Prop. 1983/84:6

Regeringens proposition

1983/84:6

om ersättning för
skador till följd av naturolyckor:

beslutad
den 15 september 1983.

Regeringen
föreslår riksdagen att anta del förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av
regeringsprolokoll.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

ANDERSTHUNBORG

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1
propositionen behandlas de principer som bör gälla för ersättning för skador till
följd av nalurolyckor. 1 hem-, villa-, fritidshus- och lantbruksförsäkringarna
skall i framtiden, enligl åtaganden från försäkringsbolagen, ingå ell obligatoriskl
heltäckande skydd. Den statliga bidragsgivningen från nalurkalaslrofanslagel
kan därmed slopas och bidragsgivningen efter särskilda beslut minskas samtidigt
som den enskildes skydd förbättras.

1 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 6

Prop.
1983/84:6

FÖRSVARSDEPARTEMENTET

Utdrag

PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde

1983-09-15

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden
1. Carisson, Lundkvist. Feldt. Gustafsson. Leijon. Peterson. Rainer, Bodström.
Göransson, Gradin. Dahl. R. Carlsson, Hellström. Thunborg

Föredragande: statsrådet Thunborg

Proposition om ersättning för skador till följd av
naturolyckor

1 Inledning

I mars 1979 bemyndigade regeringen dåvarande chefen för kommunde-parlemeniet
alt tillkalla en kommitté (Kn 1979:01) med uppdrag att utreda frågan om
ersättning för skador på grund av naturkatastrofer m. m. Kommittén' antog
namnet räddningstjänstkommittén.

Räddningstjänstkommittén avgav den 17 december 1981
delbetänkandet (DsKn 1982: I) Ersättning för skador på grund av nalurolyckor. En sammanfattning
av betänkandets innehåll bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Räddningstjänstkommiiténs delbetänkande har remissbehandlats.
En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av deras yttranden
bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 2.

2 Allmänna utgångspunkter

Försäkringsskyddet mot skador på grund av naturolyckor har
efter hand utvidgats. En definition av begreppet naturolycka lämnas senare
(avsnitt 4.1). Vid 1950-lalels början omfattade skyddet endast åskslagsskador
men har därefter utvidgats att gälla skador pä lösegendom och byggnader till
följd av jordskred, jordras, bergras, jordbävning, laviner, dammgenom-brotl,
storm och hagel. Vid jordskred, jordras och bergras ersätts också

' F.d. landshövdingen Carl G. Persson, ordförande, riksdagsledamöterna
Olle Au-lin. Lilly Bergander och Hugo Bergdahl, ombudsmannen Rune .lohrisson. f.d.
riksdagsledamoten Helge Karlsson och riksdagsledamoten Karl-Erik Svanberg.

Prop.
1983/84:6 3

skada på tomt upp lill ett eller, i något fall, två
basbelopp. Vad gäller översvämningsskador lill följd av s. k. baktrycksvatten
eller vid skyfall är försäkringsskyddet begränsat till personlig lösegendom.

Del försäkringsskydd som nu har beskrivits ingår i hem-,
villa- och frilidshusförsäkringarna. Motsvarande skydd finns i företags-,
affärs- och fastighetsförsäkringarna med undantag för skador till följd av
jordskalv eller översvämningar. Vid jordskred, jordras, bergras, laviner och
genombrott av dammbyggnad är ersättningen begränsad till 3 milj. kr. för en
och samma fastighet vid ett lillfälle. Naturskadeåtaganden finns också i lantbruksförsäkringarna
och de lill dessa knutna skogsförsäkringarna. För handelsträdgårdar finns en
särskild försäkring.

Trots de förbättringar som sålunda gjorts i
försäkringsskyddet, finns fortfarande brister i detta skydd. Staten har sedan
lång lid tillbaka betalat ersättning till de skadelidande vid naturolyckor för
vad som inte täcks genom försäkring. För detla ändamål finns det ett
förslagsanslag i statsbudgeten, del s. k. naturkalasirofanslaget. Ersättning
från detta anslag kan utgå till såväl fysiska som juridiska personer efter
behovsprövning, men de ersätlningsbara skadorna skall som regel ha vållat
inträng i rörelse eller yrkesverksamhet som den skadelidande är beroende av för
sin försörjning. Vid några tillfällen då ersättning inte har kunnat utgå från
naturkatastrof-anslaget har staten betalat ersättning till de skadelidande från
anslaget Oförutsedda utgifter. Beslut om ersällning från della anslag redovisas
i efterhand till riksdagen. Vid Surte- och Tuveskreden som inträffade år 1950
resp. år 1977 betalade staten ersättning för skador efter- särskilda beslul av
riksdagen. Staten lämnade också efter beslut av riksdagen stöd lill de berörda
kommunerna och till näringslivet med anledning av Almö-brons ras år 1980. Vid någol
tillfälle har ersättning till enskild skadelidande betalats från dåvarande kommundepartemenlets
anslag Extra utgifter. Ersättning kan utgå i vissa situationer som är
likartade med naturolyckorna inom ramen för särskilda ersättningssystem, l.ex. skördeskadeskyddel
och rennäringens kalastrofskadeskydd.

En brist i det nuvarande systemet är att olika principer kommil
att lillämpas. 1 många fall har ingen ersättning utgått trots att skälen för
ersättning, sett från den enskilde drabbades utgångspunkt, har varit lika slarka
som i de fall då ersättning har betalats. Mot denna bakgrund har det ansetts
angelägel att få fram ett nytt ersättningssystem som leder till att enskilda
drabbade i så stor utsträckning som möjligt får ersättning på ell likartat sätl.

Räddningsljänstkommittén har haft i uppdrag all pröva om
det är möjligt alt skapa ett mera heltäckande försäkringsskydd och ett mer
enhetligt ersättningssystem. Kommittén har vad gäller försäkringsskyddet haft
överläggningar med de privata försäkringsgivarna. Dessa har utarbetat ett
förslag lill ett obligatoriskt skydd som omfattar den del av försäkringskol-lektivel
som ryms inom ramen för hem-, villa-, fritidshus- och lantbruks- 11 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr
6

Prop.
1983/84:6 4

försäkringarna. Försäkringsgivarna har förklarat sig
beredda alt genomföra förslaget. Det förslag som försäkringsgivarna har lagt
fram innebär enligt räddningstjänslkommilténs mening all de i väsenlliga
avseenden har lillmölesgåtl önskemålet om ett mera heltäckande försäkringsskydd
på naturskadeområdel. Kommiltén bedömer att de skador som inte kommer alt
omfattas av skyddet är så få att det varken är nödvändigt eller ens rimligt all
bygga upp någol permanent statligt ersättningssystem. Frågor om ersättning för
sådana skador bör enligl kommitténs mening lösas från fall till fall.
Remissinstanserna delar med något undanlag kommitléns bedömning.

För min del anser jag att det bör vara en grundläggande
princip alt de som drabbats av nalurolyckor får ersättning efter likartade
grunder. I första hand bör den enskildes skydd liksom i fråga om andra förmögenhetsskador
tillgodoses genom försäkringsväsendet. Det är således allmänt sett angeläget
att den enskilde får möjlighet att skydda sig mot skador lill följd av
naturolyckor genom ett försäkringsskydd som är så heltäckande som möjligt.
Först när den enskilde inte har kunnat skydda sig genom försäkring, bör frågan
om ersättning från staten bli aktuell. Sådan ersättning bör endast komma i
fråga om det är socialt motiverat och om det finns ell klart behov härav. Jag
kan således i huvudsak ansluta mig till räddningstjänstkommitténs förslag till
lösning av ersättningsfrågan vid naturolyckor. Det innebär att skador av det
här slaget i huvudsak täcks genom försäkringar. Endast i undanlagsfall bör
ersättning utgå av statsmedel.

I del följande kommer jag alt redovisa huvuddragen i det
försäkringsskydd som försäkringsbranschen har förklarat sig beredd att
genomföra. Jag redovisar därefter de principer som bör gälla för ersättning
över statsbudgeten.

3 Försäkringsskyddet 3.1 Nuvarande skydd

När Surteskredei inträffade år 1950, omfattade
försäkringsskyddet vid naturolyckor endast åskslagsskador. Det utvidgades efter
skredei till personlig lösegendom som skadas vid jordskred, jordras, bergras
och jordbävning. I mitten av 1950-talet infördes stormskadeskyddet som
omfattar lösegendom och byggnad. Skador på personlig lösegendom till följd av
alt vatten vid regn. snösmältning eller högvatten tränger ut ur avloppsbrunnar
eller avloppsledning (baktrycksvatten) eller vid skyfall strömmar in i byggnad
har senare inkluderats. Sedan början av 197()-talet ingår hagelskador i stormskadeskyddet.
Vidare ersätts skador på byggnader till följd av jordskred, jordras och bergras
liksom skador på lösegendom och byggnader lill följd av laviner eller dammgenombrotl.

Det nu beskrivna försäkringsskyddet gäller hem-, villa-
och fritidshus-

Prop.
1983/84:6 5

försäkringarna. Motsvarande åtaganden har i allt
väsentligt införts i fråga om företags-, affärs- och fastigheisförsäkringarna.
Dessa omfattar dock inte skador genom jordskalv eller översvämningar och vidare
är ersättningen vid jordskred, jordras, bergras, lavin och genombrott av
dammbyggnad begränsad lill 3 milj. kr. inom en och samma faslighet vid ett lillfälle.
Som ell resultat av de kontakter räddningstjänstkommittén har haft med försäkringsbranschen
har skyddet från den 1 januari 1981 utvidgats lill att omfatta skador på tomt.
Ersättningen är maximerad lill ett eller, i något fall, två basbelopp. Skadan
på tomten skall ha uppkommit lill följd av jordskred, jordras och bergras.

Lantbruksförsäkringen kan innehålla ett skydd vid skador
på bl. a. ekonomibyggnader, lantbruksinventarier, lantbruksprodukter och djur
till följd av åskslag, storm, hagel, jordskred, jordras, bergras, lavin,
jordskalv och genombrott av dammbyggnad. Om skadan har orsakats av åskslag,
innefattar skyddet för lantbruksprodukter även obärgad gröda.
Skogsförsäkringarna som är knutna till lantbruksförsäkringarna omfattar ett
skydd för växande skog vid åskslag, storm, torka och svamp- eller insekisangrepp.
Vid åskslag omfattar skyddet även skogsmark och skogsprodukter. För
handelsträdgårdar finns en särskild försäkring som omfattar åskslag och storm.
Skyddet vid storm omfattar dock inte växthus eller växter däri. Den egendom som
skyddas är byggnad, trädgård, park, tomt, maskiner, varor m. m. För storm- och hagelskador
pä växthus och växter däri finns en lilläggsförsäkring. För de nu behandlade lanlbruksförsäkrin-garna
gäller vissa begränsningar.

Även inom ramen för motorförsäkringarnas
vagnskadeförsäkring och båtförsäkringarnas sjöskadedd ersätts skador till följd
av naturhändelser.

