Prop. 1983/84:58

Regeringens proposition

1983/84:58

om ändringar i
taxeringsförfarandet m. m.;

beslutad
den 10 november 1983.

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås några ändringar i taxeringsförfarandet. För det första
föresläs att den beloppsgräns, som gäller för taxeringsnämndsordförandens rätt
att besluta ensam, höjs frän 500 kr. till 2500 kr. För det andra föreslås att
den skattskyldige i vissa fall skall kunna underrättas om en avvikelse från
självdeklarationen genom en upplysning på skattsedeln.

1
propositionen föreslås vidare att de räntesatser som bestäms enligt uppbördslagen
skall anknytas till det av riksbanken fastställda diskontot. När ränta avser fillkommande
skatt eller skatt för vilken betalningsanstånd har meddelats skall räntesatsen
höjas rned tre procentenheter. Till sist föreslås några kompletteringar i
uppbördslagens bestämmelser om överföring av skatt till främmande stat.

De
nya reglerna föreslås träda ikraft den 1 januari 1984.

I Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 58

Prop.
1983/84:58

Prop. 1983/84:58 2

1 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 63 §, 69 S 1 och 4 mom, samt 73 S
taxeringslagen (1956:623)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

63 8-

Taxeringsnämnd är beslutför med ordföranden och minst två
eller, i taxeringsnämnd vars distrikt omfattar mer än en kommun, minst tre
undra ledamöter. Dock skall den omständigheten att ledamot har att avträda vid
behandling av visst ärende icke utgöra hinder mot att beslut fattas rörande
detta ärende.

Om det ej är påkallat av särskild anledning att ärendet
prövas av fullsut-ten nämnd, är taxeringsnämnd beslutför med ordföranden ensam
vid

1)
beslut som ej
innefattar prövning av ärendet i sak,

2)
beslut om
taxering utan avvikelse från självdeklaration eller annan av den skattskyldige
till ledning för egen taxering lämnad uppgift.

3)
beslut om
taxering med avvi- 3) beslut om laxering med avvikelse
från självdeklaration eller an- kelse från
självdeklaration eller annan av den skattskyldige till ledning nan av den skattskyldige till ledning för egen
taxering lämnad uppgift, för egen taxering lämnad uppgift,
om avvikelsen uppgår till högst 500 om avvikelsen uppgår till högst kronor taxerad inkomst, 2500 kronor taxerad inkomst.

4)
beslut om
rättelse av tidigare beslut, som till följd av skrivfel, räknefel eller annat
sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet.

5)
beslut i ärende
i vilket saken är uppenbar samt

6)
avgivande av
yttrande i besvärsmål eller i annat mål eller ärende,

69 !j / mom. Har självdeklaration icke blivit följd vid
taxeringen, skall deklarationen förses med uppgift om avvikelsen och skälen
därför. Tillika skall till den skattskyldige sändas underrättelse om i vilka
hänseenden deklarationen har frångåtts samt om skälen härtör och om
möjligheten till omprövning enligt 3 mom. Vad nu har sagts skall också gälla beträflande
avvikelse från annan av skattskyldig till ledning för egen taxering lämnad
uppgift eller upplysning.

Underrättelse enligt första stycket fur underlåtas, om
avvikelsen leder till lägre laxering och grundas på förhållanden som anges i
högst två av fölfande punkter:

1. uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring
av belopp 1 .självdeklarationen:

' l.iigen omUyckl 1971:399,

.Senaste ivdelse av lagens inhrik 1974: 77.V - .Senasle lydelse
1979: 14.1. ' .Senasle Ivdelse l97S:.'?lfi.

Prop.
1983/84:58

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2.
uppenbar
felaktighet i fråga om beräkning av intäkt av annan fastighet enligt 24 § 2
mom. kommunalskattelagen (1928:370), beräkning av avdrag enligl 45 § första
stycket kommunalskatlelagen eller beräkning av garanlibelopp enligt 47 §
kommunalskattelagen;

3.
uppenbar
felaktighet i fråga om avdrag enligl 25 § 3 mom. andra stycket kommunalskallelagen;

4.
uppenbar
felaktighet i fråga om avdrag enligt 33 § 2 mom. kommunalskatlelagen;

5.
uppenbar
felaktighet 1 fråga om avdrag enligt 39 § 3 mom. kommunalskatlelagen.

Bestämmelsen i andra stycket skall inte tillämpas, om
särskilda skäl talar för att den skattskyldige underrättas enligt första
stycket. Tillämpas bestämmelsen i andra stycket skall den skattskyldige i
stället underrättas om avvikelsen genom anmärkning på skattsedeln för slutlig
skatt enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.

Har
taxering för inkomst eller förmögenhet åsatts skattskyldig, som icke avgivit
deklaration, skall underrättelse om taxeringen sändas till den skattskyldige,
dock att sådan underrättelse icke är erforderlig, då den som i fastighetslängden
för året näst före taxeringsåret upptagits såsom ägare till fastighet åsättes
allenast taxering till kommunal inkomstskatt för garantibelopp för
fastigheten.

4 mom.
Underrättelse som avses i denna paragraf skall sändas till den skattskyldige i
vanligt brev. Försändelsen får i särskilda fall rekommenderas eller delgivas
den skattskyldige.

4 mom.
Annan underrättelse enligl denna paragraf än som avses i I mom. tredje stycket
skall sändas till den skattskyldige i vanligt brev. Försändelsen får i
särskilda fall rekommenderas eller delgivas den skattskyldige.

Senaste lydelse 1978:316,

Prop.
1983/84:58 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

73 §"' Talan mot taxeringsnämnds beslut föres genom
besvär hos länsrätten. Är förvärvskälla i fråga om beskattningsort att hänföra
till skilda län. skall dock den mellankommunala skatterätten pröva besvär
rörande taxering av den skattskyldige och hans hemmavarande barn, som icke
fyllt 18 år. Om den skattskyldige varit gift vid ingången av beskattningsåret
och under detta år levt tillsammans med maken, skall den mellankommunala
skatterätten pröva besvär jämväl rörande makens taxering.

Den mellankommunala
skatterätten prövar likaledes besvär rörande fråga, i vilket län skattskyldig
skall taxeras.

Besvär rörande taxering av aktie- Besvär rörande taxering av aktie

bolag, som tillsammans med annat bolag, som
tillsammans med annat

sådant bolag utgör koncernbolag sådant bolag
utgör koncernbolag

enligt 221 § lagen (1944:705) om enligt /
kap. 2§ aktiebolagslagen

aktiebolag, prövas av den mellan- (1975:1385).
prövas av den mellan

kommunala skatterätten, om bola- komunala
skatterätten, om bolagen

gen avlämnat eller skolat avlämna avlämnat
eller skulle ha avlämnat

självdeklaration inom skilda län. självdeklaration
inom skilda län.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984,

' Senasle lydelse 1979: 17.";,

Prop. 1983/84:58 5

2 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs i fråga oni uppbördslagen (1953:272)'

dels att anvisningarna till 69 S skall upphöra att gälla,

dels att 32 och 44 a §§ samt 69 § I och 2 mom, skall ha
nedan angivna lydelse,

dels att rubriken närmast före 68 S skall lyda
"Restitution av skatt, m,m,".

dels att i
lagen skall införas en ny paragraf. 69a S, av nedan angivna lydelse.

32!)-

Nuvarande
Ivdelse

På tillkommande skatt skall skattskyldig erlägga ränta (resplt-ränta).
Räntebelopp som understiger femtio kronor påföres ej. Ränta utgår för visst
kalenderår efter den högre av de räntesatser. som vid den åriiga debiteringen
det året gäller vid beräkning av ö-skat-teränta. Vid beräkning av ränta för tid
som infaller efter utgången av det år dä skatten debiteras tillämpas dock den
räntesats som gäller för debiteringsåret.

Föreslagen
lydelse

På tillkommande skatt skall skattskyldig betala ränta {resplt-ränta).
Räntebelopp som understiger femtio kronor påförs inle. Ränta utgår för visst
kalenderår efter den räntesats som vid den årliga debiteringen det året gäller
vid beräkning av ö-skatteränta med till-lägg av tre procentenheter. Vid beräkning
av ränta för tid som infaller efter utgången av det år dä skatten debiteras
tillämpas dock den räntesats som gäller för debiteringsäret.

Vid beräkning av respitränta gäller,

att i den tillkommande skatten icke inräknas skattetillägg
eller förseningsavgift enligt taxeringslagen och ej heller kvarskatteavgift, respitränta
och anståndsränta;

att ränta
utgår från och med den 1 april året näst efter taxeringsåret, dock att ränta på
ö-skatteränta, restitutionsränta och skatt, som återbetalts enligt 68 § 2 mom.
och ingår i tillkommande skatt, skall utgå frän utgången av den månad, dä
beloppet utbetalts;

längre
tid än tvä är; samt

att ränta utgår i helt krontal, varvid öretal
bortfaller.

Ändras debitering av tillkommande skatt sker ny
beräkning av ränta.

att ränta
utgår till och med den månad, då skatten förfaller till betalning eller, om
skatten skall eriäggas under tvä upphördsterminer. till och med den månad
under vilken den första upphördsterminen infaller, dock ej i något fall
för

att ränta
utgår till och med den månad, då skatten förfaller till betalning eller, om
skatten skall betalas under två uppbördsmånader. till och med den första
uppbördsmånaden, dock ej i något fall för längre tid än två år, samt

' Lagen omtryckt 1972:7.1, Senaste lydelse av anvisningarna
till 69 § 1974:853 lagens rubrik 1974: 771,

- Senaste lydelse 1978:201,

Prop.
1983/84:58 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i denna lag om Bestämmelserna i denna lag om

tillkommande skatt äga motsvaran- tillkommande skatt skall tillämpas

de tillämpning beträffande respit- på respitränta,

ränta,

44 a f

Utför en arbetstagare, som har hemvist här i riket, arbete
i en främmande stat med vilken Sverige har ingått överenskommelse för
undvikande av att preliminär skatt tas ut i mer än en av staterna, eller utför
en arbetstagare, som har hemvist i en sådan stat, arbete här i riket, får den
lokala skattemyndigheten enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer besluta att skatteavdrag enligt denna
lag får underlåtas, om avdrag för preliminär skatt på grund av arbetet görs i
den främmande staten.

Meddelar den lokala skattemyndigheten ett beslul enligt
första stycket, får länsstyrelsen enligt de närmare föreskrifter som meddelas
av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer besluta att preliminär
skatt, som på grund av arbetet har innehållits dessförinnan enligt denna lag,
skall överföras till den främmande staten för alt gottskrlvas arbetstagaren
där. Ett beslut om en sådan överföring av innehållen preliminär skatt, får
länsstyrelsen enligt de närmare föreskrifter som meddelas i nyss angiven
ordning också fatta sedan det slutligt har beslämts alt arbetstagarens inkomst
av arbetet skall beskattas 1 den främmande staten.

69 §

/ mom.* Därest den preliminära 1 mom. Om
preliminär skatt,

skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall som
har Inbetalats eller som, utan

gottskrivas skattskyldig vid dehite- att
så har skett, skall gottskrivas

ring av slutlig skatt, i vad den er- skattskyidig
på grund av atl arbets-

lagts överstiger den slutliga skat- givaren
gjort skatteavdrag, över-

ten, äger den skattskyldige erhålla stiger
den slutliga skatten skall rän-

ränta (ö-skatteränta) på det över- ta
(ö-skatleränta) beräknas på det

skjutande beloppet. Vid räntebe- överskjutande
beloppet. Vid ränte

räkningen gälla bestämmelserna i beräkningen
gäller bestämmelserna

27 § 3 mom, andra och tredje styc- i
27 § 3 mom. andra och tredje

kena i tillämpliga delar. styckena i tillämpliga delar.

' Senaste lydelse 1981: 1317, " Senaste lydelse
1974:853,

Prop. 1983/84:58

Nuvarande lydelse

Ränta utgår för en beräknad tid av tolv månader, dock att ränla
på preliminär skatt enligt 27 S 2 mom. 3). som erlagts efter den 18 januari
året näst efter inkomståret men senast den 30 april samma år. utgår för en tid
av sex månader. Räntebeloppen må tillhopa icke överstiga lOOOOO kronor. Öretal
som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller. Regeringen eller den myndighet
regeringen beslämmer fast-ställer 1 december året före taxeringsåret de
räntesatser som skola gälla vid den årliga debiteringen det följande året.

Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt äga
motsvarande tillämpning beträffande ö-skatteränta.

2 mom. På skatt, kvarskatteavgift. respitränta och
anståndsränta, som återbetalas enligt 68 S 2 mom., och vid utbetalning av skatt
eller ränta, som har innehållits med stöd av 68 § 4 mom. andra stycket, utgår
ränta {restitutionsränta). Vid ränteberäkningen gäller i tillämpliga delar
bestämmelserna i 32 S första stvcket.

Föreslagen lydelse

Ränta utgår för en beräknad tid av tolv månader. Har
preliminär skatt, som avses / 27 § 2 mom, 3, betalats efter den 18 januari året
efter inkomståret men senast den 30 april samma år. skall dock ränta på sådan
skatt utgå för en tid av sex månader. Räntebeloppen får sammanlagl inte
överstiga lOOOOO kronor. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller.

Ränta beräknas enligl den räntesats som motsvarar det av
riksbanken fastställda diskonto som gäller vid utgången av december året före
taxeringsåret.

Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall
tillämpas på ö-skatteränta.

2 mom. På skatt, kvarskatteavgift. respitränta och
anståndsränta, som återbetalas enligt 68 § 2 mom., och vid utbetalning av skatt
eller ränta, som har innehållits med stöd av 68 § 4 mom. andra stycket, utgår
ränta {restitutionsränta). Vid ränteberäkningen gäller i tillämpliga delar
bestämmelserna i 32 § första stycket, Ränla skall dock beräknas utan tillägg av
där angivna procentenheter.

Vid beräkning av restitutionsränta gäller i övrigt,

att ränta utgår pä belopp, som senast under taxeringsåret
har betalts som preliminär skatt, frän utgången av taxeringsåret och pä annat
belopp från utgången av den månad, då det har betalts;

att, om skatt har betalts före den uppbördsmänad. dä
skatten har förfallit till betalning, skatten anses som betald under nämnda uppbördsmänad;

att. om skatten har betalts i flera poster och restitutionen
avser endast viss del av det sammanlagda skattebeloppet, det för mycket betalda
beloppet avräknas mot det eller de belopp som sist har betalts;

att ränta utgår till och med den månad, då beloppet
återbetalas; samt

att ränta utgår i helt krontal, varvid öretal bortfaller.

