Prop. 1983/84:38

Prop.
1983/84:38

Regeringens proposition

1983/84:38

med
förslag till lag om nedsättning av socialavgifter och allmän. löneavgift i
Norrbottens län, m.m.;

beslutad
den 20 oktober 1983.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag
som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

THAGE
G PETERSON

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I propositionen framläggs förslag till lagstiftning
som reglerar det av riksdagen under våren 1983 fattade principbeslutet om
nedsättning av socialavgifter och allmän löneavgift i Norrbottens län.

Förslaget
innebär i korthet följande.

Den procentsats efter vilken arbetsgivaravgifter
resp. egenavgifter sammanlagt utgår enligt lagen (1981:691) om socialavgifter
skall sättas ned i den mån avgifterna avser arbete som utförs i Norrbottens län
inom näringsgrenarna gruvverksamhet, tillverkning, produktionsvaruinriktad partihandel,
uppdragsverksamhet eller hotdlverksamhet. Nedsättningen skall vara tio
procentenheter.

Utöver en allmän nedsättning av
arbetsgivaravgifterna med tio procentenheter kan vid netloökning av
sysselsättning bidrag erhållas till kostnaden för arbetsgivaravgifterna under
sammanlagt tre år.

Verksamhet inom nämnda näringsgrenar som bedrivs i
Svappavaara samhälle befrias från socialavgifter och allmän löneavgift enligt
lagen (1982:423) om allmän löneavgift. Avgiftsbefrielsen skall gälla i tio är.

Lagstiftningen
föreslås träda i kraft den 1 januari 1984.

Som en konsekvens av den föreslagna lagstiftningen
bör medel anvisas på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1983/84.

I Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 38

Prop.
1983/84:38 2

1
Förslag till

Lag
om nedsättning av socialavgifter och allmän löneavgift i Norrbottens län

Härigenom
föreskrivs följande.

Inledande
bestämmelser

1 §
I denna lag ges beslämmelser om stöd till näringslivet i Norrbottens

län genom nedsättning helt eller delvis av socialavgifter enligt lagen

(1981:691) om socialavgifter och allmän löneavgift enligt lagen (1982:423)

om allmän löneavgift.

Lagen gäller arbetsgivare och sådana försäkrade som
avses i 1 kap. 2 § lagen (1981:691) om socialavgifter och tillämpas på avgifter
som är huvudsakligen hänförliga till arbete inom

1.
gruvverksamhet,

2.
tillverkning,

3.
produktionsvaruinriktad
partihandel,

4.
uppdragsverksamhet eller

5.
hotell-, pensionals-och
campingverksamhet

i den mån verksamheten bedrivs vid arbetsgivarens
eller den försäkrades fasla driftställe i Norrbotlens län.

Lagen gäller dock inle kommuner eller andra
statliga myndigheter än statens affärsdrivande verk.

Bestämmelser
för hela Norrbottens län

2 §
Fören arbetsgivare med sådan verksamhet som avses i I § skall den

procentsats efler vilken arbetsgivaravgifter sammanlagt utgår sältas ned

med tio procentenheter.

Redovisar arbetsgivaren en nettoökning av
sysselsättningen, har han dessutom rätt att efter ansökan fä ett bidrag till
kostnaden för arbetsgivaravgifterna. Bidraget lämnas med lOOOO kronor per
helårsarbetare och kalenderår. För vart och ett av de två följande åren har han
rätt till bidrag med samma belopp, om netloökningen kvarstår vid slutet av
resp. år.

3 §
För en försäkrad med sådan verksamhet som avses i I § skall den

procentsals efter vilken egenavgifter sammanlagt ulgår sättas ned med tio

procentenheter, om den försäkrade för inkomståret är mantalsskriven

inom Norrbottens län.

Etablerar den försäkrade verksamhet i Norrbottens
län, har han dessutom rält atl efter ansökan få ett bidrag till kostnaden för
egenavgifterna. Bidrag lämnas med lOOOO kronor för helårsarbetare och för vart
och ett av de tre första kalenderåren.

Bestämmelser
för Svappavaara samhälle

4 §
En arbetsgivare som bedriver eller etablerar verksamhet som avses i

1 § vid fast driftställe i Svappavaara samhälle, Kiruna kommun, har rält att

efter särskilt tillstånd bli befriad från arbetsgivaravgifter och allmän löne

avgift för denna verksamhet till och med utgiftsåret 1993. Sådan befrielse

medges endast om en etablering är lämplig frän samhällsekonomisk syn

punkt.

