Prop. 1983/84:194

Prop. 1983/84:194 Regeringens proposition

1983/84:194

om
ny stämpelskattelagstiftning;

beslutad
den 29 mars 1984.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

KJELL-OLOF
FELDT

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1964
års stämpelskattelag föreslås ersatt dels av en ny lag om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter, dels av en lag om stämpelskatt på aktier.

Stämpelskattens
nivå föreslås oförändrad. Tidpunkten för skattskyldighetens inträde föreslås
förskjuten till den dag då ansökan om lagfart eller inteckning beviljas.
Reglerna om återvinning av stämpelskatti vid juridiska personers
vidareförsäljningar inom tio år slopas. Reglerna om skattebefrielse vid
transportköp behålls för de vanligast förekommande fallen. Möjlighet till efterbeskattning
av stämpelskatt införs. Den s.k. 85-pro-centsregeln för gränsdragningen mellan
köp och gåva i stämpelskattesammanhang lagfästs.

Avräkning
av stämpelskatt vid inteckningssanering skall endast få ske vid samtidig dödning
och nyinteckning.

När
det gäller stämpelskatten på aktier föreslås att skattskyldigheten för styrelseledamöter
slopas. Lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter görs tillämplig på
skatten.

Den
nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1984.

1 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 194

Prop. 1983/84:194 2

1 Förslag till

Lag om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1
§ Stämpelskatt
skall erläggas till staten enligt denna lag för förvärv av fast egendom,
tomträtter och skepp samt vid beviljande av inteckningar.

2
§ Staten är
inte skattskyldig enligt denna lag.

3
§
Inskrivningsmyndigheten är beskattningsmyndighet.

Med inskrivningsmyndighet avses i denna lag också den i 2
§ sjölagen (1891:35 s.l) angivna registermyndigheten.

Förvärv av fast egendom och tomträtter

Skatteplikt

4 § Förvärv av fast egendom är skattepliktiga om de sker
genom:

1)
köp eller byte,

2)
tillskott till
bolag eller förening, utdelning eller skifte från bolag eller förening,

3)
fusion enligt
14 kap. 1 eller 2 § aktiebolagslagen (1975:1385),

4)
expropriation
eller annan inlösen på grund av stadgande om rätt eller skyldighet att lösa
fast egendom.

Förvärv av tomträtter är skattepliktiga om de sker genom
upplåtelse, överlåtelse mot ersättning eller annat fång som avses i första
stycket.

5 § Om ett förvärv som har betecknats som gåva sker mot
att förvär

varen övertar ansvaret för en skuld för vilken borgenär har säkerhet i form

av pantbrev eller annars mot ersättning, är förvärvet skattepliktigt enligt

denna lag om ersättningen uppgår till minst 85 procent av egendomens

värde. Därvid skall värdet av egendomen beräknas enligt 9-12 och 14 §§.

Undanlag från skatteplikt

6 § Skatteplikt föreligger inte vid

1)
förvärv från
make, om förvärvet sker i syfte att för sammanläggning åstadkomma enhetliga
lagfartsförhållanden för makarnas fasta egendom,

2)
förvärv genom
byte i den mån ersättningen utgörs av annan fast egendom, om bytet sker för alt
åstadkomma en lämpligare fastighetsindelning eller utgör ett led i åtgärder för
jordbrukels eller skogsbrukels yttre rationalisering,

3)
sambruksförenings
förvärv genom tillskott från medlem och samfäl-lighetsförenings förvärv enligt
5 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,

4)
försäkringsbolags
förvärv från annat försäkringsbolag i samband med sådant avtal om övertagande
av det senare bolagets hela försäkringsbestånd, som avses i 15 kap. I §
försäkringsrörelselagen (1982:713),

5)
förvärv av
järnväg som skall inskrivas i särskild ordning, eller av mark för sådan
järnväg,

6)
kommuns eller
annan menighets förvärv av mark som enligt fastställd

Prop. 1983/84:194 3

plan skall användas för allmän plats, begravningsplats
eller för sådant ändamål som enligt 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) medför att byggnad för ändamålet skall anses som specialbyggnad,

7)
förvärv av
kronojord genom skatteköp eller annars på grund av skattebrev,

8)
förvärv av
ständig besittningsrätt till elt kronohemman eller ett krononybygge, då på
grund av förvärvet inrymning vinns i sådan rätt,

9)
upplåtelse av
tomträtt i en nybildad fastighet vars mark tidigare helt eller till övervägande
del ingått i en fastighet som varit upplåten med tomträtt till samme tomträttshavare.

Transportköp

7 § Överiåts ett köp av fast egendom utan något annat
tillägg till eller

någon annan ändring i köpevillkoren än tiden för tillträdet och betalningen,

samt sättet för betalningen i den mån ändrade inteckningsförhållanden

påkallar det, skall stämpelskatt betalas endast för det senaste köpet. Skat

tebefrielse för tidigare köp erhålls dock endast om lagfart för samtliga köp

söks inom den tid som är stadgad för del första köpet. Har skatten för

tidigare köp redan betalats avräknas beloppet från skatten på det sista

köpet. Bestämmelserna om återvinning i 36 § tillämpas om skatten inte kan

avräknas helt.

Bestämmelserna i första stycket gäller även vid upplåtelse
eller överlåtelse av tomträtt. Vad där sagts om lagfart gäller då inskrivning.

Begäran om
tillämpning av denna paragraf skall framställas när lagfart eller inskrivning
söks. Överiålare och förvärvare skall därvid skriftligen samt på heder och
samvete intyga att ersättning för den överlåtna egendomen inte lämnats och
inte heller skall lämnas utöver vad som framgår av den ingivna överiåtelsehandlingen,
och att inte heller i övrigt avtal träffats om tillägg till eller annan ändring
i villkoren för tidigare förvärv änvad som angetts i överiåtelsehandlingen.

Skattesats

8 § Stämpelskatten är femton kronor för varje fullt
tusental kronor av

egendomens värde.

Förvärvas egendomen av en juridisk person är dock skatten
trettio kronor för varje fullt tusental kronor av egendomens värde utom då
förvärvaren

1)
skulle ha varit
befriad från gåvoskatt om egendomen hade erhållits som gåva,

2)
är en
bostadsrättsförening eller av bostadsstyrelsen eller länsbostadsnämnd erkänd
som ett allmännyttigt bostadsföretag enligt de beslämmelser om lån av
statsmedel till främjande av bostadsbyggandet som gällde vid tiden för
förvärvet,

3)
är en
kreditinrättning som enligt lag, reglemente eller bolagsordning är skyldig atl
äter avyttra egendomen,

4)
är dödsbo.

Skatten är dock i fall som avses i första och andra
styckena alltid lägst femtio kronor.

Skattens beräkning

9 § Vid köp av fast egendom bestäms värdet enligt 8 §
genom att köpe

skillingen jämförs med taxeringsvärdet för året närmast före det år då

ansökan om lagfart beviljas. Det högsta av dessa värden anses som egen

domens värde.

Prop. 1983/84:194 4

Saknas särskilt taxeringsvärde för det i första stycket
angivna året görs jämförelsen i stället med det värde som
inskrivningsmyndigheten, med ledning av intyg av sakkunnig eller annan
utredning, bedömer att egendomen hade vid tidpunkten för upprättandel av den
handling på vilken förvärvet grundas.

Ingår i egendomen sådana tillbehör till fastighet som
avses i 2 kap. 3 § jordabalken skall till taxeringsvärdet läggas värdet av
dessa tillbehör.

10 § Bestämmelserna i 9 § tillämpas på motsvarande sätt
även i andra

fall när fast egendom förvärvas mot ersättning.

Vid byte av fast egendom anses därvid taxeringsvärdet av
den lämnade egendomen som ersättning för den mottagna egendomen. Saknas taxeringsvärde
bestäms jämförelse värde enligt 9 § andra stycket.

Utges vid byte av fast egendom pengar eller annan lös
egendom (mellanskillnad) ökas ersättningen enligt andra stycket med den
utgivna mellanskillnaden. Erhålls mellanskillnad minskas ersättningen med
denna.

11
§ Om del visas
att egendomen gått ner i värde efter den tidpunkt som taxeringsvärdet för del i
9 § angivna året avser, men före fångeshandlingens upprättande, och detta
berott på eldsvåda, borttagande av byggnad, skogsavverkning, väsentlig
förändring av rörelse i vilken egendomen har använts eller annan liknande
anledning, skall inskrivningsmyndigheten bestämma annat jämförelsevärde enligt
9 § andra stycket. Delsamma skall gälla om det visas alt egendomen, lill följd
av nybyggnad eller av annan liknande anledning, ökat i värde efter
fångeshandlingens upprättande men före den tidpunkt, som taxeringsvärdet för
det i 9 § första stycket angivna året avser.

12
§ Vid
upplåtelse eller överlåtelse av tomträtt ulan tillhörande byggnad skall värdet
av tomträtten anses motsvara avgälden för ett år. Om det vid överlåtelsen har utfästs
en större ersättning skall tomträttens värde dock anses motsvara ersättningen.
I övrigt skall värdet av tomträtt i tillämpliga delar bestämmas enligl
föreskrifterna 19-11 §§. Som taxeringsvärde skall därvid gälla det taxerade
byggnadsvärdet.

13
§ Omfattar ell
förvärv även annat än fast egendom eller tomträtt och har fördelningen av
ersättningen mellan skattepliktig och övrig egendom inte angetts i
fångeshandlingen, skall hela ersättningen anses avse den skattepliktiga
egendomen om fördelningen inte på annat säll tillföriitligen styrks.

14
§ Om ersättning
utgår i form av lös egendom, värderas denna egendom enligl reglerna i 23 §
lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. Värderingen skall ske med hänsyn lill
förhållandena vid upprättande av den handling på vilken förvärvet grundas.

Förvärv av skepp

Skatteplikt

15 § Förvärv av skepp är skallepliktiga om de sker
genom:

1)
köp eller byte,

2)
tillskott till
bolag eller förening, utdelning eller skifte från bolag eller förening.

Prop.
1983/84:194 5

3) fusion enligt 14 kap. 1 eller 2 § aktiebolagslagen
(1975:1385). Med skepp jämställs i denna lag andelar i skepp.

Undantag från skatteplikt

16 § Skatteplikt föreligger inle vid:

1)
förvärv av
utländskt skepp,

2)
förvärv av
skeppsbygge genom skeppsbyggnadsavtal eller överiåtelse av sådant avtal innan
bygget har fullbordats,

3)
förvärv av
nybyggt skepp omedelbart från den som har byggt skeppet,

4) förvärv
av skepp som är avsett atl användas för yrkesmässigt fiske,

för livräddning eller i övrigt för annat ändamål än yrkesmässig sjöfart.

Skattesats

17 § Stämpelskatten är tio kronor för varje fullt tusental
kronor av skep

pets värde vid tiden för förvärvet, dock lägst femtio kronor.

Skattens beräkning

18
§ Vid köp skall
värdet anses motsvara köpeskillingen. Om det finns särskilda skäl att anta att
värdet av den förvärvade egendomen är högre än köpeskillingen, skall dock
skatten beräknas på det verkliga värdet.

19
§ Saknas i ett
ärende om inskrivning av skeppsförvärv en av parterna undertecknad
fångeshandling med uppgift om köpeskillingen, skall förvärvare och överiålare
som är bosatta här i riket lämna en skriftlig försäkran om köpeskillingens
storlek. I fråga om annat förvärv än köp skall intyg av sakkunnig företes om
skeppets värde vid liden för förvärvet. Ett sådant intyg skall på begäran även
ges in vid förvärv genom köp.

20
§ Med ärende om
inskrivning enligt 19 § likställs anmälan för avregistrering i de fall då elt
skepp genom förvärv upphör att vara svenskt.

Inteckning

Skatteplikt

21
§ Om inte annat
framgår av 22 och 23 §§ las stämpelskatt ul vid beviljande av sådan ansökan om
inteckning i fast egendom som avses i

22
kap. 2 §
jordabalken, samt vid beviljande av motsvarande ansökan beträffande tomträtt,
luftfartyg, skepp eller näringsverksamhet.

Med
beviljande av ansökan om inteckning i skepp jämställs atl inteckning i
skeppsbygge förs över från skeppsbyggnadsregistret lill skeppsregistret.

Undantag från skatteplikt

22
§ Sker nyinteckning
och dödning på grund av samtidig ansökan, föreligger skatteplikt endast för
skillnaden mellan det nyintecknade beloppet och beloppet av de inteckningar som
dödas. Detta gäller dock bara om inteckningarna beviljas i egendom eller, då
fråga är om företagsinteckning, i näringsverksamhet som helt eller delvis
omfattades av de dödade inteckningarna.

23
§ Om
inteckningar i fast egendom, som ingår i en genom samman-

Prop. 1983/84:194 6

läggning nybildad fastighet, har dödats före
sammanläggningen, föreligger inte skatteplikt för de inteckningar som till
högst motsvarande belopp beviljas i den nybildade fastigheten inom ett år från
det atl de tidigare inteckningarna upphörde att gälla. Motsvarande skall
tillämpas beträffande inteckningar i tomträtt i fall som avses i 6 § 9.

Skattesats m.m.

24 § Stämpelskatten är tio kronor för varje fullt
tusental kronor av det

belopp som intecknas. För inteckning i skepp är skatten
dock fyra kronor

för vaije fullt tusental kronor av beloppet. Skatten är
alltid lägst femtio

kronor.

Fastställande av skatt

25 § Skattskyldighet inträder i fall som avses i

a)
4 §, när
ansökan om inskrivning beviljas,

b)
15 §, när
ansökan om inskrivning beviljas eller, i fall då skepp genom förvärv upphör att
vara svenskt, när avregistrering sker,

c)
21 §, när
inteckning beviljas eller när inteckning förs över från skeppsbyggnadsregistret
till skeppsregistret.

26
§ Beslut om
fastställande av skatten skall meddelas när skattskyldigheten inträder eller,
om något hindrar detta, så snart hindret blivit undanröjt.

27
§
Skattskyldig är i fråga om skatt för

a)
förvärv av fast
egendom, tomträtt eller skepp, båda parterna,

b)
inteckning, den
som har ansökt om inteckning eller, när inteckning söks på grund av medgivande,
den som medgetl att inteckning fått ske.

När flera svarar för skattens betalning är de solidariskt
ansvariga.

28 § Inskrivningsmyndigheten får förelägga den skattskyldige
att lämna

de uppgifter som behövs för att fastställa skatten. Föreläggandet får för

enas med vite. Vitet skall bestämmas med hänsyn till den skatlskyldiges

ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt, dock inte till lägre

belopp än femhundra kronor.

Fråga om utdömande av vite prövas av
inskrivningsmyndigheten.

Efterbeskattning

,29 § Om en fångeshandling som ingivits för
inskrivningsändamål innehåller oriktiga uppgifter om sådant som är av
betydelse för atl fastställa stämpelskatten och har skatt till följd härav inle
utgått eller utgått med för lågt belopp skall inskrivningsmyndigheten besluta
om efterbeskattning.

Detsamma gäller om skattskyldig annars lämnat oriktiga
uppgifter till ledning för fastställande av stämpelskatten eller om den
skattskyldige lämnat oriktiga uppgifter i mål om sådan skatt.

Efterbeskattning får inte ske om det skattebelopp som
avses är atl anse som ringa eller om det med hänsyn till omständigheterna
framstår som uppenbart oskäligt att efterbeskattning sker.

30 § Efterbeskattning får ej ske om inle
inskrivningsmyndigheten meddelar beslut om detta senast under sjätte året
efter utgången av det kålen-

Prop. 1983/84:194 7

derår under vilket skattskyldigheten inträdde. Efterbeskattning
på grund av en oriklig uppgift i mål om skatt får dock ske inom ett år efter
utgången av den månad då avgörande i målet har vunnit laga kraft.

Har den skattskyldige avlidit, skall efterbeskattningen
påföras hans dödsbo. Beslut om sådan efterbeskattning får inte meddelas av
inskrivningsmyndigheten efter utgången av det andra året efter det kalenderår
under vilket bouppteckningen efter den skattskyldige har lämnats in för
registrering.

Betalning av skatt

31 § Skatten skall betalas till inskrivningsmyndigheten
eller den myndig

het regeringen bestämmer inom en månad från den dag, då beslul om

skatten tillhandahålls sökanden. Innan beslutet om skatten har meddelats

får skatten inte tas emot.

Om en överrätt fastställer skatten till ett högre belopp,
skall del tillkommande skattebeloppet betalas inom en månad efter det att överrätiens
beslut har meddelats.

32
§ Om synnerliga
skäl föreligger får inskrivningsmyndigheten bevilja anstånd med att betala
skatten.

33
§
Inskrivningsmyndigheten får inte lämna ut en handling som ligger till grund för
skattens fastställande eller elt pantbrev förrän skatten har betalats.

Har en inteckning förts över från skeppsbyggnadsregistret lill
skeppsregistret i samband med att ett skeppsbygge registrerats som skepp, får
inte nationalitetshandlingen för skeppet lämnas ul förrän skatten för inteckningen
har betalats.

34 § Har den skatlskyldige inte betalat skatten inom
föreskriven tid,

skall restavgift tas ut med sex öre för varje hel krona av den skatt som inte

har betalats i rätt tid, dock med minst femtio kronor. Öretal jämnas till

närmast högre hela krontal. Restavgifien betalas till inskrivningsmyndig

heten eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Inskrivningsmyndigheten får befria från restavgiften om
särskilda omständigheter föreligger.

35 § Har skallen inte betalats inom föreskriven tid, skall
skattebeloppet

och i förekommande fall restavgift på framställning av inskrivningsmyn

digheten omedelbart tas ut genom utmätning.

Återvinning

36 § Har efter det att ett beslut meddelats om
fastställande av skatt

a) lagfart, inskrivning av tomträtt eller av förvärv av
skepp eller inteck

ning undanröjts genom dom eller beslut som vunnit laga kraft,

b) inskrivning av förvärv av skepp avförts enligl 14 §
tredje stycket

sjölagen (1891:35 s.l),

har den skattskyldige rätt att få återvinning av skatten.

Detsamma gäller om erlagd skatt inte har kunnat avräknas
helt i fall som avses i 7 §.

Beslut om återvinning medför befrielse från skyldighet alt
betala fastställd skatt, eller rätt att återfå skatt som har betalats.

Prop.
1983/84:194 8

37 § Beslut om återvinning meddelas av
inskrivningsmyndigheten. Ansökan om återvinning görs skriftligen hos
myndigheten inom elt år efter det att förutsättningarna för återvinning har
inträtt. Ansökan får dock alltid göras inom tre år från dagen för
inskrivningsmyndighetens beslut om skattens fastställande.

Besvär

38 § Inskrivningsmyndighetens beslut enligl denna lag får
överklagas

genom besvär hos hovrätten av den skatlskyldige och av den myndighet

som har förordnats lill granskningsmyndighet enligt 41 §.

Beslut om föreläggande enligt 28 § får inte överklagas.

39 § Besvär över inskrivningsmyndighetens beslut enligt
denna lag skall

ges in till inskrivningsmyndigheten och vara ställda till hovrätten.

Elt beslut som innefattar prövning av en fråga om
fastställande eller återvinning av skall får överklagas inom tre år från dagen
för beslutet. Har en part överklagat beslutet och vill även motparten överklaga
det, skall dennes besvär ha kommil in till hovrätten inom två månader från det atl
delgivning som avses i 52 kap. 7 § rättegångsbalken har skett. Hovrätten skall
pröva frågan om motpartens besvärstalan har fullföljts på föreskrivet sätt och
inom rätt tid.

Om ett beslul som avses i andra stycket har överklagats på
behörigt säll skall hovrätten alltid höra klagandens motpart över besvären.

Återbetalning

40 § Återbetalning av skatt på grund av ett beslut enligt
denna lag görs av

inskrivningsmyndigheten eller av den myndighet som regeringen bestäm

mer. Återbetalning skall ske även om beslutet inte har vunnit laga kraft.

Ränta skall, om inte annat följer av 42 §, utgå på det
återbetalade beloppet från och med den dag då skallen har betalats lill och med
den dag då återbetalning görs.

Räntan beräknas för visst kalenderår efter den räntesats
som motsvarar det av riksbanken fastställda diskonto som gäller vid utgången av
december månad det föregående året.

Vid ränteberäkningen skall avrundning ske lill närmast
lägre hela krontal. Räntebelopp under femtio kronor betalas inte ut.

Tillsyn över beslut om skatt

41 § Inskrivningsmyndigheternas beslut i ärenden om
fastställande av

stämpelskatt, efterbeskattning och återvinning skall granskas av den myn

dighet som regeringen förordnar.

Granskningsmyndigheten för det allmännas talan vid domstol
enligl denna lag. Därvid får myndigheten föra talan även lill den
skattskyldiges förmån.

Särskilda föreskrifter

42 § Föreligger synneriiga skäl kan regeringen eller den
myndighet som

regeringen bestämmer i särskilda fall medge nedsättning av eller befrielse

från skatt, liksom återbetalning helt eller delvis av skatt.

Prop. 1983/84:194 9

Vid
beslut om återbetalning av skatt som meddelas med stöd av första stycket skall
regeringen eller myndighet som där sägs besluta i vad mån ränta skall utgå på
del skattebelopp som skall återbetalas.

43
§ Har regeringen med stöd av 19 kap. 24 § jordabalken för viss inskrivningsmyndighets
område eller del av ett sådant område bestämt att inskrivning skall ske i
inskrivningsregister i stället för i fastighetsbok eller tomträttsbok, meddelar
regeringen de föreskrifter som behövs för skallens' betalning. Regeringen får
därvid besluta om undantag från 33 §.

1.
Denna lag träder i kraft den 1
juli 1984 då stämpelskattelagen (1964:308) skall upphöra att gälla.

2.
Den gamla lagen gäller
fortfarande i ärenden där skatten har fastställts före ikraftträdandet i
samband med att en ansökan om inskrivning har förklarats vilande.

3.
Den gamla lagens bestämmelser
om återvinning gäller för skall som har fastställts före ikraftträdandet.

4.
Bestämmelserna i 5 § andra
stycket och 15 § gamla lagen lillämpas fortfarande när fång har överlåtits före
ikraftträdandet.

5.
Bestämmelserna i 12 § gamla
lagen tillämpas fortfarande i fråga om inteckningar som har dödats eller av
annan anledning har upphört att gälla före ikraftträdandet.

6.
Bestämmelserna om efterbeskattning
i den nya lagen skall tillämpas endast i fall då uppgifter som avses i 29 §
lämnats efter ikraftträdandet.

7.
Skattskyldighet föreligger inte
vid förvärv av fast egendom genom tillskott till bolag i enlighet med lagen
(1963:583) om avveckling av fideikommiss.

8.
Den gamla lagens bestämmelser
om skaltefrihet gäller fortfarande i fråga om förvärv med stöd av lagen
(1925:334) om rätt i vissa fall för nyltjanderältshavare atl inlösa under
nyttjanderätt upplåtet område.

9.
Förekommer i lag eller annan
författning hänvisning till en föreskrift som har ersatts av en bestämmelse i
denna lag lillämpas i stället den nya bestämmelsen.

Prop. 1983/84:194 10

2
Förslag till

Lag
om stämpelskatt på aktier

Härigenom
föreskrivs följande.

1
§ Stämpelskatt skall betalas till
staten enligt denna lag vid bildande av aktiebolag eller vid ökning av
aktiekapital.

2
§ Skatten är en procent av
aktiernas nominella belopp eller, om elt högre belopp skall betalas för
aktierna, av det högre beloppet.

Sker
betalning för vissa aktier genom tillförande av apportegendom, skall samma
skatt betalas för aktierna som för de aktier som betalas med pengar. Betalas
samtliga aktier genom apportegendom utgår skatten efter aktiernas nominella
belopp.

3
§ Aktiebolaget är skattskyldigt
enligt denna lag.

4
§ Skattskyldigheten inträder när
registrering av det nybildade bolaget sker eller, vid ökning av aktiekapitalet,
när beslutet om ökningen registreras.

5
§ Deklaration skall ha kommit
in fill beskattningsmyndigheten senast två månader efter den dag då
skattskyldigheten inträtt.

6
§ Regler för förfarandet vid
beskattningen finns i lagen (1984:000) om punktskatter och
prisregleringsavgifter.

1.
Denna lag träder i kraft den 1
juli 1984.

2.
Stämpelskattelagen (1964:308)
gäller fortfarande i fråga om skatt på aktier i de fall skatteplikt har inträtt
före ikraftträdandet.

3.
Stämpelskaltelagen (1964:308)
gäller även efter ikraftträdandet i fall då skatten avser en nyemission och
beslutet om emissionen har registrerats före ikraftträdandet.

3 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1984:000) om punktskatter och prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs att I kap. 1 §, 2 kap. 2 och 8 §§
samt punkt 12 av övergångsbestämmelserna till lagen (1984:000) om punktskatter
och prisregleringsavgifter' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 1 §2 Denna lag gäller för skatter och avgifter som
tas ul enligt

1.
lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster, lagen (1941:251) om särskild
varuskatt, lagen (1957:262) om allmän energiskatt, lagen (1961:372) om
bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, lagen (1972:266) om skall på
annonser och reklam, lagen (1972:820) om skatt på spel, lagen (1973:37) om
avgift på vissa dryckesförpackningar, lagen (1973:1216) om särskild avgift
för oljeprodukter och kol, bilskrotningslagen (1975:343), lagen (1977:306) om
dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskall på motorfordon, lagen
(1978:144) om skatt på vissa resor, lagen (1982:691) om skatt på vissa kassettband,
lagen (1982:1200) om skatt på videobandspelare, lagen (1982:1201) om skatt på
viss elektrisk kraft, lagen (1983:1053) om skall på omsättning av vissa
värdepapper, lagen (1983:1104) om särskild avgift för elektrisk kraft från
kärnkraftverk, lagen (1984:000) om avgift på bekämpningsmedel, lagen
(1984:000) om stämpelskatt på aktier.

1. lagen (1928:376) om skall på lotterivinsler, lagen
(1941:251) om särskild varuskatt, lagen (1957:262) om allmän energiskatt, lagen
(1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, lagen (1972:266) om
skatt på annonser och reklam, lagen (1972:820) om skall på spel, lagen
(1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar, lagen (1973:1216) om
särskild avgift för oljeprodukter och kol, bilskrotningslagen (1975:343), lagen
(1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon, lagen (1978:144) om skatt på vissa resor, lagen (1982:691) om
skatt på vissa kassettband, lagen (1982:1200) om skatt på videobandspelare,
lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft, lagen (1983:1053) om skatt
på omsättning av vissa värdepapper, lagen (1983:1104) om särskild avgift för
elektrisk kraft från kärnkraftverk, lagen (1984:000) om avgift på
bekämpningsmedel.

2. lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets
område, lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område, lagen (1984:000)
om avgift på gödselmedel.

Har i författning som anges i första stycket eller i
författning som utfärdats med stöd av sådan författning lämnats bestämmelse som
avviker från denna lag gäller dock den bestämmelsen.

' Prop. 1983/84:71, SkU 22, rskr. 145.

Med nuvarande lydelse avses den lydelse som har
föreslagits i prop. 1983/84:176.