' Senaste Ivdelse 1979:489.

Prop.
1983/84:58 8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har beslut som föranlett resUtutionsränta ändrats på
sådant sätt att ränta inte skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp, om
ändringsbeslutet hade beaktats vid ränteberäkningen, är den skattskyldige
skyldig att återbetala vad han sålunda har uppburit för mycket. Bestämmelserna
i denna lag om tillkommande skatt skall också tillämpas på restitutionsränta.

Om restitutionsränta i särskilt fall Om restitutionsränta i särskilda

föreskrivs i 75 a § Qärde stycket. fall föreskrivs i69a§ tredje
stycket

och 75 a § fjärde stycket.

69 a §

Meddelar den lokala skattemyndigheten ett beslut enligt
44 a §,får länsstyrelsen enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer besluta att preliminär skatt, som på
grund av arbetet har Innehållits dessförinnan enligt denna lag, skall
överföras till den främmande staten för atl gottskrivas arbetstagaren där.

Har viss inkomst eller förmögenhet beskattats såväl här 1
riket som i en stat med vilken Sverige har ingått avtal för undvikande av dubbelbeskattning,
får för beskattningsåret inbetald skatt överföras till den främmande staten
för att gottskrivas den skattskyldige där, 1 den mån den svenska skatten sätts
ned genom avräkning av den utländska skatt som belöper på inkomsten eller
förmögenheten eller genom att inkomsten eller förmögenheten undantas från
beskattning. En sådan överföring får dock göras bara till den del som den inbetalda
skatten inle behövs för betalning av svensk skatt för beskattningsåret.

På skatt som överförs enligt andra stycket skall restitutionsränta
utgå lill den skatlskyldige. I fråga om ränteberäkningen gäller i tilllämpliga
delar bestämmelserna i 69§ 2 mom.

Fordran på skatt som skall överförasfår inte överlåtas.

Prop.
1983/84:58

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Beslul om överföring enligl andra stycket meddelas av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984. Äldre bestämmelser
gäller dock fortfarande i fråga om

1.
ö-skatteräiita
som beräknas enligt den årliga debiteringen år 1984 eller tidigare,

2.
respitränta. atiståndsränta
och restitutionsränta som belöper på tid före ikraftträdandet.

Prop. 1983/84:58 10

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt

Härigenom
föreskrivs att 52S I mom. och 61 aS lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

/ mom.-
Skatt enligt denna lag skall, i den män ej jämlikt 55 S anstånd medgivits,
erläggas inom sex veckor efter det att beslut om skattens fastställande
meddelats eller den enligt 64 S I mom. förordnade granskningsmyndigheten erhållit
meddelande om att skattskyldig vitsordat anmärkning som framställts av denna
myndighet.

Har skatt icke fastställts inom Har skatt icke fastställts inom

åtta månader efter det bouppteck- åtta månader efter det bouppteck

ning eller deklaration, oavsett om ning eller deklaration, oavsett om

anstånd beviljats, senast skolat anstånd beviljats, senast skolat

vara
ingiven, skall ränta utgå från och med närmast efterföljande månad till och
med den månad då skatten fastställts av beskattningsmyndighet. Skall jämlikt
54 § skatten förskjutas av dödsboet, påföres vid skattens fastställande ränta
utan uppdelning pä de särskilda skattskyldiga. Ränta utgår under visst
kalenderår efter den högre av de räntesatser som gäller vid beräkning av ränta
för det året enligt 69 § I mom. upphördslagen (1953:272). Räntebelopp som understiger
femtio kronor påföres ej. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen
bortfaller.

vara
ingiven, skall ränta utgå från och med närmast efterföljande månad till och
med den månad då skatten fastställts av beskattningsmyndighet. Skall jämlikt
54 § skatten förskjutas av dödsboet, påföres vid skattens fastställande ränta
utan uppdelning på de särskilda skattskyldiga. Ränta utgår under visst
kalenderår efter den räntesats som motsvarar det av rikshanken fäst-ställda
diskonto som gäller vid utgången a\' december del föregående året med tillägg
av tre procentenheter. Räntebelopp som understiger femtio kronor påföres ej.
Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller.

Skatten jämte ränta, där sådan påförts, skall, då
underrätt är beskattningsmyndighet, betalas till länsstyrelsen i det län, dit
underrätten hör. och eljest till den länsstyrelse, som är beskattningmyndighet.

Ändras beslut i fråga om skatt sker ny beräkning av ränta.
Räntebelopp under fem kronor skall varken återbetalas eller utkrävas.
Bestämmelserna i denna lag om skatt skola i tillämpliga delar gälla även ränta.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 857. '- Senaste
lydelse 1975: 133.

Prop.
1983/84:58

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

61 a §-Ränta enligt 61 § första stycket utgår frän och med
månaden efter den. då skattebeloppet efter meddelat beslut om skattens
fastställande blivit inbetalat, till och med den månad då beloppet utbetalas.

Ränta
utgår även pa ränta enligt 52 och 52 a S§ samt 55 S 2 mom., som återbetalas.
1 fråga om räntan, vilken skall beräknas av länsstyrelsen, gäller i övrigt
bestämmelserna i 52 S I mom. Räntan skall dock utgå efter räntesats som
motsvarar det 1 52 S I mom. angivna diskontot.

Ränta utgår även pä ränta enligt 52 och 52 a §§ samt 55 §
2 mom., som återbetalas. 1 fråga om räntan

gälla i övrigt bestämmelserna i 52 § I mom., dock att
räntan beräknas av länsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984, Äldre
bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om ränta som belöper på tid före
ikraftträdandet.

' Senaste lydelse 1974:857,

Prop. 1983/84:58 12

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs att 36 § 3 mom, lagen (1958:295) om
sjömansskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

36 S

3 mom.- Sjöman eller redare som 3 mom.
Sjöman eller redare som

har rätt att återfå för mycket erlagd har
rätt att åteifå för mycket erlagd

skatt skall erhålla ränta (restitu- skatt
skall erhålla ränta {resiliu-

tionsränta) på beloppet. Ränta ut- tlonsräntu)
på beloppet. Ränta ut

går Linder visst kalenderår efter den går
under visst kalenderår efter den

högre av de räntesatser som gäller räntesals
som motsvarar det av

vid beräkning av ränta för det året riksbanken
fastställda diskonto

enligt 69 § I mom. uppbördslagen som gäller
vid utgången av decem-

(1953:272). Räntebelopp som un- her det
föregående året. Räntebe-

derstiger femtio kronor utbetalas lopp
som understiger femtio kronor

ej, utbetalas ej.

Vid beräkning av ränta skall iakttagas,

att ränta för skatt, avseende visst beskattningsår, utgår
från och med den I mars nästföljande år. om skatten erlagts före denna
tidpunkt, och i annat fall från och med månaden efter den då skatten erlagts.

att ränta utgår till och med den månad, dä beslut om
återbetalning meddelas, samt

att ränta utgår i helt krontal, varvid öretal bortfaller.

Har beslut som föranlett ränta ändrats pä sådant sätt att
ränta icke skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet
beaktats vid ränteberäkningen, är sjöman eller redare skyldig återbetala vad
han sålunda uppburit för mycket. Bestämmelserna om revisionskrav äga därvid
motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984. Äldre
bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om ränta som belöper på tid före
ikraftträdandet.

' Lagen omtryckt 1970:933.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 777. - Senaste
lydelse 1974:862.

Prop. 1983/84:58 13

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 24 a, 25 och 26 §S lagen
(1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 a § Överstiger erlagd preliminär avgift den slutliga
avgiften för utgiftsåret, skall riksförsäkringsverket ombesörja att den
överskjutande avgiften jämte ränta återbetalas till arbetsgivaren, om summan
därav, i förekommande fall efter avdrag för kvarstående avgift, uppgår till
minst tjugofem kronor. Vid beräkningen av räntan äger 24 § tredje och fjärde
styckena motsvarande tillämpning. Ränta skall ej utgå om räntebeloppet
understiger femtio kronor.

Ränta utgår för år enligt den hög- Ränta utgår för år enligt den rän-

re av de procentsatser, som / de- lesats som motsvarar det av riks-

cember månad under utgiftsåret banken fastställda diskonto som

fastställts
enligl 69 § 1 mom. andra gäller vid utgången av december

stycket uppbördslagen (1953:272). under utgiftsåret.

Räntan beräknas för en tid av fjorton månader. På ej
debiterad preliminär avgift, som erlagts efter den 18 december under utgiftsäret
men senast den 30 april påföljande år, utgår dock räntan för en beräknad tid av
åtta månader,

25 § Tillkommande avgift erlägges i tid och ordning, som
enligt 19 S tredje stycket gäller för betalning av preliminär avgift, och
fördelas till betalning vid tvä inbetalningstillfällen. Avgift om högst
femhundra kronor skall dock erläggas vid ett inbetalningstillfälle. Tillkommande
avgift under tjugofem kronor uttages icke,

Pä tillkommande avgift skall ar- På tillkommande avgift skall ar

betsgivare erlägga respitränta. Så- betsgivare
eriägga respitränta. Så

dan ränta skall dock ej påföras om dan
ränta skall dock ej påföras om

den understiger femtio kronor. den
understiger femtio kronor.

Ränta utgår för varje kalenderår ef- Ränta
utgår för varje kalenderår ef

ter den räntesats, som för det året ter
den räntesats, som för det året

gäller enligt 24 a § andra stycket. gäller
enligt 24 a S andra stycket

För tidrymd under året efter det dä med
tillägg av tre procentenheter.

avgiften päföres utgår dock räntan För
tidrymd under året efter det då

efter den räntesats som gäller vid avgiften
påföres utgår dock räntan

ränteberäkning det år då debite- efter den
räntesats som gäller vid

ringen sker. ränteberäkning det är dä debite

ringen sker.

' Lagen omtryckt 1974:938. Senaste lydelse av lagens
rubrik 1981: 696,

Prop.
1983/84:58 14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ränla utgår från och med den I mars andra året efter
utgiftsåret till och med den månad, då den tillkommande avgiften skall erläggas
eller, om avgiften skall erläggas vid flera inbetalningstillfällen, till och
med den månad, under vilken det första inbetalningstillfället infaller, dock ej
i något fall för längre tid än två år. Ränta avseende belopp som tidigare
återbetalats till arbetsgivaren skall dock utgå från utgången av den månad, då
beloppet återbetalats.

26 §-

Om det finns synnerliga skäl får riksförsäkringsverket
medge anstånd helt eller delvis med erläggande av påfört avgiftsbelopp som
uppbärs av verket och förfaller till betalning efter det att ansökan om anstånd
har gjorts. Anståndstiden får bestämmas till längst två månader efter utgången
av den månad, dä beloppet skulle ha erlagts. Söker en arbetsgivare rättelse av avgiftspäföring
enligt 36 § eller anför han besvär över beslut av riksförsäkringsverket enligt
38 §, får anstånd meddelas även på ansökan som har ingetts efter det att
beloppet har förfallit till betalning. Sådant anstånd får beviljas intill dess
två månader har förflutit från dagen för riksförsäkringsverkets, kammarrättens
eller regeringsrättens avgörande i saken.

Sedan
anstånd har meddelats, får det avgiftsbelopp som omfattas av anståndet inte
drivas in under tiden för anståndet, ej heller får reslavgift tas ut för
beloppet.

Är en arbetsgivare berättigad att få ut för mycket erlagd
arbetsgivaravgift, får denna tas i anspråk för att belala sådan
arbetsgivaravgift som omfattas av anståndet.

Har
anståndstiden gått till ända utan att hela avgiftsbeloppet har betalats, skall
arbetsgivaren betala reslavgift pä den del av beloppet som då var obetald.

Den som har fält anstånd i avvak- Den som har fått anstånd i avvak

tan på kammarrättens eller rege- tan pä kammarrättens eller rege

ringsrättens beslut skall betala an- ringsrättens beslut skall betala an

ståndsränta för sådan del av av- ståndsränta för sådan del av av

giftsbeloppet som genom beslutet giftsbeloppet som genom beslutet

har fastställts till betalning. Ränta har fastställts till betalning. Ränta

som understiger femtio kronor skall som understiger femtio kronor skall

dock ej påföras. Ränta utgår för dock ej påföras. Ränta utgår för

varje kalenderår efter den räntesats varje kalenderår efter den räntesats

som för det året gäller enligt 24 a S som för det året gäller enligt 24a S

andra stycket. andra stycket med tillägg av tre

procentenheter.

Anståndsränta utgår från och med månaden efter den, då
avgiften skulle ha eriagts om anstånd icke hade medgivits, till och med den
månad, då anständstiden gått till ända.

Denna lag träder i kraft den I januari 1984. Äldre
bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om

1.
ränta enligt 24
a § som beräknas enligt den årliga avgiftsdebiteringen år 1984 eller tidigare,

2.
respitränta, anständsränta
och restitutionsränta som belöper pä tid före ikraftträdandet.

' Senaste lydelse 1982: 122.

Prop.
1983/84:58 15

6 Förslag till

Lag om ändring i tullagen (1973:670)

Härigenom föreskrivs att 20a och 22 S§ tullagen (1973:670)
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 a S'

Ränta enligt 20 S utgår för visst Ränta
enligt 20 S utgår för visst

kalenderår efter den högre av de kalenderår
efter den räntesats som

räntesatser som gäller vid beräk- molsvarar
det av riksbanken fäst

ning av ränla för det året enligt 69 § ställda
diskonto som gäller vid ut-

I mom. andra stycket uppbördsla- gången av december det föregåen-

gen (1953:272). För tid som infaller de
året med tillägg av tre proceni-

efter utgången av det är då införsel- enheter.
För tid som infaller efter

avgiften slutligt fastställes tillämpas utgången
av det år då införselavgif-

dock den räntesats som gäller för ten
slutligt fastställes tillämpas

det året. Räntebelopp som under- dock den
räntesats som gäller för

stiger femtio kronor påföres ej. det året.
Räntebelopp som under

stiger femtio kronor påföres ej.

Vid beräkning av ränta enligt 20 § första eller andra
stycket gäller att ränta utgår

från
utgången av den andra månaden efter den dä varan angavs till förtullning, dock
att ränta på avgift, som motsvarar tidigare återbetalat avgiftsbelopp, utgår
från utgången av den månad då beloppet återbetalades,

till och med den månad då beloppet skall erläggas.

