Prop. 1983/84:64

Prop. 1983/84:64 Regeringens proposition

1983/84:64

om
vissa ändringar i företagsbeskattningen;

beslutad den 20 oktober 1983,

Regeringen föreslår riksdagen atl anta de förslag som har
tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoli.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föresläs vissa ändringar i
företagsbeskattningen.

Den högsta tillåtna lagerreserven skall enligt förslaget
begränsas från nuvarande 60 % till 50 % av lagrets värde. Vidare föreslås att
den statliga bolagsskattesalsen sänks från nuvarande 40 % till den nivå som
gäller för flertalet ekonomiska föreningar, dvs. till 32 %.

Aktiebolag, ekonomiska föreningar och sparbanker skall
betala in ett belopp motsvarande 20 % av 1983 års vinster på sårskilt
investeringskonto. I propositionen föreslås att den 20-procentiga
inbetalningsskyldigheten skall avse också 1984 års vinster.

I propositionen föreslås slutligen att lagen (1973:421) om
forskningsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt skall upphävas.

De föreslagna reglerna skall i princip tillämpas på
räkenskapsår som påbörjas efter utgången av år 1983, dvs. i normalfallet fr.o.m.
1985 års taxering.

1 Riksdagen 1983184. I saml. Nr 64

Prop. 1983/84:64

1 Förslag till

Lag om
ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom
föreskrivs att punkt 2 av anvisningarna till 41 § kommunal skattelagen
(1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Anvisningar

fiU 41 §

2.' Den i räkenskaperna gjorda värdesättningen på
tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning (lager) skall godtas vid
inkomstberäkningen, om värdesättningen inle står i strid med vad nedan i denna
punkt eller i punkt 3 sägs.

Vid
bestämmande av lagrets anskaffningsvärde skall de lagertillgångar, som ligger
kvar i den skattskyldiges lager vid beskattningsårets utgång, anses som de av
honom senast anskaffade eller tillverkade.

Avdrag
för inkurans medges inte med siörre belopp än vad den skattskyldige enligt
vid självdeklarationen fogad ulredning visar svara mot den konstaterade
värdenedgången på lagret på balansdagen. Oaktat vad nu sagts medges dock
avdrag för inkurans med fem procent av det lägsta av lagrets anskaffnings-
och återanskaffningsvärden om detta inte framstår såsom uppenbart opåkallat,
eller med del högre procenttal som riksskatleverket kan ha angett för lagren
inom vissa branscher eller hos vissa grupper av skattskyldiga.

Lagret vid
beskattningsårets utgång får inte tas upp till lägre belopp än fyrtio procent
av lagrets anskaffningsvärde eller, om återanskaffningsvärdet på balansdagen
är lägre, sistnämnda värde, i förekommande fall efter avdrag för inkurans. För
Ullgångar, som den skattskyldige framställt eller bearbetat, skall som
anskaffningsvärde anses direkta tillverkningskostnader (materialkostnader och
arbetslöner) ökade med ett tillägg som svarar mot den del av de indirekta
tillverkningskostnaderna som skäligen belöper på lillgångarna, därvid hänsyn
dock inte behöver tas till ränta på eget kapilal.

Lager av
djur på jordbruksfastighet eller i renskötselrörelse får inle tas upp fill
lägre belopp än fyrtio procent av den genomsnittliga produktionskostnaden för
djur av det slag och den ålderssammansättning varom fråga är. Regeringen eller
efter regeringens bemyndigande

Lagret vid beskattningsårets utgång får inte tas upp till
lägre belopp än 50 procent av lagrets anskaffningsvärde eller, om återanskaffningsvärdet
på balansdagen är lägre, sistnämnda värde, i förekommande fall efter avdrag för
inkurans. För tillgångar, som den skallskyldige framställt eller bearbetat,
skall som anskaffningsvärde anses direkta tillverkningskostnader (materialkostnader
och arbetslöner) ökade med ett tillägg som svarar mot den del av de indirekta
tillverkningskostnaderna som skäligen belöper på tillgångarna, därvid hänsyn
dock inte behöver las till ränta pä eget kapital.

Lager av djur på jordbruksfaslig-het eller i
renskötselrörelse får inte tas upp till lägre belopp än 50 procent av den
genomsnittliga produktionskostnaden för djur av det slag och den
ålderssammansättning varom fråga är. Regeringen eller efter regeringens
bemyndigande riksskat-

Senaste lydelse 1981:295.

Skallskyldig,
som ingår i en grupp näringsidkare mellan vilka intressegemenskap råder
(moder- och dotterföretag eller företag under i huvudsak gemensam ledning),
får tillämpa reglerna i föregående stycke endast under

riksskatteverket
fastställer för varje taxeringsår föreskrifter för beräkning av
produktionskostnaden. Har denna kostnad inte fastställts, t,ex, i fräga om
särskilt dyrbara avelsdjur, får djuret tas upp lägst till fyrtio procent av det
lägsta av anskaffningsvärdet och allmänna saluvärdet.

Uppgår
värdet på lagret, beräknat till anskaffnings- eller återanskaffningsvärdet och
i förekommande fall efter avdrag för inkurans, till lägre belopp än som
motsvarar medeltalet av värdena på lagren vid utgången av de tvä närmast
föregående beskattningsåren (jämförelseåren), får lagret vid
beskattningsårets utgång i stället tas upp till lägst ett belopp motsvarande
förstnämnda värde på detta lager efter avdrag med sextio procent av sagda
medeltalsvärde. Därvid skall lagren vid jämförelseårens utgång tas upp till
anskaffningsvärdena eller, om återanskaffnings-värdena på balansdagarna i
fråga varit lägre, sistnämnda värden, i förekommande fall efter avdrag för inkurans.
I fråga om djur på jordbruksfastighet eller i renskötselrörelse gäller dock
att värdet av djuren skall tas upp till den genomsnittliga produktionskostnaden
eller till det allmänna saluvärdet eller - i förekommande fall - till
anskaffningsvärdet. Föreligger sådant fall att sextio procent av nyssnämnda medeltalsvärde
överstiger värdet av lagret vid beskattningsårets utgång medges avdrag även
för det överskjutande beloppet om den skatt-skyldige avsatt motsvarande belopp
i räkenskaperna till lagerreglerings-konto. Har avdrag medgivits för sådan
avsättning skall avsättningen återföras till beskattning nästföljande
beskattningsår, därvid frågan om avdrag för förnyad avsättning till lagerregleringskonto
får prövas enligt bestämmelserna ovan.

teverket
fastställer för varje taxeringsår föreskrifter för beräkning av
produktionskostnaden. Har denna kostnad inte fastställts, t.ex. i fråga om
särskilt dyrbara avelsdjur, får djuret las upp lägst till 50 procent av det
lägsta av anskaffningsvärdet och allmänna saluvärdet.

Uppgår värdet på lagret, beräknat till anskaffnings- eller
återanskaffningsvärdet och i förekommande fall efter avdrag för inkurans, till
lägre belopp än som motsvarar medeltalet av värdena på lagren vid utgången av
de tvä närmast föregående beskattningsåren (jämförelseåren), får lagret vid
beskattningsårets utgång i stället tas upp till lägst ett belopp motsvarande
förstnämnda värde på detta lager efter avdrag med 50 procent av sagda
medeltalsvärde. Därvid skall lagren vid jämförelseårens utgång tas upp till
anskaffningsvärdena eller, om återanskaffnings-värdena pä balansdagarna i
fråga varit lägre, sistnämnda värden, i förekommande fall efter avdrag för inkurans.
I fråga om djur på jordbruksfastighet eller i renskötselrörelse gäller dock
att värdet av djuren skall tas upp till den genomsnittliga produktionskostnaden
eller till det allmänna saluvärdet eller - i förekommande fall - till
anskaffningsvärdet. Föreligger sådant fall att 50 procent av nyssnämnda
medeltalsvärde överstiger värdet av lagret vid beskattningsårets utgång medges
avdrag åven för det överskjutande beloppet om den skattskyldige avsatt
motsvarande belopp i räkenskaperna till lagerregleringskonto. Har avdrag
medgivits för sådan avsättning skall avsättningen återföras lill beskattning nästföljande
beskattningsår, därvid frågan om avdrag för förnyad avsättning till lagerregleringskonto
får prövas enligt bestämmelserna ovan.

Prop.
1983/84:64 4

förutsättning att dessa tillämpas av samtliga företag som
tillhör gruppen. Vad nu har sagts gäller dock endast i fråga om verksamhet i
förvärvskälla som har sådant samband med verksamheten i den skattskyldiges
förvärvskälla att verksamheterna skulle ha ansetts utgöra en förvärvskälla om
de hade bedrivits av ett enda företag.

Ingår råvaror eller stapelvaror i lagret, får dessa varor
eller en del av dem tas upp till lägst sjuttio procent av varornas värde
beräknat efter lägsta marknadspris under beskattningsåret eller under något av
de närmast föregående nio beskattningsåren. Tillämpas denna regel får lagret
inte värderas enligt bestämmelserna i sjätte stycket.

År det på
grund av överenskommelse om återköp eller annan omständighet uppenbart att
vissa varor anskaffats för annat ändamål än att ingå i den skattskyldiges
normala verksamhet, skall bestämmelserna i tredje - ättonde styckena inte
tillämpas i fråga om dessa varor. Varorna får i sådant fall inte las upp till
lägre belopp än det lägsta av varornas anskaffnings- eller återanskaffningsvärden,
i förekommande fall efter avdrag för inkurans.

Har den skatlskyldige vid beräk- Har den skatlskyldige vid beräk-

ning av
inkomst av viss förvärvskälla ning av inkomst av viss förvärvskälla

yrkat avdrag för avsättning till resul- yrkat avdrag för avsättning till resul

tatutjämningsfond, som avses i tatutjämningsfond, som avses i

41 d §, får lagret inte tas upp till lägre 41 d §, får lagret inte tas upp till
lägre

belopp än femliofem procent av det belopp än 65 procent av det värde

värde som enligt tredje-femte styck- som enligt tredje-femte styckena

ena skall ligga till grund för lagervär- skall ligga till grund för lagervärde-

deringen. Bestämmelserna i sjät- ringen. Bestämmelserna i sjätte-åt-

te-ättonde styckena är inte tillämpli- tonde styckena är inte tillämpliga i

ga i nu angivna fall. nu angivna fall.

Vad som
föreskrivits i föregående stycke gäller även i det fall då den skattskyldige
ingår i en grupp näringsidkare mellan vilka intressegemenskap råder (moder- och
dotterföretag eller företag under i huvudsak gemensam ledning) och något av
dessa företag yrkat avdrag för avsättning lill resultatutjämningsfond. En sådan
avsättning skall dock beaktas endast om den hänför sig till verksamhet i
förvärvskälla som har sådant samband med verksamheten i den skattskyldiges
förvärvskälla att verksamheterna skulle ha ansetts utgöra en förvärvskälla om
de hade bedrivits av etl enda förelag.

Utan
hinder av vad som föreskrivits ovan i denna anvisningspunkt om den lägsta
värdesättning på lagret, som kan godtas vid inkomstberäkningen, får det lägre
värde på lagret godtas som den skattskyldige med hänsyn till föreliggande risk
för prisfall visar vara påkallat.

Nedskrivning
av värdet på rättigheter till leverans av lagertillgångar enligt ej fullgjorda
köpekontrakt (kontraktsnedskrivning) får godkännas endasl i den mån det visas,
att inköpspriset för tillgångar av samma slag på balansdagen understiger det kontraherade
priset, eller det görs sannolikt att sådant prisfall kommer att inträffa innan
tillgångarna levereras eller säljs vidare av den skattskyldige i oförändrat
eller förädlat skick. Beträffande värdet på rättigheter till leverans av
maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier enligt ej
fullgjorda köpekontrakt kan avskrivning (kontraktsavskrivning) godkännas endast
i den mån den skatlskyldige visar, att inköpspriset för tillgångar av samma
slag på balansdagen understiger det kontraherade priset, eller det görs
sannolikt att sådant prisfall kommer alt inträffa innan tillgångarna levereras.

Prop. 1983/84:64 5

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas
första gången vid 1985 års taxering. Äldre bestämmelser skall dock alltjämt
tillämpas vid 1985 års laxering i fräga om beskattningsår som har påbörjats
före den 1 januari 1984.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom
föreskrivs att 10 a § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt' skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

10a§-

För nedan angivna skattskyldiga utgör grundbeloppet;

a)
för svenska aktiebolag, sparbanker, sparbankernas säkerhels-kassa, andra
ekonomiska föreningar än sambruksföreningar, svenska aktiefonder, svenska försäkringsan-staller
som inte är aktiebolag, sådana utländska juridiska personer som inte
beskattas enligt 10 § Imom., Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa, hypoteksföreningar saml sådana juridiska personer
som enligl författning eller på därmed jämförligt sätt bildats för att
förvalla samfällighet och som skall erlägga skatt för inkomst:

32 procent av den beskattningsbara inkomsten, i den mån
skatten inte skall beräknas enligt b);

För nedan angivna skattskyldiga utgör grundbeloppet:

a) för svenska aktiebolag, sparbanker, sparbankernas
säkerhetskassa, ekonomiska föreningar som ingår i jordbrukskasserörelsen,
svenska aktiefonder, svenska försäkringsanstalter som inte är aktiebolag iaw/
sådana utländska juridiska personer som ej beskattas enligt 10 § 1 mom.:

fyrtio procent av den beskattningsbara inkomsten, i den
mån skatten inte skall beräknas enligt c) här nedan;

b) för andra svenska ekonomiska föreningar än sådana, som
ingår i jordbrukskasserörelsen, och sambruksföreningar ävensom för Sveriges
allmänna hypoleksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, hypoteksföreningar
samt sådana juridiska personer som enligt författning eller på därmed
jämförligt sätt bildats för att förvalta samfällighet och som skall erlägga
skatt för Inkomst:

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770. Senasle Ivdelse
1982:416.

Prop. 1983/84:64 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

trettiotvå procent av den beskattningsbara inkomsten;

c) för livförsäkringsanstalter såvitt b) för livförsäkringsanstalter så-

angår försäkringsrörelsen: vitt angår försäkringsrörelsen:

tio procent av den beskattningsba- 10 procent av den beskattningsba

ra inkomsten; samt ra inkomsten; samt

d) för andra skattskyldiga än dem c) för andra skattskyldiga än dem

som avses i 10 § 1 mom. eller under som
avses i 10 § 1 mom. eller under

a), b) eller c) här ovan: a) eller b) här ovan:

femton procent av den beskatt- 75 procent av den beskaltningsba-

ningsbara
inkomsten, ra inkomsten.

Denna lag träder i kraft den I januari 1984 och tillämpas
första gången vid 1985 års taxering. Äldre bestämmelser skall dock alltjämt
tillämpas vid 1985 års laxering i fräga om skattskyldiga som då taxeras för
beskattningsår som har påbörjats före den 1 januari 1984,

3 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1982:1185) om inbetalning på särskilt

investeringskonto

Härigenom föreskrivs att 1-3 §§ lagen (1982:1185) om
inbetalning på särskilt investeringskonto skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§

Svenskt
aktiebolag, svensk ekonomisk förening och svensk sparbank skall, om företagels
huvudsakliga verksamhet avser jordbruk, skogsbruk, fastighetsförvaltning eller
rörelse, betala in medel på ett räntelösl konto i riksbanken (särskilt
investeringskonto) enligt bestämmelserna i denna lag.

Regeringen
får, om det finns synnerliga skäl, medge befrielse helt eller delvis från
skyldigheten att betala in medel pä särskilt investeringskonlo.

Företag,
som avses i första stycket och som betalar in medel på särskill
investeringskonto, har rätt till avdrag enligt beslämmelserna i 4 § för det
belopp som i räkenskaperna har avsatts till en särskild fond (särskild
investeringsfond).

Aktiebolag eller ekonomisk för- Bostadsföretag, som avses i

e«/«g, som
avses 124 § 3 mom. kom- 24 § 3 mom. kommunalskatlelagen munalskattelagen
(1928:370), behö- (1928:370), får inte betala in medel ver inte betala in
medel på särskilt på särskill investeringskonto, investeringskonto.

2§

Inbetalning på särskilt investe- Inbetalning
på särskilt investe-

ringskonto
skall göras med ett ringskonto, skall göras med elt belopp som
motsvarar 20 procent av belopp som motsvarar 20 procent av

Prop. 1983/84:64 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

företagets justerade årsvinst under företagets justerade
årsvinst under det beskattningsår för vilket taxering de beskattningsår för
vilka taxering i i första instans sker år 1984 e//er-om första instans sker år
1984 oc/i 1985. företaget på grund av förlängning av Undersliger den justerade årsvin-räkenskapsåret
inte skall taxeras det- sten 1 miljon kronor behöver inbeta år - år 1985.
Understiger den talning pä särskilt investeringskonto justerade årsvinsten 1
miljon kronor inte göras, behöver inbetalning pä sårskilt investeringskonto
inte göras.

Med justerad årsvinst avses årsvinsten enligt fastställd
balansräkning sedan årsvinsten, i den mån den påverkats av nedan angivna
poster,

a)
ökats med erlagda
eller beräknade allmänna svenska skatter,

b)
ökats med
belopp som har avsatts till allmän investeringsfond enligt lagen (1979:609) om
allmän investeringsfond och annan liknande fond,

c)
ökats med
belopp som har donerats till allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål,

d) minskats med restituerade allmänna svenska skatter,

e) minskats med belopp som enligt 6 § lagen om allmän
investeringsfond

har återförts från lagerinvesteringskonto jämte tillägg på sådant belopp,

f) justerats med belopp som har föranlett ändring av
årsvinsten på grund av

överföring av allmän investeringsfond och annan liknande fond samt

g) ökats med belopp som har tagits i anspråk för av-
eller nedskrivningar

eller koncernbidrag utöver vad som kan godtas vid inkomsttaxeringen.

Omfaltar beskattningsåret kortare eller längre tid än tolv
månader skall den justerade årsvinsten jämkas med hänsyn till detta. Skall
företaget taxeras för två beskattningsår skall årsvinsten för de båda
beskattningsåren läggas samman, varefter vinsten jämkas med hänsyn till de båda
beskattningsårens sammanlagda längd.

Skall
företaget på grund av förlängning av räkenskapsåret inte taxeras år 1984
skall inbetalningen till särskilt investeringskonlo i samband med 1985 års
taxering avse 40procent av den enligl första - tredje styckena beräknade
årsvinsten. I fråga om företag, som på grund av förlängning av räkenskapsåret
inte skall taxeras år 1985, skall inbetalningen avse 20 procent av den enligt
första - tredje styckena beräknade årsvinsten för vilken taxering i första
instans skall ske år 1986. Har företaget vidtagit några åtgärder som kan antas
ha tillkommit i syfte att helt eller delvis undgå skyldighet att betala in
medel på särskilt investeringskonto skall vid bestämmande av underlaget för
insättningsskyldigheten bortses från sädana åtgärder.

3§' Inbetalning till särskilt investeringskonto skall ha kommit
ett riksbankskontor till hända senast den dag, då företaget enligt 34 § 1
eller 2 mom.

' Senaste lydelse 1983:671.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

taxeringslagen (1956:623) skall ha avlämnat allmän
självdeklaration för beskattningsåret.

Inbetalning som har gjorts senare än i första stycket sägs
men senast den 15 oktober under taxeringsåret skall också godtas. I dessa fall
skall företaget betala en särskild avgift lill statsverket. Avgiften är 1
procent av det för sent inbetalade beloppet för den kalendermånad då beloppet
rätteligen senast skulle ha betalats in och därefter 1 procent av beloppet för
varje påbörjad kalendermånad till dess inbetalning sker.

Den särskilda avgiften skall betalas inom den tid som
länsstyrelsen bestämmer. Betalas inte avgiften inom föreskriven tid utgår reslavgift
enligt 58 § 1 mom. första stycket uppbördslagen (1953: 272) på avgiftsbeloppet.
Den särskilda avgiften och restavgiften får drivas in i samma ordning som
gäller för indrivning av skatt enligt uppbördslagen.

Avgifterna är inte avdragsgilla vid inkomsttaxeringen.

Skall företaget inte taxeras år 1984 Skall företaget inte taxeras år 1984

är
företaget skyldigt atl göra en preliminär inbetalning till riksbanken med
belopp som motsvarar 20 procent av den justerade årsvinsten eller - i
förekommande fall - den jämkade årsvinsten, beräknad enligt 2 §, som hänför
sig lill del eller de beskattningsår för vilket taxering sker år 1983.
Inbetalningen skall ha kommil ett riksbankskontor till banda senast den 30
april 1984. Finner företaget, vid avlämnandet av sin allmänna
självdeklaration till 1985 års taxering, att ett större belopp skall betalas
in till särskilt investeringskonto än vad som preliminärt har betalats in,
skall företaget betala in vad som fattas senast den dag, då företaget enligt
34 § 1 eller 2 mom. taxeringslagen skall ha avlämnat sin deklaration.
Bestämmelserna i andra-fjärde styckena gäller även företag som avses i
detta stycke.

eller år 1985 är företaget skyldigt att göra en preliminär
inbetalning fill riksbanken med belopp som motsvarar 20 procent av den
justerade årsvinsten eller - i förekommande fall-den jämkade årsvinsten, beräknad
enligt 2 §, som hänför sig till det eller de beskattningsår för vilket laxering
sker år 1983 respektive år 1984. Inbetalningen skall ha kommit elt
riksbankskontor till hända senast den 30 april 1984 respektive den 30 aprU
1985. Finner företaget, vid avlämnandet av sin allmänna självdeklaration till
1985 respektive 1986 års taxering, att ett större belopp skall betalas in till
särskilt investeringskonto än vad som preliminärt har betalats in, skall
företaget betala in vad som fattas senast den dag, då företaget enligt 34 § 1
eller 2 mom. taxeringslagen skall ha avlämnat deklarationen. Bestämmelserna i andra-fjärde
styckena gäller även företag som avses i detta stycke. Riksbanken skall lämna
bevis till företaget om inbetalning till särskilt investeringskonto.

Riksbanken skall till statens industriverk och
länsstyrelsen översända uppgifter angående de för beskattningsåret gjorda
inbetalningarna till särskilt investeringskonto senast den 31 maj under
taxeringsåret eller, om beloppet har betalats in vid senare tidpunkt, snarast
därefter.

Denna lag träder i kraft deir 1 januari 1984.

Prop. 1983/84:64 9

4
Förslag till

Lag om upphävande av
lagen (1973:421) om särskilt

forskningsavdrag vid
taxering till statlig inkomstskatt

Härigenom
föreskrivs atl lagen (1973:421) om särskill forskningsavdrag vid taxering till
statlig inkomstskatt' skall upphöra att gälla den 1 januari 1984. Den upphävda
lagen gäller dock alltjämt i fråga om beskattningsår som har påbörjats före den
1 januari 1984.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1980:955.

Prop. 1983/84:64 10

Utdrag

FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-10-20

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen,Gustafsson, Leijon, Hjelm-'Wallén,
Peterson, Andersson,Rainer, Boström, Bodslröm, Göransson, Gradin, Dahl,R.
Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg

Föredragande: statsrådet Feldt

Proposition om vissa ändringar i företagsbeskattningen

1 Inledning

I promemorian (Ds Fi 1983:21) Breddat underlag för
produktionsfaktorskatter behandlas vissa centrala frågor inom
företagsbeskattningen och socialförsäkringen.

