Prop. 1983/84:71

Prop.
1983/84: 71

Regeringens proposition

1983/84:71

om nya
förfaranderegler för punktskatter och prisregleringsavgifter

beslutad den 17 november 1983.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som
har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar OLOF PALME

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen läggs fram förslag om att lagen (1959: 92)
om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning ersätts med en ny lagstiftning,
lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter. Den nya lagen skall reglera
beskattningsförfarandet för punktskatterna och de prisregleringsavgifter som
tas ul pä jordbruksområdet m.m. Förslag läggs också fram om följdändringar i
de olika skatte- och avgiftsförfattningarna.

Vidare föreslås alt skaltekredittiderna för punktskatterna
samordnas så att redovisning i de flesta fall skall ske för enmånadsperioder
och så att tiden för avlämnande av deklaration och betalning av skatt bestäms
till 25 dagar efter utgången av redovisningsperioden. Förslagen berör skatterna
på energi och ett tiotal andra punktskatter.

Slutligen föresläs vissa ändringar i lagen (1972:266) om
skatt på annonser och reklam och i lagen (1978: 144) om skatt på vissa resor.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli
1984. I fråga om de förkortade kredittiderna för skatt på energi föreslås dock
särskilda övergångsbestämmelser.

1 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 71

Prop.
1983/84:71

1 Förslag till

Lag om punktskatter och prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

Tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller för skatter och avgifter som tas
ut enligl

1.
lagen
(1928:376) om skatt på lotterivinster, lagen (1941:251) om särskild varuskatt,
lagen (1957:262) om allmän energiskatt, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen
(1961:394) om tobaksskatt, lagen (1972:266) om skatt pä annonser och reklam,
lagen (1972:820) om skatt pä spel, lagen (1973:37) om avgift på vissa
dryckesförpackningar, lagen (1973: 1216) om särskild avgift för oljeprodukter
och kol, bilskrotningslagen (1975:343), lagen (1977:306) om dryckesskatt,
lagen (1978:69) om försäljningsskatt pä motorfordon, lagen (1978:144) om skatt
pä vissa resor, lagen (1982:691) om skatt pä vissa kassettband, lagen (1982:
1200) om skatt pä videobandspelare, lagen (1982: 1201) om skatt på viss
elektrisk kraft, lagen (1983:000) om skatt på omsättning av vissa värdepapper,
lagen (1983:000) om särskild avgift för elektrisk kraft från kärnkraftverk,

2.
lagen (1967:340)
om prisreglering på jordbrukets område, lagen (1974:226) om prisreglering pä
fiskets område.

Har i
författning som anges i första stycket eller i författning som utfärdats med
stöd av sådan författning lämnats bestämmelse som avviker från denna lag gäller
dock den bestämmelsen.

2
S Vissa
bestämmelser i denna lag gäller också för överlastavgift, våg-trafikskatt och
växtförädlingsavgift enligt vad som föreskrivs i lagen (1972:435) om
överlastavgift, vägtrafikskattelagen (1973:601) och utsädeslagen (1976:298).

3
§ Lagen gäller
inte för skatter och avgifter som enligt bestämmelser i de i I § angivna
lagarna skall erläggas till tullmyndighet.

4
§ Vad som sägs
i denna lag om skatt, skattskyldig eller beskattning gäller även avgift,
avgiftsskyldig och uttag av avgift i motsvarande fall. Vad som sägs om vara
gäller även annan nyttighet eller tjänst.

Beslämmelserna om skatt i denna lag, med undantag av
bestämmelserna i 9 kap. 4§ första stycket, gäller också för ränta, restavgift,
skattetillägg och förseningsavgift.

Beskattningsmyndigheter

5 § Den myndighet som i första instans skall besluta om
beskattning

enligt denna lag (beskatlningsmyndighet) år

1. när det gäller författningarna i 1 § första stycket 1,
riksskatleverket,

2. när det gäller författningarna i I § första stycket
2, statens jordbruks

nämnd, med undantag för de fall dä riksskatteverket förordnats till beskatt

ningsmyndighet enligt lagen (1967:340) om prisreglering pä jordbrukets

område.

Prop.
1983/84:71 3

6 § Beskattningsmyndigheten får anlita sakkunnig för
beskattningsfrägor

som kräver särskild sakkunskap. Den sakkunnige har rätt lill ersättning av

statsmedel med belopp som bestäms av beskattningsmyndigheten.

Allmänt ombud

7 § Hos beskaltningsmyndigheten skall det finnas ett
allmänt ombud

som för det allmännas talan hos förvaltningsdomstol i mäl och ärenden

enligt denna lag. Ombudet skall också yttra sig i sådana ärenden hos

beskattningsmyndigheten som avser förhandsbesked enligt 6 kap.

Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnar det allmänna ombudet och
ersättare för denne.

Skattskyldighet

8 § Vem som är skattskyldig samt tidpunkten för
skattskyldighetens

inträde anges i författningarna enligt I §, eller i författningar som har

utfärdats med stöd av dem.

Beskattningsår

9 § Beskattningsår enligl denna lag utgörs av
beskattningsåret enligt

kommunalskattelagen (1928: 370). Om den verksamhet som redovisningen

avser inte medför skattskyldighet enligt den lagen utgörs beskattningsåret

av kalenderåret. Förs i verksamheten räkenskaper som avslutas med års

bokslut, får dock räkenskapsåret utgöra beskattningsår om det samman

faller med räkenskapsår som är tillätet enligt bokföringslagen (1976:125).

2 kap. Redovisning av skatt

Deklarationsskyldiga

1 § Den som är skattskyldig skall redovisa skatten till
beskaltningsmyn

digheten genom att lämna deklaration.

Om deklarationsskyldighet i visst fall för den som är
registrerad som skattskyldig föreskrivs i 6§ första stycket.

Redovisningsperioder

2 § Skatteredovisningen i deklarationen skall avse bestämda
tidsperio

der {redovisningsperioder).

Första stycket gäller dock inte i fråga om skatt på
lotterivinster och inte heller för avgifter som tas ut enligt författningarna i
1 kap. 1 § första stycket

2
i den mån
statens jordbruksnämnd meddelar avvikande bestämmelser.

