Prop. 1983/84:52

Regeringens proposition

1983/84:52

om
vissa högskoleorganisatoriska frågor;

beslutad den 3 november 1983.

Regeringen föreslår riksdagen alt anta de förslag som har
tagils upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar OLOF PALME

LENA HJELM-WALLÉN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att högskolestyrelserna skall ges
ökade befogenheter atl besluta om den interna organisalionen vid resp.
högskoleenhet. Bl.a. skall planerings- och ledningsorgan kunna inrättas som är
gemensamma för grundläggande utbildning, forskning och forskarutbildning.
Dessa ändrade regler föreslås gälla fr. o. m. den I juli 1984.

Vidare föreslås bl. a. en förändrad planeringsordning för
enstaka kurser inom högskolan som innebär atl en nationell planering av
utbildningen i vissa ämnen införs. En ny ordning föreslås här gälla fr.o.m. den
1 juli 1985.

1 Riksdagen 1.983/83. 1 .saml. Nr 52

Prop.
1983/84:52

Prop.
1983/84:52 2

Förslag till

Lag om ändring i högskolelagen (1977:218)

Härigenom föreskrivs i fråga om högskolelagen (1977:218) dels
atl 16, 21, 23, 24 och 31 §!J skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen
skall införas två nya paragrafer, 24 a och 24 b S§, av nedan angivna lydelse,
dels alt 32 § skall upphöra att gälla.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16S'

Verksamheten inom högskolan Verksamheten inom högskolan

skall ledas av lokala slyrelser, rek- skall ledas av
lokala styrelser och torsämheten. linjenämnder, fakul- de övriga organ som
föreskrivs an-lelsnämnder. sektionsnämnder lingen i denna lag eller
av regering-sa ml Slyrelser för inslilulioner och en. andra arbetsenheter.

I stället för fäkulletsnämnder och sektionsnämnder får
finnas andra organ enligt vad som föreskrivs i 23 fi fjärde stycket och 25 §.

2IS

För den grundläggande högskole- För den
grundläggande högskole-

utbildningen skall finnas linjenämn- utbildningen skall
finnas linjenämn

der, om ej annat följer av föreskrif- der, om ej annal följer av 24 a §

ter som regeringen meddelar. eller
föreskrifter som regeringen

meddelar.

Linjenämnds verksamhetsområde skall avse grundläggande
högskoleutbildning vid en högskoleenhet eller en kommunal eller
landstingskommunal läroanstalt. Om det är lämpligt kan linjenämnds
verksamhetsområde omfatta grundläggande högskoleutbildning vid mer än en
högskoleenhet eller vid en högskoleenhet och en kommunal eller landstingskommunal
läroanstalt.

Linjenämnd
skall inom sitt verksamhetsområde planera utbildningen och handlägga övriga
frågor om vad utbildningen skall innehålla och om hur utbildningen skall
organiseras.

23 §'

För forskarutbildningen och För
forskarutbildningen och

forskningen vid högskolan inom ut- forskningen vid
högskolan inom ut

bildningsdepartementets verksam- bildningsdepartemeniels verksam

hetsområde skall finnas fakultets- hetsområde skall finnas fakultets

nämnder och sektionsnämnder. nämnder och sektionsnämnder om

ej annat följer av 24 a och 25 §§.

Senasle lydelse 1979:446.

Prop. 1983/84:52 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Fakultetsnämnds verksamhet skall avse etl särskill
vetenskapsområde (fakultet) i en högskoleregion. Sektionsnämnds verksamhet
skall avse en del av en fakultet (sektion) i en högskoleregion.

För två eller flera fakulteter får finnas en gemensam
fakultetsnämnd. För två eller flera sektioner får finnas en gcnwnsuin sektionsnämnd.

Fakultetsnämnd och sektionsnämnd skall inom sitt
verksamhetsområde

1.
planera
forskarutbildningen,

2.
handlägga
övriga frågor om vad forskarutbildningen skall innehålla och om hur
forskarutbildningen skall organiseras samt

3.
handlägga vissa
frågor om planering av forskningen.

För sådan forskning och forskarutbildning som ej avser etl
särskilt vetenskapsområde får finnas andra organ än fakultelsniimnder och sektionsnämnder.
Föreskrifter om dessa andra organ meddelas av regeringen eller myndighet som
regeringen utser.

24 a ii

Uppgifter som ankommer på linjenämnd och på fakultets-
eller sektionsnämndfår i stället fullgöras av en iithildnings- och forskningsnämnd.

24 b S

I utbildnings- och forskningsnämnden skall ingå
företrädare för verksamheten inom nämndens verksamhetsområde. I nämnden skall
också ingå företrädare för yrkeslivet, om inte särskilda skäl föranleder annal.
Företrädare för de anställda och de studerande har rätt att ingå i nämnden.

I utbildnings- och forskningsnämnden kan ingå företrädare
för

1. sådant forsknings- och utveck

lingsarbete utanför högskolan som

har anknytning till nämndens verk

samhetsområde.

2. allmänna intressen.

31 f I regionstyrelse
skall ingå

1.
företrädare för
allmänna intressen och

2.
företrädare för
verksamheten inom högskolan i regionen. Företrädare för de studerande inom
högskolan i regionen har rätt att ingå

i regionstyrelsen.

' Senaste lydelse 1980: 1099.

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

Företrädarna
för allmänna intressen skall uigöra omkring två tredjedelar av antalet
ledamöter.

Företrädarna
för allmänna intressen skall utgöra omkring tre fjärdedelar av anlalel
ledamöter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984,

Prop.
1983/84:52 5

Utdrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1983-11-03

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Rainer, Bodström, Göransson,
Gradin, Dahl, R, Carlsson, Holmberg, Thunborg

Föredragande:
statsrådet Hjelm-Wallén

Proposition
om vissa högskoleorganisatoriska frågor

1
Inledning

Genom
riksdagens beslut år 1975 (prop. 1975:9, UbU 1975:17, rskr 1975:179) och år
1977 (prop. 1976/77:59, UbU 1976/77:20, rskr 1976/77:246) om reformering av
högskoleutbildningen infördes den I juli 1977 en ny planerings- och
ledningsorganisation för högskolan. Denna organisation har sedan dess varit
föremål för beiydande uppmärksamhet och debatt. Ett uttryck för detta är att
flera studier av den nya högskoleorganisationen eller delar av den har
genomförts.

Redan
våren 1977 uppdrog den dåvarande regeringen åt en särskilt tillkallad utredare
att se över bl. a. ansvarsfördelningen mellan myndigheter på olika nivåer inom
högskolan. Uppdraget redovisades i betänkandet (Ds U 1979; I) En
decentraliserad högskola. Förslagen i betänkandet föranledde beslut av
riksdagen (prop. 1980/81:40, UbU 1980/81:14, rskr 1980/81:128) om vissa
förändringar av sammansättningen av universilets-och högskoleämbetets (UHÄ)
styrelse och planeringsberedningar samt av regionstyrelserna.

De
institutionella frågorna har vidare studerats inom ramen för UHA:s reformuppföljningsprogram.
Det s. k. organisationsprojektet inom programmet har redovisats i totalt sju
rapporter. Linjenämnderna och fakultetsnämnderna har också granskats av
riksrevisionsverket (RRV). Dessa granskningar redovisades i två rapporter
Förvaltningsrevision av linjenämnder (dnr 1980:190) respektive Effektivitet i
forskarutbildningen (dnr 1981:372). RRV förordade bl.a. en förstärkning av den
långsiktiga planeringen och en ökad uppmärksamhet på uppföljning och
utvärdering. Också utredningen om forskningens och forskarutbildningens
situation i den nya högskolan framförde i sitt betänkande (SOU 1981:29)
Forskningens framti Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 52

Prop. 1983/84:52 6

tid
vissa förslag rörande högskolans institutionella organisation. Förslagen
syftade främst till att åstadkomma ett bättre samband mellan grundläggande
utbildning och forskning/forskarutbildning.

Slutligen
har de institutionella frågorna behandlats inom den pariamen-tariskt
sammansatta uppföljningskommittén (U 1979:03). Denna tillkallades
ursprungligen för att fortlöpande följa utvecklingen av högskolereformen, bl.
a. genom att ta del av material från UHÄ;s uppföljningsprogram. År 1981 fick
kommittén tilläggsdirektiv (dir 1981:13) att förutsättningslöst pröva den
institutionella organisationen. Syftet med översynen skulle enligt direktiven
bl. a. vara att undersöka möjligheterna till administrativa förenklingar och
besparingar i syfte att minska kostnaderna. Ett annat viktigt syfte skulle vara
att åstadkomma klara rollfördelningar mellan olika högskoleorgan. I uppdraget
ingick vidare atl genomföra en särskild översyn av metoden att fördela medel
för bl.a. enstaka kurser.

Arbetet inom
uppföljningskommittén bedrevs med sikte på att lägga fram förslag sommaren
1982. Emellertid visade det sig att detta inte var möjligt. Det avgörande
skälet härtill var oenighet inom kommittén i vissa huvudfrågor. Sedan kommittén
i maj 1982 konstaterat att förutsättningar för att lägga fram ett förslag
enligt nämnda tidsplan saknades upphörde i praktiken dess arbete. Kommittén
entledigades sedermera genom rege- . ringsbeslut den 22 december 1982.

På
grundval av bl. a. det material som lagils fram inom uppföljningskommittén har
en departementspromemoria (DsU 1983:6) Högskolans institutionella organisation
utarbetats inom utbildningsdepartementet. Promemorian har remitterats till
UHÄ, samtliga regionstyrelser och högskoleenheter samt ett antal myndigheter
och organisationer utanför högskolan. En sammanfattning av departementspromemorians
förslag och av inkomna remissyttranden bör fogas till protokollet i detta
ärende som bilaga.

2
Föredragandens överväganden

2.1
Allmänt

Högskolan
skall bedriva utbildning och forskning av god kvalitet. Att vinna ny kunskap,
att utveckla och förnya de samlade kunskaperna och alt förmedla dessa är
uppgifter av största betydelse för samhället och dess utveckling. Högskolans
institutionella organisation är ett av de medel som skall bidra till att dessa
övergripande mål uppnås. Genom riksdagens beslut år 1975, förverkligat år 1977,
infördes en planerings- och ledningsorganisation som i vissa avseenden innebar
stora förändringar. En omfattande decentralisering till lokal nivå av
beslutanderätten i olika frågor genomfördes. Vägledande för utformningen av den
nya institutionella organisationen var bl.a. en strävan lill demokratisering
och förstärkning av samspelet mellan högskolan och det övriga samhälls- och
yrkeslivet.

Nu
föreligger sex års erfarenheter av den nya organisalionen. Ett anlal

Prop. 1983/84:52 7

uppföljningar
och utvärderingar har genomförts. Dessa har bl. a. visat alt förhållandena i högskolan
till inle oväsentlig del också har påverkats av andra faktorer som l.ex.
reformer på det arbetsrättsliga området samt utvecklingen på arbetsmarknaden i
stort. Vissa inslag i organisalionen har varil föremål för allmän debatt. Delta
förhållande har varit ett av skälen till att jag har låtit utarbeta den
tidigare nämnda departementspromemorian.

Ett annat viktigt skäl är
den ekonomiska utvecklingen under de senare åren och det ansträngda
statsfinansiella läget. Kraven på ett rationellt utnyttjande av resurserna och
på ökad effektivitet i verksamheten har skärpts. Alla möjligheter till
besparingar som kan göras utan att angelägna mål eftersatts måste prövas. Alla
möjligheter att genom administrativa förenklingar åstadkomma ökat utrymme för
utbildning och forskning måste tas till vara.

Det finns enligt min
mening inte skäl att aktualisera någon genomgripande organisatorisk reform.
Högskolan behöver arbetsro för att kunna koncentrera sig på sina
huvuduppgifter. Mina förslag i det följande syftar till vissa modifieringar av
nuvarande ordning på grundval av de erfarenheter som nu föreligger. Framför
allt syftar de till förenklingar och ökad lokal frihet att utforma den egna
organisationen, detta utan att de grundläggande principerna rubbas för
uppbyggnaden av den organisation som lades fast genom riksdagens beslut åren
1975 och 1977. Avsikten är att skapa ökad flexibilitet och ökade möjligheter till
anpassning till skiftande lokala förhållanden. Härigenom bör det vara möjligt
att göra systemet enklare och smidigare så att det på ett bättre sätt skall
bidra till att uppfylla de uppställda målen.

För mina förslag till
förändringar av den lokala planerings- och ledningsorganisationen har jag haft
följande utgångspunkter.

Förändringarna i
regelsystemet bör i första hand öppna nya möjligheter för högskoleenheterna,
inte tvinga på dem en ny ordning. De högskoleenheter som har funnit en
ändamålsenlig organisation inom ramen för nuvarande ordning bör således ha
möjlighet att behålla den. Jag har vidare inle funnit skäl att förändra
principerna för det inflytande för olika grupper och intressen i olika organ
som den nuvarande organisationen är etl uttryck för.

En annan väsentlig
utgångspunkt för mina förslag är att institutionernas situation skall kunna
förbättras genom atl den beslutsorganisation som de har direkt kontakt med
förenklas. Mina förslag syftar också till ökad stabilitet för institutioner
vilkas ämnesområden inte täcks av systemet med utbildningslinjer. Jag föreslår
därför nya former för en nationell planering av utbildningen i sädana ämnen.

I det följande redovisar
jag mina närmare överväganden och förslag. Jag följer då i huvudsak
uppläggningen av departementspromemorian. För överblickens och sammanhangets
skull redovisas i anslutning till de förslag som tas upp till behandling även
vissa förslag som inte fordrar beslut av riksdagen.

