Prop. 1983/84:177

Prop.
1983/84:177

Regeringens proposition

1983/84:177

om
statsbidrag till alternativa barnomsorgsformer:

beslutad
den 22 mars 1984.

Regeringen
föreslår riksdagen alt arita de förslag söm har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

OLOF
PALME

STEN
ANDERSSON

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen anges under vilka förutsättningar statsbidrag skall kunna

lämnas till alternativa barnomsorgsformer. Förutsättningarna för alt statsbi

drag skall lämnas bör vara att den som driver daghemmet eller fritidshemmet

antingen är en sammanslutning av föräldrar som gemensamt lar ansvaret för

omsorgen om sina egna barn, eller en sammanslutning sorri erbjuder én

speciell form av pedagogik, har anknytning till én ideell organisation, eller

har andra liknande ideella grunder. Vidare förutsätts alt daghemmet eller

fritidshemmet är upptaget i kommunens barnomsorgsplan och atl daghem

met eller fritidshemmet uppfyller de krav som finns för motsvarande

kommunal verksamhet. Förslaget innebär att statsbidrag inte kommer att

kunna lämnas till daghem och fritidshem som drivs i uppenbart vinstsyf

te. :.-■■■■,■ ■

De
nya stalsbidragsreglerna föreslås tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1984.

1
Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 177

Pröp. 1983/84:177 :

Utdrag

SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1984-03-22

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon,
Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl,
Holmberg, Hellström, Wickbom

Föredragande:
statsrådet Andersson

Proposition
om statsbidrag till alternativa barnomsorgsformer

1 Inledning

Riksdagen
har i november 1983 (SoU 1983/84:12, rskr 43) på grundval av regeringens
proposition 1983/84:9 beslutat om ett nytt statsbidragssystem till kommunal
barnomsorg. Syftet med de nya stalsbidragsreglerna är bl. a. att stimulera ett
bättre utnyttjande av tillgängliga resurser och att begränsa den automatiska
ökningen av statsbidragen utan alt de pedagogiska och sociala målen åsidosätts.
Det nya slalsbidragssystemel har bl. a. särskilda regler för bidrag till
enskilda daghem och fritidshem. Särskilda medel anvisas för utveckling och
förnyelse av barnomsorgen.

1
anslutning till och efter riksdagens beslut har i vissa kommuner diskuterats
och föreslagits nya former av enskild daghemsverksamhet, som skulle drivas av
företag eller enskilda personer i uppenbart vinstsyfte. Jag avser nu att mot
denna bakgrund la upp frågan om statsbidrag till alternativa barnomsorgsformer
till behandhng.

2 Nuvarande
regler

Det
nya statsbidraget är utformat som ett bidrag per inskrivet barn i daghem,
fritidshem och familjedaghem kombinerat med ett bidrag per årsarbetare i daghem
och fritidshem. Ett särskilt bidrag lämnas för barn med behov av särskilt stöd
beräknat i förhållande till antalet inskrivna barn i daghem och fritidshem.
Vidare omfattas även den öppna förskolan av sialsbidragsgivningen. Följande
bidragsbelopp gäller fr. o. m. den 1 januari 1984.

Prop. 1983/84:177

22 000 kr.

11 000 kr.

7 000 kr.

30 000 kr,

15 000 kr..

7 500 kr.

50 000 kr.

a) Daghem , , för varje barn inskrivet hellid (minst 7
lim./dag) för varje barn inskrivet deltid (mellan 4 och 7 tim./dag)

b) Fritidshem; för varje inskrivet barn

c) Bidrag per årsarbetare i daghem och fritidshem

d) Familjedaghem

för varje barn inskrivet heltid

(minst 7 tim./dag

för varje barn inskrivet dellid

(mindre än 7 tim./dag)

e) Öppen
förskola; per enhet

f) Barn med behov av
särskilt stöd:

Bidrag
för vart 10:e inskrivet barii i daghem och '

fritidshem 6 000 kr.

Bidrag
per inskrivet barn i daghem och fritidshem kan även lämnas för verksamhet som
har annan huvudman än kommunen iinder förutsättning att daghemmet eller
fritidshemmet finns angivet i kommunens barnomsorgs-plan. Därutöver kan bidrag
lämnas med 30 000 kr. per avdelning under förutsättning att huvudmannen för
verksamheten är en organisation eller annan sammanslutning, att verksamheten
drivs ulan vinstsyfte och att den faktiska kostnaden för anställd personal
uppgår till minst detta belopp.

