Prop. 1983/84:29

Prop.
1983/84:29

Regeringens proposition

1983/84:29

om ett tilläggsavtal
till dubbelbeskattningsavtalet

mellan Sverige och
Frankrike;

beslutad
den 29 september 1983.

Regeringen
föreslår riksdagen att anta del förslag som har uppiagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

SVANTE
LUNDKVIST

BO
HOLMBERG

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
proposiiionen föreslås att riksdagen godkänner ett tilläggsavtal till avtalet
den 24 december 1936 mellan Sverige och Frankrike för undvikande av
dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser angående ömsesidig
handräckning belräffande direkta skatter.

Tilläggsavtalet
träder i kraft när de båda staterna meddelat varandra att de åtgärder vidtagits
i resp. stal som krävs för atl tilläggsavtalet skall träda i kraft.
Tilläggsavtalet tillämpas, i fråga om inkomstskatter, på skatt som utgår på inkomsl
för kalenderår eller räkenskapsår som börjar dagen för ikraftträdandet eller
senare, i visst fall från och med den I januari 1983, i fråga om svensk
förmögenhetsskatt som utgår på förmögenhetstiligångar som innehas den 31
december 1983 eller senare och i fråga om fransk skatt på stora förmögenheter
som utgår på förmögenhetstillgångar som innehas den I januari 1983 eller
senare.

1 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 29

Prop.
1983/84:29 2

Utdrag

FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1983-09-29

Närvarande:
statsråden Lundkvist, ordförande, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Peterson,
Rainer, Boström, Göransson, Gradin, Dahl. R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg

Föredragande:
statsrådet Holmberg

Proposition
om ett tilläggsavtal till dubbelbeskattningsavtalet mellan Sverige och
Frankrike

1
Inledning

Mellan
Sverige och Frankrike giiller avtalet den 24 december 1936 för undvikande av
dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser om ömsesidig handräckning belräffande
direkta skatter. Vidare gäller samma dag undertecknade protokoll och
slutprotokoll till avtalet. Avtalet, protokollet och slutprotokollet har
ändrats ett flertal gånger, senast genom två tilläggsavtal den 9 och den 10
mars 1971 (prop. 1971: 112). Avtalets och protokollels nuvarande lydelse framgår
av SFS 1972:433. Slutprotokollet återfinns i prop. 1937:73. En mindre ändring
skedde dock genom tilläggsavtalet den 10 mars 1971, art. 8 (se prop. 1971:
112).

Avtalet omfattar på svensk
sida såväl inkomstskatter som den statliga förmögenhetsskatten. I Frankrike däremoi
fanns inte någon förmögenhetsskatt före år 1982. Avtalet omfattar därför inte
förmögenhetsskatt på fransk sida. Den 1 januari 1982 infördes emellertid en
förmögenhetsskatt i Frankrike ("l'impöl sur les grandes fortunes").
Eftersom denna skatl inte omfattas av avtalet kan dubbelbeskattning av
förmögenhet numera uppkomma. Frankrike föreslog därför i början av år 1982 atl
den nya skatten skulle införas i avtalet och att de nuvarande
avtalsbestämmelserna om förmögenhetsbeskattning skulle ändras. Vid
förhandlingarom sådana ändringar, vilka ägde rum i Paris den 11 och den 22
oktober 1982 och den 16 februari 1983, nåddes enighet på dessa punkter. Vid
förhandlingarna nåddes enighet även om vissa andra ändringar i avtalet, som
inte har samband med den franska förmögenhetsskatten. De båda delegationerna var
också eniga om alt avtalet i andra väsentliga delar var starkt föråldrat och
att en tolalrevision av avtalet biirde ske så snart som möjligt. Eftersom de
ändringar som diskuterats vid förhandlingarna bedömdes angelägna och

Prop. 1983/84:29 3

brådskande,
enades delegationerna om atl dessa snarast skulle genomföras i form av ett
tilläggsavtal medan förhandlingar om en revision av avtalet i dess helhet,
vilka bedömdes kunna bli mera tidsödande, skulle inledas senare under år 1983.
Förslaget till tilläggsavtal var upprättat på franska och paraferades den 16
februari 1983. En svensk översättning har därefter färdigställts. Förslaget och
översättningen remitterades till kammarrätten i Stockholm och riksskatteverkel.
Sistnämnda myndighet har haft vissa synpunkter på avtalets ikraflträdandebestämmelser.
I övrigt har remissinstanserna inte haft några erinringar mot förslaget.
Förslaget till tilläggsavtal bör fogas till regeringsprolokollel i detta ärende
som bilaga. Tilläggsavtalet undertecknades den 19 september 1983.

2
Den nya franska förmögenhetsskatten

Den
1 januari 1982 infördes en förmögenhelsskall i Frankrike, skatien på stora
förmögenheter. Skatten är årlig och tas ut av fysiska personer. Skatten utgår
för år 1983 på den del av netloförmögenhetsvärdel som överstiger 3,2 milj.
francs (1 franc motsvarar f.n. ca 1 krona). Om i förmögenheten ingår
rörelsetillgångar o.d. till ett värde av minst 2,2 milj. francs ulgår skatt
först om del sammanlagda förmögenhelsvärdet överstiger 5,4 milj. francs.
Skattesatsen är 0,5% på den del av del skallepliktiga förmögenhetsvärdet som inle
överstiger 2,1 milj, francs, 1% på därefter närmast följande 5,3 milj. francs
och 1,5% på överskjutande värde, dvs. på förmögenhetsvärde som överstiger 10,6
milj. francs.