3.2 Räddningstjänstkommittén

Räddningsljänstkommittén har funnit alt försäkringsskyddet
är dåligt utvecklat på vissa områden. Detla gäller enligt kommittén framför
allt vid översvämningar, men också vid vissa markskador och skador på växande
skog. Vad gäller översvämningsskyddel är det enligt kommitléns mening
bristfälligt eftersom del dels inte omfattar skador genom alt hav, sjö eller
vattendrag har svämmat över, dels inte omfattar byggnader och tomtmark, dels
inte ingår i bl. a. faslighels-, företags-, affärs- och lantbruksförsäkringarna.
I fråga om markskador har kommitlén inte ansett det rimligt att ersättningen är
begränsad till ett eller två basbelopp vid jordskred. Enligt kommitténs mening
bör ersättningen i stället bestämmas med utgångspunkt i tomtens åleranskaffningsvärde.
Vidare bör det enligt kommiltén vid jordskred finnas ett skydd för skador på
växande skog, skogsmark och odlad mark.

Kommittén har haft överläggningar med försäkringsgivarna i
syfte alt få lill stånd ett i princip heltäckande försäkringsskydd vid nalurolyckor.

Prop.
1983/84:6 6

Försäkringsgivarna har under loppet av överläggningarna
utarbetat ett förslag lill ett obligatoriskt skydd inom ramen för hem-, villa-,
fritidshus-och lantbruksförsäkringarna. Kostnaderna för skyddet föreslås bli
fördelade på de berörda kundkategorierna enbart i proportion till
försäkringsbeloppens storlek, dvs. delas "lika av alla".

Enligt förslaget skall skyddet utformas som ett
obligatoriskt helvärdes-skydd inom hem-, villa-, fritidshus- och lantbruksförsäkringarna.
För de nya åtagandena föreslås gälla en självrisk av den storleksordning all
den stimulerar försäkringstagarna till skadeförebyggande åtgärder inom sådana
områden som är utsatta för återkommande skadehändelser. Självrisken anges t.
ex. kunna vara 10% av skadan, dock lägst ett halvt basbelopp.

Vid översvämning lill följd av skyfall, snösmältning samt
stigande sjö och vallendrag skall enligt förslaget helvärdesskyddet avse
byggnader, lös egendom och avbroltsförlust. Skyddet skall inte omfatta tomtmark
eller annan mark med hänsyn till alt inga skador av katastrofnatur kan uppstå
på tomtmark vid översvämning.

Vid jordskred, jordras, bergras, lavin, jordskalv,
vulkanutbrott och genombrott av vatlendamm föreslås helvärdesskyddet gälla
skador på byggnader, lös egendom och tomtmark samt innefatta ersättning för
avbrottsförlust. Inget skydd föreslås för annan mark än tomtmark. Det till ett
eller två basbelopp begränsade skyddet på skador på tomt vid jordskred ersätts
alltså med ett helvärdesskydd.

Försäkringsgivarna har förklarat sig beredda att genomföra
förslaget, om hinder inte möter i gällande lagstiftning. Räddningsljänstkommittén
har ansett att förslaget bör genomföras.

1 fråga om de grupper försäkringstagare som ryms inom
ramen för affärs-, fastighets- och företagsförsäkringarna samt de kommunala
försäkringarna har försäkringsgivarna förklarat att det stöter på svårigheter
alt försäkringsvägen anordna ett skydd vid översvämnings- och markskador. Man
är dock beredd att ytterligare överväga möjligheterna att anordna ett skydd för
småförelagarna, bostadsrättsföreningarna och ideella föreningar samt
kommunerna. När det gäller kommitténs önskemål om ell försäkringsskydd vid
skador på odlad mark lill följd av bl. a. jordskred har försäkringsgivarna inte
varit beredda att tillmötesgå kommitténs önskemål.

Räddningstjänstkommittén har ansett att det är viktigt att
försäkringsfrågan för småförelagarna, bostadsrättsföreningarna och de ideella
föreningarna löses. Kommittén har dock inte funnit skäl all avvakta en sådan
lösning innan utredningsförslaget lades fram.

Kommittén har framhållit alt i de fall där det tidigare
har varit aktuellt med ersättning från staten för skador på odlad mark till
följd av jordskred har det rört sig om några enstaka, närmast udda fall. Mot
bl. a. denna bakgrund har kommittén beslutat avslå från all ytterligare
överväga förutsättningarna för ett försäkringsskydd vid skador på odlad mark.

Prop.
1983/84:6 7

3.3 Remissutfallet

Flertalet remissinstanser är positiva lill del framlagda
förslaget om utvidgat försäkringsskydd vid naturolyckor. Det anses
tillfredsställande om flertalet ersättningsfrågor kan lösas ulan att statsmedel
behöver tas i anspråk. Del framhålls att för försäkringstagarna kommer premiebelastning-en
för del utvidgade skyddet att bli mycket ringa och att skadeförebyggande
insatser lorde stimuleras om frågorna löses inom försäkringsväsen-dels ram.
Regleringen av ersättningsanspråken inom försäkringsorganen anses böra medföra
den enhetlighet i behandlingen som har efterlysts. Vidare förutsätts att
fortsatta överläggningar kommer till stånd för att lösa de försäkringstagares
problem för vilka del inte har presenterats någol förslag till
försäkringslösning. När det gäller markskador genom översvämning finner någon
remissinstans försäkringsgivarnas argumentation föga övertygande. De avgränsnings-
och definitionsproblem som föreligger bör enligt denna remissinstans mening
kunna lösas på detta område. En remissinstans anser att försäkringsskyddet bör
göras heltäckande i den meningen all del skall omfatta även skador för vilka en
annan part är ansvarig.

Näringsfriheisombudsmannen (NO) avstyrker förslaget. NO: s
främsta invändning gäller all ett avlal mellan försäkringsbolagen med innebörd
att bolagen inte får ta hänsyn till riskskillnader torde stå i strid med den s.
k. skälighetsprincipen i försäkringslagstiftningen (tidigare 282 § 2 mom. lagen
(1948:433) om försäkringsrörelse, numera 19 kap. 5§ försäkringsrörelselagen
(1982:713)). NO anser vidare det i sak tveksamt alt slå ut kostnaden för en typ
av skador som man pä förhand vet nästan uteslutande drabbar försäkringstagare
som bor i vissa kända områden på premierna för samtliga försäkringstagare i
resp. försäkringsform. Även från de konkurrenssynpunkter som NO i sin
verksamhet närmast har alt beakta kan invändningar enligl NO resas mot
förslaget. NO är kritisk till avtal av den typ som försäkringsbolagen avser all
träffa, i vilka bolagen förbinder sig för vilken omfattning försäkringsskyddet
skall ha i olika avseenden. Härigenom åstadkommer man en låsning när det gäller
bolagens möjligheler att använda produktutvecklingen som konkurtensmedel.
Genom avtalsbindningen i fråga om omfattningen och fördelningen av kostnaderna
på samtliga försäkringstagare påverkas enligt NO också prisbildningen.

3.4 Överväganden

För egen del kan jag konstatera att de principer för ell
utvidgat försäkringsskydd vid nalurolyckor som försäkringsbolagen har enats om
har tillstyrkts av alla remissinstanser utom NO. Jag delar uppfattningen att
det är tillfredsställande om flertalet ersättningsfrågor kan lösas inom försäkringsväsendets
ram. Till skillnad från vad som nu gäller kommer försäk-

Prop.
1983/84:6 8

ringslösningen att innebära alt enskilda som har drabbats
av skador kommer att få ersättning genom en välutvecklad organisalion för
skadereglering. Etligl min mening leder denna lösning till ell mera tillfredsställande
resultat för den enskilde skadelidande. Jag kan vidare ansluta mig till
kommitténs uppfattning att del är rimligare att kostnaderna för skadorna bärs
av fastighetsägarna än av staten. Som kommittén framhåller träffar kostnaderna
vid en försäkringslösning rätt kollektiv. Jag kan vidare dela kommitléns
bedömning att de premiehöjningar som kan komma att bli följden om förslagel
genomförs måsle i sammanhanget anses som små.

Enligt kommitténs uppfattning framstår del som naturligt
att se försäkringarnas naturskadeåtagande som en paketlösning, varvid det är
uppenbart att samtliga försäkringstagare löper risk alt träffas av i varje
fall någon form av naturskada. Det måste enligt kommittén anses rimligt att
alla betalar lika myckel för det som ingår i paketet. Kommiltén tillägger att
man vid all försäkringsverksamhel alllid torde få räkna med en viss schab-lonisering
vid premiesättningen.

Jag kan i allt väsentligt dela de synpunkter som kommiltén
framför. Jag grundar min bedömning särskilt på alt försäkringsinspektionen som
har att bevaka de försäkringsrättsliga principerna inte har haft något att
erinra mot det förslag om utvidgat generellt försäkringsskydd i fråga om nalurolyckor
som företrädare för försäkringsbranschen förklarat sig vara beredda att
genomföra. Av betydelse för denna bedömning är att utvidgningen, som jag nyss
har nämnt, leder till endast marginella premiehöjningar.

Enligt min mening finns det alltså varken från
försäkringsrättslig eller allmän synpunkt någol hinder mot att införa ett
generellt försäkringsskydd i de aktuella försäkringarna.

Vad därefter gäller konkurrenssynpunkterna är det enligl
min mening väsentligt att peka på, vilket räddningsljänstkommittén också gör,
att förslaget tillgodoser ett mycket angelägel socialt ändamål. Visserligen
står det var och en fritt att bestämma om han skall ha en försäkring över huvud
taget. 1 praktiken har emellertid fiertalel fastighetsägare försäkring. Om
försäkringsskyddet inte blir heltäckande, finns det en påtaglig risk att den
enskilde, sedan en naturolycka väl har inträffat, visar sig inte ha något skydd
i sin försäkring. Detla kan inte anses godtagbart. Jag återkommer till frågan
om ersättning bör utgå från staten till enskild som av någon anledning har underiåtit
att försäkra sig. Jag kan understryka att även om omfattningen av
försäkringsavtalet enligl förslaget skall vara enhetligt i de aktuella
försäkringarna så kommer premiesätlningen i övrigi all bestämmas av varje
bolag för sig.

I sammanhanget kan erinras om att ingripanden med stöd av
den s. k. missbruksbestämmelsen i 2§ konkurrenslagen (1982:729) inte sker i det
fall ett konkurrensbegränsande beteende stämmer överens med rikllinjer som
statsmakterna har antagit för ett visst område. Beteendet kan ju då inte sägas
vara otillbörligt från allmän synpunkt, någol som bestämmelsen kräver.

