Prop. 1983/84:56

Regeringens proposition

1983/84:56

om
ändring i tullagen (1973:670);

beslutad
den 27 oktober 1983.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoli.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens
huvudsakliga innehåll

Hos
statens pris- och kartellnämnd (SPK) förs sedan en följd av år ett register
över de större företagens marknadsandelar (marknadsregister). Registret är
baserat på uppgifter om export och import samt inhemsk produktion m.m. Det
behöver uppdateras bl.a. för att effektivisera näringsfrihetsombudsmannens
(NO) och marknadsdomstolens (MD) tillämpning av den nya konkurrenslagen samt
för att tjäna som underlag vid bedömning av koncentrationsutvecklingen inom
näringslivet. I propositionen föreslås att uppgifter om företagens export och
import skall tillföras SPK från generaltullstyrelsen (GTS). Detta aktualiserar
en ändring i tullagen.

1 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 56

Prop.
1983/84:56

Prop. 1983/84:56 2

Förslag
till

Lag
om ändring i tullagen (1973:670)

Härigenom
föreskrivs att 54 a § tullagen (1973:670) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

54 a
§'

Tullmyndighet skall på begäran Tullmyndighet skall på begäran

tillhandahålla riksskatteverket,
sta- tillhandahålla riksskatteverket, sta

tens jordbruksnämnd, kommers- tens jordbruksnämnd, kommers-

kollegium eller länsstyrelse uppgift kollegium, statens pris- och kartell-

som förekommer hos tullmyndighe- nämnd eller länsstyrelse uppgift

ten och som rör import eller export som förekommer hos tullmyndighe-

av varor. ten och som rör import eller export

av
varor.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1984.

'
Senaste lydelse 1982:1009.

Prop. 1983/84:56 3

Utdrag

FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1983-10-27

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden 1. Carlsson, Lundkvist, Feldt,
Sigurdsen, Gustafsson, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Rainer, Boström,
Göransson, R. Carlsson, Dahl, Holmberg, Hellström, Thunborg

Föredragande:
statsrådet Feldt

Proposition
om ändring i tullagen (1973:670)

1
Inledning

Riksdagen
beslutade (prop. 1981/82:165 och 195, NU 55, rskr 377) i juni 1982 om införande
av en ny konkurrenslag (SFS 1982:729). Denna trädde i kraft den 1 januari 1983.
Lagen innehåller bl.a. bestämmelser rörande kontroll av företagsförvärv.
Ingripande mot sådana förvärv kan under vissa förhållanden ske då en
näringsidkare genom att göra ett visst företagsförvärv får en så stor
marknadsandel att detta innebär en konkurrensbegränsning med skadlig verkan. I
syfte att belysa bl.a. olika företags marknadsandelar pä skilda varuområden
förs hos statens pris- och kartell-nämnd (SPK) ett s. k. marknadsregister. I prop.
1981/82: 195 fann departementschefen — bl.a. mot bakgrund av
förvärvskontrollen - det angeläget att marknadsregistret uppdaterades. Som ett
led i arbetet med en sådan uppdatering inom SPK i oktober 1982 till regeringen
med framställningar rörande överföring till nämnden av vissa uppgifter från
statistiska centralbyrån (SCB) och generaltulistyrelsen (GTS). Uppgifterna,
som huvudsakligen avser de större företagens produktion, import och export,
skulle ingå i marknadsregistret.

Framställningarna,
som rör informationsöverföring mellan myndigheter, aktualiserar bl. a. vissa
sekretessfrågor.

Prop.
1983/84:56 4

2
F ö redraganden

2.1
Bakgrund

Genom
den nya konkurrenslagen har marknadsdomstolen (MD) fått möjlighet att söka
förhindra skadliga verkningar av konkurrensbegränsning inte bara, som
tidigare, genom förhandling med enskilda företag utan även genom att vid vite
förbjuda olika former av skadliga konkurrensbe-gränsande förfaranden. Vidare
har som nämnts införts ett system för kontroll av företagsförvärv.

Förvärvskontrollen
innebär att MD skall söka förhindra skadlig verkan av att en näringsidkare
genom att göra ett visst företagsförvärv får en dominerande ställning på
marknaden för en vara, tjänst eller annan nyttighet eller förstärker en redan
dominerande ställning. Förhandling i MD beträffande ett sådant förvärv kan
under vissa förutsättningar leda till att MD förbjuder förvärvet. Om regeringen
fastställer förbudet, blir det gällande mot förvärvaren. Domstolen kan också
välja att ingripa, inte mot själva förvärvet utan mot att företaget missbrukar
den dominerande ställningen, t. ex. i form av leveransvägran eller andra
diskriminerande åtgärder.

För
förvärvsprövningen gäller särskilda handläggningsregler som syftar till särskild
skyndsamhet vid prövningen. MD handlägger ärendena efter ansökan av i första
hand näringsfrihetsombudsmannen (NO). NO skall, så snart han finner anledning
att undersöka ett företagsförvärv, besluta särskilt om detta. Vill NO begära MD:s
prövning av om ett förvärv skall förbjudas skall detta ske inom tre månader
från beslutet. MD skall i ett sådant fall fatta sitt beslut inom sex månader
från NO:s ansökan och regeringen skall besluta i ärendet senast tre månader
efter det MD underställt regeringen sitt beslut. Riksdagen uttalade emellertid
i samband med behandlingen av lagstiftningsärendet (NU 1981/82:55 s. 18) att
regeringen bör pröva om inte handläggningsfristerna kan göras kortare. - NO och
MD får begära biträde av SPK för utredning i frågor som kan vara av betydelse
för bl. a. förvärvsprövningen.

Av
vad som sagts framgår att det i varje enskilt förvärvsärende där det kan bli
aktuellt med undersökning måste göras en avgränsning av den relevanta
marknaden. Vidare måste de berörda företagens ställning på marknaden utredas.

Den
nya konkurrenslagen uttrycker en strävan att effektivisera samhällets
konkurrensövervakning. Lagens utformning gör att det blir en viktig uppgift för
NO att följa koncentrationen i näringslivet samt att ägna speciell
uppmärksamhet åt konkurrensbegränsande förfaranden som marknads-dominerande
företag tillämpar. Denna uppgift har ålagts NO i särskild ordning genom
förordningen (1982: 1048) med instruktion för NO. I propositionen med förslag till
ny konkurrenslag avvisades förslag om att införa

Prop. 1983/84:56 5

straffsanktionerade
förbud mot priskarteller och marknadsdelningskar-teller. Departementschefen
ansåg det emellertid vara angeläget att de konkurrensvårdande myndigheterna i
fortsättningen ägnar speciell uppmärksamhet åt prissamarbete och
marknadsdelning.

Hos SPK förs vissa
register, vilka bl.a. har till syfte att möjliggöra sådana analyser av
marknadsförhållanden som krävs för att nämnden skall kunna fullgöra sina
arbetsuppgifter. Förutom ett kartellregisier förs även ett register över
företagsförvärv samt det förut nämnda marknadsregistret. Det sistnämnda, vilket
inrättades år 1969 och då kallades storföretagsregister, är en statistisk
bearbetning av företagsuppgifter för att belysa produktions- och
marknadsandelar för olika marknader. Avsikten med marknadsregistret, som är
uppdelat på en marknads- och en företagsdel, är bl. a. att man skall kunna
följa koncentrationsutvecklingen inom näringslivet och även följa
koncernförhållanden, företagsköp och sammanslagningar m, m. ifråga om
dominerande företag. Vidare är avsikten därmed den att SPK skall kunna lämna
upplysningar till främst NO om angelägna utredningsprojekt. Bearbetningen av
registeruppgifterna har inte kunnat göras regelbundet. Den senaste
bearbetningen med redovisning av marknadsandelar avserår 1968 och med
redovisning av produktionsandelar år 1970.