På
skatteområdet föreslås atl företagsbeskattningens bas skall breddas genom att
utrymmet för lagernedskrivning begränsas. Vidare föreslås en sänkning av den
statliga bolagsskattesalsen från 40 % till 32 %. Dessa båda ändringar
förutskickades redan i årets reviderade finansplan (prop. 1982/ 83:150 Bilaga
1). Promemorian innehåller också förslag om att lagen (1982:1185) om
inbetalning på särskilt investeringskonto skall gälla inte bara 1983 utan också
1984 års vinster.

Till protokollet i detta ärende bör som bilaga 1 fogas
promemorians sammanfattning, författningsföl slag, redogörelse för gällande
rätt och övervägandeavsnitt och som bilaga 2 en förteckning över
remissinstanserna med en sammanställning av remissyttrandena. I bilagorna
redovisas bara de delar som rör förslagen på skatteområdet.

Jag har tidigare i dag (prop.1983/84:40) tagit upp frågan
om det extra avdraget för kostnader för forskning och utveckling enligt lagen
(1973:421) om särskilt forskningsavdrag vid taxering till stailig inkomstskatt.Jag
återkommer nu till denna fråga.

I det följande avser jag atl först behandla promemorians
förslag på skatteområdet och därefter det särskilda forskningsavdraget. Till
frågan om införande av en sådan grundavgift i socialförsäkringssystemet, som
föreslagits i promemorian, finns anledning att återkomma i ett annat sammanhang.

Prop. 1983/84:64 11

2
Föredragandens överväganden

2.1
Allmänna synpunkter

Den omläggning av företagsbeskattningen som jag aviserade
i den reviderade finansplanen har närmare utretts inom departementet och
redovisats i promemorian Breddat underlag för produktionsfaktorskatter. I
promemorian föresläs alt utrymmet för lagernedskrivning skall begränsas från 60
% fill 50 % av lagrets värde och att den statliga bolagsskallen skall sänkas
frän 40 % fill den nivå som gäller för flertalet ekonomiska föreningar, dvs.
till 32 %. Vidare föresläs att den obligatoriska inbetalningen till särskilt
investeringskonto skall avse även 1984 års vinster.

Den svenska företagsbeskattningen kännetecknas av en hög
nominell skattesats - för aktiebolag omkring 58 % av vinsten - och ett lågt
faktiskt skatteuttag. Att skatteuttaget är lågt hänger samman med att företagen
genom bokslutsdispositioner och olika slag av s.k. stimulansavdrag kan skjuta
upp eller helt undgå beskattning för en betydande del av sin verkliga vinsl.
Denna stora skillnad mellan nominellt och faktiskt skatteuttag är enligt min
mening olycklig. Ett genomförande av arbetsgruppens förslag om sänkt
bolagsskattesats och begränsad lagernedskrivning utgör därför ett steg i
riktning mot ett stabilare skatteunderlag.

En begränsning i rätten till lagernedskrivning träffar
samtliga skattskyldiga medan sänkningen av den statliga skattesatsen gynnar
aktiebolagen. Det har av den anledningen hävdats att övriga skattskyldiga - i
första hand ekonomiska föreningar och enskilda näringsidkare - också borde få
sina skattesatser nedsatta. Som motiv för en lägre skattesats för föreningar
har anförts bl. a. att de saknar rätt till avdrag för utdelningar. Aktiebolagen
har däremot sedan länge haft rätt till s. k. Annellavdrag. Rätlen till
utdelningsavdrag har vidare nyligen utvidgats genom lagen (1982:336) om avdrag
för utdelning på icke börsnoterade aktier.

Enligt min uppfattning bör någon allmän nedsättning av
skattesatserna inte komma till stånd. Vad gäller de ekonomiska föreningarna
talar bl. a. systematiska skäl och konkurrensneutraliteten för att
skattereglerna i princip bör överensstämma med vad som gäller för aktiebolagen.
Den nuvarande differensen i fråga om skattesats strider mot denna princip.

Jag vill också erinra om alt regeringen den 6 oktober 1983
beslutat inhämta lagrådels yttrande över ett förslag om kooperationens
kapitalförsörjning. I lagrådsremissen föresläs bl.a. att en kooperativ
ekonomisk förening skall -utöver det nuvarande avdraget för återbäring och efteriikvider
- få avdrag för utdelning på inbetalade insatser. De kooperativa föreningarna kommer
därigenom i detta hänseende att beskattas förmånligare än akfiebolagen.

Min slutsats är sammanfattningsvis att arbetsgruppens
förslag beträffande såväl skattesatsen som lagernedskrivningen bör genomföras.
Jag har härvid också beaktat den sänkning av skatteuttaget som
kommer enskilda

Prop. 1983/84:64 12

näringsidkare till godo genom 1982 års
inkomstskattereform.

En förlängning av systemet med obligatoriska
fondavsättningar enligt lagen om inbetalning på särskilt investeringskonlo är
enligt min mening ägnad att sfimulera företagens investeringar under i första
hand år 1985. Jag ansluter mig även här till vad gruppen föreslagit.

Forsknings- och utvecklingsarbete (FoU-arbele) är en
väsentlig förutsättning för en fortsatt tillväxt i ekonomin. Det har
emellertid från många håll satts i fråga om det särskilda FoU-avdraget har
någon egentlig effekt på förelagens FoU-verksamhet eller deras benägenhet att
förvärva FoU-resultat utifrån. Till delta kommer att systemet med
forskningsavdrag är synnerligen komplicerat både för företagen och för
taxeringsmyndigheterna. Av bl.a. dessa skäl finns det anledning att överväga
ett slopande av det särskilda forskningsavdraget.

I det följande kommer jag atl först redogöra för hur
begränsningen av utrymmet för lagernedskrivning, sänkningen av den statliga bolagsskattesalsen
och förlängningen av det obligatoriska fondsystemet bör genomföras. Därefter
tar jag upp frågan om att avskaffa det särskilda forskningsavdraget.

2.2 Lagernedskrivning och den statliga bolagsskattesatsen

Jag har i det föregående redovisat skälen för dels en
begränsning av utrymmet för lagernedskrivning från nuvarande 60 % till 50 % av
lagrets värde, dels en sänkning av den statliga bolagsskattesalsen.

I det följande behandlas närmare frågor som har samband
med genomförandet av de nämnda åtgärderna. En sådan fråga är hur övriga
nedskrivningsregler bör påverkas av att rätten till lagernedskrivning enligt
huvudregeln i punkl 2 av anvisningarna fill 41 § kommunalskattelagen
(1928:370, KL) begränsas från 60 % till 50 %.

1 departementspromemorian föreslås att begränsningen skall
slå igenom helt vid tillämpningen av supplementärregel I, dvs. då
lagernedskrivningen baseras på lagerreservens storlek under de närmast
föregående åren. Delsamma skall gälla om lagernedskrivningen kombineras med en
avsättning till resultatutjämningsfond. Det senare innebär enligt förslaget
att om den skattskyldige väljer att utnyttja rätten till avsättning till resultatutjämningsfond
får lagrets värde skrivas ned med högst 35 % i stället för som nu med högst 45 %.
Begränsningen av lagernedskrivningen anses däremot inle böra påverka utrymmet
för avsättning till resultalutjämningsfond. Likaså föreslås atl specialregeln
för råvaror och slapelvaror- supplementärregel Il-behålls oförändrad. Några
ändringar föreslås inte heller i fråga om nedskrivningsrålten på övriga
omsättningstillgångar, dvs. fastigheter, pågående arbeten och värdepapper.

Begränsningen i rätten till lagernedskrivning skall enligt
promemorian gälla samtliga kategorier av näringsidkare. Något undantag görs
alltså inte

Prop. 1983/84:64 13

för egenföretagare och andra skattesubjekt som inte får
del av sänkningen av den statliga bolagsskattesatsen.

Promemorians förslag om i vilken utsträckning
begränsningen av lagernedskrivningen enligt huvudregeln skall påverka övriga
nedskrivningsregler har inte närmare kommenterats av remissinstanserna.
Åtskilliga remissinstanser anser emellertid att förslagel omotiverat
missgynnar egenföretagare som inte kompenseras för begränsningen i utrymmet för
lagernedskrivning genom sänkt inkomstskatt. Det anförs bl. a. alt förslaget
därmed står i strid mol tidigare strävanden frän statsmakterna atl så långt
möjligt åstadkomma en neutral beskattning mellan olika företagsformer. Förslag
framförs om att begränsningen i rätten till lagernedskrivning inte skall gälla
generellt utan endast för skattskyldiga som får del av sänkningen av
skattesatsen. Vidare anförs från flera håll att många skattskyldiga och då i
synnerhet egenföretagare kommer att drabbas av svära likviditetsproblem i
samband med att begränsningen träder i kraft. Särskilda övergångsregler anses
därför behövliga.

För egen
del får jag anföra följande. Som föreslagits i promemorian bör minskningen av
den vanliga lagernedskrivningen från 60 % till 50 % slå igenom helt vid
tillämpningen av supplementärregel I. Det är vidare motiverat all begränsa
utrymmet för lagernedskrivningen från nuvarande 45 % till 35 % när
nedskrivningen kombineras med avsättning till resultatutjämningsfond. I övrigt
bör begränsningen inte påverka rätten till nedskrivning av
omsättningstillgångar.

De föreslagna begränsningarna i nedskrivningsrätten bör,
som jag framhållit i det föregående, gälla samtliga kategorier av
näringsidkare. Något undantag bör alltså inte göras för egenföretagare och
andra skattskyldiga som inte får del av sänkningen av den statliga
bolagsskattesatsen. Jag anser inte heller att tillräckliga skäl föreligger att
införa särskilda avtrappningsreg-ler e.d. för att minska den skatteeffekt som
kan uppkomma i samband med upplösning av lagerreserver. Sådana regler skulle f.ö.
i hög grad komplicera övergången till det nya regelsystemet. Sänkningen av
skattesatsen motiverar vidare enligt min mening inte någon generell sänkning av
det preliminära uttaget av B-skatt för aktiebolagen.

Min uppfattning innebår sammanfattningsvis att de förslag
beträffande lagernedskrivningen och bolagsskattesatsen som lagts fram i
promemorian bör genomföras. Detta föranleder ändringar i punkt 2 av
anvisningarna till 41 § KL och i 10 a § lagen om statlig inkomstskatt. I den
senare bestämmelsen föreslår jag också vissa redaktionella ändringar.

De nya bestämmelserna bör i princip gälla fr.o.m. den 1
januari 1984. För förelag med kalenderår som räkenskapsår innebär detta att den
sänkta skattesatsen och begränsningen av lagernedskrivningen kommer all tillämpas
fr.o.m. 1985 års laxering. Har det räkenskapsår som skall bli föremål för laxering
år 1985 påbörjats före den 1 januari 1984, bör nuvarande beslämmelser alltjämt
tillämpas.

Prop. 1983/84:64 14

Som framhålls vid remissbehandlingen kan det inträffa att etl
företag vid 1985 års taxering skall beskattas dels för ett räkenskapsår som
omfattar exempelvis liden den 1 maj 1983 - den 30 april 1984, dels för en
realisationsvinst avseende en försäljning som ägt rum under år 1984. Den i
promemorian föreslagna övergångsregeln leder i etl sådant fall till att olika
skattesatser skall tillämpas vid en och samma taxering. Detta är klart
olämpligt. Vid 1985 års taxering bör därför nuvarande bestämmelser tillämpas på
ett företags samtliga inkomster såvida taxeringen omfattar ett beskattningsår
som påbörjats före ingången av år 1984.

Det är teoretiskt möjligt att ett företag år 1986 skall
taxeras för ett beskattningsår som inletts före ingången av år 1984.
Beskattningsåret kan exempelvis avse fiden den 1 november 1983 - den 30 april
1985. Den omständigheten att beskattningsåret till en del omfattat år 1983
utgör emellertid i detta fall inte något hinder mot en tillämpning av de nya
reglerna. Fr.o.m. 1986 års taxering bör alltså den sänkta skattesatsen och den
begränsade lagernedskrivningen gälla utan undantag.

2.3 Det särskilda investeringskontot

I departementspromemorian föreslås atl den 20-procentiga
inbetalningsskyldigheten på särskilt investeringskonto skall utsträckas till
att gälla även 1984 års vinster.

Endast ett fätal remissinstanser har kommenterat
promemorians förslag i denna del. PK-banken ställer sig avvisande till att
också bankerna skall tvingas göra inbetalning på särskilt investeringskonlo
eftersom deras investeringsbehov inte är av den art och omfattning att de kan
dra nytta av fondavsättningen. Svenska byggnadsentreprenörföreningen anser alt
reglerna bör ändras så att den särskilda investeringsfonden får tas i anspråk
även för byggnadsarbeten på fastigheter som år omsättningstillgångar. Svenska
försäkringsbolags riksförbund menar alt försäkringsaktiebolagen i likhet med
vad som gäller beträffande ömsesidiga försäkringsbolag bör undantas från lagens
tillämpningsområde eftersom en snedvridning av konkurrensförhållandet dem
emellan annars uppkommer.

För egen del ansluter jag mig till förslaget i promemorian
att förlänga lagen om inbetalning på särskilt investeringskonto till att avse
även 1984 års vinster. De obligatoriska inbetalningarna är ägnade att främja
förelagens investeringar fr.o.m. år 1985. Jag är inle beredd att tillmötesgå
framförda önskemål om en begränsning av kretsen av inbetalningsskyldiga företag
eller om en utvidgning av fondernas användningsområde. Under förlängningen bör
således gälla samma regler som tidigare. På en punkt synes det dock motiverat
med ett förtydligande. I 1 § bör uttryckligen anges att bostadsrättsföreningar
och liknande bostadsförelag inte har rätt att betala in medel på
investeringskonton.

Mina förslag föranleder ändringar i 1 - 3 §§ lagen om
inbetalning på

Prop. 1983/84:64 15

särskilt investeringskonto. I 2 § har särskilda regler
införts om vad som skall gälla för företag som på grund av förlängning av
räkenskapsår inte skall taxeras år 1984 eller 1985. Dessa regler innebår
följande.

Medför en förlängning av räkenskapsåret att 1984 års
taxering överhoppas skall ett företag enligt nuvarande regler i samband med
1985 års taxering betala in 20 % av det förlängda räkenskapsårets jämkade
årsvinst på investeringskonto. Omfattar räkenskapsåret t. ex. perioden den 1
januari 1983 - den 30 juni 1984 och är vinsten under denna period 45 milj. kr.
skall

företaget
således enligt gällande system betala in 20 % av den till

12 tolvmånadersperiod
jämkade årsvinsten, dvs. (20 % av 4 av 45 =)6milj.

kr., till riksbanken. Den föreslagna utvidgningen av
inbetalningsskyldigheten till 1984 års vinster syftar emellerfid i princip
till att åstadkomma en fördubbling av inbetalda belopp. Jag föreslår därför att
företag, som på grund av förlängning av räkenskapsår inte skall taxeras år
1984, skall betala in 40 % av den - till tolvmånadersperiod jämkade - årsvinst
som taxeras år 1985. Det i exemplet valda företaget skall alltså betala in 12
milj. kr. i samband med 1985 års taxering. Någon inbetalningsskyldighet vid
1986 års taxering föreligger inte.

Vad jag nu sagt gäller även om företaget skall taxeras för
två beskattningsår vid 1985 års taxering. Företaget skall t. ex. år 1985
taxeras för dels perioden den 1 januari 1983 - den 30 juni 1984, dels perioden
den 1 juli - den 31 augusti 1984. Om den sammanlagda vinsten under denna period
på 20 månader är 50 milj. kr. uppgår inbetalningsskyldigheten i samband med
1985

o 1?

ars taxering även i detta fall till 12 milj. kr. (40 % av 4
av 50 milj. kr.). Medför däremot förlängningen av räkenskapsåret att taxeringen
år 1985 bortfaller bör 20 % av det förlängda räkenskapsårets vinst - jämkad
till tolvmånadersperiod - betalas in i samband med 1986 års taxering. Någon
höjning av procentsatsen för inbetalningen till 40 % kommer inte i fråga i
detta fall eftersom företagets inbetalningsskyldighet vid 1984 års taxering
inte påverkats.

2.4 Det särskilda forskningsavdraget

Skattskyldiga har sedan år 1973 haft rätt till särskilt
forskningsavdrag enligt lagen (1973:421) om särskilt forskningsavdrag vid
taxering till statlig inkomstskatt. Avdraget är fr. o. m. 1983 års taxering
utformat som ett basavdrag på 5 % och ett ökningsavdrag på 30 %. Till grund för
beräkningen av avdragsunderlaget ligger företagels lönekostnader för FoU-arbete
och företagets kostnader för förvärv av forskningsresultat från andra företag m.
m.

Syftet med avdraget har varit att öka förelagens insatser
för forskning och utveckling. Utförda undersökningar styrker emellertid inle
att avdraget fått denna effekt. Tvärtom finns indikationer på att avdraget
kommit att fungera mer som en skattesubvention till FoU-intensiva företag än
som en verklig stimulans till ökat FoU-arbete. Endast en mindre del av de
skatteintäkter

Prop. 1983/84:64 16

som på detta sålt undandragits staten har kommit den
tekniska utvecklingen till godo. Detta är fullt förklarligt med tanke på att
stödet utformats som en skattelättnad som tillfaller företaget första lång tid
efter det att beslut om FoU-insalser har fattats.

I det nuvarande
statsfinansiella läget kan det enligt min mening inte anses motiverat att
behålla del särskilda forskningsavdraget. Effekten är alltför liten för att
motivera den stora statsfinansiella kostnad som uppkommer. Ett slopande av
avdraget ligger också i linje med min tidigare redovisade strävan att bredda
underlaget för företagsbeskattningen. Till detta kommer att systemet med
forskningsavdrag är synnerligen komplicerat för både företagen och
taxeringsmyndigheterna. Min uppfattning är sammanfattningsvis atl del nuvarande
FoU-avdraget skall upphöra att gälla. Avdragsrällen bör slopas fr. o. m. 1985
års taxering. För alt undvika retroaktivitet bör dock rätten till FoU-avdrag
finnas kvar i fråga om beskattningsår som har påbörjats före ingången av år 1984.

De medel
som på grund av avdragsbortfallel tillförs statskassan bör enligl min mening
utnyttjas för atl i andra former genom forskning främja industriell förnyelse.
Enligt vad jag har erfarit är avsikten att propositioner om forskning saml om
industriell fillvåxt och förnyelse skall föreläggas riksdagen på nyåret. I det sarnmanhanget
kommer särskilda åtgärder alt föreslås för att främja forsknings- och
utvecklingsverksamheten hos de mindre och medelstora företagen. Jag vill också
nämna atl en proposition om etl nationellt mikroelektronikprogram redan har
förelagts riksdagen.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
finansdepartementet upprättats förslag till

1.
lag om ändring
i kommunalskattelagen (1928:370),

2.
lag om ändring
i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

3.
lag om
ändring i lagen (1982:1185) om inbetalning på särskilt investeringskonlo,

4.
lag om
upphävande av lagen (1973:421) om särskilt forskningsavdrag vid taxering till
statlig inkomstskatt.

De förslag som jag har tagit upp är enligt min uppfattning
av så enkel beskaffenhet att lagrådet inte behöver höras.

4 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen alt anla
lagförslagen.

Prop.
1983/84:64 17

5
Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposifion föreslå riksdagen alt anta de förslag som
föredraganden har lagt fram.

2 Riksdagen 1983184. 1 saml. Nr 64

Prop.
1983/84:64 18

Bilaga
1

FINANSDEPARTEMENTET

BREDDAT UNDERLAG FÖR PRODUKTIONSFAKTORSKATTER

DsFi 1983:21

I
bilagan å terges de
delar av protiemorian som avser ä ndringarna
p å skatteomr å det.

Prop.
1983/84:64 19

SAMMANFATTNING

I
å rets
kompletteringsproposition (prop. 1982/83:150) aviserades tre ä ndringar
i f ö retagsbeskattningen. Enligt propositionen b ö r f ö r det f ö rsta f ö retagsbeskattningens
bas breddas genom att utrymmet f ö r lagernedskrivning begr ä nsas fr å n
nuvarande 60 % till 50 % av lagrets v ä rde. Detta medf ö r en viss skattesk ä rpning.
Den ö kade skattebelastningen kompenseras dock f ö r bl.a. aktiebolagens
del genom den andra aviserade ä ndringen, n ä mligen en s ä nkning av den statliga bolagsskattesatsen fr å n
nuvarande 40 % till den niv å som g ä ller f ö r flertalet e"konomiska f ö reningar,
dvs. till 32 %. Den tredje fr å gan g ä ller lagen (1982:1185) om inbetalning p å s ä rskilt
investeringskonto. Enligt propositionen skall den 20-procentiga
inbetalningsskyldigheten avse ocks å 1984 å rs vinster.

I
denna promemoria redovisas f ö rslag r ö rande begr ä nsningen av lagernedskrivningen och s ä nkningen
av skattesatsen samt f ö rl ä ngningen av lagstiftningen om inbetalning till s ä rskilt investeringskonto.

De
nya best ä mmelserna ä r i princip avsedda att till ä mpas fr.o.m.
den 1 januari 1984.

Prop.
1983/84:64 20

Promemorief ö rslaget

FORFATTNINGSFORSLAG

1 F ö rslag till

Lag om ä ndring i
kommunalskattelagen (1928:370)

H ä rigenom f ö reskrivs i fr å ga
om kommunalskaftelagen (1928:370) dels att ... punkt 2 av anvisningarna till 41
§ skall ha nedan angivna lydelse, ....

Anvisningar

Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse

till 41 §

2. Den i r ä kenskaperna gjorda v ä rdes ä ttningen p å tillg å ngar avsedda f ö r oms ä ttning eller f ö rbrukning (lager) skall godtas vid
inkomstber ä kningen, om v ä rdes ä ttningen inte st å r i strid med vad nedan i denna punXt
eller i punkt 3 s ä gs.

Vid best ä mmande av lagrets anskaffningsv ä rde skall de lagertillg å ngar, som ligger kvar i den
skattskyldiges lager vid beskattnings å rets utg å ng, anses som de av honom senast anskaffade eller tillverkade.

Senaste lydelse 1981:295.

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen lydelse

Avdrag f ö r inkurans medges inte med st ö rre belopp ä n
vad den skattskyldige enligt vid sj ä lvdeklarationen
fogad utredning visar svara mot den konstaterade v ä rdenedg å ngen
p å lagret p å balansdagen. Oaktat vad nu sagts medges dock
avdrag f ö r inkurans med fem procent av det
l ä gsta av lagrets anskaffnings- och
å teranskaffningsv ä rden om detta inte framst å r s å som
uppenbart op å kallat, eller med det h ö gre procenttal som riksskatteverket kan ha angett
f ö r lagren inom vissa branscher
eller hos vissa grupper av skattskyldiga .

Lagret vid
beskattnings å rets utg å ng f å r inte tas
upp till l ä gre belopp ä n fyrtio procent av lagrets anskaffningsv ä rde eller, om å teranskaffningsv ä rdet p å
balansdagen ä r l ä gre, sistn ä mnda v ä rde, i f ö rekommande
fall efter avdrag f ö r inkurans. F ö r tillg å ngar,
som den skattskyldige framtst ä llt eller
bearbetat, skall som anskaffningsv ä rde
anses direkta tillverkningskostnader (materialkostnader och arbetsl ö ner) ö kade med ett
till ä gg som svarar mot den del av de
indirekta tillverkningskostnaderna som sk ä ligen
bel ö per p å tillg å ngarna, d ä rvid h ä nsyn
dock inte beh ö ver tas till r ä nta p å eget
kapital.