Prop.
1983/84:6 9

Enligt min uppfattning är den aktuella överenskommelsen om
skyddets omfattning starkt motiverad ur bl. a. social synvinkel. De
invändningar som kan riklas från konkurrenssynpunkt bör därför i delta fall få
stå tillbaka. Utvecklingen på området måste dock givetvis följas bl. a. i syfte
att hindra uppkomsten av konkurrensbegränsningar som inte direkt betingas av
särregleringen. Jag erinrar vidare om vad förarbetena (prop. 1981/82: 165, s.
187) till konkurrenslagen innehåller på denna punkt. Föredraganden anförde där
alt man måste ställa speciella krav för all ell konkurrensbegränsande
förfarande skall kunna anses motiverat på grund av dess anknytning till en s.
k. särreglering. Dit hör i princip att de konkurrensbegränsande effekterna av
särregleringen kan sägas vara nödvändiga och med avsikt förbundna med denna
eller en ofrånkomlig följd därav. Del är därvid bl. a. fråga om vad som inte
sträcker sig uiöver direkta eller avsedda följder. Om förfarandet går längre än
så kan missbruksbestämmelsen vinna tillämpning.

Under beredningen har förnyade överiäggningar ägt rum med
företrädare för försäkringsbranschen. Dessa har bekräftat att branschen står
fast vid de utfästelser som gjordes gentemot räddningsljänstkommittén och är beredd
att fr. o. m. den 1 januari 1984 tillhandahålla ett försäkringsskydd av den
omfattning som jag har redogjort för.

Jag ställer mig alltså bakom den föreslagna
försäkringslösningen.

4 Ersättning från staten

Del utvidgade skyddet kommer inte all täcka alla skador
till följd av nalurolyckor. Svenska försäkringsbolags riksförbund framhåller
dock i sitt remissyttrande att del pågår ett arbele inom försäkringsbranschen
med syfte att erbjuda försäkringsskydd för de kategorier som inte omfattas av
del planerade skyddet. I avvaktan på detla arbele finner jag i likhel med räddningsljänstkommittén
att staten bör göra en prövning från fall lill fall om ersällning skall utgå.
Medel för detla får antingen begäras särskilt av riksdagen eller tas från
anslaget Oförutsedda utgifter, varvid en redovisning till riksdagen får göras
i efterhand. Prövningen av ersättningsfrågan bör i huvudsak ske efter de
principer som jag redovisar i det följande.

4.1 Skadehändelserna

Som räddningsljänstkommittén har framhållit måste det
föreligga en viss typ av skadehändelse för att staten skall träda in.

Räddningsljänstkommittén anser alt rättviseskäl lalar för
all det inte bör ställas krav på en viss omfattning av en händelse för all
staten skall hjälpa de skadelidande. Den enskilde bör enligt kommitlén ges
samma skydd vare sig del är han ensam eller del är flera som har drabbats av
skadan. Vid

Prop.
1983/84:6 10

bedömningen av om den enskilde skall få ekonomiskt stöd
bör enligt kommitléns mening avseende endast fästas vid skadornas betydelse för
honom.

Kommittén anser att det inte är lämpligt att använda
begreppet naturkatastrof för de händelser som det här rör sig om eller som en
gemensam beteckning på dessa händelser. I stället anser kommittén all nalurolyckor
kan vara en lämplig samlande beteckning på händelserna. Kommittén beskriver
naturolyckor som rena naturföreteelser. Den egentliga grundläggande orsaken
till skadorna skall således vara en företeelse som i sig inte kan grunda skadeslåndsrältsligt
ansvar för någon. Händelsen får enligt kommitléns mening inte heller vara
alltför vanlig eller ha ett långsamt odramatiskt förlopp. Kommitlén anser alt
de händelser som bör komma i fråga är åsknedslag, jordskred, jordras. bergras
och laviner, jordskalv, stormar och hagel, översvämningar och snötryck
(snöoväder). Enligt kommitténs mening kan del inte helt uteslutas att det i
framtiden kan inträffa andra typer av olyckor som bör hänföras till
naturolyckor. Kommittén anser dock all riskerna för detta är små.

Remissinstanserna har inte hafi någon erinran mot räddningstjänstkommiiténs
bedömning i fråga om skadehändelserna.

Även jag kan ansluta mig till uppfattningen att skadornas
betydelse för den enskilde skall ha avgörande betydelse för om han skall kunna
få ekonomiskt stöd. Som kommitlén föreslår är begreppet nalurolyckor en lämplig
beteckning på de aktuella händelserna. Enligl min mening är kommitténs
beskrivning av begreppet naturolyckor ändamålsenlig. Det skall således vara
fråga om rena naturföreteelser som inte är vanliga eller har ett långsamt
odramatiskt förlopp.

4.2 Skadorna

Räddningsljänstkommittén anser alt det saknas anledning
att i detta sammanhang beakta personskador eftersom del redan finns ekonomiskt
skydd vid sådana skador. Det skydd för skador som är aktuellt gäller skyddet
för egendomsskador. Sådan skada kan vara en fysisk försämring av egendomen
eller att den har gått föriorad. Som en följdskada bör enligt kommitténs mening
inkomstförlust eller intrång i näringsverksamhet, s.k. avbroltsförlust,
ersättas.

Remissinstanserna lämnar kommitténs förslag utan erinran.

Som räddningsljänstkommittén framhåller finns det ett väl
utvecklat ekonomiskt skydd för personskador. Någol behov av särskild ersättning
för sådana skador torde såvitt nu kan bedömas inte föreligga. Jag kan därför i
princip ansluta mig till kommitténs uppfattning att skyddet bör omfatta
egendomsskador.

Prop. 1983/84:6 11

4.3
De skadelidande

Ersällning
från nalurkalaslrofanslagel utgår i första hand lill enskilda skadelidande. När
det rör sig om småföretag har ersättning utgått också lill företag som har
drivits i bolags- eller föreningsform. Vad gäller juridiska personer i övrigt
har i vissa fall ideella föreningar och bostadsrättsföreningar fått ersättning
från anslaget. Vid några enstaka tillfällen har ersällning utgått lill kommuner
som har drabbats av skador.

Räddningsljänstkommittén
anser alt syftet med ett skydd vid naturolyckor i främsta rummet bör vara att
tillgodose enskilda skadelidande i deras egenskap av privatpersoner. Om en
rörelse eller annan näringsverksamhet har betydelse för försörjningen av de
personer som äger verksamheten, bör enligt kommitténs mening en sådan också
komma i fråga. Verksamheten bör dock till en väsentlig del bygga på en personlig
arbetsinsats av dessa personer. Del bör enligl kommittén sakna betydelse om verksamheten
bedrivs som enskild firma eller i bolagsform. Som exempel på verksamhet som bör
skyddas anger kommitlén hantverkare, mindre butiksägare och jordbmkare. Del är enligl
kommitléns uppfattning nödvändigt att skyddet får en sådan utformning alt del
läcker bostadsrättsföreningar och andra sammanslutningar som mol en
kapitalinsats tillhandahåller bosläder. Kommitlén anser det naturligt att
samhället sörjer för all allmännyttiga ideella föreningar skyddas vid nalurolyckor.
Enligl kommitléns uppfatlning bör frågan om staten skall lämna ett ekonomiskt
stöd lill en kommun som har drabbats av naturskador bedömas från fall till fall
på samma sätt som har skett hittills.

Remissinstanserna
är genomgående positiva lill kommitténs förslag. Från flera håll framförs dock
önskemål om utvidgning av del föreslagna försäkringsskyddet. Dessa
remissinstanser anser att skyddet skall omfatta skadelidande som l.ex. förelag,
ekonomiska föreningar och ägare av hyreshus.

Jag
delar räddningstjänstkommitténs syn på frågan om vilka skadelidande som bör omfaltas
av ett skydd i den nu aktuella ordningen. Utgångspunkten bör vara att del i
främsta rummet är enskilda skadelidande som skall tillgodoses. Mot denna
bakgrand är det enligt min mening naturligt om en viss verksamhet som bygger på
en personlig insats från den skadelidandes sida och som har väsentlig
betydelse för hans försörjning skall omfattas av skyddet.

4.4
Avgränsningsfrågor

Vad
försl gäller avgränsningen mol del försäkringsbara områdei ansluter jag mig till
räddningstjänstkommiiténs och flertalet remissinstansers uppfattning, nämligen
all ersättning inte skall utgå för skador som del går att försäkra. Det kan
emellertid som konsumentverket framhåller förekomma t2 Riksdagen 1983184. 1 samt. Nr
6

Prop.
1983/84:6 12

fall där underlåtenheten att teckna eller vidmakthålla en
försäkring som omfattar nalurolyckor kan vara ursäktlig. Möjligheten för
regeringen att ge ersällning i ett sådanl fall bör därför inte helt uteslutas.
Del bör dock strykas under att skälen för ersättning måste vara mycket slarka.

Vid sidan av försäkringsskyddet och den statliga
ersättningen från fall till fall finns speciella ersättningssystem, nämligen skördeskadeskyddel,
rennäringens kalastrofskadeskydd, ersättning vid vissa skador som orsakats av
rovdjur och vilt samt statligt stöd vid skada på fiskeredskap.

Skördeskadeskyddel innebär alt jordbrukare får, efter
avdrag av viss självrisk, ersättning som svarar mot skördeförlusten beräknad
utifrån bl. a. företagets areal av olika grödor och den för det aktuella
skördeområdet bestämda avvikelsen från normal heklarskörd. Skyddet omfattar alla
allmänt odlade grödor med undantag av främst trädgårdsväxter och vissa
ärtväxter. Ersättningarna för inträffade skador betalas ur en särskild skördeskadefond.
Av medelstillskotlel lill denna fond svarar staten för två tredjedelar och
jordbrukarna själva för en tredjedel. I den i augusti 1983 upprättade
departementspromemorian (DsJo 1983:8) Skördeskadeförsäkring redovisas
förutsättningarna för att skapa ell individuellt försäkringssystem. Förslaget
i promemorian bereds inom regeringskansliet.

Rennäringens kalastrofskadeskydd har i första hand en
skadeförebyggande karaktär. Vid en katastrofsituation utgår bidrag lill
utfodring, transporter och andra skadeförebyggande åtgärder. Individuell
ersättning utgår också för inträffade skador. De medel som ställs till katastrofskyddels
förfogande administreras av samefonden.

Ersättning för skador på tamdjur utgår lill följd av
angrepp av björn, varg, järv, lo eller öm. Fråga om ersättning prövas av
länsstyrelserna i Västernorriands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län
för skada inom resp. län och av naturvårdsverket för skada i landet i övrigt.

För skada på gröda eller på trädgårdsodling orsakad av
älg, kronvill eller dovvilt utgår ersättning till jordbruksföretag eller
förelag för yrkesmässig odling av trädgårdsväxter. Ersättning utgår endast till
den del skadan överstiger en för företagel beräknad självrisk. För varje älg, kronvill
och dovvili som fälls betalas en avgifi som går till en särskild viltskadefond
i varje län. Länsstyrelsen prövar frågor om ersättning.

Staten betalar bidrag Ull yrkesfiskare som till följd av
storm har drabbats av skador på fasta fiskeredskap, dvs. lax- och ålgarn. Som
ett komplement till bidragen kan de skadelidande även få lån. Fiskeristyrelsen
handlägger frågor om bidrag och lån.

