Prop. 1983/84:42

Prop. 1983/84:42 Regeringens proposition

1983/84:42

om trygghetsfrågor i statlig anställning m.m.;

beslutad den 27 oktober 1983

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i
bifogade utdrag av regeringsprotokoll för den åtgärd och det ändamål som
framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

BO HOLMBERG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I anslutning till årets avtalsrörelse har statens
arbetsgivarverk och de statsanställdas huvudorganisationer slutit ett
preliminärt trygghetsavtal som omfattar dels statsanställda, dels skolledare
och lärare inom det statligt reglerade området.

I propositionen lämnas en redogörelse för det huvudsakliga
innehållet i avtalet. Förslag läggs också fram rörande vissa anslagsfrågor för
innevarande budgetår med anledning av avtalet.

1 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 42

Prop.
1982/83:42 2

Utdrag

CIVILDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-10-27

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Hjelm-Wallén,
Peterson, Andersson, Rainer, Boström, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg,
Hellström, Thunborg

Föredragande: statsrådet Holmberg

Proposition om trygghetsfrågor i statlig anställning m.m.

Ett nytt trygghetsavtal

I anslutning till årets avtalsrörelse har statens
arbetsgivarverk och de statsanställdas huvudorganisationer slutit ett
preliminärt trygghetsavtal. Det omfattar dels statsanställda, dels skolledare
och lärare inom det statligt reglerade området. En redogörelse för bakgrunden m.m.
bör fogas som bilaga till detta protokoll. Avtalet, som har godkänts av
riksdagens lönedelegation och regeringen, öppnar nya möjligheter att stimulera
en önskad personalrörlighet. Omplacering lill annan statlig, kommunal eller
enskild sysselsättning i samband med övertalighet är ett av de viktigaste
inslagen.

Fortsatta förhandlingar pågår nu mellan parterna om de
slutliga avtalsbestämmelserna med inriktningen att de skall kunna träda i
kraft den 1 januari 1984. Förhandlingarna förs under fredsplikt.

En del av
de nya avtalsbestämmelserna avses fä formen av ändringar i redan nu existerande
avtal, l.ex. medbestämmandeavtalet för del statliga arbetstagaromrädet (MBA-S),
medbestämmandeavtalet för det icke-slatliga lärarområdet (MBA-L), inkomstlrygghelsavtalet
och del allmänna avlö-ningsavtalet för statliga och vissa andra tjänstemän (AST).
En del av det materiella innehållet i det preliminära avtalet avses dock bilda
ett eget, nytt trygghetsavtal för det statliga området (TrA-S). På det statligt
reglerade kommunala skolområdet avses ell molsvarande, nytt trygghetsavtal (TrA-L)
träffas. Det preliminära avtalet förutsätter vidare atl vissa författningsändringar
skall göras.

Prop.
1982/83:42 3

Vissa principiella utgångspunkter

De begränsningar i slalsulgifterna som har påkallats de senasle
åren med anledning av det statsfinansiella läget har lett fram till ell behov
av att i avtalsform reglera statens åtaganden m.m. beträffande
anställningstryggheten i statlig och viss statligt reglerad anställning. Det
nu träffade, preliminära trygghetsavtalet bygger pä förutsättningen att
verksamheten, inklusive personalstyrkan, skall anpassas till vad som ryms inom
de medel som anvisas genom statsmakternas beslut. Enligt min mening är det
därför nödvändigt att myndigheterna planerar sin personaladministration
målmedvetet och långsiktigt. Utgångspunkterna härför är bl.a. riksdagens och
regeringens uttalanden i skilda sammanhang om verksamhetens mål, inriktning,
ekonomiska och organisatoriska omfattning och kvalitet. Regeringens
föreskrifter för myndigheternas planering och budgetering i bl.a. de s.k.
årliga anvisningarna är därvid också styrande för planeringsarbetet.

Myndigheterna måste dra konsekvenserna av de olika
planeringsförutsättningarna så att omställningsålgärder kan börja vidtas i god
lid om sådana visar sig behövas. Inriktningen skall självfallet vara atl överlalighetssiluatio-ner
så långt möjligt skall lösas genom effektiv omplaceringsverksamhet och naturlig
avgång inom den allmänna ram som avtalet ger.