3
§ För skatt
enligt författningarna i 1 kap. I § första stycket 1 är kalendermånad
redovisningsperiod. Särskilda bestämmelser gäller i fråga om skatt enligt lagen
(1972:266) om skatt pä reklam, lagen (1972:820) om skatt pä spel, lagen
(1982:691) om skatt pä vissa kassettband och lagen (1983:000) om skatt på
omsättning av vissa värdepapper.

För avgifter enligt författningarna i 1 kap. 1 § första
stycket 2 är kalendermånad redovisningsperiod om statens jordbruksnämnd inte
föreskriver något annal.

Prop.
1983/84:71 4

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får för sådana skattskyldiga som kan beräknas redovisa skatt med låga belopp
medge att redovisningsperioden tills vidare skall vara ett halvt eller ett helt
beskattningsår. Beskattningsmyndigheten får meddela föreskrifter om redovisningsperiod
för fall då den skattskyldige har försalls i konkurs.

4 § För en skattskyldig som regelmässigt upprättar
kortperiodiska bok

slut får beskaltningsmyndigheten medge att redovisningsperiod om en eller

tvä månader förkortas eller förlängs med etl mindre antal dagar.

Redovisningsskyldighetens inträde

5 § Till varje redovisningsperiod skall hänföras den skatt
för vilken redo

visningsskyldighet har inträtt under perioden.

Redovisningsskyldigheten inträder när affärshändelser, som
grundar skattskyldighet, enligl god redovisningssed bokförs eller borde ha bokförts.
Är den skattskyldige varken bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:
125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen
(1979:141) inträder redovisningsskyldigheten samtidigt med skattskyldigheten.
Detsamma gäller om skattskyldigheten inträder vid händelser som inte föranleder
någon bokföringsätgärd.

Vid försäljning mot kredit kan beskattningsmyndigheten, om
principerna för den skattskyldiges bokföring föranleder det, medge att redovisningsskyldigheten
inträder vid beskattningsårets utgång, dock inte senare ån när betalning
inflyter eller fordran diskonteras eller överläts.

Om en skattskyldig försätts i konkurs inträder
redovisningsskyldighet genast för de affärshändelser för vilka skattskyldighet
har inträtt före konkursbeslutet.

Deklarationen

6 § Deklarationen skall för varje redovisningsperiod
eller, om skallere

dovisningen inte avser redovisningsperioder, för varje skattepliktig hän

delse lämnas till beskattningsmyndigheten. Den som hos beskattningsmyn

digheten är registrerad som skattskyldig skall lämna deklaration även för

redovisningsperioder för vilka han inte har någon skatt att redovisa.

Statens jordbruksnämnd får föreskriva att deklarationen i
stället skall lämnas lill en sådan ekonomisk förening som avses i I a§ lagen
(1967: 340) om prisreglering pä jordbrukels område.

Deklarationen skall avges på heder och samvete samt
upprättas pä blankett enligt formulär som fastställs av
beskattningsmyndigheten.

7 § Deklarationen skall ta upp beskattningsvärde,
beskattningsvikt eller

annan grund som gäller för beräkning av skatten, skattens bruttobelopp

och yrkade avdrag saml skattens nettobelopp. Beskaltningsmyndigheten

får föreskriva att grunderna för skalleber"äkningen, bruttobeloppen och de

yrkade avdragen skall delas upp på särskilda poster. Beskattningsmyn

digheten får vidare föreskriva alt deklarationen skall innehålla uppgifi om

varulager.

I fråga om avgifter enligl författningarna i 1 kap. 1 §
första stycket 2 får statens jordbruksnämnd föreskriva att uppgift enligt
första stycket inte skall las upp i deklarationen.

Prop. 1983/84:71 5

Skattens nettobelopp skall i deklarationen avrundas till
närmast lägre hela krontal.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får föreskriva atl fill deklaration skall fogas en förteckning med uppgifter
om de varor som omfattas av deklarationen.

De deklarationsskyldiga bör utöver vad deklarationsformuläret
föranleder meddela de upplysningar som kan vara av betydelse för att skatten
skall kunna bestämmas fill ett riktigt belopp.

Deklarationstider

8 § Deklarationer som avser skatt enligt författningarna i
1 kap. 1 § första

stycket 1 skall ha kommit in fill beskattningsmyndigheten senast den

tjugofemte i månaden efler redovisningsperiodens slut eller, när skattere

dovisningen inte avser redovisningsperioder, senast tjugofem dagar efter

den skattepliktiga händelsen.

I fråga om avgifter enligt författningarna i I kap. I §
första stycket 2 bestämmer statens jordbruksnämnd deklarationstiden.

9 § Visar den deklarationsskyldige atl hinder på grund av
särskilda om

ständigheter möter att lämna deklaration inom föreskriven lid, får beskatt

ningsmyndigheten medge honom anstånd med att lämna deklarationen.

Ansökan om anstånd skall ha kommit in till
beskattningsmyndrgheten senast den dag då deklarationen skulle ha lämnats.

Ändras förutsättningarna för anståndet innan anståndstiden
har gått ut skall anståndet omprövas.

Övriga bestämmelser

10
§
Bestämmelserna i 47 § taxeringslagen (1956:623) om vem som skall fullgöra
deklarafionsskyldigheten för omyndiga, dödsbon och andra gäller i tillämpliga
delar.

11
§ De
deklaralionsskyldiga skall i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar
eller pä annat lämpligt sätt sörja för att underiag finns för fullgörande av
deklarationsskyldigheten och för kontroll av deklarationen. Handlingar som nu
avses skall bevaras under sju år efter utgången av del kalenderår under vilket
beskattningsåret har gått till ända.

1 skatteförfattning eller bestämmelse som utfärdats med
stöd därav föreskrivs i särskilda fall hur de deklarationsskyldiga skall föra
sina räkenskaper och bevara sina handlingar.

3 kap. Skattekontroll

Deklarationsgranskning

1
§ När en
deklaration har kommit in till beskattningsmyndigheten skall den granskas så
snart som möjligt.

2
§ Underiåter
den som skäligen kan antas vara deklarationsskyldig all lämna sin deklaration i
rätt tid eller är den avlämnade deklarafionen ofullständig, kan
beskaltningsmyndigheten förelägga honom alt lämna deklara-

Prop.
1983/84:71 6

tionen eller göra erforderliga kompletteringar. Ett sådant
föreläggande får förenas med vite.

