Prop. 1983/84:61

Regeringens proposition

1983/84:61

angående
en ny import- och exportreglering;

beslutad den 27 okiober 1983,

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i
bifogade utdrag av regeringsprotokoll för den åtgärd och det ändamål som
framgår av föredragandens hemställan,

Pä regeringens vägnar OLOF PALME

MATS
HELLSTRÖM

ProposlUonens huvudsakliga innehåll

Enligt kungörelser från år 1947 och år 1950 råder f,n,
allmänt förbud mot all utan tillstånd (licens) importera eller exportera varor.
Licensmyndigheter är kommerskollegium och statens jordbruksnämnd. Under åren
har emellertid det övervägande antalet varor undantagils från licenskravel
varigenom del allmänna förbudel i praktiken kommit att sättas ur spel. Besluten
om sådana undanlag, s.k. frilistning. är talrika. Den nuvarande import- och
exportregleringen har lill följd härav blivit svårtillgänglig.

Avsikten är alt i den nya import- och exporlregleringen ersälta
del allmänna förbudet med en allmän frihet alt införa och ulföra varor. För licensbeläggning
skall krävas direkta föreskrifter i förtätlningsform. Någon förändring av det
faktiska frilistningsläget åsyftas inte. Den nya regleringen avses träda i
kraft den 1 april 1984,

I Riksdagen 1983/84: 1 saml. Nr 6/

Prop.
1983/84: 61

Prop. 1983/84:61 2

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1967:340) om prisreglering på
jordbrukets

omr å de

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1967:340) om
prisreglering på jordbrukets område'

dels att 2-5 SS skall upphöra aU gälla,

dels att rubriken närmast före 2 S skall utgå,

dels att bilagans rubrik skall lyda "Förteckning över
varor som avses i 1 S andra stycket",

dels atl
1, 6. 15, 19, 35 och 36 SS skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

För att reglera priserna på jordbruksprodukter äger
regeringen eller, efter bemyndigande av regeringen, statens jordbruksnämnd beträffande
vara av visst slag föreskriva att 2, 7, 8,9, 10, 14, 18. 28. 29, 30, 31 eller
32 S skall tillämpas.

1 S

Föreslagen lydelse

För att reglera priserna på jordbruksprodukter får
regeringen eller, efter bemyndigande av regeringen, statens jordbruksnämnd föreskriva
att bestämmelserna 1 7, 8, 9, 10, 14, 18,28,29,30,31 eller 32 S skall tillämpas
på varor av visst slag.

För
samma ändamål får regeringen eller, efter bemyndigande av regeringen.
Jordbruksnämnden föreskriva att sådana varor som anges 1 bilagan till denna
lag inte får föras in i eller ut ur landet utan särskilt tillstånd
(importlicens eller exportlicens).

Regeringen
ö';'bemyndiga jordbruksnämnden att ge förening som avses i 1 a S eller annan
sammanslutning, som enligl regeringens eller nämndens förordnande handhar
prisreglering pä jordbrukets område, rätt att pä villkor som nämnden bestämmer
ensam föra in eller ut vara för vilken gäller tillståndstvång enligt 2 §.

Regeringen
får bemyndiga jordbruksnämnden att ge en sådan förening som avses i I a S
eller annan sammanslutning, som enligt regeringens eller nämndens förordnande
handhar prisreglering pä jordbrukets område, rätt atl pä villkor som nämnden beslämmer
ensam föra in eller ut sådana varor för vilka tillståndstvång/ör in- eller utförsel
har föreskrivits med stöd av denna lag.

Lagen ornti-yckl 1981:637,

Prop. 1983/84:61 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 S

Avgift som avses 1 14 § erlägges Regeringen får meddela före-

Icke, när vara föres in under så- . skrifter om undantag
från avgifts-dana omständigheter som för till- skyldigheten enligt 14 §. ståndspllktig
vara medför rätt till Införsel utan tillstånd enligl 3 § första stycket. Sådan
avgift erlägges inte heller när vara föres in under sådana omständigheter som
för tullpliktig vara medför befrielse från tull enligt 5 a § tullförordningen (1973:979).

19 S

Avgift som avses i 18 § erlägges Regeringen får meddela före-

icke, när vara föres ut under så- skrifter om undantag
från avgifts-dana omständigheter som för till- skyldigheten enligt 18 §. ståndspllktig
vara medför rätt till utförsel utan tillstånd enligt 5 §.

35 S

Till böter dömes den som uppsåt- Till böter döms den som uppsätli-

ligen eller av oaktsamhet bryter gen eller av oaktsamhet bryter mot

mol föreskrifter enligt 28, 29, 30, 31
eller

a) villkor för Införsel enhgt 2 §, om 32 §.

gärningen ej är belagd med straff 1

lagen (1960:418) om straff för varusmuggling,

b) föreskrift enligt 28, 29, 30, 31 el

ler 32 S.