Ränta
enligt andra stycket utgår ej för längre tid än två år utom i fall som avses i
20§ första stycket 3.

Ränta enligt 20 § fjärde stycket utgår för den tid
fördröjningen omfattar.

Har
beslut, som föranlett ränta, ändrats på sådant sätt att ränta icke skulle ha
utgått eller skulle ha utgått med lägre belopp, skall ny beräkning av ränta
göras och för mycket påförd ränta återbetalas. Ränta utgår ej på räntebelopp
som tullskyldig äläggcs betala enligt 20 § utöver tidigare erlagd ränta.

Bestämmelserna i denna lag om tull och annan
införselavgift äger motsvarande tillämpning beträffande ränta enligt denna
paragraf.

22 S= Har tullskyldig inbetalat tull eller annan
införselavgift med högre belopp än han rätteligen har att erlägga, återbetalas
överskjutande belopp. Mot-svaiande gäller när han inbetalat tull eller annan
införselavgift trots att avgift ej skall utgå. Har med stöd av 5§
tullförordningen (1973:979) meddelats förordnande att tull inte skall utgå för
vara av visst slag återbetalas inbetalat tullbelopp. Belopp, som den
tullskyldige kan dra av enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt, återbetalas
dock ej.

På belopp som återbetalas utgåt" På belopp som återbetalas utgår

ränta.
Ränta utgår även på ränta ränta. Ränta utgår även på ränta

' Senaste lydelse 1979:979, - Senaste lydelse 1980:450.

Prop. 1983/84:58

Nuvarande lydelse

enligt
20 S som återbetalas, Vid ränteberäkningen tillämpas bestämmelserna i 20a S
första stycket. Ränta utgår från utgången av den månad under vilken beloppet er
lagts till och med den månad dä beloppet utbetalats.

16

Föreslagen
lydelse

enligt
20 S som återbetalas. Vid ränteberäkningen tillämpas bestämmelserna i 20 a S
första stycket. Räntan skall dock beräknas utan tillägg av där angivna
procentenheter. Ränta utgår från utgången av den månad under vilken beloppet erlagts
till och med den månad då beloppet utbetalats. Har beslut, som föranlett ränta
enligt andra stycket, ändrats på sådant

sätt att ränta icke skulle
ha utgått eller skulle ha utgått med lägre belopp,

skall den tullskyldige
återbetala vad han sålunda uppburit för mycket.

Bestämmelserna i denna lag
om tull och annan införselavgift gäller därvid i

tillämpliga
delar. Vid återbetalning lill den tullskyldige får avdrag göras för till
betalning

förfallen tull eller
avgift som den tullskyldige har att erlägga till tullverket.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1984, Äldre bestämmelser gäller dock
fortfarande i fråga om ränta som belöper på tid före ikraftträdandet.

Prop.
1983/84:58 17

Utdrag

FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-10-13

Närvarande: statsrådet I. Carlsson, ordförande, och
statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén,
Andersson, Rainer, Boström, Bodström* Göransson, R. Carlsson, Holmberg, Thunborg

Föredragande: statsrådet Feldt

Lagrådsremiss om ändringar i taxeringsförfarandet m. m.

1 Inledning

Enligt regeringens bemyndigande den 13 maj 1982 har chefen
för dåvarande budgetdepartementet tillkallat en kommitté' (B 1982:03) med uppdrag
att se över bl.a. det grundläggande taxeringsförfarandet i första instans och
skatteprocessen. Kommittén har antagit namnet skatteförenk-. lingskommittén.
Som ett led i översynsarbetet har kommittén lagt fram etl par förslag i
betänkandet (Ds Fi 1983:16) Vissa ändringar i taxeringsförfa- i randet.

Kommitténs förslag gäller dels bestämmelserna om
taxeringsnämndens beslutsförhet med ordföranden ensam, dels bestämmelserna om
taxeringsnämndens underrättelseskyldighet. Förslaget angående ordförandens beslutanderätt
gäller den beloppsgräns på 500 kr. över vilken en avvikelse inte får gå för att
ordföranden skall kunna meddela beslutet ensam. Förslaget angående nämndens
underrättelseskyldighet syftar till ett förenklat förfarande i vissa fall.
Kommitténs betänkande har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanserna samt kommitténs förslag till lagändringar bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 1 resp. bilaga 2. För remissinstansernas
ställningstaganden kommer jag att redogöra i anslutning till min behandling av
de olika frågorna.

Jag föreslår vidare ett förtydligande av taxeringslagens
bestämmelser om besvär till mellankommunala skatterätten av vissa koncernbolag.

Jag tar också upp ett par frågor på uppbördsomrädet. Det
gäller för det första frågan vilka räntesatser som bör gälla när staten
återbetalar skatt till

' Generaldirektören Gösta Ekman, ordförande, länsrådet
Sven Gunnarsson, f, d. riksdagsledamoten Wilhelm Gustafsson,
riksdagsledamöterna Anna Lindh, Tage Sundkvist, Karl-Erik Svartberg och Knut Wachtmeister,
lagmannen Bertil Wenner-gren samt riksdagsledamoten Hans-Olov Westberg,

2 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 58

Prop. 1983/84:58 18

den enskilde resp, när den enskilde betalar skatt efter
den ordinarie betalningstidpunkten. För det andra behandlar jag frågan om
överföring av skatt till främmande stat i enlighet med internationella
överenskommelser i ämnet.

2 Vissa frågor angående taxeringsförfarandet

2.1 Enmansbeslut i taxeringsnämnd

Nuvarande ordning

Som huvudregel för taxeringsnämndens beslutförhet gäller
enligt 63 § taxeringslagen (1956:623), TL, att beslut får fattas om ordföranden
och minst två andra ledamöter är närvarande. Om taxeringsnämndens distrikt omfattar
mer än en kommun fordras dock att minst tre andra ledamöter är närvarande. Från
detta krav på fullsutten nämnd görs vissa undantag.

Beslut får nämligen under vissa förutsättningar meddelas
av ordföranden ensam. Så får först och främst ske när beslutet inte innefattar
en prövning av ärendet i sak. För att ordföranden ensam skall få meddela ett
beslut som innebär sakprövning förutsätts att det är fråga om något av särskilt
angivna fall.

Ordföranden
är sålunda ensam beslutför i sak om beslutet om taxering inte innebär avvikelse
frän självdeklarationen eller annan uppgift som den skattskyldige lämnat till
ledning för sin taxering, om beslutet medför avvikelse som uppgår till högst
500 kr. taxerad inkomst, om beslutet innebår rättelse av ett tidigare beslut
som till följd av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller
uppenbar oriktighet eller om beslutet avser ärende i vilket saken är uppenbar.
Ordförandens behörighet att ensam meddela beslut i dessa fall är dock inte
oinskränkt. Som allinän förutsättning gäller nämligen att beslut av
ordföranden ensam får meddelas bara om det inle av särskild anledning är
påkallat att ärendet prövas av fullsutten nämnd. Skäl för sådan prövning kan
exempelvis vara atl frågan är komplicerad eller av principiell natur.

Nuvarande bestämmelser om taxeringsnämndens beslutförhet
med ordföranden ensam infördes år 1979 genom den s. k. RS-reformen. Den ifrågavarande
beloppsgränsen på 500 kr. valdes efler förebild av molsvarande föreskrift
beträffande dåvarande skatterätterna. Bestämmelser om ensamdomares behörighet
i länsrätt, som ersatte de tidigare skailerälterna, finns i 18 S lagen (1971:289)
om allmänna förvaltningsdomstolar. Beloppsgränsen i denna lag höjdes till 2500
kr, den I juli 1982,

Kommitténs förslag

Det är enligl kumminens mening vikligl att de
förtroendevalda ledamöternas arbete inriktas på de beslul i Ifämsl
bedömningsfrågor där lekman-

Prop. 1983/84:58 19

nainflytandet kan ha väsentlig betydelse. Kommittén anser
det därför värdefullt om taxeringsnämnden inte behöver belastas med beslul i
ärenden av rutinmässig karaktär. Ärenden som bara leder till avvikelser på
förhållandevis låga belopp är till mycket stor del av sådan karaktär och bör
kunna avgöras av ordföranden ensam.

Som bakgrund för sina överväganden lämnar kommittén vissa
statistikuppgifter. Enligt dessa, som avser 1981 års taxering, ändrades den
statliga taxeringen för fysiska personer med belopp upp till 2000 kr. i 1094000
fall. Avvikelserna på belopp över 2000 kr. gällde 443000 fall. Enligt kommitténs
bedömning var en stor del av avvikelserna rättelse av sådana tekniska och
formella fel att saken varit uppenbar och beslut kunnat meddelas av ordföranden
ensam.

Kommittén föreslår mot denna bakgrund att nuvarande
beloppsgräns på 500 kr. höjs till 2500 kr. i överensstämmelse med den
uppjustering som redan tidigare gjorts i fråga om ensamdomares behörighet i
länsrätt. Kommittén tillägger att ärenden i taxeringsnämnden som gäller mindre
än 2500 kr. sannolikt oftare är mer rutinmässiga och okomplicerade än mål
rörande motsvarande belopp i länsrätten. Kommittén framhåller också att ett
ärende även i fortsättningen skall prövas av fullsutten nämnd om avvikelsen
rör en komplicerad eller principiell fråga eller om det är påkallat av annan
särskild anledning.

Remissyttrandena

Kommitténs förslag om en höjning av beloppsgränsen
tillstyrks av remissinslanserna. Tre instanser förordar att beloppsgränsen
bestäms till 5000 kr.

Överväganden och förslag

När nuvarande regler om taxeringsnämndsordförandens
beslutanderätt infördes innebar de något helt nytt i taxeringsförfarandet i
första instans. Del föll sig därför naturligt att välja en beloppsgräns i
överensstämmelse med vad som då gällde i fråga om enmansmäl i högre instans.
Reglerna har enligt vad jag erfarit fungerat på ett tillfredsställande sätt och
det är enligt min mening lämpligt att också nu följa beloppsgränsen för enmansmålen
i länsrätt. Jag föreslår att 63 § andra stycket 3 TL ändras i överensstämmelse
med detta. De nya bestämmelserna bör tillämpas första gången vid 1984 års
taxering.

2.2 Taxeringsnämndens underrättelseskyldighet

Nuvarande ordning

Om taxeringsnämnden beslutar att frångå den skattskyldiges
självdeklaration eller annan uppgift eller upplysning som den skatlskyldige
lämnat till ledning för sin taxering, skall deklarationen enligt 69 § 1 mom. TL

Prop. 1983/84:58 20

förses med uppgift om avvikelsen och skälen för denna, I
sådant fall skall också en underrättelse sändas lill den skatlskyldige. Denna
skall innehålla uppgift om i vilka hänseenden deklarationen har frångåtts och
skälen för taxeringsnämndens beslut, 1 underrättelsen skall också finnas en upplysning
oin möjligheten att fä beslutet omprövat av taxeringsnämnden. Skyldighet att
skicka underrättelse om nämndens beslul föreligger också då taxering för
inkomst eller förmögenhet åsatts en skaltskyldig som inle lämnat någon
deklaration.

En
underrättelse till den skatlskyldige skall enligt 69 ;j 4 mom, TL sändas i
vanligt brev, I särskilda fall får dock försändelsen rekommenderas eller delges
den skattskyldige. Vidare gäller enligl 31 S taxeringskungörelsen (1957:513)
att underrättelsen skall vara underskriven av laxerings-nämndens ordförande
eller föredragande i nämnden och all den skall expedieras snarast efter det atl
nämnden fattat sitt beslul om laxeringen och senast i samband med atl
deklarationen eller annan uppgift överlämnas för registrering.

Kommitténs förslag

Kommitténs förslag i förevarande del grundas på en önskan
alt så långt möjligt avlasta taxeringsfunktionärerna arbetsuppgifter, som
bedöms vara mer betungande än som är motiverat med hänsyn lill den betydelse sorn
arbetsinsatserna kan beräknas ha för de skattskyldiga. Tanken är atl laxe-ringsfunktionärerna
skall få ökade möjligheter lill fördjupad konlroll i olika former. Vad
kommittén nu lar upp är möjligheten all i vissa fall informeia om en gjord
avvikelse ulan alt som f.n, tillställa den skallskyldige en särskild
underrättelse,

Enligl
kommitténs mening bör underrättelse om formella fel och vissa materiella
avvikelser kunna lämnas på annat säll än genom ett särskilt skriftligt
meddelande. Närmast till hands ligger enligl komniiiléns bedömning alt på ett
eller annal sätt underrätta den skallskyldige om avvikelsen i samband med all
han tillställs skallsedeln pä slutlig skatt.

En reform
av delta slag bör enligl kommitténs mening avvägas med särskild hänsyn dels lill
den skatlskyldiges intresse av atl kunna få ell taxeringsbeslut omprövat av
taxeringsnämnden, dels lill möjligheterna all rätta misslag vid taxeringen i
administrativ ordning enligl 72 a S IL. Med detta följer, anser kommittén, atl
en refortn bara bör ornfalla frågor som den skatlskyldige inte alls eller endasl
i undantagsfall har anledning all begära omprövning av. Detta leder i sin tur enligl
kommitténs mening lill atl reformen bör avse baia rent formella fel såsom
felräkning, fclövcrföring och skrivfel samt i övrigt rättelse till den skatlskyldiges
fördel av inläkl. förmån eller avdrag som lill beloppet eller beloppsintervall
år fastlagt i skallelagsliftningen. Med hänsyn till all en felaktigt vidlagen
ändring bör kunna rättas lill ulan all den skallskyldige behöver anfc)ia besvär
linnet" konitnillén att reformen också hör hållas inom ramen lör sådana
företeelser som går all rätta enligt bcslämnielscrna i 72 a S 'IL.