3 § Beskattningsmyndigheten får om del behövs för
skattekontrollen

förelägga den deklarationsskyldige att lämna upplysningar utöver deklara

tionen samt prov och beskrivning på varor som används, säljs eller tillhan

dahålls pä annat sätt i verksamheten. Etl sådant föreläggande får förenas

med vite.

Beskattningsmyndigheten får vidare förelägga den
deklarationsskyldige att förete de handlingar som behövs för kontroll av
deklarationen, säsom kontrakt, kontoutdrag, räkningar och kvitton.

4
§ Om den som
granskar en deklaration finner all uppgifter i den bör kontrolleras genom
avstämning mot räkenskaper, anteckningar eller andra handlingar får han efter
överenskommelse med den deklarationsskyldige göra en sådan avstämning vid besök
hos denne eller annars vid personligt sammanträffande. Överenskommelse får även
träffas om besiktning av lokaler, inventarier, lager, tillverkningsprocesser
eller annat som är av betydelse för skattekontrollen.

5
§
Bestämmelserna i 3 och 4 §§ gäller även den som utan att vara
deklarationsskyldig tillverkar, bearbetar, säljer eller distribuerar skattepliktiga
varor eller idkar handel med varor, som används vid framställning av
skattepliktiga varor. Bestämmelserna gäller också den som bedriver
förmedlingsverksamhet eller annan verksamhet av sådan beskaffenhet att
uppgifter som behövs för skattekontrollen kan hämtas ur anteckningar eller
andra handlingar som hör till verksamheten.

6
§
Bestämmelserna i 50 § 1 och 3 mom. taxeringslagen (1956:623) om utlämnande av
uppgifter gäller i fräga om uppgifter i deklarationer och andra handlingar som
har avlämnats till ledning för beslul om skatt enligt denna lag eller har
upprättats eller för granskning omhändertagits av en myndighet vid
skattekontroll.

Handlingar som avses i första stycket skall förvaras hos
beskattningsmyndigheten under sju är efler utgången av det kalenderår under
vilket beskattningsåret har gått till ända, om inte regeringen föreskriver
annat.

Skatterevision

7
§
Beskaltningsmyndigheten får besluta om skatterevision för att kontrollera alt
deklarations- och uppgiftsskyldigheten fullgjorts riktigt och fullständigt
eller för att på annat sätt fä upplysning till ledning för beslut om skatt.
Skatterevision får företas hos den som är eller skäligen kan antas vara
skattskyldig och hos den som avses i 5 §.

8
§ I ett beslut
om skatterevision skall en eller flera tjänstemän förordnas all verkställa
revisionen.

9
§
Skatlerevisionen får verkställas hos den vars verksamhet skall granskas eller
pä annan plats. Om räkenskaper och andra handlingar skall granskas pä annan
plats än där de förvaras, skall de mol kvitto överlämnas till den som skall
verkställa revisionen.

Beskaltningsmyndigheten får, när det behövs, bestämma lid
och plats för revisionen.

Prop.
1983/84:71 7

10
§
Skatterevisionen skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och pä sådan tid atl
den inte medför hinder i verksamheten för den hos vilken revisionen sker.

11
§ Vid
skatterevision får granskning ske av räkenskaper, anteckningar och andra
handlingar som rör verksamheten. Även handlingar som hör till den löpande
redovisningsperioden får granskas. Den som verkställer revisionen får la prov
pä varor som används, säljs eller tillhandahålls på annat sätt i verksamheten.
Vidare får han granska varulager, inventarier, fordon, sårskild
räknarapparatur, mätapparalur och tillverkningsprocesser. Han får också prova
särskild räknarapparatur och mätapparalur.

Beskattningsmyndigheten
får besluta att kassainventering får göras vid revisionen.

12
§ Den hos
vilken revisionen sker är skyldig att utan dröjsmål tillhandahälla de
handlingar som skall granskas och lämna tillträde till de lokaler,
upplagsplatser och andra utrymmen som används i hans verksamhel. Han skall
också lämna upplysningar och på annat sätt lämna det bilräde som krävs för att
kontrollåtgärder enligt 11 § skall kunna vidtas.

13
§ Underlåter
någon att fullgöra vad som åligger honom enligt 12 § får
beskaltningsmyndigheten förelägga honom att vid vite fullgöra sina åligganden.

14
§ Den som
verkställer skatlerevisionen får la del av handlingar som är av betydelse för
revisionen även om den hos vilken revisionen sker har att iaktta tystnad om
deras innehåll. Pä framställning av denne får dock länsrätten, när det finns
synnerliga skäl, besluta att sådana handlingar skall undantas frän revisionen.
Detsamma gäller om den, hos vilken revisionen sker, i annat fall begär atl en
handling skall undantas från revisionen med hånsyn till att dess innehåll på
grund av särskilda omständigheter inte bör komma till någon annans kännedom.

Framställning som avses i första stycket prövas av
länsrätten i det län där den, hos vilken revisionen sker, är bosalt.

15 § Beskattningsmyndigheten skall snarast lämna
meddelande om re

sultatet av revisionen till den hos vilken revisionen skett och lämna denne

tillfälle att yttra sig om det behövs.

4 kap. Fastställande av skatt, efterbeskattning, m. m.

Fastställande av skatt

1
§ Skatten skall
faslslällas för varje redovisningsperiod eller, om skalteredovisningen inte
avser redovisningsperioder, för varje skattepliktig händelse.

2
§ Har den
skatlskyldiges deklaration kommit in till beskattningsmyndigheten inom den tid
som anges i 2 kap. 8 § eller inom den tid som anges i ett beslut om anstånd med
att lämna deklarationen, anses skatten fastställd lill det deklarerade
beloppet.

Om deklarationen inle har kommit in lill
beskattningsmyndigheten inom

Prop.
1983/84:71 8

den tid som anges i första stycket, anses skatten
fastställd till noll kronor. Kommer deklarationen in till
beskattningsmyndigheten vid en senare tidpunkt anses skatten i stället
fastställd till det deklarerade beloppet, om elt beslut inte dessförinnan har
meddelats enligl 3 eller 5 §.

