Prop. 1983/84:51

Regeringens proposition

1983/84:51

om
fortsatt giltighet av lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i
vissa fall;

beslutad
den 3 november 1983.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagils i bifogade utdrag
av regeringsprotokoli.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

ANITA
GRADIN

Propo.sitionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föresläs att lagen (1975: 1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte
i vissa fall skall fortsätta att gälla till utgången av år 1984.

I Riksdagen 1983/84. I .saml. Nr 51

Prop.
1983/84:51

Prop.
1983/84:5) 2

Förslag
till

Lag
om fortsatt giltighet av lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i
vissa fall

Härigenom
föreskrivs att lagen (1975: 1360) om tvångsåtgärder i spa- ningssyfte i vissa
fall, vilken gäller till utgången av är 1983, skall fortsätta att gälla till
utgången av år 1984.

Prop. 1983/84:51 3

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-11-03

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsråden Lundkvist, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, PelersoUi
Rainer, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson. Holmberg och Thunborg.

Föredragande: statsrådet Gradin

Proposition om fortsatt giltighet av lagen (1975:1360) om
tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall

Inledning

De internationella terroristdåden under den senaste
tioårsperioden har föranlett åtgärder både i Sverige och utomlands för alt söka
förhindra sådana gärningar. I vårt land antog riksdagen år 1973 en lag om
särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell
bakgrund (terrorisllagen). Lagens giltighetstid begränsades ursprungligen till
utgången av april 1974, men den förlängdes sedan successivt till utgången av
år 1975. Genom en ny lagstiftning, som trädde i kraft den I januari 1976,
fördes huvuddelen av bestämmelserna i terroristlagen med vissa ändringar över
till den dåvarande utlänningslagen. De återfinns numera i 1980 års
utlänningslag (1980:376 - UtlL). Samtidigt beslöts all beslämmelserna i
terroristlagen om telefonavlyssning, brevkontroll m.m. skulle behållas i
avvaktan på ett betänkande, som kunde väntas från ulredningen (Ju 1974:08) om
telefonavlyssning, och tills vidare las in i en särskild, tidsbegränsad lag om
tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall (spaningslagen). Även den lagens
giltighetstid har förlängts successivt.

I mars 1976 lade regeringen i propositionen 1975/76:202
fram förslag till nya regler i rättegångsbalken (RB) om telefonavlyssning vid
förundersökning m.m. Samtidigt föreslogs ändringar i den särskilda
spaningslagen i syfte dels att samordna dess regler med de föreslagna nya
bestämmelserna i RB om telefonavlyssning, dels att på visst säll precisera lillämpningsom-rådel
för spaningslagens regler.

Vid
riksdagsbehandlingen ansåg juslilieulskollel (JuU 1976/77:20) att propositionen
borde avslås och alt ärendet borde återgå lill regeringskansliet för översyn
och ytteriigare överväganden. Utskottet gjorde dock undantag beträffande
förslaget om precisering av spaningslagens tillämp- tl Riksdagen 1983/84. I saml. Nr
51

Prop. 1983/84:51 4

ningsområde och hemställde att riksdagen skulle antaga
propositionen i den delen. Riksdagen biföll utskottets hemställan och en lag (1977:81)
om ändring i spaningslagen trådde i kraft den 21 april 1977,

En kommitté, tvångsmedelskommitten (Ju 1978:06),
tillkallades är 1978 för all göra den av riksdagen begärda översynen av
lagstiftningen om telefonavlyssning och andra tvångsmedel med sikte på att få
till slånd en permanent reglering. Kommittén väntas avge ett delbetänkande
under år 1984,

Spaningslagen
har senare fåll giltighetstiden förlängd, senast till utgången av år 1983 (se prop,
1982/83:46, JuU 1982/83; 10, rskr 1982/83:82, SFS 1982:1113),

Riksdagen
har nyligen tagit upp frågan om parlamentarisk kontroll i fråga om
telefonavlyssning (JuU 1981/82; 54, rskr 298), Därvid har uttalats b),a, att det
är angeläget alt riksdagens möjligheter till insyn i fråga om telefonavlyssning
vidmakthålls och alt insynen om möjligt bör byggas ut. Insynen bör ske i form
av en årlig redovisning i en proposition eller skrivelse till riksdagen och
avse bl,a, telefonavlyssning enligt spaningslagen.