I de fall där omplacering inte kan ske i enlighet med
åtgärderna i trygghetsavtalet måste en eventuell personalavveckling genomföras
i sådan takt och omfallning all anslagsramarna för angivet budgetår inle
överskrids. Reglerna i lagstiftningen om anställningsskydd - lagen (1982:80) om
anställningsskydd och lagen (1976:600) om offentlig anställning (omtryckt
1982:100, ändrad senast 1983:340) - med anslutande bestämmelser skall även i
fortsättningen vara styrande för när uppsägning kan ske m.m.

Det är
angelägel atl myndigheterna ges goda förutsättningar alt vidta olika
omställningsåtgärder i god tid så att övertalighet som skulle kunna medföra
uppsägning så långt möjligt kan undvikas. I trygghetsavtalet har för del
statliga området därför en s.k. garantiregel införts, som innebär att de
åtgärder som omfattas av avtalet alltid skall kunna tillämpas under nio månader
före den tidpunkt då uppsägning på grund av arbetsbrist sker. Därefter löper i
förekommande fall uppsägningstiden på sedvanligt sätt varunder avtalets
åtgärder också kan tillämpas. Härigenom kan omsläll-ningsålgärderna ges reella förulsällningar
atl verka. En generellt fastlagd ram för åtgärderna har också etl värde som en
planeringsförutsättning vid beslut som kan leda till personalminskningar.

Garanliregeln
utgör inget hinder för staten atl i särskilda fall besluta om vidare ramar för omställningsålgärder.
Del kan l.ex. ske genom atl en viss längsta tid för omplaceringsålaganden anges
utöver vad som följer av garantiregeln. Beslut med sådan innebörd har fattats
av staten vid flera tidigare större förändringar. I den mån dessa åtaganden i
enskilda fall sträcker sig längre än åtagandena i trygghetsavtalet, gäller
självfallet den tidigare utfästelsen.

Prop. 1982/83:42 4

Jag förutsätter att staten även i framliden kommer att
besluta om ramar för omställningsålgärderna som ger myndigheterna goda
förutsättningar att klara omställningarna sä alt berörda arbetstagare kan få ny
sysselsättning. Vid större omställningar, I ex nedläggningar som berör ett stort
antal arbetstagare, bör därför statens beslut om förändringarna också ange den
tid och de resurser som anvisas för omställningarna.

För att på motsvarande sätt åstadkomma bättre
förutsättningar atl genom personaladministrativa åtgärder lösa övertalighetsproblem
inom skolområdet bör systemet med reservlärare enligt min mening kunna
utnyttjas också för omställningsålgärder som behövs för övergång lill annan
anställning än lärar- eller skolledaranställning. Härigenom kan bredare ålgärder
sättas in inle bara före och under uppsägningstiden utan också under den tid
som läraren efter uppsägningstidens utgång är förordnad som reservlärare. Jag
återkommer i det följande till denna fråga.

11981 års avtalsuppgörelse (ALS 1981-82, bilaga XV) angavs bl.a. ett s.k. trygghetsmål
som grundval för de fortsatta förhandlingarna om trygghetsavtal.
Trygghetsmålet innebär bl.a. att förändringar skall ske så atl en övergång till
en ny verksamhet underlättas för berörda arbetstagare. Med beaktande av
verksamhetens krav skall största möjliga hänsyn tas lill de anställdas krav och
intressen vid förändringarna (jfr prop. 1982/83:100, bil. 15). Enligt min
mening ger den ordning som jag har beskrivit myndigheterna förutsättningar att
med en omsorgsfull planering och akfiva omställningsåtgärder uppfylla Irygghetsmålet.

En avlalsreglering av anställningstryggheten aktualiserar
frågor om de politiska organens beslut som rör verksamheten. Som riksdagen har
uttalat (prop. 1975/76:105, bil. 2, s. 151, InU 45, rskr 404) skall frågor om
den offentliga verksamhetens mål, inriktning, omfattning och kvalitet beredas
och avgöras genom beslut i offenlligrältslig ordning av de politiskt ansvariga
organen eller på deras uppdrag av myndigheterna. Det nu träffade, preliminära
trygghetsavtalet, innebär givetvis inte någon begränsning i riksdagens,
regeringens eller myndigheternas rätt att besluta om tidpunkten för en viss
verksamhetsförändring, l.ex. en förändring av verksamheten i förhållande till
allmänheten eller - inom skolans område - en ändring av timplanerna.