Vidare
avsätts årligen 30 milj. kr. för utveckling och förnyelse av barnomsorgen.
Dessa medel fördelas av regeringen efter ansökan hos socialdepartementet.

3
Föredragandens överväganden

3.1
Inledning

Svensk
barnomsorg har utformats med hänsyn till såväl arbetsmarknads-mål som sociala
och pedagogiska mål. Föräldrarna skall när de förvärvsarbetar eller studerar
kunna lämna sina barn i en trygg och säker omsorg. Men barnomsorgen är främst
till för barnens skull. Barn har behov av gemenskap och samvaro med andra barn
och av atl få förtroende också för andra vuxna än föräldrarna. Svensk
barnomsorg skiljer sig i flera avseenden från andra länders. En viktig princip
i arbetet är att inte göra skillnad på tillsyn och pedagogisk verksamhet. Det
innebär alt höga kvalitativa krav måste ställas på verksamheten. I en
internationell jämförelse kan vi också se att de resursmässiga
förutsättningarna för en bra barnomsorg är mycket goda i vårt land. Såväl när det
gäller personaltäthet, gruppstorlekar som utrymmesstandard etc. hävdar vi oss
mycket väl, För att innehållet i verksamheten skall bli bra krävs också en
intresserad och väl utbildad personal och en bra planering

Prop. 1983/84:177 4

av
verksamheten med inflytande från personal, föräldrar och barn. Jag har den
bestämda uppfattningen alt vår barnomsorg också på dessa områden har en myckel
hög kvaUlet som vi skall slå vakt om.

I
barnomsorgsdebalten har de fysiska resurserna under lång tid spelat den största
rollen. I dag har vi emellertid alltmera börjat ägna intresse åt innehållet i
verksamheten. Socialstyrelsen har nyligen presenterat förslag till ett
pedagogiskt program för förskolan. Delta förslag är nu ute på en bred remissbehandling.

Den
samhälleliga utvecklingen går snabbt och med den förändras även barnomsorgen.
Vi befinner oss i dag i ett samhällsekonomiskt pressat läge där alla utgifter
måste övervägas noga. Vi måste se till att alla samhälleliga insatser sker på
effektivast möjliga sätt. Delta gäller även barnomsorgen. Det nya
statsbidragssystemet ger möjligheter för kommunerna atl anordna en verksamhet
som bäst svarar mot de lokala behoven och förutsättningarna. I detta sammanhang
vill jag poänglera viklen av ett brett utvecklings- och förnyelsearbete. Att
finna nya, rationella och bättre anpassade barnomsorgs-former är enligt min
mening viktigt inte bara ur ekonomiska aspekter utan även för verksamhetens
innehåll. För att stimulera ett sådant arbete avsätts inom statsbidragssystemet
30milj. kr. årligen. Dessa medel som fördelas av regeringen skall i huvudsak gå
till kommunala utvecklingsprojekt.

3.2
Kommunernas ansvar

Förskolor
och fritidshem aren viktig del av det förebyggande arbetet som enligt
socialtjänstlagen åligger kommunerna. Lagen ålägger kommunerna att bedriva förskole-
och fritidshemsverksamhet för barn som stadigvarande vistas i kommunen.
Kommunen skall genom en planmässig utbyggnad av förskole- och fritidshemsverksamhelen
sörja för att de barn som på grund av föräldrarnas förvärvsarbete eller studier
eller av andra skäl behöver omvårdnad skall få sådan när inle behovet
tillgodoses på annat sätt. Fr. o. m. höstterminen det år barnen fyller sex år
är kommunerna skyldiga atl anvisa plats i förskola, dvs. i daghem eller
deltidsförskola. Vidare skall de barn, som av fysiska, psykiska eller andra
skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling anvisas plats i förskola tidigare
än vid sex års ålder eller med förtur anvisas plats i fritidshem om inte
barnens behov av sådant stöd tillgodoses på något annat sätt. Socialnämnden
skall genom uppsökande verksamhet ta reda på vilka barn som behöver särskilt
stöd. Kommunen kan inte genom att 1. ex. hänvisa till andra verksamheter än
sina egna frånsäga sig det lagstadgade ansvaret atl anvisa plats i förskola för
dessa grupper. I kommunens barnomsorgsplan skall anges dels behovet av
förskolor, familjedaghem och andra förskole- och fritidsverksamheter inom
kommunen, dels på vilket sätt detta behov skall tillgodoses.