Räddningsljänstkommittén anser att skador på grödor inom
den del av växtodlingen som omfattas av befintliga ersättningssystem även i
framliden skall ersättas inom ramen för dessa syslem. När det gäller skördeskador
på grödor inom den del av växtodlingen som i dag inte omfattas av skördeskadeskyddel,
måste målsättningen enligt kommitténs mening vara

Prop. 1983/84:6 13

att
skördeskador skall ersättas på ett likartal sätt oavsett vilka typer av grödor
som har träffats.

Kommittén
anser all det saknas anledning att i den ordning det nu är fråga om beakta
skador som har drabbat rennäringen. Inte heller fasta fiskeredskap bör enligl
kommittén beaktas som skadeobjekt i förevarande ordning.

Remissinstanserna
är i huvudsak positiva lill räddningstjänslkommilténs förslag.

För egen del anser jag att
skador som faller inom ramen för de speciella ersättningssystemen bör ersättas
enligt dessa. Vad gäller skador på grödor anser jag efter samråd med chefen för
jordbruksdepartementet att frågan om ersättning vid sådan skada bör prövas
sedan pågående arbele rörande skördeskadeskyddets utformning har slutförts. De möjligheler
till ersättning av statsmedel som hitlills har funnits vid skada på trädgårdsgrödor
bör därför behållas t. v. Detla innebär alt riktlinjerna för det nuvarande nalurkalaslrofanslagel
bör tillämpas vid sådana skador. Medel får som jag tidigare har anfört begäras
särskilt av riksdagen eller tas från anslaget Ofömtsedda utgifter. Beträffande
skador på växthus och liknande installa-Uoner anser jag lill skillnad från
kommittén all de bör ersättas på liknande sätt som jordbrukels byggnader, dvs.
de bör kunna försäkras. Enligl uppgift finns redan särskilda försäkringsformer
för den aktuella verksamheten. Vad jag nu har anfört innebär att jag - efter
samråd med chefen för jordbruksdepartementet - förordar att utbetalningarna
från anslaget Bidrag vid förlust på grund av naturkatastrof m. m. under nionde
huvudtiteln upphör vid utgången av år 1983 och alt anslaget slopas fr.o.m.
nästa budgetår.

Vad
gäller de naturolyckor som liksom hittills skall kunna ersättas från fall till
fall bör det arbele som pågår inom försäkringsbranschen i syfte att ylteriigare
utvidga möjligheterna att erbjuda försäkringsskydd för nalurolyckor också på
sikt medföra ett minskal behov av statliga medel. Något permanent statligt
ersättningssystem behöver därför inte byggas upp.

5
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen föreslår
riksdagen

att
godkänna de principer för ersättning för skador till följd av nalurolyckor som
jag har förordat.

Prop. 1983/84:6 14

6
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop. 1983/84:6 15

Bilaga 1

Sammanfattning
av bet ä nkandet (Ds Kn 1982:1) Ers ä ttning

f ö r skador p å grund av naturolyckor_______________

Kommitt é ns uppgift
har enligt direktiven varit att utreda fr å gan
om ers ä ttning f ö r skador p å
grund av naturkatastrofer.

Ers ä ttning fr å n staten f ö r
s ä dana skador betalas f.n. fr å n naturkatastrofanslaget enligt principer som har
godk ä nts av 1960 och 1967 å rs riksdagar. I en del fall som t.ex. vid Tuveskredet
har ä ven f ö rekommit att ers ä ttning betalats p å grundval av andra principer efter s ä rskilda beslut av riksdagen. Erfarenheterna fr å n handl ä ggningen
av ers ä ttningsfr å gorna har aktualiserat en ö versyn av ers ä ttningspinciper-na
.

Enligt f ö redragande
statsr å det ä r det naturligt att skador som uppkommer vid naturkatastrofer, s å l å ngt det ä r m ö jligt med h ä nsyn till f ö rs ä kringsm ä ssiga
synpunkter, ers ä tts inom ramen f ö r f ö rs ä kringsskyddet. Kommitt é ns arbete b ö r d ä rf ö r bedrivas i n ä ra samarbete med f ö rs ä kringsbranschen, framh å lls dpt i direktiven.

Kommitt é n har genomf ö rt utredningsarbetet enligt f ö ljande uppl ä ggning,
vilken uppl ä ggning i stort sett har f ö lits ock s å
i dispositionen av delbet ä nkandet. Sedan fakta om och erfarenheter
av nuvarande regler i Sverige och i vissa andra l ä nder f ö r ers ä ttning till de skadedrabbade vid naturh ä ndelser har sammanst ä llts har
kommitt é ns f ö rsta uppgift varit att s ö ka
avgr ä nsa kretsen av skadeh ä ndelser, skador och skadelidande som b ö r behandlas h ä r,
dvs. b ö r omfattas av ett skydd i f ö revarande ordning. I det sammanhanget har kommitt é n s ö kt å stadkomma en l ä mplig
avgr ä nsning mot de naturskador som kan
ers ä ttas inom ramen f ö r vissa s ä rskilda
ers ä ttningssystem. Ett speciellt
problem har d ä rvid omfattningen av ett framtida
reformerat sk ö rdeskadeskydd erbjudit. H ä refter har behandlats fr å gan om ett mera helt ä ckande f ö rs ä kringsskydd. Kommitt é n har i
denna fr å ga haft ö verl ä ggningar
med de privata f ö rs ä kringsgivarna. Med h ä nsyn till
resultatet av dessa ö verl ä ggningar har kommitt é n slutligen

Prop. 1983/84:6 16

haft att ta st ä llning
till i vad m å n det i framtiden ä r p å kallat med n å got st ö d
fr å n samh ä llets sida till dem som har drabbats av naturskador
och hur detta st ö d i s å fall b ö r utformas.

Vid avgr ä nsningen av
kretsen av skadeh ä ndelser, skador och skadelidande
har kommitt é n uppfattat sitt uppdrag vara att
avgr ä nsa ett omr å de p å vilket de
skadelidande b ö r vara ber ä ttigade till ers ä ttning
enligt permanenta enhetliga regler . Kommitt é n har d ä rvid ansett att utg å ngspunkten b ö r
vara vad samh ä llet - bortsett fr å n f ö rs ä kringsskyddet - skulle kunna t ä nka sig att ers ä tta
i detta sammanhang.

Vad ang å r skadeh ä ndelserna har kommitt é n funnit att det inte b ö r
st ä llas krav p å en viss omfattning av en h ä ndelse f ö r
att samh ä llet skall hj ä lpa de skadelidande. Vikt b ö r i st ä llet
tillm ä tas skadornas betydelse f ö r den enskilde drabbade. I st ä llet for att avgr ä nsa
skadeh ä ndelserna genom en definition av
begreppet naturkatastrof - som f ö r tankarna
till h ä ndelser av stor omfattning - har
kommitt é n d ä rf ö r funnit en l ä mpligare utg å ngspunkt
vara att st ä lla samman ett antal konkreta fall
d ä r ers ä ttning kan diskuteras.

En genomg å ng har gett
kommitt é n anledning att diskutera f ö ljande typer h ä ndelser:

-
å skslag;

-
jordskred,
jordras, bergras och laviner;

-
jordskalv;

-
stormar och
hagel;

-
ö versv ä mningar och dammgenombrott;

-
erosion;

-
".n ö tryck (sn ö ov ä der);

-
isskruvning;

-
frost (tj ä le);

-
torka och fukt;

-
svamp-, bakterie-,
v ä .xt-, sjukdoms-, insekts- eller
djurangrepp ;

Prop. 1983/84:6 17

-
explcsioner;

-
p å segling av broar;

-
oljeutsl ä pp eller utsl ä pp
av andra skadliga ä mnen i vattnet, i luften eller p å marken.

Kommitt é n har sedan
uppst ä llt vissa kriterier med st ö d av vilka en del av dessa h ä ndelser har kunnat uteslutas.

Ett s å dant kriterium har varit att endast
h ä ndelser som ä r rena naturf ö reteelser
b ö r komma i fr å ga, dvs. den egentliga grundl ä ggande orsaken till skadorna skall vara en f ö reteelse som inte kan grunda skadest å ndsr ä ttsligt
ansvar f ö r n å gon. P å grund h ä rav har h ä ndelser
s å som dammgenombrott, explosioner, p å segling av broar och oljeutsl ä pp eller utsl ä pp
av andra skadliga ä mnen i vattnet, i luften eller p å marken i de fall s å dana h ä ndelser kan s ä gas vara den grundl ä ggande orsaken till skadorna uteslutits. Andra kriterier som kommitt é n har funnit anledning uppst ä lla har varit att h ä ndelserna inte f å r vara mycket vanliga eller ha ett
l å ngsamt odramatiskt f ö rlopp. Till f ö ljd
h ä rav har h ä ndelser som isskruvning erosion och tj ä llossning uteslutits.

Skadeorsaker som frost, torka, fukt och svamp-, bakterie-,
v ä xt-, sjukdoms-, insekts- eller djurangrepo
har kommitt é n bed ö mt sikna praktisk betydelse i andra sammanhang ä n vid skador p å
v ä xtodlingens gr ö dor. I fr å ga
om s å dana skador som till stor del ers ä tts inom ramen f ö r
sk ö rdeskadeskyddet har kommitt é n gjort den bed ö mningen
att de i framtiden i sin helhet b ö r
h ä nf ö ras till detta skydd. I avvaktan p å att
det sker en pr ö vning om detta ä r tekniskt m ö jligt
att å stadkomma har kommitt é n funnit den smidigaste l ö sningen vara att de skador p å v ä xtodlingens
gr ö dor som i dag inte omfattas av sk ö rdeskadeskyddet - i enlighet med nuvarande praxis -
i m å n av behov f å r ers ä ttas fr å n naturkatastrof-anslaget, vilket anslag allts å tills vidare b ö r
beh å llas f ö r denna typ av skador.

Prop. 1983/84:6 18

Sammanfattningsvis har koi-ritt é n funnit att det finns an-ledning r ä kna ned f ö ljande
skadeh ä ndelser :

-
å skslag;

-
jordskred,
jordras, oer';:r':;s och laviner;

-
jordskalv;

-
stornar och
hagel ;

-
ö versv ä mningar :

-
sn ö tryck (sn ö ov ä der)

Som en l ä mplig samlande
.beteckning p å dessa h ä ndelser f ö resl å r koTTimitt é n
naturolyckor . I denna beteckning f å r
anses ligga s å v ä l att det skall r ö ra sig om en ren naturh ä ndelse son att denna h ä ndelse inte f å r vara alltf ö r vanlig eller ha ett l å ngsamt odrarr,atiskt f ö rlopp. Beteckningen inneb ä r
inte n å gon begr ä nsning till endast h ä ndelser av st ö rre omfattning. I bet ä nkandets titel å terfinns
denna beteckning.