36 S

Brott som avses i 35 § b får åtalas Brott som avses i 35 S får åtalas

av
åklagare endast efter anmälan av av åklagare endast efter anmälan av

jordbruksnämnden. jordbruksnämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1984.1 fråga om brott
som avses i 35 S i dess äldre lydelse gäller äldre bestämmelser.

Prop. 1983/84:61 4

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974: 226) om prisreglering på
fiskets område

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:226) om
prisreglering på fiskets område

dels all 2-5 SS och 22 S skall upphöra all gälla.

dels att rubriken närmast före 2 S skall utgå,

dels att bilagans rubrik skall lyda "Förteckning över
var-or som avses i I S andra stycket".

dels all
1,6, 10, 12. 13 och 23 SS skall ha nedan angivna lydelse.

I S'

Nuvarande lydelse

För all reglera priserna på fiskets produkter får
regeringen eller, efter bemyndigande av reperingen, statens jordbruksnämnd föreskriva
all beslämmelse i 2,1, 10. 12 eller 13 S skall tillämpas i fråga om vara av
visst slag.

Föreslagen lydelse

För atl reglera priserna på fiskels produkter får regeringen
eller, efter bemyndigande av regeringen, statens jordbruksnämnd föreskriva all
bestämmelserna 17. 10. 12 eller 13 S skall tillämpas på varor av visst slag.

För
samma ändamål får regeringen eller, efter bemyndigande av regeringen,
jordbruksnämnden föreskriva att sådana varor som anges i bilagan till denna
lag inle får föras in 1 eller ut ur landet utan särskilt tillstånd
(importlicens eller exportlicens).

Regeringen
får bemyndiga statens jordbruksnämnd att ge sammanslutning som enligt
regeringens eller jordbruksnämndens förordnande handhar prisreglering på fiskets
område rätt atl på villkor som jordbruksnämnden bestämmer ensam utföra vara
för vilken gäller tillståndstvång c/!//g/2 §.

Regeringen
får bemyndiga statens jordbruksnämnd att ge en sådan sammanslutning, som
enligt regeringens eller jordbruksnämndens förordnande handhar prisreglering
på fiskets område, räll att på villkor som jordbruksnämnden bestämmer ensam föra
ut sådana varor för vilka tillståndstvång/riy utförsel har föreskrivits med
stöd av denna lag.

10 S"

Prisregleringsavgift
skall utöver för varor som anges i 7 § eriäggas för sädana varor som anges i
bilaga till denna lag och som förs in till

Prisregleringsavgift
skall, utöver för iådana varor som anges i 7 S, erläggas för sådana varor som
anges i bilagan till denna lag och

' Senaste lydelse 1974:866, - Senaste lydelse 1974:866. Senaste
lydelse 1980:406, Ändringen innebär bl. a, all tredje stycket upphävs.

Prop. 1983/84:61

Nuvarande lydelse

landet och inte utgör svenskfångad fisk (importfisk), om
sådan avgift utgår för svenskfångad fisk.

Avgift som avses i första stycket utgår inte för imporlfisk,
om denna förs in under sådana omständigheter som för tillståndspliktiga varor
medför rätt till införsel utan tillstånd enligt 3 §.

Sådan
avgift utgår inte heller om en vara förs in under sådana om-stäiidigheter som
medför befrielse från tull enligt 5 a § tullförordningen (1973:979).

Föreslagen lydelse

som förs in / landet och inte utgör svenskfångad fisk
(importfisk), om sådan avgift utgår för svenskfångad fisk.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från
denna avgiftsskyldighet.

För imporlfisk skall erläggas in-förselavgifl. I fråga om
sådan avgift äger 11 § motsvarande tillämpning.

Införselavgift
utgår ej, om varan införes under sådana omständigheter som för tillståndspliktig
vara medför rätt till införsel utan tillstånd enligt 3 §. Sådan avgift utgår
inte heller om vara föres in under sådana omständigheter som medför befrielse
från tull enligt 5 a § tullförordningen (1973:979).

För
importfisk skall erläggas införselavgift. I fråga om sådan avgift skall 11 S
tillämpas.

Regeringen
får meddela föreskrifter om undantag från denna a vglftsskyldigh et.

För vara som anges i bilaga till denna lag och som utföres
ur landet skall erläggas utförselavgift. Avgiften uppbäres av statens
jordbruksnämnd eller den jordbruksnämnden bemyndigar.

Utförselavgift
utgår ej, om varan utföres under sådana omständigheter som för tillståndspliktig
vara medför rätt till utförsel utan tillstånd enligt 5 §.

Föreligger
avgiftsskyldighet får, om jordbruksnämnden ej medger annat, utförsel ske endast
om bevis att avgiften erlagts företes för tullmyndigheten.