Uppgiftsinhämtandet till
marknadsregistret sker bl. a. med stöd av lagen (1956:245) om
uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden, vanligen kallad uppgiftsskyldighetslagen.
Enligt uppgiftsskyldighets-lagen är bl. a. näringsidkare skyldiga att i
enlighet med vad som föreskrivs i lagen lämna de uppgifter som behövs för att
främja allmän kännedom om pris- och konkurrensförhållanden inom näringslivet.
Enligt dessa föreskrifter åligger det näringsidkare att till myndighet som
regeringen bestämmer efter anmaning lämna uppgift om konkurrensbegränsning, som
berör hans verksamhet och har avseende på pris-, produktions-, omsättnings-
eller transportförhållanden, samt i övrigt om priser, intäkter, kostnader,
vinster och andra förhållanden av beskaffenhet att inverka på prisbildningen.
Uppgiftsskyldigheten innebär inte skyldighet att röja yrkeshemlighet av teknisk
natur. Näringsidkare kan också åläggas att tillhandahålla konkurrensbegränsande
avtal, handelsböcker, korrespondens och andra handlingar. Den som är
uppgiftsskyldig kan även kallas att inställa sig inför myndigheten. Om det på
grund av särskilda förhållanden är nödvändigt för kontroll eller
fullständigande av uppgift, är också annan än näringsidkare uppgiftsskyldig.
Skyldigheten att lämna uppgifter kan vitessanktioneras. Om någon underlåter, uppsåtligen
eller av oaktsamhet som inte är ringa, att inom förelagd tid lämna uppgift
eller lämnar oriktig uppgift kan han dömas till böter, eller om brottet är
grovt, till fängelse i högst ett år eller till böter. Över konkurrensbegränsande
överenskommelser som vederbörande myndighet fått uppgift om eller annars erhållit
kännedom om skall enligt bestämmelse i lagen föras det förut nämnda
kartellregistret.

I
en särskild kungörelse (1956: 519) har regeringen lämnat SPK befogen- tl Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr
56

Prop. 1983/84:56 6

het
att inhämta uppgift enligt uppgiftsskyldighetslagen samt att föra kartellregistret.
För bank- och försäkringsområdena gäller dock särskilda regler.

Genom
28 § konkurrenslagen har numera även NO möjlighet att ålägga näringsidkare att
tillhandahålla uppgift, handling eller annat, när det behövs i ärende enligt
lagen..Ett sådant åläggande kan förenas med vite.

SPK,
som själv har att bestämma marknadsregistrets innehåll och uppbyggnad, har i
sina inledningsvis nämnda framställningar närmast behandlat
författningsåtgärder för överföring av sådana uppgifter från statistiska
centralbyrån (SCB) som avser produktion m. m. och som insamlats för statistiska
ändamål. Vidare avsåg framställningarna uppgifter från generaltullstyrelsen
(GTS) avseende import och export (utrikeshandeln). Framställningarna
aktualiserar som nämnts bl.a. vissa sekretessfrågor. De författningsbestämmelser
som i detta hänseende berör den aktuella uppgiftsöverföringen är följande.

Enligt
7 § tullagen (1973:670) skall tullskyldig till ledning för förtullning lämna
tulldeklaration. Denna skall enligt 8 § samma lag bl.a. innehålla uppgift om
varans nummer enligt tulltaxan eller dess statistiska nummer, kvantitet och
värde samt kort varubeskrivning. GTS kan föreskriva att tullskyldig skall lämna
uppgift om organisations- eller personnummer, när vara anges till förtullning.
Det material som tullverket på detta sätt erhåller vid förtullningen
registreras centralt på data hos styrelsen. Magnetband med de statistiska
primäruppgifterna lämnas över till SCB för bearbetning. Uppgifterna bearbetas
för att ligga till grund för bl.a. utrikeshandelsstatistiken. Innan denna
bearbetning sker framställer SCB en kopia av magnetbandet. Kopian används inte
för SCB:s statistikframställning utan förvaras hos SCB för GTS' räkning.

Enligt
9 kap. 1 § sekretesslagen (1980: 100) gäller för uppgift om enskildas
personliga eller ekonomiska förhållanden sekretess i myndighets verksamhet,
som avser bestämmande av skatt eller som avser taxering eller i övrigt
fastställande av underlag för bestämmande av skatt. Uppgift hos tullverket får
dock lämnas ut, om det står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde
lider skada eller men. Med skatt avses enligt sekretesslagen även tull och
annan indirekt skatt.

Vad
beträffar de på magnetband upptagna uppgifter som SCB använder för
framställning av statistik, gäller sekretess enligt 9 kap. 4 § sekretesslagen.
Av paragrafen följer att sekretessen, såvitt avser uppgifter om företag, gäller
i högst tjugo år. Enligt huvudregeln är denna sekretess absolut. Utlämnande
dessförinnan kan bl.a. ske av uppgift i företagsregister men då endast om det
står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör eller någon
honom närstående lider skada eller men. För utveckling härav hänvisar jag till
vad som återges av SCB:s yttrande i avsnitt 2.3.

När
det gäller den nyss omnämnda kopian av de från GTS överlämnade magnetbanden,
får erinras om bestämmelsen i 2 kap. 10 § tryckfrihetsför-

Prop. 1983/84:56 7

ordningen.
Enligt detta lagrum anses handling - varmed även förstås upptagning för
automatisk databehandling - som förvaras hos myndighet endast som led i teknisk
bearbetning eller teknisk lagring för annans räkning ej som allmän handling hos
den myndigheten. SCB och GTS bedömer att, då magnetbandskopian i enlighet
härmed i tryckfrihetsförordningens mening inte är att betrakta som allmän handling
hos SCB, de på detta band lagrade uppgifterna inte omfattas av den eljest hos SCB
gällande sekretessen. Bandet är däremot allmän handling hos GTS och föremål för
de för styrelsen gällande sekretessreglerna.

Vad
gäller sekretess hos SPK och NO, regleras denna i första hand av 8 kap. 6 §
sekretesslagen. Enligt paragrafen gäller, i den utsträckning regeringen
föreskriver det, sekretess i statlig myndighets verksamhet som består i bl. a.
utredning, planering, prisreglering eller tillsyn med avseende på produktion,
handel, transportverksamhet eller näringslivet i övrigt, för uppgift om
enskilds affärs- eller driftförhållanden m. m., om det kan antas att den
enskilde lider skada om uppgiften röjs.

Med
stöd av 8 kap. 6 § sekretesslagen har föreskrifter utfärdats genom sekretessförordningen
(1980:657). Av 2 § förordningen jämförd med punkt 18 i dess bilaga framgår att
sekretess gäller verksamhet som består i utredning, prisreglering och tillsyn
som handhas av SPK. Vidare framgår av punkt 17 i bilagan att sekretess gäller
vid utredning och tillsyn som handhas av NO.

Sekretesslagen
gäller i princip också i förhållandet mellan myndigheter eller mellan olika,
självständiga verksamhetsgrenar inom en och samma myndighet (1 kap. 3 §
sekretesslagen). I lagen har dock gjorts vissa undantag från sekretessen
beträffande utlämnande till myndighet. Dessutom har i 14 kap. 3 § intagits en
generalklausul, som innebär att en sekretessbelagd uppgift får lämnas till
annan myndighet, om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har
företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda. Vidare följer av
14 kap. 1 § att sekretess inte hindrar att uppgift lämnas till annan myndighet,
om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. I och för sig föreligger
i princip inte något uttryckligt hinder mot att utbyte av uppgifter mellan
myndigheter sker rutinmässigt utan särskild författningsreglering. Emellertid
bygger sekretesslagen på att ett rutinmässigt uppgiftsutbyte bör vara författningsreglerat.
I den mån författningsreglering sker, gäller inte generalklausulens särskilda
prövningskriterier.