Kommitt é n f ö resl å r att det skydd
som skall ges i f ö revarande ordning f å r or.fatta alla s å dana
skador som enligt skadest å ndslagen (1972:207) ben ä r.ns sakskador eller egendomsskador , dvs. skador
son inneb ä r en fysisk f ö rs ä mring av fast
eller l ö s egendom, sot, best å r i att s å dan egendom har g å tt
f ö rlorad eller f ö ljdskador till skador av detta slag i form av
inkomstf ö rlust eller intr å ng i n ä ringsverksamhet.

Skyddet f ö resl å s vidare i f ö rsta
hand omfatta skador som har drabbat enskilda personer antingen i deras egenskap
av privatpersoner eller som r ö relseidkare.
Det ä r d ä rvid endast r ö relseverksamhet eller annan n ä ringsverksamhet som har betydelse f ö r ä garnas f ö rs ö rjning och
tillika till en v ä sentlig del bygger p å en personlig arbetsinsats av dessa som enliqt
kommitt é ns uppfattning b ö r komma i fr å ga.
Skyddet kfiiniiior (l ä rmod att omfatta sm å f ö retagare s å som exempelvis hantverkarn och mindre butiks ä gare. Till denna kategori h ö r ocksii j')rf]brukare.

I fr å ga ot.\ r ö relseverksanhet eller n ä ringsverksamhet
av nu angett slag b ö r det sakna betydelse om
verksamheten bedrivs

Prop.
1983/84:6 19

som enskild firma eller i bolagsform. Detta inneb ä r s å ledes att
skyddet kan komma att omfatta ä ven
juridiska personer .

F ö r att alla boendeformer som ä r f ö renade med
en kapitalinsats skall behandlas lika har kommitt é n ocks å
funnit att bostadsr ä ttsf ö reningar och liknande sammanslutningar b ö r komma i fr å ga. Ideella f ö reningar scm fullg ö r allm ä nnyttiga ä ndam å l b ö r ocks å
skyddas.

Vid ö verl ä ggningarna med f ö rs ä kringsgivarna har kommitt é n
haft som m å ls ä ttning att f å till st å nd ett i princip helt ä ckande f ö rs ä kringsskydd p å det omr å de som kommitt é n
enligt vad nu har redogjorts f ö r har avgr ä nsat. Vid en j ä mf ö relse mellan det nuvarande f ö rs ä kringsskyddet
cli de skador som faller inom omr å det
har kommitt é n till en b ö rjan kunnat konstatera att f ö rs ä krings å tagandena vid naturskador i stort har inriktats p å just de h ä ndelser,
den typ av skador och bl.a. de kategorier skadelidande som ä r aktuella i detta sammanhang. Kommitt é n har dock bed ö mt
f ö rs ä kringsskyddet vara d å ligt
utvecklat n å vissa omr å den, framf ö r
allt har detta g ä llt ö versv ä mningar. H ä r har samh ä llet
i betydande omfattning f å tt g å in och ers ä tta de skadelidande.

Fr å n kommitt é n sida har framh å llits
att det ö versv ä mningsskydd som erbjuds i f ö rs ä kringarna ä r
bristf ä lligt genom att det dels inte
omfattar skada genom att hav, sj ö eller vattendrag
har sv ä mmat ö ver, dels inte omfattar byggnad och tomt och dels inte g ä ller i bl.a. fastighets-, f ö retags-, aff ä rs-
och lantbruksf ö rs ä kringarna.

F ö rs ä kringsgivarna har utarbetat ett f ö rslag
till ett obligatoriskt skydd vid ö versv ä mningsskador omfattande alla f ö rs ä kringstagare
som har hem-, villa-, fritidshus- och lantbruksf ö rs ä kringarna - dvs. huvudsakligen de f ö rs ä kringsformer
som g ä ller f ö r privatpersoner - vilket f ö rslag f ö rs ä kringsgivarna, om hinder ej m ö ter i g ä llande
lagstiftning, har f ö rklarat sig beredda att genomf ö ra. Av f ö rslaget
framg å r

Prop.
1983/84:6 20

att skyddet f ö r
de ber ö rda kategorierna f ö rs ä kringstagare
skall utformas som ett helv ä rdesskydd
avseende byggnader, l ö s egendom och avbrottsf ö rlust och omfatta ö versv ä mningar till f ö ljd av skyfall, sn ö sm ä ltning samt stigande sj ö och vattendrag.

Enligt kommitt é ns
ö nskem å l har f ö rs ä kringsgivarna under nyss angivna f ö rh å llanden vidare f ö rklarat
sig beredda att f ö r samma kategorier f ö rs ä kringstagare
inf ö ra ett obligatoriskt helv ä rdesskydd vid skador p å tomt till f ö ljd av jordskred och liknande h ä ndelser.

F ö r de nya å taganden som blir aktuella f ö resl å s det att kostnaderna
delas "lika av alla", dvs. att till ä ggspremien best ä ms utan att det g ö rs n å gon
individuell riskbed ö mning.

Vid kontakter med f ö rs ä kringsinspektionen och konsumentverket har
framkommit att dessa myndigheter med h ä nsyn
till de intressen de har att bevaka inte har haft n å got att erinra mot f ö rslaget. F ö rs ä kringsinspektionen har tv ä rtom
f ö rklarat att man st ä ller sig positiv till detta.

F ö rslaget har ä ven diskuterats under hand med f ö retr ä dare f ö r n ä ringsfrihetsombudsmannen
mot bakgrund av att f ö rs ä kringsbolagen har f ö rklarat att
de avser att tr ä ffa ett avtal r ö rande inneh å llet
i detta. D ä rvid har ifr å gasatts om inte ett s å dant avtal - med h ä nsyn till
att det inneb ä r att det inte f ä r ske n å gon
individuell riskbed ö mning vid premies ä ttningen - kommer att medf ö ra en s å dan
konkurrensbegr ä nsning med skadlig verkan som
avses i 5 § andra stycket lagen (1953:603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegr ä nsning inom n ä ringslivet
(konkurrensbegr ä nsningslagen).

Kommitt é n har
emellertid gjort den bed ö mningen att samh ä llets intresse att det anordnas ett f ö rs ä kringsskydd
p å det h ä r omr å det
m å ste anses v ä ga tyngre ä n
samh ä llets intresse att i detta fall
uppr ä tth å lla en fri konkurrens. Kommitt é n
har d ä rvid tagit fasta p å att f ö rslaget
inneb ä r ett tillm ö tesg å ende av ett
i direktiven direkt uttalat ö nskem å l fr å n regeringens
sida om ett f ö rs ä kringsskydd p å detta omr å de och att

Prop. 1983/84:6 21

det tillgodoser ett mycket angel ä get socialt ä ndam å l. Sett b å de
ur samh ä llets och den skadelidandes
synpunkt m å ste det vidare anses inneb ä ra en smidigare l ö sning
att skadorna kommer att omfattas av f ö rs ä kringsskyddet ä n
om staten skall svara f ö r ers ä ttningen. Det ä r ocks å rimligare att kostnaderna f ö r de ber ö rda
skadorna b ä rs av fastighets ä garna ä n
av samh ä llet (skattebetalarna).
Konkurrensbegr ä nsningslagen b ö r d ä rf ö r enligt kommitt é ns
uppfattning inte f å l ä gga hinder i v ä gen f ö r genomf ö randet av f ö rslaget. Fr å gan
b ö r i sista hand underst ä llas riksdagens pr ö vning.

Mot den nu redovisade bakgrunden finns det s å ledes anledning r ä kna
med att f ö rs ä kringsskyddet i framtiden i stort sett kommer att vara helt ä ckande f ö r
enskilda som drabbas. Det ä r i huvudsak endast vid ö versv ä mningsskador
som drabbar sm å f ö retagare, bostadsr ä ttsf ö reningar och ideella f ö reningar som det ä nnu inte har
lagts fram n å got f ö rslag till en f ö rs ä kringsl ö sning. F ö rs ä kringsgivarna
har dock f ö rklarat sig beredda att ytterligare
ö verv ä ga en s å dan l ö sning, som av n ä rmast tekniska sk ä l hittills inte har varit m ö jlig att å stadkomma.

Kommitt é n har redan
med h ä nsyn till de omedelbart f ö rest å ende
utvidgningarna av f ö rs ä kringsskyddet bed ö mt de skador som inte kommer att
omfattas av f ö rs ä kringsskyddet vara s å f å att det inf ö r
m ö jligheten av att s å dana skador intr ä ffar
varken ä r n ö dv ä ndigt eller ens rimligt att bygga
upp n å got permanent statligt ers ä ttninqsystem. Ers ä ttningsfr å gorna kan f ö r
skador av detta slag l ö sas fr å n fall till fall i samma extraordin ä ra ordning som hittills har skett. Kommitt é n har s å ledes
ansett att den uppn å dda ö verenskommelsen med f ö rs ä kringsgivarna ger m ö jligheter att bereda de skadelidande en godtagbar ers ä ttning i det stora flertalet av de nu aktuella
skadefallen.

Mot denna bakgrund har kommitt é n d ä rf ö r beslutat att inte l ä gga fram n å got f ö rslag till ett permanent statligt ers ä ttningssystem.

Prop.
1983/84:6 22

Bilaga 2

Sajiimanställning av remissyttranden över räddningstjänstkontmit-

téns betänkande (Kn 1982:1) Ersättning för skador på grund av

naturolyckor______________________________________

1 Remissinstanser

Efter remiss har yttranden ö ver bet ä nkandet avgetts av f ö rs ä kringsinspektionen,
kammarkollegiet, statskontoret, riksrevisionsverket, n ä ringsfrihetsombudsmannen, konsumentverket, l ä nsstyrelserna i Stockholms, Kristianstads, Malm ö hus, Hallands, G ö teborgs
och Bohus, Alvsborgs, Kopparbergs, V ä sternorriands
och V ä sterbottens l ä n. Svenska konmimf ö rbundet, Sveriges industrif ö rbund,
Sveriges hantverks- och industriorganisation - Familjef ö retagen, Lantbrukamas riksf ö rbund. Svenska f ö rs ä kringsbolags riksf ö rbund, Folksam, Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige,
Tr ä dg å rdsn ä ringens riksf ö rbund, Sveriges fastighets ä garef ö rbund och
Sveriges villa ä garef ö rbund.

2 F ö rslaget
i stort

R ä ddningstj ä nstkommitt é n
har haft ö verl ä ggningar med f ö rs ä kringsgivarna f ö r att i enlighet med koninitt é ns direktiv f å till
st å nd ett i princip helt ä ckande f ö rs ä kringsskydd. Resultatet av ö verl ä ggningarna
inneb ä r enligt kommitt é n s å dana utvidgningar
av f ö rs ä kringsskyddet att de skador som inte kommer att omfattas av skyddet
bed ö ms vara s å f å att det
varken ä r n ö dv ä ndigt eller ens rimligt att bygga
upp n å got permanent statligt ers ä ttningssystem. Ers ä ttningsfr å gorna kan enligt kommitt é ns mening f ö r
skador av detta slag l ö sas fr å n fall till fall i samma extraordin ä ra ordning som hittills har skett.