13 S

För sådana varor som anges i bilagan till denna lag och
som förs ut ur landet skall erläggas utförselavgift. Avgiften uppbärs av
statens jordbruksnämnd eller den jordbruksnämnden bemyndigar.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från
denna avgiftsskyldighet.

Föreligger avgiftsskyldighet får, om jordbruksnämnden inte
medger annat, utförsel ske endast om bevis att avgiften har erlagts företes för
tullmyndigheten.

" Senaste lydelse 1979:983.

ti Rikdagen 1983/84. I samt. Nr 61

\

Prop. 1983/84:61

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Mot
beslut, som statens jord-bmksnämnd i särskilt fall meddelat enligt denna lag
eller med stöd av regeringens förordnande enligt lagen,/öres talan hos
kammarrätten genom besvär.

Talan
mot annat beslul, som jordbmksnämnden meddelat enligt lagen eller med stöd av
regeringens förordnande enligt lagen,/öres hos regeringen genom besvär.

Mot
Jordbruksnämndens beslut i fråga som avses i 8-12 §§ lagen (1959:92) om
förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning får talan ej föras.

Beslut, som statens jordbmks-nämnd
i särskilt fall meddelat enligt denna lag eller med slöd av regeringens
förordnande enligt lagen, / fråga om annat än en import- eller exportlicens,
får , överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Andra
beslul, som jordbmksnämnden meddelat enligl lagen eller med stöd av
regeringens förordnande enligt lagen, får överklagas hos regeringen genom
besvär.

Jordbruksnämndens
beslut i frågor som avses i 8-12 §5 lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumlionsbeskallning
får inte överklagas.

Denna
lag träder i kraft den 1 april 1984.

'
Senaste lydelse 1980:406.

Prop. 1983/84:61 7

3
Förslag till

Lag
om upphävande av kungörelsen (1947:82) angående allmänt importförbud och
kungörelsen (1950:324) angående allmänt exportförbud

Härigenom
föreskrivs att kungörelsen (1947:82) angående allmänt importförbud och
kungörelsen (1950:324) angående allmänt exportförbud skall upphöra att gälla
med utgången av mars månad 1984.

Prop. 1983/84:61

Utdrag

UTRIKESDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringsammanträde 1983-10-27

Närvarande:
slatsministem Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Rainer, Boström, Göransson,
Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg

Föredragande:
statsrådet Hellström

Proposition
angående en ny import- och exportreglering

1
Inledning

I
Sverige råder sedan åren efler andra världskriget generellt förbud mot att utan
tillstånd (licens) införa eller utföra varor. Bestämmelser härom finns i
kungörelsen (1947:82) angående allmänt importförbud och kungörelsen (1950:324)
angående allmänt exportförbud. Licensmyndigheter är kommerskollegium och
statens jordbmksnämnd. Under åren har de allmänna förbuden kommit atl sällas
ur spel genom att omfattande undantag från förbuden har medgivils vid olika fillfällen.
Dessa s.k. frilistningar har mestadels beslutats av licensmyndighelerna efler bemyndiganden
av regeringen, men också i några fall direki av regeringen. Genom att
undantagen frän de generella förbuden finns i åtskilliga beslul har regleringen
med tiden blivit svåröverskådlig.

De
allmänna förbudskungörelserna har inle tillkommit i den ordning som föreskrivs
i den nya regeringsformen. Kungörelserna har därför fortsalt giltighet endasl
med slöd av regeringsformens övergångsbestämmelser.

I
syfte att skapa en mer överskådlig import- och exportreglering och att bringa
reglerna härom i överensstämmelse med regeringsformen tillkallade år 1978
dåvarande chefen för handelsdepartementet en särskild utredare' med uppgift att
företa en genomgripande översyn av reglerna om import och export. Enligt direkfiven
skulle målet vara atl ersätta de allmänna import- och
exportförbudskungörelserna och därpå grundade beslut med elt nytt regelsystem.
Utredaren, som under sitt arbete använt namnet utredningen om import- och exporlförfaltningar,
avlämnade i november 1982 betänkandet (Ds H 1982:4) Föreskrifter om import och
export. I

'
F.d, regeringsrådet Öhman,

Prop. 1983/84:61 9

betänkandet
föreslås en formell omläggning av regleringen. Den föreslagna nya regleringen fömtsätter
i sin tur att vissa ändringar görs dels i de båda lagarna om prisreglering pä jordbmkets
och fiskels områden, dels i valutaförordningen. Den av ulredningen gjorda
sammanfattningen av regleringsförslaget bör fogas till detta
regeringsprotokoll som bilaga 1. Utredningens lagförslag bör fogas lill
protokollet som bilaga 2.