Lagret vid
beskattnings å rets utg å ng f å r inte tas
upp till l ä gre belopp ä n femtio procent av lagrets anskaffningsv ä rde eller, om å teranskaffningsv ä rdet p å
balansdagen ä r l ä gre, sistn ä mnda v ä rde, i f ö rekommande
fall efter avdrag f ö r inkurans. F ö r tillg å ngar,
som den skattskyldige framst ä llt eller
bearbetat, skall som anskaffningsv ä rde
anses direkta tillverkningskostnader (materialkostnader och arbetsl ö ner) ö kade med ett
till ä gg som svarar mot den del av de
indirekta tillverkningskostnaderna som sk ä ligen
bel ö per p å tillg å ngarna, d ä rvid h ä nsyn
dock inte beh ö ver tas till r ä nta p å eget
kapital.

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen lydelse

Lager av
djur p å jordbruksfastighet eller i rensk ö tselr ö relse f å r inte tas upp till l ä gre belopp ä n fyrtio procent av den
genomsnittliga produktionskostnaden f ö r
djur av det slag och den å lderssammans ä ttning varom fr å ga
ä r. Regeringen eller efter
regeringens bemyndigande riksskatteverket fastst ä ller f ö r varje taxerings å r f ö reskrifter f ö r ber ä kning av
produktionskostnaden. Har denna kostnad inte fastst ä llts, t.ex. i fr å ga
om s ä rskilt dyrbara avelsdjur, f å r djuret tas upp l ä gst till fyrtio procent av det l ä gsta
av anskaffningsv ä rdet och allm ä nna saluv ä rdet.

Uppg å r v ä rdet p å Icigret, ber ä knat till anskaffnings-eller å teranskaffningsv ä rdet
och i f ö rekommande fcill efter avdrag f ö r inkurans, till l ä gre belopp ä n som motsvarar medeltalet av v ä rdena p å
lagren vid utg å ngen av de tv å n ä rmast f ö reg å ende
beskattnings å ren (j ä mf ö relse å ren), f å r
lagret vid beskattnings å rets utg å ng i st ä llet
tas upp till l ä gst ett

Lager av
djur p å jordbruksfastighet eller i rensk ö tselr ö relse f å r inte tas upp till l ä gre belopp ä n femtio procent av den
genomsnittliga produktionskostnaden f ö r
djur av det slag och den å lderssammans ä ttning varom fr å ga
ä r. Regeringen eller efter
regeringens bemyndigande riksskatteverket fastst ä ller f ö r varje taxerings å r f ö reskrifter f ö r ber ä kning av
produktionskostnaden. Har denna kostnad inte fastst ä llts, t.ex . i fr å ga om s ä rskilt dyrbara avelsdjur, f å r djuret tas upp l ä gst till femtio procent av det l ä gsta
av anskaffningsv ä rdet och allm ä nna saluv ä rdet.

Uppg å r v ä rdet p å lagret, ber ä knat till anskaffnings-eller å teranskaffningsv ä rdet
och i f ö rekommande fall efter avdrag f ö r inkurans, till l ä gre belopp ä n som motsvarar medeltalet av v ä rdena p å
lagren vid utg å ngen av de tv å n ä rmast f ö reg å ende
beskattnings å ren (j ä mf ö relse å ren), f å r
lagret vid beskattnings å rets utg å ng i st ä llet
tas upp till l ä gst ett

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen lydelse

belopp
motsvarande f ö rstn ä mnda v ä rde p å detta lager efter avdrag med sextio procent av sagda medeltalsv ä rde. D ä rvid
skall lagren vid j ä mf ö relse å rens utg å ng tas upp till anskaffningsv ä rdena eller, om å teranskaffningsv ä rdena p å balansdagarna
i fr å ga varit l ä gre, sistn ä mnda
v ä rden, i f ö rekommande fall efter avdrag f ö r inkurans. I fr å ga
om djur p å jordbruksfastighet eller i rensk ö tselr ö relse g ä ller dock att v ä rdet
av djuren skall tas upp till den genomsnittliga produktionskostnaden eller till
det allm ä nna saluv ä rdet eller -i f ö rekommande
fall - till anskaffningsv ä rdet. F ö religger s å dant
fall att sextio procent av nyssn ä mnda
medeltalsv ä rde ö verstiger v ä rdet av lagret vid beskattnings å rets utg å ng
medges avdrag ä ven f ö r det ö verskjutande beloppet om den skattskyldige
avsatt motsvarande belopp i r ä kenskaperna
till lagerregleringskonto. Har avdrag medgivits f ö r s å dan avs ä ttning skall avs ä ttningen
å terf ö ras till beskattning n ä stf ö ljande beskattnings å r.

belopp
motsvarande f ö rstn ä mnda v ä rde p å detta lager' efter avdrag med femtio procent av sagda medeltalsv ä rde. D ä rvid
skall lagren vid j ä mf ö relse å rens utg å ng tas upp till anskaffningsv ä rdena eller, om å teranskaffningsv ä rdena p å balansdagarna
i fr å ga varit l ä gre, sistn ä mnda
v ä rden, i f ö rekommande fall efter avdrag f ö r inkurans. I fr å ga
om djur p å jordbruksfastighet eller i rensk ö tselr ö relse g ä ller dock att v ä rdet
av djuren skall tas upp till den genomsnittliga produktionskostnaden eller till
det allm ä nna saluv ä rdet eller -i f ö rekommande
fall - till anskaffningsv ä rdet. F ö religger s å dant
fall att femtio procent av nyssn ä mnda
medeltalsv ä rde ö verstiger v ä rdet av lagret vid beskattnings å rets utg å ng
medges avdrag ä ven f ö r det ö verskjutande beloppet om den skattskyldige
avsatt motsvarande belopp i r ä kenskaperna
till lagerregleringskonto. Har avdrag medgivits f ö r s å dan avs ä ttning skall avs ä ttningen
å terf ö ras till beskattning n ä stf ö ljande beskattnings å r.

Prop. 1983/84:64 24

Promemorief ö rs laget

Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse

d ä rvid fr å gan om avdrag f ö r
d ä rvid fr å gan om avdrag f ö r

f ö rnyad avs ä ttning till lager- f ö rnyad avs ä ttning
till lager

regleringskonto f å r pr ö vas regleringskonto f å r pr ö vas

enligt best ä mmelserna ovan. enligt best ä mmelserna ovan.

Skattskyldig,
som ing å r i en grupp n ä ringsidkare mellan vilka intressegemenskap r å der (moder- och dotterf ö retag eller f ö retag
under i huvudsak gemensam ledning), f å r
till ä mpa reglerna i f ö reg å ende stycke
endast under f ö ruts ä ttning att dessa till ä mpas av
samtliga f ö retag som tillh ö r gruppen. Vad nu har sagts g ä ller dock endast i fr å ga om ve:rksamhet i f ö rv ä rvsk ä lla som har
s å dant samband med verksamheten i
den skattskyldiges f ö rv ä rvsk ä lla att verksamheterna skulle ha
ansetts utg ö ra en f ö rv ä rvsk ä lla om de hade bedrivits av ett enda f ö retag.

Ing å r r å varor elle:f
stapelvaror i lagret, f å r dessa varor eller en del av dem
tas upp till l ä gst sjuttio procent av varornas v ä rde ber ä knat
efter l ä gsta marknadspris under
beskattnings å ret eller under n å got av de n ä :rmast
f ö reg å ende nio beskattnings å ren. Till ä mpas denna regel f å r lagret inte v ä rderas enligt best ä mmelserna i sj ä tte
stycket.

Ä r
det p å grund av ö verenskommelse om å terk ö p eller annan omst ä ndighet uppenbart att vissa varor anskaffats f ö r annat ä ndam å l ä n att ing å i den skattskyldiges normala verksamhet, skall best ä mmelserna i tredje- å ttonde styckena inte till ä mpas
i fr å ga om dessa varor. Varorna f å r i s å dant fall
inte tas upp till l ä gre belopp ä n det l ä gsta
av varornas anskaffnings- eller å teranskaffningsv ä rden, i f ö rekommande
fall efter avdrag f ö r inkurans.

Har den skattskyldige vid Har den skattskyldige vid

ber ä kning av inkomst av viss ber ä kning av inkomst av viss f ö rv ä rvsk ä lla yrkat avdrag f ö r f ö rv ä rvsk ä lla yrkat avdrag f ö r avs ä ttning till resultatutj ä m- avs ä ttning
till resultatutj ä mningsfond, som avses i 41 d § , ningsfond, som avses i 41 d § , f å r lagret
inte tas upp till f å r lagret inte tas upp till

Prop.
1983/84:64 25

Promemorief ö rslaget

Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse

l ä gre belopp ä n femtiofem l ä gre belopp ä n sextiofem pro-

procent av det v ä rde
som enligt cent av det v ä rde som
enligt

tredje-femte styckena skall tredje-femte styckena skall

ligga till grund f ö r lagerv ä r- ligga till grund f ö r lagerv ä r

deringen. Best ä mmelserna i deringen. Best ä mmelserna i

sj ä tte- å ttonde styckena ä r inte sj ä tte- å ttonde
styckena ä r inte

till ä mpliga i nu angivna fall. till ä mpliga i nu angivna fall.

Vad som f ö reskrivits i
f ö reg å ende stycke g ä ller ä ven i det fall d å den skattskyldige ing å r i en grupp n ä ringsidkare
mellan vilka intressegemenskap r å der (moder-
och dotterf ö retag eller f ö retag under i huvudsak gemensam ledning) och n å got av dessa f ö retag
yrkat avdrag f ö r avs ä ttning till resultatutj ä mningsfond.
En s å dan avs ä ttning skall dock beaktas endast om den h ä nf ö r sig till
verksamhet i f ö rv ä rvsk ä lla som har s å dant samband med verksamheten i den skattskyldiges f ö rv ä rvsk ä lla att verksamheterna skulle ha ansetts utg ö ra en f ö rv ä rvsk ä lla om de
hade bedrivits av ett enda f ö retag.

Utan hinder av vad som f ö reskrivits ovan i denna anvisningspunkt om den l ä gsta v ä rdes ä ttning p å
lagret, som kan godtas vid inkomstber ä kningen,
f å r det l ä gre v ä rde p å lagret godtas som den skattskyldige med h ä nsyn till f ö religgande
risk f ö r prisfall visar vara p å kallat.

Nedskrivning av v ä rdet
p å r ä ttigheter till leverans av lagertillg å ngar enligt ej fullgjorda k ö pekontrakt
(kontraktsnedskrivning) f å r godk ä nnas endast i den m å n det visas, att ink ö pspriset f ö r tillg å ngar
av samma slag p å balansdagen understiger det kontraherade
priset, eller det g ö rs sannolikt att s å dant prisfall kommer att intr ä ffa innan tillg å ngarna
levereras eller s ä ljs vidare av den skattskyldige i
of ö r ä ndrat eller f ö r ä dlat skick. Betr ä ffande v ä rdet p å
r ä ttigheter till leverans av maskiner
och andra f ö r stadigvarande bruk avsedda
inventarier enligt ej fullgjorda k ö pekontrakt
kan avskrivning (kontraktsavskrivning) godk ä nnas
endast i den m å n den skattskyldige visar, att ink ö pspriset f ö r
tillg å ngar av samma slag p å balansdagen understiger det kontraherade priset,
eller det g ö rs sannolikt att s å dant prisfall kommer

Prop.
1983/84:64 26

Promemorief ö rslaget

tuvarande
lydelse F ö reslagen lydelse

att intr ä ffa innan tillg å ngarna
levereras.

Denna lag tr ä der
i kraft den 1 januari 1984 och till ä mpas
f ö rsta g å ngen vid 1985 å rs
taxering. Ä ldre best ä mmelser skall dock alltj ä mt till ä mpas
i fr å ga om beskattnings å r som har p å b ö rjats f ö re
ing å ngen av å r 1984.

Prop. 1983/84:64 27

Promemorief ö rslaget

2 F ö rslag till

Lag om ä ndring i
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

H ä rigenom f ö reskrivs att 10 a § lagen (1947:576) om statlig inkomstskattl skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse

10 a § 2

F ö r nedan angivna skattskyl- F ö r nedan angivna skattskyl

diga utg ö r grundbeloppet: diga utg ö r grundbeloppet:

a) f ö r svenska aktiebolag, a) f ö r svenska aktiebolag,

sparbanker, sparbankernas s ä - sparbanker, sparbankernas s ä -

kerhetskassa, ekonomiska f ö r- kerhetskassa, andra
ekonomiska

eningar som ing å r i jordbruks- f ö reningar ä n
sambruksf ö rening

kasse r ö rels en, svenska aktie- ar,
svenska aktiefonder, sven-

fonder, svenska f ö rs ä kringsan- ska f ö rs ä kringsanstalter som

stalter som inte ä r aktiebolag inte ä r aktiebolag, s å dana

samt s å dana utl ä ndska juridiska utl ä ndska juridiska personer

personer som ej beskattas en- som inte beskattas enligt

ligt 10 § 1 mom.j_ 10 § 1 mom., Sveriges allm ä nna

fyrtio procent av den be- hypoteksbank.
Konungariket

skattningsbara inkomsten, i den Sveriges stadshypotekskassa,

m å n skatten inte skall ber ä knas hypoteksf ö reningar
samt s å dana

enligt c) h ä r nedan; juridiska personer som enligt

f ö rfattning eller p å d ä rmed j ä mf ö rligt s ä tt bildats f ö r
att f ö rvalta samf ä llighet och som skall erl ä gga skatt f ö r
in-komst:

trettiotv å procent av
den beskattningsbara inkomsten, i den m å n
skatten inte skall ber ä knas

enligt b) ISenaste lydelse av lagens rubrik 1974:770. Senaste
lydelse 1982:416.

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen lydelse

b)

f ö r

and

ra

svenskel

eko-

nomiska

f ö renin

igar

ä n

s å dana,

som

ing å r i

jor

dbr

uksk

asser ö -

relsen, och sambruksf ö reningar
ä vensom f ö r Sveriges cillm ä nna
hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, hypoteksf ö reningar samt s å dana
juridiska personer som enligt f ö rfattning
eller p å d ä rmed j ä mf ö rligt s ä tt bildats f ö r att f ö rvalta
samf ä llighet och som skall erl ä gga skatt fc'r inkomst:

trettiotv å procent av
den beskattningsbara inkomsten;

c) f ö r livf ö rs ä kringsan

stalter s å vitt ang å r f ö rs ä k

ringsr ö relsen:

tio procent av den beskattningsbara inkomsten; samt

d) f ö r andra
skattskyldiga ä n

dem som avses i 10 § 1 mom.

eller under a), b) eller c)_
h ä r

ovan:

femton procent av den beskattningsbara inkomsten.

b) f ö r livf ö rs ä kringsan

stalter s å vitt ang å r f ö rs ä k

ringsr ö relsen:

tio
procent av den beskattningsbara inkomsten; samt

c) f ö r andra skattskyldiga ä n

dem som avses i 10 § 1 mom.

eller under a) eller b) h ä r

ovan:

femton procent av den beskattningsbara inkomsten.

Denna lag tr ä der
i kraft den 1 januari 1984 och till ä mpas
f ö rsta g å ngen vid 1985 å rs
taxering. Ä ldre best ä mmelser skall dock alltj ä mt till ä mpas
i fr å ga om beskattnings å r som har p å b ö rjats f ö re
ing å ngen av å r 1984.

Prop. 1983/84:64 29

Promemorief ö rslaget

3 F ö rslag till

Lag om ä ndring i
lagen (1982:1185) om inbetalning p å
s ä rskilt

investeringskonto

H ä rigenom f ö reskrivs att 1-3 §§
lagen (1982:1185) om inbetalning p å
s ä rskilt investeringskonto skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse

1 §

Svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk f ö rening och svensk sparbank skall, om f ö retagets huvudsakliga verksamhet avser jordbruk,
skogsbruk, fastighetsf ö rvaltning eller r ö relse, betala in medel p å ett r ä ntel ö st konto i riksbanken (s ä rskilt investeringskonto) enligt best ä mmelserna i denna lag.

Regeringen f å r,
om det finns synnerliga sk ä l, medge befrielse helt eller
delvis fr å n skyldigheten att betala in medel
p å s ä rskilt investeringskonto.

F ö retag, som avses i f ö rsta stycket och som betalar in medel p å s ä rskilt
investeringskonto, har r ä tt till avdrag enligt best ä mmelserna i 4 §
f ö r det belopp som i r ä kenskaperna har avsatts till en s ä rskild fond (s ä rskild
investeringsfond).

Aktiebolag eller ekonomisk Aktiebolag eller ekonomisk

f ö rening, som avses i f ö rening, som avses i

24 § 3 mom. kommunalskattelagen 24 § 3 mom. kommunalskattelagen

(1928:370), beh ö ver inte betala (1928:370), f å r inte betala in

in medel p å s ä rskilt investe- medel p å
s ä rskilt investe

ringskonto, ringskonto.

2 §

Inbetalning p å
s ä rskilt in- Inbetalning p å s ä rskilt in

vesteringskonto skall g ö ras med vesteringskonto skall g ö ras med

ett belopp som motsvarar 20 ett belopp som motsvarar 20

procent av f ö retagets justerade procent av f ö retagets justerade

Prop. 1983/84:64 30

Promemorief ö rslaget

Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse

å rsvinst
under det beskatt- å rsvinst under d £ beskattnings-

nings å r f ö r vilket tSixering i å r
f ö r vilka taxering i f ö rsta

f ö rsta instans sker å r 1984 instans sker å r 1984 och 1985

eller - om f ö retaget p å grund eller - om f ö retaget p å
grund

av f ö rl ä ngning av r ä kenskaps- av f ö rl ä ngning av r ä kenskaps

å ret inte skall taxeras detta å ret inte skall taxeras ett av

å r - å r 1985. Understiger den dessa å r
- n ä rmast f ö ljande å r.

justerade å rsvinsten 1 miljon Understiger
den justerade å rs-

kronor beh ö ver inbeteilning p å vinsten 1 miljon kronor beh ö ver

s ä rskilt investeringsikonto inte
inbetalning p å s ä rskilt inves-

g ö ras. teringskonto inte g ö ras.

Med justerad å rsvinst
avses å rsvinsten enligt fastst ä lld balansr ä kning
sedan å rsvinsiten, i den m å n den p å verkats
av nedan angivna poster,

a)
ö kats med erlagda eller ber ä knade allm ä nna
svenska skatter,

b)
ö kats med belopp som har avsatts
till allm ä n investeringsfond enligt lagen
(1979:609) om allm ä n investeringsfond och annan liknande
fond,

c)
ö kats med belopp som har donerats
till allm ä nnyttigt eller d ä rmed j ä mf ö rligt ä ndam å l,

d) minskats med restituerade allm ä nna svenska skatter,

e) minskats med belopp som enligt 6 § lagen om allm ä n
investe

ringsfond har å terf ö rts fr å n lagerinvesteringskonto j ä mte till ä gg

p å s å dant belopp,

f) justerats med belopp som har f ö ranlett ä ndring
av å rsvinsten

p å grund av ö verf ö ring av allm ä n investeringsfond och annan lik

nande fond samt

g) ö kats med
belopp som har tagits i anspr å k f ö r av- eller ned

skrivningar eller koncernbidrag ut ö ver
vad som kan godtas vid

inkomsttaxeringen.

Omfattar beskattnings å ret
kortare eller l ä ngre tid ä n tolv m å nader
skall den justerade å rsvinsten j ä mkas med h ä nsyn
till detta. Skall f ö retaget taxeras f ö r tv å
beskattnings å r skall å rsvinsten

Prop. 1983/84:64 31

Promemorief ö rslaget

Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse

f ö r de b å da beskattnings å ren
l ä ggas samman, varefter vinsten j ä mkas med h ä nsyn
till de b å da beskattnings å rens sammanlagda l ä ngd.

Har f ö retaget vidtagit n å gra å tg ä rder som kan antas ha tillkommit i syfte att helt eller delvis undg å skyldighet att betala in medel p å s ä rskilt
investeringskonto skall vid best ä mmande av underlaget
f ö r ins ä ttningsskyldigheten bortses fr å n
s å dana å tg ä rder .

3 §

Inbetalning till s ä rskilt
investeringskonto skall ha kommit ett riksbankskontor till h ä nda senast den dag, d å f ö retaget enligt 34 § 1 eller 2 mom. taxeringslagen (1956:623) skall ha
avl ä mnat allm ä n sj ä lvdeklaration
f ö r beskattnings å ret.

Inbetalning som har gjorts senare ä n i f ö rsta stycket
s ä gs men senast den 15 oktober under
taxerings å ret skall ocks å godtas. I dessa fall skall f ö retaget betala en s ä rskild avgift till statsverket. Avgiften ä r 1 procent av det f ö r sent inbetalade beloppet f ö r
den kalenderm å nad d å beloppet r ä tteligen senast skulle ha betalats
in och d ä refter 1 procent av beloppet f ö r varje p å b ö rjad kalenderm å nad
till dess inbetalning sker.

Den s ä rskilda avgiften skall betalas inom
den tid som l ä nsstyrelsen best ä mmer. Betalas inte avgiften inom f ö reskriven tid utg å r
restavgift enligt 58 § 1 mom. f ö rsta stycket uppb ö rdslagen
(1953: 272) p å avgiftsbeloppet. Den s ä rskilda avgiften och restavgiften f å r drivas in i samma ordning som g ä ller f ö r
indrivning av skatt enligt uppb ö rdslagen.

Avgifterna ä r inte
avdragsgilla vid inkomsttaxeringen.

Skall f ö retaget inte
taxeras Skall f ö retaget inte taxeras

å r
1984 ä r f ö retaget skyldigt å r 1984 eller å r
1985 ä r f ö re-

att g ö ra en prelimin ä r inbetal- taget skyldigt att g ö ra
en

ning till riksbanken med belopp prelimin ä r inbetalning till

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen lydelse

andra-fj ä rde styckena g ä ller
ä ven f ö retag som avses i detta stycke. Riksbanken skall l ä mna bevis till f ö retaget om inbetalning till s ä rskilt
investerings.konto.

Riksbanken
skall till arbetsmarknadsstyrelsen och l ä nsstyrelsen
ö vers ä nda s å dana
uppgifter ang å ende de f ö r beskattnings å ret
gjorda

som
motsvarar 20 procent av den justerade å rsvinsten
eller - i f ö rekommande fall - den j ä mkade å rsvinsten,
ber ä knad enligt 2 § , som h ä nf ö r sig till det eller de beskattnings å r f ö r vilket taxering
sker å r 1983. Inbetalningen skall ha
kommit ett riksbankskontor till h ä nda
senast den 30 april 1984. Finner f ö retaget,
vid avl ä mnandet av sin allm ä nna sj ä lvdeklaration
till 1985 å rs taxering, att ett st ö rre belopp skall betalas in till s ä rskilt investeringskonto ä n vad som prelimin ä rt har betalats in, skall f ö retaget
betala in vad som fattas senast den dag, d å
f ö retaget enligt 34 § 1 eller 2 mom. taxeringslagen skall ha avl ä mnat sin deklaration. Best ä mmelserna i andra-fj ä rde styckena g ä ller ä ven f ö retag som avses i detta stycke.

riksbanken
med belopp som motsvarar 20 procent av den justerade å rsvinsten eller - i f ö rekommande fall - den j ä mkade å rsvinsten, ber ä knad
enligt 2 § , som h ä nf ö r sig till
det eller de beskattnings å r f ö r vilket taxering sker å r 1983
respektive å r 1984. Inbetalningen skall ha
kommit ett riksbankskontor till h ä nda
senast den 30 april 1984 respektive den 30 april 1985. Finner f ö retaget, vid avl ä mnandet
av sin allm ä nna sj ä lvdeklaration till 1985 respektive 1986 å rs taxering, att ett st ö rre belopp skall betalas in till s ä rskilt investeringskonto ä n vad som prelimin ä rt har betalats in, skall f ö retaget
betala in vad som fattas senast den dag, d å
f ö retaget enligt 34 § 1 eller 2 mom. taxeringslagen skall ha avl ä mnat deklarationen. Best ä mmelserna i

Prop.
1983/84:64 33

Promemorief ö rslaget

Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse

inbetalningarna till s ä rskilt
investeringskonto senast den 31 maj under taxerings å ret eller, om beloppet har betalats in vid senare
tidpunkt, snarast d ä refter.