2.2
Statens pris- och kartellnämnds framställningar samt statskontorets rapport

I
sina framställningar till regeringen hänvisar SPK inledningsvis till den nya
konkurrenslagens bestämmelser om kontroll av företagsförvärv och till
departementschefens tidigare omnämnda uttalande i prop. 1981/82: 195

Prop. 1983/84:56 8

om en uppdatering av SPK:s marknadsregister. SPK anför
vidare att marknadsregistret i första hand skall innehålla uppgifter om de
större företagens tillförsel på respektive varuområde. För att beräkna marknadstillförseln
erfordras uppgifter om produktion, import och export av berörda varor. SPK
framhåller att dessa uppgifter inte kan inhämtas direkt från företagen utan en
avsevärd belastning på uppgiftslämnarna. Även de administrativa kostnaderna
för SPK skulle bli betydande vid en sådan uppgiftsinsamling. De för
marknadsregistret erforderliga uppgifterna har emellertid redan inhämtats från
företagen av andra myndigheter - produktionsuppgifterna av SCB och import- och
exportuppgifterna av GTS.

Vad gäller SCB anför SPK att de uppgifter om företagens
produktion som behövs regelbundet insamlas av SCB och ingår i
industristatistiken. Ett samarbete med SCB vid uppbyggnaden av
marknadsregistret har emellertid hittills inte kunnat ske. SCB har nämligen
bedömt gällande sekretessregler hindra ett utlämnande av uppgifter om
individuella företags produktion.

Såvitt
gäller GTS erinrar SPK om att frågan om överföring till nämnden av uppgifter
som inhämtats av GTS avseende import och export tidigare varit aktuell på så
vis att styrelsen i en skrivelse till regeringen år 1978 anfört, att det för en
framtida fusionskontroll erfordrades en kontinuerlig kartläggning av åtminstone
de större tillverkande och importerande företagens marknadsandelar inom
viktigare varuområden. GTS hade i samarbete med en av SCB och SPK inrättad
arbetsgrupp för företagsstatistik skisserat ett förslag till importörregister,
vars grundmaterial skulle utgöras av de databand för handelsstatistiska ändamål
som SCB erhåller från GTS för framställning av importstatistik. I remissyttrande
över GTS' skrivelse ansåg SPK starka skäl tala för att erforderliga
författningsbestämmelser utfärdades, som möjliggjorde att den föreslagna
informationsöverföringen kunde komma till stånd.

Mot denna bakgrund hemställer SPK att regeringen vidtar
åtgärder för att möjliggöra överföring till SPK av nämnda uppgifter rörande
individuella företag.

Som tidigare nämnts har i samband med förslaget till ny
konkurrenslag uttalats att SPK:s marknadsregister bör uppdateras. Mot denna
bakgrund uppdrog regeringen i augusti 1982 åt statskontoret att, i samarbete
med SPK och NO, utreda hur företagsförvärvs- och marknadsregistren borde från
registerteknisk synpunkt föras på mest rationella sätt. I uppdraget ingick att
överväga om en datoriserad registerföring är motiverad. Statskontoret har i
juli 1983 publicerat en förstudie (Nr 1983: 32) i ärendet.

I statskontorets rapport beskrivs hur marknadsregistret
kan användas av NO och SPK. I fråga om NO sägs bl.a. att, vid bedömningen av
företagsförvärv och karteller, marknadsregistret utgör en väsentlig grund för NO:s
prövning genom att det innehåller uppgifter om företagens marknadsandelar.
Vidare anförs att NO vid bedömning av andra former av konkurrens-

Prop.
1983/84:56 9

begränsningar har behov av uppgifter om marknadsstruktur m.m.
För SPK:s del kommer, sägs det i rapporten, ett väl fungerande marknadsregister
att kunna fylla en viktig funktion inom olika arbetsområden. Ett sådant
register kommer att förbättra SPK:s möjlighet att följa och analysera
koncentrationsutvecklingen inom näringslivet. Registret skulle också kunna
fungera som ett hjälpmedel vid SPK:s prioritering av t. ex. prisövervaknings-
och utredningsprojekt. Möjligheten att fä kännedom om konkurrensbegränsningar
förbättras, t. ex. genom kombination av uppgifter i marknadsregistret och
kartellregistret.

Det NO och
SPK behöver information om, och det marknadsregistret därför bör innehålla, är
enligt statskontoret företagens marknadsandelar. För en helhetsbedömning av
marknadssituationen behövs även vissa andra uppgifter såsom vinst- och
prisutveckling, uppgifter om företagens storlek och geografiska struktur m. m.
Begreppet marknad är inte entydigt. Statskontoret avser med marknad i detta
sammanhang en vara eller en grupp av varor som fyller samma funktion för
användaren. Bedömningen av företagskoncentrationen på en marknad kan betraktas
som en process i fyra steg. För det första måste marknaden definieras genom en
förteckning över varor. Varorna betecknas med en internationellt använd sifferkod
i det s. k. CCC-systemet (Bryssel-nomenklaturen) som ligger till grund för
lagen (1977:975) med tulltaxa. För det andra krävs en förteckning över vilka
företag som marknadsför varorna. Oftast räcker det med de åtta största
företagen. För det tredje krävs uppgifter om företagen, i första hand
produktions-, import- och exportvärden. Dessa värden för olika företag sätts i
relation till den totala tillförseln på respektive varuområden, varvid
företagens marknadsandelar erhålls. För det fjärde krävs en sammanställning av
de olika uppgifterna som underlag för en slutlig bedömning. Utöver de nämnda
uppgifterna rörande enskilda företags produktion m. m. krävs en rad andra
uppgifter som underlag för en helhetsbedömning av hunivida en marknadsdominans
har skadlig verkan eller inte. Detta gäller uppgifter om företagens omsättning,
antal anställda, antal arbetsställen och deras belägenhet samt ägar- och
lönsamhetsförhållanden.

Statskontoret
anger tre alternativ för ett marknadsregister. Det första alternativet är att SPK
själv kan bygga upp en databas med marknadsinformation genom att begära in
uppgifter med hjälp av enkäter. Det andra alternativet är att man inom de
områden där SCB regelmässigt samlar in uppgifter kan överföra information från SCB:s
register till en databas på SPK. Denna modell kan innefatta ett förfarande där
företagen tillfrågas på förhand om de medger överföring av uppgifter från SCB
till SPK. För de företag som inte medger detta och för de områden där SCB inte
samlar in uppgifter måste SPK själv ta in information. Det sista alternativet
är att SCB kan överföra företagsförteckningar till en databas på SPK. SPK får
därefter på egen hand samla in företagsuppgifterna. Vid en avvägning mellan de
olika alternativen finner statskontoret att övervägande skäl talar

Prop.
1983/84:56 10

för det andra alternativet. Detta alternativ innebär lägre
kostnader än övriga alternativ såväl på kort som på lång sikt. Även utifrån
kravet att handläggningen skall ske skyndsamt är alternativ två bäst.
Statsmakternas strävan är att minska belastningen på företagen vid uppgiflslämnandet.
Från en sådan ståndpunkt förordar statskontoret att information hämtas från SCB
i de fall det är möjligt. Om sekretessfrågan inte löses så att uppgifterna kan
lämnas ut till SPK kan alternativ två kombineras med förhandsbesked från
företagen. Det bör då också övervägas om en företagsförteckning kan lämnas ut.
NO och SPK instämmer i statskontorets överväganden.

2.3 Remissyttranden

Efter remiss har yttranden över SPK:s framställningar
avgetts av GTS, SCB, NO, datainspektionen och Företagens lippgiftslämnardelegation.
SCB och Uppgiftslämnavdelegationen har senare framfört kompletterande
synpunkter med anledning av statskontorets rapport.

