Prop. 1983/84:17

Regeringens proposition

1983/84:17

om lag med anledning av Sveriges tillträde till
konventionen den 6 april 1974 om en uppförandekod för linjekonferenser;

beslutad den 22 september 1983.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har
tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar OLOF PALME

CURT
BOSTRÖM

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen ges en redogörelse för utvecklingen av den
internationella linjesjöfarten och systemet med linjekonferenser
(sammanslutning av linjerederier) samt för tillkomsten av och innehållet i en
konvention om en uppförandekod för linjekonferenser som utarbetats inom FN:s
organ för handel och utveckling, UNCTAD.

Det föreslås att Sverige vid lämpligt tillfälle ansluter
sig till konventionen. Sveriges anslutning föreslås i propositionen anknyta
till den lösning för anpassning till koden som utarbetats inom den Europeiska
gemenskapen, EG.

I propositionen läggs fram förslag till den lagstiftning
som erfordras för att Sverige skall kunna tillträda konventionen. Denna
lagstiftning innehåller jämväl bestämmelser som motsvarar relevanta delar av
den förordning som antagits av EG: s råd angående medlemsstaternas ratifikation
av eller anslutning till konventionen.

I Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 17

Prop.
1983/84:17

Prop. 1983/84:17 2

Förslag till

Lag med anledning av Sveriges tillträde till konventionen
den 6 april

1974 om en uppförandekod för linjekonferenser

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänt

1 § Denna lag skall tillämpas på den linjesjöfart som
bedrivs av linjekonferenser i handeln mellan de stater som har anslutits till
den i Geneve den 6 april 1974 avslutade konventionen om en uppförandekod för
linjekonferenser.

2§ Kap. I-V saml kap. VI. art. 23-25, 26(2), 27, 29, 31-38 och 40-45 i
konventionen skall i sin engelska text gälla som svensk lag, om inle annat
framgår av det följande. Konventionens engelska text jämte en svensk
översättning är intagen i bilaga till denna lag.

Regeringen fullgör de uppgifter som enligt konventionen
ankommer på behörig myndighet, om inte annat föreskrivs i denna lag.

Vid tillämpningen av konventionen skall iakttas vad som
föreskrivs i det följande.

38 Frågan om ett linjerederi i Sverige skall få delta som
svenskt nationellt linjerederi i en konferens avgörs genom förhandlingar
mellan de svenska medlemmarna av konferensen eller, i fråga om en ny konferens,
de svenska rederier som avser att ingå i konferensen. Uppnås inte enighet, kan
regeringen på begäran av ett av de berörda rederierna utse det rederi eller de
rederier som skall få delta i konferensen som svenskt nationellt linjerederi.

Undanlag från tillämpning av konventionens regler om
lastuppdelning m.m.

4 8 Reglerna i art. 2, 3 och 14 (9) i
konventionen gäller inte i handeln

mellan Sverige och andra stater som är medlemmar i Organisationen för

ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD-stater). Inom konferenser

som betjänar handeln mellan OECD-stater skall förfarandet enligt kap. VI i

konventionen inte tillämpas på tvist som enligt avtal mellan parterna skall

biläggas genom annat förfarande.

Bestämmelserna i första stycket skall dock inte påverka
möjligheterna forell linjerederi hemmahörande i konvenlionsanslutet
utvecklingsland att delta som rederi från tredje land i handeln mellan Sverige
och annan OECD-stat i enlighet med principerna i art. 2 i konventionen. Detta
gäller under förutsättning att rederiet är erkänt som nationellt linjerederi
och antingen är medlem i den konferens som betjänar handeln i fråga eller är
berättigat att vinna inträde i en sådan konferens enligt art. 1 (3) i konventionen.

5 8 När en linjekonferens tillämpar någon form av
marknadsdelning enligt

art. 2 i konve.itionen, skall den lasivolym omfördelas som enligt konven

tionen varje grupp av nationella linjerederier hemmahörande i OECD-

stater eller linjerederier från OECD-stater som deltar som tredjelandsseg

lare är berältigade till, om inte beslut om annal fattas av samtliga rederier

som är medlemmar av konferensen och omfattas av omfördelningsreglerna.
Beslut om omfördelning skall syfta till atl ge samtliga sådana rederier en
rättvis andel av konferensens trafik.

De andelar som efter omfördelning tilldelas ett
linjerederi skall bestämmas med utgångspunkt i sedvanliga affärsmässiga
principer med särskild hänsyn till

a)
den lastvolym
som transporteras av konferensen och som härrör från de OECD-stater vilkas
utrikeshandel den betjänar,

b)
linjerederiernas
tidigare deltagande i den linjefart som omfattas av marknadsdelningen,

c)
den lastvolym som
transporteras av konferensen och som skeppas över OECD-staters hamnar,

d) behoven hos de avlastare vars gods transporteras
av konferensen.

Kan överenskommelse om omfördelningen av transportandelarna inte

träffas, skall frågan på begäran av någon av parterna
hänskjutas till förlikning enligt detta stycke. Parterna skall utse en eller
flera förlikningsman. Kan parterna inte enas härom, skall vardera av dem utse
en förlikningsman och de sålunda utsedda förlikningsmännen tillsammans välja en
tredje, som skall fungera som ordförande. Skulle någon part underlåta alt utse
förlikningsman eller kan de av parterna utsedda förlikningsmännen inte komma
överens om ordförande, skall presidenten i Internationella handelskammaren, på
begäran av någon av parterna, utse de förlikningsmän som behövs.
Förlikningsmännen beslutar själva om det förfarande som skall följas. Deras
arvode betalas av parterna. Tvist som inte biläggs genom förlikning kan
hänskjutas till skiljedom, om parterna är eniga om detta. Fördelningen av transportandelar
skall regelbundet ses över vid i förväg bestämda tidpunkter. Vid översynen
skall särskilt beaktas att avlas-tarna får tillgång till ändamålsenliga och
effektiva transporter.

Ogiltighet

68 Villkor i konferensavtal som inte uppfyller de krav som
ställs i konventionen kan förklaras vara ogiltigt i den del det strider mot
konventionen. Detsamma gäller i fråga om villkor i avtal om marknadsdelning
och i lojalitetsöverenskommelse. Har villkoret sådan betydelse för avtalet att
det inte skäligen kan krävas att detta i övrigt skall gälla med oförändrat
innehåll, får avtalet i sin helhet lämnas utan avseende.

Jurisdiktion m. m.

78 Talan som gäller tillämpningen av bestämmelserna i
konventionen eller som på annat sätt rör rättsförhållanden som är reglerade i
denna lag får väckas vid svensk domstol

a)
om den gäller
en konferens som betjänar svensk utrikeshandel,

b)
om talan riktas
mot någon som har hemvist här i riket,

c)
om talan rikas
mot någon som på grund av avtal skall svara här,

d) om talan riktas mot någon som med hansyn till sakens
anknytning till

svenska förhållanden bör svara här.

Talan kan avvisas, om tvisten på grund av anknytning till
en annan stal eller med hänsyn till omständigheterna inte är ägnad att avgöras
har.

En fordran som grundar sig på ett rättsförhållande som är
reglerat i konventionen är preskriberad, om talan inte har väckts inom tvä är
efter det att fordringen uppkom. Har inom den tiden sådant förlikningsförlä-

•rop. 1983/84: 17 4

iiide som anges i kap. VI i konventionen inletts, preskriberas fordringen ex
mänuder efter det alt förfarandet avslutades, om inte preskription iträftär
senare enligt tväårsregeln. Gäller talan annat än penningfordran äknas liden
från det all den omständigheten inträffade som yrkandet anför sig till.

8 Angående sädana förhandlingar som anges i kap. VI i konventionen äller

a) atl linjekonferens och organisation av avlastare
kan vara part,

b)
att en
undeirättelse till en linjekonferens eller en organisation av ivlastare skall
anses utgöra underrättelse till varje medlem av en sådan Lonferens eller
avlastarorganisation,

c)
att
underrättelser till en linjekonferens eller en organisation av avlas-are skall
sändas till adressen för konferensens eller avlasiarorganisaiio-lens
huvudkontor,

d) att, om linjekonferensen eller avlastarorganisationen
underlåtit att

egistrera adress eller inte har något huvudkontor, underrättelse till vilken

iom helst av medlemmarna skall anses utgöra underrättelse till konferen-

;en eller avlastarorganisationen.

i>8 Mål angående tvist som avses i 7 8 skall
förklaras vilande, om

a)
tvisten rör en
fråga som är föremål för internationellt förlikningsförfarande enligt
bestämmelserna i kap. VI i
konventionen,

b)
tvisten inte
har varit föremål för internationellt förlikningsförfarande av angivet slag och
någon av parterna begär att tvisten skall hänskjutas till sådant förtärande.

Har ett mål förklarats vilande enligt första sycket, fär
det återupptagas när förlikningsförfarandet har avslutats utan att förlikning
nåtts eller del visas att frågan om förlikning eljest har förfallit.

10 8 Mål enligt 7 8 prövas av den tingsrätt som är behörig
enligt 336-337 88 sjölagen (1891: 35 s. I). Finns inte behörig sjörattsdomstol, får talan väckas
vid Stockholms tingsrätt.

Verkställighet av rekommendation efter internationell
förlikning

118 En rekommendation som har utfärdals vid ett
förlikningsförfarande enligt kap. VI i konventionen gäller här i riket mellan parter som godkänt den, om
inte den part mot vilken rekommendationen åberopas visar,

a)
att någon av de
parter som godkänt rekommendationen inte var behörig till det,

b)
att
rättsslridigt tvång eller svikligt föriedande inverkat vid tillkomsten av
rekommendationen, eller

c)
att
tillsättandet av förlikningsmännen eller föriikningsförfarandet stått i strid
med bestämmelserna i konventionen.

En
rekommendation gäller inte heller, om den är oförenlig med grunderna för
rältsordningen här i riket.

Om nägon
av de omständigheter som anges i första och andra styckena föreligger i fråga
om endast en del av rekommendationen, skall denna gälla i återstående delar, om
de kan särskiljas.

12 S Ansökan om verkställighet av en rekommendation görs
hos Svea hovraii. Rekommendationen skall ges in i original eller i bestyrkt
kopia.

Prop. 1983/84:17 5

Om en handling i ärendet är avfattad på annal främmande
språk än dansk;i och norska, skall handlingen åtföljas av en bestyrkt
översättning till svenska.

Motparten skall beredas tillfälle alt yttra sig över
ansökningen.

Bifalls ansökningen, verkställs rekommendationen såsom
l;ig;ikraft-ägande dom, om något annal inle förordnas med anledning av lalan
mol hovrättens beslut.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Convention on a Gode of Conduct for Liner Conferences

OBJECTIVES AND PRINCIPLES

The Contracting Parties lo the present Convention.

Desiring lo improve the liner conference syslem,

Rccognizing the need for a universally acceptable code of
conduct for liner conferences,

Taking into account the special needs and problems of Ihe
developing countries with respecl to the aclivities of liner conferences
serving their foreign trade,

Agreeing lo reflect in the Code the follow-ing fundamental
objectives and basic princi-ples:

(a) the objeclive to facilitale the
orderly expansion of world sea-borne trade;

(b) the obejctive to stimulate the
develop-ment of regular and efficient liner services adequale to the
requirements of the trade concerned;

(c) the objeclive to ensure a balance
of inlerests between suppliers and users of liner shipping services;

(d) the principle thal conference practices

should not invoNe any discrimination againsl

the shipowners. shippers or the foreign trade

of any counlry;

(e) the principle that conferences hold

meaningful consullations with shippers' orga-

nizalions. shippers' representatives and ship

pers on matters of common interest. with,

upon, requcst. the participalion of appropri-

ate aulhorities;

(O the principle that conferences should make available to
interesled parties pertinent information about Iheir aclivities which are
relevant to those parties and should publish meaningful information on their
activities.

Have agreed as follows:

Bilaga Översättning

Konvention om en uppförandekod för linjekonferenser

SYFTEN OCH PRINCIPER

De fördragsslutandc parterna till denna konvention,

Soi7i önskar förbättra linjekonferenssystemet.

Som inser behovet av en uppförandekod för
linjekonferenser, som vinner allmänt internationellt erkännande.

Som beaktar utvecklingsländernas speciella behov och
problem när det gäller verksamheten hos linjekonferenser som betjänar deras
utrikeshandel.

Som enats om att i koden ge uttryck för följande
huvudsyften och grundprinciper:

a)
syftet atl
främja en ordnad utveckling av den sjöburna världshandeln;

b)
syftet att
stimulera utvecklingen av reguljär och effektiv linjetrafik som motsvarar den
aktuella handelns behov:

c)
syftet atl
säkra balans mellan intressen som erbjuder och som använder
linjesjöfarts-trafik;

d) principen att konferensernas agerande

inte får innebära någon diskriminering av re

dare, avlastare eller något lands utrikeshan

del;

e) principen att konferenserna håller me

ningsfulla konsultationer med avlastarorgani-

sationer, med företrädare för avlastare och

med avlastare i frågor av gemensamt in

tresse, med deltagande av berörda myndighe

ter om dessa sä begär;

f) principen atl konferenserna bör tillhan

dahålla intresserade parter lämplig informa

tion om sin verksamhet som är relevant för

dessa och bör publicera relevant information

om sin verksamhet.

Har enats om följande:

PART ONE

CHAPTER I: DEFINITIONS

Liner conference or conference A group of two or more
vessel-operaling

DEL ETT

KAPITEL 1 DEFINITIONER

Linjekonferens eller konferens

En grupp av två eller flera rederier, som

carriers which provides International liner services for
Ihe carriage of cargo on a par-ticular route or routes within specificd
geo-graphical limits and which bas an agreemenl or arrangement, whalever ils
nalure, within the framework of which they operate under uniform or common
freight råtes and any oth-er agreed conditions with respecl to the provision
of liner services.

National shipping linc

A national shipping line of any given counlry is a
vessel-operaling carrier which has ils head office of management and ils
effective control in thal counlry and is recognized as such by an appropriate
authorily of that counlry or under the law of thal counlry.

Lines
belonging lo and operated by a joint venture involving two or more countries
and in whose equity the national interesls. public and/or private, of those
countries have a sub-stantial share and whose head office of management and
whose effective control is in one of those countries can be recognized as a
national line by the appropriate aulhorities of those countries.

Third-CDuntiy shipping linc

A vessel-operaling carrier in ils operations between two
countries of which il is not a national shipping line.

Slupper

A person or enlity who has entered inio, or who
demonslrales an intention to enter into, a contraclual or other arrangement
with a conference or shipping line for the shipment of goods in which he has a
beneficial interest.

Shipper's organization

An association or equivalent body which promoles,
represenls and protects the interests of shippers and. if those aulhorities so
desire, is recognized in that capacity by the appropriate authorily or
aulhorities of Ihe counlry whose shippers il represenls.

Goods carried hy the conference

Cargo Iransported by shipping lines mem-bers of a
conference in accordance with the conference agreemenl.

tillhandahåller
internationell linjelrafik för transport av last pä viss rutt eller vissa
rutter inom bestämda geografiska gränser och som har ett avtal eller ett
arrangemang, av v;kI natur det
vara månde, inom ramen för vilket den utför transporter med enhetlig eller gemensam
fraktsätlning och eventuella andra överenskomna villkor avseende tillhandahållandet
av linjetrafik.

Nationellt linjeredcri

Elt nationellt linjerederi i ett visst land är ett rederi,
som har sitt huvudkontor och faktiska ledning i det landet och som är erkänt
som sådant av det landels behöriga myndighet eller enligt det landets lag.

Linjerederier som tillhör och drivs av ett företag, med
gemensamt risktagande mellan medlemmar från två eller fiera länder och i vars
kapital nationella intressen i dessa länder - allmänna och/eller enskilda — har
en betydande andel och som har sitt huvudkontor och faktiska ledning i ett av
dessa länder, kan erkännas som ett nationellt linjerederi av behöriga
myndigheter i dessa länder.

Tredje-lands linjerederi

Ett rederi när del trafikerar två länder och inte är
nationellt linjerederi i något av dessa länder.

Avlastare

Fysisk eller juridisk person som har inträtt i eller ger
tillkänna en avsikt att inträda i elt kontraktsbundet eller annat arrangemang
med en konferens eller ett linjerederi för transport av gods i vill«fet han har
ett vinstintresse.

A vlastarorganisation

En sammanslutning eller jämförbar organisation som
främjar, företräder och skyddar avlastares intressen och som är erkänd i denna
egenskap av behörig myndighet eller myndigheter - om dessa finner det önskvärt
- i del land vars avlastare den företräder.

Gods som transporteras av konferensen

Last som transporteras av linjerederier som är medlemmar
av en konferens i enlighet med konferensavtalel.

Appropriate authorily

Eilher a government or a body dcsignated by a government
or by national legislation to perform any of the functions ascribed to such
authorily by the provisions of ihis Code.

Promotional freight råte

A råte instituted for promoling the carriage [>f
non-tradition;il exports of Ihe counlry concerned.

Special freight ratc

A preferenlial freight rale, other than a promotional
freight rale, which may be nego-tiated between the parties concerned.

Behörig
myndighet

En regering eller ett organ som av regering eller
nationell lagstiftning utsetts att utöva de funktioner som genom bestämmelserna
i denna kod ålägges sådan myndighet.

Främjande frakt

En frakt som tillkommit för alt främja transporten av
icke-lraditionell export från vederbörande land.

Speciell frakt

En preferensfrakl, annan än främjande frakt, som kan
överenskommas mellan berörda parter.

CHAPTER
II:

RELATIONS AMONG MEMBER LINES

Artide I MEMBERSHIP

(I) Any national shipping line shall have the right to be a full member of
a conference which serves the foreign trade of ils counlry, subject to the
crileria set out in Artide 1(2). Shipping lines which are not national lines in
any trade of a conference shall have the right to become full members of that
conference, subject to the crileria set out in Artide 1(2) and (3) and to the
provisions regarding the share of trade as set out in Artide 2 as re-gards
third-country shipping lines.

(2) A shipping line applying for
member-ship of a conference shall furnish evidence of ils abilily and intention,
which may include the use of chartered tonnage, provided the crileria of this
paragraph are met, to operate a regular, adequale and efficient service on a
long-term basis as defined in the conference agreemenl within the framework of
the conference, shall undertake to abide by all the terms and conditions of
the conference agreemenl. and shall deposil a financial guarantee to cover any
outslanding financial obligation in the event of subsequent withdrawal, suspension
or expulsion from membership, if so rcquired under the conference agreemenl.

(3) In considering an application for
mem-

KAPITELII

RELATIONER MELLAN KONFERENSMEDLEMMAR

Artikel I

MEDLEMSKAP

1.
Varje
nationellt linjerederi skall ha rätt att vara fullvärdig medlem av en konferens
som betjänar dess lands utrikeshandel, på villkor atl den uppfyller de
förutsättningar som anges i artikel 1, punkt 2. Linjerederier som inte är
nationella linjerederier i någon del av den handel som betjänas av konferensen
skall ha rätt att bli fullvärdiga medlemmar av en sådan konferens på villkor
att de uppfyller de kriterier som anges i artikel I, punkt 2 och 3, och med
iakttagande av bestämmelserna om lastuppdelning som anges i artikel 2 beträffande
tredje-lands linjerederier.

2.
Ett linjerederi
som ansöker om medlemskap i en konferens skall bevisa sin förmåga och avsikt
- som, under förutsättning alt bestämmelserna i denna paragraf är uppfyllda,
kan omfatta användningen av chartrat tonnage - att driva en reguljär, lämplig
och effektiv trafik under längre lid inom konferensens ram och i
överensstämmelse med konferensavtalel; linjerederiet skall åtaga sig atl
efterkomma alla konferensavtalets bestämmelser och villkor och skall - om
konferensavtalel kräver det - deponera en garantisumma för att täcka varje
utestående ekonomisk förpliktelse i händelse av senare utträde, avstängning
eller uteslutning från medlemskap.

3. Vid behandlingen av en ansökan om

bership by a shipping line which is not a national line in
any trade of the conference concerned. in addition lo the provisions of Artide
1(2). the following crileria, interalia. should be taken into account:

(a) the existing volume of the trade on
the route or routes served by the conference and prospects for ils growth;

(b)
Ihe adequacy of
shipping space for the existing and prospective volume of trade on the route or
routes served by the conference;

(c) the probale effect of admission of
the shipping line lo the conference on the effi-ciency and quality of the
conference service;

(d) the currenl participalion of the shipping

line in trade on the same route or routes

oulside the framework of a conference; and

(e) the currenl participalion of the shipping

line on the same route or routes within the

framework ofanother conference.

The above crileria shall not be applied so as to subvert
the implementation of the provisions relating to participalion in trade set
out in Artide 2.

(4)
An application
for admission or read-mission to membership shall be promptly de-cided upon and
the dedsion communicated by a conference to an applicant promptly, and in no
case låter than six months from the date of application. When a shipping line
is refused admission or readmission the conference shall, al the same time,
give in writing the grounds for such refusal.

(5)
When
considering applications for admission. a conference shall take into account
Ihe view.s put forward by shippers and shippers' organizations of the
countries whose trade is carried by the conference, as well as the views of
appropriate aulhorities if they so request.

(6)
In addition to
the crileria for admission sel oul in Artide 1(2), a shipping line applying
for readmission shall also give evidence of having fulfilled its obligations in
accordance with Artide 4(1) and (4). The conference may give special scrutiny
to the circum-stances under which the line left the conference.

medlemskap från ed linjerederi som inle nationellt
linjerederi i någon del av den h;i del som betjänas av den berörda konfere sen.
skall hänsyn las till - förutom besläi melserna i artikel I. punkt 2 - bl. a. följan kriterier:

a)
den befintliga
omfattningen av hände och dess ökningspotenlial pä den rutt eller rutter som
trafikeras av konferensen;

b)
tonnagets
lillräcklighet för den befintli och framtida omfattningen av handeln på d rutt
eller de ruller som trafikeras av konl rensen;

c)
den effekt
linjerederiels inträde i konl rensen kan antagas fä pä konferenstrafike
effektivitet och kvalitet;

d) linjerederiels nuvarande marknadsand

på samma rutt eller rutter utanför ramen f

en konferens; och

e) linjerederiets nuvarande deltagande i

samma rutt eller rutter inom ramen för •

annan konferens.

Ovannämnda kriterier skall inte använd sä, att de hindrar
tillämpningen av de besläi melser om marknadsandelar som anges i ar kd2.

4.
En ansökan om
medlemskap eller c förnyat medlemskap skall behandlas skyn samt och konferensen
skall delge sökan beslutet skyndsamt, och i intet fall senare sex månader från
ansökningsdalum. Om i linjerederi nekas medlemskap eller förn> medlemskap
skall konferensen samtid skriftligt ange grunderna för nekandet.

5.
Vid
behandlingen av medlemsansc ningar skall konferensen överväga de sy punkter som
framförs av avlastare och avi; larorganisationer i de länder vilkas hane
transporteras av konferensen så väl som ; behöriga myndigheters synpunkter, om
des så begär.

6.
Utöver de
kriterier för medlemskap st anges i artikel I, punkt 2, skall eU linjerede som
ansöker om förnyat medlemskap, ock förete bevis på att det har fullgjort sina
ft pliktelser enligt artikel 4, punkt I och 4. Kc ferensen får göra en särskild
utredning < omständigheterna när linjerederiel lämna konferensen.

iriicle 2

ARTICIPATION IN TRADE

(1) Any shipping line admitted to
member-hip of a conference shall have sailing and aading righls in the trades
covered by thal onference.

(2) When a conference operates a pool,
all hipping lines members of the conference erving the trade covered by the
pool shall lave the right to participale in the pool for hat trade.

(3) For the purpose of delermining the

.hare of trade which member lines shall have

he right to acquire, the national shipping

ines of each counlry, irrespective of the

lumber of lines, shall be regarded as a singie

:roup of shipping lines for that counlry.

(4) When delermining a share of trade with-

n a pool of individual member lines and/or

;roups of national shipping lines in accor-

lance with Artide 2(2), the following princi-

5les regarding their right of participalion in

he trade carried by the conference shall be

jbserved. uniess otherwise mutually agreed:

(a) The group of national shipping lines of

:ach of two countries the foreign trade be-

ween which is cartied by the conference

■ihall have equal righls to participale in the

Freight and volume of traffic generated by

their mutual foreign trade and carried by the

;onference;

(b) Third-country shipping lines, if any,

shall have the right to acquire a significant

part, such as 20 per cent, in the freight and

volume of traffic generated by that trade.

(5) If, for any one of the countries whose

trade is carried by a conference, there are no

national shipping lines participating in the

carriage of thal trade, the share of the trade

to which national shipping lines of that coun

lry would be entitled under Artide 2(4) shall

be distributed among the individual member

lines participating in the trade in proportion

to their respective shares.

(6) If
the national shipping lines of one

counlry decide not lo carty their full share of

the trade, that portion of their share of the

trade which they do not carty shall be distrib

uted among the individual member lines par-

lidpating in the trade in proportion to their

respective shares.

Artikel 2 MARKNADSANDELAR

1. Varje linjerederi som beviljas medlem

skap i en konferens skall ha avgångs- och

lastningsrättigheter i den trafik som konfe

rensen betjänar.

2.
Om en konferens
driver en pool, skall alla linjerederier, som är medlemmar av den konferens som
betjänar den trafik som omfattas av poolen, ha rätt att delta i poolen.

3.
Vid
fastställandet av vilken andel i trafiken som medlemslinjerna skall ha rått
att uppnå, skall de nationella linjerederierna -oavsett deras antal - i varje
land anses som en enda grupp av linjerederier för det landet.

4. Vid fastställandet av andel i trafiken

inom en pool för individuella medlemsrede

rier och/eller grtipper av nationella linjerede

rier i enlighet med artikel 2, punkt 2, skall

följande principer angående deras rätt till

marknadsandel i den av konferensen utförda

trafiken iakttas, om inte annat ömsesidigt

överenskommits:

a) den nationella gruppen av linjerederier

från vart och ett av två länder där utrikeshan

del dem emellan transporteras av konferen

sen skall ha rätt till lika andel i den frakt och

den Iransportvolym som uppkommer av

deras inbördes utrikeshandel och som han

teras av konferensen;

b) tredje-lands linjerederier, om sådana

deltar i konferensen, skall ha rätt all uppnå

en betydande andel, såsom 20%. i den frakt

och den transportvolym som hänför sig till

denna handel.

5.
Om det i något
av de länder vars handel betjänas av en konferens inte finns några nationella
linjerederier som deltar i transporten av denna handel, skall den andel i
trafiken, till vilken detta lands nationella sjöfartslinje skulle vara
berättigad enligt artikel 2, punkt 4, fördelas på de individuella medlemslinjer
som deltar i trafiken i proportion till deras respektive marknadsandelar.

6.
Om ett lands
nationella linjerederier beslutar alt inte utnyttja hela sin andel i trafiken,
skall den del av deras andel i trafiken som de inte utnyttjar fördelas bland de
enskilda linjerederier i konferensen som deltar i trafiken i proportion till
deras respektive andelar.

(7) If
the national shipping lines of the

countries concerned do nol participale in the

trade between those countries covered by a

conference, the shares ofirade carried by the

conference between those countries shall be

allocated between Ihe participating member

lines of third countries by commercial negoti-

ations between those lines.

(8)
The national
shipping lines of a region, members of a conference. al one end of the trade
covered by the conference. may redis-tribute among themselves by mutual agreemenl
the shares in trades allocated to (hem. in accordance with Artide 2(4) lo (7)
inclu-sive.

(9) Subject to the provisions of Artide
2(4) to (8) indusive regarding shares of trade among individual shipping lines
or groups of shipping lines, pooling or Irade-sharing agreements shall be
reviewed by the conference periodically, al intervals to be stipulated in
those agreements and in accordance with crileria to be specified in the
conference agreemenl.

(10)
The application
of the present Artide shall commence as soon as possible after en-try into
force of the present Convention and shall be completed within a transition
period which in no case shall be longer than two years, taking into account the
specific situation in each of the trades concerned.

(11) Shipping lines members of a conference
shall be entitled to operate chartered ships to fulfil their conference
obligations.

(12) The criteria for sharing and the
revision of shares as sel oul in Artide 2( I) to (11) indusive shall apply
when, in the absence of a pool. there exists berthing. sailing and/or any other
form of cargo allocation agreemenl.

(13)
Where no
pooling. berthing, sailing or other trade participalion agreements exisl in a
conference. eilher group of national shipping lines, members of the
conference, may require thal pooling arrangements be intro-duced, in respecl of
the trade between their countries carried by the conference. in con-formity
with the provisions of Artide 2(4); or alternatively they may require thal the
sail-ings be so adjusted as to provide an opportu-niiy to these lines to enjoy
substantially the

7.
Om de
nationella linjerederierna från berörda länder inle deltar i trafiken mellan
dessa länder som omfattas av en konferens, skall de andelar i trafiken mellan
dessa länder som transporteras av konferensen tilldelas linjerederier i
konferensen från tredje-länder genom kommersiella förhandlingar mellan dessa
rederier.

8.
Nationella
linjerederier i en konferens frän en region i början eller i slutet av den
konferensens trafikrelation fär genom ömsesidig överenskommelse omfördela
mellan sig de andelar i trafiken som tilldelats dem, i enlighet med artikel 2,
punkt 4-7.

9.
På villkor att
bestämmelserna i artikel 2. punkt 4—8, angående enskilda linjeredcriers eller
grupper av linjerederiers andelar i trafiken iakttas, skall pool- eller
trafikandelsöver-enskommelser ses över periodiskt av konferensen på
intervaller som skall vara fastställda i dessa överenskommelser och i enlighet
med kriterier som skall vara angivna i konferensavtalet.

10. Tillämpningen.av denna artikel skall

börja så snart som möjligt efter denna kon

ventions ikraftträdande och skall \'ara full

bordad inom en övergångsperiod som under

inga förhållanden får överstiga tvä år. med

hänsyn tagen till den särskilda situationen

inom var och en av de aktuella trafikrelatio

nerna.

11. Linjerederier som är medlemmar av
en konferens skall ha rätt att använda chartrade fartyg för att uppfylla sina
förpliktelser i konferensen.

12.
Kriterierna för
fördelning och revision av andelar som anges i artikel 2, punkt, I - 11, skall
tillämpas när det - i frånvaro av en pool - existerar avtal om anlöp, avgång
och/eller någon annan form av överenskommelse om lasltilldelning.

13.
Där inga
överenskommelser om pool. anlöp, avgång eller annan marknadsdelning existerar
inom en konferens, kan varje grupp av nationella linjerederier som är medlemmar
av konferensen begära att poolöverenskom-melser skall införas med avseende på
trafiken mellan deras länder som omfattas av konferensen, i enlighet med
bestämmelserna i artikel 2, punkt 4; eller de kan alternativt begära att
antalel avgångar skall anpassas så, atl de säkerställer möjlighet för dessa
linjerederier

ame righls to participale in the trade be-wecn those two
countries carried by Ihe con-erence as they would have enjoyed under he
provisions of Artide 2(4). Any such re-|ucst shall be considered and decided by
the :onference. If there is no agreemenl to insli-ute such a pool or adjuslment
of sailings imong the members of the conference, the ;roups of national shipping
lines of the coun-ries al both ends of the trade shall have a najority vote in
deciding to eslablish such a wol or adjuslment of sailings. The malier ihall be
decided upon within a period not ;xceeding six months from the receipt of the
equest.

(14) III the event of a disagreemenl
be-ween the national shipping lines of the coun-ries at eilher end whose trade
is served by he conference with regard to whether or not TOoling shall be
introduced, they may require hat within the conference sailings be so ad-usted
as to provide an opportunity to these ines to enjoy substantially the same
righls lo iarticipatc in the trade between those two ;ountries carried by the
conference as they vould have enjoyed under the provisions of \rlicle 2(4).
In the event that there are no lalional shipping lines in one of Ihe countries
vhose trade is served by the conference, the lalional shipping line or lines of
the other ;ountry may make the same request. The ;onference shall use its best
endeavours to neet this request. If, however, this request is lot met. the
appropriate aulhorities of the ;ountries at both ends of the trade may take ip
Ihe matter if they so wish and make their riews known to the parties concerned
for heir consideration. If no agreemenl is -eached, the dispute shall be dealt
with in iccordance with the procedures established n this Code.

(15) Other shipping lines. members of a
:onference, may also request that pooling or sailing agreements be introduced.
and the re-:iuesl shall be considered by the conference n accordance with the
relevant provisions of his Code.

(16) A conference shall provide for
appropriate measures in any conference pooling iigreement to cover cases where
Ihe cargo has been shiit out by a member line for any

atl
åtnjuta väsentligen samma rättigheter till marknadsandel i konferenstrafiken
mellan dessa två länder, som de skulle ha åtnjutit enligt bestämmelserna i
artikel 2. punki 4. Varje sådan begäran skall granskas och avgöras av
konferensen. Om det inle mellan konferensens medlemmar uppnås någon
överenskommelse om inrättande av nägon sådan pool eller reglering av antalet
avgångar, skall grupper av nationella linjerederier i länderna i början och i
slutet av trafikrelationen ha möjlighet att genom majoritetsbeslut besluta om
inrättandet av en sådan pool eller om reglering av antalet avgångar. Denna
fråga skall avgöras inom loppet av en period som inte överstiger sex månader
frän mottagandel av begäran.

14. I händelse av oenighet mellan de nationella
linjerederierna i länderna i början eller i slutet av den trafikrelation som
betjänas av konferensen med avseende på huruvida en pool skall införas eller
ej, kan de begära reglering inom konferensens ram av antalel avgångar sä, alt
de säkerställer möjlighet för dessa linjerederier att åtnjuta väsentligen
samma rättigheter till marknadsandel i konferenstrafiken mellan dessa två
länder, som de skulle ha åtnjutit enligt bestämmelserna i artikel 2. punkt 4.
För det fall att det inte finns några nationella linjerederier i det ena av de
länder vilkas handel betjänas av konferensen, kan det andra landets nationella
linjerederi eller linjerederier göra samma begäran. Konferensen skall göra silt
yttersta för alt tillmötesgå denna begäran. Om emellertid denna begäran inte
tillmötesgås, fär behöriga myndigheter i länderna i början och i slutet av
irafikrelationen ta upp frågan om de så önskar och tillkännage sina synpunkter
fill berörda parter för deras övervägande. Om ingen överenskommelse uppnås,
skall tvisten avgöras i enligt med den i denna kod fastställda ordningen.

15. Andra linjerederier som är
medlemmar av en konferens kan också begära införande av överenskommelse om pool
eller reglering av antalet avgångar, och denna begäran skall behandlas av
konferensen i enlighet med tilllämpliga bestämmelser i denna kod.

16. En konferens skall se till atl
varje pool-avtal inom konferensen anger läinplig;i ;ii-gärder för den händelse
all ett linieiedeii ! konferensen avvis;ir l;ist ;iv v;iije ;imi;in oi -..ik

reason excepiing late presentation by Ihe shipper. Such
agreemenl shall provide thal a vessel with unbooked space, capable of being
used, be allowed lo lift the cargo, even in excess of the pool share of the
line in the trade, if otherwise the cargo would be shui oul and delayed beyond
a period sel by the conference.

(17) The
provisions of Artide 2(1) lo (16) indusive concern all goods regardless of
their origin, their destinaiion or the use for which they are intcnded, with
the exception of mili-lary equipmenl for national defence purposes.

än atl
avlastaren tillhandahäller godset for sent. Eli sådant avtal skall ange all elt
fartyg med obokat utrymme, som går alt använda, tillåts Iransporleia lasten
även om del linjerederiets marknadsandel i poolen överskrids, om lasten i
annat fall inle blir avsänd eller försenas längre än en av konferensen
läst-ställd period.

17.
Bestämmelserna i artikel 2, punkl I-16, gäller alla varor, oavseil deras
ursprung, deras destination eller den användning för vilken de avses, med
undanlag av militär utrustning för naiionella försvarsändamål.

Artide 3

DECISION MAKING PROCEDURES

The decision-making procedures embodied in a conference
agreerpent shall be based on the principle of equality ofall the full member
lines; these procedures shall ensure that the voting rules do nol hinder the
proper work of the conference and the service of the trade and shall definc the
maliers on which deci-sions will be made by unanimity. However, a dedsion
cannot be taken in respect of matters defined in a conference agreemenl relating
lo the trade between two countries wilh-out the conseni of the national
shipping lines of those two countries.

Artikel 3 BESLUTSORDNING

Den beslutsordning som elt konferensavtal innehåller skall
grundas på principen om alla fullvärdiga medlemmars likhet; denna ordning
skall säkerställa att röstningsreglerna inte hindrar en ordnad verksamhet i
konferensen och i den handel den betjänar, saml skall ange de frågor vilka
skall avgöras enhälligt. Emellertid kan ett beslut i frågor som har angetts i
ett konferensavtal och som berör handeln mellan tvä länder inle fallas ulan
samtycke av de nationella linjciederiema i dessa tvä länder.

Artide 4 SANCTiONS

(1) A shipping line member of a conference

shall be enlilled, subject to the provisions

regarding withdrawal which are embodied in

pool schemes and/or cargo-sharing arrange

ments, to secure its release, without peiially,

from the terms of the conference agreemenl

after giving three monlh' noiice, uniess the

conference agreemenl provides for a differ-

enl lime period, although il shall be required

to fulfil its obligations as a member of ihe

conference up to the date of its release.

(2) A conference may, upon notice to be

specified in the conference agreemenl, sus-

pend or expel a member for significant failure

to abide by the terms and conditions of the

conference agreemenl.

(3) No expulsion or suspension shall be

come effective uniil a siaiement in writing of

Artikd 4 SANKTIONER

1.
Ett linjerederi
som är konferensmedlem skall vara berätligad att - med beaktande av de
bestämmelser om utträde som ingår i pool-avial och/eller i avtal om lastdelning
- ulan att ådra sig straff frigöra sig frän konferensav-taleis villkor efter
tre månaders uppsägning, om inte konferensavtalet fastställt en annan
tidsperiod; linjerederiet skall dock vara förpliktat all fram till dagen för
sill utträde fullgöra sina åligganden som konferensniedlem.

2.
En konferens
får - efter varsel enligt regler som skall vara angivna i konferensavtalel -
avstänga eller utesluta en medlem som visar allvarlig brist i uppfyllandet av
konferensavtalels villkor.

3.
Ingen
uteslutning eller avstängning skall verkställas förrän skriftligt besked om
orsa-

he reasons iherefor has been given and until iny dispute
has been seltlcd as provided in ;hapter VI.

(4) Upon
withdrawal or expulsion, the line ;oncerned shall be required to pay its share
jf the outslanding financial obligations of the ;onference, up to Ihe date of
its withdrawal Dr expulsion. In cases of withdrawal, suspension or expulsion,
the line shall not be re-lieved of its own financial obligations under the
conference agreemenl or of any of ils obligations towards shippers.

kerna därför har getts och varje tvist avgjorts sä som
anges i kapitel VI.

4. Efter utträde eller uteslutning skall vederbörande
linjerederi vara förpliktat all betala sin del av konferensens utestående
finansiella förpliklelser fram till datum för sitt utträde eller uteslutning.
I händelse av utträde, avstängning eller uteslutning skall linjerederiet inle
befrias från sina egna finansiella förpliktelser enligt konferensavtalet eller
frän någon av sina förpliktelser gentemot avlastare.

Artide 5 SELF-POLICING

(DA conference shall adopt and keep up to date an
illusiraiive list, which shall be as comprehensive as possible, of practices
which are regarded as malpractices and/or breaches of the conference agreemenl
and shall provide effective self-policing machin-ery lo deal with them, with
specific provisions requiring:

(a) the fixing of penalties or a range
of penalties for malpractices or breaches, lo be commensurate with their
seriousness;

(b) the examination and impartial
review of an adjudication of complaints, and/or deci-sions taken on complaints,
againsl malpractices or breaches, by a person or body uncon-necled with any of
the shipping lines members of the conference or their affiliates, on request
by the conference or any other party concerned;

(c)
the reporiing,
on request, on the action laken in connexion with complaints againsl
malpractices and/or breaches, and on a basis of anonymity for the parties
concerned, to the appropriate aulhorities of the countries whose trade is
served by the conference and of the countries whose shipping lines are members
of the conference.

(2) Shipping lines and conferences are entitled to the
full co-operation of shippers and shippers' organizations in the endeavour lo
combat malpractices and breaches.

Artikd 5 EGENKONTROLL

1. En konferens skall antaga och hålla ak

tuell en åskådlig förteckning, vilken skall

vara sä täckande som möjligt, på handlingar

som anses som missbruk av och/eller brott

mot konferensavtalet, och skall föratt under

söka dem tillhandahålla ett effektivt egenkon-

trollsystem med särskilda bestämmelser som

kräver:

a) fastställande av straff eller strafflalituder

— som är relaterade till svårighetsgrad - för

missbruk eller brott;

b)
undersökning
och opartisk granskning på begäran av konferensen eller annan berörd part,
utförd av person eller organ som är obundet i förhällande till de linjerederier
som är medlemmar av konferensen och dessas dotterbolag, av reglering av
klagomål och/eller beslut med anledning av klagomål avseende missbruk eller
brott;

c)
rapportering,
på begäran, om åtgärder vidtagna efter klagomål mol missbruk och/eller brott,
och på grundval av anonymitet för berörda parter, till behöriga myndigheter i
de länder vilkas handel betjänas av konferensen och i de länder vilkas
linjerederier är medlemmar av konferensen.

2. Linjerederier och konferenser har rätt

till fullödigt samarbete från avlastare och av-

lastarorganisationer i sin kamp mot missbruk

och brott.

Artide
6

CONFERENCE
AGREEMENTS

All conference agreements, pooling, berth-

Artikel 6 KONFERENSAVTAL

Alla konferensavtal, avtal om pooler och

ing and sailing righls agreements and amend-ments or other
documenis directly relaied lo, and which affecl, such agreements shall be made
available on request lo the appropriate aulhorities of the countries whose
trade is served by the conference and of the countries whose shipping lines are
members of the conference.

om
rättigheter till anlöp och avgängar saml ändringar till sådana avtal eller
andra dokument, som direkt hänför sig till avtalen och påverkar dem, skall pä
begäran tillställas behöriga myndigheter i de länder vilkas handel betjänas av
konferensen och i de länder vilkas linjerederier är medlemmar av konferensen.

CHAPTER
III:

RELATIONS WITH SHIPPERS

Artide 7

LOYALTY ARRANGEMENTS

(1) The shipping lines members of a conference
are entitled to inslitute and mainlain loyaliy arrangements with shippers, the
form and tei'ms of which are malters for consulta-tion between the conference
and shippers' organizations or representatives of shippers. These loyaliy
arrangements shall provide safeguards making explicit the rights of shippers
and conference members. These arrangements shall be based on the conlract
syslem or any other system which is also lawful.

(2) Whalever loyaliy arrangements are
made, the freight rale applicable lo loyal shippers shall be delermined within
a fixed range of percentages of the freight rale applicable to other shippers.
Where a change in the differential causes an increase in the råtes charged to
shippers, the change can be imple-mented only after 150 days' notice to those
shippers or according to regional practice and/or agreemenl. Dispules in
connexion with a change of the differential shall be set-lled as provided in
the loyaliy agreemenl.

(3) The terms of loyaliy arrangements
shall provide safeguards making explicit the rights and obligations of shippers
and of shipping lines members of the conference in accordance with the
following provisions, inter alia:

(a) The
shipper shall be bound in respect of cargo whose shipment is controlled by him
or his affilialed or subsidiary company or his forwarding agent in accordance
with the con-traci of sale of the goods concerned, provided thal the shipper
shall nol, by evasion, subteriuge, or intermediary, atiempt to divert cargo in
violation of his loyaliy commilment.

KAPITEL III

FÖRHÅLLANDE TILL AVLASTARNA

Artikd 7 LOJALITETSARRANGEMANG

1.
De
linjerederier som är konferensmedlemmar har rätt att upprätta och vidmakthålla
lojaliletsarrangemang med avlastare, vilkas form och innehåll skall göras till
föremål för konsultation mellan konferensen och avlas-tarorganisationer eller
företrädare för avlastare. Dessa lojaliletsarrangemang skall ge garantier som
tydligt anger avlastarnas och konferensmedlemmarnas rättigheter. Dessa
arrangemang skall grundas på kontraklsyste-mel eller vilket annat system som
helst som också är lagligt.

2.
Oavsett vilka
lojaliletsarrangemang som än träffas, skall den frakt som skall tillämpas för
lojala avlastare fastställas inom ett bestämt procentområde av den frakt som
tillämpas för övriga avlastare. När en ändring av rabattsatserna förorsakar en
ökning av de frakter som debiteras avlastare, kan ändringen tillämpas först
efter 150 dagars varsel till dessa avlastare eller i enlighet med regional
praxis och/eller avtal. Tvister i samband med en ändring av dessa rabattsatser
skall avgöras så som föreskrivits i lojalitetsarrangemanget.