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgivits av hovrätten för Nedre Nortland,
kammarrätten i Stockholm, statens jordbmksnämnd, kommerskollegium,
generaltullstyrelsen, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, Sveriges riksbank,
exportkreditnämnden, Sveriges exportråd, valutakommittén (E 1977:03),
Lantbrukamas riksförbund, Sveriges Fiskares Riksförbund, Sveriges fiskförsäljningsföreningars
riksförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund, Svenska Handelskammarförbundel,
Sveriges Handelsagenters Förbund och Textilrädet/Konfeklions-. induslriföreningen.

2
Allmän motivering

2.1
Bakgrund och nuvarande förhållanden

Strax
före och under andra världskriget infördes av i huvudsak försörjningspolitiska
skäl restriktioner beträffande importen och exporten av varor. Efler kriget
upphävdes successivt förbuden i relafivt stor omfaltning pä importsidan. Detta
resulterade i etl importöverskott som påverkade bl.a. valulasiluafionen i
sådan utsträckning alt ett allmänt importförbud ansågs nödvändigl. Etl sådant
infördes också är 1947 genom kungörelsen (1947:82) angående allmänt
importförbud.

På
exportsidan hade redan år 1941 införts ett allmänt exportförbud. Detta hade
föregåtts av flera exportförbud på enskilda varor etl par år tidigare. Det
allmänna exportförbudet kom att kvarstå efler kriget. Omfattande ändringar
gjordes emellertid i förbudet. År 1950 ersattes då gällande bestämmelser med
nya genom kungörelsen (1950:324) angående allmänt exportförbud.

De
båda allmänna förbudskungörelserna föreskriver all införsel eller utförsel av
varor inte får ske ulan licens. Licensmyndigheter är kommerskollegium och
statens jordbmksnämnd. I huvudsak handhar kollegiet industrivaror och jordbmksnämnden
varor inom jordbruks- och livsmedelsområdena. Vissa varor är genom
bestämmelser i kungörelserna direkt undantagna från licenstvänget. Vilka dessa
varor är framgår av särskilda frilistor intagna i bilagor till kungörelserna.
Frilistorna, som i stort molsvarar varandra på importsidan och exportsidan,
omfattar bl.a, böcker, tidningar, noter, kartor och vissa frimärken. Genom en
särskild bestämmelse i exportförbudskungörelsen är pä exportsidan dessulom frän
licenskrav

Prop. 1983/84:61 10

undantagna
lokomotiv och andra transportmedel som passerar gränserna i allmän eller
yrkesmässig trafik.

Enligt
särskilda bestämmelser i förbudskungörelserna behövs inle heller Ucens för
sådana varor som i och för sig är licensplikliga men som förs in eller ut under
sådana omständigheter som medför räll till tullfrihet eller rätt till temporär
tullfrihet enligl bestämmelser i skilda tullförfattningar. Exempel på sådana
undantag är varor som ulgör proviant på transportmedel, flyttsaker eller
normalt resgods ävensom varor som passerar gränserna i samband med reparation o.d.
Licensfrihet åtnjuts bl.a. också för införsel av varor för främmande makts
beskickning eller konsulat.

Utöver
dessa uttryckliga undantagsföreskrifter innehåller förbudskungörelserna
bestämmelser som ger licensmyndigheterna rätt atl efler bemyndigande av
regeringen och enligt gmnder som regeringen bestämmer medge att även andra vamslag
än de uttryckligen undantagna får införas resp. utföras utan licens. Sädana bemyndiganden
har regeringen lämnat i fråga om åtskilliga varor, särskill under slulel av 1950-lalel
och under 1960-talet. I några fall har dessutom regeringen själv genom direkta beslul
frilistat varor. Följden härav har bhvit atl den övervägande delen av vamhandeln
numera är licensfri. Inom kommerskollegiums vamomräde utgörs kvarvarande licensbelagda
varor av i huvudsak textil- och konfektionsvaror samt stål på importsidan och
av fartyg och skrot på exporlsidan. Dessa varor utgjorde år 1980 värdemässigt
mindre än fem procent av det totala vamvärdet såväl pä importsidan som
exportsidan. Motsvarande låga procentsiffror kan redovisas beträffande sådana
varor för vilka jordbruksnämnden är licensmyndighet.

De
allmänna förbudskungörelserna omfattar inle alla varor. Åtskilliga varor och vamområden
som i in- och ulförselhänseende regleras särskill är undantagna från
förbudskungörelsernas tillämpning. Dessa särskilda regleringar har till
ändamål atl tillgodose andra än rent handelspolitiska syften. Exempel på sådana
särskilda regleringar återfinns i skogsvårdsförordningen (1979:791),
utsädesförordningen (1980:438), valulaförordningen (1959:264), kungörelsen
(1927:129) angående förbud mol utförsel från riket av vissa äldre
kulturföremål, lagen (1982:513) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m.
samt de båda regleringslagarna pä jordbmkets och fiskets områden, nämligen
lagen (1967:340) om prisreglering på jordbmkets område och lagen (1974:226) om
prisreglering på fiskels område.