En
person som är bosatl i Frankrike är skaltskyldig för alla förmögen-hetsfillgångar,
oavsett om de är belägna i Frankrike eller utomlands. En person som är bosatt
utanför Frankrike är däremot skattskyldig endast för tillgångar belägna i
Frankrike. Vissa kapitalplaceringar i Frankrike, t.ex. medel insatta i fransk
bank, aktier i franska bolag och obligationer utgivna av franskt företag, är
dock undantagna från beskattning. Skattefria belopp och skattesatser är desamma
som för personer bosatta i Frankrike. Från skatteplikt undantas vissa
tillgångar, l.ex. anlikvileler, konstsamlingar, kapilaliserat värde av vissa
livräntor och tre fjärdedelar av värdet av vissa skogsfasligheler. Somjag nämnt
tidigare är också rörelsetillgångar o.d. undantagna från beskattning upp till
ett värde av 2,2 milj. francs.

Lagstiftningen innehåller
en rad bestämmelser som är avsedda atl förhindra åtgärder från skattskyldigas
sida att otillböriigl minska underlaget för beskattningen. Beträffande tillgång
som ägs av juridisk person hemmahörande i en skatteoas men som disponeras av
fysisk person anses tillgången tillhöra denne om han inte kan visa alt den reella
kontrollen av den juridiska personen utövas av utomstående. Vidare gäller atl
skatt las ul på sammanlagda värdet av förmögenhetstillgångar tillhöriga makar
och även deras minderåriga barn, om någon av makarna har förvaltningsrätten till

Prop. 1983/84:29 4

barnens
egendom. Motsvarande gäller i regel personer som sammanbor ulan alt vara gifta
och deras minderåriga barn.

Värderingsreglerna
är i princip desamma som de som gäller vid arvsbe-skatlningen. Värdet den 1
januari beskattningsåret är avgörande för beskattningen. Deklarationsplikl
föreligger endast om förmögenhetsvärdet överstiger de skattefria beloppen.

3
Tilläggsavtalet

Somjag
nämnde inledningsvis har tilläggsavtalet i första hand tillkommit för att
utvidga 1936 års avtal (fort;iältningsvis kallat avtalet) till att omfatta även
den nya franska förmögenhetsskatten. Enligt art. 1 i tilläggsavtalet kompletteras
art. 1 § 3 punkt 1 i avtalet med en ny punkl c, varigenom den franska
förmögenhetsskatten förs in bland de skatter som omfattas av avtalet.

Avtalels
materiella beskattningsregler i fråga om förmögenhet finns i art. 12. Genom
art. 2 i tilläggsavtalet sker en delvis väsentlig förändring i dessa regler.
Beträffande fast egendom j;äller liksom för närvarande alt denna får beskattas
i den stat där egendomen är belägen (§ I). Med
fast egendom likställs vid beskattningen enligt § 2 aktier eller andelar i
bolag vars tillgångar huvudsakligen utgörs av fast egendom eller rättighet som
avser sådan egendom. Härvid medräknas dock inle bl.a. fast egendom som bolaget
använder i sin rörelse. Enligt 3 § får lösöre beskattas i den stat där den
bostad finns i vilken lösöret används. Bestämmelsen förekommer normalt inte i
dubbelbeskattningsavtal men på fransk sida fäste man vid förhandlingarna stor vikl
vid bestämmelsen. Det kan nämnas att motsvarande beskattningsregel gäller vid
arvsbeskattningen enligt det svenskfranska arvsskalleavtalet (SFS 1964:711,
art. 2).

Lös
egendom som ingår i fast driftställe eller i stadigvarande anordning ("fast
centrum") för utövande av fritt yrke får enligt § 4 beskattas i den stat
där driftstället eller anordningen finns. Bestämmelsen överensstämmer i sak
med gällande bestämmelser.

Förmögenhet som består av
aktier eller andelar i bolag beskattas enligt gällande regler endasl i
innehavarens hemviststat (art. 12 punkt 2). Denna princip kvarstår som
huvudregel enligt tilläggsavtalet och har införts i art. 12 § 7 i avtalet. 1 §
5 har dock införts ett undantag från denna huvudregel. Om aktie- eller
andelsinnehavet utgör en väsentlig andel i bolaget får värdet av innehavet
beskattas i den stat där bolaget har hemvist. En person anses inneha en
väsentlig andel i bolaget om han ensam eller tillsammans med släktingar, direkt
eller indirekt, disponerar över aktier eller andelar som ger räll till minst
25% av bolagets vinst. Bestämmelserna har tillkommit på franskt initiativ. För
svensk del får bestämmelserna begränsad betydelse. Om innehavare av sådana aktier
eller andelar i svenskt bolag

Prop. 1983/84:29 C 5

enligt avtalet har hemvist i Frankrike kan
beskattningsrätten i regel utnyttjas i Sverige endast om innehavaren är eller
anses bosatt i Sverige enligt intern svensk rätt. Bestäinmelsen i § 6
beträffande fartyg och luftfartyg överensstämmer med gällande regler. Detsamma
gäller som jag nämnt tidigare bestämmelsen i S 7.

