Prop. 1983/84:23

Prop.
1983/84:23

Regeringens proposition

1983/84:23

om
rätten tili offentlig försvarare;

beslutad
den 6 oktober 1983.

Regeringen
föreslår riksdagen alt anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

OVE
RAINER

Propositionens
huvudsakliga innehåll

Statens
kostnader för offentliga försvarare har ökat kraftigt under senare år. Delta
beror bl.a. på att domstolarnas praxis när det gäller försvararför-ordnanden
har blivU alltmer frikostig.

I
proposiiionen föresläs alt nuvarande regler för rätten till offentlig
försvarare skärps något, samtidigt som de ges en mera preciserad lydelse. Syftet
är att återföra domstolarnas praxis till den nivå som avsågs med nuvarande
lagstiftning.

Lagändringarna
föreslås träda i kraft den I januari 1984.

1 Riksdagen 1983184. 1 saml. Nr 23

Prop. 1983/84:23 2

1 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken

dels att 21 kap. 3, 6 och 10 §S, 23 kap. 5 § samt 31 kap.
1, 2 och 11 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels all i 21 kap. skall föras in en ny paragraf, 3 a §,
av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21 kap. 3§'

Vid sin talans förberedande och utförande må den
misstänkte biträdas av försvarare.

Försvarare utses av den misstänkte. Är den misstänkte
under aderton år eller sinnessjuk eller sinnesslö, utses försvarare av den som
har vårdnaden om honom. Har den misstänkte för sig ställt rättegångsombud,
anses ombudet som försvarare.

En person får inte vara försvarare, om han har eller har
haft uppdrag åt den misstänkte eller ekonomiska förbindelser med denne och
omständigheterna är ägnade att minska förtroendet för hans förmåga all iaktta
vad som åligger en försvarare enligt 7 § första stycket. Om försvarare gäller i
övrigt 12 kap. 2-5 §§ samt 6 § andra stycket.

Har den misstänkte ej utsett försvarare eller avvisas av
honom utsedd försvarare och finnes på grund av sakens beskaffenhet eller
eljest hans rätt icke kunna utan biträde tillvaratagas, skall offentlig
försvarare förordnas för honom. Ar den misstänkte anhållen eller häktad, skall
även eljest, om han begär det, offentlig försvarare jörordnas.

3a§

Är den misstänkte anhållen eller häktad skall offentlig jorsvarare
förordnas för honom, om han begär del. Offentlig försvarare skall också på
begäran förordnas för den som är misstänkt för ett brott, för vilket inte är
stadgat lindrigare straff än fängelse i sex månader.

Offentlig försvarare skall därutöver förordnas

Senaste lydelse 1982:201.

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen
lydelse

1. om den misstänkte är i behov

av försvarare med hänsyn till utred

ningen om brottet,

2. om försvarare behövs med

hänsyn till all det är tveksamt vil

ken påföljd som skall väljas och del

finns anledning att döma till annan

påföljd än böler eller villkorlig dom

eller sådana påföljder i förening,

eller

3. om del i övrigt föreligger sär

skilda skäl med hänsyn till den

misstänktes personliga förhållan

den eller till vad målet rör.

Om den misstänkte biträds av försvarare som han själv har ulsett,
skall inte vid sidan av denne någon offentlig försvarare förordnas.

Förordnande av offentlig försvarare må av rätten
återkallas, om giltigt skäl därtiU förekommer. Utser den misstänkte själv annan
försvarare, skall förordnandet återkallas, om ej därav skulle uppstå synnerlig
olägenhet.

Offentlig försvarare må ej utan rättens medgivande sätta
annan i sitt ställe.

101

Offentlig försvarare har rätt till skälig ersättning av
allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Vid
bedömningen av vad som är skäligt arvode skall uppdragets art och omfallning
beaktas. Hänsyn skall också tas till andra omständigheter av betydelse, såsom
den skicklighet och den omsorg som uppdraget har utförts med samt den tid som
har lagts ned på uppdragel.

Ett förordnande av offentlig försvarare/dr återkallas av
rätten, om behovet av offentlig försvarare upphör eller något annat giltigt
skäl för ålerkaUdse föreligger. Utser den misstänkte själv annan försvarare,
skall förordnandet återkallas, om det inte skulle uppstå synneriig olägenhet.

En offentlig försvarare får inte Utah rättens medgivande
sätta någon annan i sill ställe.

Offentlig försvarare har rätt till skälig ersättning av
allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdragel har krävt. Vid
bedömningen av vad som är skäligt arvode skall uppdragets arl och omfattning
beaktas. Hänsyn skall också las till andra omständigheter av betydelse, såsom
den skicklighet och den omsorg som uppdraget har utförts med samt den tid som
har lagts ned på uppdraget. Har försvararen lämnat den misstänkte rådgivning
i saken enligt rättshjälpslagen (1972:429), skall avdrag göras för den rådgivningsavgifi
som för-svartiren uppburit.

Senaste lydelse 1981:1289.

Prop.
1983/84:23 4

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
fastställer taxa som skall tillämpas vid beslämmaide av ersättningen.

Offentlig försvarare fär inte förbehålla sig ytterligare
ersättning av den misstänkte. Om så ändå har skett, är förbehållet utan verkan.

23 kap.

5§

Skall enligt 21 kap. 3 § offenflig Skall
enligt 21 kap. 3 a § offentlig

försvarare utses för den misslänk- försvarare utses för
den misslänk-

te, ö//,!?' undersökningsledaren atl
te, åligger det undersökningsle-

göra anmälan därom hos rätten. dåren
atl göra anmälan om det hos

rätlen.

31 kap. 1§' Dömes i mäl, vari åklagare för lalan, den
tilltalade för brottet, skall han till statsverket återgälda vad enligt rättens
beslul av allmänna medel utgått för hans inställelse vid rätten under
förundersökningen, till vittne eller sakkunnig eller eljest för bevisning under
förundersökningen eller i rättegången saml i ersättning till försvarare så ock
statsverkets koslnad för hans hämtande till rätlen. Den tilltalade vare dock ej
ersättningsskyldig för kostnad, som icke skäligen varit påkallad för
utredningen, eller för kostnad, som vållats genom vårdslöshet eller
försummelse av annan än den tilltalade, hans ombud eller av honom utsedd
försvarare. Han vare ej heller i annat fall än som sägs i 4 § första stycket
skyldig att betala mera än som motsvarar del för honom gällande maximibeloppet
för rättshjälpsavgift vid allmän rättshjälp enligt rällshjälpslagen (1972:429).

Om den tilltalade har haft offent

lig försvarare i målet, skall vid

tillämpning av första stycket sista

meningen hans maximibelopp för

rättshjälpsavgiften minskas med

vad han har betalat i rådgivnings

avgift till försvararen.

Vad den tilltalade enligt första Vad den
tilltalade enligt första

stycket skall återgälda får jämkas stycket skall
återbetala får jämkas

eller eftergivas, om skäl härtill före- eller efterges, om skäl härtill före

ligger med hänsyn till den tilltalades ligger med hänsyn till den tilltalades

brottslighet eller hans personliga brottslighet eller hans personliga

och ekonomiska förhållanden. och
ekonomiska förhållanden.

Om det belopp som den tilltalade skulle vara skyldig atl
ersätta understiger en viss av regeringen fastställd gräns, skall
ersättningsskyldighet inte åläggas.

' Senaste lydelse 1983:154.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

2 8

Frikännes
tilltalad i mål, vari åklagare för lalan, eller avvisas eller avskrives av
åklagare väckt åtal, äge rätten av allmänna medel tillerkänna den tilltalade
ersättning för hans kostnad för försvarare, för vittne eller sakkunnig eller
eljest för bevisning under förundersökningen eller i rättegången samt för
delgivning och för utskrift av protokoll eller annat dylikt, såvitt
kostnaden skäligen varit påkallad för tillvaratagande av hans rätt, så ock
för hans inställelse vid rätten.

Frikänns tilltalad i mål, vari åklagare för talan, eller
avvisas eller avskrivs av åklagare väckt åtal, kan rätten av allmänna medel
tillerkänna den filltalade ersättning för hans koslnad för försvarare, för rådgivning
enligt rättshjälpslagen (1972:429), för vittne eUer sakkunnig eller eljest för
bevisning under förundersökningen eller i rättegängen samt för delgivning och
för utskrift av protokoll eller annal dylikt, såvitt kostnaden skäligen varit
påkallad för tillvaratagande av hans rätt, så ock för hans inställelse vid
rätten.

Ersättning för tilltalads inställelse ulgår i enlighet med
vad som gäller för tilltalad som åtnjuter rättshjälp.

11 § Om rättegångskostnad i mål, vari allenast målsägande
för lalan, gälle i tillämpliga delar vad i 18 kap. är stadgat.

I fråga om den liUtalades skyldighet alt ersätta
statsverket kostnad för offentlig försvarare och för annan rättshjälp åt
honom själv äge dock 1 § första stycket tredje punkten och andra stycket
detta kapitel motsvarande tillämpning.

I fråga om skyldighet för målsägande att i mål, vari han
biträtt allmänt åtal eller eljest fört talan jämte åklagaren eller denne fört
talan för måls-äganden, ersätta rättegångskostnad och om hans rält till
ersättning för sådan kostnad gälle, utöver bestämmelserna i 3 och 4 §§, vad i
18 kap. 12 § är stadgat.

rättshjälp
ål honom själv tillämpas dock I § första stycket sista meningen samt andra
och tredje styckena detta kapitel.

I fråga om den tilltalades skyldighet att ersätta staten
kostnad för offentlig försvarare och för annan

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.1 fråga om
offentliga försvarare som har förordnals före ikraftträdandet gäller äldre
bestämmelser.

" Senaste lydelse 1972:430, ' Senaste lydelse 1972:430.
ti Riksdagen 1983/84. I saml. Nr23

Prop. 1983/84:23 6

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda
bestämmelser om

unga lagöverträdare

Härigenom föreskrivs alt 11 § lagen (1964:167) med
särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

II §'

Saknar ifaU, som sägs i 10§, den Om en tilltalad inte har fyllt ar-

tilltalade
försvarare, skaU offentlig ton år och det finns anledning atl

försvarare förordnas för honom, döma till annan påföljd än böter,

om det icke på grund av sakens be- skall offentlig försvarare förordnas

skaffenhet eller eljest finnes uppen- för honom, om det inle är uppen

bart, att försvarare ej erfordras. bart att han saknar behov av för

svarare.