3 § Beskaltningsmyndigheten skall meddela beslut om
fastställande av

skatten, om deklarationsgranskning, skatterevision eller något annat för

hällande ger anledning till det. Sådant beslut skall också meddelas om den

skattskyldige begär det.

Beslul som avses i första stycket får inte meddelas senare
än tredje året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret
har gått till ända eller, om skatteredovisningen inte avser
redovisningsperioder, den skattepliktiga händelsen har inträffat. Inkommer från
den skattskyldige en begäran om sådant beslut senare än tvä månader före
utgången av den angivna tiden, skall framställningen anses som en begäran om
slutligt beslut enligt 5 §.

Av beslut som avses i första stycket skall framgå att den
skattskyldige kan fä ett slutligt beslut enligt 5 §.

4 § Efter utgången av den tid inom vilken deklarationen
för den sista

redovisningsperioden under beskattningsåret skall lämnas får sådan änd

ring av skatten som berör mer än en redovisningsperiod under beskatt

ningsåret hänföras till den sista redovisningsperioden under beskattnings

året.

Första stycket gäller inle om slutligt beslut har
meddelats för någon redovisningsperiod under beskattningsåret.

5 § Slutligt beslut om skatt skall meddelas om den
skattskyldige eller

allmänna ombudet begär det inom den tid som anges i 3 S andra stycket

första meningen. Har denna tid gått ul skall slutligt beslut ändå meddelas,

om begäran härom inkommer från den skattskyldige inom två månader

från den dag dä han fått del av beslut enligl 3 § eller från allmänna

ombudet inom tvä månader från den dag då sådant beslut meddelades.

Föreligger särskilda skäl får slutligt beslut meddelas inom den tid som

anges i 3 § andra stycket första meningen även om den skatlskyldige eller

allmänna ombudet inte har begärt det.

Sedan slutligt beslut har meddelats för en viss
redovisningsperiod eller, när skatteredovisningen inte avser
redovisningsperioder, en viss skattepliktig händelse, får beslut enligt 3 §
eller 5 § första stycket inle meddelas för samma period eller händelse.

6 § Kan skatten inte bestämmas tillförlitligt med ledning
av deklaration

eller annan föreliggande utredning skall den beräknas efler skälig grund.

Efterbeskattning

7 § Härden skatlskyldige

1.
i deklaration
eller på annat sått lämnat oriklig uppgift till ledning för beskattningen,

2.
lämnat oriktig
uppgift i mål om skatt,

3.
underlåtit att
lämna deklaration eller infordrad uppgift, eller

4.
underlåtit att
tillhandahålla begärt varuprov, skall beskaltningsmyndigheten besluta om
efterbeskattning om den oriktiga uppgiften eller un-

Prop. 1983/84:71 9

deriåtenheten medfört alt skatt inte utgått eller utgått
med för lågt belopp eller medfört att skatt återbetalats med för högt belopp.

8
§
Efterbeskattning får inte ske om det skattebelopp som avses är att anse som
ringa eller om det med hänsyn till omständigheterna framstår som uppenbart
oskäligt att efterbeskattning sker. Avser prövningen flera redovisningsperioder
under samma beskattningsår, skall frågan om skattebeloppet är att anse som
ringa bedömas med hänsyn till det sammanlagda beloppet för perioderna.

9
§
Bestämmelserna i 4 § tillämpas även vid efterbeskattning.

10
§
Beskattningsmyndigheten får beslula om efterbeskattning sedan slutligt beslut
om skatt har meddelats eller, om så inte har skett, när slutligt beslut inle
längre kan meddelas. Efterbeskattning får ej ske om inte beskattningsmyndigheten
meddelar beslut om detta senast under sjätte året efter utgången av det
kalenderår under vilket beskattningsåret har gått till ända eller, när
skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, den skattepliktiga
händelsen har inträffat. Efterbeskattning på grund av en oriktig uppgifi i mål
om skatt får dock ske inom elt år efler utgången av den månad då avgörande i
målet har vunnil laga kraft.

11
§ Har den
skattskyldige avlidit, skall efterbeskaltningen påföras hans dödsbo. Beslut om
sådan efterbeskattning får inte meddelas av beskattningsmyndigheten efter
utgången av det andra året efter det kalenderår under vilkel bouppteckningen
efter den skattskyldige har lämnats in för registrering.

12
§ Har den
skattskyldige åtalats för skattebrott som avser skatt enligt de författningar
som anges i I kap. I § första stycket I, får beskattningsmyndigheten meddela
beslut om efterbeskattning åven efter utgången av de tider som anges i 10 och II §§. Delsamma gäller om
efterbeskattning medför att den skattskyldige enligt 12 § skattebrottslagen
(1971:69) är fri frän ansvar för sådant brott. Beslutet om efterbeskattning får
i sädana fall inte meddelas senare än under kalenderåret efter det då åtalet
väcktes eller åtgärd som avses i 12 § skattebrottslagen vidtogs. Har den
skattskyldige avlidit, får beskaltningsmyndigheten inte meddela beslut om
efterbeskattning av dödsboet senare än sex månader frän dödsfallet.
Efterbeskattning som har påförts efter åtal mot den skatlskyldige skall
undanröjas av beskaltningsmyndigheten, om åtalet inte bifalls till någon del.
Detta gäller dock inte om åtalet ogillas med stöd av 12 § skattebrottslagen.

Första stycket skall tillämpas också i fall dä den som har
företrätt en juridisk person åtalats för skattebrott som avser den juridiska
personens skatt eller är fri från ansvar för sådant brott på grund av 12 §
skatlebrottslagen.

13 § Kan den skatlskyldiges uppgifter inte läggas till
grund för en tillför

litlig beräkning eller saknas uppgifter från den skattskyldige, får efterbe

skaltningen ske efter skälig grund.

Prop. 1983/84:71 10

Övriga bestämmelser

14
§ Finner
beskattningsmyndigheten att beslut enligt 3, 5 eller 7 § blivit uppenbart
oriktiga pä grund av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende skall
myndigheten meddela beslut om rättelse, om inte beslut kan meddelas enligt 3 §.

15
§ Det allmänna
ombudet skall underrättas om innehållet i beslut enligt 5, 7 eller 14 §.

16
§ 1 beslut om
skatt enligt detta kapitel skall skattebelopp avrundas fill närmast lägre hela
krontal.