Både
Sverige och Frankrike tillämpar enligt gällande avtalsregler i art. 13 i
princip den s. k. exempt-meloden för att undanröja dubbelbeskattning (exempt =
undantagande från skatt). Detta innebär att inkomst eller förmögenhet som
enligt avtalet får beskattas i den ena staten skall undantas från beskattning i
den andra. För svensk del gäller två undantag från denna princip, nämligen dels
i fråga om utdelning och skattetillgodohavande ("avoir fiscal") från
franskt bolag, dä fransk källskatt tagits ul med 15% (art. 9 §§ 3 och 4 i
avtalet), dels i fråga om inkomst som artist eller idrottsman med hemvist i
Sverige uppbär från Frankrike (art. 6 A i avtalet). 1 dessa fall tillämpas credit
of lax-metoden (credit of lax = avräkning av skatt). På fransk sida tillämpas credit
of tax-metoden endast i fråga om inkomst som avses i art. 6 A i avtalet. Enligt
ny intern fransk lagstiftning tillämpas credit of tax-metoden för att undanröja
dubbelbeskattning av förmögenhet. Frankrike önskade vid förhandlingarna införa
denna metod även i avtalet med Sverige. På svensk sida bedömdes del önskvärt
alt motsvarande metod skulle gälla även för svensk del. Genom art. 3 i
tilläggsavtalet införs credil of tax-metoden i avtalet för att undanröja
dubbelbeskattning av förmögenhet. Detta har skett genom tillägg av en ny
paragraf, § 3. i art, 13 i avtalet. Tillägget har medfört en redaktionell
ändring i § I i samma artikel. Credit of tax-metoden innebär för svensk del att
förmögenhet, som en person med hemvist i Sverige innehar i Frankrike och som
enligt avtalet får beskattas där, t.ex. en fastighet i Frankrike, medräknas vid
förmögenhetsbeskattningen i Sverige. Om fransk förmögenhetsskatt utgår på
fastigheten, vilkel torde komma atl inträffa förhållandevis sällan med hänsyn
till de höga skattefria beloppen, avräknas den franska skatten mot svensk förmögenhetsskatt.

För alt ett dubbelbeskattningsavtal skall kunna tillämpas
krävs i regel att en skattskyldigs hemvist fastställs. Om en skattskyldig
enligt intern rätt i båda staterna anses skattemässigt bosatl i resp. stat
måste hemvistet för tillämpningen av avtalet fastställas. Avtalen innehåller
regelmässigt särskilda bestämmelser för att lösa fall av s. k. dubbel
bosättning. I det svensk-franska avtalet finns sådana regler i arl. 14. Enligt §
I anses en fysisk person ha skatlerättsligl hemvist i den stat där han har sin
normala vistelseort i betydelsen av varaktigt hem. I § 2 ges regler om hemvist
i det fall då en fysisk person inte har en sådan normal vistelseort i någon av
staterna, medan § 3 innehåller bestämmelser om hemvist för juridisk person.
Avtalet ger emellertid inte direkt någon lösning för de fall då en fysisk
person har en sådan normal vistelseort i båda staterna. Sädana fall skall
enligt punkt 12 i protokollet till avtalet lösas genom särskild överenskom-

Prop.
1983/84:29 6

melse mellan de båda staternas högsta finansmyndigheter.
Punkten ger vissa riktlinjer för hur en tvist orn dubbel bosättning skall
lösas. I första hand bör hänsyn tas till var en skattskyldig har centrum för
sina levnadsinlressen. Går del inte att nå enighet i denna fråga, blir den
skattskyldiges nationalitet avgörande.

Avtalets hemvislregler,
som varit oförändrade sedan är 1936, har vållat stora svårigheter vid
tillämpningen. Särskilt avsaknaden av uttryckliga, direkt verkande regler för
lösandet av dubbel bosättning har medfört problem för de tillämpande
myndigheterna. Från svensk sida föreslogs därför vid förhandlingarna att
gällande hemvislregler skulle moderniseras och ersättas med de beslämmelser som
organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) rekommenderat i detla
hänseende. Sådana bestämmelser har införts i avtalet genom art. 4 i
tilläggsavtalet, varigenom art, 14 (§§ 2-4) i avtalet får en lydelse som i sak hell
överensstämmer med OECD:s modellavtal. Samtidigt införs en bestämmelse om
vilka personer som omfattas av avtalet (arl. 14 S 1 i avtalet). Även denna
bestämmelse är hämtad från OEC'D:s modellavtal. Gällande regler i punkl 12 i
protokollet tili avtalet upphävs.