Prop.
1983/84:38 3

5 §
En försäkrad som bedriver eller etablerar verksamhet som avses i 1 §

vid fast driftställe i Svappavaara samhälle, Kiruna kommun, har rätt atl

efler särskilt tillstånd befrias frän egenavgifter och allmän löneavgift för

inkomster från denna verksamhet till och med inkomståret 1993. Sådan

befrielse medges endast om en etablering är lämplig från samhällsekono

misk synpunki.

Förfarandet
m. m.

6 §
Nedsättning av arbetsgivaravgifter enligt denna lag skall i första hand

avse folkpensionsavgiften och därefter barnomsorgsavgiflen.

Nedsättning av egenavgifter skall i första hand
avse folkpensionsavgiften och därefter i angiven ordning barnomsorgsavgiflen,
sjukförsäkringsavgiften, delpcnsionsavgifien, arbetsskadeavgiften och
tilläggspensionsavgiflen.

I fråga om förfarandet för nedsättningen av
arbetsgivaravgifter gäller beslämmelserna i lagen (1959:552) om uppbörd av
vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.

I fråga om förfarandel för nedsättningen av
egenavgifter gäller bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272).

7
§ Frågor om bidrag enligt 2 §
andra stycket eller 3 § andra stycket samt frågor om befrielse från avgifter
enligt 4 eller 5 § prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer.

8
§ Ett belopp motsvarande det
bortfall av avgiftsinkomster som föranleds av bestämmelserna i 2 § första
stycket, 3 § första slyckel, 4 eller 5 § skall påföras staten och uppbäras i
samma ordning som avgifterna i övrigt.

Denna lag träder i kraft den I januari 1984.
Bestämmelserna om nedsättning av avgifter i 2, 3, 4 eller 5 § fillämpas första
gångeri i fråga om arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift för arbetsgivare
som avser utgiftsårel 1984 och i fråga om egenavgifter och allmän löneavgift
för försäkrade som beräknas med ledning av 1985 års taxering. Bidrag lämnas
första gången år 1985 för sysselsättningsökning som skett år 1984.

Genom lagen upphävs lagen (1982:695) om nedsättning
av socialavgifter, dock tillämpas den gamla lagen för utgiftsåret 1983 och vid
1984 års taxering.

Prop. 1983/84:38 4

2
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1982:423) om allmän löneavgift

Härigenom föreskrivs att i lagen (1982:423) om
allmän löneavgift skall införas en ny paragraf, 3 a §, av nedan angivna lydelse.

Föreslagen
lydelse

3a§ Om nedsättning av allmän löneavgift som
regionalpolitiskt slöd finns särskilda bestämmelser i lagen (1983:000) om
nedsättning av socialavgifter och allmän löneavgift i Norrbotlens län.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1984.

Prop.
1983/84:38 5

Utdrag

INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-10-20

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson. Lundkvist, Feldt,
Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson. Andersson, Rainer,
Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg. Hellström,
Thunborg

Föredragande:
statsrådet Peterson

Proposition
med förslag till lag om nedsättning av socialavgifter och allmän löneavgift i
Norrbottens län, m. m.

1
Inledning

Enligt lagen (1982:695) om nedsättning av
socialavgifter skall den procentsats efter vilken arbetsgivaravgifter
sammanlagt utgår enligt lagen (1981:691) om socialavgifter sättas ned med tio
procentenheter för arbetsgivare som bedriver verksamhet med fast driftställe i
Gällivare, Jokkmokk, Kiruna eller Pajala kommun i den mån avgifterna är
hänförbara till arbete som utförs i dessa kommuner. Berättigade till sådan
nedsättning är alla arbetsgivare med undanlag av staten, kommuner och allmänna
försäkringskassor. Statens affärsdrivande verk är dock berättigade till
nedsättning.

För en försäkrad, som avses i I kap. 2 § lagen
(1981:691) om socialavgifter, skall egenavgifterna sättas ned i det fall den
försäkrade är mantalsskriven i någon av de nämnda kommunerna.

Lagen om nedsättning av socialavgifter tillämpas
första gången i fråga om arbetsgivaravgifter som avser utgiftsåret 1983 och i
fråga om egenavgifter som beräknas med ledning av 1984 års taxering.