GTS erinrar om att SPK med stöd av uppgiftsskyldighetslagen
kan få in de uppgifter SPK önskar få överförda. GTS delar SPK:s bedömning att
ett sådant tillvägagångssätt medför avsevärd belastning för uppgiftslämnarna
och SPK. Underlag till de uppgifter SPK önskar finns i magnetband som förvaras
hos SCB men som står till GTS' förfogande. GTS har inget att invända mot att
förutsättningar skapas för överföring av uppgifter om företags import och export
från tullverket till SPK.

NO
understryker att marknadsregistret kommer att utgöra en viktig
informationskälla vid tillämpningen av den nya konkurrenslagen. Särskilt i
fråga om bedömningen av företagsförvärv blir marknadsregistret av stor
betydelse. Förvärvsprövningen kommer att ske under ett pressat tidsschema
varför behovet av grundläggande data är särskilt stort i dessa fall. I vissa
sådana fall kan det vara olämpligt eller omöjligt att inhämta information om
berörda marknadsförhållanden från externt håll. Det är därför i dessa fall
viktigt att ha tillgång till ett lätt tillgängligt informationsunderlag. Med
hänsyn till att ett fungerande marknadsregister förutsätter tillgång till
omfattande uppgifter är det angeläget för berörda parter att dessa uppgifter
kan tillföras marknadsregistret på ett rationellt sätt. Det är därför väsentligt
att uppgifter som redan inhämtats av SCB och GTS kan tillföras
marknadsregistret. NO tillstyrker SPK:s hemställan och framhåller att registret
bör bli användbart så snart som möjligt.

Datainspektionens principiella inställning är att
uppgifter som samlats in för visst syfte inte bör få användas för annat ändamål
utan de registrerades vetskap. Detta gäller framför allt när uppgifter, lämnade
för ett ändamål, skall i annat sammanhang användas för kontroll eller andra
administrativa åtgärder direkt riktade mot uppgiftslämnaren. Farhågorna är dock
inte lika starka om den nya användningen endast avser framställning av statistik.

Prop.
1983/84:56 11

Inspektionen
anser att uppgifterna i förevarande fall bör kunna lämnas till SPK.
Förutsättningen måste vara att uppgifterna inte kommer att läggas till grund
för NO:s beslut i något enskilt ärende rörande viss person. Marknadsregistret
bör endast användas som hjälpmedel vid bedömningen av om undersökning skall
göras. Vid sådan undersökning bör uppgiftslämnaren beredas möjlighet att göra
erinringar mot de uppgifter i registret som rör honom. Om registret kommer att
föras med ADB och det kommer att finnas uppgifter som kan hänföras till enskild
person blir registret ett personregister enligt datalagen.

Företagens uppglftslämnardelegation
anser att, om den föreslagna informationsöverföringen till SPK accepteras,
detta innebär ett definitivt ställningstagande till att uppgifter lämnade för
statistiska ändamål får användas för tillsyn och kontroll. Därmed skulle den
nu gällande immuniteten mot att använda statistiska primärdata som bevisfakta
i rättsprocesser helt upphöra. Detta får ytterst allvarliga konsekvenser för
främst SCB:s verksamhet. Vissa myndigheter har redan tillgång till uppgifter
från GTS men dessa myndigheters verksamhet har en närmare anknytning till GTS' uppgifter
än vad NO har. Delegationen hävdar att sekretesskyddet för uppgifter lämnade till
GTS och SCB måste upprätthållas med kraft. Man ifrågasätter om en samköming av
berörda data ger ett användbart register. Delegationen avstyrker bestämt SPK:s
hemställan. Detta skulle kunna innebära att delegationen hellre tar ett samråd
med SPK om en särskild uppgiftsinsamling från företagen. Delegationen har under
remissbehandlingen sökt alternativ som innebär att det varken skulle krävas
lagändring eller särskilda uppgiftsinsamlingar direkt från SPK. Med hänsyn till
statskontorets då pågående arbete ville delegationen inte förorda något
alternativ.

Företagens
uppglftslämnardelegation har beretts tillfälle att framföra kompletterande
synpunkter med anledning av statskontorets rapport. Delegationen har därvid
utöver vad som tidigare redovisats även anfört följande. Sekretesskyddet hos SPK
är svagare än det som gäller hos SCB och tullverket. Även om uppgifterna hos SPK
skulle få en med statistiksekretessen jämförbar status, försvagas ändå
sekretessen såsom en rättsligt effektiv funktion, eftersom det sekretesskyddade
materialet ges en större spridning. Delegationen framhåller att industri- och
handelsstatistikens kvalitet är beroende av att uppgiftslämnarna har ett
absolut förtroende för att statistiksekretessen upprätthålls. Ett avsteg från
statistiksekretessen uppfattas som det första steget i en utveckling där
uppgifter insamlade för statistiska ändamål används i vilket rättsligt
sammanhang som helst. En ny användning av de uppgifter företagen lämnar till
industristatistiken respektive i sina import- och exportanmälningar ökar trögheten
att förändra dessa system.

Delegationen framhåller
vidare att, innan formerna för uppgiftsinsamling diskuteras, man först bör
analysera vilket informationsbehov registret

Prop.
1983/84:56 12

skall tillgodose och vilka krav det ställer på registrets
innehåll. Någon analys av detta slag finns inte. Delegationen bedömer att SPK
och NO för sin planering i huvudsak endast behöver statistiska uppgifter om
marknadskoncentrationen på ett stort antal marknader. Ett sådant material
borde SCB kunna få fram åt SPK utan att individuella uppgifter behöver
överföras. Om NO har behov av individuella uppgifter bör detta kunna
tillgodoses genom riktade uppgiftsinsamlingar. NO:s möjligheter att ta
ställning i förvärvsärenden torde enligt delegationens uppfattning inte annat
än i något enstaka undantagsfall vara beroende av tillgäng till ett marknadsregister
med individuella uppgifter.

SCB omtalar att uppgifter som SCB använder för sin
framställning av statistik skyddas enligt 9 kap. 4 § sekretesslagen.
Sekretessen gäller för uppgifter som kan hänföras till enskilda och oavsett om
uppgiften lämnats av den enskilde eller exempelvis från annan myndighet.
Statistiksekretessen är så utformad att den ger ett absolut skydd för
uppgifterna under en viss angiven tidsrymd. Skyddstiden för företagsuppgifter
är tjugo år. Utlämnande dessförinnan kan endast ske efter skadeprövning i
vissa uppräknade undantagsfall. Inget av dessa är tillämpligt i det aktuella
ärendet. Ett utlämnande till SPK efter prövning enligt statistiksekretessen
skulle alltså lagligen inte kunna ske. SCB erinrar om att det redan från början,
då sekretesskyddet för uppgifter till statistiken infördes i lagstiftningen,
har stått klart att detta skydd är viktigt för såväl villigheten att lämna
uppgifterna som för uppgifternas korrekthet och fullständighet.

Dessa motiv gäller enligt SCB alltjämt med full styrka. I
14 kap. 3 § sekretesslagen finns en reglering av myndigheters utväxling av
uppgifter. Sekretessbelagd uppgift får lämnas till myndighet "om det är
uppenbart att intresset av att uppgifter lämnas har företräde framför det
intresse som sekretessen skall skydda". Enligt SCB:s bestämda uppfattning
kan det inte vara "uppenbart" att SPK:s intresse bör ta över
sekretessintresset. SCB befarar att dess policy i sekretessfrågor kunde
ifrågasättas om utlämnande skulle ske till SPK. SCB förordar att arbetet
fortsätts med att utveckla en modell som skulle kunna tillgodose SPK:s behov av
underhandsinformation utan att statistiksekretessen träds för när. SCB påpekar
att det finns vissa kvalitetsproblem förknippade dels med att i enlighet med SPK:s
intentioner utnyttja organisationsnumret som enhetsbegrepp, dels med vardera av
produktions- och utrikeshandelsuppgifterna, dels med att sammanställa data från
dessa båda källor till gemensamma marknadsdata. Dessa problem hänför sig till
att den ekonomiska beslutsenheten (företaget i operativ mening) kan bestå av fiera
olika institutionella enheter (organisationsnummer) och, vad gäller
värdeuppgifterna, huvudsakligen till periodisering, värdering och
dubbelräkning (t. ex. då ett varuområde innefattar både halv- och helfabrikat
av en produkt).