1 vissa fall då tillämpningen av bestämmelse i avtalet
föranleder svårigheter eller tvist mellan de båda staterna föreskriver avtalet
att svårigheterna eller tvisten skall lösas genom överenskommelse mellan de
båda staternas högsta finansmyndigheler(se t.ex. punkterna 1. 6, 9 och 12 i
protokollet till avtalet). Uttrycket "högsta finansmyndigheter" är
inte definierat i avtalet. I praktiken har de båda staternas finansministrar
(eller motsvarande) ansetts som högsta finansmyndigheter. 1 moderna svenska
dubbelbeskattningsavtal används inte längre uttrycket "högsta finansmyndig-heter".
1 stället används det internationelll vedertagna uttrycket "behöriga
myndigheter". Sistnämnda uttryck förekommer i den nya lydelsen av art. 14 (§
3 d), vilken införts genom art. 4 i tilläggsavtalet. Det har ansetts angelägel
att bäde uttrycket "högsta finansmyndighet" och uttrycket "behörig
myndighet" definieras i avtalet. En sådan definition har införts genom
art. 5 i tilläggsavtalet.

1936 års avtal tillämpas i princip endast på direkta
skatter på inkomst och förmögenhet. Undantag från denna princip gäller
emellertid i vissa fall enligt punkt 5 i protokollet till avralel. Sjöfarts-
eller luftfartsförelag, som har sin verkliga ledning i Sverige, är befriade
frän den franska s. k. patentskallen, såvida inte företaget har agentur eller
filial i Frankrike. Skattebefrielsen gäller även annan skatt som kan komma att
ersätta palentskatten. Sistnämnda skalt har upphört att gälla och har ersatts
av en skalt på affärsverksamhet ("taxe professionelle"). Skatten är åriig
och utgår på rörelse som bedrivs den 1 januari. SkaUeunderiaget bestäms av två
faktorer, nämligen dels närmast föregående års hyresvärde på byggnader och
utrustning som används i rörelsen och dels en femtedel av närmast föregående
års lönesumma. Skatten är kommunal och dess storlek bestäms av vederbörande
kommun.

Prop.
1983/84:29 7

Somjag nyss nämnde tas skatten ut av svenska rederier
eller luftfartsföretag endast om företaget har agentur eller filial i
Frankrike. Delta lorde medföra atl rederierna i regel inte behöver erlägga
någon skatt. Däremoi är Scandinavian Airiines System (SAS) skatlskyldigt,
eftersom företaget har flera kontor i Frankrike. Enligt dubbelbeskattningsavtal
som Frankrike ingått med andra stater har emellertid dessa staters
luftfartsföretag befriats från skatten på affärsverksamhet även i de fall då
företaget har agentur eller filial i Frankrike. SAS befinner sig således i
detta hänseende i ett skattemässigt sämre läge i Frankrike än många andra
länders luftfartsföretag.

Den svenska delegationen tog upp denna fråga vid
förhandlingarna, varvid Frankrike förklarade sig berett avstå från sitt
skatteanspråk mot SAS i fråga om skatten på affärsverksamhet. För att genomföra
delta krävs en ändring av punkt 5 i protokollet. En sådan ändring har tagits in
i arl. 6 i tilläggsavtalet. Vidare har i artikeln införts ett förtydligande av
avtalstexten genom all punkt 5 i protokollet till avtalet kompletteras med ett
tredje stycke.

Arl. 7 i
tilläggsavtalet innehåller bestämmelser om ikraftträdandet. I fråga om svensk
förmögenhetsskatt gäller tilläggsavtalets bestämirielser första gången på förmögenhelstillgångar
som innehas den 31 december 1983. dvs. i princip fr.o.m. 1984 års taxering (punkl
2 b. första stycket). Belräffande den franska skatten på slora förmögenheter
gäller tilläggsavtalet första gången på förmögenhelstillgångar som innehas den
I januari 1983 (punkt 2 b. andra stycket). I fråga om övriga skatter skall
tilläggsavtalet i regel tillämpas på inkomst för kalenderår eller räkenskapsår
som börjar dagen för ikrafiträdandet eller senare (punkt 2 a). Undantag gäller
beträffande de nya bestämmelserna i art. 6 i tilläggsavtalet om den franska
skatten pä affärsverksamhet (punkt 2 c). Dessa tillämpas redan fr.o.m. den 1
januari 1983.

Som jag inledningsvis påpekade har riksskalteverket haft
vissa synpunkter på ikraftträdandereglerna. Verket påpekar, att
tilläggsavtalets bestämmelser om förmögenhetsbeskattning kan medföra att
svensk förmögenhetsskatt skall utgå i fall där så inle sker enligt gällande
regler. Författning om tillämpning av tilläggsavtalet måste därför träda i
kraft i god tid före den 31 december 1983; i annat fall kan tilläggsavtalet i
denna del komma i konflikt med beslämmelserna om retroaktiv skattelagsliftning
i 2 kap. 10 § regeringsformen. Enligt min mening finns det skäl att anta alt
författning om tilläggsavtalets tillämpning skall kunna utfärdas i god tid före
årsskiftet 1983-84. Skulle detla inte kunna ske, måste givelvis författningens
ikraftträdanderegler utformas så att konflikt inle uppkommer med bestämmelserna
i regeringsformen. Även ikraftträdandebeslämmelserna i art. 7 punkl 2 a kan i
undantagsfall leda till motsvarande problem. Även i detta fall måsle
naturligtvis ikraftträdandereglerna i författningen om tillämpning av
tilläggsavtalet anpassas till regeringsformens föreskrifter.