3.
Lojalitetsarrangemangens
bestämmelser skall innehålla garantier som tydligt anger rättigheter och
skyldigheter för avlastare och för linjerederier, som är medlemmar av konferensen,
bl. a. i överensstämmelse med följande föreskrifter:

a) avlaslarens skyldigheter hänför sig till last vars
transport kontrolleras av honom eller av honom beroende bolag eller dotterbolag
eller av hans speditör i enlighet med försäljningskontraktet för de aktuella
varorna, varvid förutsätts att avlastaren inle, medelst undanflykter, kryphål
eller mellanhand, får försöka omdirigera last i strid mol hans förpliktelser
enligt lojalitetsarrangemanget;

(b) Where there is a loyaliy conlract, the xlent of aclual
or liquidated damages and/or )enalty shall be specified in the conlract. The
nember lines of the conference may, howev-;r, decide lo assess lower liquidated
damages )r to waive the claim to liquidated damages. n any event. Ihe liquidated
damages under he conlract lo be paid by the shipper shall lot exceed the
freight charges on the particu-ar shipment, computed at the rale provided jnder
the conlract.

(c) The shipper shall be entitled lo resumé

full loyaliy status, subject to the fulfilment of

;onditions established by the conference

kvhich shall be specified in the loyalty ar

rangement.

(d) The loyalty arrangement shall set out:

(i) a list of cargo, which may include

bulk cargo shipped without mark or count, v\'hich is
specifically excluded from the scope of the loyalty arrangement;

(ii) a definition of the circumstances in which cargo
other than cargo covered by (i) above is considered to be excluded from the
scope of the loyalty arrangement;

(iii) the method of settlement of dispules arising under
the loyalty arrangement;

(iv) provision for lermination of the loyalty arrangement
on request by eilher a shipper or a conference without penalty, after expiry of
a stipulated period of noiice, such notice to be given in writing; and

(v) the terms for granting dispensation. (4) If there is a
dispute between a conference and a shippers' organization, representatives of
shippers and/or shippers about the form or terms of a proposed loyalty arrangement,
eilher party may refer the malier for resolution under appropriate procedures
as sel oul in this Code.

b)
när det finns
ett lojaliteiskonirakt skall omfattningen av faktiskt eller läsisiälll skadestånd
och/eller straff framgå av detta. Emellertid kan linjerederier, som är konferensmedlemmar,
besluta alt fastställa elt lägre skadestånd eller alt avstå från skadestånd. I
varje fall får det skadestånd, som skall betalas av avlastaren enligt
kontraktet, inte vara högre än frakten för den last det handlar om, beräknad
efter den i kontraktet angivna frakten;

c)
avlastaren
skall ha rätt att återta fullständig lojalitetsstatus om han fullgör de
villkor som fastställts av konferensen, vilka skall anges i
lojalitetsarrangemangei;

d) lojalitetsarrangemanget skall ange:

i) en förteckning på laster, vilken kan inkludera bulklasl
transporterad ulan märkning eller räkning, som är särskilt undantagna från
lojalitetsarrangemangei;

ii) fastställande av de omständigheter under vilka annan
last än sådan som avses under i) ovan anses undantagen från omfattningen av
lojalitetsarrangemanget;

iii) metod för avgörande av tvister som uppslår med
anledning av lojalitetsarrangemangei;

iv) föreskrifter om upphörande av lojalitetsarrangemangei
på begäran av endera avlastaren eller konferensen, utan straff, efter utgången
av en fastställd uppsägningsperiod, varvid uppsägningen skall ske skriftligen;
och

v) villkoren för meddelande av dispens. 4. Om en tvist
uppstår mellan en konferens och en avlastarorganisation, företrädare för
avlastare och/eller avlastare om ett föreslaget lojalitetsarrangemangs form
eller villkor, kan endera parten hänskjuta frågan för avgörande enligt
tillämpligt förfarande som anges i denna kod.

Artide 8 DISPENSATION

(I) Conferences shall provide, within the terms of the
loyalty arrangements, that re-quests by shippers for dispensation shall be
examined and a decision given quickly and, if requested, the reasons given in
writing where dispensation is withheld. Should a conference fail to confirm,
within a period specified

Artikd 8 DISPENS

1. Konferenserna skall, genom föreskrifter i
lojalitetsarrangemangen, förplikta sig att snabbt granska och avgöra
avlastarnas dispensansökningar samt skall om dispens vägras, skriftligen
meddela skälen härtör, om så begärs. Skulle en konferens underlåta att -inom en
i lojalitetsarrangemangei angiven pe-

in the loyalty arrangemenl, sufficieni space to
accominodale a shipper's cargo within a period also specified in the loyalty
arrangement, the shipper shall have Ihe right, without being penalized, to
ulilize any vessel for the cargo in queslion.

(2) In
ports where conference services are arranged subject to the availabiliiy of a
specified minimum of cargo (i.e. on inducemenl), bul eilher the shipping line
does not call, despile due noiice by shippers, or the shipping line does nol
reply within an agreed time to the noiice given by shippers, shippers shall
automatically have the right, without preju-dicing their loyalty status, to use
any available vessel for the carriage of their cargo.

riod -
bekräfta lillräckligl ulrymme för all transportera en avlastares last inom en
period som likaledes anges i lojalitetsarrangemanget, skall avlasiaren ha rålt
all utan all ådraga sig straff använda vilkel lärtyg som helst för lasten i
fråga.

2. I
hamnar där konferenslransporler arrangeras endast om ett angivet lastminimum
finns tillgängligt (dvs. efter anmaning) skall avlastarna automatiskt ha rätt
atl - utan atl äventyra sin lojalitetsstatus — använda vilkel tillgängligt
fartyg som helst för transporten av deras last, om linjerederiet antingen inte
angör hamnen trots vederbörlig avisering från avlastarnas sida eller inte inom
överenskommen tid besvarar avlastarnas avisering.

Artide
9

AVAILABILITY
OF TARIFFS AND RE-

LATED CONDITIONS AND/OR REGU-

LATIONS

Tariffs, relaied conditions, regulalions, and any
amendments thereto shall be made available on request to shippers, shippers'
organizations and other parties concerned at reasonable cost, and they shall be
available for examination at offices of shipping lines and their agents. They
shall spell oul all conditions concerning the application of freight råtes and
Ihe carriage of any cargo covered by them.

Artikd
9

TILLGÅNG TILL TARIFFER OCH TILLHÖRANDE VILLKOR OCH/ELLER
REGLER

Tariffer, tillhörande villkor och regler samt varje
ändring därav skall på begäran tillhandahållas avlastare,
avlaslarorganisationer och andra berörda parter till ett rimligt pris, och de
skall finnas tillgängliga för granskning pä linjerederiers och deras agenters
kontor. De skall ange alla villkor rörande tillämpningen av frakter och
rörande transporten av varje last vilken omfattas av dessa.

Artide 10 ANNUAL REPORTS

Conferences
shall provide annually to shippers' organizations, or to representatives of shippers,
reports on their aclivities designed to provide general information of interest
lo them, including relevant information about consullations held with shippers
and shippers' organizations, action taken regarding complaints, changes in
membership, and significant changes in service, tariffs and conditions of
carriage. Such annual reports shall be submitled, on requesi, to the
appropriate aulhorities of the countries whose trade is served by the
conference concerned.

Artikel 10

ÅRLIGA RAPPORTER

Konferenserna skall årligen tillställa avlaslarorganisationer
eller företrädare för avlastare rapporter om sin verksamhet ägnade alt ge
allmän information av intresse för dem, inklusive aktuell information om
konsulia-lioner som hållits med avlastare och avlaslarorganisationer, om
vidtagna äigiirder angående klagomål, om ändringar i konferensens
sammansällning och om väsentligare ändringar av service, tariffer och transportvillkor.
Sådana årsrapporter skall pä begäran tillställas behöriga myndigheter i de
länder vilkas handel beijanas av vedei börande konferens.

2 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 17

Artide 11

::ONSULTATION MACHINERY

(1) There shall be consullations on matters

af common interest between a conference,

shippers' organizations, representatives of

shippers and, where praciicable, shippers,

which may be designated for that purpose by

the appropriate authorily if il so desires.

These consullations shall lake place when-

ever requested by any of the above-men-

tioned parlies. Appropriate aulhorities shall

have the right, upon request, to participale

fully in the consullations, bul this does not

mean that they play a decision-making role.

(2) The following matters inter alia, may

be the subject of consullation:

(a) changes in general tariff
conditions and relaied regulalions;

(b) changes in the general levd of
tariff råtes and råtes for major commodities;

(c) promotional and/or special freight
råtes;

(d) imposition of, and relaied changes in,

surcharges;

(e) loyalty arrangements, their establish-

ment or changes in their form and general

conditions;

(f) changes in the tariff classification of

ports;

(g) procedure for the supply of necessary

information by shippers concerning the ex-

pecled volume and nalure of their cargoes;

and

(h) presentation of cargo for shipment and the
requirements regarding noiice of cargo availabiliiy.

(3) To the exient that they fall within the

scope of activily of a conference, the follow

ing malters may also be the subject of consul

lation:

(a) operation of cargo inspection
services;

(b) changes in the paltern of service;

(c) elfecis of the inlroduction of new
tech-nology in the carriage of cargo, in particular unitizulion, with
consequent reduction of conveniional service or loss of direct services; and

(d) adequacy and quality of shipping ser

vices, including the impact of pooling, berth

ing or sailing arrangements on the availabiliiy

of shipping services and freight rales al which

Artikel It KONSULTATIONSFÖRFARANDE

1.
Konsultationer
i frågor av gemensamt intresse skall hällas mellan en konferens, avlaslarorganisationer,
företrädare för avlastare och, där så är möjligt, avlastare, som kan vara
utsedda för detta ändamål av den behöriga myndigheten om denna finner det önskvärt.
Dessa konsultationer skall äga rum nar-helsi så begärs av någon av de
ovannämnda parterna. Behöriga myndigheter skall ha rätt att pä begäran delia
fullt ut i konsultationerna; detta betyder emellertid inte att de deltar i
beslutsfattande.

2.
Bl. a. följande
frågor kan vara föremål för konsultationer:

a)
ändringar i
allmänna lariffvillkor och i tillhörande regler;

b)
ändringar i den
allmänna nivån för tarifffrakter och i frakter för viktigare handelsvaror;

c)
främjande
och/eller särskilda frakter;

d) införande av tilläggsavgifter och änd

ringar i dessa;

e) lojalitetsarrangemang, deras upprät

tande eller ändringar i deras form och all

männa villkor;

O ändringar i tariffernas klassificering av hamnar;

g) förfarande vid avlastarnas tillhandahållande av
nödvändig information rörande den väntade volymen och arten av deras laster;
och

h) avlämnande av last för transport och kraven angående
varsel om att en last finns tillgänglig.

3. I
den utsträckning de faller inom en kon

ferens verksamhelsram kan även följande

frågor bli föremål för konsultation:

a)
drift av lasiinspektionsverksamhet;

b)
ändringar i
trafikmönstret;

c)
effekterna av
införandet av ny teknologi i lasltransporten, särskilt övergång till enhetslaster
med därav följande minskning av konventionell trafik eller förlust av direkttrafik;
och

d) sjötransporternas anpassning och kvali

tet, inklusive inverkan av avtal om arrange

mang lör pooler, anlöp eller avgång på till

gängen pä sjötransporter och pä de frakter till

shipping services are provided; changes in the areas
served and in the regularity of calls by conference vessels.

(4) Consullations shall be held before
final decisions are taken, uniess otherwise provided in this Code. Advance
notice shall be given of the intention lo lake decisions on matters referred to
in Artide 11 (2) and (3). Where this is impossible, urgent decisions may be
taken pending the holding of consullations.

(5)
Consullations
shall begin without un-due delay and in any event within a maximum period
specified in the conference agreemenl or. in the absence of such a provision in
the agreemenl, not låter than 30 days after receipt of the proposal for
consullations, uniess differeni periods of time are provided in this Code.

(6) When holding consullations, the parties
shall use their best eftörts to provide relevant information, to hold limely
discus-sions and lo clarify mallers for the purpose of seeking solutions of the
issues concerned. The parlies involved shall take account of each other's views
and problems and strive to reach agreemenl consistent with their commercial
viability.

vilka sjötransporterna lillhandahälls; ;nn.l-ringar i de
områden inom vilka transporiei ulföres och i regelbundenheien i anlop av
konferensfariyg.

4.
Konsultationer
skall hällas innan slutliga beslut fattas, såvida inte annat föreskrives i denna
kod. Avsiki atl ta beslut i fi;lgor som anges i artikel II, punkt 2 och 3, skall
foi-handsaviseras. Där delta är omöjligt, må brådskande beslut tagas i avvaklan
på att konsultationer skall hållas.

5.
Konsultationer
skall börja uran obefogiid försening och i vart fall inom en maximipe-riod
fastställd i konferensavtalel eller, i frånvaro av en sådan bestämmelse i
avtalet, inte senare än 30 dagar efter mottagande av forslag om
konsultationer', såvida inte andra lidsperioder föreskrives i denna kod.

6.
När konsultationer
hälls, skall parterna göra sitt yttersta för all tillhandahålla relevant
information, hålla diskussioner i rati lid och klarlägga förhållanden i syfte
all finna lösningar på aktuella problem. De inblandade parterna skall beakta
varandras synpunkter och problem och sträva efter all uppnå avt;il som är
anpassade till deras kommersiella livskraft.

CHAPTER IV: FREIGHT RÅTES

Artide 12

CRITERIA FOR FREIGHT-RATE DETER-

MINATION

In arriving at a decision on queslions of tariff policy in
all cases meniioned in this Code, the following points shall, uniess otherwise
provided, be laken inio account:

(a)
Freight råtes
shall be fixed at as low a level as is feasible from the commercial point of
view and shall permil a reasonable profil for shipov,'nei's;

(b) The cost of operations of
conferences shall, as a rule, be evaluated for ihe round voyage of ships, with
ihe outward and inward diiections considered as a singie whole. Where
applicable, the outward and inward voyage should be considered separately. The
freight råtes should take into account, among other faclors, the nalure of
cargoes, the inler-relaiion between weight and cargo measure-ment, as well as
the value of cargoes;

KAPITEL IV FRAKTER

Artikel 12

F Ö RUTS Ä TTNINGAR FOR BESLUT OM FRAKTER

När beslut skall tas i frågor om lariflpoliiik i alla de
fall, som nämns i denna kod, skall, om ej annal föreskrives, följande pnnkter
beaktas:

a) frakter skall sällas pä sä låg nivå som ar

praktiskt möjligt från konmiersiell synpunki

och skall medge en skälig vinst lör redarna;

b) konferensens drifikosinadei skall som

regel beräknas för en rundresa, v;u vid f;iiiy-

gens ut- och återresor betrakt;is som en hel

het. Där så är lämpligt bor ut- oeh åleries;in

beaktas separat. Frakterna skall s;at.is med

hänsyn till bl. a. lasternas art, del inbördes

förhållandet mellan lastens vikl oeh män lik

som också lastens vinde;

(c) In
fixing promotional freighl råtes and/ ir special fieight laies lör specific
goods, the ;ondilions ol trade for ihese goods of the ;oimlries served by the
conference, parlicu-arly of developing and land-locked coun-:ries, shall be
taken into account.

c) vid
fastställande av främjande och/eller särskilda frakter för beslirmdu varor
skall hänsyn tas till handelsvillkoren för dessa varor i de länder som bejänas
av konferensen, särskilt u-länder oeh kusllösa länder.

Artide
13

CONFERENCE TARIFFS AND CLASSl-FIC.'\TION OF TARIFF RÅTES

(1) Conference tariffs shall not unfairly dif-

ferentiate between shippers similarly situat-

ed. Shipping lines members of a conference

shall adhcre slricily lo ihe laies, rules and

terms shown in the tariffs and other currently

valid published documenis of the conference

and to any special arrangements permitted

under this Code.

(2) Conference
tariffs should be drawn up

simply and cleariy, coniaining as few dasses/

categories as possible, depending on the par

ticular requirements of a trade, specifying a

freighl rale for each commodity and, where

appropriate, for each dass/category; they

should also indicaie, wherever praciicable, in

order lo facilitale slatislical compilation and

analysis, the corresponding appropriate code

number of the iiem in accordance with the

Standard International Trade Classification,

the Brussels Tariff Nomendature or any oth

er nomeiidature that may be inlernalionally

adopied; the classification of commodities in

the tariffs should, as far as praciicable, be

prepared in co-operaiion with shippers' orga

nizations and other national and inlernalional

organizations concerned.

Ariikd 13

KONFERENSTARIFFER OCH KLASSIFICERING AV TARIFFRAKTER

1. Konferensiariffer skall inle göra orättvis

skillnad mellan avlastare i samma situation.

Linjerederier, som är medlemmar av en kon

ferens, skall strikt hålla sig till de frakter,

regler och villkor som anges i tarifferna och i

andra publicerade giltiga konferensdoku

ment, saml även varje särskilt arrangemang

som tillåts enligt denna kod.

2. Konferenstariffer skall avfattas enkelt

och klart och innehålla sä fä klasser/katego

rier som möjligt, beroende på transporternas

speciella behov, samt ange den särskilda

frakten för varje vara och, där så är lämpligt,

för varje klass/kategori; för atl underlätta

sammanställning och analys av statistik skall

de också — där så är praktiskt möjligt — ange

varans molsvaninde tillämpliga kodnummer

enligt Standard International Trade Classifi

cation, Brussels Tariff Nomenclaiure eller

annan nomenklatur som kan ha antagits inter

nationellt; klassificering av varor i tarifferna

skall, så långt praktiskt genomförbart, utar

betas i samarbete med avlasiarorganisatio-

nerna och berörda nationella och internatio

nella organisationer.

Artide
14

GENERAL FREIGHT-RATE INCREASES

(1) A conference shall give noiice of
nol less than 150 days, or according to regional practice and/or agreemenl, to
shippers' organizations or representatives of shippers and/ or shippers and.
where so required, to appio-priale aulhorities of the countries whose trade is
served by the conference, ofils intention to effect a general increase in
freighl raies, an indication of its exient, the date of effect and the reasons
supporting the proposed increase.

(2) At the requesi of any of the
parties

Artikd
14

ALLMANNA
FRAKTHÖJNINGAR

1.
En konferens
skall minst 150 dagar i förväg, eller i enlighet med praxis och/eller avtal,
avisera avlaslarorganisationer eller företrädare för avlastare och/eller
avlastare samt. där så ertordras, behöriga myndigheter i de länder vilkas
handel betjänas av konferensen om sin avsiki alt genomföra en allmän höjning
av frakter med angivande av höjningens storlek, datum för genomförandet och de
orsaker som motiverar den föreslagna höjningen.

2.
På begäran, som
skall framföras inom en

prcscribed for this purposc in this Code. to be made
wiihin an agreed period of lime after the receipt of the noiice, consullations
shall commence. in accordance with the relevant provisions of this Code. wiihin
a stipulated period not exceeding 30 days or as previously agreed between the
parties concerned; ihe consullations shall be held in respecl of the bases and
amounts of the proposed increase and the dale from which it is lo be given
effecl.

(3) A conference. in an efforl to
expedite consullations, may. or upon the request of any of Ihe parties
prescribed in this Code as entitled to participale in consullations on general
freighl-rate increases shall. where praciicable, reasonably before (he consullations.
submil to the participating parties a report from independenl accountants of
re-pule, including, where (he requesting parties accepl il as one of the bases
of consullations, an aggregated analysis of dala regarding relevant cosis and
revenues which in Ihe opinion of the conference necessitale an increase in
freighl råtes.

(4) If aggreemenl is reached as a
result of the consullations, the freighl-rate increase shall lake effecl from
the date indicaled in the notice served in accordance with Artide 14(1). uniess
a låter dale is agreed upon between the parties concerned.

(5)
If no agreemenl
is reached within 30 days of the giving of notice in accordance with Artide
14(1). and subject lo procedures prescribed in this Code, the malier shall be
submitled immediately to inlernalional man-datory conciliation. in accordance
with chap-ter VI.
The recommendation of
the concilia-tors. if accepled by the parlies concerned, shall be binding upon
them and shall be im-plemenled, subject to the provisions of Artide 14(9).
with effect from the date meniioned in the conciliators' recommendation.

(6)
Subject to the
provisions of Artide 14(9), a general freight-rate increase may be implemented
by a conference pending the conciliators' recommendation. When making their
recommendation. the conciliators should take into account the exient of the
above-mentioned increase made by the conference and the period for which il
has been in force. In the event that the conference rejecls the recommendation
of the concilia-

överenskommcn tidsperiod efler moU;ig;inde av aviseringen.
av någon av de parter som därtill berältigals enligt denna kod skall konsultationer
i enlighet med lillämpliga bestiim-melser i denna kod påbörjas inom en fastställd
lidsperiod vilken inte får översliga 30 dagar eller efler vad tidigare
överenskommits mellan berörda parter; konsultationerna skall hällas med
avseende på grunderna för' och storleken av den föreslagna höjningen och datum
för dess genomförande.

3.
En konferens
kan. för' atl påskynda konsultationer, eller skall, pä begäran av nägon av de
parter som i enlighet med denna kod är berättigade alt dellaga i konsultationer
om allmänna frakthöjningar, där så är görligt. inom rimlig tid före
konsultationerna, tillställa de deltagande parterna en rapport från oberoende
revisorer med gott anseende som innefattar - i de fall då de parter som begärt
konsultationerna godtar den som en av grunderna för konsultationerna - en
sammanlagd analys av de dala rörande gällande kostnader och intäkter vilka
enligt konferensens åsikt nödvändiggör en höjning av frakterna.

4.
Om avtal uppnås
som ett resultat av konsultationerna, skall frakthöjningen träda i kraft från
den dag som angavs i aviseringen enligt artikel 14, punkt I, om inte ett senare
datum överenskommits mellan de berörda parterna.

5.
Om inget avtal
uppnås inom 30 dagar från aviseringen enligt artikel 14, punkl I, skall, med
iakttagande av i denna kod föreskrivet förfarande, frågan omedelbart hänskjutas
till internationell obligatorisk förlikning i enlighet med kapitel VI. Förlikningsmännens rekommendation
skall, om den an-tages av de berörda parterna, bli bindande för dem och
tillämpas med beaktande av bestämmelserna i artikel 14. punkl 9, med verkan
frän det datum som anges i förlikningsmännens rekommendation.

6.
Med iakttagande
av bestämmelserna i artikel 14, punkt 9, kan en konferens fillämpa en allmän
höjning av frakterna i avvaklan på föriikningsmännens rekommendation. När de
gör sin rekommendation skall förlikningsmannen la hänsyn till storleken av den
av konferensen företagna, ovannämnda höjningen och till den period under
vilken den har varit i kraft. I händelse av all konferensen förkastar förlikningsmännens
rekommenda-

ors, shippers and/or shippers' organizations ihall have
the right lo consider themselves 1101 bound, after appropriate notice, by any
irrangemenl or other conlract with that conference which may prevent them from
using non-confcrence shipping lines. Where a loyalty arrangement exisls,
shippers and/or shippers' organizations shall give noiice within a period of
30 days lo the effect that they no longer consider themselves bound by that arrangemenl,
which notice shall apply from the dale meniioned Iherein, and a period of nol
less than 30 days and not more than 90 days shall be provided in the loyalty
arrangemenl for this purpose.

(7)
A deferred
rebale which is due to the shipper and which has already been accumu-laled by
the conference shall not be withheld by. or forfeited to, the conference as a
result of action by the shipper under Artide 14(6),

(8) If the trade of a counlry carried
by shipping lines members of a conference on a particular route consisls largely
of one or few basic commodities, any increase in the freight rale on one or
more of those commodities shall be Irealed as a general freight-rate increase,
and the appropriate provisions of this Code shall apply.

(9) Conferences should inslitute any
general freight-rate increase effective in accordance with this Code for a
period of a stated minimum duration, subject always to the rules regarding
surcharges and regarding adjuslment in freight rales consequent upon
fiuclualions in foreign exchange rales. The period över which a general
freight-rate increase is lo apply is an appropriate matter to be considered
during consullations conduct-ed in accordance with Artide 14(2), bul uniess
otherwise agreed between the parties concerned during the consullations, the
minimum period of lime between the date when one general freight-rate increase
becomes effective and the dale of notice for the next general freight-rate
increase given in accordance with Artide 14(1) shall not be less than 10
months.

tion, skall avlastare och/eller avlaslarorganisationer ha
rätt att efter lämpligt varsel anse sig själva obundna av något som helst arrangemang
eller annat kontrakt med den konferensen, som kan hindra dem från atl använda
icke-konferensanslulna linjerederier. Om det föreligger ett
lojaliletsarrangemang, skall avlastare och/eller avlaslarorganisationer inom
en period av 30 dagar varsla all de inte längre anser sig bundna av delta
arrangemang, varvid varslet skall gälla från del datum som anges däri, och i
lojalitetsarrangemangei skall en period av minst 30 och högst 90 dagar vara
anslagen för detta ändamål.

7. En innehållen rabatt, som tillkommer

avlastaren och som här hopsamlats av kon

ferensen, skall inte kvarhållas eller konfis

keras av konferensen som ett resultat av en

handling vilken avlastaren företagit i enlighet

med artikel 14, punkt 6.

8.
Om ett lands
handel, som på en viss rutt transporteras av linjerederier som är medlemmar av
en konferens, företrädesvis består av en eller några få basvaror, skall varje
höjning av frakten på en eller flera av dessa varor anses som en allmän
fraklhöjning, och lillämpliga bestämmelser i denna kod skall gälla.

9.
Konferenserna
bör genomföra varje allmän frakthöjning med giltighet enligt denna kod för en
bestämd minimiperiod. varvid de alltid skall beakta reglerna om
tilläggsavgifter och om anpassning av frakter som följd av förändringar i
växelkurserna. Den period, under vilken en allmän fraklhöjning skall tillämpas,
är en fråga som bör behandlas vid konsultationer förda i enlighet med artikel
14. punkt 2, men om inte annal överenskommes mellan de berörda parterna under
konsultationerna, skall minimiperioden - mellan den dag då en allmän
frakthöjning träder i kraft och dagen för avisering enligt artikel 14, punkl 1,
av nästa allmänna frakthöjning -inte undersliga 10 månader.

Artide
15

PROMOTIONAL FREIGHT RÅTES

(I) Promotional freighl råtes for non-tradi-tional exports
should be instituted by conferences.

Artikel
15

FRÄMJANDE FRAKTER

I. Konferenserna bör införa främjande frakter på icke-traditionella
exportvaror.

(2) All necessary and reasonable
information juslifying the need for a promotional freight rale shall be
submitled lo a conference by the shippers, shippers' organizations or represenlatives
of shippers concerned.

(3) Special procedures shall be
instituted providing for a decision within 30 days from the dale of receipt of
that information, uniess mutually agreed otherwise, on applications for
promotional freighl råtes. A clear dislinc-tion shall be made between these and
general procedures for considering the possibilily of reducing freighl rales
for other commodities or of exempting them from increases.

(4) Information regarding the
procedures for considering applications for promotional freight rales shall be
made available by the conference lo shippers and/or shippers" organizations
and. on request, to the govern-ments and/or other appropriate aulhorities of
the countries whose trade is served by the conference.

(5) A promotional freight rale shall be
established normally for a period of 12 months, uniess otherwise mutually
agreed between the parties concerned. Prior lo the expiry of the period, the
promotional freighl rale shall be reviewed. on request by the shipper and/ or
shippers' organization concerned, when it shall be a malier for the shipper
and/or shippers' organization, at the request of the conference, to show thal
the continualion of the råte is justified beyond the initial period.

(6)
When examining
a request for a promotional freighl rale, the conference may lake into account
that, while the rale should pro-mote the export of the non-lradilional prod-uct
for which il is sought, it is nol likely to creale subslantial competitive
distrolions in the export of a similar product from anolher counlry served by
the conference.

(7)
Promotional
freighl råtes are not excluded from the imposition of a surcharge or a
currency adjuslment factor in accordance with Artides 16 and 17.

(8)
Each shipping
line member of a conference serving the relevant ports of a conference trade
shall accepl, and not unreasonably refuse, a fair share of cargo for which a
promotional freighl rale has been established by the conference.

2.
All nödvändig
och rimlig information, som motiverar behovet av en främjande frakt skall
föreläggas konferensen av de berörda avlastarna, avlastarorganisationerna eller
företrädare för avlastare.

3.
Ett särskilt
förfarande skall införas för att beslut gällande ansökningar om främjande
frakter skall kunna fattas inom 30 dagar från den dag då man mottog sådan
information, såvida inte annat ömsesidigt överenskommits. En klar åtskillnad
skall göras mellan delta förfarande och del allmänna förfarandet vid en
undersökning av möjligheten alt reducera frakten på andra varor eller att
undantaga dem från höjningar.

4.
Konferensen
skall tillhandahålla avlastare och/eller avlaslarorganisationer, saml på
begäran regeringar och/eller andra behöriga myndigheter i de länder vilkas
handel betjänas av konferensen, information angående förfarandet vid behandling
av ansökningar om främjande frakter.

5.
En främjande
frakt skall normalt etableras för en period av 12 månader, om inle annal
ömsesidigt överenskommits mellan de berörda parterna. Före periodens utgång
skall den främjande frakten äter granskas på begäran av den berörda avlastaren
och/eller avkaslarorganisalionen, varvid det ankommer pä avlastaren och/eller
avlastarorganisationen atl på begäran av konferensen visa all det är motiverat
alt fortsätta med denna frakt efter inledningsperioden.

6.
Vid behandlingen
av en ansökan om en främjande fr",kt kan konferensen ta hänsyn till atl
frakten, även om den skall främja exporten av den icke-traditionella vara för
vilken den är sökt. sannolikt inte skapar väsentliga konkurrensstörningar i
exporten av en liknande vara från någon annal land som betjänas av
konferensen.

7.
Främjande
frakter är inle undantagna från tilläggsavgift eller valutaanpassningsfak-tor i
enlighet med artiklarna 16 och 17.

8.
Varje
linjerederi, som är medlem av en konferens och som betjänar aktuella hamnar i
konferenstrafiken, skall ta emot och inle utan rimliga skäl vägra en rättvis
andel last för vilken en främjande frakt har införts av konferensen.

Artide 16 SURCHARGES

(1) Surcharges imposed by a conference lo

;over sudden or exlraordinary increases in

;osls or losses of revenue shall be regarded

IS tempoiary. They shall be rcduced in ac-

;ordance with improvemenls in the situation

Dr circumstances which Ihey were imposed

lo meel and shall be cancelled, subject to

Artide 16(6), as soon as the situation or cir-

:umslances which prompled their imposition

:ease to prevail. This shall be indicaled al Ihe

moment of their imposition. logelher, as lär

as possible, with a descriplion of the change

in the situation or circumstances which will

bring about their increase. reduction or can-

cellation.

(2)
Surcharges
imposed on cargo moving lo or from a particular port shall likewise be regarded
as lemporary and likewise shall be increased, reduced or cancelled, subject lo
Artide 16(6). when the situation in that port changes.

(3)
Before any
surcharge is imposed, whelher general or covering only a specific port, notice
should be given and there shall be consullation, upon request, in accordance
with the procedures of this Code, between the conference concerned and other
parties direclly affecled by the surcharge and prescribed in this Code as
entitled to participale in such consullations, save in those excep-tional
circumstances which warrant immedi-ale imposition of the surcharge. In cases
where a surcharge has been imposed without prior consullation, consullations,
upon request, shall be held as soon as possible there-afler. Prior to such
consullations, conferences shall furnish data which in their opinion justify
the imposition of the surcharge.

(4)
Uniess the
parties agree otherwise. within a period of 15 days after the receipt of a
notice given in accordance with Artide 16(3), if there is no agreemenl on the
queslion of the surcharge between Ihe parties concerned referred lo in that
Artide. Ihe relevant provisions for settlement of dispules provided in this
Code shall prevail. Uniess the parlies concerned agree otherwise, the surcharge
may. however, be imposed pending resolution of the dispute, if the dispute
still

Artikd 16 TILLÄGGSAVGIFTER

1.
Tilliiggsiivgifler.
som införs av en konferens för all läck;i plötsliga eller icke-nor-mala
ökningar av kostnader eller inläklsborl-fall. skall anses som tillfälliga. De
skall reduceras i anslutning till förbättringar i den situation eller de
omständigheter som de avsågs möta, och skall avskaffas med beaktande av artikel
16, punkl 6, så snart som den situation eller de omständigheter som påkallade
deras införande upphört att råda. Delta skall anges vid tidpunkten för deras
införande, så långt möjligt tillsammans med en beskrivning av den förändring i
situationen eller omständigheterna som kommer alt medföra deras ökning,
minskning eller avskaffande.

2.
Tilläggsavgifter
som pålagts last på väg till eller frän en viss hamn skall likaledes anses som
tillfälliga och skall likaledes ökas, minskas eller avskaffas, med beaktande av
artikel 16. punkt 6, när situationen i denna hamn ändras.

3.
Innan någon
tilläggsavgift införs - vare sig generell eller gällande endast en viss hamn -
skall varsel lämnas och, på begäran, konsultationer hållas i enlighet med
förfarandet i denna kod mellan den berörda konferensen och de andra parter
som direkt påverkas av tilläggsavgiften och som enligt föreskrift i denna kod
ar berättigade till atl deltaga i sädana konsultationer, utom när
exceptionella omständigheter motiverar omedelbart påläggande av
tilläggsavgiften. I sådana fall där en tilläggsavgift har lagts pä ulan
föregående konsultation, skall på begäran konsultationer hållas så snart som
möjligt därefter. Före sådana konsultationer skall konferenserna framlägga de
fakta som enligt deras åsikt motiverar atl tilläggsavgiften läggs pä.

4. Om inte parterna överenskommer an

norlunda, skall, om inte inom en period av 15

dagar efter mottagandet av varsel enligt arti

kel 16, punkl 3. överenskommelse om

tilläggsavgiften uppnåtts mellan de berörda

parter som åsyftas i artikeln, lillämpliga före

skrifter i denna kod om biläggande av tvister

få råda. Om inle de berörda parterna över

enskommer annorlunda, får tilläggsavgiften

emellertid läggas på i avvaktan på tvistens

biläggande. om tvisten fortfarande är olöst

rcmains
nnresolved at Ihe end of a period of 30 days after Ihe receini of the
abovemen-fioned notice.

(5)
In the event of
a surcharge being imposed in exceplional circumstances without prior
consullation as provided in Artide 16(3). if no agreemenl is reached through
subsequent consullations. the relevant provisions for settlement of dispules
provided in this Code shall prevail.

(6) Financial loss incurred by Ihe
shipping lines members of a conference as a result of any delay on account of
consullations and/or other proceedings for resolving dispufes regarding
imposition of surcharges in accordance with Ihe provisions of this Code. as
compared to the dale from which the surcharge was lo be imposed in terms of
the notice given in accordance with Artide 16(3), may be compensaledby an
equivalent pro-longalion of the surcharge before its removal. Conversely, for
any surcharge imposed by the conference and subsequently determined and agreed
to be unjuslificd or excessive as a result of consullations or other procedures
prescribed in this Code, Ihe amounts so col-lected or the excess Ihereof as
delermined hereinabove. uniess otherwise agreed, shall be refunded lo the
parties concerned. if claimed by them. within a period of 30 days of such
claim.

vid slutet av en period av 30 dag;ir efter mot-lagandet av
ovannämnda varsel.

5.
1 händelse av
all en tilläggsavgift läggs på under exceptionella omständigheter- ui;in föregående
konsullalion enligt föreskrifterna i artikel 16. punkl 3. och om ingen överenskommelse
uppnäs under efterföljande kon-sullalioner. skall lillämpliga regler i denna
kod för biläggande av tvister fä råda.

6.
Ekonomisk
förlusl som linjerederier, som är konferensmedlemmar, åsamkas som ett resultat
av försening - på grund av konsultationer och/eller förfaranden för lösande av
tvister angående pålägg av tilläggsavgifter i enlighet med föreskrifterna i
denna kod - i förhållande iill del datum från vilkel tilläggsavgifter i
enlighet med föreskrifterna i denna kod skulle ha pålagts på grund av varsel enligt
artikel 16. punkt 3. kan kompenseras genom motsvarande förlängning av tilläggsavgiftens
lillämpningstid före dess avskaffande. Omvänt gäller att om del senare som ett
resultat av konsultationer eller andra förfaranden fastställda i denna kod.
fastslås och överenskommes att en tilläggsavgift p;'ilagd av en konferens är
obefogad eller omättlig. skall - om annan överenskommelse ej föreligger -
uppburna belopp eller den för höga andelen av sådant belopp fastställda som
anges ovan, återbetalas till berörda parter, om dessa så begär, inom 30 dagar
efler framställningen av en sådan begäran.

Artide 17

CURRENCY CHANGES

(I) Exchange rale changes, including for-mal devaluation or revaluation,
which lead to changes in ihe aggregate operalional costs and/or revenues of the
shipping lines members of a conference relating to their operations within
the conference provide a valid reason for the inlroduction of a currency adjuslment
factor or for a change in the freighl rales. The adjuslment or change shall be
such thal in the aggregate the member lines concerned neilher gain nor lose,
as far as possible. as a result of the adjuslment or change. The adjuslment or
change may take the form of currency surcharges or discounts or of increases
or decreases in the freight rales.

Artikd 17 VALUTAKURSÄNDRINGAR

I. Ändringar i valutakurser, inklusive formell devalvering eller
revalvering. som leder till ändringar i de sammanlagda driftkosina-derna
och/eller intäkterna för linjerederier som är konferensmedlemmar, och som sammanhänger
med deras verksamhet inom konferensen, utgör elt giltigt skäl att införa en
valulaanpassningsfaklor i frakterna eller för en ändring av dessa. Anpassningen
eller ändringen skall företas på ett sådant sätt att - så långt möjligt -
respektive medlemsrederier sammanlagt vare sig gör förluster eller vinster som
ett resultat av anpassningen eller andringen. Anpassningen eller ändringen kan
la formen av valutatilläggsavgifier eller rabatter eller av ökningar eller
minskningar av frakten.

(2) Such adjustmenls or changes shall
be ubject to noiice, which should be arranged 1 accordance with regional
practice, where uch practice exists, and there shall be con-ultations in
accordance with the provisions f this Code between the conference con-erned and
the other parties directly affecled nd prescribed in this Code as entitled to ■articipale
in consullations, save in those ex-eptional circumstances which warrant
im-lediate imposition of the currency adjust-lenl factor or freight-rate
change. In the veni thal this has been done without prior onsultations,
consullations shall be held as oon as possible thereafter. The consulta-ions
should be on the application, size and late of implementation, of the currency
ad-jstment factor or freight-rate change, and he same procedures shall be
followed for his purpose as are prescribed in Artide 16(4) nd (5) in respect of
surcharges. Such consul-ations should lake place and be completed vithin a
period not exceeding 15 days from he dale when the intention to apply a
curten-y surcharge or to effect a freight-rate change s announced.

(3) If no agreemenl is reached within
15 lays through consullations, the relevant pro-'isions for settlement of
dispules provided in his Code shall prevail.

(4) The provisions of Artide 16(6)
shall ap-)ly, adapted as necessary, to currency ad-ustmenl faclors and
freighl-rate changes lealt with in the present Artide.

2. Sädana
anpassningar eller ändringar skall varslas i överensstämmelse med regional
sedvänja, där sådan sedvänja finns: därtill skall i överensstämmelse med
föreskrifterna i denna kod konsultationer hållas mellan den berörda konferensen
och de andra parter som detta direkt angår och som enligt denna kod är
berättigade all deltaga i konsultationer, utom i de undantagsfall som kräver
ett omedelbart införande av valutaanpassningsfak-torn eller fraktändringen. I
den händelse detta har gjorts utan föregående konsultationer skall
konsultationer hållas sä snart som möjligt därefter. Konsultationerna bör gälla
valutaanpassningsfaklorns eller fraktändringens rillämpning, storlek och datum
för införande, varvid samma förfarande skall gälla som föreskrivs i artikel
16, punkl 4 och 5. med avseende på tilläggsavgifter. Sädana konsultationer bör
äga rum och avslutas inom en period som inle får överstiga 15 dagar från den
dag då avsikten att tillämpa en valutatill-läggsavgift eller företaga en
fraktändring tillkännages.

3.
Om
konsultationerna inte inom 15 dagar leder till att en överenskommelse uppnås,
skall tillämpliga föreskrifter för biläggande av tvister givna i denna kod
följas.

4.
Bestämmelserna
i artikel 16, punkl 6, skall med erforderliga korrigeringar tillämpas på
valutaanpassningsfaktorer och fraktändringar som behandlas i denna artikel.

:HAPTER V: )THER MATTERS

\rticle 18 -IGHTING SHIPS

Members of
a conference shall not use ighting ships in the conference trade for the
)urpose of exduding, preventing or reducing •ompetition by driving a shipping
line nol a nember of the conference out of the said rade.

KAPITEL V ÖVRIGA FRÅGOR

Artikel 18 "FIGHTING SHIPS "

Konferensmedlemmar fär inte använda sig av "fighting
ships" i konferenstrafiken föratt utesluta, hindra eller försvaga
konkurrensen genom atl driva bort ett linjerederi som inle är medlem av
konferensen från trafiken.

\rticle 19

VDEQUACY OF SERVICE

(I) Conferences should take necessary and ippropriale
measures to ensure that their

Artikel 19 TRAFIKANPASSNING

I. Konferenser skall vidtaga nödvändiga och lämpliga åtgärder för att
säkerställa alt

member lines provide regular, adequale and efficienl
service of the required frequency on the routes (liey serve and shall arrange
such services so as to avoid as far as possible bunching and gapping of
sailings. Conferences should also lake into consideration any special measures
necessary in arrangning services lo handle seasonal variations in cargo
volumes.

(2) Conferences and other parties prescribed
in this Code as entitled lo participale in consullations, including appropriate
aulhorities if they so desire, should keep under review. and should mainlain
dose co-operation regarding. the demand for shipping space, (he adequacy and
suilability of service, and in particular Ihe possibilities for
rationalizalion and for increasing the efficien-cy of services. Benefits
identified as accruing from rationalizalion of services shall be fairiy
reflected in the level of freighl rales.

(3) In respect of any port for which
conference services are supplied only subject to the availabiliiy of a
specified minimum of cargo. thal minimum shall be specified in the tariff.
Shippers should give adequate noiice of the availabiliiy of such cargo.

deras
medlemmar rillhandahåller regelbunden, tillräcklig och effektiv trafik med
erior-derlig turtäthet pä de rutter de Irafikernr och skall ordna trafiken så
att man i görligaste män undviker såväl anhopning av fartyg som långa uppehåll
mellan avgångar Konferenser skall också överväga alla särskilda åtgärder som är
nödvändiga när det gäller atl inrätta trafiken med hänsyn till säsongmässiga
variationer i laslmängd.

2. Konferenser
och andra parter, som enligt denna kod ar berältigade all deltaga i
konsultationer, inklusive behöriga myndigheter om de så önskar, bör i nära
samarbete övervaka efterfrågan pä lastutrymme, trafikens tillräcklighet och
lämplighet och - i synnerhet — möjligheterna atl rationalisera trafiken och öka
dess effektivitet. Vinster som uppstår genom rationalisering av trafiken skall
rättvist återspeglas i fraklnivån.

3. När det gäller hamnar som konferensen trafikerar endast
om lastmängden uppgår till ett angivet minimum., skall detla minimum anges i
tariffen. Avlastarna skall ge lämplig varsel om all en sådan lastniängd finns
tillgänglig.

Artide
20

HEAD OFFICE OF A CONFERENCE

A conference shall as a rule eslablish ils head office in
a counlry whose trade is served by that conference. uniess agreed otherwise by
the shipping lines members of that conference.

Artikel
20

HUVUDKONTOR FÖR EN KONFERENS En konferens skall som regel
inrätta sitt huvudkontor i ett land. vars handel betjänas av konferensen, om
inle annat överenskommes av de linjerederier som är medlemmar av konferensen.

Artide 21 REPRESENTATION

Conferences shall eslablish local representation in all
countries served, except that where there are practical reasons to the
con-trary the representation may be on a regional basis. The names and
addresses of representatives shall be readily available. and these
representatives shall ensure that the views of shippers and conferences are
made rapidly known to each other with a view to expedil-ing prompt decisions.
When a conference considers it suitable, il shall provide for adequale
delegation of powers of decision to ils representatives.

Artikel 21 REPRESENTATION

Konferenser
skall ha lokal representation i alla länder som de trafikerar, men där praktiska
skäl talar emot det kan regional representation inrättas. Representanternas
namn och adress skall finnas lätt tillgängliga, och representanterna skall
säkerställa alt avlastarna och konferenserna skyndsamt får del av varandras
synpunkter för all få fram snabba beslut. När en konferens anser del ändamålsenligt
skall den sötja för att rätten att fatta beslut i lämplig omfattning delegeras
till representanterna.