Det statliga området

Förändringarna av statsförvaltningen måste ses i ett stalsfinansiellt
perspektiv och genomföras så att de samtidigt sä långt möjligt tillgodoser
såväl statsmakternas effektivitetskrav och ekonomiska krav som de anställdas
krav på anställningstrygghet. Möjligheterna till omplacering enligt del
preliminära trygghetsavtalet påverkas av det aktuella läget på arbetsmarknaden
som i sin tur hänger samman med bl.a. det statsfinansiella läget. Vid
uppkommande problem med sysselsättningen skall dock myndigheterna som
arbetsgivare aktivt verka för att ingen arbetstagare mol sin vilja blir utan

Prop.
1982/83:42 5

arbete. Strävan att skaffa övertaliga arbetstagare
fortsatt arbete bör också - nu liksom tidigare - betraktas som en uppföljande,
obligatorisk del av ett rationaliseringsprojekt.

För de statsanställda är reglerna om omplacering
tyngdpunkten i det preliminära trygghetsavtalet. Arbetsgivarens/statens
medverkan vid omplacering skall inriktas i första hand på atl finna arbele på
den ort där den anställde arbetar eller i dess närhet. Staten skall dock
medverka med omplacering också fill andra orter om anställningsmyndigheten har
verksamhet på flera håll i landet eller - i vissa fall - om det finns en
myndighet med likartad verksamhet på en annan ort. Omplacering av
statsanställda skall kunna ske till statliga, kommunala eller privata arbeten.
För all underlätta omplaceringar skall myndigheterna enligt avtalet informera
om lediga platser. Myndigheterna skall också samverka på orter där någon av
myndigheterna har övertalighet.

Statens
arbetsmarknadsnämnd (SAMN) förutsätts kunna inifiera sådan lokal samverkan
mellan myndigheterna i syfte atl slussa övertalig personal till myndigheter med
vakanser. Denna lokala samverkan - i vilken också företrädare för
arbetsmarknadsverket och de fackliga organisationerna kan delta - blir ett
komplement till SAMN:s huvudinstrument för omplacerings-verksamheten, nämligen
omplaceringsförordningen (1974:1006, omtryckt 1980:1093, ändrad senast
1982:1269).

De
anställningsvillkor som har betydelse för alt underlätta organisatoriska
förändringar för de statsanställda har också setts över, liksom villkoren för avgångsförmåner.
Ändringar sker i reglerna om bl.a. flyltningsersätlning samt inkomstirygghet
vid övergång till ett lägre avlönat arbete. De nya reglerna utformas särskilt
för att stimulera frivillig rörlighet som löser övertalighelsfall.

Planeringsbestämmelserna i MBA-S ändras för att bättre
passa också i situationer som innebär alt övertalighet kan uppkomma. Bl.a.
införs regler om att myndigheternas planering skall innehålla ett översiktligt
förslag fill de personaladministrativa åtgärder som behövs för alt genomföra
förändringen.

Medbestämmanderegler införs som ersätter lagen (1976:580)
om medbestämmande i arbetslivet (MBL, ändrad senast 1980:238) och MBA-S och
som syftar fill atl få ett sakinriklat, obyräkratiskt medbestämmande vid organisatoriska
förändringar. Det sker genom att omställningsfrågorna behandlas lokalt i en partssammansatl
omställningsgrupp innan arbetsgivaren beslutar.

Om
myndigheten själv inte kan medverka fill fortsatt sysselsättning förutsätts att
SAMN med stöd av omplaceringsförordningen skall försöka anvisa arbetstagare fill
lämplig tjänst på en annan myndighet. I vissa fall kan en omplacering vara
förenad med omställningsutbildning (omskolning eller inskolning) som då sker i
tjänsten.

Prop.
1982/83:42 6

Det statligt reglerade skolområdet

Del preliminära trygghetsavtalet innehåller för
skolområdet huvudsakligen förmänsregler för tillsvidareanställda lärare som
beräknas få otillräckligt tjänsleunderlag på sina tjänster (övertaliga lärare).
Samma regler avses gälla för lärare som för statsanställda när del gäller bl.a.
inkomsltrygghet, tjänstledighet och avgångsförmåner. Avtalet innehåller däremot
inte några bestämmelser om omplacering. Nuvarande bestämmelser om omplacering
till annan lärartjänst fortsätter således atl gälla. De kommer även i
fortsättningen att ha författningsform.

