Prop. 1983/84:57

Regeringens proposition

1983/84:57

om
fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel
i vissa brottmål;

beslutad
den 27 oktober 1983.

Regeringen
föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

OVE RAINER

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1
propositionen föreslås att 1952 års lag med särskilda bestämmelser om tvångsmedel
i vissa brottmål erhåller fortsatt giltighet till utgången av år 1984.

1 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 57

Prop.
1983/84:57

Prop.
1983/84:57 2

Förslag
till

Lag
om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om
tvångsmedel i vissa brottmål

Härigenom
föreskrivs att lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i
vissa brottmål, vilken enligt lag (1982:1118) gäller till utgången av år 1983,
skall ha fortsatt giltighet till utgången av år 1984.

Prop. 1983/84:57 3

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET. PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1983-10-27

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carisson, Lundkvist, Feldt,
Sigurdsen, Gustafsson, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Rainer, Boström,
Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg

Föredragande;
statsrådet Rainer

Proposition
om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om
tvångsmedel i vissa brottmål

1
Inledning

Bestämmelser
om tvångsmedel vid beivran av brott finns, fömtom i rättegångsbalken (RB), i
bl. a. lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa
brottmål. Lagen innehåller tilläggs- och undantagsbestämmelser till den gmndläggande
regleringen i RB, bl. a. med avseende på möjligheterna till telefonavlyssning.
Lagen är tidsbegränsad och gäller efter den senast gjorda förlängningen till
utgången av år 1983 (prop. 1982/83:44, JuU 8, rskr 80, SFS 1982:1118).

Tvångsmedelskommittén
(Ju 1978:06) har till uppgift att söka utarbeta en permanent reglering som
ersätter bl.a. 1952 års lag. Kommittén väntas avge ett delbetänkande nästa år.
I avvaktan på resultatet av kommitténs arbete har fråga uppkommit om ytteriigare
förlängning av giltigheten av denna lag.

Sammanfattande
redogörelser för behandlingen av frågan om den framtida regleringen av
telefonavlyssning och vissa andra tvångsmedel och för tvångsmedelskommitténs
direktiv (Dir 1978:57) finns intagna i prop. 1979/80:49.1 sammanhanget kan
nämnas att förutsättningarna för telefonavlyssning vid förundersökning
angående grovt narkotikabrott och grov varusmuggling av narkotika numera
regleras i 27 kap. RB.

2
Gällande ordning

RB
innehåller som nämnts regler om användning av tvångsmedel under fömndersökning.
I 27 kap. finris bestämmelser om bl. a. beslag och telefon-

Prop. 1983/84:57 4

avlyssning.
Enligt 27 kap. 2 § andra meningen krävs för beslag av vissa skriftliga
meddelanden att det är fråga om brott för vilket det inte är stadgat lindrigare
straff än fängelse i två år. I 27 kap. 9 § RB finns bestämmelser som ger en
domstol möjlighet att förordna om kvarhållande av postförsändelse m.m.

Enligt
27 kap. 16 § RB får en domstol lämna tillstånd till telefonavlyssning när
någon kan skäligen misstänkas för brott för vilket det inte är stadgat
lindrigare straff än fängelse i två år. Som fömtsättning gäller dessutom att
åtgärden skall vara av synnerlig vikt för utredningen. Beslutet får avse
samtal till och frän en telefonapparat som innehas av den misstänkte eller
annars kan antas komma att begagnas av honom.

Tillstånd
till telefonavlyssning skall gälla viss fid, högst en vecka, från den dag dä
tillståndet delgavs telefonanstaltens föreståndare. Om misstanken gäller grovt
narkotikabrott eller grov vamsmuggling av narkotika, får tillståndet meddelas
för högst en månad.

Beträffande
granskning av uppteckning som har gjorts när samtal avlyssnats gäller
bestämmelserna i 27 kap. 12 § första stycket RB om undersökning och granskning
av enskild handling. Detta innebär bl. a. att uppteckningen inte får närmare
undersökas av annan än domstolen, undersökningsledaren eller åklagaren. En
sakkunnig eller någon annan som anlitas för eller hörs under utredningen får
dock granska uppteckningen efter anvisning av domstolen, undersökningsledaren
eller åklagaren. Av 27 kap. 16 § RB följer slutligen att uppteckningen, i den
mån den innehåller något som inte är av betydelse för utredningen, skall
omedelbart förstöras efter granskningen.