Tilläggsavtalet avses enligt art. 8 förbli i kraft under
samma lid som 1936 års avtal.

Prop. 1983/84:29 8

4
Föredraganden

1936
års dubbelbeskattningsavtal med Frankrike omfattar i princip skatter på
inkomst och på förmögenhet. När avtalet ingicks förekom emellertid inte någon
förmögenhetsskatt i Frankrike, varför avtalet f. n. inte kan tillämpas på
fransk förmögenhetsskatt. En sådan skalt infördes emellertid år 1982. Genom
tilläggsavtalet tas denna skatt med bland de skatter som omfattas av 1936 års
avtal. Samtidigt ändras gällande avtalsregler om beskattning av förmögenhet.
1936 års avtal har ändrats ett flertal gånger sedan tillkomsten, senast år
1971. Avtalet har emellertid både i sak och i form i stora delar allljämt kvar silt
ursprungliga skick. Del är därför naturligt att avtalet i vissa delar inte
längre motsvarar de krav som numera ställs på elt avtal av delta slag. Några
ändringar som ansetts vara av brådskande natur genomförs genom förevarande
tilläggsavtal. Förhandlingar om en fullständig revision av avtalet kommer dock
att inledas inom kort.

5
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag

atl
regeringen föreslår rikisdagen alt godkänna tilläggsavtalet Iill avtalet den 24
december 1936 mellan Sverige och Frankrike för undvikande av dubbelbeskattning
och fastställande av beslämmelser angående ömsesidig handräckning beträffande
direkta skatter, till protokollet till detla avtal och slutprotokollet den 24 december
1936.

6
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar alt genom
proposition föreslå riksdagen atl anta det förslag som föredraganden har lagt
fram.

AVENANT

ä la convention entré la France et la Suéde tendant ä éviter
les doubles impositions et å établir des régles d'assistance administrative réciproque
en matiére d'impöts directs du 24 décembre 1936, au protocole annexé å cette convention
et au protocole final du 24 décembre 1936

Le Gouvernement de la Républiqe frangaise et le Gouvernement
du Royaume de Suéde désireux de modifier la convention en-tre la France el la Suéde
tendant ä éviter les doubles impositions et ä établir des régles d'assislance
administrative réciproque en matiére d"impöts directs du 24 décembre 1936,
le protocole annexé å cette convention el le protocole final du 24 décembre
1936. sont convenus des dispositions suivantes:

ARTICLE PREMIER

Le point 1 du paragraphe 3 de Tarlicle premier de la convention
tel qu'il a été rédigé par Tavenant du 10 mars 1971 est complété par le sous-paragraphe
c) suivant:

«c) rimpöt sur les grandes fortunes. »

ARTICLE 2

L'article 12 de la convention est supprimé et remplacé par
les dispositions suivantes:

«§ 1. La fortune constituée par des biens immobiliers
vises ä Fartide 2 que posséde une personne domiciliée dans un Etat contractant
el qui sont silués dans Fautre Etat contractant, est imposable dans cet autre Etat.

§ 2. La fortune constituée par des actions ou des parts
dans .une société ou une personne morale dont Tactif est principalemenl constitue
d"immeubles ou de droits portant sur ces biens est imposable dans FEtat contractant
oij ces biens immobiliers sont situés.

Pour Tapplication de cette disposition, ne sont pas pris
en consideration les immeubles alTcctés par cette société ou personne morale å s;i
propre exploitalion induslrielle, commerciale, agricolc ou ä Texercice d"une
proto-isiiin non commerciale.

Bilaga (Översättning)

TILLÄGGSAVTAL

till avtalet den 24 december 1936 mellan Sverige och
Frankrike för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser
angående ömsesidig handräckning beträffande direkta skatter, till protokollet tili
detta avtal och till slutprotokollet den 24 december 1936

Konungariket Sveriges regering och Franska Republikens
regering, som önskar ändra avtalet den 24 december 1936 mellan Sverige och
Frankrike för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av
bestämmelser angående ömsesidig handräckning beträffande direkta skatter,
protokollet till detta avtal och slutprotokollet den 24 december 1936, har
kommit överens om följande bestämmelser:

ARTIKEL 1

Artikel 1 S 3 punkt 1, i den lydelse bestämmelsen
erhållit genom tilläggsavtalet den 10 mars 1971, kompletteras med följande
punkt c):

"c) skatten på stora förmögenheter."

ARTIKEL 2

Artikel 12 i avtalet utgår och ersätts av följande
bestämmelser:

"S 1. Förmögenhet bestående av sådan fast egendom som
avses i artikel 2, vilken person med hemvist i en avtalsslutande stat innehar
och vilken är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna
andra stat.

S 2. Förmögenhet bestående av aktier eller andelar i
bolag eller juridisk person, vars tillgångar huvudsakligen utgörs av fast egendom
eller rättighet som avser sådan egendom, får beskattas i den avtalsslutande
stat där den fasta egendomen är belägen.

Vid tillämpningen av denna bestämmelse medräknas inte fast
egendom som används av bolaget eller den juridiska personen i dess egen
industri-, handels- eller jordbruksverksamhet eller i icke kommersiell
verksamhet.