Denna lag tr ä der
i kraft fyra veckor efter den dag d å
lagen enligt uppgift p å den har kommit ut fr å n trycket i Svensk f ö rfattningssamling .

3 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 64

Prop.
1983/84:64 34

■ 2 G Ä LLANDE R Ä TT

2.1 V ä rdering av
oms ä ttningstillg å ngar

2.1.1 Inledning

I fr å ga om jordbruksfastighet eller r ö relse g ä ller
enligt 41 § kommunalskattelagen (1928:370),
KL, att inkomsten skall ber ä knas enligt bokf ö ringsm ä ssiga
grunder i den m å n dessa grunder inte st å r i strid med s ä rskilda
i KL givna best ä mmelser. Ä ven inkomst av annan fastighet f å r i vissa fall ber ä knas enligt bokf ö ringsm ä ssiga grunder. Detta inneb ä r att h ä nsyn
skall tas inte bara till inkomster och utgifter i verksamheten utan ä ven till lager, fordringar och skulder vid
beskattnings å rets ing å ng resp. utg å ng.
H ä nvisningen till bokf ö ringsm ä ssiga
grunder medf ö r vidare att den skattem ä ssiga inkomstber ä kningen
skall ske p å grundval av de redovisningsregler
som finns i bcikf ö ringslagen (1976:125, BFL) och
annan civilr ä ttslig lagstiftning samt i
jordbruksbokf ö ringslagen (1979:141). En grundl ä ggande regel i denna lagstiftning ä r att bokf ö ringsskyldigheten
skall fullg ö ras p å s ä tt som ö verensst ä mmer
med god redovisningssed.

Syftet med bokf ö ringslagens
best ä mmelser om v ä rdering av tillg å ngar
och skulder ar i f ö rsta hand att f ö rhindra ö ver-resp.
underv ä rdering. N å gon gr ä ns
f ö r underv ä rdering av tillg å ngar
finns inte i den civilr ä ttsliga lagstiftningen. Det finns s å ledes inte n å got
som enligt denna lagstiftning f ö rhindrar att
f ö retaget i sitt bokslut v ä rderar sina tillg å ngar till ett v ä rde som v ä sentligt understiger anskaffningsv ä rdet eller det verkliga v ä rdet. D ä rmed
skapas reserver i f ö retaget. Redovisas reserven inte ö ppet i balansr ä kningen
talar man om dold reserv. Av konkurrenssk ä l
eller andra sk ä l kan f ö retag ha intresse av att d ö lja sina reserver. Betr ä ffande aktiebolag kr ä vs enligt 11 kap. 5 §
aktiebolagslagen

Prop.
1983/84:64 35

(1975:1385)
ö ppen
redovisning av lagerreserv i balansr ä kning och resultatr ä kning endast i bolag som ä r
skyldiga att ha auktoriserad revisor.

Genom
att dolda reserver bildas blir f ö retagets ö ppet redovisade egna kapital l ä gre ä n vad det
verkligen ä r. Den dolda reserven - liksom givetvis ä ven en ö ppet
redovisad lagerreserv - tillh ö r dock inte i sin helhet det egna kapitalet. Uppl ö sning av
reserven medf ö r ö kning av vinsten med samma belopp. Eftersom vinsten
p å t.ex. varulager i sin helhet ä r skattepliktig utg ö r lagerreserven - till st ö rre eller
mindre del - en skatteskuld. Skatteskuldens storlek ä r
beroende bl.a. av f ö retagets skattesituation under de beskattnings å r d å reserven
uppl ö ses. Om uppl ö sningen sker under ett f ö rlust å r har
reservbildningen fungerat som en resultatutj ä mnings-mekanism mellan olika
beskattnings å r.

Som
nyss n ä mnts finns i civilr ä ttsligt h ä nseende inte n å gon undre gr ä ns f ö r v ä rdering av tillg å ngar. F ö r att
motverka en alltf ö r kraftig underv ä rdering av oms ä ttningstillg å ngar, vilket
skulle medf ö ra en fr å n beskattningssynpunkt oacceptabel tidsf ö rskjutning
av int ä ktsredovisningen, finns i skatteh ä nseende vissa minimiv ä rderingsregler
f ö r lager och p å g å ende arbeten.

I
det f ö ljande l ä mnas f ö rst en redog ö relse f ö r KL:s allm ä nna regler om nedskrivning av varulager. D ä refter
behandlas de s ä rskilda regler som g ä ller f ö r
fastigheter och v ä rdepapper. Vidare behandlas i ett s ä rskilt
avsnitt best ä mmelserna om p å g å ende arbeten. Slutligen sammanfattas resultatet av
en i en bilaga intagen unders ö kning av konsekvenserna av ä ndrade procentsatser
f ö r nedskrivning av varulager.

Prop.
1983/84:64 36

2.1.2 De allm ä nna
nedskrivningsreglerna

De generella reglerna om lagernedskrivning finns i punkt 2
av anvisningarna till 41 § KL. Av anvisningspunktens f ö rsta stycke framg å r
att den i r ä kenskaperna gjorda v ä rdes ä ttningen p å tillg å ngar
avsedda f ö r oms ä ttning eller f ö rbrukning (lager) skall fr å ng å s vid
inkomstber ä kningen endast om v ä rderingen st å r
i strid mot uttryckliga regler i KL. Denna best ä mmelse, som har funnits sedan KL:s tillkomst, uppfattades tidigare som
en vidstr ä ckt r ä tt att genom nedv ä rdering av varulagret begr ä nsa den vinst som annars skulle beskattas. Med
undantag f ö r lager av v ä rdepapper synes man f ö rst i slutet av 1940-talet i praxis ha ansett att best ä mmelserna m ö jliggjorde
begr ä nsning av nedskrivningsr ä tten.

I bet ä nkandet (SOU 1954:19) Ä ndrad f ö retagsbeskattning
anf ö rde f ö retagsbeskattningskommitt é n
att den l ä mpligaste metoden att tillskapa
striktare v ä rderingsregler var att ange ett l ä gsta v ä rde
till vilket varulagret skulle f å upptas. Ä ven en s å dan
regel kunde dock enligt kommitt é n medf ö ra inte ö nskv ä rda effekter. Som exempel n ä mndes att f ö retagen
blev tvungna att ta fram reserver vid lagerminskning om lagret vid f ö reg å ende bokslut
var nedskrivet till det l ä gsta v ä rdet. Vid stigande priser skulle vidare - ä ven om lagervolymen var konstant under å ret - ett lager, som vid å rets ing å ng
var nedskrivet till l ä gsta v ä rdet, inte kunna redovisas till detta v ä rde i den utg å ende
balansen. F ö retaget skulle allts å komma att beskattas f ö r ä ven inte realiserade vinster. F ö r att komma till r ä tta med problemet vid lagerminskning f ö reslogs nedskrivning p å grundval av
de tre senaste beskattnings å rens
genomsnittliga lagerv ä rde med m ö jlighet att redovisa ett negativt: v ä rde. Vad g ä ller
problemet att beh ö va ta fram orealiserade vinster vid
prisstegringar f ö reslog kommitt é n bl.a. en specialregel, som i princip innebar att

Prop.
1983/84:64 37

f ö retagen skulle - oberoende av
prisstegringar - f å redovisa ett normallager till of ö r ä ndrat v ä rde.

F ö r att en l ä gsta gr ä ns
f ö r varulagerv ä rderingen skulle bli effektiv ans å g kommitt é n
det n ö dv ä ndigt att avdraget f ö r inkurans
redovisades ö ppet. Inkuransavdraget borde enligt
koimnitt é n motsvara lika stor procent av det
verkliga anskaffningsv ä rdet som neds ä ttningen utgjorde av utf ö rs ä ljningspriset
f ö r kuranta varor. F ö r att undvika utredningsproblem i alltf ö r m å nga fall f ö reslogs ett relativt h ö gt schablonavdrag, 5 %. D å
denna procentsats kunde befaras vara otillr ä cklig
f ö r vissa modebetonade branscher f ö reslogs dessutom att d å varande riksskatten ä mnden i samr å d med ber ö rda
branschorganisationer skulle kunna fastst ä lla
h ö gre procentsatser.

Vid avv ä gningen av
nedskrivningsprocenten skulle enligt kommitt é n h ä nsyn tas till att de permanenta v ä rderingsreglerna visserligen borde vara liberala men
av konjunkturpolitiska sk ä l mer restriktiva ä n de d å
g ä llande. D å det kunde t ä nkas
att f ö retagen skulle komma att str ä va efter att h å lla
lagren v ä rderade till den l ä gsta gr ä nsen
ans å gs det motiverat att gr ä nsen inte sattes f ö r l å gt. Mot en f ö r l å g gr ä ns talade ocks å
att de kunde f ö ranleda f ö retagen att beh å lla
lagret ä ven i tider d å det var b ä ttre
att minska p å lagerh å llningen. Vidare skulle beaktas att ö ppen resultatutj ä mning
(investeringsfonder) f ö reslagits f ö r juridiska personer och att nedskrivningen vid
lagerminskning skulle kunna ber ä knas p å ett medeltalsv ä rde.
A andra sidan borde enligt kommitt é n
m ö jligheten till nedv ä rdering vara s å
stor att en s ä ker garanti vid prisfall erh ö lls och att d ä rut ö ver viss m ö jlighet
till skattefri konsolidering l ä mnades. P å grundval av bl.a. dessa ö verv ä ganden fann
kommitt é ns majoritet att den l ä gsta gr ä nsen
f ö r varulagerv ä rdering borde s ä ttas
till 50 %. Kommitt é n f ö reslog vidare en alternativ v ä rderingsregel
f ö r r å - och

Prop.
1983/84:64 38

stapelvaror.
Dessa varor skulle f å tas upp till l ä gsta marknadspris under den
senaste 5- å rsperioden. Nedskrivning med 30 % av detta v ä rde skulle
d ä refter f å ske.

F ö r bl.a.
banker och f ö rs ä kringsf ö retag och deras lager av v ä rdepapper
och l å nefordringar samt byggnadsf ö retag med lager av fastigheter ans å gs nedv ä rdering
enligt huvudregeln inte kunna till å tas. N å gon fixerad gr ä ns borde inte inf ö ras i lagtexten utan det
fick ö verl å tas till praxis att fastst ä lla l ä gsta till å tna gr ä ns. Som
norm f ö r nedv ä rderingen borde g ä lla att denna skulle ge s ä ker t ä ckning f ö r de risker,
som var f ö renade med lagerh å llningen men i ö vrigt
inte ge st ö rre utrymme f ö r en konsolidering ä n vad som kom i fr å ga f ö r ö vriga f ö retag.

I
prop. (1955:100) uttalade f ö redragande departementschefen att det fanns mycket
som talade f ö r f ö retagsbeskattningskommitt é ns f ö rslag att
begr ä nsa nedskrivningen till 50 %, bl.a. det f ö rh å llandet
att f ö retagens m ö jlighet att genom vinstreglerande å tg ä rder ö ka sin
likviditet - vilket i vissa fall inte var ö nskv ä rt - blev mindre. I enstaka fall kunde dock denna
procentsats befaras inte medge en fullt betryggande nedskrivning f ö r
prisfall. Med h ä nsyn till detta och d å sv å righeterna
i samband med ö verg å ngen till de nya reglerna skulle minska betydligt
om nedskrivning fick ske till 40 % f ö reslogs i proposit;Lonen - om ä n med
viss tvekan - denna procentsats. Riksdagen bif ö ll propositionen i denna
del.

Huvudregeln
inneb ä r is å ledes att lagret vid beskattnings å rets utg å ng inte f å r tas upp
till l ä gre belopp ä n 40 % av lagrets anskaffningsv ä rde eller
å teranskaffningsv ä rde efter
avdrag f ö r inkurans.

Inkuransavdrag
f å r enligt anvisningspunktens tredje stycke inte medges med st ö rre
belopp ä n vad som motsvarar den kon-

Prop.
1983/84:64 39

staterade v ä rdenedg å ngen p å
lagret p å balansdagen. Befarad risk f ö r framtida prisfall ber ä ttigar inte till inkuransavdrag. S å dan risk f ö r
prisfall f å r t ä ckas genom den lagernedskrivning som ä r till å ten enligt de allm ä nna nedskrivningsreglerna. Oavsett storleken av
verklig eller befarad f ö rlust medges dock inkuransavdrag
schablonm ä ssigt med 5 % av det l ä gsta av lagrets anskaffnings- eller å teranskaffningsv ä rde,
s å vida avdraget inte framst å r som uppenbart op å kallat, eller med det h ö gsta
procenttal som riksskatteverket kan ha angett f ö r lagren inom vissa branscher eller hos vissa grupper av
skattskyldiga.

F ö r lager av djur p å jordbruksfastighet eller i rensk ö tselr ö relse
g ä ller att det inte f å r tas upp till l ä gre
belopp ä n 40 % av den genomsnittliga prodoktijnskostnaden
f ö r djur av det slag och den å lderssammans ä ttning
varom fr å ga ä r. Riksskatteverket (RSV) fastst ä ller
f ö r varje å r f ö reskrifter f ö r ber ä kning av
produktionskostnaden. Har denna kostnad inte fastst ä llts, t.ex. i fr å ga
om s ä rskilt dyrbara avelsdjur, f å r djuret tas upp l ä gst till 40 % av det l ä gsta av
anskaffningsv ä rdet och allm ä nna saluv ä rdet.

Till huvudregeln har fogats en s ä rskild sp ä rregel
f ö r de skattskyldiga som till ä mpar den fr.o.m. 1981 å rs taxering g ä llande m ö jligheten till l ö nebaserad
reservering. Denna bas f ö r bildande av skattekrediter inf ö rdes p å
f ö rslag av f ö retagsskatteberedningen (prop. 1978/79:210, SkU
1978/79:57, rskr 1978/79:389, SFS 1979:612) . Syftet med resultatutj ä mningsfonden ä r
i f ö rsta hand att ö ka konsolideringsm ö jligheterna i f ö retag med begr ä nsad lagerh å llning.
Reserveringen inneb ä r att den som redovisar inkomst av
r ö relse eller jordbruk kan f å avdrag f ö r
belopp som avs ä tts till en s.k. resultatutj ä mningsfond. Avs ä ttningen
f å r uppg å till h ö gst
20 % av beskattnings å rets l ö nesumma. I fr å ga
om fysiska personer som har inkomst av r ö relse
eller jordbruk f å r avs ä ttning g ö ras

Prop.
1983/84:64 40

med
- f ö rutom 20 % av l ö nen till anst ä llda - h ö gst 15 % av den skattskyldiges inkomst f ö re
fondavs ä ttningen. Best ä mmelserna om resultatutj ä mningsfond
finns i 41 d § KL.

Har
den skattskyldige vid ber ä kning av inkomst av viss f ö rv ä rvsk ä lla yrkat
avdrag f ö r avs ä ttning till resultatutj ä mningsfond
f å r lagret enligt punkt 2 tionde stycket av anvisningarna till 41 § KL inte
tas upp till l ä gre belopp ä n 55 % av lagrets anskaffningsv ä rde eller
å teranskaffningsv ä rde efter
avdrag f ö r inkurans.

Huvudregeln
har kompletterats med tre regler, n ä mligen de s.k. supplement ä rreglerna
I och II samt regel om r ä tt till nedskrivning f ö r
prisfallsrisk.

Supplement ä rregel I ä r avsedd
att f ö rhindra att en tillf ä llig lagerminskning framtvingar en uppl ö sning och
d ä rmed beskattning av den dolda reserven i lagret. Regeln inneb ä r att lagernedskrivning
f å r g ö ras med utg å ngspunkt i lagrets medelv ä rde vid
utg å ngen av de tv å f ö reg å ende beskattnings å ren. Nedskrivning f å r ske med
h ö gst 60 % av n ä mnda medeltalsv ä rde .

P å f ö rslag av
f ö retagsskatteberedningen kompletterades å r 1979 supplement ä rregel I
med en s ä rskild skatteflyktsregel. Regeln inneb ä r i
princip att en skattskyldig, som ing å r i en grupp n ä ringsidkare mellan vilka intressegemenskap r å der, f å r utnyttja
supplement ä r regel I endast under f ö ruts ä ttning
att regeln till ä mpas av samtliga skattskyldiga som tillh ö r gruppen.

Supplement ä rregel II ä r avsedd att till ä mpas p å r å - och stapelvaror.
Dessa varor f å r enligt regeln tas upp till l ä gst 70 %
av l ä gsta marknadspris under beskattnings å ret eller under n å got av de
n ä rmast f ö reg å ende nio beskattnings å ren.

Prop. 1983/84:64 41

N å got krav
p å att r ö relsen skall ha bedrivits under minst tio å r f ö religger
inte, utan tidsrymden har valts med avsikt att inrymma prisfluktuationer under
en konjunkturcykels faser.

Vid
till ä mpning av supplement ä rregel II medges inkuransavdrag endast
undantagsvis. Ingenting hindrar dock att de ordinarie avskrivningsreglerna
eller supplement ä rregel I till ä mpas ä ven p å lager av r å - och stapelvaror, varvid de ordinarie reglerna f ö r inkuransavdrag
blir till ä mpliga. Medan supplement ä rregel II f å r till ä mpas f ö r viss
del av varulagret samtidigt som lagret av andra produkter v ä rderas
enligt huvudregeln, f å r de b å da supplement ä rreglerna inte anv ä ndas samtidigt.

Det
kan intr ä ffa att till ä mpning av huvudregeln eller de tv å supplement ä rreglerna
inte ger ett betryggande l å gt v ä rde med h ä nsyn till prisfallsrisk. Enligt en s ä rskild
undantagsbest ä mmelse kan en skattskyldig i ett s å dant fall
medges ytterligare nedskrivning. Best ä mmelsen skall till ä mpas p å hela
varulagret. Stapelvaror f å r exempelvis inte brytas ut och nedskrivas separat
enligt supplement ä rregel II.

2.1.3
Nedskrivning av oms ä ttningsfastigheter

De
allm ä nna nedskrivningsreglerna ä r inte till ä mpliga p å oms ä ttningsfastigheter. Tidigare g ä llde
enligt en best ä mmelse i KL att lager av fastigheter skulle tas upp
till det v ä rde som med h ä nsyn till risk f ö r f ö rlust,
prisfall m.m framstod som sk ä ligt. Som komplettering till denna best ä mmelse
hade RSV utf ä rdat anvisningar r ö rande v ä rdes ä ttningen
av lager hos byggnadsf ö retag m.m. Enligt dessa anvisningar skulle den i r ä kenskaperna
gjorda v ä rderingen godtas s å l ä nge v ä rdet inte
understeg 85 % av fastigheternas sammanlagda anskaffningsv ä rden. I
anskaffningsv ä rdet p å fastigheter som bebyggts i r ö relsen
inr ä knades inte indirekta byggnadskostnader. Dessa fick s å ledes
dras av omedelbart. Samma v ä rdering godtogs i

Prop.
1983/84:64 42

fr å ga om
aktier och andelar i fastighetsbolag och fastighetsf ö reningar
om aktierna eller andelarna utgjorde lagertillg å ngar i byggnadsr ö relse. N å gra
motsvarande anvisningar hade inte utf ä rdats f ö r v ä rdering av fastigheter i yrkesm ä ssig handel
med fastigheter eller tomtr ö relse.

Fr.o.m.
1984 å rs taxering g ä ller delvis nya regler f ö r v ä rdering
av oms ä ttningsfastigheter. I punkt 3 av anvisningarna till 41 § KL har s å ledes inf ö rts
uttryckliga regler om nedskrivning av fastigheter som ä r oms ä ttningstillg å ngar i r ö relse.
Enligt dessa regler skall det i r ä kenskaperna angivna v ä rdet godtas om det inte
understiger 85 % av summan av tillg å ngarnas anskaffningsv ä rden. I anskaffningsv ä rdet inr ä knas s å v ä l direkta
som indirekta kostnader.

L ä gre v ä rde ä n vad nyss
sagts kan godtas om det med h ä nsyn till f ö religgande risk f ö r prisfall visas att v ä rdet b ö r vara l ä gre.

Lager
av byggnadsmaterial av olika slag omfattas inte av best ä mmelserna
i punkt 3 av anvisningarna till 41 § KL. Byggnadsf ö retagens lager av material skall d ä rf ö r v ä rderas efter
de regler som g ä ller f ö r lager i allm ä nhet (punkt 2 av anvisningarna till 41 § KL).

Ä ven byggnadsf ö retag och f ö retag som driver handel med fastigheter har fr.o.m.
1984 å rs taxering r ä tt till avdrag f ö r avs ä ttning
till resultatutj ä mningsfond under samma f ö ruts ä ttningar
och med samma l:)elopp som ö vriga f ö retag som har denna reserveringsm ö jlighet.
Detta inneb ä r bl.a. att utrymmet f ö r lagernedskrivning
begr ä nsas, om den skattskyldige v ä ljer att utnyttja den l ö nebaserade
reserveringen. Ett f ö retag som yrkar avdrag f ö r avs ä ttning
till resultatutj ä mningsfond f å r s å ledes inte ta upp sitt lager av fastigheter och
liknande tillg å ngar till l ä gre belopp ä n 90 % - mot normalt 85 % - av

Prop.
1983/84:64 43

tillg å ngarnas
anskaffningsv ä rden. Har f ö retaget dessutom andra lagertillg å ngar,
exempelvis lager av.byggnadsmaterial, reduceras nedskrivningsutrymmet f ö r dessa
med 15 procentenheter.

2.1.4
Nedskrivning av lager av v ä rdepapper

K ö p och f ö rs ä ljning av
v ä rdepapper kan beroende p å omst ä ndigheterna beskattas antingen enligt r ö relsereglerna
(handel med v ä rdepapper) eller enligt realisationsvinstreglerna
(v ä rdepappersf ö rvaltning ) .

Anses
verksamheten utg ö ra r ö relse f ö religger i princip r ä tt till avdrag f ö r
nedskrivning. Enligt punkt 3 av anvisningarna till 41 § KL f å r lager
av v ä rdepapper inte tas upp till l ä gre belopp ä n vad som med h ä nsyn till risk f ö r
prisfall m.m. framst å r som sk ä ligt. N å gon best ä md v ä rdegr ä ns anges s å ledes inte. RSV har dock gett ut anvisningar om v ä rdering
av bankers, finansbolags och f ö rs ä kringsbolags lager av v ä rdepapper
(RSV Dt 1982:29).

