Prop. 1983/84:199

Prop.
1983/84:199

Regeringens proposition 1983/84:199

om svenskundervisning
för vuxna invandrare;

beslutad
den 17 maj 1984.

Regeringen
föreslår riksdagen atl antaga det förslag som har lagils upp i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

OLOF
PALME

ANITA
GRADIN

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1
propositionen förordas ett nytt system för undervisningen i svenska språket m. m.
för vuxna invandrare (sfi). Systemet innebär ell statligt ramansvar för
svenskundervisningen för invandrare, som föreslås bli anordnad i form av
grundläggande svenskundervisning (grund-sfi) och påbyggnadsundervisning (påbyggnads-sfi).

Kommunerna
föreslås få ell lagstadgal ansvar för alt grund-sfi kommer till stånd, i första
hand med anlitande av studieförbunden. Grund-sfi bör vara ett led i
introduktionen av nya invandrare i samhället.

Invandrare
som blir antagna lill gmnd-sfi föreslås få timersättning, dvs. motsvarande det
studiestöd som nu utgår till deltagare i grundutbildning för vuxna. Anställda
invandrare kommer att i lag garanteras räll till ledighet vid dellagande i grund-sfi.
Den nu gällande lagen (1972:650) om rätt lill ledighet och lön vid deltagande i
svenskundervisning för invandrare kommer därmed upphöra att gälla.

Påbyggnads-sfi
föreslås bli anordnad som studiecirklar i studieförbund' och inom ramen för
arbetsmarknadsutbildningen som förberedelse för en yrkesutbildning.

Staten
bör fastställa mål och riktlinjer för sfi-verksamhelen och bidra lill
finansieringen av de insatser som motsvarar dem staten i dag svarar för. En
särskild resurs föreslås lämnas lill kommunerna för kostnader i samband med grund-sfi.
För påbyggnads-sfi i studieförbund beräknas en resurs som innebär all
studiecirklarna kan ges avgiftsfritt för dellagarna. Den samlade resurs som
föreslås för grund-sfi och påbyggnads-sfi motsvarar i genomsnitt 600 timmars
undervisning per person.

Förändringarna
föreslås bli genomförda fr. o. m. den I januari 1986. 1 Riksdagen 1983184. I
saml. Nr 199

Prop. 1983/84:199 2

Utdrag
ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1984-05-17

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Andersson, Boström, Bodström, Göransson,
Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Thunborg, Wickbom

Föredragande:
statsrådet Gradin

Proposition
om svenskundervisning för vuxna invandrare

1
Inledning

En
invandring av den storlek som Sverige har haft sedan 1960-lalet kräver
särskilda insatser från samhällets sida på en rad områden. Bland sådana
insatser intar undervisning i svenska och orientering om svenska samhällsförhållanden
en framträdande plats. Kunskaper i svenska är nödvändiga för atl invandrarna
skall kunna finna sig lill rätta i samhället och i arbetslivet, förstå
information om svenska förhållanden och della i utbildning saml få del i medinflytande
och samhällelig gemenskap. Svenskunder visningen för vuxna invandrare har
därför kommit att utgöra en väsentlig del av invandrarpoliiiken. Flera reformer
har också genomförts på detta område sedan mitten av 1960-talet.

År 1965 beslöt Kungl. Maj:
t atl ställa medel till förfogande för avgiftsfri undervisning i svenska för
invandrare från det dåvarande anslaget Omskolning m. m. Skolöverstyrelsen (SÖ)
fick i uppdrag atl anordna undervisningen som försöksverksamhet genom
studieförbunden. Fr.o.m. budgetåret 1970/71 anvisas medel för försöksverksamheten
under etl särskilt anslag i statsbudgelen, benämnt Undervisning för invandrare
i svenska språket m. m. Riksdagen fastställer årligen en ram omfattande etl
visst anlal studielimmar som SÖ i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och
statens invandrarverk (SIV) får disponera för studiecirklar i svenska språket
med samhällsorientering. Ett visst antal studietimmar skall avse undervisning till
följd av den sedan är 1973 gällande lagen (1972:650) om rätt till ledighet och
lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare (svenskundervisningslagen).
Försöksverksamheten omfattar även studiecirklar med särskild samhällsundervisning
för invandrare samt uppsö-

Prop. 1983/84:199 3

kände verksamhet bland hemarbetande invandrare. Fr.o.m.
sommaren 1968 t. o. m. budgetåret 1981/82 anordnades ocksä inom ramen för
försöksverksamheten särskilda sommarkurser för invandrare vid flera folkhögskolor.
Särskilda medel utgick till dessa kurser. Statens kostnader för försöksverksamheten
har under budgetåren 1965/66—1982/83 uppgått lill sammanlagt drygt 1 miljard
kr.

Under budgetåret 1982/83 genomfördes 532600 studielimmar,
varav ca 30000 för undervisning enligt svenskundervisningslagen. Innevarande
budgetär har medel beräknats för 500000 studietimmar, varav 50000 studietimmar
för undervisning enligl lagen och 450000 studielimmar för övrig undervisning,
inklusive särskild samhällsundervisning.

Undervisning i svenska språket med samhällsorientering
anordnas ocksä inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen (AMU). Sädan undervisning
genomfördes fram lill 1970 av studieförbunden. Sedan budgetåret 1970/71
genomförs större delen av svenskundervisningen inom AMU vid AMU-cenlren. Syftet
med denna undervisning är att vid behov ge invandrare sådana kunskaper och
färdigheter i svenska och i svenskt samhällsliv som krävs för alt genomgå en
planerad yrkesutbildning inom AMU. Undervisningen får anordnas endast i
samband med en yrkesutbildning och fär omfalla nio veckor med möjlighet till
förlängning ytteriigare nio veckor, dvs. sammanlagt högst 18 veckor (ca 600
limmar) per deltagare. Svenskundervisningen inom AMU har kommit alt få en allt
slörre omfattning. Detta förklaras främst av att invandrare i stor utsträckning
saknar sådan yrkesutbildning som de behöver för alt komma in på den svenska
arbetsmarknaden. Som en introduktion till en yrkesinriktad AMU ges de flesta
invandrare undervisning i svenska för atl de skall kunna tillgodogöra sig
yrkesutbildningen. Budgetåret 1982/83 deltog ca 8700 invandrare i svenskundervisning
inom AMU.

Kurser i svenska språket med samhällsorientering anordnas
även av arbetsmarknadsverket inom ramen fördel statUgafiyktingomhändertagan-det.
Dessa kurser anordnas på olika sätt beroende på om dellagarna vistas i
permanenta förläggningar, i tillfälliga föriäggningar eller är enskilt inkvarterade
flyktingar. Vid de permanenia förläggningarna i Alvesta och Mo-heda anordnar
kommunen undervisningen, medan undervisningen vid förläggningen i Hallstahammar
har föriagts till AMU-center. Vid den permanenta förläggningen i Flen bedriver
länsarbetsnämnden svenskundervisningen i egen regi. Vid de tillfälliga
förläggningarna och för enskilt inkvarterade flyktingar sköter vanligen
studieförbunden svenskundervisningen på uppdrag av länsarbetsnämnden. Riksdagen
har tidigare i vår beslutat om nya former för flyktingmoltagandel (prop.
1983/84:124).

Är 1977 infördes grundutbildning för vuxna (grundvux). Utbildningen
riktar sig till dem som saknar grundläggande kunskaper i läsning, skrivning
eller matematik. Kommunerna skall sörja för all grundvux anordnas. För
verksamheten utgår statsbidrag från anslaget Bidrag lill kommunal vuxen-

Prop. 1983/84:199 4

utbildning m. m. Grundvux är avsedd för alla som är i
behov av sädan utbildning och riktar sig inte särskill lill invandrare. Drygt
hälften av deltagarna är dock invandrare.

1 della sammanhang bör även omnämnas den särskilda
undervisningen i svenska för utländska studerande inom högskolan, som
finansieras från sektorsansiagen för grundläggande högskoleutbildning.
Regeringen har nyligen förelagt riksdagen förslag om nya former för
svenskundervisning för gäslsluderande (prop. 1983/84: 115).

Frågan om svenskundervisning för invandrare har tidigare
varit föremål för en samlad översyn i anslutning till del delbetänkande härom
som avlämnades av invandrarutredningen är 1971 (SOU 1971:51). Utredningens
förslag ledde bl.a. lill den nu gällande svenskundervisningslagen, enligl
vilken arbetsgivare är skyldiga atl bereda varje utländsk arbetstagare som
saknar kunskaper i svenska språket ledighet under högst 240 timmar för att
delta i svenskundervisning med samhällsorientering samt atl betala
arbetstagaren lön under studietiden, även om undervisningen äger rum utanför
ordinarie arbetstid. Invandraruiredningens förslag om en enhetlig
grundutbildning i svenska under kommunall huvudmannaskap kom emellertid inte atl
genomföras.

Mot slutet av 1970-talel fördes en allmän debatt om
svenskundervisningen mot bakgrund bl.a. av att invandringen under 1970-talet
hade ändrat karaktär. Del konstaterades att det fanns mänga brister i nuvarande
syslem. År 1977 uppdrog regeringen ål SÖ alt i samråd med AMS och SIV
utvärdera försöksverksamheten med svenskundervisning för invandrare. Uppdraget
redovisades år 1978. År 1978 hemställde Landsorganisationen i Sverige (LO),
Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF) i skilda skrivelser till regeringen att en parlamentarisk utredning om
svenskundervisningen för invandrare skulle tiU-kallas.

LO
framhöll i sin skrivelse att målen för den nuvarande svenskundervisningen inte
hade preciserats med hänsyn lill invandrares behov av kunskaper i svenska och atl
arbetslivsfrågor i alltför liten omfattning berörs i undervisningen. Mol denna
bakgrund föreslog LO en grundläggande introduktionsutbildning för alla
invandrare i direkt anslutning till inträdet pä arbetsmarknaden, vilken skulle
ge invandrarna grundläggande kunskaper i svenska och i medbestämmande- och
arbetarskyddsfrågor saml fackliga frågor.

TCO menade att det behövdes en allmän översyn av
svenskundervisningen för invandrare i sin helhet, inklusive sludiesociala
aspekter och lärarutbildning. Översynen borde enligt TCO syfta till att inordna
svenskundervisningen i det allmänna skolväsendet.

SAF hänvisade i sin skrivelse till behovet av en
övergripande utvärdering av svenskundervisningen för invandrare och log
särskilt upp svenskundervisningslagen och del finansieringssystem som lagen
förutsätter.

Prop. 1983/84:199 5

SAF hänvisade till att många företag inle anställer
invandrare på gmnd av de extra lönekostnader som invandrares deltagande i
svenskundervisningen innebär för det enskilda företaget.

Mot denna
bakgrund bemyndigade regeringen den 28 december 1978 dåvarande statsrådet Winlher
alt tillkalla en kommitté (A 1978:07) med uppdrag att göra en översyn av den
samlade svenskundervisningen m. m. för vuxna invandrare'. Kommitténs uppgift
skulle enligt direktiven vara atl lägga fram förslag till etl program för
åtgärder i syfte atl underlätta för invandrarna att genom en särskild
utbildning fä grundläggande kunskaper i svenska och om svenskt samhälls- och
arbetsliv. Kommittén antog namnet SFl-kommittén.

SFl-kommittén
överiämnade i november 1981 sina betänkanden (SOU 1981:86) Svenskundervisning
för vuxna invandrare - Överväganden och förslag och (SOU 1981:87)
Svenskundervisning för vuxna invandrare -Kartläggning av nuläget. Kommittén
föreslog bl. a. alt kommunerna skulle bli huvudmän för svenskundervisningen för
invandrare, all undervisningen skulle omfatta 600 timmar och att ett nytt
studiestöd skulle införas. 1 flera frågor var kommittén oenig. Oenigheten
gällde framför allt huvudmannaskapet, omfattningen av undervisningen och
finansieringen. En sammanfattning av kommitténs förslag bör fogas lill
protokollet i della ärende som bUaga1.

Belänkandena har remissbehandlats. Remissopinionen var
splittrad i första hand när det gäller frågan om huvudmannaskapet. En
förteckning över remissinstanserna och en sammanslällning av remissyttrandena
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga2.

Frägan om svenskundervisning för vuxna invandrare har
varit föremål för särskild beredning inom regeringskansliet. Mina överväganden
och förslag i del följande bygger på SFI-kommitténs betänkanden, remissyttrandena
över dessa samt material som tagits fram,inom ramen för den särskilda
beredningen av frågan.

• Jag har vid utformningen av mina förslag samrått med
cheferna för social-, utbildnings-, arbetsmarknads- och civildepartementen saml
statsrådet Sigurdsen.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Motiv för en förändring av svenskundervisningen för
vuxna invandrare

Svenskundervisning för vuxna invandrare har sedan den
stora arbetskraftsinvandringen till Sverige i millen av 1960-lalet haft en
framskjuten plats bland de invandrarpolitiska åtgärderna. Undervisningen haremeller-

' Ledamöter: Numera regeringsrådet Åke Bouvin, ordförande,
dåvarande riksdagsledamoten Ylva Annerstedl. riksdagsledamöterna Birgitta
Johansson. Marianne Karlsson och Gunnel Liljegren samt f.d. riksdagsledamoten
Eric Marcusson.

Prop. 1983/84:199 6

tid fått mycket varierande utformning och inriktning
beroende pä om det varit fråga om anställda invandrare, flyktingar, invandrare
som omfattas av arbetsmarknadspolitiska åtgärder, högskolestuderande eller
övriga. Verksamheten har kommil att bedrivas främst som försöksverksamhet i
studieförbunden och som ett led i arbetsmarknadspolitiken och flyktingpolitiken.
Genom atl del saknats ell sammanhållet syslem har bl. a. frågor om mål,
innehåll och studiestöd behandlats på skilda sätt beroende på vem som varit
huvudman för undervisningen och vilket delsystem som svenskundervisningen
därmed har varit inordnad i. Avsaknaden av enhetliga former för undervisningen
har lett till stora variationer mellan olika anordnare och till svårigheter
för de ansvariga myndigheterna all följa upp och ulvärdera de samlade
effekterna av verksamheten. Därtill kommer att svenskundervisningslagen lillämpas
i myckel liten utsträckning.

Del nuvarande svenskundervisningssystemet kan belraktas
som ett provisorium, som inte fungerar tillfredsställande vare sig för
invandrarna eller för anordnarna. Systemet ger inte garantier för atl
invandrare som verkligen behöver undervisning fär sädan. Vissa invandrare kan
få mycket omfattande undervisning, medan andra, som behöver undervisning, står
helt utanför. Den kritik som framförts mol nuvarande ordning är enligt min
mening befogad, och det är angeläget att nu göra förändringar i systemet.

Vad som behandlas i det följande är den svenskundervisning
och orientering om samhället som invandrare behöver för att t.ex. klara etl
arbete eller delta i utbildning. Den motsvarar den undervisning i svenska för
invandrare som bedrivs dels enligl särskilda bestämmelser av studieförbunden,
dels som en särskild kurs inom AMU, dels som en del av flykting-mottagningen.
Jag använder i det följande den för denna undervisning allmänt använda
förkortningen sfi (svenska för invandrare). Jag kommer därvid alt göra en
skillnad mellan grundläggande sfi (grund-sfi) och efterföljande sfi (påbyggnads-sfi).

Jag skall nu närmare utveckla vissa motiv för en
förändring av sfi.

Invandringen har förändrats i viktiga avseenden under 1970-talel.
Den utomeuropeiska invandringens andel av den totala invandringen till Sverige
har mer än tredubblats under de senaste tio åren. Särskilt stor har ökningen
från Asien och Latinamerika varit. Utpräglad arbetskraftsinvandring från utomnordiska
länder har praktiskt taget upphört. Den har uppgått till ca 6% av den ärliga utomnordiska
invandringen, dvs. lill högst ett tusental personer per år under senare år.
Spontaninvandringen av flyktingar har emellertid ökat. Den är tre gånger så slor
som del anlal flyktingar som överförs till Sverige inom de av regeringen
beslutade flyktingkvoterna. En kategori av ulomnordisk invandring som ocksä
har ökat är invandring genom familjeanknylning. Däremot domineras fortfarande
den nordiska invandringen av arbetskraftsinvandring. Den totala invandringen
av utländska medborgare under senare år har i genomsnitt uppgått till ca 25000
per år, varav ca 6000 från Finland, ca 2000 frän övriga

Prop.
1983/84:199 7

nordiska
länder och ca 17000 frän utomnordiska länder. Barn och ungdomar svarar för en
stor del av invandringen.

De riktlinjer för den
framtida invandrings- och flyktingpolitiken som regeringen nyligen har
föreslagit i prop. 1983/84: 144 innebär i korthet att en generös flykting- och familjeäterföreningspolitik
bör bibehållas, men att arbetskraftsinvandringen bör regleras liksom nu. Den
fria röriigheten inom Norden skall bestå, men den nordiska arbetskraften bör
liksom hittills i möjligaste män förmedlas genom arbetsförmedlingen.

Det betecknande för
invandringen under 1970- och början av 1980- talet i förhållande till
1960-talet är sålunda all invandrarna har kommil från etl slörre antal länder
och att deras utbildningsbakgrund har varit mycket heterogen. Bland de vuxna utomnordiska
invandrarna har personer med lägst gymnasial utbildning varit
överrepresenterade i jämförelse med hela befolkningen i Sverige, medan det
samtidigt har kommit många invandrare med mycket kort eller ingen
skolutbildning i hemlandet. Atl 1970-talels och 1980-talets invandring har
ställt nya krav på utbildningens område framgår bl.a. av expansionen av grundvux
och av invandrarnas ökande andel av deltagarna i AMU. 1 grundvux är f.n. ca 60%
av deltagarna invandrare medan motsvarande siffra för AMU är ca 20%. En allt slörre
del av sfi har kommit att ges i samband med annan utbildning som invandrarna
behöver för aU kunna leva och arbeta i Sverige.

Strukturella
förändringar pä arbetsmarknaden har medfört att många invandrare har blivit
arbetslösa. Arbeten som inte har ansetts kräva kvalificerade kunskaper i
svenska har försvunnit, medan alltfler nya arbeten kräver goda kunskaper i
språket. Detta har drabbat mänga av de invandrare som kom hit för flera år
sedan under en period av högkonjunktur men som inle har lärt sig svenska.
Följden har blivit att en ökande andel invandrare har kommit att omfattas av arbelsmarknadspolitiska
åtgärder, främst AMU. Särskilt hårt drabbade är ungdomar och kvinnor med dåliga
kunskaper i svenska och med svaga möjligheter såväl alt skaffa sig en yrkesutbildning
som att få arbete.

Arbetslösheten bland
utländska medborgare är högre än bland svenska medborgare. I åldersgruppen
16-24 år uppgick arbetslösheten bland utländska medborgare till 11,4% under
första kvartalet 1984. Det är något lägre än under fjärde kvartalet 1983. Bland
utomnordiska medborgare är den etl par procent högre än bland nordiska
medborgare. Det finns etl samband mellan bristande kunskaper i svenska och
arbetslöshet. Detta har bl.a. visals i en undersökning härom som dåvarande
expertgruppen för invandringsforskning (EIFO) genomförde på regeringens uppdrag
är 1978. Till de åtgärder som behövs för alt förbättra invandrarnas situation
på arbetsmarknaden hör således en förbättring av svenskundervisningen.

Svenskundervisningslagen,
som avsågs kunna bli etl betydande stöd för invandrarna pä arbetsmarknaden, har
sedan andra hälften av 1970-talel inle haft avsedd effekt. Lagens föreskrift om
ledighet med lön för 240

Prop.
1983/84:199 8

limmars svenskundervisning har i flera fall lett lill att
många arbetsgivare undvikit att anställa invandrare. Invandrarna har i stället
blivit föremål för arbelsmarknadspolitiska åtgärder och har genomgått
svenskundervisning som etl led i en arbelsmarknadsulbildning. Slaien har
således genom AMU kommit atl bekosta uppgifter som riksdagen ursprungligen
ansåg det vara rimligt alt arbetsgivarna svarade för. För arbetsförmedlingarna
har denna utveckling medfört en ökad belastning, och AMU har i alltför hög grad
kommit atl användas för verksamhet som ligger utanför dess egentliga uppgift,
som är yrkesutbildning. Jag finner det angeläget all nu, som elt led i del
arbete som pågår med all se över arbelsmarknadsverkels ansvarsområde och organisafion,
medverka till atl verket får minskade uppgifter när det gäller sädan
svenskundervisning som inte har direkt samband med arbetsmarknadsutbildning.

Svenskundervisningslagen
tillkom före 1970-lalels stora reformer inom arbetsrättens område. De lagar om studieledighel
och studiestöd som gäller sedan är 1975 har en annan konstruktion än
svenskundervisningslagen. SFl-kommittén hade som en av sina uppgifter att
undersöka om de beslämmelser som reglerar arbetsgivarens skyldigheter i samband
med svenskundervisning för invandrare kan integreras i lagen (1974:981) om
arbetstagares rätt till ledighet för utbildning (sludieledighelslagen). Kommittén
kom fram till atl en svenskundervisningslag bör innefatta specialregler som
avviker från sludieledighelslagen och atl därför en särskild lagsiiftning om
detta bör bibehållas. .

Alltfler
nya invandrare har en kort grundläggande utbildning eller en yrkesutbildning
som inte kan användas på den svenska arbetsmarknaden. Detta har fält
konsekvenser inom hela vuxeniithildningsområdet, främst för AMU och grundvux.
Till dessa ulbildningsformer har etl ökande antal invandrare antagits för atl
komplettera sin utbildning, få en yrkesutbildning eller få grundläggande kunskaper
och färdigheter i läsning, skrivning och matematik. Läsåret 1982/83 fanns det
ca 8900 invandrare i grundvux. Undervisningen i grundvux skall helt eller
delvis kunna ges på hemspråk. Ofta sker emellertid en stor del av utbildningen
på svenska även där viss undervisning ges på hemspråket. Sfi har därmed kommil
all bli ell betydelsefullt inslag i grundvux. Detta har bl.a. SÖ framhäilit i
sill remissyttrande. 1 den nyligen avlämnade propositionen om kommunal och stallig
utbildning för vuxna (prop. 1983/84: 169 s. 22) har regeringen dels påpekat atl
det råder en oklar rollfördelning mellan grundvux och sfi, dels tagit slällning
för alt grundläggande utbildning i svenska även i fortsättningen skall fä äga
rum i grundvux för de invandrare som är behöriga all della i denna utbildning.

Riksdagen har tidigare i vår besluiai om ändrade former
för mottagandet av flyktingar (prop. 1983/84: 124). Beslulel innebär all SIV
från AMS övertar del statliga ansvaret för flyktingverksamhelen den I januari
1985 och alt kommunernas roll i mottagandet stärks genom all överenskom-

Prop.
1983/84:199 9

melser träffas mellan SIV och enskilda kommuner om
mottagande av flyktingar. Bakgrunden är bl.a. en strävan all åstadkomma en
klarare ansvarsfördelning, att underlätta för flyktingarna atl så fort som
möjligt komma in i en normal miljö i bosätlningskommunen och att utnyttja
kommunal service även för mottagande av flyktingar. Svenskundervisning för
flyktingar skulle därmed till största delen komma att genomföras i bosätlningskommunen
istället för som nu i förläggning. De förslag om grundläggande
svenskundervisning som jag lägger fram i det följande är utformade i linje med
förslagen i fråga om flyktingverksamhelen. De innebär i princip att
flyktingarna inle längre skall särbehandlas i fråga om sfi utan fä sin
undervisning i samma former som övriga invandrare.