De allmänna reglerna i lagstiftningen om anställningsskydd
och anslutande bestämmelser skall - liksom inom del statliga området - även i
fortsättningen vara styrande för när uppsägning kan ske m.m. Författningsbestämmelserna
om omplaceringsåtgärder i samband med övertalighet gör emellertid de
personaladministrativa åtgärderna tillämpliga inte bara före uppsägningen och
under uppsägningstiden utan också under den tid som läraren efter uppsägningsfidens
utgång är förordnad som reservlärare. En lärare, som inte har fått ny
anställning kan dessulom under etl år efter det att den föregående
anställningen upphörde (i förekommande fall som reservlärare) begära att länsskolnämnden
hjälper fill med omplacering.

Systemet med reservlärare bör också kunna användas för
sådana omställningsålgärder som för den berörde läraren krävs för en övergång
till annan anställning än läraranslällning. I denna fråga har jag samrått med
statsrådet Göransson som i annat sammanhang kommer att föreslå regeringen att
göra de ändringar som behövs i gällande författningar.

För närvarande finns det inga särskilda regler om
omplacering till följd av arbetsbrist av skolledare och lärare till annan
anställning än statligt reglerad skolledar- eller läraranslällning. Enligt min
mening bör staten kunna medverka till övergång också till rent statliga
anställningar. Jag avser därför att föreslå regeringen vissa ändringar i bl.a.
anställningsförordningen för atl underlätta för övertaliga skolledare och
lärare alt söka statliga tjänster som enligt beslut av SAMN får utannonseras i
vanlig ordning, dvs. tjänster som inte är föremål för rekryteringsbegränsning.
Även i denna fråga har jag samrått med statsrådet Göransson.

Enligt nuvarande regler kan SAMN med tillämpning av
omplaceringsförordningen rekryteringsbegränsa alla statligt reglerade tjänster
för omplacering av övertaliga eller arbetshandikappade statsanställda, alltså
även lediga lärartjänster. Reglerna bör enligt min mening ändras så att SAMN i
fortsättningen bara skall kunna rekryteringsbegränsa tjänster inom det statliga
området.

Det står givetvis staten fritt att även inom skolområdet i
särskilda fall besluta om vidare ramar för omställningsåtgärder, l.ex.
särskilda utbildningsinsatser i samband med större förändringar. Sådana beslut
har fatlats vid några tidigare siörre förändringar inom skolans område.

Prop.
1982/83:42 7

Staten kan självklart även i framtiden vid större
organisatoriska förändringar komma att besluta om ramar för andra
omställningsåtgärder än de som anges i de nu berörda reglerna. Det får dock
prövas mol bakgrund av de omständigheter som utlöser behovet av
personalreduktioner och av den statsfinansiella situafionen.

Nya uppgifter för trygghelsnämnden

Trygghetsnämnden inrättades som myndighet på parternas
begäran i samband med atl dåvarande statens avtalsverk och de statsanställdas
huvudorganisationer år 1972 träffade avtal om vissa frågor rörande arbetsmiljön
och anställningstryggheten.

Nämnden, som är partssammansatt, handlägger frågor om
ersättning på grund av avtal om personskadeersätlning, avgångsbidrag och årlig
ersättning. Administrativt är nämnden knuten till SAMN, som också tillhandahåller
de kansliresurser som behövs.

Genom det preliminära trygghetsavtalet ändras reglerna om
avgångsbidrag och åriig ersättning. Trygghetsnämnden skall också pröva andra
frågor till följd av trygghetsavtalet. För det statliga området gäller det
exempelvis

att besluta om inkomsttrygghetsavtalet skall gälla vid
frivilligt byte av anställning,

att besluta om löneutfyllnad vid övergång fill en
anställning som inte omfattas av inkomsltrygghetsavtalel,

att besluta om avskrivning av omplaceringsärende hos SAMN
och

att pröva besvär över en myndighels beslut att
arbetstagare inte längre skall omfattas av trygghetsavtalet.

För skolområdet gäller det bl.a

att besluta om särskilda trygghetsåtgärder för lärare,

att pröva besvär över arbetsgivarens beslut att en
arbetstagare inte längre skall omfattas av trygghetsavtalet. Det ankommer på
regeringen att närmare besluta om uppgifterna för trygghetsnämnden.