I
förbudskungörelserna anges vilka varor och vamgmpper som är undantagna från
kungörelsernas tillämpning. I importförbudskungörelsen sker detta i form av en
bilaga vari uppräknas de författningar (f.n. 10 st) som reglerar sådana varor.
Sammanfattningsvis kan sägas att det här rör sig om varor beträffande vilka en
dubbelreglering har ansetts överflödig (l.ex. skogsvårdsförordningen), varor
som regleras av en central myndighet (l.ex. valutaförordningen), eller varor,
som överhuvudtaget inte får importeras (l.ex. förordningen (1959:312) om förbud
mot innehav av vissa

Prop.
1983/84:61 11

stiletter
m.m.). Utöver dessa i bilagan uppräknade författningar innehåller åtskilliga
andra författningar beslämmelser som reglerar importen av olika varor. Dessa
sistnämnda varor, som inte är uppräknade i bilagan, är således föremål för en
dubbelreglering, dels den handelspolitiskt inriklade, dels den särskilda
regleringen.

På
exportsidan finns ingen motsvarighet till imporlförbudskungörelsens författningsuppräkning.
I exportförbudskungörelsen föreskrivs istället generellt atl den inle äger
tillämpning på sådana vamslag för vilka exportförbud gäller enligl särskild
författning.

Eftersom de båda
prisregleringslagarna pä jordbmkets och fiskets områden berörs av den
föreslagna regleringen vill jag redan här nämna att import- och
exportregleringen enligt dessa lagar skiljer sig från vad som gäller enligt de
båda allmänna förbudskungörelserna. Under det att förbudskungörelserna
föreskriver allmänna förbud är det i princip fritt alt införa eller utföra
sådana varor som omfattas av prisregleringslagama på jordbmkets och fiskets
områden. Med stöd av föreskrifter i dessa lagar får regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, statens jordbmksnämnd, föreskriva olika
regleringsåtgärder i form av licenstvång och skilda regleringsavgifter.

2.2
Skäl för en ny reglering

Gällande
föreskrifter om import och export är talrika och mångskiftande. Regleringen
har i många fall skett genom lag men ännu oftare i kungörelser eller andra
författningar som har beslutals av regeringen. De båda allmänna förbudskungörelsema
har tillkommit utan riksdagens medverkan. Före 1974 års grundlagsreform var
regeringens beslutanderätt i fråga om import och export av varor i allmänhet
alt se som ett utflöde av den ekonomiska normgivningsmakt som enligt 1809 års
regeringsform tillkom konungen. Enligl de nya gmndlagsbestämmelsema skall
föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och del allmänna, som gäller
åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga
eller ekonomiska förhållanden, meddelas genom lag, dvs. av riksdagen (8 kap. 3
§ regeringsformen, RF). Till delta slag av föreskrifter hör sådana som
reglerar import och export.

Föreskrifter
om in- och utförsel av varor tillhör emellertid det område inom vilket riksdagen
kan delegera normgivningsmakten genom lag. En sådan delegering har också skett
genom lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller
utförsel av varor.

Enligt
denna lag får regeringen meddela föreskrifter om in- och utförsel av varor, om
det är påkallat av hänsyn till risk för stöming inom samhällsekonomin eller
folkförsörjningen, av särskilda handelspolitiska skäl eller av hänsyn till
behov atl Irygga kvaliteten hos produkter av visst slag, till hälsovården,
miljövården, växtskyddet eller skyddet mot djursjukdoinar

Prop. 1983/84:61 12

eller
till kontrollen av materiel som kan få militär användning. Regeringen får också
överlåta rätten atl meddela sådana föreskrifter åt förvaltningsmyndighet.

Vid
tillkomsten av 1975 års bemyndigandelag var avsikten inte alt göra några
inskränkningar i Ullämpningen av de båda allmänna förbudskungörelserna.
Formellt sett innebär dock lagen en inskränkning genom atl föreskrifter som
meddelas måsle vara påkallade av sådana särskilda hänsyn somjag nyss redogjort
för. Regeringen har således i princip inte rätt all under normala förhållanden beslula
föreskrifter med så generell räckvidd som de allmänna förbudskungörelserna ger
utrymme för. Enligt övergångsbestämmelserna fill regeringsformen gäller
visserligen kungörelserna trots bristen på lagstöd. Alt i längden låta dessa
föreskrifter stå kvar i regeringsförfatlningar utan det lagstöd som i princip
behövs är dock knappast godtagbart.