Prop.
1983/84:58 21

Den lösning som kommillén med hänsyn lill här angivna
synpunkter anser sig böra föreslå innebår att det nuvarande underrältelseförfarandet
inte skall behöva lillåmpas när del äi" fråga om rättelser av
felaktigheter av del slag som anges i punkterna 1-5 och 7 i 72 a § TL. Som
framgår av det följande skall den skatlskyldige i stället informeras om
avvikelsen via skattsedeln på slutlig skall. Såvitt gäller punkt I - dvs.
rättelse av uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp
i deklaration — sätts dock den gränsen, att underrättelse i nuvarande ordning
får underlåtas bara om avvikelse görs med högsl 5000 kr. taxerad inkomst.
Avser avvikelsen felaktighet enligt någon av punkterna 2-5 eller 7 får underrättelse
underlåtas endasl om rättelsen leder lill lägre taxering eller till lägre skall
för den skallskyldige. De avvikelser det i dessa fall enligl kommitténs
redovisning i praktiken är fråga om iir felaktighet beiräffande underlag för skogsvårdsavgifi
eller angående faslighels taxeringsvärde, felaktighet i fråga om beräkning av inläkl
av villafasiighet. procentavdrag eller garantibelopp, felaktighet i fråga om
avdrag som medges utan särskild utredning (sparavdrag. exlra avdrag under annan
fastighet och 100/1 000-kronors-avdragen under tjänst) och felaktighet i fråga
om förutsättningarna för skattereduktion. För alt underrättelse i nuvarande
ordning skall få underlåtas krävs i samtliga fall dessutom att det inte av
särskilda skäl är påkallat all den skatlskyldige underrättas. Kommittén påpekar
atl elt särskill skäl alt lämna underrättelse bl.a. föreligger då formella
avvikelser görs i både höjande och sänkande riktning och det kan befaras att
nettoändringen kan fratristå som svårbegriplig för den skatlskyldige.

Som redan nämnts skall den skatlskyldige i de redovisade
fallen ges information om avvikelserna via skattsedeln. Detta skall tillgå på
sä sätt att skattsedeln förses med en kryssmarkering som anger att avvikelse
gjorts och att den skattskyldige med ledning av upplysningstexlen i broschyren ■"Kontrollera
din skatt" kan utläsa vilka typer av avvikelser som anges med kryssmarkeringen.
Denna broschyr utsänds tillsammans med skattsedeln. Information om den nya
ordningen skall vidare ges i "Dags att deklarera" och RSV;s deklaralionsupplysningar.

Kommittén har slutligen sökt bedöma effeklen av sitt
förslag. Undersökningar beträffande 1979 och 1981 års taxeringar har enligt
kommittén visat atl avvikelser görs i ca 1.8 miljoner deklarationer och alt
avvikelserna berör mer ån 3.25 miljoner avvikelsepunkter. Vid taxeringen år
1981 avsåg 741000 av dessa formella brister såsom felräkning, felöverföring och
liknande. I många fall utgjorde vidare tillrättaläggandet av sådana brister
den enda rältelseåtgärden. Enligt kommitténs bedömning skulle den föreslagna
ordningen medföra alt antalet underrättelser om avvikelser reducerades med tnellan
300000 och 400000. Delta skulle medföra en tidsvinst i granskningsorganisationen
motsvarande ca 35 årsarbetskrafter.

Prop.
1983/84:58 22

Remissyttrandena

Kommitténs förslag har blivit föremål för starkt delade
meningar hos remissinstanserna. Alla vitsordar dock att det är angeläget att
söka åstadkomma förenklingar i taxeringsnämndens arbete genom olika slags reformer.
Flera instanser befarar emellertid att kommittén underskattat det merarbete som
de lokala skattemyndigheterna kan få genom de skattskyldigas förfrågningar om
kryssmarkeringarnas innebörd. Vinsterna genom reformen befaras därför bli
marginella. Mänga remissinstanser tillstyrker dock att den föreslagna ordningen
införs. I flera fall kompletteras denna tillstyrkan med ett önskemål om att
reformen följs upp så att de verkliga effekterna blir klarlagda.

För att så långt möjligt minska riskerna för att reformen
får till följd att underrättelseskyldigheten i praktiken flyttas från
taxeringsnämnderna till de lokala skattemyndigheterna föreslår flera
remissinstanser modifieringar av olika slag.

RSV föreslår sålunda att skattsedeln skall förses med en
kodsiffra för det slags felaktighet som avvikelsen avser. Genom att
kodsiffrornas innebörd förklaras på skattsedeln eller i broschyren
"Kontrollera din skatt" kan den skattskyldige själv ta reda på vilken
typ eller vilka typer av felaktigheter som taxeringsnämnden rättat. Ett
liknande förslag redovisar också TCO. Länsstyrelsen i Värmlands län föreslär
att den av kommittén föreslagna metoden skall fä användas endast när det är
fråga om en avvikelsetyp. Länsrätten i Malmöhus län, som också ställer sig
tveksam till kommitténs förslag, förordar att nuvarande underrättelseförfarande
rationaliseras genom förenklade blanketter.

Åtskilliga remissinstanser överväger särskilt kommitténs
förslag i den del som det gäller avvikelse till den skattskyldiges nackdel. RSV
anser sålunda att den föreslagna beloppsgränsen på 5 000 kr. taxerad inkomst är
för hög. Den bör enligt RSV:s mening sättas ned till 2500 kr. Kammarrätten i
Göteborg och länsrätten i Malmöhus län framhåller att regeln om att den
skattskyldige på ett klart sätt skall underrättas om innehållet i ett beslut
vilar på en viktig förvaltningsrättslig princip. Båda myndigheterna finner det
mot denna bakgrund särskilt betänksamt att slopa underrättelser vid rättelser
av felräkningar och felöverföringar till den skattskyldiges nackdel. Denna del
av kommitténs förslag avstyrker de därför.

Överväganden och förslag

Jag ser det i likhet med remissinstanserna som angeläget
att man så långt möjligt begränsar och underlättar taxeringsfunktionärernas mer
mtinmäs-siga arbetsuppgifter. De får pä så sätt mer tid för det egentliga
granskningsarbetet. Detta är viktigt särskilt med tanke på de insatser som
behövs i fråga om de svårkontrollerade deklarationerna.

En förutsättning för en förenkling av
underrättelseförfarandet måste vara, att den skattskyldige får en med hänsyn
till avvikelsebeslutets karak-

Prop. 1983/84:58 23

tär lillfredssläilande information. Det bör naturiiglvis
också vara klart att reformen verkligen kommer atl medföra en rationalisering
för skatteadministrationen. Man kan enligt min mening hysa viss tveksamhet
inför den lösning som kommittén förordar. Det finns enligt min mening anledning
att räkna med att de skattskyldiga ofta kommer all finna meddelandet svårbegripligt.
Som bl, a, RSV framhållit övervältras därmed etl arbete på de lokala
skattemyndigheterna med att ta fram deklarationerna och besvara frågor. Jag
anser alt en reform måste sökas inom snävare linjer. Jag ser för egen del valet
stå mellan två huvudalternativ.

Enligt det
ena bygger man på kommitténs förslag om en kryssmarkering på skattsedeln men
låter denna markering avse bara en eller högst två av de olika
avvikelsetyperna. Det är naturligt alt i så fall välja de avvikelse-typer som
är mest frekventa och att beskriva dessa direkt pä skattsedeln.

Del andra
huvudalternativet innebår att varje avvikelsetyp förses med en kodsiffra
vilkens innebörd beskrivs pä skattsedeln eller i broschyren "Kontrollera
din skatt". Enligt detta alternativ förutsätts vidare att det förenklade
underrättelseförfarandet får användas bara om avvikelsen avser en eller högst
två avvikelsetyper och alltså kan beskrivas genom att högsl två kodsiffror
anges på skattsedeln.

Det första
alternativet har den fördelen att det är mycket lättillämpat för
taxeringsfunktionärerna. Det är dock sä snävt att det kan ifrågasättas om det
ger de förenklingseffekter som bör uppkomma för att reformen skall vara
verkligt meningsfull.

Det andra alteinativet ger ett vidare användningsfält. Det
synes också vara lillräckligt lättillämpat för att taxeringsfunktionärerna utan
större svårighet skall kunna välja och ange rätt kodsiffra på deklarationen för
vidare markering på skattsedeln. Jag föreslår därför att detta andra alternativ
väljs.

Den av mig
föreslagna ordningen bör i enlighet med kommitténs förslag bara få tillämpas
när avvikelsen gäller uppenbara felaktigheter av det slag som avses i 72a§ 1-5
eller 7 TL. Den gruppering av felaktigheterna som TL har är emellertid i vissa
delar inte lämplig att användas när innebörden av en avvikelse skall beskrivas
för den skatlskyldige. 1 några av TL:s grupper ingår vidare felaktigheter av
sådant slag att det knappast är aktuellt eller lämpligt alt ha med dem i ett
förenklat underrättelseförfarande. För att föifarandet skall bli enkelt och
rationellt krävs att de felaktigheter som skall få omfattas av förfarandet
begränsas och grupperas med särskild hänsyn till den skattskyldiges möjligheter
att förstå vari avvikelsen ligger. En från dessa synpunkter tillfredsställande
lösning får man enligt min mening genom att behålla de två grupperna i 72 a § 1
och 3 och dela upp de övriga felaktigheter som bör omfattas av förfarandet på
tre särskilda punkter. Den ena av dessa bör avse felaktighet i fråga om det
extra avdraget under inkomst av annan fastighet (25 § 3 mom. andra stycket
kommunalskattelagen (1928: 370), KL), den andra felaktighet i fråga om schablonav-

Prop.
1983/84:58 24

dragen under inkomst av tjänst (33 § 2 mom. KL) och den
tredje felaktighet i fråga om det s. k. sparavdraget (39 § 3 mom. KL).

Jag föreslär i enlighet med vad jag nu sagt att det förenklade
underrättelseförfarandet skall få tillämpas när en avvikelse gäller uppenbar
felaktighet som kan hänföras till högst två av de här redovisade grupperna. Det
återstår emellertid att ta ställning till ytterligare ett par frågor.

Några
remissinstanser som i princip ställer sig positiva till kommitténs förslag
anser att ett förenklat underrättelseförfarande inte bör användas när
avvikelsen är till den skattskyldiges nackdel och alltså regelmässigt innebär
en höjning av skatten. Jag anser också för egen del att det finns skäl att i
varje fall t. v. behålla nuvarande underrättelseförfarande när en avvikelse
medför att den skattskyldiges taxering höjs. Ett förenklat underrättelseförfarande
bör sålunda bara få användas om avvikelsen leder till lägre taxering. Om en
avvikelse avser två av angivna punkter kan det naturligtvis ibland vara fråga
om ändring i både höjande och sänkande riktning men som totalt medför att
taxeringen blir lägre. I sådant fall torde det ofta föreligga skäl att
underrätta den skattskyldige om avvikelsen i vanlig ordning. Frågan om
möjligheten att i viss utsträckning tillämpa förfarandet också när avvikelsen
är till den skattskyldiges nackdel får bedömas sedan man fått erfarenhet av det
nya förfarandet.

Enligt kommitténs förslag får ett förenklat
underrättelseförfarande vid avvikelse på grund av uppenbar felräkning eller
felöverföring i deklarationen bara användas om rättelsen avser högst 5000 kr.
taxerad inkomst. Enligt min mening bör avvikelse till den skattskyldiges förmån
också i sädana fall få ske utan hänsyn till någon beloppsgräns pä samma sätt
som — i överensstämmelse med kommitténs förslag - bör gälla i fråga om de
övriga avvikelsetyperna.

Jag
föreslår sålunda sammanfattningsvis att en skattskyldig skall kunna underrättas
om avvikelse frän deklarationen genom högst tvä kodsiffror pä skattsedeln och
hänvisning till en kodförteckning pä skattsedeln eller i broschyren
"Kontrollera din skatt", om avvikelsen är att hänföra till högst två
av de förut redovisade avvikelsetyperna och innebär ändring till den
skattskyldiges förmån. En gmndfömtsättning är dock att inte särskilda skäl i
det enskilda fallet talar för att den skattskyldige underrättas genom ett
särskilt skriftligt meddelande. Som någon remissinstans påpekat bör också en
föreskrift om det förenklade underrättelseförfarandet tas in i 69 § 1 mom. TL.
Detta medför lagtekniskt även den fördelen att en skatlskyl-dig, som av misstag
inte fått kodbeteckningen utsatt pä skattsedeln, kommer i åtnjutande av en
förlängd besvärstid enligt 99 § TL pä samma sätt som en skattskyldig som inte
fått föreskriven underrättelse under taxeringsåret.

Prop. 1983/84:58 25

3 Rätt besvärsinstans för koncernbolag

Mellankommunala skatlerätten har i en skrivelse den 11 tnaj
1983 lill justiliedeparleinenlel tagit upp frågan om räll besvärsinslans för vissa
koncernbolag. Skrivelsen har överlämnats till finansdepartementet.

Frågan gäller bestämmelserna i 73 S TL om besviir över
taxeringsnämnds beslul. Paragrafens fjärde stycke innehåller en regel om all
besvär rörande taxering av aktiebolag som tillsammans med annal sådant bolag ulgör
koncernbolag skall prövas av den mellankommunala skallerällen. om bolagen
lämnat eller skulle ha lämnat sjiilvdeklaralion inom skilda län, I bestämmelsen
görs en hänvisning lill koncernbolagsbeslämmelserna i 221 § lagen (1944: 705)
om aktiebolag. Denna lag har numera upphävts och ersatts av akliebolagslagen
(1975: 1385). I sistnämnda lag finns bestämmelser om koncernbolag i I kap, 2 S,
1 3 S lagen (1975: I 386) om införande av 1975 års aktiebolagslag stadgas att
om det i lag eller atman föriatlning förekommer hänvisning till föreskrift som
ersatts genom bestämmelse i den nya aktiebolagslagen skall den nya bestämmelsen
tillämpas. Stadgandet innebär att forumbestämmelsen i 73 S fjärde stycket TL
gäller koncernbolag enligt 1975 års aktiebolagslag, Mellankommunala skatlerätten
påpekar att detta förhällande inte alltid observeras av de skattskyldiga och
av myndigheter, vilket är olyckligt, eftersom beslämmelserna i de angivna
lagrummen inte är helt identiska. Den viktigaste skillnaden torde vara att del
numera erfordras röslmajoritel och inle som tidigare kapitalmajorilel i elt bolag
för att det skall anses som dotterbolag. Enligt mellankommunala skatterättens
mening bör lagrummet ändras så atl hänvisningen görs direkt till I kap, 2 §
aktiebolagslagen.

Jag delar mellankommunala skatterättens uppfattning atl
det i 73 § fjärde stycket TL bör anges alt fråga är om koncernbolag enligt 1
kap, 2 S akliebolagslagen. Jag förordar således alt ändring vidtas i della
hänseende.

4 Räntorna

4.1 Nuvarande ordning

Räntor enligt uppbördslagen

När en skattskyldig har rätt alt få tillbaka inbetald
skatt eller är skyldig att betala skatt som påförs sedan debiteringen av slutlig
skatt avslutats skall enligt uppbördslagen (1953:272), UBL, ränla beräknas.
Ränta beräknas också i vissa fall när skattskyldig får anstånd med
inbetalningen av skall.