Nuvarande
lydelse

Förestagen
lydelse

2 kap. 2 §

Skatteredovisningen i deklarationen skall avse bestämda
tidsperioder (redovisningsperioder).

Första
stycket gäller dock inte i fråga om skatt på lotterivinster och inte heller
för avgifter som tas ut enligl författningarna i 1 kap. 1 § första stycket 2
i den mån statens jordbruksnämnd meddelar avvikande bestämmelser.

Första stycket gäller dock inte i fråga om skall på
lotteri vinster etter stämpelskatt på aktier och inle heller för avgifter som
tas ut enligt författningarna i 1 kap. 1 § första stycket 2 i den mån statens
jordbruksnämnd meddelar avvikande beslämmelser.

2 kap.
Deklarationer som avser skatt enligt författningarna i 1 kap. 1 § första
stycket 1 skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast den
tjugofemte i månaden efter redovisningsperiodens slut eller, när
skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, senast tjugofem dagar
efter den skattepliktiga händelsen.

8§

Deklarationer som avser skall enligl författningarna i I
kap. 1 § första stycket I skäll ha kommil in till beskatlningsmyndigheten
senast den ljugofemte i månaden efter redovisningsperiodens slut eller, när
skatteredovisningen inle avser redovisningsperioder, senast tjugofem dagar
efter den skattepliktiga händelsen. Särskilda bestämmelser gäller i fråga om
skatt enligt tagen (1984:000) om stämpelskatt på aktier.

I fråga om avgifter enligt författningarna i 1 kap. 1 §
första stycket 2 bestämmer statens jordbruksnämnd deklarationstiden.

Övergångsbestämmelserna

12. Förekommer
i lag eller annan författning hänvisning lill en föreskrift som har ersatts
genom en bestämmelse i denna lag tillämpas i stället den nya bestämmelsen. Den
upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om skatt enligl stämpelskattelagen
(1964:308) och lagen .(1983:219) om tillfällig vinslskatt.

12.
Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till en föreskrift som har
ersatts genom en bestämmelse i denna lag tillämpas i stället den nya
bestämmelsen. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om skall
enligt lagen (1983:219) om tillfällig vinslskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

4 Förslag till

Lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Härigenom
föreskrivs att 1 § skattebrottslagen (1971:69) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

1§'

Denna lag gäller i fråga om skatt eller avgift enligl

I. lagen
(1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,
förordningen (1927:321) om skall vid ulskiftning av aktiebolags tillgångar,
kommunalskattelagen (1928:370), förordningen (1933:395) om ersättningsskatt,
lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, lagen (1946:324) om
skogsvårdsavgift, lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, lagen (1947:577) om
statlig förmögenhetsskatt, lagen (1958:295) om sjömansskatt, lagen (1982:1194)
om hyreshusavgift, lagen (1983:219) om fill-fällig vinstskatt, lagen
(1983:1086) om vinstdelningsskalt.

2. lagen
(1928:376) om skatt på

lotterivinster, lagen (1941:251) om

särskild varuskatt, lagen (1957:262)

om allmän energiskatt, lagen

(1961:372) om bensinskatt, lagen

(1961:394) om tobaksskatt, stäm

pelskattelagen (1964:308), lagen

(1968:430) om mervärdeskatt, lagen

(1972:266) om skatt på annonser

och reklam, lagen (1972:820) om

skall på spel, lagen (1973:37) om

avgift på vissa dryckesförpack

ningar, vägtraflkskattelagen

(1973:601), lagen (1973:1216) om

särskild avgift för oljeprodukter

och kol, lagen (1976:338) om väg

trafikskalt pä vissa fordon, som

icke är registrerade i riket, bilskrot

ningslagen (1975:343), lagen

(1977:306) om dryckesskatt, lagen

(1978:69) om försäljningsskatt på

motorfordon, lagen (1978:144) om

skatt på vissa resor, lagen

(1982:691) om skatt på vissa kas

settband, lagen (1982:1200) om

skatt på videobandspelare, lagen

(1982:1201) om skatt pä viss elek

trisk kraft, lagen (1983:1053) om

skatt på omsättning av vissa värde

papper lagen (1983:1104) om sär-

2. lagen
(1928:376) om skatt på

lotterivinster, lagen (1941:251) om

särskild varuskatt, lagen (1957:262)

om allmän energiskalt, lagen

(1961:372) om bensinskatt, lagen

(1961:394) om tobaksskatt, stäm

pelskattelagen (1964:308), lagen

(1968:430) om mervärdeskatt, lagen

(1972:266) om skatt på annonser

och reklam, lagen (1972:820) om

skall på spel, lagen (1973:37) om

avgift på vissa dryckesförpack

ningar, vägtrafikskattelagen

(1973:601), lagen (1973:1216) om

särskild avgift för oljeprodukter

och kol, lagen (1976:338) om väg

trafikskatt på vissa fordon, som

icke är registrerade i riket, bilskrot

ningslagen (1975:343), lagen

(1977:306) om dryckesskatt, lagen

(1978:69) om försäljningsskall på

motorfordon, lagen ()978:144) om

skatt på vissa resor, lagen

(1982:691) om skatt på vissa kas

settband, lagen (1982:1200) om

skatt på videobandspelare, lagen

(1982:1201) om skatt på viss elek

trisk kraft, lagen (1983:1053) om

skatt på omsättning av vissa värde

papper lagen (1983:1104) om sär-

Med nuvarande lydelse avses den lydelse som har
föreslagits i prop. 1983/84:178.

Prop. 1983/84:194

Nuvarande lydelse

skild avgift för elektrisk kraft från kärnkraftverk.

14

Föreslagen lydelse

skild avgift för elektrisk kraft från kärnkraftverk, lagen
(1984:000) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, lagen (1984:000) om
stämpelskatt på aktier,

3. lagen (1981:691) om socialavgifter.

Lagen gäller även preliminär skatt, kvarstående skatt och
tillkommande skatt som avses i uppbördslagen (1953:272).

Lagen tillämpas inte om skatten eller avgiften fastställts
eller uppbärs i den ordning som gäller för tull och inte heller beträffande restavgift,
skattetillägg eller liknande avgift.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade
skattefordringar m.m.

Härigenom
föreskrivs atl 1 § lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m.
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

1§' Förmånsrätt enligt II § förmånsrättslagen (1970:979) följer med fordran på

1. skatt och avgift, som anges i 1 § första stycket
uppbördslagen

(1953:272) samt skatt enligt lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för

särskilda förmåner och rättigheter, lagen (1958:295) om sjömansskatt, ku

pongskattelagen (1970:624) och lagen (1983:219) om tillfällig vinstskatt,

2. skatt
enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt.

3. skatt
eller avgift enligt lagen

(1928:376) om skatt pä lotterivin

ster, lagen (1941:251) om särskild

varuskatt, lagen (1957:262) om all

män energiskatt, lagen (1961:372)

om bensinskatt, lagen (1961:394)

om tobaksskatt, stämpelskattela

gen (1964:308), lagen (1972:266) om

skatt på annonser och reklam, la

gen (1972:820) om skatt på spel, la

gen (1973:37) om avgift på vissa

dryckesförpackningar, lagen

(1973:1216)
om särskild avgift för oljeprodukter och kol, bilskrotningslagen (1975:343),
lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon, lagen (1978:144) om skall på vissa resor, lagen (1982:691) om
skatt på vissa kassettband, lagen (1982:1200) om skall på videobandspelare,
lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft, lagen (1983:1053) om skatt
på omsättning av vissa värdepapper, lagen (1983:1104) om särskild avgift för
elektrisk kraft från kärnkraftverk.

3. skatt
eller avgift enligt lagen

(1928:376) om skatt på lotterivins

ter, lagen (1941:251) om särskild

varuskatt, lagen (1957:262) om all

män energiskatt, lagen (1961:372)

om bensinskatt, lagen (1961:394)

om tobaksskatt, stämpelskattela

gen (1964:308), lagen (1972:266) om

skatt på annonser och reklam, la

gen (1972:820) om skatt på spel, la

gen (1973:37) om avgift på vissa

dryckesförpackningar, lagen

(1973:1216)
om särskild avgift för oljeprodukter och kol, bilskrotningslagen (1975:343),
lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon, lagen (1978:144) om skatt på vissa resor, lagen (1982:691) om skatt
på vissa kassettband, lagen (1982:1200) om skatt på videobandspelare, lagen
(1982:1201) om skall på viss elektrisk kraft, lagen (1983:1053) om skall på
omsättning av vissa värdepapper, lagen (1983:1104) om särskild avgift för
elektrisk kraft från kärnkraftverk, lagen (1984:000) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter samt lagen (1984:000) om stämpelskatt på aktier.

' Med nuvarande lydelse avses den lydelse som har
beslutats av riksdagen (prop 1983/84:71, SkU 22, rskr 145).

Prop. 1983/84:194 16

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

4.
skatt enligt vägtrafikskatlelagen
(1973:601) samt lagen (1976:339) om saluvagnsskatt,

5.
tull och särskild avgift enligl
39 § tullagen (1973:670) samt avgift enligt lagen (1968:361) om avgift vid
införsel av vissa bakverk,

6.
avgift enligt lagen (1967:340)
om prisreglering pä jordbrukets område och lagen (1974:226) om prisreglering på
fiskels område,

7.
avgift som uppbärs med
tillämpning av lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter.

Förmånsrätten omfattar ej restavgift
och liknande avgift som utgår vid försummelse att redovisa eller betala
fordringen och ej heller skalle- eller avgiftstillägg och förseningsavgift.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1984.

Prop. 1983/84:194 17

Utdrag

FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-02-16

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsråden 1. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén,
Peterson, Andersson, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson,
Holmberg, Thunborg

Föredragande: statsrådet Feldt

Lagrådsremiss om ny stämpelskattelagstiftning

1 Inledning

Enligt stämpelskattelagen (1964:308), SL, tas stämpelskatt
ut vid förvärv av fast egendom, tomträtter och skepp samt vidare vid bildande
av aktiebolag och vid ökning av aktiekapital. Stämpelskatt tas enligt lagen också
ut för inteckningar i fast egendom, tomträtter, luftfartyg, skepp,
näringsverksamhet och järnväg.

Slämpelskatleutredningen (B 1977:06)' har i uppdrag bl.a.
att se över reglerna om stämpelskatt. Utredningen har i ett betänkande (SOU
1983:8) Stämpelskatt föreslagit att den nuvarande stämpelskaltelagen ersätts av
två nya lagar, en lag som avser stämpelskatt som fastställs av inskrivningsmyndighet
och en lag som avser stämpelskatt som fastställs av riksskatteverket (RSV).

Till protokollet i detta ärende bör fogas utredningens
förslag till lag om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter som bilaga 1.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanserna och en sammanfattning av remissyttrandena bör fogas lill
protokollet i delta ärende som bilaga 2.

Jag avser nu atl la upp frågan om lagsiiftning pä grund av
stämpelskal-teutredningens förslag.

' Utredningsman kammarrättslagmannen Jan Francke. 2
Riksdagen 1983/84. 1 samt. Nr 194

Prop. 1983/84:194 18

2 Allmän motivering

2.1 Allmänna syjipunkter

Nu
gällande lagsiiftning om stämpelskatt trädde i kraft den 1 januari 1965.
Åtskilliga partiella ändringar har sedan dess gjorts i stämpelskattelagen.
Dessa har föranletts bl.a. av ändringar i de civilrättsliga regler till vilka
lagen är knuten. Så är fallet med exempelvis jordabalken, fastighetsbildningslagen
(1970:988), aktiebolagslagen (1975:1385) och sjölagen (1891:35 s. 1). Vidare
har stämpelskatteplikten på senare år inskränkts genom att stämpelskatten på bl.a.
obligationer, utländska värdepapper, kommanditdelägares insatser och på
lotterier har slopats.

Stämpelskattelagen
innehåller i sin nuvarande lydelse en huvuddel som avser stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter och en del som avser den stämpelskatt som RSV tar ut
vid bildande av aktiebolag och vid ökning av aktiekapital. Reglerna är i
princip olika. Gemensamt är dock att skatten eriäggs till staten och att staten
inte är skattskyldig.

Uppdelningen
på två skilda regelsystem har medfört att stämpelskattelagen blivit
svåröverskådlig och komplicerad. De många ändringarna i lagen har ocksä medfört
att systematiken har rubbats.

Som
ocksä utredningen har funnit är det därför nu nödvändigt att stämpelskaltelagen
ses över i systematiskt hänseende. Utredningen har ansett alt väsentliga
förenklingar kan åstadkommas om de två regelsystemen skiljs åt. Jag delar den
uppfattningen. Vad som ytteriigare talar för en sådan uppdelning är att ny lag
om punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP) föreslås (prop. 1983/84:71)
träda i kraft den 1 juli 1984. Görs reglerna i LPP tillämpliga på den
stämpelskatt som RSV tar ut kan en rad regler utmönstras ur stämpelskattelagen.

Jag
föreslår således att stämpelskaltelagen ersätts av två nya lagar, den ena
avseende stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter och den andra av.seende
stämpelskatt på aktier. Jag föreslår att den nya lagstiftningen träder i kraft
den I juli 1984 så att en samordning erhålls med ikraftträdandet av LPP.

För
båda kategorierna stämpelskatt bygger utredningens förslag i huvudsak på
gällande lagstiftning. När det gäller stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter
har utredningen dock lämnat vissa förslag till ändrade regler. De syftar i
huvudsak till atl åstadkomma förenklingar för beskattningsmyndigheterna och de
skattskyldiga. Jag avser att i det följande ta upp förslagen till närmare
behandling.

Under
remissbehandlingen har lämnats ytterligare förslag i fråga om stämpelskatten
vid inskrivningsmyndigheter. Vissa av förslagen lar jag upp i det följande.

Prop.
1983/84:194 19

2.2
Stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

2.2.1
Dubbel stämpelskatt

Mitt
förslag; Nuvarande regler behålls.

Utredningens
förslag: Den dubbla stämpelskatten för juridiska personer slopas. Detta innebär
ett skattebortfall på 86 milj. kr. per år. Skattebortfallet föreslås
kompenserat genom att den generella stämpelskattenivån höjs från 1,5% till 2%.

Remissinstanserna:
De flesta remissinstanserna motsätter sig atl ett slopande av den dubbla
stämpelskatten för juridiska personer kompenseras genom att skatten för övriga
förvärvare höjs.

Skäl
för mitt förslag: Skattesatsen för förvärv av fast egendom och tomträtter är
för fysiska personer 1,5% av egendomens värde. Om egendomen förvärvas av en
juridisk person skall dock skatten utgå med dubbelt belopp. Betydande undantag
från den dubbla skallen finns dock, såsom 1. ex. för bostadsrättsföreningar,
allmännyttiga bostadsföretag, kreditinrättningar och dödsbon, 7 § SL.

Regeln
om dubbel stämpelskatt för vissa juridiska personer har funnits länge.
Ursprungligen avsäg den endasi aktiebolag. Genom SL blev den huvudregel för
juridiska personer. Regeln har motiverats med att fast egendom till betydande
värden innehas av vissa juridiska personer och alt omsättningshastigheten för
sådan egendom är klart lägre än för fastigheter tillhörande fysiska personer.
Vidare har bl.a. del förhållandel att en juridisk person ofta har större
skattekraft än en fysisk person ansetts kunna motivera en högre skatt.

Utredningen
har inte redovisat något material som belyser omsättningshastigheten för olika
förvärvare. Med hänvisning till att fastighetsöverlåtelser inom koncerner och
i samband med bolagsbildningar sannolikt ökat under senare år ifrågasätter dock
utredningen om huvudskälet för den dubbla stämpelskatten alltjämt är bärande.

Del
är enligt min mening klart att ett slopande av den dubbla stämpelskatten
skulle medföra vissa förenklingar för inskrivningsmyndigheterna. I huvudsak
beslår dessa förenklingar dock i all hanteringen av ansökningar om återvinning
av skatt vid juridiska personers vidareförsäljningar inom en tioårsperiod
bortfaller. Enligt min mening kan det emellertid övervägas att slopa denna
återvinningsregel även vid ett bibehållande av den dubbla stämpelskatten.

1
fråga om omsättningshastigheten som ett motiv för skilda skattenivåer torde det
vara klart alt åtminstone delar av de juridiska personernas fasiighelsinnehav
alltjämt är förhållandevis långsiktiga. Även om omsätt-

Prop. 1983/84:194 20

ningshasligheten
för vissa fastighetsägare kan antas ha ökat är detta emellertid inte enligt
min mening av avgörande betydelse för om den dubbla stämpelskatten bör behällas
eller inte.

Den dubbla stämpelskallen
ger skatteinkomster om ca 86 milj. kr. per år utöver vad en stämpelskatt om
1,5% för samtliga förvärvare skulle ge. Slopas den dubbla skatten måste
skaltebortfallet kompenseras. Kompensationen borde, som utredningen också har
föreslagit, åstadkommas genom en höjning av skatten för fysiska personers
förvärv av fast egendom. Enligt min mening är en sådan omfördelning av
skattebelastningen inte lämplig. Jag anser inte att skälen för alt la bort den
dubbla stämpelskatten är så starka alt de uppväger detta förhållande. De
nuvarande stämpelskat-tenivåerna bör därför behållas och förenklingarna i
stället inriktas på återvinningsreglerna.

2.2.2
Tidpunkten för skattskyldighetens inträde

Mitt
förslag: 1 de fall då ansökan om inskrivning förklaras vilande ändras
lidpunkten för skattskyldighetens inträde till den lidpunkt då ansökningen
beviljas.

Utredningens
förslag: Samma som mitt förslag.

Remissinstanserna:
Så gott som samtliga remissinstanser tillstyrker förslagel, bl. a. därför alt
det innebär att antalet återvinningsfall begränsas. Bl. a. domstolsverket och
kammarkollegiet påpekar dock att förskjutningen av liden för skattskyldighetens
inträde kan leda till atl del blir svårt all se till atl vilande ansökningar om
lagfart fullföljs.

Skäl
för mitt förslag: För närvarande gäller enligl 30 § 2 mom. SL att skatteplikt
inträder när ansökan om lagfart, inskrivning av tomrält eller ansökan om
inteckning beviljas eller förklaras vilande.

Skatteplikten
inträder således redan vid beslutet om vilandeförklaring, i de fall ell sådant
beslut skall fattas. Skatten skall därefter enligt 36 § SL betalas inom en
månad från den dag då beslutet i ärendet har tillhandahållits sökanden.

Om en vilandeförklarad
ansökan alertas eller avslås äger den skattskyldige rätt till återvinning av
skatten efter beslut av beskattningsmyndigheten, 42 och 43 §§ SL. Sedan beslut
om återvinning meddelats skall länsstyrelsen återbetala beloppet, 47 §. Detta
återvinningsförfarande tillämpas också i de fall där kommun utnyttjar sin förköpsrält.
Reglerna medför ett avsevärt arbete för myndigheterna och väsentliga fördelar
är att vinna om dessa återvinningssituationer kan tas bort.

Förskjuts tiden för
skattskyldighetens inträde erfordras inga återvinningsregler i dessa fall.
Även i vissa andra avseenden innebär en sådan

Prop. 1983/84:194 21

förskjutning
förenklingar. De försenade skatteinbetalningarna medför dock ränteförluster för
statsverket om 2-3 milj. kr. per år. Detta bör enligt min mening kunna
accepteras mot bakgrund av de väsentliga administrativa vinsterna.

En
nackdel med att inte ta ut skatt redan när ansökningar om lagfart vilandeförklaras
är att det finns viss risk för att sädana ansökningar inte kommer att
fullföljas i rätt lid, och att pä så sätt ytteriigare ränteföriuster för
statsverket uppkommer. Inskrivningsmyndigheterna måste därför ha särskilda
rutiner för att se till atl vilandeförklarade ansökningar fullföljs. Detta
begränsar i viss män de administrativa vinsterna av förskjutningen av tiden för
skattskyldighetens inträde.

Vid
en sammantagen bedömning, och mot bakgrund av det positiva remissutfallet,
finner jag emellertid att övervägande skäl talar för att genomföra
utredningens förslag.

2.2.3
Transportköp

Mitt
förslag: Reglerna om avräkning av skatt vid .transportköp behålls vid
överlåtelser av fast egendom och tomträtt. De särskilda transport-köpsreglerna
som avser tillskott till bolag eller förening slopas dock. Vidare slopas transportköpsreglerna
helt vad gäller överlåtelse av skepp.

Utredningens
förslag: Samtliga transportköpsbeslämmelser slopas.

Remissinstanserna:
Några remissinstanser, bl.a. några inskrivningsmyndigheter, biträder
förslaget. Elt tiotal remissinstanser, huvudsakligen med bank- eller
fastighetsägarintressen, avstyrker dock förslaget. Enligt dessa har reglerna om
skattefrihet vid transportköp stor praktisk betydelse, bl. a. i den situation
som nu råder då åtskilliga fastighetsköp av ekonomiska skäl visar sig inte
kunna genomföras.

Skäl
för mitt förslag: Enligt 5 § första stycket SL gäller nu att om köp av fast
egendom eller tomträtt överläts ulan andra ändringar i köpevillkoren än vad
gäller tiden för tillträde och betalning samt sättet för betalningen, skall
skatt betalas bara för den senare överiåtelsen. Har skall redan betalats för
den första överlåtelsen avräknas denna skatt vid skattläggningen av den senare överiåtelsen.
Kan hela beloppet inle avräknas får återvinning ske, 42 § 2 mom. första
stycket. Reglerna kan användas för skattefrihet vid en hel serie överlåtelser,
varvid skatt endast tas ut vid den sista. En förutsättning för skattefriheten
är emellertid att lagfart för samtliga överlåtelser söks inom den tid som
gäller för lagfartsansökan för den första överiåtelsen, dvs. vanligen inom tre
månader frän det atl fängeshandlingen vid den första överlåtelsen upprättades.
Regler av motsvarande slag finns även vid transport av avtal om förvärv av
skepp, 15 § SL.

Prop. 1983/84:194 22

Motsvarande regler finns vidare bl.a. för det fall alt köp
av fast egendom, tomträtt eller skepp överlåts som tillskott till bolag eller
förening, eller då köp av skepp överlåts till delägare i nybildat rederi eller
bolag, 5 § andra stycket och 15 § andra stycket SL.

De skäl som ursprungligen åberopats för
skattefrihetsreglerna vid transportköp är närmast billighetsskäl. Reglerna har
funnits sedan länge. Del är endast transportköpsregeln i 5 § första stycket som
har någon större praktisk betydelse för de skattskyldiga. Denna typ av
transportköp är relativt vanlig. Reglerna kan användas t.ex. i fall dä en
fastighetsöverlåtelse sker genom en serie olika transaktioner mellan juridiska
personer. Det förekommer vidare att ett förvärv av t.ex. en villafastighet
inte kan fullföljas av den första köparen, t.ex. av ekonomiska skäl. Kan iransportköpsbe-slämmelserna
tillämpas behöver skatt då inte eriäggas även vid vidareförsäljningen.

Reglerna har dock en begränsad betydelse även i dessa
fall, dels genom den korta tidsfrist som finns till förfogande, dels genom
kravet på att vidareöverlåtelsen i princip måste ske på oförändrade villkor.
Exempelvis måste försäljningspriset vid båda överlåtelserna vara lika. Tvingas
den första köparen att sänka priset för att kunna sälja fastigheten vidare
utgår således skatt i båda leden. Denna effekt av transportköpsbeslämmelserna
måste ofta för de skattskyldiga framstå som egendomlig.

Skattefrihetsreglerna vid transportköp medför också ell
inte obetydligt merarbete för inskrivningsmyndigheterna, och det är närmast
detta som motiverat utredningens förslag alt helt avskaffa skaltefriheten.

Emellertid kan man enligt min mening inte bortse från att
reglerna fyller en praktisk funktion i vissa fall. Den har även en viss
betydelse för bl. a. de kommunala markförvärven. Mot denna bakgrund är jag inte
beredd att föreslå att reglerna helt avskaffas. När det gäller de särskilda transportköpsreglerna
vid tillskott lill bolag eller förening har jag emellertid erfarit alt de
ytterst sällan har tillämpats. Detsamma gäller transportköpsreglerna vid
skeppsöverlåtelser. Inte heller vid remissbehandlingen av utredningens förslag
har framkommit att det finns något behov av skattelättnader i dessa fall. Dessa
regler bör därför kunna slopas. Regelsystemet kan därigenom förenklas avsevärt.

2.2.4 Återvinning av stämpelskatt

Mitt förslag: Rätten till återvinning av skall behålls i
de fall när lagfart m. m. undanröjs genom dom eller beslut, i samband med
transportköp saml i visst fall när inskrivning av förvärv av skepp har avförts.
I övrigt avskaffas reglerna.

Utredningens förslag: Samma som mitt förslag bortsett från
.transportköps-fallet.

Prop. 1983/84:194 23

Remissinstanserna:
De flesta remissinstanserna godtar utredningens förslag. Ett par
remissinstanser anser dock att det är möjligt att helt ta bort
återvinningsreglerna. I stället kan dessa fall lösas t.ex. dispensvägen.

Skäl
för mitt förslag: Rätt till återvinning av stämpelskatt föreligger enligt 42 §
SL i flera olika situationer. Till följd av mitt förslag om förskjutning av tiden
för skattskyldighetens inträde kan de återvinningsregler som avser dessa fall
tas bort. Det gäller de nuvarande återvinningsreglerna i 42 § 1 mom. a) och c)
SL.

När det gäller
återvinningsreglerna i 42 § 1 mom. b) och d) SL, återvinning när lagfart etc.
har undanröjts genom dom eller beslut eller när förvärv av skepp har avförts,
bör återvinningsrätten behällas. Alt skatt inte skall utgå i dessa fall, resp.
att den skall återbetalas om betalning skett, torde vara klart. Enligt min
mening är det lämpligast att dessa fall även fortsättningsvis hanteras av
inskrivningsmyndigheten. De skattskyldiga bör inte vara hänvisade till ett
dispensförfarande. Utredningens förslag om att behålla återvinningsreglerna i
dessa fall bör därför följas. Antalet återvinningsfall blir litet och någon
betydande arbetsbelastning för inskrivningsmyndigheterna kommer de inte att
medföra.

Återvinningsregeln
i 42 § 2 mom. första stycket SL, om rätt till återvinning då betald skatt inte
kan avräknas vid ett transportköp, bör behällas.

Återvinningsgrunden i 42 §
2 mom. andra stycket SL avser fall dä dubbel stämpelskatt har erlagts och där
vidareförsäljning sker inom tio år. Den som har erlagt skatten kan i dessa fall
fä återvinning av halva det erlagda beloppet. Skälet för denna
återvinningsregel är alt den dubbla stämpelskatten för juridiska personer
motiverats av en låg omsättningshastighet. Om i ett enskilt fall en relativt
snabb vidareförsäljning sker skulle detta skäl för den dubbla skatten inte
föreligga. .

Jag har tidigare
föreslagit att den dubbla stämpelskatten behålls. Det kan dock starkt
ifrågasättas om ätervinningsregeln för vidareförsäljningar skall överföras till
den nya stämpelskattelagen. Enligt min mening kan det vara motiverat alt
genomgående ta ut dubbel stämpelskatt för juridiska personers förvärv även om
i vissa fall överlåtelser förekommer med kortare mellanrum än normalt.