§ 3. La fortune
constituée par des meubles meublants est imposable dans FEtat contractant oiJ
se trouve rhabilation ä laquelle les meubles sont affectés.

§ 4. La fortune
constituée par des biens mobiliers qui font partie de raclird'un établissement
stable qu'une entreprise d'un Etal contractant a dans Fautre Etat contractant ou
par des biens mobiliers rattachables ä un point d'attache fixe dont une personne
domiciliée dans un Etat contractant dispose dans Fautre Etat contractant pour Fexercice
d'une profession liberale, est imposable dans cel autre Etat.

§ 5. La fortune
constituée par des actions ou des parts faisant partie d"une p.jrticipation
substantielle dans le capital d'une société qui est domiciliée dans un Etat contractant
est imposable dans cel Etat. On considére qu"une personne détienl une participalion
substantielle lorsqu'elle dispose, seule ou avec des personnes apparentées, directement
ou indireclement, d'actions ou de parts dont Tensemble ouvre droil ä 25% ou
plus des bénéfices de la société.

§ 6. La fortune
constituée par des navires ou des aéronefs exploilés en trafic international ainsi
que par des biens mobiliers affectés a leur exploitalion n"est imposable que
dans FEtat contractant oii le siége de la direction effective de rentreprise
est situé.

§ 7. Tous les
autres elements de la fortune d'une personne domiciliée dans un Etat contractant
ne sont imposables que dans cel Etal. »

§ 3. Förmögenhel
bestående av lösöre får beskattas i den avtalsslutande stat där den bostad
befinner sig i vilket-lösöret används.

§ 4. Förmögenhel beslående av lös egendom, som utgör del
av rörelselillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslulande
stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom, hänförlig
till fast centrum för alt utöva fritt yrke som person med hemvist i en avtalsslulande
stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskallas i denna andra stat.

§ 5. Förmögenhet bestående av aktier eller andelar, som
utgör del av en väsentlig andel av kapitalet i ett bolag som har hemvist i en
avtalsslutande stat, får beskattas i denna stat. En person anses inneha en
väsentlig andel om personen i fråga ensam eller tillsammans med släktingar,
direkt eller indirekt, disponerar över aktier eller andelar vilka sammanlagt
ger rätt till 25 procent eller mer av bolagets vinst.

§ 6. Förmögenhet bestående av fartyg eller luftfartyg som
används i internationell trafik samt av lös egendom som är hänförlig till
användningen av sådana fartyg eller luftfartyg beskallas endast i den
avtalsslutande stal där företaget har sin verkliga ledning.

§ 7. Alla
andra slag av förmögenhet, som person med hemvist i en avtalsslulande stat
innehar, beskallas endast i denna stat."

ARTICLE 3

L'article 13 de la convention est modifié comme suit:

1. Le paragraphe ler est abrogé el remplacé par les
dispositions suivantes:

Ǥ 1. Lorsqu"une
personne domiciliée dans un Etat contractant regoit des revenus qui, conformément
aux dispositions de la présente convention sont impostibles dans Faulre Etat contractant,
le premier Etat exempte de Fimpöt ces revenus sous réserve des dispositions du paragraphe
4 de Farticle 9 et du paragraphe 2 ci-aprés, mais peul, pour calculer le montant
de Fimpöt sur le reste du revenu de cette personne, appliquer le méme taux que
si les revenus en queslion n'avaienl pas été exemplés,»

ARTIKEL 3

Artikel 13 i avtalet ändras enligt följande: I, § I utgår
och ersätts av följande bestämmelser:

"§ 1. Då en person med hemvist i en avtalsslulande
stal uppbär inkomst, som enligt beslämmelserna i detla avtal får beskattas i
den andra avtalsslutande staten, skall den förstnämnda staten, om inte
bestämmelserna i artikel 9 § 4 eller i § 2 nedan föranleder annat, undanta
inkomsten från beskattning men får vid bestämmandet av skatien på denna
persons återstående inkomst tillämpa den skattesals som skulle ha gällt om
inkomsten inle hade undantagits från beskattning."

Prop.
1983/84:29

2. Le nouveau paragraphe suivant est ajoulé apres le paragraphe
2 :

Ǥ3. Lorsqu'une
personne domiciliée dans un Etat contractant posséde de la fortune qui conformément
aux dispositions des paragraphes 1 å 6 de Farticle 12 est imposable dans Faulre
Etat contractant, le premier Etat accorde sur Fimpöt dont il frappe celle fortune
un credil d'impöt d'un montant egal ä Fimpöt payé dans Fautre Etal contractant.
Ce credil ne peul toutefois excéder la fraclion de Fimpöt, calculé avant la déduclion
du credit, correspondant å la fortune possédée dans Tautre Etat contractant. »

11

2. Följande nya paragraf införs efter § 2: "§ 3. Då
en person med hemvist i en avtalsslutande stat innehar förmögenhet, som enligt
bestämmelserna i artikel 12 S§ 1-6 fär beskattas i den andra avtalsslulande
staten, skall den förstnämnda staten från sin skatt på denna förmögenhel
avräkna ett belopp motsvarande den skatt som erlagts i den andra
avtalsslutande staten. Avräkningsbeloppet skall dock inle överstiga den del av
skatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den förmögenhet som
innehas i den andra avtalsslutande staten."