De räntor som beräknas vid återbetalning är av två slag. ö-skatleränla
och restitutionsränta. Ö-skatteränta utgår enligt 69 S 1 mom. UBL vid
återbetalning av överskjutande preliminär skatt och påförs vid debitering-

Prop.
1983/84:58 26

en av den slutliga skatten. RestiUilionsränla utgår när en
skaltskyldig annars har räll atl fä tillbaka skall. Sådana återbetalningar
föranleds i slort sett av taxeringsnedsällningar eller rättelser av debileringen.

Den lid för vilken ö-skatleränla beräknas kan vara lolv
eller sex månader. Ränta för en beräknad tid av tolv månader utgår på
preliminär skatt som betalats senast den 18 januari året efter inkomståret. Den
kortare riinlcliden gäller när skallen betalts eller den 18 januari men senast
den 30 april året efter inkoinståret. Vidare gäller den spärregeln att ränlebeloppen
tillsammans inte får översliga lOOOOO kr.

Räntesatserna för ö-skalleräni,i fastst;'ills av RSV i deceinber
året före del år under vilkel räntan påförs i samband med debileringen av den slutliga
skallen. Därvid gäller enligl anvisningarna lill 69 S UBL atl räntesatserna
skall bestämmas med utgångspunkt i den högsta allmänt förekommande årsränta
som vid faslslållcisen tillämpas vid inlåning i bank. Om en på detta sätt
beräknad räntesals inle utgörs av hel eller halv procentenhet, skall
räntesatsen jämnas till närmast högre sådan procentenhet, I enlighel med
föredragandens uttalande i prop, 1974: 159, som godkändes av riksdagen (SkU
57, rskr 360) har RSV fastställt räntesatserna med utgångspunkt i den årsränta
som bankerna tillämpat vid inlåning pä tolv månaders räkning,

Reslitulionsränta utgår enligl den räntesats för tolv
månaders ö-skatteränta som tillämpats eller skall tillämpas del år för vilkel restitutionsränta
skall beräknas. Räntan beräknas i princip från det alt skatten inbetalats av
den skattskyldige t, o, m, månaden för återbetalningen.

Den ränta
som en skaltskyldig skall betala när han påförs skatt sedan debiteringen av den
slutliga skatten avslutats (tillkommande skall), benämns i 32 § UBL respitränta.
Också denna ränta utgår enligt den räntesals för tolv månaders ö-skalleränta
som tillämpats eller skall tillämpas det år för vilket respitränta skall
beräknas. Om respitränta skall beräknas för lid efter det år då den
tillkommande skallen debiteras skall dock den räntesats tillämpas soin gäller
för debiteringsåret. Räntan beräknas -bortsett från några undantag - fr, o, m,
den I april året efler taxeringsåret t,o,m, den månad då den tillkommande
skatten förfaller till betalning. Respitränta får dock inte beräknas för längre
tid än två år. Atl räntan beräknas fr, o, m, den 1 april har sin förklaring i
att den skattskyldige vid debiteringen av den tillkommande skatten också påförs
den kvarskatteavgift som skulle utgått om skatten beaktats vid debiteringen av
den slutliga skatten, Kvarskatteavgiften har ansetts så avvägd att den täcker
statsverkets ränteförluster t, o, m, 31 mars året efter taxeringsåret.

Anståndsränta utgår enligt 49 S 4 mom, UBL bl, a, när en
skattskyldig som anfört besvär över taxeringen får betalningsanstånd av
länsstyrelsen på grund av att det skulle medföra betydande skadeverkningar för
den skatlskyldige eller annars framstå som obilligt att framtvinga en betalning
innan taxeringsfrågan avgjorts. Sådan ränta utgår också när den skattskyl-

Prop.
1983/84:58 27

dige får anstånd med betalningen av kvarstående eller
tillkommande skall som påförts på grund av att 3 S lagen (1980:865) mot skatteflykt
har tillämpats. Räntan beräknas från utgången av den månad då skallen skulle ha
betalats om anstånd inte medgelts I, o. m. den månad då anslåndsliden gått till
ända.

Anståndsränta utgår i likhet med restitutionsränta och respitränta
enligl den räntesats för tolv månaders ö-skalleränta som tillämpats eller skall
tillämpas det år för vilkel anständsränta skall beräknas.

Räntor enligt vissa andra författningar

Räntesatsen för tolv månaders ö-skatleränla skall också tillämpas
enligt bestämmelser i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskall. AGL.
tulla-gen (1973:670) och lagen (1958: 295) om sjömansskatl. SjL.

Denna
räntesats för ö-skalteränla skall sålunda enligl .AGL bl, a, tillämpas på den
ränta som utgår när skall inle fastställts inom åtta månader etter det att
bouppteckning eller deklaration senast skulle ha varit ingiven. Detsamma gäller
ränta som utgår på tillkommande skallebelopp, på skall som betalas genom
skuldebrev eller skuldförbindelse, på skall för vilken betalningsanstånd
meddelats eller på skall som återbetalas. De här redovisade
räntebestämmelserna finns i 52 § I och 2 mom,. 52a §. 55 !5 2 mom. och 61 a § AGL,

Enligt
tullagen gäller räntesatsen för tolv månaders ö-skalleränta dels då ränta skall
beräknas på tull eller annan införselavgift som Uillskyldig skall belala
ytterligare på grund av exempelvis omtulltaxering eller beslut av kammarrätt
eller regeringsrätten, dels då tullskyldig har rätt all få tillbaka inbetalad
tull eller införselavgift (20a och 22 §§).

I fråga om sjömansskatt skall räntesatsen för tolv
månaders ö-skatleränta tillämpas vid återbetalning av skatt (36 § 3 mom. SjL).

Räntebestämmelserna
i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligl lagen (1981:691) om
socialavgifter. AVGL, ingår i ell system för uppbörd av arbetsgivaravgifter som
är utformat efter mönster av UBL:s system. I överensstämmelse härmed har också
reglerna för beräkning av ränta stor överensstämmelse med vad som gäller enligl
UBL.

Räntan pä
överskjutande avgift utgår enligt 24a S AVGL alllid efler räntesatsen för tolv
månaders ö-skatteränla. En reglering av räntan med hänsyn till räntetiden görs
pä sä sätt att ränta på avgift, som betalats senast den 18 december under
utgiftsåret, beräknas för en tid av 14 månader medan ränta på ej debiterad
preliminär avgift, som betalats efter den 18 december men senast den 30 april
del följande året, utgår för en beräknad tid av åtta månader.

AVGL:s
bestämmelser om räntesats för restitutionsränta (31 S), respitränta (25 §) och
anståndsränta (26 S) överensstämmer med vad som gäller i fråga om sådana räntor
enligt UBL.

Prop.
1983/84:58 28

4.2 Överväganden och förslag

UBL:s nuvarande räntebestämmelser har gällt sedan år 1975
och är utformade i enlighet med de synpunkter som redovisades av utredningen om
förelagens uppgiftsplikt i belänkandet (SOU 1973: 33) Ränta och rest-avgilt på
skatt m.m. Ell väsentligt inslag är räntornas anknytning lill det allinänna
räntelägel och deras beräkning i övrigt med hänsyn lill kredilsyn-punklcr. Som
har framgått av min tidigare redogörelse har anknylningen till det allmänna
ränteläget åstadkommits genom all räntesatserna för ö-skalleränia årligen skall
fastställas av RSV med utgångspunkt i den högsta allmänt förekommande årsränta
som vid faslslällelsen gäller vid inlåning i bank. Den högre av dessa
fastställda räntesatser blir sedan tillämplig också på de andra räntorna.

Sedan beslämmelserna infördes har kreditinsliuilens
inlånings- och ut-låningsverksamhel successivt förändrats, Della har inle minsl
gällt formerna för bankernas inlåning och det är inte längre helt lätt att
avgöra vilken räntesats som kan anses vara den högsta allmänt förekommande vid
inlåning i bank. Det är därför angeläget att nu finna en annan form för
räntornas anknytning lill det allmänna ränteläget. Del finns enligl min mening
skäl att i framtiden avväga räntesatserna också med hänsyn lill den skillnad
som på den allmänna kredilmarknaden görs mellan inlånings- och utlåningsränlorna.

Bankernas inlåningsräntor har hittills visat god
följsamhet till riksbankens diskonto. Räntorna vid insättning pä lolv månaders
räkning hos bank har vidare legat i paritet med diskontot. Som exempel kan
nämnas att både diskontot och lolvmänadersräntan var 11 % i december 1981, 1
december följande år var diskontot 10% och lolvmänadersräntan 10.25%,

Enligl min mening bör det diskonto som gäller vid utgången
av december månad det är då räntesatserna f, n, fastslälls kunna gälla vid
uträkning av sådan ö-skatteränta som utgår för tolv månader. Därmed följer att
sådan del av ö-skatteränlan som skall beräknas för en tid av sex månader bör
motsvara en ränta efter halva diskontot. Någon särskild räntesats behövs dock
inte för denna ränteuträkning. Den kan också göras med tillämpning av diskontot
och den tid för vilken räntan utgår. Jag föreslär att UBL:s bestämmelser i 69 §
1 mom, ändras i enlighet med vad jag har sagt nu. Det bör framhållas att mitt
förslag medför atl någon fastställelse av räntesatser inle kommer att bli
behövlig i fortsättningen.

Enligt den utformning som nu gällande räntebestämmelser i
övrigt har blir diskontot genom den föreslagna ändringen av 69 S I mom.
räntesats också vid beräkning av restitutionsränta. respitränta och
anståndsränta enligt UBL och AVGL. Så blir också fallet i fråga om de räntor
enligt AGL. tullagen och SjL för vilka jag har redogjort tidigare.

Detta resultat framstår som helt följdriktigt när det
gäller räntor som utgår vid återbetalning av skatt eller avgift. En räntesals
som i princip motsvarar diskontot framstår däremot som för låg i fråga om
räntor som

Prop.
1983/84:58 29

utgår när betalningsanstånd beviljals eller betalningen
annars har blivit uppskjuten. I dessa fall bör enligt min mening en högre
räntesats gälla. Fråga är då närmast med hur många procentenheter det för ö-skatleråntan
tillämpliga diskontot bör uppräknas.

Den av mig
föreslagna ordningen bygger liksom nuvarande räntesyslem på en anknytning lill
det allmänna ränteläget som bl, a, speglas i kreditinstitutens in- och utläningsräntor.
Skillnaden mellan dessa synes i och för sig kunna motivera en höjning med fyra-fein
procentenheter.

Man bör emellertid enligt min inening inte grunda en
höjning av räntesatsen enbart på rena kredilsynpunkter. Hänsyn bör också las
till alt den kredit som den skatlskyldige fått genom all betalningen blivit senarelagd
inle sällan har uppkommit oavsiktligt. Jag föreslär därför att förhöjningen
bestäms till tre procentenheter för respitränta, anståndsränla och de övriga
räntor som utgår när betalningen senareläggs. Räntebestämmelserna i UBL. AGL.
tullagen, SjL och AVGL föreslås ändrade i enlighet härmed, 1 samband därmed bör
också några ändringar av redaktionell natur göras i bestånimelserna.

Jag föreslår att de nya räntereglerna skall gälla fr,o,m,
år 1984, Äldre bestämmelser bör dock fortfarande tillämpas på respitränta, anständsränta
och restitutionsränta som belöper pä tid före den I januari 1984, Detsamma bör
gälla också i fråga om ö-skatleränla och ränta enligt 24 a § AVGL, som avser
den årliga debiteringen år 1984 eller tidigare år.

Jag vill till sist säga några ord om mitt förslags
statsfinansiella effekt.

Nuvarande
regler om avrundning av räntesatserna för ö-skatteräntan kan i vissa lägen
medföra all den beräknas efler räntesatser som överstiger gällande diskonto med
en halv procentenhet. Detta inträffade vid faslslällelsen av räntesatserna i
december 1982, Somjag nämnt förut var diskontot då 10% och bankernas
inlåningsränta 10.25%. Genom den föreskrivna förhöjningen lill närmast högre
halva procentenhet blev räntesatserna för ö-skatte]"äntan 10,5% resp. 5,5%
och alltså en halv procentenhet siörre än om diskontot varil direkt tillämpligt.
Genom räntebestämmelsernas utformning kom denna skillnad också alt gälla de
övriga räntor som är anknutna till räntesats för ö-skalleräntor. Enligl
beräkningar som gjorts av RSV:s uppbördssektion kan de ylleriigare
ränteintäkter som staten skulle ha fåll om räntesatserna i stället varit direki
kopplade till diskontot uppskattas till 60 milj. kr. Delta belopp skulle
naturligtvis varit störte om den av mig föreslagna legeln för besläminande av
räntesatsen för respitränta och anständsränta också gällt. De ytterligare
ränteintäkter som statsverket årligen kommer att få genom ändringen av
räntesatserna för dessa räntor ligger i storleksordningen 25-30 milj. kr.

Prop.
1983/84:58 30

5 Överföring av skatt till främmande stat

5.1 Inledning

De svenska reglerna om hur man skall förhindra all en och
samma inkomst eller förmögenhet blir beskattad både i Sverige och i etl annal
land har under senare år kompletterats pä uppbördsområdet. Avsikten med dessa
bestämmelser är försl och främst att göra det möjligt att underiåla
skatteavdrag på viss inkomst när skalleavdrag på inkomsten görs i det andra
landet. Vidare skall bestämmelserna göra det möjligt atl föra över skall, som
har betalats i etl land, lill elt annat land, om skatten borde ha betalats i
det andra landel. De nu angivna bestämmelserna om uppbörd och överföring av
skatt i dubbelbeskatiningssiiualioner finns dels i den interna svenska lagstiftningen,
dels i överenskommelser som Sverige träffat med de nordiska staterna.

Lagstiftningen tillkom år 1981 (prop, 1981/82: 73, SkU 21,
rskr 121. SFS 1981: 1317), Det har numera visat sig atl det finns elt behov av
all utvidga möjligheterna lill överföring av skall.

Förslag om en sådan utvidgning av överföringsmöjligheierna
lades fram i en lagrådsremiss som beslutades den 19 maj 1983, Förslaget innebar
i princip att de i UBL angivna förutsättningarna för överföring skulle slopas
och - genom en hänvisning lill träffade överenskommelser om uppbörd -ersättas
av villkoren i dessa överenskommelser.