Jag anser att behovet av kansliresurser till följd av de
nya uppgifterna för trygghelsnämnden åtminstone inledningsvis bör rymmas inom
ramen för de medel som har filldelats SAMN. Jag kommer emellerfid att noggrant
följa ärendeutvecklingen hos trygghetsnämnden och avser att - om utvecklingen
enligt min bedömning ger anledning härtill - föreslå regeringen alt i något
annat sammanhang återkomma fill riksdagen i denna fråga.

Finansiering

Kostnaderna för årlig ersättning bör, liksom hittills,
betalas av medel från inkomsttiteln Statliga pensionsavgifter, netto. De
kostnader som kan uppkomma för fillämpning av inkomsttrygghetsavtalet och för
avgångsbi-

Prop. 1982/83:42 8

drag i form av ett engångsbelopp bör, likaledes enligt den
ordning som nu tillämpas, utgå av de medel som används för att betala
tjänstemännens avlöning.

Även övriga kostnader som kan tänkas uppstå hos
myndigheterna till följd av trygghetsavtalet bör belasta myndigheternas
ordinarie anslag för förvaltningskostnader. Jag vill i sammanhanget erinra om atl
avtalsparterna inom det statliga området i årets avtalsrörelse har avräknat 10
milj. kr. årligen frän löneökningsutrymmet för åtgärder till följd av
trygghetsavtalet.

En åtgärd som kan komma i fråga är omslällningsutbildning.
Av vad jag fidigare har anfört framgår att sådan utbildning sker i tjänsten och
alltså skall bekostas av myndigheten. I vissa fall bör emellertid SAMN - till
skillnad mol i dag - kunna medverka till finansieringen av
omställningsutbildning genom atl utnyttja medel från det under trettonde
huvudtiteln uppförda anslaget Lönekostnader vid viss omskolning och
omplacering. Det bör kunna komma i fråga l.ex. om en myndighet upphör innan en
arbetstagare hinner slutföra en omslällningsutbildning enligt trygghetsavtalet.

Åtagandena i trygghetsavtalet bör således vad gäller
åtgärder inom det statliga området normalt finansieras inom ramen för de
resurser som ställs till myndighetens förfogande av riksdagen och regeringen. Detta
ställer krav på myndigheterna att i god tid planera för de nödvändiga
åtgärderna så alt dessa kan rymmas inom de resurs- och tidsramar som beslutas.
Myndigheterna bör därför i sina anslagsframställningar redovisa planer och
kostnader för omställningsålgärder enligt avtalet för att smidigt kunna lösa de
övertalighetsproblem som kan följa av riksdagens eller regeringens beslut.

Jag räknar således med att eventuella kostnader till följd
av trygghetsavtalet kommer atl behandlas inom ramen för den reguljära
budgetprocessen. För innevarande och nästkommande budgetår kan det emellertid
inte uteslutas atl kostnader kan uppstå, för vilka medel inle hell kan inrymmas
inom tilldelade anslagsramar. I några fall kan regeringen därför komma att behöva
medge atl förslagsvis betecknade anslag får överskridas för de här avsedda
ändamålen.

Om
motsvarande situafion undanlagsvis skulle uppslå beträffande verk

samhet för vilken medel har beräknats på reservationsanslag eller obeteck

nade anslag bör regeringen - efter prövning i varje enskilt fall - kunna anvisa

de ytterligare medel som behövs till följd av trygghetsavtalet från del under

trettonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget Täckning av merkostnader

för löner och pensioner m.m. Jag förordar således en viss utvidgning av

användningsområdet för anslaget. Eventuella merkostnader för affärsdri

vande verk och myndigheter med uppdragsverksamhet bör dock betalas på

samma sätt som verkens övriga utgifter. Motsvarande kostnader som faller

inom utgiftsramen för det militära försvaret eller civilförsvaret bör täckas av

fjärde huvudtitelns anslag för reglering av prisstegringar. Detta överensstäm

mer med vad som nu gäller beträffande disposifionen av del nyss nämnda

anslaget. '

Prop. 1982/83:42 9

Kommunerna bör få ersättning för de merkostnader som
föranleds av åtagandena för skolledare och lärare. Jag förordar, efter samråd
med chefen för utbildningsdepartmentet och statsrådet Göransson, att
statsbidragen härför skall lämnas ur driftsbidragsanslagen till respektive
skolform. Detta förutsätter vissa författningsändringar. Av mina överläggningar
med chefen för utbildningsdepartementet och statsrådet Göransson har framgått
att de, under förutsättning att riksdagen godkänner de av mig förordade
grunderna för finansieringen av trygghetsavtalet, avser alt återkomma till
regeringen med erforderliga förslag därvidlag.