Prop. 1983/84:52 8

Jag
vill innan jag går in på de olika förslagen understryka betydelsen av ett
fortlöpande rationaliserings- och effektiviseringsarbete inom alla delar av
högskolan. Detta arbete måste främst utföras av högskoleenheterna själva.
Samtidigt vill jag erinra om att det inom utbildningsdepartementet initierats
en översyn av resursanvändningen inom högskolan. Översynen genomförs i nära
samverkan med högskolemyndigheterna. Ell syfle med delta arbete är bl.a. att
åstadkomma bättre former för effekliviseringsarbe-tet i högskolan och en ökad
kompetens för sådant arbele inom högskolemyndigheterna.

2.2
Högskoleenheternas ledning

Slyrelserna
för de staUiga högskoleenheterna (högskolestyrelserna) skall ha inseende över
högskoleenheternas alla angelägenheter och svara för all deras uppgifter
fullgörs. Ett av styrelsens viktigaste åligganden är all svara för den
samordnande planeringen av enhetens olika verksamheter och för fördelning och
användning av enhetens samlade resurser. Detta övergripande ansvar ger, med
den decentraliserade beslutsordning som gäller sedan högskolereformen år 1977,
högskolestyrelsen en nyckelfunktion.

Den
resursknapphel som råder och som väntas råda under överskådlig tid innebär
skärpta krav på effektivt ledarskap över högskolans verksamhet, på ett
rationellt utnyttjande av tillgängliga resurser och på förmåga till omprioriteringar.
Remissyttrandena över departementspromemorian har visat atl högskolestyrelserna
genomgående är beredda atl möta dessa ökade krav.

Mot
denna bakgrund finner jag det vara angeläget att öka högskolestyrelsernas
möjligheter att på ett effektivt sätt ta sitt ansvar för den samlade verksamheten
vid resp. högskoleenhet. Elt viktigt led i detta är vidgade befogenheter för
styrelserna att besluta om den interna planerings- och ledningsorganisationen.
En enhällig remissopinion har understrukit behovet av ökade möjligheter atl
anpassa organisationen lill olika verksamheters skiftande behov.

I
det följande lägger jag därför fram förslag som innebär alt högskolestyrelsen
ges ökad frihet att ge planerings- och ledningsorganisationen den utformning
styrelsen finner mest ändamålsenlig. Jag vill i detta sammanhang erinra om att
högskolestyrelsen redan i dag har frihet när del gäller alt besluta om
indelningen av högskoleenheten i institutioner.

I
det föregående har jag betonat högskolestyrelsernas nyckelfunktion. Emellertid
finns det för närvarande inom utbildningsdepartementets område en inskränkning
i styrelsens övergripande ansvar för verksamheten vid resp. enhet. Förslag lill
anslagsframställning för forskning och forskarutbildning avges nämligen av
fakultets- eller sektionsnämnderna. Styrelsen avger endast yttranden. I depariemenispromemorian
förordades all förslag även i della avseende skall avges av högskoleslyrelsen.
Denna ordning

Prop. 1983/84:52 9

gäller
redan för Sveriges lantbruksuniversitet. Elt skäl för en sådan förändring är atl
högskoleslyrelsen redan har det fulla ansvaret för högskoleenhetens budget och
därmed för den direkta resursfördelningen även för forskning och
forskarutbildning. Förändringen skulle också innebära en enhetlig procedur för
avgivande av förslag lill anslagsframställning och därmed en administrativ
förenkling. I departementspromemorian föreslogs samlidigl alt fakullels-/seklionsnämndernas
förslag alltid skulle biläggas högskolestyrelsens. En majoritet av
remissinstanserna har instämt i promemorians förslag på dessa punkter.

Jag
förordar mol denna bakgrund att högskolestyrelsens sammanhållande ansvar
markeras genom att slyrelsen skall avge förslag lill anslagsframställning lill
UHÄ avseende hela verksamheten vid resp. högskoleenhet. De förslag lill
anslagsframställningar som fakultets- och sektionsnämnderna eller molsvarande
avger till högskolestyrelsen bör emellertid alltid biläggas styrelsens
framställning. Det är nämligen enligt min mening värdefullt all de bedömningar
som har gjorts av de för forskning och forskarutbildning mera direki ansvariga
finns tillgängliga vid budgetavvägningarna pä central nivå. Fakultets- och
sektionsnämndernas regionala roll är ytteriigare elt skäl för atl deras förslag
skall biläggas styrelsens framställning. Regeringen bör inhämta riksdagens
godkännande av vad jag har anfört om förslag till anslagsframställning för
forskning och forskarutbildning.

Enligl
nuvarande bestämmelser tillkommer i princip alla beslutsbefogenheter på
ledningsnivå vid en högskoleenhet högskolestyrelsen. Rektorsämbetet, dvs.
rektor och i förekommande fall förvaltningschef, har formellt inga andra
beslutsbefogenheter än sådana som har delegerats av styrelsen.

Enligt
min mening är del angeläget atl högskolestyrelsens arbele koncentreras till
större och principiellt viktigare frågor. Jag avser att återkomma lill
regeringen med sådana förslag till ändringar i högskoleförordningen atl detta
syfte uppnås.

I departementspromemorian
behandlades även principerna för sammansättning av högskolestyrelserna inom
utbildningsdepartementets verksamhetsområde. Dessa består för närvarande av
företrädare för verksamheten, för de anställda och de studerande samt för
allmänna intressen. I anslutning till tre principmodeller för sammansättningen
diskuterades skäl för och emot en ökning av inslaget av företrädare för
allmänna intressen från nuvarande en tredjedel lill en knapp majorilel.
Remissopinionen har på denna punkl varit mycket delad. Flertalet universitet
och högskolor har avstyrkt en ändring av de nuvarande principerna. Flera
remissinstanser, främst sådana utanför högskolan, l.ex. Landstingsförbundet, Landsorganisalionen
i Sverige (LO) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO), anser att
företrädare för allmänna intressen bör utgöra en majoritet i högskolestyrelserna.

Inslaget
av företrädare för allmänna intressen i högskolestyrelserna var

Prop.
1983/84:52 10

ett
omstritt inslag i högskolereformen år 1975. Remissbehandlingen av departementspromemorian
har visat att det numera finns en bred uppslutning inom högskoleenheterna
kring det nuvarande inslaget av företrädare för allmänna intressen. Dessa
företrädare har givit högskoleenheterna en förankring i det omgivande samhället
som är av stort värde. Elt stort anlal remissinstanser inom universitet och
högskolor har uttalat sig positivt om betydelsen härav.

Det
är av stor vikt för högskolestyrelsens auktoritet och beslutsförmåga att
principerna för dess sammansättning är förankrade inom högskoleenheten. I
likhet med bl.a. UHÄ har jag tagit fasta på den breda uppslutning kring de
nuvarande slyrelserna som kommil till uttryck vid remissbehandlingen. Denna
uppslutning är ett avgörande skäl för alt jag inte förordar någon annan
förändring av högskolestyrelsernas sammansättning än den som rör
förvaltningschefens ställning. Jag övergår nu till att behandla denna fråga.

I
departementspromemorian förordades alt förvaltningschefen inle skall vara
självskriven ledamot av högskolestyrelsen utan ersättas av en lärare som
företräder verksamheten.

Flertalet
remissinstanser har stött detta förslag. Jag anser det också naturligt att
markera en något klarare rollfördelning mellan rektor som den främste
företrädaren för utbildnings- och forskningsverksamheten och förvaltningschefen
som den högste ansvarige för den administrativa och ekonomiska verksamheten.
Ett genomförande av promemorians förslag på denna punkt bör enligt min mening
bidra till detta. Jag förordar därför all förvaltningschefens självskrivna ledamotskap
i styrelsen upphör fr.o.m. den I juli 1984.

I
styrelsen för lantbruksuniversitetet ingår företrädare för allmänna intressen,
företrädare för de anställda och de studerande samt rektor och förvaltningschefen.
Eftersom denna styrelse haren annan sammansättning än styrelserna vid
högskoleenheterna inom utbildningsdepartementets område samt rektor och
förvaltningschefen är de enda företrädarna för verksamheten förordar jag att
förvaltningschefen vid lantbruksuniversitetet även i fortsättningen skall vara ledamol
i styrelsen där. Del bör ankomma på regeringen alt utfärda föreskrifter om
förvaltningschefens ledamotskap.

För
närvarande ulses företrädarna för allmänna intressen i högskolestyrelserna av
de kommuner och landstingskommuner lill vilka högskoleenheten är förlagd.
Departementspromemorians förslag att de i stället skall utses av regeringen har
mött ett betydande stöd i remissopinionen.

Enligt
min mening är det viktigt atl högskoleenheternas karaktär av i princip nafionella
institutioner markeras och alt representationen för allmänna intressen i
styrelserna är bred och allsidig. Jag finner det naturligt att företrädare för
allmänna intressen också hämtas utanför de politiska partierna, l.ex. från
arbetsmarknadsorganisationerna, näringslivet och kulturområdet. Detta blir
knappast fallet med nuvarande ordning. Av

Prop.
1983/84:52 11

dessa
skäl förordar jag att representanterna för allmänna intressen i högskolestyrelserna
utses av regeringen. 32 § högskolelagen bör i enlighet härmed upphävas.

Jag
vill understryka att det även med denna ändrade ordning för utseende av
företrädare för allmänna intressen är självklart att en förankring i närmast
berörda kommuner och landsting skall säkras. Enligt min mening finns det också
skäl för en viss variafion mellan högskoleenheter av olika karaktär när det
gäller allmänrepreseutalionens sammansättning.

Enligt
nuvarande ordning är, vid högskoleenheterna inom utbildningsdepartementets
verksamhetsområde, rektor högskolestyreisens ordförande om inte regeringen beslutar
annat. I departementspromemorian diskuterades en ändring av delta förhållande
vid de högskoleenheter som saknar förvaltningschef. Denna tanke har mött kritik
vid remissbehandlingen. Flera remissinslanser avstyrker en ändring av nuvarande
ordning. Även många av de remissinstanser som anser att rektor av principiella
skäl inte bör vara ordförande i styrelsen har anfört att det är olämpligt alt i
delta avseende göra åtskillnad mellan olika slag av högskoleenheter. Med hänsyn
härtill förordar jag inte någon förändring på denna punkl. Jag vill emellertid
erinra om att regeringen enligt nuvarande ordning kan besluta om annan
styrelseordförande än rektor. Denna möjlighet har använts i några fall, på
begäran av berörda högskolestyrelser. Jag utgår frän att denna möjlighet prövas
av högskolestyrelserna, särskilt vid de minsta högskoleenheterna. Där kan
rektors roll som direkt arbetsledare för kanske all personal vara svårförenlig
med ordförandeskapet i slyrelsen.

Jag
vill i detta sammanhang erinra om att frågan om den verkställande ledningens
förhållande till styrelserna för statliga förvaltningsmyndigheter behandlas av
den nyligen tillsatta utredningen om statliga myndigheters ledning (dir
1983:43). Resultatet av denna utredning kan ge nya utgångspunkter för
överväganden om ordförandeskapet i högskolestyrelserna.

I
dessa frågor har jag samrått med chefen för jordbruksdepartementet.

2.3
Planerings- och ledningsorganisation under högskolestyrelserna

Vid
genomförandel av högskolereformen fastlades genom beslut av riksdag och
regering vilka planerings- och ledningsorgan som skall finnas. Dessa är
reglerade genom ganska detaljerade föreskrifter, som är enhetliga för alla
högskoleenheter inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde med undantag
av de konstnärliga högskolorna i Stockholm.

Somjag
har berört i det föregående är remissopinionen helt entydig vad gäller behovet
av ökad flexibilitet i fråga om den interna orgaiiisationen av högskoleenheterna.
Genom en minskad uniformitet och ökade möjligheter atl anpassa organisationen
till skiftande förutsättningar vid och inom olika högskoleenheter bör en
effektivare planerings- och ledningsorganisation kunna åstadkommas. Det bör
därigenom också gå att minska det totala antalet organ.

Prop. 1983/84:52 12

Jag
förordar alt de önskvärda möjligheterna till en mera flexibel organisation
skapas genom atl högskolestyrelserna ges frihet att välja mellan olika
alternativ i fråga om planerings- och ledningsorgan. Jag räknar också med att
del skall vara möjligt alt minska detaljregleringen i högskoleförordningen i
fråga om sammansättningen av olika organ och om sättet att utse ledamöter. Jag
övergår nu lill att redovisa huvuddragen i en sådan ny organisafion.

För planering och ledning
av främst utbildningslinjer finns för närvarande linjenämnder. En linjenämnds
ansvarsområde kan omfatta en eller flera linjer, ofta även anknytande enstaka
kurser. I vissa fall är en linjenämnds-organisation där varje nämnd läcker en
eller ett fåtal linjer ändamålsenlig. I andra fall kan det dock vara mer
rationellt atl i stället ha ell beslutsorgan med motsvarande uppgifter för ett
bredare område. För de fall ansvarsområdet omfattar en hel yrkesulbildningsseklor
föreslogs i departementspromemorian ett nytt planerings- och ledningsorgan,
utbildningsnämnd. Jag anser emellertid alt alla väsentliga syften med detta
förslag kan uppnås pä etl enklare sätt. Visserligen är benämningen linjenämnd
något oegenllig för ett sektorstäckande organ. Men samtidigt är enligt min
mening skillnaderna i uppgifter för planerings- och ledningsorgan för hela
sektorer resp. för enstaka linjer inte så stora atl de motiverar alt ett nytt
slag av organ införs. Högskolestyrelsen bör således kunna inrätta linjenämnder
även för ett flertal linjer, l.ex. för hela yrkesutbildningssektorer med
anknytande enstaka kurser.