Jag vill vidare som ett belydelsefulll motiv av allmän
karaktär för en förändring av svenskundervisningen framhålla den roll som
kunskaper i svenska spelar för atl ge invandrare en starkare och tryggare
ställning i det svenska samhället. Kunskaper om svenska språkels stora
betydelse för invandrares levnadsvillkor och hela livssituation har vi fält
genom flera undersökningar under 1970-ialet. Dessa visar alt bristande
språkkunskaper leder lill sämre levnadsvillkor för invandrare inom alla
områden. Effekterna av bristande kunskaper i svenska är allvarligare och mera
långtgående nu än de var tidigare till följd av bl.a. invandringsslrukluren och
situationen på arbetsmarknaden. Under 1960-lalet och 1970-talels början var
invandringen omfattande, men de som invandrade var i slor utsträckning
efterfrågade pä arbetsmarknaden. Att många endasi klarade sig nödtorftigt pä
svenska var inget hinder för atl få arbete. I dag, när situationen på
arbetsmarknaden är en annan och när flertalet invandrare kommer från andra
kulturer och ofta har kort skolutbildning, får behovet av kunskaper i svenska
en helt annan betydelse. Goda kunskaper i svenska har blivit nödvändiga inte
endast för alt få elt arbete utan även för att kunna behålla det eller för alt
klara en yrkesutbildning eller en grundläggande teoretisk utbildning.

Bristen på
kunskaper i svenska leder således ofta till atl invandrare misslyckas eller får
en svag ställning bl. a. på arbetsmarknaden och i fråga om utbildning. För
samhället innebär bristande svenskkunskaper en kostnad t.ex. i form av hög
arbetslöshet och studieavbrott i AMU och annan vuxenutbildning. Kunskaperna i
svenska har också en avgörande betydelse för förverkligandet av de invandrarpolitiska
målen atl uppnå jämlikhet mellan invandrare och svenskar och att öka invandrarnas
medinflytande. Goda kunskaper i svenska är även grundläggande för alt de utbildningspoliliska
målen skall kunna uppnås för invandrarnas del. Eftersom större delen av vuxenutbildningsulbudel
ges pä svenska, är svenskkunskaper nödvändiga för atl invandrarna skall kunna
ha samma valfrihet inom utbildningen som övriga grupper.

Sedan 1970-talel har minoritetsspråkens roll lyfts fram i
debatten och hemspråksundervisningen har fått ökade resurser, vilket bl.a. har resul-

Prop. 1983/84:199 10

leral
i en stark utveckling av hemspråksundervisningen i grundskolan och
hemspråksträningen i förskolan. Denna utveckling är i överensstämmelse med 1976
års hemspråksreform. Samtidigt som denna positiva utveckling har ägt rum har
emellertid svenskundervisningens utveckling kommit all bli mindre
uppmärksammad. Jag vill i detta sammanhang erinra om vad jag har anfört i
tilläggsdirektiv (Dir 1983: 39) lill invandrarpolitiska kommittén (IPOK). Där
betonas att 1975 års riktlinjer för invandrar- och minoriletspo-litiken syftar till
social jämlikhet och solidaritet mellan människor av olika nationellt och
etniskt ursprung i det svenska samhället. Detta förutsäller såväl insatser för atl
genom undervisning i svenska språket och information om del svenska samhället
underlätta invandrares integrering i Sverige som möjligheter för
invandrargrupper och etablerade minoriteter att bibehålla och utveckla ett
eget kullurliv. I direktiven anförs vidare all det ibland har hävdats att del
skulle råda ell molsalsförhållande mellan dessa två slag av åtgärder.
Innebörden av 1975 års riktlinjer är emellertid atl endasi genom åtgärder av
båda dessa slag kan förutsättningar skapas för atl samhällsutvecklingen i ett
invandringsland präglas av harmoniska förhållanden mellan människor av olika
ursprung.

Jag
anser sammanfattningsvis - i överensstämmelse med SFl-kommittén och
remissinstanserna - atl del är angelägel alt förändra sfi- systemet. Det
nuvarande systemet är splittrat och inte anpassat till de förändringar som har
inträffat under senare år vad gäller invandringen och situationen pä den
svenska arbetsmarknaden. Det kan ocksä i flera avseenden effektiviseras.

2.2
En ny modell för undervisningen

SFl-kommiltén
har grundligt analyserat bristerna i nuvarande sfi och har presenterat ett
omfattande åtgärdsprogram som underlag för en förändring av det nuvarande
systemet. Kommittén har understrukit viklen av en klarare målinriktning, en
ökad enhetlighet och elt slörre samhällsansvar vad gäller sfi. Jag ansluter mig
lill dessa principiella utgångspunkter. Jag vill redan nu framhålla att en
avgörande förutsättning för att nuvarande problem skall minskas är atl
undervisningen blir mera enhetlig och att staten anger vilka mål som bör gälla
för sfi och i vilka former sfi bör anordnas. Jag ansluter mig också till
kommitténs uppfalining all ell framtida system för sfi i första hand bör syfta
till atl ge nykomna invandrare undervisning. Jag vill särskilt markera alt
grundläggande svenskundervisning bör betraktas som en mottagningsanordning vid
sidan av övriga sådana anordningar för invandrare. Syftet med grundläggande
svenskundervisning bör vara att ge nykomna vuxna invandrare sädana kunskaper i
svenska språket och om samhället att de får förulsättningar att klara sig i del
vardagliga livet, pä arbetsmarknaden eller gå vidare till t.ex. arbetsmarknadsutbildning.
Det innebär att grund-sfi helst bör ges i nära anslutning till bosättningen i
Sverige och före anställning.

Prop.
1983/84:199 H

Synen pä grund-sfi som en mottagningsanordning för
invandrare medför särskilda krav vad gäller undervisningens organisation. Som
jag redan har nämnt var SFl-kommittén oenig vad gäller organisation och
huvudmannaskap för sfi. Även remissopinionen var splittrad i denna fråga.
Eftersom en lösning av huvudmannafrågan är grundläggande för möjligheterna atl
förändra del nuvarande systemet skall jag först redovisa mina överväganden i della
avseende.

SFl-kommittén har redovisat fyra alternativa lösningar vad
gäller huvudmannaskapet för sfi:

a)
nuvarande
organisation med flera huvudmän,

b)
studieförbunden
ensamma som huvudmän och anordnare,

c)
statligt/regionalt
huvudmannaskap,

d) kommunall huvudmannaskap.

Kommittén förordade ett renodlat kommunalt huvudmannaskap,
där både ansvaret och anordnandet skulle åvila kommunen. Ten reservation
förordade de socialdemokratiska ledamöterna atl nuvarande sfi-resurser i AMU
skulle bilda grund för en ny anordning under statligt huvudmannaskap.

Majoriteten av remissinstanserna avvisade kommitténs båda
första al-lernaliv och diskuterade främst de båda sista. Kommitténs förslag om ell
kommunalt huvudmannaskap med kommunal vuxenutbildning (komvux) som anordnare
stöddes av lära/förbunden, studieförbunden TBV, Medborgarskolan, Vuxenskolan
och Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet, arbetsmarknadsorganisationerna
SAF, TCO och SACO/SR samt ett antal kommuner. De kommuner som tillstyrkte
kommunall huvudmannaskap gjorde det under förutsättning att kommunerna skulle
få kostnadstäckning genom statsbidrag. Några kommuner, bl.a. Botkyrka kommun,
avstyrkte kommunall huvudmannaskap med motiveringen all kommunerna skulle få
höga följdkostnader vid elt kommunalt övertagande av sfi.

Svenska
kommunförbundet menade alt del fanns vissa skäl för ett pri-märkommunall
huvudmannaskap. Förbundet pekade på all komvux är väl utbyggd över hela landet
och har en fungerande administrativ apparat, all grundvux är organisatoriskt
knuten till komvux och att samverkan med andra vuxenutbildningsanordnare inom
kommunerna fungerar tillfredsställande. Övervägande skäl talade dock, enligl
kommunförbundet, för någon form av statligt huvudmannaskap. Förbundet hänvisade
till atl sfi är etl led i den statliga invandrar- och flyktingpolitiken och
därmed borde jämställas med andra statliga åtgärder pä det invandrarpolitiska
området. Kommunförbundet framhöll också att kommitténs förslag i
huvudmannafrågan skulle innebära att kommunerna skulle få överta uppgifter som
är att betrakta som statliga angelägenheter samt alt ell genomförande av
kommitténs förslag vore oförenligt med statsmakternas krav på en dämpning av
den kommunala expansionen.

Prop. 1983/84:199 12

Statligt huvudmannaskap förordades bl.a. av LO,
Folkuniversitetet och ABF. LO ansåg atl staten borde bedriva sfi genom AMU,
medan de tvä studieförbunden ansåg att staten borde utnyttja studieförbunden
för uppgiften. AMS och SIV log liksom SÖ inle ställning i huvudmannafrägan
utan redovisade för- och nackdelar med båda alternativen. SÖ pekade på möjligheten
alt studieförbund och AMU anordnar utbildningen under kommunalt
huvudmannaskap. Detsamma gjorde Studiefrämjandet.

Eftersom remissopinionen uppvisar en mycket splittrad bild
i huvudmannafrågan har jag tagit initiativ fill en förnyad prövning genom ett
särskilt beredningsarbete i regeringskansliet. Därvid har olika organisalo-riska
modeller prövals mera ingående. Syflel med prövningen har varit all finna en
modell som ger större stadga ål sfi genom alt åstadkomma en klarare
ansvarsfördelning, slörre enhetlighet saml samordnings- och effektivitetsvinster.

Skälen lill alt jag därvid har avvisat allernalivel atl
bibehålla nuvarande Ordning är uppenbara. Som jag redan har understrukit är del
nuvarande systemet splittrat och dåligt anpassat till de förändringar i
invandringen och pä arbetsmarknaden som har inträffat under senare år. En effektivisering
och rationalisering av verksamheten är nödvändig. Även ur studieförbundens
synpunkt är nuvarande ordning föga tillfredsställande. Flera studieförbund har
i sina yttranden framhållit alt sfi inte är folkbildning i gängse bemärkelse
och har ifrågasatt om deras nuvarande sfi-verksamhel är förenlig med
principerna för del fria och frivilliga folkbildningsarbetet. Jag instämmer i
studieförbundens bedömning atl grundläggande svenskundervisning inle är
folkbildningsarbete i traditionell mening.

Del särskilda beredningsarbetet har i stället lett mig
fram till slutsatsen att sfi bör inordnas under etl samlat samhälleligt ansvar,
men ulan atl nuvarande verksamhet därigenom behöver läggas ned och en helt ny
organisation upprättas. Jag vill inte initiera långtgående organisatoriska förändringar
med de risker för försämringar i verksamheten som detta kan innebära. Det är i
stället enligt min mening angeläget atl i största möjliga utsträckning bygga på
de erfarenheter och kunskaper som de nuvarande anordnarna av sfi har, men söka
infoga sfi-verksamhelen i en samhällelig ram med gemensamma mål och riktlinjer
för verksamheten och med en klarare ansvarsfördelning än f. n. Jag vill i della
sammanhang hänvisa till de synpunkter som under remissbehandlingen framkommit
frän bl. a. flera studieförbund och från SÖ.

Utöver den gängse sludiecirkelverksamhelen med sfi
anordnar studieförbunden sedan lång lid på uppdrag av arbetsmarknadsverket
svenskundervisning för AMU-deltagare och flyktingar. Studieförbunden har
således byggt upp omfattande resurser i fråga om cirkelledare, material,
lokaler och utrustning. Studieförbunden har en bred kontaktyta mol invandrare
och erfarenheter som är värdefulla att bygga pä. Jag anser atl den breda
kunskap och erfarenhet som studieförbunden har i delta avseende bör tas

Prop. 1983/84:199 13

till
vara. Samhället bör därför i ett nytt sfi-system kunna anlita studieförbunden
för grundläggande sfi- undervisning. Den sfi-verksamhel som studieförbunden på
detta sätt anordnar på uppdrag av samhället bör emellertid, som jag redan har underslmkit,
inte betraktas som folkbildningsarbete i traditionell mening, eftersom den, med
hänsyn till sin karaktär och i motsats till verksamheten inom det fria och
frivilliga folkbildningsarbetet, är att se som en samhällsuppgift och därför
bör anordnas enligt fastare riktlinjer från staten.

Jag anser det
sammanfattningsvis vara angeläget att ett samhälleligt ansvar för sfi läggs
fast samlidigt som i största möjliga utsträckning den kompelens och de resurser
som genom åren har byggts upp för sfi tas till vara. Jag kan sålunda inle
tillstyrka SFI-kommitténs förslag om alt inordna sfi i den kommunala
vuxenutbildningen. Ett genomförande av kommitténs förslag skulle enligt min
mening inte svara mot kraven pä flexibilitet i fråga om sfi-verksamhetens
organisation med hänsyn lill de speciella förutsättningar som gäller för
mottagandet av invandrare. Jag har vid mina överväganden ocksä särskilt tagit
hänsyn lill de av Svenska kommunförbundet och flera kommuner frarnförda
farhågorna för omfallande nya ålaganden för kommunerna.

Jag kan heller inte
tillstyrka elt alternativ med AMU som enda huvudman. I beredningsarbetet har
noga övervägts för- och nackdelar med alternativet att inordna all sfi-undervisning
i AMU. Jag har efter ingående prövning av frågan funnit att flera skäl talar mol
en sådan lösning. AMU skall vara ett arbetsmarknadspolitiskl instrument för att
ge komplellerande utbildning för personer som är arbetslösa eller riskerar att
bli det, och användas när sådan utbildning inte kan ges hos annan anordnare. Atl
införa nya målgrupper som inle uppfyller krilerierna för AMU innebär djupgående
principiella förändringar av AMU och dess uppgifter. Jag vill i delta
sammanhang erinra om uttalanden i 1981 års proposition (prop. 1980/81: 126) om
arbetsmarknadspolitikens framtida inriktning. Där framhölls alt det är
angelägel att effektivisera arbetsmarknadsverket genom att från dess
verksamhetsområde föra bort uppgifter som inte omedelbart ligger inom det
arbetsmarknadspolitiska fältet. Den nuvarande regeringen har därefter i
tilläggsdirektiv till utredningen (A 1981:02) om arbetsmarknadsverkets
ansvarsområde och organisation (AMS-kommittén) också uttalat att vissa av
arbetsmarknadsverkets uppgifter bör kunna flyttas till annan huvudman i syfte
att koncentrera krafterna på verkets huvudsakliga uppgifter. Överföringen av
olika regionalpolitiska stödformer från arbetsmarknadsverket till
industriverket är etl exempel. Den överföring från AMS till SIV av ansvaret för
mottagande av flyktingar som riksdagen nyligen beslutat om är etl led i denna
renodling av arbetsmarknadsverkets uppgifter. Del pågående beredningsarbetet
inom regeringskansliet beträffande AMU:s framtida organisafion har samma
inriktning.

Vid
sidan om de principiella invändningarna mot all hela sfi- undervis-

Prop. 1983/84:199 14

ningen inordnas i arbetsmarknadsutbildningen finns invändningar
av praktisk natur. Främst tänker jag då på atl det kan bli svårt alt uppräUa
en naturiig kontaktväg till de kommunala organ som i kommunen har att svara för
flykfingverksamhel och annan invandrarinriklad verksamhel.

Jag har
mot denna bakgrund kommit fram till att den lämpligaste organisatoriska
lösningen för den framtida verksamheten pä detta område är en modell med ett
statligt ramansvar för all sfi och ell kommunalt ansvar för att grund-sfi
kommer till stånd med studieförbundens hjälp. Denna av mig förordade modell
innebär att staten bör fastställa målen för verksamheten samt utfärda
riktlinjer för den. Staten bör ocksä bidra till verksamhetens finansiering. Pä
det lokala planet bör kommunen ansvara för att invandrare får information om sina
möjligheter aU få grund-sfi, och också svara för att sådan undervisning kommer fill
stånd. Till kommunens uppgifter bör också höra att pröva invandrares rätt till studiesocialt
slöd under den grundläggande svenskundervisningen. De resurser som studieförbunden
har byggt upp och de erfarenheter som de och deras cirkelledare har bör kunna
tas i anspråk genom överenskommelser mellan kommuner och studieförbund om grund-sfi
och genom att förbunden anordnar påbyggnads-sfi i form av studiecirklar.

Grund-sfi bör således vara en introdukfionsutbildning
under kommunalt ansvar. Därefter bör en differentiering ske, sä atl de
deltagare som uppfyller kriterierna för AMU fortsätter med påbyggnads-sfi i
samband med en yrkesinriktad utbildning inom AMU, medan övriga bör kunna
erbjudas påbyggnads-sfi i studiecirkelform hos studieförbund.

Mitt förslag innebär att sfi-undervisning i form av grund-
och påbyggnadskurser bör erbjudas under genomsnittligt 600 fimmar.

Jag kommer i det följande att närmare utveckla mina
förslag i skilda frågor med utgångspunkt i detta förslag lill ny modell för sfi.
Mina förslag syftar till att ange principiella riktlinjer för en förändring av sfi.
Avsiklen är atl riksdagen i elt senare sammanhang skall föreläggas detaljerade
förslag till organisationsförändringar och beträffande kostnader.

2.3 Undervisningens mål och innehåll

Som framgår av vad jag tidigare har sagt bör sfi syfta
till alt underlätta invandrarnas anpassning i det svenska samhället.
Invandrarpolitikens jäm-likhetsmäl bör vara en utgångspunkt för sfi-
undervisningen och styra dess innehåll. Enligt nu gällande bestämmelser
underordnas emellertid sfi mål för dels det fria och frivilliga
folkbildningsarbetet, dels arbetsmarknadsutbildningen. Dessa mål har efter
hand allt tydligare kommil i konflikt med mål som bör gälla för sfi. Detta har
redovisats av SFl-kommittén och bekräftats av flera remissinstanser, bl. a.
studieförbunden och AMS.

Jag anser alt särskilda mål för sfi bör fastställas. De
bör vara av övergripande karaktär och formuleras så att de utgör ett riktmärke
för samhällets

Prop.
1983/84:199 15

insatser beträffande såväl grundläggande
svenskundervisning som påbyggnadsundervisning. Jag förordar all de av SFI-kommitién
föreslagna målen skall gälla för sfi. Kommitténs målformulering har fält stöd i
remissbehandlingen. Förslaget till målformulering lyder sålunda:

"Sfi-utbildningen har till syfte att ge invandraren
sädana kunskaper i svenska språket samt om del svenska samhället och
arbetslivet att invandraren kan ta vara på sina rättigheter och påverka sin
situation samt fullgöra de krav och skyldigheter som det dagliga livet bjuder.
Undervisningen skall vidare bidra lill atl invandrarens ställning pä t.ex.
arbetsmarknaden stärks, att invandraren kan medverka i det kulturella, sociala,
fackliga och politiska livet samt genomgå utbildning inom det reguljära vuxenulbild-ningssystemet
i form av allmän grundutbildning och yrkesutbildning."

Den del av sfi som är grund-sfi bör ge såväl kunskaper och
färdigheter i svenska språket som kunskaper om arbetslivet och om samhället i slorl.
Jag belraktar grund-sfi som en introduktion till svenska förhållanden och som elt
led i samhällets samlade ansträngningar att erbjuda nykomna invandrare
särskilda mottagandeformer. Den bör följaktligen ge allmänna kunskaper i
svenska och om Sverige och inle vara specialinriklad på något område.
Utbildningen bör vidare kunna innehålla studie- och yrkesorienle-ring (syo). Särskill
för invandrargrupper med en annan syn på könsroller än den som gäller i Sverige
är det angeläget att klargöra hur det svenska samhället ser pä jämställdhet och
könsroller. Eftersom en slor andel av dellagarna i grund-sfi förutsätts behöva
en yrkesinriktad arbelsmarknadsulbildning efter grund-sfi, bör
arbetsförmedlingen och fackmän med anknytning till arbetslivet kunna medverka
i den orientering om arbetsmarknaden som bör ingå i undervisningen.

Arbetslivskunskap bör också ingå i grund-sfi. Med hänsyn
till att de flesta invandrare som deltar i grund-sfi inte kommer att ha
erfarenhet från det svenska arbetslivet är det nödvändigt atl orienteringen
blir konkret och utgår frän den erfarenhet invandrarna har frän sina
ursprungsländer. Den bör kunna behandla bl. a. frågor om arbetarskydd,
arbetsrätt och de fackliga organisationernas roll. Experter bör kunna anlitas
i delta sammanhang, t.ex. från fackliga organisationer och från andra
organisationer saml frän myndigheter inom arbetsmarknadsområdet.

Påbyggnads-sfi skall bygga vidare på de kunskaper och
färdigheter som invandraren fått i grund-sfi. Innehållet bör således ligga på
en nivå som klart skiljer undervisningen från nybörjarundervisning.

Det huvudsakliga innehållet i grund-sfi bör enligl min
mening anges i en läroplan för verksamheten. Den bör omfatta mål och riktlinjer
saml fastställas av regeringen. Jag förordar att regeringen i annat sammanhang
uppdrar åt SÖ atl efter samråd med bl. a. SIV och AMS utarbeta förslag till
läroplan för grund-sfi.

Prop. 1983/84:199 16

2.4 Deltagare i grundläggande svenskundervisning

Som jag framhållit tidigare har invandringen i vikliga
avseenden förändrats under senare tid. Andelen flyktingar och anhöriga till i
Sverige bosatta invandrare har ökat och arbetskraftsinvandringen har minskat.
Invandringen har också ändrat karaktär med hänsyn till den språkliga,
kulturella och utbildningsmässiga bakgrunden. Den årliga invandringen av vuxna
personer som är aktuella för sfi beslår numera uppskattningsvis till ca en
tredjedel av flyktingar medan anknylningsinvandringen och den nordiska
invandringen svarar för vardera en tredjedel.

Svenskundervisning
bör enligl min mening ges så tidigt som möjligt efter invandringen och i
möjligaste mån före inträdet på arbetsmarknaden. Jag anser det därför vara
angelägel att invandrare i möjligaste mån utnyttjar möjlighelerna till
svenskundervisning i inledningsskedet av bosättningen i Sverige. För vissa grupper
torde della inte vara något problem, t.ex. för såväl kollektivt överförda som
individuellt hilresta flyktingar. För dessa utgör sfi redan en del av det
särskilda mottagandet av flyktingar i Sverige. Jag vill här hänvisa till
riksdagens beslut om mottagande av flyktingar och asylsökande. För andra
grupper är siiuaiionen ofta en annan. Mänga av de finländare som kommer lill
Sverige kan vara tveksamma fill att genomgå svenskundervisning om de har för
avsikt all återvända till Finland efter en kort lid i Sverige. Även andra
grupper kan inledningsvis ha för avsikt atl stanna endast nägra är i Sverige
men ändå vara i behov av svenskundervisning.

Jag anser det vara synnerligen angeläget atl invandrarna
verkligen deltar i sfi. Erfarenheterna hittills visar att stimulans i form av t.ex.
studiestöd inte alltid räcker för atl skapa verklig motivation. SFI-kommiltén
ansåg all det i princip bör betraktas som en skyldighet för invandraren alt della
i sfi. Några remissinslanser, bl. a. LO, IPOK, Sveriges lärarförbund och Lands-tingsförbundet,
har anslutit sig till detta synsätt. Andra, främst 5AF och språk- och
kulturarvsutredningen, har avstyrkt med hänvisning till all del är omöjligt atl
införa sanktioner mol invandrare som inle uppfyller skyldigheten och att en
skyldighet strider mol valfrihetsmålet i riktlinjerna för invandrarpolitiken.

För egen
del anser jag att sfi givelvis bör vara en angelägenhet inle bara för den
enskilde ulan också för samhället. Jag anser del emellertid inte vara lämpligt
all införa etl slags skolplikt för vuxna invandrare. I stället vill jag
understryka viklen av all undervisningen får en sådan uppläggning och elt
sådant innehåll atl den upplevs som angelägen och meningsfull av invandrarna.
Det är motivation och inte tvingande regler som bör styra deltagandet.

Jag övergår nu lill atl närmare redovisa mina förslag till
kriterier för rätt lill deltagande i grund-sfi. Jag kommer senare att redovisa
mina förslag till villkor för deltagande i de olika formerna av påbyggnads-sfi.