Återvinningsregeln i detta
fall medför också ett väsentligt arbete för inskrivningsmyndigheterna. De
skattskyldiga känner vidare ofta inte till regeln eller försummar annars att
bevaka sin rätt till återvinning. Jag anser därför att övervägande skäl talar
för att regeln slopas. Förslaget innebär en inkomstförstärkning med ca 13 milj.
kr. per år.

Prop. 1983/84:194 24

2.2.5
Kommunernas förvärv

Mitt
förslag: En fullständig anpassning till fastighetstaxeringslagens bestämmelser
sker så alt stämpelskattefrihet skall gälla vid kommuns eller annan menighets
förvärv av mark för alla typer av specialbyggnader, således även bl.a.
försvarsbyggnader, kommunikationsbyggnader, distributionsbyggnader och
reningsanläggningar. Kravet på att markens avsedda användning skall framgå av
fastställd plan för att skattefrihet skall medges behålls. Däremot skall
befrielse dispensvägen i annat fall kunna ges under vissa förutsättningar.

Utredningens
förslag: Samma som mitt förslag vad gäller anpassningen till fastighetstaxeringslagens
bestämmelser. Utredningen föreslår ingen ändring vad gäller kravet på
fastställd plan.

Remissinstanserna:
Förslaget till utvidgning av skattefriheten har inle rönt några invändningar.
Flera remissinstanser anser däremot att frågan om kravet på planläggning nu
måste lösas. Därvid föresläs bl.a. atl skattefrihet i dessa fall skall kunna
medges dispensvägen, eller alt kommuns uppgift om markanvändningen skall vara
tillräcklig.

Skäl
för mitt förslag: F. n. gäller enligt 4 § 6) SL att kommuns eller annan menighets
förvärv av mark, vilken enligt fastställd plan skall användas för allmän plats,
begravningsplats eller sådant ändamål som enligt 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen
(1979: 1152) medför att byggnad kan indelas som vårdbyggnad, bad-, sport- och
idrottsanläggning, skolbyggnad, kulturbyggnad, ecklesiastikbyggnad eller
allmän byggnad, är befriat frän stämpelskatt.

Skattefriheten
gäller således vid kommuns förvärv av de flesta typer av specialbyggnader. Jag
anser liksom utredningen och remissinstanserna att en utvidgning bör kunna ske
så att skattefriheten gäller alla typer av specialbyggnader, således även bl.a.
försvarsbyggnader, kommunikationsbyggnader, distributionsbyggnader och
reningsanläggningar. Därigenom uppnås en förenkling av regelsystemet. Jag är
däremot inte beredd atl föreslå en ytteriigare utvidgning sä atl kommuns eller
annan menighels stämpelskattefrihet skulle omfatta även andra fastigheter.

Det
krav som i lagstiftningen ställs upp om atl skattefrihet endasi kan medges om
markens användning för de skattefria ändamålen framgår av fastställd plan har
motiverats av att frågan enkelt skall kunna avgöras av inskrivningsmyndigheterna.
Bestämmelsen har emellertid inte sällan lett till att skatt fått betalas för
kommunala förvärv som avser de skattefria ändamålen, men där planläggning inte
hunnit genomföras vid förvärvet. Denna ordning är inte tillfredsställande och i
stämpelskatteutredningens uppdrag ingick att försöka få till stånd en jämkning
av bestämmelserna.

Prop. 1983/84:194 25

Utredningen
konstaterar emellertid all del inle gäll att hitta något godtagbart alternativ
till kravet på fastställd plan. Utredningen har också funnit atl en rätt till
återvinning av skatt i dessa fall inte är någon lämplig lösning. Jag delar
utredningens uppfattning i denna del och anser således att nuvarande regler bör
behållas. Enligt min mening bör dock frågan kunna lösas inom ramen för
dispensförfarandet.

Hittills
har befrielse från eller återbetalning av stämpelskatt inte medgetls i de fall
planläggning för de skattefria ändamålen har kommil lill stånd efter förvärvet.
Jag anser dock atl del är lämpligt att dispensmöjlighelerna i fortsättningen
får användas i dessa fall. Enligt min mening bör dispens kunna medges om samtliga
förutsättningar för skattefrihet är uppfyllda viss tid efter förvärvet. Tiden
bör lämpligen kunna utsträckas till två år efter förvärvet. I detta sammanhang
bör noteras att införandet av en ny plan-och bygglag kan förenkla genomförandet
av planändringar.

2.2.6
Efterbeskattning

Mitt
förslag: En möjlighet till efterbeskattning av stämpelskatt införs när orikliga
uppgifter lämnats i en köpehandling eller pä annat sätt och detta föranlett att
skatt utgått med för lågt belopp. Detta skall även gälla om oriktiga uppgifter
har lämnats i mål om stämpelskatt. Beslul om efterbeskattning fattas av
inskrivningsmyndigheten.

Utredningen:
Utredningen har avstått från att lägga fram förslag om efter-beskattningsregler.
En av experterna i utredningen anser dock att sädana regler bör införas.

Remissinstanserna:
Några remissinstanser anser att efterbeskattningsregler bör införas, bl. a. i
fall när oriktig köpeskilling angetts i lagfartsärendet.

Skäl
för mitt förslag: Bestämmelser om efterbeskattning saknas i SL. Detta innebär
att om för låg stämpelskatt har tagits ut i ett lagfarlsärende, till följd av
att felaktiga uppgifter lämnats i en fångeshandling eller i en annan handling
som har åberopats i inskrivningsärendet, någon ytteriigare debitering inte
sker när förhållandet upptäcks. Jag anser alt della är otillfredsställande och
att efterbeskattning bör kunna ske. Även i andra fall då felaktiga uppgifter
lämnats av den skattskyldige och detta har föranlett att för låg skatt har
tagits ut bör efterbeskattning vara möjlig.

Prop.
1983/84:194 26

2.2.7 Värderingsregler m.m.

Mitt förslag: De nuvarande reglerna innebär att
stämpelskatten vid köp. av fast egendom beräknas på köpeskillingen eller, om
detta är högre, på taxeringsvärdet året före det år då lagfart söks. Dessa
regler behålls, men jämförelsen skall avse taxeringsvärdet året före det år då
lagfarten beviljas. Bestämmelsen att rätt lill avkomst eller annan förmån av
fast egendom inte skall inräknas i köpeskillingen slopas. För de fall att
vederlag utgår i annat än pengar skall värderingsreglerna i lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt (AGL) tillämpas.

Den s. k. 85-procentsregeln som utbildats i praxis för
gränsdragningen mellan köp och gåva i stämpelskattesammanhang lagfästs.

Utredningens förslag: Samma som mitt förslag. Dock
föreslås ingen lagregel om värderingen av lös egendom.

Remissinstanserna: Har godtagit utredningens förslag om
värdering. Förslag har dock lämnats om en utformning av reglerna så att det
klarare framgår att det är köpeskillingen som i första hand skall läggas till
grund för beskattningen. Vidare har bl.a. föreslagits förenklade regler vid
byte av fast egendom. Regler för värdering av lös egendom bör enligt flera
remissinstanser lagfästas.

Förslaget att lagfästa 85-procenlsregeln har inle rönt
några invändningar. Frän ett par remissinstanser påpekas att regeln innebär en
schablonisering, eftersom vissa förbehåll inte kommer att påverka bedömningen.
En remissinstans anser att regler behövs för bedömningen av förvärv som
betecknats som köp men som delvis har karaktär av gåva. En remissinstans anser
att en samordning vad gäller tillämpligt taxeringsvärde bör ske med reglerna i AGL
sä att icke avsedda skaltelindringar förhindras.

Skäl för mitt förslag: Enligt 8 § 1 mom. SL skall till
grund för beskattningen vid överlåtelse av fast egendom läggas det högsta av
värdet av köpeskillingen resp. taxeringsvärdet året före det är då lagfart
söks. De dubbla värderingsgrunderna som således skall användas innebär att
beskattnings-systemet i viss mån kompliceras. Särskilt gäller detta i de fall
då taxeringsvärde saknas eller egendomen efter taxering har gått ner i värde.
Utredningen har övervägt en övergång till en enda värderingsgrund men funnit
att detta åtminstone f n. inte är möjligt. Jag delar denna uppfattning. Att
enbart beakta köpeskillingen kan i vissa fall medföra risk för skatteundan-dragande
åtgärder. Att enbart gå på taxeringsvärdet får också, med nuvarande principer
för fastighetstaxering, anses vara mindre lämpligt. De nuvarande reglerna bör
således lills vidare behållas. Utformningen av de relativt komplicerade
reglerna bör dock kunna ändras så att deras innebörd blir klarare.

Prop. 1983/84:194 27

Med
hänsyn till förskjutningen av tiden för skattskyldighetens inträde (avsnitt
2.2.2) bör som värderingsgrund användas taxeringsvärdet för året före det år dä
lagfarten beviljas.

Regeln
att rätt till avkomst eller annan förmån av fast egendom inte skall inräknas i
köpeskillingen torde sällan ha någon betydelse. Jag anser atl övervägande skäl
talar för att den slopas.

Enighet
råder om alt värdering av lös egendom som utgör vederlag vid förvärv av
fastighet m. m. bör ske med tillämpning av värderingsreglerna i AGL. Jag anser
att lagstiftningen vinner i klarhet om en uttrycklig hänvisning till AGL görs
i stämpelskaltelagen.

Utöver
vad jag nu har föreslagit anser jag att värderingsreglerna i sak bör vara
oförändrade.

Den
s. k. 85-procentsregeln innebär alt ell förvärv som betecknats som gåva, men
där vederlag om minst 85 procent av taxeringsvärdet betalats, i praxis har
ansetts som köp och därför stämpelbeskattals. Det råder enighet om att det är
lämpligt att regeln lagfästs. Att den av utredningen föreslagna utformningen
medför alt vissa typer av förbehåll om bortgiven fastighets användning etc.
inte kommer att påverka gränsdragningen fär enligt min mening accepteras. En
annan ordning skulle i hög grad begränsa värdet av regeln. Enligt min mening
bör alltså utredningens förslag följas i denna del.

När
det gäller förhållandet mellan stämpelskatten och arvs- och gåvoskallen kan
det, som framförts i remissomgången, ifrågasättas om inle en bättre samordning
av reglerna bör komma till stånd. Denna fråga bör enligt min mening övervägas ytteriigare.
Jag är därför inle nu beredd att läitina förslag i denna riktning.

2.2.8
Inteckningar

Mitt
förslag: Möjlighelerna att avräkna stämpelskatt för dödade inteckningar
inskränks till alt gälla endasi i fall av samtidig dödning och nyinteckning.
För beräkningen av den skatt som skall avräknas införs en schablonmetod.
Undantaget frän skatteplikt vid utsträckning av inteckning slopas.

Utredningens
förslag: Överensstämmer i huvudsak med milt förslag.

Remissinstanserna:
Med något undantag tillstyrks förslagel att avräkning endast skall medges vid
samtidig dödning och nyinteckning. Ett par remissinslanser föreslår en mer förenklad
schablonregel. En remissinstans förordar atl skattefriheten vid utsträckning
behålls.

Skäl
för mitt förslag: Enligt 12 § första stycket SL kan skattefrihet under vissa förulsättningar
erhållas vid s. k. inteckningssanering. Syftet med bestämmelserna är att
uppmuntra till utrensning av gamla inteckningar sä

Prop. 1983/84:194 28

atl
inskrivningsförhållandena blir mer överskådliga. Behov av skaltefri-hetsregler
av detta slag fär alltjämt anses föreligga.

Gällande regler innebär atl
skattefrihet medges när ny inteckning beviljas eller ansökan om inteckning
förklaras vilande inom ett är efter det att en tidigare inteckning som helt
eller delvis omfattade samma egendom har dödats eller annars upphört att gälla.
Skattefriheten uppnås genom atl skatten på den nya inteckningen sätts ned med
ett belopp som motsvarar skallen för den tidigare inteckningen.

Den
nämnda eltårsregeln har motiverats av alt skattefrihet borde kunna erhållas
även när den tidigare inteckningen upphört att gälla av annan anledning än dödning.
Det har dä inte kunnat krävas all nyinteckning sker samfidigt som den tidigare
inteckningen upphör att gälla. Atl samtidighets-kravet inte upprätthållits har,
tillsammans med reglerna om atl en partiell avräkning kan ske, dock medfört
tillämpningssvårigheter och kontrollproblem. Bl.a. har fått föreskrivas en
särskild anleckningsskyldighel vad gäller tillgodoräknat belopp för
inteckningar som upphört att gälla, 12 § andra stycket SL.

Enligl
utredningen föreligger inte längre skäl att skattemässigt uppmuntra andra
åtgärder än samtidig dödning och nyinteckning. Eftersom den som är inleckningsberättigad
själv disponerar över dessa inteckningsåtgärder saknas därför enligt
utredningen skäl atl behålla etlårsfrislen. Jag delar denna uppfattning och
anser alt förslaget bör kunna åstadkomma en väsentlig förenkling av
inskrivningsmyndigheternas arbete.

Även
när det gäller avräkningsmetoden bör denna kunna förenklas. Enligt min mening blir
tillämpningen enklast om stämpelskatten beräknas på skillnaden mellan nyintecknat
och dödat belopp.

F.
n. gäller enligt 11 § SL skallefrihet bl. a. när inteckning utsträcks lill att
avse ytterligare en eller flera fastigheter. Enligl min mening bör detta undantag
från skattskyldigheten kunna slopas. Vad som talar för delta är bl.a. att
utsträckningsärendena förorsakar avsevärt arbete för inskrivningsmyndigheterna.
Det finns enligt min mening inte anledning atl skattemässigt gynna användningen
av denna inskrivningsåtgärd.

2.3
Stämpelskatt på aktier

Mitt
förslag: Lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter (prop. 1983/84:71)
görs tillämplig på skatten. Deklarations- och betalningstiden skall dock
fortfarande vara tvä månader. 1 fråga om de materiella bestämmelserna görs den
ändringen att endasi aktiebolaget skall vara skattskyldigt.

Utredningens
förslag: I huvudsak samma som mitt förslag.

Prop. 1983/84:194 29

Remissinstanserna:
Utredningens förslag har godtagits. Några remissinstanser anser dock att
skatten bör avskaffas eftersom den bl. a. motverkar den s.k. Annell-lagens
syften. En remissinstans anser att den dubbelbeskattning som kan ske vid en
nyemission bör undanröjas.

Skäl
för mitt förslag: Stämpelskatt skall betalas när elt aktiebolag bildas och när
ett bolags aktiekapital ökas. Skatten är en procent av aktiens nominella belopp
eller, om elt högre belopp betalas, av delta högre belopp (19 § SL). Skatten eriäggs
enligt ett deklarationsförfarande och RSV är beskattningsmyndighet, 27 § och 30
§ 1 mom. c) SL.

Jag
är inte beredd att föreslå någon inskränkning i stämpelskatten på aktier, som
för budgetåret 1984/85 beräknas ge inkomster om 240 milj. kr. Genom att skatten
beräknas även på s. k. överkurser kan del förekomma att skattläggning sker både
vid en nyemission och vid en senare fondemission som finansierats av
överkurserna. Bl.a. mot bakgrund av att överkurser vid nyemissioner är mycket
vanligt förekommande anser jag att ett borttagande av bestämmelsen om
beskattning av överkurser inte kan komma i fråga. Skattebortfallet skulle
annars bli betydande. Nuvarande principer för beskattningen bör således
behållas.

I
prop. 1983/84: 71 har föreslagits nya och enhetliga förfaranderegler för bl.a. övriga
punktskatter för vilka RSV är beskaltningsmyndighel. Även stämpelskatten pä
aktier bör följa samma förfaranderegler. Detta innebär åtskilliga förenklingar
av lagtexten, samtidigt som förfarandet moderniseras.

De
nya förfarandereglerna innebär för de övriga punktskaiterna att deklarations-
och betalningstiden blir 25 dagar. För stämpelskatten på aktier gäller enligl
27 § andra stycket SL att liden för deklaration och skattebetalning är två
månader från det att registrering om fullgjord betalning skett eller beslut om
ökning av aktiekapitalet har registrerats. Uppgifter om registreringen
erhåller RSV från patent- och registreringsverket. Dessa uppgifter erhålls inom
ca tvä veckor frän registreringen. Därefter sänder RSV deklarationsblanketter till
de skattskyldiga. Skall dessa rutiner fungera och de skattskyldiga få en
rimlig tid för att upprätta deklarationen, kan inte deklarations- och
betalningstiden sättas ned till 25 dagar från registreringen. Nuvarande regler
på detta område bör därför behållas.

Enligt
32 § c) SL gäller f n. alt förutom bolaget även styrelseledamöterna är
skattskyldiga för stämpelskatten på aktier. En motsvarande regel saknas för övriga
punktskatter och den har i vissa fall visat sig föranleda problem vid
tillämpningen. Jag anser som utredningen och remissinstanserna att det är
tillräckligt alt bolaget är skattskyldigt.

Prop. 1983/84:194 30

2.4 Övriga förslag

Utöver den nya lagstiftning jag tidigare redogjort för
föreslår jag atl följdändringar görs i LPP samt i skattebrottslagen (1971:69)
och i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m. m.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet
upprättats förslag till

1.
lag om
stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter,

2.
lag om
stämpelskatt på aktier,

3.
lag om ändring
i lagen (1984:000) om punktskatter och prisregleringsavgifter,

4.
lag om ändring
i skaltebroltslagen (1971:69),

5.
lag om ändring
i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skalteford-ringar m.m.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga J.'

4 Specialmotivering

4.1 Lag om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

1 §

I denna paragraf anges den nya lagens tillämpningsområde.
Paragrafen motsvarar i princip 1 § SL. De olika skatteobjeklen har dock
uttryckligen angetts.

2 §

Paragrafen motsvarar 2 § SL.

3 §

I första stycket fastslås alt inskrivningsmyndighet är
beskattningsmyndighet. Andra stycket motsvarar 30 § 2 mom. första stycket SL.

4 §

1 denna paragraf, som i stort motsvarar 3 § första och
andra styckena SL, anges vilka förvärv som är skattepliktiga. När det gäller
fusion innebär reglerna liksom enligt tidigare lagstiftning

' Av bilagan har endast tagits med lagförslaget I. De övriga remitterade förslagen överensstämmer
med propositionens lagförslag.

Prop.
1983/84:194 31

att skatteplikt föreligger i andra fall än vid fusion
mellan moderbolag och helägl dotterbolag, dvs. fusion enligt 14 kap. 8 §
aktiebolagslagen (1975: 1385).

5 §

I paragrafen, som till sin innebörd motsvarar 3 § tredje
stycket SL, behandlas gränsdragningen mellan köp och gåva.

Syftet med bestämmelsen är att förhindra att stämpelskatt undandras
genom att ett fång som i realiteten har karaktär av köp betecknas gåva. Regelns
utformning innebär en reglering av den praxis som vuxit fram vid tillämpningen
av den äldre bestämmelsen. Den innebär dock en viss schablonisering eftersom
endast övertagande av skuld mot säkerhet i pantbrev eller annat vederlag samt
fastighetens taxeringsvärde eller motsvarande får betydelse för
gränsdragningen.

Som framgår av bestämmelsens avfattning innebär den inte atl
inskrivningsmyndigheterna har atl pröva om de förvärv som har betecknats köp
skall vara skattefria.

6 §

I denna paragraf behandlas undantagen från skatteplikt.
Bestämmelserna i punkterna l)-3) och 7)—9) har förts över från 4 § SL.

Punkt 4) motsvarar 4 § 4) SL. Bestämmelsen har dock
anpassats till den nya försäkringsrörelselagen (1982:713).

Enligt 4 § 5) SL gäller att förvärv av järnväg för allmän
trafik eller av mark för sådan järnväg är undantagen från skatteplikt. Förvärv
av järnväg för enskild trafik eller förvärv av mark för sådan järnväg är
däremot skattepliktig. Järnvägar för enskild trafik används i praktiken inte
längre som särskilda inskrivningsobjekt. De järnvägar för enskild trafik som
alltjämt förekommer utgör i rättsligt hänseende tillbehör till fast egendom. Av
den anledningen görs i punkt 5) ingen skillnad mellan järnväg för allmän och
för enskild trafik.

Punkt 6) motsvarar, med viss utvidgning enligt avsnitt
2.2.5, 4 § 6) SL. Kravet på fastställd plan för att skattefrihet skall medges
skall således upprätthållas vid beskattningsmyndighetens beslut. Fastställs
plan efter det alt skatten tagits ut skall dock dispens kunna medges.

Enligt 4 § 7) SL undantas från skatteplikt förvärv enligt
lagen (1925:334) om rätt i vissa fall för nyltjanderältshavare att inlösa under
nyttjanderätt upplåtet område (ensittarlagen). Denna lag upphörde att gälla i
och med utgången av år 1976. Ärende om inlösen, som vid denna tidpunkt var anhängigt,
skall dock handläggas enligt lagen. Än i dag finns det oavslutade
inlösenärenden och det kan ta många år innan de avgörs. Eftersom några nya
förvärv enligt ensittarlagen inle blir aktuella, har bestämmelsen dock tagits
in som punkt 6) i övergångsbestämmelserna.

14 § 11) SL finns vidare en bestämmelse om skallefrihet
vid återgång av

Prop.
1983/84:194 32

fång där rätt till återvinning föreligger. Skattefriheten
i dessa fall bör bestå. Vid återgång av ett fång blir emellertid den tidigare
för säljaren gällande lagfarten åter gällande och någol skattepliktigt förvärv
föreligger inte. Bestämmelsen i SL har därför inte överförts till den nya
lagen. I sak avses emellertid ingen ändring.

7 §

Bestämmelserna om skaltefrihet vid transportköp motsvarar
i sak bestämmelserna i 5 § första, tredje och Qärde styckena SL. Bestämmelsen
i 5 § andra stycket SL har inte överförts till den nya lagen, se avsnitt 2.2.3.
Bestämmelsen i 5 § femte stycket SL om tillämpning av skattefriheten i samband
med förköp erfordras inte med hänsyn till förskjutningen av tidpunkten för
skattskyldighetens inträde.

Paragrafen motsvarar i sak 7 § SL.

9 §

Denna paragraf innehåller huvudregeln för värdering av
fast egendom vid köp. Den motsvarar i huvudsak 8 § 1 mom. första stycket SL.

Regeln har dock utformats sä alt del klarare framgår atl
värderingen görs genom en jämförelse mellan vederlaget och taxeringsvärdet.
Därigenom kan bl.a. bestämmelserna om byte (10 §) och jämförelsevärde när
egendomen gått ner i värde (11 § första stycket) på elt bättre sätt knytas lill
huvudregeln.

Jämförelse skall således göras med taxeringsvärdet för
året före det år då ansökan om lagfart beviljas.

Bestämmelsen om jämförelsevärde när taxeringsvärde saknas
motsvarar i princip 8 § I mom. tredje stycket första meningen SL.

Enligt 8 § I mom. första stycket sista meningen SL skall
rätt till avkomst och annan förmån av egendomen som förbehållils säljaren inte
inräknas i vederlaget. Denna bestämmelse har inte överförts lill den nya lagen,
och sådan förmän av överläten egendom skall således inräknas i vedertaget och i
förekommande fall utgöra underiag för påföring av skatten.

10 §

Enligt första slyckei gäller värderingsgrunderna vid köp
även i andra fall när förvärv sker mot vederiag. Bestämmelsen motsvarar 8 § 1
mom. andra stycket första meningen SL.

I andra och tredje styckena ges regler för
skalleberäkningen vid byte av fast egendom. I princip sker beskattningen som om
fråga var om två köp, där köpeskillingen vid vardera förvärvet är
taxeringsvärdet för den lämnade fastigheten minskad med eventuellt erhållen mellangift
och ökad med vad som lämnats i mellangift, och där jämförelse värdet är
taxeringsvärdet av den erhållna egendomen.

Prop.
1983/84:194 33

När det gäller värderingen av lös egendom lämnas en
särskild bestämmelse i 14 §.

11 §

I första stycket ges en regel för del fall att egendomen
gått ner i värde efter värdetidpunkten för taxeringen men före
fångeshandlingens upprättande. Då skall taxeringsvärdet inte vara
jämförelsevärde, utan ett särskilt sådant får fastställas. Regeln motsvarar 8 §
1 mom. tredje stycket tredje meningen SL.

Andra stycket motsvarar 8 § 1 mom. fjärde stycket SL.

12 §

Regeln avser värderingen vid upplåtelse eller överlåtelse
av tomträtt. Den motsvarar 8 § 2 mom. SL.

13 §

Denna paragraf innehåller en presumtionsregel för
beräkning av skallen när genom samma fångeshandling förvärvas både fast och lös
egendom. Bestämmelsen motsvarar i sak 9 § SL. Dock har kravet pä atl
fördelningen skall ha styrkts före skattens fastställande frångåtts. Någol
sådant krav har inte förelegat t. ex. i de fall som anges i 11 § och en
samordning bör ske. Ändringen innebär att en felaktig fördelning kan rättas
till besvärsvägen.

14 §

Regeln innebär ett lagfästande av principen att lös
egendom skall värderas enligt reglerna i AGL. Detta gäller bl. a. då lös
egendom utgått som vederlag vid en bytestransaktion. Värderingen skall göras
med hänsyn till förhållandena vid den lidpunkt dä fångeshandlingen upprättades.

15 §

I denna paragraf, som i stort motsvarar 13 § SL, anges
vilka förvärv som är skattepliktiga.

I motsvarande bestämmelse i SL finns en värdegräns för
skatteplikten vid 25000 kr. Konstruktionen med värdegräns är av gammalt datum.
Gränsen höjdes vid SL:s tillkomst från 6000 kr. till 25 000 kr. Höjningen
genomfördes närmast av praktiska skäl och främst av hänsyn till kontrollsvårigheter
när det gällde förvärv av mindre nöjes- och fritidsbåtar.

Eftersom stämpelskatt endast (jämför 16 §) skall utgå för
skepp som skall användas för yrkesmässig sjöfart får värdegränsen anses ha
förlorat sin aktualitet. Den har därför inte överförts till den nya lagen.

I fråga om förvärv genom fusion gäller motsvarande beslämmelser
som i fråga om fast egendom (4 §).

1 13 §
tredje stycket SL finns en förtydligande bestämmelse om att stämpelskatt skall
erläggas även när skepp på grund av skattepliktigt 3 Riksdagen 1983/84. 1 samt. Nr
194

Prop.
1983/84:194 34

förvärv upphör att vara svenskt. Eftersom detta får anses
följa redan av huvudregeln har bestämmelsen inte överförts till den nya lagen.
Någon skillnad i sak är inte åsyftad.

16 §

Paragrafen motsvarar 14 § SL. Bestämmelsen om skattefrihet
vid återgång av fång har dock kunnat slopas, jämför 4 §.

17 §

Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 16 § första stycket SL
men har utformats i närmare överensstämmelse med motsvarande regel för fast
egendom.

18 §

Bestämmelsen motsvarar, bortsett frän redaktionella
ändringar, 16 § andra stycket SL.

19 §

Bestämmelserna i paragrafen anger de handlingar som
erfordras för att skatten skall kunna beräknas till ett rikligt belopp och
motsvarar i stort reglerna i 17 § SL.