De
båda allmänna förbudskungörelserna fiUkom, som jag fidigare nämnt, efter andra
världskriget under en tid med andra handelspolitiska fömtsättningar än de
nuvarande. Kungörelserna har ändrats vid åtskilliga tillfällen. Den frilistning
som skett med slöd av kungörelserna har också varit omfattande. Regleringen har
därför blivit svårtillgänglig och komph-cerad, inte minst för den enskilde.

2.3
Förslaget till ny reglering

2.3.1
Allmänt

Ulredningens
uppgift har varit all la fram förslag Ull ett nytl import- och exportregleringssystem
som står i överensstämmelse med regeringsformen och som dessutom är enkeh,
effektivt och överskådligt. Som jag redan framhållit, har målet enligt direkUven
varit alt ersätta de båda allmänna förbudskungörelserna och därpå grundade
beslut med etl nylt regelsystem. Även rollfördelningen mellan regeringen och
förvaltningsmyndigheterna -kommerskollegium och statens jordbmksnämnd — skulle enligl
direktiven klarläggas samt frågan om formerna för överlåtelse av regeringens
befogenheter till myndigheterna övervägas.

Utredningen
föreslår en formell omläggning av regleringen. Utredningen har emellertid inte
ansett sig i princip böra föreslå materiella ändringar i nuvarande reglering
annat än i enstaka fall då ändring blivit påkallad av den nya regleringen. Jag
kommer i det följande all lämna en översiktlig redogörelse för utredningens
förslag som enligl min mening i allt väsentligt bör kunna läggas till gmnd för ell
nytt regelsystem. Förslaget har fått ett i huvudsak positivt bemötande av remissinslanserna.
Pä några punkter har det dock rönt viss kritik. Jag går in härpå i samband med
min redogörelse för förslaget.

Utredningens
förslag innebär först och främst att de allmänna import-och exportförbuden
upphävs. Pel skulle således i princip bli fritt att föra in eller ut varor. Vid
behov skulle inskränkningar dock kunna ske i denna

Prop. 1983/84:61 13

frihet genom krav på licens. Sådana beslut om licenstvång
skulle ha författningsform. En principiell omläggning av regleringen är, som
utredningen påpekar, en logisk följd av de gångna årens utveckling med så
omfattande frilistningar att endast en mindre del av in- och utförseln idag är licensbe-lagd.
Att i denna situation fortsätta med allmänna förbud skulle - säsom utredningen
också understryker - vara grovt missvisande. Härutöver skulle ett bibehållande
av systemet med allmänna förbud också förutsätta att 1975 års bemyndigandelag
fick utvidgas eftersom denna lag, somjag redan har framhållit, inte ger
regeringen befogenhet att under normala förhållanden besluta föreskrifter av
sådan generell räckvidd som de båda allmänna förbudskungörelserna medger.

En ny princip för regleringen av importen och exporten i
enlighet med vad utredningen har föreslagil skulle komma att överensstämma med
principen för den nuvarande speciella regleringen av importen och exporten av
jordbruksvaror och fiskvaror. Utredningens förslag går ut på att i vissa delar
arbeta samman de båda regleringssystemen. Detta föranleder vissa ändringar i
lagarna om prisreglering på jordbrukets resp. fiskets område. Övriga särskilda
import- och exportregleringar berörs inte av utredningens förslag.

Samtliga remissinstanser ställer sig positiva till eller
lämnar utan erinran den principiella omläggningen av regleringen. Även
uppbyggnaden av det föreslagna nya systemet lämnas i huvudsak utan erinran.
Statens jordbruksnämnd ifrågasätter dock om den klarhet som vinns på vissa
områden kan uppväga den splittring av reglerna som förslaget medför på
prisregleringens område.

Beträffande jordbruksnämndens kritik vill jag redan nu
säga följande. Utredningens förslag om en formell omläggning av import- och
exportregleringen innebär att denna reglering i principiellt hänseende kommer
att överensstämma med principen för import- och exporlregleringen av jordbruks-
och fiskvaror. Jordbruksnämnden är dessutom licensmyndighet både för
prisregleringsvarorna och för vissa andra varuslag som omfattas av utredningens
förslag. Enligt min mening framstår det mot denna bakgrund som naturligt att
de båda regleringssystemen sammanförs i största möjliga utsträckning. Jag kan
för min del inte se all den föreslagna regleringen skulle medföra några
egentliga nackdelar för prisregleringsvarornas del.

Föreskrifter om in- och utförsel av varor kräver, som jag
redan har framhållit, i princip lagform (8 kap. 3 S RF). Riksdagen kan
emellertid delegera rätten att meddela sädana föreskrifter. Genom 1975 års bemyndigandelag
har regeringen bemyndigats att meddela sädana föreskrifter och även att
överlåta denna rätt till förvaltningsmyndigheter. Som framgår av 8 kap. 7 S RF
skall regeringens föreskrifter ha förordnings form.