Rikspolisstyrelsen
har i en skrivelse den 28 september 1983 redogjort för tillämpningen av de
hithörande beslämmelserna i utlänningslagen och i den särskilda spaningslagen
under tiden september 1982 - september 1983. Innehållet i rikspolisstyrelsens
skrivelse anges i den redogörelse för tillämpningen av terroristlagstiftningen
som jag senare denna dag avser att föreslå regeringen att överlämna till
riksdagen. Vidare har inom utrikesdepartementet upprättats en redogörelse för
den utveckling som har ägt rum internationellt under del senasle året
beträffande förekomsten av och de fortsatta betingelserna för den
internationella terrorismen samt för de ålgärder som har vidtagits för att
bekämpa denna.

Gällande ordning m.m.

De hithörande bestämmelserna i UtlL och reglerna i den
särskilda spa-ningsiagen ger möjligheter att under speciella förutsättningar
ingripa med åtgärder som syftar till att minska riskerna för våldsdåd i Sverige
som utförs av internationellt förgrenade terroristorganisationer. De kompletterar
därmed de allmänna reglerna i RB om tvångsåtgärder vid misstanke om brott.

I det följande skall nämnas något om de här aktuella
bestämmelserna i UtlL. De har senast ändrats med verkan fr.o.m. den I januari
1983 (prop. 1981/82; 146, SFS 1982:1111).

Enligt 30 § första stycket UtlL skall en utlänning som
kommer till Sverige avvisas om det finns grundad anledning att anta, att han
eller hon tillhör eller verkar för en organisation eller grupp som avses i
paragrafens

Prop. 1983/84:51 5

andra stycke och om det dessutom, med hänsyn till vad som
är känt om utlänningens föregående verksamhet eller i övrigt, föreligger fara
för att han eller hon här i riket medverkar till sådana handlingar som anges i
det stycket. Bestämmelsen avser enligt andra stycket en organisation eller
grupp som, med hänsyn till vad som är känt om dess verksamhel. kan befaras
utanför sitt hemland använda våld. hot eller tvång för politiska syften och
därvid begå sådana gärningar här i riket. Om del beträffande en utlänning, som
uppehåller sig i riket, föreligger sådana omständigheter som nu har nämnts, får
han eller hon enligt 47 S utvisas. Beslut om avvisning eller utvisning meddelas
av regeringen.

När fråga uppkommer om att en utlänning skall avvisas
enligt 30 S skall polismyndigheten enligt 32 § första stycket UtlL genast överiämna
ärendet till regeringen. Innan regeringen avgör ärendet skall förhandling
hållas. Denna skall enligt 57 § andra stycket UtlL hällas vid Stockholms
tingsrätt, om det inte föreligger särskilda skäl mot det, Ajlmänt ombud skall
enligt 58 § samma lag alltid förordnas. Regeringen skall vidare inhämta
yttrande från statens invandrarverk, om det inte möter hinder på grund av all
ärendet är synneriigen brådskande. Beslut att inte avvisa utlänningen får dock
fattas utan förhandling eller inhämtande av yttrande, Avvisningsbe-slutet skall
förenas med förbud alt återvända under viss tid eller för alltid. Regeringen
får enligl 32 § UtlL meddela närmare föreskrifter med riktlinjer för
polismyndigheternas prövning av frågan om ell ärende skall överiämnas lill
regeringen enligt samma paragraf. Sådana föreskrifter är under utarbetande i
regeringskansliet.

Även i ärenden om utvisning enligt 47 § skall den
föreskrivna förhandlingen hållas vid Stockholms tingsräu, om inte särskilda
skäl finns mot det. Yttrande skall vidare inhämtas från invandrarverket, när
ärendets brådskande natur inte hindrar del.

Om en utlänning, som har avvisats enligt 30§ eller
utvisats enligt 47 S, i samband med verkställigheten av beslutet påstår att han
eller hon riskerar politisk förföljelse eller åberopar någon annan sådan
omständighet som anges i 85 eller 86§, skall verkställighetsärendet i de fall
som anges i dessa paragrafer hänskjulas lill invandrarverket. Verket har att
med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen.