\nldc22

rONTENTS OF CONFERENCE AGREE->1ENTS, TRADE
PARTICIPATION \GREEMENTS AND LOYALTY ARRANGEMENTS

Conference agreements, irade participa-ion agreements and
loyalty arrangements .hall conform to the applicable requirements )f this Code
;ind may include such other pro-'isions as rnay be agreed which are not
in-;onsislent with this Code.

Artikd
22

INNEHÅLL 1 KONFERENSAVTAL,

AVTAL OM
MARKNADSDELNING OCH

LOJALITETSARRANGEMANG

Konferensavtal, avtal om marknadsdelning samt
lojaliletsarrangemang skall vara i över-ensslämmelse med tillämpliga krav i
denna kod men får innefalla sädana andra föreskrifter som kan avtalas vilka
inte slår i strid med denna kod.

'ART TWO

:HAPTER VI:

'ROVISIONS AND MACHINERY FOR SETTLEMENT OF
DISPUTES

\. GENERAL PROVISIONS

\rticlc 23

(1) The provisions of this chapter shall ap-

ily whenever there is a dispute relating lo the

ipplicalion or operation of the provisions of

his Code between the following parties:

(a) a conference and a shipping line;

(b) the shipping lines members of a
conference;

(c) a conference or a shipping line
member hereof and a shippers' organization or repre-;entalives of shippers or
shippers; and

(d) two or more conferences.

For the purposes of this chapter the term 'party"
means the original parties to the dispute as well as third parlies which have
oined the proceedings in accordance with (a) >f Arlicle 34.

(2) Dispules between shipping lines of
the ame flag. as well as those between organiza-ions belonging to the same
counlry, shall be etlled within the framework of the national urisdiction of
thal country, uniess this cre-iles serious difficulties in the fulfilment of
the )rovisions of this Code.

(3) The parties to a dispute shall
first at-empt lo sellie it by an exchange of views or lirecl negotiations with
the intention of find-ng a mutually salisfactory solution.

(4) Dispules between Ihe parties
referred o in Artide 23( I) relating lo:

(a) refusal of admission of a national ship-

DELTVÅ

KAPITEL VI

FÖRESKRIFTER OCH TILLVÄGAGÅNGS-SÅTT FÖR BILÄGGANDE AV
TVISTER

A. ALLMÄNNA FÖRESKRIFTER Artikd 23

1. Föreskrifterna i detta kapitel skall tilläm

pas närhelsl en tvist uppkommer rörande lill-

lämpningen eller verkställandet av föreskrif

terna i denna kod mellan följande parter:

a)
en konferens och
ett linjerederi;

b)
linjerederierna
som är medlemmar av en konferens;

c)
en konferens
eller elt linjerederi som är medlem därav och en avlastarorganisation eller
företrädare för avlastare eller avlastare: och

d) tvä eller flera konferenser.

I delta kapitel skall med beteckningen "part"
förslås de ursprungliga parterna i tvisten såväl som tredje parter som har
anslutit sig till förhandlingarna i enlighet med artikel 34, stycke a.

2. Tvister mellan linjerederier under

samma flagg, såväl som mellan organisa

tioner som hör hemma i samma land. skall

biläggas inom ramen för delta lands nationel

la jurisdiktion, om inle detla skapar allvarliga

svårigheter i uppfyllandet av föreskrifterna i

denna kod.

3.
Parterna i en
tvist skall i första hand försöka alt bilägga den genom meningsutbyte eller
direkta förhandlingar med målsättningen atl finna en ömsesidigt
tillfredsställande lösning.

4.
Tvister mellan
de parter som anges i artikel 23, punkl I, angående:

a) alt ett nationellt linjerederi vägrats in-

ping line
to a conference serving the foreign trade of the country of thal shipping line;

(b) refusal of admission of a
third-country shipping line to a conference;

(c) expulsion from a conference;

(d) inconsistency
of a conference agree

menl with this Code;

(e) a general freighl-rate increase;

(f) surcharges;

(g) changes
in freight rales or the imposi

tion of a currency adjuslment factor due to

exchange ruie changes;

(h) participalion in irade; and

(i) the
form and terms of proposed loyalty arrangements

which have
not been resolved through an exchange of views or direci negotiations shall,
at the request of any of ihe parties lo the dispute, be referred lo
inlernalional manda-lory conciliation in accordance with ihe provisions of
this chapter.

trade i en
konferens, som betjänar del linjerederiels hemlands utrikeshandel;

b)
atl ett
tredje-lands linjerederi vägr;its inträde i en konferens;

c)
uteslutning ur
en konferens;

d) bristande överensstämmelse mellan elt

konferensavial och denna kod;

e) en allmän höjning av Irakier;

O tilläggsavgifter;

g) ändringar i frakter eller införandet av
v.ilutaunpassningsfaktor pä grund av valutakursändringar;

h) marknadsandelar; och

i) formen och villkoren för föreslagna lojaliletsarrangemang,

som inte
har lösts genom meningsutbyte eller direkta förhandlingar, skall, på begäran av
part i tvisten, hänskjutas till internationell obligatorisk förlikning i
enlighet med föreskrifterna i detta kapitel.

Artide
24

(1) The conciliation procedure is
initiated al the request of one of the parlies lo ihe dispute.

(2) The requesi shall be made:

(a) in dispules relating lo membership
of conferences: nol laier than 60 days from the dale of receipt by the
applicani of the conference decision, including the reasons iherefor, in
accordance with Artides 1(4) and 4(3);

(b) in dispules relating lo general
freighl-rate increases: not laler (han the dale of expiry of the period of
noiice specified in Arlicle 14(1);

(c) in dispules relating lo surcharges:
not låter than the date of expiry of the 30-day period specified in Artide
16(4) or, where no noiice has been given, nol låter than 15 days from the date
when the surcharge was put into effect; and

(d) in
dispules relating to changes in

freight rales or the imposition of a currency

adjuslment factor due to exchange rale

changes: not låter than five days after the

dale of expiry of the period specified in Arti

de 17(3).

(3) The
provisions of Artide 24(2) shall nol

apply lo a dispute which is referred to inler

nalional mandatory conciliation in accor

dance with Artide 25(3).

Artikd
24

1. Förlikningsförfarandet inledes pä be

gäran av en av parterna i tvisten.

2. Begäran skall inges:

a) i
tvister angående medlemskap i konfe

renser: inte senare än 60 dagar frän den dag

då sökanden mottog konferensens beslut och

skälen därför, i enlighet med artiklarna I,

punkt 4, och 4, punkt 3;

b)
i tvister
angående allmänna frakihoj-ningai': inle senare an all liden för den
varselperiod som anges i artikel 14, punkt I, löpt ui;

c)
i tvisler
angående tilläggsavgifter: inte senare än all tiden för den 30-dagarsperiod som
anges i artikel 16, punkl 4, löpt ut eller, om ingen avisering har givils, inte
senare än 15 dagar från del datum dä tilläggsavgiften sattes i kraft; och

d) i
tvister angående ändringar i frakter

eller införande av valulaanpassningsfaklor på

grund av valutakursändringar: inte senare än

fem dagar efler atl tiden för den period som

anges i artikel 17, punkt 3, löpi ut.

3. Föreskrifterna i artikel 24, punkl 2. skall

inle tillämpas på en tvist som är hänskjuien

till internationell obligatorisk förlikning i en

lighet med artikel 25, punkl 3.

(4)
Requests for
conciliation in dispules other than those referred lo in Artide 24(2) may be
made al any lime.

(5)
The lime-limits
specified in Artide 24(2) may be exlended by agreemenl between the parlies.

(6)
A requesi for
conciliation shall be considered to have been duly made if it is proved thal
the request has been sent lo the other party by registered letter, telegram or
tele-printer or has been served on it within the lime-limits specified in
Artide 24(2) or (5).

(7) Where no request has been made within
the lime-limits specified in Artide 24(2) or (5), the decision of the
conference shall be final and no proceedings under this chapter may be broughl
by any party to the dispute lo challenge that decision.

4.
Begäran om
förlikning i tvister, andra än dem som anges i artikel 24, punkt 2, kan inges
vid vilken tidpunkt som helst.

5.
Tidsgränserna
som anges i artikel 24. punkl 2, kan utsträckas genom överenskommelse mellan
parterna.

6.
En begäran om
förlikning skall anses ingiven i vederbörlig ordning om det bevisas att den har
avsänls till den andra parten i rekommenderat brev, telegram eller telex eller
har delgivits inom de tidsgränser som anges i artikel 24, punkl 2 eller 5.

7.
Om ingen begäran
har ingivits inom de tidsgränser som anges i artikel 24, punkt 2 eller 5, skall
konferensens beslut vara slutgiltigt och inga förhandlingar enligt detta
kapitel kan lagas upp av någondera parlen i tvisten för att bestrida det
beslutet.

Artide
25

(1) Where the parties have agreed that dis

pules referred to in Artide 23(4) (a), (b), (c),

(d), (h) and (i) shall be resolved through pro

cedures other than those established in that

Artide, or agree on procedures to resolve a

particular dispute that has arisen between

them, such dispules shall, al the request of

any of the parties to the dispute, be resolved

as provided for in their agreemenl.

(2)
The provisions
of Arlicle 25(1) apply also lo the dispules referred lo in Artide 23(4) (e),
(f) and (g), uniess national legislation, rules or regulalions prevent
shippers from having this freedom of choice.

(3) Where conciliation proceedings have
been initiated, such proceedings shall have precedence över remedies available
under national law. If a party seeks remedies under national law in respect of
a dispute to which this chapter applies without invoking the procedures
provided for in this chapter, then, upon the request of a respondenl to those
proceedings, they shall be stayed and the dispute shall be referred to the
procedures defined in this chapter by ihe court or other authorily where the
national remedies are sought.

Artikd 25

1. Om parterna har överenskommit alt tvis

ter som avses i artikel 23, punkt 4, stycke a,

b, c, d, h och i, skall avgöras genom andra

förtaranden än dem som anges i den artikeln

eller om de enas om förfarande för atl lösa en

viss tvist som har uppställ mellan dem, skall

sådana tvister, på begäran av någondera par

ten i tvisten, biläggas så som föreskrives i

deras överenskommelse.

2.
Föreskrifterna
i artikel 25, punkt I, till-lämpas också på de tvisler som nämns i artikel 23,
punkt 4, stycke e, f och g, om inle nationell lagstiftning, regler eller
förordningar fråntager avlastarna denna valfrihet.

3.
Om
förlikningsförhandlingar har inletts, skall sådana förhandlingar ha företräde
framför rättsmedel som tillhandahälles enligt nationell lag. Om en part vill
utnyttja rättsmedel enligt nationell lag med hänseende pä en tvist, på vilken
detla kapitel är tillämpligt, utan att åberopa de förfaranden som föreskrives
i delta kapitel, skall, på begäran av en svarande, förhandlingarna avbrytas och
tvisten — av den domstol eller annan myndighet där de nationella rättsmedlen
begärts -hänskjutas till de förläranden som bestäms i detta kapitel.

Artide
26

(I) The Contracting Parties shall confer upon conferences and
shippers' organiza-

Artikel26

1. De fördragsslutandc parterna skall tilldela
konferenser och avlaslarorganisationer

tions such capacity as is necessary for the application of
the provisions of this chapter. in particular:

(a) a conference or a shippers'
organization may inslitute proceedings as a party or be named as a party lo
proceedings in its colleclive capacity;

(b) any nolification to a conference or
shippers' organization in its colleclive capacity shall also constitute a
nolification lo each member of such conference or shippers' organization;

(c) a nolification to a conference or
shippers' organization shall be transmitied to the address of the head office
of the conference or shippers' organization. Each conference or shippers'
organization shall register the address of ils head office with the Regislrar
appointed in accordance with Artide 46(1). In the event that a conference or a
shippers' organization fails to register or has no head office, a nolification
lo any member in the name of the conference or shippers' organization shall be
deemed to be a nolification to such conference or organization.

(2) Acceptance or rejection by a conference or shippers'
organization of a recommendation by conciliators shall be deemed to be
acceptance or rejection of such a recom-mendaiion by each member thereof.

sådan behörighet som är nödvändig för lill-lämpningen av
föreskrifterna i detta kapitel. 1 synnerhet så att:

a)
en konferens
eller en avlastarorganisation kan inleda förhandlingar som part eller anges
som part i förhandlingar i sin kollekliva egenskap;

b)
varje
underrättelse till en konferens eller avlastarorganisation i dess kollektiva
egenskap skall också utgöra en underrättelse iill varje medlem av sådan
konferens eller avlastarorganisation;

c)
underrättelse
till en konferens eller avlastarorganisation skall sändas till adressen för
den konferensens eller den avlasiaror-ganisationens huvudkontor. Varje
konferens eller avlastarorganisation skall registrera adressen till sill
huvudkontor hos den regist-rator, som utnämnts i enlighet med artikel 46, punkt
I. Om en konferens eller en avlastarorganisation underlåter att registrera
adressen eller inle har något huvudkontor, skall en underrättelse till vilken
som helst av medlemmarna i konferensens eller avlastarorganisa-tionens namn
anses vara en underrättelse till sådan konferens eller avlastarorganisation.

2. Om en konferens eller avlastarorganisation godtager
eller förkastar en rekommendation av förlikningsmännen, skall varje medlem av
konferensen/avlasiarorganisaiionen anses ha godtagit eller förkastat rekommendationen.

Artide
27

Uniess the parlies agree otherwise, the conciliators may
decide to make a recommendation on the basis of written submis-sions without
oral proceedings.

Artikd
27

Om inte parterna överenskommer om annal, kan
förlikningsmännen besluta atl utfärda en rekommendation på grundval av
skriftliga inlagor utan muntliga förhandlingar.

B. INTERNATIONAL MANDATORY CONCILIATION

Artide 28

In inlernalional mandatory conciliation the appropriate
aulhorities of a Contracting Party shall, if they so request, participale in
the conciliation proceedings in support of a party being a national of that
Contracting Party, or in support of a party having a dispute arising in the
coniexl of the foreign trade of that Contracting Party. The appropriate
authorily may alternatively aci as an observer in such conciliation
proceedings.

B. INTERNATIONELL OBLIGATORISK FÖRLIKNING

Artikd 28

Vid internationell obligatorisk förlikning skall behöriga
myndigheter i en fördragsslutande stal, om de så önskar, deltaga i förlikningsförhandlingarna
föratt bistå antingen en part som är av den fördragsslutandc staiens
nalionaiilet eller en part i en tvist som uppkommit i samband med vederbörande
for-dragsslutande stats utrikeshandel. Den behöriga myndigheten kan
aliernativi uppträda som observatör vid sådana lörlikningsför-handlingar.

rtlcle 29

(1) In intern;tlional mandatory
conciliation ie proceedings shall be held in the place nanimously agreed lo by
the parlies or, fail-ig such agreemenl, in Ihe place decided pon by the
conciliators.

(2) In delermining the place of
conciliation roceedings the parlies and the conciliators hall take inio
account, inter alia, countries /hich are closely connecied with Ihe dispute,
earing in iniiid the counlry of the shipping ne concerned and. especially when
the dis-ute is relaied lo cargo, the country where rie cargo originaies.

Artikd
29

1. Vid inlernalionell obligatorisk förlikning

skall förhandlingarna hällas på den plats, som

parterna enhälligt överenskommer om eller,

om sådan överenskommelse inte uppnås, på

den plats, som förlikningsmannen bestäm

mer.

2. När parterna och förlikningsmännen

skall bestämma platsen för förlikningsför

handlingarna skall de laga i beaktande bl. a.

de länder som är nära förbundna med tvisten,

och därvid ha i åtanke det berörda linjerede

riels land och, särskilt om tvisten gäller las

ten, del land varifrån denna härrör.

irticle
30

(1) For the purposes of this chapter an In-

:rnalional Panel of Conciliators shall be es-

ablished, consisting of experts of high repute

■r experience in the fields of law, economics

'f sea transport, or foreign trade and finance,

s determined by the Contracting Parties se-

ecling them, who shall serve in an indepen-

lent capacity.

(2) Each Contracting Party may at any
ime nominaie members of the Panel up to a otal of 12, and shall communicate
Iheir lames to the Regislrar. The nominations hall be for periods of six years
each and may le renewed. In ihe event of the dealh, inca-lacity or resignation
of a member of the Pan- I, the
Contracting Party which nominated uch person shall nominaie a replacement for
he remainder of his term of office. A nomi-lation lakes effect from Ihe dale on
which the ommunicalion of the nomination is received ly the Regislrar.

(3)
The Regislrar
shall mainlain the Panel ist and shall regulariy inform the Contracting 'arlies
of the composition of the Panel.

Artikd
30

1.
För delta
kapitels syften skall en internationell grupp av förlikningsmän inrättas, bestående
av experter med högt anseende eller erfarenhet inom juridik, sjöiransporiekonomi
eller utrikeshandel och finansiering, som del bestäms av de lördragsskitande
parterna som utser dem; de utsedda skall handla i en oberoende funktion.

2.
Varje
lördragssluiande part kan när som helst utnämna medlemmar av gruppen intill elt
antal av 12, och skall meddela deras nanm till regislraiorn. Utnämningarna
gäller sex-ärsperioder och kan förnyar. I händelse av en gruppmedlems död,
oförmåga eller avsägelse skall den lördragssluiande part som uinämni
vederbörande utnämna en ersättare för återstoden av hans tjänstgöringstid. En
uinäm-ning gäller frän och med den dag dä regislraiorn mottagit meddelande om
utnämningen.

3. Regislraiorn skall föra en förteckning över
gruppmedlemmarna och skall regelbundet informera de fördragsslutandc parterna om
gruppens sammansällning.

\rticle 31

(1) The purpose of conciliation is lo
reach in amicable settlement of the dispute through econimendations formulaied
by independenl ;oncilialors.

(2) The conciliators shall ideniify and
clar-fy the issues in dispute, seek for this purpose

Artikel
31

1.
Syftet med
föriikningen ar att uppnå att tvisten löses i godo genom rekommendationer
formulerade av oberoende födiknings-män.

2.
Förlikningsmännen
skall fastlägga och klargöra tvistefrågorna, för detla ändamål in-

Prop. 1983/84:17

any information from the parties, and, on the basis
thereof, submil lo the parties a recommendation for the settlement of the
dispute.

(3)
The parties
shall co-operaie in good faith with the conciliators in order to enable them lo
carry oul Iheir functions.

(4) Subject to the provisions of Artide
25(2), the parties lo the dispute may at any time during the concilialion
proceedings decide in agreemenl to have recourse lo a dif-ferent procedure for
the settlement of their dispute. The parties to a dispute which has been made
subject lo proceedings other than those provided for in this chapter may decide
by mutual agreemenl to have recourse to inlernalional mandatory conciliation.

33

fordra all slags information frän parterna och, på
grundval därav, förelägga parterna en rekommendation för biläggande av
tvisten.

3.
Parterna skall
uppriktigt samarbeta med föriikningsmännen för all möjliggöra för dem alt utöva
sina funktioner.

4.
Med beaktande
av föreskrifterna i artikel 25, punkt 2, kan parterna i tvisten vid vilken
lidpunkt som helst under föriikningsförhand-lingarna gemensamt besluta atl
utnyttja ett annal förfarande för biläggande av deras tvist. Parterna i en
ivisl, vilken har blivit föremål för andra förhandlingar än dem som föreskrivs
i delta kapitel, kan genom ömsesidig överenskommelse besluta att utnyttja internationell
obligatorisk förlikning.

Artide 32

(1) The conciliation proceedings shall
be conducted eilher by one conciliator or by an uneven number of conciliators
agreed upon or designated by Ihe parlies.

(2)
Where the
parties cannot agree on the number or the appointment of the conciliators as
provided in Artide 32(1), the conciliation proceedings shall be conducted by
three conciliators, one appointed by each party in the slalement(s) of claim
and reply lespec-tively, and the third by the two conciliators thus appointed,
who shall act as chairman.

(3) If the reply does not name a
conciliator to be appointed in cases Where Artide 32(2) would apply, the second
conciliator shall, within 30 days following the receipt of the siaiement of
claim, be chosen by lot by ihe conciliator appointed in the staiemeni of claim
from among the members of the Panel nominated by the Contracting Party or Parties
of which the respondent(s) is (are) a na-tional(s).

(4) Where the conciliators appointed in
accordance with Artide 32(2) or (3) cannot agree on Ihe appointment of the
ihird conciliator within 15 days following the date of the appointment of the
second conciliator, he shall, wiihin Ihe following 5 days be chosen by lot by
the appointed conciliators. Prior lo the drawing by lot:

(a) no member of ihe Panel of conciliators having Ihe same
nationality as eilher of the

3 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 17

Artikel
32

1.
Förlikningsförhandlingarna
skall genomföras antingen av en förlikningsman eller av ett ojämnt antal
föriikningsmän, vilka parterna har enats om eller ulsett.

2.
Om parterna
inte kan enas om antalet eller utnämningen av föriikningsmännen som föreskrivs
i artikel 32, punkl 1, skall förlik-ningsförhandlingarna föras av tre
föriikningsmän; vardera parten skall i käromålel respektive
svarsskrivelsen/skrivelserna utnämna en förlikningsman, varpå de två sålunda utnämnda
förlikningsmännen utser den tredje, vilken skall vara ordförande.

3.
Om svarsskrivelsen
inle namnger en förlikningsman, som skall utnämnas i de fall dar artikel 32,
punkl 2, tillämpas, skall, inom 30 dagar efter mottagandet av käromälet. den
förlikningsman som iilnänints i käromälet utse den andre förlikningsmannen
genom lottdragning bland de gruppmedlemmar som utnämnts av den/de
lördragssluiande parten/parterna och som är av samma nationalitet som
svaranden (a).

4. Om de förlikningsmän som utnämnts i

enlighet med artikel 32, punkt 2 eller 3, inle

kan enas om utnämningen av den tredje för

likningsmannen inom 15 dagar efter dagen för

utnämningen av den andre förlikningsman

nen, skall han, inom de följande lem dagarna,

väljas genom lottdragning av de utnämnda

förlikningsmännen. Före lottdragningen skall

följande beaktas:

a) ingen medlem av föilikningsmannagrnp-pen som är av
samma nationaliiei som ender;i

two appointed conciliators shall be eligible for selection
by lot;

(b) each
of the two appointed conciliators may exclude from the list of the Panel of
conciliators an equal number of them subject lo the requiremenl that al leasl
30 members of the Panel shall remain eligible lör selection by lot.

av de två utnämnda förlikningsmännen skall vara valbar vid
lottdragningen;

b) var och
en av de två utnämnda förlikningsmannen kan utesluta från förteckningen över
förlikningsmannagruppen ett jämnt antal förlikningsmän pä villkor all
åtminstone 30 gruppmedlemmar kvarstår som valbara vid lottdragningen.

Artide
33

(1) Where several parlies requesi
concilialion with the same respondenl in respect of the same issue, or of
issues which are closely connecied, that respondenl may request the
consolidaiion of those cases.

(2)
The request for
consolidaiion shall be consiedered and decided upon by majority vote by the
chairmen of the conciliators so far chosen. If such request is allowed, the
chairmen will designate the conciliators to consider the Consolidated cases
from among the conciliators so far appointed or chosen, provided that an uneven
number of conciliators is chosen and thal the conciliator first appointed by
each party shall be one of the conciliators considering the consolidaled case.

Artikd 33

1. Om flera parter begär förlikning med

samma svarande avseende samma tvisiefråga

eller tvistefrågor som är nära sammanhäng

ande, kan svaranden begära sammanläggning

av dessa fall.

2. Begäran
om sammanläggning skall

granskas och beslut fattas genom majoritets

votering av ordförandena för de dittills valda

förlikningsmännen. Om sådan begäran bevil

jas, utser ordförandena de förlikningsmän,

som skall granska de sammanlagda fallen,

bland de förlikningsman som dittills är ut

nämnda eller valda, förutsatt atl ett ojämnt

antal förlikningsmän väljes och alt den förlik

ningsman som först utnämnts av varje part

skall vara en av de förlikningsmän som grans

kar del sammanlagda fallet.

Arlicle
34

Any party, other than an appropriate authorily referred
to in Arlicle 28, if conciliation has been initiated, may join in the proceedings:
Eilher

(a) as a
party, in case of a direci economic

interest,

or

(b) as a
supporting party lo one of the

original parties, in case of an indirecl eco

nomic interest, uniess eilher of the original

parties objects to such joinder.

Artikel
34

Om förlikningsförhandlingar har inlelis, kan varje annan
part än en behörig myndighet, som omnämns i artikel 28, ansluta sig till
förhandlingarna:

antingen

a) som part, i händelse av ett direkt ekono

miskt intresse;

eller

b) som
understödjande purt till en av de

ursprungliga parterna, i händelse av eu indi

rekt ekonomiskt intresse, om inle endera av

de ursprungliga parterna motsätter sig sådan

anslutning.

Artide 35

(1) The recommendations of the conciliators
shall be made in accordance with the provisions of Ihis Code.

(2) When the Code is silenl upon any
point, the conciliators shall apply ihe law which the p;irlies agree al the
lime the concilialion pro-

Artikd35

1.
Förlikningsmännens
rekommendationer skall avges i enlighet med föreskrifterna i denna kod.

2.
Om koden i
någon fråga inte innehåller några föreskrifter, skall förlikningsmännen
tillämpa den lag som parterna överenskom-

ceedings commence or thereafter, bul nol laler than the
lime of submission fo evidence lo the conciliators. Failing such agreemenl, the
law which in the opinion of the conciliators is most closely connecied with
the dispute shall be applicable.

(3) The conciliators shall not decide ex

acqito et bono upon the dispute uniess Ihe

parties so agree after the dispute has arisen.

(4) The conciliators shall nol bring a finding of non
liquet on Ihe ground of obscuriiy of the law.

(5)
The
conciliators may recommend those remedies and reliefs which are provided in the
law applicable to Ihe dispute.

mer om vid liden för förlikningsförhandlingarnas
inledande eller därefter, dock inte senare än vid tiden för framläggande av
bevismaterial för förlikningsmännen. I avsaknad av sådan överenskommelse skall
den lag rillämpas, vilken enligt förlikningsmannens bedömning närmast
anknyter till tvisten.

3. Förlikningsmännen skall inte avgöra

tvisten ex aequo et bono (efter rätt och bil

lighet), om inte parterna så överenskommer

efter det all tvisten har uppkommit.

4.
Förlikningsmännen
skall inle avge utlä-landet "non liquet" (frågan är oklar) på grund
av oklarhel i lagen.

5.
Förlikningsmiinnen
kan rekommendera de rältsföljder som anvisas i den lag som till-lämpas på
tvisten.

Artide
36

The recommendations of the conciliators shall include
reasons.

Artikel
36

Förlikningsmännens rekommendationer skall även
innefatta skälen för dessa.

Artide
37

(1) Uniess the parlies have agreed before,

during or after the conciliation procedure

thal the recommendalion of the conciliators

shall be binding, the recommendalion shall

become binding by acceptance by the parties.

A recommendation which has been accepted

by some parties to a dispute shall be binding

as belween those parties only.

(2) Acceptance of the recommendation
must be communicated by the parties to the conciliators, al an address
specified by them, not laler than 30 days after receipt of the nolification of
Ihe recommendalion; otherwise, it shall be considered that the recommendalion
has not been accepled.

(3) Any party which does nol accept the
recommendation shall nolify the conciliators and the other parties, within 30
days following the period specified in Artide 37(2), of its grounds for
rejection of the recommendalion, comprehensively and in writing.

(4) When the recommendation has been
accepted by parties, the conciliators shall immediately draw up and sign a
record of settlement, al which lime the recommendalion shall become binding
upon those parlies. If the recommendalion has nol been accepted

Artikd
37

1. Om inte parterna före, under eller efter

föriikningsförfarandet har överenskommit att

förlikningsmännens rekomniendalion skall

vara bindande, skall rekommendationen bli

bindande genom parternas godtagande av

den. En rekommendation, som har godtagits

av några av parterna i en tvist, är bindande

endast för dessa parter.

2. Godtagande av rekommendationen

måste meddelas till förlikningsmannen, på av

dem angiven adress, av parterna inle senare

än 30 dagar efter mottagandet av underrät

telse om rekommendationen; i annal fall sk;ill

del anses att rekommendationen inte har god

tagits.

3.
Varje part som
inle godtager rekommendationen skall inom 30 dagar efler den period som anges
i artikel 37, punkt 2, delaljeral oeh skriftligen meddela förlikningsmännen och
de andra parterna sina skäl för förkastande av rekommendationen.

4.
Om
rekommendalionen har godtagits av parterna, skall förlikningsmannen omedelbart
upprätta och underieckn;i ett protokoll om biläggande av tvisten, vid vilken
tidpunkt rekommendationen skall bli bindande for dessa parter. Om
rekommendationen inte li;ir

by all parties, Ihe conciliators shall draw up a report
with respect lo those parties rejecting Ihe recommendation, noling the dispute
and Ihe failure of those parties to setlie the dispute.

(5)
.A
recommendation which has become binding upon the parlies shall be implemented
by them immediately or al such låter lime as is specified in the
recommendalion.

(6) Any party may make its acceptance
condiiional upon acceptance by all or any of the other parties lo the dispute.

godtagils
av alla parter, skall förlikningsmännen, med avseende på de parter som förkastar
rekommendalionen, sammanställa en rapport, i vilken anges atl tvist föreligger
och all dessa parter inle lyckats bilägga tvisten.

5.
En
rekommendation som har blivit bindande för parterna skall tillämpas av dem
omedelbart eller vid den senare tidpunkt som anges i rekommendationen.

6.
Varje part kan
sätta som villkor för sitt godtagande atl alla eller några av de andra
pai-terna också godtager den.

Artide 38

(DA recommendation shall constitute a final delermination
of a dispute as between the parties which accepl il, except lo the extenl that
the recommendation is not recognized and enforced in accordance with the
provisions of Artide 39.

(2)
"Recommendation" indudes an interpretation, darification or revision
of the recommendation made by the conciliators before the recommendation has
been accepted.

Artikd 38

1. En rekommendation skall utgöra ett slut

ligt avgörande av en tvist vad den beträffar de

parter som godtager den, utom i den omfatt

ning rekommendalionen inte är erkänd och

verkställd i enlighet med (öreskrifterna i arti

kel 39.

2. "Rekommendation" innefattar en tolk

ning, ett klargörande eller en omarbetning av

rekommendalionen som gjorts av förliknings

mannen innan den har blivii godtagen.

Artide 39

(1) Each Contracting Party shall
recognize a recommendalion as binding belween the parties which have accepted
il and shall, subject to the provisions of Arlicle 39(2) and (3), enforce, at
the request of any such party, all obligations imposed by the recommendalion as
if it were a final judgement of a court of that Contracting Party.

(2) A recommendation shall nol be recognized
and enforced at the requesi of a party referred lo in Artide 39(1) only if the
court or other competent authorily of the country where recognition and
enforcement is sought is salified that;

(a)
any party which
accepted the recommendalion was, under the law applicable to it, under some
legal incapacily al the time of acceptance;

(b)
fraud or
coercion has been used in ihe making of the recommendalion;

(c)
ihe
recommendalion is contrary to public [K)licy {ordre public) in the counlry of
enlöreemcnl; or

(il) (lie composirion of the conciliators, or

Artikd 39

I. Varje fördragsslutande part skall erkänna en rekommendation som
bindande mellan de parter som har godtagit den och skall, med beaktande av
föreskrifterna i artikel 39, punkt 2 och 3, på begäran av nägon sådan pari,
verkställa alla förpliktelser ålagda genom rekommendationen som om denna vore
en slutlig dom av en domstol i den fördragsslutandc staten.

2. En rekommendation skall inte erkännas och verkställas
på begäran av part som åsyftas i artikel 39, punkl I. om domstol eller annan behörig myndighet i det land,
där erkännande och verkställande begäres, är övertygad om alt:

a) någon av de parter, som godtagit rekom

mendationen, inte vid tiden för godtagandet

hade full rältskapacilet enligt den lag som är

tillämplig på den;

b) bedrägeri eller tvång har använts vid

utformningen av rekommendationen;

c) rekommendalionen står i strid med grun

derna för rättsordningen (ordre public) i det

land där verkställighet begärs; eller

d) förlikningsmännens sammansällning el-

the concilialion procedure. was not in accordance with
the provisions of this Code.

(3) Any
pari of ihe recommendalion shall nol be enforced and recognized if the court or
other competent authorily is satisfied that such part comes wiihin any of the
subpara-graphs of Artide 39(2) and can be separated from other parts of Ihe
recommendation. If such part cannot be separated, the enlire recommendalion
shall not be enforced and recognized.

ler föriikningsförfarandet inte var- i liverens-slämmelse
med föreskrifterna i denna kod.

3. Ingen del av rekommendalionen sk;ill verkställas och
erkännas om domstol eller annan behörig myndighet är övertygad om alt den delen
faller inom något av styckena i artikel 39, punkt 2, och den kan avskiljas från
övriga delar av rekommendationen. Om sådan del inte kan avskiljas, skall
rekommendationen i sin helhet inle verkställas och erkännas.

Artide
40

(1)
Where the
recommendation has been accepted by all the parlies. the recommendation and
the reasons therefor may be published with the conseni ofall the parties.

(2) Where the recommendation has been
rejected by one or more of the parties bul has been accepled by one or more of
the parlies:

(a) the party or parties rejecting the
recommendalion shall publish ils or their grounds for rejection, given
pursuant to Artide 37(3). and may at the same time publish the recommendation
and the reasons Iherefor;

(b) a party which has accepted the
recommendation may publish the recommendation and the reasons therefor; it may
also publish the grounds for rejection given by any other party uniess such
olher party has already published its rejection and the grounds therefor in
accordance with Artide 40(2) (a).

(3) Where the recommendation has not

been accepted by any of the parties, each

party may publish the recommendation and

the reasons therefor and also its own rejec

tion and the grounds therefor.

Ariikd
40

1. Om rekommendationen har godtagils av

alla parter, kan rekommendalionen och skä

len därför offentliggöras med samtycke av

alla parterna.

2. Om rekommendationen har förkastals

av en eller flera parter men har godtagils av

en eller flera parter:

a)
skall den part
eller de parter, som förkastar rekommendationen, offentliggöra sina i enlighet
med artikel 37, punkt 3, givna skäl för förkastandet och de kan samtidigt
offentliggöra rekommendationen och skälen därför;

b)
fär en part som
har godtagit rekommendationen offentliggöra rekommendationen och skälen därför;
den parten kan också offentliggöra de skäl för förkastande, som givits av
nägon annan part, om inte denna andra part redan har offentliggjort sitt
förkastande och skälen härför i enlighet med artikel 40, punkt 2, stycke a.

3. Om
rekommendationen inte har godta

gits av någon part, kan varje part offentlig

göra rekommendationen och skälen därför

och även sitt eget förkastande och grunderna

för detta.

Artide
41

(1) Documents and slatements coniaining
faclual information supplied by any party lo the conciliators shall be made
public uniess that party or a majority of the conciliators agrees otherwise.

(2) Such documents and slatements supplied
by a party may be lendered by thal party in support of its case in subsequent
proceedings arising from the same dispute and between the same parlies.

Artikd
41

1.
Dokument och
förklaringar innehållande faktisk information, vilka av någon part överlämnats
till föriikningsmännen, skall offentliggöras, om inle den parlen eller en
majoritet av förlikningsmännen överenskommer annorlunda.

2.
Sådana dokument
och förklaringar, som lämnats av en part, kan inlämnas av den parlen till stöd
för hans sak i efterföljande förhandlingar rörande samma tvist och mellan
samma parter.

Prop.
198.3/84: 17

Artide 42

Where ihe recommendalion has nol become binding upon the
parlies, no views expressed or reasons given by Ihe conciliators, or
concessions or offers made by the parties for the purpose of Ihe concilialion
procedure, shall affect the legal rights and obligations of any of the parlies.

38

Artikd 42

Om rekommendationen inle har blivit bindande för
parterna, skall inga av förlikningsmännen ullryckla åsikter eller skäl. eller
medgivanden eller erbjudanden som gjorts av parterna som ett led i
förlikningsfOrhandling-arna, påverka någon av parternas lagliga rättigheter
och skyldigheter.

Artide
43

(1) (a) The costs of Ihe conciliators and all

costs of the administration of the conciliation

proceedings shall be borne equally by the

parlies to the proceedings. uniess they agree

otherwise.

(b) When the conciliation proceedings have been initiated,
the conciliators shall be entitled to require an advance or security for the
costs referred to in Artide 43( 1) (a).

(2) Each party shall bear all expenses
it incurs in connexion with the proceedings, uniess the parties agree
otherwise.

(3) Nolwithstanding the provisions of
Artide 43(1) and (2), the conciliators may. having decided unanimously that a
party has broughl a claim vexatiously or frivolously, assess againsl that party
any or all of the costs of other parties lo the proceedings. Such decision
shall be final and binding on all the parties.

Artikd
43

1. a) Kostnaderna för förlikningsmän och

alla kostnader för genomförandel av förlik

ningsförhandlingarna skall bäras lika av par

terna i förhandlingarna, om dessa inle över

enskommer annorlunda.

b) Om föriikningsförhandlingarna har inletts, skall
förlikningsmännen vara berättigade all begära förskott eller säkerhet för
täckande av de kostnader som avses i artikel 43. punkt 1. stycke a.

2.
Varje part
skall bära alla utgifter som den ådrager sig i samband med förhandlingarna, om
inte parterna överenskommer annorlunda.

3.
Oavsett
föreskrifterna i artikel 43, punkt I och 2. kan förlikningsmannen, sedan de
enhälligt beslutat all en part har framställt anspråk av okynne eller utan
orsak, belasta den parlen med alla eller en del av de andra parternas
förhandlingskostnader. Ett sådant beslut är slutligt och bindande för alla
parter.

Artide
44

(1) Failure of a party lo appear or lo pre

sent its case at any slage of the proceedings

shall nol be deemed an admission ofthe other

party's assertions. In thal event, the other

party may, at its choice, request the concilia

tors to dose the proceedings or to deal with

the queslions presented lo them and submil a

recommendalion in accordance with the pro

visions for making redommendations set out

in this Code.

(2) Before closing the proceedings, the

conciliators shall grant Ihe party failing to

appear or lo present its case a period of

grace, nol exceeding 10 days. uniess they are

satisfied thal the party does not intend lo

appear or »o present ils case.

Artikel
44

1.
En parts
underlåtenhet alt inställa sig eller utföra sin lalan under någon del av förhandlingarna
skall inte anses som ett medgivande av den andra partens yrkanden. I sådant
fall kan den andra parlen. efter eget val, begära atl förlikningsmännen
antingen avslutar förh;indlingarna eller behandlar de frågor som har framlagts
för dem och ulformar en rekommendation i enlighet med de föreskrifter för
utfärdande av rekommendationer som finns i denna kod.

2.
Innan de
avslutar förhandlingarna, skall förlikningsmännen bevilja den part. som underlåter
alt inställa sig eller utföra sin talan, en frist, som inte får överstiga 10
dagar, såvida de inle är helt säkra på alt den parten inte har för avsikt alt
inställa sig eller utföra sin lalan.

Prop. 1983/84:17

(3) Failure lo observe procedural lime-lim

its laid down in this Code or determined by

the conciliators. in particular time-limils re

lating to the submission of slatements or in

formation, shall be considered a failure to

appear in the proceedings.

(4) Where the proceedings have been

closed owing to one party's failure lo appear

or lo present ils case. the conciliators shall

draw up a report notinp that party's failure.

39

3.
Underlåtenhet
all iakttiiga de processuella tidsgränser som fastställts i denna kod eller
bestämts av förlikningsmännen, i synnerhet tidsgränser som avser inlämnanden
av förklaringar eller information, skall betraktas som underlåtenhet all
inställa sig vid förhandlingarna.

4.
Om
förhandlingarna har avslutats på grund av atl en part underlåtit all inställa
sig eller ulföra sin talan, skall föriikningsmännen upprätta en rapport i
vilken de fastslår partens underlätenhet.

Artide
45

(1) The conciliators shall follow the
procedures stipulated in this Code.

(2)
The Rules of
Procedure annexed (o the present Convention shall be considered as Model Rules
for the guidance of conciliators. The conciliators may, by mutual conseni, use,
supplement or amend the rules con-tained in the Annex or formulate their own
rules of procedure lo Ihe exient thal such supplementary, amended or other
rules are not inconsistenl with the provisions of this Code.

(3) If the parties agree that it may be
in the interest of achieving an expeditions and inex-pensive solution of the
conciliation proceedings. they may mutually agree lo rules of procedure which
are not inconsislent with the provisions of this Code.

(4)
The
conciliators shall formulate their recommendation by consensus or failing that
shall decide by majority vote.

(5)
The
concilialion proceedings shall finish and the recommendation of the conciliators
shall be delivered not laler than six months from the date on which the
conciliators are appointed. except in the cases referred lo in Artide 23(4)
(e), (O and (g), for which the lime-limits in Artides 14(1) and 16(4) shall be
valid. The period of six months may be exlended by agreemenl of the parlies.

Artikd 45

1.
Förlikningsmännen
skall följa det förfarande som fastställts i denna kod.

2.
De regler om
förfarandet som fogals till denna konvention som bilaga skall anses som
typregler till vägledning för förlikningsmännen. Om förlikningsmännen
överenskommer därom, kan de använda sig av, göra tillägg till eller ändringar i
reglerna i bilagan eller fastställa sina egna regler om förfarandet i den mån
sådana kompletterande, ändrade eller andra regler inte står i slrid med
föreskrifterna i denna kod.

3.
Om parterna
enas om att det kan underlätta uppnåendet av ett snabbt och ekonomiskt
genomförande av föriikningsförhandlingarna, kan de ömsesidigt överenskomma om
förfaringsregler som inte slår i strid med föreskrifterna i denna kod

4.
Föriikningsmännen
skall utfärda sin rekommendation i enhällighel eller, om enhäl-lighel inte kan
uppnås, efter majoritetsbeslut.

5.
Förlikningsförhandlingarna
skall avslutas och förlikningsmännen utfärda sin rekommendation inte senare
än sex månader frän den dag då förlikningsmännen utnämndes, utom i de fall, som
omnämnes i artikel 23, punkt 4, stycke e. f och g. för vilka de tidsgränser
som angives i artikel 14. punkt 1. och artikel 16, punkt 4, skall gälla.
Sexmånaders-perioden kan förlängas genom överenskommelse mellan parterna.

C.
INSTITUTIONAL MACHINERY

Artide 46

(I) Six months before ihe entry into force of the present Convention, the
Secretary-

C.
ORGANISATORISKA ARRANGEMANG Artikel 46

I. Sex månader innan denna konvention träder i kraft skall Förenta
nationernas gene-

jcneral ofthe United Nations shall, subject to the
approval of the General Assembly of Ihe United Nations, and taking into account
ihe views expressed by the Contracting Parties, appoint a Regislrar, who may
be assisl-ed by such addilional staff as may be necessary for Ihe performance
ofthe functions listed in Artide 46(2). Administrative services for the
Regislrar and his assistants shall be provided by the United Nations Office al
Geneva.

(2) The Regislrar shall perform the following functions
in consullation with the Contracting Parlies as appropriate:

(a)
mainlain the
list of conciliators of Ihe International Panel of Conciliators and regulariy
inform the Contracting Pailies of the composition ofthe Panel;

(b) provide the names and addresses
ofthe conciliators to the parlies concerned on request;

(c)
receive and
mainlain copies of requests for concilialion, replies, recommendations,
acceplances. or rejedions, including reasons therefor;

(d) furnish on request, and at their cost,

copies of recommendations and reasons for

rejection to the shippers' organizations, con

ferences and governments, subject to the

provisions of Artide 40;

(e) make available information of a non-

confidential nalure on completed concilialion

cases, and without atlribulion to the parties

concerned, for the purposes of preparation of

material for the Review Conference referred

lo in Artide 52; and

(f) the olher functions prescribed for the

Regislrar in Artides 26(1) (c) and 30(2) and

(3).

ralsckrelerare, med förbehåll för Förenta nationernas
generalförsamlings godkännande och med hänsyn tagen till de åsikter som
uttryckts av de fördragsslutande parterna, utnämna en regislralor, som kan
biträdas av sådan ytterligare personal som kan vara erforderiig för utövandet
av de funktioner som är förtecknade i artikel 46, punkt 2. Administrativa
tjänster skall tillhandahållas regislraiorn och hans medarbetare av Förenta nationernas
kontor i Geneve.