Denna lag träder i kraft den I januari 1984.

Senaste lydelse 1969:163.

Prop.
1983/84:23 7

3
Förslag till

Lag
om ändring i militära rättegångslagen (1948:472)

Härigenom föreskrivs att 87 § militära rättegångslagen
(1948:472) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

87 §'

/ miUlärt mål som handlägges av Utöver vad som annars är före

åklagare eller domstol skall rätt att skrivet om rätt till offentlig försva-

på begäran erhålla offentlig försvå- rare har en misstänkt som är tagen

rare tillkomma, förutom anhållen iförvarsarrest i ett miUtärt mål som

och häktad, jämväl den som är ta- handläggs av åklagare eller dom

gen iförvarsarrest samt annan som stol rätt att få sådan försvarare, om

är misstänkt för brott, för vilket är han begär det.

stadgat fängelse I mer än ett år el

ler avsättning.

Den som är tilltalad eller misstänkt i sådant mål har rätt
att erhålla nödig ledighet från tjänstgöring vid försvarsmakten för alt samråda
med sin försvarare och i övrigt förbereda sin talan. '

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

Senaste lydelse 1976:512.

Prop.
1983/84:23

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1983-09-15

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt,
Gustafsson, Leijon, Peterson, Rainer, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R,
Carlsson, Hellström, Thunborg

Föredragande:
statsrådet Rainer

Lagrådsremiss
om rätten till offentlig försvarare

1
Inledning

RäUshjälpskommitlén
(Ju 1982:01) har enligt sina direktiv (Dir 1981:75) att göra en allmän översyn
av det allmännas åtaganden inom rättshjälpssystemet, bl.a, i fråga om rätten till
offentlig försvarare. Kommittén avgav i januari 1983 delbetänkandet (Ds Ju
1983:2) Rätten tUl offentlig försvarare. I betänkandet föreslår kommittén bl.a.
en viss skärpning av förutsättningarna för förordnande av offentlig försvarare
samt nya regler för alt underlätta användningen av rättshjälpsformen rådgivning
i brottmål. Kommitténs förslag till lagtext bör fogas till protokollet i detta
ärende som bilaga 1.

Betänkandet
har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av justitiekanslern, riksåklagaren
(RÅ), domstolsverket (DV), rikspolisstyrelsen (RPS), brottsförebyggande rådet,
hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Övre Norrland, Stockholms
tingsrätt. Södra Roslags tingsrätt, Helsingborgs tingsrätt, Sundsvalls
tingsrätt, rältegångsutredningen (Ju 1977:06), Sveriges advokatsamfund,
Sveriges domareförbund. Föreningen Sveriges åklagare. Föreningen Sveriges
länspolischefer tillsammans med Föreningen Sveriges polischefer,
Centralorganisationen SACO/SR, Tjänstemännens Centralorganisation,
Landsorganisationen i Sverige och Medborgarrättsrörelsen, En sammanställning
över remissyttrandena har upprättats inom justiliedepartementet och finns
tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 369-83).

Prop. 1983/84:23 9

2 Gällande rätt

Rätten till offentlig försvarare regleras i 21 kap. 3 S
fjärde stycket rättegångsbalken (RB). Därutöver finns regler om offentlig försvarare
för unga lagöverträdare i lagen (1964: 167) med särskilda bestämmelser om unga
lagöverträdare (LUL) och för misstänkta i militära brottmål i militära
rättegångslagen (1948:472, MRL).

Har den misstänkte inte själv utsett försvarare eller
avvisas en av honom utsedd försvarare, skall enligt 21 kap. 3 § fjärde stycket RB
offentlig försvarare förordnas för honom, om på grund av sakens beskaffenhet
eller eljest hans räU inle kan tillvaratas utan biträde. Är den misstänkte
anhållen eller häktad, skall offentlig försvarare alltid förordnas om den
misstänkte begär det.

Enligt 11 § LUL skall offentlig försvarare förordnas för
en misstänkt som inle har fyllt ljugoett år, om han saknar försvarare och
anledning förekommer att döma till annan påföljd för brottsligheten än böter.
Detta gäller dock inte om det pä grund av sakens beskaffenhet eller annars är
uppenbart alt försvarare inte behövs.

Enligt 87 § MRL har, ulöver vad som annars gäller, den som
i militärt mål som handläggs av åklagare eller domstol är tagen i förvarsarrest
rätt atl på begäran få offentlig försvarare. Samma rätt tillkommer den som i sådanl
mål är misstänkt för brott, för vilket är stadgal fängelse i mer än ell år.

Offentlig försvarare förordnas av domstolen antingen på
begäran eller då domstolen annars finner anledning till det (21 kap. 4 § RB).
Till offenflig försvarare skall förordnas advokat eller - om särskilda skäl
föreligger -annan jurist (21 kap. 5 § första stycket RB). Offentlig försvarare
har rält till skälig ersättning av allmänna medel för arbete, fidsspillan och
ullägg som uppdraget har krävt. Sådan ersättning skall i regel bestämmas enligt
en taxa, som fastställs av DV. En -offentlig försvarare får inte av den misstänkte
begära yUeriigare ersäUning för uppdraget (21 kap. 10 § RB).

Döms den tilltalade för brottet i mål, vari åklagare för
talan, skall han till statsverket betala tillbaka vad som enligt domstolens
beslut har betalats ut av allmänna medel bl.a, i ersättning till hans
försvarare. Han är dock i allmänhel inle skyldig alt betala mera än som
motsvarar det för honom gällande maximibeloppet för rältshjälpsavgift vid
allmän räushjälp enligt räUshjälpslagen(1972:429,RHL). Den tilltalades
ersättningsskyldighet får jämkas eller efterges om det finns skäl fill det med
hänsyn fill den fillta-lades broUslighet eller hans personliga och ekonomiska
förhållanden. Om det belopp som den tilltalade skall betala understiger en viss
av regeringen fastställd gräns (f.n. 250 kr.) skall ersättningsskyldighet inte
åläggas (31 kap. 1 § RB och 42 a § rättshjälpsförordningen 1979:938).

Frikänns den tilltalade i eU mål, vari åklagare för talan,
behöver han inle betala kostnaderna för en offentlig försvarare eller vad som i
övrigt har betalats av allmänna medel för utredning av ansvarsfrågan. En
tilltalad

Prop.
1983/84:23 10

som
frikänns kan vidare få ersättning av allmänna medel för egna kostnader för
bevisning, delgivning, vissa utskrifter och privat försvarare. Han kan också få
ersättning för sina kostnader för inställelsen vid rätten (31 kap. 2 § RB).

Rådgivning
är en särskild rällshjälpsform enligt RHL. Den innebär att en rättssökande kan
få råd och upplysningar och annan jämförlig hjälp av en advokat eller en
biträdande jurist på en advokatbyrå. Rådgivning får pågå högst en timme. Den rättssökandc
betalar en rådgivningsavgifi (f.n. 85 kr. per påbörjad tidsperiod om femi:on
minuter). Avgiften kan sättas ned i vissa fall. Om avgiften sätts ned får den
jurist som har meddelat rådgivningen ersättning av staten för mellanskillnaden
(46-48 §§ RHL).

Rådgivning
får utnyttjas även av den som är misstänkt eller tilltalad för ett brott.

3
Föredragandens överväganden

3.1
Rätten fill offentlig försvarare

3.1.1
AUmänt

Mitt
förslag: I syfte att återföra praxis till vad som ursprungligen avsetts gälla
beträffande rätlen till offentlig försvarare skärps förutsättningarna för
förordnande av sådan försvarare något. Förutsättningarna görs samtidigt mer
preciserade.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer med mitt förslag (betänkandet s. 54-56).

Remissinstanserna:
En klar majoritet av remissinstanserna tillstyrker kommitténs förslag eller
lämnar det utan erinran. En remissinstans betonar vikten av att en misstänkt
skall ha möjlighet att tillvarata sina rättsliga intressen oberoende av sin
ekonomiska situation och anser sig därför inte kunna tillstyrka kommitténs
förslag. En annan vill inte tillstyrka någon generell åtstramning av förutsättningarna
för förordnande av offentlig försvarare men har inle någon erinran mot de
föreslagna reglerna, om kommitténs förslag anses böra genomföras av
besparingsskäl. Advokatsamfundet avstyrker förslaget. Samfundet anser alt en
lagstiftning grundad på kommitténs förslag kan leda till alt ett stort anlal
misstänkta som är i behov av biträde av offentlig försvarare kan bli ställda
utan sådan hjälp. Samfundet påpekar också atl en minskning av antalet
offentliga försvar enligt kommitténs förslag inte kan genomföras utan en
märkbar försämring av de ekonomiska viUkoren för de advokater som har sin
huvudsakliga inkomst från detta verksamhetsområde.

Prop.
1983/84:23 11

Skäl
för mitt förslag: Samhällets kostnader för rättshjälp åt misstänkta i brottmål
är betydande. De har ökat kraftigt under senare år. Budgetårei 1973/74 uppgick
de till ca 30 milj. kr., 1976/77 till ca 42 milj. kr. och 1979/80 fill ca 59
milj. kr. Därefter steg de 1980/81 till 72 milj. kr., 1981/82 fiU 83 milj. kr.
och 1982/83 till drygt 92 milj. kr. Den helt dominerande delen av dessa
kostnader gäller ersättningar till offentliga försvarare.

Den kraftiga
kostnadsökningen kan antas ha flera orsaker. Den allmänna kostnadsutvecklingen
har givetvis medfört en ökning av försvararkostna-derna. Det har också sagts
all de grövre brottmålen oftare än förr är svåmlredda och därför ställer krav
på ökade försvararinsatser. Det torde emellertid också förhålla sig så att
andelen tilltalade som har offentlig försvarare har ökat under senare år. Rätlshjälpskommitlén
har på grundval av stafistiska undersökningar kommit fram till att det finns en
klar tendens hos domstolarna att i ökande utsträckning förordna offentlig
försvarare. En sådan förordnas numera inte sällan även i mål av enkel
beskaffenhet. Denna uppfattning delas av nästan alla remissinstanserna.
Kommittén nämner också, liksom en del remissinstanser, att det förekommer att offentlig
försvarare förordnas främst i kurativt syfte utan att något behov av försvarare
finns från rättslig synpunkt.