ARTICLE 4

L'arlicle 14 de la convention el le point XII du protocole
annexé ä cette convention sont abrogés et remplacés par les dispositions suivantes
:

«§ 1. La présente convention s'applique aux personnes qui sont
domiciliées dans un Etat contractant ou dans les deux Etats contractants.

§ 2. Au sens
de la présente convention, Texpression «une personne domiciliée dans un Etat contractant
» désigne toute personne qui, en vertu de la legislation de cet Etat, est assujeltie
ä Fimpöt dans cet Etat, en raison de son dotriicile, de sa résidence, de son siége
de direction ou de tout autre critére de nature analogue. Toutefois, cette expression
ne comprend pas les personnes qui ne sont assujetties å rimpöt dans cet Etat que
pour les revenus de sources situées dans cet Etat ou pour la fortune qui y est située.

§ 3. Lorsque, selon les dispositions du paragraphe 2, une
personne physique est domiciliée dans les deux Etats contractants, sa
situation est réglée de la maniére suivante :

a)
cette personne
est considérée comme domiciliée dans FEtat oii elle dispose d'un foyer d'habitalion
permanent; si elle dispose d'un foyer d'habilation permanent dans les deux Etats,
elle est considérée comme domiciliée dans FEtat avec lequel ses liens person-nels
et économiques sont les plus étroits (centre des intéréts vitaux);

b)
si FEtat oiJ cette
personne a le centre de ses intéréts vitaux ne peul pas étre determine, ou si elle
ne dispose d'un foyer d'habi-

ARTIKEL4

Artikel 14 i avtalet och punkt 12 i protokollet till
avtalet ulgår och ersätts av följande bestämmelser:

"S 1. Detla avtal tillämpas på personer som har
hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.

§ 2. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket
"person med hemvist i en avtalsslulande stat" person som enligt
lagstiftningen i denna stal är skattskyldig där på grund av hemvist,
bosättning, plats för företagsledning eller annan liknande omständighet.
Uttrycket inbegriper emellertid inte person som är skattskyldig i denna stat
endast för inkomst från källa i denna stat eller för förmögenhet belägen där.

§ 3. Då på grund av bestämmelserna i punkt 2 fysisk person
har hemvist i båda avtalsslulande staterna, bestäms hans hemvist på följande sätl:

a)
Han anses ha
hemvist i den stal där han har en bostad som stadigvarande står till hans
förfogande; om han har en sådan bostad i båda staterna, anses han ha hemvist i
den stat med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast
(centrum för levnadsintressena);

b)
om det inte kan
avgöras i vilken stat han har centrum för sina levnadsintressen eller om han inle
i någondera slaten har en boslad

tation permanent dans aucun des Etats, elle est considérée
comme domiciliée dans FEtat oi] elle séjourne de fagon habituelle;

c) si cette personne séjourne de fagon ha

bituelle dans les deux Etats ou si elle ne sé

journe de fagon habituelle dans aucun d"eux,

elle est considérée comme domiciliée dans

FEtat dont elle posséde la nationalité;

d) si cette personne posséde la nationalité

des deux Etats ou si elle ne posséde la natio

nalité d'aucun d'eux, les autorilés compé

tentes des Etats tranchent la question d'un

commun accord,

§ 4. Lorsque, selon les dispositions du paragraphe 2, une
personne autre qu'une personne physique est domiciliée dans les deux Etats contractants,
elle est considérée comme domiciliée dans FEtat oii son siége de direction effective
est situé, »

ARTICLE 5

Le point 1 du protocole annext; å la convention est complété
par un alinéa 3° rédigé comme suit:

«3° Que Fexpression «autorité compétente» ou «autorilé fiscale
supréme» désigne :

a)
dans le cas de
la France, le Minislre charge du budget ou son representant autorisé;

b)
dans le cas
de la Suéde, le Ministre des Finances ou son representant autorisé. »

ARTICLE 6

Le point V du protocole annexé å la Convention est modifié
comme suit:

1. L'alinéa premier est rédigé comme suit:

« Bien que la présente Convention ne s'ap-

pliqué qu'aux impöts directs sur les revenus ou sur la fortune,
les entreprises de navigation maritime ou aérienne dont le siége de direction effective
se trouve en Suéde el dont les navires ou les aéronefs chargent ou dé-chargent
des voyageurs ou des marchandises en Territoire frangais n'y seront pas soumises
ä la taxe professionnelle, »

2. Il est ajoulé un alinéa 3 rédigé comme

suit:

«Pour Fapplication des dispositions de la convention, la Scandinavian
Airiines Syslem (SAS) est considérée comme ayant son siége de direction effective
en Suéde, dans la mesure OII les revenus et les biens faisant Fobjet

som stadigvarande står till hans förfogade, anses han ha
hemvist i den stat där han stadigvarande vistas;

c) om han stadigvarande vistas i båda sta

terna eller om han inte vistas stadigvarande i

någon av dem, anses han ha hemvist i den

stat där han är medborgare;

d) om han är medborgare i båda stalerna

eller om han inte är medborgare i någon av

dem, avgör de behöriga myndigheterna i de

avtalsslutande staterna frågan genom ömsesi

dig överenskommelse.