Remissinstanserna ansluter sig med n å got enstaka undantag till kommitt é ns allm ä nna
bed ö mningar. De inv ä ndningar som framf ö rs redovisas i det f ö ljande.

Prop. 1983/84:6 23

3 Avgränsningsfrågor

3.1 Skadeh ä ndelsema

Kommitt é n anser att
naturolyckor ä r en l ä mplig samlande beteckning p å de h ä ndelser som
b ö r omfattas av ett skydd f ö r de skadelidande. De h ä ndelser som avses ä r å skslag, jordskred, jordras, bergras
och laviner, jordskalv, stormar och hagel, ö versv ä mningar samt sn ö tryck
(sn ö ov ä der). Enligt kommitt é n kan det
inte helt uteslutas att det i framtiden kan intr ä ffa andra typer av h ä ndelser ä n dessa. Kommitt é n
anser dock att riskerna f ö r detta ä r sm å .

Remissinstanserna l ä mnar
kommitt é ns f ö rslag i fr å ga om avgr ä nsningen av skadeh ä ndelsema utan erinran.

3.2 Skadorna

Med h ä nsyn till det ekonomiska skydd som
vid personskador ges i annan ordning anser kommitt é n att det saknas anledning att i detta sammanhang
beakta s å dana skador. Skydd b ö r enligt kommitt é ns
mening ges vid sakskador eller egendomsskador, dvs. skador som inneb ä r en fysisk f ö rs ä mring av fast eller l ö s egendom eller som best å r
i att s å dan egendom har g å tt f ö rlorad. Som f ö ljdskada till en sakskada b ö r enligt kommitt é n
avbrottsf ö rlust ers ä ttas. H ä rmed
avses inkomstf ö rlust eller intr å ng i n ä ringsverksamhet.

Ä ven
i fr å ga om avgr ä nsningen av skadorna l ä mnas kommitt é ns f ö rslag utan erinran.

3.3 De skadelidande

Enligt kommitt é ns
mening b ö r syftet med det skydd som
tillskapas i fr ä msta rummet vara att tillgodose
enskilda skadelidande, dvs. fysiska personer. S å dan r ö relseverksamhet eller annan n ä ringsverksamhet som har betydelse f ö r f ö rs ö rjningen av de personer som ä ger verksamheten och som bygger p å en personlig arbetsinsats av dessa personer b ö r enligt kommitt é n
ocks å kunna komma i fr å ga. Det b ö r
d ä rvid sakna betydelse om
verksamheten

Prop. 1983/84:6 24

bedrivs som enskild firma eller i bolagsform. Vidare anser
kommitt é n att bostadsr ä ttsf ö reningar och
vissa ideella f ö reningar skall omfattas av skyddet.
Vad g ä ller kommuner b ö r enligt kommitt é ns
mening fr å gan om ers ä ttning fr å n
staten bed ö mas fr å n fall till fall. Detsamma b ö r enligt kommitt é n
g ä lla f ö r vissa typer av indirekta skadeverkningar till f ö ljd av naturolycka.

Remissinstanserna ä r
genomg å ende positiva till kommitt é ns f ö rslag. Fr å n flera h å ll
framf ö rs ö nskem å l om utvidgning av f ö rs ä kringsskyddet
till ä ven andra skadelidande ä n de nu f ö reslagna.

Riksrevisionsverket f ö ruts ä tter att forts ä tta
ö verl ä ggningar kommer till st å nd f ö r att l ö sa
problemen f ö r de kategorier f ö rs ä kringstagare,
bl.a. f ö retag och bostadsr ä ttsf ö reningar, f ö r vilka n å got
f ö rslag till l ö sning inte presenteras. L ä nsstyrelsen i G ö teborgs
och Bohus l ä n framh å ller ö nskv ä rdheten i att kommitt é n medverkar till att f ö rs ä kringsskyddet utvidgas till att omfatta ö versv ä mningsskador
m.m. som kan drabba sm å f ö retagare, bostadsr ä ttsf ö reningar och ideella f ö reningar, dvs. s å dant som pga. tekniska hinder inte
har kommit att omfattas av det ut ö kade
f ö rs ä kringsskyddet. L ä nsstyrelsen i Alvsborgs l ä n f ö ruts ä tter att f ö rs ä kringsskyddet utvidgas till att omfatta ä ven sm å f ö retagare, bostadsr ä ttsf ö reningar och ideella f ö reningar. L ä nsstyrelsen
i V ä sterbottens l ä n f ö ruts ä tter ocks å
att f ö rs ä kringsgivarnas uttalade avsikter att ytterligare ö verv ä ga l ö sningar i vissa avseenden fullf ö ljs. Lantbrukamas riksf ö rbund (LRF) uttalar sig best ä mt mot uteslutningar av vissa skadelidandes r ä tt till ers ä ttning.
Enligt f ö rbundets uppfattning b ö r ers ä ttning utg å oberoende av s å v ä l en verksamhets storlek som dess jurikiska form.
LRF avstyrker allts å r ä ddningstj ä nstkonmitt é ns f ö rslag betr ä ffande vilka skadelidande som skall kunna f å ers ä ttning. Gm f ö rslaget
trots allt skulle komma att genomf ö ras
vill LRF understryka att det inte kan vara motiverat att utesluta ekonomiska f ö reningar fr å n
ers ä ttningsr ä tt samtidigt som man vill ge ideella f ö reningar och bostadsr ä ttsf ö reningar s å dan r ä tt. Svenska
f ö rs ä kringsbolags riksf ö rbund framh å ller att betr ä ffande
de kategorier som inte omfattas av skissen till utvidgade å taganden och som kommitt é n har funnit angel ä gna £ tt uppm ä rksamma n ä r
det g ä ller sk>'ddet f ö r ö versv ä mnings skador - sm å f ö retagare, bostadsr ä tts-f ö reingar och
ideella f ö reningar - p å g å r inom
branschen ett

Prop. 1983/84:6 25

arbete att s ö ka
l ö sa de problem som uppkoimier. Ä ven Folksam uppger att man arbetar vidare med att
unders ö ka om ett utvidgat f ö rs ä kringsskydd
f ö r naturskador kan erbjudas ocks å andra kategorier skadelidande. Tr ä dg å rdsn ä ringens riksf ö rbund
finner de principer som f ö resl å s g ä lla f ö r att enskilda personer eller r ö relseidkare
skall kunna komma i å tnjutande av det f ö reslagna f ö rs ä kringsskyddet v ä l
avv ä gda. Det g ä ller bl.a. kommitt é ns uppfattning att det b ö r
sakna betydelse om verksamheten bedrivs som enskild firma eller i bolagsform.
Det grundl ä ggande b ö r enligt riksf ö rbundets
mening vara att r ö relseverksamheten har betydelse f ö r ä garnas f ö rs ö rjning och
till en v ä sentlig del bygger p å en personlig arbetsinsats. Riksf ö rbundet anser att naturkatastrof-anslagsbest ä mmelsema ä r
mycket restriktiva vad g ä ller juridiska personer och d ä rf ö r upplevs
som or ä ttvisa. Sveriges fastighets ä garef ö rbund
betonar angel ä genheten av att ocks å ä gare av
hyreshus kommer att omfattas av obligatoriskt skydd mot ö versv ä mningsskador
.

3.4 Andra ers ä ttningssystem

R ä ddningstj ä nstkonmitt é n
anser att skador p å gr ö dor inom den del av v ä xtodlingen
som omfattas av sk ö rdeskadeskyddet inte skall beh ö va beaktas i detta sammanhang. N ä r det g ä ller
skador p å gr ö dor sora inte omfattas av sk ö rdeskadeskyddet,
anser kommitt é n att m å ls ä ttningen m å ste vara att sk ö rdeskador
skall ers ä ttas p å ett likartat s ä tt
oavsett vilka typer av gr ö da. Denna m å ls ä ttning kan
enligt kommitt é n endast uppn å s om sk ö rdeskadeskyddet
utvidgas till att omfatta samtliga gr ö dor
inom v ä xtodlingen. I avvaktan p å detta b ö r
enligt kommitt é ns mening naturkatastrofanslaget
beh å llas f ö r deima typ av skador. Motsvarande syn har kommitt é n i fr å ga
om skador p å v ä xthus. Vidare anser kommitt é n
att det i detta sammanhang inte finns anledning att beakta skador som har
drabbat renn ä ringen eller fasta fiskeredskap.

Remissinstanserna inst ä mmer
i huvudsak i r ä ddningstj ä nstkommitt é ns
f ö rslag i fr å ga om avgr ä nsningen
mot andra ers ä ttningssystem. L ä nsstyrelsen i Kristianstads l ä n anser att det ä r
helt

Prop. 1983/84:6 26

riktigt som kommitt é n
p å pekar att sk ö rdeskador skall ers ä ttas p å ett likartat s ä tt oavsett vilka typer av gr ö dor som har drabbats. L ä nsstyrelsen inst ä mmer
i princip i kommitt é ns f ö rslag att sk ö rdeskadeskyddet b ö r utvidgas. Nuvarande sk ö rdeskadesystem kan enligt l ä nsstyrelsen starkt kritiseras och det synes angel ä get att f å
fram ett b ä ttre system. L ä nsstyrelsen i Malm ö hus l ä n framh å ller att erfarenheterna av de sn ö ov ä der och de f ö rluster f ö r
tr ä dg å rdsn ä ringen p å grund av ö versv ä mningar som drabbade l ä net å r 1979 resp.
å r 1980 pekar p ä behovet av ett f ö rb ä ttrat sk ö rdeskadeskydd
som ä ven b ö r omfatta tr ä dg å rdsn ä ringen. Enligt l ä nsstyrelsens mening torde det emellertid vara mycket
sv å rt att å stadkomma ett sk ö rdeskadeskydd
som t ä cker alla typer av gr ö dor. M ö jligheter
till s ä rskilda st ö d å tg ä rder i samband med naturolyckor b ö r enligt l ä nsstyrelsen
d ä rf ö r finnas ä ven framdeles.