I
rådande stalsfinansiella läge är det angeläget alt försöka hejda ökning

en av statens utgifter för offentliga försvarare. Kommittén diskuterar i

betänkandet olika vägar för att nä detta syfte. En väg skulle kunna vara alt

sänka ersättningen till de offentliga försvararna. Såvitt gäller de taxe

bundna målen anser jag emellertid i likhet med kommittén alt frågan om

ersättningens storlek inle bör tas upp i detta sammanhang. När det gäller

övriga mål kan erinras om atl reglerna för domstolarnas arvodesprövning

skärptes för inte så länge sedan (prop. 1981/82:28, JuU 19, rskr 105, SFS

1981: 1289). Det kan antas att effekterna av de nya reglerna ännu inte slagit

igenom fullt ul. '

Kommittén
berör också möjligheten av ändrade regler för återbetalning av bl.a. försvarararvoden.
1 likhet med kommittén anser jag atl frågan om den enskildes bidrag till
kostnaderna har ett nära samband med utformningen av molsvarande regler för
den allmänna rättshjälpen. Frågan bör därför inte tas upp nu utan i samband med
kommitténs fortsatta överväganden angående rättshjälpen i stort.

Vad
som nu kan göras är i stället att försöka få till stånd en mera ingående
prövning från domstolarnas sida när det gäller att förordna offentlig
försvarare. Målet bör vara att återföra praxis till den mera restriktiva nivå
som gällde tidigare. Fömtsättningarna för att förordna offentlig försvarare bör
alltså för de flesta fallen skärpas något. Detta kräver att lagtexten utformas
med en större grad av precisering av de fall då offentlig försvarare skall
förordnas.

Genom
att återföra praxis till den nivå som ursprungligen gällde kan samhällets
årliga kostnader för rättshjälp åt misstänkt i brottmål beräknas

Prop. 1983/84:23 12

minska med minst fem milj. kr. Jag vill emellertid betona
att det inte bara är fråga om att åstadkomma en omedelbar kostnadsbesparing.
Minst lika viktigt från statsfinansiella synpunkter är att bromsa ökningstakten
i utgifterna.

Som nämnts har rättshjälpskommittén i uppdrag att göra en
allmän översyn av rättshjälpssystemet. 1 avvaktan på resultatel av denna
översyn . bör man givetvis såvitt möjligt undvika ändringar i RHL. Frågan om
rätten till offentlig försvarare är emellertiid fristående frän kommitténs
arbete i övrigt. Del förslag somjag nu lägger fram är avsett att vara
definitivt i den meningen att det inte påverkas av förslag till lösningar som
kommittén kommer fram till beträffande rättshjälpssyslemet i stort. Frågan
berör f.ö. inte i första hand RHL ulan RB. Jag ser därför inte något hinder mot
alt försvararfrågan tas upp redan nu. Det är också angelägel att den broms-ning
av ökningstakten i utgifterna somjag nyss talade om kommer till stånd så snart
som möjligt.

Sammanfattning av skälen: Kostnadsutvecklingen och
nuvarande generösa praxis när det gäller att förordnei offentliga försvarare
gör det angeläget att förutsättningarna för att förordna sådana försvarare nu
skärps någol.

3.1.2 Förordnanden enligt RB

Mitt förslag: En anhållen eller häktad person skall alltid
få offentlig försvarare, om han begär del. Även den som är misstänkt för elt
brott för vilket inte är stadgat lindrigare straffan fängelse sex månader,
skall på begäran få en offentlig försvarare. Därutöver skall en misstänkt -
oavsett om han begär det eller ej och oavsett om han är berövad friheten eller
är på fri fot - få offentlig försvarare om det behövs med hänsyn till
utredningen om brottet eller med hänsyn till att det är tveksamt vilken påföljd
som bör väljas och det kan bli aktuellt att döma till annan påföljd än böter
eller villkorlig dom eller om det annars finns särskilda skäl till det med
hänsyn fill den misstänktes personliga förhållanden eller till vad målet rör.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag utom
så till vida all kommittén föreslår att straffgränsen för den i övrigt
förutsättningslösa rätten till offentlig försvarare sätts vid fängelse ett år
samt att i regeln om särskilda skäl såsom förutsättning för offenflig
försvarare anges hänsynen till målets art eller omfattning i stället för till
vad målet rör (betänkandet s. 56-69).

Remissinstanserna: Förslaget beträffande frihetsberövade
personer stöds av remissinstanserna. Även förslaget beträffande den som är
misstänkt för broll för vilka det lindrigaste straffet är minst ett ärs
fängelse godtas av

Prop.
1983/84:23 13

nästan
alla remissinstanser. RA och advokatsamfundet anser dock all gränsen har satts
för högt. Kommitténs sätt att precisera övriga fall då offentlig försvarare
skall förordnas stöds av flertalet remissinstanser. Några remissinstanser har
föreslagit vissa justeringar i lagtexten, huvudsakligen av lagteknisk
karaktär. Advokatsamfundet anser dock atl offentlig försvarare behövs i
betydligt fler fall än enligt kommitténs förslag. Samfundet anser bl.a. atl
försvarare bör förordnas även av rent kurativa skäl. Några remissinstanser
framhåller alt behovet av offentlig försvarare kan vara större i överrätt än i
underrätt.

Skäl
för mitt förslag: Enligt RB ankommer det i första hand på den misstänkte alt
själv sörja för silt försvar och utse försvarare. Syftet med offentliga
försvarare är att skapa en garanti för att en misstänkt, som inte själv har
skaffat en försvarare, inle lämnas utan möjlighet till juridisk hjälp när sådan
hjälp behövs. Orsakerna till att den tilltalade inte själv har anlitat försvarare
kan t.ex. vara atl han inle har ekonomiska möjligheter till del eller att han
inte själv har insett behovei av försvarare. Utgångspunkten för rättens
bedömning av om offentlig försvarare skall förordnas skall alltid vara om
försvarare över huvud taget behövs med hänsyn till målets beskaffenhet o.d.
Någon prövning skall inte ske av den misstänktes ekonomiska förhållanden.
Endast processuella synpunkter skall vara bestämmande.

Vad
som i övrigt får antas vara bestämmande för förordnande av offentlig
försvarare enligt 21 kap. 3 § Qärde stycket RB - frånsett när det gäller anhållna
och häktade - är om målet innehåller komplicerade rätts- eller bevisfrågor
eller om saken gäller omfattande eller på annat sätl svåröverskådliga
sakförhållanden. Av betydelse är också om den misstänkte vid fällande dom
riskerar en frihetsberövande påföljd, som inte är endasl kortvarig, eller om
påföljdsvalet kan diskuteras och annan påföljd än böter eller villkorlig dom
kan komma i fråga. Då rättspsykialrisk undersökning är aktuell bör offentlig
försvarare regelmässigt förordnas. Vad nu har sagts gäller såväl mål vari den
misstänkte har erkänt gärningen som mål vari han har förnekat denna. När den
misstänkte har förnekat gärningen torde därutöver - bortsett från mål om s.k.
förseelser, trafikbrott och andra lindrigare broll - försvarare i regel
förordnas om den misstänkte begär det (se vidare SOU 1938:44 s. 274, Gärde m.fl.
Nya rättegångsbalken, 1949, s. 266, Olivecrona, Rättegången i brottmål enligt RB,
3 uppl. s. 100, Ekelöf, Rättegång II, 5 uppl. s. 86, samt Laurin
i Brottels beivrande = Kriminolo-gisk Handbok, utgiven av Kari Schlyter, IV, 1952 s. 193).

Åtminstone enligt äldre
praxis har offentlig försvarare förordnats i trafikmål endast under särskilda
förhållanden (se SvJT 1956 rf. s. 62, Welamson i SvJT 1959 s. 241 f och NJA
1977 s. 741). Exempel på fall då särskilda förhållanden anses föreligga är alt
den tilltalade har nedsatt syn eller hörsel, inte behärskar svenska språket, är
myckel gammal eller inte har fyllt 21 år. Även när åtalet gäller grov vårdslöshet,
då del har uppstått stora t2 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 23

Prop.
1983/84:23 14

skador
eller då en komplicerad rätts- eller bevisfråga föreligger i målet har offentlig
försvarare ibland förordnals.

Vad
som sagts om trafikmål får anses tillämpligt även beträffande andra lindriga
brott, främst sådana som noimalt förskyller endast elt bötesstraff. Vad gäller
ordningsförseelser och brott som i straffskalan inle har annan påföljd än
penningböter får det anses i det närmaste uteslutet att förordna offentlig
försvarare.

Beträffande
frågan om offentlig försvarare i högre instans finns en del rättsfall från
högsta domstolen (HD, se NJA 1974 s. 522 I och II, 1977 s. 741 och 1978 s.
449). Av 1974 års båda fall synes man kunna dra i vart fall den slutsatsen att
om domen i ell brottmål har överklagats till hovrätten och del där är fråga om
huruvida påföljden skall bestämmas till fängelse eller inle, skall offentlig
försvarare enligt HD: s uppfattning förordnas, om den tilltalade begär del.

I
1977 års fall begärde den tilltalade att få offentlig försvarare sedan åklagaren
hade överklagat tingsrättens frikännande dom till hovrätten. Åtalet avsåg ett
trafikbrott, som inle var belagt med strängare straff än böter. Den tilltalade
motiverade sin begäran med att saken hade betydelse inle bara för honom själv
utan också för viss yrkesverksamhet i allmänhet. HD fann under åberopande av
vad som nu redovisats samt eftersom muntlig bevisning skulle föras i hovrätten,
att offentlig försvarare borde förordnas, I 1978 års fall hade den tilltalade
av tingsrätten mol sitt nekande dömts för brottet till femton dagsböter. Den
tilltalade yrkade i hovrätten frikännande och åklagaren yrkade där att
bötesstraffet skulle skärpas. HD fann att den tilltalades begäran om offentlig
försvarare i hovrätten borde bifallas med hänsyn till att muntlig bevisning
skulle förekomma, att målet inte kunde anses vara helt okomplicerat och att den
tilltalade motiverat sin begäran med att han ansåg sig själv inte vara
tillräckligt kunnig att föra en diskussion inför rätten i en viss för målels
utgång möjligen avgörande rättsfråga.