SCB har också beretts tillfälle att under hand framföra
kompletterande synpunkter. Därvid har framhållits att den aktuella överföringen
av upp-

Prop. 1983/84:56 13

gifter
kan leda till ett bortfall vid uppgiftslämnandet på grund av motvilja frän
företagens sida mot att deras uppgifter används i andra sammanhang än
statistikproduktion. Detta medför en allvariig risk för en försämring av
statistiken och därmed av det beslutsunderlag som används i många sammanhang. SCB
har vidare anfört att ett individuellt register kommer att innehålla alltför
grova mått för att de skall vara användbara för beslut av NO i enskilda fall.

SPK
har yttrat sig över remissyttrandena och därvid framhållit att det viktigaste
skälet till att SPK begärt informationsöverföring i stället för att utnyttja uppgiftsskyldighetslagen
är att reducera företagens uppgiftslämnande. SPK kan inte se att det från
integritetssynpunkt föreligger hinder mot en sådan överföring, eftersom det är
självklart att berörda företag skall underrättas om den och SPK kan kräva in
samma uppgifter. Uppgifterna erhåller i princip samma sekretesskydd hos SPK som
hos de andra myndigheterna.

Beträffande
SCB:s synpunkter framför SPK bl.a. att, vid bedömningen av om intresset att
uppgifter lämnas har företräde framför det intresse sekretessen skall skydda,
riksdagens beslut om en s. k. fusionskontroll inom ramen för den nya
konkurrenslagen samt riksdagens uttalande om marknadsregistret måste beaktas.
Ett förfarande enligt en av SCB förordad modell medger inte uppbyggandet av ett
marknadsregister med rimlig täckning vad avser ledande företag inom respektive
bransch, eftersom SPK enligt denna modell inte skulle få kännedom om namnen på
samtliga åtta största företag inom vart och ett av de utvalda varuområdena -således
även namnen på de företag som inte vill medverka till att berörda uppgifter
överförs frän SCB till SPK. Kostnader för SCB:s alternativa modell tillkommer
utöver SPK:s kostnader. Beträffande Företagens upp-giftslämnardelegations
yttrande säger SPK bl.a. att kravet att inte i onödan betunga uppgiftslämnarna
måste väga tungt mot bakgrund av bestämmelser i uppgiftsskyldighetslagen,
allmänna verksstadgan och förordningen om statliga myndigheters inhämtande av
uppgifter från näringsidkare och kommuner. SPK delar datainspektionens
uppfattning att marknadsregistret endast bör användas som ett hjälpmedel vid
bedömning av om undersökning i ett enskilt ärende skall göras.

2.4
Marknadsregistrets innehåll

Marknadsregistrets
innehåll och närmare utformning är som berörts en sak för SPK själv att besluta
om efter samråd med NO. Myndigheterna har emellertid under hand beskrivit
vilket innehåll man preliminärt avser att registret skall ha och vad som
motiverar denna utformning. För att den fråga jag nu föreslår skall
underställas riksdagens prövning skall komma in i sitt rätta sammanhang och
även med hänsyn till en del synpunkter från remissinstanserna, finner jag det
vara av värde att beskriva SPK:s och NO:s syn på marknadsregistret.

Prop,
1983/84:56 14

Marknadsregistrets användningsområden är enligt SPK och NO
framför allt att utgöra sällningsinstrument vid förvärvsprövningen samt
underlätta analys av koncentrationsutvecklingen, övervakningen av marknadsdomi-nerande
företag och konkurrensbegränsande företeelser. För att ett marknadsregister
skall vara användbart för dessa ändamål måste det i första hand innehålla
uppgifter om tillförseln på olika varuområden. Med varuområden avses dä de
varor som betecknas med CCC-nummer. Som har nämnts är detta sifferkoder som
används för att identifiera varor i internationella sammanhang och som
tillämpas av både tullverket och SCB. Tillförseln till ett varuområde erhålls
genom att produktion och import läggs samman varefter exporten dras ifrån och
lagerförändringar beaktas. Den totalsiffra man då erhåller för tillförseln till
ett visst varuområde utgör sedan utgångspunkten för att få fram uppgifter om
koncentrationen på olika marknader - som kan vara kombinationer av varuområden
- och om" förekomsten av marknadsdominerande företag.

SPK och NO anser att ett effektivt fungerande
marknadsregister förutsätter att uppgifterna är hänföriiga till enskilda
företag. Myndigheternas skäl för detta kan beskrivas på följande sätt.

För att få veta hur hög koncentrationsgraden är på en
marknad är det tillräckligt att ha de sammanlagda uppgifterna om ett antal
företags tillförsel till marknaden. Man talar då om koncentrationsmått som ger
upplysning om t. ex. de tre, fem och åtta största företagens sammanlagda marknadsandelar.
Om utvecklingen av dessa andelar följs över tiden kan man se om koncentrationen
ökar eller minskar på en marknad. Koncentrationsmåtten ger emellertid en
information som kan vara helt missvisande, om man inte parallellt har tillgäng
till företagsspecifika uppgifter. Som exempel kan tas att koncentrationsmåtten
på en viss marknad visar att över en treårsperiod de fem största företagens
andel har ökat. Ökningen kan vara hänförlig till att ett redan tidigare
dominerande företag expanderat kraftigt men det kan också vara så att övriga
företag stärkt sin ställning och det inte längre finns något klart dominerande
företag på den aktuella marknaden. Dessa olika scenarier ger helt skilda
signaler till de konkurrensöverva-kande myndigheterna medan mått endast pä
koncentrationsgraden döljer dessa skillnader. NO:s och SPK:s analys och
uppföljning av koncentrationsutvecklingen underlättas därför väsentligt av om
det finns uppgifter om företags enskilda marknadsandelar. Samma gäller för
övervakningen av de marknadsdominerande företagen. I dessa fall blir det ofta
fråga om att kombinera information från olika håll, t.ex. kartell- och
företagsförvärvsregistren, anmälningar till NO och uppgifter i massmedia, med
data om företagets marknadsandelar. Detta förfarande förutsätter att företagen
kan identifieras. Detta äger också sin giltighet beträffande uppspårandet av
konkurrensbegränsningar och bevakningen av priskarteller och
marknads-delningskarteller.

När det så gäller förvärvskontrollen har det under
remissbehandlingen

Prop.
1983/84:56 15

ifrågasatts
om det inte är tillräckligt med ett marknadsregister som innehåller
sammanlagda marknadsandelar. Det har hävdats att i ett konkret förvärvsärende
NO kan få uppgifter om de berörda företagen direkt frän dessa. Från
marknadsregistret skulle NO kunna få upplysning om koncentrationsgraden på
marknaden. Ytteriigare kunskap om marknadsförhållandena förutsätts NO och SPK
redan besitta eller lätt kunna inhämta från t. ex. branschföreträdare,
massmedia etc.