Prop. 1983/84:199 17

SFl-kommitlén har föreslagit all sfi-undervisning i första
hand skall erbjudas nya invandrare. Kommittén har vidare föreslagit alt kravet
pä kyrkobokföring bör bibehållas som villkor för dellagande i sfi- undervisning.
Undantag borde emellertid enligt kommittén göras för tillslåndssö-kande
utlänningar som väntar länge på besked i tillståndsfrågan. Det nuvarande kravet
pä utländskt medborgarskap borde enligt kommittén upphöra. Enligt kommittén
borde utbildningsbehovet för gamla invandrare, dvs. invandrare som boll längre
lid i Sverige men som ändå behöver grundläggande svenskundervisning,
tillgodoses genom särskilda sfi-in-salser under en femårsperiod från reformens
ikraftträdande.

Jag har
redan angett alt jag ansluter mig till kommitténs åsikt att del är nyinvandringen
som i det nya systemet bör ligga till grund för bedömningen av behovet av sfi.
Grund-sfi bör således i första hand rikta sig till nya invandrare, dvs.
invandrare som kommit lill Sverige tidigast under det föregående kalenderåret.
Jag återkommer till i vad mån även andra invandrare bör ha rätt lill grund-sfi
enligl de nya reglerna.

Jag förordar att med vuxna invandrare skall avses invandrare
som är 16 år eller äldre. Jag vill i detta sammanhang erinra om kommunernas
ansvar för ungdomar mellan 16 och 18 är. Skolans uppföljningsansvar gäller alla
ungdomar i dessa åldrar som inte går i gymnasieskolan.

Den grundläggande svenskundervisningen är avsedd för
personer som är alt betrakta som bosatta i Sverige. Jag anser det därför vara
rimligt atl invandraren skall vara kyrkobokförd i Sverige för att få della i grund-sfi.
Utomnordiska medborgare i Sverige blir kyrkobokförda i samband med att de fär
sådant uppehällstillsländ som berättigar till bosättning. Kyrkobokföring krävs
också för att få tillgång till mänga andra förmåner och rättigheter i
samhället.

Enligt
regeringens nuvarande bestämmelser skall utlänningar för att fä delta i studiecirklar
i sfi i princip ha uppehållstillstånd eller - vad gäller nordbor- vara
kyrkobokförda i Sverige, om särskilda skäl inte föranleder annat. SÖ har angett
att väntan på uppehållstillstånd kan betraktas som elt sådant särskilt skäl. SÖ:s
motiv härför är alt del bl.a. av humanitära skäl är lämpligt att låta
utlänningar studera svenska när väntetiderna är länga. De möjligheter som SÖ
har medgetl i detta avseende infördes i etl läge då väntetiderna normalt var
myckel längre än f n. Väntetiderna för utomnordiska medborgare som här i
landet inväntar besked i fråga om uppehållstill-sländ har nedbringats och ytteriigare
åtgärder har under senare lid vidtagits i syfte att snabbt få fram beslut om
vilka som skall få rätt att stanna. Jag vill här hänvisa till den utförliga
redovisning i dessa frågor som jag har lämnat i propositionen om riktlinjer för
invandrings- och flyktingpolitiken (prop. 1983/84: 144). Jag anser mol denna
bakgrund atl utländska medborgare som väntar på beslut ifråga om uppehållstUtslånd
i princip inte bör ha rätt alt delta i grund-sfi. I undantagsfall bör dock
möjligheter lill detta medges om det kan ske utan merkostnader för staten och
inom ramen för 2 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 199

Prop.
1983/84:199 18

tillgängliga resurser. Det bör emellertid understrykas för
såväl den enskilde som för studieanordnaren atl deltagande i grund-sfi i dessa
fall inle i något avseende kan inverka på beslutet i tillslåndsfrägan.

Som jag framhållit tidigare bör grund-sfi betraktas som
ett led i mottagandet av nya invandrare i Sverige. Den bör således ha karaktär
av introduktion i Sverige och erbjudas sä tidigt som möjligt efter bosättningen.
Invandrare som bott en längre tid i Sverige och som har behov av
svenskundervisning torde därför i första hand behöva delta i påbyggnads-sfi.
Möjligheten att delta i grund-sfi bör dock finnas i undantagsfall för dessa
invandrare.

En del av de invandrare som bott längre tid i Sverige när
del nya sfi-systemet införs (s.k. gamla invandrare) kan under en övergångslid
behöva grund-sfi. I likhet med SFl-kommittén anser jag atl sådana invandrares
behov av grund-sfi bör vara tillgodosett inom fem år från det att det nya sfi-syslemet
införs. Vid bedömningen av vilka s. k. gamla invandrare som under
övergångstiden bör komma i fråga för grund- sfi enligt det nya systemet är det
emellertid enligl min mening rimligt att utgå från atl de som tidigare fått
motsvarande utbildning, t. ex. svenskundervisning i anslutning lill AMU, i
princip inte bör få della i grund-sfi. Vid behov bör nivån på kunskaperna i
svenska kunna prövas genom ell språkprov. Jag anser alt det är angeläget att
information ges lill berörda invandrare om dels de möjligheter att följa
svenskundervisning som står till buds innan del nya systemet träder i kraft,
dels de möjligheter att fä grund-sfi under en övergångsperiod som jag nu har
föreslagit. Jag förutsäller atl sädan information lämnas av studieanordnarna m.
fl.

SFI-kommiltén
har föreslagit all nuvarande krav pä utländskt medborgarskap för dellagande i sfi
skall slopas. Kommilténs motiv är all del numera endast krävs vistelse i landet
i fem år (för flyktingar fyra och för nordbor två år) för att få svenskt
medborgarskap och att svenskkunskaper inle föreskrivs för atl få svenskt
medborgarskap. Flera remissinstanser har anslutit sig lill delta förslag.

Som jag
anfört tidigare uppfattar jag grund-sfi som en introduktion till svenska
förhållanden. Detta syfte anser jag lällare kunna uppnäs om kravet pä utländskt
medborgarskap i princip finns kvar. Jag anser därför i motsats lill SFl-kommittén
att kravet pä utländskt medborgarskap bör bibehållas. Eftersom del emellertid
även kan finnas svenska medborgare som är i stort behov av svenskundervisning
för att kunna klara sig i samhället anser jag att svenska medborgare
undantagsvis bör kunna få della i grund-sfi.

I likhet
med kommittén anser jag att utländska medborgare som har svenska, danska etter
norska som modersmål inle bör vara berättigade till grund-sfi. Motsvarande bör
gälla även beträffande dem som har sädana kunskaper i någol av dessa språk att
grundläggande svenskundervisning inte kan anses nödvändig. Del avgörande för
rätten till sfi bör i dessa fall

Prop.
1983/84:199 19

vara behovet av undervisning i svenska. Jag är medveten om
all nyinvandrade danskar, norrmän och finlandssvenskar kan ha samma behov av samhällsorientering
som övriga invandrare. Sådan samhällsorientering bör emellertid för dessa
grupper kunna ges på annat sätt än inom sfi-sysiemel, t.ex. i allmänna
studiecirklar hos studieförbund.

Utländska
sjömän pä svenska fartyg i utrikes fan har utan all vara kyrkobokförda i
Sverige rätt lill ledighet med lön för atl della i sfi om de har s.k. anställningstillständ
eller är undantagna frän skyldighet att ha sådant lillständ. Rättigheten
tillkom är 1974 (SFS 1974: 195) genom en ändring i svenskundervisningslagen.
Den har knappast längre någon betydelse eftersom den svenska handelsflottan
har minskal kraftigt under 1970-lalel och därmed också antalet utländska
sjömän. Den undervisning som genomförts sedan lagen irädde i kraft har sken i
Göteborg under sjömännens ledighelsperioder i land och har endast i
undantagsfall kunnat ske enligt lagens huvudregel, dvs. pä arbetstid och ombord
pä fartygen. Jag anser det inte vara rimligt att behålla en ordning som ger
utlänningar som är bosalla utomlands rätt all della i grundläggande
svenskundervisning. I likhet med Sveriges Redareförening anser jag att denna räll
skall vara förbehållen utländska sjömän som är kyrkobokförda i Sverige.

Jag vill i
detta sammanhang ta upp frågan om de s. k. gränsbornas möjligheter all delta i sfi.
1 Norrbotten arbetar etl mindre anlal finländska medborgare som är bosatta i
Finland. De pendlar således mellan Finland och Sverige. Dessa har för alt klara
sill arbete behov av kunskaper i svenska. Etl undantag från kravet på
kyrkobokföring i Sverige bör därför göras för dem. Enligt en överenskommelse
mellan de nordiska länderna den 6 mars 1982 om samarbete inom yrkesinriktad
rehabilitering och AMU (NU 1983:6) hargränsbor redan nu möjlighet att delta i sfi
inom AMU.

SFl-kommittén
har föreslagit all de kurser i svenska för hälso- och .sjukvårdspersonal med
utländsk examen som f. n. på socialstyrelsens uppdrag anordnas av
Kursverksamheten vid Uppsala universitet skall inordnas i det nya sfi-systemel.
Detta avstyrks av socialstyrelsen som hänvisar till att kurserna är klart
yrkesinriktade och kräver speciell kompelens hos anordnarna. En sådan kompelens
har Kursverksamheten vid Uppsala universitet byggt upp under många år. Det är en
mycket begränsad grupp invandrad sjukvårdspersonal, främst läkare,
sjuksköterskor och barnmorskor, som årligen deltar i socialstyrelsens kurser
(ca 100 personer). Eftersom svenskundervisningen här är nära knuten till en
särskild terminolo-giulbildning finns enligt min mening inga starka motiv för
all inordna utbildningen i etl nytt sfi-system. Den bör således även i
fortsättningen kunna bedrivas utanför sfi- systemet. Jag förutsätter emellertid
alt vissa frågor om sambandet mellan dessa kurser och del nya sfi-syslemet
bereds i särskild ordning.

Utländska studerande som uppehåller sig i Sverige i syfte
att skaffa sig en utbildning pä högskolenivå och därefter återvända till
hemlandet, s. k.

Prop.
1983/84:199 20

gäststuderande, bör enligt förslag i prop. 1983/84: 115 få
en särskild pre-parandutbildning i svenska m. m. inom högskolans ram. Av preparandul-bildningen
förutsätts 540 timmar avse svenska. Svenskundervisningen föresläs bli uppdelad
i två etapper med ca 200 limmar i etapp 2. Enligt förslaget bör invandrarstuderande,
i den män gäststuderande inte fyller de tillgängliga utbildningsplatserna,
kunna få delta i etapp 2 av utbildningen. Huvudprincipen bör emellertid vara
att invandrare som avser att genomgå högskoleutbildning får svenskundervisning
i det nya sfi-systemet och inte inom högskolans ram. Den föreslagna ordningen
innebär alt det skapas en klarare gräns mellan invandrare och gäststuderande.

Invandrare
och gäststuderande har på grund av sina helt olika syften med vistelsen i
Sverige behov av olika slags svenskundervisning. För invandrare med utländsk
utbildning på gymnasie- eller högskolenivå som avser att genomgå
högskoleutbildning bör sfi kunna anpassas sä alt den bättre tillgodoser dessa
invandrares behov. Della bör kunna göras genom alt man inrättar särskilda
studiegrupper för sådana invandrare. Därigenom kan såväl grund-sfi som påbyggnads-sfi
anpassas till de behov av kunskaper i svenska som dessa grupper har såväl
allmänt för atl kunna leva i Sverige som för alt kunna tillgodogöra sig
högskoleutbildning. Grund-sfi och påbyggnads-sfi kan i sådant fall sammanlagt
ge en undervisning i svenska som till såväl omfattningen i slorl som lill
karaktären motsvarar den undervisning i svenska som enligt regeringens förslag
i nyss nämnda proposilion bör ges gäslsluderande. Möjlighelerna till viss
samordning mellan sfi- undervisning för blivande högskolestuderande och den i prop.
1983/84:115 föreslagna preparandulbildningen för gäststuderande bör övervägas i
det fortsatta planeringsarbetet.

Invandrare som avser alt genomgå högskoleutbildning bör
som en påbyggnad också kunna delta i kurser i svenska som främmande språk
eller i svenska inom komvux.

2.5 Undervisningens organisation

2.5.1 Statens, kommunernas och studieförbundens uppgifter

Jag övergår nu till att närmare beskriva den
organisatoriska lösning som jag förordar.

Sfi-undervisningen bör organiseras så atl den samverkar
med andra mottagningsinsatser för invandrare och flyktingar. En sädan samverkan
ger effektivitetsvinster som underlättar kontakterna mellan samhället och
invandrarna. Den huvudmannalösning som jag förordar för sfi innebär att staten
bör ange ramar för den samlade sfi-verksamhelen. Staten bör genom etl särskilt
statsbidrag bidra till kommunernas kostnader för bl.a. administration och lärariöner.
Statsbidragssystemet bör utformas på ett sädanl sätt att utrymme ges för de
förändringar i behovet av undervisning som förändringar i invandringens
omfattning kan medföra.

Prop. 1983/84:199 21

Jag
fömlsätler atl SÖ liksom nu kommer att svara för en rad uppgifter i samband med
sfi-verksamhelen. Även AMS, SIV och centrala studiestödsnämnden (CSN) kommer
alt beröras av del nya sfi-systemet. Den närmare fördelningen av ansvaret för sfi
mellan berörda centrala statliga myndigheter bör prövas av den
organisationskommitté som jag kommer atl förorda i det följande.

De uppgifter i samband med
grund-sfi för vilka kommunerna bör svara kan sammanfattningvis anges vara att
ge information om möjligheten alt delta i undervisningen, pröva rälien alt
delta och rätten till studiesocialt stöd, svara för att undervisning kommer lill
stånd, ha samråd med förelag och fackliga organisationer vad gäller de
anställda invandrarnas deltagande, främja interkommunal samverkan i samband
med anordnande av grund-sfi samt svara för planeringen av verksamheten. Som jag
nyss nämnt fömtsälts kommunen fä statsbidrag bl. a. för lärariöner,
administration och planering av verksamheten. Jag återkommer inom kort till statsbidragsfrä-gorna.

1 landels s. k. invandrartäta
kommuner finns erfarenhet av och kunskap om uppläggningen av verksamhet för
invandrare inom olika samhällssektorer. Mänga av dessa kommuner har invandrarförvallningar
och invandrarbyråer. Det bör enligl min mening finnas mycket goda
förutsättningar för de flesta kommuner med invandring att svara för alt sfi-undervisning
kommer lill slånd och samordnas med övriga insatser för invandrare. Ansvaret
för grund-sfi blir en ny uppgift för kommunerna som ligger i linje med
inriktningen av invandrarpolitiken. Invandrarpolitiken är ett statligt ansvar
som i första hand skall förverkligas i kommunerna. Sfi-undervisningen bör pä etl
naturligt sätt kunna inordnas i övrig verksamhet för invandrare och flyktingar.
Därigenom kan insatserna uppfattas som en helhet både för invandrarna och för
de ansvariga i kommunen.

De kommuner som har liten
invandring kan emellertid komma att få praktiska svårigheter att få till stånd grund-sfi.
Mer än hälften av alla kommuner har en invandring omfattande färre än 20
utländska medborgare per år. I dessa kommuner kan en kontinuerlig beredskap för
sfi inte upprätthällas. Elt samarbete över kommungränserna blir nödvändigt. Det
är angeläget alt berörda kommuner och statliga länsorgan främjar en sädan interkommunal
samverkan. Jag förordar atl den organisationskommitté som jag kommer att
föreslå får i uppdrag att närmare överväga denna fråga.

Jag gör den bedömningen
alt en kommun med nyinvandring av mindre än 12 utländska medborgare har små
möjligheter att pä egen hand anordna grund-sfi. Undervisningen bör i sådana
fall i första hand om möjligt anordnas genom samverkan mellan kommuner. Om
synnerliga skäl föreligger bör en kommun anordna undervisning om antalet nya
invandrare är minsl 6. Statsbidragssystemet bör därför enligt min mening
utformas så all flexibilitet i undervisningen och interkommunal samverkan underlättas
i kommuner med liten invandring.

Prop.
1983/84:199 22

Kommunerna bör ges frihet att organisera och genomföra grund-sfi
på det sätt som i förhållande lill de lokala förutsättningarna ger invandrarna det
bästa utbytet av sfi-utbildningen. Normalt torde det vara mest effektivt att
utnyttja den organisation för sfi som redan byggts upp. Del är då naturiigt alt
utbildningen i första hand anordnas genom studieförbund efter överenskommelse
mellan kommun och studieförbund. Del kan emellertid ibland finnas skäl för
kommunerna att ordna undervisningen i egen regi. Den situationen kan t. ex.
uppstå att det inte finns något studieförbund som kan anordna utbildningen.
Kommunen bör i dessa fall anordna utbildningen inom sin egen
utbildningsorganisation, inom komvux eller på annat sätt.

Det blir naturiigt att en nära samverkan sker mellan olika
kommunala organ när det gäller planeringen av grund-sfi. Eftersom flyktingar
kommer all utgöra en slor andel av sfi-deltagarna förutsätts en nära samverkan
med den kommunala förvaltning som får huvudansvaret för flyktingmollagning-en.
I de kommuner där det finns invandrarförvallningar blir del naturligt att
samarbeta med dessa. Kommunernas ansvar för grund-sfi kommer atl innebära
uppgifter utöver dem som är vanliga i utbildningssammanhang. Eftersom grund-sfi
har karaklär av inlroduklion till det svenska samhället förutsätts den ingå som
en del av kommunens samlade invandrar- och flyktingarbete. Frägan om vilken
kommunal förvaltning som bör få huvudansvaret bör därför bedömas med hänsyn
till de lokala förutsättningarna. En viss samordning mellan planeringen av sfi
och annan utbildning bör dock under alla förhållanden eftersträvas. Framför
allt bör delta gälla i förhållande till grundvux.

1 det av
mig föreslagna sfi-systemel kommer studieförbundens uppgifter vad gäller
grundläggande svenskundervisning att i sak anknyta lill de nuvarande
uppgifterna på delta område men fä en delvis annan karaktär. Studieförbunden
förutsätts få kommunerna som uppdragsgivare vad gäller grund-sfi och redovisa
sin verksamhet till dessa. Studieförbunden bör ha ansvaret för atl anställa
lärare för grund-sfi samt ha det fulla arbetsgivaransvaret för dessa.
Studieförbunden bör vidare kunna anordna påbyggnads-sfi i sludiecirkelform.
För studieförbundens påbyggnads-sfi bör elt särskill statsbidrag beräknas så
att den blir kostnadsfri för deltagarna. Jag ålerkommer strax till
statsbidrags- och lärarfrägorna.

Alla av staten godkända studieförbund är idag i större
eller mindre utsträckning engagerade i svenskundervisningen för invandrare. ABF
och Folkuniversitetet har den mest omfattande verksamheten, men även TBV,
Medborgarskolan och Studiefrämjandet har relativt slor verksamhet inom detta
område. Studieförbundens verksamhel är spridd över hela landet. I landets alla
kommuner finns åtminstone någol studieförbund representerat. När det gäller sfi
är verksamheten självfallet koncentrerad till invandrartäta'regioner. Erfarenheten
visar emellertid alt även i kommuner där sfi-verksamhel tidigare inle har
anordnats kan studieförbunden slarla verksamhel med kort varsel. Det var denna
goda beredskap som var det

Prop.
1983/84:199 23

främsta skälet till att studieförbunden i mitten av
1960-talet anlitades för försöksverksamheten med svenskundervisning för
invandrare.

Jag anser att arbetssättet inom studieförbunden bör kunna
ha positiva effekter för verksamheten. Förutom deltagande i grund-sfi och påbyggnads-sfi
kan närheten lill annan verksamhet i studieförbunden också stimulera
invandrare lill fortsatta kontakter med folkbildningsarbetet och med
folkrörelserna i Sverige.

Det studieförbund som träffar överenskommelse med en kommun
om all anordna gmnd-sfi bör, som framgått av vad jag tidigare har nämnt, vara
berett atl följa av staten formulerade riktlinjer för verksamheten i t.ex.
läroplan och pä andra sätt. ABF har i sitt yttrande och i en särskild skrivelse
lill regeringen i slutet av år 1982 förklarat atl en sädan lösning är lämplig
för förbundets del och att förbundet, när del gäller sfi, är berett atl
acceptera villkor som innebär avsteg från de gängse principerna för del fria
och frivilliga folkbildningsarbetet. Folkuniversitetet och Studiefrämjandet har
i sina remissyttranden framhållit att en sådan lösning är möjlig ocksä för
deras del.

2.5.2 Undervisningens omfattning och uppläggning

SFI-kommiltén har föreslagit att sfi-undervisningen skall
omfatta sammanlagt 600 timmar, varav hälften i form av nybörjarundervisning. 1
en borgerlig reservation har anförts atl även om en undervisning av denna
omfattning är önskvärd så medger inle resurserna detta.

F.n. har som tidigare beskrivits sfi-undervisningen olika
omfattning beroende pä i vilken studieform invandrarna får sin utbildning.
Vissa invandrare kan få relativt omfattande undervisning genom alt della i
olika former av sfi hos olika anordnare medan andra fär betydligt mindre undervisning.

Jag vill först framhålla att en individualisering av sfi-
undervisningen såväl lill omfattning som till innehåll är nödvändig för att
kunna möta de mycket olika behov och förutsättningar som invandrarna representerar.
Jag kan inte ansluta mig lill föreställningen atl alla invandrare behöver lika
myckel och likadan svenskundervisning. Enligt min mening går det inle alt
fixera ett visst anlal timmar som skall gälla för alla. Däremot är del viktigt atl
målet för undervisningen definieras och alt den kunskapsnivå som man bör ha
uppnått efter genomgången grund-sfi beskrivs i läroplanen för grund- sfi.
Samtidigt är del naturligtvis för anvisning av resurser nödvändigt att Ulgå
från elt visst genomsnittligt mätt av undervisning per deltagare.

Som jag tidigare har understrukit anser jag atl nyinvandrade
bör ha rätt lill en likvärdig grundläggande utbildning i svenska. Som riktmärke
bör gälla atl varje ny invandrare ges möjlighet att få ca 600 timmars sfi-undervisning,
varav grund-sfi i princip bör omfatta 400 limmar. De deltagare i grund-sfi som
kommer alt uppfylla krilerierna för AMU förutsätts kunna

Prop.
1983/84:199 24

gå
vidare till påbyggnads-sfi i denna utbildningsform efter i genomsnitt 300 timmar.
För påbyggnads-sfi i form av studiecirklar bör en resurs motsvarande 200
timmar per deltagare beräknas.

Jag
anser att den samlade sfi-undervisningen med denna modell medger en sådan
flexibilitet i systemet som är nödvändig för att möta olika invandrargruppers
och enskilda invandrares skiftande behov. Genom att en differentiering görs
kan de invandrare som för all kunna arbeta i Sverige behöver en yrkesutbildning
gä in i en för dem anpassad studiegäng inom AMU tidigare än om hela sfi-undervisningen
ges sammanhållet. Övriga kan få en efter deras behov anpassad utbildning hos
främst studieförbund.

Även
undervisningens föriäggning i tiden har betydelse för effekfiviteten i
undervisningen. Det är svårt för personer som är ovana vid studier eller har
kort skolutbildning alt effektivt bedriva studier på heltid. Jag fär här erinra
om vad chefen för utbildningsdepartementet anfört beträffande del-tidsstudier i
grundvux i prop. 1983/84:169 om kommunal och stallig utbildning för vuxna (s.
43). Även sfi-undervisningen bör enligl min mening med fördel kunna bedrivas
som deltidsstudier med spridning till flera av veckans dagar och inte
koncentreras till heltid under några dagar. Undervisningen bör ocksä pågå kontinueriigt
under året utan längre avbrott för lov.

Uppläggningen
av undervisningen för arbetstagare måste liksom för andra invandrare vara sådan
alt pedagogiska krav tillgodoses. För alt underlätta kopplingen mellan
utbildning och arbete kan det vara lämpligt med halvtidsstudier, så atl
ledighet på halvlid i princip kan motsvara undervisning pä halvlid.