Offentlig
försvarare kan som nämnts förordnas även om den tilltalade inle begärt det
eller till och med motsätter sig del. Den tilltalades uppfattning torde dock
tillmätas stor belydelse. Atl offentlig försvarare förordnas mot den
misstänktes önskan torde huvudsakligen förekomma då den misstänkte är under 21
år eller visar tecken på psykisk abnormitet eller då det gäller mycket
allvarlig brottslighet. Vid avgörande av om offentlig försvarare skall
förordnas torde rätten även ta hänsyn till alt den tilltalade, om han fälls,
normalt får betala tillbaka försvararkostnaden till staten (31 kap. 1 S RB).

Somjag
redan har nämnt och som också framgår av de nyss redovisade domarna från HD har
domstolarnas praxis när det gäller förordnande av offentliga försvarare med
tiden blivit alltmer frikostig. Försvarare förordnas nu i betydligt fler fall
än som åtminstone vid RB: s tillkomst torde ha varit avsett. Den skärpning av
förutsättningarna för förordnande av offent-

Prop.
1983/84:23 15

liga
försvarare som nu förordas syftar till att återföra domstolarnas praxis till en
mer restriktiv nivå.

Det finns i detla
sammanhang anledning att påpeka att den misstänkte inte står utan hjälp med silt
försvar även om han inte har försvarare. Sålunda åligger del åklagaren att
bedriva utredningen på ett objektivt sätl och försöka ta fram även sådant som
talar till den misstänktes förmån (jfr 23 kap. 4 § RB). Domstolen skall verka
för alt målet blir uttömmande behandlat och har alltså att se till att
utredningen är tillräcklig i såväl ansvars- som päföljdsfrågan (jfr 46 kap. 4 §
RB). I praktiken brukar domstolarna utöva en mer aktiv processledning när den
tilltalade inte biträds av försvarare.

För
att åstadkomma en mer restriktiv tillämpning är det nödvändigt att nuvarande
bestämmelse i 21 kap. 3 § RB formuleras om och att därvid förutsättningarna för
försvararförordnande preciseras mer än nu. En ny bestämmelse i ämnet bör.
liksom den nuvarande, särskilt ta upp det fallet att den tilltalade är anhållen
eller häktad. Vid sidan härav bör som ett huvudfall tas upp atl misstanken
avser ell allvarligt brott med ell högt minimistraff i straffskalan. 1 dessa
båda fall bör liksom hittills offentlig försvarare alltid tillhandahållas en
misstänkt som begär det, oavsett om han har erkänt eller förnekat brottet.

Rättshjälpskommiltén
har föreslagit alt ovillkorlig rätt till offentlig försvarare skall föreligga
vid elt minimistraff om fängelse elt år. Två remissinstanser har ansett alt
denna gräns har satts för högt. Även jag anser att gränsen bör dras på en något
lägre straffnivå. Om kommitténs förslag accepterades skulle den som misstänks
för t.ex. grovt vållande till annans död, grov stöld, grovt bedrägeri, grov
förskingring, grov oredlighet mol borgenärer och grov urkundsförfalskning kunna
vägras offentlig försvarare. Jag anser emellertid alt dessa brott generellt selt
är av så allvarlig art att en misstänkt nära nog undantagslöst har behov av en
försvarare. Gemensamt för dessa brott är atl straffskalans nedre gräns är
fängelse sex månader. Jag förordar alt gränsen sätts vid den straffnivån.

När
del gäller övriga fall bör del till en början konstateras att det inte bör komma
i fråga alt offentliga försvarare förordnas av enbart kurativa skäl. I övrigt
bör gränsdragningen ske i enlighet med kommitténs rekommendationer, vilka jag
i allt väsentligt ansluter mig till. Detta innebär i huvudsak följande.

För
alt ett åtal skall kunna bifallas måste en utredning i ansvarsfrågan alltid
presenteras från åklagarens sida. Detta gäller även erkända gärningar.
Erkännandet måste stödjas av andra omständigheter. Om den tilltalade har erkänt
gärningen torde emellertid utredningen av själva brottet i allmänhet inle
motivera alt en försvarare förordnas. Däremot kan han även i ett sådanl mål ha
behov av försvarare med hänsyn till frågan om valet av påföljd. Jag skall strax
återkomma till den frågan.

Om
den tilltalade förnekar den gärning som han är misstänkt för kan han

Prop. 1983/84:23 16

däremot ha behov av juridisk hjälp för alt kunna hävda sin
ståndpunkt gentemot åklagarens. Det kan bero på alt målet innehåller
komplicerade rätts- eller bevisfrågor eller atl saken gäller omfattande eller
på annat sätt svåröverskådliga sakförhållanden. I enklare mål - framför allt
mål om mindre förseelser, trafikbrott och brott i övrigt med endasl böter i
straffskalan — bör den misstänkte normalt kunna föra sin talan själv även om
muntlig bevisning förekommer. Som nämnts ankommer det på domstolen att verka
för atl målet blir tillfredsställande utrett. Om försvarare inte medverkar kan
delta kompenseras genom en mera aktiv processledning från domstolens sida.
Enbart den omständigheten all del i sådana mål skall förekomma förhör med
målsägande och vittnen utgör alltså inte i sig elt skäl att förordna offenflig
försvarare.

Den
skriftliga bevisningen i brottmål kan utgöras av t.ex. analysbevis i mål om
rattfylleri, läkarintyg i mål om misshandel och värderingsintyg i mål om stöld
eller skadegörelse. Bevisning av den typen motiverar sällan att offentlig försvarare
förordnas. Är emellertid den skriftliga bevisningen omfattande och
svåröverskådlig kan det finnas behov av en försvarare. Detta är t.ex. ofta
fallet i mål där bokföringsmaterial åberopas som bevisning.

Ibland händer det all en misstänkt accepterar åklagarens
beskrivning av händelseförloppet men bestrider ansvar för brottet. Kommittén
anför som exempel atl den tilltalade erkänner atl han utdelat ell slag mot mälsägan-den
men gör gällande atl han har blivit provocerad. En sådan invändning kan medföra
behov av biträde vid målsägandeförhöret. Å andra sidan bör beaktas atl
invändningar av det slaget är så vanliga i misshandelsmål att del är mer eller
mindre självklart för domstolen att se till alt de blir uppmärksammade och ordentligt
utredda. Detta måste också finnas med i bilden vid bedömningen av behovet av en
offentlig försvarare.

Ett annat liknande fall är att den tilltalade invänder att
han handlat i nöd eller nödvärn. När del är fråga on juridiska spörsmål av den
arten torde den tilltalade inte sällan ha behov av offentlig försvarare.

Kommittén nämner också den situationen att den tilltalade
erkänner gärningen men anser atl denna bör rubriceras på annal sätt än vad
åklagaren gjort. Rubriceringsfrågan skall emellertid prövas självmant av
domstolen, som inle är bunden av parternas åsikter i saken. I likhet med
kommittén anser jag att behovet av försvarare i sådana fall inte är
framträdande. Saken kan emellertid ligga annorlunda till om en rubriceringsfräga
har belydelse för påföljden.

Sammanfattningsvis anser jag » likhet med
rättshjälpskommittén och remissinstanserna alt som ell särskilt skäl till att
förordna offentlig försvarare bör anges alt en försvarare behövs med hänsyn
till utredningen om brottet. Jag vill understryka alt det i varje enskilt fall
måste göras en prövning av om en försvarare verkligen behövs. Bl.a. bör beaktas
om den misstänktes önskemål om juridiskt bistånd kan tillgodoses genom rådgiv-

Prop. 1983/84:23 17

ning enligt RHL. Vid bedömningen måste hänsyn givetvis
också tas till den misstänktes personliga förutsättningar att klara försvaret
på egen hand. Jag återkommer till den frågan i det följande. Liksom f.n. bör
det inte krävas att den misstänkte själv begär atl få en försvarare. Utan en
sådan begäran bör emellertid en försvarare i nu avsedda fall endasl
undantagsvis förordnas.

Som kommittén framhåller måste i bedömningen ingå en
prövning huruvida den åberopade utredningen är rimlig med hänsyn till vad
målet gäller. Det kan inträffa atl den tilltalade för in bevisning i
bagatellmål som inle står i nägon rimlig proportion till vad målet gäller. Atl
förordna offentlig försvarare i sådana fall bör i allmänhet inte komma i
fråga.

Behov av försvarare
kan föreligga även med hänsyn till valet av påföljd för brottet. I mål där det
är tveksamt vilken påföljd som skall väljas krävs ofta att den tilltalade
biträds av en försvarare för atl man skall vara säker pä aU de relevanta
omständigheterna kommer fram. Detla kan vara fallet även i mäl som i övrigt är
enkla. Föreligger inte någon egentlig tveksamhet vid påföljdsvalet bör
offentlig försvarare inle förordnas såvida det inte behövs av andra skäl.

Del finns numera en klar tendens hos domstolarna att
förordna offentlig försvarare i mål om rattfylleri. Detla torde sammanhänga med
att alternativa påföljder - främst skyddstillsyn - vid sådana brott numera
kommer i fråga oftare än förr. Mot att försvarare förordnas i fall där det
föreligger skäl för en sådan alternativ påföljd finns inle någol att invända.
Jag vill emellertid understryka atl offentlig försvarare i rattfyllerimål inle
bör förordnas enbart av den anledningen att det kan bli fråga om en frihetsberövande
påföljd. I detla sammanhang vill jag anmärka att det är min avsiki att senare
ta upp sanktionssyslemet vid rattfylleri på grundval av departementspromemorian
(Ds Ju 1983:6) Trafiknykterhetsbrotlen och remissyttrandena över denna.

Om valet kan länkas slå mellan böter eller villkorlig dom
finns det knappast anledning atl förordna offentlig försvarare för atl
tillvarata den misstänktes rätt i påföljdsdelen. Varken böter eller villkorlig
dom kan anses utgöra så ingripande påföljder all någon försvarare behövs.

Som kommittén framhåller kan del ofta. främst vid vissa förmögenhelsbrott,
slå i det närmaste klart att påföljden kommer att bli skyddstillsyn. I likhet
med kommittén vill jag förorda restriktivitet när det gäller att förordna
offentliga försvarare i sådana fall.