Det bortfall av avgiftsinkomster som blir följden
av tillämpningen av lagen (1982:695) om nedsättning av socialavgifter täcks
innevarande budgetär över anslaget Ersättning för nedsättning av
socialavgifter under tolfte huvudtiteln.

På grundval av proposifionen (1982/83: 120 bil. 6)
om utveckling i Norrbotten fattade riksdagen våren 1983 (AU 1982/83:24, rskr
305) principbeslut om en motsvarande nedsättning för fiden efter år 1983 i
hela Norrbottens län. Nedsättningen skulle gälla under en längre tid och
omfatta verksamhet inom näringsgrenarna gruvverksamhet, tillverkning,
produktionsvaruinriktad partihandel, uppdragsverksamhet och turistverksamhet.

Prop. 1983/84:38 6

Utöver en allmän nedsättning av socialavgifterna
med tio procentenheter skulle en ytteriigare reducering av kostnaden för
avgifterna ske vid nettoökningar av sysselsättningen i verksamheter inom nämnda
näringsgrenar.

Vidare beslutade riksdagen alt verksamheter inom
nämnda näringsgrenar i Svappavaara samhälle skulle befrias från socialavgifter
och allmän löneavgift enligt lagen (1982:423) om allmän löneavgift för
nytillkommande sysselsättning. Avgiftsbefrielsen skulle träda i kraft den I
januari 1984 och gälla i tio år.

Ställning till den tekniska utformningen och
administrationen av avgifts-nedsätlningen förutsattes tas efter förslag av
regeringen under hösten 1983.

Jag skall nu la upp dessa frågor och det behov av
medel som föranleds därav.

Mitt förslag innebär bl. a. att en ny lag om
nedsättning av socialavgifter och allmän löneavgift i Norrbottens län ersätter
den nuvarande lagen (1982:695) om nedsättning av socialavgifter.

2
Allmän motivering

Den allmänna motiveringen till en nedsättning av
socialavgifterna i Norrbottens län redovisades i propositionen (1982/83: 120)
om utveckling i Norrbotten. Jag vill här tillägga följande.

Enligt riksdagens beslul skall vid
sysselsättningsökning en ytteriigare reducering ske av de socialavgifter som
beräknas på det avgiftsunderlag som är hänförbart till den tillkommande
sysselsättningen. Storieken på denna ytterligare reduktion tog riksdagen inte
ställning till. Enligt min mening bör denna uppgå till 10000 kr. per
årsarbetare och år, vilket motsvarar en ytterligare reduktion av
arbetsgivaravgifterna med ungefär 10 procentenheter.

Denna ytterligare reduktion bör lämnas i form av
ett bidrag till kostnaden för arbetsgivaravgifterna. Ett motsvarande bidrag
bör lämnas för alt delvis läcka kostnaden för egenavgifter. Genom en sådan
utformning kan administrationen av nedsättningen hanteras inom befinfiiga
system. Få nya administrativa rutiner och regler behöver införas. Delta
begränsar de administrativa koslnaderna och underlättar genomförandet.

Enligt riksdagens principbeslut skall endasl
nytillkommande sysselsättning kunna befrias från socialavgifter och allmän
löneavgift i Svappavaara. Jag förordar alt befrielse även skall omfatta
befintlig sysselsättning inom de berörda näringsgrenarna.

Avsikten med en allmän nedsättning av
socialavgifterna i Norrbotlens län är att kompensera för vissa merkostnader för
näringslivet i regionen och alt stimulera till nyetablering. En sådan
kostnadskompensation bör skapa en förbättrad konkurrenssituation som i sin lur
kan leda till utökning

Prop. 1983/84:38 7

av
företagens försäljning och produktion. Effekten på sysselsättningen kan komma i
ett senare skede. Det bidrag till kostnaden för arbetsgivaravgifter som
föreslås utgå när ett företag utökar antalet anställda bör däremoi ses som en
direkt stimulans för atl få en snar positiv effekt på sysselsättningen.
Utformningen av denna del av nedsättningen av arbetsgivaravgifterna kan
betraktas som ett s.k. marginellt syssdsättningsslöd. Den lekniska utformning
av nedsättningen av socialavgifter i Norrbottens län somjag här förordar är
temporär i avvaktan på eventuella förslag från den arbetsgrupp med uppdrag att
studera frågan om marginella syssdsättningsslöd och andra former av rekryteringsstimulans
till industrin som, i enlighel med vad som redovisats i 1983 års
kompletteringsproposition (prop. 1982/ 83:150 bil. 3), chefen för
arbetsmarknadsdepartementet, med slöd av regeringens bemyndigande, avser
fillkalla. Befrielse från arbetsgivaravgifter i Svappavaara berörs inte av vad
jag nyss anfört.