§ 4. Då på grund av bestämmelserna i punkt 2 annan person
än fysisk person har hemvist i båda avtalsslulande stalerna. anses personen i
fråga ha hemvist i den stal där den har sin verkliga ledning."

ARTIKEL 5

Punkt 1 i protokollet Iill avtalet kompletteras med ett
stycke 3:o, som utformas på följande sätl:

"3:o. att med ullrycket "behörig myndighet"
eller "högsta finansmyndighet" förstås:

a)
i Frankrike,
ministern som handlägger budgetfrågor eller dennes befullmäktigade ombud;

b)
i Sverige,
finansministern eller dennes befullmäktigade ombud."

ARTIKEL 6

Punkt 5 i protokollet till avtalet ändras enligt
följande:

1. Första stycket utformas som följer:

"Ehuru detta avtal endasl tillämpas på di

rekta skatter på inkomst eller på förmögenhet

skall sjöfarts- eller luftfartsföretag, som har

sin verkliga ledning i Sverige och vilkas far

tyg eller luftfartyg lar ombord eller avlämnar

passagerare eller gods på franskt område,

inte vara underkastade skatten på affärsverk

samhet."

2. Ett tredje stycke tillfogas, vilket utfor

mas som följer:

"Vid tillämpningen av bestämmelserna i avtalet anses Scandinavian
Airlines System (SAS) ha sin verkliga ledning i Sverige, i den mån de inkomsler
eller tillgångar pä vilka avtalet tillämpas är skattepliktiga i Sverige."

de Fapplication de la convention sont imposables en Suéde.
»

ARTICLE 7

1.
Chacun des Etats
contractants notifiera å Fautre Faccomplissement des procedures requises en ce qui
le concerne pour la mise en vigueur du present avenant. Celui-ci entrera en vigueur
le jour de reception de la derniére de ces notifications.

2.
Ses
dispositions s'appliqueront:

a)
sous réserve
des dispositions de Falinéa c) ci-dessous, en matiére d'impöts sur les revenus,
aux impöts établis sur les revenus de toute année civile ou de tout exercice commengant
å compter de la date d'entrée en vigueur de Favenanl;

b)
en matiére d'impöl
sur la fortune:

— ä rimpöt
suédois sur la fortune établi d'aprés les elements de la fortune existanl au 31
décembre 1983, ou ultérieurement;

ä Fimpöt frangais
sur les grandes fortunes établi d'aprés les elements de la fortune existanl au
ler janvier 1983, ou ultérieurement;

c) en ce
qui concerne Farticle 6, ä compter

du ler janvier 1983.

ARTICLE 8

Le present avenant demeurera en vigueur aussi longtemps que
la convention entré la France et la Suéde tendant ä éviter les doubles impositions
et ä établir des régles d'as-sistance administrative réciproque en matiére d'impöts
directs du 24 décembre 1936, le protocole annexé ä cette convention et le protocole
final du 24 décembre 1936.

EN FOI DE QUOI, les soussignés, dument autorisés å cet effet,
ont signé le present avenant et y ont apposé leurs sceaux.

Fail ä Stockholm, le 19 Septembre 1983, en deux originaux
en langue frangaise.

Pour le Gouvernement de la République frangaise Piene-Lo/iis
Blanc

ARTIKEL 7

1.
Vardera
avtalsslutande staten skall meddela den andra när de åtgärder vidtagits som
krävs för att deUa tilläggsavtal skall trä da i kraft. Tilläggsavtalet träder
i kraft den dag dä det sista av dessa meddelanden emol-tas.

2.
Tilläggsavtalets
bestämmelser tillämpas:

a)
Om inte annal
föreskrivs i punkt c) nedan, i fråga om inkomstskatter, på skatl som utgår på
inkomst för kalenderår eller räkenskapsår som börjar dagen för ikraftträdandet
av tilläggsavtalet eller senare;

b)
i fråga om
förmögenhetsskatt:

på svensk förmögenhetsskatt som utgår på förmögenhelstillgångar
som innehas den 31 december 1983 eller senare;

på fransk skall på slora förmögenheter som utgår på
förmögenhetstillgångar som innehas den 1 januari 1983 eller senare;

c) i fråga om artikel 6, från och med den 1

januari 1983.

ARTIKEL 8

Detta tilläggsavtal skall förbli i kraft under samma tid
som avtalet den 24 december 1936 mellan Sverige och Frankrike för undvikande av
dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser angående handräckning
beträffande direkta skatter, det till avtalet fogade protokollet och
slutprotokollet den 24 december 1936.

Till bekräfielse härav har undertecknade, därtill vederbörligen
bemyndigade, undertecknat detta tilläggsavtal och försett detsamma med sina
sigill.

Som skedde i Stockholm den 19 september 1983 i två
exemplar pä franska språket.

För Franska Republikens regering

Piene-Loiiis Blanc

Pour le
Gouvernement du Royaume de Suéde Lennart Bodström

För
Konungariket Sveriges regering Lennart Bodslröm

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983