För
all möjliggöra en sådan undervisning all pedagogiska krav kan tillgodoses och
störningar i produktionen undvikas när arbetstagare är lediga frän arbetet för sfi-sludier
bör samråd ske mellan kommunen, siu-dieaiiordnaren saml berörda arbetsgivare
och fackliga organisationer, innan kommunen fattar beslul om uppläggningen av sfi-undervisning
för anställda.

Den
organisatoriska uppläggningen av undervisningen anser jag ha slor betydelse för
undervisningens resultat. Undervisningen bör vara flexibel och anpassning av
gruppsammansättning etc. bör underiätlas.

Grundregeln för start av sfi-cirklar
inom studieförbunden är f n. all deltagarantalet vid start skall vara lägst 10.
Från grundregeln får SÖ medge dispens om särskilda skäl föreligger. Det lägsta
deltagarantal som får medges är 3. Det genomsnittliga deltagarantalet i
genomförda cirklar uppgick enligl SÖ:s uppgifter budgetåret 1982/83 till 10,2.
För AMU är det s. k. ~ delningstalet för grupp 9 deltagare i kurserna i svenska
som främmande språk med samhällsorientering.

Genom
alt ansvaret för grund-sfi blir samlat ökar förutsättningarna för att bilda
språkligt och utbildningsmässigt homogena grupper med fler deltagare än f n.
Jag föreslår alt den genomsnittliga gruppstorleken beräknas till 12.
Pedagogiska överväganden får sedan göras så alt kurser med

Prop. 1983/84:199 25

färre deltagare kan startas i de fall det bedöms
nödvändigt, förutsatt atl också större grupper bildas i motsvarande mån.

De särskilda problemen i kommuner med liten invandring har
jag tidigare berört. Jag konstaterade då att samverkan mellan kommuner ofta
torde kunna lösa problemet att skapa underlag för grund-sfi. Det blir dock
enligt min mening nödvändigt all i vissa fall arbeta med mindre gruppstorlek
än enligt den här angivna normen.

2.5.3 Grundläggande svenskundervisning och grundutbildningen
för vuxna

Som jag nämnt inledningsvis har sfi och grundvux delvis
samma målgrupper. Majoriteten av de invandrare som söker sig till grundvux för
atl lära sig läsa och skriva har ocksä bristfälliga kunskaper i svenska. Mänga
invandrare är således berättigade lill både grundvux och sfi. Dessutom har en
del invandrare som endast haft behov av svenskundervisning sökt sig till grundvux
på grund av informationsbrister eller på grund av det studiestöd som är knutet
till grundvux. Andra invandrare har på grund av de generösare
utbildningsbidragen i AMU sökt sig frän grundvux lill AMU innan de uppnått
tillräckliga läs- och skrivfärdigheter för atl klara en yrkesutbildning. Båda
dessa företeelser skapar problem.

När kommunen, i enlighet med milt förslag, får elt samlat
ansvar även för grund-sfi förbättras möjligheterna atl se lill alt invandrare
kommer till rätt utbildning. Jag kommer strax atl föreslå atl del system med
limersättning som f n. tillämpas för grundvux-studier också bör gälla grund-sfi.
Även detta bör bidra till atl en klarare rollfördelning kan åstadkommas mellan sfi
och grundvux.

Enligt nuvarande bestämmelser för grundvux har invandrare
som saknar läs- och skrivfärdigheter pä sitt modersmål eller har
grundutbildning som understiger fyra års heltidsstudier räll lill grundvux. 1 prop.
1983/84:169 föreslås alt målgruppen för grundvux skall vara vuxna som inle har
sådana kunskaper och färdigheter i att läsa och skriva pä sill eget språk eller
i att räkna, som normalt uppnås på grundskolans mellanstadium.

Alt få
undervisning i svenska är nödvändigt för de flesta invandrare i grundvux, även
för dem som alfabetiseras pä sitt modersmål. Grundvux innehåller i praktiken
undervisning i svenska, vilket bl. a. framgår av såväl SFI-kommitténs
betänkande och SÖ: s remissyttrande däröver som av prop. 1983/84:169 (s.22) om
kommunal och statlig utbildning för vuxna. Del har också slagits fast i
läroplanen för kommunal vuxenutbildning (Lvux 82) att icke svensktalande
deltagare i grundvux behöver få allmän språkträning på och i svenska. Jag anser
det mot denna bakgrund vara rimligt att förutsätta alt de invandrare som har
genomgått grundvux har fäll sådana kunskaper i svenska atl de normall inle är i
behov av grund-sfi.

Prop. 1983/84:199 26

2.5.4 Påbyggnadsundervisning i studieförbund och
arbetsmarknadsutbildning

Eftei" grund-sfi bör, som jag tidigare framhållit,
följa påbyggnads- sfi. För påbyggnads-sfi i form av studiecirklar bör en resurs
motsvarande 200 timmar per deltagare beräknas, medan de deltagare i grund-sfi
som kommer all uppfylla kriterierna för AMU förutsälts kunna fä påbyggnads-sfi
i AMU motsvarande en rikltid av 300 limmar.

Påbyggnads-sfi i studieförbund bör i princip genomföras i
enlighet med de allmänna regler som gäller sludiecirkelverksamhet. Del betyder
alt riktlinjer och regler för undervisningen av det slag som bör gälla för grund-sfi
inle bör finnas för påbyggnads-sfi. De invandrare som antas som deltagare i påbyggnads-sfi
bör emellertid ha inhämtat kunskaper och färdigheter motsvarande dem som ges i
grund-sfi. Elt annat villkor för dellagande bör vara atl invandraren är mera varakligl
bosalt i Sverige.

Statsbidrag för påbyggnads-sfi i studieförbund bör lämnas
i en omfattning som medger att undervisningen kan ges avgiftsfritt för
dellagarna. Frågan om särskilda regler för påbyggnads-sfi i förhållande lill
övrig sludiecirkelverksamhet bör beredas i anslutning till den närmare
utformningen av slalsbidragssystemel för sfi-verksamhelen. Ett samband mellan grund-sfi
och påbyggnads-sfi kommer dock att kunna upprätthållas genom den föreslagna
ordningen för grund-sfi. Det ökar möjligheterna att anpassa innehållet i påbyggnads-sfi
till den kunskapsnivå och de förutsättningar deltagarna har efter genomgången grund-sfi.

Vad gäller påbyggnads-sfi inom arbetsmarknadsutbildningen
vill jag framhålla följande.

I den av
mig förordade organisatoriska lösningen förutsätts den del av
svenskundervisningen inom AMU som har karaktär av nybörjarundervisning
upphöra. Jag räknar därför med all en viss del av AMU:s nuvarande resurser kan
överföras lill grund-sfi. Påbyggnads-sfi i AMU, för vilken jag således beräknar
en rikltid om 300 timmar, och övriga invandrarinriklade åtgärder inom AMU får
därmed en mera direkt anknytning lill planerad efterföljande yrkesutbildning
eller, när så är aktuellt, teoretiskt inriktad förberedande utbildning. Ett
samband mellan grund-sfi och AMU kommer därför atl finnas, eftersom en stor
andel av deltagarna i grund-sfi förutsälts behöva gå vidare till AMU innan de fär
en plats på arbetsmarknaden. Inte minst gäller detta flyktingarna. I påbyggnads-sfi
får de fackspråkligl inriktad svenskundervisning och yrkesorientering i direkt
anslutning till en yrkesutbildning. För atl ge invandrare ytterligare slöd inom
AMU anser jag det vara rimligt att en del av de resurser inom AMU som används
för andra invandrarinriklade åtgärder (förberedande preparandundervisning för
invandrare m. m.) används för fortsatt utbildning i svenska som främmande
språk. Den samlade invandrarinriklade resurs som därigenom kan disponeras inom AMU
bör aktivt kunna bidra till en förbättrad svenskun-

Prop.
1983/84:199 27

dervisning
och minskade studieavbrott bland invandrare i AMU. Bl.a. kommer möjligheterna atl
varva svenskundervisning med teoretiskt förberedande undervisning och
yrkeskurser atl förbättras, vilket enligt flera undersökningar ger goda
resultat.

För
tillträde till påbyggnads-sfi inom AMU bör gälla att invandraren i grund-sfi
eller på annat sätt har uppnått den kunskapsnivå i svenska som grund-sfi syftar
till. För atl avgöra della kan det vara nödvändigt atl använda någon form av
diagnostiska instrument.

2.5.5
Information och uppsökande verksamhet

Kommunerna
bör, som jag redan har anfört, svara för alt informera nya invandrare om deras
möjligheter att della i grundläggande svenskundervisning. Informationen, som
bör nå alla nya invandrare, bör innehålla uppgifter om hur undervisningen är
organiserad, vilka studiesociala villkor som gäller m.m.

För grundvux
har kommunerna etl förfaltningsreglerat informationsansvar som är relativt omfallande.
Kommunerna är också skyldiga att ombesörja information när det gäller förskola
och ungdomsskola. Jag vill i detta sammanhang vidare erinra om att chefen för
utbildningsdepartementet nyligen (prop. 1983/84: 169, s. 17) har föreslagit atl
kommunerna skall ansvara för atl vuxna informeras om de ulbildningsmöjligheler
av olika slag som samhället erbjuder de vuxna. Informationen om sfi och uppsökande
verksamhet i samband därmed bör därför kunna samordnas med annan sådan information
och uppsökande verksamhet som kommunerna riktar lill invandrare.

För
alt fä underlag för information lill invandrare och lill uppsökande verksamhel
bör det organ som ansvarar för grund-sfi samverka med andra myndigheter,
organisationer etc. Pastorsämbete m.fl. bör t.ex. kunna informera det för grund-sfi
ansvariga organet när invandring sker lill kommunen. En nära samverkan med den
kommunala myndighet som får ansvaret för all handlägga frågor om flyktingars
mottagande bör ocksä vara naturiig.

Arbetsförmedlingarna
spelar en central roll när det gäller information lill arbetssökande
invandrare. Ett samarbete mellan kommunen och arbetsförmedlingen möjliggör för
kommunen att nä ut till en stor del av målgruppen med information om sfi-undervisningen.
Andra kanaler som bör kunna användas för information och uppsökande verksamhet
i samband med grund-sfi är studieförbunden och invandrarorganisalionerna.
Information bör också kunna ges på arbetsplatser under medverkan av
arbetsgivarna och de fackliga organisationerna.

Prop. 1983/84:199 28

2.6 Studiesocialt stöd vid svenskundervisning för vuxna
invandrare samt barnomsorg

Ett av de viktigaste syftena med elt nytt sfi-system bör
vara atl göra undervisningen tillgänglig för flera grupper. De sludiesociala
hindren i samband med svenskundervisning har under senare är förvärrats, vilket
till stor del hör samman med de förändringar i invandringen och pä arbetsmarknaden
som jag tidigare har omnämnt. Mänga av de nya invandrarna har under den första
liden i Sverige ingen anknytning till arbetslivet och kan därför inte utnyttja rälien
till ledighel med lön för att lära sig svenska. Kvinnor som har små barn har svårl
att delta i sfi utan ekonomiskt stöd och hjälp med barntillsyn. Förutom dessa
praktiska sludiehinder finns hinder som har psykologiska och kulturella
orsaker. Flera av dessa hinder kan emellertid undanröjas om studiesociala
förmåner införs som ger nykomna invandrare en bättre möjlighet att delta i sfi.

I dag
finns del i princip tvä former av studiestöd för invandrare som deltar i sfi.
Invandrare med anställning har räll lill ledighet med bibehållen lön för
deltagande i sfi under 240 timmar. Vidare kan invandrare som är berättigade
till arbetsmarknadsutbildning få utbildningsbidrag under högst 18 veckors sfi-undervisning.
Utöver dessa tvä studieslödsformer bör nämnas att flyktingar som omhändertas
av AMS vid förläggning eller genom enskild inkvartering har sin försörjning
tryggad under svenskundervisningen. Denna försörjning är emellertid inte alt
betrakta som elt studiestöd i vanlig mening, eftersom den ges oavsett om
flyktingen deltar i sfi eller ej. Jag vill här erinra om det system föv statlig
ersättning för de asylsökandes och flyktingarnas försörjning som riksdagen
beslutat om på grundval av förslag i prop. 1983/84: 124.

De som
deltar i grundvux har rätt lill timersättning under högst 1 120 timmar. Tiden
kan förlängas till högst 2 220 limmar om särskilda skäl föreligger. Timersältning
utgår fr.o.m. den 1 juli 1984 med 38kr. per timme för den som har
inkomstbortfall och 13 kr. per timme för övriga.

Reguljärt vuxenstudiestöd - timstudiestöd, dagstudiestöd
eller särskill vuxensiudiestöd - utgår normalt inte för sfi-sludier.

Det nuvarande sfi-systemel innebär således all endast
anställda saml de som har antagits i AMU eller grundvux fär studiesocialt slöd
i samband med studier i svenska. Della betyder atl en stor del av de nykomna
invandrarna saknar studiesociala förmåner vid sfi-sludier.

Nuvarande sludieslödsmodell
för sfi är enligl min mening inte ändamålsenlig. Den utgår som en huvudprincip
från atl invandraren redan i inledningsskedet av bosättningen i Sverige har
fått anställning, trots bristande svenskkunskaper. Den nuvarande
svenskundervisningslagen leder emellertid i flertalet fall lill att
arbetsgivare avstår frän att anställa invandrare som inte kan visa atl de
genomgått någon av de sfi- former som gör invandrare undantagna från lagen,
dvs. undervisning inom ramen för det särskilda flyktingomhändertagandet eller i
samband med AMU.

Prop. 1983/84:199 29

Det har under senare år förts fram flera förslag i syfte
alt eliminera dessa effekter av den nuvarande lagstiftningen. AMS har i framstäUningar
tiU regeringen begärt att få rätt att som AMU-kurs anordna kurs i svenska ulan
krav på efterföljande yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning. Förslag om att
ändra finansieringen från enskild arbetsgivarfinansiering tiU kollektiv
finansiering genom en allmän arbetsgivaravgift har ocksä förts fram från flera
håll. Det är även SFI-kommitténs linje. Kommitténs förslag innebär all
arbetsgivarnas nuvarande kostnader i samband med svenskundervisningen, dvs. en
viss andel av arbetsgivaravgiften lill arbetslöshetsersättning och
utbildningsbidrag och hela kostnaden för löner vid lagsladgad ledighet för svenskundervisning,
skall bibehållas. Den senare kostnaden skulle dock tas ut genom en höjning av
arbetsgivaravgiften. Jag återkommer längre fram lill mina förslag rörande
svenskundervisningslagens framtida utformning och till finansieringsfrågorna.

SFl-kommittén har föreslagit elt nytt enhetligt studiestöd
avsett för sfi-utbildning, kallat sfi-penning. Sfi-penning till anställda skall
enligt kommittéförslaget motsvara den aktuella lönen, medan övriga mellan 18
och 65 är föresläs fä ersättning med samma belopp som timstudiestöd, dvs. fr.
o. m. den I juli 1984 38 kr. per timme. Återstående grupper, dvs. främst
pensionärer, skulle enligl kommittén få ett stimulansbidrag på 13 kr. per
timme. Flyktingar och s. k. vänlare som har sin försörjning tryggad på annat
sätt föreslås av kommittén vara undantagna från rälien lill sfi-penning.

En stor
del av remissinslanserna har tillstyrkt kommitténs förslag om sfi-penning. De
ansåg det vara riktigt att ta bort kopplingen mellan anställning och rätt till
studiestöd. De ansåg också alt elt särskilt studiestöd av generell karaktär är
nödvändigt för atl nå ul lill så många invandrare som möjligt och skapa
motivation för studier. SAF framhöll att den föreslagna ersättningen var hög
och ibland skulle komma att överstiga den lön som utgår på öppna marknaden men lillsiyrkie
ändå förslaget, eftersom det kunde leda till alt fler invandrare deltog i sfi
före anställning. SAF avstyrkte emellertid finansiering via en
arbetsgivaravgift. Svenska facklärarförbundet (SFL) menade atl sfi-penningen
för icke anställda inle medger försörjning och alt ersättningen borde beräknas
så alt den ligger i nivå med de lägsta lönerna pä arbetsmarknaden.
Riksförsäkringsverket (REV), som tillstyrkte förslaget om sfi-penning, pekade i
sitt yttrande på alt del finns möjligheter att samordna sfi-penningen med andra
ledighetsersältningar, t.ex. föräldrapenningen. Riksrevisionsverket (RRV),
SACO/SR och CSN avstyrkte kommitténs förslag med motiveringen alt man inte bör
införa nya studieslödsformer. SACO/SR framhöll alt det redan nu är
otillfredsställande att det finns så många olika slags stöd till olika grupper
och att gränsdragningarna ofta är oklara och måste uppfattas som orättvisa och
godtyckliga av den enskilde. SACO/SR ansåg att vuxna invandrare som läser
svenska bör ha samma studiestöd som studerande i grundvux. RRV var av

Prop. 1983/84:199 30

samma
uppfattning men avstyrkte uttryckligen förslaget atl ungdomar och äldre skulle
få ett stimulansbidrag.

CSN
framhöll i sill yttrande atl nämnden strävar efter att på sikt skapa ett mera
sammanhållet sludiestödssystem och atl kommilténs förslag, om det genomfördes,
skulle komma all verka i rakt motsatt riktning. CSN har som bilaga till sitt
yttrande överlämnat en inom CSN utarbetad promemoria. 1 promemorian
presenteras ell alternativ lill kommitténs förslag som utgår från alt en
samordning görs mellan studiestödet för sfi och timersättningen vid grundvux.
Förslaget syftar fill att ge samma studiestöd till deltagare i sfi och grundvux,
samlidigt som vissa förbättringar föreslås i regelsystemet för timersättningen.
Enligt promemorian bör också all stu-diestödsadministraUon samlas hos CSN.

För
egen del instämmer jag i SFI-kommitténs bedömning att elt särskill studiestöd
för sfi skulle ha en stimulerande effekt och höja motivationen för studier. Ett
studiestöd skulle kunna leda till alt flera påbörjar sin utbildning tidigt. Jag
ansluter mig därför till kommitténs åsikt alt alla som deltar i grund-sfi bör
ha möjlighel alt fä visst studiesocialt slöd under studierna. Jag anser också
att svenskundervisningslagens regler om lön vid deltagande i svenskundervisning
bör ersättas med elt studiestöd. Därigenom kan lagens numera huvudsakligen
negativa effekter upphävas. Arbetsgivarna bör dock även fortsättningsvis ha elt
visst finansieringsansvar. Jag ålerkommer till detta.

Jag
kan emellertid inle tillstyrka SFI-kommitténs förslag om ett helt nytt studiestöd.
Den nuvarande studiestödsordningen för vuxenstuderande kännetecknas redan av en
splittring på flera olika stödformer. Kommittén föreslår att det nya
studiestödet skall baseras pä en ersättning per timme. Det finns redan tvä
olika studiestöd som utgår per limme, nämligen limslu-diestöd enligl studieslödslagen
(1973: 349) och timersättning enligl förordningen (1976:327) om timersättning
vid grundvux. Båda dessa studiestöd kan utgä till arbetstagare som är lediga
frän arbetet för att delta i studier men i övrigt gäller delvis skilda regler. Atl
införa etl tredje timbaserat studieslöd för arbetstagare skulle innebära att
arbetstagare som tar ledigt för studier skulle komma alt ersättas enligt tre
olika system. Detta är enligl min mening inle rimligt. Redan nuvarande ordning
med två slags timbase-rade studiestöd för arbetstagare kan i vissa fall medföra
problem. Också vissa andra skäl talar mol kommitténs förslag.

Kommittén
föreslär alt studiestödet skall motsvara den lön per timme som den studerande
skulle ha haft av sill arbete under den tid för vilken ledighel beviljats, dock
högst 60 kr. per undervisningslimme. Det är en myckel högre ersättningsnivå än
den som gäller för timstudiestöd och fimersättning, vilka fr.o.m. den 1 juli
1984 utgår med 38 kr. per limme. Kommittén motiverar förslagel med atl de
förmåner invandrare har i dag enligt svenskundervisningslagen inle bör
försämras.

Kommittén
har emellertid enligl min mening underskattat svårigheterna

Prop. 1983/84:199 31

med
all bibehålla kopplingen till lönen när svenskundervisningslagen omvandlas till
en ledighetslag och ett studiestödssystem ersäller lönebesläm-melserna i lagen.
Ett av syftena med del föreslagna sfi- systemet är all i olika avseenden
anpassa sfi Ull de system som i övrigt finns inom utbildningsområdet.
Ersättning motsvarande lön tillämpas inle som studiestöd för annan utbildning
bortsett från vissa slag av personalutbildning. Som jag tidigare anfört tillkom
svenskundervisningslagen före de stora reformerna inom vuxenutbildningsomrädet,
således innan sludieledighelslagen och de nuvarande vuxenstudiestöden kom till.
När det nu sedan länge finns ett stödsystem på arbetsmarknaden som medger
ledighet och studieslöd för utbildning anser jag det rimligt atl della också omfaltar
invandrare som studerar svenska.

Enligt min mening bör
studiestöd lill invandrare som dellar i grund- sfi utgä med ett schabloniserat
belopp som är lika.för alla och dessutom ansluter till övriga limbaserade
studiestöd för anställda. Jag föreslår - i enlighet med det förut nämnda
förslaget från CSN - all nuvarande timersältning vid grundutbildning för vuxna
bör gälla även grund-sfi. Timersättningens belopp uppgår fr.o.m. den 1 juli
1984 till 38 kr. för den som har inkomstbortfall och till 13 kr. för övriga.
Den lägre timersättningen är ell stimulansbidrag som skall bidra till att täcka
kostnader för resor, barntillsyn m. m. i samband med dellagande i grund-sfi.

SFI-kommiltén har
föreslagit att den som varit kyrkobokförd mer än tio år i Sverige skall undantas
frän rätlen till studiesocialt stöd i samband med sfi men ha rätt att delta i sfi-utbildningen
och också möjlighet alt uppbära andra studieslöd för sädan utbildning.
Kommittén har motiverat sitt förslag med all en lioårsregel skulle kunna
stimulera till en tidig sludieslart. Jag kan från principiella utgångspunkter
inte tillstyrka kommilténs förslag. Jag vill emellertid samtidigt erinra om att
grund-sfi bör vara en utbildning för nykomna invandrare, som bör erbjudas så
tidigt som möjligt efter bosättningen i Sverige. Det finns i del nya sfi-syslemet
många andra sätt att stimulera till en tidig studiestart. Information, uppsökande
verksamhet samt en väl upplagd undervisning är enligl min mening bättre vägar
att få dellagarna att börja della i sfi-undervisning tidigt än en bortre
lidsgräns för rätt lill studiesocialt stöd.

Vad gäller dem som väntar
pä beslut i fråga om uppehållstillstånd i Sverige så bör de, som jag anfört tidigare,
i princip inte vara berättigade liU grund-sfi förrän deras tillstånd beviljats
och de kyrkobokförls. Endasi undantagsvis bör de kunna delta om det inte
innebär merkostnader för staten. Del kan därför inte bli aktuellt med timersältning
för dessa.

Grund-sfi bör som jag
tidigare redovisat slå öppen för utländska medborgare som är 16 år eller
äldre. .Anledningen till atl jag förordar denna åldersgräns är att skolplikten
upphör vid 16 år och atl kommunens vuxenutbildning inom grundvux och komvux
(etapp 1) slår öppen från denna ålder. Enligl nu gällande regler för timersältning
vid grundvux kan denna

Prop. 1983/84:199 32

utgä till studerande under 20 är endast under
förutsättning att den studerande åsamkas inkomstbortfall (motsvarande).
Studiehjälp kan emellertid utgå till deltagare i grundvux som är under 20 år.
Studiehjälp utgår endasi för heltidsstudier.