Jag finner i delta sammanhang anledning att
framhålla att den regionalpolitiska utredningen (I 1982:05) har till uppgift
att bl.a. överväga en lämplig fördelning mellan selektivt och mer generellt
inriktade regionalpolitiska medel. Utredningen torde därvid komma all beröra
frågor om behovet av och en lämplig utformning av regionalpolitiska
sysselsätlningsslöd. Vidare bör uppmärksammas atl socialavgiftsulredningen (S
1981:04) nyligen framlagt ett betänkande (Ds S 1983:7) Samordnad uppbörd av
källskatt och arbetsgivaravgift, i vilket redovisas förslag till ett nytt
system för uppbörd av arbetsgivaravgifter. Detta förslag övervägs inom
regeringskansliet.

Del bortfall av avgiftsinkomster som blir följden
av tillämpningen av lagen (1982:695) om nedsättning av socialavgifter täcks
innevarande budgetår över anslagel Ersättning för nedsättning av
socialavgifter under tolfte huvudtiteln. Från delta anslag bör även läckas det
bortfall av avgiftsinkomster som blir följden av de framlagda lagförslagen.

I propositionen (1982/83:120) om utveckling i
Norrbotten redovisas (bil. 6 s. 3) all en nedsättning av socialavgifter i
Norrbottens län kan beräknas innebära ett bortfall av avgiftsinkomster med ca
330 milj. kr. per år. I denna summa ingår därvid inte kostnaderna för de nämnda
bidragen vid ökning av sysselsättningen. Jag återkommer i det följande till
anslagsfrågor för budgetårei 1983/84.

Effekterna
av en åtgärd av det slag en nedsättning av socialavgifter ulgör bör följas upp
och utvärderas. I en sådan utvärdering bör även belysas eventuella effekter
inom regioner i intilliggande grannländer. Jag avser senare förelägga
regeringen förslag om hur arbetet med att följa upp och utvärdera den beslutade
nedsättningen av socialavgifter i Norrbottens län skall organiseras.

Prop.
1983/84:38 8

3 Upprättade lagförslag

1 enlighel med vad jag nu har
anfört har inom industridepartementet upprättals förslag till

1. lag om nedsättning av
socialavgifter och allmän löneavgift i Norrbot

tens län

2. lag
om ändring i lagen (1982:423) om allmän löneavgift.

Förslagen har upprättats i samråd med cheferna för social- och finansde

partementen.

Det är angeläget att de förordade
åtgärderna kan träda i kraft vid den tidpunkt som avsågs i riksdagsbeslutet
våren 1983. Vidare måste de myndigheter som har alt svara för det praktiska
genomförandet ges skälig tid för detta. Skulle lagrådet granska lagförslaget
innebär detta därför enligt min mening en sådan fördröjning av
lagstiftningsfrågan atl avsevärt men uppkommer. På grund härav finner jag att
en remiss till lagrådet bör kunna undvaras.

4 Specialmotivering

4.1 Lag om nedsättning av socialavgifter och allmän
löneavgift i Norrbottens län

1 §

I den inledande paragrafen anges lagens syfte och
tillämpningsområde.

Första stycket anger syftet med
lagen, som är att stödja näringslivet i Norrbottens län genom nedsättning helt
eller delvis av socialavgifter och allmän löneavgift. Närmare bestämmelser om
detta finns i 2 och 3 §, som rör hela Norrbottens län samt i 4 och 5 § som
avser Svappavaara.

Andra stycket anger närmare vilken
verksamhet som stöds. Lagen gäller liksom 1982 års lag om nedsättning av
socialavgifter både arbetsgivare och sädana försäkrade som avses i 1 kap. 2 §
lagen (1981:691) om socialavgifter. Förutsättning för nedsättning är att
avgifterna huvudsakligen hänför sig till arbete inom gruvverksamhet,
tillverkning, produktionsvaruinriktad partihandel, uppdragsverksamhet eller
hotell-, pensionats- och campingverksamhet som bedrivs vid fast driftställe i
Norrbottens län. Begreppet fast driftställe har här samma innebörd som i 61 §
kommunalskattelagen (1928:370).