Utredningen har förutsatt att licensomfänget kan vaiiera
från lid till annan men att vissa grundläggande bestämmelser - oaktat
förändringar i t2
Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 6/

Prop.
1983/84:61 14

licensomfånget
— alllid bör vara tillämpbara. Sådana grundläggande beslämmelser bör enligt
utredningen samlas i en särskild förordning benämnd import- och exportregleringsförordningen,
vartill jag återkommer under avsnill 2.3.2. Grundbestämmelserna i denna
förordning skulle omfatta även de varor som nu regleras genom de båda
prisregleringslagarna på jordbmkets och fiskets områden.

Enligl
förslaget skall import- och exportregleringsförordningen tillämpas om
regeringen eller, efter regeringens bestämmande, en licensmyndighet föreskriver
alt en vara inte får införas eller ulföras ulan särskilt fillstånd. De
bestämmelser som sålunda skulle bli lillämpliga rör i huvudsak de båda licensmyndighelerna,
fördelningen av varor dem emellan, licensmyndigheternas befogenheter och
skyldigheter i samband med licensbeläggning, bestämmelser om undantag från
licenstvång samt ansvars- och besvärsbe-slämmelser.

Föreskrifter
om licenstväng har utredningen inte tagit in bland grundbestämmelserna i den
föreslagna import- och exportregleringsförordningen. Dessa har istället samlats
i tre andra förordningar, lill vilka jag återkommer under avsnitt 2.3.3.

2.3.2
Grundbestämmelserna

De
föreslagna gmndbeslämmelsema i import- och exportregleringsförordningen är i
stora delar överförda från de allmänna förbudskungörelserna.

Utredningen
förutsätter atl kommerskollegium och statens jordbruksnämnd även i
fortsättningen skall vara licensmyndigheter och utgår också från atl vamfördelningen
dem emellan i stort sett bibehålls. Licensmyndigheterna får enligt
förordningen möjlighet atl, i likhet med vad som gäller nu, förena licenser med
villkor och meddela verkslällighetsföreskrifter.

I
förslagel fill import- och exportregleringsförordning har också intagils en besvärsbeslämmelse
enligl vilken en licensmyndighels beslut enligt förordningen överklagas hos
regeringen. Denna bevärsbestämmelse saknar med etl undanlag motsvarighet i
gällande reglering. Varken de allmänna förbudskungörelserna eller
prisregleringslagen på jordbrukets område har nämligen några uttryckliga besvärsbeslämmelser.
Endast prisregleringslagen på fiskels område har en sådan beslämmelse i 23 S.
Enligt denna paragraf förs talan mol beslut, som jordbruksnämnden i särskilt
fall meddelat enligl lagen eller med stöd av regeringens förordnande enligt lagen,
hos kammarrätten. Beslut enligt de allmänna förbudskungörelserna eller
prisregleringslagen på jordbrukets område kan överklagas hos regeringen med
stöd av den allmänna besvärsföreskriften i 18 S allmänna verksstadgan
(1965:600). Jag kommer alt gå närmare in på frågor som rör besvärsordning under
avsnitt 2.4.

Utredningen
har vidare i sitt förslag till import- och exportregleringsförordning också en
bestämmelse av innebörd att licensmyndigheterna skall

fOp*
'' jverenskommelser som Sverige träffar med andra

-a\otSreskrifter
i enlighet härmed. Avsikten med denna

Yjea*
y rt\e<t utredningen att avlasta regeringen visst författnings-

■ AeX o' 7 \ . jvve\s.e' ygsiat" /bestämmelser om undantag från licenstväng
skall enligt

jtoe-
en kunna gälla generellt för vissa bestämda varor eller avse

f
°, som förs in eller ut för särskilda ändamål eller under särskilda

toTeter.

il
första kategorin - generellt undantag för vissa bestämda varor

.e
varor som enligt förslaget intas i en särskild frilista av samma typ

,e
frilistor som nu återfinns i bilagor till de allmänna förbudskungörel-

i./ä.
I förhållande till dessa har utredningens frilista dock i varuhän-

jnde
moderniserats och gjorts lika pä import- och exportsidan. Det rör 5ig
fortfarande om sädana varor som i huvudsak skall säkerställa ett fritt åsikts-
och informationsutbyte, l.ex. böcker, tidningar och frimärken.

Utredningen
har konstruerat sitt förslag i denna del på så sätt att varor i frilistan inte
automatiskt skall omfattas av en föreskrift om import- och exportlicens. Om l.ex.
flera varugrupper inom ett visst tulltaxenummer licensbeläggs förblir sådana
varor inom varugruppen som återfinns i frilistan licensfria om inte
licensföreskriften särskilt anger att även de skall inkluderas.