Lager
av v ä rdepapper innehas i f ö rsta hand av f ö retag som bedriver penning- eller f ö rs ä kringsr ö relse.
Avdrag f ö r avs ä ttning till resultatutj ä mningsfond
medges inte f ö r dessa f ö retag. Denna begr ä nsning av avdragsr ä tten h ä nger
samman med kopplingen mellan den l ö nebaserade reserveringen och reglerna f ö r
lagernedskrivning. Det har n ä mligen ansetts rimligt att utrymmet f ö r regulj ä r
lagernedskrivning reduceras, om den skattskyldige yrkat avdrag f ö r avs ä ttning
till resultatutj ä mningsfond. En motsvarande minskning av
nedskrivningsutrymmet har emellertid inte kunnat utformas i fr å ga om v ä rdepapper,
eftersom r ä tten till nedskrivning p å dessa
tillg å ngar inte ä r sifferm ä ssigt preciserad.

Prop.
1983/84:64 44

2.1.5 P å g å ende arbeten

Med p å g å ende arbeten menas i allm ä nhet
p å b ö rjade men vid r ä kenskaps å ret utg å ng
inte avslutade uppdrag som en n ä ringsidkare
å tagit sig att utf ö ra f ö r en annan
persons r ä kning. Uppdraget kan avse enbart tj ä nsteprestationer, som normalt ä r fallet betr ä ffande
uppdrag hos t.ex. konsulter och l ä kare,
medan det andra g å nger kan vara f ö rv-tiatt att uppdragstagaren - exempelvis en
hantverkare eliei en byggm ä stare - skall tillhandah å lla ä ven
materiella tillg å ngar.

I BFL finns inte n å gra
best ä mmelser om hur p å g å ende arbeten
skall v ä rderas. Posten p å g å ende arbeten
saknas ocks å i BFL:s schema f ö r hur ett f ö retags
balansr ä kning skall st ä llas upp. I redovisningssammanhang har p å g å ende arbeten
betecknats som en branschspecifik post som kan ses som en mellanform av lager
och fordringar.

KL saknade tidigare - liksom BFL - best ä mmelser om hur p å g å ende arbeten skall v ä rderas. RSV hade dock utarbetat anvisningar f ö r den skattem ä ssiga
behandlingen av p å g å ende arbeten inom byggnads- och anl ä ggningsbranscherna.

Med till ä mpning fr.o.m.
1984 å rs taxering har uttryckliga regler
inf ö rts i KL om hur p å g å ende arbeten
i byggnads- eller anl ä ggningsr ö relse och hantverks- eller konsultr ö relse skall behandlas i skatteh ä nseende. Utg å ngspunkten
ä r att inkomsten av ett p å g å ende arbete
skall ber ä knas antingen enligt reglerna f ö r l ö pande r ä kning eller enligt reglerna f ö r fast pris. Med l ö pande r ä kning avses att ers ä ttningen f ö r
arbetet uteslutande eller s å gott som
uteslutande skall fastst ä llas p å grundval av ett p å f ö rhand best ä mt arvode per tidsenhet, den faktiska tids å tg å ngen och
uppdragstagarens faktiska utgifter f ö r
arbetet.

Prop. 1983/84:64 45

Utf ö rs ett p å g å ende arbete p å l ö pande r ä kning skall int ä kts

redovisningen ske i takt med faktureringen. V ä rdet av arbetet

vid r ä kenskaps å rets utg å ng beh ö ver
inte redovisas som till

g å ng i bokslutet.

I fr å ga om p å g å ende arbeten
som utf ö rs till fast pris skall v ä rdet av nedlagda direkta kostnader aktiveras i
bokslutet medan mottagna ers ä ttningar skuldf ö rs. I byggnads- och anl ä ggningsr ö relse
samt hantverksr ö relse godtas den i r ä kenskaperna gjorda v ä rderingen om v ä rdet av arbetena inte tas upp till
l ä gre belopp ä n 85 % av de direkta kostnaderna. Konsultf ö retag skall aktivera samtliga direkta kostnader men
har r ä tt till ett grundavdrag motsvarande
ett basbelopp.

Vid ber ä kning av det
skattem ä ssigt l ä gsta till å tna
v ä rdet p å lager skall, som tidigare anf ö rts, h ä nsyn
normalt tas till om den skattskyldige yrkat avdrag f ö r avs ä ttning till
resultatutj ä mningsfond. N ä r det g ä ller
lagertillg å ngar som omfattas av de regulj ä ra nedskrivningsreglerna minskar s å ledes f ö rekomsten
av en resultatutj ä mningsfond nedskrivningsr ä tten fr å n
60 % till 45 % av det l ä gsta av lagrets anskaffnings- eller
å teranskaffningsv ä rde. I fr å ga
om lager av fastigheter minskas nedskrivningsr ä tten fr å n 15 till 10 %. En motsvarande
reducering av nedskrivningsr ä tten g ä ller emellertid inte vid kombinationen p å g å ende arbete
och avs ä ttning till resultatutj ä mningsfond. Som sk ä l f ö r detta har anf ö rts (prop. 1980/81:68 s. 147) att v ä rderingsniv å n
- 85 % av de direkta kostnaderna - inneb ä r
en begr ä nsning av reserveringsutrymmet med
5 procentenheter j ä mf ö rt med tidigare praxis. Det ans å gs
vidare finnas anledning att befara att en koppling mellan den skattem ä ssiga behandlingen av p å g å ende arbeten
och egna eller n ä rst å ende f ö retags avs ä ttningar till resultatutj ä mningsfond skulle v å lla sv å rbem ä strade till ä mpningsproblem inom byggnads- och
anl ä ggningsbranscherna.

Prop.
1983/84:64 46

2.2
Skattesatsen

F.n.
ber ä knas den statliga skattesatsen f ö r skattskyldiga juridiska personer (med undantag f ö r d ö dsbon och
familjestiftelser) efter fyra olika procentsatser, n ä mligen 40
%, 32 %, 10 % resp. 15 % av den beskattningsbara inkomsten. Skattesatsen 40 %
utg å r f ö r svenska aktiebolag, sparbanker, sparbankernas s ä kerhetskassa,
ekonomiska f ö reningar som ing å r i jordbrukskasser ö relsen,
svenska aktiefonder, svenska f ö rs ä kringsanstalter som inte ä r
aktiebolag och vissa utl ä ndska juridiska personer. F ö r
ekonomiska f ö reningar som inte ing å r i jordbrukskasser ö relsen ä r
skattesatsen 32 %. Detta g ä ller ocks å Sveriges allm ä nna hypoteksbank. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
och hypoteksf ö reningarna samt vissa samf ä lligheter.
Skattesatsen p å 10 % g ä ller f ö r livf ö rs ä kringsanstalter s å vitt ang å r f ö rs ä kringsr ö relsen.
Skattesatsen p å 15 % utg å r f ö r ö vriga juridiska personer, t.ex. ideella f ö reningar,
flertalet stiftelser och sambruksf ö reningar.

Tillkomsten
av skillnaden i skatteuttag mellan aktiebolag och ekonomiska f ö reningar
daterar sig till å r 1947. Dessf ö rinnan hade man samma skattesats f ö r de b å da
skatteformerna - 10 % efter en skattereform å r 1939 och 32 % fr.o.m. å r 1942. I
prop. 1947:212 f ö reslogs att skattesatsen fortfarande skulle vara
densamma f ö r aktiebolag och ekonomiska f ö reningar
och h ö jas till 40 %. F ö rslaget ä ndrades emellertid vid riksdagsbehandlingen.
Bevillningsutskottet (BeU 1947:50 s. 66-67) ans å g att skattesatsen f ö r
ekonomiska f ö reningar borde vara l ä gre ä n f ö r
aktiebolag. Som sk ä l angavs att medlemmar i ekonomiska f ö reningar
i genomsnitt hade l ä gre inkomster ä n del ä gare i aktiebolag.. Man pekade ocks å p å att m å nga ekonomiska
f ö reningar hade sm å inkomster.

Prop.
1983/84:64 47

2.3
S ä rskilt investeringskonto

Enligt
lagen (1982:1185) om inbetalning p å s ä rskilt investeringskonto ä r
aktiebolag, ekonomiska f ö reningar och sparbanker, vilkas huvudsakliga
verksamhet avser jordbruk, skogsbruk, fastighetsf ö rvaltning
eller r ö relse, skyldiga att betala in 20 % av å rsvinsten till sp ä rrade, r ä ntel ö sa'konton
i riksbanken (s ä rskilda investeringskonton). Understiger å rsvinsten
1 miljon kr. beh ö ver inbetalning inte g ö ras. Det
belopp som skall betalas in ber ä knas p å grundval av f ö retagets å rsvinst under det beskattnings å r f ö r vilket
taxering i f ö rsta instans sker å r 1984 eller - om f ö retaget p å grund av
f ö rl ä ngning av r ä kenskaps å ret inte skall taxeras detta å r - å r 1985. F ö r f ö retag
vars r ä kenskaps å r sammanfaller med kalender å r ä r det
allts å 1983 å rs vinst som ligger till grund f ö r
skyldigheten att g ö ra inbetalning p å s ä rskilt
investeringskonto.

Som
huvudregel g ä ller att det belopp, som skall betalas in till s ä rskilt
investeringskonto, skall vara riksbanken till h ä nda senast den dag d å f ö retaget
senast skall avl ä mna sin allm ä nna sj ä lvdeklaration f ö r beskattnings å ret. Om f ö retaget
underl å ter att betala in f ö reskrivet belopp till riksbanken, skall som
skattepliktig int ä kt tas upp ett s ä rskilt till ä gg som
svarar mot det belopp som inte har betalats in. F ö retaget har r ä tt till
avdrag vid inkomsttaxeringen f ö r vad som betalats in p å s ä rskilt
investeringskonto under f ö ruts ä ttning att ett belopp motsvarande inbetalningen i r ä kenskaperna
avs ä tts till en s ä rskild investeringsfond.

Medel
som innest å r p å s ä rskilt investeringskonto ä r sp ä rrade i
tv å å r r ä knat fr å n inbetalningsdagen. Under denna period f å r
utbetalning i princip ske endast om beslut har meddelats att f ö retaget
skall eller f å r ta sin s ä rskilda investeringsfond i anspr å k. Enligt
f ö rordningen (1983:55, ä ndrad 1983: 674) om frisl ä pp av s ä rskilda
investeringsfonder f å r statens

Prop.
1983/84:64 48

industriverk
efter ans ö kan medge att ett f ö retag tar i anspr å k sin s ä rskilda
investeringsfond f ö r byggnadsarbeten, arbeten p å markanl ä ggningar,
arbeten i skogsbruk samt avskrivning av inventarier. Efter tv åå rsperiodens
utg å ng har alla f ö retag r ä tt att efter upps ä gning hos banken å terf å det inbetalade
beloppet. D ä rvid skall en mot å terbetalningen svarande del
av fonden omedelbart tas upp som skattepliktig int ä kt i den
f ö rv ä rvsk ä lla d ä r fondavs ä ttningen har gjorts.

S ä rskild
investeringsfond som har tagits i anspr å k enligt lagen utg ö r inte skattepliktig int ä kt. Ä andra
sidan f å r s å dana utgifter, f ö r vilka fonden har tagits i
anspr å k, inte dras av som driftkostnad. Har fonden tagits i anspr å k f ö r
initialnedskrivning av en anl ä ggningstillg å ng skall vid ber ä kning av
avskrivningsunderlaget f ö r tillg å ngen beaktas endast den del av utgifterna som inte
har t ä ckts av det ianspr å ktagna beloppet.

Prop.
1983/84:64 49

3 Ö VERV Ä GANDEN OCH F Ö RSLAG

3.1 Allm ä nna
synpunkter

De inkomster som skapas i produktionen beskattas i princip
f ö rst hos f ö retagen i form av produktionsfaktorskatter. De
inkomster som tillfaller hush å llen
beskattas d ä refter hos dessa i form av
inkomstskatter. Slutligen beskattas inkomsterna d å de konsumeras i form av konsumtionsskatter. Man kan
s å ledes tala om en trippelbeskattning
av inkomster.

De klassiska produktionsfaktorerna ä r kapital (inkl. mark) och arbete. Socialavgifter i
form av arbetsgivaravgifter och egenavgifter utg ö r - å tminstone till en del - skatt p å produktionsfaktorn arbete medan bolagsskatten kan
anses som en produktionsfaktorskatt p å
f ö retagens egna kapital. N å gon produktionsfaktorskatt p å f ö retagens l å nade kapital finns inte och inte heller n å gon allm ä in
produktionsfaktorskatt (proms) .

I fr å ga om egenf ö retagare uppkommer vissa sv å righeter vid en produktionsfaktorskatt av arbetskraft.
Egenf ö retagarens inkomst av verksamheten
ä r n ä mligen i allm ä nhet att se delvis som ers ä ttning f ö r
den egna arbetskraften och delvis som en avkastning p å det egna kapitalet. Att g ö ra en r ä ttvisande
f ö rdelning p å dessa slag av inkomst ä r i regel inte m ö jligt.
Man har d ä rf ö r valt att anse hela inkorasten som arbetsinkomst. I konsekvens h ä rmed anl ä ggs
motsvarande syns ä tt vid ber ä kning av pensionsf ö rm å ner m.m. Det kan i sammanhanget n ä mnas att det i fr å ga
om den tidigare g ä llande allm ä nna arbetsgivaravgiften inf ö rdes ett avgiftsfritt grundbelopp vid avgiftsber ä kningen.

Produktionsfaktorskatten p å arbete ä r inte helt ä ckande. En viktig inkomst som undg å r beskattning ä r
pensioner, vilka kan

4 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 64

Prop.
1983/84:64 50

ses som uppskjuten arbetsers ä ttning. Arbetsgivar- och egenavgifter utg å r inte heller i fr å ga om personer som har fyllt 65 å r.
Andra avgiftsfria inkomster ä r enskilda
personers int ä kter av t.ex. rotpostf ö rs ä ljningar och
arrendeinkomster, inkomster av fastighetsf ö rvaltning
och vissa "passiva" r ö relseinkomster.
S å dana inkomster ä r inte heller f ö rm å nsgrundande i socialf ö rs ä kringsh ä nseende.

De lagstadgade arbetsgivaravgifterna uppg å r f.n. till drygt 35 % av l ö nesumman. Bolagsskatten utg å r med omkring 58 % av den beskattningsbara
inkomsten. Denna inkomst understiger dock normalt den "verkliga
vinsten", varf ö r den effektiva skattesatsen i allm ä nhet ä r betydligt
l ä gre. Den l ä gre effektiva skattesatsen beror fr ä mst p å den gynnade
behandlingen av f ö retagens investeringar i realkapital.
Som exempel kan n ä mnas att f ö retagens lager f å r
skrivas ned ä nda till 40 % av v ä rdet. Vidare medf ö r
de gener ö sa avskrivningsreglerna p å inventarier att betydande skattekrediter kan skapas .
Investeringar i byggnader och maskiner stimuleras dessutom f.n. genom extra
avdrag vid inkomsttaxeringen och i merv ä rdeskattesystemet.
V ä rdet av dessa extra investefingsstimulanser
under å r 1983 kan uppskattas till omkring
2 miljarder kr.

Det finns s å ledes f.n.
inte n å gon samordnad och neutral skat-tem ä ssig behandling av l ö ne- och kapitalinkomster. Investeringar i realkapital subventiorieras
p å arbetskraftens bekostnad. Det
finns d ä rf ö r sk ä l att ä ndra beskattningen av produktionsfaktorerna s å att det j ä mf ö rt med i dag blir billigare att utnyttja
arbetskraft. En allm ä n produktionsfaktorskatt har denna
effekt.

Fr å gan om att inf ö ra produktionsfaktorskatter i skattesystemet har
belysts av f ö retagsskatteberedningen i dess slutbet ä nkande (SOU 1977:86 och 87) Beskattning av f ö retag och av bruttosksttekommitt é n i bet ä nkandena
(Ds B 1979:3) Brutto-

Prop.
1983/84:64 51

skatter och (Ds B 1981:15) Allm ä n produktionsfaktorskatt. Sistn ä mnda bet ä nkande
inneh å ller ä ven ett f ö rslag till lag om allm ä n produktionsfaktorskatt. Enligt f ö rslaget skall skatten ber ä knas enligt den s.k. additionsmetoden. Denna metod
bygger p å det nuvarande
nettovinstskattesystemet. Vissa fr å gor
ä r emellertid inte helt l ö sta. Det g ä ller
bl.a. hur r ä ntebegreppet skall definieras,
behandlingen av bostadskapitalet och konkurrensneutraliteten. D ä rtill kommer att den allm ä nna produktionsfaktorskatten inte ä r avsedd att ers ä tta
den vanliga inkomstskatten utan skall p å f ö ras parallellt med denna. Detta medf ö r naturligtvis betydande sv å righeter b å de
f ö r de skattskyldiga och
skatteadministrationen. Sv å righeterna kommer att ö ka ytterligare om en s ä rskild vinstdelningsavgift inf ö rs.

Alla dessa problem sammantagna g ö r det angel ä get
att unders ö ka alternativa l ö sningar f ö r
utforrmiingen av produktionsfaktorbeskattningen. Dessa alternativ b ö r ta sikte p å
att skapa en r ä ttvisare beskattning av l ö ne- och kapitalinkomster. Den av bruttoskattekommitt é n utarbetade allm ä nna
produk-' tionsfaktorskatten l ö ser ju inte
det nuvarande r ä ttviseproblemet eftersom den ä r t ä nkt att
belasta samtliga produktionsfaktorer med samma l å gprocentiga skattesats.

Ett alternativ till att inf ö ra en allm ä n produktionsfaktorskatt ä r att reformera f ö retagsbeskattningen
genom ä ndringar av de existerande
skatteformerna. H ä rigenom kan de ö nskem å l som legat
bakom en proms tillgodoses p å ett b å de enklare och effektivare s ä tt. Vad g ä ller
bolagsskatten skulle det inneb ä ra en
vidgning av -basen - allts å mindre avdrag och reserveringsm ö jligheter - samt en s ä nkning av den nominella skattesatsen. Ett steg' i denna riktning
aviserades, som n ä mnts i det f ö reg å ende, i å rets kompletteringsproposition (prop. 1982/83:150).
I denna anf ö rdes att utrymmet f ö r lagernedskrivning borde begr ä nsas fr å n
nuvarande 60 % till 50 % av

Prop.
1983/84:64 52

lagrets v ä rde samt att
den statliga bolagsskattesatsen skulle s ä nkas
fr å n 40 % till den niv å som i dag g ä ller
f ö r flertalet ekonomiska f ö reningar, dvs. till 32 %. Kompletteringspropositionen
inneh ö ll vidare ett uttalande om att de
nuvarande extra investeringsstimulanserna avseende inventarier och byggnader
inte skulle f ö rl ä ngas.

P å l ä ngre sikt kan det finnas sk ä l
att uppn å en mer l å ngtg å ende
likformighet vid beskattningen av produktionsfaktorer. Som teoretiskt slutm å l kan uppst ä llas
ett system som ä r utformat s å att samtliga produktionsfaktorer - arbete samt eget
och fr ä mmande kapital - tr ä ffas av samma skattebelastning. F ö r att ett s å dant
system skall f å avsedd effekt kr ä vs att storleken av de olika produktionsfaktorerna
skall kunna m ä tas p å ett r ä ttvisande s ä tt. Detta ä r
dock ingen l ä tt uppgift.

Vad f ö rst g ä ller produktionsfaktorn arbete b ö r
en helt ä ckande skatt omfatta samtliga ers ä ttningar fr å n
f ö retaget/arbetsgivaren till den
anst ä llde. Skatten b ö r allts å
baseras inte bara p å kontantl ö n utan ä ven
p å v ä rdet av naturaf ö rm å ner och pensioner och andra framtida utbetalningar. En annan fr å ga som m å ste
besvaras ä r om de nuvarande socialavgifterna
skall behandlas som skatter eller om de - å tminstone
till en del -skall anses utg ö ra f ö rs ä kringspremier.

Som grund f ö r en
produktionsfaktorbeskattning av det egna kapitalet l ä ggs traditionellt f ö retagets vinst och som grund f ö r
beskattningen av det fr ä mmande kapitalet f ö retagets r ä ntekostnader
(nettc>). Vinsten ä r emellertid inte n å got entydigt begrepp. Det vinstbegrepp som anv ä nds i den nuvarande f ö retagsbeskattningen bygger som bekant p å nominalistiska principer och till å ter
vidare i stor utstr ä ckning att vinst redovisas vid senare
tidpunkt ä n d å den egentligen uppkommit. En vinst som ber ä knas p å
detta s ä tt utg ö r uppen-

Prop.
1983/84:64 53

barligen ett d å ligt
m å tt p å den verkliga avkastningen av det egna kapitalet.

Ä ven
vid ber ä kningen av ers ä ttningen till det fr ä mmande kapitalet b ö r i ett
likformigt system h ä nsyn tas till f ö r ä ndringar i
penningv ä rdet. Ä r r ä ntesatsen 12
% och inflationen 10 % kan en produktionsfaktorbeskattning av hela r ä ntebeloppet te sig st ö tande n ä r kapital ä garens reala avkastning efter inkomstskatt redan i
utg å ngsl ä get ä r negativ.

De nu antydda problemen ä r s å omfattande att det ä r helt uteslutet att i denna promemoria utarbeta ett
f ö rslag till likformig
produktionsfaktorbeskattning. Hur produktionsfaktorbeskattningen i detta
vidare perspektiv skall utformas f å r
i st ä llet behandlas i det fortsatta
utredningsarbetet. I anslutning till det arbetet b ö r st ä llning ocks å tas till avv ä gningen
mellan uttaget av produktionsfaktorskatt och uttaget av inkomstskatt och
konsumtionsskatter. I det f ö ljande
behandlas d ä rf ö r - ut ö ver de i kompletteringspropositionen
aviserade f ö rslagen - endast en å tg ä rd i syfte
att å stadkomma en mer likformig
produktionsfaktorbeskattning. F ö rslaget g ä ller n ä rmare
best ä mt inf ö rande av en grundavgift i socialf ö rs ä kringssystemet.

5 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 64

3.2

Begr ä nsning av utrymmet f ö r lagernedskrivning

Regler om nedskrivning av olika slag av oms ä ttningstillg å ngar
finns i 41 § KL och i anvisningarna till
paragrafen. Som framg å r av nedanst å ende uppst ä llning
ä r systemet ganska komplicerat •

Nedskrivningsutrymme

F ö retaget har inte gjort F ö retaget har gjort

avs ä ttning till resultat- avs ä ttning till re-

utj ä mningsfond sultatutj ä mningsfond

lagerv ä rdet. Lagerreserv s å ledes 45 % av lagerv ä rdet.

Huvudregel L ä gsta
skattem ä ssigt god- L ä gsta godtagbara tagbara v ä rdet ä r 40 % av v ä rde ä r 55 % av
(det l ä gsta av) anskaffnings- eller å teranskaffningsv ä rdet.
Lagerreserven ä r s å ledes 60 % av lagerv ä rdet.

Djur p å L ä gsta v ä rdet
ä r 40 % av L ä gsta v ä rdet ä r 55 %

jordbruks- djurens produktionskost- av produktionskostna-

fastighet nad. Lagerreserven ä r den. Lagerreserven ä r

s å ledes 60 % av produkti- s å ledes 45 % av pro-

onskostnaden. duktionskostnaden.

Supplemen-
Nedskrivning till å ts med t ä rregel I 60 % av de tre senaste (av intresse å rens genomsnittliga vid lager- lagerv ä rden, minskning)

Kombination
ej till å ten.