En förutsättning för att den som har bedömts vara
terrorist skall kunna avlägsnas ur landet på grund av ett avvisnings- eller
utvisningsbeslut är, som tidigare nämnts, att det inte föreligger något
politiskt eller därmed jämställt verkställighetshinder. Enligt 73 § skall
sålunda regeringen förordna atl beslut om avvisning eller utvisning tills
vidare inte får verkställas, om hinder mot verkställighet av beslutet möter på
grund av bestämmelserna i 77-80 §§ UtlL (politiskt verkställighetshinder)
eller om det annars föreligger särskild anledning att verkställighet inte bör
äga rum. Har regeringen förordnat att verkställighet inte får ske, får
regeringen enligt 74 § andra stycket meddela föreskrifter om inskränkningar och
villkor för

Prop.
1983/84:51 6

utlänningens vistelse i riket. Detsamma gäller när elt
beslut om avvisning eller utvisning i andra fall inle kan verkställas och det
beträffande utlänningen föreligger sådana omständigheter som anges i 30S. I
alla sådana ärenden skall förhandling hållas. När det gäller tvångsåtgärder beiräffande
en presumtiv terrorist har i UtlL från terrorisllagen införts i viss mån
vidgade möjligheter till .förvarslagande (52 § andra slyckel UllL). Vidare har slraffbeslämmelserna
i 15 § terrorisllagen överflyttats till UllL (96§ andra stycket och 97 §).

Vad häreftei
beträffar den särskilda spaningslagen gäller den endast tvångsåtgärder mot den
som har avvisats eller utvisats som terrorist men som regeringen ändå har låtit
stanna kvar här i landet. Tvångsåtgärder mot andra utlänningar som vistas här i
landet kan tillgripas endasl enligl de regler som i övrigt gäller vid misstanke
om brott, Enligl I § första stycket spaningslagen skall sålunda en utlänning,
som har avvisats eller utvisats som terrorist men beträffande vilken regeringen
har förordnat att avvisnings- eller utvisningsbeslutel tills vidare inte får
verkställas, kunna bli föremål för viss kontroll och övervakning enligl 2-5 SS
under sin vistelse i Sverige. Detsamma skall enligt I S andra stycket även
gälla, om del annars har meddelats etl inte verkställbart beslut om avvisning
eller avlägsnande i övrigt och regeringen har funnit alt det beiräffande
utlänningen föreligger sådana omständigheter som anges i 30 S första och andra
styckena UtlL. Den kontroll och övervakning som i nu nämnda fall skall kunna
komma i fråga innebär - förutom sådana särskilda föreskrifter om inskränkningar
och villkor för utlänningens vistelse i riket som får meddelas av regeringen enligl
74 S andra stycket UtlL - att utlänningen under vissa förutsättningar skall
kunna bli föremål för vissa särskilda spaningsåigärder. I sistnämnda hänseende
innebär spaningslagen följande.

Om det bedöms vara av betydelse för alt utröna om en terroristorganisa-lion
eller terroristgrupp planlägger eller förbereder någon åtgärd som innebär
våld, hot eller tvång för politiska syften, får en utlänning som avses i IS
spaningslagen underkastas husrannsakan, kroppsvisilation eller
kroppsbesiktning. Av sådan utlänning får också tas fingeravtryck och fotografi (2§).
Det är polismyndigheterna som beslutar om nämnda åtgärder. Om det finns synneriiga
skäl kan en polismyndighet för samma ändamål få tillstånd att ta del av samtal
till och från telefonapparat som innehas eller kan antas komma att begagnas av
utlänningen (telefonavlyssning) och närmare undersöka, öppna eller granska
post- eller telegrafförsändelse, brev, annan sluten handling eller paket som har
ställts till eller avsänts från utlänningen och som påträffas vid husrannsakan,
kroppsvisilation eller kroppsbesiktning eller som finns hos post-, telegraf-,
järnvägs- eller annan befordringsanstall (3§). Frågan om tillstånd till en
sådan åtgärd prövas av Stockholms tingsrätt på yrkande av rikspolisstyrelsen.
Tillståndet skall meddelas att gälla en viss tid som dock inte får överstiga en
månad (4 §).