5 kap. Betalning av skatt

Betalning

1 § Skatten för varje redovisningsperiod eller, när
skatteredovisningen

inte avser redovisningsperioder, varje skattepliktig händelse skall vara

inbetald senast den dag då deklarationen skall ha kommit in enligt 2 kap.

8 § eller, om anstånd har medgelts enligt 2 kap. 9 §, senast den dag dä

deklarationen skall lämnas enligt anständsbeslutet.

För avgift enligt författningarna i 1 kap. 1 § första
stycket 2 får statens jordbruksnämnd föreskriva att inbetalning skall ske vid
annan tid än som anges i första stycket.

Skatt som har fastställts pä annat sätt än enligt 4 kap. 2
§ skall betalas inom den tid som beskaltningsmyndigheten beslämmer. 1 sädana
fall kan beskaltningsmyndigheten, om synnerliga skäl föreligger, besluta alt
betalningen av skatten får delas upp på flera betalningslillfällen under högst
ett år.

2 § Skatten betalas genom insättning på ett särskilt
postgirokonto utan

kostnad för den skattskyldige. Betalningen anses ha skett den dag då den

har bokförts på det särskilda postgirokontot.

Skattebelopp som för en redovisningsperiod eller en
skattepliktig händelse understiger femtio kronor skall inte betalas in.

Anstånd

3 § Är den skattskyldiges skaltebelalningsförmåga nedsatt
pä grund av

sjukdom eller någon annan omständighet som han inte kunnat råda över

och föreligger det synnerligen ömmande omständigheter, kan beskatt

ningsmyndigheten efter ansökan frän den skattskyldige medge anstånd

med betalningen av den skatt som förfaller till betalning närmast efter det

att ansökan om anstånd har gjorts. Anståndet får avse hela skatten eller en

del av den. Anständstiden får bestämmas till längst elt år efter utgången av

den månad då skatten förfaller till betalning.

Har den skattskyldiges ekonomiska förhållanden förändrats
väsentligt sedan anståndet beviljades skall anståndet omprövas.

4 § Har skyldighet att redovisa skatt för lager av
skattepliktiga varor

inträtt på grund av att den skattskyldige har upphört att vara registrerad

Prop.
1983/84:71 11

hos beskaltningsmyndigheten, får myndigheten medge anstånd
med betalning av skatten om särskilda skål föreligger. Anståndet får avse hela
skatten eller en del av den. Anståndstiden får bestämmas till längst ett är
efter utgången av den månad då skatten förfaller till betalning.

5 § Har besvär anförts över beslut om skatt kan den
skattskyldige av

beskaltningsmyndigheten få anstånd med betalning av skatten. Bestäm

melserna i 49 § 1,2 och 3 mom. uppbördslagen (1953:272) om anstånd vid

besvär över beslut rörande taxering skall då tillämpas. Det som sägs om

taxeringsinlendenl i uppbördslagen gäller då det allmänna ombudet.

Återbetalning

6 § Om den skattskyldige har betalat in skatt för en
redovisningsperiod

eller en skattepliktig händelse och den inbetalade skatten överstiger vad

han enligt beslut av beskattningsmyndigheten, domstol eller annan be

svärsmyndighet skall betala, skall det överskjutande beloppet återbetalas

till den skatlskyldige.

Överstiger avdragen för en redovisningsperiod skattens
bruttobelopp för perioden, skall del överskjutande beloppet utbetalas till den
skattskyldige.

Utbetalning enligt första eller andra stycket skall ske
endast om beloppet uppgår till minst femtio kronor. Beloppet skall avrundas
lill närmast lägre hela krontal.

7 § Från överskjutande belopp enligt 6 § skall före
utbetalning avräknas

skatt för vilken den skattskyldige står i skuld hos beskattningsmyndighe

ten. Skattebelopp som den skattskyldige har fält anstånd med att betala

enligt 5 § skall dock inte avräknas.

Restavgift

8 § Restavgift skall tas ut om

1. det skattebelopp som har tagits upp i en deklaration
inte betalas inom

den tid som anges i 1 § första eller andra stycket, eller

2. skatten inte betalas inom den tid som har bestämts
enligt I § tredje

stycket.

9 § Har anstånd med betalning av skatten medgelts enligt
3, 4 eller 5 §,

tas restavgiften ut endast pä det skattebelopp som inte har betalats senast

vid anständstidens utgång.

10
§ Restavgiften
är sex öre för varje hel krona av den skatt som inle har betalats, dock minst
femtio kronor. Vid beräkningen av restavgiften skall avrundning ske till
närmast högre hela krontal.

11
§ Om särskilda
omständigheter föreligger får beskattningsmyndigheten meddela befrielse frän
skyldighet att betala restavgift. Bestämmelserna om fastställande av skatt i
denna lag gäller även om beslut i fråga om sådan befrielse.

Beskattningsmyndigheten får meddela föreskrifter i fräga
om befrielse från skyldighet att belala restavgift.

Prop.
1983/84:71 12

Ränta

12 § Ränta skall utgå på

1.
skatt som avses
i 1 § tredje stycket,

2.
skatt som den
skattskyldige fått anstånd med att betala enligt 5 § till den del
skattebeloppet fastställts av besvärsmyndigheten.

I fall som avses i första stycket I utgår ränlan frän den
dag dä skatten skulle ha betalats enligt 1 § första stycket till och med den
dag då skatten skall betalas enligt beskaltningsmyndighetens beslut. I fall som
avses i första stycket 2 skall bestämmelserna om ränla i 49 § 4 mom. uppbördslagen
(1953:272) tillämpas. Räntan skall dock beräknas från den dag, då
skattebeloppet skulle ha betalats om anstånd inte medgetts, till och med den
dag då anståndstiden går ut.

13
§ Ränta skall
utgå pä skatt som skall återbetalas enligt 6 § första stycket. Räntan utgår
från den dag då skattebeloppet har betalats till och med den dag då det
återbetalas.

14
§ Räntan
beräknas för visst kalenderår efter den räntesats som motsvarar det av
riksbanken fastställda diskonto som gäller vid utgången av december månad det
föregående året, i fall som avses i 12 § med ett tillägg av tre procentenheter.
För tid som infaller efter utgången av del är då skatten beslutas tillämpas
dock den räntesats som gäller för det året.