Myndigheterna
framhåller på denna punkt i stort följande. Vid förvärvsprövningen måste NO ha
kunskap inte bara om de företag som är inblandade i förvärvet utan i lika hög
grad om konkurrenterna. För att styrkan hos dessa skall kunna bedömas är det
inte tillfyllest med sammanlagda och anonyma uppgifter, utan uppgifter fordras
om de enskilda konkurrenternas marknadsandelar. NO framhåller att vilka företag
som är konkurrenter till förvärvsparterna varierar beroende på hur man
avgränsar den relevanta marknaden. Detta påverkar i sin tur bedömningen av
konkurrenternas styrka. Marknaden i ett förvärvsärende kan anses vara t. ex. fasadtegel.
Ur ett register med koncentrationsmått kan man då fä uppgiften att de fem största
företagen har x% av marknaden. Marknaden kan emellertid i stället anses vara
väggmaterial i allmänhet. Man får därvid veta att de fem största företagen har y
% av marknaden. Om inget, ett eller fiera företag av de fem är med i båda
fallen går inte att utläsa med hjälp av dessa koncentrationsmått. Detta är
emellertid en väsentlig information för NO. Ett register med individuella
uppgifter ger omedelbart upplysningar på dessa punkter. I många förvärvsärenden
torde NO, om han har tillgång till individuella uppgifter, omgående kunna
besluta att inte ingripa mot förvärvet. Om han däremot endast kan få fram koncentrationsmått
måste han i varje enskilt ärende undersöka såväl de aktuella företagens som
konkurrenternas förhållanden. Detta tar mer resurser i anspråk och föriänger handläggningstiden.
NO kan behöva ta ställning till ett 100-tal fall om året. Detta skall vägas mot
kraven på en skyndsam handläggning av förvärvsärenden och att det i många fall
kan vara omöjligt för NO av hänsyn till de inblandade företagen att inhämta
individuella uppgifter från enskilda företag.

Sammantaget
anser myndigheterna att ett marknadsregister för att vara användbart måste
innehålla uppgifter om enskilda företags produktion, export och import för
olika varuområden. Eftersom uppgifterna skall vara hänförliga till enskilda
företag ligger häri att företagens namn, adress, telefon- och
organisationsnummer också skall införas i registret. De ytteriigare uppgifter
som enligt SPK:s och NO:s preliminära bedömning behövs är: omsättning, antal anställda,
arbetsställenas geografiska belägenhet, ägarförhållanden och lönsamhetsmått.
Det ligger enligt dessa myndigheter i sakens natur att uppgifterna, för att
fylla någon funktion, bör vara individuella. Som skäl för att uppgifterna bör
ingå i registret anför SPK och NO följande.

Prop. 1983/84:56 16

Uppgifter om företagens storlek kan i många fall vara ett
viktigt komplement till marknadsandelarna, eftersom konkurrensförmågan hos
företagen i stor utsträckning är beroende av deras storiek. Företagen kan vara
verksamma över ett brett fält, av vilket endast en del täcks av de varuområden
som är med i registret. Storieksuppgifterna kan därför vara betydelsefulla som
sanningskriterium vid förvärvsprövningen. Ägarförhållandena spelar stor roll då
man skall bedöma företagens dominans på en marknad och vilken betydelse deras
storlek skall tillmätas. Marknadsandelar kan t. ex. vara spridda på flera
företag som är sammanhållna i en koncern. Uppgifter om tillhörighet till
koncern och förekomst av dotterbolag är därför av stort värde vid
förvärvsprövningen. Även vid analysen av konkurrensbegränsningar, såsom
medverkan i karteller, kan kunskap om ägarförhållandena underiätta
myndigheternas arbete. På en del varu- och tjänsteområden förekommer att
marknaderna är geografiskt begränsade till en mindre del av landet. Ett företag
kan vara dominerande på denna marknad även om det i förhållande till den totala
tillförseln av den aktuella varan har en obetydlig andel. I dessa fall är
uppgifter om var de olika arbetsställena ligger viktiga. Sådana uppgifter kan
också underlätta bevakningen av marknadsdominerande företag. Uppgifter om
lönsamheten på olika marknader och i olika företag kan tillsammans med
marknadsandelsuppgifter ge indikationer på var konkurrensen inte fungerar
tillfredsställande. Lönsamhetstalen kan därför underlätta myndigheternas
prioritering när det gäller var resurser skall sättas in på analyser av
koncentrationsutvecklingen och uppspårningen av konkurrensbegränsningar.

SPK har förklarat att nämnden endast avser att registrera
företag som verkar i form av juridiska personer. Vidare avses i vart fall f. n.
endast de åtta största företagen på varje varuområde ingå i registret. Det
totala antalet varu- och tjänsteområden som registret i dagsläget tänks omfatta
uppgår till omkring 1 500 stycken. Flertalet företag som berörs torde ha
verksamhet inom flera varuområden.

2.5 Min bedömning

2.5.1 Inledning

Den information som avses ingå i marknadsregistret finns
väsentligen samlad hos GTS och SCB. De uppgiftssammanställningar som är
aktuella är utrikeshandelsstatistiken, industristatistiken, finansstatistiken,
koncernregistret och centrala företagsregistret. Dessa uppgiftssammanställningar
innehåller huvudsakligen upplysningar om varuområden. Även vissa
tjänsteområden såsom handel, transporter och byggsektorn avses ingå i
marknadsregistret. För dessa områden får SPK själv svara för uppgiftsinsamlingen.

Somjag tidigare nämnt är bakgrunden till SPK:s
framställningar främst den nya konkurrenslagen med dess system för kontroll av
företagsförvärv.

Prop.
1983/84:56 17

Vid
bedömningen av företagsförvärv är det av avgörande betydelse för NO och SPK att
ha snabb tillgång till en systematiserad information om förhållandena på olika
marknader. Som förut sagts är information av detta slag emellertid väsentlig
också för att de strävanden i övrigt som kommit till uttryck i den nya lagen
skall kunna fullföljas på ett effektivt sätt. Jag vill här påminna om de ökade ambitionernanärdetgälleratt
övervaka t. ex. de marknadsdominerande företagens beteende och förekomsten av
priskarteller och marknadsdelningskarteller. Uppgifter om marknadsförhållanden
kan också få stor användning i de konkurrensvårdande myndigheternas uppföljning
och analys av koncentrationsutvecklingen inom näringslivet, för deras uppspårning
och bedömning av konkurrensbegränsningar och för myndigheternas prioritering av
sin verksamhet. Det är naturligtvis angeläget att de resurser som kan avdelas
för detta område, liksom för andra samhällssektorer, utnyttjas effektivt.

Mot
denna bakgrund finner jag att en systematiserad information om marknadsförhållandena
i form av ett marknadsregister har en väsentlig funktion att fylla. Någon
invändning har heller inte rests under remissbehandlingen mot att ett
marknadsregister som sådant byggs upp. De kritiska synpunkterna har gällt
registrets innehåll och sättet för dess uppbyggnad.

För
egen del vill jag här framhålla att jag i allt väsentligt delar de synpunkter
på registrets innehåll som framförts av NO och SPK. Det är därför angeläget att
förutsättningar tillskapas för att möjliggöra ett överförande till registret
av de uppgifter som är nödvändiga för dess syfte.

De
sekretessregler, för vilka jag tidigare redogjort och som gäller för uppgifterna
hos SCB och GTS, medför att jag i fråga om ett generellt uppgiftsöverförande till
SPK övervägt att anpassa ett sådant till den tidigare nämnda undantagsregeln i
14 kap. 1 § sekretesslagen. Denna innebär att sekretess inte hindrar att
uppgift lämnas till myndighet om uppgiftsskyldigheten följer av lag eller
förordning. Den naturliga lösningen är därvid att i en författning ålägga den
utlämnande myndigheten en skyldighet att på begäran tillhandahålla den
mottagande myndigheten vissa uppgifter. På detta sätt har exempelvis
tullmyndighet genom en bestämmelse i tullagen - till vilken jag återkommer i
det följande - ålagts skyldighet att tillhandahålla vissa andra myndigheter
uppgifter rörande import och export.