Enligt SL skall vid förvärv genom köp skriftlig försäkran
av överiålare och förvärvare om köpeskillingen, s. k. köpeskillingsförsäkran,
alltid ges in. Grunden för att kräva en sädan köpeskillingsförsäkran torde vara
alt det vid köp av fartyg inte finns några regler om köpets form. Ett fartyg
kan övertalas formlöst till skillnad från vad som gäller i fråga om fast
egendom. Vanligen ges dock köpehandling in vid registrering.

Ges en av båda parter undertecknad fångeshandling in, med
angivande av köpeskillingen, bör någon särskild försäkran därutöver inte
erfordras. Ofta är emellertid avtalet bara undertecknat av säljaren. I detta
fall bör försäkran alltjämt krävas. I de fall en av avtalsparterna inle är
bosatt här i riket kan dock ett upprätthållande av kravet pä att försäkran
skall lämnas av båda parterna leda till tidsutdräkt och andra problem för den
svenska avtalsparten. I ett sådant fall skall det därför räcka att endast den
svenska parten avger försäkran. Skulle så erfordras kan inskrivningsmyndigheten
också begära att ett särskilt värderingsintyg ges in.

20 §

Bestämmelsen motsvarar i sak 18 S SL.

21 §

I bestämmelsen räknas upp i vilka fall stämpelskatt skall
tas ul vid inteckning. Stämpelskatt skall inte las ul vid inteckning i järnväg.
Detta framgår

Prop. 1983/84:194 35

såvitt
gäller järnvägar för allmän trafik av en särskild undantagsbestämmelse i 11 §
tredje stycket 1) SL. Eftersom inteckning inte längre förekommer i andra
järnvägar har inteckning i järnväg helt undantagits frän skatteplikt. Skatteplikten
inträder i samtliga fall först när inteckning beviljas.

22 §

Paragrafen
innehåller beslämmelser om undantag från skatteplikten vid inteckning. Den
motsvarar lill viss del 11 § tredje stycket SL.

Undanlaget
i SL för inteckning i järnväg har slopats med hänsyn till utformningen av 21 §.

Punkterna
l)-5) motsvarar i sak punkterna 3), 4), 6), 8) och 7) i II §
tredje stycket SL.

I
paragrafens andra stycke föreskrivs undantag frän skatteplikten vid nyinteckning
i samband med sammanläggning. Det är vanligt att inteckningarna i de
fastigheter som skall ingå i en sammanläggning dödas före denna. Efter
sammanläggningen intecknas den nybildade fastigheten, varvid skatleavräkning
kunnat ske med slöd av 12 § SL. Eftersom avräkning skall få ske endasi vid
samtidig dödning och nyinteckning (24 §) blir avräkning i praktiken inte längre
möjlig i dessa fall. Del har därför införts en särskild regel om undantag från
skatteplikt i fråga om nyinteckning efter sammanläggning under samma förulsättningar
som gäller enligt SL.

En
med sammanläggningsfallen liknande situation är upplåtelse av tomträtt i en nybildad
faslighet vars mark helt eller delvis tidigare ingått i en fastighet som varit
upplåten till tomträttshavaren med tomträtt. Inle heller här blir avräkning av
skatten på tidigare gällande inteckningar möjlig enligt 24 §.
Inteckningsöverföringar i dessa sammanhang bör särskilt undantas från skatt upp
till elt belopp motsvarande skatten på de inteckningar som gällde i den
tidigare tomträtten under samma förutsättningar som föreslagils för
sammanläggningsfallen. Tredje stycket har utformats i enlighet härmed.

23 §

I
paragrafen anges skallesatserna. De är desamma som enligl 11 § andra stycket
SL.

24 §

Bestämmelsen
innehåller regler om skatteberäkning vid s. k. inleck-ningssanering. Frågan har
behandlats i avsnitt 2.2.8. Motsvarande äldre bestämmelser, som kraftigt
förenklats, finns i 12 § SL.

Avräkning
vid en inteckningssanering skall ske enligl paragrafen även om yrkande inle
framställts om detta.

Bestämmelserna
i 23 § om lägsta skattebelopp tillämpas även vid skalleberäkning enligl denna paragraf.

Prop.
1983/84:194 36

När del gäller inteckningar i fastighet m. m. skall
skattefrihet medges vid en inleckningssanering om de nya inteckningarna
meddelas i egendom som helt eller delvis omfattades av de dödade
inteckningarna. Inteckningar i näringsverksamhet skiljer sig däremot från övriga
inteckningar genom alt de inte meddelas i en viss egendom utan i stället i en
viss näringsutövares verksamhet. I konsekvens härmed bör skattefrihet medges om
samtidig dödning och nyinteckning sker i en näringsverksamhet som helt eller
delvis är densamma. Sker inteckning i en näringsverksamhet skall däremot inle
skattefrihet medges endasi därför att viss egendom som används i verksamheten
tidigare har använts i en annan verksamhet, i vilken inteckningarna dödas.
Detta har åtminstone i vissa fall medgetls enligt tidigare praxis grundad på
bestämmelserna i 12 § SL. Denna ordning har skapat tillämpningssvårigheter och
det finns inle skäl att utvidga skattefrihetsreglerna på ett sådant sätt.

25 §

Skattskyldighetens inträde har som angetts i avsnitt 2.2.2
flyttals till den inskrivningsdag då lagfart, inskrivning eller inteckning
beviljas.

26 §

Bestämmelsen motsvarar 30 § I mom. andra stycket SL.

27 §

Bestämmelsen motsvarar 32 § SL.

1 fråga om inteckning i luftfartyg och inteckning i näringsverksamhet
sker inteckningen för närvarande efter medgivande från ägaren/näringsutövaren.
På sikt avses panlbrevskonslrukiionen bli införd även på dessa områden. Slämpelskalleskyldig
skall, liksom enligl SL, vara den som har medgetl all inteckning får ske.

28 §

Bestämmelserna motsvarar i huvudsak 33-34 §§ SL.
Möjligheten atl förelägga även den som skäligen kan antas vara skaltskyldig atl
lämna uppgifter har dock lagils bort, då denna bestämmelse saknar praktisk
betydelse.

29-30 §§

Bestämmelserna ger möjlighet till efterbeskattning i vissa
fall. Bestämmelser härom saknas i SL.

31 § Bestämmelserna motsvarar 36 § första stycket SL.

Prop.
1983/84:194 37

32 §

Bestämmelsen
motsvarar 36 § tredje stycket SL. Anstånd med atl betala skatten bör endast
undantagsvis kunna medges.

33 §

Bestämmelsen motsvarar i princip 36 § fjärde stycket SL.

34 §

Paragrafen motsvarar 37 § 2 mom. första och andra styckena
SL. Befrielsebestämmelsen har dock utformats i närmare anknytning till vad som
har föreslagits för övriga punktskatter (5 kap. 11 § lagen om punktskatter och prisregleringsavgifler).

35 §

Bestämmelsen motsvarar 37 § 1 mom. SL.

36 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om återvinning av
stämpelskatt. 1 förhällande lill 42 § 1 mom. SL har reglerna om återvinning i
samband med atl vilande ansökningar avslagits eller ätertagits kunnat utgå, se
vidare avsnitt 2.2.4.

37 §

Reglerna motsvarar 43 § första stycket SL.

38-39 §§ Besvärsbeslämmelserna motsvarar 44-45 §§ SL.

40 §

I paragrafen regleras sättet för återbetalning av skatt på
grund av återvinning eller då överinstans fastställt skallen lill lägre belopp
än beskattningsmyndigheten beslutat saml vid dispens.

Enligt 47
§ första stycket SL skall länsstyrelsen i den ordning som är föreskriven i
uppbördslagen återbetala skatten. Länsstyrelsens tidigare funktion vid
uppbörden har nyligen förts över till inskrivningsmyndigheten. Även
återbetalning av skatt bör ombesörjas av inskrivningsmyndigheten. Paragrafens
första stycke har utformats i enlighet härmed.

Räntebestämmelserna har utformats i anslutning till
motsvarande regler i 5 kap. 13-14 §§ lagen om punktskatter och prisregleringsavgifler.

41 §

Bestämmelserna om granskningsmyndighet motsvaras i
huvudsak av

48-49 §§ SL. Kammarkollegiet är för närvarande granskningsmyndighel.

Enligl 43
§ tredje stycket SL har vid sidan av den vanliga besvärsord-

Prop.
1983/84:194 38

ningen funnits elt särskilt anmärkningsförfarande. Detta
innebär att granskningsmyndigheten upprättat en granskningspromemoria med anmärkning
om skattläggningen. Har anmärkningen godtagits av den skattskyldige ersätter
godkännandet det ursprungliga skattebeslutet. Detta förfarande har emellertid
på senare är ytterst sällan tillämpats. Reglerna har inte överförts till den
nya lagen. 1 fortsättningen fär alltså besvärsvägen tillämpas även i dessa
fall.

42 §

Dispensbestämmelsen motsvarar i huvudsak 56 § SL.

43 §

Till denna paragraf har överförts bestämmelserna i 38 a §
SL vilka ger regeringen möjlighet att utfärda de särföreskrifter som behövs där
inskrivningsregister förekommer. I dessa fall finns fångeshandlingar m.m. hos
inskrivningsmyndigheterna medan bevis om lagfart m. m. utfärdas av CFD. Kravet
pä att handling som ligger till grund för skallens fastställande inte får
lämnas ut förrän skatten har betalts, dvs. att fångeshandling och lagfartsbevis
skall expedieras samtidigt mot postförskott, kan svårligen upprätthällas i
dessa fall. Möjligheten för regeringen atl besluta om undanlag från dessa krav
finns således enligt paragrafen.

Övergångsbestämmelserna

Enligt punkten 4 övergångsbestämmelserna till SL
föreligger inte skatteplikt för förvärv av vissa äldre tomträtter. Undantaget
har skapat svårigheter vid tillämpningen och kan inte längre anses motiverat.
Övergångsbestämmelsen har därför inte överförts till den nya lagen, och
förvärven skall således i fortsättningen vara skattepliktiga.

4.2 Lag om stämpelskatt på aktier

1 §

Paragrafen motsvarar 19 § första stycket
stämpelskattelagen.

Registrering av ett nybildat bolag förutsätter att
aktiekapitalet frånräk-nal förverkade aktier är inbetalat, se vidare under
specialmotiveringen till 4 §. Skattskyldigheten inträder enligt 4 § först i
samband med denna registrering. Därför erfordras inte den nuvarande
bestämmelsen i 19 § första stycket om skattefrihet för aktie som. har
förklarats förverkad. Av denna anledning erfordras inte heller den nuvarande
återvinningsregeln i 42 § 3 mom. SL.

Vid nyemission kan dock förekomma atl aktie blir ogiltig
sedan registrering skett. Frågan berörs närmare under 4 §.

2§ Bestämmelsen motsvarar 19 § andra stycket SL.

Prop.
1983/84:194 39

3§

Enligt
bestämmelsen skall inte längre ledamöterna i ett aktiebolags sty-. relse
solidariskt med bolaget vara skyldiga att betala stämpelskatten. Den hittillsvarande
bestämmelsen härom i 32 § första stycket c) SL finns inte i annan
punktskattelagstiftning. Genom alt lagen om punktskatter och prisregleringsavgifler,
LPP, görs tillämplig på skatten - 6 § - finns särskilda regler om
betalningsskyldighet för bl. a. styrelseledamot som underlåtit att betala in
skatt i rätt tid och ordning. Den särskilda bestämmelsen i stämpelskattelagen
har därför utgått.

4§

Regeln
om skattskyldighetens inträde motsvaras av bestämmelserna i 27 § andra stycket
SL.

I
fråga om registrering av elt nybildat aktiebolag gäller enligt 2 kap. 9 § andra
stycket punkten 2 aktiebolagslagen (1975:1385) atl registrering inte får ske
förrän full betalning för aktierna har gjorts. Tidpunkten för skattskyldigheten
kan därför direkt knytas lill registreringstillfället. Som anförts i
specialmotiveringen under I § erfordras inte heller någon bestämmelse om
skattefrihet för aktier som förklarats förverkade eller några ätervin-ningsregler
för detta fall.

Vid
nyemission gäller vanligen ocksä alt hela beloppet för aktiekapitalökningen
skall vara inbetalt innan registrering kan ske, 4 kap. 12 § aktiebolagslagen.
Att skattskyldigheten knyts till registreringen innebär därför atl det inte
finns någol behov av att kunna sätta ned eller återbetala skatt vid bristande
betalning för aktierna. För aktiebolag med bundet eget kapital om minst en
miljon kr. gäller dock att registrering kan ske redan när halva det
nyemitterade kapitalet har betalats in. Betalas inle resterande aktier inom
viss tid därefter blir de ogiltiga. I en sådan situation skulle en återbetalning
av stämpelskatt kunna vara motiverad. Enligt vad jag erfarit är denna situation
dock mycket ovanlig, något återbetalningsfall av delta slag har inte hittills
kommit till beskattningsmyndighelens kännedom. Enligt min mening bör därför
skattskyldigheten även i dessa fall knytas direkt lill registreringen och någon
särskild äterbetalningsregel inte införas. Skulle en sådan situation som jag
nyss nämnt uppkomma, kan frågan om återbetalning prövas enligt de regler om
dispens som finns i LPP.

5§

Deklarations-
och betalningstiden skall alltjämt vara två månader enligt vad som angivits i
avsnitt 2.3. Detta innebär en avvikelse från huvudregeln i 2 kap. 8 § första
stycket LPP. Bestämmelserna i LPP bör i förtydligande syfte justeras, även om
det av 1 kap. I § andra stycket LPP följer all en avvikande bestämmelse i en
skatteförfattning lar över de gemensamma bestämmelserna.

Prop.
1983/84:194 40

6§

På samma sätt som i prop. 1983/84: 71 har föreslagits för
övriga punktskatter finns i paragrafen en erinran om att LPP tillämpas på
förfarandet. Bestämmelserna i LPP ersätter förfarandereglerna i
stämpelskattelagen.

4.3 Lagen (1984:000) om punktskatter och
prisregleringsavgifter

2 kap. 2 §

Stämpelskatten på aktier skall, liksom enligt SL,
redovisas för vaije skattepliktig händelse.

2 kap. 8 §

Se specialmotiveringen till 5 § lagen (0000:000) om
stämpelskatt på aktier (4.2).

5 Hemställan

Jag hemställer atl lagrådets yllrande inhämtas över
förslagen till

1.
lag om stämpelskatt
vid inskrivningsmyndigheter,

2.
lag om
stämpelskall på aktier,

3.
lag om ändring
i lagen (1984:000) om punktskatter och prisregleringsavgifter,

4.
lag om ändring
i skaltebroltslagen (1971:69),

5.
lag om ändring
i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skalteford-ringar m.m.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens
hemställan.

Prop. 1983/84:194 41

Bilaga
I Stämpelskatteutredningens förslag till lag om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter

Inledande
bestämmelser

1 § Stämpelskalt skall betalas till staten enligl
denna lag vid förvärv av fast egendom, tomträtter eller skepp samt för
inteckningar.

2
§ Staten är inte skaltskyldig
enligt denna lag.

3
§ Inskrivningsmyndighet är beskattningsmyndighel.

Med
inskrivningsmyndighet avses också registermyndighet enligl 2 § sjölagen
(1891:35 s.l).

Förvärv
av fast egendom och tomträtter

Skatteplikt

4 §
Följande förvärv av fast egendom är skattepliktiga

1)
köp eller byte,

2)
tillskott till bolag eller
förening, utdelning eller skifte från bolag eller förening,

3)
fusion enligt 14 kap. 1 eller 2
§ aktiebolagslagen (1975:1385),

4)
expropriation eller annan
inlösen på grund av stadgande om rätt eller skyldighet att lösa fast egendom.

Förvärv
av tomträtter genom upplåtelse, överlåtelse mot vederlag eller annat fång som
avses i första stycket är skattepliktiga.

5
§ Har ett som gåva betecknat
förvärv skett mot övertagande av ansvar för skuld för vilket borgenär har
säkerhet på grund av inteckning eller annars mot vederlag, är förvärvet
skattepliktigt enligt denna lag om vederlaget uppgår lill minst 85 procent av
egendomens värde. Därvid skall värdet av egendomen anses vara del
taxeringsvärde eller motsvarande värde som enligt 8—11 §§ skall gälla som
egendomens värde.

6
§ Skatteplikt föreligger
inte vid

1)
förvärv frän make, om förvärvet
sker i syfte att för sammanläggning åstadkomma enhetliga lagfartsförhällanden
beträffande makarnas fasta egendom,

2)
förvärv genom byte i den mån vederiagel
utgörs av annan fast egendom, om bytet sker för att åstadkomma en lämpligare
fastighetsindelning

Prop.
1983/84:194 42

eller utgör led i åtgärder för jordbrukets eller
skogsbrukets yttre rationalisering,

3)
sambrijksförenings
förvärv genom tillskott från medlem och samfäl-lighelsförenings förvärv enligt
5 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,

4)
försäkringsbolags
förvärv från annat försäkringsbolag i samband med sådant avtal om övertagande
av del senare bolagets hela försäkringsbestånd, som avses i 15 kap. 1 §
försäkringsrörelselagen (1982:713),

5)
förvärv av
järnväg eller av mark för järnväg,

6)
kommuns eller
annan menighets förvärv av mark som enligt fastställd plan skall användas för
allmän plats, begravningsplats eller för sådant ändamål som enligt 2 kap. 2 § fastighetslaxeringslagen
(1979:1152) medför att byggnad skall anses som specialbyggnad,

7)
förvärv av
kronojord genom skatteköp eller annars på grund av skatlebrev,

8)
förvärv av
ständig besillningsrätt till kronohemman eller krononybygge, då på grund av
förvärvet vinnes inrymning i sådan rätt,

9)
upplåtelse av
tomträtt i nybildad faslighet vars mark tidigare helt eller till övervägande
del ingått i fastighet som varit upplåten med tomträtt till samme tomträttshavare.

Skattesats

7 § Stämpelskatt tas ut med tjugo kronor för varje
fullt tusental kronor av

egendomens värde, dock lägst med tio kronor.

Skattens beräkning

8 § Vid köp av fast egendom skall skatten beräknas pä
köpeskillingen.

Om taxeringsvärdet året närmast före det år lagfart söks är högre än

köpeskillingen skall dock skatten beräknas på detta värde.

Ingår i egendomen sådana tillbehör till fastighet som
avses i 2 kap. 3 § jordabalken skall till taxeringsvärdet läggas värdet av
dessa tillbehör. Värdet fastställs av inskrivningsmyndigheten.

Första och andra styckena gäller även i andra fall när
förvärv sker mot vederlag.

9 § Vid byte av fast egendom med olika taxeringsvärden pä
ömse sidor

skall skatten för varje förvärv beräknas på det högsta ay dessa taxerings

värden.

Utgår vid byte av fast egendom pengar eller annan lös
egendom (mellangift) skall skatten för varje förvärv beräknas på värdet av den
förvärvade

Prop.
1983/84:194 43

fasta egendomen. Om värdet av vad som erhållits på endera
sidan är lägre än vad som lämnats efter avdrag för mellangift som erhållits
skall dock skatten beräknas på sistnämnda värde.

10 § Saknas särskilt taxeringsvärde för det i 8 §
angivna året, skall skat

ten i stället beräknas pä egendomens värde vid tidpunkten för upprättande

av den handling på vilken förvärvet grundas. Detsamma skall gälla om del

visas alt egendomen efter den tidpunkt, som taxeringsvärdet för nämnda år

avser, men före fångeshandlingens upprättande gått ner i värde till följd av

eldsvåda, borttagande av byggnad, skogsavverkning, väsentlig förändring

av rörelse i vilken egendomen har använts, eller annan liknande anledning.

Visas alt egendomens värde efter fängeshandlingens
upprättande har höjts till följd av nybyggnad eller av annan liknande
anledning, skall denna värdeförhöjning inte medräknas, när egendomens värde
bestäms.

Värdet av fast egendom i de i första stycket angivna
fallen fastställs av inskrivningsmyndigheten.

11
§ Vid
upplåtelse eller överlåtelse av tomträtt ulan tillhörande byggnad skall värdet
av tomträtten anses motsvara avgälden för ett år. Har vid överlåtelse slörre
vederlag utfästs skall tomträttens värde dock anses motsvara vederlaget. I
övrigt skall värdet av tomträtt i tillämpliga delar bestämmas enligt
föreskrifterna i 8-10 §§. Som taxeringsvärde skall därvid gälla det taxerade
byggnadsvärdet.

12
§ Omfattar
förvärv även annat än fast egendom eller tomträtt och har fördelning av
vederlag mellan skattepliktig och övrig egendom inle angetts i fångeshandlingen,
skall hela vederlaget anses avse den skattepliktiga egendomen, om fördelningen
inte på annat sätt tillföriitligen styrks före skattens fastställande. Vad nu
sagts gäller inle vid sådant byte som avses i 9§.

Förvärv av skepp

Skatteplikt

13 § Följande förvärv av skepp är skattepliktiga

1)
köp eller byte,

2)
tillskott lill
bolag eller förening, utdelning eller skifte från bolag eller förening,

3) fusion enligt 14 kap. I eller 2 § aktiebolagslagen
(1975:1385).

Med skepp jämställs i denna lag andelar i skepp.

14 § Skatteplikt föreligger inte vid:

1)
förvärv av
utländskt skepp,

2)
förvärv av
skeppsbygge genom skeppsbyggnadsavtal eller överlåtelse av sådant avtal innan
bygget har fullbordats.

Prop. 1983/84:194 44

3)
förvärv av nybyggt skepp
omedelbart frän den som har byggt skeppet,

4)
förvärv av skepp, som är avsett
att användas för yrkesmässigt fiske, för livräddning eller i övrigt för annat
ändamål än yrkesmässig sjöfart.

Skattesats

15 §
Stämpelskatt tas ut med en krona för varje fullt hundratal kronor av

skeppets värde vid tiden för förvärvet.

Skattens
beräkning

16
§ Vid köp skall värdet anses
motsvara köpeskillingen. Om del finns särskilda skäl att anta atl värdet av den
förvärvade egendomen är högre än köpeskillingen, skall dock skallen beräknas på
det verkliga värdet.

17
§ Saknas i ärende om
inskrivning av skeppsförvärv en av parterna undertecknad fängeshandling med
uppgift om köpeskillingen, skall förvärvare eller överiålare som är bosatt här
i riket lämna skriftlig försäkran om köpeskillingens storiek. 1 fråga om annat
förvärv än köp skall intyg av sakkunnig företes om skeppets värde vid tiden för
förvärvet. Sådant intyg skall på begäran även ges in vid förvärv genom köp.

18
§ Med ärende om inskrivning som
sägs i 17 § likställs i fall då skepp genom förvärv upphör att vara svenskt,
anmälan för avregistrering.

Inteckning

Skatteplikt

19
§ Stämpelskatt utgår för
inteckningar om inle annat sägs i 20 §.

20
§ Skatteplikt föreligger
inte för

1)
inteckningar i järnväg

2)
inteckningar pä grund av 4 §
lagen (1927:79) om rätt för borgenär till betalning ur ersättning pä grund av
brandförsäkringsavtal,

3)
sammanföring av inteckningar,

4)
inteckningar i skeppsbygge.

Ingår
i fastighet som bildals genom sammanläggning egendom som före sammanläggningen
besvärades av inteckningar, föreligger inte skatteplikt om inteckningar, högst till
motsvarande belopp, meddelas i den nybildade fastigheten, inom ett är från det
de tidigare inteckningarna upphört alt gälla.

Skatteplikt
föreligger inte heller för inteckningar .som meddelas i sådan tomträtt för
vilken upplåtelse är undantagen från skatteplikt enligt 6 § 9). Undantag från
skatteplikt gäller dock bara till högst ett belopp som motsvarar inteckningar
i tomträtt som upphört och under förutsättning atl de nya inteckningarna
meddelas inom elt är från det de tidigare inteckningarna upphört alt gälla.

Prop.
1983/84:194 45

Skattesats

21 § Stämpelskatt tas ut med tio kronor för varje
fullt tusental kronor av

det belopp, som intecknas, dock lägst med tio kronor. För inteckning i

skepp tas dock skatt ut med fyra kronor av motsvarande belopp.

Skattens beräkning

22 § Sker dödning och nyinteckning på grund av
samtidig ansökan, be

räknas skatten enligt 21 § på det nyintecknade beloppet med avdrag för

den beräknade skatten för de inteckningar som dödas. Detta gäller dock

bara om inteckningarna meddelas i egendom, eller näringsverksamhet,

som helt eller delvis omfattades av de dödade inteckningarna.

Fastställande av skatt

23 § Skattskyldighet inträder i fall som avses i

a)
4 § när ansökan
om lagfart eller inskrivning av tomträtt beviljas,

b)
13 § när ansökan
om inskrivning beviljas, eller i fall då skepp genom förvärv upphör att vara
svenskt, när avregistrering sker,

c)
19 § när
inteckning beviljas, eller när inteckning förs över frän skeppsbyggnadsregistret
till skeppsregistret.

24
§ Beslut om
skatt skall meddelas när skattskyldigheten inträder, eller om hinder möter för
detta, så snart hindret blivit undanröjt.

25
§
Skattskyldig är i fråga om skall för

a)
förvärv av fast
egendom, tomträtt eller skepp, båda kontrahenterna,

b)
inteckning, den
som har ansökt om inteckningen.

När flera svarar för skallens betalning är de solidariskt
ansvariga.

26 § Inskrivningsmyndigheten får anmana den
skattskyldige att lämna de

uppgifter som behövs för alt fastställa skallen. Anmaning fär förenas med

vite. Vitet skall bestämmas med hänsyn till den skatlskyldiges ekonomiska

förhållanden och omständigheterna i övrigt, dock ej till lägre belopp än

femhundra kronor.

Försuttet vite döms ut av inskrivningsmyndigheten.

Betalning av skatt

27 § Skatten skall betalas till
inskrivningsmyndigheten eller den myndig

het regeringen bestämmer inom en månad frän den dag, då beslul om

skatten tillhandahålls sökanden. Innan beslut om skatten meddelats får

skatten inte tas emot.

Fastställer överräll skatten till högre belopp än
inskrivningsmyndigheten skall tillkommande skattebelopp betalas inom en månad
efter det alt överrättens beslut meddelats.

Prop.
1983/84:194 46

28
§ Om synnerliga skäl föreligger
får inskrivningsmyndigheten bevilja anstånd med att betala skatten.

29
§ Inskrivningsmyndigheten får
inte lämna ul handling, som ligger lill grund för skattens fastställande, eller
pantbrev, förrän skatten har betalats.

Har
en inteckning förts över frän skeppsbyggnadsregistret till skeppsregistret i
samband med att ett skeppsbygge registrerats som skepp, får inte nationalitetshandling
för skeppet lämnas ut förrän skatten för inteckningen har betalats.

30 §
Har den skttskyldige inte betalat skatt inom föreskriven tid, skall

restavgift tas ut med sex öre för varje hel krona av den skatt som inle har

betalats i rätt tid, dock med minst femtio kronor. Öretal jämnas till närmast

högre hela krontal. Restavgift betalas till inksrivningsmyndigheten.

Inskrivningsmyndigheten
får befria från restavgift, om dröjsmålet med betalningen är obetydligt eller
det annars finns särskilda skäl.