Som
framgår ovan är barnomsorgen en kommunal uppgift. Socialtjänstlagen (69 §)
möjliggör dock för enskilda att driva t. ex. daghem efter tillstånd

Prop. 1983/84:177 5

av
länsstyrelsen. Daghemmet skall stå under fortlöpande tillsyn av socialnämnden
som har rätt att inspektera verksamheten.

En
förutsättning för att kommunen skall erhålla statsbidrag för enskilda daghem
och fritidshem är att dessa är upptagna i kommunens barnomsorgsplan.
Kostnaderna för barnomsorgen finansieras genom kommunalskatt, statsbidrag och
avgifter. Staten bidrar alltså till kommunernas kostnader för barnomsorgen dels
om kommunen själv har hela driftansvaret, dels om kommunen använder sig av
enskilda daghem och fritidshem som är upptagna i kommunens barnomsorgsplan.

En
av de främsta orsakerna till att statsmakterna har ålagt kommunerna huvudansvaret
för barnomsorgen är barnens behov av kontinuitet i verksamheten. Kontinuiteten
garanteras bäst om kommunen själv driver verksamheten. Kontinuiteten kan
allvarligt äventyras om kommunen blir beroende av någon annan för exempelvis
tillgången på nödvändiga lokal- och personalresurser. Risken varierar givetvis
beroende på vilken bevekelse-grund för att driva daghem eller fritidshem som är
avgörande för den som kommunen anlitar. Den är störst om den som lämnar
tjänsten skulle göra detta huvudsakligen i vinstgivande syfte. Om däremot den
som lämnar tjänsten har en ideell bevekelsegrund eller en annan intressegemenskap
med föräldrar och barn är givetvis denna risk avsevärt mindre. Här tänker jag
då på de sammanslutningar av föräldrar som gemensamt tagit ansvaret för omsorgen
om sina egna barn, föreningar som erbjuder en speciell form av pedagogik,
exempelvis montessori eller Waldorfpedagogik, religiösa, politiska och andra
liknande föreningar.

3.3
Hittillsvarande och pågående utveckling

Barnomsorgen
har expanderat mycket snabbt. I mitten av 1960-talet fanns ca 10 000
daghemsplatser. I dag har ungefär 160 000 barn plats i daghem. År 1965 hade ca
20 000 barn i åldern 0-12 år plats i olika former av kommunal barnomsorg, i dag
är motsvarande siffra ca 360 000. Det är självklart att med en så snabb
utbyggnad följer en rad problem. Det har varit naturligt att under detta
uppbyggnadsskede försöka skapa en så enhetlig verksamhet som möjligt.
Socialstyrelsen har i rådgivande syfte givit ut jämförelsevis detaljerade
beskrivningar av hur byggnader kan utformas, etc. Bl. a. har det funnits en
särskild ytnorm. I dag har alla kommuner egna erfarenheter av bamomsorgsutbyggnad.
Därmed har det blivit naturligt atl släppa de statliga detaljkrav som funnits.
Detta har varit en utgångspunkt för det nya statsbidragssystemet. Samtidigt har
socialstyrelsen tagit fram underlag för en debatt om den innehållsmässiga delen
av barnomsorgen. I det förslag till pedagogiskt program som lämnats förutsätts
att de mera övergripande diskussionerna följs upp i en kommunal planering.
Kommunerna har att dra upp ramarna för verksamheten medan den närmare
planeringen måste ske i den enskilda förskolan i samarbete med personal, föräldar
och barn. Detta

Prop. 1983/84:177 6

innebär
bl. a. att varje förskola, inom de ramar som fastställs genom politiska beslut,
får ta ett långtgående ansvar för verksamheten.