11983 års avtal om löner för statstjänstemän m.fl. (ALS
1983) har parterna avräknat 4 milj. kr. årligen (kalenderår) med början år 1983
för särskilda trygghetsåtgärder - utöver åtgärderna inom ramen för
trygghetsavtalet - för lärare som inte har kunnat omplaceras lill annan
lärartjänst. Medlen skall huvudsakligen användas till åtgärder som underlättar
för uppsagda lärare alt få ny sysselsättning. I första hand skall medlen
användas för ålgärder som sätts in efler reservlärartidens utgång, men de bör
också kunna användas under pågående anställning som ett komplement till
trygghetsavtalet. Trygghetsnämnden förutsätts kunna pröva och besluta om många
olika åtgärder som i detta syfte föreslås av den berörde läraren, hans fackliga
organisation eller av arbetsgivaren.

Ett nytt reservationsanslag, benämnt Särskilda
trygghetsåtgärder för lärare bör föras upp på statsbudgeten under trettonde
huvudtiteln. För innevarande budgetår bör anslaget föras upp med 6 milj. kr.
motsvarande det belopp som parterna har avräknat i ALS 1983 för år 1983 och
första halvåret 1984. Den behållning som vid utgången av ett visst budgetår
finns på reservationsanslaget bör stå till parternas förfogande.

Hemställan

Med hänvisning fill vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen

1.
bereder
riksdagen tillfälle atl ta del av vad jag har anfört om anställningstryggheten
i statlig tjänst m.m.

2. föreslår riksdagen atl godkänna de
grunder för finansiering av trygghetsavtalet som jag har förordat

3. föreslär riksdagen att lill
Särskilda trygghetåtgärder för lärare på tilläggsbudget I till statsbudgeten
för budgetåret 1983/84 anvisa etl reservationsanslag av 6 milj. kr.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar atl genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har
anfört för den åtgärd och det ändamål som föredraganden har hemställt om.

Prop. 1982/83:42 10

Bilaga

Vissa förutsättningar för den vidgade avtalsregleringen av
trygghetsfrågor i statlig anställning m.m.

Bakgrund

Frågor om anställningstryggheten inom det slalligl lönereglerade
området har vid flera tillfällen behandlats av riksdagen. Sambandet mellan rafiona-lisering
och anställningstrygghet behandlas redan i 1969 års budgetproposifion (prop.
1969:1, bil. 2 s. 24, SU 15, rskr 58). Bl.a. konstateras där atl samma krav på
effektivitet måste gälla för stalsförvahningen som inom andra
verksamhetsområden i samhället. Därför måste statsförvaltningen genomföra
organisationsförändringar m.m. som följer l.ex. av att nya och i vissa fall personalinbesparande
arbetsmetoder tas i bruk. Till denna grundläggande princip kommer att staten i
sin roll som arbetsgivare måste i möjligaste mån verka för att en
rationalisering inte påverkar anställningstryggheten. Strävan att skaffa friställd
personal fortsatt arbele bör betraktas som en uppföljande, obligatorisk del av
ett rationaliseringsprojekt, heter del.

År 1972 träffade dåvarande statens avlalsverk och de
statsanställdas huvudorganisationer etl principavlal om vissa frågor rörande
arbetsmiljön och anställningstryggheten m.m. (trygghetsavtalet). Genom avtalet,
som gäller fr.o.ni. den 1 januari 1973, fick stalsljänstemännen - förutom rätt
till ersättning vid olycksfall i arbetet - under vissa förutsättningar rätt
till avgång med årlig ersättning eller avgångsbidrag i form av etl
engångsbelopp vid överlalighet.