I vissa fall kan det vara
ändamålsenligt att inom en sektor ha dels en linjenämnd med etl brett
ansvarsområde, dels linjenämnder för enstaka utbildningslinjer. De senare kan
vara lämpliga i första hand för utbildningslinjer som förbereder för väl
avgränsade och väl definierade yrkesområden och i de fall linjenämnden även
fullgör åligganden som annars ankommer på institutionsstyrelse.

I de fall linjenämnd
inrättas för en hel sektor är det särskilt viktigt att nämnden utformar en
ändamålsenlig beredningsorganisation. Jag utgår från alt detta görs på ett
sådant sätt alt medverkan från yrkeslivet tillgodoses. I många fall bör
emellertid frågor om utbildningens innehåll och uppläggning kunna beredas av
berörda insfitutionsstyrelser inom de ramar linjenämnden ger. Även i en sådan
ordning bör det dock vara möjligt att tillgodose en yrkeslivsmedverkan
motsvarande den som i dag förekommer på linjenivå. Om sådana särskilda skäl
föreligger bör därför högskoleslyrelsen kunna besluta att företrädare för
yrkeslivet skall medverka när institutionsstyrelse behandlar frågor om den
grundläggande utbildningens innehåll och uppläggning. Del bör ankomma på
regeringen atl utfärda bestämmelser härom.

Också planerings- och
ledningsorganisationen för forskning och forskarutbildning bör enligl min
mening göras mer flexibel. För närvarande finns en fakultetsnämnd för varje
fakultet och högskoleregion. Vissa fakulteter

Prop. 1983/84:52 13

är
efter beslut av regeringen indelade i underområden (sektioner). I dessa fall
kan förutom fakultetsnämnd finnas sektionsnämnder. Jag anser, i enlighet med
vad som förordades i departementspromemorian och som har tillstyrkts av
flertalet berörda remissinstanser, att högskolestyrelserna bör ges större
frihet att besluta om vilka planerings- och ledningsorgan som skall finnas även
i fråga om forskning och forskarutbildning.

Utgångspunkten bör
alltjämt vara den nuvarande, av regeringen föreskrivna fakultetsindelningen. Högskoleslyrelsen
bör dock kunna besluta att en fakultetsnämnd skall vara gemensam för tvä eller
flera fakulteter. Styrelsen bör också fritt kunna besluta om en indelning av
olika fakulteter i sektioner med hänsyn till vad som bedöms ge en lämplig ram
för bl.a. planerings- och ledningsuppgifterna. En bindning till just dagens
sektionsindelning inom vissa fakulteter är enligt min mening inte nödvändig.
Sektionsindelning bör således också kunna förekomma inom fakulteter där den i
dag inte finns. För en sektionsindelad fakultet bör liksom hittills antingen
fakultetsnämnd och sektionsnämnder eller enbart sektionsnämnder kunna finnas,
allt enligt högskolestyrelsens bestämmande. Det bör också enligt min mening
vara möjligt att ha en gemensam sektionsnämnd för två eller flera sektioner,
vid olika högskoleenheter eller inom olika fakulteter. Regeringen bör inhämta
riksdagens godkännande av vad jag har anfört om sektionsindelning av fakultet.

Inom
vissa områden har utbildning och forskning särskill starka resursmässiga och
andra samband. I sådana fall framstår en ordning med skilda planerings- och
ledningsorgan som onödigt tungrodd. Den har även kritiserats för att bidra
till en onödig åtskillnad mellan grundläggande utbildning och
forskning/forskarutbildning.

Jag
förordar därför att möjligheter öppnas för högskolestyrelsen att för visst
område besluta om att de uppgifter som ankommer på linjenämnd resp. på
fakultetsnämnd eller sektionsnämnd i stället skall fullgöras av etl för
grundläggande utbildning och forskning/forskarutbildning gemensami organ, ulbildnings-
och forskningsnämnd. En föreskrift härom bör införas i högskolelagen.

Utbildnings- och
forskningsnämnden måste med hänsyn till sin dubbla roll ges en sammansättning
som bygger på en sammanvägning av principerna för sammansättningen av de organ
den skall ersätta. Fakultets- och sektionsnämnder beslår lill sin huvuddel av
lärare och forskare som ingår i resp. fakultets-/sektionskollegium. Flertalet
av dessa skall vara professorer. Företrädare för de anställda och de
studerande har rätt att ingå. Vidare kan ingå företrädare för dels forsknings-
och utvecklingsarbete utanför högskolan, dels grundläggande högskoleutbildning
som saknar representation i fakultetskollegiet, dels allmänna intressen.
Linjenämnder består av lärare som företräder verksamheten och, om inte
särskilda skäl föranleder annat, företrädare för yrkeslivet. Företrädare för de
anställda och de studerande har rätt att ingå. t2 Riksdagen 1982/83. 1 saml.
Nr 52

Prop.
1983/84:52 14

Jag
föreslår i enlighet härmed atl i högskolelagen införs en föreskrift av följande
innebörd. I utbildnings- och forskningsnämnden skall ingå företrädare för
verksamheten och, om inte särskilda skäl föranleder annal, företrädare för
yrkeslivet. Företrädare för de anslällda och de studerande skall ha rätt att
ingå. Dessutom bör kunna ingå företrädare för dels sådant forsknings- och
utvecklingsarbete utanför högskolan som har anknytning till nämndens
verksamhetsområde, dels allmänna intressen.

Under
förutsättning av riksdagens godkännande av detta förslag till lagändring avser
jag atl föreslå regeringen följande.

Minst
hälften av ledamöterna i utbildnings- och forskningsnämnden skall vara lärare
som företräder verksamheten. Dessa bör utses på sätt som högskolestyrelsen
närmare bestämmer. Omkring hälften av nu berörda ledamöter bör vara professorer
och omkring hälften andra lärare än professorer.

Omkring
en fjärdedel av antalet ledamöter skall utgöras av företrädare för yrkeslivet.
Företrädare för de studerande skall ha rätt atl ingå i nämnden och skall då
utgöra omkring en fjärdedel. Dessa bör representera såväl studerande i
grundläggande utbildning som forskarstuderande. Även företrädare för de
anställda skall ha rätt att ingå, och antalet sådana företrädare skall då
normalt vara en. I stället för en företrädare för verksamheten eller en
företrädare för yrkeslivet bör efter beslul av högskoleslyrelsen kunna ingå en
företrädare för sådant forsknings- och utvecklingsarbete utanför högskolan som
har anknytning lill nämndens verksamhetsområde. Under samma förutsättning bör
också i nämnden kunna ingå en företrädare för allmänna intressen.

Enligt nuvarande
föreskrifter får, om särskilda skäl föreligger, högskolestyrelsen besluta att
uppgifter som ankommer pä institutionsstyrelse skall handläggas av linjenämnd. Enligl
min mening bör denna möjlighel i förenklingssyfte kunna utnyttjas utan atl
särskilda skäl föreligger. Institutionsstyrelsens uppgifter bör kunna
fullgöras också av ulbildnings- och forskningsnämnd. I detta fall bör, i likhei
med vad som nu gäller för linjenämnd, antalet företrädare för de anställda
kunna vara två eller tre.

Jag
räknar med att möjligheten atl inrätta ulbildnings- och forskningsnämnder
skall kunna leda till betydande förenklingar inom sådana områden där
verksamhels- och ansvarsområdena sammanfaller, l.ex. inom de lekniska
högskolorna (molsvarande). Högskolestyrelserna kan här i vissa fall komma alt
ersätta tre nuvarande beslutsorgan, fakultets- eller sektionsnämnd, linjenämnd
och institutionsstyrelse med ett, utbildnings- och forskningsnämnd. Även i fall
där styrelserna väljer att göra mindre genomgripande förändringar bör genom
den ordning jag förordar beiydande rationaliseringar av planerings- och
ledningsorganisationen kunna åstadkommas.

En
fråga som nära sammanhänger med planerings- och ledningsorganisationen på
nivån under högskolestyrelsen gäller det verkställande led-

Prop.
1983/84:52 15

ningsansvaret för respektive utbildnings- och
forskningsområde. Jag anser, i likhet med bl.a. UHÄ, alt det är önskvärt alt
öppna möjligheter att knyta tidsbegränsade uppdrag avseende sådant
ledningsansvar - på hel-eller halvtid - till i särskild ordning arvoderade
lärare eller forskare. Sådana uppdrag bör nalurligen förenas med ordförandeskap
i ett eller flera planeringsorgan. Härigenom skulle en betydande avlastning
kunna åstadkommas, både av rektor som företrädare för verksamheten och av
lärare som nu har del i planeringsansvaret för resp. utbildnings- och
forskningsområde. En förbättrad balans mellan de i utbildningen och
forskningen direkt verksamma och högskoleenhetens centrala förvaltning skulle
också kunna åstadkommas. Jag avser därför att i annat sammanhang ta initiativ
till att ett underlag utarbetas för reglering i förordning resp. avtal av
sådana ledningsuppdrag.

För
uppgifter som ankommer på högskoleslyrelsen får denna inrätta en eller flera
förvaltningsnämnder. Styrelsen får, med vissa undantag, överlämna ärenden till
förvaltningsnämnd. Dessa möjligheter för styrelsen bör bibehållas, även om de
förändringar jag har förordat i det föregående i viss utsträckning ändrar
förutsättningarna för att inrätta förvaltningsnämnder. Med hänsyn till
karaktären av de uppgifter som åvilar förvaltningsnämnder bör emellertid
sammansättningen av dessa följa samma principer som gäller för
högskolestyrelserna. Jag förordar därför - med stöd av bl. a. de
universitetsstyrelser som har inrättat förvaltningsnämnder - att företrädare
för allmänna intressen skall ingå i förvaltningsnämnd och utgöra en tredjedel.
Företrädare för verksamheten skall likaledes uigöra en tredjedel. Företrädare
för de anställda och de studerande skall ha rätt att ingå i förvaltningsnämnd
och skall då tillsammans utgöra en tredjedel. Del bör ankomma på regeringen all
beslula om sammansältningen av förvaltningsnämnd.

I fråga om
institutionsnivån har jag i det föregående redogjort för en ordning enligt
vilken företrädare för yrkeslivet om särskilda skäl föreligger skall kunna
medverka i institutionsstyrelses arbete med frågor om den grundläggande
utbildningens innehåll och uppläggning. Jag har vidare förordat att instilutionssiyrelses
åligganden skall kunna fullgöras av linjenämnd eller utbildnings- och
forskningsnämnd. I övrigt är enligt min mening inte några formella
förändringar beiräffande insliiutionsnivån påkallade. Somjag har nämnl
inledningsvis är ett övergripande syfte med de förändringar som nu föreslås att
skapa bättre betingelser för institutionerna genom alt underlätta deras
kontakter med den lokala planerings- och ledningsorganisationen.

I detta sammanhang vill jag också understryka vikten av
all frågor rörande indelningen i institutioner ägnas uppmärksamhet inom den
lokala högskoleorganisationen. Högskolestyrelsens frihet alt besluta om institutionsindelningen
är ett viktigt lokalt styrinstrument. Denna frihet bör enligt min mening även
innebära rätt för styrelserna för mindre högskoleenheter

Prop.
1983/84:52 16

att besluta aU hela enheten skall betraktas som en
arbetsenhet. Denna regel gäller redan för de konstnärliga högskolorna i
Stockholm.

Högskolestyrelsen
har bl. a. ett ansvar för att instilutionsindelningen blir sådan att goda befingelser
för utbildning och forskning främjas. Alltför små institutioner kan innebära en
mindre gynnsam vetenskaplig miljö. De kan också innebära att den samlade
administrativa bördan på lärare och forskare blir onödigt stor. Å andra sidan
är sammanläggningar av institutioner vilkas verksamheter saknar innehållsmässiga
samband knappast ändamålsenliga. Dessa frågor kommer att behandlas närmare
inom det projekt rörande resursanvändningen i högskolan som bedrivs inom
utbildningsdepartementet.

2.4 Regionstyrelserna

Den regionala organisationen har varit ett av de mera
omdiskuterade inslagen i högskolereformen. Remissbehandlingen av
departementspromemorian har visat atl detta fortfarande är fallet. En
majoritet av remissinstanserna inom högskolan accepterar emellertid att den
regionala organisationen bibehålls i stort sett oförändrad.

För egen
del finner jag att en planering och samordning av utbildning avseende större
geografiska områden än de enskilda länen är viktig. Del gäller inle bara
högskolans utbildning utan även annan eftergymnasial utbildning, såsom högre
specialkurser inom gymnasieskolan, kommunal vuxenutbildning,
arbetsmarknadsutbildning och folkhögskoleutbildning. En utveckling har kommit lill
slånd när det gäller att finna nya former för samverkan mellan olika regionala
organ med ansvar för utbildning. I delta sammanhang spelar redan
regionstyrelserna i vissa fall en viktig roll. Bl. a. mot denna bakgrund bör
frågan om regionstyrelsernas arbetsuppgifter övervägas i ett vidare perspektiv.
Jag räknar med att i annal sammanhang kunna återkomma till regeringen i dessa
frågor.

Den
nuvarande regionindelningen innebär att regionerna är mycket olika till
storlek. UHÄ har i sitt remissyttrande särskilt pekat på atl Stockholms och
Linköpings högskoleregioner har en struktur där regionstyrelsernas
samordningsansvar kan ifrågasättas. Det finns enligt min mening skäl att
överväga regionindelningen även i andra avseenden. Jag avser därför att i annal
sammanhang ta initiativ lill atl förutsättningarna för en ändrad regionindelning
belyses i syfle all åstadkomma en totalt sett mera rationell organisation.