Vid
ränteberäkningen skall avrundning ske till närmast lägre hela krontal.
Räntebelopp under femtio kronor tas inte ut och återbetalas inte.

15 § Har beslut som föranlett ränta ändrats, skall ny
beräkning av ränta

göras. 1 fall som avses i 12 § första stycket I skall därvid för myckel eriagd

ränta återbetalas till den skattskyldige och i fall som avses i 13 § skall den

skattskyldige betala tillbaka vad han uppburit för mycket.

Indrivning

16 § Betalas inte skatten i rätt tid och ordning
skall den drivas in.

Bestämmelserna i uppbördslagen (1953: 272) om indrivning, avkortning,

avskrivning
och efterkrav gäller i lillämpliga delar för skatt enligt denna lag.
Beskaltningsmyndigheten beslutar dock om avkortning och kronofogdemyndigheten
om avskrivning av skatt. Införsel enligt 15 kap. ulsök-ningsbalken får äga rum
vid indrivning av skatten.

17 § Har någon, i egenskap av företrädare för skattskyldig
som är juri

disk person, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att betala in

skatt i rätt lid och ordning, är han tillsammans med den skatlskyldige

belalningsskyldig för skatten. Betalningsskyldigheten får jämkas eller ef

terges om det föreligger särskilda skäl.

Talan om att ålägga betalningsskyldighet enligl första
stycket skall föras vid allmän domstol. Talan får inte väckas sedan den
skatlskyldiges betalningsskyldighet för skattebeloppet har bortfallit enligl
lagen (1982: 188) om preskription av skattefordringar m. m. Hos den som har
blivit ålagd betalningsskyldighet får indrivning ske i samma ordning som
gäller för skatt.

Den som fullgjort betalningsskyldighet för skattebelopp
enligl första stycket får söka beloppet åter av den skattskyldige.

Bestämmelsen
i 4 § preskriptionslagen (1981: 130) gäller i fråga om regressfordran enligt
tredje stycket.

Prop.
1983/84:71 13

18 § Besvär över beslut enligt denna lag inverkar inte
pä skyldigheten att betala den skatt som besvären avser.

Åtgärder
enligt denna lag skall verkställas även om det beslut som föranleder åtgärden
inte har vunnit laga kraft. Motsvarande gäller vid verkställighet enligt
utsökningsbalken. Att skatten efter överklagande har fastställts till lägre
belopp än det allmänna ombudet yrkat eller medgett får dock inte föranleda
återbetalning, om det allmänna ombudet anmält hinder mot det. I sistnämnda fall
får beskattningsmyndigheten efter ansökan av den skattskyldige medge
återbetalning, varvid bestämmelserna i 49 § 2 mom. sista stycket uppbördslagen
(1953:272) om ställande av säkerhet skall tillämpas.

6 kap. Förhandsbesked

1 § Beskattningsmyndigheten får, efter ansökan av den som
år skattskyl

dig eller avser att bedriva verksamhet eller vidta åtgärd som kan medföra

skyldighet alt betala skatt, meddela förhandsbesked i frågor som rör be

skattningen, om det år av vikt för sökanden eller för en enhetlig lagtolkning

eller rättstillämpning.

I fråga om
skatteplikt för trycksak enligt lagen (1972:266) om skatt pä annonser och
reklam kan förhandsbesked också meddelas efter ansökan av den som avser att
beställa en trycksak av en skattskyldig.

1 frågor som rör beskattning enligt lagen (1957:262) om
allmän energiskatt kan förhandsbesked meddelas även efter ansökan av den som i
större omfattning förbrukar eller avser att förbruka elektrisk kraft eller
bränslen.

Ärenden hos riksskatteverket om förhandsbesked enligt
denna lag skall avgöras av den särskilda nämnd som anges i 19 § taxeringslagen
(1956:623).

2
S
Förhandsbesked skall sökas skriftligt hos beskattningsmyndigheten. Sökanden
skall lämna de uppgifter som behövs för alt förhandsbesked skall kunna
meddelas. Myndigheten får begära varuprov av sökanden. Görs undersökning eller
anlitas sakkunnig för alt utreda en varas beskaffenhet, skall sökanden betala
kostnaden för detta om myndigheten inte medger undantag.

3
§ Finner
beskaltningsmyndigheten med hänsyn till ansökningens innehåll, utredningens
beskaffenhet eller andra omständigheter alt förhandsbesked inte bör meddelas,
skall ansökningen avvisas. Beslul om avvisning får fattas utan att det allmänna
ombudet har yttrat sig över ansökningen.

4
§ Ärenden om
förhandsbesked skall handläggas skyndsamt.

5
§ Ett
förhandsbesked som har vunnil laga kraft är bindande för statsverket i
förhällande lill sökanden, om denne yrkar det. Förhandsbeskedet gäller skatt
som redovisas efter del atl beskedet har meddelats. Det får inte avse längre lid
än tre år. Förhandsbeskedet upphör atl gälla vid författningsändringar som
påverkar den fråga som beskedel avser.

Prop.
1983/84:71 14

7 kap. Särskilda avgifter

1 § Har den som är skattskyldig i en deklaration eller ett
annat skriftligt

meddelande som avgetls till ledning för fastställande av hans skatt, lämnat

en uppgift som befinns vara oriktig, skall han påföras en särskild avgift

(skattetillägg). Skattetillägget är tjugo procent av det skattebelopp som

inle skulle ha påförts om den oriktiga uppgiften hade godtagits. Detsamma

gäller om den skallskyldige har lämnat en sådan uppgifi i mål om skatt.

Har avvikelse från deklaration skett med stöd av 4 kap. 6
eller 13 §, påförs den skattskyldige skattetillägg. Skattetillägget är tjugo
procent av den skatt som till följd av uppskattningen påförs den skattskyldige
utöver vad som annars skulle ha påförts honom. Till den del uppskattningen
innefattar rättelse av en oriktig uppgift frän den skattskyldige påförs dock
skattetillägg enligt första stycket.

Har den skattskyldige inte lämnat deklaration och har
skatt beslutats genom uppskattning enligt 4 kap. 6 eller 13 §, påförs den
skattskyldige skattetillägg. Skattetillägget är tjugo procent av den skatt som
till följd av uppskattningen påförs den skatlskyldige utöver den skatt som
skulle ha påförts enligt de skriftliga uppgifter han lämnat till ledning för
beskattningen. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av en oriktig
uppgift från den skatlskyldige påförs dock skattetillägg enligt första stycket.