En viktig förutsättning för rätten till avgångsförmånerna
var att tjänstemannen entledigats utan att ha erbjudits annan offentlig
anställning som han eller hon skäligen bort kunna godta. Frågor om ersättning
på grund av trygghetsavtalen med senare verkställda ändringar handläggs av en
parts-sammansatt myndighet, trygghetsnämnden, som regeringen inrättade på
avtalsparternas begäran (jfr prop. 1973:1, bil.2, InU 4, rskr 52; förordningen
1979:1100 med instruktion för trygghetsnämnden; ändrad senast 1983:64).
Trygghetsnämndens beslut kan överklagas hos en särskild skiljenämnd.

Principer om anställningstryggheten i offentlig tjänst har
fastslagits av riksdagen även i samband med den nya lagstiftningen om
anställningsskydd är 1974 (prop. 1973:129, InU 36, rskr 351, prop. 1974:88, InU
15, rskr 272 och prop. 1974:174, InU 33, rskr 401).

Av riksdagsbesluten framgår bl.a. att omplaceringsansvaret
inför en eventuell uppsägning av en statsanställd är begränsad lill all gälla
inom myndighetens verksamhetsområde. Den centrala omplaceringsverksamheten som
bedrivs inom statsförvaltningen utan begränsning lill myndighetens
verksamhetsområde går enligt riksdagen utöver omplaceringsskyldigheten

Prop. 1982/83:42 11

enligt lag.

För den centrala omplaceringsverksamhelen inrättades
statens arbetsmarknadsnämnd (SAMN) år 1979 (prop. 1978/79:133, AU 30, rskr
294). Andra myndigheter har tidigare haft liknande uppgifter.

År 1977 träffade parterna på den statliga arbetsmarknaden ell
särskilt inkomsttrygghetsavtal, som gäller statsanställda som på grund av
arbetsbrist omplaceras lill någon annan statlig tjänst genom en myndighets
försorg. Avtalet innebär att omplacering till en lägre tjänst kan ske utan att
den berörde tjänstemannen förlorar förmåner i avlönings- eller pensionshänseende.
Även här gäller dock atl förmåner enligt avtalet inte utgår om tjänstemannen
vägrar all godta erbjudande om omplacering som han eller hon skäligen bort
kunna godta.

För skolledare och lärare inom det allmänna skolväsendet
gäller att arbetsgivaransvaret åvilar de kommunala huvudmännen. Riksdagen slog
redan år 1973 fast atl en kommun som huvudman har samma arbetsgivaransvar beiräffande
primär- och sekundärkommunall anställda lärare med statligt reglerad tjänst som
beträffande övriga arbetstagare i kommunens, tjänst (UbU 1973:44, rskr 1973:311).
Det innebär bl.a. att anställningstryggheten för skolledare och lärare är
knuten fill den egna kommunen och att del ankommer på kommunerna alt konkret
utveckla de personaladministraliva insatserna i skolorna.

För skolområdet finns det sedan början av 1970-lalel också
författningsbestämmelser om omplaceringsålgärder i samband med överlalighet.
Reglerna innebär alt kommunen och i andra hand länsskolnämnden skall försöka
omplacera övertaliga lärare till någon annan lärartjänstgöring eller läraranslällning.

Länsskolnämnden får därutöver enligt dessa regler medge
styrelsen för en skola att ge övertalig lärare fortsall förordnande som extra
ordinarie lärare under högst en termin (reservlärare). Förutsättningen är dels
alt en övertalig lärare som har sagts upp inte har kunnat omplaceras till annan
lärartjänst i kommunen, i länet eller i annat län, dels all läraren har haft
extra ordinarie lärartjänst i minst två år. Enligt bestämmelserna skall
reservläraren i första hand meddela undervisning eller - om sådan inte kan
erbjudas honom eller henne - fullgöra skoladminislrativa uppgifter.

1 medbestämmandeavtalet för arbetstagare med statligt
reglerad anställning hos kommuner och landsting inom undervisningsområdet (MB A-KLU)
sägs att kommunen aktivt bör verka för en god personalplanering, vari ingår att
studera och bedöma personaltillgången, personalbehovet och
personal-utbildningsbehovet i samband med planering, dvs. beredning av flerårsbud-get
och ettårsbudgei saml annan övergripande planering av långsiktig karaktär.