Lagrådet förordade i elt yttrande den 27 tnaj 1983 atl
lagregleringen gavs elt mer preciserat innehåll, varigenom riksdagen fick möjlighel
atl ta ställning lill huvuddragen i denna.

Jag godtar vad lagrådet sålunda har förordat och lägger i
det följande fram elt förslag till reglering av en speciell fråga som rör
överföring av skatt,

5.2 Nuvarande ordning

Bestämmelserna om uppbörd och överföring av skatt med
anledning av internationella överenskoirimelser finns i 44 a S UBL, Besliimmelserna
innebär somjag nyss har antytt att de svenska skatiemyndighelerna under vissa
förutsättningar kan besluta dels att skatteavdrag för preliminär skatt inte
skall göras i Sverige (44 a S första stycket), dels atl preliininär skatt som
betalats här i landel skall föras över till ett annat land (44 a S andra
stycket).

Beslul om atl skatteavdrag för preliminär skatt inte skall
ske fattas av den lokala skattemyndigheten. Beslutet kan gälla antingen en
arbetstagare med hemvist i Sverige som utför arbele i den andra staten eller en
aibeista-gare med hemvist i denna stat som utför arbete här i riket. Som
villkor gäller att skatteavdrag pä grund av arbetet görs i den andra staten.

Prop. 1983/84:58 31

Beslut om överföring av preliminär skatt fattas av
länsstyrelsen. Man skiljer i paragrafen på två fall. 1 det ena fallet är det en
föiutsättning all den lokala skattemyndigheten meddelat beslul om all skaiicavdrag
lår underlåtas. Länsstyrelsen får då beslula alt preliminär skall som på grund
av arbeiet innehållits dessförinnan här i rikel skall överföras lill den andra
staten för att gottskrivas arbetslagaren där.

1 det andra fallet gäller som förutsättning atl det slutligt
har bestämts atl arbetslagarens inkomst av arbetet skall beskattas i den
främmande staten. Länsstyrelsen får då besluta om överföring av innehållen
preliminär skall.

De här
återgivna bestämmelserna inföides år 1981 i samband med all förhandlingar
pågick om en nordisk överenskommelse om uppbörd av skatt. En sådan
överenskommelse har numera träffals i anslutning till det nordiska
handräckningsavtalet och gäller för Sveriges del i enlighel med vad regeringen
har föreskrivit i förordningen (1982:909) om avtal mellan Sverige, Danmark,
Finland, Island och Norge oni handräckning i skatteärenden.

Uppböi"dsöverenskommelsen ingicks mol bakgrund av alt
vissa problem uppkommit vid beskattningen av icke-norska företag och deras anslällda,
som i samband med prospekieringcn och utvinningen av Nord.sjö-oljan hade
uppdrag i Norge inom byggnads- och enireprenadområdet. Såväl förelagen som de
anställda utsattes nämligen för skalle- och avgiftskrav från både hemvislstaten
och Norge på grund av svårigheter atl lolka och lillämpa vissa beslämmelser i dubbelbeskallningsavlalen.

Utgångspunkten för uppbördsöverenskommelsen har varit att
preliminär skatt för inkomst av arbete i en nordisk stal skall betalas endast
i en stat, även om skattemyndigheterna i arbetsslaten resp, förelagels och de
anställdas hemviststat har olika uppfattningar om beskailningsrätlen enligt
gällande dubbelbeskattningsavtal, I överensstämmelse härmed ges i överenskommelsen
regler för bestämmandet av i vilken stal den preliminära skatten skall betalas.
De nämnda bestämmelserna i 44 a § första stycket UBL är utformade med beaktande
av dessa regler i överenskommelsen.

Uppbördsöverenskommelsen innehåller också regler om
överföring av skatt. Där föreskrivs att i en stat uttagen preliminär skatt på
inkomst av arbete skall överföras till den andra staten för att där avräknas
mot skatt på inkomsten, om del har fastställts att inkomsten skall beskattas i
den senare staten.

1 anslutning till artikel 20 i handräckningsavtalet har iräffals
ytterligare en överenskommelse om överföring av skatt mellan de nordiska
staterna. Denna överenskommelse innehåller generella regler om öveiföring. Del
anges i punkt 5 av överenskoinmelsen att i en stat pieliminärl eller slutligt betald
skatt på viss inkomst eller förmögenhet kan överföras till annan stat för att
där avräknas mol skatt på inkomsten eller förmögenheten.

Prop.
1983/84: 58 32

5.3 Överväganden och förslag

Somjag har nämnt infördes beslämmelserna i 44 a S UBL
innan någon upphördsöverenskommelse hade träffats med de övriga nordiska
staterna. Bestämmelserna utformades med hänsyn till vad som då kunde bedömas molsvara
ett praktiskt behov inom ramen för en kommande överenskommelse. UBL,:s
bestämmelser om överföring av skatt är emellertid på vissa punkter inskränkande
i förhållande lill såväl uppbördsöverenskommelsen som punkl 5 i
överenskommelsen enligt artikel 20, Enligl UBL medges inle överföring av skatt
i den utsträckning som förutses i överenskommelserna och som för svensk del
numera har visat sig vara önskvärd, 1 det följande begränsar jag emellertid
mina förslag lill att avse en speciell situation, där det har visat sig
särskilt angeläget att kunna föra över skatt. Frågan om en ytterligare
anpassning av reglerna till överenskommelserna får övervägas i ett annat
sammanhang.

Det är
bara preliminär skatt som har innehållits på grund av arbeiet i fråga som
enligt 44 a § får föras över till annat land. Överföring får alltså inte ske av
inbetald preliminär B-skatt eller kvarstående eller tillkommande skatt. Detta
kan medföra vissa problem. Som exempel kan tas ett fall där en arbetstagare med
hemvist i Sverige utför arbele i Norge. 1 detta exempel görs inte något
skatteavdrag utan skatt på inkomsten erläggs i Sverige i form av preliminär B-skatt.
Om del senare blir klarlagt att Norge har beskattningsrätt till inkomsten, blir
det för svensk del aktuellt atl i enlighet med del svensk-norska dubbelbeskattningsavtalets
bestämmelser undvika den dubbla beskattningen. Detta skall tillgå så atl svensk
inkomstskatt på vanligt sätt beräknas pä arbetslagarens sammanlagda inkomster,
således också på inkomsten från Norge, varefter den svenska skatten genom
avräkning skall sättas ned med ett belopp motsvarande högsl den norska skatten
pä inkomsten frän Norge. Det är emellertid enligl dubbelbeskattningsavtalet
bara sådan skatt som har erlagts i Norge som får avräknas. Det innebär alt den skatlskyldige
måste belala skatt även i Norge för att fä avräkning i Sverige. Motsvarande
regelsystem för undanröjande av dubbelbeskattning genom avräkning gäller
enligt övriga svenska dubbelbeskattningsavtal.

Bestämmelserna medför sålunda i det angivna fallet alt
dubbelbeskattningen inte kan upphävas om inte skallen försl betalas i det
andra landet. Fråga kan dock lösas genom en överenskommelse mellan de
myndigheter som enligt dubbelbeskattningsavtalet är behöriga all handlägga
ärenden angående avtalets tillämpning. För svensk del avgörs sädana ärenden av riksskatteverket
eller regeringen vad gäller avtalen med de nordiska länderna. Den svenska
behöriga myndigheten kan därvid, under förutsättning atl dubbelbeskattningen
undanröjs, t, ex, medge avräkning för utländsk skatt utan att denna är erlagd.

För att fört'arandet med avräkning av utländsk skatt i elt
fall som det

Prop.
1983/84:58 33

nyss beskrivna skall bli så enkelt och rationellt som
möjligt, bör behörig myndighet enligt dubbelbeskattningsavtal fä besluta om
överföring i samband med avräkning. Överföring bör få ske av inbetald skatt
oberoende av i vilken form skatten uttagits - som preliminär, kvarstående eller
tillkommande skatt.

I vissa situationer undanröjs dubbelbeskattning genom s.k,
exempl, vilket innebär att inkomsten eller förmögenheten undantas från svensk
beskattning, .Även i sädana fall bör överföring kunna ske i samband med skattenedsättningen.

Av praktiska skäl bör det belopp som får överföras i
samband med nedsätlningen av den svenska skatten inte bestämmas till vad den skatlskyldige
kan beräknas ha betalat som skatt för ifrågavarande inkomst eller förmögenhet.
Förutsättning för överföring bör vara att det genom nedsätlningen av den
svenska skatten uppkommer ett överskott av inbetald skatt, som inte behövs för
betalning av svensk skatt för beskattningsåret. Har hela den skatt som i
Sverige har fastställts för beskattningsåret betalats, kommer därmed överföring
att kunna göras med elt belopp som motsvarar den nedsättning som medges av
svensk skatt genom avräkningen för den utländska skatten eller genom
undantagandet av inkomsten eller förmögenheten från beskattning. Om den faslställda
svenska skatten inte är helt betald måste den svenska myndigheten beakta att
möjligheten till överföring minskas i motsvarande män.

Förfarandet med överföring innebär inte någon tillämpning
av UBL:s bestämmelser om restitution. Överföringen skall ses som ett särskilt
uppbördsteknisk institut uteslutande för alt möjliggöra en reglering enligt
avtal med främmande stat. Fordran pä etl belopp som skall överföras bör sålunda
inte kunna tas i anspråk genom avräkning enligt UBL:s bestämmelser (68 §)
eller genom utmätning. Den skattskyldige bör inte heller kunna förhindra en
överföring genom att överlåta fordran pä ell belopp som skall överföras. Det
framstår dock som skäligt atl den skatlskyldige tillgodoräknas ränta på elt
överfört belopp enligt bestämmelserna om reslitulionsränta.

Jag föreslår atl bestämmelserna om överföring av skatt
utformas enligl de principer somjag har redovisat här.

Till sist vill jag nämna att bestämmelserna i UBL om
befrielse frän skatteavdrag och om skatteöverföring får tillämpas endast i
förhållande lill stater som har en intern reglering av motsvarande innebörd och
som med Sverige har ingått överenskommelse i resp. ämne. Det bör ankomma pä
regeringen eller riksskatleverket att ge föreskrifter om hur bestämmelserna närmaie
skall tillämpas.

3 Riksdagen 1983184. I .saml. Nr 58

Prop.
1983/84:58 34

5.4 Författningsregleringen

Bestämmelserna om befrielse från skatteavdrag bör också i
fortsättningen ha sin plals i 44 a S. De bestämmelser som reglerar överföring
av skatt bör däremot enligl min mening placeras i en ny paragraf, 69 a S, sist
i UBL:s avsnitt "Restitution av skatt". För att markera att avsnittet
genom tillägget av 69 a § inle bara gäller reslilulion bör denna rubrik ändras lill
"Resliuition av skatt. m. m."

Beträffande den föreslagna 69 a S bör följande nämnas.

Bestämmelsen i första stycket motsvarar nuvarande 44 a S
andra stycket första meningen och nriedger alltså överföring av skatt som
innehållils genom skatteavdrag innan den lokala skattemyndigheten beslutat att
skatteavdrag inle skall göras.

Beslämmelserna
om överföring i andra stycket lill 69 a S gäller inbetald skall oberoende av om
den betalats som preliminär, kvarstående eller tillkommande skatt, Etl viMkor
för all överföring skall få ske utan hinder av atl skatten inte innehållits på
grund av ell visst arbete är dock, atl viss inkomst eller förmögenhet
beskattats både i Sverige och i den stat till vilken skatten skall överföras
och med vilken Sverige ingått ett dubbelbeskattningsavtal. För öveiföring
förutsätts vidare atl den i Sverige för beskattningsåret inbetalda skallen
sätts ned genom avräkning av utländsk skall eller undanlagande från beskattning
i enlighel med dubbelbeskattningsavtalets beslämmelser. Eftersom en öveiföring
bör få ske bara i den mån avräkningen eller undantagandel medför ett överskott
sedan den svenska skatten betalats, föreskrivs slutligen atl överföring får ske
bara till den del som den betalda skatten inle behövs för all läcka svensk
skall för beskattningsåret.

Som sagts förut bör en fordran på belopp som skall
överföras inle kunna överlåtas, utmätas eller tas i anspråk enligt UBL:s beslämmelser
om avräkning. UBL:s beslämmelser om avräkning haren sådan utformning att de
inte behöver undantas genom någon ullrycklig beslämmelse i 69 a S. Eftersom elt
förbud mot överlåtelse enligt 5 kap, 5 § första slyckel utsök-ningsbalken även
innebär ell förbud mol utmätning är det tillräckligt att bara ta in en
bestämmelse om förbud mol överlåtelse. Denna beslämmelse har tagits in i ett
tredje stycke,

1 ett fjärde stycke ges till sist föreskrifter om vilken
myndighet som får fatta beslut om överiöring i samband med nedsättning av
svensk skatt. Ett sådant beslut skall meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen har förordnat att handlägga dubbelbeskatlningsärenden
eller ärenden om handräckning.

Bestämmelsen om atl ränta skall beräknas på ett överfört
belopp har lagils in i 69 a S 2 mom.

Prop. 1983/84:58 35

6 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag har anfört har inom
finansdepartementet upprättats förslag till

1.
lag öhl ändring
i taxeringslagen (1956:623).

2.
lag om ändring
i uppbördslagen (1953: 272).

3.
lag om ändring
i lagen (1941:416) om arvsskall och gåvoskall.

4.
lag om ändring
i lagen (1958: 295) om sjömansskatt.

5.
lag om ändring
1 lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter.

6.
lag om ändring
i tullagen (1973:670).

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga .?,' Det i punkt 5 upptagna förslagel har upprällats i samråd med chefen
för socialdepartementet,

7 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över
lagförslagen,

8 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens
hemställan.

' I bilagan har uteslutits förslagen under 4-6. Förslagen iir
likalydande med dem som är fogade till propositionen.

Prop.
1983/84:58 36

Bilaga I

Remissinstanserna

s

Efter remiss har yttranden över skalteförenklingskommilténs
delbetänkande avgetts av riksskatteverket (RSV), kammarrätten i Göteborg,
läns-rätlen i Malmö, länsstyrelserna i Stockholms. Blekinge. Värmlands och
Norrbottens län. de lokala skatiemyndighelerna i Enköpings, Norrköpings.
Göteborgs och Örnsköldsviks fögderi, domstolsverket, riksrevi-ionsverket.
Centralorganisationen SACO/SR. Tjänstemännens Centralorganisation (TCO).
Föreningen Sveriges fögderitjänslemän. Föreningen Sveriges skattechefer och
Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund. Några remissinstanser har till sina
egna yttranden fogat yttranden från ett antal lokala skattemyndigheter.