I
en rad kommuner pågår ett omfaltandfe utvecklingsarbete. Ett av de problem som
uppmärksammats är en alltför låst styrning från centrala kommunala instanser.
Personalen upplever sig inte ha tillräckliga möjligheter att påverka besluten
om den egna verksamheten. Delta kan gälla utrustning, mathållning, anställning
av personal etc. Ett sätt att möta denna typ av problem är alt ge personalen
ett direkt ansvar för den ekonomiska förvaltningen av verksamheten. Detta kan
ske genom t. ex. en rambudgetering.

Bland
de frågor som är föremål för särskild uppmärksamhet kan nämnas resursutnyttjandet,
dvs. alt på ett så effektivt sätt som möjligt utnyttja befintliga resurser.
Gränsdragningen och samverkan mellan olika kommunala förvaltningar är en annan
fråga, liksom föräldrasamverkan, verksamheter för barn med behov av särskilt
stöd, utbildning, fortbildning och vidareutbildning m. m.

Del
finns all anledning alt stödja den positiva utveckling som barnomsorgen
genomgår mot en förnyelse och utveckling av verksamheten. De 30 milj. kr. som
inom statsbidragssystemet satsas på utvecklings- och förnyelsearbete kommer att
ha stor betydelse i detta avseende. Detta arbete diskuteras med kommunerna i en
serie konferenser som under våren arrangeras av socialdepartementet.

3.4
Slutsatser och förslag

Som
jag anfört ovan pågår ett intensivt utvecklingsarbete i kommunerna med stöd av
statliga bidrag. I detta perspektiv anser jag atl de förslag som framförts i
vissa kommuner om affärsmässigt drivna daghem inle tillfört verksamheten något
nytt av positivt värde. Det är självklart alt man genom ett effektivare
personalutnyttjande, bättre personalplanering eller en lägre personaltäthet kan
minska kostnaderna. En lägre utrymmesslandard kan på samma sätt medföra lägre
byggnadskostnader. Delta är självfallet lika möjligt att genomföra i kommunala
verksamheter som i affärsmässig privat verksamhet. Skillnaden är dock att
beslut om de kommunala verksamheterna sker i demokratisk ordning. Om daghem
skäll drivas i affärsmässiga former där verksamheten måste ge en viss
avkastning för atl kunna drivas vidare måste en vinst tas ut antingen genom en
sänkt standard, genom höjda föräldraavgifter eller ökade statliga eller
kommunala bidrag. Enligt min uppfattning är ingetdera alternativet tilltalande.

Ofta
har hänvisats till att en affärsmässigt driven verksamhet skulle ske försöksvis
och att det skulle vara enkelt att avbryta försöken om de misslyckades. EnUgt
min mening skall inte verksamheter med barn bedrivas på detta sätt. Som jag
tidigare nämnt är barnet starkt beroende av kontinuitet i sin vardag. Kommuner
som gjort sig beroende av denna verksamhet skulle i

Prop. 1983/84:177 7

många
fall bli tvingade alt la över densamma trots dess brister. Att lägga ned en
verksamhet som barnen vant sig vid skulle vara inhumant mot barn och föräldrar.

Kommunerna måste i sin
planering av. barnomsorgen ha en helhetssyn på verksamheten. Där måste hänsyn
tas till bostadsområdens speciella behov, till föräldrars arbetstider, till en
del barns behov av särskilt stöd etc. Prioriteringar måste kunna göras så att
vissa barnstugor under särskilda perioder får extra resurser. Om kommunen i
vissa bostadsområden lyckas pressa kostnaderna skall självfallet inte vinsten
där tillfalla enskilda personer utan kommunen.

Om
vinstintresset är avgörande för vissa daghem eller fritidshem kommer sådana
verksamheter med stor sannolikhet atl förläggas till områden som kan betraktas
som lönsamma, där behoven av extra insatser inte är så stora. Risken för en
segregation av barnomsorgen är därmed uppenbar.

Riskerna för att oseriösa
företag lockas atl etablera sig inom barnomsorgen är stora. I ett förfarande
där kommuner lar in anbud på barnomsorgsverksamhet kan man alldeles uppenbart
se sådana risker. Även företag som i ett inledningsskede är seriöst satsande
kan inom en relativt kort tid hamna i ekonomiska svårigheter där omsorgens
kvalitet mycket lätt kan hotas. Därför måste det redan nu tas en klar ställning
till att statsbidrag ej skall utgå till denna typ av verksamhet.