Prop.
1983/84:51 7

Föredragandens
överväganden

När
terroristlagen kom till år 1973 skedde det mot bakgrunden av den våg av
våldsdåd som under de då närmast förflutna åren hade gäll över väriden. I de
tidigare nämnda propositionerna med förslag till förlängning av giltighetsfiden
för terroristlagen och sedermera den s.k. spaningslagen redovisades den
fortsatta utvecklingen av de internationella terroristdåden. Av redogörelsen
framgår att förekomsten av terroristdåd inle hade avtagit utan hade förblivit
oförändrat stor. I fråga om perioden den 12 september 1978 - den 3 september
1979 anfördes sålunda i prop. 1979/80:52 s. 7 att det under denna tid hade
begåtts ytteriigare ett stort antal terrordåd med politisk bakgrund på skilda
håll i världen. Länder som Belgien, Frankrike, Italien, Spanien, Storbritannien
och Förbundsrepubliken Tyskland hade i särskild grad drabbats. Åtskilliga av
terrordåden kunde hänföras till den politiska situationen i ett visst land. En
annan grupp av polifiskt betingade dåd hade samband med konflikten i Mellersta Östern.
Ytterligare ett stort antal våldsdåd hade under denna tid utförts av grupper
som ägnade sig ål en omfattande terroristverksamhet, l.ex. Baa-der-Meinhof-ligan
i Förbundsrepubliken Tyskland och Röda Brigaderna i Italien. Liksom tidigare
hade terroristorganisationer utfört terrordåd utanför det land eller del
område där terroristorganisationen hörde hemma och vanligen verkade. Förtiden
därefter fram till hösten 1982 framhölls i prop. 1980/81:54, prop. 1981/82:45
och 1982/83:46 att en lång rad terroristdåd med internationell anknytning hade
utförts i skilda delar av världen. I Europa var det främst Italien och Spanien
samt Frankrike, Storbritannien och Förbundsrepubliken Tyskland som hade
drabbats. Av de båda senare propositionerna framgår att det under år 1981 hade
tillkommit en rad våldshandlingar, bl.a. i Danmark, som kunde hänföras till den
armeniska organisationen ASALA samt att den armeniska terrorismen under senare år
alltmer trätt i förgrunden.

Terrorislbeslämmelserna
i UtlL och den särskilda spaningslagen ger möjlighet att under vissa speciella
förutsättningar vidta åtgärder som har till syfte att minska riskerna för
internationella terroristdåd i vårt land. Bestämmelserna ger som har framgått
möjlighet att avvisa eller utvisa utlänningar som tillhör eller verkar för
sädana grupper och organisationer vilka genom sin tidigare verksamhet har visat
att de utanför sitt hemland systematiskt använder våld för politiska syften och
därför kan befaras göra det också i Sverige. Som ytterligare förutsättning
gäller dock att det med hänsyn till vad som är känt om utlänningens föregående
verksamhet eller i övrigt föreligger fara att han eller hon här i riket
medverkar till sådana handlingar. Ett avvisnings- eller utvisningsbeslut kan
emellertid inte verkställas om ett s.k. politiskt eller därmed jämföriigt
verkställighetshinder föreligger. I stället kan utlänningen då bli föremål för
kontroll och övervakning enligt UtlL och spaningslagen. Förutsättningarna för
användningen

Prop.
1983/84:51 8

av husrannsakan, kroppsvisilation, kroppsbesiktning,
brevkontroll och telefonavlyssning avviker i dessa fall från vad som enligt RB
gäller om användningen av tvångsmedel vid misstanke om brott, eftersom RB:s
regler i motsats till reglerna i spaningslagen inte ger möjlighet till ingripanden
uteslutande i förebyggande syften. Ett flertal garantier mot en alltför
vidsträckt tillämpning av spaningslagen har emellertid byggts in såväl i de
bestämmelser som gäller förfarandet och beslutsprocessen som i särskilda regler
som har till syfte att ge underlag för en fortlöpande kontroll av hur lagen
hanteras.

När förslag om föriängning av giltighetstiden för den
särskilda spaningslagen tidigare har förelagts riksdagen (prop. 1976/77:33.
1977/78:46, 1978/79:29, 1979/80:52, 1980/81:54. 1981/82:45 och 1982/83:46) har
det betonats alt det mot bakgrund av den fortgående internationella
terrorist-verksamheten är angeläget att vi även i fortsättningen håller en hög
beredskap för att förebygga våldshandlingar i vårt land. I vissa lägen kan det
därför behövas tillgång till de speciella tvångsåtgärder i spaningssyfte som
den särskilda spaningslagen medger. Med hänsyn till detta och till att
ingenting hade förekommit som gav anledning att anta att lagen hade tillämpats
på etl sätt som strider mot dess syfte eller på ett sätt som kan sätta
rättssäkerheten i fara. förordades i de nämnda propositionerna förlängning av
giltighetstiden för lagen, vid det senaste tillfället till utgången av år 1983,
Justitieutskottet fann (senast JuU 1982/83; 10) inte anledning till erinran mot
propositionens förslag och tillstyrkte därför förlängning. Riksdagen biträdde justitieulskottets
uppfattning (senast rskr 1982/83:82).

Vad gäller åtgärder på det internationella planet för atl
motverka terrorism vill jag hänvisa lill redogörelserna i propositionerna
1979/80:52 (s.8), 1980/81:54 (s.lO), 1981/82:45 (s.9) och 1982/83:46 (s.8).
Sedan dess har några nya initiativ på detta området inte tagils i FN eller
Europarådet. Den europeiska konventionen om bekämpande av terrorism har nu
ratificerats av 14 stater, senast av Schweiz den 19 maj 1983.