31 §
Har skatt inle betalats inom föreskriven tid, skall skattebeloppet

jämte i förekommande fall restavgift på framställning av inskrivningsmyn

digheten omedelbart tas ut genom utmätning.

Återvinning

32 §
Har efter det att beslut meddelats om fastställande av skatt

a) lagfart,
inskrivning av tomträtt eller av förvärv av skepp eller inteck

ning undanröjts genom dom eller beslul som vunnit laga kraft,

b) inskrivning
av förvärv av skepp avförts enligt 14 § tredje stycket

sjölagen (1895:35 s. 1), kan den skattskyldige fä återvinning av skatten.

Beslut
om återvinning medför befrielse frän skyldighet atl betala fastställd skatt,
eller rätt att återfå skatt som har betalats.

33 §
Beslul om återvinning meddelas av inskrivningsmyndigheten. Ansö

kan om återvinning görs skriftligen hos myndigheten inom ett är efter det

atl förutsättningar för återvinning inträtt. Ansökan får dock alltid göras

inom tre år från dagen för inskrivningsmyndighetens beslut om skattens

fastställande.

Besvär

34 §
Inskrivningsmyndighets beslut enligt denna lag får överklagas ge

nom besvär hos hovrätten av den skattskyldige och granskningsmyndighe

ten.

Beslut
om föreläggande av vite får inte överklagas.

Prop.
1983/84:194 47

35 §
Besvär över inskrivningsmyndighets beslut enligt denna lag skall ges

in till inskrivningsmyndigheten och vara ställda till hovrätten.

Beslut
som innefattar prövning av fråga om fastställande eller återvinning av skatt,
får överklagas inom tre är från dagen för beslutet. Har en part anfört besvär
och vill även motparten överklaga beslutet, skall dennes besvär ha kommit in
till hovrätten inom två månader från det att delgivning som avses i 52 kap. 7 §
rättegångsbalken har skett. Prövningen av frägan om motpartens besvärstalan har
fullföljts på föreskrivet sätt och inom rätt tid skall göras av hovrätten.

När
besvär behörigen anförts över beslut, som avses i andra stycket, skall
hovrätten alltid höra klagandens motpart över besvären.

Återbetalning

36 §
Inskrivningsmyndigheten skall återbetala skatt enligt denna lag.

Detta skall ske även om det beslut som ligger till grund för återbetalningen

ännu inte har vunnit laga kraft.

Ränta
skall, om inte annat följer av 38 §, utgå pä det återbetalade beloppet från och
med den dag då skatten har betalats till den dag då återbetalning görs.

Ränta
beräknas för visst kalenderår efter den högre av de räntesatser som gäller för
beräkning av ränta för året enligt 69 § 1 mom. andra stycket uppbördslagen
(1953:272). Ränta utgår endast om räntebeloppet överstiger femtio kronor. Vid
ränteberäkningen skall avrundning ske till närmast högre hela krontal.

Tillsyn
över beslut om skatt

37 §
Inskrivningsmyndighets beslut i ärenden om fastställande eller åter

vinning av stämpelskatt skall granskas av den myndighet som regeringen

förordnar. Granskningsmyndigheten för det allmännas talan.

Särskilda
föreskrifter

38 §
Regeringen eller den myndighet regeringen förordnar kan i särskilda

fall när synnerliga skäl föreligger medge befrielse från eller återbetalning

av skatt.

Vid
beslut om återbetalning av skatt, som meddelas med stöd av första stycket skall
regeringen eller myndighet som där sägs, förordna i vad mån ränta skall utgå på
det skattebelopp som skall återbetalas.

39 §
Har regeringen med stöd av 19 kap. 24 § jordabalken för viss in

skrivningsmyndighets område eller del av sådant område bestämt all in

skrivning skall ske i inskrivningsregister i stället för i fastighetsbok eller

Prop.
1983/84:194 48

tomträltsbok,
meddelar regeringen de föreskrifter som behövs för skattens betalning.
Regeringen får därvid besluta om undantag från 29 §.

40
§ De föreskrifter som fordras för tillämpning av denna lag, meddelas av
regeringen eller den myndighet regeringen förordnar.

1. Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1984 då stämpelskattelagen

(1964:308) skall upphöra att gälla.

2.
Äldre beslämmelser gäller
fortfarande i ärenden där före ikraftträdandet skatten har fastställts i
samband med att ansökan om inskrivningsåtgärd har förklarats vilande,

3.
Skatteplikt föreligger inte i
fråga om förvärv av tomträtter pä vilket övergångsbestämmelserna till lagen
(1953:415) angående ändring i lagen (1907:36 s. 1) om nyttjanderätt till fast
egendom, 4 kap. sistnämnda lag, skall tillämpas i sin äldre lydelse.

4.
Skattskyldighet föreligger inle
vid förvärv av fast egendom genom tillskott till bolag i enlighet med lagen
(1963:583) om avveckling av fideikommiss.

5.
Äldre bestämmelser om
skattefrihet gäller fortfarande i fråga om förvärv som skett med slöd av lagen
(1925:334) om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare alt inlösa under
nyttjanderätt upplåtet område.

6. Har inteckning dödats eller av annan anledning
upphört alt gälla före ikraftträdandet skall 12 § i den gamla lagen fortfarande
tillämpas.

7.
Äldre bestämmelser om
återvinning gäller för skatt som har fastställts före ikraftträdandet.

8.
Förekommer i lag eller annan
författning hänvisning lill en föreskrift som har ersatts av en bestämmelse i
denna lag lillämpas i stället den nya bestämmelsen.

Prop.
1983/84:194 49

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttrandena över stämpelskatteutredningens
betänkande (SOU 1983:8) Stämpelskatt

1 Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över belänkandet avgetls av
domstolsverket (DV), centralnämnden för fastighetsdata (CFD), kammarkollegiet, riksskatteverket
(RSV), lantmäteriverket, Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt,
inskrivningsmyndigheterna i Uppsala, Malmö, Göteborg, Kartstad och Umeå domsagor,
Jönköpings tingsrätt, Östersunds tingsrätt, länsstyrelserna i Stockholms,
Göteborgs och Bohus län och Kopparbergs län, lokala skattemyndigheterna i
Norrtälje, Eskilstuna och Arvika fögderier, fastig-helsbitdningsutredningen (Ju
1979:11), skatteindrivningsutredningen (B 1981:02) bankinspektionen.
Konungariket Sveriges sladshypotekskassa, landstingsförbundet, Svenska
bankföreningen. Svenska kommunförbundet, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges
advokatsamfund, Sveriges allmänna hypoteksbank. Auktoriserade
fastighetsmäklares riksförbund (AFR), tandsorganisationen i Sverige (LO),
Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges industriförbund (SI), Sveriges
redareförening, Sveriges vittaägareförbund, Sveriges bostadsrättsföreningars
centralorganisation (SBC) och Stockholms läns tandsting.

2 Allmänna synpunkter

Remissinstanserna har genomgående anfört atl utredningens
förslag innebär förenklingar och i stort är lämpade atl läggas till grund för
ny lagstiftning. Förslagel atl skilja reglerna om stämpelskall hos inskrivningsmyndigheterna
resp. hos RSV har också genomgående ansetts vara till fördel.

Vissa av utredningens förslag i olika frågor har dock rönt
kritik. Del gäller framför allt förslagen om slopande av den dubbla
stämpelskatten, senareläggning av tiden för skattskyldighetens inträde och
slopande av reglerna om transporlköp. Flera remissinstanser har också tagit upp
vissa frågor där utredningen inte föreslagit ändringar. Det rör bl.a.
överföring av mark genom fastighetsreglering, kommunernas förvärv samt regler
om efterbeskattning och rättelse av felaktiga beslut.

4 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 194

Prop.
1983/84:194 50

3 Dubbel stämpelskatt

Några remissinstanser delar utredningens uppfattning atl
det inte längre finns skäl att ta ut dubbel stämpelskalt för juridiska
personer. Bl.a. åberopas att ett slopande av den dubbla skatten medför
förenklingar. Ett stort antal remissinslanser motsätter sig dock en
skatteomläggning som innebär alt skatten för fysiska personer höjs. Några
remissinstanser anser alt erforderliga förenklingar kan åstadkommas enbart
genom att återvinnings-reglerna slopas, men med bibehållande av den dubbla
stämpelskatten.

DV och kammarkollegiet ifrågasätter således en övervällring
av de juridiska personernas skattebörda på enskilda personer. De påpekar alt
önskade administrativa vinster kan uppnås genom atl återvinningsinstitutel
slopas. Jönköpings tingsrätt har liknande synpunkter och anför att den
nuvarande ordningen inte föranleder några betydande tillämpningssvårigheter.
Svea hovrätt anser att förslagel innebär förenklingar men atl konsekvenserna
för de skattskyldiga inte har belysts.

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa. Svenska
sparbanksföreningen, Sveriges allmänna hypoteksbank och
fastighetsägareförbundet tillstyrker alt den dubbla stämpelskatten slopas men
avstyrker att den generella nivån höjs. Även Svenska bankföreningen, AFR,
Sveriges vittaägareförbund och SBC avstyrker höjningen av stämpelskatten.

Svenska Bankföreningen anför atl den föreslagna höjningen
"innebär en betydande belastning på fastighetsaffärer gjorda av
privatpersoner. Med den besvärliga fastighetsmarknad som råder är det olyckligt
med sådana ytterligare belastningar, vilka försämrar förutsättningarna för en
fungerande marknad. En höjning av skattesatsen bör därför undvikas. Utredningens
förslag skulle enligt dess egna beräkningar medföra en faktisk sammantagen
skallehöjning, som alltså skulle drabba privata fastighetsaffärer och därmed en
redan hårt drabbad marknad. En höjning skulle försvära för en från
bostadssocial synpunkt önskvärd rörlighet på bostadsmarknaden."

Sveriges
allmänna hypoteksbank anför bl.a. att den föreslagna stämpelskattehöjningen
innebär kostnadsökningar för det svenska jordbruket. AFR påpekar att enskildas
fastighetsinnehav nära nog uteslutande består av schablontaxerade fastigheter
avsedda för bostadsändamål och att en ökning av förvärvskoslnaderna för delta
bestånd slår direkt på boendekostnaderna. Sveriges vittaägareförbund anför att
den ekonomiska situationen för många småhusägare nu är svår och att redan med
nuvarande skattesals stämpelskatten är en stor utgift vid husköp. Förbundet
anför vidare: "Till följd av svårigheterna på arbetsmarknaden är del
viktigt att byte av arbetsplats och bostad ej försvåras pä grund av låg
omsättning inom fastighetsmarknaden. Till följd av de rådande förhållandena
inom småhusområdet föreligger emellertid redan nu stora hinder för en tillräckligt
snabb omsättning. Dessa svårigheter skulle öka ytterligare om stämpelskatten
höjs."

Prop.
1983/84:194 51

Några remissinstanser, Östersunds tingsrätt,
bankinspektionen, Sveriges advokatsamfund, SI och LO, tillstyrker dock
förslaget. Bankinspektionen anför:

"Enligt inspektionens uppfattning måste del ur
näringslivssynpunkt vara en klar fördel att den för juridiska personer
speciella kostnaden för lagfartsstämpel faller bort. Detta innebär inte bara
fördelar ur kostnadssynpunkt utan torde även ge rationaliseringsvinster. En
olägenhet blir givetvis att den motsvarande kostnaden för fysiska personer blir
någol högre. Å andra sidan får inle dessa ölägenheter överdrivas. Del är
naturligt att skallebortfallet kompenseras. Skaltehöjningen kan för en
normalvilla uppskattas till omkring 1 000 kr, vilken kostnad i sig inte torde
verka återhållande pä fastighetsmarknaden. Det bör dock understrykas all denna
kompensation blir avsevärt större än skattebortfallet. Del senare har beräknats
till omkring 90 mkr, medan intäkterna pä grund av den höjda stämpelskatten kan
förväntas uppgå till i slorieksordningen 150 mkr."

4 Tidpunkten för skattskyldighetens inträde

De flesta av remissinstanserna tillstyrker atl tidpunkten
för skattskyldighetens inträde flyttas till tidpunkten för beviljande av
lagfart. I huvudsak åberopas därvid att systemet förenklas genom att antalet
återvinningsfall blir lägre. Sådana synpunkter framförs av CFD, RSV,
inskrivningsmyndigheten i Malmö domsaga, Östersunds tingsrätt,
fastighetsbildnings-utredningen, Svenska ■ sparbanksföreningen, Sveriges
advokatsamfund, Sveriges allmänna hypoteksbank, LO och
fastighetsägareförbundet. Även AFR och SI tillstyrker förslaget.

Svenska sparbanksföreningen och Sveriges allmänna hypoteksbank
anser också att det frän teoretisk synpunkt är mest korrekt alt låta liden för
lagfartens beviljande utgöra lidpunkten för skattskyldighetens inträde.
Stämpelskatten kan nämligen ses som en skall på fastighetsomsätlningen och
omsättningen kan inle anses definitiv förrän lagfarten är beviljad.

Bankinspektionen anser alt förskjutningen av
skattskyldighetens inträde är en nyttig rationalisering och atl den kommer alt
underlätta för faslig-hetsägarna att söka vilande lagfart och inteckning i
större omfattning än vad som f n. är fallet. Inspektionen anför att den i sin
verksamhet sett exempel på rätlsföriuster på grund av alt vilande lagfart eller
inteckning inte har sökts i lid.

DV tillstyrker endast med tvekan utredningens förslag och
anför:

"Man måste ulgå från att viljan all fullfölja en vilandeförklarad
ansökan minskar högst väsentligt om skallskyldigheten inträder först då ansökan
beviljas. De IM som inte för inskrivningsregister kommer därigenom att åsamkas
arbete med att kanske under läng lid regislerhålla ett i förhällande till
dagens situation utökat antal vilandeförklarade ansökningar och bevaka

Prop.
1983/84:194 52

att de fullföljs. Vidare kommer IM troligen all få ett
betydande merarbete med all förelägga försumliga sökande att fullfölja sina
ansökningar. Som nyss antytts kommer troligen antalet vilandeförklarade
ansökningar att öka. Ränteförlusterna skulle därigenom kunna komma atl
översliga de av utredningen beräknade.

Utredningen
har vidare överskattat betydelsen av de vinster som upp

står genom att vissa återvinningsfall slopas, eftersom återvinningsinstitutel

som sådant kvarstår. Alla IM tvingas därför upprätthälla rutiner för delta.

Med hänsyn till nu angivna förhållanden är DV inte berett alt tillstyrka att

tidpunkten för skattskyldighetens inträde ändras enligt utredningens för

slag. Det erfordras enligt DV:s uppfattning ytterligare fördelar för alt

förslaget skall kunna tillstyrkas. En sådan fördel skulle vara att helt slopa

återvinning." -............. "Endasi under förutsättning atl
återvinnings

reglerna helt slopas tillstyrker DV att tidpunkten för skattskyldighetens

inträde ändras."

Kammarkollegiet och länsstyrelsen i Kopparbergs län
tillstyrker utredningens förslag men påpekar att del utan särskilda åtgärder
finns risk för ett skattebortfall. Kammarkollegiet anför:

"Kollegiet tillstyrker utredningens förslag.
Kollegiet förutsätter alt i enlighet med domstolsverkels förklaring regler
skapas så all vilandeförklarade ansökningar antingen fullföljs eller förklaras
förfallna inom skälig tidrymd. Delta måste vara en förutsättning för atl föriägga
skattskyldighetens inträde till lagfartens resp. inskrivningens beviljande.
Annars skulle förslaget tydligen öppna möjlighet atl fullgöra lagfarlsplikien
och få det sakrättsliga skyddet av lagfarlsansökan samtidigt med alt
beskattningen uteblir. Detta måste hindras särskilt om ingen ekonomisk påföljd
inträder vid uppskov med beskattningen. Utredningen har inle föreslagit någon
sådan påföljd."

Jönköpings tingsrätt avstyrker utredningens förslag.
Tingsrätten anför:

"Enligt tingsrättens mening är del lill fördel för
verksamheten vid IM att stämpelskalt las ut när IM första gången tar upp
ansökningen lill prövning. Återvinningsärenden som föranleds av atl vilandeförklarade
ansökningar avslagits eller ätertagits är inte särskilt vanliga och inle heller
komplicerade atl handlägga. Ej heller vållar köpekontrakt med ungefäriiga
köpeskillingar och arealuppgifter problem. Tingsrätten befarar atl vilandeförklarade
ansökningar inte kommer all fullföljas lika snabbi som f.n. om utredningsförslaget
genomförs. Förändrade handläggningsruliner för alt kontrollera all fullföljd
sker föranleder elt merarbete för IM. Några betydande lättnader för IM medför
inte utredningens förslag. Tingsrätten avstyrker därför förslaget i denna
del."

Prop.
1983/84:194 53

5 Återvinning

DV anser som tidigare har nämnts att om tidpunkten för
skattskyldighetens inträde ändras bör det merarbete detta ger upphov till för
inskrivningsmyndigheterna kompenseras genom att samtliga ålervinningsregler
slopas. DV anför:

"De ätervinningssituationer som kvarstår enligt
förslaget är mycket sällsynta. Enligl uppgift från sjöfartsregistret har t.ex.
under de senaste åren troligen inget fall av återvinning ägt rum därför att
inskrivning av förvärv av skepp avförts enligt 14 § tredje stycket sjölagen.
Det är enligt DV:s uppfattning därför onödigt att belasta IM med att
upprätthålla en särskild rutin för dessa fall. DV delar dock utredningens
uppfattning (sid. 53) att det skulle vara principiellt felaktigt att beskatta elt
förvärv som domstol förklarat ogiltigt. Rätten att få återbetalning av skall
bör beslå, men återbetalning bör ske genom dispensförfarandet enligt 38 §. Det merarbete
ett slopande av ålervinningsreglerna medför för kammarkollegiet uppvägs i viss
män av att kammarkollegiets granskning av återvinningsärenden upphör."

Även inskrivningsmyndigheten i Malmö domsaga anför
liknande synpunkter. Enligt inskrivningsmyndigheten bör i stället för
återvinningsreglerna införas en bestämmelse att den domstol som undanröjer t.ex.
en lagfart även skall förordna om återbetalning av skatten. I andra hand bör
dispensförfarandet kunna användas.

Sveriges advokatsamfund anser dock inte att det finns skäl
att ytteriigare begränsa återvinningsreglerna. AFR ansluter sig inle till
förslaget att ta bort bestämmelserna om återvinning i samband med juridiska
personers vidareförsäljningar. Jönköpings tingsrätt anser dock atl rälien till
återvinning vid juridiska personers vidareförsäljning kan tas bort eller begränsas
(tingsrätten motsätter sig utredningens förslag om alt slopa den dubbla
stämpelskatten för juridiska personer).

6 Transportköp

Några remissinstanser, Jönköpings och Östersunds
tingsrätter, inskrivningsmyndigheten i Malmö domsaga, Sveriges advokatsamfund
och LO, tillstyrker förslaget. Östersunds tingsrätt anför att reglerna ofta
innebär merarbete för inskrivningsmyndigheterna genom atl allmänheten ringer
och frågar. Ärendena kräver dessutom enligt tingsrätten inte sällan kompletteringar.
Inskrivningsmyndigheten i Malmö domsaga anför att reglerna om skattefrihet vid
transportköp i ett visst fall kan utnyttjas så att en fastighetsöverlåtelse
helt undgår beskattning.

Flera remissinstanser, i huvudsak med anknytning till
bank- eller fastighetsägarintressen, motsätter sig dock att rätten till
skattebefrielse vid

Prop.
1983/84:194 54

transportköp slopas. Avstyrker utredningsförslaget gör
således inskrivningsmyndigheten i Umeå domsaga. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa.
Svenska bankföreningen. Svenska kommunförbundet, Svenska sparbanksföreningen, AFR,
Sveriges fastighetsägareförbund, 57 och Sveriges vittaägareförbund.

Inskrivningsmyndigheten i Umeå domsaga anser att de skäl
som åberopats för att slopa skattefriheten inte är tillräckligt starka i
förhällande till de billighetsskäl som en gång i tiden motiverade den. Enligt
inskrivningsmyndigheten är merarbetet med ärenden av delta slag endast
marginell.

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa anför;

"Utredningen föreslår atl den skattefrihet som f n.
finns vid s.k. transporlköp slopas. Som skäl åberopar utredningen atl skallefritheten
enbart kan åtnjutas vid försäljning på oförändrade villkor saml att sådana
försäljningar är sällan förekommande i praktiken. Ett slopande av
skallefriheten innebär även enligt utredningens uppfattning att regelsystemet
förenklas. Kassastyrelsen vill emellertid i sammanhanget peka på utvecklingen
under senare tid med ett kraftigt ökande antal låntagare med betalningssvärig-heter.
En följd härav har blivit atl stadshypoleksföreningarna vid exekutiva
auktioner nödgats inropa belånade fastigheter för atl skydda sina fordringar.
Enligt 46 § reglementet 1968:654 för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
och för stadshypoteksföreningar skall förening avyttra inropad fastighet sä
snart del lämpligen kan ske och senast då avyttring kan äga rum utan förlust
för föreningen. Delta stadgande, som även har motsvarigheter i övrig
banklagstiftning, synes utredningen inte ha beaktat. Det kan enligt styrelsen
inte vara riktigt atl dubbel stämpelskatt skall utgå i de fall dä en sladshypoteksförening
transporterar ett köp vid exekutiv auktion på oförändrade villkor. Styrelsen motsätter
sig alltså utredningens förslag i denna del. Det kan tilläggas atl en annan
princip har kommit lill uttryck i andra beskattningssammanhang. I t.ex. 46 §
arvs- och gåvoskattelagen finns bestämmelser om eftergift av skall för del
fall arvs- eller gåvoskatt redan uttagits viss tid före dödsfallet. Enligl
kassastyrelsens uppfattning borde motsvarande princip kunna hävdas när en
fastighetsförsäljning följer viss kortare tid efter en försäljning som stämpelbeskattals."

Liknande synpunkter anförs av Svenska bankföreningen.
Svenska sparbanksföreningen framhåller alt reglerna om skattefrihet fyller en
riklig funktion och anför:

"Det förekommer att en fastighelsköpare kort lid
efter förvärvet vill sälta en annan person i sitt ställe. Anledningen härtill
kan vara all en vidareförsäljning måste ske, t.ex. på grund av ändrade
familjeförhållanden. Det kan ocksä förhälla sig pä det sättet att man på köparsidan
inte tagit definitiv ställning lill vem eller vilka som formellt skall vara
fastighetsägare. Det är då möjligt att mer eller mindre preliminärt ange någon
som köpare och därefter med tillämpning av reglerna om transportköp utan större
kostnader föra över äganderätten lill den eller dem som enligl vad man
sedermera kommer fram till skall äga fasligheten. Även om således ifrågavarande
bestämmelser har kommit att få praktisk betydelse i vissa situationer, vill
sparbanksföreningen inte bestämt hävda alt det därmed

Prop. 1983/84:194 55

föreligger
tillräckliga skäl att behålla de nuvarande skattefrihetsreglerna. Enligl
föreningens uppfattning är del dock rimligt att bestämmelserna om transportköp fär
vara kvar, trots den förenkling som regelsystemet undergår genom
utredningsförslaget."

Sveriges
fastighetsägareförbund anför att särskilt när del gäller juridiska personers fastighelsförvärv
transportköp förekommer i en serie noga förberedda affärstransaktioner. AFR
och Sveriges villaägareförbund pekar på att det vid fastighetsköp ofta
förekommer att en köpare inte visar sig ha ekonomiska förutsättningar för att
fullfölja elt köp och atl överlåtelsen då måste transporteras. AFR anför:

"Förbundets
medlemmar - samtliga auktoriserade fastighetsmäklare -har rapporterat alt ett
köp resp. försäljning av elt småhus idag är en långt mer komplicerad affär än
tidigare. Många frågor måste lösas före tillträdet. Nya lån anskaffas,
säljarens bostadsfråga måste lösas, köparen måste i förekommande fall lösgöra
annan egendom och arrangera uppsägning all. försäljning av sin gamla bostad med
mera.

I
vissa fall har köparen dessvärre under eller strax efter överlåtelsen pga omständigheter,
som han ej kan råda över, fått sådana ändrade förutsättningar, atl ett
vidhållande av köpet är omöjligt. Del kan t.ex. vara fråga om dödsfall,
skilsmässa eller, vilket blivit alltmer frekvenl, permiltering och arbetslöshet.

I
ovan beskrivna fall har bestämmelserna om transportköp, som framförts, en
viktig social uppgift att fylla. Enligt förbundels mening har snarast de
anförda billighetsskälen förstärkts.

Förbundets
medlemmar uppger efter rundfråga, att transportköp förekommer i ca 3 % av
antalet förmedlade köp. Alt hålla de nu aktuella köparna skadelösa genom att
justera köpeskillingen vid omförsäljningen med hänsyn till stämpelskatten är i
det nuvarande marknadsläget ogörligt. Försäljningen äger rum i en
tvångssituation och mäklarna har även i förekommande fall anpassat sitt arvode till
att endast avse ersättning för direkta utlägg."

Svenska
kommunförbundet och SI anser inte att det eventuella merarbetet för
inskrivningsmyndigheterna kan utgöra grund för att ta bort reglerna om
skattefrihet vid transportköp. SI anser att om sådana motiveringar vinner gehör
skulle alla tjänsteåligganden som i något hänseende innebär lättnader för
allmänheten kunna slopas. Enligt SI bör i stället reglerna om transportköp
utvidgas till att omfatta även fall där t.ex. köpeskillingen ändras.

7
Skattskyldighet för säljare

Ett
par remissinstanser har tagit upp frågan om såväl säljare som köpare bör vara
skattskyldiga. Remissinstanserna anser att utredningen hade bort föreslå att
skattskyldigheten för säljaren avskaffas.

Prop.
1983/84:194 56

DV anför:

"Utredningen har inte gjort ändring i nu gällande
bestämmelse atl vid förvärv båda kontrahenterna är skattskyldiga. Som skäl
härför har anförts att nuvarande ordning bör bestå med hänsyn till statens
intresse. Enligt DV:s mening överensstämmer inte denna ordning med den allmänna
rättsuppfattningen. Hanteringen av de fall där del solidariska betalningsansvaret
utkrävs är mycket omständlig. Handläggningen av sådana ärenden går till på
följande sätt.

Först söks
köparen för betalning av stämpelskatten. Om han inte betalar går ärendet vidare
till kronofogdemyndigheten för utmätning. Om hindersbevis då utfärdas söks
säljaren för betalning. Om inle heller han kan betala går ärendet pä nytt till
kronofogdemyndigheten. Om hindersbevis åter utfärdas avskriver DV
stämpelskatten i tingsrättens räkenskaper. Tidsperioden mellan tidpunkterna då
köpare och säljare krävs på stämpelskall kan i vissa fall vara upp till fyra
år. Under denna tid har säljaren inle någon gäng meddelats all han kan få
betala stämpelskatten. Ett krav på honom efter sä många år kommer dä som en
fullständig överraskning. Del normala förfarandet vid försäljning av
fasligheter genom mäklare torde nämligen vara alt säljaren inle upplyses om
sitt solidariska ansvar gentemot staten för stämpelskatten. Säljaren uppfattar
troligen överenskommelsen i köpekontraktet att köparen står för
stämpelskatten, som all han aldrig kan komma i fråga för betalning av den.