Del sagda förutsätter atl en viss förhandsbedömning görs
av påföljdsfrågan, t.ex. pä grundval av stämningsansökningen. Detta är viktigt
för att undvika att offentliga försvarare förordnas slentrianmässigt. En
liknande förhandsbedömning måste redan i dag ofta göras av andra skäl, t.ex.
för atl avgöra frågorna om rätlens sammansättning vid huvudförhandlingen och
möjligheten alt handlägga målet i den tilltalades utevaro. Att en viss
förhandsgranskning görs har godtagits i andra lagstiftningsärenden som

Prop. 1983/84:23 18

varil aktuella under senare år (se t.ex. prop. 1981/82:
105. JuU 45. rskr 273 och prop. 1982/83:41, JuU 11, rskr 83).

Vid sidan av de fall somjag nu har tagit upp bör i
enlighet med kommitténs förslag rätl till offentlig försvarare också föreligga
då del är motiverat av särskilda skäl. Elt sådant skäl är alt den misstänkte
har svårt all själv klara silt försvar på grund av personliga förhållanden, t.ex.
mycket hög levnadsålder, psykisk eller allvarlig fysisk sjukdom, nedsatt syn
eller hörsel eller annat allvarligt handikapp. Då rättspsykialrisk
undersökning kommer i fräga bör offentlig försvarare regelmässigt förordnas. I
dessa fall anser jag alt den misstänkte bör ha rätt att erhålla offentlig
försvarare även vid mindre allvarliga brott.

Kommittén har också föreslagit att offentlig försvarare
skall kunna förordnas om det föreligger särskilda skäl med hänsyn till målets
art eller omfattning. Kommittén syftar bl.a. på det fallet att åtalet gäller en
gärning med myckel komplicerade sakförhållanden eller att en skadeslåndsfråga i
brottmålet av processekonomiska skäl motiverar att en offentlig försvarare
förordnas.

För egen del vill jag framhålla aitt i fall då
sakförhållandena är komplicerade det i regel - om den misstänkte har förnekat
brottet eller i övrigt har haft invändningar i ansvarsfrågan - finns skäl att
förordna offentlig försvarare enligt den tidigare behandlade grunden atl en försvarare
behövs med hänsyn till utredningen om brottet. Någol skäl alt därutöver medge
offentlig försvarare med hänsyn till komplicerade sakförhållanden torde knappast
finnas. Inte heller bör förekomsten av skadeståndsanspråk enligt min mening
ensamt motivera att offentlig försvarare förordnas, frånsett möjligen då det
rör sig om ett mycket betydande belopp (jfr Ekelöf, Rättegäng II, 5 uppl. s 86). Normall avgörs
endast okomplicerade skadeståndsfrågor i brottmålet. I andra fall brukar
skadeståndsdelen avskiljas för all handläggas som tvistemål. Detsamma gäller
om utredningen om skadeståndets storiek är omfattande.

Jag anser inle heller atl målets omfattning i sig bör
utgöra grund för alt förordna offentlig försvarare.

Däremot kan det i en del mål finnas särskilda frågor som
är komplicerade och som motiverar att en offentlig försvarare biträder den
misstänkte. Det kan l.ex. gälla yrkanden om förverkande eller annan särskild
rättsverkan. Dessa fall bör enligt min mening kunna inrymmas under uttrycket
alt offentlig försvarare skall förordnas om del föreligger särskilda skäl med
hänsyn till vad målet rör.

1 likhet med kommittén anser jag att del ofta föreligger
särskilda skäl att förordna offentlig försvarare i mål om näringsförbud (jfr prop.
1979/80; 83, s. 59). Även det fallet täcks av uttrycket med hänsyn till vad
målet rör.

Mot bakgrund av vad några remissinstanser har anföll om behovei
av offentlig försvarare i högre instans vill jag framhålla att behovet av
försvarare i regel inte blir större därför att målet skall prövas av
ytterligare en

Prop. 1983/84:23 19

domstol. Ibland kan emellertid detta vara fallet. Jag kan
sålunda erinra om atl del för prövningstillstånd i HD i princip krävs aU målet
har prejudikatintresse och an det ankommer på den som begär prövningstillstånd
aU ange de omständigheter han åberopar till slöd för alt sådant fillstånd skall
meddelas (55 kap. 4 § andra .stycket RB). Den enskilde lorde mera sällan ha
möjligheter att själv bedöma målets prejudikalvärde och kan därför ha behov av
en försvarare. I likhet med kommiuén anser jag emellertid att några
särbestämmelser för rätt till försvarare i högre instans inle behövs.

Sammanfattning av skälen: Förutsättningarna för atl få
offentlig försvarare bör skärpas något och de fall i vilka en rätt till
offentlig försvarare föreligger preciseras mera än i nuvarande lagtext. Därvid
bör utgångspunkten vara de principer som ligger bakom nuvarande lagstiftning.
Detta leder till att en ovillkorlig rätt till offentlig försvarare liksom hittills
bör finnas för den som är anhållen eller häktad samt för den som är misstänkt
för ett allvarligt brott. Därutöver bör behovei av försvarare med hänsyn till
utredningen om brottet eller val av påföljd vara avgörande. Vid sidan härav bör
offentlig försvarare förordnas endast om särskilda skäl föreligger med hänsyn
till den misstänktes personliga förhållanden eller till vad målet rör.

3.1.3 Försvarare för unga lagöverträdare

Mitt förslag: Enligt 11 S LUL skall offentlig försvarare
förordnas för den som är under 21 år, om det inle på grund av sakens
beskaffenhet eller av andra skäl är uppenbart att försvarare inte behövs. Delta
gäller dock endast om det finns anledning att döma till annan påföljd än böter.
Jag föreslår nu atl åldersgränsen sänks till 18 år.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag
(betänkandet s. 69-70).

Remissinstan.serna: Flertalet remissinstanser godtar
kommitténs förslag. RA och hovrätten för Västra Sverige anser däremoi alt den
nuvarande åldersgränsen bör behållas och åberopar som skäl bl.a. de speciella
påföljdsregler som gäller för tilltalade under 21 år. Stockholms tingsrätt
anser alt offentlig försvarare i många fall inle heller skulle behövas för
tilltalade i åldersgruppen 15-17 år om - såsom oftast är fallet utomlands - vårdnadshavaren
vore skyldig att vara närvarande vid rättegången. Tingsrätten föreslär alt en
sådan regel införs.

Skäl för mitt förslag: Nuvarande myndighetsålder är 18 år.
Den som har uppnått denna ålder antas själv kunna sköta sina egna
angelägenheter. Han eller hon har rätt att rösta i allmänna val och är valbar
såväl till riksdagen

Prop. 1983/84:23 20

som till fullmäktige och styrelser i kommuner och
landsting. Jag anser bl .a. med hänsyn härtill att den nuvarande åldersgränsen
i 11 § LUL — som f.ö. tillkom när myndighetsåldern var 21 år - bör sänkas till
18 år.

Med anledning av vad RÅ och hovrätten för Västra Sverige har
anfört vill jag påpeka alt de speciella påföljdsfrägor som de åberopat ofta i
det enskilda fallet kan vara sådana atl det finns skäl att förordna offentlig
försvarare enligt den föreslagna nya regeln i 21 kap. 3 a § RB, om den
tilltalade är mellan 18 och 20 år.

Enligt 9 § LUL får den som inte fyllt 18 är inte dömas
till fängelse eller skyddstillsyn om inte vårdnadshavaren - där så lämpligen
har kunnat ske - har blivit hörd i målet. Någon skyldighet för en vårdnadshavare
att infinna sig vid huvudförhandlingen i målet innebär dock inte denna regel.
Någon sådan skyldighet finns inte heller på grund av andra regler (jfr 21 kap.
1 § RB).

I likhet med Stockholms tingsrätt anser jag atl vissa skäl
talar för alt en vårdnadshavare i de avsedda fallen skall vara skyldig alt
närvara vid rättegången. Frågan huruvida en närvaroplikl bör införas är
emellertid komplicerad. Frågan kan i vart fall inle behandlas i detta
sammanhang utan får tas upp i samband med andra ändringar i LUL.

3.1.4 Försvarare i militära mål

Mitt förslag: En misstänkt som är vägen i förvarsarrest
enligt 30 § MRL skall alllid ha rätt alt få offentlig försvarare om han önskar
det. I övrigt bör nuvarande särbestämmelser för militära mäl upphävas och RB: s
regler i ställel gälla även i dessa mål när de handläggs av åklagare eller
domstol. Därvid bör disciplinstraff anses jämställt med böter.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med milt förslag
(betänkandet s. 70-71).

Remissinstanserna: De remissinstanser som har berört
frågan tillstyrker kommitténs förslag eller lämnar det utan erinran.

Skäl för mitt förslag: Förvarsarrest är en särskild form
av tvångsmedel som bara förekommer i de militära målen. Samma skäl som
motiverar att anhållna eller häktade har rätt all på begäran få offentlig
försvarare talar för atl den som är tagen i förvarsanest skall ha en sådan
rätt. Jag föreslår således ingen ändring av gällande rält på den punkten.

I militära mål gäller emellertid som redan nämnts en särskild
regel även för den som misstänks för ett brott för vilket stadgas fängelse i
mer än ett är. I så fall föreligger en ovillkorlig rätl till offentlig
försvarare. Denna regel är belydligl förmånligare än molsvarande regler i RB.

I likhet med kommittén och remissinstanserna anser jag alt
skäl saknas

Prop.
1983/84:23 21

atl
numera särbehandlade militära målen i detta avseende. RB:.s reglerom rält till
offentlig försvarare bör alltså gälla även i de militära målen. Den särskilda
militära påföljden disciplinstraff bör därvid jämställas med böter.

Jag vill i sammanhanget
erinra om att den som är tilltalad eller misstänkt i ett militärt mål har rätt
alt erhålla behövlig ledighet från sin tjänstgöring vid försvarsmakten för att
samråda med sin försvarare och i övrigt förbereda sin lalan (87 § andra
stycket MRL).

Enligt
6 § MRL skall vad som är föreskrivet om rättegång i allmänhet gälla i lillämpliga
delar vid rättegång i militära mål, om inle avvikande bestämmelser finns i MRL
eller i annan författning. Enligt samma lagrum skall disciplinstraff därvid
anses lika med böter. RB: s regler om rätlen till offentlig försvarare gäller
alltså även i militära mål. om inle avvikande bestämmelser meddelas i MRL eller
annan författning. Vad som behöver regleras särskilt i MRL är därför endast alt
en misstänkt som är tagen i förvarsarrest skall ha rätt att få offentlig
försvarare om han begär det. 87 § bör därför få en något annan utformning än vad
kommittén har föreslagit.