Jag
anser det vara mycket angeläget att föräldrar har ett stort inflytande på barnomsorgen
och lar aktiv del i verksamheterna. Sättet på vilket detta kan ske i den
kommunala barnomsorgen måste vidareutvecklas. I varje barnomsorgsform bör
föräldrarnas medverkan vara ett viktigt inslag i verksamheten.

Att
föräldrar sluter sig samman och i kooperativa former svarar för omsorgen om sina
egna barn anser, jag vara positivt. Dessa form.cr av barnomsorg finns i dag och
är berättigade till statsbidrag. Man måste emellertid vara uppmärksam på alt
alla föräldrar på grund av sin arbetssituation inte har möjlighet att delta i
en sådan verksamhet. Likaså är del positivt alt ideella organisafioner av olika
slag startar och driver barnomsorgsverksamheter. I dessa fall är inte det
ekonomiska vinstintresset styrande utan omtanken om barnen. Dessa alternativ fill
kommunal barnomsorg kan ge viktiga impulser till den kommunala verksamheten som
är grunden i barnomsorgen. De bör därför även fortsättningsvis kunna berätfiga fill
statsbidrag.

Förslagen
om affärsmässigt drivna daghem kan ses som ett led i ett angrepp på den
gemensamma och demokrafiskt styrda sektorn i vårt samhälle. Enstaka företag
eller projekt innebär inget omedelbart hot mot verksamheten. Stegel därifrån
till en vidgad verksamhet är dock inte långt. I en sådan situation skulle hela
det syslem vi byggt upp inom barnomsorgen hotas. En sådan utveckling anser jag
vara ytterst olycklig. Därför bör inte statsbidrag utgå till affärsmässigt
driven barnomsorg. Detta synsätt överensstämmer väl

Prop.
1983/84:177 8

med
vad socialutskottet anförde i sitt betänkande 1983/84:12 om statsbidrag till
barnomsorg och social hemhjälp, m. m. Utskottet förutsatte nämligen att för
rätt till det s. k. årsarbetarbidraget skulle gälla "att barnomsorgsverksamheten
drivs utan vinstsyfte och med en organisation, en förening, ett föräldrakooperativ
eller liknande som huvudman."

Det
kan däremot inte anses rimligt att statsbidrag skall utgå när enskilda personer
eller företag vill skapa vinster för sig själva eller för sina företag genom
affärsmässigt driven verksamhet i barnomsorgen, i synnerhet om detta drabbar
det kvalitativa innehållet i omsorgen.

I
syfte att klargöra att statsbidrag inte bör lämnas till sådana affärsmässigt drivna
daghem och fritidshem som behandlats i det föregående krävs vissa ändringar i
nu gällande statsbidragsregler. Jag föreslår sålunda att statsbidrag lämnas
till kommun för sådan barnomsorg i form av daghem och fritidshem som drivs av
någon annan än kommunen endast under följande förutsättningar:

1. att den som driver daghemmet eller fritidshemmet
antingen är en sammanslutning av föräldrar som gemensamt tar ansvaret för
omsorgen om sina egna eller varandras barn, eller en sammanslutning som har anknytning
till en ideell organisation, erbjuder en speciell form av pedagogik eller andra
liknande ideella grunder,

2. att daghemmet eller fritidshemmet är upptaget i
kommunens barnomsorgsplan,

3. atl daghemmet eller fritidshemmet uppfyller de krav
som finns för motsvarande kommunal verksamhet, dvs. att verkamheten bedrivs fortlöpande,
alt barnen är inskrivna och att en överenskommelse finns om barnens
vistelsetid.

De
nya reglerna kan beslutas av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer. De bör tillämpas fr. o. m. den 1 juh 1984.

Förändringarna
i statsbidragsreglerna innebär inga förändringar i medelsbehovet.

4 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen atl godkänna de riktlinjer för
statsbidrag till alternativa barnomsorgsformer som jag förordat i det föregående.

5 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar atl genom
proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt
fram.

minab/gotab Stockholm 1984