Eftersom grund-sfi
i fortsättningen i huvudsak förutsälts ha formen av deltidsstudier kan
studiehjälp i de flesta fall inte längre bli aktuellt. I propositionen om
kommunal och statlig utbildning för vuxna (prop. 1983/84: 169 s.45) har
föreslagits att deltagare i grundvux som fyllt 16 men inte 20 år och inte
förlorar arbetsinkomsl, ersättning från arbetslöshetskassa eller kontant
arbetsmarknadsstöd skall fä limersättning i en omfattning som motsvarar vad som
generellt utgår till elever i samma ålder som studerar i gymnasieskolan, dvs.
högst studiebidragets belopp per månad. Enligl min mening bör samma ordning
gälla deltagare i grund-sfi som är under 20 år och som inte åsamkas
inkomstbortfall i samband med sina sfi-sludier. Jag vill erinra om att
regeringen i den nyligen lämnade komplet-teringsproposilionen (prop. 1983/84:
150) föreslagit en höjning av studiebidraget från 275 kr. till 400 kr. per
månad. Vissa samordningsregler kan behövas för fall då en sådan studerande är
under 20 är och under samma lidsperiod deltar i t. ex. uppföljningsinsalser
eller ungdomslag.

SFI-kommiltén
har föreslagit att sfi-penning skall utgå för undervisningslimmar samt för
andra timmar för vilka den studerande förlorar arbetsinkomst på grund av
ledighet för resor i samband med utbildningen eller pä gmnd av ledighet som
eljest är en oundviklig följd av utbildningens förläggning. SFI-kommiltén har ocksä
föreslagit att arbetstagare skall kunna få sfi-penning för sådan tid som han
eller hon på grund av utbildningens förläggning i tiden inte av arbetsgivaren
kan sysselsätlas i arbete. Någon sådan regel finns inte i någon studieslödsform
i dag. 1 del nuvarande ersällningssystemet för sfi för arbetstagare, som
regleras i svenskundervisningslagen, har samma problem uppstått i de fall
arbetslagaren har ledigt på hellid för heltidsstudier, eftersom sådana normall
motsvarar endast 5-6 limmars undervisning per dag. Problemet kommer atl minska
i del nya sfi-systemet eftersom, bl. a. av pedagogiska skäl, studier på halvtid
bör vara huvudalternativet.

Som jag närmare kommer atl utveckla, förutsätts
undervisningen för arbetstagare som är lediga frän arbetet för alt delta i grund-sfi
läggas upp så att ledig lid i praktiken sammanfaller med undervisningslid på ell
sådant sätt alt restid och annan spilltid inte skall behöva uppkomma. Avgörande
är här att det i avsnitt 2.5.2 berörda samrådet mellan kommunen, studieanordnaren
samt arbetsgivare och fackliga organisationer fungerar effektivt. 1 vissa fall
kommer del emellertid inte all kunna undvikas, alt den lediga liden blir längre
än undervisningstiden.

Jag är medveten om all den schabloniserade timersättningen
i vissa fall kan vara lägre än inkomstbortfallet per timme. 1 de fall della
medför problem av någon betydelse, är det enligt min mening rimligl, att arbelsgi-

Prop.
1983/84; 199 33

våren lar ett visst ansvar, bl.a. med tanke på att
undervisningen även kommer arbetsplatsen till godo. SAF har förklarat sig
villig atl för sådana fall rekommendera medlemsföretagen alt ge en viss
utfyllnad.

SFI-kommiltén har föreslagit att studiestödet skall vara
pensionsgrundande och ligga till grund för semesterförmåner. Även jag anser
att det studiesociala stödet i samband med grund-sfi skall vara pensionsgrundande.
Eftersom nuvarande timersältning är pensionsgrundande krävs ingen ändring i
reglerna dä det gäller timersättningen. Däremot är ledig tid i samband med
timersättning inte semeslerlönegrundande. Till skillnad från vad som gäller grundvux-
studier har emellertid grund-sfi för arbetstagare en sådan begränsad omfattning
och en sådan anknytning till arbetslivet atl del är motiverat alt betrakta
ledig tid för grund-sfi som arbetad tid. Detta fär bl.a. till följd att ledigheten
vid grund-sfi blir semesterlönegrundande, medan motsvarande inte kommer att
gälla för grundvux.

Den administrativa hanteringen av timersättningen för grund-sfi
bör vara densamma som den som tillämpas för fimersätlningen vid grundvux.

Eftersom påbyggnads-sfi förutsätts bli anordnad främst som
reguljär AMU och som studiecirklar i studieförbund får de sludiesociala
frågorna lösas på för dessa studieformer vanligt sätt. Det innebär att
deltagare i påbyggnads-sfi i AMU får utbildningsbidrag under studierna.

SFI-kommiltén har föreslagit att särskild barnomsorg skall
ordnas av kommunerna för barn till de föräldrar som deltar i sfi och alt ett
särskilt statsbidrag skall utgå för denna verksamhet. Flera remissinstanser har
framhållit vikten av atl barnomsorg anordnas i anslutning till sfi sä atl
framför allt de hemarbetande invandrarkvinnornas möjligheter att della underlällas.

Jag vill för egen del instämma i all del är önskvärt all
del anordnas barnomsorg i anslutning till grund-sfi. Brislen på barnomsorg är elt
allvarligt studiehinder för mänga invandrare. Framför allt gäller detta
kvinnor. Det nya sfi-systemet syftar bl.a. till alt nå fler invandrare med
svenskundervisning än det nuvarande systemet gör. Om kvinnorna skall ha en
realistisk möjlighet att delta i grund-sfi, behövs någon form av barnomsorg i
anslutning till denna.

Jag
vill emellertid inte förorda en särlösning av det slag som SFI-kommiltén
föreslagit. Jag ansluter mig här lill vad bl.a. 7"C0 har anfört i sitt
remissyttrande. Det system för statsbidrag till kommunernas barnomsorg som
riksdagen fattade beslut om hösten 1983 och som gäller fr. o. m. den 1 januari
1984 skapar enligt min mening förulsättningar för flexibla lösningar av
barnomsorgen för föräldrar som deltar i grund-sfi. Kommunerna skall enligt
socialtjänstlagen sörja för atl barn som på grund av föräldrars arbete och
studier eUer av andra skäl behöver omvårdnad får det, när behovet inte kan
tillgodoses på annat sätt. Kommunen skall alltid anvisa plats i förskola fr.o.m.
höstterminen del år barnet fyller sex är. Barn som av fysiska, psykiska eller
andra skäl behöver särskill slöd i sin 3 . Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 199

Prop.
1983/84:199 34

utveckling
skall anvisas plats i förskola före sex års ålder. Kommunen skall också bedriva
uppsökande verksamhet. Mänga invandrarbarn behöver av språkliga skäl särskilt slöd
och får därför förtur lill kommunal barnomsorg. För invandrare och flyktingar
som dellar i sfi har kommunen således redan nu etl ansvar för att ordna
barnomsorg.

En
stor andel av de nya invandrarna i kommunerna är flyktingar, för vilka
kommunerna påtar sig vissa uppgifter mot ersättning från staten enligl det nya
systemet för mottagande av flyktingar. Systemet innebär, atl kommunerna ersätts
genom ett schablonbidrag som skall motsvara sädana merkostnader för
flyktingmottagandet som inte ersätts genom generella statsbidrag. Som jag har
anfört i propositionen (prop. 1983/84: 124, s.41) om mottagandet av flyktingar
och asylsökande m. m. har kommuner som tar emol flyktingar mänga gånger höga
extra kostnader för barnomsorg. Hänsyn till detta har tagits vid fastställande
av del angivna schablonbidraget, vilket är högre för barn än för vuxna
flyktingar.

.2.7
Lärarfrågor

SFI-kommiltén
hade i uppdrag alt utreda frågor rörande tillgängen pä och behovet av lärare
med lämplig utbildning för undervisningen i sfi. Kommittén har redovisat sitt
uppdrag genom atl ge en översikt över befintliga former av utbildning och
fortbildning för sfi-lärare, redovisa resultaten av en enkät bland sfi-lärare
samt lämna förslag om hur tillgängen på sfi-lärare bör tillgodoses i elt nytt sfi-system.

Uppskattningsvis
ca 1 500 cirkelledare och lärare arbetar f.n. med undervisning i sfi inom
studieförbunden, inom AMU och vid flyktingförläggningar. Den största delen av sfi-lärarna
finns inom studieförbunden. Enligl SFl-kommitléns beräkningar fanns det 1979/80
i studieförbunden ca 830 cirkelledare som hade högskoleutbildning i sädana
ämnen som är relevanta för undervisning i sfi. Antalet är f. n. någol lägre
eftersom sfi-verksamhelen har minskat i omfattning. Inom AMU är antalet sfi-lärare
med motsvarande bakgrund f. n. ca 500.

Av
den enkät som gjordes våren 1980 av SFI-kommiiién framgick alt en majoritet av
cirkelledarna och AMU-lärarna är mycket rutinerade. Av cirkelledarna angav mer
än 70% all de var tillsvidareanställda, vilket innebär att närmare tre av fyra
undervisade lägst 480 timmar per är. En majoritet redovisade ocksä
undervisningsvana pä minst fem år. Enligl uppgifter från våren 1984 är med endasi
få undanlag alla sfi-lärare inom AMU tillsvidareanställda. Av de 500
tillsvidareanställda lärarna har ca 300 adjunktsbehörighet och ca 200 uppfyller
de kompetenskrav för tillsvidareanställning som gäller för sfi-lärare i AMU
som inte har lärarutbildning. Majoriteten av sfi-lärarna har således läng
erfarenhet av undervisning av vuxna invandrare och har deltagit i någon form av
utbildning i svenska för invandrarundervisning.

Prop.
1983/84:199 35

Som jag nämnde inledningsvis finns del också lärare i sfi
vid flyktingförläggningarna. Vid de tillfälliga förläggningarna samt vid den
permanenta föriäggningen i Hallstahammar är lärarna anställda antingen av
studieförbund eller inom AMU, eftersom dessa anordnare svarar för undervisningen
vid de nu nämnda förläggningarna. Vid förläggningarna i Flen, Alvesta och Moheda
har emellertid en annan undervisningsorganisation valls. I Flen är lärarna anställda
av länsarbetsnämnden och i Alvesta och Moheda svarar kommunen för
undervisningen och är arbetsgivare för lärarna. I Alvesta/Moheda finns f n. 27
tillsvidareanställda lärare.

De
utbildningsmöjligheter som i första hand har funnits för sfi- lärare äi-s.k.
enstaka kurser inom högskolan i svenska för invandrarundervisning. Dessa
omfattar 20 poäng och kan ges på tre nivåer. Därigenom har del varit möjligl
att läsa upp lill 60 poäng i ämnel. 1 Slockholm har vidare anordnats en lokal
linje med denna inriktning på upp till 80 poäng. Den avslutades våren 1981.
Syftet med linjen var atl ge ämnesteorelisk, melodisk och praklisk-pedagogisk
utbildning för lärare i svenska för invandrare vid AMU-center, inom komvux samt
vid studieförbund och folkhögskolor. För cirkelledare anordnas dessutom
fortbildningskurser av SÖ och internt inom studieförbunden. De har varierande
längd från ett par dagar till elt par veckor. Särskild fortbildning för AMU-lärare
anordnas ocksä av SÖ. En behörighetsgivande lärarulbildning i svenska som
främmande språk har inrättats innevarande budgetär inom ramen för ämneslärarulbildningen.
Den omfaltar 50 utbildningsplatser och ges f n. pä tre orter.

I SÖ:s
tillämpningsföreskrifter lill förordningen (1981:518) om statsbidrag till
studiecirklar m.m. sägs alt studieförbund vid godkännande av cirkelledare skall
la hänsyn lill ledarens allmänna lämplighel, ämneskunskap, pedagogiska erfarenhel
och förmåga all verka för målsättningen för folkbildningsarbetet. Med
utgångspunkt i dessa föreskrifter kan det enskilda studieförbundet fastställa
egna kompetenskrav. Studieförbunden rekryterar således sfi-ledare efter egna
krav och ger dem den fortbildning de själva bedömer vara lämplig.
Studieförbundens långa erfarenhel av sfi har emellertid påverkal de krav de
numera släller på sfi-lärarna. Ofta ställs krav på högskoleutbildning i bl.a.
svenska som främmande språk och på goda kunskaper i invandrar- och
samhällsfrågor. Studieförbunden är således angelägna om att deras cirkelledare
inom della område har etl stabilt kunskapsunderiag. Med hänsyn till sfi-verksamhelens
särskilda karaktär har sfi-cirkelledarna lill övervägande del
tillsvidareanställning.

Genom
beslut den 18 november 1976 meddelade regeringen föreskrifter om kompetenskrav
för lärare i sfi inom AMU (senasie ändring den 20 december 1979). 1 huvudsak
innebär föreskrifterna att lärare kan tillsvida-reförordnas för sfi-undervisning
om de är ämneslärare/adjunkter i svenska och/eller moderna språk samt har viss
utbildning för sfi-undervisning eller har 120 poäng i för sfi-undervisning
lämpliga ämnen samt 3 1/2 års tjänstgöring i sfi pä minst halvtid. AMU-lärarna
har statliga tjänster.

Prop. 1983/84:199 36

De
kommunalt anställda lärarna vid flyktingförläggningarna i Alvesta och Moheda
har alla lärarutbildning och statligt reglerade tjänster.

SFI-kommitténs
förslag vad gäller lärarfrägan omfattade bl.a. särskild lärarutbildning,
behörighetsregler m. m. och utgick frän att sfi-utbildningen skulle bedrivas av
komvux och anpassas till denna utbildningsform. Kommittén ansåg emellertid att
behovel av lärare för den nya sfi-utbildningen i första hand borde tillgodoses
genom alt de cirkelledare och lärare som är och varit verksamma inom den
hittillsvarande sfi-utbildningen skulle beredas möjlighet att fortsätta som sfi-lärare
inom den nya organisationen.

Flertalet
av de remissinslanser som ytlral sig i lärarfrägorna har inslämt i kommilténs
förslag om en lärarutbildning i svenska som främmande språk (andraspråk) samt i
kommitténs åsikt atl lärare för sfi i första hand borde rekryteras bland dem
som är verksamma som lärare inom den nuvarande sfi-utbildningen inom AMU, vid
studieförbund och i samband med flyktingmottagandet. Bl.a. SIV har
understrukit vikten av alt den erfarenhet av undervisning i svenska somfrämmande
språk som nu verksamma lärare har inte tilläts gå till spillo, eftersom della
skulle få allvarliga konsekvenser för konlinuitelen i undervisningen. SFL
framhöll atl man inte kan acceptera en ny organisation av sfi utan atl lärarfrägorna
löses och biträdde kommitténs förslag att den nya organisationen skulle bygga
på nu verksamma lärare i svenska som främmande språk. Förbundet underströk övergängsproblemen
och menade all särskilda tillsätlningsgrunder borde fastslällas för atl säkra
de nu verksamma lärarnas ijänslgöring i en ny organisation.

Jag
instämmer med såväl SFl-kommittén som majoriteten av remissinstanserna i att
behovet av sfi-lärare tills vidare i huvudsak bör kunna tillgodoses genom alt
erfarenheterna hos nu verksamma sfi- lärare tas lill vara. Min bedömning är atl
tillgången på sfi-lärare är sådan att det inte blir fråga om nyrekrytering av sfi-lärare
under de närmaste åren.

Flertalet
sfi-lärare i studieförbunden måste anses besitta en sådan reell kompetens i
form av ämneskunskaper, undervisningsvana och arbetslivs-ertarenhel all den ger
dem goda förutsättningar all förmedla sfi-undervisning enligl den läroplan som
kommer att utarbetas.

Det
ter sig därför som ytterst naturligt att kommunerna i första hand utnyttjar och
tar till vara de lärarresurser och den pedagogiska kompetens som
studieförbunden byggt upp. Detta kommer ocksä atl ske genom alt kommunerna fill
största delen förulsätls anlita studieförbunden som utbildningsanordnare för grund-sfi.

Grund-sfi
blir inte en kommunal skolform jämförbar med t.ex. komvux och grundvux. Del
blir anordnaren, således i första hand studieförbunden, som får uppgiften alt
anställa lärare och svara för de uppgifter i övrigt som åligger den som är
arbetsgivare. Del kan således inle bli tal om att från statligt häll föreskriva
formella behörighetskrav för tjänster. Staten bör emellertid ange riktlinjer
för vilken kompetens som är önskvärd för sfi-

Prop. 1983/84:199 37

lärare. Sådana riktlinjer bör utarbetas i del fortsatta
planeringsarbetet. Det bör ankomma på kommiinerna att se till att de utbildningsanordnare
som anlitas uppfyller de krav och önskemål som bl.a. läroplan och nämnda
riktlinjer ger uttryck för.

Som jag
nyss framhållit kommer med den föreslagna ordningen studieförbunden att
normalt ha det fulla arbetsgivaransvaret för de lärare som tas i anspråk för sfi.
Någon stallig reglering av tjänster på samma sätt som för andra lärargrupper
inom skola och vuxenutbildning blir därmed inte aktuell. Självfallet kan det
ändå finnas skäl för att vid utformningen av löne-och anställningsvillkor
beakta sambanden mellan sfi-lärarna och andra, jämförbara lärargrupper. Detta
är en fråga för de olika utbildningsanord-narna i deras egenskap av arbetsgivare.

På något längre sikt måste självfallet en nyrekrytering
till sfi- lärampp-gifter säkras. Staten bör ha ett ansvar för att utbildning
för sådana uppgifter erbjuds inom högskolan. Utgångspunkten bör härvid vara
befintliga utbildningar för olika lärargrupper. Chefen för
utbildningsdepartementet avser att i annat sammanhang återkomma till denna
fråga.

För fortbildning av sfi-lärare bör studieanordnarna
ansvara. Ersättningen till kommunerna bör beräknas så att detta möjliggörs.

2.8 Lagstiftningsfrågor

2.8.1 Lag om kommunernas uppgifter i fråga om
grundläggande svensk

undervisning

En gmndläggande bestämmelse om skyldighet för kommunerna atl
tillse atl grund-sfi anordnas för nyinvandrade bör införas i en särskild lag.
Där bör också behandlas vissa ytterligare frågor som hänger samman med
skyldigheten beträffande sfi. Jag är dock inte beredd att redan nu lägga fram
ett förslag till lagbestämmelser. Vissa tekniska frågor har nämligen nära
samband med annan lagsiiftning på utbildningsområdet. Inom regeringskansliet
bereds sålunda bl.a. skolförfaltningsutredningens förslag lill ny skollag saml
de lagförslag som aktualiseras i prop. 1983/84: 169 om kommunal och statlig
utbildning för vuxna. Den av mig åsyftade lagen bör utarbetas i samband med detta
beredningsarbete. Jag förordar alt regeringen ålerkommer i denna fräga«hösten
1984.

2.8.2 Lag om ledighet vid deltagande i grundläggande
svenskundervisning

Den föreslagna ordningen för sfi bygger pä en samhällelig
målsättning av innebörd att i princip varje invandrare så snart som möjligt
efter bosäll-ningen här bör fä grundläggande kunskaper i svenska språkel och om
del svenska samhället. Den första undervisningen, grund-sfi, kommer i flertalet
fall att ske innan invandraren har tillträtt någon anställning. Delta utesluter
emellertid inte atl del också kommer att finnas ell behov av all

prop.
1983/84:199 38

kunna anordna grund-sfi för dem som har fåll anställning
och alltså är arbetstagare. Dessa måste då garanteras räll att vara lediga från
anställningen för denna undervisning.

Den nuvarande lagen på området, svenskundervisningslagen,
bygger pä att arbetsgivaren skall vara skyldig att ge arbetslagaren ledigt med
bibehållna anställningsförmåner för att genomgå svenskundervisning. Arbetsgivaren
har vidare atl i samråd med arbetstagaren och den berörda fackliga
organisationen ta ställning till om förutsättningar för svenskundervisning är
för handen.

Den ändrade organisation av sfi som jag nu föreslår
skiljer sig på väsentliga punkter frän de förutsättningar som har legat till
grund för svenskundervisningslagen. Sålunda förutsälts den enskilde
arbetsgivaren inte längre bära det ekonomiska huvudansvaret för arbetstagarens
försörjning under utbildningstiden. Det blir vidare kommunen som fär ansvaret atl
avgöra vilka invandrare som skall beredas grund-sfi. Svenskundervisningslagen
bör därför ersättas med nya lagregler som helt inriktas på rälien till ledighet.
I likhet med SFl-kommittén anser jag nämligen all reglerna i sludieledighelslagen
inte är lämpligl avpassade för sådan utbildning som det här gäller. Enligt sludieledighelslagen
förvärvas rätten till ledighet först efter sex månaders anställning. Vidare har
arbetsgivaren enligt denna lag stora möjligheter atl påverka ledighetens
förläggning genom att skjuta på den i upp lill två är.

Jag skall här ange huvuddragen i en ny lagstiftning som
ger räll lill ledighel från anställningen för atl genomgå grund-sfi. Till
själva lagförslaget avser jag alt återkomma under hösten 1984. Jag anser del
nämligen väsentligt atl den nya ledighelslagen utarbetas i samband med de
författningar som avses reglera kommunernas ansvar för grund-sfi.

Önskvärdheten
av samordning och effektivitet i utbildningen, liksom de pedagogiska kraven,
medför atl arbetslagarna och arbetsgivarna inte kan ges del avgörande
inflytandet över utbildningens omfattning och förläggning. Ramarna för
undervisningen kommer att främst bli beroende av vilka utbildningsresurser som
finns pä kommunal nivå och av hur dessa resurser disponeras. Flertalet
invandrare kommer atl genomgå grund-sfi innan någon anställning tillträds, och
del blir därför i första hand dessa invandrares förhållanden som styr
utbildningens uppläggning. Detta innebär naturligtvis inte atl varje möjlighet
till påverkan i dessa avseenden frän arbetsgivare och arbetstagare skulle vara
utesluten. Som jag tidigare har framhållit är det angeläget all det sker elt samråd
mellan kommunen, studieanordnaren och de lokala parterna när utbildningsplaner
för arbetstagare läggs upp. Målet bör vara alt alla frågor kring utbildningen
och dess förläggning löses vid detta samråd. Kommunen bör efter samrådet kunna
falla beslut om atl anta arbetstagaren lill grund-sfi och ange utbildningens omfalining
och föriäggning.

Såsom tidigare har framgått bör grund-sfi för arbetstagare
huvudsakligen

Prop. 1983/84:199 39

läggas
upp som halvtidsstudier, vilka beräknas kräva en förkortning till hälften av
den normala arbetstiden (20 limmar/vecka). Grund-sfi bör emellertid även kunna
läggas upp som heUidssludier. En ny ledighetslag bör knyta an till detta och
garantera alt arbetstagarna får erforderlig ledighet.

1 övrigt bör lagen
innehålla regler om anställningsskydd m.m. efter mönster av annan ledighelslagsliftning.
Jag delar vidare SFl-kommitléns uppfattning atl all ledig tid skall anses som
arbetad tid. Della betyder bl.a., som jag tidigare nämnt, alt ledigheten kommer
all vara semesteriönegrun-dande.

Vad som nu sagts gäller
endast grund-sfi. Rätt till ledighet för deltagande i påbyggnads-sfi i bl.a.
studieförbund bör regleras i sludieledighelslagen. Flertalet invandrare pä
arbetsmarknaden torde tillhöra de grupper vilkas ledighet för studier enligl 7
§ andra stycket sludieledighelslagen bör prioriteras enligt den lagen.

I deua sammanhang vill jag
ocksä la upp frågan om den fortsatta hanteringen av det s. k. SFl-registret. SFI-regislret
är del register hos SÖ som inrättades i samband med svenskundervisningslagens
tillkomst. Till registret rapporterar arbetsgivare och studieanordnare dels
vilka invandrare som efter prövning beslutats vara undantagna från rättigheter enligl
lagen, dels deltagande i sfi-undervisning. En översyn av SFI-registret gjordes
är 1980 av en särskild utredare. Översynen har redovisats i departementspromemorian
(DsU 1980:10) Översyn av SFl-registret. Utredaren drog slutsatsen alt SFI-regislret
utan nägra allvarliga nackdelar skulle kunna läggas ned. Sä har emellerfid inte
skelt i avvaktan pä beslul om den framlida utformningen av sfi. Med den av mig
föreslagna konstruktionen av svenskundervisningslagen kommer del huvudsakliga
motivet för SFI- registret au bortfalla. Behovet av att kontrollera om en
deltagare tidigare fått del av grund-sfi med timersättning kan tillgodoses
genom kontakt mellan kommuner pä samma sätt som för grundvux. Jag förordar
därför alt SFI-regislret avvecklas samlidigt med att det nya systemet för sfi
träder i kraft.