Supplement ä rregel II (g ä ller r å - och stapel varor)

Lager av fastigheter

L ä gsta godtagbara v ä rde
ä r 70 % .av l ä gsta marknadspris under de senaste tio å ren.

L ä gsta godtagbara v ä rde ä r 85 % av
anskaffningsv ä rdet. Lagerreserv s å ledes 15 % av anskaffningsv ä rdet.

Kombination ej till å ten.

L ä gsta v ä rde 90 % av anskaffningsv ä rdet. Lagerreserv s å ledes 10 % av anskaffningsv ä rdet
.

P å g å ende L ä gsta v ä rde 85 % av de L ä gsta v ä rde 85 % av

arbeten direkta kostnaderna. Re- de direkta kostnader-

serven s å ledes 15 % av de na. Nedskrivnings

direkta samt de indirekta r ä tten p å verkas s å le-

kostnaderna. des ej av avs ä ttning

till resultatutj ä mningsfond.

Lager av Fasta regler saknas. En- F ö retag som driver v ä rdepapper ligt anvisningar fr å n
RSV handel med v ä rdepap-godtas att fordringar
per f å r inte avdrag skrivs ned med
omkring f ö r avs ä ttning till 5 % och att aktier v ä rde-
resultatutj ä mnings-ras till 60 % av mark-
fond. nadsv ä rdet.

Prop.
1983/84:64 55

Fr å gan ä r om en minskning av den vanliga lagernedskrivningen (inklusive
djuren) fr å n 60 % till 50 % b ö r p å verka ö vriga nedskrivningsregler. Det synes till en b ö rjan helt klart att en s å dan begr ä nsning
b ö r sl å igenom vid till ä mpning av supplement ä rregel I och ocks å
n ä r lagernedskrivningen kombineras
med avs ä ttning till resultatutj ä mningsfond. V ä ljer
den skattskyldige att utnyttja fondavs ä ttningen
synes lagerreserven b ö ra begr ä nsas fr å n
50 % till 35 %. L ä get blir allts å f ö ljande.

Lagerreserv RU-fond Lagerreserv RU-fond

Nul ä ge 60 % - 45 % 20 %

F ö rslag 50 % - 35 % 20 %

Begr ä nsningen av lagernedskrivningen b ö r inte p å verka
utrymmet f ö r avs ä ttning till resultatutj ä mningsfond. Ä ven i forts ä ttningen
blir den s å ledes h ö gst 20 % av l ö nesumman.
Vidare b ö r supplement ä rregel II beh å llas of ö r ä ndrad. Inte
heller i ö vrigt b ö r n å gra begr ä nsningar nu g ö ras
i nedskrivningsr ä tten p å ö vriga oms ä ttningstillg å ngar,
dvs. fastigheter, p å g å ende arbeten och v ä rdepapper.

De f ö reslagna begr ä nsningarna i nedskrivningsr ä tten b ö r
g ä lla samtliga kategorier av n ä ringsidkare. N å got
undantag b ö r s å ledes inte g ö ras f ö r egenf ö retagare och andra skattesubjekt
som inte f å r del av s ä nkningen av den statliga bolagsskattesatsen.

De nya reglerna b ö r
i princip till ä mpas f ö rsta g å ngen
vid 1985 å rs taxering. Skall den
skattskyldige vid 1985 å rs taxering taxeras f ö r ett beskattnings å r som har p å b ö rjats f ö re ikrafttr ä dandet, b ö r
dock best ä mmelserna till ä mpas f ö rsta
g å ngen vid den n ä rmast f ö ljande
taxeringen.

Prop.
1983/84:64 56

Bilaga 2

Remissammanställning

1 Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över betänkandet (Ds Fi
1983:21) Breddat underlag för produktionsfaktorskatter avgetts - i den delen
betänkandet avser ändringar på skatteområdet - av kammarrätten i Göteborg, riksskatteverket
(RSV), statskontoret, länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus samt "Västernorrlands
lån, Centralorganisationen SACO/SR (SACO/ SR), Företagareförbundet SFR,
Kooperativa förbundet (KF), Landsorganisationen i Sverige (LO),
Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Post- och kredilbanken (PK-banken),
Sveriges hantverks- och induslriorganisation - Familjeföretagen (SLIIO-Familjeföretagen),
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) samt Svensk industriförening. Yttranden
har också kommit in från Svenska bankföreningen. Svenska byggnadsentreprenörföreningen
(SBEF), Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska handelskammarförbundel.
Svenska kommunförbundet. Svenska revisorsamfundet SRS, Svenska
sparbanksföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges föreningsbankers
förbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges
redareförening. Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR) samt
Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

LRF har
åberopat ett inom Lantbrukarnas skaltedelegalion upprättat utlåtande. SAF,
Svenska bankföreningen, Svenska handelskammarförbundel och Sveriges
industriförening åberopar ett inom Näringslivets skattedelegation (NSD) upprättat
yttrande. Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges grossistförbund och
Sveriges redareförening ansluter sig till NSD:s yttrande. Sveriges
advokatsamfund har bifogat yttrande från advokat Gösta Heilborn Jr.

2 Allmänna synpunkter

SACO/SR anför;

Det förslag om en alliriän produktionsfaktorskatt som
senast (1981) redovisades innebar alt många problem skapades. Svårigheter
uppstod både för de skattskyldiga och i skatteadministrationen. SACO/SR
avvisade i sitt remissvar bl. a. av dessa skäl införandet av en allmän
produktionsfaktorskatt.

Ett mål
med en allmän produktionsfaktorskatt - en mer neutral beskattning av kapital
och arbete - kan närmas genom ändringar av de existerande skatteformerna. "Vad
gäller bolagsskatten föreslår arbetsgruppen att skattebasen vidgas genom
mindre dispositionsmöjligheter- tillåten lagernedskrivning reduceras från 60
procent till 50 procent - samt en sänkning av den nominella bolagsskatten från
40 procent till 32 procent. Enligt SACO/SR är det en bra åtgärd. Den bidrar
till en rörligare kapitalmarknad.

Prop.
1983/84:64 57

De nuvarande reglerna med generösa avskrivnings- och
dispositionsmöjligheter i kombination med dubbelbeskatlning av utdelade
vinstmedel har sannolikt haft ogynnsamma effekter på industrins långsiktiga
tillväxt och finansieringsmöjligheter. En "inlåsning" av vinsterna
sker i företagen. Kapitalanskaffning genom nyemissioner har inte tett sig
särskilt attraktivt. Det steg som nu föreslås år i rått riktning. På längre
sikt kan det bidra till att stärka nyemissionsverksamheten, en verksamhet som
år nödvändig för atl omstruktureringen och förstärkningen av industrin skall
komma till stånd.

Företagareförbundet SFR anför:

De föreslagna ändringarna betr. utrymmet för
lagernedskrivning, förlängning av skyldigheten att göra inbetalningar pä
särskilt investeringskonto samt införandet av grundavgift i socialförsäkringen
är renodlade skattehöjningar i enda avsikt att öka del allmännas intäkter. De
syftar alltså inte till att täppa till något hål eller att pä annat sätt
undanröja orättvisor i skattesystemet. De syftar inte heller till att styra
näringslivets resurser på visst från allmän synpunkt önskvärt sätt.

Förbundet vänder sig starkt mot ytterligare pålagor på
företagsamheten. Skatte- och avgiftshöjningar kväver näringslivets vilja att
expandera. Därmed ökas inte skatleförmågan. Vill man erhålla ökade
skatteintäkter skall man i stället stimulera näringslivets expansionskraft -
kanske genom skattelindringar. Då uppmuntras till nyföretagande, investeringar
och nyanställningar.

Det antyds i promemorian (sid 69) att man från
statsmakternas sida vill föra in element i beskattningen som uppmuntrar ökad
användning av arbetskraft på andra produktionsfaktorers bekostnad. Med en sådan
målsättning borde förslaget om täckning av lagerreserveringsutrymme kombineras
med ökade möjligheter till avsättning till resultalutjämningsfond. En förbättrad
sådan avsättningsräll är dessutom motiverad av andra förhållanden. Etl företag
med anställda har en latent förpliktelse. Med hänsyn till uppsägningstider,
sociala avgifter m. m., torde dessa företag ständigt ha åtaganden för framtiden
som motsvarar 30-40 % av en årslön. En höjning av avsättningsrätten från 20 till
i vart fall 30 % år alltså motiverad av inte bara nyssnämnda politiska
målsättning utan även av sakliga skäl.

Tankarna på införandet av proms i Sverige går emot
utvecklingen i andra europeiska länder. Således har man i Frankrike nyligen
avskaffat sin "taxe professionelle". Nu har också Västtyskland slagit
in på samma linje. Där har funnits en kommunal "Gewärbesteuer" som
baserats dels på kapitalavkastningen, dvs. summan av räntekostnader och vinst,
dels på företagets förmögenhel beräknat pä visst sätt. 1983 skall endast 60 %
av räntekostnaderna räknas in i det skattepliktiga underlaget. 1984 tas de
bort helt och hållet. I praktiken kommer då den tyska promsen att ha
förvandlats till en traditionell netlovinstskatt.

På basis
av de erfarenheter som alltså bland annat Frankrike och Västtyskland har av proms
bör vi i Sverige hell skrinlägga tankarna pä en sådan skatteform.

LO anför:

I likhet med utredningen anser LO att det i
produktionsledet föreligger en betydande skillnad och obalans i den effektiva
beskattningen av arbets- och

Prop.
1983/84:64 58

kapitalinkomster. Del bör därför vara en primär skattepolitisk
målsättning att på sikt få till stånd en mera neutral, rättvis och likformig produktionsbe-skatlning
av löne- och kapitalinkomster.

Den
bristande neutraliteten i produklionsbeskaltningen medför allvarliga
konsekvenser för såväl skattesystemet som den offentliga sektorns ekonomi.
Bland annat kommer sannolikt i ett långsikfigt perspektiv det höga skatteuttaget
på arbetsinkomster atl urholka skatteunderlaget för produklionsbeskaltningen.
Med nuvarande skillnad i skattebelastning tenderar företagen, oberoende av
andra leknikstinmlerande faktorer, alt påskynda sin utveckling mot en mera
kapitalintensiv produkfion genom en påtaglig ökning av de ralionaliseringsinvesteringar
som syftar lill att ersälta arbetskraften. Som en följd av denna utveckling
kommer sannolikt skalteunderiaget (löneandelen) alt minska vilkel i sin tur kan
fördjupa de nuvarande finansieringsproblemen i den offentliga sektorn. En
mycket allvarlig brist i dagens produktionsbeskattning är sålunda dess
snedvridande effekter på valet av produktionsteknik samt på skatteunderlaget.

Det har
visserligen inte legal inom ulredningens uppdrag att ulforma konkreta förslag fill
en fullständigt likformig produktionsfaktorbeskaltning. Men för att åstadkomma
en mera neutral produklionsbeskattning förordar utredningen hellre en
reformering av förelagsbeskattningen än att införa en allmän produktionsfaklorsskalt
(proms). I åtskilliga sammanhang, senast i remissyttrandet över brutloskatlekommitténs
förslag (DsB 1979:3) har LO pekat på promsens administrativa, fiskala och
samhällsekonomiska fördelar. Promsens allmänna fördelar beror givetvis på
vilken teknisk utformning denna sluthgen får. Tillräckligt starka sakskål har
dock ännu inte presenterats som föranleder LO att frångå sin tidigare
principiella uppfattning om promsen. Självklart kan ett införande av promsen
kombineras med olika reformer av företagsbeskattningen.

Vid en samlad bedömning av utredningsförslagen anser LO
alt dessa inte på långt när är tillräckligt långtgående för att åstadkomma en
rättvis och neutral produktionsfaktorbeskattning. Enligl LO kan förslagen
betraktas endast som ett led i strävandena mot en mera rättvis produklionsbeskattning.

Landstingsförbundet (majoriteten) anför:

Enligt promemorian beräknas de framförda förslagen öka
statens inkomster med några hundra miljoner kr. om året. Några beräkningar som
visar förslagens effekter på den kommunala ekonomin redovisas inte. Styrelsen
anser att delta borde ha gjorts. Statliga kommittéer skall ju enligt gällande
direktiv "...noga beakta de kommunalekonomiska konsekvenserna av lämnade
förslag och redovisa ett genomarbetat underlag som medger bedömningar i dessa
avseenden", (Dir 1980:20).

Tre av de i promemorian framförda förslagen har betydelse
för landstingens ekonomi. Vad gäller företagsbeskattningen förutsätter hår
Landstingsförbundels slyrelse, i enlighet med vad styrelsen i flera andra
sammanhang krävt, att landstingen återfåi skatteunderlaget frän juridiska
personer fr. o. m. 1985. Nedan följer styrelsens bedömning av hur de tre
förslagen påverkar landstingens ekonomi.

Begränsningen av lagernedskrivningen bör öka landstingens
skatteunderlag. Det är dock osäkert hur mycket. Den simulering som redovisas i
promemorian för perioden 1972-1980 visar alt i genomsnitt för perioden ökar den
föreslagna begränsningen förelagens skattekostnader med 2,5 procent

Prop. 1983/84:64 59

jämfört med de nuvarande reglerna. För landstingen skulle
detta innebära en inkomstökning på ca 75 milj. kr. per år räknat på 1983 års
preliminära taxeringsutfall.

Förlängningen av lagsfiftningen om inbetalning till
särskilt investeringskonlo att gälla även 1984 års vinster år det andra
förslaget som berör landsfingen. Effekten blir en reducering av landstingens
skatteunderlag. Räknat på 1983 års preliminära taxeringsutfatl skulle
landstingen förlora ca 470 milj. kr. per år.

Styrelsen har inget att erinra mol de framförda förslagen
i sig. Deras effekler på den kommunala ekonomin bör dock beaktas i kommande
överläggningar mellan regeringen och kommunförbunden.

NSD anför;

Frågan om användningen av produktionsfaklorskatter och om
en allmän produktionsfaktorskatt har varit föremål för utredning och
remissbehandling vid flera tillfällen under senare år. Den omfattande
remisskritik som mötte det senaste förslaget "Allmän
produktionsfaktorskatt" från år 1981 har påverkal arbetsgruppen såtillvida
att man bedömer denna konstruktion som alltför komplicerad för att genomföras.
Däremot ställer sig arbetsgruppen uppenbarligen bakom de ekonomisk-politiska
motiv som promsens tillskyn-dare tidigare anfört då den förordar att de
önskemål som legat bakom promsen skall tillgodoses genom ändringar inom det
existerande systemet.

I våra yttranden över såväl nyssnämnda betänkande från år
1981 som tidigare utredningsförslag har vi bestämt avvisat tanken på en allmän
produktionsfaktorskatt med hänsyn till de mycket allvarliga negativa effekter
en sådan skatt skulle få för svenskt näringsliv. De undersökningar som därefter
gjorts har inte givit oss anledning att ändra vår uppfattning, som kan
sammanfattas på följande sått.

Eftersom den proms, som diskuterades av bruttoskattekommittén,
enkelt kan beskrivas som en kombination av en arbetsgivaravgift och en skatt på
kapitalanvändning i företagen så år det till att börja med klart att den måste
ha löneskattens kostnadsuppdrivande effekter. Detta betyder att en proms leder
till ökad inflation, försämrad internationell konkurrenskraft, företagsnedläggningar
och vikande sysselsättning.

Påståendet att höjda arbetsgivaravgifter inte ger negativa
effekter av detta slag därför att det skulle ske en avräkning från löneutrymmet
är enligt flera undersökningar felaktigt.

Med hänsyn lill den svenska kapitalmarknadens starka och
växande internationella beroende är det hell orealistiskt atl tro alt en skatt
på kapilal i företagen skulle komma att omedelbart, eller ens pä sikt, avräknas
från ägarnas avkastning. Företagen måsle hell enkelt uppfylla etl
internationellt bestämt förräntningsanspråk från ägarnas sida om de skall få
disponera kapitalresurser.

En proms ger därför - förutom arbetsgivaravgiftens
negativa effekter -också sfigande kostnader för nyinvesteringar i produktivt kapilal.
Resultatet skulle bli att den inhemska investeringsvolymen sjunker. Företagens
naturliga reaktion vore att öka sina utlandsinvesteringar samtidigt som andra
länders investeringar i Sverige reducerades. Dessutom skulle promsen uppmuntra fill
placeringar i ickeproduktiva förmögenhetsobjekt.

Den totala produktiva kapitalvolymen i Sverige skulle
alltså på grund av promsens kapitaldel få en ogynnsam utveckling. Delta betyder
att reallöne-

Prop.
1983/84:64 60

utvecklingen skulle bli sämre än annars. En slutsals blir
att promsens kapitaldel, Hksom lönedelen, efler några år övervältras på
löntagarna.

Fördelningspolitiskt år det därmed ingen skillnad på proms
och arbetsgivaravgifter. Båda skatterna bårs på längre sikt i sin helhet av
löntagarna. Däremot är det klart att de negativa effekterna på investeringar
och tillväxt blir mer påtagliga med promsen.

I den nu remitterade promemorian talas om andra lösningar
än proms för att utforma en produktionsfaktorbeskaltning. Det bör därför
understrykas att en övergång mot jämnare beskattning av löne- och
kapitalinkomster via breddad och skärpt vinstbeskattning skulle komma att ge
samma typ av verkningar som ovan angavs för promsens kapitaldel, nämligen bl.
a. en krympande industrisektor och obetydliga fördelningspolitiska vinster.

Till detta kan läggas alt en allmän
produktionsfaktorbeskattning skulle bryta den kongruens vårt skattesystem visar
mot omvärlden. Enbart detta förhållande utgör ett tillräckligl skäl mot att
införa en sådan skatteform.

Vi avvisar sålunda tanken på en allmän produktionsfaktorbeskattning
oavsett vilken teknik som används härför.

Även SBEF har lämnat en del synpunkter i frågan om en
allmän produktionsfaktorskatt (jfr avsnitt 3).

Svenska kommunförbundet (majoriteten) anför:

Den största effekten uppstår dock på kommunernas
inkomstsida eftersom avsättningen till särskilt investeringskonto år
avdragsgillt vid taxeringen. Delta leder till ett bortfall av skatteinkomster
på cirka 200 mkr per år.

Styrelsen motsätter sig inte genomförande av förslagen men
vill påpeka att de innebär en finansiell belastning för kommunerna, vilket
måste beaktas när kommunernas ekonomiska situation skall bedömas för de
närmaste åren.

TCO anför:

TCO har länge förordat införandet av en generell
produktionsfaktorskatt som uppfyller målsättningen atl vara neutral i sin
beskattning av produktionsfaktorerna. De studier som gjorts i syfte att
förverkliga denna målsättning har emellertid visat på ett antal praktiska
problem. Den nu presenterade utredningen är avsedd att ses som ett alternativ
till de tidigare förslag som presenterats men inom ramen för de existerande
skatteformerna. Förslaget innebär sålunda heller inte något förslag till
likformig produklionsfaktorskatt ulan endast en mer likformig
produktionsfaktorbeskattning än den nuvarande. Den grundavgift som är tänkt
att tas ul på passiva rörelseidkare och jordbrukare liksom på fysiska personers
fastighetsinkomster molsvarar den andel av socialförsåkringsavgifterna som
rätteligen år att betrakta som skatter. Dvs. de förmåner som dessa avgifter
finansierar tillkommer samtliga medborgare oberoende av om de haft inkomster
eller inte. Det är därför enligt TCOs mening också principiellt helt riktigt
att dessa avgifter som rätteligen borde rubriceras skatter åven tas ut på andra
inkomster än arbetsinkomster. TCOs tillstyrkan till förslaget i denna del som
för övrigt är hell i linje med vad TCO bl. a. påtalat i den år 1979 publicerade
skriften "Lika skatt för lika inkomst" innebär ingalunda att
organisationen ändå inte ser det som en angelägen uppgift att skyndsamt
utarbeta ett mer komplett system för en generell produklionsfaktorskatt.

Prop. 1983/84:64 61

3 Lagernedskrivningen och den statliga bolagsskattesatsen

RSV anför:

1 Begränsning av utrymmet för lagernedskrivning

Den föreslagna begränsningen från 60 fill 50 % föranleder
inga särskilda problem av kontrollleknisk art. Det hade däremot enligt RSVs
mening varit en fördel om arbetsgruppen något analyserat frågan om huruvida någon
kategori av företag kan fä likviditetsproblem på grund av en påtvingad
reservupplösning. Begränsningarna i nedskrivningsrätten kompenseras ju inte för
andra rörelseformer än aktiebolag av någon sänkning av skatten.

2 Sänkning av den statliga skattesatsen för bolag

Förslaget alt en enhetlig skattesats skall tillämpas för
aktiebolag, sparbanker m. fl. och ekonomiska föreningar medför en förenkling.

Enligt 13 % uppbördslagen skall preliminär B-skatt utgå
med 120 % av den slutliga skatt, som har påförts den skatlskyldige året före
inkomståret. Om förslaget fill sänkning av bolagsskattesatsen genomförs kan
övergångsvis en sänkning av den preliminära skattedebiteringen också behöva
övervägas för denna kategori av skattskyldiga.

Enligt andra meningen i de föreslagna
övergångsbestämmelserna lill ändringarna i lagen om statlig inkomstskatt skall
äldre bestämmelser fillämpas i fråga om beskattningsår som har påbörjats före
ingången av år 1984. Följande två administrativa förfaranden kan användas för
den prakfiska tillämpningen. Den ena innebär att taxeringsnämnderna vid 1985
och 1986 års taxering i varje deklaration särskilt måsle uppmärksamma när den
skattskyldiges redovisningsperiod börjar och föra in notering om detta på
särskild plats i deklarationen från vilken registrering därefter kan ske.
Debiteringen kan sedan ske med ledning av denna uppgift. Om en skattskyldig har
mer än en förvärvskälla kan olika skattesatser komma att behöva tillämpas för
samma skattskyldig. Risken för fel blir därmed naturligtvis stor. Den andra
innebär att information hämtas maskinellt från centrala skalleregistret, som
har uppgift om de två senaste räkenskapsåren. Skatteregistret innehåller för
närvarande emellertid endast uppgifter om räkenskapsår för skattskyldiga till mervärdeskatt.
Den senare metoden år därför inte tillräcklig utan kräver en relafivt
omfattande komplettering och kontroll.

Båda de nu nämn"da alternativa lösningarna innebär merarbete,
i det första fallet främst för taxeringsnämnderna, i del andra fallet i form av
systemarbete. Båda lösningarna innebår därutöver merarbete och merkostnader i
form av utökat registreringsarbete hos de lokala skattemyndigheterna.

Statskontoret godtar från de aspekter som myndigheten har
att bevaka förslagen beträffande lagernedskrivning och bolagsskatt.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför:

Motivet för de föreslagna ändringarna är att få lill stånd
en mera neutral skailemässig behandling av de båda produktionsfaktorerna
kapital och arbete. Rent tekniskt anser lånsstyrelsen en ändring inom ramen för
existerande skatteformer vara att föredra framför att införa en allmän produklionsfaktorskatt.