Emellertid
har under beredningen i regeringskansliet av SPK:s framställningar framförts
starka invändningar mot en automatisk och författnings-bunden överföring till SPK
av uppgifter som insamlats av SCB för statistiska ändamål. Synpunkterna
framfördes främst av SCB och Uppgiftsläm-nardelegationen och har redovisats i
avsnitt 2.3. Erinringarna mot förslaget hade sin utgångspunkt i sekretesskyddet
för statistikuppgifterna. Jag har funnit att invändningarna har den tyngden att
man bör pröva en alternativ ordning såvitt avser industristatistiken m. m.

Mot
denna bakgrund har, efter samråd med berörda myndigheter och Uppgiftslämnardelegationen,
utformats ett förfarande som man funnit vä-

Prop.
1983/84:56 18

sentligen tillmötesgå de tidigare invändningarna och som
NO och SPK är beredda att pröva. Detta förfarande är sammantaget av den naturen
att det endast i begränsad utsträckning påkallar riksdagens godkännande. För
fullständighetens skull vill jag dock här redogöra för den principiella uppläggningen
av systemet. Det ankommer emellertid i första hand på myndigheterna att i
samråd besluta om utformningen och tillämpningen av detta system.

2.5.2 Frivillig överföring av Indusirisiatisliken m. m.

Uppgifterna från industristatistiken, finansstatistiken,
koncernregistret och centrala företagsregistret skulle enligt det tänkta
förfarandet tillföras marknadsregistret på i stort sett följande sätt.

SPK fastställer i samråd med NO vilka varuområden -
angivna med statistiskt nummer - som skall ingå i marknadsregistret och vilka
uppgifter som skall ingå i registret beträffande de enskilda företagen.

SCB tar, genom en samköming av produktions- och
utrikeshandelsstatistik, fram namnen på de åtta företag som har de största
marknadsandelarna på respektive varuområde och informerar i samråd med SPK
dessa företag genom en särskild försändelse om vilka uppgifter som man har
registrerade om företagen och som skall ingå i marknadsregistret, SPK får dock
inte kännedom om företagens namn. Samtidigt hemställs om företagens samtycke
till att uppgifterna överförs till SPK. I försändelsen bifogas ett av SPK
upprättat formulär vari anges vad marknadsregistret skall användas till, vilka
uppgifter om företagen som behövs och varför detta sätt valts för att inhämta
dem. De företag som inte samtycker till att uppgifterna överförs från SCB
ombeds fylla i motsvarande uppgifter på formuläret. Samtycke eller ifyllt
formulär ges in till SCB. De företag som inte svarar påminns av SCB.

SCB lämnar därefter till SPK totaluppgifter och koncentrationsmått
beträffande varuområdena samt individuella uppgifter för de företag som gett
samtycke eller som sänt in formulär.

Enligt denna modell får SPK inte veta namnen på de företag
som ej lämnar samtycke till överföring och inte heller fyller i formuläret. Här
finns risk för ett bortfall som, om det skall täckas, ökar SPK:s kostnader. I
vilken utsträckning det blir bortfall är osäkert. SCB och Uppgiftslämnardelegationen
gör bedömningen att svarsbenägenheten blir hög. Enligt min bestämda uppfattning
är detta också en förutsättning för att marknadsregistret skall kunna fungera
på avsett sätt. Jag saknar tills vidare anledning att göra annan bedömning av
svarsbenägenheten. Skulle bortfallet däremot bli av betydelse, finns det starka
skäl att på nytt pröva alternativa modeller.

SCB har framhållit att man hellre sett en modell som
innebar en klarare åtskillnad mellan å ena sidan statistiska ändamål och å
andra sidan tillsyn och kontroll. SCB har vidare påpekat att det beskrivna
förfarandet medför

Prop. 1983/84:56 19

risk
för indirekt röjande, dvs. att om några företag samtycker till uppgiftsöverföring
kan andra företags förhållanden avslöjas.

Vid
de underhandskontakter som förevarit med Uppgiftslämnardelegationen har
framgått att delegationen däremot godtar det nu beskrivna sättet att ordna
uppgiftsöverföringen. Till denna inställning torde ha bidragit att man
härigenom undviker ett alternativ som innebär att SPK själv tar hand om
uppgiftsinsamlingen. Härvid torde nämligen SPK för att få samma täckning behöva
tillfråga ett betydligt större antal företag. Vidare har enligt delegaUonens
mening åtskillnaden mellan uppgifter lämnade för statistiska ändamål respektive
tillsyn upprätthållits. Delegationen har dock också påpekat risken för indirekt
röjande.

Jag
vill för egen del erinra om att förfarandet i första hand utformas av SPK och SCB
gemensamt och att eventuella problem bör kunna lösas i samråd mellan
myndigheterna.

SCB
har som nämnts också anfört att vissa kvalitetsproblem är förknippade bl. a.
med att uppgifter ur olika källor behöver användas. Enligt vad jag erfarit är
dock dessa problem av den karaktären att de i allt väsentligt torde kunna
undanröjas genom kvalitetskontroller.

Vad
jag har anfört innebär sammanfattningsvis att jag funnit en överföring av
uppgifter från industristatistiken m. m. påkallad och att jag förordar att man
i första hand prövar nu angivet förfarande. Jag har i denna fråga samrått med
chefen för civildepartementet. Somjag har nämnt är berörda myndigheter beredda
att nu arbeta efter de riktlinjer somjag har återgett, varvid SCB:s medverkan
sker såsom uppdragsverksamhet. För att registret skall bli meningsfullt krävs
emellertid enligt NO och SPK att också uppgifter om utrikeshandelsstatistiken
tillförs registret. Jag kommer nu att redovisa vissa överväganden därvidlag.

2.5.3
Ändring i tullagen

Förhållandena
beträffande uppgifterna rörande utrikeshandeln är inte desamma som när det
gäller de övriga, i detta ärende aktuella produktionsuppgifterna m. m.
Utrikeshandelsuppgifterna lämnas genom företagens import- och
exportanmälningar, som inte enbart har till syfte att utgöra underiag för
statistik. Sammanställningar av utrikeshandeln på varuområden torde i allmänhet
inte finnas hos de enskilda företagen och synes alltså ej kunna inhämtas från
dessa utan stora problem. GTS anser att en fortlöpande överföring av import-
och exportuppgifter från tullmyndighet till SPK kan ske men då bör
författningsregleras.

Vad
gäller ett överförande till SPK av de uppgifter som förekommer hos tullmyndighet
och som rör import och export av varor vill jag anföra följande.

Jag
har i det föregående redogjort för uppgifternas art och för de skäl som SPK:s
framställning grundas på. Jag har också redogjort för de bestämmelser i
sekretesslagen som gäller för ifrågavarande uppgifter hos

Prop. 1983/84:56 20

tullmyndighet
och för de bestämmelser som rör sekretess hos SPK och NO.