Lagen
(1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål ger i
förhållande fill RB utvidgade möjligheter fill användning av tvångsmedel under
förundersökning.

Enligt
lagen, som gäller vid fömndersökning angående vissa brott mot rikets säkerhet
och vissa andra grövre brott, kan ett skriftligt meddelande som avses i 27 kap.
2 § andra meningen RB tas i beslag, även om det för brottet är stadgat
lindrigare straffan fängelse i två år (3 §).

Förordnande
om kvarhållande av en postförsändelse m.m. enligt 27 kap. 9 § RB kan enligt den
särskilda lagen i vissa fall meddelas av undersökningsledaren eller åklagaren
(4 §). Beträffande telefonavlyssning gäller att tillstånd härtill får lämnas,
även om det för brottet är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år. Om
det är av synnerlig vikt för utredningen får expediering av samtal till och från
en apparat, som innehas eller annars kan antas komma att begagnas av den
misstänkte, inställas eller fördröjas eller apparaten avstängas för samtal
eller uppgift inhämtas från telefonanstalt om samtal som har expedierats eller
beställts till och från apparaten. Beslut om en sådan åtgärd meddelas av
domstol. Giltighetstiden för tillstånd fill telefonavlyssning eller annan
åtgärd av angivet slag är högst en månad. Undersökningsledaren eller åklagaren
får i vissa brådskande fall

Prop.
1983/84:57 5

själv
besluta om åtgärden (5 §). Har undersökningsledaren eller åklagaren gjort
detta, skall anmälan ofördröjligen göras hos domstolen, som har att skyndsamt
pröva ärendet (6 §).

1952
års lag ger även möjlighet till förlängning av den tid inom vilken häktningsframställning
enligt 24 kap. 12 § RB skall ges in till domstolen (2 §). Beslut om sådan
förlängning meddelas av justitiekanslern.

I
detta sammanhang kan erinras om lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i .spaningssyfte
i vissa fall. Enligt denna lag, som gäller till utgången av år 1983, får i
vissa fall tvångsåtgärd såsom t. ex. telefonavlyssning tillgripas, när
åtgärden är påkallad för att utröna om en terroristorganisation planlägger
eller förbereder en gärning som innebär våld, hot eller tvång för politiska
syften. Statsrådet Anita Gradin kommer inom kort att föreslå regeringen att
lägga fram en proposition med förslag om förlängning av giltighetstiden för den
lagen.

3
Rikspolisstyrelsens skrivelse

I
skrivelse den 13 oktober 1983 till justitiedepartementet har rikspolisstyrelsens
(RPS) anfört att 1952 års lag är av gmndläggande betydelse för den brottsbeivrande
verksamhet som RPS:s säkerhetsavdelning bedriver samt att lagens bestämmelser
sedan tillkomsten har utgjort stöd för tvångsåtgärder i ett stort antal fall,
Enligt RPS är det för säkerhetsavdelningens fortsatta verksamhet direkt
avgörande att lagens giltighetstid förlängs till dess motsvarande bestämmelser
kan tas in i RB. Under hänvisning till att detta torde komma att ske tidigast
den 1 januari 1986 föreslår RPS att giltighetstiden förlängs till utgången av
år 1985.

4
Föredragandens överväganden

1952
års lag med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål tar sikte
på brott som rör rikets säkerhet eller är av allmänfarlig natur. Lagen gäller
till utgången av år 1983. I likhet med RPS anser jag att lagen fortfarande
behövs och att dess giltighetstid bör förlängas. Tvångsmedelskommittén
överväger frågan om en permanent reglering av de möjligheter till
tvångsmedelsanvändning som finns enligt lagen. Som har nämnts fidigare väntas
kommittén nästa år avge ett delbetänkande i vilket bl. a. de nu aktuella
spörsmålen tas upp. Nya bestämmelser i ämnet på gmndval av kommitténs förslag
torde kunna träda i kraft tidigast den 1 januari 1986. Enligt min mening bör
emellertid giltighetstiden för 1952 års lag förlängas med ett år eller till
utgången av år 1984.

Frågan
om förlängning är enligt min mening inte av sådan beskaffenhet att lagrådets
hörande är påkallat.

Prop. 1983/84:57 6

5 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att anta ett inom justitiedepartementet upprättat förslag till

lag
om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om
tvångsmedel i vissa brottmål.

6 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt
fram.

Norstedts Tivckeri, Stockholm 1983