Enligt 31 §
högskolelagen skall företrädare för allmänna intressen utgöra omkring två
tredjedelar av antalet ledamöter i en regionstyrelse. Vid riksmötet 1980/81
beslöt riksdagen (prop. 1980/81:40, UbU 1980/81:14, rskr 1980/81:128) om
ändring i 31 S av innebörd alt företrädare för de anställda inom högskolan i
regionen inle längre skall ha rätt atl ingå i regionslyrelse. Riksdagen medgav samlidigl
all avsteg från den fastställda

Prop. 1983/84:52 17

andelen
företrädare för allmänna intressen skulle få göras fram till den löpande
mandatperiodens utgång den 30 juni 1983, Della medgivande har sedermera
utsträckts att gälla t, o. m. den 30 juni 1984. Med slöd härav har fr.o.m. den
I januari 1981, dä ändringen av 31 § trädde i kraft, antalet företrädare för
allmänna intressen kommit atl utgöra omkring tre fjärdedelar av antalet
ledamöter.

Erfarenheterna
av den sammansättning regionstyrelserna har haft sedan den I januari 1981 är
genomgående goda. Den bör därför bibehållas. Jag anser i enlighet härmed alt 31
§ högskolelagen bör ändras så alt företrädare för allmänna intressen skall
utgöra omkring tre fiärdedelar av anlalel ledamöter i en regionstyrelse. Jag
anser vidare att en viss variation av regionstyrelsernas storlek med hänsyn till
omfattningen av resp. region bör vara möjlig. Därför har jag för avsikt atl
återkomma till regeringen med förslag till ändring i instruktionen för
regionstyrelserna i fråga om antalet ledamöler i dessa.

2.5
Upprättat lagförslag

I
enlighet med vad jag har anfört har inom utbildningsdepartementet upprättats etl
förslag till lag om ändring i högskolelagen (1977:218). Förslagel bör fogas
till protokollet i detta ärende.

2.6
Vissa frågor om studieorganisation och anslagssystem

Inom
vissa områden, främst det humanistiska, svarar utbildningen på linjer endast
för en myckel liten del av det totala antalet årssludieplatser. Det är önskvärt
att behoven av längre sammanhängande utbildning av grundläggande karaktär även
inom sådana områden i ökad utsträckning tillgodoses genom utbildningslinjer. I
departementspromemorian konstaterades att elt utredningsarbete pågår inom UHÄ
avseende en ny allmän linje inom det humanistiska området. Vidare förordades
att formerna för alt inråtta individuella linjer förenklas sä att sådana kommer
till stånd i ökad utsträckning.

Remissopinionen
har bemött dessa förslag positivt. UHÄ redovisar i sitt yttrande etl
preliminärt förslag till en humanistisk utbildningslinje. UHÄ kommer att ta
ställning till förslaget efter remissbehandling. Jag räknar med att kunna
återkomma till frågan i 1985 års budgetproposition. Vad gäller formerna för
inrättande av individuella linjer avser jag att senare föreslå regeringen att
ge UHÄ i uppdrag att belysa hur olika kombinationer av kurser skall kunna
organiseras enklare inom nuvarande studieorganisatoriska ramar. Genom en sådan
förenkling bör det vara möjligt atl tillgodose sådana önskemål om flerårig
utbildning som för närvarande inte ryms inom systemet med utbildningslinjer.

I
departementspromemorian berördes också planeringsordningen för

Prop.
1983/84:52 18

lokala
linjer. Sådana inrättas av resp. högskolestyrelse och finansieras av medel
anvisade av regionstyrelserna. Tanken i promemorian att även de lokala linjerna
bör föras in i utbildningsplaneringen på central nivå har mött positiva
reaktioner i remissopinionen. En generell tidsgräns för prövning av lokala
linjers ställning i ett fortvarighelslillslånd, som förordades i promemorian,
har dock avvisats av flertalet remissinstanser. En sådan ordning bedöms vara
alltför rigid.

För
egen del anser jag alt det är önskvärt att även lokala linjer ingår i de
samlade bedömningarna pä central nivå. Jag delar uppfattningen hos flertalet
remissinstanser alt delta bör ske på etl inte alltför formaliserat sätt. Jag räknar
med atl högskolemyndigheterna på olika nivåer fortsättningsvis i sina förslag lill
anslagsframställningar eller i yttranden över sådana systematiskt redovisar
sina bedömningar rörande såväl planerade som befinlliga lokala linjer. På detta
sätt bör den önskvärda samordningen med bl.a. planeringen av de allmänna
linjerna kunna uppnås på ett smidigt sätt.

Medel
för enstaka kurser anvisas för närvarande under anslaget Lokala och
individuella linjer och enstaka kurser. Medlen fördelas av regionstyrelserna
till högskoleenheterna. Resurserna för utbildning inom enskilda ämnesområden
är således beroende dels av utformningen och dimensioneringen av olika
utbildningslinjer, dels av fördelningen av medel för enstaka kurser.

En betydande del av
nuvarande utbud av enstaka kurser utgörs av grundläggande ämneskurser utan
specifik yrkesinriktning eller fortbildnings- och vidareutbildningskaraklär. I
flera ämnen utgörs den dominerande delen av basulbudet av utbildning av
enstaka kurser. I princip skall enligt intentionerna i högskolereformen
flerårig sammanhängande utbildning av grundläggande karaktär, dvs. utbildning
för i första hand ungdomsstuderande, ges i form av utbildningslinjer. I
realiteten ges emellertid sådan utbildning i betydande mängd inom ramen för
enstaka kurser. Särskilt gäller detta inom det humanistiska området, där
linjeutbildningen, somjag nyss har nämnt, svarar för en myckel liten andel av
det samlade utbildningsutbudet. För att högskoleenheterna skall kunna
vidmakthålla en grundutbildning av rimlig omfaltning på olika nivåer i vissa
ämnen är de således beroende av tilldelning av medel för enstaka kurser. Detta
förhållande torde beslå även om behoven av flerårig utbildning i ökande utsträckning
kan komma att tillgodoses med utbildningslinjer.

I
departementspromemorian konstaterades att del finns elt antal ämnen, vilkas
utveckling och fortlevnad i grundutbildningssammanhang - nationellt eller vid
en viss högskoleenhet - inle i tillräcklig omfaltning garanteras av alt de
ingår i linjeutbildning. I många fall är dessa ämnen av betydelse för
kompetensuppbyggnaden i landet, bl. a. för rekryteringen till forskarutbildningen.
Det måsle därför ses som ett nationellt intresse atl garantera ell basulbud av
utbildning inom sådana områden vid någon eller några högskoleenheter. Detta är
principiellt sett lika viktigt som att garan-

Prop.
1983/84:52 '19

lera en viss omfaltning, inriktning och lokalisering av
den grundläggande utbildningen för olika yrken och yrkesområden, dvs. de
allmänna utbildningslinjerna. Mot denna bakgrund bör enligl
departementspromemorian utbudet av enstaka kurser inom vissa ämnesområden
planeras nationellt. En sådan planering saknas i praktiken i dag utöver vad som
ligger i besluten om inrättande av vissa högre lärartjänster. I dessa
principiella utgångspunkter har en majoritet av remissinstanserna instämt.

I departementspromemorian skisserades vissa åtgärder med syfle
atl lösa dessa problem. Dessa åtgärder innebar främst alt ett basulbud i
berörda ämnen skulle garanteras av riksdag och regering och atl resurserna för
detta basulbud skulle fördelas direki till högskoleenheterna som anslagsposter
under sektorsanslagen.

Remissbehandlingen har emellertid visat dels att
meningarna om hur en ändamålsenlig ordning bör se ul är mycket delade, dels atl
en uppdelning av anslaget till bl. a. enstaka kurser på det sätt som
behandlades i departementspromemorian är såväl principiellt som tekniskt
komplicerad. Mänga av de remissinstanser som förordat en anslagsuppdelning har
anfört att en väsentligt större andel av medlen för enstaka kurser bör anvisas direki
lill högskoleenheterna än vad som krävs för alt garantera berörda ämnens
existens och vidareutveckling. Även högskolemyndigheter som har anslutit sig
till promemorians syften har uttryckt oro för en ytterligare komplicering av
anslagssystemet. Exempelvis har UHÄ i sitt yttrande påpekat att en
anslagsuppdelning kommer atl kräva ett omfattande planeringsarbete som inte bör
sättas igång om syftet med åtgärden är begränsat.

Jag anser, i likhei med flertalet remissinstanser, att del
är angelägel att söka tillgodose de intentioner som kom till uttryck i
departementspromemorian. Mot den bakgrund jag har redovisat bör man emellertid
enligt min mening i första hand söka uppnå dessa syften med mindre
genomgripande och komplicerade åtgärder än en anslagsuppdelning skulle
innebära. Jag är således inle beredd alt förorda en sådan utan att del belysts atl
den inte leder till ökad administrativ belastning och en ytterligare komplicering
av arbeiet med budget och medelsfördelning.

Det väsentliga syftet med en förändring är att sådana
ämnen, vilkas utveckling och fortlevnad i grundutbildningssammanhang inte i
tillräcklig omfattning garanteras av atl de ingår i linjeutbildning, blir
föremål för övergripande planering pä central nivå. Denna planering bör
bedrivas i former som är överblickbara och enkla atl praktiskt tillämpa. Den
mest ändamålsenliga formen härför synes vara att regeringen för re'sp. högskoleenhet
anger för vilka ämnen ett basutbud bör garanteras. Detta bör göras på etl sätt
som ansluter till vad som gäller lokaliseringen av allmänna utbildningslinjer,
i en åriigen prövad särskild förteckning (en "minikryss-lista").

En utgångspunkt för utformningen av en sådan förteckning
bör vara förekomsten av fasta resurser för såväl grundläggande utbildning som

Prop. 1983/84:52 - 20

forskning
och forskarutbildning. Utformningen av förteckningen måste vidare grundas på en
analys av de allmänna utbildningslinjernas uppläggning, dimensionering och
lokalisering. De ämnen som i betydande utsträckning ingår i allmänna linjer
får genom de resurser som anvisas via sektorsanslagen underlag för en
basorganisation. Det är i de fall sådana resurser inte står till buds för ett
ämne eller då de är så små att de inte ger underlag för den minsta
basorganisation som bedöms vara nödvändig för att grundläggande utbildning i
ämnet skall kunna bedrivas vid resp. enhet, som det bör övervägas att föra upp
ett ämne pä den särskilda förteckningen. Innebörden härav bör vara atl
högskoleenheten garanteras de resurser som krävs för att vidmakthålla en
basorganisation. Omfattningen av en sådan minimiorganisation får prövas i det
enskilda fallet.En utgångspunkt bör vara att basorganisationen skall ge
underlag för ett regelbundet utbud av kurser på såväl grundläggande som
fördjupad nivå.

Den
särskilda förteckningen jag här har förordat bör för regionstyrelserna
innebära etl åliggande all fördela medel så atl kurser på olika nivåer i angivna
ämnen skall kunna ges med rimlig periodicitet. För högskoleenheterna bör den
innebära ett molsvarande åliggande att ge sädana kurser. Det bör närmare
övervägas i vad mån vägledande uttalanden också bör göras beträffande den
ungefärliga dimensioneringen av utbildningen i resp. ämne som skall anses svara
mot basulbudet.

Ett
viktigt syfte med en förändrad planeringsordning bör vara att underlätta den
prioritering och profilering som är nödvändig i fråga om fördelningen av
utbildningsresurser i olika ämnen mellan högskoleenheter. En sådan
arbetsfördelning är angelägen med hänsyn såväl till del kärva ekonomiska läge
som råder och kan förutses som till behovet av att garantera institutioner med
god vetenskaplig miljö. Att högskolan skall upprätthålla kompetensen även inom elt
antal "småämnen" är ett nationellt intresse. Däremot är del knappast
möjligt alt garantera en fortsatt verksamhet inom alla ämnen på alla orter där
de förekommer i dag. En fördelning av ansvaret för alt upprätthålla denna
kompetens mellan i första hand universiteten bör därför göras. Det finns enligl
min mening skäl alt i samband med utarbetandet av en särskild förteckning
enligt de riktlinjer jag nyss har redovisat överväga en koncentration av
resurserna för de mindre ämnena till ett sådant anlal orter per ämne att
livskraftiga institutioner garanteras. I den forskningspolitiska proposition
som kommer atl föreläggas riksdagen våren 1984 avser jag all i elt mera allmänt
perspektiv behandla frågan om arbetsfördelningen mellan högskoleenheterna i
fråga om forskning och forskarutbildning.

Den planeringsordning jag
förordar innebär sammanfattningsvis följande. De ämnen i vilka den
grundläggande utbildningens fortbestånd är beroende av tilldelning av medel för
enstaka kurser bör identifieras i enlighet med de kriterier jag har redovisat
tidigare. Lokaliseringen av sådana ämnen bör övervägas i etl nationellt
perspektiv, och de högsko-

Prop.
1983/84:52 21

leenheter anges där utbildning i resp. ämne bör
garanteras. Med della sätt att avgränsa de ämnen som bör beröras av en
förändrad planeringsordning kommer avgränsningen atl förändras över liden, med
hänsyn lill alt den blir beroende av bl. a. de allmänna utbildningslinjernas innehåll,
dimensionering och lokalisering. Det innebär alt förteckningen över ämnen och
orter som skall omfattas av det på della sätt garanterade basulbudet måste
prövas i del årliga budgetarbetet.

Jag avser att föreslå regeringen att ge UHÄ elt uppdrag
att i anslagsfram-slällningen för budgetåret 1985/86 redovisa underlag för en
förändrad planeringsordning i enlighet med vad jag har förordat i det
föregående. Jag räknar med all det skall vara möjligt alt tillämpa den nya
ordningen fr, o,m, budgetåret 1985/86, Frågan om en eventuell uppdelning av
anslaget till bl, a, enstaka kurser behöver, somjag tidigare har berört,
ytterligare belysas. Del nu nämnda uppdraget till UHÄ bör därför också
innefatta en belysning av förutsättningarna för och konsekvenserna av en sådan
uppdelning. Regeringen bör inhämta riksdagens godkännande av vad jag nu har
anfört om planeringsordning för vissa enstaka kurser.