Behovet
av en sådan frilista i en ny reglering ifrågasätts av några remissinstanser bl.a.
kommerskottegium, Jordbruksnämnden och generaltullstyrelsen. Kammarrätten i
Stockholm, ä andra sidan, vill se ett ytterligare förstärkt skydd för varor
upptagna i listan på så sätt atl varorna helt skall undantas från förordningens
tillämpning.

Enligt
min mening utgör ett system med en frilisia med sådant innehåll som utredningen
föreslagit en viss garanti bl.a. för atl angelägna tryckfri-helsrättsliga
intressen inte eftersatts. Särskilt i situationer då snabba och omfallande ålgärder
blir nödvändiga kan frilistan spela en betydelsefull roll som en påminnelse om atl
vissa varor skall särbehandlas. Den nya regleringen måste i hög grad
tillgodose beredskapsaspekterna och systemet med en frilista bör kunna vara en
väl avvägd åtgärd för tillgodoseendet av dessa. Att gå längre och helt undanta
sådana varor f:ån förordningens tillämpning bör enligt min mening inte komma
ifråga. En möjlighel att kunna in- och utförselreglera även dessa varor bör alltid
finnas.

Med
dagens snabba mediautveckling kan det naturligtvis inträffa att en sådan
frilista inte vid varje tillfälle kommer att vara hell aktuell och fullständigt
uppdaterad. Detta synes emellertid inte behöva bli till någon avgörande
nackdel. Det är ju inget som hindrar atl listan ses över med jämna mellanrum
och särskilt i samband med uppkommande krissituationer.

Som
jag tidigare redogjort för finns det f.n. vid sidan om de båda allmänna
förbudskungörelserna mänga författningar som på andra än han-

Prop.
1983/84:61

delspolitiska
grunder reglerar in- och utförseln av vissa varor. Författnin\

arna som reglerar varor som är undantagna från förbudskungörelserna;.

tillämpning räknas såvitt avser importen upp i en bilaga till importförbuds-\

kungörelsen. I exportförbudskungörelsen sägs genereUt att den inte gäller »

sädana varor som regleras i särskild ordning. Utredningen har i fråga om \

dessa särskilt reglerade varor föreslagit en bestämmelse som innebär att \

sådana varor som i in- eller ulförselhänseende regleras i någon av de \

författningar
som upptas i två bilagor till förordningen - en för vardera \

importen
och exporten - inte skall omfattas av en föreskrift om licens om \

varorna
inle är särskih omnämnda i föreskriften. Innehållet i förslaget till

bilaga
på importsidan överensstämmer med molsvarande bilaga i den \

allmänna
importförbudskungörelsen utom såvitt avser de båda prisregle- \

ringslagarna
på jordbmkets och fiskets områden som inte finns med i

bilagan
på grund av atl de avses omfatlas av den nya regleringen. Importbilagan upptar
åtta författningar. Motsvarande bilaga på exportsidan upptar ■ tio
författningar.

I
fråga om förhällandet till specialreglerade varor kan jag tänka mig en annan
lösning än den som ulredningen föreslagil. Denna skulle gä ut på att helt
undanta vissa varor frän den föreslagna import- och
exportreglerings-förordningens tillämpning. Del skulle röra sig om varor
beträffande vilka regeringen vill förbehålla sig beslutanderätten eller den
omedelbara lillsynen i in- och utförselhänseende. Till denna kategori hör
t.ex. krigsmateriel, atombränsle och valutor.

I
och med att de nuvarande omfattande undantagen frän de båda förbudskungörelsernas
tillämpning när del gäller specialreglerade varor skulle försvinna, skulle
flera varor än f.n. kunna bli föremål för en reglering av handelspolifiska skäl
vid sidan om den särskilda regleringen. En sådan möjlighet att vid behov också
handelspolitiskt kunna reglera sädana varor som i in- och utförselhänseende
normalt regleras av l.ex. miljö- eller säkerhetsmässiga skäl har särskill i försörjningspoliliska
krislägen uppenbara fördelar.

Den
andra kategorin undanlag enligt förslaget reglerar de situationer då licensbelagda
varor undantas från licenstvång på gmnd av att de förs in eller ut för visst
särskilt ändamål eller under särskilda omständigheter. Utredningen föreslår här
atl man i import- och exportregleringsförordningen sammanför ifrågavarande undantagsbestämmelser
i de båda allmänna förbudskungörelserna med motsvarande regler i prisregleringslagama
på jordbrukets och fiskets områden. Till följd härav bör dessa undantagsbestämmelser
i de båda regleringslagarna upphävas. Sammanföringen medför vissa smärre
justeringar för de jordbruks- och fiskprisreglerade varornas del.

Upphävandet
av dessa undantagsbestämmelser i prisregleringslagama utgör de huvudsakliga
ändringarna i lagarna. Jag vill därför lämna en närmare redogörelse härför.