2. Regislraiorn skall, i samråd - när sä är lämpligt - med
de fördragsslutandc parterna, utöva följande funktioner:

a)
föra
förteckningen över förlikningsmännen i den internationella förlikningsmannagruppen
och regelbundet informera de fördragsslutande parterna om gruppens sammansättning;

b)
på begäran
tillhandahålla berörda parter förlikningsmännens namn och adresser;

c)
mottaga och
förvara kopior av begäran om förlikning, svar, rekommendationer, godtaganden
eller förkastanden, innefattande skälen därför;

d) med beaktande av föreskrifterna i artikel

40 tillställa avlastarorganisationerna, konfe

renser och regeringar — på deras begäran och

bekostnad - kopior av rekommendationer

och skäl för förkastanden av dem;

e) lillhandahålla information - av icke-för-

trolig natur och utan angivande av de berörda

parterna - om avslutade förlikningsfall för

iordningsslällande av material till den revi

sionskonferens som omnämnes i artikel 52;

och

f) de övriga funktioner som i artiklarna 26,

punkl I. stycke c och artikel 30, punkt 2 och 3

ålägges regislraiorn.

CHAPTER VII: FINAL CLAUSES

Artide 47 IMPLEMENTATION

(1) Each Contracting Party shall take
such legislative or olher measures as may be necessary lo implemenl the
present Convention.

(2) Each Contracting Party shall
communicate lo the Secretary-General of the United

KAPITEL
VII

AVSLUTANDE
BESTÄMMELSER

Ariikd 47 TILLÄMPNING

1. Varje
fördragsslutande part skall vidtaga

sådana lagstiftnings- och andra åtgärder som

kan vara erforderliga för alt tillämpa denna

konvention.

2. Varje
fördragsslutande pari skall över

sända fill Förenta nationernas generalsekre-

Nations,
who shall be the deposilary, the text of Ihe legislative or other measures
which it has laken in order to implemenl the present Convention.

leiare,
som skall vara deposilarie. texten Iill de lagstiftnings- och andra åtgärder,
som har vidtagits för alt tillämpa denna konvention.

Artide
48

SIGNATURE, RATIFICATION,

ACCEPTANCE,
APPROVAL AND

ACCESSION

(1) The present Convention shall remain
open for signature as from 1 July 1974 until and including 30 June 1975 at
United Nations Headquarlers and shall thereafter remain open for accession.

(2)
All States are
entitled to become Contracting Parlies to the present Convention by:

(a) signature subject to and followed
by ratificalion, acceptance or approval; or

(b) signature without reservation as to
ratificalion, acceptance or approval; or

(c) accession.

(3) Ratificalion,
acceptance. approval or

accession shall be effected by the deposit of

an instrument to this effect with the deposi

lary.

Artikel
48

UNDERTECKNANDE, RATIFICERING,

GODTAGANDE,
GODKÄNNANDE OCH

ANSLUTNING

1.
Denna
konvention skall vara öppen för undertecknande i Förenta nationernas huvudkontor
från den I juli 1974 till och med den 30juni 1975 och skall därefter vara öppen
för anslutning.

2.
Alla stater är
berättigade att bli fördragsslutande parter till denna konvention genom;

a)
undertecknande
med förbehåll för och följt av ratificering, godtagande eller godkännande;

b)
undertecknande
ulan förbehåll för ratificering, godtagande eller godkännande; eller

c)
anslutning.

3. Ratificering,
godtagande, godkännande

eller anslutning skall verkställas genom depo

sition av ett instrument därom hos deposita-

rien.

Artide 49

ENTRY INTO FORCE

(I) The present Convention shall enter into force six months after the
date on which not less Ihan 24 States, the combined tonnage of which amounts to
at leasl 25 per cent of world tonnage, have become Contracting Parties lo it in
accordance with Artide 48. For the purpose of the present Artide the tonnage
shall be deemed lo be thal contained in Ltoyd's Register of Shipping,
Statisiical Tables 1973, table 2 "World Fleels-Analysis by Principal
Types", in respect of general cargo (including passenger/cargo) ships and
container (fully cellulär) ships, exdusive of the United States reserve fleet
and the American and Canadian Greal Lakes Fleets.'

Artikd 49 IKRAFTTRÄDANDE

I. Denna konvention skall träda i kraft sex månader efter den dag då
minst 24 stater, vilkas sammanlagda tonnage uppgår till minst 25% av
världstonnaget, har blivit fördragsslutande parter enligt artikel 48. Vad
beträffar denna artikel skall med "tonnage" förslås det tonnage som
upptages i Lloydss Register of Shipping. Statistiska tabeller 1973. tabell 2
"Väridens handelsflottor - fördelade efter huvudtyper" när del gäller
styckegodsfarlyg (även kombinerade passagerar-Zlastfarlyg) och containerfartyg
(med fullständig cellindelning) med undanlag av Förenta staternas reservflolta
och de amerikanska och kanadensiska flottorna på de Stora sjöarna.'

' The
tonnage requirements for the purposes of Arlicle 49(1) are set out in the
report ofthe United Nations Conference of Plenipotenliaries on a Code of
Conduct for Liner Conferences on the second part ofils session (TD/CODE/IO).
annex 1.

'
Tonnagebestämmelsernajämlikt artikel 49. punkl I finns i rapporten från Förenta
nationernas diplomatkonferens angående en uppförandekod för linjekonferenser
för den andra delen av dess session (TD/CODE/IO). bilaga 1.

(2)
For each State
which thereafter ratifies, iccepls, approves or accedes to it, the pre-enl
Convention shall come into force six nonlhs after deposil by such State of the
ippropriale instrument.

(3) Any State which becomes a
Contracting arty lo the present Convention after the en-ry into force of an
amendment shall, failing m expression of a differeni intention by that
>tate:

(a) be considered as a Party to the present

konvention as amended; and

(b) be considered as a Party lo Ihe un-

imended Convention in relation lo any Party

o the present Convention not bound by the

imendment.

2.
För varje stal.
som därefter ratificerar, godtager, godkänner eller ansluter sig till den,
skall denna konvention bli gällande sex månader efter stålens deposition av
vederbörligt instrument.

3.
Varje stal som
blir fördragsslutandc part till denna konvention skall, efter ikraftträdandet
av en ändring, om den inte meddelar annan avsikt.

a) anses som part till konventionen i dess

ändrade lydelse; och

b) anses som part till den icke ändrade

konventionen i förhållande Iill varje part till

denna konvention som inte är bunden av änd

ringen.

Artide 50 3ENUNCIATION

(1) The present Convention may be
de-lounced by any Contracting Party at any ime after Ihe expiration of a period
of two /ears from the date on which the Convention las entered into force.

(2) Denunciation shall be notified lo
the iepositary in writing, and shall take effecl Dne year, or such longer
period as may be specified in the instrument of denunciation, äfter the date of
receipt by the deposilary.

Artikel 50 UPPSÄGNING

1. Denna konvention får av fördragsslu

tande part uppsägas när som helst efler ut

gången av två år räknat från den dag. dä

konventionen trädde i kraft.

2. Uppsägningen skall skriftligen meddelas

depositarien och blir gällande elt år efter da

gen för deposilariens mottagande av upp

sägningsinstrumentet eller efler utgången av

den längre period som angives i uppsägnings

instrumentet.

Artide 51 \MENDMENTS

(1) Any Contracting Party may propose
)ne or more amendments to the present Con-/ention by communicating the
amendments o the deposilary. The deposilary shall circu-ate such amendments
among the Contracting Parties, for their acceptance, and among States entitled
to become Contracting Parties :o the present Convention which are nol
Con-racting Parties, for their information.

(2) Each proposed amendment circulated
n accordance with Artide 51(1) shall be Jeemed to have been accepted if no
Con-iracting Party communicates an objection thereto to the deposilary within
12 months Following Ihe date of its circulation by the Jeposilary. If a
Contracting Party communi-:ates an objection to the proposed amendment. such
amendment shall not be considered as accepted and shall nol be put into
effecl.

Artikd 51 ÄNDRINGAR

1. Varje
fördragsslutande part kan föreslå

en eller flera ändringar i denna konvention

genom att meddela depositarien ändringarna.

Depositarien skall sända ut sådana ändringar

till de fördragsslutande parterna för godta

gande och till stater, som är berättigade att bli

fördragsslutandc parter men inte är det. för

deras information.

2. Varje föreslagen ändring som har sänts

ut enligt artikel 51, punkt 1, skall anses ha

godtagits, om ingen fördragsslutande part

meddelar någon invändning däremot till de

positarien inom 12 månader från den dag då

depositarien utsände den. Om en fördragsslu

tande part meddelar invändning mot den

föreslagna ändringen, skall den inte anses

som antagen och inte träda i kraft.

(3) If no
objection has been communicated, the amendment shall enter into force for all
Contracting Parties six months after the expiry dale ofthe period of 12 months
referred lo in Arlicle 51(2).

3. Om
ingen invändning har meddelats, skall ändringen träda i kraft för alla fördragsslutandc
parter sex månader efter utgången av den 12-månadersperiod, som anges i artikel
51. punkl 2.

Arlicle 52

REVIEW CONFERENCES

(DA Review Conference shall be con-vened by the deposilary
five years from the date on which the present Convention comes into force to
review the working of the Convention, with particular reference to its implementation,
and to consider and adopt appropriate amendments.

(2) The deposilary shall. four years from the date on
which the present Convention comes into force, seek the views ofall States
entitled to atlend Ihe Review Conference and shall, on the basis ofthe views
received. pre-pare and circulate a draft agenda as well as amendments proposed
for consideration by Ihe Conference.

(31 Further review conferences shall be similarly convened
every five years, or at any time after the first Review Conference. at the
requesi of one third of the Contracting Parties to the present Convention,
uniess the first Review Conference decides otherwise.

(4) Nolwithstanding the provisions of Artide 52(1), if
the present Convention has not entered into force five years from the date of
the adoption of the Final Act of the United Nations Conference of
Plenipotenliaries on a Code of Conduct for Liner Conferences, a Review
Conference shall, at the request of one third of the States entitled to become
Contracting Parties to the present Convention, be convened by the
Secretary-General ofthe United Nations, subject to the approval ofthe General
Assembly in order to review the provisions ofthe Convention and its Annex and
lo consider and adopt appropriate amendments.

Artikel 52 REVISIONSKONFERENSER

1.
En
revisionskonferens skall sammankallas av depositarien fem är efter den dag då
denna konvention träder i kraft för alt granska konventionens verkan med
särskilt hänseende fill dess tillämpning saml för atl pröva och antaga lämpliga
ändringar.

2.
Depositarien
skall, fyra är efter den dag då denna konvention träder i kraft, infordra
synpunkter från alla de stater som är berättigade all dellaga i
revisionskonferensen och skall, på grundval av de erhållna synpunkterna,
iordningställa och utsända ett utkast till dagordning, liksom också ändringar
som föreslagits att prövas av konferensen.

3.
Ytteriigare
revisionskonferenser skall likaledes sammankallas vart femte år eller, på
begäran av en tredjedel av de fördragsslutande parterna, när som helst efter
den första revisionskonferensen, om inte denna besluta: annoriunda.

4. Utan hinder av föreskrifterna i artikel

52, punkt 1, skall, om denna konvention inte

har trätt i kraft fem år efter dagen för anta

gandet av slutaklen frän Förenta nationerna,'

diplomatkonferens om en uppförandekod föi

linjekonferenser, på begäran av en tredjedc

av de stater som är berättigade (ill atl bl

fördragsslutande parter till denna konven

tion, en revisionskonferens sammankallas a

Förenia nationernas generalsekreterare, un

der förutsätlning av generalförsamlingen

godkännande, för att granska föreskrifterna

denna konvention och dess bilaga samt lör at

pröva och antaga lämpliga ändringar.

Artide
53

FUNCTIONS OF THE DEPOSITARY

(I) The deposilary shall nolify the signato-ry and acceding States of;

(a)
signatures, ralifications, acceplances, approvals and accessions in accordance
with Artide 48;

Artikel
53

DEPOSITARIENS UPPGIFTER

I. Depositarien skall meddela signatärstf terna och anslutna stater om

a)
undertecknanden, ratificeringar, godl; ganden, godkännanden och anslutningar i
er lighet med artikel 48;

(b)
the dale on
which the present Conven-ion enlers into force in accordance with Arti-Ie49;

(c)
denunciations
of the present Conven-ion in accordance with Artide 50;

(d) reservations to the present Convention

nd the withdrawal of reservations;

(e) the
text of the legislative or other mea-

ures which each Contracting Party has taken

n order to implemenl the present Convention

n accordance with Artide 47;

(f) proposed
amendments and objections to

iroposed amendments in accordance with

\rticle 51;
and

(g) entry
into force of amendments in ac-

:ordance with Artide 51(3).

(2) The deposilary shall also undertake uch actions as are
necessary under Artide

b)
datum för denna
konventions ikraftträdande i enlighet med artikel 49;

c)
uppsägningar av
denna konvention i enlighet med artikel 50;

d) förbehåll mot denna konvention och

återtagandet av förbehåll;

e) texten till lagsliftnings- eller andra åt

gärder som varje fördragsslutande part har

vidtagit för att tillämpa denna konvention i

enlighet med artikel 47;

O föreslagna ändringar och invändningar mot föreslagna
ändringar i enlighet med artikd 51; och

g) ikraftträdande av ändringar i enlighet med artikel 51,
punkt 3.

2. Depositarien skall också företaga sådana åtgärder som
erfordras enligt artikel 52.

\rlide 54

\UrHENTIC TEXTS-DEPOSIT

The
original of the present Convention, of vhich the Chinese, English, French,
Russian ind Spanish texts are equally authentic, will )e deposiled with the
Secretary-General of he United Nations.

IN WITNESS WHEREOF the under-;igned, having been duly
authorized to this :flect by their respective governments, have .igned the
present Convention, on the dates ippearing opposite their signatures.

Artikel
54

TEXTERNAS VITSORD - DEPONERING Originalet till denna
konvention, vars kinesiska, engelska, franska, ryska och spanska texter äger
lika vitsord, skall deponeras hos Förenta nationernas generalsekreterare.

TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV har undertecknade, därtill
vederbörligen bemyndigade av sina respektive regeringar, undertecknat denna
konvention på de dagar som anges mitt för deras underskrifter.

Annex
to the Convention on a Code of Conduct for Liner Conferences

Model Rules of Procedure for International Mandatory
Conciliation

Rule I

(1) Any party wishing to inslitute
conciliation proceedings under the Code shall address a request to that effect
in writing, ac-companied by a statement of claim to the other party, and copied
to the Regislrar.

(2) The statement of claim shall:

(a) designate precisely each party to
Ihe dispute and stale the address of each;

(b) contain a summary statement of
pertinent facls, the issues in dispute and the daimanrs proposal for the
settlement of the dispute;

(c) stale whether an oral hearing is
desired and, if so. and to the extenl then known, the names and addresses of
persons to give evidence, including experts' evidence, for the daimani;

(d) be accompanied by such supporting

documenlalion and relevant agreements and

arrangements entered into by the parlies as

the daimani may consider necessary al the

time of making the claim;

(e) indicaie Ihe number of conciliators re

quired, any proposal concerning the appoint

ment of conciliators, or the name ofthe con

ciliator appointed by the daimant in accor

dance with Artide 32(2); and

(f) contain proposals, if any, regarding

rules of procedure.

(3) The
statement of claim shall be dated

and shall be signed by the party.

Bilaga
till konventionen om en uppförandekod för linjefonferenser

Typrcgler för förfarandet vid intcrnatiuncll
obligatorisk förlikning

Regel 1

1.
En part som
önskar inleda förliknings-förhandlingar enligt koden skall sända till den andra
parlen, och i kopia till regislraiorn, en skriftlig begäran därom, åtföljd av
ett käromål.

2.
Käromälet
skall:

a)
exakt namnge
varje part i tvisten och deras adress;

b)
innehålla en
kortfattad redogörelse för aktuella fakta, tvistefrågorna och kärandens förslag
för biläggande av tvisten;

c)
ange om muntlig
förhandling önskas och, om så är fallet och i den utsträckning dä är känt, namn
och adress pä de personer, inklusive expertvittnen, som skall vittna för
käranden;

d) åtföljas
av sådan understödjande doku

mentation och aktuella avtal och arrange

mang som parterna har ingått, vilka käranden

kan anse erforderiiga vid tiden för käromålet;

e) ange begärt antal förlikningsmän och

förslag rörande utnämnandet av förliknings

män eller namnet på den förlikningsman som

käranden utnämner i enlighet med artikel 32,

punkt 2; saml

O innehålla förslag, om sådana finns, angående regler för
förfarandet.

3. Käromålet
skall dateras och skall under

tecknas av parten.

Rule 2

(1) If the respondenl decides to reply
to the claim, he shall, within 30 days following the date of his receipt of the
siaiement of claim, transmil a reply to the other party and copied to the
Regislrar.

(2) The reply shall:

(a) contain a summary statement of pertinent facls
opposed lo the contentions in the statement of claim, the respondent's proposal,
if any, for Ihe settlement of the dispute and any remedy claimed by him with a
view to the settlement ofthe dispute;

Regd 2

1. Om svaranden beslutar att bemöta käro

målet, skall han, inom 30 dagar frän den dag

dä han mottog käromälet, översända elt svar

fill den andra parten och kopia därav till re

gislraiorn.

2. Svaret skall:

a)
innehålla en kortfattad redogörelse för de fakta som svaranden anför som invändning
gentemot påståenden i käromålel, hans eventuella förslag för biläggande av
tvisten och de rättsmedel som han gör anspråk pä för alt bilägga tvisten;

(b)
stale whelher
an oral hearing is desired »nd, if so, and to the extenl then known, the lames
and addresses of persons to give evi-lence, including experts' evidence, for
the espondent;

(c)
be accompanied
by such supporting Jocumentation and relevant agreements and irrangemenis
entered into by the parties as ihe respondenl may consider necessary al the
lime of making the reply;

(d) indicaie
the number of conciliators re

quired, any proposal concerning the appoint

ment of conciliators, or the name of the con

ciliator appointed by the respondenl in accor

dance with Artide 32(2); and

(e) contain
proposals, if any, regarding

rules of procedure.

(3) The
reply shall be dated and shall be signed by the party.

b) ange om muntlig förhandling önskas

och, om så är fallet och i den utsträckning då

är känt, namn och adress på de personer,

inklusive expertvittnen, som skall vittna för

svaranden;

c) åtföljas av sådan understödjande doku

mentation och aktuella avtal och arrange

mang som parterna har ingått, vilka svaran

den kan anse erforderliga vid tiden för sva

rets avgivande;

d) ange begärt antal förlikningsmän och

förslag rörande utnämnandet av förliknings

män eller namn och adress pä den förlik

ningsman som svaranden utnämner i enlighet

med artikel 32, punkt 2; saml

e) innehålla förslag, om sådana finns, an

gående regler för förtärandet.

3. Svaret skall dateras och skall undertecknas av parten.

Rule 3

(1) Any person or other interest desiring to

participale in concilialion proceedings under

Artide 34 shall transmil a written request to

the parties to the dispute, with a copy to the

Regislrar.

(2)
If
participalion in accordance with (a) of Artide 34 is desired, the request shall
set forth the grounds therefor, including the information required under Rule
1(2) (a), (b) and (d).

(3)
If
participalion in accordance with (b) of Artide 34 is desired, the request shall
stale the grounds therefor and which of the original parties would be
supported.

(4) Any objection to a requesi for
joinder by such a party shall be sent by the objecting party, with a copy lo
the other party, within seven days of receipt ofthe request.

(5) ln the event that two or more
proceedings are consolidaled, subsequent requests for third-party
participalion shall be transmitied to all parties concerned, each of which may
object in accordance with the present Rule.

Regd 3

1. Varje person eller annan intresserad part

som önskar deltaga i förlikningsförhandling

arna enligt artikel 34 skall översända en

skriftlig begäran till parterna i tvisten och

kopia därav till regislraiorn.

2.
Om deltagande i
enlighet med artikel 34, stycke a önskas, skall begäran ange skälen härför,
inklusive den information som ertordras enligt regel 1, punkt 2, stycke a, b
och d.

3.
Om dellagande
enligt artikel 34, stycke b önskas, skall begäran ange skälen härför samt
vilken av de ursprungliga parterna som avses stödjas.

4.
Varje
invändning mot en sådan parts begäran om dellagande i föriikningshandling-arna
skall, med kopia till motparten, sändas av den invändande parten inom sju dagar
från mottagandet av begäran.

5.
I sådana fall
att två eller flera förhandlingar är sammanlagda, skall eftertöljande begäran
om deltagande i egenskap av tredje part översändas till alla berörda parter, av
vilka var och en kan - i enlighet med föreliggande regel - motsätta sig sådant
dellagande.

Rule 4

By agreemenl between the parties to a dispute, on motion
by eilher party, and after affording the parties an opportunity of being

Regel 4

Genom överenskommelse mellan parterna kan
förlikningsmännen, pä anhållan av endera parten och efter del alt parterna
beretts

heard, the
conciliators may order the consolidaiion or separation ofall or any daims then
pending between the same parties.

tillfälle
atl höras, beordra sammanläggning eller åtskiljande av alla eller några av de
tvister som dä föreligger mellan samma parter.

Rule 5

(1) Any party may challenge a
conciliator where circumstances exist that cause justifi-able doubls as to his
independence.

(2) Noiice of challenge, stating
reasons therefor, should be made prior to the dale of the closing of the
proceedings, before the conciliators have rendered their recommendation. Any
such challenge shall be heard promptly and shall be delermined by majority vote
of the conciliators in the first instance, as a preliminary point, in cases
where more than one conciliator has been appointed. The decision in such cases
shall be final.

(3)
A conciliator
who has died, resigned, become incapacilaled or disqualified shall be replaced
promptly.

(4)
Proceedings
inlerrupted in this way shall continue from the point where they were
inlerrupted, uniess it is agreed by the parties or ordered by the conciliators
that a review or re-hearing of any oral teslimony lake place.

Regel 5

1.
Varje part kan
anföra jäv mol en förlikningsman när omständigheter föreligger, vilka
framkallar rättmäriga tvivel om hans oberoende.

2.
Invändning om
jäv med angivande av skälen därför skall göras före den dag då förhandlingarna
avslutas och innan förlikningsmännen har avgett sin rekommendation. Sådant
jäv skall behandlas skyndsamt och i första hand i egenskap av inledningsfråga
och skall, i sådana fall där fiera än en förlikningsman har utnämnts, avgöras
genom majori-telsutslag bland förlikningsmännen. Avgörandet i sädana fall
skall vara slutgiltigt.

3.
Om en
förlikningsman avlider, avgår. blir arbetsoförmögen eller diskvalificerad,
skall han skyndsamt ersättas.

4.
Förhandlingar,
som avbrutits på detla sätt, skall fortsätta från den punkt, dar de avbröts, om
inte parterna överenskommer eller förlikningsmännen förordnar om en genomgäng
av eller upprepande av muntligt vittnesmål.

Rule 6

The conciliators shall be judges of their own jurisdiction
and/or competence wiihin the provisions ofthe Code.

Regel 6

Förlikningsmännen skall själva fastställa sitt eget
kompetensområde och/eller sin egen behörighet enligt föreskrifterna i denna
kod.

Rule 7

(I) The conciliators shall receive and consider all written slatements,
documents, affi-davits, publications or any other evidence, including oral
evidence, which may be submitled to them by or on behalf of any of the
parties, and shall give such weight thereto as in their judgement such evidence
merits.

(2) (a) Each party may submil to the conciliators any
material it considers relevant, and at the lime of such submission shall deliver
certified copies lo any other party lo the proceedings, which party shall be
given a reasonable opportunity to reply thereto.

Regel 7

1. Förlikningsmännen skall mottaga och

granska alla skrivna förklaringar, dokument,

beedigade skriftliga försäkringar, trycksaker

eller varje annal bevismaterial - inklusive

muntliga vittnesbörd - som kan framläggas

för dem av någon av parterna eller ä någons

av parterna vägnar och skall lägga den vikt

därvid som detta bevismaterial enligt deras

mening förtjänar.

2. a)
Varje part kan framlägga för föriik

ningsmännen allt material den anser relevant

och skall samtidigt överlämna bestyrkta ko

pior till alla övriga parter i förhandlingarna;

dessa skall också givas skälig möjlighet atl

svara därpå;

(b)
The
conciliators shall be the sole udges of the relevance and malerialily of the
;vidence submitled to them by the parties.

(c) The conciliators may ask the
parties lo iroduce such addilional evidence as they nay deem necessary lo an
underslanding and lelerminalion ofthe dispute, provided that, if •iuch
addilional evidence is produced, the ather parties to the proceedings shall
have a reasonable opportunity to commeni thereon.

b) förlikningsmännen
skall ensamma be

döma relevansen och väsentligheten hos det

av parterna framlagda bevismaterialet;

c) förlikningsmännen
kan infordra från par

terna sådant kompletterande bevismaterial

som de kan anse nödvändigt för klargörande

och biläggande av tvisten, förutsatt alt, om

sådant kompletterande bevismaterial företes,

de andra parterna i förhandlingarna skall få

en skälig möjlighet att kommentera det.

Rule 8

(1) Whenever a period of days for the do-

ing of any act is provided for in the Code or in

these Rules, the day from which the period

begins to run shall not be counted, and the

last day of the period shall be counted, ex

cept where that last day is a Saturday, Sun-

day or a public holiday al the place of conci

liation, in which case the last day shall be the

next business day.

(2) When
the time provided for is less than

seven days, inlermediate Salurdays, Sundays

and public holidays shall be excluded from

the computalion.

Regel 8

1. I alla de fall då i koden eller i dessa regler

har fastställts ett visst antal dagar för utföran

de av en handling, skall den dag från vilken

perioden börjar löpa inte räknas, medan där

emot den sista dagen skall räknas, utom när

denna sista dag är en lördag, söndag eller

allmän helgdag på den plats där förlikningen

äger rum, i vilkel fall periodens sista dag skall

vara nästföljande arbetsdag.

2. När den period som fastställts är mindre

än sju dagar, skall mellanliggande lördagar,

söndagar och allmänna helgdagar inle med

räknas.

Rule 9

Subject to the provisions relating lo procedural
lime-limits in the Code, the conciliators may, on a motion by one of the
parties or pursuant to agreemenl belween them, extend any such lime-limil which
has been fixed by the conciliators.

Regel 9

Med beaktande av kodens föreskrifter angående
processuella tidsgränser kan förlikningsmännen, på anhållan av en av parterna
eller efler överenskommelse mellan dem, utsträcka sådan lidsbegränsning som
har fastställts av förlikningsmännen.

Rule 10

(1) The conciliators shall fix the
order of business and, uniess otherwise agreed, the dale and hour of each
session.

(2) Uniess the parties otherwise agree,
the proceedings shall take place in private.

(3) The conciliators shall specifically
in-quire ofall the parlies whelher they have any further evidence to submil
before dedaring the proceedings closed, and a noling thereof shall be recorded.

Regd 10

1.
Förlikningsmännen
skall fastställa förhandlingsordningen och, om inle annat överenskommes, dag
och timme för varje sammanträde.

2.
Om inte
parterna överenskommer annorlunda, skall förhandlingarna äga rum bakom lyckta
dörrar.

3.
Innan de
förklarar förhandlingarna avslutade, skall förlikningsmännen uttryckligen förfråga
sig hos alla parter huruvida de har något ytteriigare bevismaterial att
framlägga - och en anteckning därom skall tagas till protokollet.

Rule 11

(I)
Conciliators' recommendations shall be in wriring and shall include:

(a)
the precise designation and
address of each party;

(b) a description ofthe method of appoint-ing
conciliators, including their names;

(c) the dates and place of the conciliation
proceedings;

(d) a
summary ofthe conciliation proceed

ings, as the conciliators deem appropriate;

(e) a
summary statement ofthe facts found

by the conciliators;

(O
a summary of the submissions of the parties;

(g)
pronouncements on the issues in dispute, together with the reasons therefor;

(h)
the signatures of the conciliators and the date of each signature; and

(i) an address for the
communication of the acceptance or rejection of the recommendation.

Regeln

Föriikningsmännens
rekommendationer skall vara skriftliga och innehålla:

a)
noggrann angivelse av varje
parts namn och adress;

b)
en beskrivning av metoden för
utnämnande av förlikningsmän, samt deras namn;

c) datum och plats för förlikningsförhandlingarna;

d) kortfattad redogörelse
för förlikningsför

handlingarna, såsom föriikningsmännen

anser lämpligt;

e) kortfattad
redogörelse för de fakta som

förlikningsmännen har konstaterat;

O
kortfattad redogörelse för parternas inlagor;

g)
beslut i tvistefrågorna med angivande av skälen därför;

h)
förlikningsmännens underskrifter och datum för varje underskrift; samt

i)
en adress till vilken meddelande om godtagande eller förkastande av
rekommenda-fionen skall sändas.

Rule 12

The
recommendation shall, so far as possible, contain a pronouncement on costs in
accordance with the provisions of the Code. If the recommendation does not
contain a full pronouncement on costs, the conciliators shall, as soon as
possible after the recommendation, and in any event not låter than 60 days
thereafter, make a pronouncement in writing regarding costs as provided in the
Code.

Regel 12

Rekommendationen
skall, så långt möjligt, innehålla ett beslut om kostnaderna i enlighet med
föreskrifterna i koden. Om rekommendationen inte innehåller ett fullständigt
beslut om kostnaderna, skall förlikningsmännen, så snart som möjligt och i
varje fall inte senare än 60 dagar efter angivande av rekommenda-fionen,
meddela ett skriftligt beslut i fråga om kostnaderna, såsom föreskrives i
koden.

Rule 13

Conciliators'
recommendations shall also take into account previous and similar cases
whenever this would facilitale a more uniform implementation of the Code and
obser-vance of conciliators' recommendations.

Regd 13

Föriikningsmännens
rekommendationer skall också ta hänsyn till tidigare och liknande fall,
närhelst delta undertättar en mera enhetlig tillämpning av koden och iakttagande
av föriikningsmännens rekommendationer.

4
Riksdagen 1983184. I saml. Nr 17

Prop. 1983/84:17 50

Utdrag
KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1983-03-17

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carisson, Lundkvist, Feldt,
Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Rainer,
Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström

Föredragande:
statsrådet Boström

Lagrådsremiss
med förslag till lag med anledning av Sveriges tillträde till konventionen den
6 april 1974 om en uppförandekod för linjekonferenser

1
Inledning

Reguljär
internationell linjesjöfart har under de senaste hundra åren bedrivits antingen
av rederier som samverkar i s. k. konferenser eller av rederier som står
utanför dessa, s. k. outsiders.

En
linjekonferens är en grupp av rederier som avtalat om atl erbjuda regelbunden
linjetrafik mellan vissa hamnar efter i förväg publicerad tidtabell med
enhetliga fraktvillkor. Konferenserna kan betraktas som karteller som är
acceptabla därför alt de stabiliserar linjesjöfarten och säkerställer
tillgången till regelbundna, rationella och pålitliga transporter till bestämda
frakter. Huvuddelen av trafiken i det världstäckande linjesystemet hanteras av
konferens'rederierna men outsiders är ett nödvändigt komplement främst för att
upprätthålla konkurrensen.

Konferenssystemet
har under årens lopp utsatts för kritik på olika sätt. Sedan mitten av
1960-talet har utveckhngsländerna inom UNCTAD (United Nations Conference on
Trade and Development) krävt att konferensverksamheten skall regleras genom en
internationell konvention som bl. a. ger utvecklingsländer en bestämd andel av
konferenstrafiken genom lastuppdelning. Bl. a. som en följd av detta antogs år
1974 en internationell konvention om en uppförandekod för linjekonferenser.

Prop. 1983/84:17 51

2
Internationell linjesjöfart och internationella linjekonferenser

Den
internationella sjöfarten kan grovt indelas i två verksamhetsområden, nämligen
linjefart och trampfart. Medan fartyg i linjefart trafikerar samma hamnar efter
en bestämd ordning på i förväg fastställda tider får trampfartygel gå dit där
vid varje tillfälle last finns att hämta. Linjefartyget skall avgå enligt sin
tidtabell efter atl i vissa fall ha tagit in endast en liten kvantitet last,
och ulan atl kunna vänta på en ytteriigare och störte kvantitet som blir klar
för lastning i samma hamn om några dagar. Trampfartygel kan däremot ligga
stilla utanför en hamn efler en lång barlastresa och vänta på atl laslkvantitet
och frakt skall öka från den hamnen.

Trampfartens
laster är oftast hela fartygslaster av olja, kol, malm, spannmål, bauxit,
gödningsmedel osv. Linjefartens laster däremot är högvärdiga industrivaror som
betalar en hög frakt också för en volym- och viktmässigt liten enhet. Dessa
varor kräver emellertid regularitet i trafiken, snabbhet i transporten,
pålitlighet i tidsangivning för ankomst och avgång, speciell varsamhet i
laslhantering oc.i vård av lasten osv.

Den
redovisade indelningen av sjöfarten är självfallet grovt förenklad. Under den i
detta sammanhang intressanta tidsperioden av de senaste 100 ä 150 åren har
stora förändringar inträffat inom den internationella sjöfar-len på grund av
ändringar av tekniska, kommersiella och andra faktorer. Likväl får konstateras
att indelningens ytteriigheter, den rena trampfarten och den rena linjefarten,
existerat under hela den aktuella tidsperioden. Mellan ytterligheterna har
förekommit och förekommer en rad mellanformer. Man kan exempelvis peka på två
speciallransporter, där för övrigt svenska rederier intar en ledande position,
nämligen biltransporter och kylfarten. Bilen är en typisk, kvalificerad
industriprodukt som under lång tid enbart var linjegods. Huvuddelen av biltransporterna
sker emellertid numera i hela fartygslaster i specialfartyg. Även kylfarten har
sina speciella förhållanden liksom transporterna i vissa fall av raffinerade
oljor, flytande kemikalier, skogsprodukter osv. De nämnda specialfarterna
gäller ofta störte kvantiteter som kräver många fartygslaster under en viss tid
mellan bestämda hamnar och för vilka transporten arrangeras genom ett kontrakt
för hela kvantiteten.

Det
ligger i sakens natur att den som försökte driva linjefart så länge vindkraften
var framdrivningsmedlel för väridens handelsflottor hade stora svårigheter.
Först när kolet och ångan under mitten av 1800-talel gjort sitt intåg inom
sjöfarten förelåg den avgörande tekniska förutsättningen för utvecklingen av
ett världstäckande linjesjöfartssyslem som trafikerade alla vikliga hamnar
efler i förväg publicerad tidtabell och med enhetliga fraktvillkor.

Storbritannien
var under hela 1800-lalet och en betydande del av 1900-talel den helt
dominerande sjömakten både militärt och kommersiellt. Storbritannien stod också
för mycket av den tekniska, industriella och

Prop.
1983/84:17 52

Inansiella
utvecklingen i övrigt. Dessa förhållanden samverkade till att jrittiska
intressen fick ett bestämmande inflytande över linjesjöfartens och
injekonferensernas uppbyggnad eftersom denna sjöfarts främsta uppgift •-ar att
tillgodose handelns behov, och då främst handeln med industri-kiaror.

Verksamheten
hade till en början starka protektionistiska inslag. Genom jlika åtgärder
ersatte emellertid en liberal ekonomisk ordning successivt, med böljan i mitten
av 1800-talet, en tidigare regleringsekonomi också på sjöfartsområdet. Likväl
skulle, i vart fall under en lång övergångstid, andra metoder tillgripas som
gav staten möjligheter atl värna den egna linjesjöfarten men också i viss mån
styra och reglera den.

Storbritannien
överförde år 1840 posttransporterna från militära till civila fartyg.
Villkoren för alt få föra post var att linjerederiel satte in stora sjösäkra
och snabba ångfartyg i trafiken och att regelbundenheten och kontinuiteten i
trafiken kunde garanteras för långa perioder. För vissa rederier som levde upp
till kraven utgick betydande postsubventioner. ' Detta subventionssystem gav
också som effekt alt man minskade riskerna för överetablering på de olika linjerna.
De brittiska intressena i världens tunga linjerutter delades upp mellan olika
rederikonstellalioner i Storbritannien. Det var självfallet inte enbart
Storbritannien som på detla sätt stödde sina nationella linjeintressen. USA,
Japan, Brasilien och flertalet av de europeiska kontinenlslaterna inklusive
Sverige införde samma syslem. Det skulle vidmakthållas under lång tid. Först
efter första väridskrigel minskade dess betydelse utom i USA där del var
betydelsefullt fram till andra världskriget.

Postsubventionerna
kompletterades och ersattes senare med renodlade investerings- och/eller
driflsubventioner. I del här fallet var det Frankrike som gick före. Både
investerings- och driflsubventioner infördes i fransk linjesjöfart under
1880-talet. Denna subventionsteknik spred sig också och ersattes eller
kompletterades med ytterligare subventionsformer eller genom lastpreferenser.
Uppbyggnaden av linjeflottorna i de industrialiserade länderna underlättades
således till inte oväsentlig del av nationella stimulans- och stödåtgärder. I
flera länder såsom exempelvis USA har sådana åtgärder tillämpats fortlöpande
också för att vidmakthålla en nationell linjesjöfart.

Under
den inledande linjesjöfartsperioden - mellan åren 1820 och 1870 - utvecklades
och preciserades linjesjöfartens principer och villkor: linjerederiel var
frislående från laslägarintressen, seglationen följde en geografiskt fixerad
rutt, avgång från de olika hamnarna skedde enligt lidtabell oberoende av
väderförhållanden och graden av utnyttjande av fartygets lastförmåga, rederiet
accepterade varje godsparti oberoende av storlek och avsändare. Det var den
snabba tekniska utvecklingen och industrialiseringen som krävde att
linjerederiel fungerade enligt de redovisade principerna. Det var också den
tekniska utvecklingen som skapade förutsätt-

Prop. 1983/84:17 53

ningar för att linjerederierna över huvud tagel skulle ha
fysisk möjlighet alt leva upp till laslägarnas/avlastarnas krav. Men även om de
tekniska möjligheterna snabbi förbättrades var linjesjöfarlens principer och
villkor likväl svåra att leva upp till i vart fall inom det liberala ekonomiska
system som vann insteg inom hela del ekonomiska livet i början av andra hälften
av 1800-lalel.

Genom en snabb teknisk utveckling kunde fartygens storiek
och fartför-mäga öka på elt sätt som innebar att linjefartygen snabbt blev
omoderna och fick bytas ut långt innan den tekniska livslängden var slut. Delta
ledde till myckel stora investeringar eftersom på de långa distanserna i
linjefarten elt antal fartyg krävdes för all seglationen skulle få en hygglig
täthet. Den snabba tekniska utvecklingen ledde till ökad produktivitet och hård
konkurtens med mördande fraktkrig under vissa perioder på de tunga linjeruUerna
som följd. Utöver de stimulans- och stödåtgärder som redovisats tidigare
krävdes uppenbarligen också andra förändringar i de mark-nadsmässiga villkoren
för linjesjöfarten. Linjerederiernas speciella presla-lioner och långsiktiga
åtaganden i tonnage och regularitet m. m. måste på lämpligt sätt mötas av
motprestationer från avlastarna. Det visade sig helt enkelt att linjesjöfartens
principer lät sig dåligt förena med en helt fri konkurtens på en fri marknad.

Den första och naturligaste åtgärden var att söka minska
konkurrensen genom att öka storleken pä de olika linjerederierna. Bl. a. nya
regler för bolag med begränsad ansvarighet gjorde detta möjligt. Ett nödvändigt
vida mycket större kapital gick atl mobilisera pä detta sätt jämfört med vad
som var fallet med tidigare i princip enskilt ägda rederier. Men del krävdes
mer. Det behövdes en samverkan i utbudet av linjesjöfartstjänster på en och
samma rutt och det krävdes någon form för lojalitetsförbindelse från de stora
avlastarnas sida. Lösningen på problemen i vart fall för en avsevärd tid skulle
visa sig vara det s. k. konferenssystemet för linjesjöfarten som började
etableras under 1870-talet. Inom och utom konferensen skulle dessutom längre
fram utvecklingen för samverkan mellan linjerederierna drivas vidare mot
poolarrangemang av olika slag och konsortiebildningar även över
nationsgränserna. Metoden atl minska konkurtensen genom sammanslagningar eller
uppköp av linjerederier upphörde emellertid inte när linjekonferenserna
etablerats och vunnit stadga. De ekonomiska kriserna i slutet av 1800-talet
och i perioden mellan första och andra väridskrigel skulle leda fill mycket
stora förändringar genom sammanslagningar och köp av konkurtenter. Framförallt
i Storbritannien och Tyskland skulle några linjerederier därigenom bli myckel
stora och dominerande inle bara i respektive land ulan också internationellt
inom konferenserna.

Liksom fallet varit med linjesjöfarten skulle del kräva
några års utveckling innan konferenserna funnit sin rätta form eller snarare
former eftersom modellen varierade något mellan olika konferenser. De
grundläggande principerna för en konferens skulle bli: konferensen är en
frivillig sam-

top.
1983/84:17 54

lanslutning
av rederier som trafikerar en bestämd linje och som avtalar atl els reglera
tonnageutbudet och frakterna på de aktuella trafikrelationerna lom linjen, dels
begränsa konkurtensen från rederier som inte är med i onferensen - dvs. från
s.k. outsiders eller non-conference lines eller idependent lines — och dels
binda avlastare till konferensen genom frakt-abatter. Dessa principer kom bl.
a. att i praktiken innebära dels att frakl-örhandlingar mellan enskilda
rederier och enskilda avlastare inle längre lehövdes i någon större omfattning
och risken för fraktkrig mellan olika ederier därigenom minskade, dels all hamnarna
som trafikerades delades ipp mellan konferensrederierna och att därvid de olika
nationella delmark-ladema ofta lades ut på rederier från det landet, dels att
antingen frakt-rooler eller resultatpooler ofta etablerades som totalfördelade
godset eller let ekonomiska resultatet i syfte att förhindra att ett
konferensrederi till lackdel för ett annat sänkte konferensfrakterna under
beslutad nivå och nedgivna rabatter, och dels att konferensrederierna
genomförde gemen-;amma aktioner riktade mot konkurtens från outsiders.

Alla
konferenser var till en början s. k. slutna eller stängda konferenser )å så
sätt att ett utanförstående rederi inte kunde tvinga sig in i konferen-len mot
konferensrederiernas vilja.

Inom ramen för en
konferens kan graden av samverkan på olika sätt itärkas mellan vissa av
konferensrederierna. Det är exempelvis vanligt ned samseglingsartangemang
mellan olika skandinaviska rederier som i /issa fall kommit att utvecklas till
resultatpooler och i sista hand i några fall ill konsortier. Kretsen av
samverkande rederier eller partners har också jtvidgats till att omfatta andra
europeiska och utomeuropeiska rederier. Det ligger i sakens natur att det med
den relativt lösa formen för sammanslutning som konferensen utgör, är stora
risker för att sammanhållningen 3ch disciplinen inom konferensen försämras och
konferensen löper risk att bryta samman. Ökar exempelvis utbudet av tonnage
inom en konferens genom att nya medlemmar i konferensen släpps in eller
istället lastmängden minskar sätts konferenssammanhållningen på prov.
Konferensen kan dessutom samtidigt utsättas för yttre hot genom effekriva
outsiders operationer. Frestelsen för konferensrederiema all sänka sina
frakter kan bli mycket stor och ett fraktkrig är under uppsegling. Konferensen
kan då tillgripa en typ av poolarrangemang som medför att varje medlem
tiller-känns en viss andel av den totala lastkvanfiteten eller frakten, eller
en kombination av de två. Konferensredaren förbinder sig att lasta den andelen
men han förbinder sig också att inte lasta mer.

En annan metod är genom
s.k. rationalisering av konferensen. I syfte atl utnyttja konferensens samlade
tonnage på ekonomiskt bästa sätt, bestämmer man mellan rederierna antalel
avseglingar och därigenom utbudet av lastkapacitet, med utgångspunkt i eft
försök atl förutse lastflödet vid varje tillfälle. Ytteriigare metoder för atl
stärka konferensen har också utvecklats. Konferensen utnyttjar exempelvis s.k.
fighting ships mol outsiders

Prop.
1983/84:17 55

dvs.
ett konferen.sanslutet rederis fartyg seglar vid sidan av konferensen och
pressar, pä konferensrederiernas gemensamma bekostnad, frakten under outsiderns
frakt - som i sin lur redan ligger något under konferensfrakten. Genom atl
lägga avgångstiderna lämpligt i förhållande till outsiderns avgång från de
olika hamnarna kan konferensrederierna effektivt svälta ut outsidern. Ett annat
sätt äran konferensrederiema utnyttjar s. k. innehållen rabatt dvs. en
avlastare, med vilken konferensen har en lojali-telsöverenskommelse, kommer ej
i åtnjutande av sin rabatt för ett segla-lionsår om avlastaren någon gång under
del året utnyttjar outsiders.