Antalet
fall dä säljaren krävs på stämpelskatt är vidare mycket litet. Enligt vad DV
kunnat konstatera värdet under budgetåret 1982/83 endast fråga om några tiotal
fall. De fall som överlämnats till kronofogdemyndighet för indrivning uppgick
till tio och omfattade tillsammans stämpelskalt om 663 232 kr. Av dessa är del
i två fall fråga om avregistrering av skepp med en sammanlagd skatt om 597 000
kr. Återstående åtta fall om 66 232 kr. avser fastighetsköp. Med hänsyn till
vad som nu anförts kan det starkt ifrågasättas om inte den solidariska
skyldigheten bör slopas i fråga om fastighetsköp."

Även inskrivningsmyndigheten i Malmö domsaga anför
liknande synpunkter.

8 Kommunernas förvärv

Utredningens förslag att utvidga skallefriheten till atl
avse markförvärv för samtliga typer av specialbyggnader har inle rönt några
invändningar. Flera remissinstanser anser däremot att det inle är
tillfredsställande atl utredningen inte funnit någon lösning på problemet all
markanvändningen måste framgå av fastställd plan för atl skattefrihet skall
kunna medges.

Kammarkollegiet anför:

"Kollegiet delar utredningens uppfattning atl man av
praktiska skäl inte kan frångå kravet på fastställd plan vid
inskrivningsmyndigheternas prövning om ett kommunalt förvärv skall vara
skattefritt. Utredningens förslag leder emellertid till ett materiellt sett
otillfredsställande resultat, eftersom

Prop. 1983/84:194 57

grundtanken
är att de specialändamål som det här är fråga om skall vara befriade från skatt
enligt både fastighetstaxeringslagen och slämpelskatie-lagen. Kollegiet anser
därför att kommunala förvärv, som först efter lagfartens beviljande uppfyller
kravet pä fastställd plan, bör kunna befrias från stämpelskalt dispensvägen.
Gränsdragningsproblematiken undgår man emellertid inte. Särskilt svårbedömda
kan sådana fall vara där endast en mindre del av ett fastighetsförvärv avser
mark för ett sådant specialändamål som bör vara fritt från stämpelskatt.
Skattebefrielse bör framför allt avse fastigheter som i sin helhet eller till
huvudsaklig del förvärvas för ett sådant ändamål. Vidare torde en tidsfrist
förslagsvis om ett är frän förvärvet böra tillämpas som en allmän
riktpunkt."

Även
Svea hovrätt anser att det är otillfredsställande att frågan inte kunnat lösas
och anser att den bör undersökas ytterligare. Kommunförbundet anser att
kommuns uppgift att förvärvad mark skall användas för de särskilda ändamålen
bör vara tillräcklig för att skattefrihet skall medges. En sädan ändring skulle
enligt förbundet inle försvära inskrivningsmyndigheternas arbete.
Landstingsförbundet finner del otillfredsställande att någon lösning på
problemet, som påtalats av förbundet redan för mer än tio år sedan, inte
redovisats och hemställer om åtgärder sä all landstingens förvärv av fast
egendom blir skattefria.

Jönköpings
tingsrätt och AFR ansluter sig dock lill utredningens förslag att bibehålla
nuvarande regler. Sveriges advokatsamfund ifrågasätter om skattefriheten inte
bör gälla även andra rättssubjekt än kommuner. Advokatsamfundet påpekar atl
även enskilda rättssubjekt kan inneha anläggningar t.ex. för el- och
värmedistribution, avfallshantering och avloppsrening. Inskrivningsmyndigheten
i Malmö domsaga ifrågasätter om inte i stället av förenklingsskäl regeln om
kommunernas skattefrihet helt bör avskaffas. Enligt inskrivningsmyndigheten
uppslår problem även om kravet på fastställd planläggning upprätthålls,
eftersom kommuner ibland köper fastigheter för vilka det endast delvis finns en
plan.

9
Fastighetsreglering

Flera
remissinstanser instämmer i utredningens ståndpunkt att några regler om uttag
av stämpelskatt vid marköverföring genom fastighetsreglering inte erfordras.
Ett par remissinstanser menar dock att det skaileun-dandragande som möjliggörs
genom fastighetsregleringarna inte bör godtas. Lantmäteriverket ansluter sig
således till utredningens bedömning och anför att en slämpelskattebeläggning
skulle komplicera fastighetsregleringsförfarandet väsentligt. Enligt
Östersunds tingsrätt har antalet fastighetsregleringar minskat på senare tid
medan del i stället är sammanläggningsärendena som ökar. Tingsrätten delar
därför utredningens bedömning. Samma slutsatser drar länsstyrelsen i
Kopparbergs län, som anger att de fall där fastighetsregleringsinslitutel
utnyttjas huvudsakligen för att

Prop. 1983/84:194 58

uppnå skattemässiga fördelar är fåtaliga. Även AFR,
Sveriges vittaägareförbund och Sveriges advokatsamfund anser att åtgärder är
onödiga. Advokatsamfundet påpekar dock att höjningarna av stämpelskatten i
förening med värdestegringen på fast egendom kan medföra att stämpelskatten
springer ifrån lantmäteritaxan, som bestäms efter lantmätarnas arbetsinsats.
Fastighetsbildningsutredningen instämmer slutligen i utredningens bedömningar
men anser att det hade varit värdefullt om utredningen hade presterat elt
förslag hur stämpelskatt skulle kunna las ut i samband med
fastighetsregleringen. Kammarkollegiet anser dock åtgärder erforderliga och
anför:

"Redan genom en skrivelse år 1975 fäste kollegiet
regeringens uppmärksamhet pä all fastighetsreglering i bland används för att
undgå stämpelskalt. Därefter har mänga liknande fall kommit under kollegiets
granskning, vilket bestyrkt kollegiet i dess uppfattning. Enligl högsta domstolens
avgörande i rättsfallet NJA 1981 s 1068 kan stämpelskatt med nuvarande
lagstiftning inte tas ul ens när en fastighet förvärvats genom skattepliktigt
fång, om fastighetsreglering skett senare men innan lagfart sökts.

Det är med beklagande kollegiet konstaterar alt
utredningen inte föreslagit någon form av stämpelbeskattning vid
fastighetsreglering. Det är en bedömningsfråga, om man med öppna ögon vill
acceptera det skatteundan-dragande som fastighetsreglering möjliggör. Enligt
kollegiets mening bör i vaije fall sådana procentuella beräkningar av
skattebortfallet som utredningen redovisar inle vara utslagsgivande. Skatteundandraganden
i enskilda fall kan väcka sädan anstöt atl rättvisan i gällande regler om
stämpelbeskattning ifrågasätts. Särskilt i fall där ett klart köp föreligger
måste det le sig anmärkningsvärt atl frågan om beskattning är beroende av
möjligheten att tillämpa fastighetsreglering."

Jönköpings tingsrätt anför liknande synpunkter och anser atl
stämpelskatt bör ulgå om värdet av överförd mark vid en fastighetsreglering
uppgår till betydande belopp.

10 Efterbeskattning

Några remissinstanser anser, till skillnad mot vad
utredningen föreslagit, att möjligheter till efterbeskattning bör införas även
när del gäller stämpelskatt.

Kammarkollegiet anför:

"Enligt kollegiets erfarenhet finns ett stort
praktiskt behov av efterbeskattning även vid stämpelskatt. Kollegiet ansluter
sig därför i sak till af Sandebergs särskilda yttrande i denna del. Möjlighet
till efterbeskattning bör således finnas när den slutliga köpeskillingen
avviker från en preliminär köpeskilling som lagts lill grund för slämpelskalteberäkning
men också när det visar sig atl köpeskillingen varit oriktigt angiven eller när
det

Prop.
1983/84:194 59

kommit fram någon annan omständighet som förelegal vid
tiden för skattskyldighetens inträde och som föranleder annan skatteberäkning
än den som skett (jfr 32 § e arvs- och gåvoskattelagen)."

Även Östersunds tingsrätt och länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län anser alt det bör införas möjligheter till efterbeskattning i
fall när för låg köpeskilling angetts i lagfartsärendet.

11 Rättelse

Flera remissinstanser uttalar sig för att ett särskilt rältelseinslitut
införs även pä stämpelskattens område.

DV och Svea hovrätt anser till skillnad från utredningen
all det inte finns skäl alt avvakta rättegångsutredningens arbete. DV anför:

"DV anser i likhet med experten af Sandeberg atl det
bör tillskapas ett särskilt rättelseförfarande för felaktiga beslut om
stämpelskatt. Enligt DV:s erfarenhet sker nämligen idag rättelse av felaktiga
beslut myckel ofta med stöd av 17 kap 15 § rättegångsbalken även i fall då
denna bestämmelse inte torde vara avsedd atl användas. Utredningen har avstått
från atl lägga fram förslag i denna del eftersom rättegångsutredningen har
frågan under övervägande. Enligt DV:s mening är det dock rikligast all rätlelseinstilulel
får en lösning som ansluter till del rältelseförfarande som används inom
skattelagstiftningen. DV anser således att rätlegängsutredningens förslag inte
bör avvaktas utan menar att frägan om en självständig lösning bör övervägas
ånyo. En snar lösning skulle medföra viss lindring av hovrätternas arbetsbörda."

Kammarkollegiet anför atl man borde "undersöka
möjligheten att införa ett förfarande för ändring av skattebeslutet utan ett
förfarande hos hovrätten. En jämförelse kan göras med förenklingssträvandena
vid den direkta beskattningen. Förenklingar skulle effektivisera beskattningen.
De förutsätter emellertid en översyn av reglerna för skatteärendenas hantering
hos inskrivningsmyndigheten. En sådan översyn är motiverad av de skäl som
nämnts nu."

Även inskrivningsmyndigheterna i Uppsala och i Malmö samt
länsstyrelsen i Göteborgs- och Bohus län, Sveriges allmänna hypoteksbank och
Sveriges fastighetsägareförbund anser alt en rättelsemöjlighel bör införas.

12 Värderingsregler

Remissinstanserna har inte haft någol alt invända mot
utredningens förslag atl i stort bibehålla nuvarande värderingsgrunder. DV
anser dock att de av utredningen föreslagna lagreglerna bl.a. bör ändras så atl
de blir bättre anpassade till inskrivningsmyndigheternas arbetssätt. DV anför:

Prop. 1983/84:194 60

"Stämpelskatten
är lill sin natur en omsättningsskatt. Det är sålunda det reella värdet av den
omsatta egendomen som skall bilda utgångspunkt för skatteberäkningen.
Huvudregeln blir därför atl köpeskillingen läggs lill grund för beräkningen,
eftersom den i normalfallet rätt återspeglar det reella värdet. För att
tillskapa en kontroll av att sä är fallet vid det enskilda förvärvet skall
köpeskillingen emellertid jämföras med en annan uppgift om egendomens reella värde.
Som jämförelsevärde skall resultatet av den offentliga värderingen användas,
dvs taxeringsvärdet. I de fall taxeringsvärde inle finns för egendomen (registerfaslighelen/erna),
krävs ell annat värde alt jämföra - verifiera — köpeskillingen med. I båda
fallen skall skatten beräknas på det högsta av de båda beloppen.

Längre än vad som nu sagts
skall IM inte behöva gå för atl beräkna stämpelskatten. 1 vissa fall skulle
detta emellerfid leda lill felaktig skatt och därför behövs supplerande regler
om att sökanden kan yrka avvikelse från huvudregeln. Om köpeskillingen
överstiger jämförelsevärdel, kan sökanden visa att del av den avser icke
skattepliktig egendom. Typfall här är entreprenadkonlrakt. Om jämförelsevärdet
(taxeringsvärdet) överstiger köpeskillingen, kan sökanden visa all egendomen
efter värderingstillfället men före förvärvet gått ner i värde. Typfall här är
ändrad fastighetsindelning. Sökanden kan även förhindra atl värdehöjande
åtgärder efter förvärvet, men före värderingslillfällel, medräknas.

DV
delar inte utredningens mening, såsom den uttrycks på sid 69, all elt fastställt
taxeringsvärde avseende endast registerfastighets mark föriorar sin betydelse
sä snart byggnation påbörjats och alliså inle skall kunna användas vid
jämförelsen. I utredningens exempel pä ett enlreprenadfall skall enligt DV:s
mening jämförelse primärt ske mellan 350 000 kr. (köpeskilling) och 50 000 kr,
(taxeringsvärde). Om sökanden inte yrkar annat utgår sålunda skatt - utan vidare
värdering - på 350 000 kr. Först när sökanden visar fördelning av köpeskilling
mellan fast och lös egendom kan skatten grundas på de i exemplet givna 100 000
kr. En annan ordning skulle innebära att IM, så snart man kunde misstänka
tillbyggnad eller andra förbättringar pga skillnad mellan taxeringsvärde (med
eller utan byggnadsvärde) och köpeskilling, skulle se sig föranlåten all kräva
värderingsintyg för atl konstatera om taxeringsvärdet avspeglar den fasta
egendom som överlåtits."

Svea
hovrätt anser atl del bör klargöras att även i de fall taxeringsvärde saknas
del är köpeskillingen som skall ligga till grund för stämpelskatleber-äkningen,
om inle jämförelsevärdet är högre.

När det gäller
värderingsreglerna vid byte påpekar DV och inskrivningsmyndigheten i Malmö
domsaga atl bestämmelserna är svårtillgängliga och bör förenklas.
Inskrivningsmyndigheten anför vidare atl frågor om identitet mellan
entreprenör och markförsäljare komplicerar beräkningen av stämpelskatt när
fastighet köps med ej färdigställd byggnad, och att dessa frågor behöver
klargöras.

Lantmäteriverket
anser atl del bör klargöras vilka taxeringsregler som skall beaktas vid
utfärdande av värderingsintyg - de regler som gäller vid förvärvstidpunkten
eller de regler som gällde året före förvärvslidpunklen.

I
fråga om inverkan av värdet av industritiltbehör vid stämpelskatteberäkningen
anför DV att skatten mycket sällan påverkas därav. Enligt DV

Prop. 1983/84:194 61

kan
övervägas om bestämmelsen om industritillbehör kan slopas. Även CFD anför att
ett slopande av dessa regler skulle innebära förenklingar men sannolikt inte
något bortfall av skatteinkomster.

DV, kammarkollegiet, Svea
hovrätt, inskrivningsmyndigheterna i Malmö och Göteborgs domsagor och SI anser
alt stämpelskaltelagen bör innehålla en uttrycklig bestämmelse om atl lös
egendom skall värderas enligt reglerna i lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt. Svea hovrätt anför därvid att en särskild regel om lill vilken
tidpunkt värderingen skall hänföra sig erfordras.

13
85 %-regeln

Förslaget
att lagfästa 85 %-regeln i fråga om gränsdragningen köp/gåva har inte rönt
några invändningar. I fråga om utformningen av regeln har dock anförts
följande.

DV
anser att elt klargörande erfordras att vederlag som utgår i annan form än
pengar skall beaktas.

Inskrivningsmyndigheten
i Uppsala domsaga anför att den föreslagna utformningen av 85 %-regeln i vissa
fall kan innebära en ändring av praxis. Enligt inskrivningsmyndigheten torde
regeln "innebära en förändring beträffande sådana förbehåll för givaren,
som inskränker gåvotagarens rådighet över fastigheten. Med hänsyn till
rättsfallet NJA 1980 sid 291 har sådana inskränkningar för gåvoiagaren medfört atl
avtalsparterna för säkerhels skull begränsat vederlaget till högst 80 procent.
Förmån av fast egendom förbehållen säljaren skall enligt förslaget anses ingå i
köpeskillingen och höja vederlaget. Eftersom förbehåll som inskränker gåvotagarens
rådighet över fastigheten utan alt samtidigt utgöra förmån för säljaren av
egendomen inte höjer vederlaget, torde sådana förbehåll kunna förekomma ulan
alt påverka frågan om stämpelskatt för gåvan enligl förslaget. Exempel pä
sådant förbehåll är förbud för gåvoiagaren att ulan medgivande från givaren inteckna
eller överlåta fastigheten eller upplåta nyttjanderätt i fastigheten. Fär
närvarande ingår sådana förbehåll i en bedömning av om förvärvet med hänsyn
till sitt huvudsakliga innehåll skall anses vara elt köp eller annat
skattepliktigt fång och inte en gåva."

Liknande
synpunkter framförs av Östersunds tingsrätt.

Kammarkollegiet
anför alt utredningen inle har behandlat de fall när ett som köp betecknat fång
kan ifrågasättas vara gåva. Kollegiet anför:

"Högsta
domstolen har i rättsfallen NJA 1972 s 263 1 och II, vilka
gällde som köp betecknade förvärv där vederlaget uppgick lill 50 resp. 66,1 %
av värdet, ansett alt den skattskyldige har rätt atl påkalla en prövning av fångels
verkliga karaktär och att man vid denna prövning skall bedöma fånget
förutsättningslöst. Bägge fången bedömdes av HD som gåva, och stämpelskalteskyldighet
ansågs därför inte föreligga till någon del. I rätts-

Prop.
1983/84:194 62

fallet
NJA 1980 s 291 var förvärvet också belecknal som köp. Vederlaget uppgick till
drygt 83 % av värdet jämte rådighelsinskränkningar. HD bedömde här förvärvet
som köp.

Kollegiet
anser det ytterst angeläget att bedömningen av de som köp betecknade förvärven
regleras i stämpelskattelagen. Merparten av köpen, där köpeskillingen
understiger taxeringsvärdet, har inte gåvokaraktär. Särskilt vid
prisutvecklingen på fastigheter under senare tid har fall, där en säljare
tvingas acceptera ett pris under taxeringsvärdet, ökat väsentligt. Enbart
relationen mellan taxeingsvärde och köpeskilling kan alltså inte vara avgörande
vid bedömningen om en som köp betecknad handling i verkligheten till någon del
utgör gåva. Inskrivningsmyndigheterna bör inte tyngas med en prövning huruvida
varje köp möjligen kan anses utgöra gåva, och de saknar fö i allmänhet
möjlighet all utreda de omständigheter som kan förklara skillnaden mellan
taxeringsvärde och utfäst vederlag. Har avtalsparterna enats om att beteckna avtalet
som köp, saknas anledning alt i stämpelskatteärendet pröva, om avtalet i
verkligheten har annan innebörd. Om en tillämpning av beteckningen köp i ett
enskilt fall skulle vara oskälig, har den skattskyldige möjlighet att genom
dispens få befrielse från stämpelskatt. Detta är en avgjort smidigare och
rimligare ordning än en prövning av transaktionens karaktär hos
inskrivningsmyndigheten. Av förarbetena till nuvarande stämpelskattelag framgår
tydligt att den ordning som förordas här är lagens åsyftade innebörd. Eftersom
praxis inle motsvarat detta syfte, torde lagen böra förtydligas så att av det
tydligt framgår att en förvärvshandling, som betecknas köp, skall beskattas som
ett sådant förvärv oberoende av handlingens reella innebörd. Detta hindrar inte
att transaktionen behandlas som gåva vid tillämpningen av arvs- och gåvo-skatlelagen."

Kammarkollegiet
anser vidare att en samordning bör ske med reglerna i lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt. Kollegiet anför:

"Kollegiet
har i samband med 1981 års fastighetstaxering sett åtskilliga exempel på gåvor
mot stora vederlag som skett år 1981. Genom att lagfart sökts först år 1982 har
stämpelskatt kunnat undvikas och gåvoskatten blivit låg eller obefintlig.
Förfarandet strider inte mot nuvarande lagstiftning och har medvetet använts
som elt medel för s k skatteplanering. Del leder emellertid till en inte
åsyftad skattelindring, och det är enligt kollegiets uppfattning angeläget all
stoppa detta förfaringssätt. Eftersom det inte kan bli fråga om att ändra gåvoskatlelagstiflningen
i della sammanhang, föreslår kollegiet en regel av innebörd att vid
tillämpning av 85-procenlsregeln samma värde skall gälla som enligt arvs- och gåvoskaltelagen,
dvs taxeringsvärdet för året före det år då gåvan skedde. Om förvärvet vid denna
beräkning anses vara köp, skall skallen beräknas enligl vanliga regler, dvs på
taxeringsvärdet året innan lagfart söktes."

14
Sanktioner m.m.

Endast
kammarkollegiet har synpunkter pä att utredningen inle lagt fram förslag om
förseningsavgift etc. Kollegiet anför:

Prop. 1983/84:194 63

"Stämpelskattelagen saknar f n någon typ av sanktion
för det fall all lagfart söks för sent. Detta upplevs av de skattskyldiga som
ytterst förvånande men mottas naturligtvis tacksamt av dem. Möjligheten lill
vitesföreläggande enligt JB 20:3 fungerar i praktiken inte, eftersom
inskrivningsmyndigheterna saknar kännedom om fastighetsförvärv som skett.

Kollegiet finner det ytterst angeläget atl regler om
sanktioner vid för sent inkommen lagfartsansökan införs. Stämpelskatt torde
vara den enda betydelsefulla form av skatt och allmän avgift där den
skattskyldige själv kan fördröja skattskyldighetens inträde och skattens
betalning ulan atl riskera någon ekonomisk påföljd. Detta är särskilt
uppseendeväckande nu med tanke pä försöken att på varje område av
statsverksamheten tidigare-lägga inbetalningar och effektivisera indrivningen
av statens inkomster. Del rör sig här om belopp som inte är föraktliga. Det
torde finnas så stora vinster att hämta här genom effektivisering av lagfarts-
resp inskrivningsplikten att organisatoriska åtgärder och kostnder är väl
motiverade. Kollegiet föreslår alt denna fråga utreds skyndsamt. Härvid bör
frågan om förseningsavgift resp dröjsmålsränia övervägas."

1 fråga om åtalsanmälan anser kammarkollegiet, till
skillnad från utredningen, att en sådan skyldighet bör föreskrivas även för
inskrivningsmyndighet. Kollegiet anför:

"Som beskattningsmyndighel har
inskrivningsmyndigheten elt stort ansvar för alt beskattningen blir korrekt.
Inskrivningsmyndigheten är den instans som lättast kan upptäcka olika typer av
tvivelaktiga transaktioner. Sådana förekommer även inom det område av stämpelbeskattningen
som handhas av inskrivningsmyndigheterna. Sålunda torde inte sällan förekomma
att vederlaget i en överlåtelsehandling sätts lägre än det verkliga för att
därigenom undgå stämpelskatt. Ibland kan ett sådant förfarande samtidigt syfta
till undandragande av annan skatt. Kollegiet anser därför atl en bestämmelse
bör införas i stämpelskattelagen som ålägger inskrivningsmyndigheten samma
skyldighet att göra åtalsanmälan som föreslagils för riksskatteverket i fråga
om stämpelskatt där."

15 Fastighetslängder

Meningarna är delade bland remissinstanserna om
utredningens förslag att de inskrivningsmyndigheter som slår utanför fasiighelsdatasystemet
skall få utdrag ur fastighetslängderna. DV avstyrker förslaget och anför:

"Under 1977 genomförde DV en försöksverksamhet där IM
i Norrköpings, Linköpings, Motala och Mjölby domsagor fick tillgäng till
utdrag ur fastighetslängd. Av försöket kan dragas den slutsaisen atl ell
slopande av skyldigheten att förete laxeringsbevis skulle förorsaka IM ett
betydande merarbete. Det framkom också att utdragen ur fasiighetslaxeringsläng-derna
inle användes i samband med bouppleckningsärendena. Erfarenheten visade vidare
att taxeringsbevis — oavsett behovet i inskrivningsären-del - tas ut i samband
med de lånetransaktioner som vanligen följer med ett fastighetsköp. DV
motsätter sig således att skyldigheten atl förete

Prop.
1983/84:194 64

taxeringsbevis slopas. DV har dock inget atl erinra mot atl
de IM som anser atl behov av utdrag ur fastighetslängd föreligger själva
anskaffar sådana."

Liknande synpunkter anförs av Jönköpings tingsrätt. RSV
anser att utredningens förslag bör leda lill vinsler för inskrivningsväsendet
men pekar bl.a. på atl det är oklart om inskrivningsmyndigheterna fortlöpande
måste underrättas om ändringar. Kostnaderna kan enligt RSV bedömas vara ca 200
000 kr. per år bortsett från kostnader för sådana underrättelser om ändringar.

Tillstyrker utredningens förslag gör lokal
skattemyndigheten i Norrtälje och i Arvika fögderier saml Svenska
bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen .

16 Aktier

De förslag lill ändringar när del gäller stämpelskatten på
aktier som utredningen lagt fram har inte rönt några invändningar från
remissinstanserna. Några remissinstanser har dock yrkat all skatten helt eller
lill vissa delar avskaffas.

Svenska bankföreningen anför således alt föreningen
tidigare fört fram krav på att skatten helt slopas. Föreningen vidhåller sitt
krav och anför att skatten motverkar den s.k. Annell-lagens syften och dessutom
ger ett mycket marginellt tillskott till statskassan. Sveriges advokatsamfund
anser att utredningen närmare hade bort analysera problematiken. Samfundet
anser att i vart fall dispensreglerna bör utnyttjas och anför:

"Om generell skattebefrielse av lagstiftningslekniska
skäl inle anses kunna lämnas bör sådana möjligheter ges vid rekonstruktion av
aktiebolag genom nedsättning av aktiekapitalet i kombination med nyemission.
Aktie-kapitalökning kommer eljest även i fortsättningen atl bli ett dyrare val
än andra former av kapitaltillskott och därmed minska benägenheten för bolag atl
välja nyemission, vilket från allmän synpunkt kan vara mindre önskvärt."

SI anför:

"1 samband med börsintroduktionen av nya aktiebolag
är del förhållandevis vanligt med följande uppläggning. Den ursprungliga
ägargruppen riktar först en nyemission lill allmänheten till en kurs med
betydande överparivärde. På nyemissionsbeloppei uttas stämpelskatt. Överparivär-dei
används härefter till en uppskrivning av det egna kapitalel genom fondemission.
Även vid fondemissionen utgår stämpelskall. Effekten blir däiför att samma
pengar dubbelbeskatias. Förfarandet med ny- och fondemission kan av börstekniska
och andra skäl vara nödvändigt. Vi anser inle att det är godtagbart alt
stämpelskatt uttas vid fondemission som finansieras med medel som influtit vid
nyemissionen. Denna fråga bör därför snarast bli föremål för ändrad
lagstiftning."

Prop.
1983/84:194 65

17 Dispenser m.m.

Några remissinstanser anser atl del erfordras klarare
regler eller ökade möjligheter för dispenser vid överlåtelse av fastigheter
inom koncerner.