En ny planeringsordning för vissa enstaka kurser bör också
kunna ge bällre förutsättningar för fördelningen av resurser för fortbildning
och vidareutbildning mellan olika högskoleregioner. Denna fråga har bl.a,
uppmärksammats i de senaste årens budgetarbeten. Jag avser att föreslå
regeringen att ge UHÄ i uppdrag att belysa åven denna fråga.

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl
regeringen föreslår riksdagen atl

1,
anla del inom utbildningsdepartementel
upprättade förslagel till lag om ändring av högskolelagen (1977:218),

2,
godkänna vad
jag har anfört om förslag till anslagsframställning för forskning och
forskarutbildning,

3,
godkänna vad
jag har anfört om sektionsindelning av fakultet,

4,
godkänna vad
jag har anfört om planeringsordning för vissa enstaka kurser.

4 Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som
föredraganden har lagt fram.

Prop. 1983/84:52 22

Bilaga

Sammanfattning av departementspromemorian (DsU 1983:6) Högskolans
institutionella organisation samt sammanställning av remissyttrandena över den

En departementspromemoria (DsU 1983:6) Högskolans
institutionella organisation har utarbetats inom utbildningsdepartementet. Den
har remissbehandlats. Yttranden har avgivits av statskontoret,
riksrevisionsverket (RRV), Sveriges lantbruksuniversitet, universitets- och
högskoleämbetet (UHÄ) efter hörande av samtliga regionstyrelser och
högskoleenheter, forskningsrådsnämnden, skolöverstyrelsen (SÖ). Svenska
kommunförbundet. Landstingsförbundet, Tjänstemännens centralorganisation
(TCO), Centralorganisationen SACO/SR. Landsorganisalionen i Sverige (LO).
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges Förenade Studentkårer (SFS),
Sveriges Industriförbund. Svenska Läkaresällskapet samt länsstyrelserna i
Gollands. Hallands, Jönköpings. Kalmar. Kristianstads. Malmöhus. Norrbottens.
Södermanlands. Uppsala. Värmlands, Västerbollens. Väslmanlands och Östergöllands
län.

4' Den lokala högskoleorganisationen

4.1 Allm ä nt

4.1.1. Problem med nuvarande organisation Depariemenispromemorian:

En ofta återkommande kritik mot planerings- och
ledningsorganisationen på lokal nivå har varit att organisalionen är alltför
uniform. Den nuvarande ordningen leder till ett alltför flitigi sammanträdande
— samma frågor kan behandlas på flera nivåer i den lokala organisationen, Dessulom
skiljs grundläggande utbildning och forskning/forskarutbildning ål i organisationen.

Remissinstanserna:

Det saknas enligt UHÄ slöd för atl påslå atl
förvaltningsapparaten inom högskolesektorn skulle ha växt till snabbare än inom
andra sektorer. Den tillväxt som kan konstateras beror framför allt inle på
högskolans uppbyggnad och regelsystem utan snarare på den generella
lagstiftningen, bl.a. inom del arbelsrältsliga området. Högskolan behöver nu
arbetsro och UHÄ anser det därför rikligt all som föreslås i promemorian begränsa
sig till vissa justeringar inom nuvarande organisation.

Universiteten och de tekniska högskolorna instämmer i slort
i kritiken av nuvarande organisation och välkomnar möjligheten till
förenklingar av den lokala organisationen samtidigt som man varnar för en mer
genomgripande omorganisation. De flesta mindre högskoleenheterna är däremot av
den åsikten att nuvarande organisation i stort sett fungerar väl.

Flera remissinstanser, bl.a, universiteten i Stockholm och
Göteborg saml regionstyrelserna för Stockholms och Umeå högskoleregioner anser
all frågan om organisatoriska förändringar fått för stark dominans de

' Indelningen i avsnitt ansluter lill indelningen i
promemorian

Prop.
1983/84:52 23

senaste åren. Åtminstone en del av högskolans beslulsproblem
hiinger samman med den uniforma organisationen menar RRV. SACO/SR och SFS.

TCO kan inte acceptera kritiken som skäl alt förändra
organisationen. Behov av förändringar bör istället diskuteras mot bakgrund av
reformens målsällningar och de gångna årens erfarenheter saml de krav som framöver
kommer all slällas på högskolan.

4.1.2 Principiella utgångspunkter för förändringar
Departementspromemorian:

Den åtgärd som ler sig mest angelägen är alt ytterligare öka
flexibiliteten och möjligheterna till anpassning av organisalionen efter
högskoleenheternas skiftande förutsättningar. Målsättningen bör vara att
minska det totala antalet planerings- och ledningsorgan.

Remissinstanserna:

En enig remissopinion ställer sig positiv till en ökad flexibilitet.
Många högskoleenheter påpekar att man redan t, ex. drastiskt minskat antalet
linjenämnder.

SACO/SR betonar all inflytandel för bl.a. yrkeslivets
företrädare inle får äventyras, då antalet lokala planeringsorgan minskas,

4.2 Högskolestyrelserna

4.2.1 Högskolestyrelsernas roll

Departementspromemorian:

Ett medel alt nå ökad flexibilitet och anpassning av
organisationen lill lokala förulsällningar är all ge högskolestyrelserna ökade
befogenheter att beslula om resp, högskolecnhels planerings-och
ledningsorganisation.

Remissinstanserna;

Samtliga remissinstanser tillstyrker della förslag.
Flertalet poängterar därvid värdel av en stark högskolestyrelse med etl samlat
ansvar för all verksamhel vid högskoleenhelen. Framhävandet av
högskolestyrelsens ledande roll får dock inle leda lill en recentralisering
lokalt, menar UHÄ.

Vilka
organ som får finnas, de olika organens sammansättning med avseende på vilka
kategorier som skall ingå saml proportionerna dem emellan bör regleras, menar
universitetet i Stockholm, högskolan i Örehro. regionslyrelsen för Uppsala
högskoleregion och statskontoret. Enhctlig-helen i del svenska högskoleväsendet
betonas bl.a. av universitetet i Stockholm och högskolan i Sundsvall/Härnösand,
som menar att den grundläggande funktionella strukturen bör vara likartad inom
samtliga högskoleenheter. Elt flertal remissinslanser, karolinska institutet,
universitetet i Uppsala. Chalmers tekniska högskola, högskolorna i Jönköping,
Skövde och Luleå, regionslyrelsen för Linköpings högskolcregion, RRV.
Landstingsförbundet och lanthruksiinivcrsitetet förespråkar dock en hög grad av
lokal frihet.

4.2.2 Högskolestyrelsens uppgifter

Departementspromemorian:

Högskolestyrelserna skall i förekommande fall avge
anslagsframställning även i fråga om forskning och forskarutbildning.
Fakultets- eller sektionsnämnds förslag till högskoleslyrelsen skall bifogas
styrelsens anslagsframställning.

Prop.
1983/84:52 24

Remissinstanserna:

En övervägande majorilel av remissinstanserna tillstyrker
all högskolestyrelsen får samma ansvar för forskning och forskarutbildning som
den idag har för grundutbildning.

Enligt UllÄ:s mening bör detta inte medföra någon reell
förändring av fakultets-och sektionsnämndens ansvar för forskning och
forskarutbildning inom sina områden.

Universitetet i Uppsala påpekar alt högskolestyrelsen
redan idag fattar alla lokala beslut om verksamhetens inriktning, omfattning
och resurser för det närmast följande budgetåret. Den har också ansvar för
samordningen och den långsiktiga planeringen av lokaler, utrustning och
inredning, I och med all fakultelsnämndernas förslag förulsälls i sin helhet bifogas
styrelsens förslag, blir skillnaden mot dagens situation i praktiken inte dramatisk.
Farhågorna hos vissa fäkulletsnämnder all deras bedömningar kommer alt ges
mindre vikt än idag synes därför överdrivna menar universitetet.

Universitetet
i Stockholm, karolinska institutet, högskolan i Örebro, universitetet i Lund,
Chalmers tekniska högskola, regionslyrelsen för Stockholms högskoleregion. SAF
och Industriförbundet finner däremot all nuvarande ordning där
fakultetsnämnderna avger anslagsframställning direkt till UHÄ bör bibehållas.
En majoritet av fakultetsnämnderna är också för en sådan ordning. Högskolan i
Örebro menar all det är olyckligt om forskningsanknylningsfrågorna för
högskolor utan fasta forskningsresurser kommer atl behandlas och prioriteras
tillsammans med resp. universitets egen grundutbildning samt dess forskning och
forskarutbildning.

4.2.3 Högskolestyrelsernas sammansättning och storlek
Departementspromemorian:

Vid högskoleenheter med förvaltningschef bör rektor vara
högskolestyrelsens ordförande medan vid högskoleenheter utan förvaltningschef
rektor bör ingå i slyrelsen ulan atl vara ordförande.

Remissinstanserna:

En majoritet av remissinstanserna förespråkar atl någon
åtskillnad inle skall göras mellan olika slags högskoleenheter, UHÄ finner att
förslaget rimmar illa med det i promemorian redovisade behovel att stärka
rektorsämbetets ställning. Det finns inte heller anledning enligt UHÄ atl nu -
i avvaktan på resultaten av den av regeringen initierade ulredningen om verkschefernas
ställning - gå ifrån principen att kombinera befattningarna som chef och
ordförande. Om särskilda skäl föreligger bör naturligtvis som hittills någon
annan än rektor ulses lill ordförande i slyrelsen.

Genomförs förslaget kommer enligt högskolan i Växjö
skillnaden mellan högskoleenheter med och ulan fast forskningsorganisation att ytteriigare
accentueras med en reell framtida indelning i A-och B- högskolor.

Departementspromemorian:

Företrädare för allmänna intressen i högskolestyrelserna bör
ulses av regeringen eller på säll regeringen i varje enskill fall beslämmer.
Kommuner, landsting, arbetsmarknadsorganisationer och politiska partier bör
komma ifråga som nomineringsorgan.

Prop. 1983/84:52 25

Remissinstanserna;

Förslagel tillstyrks av nästan samtliga remissinstanser.

För
högskoleenheter med rikstäckande funktioner, universitet och fackhögskolor,
vore det enligt högskolan i Eskilstuna/Västerås olyckligt om allmänföreträdarna
utses endast av landsting och en kommun. Förslaget all regeringen skall utse
företrädare kan enligl universitetet i Lund underlälla en differenlierad och
balanserad represenlalion. Det är vidare viktigt alt högskolestyrelsen genom
sina allmänrepresenianier tillförs så slor kompetens som möjligt. Tekniska
högskolan i Stockholm, högskolorna i Jönköping och Karlstad, SFS och
länsstyrelsen i Värmlands län föreslår att kretsen nomineringsorgan vidgas till
atl omfatta även etl anlal branschorganisationer, IVA, forskningsråden,
myndigheter och andra oflentliga organ och, som promemorian föreslär,
arbetsmarknadsorganisationer och politiska partier. Nomineringen bör enligl
länsstyrelsen 1 Jönköpings län ske på länsnivå medan länsstyrelsen i Kalmar län
föreslär delat inflytande mellan regering och landsting/kommun.

Danshögskolan,
högskolan i Östersund och länsstyrelserna i Jönköpings, Västerbottens och
Östergötlands län år måna om atl den regionala anknytningen inte går föriorad.

Departementspromemorian:

Enligt promemorian skisseras tre modeller för
högskolestyrelsernas sammansättning. I alternativen I och 2 föreslås
företrädare för allmänna intressen vara i knapp majoritet. I alternaliv 3
bevaras styrelsernas nuvarande storlek och vid de siörre högskoleenheterna
ersätts förvaltningschefen som styrelseledamot av en vald
verksamhetsföreträdare.

Remissinstanserna:

En majorilel av remissinstanserna inom högskolan avslyrker
förslaget all förelrädare för allmänna intressen skall utgöra en knapp
majoritet. Ell ökal anlal allmänföreträdare skulle kanske stärka förankringen i
det omgivande samhället men det förefaller enligt UHÄ föga sannolikt att besparingar
skulle bli lättare atl genomföra med en majoritet av troligtvis lokala
politiker i styrelserna. Universiteten i Lund och Göteborg, högskolan i
Karlstad, SACO/SR och SFS anför, att de inle kan instämma i atl ell stärkt samhällsinflytande
i slyrelserna skulle öka högskolans effektivitet eller alt företrädare för
verksamheten själva är oförmögna att organisera högskolan i resursknappa
situationer.

Flera
remissinstanser tillstyrker alternativ 3 eller förordar all styrelsen skall
bibehålla nuvarande sammansälining. Del är enligl UHÄ:s mening viktigt att
principerna för sammansälining av slyrelsen har förankring inom
högskoleenheterna. UHÄ förordar mot bakgrund av remissopinionen atl
sammansättningen i stort sett blir oförändrad. Erfarenheterna av nuvarande
styrelsesammansättning anses vara goda. Statskontoret och RRV förordar atl
fortsatta överväganden om en förändring av högskolestyrelsens sammansättning
sker i den aviserade utredningen om lekmannastyrel-sernas uppgifter.

Några remissinstanser förordar alternativ 2, dvs. en
styrelse med ett mindre antal ledamöler och minskad representation för
anställda och studerande. I moliveringarna för en knapp majorilel av allmänförelrädare
betonar regionstyrelsen för Umeå högskoleregion, TCO, LO, länsstyrelserna i
Jönköpings, Norrbottens, Södermanlands och Västerbottens län värdel av atl
högskolestyrelserna tillförs kontakter med breda samhällsin-

Prop. 1983/84:52 26

tressen. Lantbruksuniversitetet, som i styrelsen redan nu
har majorilel av allmänfölelriidare menar alt erfarenheterna av denna styrelsesamman-sältning
är myckel goda,

Regionslyrelsen för Linköpings högskoleregion och
Landstingsförbundet poängterar atl del är väsentligt att etl politiskt ansvar
kan utkrävas. Därvid erinrar Landslingsförbundel liksom länsstyrelsen i
Malmöhus län om all styrelsen för verksamheten inom den kommunala delen av
högskolan sedan 1977 utgörs av parlamentariskt sammansatta nämnder och att
erfarenheterna av delta är positiva.