Prop. 1983/84: 58 37

Bilaga
2

Skatteförenklingskom
mittens lagförslag

Förslag till

Lag

om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 63 S och 69 S 1 mom.
taxeringslagen (1956:623) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

63 §' Taxeringsnämnd är beslutför med ordföranden och
minst två eller, i taxeringsnämnd vars distrikt omfattar mer än en kommun,
minst tre andra ledamöter. Dock skall den omständigheten atl ledamot har att avträda
vid behandling av visst ärende icke utgöra hinder mot att beslut fattas rörande
delta ärende.

Om det ej är påkallat av särskild anledning att ärendet
prövas av fullsutten nämnd, är taxeringsnämnd beslutför med ordföranden ensam
vid

1)
beslul som ej
innefattar prövning av ärendet i sak,

2)
beslut om laxering
utan avvikelse från självdeklaration eller annan av den skallskyldige till
ledning för egen taxering lämnad uppgift,

3)
beslut om
taxering med avvi- 3) beslut om taxering med avvikelse
från självdeklaration eller an- kelse från
självdeklaration eller annan av den skattskyldige till ledning nan av den skatlskyldige till ledning för egen
taxering lämnad uppgift. för egen taxering lämnad uppgift,
om avvikelsen uppgår till högst 500 om avvikelsen uppgår till högst kronor taxerad inkomst. 2500 kronor laxerad inkomst,

4)
beslut om
rättelse av tidigara beslul, som till följd av skrivfel, räknefel eller annat
sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet,

5)
beslut i ärende
i vilket saken är uppenbar samt

6)
avgivande av
yttrande i besvärsmål eller i annat mäl eller ärende.

69 § / mom.- Har självdeklaration icke blivit följd vid
taxeringen, skall deklarationen förses med uppgift om avvikelsen och skälen
därför. Tillika skall till den skattskyldige sändas underrällelse om i vilka
hänseenden deklaialionen har frångåtts saml om skälen härför och om möjligheten
till omprövning enligt 3 morn. Vad nu har sagts skall också gälla beiräffande
avvikelse frän annan av skaltskyldig lill ledning för egen laxering lämnad
uppgift eller upplysning.

Om det icke är påkallat av särskilda skäl. att den skatlskyldige
får underrättelse enligt första stycket, behövs sådan underrättelse inte. om
avvikelsen avser endast

' Senasle lydelse 1979: 145, - Senaste lydelse 1978:316,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1)
uppenbar
felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i deklarationen och
felaktigheten eller felaktigheterna leder till avvikelse med högst 5000 kronor
taxerad inkomst,

2)
uppenbar
felaktighet av sådant slag som avses i punkterna 2— 5 eller 7 i 72 a § andra
stycket och som leder till lägre taxering eller lill lägre skatt.

Har taxering för inkomst eller förmögenhet åsatts
skattskyldig, som icke avgivit deklaration, skall underrättelse om taxeringen
sändas till den skattskyldige, dock att sådan underrättelse icke är
erforderlig, då den som i fastighetslängden för året näst före taxeringsåret
upptagits såsom ägare till fastighet åsättes allenast taxering till kommunal
inkomstskatt för garanfi-belopp för fastigheten.

Prop.
1983/84:58 39

Bilaga 3 De remitterade lagförslagen

1 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 63 §, 69 § 1 mom. samt 73 §
taxeringslagen (1956:623)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

63 §-

Taxeringsnämnd är beslutför med ordföranden och minst två
eller, i taxeringsnämnd vars distrikt omfattar mer än en kommun, minst tre
andra ledamöter. Dock'skall den omständigheten att ledamot har att avträda vid
behandling av visst ärende icke utgöra hinder mot att beslut fattas rörande
detta ärende.

Om det ej är påkallat av särskild anledning att ärendet
prövas av fullsutten nämnd, är taxeringsnämnd beslutför med ordföranden ensam
vid

1)
beslut som ej
innefattar prövning av ärendet i sak,

2)
beslut om
taxering utan avvikelse från självdeklaration eller annan av den skattskyldige
till ledning för egen taxering lämnad uppgift,

3)
beslut om
taxering med avvi- 3) beslut om taxering med avvikelse
från självdeklaration eller an- kelse från
självdeklaration eller annan av den skattskyldige till ledning nan av den skattskyldige till ledning för egen
taxering lämnad uppgift, för egen taxering lämnad uppgift,
om avvikelsen uppgår till högst 500 om avvikelsen uppgår till högst kronor taxerad inkomst, 2500 kronor taxerad inkomst,

4)
beslut om
rättelse av tidigare beslut, som till följd av skrivfel, räknefel eller annat
sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet,

5)
beslut i ärende
i vilket saken är uppenbar samt

6)
avgivande av
yttrande i besvärsmål eller i annat mål eller ärende.

69 § / mom. Har självdeklaration icke blivit följd vid
taxeringen, skall deklarationen förses med uppgift om avvikelsen och skälen
därför. Tillika skall till den skattskyldige sändas underrättelse om i vilka
hänseenden deklarationen har frångåtts samt om skälen härför och om möjligheten
till omprövning enligt 3 mom. Vad nu har sagts skall också gälla beträffande
avvikelse frän annan av skattskyldig till ledning för egen taxering lämnad
uppgift eller upplysning.

Underrättelse enligt första stycket får underlåtas, om
avvikelsen leder till lägre laxering och gäller högst två av följande
punkter:

' Lagen omtryckt 1971:399.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 773. - Senaste
lydelse 1979: 145, ' Senaste lydelse 1978:316,

Prop.
1983/84:58

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

40

t. uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig
överföring av belopp i .självdeklarationen:

2.
uppenbar
felaktighet i fråga om beräkning av inläkl av annan fastighet enligl 24 § 2
mom. kommunalskatlelagen (1928:370). beräkning av avdrag enligl 45 § forsla
stycket kommunalskallelagen eller beräkning av garanlibelopp enligt 47 § kommunalskatlelagen:

3.
uppenbar
felaktlghel i fråga om avdrag enligl 25 3 mom. andra stycket
kommunalskattelagen;

4.
uppenbar
felaktighet i fråga om avdrag enligl 33 S 2 mom. kommunalskatlelagen;

5.
uppenbar
felaktighet 1 fräga om avdrag enligt 39 3 mom. kommunalskatlelagen.

Bestämmelsen i andra slyckel skall inte tillämpas, om
särskilda skäl talar för all den skallskyldige underrättas enligl första
stycket. Tillämpas bestämmelsen i andra stycket skall den skattskyldige tillställas
underrättelse enligl föreskrifter som meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen beslämmer.

Har taxering för inkomst eller förmögenhel åsatts skaltskyldig,
som icke avgivit deklaration, skall underrättelse om taxeringen sändas till den
skatlskyldige, dock att sådan underrättelse icke är erforderlig, då den som i
fastighetslängden för året näst före taxeringsåret upplagils såsom ägare lill
fastighet åsättes allenast taxering till kommunal inkomslskall för garanlibelopp
för fastigheten,

73 § Talan mot taxeringsnämnds beslut föres genom besvär
hos länsriillen. Är förvärvskälla i fråga om beskattningsort all hänföra lill skilda
län, skall dock den mellankommunala skatterätten pröva besvär rörande laxering
av den skattskyldige och hans hemmavarande barn, som icke fyllt 18 år. Om den
skattskyldige varit gift vid ingången av beskaltningsårel och under detta är
levt tillsammans med maken, skall den mellankommunala skatlerätten pröva besvär
jämväl rörande makens laxering.

Den mellankommunala skatterätten prövar likaledes besviir
rörande fråga, i vilket liin skallskyldig skall laxeras.

' .Senaste Ivdelse 1979: 175.

Prop.
1983/84:58

Nuvarande lydelse

Besvär rörande taxering av aktiebolag, som tillsammans
med annat sådant bolag utgör koncernbolag enligt 221 § lagen (1944:705) om
aktiebolag, prövas av den mellankommunala skatterätten, om bolagen avlämnat
eller skolat avlämna självdeklaration inom skilda län.

41

Föreslagen lydelse

Besvär rörande taxering av aktiebolag, som tillsammans
med annat sådant bolag utgör koncernbolag enligt / kap. 2 § aktiebolagslagen
(1975:1385), prövas av den mellan-komunala skatterätten, om bolagen avlämnat
eller skulle ha avlämnat självdeklaration inom skilda län.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

4 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 58.

2 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953: 272)'

dels att anvisningarna till 69 S skall upphöra att gälla;

dels att 32 och 44a§§ samt 69 § 1 och 2 mom, skall ha
nedan angivna lydelse,

dels att rubriken närmast före 68S skall lyda
"Restitution av skatt, m,m,",

dels
att i lagen skall införas en ny paragraf, 69aS, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Pä
tillkommande skatt skall skattskyldig erlägga ränta {respitränta). Räntebelopp
som understiger femtio kronor påföres ej. Ränta utgår för visst kalenderår efter
den högre av de räntesatser, som vid den årliga debiteringen det året gäller
vid beräkning av ö-skatteränta. Vid beräkning av ränla för tid som infaller
efter utgången av det år dä skatten debiteras tillämpas dock den räntesats som
gäller för debiteringsäret.

Pä
tillkommande skall skall skattskyldig betala ränta {respitränta). Råntebelopp
som understiger femtio kronor påförs inte. Ränta utgår för visst kalenderår efter
den räntesats som vid den iirliga debiteringen del iirel gäller vid beräkning
av ö-skalteränla med till-lägg av tre procentenheier. Vid beräkning av ränta
för tid som infaller efter utgången av det år då skallen debiteras tillämpas
dock den räntesals som gäller för debileringsårel.

Vid beräkning av respitränta gäller,

atl i den tillkommande skatten icke inräknas skattetillägg
eller föise-ningsavgift enligl taxeringslagen och ej heller kvarskalleavgili. respitränta
och anståndsränta;

att
ränta utgår från och med den I april året näst efter taxeringsåret, dock att
ränta på ö-skatteränta, restitutionsränta och skall, som åierbelalts enligt 68 S
2 mom, och ingår i tillkommande skatt, skall utgå fiån utgången av den månad,
dä beloppel utbetalts;

att ränta
utgår lill och med den månad, dä skatten förfaller till betalning eller, om
skatten skall erläggas under två uppbördsterminer, till och med den månad
under vilken den forsla uppbördsterminen infaller, dock ej i något fall för
längre lid än två år: samt

alt ränla
utgår till och med den månad, då skallen förfaller lill betalning eller, om
skatten skall heia-las under ivii upphördsmåuader. till och med den första
uppbörds-månaden, dock ej i något fall för längre tid än ivä år. saml

' l.agen onitryckl 1972: 75, Senasle Ivdelse av anvisningaina
lill 69 5 1974: 853 lagens nihnk 1974:771,

- .Senasle
lyilelse 1978:201.

Prop.
1983/84:58 43

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

att ränta utgår i helt krontal, varvid öretal bortfaller.
Ändras debitering av tillkommande skatt sker ny beräkning av ränta.

Bestämmelserna i denna lag om Bestämmelserna i denna lag om

tillkommande
skatt äga motsvaran- tillkommande
skatt skall tillämpas

de tillämpning beiräffande respit- på respitränta.

ränta.

44a §

Utför en arbetstagare, som har hemvist här i riket, arbete
i en främmande stat med vilken Sverige har ingått överenskommelse för
undvikande av att preliminär skatt tas ut i mer än en av staterna, eller utför
en arbetstagare, som har hemvist i en sådan stat, arbete här i riket, får den
lokala skattemyndigheten enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer besluta att skatteavdrag enligt denna
lag får underlåtas, om avdrag för preliminär skatt på grund av arbetet görs i
den främmande staten.

Meddelar den lokala skattemyndigheten ett beslul enligt
första slyckel, får länsstyrelsen enligt de närmare föreskrifter som meddelas
av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer beslula all preliminär
skatt, som på grund av arbetet har innehållits dessförinnan enligt denna lag,
skall överföras till den främmande staten för alt gottskrivas arbetstagaren
där. Elt beslut om en sådan överföring av innehållen preliminär skatt, får
länsstyrelsen enligt de närmare föreskrifter som meddelas i nyss angiven
ordning också fatta sedan det slutligt har bestämts att arbetstagarens inkomst
av arbetet skall beskattas i den främmande staten.

69 §

/ mom.'' Därest den preliminära 1 mom. Om Inbetalad preliminär

skatt, som
enligt 27 § 2 mom. skall skatt eller preliminär skatt, som

gottskrivas
skattskyldig vid debile- skall
gottskrivas skattskyldig på

ring av
slutlig skatt, i vad den er- grund av att arbetsgivaren gjort

lagts
överstiger den slutliga skat- skatteavdrag,
överstiger den slut-

ten,
äger den skattskyldige erhålla liga skatten, skall ränta {ö-skatte-

ränta (ö-skatteränta)
pä det över- ränta) beräknas på det överskju-

skjutande
beloppet. Vid räntebe- tände beloppet. Vid ränteberäk-

räkningen gälla bestämmelserna i ningen gfl//er bestämmelserna i 27 §

27 S 3
mom. andra och tredje styc- 3 mom. andra
och tredje styckena i

kena i tillämpliga delar. tillämpliga delar.

' Senaste lydelse 1981; 1317. " Senasle lydelse
1974:853.

44

Prop. 1983/84:58

Föreslagen
lydelse

Nuvarande lydelse

Ränta
utgår för en beräknad tid av tolv månader. Har preliminär skatt, som avses /
27 S 2 mom, 3 betaluts efler den 18 januari året efter inkomståret men senast
den 30 april samma år, skall dock ränta på sådan skatt utgå för en tid av sex
månader, Ränlebeloppen får sammanlagt inle översliga 100000 kronor. Öretal
som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller.

Ränta utgår för en beräknad tid av tolv månader, dock att
ränta på preliminär skatt enligt 27 § 2 mom, 3), som erlagts efter den 18
januari året näst efter inkomståret men senast den 30 april samma år, utgår
för en tid av sex månader. Räntebeloppen må tillhopa icke överstiga 100000
kronor. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller. Regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer 1 december året före
taxeringsåret de räntesatser som skola gälla vid den årliga debiteringen det
följande året.

Ränla beräknas enligl den räntesats som molsvarar del av
riksbanken fastställda diskonto som gäller vid utgången av december året före
taxeringsåret.