Sammanfattning
av skälen: Det saknas anledning att ha kvar nuvarande särbestämmelser för
rätten till offentlig försvarare i militära mål. Det särskilda militära
tvångsmedlet förvarsarrest bör dock även i fortsättningen jämställas med
anhållande och häktning närdet gäller rätten till offentlig försvarare.

3.1.5
Förhållandet till privat försvarare

Mitt
förslag: En offentlig försvarare skall inte förordnas vid sidan av en försvarare
som den misstänkte har utsett. Detta bör uttryckligen anges i lagtexten.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer med mitt förslag utom så till vida att kommittén inte
ansett atl regeln behöver anges uttryckligen i lagtexten (betänkandet s. 15-16
jämfört med s. 29-30).

Remissinstanserna:
Förslaget har lämnats utan erinran.

Skäl
för mitt förslag: En av förutsättningarna för att offentlig försvarare skall
kunna förordnas enligt gällande rätt är all den misstänkte inte själv har
utsett någon försvarare. Enligt praxis betyder detla numera endast att en offentlig
försvarare inte skall förordnas vid sidan av en av den misslänk-te utsedd
försvarare. Däremoi bör regeln inte förstås så alt en försvarare som den
misstänkte har utsett inte kan förordnas som offentlig försvarare (NJA 1975 s.
332, se Welamson i SvJT 1982 s. 127).

Kommittén har föreslagit
alt den nuvarande regeln beträffande förhållandet till privat försvarare skall
slopas. I sak godtar jag kommitténs

Prop. 1983/84:23 22

förslag. Jag anser emellertid aU det i lagtexten i
överensstämmelse med praxis bör anges att en offentlig försvarare inte skall
förordnas vid sidan av en försvarare som den misstänkte har utsett.

3.1.6 ÅlerkaUdse av förordnande av offentlig försvarare

Mitt förslag: I RB anges uttryckligen att elt förordnande
av offentlig försvarare får återkallas, om det inte längre finns behov av någon
försvarare.

Kommittén har inle behandlat frågan.

Remissinstanserna: Några remissinstanser anser att det bör
öppnas möjlighet all återkalla ett förordnande av offentlig försvarare, när
behovet av försvarare upphör under förfarandets gång. Detta kan enligt dessa
remissinstanser vara fallet exempelvis om den som är misstänkt för flera brott
har fått offentlig försvarare på gmnd av misstanke om ett av dessa brott och
förundersökningen sedan läggs ned beträffande det brottet men fullföljs till
åtal beträffande övriga brott, som inte är av den karaktären alt de medför
behov av offentlig försvarare. Ett annat exempel är att offentlig försvarare
förordnas för nägon som anhållits på grund av misstanke om ett grovt brott men
där åtalet på grund av bevislägel senare bara kommer atl omfatta ett mindre
grovt brott, som inte medför behov av försvarare.

Skäl för mitt förslag: Enligt 21 kap 6 § första stycket
första meningen RB får rätten återkalla ett förordnande av offentlig
försvarare, om det förekommer giltigt skäl för del. Det är något ovisst om den
bestämmelsen kan åberopas som stöd för att återkalla ett förordnande, om behov
av försvarare inte längre kan anses föreligga.

För egen del anser jag att ett förordnande av offentlig
försvarare skall kunna återkallas om den misstänkte inle längre kan anses ha
behov av en försvarare. Med hänsyn till att det inte är helt klart huruvida den
möjligheten finns enligt gällande rätt. bör en uttrycklig bestämmelse om det
införas.

Som exempel på fall då ett försvararförordnande bör kunna
återkallas på den grunden kan nämnas att förordnandet meddelats innan åtal väckls
och det senare visar sig att åtalet inle omfattar det brott som motiverade
förordnandet. Ett annat exempel är att efter överklagande prövningen i högre
instans omfattar endasl frågor som inte kräver biträde av försvarare. Om den
misstänkte utser en privat försvarare sedan en offentlig försvarare förordnats,
bör i allmänhet förordnandet återkallas. Som regel finns det i det läget inte
heller tillräckliga skäl att förordna den private försvararen till offentlig
sådan.

Slor försiktighet bör emellertid iakttas när det gäller
att återkalla elt förordnande som meddelats efler det alt åtal har väckts. En
tilltalad som

Prop. 1983/84:23 23

under pågående förfarande mister den försvarare som
förberett och kanske till en del genomfört hans försvar riskerar atl komma i
ett sämre läge än om han själv hade skött sitt försvar från början. Detta
gäller i viss utsträckning oberoende av brottets svärhetsgrad.

Innan
frågan om alt återkalla ett försvararförordnande avgörs, bör domstolen givetvis
bereda den tilltalade och försvararen tillfälle att yttra sig.

3.2 Rådgivningsinstitutet

3.2.1 Rätten till rådgivning i brottmål

Mitt förslag: Den avsedda minskningen av antalel försvararförordnan-den
bör till en del kunna kompenseras genom att den som behöver vägledning för sitt
försvar i stället använder sig av möjligheten till rådgivning enligt RHL.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag
(betänkandet s. 48-51).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna anser att rådgivningsinsti-tulet
bör kunna användas på del sätt som kommittén har föreslagit. Några är dock
tveksamma till om rådgivning verkligen kommer att användas i den utsträckning
som kommittén har räknat med. RPS föreslår alt rådgivnings-tiden utökas från
högst en timme till högst två timmar för att möjliggöra bl.a. en ytterligare
minskning av antalet förordnanden av offentliga försvarare. Även Stockholms
tingsrätt har varit inne på att tiden bör förlängas, främst för alt ge
möjlighet för rådgivning i anledning av ett eventuellt överklagande av
underrättens dom. Hovrätten för Övre Norrland har påpekat att rättegängen i
varje högre instans bör kunna ses som en ny rättslig angelägenhet i fråga om
rätten till rådgivning.

Skäl för mitt förslag: Redan enligt gällande rält kan
institutet rådgivning användas för all en misstänkt i brottmål skall kunna få räd
och upplysningar av en advokat eller en biträdande jurist på en advokatbyrå
rörande sitt försvar. Denna möjlighet bör kunna utnyttjas i de fall då något
behov av offentlig försvarare inle kan anses föreligga men den misstänkte ändå
behöver råd och upplysningar före huvudförhandlingen i målet.

När det gäller rådgivningstidens längd torde, som
kommittén har framhållit (s. 49), de spörsmål som en misstänkt är intresserad
av att diskutera ofta kunna vara avhandlade på någon halvtimme. Den nuvarande rådgiv-ningsliden
om högst en timme får i varje fall anses tillräcklig.

Med anledning av vad kommittén har anfört (s. 72) om att en
tilltalad redan inför målels handläggning kan ha uttömt sina möjligheter till
rådgivning vill jag framhålla att jag i likhet med hovrätten för Övre Norrland

Prop. 1983/84:23 24

anser att rättegången i varje högre instans bör ses som en
ny rättslig angelägenhet i fråga om rätten till rådgivning. Att så är fallet
förutsätts i 8 § lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden och
någon skillnad torde inte föreligga när del gäller rådgivning i brottmål (jfr prop.
1973:87 s. 225).'

Självfallet är del viktigt alt den som är misstänkt för
brott informeras om rådgivningsmöjligheten. Formerna för den informationen kan
lämpligen övervägas av DV.

3.2.2 Rådgivningskostnaderna

Mitt förslag: Från den ersättning som skall tillerkännas
en offentlig försvarare skall avdrag göras för den rådgivningsavgift som
försvararen har mottagit av den misstänkte vid rådgivningen.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag
(betänkandet s.

53).

Remissinstanserna: De flesta av de remissinstanser som har
berört frågan lämnar kommitténs förslag utan erinran. Två tingsrätter är dock
negativa till förslaget. Den ena anser del tveksamt om rådgivningen alltid
omfattar samma uppgifter som åligger en offentlig försvarare medan den andra
anser att den föreslagna regeln blir s\år atl tillämpa.

Skäl för mitt förslag: Den ersättning som tillerkänns en
offentlig försvarare är avsedd atl läcka även dennes förberedande arbete i
målet. Om försvararen har meddelat rådgivning innan han har förordnats till
offentlig försvarare bör han således få vidkännas elt avdrag på försvararersättningen
som motsvarar vad han uppburit i rådgivningsavgifi. Om rådgivning någon enstaka
gång har meddelats av någon annan än den som förordnas som offentlig försvarare
skall någon avräkning givelvis inle göras.

Någon
svårighet atl tillämpa den föreslagna regeln bör inte uppstå. Det får ankomma
på den offentlige försvararen att upplysa domstolen om att rådgivningsavgifi har
uppburits och att ange avgiftens storlek i samband med att han yrkar ersättning
för försvaret. Någon särskild kontroll från domstolarnas sida torde inte behövas.
Det uppgivna avgiftsbeloppet dras av från den ersättning som skall tillkomma
försvararen enligt den taxa för ersättning till offentlig försvarare som
fastställs av DV. När det gäller de icke taxebundna målen bör försvararen själv
göra avdrag i kostnadsräkningen.

Sammanfattning av skälen: Eftersom ersättningen till en
offentlig försvarare omfattar även dennes förberedande arbete i målet, bör vad
försvararen erhållit i rådgivningsavgifi avräknas rnol försvararersättningen.

Prop.
1983/84:23 25

3.2.3
Aterbetalningsskyldighet

Mitt
förslag: Om en tilltalad som har offentlig försvarare döms för brottet och
skall förpliktas atl återbetala vissa rättegångskostnader till slaten, skall
han från den övre gränsen för sin återbetalningsskyldighet få avräkna vad han
har betalat i rådgivningsavgift till försvararen.

Kommitténs
förslag: Den dömdes återbetalningsskyldighet för rättegångskostnader skall
minskas med vad han har betalat i rådgivningsavgift (betänkandet s. 52-54).