6 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 64

Prop.
1983/84:64 62

Från administrativ synpunkt finns inte någol att invända
mot de förslag som rör företagsbeskattningen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län (majoriteten)
anför:

Sänkningen av skattesatsen kan ses som en kompensation för
att möjlighelerna till lagernedskrivning reduceras med i princip 10 procent.
Totalt sett torde förslagen leda till minskade intäkter för det allmänna. Det
minskade skatteuttaget blir även ojämnt fördelat mellan olika slag av förelag
genom att möjligheterna till lagernedskrivning inte år enhetliga. Banker,
försäkringsföretag och andra företag som driver penningrörelse har i dag
mycket begränsade möjligheter att göra lagernedskrivning. De har inle heller
rätt att göra avsättning till resultatutjämningsfond. För detta slag av företag
slår sänkningen av skattesatsen igenom fullt ut. För fysiska personer som
driver rörelser blir effekten den motsatta genom att nedskrivningsmöjligheterna
begränsas utan att skattesatsen sålts ned.

De
framlagda förslagen på företagsbeskattningens område får således helt olika
effekt på olika slag av företag. Detta är en betydande olägenhet som väger
tyngre ån önskemålet att reformera det nuvarande skatlesyslemet i syfle att
anpassa detsamma till de allmänna riktlinjer som gäller för en
produktionsfaktorbeskattning. Av dessa skäl avstyrker länsstyrelsen de i
promemorian framlagda förslagen om en sänkning av bolagsskatten och att
begränsa rätlen till lagernedskrivning.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anför:

Enligt förslaget minskas utrymmet för lagernedskrivning
från nuvarande 60 % till 50 % av lagrets värde eller om avsältning till
resultatutjämningsfond utnyttjats från nuvarande 45 % till 35 %. I ett inte
oväsentligt antal fall har vid 1983 års taxering liksom tidigare års taxeringar
maximal lagerreservering utnyttjats. Om man som exempel för alt belysa
effekterna av den föreslagna ändringen övergångsvis, tar ett lagervärde av 1
miljon kronor, nedskrivet vid 1984 års taxering med maximala 600 000 kronor
skulle med tillämpning av nu föreslagen ändring till 1985 års taxering och med
antagande att maximal nedskrivning utnyttjas, en reserverad vinsl omedelbart
bli framtagen med 100 000 kronor. För att lindra sädana effekter bör i
övergångsbestämmelserna till den föreslagna ändringen göras ett tillägg med en avtrappningsregel
för skattskyldiga som vid 1984 års laxering utnyttjat maximal nedskrivning.
Övergången för dessa bör lämpligen ske under förslagsvis en femårsperiod.

Företagareförbundet SFR anför:

Minskningen av lagernedskri vningsutrymmet är en mycket
besvärande sak för många företag. Promemorieförfaltarna har åberopat statistik
rörande företag med mer än 200 anställda. För dessa sägs svårigheterna bli hanterbara
- om man som i promemorian behandlar dem i klump.

Sådan statisfik
är emellertid föga tröst för de småföretagare, vars lagerreserv är fylld och
som saknar den flexibilitet i sin skatteplanering som ett storföretag har.
Promemorieförfattarna hänvisar till möjlighelerna alt avsätta till
investeringsfond. De bortser då från att en sådan avsättning förutsätter att
företaget har investeringar. Många företag år emellertid verksamma inom handel,
dår investeringsbehovet är mycket obetydligt. För dem utgör lagerreserven den
enda egentliga möjligheten till konsolidering.

Prop.
1983/84:64 63

Konsolidering är inte ett självändamål utan en
nödvändighet för att erhålla krediter hos banker och leverantörer, för att
klara företaget genom konjunktursvackor samt för att skapa trygghet hos
företagets ägare och anställda. En god grad av konsolidering är dessutom
förutsättningen för expansion.

Det kan vara skäl att betona att avsättning till
lagerreserv inte betyder att skatt undvikes, utan endast att beskaltningen uppskjutes.
Så snart företaget drar ner sin verksamhet och därmed minskar sin lagerhållning
utlöses ju beskattningen. Det sägs ibland att våra svenska lagerreserveringsmöjligheler
är gynnsamma i jämförelse med reglerna i andra länder. Men då bortser man ofta
från att i andra länder tillätes inte sällan lagervärdering nligt LIFO-metoden
(sist in först ut), vilket mänga gånger åstadkommer vida större reserver än
våra 60 %. I Sverige godkånnes däremot endast FIFO-metoden (först in först ut).
Dessutom glömmer man lätt bort att man i andra länder normalt godkänner att
förluster avsattes mot tidigare års överskott, så kallad loss-carry-back,
innebärande återbetalning av fidigare år erlagd skatt. I svensk skatterätt får
en förlust kvitteras endast mot framtida överskott, så kallad loss-carry-forward.
Tillgängen på lagerreserv innebär däremot i praktiken en loss-carry-back. Om reserveringsutrymmet
inskränkes innebär det alltså en reducering av loss-carry-back-möjligheten.
Detta är särskilt kännbart för företag med stora resultatkasl mellan goda och
dåliga år.

För välkonsoliderade egenföretagare inom t. ex. handel
innebär förändringen av lagerreserveringsreglerna att den upplösta delen av
lagerreserven helt omvandlas till skatt och socialavgifter. För inkomståret
1984 år högsta marginalskatten 82 % och egenavgifterna 35 %. Efter hånsyn till
att egenavgifterna är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen betyder det ett sammantaget
skatte- och avgiftsuttag om ca 89 %. Om företagets lager år stort innebär
upplösningen alltså en kännbar avtappning av likviditet och soliditet. En del
företag kanske kan möta dessa effekter med ökning av sin lagerhållning i sådan
mån att det inte blir fråga om någon reservupplösning. En utveckling mot ökad
lagerhållning av endast skatteskäl är emellertid företagsekonomiskt förkastlig
och vore olycklig.

Sänkning av bolagsskattesatser

Atl den statliga bolagsskattesatsen sänks från 40 till 32
% har förbundet inga invändningar emot. Man skall dock inte överskatta
betydelsen av denna förändring. Hos familjebolag tas som regel överskottet ul i
form av lön till arbetande delägare. Överskottet träffas därmed av full
personbeskattning. Hos stora företag däremot är utrymmena för skattemässiga
dispositioner som regel så stora att effekliv beskattning statligt inte
uppkommer i någon större utsträckning. Dessutom har, i takt med ökade
kommunalskatter, den svenska bolagsskatten på senare år blivit orimligt hög.
Andra industriländer har regelmässigt bolagsskatter mellan 40 och 50 %. Med
beaktande av att kommunalskatten får dras av vid den statliga taxeringen blir
den nya sammanlagda bolagsskatten ca 53 % i genomsnittskommuner och inte 50 %
som påstås i promemorian. Med beaktande av den dubbelbeskattning som ofta blir
fallet beträffande bolagsinkomster år skattesatsen även efter sänkningen
oacceptabelt hög.

Prop. 1983/84:64 64

KF anför:

Rent tekniskt anser KF en ändring inom ramen för
existerande skatteformer vara att föredra framför alt införa en allmän
produktionsfaktorskatt. I materiellt hänseende finns inget att invända mot att
bredda basen för uttag av arbetsgivaravgifter och egenavgifter på sätt
föreslagits. I och för sig vill inte KF heller motsätta sig de ändringar som
rör företagsbeskattningen. I det sammanhanget finner dock KF det angeläget att
återigen påpeka att kooperativa föreningar är jämfört med aktiebolag
missgynnade i fråga om möjligheterna till kapitalbildning. KF har senast
redovisat sin syn på dessa frågor i remissyttrande över kooperationsutredningens
huvudbetänkande (SOU 1981:60). Den lägre skattesatsen - 32 % jämfört med 40 %
för aktiebolag - framställdes i del belänkandet som en förmån för ekonomiska
föreningar. Det föranledde KF alt kommentera tillkomsten av denna olika
behandling och att framhålla att "favören" är relativt marginell vid
en total skailemässig jämförelse mellan de båda företagsformerna. Vid en sådan
jämförelse framstår i stället den kooperativa föreningen som klart missgynnad,
något som också kooperationsutredningen kunde konstatera.

När nu en sänkning av skattesatsen för aktiebolag till
samma nivå som för ekonomiska föreningar föreslås, motsätter sig KF inte detta,
även om det kan konstateras att det framlagda förslaget innebär ett steg i fel
riktning, dvs. snarare ökar än minskar klyftan mellan de båda företagsformerna.

Påslåendet att investeringar i realkapital subventioneras
på arbetskraftens bekostnad ställer sig mol den här bakgrunden helt annorlunda
för de kooperativa föreningarnas del Även om den beskrivna relationen måhända i
viss män är för handen är den inte lika uttalad som när det gäller
aktiebolagen.

KF tillstyrkte det åtgärdsprogram kooperationsulredningen
föreslog för att kapitalbildning och soliditet skulle kunna förstärkas inom den
kooperativa förelagssektorn. Något förslag har ännu inte lagts fram av
regeringen.

Sammanfattningsvis menar KF att, för de kooperativa
förelagens del, de nu föreslagna ändringarna av företagsbeskattningen inte kan
ses isolerat. De måste sättas in i sitt större sammanhang och först om de
kompletteras med de av kooperationsutredningen lämnade förslagen kan de
accepteras.

Lantbrukarnas skaltedelegalion anför:

Företagsskatteberedningen föreslog i sitt slutbetänkande
att utrymmet för lagernedskrivning skulle begriinsas till 45 procent av lagrets
värde samtidigt som möjlighet infördes till avsättning till
resultatutjämningsfond.

Delegationen framförde i sitt remissutlåtande över detta
förslag att en sådan begränsning kunde fä besvärande effekter för åtskilliga
lagerintensiva företag. Vissa företag skulle bli tvungna att återföra en del av
sina dolda reserver till beskattning. "Detta kommer i åtskilliga fall att
medföra skattekrav och likvidiletspåfreslningar, som förelagen inte kommer att
kunna bemästra. Den utnyttjade skatlekrediten finns sällan placerad i likvida
medel. I stället har den bundits i anläggningstillgångar av sådant slag. som
inte utan vidare kan realiseras."

Delegationen lät undersöka vad beredningens förslag skulle
innebära för medlemsföretagen inom lantbrukets ekonomiska föreningsrörelse.
Undersökningen visade alt Lantmännen- och Skogsägareföreningarna skulle få
betydligt sämre konsolideringsmöjligheter. Siffrorna avsåg år 1976 men torde i
huvudsak äga giltighet även i dag.

Delegationen fortsatte: "Vad vi behöver här i landet
är inte försämrade utan förbättrade konsolideringsmöjligheter. Inte minsl
den nuvarande

Prop. 1983/84:64 65

långvariga konjunktursvackan talar härför. Vi har under
senare tid fått vänja oss vid att även företag, som traditionellt uppfattas som
starka även med internationell måttstock, kan svikta. Om vårt skattesystem hade
gett sämre möjligheter att bilda dolda reserver, hade säkerligen ytterligare
förelag tvingats ge upp. Man kan i dag knappast föreställa sig vad beredningens
förslag inneburit, om del genomförts redan 1974."

Delegationen föreslog att en alternativregel skulle finnas
som gjorde det möjligt alt fortfarande skriva ned lagervärdet med 60 procent
men att i sådant fall avsättning inte får ske till resultatutjämningsfond.

Lagstiftaren följde således delegationens förslag på denna
punkt.

När nu förslag om begränsning av nedskrivningsrätten
framförs pä nytt motiveras detta (sid 74) med en önskan att lägga om
bolagsbeskattningen så att basen vidgas genom att reserveringsmöjligheten
minskar men att å andra sidan skattesatsen för bolagen sänks.

Delegationen har inget att erinra mot alt skattesatsen för
akfiebolag sänks fill samma nivå som skattesatsen för ekonomiska föreningar. En
sådan ändring skulle neutralisera skattebehandlingen inom koncerner med både
ekonomiska föreningar och aktiebolag.

Delegationen finner det märkligt att frågan om skattesats
för aktiebolag kopplas ihop med en allmän inskränkning av reserveringsmöjligheten
för företag. Dessa frågor har inget med varandra att göra. Det finns ej heller någol
skäl att kompensera aktiebolagen på bekostnad av övrig företagsamhet. Om
kompensationen skall ges bör denna i konsekvensens namn ges ät alla
företagsformer.

Delegafionen finner det också märkligt alt ändra
grundläggande regler i förelagsbeskattningen i ett läge då man diskuterar
införandet av en stakelmodell vid beskattning av enskild firma och
handelsbolag. 1980 års företagsskattekommitté väntas avlämna ell belänkande om
staketmodellen inom kort. Om man går in för att låta den vinst av
näringsverksamheten som stannar innanför staketet var lågbeskattad kan det vara
tänkbart att i det sammanhanget diskutera en ändring av
konsolideringsmöjligheterna. Delegationen anser det naturligt att avvakta med lagsfiftningsåtgärder
lill detta sammanhang.

Sammanfattningsvis vidhåller delegationen att nuvarande lagernedskriv-ningsregler
snarare ger för litet än för stort utrymme för konsolidering. Som exempel härpå
kan nämnas att skogsföretagen i början av 1970-talet i allmänhet hade gjort
maximal lagernedskrivning. Trots detta klarade vissa förelag inte upp
situationen när svårigheterna tornade upp sig i slutet av 1970-talet utan tvingades
gä i konkurs. Om reserveringsmöjligheterna hade varit sämre skulle sannolikt
fler företag ha gått samma öde fill mötes.

Delegafionen anser därför atl lagernedskrivningsreglerna
inte bör ändras.

Om en ändring ändå sker bör alla företagsformer
kompenseras och inle bara aktiebolagen. Vidare erfordras övergångsregler som
gör det möjligt för de företag som i dag utnyttjat hela nedskrivningsutrymmet
alt successivt under en övergångsperiod ta fram lagerreserven lill beskattning.
Förslagsvis bör uppskrivning ske med 2 procentenheter om året under fem år.

LRF tillägger:

LRF vill emellertid mycket starkt betona att lagernedskrivningsreglerna
inte bör ändras. Om en ändring likväl sker, bör alla företagsformer kompenseras
och inte bara aktiebolagen.

LRF vänder sig mycket starkt emot atl en föreslagen
förändring för

Prop. 1983/84:64 66

aktiebolagen samtidigt leder till en enbart negativ
förändring för ekonomiska föreningar. I Kooperafionsulredningens huvudbetänkande
har påtalats klara brister i jämlikhet mellan akfiebolag och ekonomiska
föreningar vad gäller sfimulans för konsolidering och uppbyggnad av eget
kapital.

Proposition på Kooperafionsulredningens betänkande är
aviserad till november. LRF förutsätter att, om ändring av lagernedskrivningsregler
för ekonomiska föreningar skall ske, denna effekt tydligt beaktas vid utarbetandet
av ovannämnda proposition, vad gäller stimulans för uppbyggande av egel kapital
inom kooperativa föreningar.

PK-banken anför:

Post- och Kreditbanken, PKbanken kan i slorl instämma i
vad Svenska Bankföreningen och Näringslivets Skaltedelegalion anfört rörande
ändrad lagervärdering och sänkt bolagsskatt. PKbanken anser sig dock inte utan
ytterligare utredning kunna rekommendera en övergång till LIFO-metoden (sist in
- försl ut).

Den begränsning som föreslås beträffande
varulagervärderingen berör inte bankväsendet. Vi förutsätter att RSV:s
anvisningar inte kommer att ändras annat ån i den omfattning som påfordras av kundförlusler,
valutarisker etc. RSV:s anvisningar lar nämligen i allt väsenfiigt ej hänsyn
till konsolideringsaspekten.

Sedan NSD avvisat en utveckling mot en allmän
produktionsfaktorskatt (se avsnitt 2) anförs i yttrandet följande:

I del följande behandlar vi den föreslagna omläggningen av
förelagsbeskattningen som en från produktionsfaktorbeskattningen helt skild
fråga.

Den nominella bolagsskattesalsen i Sverige, ca 58 %, är i
dag hög internationellt sett. Den höga skattesatsen motverkas emellertid i
någon mån av att de svenska företagens reserveringsmöjligheter är relativt
stora.

En sänkning av den nominella skattesatsen ned mot den nivå
som tillämpas i de västerländska industriländerna år naturligtvis i och för sig
önskvärd. Vi anser att en sådan anpassning bör ske. Arbetsgruppens förslag
innebär emellertid att en skattesänkning från 58 % till 52,4 % (vid 30 %
kommunal utdebitering) kombineras med en begränsning av lagernedskrivningsmöjlig-heterna
från 60 % till 50 %. lin sådan skärpning kan vi godta endast under vissa
förutsättningar.

Enligl nuvarande svenska regler får lagret tas upp till
lägst 40 % av det värde som erhålls vid en värdering enligt den s. k. FIFO-metoden
(försl in -först ut). I flera länder som saknar formell nedskrivningsrätt får
värdering ske enligt LIFO-metoden (sist in - först ut). Under perioden med hög
inflationstakt kan tillämpningen av sistnämnda metod ge väl så låga lagervärden
som den svenska med 60 % nedskrivning. Vår tillstyrkan till arbetsgruppens
förslag bygger därför på att inflationen i Sverige i enlighet med uttalade
ambitioner under de kommande åren kan hållas på en sådan nivå all
inflationsvinster i lager undantas frän beskattning.

Bolagsskattens storlek varierar i dag med den kommunala
utdebiteringen. De av oss ovan angivna procenttalen, 58 enligt nuvarande regler
och 52,4 enligt arbetsgruppens förslag, gäller som nämnts vid en kommunal
utdebitering av 30 %. Frågan om att ersätta denna ordning med en enhetlig
statlig och kommunal skattesats har diskuterats länge men är fortfarande under
utredning. En omläggning av bolagsbeskaitningen enligt arbetsgruppens

Prop. 1983/84:64 67

förslag bör kombineras med ett genomförande av den
enhetliga bolagsskatten. Den fastställda skattesatsen bör därefter inle höjas
som en följd av höjda kommunala utdebiteringar. Därigenom förhindras alt en
kommunal skattehöjning till följd av t. ex. en ändrad kostnadsfördelning
mellan staten och kommunerna skall medföra att bolagsskatten äter höjs.

I finansdepartementets promemoria görs ett ambitiöst
försök att illustrera konsekvenserna av att lagernedskrivningsreglerna
försämras. Den slutsats som kan dras är att företagens skattebetalningar, sedda
över en längre tidsperiod, inte påverkas i nämnvärd utsträckning. Dock kan del
antas att investeringsfondsavsättningarna kommer att öka.

Finansdepartementets undersökning baseras på uppgifter
från 70-talet -en period som karakteriseras av stora resultatvariationer mellan
enskilda år, relativt stora lager och förhållandevis omfattande
anläggningsinvesteringar.

80-talet däremot har, i varje fall hittills, präglats av relafivt
sett minskade lager (till följd av det höga ränteläget) och sjunkande
investeringar.

De sjunkande investeringarna gör att lagernedskrivningen
ökat i betydelse ur konsolideringssynvinkel i förhållande till andra
dispositionsmöjligheter. I kombinationen med en normalisering av lönsamheten
och sjunkande eller oförändrade lager har det medfört atl fler företag ån
sannolikt någonsin tidigare utnyttjar lagernedskrivningsreglerna maximalt.

En försämring av dessa regler kommer att leda till kraffigt
ökade skattebetalningar. Skattedelegationen har genom en enkät till
börsföretagen försökt att uppskatta hur likviditeten kommer att påverkas av de
nya reglerna.

Sammanfattning av enkät till ca 100 börsföretag Antalsvar 75_

Av de 75 företag som svarat har 9 obetydliga lager.

22 företag med etl sammanlagt lager pä ca 9,7 miljarder
kronor påverkas inte av ändringsförslaget därför att lagernedskrivningen inte
utnyttjas fullt ul eller på grund av att de tillämpar supplementärregel 2.

44 företag har skrivit ner lagren maximalt eller näst
intill. Det totala lagervärdet i dessa koncerner är ca 23 miljarder.

Som enkäten visar kommer ett genomförande av de nya
reglerna att övergångsvis få mycket stora konsekvenser. Den negativa
likviditetseffekten för de företag som drabbas kan uppskattas till ca 1 miljard
även efter det att hänsyn tagits till effekten av att den statliga
bolagsskattesatsen sänks. Detta har inte kunnat förutses med hjälp av den
företagsstatistik som finns tillgänglig för 70-talet. Det är mot den bakgrunden
hell nödvändigt att övergångseffekterna fördelas över en längre period. Enligt
vår mening bör så ske genom att begränsningen i lagernedskrivningsrätlen
genomförs successivt under en femårsperiod.

Svenska försäkringsbolags riksförbund anför:

Riksförbundet som vidhåller sin i tidigare remissammanhang
framförda avvisande inställning fill en allmän produktionsfaktorskatt
konstaterar att försäkringsbolagen ej berörs av det nu framlagda förslaget till
utvidgad skattebas genom minskal utrymme för lagernedskrivning. De speciella
regler som gäller för nedskrivning av lager av vårdepapper, lånefordringar och

Prop. 1983/84:64 68

fastigheter, och som får anses vara mer restriktiva än den
nuvarande 60 %-regeln för allmänna företag, skall enligt betänkandet ej
förändras.

SHIO-Familjeföretagen anför:

SHIO-Familjeföretagens grundläggande inställning är alt
nuvarande lagernedskrivningsregler snarare ger för begränsat än för slort
utrymme för konsolidering.

Förslaget leder till ökade skattekostnader för företagen
och medför en avtappning på likviditet som nödvändiggör ökad upplåning och
medför försämrat resullal.

Den försämrade lönsamheten för företagen leder på sikt
till minskad investeringsvilja, lägre sysselsättning och minskade
skatteintäkter för det allmänna.

De negativa effekterna blir naturligtvis särskill
påtagliga för egenföretagare och andra skattesubjekt som inle får del av
sänkningen av den statliga bolagsskattesalsen. Om en ändring av reglerna
genomförs måste alla företagsformer kompenseras, inte bara aktiebolagen.

De nya reglerna skall enligt förslagel fillämpas första
gången vid 1985 års taxering. Några särskilda övergångsbestämmelser har inte
föreslagits.

Om de föreslagna ändringarna genomförs år det emellerfid
enligt organisafionens uppfattning nödvändigt att den likviditetspåfreslning,
som oundvikligt blir följden av att företagens obeskattade reserver i
varulagret upplöses, lindras genom atl minskningen av lagernedskrivningsutrymmet
sker stegvis under flera är. En årlig tvåprocentig minskning av lagernedskrivningsutrymmet
under en femårsperiod skulle bidra till att minska påfrestningarna.

Egenföretagare drabbas, som framgått ovan, särskilt av en
upplösning av lagerreserven. För denna kategori bör därför gälla särskilda
övergångsregler. Egenföretagare med en lagerreserv som vid utgången av 1983
uppgår till mer än 50 procent av lagrets värde bör - i vart fall om inte
begränsningen av lagernedskrivningsutrymmet genomförs stegvis - få tillämpa
reglerna i lagen om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst
på den upplösning av lagerreserven sorn skulle bli följden om förslaget
genomförs.

SHIO-Familjeföretagen anser sammanfattningsvis beträffande
denna del av förslaget atl lagernedskrivningsmöjligheterna inte bör försämras,
att om sådana ändringar genomförs även andra företagsformer än aktiebolagen bör
kompenseras samt att företagen bereds en rimlig övergångstid.

SBEF anför:

Enligt SBEF:s uppfattning innebär en sänkning av
statsskatten i sig en åtgärd som kan förväntas få posifiva effekter för bl. a.
investeringsvilja och investeringsförmåga i företagen. Åtgärden kan därmed
bidra till att sysselsättningen inom landet påverkas i gynnsam riktning. En
sänkning av bolagsskatten framstår också ur internationellt perspektiv säsom
önskvärd.