Även under det år som har förflutit sedan regeringen senast
log upp dessa frågor i riksdagen har ett stort antal terroristdåd begåtts i
skilda delar av världen. Liksom tidigare är det i Europa främst Frankrike,
Förbundsrepubliken Tyskland. Italien. Storbritannien samt även Spanien som har
drabbats. Flertalet terroristdåd har visseriigen riktats mot det egna landets
centralregering men i många fall har lerrorislattackerna skett i andra länder.
Den armeniska terrorismen har även under den nu aktuella perioden alltmer
trätt i förgrunden. Den armeniska hemliga armén (ASALA) har begått en lång rad
terroristdåd mot främst turkiska intressen ulomlands men har också slagil lill mol
länder som har gripit ASALA-medlemmar.

Den utveckling av den internationella terrorismen som
redovisas i utri-kesdeparlementeis tidigare nämnda redogörelse och i
rikspolisstyrelsens skrivelse visar, atl det alltjämt föreligger risker för att
också vårt land drabbas av terroristdåd. Terroristdåden ute i världen har
således inte visat

Prop. 1983/84:51 9

tecken
på atl minska i antal. Den omständigheten att Sverige har förskonats från
sådana aktioner under de senaste åren innebär ingen garanti för att vi också i
fortsättningen kommer all skonas. Så sent som hösten 1980 fattades utvisningsbeslut
för att förhindra sådana aktioner.

De
synpunkter som tidigare har anförts beiräffande behovel av de särskilda
reglerna i spaningslagen gör sig alltså alltjämt gällande med samma styrka.

Det
framgår av den redogörelse för tillämpningen av terroristlagstiftningen, somjag
senare denna dag kommer atl föreslå regeringen att överlämna till riksdagen,
att bestämmelserna i den särskilda spaningslagen och terroristbestämmelserna i UtlL
inte har tillämpats under tiden september 1982 - september 1983.

Bestämmelserna
i den särskilda spaningslagen har tidigare tillämpats i fyra fall.
Rikspolisstyrelsen har framhållit att det för styrelsens möjligheter att
fullgöra sin funktion ifråga om bekämpning av terrorism är nödvändigt att det
skapas förfatlningsmässiga förutsättningar att använda tillgänglig teknik för
informationsinhämtning. Rikspolisstyrelsen anser att de bestämmelser som
innefattas i den särskilda spaningslagen bör gälla permanent och att lagens
giltighetstid i avvaktan på en sådan förändring bör förlängas.

Att
spaningslagen hittills har använts i förhållandevis begränsad omfaltning bör
ses i belysning av garantierna i lagen mot en alltför vidsträckt tillämpning.
Sådana garantier har byggts in i de bestämmelser som gäller förfarandet och beslutsprocessen.
Lagen får exempelvis inle fillämpas i andra fall än då utlänningen har avvisats
eller utvisats som terrorist - eller i visst fall avvisats eller utvisats av
annat skäl och enligl regeringens beslut faller under terroristrekvisiten - men
verkställighetshinder föreligger. Den restriktiva användningen kan inte tas till
intäkt för att lagen inte behövs. Annan lagstiftning kan antas i fortsättningen
på samma sätt som hittills visa sig vara otillräcklig när det gäller att
förebygga terroristdåd. Till delta kommer att lagstiftningen kan beräknas ha en
förebyggande effekt.

Mol
bakgrund av vad jag har anfört om justitieutskoliels bedömning av frågan vid
tidigare förlångningstillfällen, om den alltjämt pågående översynen av
reglerna om telefonavlyssning och om behovel tills vidare av särskilda
bestämmelser om bl.a. telefonavlyssning bör enligl min mening den särskilda
spaningslagen ges fortsatt tidsbegränsad giltighet. Jag föreslår därför atl
giltighetstiden för lagen förlängs med ylleriigare ell år, intill utgången av
år 1984.

Med
hänsyn till att förslaget endast avser förlängning av giltighetstiden synes
något yttrande av lagrådet inte behöva inhämtas.

Prop.
1983/84:51 10

Hemställan

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

atl
antaga det inom arbetsmarknadsdepartementet upprättade förslaget till lag om
fortsatt giltighet av lagen (1975; 1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i
vissa fall.

Beslut

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har
lagt fram.

Norstedts Trycken, Stockholm 1983