I medbeslämmandeavtalel för det icke-slatliga lärarområdet
(MBA-L), som gäller i fråga om handläggning av ärenden hos statliga
myndigheter, sägs bl.a. att myndigheterna i arbete som avser limplaner, andra skolorganisalo-

Prop.
1982/83:42 12

riska förändringar eller försöksverksamhet skall
uppmärksamma huruvida planerad rationahseringsåtgärd kan beräknas medföra
inskränkning av skolledar- och lärarpersonal. Myndigheterna skall överväga om
en avveckling kan ske genom omplacering och s.k. naturlig avgång eller om
kompletterande åtgärder i syfte att undvika eller begränsa sådan avveckling kan
vidtas eller bör föreslås utan atl rationaliseringssträvandena eftersatts.

Statens medverkan genom länsskolnämnderna vid
omplaceringar av lärare är således ett komplement fill de kommunala åtgärderna.
Även denna medverkan går utöver statens skyldigheter enligt lag.

De senaste åren har anställningstryggheten inom den
statligt lönereglerade sektorn fäll ökad aktualitet. Landets svåra ekonomiska situafion
har fått direkta återverkningar på samhällsförvaltningen med krav på större
effektivitet och lägre kostnader. Detta har yttrat sig i bl.a begränsningar av
den statliga verksamheten.

Inom skolområdet kan behov av personalminskningar uppstå
på två sätt, antingen på grund av minskat elevantal, vilket leder till en
automatisk minskning av personalbehovet eller på grund av organisatoriska
förändringar, såsom minskal antal limmar i ett eller flera ämnen eller
nedläggning av vissa utbildningsvägar.

Partsgemensam översyn

Mol den här relaterade bakgrunden inledde slalen som
arbetsgivare fillsammans med de statsanställdas huvudorganisationer år 1980 en
översyn av gällande Irygghetsregler och därmed sammmanhängande anställningsvillkor.
Vissa utgångspunkter för denna översyn redovisas i budgetpropositionerna år
1981 och år 1982 (prop. 1980/81:100 bil. 3 p. 5 och prop 1981/82:100 bil. 3 p.
7). Bl.a. erinras om att parterna i det statliga medbestämmandeavtalet (MBA-S)
uttalat att myndigheterna skall sträva efler att rationalisering,
organisationsförändring eller inskränkning i verksamhet genomförs så atl en
eventuell personalavveckhng från myndigheterna kan ske genom omplacering och s.k.
naturlig avgång.

Vidare framhålls i nämnda propositioner vikten av aktiva
åtgärder för att underlätta ökad rörhghet och betydelsen av planering i samband
med förväntad övertalighet. Det framhålls också atl nya anställningar lättare
och snabbare bör kunna erbjudas om hela arbetsmarknadens utbud av arbetstillfällen
kan utnyttjas samtidigt som möjligheterna att hitta ny sysselsättning på
bostadsorten eller i dess närhet bör kunna öka väsentligt. En effektivare
samordning av resurserna hos arbetsmarknadsverket och SAMN borde därför komma
till stånd.

Översynen av irygghelsreglerna ledde till alt parterna pä
den statliga arbetsmarknaden i samband med 1981 års avtalsrörelse kom överens
om att sluta ett nytt trygghetsavtal enligt vissa principer vad gäller bl.a
trygghetsmål, planering och personaladministraliva åtgärder.

Prop.
1982/83:42 13

Samtidigt kom parterna överens om att också se över irygghelsreglerna
inom det statligt reglerade skolområdet. I detta arbete skulle parterna beakta
de särskilda institutionella och andra förhållanden som gäller för lärare och
skolledare. Det förutsattes att översynen skulle ske i samverkan med Svenska
kommunförbundet och Landstingsförbundet.

Parterna
på del statliga området har senare kommit överens om atl under fredsplikt även
fortsätta förhandlingar om trygghetsregler för bl. a. präster och kyrkomusiker
(del s. k. TFK-området). Vidare har parterna kommit överens om alt uppta
förhandlingar om förutsättningarna atl anpassa reglerna i det preliminära
trygghetsavtalet till folkhögskoleområdet (ALS 1983 bil. XI).

Parterna
på försäkringskasseområdet har i årets avtal om löner för vissa tjänstemän vid
de allmänna försäkringskassorna (ALF 1983 bil. 8) förutsatt alt förhandlingar
om vissa trygghetsfrågor inom försäkringskasseområdel skall föras med
huvudsaklig utgångspunkt i Irygghetsmålet som det har formulerats i det premilinära
trygghetsavtalet för det statliga området. Även dessa förhandlingar skall föras
under fredsplikt.