Även
om konferenserna formellt sett är svaga sammanslutningar finns likväl metoderna
att göra dem utomordentligt starka, vilket framgått av vad nyss sagts. Det är
också uppenbart att där konferensernas motpart består av många små avlastare,
som pä Afrikas västkust och i Fjärran Östern, kan den få en mycket dominerande
position om avlastarna inte kan samverka eller myndigheter ingriper.
Konferensen som kartell kan då missbruka sin ställning. Den stängda konferensen
med lastpool, rationalisering, Fighting ship och innehållna rabatter osv., kan
i sådana lägen vara mycket svår att hantera så att på nytt ett rättvist och
balanserat läge uppstår mellan de som erbjuder linjelransporter och de som
utnyttjar dessa. Redan tidigt började därför avlastare i Europa att samverka.
Vissa länder med USA - där samverkan mellan avlastare inle är tillåten - i
spetsen skaffade sig efler första världskriget lagstiftning som gav medel att
motverka konferensernas monopolmöjligheler. Sådan lagstiftning lar bl. a. sikte
på att förbjuda dels stängda konferenser, dels utnyttjande av fighting ships
och dels innehållna rabatter i lojalitetsavtal. Lagstiftningen kräver i sin tur
ett kontrollsystem som riskerar att i betydande omfattning byråkratisera och
fördyra linjesjöfarten.

Den
första linjekonferensen tillkom i slutet av 1860-talet mellan brittiska och
amerikanska rederier på Nordatlanten. Konferensen utvidgades att omfatta också
tyska rederier på 1880-talel. Internationella konferenser tillkom på rutterna
Europa till Indien, Fjärtan Östern, Australien, Afrika och Sydamerika i slutet
av 1800-lalet. I slutet av 1940-talet var antalet konferenser ca 250. Antalet
hade ökat till ca 360 i slutet av 1960-lalel och har därefter i stort sett
varit oförändrat till antal.

Avlastarorganisarioner
började bildas i slutet av 1800-lalet först för skilda varuområden men senare
med uppgift att täcka allt linjesjöfartsgods i relationerna med konferenserna.

USA:
s lagstiftning rörande linjekonferenser fillkom år 1916. Sydamerikanska
länder, Australien och Nya Zeeland har i viss mån följt USA: s exempel under
1920- och 30-talen och ökat sitt nationella engagemang i linjesjöfarten på
olika sätt. Sedan början av 1960-talet har också utvecklingsländernas intresse
för linjesjöfart ökat.

»rop.
1983/84:17 56

I
Den svenska linjesjöfarten

1
detta avsnitt redovisas i första hand förhållandena för den transoceana ;venska
linjefarten. Närtrafikens reguljära sjöfart, som faijetrafiken o.d., ir mindre
intressant i detta sammanhang.

Ar
1904 startade Rederi AB Transafianric i Göteborg reguljär linjetrafik ill Södra
Afrika och Rederi AB Nordstjernan en linje till Rio de la Platå. Sågra är
senare fanns svenska eller skandinaviska reguljära linjer till samtliga
avlägsna kontinenter. Det transoceana linjegodset till och från Sverige hade
tidigare omlastats i kontinenlhamn eller i brittisk hamn vilket förutsatte
separat fartygstransport till och från svensk hamn. De nyetablerade svenska
linjerederierna hade emellertid svårigheter att komma in på marknaden.
Avlastarna var tveksamma om pålitligheten och uthålligheten hos de svenska
rederierna. Även linjekonferenserna gjorde fill en böljan motstånd mol
skandinaviskt och svenskt inträde.

De svenska
linjerederiernas överlevnad och vidareutveckling i inledningsskedet
undertättades av de post- och driftsubventioner man erhöll under perioden
1906-1915. Till bilden kan också sägas höra att de olika svenska
linjerederierna inte i någon nämnvärd grad inbördes bekämpade varandra. Väriden
"delades upp" mellan de svenska linjerederierna. Ett betydelsefullt
steg konkurrensmässigt och i förhållande rill konferenserna togs när de
skandinaviska linjerederierna på sina transoceana linjer erbjöd samma frakt
till och från svensk hamn som till och från konfinenthamn. Tillträdet till
konferenserna slutligen underlättades sannolikt delvis av dessas eget behov av
att bredda kretsen av konferensrederierna. Bakgrunden var den kritik som under
några årtionden före första världskriget förekommit - inle enbart i USA - mot
konferenssystemets slutenhet och bristen på konkurtens inom konferenserna.

Sverige
hade under mellankrigsåren och perioden efter andra världskriget flera
betydelsefulla fördelar vid vidareutvecklingen av sina linjesjö-fartsintressen.
Bl. a. den svenska industrins expansionskraft och exportbehov, en god teknisk
och administrativ innovationsnivå, skickliga sjömän och förutseende redare och
i förhållande till vissa andra länder begränsade fartygsförluster under de två
världskrigen, ledde till att Sverige under 1950-, 1960- och början av
1970-talen hade en mycket framskjuten position inom internationell
konferenslinjesjöfart också som s. k. tredje-lands rederier dvs. rederier i
trafik mellan andra länder. Dock gick flera linjer i ren tredje-lands trafik
förtorade under 1960-talel som en följd bl. a. av lastuppdelning främst i
trafiken mellan Nord- och Sydamerika.

Den
senaste lO-årsperiodens förhållanden kommer att behandlas längre fram. Det
svenska linjenätet i slutet av 1970-talet framgår av bild I.

rop. 1983/84:17 58

Tillkomsten av FN:s konvention om en uppförandekod för
linje-onferenser

I tidigare avsnitt har redovisats linjesjöfartens uppkomst
och utveckling iternationelll och i Sverige samt framväxten av ett
internationellt konfe-mssystem. Med utgångspunkt i linjesjöfartens karaktär har
också redovi-its vissa fördelar och nackdelar med linjekonferenssystemet.
Därvid har Ivecklingsländernas speciella aspekter från politisk, ekonomisk och
soci- I synpunkt inle direkt berörts. Med
hänsyn till att den internationella onventionen om en uppförandekod för
linjekonferenser tagits fram inom imen för Förenta nationernas konferens för
handel och utveckling, UNC-AD, under starkt tryck från gruppen av
utvecklingsländer - eller 7-gruppen som den benämns i UNCTAD - är det naturiigt
att behandla essä aspekter på linjesjöfart och konferenssystem i anslutning
till redo-örelsen för kodens tillkomst.

Linjekonferenssystemel
togs upp till behandling inom UNCTAD i mit-:n av 1960-talet. Utgångspunkten var
att del internafionella konferenssy-temet inom linjesjöfarten allmänt erkändes
spela en nyttig och värdefull jII i
den internationella handelns tjänst. Samtidigt ansågs att det var ödvändigt alt
genomföra förbättringar i systemet för all undanröja rättvisor och
diskriminerande förhållanden och anpassa systemet till möerna förutsättningar
och krav. Som framhållits tidigare var det 77-grup-en i UNCTAD som hårdast
skulle komma att driva konferensfrågor inom rganisationen. Gruppens inställning
kan sammanfattas på följande sätt led utgångspunkt i uttalanden av 77-gruppens
talesman vid den inlernalio-ella konferens som sammanträdde 1973 och 1974 för
att behandla frågan, or det första var kravet på lasiuppdelning av fundamental
betydelse för tt u-länderna snabbt skulle kunna bygga upp sin linjesjöfart.
Detla innebar mellertid inte atl man helt ville utestänga tredje-lands
linjefartyg i konfe-jnstrafiken mellan två länder som delade lasterna sig
emellan. Dessa irtyg måste emellertid hålla sig till den andel som den
tilltänkta koden unde komma alt ange för dem. Man kunde heller inte i det
sammanhanget cceptera, att en övergång till utvidgad linjetrafik av
outsider-redare från idustriländerna äventyrade den fördel u-länderna skulle ha
av kodens istuppdelning. För det andra ansåg man att regeringarna måste spela
en ital roll i förändringen av linjekonferenssystemet. Det var inte acceptabelt
jr u-länderna att deras ansträngningar att öka takten i sin ekonomiska
tveckling förhindrades av alt linjekonferenserna levde sill eget liv utan
tyrning och kontroll från regeringarna. Ett tredje vitalt krav var att en
amtida kods tillämpning i sista hand efter konsultationer och
förtiknings-irfarande vid tvister om koden kunde drivas igenom av ett
obligatoriskt ch tvingande skiljedomsförfarande.

Utvecklingsländernas inställning och krav kan ses mot
bakgrund av att en internationella linjesjöfarten var en angelägen sektor för
de nu indu-

Prop.
1983/84:17 59

strialiserade
länderna under den industriella uppbyggnadsperioden under 1800-lalet och böljan
av 1900-lalel. En utveckling av de nationella linjesjö-fartsinlressena sågs av
många av dagens OECD-länder (OECD - Organisationen för ekonomiskt samarbete
och utveckling) som en nödvändig del i deras allmänna industriella utveckling.
Som framgått av tidigare redogörelse har därför många OECD-länder under olika
perioder med olika medel som privilegier för viss trafik, postsubventioner,
laslpreferenseroch investerings- eller driftssubventioner stimulerat eller
burit upp ett nationellt engagemang i den internationella linjesjöfarten.

Utvecklingsländernas krav
kan också ses mot bakgrunden av exempelvis USA:s negativa inställning till
vissa element i konferenssystemet och Argentinas och Brasiliens unilateralt
eller bilateralt genomförda lastupp-delningsregler som garanterar argentinska
respektive brasilianska fartyg bl. a. 50%av allt linjegods till och från
respektive land. Även västeuropeiska länder hade i början av 1960-talet
vidtagit vissa åtgärder för all tillmötesgå kritiken av konferenssystemet. Pä
olika sätt sökte man få linjerederier och konferenser att frivilligt etablera
dels regler för konferenser och konferensrederiers uppträdande och dels ett
system för egenkontroll inom respektive konferens av dessa regler. Man ville
också stärka förtroendet för konferenserna genom att få till stånd en öppenhet
som gav möjlighet till viss insyn i konferensernas affärer. De nationella
avlastarna/befraktaror-ganisationerna i de västeuropeiska länderna fick också
år 1963 ett gemensamt organ för förhandlingar med konferenser och
konferensrederier (Eu-ropean Shippers' Councils — ESC). Den svenska
avlastarorganisafionen, Swedish Shippers' Council, är medlem sedan den bildades
år 1966.

De
västeuropeiska länderna Belgien, Danmark, Finland, Frankrike,
Förbundsrepubliken Tyskland, Grekland. Italien, Nederländerna, Norge,
Storbritannien och Sverige samt Japan beslöt i februari 1971, inom ramen för
Konsultativa sjöfartsgruppen (Consultative Shipping Group - CSG -en
sammanslutning för sjöfartssamverkan mellan de nämnda länderna inte minst på
linjekonferensområdet), att begära att konferensrederiema från deras länder i
samarbete med den europeiska avlastarorganisafionen ESC, skulle utarbeta en
regelbok för konferenserna efter riktlinjer som CSG-län-dema fastställt.
Uppdraget fullgjordes med tillkomsten av den s.k. CEN-SA-ESC- koden (CENSA är
CSG-ländernas redarorganisation) som godkändes av CSG-länderna i slutet av år
1971. (Till CSG hade då även Spanien anslutu sig.)

Emellertid
hade arbetet om konferenserna inom UNCTAD gått in i ett produktivare skede vid
sammanträden i maj 1970 och i april 1971 med organisationens sjöfartskommitté
och med denna kommittés arbetsgrupp för sjöfartslagstiftning i februari 1971
och i januari 1972. UNCTAD: s styrelse för handel och utveckling beslöt också
att frågan skulle las upp vid UNCTAD: s tredje session i april/maj 1972 i
Santiago i Chile. Inför denna session hade 77-gruppen — som inte godtog
CENSA-ESC-koden - utarbe-

Prop.
1983/84:17 60

tat
ett eget förslag till kod för linjekonferenser atl ingå i elt internationellt
instrument som skulle bli rättsligt bindande och därigenom möjligt att
tvångsvis genomföra. Vid Santiago-mötet visade det sig inte möjligt all uppnå
enighet, främst i fråga om den tilltänkta internationella överenskommelsens
bindande karaktär. 77-gmppen, stödd av de östeuropeiska stats-handelsländerna
och Kina, vidhöll sin uppfattning om nödvändigheten av en bindande konvention
medan OECD-länderna förordade en rekommendation eller en resolution anlagen av
UNCTAD. Frågan hänsköts till FN: s generalförsamling som i december 1972 beslöt
— med 94 röster för, ingen emot och 28 länder som avstod från att rösta - dels
alt inkalla en diplomatkonferens 'Tör att överväga och anta en konvention,
eller något annat multilateralt rättsligt bindande instmment, innehållande en
uppförandekod för linjekonferenser" och dels att låta UNCTAD etablera en
förberedande kommitté som skulle utarbeta ett utkast till kod att underställa
diplomatkonferensen.

Den
förberedande kommittén sammanträdde i januari och juni 1973.
Diplomatkonferensen sammanträdde i november/december 1973 och i mars/april
1974. Konferensen antog med 72 röster för (samtliga deltagande u-länder och
statshandelsländer samt Australien, Belgien, Frankrike, Förbundsrepubliken
Tyskland, Japan, Spanien och Turkiet) en konvention med en kod för
linjekonferenser (koden). 7 länder röstade emot (Danmark, Finland, Norge,
Schweiz, Storbritannien, Sverige och USA) och 5 länder avstod från att rösta
(Canada, Grekland, Italien, Nederländerna och Nya Zeeland).

5
EG-lösningen av en anpassning till koden

Medlemsstaterna
i EG var, som tidigare framgått, djupt splittrade i inställningen till koden.
Motsättningarna hade tydligt framkommit också vid antagandet av koden i april
1974. Av EG: s dåvarande medlemsstater röstade Belgien, Frankrike och
Förbundsrepubliken Tyskland för koden, Danmark och Storbritannien mot,
Nederländerna och Italien lade ner sina röster och Iriand och Luxemburg deltog
inte i FN-konferensen om koden. Det skulle visa sig vara en svår, konfliktfylld
och fidsödande uppgift att finna en attityd och en modell för handlande
gentemot koden som var gemensam för EG-staterna.

Arbetet
inom EG påböijades strax efter kodkonferensens avslutning. EG: s kommission
inledde med att göra klart atl man ansåg att kodens regler om medlemskap i en
konferens och om lastuppdelning stod i strid med dels principen om fri
elableringsrätt inom EG och dels principen om icke-diskriminering. Kommissionen
hade också invändningar mot kodens regler angående relationerna mellan redare
och avlastare som man ansåg stå i slrid med konkumensreglerna i artiklarna 85
och 86 i Romtraktalen om etablerandet av EG.

Prop.
1983/84:17 61

Eftersom
EG-länderna utgör en väsentlig del av OECD-kretsen och kodens inriktning inle
är i samklang med bärande principer för OECD-samarbetet kom EG:s ansträngningar
atl inriktas mot en lösning som också kunde underlätta det framtida samarbetet,
inte minst på sjöfartsområdet, inom OECD och med enskilda OECD-länder.

Kommissionens invändningar
riktade sig också mot medlemsstaterna Belgien, Frankrike och Västtyskland som
röstat för koden och också undertecknat den med förbehåll för ratifikation. De
förhandlingar mellan EG-staterna som kommissionen initierade blev också
påfrestande och det skulle dröja ända till maj 1979 innan en lösning i princip
var klar. Den innebar formellt sett att EG: s råd antog en förordning (Council
Regulalion (EEC) No 954/79) angående medlemsstaternas ratifikation av eller
anslutning till Förenta nationernas konvention om en uppförandekod för linjekonferenser
med i bilagor intagna reservationer och föreskrifter om visst
förlikningsförfarande. Det förutsätts också i förordningen att EG kommer att
anta en förordning om tillämpningen av Romtraktatens konkurtensregler pä
sjöfartsomrädet som kommer att ansluta till den nämnda 1979 års förordning.

Även
efter del att förhandlingarna om en EG-anpassning till koden lett fram till en
principiell lösning i maj 1979 innebärande en anslutning i praktiken till koden
på visst sätt av EG-staterna, har samarbetet dem emellan fortsatt med syftet
främst atl säkra en enhetlig tolkning och ett smidigt ikraftträdande av koden
och EG-lösningen. 1 detta arbete har också företrädare för Finland, Norge och
Sverige kunnat delta. De nordiska länderna har också samverkat inför
kontakterna med de övriga ickenordiska EG-länderna.

6
Koden och EG-förordningen

6.1
Kodens och EG-förordningens uppbyggnad och inbördes samband m.m.

Koden
är uppbyggd med inledning, tre sakavsnitt, slutartiklar och bilaga.
Inledningen anger syftet med koden, de tre sakavsnitten behandlar dels
lastuppdelning och övriga relationer mellan rederier i en konferens, dels
relationer mellan rederier och avlastare/lastägare och dels regler för
biläggande av tvister som har samband med koden. Slutartiklarna har det
innehåll som regelmässigt förekommer i en sådan del av en internationell
konvention. Värt alt särskilt redovisa av denna del av koden torde vara
reglerna om kodens ikraftträdande och reglerna om en obligatorisk revisionskonferens.
Bilagan innehåller rekommenderade procedurregler vid biläggande av tvisler
genom internationell obligatorisk förlikning enligt kodens regler. Den för kodarbetet
särskilt inkallade internationella FN-konferensen antog också några
resolutioner i anslutning till koden. En

Prop.
1983/84:17 62

av
dessa behandlar en central sakfråga nämligen outsiders rätt all deltaga i den
internationella linjesjöfarten.

EG-förordningen
nr 954/79 av den 15 maj 1979 om EG-staternas ratifikation av eller anslutning
till koden innehåller en inledande redogörelse för skäl och syfte med
förordningen samt föreskrifter som ansluter till kodens sakavsnitt om
relationer mellan rederier, om lastuppdelning, om relationer mellan rederier
och avlastare och om tvisfiösningsförfarandet.! bilaga I till förordningen
anges tre reservationer och en tolkande reservation som skall avges av EG-land
vid ratifikation av eller anslutning till koden. 1 bilaga 2 ges föreskrifter om
förlikningsförfarande vid tvist med anledning av en föreskrift i förordningen.

Som
framgått av redogörelsen för kodens och EG-förordningens tillkomst har de två
instrumenten framkommit under betydande motsättningar och bär därför tydliga
spår av nödvändiga kompromisser på en rad punkter. Redan möjligheten för
EG-staterna att kompromissa sig fram till ett artangemang för anpassning till
koden — som gör att alla EG-stater oberoende av om de röstade för koden, mot
koden eller avstod all rösta nu kan acceptera koden med EG-reservationer och
förordningen - antyder ett betydande utrymme i koden för olika tolkningar och
utfyllnader. Det kan för övrigt noteras alt den fjärde EG-reservationen anges
vara en s.k. tolkningsreservation. Det förhållandet att det internationella
instrumentet har rubricerats som en uppförandekod och gäller för ett
kommersiellt verksamhetsområde - där tvingande internationella regler tidigare
saknats — har medfört att koden innehåller en blandning av tvingande regler,
rekommendationer och fritt utrymme för kommersiella parters avtal och
regelbildning.

Under
sådana förutsättningar ligger del i sakens natur atl införlivandet av koden och
EG-förordningen för svensk del bör ske på ett sätt som tolkar och utfyller koden
endast där detla är nödvändigt. Detta får främst betydelse när det gäller
exempelvis valet av införlivandeteknik - mera om detta följer i ett senare
avsnitt - men får också viss betydelse för utformningen av redogörelsen för
kodens och förordningens innehåll. Där koden och EG-förordningen är otydliga
eller svårtolkade bör för Sveriges del något försök till tolkning inte göras
annat än om det behövs av någon särskild anledning. EG-förordningen och en
översättning till svenska bör fogas som bilaga 1 fill protokollet i detta
ärende. Kodens originaltext på engelska och en översättning till svenska bör
fogas till protokollet i detta ärende som underbilaga till lagförslaget i
bilaga 2'.

6.2
Kodens och EG-förordningens innehåll

Vad
först gäller kodens inledning har i tidigare avsnitt syftet med koden

översikfligt redovisats. För helhetens skull bör likväl en redogörelse ges

också här även om det i viss mån innebär ett upprepande. Därvid behand-

' Koden utesluten i remitterade lagförslaget. ,

Prop.
1983/84:17 63

las
i ett sammanhang kodens och EG-förordningens innehåll av icke sakkaraktär.
Därefter följer vissa definitioner och slutligen en redogörelse för
sakinnehållet i kod och förordning och outsidcrtesolutionen.

Mol
bakgrund av en önskan att förbättra linjekonferenssystemet genom en
uppförandekod och därvid beakta utvecklingsländernas speciella behov och
problem anger koden i inledningen följande syfte; alt främja en ordnad
utveckling av den sjöburna världshandeln genom atl stimulera en reguljär och effektiv
linjetrafik i former som ger balans mellan parter som utbjuder och som nyttjar
linjesjöfartstjänster. Koden skall också ge uttryck för följande principer:
konferenserna bör tillhandahålla avlastare viss information, hålla
konsultationer med avlastare och får inte agera på ett sätt som medför
diskriminering av redare, avlastare eller något lands utrikeshandel.

Kodens
slutartiklar anger bl. a. att koden träder i kraft sex månader efter den
tidpunkt då minst 24 stater med en samlad andel av minst 25 procent av
världstonnaget av styckegodsfartyg och containerfartyg, beräknat på visst sätt
år 1973, är anslutna. Ändringar i konventionen skall kunna komma till stånd
relativt snabbt och genom alt anslutna stater inte aktivt motsätter sig
ändringsförslag som delgivits på visst sätt. En revisionskonferens skall
hållas fem år efter ikraftträdandet av konventionen för att bedöma hur den
fungerar och hur den genomförts.

EG-förordningens
inledning anger bl. a. skäl till och syfte med förordningen och tillhörande reservationer.
Mol bakgrund av atl de frågor koden behandlar är betydelsefulla inte bara för
EG: s medlemsländer utan också för EG - särskilt från handels- och
sjöfarlssynpunkt - är det viktigt med en gemensam attityd till koden. En sådan
attityd måste beakta Romtraktatens principer och syften samtidigt som den
påtagligt medverkar till att stödja utvecklingsländernas ambitioner på
sjöfartsområdet. Den måste också leva upp till syftet med en fortsatt
tillämpning på detta område av kommersiella principer som tillämpas av
linjerederier i OECD-länder och i handeln mellan sådana länder. Eftersom koden
inte ger utrymme för att EG ansluts till den är det viktigt att säkerställa att
de nämnda principerna och syftena beaktas genom att medlemsstaterna gör
förbehåll för vissa arrangemang enligt förordningen vid ratifikation eller
anslutning. Förordningens inledning anger vidare, att även om man erkänner
konferensernas stabiliserande roll när det gäller tryggheten i avlastarnas
tillgång rill pålitliga linjetransporter, risken likväl finns att
konferenserna bryter mot Romtraktatens konkurtensregler. Mot bakgrund av delta
aviserar EG-kommissionen sin avsikt att förelägga rådet ett förslag till
förordning om tillämpningen av dessa Romtraktatens konkurrensregler på sjöfarten.
Efter denna inledning föreskriver artikel 1 i förordningen att medlemsstaterna
när de ratificerar konventionen eller ansluter sig till den skall ange att
detta sker i enlighet med förordningen och alt ratifikations- eller
anslutningsinstrumentet skall åtföljas av de reservationer som återges i
bilagan till förordningen.

Prop. 1983/84:17 64

Förordningens avslutning anger bl. a. atl denna är
bindande i sin helhet och omedelbart tillämplig i alla medlemsstater.
Förordningen kan emellertid ej leva något eget liv - dess materiella
föreskrifter blir meningsfulla först i kombination med uppförandekoden när den
är i kraft.

Av den tidigare redogörelsen har i stora drag framgått
innebörden av vissa centrala begrepp som koden och EG-förordningen arbetar med.
För den fortsatta redogörelsen är del likväl lämpligt atl återge några av de
definitioner som koden redovisar i silt första kapitel. Koden definierar
sålunda linjekonferens eller konferens, nationellt linjerederi, tredje-lands
linjerederi, avlastare, avlastarorganisation, gods som transporteras av
konferensen, behörig myndighet, främjande frakt och speciell frakt. Här behöver
endast återges definitioner av linjekonferens eller konferens, nationellt och
tredje-lands linjerederi samt avlastare. I övrigt hänvisas rill koden och dess
svenska översättning.

Med linjekonferens eller konferens åsyftas i koden en
grupp av två eller flera rederier som tillhandahåller inlernalionell
linjetrafik för transport av last på viss rutt eller vissa rutter inom bestämda
geografiska gränser och som har ett avtal eller ett artangemang, av vad natur
del vara månde, inom ramen för vilket det utför transporter med enhetlig eller
gemensam fraktsättning och eventuella andra överenskomna villkor avseende
tillhandahållandet av linjetrafik.

Ett nationellt linjerederi i ett visst land anges vara ett
rederi som har sitt huvudkontor och faktiska ledning i del landet och som är
erkänt som sådant av det landets behöriga myndighet eller enligt del landets
lag. Även linjerederier som tillhör eller drivs av ett förelag med gemensamt
risktagande mellan medlemmar från två eller flera länder och i vars kapital
nationella intressen i dessa länder - allmänna och/eller enskilda — har en
betydande andel och som har sitt huvudkontor och faktiska ledning i ett av
dessa länder, kan erkännas som ett nationellt linjerederi av behöriga myndigheter
i dessa länder.

Med tredje-lands linjerederi menas ett rederi när det
trafikerar två länder och inte är nationellt linjerederi i något av dessa
länder.

En avlastare är en fysisk eller juridisk person som har
inträtt i eller ger tillkänna en avsikt att inträda i ett kontraktsbundet eller
annat arrangemang med en konferens eller ett linjerederi för transport av gods
i vilket han har ett vinstintresse.

1 den följande redovisningen för kodens och
EG-förordningens väsentliga sakinnehåll utgår jag från kodens regler och
principer i den ordning de anges i koden och knyter an till förordningens
föreskrifter när de på någon punkt innebär avsteg från, anpassning till, tolkning
av eller annan påverkan på kodregeln i fråga.

Kodens första sakavsnitt innehåller kodens två centrala
men också mest kontroversiella huvudregler nämligen:

1)
att nationella
linjerederier har en i allt väsentligt automatisk rätt iill medlemskap i
konferenser som betjänar deras hemlands handel:

2)
att last som
transporteras av konferenser normalt kommei att delas mellan de nationella
linjcrederierna från de två handelsparlerna samtidigt som en betydande del
såsom 20 procenl kommer all vara tillgängligt för tredje-lands linjerederier.
(Denna regel år känd som 40-40-20 principen i koden.)

Dessa Ivå huvudregler modifieras av EG-förordningen i
huvudsak pä följande sålt:

1)
Romlraktatens
elablcringsregler medför alt ett linjerederi i ett EG-land blir nationellt
linjerederi oavsett om del har sill huvudkontor och faktiska ledning där eller
i elt annat EG-land;

2)
efter
kommersiella grunder kan en begränsning införas i rätten att vara nationellt
linjerederi i en konferens;

3)
kodens regler
om lastandelar i en konferens tillämpas inte i trafiken mellan EG-länder eller
vid reciprocitet mellan EG-land och annal kodan-slutet OECD-land;

4)
i trafiken
mellan EG-land och icke OECD-land kommer linjeredc-rierna från EG-länderna att
slå samman sina trafik- och lastandelar enligt koden, och omfördela dessa
andelar mellan sig efter kommersiella kriterier. I denna omfördelning kan
också andra OECD-länder vid reciprocitet delta.

Vad först gäller elt linjerederis tillträde till en
konferens föreskriver koden i artikel I, alt nationella linjerederier från
länder vars utrikeshandel betjänas av en konferens har rätl till medlemskap i
den konferensen under förutsättning alt man visar atl man långsiktigt förmår
upprätthälla reguljär, lämplig och effektiv trafik inom konferensens ram.
Linjerederiet lär utnyii-ja främmande, inchartral tonnage. Artikel I. punkl 3,
föreskriver sliäiigai c krav lör intrade i en konferens för linjeiederi som
inte ar nationellt linjcre-deii, dvs. tredje-lands rederier och linjerederier
frän land som beijanas av konferensen men som inte erhållit status av
nationellt linjeiederi. Utöver de allmänna villkor för tilltrade som gäller för
ett nationellt linjercdei i skall konferensen avgöra om ett antal ytterligare
villkor är uppfyllda, bl. a. att det finns behov av det tillkommande rederiet i
trafiken. Konferensen fär emellertid inte utnyttja sin möjlighet atl utestänga
icke nationella linjerederier på ett sådant sätt all lasluppdelningsreglerna i
artikel 2 äventyras. För dessa föreskrifter innebär EG-förordningens artikel 2
en ändring så iill vida som att kommersiella förhandlingar mellan linjerederier
av samma nationalitet skall avgöra vem eller vilka av dessa som skall fä status
av nalionellt linjerederi och vinna automatiskt tillträde till konferensen i
denna egenskap. En sådan regel om prioritering blir nödvändig bl.;i. av det
skälet atl antalet nationella linjerederier annars kan bli lör stort clici som
alla "EG-rederier" måste behandlas på samma sätt i varje EG-land
obcio-

5 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 17

Prop. 1983/84: 17 66

;nde i vilket EG-land huvudkontoret år beläget och den
faktiska ledningen jtövas.

Artikel 2 innehåller den ridigare nämnda 40-40-20 regeln.
Artikeln inleder med atl stipulera alt varje konferenslinjerederi skall ha
avgångs- och lastningsrältigheter i trafiken och ha rätt alt delta i
poolarrangemang. Vad "äller lastandelar betraktas nationella linjerederier
frän samma land som en grupp. Sädana grupper, eller enskilda naiionella
linjerederier, från två kodanslutna länder vars utrikeshandel transponeras av
en konferens skall ha rätt till lika andel i den frakt och den Iransportvolym
som genereras av deras inbördes handel och som hanleras av konferensen. Av
denna frakt >ch denna Iransportvolym skall emellertid icke-naiionella linjerederier
ha ätt till en betydande andel såsom 20%. 40-40-20 principen är emellertid nte
exakt. Den andel som tillfaller icke-nalionella linjerederier kan, som framgått
av det nyss sagda, variera något och konferensen kan dessutom avtala om andra
andelar än de koden ger rätt till. 1 sådant fall har dock enligt artikel 3 de
respektive nationella linjerederierna en vetoialt när det gäller avtal inom
konferensen som berör handeln mellan deras två länder. Vidare kan nationella
linjerederier frän en region i början eller i slutet av en konferens'
irafikrelation inbördes komma överens orn all omfördela andelar man tilldelats
enligt kodens regler. Artikeln innehåller också föreskrifter om vad som skall
gälla när det saknas nationella linjerederier helt och hållet i en konferens
eller det saknas sådana från ett av tvä länder som konferensen betjänar.
Föreskrifter ges bl. a. också om åtgärder för att praktiskt framtvinga och
genomföra lasiuppdelningen. Det föreskrivs slutligen atl
lasluppdelningsreglerna skall vara genomförda efter en övergängs-lid av
maximalt två år efter konveniionens ikraftträdande och att de gäller alla varor
med undanlag av militär utrustning för nationella försvarsändamål.

Även när
del gäller lasluppdelningsreglerna medför EG-förordningen ändringar och
modifikationer. Till en början gäller, att den lastvolym EG-linjerederier —
nationella sådana eller icke nationella — är berättigade till enligt koden i
konferenstrafik skall omfördelas efler kommersiella principer, varav fyra
sådana principer anges för särskilt beaktande, om man inte enhälligt beslutar
om motsatsen. Även omlördelningsbeslutet kräver enhällighel mellan
EG-rederierna och kan således beröra mellan 40 och 60% av lastvolymen eftersom
vad nationella och icke nationella linjerederier från andra länder kan vara
berättigade till också kan uppgå till mellan 40 och 60%. Tvist skall på begäran
av part gå till förlikning enligt särskilda regler. Accepteras inle
föriikningsresuliatet kan parterna besluta till tvisten hanskjuts till bindande
skiljedomsförfarande. Artikel 4, punkl I, i EG-förordningen utvidgar
omfördelningssysiemel till att kunna omlälla också linjerederi frän OECD-länder
utanför EG-kretsen som är verksam i kt>nfcrcnsliafiken mellan EG-land och
kodanslutet icke OECD-land. Föi-i.ilsatiningen för detla är emellertid, att
dciia OECD-land behandlar EG-

Prop. 1983/84:17 67

staternas rederier reciprokl eller ömsesidigt i
motsvarande siuiaiionei. Artikel 4. punkt 2, föreskriver vidare alt kodens
lastuppdelningsregler inte skall tillämpas i konferenslrafiken mellan
medlemsstater i EG eller, pä grundval av ömsesidighet, mellan EG-stater och
andra kodanslutna OECD-slater. Denna sista föreskrift får emellertid i princip
ej medföra alt u-länder går miste om sin möjlighet som tredje-lands rederier i
sådan trafik enligt kodens 40-40-20 regel.

I kodens första sakavsniii. som reglerar förhållanden inom
konferenser, ges också bl. a. föreskrifterom beslutsordning inom konferenser,
om sanktioner av olika slag (uteslutning, avslängning eller annal straff) mol
linjerederi som bryter mol konferensens regler, om egenkontroll inom konferenser
mol missbruk och broll mol konferensavtalel, om delgivning med myndigheter av
konferensavtal osv. EG-förordningens artikel 4, punkl 4, medför här ändring av
konferensernas beslutsordning vad gäller vetorätt enligt kodens artikel 3 i
konferenstrafik mellan EG-länder. Även denna punkl kan gälla för OECD-länder
utanför EG under förutsättning av ömsesidighet.

Kodens föreskrifter i dess andra sakavsnitt berör relationer
mellan linjerederier och konferenser ä ena sidan och
avlastare/lastägare/befraktare ä andra sidan. Avsnittet inleds med föreskrifter
i artikel 7 och 8 om lojaliletsarrangemang. Föreskrifterna anger bl. a. alt
avtal mellan avlastare och linjerederiel eller konferensen skall ange maximalt
straff vid brott mot lojaliielsavtalet. De stipulerar bl. a. också i vilka fall
avlastare har riiit att nyttja annat tonnage än enligt lojaliielsavtalet.
Artikel 9 och 10 i koden föreskriver alt avlastare pä begäran skall delges
frakliariffer och övriga transportvillkor saml all årsberättelser m.m. skall
offentliggöras. I artikel 11 anges regler för konsultationer - och procedur för
sädana - mellan konferenser och avlastare. Konsultationer måste komma till
stånd, om en sida begär del. Dessa kan gälla fraklhöjningar, ändring av övriga
transportvillkor eller förändring av den service konferensen ger.

Artiklarna 12, 13, 14 och 15 ger regler för hur
frakiniväer bestäms och hur de kan förändras. Därvid gäller bl. a. alt avlastare,
avlaslarorganisationer och i vissa fall behörig myndighet måste varslas om
allmänna frakt-nivähöjningar minst 150 dagar innan ändringen avses träda i
kraft. Eftersom del också föreskrivs alt sådant varsel inte får ges förrän tio
månader efter föregående allmänna höjning, kan fraklraler inte bli föremal för
en allmän höjning med kortare tidsmellanrum ån 15 månader. Även i delta fall
har EG-förordningen en ändringsregel. Den innebär att tiomånadersiegeln i koden
inle skall tillämpas i konfcrensirafik mellan EG-länder eller mellan något av
dessa och annat OECD-land vid ömsesidighet.

Artikel 16 behandlar olika tillägg på fraktlaiiflerna hos
en konferens. Sådana tillfälliga tillägg är tillåtna exempelvis vid långa
väntetider i hamn eller vid en påtaglig höjning av bunkerprisei. I artikel 17
regleras förhallan-

Prop. 1983/84:17 68

dena vid valutakursföråndringar. Artikel 18 förbjuder
användandet av s. k. fighting ships.

Artiklarna 19, 20 och 21 behandlar bl. a. konferensens
förpliktelser vad gäller regulariiel i trafiken m. m., lokalisering av
konferensens kontor och representation m.m. Reglerna, som i viss män kodifierar
praxis, anger bl. a. atl regularileten bör arrangeras så att luckor i
avseglingsmönslrel inte uppstår samtidigt som säsongmässiga variationer i
laslmängd beaktas. Vidare anges att parterna enligt koden - konferenser,
redare, avlaslarorganisationer, myndigheter osv. - skall samverka när det
gäller alt vidareutveckla konferenslinjerederiernas service.
Rationaliseringsmöjligheter skall las tillvara och effekten återspeglas i
fraklnivån.

Artikel 22 avslutar kodens andra sakavsniii. Artikeln
stadgar att konferensavtal, marknadsdelningsavlal och lojaliletsarrangemang
skall vara i överensstämmelse med kodens olika regler men fär också innehålla
sådant som inte står i strid med koden.

Kodens tredje sakavsnitt behandlar tvister. Tvisler som
uppslår mellan konferenser och linjerederier, mellan linjerederier, mellan
konferenser samt mellan konferenser eller linjerederier och avlastare eller avlaslarorganisationer
och som inte kan lösas genom förhandlingar kan av en part hänskjutas till
internationell föriikning enligt kodens regler. Förtärandet vid förlikningen
har likhet med skiljedomsförtärandel. Utslaget ar emellertid inle bindande
annal än om parterna accepterar det. Om så sker kan utslaget verkställas på
samma sätt som vid skiljedom. Föriikningsförfarandet enligt koden är
komplicerat, tidsödande och kostbart och koden ger parterna möjlighet att välja
annan form för ivisllösning. 1 EG-förordningen har detta tagils tillvara.

Den i anslutning till koden antagna resolutionen om
outsiders - dvs. rederier som driver linjesjöfarl ulan alt tillhöra en
konferens - anger att sådana rederier inte fär hindras atl bedriva linjelrafik
om del sker med tillbörliga konkurrensmetoder pä affärsmässiga grunder.
Avlastare skall med de begränsningar som följer av lojalitetsarrangemang fritt
kunna välja mellan konferensanslutna rederier och sädana rederier som står
utanför konferenser.

7 Föredragandens överväganden

7.1 Sj(>rartspolitiska överväganden ni. m.

Den år 1974 beslutade internationella konventionen om en
uppförandekod för linjekonferenser syftar bl.a. till alt etablera ett globalt
lastuppdel-ningssyslem inom den reguljära konferenslinjesjöfarlen efler den s.
k. 40-40-20 regeln. Som framgått av min tidigare redogörelse slår denna
mirlsätlning, som starkt drivits av u-landsgruppen inom UNCTAD, i konflikt
med principer för ekonomisk samverkan som upprätthålls inom

Prop. 1983/84:17 69

OECD. Som också framgått av min tidigare redogörelse har
OECD-ländernas reaktioner på kodens innehåll varit varierande under kodens
tillkomst och äverr därefter. Starkast har motståndet mot koden - och da främst
mot lasluppdelningsreglerna - naturligt nog varit hos de OECD-länder som
röstade emot koden i sin helhet vid konferensen i Geneve eller avstod från alt
la ställning. Särskilt starkt har dessa länder - som i och för sig uttryckte
sympati för u-ländernas ambition alt uppnå en ökande och reell andel i sjötransporterna
- reagerat mot all kodens lasluppdelningsregler skall gälla också för
sjötransporter av handeln mellan de utvecklade länderna. De OECD-länder å
andra sidan som röstade för koden, får antas ha utgått ifrån, atl koden skulle
ge ulrymme för tolkningar som vid tillämpningen av koden skulle medge ett
fortsalt iakttagande av aktuella OECD-principer.

För svensk
del har man konsekvent motsatt sig lastuppdelning samtidigt som man givit
uttryck för sitt stöd för u-ländernas ambitioner all aktivt medverka inom den
internationella konferenslinjesjöfarlen. Sveriges linje har stöd - förutom i
vår allmänna inriktning av u-landspoliliken - i elt betydelsefullt element i
den traditionella svenska sjöfartspolitiken, nämligen värnandet av en så långt
möjligt fri internationell sjöfart. Riksdagen har senast vid behandlingen av
prop. 1979/80: 166 om sjöfartspolitiken m.m.. haft möjlighet alt la ställning
till denna traditionella inriktning av svensk sjöfartspolitik i anslutning till
att riksdagen prövade och godtog den i propositionen föreslagna
sjöfartspolitiken. I propositionen uttalas också, alt de förändringar som kan
förväntas inom del sjöfartspoliliska området är alt svensk sjöfart kommer atl
möta en hårdnande internationell konkurrens och marknadsbegränsningar. Föredraganden
gör också bedömningen att fjärrlinjetrafiken är den sjöfartsform som vid liden
för propositionen är och för dä överblickbar framtid kommer att vara mest
utsatt för diskriminering och andra protektionistiska åtgärder. Likväl gör
föredraganden bedömningen att de allmänna förutsättningarna för alt i
framtiden bedriva Ijärrlin-jelrafik under svensk flagg är goda. De svenska
fjärrlinjerederierna och de konsortier som dessa i flera fall deltar i intar i
mänga fall en ledande ställning i fråga om kommersiellt och tekniskt kunnande.
Den långt drivna kommersiella och ekonomiska integrationen som svenska
fjärrlinjerederier etablerat med utländska rederier medför att sårbarheten för
olika diskrimineringsåtgärder minskar och alt förankringen på olika marknader
stärks. De svenska fjärrlinjerederiernas och deras samseglingsparlners ledande
ställning pä den svenska och den nordiska marknaden är en annan faktor av
positiv betydelse.

1 propositionen anförs vidare bl. a. alt
fjärrlinjetrafiken har stor betydelse för del svenska näringslivels
möjligheter alt under trygga former idka internationell handel. Det är därför
av stor betydelse atl en fortsatt hög svensk transportkapacitet kan bibehållas
inom fjärrlinjetrafiken och atl en successiv förnyelse av tonnaget kommer till
stånd.

Prop.
1983/84:17 70

Vad gäller frågan om koden och EG-förordningen anger
propositionen all uppgörelsen i maj 1979 mellan EG-länderna öppnar möjlighet
till anslutning till koden för EG-länder och för andra OECD-länder. Innebörden
är all kodens lasluppdelningsbestämmelser inte skall tillämpas mellan
EG-fimlcrna och de antlra OECD-länder som ansluter sig till koden på samma
illkor som EG-ländcrna. EG-modellen innebär också att kodens regler om
Iraklsaltning. tvister, m. m. ej skall tillämpas mellan dessa länder. Härigenom
öppnas en möjlighet för Sverige att ompröva sin tidigare negativa inställning
till koden ulan all u-ländernas intressen motverkas. I propositionen redovisas
också atl en särskild arbetsgrupp vid kommunikalionsde-partementcl med
företrädare för redare, avlastare och de ombordanställda vid tidpunkten för
propositionen överväger Sveriges förhållande till koden och EG-förordningen.

För egen del vill jag anföra följande. Jag kan i allt
väsentligt instämma i de uttalanden som görs i prop. 1979/80: 166 och som har
samband med frågan om del svenska engagemanget i inlernalionell linjesjöfart,
de transoceana konferenslinjerederiernas direklanlöp av svensk hamn och
Sveriges inställning till koden och EG-förordningen. Jag kan vidare konstatera
all berörda parter i den särskilda arbetsgruppen ställt sig bakom bedömningar
och slutsatser i fråga om Sveriges inställning till koden och EG-förordningen.
Företrädare för redare och avlastare har också haft möjlighet alt delta i de
nordiska överläggningar i saken somjag tidigare redovisat under 5.

Kodens lastuppdelningsregler är allmänt sett och från
principiella utgångspunkter klart negativa för svenska linjesjöfartsinlresscn
och avlastare. Emellertid måste beaktas, all tillgängliga bedömningar anger
all ca 75% av alla laster som giir med konferenslinjelonnage avser transporter
mellan OECD-länder. Delta medför, atl sä länge dessa transporter är öppna för
fri konkurrens dvs. så länge OECD-principerna upprätthålls, kodens
lastuppdelningsregler bör få begränsade negativa effekter i form av förlorad
last exempelvis för svenska konferenslinjerederier. Detta läge bör enligt min
mening i stort föreligga oberoende av om Sverige ansluter sig till koden enligt
EG-modell eller väljer atl stå utanför koden. Skulle Sverige välja att slå
utanför koden skulle detta således fä liten betydelse för de svenska
rederiernas möjligheter i trafiken med andra OECD-länder dock alt kravet på
reciprocitet enligt EG-förordningen kan fä praktisk belydelse.