2.9
Statsbidrag till grundläggande svenskundervisning och påbyggnadsundervisning

Statsbidrag
bör även i fortsättningen lämnas för insatser som motsvarar dem som staten nu
svarar för.

De förändringar som jag
har föreslagit vad gäller huvudmannaskap och organisation innebär effekliviseringar
i sfi-systemet. Ett samlat kommunall ansvar för grund-sfi möjliggör en mera
rationell administration samt mera homogent sammansatta och något större undervisningsgrupper.
Kvaliteten på undervisningen kan förbättras och kostnaderna hällas under bättre
kontroll än hiuills.

Den nya organisationen av sfi
förutsätter ett statsbidragssystem som är lätt att administrera och enkelt till
sin konstruktion. En bidragskonstruk-

Prop. 1983/84:199 40

tion
med många delaljregler av del slag som nu gäller för studieförbundens sfi-verksamhel
bör således undvikas. 1 del nya syslemel förutsälts kommunerna få frihet att
utforma undervisningen så atl lokala lösningar uppmuntras och läsningar av
resurser undviks. Detta underlättas om statsbidraget är schabloniserat.
Statsbidraget till grund-sfi bör därför enligt min mening beräknas enligt schabloniserade
regler. Jag vill nu redovisa vissa principer för beräkningen av statsbidrag för
grund-sfi.

En
grundläggande förutsättning för konstruktionen, av ett statsbidragssystem för gmnd-sfi
är att staten bör ha ell ansvar för att nya invandrare bereds möjligheter att
genomgå svenskundervisning. Vid bedömningen av behovet av sfi-undervisning bör
därför, som jag tidigare har anfört, nyinvandringen ligga till grund.

Jag
utgår vidare från atl deltagarna i grund-sfi skall ges undervisning i genomsnittligt
400 timmar. En del kan behöva mer, medan andra kan behöva mindre undervisning
beroende pä tidigare studier, utbildningsbakgrund, fortsatta utbildningsplaner
etc. Deltagare i grundvux kan i princip förutsättas fä sä mycket
svenskundervisning att de oftast inte är i behov av grund-sfi. Invandrare som
fortsätter till AMU bör kunna göra det efter kortare gmnd-sfi motsvarande i
genomsnitt 300 timmar. Som grund för statsbidragsberäkningarna för grund-sfi
bör en antagen studietid om 330 undervisningslimmar per person kunna tjäna.

Som
jag tidigare framhållit bör del vara möjligt att i det nya sfi- systemet med
dess mera enhetliga organisation bedriva undervisning i något större grupper än
f. n. Behovet av flexibilitet beträffande gruppstorlek är emellertid stort.
För vissa deltagare kan det vara nödvändigt att under en period bedriva
undervisning i små grupper, medan det för andra bör vara möjligt atl inrätta
större studiegrupper. Del väsentliga är alt grupperna blir väl sammansatta med
hänsyn till bl.a. utbildningsbakgrund och språkliga förutsättningar. Jag vill
här hänvisa till vad jag tidigare har sagt i denna fråga. Jag förordar mot
denna bakgrund all statsbidraget för grund-sfi beräknas efter en genomsnilllig
gruppstorlek pä 12 deltagare. Den kommun som har en invandring omfattande
mindre än 12 nyinvandrade bör sträva efter att i första hand anordna
utbildningen genom samverkan med andra kommuner.

Statsbidrag
till kommunerna för grund-sfi bör lämnas för administrativa uppgifter som t.
ex. information, rekrytering och samråd med studieanordnare och parter på
arbetsmarknaden saml för utgifter för lärariöner, läromedel, lokaler,
tolkar/fackmän, fortbildning samt lönebikostnader och sociala avgifter.

Från
de utgångspunkter jag här angett bör det ankomma pä kommunen alt enligt
statsbidragsreglerna dimensionera och organisera grund-sfi. För att möjliggöra
kontroll över den statliga medelsförbrukningen bör i statsbidragssystemet ingå
en enkel rutin för fortlöpande rapportering av planeringsläget beträffande
verksamhetens utveckling.

Prop.
1983/84:199 41

Det fortsatta beredningsarbetet vad gäller
statsbidragssystem för grund-sfi bör bedrivas med utgångspunkt i de nu angivna riktUnjerna.
Jag förordar all regeringen i början av är 1985 ålerkommer med elt preciserat
förslag till statsbidragsregler för grund-sfi och till beräkningar av kostnaderna,
anslagsfrågor m. m.

Statsbidrag till timersättning vid deltagande i grund-sfi
bör dimensioneras efter beräknat antal deltagare i grund-sfi. Alla som blir
antagna till grund-sfi bör, som jag tidigare har angett, få timersättning.
Särskilda resurser bör beräknas för detta.

Statsbidraget lill påbyggnads-sfi i studieförbund bör
beräknas så atl studiecirklarna kan erbjudas utan avgift för deltagarna. De schabloniserade
regler för statsbidrag som gäller övrig cirkelverksamhet bör gälla också påbyggnads-sfi,
dvs. utformas som schablonbidrag och tilläggsbidrag.

Påbyggnads-sfi i AMU fömlsäus inordnas som en del i den
reguljära arbelsmarknadsulbildningen. Frägan om AMU:s framtida organisation
bereds f n. inom regeringskansliet.

2.10 Ekonomiska konsekvenser och finansiering av det nya
systemet för svenskundervisning

Som framgår av vad jag tidigare har framhållit satsar
staten f n. betydande resurser på svenskundervisning för invandrare i olika
former. De kostnader för sfi i studieförbundens regi, som beräknas under
anslaget Undervisning för invandrare i svenska språket m.m., uppgår under
budgetåret 1983/84 till ca 98 milj. kr. Svenskundervisning inom ramen för det
statliga flyktingomhändertagandet finansieras över anslaget Åtgärder för
flyktingar och resursåtgången härför har beräknats till 35 milj. kr. under
innevarande budgetår. Undervisningskostnaderna för den sfi som anordnas inom AMU
belastar anslaget Arbetsmarknadsutbildning. Någon exakt redovisning av hur
stor del av kostnaderna inom AMU som avser sfi inkl. s.k. informationsdagar för
invandrare finns inte och dessa kostnader är därför svära att beräkna.
Uppskattningsvis kan kostnaderna för sfi inom AMU antas uppgå till minst ca 200
milj. kr. under budgetåret 1983/84, varav drygt hälften för utbildningsbidrag lill
deltagarna. Utbildningsbidragen finansieras med 35% över anslaget Bidrag till
arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag och med 65% genom
arbetsgivaravgifter. Som tidigare har redovisats svarar arbetsgivarna ocksä
direkt för lönekostnader i samband med anställdas deltagande i sfi enligt
svenskundervisningslagen.

Förslagen i det föregående syftar bl. a. till alt
effektivisera sfi- undervisningen så att resurserna kan utnyttjas bättre än f n.
och i ökad utsträckning komma de invandrare till del som har det största behovel
av svenskundervisning. Bl.a. de förslag som jag har lämnat i fråga om
målgrupper för svenskundervisningen bör - vid en i stort sett oförändrad
omfattning pä nyinvandringen - kunna leda till att vissa resurser frigörs. Nägra

Prop.
1983/84:199 42

kategorier som i dag kan få sfi men som i princip inte bör
få del av grund-sfi i det föreslagna systemet är utländska medborgare som
väntar på beslut i fråga om uppehällstillsländ i landet saml sådana utländska
medborgare som har svenska, danska eller norska som modersmål. Sammantagna
innebär mina förslag en mer medveten kanalisering av sfi-resurserna till de
invandrare som bedöms ha det slörsla behovel av svenskundervisning.

Den enhetligare organisation av undervisningen som jag har
föreslagit bör också leda lill elt bällre resursutnyttjande genom all den
möjliggör såväl administrativa som pedagogiska vinsler. Vad jag här främst
avser är alt undervisningsgrupperna kan göras slörre, nivågrupperingen bli
bättre och värvning av studier och arbete bli en mera vanlig modell.

Enligl milt förslag bör kommunerna svara för vissa
administrativa uppgifter beträffande grund-sfi. För dessa bör kommunerna, som
jag redan föreslagit, få ersättning. Effekterna för den samlade kommunala
verksamheten av kommunens nya uppgifter i samband med grund-sfi blir emellerfid
manliga i jämförelse med SFI-kommitténs förslag.

Förslaget om limersättning vid deltagande i grund-sfi
innebär elt nytt statligt åtagande.

Sammantaget räknar jag med all målen för
svenskundervisningen genom de organisatoriska och andra förändringar som jag
har föreslagit kan uppnås med mindre resurser än f. n. Det är dock av flera
skäl inle möjligt att nu uppskatta den samhällsekonomiska effekten av dessa
förändringar. Den blir bl.a. beroende av hur mänga invandrare som efter
genomgängen grund-sfi kommer atl gå vidare lill påbyggnads-sfi inom AMU eller i
studieförbund. Den närmare utformningen av stalsbidragsreglerna kommer också
alt inverka.

SFI-kommiltén har föreslagit en viss höjning av
arbetsgivaravgiften. Statens kostnader för del av mig förordade systemet kan
finansieras inom ramen för de kostnader för sfi som nu betalas över
statsbudgeten. Jag vill understryka all arbetsgivarna, genom redan existerande
arbetsgivaravgift lill utbildningsbidrag för sfi-sludier i AMU, kommer att
bidra lill att finansiera det nya sfi-syslemet, dvs. en avgift som motsvarar
ca 75 milj. kr. innevarande år.

2.11 Genomförande och övergångsfrågor

Del nya sfi-systemel bör träda i kraft fr.o.m. den I
januari 1986. Det innebär atl kommunernas skyldighet att ansvara för
grundläggande svenskundervisning bör gälla från detta datum. Samlidigt bör nya
regler för statsbidrag till sfi-undervisning träda i kraft. Även de nya
reglerna om räll lill ledighel bör då träda i kraft.

Med hänsyn lill all del nya sfi-syslemet kommer alt
medföra vissa organisatoriska förändringar kan vissa övergångsproblem komma atl
uppstå i samband med reformens ikraftträdande och genomförande. Dessa bör

Prop.
1983/84:199 43

lösas
så att olägenheterna för invandrarna, kommunerna och studieförbund den blir så
små som möjligt. Det bör fä ankomma på regeringen eller på myndighet som
regeringen bestämmer att utfärda särskilda övergångsbestämmelser om så
erfordras.

Genom
all ansvaret atl anordna grund-sfi förutsätts bli en kommunal uppgift förändras
studieförbundens roll och uppgifter. Den försöksverksamhet med undervisning
för invandrare i svenska språket m. m. som studieförbunden bedrivit sedan år
1965 upphör därmed. Studieförbunden har som jag tidigare framhållit i mycket
varierande grad engagerat sig i sfi-verksamhet. För vissa förbund har sfi
blivit en fast del av verksamheten. Det är naturiigt att förutsätta att dessa
studieförbund i slor utslräck-ning kommer all anlitas av kommunerna för att
genomföra grund-sfi och också kommer alt ha en dominerande andel av den påbyggnads-sfi
som förulsätls bedrivas i studieförbund. Resurser som dessa studieförbund har
byggt upp i form av lokaler, personal m. m. kan sålunda las till vara i det nya
sfi-syslemet både för kurser i grund-sfi på kommunens uppdrag och för påbyggnads-cirklar
som studieförbunden själva ansvarar för.

Även
delar av resurser som byggts upp vid många AMU-center för sfi-verksamhet kommer
alt kunna tas lill vara i del nya sfi-syslemet. En del av lärarna kommer
sannolikt alt kunna arbeia med grund-sfi hos studieförbund, medan andra kommer
alt kunna behälla sin anställning inom AMU och arbeta med påbyggnads-sfi eller
annan yrkesförberedande undervisning för invandrare. Beträffande lärare och
annan personal inom AMU som inte kan beredas fortsatt anställning inom grund-sfi
eller påbyggnads-sfi eller annan verksamhet inom AMU vill jag erinra om del
statliga trygghetsavtal (TrA-S) som trädde i kraft den 1 april i år. För ulbildnings-omrädel
finns etl motsvarande avtal som gäller kommunalt anställda lärare (TrA-L). De
personaladministrativa åtgärder som regleras i avtalen tlnns angivna i prop.
1983/84:42.

Den
huvudmanna- och organisationsmodell för grund-sfi som jag har föreslagit
innebär sålunda ett bättre utnyttjande av existerande resurser utan atl
omfattande organisatoriska förändringar behöver göras. Även om organisationsförändringarna
inte blir så omfattande som vid ett förverkligande av SFI-kommitténs förslag
kommer de att medföra en del övergångsproblem som måste lösas i samråd mellan
berörda parter, såväl på lokal och regional som på central nivå. Det är därför
viktigt all sådant samråd initieras så tidigt som möjligt efter ett
riksdagsbeslut hösten 1984. Jag förordar därför alt en organisationskommitté
för det fortsatta arbetet tillsätts med uppgift alt närmare planera och lägga
fram förslag om reformens genomförande. I organisationskommittén bör bl.a.
ingå företrädare för Svenska kommunförbundet. Folkbildningsförbundet, SIV, SÖ
och AMS. De uppgifter som bör läggas på organisationskommittén gäller bl. a. lärarfrågor,
ansvarsfördelningsfrågor på bl. a. central nivå, vissa frågor av

Prop. 1983/84:199 44

administraliv
art, särskilda informationsinsatser beträffande s.k. gamla invandrare saml
andra övergängs- och genomförandefrägor.

SAF
har bl.a. i skrivelser till regeringen hävdat, alt den nuvarande svenskundervisningslagen
genom föreskriften om skyldighet för arbetsgivarna att betala lön under
ledigheten för svenskundervisning skulle slå i strid med Europarådets sociala
stadga (artikel 19:5). Tanken är att arbetsgivarna avstår från alt anställa
invandrare på grund av lagens bestämmelser och alt lagen därför är
diskriminerande (jfr SFI-kommitténs betänkande SOU 1981:86, s. 162). Jag anser
mig inte ha anledning att här gä närmare in på denna fråga. Jag vill dock
anmäla, all den inle blivit avgjord på något entydigt sätt inom ramen för den
granskning av konventionslill-lämpningen som ulförts av Europarådets organ. 1
alla händelser kommer enligt min mening saken atl föriora sin aktualilel med de
förslag som jag nu lagl fram.

Även i övrigt har frågor
som rör svenskundervisning för vuxna invandrare behandlats i skrivelser till
regeringen. Samtliga dessa skrivelser bör anses behandlade genom de framlagda
förslagen.

3 Hemställan

Med
anledning av vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen atl

godkänna
de av mig förordade riktlinjerna för en förändring av svenskundervisningen för
vuxna invandrare

4 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar all genom
proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden lagt
fram.

Prop.
1983/84:199 45

Bilaga 1

Sammanfattning av SFI-kommitténs betänkande (SOU 1981:86)
Svenskundervisning för vuxna invandrare — Överväganden och förslag

1 Bakgrund

SFI-kommitténs uppgift var att utarbeta ett program för
åtgärder i syfte att underlätta för invandrare att genom särskild utbildning få
grundläggande färdigheter i svenska och kunskaper om svenskt samhäUs- och
arbetsliv. För alt kunna lägga fram ett sådant program har kommittén i
enlighet med direktiven dels gjort en ingående kartläggning och analys av
nuvarande former av svenskundervisning för vuxna, dels med utgångspunkt i.
denna kartläggning och analys övervägt bl.a. mål, innehåll, omfattning,
utbildningsbehov, huvudmannaskap och kostnader när det gäller den framtida
svenskundervisningen för invandrare.

De invandrarpolitiska målen om jämlikhet, valfrihet och
samverkan har varit en viktig utgångspunkt för kommittén. En annan har varit
att inte försämra villkoren för invandrare som för närvarande omfattas av
lagstadgade förmåner. En tredje utgångspunkt har varit att förbättra villkoren
för sädana grupper som idag nästan helt står utanför möjligheter att få svenskundervisning,
t.ex. de hemarbetande.

Kommitténs slutsatser på grundval av kartläggningsarbetei
var följande:

-
Färdigheter i
svenska och kunskaper om samhälle och arbetsliv spelar en betydande roll för
invandrarnas levnadsförhållanden.

-
Med nuvarande
svenskundervisningssystem nås inte alla grupper. Bristen på barntillsyn och
studiefinansiering utgör studiehinder för mänga.

-
Genom att deltagamnderlaget
är splittrat på många utbildningsanordnare i samma kommun blir studiegrupperna
ofta små och heterogent sammansatta. Gruppindelning efter förkunskaper,
modersmål etc. är mycket svår atl genomföra. Della påverkar undervisningens
resultat.

-
Genom att ett
gemensamt mål för svenskundervisningen saknas finns ingen anpassning av
svenskundervisningen till övrig vuxenutbildning. Del är svårt för en invandrare
att fortsätta sina studier eftersom påbyggnadskurser i svenska nästan helt
saknas.

-
Innehållet i
och omfattningen av den svenskundervisning som en invandrare kan få hos olika anordnare
varierar. Anordnarnas mål och resurser styr verksamheten och inte de faktiska
behoven.

-
Svenskundervisningen
för invandrare är innehålls- och melodmässigt helt skild från svenska som
modersmål. Denna syn har ännu inte helt vunnit gehör hös myndigheterna.

Prop. 1983/84:199 46

-
Avsaknaden av
resurser för lärarutbildning har bidragit liU atl resultaten av undervisningen
inte är tillfredsställande.

-
Lagen
(1972:650) om rätt till ledighet och lön vid svenskundervisning för invandrare
har inte fungerat tillfredsställande. Genom lagens konstruktion har staten lill
slor del lagil över en kostnad som borde legal på arbetsgivare.

2 Allmänna överväganden

Motiven för svenskundervisning kan enUgt kommittén
sammanfattas i ett politiskt, ett samhäUsekonomiskt och ett
personligt/individuellt motiv. Svenskundervisning är en förutsättning för att
de invandrarpolitiska målen om jämlikhet, valfrihet och samverkan skall kunna
leda.till bällre förhållanden för invandrarna.

Invandraren
skall ha principiell rätt till svenskundervisning. Del bör vara samhällets
skyldighet att erbjuda invandraren möjligheter alt lära sig svenska. Invandraren
bör också själv känna ett ansvar för att lära sig svenska. För alt markera
detta talar kommittén om principiell skyldighet att delta i svenskundervisning.

Invandrarna
utgör en mycket heterogen grupp. Orsaken till invandringen är olika för olika
grupper och den kulturella och utbildningsmässiga bakgrunden sktftar mellan
grupperna. Både praktiska och psykologiska sludiehinder är vanliga bland
invandrare, särskilt bland dem som har kort skolutbildning.
Svenskundervisningen måste anpassas till de myckel olika
studieförutsättningarna hos invandrarna.

Principen
bör vara all alla invandrare skatt erbjudas svenskundervisning på tikvärdiga vUlkor.
För alt göra detta möjligt måste särskilda åtgärder vidtas för alt nå de
svagare grupperna genom uppsökande verksamhet, ett särskilt studiestöd för sfi,
ordnad barntillsyn och förbättrade metoder i undervisningen. Alla målgrupper
bör få sin utbildning i etl enhetligt system. Kommittén föreslår dock alt
finlandssvenskar, danskar och norrmän undantas från sfi.

Det årliga utbildningsbehovet beräknades av kommittén med
hänsyn till dåvarande nivå pä invandringen till ca 15000 nya invandrare. Ca
2000 av de nya invandrarna bedömdes vara i behov av grundvux. Dessa borde
enligt kommittén få sin sfi-utbildning inom ramen för denna utbildning.

Kommittén föreslår atl en ny utbildning — sfi-utbildning -
inrättas under enhetligt huvudmannaskap. Det övergripande målet för sfi-utbildningen
skall fastställas av statsmakterna och utgöra riklmärke för samhällels insatser
i fråga om svenskundervisning. Preciserade mål ges i en läroplan. Villkor för
att delta i sfi-utbildning bör vara kyrkobokföring. Undanlag bör medges för
personer som sökt och väntar på uppehållsfillstånd. Dessa bör få delta i sfi
medan de väntar.

Målet för sfi-utbildningen skall vara atl ge aktiva och funktioneUa
språk-

Prop. 1983/84:199 47

kunskaper. Den skaU förutom språkundervisning innehålla
samhälls- och arbetslivsorientering samt studie- och yrkesorientering.

Sfi-utbildningen skall omfatta 600 timmar indelade i två
etapper om vardera 300 timmar. Den första etappen skall avse nybörjarundervisning
och anordnas snarast efter invandringen. Den andra etappen kan fä olika
inriktning beroende pä invandrarens fortsatta planer. Den kan t. ex. fä viss
yrkesinriktning och varvas med arbete eller annan utbildning.

Sfi-utbildningen förutsätter att invandrarna har
möjligheter att fortsätta sin språkundervisning på högre nivåer. Sådan
utbildning bör.kunna anordnas på flera sätt, exempelvis som studiecirklar,
kurser inom komvux och kurser inom AMU.

Invandrarstuderande som planerar en högskoleutbildning bör
kunna fä fortsall svenskundervisning liUsammans med gäslsluderande inom högskolans
ram. Invandrare med en yrkesutbildning som är användbar i Sverige skall inom komvux
kunna fä en sådan päbyggnadsutbildning i svenska och annan kompletterande
utbildning att de kan arbeta inom sill yrke. Del gäller t.ex.
sjukvårdspersonal.

Uppsökande verksamhet och utbyggd information om
svenskundervisning är nödvändig för alt nä framför allt de korttidsutbildade
invandrarna. Information om sfi-utbildningen skall ges i samband med att
invandraren fär uppehällstillsländ och blir kyrkobokförd. Utbildningsanordnaren
skall ha ansvar för atl informationen når alla invandrare. Vid informationen
bör bl.a. arbetsgivarna, de fackliga organisationerna och invandrarorganisalionerna
medverka. Den uppsökande verksamheten bör bl.a. kunna anordnas i samarbete med
de fackliga organisationerna och invandrarorganisalionerna.

Behovet av forskning kring svenska som främmande språk är
stort. Forskningen behöver dokumenteras sä alt resultaten når ut lill lärare m.fl.

Sveriges Radio bör satsa mer pä språkprogram för
invandrare i radio och TV. Många av de momenl som ingår i sfi-utbildningen, t.
ex. samhälls-och arbetslivsorienlerande momenl, är lämpliga att förmedla genom
radio och TV. TV kan också ha rekryteringsuppgifter i samband med sfi.

3 Organisation och huvudmannaskap

Enligt direktiven skulle kommittén pröva och redovisa
olika alternativa lösningar av hur sfi-utbildningen bör kunna organiseras i
framtiden. Kommittén redovisar fyra olika alternativ. De är

-
nuvarande
organisation

-
studieförbund
som ensam huvudman för sfi

-
statligt/regionalt
huvudmannaskap för sfi

-
kommunall
huvudmannaskap för sfi

I det sista alternativet redovisas fyra olika modeller. De
skiljer sig ät beträffande själva utbildningsanordnandel.

Prop. 1983/84:199 48

De
oUka alternativen prövas mot de krav som ställs på organisationen. Kommittén
har funnit att det kommunala huvudmannaskapet bäst uppfyller dessa krav.
Kommittén föreslår därför att kommunerna skall vara huvudmän för sfi-utbildningen
och att utbildningen organisatoriskt knyts till den på samma sätt som grundvux.

För
den nya organisationen av sfi-utbildningen föreslås en särskild planeringsfunktion
i kommunerna med uppgift alt svara för den övergripande planeringen. Skolledarorganisationen
förutsätts bli samordnad med komvux och grundvux.