Grunden för om en arbetsgivare
eller en försäkrad skall vara berättigad till nedsättning av socialavgifter
avses vara dennes näringsgrenstillhörighet, bestämd på grundval av de
riktlinjer som gäller för Standard för svensk näringsgrensindelning (SNl).
Enligt denna standard bestäms arbetsgivarens näringsgrenstillhörigheten av dennes
huvudsakliga näringsverksamhet, dvs. om en arbetsgivare bedriver verksamhet
inom fler än en näringsgren är det den verksamhet som har störst omfattning som
bestäm-

Prop.
1983/84:38 9

mer
den näringsgrenskod som arbetsgivaren tilldelas. Antalet fall där en
arbetsgivare vid sidan av nedsättningsberättigad verksamhet i mindre omfattning
bedriver också annan verksamhet torde dock i det här aktuella fallet vara
begränsat.

Med
hänsyn till att turistverksamheten har en stor betydelse för sysselsättningen
i Norrbottens län är det angelägel atl nedsätta socialavgifterna för denna typ
av verksamhet i den mån den bedrivs vid fast driftställe. I Standard för svensk
näringsgrensindelning finns emellertid ingen näringsgren som enbart omfattar
verksamhet med hotellanläggningar för turism utan sådan verksamhet utgör en del
av näringsgrenen hotell-, pensionats-och campingverksamhel. I de flesta hotells
kundkrets torde ingå såväl turister som andra resande. I vissa fall dominerar
turistverksamheten men det är inte möjligt att i befintliga administrativa
system särskilja sådana hotell. Det synes därför lämpligt att låta samtliga
hotellrörelser samt pensionats- och campingverksamhet ingå i den grupp av
verksamheter som kan erhålla nedsättning av socialavgifter.

Någon formell koppling mellan rätten till
nedsättning och den för arbetsgivaren eller för den försäkrade angivna
näringsgrenen finns inte utan det är den faktiskt bedrivna verksamheten som
avgör detta. I praktiken skall utgångspunkten för en bedömning om en
arbetsgivares verksamhet är nedsättningsberättigad vara den kod för näringsgren
som finns angiven i det arbetsgivarregister som förs för debitering och uppbörd
av arbetsgivaravgifter. Om en arbetsgivares verksamhet har förändrats så att
den inte längre motsvarar vad som anges i arbelsgivarregistret, finns ingen
rätt till nedsättning. Närmare regler om förfarandet finns i 6 §.

Statlig och kommunal verksamhet bedriven i annan
myndighetsform än statligt affärsverk är enligt tredje stycket inte berättigad
till nedsättning av arbetsgivaravgifter även om sådan verksamhet skulle
förekomma inom de aktuella näringsgrenarna. Undantag från avgiftsnedsättning
för kommunal verksamhet i myndighetsform gäller likvärdigt för borgerlig
kommun, kyrklig kommun, landstingskommun och kommunalförbund.

Statliga aktiebolag och av staten bildade
stiftelser förekommer inom de flesta av de aktuella näringsgrenarna. Del följer
av vad jag tidigare sagt att dessa juridiska personer är berättigade till
nedsättning av arbetsgivaravgifter i den män de bedriver verksamhet vid fast
driftställe i Norrbottens län. Även statliga affärsdrivande verk som vid fast
driftställe i länet bedriver verksamhet inom de aktuella näringsgrenarna är
berältigade till nedsättning av arbetsgivaravgifter avseende avgiftsunderiag
som är hänförbart till dessa driftställen.

Enligt 2 § i den nu gällande lagen (1982:695) om
nedsättning av socialavgifter gäller bestämmelserna om nedsättning av socialavgifter
varken stallig och kommunal myndighet eller allmän försäkringskassa. De
allmänna försäkringskassorna, som formellt är egna juridiska personer, handhar
enligt 1 kap. 2 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring ärenden om allmän

Prop. 1983/84:38 10

försäkring
m.m. Kassorna bedriver således inte alls verksamhet inom de här aktuella
näringsgrenarna, variör det inte funnits anledning att i lagtexten undanta
dem.

2
§

I denna paragraf ges bestämmelser om nedsättning av
arbetsgivaravgifter. Nedsättningen gäller alla arbetsgivare som vid fast
driftställe i länet bedriver sådan verksamhet som anges i I §.

Enligt första stycket skall den procentsats varmed
arbetsgivaravgifter sammanlagt utgår sättas ned med tio procentenheter.