Skulle Sverige fullfölja sin linje från omröstningen vid
diplomatkonferensen och inle ansluta sig till koden, skulle detta däremot
sannolikt få störst belydelse i förhållandel till utvecklingsländerna. Enligt
min mening skulle elt sådant förfarande av u-länderna uppfattas som en handling
mol deras intressen och också kunna uppfattas som elt avståndstagande från den
positiva attityd till u-ländernas ambition inom konferenslinjesjöfarten som
Sverige gav ullryck för vid konferensen i Geneve även om Sverige inte kunde acceptera
kodens utformning. AlldensUmd någon sådan förändring i Sveriges attityd till
u-ländernas intressen inom konferenslinjesjöfarten inte är avsedd skulle ett
behov uppstå av överenskommelser bilateralt

Prop. 1983/84:17 71

eller på annat sät( som från svensk sida tillgodosåg
u-ländeinas intressen. Även praktiska skäl skulle tala för sådana
överenskommelser eftersom u-länderna skulle vidhålla silt krav på
lastuppdelning av linjesjöfarlens transport av varuutbytet med Sverige och dä
under hänvisning Iill de rättigheter koden ger dem i relationen med vissa andra
OECD-länder. Sådana bilaterala eller andra avtal med enskilda u-länder eller
grupper av u-länder skulle också kräva särskilda föreskrifter som säkerställde
atl Sveriges åtaganden gentemot OECD-liinderna uppfylldes, dvs. någon konstruktion
som i stort gav samma resultat som EG-förordningen syftar till vid ömsesidighet
mellan OECD-länderna. Del ligger i sakens natur all den alternativa lösningen
för Sveriges del, med bilaterala eller andra avtal direkt med u-länderna,
skulle kräva betydande förhandlings- och andra administrativa insatser inte
minst med tanke på regleringen i avtalen av svenska OECD-förpliklelser.
Effektivitetsskäl talar således för alternativet alt ansluta sig till koden
eftersom resultatet i förhållande till u-länderna i sak skulle bli likarlat som
vid en icke-anslutning.

Skäl talar
således enligt min mening för all Sverige vid lämpligt tillfälle ansluter sig
till konventionen även om Sverige röstade emot den vid dess tillkomst. Sveriges
anslutning bör anknyta till den lösning för anpassning till koden som
utarbetats inom EG. Därvid bör reservationer avges av Sverige som ansluter till
de som anges i EG-förordningen. Även en deklaration till förmän för
iakttagandet av oulsiderresolulionen kan komma i fråga.

Innan jag
övergår till de lagstiftningsfrågor som aktualiseras av en svensk anslutning
vill jag något beröra frågan om s. k. outsiders betydelse inom den
internationella linjesjöfarlen. Outsiders inom linjesjöfarten är enligt min mening
ett nödvändigt komplement till konferenssystemet. Del skulle strida mot svenska
sjöfartspoliliska och export- och importinlressen om outsiders som en följd av
koden skulle förhindras alt verka eller deras rörelsefrihet inskränkas. Den
resolution om outsiders som antogs vid diplomatkonferensen för koden och somjag
tidigare redogjort för är därför viktig. Del är angelägel alt resolutionens
innehåll respekteras inom den internationella sjöfarten på samma sätt som
skulle varit fallet om den varit en integrerad del av konventionen.

I anslutning till vad jag nu anfört om outsiders vill jag
redan här förul-skicka att det efterföljande lagförslaget innehåller ett föga
långtgående stadgande om motmedel i situationer då någon bryter mol koden. Det
kan t. ex. snart visa sig att outsiders rättigheter måste säkerställas genom
möjlighet även för Sverige atl i samverkan med andra OECD-länder tillgripa
effektivast möjliga motåtgärder.

En internationell sjöfart med på olika sålt tilltagande
lastuppdelning och annan protektionism kan i likhet med andra åtgärder som
ändrar förutsättningarna för en fri internationell sjöfart tyvärr
nödvändiggöra all Sverige också av andra skäl kan få behov av
motmedelslagstiftning på sjöfartsområdet. Jag kan därför fä anledning
återkomma i denna fråga.

Prop. 1983/84: 17 72

1.2 Melod för inftirlivaiule av koiivenlionen och
F,G-f()rordningen med jvensk räll

Genom en svensk anslutning till konventionen - med de
reservationer som motsvarar dem som finns i EG-förordningen - åtar sig Sverige
enligt -irt. 47 en folkrätlslig förpliktelse all införliva konventionen med
nationell rätt. Införlivandet kan ske pä olika sätt. En melod är all
konveniionens innehåll förs över - transformeras - till svensk lagtext. Därvid
har man möjlighet atl använda den redaktionella och lagtekniska utformning som
kan anses mesi ändamålsenlig. En annan melod är att föreskriva alt konventionen
i oförändrat skick skall gälla som lag, s.k. inkorporering eller blankelteknik.
Linjekonferenskoden är upprättad på engelska, franska, kinesiska, ryska och
spanska. Eftersom konventionen inle har nägon autentisk svensk lexl blir'del i
sä fall den eller de utländska texterna på främmande språk som blir svensk
författningstext. Vanligtvis brukar man då till texterna på de autentiska
språken foga en svensk översättning som hjälpmedel vid tolkningen av denna
eller dessa texter. Del är emellertid all märka atl. om denna teknik används,
texterna pä de främmande språken äger vitsord ftamför översättningen.

En Iransforrnering innebär alllid risk för att man vid
omskrivningen oavsiktligt ger lagtexten ett annat innehåll än grundtexten. Då
det gäller linjekonferenskoden torde denna risk vara betydligt större än
vanligt. Konventionen är nämligen ett myckel omfångsrikt dokument som i fråga
om uppställning och utformning i övrigt högst väsentligt avviker från
traditionell svensk lagtext. Den utgör resultatet av längdragna förhandlingar
och politiska kompromisser. Konvenlionslextcn bär lydliga spår härav och koden
är i många hänseenden oklar och svårtolkad. På grund härav föreligger del
avsevärda svårigheter att transformera koden till svensk lag. En sådan
iransformering måste under alla omständigheter innebära atl den svenska
lagtexten både i fråga om disposition och språklig utformning kraftigt avviker
från koden. En jämförelse mellan koden och den svenska lagtexten skulle därför
bli svär all göra.

Valet av metod för införlivande bör också ske mol bakgrund
av atl man så långt som möjligt skall försöka tillgodose kravet på atl en
författning ges en sådan utformning att tolkning och tillämpning blir så lätt
som möjligt för de myndigheter och enskilda som berörs av den. De bästa
garantierna för detta torde man i allmänhet få om reglerna rättstekniskl och
systematiskt ansluter Iill det svenska regelsystemet i övrigt eller till del
speciella systemet på det aktuella rättsområdet. Detta skulle närmast tala för
en Iransformering.

Linjekonferensernas internationella karaktär och kodens
syfte alt vara "självreglerande" måste emellertid tillmätas avgörande
belydelse i delta hänseende. Sålunda innebär koden en ingående reglering av
linjekonferen-scrnas verksamhet. Den innehåller utföriiga föreskrifter om
relationerna

Prop. 1983/84:17 73

mellan konfciensmcdicmmarna. såsom regler om medlemskap i
en konferens, om maiknadsdelning och om beslutsförfarandet inom konferensen.
Vidare innehåller den föreskrifter om konferensernas förhållande till avlastare.
om frak(sa(seroch om tillvägagångssättet för handläggning av tvisler. Koden
kommer i fortsättningen all i viss utsträckning utgöra grundvalen för
konferensernas uppbyggnad och verksamhet. Reglerna kommer all ha sin största
betydelse, inle för domstolarna eller andra myndigheter, utan för
konferensmedlemmarna och för dem som använder sig av konferensernas tjänster.
Domstolars och andra myndigheters befattning med problem i samband med koden
kan väntas bli hell marginell bl. a. på grund av dels all koden har ell eget
system för handläggning av tvister vilket träder i funktion om en av parterna
begär det, dels alt de flesta konferensavial eller poolavial - i vart fall f.
n. - innehåller klausuler om skiljedom. Frågan om val av metod för atl
åstadkomma en väl fungerande lagstiftning bör därför i första hand ta sikte på
de enskilda intressenter som berörs, nämligen såväl svenska som utländska
redare och avlastare.

De fördelar som en Iransformering kan ge i fråga om
redigering och lagleknisk utformning har därför enligt min mening liten
bärkraft beträffande koden. Avvikelser från koden i dessa hänseenden i den nationella
lagstiftningen torde i stället vara ägnade atl komplicera den praktiska
tillämpningen, eftersom del kan bli svårare alt jämföra de olika staternas
regler. Varje skillnad mellan de olika konventionsstaternas nationella regler
försvårar möjligheterna all träffa överenskommelser inom ramen för en konferens
och atl överblicka konsekvenserna av ett ingånget konferens-avtal. De fördelar
som en bättre redigering eller lagteknisk utformning kan erbjuda svenska redare
och avlastare torde därför mer än väl uppvägas av nackdelar i andra hänseenden.

Som redan har framhållits är syftet alt koden skall vara
självreglerande. De kommersiella parterna skall själva avhjälpa brister i koden
genom förhandlingar. Något utrymme för särskilda nationella eller regionala tolkningar
ges inte. Sädana skulle i stället, som nyss har framhållits, försvåra eller
kanske t. o. m. omöjliggöra ett samarbete inom ramen för konferenser med
medlemmar från andra stater.

Mol bakgrund av del sagda förordar jag all koden
införlivas med svensk rätt genom inkorporering.

Som redan har framhållits torde koden huvudsakligen vara
av intresse för de rederier som deltar i linjekonferenser och för avlastare som
använder sig av sådana rederiers transportljänster. Inom ramen för det syslem
som koden skapar torde avlastarnas intressen i huvudsak komma att tillvaratas
av deras intresseorganisationer. För dessa kategorier (orde del vara naturiigt
att arbeta på främmande språk, i första hand på engelska. Enbart hänsynen till
svenska domstolar eller myndigheter motiverar knappast att man gör
översättningen till svensk lag. Jag anser därför att konventionen bör
införlivas med svensk räll i dess avfattning på ett av de auten-

Prop.
1983/84:17 74

liska språken, engelskan. Vid tolkningen kan det dock bli
aktuellt atl ta hänsyn också till de andra autentiska texterna. Som hjälpmedel
vid tolkningen av de autentiska utländska texterna bör en översättning rill
svenska Itrgas till den engelska texten.

7.3 Tillämpningsområde

En fördragsslutandc stal (konven(ionsstat) måste tillse
alt kodens innehåll tillämpas på konferenser som ombesörjer sjölransporler av
konven-tionsstatens egen handel. Detta gäller dock endast i den män konferensen
också ombesörjer annan konventionsstals handel. Delta innebär alt när koden trätt
i kraft dess regler kommer all för svenskt vidkommande gälla för konferenser
som ombesörjer handeln mellan Sverige och annan kon-venlionsstal. Kodens regler
blir således inle lillämpliga pä konferensburen handel mellan Sverige och stat
som inte har anslutit sig till koden. Linjerederier från
icke-konvenlionsslaler som deltar i en konfcrensirafik i handeln mellan
konvenlionsstaler blir däremot bundna av kodens regler. Dessa rederier frän
icke-konvenlionsslaler har sålunda möjligheter att göra gällande rättigheter
enligt koden. Om en konferens ombesörjer handel såväl mellan konventionsstater
som mellan konventionsstat och icke-konven-tionsstat och mellan
icke-konvenlionsslaler kommer kodens regler all vara tillämpliga i vissa delar
av konferensens verksamhet men inte i andra. Del fär ankomma på konferensen alt
tillse att kodens regler om medlemskap, lasiuppdelning och beslutsfattande
iakttas i den utsträckning som föranleds av respektive staters anslutning till
koden.

Del bör framhållas alt koden är tillämplig pä handeln
mellan stater och inle pä sjötransporterna. Den relevanta omständigheten är
ursprunget — exportören - och destinationen - importören — inle det land från
vilket godset utskeppas eller det där del lossas. Kodens regler kan alltså t.
ex. bli lillämpliga pä sjöburen handel mellan Sverige och en stat som saknar
kust.

Konventionens lastuppdelningsregler 40-40-20 får. somjag
framhållit under 6.2. anses svåra att förena med OECD-stadgans inriktning mol
fria kommersiella rörelser mellan de stater som tillhör organisationen. Den
förordning om medlemsstaternas tillträde till konventionen som EG antagit
syftar bl. a. till att tillgodose innehållet i OECD-förpliktelserna.
EG-sla-lerna är skyldiga att vid ell eventuellt tillträde fill konventionen
samtidigt avge den reservation som EG-förordningen innehåller. Sverige bör
därför som jag tidigare framhållit inta samma hållning genom atl Iill sin
anslutning foga reservationer som motsvarar dem som anges i förordningen. Om
Sverige avger dessa reservationer kommer konventionens tillämpningsområde all
begränsas för svenskt vidkommande i samma omfattning som del begränsas för
EG-staterna till följd av innehållet i EG-förordningen. Last-uppdelningen
enligt konventionen skall enligt EG-förordningen inte tillämpas i handeln
mellan OECD-länder. I handeln mellan OECD-länder som är

Prop. 1983/84:17 75

konventionsstater och konventionsstater som inte tillhör
OECD skall den del av lastvolymen som tillkommer OECD-slaten omfördelas mellan
samtliga i konferensen ingående rederier hemmahör:inde i OECD-slater efter
kommersiella överväganden. Omfördelningen förutsätter reciprocitet.

7.4 Bchovel av särskilda nationella regler

Koden är avsedd att vara i huvudsak självreglerande och
myndigheternas roll begränsas främst till all följa utvecklingen och att
ingripa på anmodan av part eller lör all skydda egna nationella in(ressen inom
ramen för koden. Koden är en konvention som är rättsligt bindande för anslutna
stater. Art. 47 kräver alt konvenlionsslat "genomför sådan lagstiftning
eller vidtar sädana åtgärder som anses nödvändiga för all genomföra
konventionen". Jag avser atl i del följande ta upp vissa frågor där sådan
lagstiftning kan komma i fråga.

7.4.1 Kodens förhållande till den svenska
konkurrenslagstiftningen

Den I januari 1983 trädde konkurrenslagen (1982:729) i
kraft. 1 likhet med den tidigare konkurrenslagstiftningen krävs för ingripande
med stöd av lagens missbruksbeslämmelse all en konkurrensbegränsning på ett
sätt som är otillbörligt från allmän synpunki har vissa negativa ekonomiska
effekter, bl. a. på prisbildningen. Det är förutsatt (prop. 1981/82: 165 s.
186) atl om staten anbefallt vissa beteenden staten därmed har tagit över
ansvaret förderas förenlighet med det allmännas intressen. Uppenbarligen saknas
då fog atl använda de former för samhällsingripanden på miss-bruksområdel som
den nya konkurrenslagen inrymmer. Dock uppställs kravet all de
konkurrensbegränsande effekterna av särregleringen kan sägas vara nödvändiga
och med avsiki förbundna med denna eller en ofrånkomlig följd därav. Det är
därvid bl. a. fråga om vad som inte sträcker sig utöver direkta eller avsedda
följder. Går förfarandet längre än sä kan missbruksbestämmelsen vinna
tillämpning.

I den utsträckning linjekonferenssystemel godkänts av
riksdagen kan detta syslem. inom de nyss angivna ramarna, inle anses strida mol
konkurrenslagstiftningens missbruksbeslämmelse. Någon lagändring på denna
punkl krävs alltså inte med anledning av svensk anslutning till koden.

7.4.2 Sanktioner

Koden innehåller som tidigare nämnts åtskilliga
föreskrifter för konferenserna om hur dessa skall förfara i förhållande till
avlastarna särskilt vad angår fraktsätlningar och formerna för underrättelse
och konsultationer. Vidare föreskrivs all konferenserna skall förse myndigheter
med vissa uppgifter, offentliggöra vissa formalia beträffande konferensen såsom
adress o. d. Det kan diskuteras om föreskrifterna i fråga medför alt nationell

•rop.
1983/84:17 76

Ig med nödvändighet upptar sanktioner för det fall
konferensen inle ikllar sina skyldigheter.

Kodens regelsystem riktar sig således mol
linjekonferenserna och den onkurrcnsreglcring som konferensavtalen innebär.
Möjligheterna alt ge ffekl åt kodens regler beror därför yttersl pä i vad mån
man kan åsidosätta vlal som sirider mot koden eller eljest kan nä konferenserna
med sank-ioner. Det är således mot konferensavtalen eller mot
linjekonferenscrna om eventuella sanktioner vid broll mol koden i princip skall
riktas.

Beträffande
sanktioner mot konferensen torde man emellertid vara hän-'isad till alt ingripa
mot det enskilda linjerederiet för att förmå detta all låverka konferensen.
Konferensen som sådan lorde i allmänhet sakna )åde medel och en lämplig
ställföreträdare som kan göras ansvarig. Som il. a. framgår av avsnittet 7.7.1
om linjekonferensernas processrätlsliga lehörighet får nämligen en konferens
snarare ses som en benämning på elt ;aniarbelsavtal än som en administration -
konferensens sekretariat -;om eventuellt konstitueras genom konferensavtalel.
Det samarbete som ;onferensen innebär har sin grund i själva avtalet, medan
dess mer eller nindre fasta administration, om den över huvud tagel existerar,
närmast ungerar som en brevlåda för gemensamma angelägenheter. Även om man
lenom lagstiftning ger konferenserna processhabilitel och föreskriver att le
kan delges genom medlem torde möjligheterna alt direkt ingripa mot jälva
konferenserna med sanktioner i syfte all ge effekt ål kodens regler /ara små.

Visserligen
förutsätter koden, såsom framgår av nyss nämnda avsnitt. Ut man genom nationell
lagstiftning ger konferenserna möjlighet all vara wrl i tvist och atl företräda
de i konferenserna ingående linjeredcrierna i v'issa sammanhang (jfr art. 26).
Del gäller bl.a. verkan mot de enskilda ederierna av delgivning med konferenserna.
Det torde emellertid vara all jå för långt att utsträcka detta dithän all del
även skall innefatta verkan av sanktioner som riktas mot själva konferensen, i
varje fall om det gäller Uraffsanklioner. Yttersl komplicerade
verkställighelsregler skulle bli nöd-k'ändiga och det är tveksamt om man ulan
en särskild överenskommelse -nellan samtliga kodanslutna stater kan uppnå
rättvisa och tillfredsslällan-Je sädana.

Frågan är
emellertid i första hand om koden över huvud taget ställer krav pä nationella
sanklionsregler och vilka dessa krav i så fall är. I irl.47:l föreskrivs
allmänt alt konventionsslaterna skall vidta sådana lagstiftnings- och andra
åtgärder som erfordras för atl införiiva koden med den nationella
lagstiftningen. Bestämmelsen kan uppfattas som ett absolut krav pä
konventionsstaterna alt. så långt som det är möjligt, genom sådan lagstiftning
se till all kodens regler blir effektiva i alla hänseenden. Del skulle bl. a.
innebära ett fullt utbyggt och effektivt sanktionssyslem mol varje åtgärd som kan
uppfattas som ell brott mot koden.

Det är dock osäkert om föreskriften i art. 47 skall anses
innefatta mer än

Prop. 1983/84:17 77

blott en allmän påminnelse iill de stater lör vilka en
ratifikation ime omedelbart innebår all koden blir en del av den inierna
rätlen. För en mera restriktiv tolkning pä denna punkt talar, förutom det
förhällandet atl koden i flera hänseenden är löst formulerad och oklar, atl den
år avsedd atl i stort sett vara självreglerande och atl den i myckel skall ses
enbart som en rekommendation till de kodanslulna staternas konferensrederier.
Med utgångspunkt i detta skulle nationella sanklionsregler behövas endast i de
fall dä koden uttryckligen kräver' det.

i ari.22 i koden föreskrivs uttryckligen atl
konferensavtal, avtal om marknadsdelning och lojalitelsöverenskommdser skall
uppfylla de krav som koden ställer på dessa avtal. Bestämmelsen måsle anses
förutsätta all de kodanslutna staterna har någon form av sanktioner i sin
nationella lagstiftning som säkerställer detta.

Rent allmänt kan sägas all en vanlig sanktion i
avtalsrältsliga sammanhang är ogiltighet om avtalsinnehållel är otillåtet.
Straffsanktion t. ex. i form av böler är också en länkbar möjlighet att ge
effekt åt olika regler i koden. Vite eller skadeståndsskyldigbet kan också
tänkas. Enbart en risk för skadeständsskyldighet om reglerna inte följs kan
utgöra tillräckligt påtryckningsmedel.

Del mest naturliga synes vara att de i arl. 22 angivna
avtalen inle kan göras gällande enligt sitt innehåll om de strider mol koden.
Elt sådant avlal betecknas då i allmänhet som ogiltigt. Vid de internationella
överläggningar om hur koden bör tillämpas som har hållits mellan ell flertal
västeuropeiska stater har man kommit till den gemensamma bedömningen atl den
del av avtalet som slår i slrid mol koden bör anses ogiltig. Man har även varit
överens om all i fall den ogiltiga delen av avtalet har varit väsentlig lör
övriga delar av avtalet - den har utgjort en förutsättning för övriga delar
-hela avtalet bör kunna åsidosättas. Ogiltighelen skall emellertid inte innebära
att regler i koden sätts i stället för de avtalade sä atl avtalet blir gällande
med andra rättsverkningar.

Tänkbara tvångsmedel som reaktion mol andra brott mol
föreskrifter i koden än de tidigare angivna fallen, dä avtalet skall anses
ogiltigt, är som nämnts straffsanktioner, vite eller skadestånd. Som redan har
berörts lorde dessa sanktioner endast kunna riktas mot det enskilda
linjerederiel, eftersom konferensen som sådan i allmänhet saknar både medel och
en ställföreträdare som kan göras ansvarig.

Möjlighet till sanktion mol enskilda linjerederier skulle
syfta till all förmå rederiet all verka för alt konferensen följer kodens
regler. Det beteende som medför sanktion skulle således bestå i underlätenhet
frän rederiels sida alt verka för detta. Svårigheterna ati påvisa en sådan
underlåtenhet hos rederiet måsie emellertid anses uppenbara.

1 dessa sammanhang kan även nämnas atl man vid de tidigare
angivna överläggningarna med de västeuropeiska staterna åven har diskuterat frågan
om åtgärder vid brott mot koden skall kunna vidtas pa initiativ av

Prop. 1983/84: 17 78

nyndigheter - ex officio — eller om det endast ankommer på
en enskild )art all själv ingripa. Vid överläggningarna har del framkommit all
de lellagande länderna har ett likartal synsätt, nämligen atl del inle
föreligger lågoi allmänt, offentligrättsligt, intresse av att ingripa vid broll
mot koden. Del får därför anses vara en angelägenhet enbart för dem som berörs.

Vidare bör man vara uppmärksam på all det finns risk för
alt sanktioner ,om riktar sig mot ell enskilt linjerederi endast lär begränsad
läckvidd med lånsyn till all detta bara utgör en av flera medlemmar i
konferensen. Del •Lan vara osäkert vilka möjligheter rederiet har atl påverka
övriga medlemmar i konferensen. Sanktioner kan således fä till följd alt de
genom sina ekonomiska effekter enbart försvårar för just del drabbade rederiet
atl delta i konferensen ulan att man när del mål koden syftar till i fråga om
konferensen i övrigt.

Det är enligt min mening angeläget alt samtliga
kodanslulna stater har samma sanklionsregler vid samma typ av broll mol koden.
Det gäller såväl ogiltighelsregler som straff- och andra sanktioner i form av
böter, viten eller skadestånd. Del skulle leda till otillfredsställande
resultat om det i vissa länder t. ex. för en viss situation föreskrivs
ogiltighel som sanktion, medan del i andra länder föreskrivs böter eller viten
i samma situation. Del är länkbart att vissa stater t.o.m. saknar sanktioner.
Sverige bör därtor under inga förhållanden införa nägon form av sanktioner utan
alt en samordning sker med övriga kodanslutna slaler eller i vart fall de
västeuropeiska stater som ansluter sig till den. En fullständig koordinering
av sanktionsreglerna - som kan bli svår all genomföra - är således nödvändig,
eftersom skillnader i dessa skulle leda till uppenbart orättvisa och t.o.m.
orimliga resultat. En sådan koordinering kan dock bli svår att genomföra.

Härtill kommer atl svenska sanktionsregler endast kan
omfatta sådana rättssubjekt som har den anknytningen till Sverige alt de kan
näs av sanktionerna. Sverige är enligt allmänna principer förhindrat atl
ingripa mot främmande staters rättssubjekt vid brott som begås inom annat lands
territorium om gärningen inte är straffbar i den stal där den har begåtts och
inte är riktad mol exempelvis svenskt offentligt intresse. Eftersom sanktioner
mol själva konferensen, om den har sitt sekretariat i Sverige, enligt vad som
nyss har sagts inte skulle fä avsedd effekt, skulle vi endast kunna ingripa mol
svenska rederier.

Frågan
återstår emellertid om koden verkligen ställer krav på nationella
sanktionsregler utöver dem som anges i art. 22. Som redan har berörts torde det
vara mycket osäkert. Frågan är vidare om del över huvud laget går att införa
sädana regler som kan göra anspråk på alt vara godtagbara frän
effekfiviletssynpunkl. Mol bakgrund av den osäkerhet som måsle anses råda om
vilka möjligheter som elt enskilt svenskt rederi har att påverka övriga
medlemmar i konferensen framstår det som föga meningsfullt all införa sådana
regler i nu angivna hånseende. Jag anser däiför all några sådana
sanklionsregler inte bör införas.

Prop. 1983/84:17 79

7.5 Specialdomstolar

Koden och även EG-förordningen förutsätter atl i vart fall
vissa tvister skall kunna lösas av nationella domstolar eller andra
myndigheter. Sålunda föreskrivs i art. 23: 2 i koden all tvister mellan
medlemslinjer av samma nationalitet i en konferens är s. k. nationella tvister
och skall biläggas inom ramen för landets eget rättsväsende. Enligt art. 2: I
första stycket i den reservation som EG-staterna enligt förordningen skall göra
vid tillträdet till koden skall nationella tvister som angår frågan om
nationell linje i första hand avgöras genom förhandlingar mellan parterna.
Varje stal som ansluter sig till reservationen skall ge regler för hur
tvisterna skall lösas för del fall sädana förhandlingar inle leder till
resultat. I arl. 25: 3 i koden föreskrivs bl. a. alt om lalan har väckts vid
domstol eller annan nationell myndighet i en fråga som enligt koden kan bli
föremål för internationell förlikning, så skall frågan först hånskjutas rill
sådan förlikning. Del kan vidare nämnas all del av bl. a. art. 42 i koden torde
framgå atl del förutsätts atl de kodanslutna staterna rillhandahåller medel för
att lösa tvister för det fall all de Ivistlösningsregler som koden i första
hand anvisar - internationell förlikning - inle leder till resultat.

För svensk rätts del gäller all alla tvisler mellan
enskilda handläggs av allmän domstol om inget annat föreskrivs. Frågan om
inrättande av specialdomstolar för handläggning av tvister som kan uppkomma
med anledning av koden har diskuterats vid överläggningar mellan de nordiska
länderna. Det har skett mol bakgrund av att den nu aktuella lagstiftningen,
som innefattar koden och innehållet i EG-förordningen, utgör elt i flera
avseenden egenartat rättsområde och alt de tvistemål som kan komma upp med
anknytning till detla rättsområde förutsätter särskild förtrogenhet med
sjölransporlrällsliga och internalionellrättsliga förhållanden.

Enligt min mening talar principiella skäl mot inrättandet
av specialdomstolar. Mol bakgrund av kodens inriktning kan det dessutom
föruisättas att antalet mål knappast kan motivera atl man inrättar nya sädana
domstolar.

Från svensk sida kan man därför i första hand tänka sig
tvä möjligheter till ivisllösningsförfarande. Antingen kan man låta de allmänna
domstolarna pröva de aktuella tvisterna eller också kan man låta
marknadsdomstolen göra del. Övervägande skäl talar för all tvisterna bör
handläggas av de allmänna domstolarna. För atl undvika gränsdragningsproblem i
relation till andra tvister rörande förhållanden som avses i sjölagen bör
tvister som gäller tillämpningen av bestämmelserna i konventionen prövas av
sjörätts-domstol. I den mån man i elt särskilt fall skulle behöva tillföra
dessa ytterligare speciell sakkunskap kan det självfallet göras genom sakkunnigbevisning.
Några särskilda regler härom är inte påkallade. Regeringen fullgör i övrigt de
uppgifter som enligt koden ankommer på myndighet. Lagen bör innehålla
föreskrifter härom.

Prop. 1983/84: 17 80

7.6 Jurisdikliun

Åtskilliga internationella konventioner förlägger
uttryckligen tvistlösningen till nationella domstolar. Så är inle fallet med
koden. Kodens lystnad på denna punkt ger således ulrymme för nationella
lösningar.

Om en svensk domstol är internt behörig på grund av all
svaranden har hemvist i Sverige är den också behörig om tvisten är av
internationell karukiär. En eljest obehörig svensk domstol kan genom s. k.
prorogations-avtal (dvs. avlal att en viss domstol eller domstol i ett visst
land är ensam behörig) få processuell kompelens. Om parterna avtalat atl en
tvist i stället för all avgöras av en svensk behörig domstol skall prövas av
utländsk domstol skall detta i princip godtas, lörutsall att parterna kan
disponera över tvisieföremälet. Den svenska domstolen skall i sä fall avvisa
målet om en av parterna yrkar del. I det omvända fallet, atl parterna ulsett en
svensk domstol, skall detta i princip godtas.

Syftet med prorogaiionsavtal kan vara att man vill fä en
eventuell tvist upptagen till prövning inom elt land vars regler är särskilt
förmånliga ur en parts synpunkt, s. k. forum shopping. Delta kan leda till
otillfredsställande resultat. Domstolar kan i och för sig vägra alt pröva
tvister, vilkas anknytning till domstolslandet ter sig konstlad och som därför
bör falla utanför domstolens kompetensområde - s.k. forum non conveniens.

Tillträde till koden förpliktar konventionsslaterna atl
införa sådan lagstiftning atl anhängig talan avvisas om föriikningsförfarande
enligt konventionen pågår eller påkallas. En föreskrift om delta bör las in i
den svenska lagstiftningen. Fråga kan vidare uppkomma om vilandeförklaring av
mål eller avvisning av talan pä grund av pågående prövning vid utländsk domstol
eller annan nationell myndighet. Dessa frågor bör kunna avgöras med tillämpning
av allmänna processuella regler.

7.7 Linjekonferensernas och avlastarurganisationernas
processuella ställ

ning

7.7. / Linjekonferenserna

Konferensen är som tidigare beskrivits ell samarbelsavial
och frågan är vilken juridisk status den har. En konferens som har sitt
sekretariat i Sverige ar inle att betrakta som en juridisk person. Konferensen
kan enligt gällande rätl inle kära eller svara vid domstol och kan inle heller
inneha egendom. Konferenssekrelarialel har normalt inle heller sädana
fullmakter frän sina medlemmar all sekretariatet kan fungera som
verkstålligheisor-gan för en juridisk person. Somjag har framhållit tidigare
bör med linjekonferens avses själva samarbelsavtalel medan sekretariatet ofta
inte är mycket mer än en brevlåda för gemensamma angelägenheter. Detta medför
alt de enskilda medlemmarna - linjerederierna - oavsett avtalet i princip måste
betraktas som juridiskt ansvariga, var och en för sin andel i

avtalets ingående och dess genomförande i praktiken.
Linjekonferensen blir inte något självständigt rättssubjekt i vidare mån än
medlemmarna genom särskild fullmakt ger det gemensamma sekretariatet sådana
befogenheter. Konferensavialen innehåller vidare vanligen en skiljedomsklausul
för det fall atl tvist uppkommer mellan medlemmarna. Tvisler mellan medlem i
linjekonferens och avlastare handläggs vanligen vid domstol i del land och med
tillämpning av den lagstiftning som framstår som naturlig med hänsyn till
rättsförhållandet. Anslutning till koden förpliktar i nu förevarande avseende
till följande.

-
Linjekonferens
och avlastarorganisation skall kunna vara part i tvist (art. 26).

-
Linjekonferens
och avlastarorganisation skall kunna delges genom medlem (art. 26).

-
Förlikningsulslag
- rekommendation - skall under vissa förutsättningar erkännas och verkställas
som lagakraflvunnen dom (art. 39). Kodanslulning förpliktar således konventionsstaterna
till atl i frågor som

härrör ur koden tilldela linjekonferenser och
avlaslarorganisationer sådan rättslig ställning atl de kan vara part i tvist
vid domstol. Däremot synes koden inte kräva atl linjekonferensen identifieras
med den medlem som mottagit stämning för konferensen. Part i målet är således
konferensen och inte den medlem som i förekommande fall faktisk! fört talan för
konferensen.

En annan fråga är i vad mån en för konferensen
förpliktande dom kan verkställas mot en medlem. Jag återkommer i det följande
till den frågan. Del bör emellertid i sammanhanget framhållas all koden inle
ställer något krav pä alt Sverige skall erkänna och verkställa utländska domar
i tvister som avses i koden. Däremot måste Sverige vid en anslutning erkänna och
verkställa avgöranden (rekommendationer) efler det i koden angivna
för-likningsförtarandet.

Vidare medför en strikt tolkning av kodens krav
beträffande delgivning endast all om delgivning skett med en konferensmedlem av
stämning mol konferensen delgivning skall anses ha skett med konferensen och
med andra medlemmar av konferensen än den som mottagit delgivningen. Förpliktelsen
atl låta en delgivning med en konferensmedlem få sådan verkan medför inte
heller atl annan än konferensen blir part i tvisten.

Föratt uppfylla kodens krav all resultatet av
internationell förlikning -rekommendation - skall erkännas och verkställas som
lagakraflvunnen dom behövs lagstiftning. En fråga i det sammanhanget är om en
rekommendation som är förpliktande mot en konferens bör kunna verkställas mot
en medlem med egendom i Sverige. Här är dock atl märka att även enskild
konferensmedlem kan vara part i internationell föriikning och att en
rekommendation alltså även kan vara förpliktande för enskilt linjeiederi med
egendom i Sverige. Koden stadgar dock alt sädah rekommendation

6 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 17

Prop. 1983/84:17 82

som avses vid kravet på erkännande för alt vara
verkslällbar måste ha godtagits av båda parter i förlikningsförtarandel.

Det är av stor vikl för de svenska linjerederier som ingår
som medlemmar i konferenser hur verkslällighelsfrägan löses i Sverige.
Resultatet av den svenska lagstiftningen fär inle bli atl den som har ett krav
mol en konferens har möjlighet all få en mol konferensen förpliktande dom verkställd
i svensk medlems egendom i Sverige samtidigt som andra länders lagstiftning
inte erbjuder motsvarande möjlighet i fråga om respektive lands
konferensmedlemmar.

Enligt svenska exekulionsrältsliga principer kan
verkställighet som regel inte äga rum hos annan än den som i exekutionslildn
anges som förpliktad. Ett undantag härifrån är bl. a. dom mot parirederi, som i
rättspraxis ansetts kunna verkställas mol de enskilda partredarna. Förhållandel
mellan en linjekonferens och dess medlemmar kan emellertid inte jämföras med
förhållandet mellan ett parirederi och de olika pariredarna. Nägon motsvarighet
till ansvarsbeslåmmelserna i 40§ sjölagen (1891:35 s. I) föreslås således inle beträffande linjekonferenser.
Vidare filr en dom i ett mål vari huvudredaren varit svarande anses rikta sig
mol samtliga pariredare (jfr 42 § sjölagen). Inle heller på den punkten
föreslås någon motsvarighet när det gäller konferenser, lät vara atl en enskild
medlem lörutsätts kunna motta stämning på konferensens vägnar. Om inle annat
sägs uttryckligen fär alltså antas atl en rekommendation (eller dom), varigenom
en konferens förpliktals, inle kan verkställas hos del enskilda rederiet.

Jag är sålunda inle beredd att nu gå längre än vad som
följer av en strikt tolkning av kodkravet, nämligen alt verkställighet av en
rekommendation skall ske på samma sätt som av en svensk lagakraftägande dom.
All den svenska tolkningen och tolkningen i andra länder som ansluter sig till
koden kan komma atl i viss mån skilja sig åt pä denna punkl torde knappast
medföra några större problem bl. a. med hänsyn till den allmänna förutsättningen
för verkställighet, nämligen all båda parter i tvisten måsle ha godkänt
rekommendalionen (arl. 39).

7.7.2 Avlaslarorganisationens behörighet att företräda
avlastare

1 kodens kapitel I anges vad som avses med
avlastarorganisation vid tillämpningen av koden. Där anges att en
avlastarorganisation är en sammanslutning eller motsvarande organisation som
främjar, företräder och tillvaralar avlastares intressen. En sådan organisation
skall pä begäran av organisationen kunna godkännas såsom behörig företrädare av
behörig myndighet. För Sveriges del bör enligt min uppfattning denna myndighet
vara regeringen.

Behörighetsfrågan för avlastarorganisation synes främst
aktualiseras i tre sammanhang, nämligen dels i relationer mellan konferenser
och avlastare, dels i sädana tvislsitualioner mellan konferenser och avlastare
som

Prop. 1983/84:17 83

skall hanteras enligt kodens regler - främst
föriikningsförfarandet (kodens kapitel VI) - och dels i tvister vid domstol.

När del gäller del sistnämnda fallet - tvist vid domstol -
ålägger inle koden direkt konvenlionsslalerna all göra en avlastarorganisation
behörig, även om koden förutsätter all ivisier i saker som rör koden skall kunna
lösas vid nationell domstol.

I fråga om reglerna i kapitel III om relationerna mellan
konferenser och avlastare synes redan genom atl koden görs till svensk lag
genom den definition somjag nyss nämnde framgå alt "ihe appropriate
authorily" - i Sverige regeringen - är skyldig att ge behörighet ät
avlastarorganisation i Sverige. En sådan behörighetsförklaring torde vara
tillräcklig nar del gäller behovet av behörighet enligt kodens kapitel III.

För svenska förhållanden torde situationen vara sådan all
Swedish Shippers' Council hos Sveriges Industriförbund f. n. får anses
företräda i varje fall en majoritet av svenska avlaslariniressen. 1 första hand
bör del falla pä organisationen själv och dess huvudmän all arrangera sina
förhållanden sä atl man såväl formellt som praktiskt företräder så många som
möjligt av de svenska avlastarna. Praktiskt sett lorde del dock vara omöjligt
alt samtliga är representerade liksom del inle heller kan uteslutas atl andra
organisationer med samma syfte kommer till stånd också i Sverige. Del fär
ankomma på regeringen att avväga eventuella motstridiga intressen i samband med
begärd behörighetsförklaring.

7.8 Natiunellt linjerederi

Koden definierar nalionellt linjerederi från en kodslal
enligt följande. "Ell nalionellt linjerederi i ell visst land är ell
rederi som har sill huvudkontor och faktiska ledning i det landet och som är
erkänt som sädani av del landets behöriga myndighet eller enligi det landels
lag." Koden föreskriver en rätt för nationellt linjerederi all ingå som medlem
i konferens som betjänar del egna landets utrikeshandel. Kodens art. I stadgar
följande. Varje nationellt linjerederi skall ha rält att vara fullvärdig
medlem av en konferens som betjänar dess lands utrikeshandel på villkor all del
uppfyller angivna förutsättningar. Linjerederier som inte är nationella linjerederier
för några konferenslransporler skall ha rätt att bli fullvärdiga medlemmar av
en sådan konferens pä villkor atl de uppfyller vissa angivna förutsättningar
och iakttar bestämmelser om lasiuppdelning som anges belräftände linjerederier
frän tredjeland.

I Sverige gäller - liksom i flertalet andia OECD-länder -
all del inte finns några principiella hinder mot atl utländska intressen via
bolagsbiid-ning etablerar rederirörelse i Sverige. Elt sådant svenskt
lederibolag, som hell eller delvis ägs av utländska intressen, skulle kunna
vara svenskt nationellt linjerederi på samma sätt som ett svenskägt rederi,
under löiiit-sättning att svensk myndighet godkänner detla. Rederiet skulle
darincd

Prop. 1983/84:17 84

automatiskt ha tillgång iill medlemskap i konferens som
betjänar svensk utrikeshandel och vars verksamhet regleras hell av koden. En
konferens-trafik mellan länder som lilllräll koden och som dessutom är bundna
av EG-förordningen eller har anpassat sin lagstiftning iill den regleras dock
pä annal sätt. Status av nationellt linjerederi medför inle automatiskt atl
rederiet i fråga erhåller medlemskap i en konferens som upprällhäller trafik
mellan EG-länder eller mellan OECD-länder och EG-länder. Beträffande sådan
konferens skall medlemskapet avgöras av konferensmedlemmarna inbördes efter
kommersiella överväganden. Uppkommer tvist skall denna lösas genom
regeringsöverläggningar.

Med den lagstiftningsteknik som jag har förordat kommer
innehållet i koden all gälla direkt som svensk lag. De avvikelser härifrän som
härrör ur Sveriges anpassning till innehållet i EG-förordningen bör ingå i
förslaget till den särskilda svenska lagstiftningen.

7.9 Preskription

Den i avsnitt 7.4.2 föreslagna sanktionen vid broll mol
koden, som innebär all ell avlal är ogiltigt, kan leda till krav på ersättning
eller skadestånd. Kravet kan då riktas mot ett enskilt linjerederi, som har
tillämpat del ogiltiga avtalet. Detsamma gäller om man inför regler som innebår
atl äldre tariffer alltjämt skall tillämpas vid underlåtenhet alt iaktta kodens
föreskrifter i samband med frakthöjningar. Ett enskilt linjerederi kan i delta
fall tvingas atl betala tillbaka vad som har tagits ut för myckel enligt de nya
tarifferna.

Sätts inle någon lidsgräns för möjligheterna atl
framställa ersättningskrav kan den situationen uppkomma atl del under lång lid
råder osäkerhet om de rättsliga och kommersiella relationerna mellan parterna.
Del kan lägga hämsko på linjekonferensernas verksamhet över huvud tagel. Del är
därför önskvärt att tvisler om sådan ersättning avvecklas inom en rimlig tid.

Koden innehåller inte några regler som begränsar
möjligheterna atl ställa krav på ersättning i de nu aktuella fallen. Frågan har
emellertid diskuterats vid de tidigare angivna diskussionerna mellan
företrädare för de västeuropeiska länderna. Någon överenskommelse om särskilda
preskriptionsregler har dock inle träffats. Man var emellertid överens om alt
det finns behov av sädana.

Enligt huvudregeln om preskription i den svenska
preskriptionslagen (1981: 130) är preskriptionstiden för fordringar tio år från
fordringens tillkomst. Delta gäller även skadeslåndsfordringar.
Preskriptionstiden för konsumenlfordringar är dock tre år. Särskilda regler om
fordringspreskrip-lion finns även i åtskilliga andra författningar. Dessa
avviker i flera hänseenden från bestämmelserna i preskriptionslagen både när
det gäller preskriptionstidens längd och utgångspunkten för
preskriptionstiden. Sålunda

Prop. 1983/84:17 , 85

är vi för svensk rätts vidkommande inle främmande för
betydligt kortare preskriptionstider. Det föreskrivs t.ex. en ettårig tidsfrist
i 54§ köplagen (1905:38 s. I) och
likaledes ettårig reklamationsfrisl i 11 § konsumentköp-lagen (1973: 877).
Sjölagen (1891: 35 s. I) innehåller ell flertal bestämmelser om preskription
där preskriptionstiden för vissa fordringar är ett år och för andra tvä år (se
347 S). Det finns fler exempel på korta preskriptionslider.

Frågan hur läng preskriptionstiden vid ersättningskrav som
grundar sig på koden skall vara borde självfallet helst avgöras gemensamt för
samtliga kodanslulna stater. Skilda regler kan leda till orättvisa resultat.
Tiden bör av hänsyn till de enskilda medlemmarna i en konferens, mot vilka de
aktuella ersättningskraven reses, göras så kort som möjligt. Medlemskapet i en
konferens kan växla och det måsle anses rimligt all de rätlsliga och
kommersiella relationerna som har sin grund i ell tidigare konferensavtal
avvecklas inom en relativt kort lid. Härtill kommer atl en skyldighet all
återbetala t. ex. fraktavgifter som har uppburits under en längre lid kan få
katastrofala följder för ett enskilt rederis fortsatta verksamhet. I de diskussioner
om koden som förekommit mellan ell flertal västeuropeiska slaler har riktmärket
för övrigt varit en preskriptionslid om två år från fordringens uppkomst eller
sex månader efler del atl internationell förlikning avslutades. De av dessa
stater som redan nu slutligt utformat sin nationella lagstiftning har också
valt dessa preskriptionstider.

Del kan inte vara förenat med några mera påtagliga
olägenheter för den som vill kräva ersättning med anledning av brott mot koden
all del skall göras relativt snart. I detta sammanhang kan del nämnas atl de
lidsfrister som koden anger i art. 24 i fråga om rätten atl begära
internationell föriikning är mycket korta — i vissa fall rör del sig endast om
dagar. En preskriptionstid om tvä år lorde inte kunna anses för kort. Jag
förordar därför att preskriptionstiden för sädana ersättningskrav bestäms till
två år.

8 Upprättat lagförslag

1 enlighet med vad jag nu har anfört har inom
kommunikationsdepartementet upprättats förslag till

lag med anledning av Sveriges tillträde till konventionen
den 6 april 1974 om en uppförandekod för linjekonferenser.