2
§ Skattetillägg
enligt I § tredje stycket skall undanröjas av beskaltningsmyndigheten, om
deklaration kommer in inom en månad frän den dag då den skattskyldige har fått
del av beslutet om skattetillägg.

3
§ Meddelande
som har lämnats för en skattskyldig som är juridisk person skall vid
tillämpningen av detta kapitel anses ha lämnats av den skattskyldige, om det
inte var uppenbart att uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda den
skattskyldige.

4
S Skattetillägg
påförs inle i samband med rättelse av en felräkning eller en misskrivning, som
uppenbart framgår av deklarationen eller ett annat skriftligt meddelande frän
den skattskyldige.

Skattetillägg påförs inle heller i den män avvikelsen
avser bedömning av ett skriftligt yrkande och avvikelsen inte gäller uppgift i
sak.

Har den skattskyldige frivilligt rättat en oriktig
uppgift, påförs inte skattetillägg.

5 § Har den som är deklarationsskyldig inte kommit in med
deklaration

vid den tidpunkt då deklarationen senast skulle ha lämnats, påförs han en

sårskild avgift (förseningsavgift).

Förseningsavgiften är 100 kronor. Avgiften är dock 200
kronor om den skattskyldige

1.
anmanats att
lämna deklaration men inte fullgjort denna skyldighet inom den tid som
föreskrivits, eller

2.
underiåtit atl
avge deklaration inom föreskriven tid för minst en av de tre närmast föregående
redovisningsperioderna.

6 § Skattetillägg och förseningsavgift får helt efterges
om felaktigheten

eller underlätenheten kan antas ha ett sådant samband med den skattskyl

diges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhål

lande att den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller om felaktigheten eller

Prop.
1983/84:71 15

underlätenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till den
oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet som rör
annat än vad som sägs i första meningen.

Skattetillägg
får helt efterges även när det belopp som kunde ha undandragits genom
felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.

Särskild avgift får inte påföras sedan den skattskyldige
har avlidit.

7 § Beskattningsmyndigheten prövar fråga om särskild
avgift. Kammar

rätten prövar dock, på talan av allmänna ombudet, fråga om skattetillägg

på grund av oriktig uppgift i mäl om skatt. Sådan talan får föras om den

oriktiga uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak eller inte har

prövats i målet. Talan skall väckas inom ett är frän utgången av den månad

då domen eller det slutliga beslutet i målet har vunnit laga kraft.

Den
skattskyldiges yrkande i fråga om särskild avgift skall utan hinder av vad som
annars gäller om besvär prövas, om beslutet om den skatt som avgiften avser
inte har vunnit laga kraft. Detsamma gäller om det allmänna ombudet framställt
ett sådant yrkande till förmän för den skattskyldige. Om yrkandet framställs först
i domstol, kan domstolen förordna att målet om särskild avgift skall.tas upp
och vidare handläggas av beskattningsmyndigheten.

8 § Bestämmelserna om eftergift skall beaktas åven om
yrkande om

detta inte har framställts, i den mån del föranleds av vad som har förekom

mit i ärendet eller målet om särskild avgift.

Beslutas ändring av tidigare beslut om skatt, skall även
därav föranledd nedsättning i beslut om skattetillägg vidtas.

9 § Skattetillägg skall avrundas till närmast lägre hela
krontal. Skattetill-

lägg eller för en och samma redovisningsperiod utgående skattetillägg, som

inte uppgår till femtio kronor, påförs inte.

10 § Bestämmelserna om särskild avgift i detta kapitel
gäller inte i fråga

om avgifter enligt författningarna i 1 kap. I § första stycket 2.

8 kap. Besvär

Besvär i vanlig ordning

1 § Beskattningsmyndighetens slutliga beslut om skatt samt
myndighe

tens beslut om efterbeskattning, om anstånd med att lämna deklaration

eller betala skatt, om uppdelning av skattebetalning, om återbetalning av

skatt och om rättelse får överklagas av den skatlskyldige och av det

allmänna ombudet genom besvär hos kammarrätten.

Den skattskyldiges besvär skall ha kommit in inom två
månader från den dag dä han fick del av beslutet. Allmänna ombudets besvär skall
ha kommit in inom tvä månader från den dag då beslutet meddelades.

2 § Ett beslut av länsrätten om utdömande av vite får
överklagas av den

som har förpliktats utge vilel och av det allmänna ombudet genom besvär

hos kammarrätten.

Besvären skall ha kommit in inom tre veckor från den dag
dä den som klagar har fått del av beslutet.

Prop.
1983/84:71 16

3 § Ett beslut varigenom förhandsbesked har meddelats får
överklagas

av den skattskyldige, annan sökande och det allmänna ombudet genom

besvär hos regeringsrätten.

Besvär av sökanden eller del allmänna ombudet skall ha
kommit in inom en månad från den dag då den som klagar har fått del av
förhandsbeskedet. Besvär av skattskyldig som inte är sökande skall ha kommit in
inom en månad frän den dag då förhandsbeskedet meddelades.

4
§ Beslut enligt
3 kap. 14 § och 4 kap. 3 § samt beslut om skatterevision, föreläggande av vite
och avvisande av ansökan om förhandsbesked får inte överklagas.

5
§ Besvär över
kammarrättens beslut i frågor som avses i 1 § första stycket skall ha kommit in
till regeringsrätten inom tvä månader från den dag då den som klagar har fått
del av beslutet.

Besvär över kammartältens beslut om utdömande av vite
skall ha kommit in till regeringsrätten inom tre veckor från den dag då den
som klagar har fått del av beslutet.

6 § Har en part överklagat ett beslut om fastställande av
skatt eller om

efterbeskattning får också motparten överklaga beslutet, även om den för

honom stadgade besvärstiden har gått ut. Motpartens besvär skall ha

kommit in inom en månad frän utgången av den lid inom vilken de först

anförda besvären senast skulle ha anförts.

Återkallas eller förfaller på annat sätt den första
besvärsialan, är även den senare besvärsialan förfallen.