Flera remissinslanser som tillstyrker en majoritet av
allmänföreträdare ullalar sig inle för något alternativ eller presenterar egna
alternativ.

Departementspromemorian:

Vid de större högskoleenheterna kan förvaltningschefen
ersättas som styrelseledamot av en vald verksamhetsföreträdare.

Remissinstanserna:

En majoritet av de remissinslanser, som kommenterat
förslaget om alt förvaltningschefen inle skall vara självskriven ledamot av
högskolestyrelsen tillstyrker della. UHÄ, i likhei med några högskoleenheter,
pekar dock på möjligheten all ge förvaltningschefen möjlighel att ulses som förelrädare
för verksamheten.

Högskolan i Eskilstuna/Västerås, universitetet i Umeå och
SFS understryker det positiva i all göra en klarare avgränsning mellan
styrelsens och reklorsämbelels roll. Förvaltningschefen fåren renodlad roll som
verkställande tjänsteman och reklorsämbelels ställning stärks.

Tekniska högskolan i Stockholm anser del inle nödvändigl
men praktiskt all förvallningschefen är ledamol av slyrelsen.
Förvaltningschefen är inte utsedd för en begränsad lidsperiod och represenlerar
därför en kontinuitet i styrelsearbetet.

De principiella invändningar som kan anföras mot all
förvaltningschefen är självskriven ledamol av slyrelsen, uppvägs enligt
universitetet i Stockholm och regionstyrelsen för Stockholms högskoleregion av
de beprövade fördelarna med nuvarande system. Den balans som man avsåg alt
skapa genom atl såväl rektor som förvaltningschef blev ledamöler i styrelsen
kommer alt rubbas och förslaget förefaller onödigt tycker universitetet i
Uppsala.

4.2.4 Rektorsämbetets roll Departementspromemorian:

Högskoleförordningen bör ses över vad avser
ansvarsfördelningen mellan slyrelse och rektorsämbete saml mellan rektor och
förvaltningschef. Styrelsen skall hantera principiella och eljest väsentliga
frågor medan i andra ärenden självständiga befogenheter skall tillkomma rekiorsämbetet.
Vidare bör en avgränsning göras av rektors roll som enhetens främste
företrädare och förvaltningschefens som dess ledande verkställande tjänsteman.

Remissinstanserna;

Ett flertal remissinstanser tillstyrker promemorians föislag,
UHÄ och universitetet i Lund finner atl nuvaiande ordning, där arbetsfördelningen
kan bestämmas lokalt, fungerat bra och finner därför ingen

Prop.
1983/84:52 27

anledning till förändring. Rektorsämbetet bör enligl
SACO/SR även i fortsättningen ha samma konstruktion och arbetsfördelning som f.n.,
dvs. ärendena avgörs av rektor i närvaro av förvallningschefen.

4.4 Planerings- och ledningsorganisationen under
högskolestyrelsen

4.4.3 Modell I: Seklorsövergripande planeringsorgan och
i vissa fall linje

nämnder

Departementspromemorian:

Inom högskoleenheter med utbildning inom flera yrkesutbildningssek-lorer
och etl stort och kanske heterogent linjeutbud inoni varje sektor finns behov
av seklorsövergripande planerings- och ledningsorgan, I promemorian föreslås
inrättandet av sådana organ med benämningen utbildningsnämnder och med
företrädare för verksamheten, för de studerande och de anställda och för
yrkeslivet. Under utbildningsnämnderna skall högskolestyrelsen permanent eller
tillfälligt kunna inrätta linjenämnd för en eller flera linjer med samma
sammansättning som utbildningsnämnderna,

Remissinslanserna:

En majorilel av de remissinstanser som kommenterat förslagel
tillstyrker utbildningsnämnder och linjenämnder under utbildningsnämnder. Remissinslanserna
påpekar det stora värdel i den ökade lokala friheten för högskoleslyrelsen att
besluta om den interna planerings- och ledningsorganisationen under högskoleslyrelsen,
vilkel ger goda möjligheter till adminislraliva rationaliseringar och ökad
effektivitet. Att enstaka kurser hanteras i anslutning till linjeulbildning ses
också som värdefullt. Högskolorna i Falun/Borlänge, Kristianstad, Luleå och
Sundsvall/Härnösand framhåller atl de redan prövat den föreslagna
organisationen med seklorsövergripande ledningsorgan och har goda erfarenheter
av den.

Kommunförbundet motsätter sig organisatoriska förändringar
som går ul över linjenämnderna såvida inte garanlier ges för att
yrkeserfarenhet och användarintressen tillgodoses i minsl samma utsträckning
som f, n,

TCO är kritiskt till tanken på utbildningsnämnder eftersom
en sådan konstruktion skulle försvaga yrkeslivskontakterna,

4.4.4 Modell 2: Linjenämnd

Departementspromemorian;

För vissa högskoleenheter saknas behov av seklorsövergripande
planeringsorgan. För dessa är den nuvarande modellen med linjenämnder den mesl
ändamålsenliga, Högskoleslyrelsen förutsätts själv handha samordnings-, resursfördelnings-och
priorileringsfrågor medan för linjenämnden innehållsfrågorna förutsätts slå i
centrum. Utgångspunkten bör vara att varje nämnds ansvarsområde skall omfatta etl
mindre antal nära besläktade linjer eller en enskild linje. En linjenämnd för
ett något större antal linjer skall kunna inrättas. Tillfälliga informella samrädsgrupper
för frågor om utveckling av en enskild linje bör kunna tillsättas av
linjenämnden,

Remissinslanserna:

Elt fåtal remissinstanser uttalar sig om alternativet med
linjenämnder.

Inom sektorer med splittrad verksamhet torde del enligt
högskolan 1 Karlstad vara mer ändamålsenligt med linjenämndsmodellen, ¥ör
högskolans i Östersund de\ konstateras att nuvarande linjenämndsorganisalion
-en för varje linje - fungerar relativt väl.

Prop. 1983/84:52 28

SACO/SR menar alt basen för planerings- och
ledningsorganisationen under högskoleslyrelsen bör vara linjenämnder, omfallande
en eller några få närbesläktade linjer och lill dessa anknutna enstaka kurser.
En sådan linjenämndsorganisation är nödvändig om linjenämnderna skall ha
funktionen att planera och styra ulbildningarna och inte endast atl fördela resurser.
Yrkeslivsföreträdarnas möjligheter lill aktiv medverkan måsle bevaras och
förbättras.

RRV anser atl en linjenämnd inte bör inrättas enbart för
au syssla med del ulbildningsmässiga innehållet i en linje. Utbildningens
innehåll måsle alllid kopplas till ansvar för ekonomi och resursanvändning.

Linjenämnderna bör enligl TCO få etl mer direkt budgelansvar
och ell utUilai ansvar för innehållet i enstaka kurser. Permanenta linjenämnder
med ansvar för en eller etl fåtal linjer kan inte avvaras liksom linjenämnder
för linjer med mindre klar yrkesinriktning där kontakten med yrkeslivet bör
kännas särskilt angelägen. Vidare framhåller TCO alt garanti måste skapas för atl
utvecklingen av enstaka kurser sker under kontakt med yrkeslivets företrädare.

Utöver de modeller som kan komma alt anges i
högskoleförordningen bör enligl universitetet i Lund högskolestyrelsen få rätt
att i särskilda fall inrulla beslutande organ för viss uppgift,

4.4.5 Planerings- och ledningsorganisation för
forskning och forskarut

bildning

Depariemenispromemorian:

Högskolestyrelsen föreslås få fiihet alt beslula om
indelning av fakultet i sektioner. Högskoleslyrelsen skall kunna inrätta för
två eller flera fakul-leter genriensam fakullelsnämnd efler mönsler av l.ex.
forskningsrådsindelningen.

Remissinstanserna;

Flera rernissinslanser ullalar sig positivt för en
flexiblare fakultets-och sektionsindelning anpassad lill lokala behov.

Flera remissinstanser tillstyrker ulan ytterligare
kommentar förslaget om gemensam fakullelsnämnd.

4.4.6 Möjlighel till gemensamt planerings- och
ledningsorgan för grund

läggande utbildning och forskning/forskarutbildning

Deparlernenlspromemorian;

Högskolestyrelsen skall kunna inrätta utbildnings- och
forskningsnämnd, ett gemensamt planerings- och ledningsorgan för grundläggande
utbildning och forskning/forskarutbildning inom visst område. Denna nämnd
ersätter utbildnings-Zlinjenämnd och läkiiltets-Zsckiionsnämnd inom det berörda
området. Företrädare för yrkeslivet bör utgöra ca en tredjedel av nämnden.
Minst hälften av företrädarna för verksamheten ulses av fal<ultets-eller
sektionskollegiet.

Remissinstanserna:

Ett flertal remissinstanser tillstyrker inriittandet av
utbildnings-och forskningsnämnder men poängterar att högskolestyrelsen skall ha
stor frihet att utforma sin organisation.

Universitetet i Linköping menar atl förslaget om ell
gemensamt planerings- och ledningsorgan för grundutbildning och forskning ger
förhoppningar om alt den nuvarande organisalionen skall kunna lörbätlras och

Prop.
1983/84:52 29

universitetet i Göteborg avser all överväga förslaget i
del fortsatta arbetet med den lokala universitetsorganisationen. En sammanslagning
av linjenämnd och fakultets/sektionsnämnd innebär enligt SACO/SR i många fall
från inslilulionssynpunkl en förenkling och en möjlighel lill helhelssyn på bl,
a, resursfrågorna. Skäl för en geniensam nämndorganisation finns även inom det
humanistiska området, fortsätter SACO/SR, Inför etl eventuellt beslut om
sammanslagning av nämnder bör dock en ingående prövning göras, i vilken båda närnnderna
hörs. tycker universitetet i Umeå.

Den övergripande sektorsnämnden bör enligt högskolan i
Falun/Borlänge ha ansvaret för den forskning som bedrivs inom sektorn och för
dess samordning med grundutbildning dvs. vara en kombinerad forsknings- och
utbildningsnämnd.

TCO finner visserligen elt gemensami planerings-och
ledningsorgan för grundläggande utbildning och forskning/forskarutbildning
acceptabelt inom juridisk och teologisk fakultet och vissa delar av teknisk
fakultet men understryker att forskningsanknytningens viktigaste problem inte
löses genom dessa förändringar.

Industriförbundet motsätter sig av kompetensskäl
gemensamma nämnder för grund- och forskarutbildning. Enligt förbundet fordras
helt olika kompetens för all fatta beslut om utbildningsinriktning och forskningsfrågor.

Beträffande representationen framhåller tekniska högskolan
i Stockholm och SFS att ingen grupp skall ges egen majorilel. Yrkeslivets
företrädare bör ges molsvarande ställning som i linjenämnderna anser
kommunförbundet medan universitetet i Stockholm anser atl frågan om
yrkeslivsföreträdarnas roll och representation bör utredas ytterligare,
Chalmers tekniska högskola tillstyrker promemorians förslag beiräffande
verksamhetsföreträdarna,

4.4.7 Förvaltningsnämnder

Departementspromemorian:

I de fall naturiiga förvaltningsområden inte täcks av
befintliga organ bör särskilda förvaltningsnämnder kunna förekomma även
fortsättningsvis, Förelrädare för allmänna intressen skall ingå i
förvaltningsnämnden,

Remissinslanserna:

Universiteten i Linköping och Lund. som f, n, har
förvaltningsnämnder, samt SFS anser att erfarenheterna av denna organisation är
goda och förespråkar samma organisatoriska lösning framledes. Vid de större universiteten
fyller förvaltningsnämnden en viktig funktion genom alt avlasta slyrelsen,
framhåller SACO/SR.

SLU, som också inrättat förvaltningsnämnder för all
möjliggöra en mer intensiv samverkan inom en ort eller en centrumbildning med
flera inslilulioner, anser del inte meningsfullt atl ha med allmänföreträdare
och avråder från bindande föreskrifter om detta, SFS och SACO/SR avvisar också
tanken atl allmänförelrädare skall kunna ingå i förvaltningsnämnden.
Universiteten i Linköping och Lund samt TCO. Landstingsförbundet, UHÄ och
regionstyrelsen för Linköpings högskoleregion tillstyrker förslaget om allmänföreträdare.

4.4.8 Verkställande ledningsfunktion på mellannivå

Departementspromemorian:

För större högskoleenheter föreslås som komplement till
rektorsämbetets ledning av verksamheten all ledningsansvar för utbildnings- och/eilor

Prop.
1983/84:52 30

forskningsområden knyts lill särskilda uppdrag på heltid
eller deltid till vilka lärare förutsätts rekryteras för begränsad lid. Dessa
områdesansvariga, som förutsätts vara ordförande i ell eller flera organ på
nivån under högskolestyrelserna, skall ge rektor bättre möjligheter atl ulöva
ett kraftfullt ledarskap över enhetens dagliga verksamhet.