Förslaget bör fogas till protokollet i delta ärende som
bilaga 2.

9 Specialmotivering

I §

Somjag har
framhållit i den allmänna motiveringen under 7.3 är konventionen - och därmed
lagen - tillämplig på handeln mellan de fördragsslu-

Prop. 1983/84: 17 86

lande staterna. Lagen och konventionen innefattar, som
anges av rubriken, en uppförandekod för linjekonferenser. Emellertid
innehåller konventionen även föreskrifter som rör enskilda medlemmar i en
linjekonferens och i visst fall även förpliktelse för linjekonferensens
kommersiella motpart, avlastare eller organisation av avlastare. Även
avlastare eller organisation av avlastare kan nämligen enligt arl. 43 i
konventionen bli skyldig att erlägga kostnad för internationell förlikning
enligt kapitel VI
B i konventionen.
Vidare ger arl. 18 ett linjerederi som inle är medlem i en konferens - outsider
- rätl alt hindra konferensmedlem att använda s.k. fighting ships.

2 1}

Beträffande metoden att införliva konventionen och
innehållet i EG-förordningen med svensk rätl fär jag hänvisa till vad jag
anfört i den allmänna motiveringen under 7.2. Jag vill dock framhålla att
konventionens kapitel VII. som innehåller avslutande bestämmelser, inte har
någon direkt återverkan pä enskildas rättsförhållanden. Detla medför alt bl.
a. art. 51 med bestämmelser om ändringar i konventionen inle omfattas av lagen.
Ändras konventionen på sätt som anges i nämnda artikel kommer ändringen i
förekommande fall all föreläggas riksdagen genom förslag till ändring i lagen.

Enligt konventionen faller åtskilliga funktioner på
myndighet. Vissa uppgifter - tvister enligt 8 § samt erkännande och
verkställighet av rekommendation efter förlikningsförfarande enligt 12 § —
ankommer enligi lagen på domstol medan övriga myndighetsfunktioner enligt andra
stycket faller på regeringen.

3§

Denna paragraf syftar till att göra del möjligt att
reagera mot andra konventionsstater som inte uppfyller sina folkrätlsliga
förpliktelser enligt konventionen. Grunden är all Sverige - liksom andra
fördragsslutande stater i samma situation - bör ha samma rättigheter enligt
konventionen som vi tillförsäkrar andra stater genom anslutningen till
konventionen. Detta kan t. ex. gälla om ett konventionsland som inte lillhör
OECD inle medger tredjelandsseglation i sin konventionsbundna handel. I sådant
fall skall rederi hemmahörande i landet i fråga t.ex. inle ha rält atl ddla som
tredjelandsseglare i svensk konvenlionsbunden handel.

4 §

Paragrafen motsvarar det för svensk del relevanta
innehållet i arl. 2 i EG-förordningen. I övrigt får jag hänvisa till den
allmänna motiveringen under 7.8.

Prop. 1983/84:17 87

5.'S

Paragrafen motsvarar de delar av arl. 4 i EG-förordningen
som anger vilka delar av konventionen som inte skall gälla i handeln mellan
EG-med-lemmar inbördes saml mellan EG-medlemmar och övriga OECD-stater. under
förutsättning av ömsesidighel. Genom paragrafen kommer konventionens
lastuppdelning inle att bli tillämplig i de relationer som anges i paragrafen.
Detsamma gäller Ivisllösningsförfarandet enligt konventionen. Paragrafens andra
stycke ålerger EG-förordningens arl. 4:3 vari sägs all undantaget beträffande
tillämpningen av konveniionens lasluppdelningsregler för handeln mellan
OECD-länder inle skall påverka möjligheterna för rederier från utvecklingsländer
alt konkurrera som tredjelandsseglare i enlighet med konventionens art. 2. 1
övrigt får jag hänvisa till den allmänna motiveringen under 7.1 och 7.3 saml
redogörelsen för konventionen och EG-förordningen under 6.

6§

Paragrafens första och andra stycken innehåller de
centrala bestämmelserna om omfördelning av laster mellan OECD-stater i
EG-förordningens arl. 3 och art. 4: I. Syftet med omfördelningen är, som jag nämnt i den allmänna
motiveringen under 7.3. atl tillgodose intresset av konkurrens på lika villkor
mellan de slaler som tillhör OECD.

Paragrafens tredje stycke motsvarar innehållet i del
ivisllösningsförfarande som anbefalls i art. 3: 3 i EG-förordningen och som
utvecklas i del annex II som
är fogat till EG-förordningen.

Paragrafens femte stycke motsvarar stadgandet om
reciprocitet i arl. 4: I i EG-förordningen. Stadgandet bör försläs så alt om en
OECD-stat -oavsett konventionsanslutning - inle medger övriga OECD-stater
tillgång till lastvolym enligt de principer som gäller för omfördelningen
enligt EG-förordningen, så skall rederier från förstnämnda stal inte kunna göra
gällande räll fill deltagande i omfördelning enligt 6§ i den svenska
konven-lionsbundna handeln.

7§

Första stycket hänför sig Iill art. 22 i konventionen och
tredje stycket till art. 14 och arl. 16 i konventionen. Vad gäller
ogiltighelspåföljden får jag hänvisa till den allmänna motiveringen under
7.4.2.

8§

Belräftände 8§ vill jag hänvisa till vad som anförts i den
allmänna motiveringen under 7.6 och i frågan om preskription i paragrafens
tredje stycke till avsnitt 7.9 i den allmänna motiveringen.

9«

Paragrafen tillgodoser kravet i arl. 26 i konventionen
angående behörighet för linjekonferenser och avlaslarorganisationer.

10 §

Paragrafen tillgodoser kravet i arl. 25:3 i konventionen
atl nationellt tvisteförfarande skall avbrytas om föriikningsförhandlingar
enligt konventionens bestämmelser pågår eller påkallas.

11 §

Beträffande frågan om vilken domstol som bör handlägga mål
enligt lagen får jag hänvisa till den allmänna motiveringen under 7.5.

/2.?

Paragrafen tillgodoser kravet i art. 39 i konventionen atl
fördragsslutande stal skall erkänna och verkställa en rekommendation under de
förutsättningar som anges i artikeln. I övrigt vill jag hänvisa till vad som
sagts i den allmänna motiveringen under 7.7.

13 §

Frågan om hur erkännande och verkställighet skall
handläggas har i förslaget lösts efter mönster från lagen (1929: 147) om
utländska skiljeavtal och skiljedomar.

Ikraftträdandebestämmdser

Lagen bör träda i kraft den dag då konventionen träder i
kraft för Sveriges del. Regeringen bör därför bemyndigas att bestämma när lagen
skall träda i kraft.

10 Hemställan

Jag hemställer all lagrådets yttrande inhämtas över
lagförslaget.

11 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens
hemställan.

(Acts
whose piihliciition is ohllgatory)

Council Regulathm (EEC) No 954/79 of 15 May 1979

concerning the ratification by Member States of. or their
accession to, the United Nations Convention on a Code of Conduct for Liner
Conferences

THE COUNCIL OF THE EUROPEAN COMMUNITIES,

Having regard lo tbe Treaty eslablishing the European
Economic Communily. and in particular Artide 84 (2) thereof.

Having regard to the draft Regulalion submitled by ihe
Commission.

Having regard lo tbe opinion of the European
Parliamentt').

Having regard lo the opinion ofthe Economic and Social
Committeel"),

Whereas a Convention on a Code of Conduct for Liner
Conferences has been drawn up by a Conference convened under the aii-spices
ofthe United Nations Conference on Trade and Development and is open for ratificalion
or accession;

Whereas the queslions covered by the Code of Conduct are
of importance nol only to the Member States bul also to the Communily. in
particular fi"om the shipping and trading viewpoinls, and il is Iherefore
impor-tanl that a common position should be adopied in relation lo this Code;

Whereas this common position should respecl the
principles and objectives of the Treaty and make a major contribution lo
meeling the aspirations of developing countries in the field of shipping while
al the same time pursuing the objeclive of the continuing application in this
field of the commercial principles applied by shipping lines of the OECD
countries and in trades between Ihese countries;

(Dokument
\ilk(is piihlii criug är ohligalorisk)

Rådets fiirordning (EG) nr 954/79 av den 15 maj 1979

angående medlemsstaternas ratifikation av eller anslutning
till Förenta nationernas konvention om en uppfitrandeknd för linjekonferenser

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS R Å D.

som beak(ar det Fördrag som etablerar den Europeiska
ekonomiska gemenskapen, i synnerhet dess artikel 84. (2).

som beaktar det utkast till förordning som framlagts av
Kommissionen.

som beaktar Europaparlamentets uppfattning',

som beaktar den Ekonomiska och sociala kommitténs
uppfattning",

alldenstund en konvention om en uppförandekod för
linjekonferenser har utarbetats av en konferens som sammanträtt under beskydd
av Förenta nationernas konferens föi handel och utveckling och som är öppen föi
ratifikation eller anslutning;

alldenstund de frågor som behandlas i uppförandekoden är
av betydelse inte bara för medlemsstaterna ulan också för Gemenskapen -
särskilt från sjöfarts- och handelssyn-punkl - och det därför är viktigt alt en
gemensam ståndpunkt etableras i förhällande fill denna kod;

alldenstund denna gemensamma ståndpunkt måste beakta
Fördragels principer och syften och påtagligt medverka till alt möta
u-ländernas strävanden inom sjöfarten samtidigt som den lever upp till syftet
med en fortsatt tillämpning på detta område av de kommersiella principer som
tillämpas av OECD-ländernas linjerederier och i handelr mellan dessa länder;

(') (XI No
C 1.11, 5. 6. 1978. p. '4. (') ().( No C 269. 13. 11. 1978. p. 46.

' OJ No C
1.11. 5.6. 1978. p. }. - ().( NoC:69. 13. II. 1978. p. 46.

Whereas lo secure observance of Ihese principles and
objectives, since the Code of Conducl conlains no provision allowing the
iiccession of the Communily as such. it is importani thal Member Siales ratify
or ac-cede to the Code of Conducl subject lo cer-lain arrangements provided for
in Ihis Regulalion:

Whereas Ihe stabilizing role of conferences in ensuring
reliable services to shippers is recognized. bul it is neverlhdess necessary lo
avoid possible breaches by conferences of Ihe rules of competition laid down in
the Treaty; whereas the Commission will accord-ingly forward to the Council a
proposal for a Regulalion concerning Ihe application of ihose rules lo sea
transport.

HAS ADOPTED THIS REGULATION:

Artide I

1. When ratifying the United Nations Con

vention on a Code of Conducl for Liner Con

ferences, or when acceding thereto, Member

States shall inform the Secretary-General of

the United Nations in writing thal such ratifi

cation or accession has laken place in accor

dance with this Regulalion.

2, The instrument of ratification or acces

sion shall be accompanied by the reserva

tions sel out in Annex I.

Artide 2

1. In the case of an existing conference,

each group of shipping lines of the same na

tionality which are members thereof shall de-

lermine by commercial negotiations with an

olher shipping line of that nationality whelher

the latler may participale as a national ship

ping line in the said conference.

If a new conference is crealed, the shipping lines ofthe
same nationality shall determine by commercial negotiations which of them may
participale as a national shipping line in the future conference.

2.
Where the
negotiations referred lo in paragraph I fail to result in agreemenl, each
Member State may. at the requesi of one of the lines concerned and after
hearing all of them. lake the necessary sleps to sellie the dispute.

3.
Each Member
Stale shall ensure that all

alldenstund del, för all säkerställa beaktande av dessa
principer och syften, är viktigt atl medlemsstaterna — då koden inle innehåller
någon bestämmelse som medger anslutning av Gemenskapen som sådan - ratificerar
eller ansluter sig till uppförandekoden med förbehåll för vissa arrangemang som
föreskrivs i denna förordning:

alldenstund
konferensernas stabiliserande roll när det gäller att säkerställa pålitliga
transportljänster för avlastare erkänns. men del icke desto mindre är
nödvändigt alt undvika möjliga broll av konferenser mot de konkurrensregler
som fastställts i Fördraget; alldenstund Kommissionen därför kommer att
överiamna till Rådet ell förslag till förordning rörande tillämpningen av dessa
regler på sjötransport,

HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING:

Artikd I

1.
När
medlemsstaterna ratificerar eller ansluter sig till Förenta nationernas uppförandekod
för linjekonferenser, skall de skriftligen underrätta Förenta nationernas
generalsekreterare om alt sådan ratifikation eller anslutning har ägt rum i
enlighet med denna förordning.

2.
Ratifikations-
eller anslulningsinstru-mentel skall åtföljas av de reservationer som återges i
bilaga I.

Artikd 2

1. När det gäller en befintlig konferens,

skall varje grupp av linjerederier av samma

nationalitet, som är medlemmar, bestämma

genom kommersiella förhandlingar med ett

annal linjerederi av denna nationalitet, om

del senare får delta som nalionellt linjerederi

i den aktuella konferensen.

Om en ny konferens etableras, skall linjerederierna av
samma nationalitet genom kommersiella förhandlingar bestämma vilket eller vilka
av dem som får delta som nationellt linjerederi i den framtida konferensen.

2.
Om
förhandlingarna, enligt punkt I, inle leder till enighet, kan varje
medlemsstat, på begäran av ett av de berörda linjerederierna och efter hörande
av dem alla, vidta nödvändiga åtgärder för atl avgöra tvisten.

3.
Varje
medlemsstat skall säkerställa all

vessel-operaling shipping lines established on ils
lerrilory under ihc Treaty establishing Ihe European Economic Communily are
irealed in the same way as lines which have Iheir management head office on its
lerrilory and Ihc effective control of which is exercised there.

Artide 3

1. Where a liner conference operates a pool

or a berthing. sailing and/or any other form of

cargo allocation agreemenl in accordance

with Artide 2 of the Code of Conduct, the

volume of cargo lo which the group of nation

al shipping lines of each Member Stale par

ticipating in that trade or Ihc shipping lines of

the Member States participating in Ihat trade

as third-country shipping lines are enlilled

under the Code shall be redistribuled, uniess

a decision is taken lo Ihe contrary by all the

lines which are members of the Conference

and parties to the present redistribulion

rules. This redistribulion of cargo shares

shall be carried out on the basis of a unani-

mous decision by those shipping lines which

are members of the conference and partici

pale in the redislribution. with a view to all

these lines carrying a fair share ofthe confer

ence trade.

2. The share finally allocated lo each par-

licipanl shall be delermined by the applica

tion of commercial principles. taking account

in particular of:

(a) the volume of cargo carried by ihe
conference and generated by the Member States whose trade is served by il;

(b) past peribrmance of Ihe shipping
lines in the trade covered by the pool:

(c) the volume of cargo carried by the
conference and shipped through the ports of the Member States:

(d) Ihe needs of Ihe shippers whose cargoes

are carried by the conference.

3. If no agreemenl is reached on the redis

lribution of cargoes referred to in paragraph

I.
the malier
shall, al the request of one of the parties, be referred to concilialion in accordance
with the procedure sel oul in Annex

II. Any dispute not settled by Ihe
conciliation procedure may, with the agreemenl of Ihe parlies, be referred lo
arbilration. In thal event. the award of the arbilralor shall be bindinc.

alla linjerederier, som år etablerade på dess
terrilirritim i enlighet med Fördraget som etablerar den Europeiska ekonomiska
gemenskapen, behandlas på samma sätt som linjerederier som har silt
huvudkontor pä dess icrrilorium och vilkas faktiska ledning utövas där.

Ariikd 3

1.
När en
linjekonferens driver en pool eller har ett avtal om anlöp. avgång och/eller
någon annan form av lasltilldelning i enlighet med artikel 2 i uppförandekoden,
skall den lastvolym omfördelas som varje medlemsstats grupp av nationella
linjerederier som deltar i den trafiken eller de linjerederier i medlemsstater
som deltar som tredje-lands linjerederier i den trafiken är berättigade till
enligt koden, om inle ett beslut om motsatsen las av alla de linjerederier som
är medlemmar av konferensen och omfattas av dessa omfördelningsregler. Denna
omfördelning av lastandelar skall göras på grundval av ell enhälligt beslut
av de linjerederier som är medlemmar av konferensen och som deltar i omfördelningen,
i avsiki alt alla dessa linjerederier transporterar en rättvis andel av
konferenslrafiken.

2.
Den andel som
slutligen tilldelas varje deltagare skall bestämmas genom tillämpning av
kommersiella principer, under särskilt hänsynstagande till:

a) den lasivolym som transporteras av kon

ferensen och som härrör från de medlems

stater vilkas handel betjänas av den;

b) linjerederiernas tidigare prestationer i

den trafik som omfattas av poolen;

c) den lasivolym som transporteras av kon

ferensen och som skeppas över medlemssta

ternas hamnar;

d) de avlastares behov, vilkas laster trans

porteras av konferensen.

3. Om
ingen enighet uppnås om den lasl-

omfördelning som avses i punkt I, skall frå

gan, på begäran av en av parterna, hänskjutas

till förlikning i enlighet med del i bilaga II

fastställda
förfarandet. Varje tvist som inle

biläggs genom förlikningsförfarande kan.

med parternas samtycke, hänskjutas till skil

jedom. I sådant fall skall skiljedomarens dom

vara bindande.

4. At intervals to be laid down in advance. shares
allocated in accordance wilh para-ijraphs 1. 2 and 3 shall be regulariy
reviewed. laking into account the crileria sel out in paragraph 2 and in
particular from the vicw-poinl of providing adequale and efficienl services to
shippers.

Artide 4

I.Ina conference trade belween a Member State of the
Communily and a State which is a party to Ihe Code of Conduct and nol an (ECD
country. a shipping line of anolher Member State of the OECD wishing to participale
in the redislribution provided for in Artide 3 of this Regulalion may do so
subject to reciprocily defined at governmenlal or ship-owners' level.

2.
Without
prcjudice to paragraph 3 of this Arlicle. Arlicle 2 of the Code of Conduct
shall not be applied in conference trades belween Member States or, on a
reciprocal basis, belween such States and the olher OECD countries which are
parties lo the Code.

3.
Paragraph 2 of
this Artide shall not affect the opportunities for participalion as third
country shipping lines in such trades, in accordance with the principles
reflected in Artide 2 ofthe Code of Conducl. ofthe shipping lines of a
developing counlry which are recognized as national shipping lines under the
Code and which are:

(a) already members of a conference
serving these trades; or

(b) admitted to such a conference under
Artide I (3) of the Code.

4.
Artides 3 and
14 (9) of the Code of Conducl shall nol be applied in conference trades belween
Member States or. on a reciprocal basis, belween such States and other OECD
countries which are parties lo the code.

5.
In conference
trades belween Member States and between these States and other OECD countries
which are parlies lo the Code of Conduct, the shippers and ship-owners of
Member States shall not insist on applying the procedures for sellling
dispules provided for in Chapter VI of
the Code in their mutual relationships or, on a reciprocal basis, in relation
lo shippers and ship-owners of other OECD countries where olher procedures for
settling disputes have been agreed

4. De tindelar, som tilldelats i enlighet med punkl I, 2
och 3. skall regelbundet, efter i förväg bestämda intervall, omprövas med
hänsyn till de kriterier som anges i punkt 2 och i synnerhet med hänsyn till
avsikten alt lillhandahälla avlastarna lämpliga och effektiva
transporltjånster.

Artikd 4

1.
1
konfcrensirafik mellan en medlemsstat i EG och en stat som är ansluten till
uppförandekoden och inle ett OECD-land, kan ell linjerederi från en annan
OECD-medlemsslal som önskar delta i den omfördelning som föreskrivs i artikel 3
i denna förordning göra så under förutsättning av ömsesidighel som den
preciserats på regerings- eller redare-nivå.

2.
Utan hinder av
punkt 3 i denna artikel, skall uppförandekodens artikel 2 inle tillämpas på
konferenstrafik mellan medlemsstater eller, på grundval av ömsesidighet, mellan
sädana stater och de andra OECD-länder som är anslutna till koden.

3.
Punkt 2 i denna
artikel skall inte påverka möjligheterna för linjerederier i ett u-land all
delta som tredje-lands-linjerederier i sådan trafik, i enlighet med de
principer som återspeglas i artikel 2 i uppförandekoden, om de är erkända som
nationella linjerederier enligt koden och som:

a)
redan är
medlemmar av en konferens som betjänar denna trafik; eller

b)
är beviljade
inträde i en sådan konferens enligt kodens artikel I. punkl 3.

4. Artiklarna 3 och 14. punkl 9 i uppföran

dekoden skall inte tillämpas på konfcrensira

fik mellan medlemsstater eller, på grundval

av ömsesidighet, mellan sådana slaler och

andra OECD-länder vilka är anslutna till ko

den.

5. I konferenstrafik mellan medlemsstater

och mellan dessa stater och andra OECD-

länder, som har lilllräll uppförandekoden,

skall avlastarna och redarna från medlems

länderna inle kräva tillämpning av de förfa

randen för biläggande av tvister som ges i

kapitel VI i koden i förhällande dem emellan

och ej heller, på grundval av ömsesidighet, i

förhällande till avlastare och redare från and

ra OECD-länder, om andra förfaranden för

hiläggande av tvisler har överenskommits

belween them. They shall in particular take full advaniage
ofthe possibilities provided by Artide 25 (I) and (2) ofthe Code for resolving disputes
by means of procedures olher than those laid down in Chapter VI ofthe Code.

Artide 5

For Ihe adoption of decisions relating to malters defined
in the conference agreemenl concerning the trade of a Member Stale, olher than
those referred to in Artide 3 of this Regulalion, the national shipping lines
of such State shall consult all the olher Communily lines which are members of
the conference before giving or withholding their as-sent.

Artide 6

Member States shall, in due course and after consulting the
Commission, adopt the laws, regulalions or administrative provisions necessary
for the implementation of this Regulalion.

This Regulalion shall be binding in ils en-lirety and directly
applicable in all Member States.

mellan dem. De skall sirrskill fullt ut utnyttja de i
kodens artikel 25, punkt I och 2, erbjudna möjligheterna all bilägga tvister medelst
annat förfarande än det som föreskrivs i kodens kapitel VI.

Artikel 5

För deltagande i beslut i frågor som anges i konferensavtalel
angående en medlemsstats handel - dock ej de frågor som avses i artikel 3 i
denna förordning - skall de naiionella linjerederierna i en sådan stal rådfråga
alla de andra linjerederierna frän EG som år medlemmar av konferensen innan de
ger eller vägrar ge sitt bifall.

Artikel 6

Medlemsstater skall, i vederbörlig ordning och efter atl
ha rådfrågat Kommissionen, anta de lagar, föreskrifter eller administrativa
bestämmelser som ertordras för tillämpningen av denna förordning.

Denna förordning skall vara bindande i sin helhet och
omedelbart tillämplig i alla medlemsstater.

Done al Brussels, 15 May 1979.

For the Council The President

Som skedde i Bryssel den 15 maj 1979.

För rådet Ordföranden

Annex I

Reservations

When ratifying ihe Convention or when acceding thereto, Member
States shall enter the following three reservations and interpre-talive
reservation:

1.
For the
purposes of ihe Code of Conduct, the term 'national shipping line' may, in the
case of a Member Stale of the Communily, include any vessel-operaling shipping
line established on ihe lerrilory of such Member Slale in accordance with the
EEC Treaty.

2.
(a) Without prejudice
to paragraph (b) of this reservation, Arlicle 2 ofthe Code of Conduct shall nol
be applied in conference trades belween ihe Member States ofthe Communily or, on
a reciprocal basis, belween such States and ihe olher OECD countries wich are
parlies lo the Code.

(b) Point (a) shall nol affecl the opportunities lör participalion
as third country shipping lines in such trades, in accordance wilh the principles
reflected in Arlicle 2 of the Code, of the shipping lines of a developing counlry
which are recognized as national shipping lines under the Code and which are:
(i) already members of a conference

serving these trades; or (ii) admitted lo such a conference
under

Artide I (3) ofthe Code.

3.
Artides 3 and
14 (9) of the Code of Conducl shall not be applied in conference trades between
the Member States of the Communily or, on a reciprocal basis, between such
States and the other OECD countries which are parties to the Code.

4.
In trades to which
Arlicle 3 ofthe Code of Conducl applies, the last sentence of that Artide is inlerpreled
as meaning thal:

(a) the Iwo groups of national shipping
lines will cooidinate their positions before voling on malters concerning the
trade belween their two countries;

(b) this sentence applies solely to
mallers which the conference agreemenl ideniifies as requiring the assent of bolh
groups of national shipping lines concerned, and nol lo all maliers covered by
the conference agreemenl.

Bilaga
I

Reservationer

När medlemsstaterna ratificerar eller ansluter sig till
konventionen, skull de anföra följande tre reservationer och följande lolk-ningsreservalion:

1. Vad avser uppförandekoden kan termen

"nationellt linjerederi" när det gäller en med

lemsstat i EG omfatta varje linjerederi som är

etablerat på en sådan medlemsstats territo

rium i enlighet med Fördraget om EG.

2. a) Utan hinder av punkl b) i denna reser

vation, skall kodens artikel 2 inle tillämpas på

konferenslrafik mellan medlemsstater i EG

eller, på grundval av ömsesidighet, mellan

sädana stater och de andra OECD-länder

som ar anslutna Iill koden.

b) Punkl a) skall inte påverka möjligheterna för linjerederier
frän elt u-land all delta som tredje-lands linjerederier i sådan trafik, i
enlighet med de principer som återspeglas i artikel 2 i koden, om de är erkända
som nationella linjerederier enligt koden och;

(i) redan är medlemmar av en konferens som trafikerar
dessa trader; eller

(ii) är beviljade inträde i en sådan konferens enligt
kodens artikel I, punkt 3.

3.
Artiklarna 3
och 14, punkt 9, i upplöran-dekoden skall inle tillämpas på konferenslrafik
mellan medlemsstater i EG eller, på grundval av ömsesidighet, mellan sädana
stater och de andra OECD-länder vilka är anslutna till koden.

4.
För trafik där
artikel 3 i uppförandekoden är tillämplig tolkas den sista meningen i den
artikeln som följer:

a) de tvä grupperna av nationella linjere

derier kommer all samordna sina stånd

punkter innan de röstar i frågor som berör

trafiken mellan deras tvä länder;

b) denna mening gäller endast frågor vilka i

konferensavtalel anges såsom fordrande bi

fall av båda de berörda grupperna av natio

nella linjerederier, och inte alla frågor som

omfattas av konferensavtalel.

Annex 11

Conciliation referred to in artide 3 (3)

The parties to ihe dispute shall designate one or more conciliators.

Should they
fail lo agree on the malier, each of the parties lo the dispute shall designate
a conciliator and the conciliators thus designated shall co-opt anolher conciliator
lo act as chairman. Should a party fail to designate a conciliator or the conciliators
designaled by the parlies fail lo reach agreemenl on the chairman, the
President of the Inlernalional Chamber of Commerce shall, at the requesi of one
ofthe parties, make the necessary designalions.

The conciliators shall make every endeavour to sellie the
dispute. They shall decide on the procedure lo be followed. Their fees shall be
paid by the parties to the dispuie.

Bilaga 11

Förlikning som avses i artikel 3, punkt 3

Parterna i tvisten skall utse en eller flera
förlikningsman.

Skulle de
inte lyckas komma överens i denna sak, skall var och en av parterna i tvisten uise
en förlikningsman och de sålunda utsedda förlikningsmännen skall tillsammans
välja en annan förlikningsman som skall fungera som ordförande. Skulle en part
underlåta atl utse en förlikningsman eller de av parterna utsedda
förlikningsmannen inte kunna komma överens om ordföranden, skall presidenten i
Internationella handelskammaren, pä begäran av en av parterna, göra de
erforderliga utnämningarna.

Förlikningsmännen skall göra silt yttersta för all bilägga
tvisten. De skall besluta om den procedur som skall följas. Deras arvode
betalas av parterna i tvisten.

Prop. 1983/84:17 %

Bilaga 2 Det remitterade förslaget

Körslag till

Lag med anledning av Sveriges tillträde till konventionen
den 6 april 1974 om en uppförandekod för linjekonferenser

Allmänt

1
§ Denna lag
skall tillämpas pä den linjesjöfart som bedrivs av linjekonferenser i handeln
mellan de stater som har anslutits till den i Geneve den 6 april 1974 avslutade
konventionen om en uppförandekod för linjekonferenser.

2
§ Kap. I- VI av konventionen skall i sin
engelska lexl gälla som svensk lag. Konveniionens engelska text jämte en svensk
översättning är intagen i bilaga till denna lag'.

Regeringen fullgör de uppgifter som enligt konventionen
ankommer pä svensk myndighet, om inte annat föreskrivs i denna lag.

Vid tillämpningen av konventionen skall iakttas vad som
föreskrivs i del följande.

Ömsesidighet

3 § Den som hör hemma i annan stat som har anslutit sig
till konven

tionen kan inte åberopa rättigheter enligt denna lag, om inle staten i fråga

ger motsvarande rättigheter till den som hör hemma i stal som är medlem i

Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD-stat).

Natiunellt linjerederi m. m.

4 § Frågan om ett linjerederi i Sverige skall få delta som
svenskt natio

nellt linjerederi i en konferens avgörs genom förhandlingar mellan de

svenska medlemmarna i konferensen eller, i fråga om en ny konferens, de

svenska rederier som avser atl ingå i konferensen. Uppnäs inte enighet,

kan regeringen på begäran av elt av de berörda rederierna utse del rederi

eller de rederier som skall få delta i konferensen.

Regeringen beslutar om vilka organisationer av avlastare
som kan åtnjuta rättigheter eller ha skyldigheter enligt konventionen.

Undantag från tillämpning av konventionens regler um
lastuppdelning m. m.

5 § Reglerna i arl. 2, 3, 14(9) och kap. VI i konventionen gäller inte i

handeln mellan OECD-slater. Dessa regler skall dock helt eller delvis

tillämpas i handeln mellan Sverige och annan OECD-stat, om staten i fråga

gör motsvarande regler lillämpliga.

Beslämmelserna i första stycket skall dock inte påverka
möjligheterna för linjerederi hemmahörande i utvecklingsland, som är anslutet
till konventionen, att delta som rederi frän tredje land i handel mellan
Sverige och annan OECD-stat i enlighet med principerna i art. 2 i konventionen.
Detla

' Bilagan här utesluten.

Prop. 1983/84:17 97

gäller under förutsättning atl rederiet är erkänt som
nationell linje och medlem i en konferens som betjänar handeln i fråga.

Om parterna i handeln mellan Sverige och andra OECD-stater
har träffat särskilda avtal om förtärandet vid biläggande av tvister mellan
linjerederierna inbördes eller mellan linjerederierna och avlastarna skall detla
avtal gälla. Har sådant avtal inte träffats, skall reglerna i kap. VI i konventionen gälla utan hinder av
vad som föreskrivs i första stycket.

6 § När en linjekonferens tillämpar någon form av marknadsdelningsav

lal i enlighet med arl. 2 i konventionen, skall den iranspoitandel som

tillkommer ett linjerederi från en OECD-stat omfördelas mellan samtliga

rederier från OECD-stater, om inle enighet råder om motsatsen. Beslut om

omfördelning skall syfta till atl ge samtliga sädana linjerederier en rättvis

andel av konferensens trafik.

De Iransporlandelar som efler omfördelning tilldelas ett
linjerederi skall bestämmas med utgångspunkt i sedvanliga affärsmässiga
principer och med särskild hänsyn till

a)
den lastvolym
som transporteras av konferensen och som härrör från de OECD-stater vilkas
utrikeshandel den betjänar.

b)
linjerederiernas
tidigare deltagande i den linjefart som omfattas av marknadsdelningen,

c)
den last volym
som transporteras av konferensen och som skeppas över OECD-staters hamnar.

d) behoven hos de avlastare vars gods transporteras
av konferensen.

Kan enhälligt beslut om omfördelningen av
transportandelarna inte träffas, skall frågan på begäran av nägon av parterna hänskjutas
till förlikning enligt vad som sägs i detta stycke. Parterna skall utse en
eller flera föriikningsmän. Kan parterna inte enas härom skall vardera av dem
utse en förlikningsman och de sålunda utsedda förlikningsmännen tillsammans
välja en tredje, som skall fungera som ordförande. Skulle någon part underiäta
alt utse förlikningsman eller kan de av parterna utsedda föriikningsmännen inle
komma överens om ordförande, skall presidenten i Internalionella
handelskammaren, pä begäran av någon av parterna, utse de föriikningsmän som
behövs. Föriikningsmännen beslutar själva om det förfarande som skall följas.
Deras arvode betalas av parterna. Tvist som inte biläggs genom förlikning kan hänskjutas
till skiljedom, om parterna är eniga om detta.

Fördelningen av iransporlandelar skall regelbundet ses
över vid i förväg bestämda tidpunkter. Vid översynen skall särskilt beaktas atl
avlastarna får tillgäng till ändamålsenliga och effektiva transporter.

Reglerna om omfördelning gäller inte till förmån för
linjerederi hemmahörande i en OECD-stat som inle medger motsvarande
omfördelning.

Ogiltighel

7 § Villkor i konferensavtal som inle uppfyller de krav som
ställs i

konventionen är ogiltigt i den del del sirider mot konventionen. Detsamma

gäller för avtal om marknadsdelning och lojalitetsöverenskommelser.

Villkor som avviker från konveniionens regler om konferensiariffer
i art. 13( I) är ogiltiga i den del de avviker.

Förekommer allmänna höjningar av frakterna eller införs
tilläggsavgifter utan alt det förtärande som har föreskrivits i konventionen
har iakttagits, är höjningarna eller införandel av tilläggsavgifter hell eller
delvis ogiltiga.

7 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 17

frop. 198-3/84: 17 98

lurisdlktion m. m.

I § Tvist som gäller tillämpningen av bestämmelserna i
konventionen

;ller som pä annat sålt rör förhållanden som är reglerade i denna lag får

/äckas vid svensk domstol

a)
om den gäller
en konferens som betjänar svensk utrikeshandel.

b)
om lalan riktas
mot någon som har hemvist hår i riket,

c)
om lalan riktas
mot någon som pa grund av avlal skall svara här,

d) om lalan riktas mol nägon som med hänsyn till sakens
anknytning till

svenska lörhållanden bör svara här.

Talan kan avvisas, om tvisten på grund av anknytning till
en annan stat ;ller med hänsyn till omständigheterna inte är ägnad all avgöras
här.

En fordran som härrör ur ett sädani rättsförhållande som
är reglerat i konventionen är preskriberad, om lalan inle har väckts inom tvä
år efler det all fordringen uppkom eller sex månader efter del atl inlernalionell
förlikning avslutades.

? § En linjekonferens eller en organisation av avlastare
kan vara part i sådana tvisler som avses i 8 §.

Ell linjerederi som är medlem i en konferens och har säte
här i riket är behörigt atl ta emot delgivning för konferensen. Sådan
delgivning skall dä anses ha skett med varje enskild medlem av konferensen.
Motsvarande gäller för en organisation av avlastare och för medlem i sådan
organisation.

10 § Har talan väckts i fråga som enligt konventionen kan
bli föremål för internationell förlikning, skall rätlen på begäran av nägon av
parterna avvisa talan. Väcks talan efter del all begäran om internationell
förlikning har framställts, skall rätten avvisa lalan.

II § Mål enligt 8§ prövas av den tingsrätt som är behörig
enligt 336-

337 SS sjölagen (1891: 35 s. I). Finns
inle behörig sjörattsdomstol, får lalan

väckas vid Stockholms tingsrätt.

Verkställighet av rekommendation efter internationell
förlikning

12 § En rekommendation som utfärdats med anledning av
förlikningsförfarande enligt art. 39 i konventionen gäller här i riket mellan
de parter som har godkänt rekommendationen. På ansökan av en sådan part får
rekommendationen också verkställas här mol annan godkännande part.

En rekommendation skall dock inle erkännas och verkställas
här, om del visas

1.
all en part som
godkänt rekommendationen inte var behörig därtill.

2.
all rekommendalionen
tillkommit under inflytande av tvång eller svikligt förledande,

3.
att valet av
förlikningsman eller förfarandet inte gäll till pä del sätt som föreskrivs i
konventionen eller

4.
all rekommendalionen
är oförenlig med grunderna för rättsordningen här i riket.

Om någon omständighet som anges i andra stycket I -4
endast berör en del av rekommendalionen, skall denna erkännas och verkställas i
återstående delar, om dessa kan särskiljas frän rekommendalionen i övrigt.

Prop. 1983/84:17 99

13 § Ansökan om verkställighet av en rekommendation görs
hos Svea hovrätt. Rekommendationen skall ges in i huvudskrift eller i avskrift
som bestyrkts av myndighet. Om en handling i ärendet är avfattad på annat
främmande språk än danska och norska, skall handlingen åtföljas av en
översättning till svenska.

Motparten skall beredas tillfälle atl yttra sig över
ansökningen. Bifalls ansökningen, verkställs rekommendalionen såsom lagakraftägande
dom, om något annal inle förordnas med anledning av talan mol hovrättens
beslut.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Prop. 1983/84:17 100

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1983-05-27

Närvarande: juslilierådet Fredlimd. regeringsrådet Brodén.
justitierådet Palm.

Enligt lagrådet den 28 mars 1983 tillhandakommet utdrag av
protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 1983 har regeringen på
hemställan av statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet beslutat inhämta
lagrådels yttrande över förslag till lag med anledning av Sveriges tillträde
till konventionen den 6 april 1974 om en uppförandekod för linjekonferenser.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av
hovrättsassessorn Ingrid Forsström.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:

Allm ä nt

I del remitterade lagförslaget har regler från skilda håll
sammanförts. Genom den föreslagna lagen görs sålunda huvuddelen av
bestämmelserna i 1974 års FN-konvention om en uppförandekod för
linjekonferenser till svensk lag. Vidare upptar den föreslagna lagen regler som
hämtar sitt innehåll från en av EG:s råd år 1979 utfärdad förordning angående EG-staternas
ratifikation eller anslutning till nämnda FN-konvenlion. De från EG-förordningen
härrörande reglerna modifierar i skilda hänseenden bestämmelserna i konventionen.
Dessutom innehåller lagförslaget vissa bestämmelser som ansetts behövliga för
genomförandet av koden och förordningen.

När konventionen för nio år sedan lades fram inom FN var
Sverige bland de länder som röstade emot att den skulle antas. Enligt vad som
upplysts i remissen är avsikten numera atl Sverige vid lämpligt tillfälle skall
ansluta sig till konventionen. Det tillhör inle lagrådels uppgifter att ta
ställning till frågan om Sverige bör ansluta sig till konventionen eller inle. Elt
ställningstagande till den frågan kräver nämligen beaktande även av synpunkter
som lagrådet inte har all företräda, t. ex. samhällsekonomiska och politiska
överväganden. Konveniionens rällsiekniska beskaffenhet som lagrådet har att
bedöma kan emellertid ingå som elt moment bland andra i bedömningen av
anslutningsfrågan.

Konventionen måste - även med beaktande av alt den är en
internationell produkt tillkommen under hänsynstagande fill många motstridiga
intressen - anses vara en omständlig, svåröverskådlig, och i stor utsträckning
oklar författningsmaleria. Som belysande exempel kan nämnas del för
konventionens syften centrala avsnittet i arfikel 2, som i en svårtillgänglig

Prop. 1983/84:17 101

reglering söker bestämma, hur stora marknadsandelar som
skall tillkomma olika i en konferens ingående linjerederier, ulan alt lämna
något användbart besked om vad andelarna skall beräknas på (jfr Bernitz m. fl.
"Sjöfart och konkurrensrätt" s. 39). Många av oklarheterna i
konventionen beror pä atl olika bestämmelser är för allmänt hållna eller eljest
har ett oprecist eller svärgripbart innehåll. Som exempel kan nämnas beslämmelserna
i artikel I punkt 3 om rätt till medlemskap i en konferens, inte minst den i
andra stycket upptagna regeln, saml föreskriften i artikel 3 all omrösi-ningsreglerna
i en konferens skall vara sådana alt de inle hindrar' en ordnad verksamhet i
konferensen eller den handel den betjänar. Andra oklarheter kan sägas vara av
strukturell natur. Konventionen innehåller sålunda en blandning av
bestämmelser, som har karaktär av rättsligt olörbindande rekommendationer, och
regler med rättslig effekt ulan att i erforderlig utsträckning klargöra till
vilken kategori en viss konkret föreskrift skall höra. Iden mån del rör sig om
rättsregler är del inle sällan tveksamt, omen viss regel skall vara dispositiv,
dvs. gällande endast om något annal inle har avtalats, eller indisposiiiv, dvs.
gällande trots att något annat avtalats. Reglerna om marknadsdelning förefaller
t. ex. vid läsningen av artikel 2 att vara disposiliva men vid läsning av
artikel 22 att vara indispositiva. De lösningar på rättsliga problem som valts
i konventionen ar emellanåt diskutabla, I. ex. försöken alt behandla
linjekonferens både som rällssubjekt (jfr artikel 26) och som organisation utan
egen rättssubjektivitel (jfr definitionen på linjekonferens i kap. I). Med
hänsyn till konveniionens beskaffenhet och till atl remissbehandling inte
skett är del svårt atl förutsäga vilka lösningar av olika sakfrågor som konventionsbestämmelserna
kan leda till i praktisk tillämpning. Vad man däremot kan vara övertygad om är,
atl bestämmelserna kommer att vålla avsevärda tillämpningssvärigheter och skapa
betydande osäkerhet pä de områden av rättslivet som berörs av konventionen. Som
helhetsomdöme kan sägas, all konventionen bedömd som rätlsteknisk produkt
framstår som föga agnad atl läggas till grund för lagstiftning. I detta
sammanhang kan tilläggas, atl även EG-förordningen i sig utgör en komplicerad
materia. Att med konventionen och EG-förordningen som huvudsakliga
beståndsdelar åstadkomma ett funktionsdugligt regeisysiem är utomordentligt
svårt. Frågan är om det ens är möjligt.

Om Sverige ansluter sig till konventionen, måste denna i
erforderliga delar införlivas med svensk rätt. Delia avses i del remitterade
förslaget ske genom inkorporation i den formen alt vissa kapitel i konventionen
förklaras skola i sin engelska texi gälla som svensk lag. När såsom i
föreliggande fall en konvention saknar svensk autentisk text leder inkorporalioiismeto-den
till all en svensk författning kommer alt utfärdas enbart på främmande språk. Elt
starkt allmänt intresse talar emot au i sädana fall använda inkorporationsmetoden.
Såsom framhållits av utredningen om förlätt-ningspublicering i dess betänkande
om internalionella överenskommelser och svensk rätt (SOU 1974: 100 s. 98) bör
den vikliga grundsatsen alt 8 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 17

Prop. 1983/84:17 102

svenska författningar skall utfärdas på svenska språket i
princip följas också när det är fråga om konventionsbeslämmelser som införlivas
med svensk rält. I del nu aktuella lagstiftningsärendet talar ytterligare ell
vägande skäl emoi en användning av inkorporationsmetoden. För att inte
lagstiftningen skall bli alltför svårtillgänglig bör om möjligt varje från EG-förordningen
hämtad bestämmelse placeras i anslutning till den konventionsbestämmelse som
den modifierar, något som inkorporationsmetoden inle tillåter. Lagrådet
bedömer del som en lagteknisk och för tillämpningen stor fördel, om i stället
för 5 och 6S§ i lagförslaget den lexl som anges där kan inarbetas på de ställen
i lagen där den sakligt hör hemma. Även med beaktande av alt det är fråga om lagslifining
som i första hand är av intresse för personer med vana atl i sin yrkesutövning
nyttja främmande språk vill lagrådet förorda, att någon typ av transformation
kommer till användning i stället för inkorporation. Atl välja den typ av
transformation, som brukar kallas den traditionella och som går ut på alt i
grunden omarbeta konventionsbeslämmelser till en med svensk lagteknik och
svenskt lagspråk överensstämmande författningstext, torde väsentligen pä de
skäl departementschefen anfört inte kunna ifrågakomma i förevarande fall. Den melod
för införlivande som i nyssnämnda betänkande (s. 99 0 kallats transformation
genom översättning bör däremot kunna användas. Metoden kan sägas innebära atl
svensk översättning av konventionslexierna görs till svensk lag. Den hindrar inle,
all uppenbart obehövliga konventionspartier utesluts eller att en försiktig
omredigering av materialet sker, när del ökar läsbarheten. Inte heller hindrar
metoden, atl bestämmelser härrörande från EG-förordningen placeras i silt
sammanhang. I de danska författningarna om linjekonferenser har denna metod med
framgång använts. Det måste emellertid betonas, att man varken med denna eller
med någon annan införlivandemetod kan eliminera det stora flertalet av de
oklarheter som förekommer i konventionen. Oavsett införlivandemelod behöver den
översättning som bifogats remissen överses i vissa delar.