Bestämmelserna
i denna lag om tillkommande skatt äga motsvarande tillämpning beträffande ö-skat-teränia.

2 mom.
På skatt, kvarskatteavgift, respitränta och anståndsränta, som återbetalas
enligt 68 S 2 mom., och vid utbetalning av skatt eller ränta, som har
innehållits med stöd av 68 S 4 mom. andra stycket, utgår rånta{resiltutionsränta).
Vid ränle-beräkningen gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 32 §
första stycket.

Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall
tillämpas pa ö-skatteränta,

2 mom. På skall, kvarskatteavgift, respitränta och anståndsriinta,
som återbetalas enligt 68 S 2 mom,, och vid utbetalning av skatt eller ränta,
som har innehållils med stöd av 68 S 4 mom. andra stycket, utgår ränta {reslilulionsränia).
Sådan ränla utgår också på skall som överförs enligl 69 a §. Vid ränteberäkningen
gäller i lilliimpliga delar bestämmelserna i 32 S förslå slyckel, Ränla sk(dl
dock beräknas ulan tillägg av där angivna procentenheter.

Vid beräkning av reslitulionsränta gäller i övrigt,

alt ränta
utgår på belopp, som senast under taxeringsåret har betalts som preliminär
skall, från uigången av laxeringsåret och pä annat belopp friin utgången av den
månad, då det har betalts:

att. om skatt har betalts före den uppbördsmänad. då
skallen har förfallit lill belalning. skallen anses som belald under nämnda uppbördsmiinad;

all. om
skatten har betalts i flera poster och restitutionen avser endasl viss del av
del saminanlagda skallebeloppet, del för myckel betalda beloppet avriiknas mol
del eller de belopp som sisl har betails;

' Senaste lydelse 1979:4X9.

Prop.
1983/84:58 45

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

att ränta utgår till och med den månad, då beloppet
återbetalas: samt

alt ränta utgår i hell krontal, varvid öretal bortfaller.

Har beslut som föranlett restitutionsränta ändrats pä
sådant sätt att ränta inte skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp, om
ändringsbeslutet hade beaktats vid ränteberäkningen, är den skattskyldige
skyldig att återbetala vad han sålunda har uppburit för mycket. Bestämmelserna
i denna lag om tillkommande skatt skall också tillämpas på restitutionsränta.

Om restitutionsränta i särskilt fall föreskrivs i 75 a S
fjärde stycket.

69 a S

Meddelar den lokala skattemyndigheten ett beslut angående
skatteavdrag enligt 44 a §,får länsstyrelsen enligt de närmare föreskrifter
som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer besluta
att preliminär skatt, som på grund av arbetet har innehållits dessförinnan enligl
denna lag, skall överföras lill den främmande staten för atl gottskrivas arbetstagaren
där.

Har viss inkomst eller förmögenhet beskattats såväl här i
riket som 1 en stat med vilken Sverige har ingått avtal för undvikande av dubbelbeskattning,
får för beskattningsåret inbetald skatt överföras till den främmande staten
för att gottskrivas den skattskyldige där, 1 den mån den svenska skatten sätts
ned genom avräkning av den utländska skatt som belöper på inkomsten eller
förmögenheten eller gemun att inkomsten eller förmögenheten undantas frun
beskattning. En sådan överföring får dock göras bara till den del som den inbetalda
skatten inte behövs för belalning av svensk skatt för beskattningsåret.

Fordran på skatt som skall överföras får inte överlåtas.

Bcsliil om överföring enligt andra stycket meddelas av
regeringen eller den myndighet som regeringen har förordnat att handlägga
ärenden angående tillämpningen av duhbelsbeskattningsavlal eller avtal om
handräckning i skatteärenden.

Prop. 1983/84:58 46

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1984. Äldre bestämmelser gäller dock
fortfarande i fräga om

1.
ö-skatteränta som beräknas
enligt den årliga debiteringen är 1984 eller tidigare,

2.
restitutionsränta, respitränta
och anståndsränta som belöper på tid före ikraftträdandet.

Prop. 1983/84:58 47

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt

Härigenom föreskrivs att 52 S 1 mom. och 61 a § lagen (1941:416)
om arvsskatt och gåvoskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

52 § / mom.- Skatt enligt denna lag skall, i den mån ej
jämlikt 55 § anstånd medgivits, erläggas inom sex veckor efter det att beslut
om skattens fastställande meddelats eller den enligt 64 § I mom. förordnade gransk-ningsmyndighelen
erhållit meddelande om att skattskyldig vitsordat anmärkning som framställts
av denna myndighet.

Har skatt icke fastställts inom Har skatt icke fastställts inom

åtta månader efter det bouppteck- åtta
månader efter det bouppteck

ning eller deklaration, oavsett om ning
eller deklaration, oavsett om

anstånd beviljats, senast skolat anstånd
beviljats, senast skolat

vara ingiven, skall ränta utgå frän vara
ingiven, skall ränta utgå från

och med närmast efterföljande må- och
med närmast efterföljande må

nad till och med den månad då skat- nad
till och med den månad då skat

ten fastställts av beskattningsmyn- ten
fastställts av beskattningsmyn

dighet. Skall jämlikt 54 S skatten dighel.
Skall jämlikt 54 § skatten

förskjutas av dödsboet, påföres vid förskjutas
av dödsboet, påföres vid

skattens fastställande ränta utan skattens
fastställande ränta utan

uppdelning på de särskilda skatt- uppdelning
på de särskilda skatt

skyldiga. Ränta utgår under visst skyldiga.
Ränta utgår under visst

kalenderår efter den högre av de kalenderår
efter den räntesats som

räntesatser som gäller vid beräk- molsvarar
del av rikshanken fäst

ning av ränta för det året enligl ställda
diskonto som gäller vid ul-

69 § I mom. upphördslagen gången av december det föregåen-

(1953:272). Räntebelopp som un- de året med
tillägg av tre procent-

derstiger femtio kronor påföres ej. enheter.
Räntebelopp som under-

Öretal som uppkommer vid ränte- stiger
femtio kronor påföres ej.

beräkningen bortfaller. Öretal som uppkommer vid ränte

beräkningen bortfaller.

Skatten jämte ränta, där sådan påförts, skall, då
underrätt är beskatt-ningsmyndighel, betalas till länsstyrelsen i det län, dit
underrätten hör, och eljest till den länsstyrelse, som är beskattningmyndighet.

Ändras beslut i fråga om skatt sker ny beräkning av ränta.
Räntebelopp under fem kronor skall varken återbetalas eller utkrävas.
Bestämmelserna i denna lag om skatt skola i tillämpliga delar gälla även ränta.

61 a §'

Ränta enligt 61 § första stycket utgår från och med
månaden efter den, då skattebeloppet efter meddelat beslut om skattens
fastställande blivit inbetalat, lill och med den månad dä beloppet utbetalas.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 857. -Senaste
lydelse 1975: 133. ' Senaste lydelse 1974:857.

Prop. 1983/84:58

Nuvarande lydelse

Ränta utgår även på ränta enligt 52 och 52 a §§ samt 55 §
2 mom., som återbetalas. I fräga om räntan gälla i övrigt bestämmelserna i 52 §
1 mom., dock att räntan beräknas av länsstyrelsen.

48

Föreslagen lydelse

Ränta utgår även på ränta enligt 52 och 52 a §§ samt 55 §
2 mom., som återbetalas. I fräga om räntan gäller i övrigt bestämmelserna i 52
§ 1 mom. Räntan skall dock beräknas av länsstyrelsen och utgå efter räntesats
sorn motsvarar det i 52 § 1 mom. angivna diskontot.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984. Äldre
bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om ränta som belöper pä tid före
ikraftträdandet.

Prop.
1983/84:58 49

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1983-11-04

Närvarande: f.d. regeringsrådet Paulsson. regeringsrådet Mueller,
justi-tierädet Jermsten.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 13 oktober
1983 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för
finansdepartementet Feldt beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1.
lag om ändring
i taxeringslagen (1956:623).

2.
lag om ändring
i uppbördslagen (1953:272),

3.
lag om ändring
i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.

4.
lag om ändring
i lagen (1958; 295) om sjömansskatt,

5.
lag om ändring
i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter.

6.
lag om ändring
i tullagen (1973:670).

Förslagen har inför lagrådet föredragits av
avdelningsdirektören P.-G. Linde och kammarrättsfiskalen N. Dexe. Förslagen
föranleder följande yttrande av lagrådet:

Lagen om ändring i taxeringslagen

69 §

De föreslagna bestämmelserna i 1 mom, andra stycket om
undantag från föreskriften att den skattskyldige skall underrättas om avvikelse
från deklarationen kompletteras i tredje stycket med en regel att i sädana
fall underrättelse i stället skall ske enligt särskilt meddelade föreskrifter.
Skillnaden mellan de båda slagen av underrättelser kommer fram bättre om
regeln i tredje stycket uttryckligen anger att sådan underrättelse skall ske
genom anmärkning på skattsedeln. Lagrådet förordar att den åsyftade
bestämmelsen i tredje stycket ges förslagsvis följande lydelse: "Tillämpas
bestämmelsen i andra stycket skall den skattskyldige i stället underrättas om
avvikelsen genom anmärkning på skattsedeln för slutlig skatt enligt de närmare
föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer."

Ändringarna
i 1 mom. torde nödvändiggöra viss jämkning av innehållet i

4 mom. Lagrådet föreslår att detta moment ges följande utformning: "An

nan underrättelse enligt denna paragraf än som avses i 1 mom. tredje

stycket skall sändas-- den skattskyldige."

Prop. 1983/84:58 50

Lagen om ändring i uppbördslagen

I 69?! 2 mom. har föreslagits en regel att restitutionsränta
skall utgå även på skatt, som överförs enligt den nya 69a S. Lagrådet ifrågasätter
om inle innebörden av regeln kommer fram bättre om den införs i sistnämnda
paragraf och där får bilda ett särskilt stycke, förslagsvis det tredje. I så
fall kunde slyckel utformas exempelvis sålunda: "På skatt som överförs
enligt andra stycket skall restitutionsränta utgå lill den skattskyldige. I
fråga om ränleberäkningen gäller i lillämpliga delar bestämmelserna i 69§ 2
mom."

Godtas detta bör sista stycket i 69S 2 mom. kompletteras
med en hänvisning även till 69a S.

Beträffande
sista stycket i 69a § vill lagrådet framhålla alt såsom stycket är utformat får
regeringen och den där avsedda myndigheten - i realiteten riksskatleverket -
lika behörighet atl meddela beslut i övert"öringsärenden vid sidan av
varandra. Formuleringen synes bl.a. hindra alt regeringen förbehåller sig rätt
alt avgöra vissa typer av dessa ärenden. Lagrådet ifrågasälier om inle stycket
bör ges det innehåll som annars är brukligt i delegationssammanhang eller
således att beslut skall meddelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen beslämmer.

Rörande övergångsbestämmelserna vill lagrådet anmärka
endast att av formuleringen torde följa att restitutionsränta pä skatt som
överförs enligt 69aS i förekommande fall kan utgå även om räntan belöper på tid
före ikraftträdandet.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

FINANSDEPARTEMENTET

Utdrag

PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde

1983-11-10

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsråden I, Carisson. Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon. Hjelm-Wallén. Peterson.
Andersson. Rainer. Boström, Bodström. Göransson. Gradin. Dahl. R, Carlsson.
Holmberg, Hellström, Thunborg

Föredragande: statsrådet Feldt

Proposition om ändringar i taxeringsförfarandet m. m.

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag lill

1. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623).

2.
lag om ändring
i uppbördslagen (1953: 272).

3.
lag om ändring
i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskall.

4.
lag om ändring
i lagen (1958: 295) om sjömansskatt.

5.
lag om ändring
i lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligl lagen (1981:691) om
socialavgifter,

6. lag om ändring i tullagen (1973:670).

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Lagrådet har förordat vissa jämkningar av närmast
redaktionell natur. Dessa avser 69§ 1 mom, tredje stycket och 69§ 4 mom.
taxeringslagen (TL) saml 69§ 2 mom. och 69a§ uppbördslagen (UBL). Jag föreslår
att ändring vidtas i enlighet med vad lagrådet har förordat. Enligt min mening
bör några rent redaktionella jämkningar göras också beträffande de föreslagna
bestämmelserna i 69§ I mom. första stycket TL, 69S I mom. UBL samt 61 a § lagen
om arvsskatt och gåvoskatt.

2 Hem.ställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta
de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.

Beslut om lagrädsremiss fattat vid regeringssammanträde
den 13 oktober 1983,

Prop.
1983/84:58 52

3
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar atl genom
proposition föreslå riksdagen atl anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop. 1983/84:58 53

Innehållsförteckning

Propositionen .................................................................. I

Propositionens
huvudsakliga innehåll ............................ .... 1

Lagförslag
........................................................................ 2

1.
Förslag till
lag om ändring i taxeringslagen (1956:623) 2

2.
Förslag till
lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272) 5

3.
Förslag till
lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt 10

4.
Förslag till
lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt 12

5.
Förslag till
lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691)
om socialavgifter .............................................................. 13

6. Förslag
till lag om ändring i tullagen (1973:670) .......... 15

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 13
oktober 1983 17

1
Inledning .................................................................... 17

2
Vissa frågor
angående taxeringsförfarandet ............. .. 18

2.1 Enmansbeslut i taxeringsnämnd ........................... .. 18

2.2 Taxeringsnämndens
underrättelseskyldighet ......... .. 19

3
Rätt besvärsinstans
för koncernbolag ........................ .. 25

4
Räntorna....................................................................... 25

4.1 Nuvarande ordning .............................................. .. 25

4.2 Överväganden och förslag ................................... .. 28

5 Överföring
av skatt till främmande stat ...................... .. 30

5.1 Inledning .............................................................. .. 30

5.2 Nuvarande ordning .............................................. .. 30

5.3 Överväganden och förslag ................................... .. 32

5.4 Författningsregleringen ........................................ .. 34

6
Upprättade
lagförslag ................................................ 35

7
Hemställan ................................................................. 35

8
Beslut .......................................................................... .. 35

Bilaga I Remissinstanserna ............................................. .. 36

Bilaga 2 Skalteförenklingskommilténs lagförslag ............ .. 37

Bilaga 3 De remitterade lagförslagen ............................. .. 39

Utdrag av lagrådets protokoll den 4 november 1983 ..... 49

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 10
november 1983 51

Norstedts Trycl<eri, Stockholm 1983