Remissinstanserna;

Etl flertal remissinstanser tillstyrker all
ledningsansvaret för ulbildnings- och/eller forskningsområden knyts till
särskilda uppdrag pä hel-eller deltid. Chalmers tekniska högskola anser l.ex.
alt dylika organisationsförändringar kommer att förkorta besluts- och handläggningsiiden
i många ärenden, samtidigt som ledningsorganen får mer tid att ägna åt
övergripande frågor och policy-diskussioner. UHÄ finner idéerna väl värda atl
utreda vidare. Ett sådant ledningsansvar bör enligl UHÄ kunna ges även inom
andra områden, l.ex. siuderandefrågor, lokal- och utrustnings-frågor och
forskningsinformation. Författningar eller avtal får inte lägga hinder i vägen
för en flexibel lösning av de vikliga ledningsfrägorna inom enheterna.

Hell emot förslaget om lärare som områdesansvariga är
högskolan i Falun/Borlänge, som menar all sådana områdesansvariga redan finns i
ulbildningsledarna.

4.4.9 Konsekvenser på institutionsnivå Depariemenispromemorian;

Förelrädare för yrkeslivel skall kunna efter beslul av
högskolestyrelsen ingå i institutionsstyrelse vid behandling av frågor om
utbildningens innehåll och organisation.

Remissinstanserna;

Etl lika slort antal remissinstanser tillstyrker som
avstyrker promemorians förslag.

En viss tvekan vid tillstyrkandet uttrycker universitetet
i Umeå och UHÄ. Universitetet menar alt denna möjlighet bör utnyttjas med restrikti-vilet.
UHÄ förordar alt institutionsstyrelserna, när så befinns lämpligt och möjligt
till sig knyter expertis från yrkeslivet men är myckel betänksamt inför de
praktiska konsekvenserna av en ordning där institutionsstyrelserna i vissa
frågor skulle få externt rekryterade ledamöler.

Olika skäl till avstyrkande nämns. Flera remissinslanser,
Chalmers tekniska högskola, högskolorna i Karlstad och Luleå och SFS, är
positiva till yrkeslivsrepresenlanter i nivån ovanför institutionerna men inte
i institutionsstyrelserna. Man pekar på karaktären på institutionsstyrelsernas
ar-betsupppgifter. som lalar för alt endast anställda och studerande vid institutionen
bör ingå. SACO/SR motsätter sig alt allmänförlrädare och yrkeslivsrepresentanter
ingår i verkställande organ under högskolestyrelsen.

Departementspromemorian;

1 de fall en utbildningslinje eller en sektor helt eller i
huvudsak motsvarar en institution skall högskolestyrelsen kunna beslula att
institutionsstyrelses uppgifter hell eller delvis skall handläggas av
linjenämnd, sektionsnämnd eller utbildnings- och forskningsnämnd.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som
kommenterar detta förslag, med undantag

Prop.
1983/84:52 31

av universitetet i Linköping, tillstyrker förslaget.
Högskolan i Jönköping påpekar l.ex, atl det är ralioneMl och naturligt
speciellt vid de mindre högskoleenheterna. Genom sammanslagning av institution
och linjenämnd bör enligt högskolan i Gävle/Sandviken resurser kunna frigöras
för viktigare ändamål.

Universitetet i Linköping menar däremot alt
planeringsorgan inle skall fullgöra uppgifter som bör ankomma på inslitutionsstyrelse.
Del är olyckligt om planerings- och driftfrågor sammanblandas i allför hög
grad. Bl, a. är det av värde atl diskussioner om utveckling av en utbildning i
viss mån kan frikopplas från institutionens förutsättningar vid en viss
lidpunkt och all en friare diskussion kan föras.

5 Den regionala organisationen

5.1 Regionstyrelsernas roll

Departementspromemorian;

Regionstyrelserna bör även fortsättningsvis kunna spela en
viktig roll för sådan utbildningsplanering där de regionala utgångspunkterna
står i centrum. I elt längre tidsperspektiv bör övervägas att vidga
regionstyrelsernas ansvar också utanför högskolan till att avse olika slag av
fortbildning och vidareutbildning samt yrkesinriktad utbildning ovanför
gymnasieskolans linjesystem.

Remissinslanserna:

Flera remissinstanser anser atl frågan om
regionstyrelsernas ansvar skall vidgas i ett längre perspektiv behöver utredas.
SÖ påpekar att endast ansvaret för sådana kurser som är parallellutbildningar
till kurser inom högskolan och som vänder sig till samma målgrupper behöver
utredas. Länsstyrelsernas uppdrag att medverka i planeringen av den
yrkesinriktade utbildningen i länen bör bearbetas vidare, anser SÖ, som också
påpekar att utbildningshuvudmännens ställningstagande i fråga om de lokala
utbildningsbehoven måsle väga tyngre än administrativa samordningsvinster.

Regionstyrelsen för Uppsala högskolcregion föreslår att regionslyrelser-nas
ansvar vidgas lill alt omfatta all utbildning ovanför den reguljära utbildningen
i gymnasieskolan,

I motiveringarna lill ett avstyrkande av regionslyrelsernas
vidgade ansvar dominerar åsikten all en ökad planeringssamverkan måste ske på
länsnivå. Högskolan i Kalmar påpekar t, ex, atl länsstyrelse, länsarbetsnämnd,
länsskolnämnd, utvecklingsfond och företagarorganisationer ulgör naturiiga samarbelsparter
för högskolan. Dessa organ kan bilda planeringsgrupperingar tillsammans med
angränsande län utan att för den skull nya formaliserade organ bildas.
Promemorians förslag kommer enligt högskolan i Örehro troligtvis att medföra
mer byråkrati samt ökade kostnader för administration. Den regionala
samordningen kommer inte att kunna ersätta det lokala samrådet.

Högskolan i Luleå menar all behovet av ett regionalt
samordningsorgan för främst fortbildning och vidareutbildning och annan
yrkesinriktad utbildning kan tillfredsställas i andra former.

Länsstyrelsen i Södermanlands län understryker att regionslyrelserna
för närvarande saknar personella resurser och sakkunskap atl hantera
utbildningsfrågor utanför högskoleområdet. Innan definitiv ställning tas i

Prop. 1983/84:52 32

denna fråga bör enligt länsstyrelsen resultatet av två statliga
åtgärder inom .utbildningsplaneringen avvaktas. Det ena är försöksverksamheten
med samplanering av högre specialkurser i gymnasieskolan och enstaka kurser i
högskolan i fem län. del andra är del tidigare nämnda regeringsuppdraget till
länsstyrelserna angående planering av yrkesinriktad utbildning.

5.2 Regionstyrelsernas uppgifter

Departementspromemorian:

Regionstyrelsernas planeringsfunklion bör renodlas så all
deras ansvarsområde i första hand kommer all omfatta allmän
utbildningsplanering med regionala utgångspunkter, fortbildning- och
vidareutbildning samt mindre permanent utbildning med anknytning till regionens
arbetsmarknad. Vidare bör regionslyrelsernas planeringsfunktion förstärkas på
bekostnad av styrnings- och medelsfördelningsfunktionerna.

Remissinstanserna:

Etl flertal remissinslanser tillstyrker en renodling av
regionstyrelsernas planeringsfunklioner enligt promemorians förslag.

7"C0 påpekar dock att en renodling av planeringsfunklionen
inle får innebära att uppgifter att främja ett nära samband mellan forskning
och grundläggande högskoleutbildning flyttas från regionstyrelserna. Enligl TCO:s
uppfattning ger den nuvarande ordningen vissa garanlier för att en utveckling
av forskningsanknytningen sker vid de mindre högskolorna och för de nya
högskoleutbildningarna under skilda huvudmannaskap. Särskilt stor betydelse
torde regionstyrelsernas slöd ha för den kommunala högskoleutbildningen.

Regionstyrelserna och Landstingsförbundet menar all regionslyrelserna
måste få bättre besluts- och styrmöjligheter. Planeringsorgan som saknar
styrmedel i form av resurser att fördela eller beslutsbefogenheter har i
allmänhet svårt alt ulöva något reellt inflytande.

Flera remissinslanser pekar på regionslyrelsernas stora
betydelse vid genomförandel av högskolereformen och för de små högskolornas uppbyggnad.
Regionstyrelserna har vikliga uppgifter beträffande YTH-plane-ring,
forskningsanknytning, planering av överbryggande kurser, distanskurser,
decentraliserade kurser m. m. Länsstyrelsen i Gotlands län framhåller viklen
av alt del finns en samtalspartner med samordnande funktion i det stora fältet
av utbildningar och ulbiidningsanordnare i Stockholm. Vidare menar
länsstyrelsen att regionstyrelsen dessulom allmänt torde vara bättre skickad än
de enskilda högskolorna och institutionerna atl i etl siörre helhetsperspektiv
beakta arbetsmarknadsmässiga och regionalpolitiska synpunkter vid beslut om
förläggning av utbildning. UHÄ menar alt ämbetet inte har någon anledning atl nu
föra fram något förslag lill genomgripande förändring av den regionala organisalionen.

Regionslyrelsernas arbetsuppgifter på kort och lång sikt
är helt beroende av frågan om regionstyrelsernas existens. Många
remissinstanser - universitetet i Stockholm, tekniska högskolan i Stockholm,
karolinska institutet, universitetet i Uppsala, högskolan i Falun/Borlänge,
universitetet i Lund, högskolan i Kalmar, högskolan i Växfö, högskolan i Luleå,
statskontoret, RRV, SACO/SR, LO, SAF, SFS, Industriförbundet, Landstingsförbundet,
Svenska läkaresällskapet saml länsstyrelserna i Kalmar. Kristianstad och
Norrbottens län hävdar alt regionslyrelsernas roll bör utredas, atl
regionstyrelsernas arbetsuppgifter helt eller delvis kan läggas över på

Prop.
1983/84:52 33

UHÄ, högskoleenheterna och länsorgan eller atl regionslyrelserna
kan läggas ner.

Mol bakgrund av de senaste årens budgelbehandling av
anslaget Regionslyrelserna för högskolan föreslär UHÄ all slalsmaklerna i
samband med prövning av promemorians förslag avväger regionslyrelsernas
arbetsuppgifter mot de resurser som kan ställas till förfogande för personal
och utredningsverksamhet.

5.3 Regionstyrelsernas sammansättning

Departementspromemorian:

Regionslyrelsernas storiek bör anpassas efler regionernas
olika karaktär. Vidare föreslås ell system med gruppsuppleanter alternativt
alt suppleanterna tas bort helt för all därigenom antalet suppleanter skall
reduceras.

Remissinstanserna:

En flexibilitet i regionstyrelsernas storlek tillstyrks av
flera remissinslanser. Vissa aspekter bör vägas in, enligt regionslyrelsen för
Stockholms högskoleregion, t. ex. antalet högskolor och ökad representation för
näringslivel. Regionindelningen behöver ses över tycker universitetet i
Stockholm, högskolan i Jönköping, LO och länsstyrelsen i Södermanlands län. UHÄ
anser alt Stockholms och Linköpings högskoleregioner båda har en struktur där
behovet av en regionsiyrelses samordningsansvar kan ifrägasällas. UHÄ är berell
atl med hög prioritet ulföra ett eventuellt regeringsuppdrag om den framlida
organisationen av Linköpings högskoleregion.

Högskolan i Jönköping samt regionstyrelserna för
Linköpings och Lund/Malmö högskoleregioner motsätter sig att regionstyrelsernas
storlek får variera.

Endast Chalmers tekniska högskola tillstyrker elt system
med gruppsuppleanter eller alternativet att suppleanterna helt las bort. Den
nuvarande ordningen med personliga suppleanter bör enligt flera remissinstanser
bibehållas för att garantera en bred representation. Regionstyrelsen för
Göteborgs högskoleregion anser l.ex. alt del är väsentligt all lill regionslyrelserna
knyta sådana företrädare för allmänna intressen som har en stark förankring och
position i de grupperingar de represenlerar. Det blir då en oundviklig
konsekvens att del blir personer som har mänga andra väsentliga uppgifter och
alt därmed kollisioner med andra sammanträden inte kan undvikas. Del är därför
en absolul nödvändighet med ett fullödigt suppleanlsyslem, där varje ledamol barett
samarbete och informationsutbyte med sin suppleant. De personliga
suppleanterna har, enligl TCO, stor betydelse för kontinuiteten.

7 Anslagssystem och studieorganisation

7.1.3 Utgångspunkter för förändringar av nuvarande syslem
Departementspromemorian:

Utbildningsutbudet i ämnen, som inte får en rimlig basorganisaiion
-nationellt eller vid viss högskoleenhet - garanterad genom linjeutbildning mäsle
planeras nationellt. Under 7.1.5 föresläs alt elt basulbud av utbildning i
sådana ämnen bör garanteras av statsmakterna i särskild form i en s. k. "minikrysslista".

Prop. 1983/84:52 34

Remissinstanserna:

En majoritet av remissinslanserna tillstyrker promemorians
förslag.

Riksplanering
och minikrysslista blir enligt universitetet i Uppsala ofrånkomlig för att
säkra vissa ämnens fortbestånd i lider av ekonomisk åtstramning. Förslagets
betydelse i praktiken beror på hur stort antal kurser, som minikrysslistan för
varje enhet kommer atl omfatta, menar universitetet i Göteborg. Systemet med nationell
planering och minikrysslista måste omfatta såväl universitet som små högskolor
påpekar högskolorna i Jönköping, Kristianstad, Skövde och Östersund. Det far
inte innebära ell direki förbud för andra högskoleenheter atl överhuvudtaget
anordna sådan utbildning, framhåller universiteten i Uppsala och Lund. högskolan
i Karlstad och regionstyrelsen för Göteborgs högskoleregion. Underlaget lill minikrysslistan
måsle utarbetas i samråd med högskoleenheterna, menar universiteten i Linköping
och Umeå.

SACO/SR stryker under atl i detta sammanhang bör också
förslag utarbetas om en koncentration av resurserna för de mindre ämnena, så
att kompetensen kan upprätthållas och goda forskningsmiljöer skapas.