N å gra remissinstanser anser
emellertid att skyddet vid skador p å
odlingar inte blir tillfredsst ä llande.
Lantbrukarnas riksf ö r-btmd (LRF) konstaterar att
kommitt é ns avgr ä nsning mot sk ö rdeskadeskyddet
ä r beh ä ftad med betydande os ä kerhet och
att en stor m ä ngd skador i f ö rh ä llande till
det nuvarande sk ö rdeskadeskyddet kommer att falla
utanf ö r. Enligt LRF ä r det f.n. en ö ppen
fr å ga i vilken m å n sk ö rdeskadeskyddet
kan komma att utvidgas. Det synes i varje fall enligt LRF:s uppfattning inte l ä mpligt att det utvidgas till att g ä lla s å v ä l alla gr ö dor
i jordbruk och tr ä dg å rdsbruk som anl ä ggningar i tr ä dg å rdsbruk. Qn sk ö rdeskadeskyddet byggs ut med individuella l å n och bidrag, b ö r
enligt LRF:s mening i vart fall ä rter
och b ö ner kunna infogas i systemet, men i
ö vrigt b ö r andra v ä gar
pr ö vas, t.ex. s ä rskilda f ö rs ä kringar. Enligt LRF skulle, i och med att
skadeorsaksdefinitionen utvidgats fr å n
att g ä lla endast naturkatastrofer till
naturolyckor, antalet skadefall utanf ö r
sk ö rdeskadeskyddet bli mycket omfattande,
st ö rre ju mera begr ä nsat sk ö rdeskadeskyddet
forts ä tter att vara. tt h ä nvisa alla dessa ers ä ttningskrav till naturkatastrofanslaget med dess speciella
administration och sociala begr ä nsningar,
bl.a. inkomst- och f ö rm ö genhetspr ö vning, finner LRF orimligt. Tr ä dg å rdsn ä ringens riksf ö rbund
framh å ller att konsekvensen av att
undanta vissa skadeorsaker fr å n det f ö reslagna f ö rs ä kringsskyddet och l å ta dessa regleras genom naturkatastrofanslaget blir

Prop. 1983/84:6 27

att det f ö r bl.a. tr ä dg å rdsf ö retagen kommer att g ä lla betydligt str ä ngare principer, bl.a. en mycket h å rd inkomstpr ö vning,
sm å m ö jligheter f ö r juridiska personer att f å bidrag osv. Om v ä xtodlingens
gr ö dor skall undantas m å ste d ä rf ö r enligt riksf ö rbundets
mening reglema f ö r att f å bidrag fr å n
naturkatastrofanslaget med det snaraste ses ö ver. Riksf ö rbundet uppger att de nuvarande reglema
upplevs som mycket or ä ttvisa d ä det har visat sig att odlare med betydande hj ä lpbehov helt l ä mnas
utanf ö r p å grund av en sn ä v inkomstgr ä ns.

4 F ö rs ä kringsskyddet

R ä ddningstj ä nstkommitt é n
har haft ö verl ä ggningar med f ö rs ä krings givarna i syfte att f å
till st å nd ett i princip helt ä ckande f ö rs ä kringsskydd vid naturskador. Kommitt é n har bed ö mt
bristema i f ö rs ä kringsskyddet vara p å tagliga vid ö versv ä mningar och
vid markskador m.m.

F ö rs ä kringsgivarna har f ö rklarat sig
beredda att genomf ö ra ett obligatoriskt skydd i hem-,
villa-, fritidshus- och lantbruksf ö rs ä kringania. Skyddet skall utformas som ett helv ä rdesskydd och omfatta ö versv ä mningar till f ö ljd av skyfall, sn ö sm ä ltning samt stigande sj ö och vattendrag. Ä ven
vid jordskred, jordras, bergras, laviner, jordskalv, vulkanutbrott och
genombrott av vattendamm skall f ö rs ä kringsskyddet g ä lla.
Kommitt é n anser att den f ö reslagna utvidgningen av f ö rs ä kringsskyddet
b ö r genomf ö ras.

Kommitt é n har ansett
det viktigt att det utvidgade f ö rs ä kringsskyddet vid ö versv ä mningsskador ocks å kommer att g ä lla
f ö rs ä kringstagare inom ramen f ö r
aff ä rs-, fastighets- och f ö retagsf ö rs ä kringarna. Av dessa ä r det enligt kommitt é ns mening ur
social synpunkt s ä rskilt angel ä get att sm å f ö retagare, bostadsr ä ttsf ö reningar och ideella f ö reningar skyddas. F ö rs ä kringsgivarna har f ö rklarat att det st ö ter p å sv å righeter att f ö rs ä kringsv ä gen skydda dessa f ö rs ä kringstagare
men att man ä r beredd att ytterligare ö verv ä ga m ö jlighetema att l ö sa
fr å gan. Kommitt é n har ansett att den inte b ö r avvakta en s å dan
l ö sning innan bet ä nkandet lades fram.

Prop. 1983/84:6 28

Flertalet remissinstanser ä r positiva till kommitt é ns f ö rslag. F ö rs ä kringsinspektionen har inte n å got att erinra mot den princip ö verenskommelse som kommitt é n har tr ä ffat
med f ö retr ä dare f ö r f ö rs ä kringsbranschen om utvidgat
generellt f ö rs ä krings å tagande i fr å ga om naturolyckor i vissa fall. Statskontoret har
.inget att inv ä nda mot att fr å gan om ers ä ttning
f ö r skador p å grund av naturolyckor regleras i form av ett
obligatoriskt f ö rs ä kringsskydd f ö r f ö rs ä kringstagare som har hem-, villa-, fritidshus-eller
lantbruksf ö rs ä kringar. Det ä r enligt statskontorets mening tv ä rtom tillfredsst ä llande
om flertalet ers ä ttningsfr å gor kan l ö sas
utan att statsmedel beh ö ver tas i anspr å k. Statskontoret framh å ller att f ö r f ö rs ä kringstagarna kommer
premiebelastningen f ö r det vidgade sk-yddet att bli
mycket ringa. Skadef ö rebyggande insatser torde enljgt
statskontoret ocks å stimuleras om fr å gorna l ö ses
inom f ö rs ä kringsv ä sendets ram. Riksrevisionsverket
anser att kommitt é n i huvudsak har presenterat ett ä ndam å lsenligt f ö rslag om hur ers ä ttningen
f ö r skador p å grund av naturolyckor b ö r regleras. Om f ö rs ä kringsgivarna
utvidgar omfattningen av de vanligaste f ö rs ä kringsformerna b ö r
detta enligt verkets mening avsev ä rt
minska statens roll vid regleringen av de aktuella ers ä ttningsanspr å ken.
Riksrevisionsverket anser att regleringen av ers ä ttningsanspr å ken inom de professionella f ö rs ä kringsorganen
b ö r medf ö ra den enhetlighet i behandlingen som har
efterlysts. Verket f ö ruts ä tter att fortsatta ö verl ä ggningar kommer till st å nd f ö r att l ö sa de f ö rs ä kringstagares problem f ö r vilka det inte presenteras n å got f ö rslag till f ö rs ä kringsl ö sning. Liknande synpunkter framf ö rs av andra remissinstanser.

N ä ringsfrihetsombudsmannen (NO) d ä remot framf ö r
vissa bet ä nkligheter mot kommitt é ns f ö rslag. NO:s
fr ä msta inv ä ndning g ä ller
att ett avtal mellan f ö rs ä kringsbolagen med inneb ö rd att
bolagen inte f å r ta h ä nsyn till riskskillnader torde st å i strid med den s.k. sk ä lighetsprincipen i 282 § 2 mom. lagen om f ö rs ä kritngs-r ö relse. Enligt detta lagrum skall premies ä ttningen vara sk ä ligt
avv ä gd med h ä nsyn till den risk som f ö rs ä kringen ä r avsedd att t ä cka,
n ö diga omkostnader f ö r f ö rs ä kringen samt omst ä ndighetema
i ö vrigt. I f ö rarbetena till lagen anf ö rs bl.a. att till ä mpning
av sk ä lighetsprincipen f ö ruts ä tter en
uppdelning av f ö rs ä kringsbest å ndet i riskgrupper. I bet ä nkandet ber ö rs
f ö rv å nande nog inte denna problematik.

Prop. 1983/84:6 29

F ö rutom inv ä ndningen i denna del vad g ä ller f ö rslagets
ö verensst ä mmelse med g ä llande
lagstiftning anser NO det i sak tveksamt att sl å ut kostnaden f ö r en t)!? av skador som man p å f ö rhand vet n ä stan uteslutande drabbar f ö rs ä kringstagare
som bor i vissa k ä nda omr å den p å premiema f ö r samtliga f ö rs ä kringstagare i resp. f ö rs ä kringsform. NO anser ocks å att kommitt é n
s ö ker bagatellisera den kostnads ö kning som blir f ö ljden
f ö r f ö rs ä kringstagarna. 1 tider d å stigande premier och sjunkande reall ö ner g ö r att å tskilliga privatpersoner ö verv ä ger om man
skall ha n å got f ö rs ä kringsskydd framst å r den extra premie ö kningen inte alls s ä obetydlig
som kommitt é n vill ge intryck av. En >tterligare
inv ä ndning av mera allm ä n natur g ä ller
att den utformning f ö rslaget f å tt tar bort en stor del av incitamentet att inte l ä gga ett hus p å
d å lig gnmd.

NO slutsats av det ovan sagda ä r att det f ö rslag
som kommitt é n st ä llt sig bakom inte uppfyller vad som s ä gs i direktiven om att en f ö rs ä kringsl ö sning
skall bygga p å f ö rs ä kringsm ä ssiga s>Tipunk-ter. NO kan inte finna annat ä n att f ö rslagets
genomf ö rande skulle inneb ä ra ett klart avsteg fr å n en f ö r f ö rs ä kringsverksamhet grundl ä ggande och lagf ä st
princip. Att ö ppna f ä ltet f ö r
en mer eller mindre godtycklig riskf ö rdelning
och premies ä ttning skulle vara en farlig v ä g att betr ä da.
NO m å ste redan p å denna grund best ä mt
avstyrka f ö rslaget.

Ä ven
fr å n de konkurrenss>Tipunkter som
NO i sin verksamhet n ä rmast har att beakta kan inv ä ndningar resas mot f ö rslaget. NO ä r kritisk till avtal av den typ som
f ö rs ä kringsbolagen avser att tr ä ffa,
i vilka bolagen binder sig f ö r vilken
omfattning f ö rs ä kringsskyddet skall ha i olika avseenden. H ä rigenom å stadkommer
man en l å sning n ä r det g ä ller
bolagens m ö jligheter att anv ä nda produktutvecklingen som konkurrensmedel. En f ö r ä ndring av
produkten f ö ruts ä tter samf ö rst å nd mellan samtliga bolag. Resultatet blir troligen en s ä mre produkt ä n
om bolagen i konkurrens med varandra f å r
utforma detaljerna i de paktetf ö rs ä ksingar som h ä r
ä r aktuella. Det finns allts å en risk f ö r
att effektiviteten i f ö rs ä kringsbranschen h ä mmas om bolagen tr ä ffar ett avtal av det slag som de uppgivit ä r en f ö ruts ä ttning f ö r
f ö rslaget. Genom

Prop.
1983/84:6 30

avtalsbindningen i fr ä ga
on omfattningen och f ö rdelning av kostnaderna p ä samtliga f ö rs ä kringstagare p å verkas
ocks å prisbildningen.