Remissinstanserna:
Kommitténs förslag har mött kraftig kritik vid remissbehandlingen. Bl.a. har
framhållits atl förslaget kan medföra att en tilltalad får avräkna avgiften två
gånger, att systemet blir svårhanterligt, atl det bygger på att domstolen före
huvudförhandlingens slut får upplysning av den tilltalade om att han betalat
rådgivningsavgift med visst belopp, att sådana uppgifter blir svåra atl
kontrollera före huvudförhandlingens slut, att förslaget kan medföra att
rådgivningen blir gratis samt atl det kan medföra ökade kostnader för staten.
Det har också framhållits att avräkning i vart fall inte bör ske mot vad den
tilltalade annars skulle ha atl betala ulan mot den tilltalades maximibelopp
för rältshjälpsavgift vid allmän rättshjälp enligt RHL. En remissinstans har
också påpekat att avräkning endast bör ske om offentlig försvarare har varit
förordnad i målet. 1 annat fall borde även andra egna rättegångskostnader än
rådgivningsavgift - t.ex. kostnader för privat försvarare, vittneslöner och inslällelsekosl-nader
- få avräknas. En annan remissinstans har menat atl det inle behövs någon
avräkning därför alt rådgivningsavgiften är så låg att den bör kunna bäras av
alla tilltalade.

Skäl
för mitt förslag: Om en tilltalad fälls för brottet, skall han enligt 31 kap. I
§ RB normalt till staten betala tillbaka vad som enligt domstolens beslut har
betalats ut av allmänna medel. De kostnader som avses är främst koslnaderna för
bevisning och försvarare. Den tilltalade behöver dock inte betala tillbaka mer
än som motsvarar del för honom gällande maximibeloppet för rältshjälpsavgiften
vid allmän rättshjälp enligt RHL. Beloppet får jämkas eller efterges hell, om
det finns skäl till del med hänsyn till den tilltalades brottslighet eller hans
personliga och ekonomiska förhållanden. Om det belopp som den tilltalade skulle
vara skyldig att ersätta understiger 250 kr., behöver den lilllaiade aldrig
betala beloppet.

Kommitténs
förslag innebär atl del belopp som den tilltalade skulle betala enligt de nu
redovisade reglerna skall minskas med vad han har betalat i rådgivningsavgift.
Denna avgift kan uppgå till högst 340 kr. Den får sällas ned så att den inle
överstiger den tilltalades maximibelopp för rältshjälpsavgift vid allmän
rättshjälp.

Prop. 1983/84:23 26

Av vad jag nu har anfört framgår all rådgivningsavgiften
ligger på en sådan nivå alt den normalt bör kunna bäras av alla. Den skall eriäggas
direkt till den jurist som meddelar riidgivningen. 1 de fall då rådgivningen
leder till att offentlig försvarare förordnas skall rådgivningsavgiften enligt
vad jag redan anfört avräknas moe den ersättning som försvararen är beräuigad
till. I dessa fall erhåller domstolen uppgift om rådgivningsavgiften från
försvararen. Rådgivningsavgiften har betalats av den tilltalade. Om den
tilltalade i stället hade fått offentlig försvarare från böijan, skulle del
arbete som ersatts genom rådgivningsavgiften i stället ha ersaUs av allmänna
medel. Jag anser därför att det är rimligt att den rådgivnings-avgift som den
tilltalade har erlagt till försvararen får avräknas när återbetalningsskyldigheten
fastställs.

Som några remissinstanser har påpekat bör rädgivningsavgifien
avräknas mol den tilltalades maximibelopp för räUshjälpsavgift vid allmän
rättshjälp och inle mol del rättegångskostnadsbelopp som den tilltalade annars
skulle vara skyldig atl ersätta.

1 likhet
med en av remissinstanserna anser jag vidare atl det saknas skäl att låta
rådgivningsavgiften avräknas när den tilltalade inte har haft någon offentlig
försvarare. 1 konsekvens härmed bör den tilltalade inte heller få avräkna
rådgivningsavgiften om han undantagsvis erhållit rådgivningen hos någon annan
än den som senare har förordnats till offentlig försvarare för honom.

Ulöver vad kommiuén har föreslagU bör en följdändring
göras i 31 kap. 11 § andra stycket RB. De följdändringar som behövs i
rättshjälpsförordningen (1979:938) kan beslutas av regeringen.

Sammanfattning av skälen: Eftersom det arbete som omfattas
av en rådgivning skulle ha ersatts som försvararaibete om den rådgivande
juristen varit förordnad som offentlig försvarare bör, om den som meddelat
rådgivningen blir förordnad som offentlig försvarare, rådgivningsavgiften få
avräknas som försvararkoslnad när del gäller atl fastställa en dömd tilltalads aterbetalningsskyldighet
för rättegångskostnader.

3.2.4 Ersättning för rådgivningskostnaden vid frikännande
dom

Mitt förslag: Om en tilltalad frikänins i ell mål vari
åklagare för talan, kan rätten av allmänna medel tillerkänna honom ersättning
för hans kostnader för rådgivning enligt RHL.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag
(betänkandet s. 54).

Remissinstanserna: Förslaget lämnas utan erinran av alla
remissinstanser utom Helsingborgs tingsrätt, som anser alt hela systemet med
avdrag och

Prop.
1983/84:23 27

ersättning
för rådgivningsavgiften är för svärhanleriigt. DV anser atl rätl till
ersättning för kostnaden för rådgivning för tilltalad som frikänns föreligger
redan enligt gällande rätt.

Skäl
för mitt förslag: Om en tilltalad frikänns i ett mål vari åklagare för lalan,
kan den tilltalade få ersättning av allmänna medel för sina rättegångskostnader,
bl.a. för kostnaden för privat försvarare. Den tilltalades kostnad för
rådgivning i brottmål är av samma slag som kostnaden för privat försvarare.
Rådgivningskostnaden bör anses som en sådan rälle-gångskoslnad som den
tilltalade kan få ersättning för vid frikännande dom. Detta är av belydelse även
för att rådgivningsinstitutet i avsedd omfattning skall kunna ersätta försvararförordnande.
En uttrycklig bestämmelse i saken bör tas in i 31 kap. 2 § första stycket RB.

En
tilltalad som begär ersättning för rådgivningskostnad bör tillerkännas ersättning
endast om han kan styrka att han har haft kostnaden.

3.3 Kostnadseffekter

Slalens
kostnader för offentliga försvar var ca 80 milj. kr. budgetåret 1981/82.

Kommittén
har (betänkandet s. 75-76) med ledning av vissa statistiska uppgifter
uppskattat att statens kostnader för offentliga försvarare kommer att minska
med mer än 5 milj. kr. årligen om kommitténs förslag genomförs. Kommittén har
dock betonat alt dessa uppskattningar är osäkra.

Även
jag finner det svårt att närmare uppskatta hur stora kostnadsbesparingar som
kan göras. De förslag somjag har förordat i del föregående avviker också i
någon mån från kommittéförslaget. Jag vill emellertid på nytt betona all det
inte bara är fråga om all åstadkomma en omedelbar kostnadsbesparing. Minst lika
viktigt är att man bromsar den utveckling mot allt fler försvararförordnanden
som har kunnat märkas under senare år. Härigenom kan ytteriigare
kostnadsökningar undvikas.

3.4 Ikraftträdande

Lagändringarna
bör träda i kraft den I januari 1984. Som kommittén har föreslagit bör äldre beslämmelser
gälla beträffande offentliga försvarare som har förordnats före
ikraftträdandet.

Prop.
1983/84:23 28

4 Upprättade
lagförslag

1
enlighel med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till

1.
lag om ändring i
rättegångsbalken,

2.
lag om ändring i lagen (1964:
167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare,

3. lag
om ändring i militära rättegångslagen (1948:472).

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

5 Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yllrande inhämtas över lagförslagen.

6 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet mied föredragandens hemställan.

Prop. 1983/84:23 29

' Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammanträde 1983-09-30

Närvarande:
f.d. regeringsrådet Lidbeck, regeringsrådet Brink, justitierådet Heuman,

Enligt
lagrådet den 21 september 1983 tillhandakommet utdrag av protokoll vid
regeringssammanträde den 15 september 1983 har regeringen på hemställan av
statsrådet och chefen för justitiedepartementet Rainer beslutat inhämta
lagrådets yttrande över förslag till

1.
lag om ändring i
rättegångsbalken,

2.
lag om ändring i lagen
(1964:167) med särskilda beslämmelser om unga lagöverträdare,

3.
lag om ändring i militära
rättegångslagen (1948:472).

Förslagen
har inför lagrådet föredragits av byråchefen Anders Eriksson. Lagrådet lämnar
förslagen utan erinran.

Prop.
1983/84:23 30

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-10-06

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden
1. Carisson, Feldl, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Andersson,
Rainer, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg,
Hellström, Thunborg

Föredragande: statsrådet Rainer Proposition om rätten till
offentlig försvarare

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag
till

1. lag om ändring i räUegångsbalken,

2. lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda
bestämmelser om

unga lagöverträdare,

3. lag om ändring i militära rättegångslagen
(1948:472).

Föredraganden upplyser att lagrådet har lämnat lagförslagen utan erin

ran.

Föredraganden hemställer all regeringen föreslär riksdagen
att anta de remitterade förslagen med en redaktionell jämkning i 21 kap. 3 a §
rättegångsbalken.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som
föredraganden har lagt fram.

Beslut om lagrädsremiss fattat vid regeringssammanträde
den 15 september 1983.

Bilaga I Kommitténs förslag

Författningsförslag

Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Enligt
riksdagens beslut' föreskrivs alt 21 kap. 3 och 10 §§ samt 31 kap. I och 2 §§ rättegångsbalken
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

21 kap. 3 §2

Vid sin talans förberedande och utförande må den
misstänkte biträdas av försvarare.

Försvarare utses av den misstänkte. Är den misstänkte
under aderton år eller sinnessjuk eller sinnesslö, utses försvarare av den som
har vårdnaden om honom. Har den misstänkte för sig ställt rättegångsombud,
anses ombudet som försvarare.

En
person får inte vara försvarare, om han har eller har haft uppdrag åt den
misstänkte eller ekonomiska förbindelser med denne och omständigheterna är
ägnade att minska förtroendet för hans förmåga atl iaktta vad som åligger en
försvarare enligt 7 § första slyckel. Om försvarare gäller i övrigt 12 kap. 2-5
§§ samt 6 § andra stycket.