UHÄ
skisserar Ivå olika modeller och föreslår alt ämbetsverket får i uppdrag att
utreda båda modellerna, jämföra dem med nuvarande ordning och avge förslag i
nästa års anslagsframställning. 1 modell 1 upprättas under varje berört seklorsanslag
en "krysslisla", med angivande av antal årssludieplatser, över
ämnesområden, vars fortbestånd är av nationellt intresse och inom vilka
utbildningen skulle kunna läggas ner, om inte medel ställs till förfogande
utöver nuvarande medel för linjeutbildning. Berörda högskoleenheter är skyldiga
alt bedriva utbildning inom dessa ämnesområden upp till den nivå, som erfordras
för tillträde lill forskarutbildning i molsvarande forskarulbildningsämnen. 1
modell 2 upprättas under varje berört seklorsanslag en "krysslisla"
med angivande av antal årssludieplatser över sådana forskarutbildningsämnen
inom de förutvarande filosofiska fakulteterna, där enligl en nationell
planering enheterna bedöms böra bedriva forskarutbildning. "Kryss"
kan förekomma även för andra högskoleenheter om dessa har särskilda
förutsättningar att meddela utbildning. Oavsett modell är det nödvändigl inför
planeringen av en "krysslista" att ta ställning till vilka ekonomiska
resurser som i framliden kan komma att ställas till högskolans förfogande. En
"krysslistas" utseende kommer atl ha etl nära samband med graden av
profilering av högskolan.

Högskolorna
i Örebro, Vä.xjö, Kristianstad, Karlstad och Sundsvall/ Härnösand, regionslyrelserna
för Uppsala och Göteborgs högskoleregioner avslyrker förslagen om nationell
planering och minikrysslista av flera olika skäl. Förslaget bedöms kunna
försvåra planeringsarbetet vid enheterna; regionstyrelse och högskoleenhet får invänta
varandras beslul och måste samråda före beslul om enstaka kurser, varför
budgetprocessen försenas; minikrysslistan är onödig då UHÄ:s anslagsframställning
och budgetpropositionen bedöms vara hell tillräckliga; minikrysslistan kan
komma att missgynna de mindre högskoleenheterna.

Departementspromemorian:

Resurstilldelningen för det angivna basulbudet bör göras
direkt lill berörda högskoleenheter under det sektorsanslag, som ligger
närmast tillhands (se även 7.1.5).

Prop. 1983/84:52 35

Remissinstanserna;

Av de remissinstanser, som yttrat sig om anslagsfrågorna,
är en majoritet för att medel för basutbudet beräknas under berörda
sektorsanslag.

Universitetet
i Stockholm framhåller därvid atl hela den resurs ur anslaget för lokala och
individuella linjer och enstaka kurser (LIE-anslagel) som nu avsätts för
utbildning inom dessa ämnen bör överföras till sektorsanslagen. Universitetet
understryker med skärpa atl universitetet skulle hamna i en ännu värre
situation än den nuvarande om endast en del av resursen för basutbudet förs
över till sektorsanslag. Universitetet i Umeå är inne på samma tankegång.
Musikhögskolan i Stockholm understryker vikten av alt sädana enstaka kurser som
bör anordnas varje år tilldelas medel direkt till enheten och utan den
tidsödande omvägen över regionstyrelsen.

Delningen
av LIE-anslagel bör enligl UHÄ, universiteten i Göteborg och Umeå samt
regionstyrelsen för Lund/Malmö högskoleregion göras på etl sådant sätt att del
blir klara ansvarslinjer mellan högskoleenheter och regionslyrelser.

Högskolan
i Växjö, statskontoret och länsstyrelsen i Malmöhus län förordar atl de olika
förslagen lill ändringar i nuvarande principer för medelsfördelning till denna
typ av grundläggande högskoleutbildningar studeras ylleriigare och mer ingående
i anslutning till projektet om resursanvändning i högskolan.

Ett
genomförande av en anslagsuppdelning kommer att kräva ett omfattande planeringsarbete,
påpekar UHÄ som avstyrker en start av ett sådant om en omläggning inle kan
tillgodose en huvuddel av följande syften;

•
sammanhängande
utbildning, som vänder sig lill ungdomsstuderande, bör planeras nationellt vad
gäller lokalisering, dimensionering och finansiering,

•
regionslyrelsens
roll som regionalt planeringsorgan bör renodlas enligl förslag i kapitel 5,

•
möjligheter
till meningsskiljaktigheter och konflikter i medelsfördel-ningsfrågor mellan
regionstyrelser och högskoleenheter bör undanröjas,

•
medelsfördelning
och anslagsredovisning bör förenklas,

• garantier
måsle skapas för alt inle "små ämnen" läggs ned oplaneral.

Bland övriga motiv till avstyrkande kan nämnas åsikterna all en anslags

uppdelning enligt förslagel medför risk för ökad byråkralisering och sned

het i medelsfördelningen och att samma effekt kan uppnås med enklare

medel t. ex. anvisningar i regleringsbrev, tillsällning av ledigblivna ordina

rie lärartjänster, intentioner i propositioner och utskollsbelänkanden. Så

dana synpunkter anförs av bl. a. högskolorna i Örebro och Karlstad saml

regionslyrelsen för Umeå högskoleregion.

TCO menar
att en smidigare väg att på central nivå definiera de berörda ämnena och avdela
erforderliga medel är atl ge regionslyrelserna lämpliga anvisningar om
medelsfördelningen för ändamålet inom ramen för nuvarande anslag. Denna metod
innebär atl en bättre helhetsbedömning av situationen för resp. ämne vid den
enskilda högskolan kan göras än om beslutet fattas centralt.

7.1.4 Behov av flerårig sammanhängande utbildning som inle
motsvaras

av
nuvarande linjeutbud

Departementspromemorian:

En ny allmän utbildningslinje föreslås för att möta behovel
av flerårig sammanhängande humanistisk utbildning.

Prop. 1983/84: 52 36

Remissinslanserna;

Förslagel tillstyrks av universiien i Uppsala. Linköping
och Lund, högskolorna i Gävle/Sandviken, Vä.xjö, Borås. Karlstad samt SAF. SFS
och SACO/SR. En sådan allmän utbildningslinje skulle ge en betydligt mer
sammanhängande struktur ut utbildningen inom sektorn för kultur- och
informationsyrken, menar högskolan i Vä.xjö. UHÄ hur bifogut etl preliminärt
forslag till utformning av linjen och har för avsikt all remissbehandla förslagel
under hösten 1983, UHÄ bedömer att det finns förulsällningar för forlsatla
diskussioner om atl inrätta en linje med i huvudsak den skisserade
uppläggningen budgelårel 1985/86, Enligt preliminär beräkning ålerkommer UHÄ i
anslagsframställning för nämnda budgetår med förslag lill dimensionering,
kostnadsberäkning m,m.

Högskolorna
i Örebro och Kristianstad, regionslyrelserna för Stockholms och LiindlMahnö
högskoleregioner lur inte ställning för eller emot förslaget lill humunisllinje
utan avvaktar ett konkret förslag av UHÄ,

Förslagel
avstyrks helt av högskolan i Falun/Borlänge, universitetet i Umeå, regionslyrelserna
för Uppsala och Umeå högskoleregioner samt TCO. Universitetet i Umeå tror inte
att en sådan utbildningslinje skulle ha någon större allraklionskraft och
regionstyrelsen för Umeå högskoleregion menar att humanistlinjen inle
motiveras av arbetsmarknadens behov, TCO kommer lill slulsalsen atl elt stort anlal
studerande läser enstaka kurser inom det humanistiska området sannolikt mera är
ett ullryck för konkurrensen om plalser på linjer än för behovel av en särskild
humanisi-linje. De behov som finns all rekrytera forskare inom humanistiska
ämnen eller tillgodose andra yrkesutbildningsbehov motsvaras enligl TCO av
främst kulturvetarlinjen, ämneslärarlinjen och en utökning uv anlalel individuella
linjer, Etl återinförande av fil,kand.examen betraktas av högskolan i
Falun/Borlänge, universitetet i Umeå och SAF som ett bällre alternativ.
Behovet av humanistisk ämnesutbildning i form av enstaka kurser kommer atl
kvarstå bl.a. för fortbildning och vidareutbildning när en humanistlinje
införs, påpekar/;(i.!,'.vA()///i /" Kristianstad och regionslyrelsen för
Lund/Malmö högskoleregion.

Departementspromemorian:

Andra behov av flerårig utbildning bör i ökad utsträckning
tillgodoses genom individuella linjer. Inrättandet av individuella linjer bör
förenklas t, ex, genom införande av kurspaket.

Remissinstanserna:

Flera remissinslanser lillsiyrker förslagel atl förenkla
inrättandet av individuella linjer och ge denna studieform siörre reell
betydelse.

Några avstyrker förslagel och finner alt promemorian
underskattat svårigheterna all administrera individuella linjer.
Regionstyrelsen för Umeå högskoleregion föreslår alt frågan övervägs
ytterligare.

7. / .5 Former för styrning av nationellt planerat basulbud
av kurser i vissa

ämnen

Departementspromemorian:

Individuella linjer bör i huvudsak finansieras frän
sektorsanslagen. Medel för lokala linjer och för kurser för fortbildning och
vidareutbildning m. m, föreslås alltjämt böra anvisas till och fördelas av regionslyrelserna.

Prop.
1983/84:52 37

Remissinstanserna;

Förslaget angående medel för individuella linjer
kommenteras och tillstyrks av universitetet i Stockholm, högskolan i Jönköping
och regionstyrelsen för Lund/Malmö högskoleregion.

Regionstyrelsernas
mera begränsade roll vid fördelning av medel tillstyrks av dramatiska institutel.
högskolan i Eskilstuna/Västerås, universitetet i Linköping, högskolan i Borås
och LO. Regionstyrelserna bör i rimlig omfallning fördela medlen på
högskoleenheter i proportion till folkmängden i resp, högskoleområde, tycker
högskolan i Eskilstuna/Västerås.

Medel för lokala linjer bör istället beräknas under
sektorsanslagen, föreslår universitetet i Uppsala, högskolorna i Örebro och
Östersund samt danshögskolan och SFS.

Högskolan i Skövde föreslår att varje högskola bör
tilldelas medel motsvarande en basnivå i fråga om utbildningar i form av
fortbildning och vidareutbildning.

Vidare framhåller regionstyrelsen för Lund/Malmö
högskoleregion och länsstyrelsen i Malmöhus län att anslagsuppdelningen inle
får medföra att möjligheterna att utnyttja ämneskurser för fortbildning och
vidareutbildning eller som distansutbildning eller decentraliserade kurser
försvåras. En tillräcklig flexibilitet inom anslagssystemet bör eftersträvas
för att kunna möta uppkomna förändringar av utbildningsbehovet på
arbetsmarknaden,

Hell emot regionstyrelsens begränsade roll vad beträffar
medelsfördelning är högskolorna i Kristianstad och Sundsvall/Härnösand, TCO
och länsstyrelsen i Värmlands län. TCO ser det som särskilt angeläget att regionstyrelserna
fördelar medel för enstaka kurser, lokala linjer och forskningsanknytning
inklusive medel för överbryggande kurser. Inte minst utvecklingen av utbudet av
enstaka kurser i den riktning som TCO anser vara önskvärd torde främjas av en
sådan ordning.

7.2 Lokala linjer

Departementspromemorian:

Förslag om lokala linjers ställning i fortvarighetstillstånd
bör avges senast fem år efter resp. linjes inrättande. Alternativen skall
därvid vara inrättande som eller inordnande i allmän utbildningslinje,
bevarande som lokal linje - då med utpräglad anknytning lill etl regionall
eller lokalt avgränsat utbildningsbehov - eller nedläggning.

Remissinstanserna:

En majoritet av de remissinstanser som behandlat frågan
tillstyrker promemorians förslag om en prövning av lokala linjers ställning.
Många är tveksamma lill en femårsgräns.

UHÄ finner att förslaget har fått en rigid utformning men
stöder principerna bakom förslaget.

För en
längre lidsperiod än fem år, uttalar sig högskolorna i Växjö, Borås,
Kristianstad och Sundsvall/Härnösand, regionstyrelserna för Göteborgs och Umeå
högskoleregioner som menar alt erfarenheterna från arbetsmarknaden och en
tillförlitlig utvärdering av linjen inle är klara så tidigt. Universitetet i
Lund föreslår prövning efter varierande tidsperioder och högskolan i Kalmar
föreslår en förändring så snart som möjligt fill allmänna utbildningslinjer då
de lokala linjerna vunnit stadga och struktur och visat sig fylla ett permanent
behov.

Prop. 1983/84:52 38

Universitetet
i Linköping menar alt en viss nationell samordning vore angelägen redan i
inrättandefasen av en lokal linje bl.a. av kvalitetsskäl. Det visar sig svårt
att rationalisera och koncentrera en utbildning till elt fåtal högskolor om den
vuxit fram vid många. Mot denna bakgrund är det viktigt att överväganden inte
bara sker linjevis utan att de samordnas med överväganden om profilering av de
enskilda högskoleenheterna.

För
ett avstyrkande av promemorians förslag uttalar sig högskolorna i Örebro, Vä.xjö
och Kristianstad, regionstyrelserna för Stockholms, Uppsala, Lund/Malmö och
Umeå högskoleregioner samt TCO. De lokala linjernas inrättande och fortbestånd
är en lokal och regional angelägenhet menar dessa remissinstanser och det finns
inle någon vägande anledning att nu centralisera beslut i dessa frågor. Vidare
upplevs tidsgränserna som alltför fixerade och snäva. Promemorians villkor för
att en lokal linje skall få fortsätta att vara lokal kritiseras också som för
snäva. En generell regel tjänar inte något egentligt syfte utan medför endast
onödig administration, påpekar högskolan i Örebro och TCO.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983