Kammarkollegiet anser således atl klarare riktlinjer
behövs och anför atl kollegiet i egenskap av beslutande myndighet i
dispensärenden enligt 56 § stämpelskaltelagen får inle så få ärenden och inte
minst många telefonförfrågningar som gäller stämpelskatiebefrielse inom koncerner.
I fråga om riktlinjerna anför kollegiet:

"Ett sådant kriterium som utredningen anger, dvs atl överiåtelsen
framstår som särskilt välgrundad från del allmännas synpunkter, är enligl
kollegiets mening alltför allmänt hållet för all ge vägledning. Industriförbundets
beskrivning av de fall som bör komma i fråga visar hur svårt det är att
avgränsa dispensfall från andra fall. Överlåtelser, som förefaller all vara
organisatoriskt betingade utan reellt ägarskifte, kan ingå som led i en komplicerad
planering för inkomst- och förmögenhetsbeskattningen utan att detta kan bedömas
av dispensmyndigheten. Tänkbart är alt dispens från stämpelskatt kan medges för
överlåtelse av fastighet i samband med aklieöverlåtelser där dispens från realisationsvinstbeskttning
medges enligt 35 § 3 mom tredje stycket kommunalskatlelagen. Del bör i detta
sammanhang nämnas att kollegiet i sin praxis hiuills ansett dispens från
stämpelskatt inte komma i fråga som ell sysselsättnings-, industri- eller
allmänt näringspolitiskt medel."

SI anser att stämpelskallen vid överlåtelser inom
koncerner bör slopas. SI anför vidare:

"Ett minimikrav frän vår sida är därvid all de
nuvarande dispensbesläm-melserna uppmjukas så atl befrielse från eller
återbetalning av skatt blir möjlig om fastighetsöverlåtelsen inom koncernen
sker av t ex organisatoriska eller marknadslekniskaskäl. Atl som utredningen
föreslår uppställa krav på att överlåtelserna dessutom från det allmännas
synpunkter skall framstå som särskilt välgrundade bör därvid inte förekomma.

Om en sökande i ett dispensärende framför godtagbara skäl
för atl en fastighetsöverlåtelse föranletls av redovisade t ex organisatoriska
eller marknadstekniska skäl bör detta vara tillräckligt för atl dispensmyndigheterna
skall kunna medge dispens. Alt kräva atl myndighet dessutom skall beakta
luddiga dispensskäl såsom att den från det allmännas synpunkter skall framstå
som särskill välgrundat bör inle komma ifråga. Atl dispens inte skall ges om
överlåtelsen av olika allmänna skäl inle är acceptabel är naturligtvis riktigt.
1 ell sådant fall får priset för en ur allmän synpunkt inte önskvärd överiåtelse
vara dubbel stämpelskalt."

Svenska bankföreningen biträder Sl:s uppfattning atl del
bör skapas vidgade möjligheter för slämpelskatlefria fastighetsöverlåtelser
inom koncerner. Även Sveriges advokatsamfund anför liknande synpunkter.

I fråga om stämpelskatl vid överlåtelse av skepp yrkar
Sveriges redareförening alt stämpelskatt vid försäljning av fartyg inte under
några förhål- 5
Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 194

Prop. 1983/84:194 66

landen
skall utgå, i andra hand atl stämpelskatl i vart fall inte skall utgå vid försäljningar
inom landet samt alt en uttrycklig regel intas i den nya lagen enligt vilken
försäljning till ett rederis utländska dotterbolag befrias från stämpelskatt.
Föreningen anför vidare om dispens från skatten:

"Enligt
Redareföreningens uppfattning är förutsättningarna för tillämpningen av dispensmöjlighelerna
i stämpelskattelagen inte lillräckligt klara. En precisering är därför
nödvändig. Ett självklart dispensfall är när det sker inbördes försäljning inom
en koncern oavsett om köparen är svenskt eller utländskt dotterbolag. En
omfördelning av ägandet inom en koncern bör inte utlösa stämpelskalt. Vid
försäljning av fartyg till utländskt dotterbolag är det dessutom regelmässigt
regeringen som prövar ärendet enligt den s k Flagglagen. Anledningen till
överföring till utländsk flagg är vanligtvis nödvändigheten av att sänka
driftskostnaderna för fartyg, men kan vara nödvändigt även för alt undvika protektionism.
Normalt får ett fartyg inte överföras till annan flagg om inte annat fartyg
förs in till Sverige. Att under sådana omständigheter belägga försäljningen med
stämpelskatt är självfallet knappast försvarligt."

SBC
anser slutligen att befrielse från stämpelskatt bör medges i samband med att
bostadsförening ombildas till bostadsrättsförening.

18
Inteckningssanering m.m.

Utredningens
förslag att avräkning av stämpelskatt endast skall ske vid samtidig dödning och
nyinteckning tillstyrks av de flesta av remissinstanserna. Endast Sveriges advokatsamjund
anser att den nuvarande enars-fristen bör behållas. Enligt samfundet skulle den
föreslagna samtidighetsregeln visserligen innebära en lättnad i tingsrätternas
arbetsbörda, men å andra sidan kan den innebära en viss konservering av från
andra synpunkter olämpliga förhållanden i fastighetsböckerna.

Även
utredningens förslag till en schabloniserad skatteberäkning i saneringsfallen
har i huvudsak godtagits. DV och inskrivningsmyndigheten i Malmö domsaga anser
dock atl en förenklad metod bör tillämpas, där stämpelskatten beräknas endast
på skillnaden mellan summorna av dödat och nyintecknat belopp. DV anser vidare
att det bör fastslås all inskrivningsmyndighet självmant har atl göra skatleavräkning
i saneringsfallen.

I fråga om
inteckningssanering vad gäller förelagsinteckningar invänder Svenska
bankföreningen mot det föreslagna kravet att de nya inteckningarna skall
meddelas i samma näringsverksamhet som tidigare för atl skaltefrihet skall
medges. Enligl föreningen kan denna ändring inte motiveras av de nya regler om förelagshypotek
som är under utarbetande och bestämmelsen skulle komma att få mycket
besvärande effekter vid rekonslruk-fioner av företag, exempelvis i samband med
konkurs. Också vid kredit-

Prop.
1983/84:194 67

givning mot säkerhet i form av företagsinteckning vid
överföring av verksamhet mellan olika associationsformer skulle den föreslagna
bestämmelsen medföra svårigheter.

Utredningens
förslag att slopa skattefriheten vid utsträckning av inteckning bör enligt
Sveriges allmänna hypoteksbank inte genomföras. Enligt banken är utsträckning
ett användbart alternativ till inleckningssanering och eftersom det är
praktiskt för pantsältare och kreditgivare ligger det i omsättningens intresse
att skattefriheten består.

Prop.
1983/84:194 68

Bilaga 3

Till lagrådet remitterat förslag till

Lag om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1
§ Stämpelskatt
skall betalas till staten enligl denna lag vid förvärv av fast egendom,
tomträtter eller skepp saml vid inteckningar.

2
§ Staten är
inte skaltskyldig enligt denna lag.

3
§ Inskrivningsmyndigheten
är beskattningsmyndighet.

Med inskrivningsmyndighet avses också registermyndighet enligl
2 § sjölagen (1891:35 s.l).

Förvärv av fast egendom och tomträtter

Skatteplikt

4 S Följande förvärv av fast egendom är skattepliktiga:

1)
köp eller byte,

2)
tillskoll till
bolag eller förening, utdelning eller skifte frän bolag eller förening,

3)
fusion enligt
14 kap. I eller 2 § aktiebolagslagen (1975:1385),

4)
expropriation
eller annan inlösen pä grund av stadgande om rätt eller skyldighet att lösa
fast egendom.

Förvärv av tomträtter genom upplålelse, överlåtelse mot vederlag
eller annat fång som avses i första stycket är skattepliktiga.

5 § Om ell förvärv som har betecknats som gåva sker mot
all förvärvaren

övertar ansvaret för en skuld för vilken borgenär har säkerhet i form av

pantbrev eller annars mot ersättning, är förvärvet skattepliktigt enligl

denna lag om ersättningen uppgår till minst 85 procent av egendomens

värde. Därvid skall värdet av egendomen beräknas enligt 9-12 och 14 S§.

Undanlag från skatteplikt

6 § Skatteplikt föreligger inle vid

1)
förvärv från
make. om förvärvet sker i syfte att för sammanläggning åstadkomma enhetliga
lagfartsförhållanden för makarnas fasta egendom,

2)
förvärv genom
byte i den mån vederlaget utgörs av annan fast egendom, om bytet sker för att
åstadkomma en lämpligare fastighetsindelning eller utgör ett led i åtgärder för
jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering.

Prop.
1983/84:194 69

3)
sambruksförenings
förvärv genom tillskott från medlem och samfäl-lighelsförenings förvärv enligt
5 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheler,

4)
försäkringsbolags
förvärv från annat försäkringsbolag i samband med sådant avtal om överlagande
av det senare bolagels hela försäkringsbestånd, som avses i 15 kap. 1 S
försäkringsrörelselagen (1982:713),

5)
förvärv av
järnväg eller av mark för järnväg,

6)
kommuns eller
annan men.ghets förvärv av mark som enligt fastställd plan skall användas för
allmän plats, begravningsplats eller för sådant ändamål som enligt 2 kap. 2 § fastighetslaxeringslagen
(1979:1152) medför alt byggnad skall anses som specialbyggnad,

7)
förvärv av
kronojord genom skalleköp eller annars på grund av skattebrev,

8)
förvärv av
ständig besittningsrätt till ett kronohemman eller elt krononybygge, då på
grund av förvärvet inrymning vinns i sådan räll,

9)
upplåtelse av
tomträtt i en nybildad fastighet vars mark tidigare helt eller till övervägande
del ingått i en fastighet som varit upplåten med tomträtt till samme tomträttshavare.

Transportköp

7 § Överläts elt köp av fast egendom utan någol annat
tillägg lill eller

någon annan ändring i köpevillkoren än tiden för tillträdel och betalningen,

samt sättet för betalningen i den mån ändrade inleckningsförhållanden

påkallar det, skall stämpelskall betalas endast för del senaste köpet. Skal

lebefrielse för tidigare köp erhålls dock endast om lagfart för samtliga köp

söks inom den tid som är stadgad för det första köpet. Har skatten för

tidigare köp redan betalats avräknas beloppet från skallen på del sista

köpet. Kan full avräkning inte ske kan återvinning medges enligt 36 §.

Bestämmelserna i första stycket gäller även vid upplåtelse
eller överlåtelse av tomträtt. Vad där sagts om lagfart gäller då inskrivning.

Begäran om skattebefrielse enligt denna paragraf skall
framställas när lagfart eller inskrivning söks. Överiålare och förvärvare skall
därvid skriftligen saml på heder och samvete intyga att ersättning för den
överlåtna egendomen inle lämnals och inle heller skall lämnas utöver vad som
framgår av den ingivna överlåtelsehandlingen, och alt inte heller i övrigt
avtal träffats om tillägg lill eller annan ändring i villkoren för tidigare
förvärv än vad som angetts i överlåtelsehandlingen.

Skattesats

8 § Stämpelskatten är femton kronor för varje fullt
lusental kronor av

egendomens värde.

Förvärvas egendomen av en juridisk person är dock skallen
trettio kronor för varje fullt lu.sental kronor av egendomens värde utom då
förvärvaren

Prop.
1983/84:194 70

1)
skulle ha varit
befriad från gåvoskatt om han hade erhållit egendomen som gåva,

2)
är en
bostadsrättsförening eller av bosladsslyrelsen eller länsbostadsnämnd erkänd
som ett allmännylligt bostadsföretag enligt de bestämmelser om lån av
statsmedel lill främjande av bostadsbyggandet som gällde vid tiden för
förvärvet,

3)
är en
kreditinrättning som enligt lag, reglemente eller bolagsordning är skyldig all
åter avyttra egendomen,

4)
är dödsbo.

Skatten är dock i fall som avses i första och andra
styckena alltid lägst femtio kronor.

Skattens beräkning

9 § Vid köp av fast egendom bestäms värdet enligt 8 §
genom att köpe

skillingen jämförs med taxeringsvärdet för året närmast före del år dä

ansökan om lagfart beviljas. Det högsta av dessa värden anses som egen

domens värde. Saknas särskilt taxeringsvärde för det året fastställer in

skrivningsmyndigheten med ledning av intyg av sakkunnig eller annan

utredning egendomens jämförelsevärde vid tidpunkten för upprättandet av

den handling pä vilken förvärvet grundas.

Ingår i egendomen sådana tillbehör till fastighet som
avses i 2 kap. 3 § jordabalken skall lill taxeringsvärdet läggas värdet av
dessa tillbehör. Värdet fastställs av inskrivningsmyndigheten.

10 § Bestämmelserna i 9 § gäller även i andra fall
när förvärv sker mot

ersättning.

Vid byte av fast egendom anses taxeringsvärdet av den
lämnade egendomen som ersättning för den mottagna egendomen.

Utges vid byte av fast egendom pengar eller annan lös
egendom (mellanskillnad) ökas ersättningen enligl andra stycket med den
utgivna mellanskillnaden. Erhålls mellanskillnad minskas ersättningen med
denna.

11 § Om det visas att egendomen gått ner i värde
efter den tidpunkt som

taxeringsvärdet för det i 9 § angivna året avser, men före fångeshandling

ens upprättande, och detta berott på eldsvåda, borttagande av byggnad,

skogsavverkning, väsentlig förändring av rörelse i vilken egendomen har

använts eller annan liknande anledning, skall inskrivningsmyndigheten

fastställa jämförelse värdet enligt 9 §.

Om del visas alt egendomens värde efter fångeshandlingens
upprättande har höjts till följd av nybyggnad eller av annan liknande
anledning, skall denna värdeförhöjning inle medräknas när egendomens värde
bestäms.

12 § Vid upplåtelse eller överlåtelse av tomträtt
ulan tillhörande byggnad

Prop.
1983/84:194 71

skall värdet av lomlrällen anses motsvara avgälden för ett
är. Om del vid överlåtelsen har utfästs en större ersättning skall tomträttens
värde dock anses motsvara ersättningen. I övrigt skall värdet av lomlrält i
tillämpliga delar bestämmas enligl föreskrifterna i 9 — II §§. Som taxeringsvärde skall därvid
gälla det taxerade byggnadsvärdet.

13
§ Omfattar ett
förvärv även annat än fast egendom eller tomträtt och har fördelningen av
ersättningen mellan skattepliktig och övrig egendom inte angetts i fängeshandlingen,
skall hela ersättningen anses avse den skattepliktiga egendomen om fördelningen
inte pä annat sätt tillföriitligen har styrkts.

14
§ Om ersättning
utgår i form av lös egendom, värderas denna egendom enligt reglerna i 23 §
lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. Värderingen skall ske med hänsyn
till förhållandena vid upprättande av den handling på vilken förvärvet grundas.

Förvärv av skepp

Skatteplikt

15 § Följande förvärv av skepp är skattepliktiga:

1)
köp eller byte,

2)
tillskott till
bolag eller förening, utdelning eller skifte från bolag eller förening,

3) fusion enligl 14 kap. 1 eller 2 § aktiebolagslagen
(1975:1385).

Med skepp jämställs i denna lag andelar i skepp.

Undantag från skatteplikt

16 § Skalleplikt föreligger inle vid:

1)
förvärv av
utländskt skepp,

2)
förvärv av
skeppsbygge genom skeppsbyggnadsavtal eller överlåtelse av sådant avtal innan
bygget har fullbordats,

3)
förvärv av
nybyggt skepp omedelbart frän den som har byggt skeppet,

4)
förvärv av
skepp som är avsett alt användas för yrkesmässigt fiske, för livräddning eller
i övrigt för annat ändamål än yrkesmässig sjöfart.

Skattesats

17 § Stämpelskatten är tio kronor för varje fullt
lusental kronor av skep

pets värde vid tiden för förvärvet, dock lägst femtio kronor.

Skallens beräkning

18 § Vid köp skall värdet anses motsvara
köpeskillingen. Om det finns

särskilda skäl att anta att värdet av den förvärvade egendomen är högre än

köpeskillingen, skall dock skatten beräknas på del verkliga värdet.

Prop.
1983/84:194 72

19
§ Saknas i ett
ärende om inskrivning av skeppsförvärv en av parterna undertecknad
fångeshandling med uppgift om köpeskillingen, skall förvärvare och överiålare
som är bosatta här i riket lämna en skriftlig försäkran om köpeskillingens
storlek. I fråga om annat förvärv än köp skall intyg av sakkunnig företes om
skeppels värde vid liden för förvärvet. Ett sådant intyg skall på begäran även
ges in vid förvärv genom köp.

20
§ Med ärende om
inskrivning enligl 19 § likställs anmälan för avregistrering i de fall då ett
skepp genom förvärv upphör all vara svenskt.

Inteckning'

Skatteplikt

21 § Stämpelskall tas ul vid inteckning i fast
egendom, tomträtter, luft

fartyg, skepp och näringsverksamhet om inle annat framgår av 22 §.

Undantag från skatteplikt

21 § Skatteplikt föreligger inle för

1)
inteckning på
grund av 4 S lagen (1927:79) om rätt för borgenär lill betalning ur ersättning
på grund av hrandförsäkringsavtal,

2)
sammanföring av
inteckningar eller utbyte av pantbrev eller intecknade fordringshandlingar,

3)
pantbrev som
utfärdas i fall som avses i 22 kap. 5 § tredje stycket jordabalken eller 10 §
andra stycket lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling,

4)
inteckning i
skeppsbygge.

5)
sådana åtgärder
beträffande inteckning i luftfartyg som avses i 29 eller 30 § lagen (1955:227)
om inskrivning av räll till luftfartyg.

Om del i en faslighet som har bildats genom sammanläggning
ingår egendom som före sammanläggningen besvärades av inteckningar, föreligger
inte skatteplikt för de inteckningar som till högst motsvarande belopp meddelas
i den nybildade fastigheten inom ett år från det atl de tidigare inteckningarna
upphörde atl gälla.

Skatleplikl föreligger inte heller för inteckningar som
meddelas i en lomträll för vilken upplåtelsen är undantagen från skatteplikt enligl
6 § 9). Undantaget frän skatteplikten gäller dock bara till högst det belopp
som motsvarar inteckningarna i den lomlrält som har upphört och endast om de
nya inteckningarna meddelas inom elt år från del att de tidigare inteckningarna
upphörde att gälla.

Skattesats m.m.

Ii § Stämpelskatten är tio kronor för varje fullt tusental
kronor av det belopp som intecknas, dock lägst femtio kronor. För inteckning i
skepp är skallen dock fyra kronor för varje fullt lusental kronor av beloppet.

Prop.
1983/84:194 73

24 § Sker nyinteckning och dödning pä grund av
samtidig ansökan, be

räknas skatten enligt 23 § pä skillnaden mellan det nyintecknade beloppet

och beloppet av de inteckningar som dödas. Detta gäller dock bara om

inteckningarna meddelas i egendom eller, då fråga är om förelagsinteck

ning, i näringsverksamhet som helt eller delvis omfattades av de dödade

inteckningarna.

Fastställande av skatt

25 § Skattskyldighet inträder i fall som avses i

a)
4 § när ansökan
om inskrivning beviljas,

b)
15 § när
ansökan om inskrivning beviljas eller, i fall då skepp genom förvärv upphör atl
vara svenskt, när avregistrering sker,

c)
21 § när
inteckning beviljas eller när inteckning förs över från skeppsbyggnadsregistret
lill skeppsregistret.

26
§ Beslut om
skallen skall meddelas när skattskyldigheten inträder eller, om någol hindrar
detta, så snart hindret blivit undanröjt.

27
§ Skaltskyldig
är i fråga om skatt för

a)
förvärv av fast
egendom, tomträtt eller skepp, båda parterna,

b)
inteckning, den
som har ansökt om inteckning eller, när inteckning söks på grund av medgivande,
den som medgetl atl inteckning fått ske.

När flera svarar för skattens betalning är de solidariskt
ansvariga.

28 § Inskrivningsmyndigheten fär anmana den skatlskyldige
all lämna de

uppgifter som behövs för atl fastställa skatten. Anmaningen får förenas

med vite. Vitet skall bestämmas med hänsyn till den skallskyldiges ekono

miska förhållanden och omständigheterna i övrigt, dock inte till lägre

belopp än femhundra kronor.

Fråga om utdömande av vite prövas av
inskrivningsmyndigheten.

Efterbeskattning

29 § Om i ett ärende om inskrivning ingivits en
handling med oriktiga

uppgifter om sådant som är av betydelse för att fastställa stämpelskallen

och har skatt till följd härav inte utgått eller utgått med för lägl belopp
skall

inskrivningsmyndigheten besluta om efterbeskattning.

Delsamma gäller om den skatlskyldige på annat sätt lämnal
oriktiga uppgifter till ledning för fastställande av stämpelskatten eller om
den skattskyldige lämnat oriktiga uppgifter i mål om sådan skall.

Efterbeskattning får inle ske om del skallebelopp som
avses är alt anse som ringa eller om det med hänsyn till omständigheterna
framstår som uppenbart oskäligt att efterbeskattning sker. 6 Riksdagen 1983/84.
1 saml. Nr 194

Prop.
1983/84:194 74

30 § Efterbeskattning får endasi ske om
inskrivningsmyndigheten med

delar beslut om detta senast under sjätte året efter utgången av del kalen

derår under vilket skattskyldigheten inträdde. Efterbeskattning på grund

av en oriktig uppgift i mål om skatt får dock ske inom ett är efter utgången

av den månad då avgörande i målet har vunnit laga kraft.

Har den
skattskyldige avlidit, skall efterbeskattningen påföras hans dödsbo. Beslut om sädan
efterbeskattning får inte meddelas av inskrivningsmyndigheten efter utgången
av det andra året efter del kalenderår under vilket bouppteckningen efter den skatlskyldige
har lämnals in för registrering.

Betalning av skatt

31 § Skatten skall betalas till
inskrivningsmyndigheten eller den myndig

het regeringen bestämmer inom en månad från den dag. då beslut om

skatten tillhandahålls sökanden. Innan beslutet om skatten har meddelats

får skatten inte tas emol.

Om en överräll fastställer skatten lill ett högre belopp,
skall det tillkommande skattebeloppet betalas inom en månad efter det atl överrätiens
beslul har meddelats.

32
§ Om synnerliga
skäl föreligger får inskrivningsmyndigheten bevilja anstånd med atl betala
skatten.

33
§
Inskrivningsmyndigheten får inte lämna ut en handling som ligger till grund för
skallens fastställande, eller ett pantbrev, förrän skallen har betalats.

Har en inteckning förts över från skeppsbyggnadsregistret lill
skeppsregistret i samband med atl ett skeppsbygge registrerats som skepp, får
inte nationalitetshandlingen för skeppet lämnas ut förrän skallen för inteckningen
har betalats.

34 § Har den skattskyldige inte betalat skatten
inom föreskriven tid, skall

restavgift tas ul med sex öre för varje hel krona av den skatt som inle har

betalats i rätt tid, dock med minst femtio kronor. Öretal jämnas till närmast

högre hela krontal. Restavgiften betalas lill inskrivningsmyndigheten eller

den myndighet som regeringen bestämmer.

Inskrivningsmyndigheten får befria från restavgiften om
särskilda omständigheter föreligger.

35 § Har skatten inte betalats inom föreskriven
tid, skall skattebeloppet

och i förekommande fall restavgift pä framställning av inskrivningsmyn

digheten omedelbart tas ul genom utmätning.-

Prop.
1983/84:194 75

Återvinning

36 § Har efter del all ell beslut meddelats om
fastställande av skall

a) lagfart, inskrivning av tomträtt eller av förvärv av
skepp eller inteckning undanröjts genom dom eller beslul som vunnit laga
kraft,

b)inskrivning av förvärv av skepp avförts enligl 14 S
tredje stycket sjölagen (1895:35 s. 1), kan den skatlskyldige få återvinning av
skallen.

Detsamma gäller om eriagd skatt inte kunnat avräknas helt
i fall som avses i 7 §.

Beslut om återvinning medför befrielse från skyldighet all
betala fastställd skatt, eller annars räll atl återfå skatt som har betalats.

37 § Beslut om återvinning meddelas av
inskrivningsmyndigheten. Ansö

kan om återvinning görs skriftligen hos myndigheten inom elt år efter del

all förutsättningarna för återvinning har inträtt. Ansökan får dock alltid

göras inom tre är från dagen för inskrivningsmyndighetens beslut om

skattens fastställande.

Besvär

38 § Inskrivningsmyndighetens beslut enligt denna
lag får överklagas

genom besvär hos hovrätten av den skattskyldige och av den myndighet

som har förordnals till granskningsmyndighet enligt 41 §.

Beslut om föreläggande av vite får inte överklagas.

39 § Besvär över inskrivningsmyndighetens beslut
enligt denna lag skall

ges in till inskrivningsmyndigheten och vara ställda lill hovrätten.

Ett beslut som innefattar prövning av en fråga om
fastställande eller återvinning av skatt får överklagas inom tre år från dagen
för beslutet. Har en part överklagat beslutet och vill även motparten överklaga
del, skall dennes besvär ha kommit in lill hovrätten inom två månader från det atl
delgivning som avses i 52 kap. 7 § rättegångsbalken har skett. Hovrälten skall
pröva frägan om motpartens besvärstalan har fullföljts på föreskrivet sätt och
inom rätt lid.

Om ett beslut som avses i andra stycket har överklagats pä
behörigt sätt skall hovrätten alltid höra klagandens motpart över besvären.

Återbetalning

40 § Inskrivningsmyndigheten eller den myndighet som
regeringen bestämmer skall återbetala skall enligl denna lag. Detta skall ske
även om det beslut som ligger lill grund för återbetalningen ännu inle har
vunnit laga kraft. Ränta skall, om inte annat följer av 42 §, utgå på det
återbetalade

Prop.
1983/84:194 76

beloppet från och med den dag då skatten har betalats lill
och med den dag då återbetalning görs.

Räntan beräknas för visst kalenderår efter den räntesats
som motsvarar det av riksbanken fastställda diskonto som gäller vid utgången av
december månad det föregående året.

Vid ränteberäkningen skall avrundning ske lill närmast
lägre hela krontal. Ränlebelopp under femtio kronor återbetalas inle.

Tillsyn över beslut om skatt

41 § Inskrivningsmyndighetens beslul i ärenden om
fastställande eller

återvinning av stämpelskatt skall granskas av den myndighet som regering

en förordnar. Granskningsmyndigheten för det allmännas talan.

Särskilda föreskrifter

42 § Föreligger synnerliga skäl kan regeringen
eller den myndighet som

regeringen bestämmer i särskilda fall medge nedsättning av eller befrielse

från skatt, liksom återbetalning helt eller delvis av skatt.

Vid beslut om återbetalning av skall som meddelas med stöd
av första stycket skall regeringen eller myndighet som där sägs besluta i vad
mån ränta skall ulgå på del skattebelopp som skall återbetalas.

43 § Har regeringen med stöd av 19 kap. 24 §
jordabalken för viss in

skrivningsmyndighets område eller del av ett sådant område bestämt att

inskrivning skall ske i inskrivningsregister i stället för i fastighetsbok
eller

tomträtlsbok, meddelar regeringen de föreskrifter som behövs för skallens

betalning. Regeringen får därvid besluta om undanlag från 33 §.

1. Denna lag träder i kraft den I juli 1984 då stämpelskaltelagen

(1964:308) skall upphöra all gälla.

2.
Den gamla lagen
gäller fortfarande i ärenden där skallen har fastställts före ikraftträdandet i
samband med atl en ansökan om inskrivning har bifallils eller förklarats
vilande.

3.
Den gamla
lagens bestämmelser om återvinning gäller för skatt som har fastställts före
ikraftträdandet.

4.
Bestämmelserna
i 12 S stämpelskattelagen (1964:308) tillämpas fortfarande i fråga om
inteckningar som har dödats eller av annan anledning har upphört att gälla före
ikraftträdandet.