Inledningsvis
vill jag framhålla att frågan om överföring från tullverket av vissa uppgifter
angående import och export har behandlats av riksdagen vid två tidigare
tillfällen, nämligen år 1980 och 1982. Riksdagens beslut år 1980 (prop. 1979/80;
108, SkU 55, rskr 352) innebar att tullmyndigheterna på begäran skulle
tillhandahålla riksskatteverket och länsstyrelserna uppgifter rörande import
och export. Syftet med överföringen var att ge underlag för en effektivare
skattekontroll och därigenom en rättvisare beskattning. Föredragande
departementschefen anförde att ett manuellt inhämtande av uppgifterna skulle
bli mycket arbetskrävande och kostsamt. Ett tillhandahållande av uppgifterna
stämde vidare väl överens med vad som gäller för riksskatteverkets och
länsstyrelsernas verksamhet i övrigt. Denna bygger enligt föredraganden ju
särskilt på att kontrolluppgifter kan erhållas för granskning mot den
skattskyldiges deklarationer och räkenskaper. Ett samarbete av denna art
framstod också som naturligt med tanke på att även tullmyndigheterna är
beskattningsmyndigheter som vid förtullning tar ut tull, skatt och andra
införselavgifter. Tullmyndigheterna debiterar och uppbär ca två tredjedelar av
inkomsterna av mervärdeskatten. Framför allt i fråga om mervärdeskatten torde
därför fördelarna för samhället vara påtagliga. Under förutsättning att
uppgifterna omfattades av sekretess och tystnadsplikt också hos de mottagande
myndigheterna kunde föredraganden inte se att informationsöverföringen skulle strida
mot vad det allmänna borde iaktta av hänsyn till enskildas intressen. Vidare
kunde tilläggas att de uppgifter som skulle kunna överföras främst rörde
ekonomiska förhållanden.

I propositionen berördes
också önskemålet från vissa andra myndigheters - däribland SPK:s - sida av att
på motsvarande sätt som skattemyndigheterna få tillgång till information om
företags import och export. Föredragande departementschefen anförde att en
spridning av sådana uppgifter också utanför beskattningsområdet ökade risken
för att materialet utnyttjas på ett obehörigt sätt och för att den personliga
integriteten kunde beröras. Frågan om en sådan spridning borde bedömas i ett
större sammanhang. Föredraganden hänvisade också till att regeringen givit
brottsförebyggande rådet i uppdrag att se över bestämmelserna om informationsutbyte
och anmälningsskyldighet mellan myndigheter och att föreslå erforderliga
lagstiftningsåtgärder.

Riksdagens
beslut år 1982 (prop. 1981/82:227, SkU 1982/83:4, rskr 1982/ 83:10) innebar en
utvidgning av tullmyndigheternas uppgiftsskyldighet till att omfatta - utöver riksskatteverket
och länsstyrelserna - även kommerskollegium och statens jordbruksnämnd. Som
skäl för denna uppgiftsöverföring anfördes i propositionen bl. a. att den
kunde ge underiag för en effektivare kontroll av efterlevnaden av import- och
exportregleringar. Föredragande departementschefen anförde vidare bl.a. att de
berörda

Prop. 1983/84:56 21

myndigheterna svarar för verksamheter som ligger mycket
nära varandra och att överföringen skulle ge förutsättningar för ett ökat
samarbete mellan tullverket och de berörda myndigheterna.

Bestämmelserna om överföring av uppgifter från
tullmyndighet, som enligt vad jag förut nämnt först infördes är 1980, återfinns
i 54 a § tullagen (1973:670). Genom 1982 års riksdagsbeslut kompletterades
paragrafen på det sättet att tullmyndigheten på begäran skall tillhandahålla
även kommerskollegium och statens jordbruksnämnd motsvarande uppgifter.

Vad så
gäller det nu aktuella överförandet av import- och exportuppgifter till SPK
vill jag till en början framhålla att jag finner de skäl härför som bl.a. SPK
anfört vara tungt vägande. Jag erinrar härvidlag om de strävanden till en effektivisering
av konkurrensövervakningen som den nya konkurrenslagen innebär. Mot ett
generellt uppgiftsöverförande kan i och för sig invändas att det här inte är
fråga om myndigheter med väsentligen likartade verksamheter och att det gäller
uppgifter som inhämtats för ett annat ändamål än det för vilket de avses bli
använda hos den mottagande myndigheten. Emellertid måste här beaktas att SPK
ändå har rätt att infordra uppgifterna direkt från företagen, med stöd av uppgiftsskyldighetslagen.
Vidare kommer uppgifterna att omfattas av sekretess även hos SPK och NO.

När det gäller import- och exportuppgifterna synes det
inte - på samma sätt som skett beträffande företagsstatistiken - kunna göras
gällande att kvalitén på de lämnade uppgifterna riskerar att försämras om dessa
görs tillgängliga för SPK. Jag erinrar vidare om att det hos de enskilda
företagen normalt inte torde finnas sammanställningar på varuområdesnivå av import-
och exportstatistik. Ett utnyttjande av tullmyndigheternas uppgifter får därför
anses vara det, frän resurssynpunkt, enda försvarbara tillvägagångssättet.

I sammanhanget vill jag framhålla att uppgifterna i
marknadsregistret inte är avsedda att ensamma ligga till grund för
myndighetsutövning frän NO:s eller MD:s sida. Registret får till uppgift att
vara ett sållningsinstm-ment vars innehåll regelmässigt kommer att behöva
uppdateras m.m. Uppgifterna i registret avses vidare vara tillgängliga för det
berörda företaget innan det möts av eventuella tvångsåtgärder, så att
kompletteringar kan ske när så behövs. Fastän det berörda företagets
marknadsandel givetvis måste ha en central betydelse vid myndigheternas
prövning, kommer denna alltså att grundas på ett vidare underlag än det som
registret i allmänhet utgör.

Används den metod för överförande av
företagsstatistikuppgifter från SCB till SPK för vilken jag tidigare redogjort
torde - även om SPK formellt ges generell tillgång till import- och
exportuppgifterna - i princip dessa senare uppgifter enligt nuvarande bedömning
endast behöva överföras vad gäller de åtta största företagen på skilda
varuområden.

Sammanfattningsvis anser jag övervägande skäl tala för att
det införs

Prop. 1983/84:56 22

regler
enligt vilka SPK på begäran skall tillhandahållas ifrågavarande uppgifter
rörande import och export. Jag vill dock särskilt framhålla att en sådan
begäran givetvis skall begränsas till att avse uppgifter som är nödvändiga för
att SPK skall kunna fullgöra de arbetsuppgifter som jag har redovisat som grund
för mitt förslag. Rent tekniskt sett kommer uppgifterna i allmänhet att
utlämnas ur den hos SCB för GTS' räkning lagrade magnetbandskopian. Jag erinrar
om att med den bedömning som tidigare redovisats dessa uppgifter då härrör från
tullmyndighet och inte från SCB.

Den
utredning av brottsförebyggande rådet om informationsutbyte mellan
myndigheter, vilken jag tidigare omtalat, föreligger nu (BRÅ PM 1982:6) och är
föremål för överväganden inom regeringskansliet. Utredningen avser uppgiftslämnande
myndigheter emellan i rent brottsbekäm-pande syfte. Det nu aktuella
uppgiftsöverförandet kan inte sägas ha ett så närliggande syfte att det behöver
samordnas med beredningen av de författningsförslag utredningen lagt fram.

Reglerna
för överförande av de nu aktuella import- och exportuppgifterna bör på sätt
jag tidigare nämnt anpassas till undantagsregeln i 14 kap. 1 § sekretesslagen.
Bestämmelsen i 54 a § tullagen ålägger tullmyndighet att på begäran
tillhandahålla vissa tidigare omtalade myndigheter uppgift som förekommer hos
tullmyndigheten och som rör import och export av varor. Det är naturligt att
det nu aktuella uppgiftslämnandet från tullmyndighet till SPK regleras i samma
paragraf.

Den
metod för uppgiftsöverförandet från SCB till SPK avseende uppgifter hos SCB
rörande produktions- och ägarförhållanden m.m., för vilken jag tidigare
redogjort, kommer inte i konflikt med sekretessbestämmelserna. För detta
överförande krävs därför inte någon särskild författningsreglering.

3
Upprättat lagförslag

I
enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till
lag om ändring i tullagen (1973:670).

4
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

att
antaga förslaget till lag om ändring i tullagen (1973:670).

Prop. 1983/84:56 23

5
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har
lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983