2§

Lagrådet har i det allmänna avsnittet förordat, alt
transformation av visst slag användes i stället för inkorporation, när
konventionen i erforderliga delar skall införiivas med svensk rätt. I anslutning
till förevarande paragraf vill lagrådet tillägga följande.

I paragrafen föreskrivs, alt vissa angivna delar av
konventionen skall i sin engelska text gälla som svensk lag. Konventionen är
avfattad pä engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska språken. Alla fem
texterna äger enligt artikel 54 lika vitsord. Den föreslagna bestämmelsen atl
endast en av de auteniiska texterna skall gälla som svensk lag slår inle väl
samman med denna artikel. Även i övrigt kan lämpligheten av en sådan ordning
ifrågasättas. Inkorporation i egentlig mening innebär alt konventionsbeslämmelser
som skall tolkas med utgångspunkt i sina auteniiska

Prop. 1983/84:17 103

texter görs till svensk författning. Det är väl känt. att
konkreta lillämp-ningsfrågor ofta aktualiserar skillnader mellan de olika
autentiska texterna i en konvention. Valet av en av de autentiska texterna till
svensk lag kan innebära ell omedvetet ställningstagande i olika
tolkningsfrågor. Ell mera korrekt förfarande synes vara alt dels föreskriva,
all vissa närmare angivna delar av konventionen skall gälla som svensk lag,
dels i paragrafen hänvisa Iill den (raktatsamling dar konvenrionen i sin helhet
är publicerad dels att som bilaga till lagen foga minst en autentisk lexl jämte
översättning därav (jfr SOU 1974: 100 s. 106f). 1 ett sådant förfaringssätt bör
inkorpora-tionen även omfatta en bestämmelse av det slag som finns i artikel
54.

Den i 2 § föreslagna inkorporationen omfattar också konventionsbestämmelser
som riktar sig till de fördragsslutande staterna med åläggande alt vidtaga
åtgärder med avseende på deras nationella lagstiftning. Bestämmelser av denna
typ kan under inga förhållanden inflyta i svensk lag. Till bestämmelser som på
grund härav eller av liknande skäl måste utgå ur lagförslaget hör artikel 26
(eventuellt med undantag av punkl 2 vars funktion i denna artikel förefaller
oklar), artikel 30 och artikel 39 samt artikel 46 jämte den närmast föregående
rubriken.

Bestämmelsen i andra stycket bör enligt lagrådets
uppfattning anknyta till uttrycket "behörig myndighet" sådant det
definierats i koden och endast innehålla all regeringen fullgör de uppgifter
som ankommer på sådan myndighet.

Lagförslagets senare paragrafer upptar i flera avseenden
undantag från de lagbestämmelser som skall gälla genom införlivandet av koden. Detla
bör uttryckas tydligare än genom den föreslagna bestämmelsen i tredje stycket
av 2 5. Om lagtekniken i remissförslaget vidhålls bör stycket utgå och ersättas
genom att till första stycket första meningen läggs orden "om inle annat
framgår av det följande". Med den uppbyggnad av lagen som lagrådet
förordat blir det däremot möjligt att i stället anknyta de olika undantagen
direkt till de konventionsbeslämmelser som berörs.

3 §

Konventionen utgör ett resultat av elt mellanstatligt
samarbete för har-monisering av vissa näringsrättsliga normer på linjesjöfarlens
område. I och med atl konventionens bestämmelser blir införlivade med svensk
lag skall lagen iakttas av i första hand enskilda linjerederier som är
verksamma i en linjekonferens. Lagen kan även komma all tillämpas av svensk domstol
i fall av tvist som avses i 8 S.

I lagförslaget upptas i 3 § en regel om begränsad
tillämpning av lagens bestämmelser i fall då en konvenlionsslat brister i
ömsesidighet i något hänseende som föreskrivs i konventionen. Enligi den
föreslagna regeln skall sålunda rättigheter enligt lagen inte kunna åberopas av
den som hör hemma i en konvenlionsslat, om denna stal inle medger motsvarande
rättigheter till den som hör hemma i en OECD-stat.

Prop.
1983/84: 17 104

Det framgår av vad som anförs i den allmänna motiveringen
(avsnitt 7. 1)
III det föreslagna
stadgandet är avsett att användas som ett motmedel i de ■ituationer där
en konvenlionsslat inle uppfyller sina folkrätlsliga förplik-clser. Frågan hur
och av vem det skall fastställas all del i en viss situation öreligger ell konventionsstridigt
handlande från en ansluten stats sida lerors dock inle i motiven. Enligt
förslagets avfattning lorde det komma Itt åligga berörda svenska domstolar när
part yrkar del - och även injeredericr i deras verksamhet - att göra en egen
bedömning av frågan im ömsesidighel samt i vad mån en avvikelse från lagens
bestämmelser lör ifrågakomma i händelse av bristande reciprocitet. Med hänsyn
till irlen av bedömningarna synes den föreslagna ordningen vara mindre ämplig.
Om konventionsstridiga åtgärder skall kunna bemötas på elt effektivt sätt, bör
dessutom inte motmedlen göras beroende av medverkan Tån enskild part. Förslaget
får ses mol bakgrund av att del i vårt land inte lorde vara konslilulionelll
möjligt alt lägga avgörandet pä regeringen och nte heller, så som i Danmark, på
ministernivå. Det bör enligt lagrådets iTiening ankomma på riksdagen alt, när
behov uppkommer, genom tillägg till eller ändring i lagen besluta i vilken
omfattning avsteg skall göras från agens bestämmelser i förhållande till viss
angiven konvenlionsslat. Om agrådets nu nämnda uppfattning godtas, bör den
föreslagna regeln i 3§ itgå ur lagförsl.iget.

Om en
bestämmelse av ifrågavarande slag likväl skall kvarstå i lagen bör dess
utformning övervägas ytteriigare. Del är t.ex. inte i alla lägen klart vad som
skall förstas med det i paragrafen använda uttrycket "motsvarande
rättigheter". Även andra rekvisit i bestämmelsen behöver omprövas.
Bestämmelsen är enligt specialmoliveringen bl. a. avsedd atl användas som motmedel
mot konvenlionsanslulen stat som söker hindra annan sådan stat att utnyttja sin
fördragsenliga rält atl i sin konventionsbundna handel anlita rederi frän
tredje land (jfr arl. I p. I och 3 och art. 2 p.4). Denna fördragsenliga rätl
gäller oberoende av om tredjelandsrederiet hör hemma i OECD-stat eller inte.
Varför den föreslagna lagbestämmelsen det oaktat endast lar sikte på fall dä ell
tredjelandsrederi kommer från en OECD-stat framgår inte av remissen. I den mån
lagbestämmelsen avser annal än rätlen rill tredjelandsseglation är den för
vidsträckt, därför att fördragsslutandc stat inte kan vara skyldig att låta OECD-stat
som inte är konvenlionsanslulen komma i åtnjutande av rättigheter enligt konventionen.

45

Denna paragraf innehåller enligt sin rubrik de
bestämmelser som skall äälla om nationellt linjerederi. Huvudbestämmelserna
härom återfinns ;mellertid i konventionens kap. I-II, vilka enligt 2§ i
förslaget skall gälla 5om svensk lag.

Ell nationellt linjerederi i ell visst land är enligt
definitionen i kap. I i

Prop. 1983/84:17 105

konventionen ell rederi som har sill huvudkontor och sin
faktiska ledning i del landet och som år erkänt såsom nationellt linjerederi av
det landels behöriga myndighet eller del landets lag. Linjerederier som ägs och
drtvs av "a joint venlure" med huvudintressenler frän tvä eller flera
länder och med huvudkontor och faktisk ledning i något av länderna kan enligt
en specialbestämmelse i kap. I i konventionen av behörig myndighet erkännas som
nalionellt linjerederi i vart och ett av dessa länder. Huruvida sådant
erkännande från behörig myndighets sida, som avses i de båda beslämmelserna om
nalionellt linjerederi i kap. I i konventionen, skall vara relaterat till viss
linjekonferens eller ha karaktär av generell slalusförklaring ulan anknytning
till någon bestämd linjekonferens är något oklart i konventionen, men man lorde
få utgå ifrån att del är sistnämnda alternativ som är del i första hand avsedda
(jfr t. ex. arl. 2 p.7). Ell rederi, som uppfyller rekvisiten rörande
huvudkontor och faktisk ledning och som fått föreskrivet erkännande såsom
nationellt linjerederi, skulle sålunda - på villkor som anges i artikel 1 punkl
2 - äga rält alt bli medlem i varje konferens som betjänar landels handel med
annan konvenlionsslat.

EG-staterna kommer beroende på Romfördragels elablcringsregler
att vid tillträde reservera sig mol konveniionens bestämning av begreppet
"nationellt linjerederi" (se art. 2 p.3 i EG-förordningen och p. I i
den till förordningen hörande reservationen). I en EG-stal kommer begreppet "nalionellt
linjerederi" i stället atl betyda ett linjerederi som i Romfördragets
mening är etablerat pä den statens territorium. Ell Iill en EG-stal hörande
rederi, som i nämnda mening är etablerat i ett flertal EG-stater, kan sålunda
komma ifråga som nationellt linjerederi i varje sådan stat, oberoende av var
rederiet har sitt huvudkontor eller sin faktiska ledning. Denna vidsträckta
innebörd av begreppet "nationellt linjerederi" kan, vid tillämpning
av bestämmelserna i konveniionens artikel I om rätt för nalio nellt
linjerederi i visst land att pä angivna villkor bli medlem i linjekonferens
som betjänar landets utrikeshandel, lätt leda till att nationella linjerederier
föl' en EG-stal anhopas i de konferenser som transporterar den staiens import-
och exportvaror. Som antytts i remissen torde del vara för atl motverka detta
som bestämmelserna i artikel 2 punkterna I och 2 i EG-förordningen har kommit
till. Dessa bestämmelser innebär i korthet följande. Linjerederier av samma
nationalitet i en existerande konferens skall genom förhandlingar med annal
rederi av samma nationalitet avgöra, om detta rederi skall få delta som
nationellt rederi i konferensen. Besvaras denna fi"äga jakande av de
förhandlande rederierna, lorde det jämlikt artikel 1 i konventionen likväl
ankomma pä konferensen atl pröva, om de kommersiella förutsättningarna för all
det nya rederiet skall beviljas medlemskap i konferensen föreligger (jfr det
förhållandet all EG-staterna enligt den till EG-förordningen hörande bilagan inle
reserverar sig mol art. I i konventionen). Skulle de förhandlande rederierna inle
uppnå enighet får

Prop. 1983/84:17 106

medlemsstaten i fråga vidta åtgärder för alt avgöra
tvisten. Ett liknande förfarande skall iakttas, när en ny konferens skall
bildas.

Första stycket i 4 § i lagförslaget är avsett atl vara en
motsvarighet till de närmast av Romfördragets elablcringsregler föranledda beslämmelserna
i artikel 2 punkterna I och 2 i EG-förordningen. Lagförslaget innehåller i
denna del, alt frågan huruvida ett linjerederi i Sverige skall få delta som
svenskt nalionellt linjerederi i en konferens skall avgöras genom förhandlingar
mellan de svenska medlemmarna i konferensen eller, i fråga om ny konferens, de
svenska rederier som avser att ingå i konferensen saml all regeringen vid
bristande enighet mellan de förhandlande kan utse del eller de rederier som
skall få delta i konferensen.

Eftersom Sverige inte är bundet av Romfördragels elablcringsregler
har vårt land emellertid inte samma skäl som EG-staterna alt reservera sig mol
den snävare bestämning av begreppet "nationellt linjerederi" som
konventionen innehåller eller atl införa regler av den typ som förekommer i
artikel 2 punkterna 1 och 2 i EG-iorordningen. Några andra skäl för Sverige all
på denna punkt följa EG-staterna har inte redovisats i remissen. Om sädana skäl
av tillräcklig styrka inte kan påvisas, bör stadgandet utgå.

För den händelse lagen anses böra på nu aktuell punkt
innehålla elt stadgande motsvarande EG-förordningens reglering vill lagrådet
framhålla, att stadgandet inte bör röra frågan huruvida ett linjerederi skall
få medlemskap i en konferens eller inle (jfr sista meningen i första stycket av
4 §), vilkel skulle kräva reservation från svensk sida mot artikel I i konventionen,
ulan avse frågan huruvida elt linjerederi som önskar medlemskap i en konferens
skall kunna få ställning som nationellt linjerederi för visst land och därmed i
den egenskapen fä delta i konferensen i fall den beviljar medlemskap. I de
förhandlingar som avses i 4 § första stycket bör även del rederi som önskar
medlemskap i en bestående konferens fä delia (jfr första meningen i första
stycket och art. 2 p. I första stycket i EG-förordningen). Slutligen vill
lagrådet påpeka att, om Sverige reserverar sig mot konventionens i kap. I
upptagna bestämning av termen "nationellt linjerederi", detta bör
komma till synes i lagen, där del nu inte alls framgår, all 4 S är ell undanlag
från kap. I i konventionen.

I andra stycket av 4 § upptas en bestämmelse enligt vilken
regeringen beslutar vilka organisationer av avlastare som kan åtnjuta
rättigheter eller ha skyldigheter enligt konventionen. Bestämmelsen har, enligt
vad som upplysts för lagrådet, till uppgift alt ange att det skall ankomma på
regeringen atl besluta om sådant erkännande som avses i definitionen av
begreppet avlastarorganisation i kap. I i konventionen. Den föreslagna
bestämmelsen behövs emellertid inte för detta ändamål. Av definitionsbestämmelsen
framgår, att erkännande av nämnt slag i avsaknad av särskild lagbestämmelse
utfärdas av behörig myndighet, och regeringen är enligt 2 § andra stycket i den
föreslagna lagen för svensk del behörig myndighet. Lagrådet föreslår, att också
andra stycket i 4 § utgår.

Prop.
1983/84:17 '»7

5 och 6 §S

Den lösning som enligt EG-förordningen skall gälla när en "EG-stal
tillträder koden innebär, förutom de nyss berörda särreglerna om nationellt
linjerederi, väsentligen följande avvikelser från eller förklaringar till koden
sä som lagrådet tolkar dem.

1.
I konferenslrafik
mellan EG-länder och - vid ömsesidighel - mellan EG-land och annal konvenlionsanslutet
OECD-land gäller inte kodens artikel 2 om marknadsandelar, utom såtillvida atl
reglerna om lasttilldelning för s.k. tredjelandsrederi skall kunna åberopas av
nalionellt linjerederi i ett utvecklingsland, om rederiet tillhör konferensen
eller är berättigat all vinna inträde enligt artikel I punkt 3 i koden (EG art.
4 p. 2 och 3). Artikel 3 om beslutsordning inom en konferens och artikel 14 punkl
9 om minimiperioder för giltighet av allmän frakthöjning skall inte heller
tillämpas (EG arl. 4 p.4).

2.
1 trafik som
sägs under 1 ovan skall part frän EG-land inle påkalla sådant förlikningsförfarande
som anges i kodens kap. VI. I
förhållande iill part från annal OECD-land förutsätts härvid, förutom
ömsesidighet, all avtal har träffats om nägol annal förfarande (EG art. 4 p.
5).

3.
I annan trafik
- dvs. när artikel 2 i koden i och för sig är tillämplig -kan ett eller flera
av medlemsrederierna från EG-länderna i en konferens påkalla en omför'delning
av de kvoter som enligt koden skulle ha tillfallit dem. De nya kvoterna kan, om
parterna inte är överens om dem och elt förlikningsförfarande enligt Annex II i EG-förordningen inte lett till
resultat, bestämmas genom bindande skiljedom, om parterna är ense om del (EG
art. 3).

4.
1
konferenstrafik mellan ell EG-land och ell konvenlionsansluiel icke-OECD-land
kan - vid ömsesidighel - också medlemsrederier från OECD-länder utanför EG
delta i omfördelning enligt 3 ovan (EG art. 4 p. I).

5.
I vissa frågor
som anges i konferensavtalel skall i en konferens som betjänar ett EG-land de
nationella linjerederierna från del landet inte ta ställning innan rederierna
frän övriga EG-länder inom konferensen konsulterats (EG art. 5).

6.
Artikel 3 i
koden skall, när den är tillämplig, tolkas och tillämpas pä visst sätt i fråga
om vetorätten för nationella linjerederier i de två länder som betjänas av en
konferens (EG-reservalionen nr 4). Enligt vad depar-lementschefen anför är
avsikten all de svenska reglerna skall ansluta iill EG-lösningen och del
förutskickas att man frän svensk sida också skall vid tillträde till koden göra
reservalroner motsvarande dem soir. fogais till EG-förordningen. Lagrådet har i
det inledande avsnittet av detla yttrande förordat, all koden, om den antas,
skall införlivas med svensk räll genom transformation i en översättning som
nära följer konventionslexlen men med en försiktig omredigering bl. a. sä alt
modifikationerna på grund av anpassningen enligt EG-modellen anges i anslutning
till den kodlexl som

Prop. 1983/84:17 108

berörs. Den omarbetning som behövs kan inte ske inom ramen
för lagrådets befattning med ärendet. Hur de regler som skall motsvara de nu
föreslagna 5 och 6SS bör utformas i en sådan lag kan därför inte bedömas i
detalj. I anslutning till texten i lagförslaget kan ändå anföras niigra synpunkter
som huvudsakligen gäller också om reglerna skrivs om vid en ändrad lagleknisk
lösning.

1 5 *j första stycket förslå meningen föruisäils inte iiitiyckligen
- som i

EG-lösningen - atl vederbörande OECD-land är anslutet till koden. Lag

rådet ifrågasätter om inte texien bör lyda: " gäller inle i handeln

mellan konventionsanslulna OECD-stater". Orden
"gör molsvaiande regler rillämpliga" i den följande meningen synes
vidare inle vara ett adekvat ultryck för vad som åsyftas. Beträffande ömsesidigheisrekvisitet
i den meningen har lagrådet emellerrid en mer principiell invändning av samma
slag som anlörls i anslutning till 3 S och som också gäller 6S sista stycket.
Med hänvisning till vad som sagts vid 3§ förordar lagrädei atl de nämnda
villkoren om ömsesidighel fär utgå och i stället lagstiftning tillgrips i fall
där det kan bli aktuellt atl göra undantag på grund av att ömsesidighe-ten
brister. Enligt vad som framgår av motiven till de danska förfaiinings-bestämmelser
na har man vid de nordiska överläggningar som förekommit ansett sig kunna utgå
frän ömsesidighel i alla relevanta avseenden inom samtliga OECD-slater. Mol den
bakgrunden lorde omgången med lagstiftning knappast bli aktuell såvitt gäller
bestämmelserna i 5 och 6ij§.

Beslämmelserna i remissförslaget angående tillämpningen av
föriikningsförfarandet enligt kap. VI i koden avviker formellt frän EG-lösningen genom atl i 5§ första
stycket förfarandet generellt ställs åt sidan inom OECD-områdel (jfr ovan under
2). Sista stycket i 5S, vilkel modifierar första stycket, lorde inte ha annat
syfte än all tillgodose del särskilda villkoret rörande OECD-stater som
lagrådet redovisai ovan under 2 i sista meningen. Eftersom remissförslaget
avviker från EG-förslagci när der gäller huvudregeln om tillämpligheten av kap.
VI i koden måste också villkoret
skrivas om. Nägon begriplig lagtext kan man enligt lagrådets mening emellertid
knappast få, om inle huvudregeln och villkoret förs samman på i princip
följande sätt: "Inom konferenser som betjänar handeln mellan
konventionsanslutna OECD-slater skall förfarandet enligt kap. VI i konventionen inte tillämpas pä
tvist som enligt avtal mellan parterna skall biläggas genom annal
förfarande." I och för sig ställer sig lagrådet frågande till behovet och
funktionen av regleringen med hänsyn till innehållet i artikel 25 punkterna I
och 2 i konventionen.

En jämförelse mellan beslämmelserna i 5 och 6<;S och EG-iexlen
visar också en del andra skillnader som inle har kommenterats i motiven. De
särskilda föreskrifterna i artikel 5 resp. reservationen nummer 4 i EG-lösningen
(se under 5 och 6 ovan) har inle lagils med i remissförslaget. De tycks också
vara betingade av rent inierna EG-förhällanden. I sista meningen av andra siyckei
i 5 § finns däremoi en avvikelse som ime förefaller

befogad. Enligt EG-förordningen (se referatet under 1
ovan) förutsätts det inte all ell rederi frän utvecklingslandet i fråga redan
skall vara medlem i en konferens utan artikel 2 i koden skall också gälla
rederi som har rätl till inträde enligt beslämmelserna i kodens artikel I punkt
3. Beträffande slutligen 6§ första stycket har ullrycken "ett
linjerederi" respektive "enighet" fält ersätta en mera
preciserad text i EG-förordningens artikel 3. Lagrädei ifrägasälter om inle
något utföriigare text behövs.

7 Si

1 den allmänna motiveringen (avsnitt 7.4.2) diskuteras
frågan i vad mån konventionen ställer krav på atl en ansluten stat skall i sin
lagstiftning införa sanktionsregler som säkerställer efterlevnaden av konveniionens
bestämmelser. I del sammanhanget uttalas att artikel 22 i konventionen är atl
se som en sådan bestämmelse som måsle anses förutsätta att sanktioner skall
införas i nationell lagstiftning. Lagrådet finner denna bedömning tveksam.
Artikel 22 anger enligt sin lydelse endast atl vissa slags avtal som ingås av
linjekonferenser - konferensavtal, avtal om marknadsdelning och lojalitelsöverenskommdser
- skall överensstämma med lillämpliga krav i uppförandekoden men fär innefatta
andra föreskrifter, om de inle sirider mol koden. I denna bestämmelse behöver
inte inläggas nägol krav pä alt nationella sanktionsregler skall införas av en
stat som tillträder konventionen. Inle heller av annan konventionsbeslammelse
framgår något sådant krav. Bestämmelsen i artikel 22 synes likväl ha ställ i
blickpunkten vid de överläggningar om hur uppförandekoden bör tillämpas som med
svenskt deltagande ägt rum mellan ett antal västeuropeiska stater. Enligt vad
som anförs i motiven har därvid den gemensamma bedömningen framkommit alt elt
avtal av sådant slag som anges i artikel 22 bör anses ogiltigt i den del
avtalet sirider mot koden. Enighet har även rått bl. a. om atl ell sådant avlal
bör kunna i sin helhet åsidosättas, om den ogiltiga delen varit väsentlig för
övriga delar av avtalet.

I första stycket av 7 S upptas i lagförslaget en
sanktionsregel enligt vilken villkor i konferensavtal som inle uppfyller de
krav som ställs i konventionen är ogiltigt i den del del strider mol
konventionen. Samma ogillig-hetspåföljd föreslås gälla beträffande avvikande
villkor i avlal om marknadsdelning och lojalitetsöverenskommelser. Enligt den
föreslagna regeln lorde varje villkor som ingår i exempelvis ett poolavial och
som innebär en avvikelse från en tvingande regel i koden vara att bedöma som
ogiltigt, oavsett vad som i övrigt överenskommits och utan hänsyn till andra
föreliggande omständigheter. Enligt lagrådets mening kan en sådan stel ogiltighetsregel
komma att medföra oförutsebaia verkningar och i vissa fall leda till en
tillämpning som inle är avsedd.

1 7§ andra och tredje styckena föreslås ogiltighelsregler
även pä vissa punkter utanför del område som berörs av artikel 22. Dessa
förslag galler avvikelser från konveniionens bestämmelse i artikel 13 punkl I
om fraki- 9
Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 17

rop. 1983/84:17 110

ariffer saml avvikelser från de förtäranderegler vid
allmänna höjningar av raktema och införande av tilläggsavgifter som finns i
artiklarna 14 och 16. rågan om lämplighelen av sanktioner mol konveniionsbroit
pä området Hänför artikel 22 behandlas relativt utföriigt i moriveringen. Deparle-nentschefen
stannar lör atl sådana sanklionsregler inte bör införas. Lagrå-lel delar i huvudsak
de synpunkter som anförs i denna del och anser atl Örslagen i 7 § andra och
tredje styckena bör utgå.

Med anledning av det anförda föreslär lagrädei atl ogillighetsregeln
begränsas att avse avtalsvillkor som avviker frän konveniionens tvingande bestämmelser
om konferensavial, avtal om marknadsdelning och lojaliiels-jverenskommelser saml
alt förslaget i denna del ges följande lydelse:

"Villkor i konferensavtal som inle uppfyller de krav
som ställs i konventionen kan förklaras vara ogiltigt i den del del sirider mol
konventionen. Detsamma gäller i fråga om villkor i avlal om marknadsdelning och
i lojaliteisöverenskommelse."

Lagrådet vill påpeka all, om avsikten är att fullfölja den
uppfattning som framgått som ell resultat av överväganden inom den
västeuropeiska län-derkrelsen, förslaget efter mönster av regeln i 36 S första slyckel
andra meningen avtalslagen (1915:218) synes böra kompletteras med en bestämmelse
om alt ell avlal i vissa fall skall kunna ogilligförklaras i sin helhet.

8§

Vilka överväganden som ligger bakom preciseringen i denna
paragraf av gränserna för svensk domstols behörighet i mål om tillämpning av
den nya lagstiftningen framgår inte av remissen (jfr specialmotiveringen och
avsnitt 7.6). I de danska lagbestämmelserna finns en jurisdiklionsbeslämmelse
av samma innebörd. Med hänsyn till svårigheterna all bedöma vilka regler i
koden som är av beskaffenhet atl kunna genomdrivas domslolsvägen år del inte
möjligt alt bedöma, om regeln är påkallad och om den har fått den lämpligaste
utformningen. Den ger emellertid genom bestämmelserna i första slyckel d och i
andra stycket ulrymme för en relativt fri bedömning av domstolarna, som därvid
bör kunna använda sig av principer när det gäller behörigheten som har kommit
till uttryck i praxis på andra liknande rättsområden.

Den särskilda preskriptionsregeln i sista slyckel
förefaller alt kunna tolkas alltför vitt genom att det talas om en fordran
"som härrör ur" ell sådant rättsförhållande som är reglerat i konventionen.
Vidare år uttrycket "inom tvä år efter det atl fordringen uppkom eller sex
månader efter del all internationell förlikning avslutades" inte entydigt.
Om det inte sirider mot vad som har avselts kan bestämmelsen lämpligen lyda:
"En fordran som grundar sig pä ell rällsförhällande som är reglerat i
konventionen år preskriberad, om talan inle har väckts inom två år efler del
att fordringen uppkom. Har inom den liden sådant förlikningsförfarande som
anges i kap. VI
i konventionen
inletts, preskriberas fordringen sex månader efter det

Prop. 1983/84:17 III

att förfarandet avslutades, om inte preskription inträlTar
senare enligt tväårsregeln."

Slutligen kan anmärkas, all den föreslagna
preskriptionsregeln inle sätter någon gräns för ratt atl med stöd av nägon
bestämmelse i lagen väcka lalan i annal hänseende än i fråga om fordiingsanspiäk,
dvs. exempelvis inle för talan om fastställande av rätt till medlemskap i en
konferens eller' om ogiltighel av ett avtalsvillkor. Av ett löreiett utkast
till införlivande av koden med engelsk lagslifining framgår, atl
preskriptionsregeln där mer generellt angetts avse tvist i anledning av
tillämpningen eller genomförandet av koden. Motiven i remissen tyder på all en
relativt kort talelrist funnits behövlig i fråga om de rattsliga relationerna
överhuvudlaget inom en linjekonferens. Om detta är en riklig tolkning, bör
preskriptionsregeln byggas ut.

9§

Partsbehörighelen, dvs. förmågan alt vara part i
rättegång, följer rätts-subjeklivilelen, dvs. förmågan all vara bärare av rätligheleroch
skyldigheter. Endast den som kan förvärva rättigheter eller ikläda sig
skyldigheter, dvs. fysisk och juridisk person, kan alltså inta ställning som
part i process (se II kap. I och
2S§ rättegångsbalken). Som berörts i remissen, lorde en linjekonferens inte
kunna betraktas som något riitissubjeki. Linjekonleieiis är närmast en
samlingsbeteckning pä kontrahenterna i ett för inlernalionell linjesjöfart
träffat samarbelsavial mellan rederidrivande rällssubjekt. Nägon ändring härav
lorde inle vara avsedd i konvenrionen (jfr definitionen i kap. I i
konventionen). Av vad som nu sagts följer, att en linjekonferens inle för
närvarande kan vara part i rättegång. Enligt bestämmelsen i artikel 26 punkl I
i konventionen skall fördragsslutande stat tilldela linjekonferenser och avlaslarorganisationer
den behörighet som är nödvändig lör tillämpning av konventionens kapitel VI, .som handlar om biläggande av
tvister. Konventionsbeslämmelsen nämner särskilt behörighet lör linje-konferens
eller avlastarorganisation all "i sin kollektiva egenskap" kära och
svara såsom pari. Den nu berörda konventionsbeslämmelsen har föranlett
föreskriften i 9§ första stycket i remissförslaget, enligt vilken en linjekonferens
eller avlaslarorganisalion kan vara part i tvisler som avses i 8§ i förslaget.
En liknande föreskrift har uppiagits i 7S i den danska lagen om
linjekonferenser. Till den del stadgandet i 9 5 första stycket avser sådana avlaslarorganisationer
som är juridiska personer är det obehövligt. Atl sådana avlaslarorganisationer
äger partsbehörighet följer redan av 1 I kap. 2§ räliegångsbalken. I den mån dei
föreslagna stadgandet avser linjekonferenser och sädana avlaslarorganisationer
som saknar juridisk personlighet innebär det den avvikelsen från gällande räll,
att niigon som inte kan förvärva rättigheter eller ådra sig förpliklelser
utrustas med paits-behörighet. En rättegångsordning eller annat lödarande, som
syftar iill atl nå rättsligt verksamma avgöranden av tvister, kan inte fylla
sin uppgift när

Prop.
1983/84:17 112

pä ena eller båda sidor förekommer part som inle kan
berättigas eller förpliktas till någonting i saken. Det kan möjligen förefalla
ligga nära till hands all som en åtgärd för anpassning till konventionen lillskapa
regler som skulle göra linjekonferens till rättssubjekt. Ett sådant
förfaringssätt skulle emellertid av allt atl döma fört"ela silt syfte,
därför all en linjekonferens i konveniionens mening inle lorde kunna bestå
bara av elt enda rättssubjekt (jfr konveniionens bestämning av begreppet
linjekonferens). För någon speciell lagstiftning av den typ som finns i 3 kap.
sjölagen ges inte nägol underlag vare sig i konventionen eller i remissen.

Den föreslagna regeln i 9§ första stycket är, till den del
den handlar om linjekonferens och avlastarorganisation utan juridisk
personlighet, av sådan beskaffenhet atl den i varje fall inle bör ges
tillämplighet pä ell vidsträcktare område än konventionen gör nödvändigt, dvs.
vid internationell medling som avses i kap. VI i konventionen.

I anslutning till frågan om partsbehörighet för
linjekonferens må nämnas att konventionen, fastän den i vissa avseenden
behandlar konferensen som om den vore ett rättssubjekt, inte tycks innehålla
några bestämmelser om vem som äger företräda en linjekonferens "i dess
kollektiva egenskap" (frånsett speciella fall såsom mottagande av
delgivning). I avsaknad av klara bestämmelser om annal får åtminstone för
svensk rätts del i så fall antas gälla, att linjekonferens som kollekliv inle
kan handla annat än genom samtliga medlemmar i förening.

Medlem kan
härvid uppträda personligen eller genom legal ställföreträdare eller genom
ombud som befullmäktigais av medlemmen i konferensavtalel eller på annal sätt.
Konventionen förutsätter såsom praktiskt närliggande alt sådana representanter
som avses i artikel 21 när så behövs befullmäktigas alt i lämplig omfattning
falla beslut för konferensen. Del som nu sagts har - frånsett vad som rör
representation enligt artikel 21 -motsvarande tillämpning på sådan avlastarorganisation
som inle har karaktär av juridisk person. Emellertid bör påpekas att
konventionen ibland tycks utgå ifrån alt en linjekonferens kan vara företrädd
av någon som inle härleder sin behörighet från samtliga medlemmar i
konferensen. I bestämmelsen i artikel 26 punkl 2 anges sålunda, alt om
"en konferens" godtagit eller förkastat en av förlikningsmän framlagd
rekommendation, varje medlem av konferensen därmed skall anses ha godtagit
eller förkastat rekommendationen. Om innebörden härav är, att någon utan
bemyndigande från konlerensmedlem skall kunna med bindande verkan för denne
godta eller förkasta förlikningsförslag, finns anledning för Sverige alt
reservera sig mot bestämmelsen såsom ur rättssäkerhetssynpunkt
otillfredsställande. Detsamma gäller beträffande den likaledes i artikel 26 punkl
2 upptagna bestämmelsen alt avlastarorganisation ulan bemyndigande från medlem-mariius
sida skall äga all med bindande verkan för dem godia eller förkasta
förlikningsförslag.

I 9 S andra slyckel i lagförslaget anges, all ett
linjerederi, som är medlem

Prop. 1983/84:17 113

i en konferens och som har säte här i riket, är behörigt atl
ta emot delgivning för konferensen och att sådan delgivning "då"
skall anses ha skett med varje medlem i konferensen. Det tillfogas all
motsvarande gäller för en organisation av avlastare och för medlem i sådan
organisation. Innebörden härav torde vara. all en hår i riket domicilierad
medlem av en avlastarorganisation är behörig alt la emot delgivning för
organisationen och atl delgivning som medlem med stöd av denna behörighet
mottagit anses ha skett också med övriga medlemmar i organisationen. Dessa
bestämmelser lorde vara föranledda av artikel 26 punkterna I b och I c i
konventionen. De avviker emellertid i skilda hänseenden från konventionen.
Bestämmelsernas tillämplighelsområde är sålunda inte begränsat till
medlingsförfarande enligi kap. VI i
konventionen (jfr ingressen till artikel 26) utan gäller också i exempelvis
rättegång. Behörigheten för medlem i linjekonferens eller avlastarorganisation atl
pä konferensens eller organisationens vägnar motta delgivning är i konventionen
men inte i 9§ andra stycket begränsad till fall då konferensen eller
organisationen inte har något i vederbörlig ordning registrerat huvudkontor. En
till en konferens eller avlastarorganisation ställd underrättelse som
överbringas till konferensen eller organisationen pä annat sätt än genom
medlem, t.ex. genom atl sändas till registrerat huvudkontor, gäller enligt
konventionen men inle enligt 9§ andra stycket som en underrättelse till varje
medlem i konferensen eller organisationen.

De i artikel 26 punkterna I b och I c avsedda bestämmelserna
är ur rältssäkerhelssynpunkt diskutabla. Försiktigheten talar därför för att i
vart fall inle ge bestämmelserna i 9§ andra stycket ell vidare tillämpningsområde
än en anslutning till konventionen gör nödvändig. Beslämmelserna bör m.a.o.
endast tillämpas i medlingsförfarande enligt kap. VI i konventionen. Även i övrigt lorde bestämmelserna
i 9§ andra stycket böra anpassas till vad konventionen kräver (jfr 56 § i den
danska kungörelsen om linjekonferenser). I rättegång kommer med den nu angivna
ordningen vanliga delgivningsregler att gälla.

10 §

Kap. VI i
konventionen innehåller omfattande regler (arl. 23—46) om elt internationelll
förlikningsförfarande för biläggande av tvister angående tillämpningen eller
verkställandet av föreskrifterna i uppförandekoden. Förlikningsförfarandet
beskrivs vara obligatoriskt men parterna i en tvist är enligt artikel 25
punkterna I och 2 i princip oförhindrade att avtala om att tvisten skall biläggas
i annan ordning.

Artikel 25 punkl 3 upptar bestämmelser om förhållandet
mellan det internalionella förlikningsförfarandet enligt kap. VI och den tvistemålsordning som
tillhandhålls enligt nationell lagstiftning. Det stadgas där alt föriikningsförhandlingar,
som har inletts, har företräde framför ett förfarande enligt nationell lag.
Vidare föreskrivs att om en part har påbörjat elt

Prop.
198.3/84: 17 114

rättsligt förfarande enligt naliondl lag ulan all anlita inlernalionell
förlikning, det nationella förfarandet på begäran av motparten skall avbrytas
och tvisten hänskjutas till internationell förlikning enligt kap. VI.

I den allmänna moriveringen (avsnitt 7.6) uttalas med
hänsyftning pä de nämnda bcslämmdsernti i artikd 25 punkt 3 atl tillträde till
konventionen förpliktar konvenlionsslalerna alt införa sådan lagstiftning att
en anhängig talan skall avvisas om föriikningsförfarande enligt konventionen
pågår eller påkallas. I överensstämmelse med denna uppfattning tas i 10 S
lagförslaget upp föreskrifter om all rållen skall avvisa en talan dels när
denna har väckls efter del alt begäran om internationell förlikning har
framställts och dels. pä begäran av part, när talan eljest väckls i en fråga
som enligt konventionen kan bli föremål för internationell förlikning.

Lagrådet
ifrågasätter, om beslämmelserna i artikel 25 punkl 3 i konventionen i själva
verket härden innebörd som angetts i motiveringen och som föranlett förslaget i
I0§ om awisningsregler. I konventionsbeslämmelsen sägs endast att inledda
förlikningsförhandlingar "skall ha företräde" framför ett förfarande
enligt naliondl lag, i den engelska texten "shall have precedence",
och vidare all förfarandel enligt nationell lag på begäran av part "shall
be stayed". Sistnämnda ullryckssätl torde i engelskt lagspråk inle innefalla
annal eller mer än elt uppskov av exempelvis en dom eller en förhandling till ell
senare tillfälle. Konventionslexlen synes därför i sig inte tvinga (ill
slutsatsen, all om Sverige tillträder konventionen, en vid svensk domstol anhiingig
talan måsle vika för ett förlikningsförfarande enligt konventionen pä det
saltet att talan skall avvisas. Det är atl märka alt ett internationellt föriikningsförfarande
inle med nödvändighet leder till ett slulligi avgörande av en uppkommen tvist. Elt
slutligt, för parterna bindande avgörande kommer enligi artikel 38 Iill stånd endasl
i den mån parterna godtar den rekommendation av förlikningsmännen som förfarandet
skall utmynna i. I angivna förhållande ligger enligt lagrådets mening elt starkt
skäl lör att en anhängig talan i en fråga som är eller kan bli föremål för ett
förlikningsförfarande enligt konventionen i stället för alt avvisas bör ftirklaras
vilande i avbidan på resultatet av förlikningsförfarandet. Med en sådan ordning
undgår man även att kärandeparten utsålts för risken alt lida rällsförlusl
genom preskription om förlikningsförhandlingarna skulle bli resullatlösa.

Lagrådet föreslår med stöd av det anförda alt
bestämmelserna om del inbördes förhållandel mellan rättegång och
förlikningsförfarande utformas på följande sålt:

"Mål angående tvist som avses i (8§) skall förklaras
vilande om,

1. tvisten rör en fråga som är föremål för inlernalionelll
förlikningsför

farande enligt bestämmelserna i kap. VI i konventionen,

2, tvisten inte har varit föremål för internationellt
förlikningsförfarande

som nyss sagts och nägon av parterna påkallar att tvisten skall hänskjutas

till sådant förfarande.

Prop. 198-3/84:17 115

Har mål förklarats vilande enligt första stycket, fär del
återupptagas när förlikningsförfarandet har avslutals utan att förlikning nåtts
eller det visas all frågan om förlikning eljest har förfallit."

12 och 13 §§

I konveniionens artikel 39 åläggs de fördragsslutande
staterna all, utom i vissa angivna fall. erkänna en sådan rekommendation som
avses i kap. VI
av konventionen som
bindande mellan de parter som godtagit den, saml på begäran av någon av
parterna låta verkställa den som en lagakraftägande dom. Lagrådet har i
yttrandet vid 2§ anmärkt, all artikel 39 som sådan, dvs. såsom en anmaning till
fördragsslutande stater, inte kan las med i en svensk lag. Remissförslaget
innehåller emellertid också i 12 och 13 SS motsvarande bestämmelser i form av
materiella regler om erkännande och verkställighet. I den formen skall
regleringen naturligtvis tas med om konventionen antas. I fråga om utformningen
skulle del enligt lagrådets mening vara till fördel, om beslämmelserna - liksom
motsvarande regler angående utländsk skiljedom i lagen (1929: 147).om utländska
skiljeavtal och skiljedomar - uppdelas så att giltighels- och verkställighelsbestäm-mdserna
hålls isar. Lagrådet föreslår, med vissa närmast redaktionella ändringar också
i övrigt, all 12 S (eller den motsvarande paragraf som en omarbetning av
lagförslaget kan leda till) får nedan angiven lydelse. I fråga om innebörden av
uttrycket "parter som godkänt" en rekommendation hänvisas till vad
lagrådet har anfört i anslutning (ill 9S andra stycket i lagförslaget.

"En rekommendation som har utfärdats vid elt
förlikningsförfarande enligt kap. VI i konventionen gäller här i riket mellan parter som godkänt den. om inle
den part mol vilken rekommendationen åberopas visar.

1.
all någon av de
parter som godkänt rekommendationen inle var behörig till del.

2.
alt rättsslridigt
tvång eller svikligt förledande inverkat vid tillkomsten av rekommendalionen,
eller

3.
all lillsällandet
av förlikningsmännen eller föriikningsförfarandet stått i slrid mol
bestämmelserna i konventionen.

En rekommendation gäller inle heller, om den är oförenlig
med grunderna för rältsordningen här i riket.

Om någon av de omständigheter som sägs i första och andra
styckena föreligger i fråga om endast en del av en rekommendation, skall denna
gälla i återsläende delar, om de kan särskiljas."

De nu föreslagna ändringarna behöver inte föranleda all
bestämmelserna i I3S sådana de utformats i remissförslaget behöver ändras.
Bestämmelsen om alt avskrift av en rekommendation måste vara bestyrkt av
myndighet är dock enligt lagrådets mening onödig och bör ersättas av en
sedvanlig regel om krav på bestyrkt avskrift. Också beträffande sådan
översättning som sägs i första slyckel bör krävas alt den skall vara bestyrkt.

Prop.
1983/84:17 116

Ikraftträdandet

Lagen föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.
Lagen skulle därigenom, i frånvaro av särskilda övergångsregler, bli tillämplig
på avtal som ingåils av en linjekonferens även före lagens ikraftträdande. Belräf-fande
en betydelsefull avtalstyp, avtal om marknadsdelning, föreskriver konventionen
en övergångsperiod om högst två är men denna period räknas från konveniionens
ikraftträdande (arl. 2 p. 10). De spörsmål som kan uppkomma i samband med
lagens tillämpning på existerande affärsförhållanden har inte belysts i
remissen. Behovet av särskilda övergångsregler synes böra övervägas i del
fortsatta lagstiftningsarbetet.

Prop. 1983/84:17 117

Utdrag KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-09-22

Närvarande: slatsminisiern Palme, ordförande, och
statsråden 1. Carlsson. Lundkvist. Feldt. Sigiinlsen. Gustafsson. Leijon. Hjelm-Wallén.
Peterson. Andersson. Rainer. Boström. Göransson. Gradin. Dahl. R. Carlsson.
Holmberg. Hellslr(im. Thunborg

Föredragande: statsrådet Boström

Proposition om lag med anledning av Sveriges tillträde
till konventionen den 6 april 1974 om en uppförandekod för linjekonferenser

1 Anmälan av lagrådsyttrandc

Föredraganden anmäler lagrådels yttrande' över förslag
till lag med anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 6 april 1974
om en uppförandekod för linjekonferenser.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Lagrådets helhetsomdöme om konventionen är atl denna
bedömd som rättsteknisk produkt framstår som föga ägnad att läggas till grund
för lagstiftning. Lagrådet har vad gäller metoden för alt införliva
konventionen med svensk rätl förordat all nägon typ av transformation kommer
till användning i stället för den inkorporation som använts i remitterade
förslaget.

Jag kan dela lagrådets helhetsomdöme om konventionen som
rättsteknisk produkt. Emellertid talar - som jag framfört i lagrädsremissen
-numera starka skäl för alt Sverige tillträder konventionen och den omslän-dighelen
atl lagstiftningsprodukten blir svårtillgänglig föranleder mig inte till annan
bedömning av anslutningsfrågan.

Vad gäller metoden för att införliva konventionen med
svensk rätl vill jag hänvisa till vad jag anfört i remissprotokollel om att del
bäst gagnar de kommersiella intressenterna - inle bara i Sverige - atl man inte
genom omredigering skapar osäkerhet även i frågan om del föreligger skillnader
mellan den nationella lagstiftningen och konventionens grundtext. För de
kommersiella intressenterna måsle koden i dess ursprungsversion under alla
omständigheter vara vägledande eftersom del rör sig om inlernationel-

' Beslut om lagrådsremiss fallal vid regeringssammanträde
den 17 mars 1983.