Kommittén
föreslär atl sfi-utbildningen organiseras utifrån s. k. sfi-om-råden. Ett sfi-område
är ett regionalt samverkansområde för sfi- utbildningen av samma slag som
elevområden i ungdomsskolan. Sfi-ulbildning får startas om det genomsniuliga
antalet deltagare i grupperna i etl sfi-område är lägst 11. Därutöver föreslås
SÖ få möjligheter att efter ansökan få fördela vissa resurser för all
möjliggöra kursstart även i sfi-områden med mycket liten invandring.

Utbildningen
skall anordnas i tvä etapper om vardera 300 undervisningstimmar och pågå
kontinuerligt under hela året. Utbildningen skall därigenom kunna anpassas
till de olika målgruppernas behov och till olika slag av annan vuxenutbildning.

Enligt
förslagen är det skolstyrelsen som beslutar om utbildningens uppläggning.
Därigenom undviks en direkt koppling mellan arbetsplatsens och produktionens
villkor och sfi-utbildningen för anställda invandrare. Skolstyrelsen skall
emellertid före beslut om sfi-utbildning samråda med arbetsgivare och fackliga
organisationer beträffande utbildningens uppläggning och organisation.

Sfi-utbildningen
och grundvux får samma huvudman. Därigenom kan utbildningarna samordnas och
målgrupperna bättre än nu särskiljas.

Kommunerna
bör få kostnadsläckning för sfi-utbildningen. Det innebär alt kommunerna får
ersättning ocksä för sädana kostnader som i andra kommunala utbildningar läcks
av kommunala medel. Resurser föresläs för studie- och yrkesorientering, kurativa
insatser, fackmannamedverkan och tolkning.

Kommunerna
bör ocksä få statsbidrag för att täcka kostnaderna för undervisningslokaler. De
undervisningslokaler som studieförbund och AMU för närvarande använder för sfi-utbildningen
bör kunna hyras av kommunerna sä atl de nuvarande utbildningsanordnarna inle
behöver riskera aU få kvarstående kostnader för sina sfi-lokaler.

En
enhetlig och sammanhållen grundläggande undervisning i svenska med samhälls-
och arbelslivsorientering är en grund som alla invandrare bör ha för att
därefter vid behov kunna fortsätta med olika slag av påbyggnadsutbildning i
svenska. Den föreslagna sfi-utbildningen bör därför inrymma alla grupper av
invandrare. De invandrare som för närvarande får sin utbildning inom speciella
anordningar omfattas därför också av förslå-

Prop.
1983/84:199 49

get. Det gäller flyktingar, invandrarstuderande, utländsk medicinalper-sonal
och utländska sjömän.

För atl kommunerna skall kunna nå alla och förmå dem atl della
i sfi-ulbildning föreslår kommittén särskilda resurser för information och uppsökande
verksamhet.

4 Studiestödsfrågor och barnomsorg

Utgångspunkten är att invandrare skall beredas möjligheter
atl della i sfi-utbildning på tillfredsställande ekonomiska villkor. En sådan
effekt uppnås enklast om alla deltagare får ell likvärdigt studiestöd som
medger att försörjningen tryggas under studietiden. Kommittén kallar
studiestödet för sfi-penning. Berättigade till sfi-penning är kyrkobokförda
invandrare samt utländska sjömän som är anställda på svenska fartyg och finska s.
k. gränsbor som bor i Finland men stadigvarande arbetar i Sverige.

Sfi-penningen föresläs utgå enligt följande kriterier:

-
Anställda
invandrare får sfi-penning motsvarande den aktuella timlönen för varje
undervisningstimme som de är lediga från arbetet och därmed förlorar
arbetsinkomst. Sfi-penning motsvarande lön skall vara ATP-grundande,
semesterlönegrundande och skattepliktig. Den skall även kunna utgä för bl.a.
viss restid. Under den tid sfi-penning utgår sänks inte heller den
sjukpenninggrundande inkomsten.

-
Till dem som är
mellan 18 och 65 år och saknar anställning utgår en sfi-penning motsvarande 33
kr. per undervisningslimme. Även till anställda utgår 33 kr. per timme om de
inte är lediga från arbetet och föriorar arbetsinkomsl under sfi-utbildningen. Sfi-penningen
är skattepliktig och ATP-grundande. Den föreslås utgå även under sjukfrånvaro.

-
Till ungdomar
mellan 16 och 18 år och till invandrare över 65 år utgår en sfi-penning
motsvarande 13 kr. per undervisningstimme som etl stimulansbidrag. Även denna sfi-penning
är skattepliktig, ATP-grundande och kan utgå under sjukfrånvaro.

Rätlen till sfi-penning prövas av skolstyrelsen medan
utbetalningen sker genom försäkringskassan efter närvarorapportering från utbildningsanordnaren.
Försäkringskassan registrerar det antal undervisningstimmar för vilka sfi-penning
utgått. SÖ:s SFI-regisler överförs till riksförsäkringsverket.

En förutsättning för de flesta hemarbetande kvinnors
dellagande i utbildning är att barnomsorgen ordnas på elt tillfredsställande
sätt. Kommittén föreslär därför atl kommunerna fär statsbidrag för kostnader
utöver vad som täcks av en skälig föräldraavgift för särskild barnomsorg i
samband med att föräldrar deltar i sfi-utbildning. Barnomsorgen bör omfatta
sådana barn som inte omfattas av kommunernas skyldighet enligt barnomsorgslagen
alt ordna barnomsorgen i annan ordning. Kommittén föreslär att 4 Riksdagen
1983/84. I saml. Nr 199

Prop. 1983/84:199 50

kommunerna för dessa barn får ell statsbidrag om högst
19600 kr. per barn och år, vilket motsvarade del årliga statsbidraget till en daghemsplals
1980.

5 Lärarfrågor

Kommittén har enligt direkfiven utrett frågor kring
tillgången på och behovet av lärare med lämplig utbildning för undervisningen i
sfi.

Kommitténs förslag utgår ifrån att behovet av lärare för
den nya utbildningen i första hand bör tillgodoses genom att de cirkeUedare
och lärare som är och varit verksamma inom den hittillsvarande sfi-utbildningen
bereds möjlighet atl fortsätta inom den nya organisationen. För att möjliggöra
detta anges olika förslag till lösningar. Dessa bygger på framför allt tvä
förutsättningar a) att det finns tjänster där bl.a. ämnel svenska som främmande
språk ingår i behörigheten b) att en reguljär läramtbildning i svenska som
främmande språk med samhälls- och arbetslivsorientering inrättas inom
högskolan.

Kommitténs förslag kan preciseras på följande sätt;

-
Lärarutbildning
i svenska som främmande språk med samhälls- och arbetslivsorientering bör
finnas inom gmndutbildningen för lärare. Utbildning i detta ämne bör införas
på den språkvetenskapliga ämneslärarlinjen. Utbildningen bör omfatta 60 poäng.

-
Förslaget fömlsälter
regler om ämneskombinationer och behörighetsvillkor för adjunktsljänst inom komvux
samt gmndskolans högstadium/ gymnasieskolan och eventuellt grundvux.

-
Kompletterande ämnesteorelisk
och praktisk-pedagogisk utbildning bör inrättas som siktar mot atl ge nu
verksamma lärare full behörighet Ull de tjänster som föresläs bli inrättade.

-
Fortbildning
bör ges dessa lärargrupper i samma ordning och enligt samma regler som gäller
för övriga lärarkategorier,

6 Finansiering och genomförande

Kommittén bedömde att förslagen skulle kunna finansieras
inom ramen för de existerande statliga kostnaderna för sfi samt genom en
höjning av arbetsgivaravgiften med 0,07 procentenheter. Kommittén räknade inte
med någon kommunal finansiering av sfi-utbildningen.

Förslagel om ny sfi-ulbildning borde enligt kommittén
träda i kraft den 1 juli 1983.

7 Lagstiftningsfrågor

Kommittén föreslog en ny lag som ger arbetstagare rätt
till ledighet för svenskundervisning. Lagen ersätter 1972 års lag om rätt till
ledighet och lön för sådan undervisning. Som en följd av alt undervisningen
föresläs bli

Prop. 1983/84:199 51

finansierad
med bidrag Ull invandraren i form av sfi-penning kan de tidigare reglerna om
lön utmönstras. Rätlen till ledighet knyts direkt lill invandrarens rätt till sfi-penning.
Enligl förslaget skall det åligga arbetsgivaren att medverka till alt kommunen
kan lämna information om utbildningen på arbetsplatsen.

8
Reservationer

Kommittén
var oenig i flera frågor, varav de viktigaste var följande.

I
én borgerlig reservation avstyrktes förslagel om en höjning av arbetsgivaravgiften
och förordades en undervisning om 500 i stället för 600 timmar.

Ordföranden
förordade i en reservation en ökning av arbetsgivaravgiften med endast 0,03
procentenheter.

I
en socialdemokratisk reservation förordades alt sfi i första hand bör vara att
betrakta som en anordning för mottagande av nya invandrare, och bör ha nära
anknytning lill arbetslivet. Förslaget om kommunalt huvudmannaskap avstyrktes
till förmän för en lösning med statligt huvudmannaskap med utgångspunkt från
nuvarande sfi-resurser i arbetsmarknadsutbildningen.

Prop.
1983/84:199 52

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden över SFI-kommitténs betänkanden
(SOU 1981:86) Svenskundervisning för vuxna invandrare — Överväganden och
förslag och (SOU 1981:87) Svenskundervisning för vuxna invandrare —
Kartläggning av nuläget

SFI-kommitténs betänkanden har remissbehandlats. Yttranden
har avgetts av rikspolisstyrelsen, socialstyrelsen (SoS),
riksförsäkringsverket (RFV), statistiska centralbyrån (SCB), statskontoret, riksrevisionsverkel
(RRV), skolöverstyrelsen (SÖ), universitets- och högskoleämbetet (UHÄ),
centrala siudieslödsnämnden (CSN), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), arbelarskyddsslyrelsen
(ASS), arbetsdomstolen, statens invandrarverk (SIV), språk- och kulturarvsuiredningen
(SKU) (U 1981:04), dis-krimineringsulredningen (A 1978:06), kommillén för arbelsmarknadsulbildning
och förelagsulbildning (KAFU) (A 1980:02), invandrarpolitiska kommittén (IPOK)
(A 1980:04), Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO),
Centralorganisationen SACO/SR, Lärarnas riksförbund. Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Svenska Facklärarförbundet (SFL), Sveriges
lärarförbund, landstinget i Stockholms län. Botkyrka, Järfälla, Stockholms,
Södertälje, Uppsala, Flens, Norrköpings, Alvesla, Växjö, Malmö, Göleborgs,
Örebro, Hallstahammars, Västerås, Gävle och Umeå kommuner, Sveriges
Utbildningsradio AB, Folkbildningsförbundel, Arbetarnas bildningsförbund (ABF),
Studieförbundet Vuxenskolan, Folkuniversitetet, Studiefrämjandet,
Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet (NBV), Medborgarskolan, Tjänstemännens bildningsverksamhel
(TBV), Riksförbundet finska föreningar i Sverige, Jugoslaviska riksförbundet.
Turkiska riksförbundet. Riksförbundet internationella föreningar för invandrarkvinnor.
Riksförbundet för familjepedagogiskt arbete samt Rörelsefolkhögskolornas
intresseorganisation.

Till CSN:s yttrande har fogats yttranden från vuxenulbildningsnämn-derna
i Stockholms, Göleborgs, Malmöhus, Västmanlands och Norrbollens län. Till UHÄ:s
yttrande har fogats yltranden från följande universitet och högskolor:
Stockholm, Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg, Umeå, Karlstad, Luleå,
Eskilstuna/Västerås, Gävle/Sandviken, Örebro, Jönköping, Växjö, Borås samt
högskolan för lärarutbildning i Slockholm. Till LO:s yllrande har fogats yltranden
frän Svenska Melallinduslriarbelare-förbundet. Hotell- och Restauranganslälldas
Förbund, Svenska Fabriksar-belareförbundel. Statsanställdas Förbund, Svenska
kommunalarbetareförbundet, Faslighelsanslälldas förbund. Svenska
Lantarbetareförbundet, Svenska Skogsarbetareförbundel, Svenska Träinduslriarbelareförbundel,
Svenska Gmvinduslriarbelareförbundel och Svenska Musikerförbundei.

Prop. 1983/84:199 53

Därjämte
har yttranden inkommit från kriminalvårdsstyrelsen, Sveriges Redareförening,
Svenska föreningen för studie- och yrkesvägledning, au-diologiska avdelningen
vid Huddinge sjukhus. Folkbildningsorganisationernas samarbelskommitté i
Stockholm, lärarna inom LFl-Facklärar-förbundet vid AMS-skolan i Flen och vissa
lärare vid AMU-center i Stockholms län.

1
Allmänna synpunkter

Kommitténs
huvudsakliga uppgift var att kartlägga de hittillsvarande formerna för
svenskundervisning för vuxna invandrare och mot bakgmnd av en sådan
kartläggning utarbeta elt program för åtgärder i syfte att underlätta
invandrarnas möjligheter atl genom särskild utbildning få grundläggande
kunskaper i svenska och om svenskt samhälls- och arbetsliv. Direktiven
förutsatte att kommitténs arbete inriktades mot att effektivisera svenskundervisningen,
minska antalet huvudmän, anpassa svenskundervisningen fill övrig
vuxenutbildning och öka möjligheterna till utbildning för eftersatta gmpper.
Förändringarna skulle finansieras inom ramen för befintliga resurser inom
svenskundervisningens område.

En
majoritet av remissinstanserna framhåller att del är myckel angelägel att en
reformering av svenskundervisningen nu sker. Så gör bl.a. SIV, RRV, UHÅ, LO, 5AF
och Folkuniversitetet. Flera remissinstanser pekar pä behovet av atl använda de
tillgängliga resurserna pä ell effeklivare säll än idag och framhåller alt en
samordning mellan olika anordnare ger ekonomiska vinster. Många remissinstanser
konstaterar alt svenskundervisningen är en hörnsten i den svenska
invandrarpolitiken och att språkkunskaperna har en grundläggande betydelse för
invandrarna inom alla samhällets områden. AMS betonar att färdigheter i svenska
språket och kunskaper om svenskt samhälle och arbetsliv spelar en avgörande
roll för invandrarnas levnadsförhållanden och atl svenskundervisningen därför
måste ses som ett grundläggande inslag i invandrarpolitiken. 5/V framhåller
att en av de viktigaste åtgärderna för atl la emot och introducera invandrarna
i samhället utgörs av utbildning i det svenska språket och alt ambitionerna för
svenskundervisningen måste vara höga.

SoS betonar att språket är
en av de viktigaste faktorerna när det gäller invandrarnas möjligheter att
integreras i det svenska samhället och att språkhandikappet i särskilt hög grad
drabbar invandrarungdomar. De flesta remissinstanser anser att kommittén lagt
fram elt bra underlag för ställningstaganden i huvudfrågorna när det gäller en sfi-
reform. Svenska kommunförbundet framhåller att frägan om huvudmannaskapet för
utbildningen är den allra viktigaste och alt de övriga frågorna måsie lösas ufifrån.
etl ställningstagande i denna fråga. LO anser atl kommiuéns förslag, om de genomförs,
i flera avseenden är en tillfredsställande reformutveckling, men redovisar samlidigt
ett eget förslag i huvudmannafrågan.

Prop. 1983/84:199 54

Kommittén har analyserat motiven för svenskundervisning
för invandrare och sammanfattar dem i tre huvudmotiv: ett politiskt, elt
samhällsekonomiskt och elt personligt/individuellt. Kunskaper i svenska har,
framhåller kommittén, avgörande betydelse för förverkligande av olika politiska
mål vad gäller arbete och utbildning samt medverkan i samhällsarbete och
kulturliv. Flera remissinstanser har understrukit språkkunskapernas roll på
arbetsmarknaden. 5/V framhåller att kraven pä svenskkunskaper ökar i takt med
den tekniska utvecklingen inom arbetslivet. LO pekar på att mänga invandrare på
den svenska arbetsmarknaden saknar kunskaper i svenska och därför inte känner
till arbetsskaderisker, anställningsvillkor, avtalsenliga rättigheter m. m. LO
anser därför att alla invandrare bör ges svenskundervisning med samhälls- och
arbetslivsorientering före en anställning. Även ASS pekar pä att
språksvårigheter utgör en mycket stort hinder när det gäller att informera om
risker och väcka skyddsmedvetande hos invandrarna. AMS framhåller att det
blivit allt svårare att placera även invandrare med en god yrkesutbildning från
hemlandet i arbete, om de inte har grundkunskaper i svenska språket. AMS
konstaterar vidare att styrelsen mot denna bakgmnd två gånger under de senaste
åren hos regeringen hemställt om att få bevilja sfi inom AMU som förberedelse
för en direkt arbetsplacering, dvs. utan efterföljande yrkesutbildning.

SÖ
framhåller atl en effekfiv svenskundervisning ger samhällsekonomiska vinster.
SÖ exemplifierar med att fler utbildnings- och arbetsmöjligheter då står
öppna, behovet av tolkservice minskar, och dyrbara studieavbrott förhindras.
AMS understryker att arbetsförmedlingens insatser för invandrare kan förbättras
om alla invandrare fär bättre möjligheter atl lära sig svenska. Några
remissinstanser understryker språkkunskapernas stora betydelse för invandrarnas
relationer med omvärlden i stort. Diskrimineringsutredningen anser att
relationerna mellan svenskar och invandrare med säkerhet kan förbättras
avsevärt genom en höjning på bred front av invandrarnas svenskkunskaper. Örebro
och Stockholms kommuner framför liknande tankar. Örebro kommun pekar på att
utbildning och kunskaper från hemlandet underskattas på grund av bristande
svenskkunskaper, vilket kan leda till personliga tragedier och social utslagning.
SKU anser att invandrare och majoritetsbefolkning har ett gemensamt intresse av
alt invandrarna fär språkkunskaper genom att de därigenom gemensamt kan verka
för det demokratiska samhällets fortlevnad och vidareutveckling.

En överväldigande majoritet av remissinstanserna anser atl
sfi är en uppgift för samhället. IPOK anser alt det är synnerligen angeläget
att något samhällsorgan nu får ansvaret för att sfi-undervisning kommer till
stånd. Samhällets mål bör enligt IPOK vara atl varje person som invandrar till
Sverige skall ges grundläggande färdigheter i svenska och kunskaper om det
svenska samhället så snart som möjligl efter ankomslen hil. SKU anser all slaten
har ett övergripande ansvar för atl alla invandrare får sfi-undervisning efter
behov. Kommunförbundet framhåller också sfi-undervisning-

Prop.
1983/84:199 55

ens
roU i samhällets invandrarpolitiska arbete. Likaså understryker Landstingsförbundet
och SACO/SR att det bör vara samhällels skyldighet att erbjuda invandraren
möjligheter att lära sig svenska. 5/V, SÖ, UHÅ och AMS ställer sig ocksä bakom kommilténs
förslag om ett ökat samhällsansvar för sfi. UHÅ framhåller att ett samlat och
samhälleligt ansvar för sfi innebär att läroplaner kan fastställas och en
reguljär lärarutbildning inrättas, vilket bör medföra en höjd kvalitet och
bättre utbyte av de medel som satsas på verksamheten. AMS framhåller de
arbetsmarknadspolitiska motiven, medan 5/V och 5Ö pekar pä invandrarpoUtiska
och utbildningspolitiska motiv. SÖ anser att det bör vara en principiell
rättighet för invandraren att delta i svenskundervisning och avvisar därmed
kommitténs tankar om att införa ett slags principiell skyldighet för
invandrarna alt delta i sfi. SKU avvisar också den principiella skyldigheten
med hänvisning till valfrihetsmålet. SAF framhåller att begreppet principiell
skyldighet är tvetydigt och lätt kan missbmkas samt att ett utbyggt studiestöd
bör vara elt tillräckligt incitament för atl invandraren frivilligt skall söka
sig lill utbildning. Svenska föreningen för studie- och yrkesvägledning anser
all invandraren själv är bäst skickad att avgöra behovet av och motiven för
sitt deltagande i sfi.

LO,
IPOK, Landstingsförbundet, Sveriges lärarförbund, SFL, SACO/SR och Norrköpings
kommun tillstyrker förslaget om principiell skyldighet. Det understryks dock
att det bara är meningsfullt att tala om skyldighet om det finns en väl
fungerande uppsökande verksamhet och en bra barntillsyn.

2
Förslag om sfi-utbildning

SFl-kommittén
har lagt fram förslag om en ny enhetlig ulbUdning med allmänna mål och
riktlinjer i en läroplan som fastställs av riksdagen. Utbildningen skall
därigenom bli mera likvärdig över hela landet. Majoriteten av
remissinstanserna tillslyrker förslaget.

SÖ anser att det övergripande
målet skall fastställas av statsmakterna och att de preciserade målen bör
dokumenteras i en läroplan. AMS framhåller att alla invandrare oavsett
sysselsättningsförhållanden bör ges en grundläggande sfi-utbildning och menar
att en sådan utbildning kan förbättra utgångsläget för arbetsförmedlingens
insatser för invandrarna. RRV understryker betydelsen av alt innehållet i sfi-utbildningen
är oberoende av utbildningsanordnare. För att detta skall kunna uppnås är det
väsentligt, anser RRV, att de kursplaner som reglerar verksamheten är desamma.

Kommittén föreslår att sfi-utbildningen
bör innehålla svenska, samhällsorientering, studie- och yrkesorientering saml kuraliva
inslag. Förslagel tillstyrks överlag. LO anser att en viss del av utbildningen
bör avse arbelslivsorientering förlagd till arbetsplatsen och anordnad av en
facklig organi-

Prop.
1983/84:199 56

sation.
SAF däremot anser att samhälls- och arbetslivsorientering bör vara en
integrerad del av sfi-utbildningen och skötas av sfi-lärarna.

Växjö
kommun pekar på att ett klart mäl och en fastslagen läroplan för sfi ger en
effektivare verksamhet och bättre möjligheter alt placera invandrarna på rätt
nivå i utbildningssystemet. Liknande synpunkter framförs av Folkuniversitetet.

Flera
remissinstanser framhåller alt sfi-utbildningen bör ske tidigt efter ankomsten
till Sverige. Kommunförbundet och LO anser att sfi bör vara ett
"mottagningsinstrument". LO framhåller ocksä atl sfi- utbildningen bör
ges före invandrarens inträde på arbetsmarknaden. Det ger möjligheter Ull ett
bredare yrkesval och underlättar gemenskapen med arbetskamrater och kontakt med
den fackliga organisationen. Samma inställning har A55 som också konstaterar atl
nuvarande svenskundervisning saknar information om arbelsmiljöfrågor och alt kommilténs
förslag motsvarar styrelsens önskemål. SIV anser atl etapp 1 av utbildningen
normalt bör genomföras före anställning och fä en tidig arbetslivsanknytning.
Flera remissinstanser påpekar all sfi- utbildningen måste kunna byggas pä med
fortsättningskurser, SIV framhåller att det måste vara ett absolut krav att
den grundläggande sfi-utbildningen kan kompletteras med ytterligare
svenskundervisning som ger invandraren en reell möjlighet att genomgå
utbildning inom t.ex. AMU.

3
Huvudmannaskap och organisation

SFI-kommiltén
har presenterat fyra olika huvudmannaskapsalternativ:

•
Nuvarande organisation

•
Studieförbunden som huvudmän

•
Statligt huvudmannaskap

•
Kommunalt huvudmannaskap

För
elt kommunall huvudmannaskap presenterar kommittén fyra olika modeller. Den
första modellen innebär ett kommunalt "paraplyansvar", där kommunen
har det övergripande ansvaret för utbildningen men kan lägga ul undervisningen
på andra anordnare. Den andra modellen innebär alt komvux anordnar den första
etappen medan andra anordnare också kan anlitas för den andra etappen. Den
tredje modellen innebär en delning av målgruppen mellan komvux och AMU så atl
de som skall genomgå en yrkesinriktad arbelsmarknadsulbildning efter sfi fär
undervisningen inom AMU medan resten går i komvux. Den fjärde modellen innebär ell
renodlat kommunall huvudmannaskap med komvux som enda anordnare.