Mot förslagel om sänkningen av den statliga inkomstskatten
för aktiebolag slår dock en samtidig begränsning av utrymmet för
varulagernedskrivning. SBEF är medveten om atl en sänkning av statsskatten är
svår att genomföra i dagens slalsfinansiella läge ulan att andra kompenserande
åtgärder vidtas. SBEF skulle därför kunna vara beredd all acceptera också
förslaget om begränsning av lagernedskrivning om förslaget modifieras på vissa
punkter.

Den föreslagna omedelbara begränsningen av
varulagernedskrivningen frän ett år fill ett annal kommer sannolikt att
innebära att mänga företag får likviditetsproblem. Mot den bakgrunden bör,
enligt SBEF:s uppfattning,

Prop. 1983/84:64 69

begränsningen av lagernedskrivningen ske successivt,
förslagsvis under en övergångsperiod om fem år.

Enligt SBEF:s uppfattning missgynnar vidare de föreslagna
reglerna företag som bedrivs i annan form än i aktiebolag. För företag som
bedrivs i enskild firma eller i handelsbolagsform begränsas sålunda
varulagernedskrivningen medan någon samtidig sänkning av inkomstskatten inle
sker. Förslaget slår därmed i strid mot tidigare strävanden frän statsmakterna
att så långt möjligt åstadkomma en neutral beskattning mellan olika företagsformer.
Enligt SBEF:s uppfattning bör begränsningen av lagernedskrivningen därför
endast omfatta företagsformer som samtidigt på sikt "kompenseras"
genom den sänkta inkomstskatten.

Även om - enligt SBEF;s ovan redovisade uppfattning - de
nu behandlade förslagen kan få vissa gynnsamma effekler för samhällsekonomin
inger de ändå stor betänksamhel. Detta sammanhänger med de motiv som enligt
promemorian ligger bakom förslagen, dvs. att på andra vägar tillgodose de
syften som låg bakom tidigare framförda förslag om införande av en allmän
produktionsfaktorskatt (proms). Som SBEF påtalat i tidigare sammanhang kan en proms
få allvarliga verkningar i olika avseenden för det svenska näringslivet och
därmed även för samhällsekonomin. Det torde därvid sakna betydelse i vilken
form den genomförs. Under alla förhållanden leder en sådan beskattning enligt SBEF:s
uppfattning fill ökad inflation och därmed försämrat konkurrensläge i
förhällande till omvärlden. Som led i en process som pä sikt syftar till en
allmän produktionsfaktorskatt i någon form är förslagen enligt SBEF:s
uppfattning därför inte acceptabla.

Sammanfattningsvis innebär det sagda att SBEF, med de
modifieringar som nämnts ovan, kan acceptera de nu behandlade förslagen endast
under förutsättning att de inte följs av en fortsatt försämring av företagens
konsolideringsmöjligheter och införandet av en generell produktionsfaktorbeskattning.
I sammanhanget skall därvid framhållas att för bygg- och anläggningsföretagens
del har redan reserverings- och konsolideringsmöjligheterna starkt försämrats.
Sålunda har utrymmet för reservering för förlustrisker i pågående arbeten
reducerats från 20 procent till 15 procent. Vidare har ulrymmet för
lagernedskrivning pä omsättningsfastigheter begränsats. Dessa försämringar
kompenseras inte av att byggföretagen fått möjlighet att göra avsättning till
resultatutjämningsfond, eftersom fastighetsnedskrivningarna då ytterligare
begränsas. Redan dessa försämringar, som enligt SBEF:s beräkningar kan
uppskattas till belopp i storleksordningen 500-600 milj. kr., innebär för många
företag stora likviditetsproblem. Det är sålunda mycket angeläget att i
framtiden inte ytterligare försämringar sker i nämnda avseenden.

Svenska revisorsamfundet SRS anför:

Den föreslagna skärpningen av nedskrivningsreglerna kommer
för de förelag som i sina bokslut utnyttjat högre avskrivning ån 50 % att
innebära en tvångsvis framtagning av lagernedskrivning till beskattning. Detta
kommer att medföra atl ifrågavarande företag antingen skattar fram beloppet
och på det sättet anpassar sig till den nya procentsatsen eller att ett mot den
tvångsvisa avtappningen svarande nylt varulager anskaffas före bokslutsfid-punkten
i och för bibehållande av den ingående lagernedskrivningen uttryckt i kronor.
Båda alternativen medför likvidilelspåkänningar, det första i form av en
omedelbar skattekostnad, det andra i form av kapitalbindning i ökat

Prop.
1983/84:64 70

varulager. Valet av strategi för del enskilda företaget
kommer förmodligen att styras av en mängd faktorer såsom likviditet,
möjligheter till nya krediter i banker eller hos leverantörer, behovet av atl
av kommersiella skäl ha stora lager etc.

För aktiebolagen föreslås som direki kompensation för de
försämrade möjligheterna till nedskrivning av varulagret en reducering av den
statliga inkomstskatten från nuvarande 40 fill 32 procent. Effekterna av den
föreslagna skärpningen skulle därmed avsevärt reduceras och i tiden sammanfalla
med sänkningen av skattesatsen. Någon motsvarande kompensation föreslås
däremot inte för den stora gruppen övriga skattskyldiga såsom enskilda
näringsidkare, handelsbolag m.fl. För dessa inträder därför en skalteskärpning,
som kan bh extra kännbar eftersom dessa i del övervågande antalet fall
beskattas som fysiska personer med progressiv statlig skatt. Samfundet anser,
att godtagbara skäl inte framförts för denna olikartade behandling, och
föreslår därför att begränsningen av lagernedskrivningen kopplas fill sänkningen
av skattesatsen. Visserligen skulle härigenom olika nedskrivningsgränser komma
att gälla för olika kategorier skattskyldiga, men detta bör inte vara förenat
med några problem, eftersom klara gränser skulle råda mellan de olika
kategorierna.

Under alla
förhållanden bör enligt samfundets mening övergångsregler tillskapas sä alt
obilliga effekter av de ändrade reglerna t. ex. i form av likviditetskriser så
långt möjligt undvikes. Övergångsreglerna bör ges den utformningen atl den
tvångsvisa upplösningen av lagerreserv får fördelas över ett antal - minst tre
- beskattningsår.

Svenska sparbanksföreningen anför:

Svenska sparbanksföreningen har självfallet intet att
invända mot åtgärder ägnade att bekämpa inflationen. Föreningen ansluter sig
därför i princip till förslaget om begränsning av lagernedskrivningsutrymmet
för bolag m. fl. i förening med den föreslagna minskningen av den statliga io/ögiskattesatsen.

Föreningen
vill emellertid påpeka att förslaget inte år "neutralt". Förslaget
innebär nämligen att en egenföretagare får sitt nedskrivningsutrymme begränsat
utan att därför kompenseras med en begränsad statsskattesats. Förslaget kan
därför inte betraktas som neutralt.

I
anslutning härtill vill föreningen framhålla följande. Grundläggande
förändringar på förelagsbeskattningens område bör föregås av ett relativt
omfattande utredningsarbete. Den interdepariementala arbetsgruppen har emellerfid
av tidsskäl varit förhindrad att utföra ett sådant arbete.

Sveriges advokatsamfund anf(jr:

I promemorian anges att de föreslagna ändringarna beräknas
öka statens inkomster med några hundra miljoner kronor om året. Samfundet
liksom andra remissinstanser har i tidigare remissyttranden över ändringar i
skattesystemet förordat en total översyn av systemet så atl förenklingar däri
kan åstadkommas. Samfundet anser därför att det är tveksamt med detaljändringar
och införande av nya skatteunderlag som ger så små totala effekler på statens
inkomster. Varje förändring tenderar att öka skattesystemets komplexitet.

Beträffande förslagen om ändringar i utrymmet för
lagernedskrivning och sänkning av bolagsskallen har arbetsgruppen inte
analyserat hur dessa drabbar olika typer av företag. Betydande skillnader i
skattebelastningen kan uppstå mellan olika företag. Samfundet påpekar i detta
sammanhang att

Prop. 1983/84:64 71

egenföretagarna kan komma att drabbas särskilt hårt med
hänsyn till den personliga marginalskatten.

Samfundet anför att det avstyrker genomförandet av
ändringarna med den ovan angivna allmänna motiveringen men att det inte har
något att erinra mot förslagets tekniska utformning. Samfundet fillägger:

Om ändringarna ändock genomförs vill samfundet förorda en
övergångsregel av den innebörd som föreslås av advokaten Gösta Heilborn Jr i
hans brev fill finansdepartementet den 28 september 1983, nämligen att den
maximala varulagernedskrivningen blir 55 % första året och 50 % först andra
året samt vid kombination med resultalutjämningsfond 40 % respektive 35 %.

I det av samfundet åberopade yttrandet anför advokat Gösta
Heilborn Jr följande:

Jag vill särskilt peka på likviditetsproblemen för de
expansiva och lönsamma men svagt likvida företagen, dä bortåt 20 % av
varulagerreserven pä en gång (ett räkenskapsår) kan behöva upplösas för "vinstning".
Jag protesterar inte mot det allmänna syftet att förmå företagen att vinsta
fram mera beskattat kapilal i stället för alt i det längsta ty sig till en
maximal lagerreservering. Men jag ifrågasätter om inte övergången kunde göras
något mjukare genom alt den maximala nedskrivningen blev 55 % första året och
50 % först andra året. Vid kombinafionen med resultatutjämningsfond skulle
procenttalen bli 40 resp. 35.

En på endast elt år genomförd skärpning kan framför allt
för egenföretagare men även för aktiebolag - trots förslaget om sänkning av
den statliga bolagsskattesatsen - bli alltför häftig. Det faktiska läget år ju
tyvärr att många företagare år efter är utnyttjat lagerreserveringsmöjligheterna
maximall och inte planmässigt byggt upp ett eget beskattat kapital. En
plötslig vinstning i dessa förelag ställer stora krav på likviditeten och det
är inte säkert att egen resurser och bankkrediter räcker. I och för sig
livskraftiga företag kan då tvingas inställa betalningarna eller i vart fall
allvarligt hindras i sin utveckling.

Den ovan påtalade likviditetseffekten torde sårskilt gälla
för egenföretaga-ren men kan också bli mycket kännbar för det aktiebolag som
inte har kommunal skatt att avdra för tidigare är och som 1984 går med vinst, åven
bortsett från reserveringsupplösningen. Den likvida situationen för elt
vinstgivande aktiebolag kan åven samma år påverkas av reglerna om tvångsinbetalning
till riksbanken enligt lagen om inbetalning på särskill investeringskonlo. Även
andra pålagor kan tillkomma.

Jag tror att det allmänna syftet med de nya skattereglerna
skulle kunna nås ulan alltför påtagliga ölägenheter om, som föreslagits ovan,
övergången kunde göras något mjukare.

Sveriges föreningsbankers förbund anför:

I betänkandet redovisas bl. a. förslag om att den statliga
inkomstskatten för aktiebolag och vissa ekonomiska föreningar sänks från 40
till 32 procent. Detta innebär att ekonomiska föreningar ingående i föreningsbanksrörelsen
föreslås få den lägre skattesatsen 32 procent. SFF har inget att erinra mot
delta förslag.

Prop. 1983/84:64 72

TOR anför:

De föreslagna reglerna avses tråda i kraft den 1 januari
1984 för att första gängen fillämpas vid 1985 års taxering. Äldre bestämmelser
skall dock alltjämt fillämpas i fräga om beskattningsår som har påbörjats före
ingången av år 1984.

Ikraftlrädandebestämmelserna kan leda till att för ett och
samma företag olika statliga skattesatser skall tillämpas för skilda
förvärvskällor vid 1985 års taxering. Ett rörelsedrivande förelag med
räkenskapsåret den 1 september-31 augusti skall vid 1985 års taxering för
beskattningsåret den 1 september 1983 - 31 augusfi 1984 beskattas enligt
nuvarande regler. Har företaget dessutom haft inkomst av tillfällig
förvärvsverksamhet eller kapital under kalenderåret 1984 synes också de nya
reglerna bli tillämpliga. Det är inte tillätet atl använda brutet räkenskapsår
för inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet eller kapital (prop. 1978/79:42 s
29 f). Inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet eller kapital under
kalenderåret 1984 är därför att hänföra till ett beskattningsår som inte har
påbörjats före ingången av år 1984. För sådana inkomster skall enligt ikrafttrådandebeslåmmelserna
de nya reglerna tillämpas. Enligt TORs uppfattning bör ikrafttrådandebeslåmmelserna
justeras så att samma regler blir tillämpliga på en skattskyldigs samtliga
inkomster.

TOR vill också peka på en praktisk fråga i sammanhanget.
Det är nödvändigt alt en särskild rutin utarbetas så att
debiteringsmyndigheterna under den tid då både en tillämpr ing av äldre och nya
regler kan förekomma görs uppmärksam på vilka regler som skall tillämpas för
att kunna använda rätt skattesals vid debiteringen av statlig inkomstsskatt.
Lokala skattemyndigheten torde av de uppgifter som normalt finns tillgängliga
inte kunna bedöma vilka regler som skall tillämpas.

TCO anför;

TCO tillstyrker förslaget i den del som avser reduceringen
av varulagernedskrivningen. Därmed inte bara breddar man basen för
beskattningsunderlaget och får ett värde som bättre svarar mot den faktiska
vinsten än vad fallet är i dag. Genom en sådan förändring uppnår man också en
ökad neutralitet vad gäller skattetryckets fördelning mellan företag med stora
respektive små eller obefintliga varulager. Även sett utifrån lagernedskrivningens
konsolideringsfunktion är förslaget enligt TCOs mening väl avvägt. Den kanske
mest avgörande aspekten är emellertid att förslaget torde minska företagens
benägenhet atl binda kapitalet. I stället torde den föreslagna åtgärden öka
riskkapitalets rörlighet. Den sistnämnda effekten torde inte minst förstärkas
av förslaget att sänka skattesatsen för den statliga inkomstskatten. TCO som
sedan länge pekat på vikten av att få siörre rörlighet för riskkapitalet har
därför inte heller någon invändning mot förslaget i denna del.

4 Särskilt investeringskonto

Kammarrätten i Göteborg anför:

Enligt kammarrättens mening skulle 1 § vinna på att
innehållet i fjärde

stycket fogades in i första stycket t. ex. antingen så alt detta byggdes ut
enligt

följande, "Svenskt aktiebolag och svensk ekonomisk förening - dock ej

aktiebolag eller ekonomisk förening som avses i 24 §3 mom kommunalskatle

lagen (1928:370) -samt svensk sparbank denna lag." eller så att det fill

Prop.
1983/84:64 73

stycket lades en andra mening av följande innehåll
"Vad nu sagts gäller inte aktiebolag eller ekonomisk förening som avses i
24 § 3 mom kommunalskattelagen (1928:370)".

12 § första stycket framgår inte med önskvärd tydlighet
vilka beskattnings-är som avses i de fall företaget förlänger sitt
räkenskapsår. Kammarrätten

föreslår därför alt stadgandet ges följande lydelse in fine.
" eller - om

företaget på grund av förlängning av räkenskapsåret inte
skall taxeras år 1984 eller år 1985 - år 1985 och 1986 respektive år 1984 och
1986."

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har inte något att
invända mot att skyldigheten atl göra inbetalningar till särskilt
investeringskonto utsträcks till atl avse även 1984 års vinster.

Företagareförbundel SFR anför:

Systemet med inbetalning på sårskilt investeringskonto år fill
skada sårskilt för expansiva företag. Sådana företag har ofta en god lönsamhet,
men på grund av att de är i tillväxt är likviditeten ofta dålig. Genom
inbetalningsskyldigheten dras pengar för ytterligare expansion undan. Särskilt
besvärande är detta då det handlar om företag i verksamheter som inte kräver
nämnvärda investeringar i utrustning eller byggnader. Då sker en 2-årig räntelös
låsning av de inbetalda medlen.

I detta sammanhang vill vi passa på att förorda
liberaliseringar i det frivilliga allmänna investeringsfondsystemet.
Användandet av detta system anser vi böra stimuleras. Således bör de på
Riksbanken insatta medlen vara räntebärande. Vidare bör reglerna utformas så,
att det lättare kan förutses om och när de avsatta medlen får lyftas.

PK-banken anför:

PKbanken ställer sig liksom tidigare avvisande till att
också bankerna skall tvingas göra inbetalning pä sårskilt investeringskonto och
att dispensregeln inte är utformad sä atl den möjliggör undantag för bl. a.
bankerna. Bankernas investeringsbehov är inte av den art och omfattning att
bankerna kan dra nytta av de fördelar som det särskilda investeringskonlot
medför.

SBEF anför:

SBEF anser atl lagens tillämplighet inte skall utvidgas så
att den också omfattar 1984 års vinster. SBEF avstyrker därför förslaget.

Om förslaget ändock skulle genomföras finner SBEF del
mycket angeläget att en ändring görs 17 § av den aktuella lagen. Nämnda
bestämmelse innebär bl. a. att den särskilda investeringsfonden inte får tas i
anspråk för byggnadsarbeten på fastigheter som år omsättningslillgångar. SBEF
anser alt denna begränsning under alla förhållanden bör slopas. Bakgrunden
härtill är följande.

Lagen om
allmän investeringsfond och liknande äldre "frivilliga" fondavsättningar
har innehållit samma begränsning som den nu berörda. Eftersom hilinfills enligt
praxis alla typer av fastigheter inklusive byggföretagens egna driftfastigheter
utgjort omsättningstillgångar har begränsningen lett till att fonderna endast
kunnat utnyttjas av byggföretagen för maskininvesteringar o. d. Med hänsyn till
det förhållandevis ringa behovet av sådana investeringar har fondavsättningar
i mycket liten utsträckning utnyttjats av företagen.

När den obligatoriska skyldigheten lill
vinstfondavsättning infördes fanns

Prop. 1983/84:64 74

också i denna lag en begränsning i fråga om möjligheten
att använda fonden för investeringar i omsättningsfastigheter. För många
byggföretag innebar detta att fondmedlen över huvud taget inte kunde utnyttjas
för investeringar. Skatteutskottet, som gjordes uppmärksam pä detta
förhållande, förordade därför en generös tillämpning av möjligheterna till
förtida återbetalning av vinstfondmedlen. Skatteutskotlets uttalande hade
emellertid ingen praktisk betydelse eftersom någon ändring i fråga om
användningen av fondmedlen inte vidtogs.

En viss förbättring jämfört med lidpunkten för vinstfondsavsällningen
har i och för sig skett i så måtto att byggnadsföretagen nu kan använda
fondmedlen för investeringar i egna driftfastigheter säsom egna kontor, förråd
och liknande. Detta sammanhänger med att dylika fasligheter, som förvärvas av elt
byggföretag i princip fr. o. m. den 1 januari 1983, inte kommer att utgöra
omsättningstillgångar (SFS 1981:295).

Som det har visat sig har dock även dessa bestämmelser sin
begränsning. De blir sålunda enligt ett avgörande av regeringsrätten inte
tillämpliga om driflbyggnaden uppförs på mark som företaget förvärvat före den
nya lagstiftningen. Sådan mark (fastighet) är regelmässigt omsättningstillgång
hos ett byggföretag. När företaget uppför en egen driflbyggnad på sådan mark
kommer hela fastigheten att förbli omsättningstillgång. Med hänsyn till att
uppförandet av egna driftfastigheter mycket ofta bara kan bli aktuellt på redan
innehavd mark, är alltså möjligheten att använda den särskilda
investeringsfonden för ändamålet begränsat.

SBEF kan inte se några principiella betänkligheter med att
slopa begränsningen avseende fastigheter som utgör omsättningstillgångar. I
kommunalskattelagen finns sålunda numera regler av innebörd att en fastighets skatlemässiga
anskaffningsvärde skall reduceras i den mån investeringsfonder eller liknande
fonder utnyttjats för arbeten på byggnaden. Dessa bestämmelser gäller oavsett
vilken skailemässig karaktär fastigheten har.

När ett byggföretag avyttrat en omsättningsfastighet som
uppförts med utnyttjande av den särskilda investeringsfonden, beskattas
skillnaden mellan försäljningspris och det mot fonden nedskrivna
anskaffningsvärdet.

Mol bakgrund av vad som ovan sagts anser SBEF att -
oavsett om lagen om inbetalning på särskilt investeringskonto utvidgas till atl
omfatta också 1984 års vinster eller inte - att begränsningen ifråga om
utnyttjande av den särskilda investeringsfonden för fastigheter som utgör
lagertillgångar bör slopas. Därigenom skulle också ett byggföretag kunna
använda fonderna för investeringar, vilket eljest knappast blir möjligt med
hänsyn till del förhållandevis begränsade behovel av maskininvesteringar hos dessa
förelag.

Svenska försäkringsbolags riksförbund anför:

Vad gäller förlängningen av lagen om inbetalning på
särskilt investeringskonto motsätter sig riksförbundet den bestämt för
försäkringsbolagens del. Lagen gäller endast aktiebolag och får därmed en konkurrenspåverkande
effekt för försäkringsaktiebolagen i förhållande till ömsesidiga försäkringsbolag.
Särskilt orimliga blir kcmsekvenserna av lagen för livförsäkringsaktiebolag
som skulle tvingas sätta av stora belopp på räntelöst konto i riksbanken.
Uppkomsten av överskott i livförsäkringsbolag har till stor del sin förklaring
i det låga ränteantagande som ingår i de av regeringen och
försäkringsinspektionen aktuariellt fastställda grunder för beräkning av
premier som enligt försåkringsrörelselagen måste finnas för livförsäkringsbo-

Prop.
1983/84:64 75

lag. Skillnaden mellan ränteantagandet i grunderna och de
faktiskt rådande räntenivåerna har gjort att överskotten blivit stora. Sådana
av speciella försåkringstekniska skäl uppkomna överskott kan enligl
riksförbundets mening ej jämställas med vinster inom andra delar av
näringslivet. Om Uvförsäkringsakliebolagen tvingas sätta av pengar på räntelöst
konto blir försäkringstagarna direkt lidande genom minskad återbäring.
Principen i livförsäkringsverksamheten är att allt överskott skall gå tillbaka
till försäkringstagarna för att i möjligaste mån inflationsskydda
försäkringssparandet. Nya försäkringsrörelselagen (SFS 1982:713) innehåller ett
direkt förbud mot vinstutdelning till aktieägare eller garanter i livbolag.

Även i sakförsäkringsaktiebolag får inbetalning på räntelöst
konto negativa verkningar för försäkringslagarna genom att bolagens
möjligheter att uppfylla de konsolideringskrav som ställs i
försäkringsrörelselagen blir mindre, vilket i sin lur kan leda till
premiehöjningar. Sakförsäkringsaktiebolag måste vidare - liksom ömsesidiga
försäkringsbolag - redovisa en viss öppen konsolidering särskilt med hänsyn
till internationella återförsäkrings-förbindelser.

Svenska revisorsamfundel SRS anför:

Samfundet har inget att erinra mot förslaget att förlänga
reglerna om avsättning till den särskilda investeringsfonden vad gäller
justerade vinster över 1 miljon kronor.

TCO anför:

Förlängningen av lagstiftningen om inbetalning lill
särskilt investeringskonlo innebär att man förstärker den investeringsslimulans
som denna lag tveklöst innebär. Den stramare styrning av vinsterna mot
investeringar är enligt TCOs mening en värdefull ekonomisk-politisk stimulans.
TCO vill därför tillstyrka förslagel även i denna del.

minab/gotab
Stockholm 1983