Förutom
en nedsättning av den procentsats efter vilken arbetsgivaravgifter sammanlagt
utgår har arbetsgivare enligt andra stycket rätl att få ett bidrag till
kostnaden för arbetsgivaravgifterna på den del av det totala avgiftsunderlaget
som är hänförbart till en nettoökning av antalet årsarbetskrafter. Detta
bidrag uppgår till 10000 kr. per årsarbetare och kalenderår.

I
det system som används för debitering och uppbörd av socialavgifter finns inle
tillgång till uppgifter om sysselsättningen i förelagen. Debiteringen av
avgifter baseras på arbetsgivarnas avgiftsunderlag. Avgiflsun-deriaget kan öka
till följd av löneökningar eller förbättringar av andra förmåner och det kan
således förändras ulan atl sysselsättningen ökar. I det befintliga
administrativa systemet är det således inte möjligt atl beräkna den del av
avgiflunderiagets förändring som är hänförbar till en fakfisk ökning av
sysselsättningen. Av det skälet är del inte heller möjligt all direkt vid
beräkningen av de slutliga arbetsgivaravgifterna göra en större reducering av
den sammanlagda avgiften vid en eventuell ökning av sysselsättningen. En
särskild reduktion av kostnaden för avgifterna vid sysselsättningsökning
lämnas därför efter ansökan och utgår i form av elt bidrag.

Vid
beräkning av nettoökning av sysselsättningen avses i huvudsak de regler
användas som gäller för del regionalpoliliska sysselsättningsstödet enligt
förordningen (1982:677) om regionalpolitiskt stöd (omtryckt 1983:702). Det
innebär bl.a. att med nettoökning skall avses det antal årsarbetskrafter som
sysselsättningen vid resp. driftställe ökal med under ett kalenderår jämfört
med det av de tre närmast föregående kalenderåren som haft den högsta
sysselsättningen. För nyelablerad verksamhet skall bidrag lämnas för det totala
antalet årsarbetskrafter under det kalenderår som verksamheten etablerats. Vid
beräkning av nettoökning skall hänsyn inle tas till omflyttningar av personal
mellan arbetsgivares driftställen med likartad verksamhet inom länet. Består
den uppkomna sysselsättningsökningen skall bidrag lämnas även under de två
därefter följande kalenderåren. Även under dessa år uppgår bidraget till 10000
kr. per årsarbetare och år. Ansökan om bidrag inges efter resp. kalenderårs
utgång.

Prop.
1983/84:38 11

3 §

I
denna paragraf ges bestämmelser om nedsättning av egenavgifter som betalas av
försäkrad som avses i I kap. 2 § lagen (1981:691) om socialavgifter.
Egenavgifterna skall sällas ned med tio procentenheter för försäkrad som för
året före det taxeringsår då avgifterna debiteras är mantalsskriven inom
Norrbottens län. Vidare förutsätts att den försäkrade under inkomståret
bedrivit verksamhet som omfattas av 1 § vid fast driftställe i Norrbollens län.

Nedsättningen
av den procentsats varmed egenavgifter sammanlagt utgår avses endasl gälla
inkomsl av rörelse. Av I § följer all nedsättningen avser hela inkomstbeloppel
även om någon del av rördseinkomslerna härrör från annan verksamhet än sådan
som anges i ,1 § andra stycket 1-5.

Till
vilken näringsgren den försäkrades verksamhet är att hänföra avses främst
bestämmas med uppgifter som finns tillgängliga i det register som används vid
uppbörd av mervärdeskall. Även i detta register finns en näringsgrenskod enligt
Standard för svensk näringsgrensindelning och i likhet med vad som sagts i
fråga om arbetsgivaravgifter är koden bestämd utifrån den huvudsakliga
verksamheten om flera verksamheter bedrivs.

I
likhet med vad som gäller för arbetsgivare är det endast pä den del av den
försäkrades inkomst som är hänförlig till arbete i länet som lägre avgifter
utgår. Försäkrade skall lämna uppgifter om hur deras arbete är fördelat inom
resp. utanför länet.

För att åstadkomma en likställighet mellan
arbetsgivare och försäkrade har försäkrade som etablerar en rörelse i
Norrbotlens län rätt alt dessutom få ett bidrag till kostnaden för
egenavgifter. För den som arbetar full normal arbetstid skall bidraget uppgå
till 10000 kr. per kalenderår, förutsatt atl de avgifter som han debileras
Uppgår till minst detta belopp. Bidraget skall lämnas under ytterligare tvä
kalenderår efter det är verksamheten etablerats. Ansökan om bidrag skall ges
in efter resp. kalenderårs utgång.