N ä r det g ä ller premies ä ttningen
i ö vrigt har f ö retr ä dare f ö r bolagen inf ö r
NO f ö rklarat, i likhet med vad som anf ö rs i bet ä nkandet,
att varje bolag skall ha full frihet att best ä mma storleken av beh ö vliga
premieh ö jningar. I och f ö r sig synes redan en viss samst ä mmighet mellan bolagen betr ä ffande behovet av premieh ö jning ha uppn å tts
genom den premiekalkyl som presenterats av FSAB. NO ser det som v ä sentligt att varje bolag sj ä lvst ä ndigt
kalkylerar och fattar beslut om premiema f ö r
de f ö rs ä kringar de erbjuder f ö rs ä kringstagarna och h ä rvid givetvis ä ven f ö r samtliga de moment som ing å r
i de paketf ö rs ä kringar som h ä r ä r aktuella. Sammanfattningsvis anser NO att det finns s å m å nga inv ä ndningar mot det f ö rslag till ut ö kat f ö rs ä kringsskydd vid naturskador som kommitt é n st ä llt sig
bakom att denna l ö sning p å problemet inte b ö r
v ä ljas.

I princip har NO dock inget att inv ä nda mot att man fr å n statsmaktemas sida genom kontakter med f ö rs ä kringsbolagen
s ö ker å stadkomma ett s å helt ä ckande f ö rs ä kringsskydd som m ö jligt vid naturskador. Det i
sammanhanget v ä sentliga ä r att det skapas en m ö jlighet f ö r f ö rs ä kringstagarna att skaffa sig ett f ö rs ä kringsskydd
som t ä cker t ä nkbara skador. NO inst ä mmer h ä rvid i kommitt é ns st å ndpunkt att
det inte finns anledning f ö r samh ä llet att ers ä tta
skador som det har funnits m ö jlighet att
f ö rs ä kra sig mot. Den n ä rmare
utformningen av det f ö rs ä kringsskydd som beh ö vs f ö r att tillgodose framf ö rda ö nskem å l fr å n kcmndtt é ns sida b ö r
ö verl å tas p å varje bolag. Att f ö ljden kan bli vissa variationer i produktutformningen
ser inte NO som n å gon nackdel. Premies ä ttningen b ö r
givetvis ske enligt vedertagna principer som st å r i ö verensst ä mmelse med sk ä lighetsprincipen.

Lantbrukamas riksf ö rbund
(LRF) understryker vikten av att f ö rslaget
genomf ö rs och framh å ller att de generella f ö rs ä krings å tagandena f ö r
samtliga f ö rs ä kringsbolag och samtliga ber ö rda
f ö rs ä kringar m å ste ut ö kas till att g ä lla
skador genom naturolyckor och ej enbart naturkatastrofskador. LRF har ej haft m ö jlighet att g ö ra
n å gon bed ö mning av behovet av ett s å dant ut ö kat
f ö rs ä krings-

Prop.
1983/84:6 31

skydd ä ven i aff ä rs-, fastighets- och f ö retagsf ö rs ä kringar men vill uttala att det synes m ä rkligt om ej samma skyddsbehov skulle f ö religga f ö r dessa f ö rs ä kringsomr å den.

N ä r det g ä ller markskador genom ö versv ä mningar inneb ä r f ö rs ä kringsgivarnas f ö rslag
att inget skydd skall finnas f ö r vare sig
tomtmark eller annan mark. Anledningarna h ä rtill
ä r dels att det inte bed ö ms att n å gra
skador av katastrofnatur kan uppst å p å tomtmark och att eventuella skador ä r sv å rbed ö mbara, t.ex. att det kan vara sv å rt att skilja mellan "r ä nnilar" och "bort-spolning", dels att
det betr ä ffande lantbruksmark skulle uppst å en oklar gr ä nsdragning
mellan markskador och sk ö rdeskador. LRF finner f ö rs ä kringsgivarnas
argumentation h ä r f ö ga ö vertygande. Motsvarande avgr ä nsnings- och definitionsproblem torde f ö religga och har l ö sts
p å tillfredsst ä llande s ä tt
n ä r det g ä ller f ö rs ä kringar f ö r
t.ex. byggnader och andra sakf ö rs ä kringar. Argumentet om gr ä nsdragningen gentemot sk ö rdeskadeskyddet synes likas å oh å llbart,
eftersom detta skydd endast g ä ller skador
p å gr ö dor och d å det dessutom borde vara enkelt att
inf ö ra en regel att det som ej t ä cks av sk ö rdeskadeskyddet
skall t ä ckas av natur-skademomentet i f ö rs ä kringarna.
Det i lantbruksf ö rs ä kringen ing å ende skyddet f ö r sn ö trycksskador
ä r enligt LRF:s mening otillr ä ckligt. Det torde ocks å f ö rekomma en hel del andra skador p å grund av olyckor, som ej t ä cks av det nuvarande eller det f ö reslagna f ö rs ä kringsskyddet.

Sveriges villa ä garef ö rbund mots ä tter
sig inte att behovet av skydd mot skador sker i foim av ett f ö r alla f ö rs ä kringstagare obligatoriskt f ö rs ä kringsskydd
i st ä llet f ö r genom ett statligt ers ä ttningssystem. F ö rbundet
anser emellertid att detta f ö rs ä kringsskydd b ö r
g ö ras i princip helt ä ckande och avse ä ven
skador f ö r vilka annan part ä r ansvarig. I s å dana
fall b ö r enligt f ö rbundets mening f ö rs ä kringsgivaren ha regressr ä tt gentemot den ansvarige.

5 Kvarst å ende
ers ä ttningsfr å gor

R ä ddningstj ä nstkommitt é n
har funnit att det i framtiden saknas anledning att samh ä llet ens till n å gon
del ers ä tter skador som det har funnits m ö jlighet att f ö rs ä kra sig mot.

Prop. 1983/84:6 32

For det f å tal skadefall
p å naturskadeomr å det d ä r det ä ven i framtiden kan f ö religga behov av ers ä ttning fr å n staten, ä r
det enligt kommitt é ns uppfattning inte n ö dv ä ndigt eller
ens rimligt att bygga upp n å got pennanent
statligt ers ä ttningssystem. Ers ä ttningsfr å gorna
f ä r enligt kommitt é n i s å dana fall l ö sas efter en bed ö mning
fr ä n fall till fall p ä samma extraordin ä ra
s ä tt som hittills har skett. Kommitt é n l ä gger d ä rf ö r inte fram
n å got f ö rslag till ett permanent statligt ers ä ttningssystem.

Av remissinstanserna ä r
konsumentverket/KO negativt till kommitt é ns
st å ndpunkt att det saknas anledning
att sanh ä llet ens till n å gon del ers ä tter
skador som det har funnits m ö jligheter
att f ö rs ä kra sig mot. Verket anser att ett s å
generellt undantag fr å n m ö jlighetema att ens fr å n fall till
fall f å ers ä ttning av staten vid allvarligare naturolyckor inte kan accepteras fr å n konsumentsynpunkt. Verkets sk ä l f ö r detta ä r f ö ljande.

Naturolyckor kan i vissa fall f å en s å dan omfattning
att de ger mycket stora, ibland katastrofala konsekvenser f ö r en enskild person och hans familj. I praktiken kan
den enskilde som drabbats av en allvarligare naturolycka sakna m ö jligheter att skaffa sig en ny likv ä rdig bostad och i vissa fall utkomst f ö r sig och sin familj i det fall skadan inte kan t ä ckas genom f ö rs ä kringar. Att den skadelidande inte skaffat sig ett f ö rs ä kringsskydd
kan ha olika orsaker. En orsak kan vara att den skadelidande underl å tit att teckna en f ö rs ä kring som i och f ö r sig skulle t ä cka
skadan. En annan kan vara att det helt enkelt inte varit m ö jligt f ö r
honom att teckna f ö rs ä kring. S ä rskilt i det fallet d å den enskilde v ä grats
f ö rs ä kring och det s å lunda inte varit m ö jligt f ö r
honom att f å f ö rs ä kring som t ä cker den uppkoimia skadan ter sig det generella
undantag som kommitt é n f ö reslagit, som s ä rskilt bet ä nkligt. Verket anser emellertid, att det ä ven i det fallet d å det i och f ö r sig sktille lia varit m ö jligt f ö r
den skadelidande att teckna f ö rs ä kring, men d ä r
den skadelidande av okunnighet eller f ö rsummelse
inte utnyttjat denna m ö jlighet, kan fiimas situationer d å en till ä mpning
av det generella undantag som kommitt é n
f ö reslagit kan te sig st ö tande.

Kommitt é ns f ö rslag om ett undantag f ö r skador som kunnat f ö rs ä kras

Prop.
1983/84:6 33

bygger, anser verket, p å
f ö ruts ä ttningar som inte bekr ä ftas av de
erfarenheter verket vunnit p å detta omr å de. Kommitt é n
har bed ö mt att den
konsumentupplysningsverksamhet om olika f ö rs ä kringsformer och vad dessa omfattar, som bedrivs av
f ö rs ä kringsbolagen och i massmedia ä r
s å betydande att ingen l ä ngre beh ö ver
sv ä va i okunnighet om vilka f ö rs ä kringar han
beh ö ver f ö r att skydda sin egendom. Risken f ö r
underf ö rs ä kring har ä ven, uttalar kommitt é n, minskat p å tagligt
genom de ä rliga uppr ä kningar av f ö rs ä kringsbeloppen som f ö rs ä kringsbolagen vidtar. Kommitt é n har ä ven
framh å llit att den nyligen tillkomna konsumentf ö rs ä kringslagen
(1980:38) f ö ruts ä tter en ö kad information till konsumenterna
om olika f ö rs ä kringar.

Konsumentverket har i sin verksamhet erfarit att det ä r sv å rt att
informera om f ö rs ä kringar. Detta beror bl.a. p å
att f ö rs ä kringar skall minska eller eliminera risker som konsumenten har ingen
eller ringa erfarenhet av att bed ö ma.
Den information som i dag l ä mnas i f ö rs ä kringsfr å gor riktas v ä sentligen
till personer som anm ä lt intresse f ö r ett visst f ö rs ä kringsbolags utbud av f ö rs ä kringar.
Bortsett fr ä n kommersiella annonser och enstaka
inslag i massmedia l ä mnas det i dag inte n å gon allm ä n
upplysning om f ö rs ä kringar till de grupper som n ä rmast
ber ö rs av de fr å gor kommitt é n
ö verv ä gt, dvs. fastighets ä gare. Det
finns, menar verket, mot denna bakgrund situationer, d ä r underl å tenheten
att teckna eller vidmakth å lla en f ö rs ä kring som
omfattar naturolyckor, kan te sig urs ä ktlig.
Riskerna f ö r att konsumenterna kommer att st å utan f ö rs ä kringsskydd vid naturolyckor b ö r s å ledes inte
underskattas.

Ä ven
l ä nsst>Telsen i V ä sternorriands l ä n
anser att m ö jligheten ä ven forts ä ttningsvis
b ö r f ö religga att staten i s ä rskilda fall
kan pr ö va ers ä ttningsanspr å k
i samband med olyckor d ä r n å gon enskild av olika sk ä l saknar f ö rs ä kringsskydd.

Remissinstanserna har ingen erinran mot att kommitt é n har beslutat sig f ö r att inte l ä gga fram n å got f ö rslag till
ett permanent statligt ers ä ttningssystem.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983