och servicematerial. Även lokalt skulle en förbättrad samverkan med arbetsmarknadsparterna
genom de lokala yrkesräden och planeringsråden kunna förbättra och
effektivisera planeringen och genomförandet av komvux.

L/?F tillstyrker. Kommunernas inventeringsarbete bör kunna
ske i samarbete med lokala eller regionala fackliga organ och
näringslivsorganisationer. LRF understryker alt de lokala planeringsräden kan
fylla flera uppgifter i fråga om samråd, information m. m. angående komvux,
särskilt den

Prop. 1983/84:169 149

yrkesinriktade utbildningen. Vikten av att olika
yrkesgrupper är representerade i eller adjungerade till planeringsräden
understryks.

10 Kursuppläggning, information och samråd

10.1 Kursuppläggning

Utredningens förslag se betänkandet s. 187.

SIPU, länsskolnämnden i Östergötlands län, Eskilstuna,
Lycksele och Umeå kommuner, Östergötlands och Kristianstads läns landstingskommuner,
TCO samt LRF tillstyrker utredningens förslag.

Länsskolnämnden i Västerbottens län anser att nya
arbetsformer måste anpassas till kurser i glesbygd med en kombinerad
undervisningsform med distansstudier och B- skolemetodik.

Länsskolnämnden i Södermanlands län anför att det är elt
förslag i rätt riktning, som dock kan medföra vissa problem, t, ex. alt
pedagogiskt hålla ihop en kurs delad på grupper pä olika håll i kommunen och
som är kunskapsmässigt splittrad ulan att öka timtalet.

Länsskolnämnden i Kristianstads län menar att en vidare
tolkning av kursbegreppel sä atl en kurs kan omfatta såväl dag- som
kvällsundervisning för olika elever måste medföra en förstärkning av kursens
timtal. Länsskolnämnden föreslär att schablonresursen skall kunna användas som
stöd vid sådan kursuppdelning.

Umeå kommun menar att om undervisningen skall ge önskat
resultat bör SÖ fä i uppdrag att tillhandahålla ett komplett servicematerial
för de kurser som genomförs enligt förslaget.

Lycksele kommun påpekar att försöksverksamhet har
bedrivits inom kommunen med glesbygdsundervisning i enlighet med förslagets
riktlinjer. Den har visat, alt detta är ett sätt att arbeta pä som i allra
högsta grad gagnar minoritetsgrupper, glesbygdsbor och skiftesarbelare. Tyvärr
får eleverna färre undervisningstimmar, mindre sociala kontakter samt mer eget
arbete.

Gotlands kommun ställer sig tveksam till förslaget om man
häller sig inom ramen för del fastställda antalet undervisningslimmar enligt
timplanen.

Göteborgs kommun påpekar att utredningen föreslär en ny
definition av begreppet "kurs". Resultatet blir att betydligt fler
kurser kan starta, framför allt i mindre kommuner. Förändringen innebär ett
överförande av resurser från stora kommuner med välfyllda kurser till små
kommuner med utglesade kurser.

Enligt vuxenutbildningsrådet i Uppsala skulle denna
uppläggning av studierna få egendomliga konsekvenser för praktiska
yrkesinriktade kurser med stort inslag av arbelsleknik.

Prop. 1983/84:169 150

Östergötlands läns landsting noterar att genomförandet av
avsikterna fordrar ett mycket anpassbart lärarutnytljande.

SACO/SR anför att förslaget får som effekt bl. a. alt
vissa kursdeltagare fär färre antal lektioner. Glesbygdskurser av detta slag fär
konsekvenser för lärarnas arbetssituation.

SOSVUX anser att man bör vara restriktiv med alternativa
lösningar och om möjligt ordna kursen på ett normall sätt.

10.2 Information och samråd

Utredningens förslag se betänkandet s. 193-194.

Länsskolnämnden i Kristianstads län, Eskilstuna, Lycksele,
Södertälje och Umeå kommuner saml vuxenutbildningsrådet i Uppsala tillstyrker
förslaget, ibland med vissa kommentarer.

SIPU anför
att förvärvsarbetande deltagare, som går kortare kurser på deltid, inte torde
ha tillräckliga möjligheter alt aktivt delta i de olika formerna för
information och samråd,

Länsskolnämnden i Östergötlands län anser atl
konferensbestämmelserna kan förenklas ytterligare och pekar pä MBL. De
uppgifter som nuvarande samarbetsnämnd har bör överföras till komvuxkonferensen.
Samarbetsnämnden blir därmed överflödig. Beslut om skiljande av elev från
undervisningen bör fattas av skolstyrelsen. Övriga samråd och former för
samverkan bör bestämmas av komvuxkonferensen.

Länsskolnämnden
i Kristianstads län framhåller atl del är särskilt viktigt att lärare med
enstaka lektioner vid komvux deltar i de planeringskonferenser och studiedagar
som förekommer eftersom dessa lärare står utanför den pedagogiska debatt som
förs i skolan. Alla lärare måste ha skyldighet alt delta i dessa verksamheter.

Länsskolnämnden i Värmlands län och Landstingsförbundet
motsätter sig utredningens många förslag om centrala bestämmelser om
information och samråd.

Gotlands kommun är tveksam. En särskild komvuxkonferens
torde upplevas som betungande om lärarna huvudsakligen är anställda i komvux
med fyllnadstjänst och därför bör komvuxinformationen kunna lämnas vid
motsvarande konferens inom gymnasie- eller grundskolan. Grundvux bör dock ha
egen konferens. Samarbetsnämndens uppgifter kan fullgöras av skolstyrelsen (bl.
a. att skilja kursdeltagare frän undervisningen).

Södertälje kommun tillstyrker och föreslär dessutom alt vuxenutbildningsråd
skall finnas. Vuxenutbildningsrädet skall vara ett forum för diskussion och
samråd i vuxenutbildningsfrägor främst mellan skolan och studieförbunden samt
vara rådgivande organ åt skolstyrelsen.

Vuxenutbildningsrådet i Uppsala är tveksamt till att
samråd i pedagogiska frågor skall äga rum minst en gäng per termin. Förslaget
tycks främst riktal mot terminsplanerade kurser eller andra utbildningar i
längre tidspe-

Prop.
1983/84:169 151

rioder.
Mänga yrkesinriktade kurser i komvux är korta och följer inte alls normala
skolterminer. Samråd i pedagogiska frågor bör anordnas vid behov och i former
som skolstyrelsen bestämmer.

Östergötlands
läns landstingskommun anser att särskild komvuxkonferens kan vara befogad pä
särskilda skolenheter för komvux, men avstyrker för övrigt. Komvux-personalens
information är reglerad genom MBL. Elevdemokratin behöver förbättras, i
synnerhet vid ökad rekrytering av prioriterade grupper. Rektor bör ges ansvaret
för att eleverna bereds goda tillfällen till pedagogiska samråd med personalen.
Landstinget anser all skolstyrelsen bör fatta beslut om atl skilja en elev från
undervisningen.

Kristianstads
läns landstingskommun är tveksam till att formerna för information och samråd
skall regleras i centrala bestämmelser. Att det skall finnas en komvuxkonferens
vid varje skolenhet där komvux bedrivs avstyrks. Förslaget leder bara till ökad
byråkrati och arbetsbelastning för skolledare. Del borde vara tillräckligt med
de organ som i dag skall/bör finnas i gymnasieskolan.

TCO
förutsätter att bestämmelserna utformas sä att det finns viss lokal frihet att
besluta om vilka konferenser som skall förekomma inom skolenheten.