Har den
misstänkte ej utsett försvarare eller avvisas av honom utsedd försvarare och
finnes på grund av sakens beskaffenhet eller eljest hans rätl icke kunna utan
biträde tillvaratagas, skall offentlig försvarare förordnas för honom. Ar den
misstänkte anhållen eller häktad, skall även eljest, om han begär det,
offentlig försvarare förordnas.

År den
misstänkte anhållen eller häktad skall en offentlig försvarare förordnas för
honom om han begär det. Detsamma gäller om han är misstänkt för elt broll, för
vilket inle är stadgat lindrigare straff än fängelse ett år.

En offentlig försvarare skall också förordnas

I. om
den misstänkte är i behov av en försvarare med hänsyn till utredningen i
ansvarsfrågan, . 2. om en försvarare behövs med hänsyn till att frågan om val
av påföljd är tveksam och anledning förekommer att döma till annan påföljd
än böter eller villkorlig dom, eller

3. om det i övrigt föreligger särskUda skäl med hänsyn
till den misstänktes personliga förhållanden eller till målels art eller
omfattning.

' Senaste lydelse 1982:201.

Prop. 1983/84:23

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

32

Offentlig
försvarare har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete,
tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Vid bedömningen av vad som
är skäligt arvode skall uppdragets art och omfattning beaktas. Hänsyn skall
också tas till andra omständigheter av betydelse, såsom den skicklighet och
den omsorg som uppdraget har ulförts med saml den tid som har lagts ned på
uppdraget.

Offentlig försvarare har rätt till skälig ersättning av
allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdragel har krävt. Vid
bedömningen av vad som är skäligt arvode skall uppdragets art och omfattning
beaktas. Hänsyn skall också tas till andra omständigheter av betydelse, såsom
den skicklighet och den omsorg som uppdragel har utförts med samt den lid som
har lagts ned pä uppdragel. Avdrag skaU ske för den rådgivningsavgifi
försvararen har uppburit enligt rällshjälpslagen (1972:429).

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
fastställer taxa som skall tillämpas vid bestämmande av ersättningen.

Offentlig
försvarare får inte förbehålla sig ytterligare ersättning av den misstänkte. Om
så ändå har skett, är förbehållet ulan verkan.

31 kap. 1 «" Dömes i mål, vari åklagare för talan,
den tilltalade för brottet, skall han fill statsverket återgälda vad enligt
rättens beslut av allmänna medel utgått för hans inställelse vid rätten under
förundersökningen, till vittne eller sakkunnig eller eljest för bevisning under
förundersökningen eller i rättegången samt i ersättning till försvarare så ock
statsverkets kostnad för hans hämtande till rätten. Den tilltalade vare dock ej
ersättningsskyldig för kostnad, som icke skäligen varil påkallad för
utredningen, eller för kostnad, som vållats genom vårdslöshet eller
försummelse av annan än den tilltalade, hans ombud eller av honom utsedd
försvarare. Hän vare ej heller i annat fall än som sägs i 4 § första stycket
skyldig all betala mera än som motsvarar det för honom gällande maximibeloppet
för rältshjälpspavgift vid allmän rättshjälp enligt rättshjälpslagen
(1972:429).

Vad den tilltalade enligt första Vad den tilltalade enligt första

stycket
skall återgälda får jämkas eller eftergivas, om skäl härtill föreligger med
hänsyn till den tilltalades broUslighet eller hans personliga och ekonomiska
förhållanden.

slyckel skall återgälda skaU minskas med vad han har
betalat i rådgivningsavgift enligt rättshjälpslagen. Beloppet får vitfare
jämkas eller efterges, om skäl härtill föreligger med hänsyn till den
tilltalades brottslighet eller hans personliga och ekonomiska förhållanden.

' Senaste lydelse 1981: 1289.

".Senaste lydelse 1979:242. I prop. I9S2/83:6I
föreslås tredje stycket få en ny

lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lyddse

Om
det belopp som den tilltalade skulle hava att ersätta ej överstiger maximibeloppet
enligt 12 § första stycket första meningen rättshjälpslagen, skall kostnaden
stanna å statsverket.

2 § '

Frikännes tilltalad i mål,
vari åklagare för talan, eller avvisas eller avskrives av åklagare väckt åtal,
äge rätten av allmänna medel filler-känna den tilltalade ersättning för hans
kostnad för försvarare, för vittne eller sakkunnig eller eljest för bevisning
under förundersökningen eller i rättegången saml för delgivning och för
utskrift av protokoll eller annat dylikt, såvitt kostnaden skäligen varit
påkallad för tillvaratagande av hans rält, så ock för hans inställelse vid
rätten.

Frikänns tilltalad i mål,
vari åklagare för talan, eller avvisas eller av-skrivs av åklagare väckt åtal,
kan rätten av allmänna medel tillerkänna den tilltalade ersättning för hans kostnad
för försvarare, för rådgivning enligt rättshjälpslagen (1972:429), för vittne
eller sakkunnig eller eljest för bevisning under fömndersökningen eller i
rättegången samt för delgivning och för utskrift av protokoll eller annat dylikt,
såvitt kostnaden skäligen varit påkallad för tillvaratagande av hans rätt, så
ock för hans inställelse vid rätten.

Ersättning
för tilltalads inställelse utgår i enlighel med vad som gäller för tilltalad
som åtnjuter rättshjälp.

Denna
lag träder i kraft den

I
fråga om offentliga försvarare som har förordnats före ikraftträdandet gäller
äldre bestämmelser.

'
Senaste lydelse 1972:430.

Prop. 1983/84:23 34

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda
bestämmelser om

unga lagöverträdare

Enligt riksdagens beslut' föreskrivs att 11 § lagen (1964:
167) med särskilda beslämmelser om unga lagöverträdare skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 §=

Saknar ifall, som sägs i 10 §, den Om en tilltalad inte har fyllt ader-

tiUtalade
försvarare, skall offentlig ton år och det finns anledning att

försvarare förordnas för honom, döma till annan påföljd än böler

om det icke på grund av sakens be- skall en offentlig försvarare förord-

skaffenhet eller eljest finnes uppen- nas för honom om det inte är up-

bart, atl försvarare ej erfordras. penbart alt han saknar behov av en

försvarare.

Denna lag träder i kraft den

- Senaste lydelse 1969; 163.

Prop. 1983/84:23 35

Förslag till

Lag om ändring i militära rättegångslagen (1948:472)

Enligt riksdagens beslut' föreskrivs att 87 § militära
rättegångslagen (1948:472) skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

87 §2

/ miUtärt mål som handlägges av I fråga om rätl UU offentUg för

åklagare eller domstol skall rätt att svårare för den som är misstänkt i

på begäran erhålla offentligJörsva- elt miUtärt mål, som handläggs av

rare tillkomma, förutom anhållen åklagare eller domstol, gäller rälte-

och häktad. Jämväl den som är ta- gångsbalkens beslämmelser. Där-

gen iförvarsarrest samt annan som vid skall disciplinstraff anses jam

ar misstänkt för brott, för vilket är ställt med böter. Är den misstänkte

stadgat fängelse i mer än ett år el- tagen i förvarsarrest har han alltid

ler avsättning. rätt till offentUg försvarare om
han

begär det.

Den som är tilltalad eller misstänkt i sådanl mål har räu aU
erhålla nödig ledighet från tjänstgöring vid försvarsmakten för att samråda med
sin försvarare och i övrigt förbereda sin lalan.

Denna lag träder i kraft den

- Senaste lydelse 1976:512.

Prop.
1983/84:23 36

BUaga2 De remitterade lagförslagen'

1 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

21 kap. 3a§

Är den misstänkte anhållen eller häktad skall offentlig
försvarare förordnas för honom, om han begär det. OffenUig försvarare skaU
också på begäran förordnas för den som är misstänkt för ett brott, för vilket
inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i sex månader.

Offentlig försvarare skall därutöver förordnas

1. om den misstänkte är i behov

av försvarare med hänsyn tiU utred

ningen om brottet,

2.
om
försvarare behövs med hänsyn till ull det är tveksamt vilken påföljd som skall
väljas och det finns anledning att döma tUl annan påföljd än böter eller
villkorlig dom eller sådana påföljder i förening, eller

3.
om det i
övrigt föreligger särskUda skäl med hänsyn tUl den misstänktes personliga
förhållanden eller till vad målet rör.

Om den misstänkte själv har utsett försvarare, skall inle
därutöver offentlig jorsvarare förordnas.

' De remitterade lagförslagen överensstämmer med
propositionens lagförslag utom vad gäller 21 kap. 3 a § rättegångsbalken. Här
återges endast den remitterade lydelsen av nämnda paragraf.

Prop. 1983/84:23 37

Innehåll'

Proposition
...................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... ... 1

Lagförslag ......................................................... 2

1. Lag
om ändring i rättegångsbalken .................. ... 2

2. Lag
om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser

om
unga lagöverträdare ............................... ... 6

3. Lag
om ändring i militära rättegångslagen (1948:472) 7

Utdrag av protokoU vid
regeringssammanträde den 15 september 1983

1
Inledning ....................................................... 8

2
Gällande rält ................................................. 9

3
Föredragandens överväganden ............................ 10

3.1 Rätten
till offentlig försvarare 10

3.1.1
Allmänt .............................................. 10

3.1.2
Förordnanden enligt RB ........................ .. 12

3.1.3
Försvarare för unga
lagöverträdare ......... .. 19

3.1.4
Försvarare i militära mål ........................ .. 20

3.1.5
Förhållandel liU privat
försvarare ............. 21

3.1.6
Återkallelse av förordnande av
offentlig försvarare .... 22

3.2 Rådgivningsinstilutet
23

3.2.1
Rätten till rådgivning i
brottmål ............... 23

3.2.2
Rådgivningskostnaderna ........................ 24

3.2.3
Aterbetalningsskyldighet ....................... 25

3.2.4
Ersättning för
rådgivningskostnaden vid frikännande dom 26

3.3
Kostnadseffekter.......................................... .. 27

3.4
Ikraftträdande ............................................. .. 27

4
Upprättade lagförslag ..................................... .. 28

5
Hemställan ................................................... .. 28

6
Beslut ......................................................... .. 28

Utdrag
av lagrådets protokoll den 30 september 1983 29

Uldrag
av protokoll vid regeringssammanträde den 6 oktober 1983 30

Bilagor

Bilaga
1 Kommitténs förfaltningsförslag ................. 31

Bilaga
2 De remitterade lagförslagen ..................... 36

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983