4 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om befrielse
från arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift i Svappavaara samhälle under en
tioårsperiod från 1984. Med Svappavaara samhälle menas området inom en mils
radie från centralpunkten i tätorten Svappavaara såsom tätorten avgränsats i
1980 års folk- och bostadsräkning.

Den som vid fast driftställe i Svappavaara samhälle
etablerar verksamhet som anges i I § har rätt all få befrielse från
socialavgifter och allmän löneavgift för avgiftsunderlag hänförbart till denna
verksamhet i Svappavaara. För detta krävs dock att etableringen bedöms vara
lämplig från samhällsekonomisk synpunki. Av detta skäl krävs ett särskilt
tillstånd för att få befrielse. Vidare prövas om verksamheten är av det slag
som anges i I §. Enligt 7 § prövas frågan om sådant tillstånd av regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Prop. 1983/84:38 12

Även arbetsgivare som den t januari
1984 redan bedriver verksamhet som anges i I § vid fast driftställe i
Svappavaara samhälle har rätl att efter tillstånd bli befriad frän
arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift. Härvid prövas om verksamheten är av
det slag som anges i 1 §. Bedrivs verksamheten av statligt bolag skall även de
allmänna ekonomiska förutsättningarna för verksamheten prövas.

5 §

Försäkrade som bedriver verksamhet
som anges il § vid fast driftställe i Svappavaara samhälle eller som etablerar
sådan verksamhet under år 1984 eller senare, dock senast under år 1993. skall
efler särskilt tillstånd befrias från att betala egenavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter och allmän löneavgift enligt lagen (1982:423) om
allmän löneavgift. Förutsättningarna för befrielse motsvarar vad som gäller
enligt 4 §.

6 §

Nedsättningen av
arbetsgivaravgifter skall enligt första stycket i första hand avse
folkpensionsavgiften och därefter barnomsorgsavgiften.

Andra stycket innehåller
molsvarande bestämmelse om egenavgifter. Försäkrade kan erlägga egenavgifter i
varierande omfattning. För att det skall vara möjligt att med tio
procentenheter sälta ned den procentsats varmed avgifterna sammanlagt utgår kan
samtliga egenavgifter bli föremål för en nedsättning så alt summan blir tio
procentenheter. Av denna anledning nämns samtliga förekommande egenavgifter i
lagtexten.

Tredje stycket gäller förfarandet
vid nedsättning av arbetsgivaravgifter. Det administrativa förfarandet har
berörts tidigare under I §. Vad som där anges gäller de arbetsgivare som har
säte i Norrbottens län.

Del är med nuvarande administrativa rutiner inte praktiskt
möjligl att direkt nedsätta preliminära arbetsgivaravgifter för sådana
arbetsgivare som har säte utanför Norrbottens län och som bedriver verksamhet i
länet. Debitering av arbetsgivaravgifter sker nämligen i form av
avgiftsberäkning för resp. arbetsgivare och utan fördelning på de driftställen
som arbetsgivaren har. Det är således inte möjligt att för arbetsgivare med
säte utanför länet direkt sätta ned avgifterna på avgiftsunderiag hänförbart
till de driftställen dessa har i länet. Arbetsgivaren måste i ett sådant fall
begära jämkning av preliminär arbetsgivaravgift. Jämkningsförfarandet följer av
lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter. Ansökan om jämkning av preliminär arbetsgivaravgift prövas av
riksförsäkringsverket.

Vid en ansökan om jämkning av
preliminär arbetsgivaravgift pä grundval av nedsättning av arbetsgivaravgifter
i Norrbottens län prövas om verksamheten vid arbetsgivarens driftställe är av
det slag att den är att hänföra till näringsgrenar för vilka nedsättning gäller
enligt lagen. Till ansökan om jämkning skall arbetsgivare foga en utredning om
inriktningen av den

Prop. 1983/84:38 13

verksamhet han bedriver eller avser bedriva i Norrbottens
län. Avgörande skall således vara verksamhetsinriktningen vid driftstället och
inte arbetsgivarens samlade verksamhet i landet som helhet.