5.
Skattskyldighet
föreligger inte vid förvärv av fast egendom genom tillskott till bolag i
enlighet med lagen (1963:583) om avveckling av fideikommiss.

6.
Den gamla
lagens bestämmelser om skattefrihet gäller fortfarande i fråga om förvärv som
skett med stöd av lagen (1925:334) om rätt i vissa fall för nyltjanderältshavare
all inlösa under nyttjanderätt upplåtet område.

7.
Förekommer i
lag eller annan författning hänvisning till en föreskrift som har ersatts av en
bestämmelse i denna lag lillämpas i stället den nya bestämmelsen.

Prop.
1983/84:194 77

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1984-03-19

Närvarande: f.d. regeringsrådet Paulsson, regeringsrådet Mueller,
justitierådet Jermsten.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 16 februari
1984 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för
finansdepartementet Feldt beslutat inhämta lagrådels yttrande över förslag till

1.
lag om
stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter,

2.
lag om
stämpelskatt pä aktier,

3.
lag om ändring
i lagen (1984:000) om punktskatter och prisregleringsavgifter,

4.
lag om ändring
i skattebrottslagen (1971:69),

5.
lag om ändring
i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m. m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av
kammarrättsassessorn Lennart Hamberg. Förslagen föranleder följande yttranden:

Lagen om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

2§

Lagrådet: Här föreskrivs, liksom i 2 § stämpelskattelagen,
att staten inle är skaltskyldig. Av bestämmelsen, som i praktiken torde ha
betydelse endast för förvärvsfallen i lagen, följer formellt inte att statens
förvärv är skattefria. Enligt 27 § i lagförslaget skall nämligen gälla atl båda
parterna är, med solidariskt ansvar, skattskyldiga beträffande skatt för
förvärv enligt lagen. I samUiga fall där staten är förvärvare eller överiålare
kommer det alltså enligl 27 § alt finnas någon enskild som är skaltskyldig.
Detta skulle kanske kunna ges den innebörden alt stämpelskatl skall tas ut av
den enskilda parten även när staten är förvärvare.

Motsvarighet till 27 § i lagförslaget finns i 32 §
gällande lag, där det föreskrivs att i förhållande lill statsverket båda
kontrahenterna skall svara för erläggande av skatten för förvärv, som här är i
fråga, och att den är skattskyldig, som gentemot statsverket är ansvarig för
skallens erläggande. Föreskriften om skattefrihet för staten i 2 §
stämpelskattelagen, jämfört med bestämmelsen i 32 § samma lag, och motsvarande
äldre bestämmelser, har i praxis tolkals så att ingen stämpelskatt skall tas
ut när staten är förvärvare under del all full stämpelskatt skall erläggas när
staten är överiålare (se RÅ 1974 ref. 109 saml NJA I 1901 s. 43 och 1903 s.
584).

Avsikten torde vara att den nya.lagen i nu berörda
hänseenden skall ha

Prop.
1983/84:194 78

samma innebörd som nyss redovisad praxis. Denna innebörd
synes böra komma till tydligare uttryck i lagtexten. Detta kan ske exempelvis
genom att 2 § utformas på följande säll: "Om staten förvärvar egendom som
avses i denna lag, utgår inte stämpelskatt för förvärvet. Inle heller i annat
fall är staten skaltskyldig enligl denna lag."

6§

Lagrådet: I punkt 5 av denna paragraf föreslås att
skatteplikt inle skall föreligga vid "förvärv av järnväg eller av mark för
järnväg". Denna punkt har sin motsvarighet i 4 § 5 gällande lag, där del
föreskrivs att skatteplikt inle föreligger vid "förvärv av järnväg för
allmän trafik eller av mark för sådan järnväg". Om bestämningen "för
allmän trafik" på sätt som nu föresläs inle tas med i den nya punkten
torde en viss tvekan om den närmare innebörden kunna uppstå. Rent språkligt
skulle nämligen varje förvärv av mark, som är avsedd att användas för en
enskild järnväg, kunna omfattas av den föreslagna formuleringen. Sålunda skulle
förvärv av mark för exempelvis ett enskilt induslrispår eller en museijärnväg
kunna bli skattefritt. Dä någon ändring i sak inte torde vara avsedd föreslår
lagrådet att undantaget i punkt 5 beskrivs på samma sätt som i gällande lag.

Mueller
tillägger: Bestämmelsen i 4 § 5 slämpelskattelagen torde avse endast sädan
enskild järnväg eller mark för sådan enskild järnväg som avses i förordningen
(1880:36) innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och
utmätning av järnväg, sä ock i fråga om förvaltning av järnväg under konkurs
(jfr 9 § JP och prop. 1970: 145 s. 251-261).

9§

Lagrådet: Paragrafen innehåller huvudreglerna om hur fast
egendom som har överlåtits genom köp skall värderas för beräkningen av skatten.

Enligt
lagrådets uppfattning skulle tankegångarna bakom de föreslagna bestämmelserna i
första styckets tredje mening komma till tydligare och mer fullständigt uttryck
om meningen ges följande lydelse; "Saknas särskilt taxeringsvärde för det
året görs jämförelsen i stället med det värde som inskrivningsmyndigheten, med
ledning av intyg av sakkunnig eller annan utredning, bedömer att egendomen hade
vid tidpunkten för upprättandel av den handling på vilken förvärvet
grundas."

Stämpelskaltekommillén
har i del betänkande som ligger till grund för det remitterade förslaget gjort
vissa uttalanden som lyder på all en tillämpning av angivna föreskrift skulle
kunna bli aktuell så snart taxeringsvärdet inte längre "avspeglar"
värdet av den fasta egendom som överiåles. Därvid avses närmast den
situationen att fastighetens värde har ökat på grund av byggnadsåtgärder (SOU
1983:8 s. 69). Lagrådet vill redan i della sammanhang anmäla en'avvikande
mening. Som närmare kommer att utvecklas i anslutning till 11 § tar där i andra
stycket givna bestämmelser om möjlighet alt bortse frän annars tillämpligt
taxeringsvärde pä grund av

Prop.
1983/84:194 79

nybyggnad eller annan liknande värdehöjande anledning
sikte enbart på fall då det är fråga om åtgärder som kan ha påverkat
taxeringsvärdet faslän de har vidtagits efter överlåtelsen. På motsvarande sätt
tar i första stycket samma paragraf givna bestämmelser om vissa värdeminskande
åtgärder sikte på händelser som inte har påverkat taxeringen fastän de
inträffat före överlåtelsen. Innebörden av denna reglering — liksom dess
motsvarighet i gällande lag — kan knappast vara annan än att angivna
situationer utgör de enda tänkbara undantagen fråi. huvudregeln om atl
taxeringsvärdet utgör del tillämpliga jämförelsevärdet. 1 den mån del i övrigt
föreligger full identitet mellan den taxerade och den överlåtna egendomen (,ifr
även NJA 1977 s. 208) skall således taxeringsvärdet i och för sig ha vitsord
också i fall då t. ex. nybyggnad har skett efter taxeringen men före
överlåtelsen (jfr prop. 1964:75 s. 132 och 133).

II §

Lagrådet: Del föreslagna andra stycket i paragrafen
motsvaras helt av (järde stycket i 8 § 1 mom. gällande lag. Av förarbetena till
lagen (se prop. 1964:75 s. 133) framgår all bestämmelsen avser den situationen
all den värdehöjande åtgärden vidtagits efter fängeshandlingens upprättande men
före den tidpunkt, som det i skatteärendet aktuella taxeringsvärdet avser, och atl
taxeringsvärdet därför kan ge en felaktig bild av egendomens värde vid överiåielselidpunklen.
Enligt lagrådets mening skulle lagtexten bli lättare att förstå om av densamma
uttryckligen framgår att värdehöjningen skall ha skelt vid sådan tidpunkt alt
den kunnat påverka taxeringsvärdet.

I den situation, som avses med nu ifrågavarande bestämmelse,
skall enligt lagtexten värdehöjningen "inte medräknas när egendomens värde
bestäms". Lagrådet ifrågasätter om det finns anledning alt för här avsett
fall ha en annan regel för avvikelsen frän taxeringsvärdet än den som
föreslagits i första stycket av paragrafen eller således att ett särskill jämförelse
värde skall bestämmas enligt 9 §.

Med hänsyn till vad lagrådet sålunda anfört förordas all
den föreslagna regeln i andra stycket anknyts lill första stycket som en andra
mening och ges förslagsvis följande lydelse: "Detsamma skall gälla om det
visas atl egendomen, lill följd av nybyggnad eller av annan liknande anledning,
ökat i värde efter fångeshandlingens upprättande men före den tidpunkt, som
taxeringsvärdet för del i 9 § angivna året avser."

21 och 22 §§

Lagrådet (Mueller, Jermsten): 21 S innehåller huvudregeln
om skatteplikt för inteckningar. Den närmare omfattningen av de inleckningsåt-gärder
som är skattepliktiga framgår emellertid först vid en jämförelse med

22 §, i vars första stycke ell antal sådana
åtgärder undantas från skatte

plikt. Den föreslagna regleringen motsvarar i sak, med vissa undantag, vad

som gäller enligl nuvarande lag.

Prop.
1983/84:194 80

Beträffande utformningen av lagtexten vill lagrådet anföra
följande. Bortsett från förslaget att även utsträckning av inteckning skall
omfattas av skatteplikten innebär den föreslagna regleringen, liksom gällande
lag, att skatteplikten inte omfattar annan sökt åtgärd än en inteckning av nytt
kapital enligt 22 kap. 2 § jordabalken eller motsvarande beslämmelser
beträffande luftfartyg, skepp och näringsverksamhet. Del synes därför möjligt atl
uppnå erforderlig precision i beskrivningen av del skattepliktiga området genom
all redan i huvudregeln använda en terminologi, som ansluter till situationen i
det nämnda lagrummet. Härigenom skulle i vart fall de undantag, som i 22 §
första stycket har upptagits under !)-3) och 5) bli överflödiga. Undanlaget i
4) synes också kunna undvaras om huvudregeln formuleras tillräckligt tydligt i
detta avseende.

Vid en tillämpning av en sådan ordning erfordras en
utbyggnad av huvudregeln även för att täcka förslaget all utsträckning av
inteckning skall vara skattepliktig och atl skatt skall utgå när inteckning i
skeppsbygge förs över från skeppsbyggnadsregistret till skeppsregistret.

Mot bakgrund av det anförda förordar lagrådet att 22 §
första stycket utgår och atl 21 § ges förslagsvis följande utformning:

"Om inte annat framgår av 22 § tas stämpelskalt ut
vid beviljande av sådan ansökan om inteckning i fast egendom, som avses i 22
kap. 2 § jordabalken, vid beviljande av motsvarande ansökan beträffande lomträll,
luftfartyg, skepp eller näringsverksamhet samt vid beviljande av ansökan om
utsträckning av inteckning enligt 22 kap. 7 § jordabalken. . Med beviljande av
ansökan om inteckning i skepp jämställs all inteckning i skeppsbygge förs över
från skeppsbyggnadsregistret till skeppsregistret."

De föreslagna andra och tredje styckena i 22 § avser den
situationen alt inteckningar dödas inför förestående sammanläggning och alt
därefter inteckning sker i den nya fastigheten eller tomträtten. Lagrådet
förordar, för atl den avsedda innebörden skall komma till tydligare och enklare
uttryck, all lagtexten utformas enligt följande;

"Om inteckningar i fast egendom, som ingår i en genom
sammanläggning nybildad fastighet, har dödats före sammanläggningen,
föreligger inte skatteplikt för de inteckningar som till högst motsvarande
belopp beviljas i den nybildade fastigheten inom ett år från del alt de
tidigare inteckningarna upphörde alt gälla. Motsvarande skall lillämpas
beträffande inteckningar i tomträtt i fall som avses i 6 § 9)."

Pautsson är skiljaktig i det hänseende som framgår av
följande uttalande:

Enligt det remitterade förslagel skall, i motsats till vad
som nu gäller, skall utgå vid utsträckning av inteckning (se 22 kap. 7 S
jordabalken). En utsträckning innebär atl en lill visst kapitalbelopp redan
beviljad inteckning utsträcks att avse ytteriigare en eller flera fastigheter.
Som skäl för ändringsförslaget anges i remissprotökollet att dessa ärenden
förorsakar

Prop.
1983/84:194 81

avsevärt merarbete för inskrivningsmyndigheterna och all
del enligl departementschefens mening inle finns anledning att skattemässigt
gynna användningen av denna inskrivningsåtgärd.

Gällande stämpelskattelag är i systematiskt hänseende
uppbyggd som en skatt på kapitalomsättning. 1 fråga om inteckningar har della
kommit till uttryck pä det sättet att skatt inle utgår i andra
inteckningsärenden än sädana som avser inteckning för nytt kapitalbelopp. En utsträckningsät-gärd
har visserligen i gällande lagtext angivits vara undantagen från skatteplikt.
Detta innebär emellertid inte elt ullryck för atl lagstiftaren ansett sig böra
göra undanlag frän någon annars gällande skaiteprincip ulan är endast en följd
av svårigheten alt med godtagbar precision ange det skattepliktiga området;
jämför i detta hänseende vad lagrådet yttrat under förevarande paragrafer. Av
motsvarande skäl har för övrigt elt stort antal andra inteckningsåtgärder i
lagtexten måst "undantas" från skatteplikt.

Förslaget alt införa skalleplikt på beviljande av utsträckning
av inteckning avviker således enligt min mening från de principer, på vilka
stämpelskatten hittills byggt. Mot bakgrund härav delar jag inte
departementschefens bedömning alt den nuvarande ordningen skulle skaltemässigt
gynna användningen av denna inskrivningsåtgärd; i stället synes det framlagda
förslaget innebära ett skattemässigt missgynnande av denna användning. Om
utsträckningsärenden, som anges i remissprotokollet, föranleder avsevärt
arbete för inskrivningsmyndigheterna synes erforderiig hänsyn härtill kunna tas
vid bestämmande av avgift enligt expeditionskungörelsen.

Med hänsyn till det anförda anser jag mig inte böra
tillstyrka förslagel i denna del.

25 §

Biträdes lagrådets förslag till lydelse av 21 § torde
punkten c) i förevarande paragraf böra utformas på följande sätt:

"c) 21 §, när inteckning beviljas eller utsträcks
eller när ".

27 §

Lagrådet: Enligt 22 kap. 7 § jordabalken är en av
förutsättningarna för atl en inteckning skall få utsträckas lill alt avse
ytterligare fastighet att pantbrevels innehavare medger åtgärden. De föreslagna
bestämmelserna i första stycket av denna paragraf under b) skulle därför kunna
leda till det missförståndet att panthavaren i ett sådant fall är skattskyldig.
Av detta skäl och för att även i övrigt förtydliga lagtexten förordar lagrådet
alt första stycket ges förslagsvis följande ändrade lydelse: "Skatlskyldig
är i fråga om skatt för

a)
förvärv av fast
egendom, lomlrält eller skepp, båda parterna,

b)
inteckning i
fast egendom, tomträtt eller skepp, den som vid skattskyldighetens inträde är
behörig att ansöka om inteckning.

Prop. 1983/84:194 82

c) inteckning i luftfartyg eller näringsverksamhet, den
som vid skattskyldighetens inträde är behörig alt medge inteckning. När flera
svarar för skattens betalning är de solidariskt ansvariga."

41 S

Lagrådet: Enligt denna paragraf skall, liksom enligt 48 §
stämpelskattelagen, inskrivningsmyndigheternas beslut i ärenden om
fastställande eller återvinning av stämpelskatl granskas av den myndighet som
regeringen förordnar. Enligt lagrådets mening bör granskningen lämpligen
omfatta även den nya formen av beskaltningsbeslul, nämligen beslut om efterbeskattning
enligt 29 och 30 §§ i lagförslaget.

I 41 § föreskrivs vidare - i likhet med vad som gäller
enligt 49 § stämpelskaltelagen - atl granskningsmyndighelen "för del
allmännas talan". Denna regel kompletteras med en föreskrift i 38 § om alt
granskningsmyndigheten får överklaga inskrivningsmyndigheternas beslut enligl
lagen. Varken i 41 eller 38 § i lagförslaget ges någon föreskrift om den
närmare innebörden av den talan som granskningsmyndigheten får föra. I likhet
med vad som i allmänhet gäller i samband med beskattning synes del böra ligga
inom ramen för granskningsmyndighelens laleräti alt föra en talan även lill
förmån för den skatlskyldige. Detta torde böra komma lill uttryck i lagtexten,
lämpligen i förevarande paragraf Här må hänvisas lill exempelvis 106 §
taxeringslagen (1956:623) och 8 kap. 11 § förslagel till lag om punktskatter
och prisregleringsavgifter enligl propositionen 1983/84:71.

Granskningsmyndighetens laleräti torde vara avsedd atl
gälla endasi talan vid domstol och alltså inle ge granskningsmyndighelen en parlsställ-ning
i ärenden om stämpelskall som är anhängiga hos inskrivningsmyndigheterna.
Detta bör komma lill uttryck i laglexlen genom alt orden "vid
domstol" tas in i paragrafens sista mening.

Övergångsbestämmelserna

Lagrådet: Enligl punkt 2 skall den gamla lagen fortfarande
gälla i ärenden där skatten har fastställts före ikraftträdandet i samband med
all en ansökan om inskrivning har bifallits eller förklarals vilande. Såvitt besläm-.melsen
gäller inskrivningsansökningar som bifallils kan den förmodas avse all reglera
dels att sådana bestämmelser om befrielse från skatt vid vissa
transportförvärv, som upphävs genom den nya lagen, alltjämt skall gälla om det
tidigare förvärvet stämpelbelagts före ikraftträdandet, dels att de nya
föreskrifterna om efterbeskattning inte skall lillämpas om fastställandet av
skatten skett före lagens ikraftträdande. Del måste emellertid anses tveksamt
om den senare bedömningen i dessa fall kan anses avse samma ärende som del
ursprungliga. För att den av lagrådet förutsatta innebörden i detta hänseende
skall komma till tydligt uttryck förordar lagrådet all övergångsfrågorna
beträffande transporlförvärv och efierbeskatlning tas upp till uttrycklig
reglering i särskilda punkter och att till följd härav punkt

Prop.
1983/84:194 83

2 får avse bara del fallet att en ansökan tidigare förklarals
vilande.

Del synes
naturligt alt frågan vilken lag som skall lillämpas i de nu nämnda särskilda
fallen görs beroende av när transporten skett respektive när den orikliga
uppgiften lämnats.

Biträdes
lagrådets mening kan övergångsregeln om transporter lämpligen placeras in som
punkt 4, därvid remissförslagets.punkt 4 får beteckningen 5, och bestämmelsen
om efterbeskattning komma in som punkt 6.

Punkierna
4 och 6 enligt denna numrering kan förslagsvis utformas på följande sätt.

"4.
Bestämmelserna i 5 § andra stycket och 15 § gamla lagen lillämpas fortfarande
när fång har överlåtits före ikraftträdandet."

"6.
Bestämmelserna om efterbeskattning i den nya lagen skall tillämpas endast i
fall då uppgifter som avses i 29 § lämnats efter ikraftträdandet."

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Prop.
1983/84:194 84

Utdrag

FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-03-29

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén.
Andersson, Boström, Bodslröm, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström,
Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Feldt

Proposition om ny stämpelskattelagstiftning :

I I

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådels yttrande' över förslag
till

1.
lag om
stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter,

2.
lag om
stämpelskatt på aktier,

3.
lag om ändring
i lagen (1984:000) om punktskatter och prisregleringsavgifler,

4.
lag om ändring
i skaltebrottslagen (1971:69),

5.
lag om ändring
i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skatleford-ringar m.m.

Föredraganden redogör för lagrådels yttrande och anför:

Lagen om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

2§

Stämpelskatt skall, liksom enligl tidigare lagstiftning, ulgå
för förvärv av fast egendom m.m. Det är således förvärvet som är
skattepliktigt, och eftersom staten inte är skattskyldig är statliga förvärv
helt fria från skatt. Även säljaren är i detta fall fri från skall, oavsett att
båda parterna enligt 27 § är skattskyldiga. Enligt min mening framgår detta med
tillräcklig tydlighet av den remitterade lagtexten. Paragrafen bör därför inle
kompletteras i delta avseende.

* Beslut om lagrädsremiss fattal vid regeringssammanträde
den 16 februari 1984.

Prop.
1983/84:194 85

6 § punkt 5

Undantaget
från skatteplikten avser endast sådan järnväg som är föremål för inskrivning i
särskild ordning enligt den numera upphävda förordningen (1880:36)
innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning
av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under konkurs. Förvärvas
däremot faslighet på vilken del finns eller skall byggas en järnväg av annat
slag gäller inte undantaget. Någon ändring i förhållande till SL är inte
avsedd. Jag delar emellertid lagrådels uppfattning att bestämmelsen klarare
bör uttrycka att den endast avser järnväg som är föremål för särskild
inskrivning. Enligt min mening är emellertid inte heller SL:s motsvarande
bestämmelse tydlig i detta avseende. Jag förordar att undantaget i stället fomuleras
"förvärv av järnväg som skall inskrivas i särskild ordning, eller av mark
för sådan järnväg".

9§

Jag godtar den av lagrådet föreslagna utformningen av
bestämmelsen i första stycket tredje meningen. Jag föreslår dock att den införs
som ett andra stycke i paragrafen. Därigenom kan bestämmelsen samordnas bättre
med 10 § andra stycket och med 11 §.

När det gäller de föreslagna bestämmelserna i 11 § om
avvikelse från taxeringsvärdet på grund av nybyggnad m.m. avses de ha samma
innebörd som motsvarande bestämmelser enligt SL. De skall tillämpas i de fall
lagrådet anger.

Finns särskilt taxeringsvärde för en fastighet skall
således taxeringsvärdet användas som jämförelsevärde även om nybyggnad skett
efter värdetidpunkten men före förvärvslidpunklen. En annan sak är alt det i
dessa fall ofta erfordras särskild utredning enligt 13 § för att bestämma vad den
överlåtna fasta egendomen omfattade vid förvärvslidpunklen. Frågan aktualiseras
bl.a. vid entreprenadkontrakt då köparen förvärvar en obebyggd tomt och
säljaren samtidigt åtar sig att uppföra en byggnad på tomten. För atl kunna
avgöra hur stor del av köpeskillingen som vid förvärvstidpunkten är fast eller
lös egendom erfordras då ofta särskild utredning om fastighetens värde vid
denna tidpunkt. Detta innebär emellertid inle alt taxeringsvärdet frångås som
jämförelsevärde. Skulle taxeringsvärdet vara högre än del bedömda värdet vid överlålelsetillfället
skall således skallen beräknas på taxeringsvärdet.

11 § Jag godtar den av lagrådet förordade utformningen av
paragrafen.

21, 22 och 25 §§

Den av lagrådet föreslagna ändringen av paragrafernas
uppbyggnad innebär enligl min mening en förenkling och ett förtydligande av
bestämmelsernas innebörd. Jag förordar atl paragraferna ändras i enligl med
förslaget.

Prop. 1983/84:194 86

Efter de nu angivna ändringarna bör emellertid lagen
omdisponeras också pä sä sätt att bestämmelserna i 24 § om skattefrihet vid s.k.
inteckningssanering, efter viss omformulering, flyttas över lill 22 §. 24 §
kan då ulgå.

Utsträckning av inteckning är enligl SL skattefri. 1 lagrådsremissen
föreslogs dock skatteplikt för utsträckningar. Enligt uppgifter jag nu inhämtat
används emellertid denna inskrivningsåtgärd för närvarande i mycket liten
omfattning. Vid mänga inskrivnihgsmyndigheter förekommer inte ärenden om
utsträckning. På grund härav, och dä lagstiftningen kompliceras av en
beskattning även av utsträckningar, anser jag atl övervägande skäl talar för
att skatteplikt enbart bör föreligga vid nyinteckning. Den av lagrådet
föreslagna utformningen av 21 och 25 §§ bör justeras i enlighet härmed.

27 §

Mot bakgrund av mitt förslag all skatt inte skall tas ul
vid utsträckning av inteckning föreslår jag atl paragrafen får den lydelse jag
angav i lagrådsremissen.

41 §

Granskningsmyndighetens arbete skall givetvis även omfalla
fall där stämpelskall fastställs genom efterbeskattning. På sätt som lagrådet
föreslagit bör delta förtydligas.

Pä samma sätt som hittills skett bör
granskningsmyndigheten kunna föra talan även till den skattskyldiges förmån.
Jag delar lagrådets uppfattning att detta lämpligen bör komma till ullryck i
lagtexten. Jag förordar vidare att paragrafens sista mening kompletteras på
sätt som lagrådet har föreslagit.

Övergångsbestämmelserna. Jag godtar lagrådets förslag.

2 Hemställan

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen att
antaga de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar. Ärendet
bör behandlas under innevarande riksmöte.

3 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar atl genom proposition föreslå riksdagen att antaga del förslag som
föredraganden har lagt fram.

Prop.
1983/84:194 87

Innehåll

Propositionen
.................................................................. .... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ............................ 1

Propositionens
lagförslag ................................................. .... 2

1.
lag om
stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter ...... 2

2.
lag om
stämpelskatt på aktier .................................... 10

3.
lag om ändring
i lagen (1984:000) om punktskatter och prisregleringsavgifter II

4.
lag om ändring
i skallebrollslagen (1971:69) .............. 13

5.
lag om ändring
i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m 15

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde 1983-02-16 17

1
Inledning ...................................................................... 17

2
Allmän
motivering ....................................................... 18

2.1 Allmänna synpunkter ............................................. .. 18

2.2 Stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter ............. 19

2.2.1 Dubbel stämpelskatt ....................................... .. 19

2.2.2 Tidpunkten för skattskyldighetens
inträde ..... 20

2.2.3 Transportköp .................................................. 21

2.2.4 Återvinning av stämpelskatl ........................... 22

2.2.5 Kommunernas förvärv .................................... .. 24

2.2.6 Efterbeskattning ............................................ 25

2.2.7 Värderingsregler m.m........................................ 26

2.2.8 Inteckningar .................................................... .. 27

2.3 Stämpelskatt pä aktier .......................................... .. 28

2.4 Övriga förslag ......................................................... .. 30

3
Upprättade
lagförslag .................................................. .. 30

4
Specialmotivering
........................................................ .. 30

4.1 Lag om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter 30

4.2 Lag om stämpelskatt på aktier................................. 38

4.3 Lagen (1984:000) om punktskatter
och prisregleringsavgifter . 40

5
Hemställan .................................................................. .. 40

6
Beslut .......................................................................... .. 40

Bilaga 1 Stämpelskalteutredningens förslag lill lag om
stämpelskatt

vid inskrivningsmyndigheter .............................. .. 41

Bilaga 2 Sammanställning av remissyttrandena .......... .. 49

Bilaga 3 Del remitterade förslagel lill lag om stämpelskalt
vid in

skrivningsmyndigheter ...................................... .. 68

Utdrag av lagrådets protokoll 1983-03-19 ..................... .. 77

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde 1983-03-29 84

1
Anmälan av lagrådsyttrande
....................................... .. 84

2
Hemställan .................................................................. .. 86

3
Beslut .......................................................................... 86

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984