1
en reservation till betänkandet förordas elt statligt huvudmannaskap.

Kommittén
föreslår regional samverkan genom s. k. sfi-områden för alt underlätta
anordnande av sfi i små kommuner.

Prop. 1983/84:199 57

Frågan om huvudmannaskapet uppfattas av samtliga
remissinstanser som en nyckelfråga.

Alla remissinstanser utom statskontoret och Södertälje
kommun fiUslyrker ett enhetligt huvudmannaskap. Bl. a. AMS och IPOK framhåller
att eU enhetligt huvudmannaskap är nödvändigt för alt alla invandrare skall kunna
få en likvärdig grundläggande utbildning i svenska och samhällsorientering.

SÖ, AMS och SIV har i sina yttranden redovisat de svåra
överväganden som sammanhänger med huvudmannaskapsfrågan, vilket för verkens del
resulterat i att de inte tagit ställning i huvudmannaskapsfrågan. De har
istället vall att redovisa fördelar och nackdelar med statligt respektive
kommunalt huvudmannaskap. 5/V framhåller att fördelar med etl kommunalt
huvudmannaskap är atl man får en lokalpolilisk förankring av sfi, att sfi kan
inordnas i ett kommunalt invandrarservicemönsleroch att barnomsorg, uppsökande
verksamhet, information etc. kommer atl fungera bäUre. De nackdelar SIV betonar
är au kommunerna är många och har olika förutsättningar att anordna sfi, att
det kan bli svårare att anpassa sfi till arbetsmarknadens krav samt atl
kommunerna har bristande erfarenhet av sfi. Elt statligt ansvar genom AMU har,
anser SIV, fördelen atl man inom AMU har ett utbyggt system för sfi, att
flertalet nya invandrare behöver arbetsmarknadsutbildning och att AMU har
utbildade sfi-lärare. Nackdelar är, enligt SIV, att AMU saknar erfarenhel av
uppsökande verksamhet och barnomsorg, att samordning med kommunal verksamhet
blir svär och att AMU endast finns pä etl 100-tal orter.

RRV framhåller också fördelarna med ett renodlat
huvudmannaskap, bl.a. de samordningsvinster som kan göras genom utnyttjande av
lärare och lokaler över olika utbildningsformer. RRV pekar emellertid också på
vissa fördelar med att låta blivande AMU-deltagare även i fortsättningen få sin
sfi-undervisning vid AMU-center.

Kommittémajoritetens förslag om etl kommunalt
huvudmannaskap med komvux som huvudman tillstyrks av SoS, UHÅ, TCO, SACO/SR. SFL.
Sveriges lärarförbund. Lärarnas riksförbund, SAF, studieförbunden TBV, NBV,
Medborgarskolan och Vuxenskotan, samt Alvesta. Vä.xjö, Uppsala, Umeå, Järfälla,
Gävle, och Göteborgs kommuner. Tillstyrkandet frän kommunernas sida är förenat
med villkoret atl dessa får 100-proceniiga statsbidrag för verksamheten.

Statligt
huvudmannaskap - i enlighet med vad som förordals i reservationen- förordas av
LO, ABF, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Stockholms läns
landsting. Jugoslaviska riksförbundet, Turkiska riksförbundet samt Västerås, Hallstahammars,
Jönköpings, Malmö, Botkyrka, Norrköpings och Stockholms kommuner. Bl.a.
Kommunförbundet, LO och Botkyrka kommuner betonar alt sfi är en invandrarpolilisk
och arbelsmarknadspolitisk åtgärd och därmed en stallig angelägenhet. Dessa
instanser anser ocksä alt etl överförande av sfi lill kommunerna inle kan ske
ulan ökade kommunala kostnader.

Prop. 1983/84:199 58

Studiefrämjandet
och Folkuniversitetet förordar en lösning med antingen kommunalt eller
statligt huvudmannaskap där studieförbunden anlitas som studieanordnare. Därvid
kan man, enligl de båda studieförbunden, ta vara på de resurser i form av
lärare, lokaler och kunskaper som finns hos studieförbunden samtidigt som man fär
större enhetlighet och samordning.

4
Utbildningsbehov och målgrupper

SFl-kommitléns
förslag innebär all nya invandrare bör priorileras för sfi-utbildningen men atl
del också bör finnas platser för äldre invandrare, dvs. sädana som kommil till
Sverige under 1960- och 1970- talet. Kommillén uppskattar antalet nya
invandrare med behov av svenskundervisning till 15000 och antalet gamla till ca
6000 per är. SFI-kommitténs bedömningar utgår ifrån de senaste årens
invandring. SFI-kommiltén föreslår att de som i Sverige väntar på
uppehållstillstånd (s. k. vänlare) skall ha rätt till sfi. Samtidigt vill
kommittén införa vissa begränsningar i förhållande till nuläget. Bl. a. norrmän
och danskar föreslås vara undantagna från sfi.

SÖ
har invändningar mol kommilténs sätt alt beräkna behovet och menar att man i
stället borde utgått frän efterfrågad utbildning under de senaste åren. Flera
remissinstanser anser behovet vara för lågt räknat. RRV finner kommitténs
beräkningar av antalet deltagare osäkra. Detsamma gör AMS, SÖ och 5/V. IPOK
och SFL finner däremot kommitténs uppskattningar vara realistiska. SKU pekar pä
den minskade invandringen och dess betydelse för behovet av sfi. AMS, SÖ och RRV
framhåller atl dimensioneringen inte får bli så snäv att vissa grupper lågprioriteras
och väntetiderna till utbildning blir för länga. LO är tveksam lill förslaget
att vänlare skall ha rätt till sfi-utbildning. Man hävdar alt undervisning för vänlare
måste vara av en annan karaktär än sfi- utbildningen. LO anser alt
studieförbunden kan anordna meningsfull sysselsättning för vänlare utanför sfi-organisationen.

Invandrarnämnden
i Uppsala pekar också på den bristfälliga mofivation som väntare har när det
gäller sfi, vilket gör atl många knappast lär sig någon svenska under
väntetiden.

Kommitténs
förslag all kyrkobokföring bör vara det enda kravet för tiUträde till sfi-utbildningen
biträds överlag.

Flera
remissinstanser har betonat atl förändringar i invandringen påverkar
utbildningsbehovet. Många grupper, inte minsl flyktingarna, har studiehinder
av psykologisk och social art vilket påverkar utbildningens inriktning och
längd. 5o5 avstyrker kommitténs förslag att utländsk sjukvårdspersonal skall
ingå i målgruppen för sfi- utbildning. SoS förordar atl dessa även i
fortsättningen bör få en speciell tillrättalagd utbildning genom Folkuniversitetet.
SÖ understryker alt utbildningsbehovet varierar för olika grupper.
Flyktingarnas speciella behov framhålls av SÖ, AMS och LO.

Prop. 1983/84:199 59

UHÅ och IPOK tillslyrker förslaget om att invandrarstuderande
skall kunna få en del av sin sfi-utbildning inom högskolans ram. SFI-kommitténs
förslag om att invandrare som är berättigade till grundvux skall få sin sfi
inom ramen för grundvux avstyrks av 5Ö, AMS, SIV, TCO, och SFL. Flera instanser
hävdar att delta skulle innebära en försämring om inte samlidigt resurserna för
grundvux utökades.

5 Sfi-utbildningens omfattning och uppläggning

Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker kommitténs
förslag att sfi-utbildningen bör omfatta 600 timmar och delas i två etapper om
vardera 300 timmar. Flera av dem understryker atl 600 timmar måste ses som en
miniminivå och kunna kompletteras med annan svenskundervisning. Sålunda anser bl.a.
AMS, SIV, SÖ, SFL aU möjligheter fill föriängning av sfi-utbildningen grundad
på kunskapstesl måste finnas i individuella fall. AMS, SIV, SÖ, KAFU och
Folkuniversitetet framhåller atl 600 timmar innebär en försämring för vissa
grupper men atl förbäuring av metoder, t. ex. värvning av sfi med annan
utbildning, kan effektivisera undervisningen. 5o5 framhåller att ungdomarnas
behov av sfi ligger över 600 timmar. Delsamma gäller utländsk
sjukvårdspersonal, framhåller SoS.

Medborgarskolan, Vuxenskolan, SAF, SACO/SR och Järfälla
kommun anser att utbildningen bör begränsas lill 500 fimmar, främst av
ekonomiska skäl.

Förslaget om indelning i två etapper anses ge möjlighet
till effektivisering av undervisningen och bättre möjligheter att nivågruppera
deltagarna. RRV tror att vissa studiehinder därigenom kan undanröjas och
studieavbrotten minska.

LO och Norrtälje kommun förordar tre etapper där den
tredje etappen omfattar arbetslivsorientering.

6 Studiestödsfrågor

Kommittén föreslår ett särskilt studiestöd för invandrare
som genomgår sfi-utbildning, s.k. sfi-penning. I detta förslag instämmer alla
utom C5A', RRV och SACO/SR, vilka avstyrker förslaget. SIV anser att sfi-penning
bör ulgå även lill flyktingar, men menar dock att sfi- penning inte bör ges
under vistelse i flyktingförläggning. RFV tillstyrker förslaget alt de allmänna
försäkringskassorna skall beräkna och betala ut sfi-penningen. Verket anser
att förslaget om inkomstrelalerad sfi-penning kan bli relativt betungande från
administrativ synpunkt och rekommenderar så långt möjligt schabloniserade
beräkningsmetoder. Verket anser vidare alt samordningsfrågorna bör analyseras
närmare och erinrar om verkets regeringsuppdrag att utreda frågan om
föräldrapenning för tillfällig vård av barn för föräldrar som genomgår
utbildning.

Prop.
1983/84:199 60

5AF understryker vikten av att nya invandrare snarast möjligl,
helsl före anställning, genomgår sfi och tillstyrker därför förslaget att vuxna
invandrare utan anställning får en sfi-penning på 33 kr/tim trots atl
ersättningen i en del fall kan översliga den lön, som utgår på den öppna
marknaden.

SFL hävdar att sfi-penningen bör beräknas så att den
ligger i nivå med de lägsta lönerna för vuxna löntagare på arbetsmarknaden,
dvs. närmare 5000 kr./mån än av kommittén föreslagna 3 500 kr./mån. Hotett- och
Restau-ranganstäUdas förbund anser att anställda måste få full kostnadstäckning
för lönebortfall och alt därför reglerna måste göras sä flexibla, att verklig
förlorad arbetsförtjänst ersätts.

CSN avstyrker kommitténs förslag om sfi-penning med
motiveringen att man inle bör införa nya studiestöd och all ell slöd lill
studier inle helt bör motsvara inkomstbortfall. Studiestödet till de studerande
i sfi-utbildningen bör istället, anser CSN. utgä enligt de regler som f n.
gäller för timersättning vid grundvux. Denna uppfattning delas av RRV och
SACO/SR. RRV anser även att de grupper som inle drabbas av inkomstbortfall bör
fä sfi-penning som motsvarar den ersätlning samma grupp har vid grundvux. Verkel
avslyrker ocksä förslagel alt personer i åldrarna 16-18 år samt över 65 år
skall få ersätlning. SACO/SR menar i likhet med CSN atl del inte är acceptabelt
alt införa ytterligare ett studiestödssystem utöver de stödformer som redan
finns.

Inom CSN har som alternativ till kommitténs förslag
utarbetats ett förslag vars bärande tanke är alt studiestödet för sfi-utbildningen
och dess administration bör vara detsamma som för grundvux. Förslagel, vilkei
bifogas CSN:s yllrande, innebär bl. a. att timersättning utgår med schabloniserade
belopp saml alt regler för återkrav införs. Enligt förslaget bör såväl prövning
av rätt till timersättning som beloppsberäkning och utbetalning skötas av
skolstyrelserna. Nämnden anser att det s. k. sfi-registret bör omfalla även grundvux
och administreras av nämnden. CSN framhåller alt man pä sikt eftersträvar att
försöka skapa etl mer sammanhållet sludieslödssystem och SFI- kommitténs
förslag skulle, om det genomfördes, komma alt verka i rakl molsalt riktning.

Enligt kommitténs förslag skall invandrares rätt lill sfi-penning
upphöra tio år efter förslå kyrkobokföringen i Sverige. Delta förslag avstyrks
av LO, SIV och Riksförbundet internationeUa föreningar för invandrarkvinnor,
med motiveringen att det drabbar grupper av invandrare med en utsatt
arbetsmarknadssituation.

5/V anser att resekostnader bör ersättas för deltagare i sfi-
utbildningen.

SFL anser atl de som deltagit i sfi under väntan på
uppehållstillstånd skall ha rätt till sfi med sfi-penning under 600 limmar
sedan de falt sina tillstånd.

Prop. 1983/84:199 61

7 Barnomsorg vid sfl-utbildning

Kommittén föreslär att särskild barnomsorg bör ordnas av
kommunerna för barnen till de föräldrar som deltar i sfi-utbildningen och atl statsbidrag
utgår för denna verksamhet. I detta förslag instämmer majoriteten av
remissinstanserna. 5/V, RRV och SoS framhåller vikten av en ordnad barnomsorg
så att även de hemarbetande invandrarkvinnorna kan delta i sfi-undervisningen.
Norrköpings kommun påpekar att den barnomsorg som blir aktuell för asylsökande
med barn bör beaktas vid utformningen av de avtal mellan SIV och de enskilda
kommuner, som fömtsälts ske vid etl lokalt omhändertagande av flyktingar. TCO
och SFL anser däremot att barnomsorgen for de sfi-studerandes barn bör ske inom
ramen för samhällets reguljära barnomsorg. SFL finner de typer av
särbehandling som kommittén föreslagit i vissa avseenden direkt
diskriminerande. Bl.a. 5/V och Botkyrka kommun anser alt omfattningen av barnomsorgen
är för lågt beräknad.

8 Lärarfrågor

Flertalet av de remissinslanser som yttrat sig i lärarfrägorna
instämmer i kommilténs förslag om att en lärarulbildning i svenska som
främmande språk bör inrättas, samt att rekryteringen av lärare lill den nya sfi-utbildningen
i första hand sker bland de lärare och cirkelledare som är och har varit
verksamma inom den hitlillsvarande sfi-utbildningen. UHÅ föreslår atl ämnet
svenska som främmande språk i utbildningen även skall kunna kombineras med
samhällsvetenskapliga ämnen. Ämbetet varnar, liksom SÖ, för alltför generösa
dispenser från kraven på grundutbildning för lärare. UHÄ betonar vikten av atl
frågan om behörighetsgivande sfi-lärar-utbildning löses snabbt, så atl berörda
högskolemyndigheter kan börja arbeta med utveckling av kurser inom
grundutbildning och fortbildning. RRV anser atl förslagen som rör
kompletterande utbildning av lärare och personliga tjänster bör övervägas yllerligare
vad gäller såväl omfattning som kostnader. 5/V vill i sitt yttrande starkt
understryka viklen av alt den erfarenhet av undervisning i svenska som
främmande språk som byggts upp inte tilläts gä lill spillo, eftersom detta
skulle få allvarliga konsekvenser för kontinuiteten i undervisningen.

SFL kan inle acceptera en ny organisation av sfi-utbildningen
ulan atl lärarfrägorna löses och biträder därför kommitténs förslag att den nya
organisationen bygger pä nu verksamma lärare i svenska som främmande språk.
Förbundet framhåller att den kompletterande utbildningen för lärare som skall
leda till full behörighet bör erbjudas med oavkortad lön saml alt
kompletteringen skall ske efter tjänstetillsättningen. Vidare anser SFL att
kommitténs resonemang när det gäller övergångsfrågorna är alltför vaga i trygghelsavseende.
Förbundet kräver bl.a. atl de lärare som skall

Prop. 1983/84:199 62

överföras
har minst 3 1/2 års erfarenhet av svenskundervisning för vuxna invandrare, att
gängse meritvärderingsbeslämmdser inte bör gälla och att särskilda tillsättningsgmnder
bör utarbetas. Bland de kommuner som yttrat sig i lärarfrägorna uppger Örebro
kommun att kommunen i inledningsskedet av sfi-reformen kommer att nästan helt
sakna lärare med den av kommittén föreslagna behörigheten. Rekrytering får ske
bland cirkelledare och AMU-lärare. Alvesta kommun anser att den kompletterande
utbildningen i ämnet svenska som främmande språk bör stå öppen även för låg-och
mellanstadielärare. Denna gmpp lärare har i kommunen visat sig vara etl utmärkt
komplement till lärare med akademisk utbildning. Västerås kommun önskar att
även lärare inom grundvux som undervisar invandrare skall kunna komma ifråga
för de nya tjänsterna och att utbildningsinsatser görs för att ge dem
behörighet.

9 Kostnadsberäkningar
och finansiering

Kommitténs
förslag atl finansiera sfi-utbildningen genom statsbidrag och en mindre
arbetsgivaravgift tillstyrks av flera remissinstanser, som finner det positivt atl
man kommer bort från den direkta kopplingen mellan anställning av invandrare
och kostnader för del enskilda förelaget. Vad gäller kommilténs
kostnadsberäkningar för förslagets genomförande anser AMS, RRV, SÖ och
Kommunförbundet att dessa är osäkra och dåligt underbyggda. Kommunförbundet hävdar
alt kommittén synes ha underskattat de verkliga kostnaderna och även
missbedömt utbildningsbehovet. I del senare instämmer AMS och SÖ. SACO/SR och
Kommunförbundet tvivlar på att kommunerna kommer alt erhålla full
kostnadstäckning för sfi-undervisningen. SACO/SR betonar också att finansiering
av sfi-utbildningen inte fär innebära atl resurser tas från övriga delar av
vuxenundervisningen.

SAF,
Kommunförbundet och Medborgarskolan avstyrker förslaget att reformen delvis
skall finansieras med en höjning av arbetsgivaravgiften med 0,03% eller 0,07%
och hävdar att finansieringen i stället bör ske helt över statsbudgelen. Vad
gäller statsbidragets utformning menar RRV och 5Ö att en ökad schablonisering
bör eftersträvas för att skapa en friare resursanvändning och förenklad
administration. Bl.a. LO tillslyrker förslaget om arbetsgivaravgift för sfi.
LO, ABF och Botkyrka kommun anser att studieförbunden bör få behälla resurserna
på den s. k. fria kvoten för päbyggnadsutbildning i sfi. AMS hävdar att
resurser måste finnas kvar för fortsatt svenskundervisning i AMU.

10 Genomförande

Enligl
kommilténs förslag skulle sfi-reformen träda i kraft den Ijuli 1983. Under en
övergångsperiod på tvä år skulle enligt kommittén nuvarande anordnare av sfi-undervisning
anlitas för att möjliggöra en successiv uppbyggnad av den nya organisationen i
kommunen. En organisalionskom-

Prop. 1983/84:199 63

milté skulle planera och organisera genomförandet av
reformen och disponera ett anslag för övergångskostnader.

5/V, AMS, SFL, SACO/SR och SAF anser det vara viktigt atl
den nya organisationen börjar fungera så snart som möjligt för att undvika en
sänkning av kvaliteten på den nuvarande undervisningen och viljan atl anordna sädan.
AMS framhåller att organisationskommitténs första uppgift bör vara atl
utarbeta riktlinjer för hur samarbelel bör ske mellan kommande och nuvarande utbildningsanordnare
för alt tillgängliga resurser skall utnyttjas på bästa sätt under
övergångstiden. Några instanser, t. ex. SÖ, Folkuniversitetet, ABF och Folkbildningsförbundel
finner övergångstiden på två år alltför kort. ABF förordar en övergångslid på
minst tre år medan Folkuniversitetet hävdar att övergången bör äga rum per den

I juli 1985 för atl undvika alltför omfattande ekonomiska
konsekvenser. Ell

slort antal remissinstanser, bl.a. SIV, SÖ, SFL, TCO, Folkuniversitetet,

ABF och Folkbildningsförbundet finner att den resurs som föreslagits av

kommittén för alt läcka övergångskostnaderna är helt otillräcklig. ABF

menar, alt kommitténs förslag i detta avseende vittnar om en nonchalant

inställning lill sludieförbunden. Förbundet beräknar atl avvecklingskost

naderna för samfiiga studieförbund om elt rent kommunalt huvudmanna

skap genomförs kan uppgå till ca 50milj.kr. Förbundet anser vidare atl

kommilténs förslag i syfte atl skapa förulsättningar för de nuvarande

sfi-ledarna inom sludieförbunden alt fä anställning hos en ny huvudman är

otillräckliga och bristfälligt underbyggda. SÖ anser att erfarenheter från

andra reformer bör vara vägledande för hur slor summa som skall anslås

för övergångskostnader. TCO föreslår att studieförbundens merkostnader

i samband med övergången till del nya systemet i stället läcks med medel

ur folkbildningsanslaget. I della instämmer SFL, som även understryker

nödvändigheten av klara riktlinjer för reformens genomförande såväl vad

gäller konsekvenser för studieförbunden som för övrigt.

II Lagstiftning

Av de remissinstanser som yttrat sig i lagstiftningsfrågor
avslyrker Landstingsförbundet kommitténs förslag atl rätlen lill ledighet under
sfl-utbildning regleras i en särskild lag. Den rätlen bör enligt förbundet i
stället inordnas i en omarbetad sludieledighetslag.

SAF accepterar förslaget att arbetsgivare på begäran av
kommun skall medverka till atl information om rälien lill svenskundervisning
för invandrare kan lämnas pä arbetsplatsen. Däremot motsätter sig föreningen
kommitténs förslag atl i den nya ledighelslagen ge även fackliga förtroendemän
som inle är anställda där tillträde till arbetsplatsen. Någon motsvarande räll
föreligger enligl SAF inle i annan lagstiftning.

1 likhet med kommitténs majorilet motsätter sig SAF också
del i en reservalion framförda förslaget om en skadesiändssanklionerad
skyldighet för arbetsgivare att inom tio dagar själva informera utländska
arbetstagare och kommunen.

Prop.
1983/84:199 64

Innehållsförteckning

Sid.

Propositionen
.................................................................. 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll................................ 1

Utdrag av
protokoll vid regeringssammanträde ................ 2

1
Inledning........................................................................
2

2
Föredragandens
överväganden ................................... 5

2.1 Motiv för en förändring av
svenskundervisningen för vuxna invandrare 5

2.2 En ny modell för undervisningen ........................... ... 10

2.3 Undervisningens mäl och innehåll ......................... ... 14

2.4 Deltagare i grundläggande
svenskundervisning ... ... 16

2.5 Undervisningens organisation .............................. 20

2.5.1 Statens, kommunernas och
studieförbundens uppgifter 20

2.5.2 Undervisningens omfattning och
uppläggning 23

2.5.3 Grundläggande svenskundervisning
och grundutbildningen för vuxna 25

2.5.4 Påbyggnadsundervisning i studieförbund
och arbetsmarknadsutbildning 26

2.5.5 Information och uppsökande
verksamhet ...... 27

2.6 Studiesocialt stöd vid
svenskundervisning för vuxna invandrare samt barnomsorg 28

2.7 Lärarfrågor ............................................................ .. 34

2.8 Lagstiftningsfrågor ............................... ............ .. 37

2.8.1 Lag om kommunernas uppgifter i
fråga om grundläggande svenskundervisning 37

2.8.2 Lag om ledighel vid dellagande i
grundläggande svenskundervisning 37

2.9 Statsbidrag till grundläggande
svenskundervisning och påbyggnadsundervisning 39

2.10 Ekonomiska konsekvenser och
finansiering av det nya systemet för svenskundervisning 41

2.11 Genomförande och övergångsfrågor .................... 42

3
Hemställan......................................................................
44

4
Beslul .......................................................................... 44

Bilagor

1
Sammanfattning
av SFI-kommilléns belänkande (SOU 1981:86) Svenskundervisning för vuxna
invandrare - Överväganden och förslag ................................................ 45

2
Sammanfattning
av remissyttranden över SFI-kommitténs betänkanden (SOU 1981:86)
Svenskundervisning för vuxna invandrare -Överväganden och förslag och (SOU
1981:87) Svenskundervisning

för vuxna invandrare - Kartläggning av nuläget ............... 52

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984