För arbetsgivare som har säte i
Norrbottens län och som är berättigade till nedsättning av arbetsgivaravgifter
sker som tidigare nämnts en automatisk nedsättning av arbetsgivaravgifter vid
debitering av de preliminära avgifterna. Del kan därvid förekomma att
arbetsgivare som erhållit denna nedsättning bedriver verksamhet utanför länet.
Vid nedsättningen av de preliminära avgifterna kan inte detta förhällande
beaktas. Därför skall berörda arbetsgivare vid avlämnande av arbetsgivaruppgift
redovisa om de har verksamhet utanför länet och om sä är fallet fördela
avgiftsunderlaget mellan driftställen i och utanför länet. Vid beräkning av de
slutliga avgifterna kan därvid korrigeringar göras så att full avgift uttas i
den verksamhet som bedrivs utanför Norrbottens län.

I fråga om föifarandet vid
nedsättning av egenavgifter tillämpas enligt tjärde stycket bestämmelsen i
uppbördslagen (1953:272).

7 §

Frågor om bidrag till kostnaden för
arbetsgivaravgifter resp. egenavgifter enligt 2 § andra stycket eller 3 §
andra stycket prövas efler ansökan efter resp. kalenderårs utgång av regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer. Motsvarande gäller frågor om
befrielse från avgifter i Svappavaara enligt 4 eller 5 §. I praktiken avses
frågor om bidrag bli prövade av länsarbetsnämnden i Norrbottens län och
frågorom befrielse i de flesta fall av länsstyrelsen i Norrbottens län.

8 §

Ett anslag motsvarande det
beräkriade avgiftsbortfallet som föranleds av bestämmelserna i 2 § första
stycket, 3 § första stycket, 4 eller 5 § skall tas upp i statsbudgeten. Detta
unslag disponeras av riksförsäkringsverket.

IkrafllrädandebeslämmdseriHi

Genom lagen upphävs lagen
(1982:695) om nedsättning av socialavgifter. Eftersom arbetsgivare och
försäkrade inrättat sig efter den nu upphävda lagen tillämpas dock de äldre
bestämmelserna för utgiftsårel 1983 i fråga om arbetsgivaravgifter och för
taxeringsåret 1984 i fråga om egenavgifter. Det innebär för arbetsgivare atl
de preliminära avgifterna för utgiftsåret 1983 sätts ned och att nedsättningen
skall beaktas vid beräkning av slutlig avgift. För försäkrade sätts
egenavgifterna ned i sambiind med inkomsttaxeringen under år 1984,

Prop.
1983/84:38 14

4.2 Lag om ändring i lagen (1982:423) om allmän löneavgift

3a §

I paragrafen anges att särskilda
bestämmelser finns avseende nedsättning av allmän löneavgift som
regionalpolitiskt stöd. En liknande hänvisning finns f. n. i lagen (1981:691)
orn socialavgifter.

5 Anslagsfrågor för budgetåret 1983/84

Avgiftsborlfallet vid tillämpning
av det här framlagda förslaget till lagstiftning har, med undantag för bidrag
till kostnader för arbelsgivar- resp. egenavgifter vid ökning av anlal
anslällda, beräknats till 330 milj. kr. per år.

För alt läcka bortfallet av
avgiftsinkomster under perioden den 1 januari 1984-den 30 juni 1984 erfordras
165 milj. kr. Till Ersättning för nedsättning av socialavgifter enligt nu
gällande lagstiftning har för budgetåret 1983/84 anvisats ett förslagsanslag av
170 milj. kr. Under perioden den 1 juli 1983-den 31 december 1983 beräknas 85
milj. kr. ianspråklagas. Sålunda beräknas 85 milj. kr. återstå av anslagel vid
ingången av år 1984. Ytteriigare 80 milj. kr. bör anvisas på tilläggsbudget
under innevarande budgetår. Mitt förslag innebär således att sammanlagt
(170-1-80=) 250 milj. kr. anvisas till Ersättning för nedsättning av
socialavgifter under budgetåret 1983/84.

Eftersom bidrag till kostnaden för
arbelsgivar- resp. egenavgifter lämnas i efterskott behöver medel för detta
ändamål inte anvisas under budgetåret 1983/84.

6 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har
anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

dels alt antaga förslagen till

1. lag om nedsättning av
socialavgifter och allmän löneavgift i

Norrbottens län

2. lag om ändring i lagen (1982:423) om allmän löneavgift

dels att

till Ersättning för nedsättning av
socialavgifter på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1983/84
anvisa ett förslagsanslag av 80000000 kr.

Prop. 1983/84:38 15

7
Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens
överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de
förslag som föredraganden har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983