Besvär i särskild ordning

7 § Den skattskyldiga får anföra besvär i särskild
ordning om

1.
skatten har
fastställts i strid med beslämmelserna om vem som är skattskyldig eller vad som
är skattepliktigt.

2.
skatten har
fastställts mer än en gäng för samma skattepliktiga förhållande.

3.
skatten har
fastställts lill ett belopp som väsentligt överstiger vad som rätteligen bort
utgå och detta beror på alt den skattskyldige underlåtit atl lämna deklaration
eller infordrad uppgift, eller om det har föranleiis av felaktighet i
deklaration eller annan uppgifi som han har lämnat eller i en uppgift eller
handling som har legat lill grund för en sådan deklaration eller uppgifi, eller

4.
skatten borde
ha fastställts till etl väsentligt lägre belopp pä grund av någon annan
omständighet eller något annal bevis som den skattskyldige åberopar.

Besvärstalan enligt 3 eller 4 får tas upp till prövning
endasl om den kan grundas på en omständighet eller ett bevis som del saknades
kännedom om när skatten fastställdes och det framstår som ursäktligt att den
som söker rättelse inte i annan ordning har åberopat omständigheten eller
beviset för att fä rättelse.

8 § Besvär i särskild ordning får anföras senast under
sjätte året efter

utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått till ända

eller, om skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, den skatte

pliktiga händelsen har inträffat.

Prop. 1983/84:71 17

9 §
Besvär som anförts i särskild ordning las upp av kammarrätten. Har

kammartätten eller regeringsrätten beslutat om' skatten skall besvären tas

upp av regeringsrätten.

Regeringsrätten
och kammarrätten får. om besvär som anförts i särskild ordning skall tas upp
till prövning, förordna all målet skall vidare handläggas av
beskattningsmyndigheten.

10 §
Vid fullföljd av talan mot beslut i anledning av besvär som anförts i

särskild ordning gäller vad som i detta kapitel i övrigt stadgas om besvär

över beslul om fastställande av skatt.

Gemensamma
bestämmelser om besvär

11
§ Det allmänna ombudet får föra
talan till den skatlskyldiges förmän. Han har då samma behörighet som den
skattskyldige.

12
§ Ändras efter besvär ett
beslut om skatt därför att skatten eller ell avdrag bör hänföras till en annan
redovisningsperiod än den som det överklagade beslutet avser, får härav
föranledd ändring vidtas i beskattningen för den andra redovisningsperioden. I
fråga om överklagande av beslut om en sådan ändring gäller i tillämpliga delar
vad som stadgas om överklagande av beslut om fastställande av skatt.

13
§ Beskattningsfrägor som
behandlas av en förvaltningsdomstol får visas äter till beskattningsmyndigheten
för ny behandling.

9
kap. Övriga bestämmelser

1
§ Beskaltningsmyndigheten skall
föra register över vad som förekommer i ett skatteärende.

2
§ Vite som föreläggs enligt
denna lag skall bestämmas till ett belopp som med hänsyn till den skattskyldiges
eller uppgiftsskyldiges ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt
kan antas förmå honom att iaktta föreläggandet, dock lägst till femhundra
kronor.

3
§ Fräga om utdömande av vite
prövas av länsrätten i det län där beskattningsmyndigheten är belägen. Har vite
samtidigt förelagts med stöd av en bestämmelse i taxeringslagen (1956:623)
prövas frågan av den länsrätt som år behörig enligt den lagen. Har vite i
annal fall samtidigt förelagts med stöd av denna lag och lagen (1968:430) om
mervärdeskatt görs prövningen av den länsrätt som är behörig enligt sistnämnda
lag. Frågor om utdömande av vite prövas efler anmälan från
beskaltningsmyndigheten.

Om
ändamålet med vilel har förfallit, då fräga om att döma ut vitet uppkommer, får
vitet inte dömas ut. Ändamålet med vitet skall inte anses ha förtallit om
vitesföreläggandet iakttagits först efter det att anmälan enligt första stycket
kommil in till länsrätten.

Vid
prövning av fråga om utdömande av vite får också fråga huruvida och med vilket
belopp vitet hade bort föreläggas komma under bedömande.

2 Riksdagen 1983/84. 1 samt. Nr 71

Prop. 1983/84:71 18

Befrielse
från skatt

4
§ Föreligger synnerliga skäl kan regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer i särskilda fall medge nedsättning av eller befrielse frän skatt,
liksom återbetalning helt eller delvis av skatt.

Medges nedsättning,
befrielse eller återbetalning får medgivandet avse även på skatten belöpande
ränta och särskild avgift.

1. Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1984 då lagen (1959:92) om förfaran

det vid viss konsumtionsbeskattning skall upphöra atl gälla.

2.
Den gamla lagen gäller
fortfarande i fräga om skatt för vilken deklaration skulle ha lämnats före
ikraftträdandet. Vid tillämpningen av denna beslämmelse och av bestämmelsen i
punkt I skall dock iakttas vad som sägs i punkterna 3-12. Vidare skall reglerna
i 3 kap. i den nya lagen tillämpas även på äldre förhållanden.

3.
Inträder
deklarationsskyldigheten tidigare enligt den nya lagen än enligt den gamla
lagen, skall den nya redovisningsordningen tillämpas först för
redovisningsperiod som börjar eller för skattepliktig händelse som inträffar
vid ikraftträdandet eller senare.

4.
Skattskyldiga som efter
ikraftträdandet skall lämna redovisning enligt 2 kap. 3 § tredje stycket för halvt
eller helt beskattningsår får lämna en deklaration för liden från
ikraftträdandet till ingången av närmast följande beskattningsår.

5.
De nya bestämmelserna i 2 kap.
11 §, 3 kap. 6 § andra stycket samt 4 kap. 4 och 9 §§ tillämpas i fräga om
beskattningsår som börjar vid ikraftträdandet eller senare.

6.
Bestämmelserna om beslut i 4
kap. med undantag för 4 och 9 §§ tillämpas även på äldre förhållanden. Beslut
om fastställande av skatt enligt 3 eller 5 § eller om efterbeskattning får dock
inle meddelas om tiden för meddelande av motsvarande beslut enligt den gamla
lagen gått ut vid den nya lagens ikraftträdande.

7.
Vid beräkning av de tidsfrister
för beslut som avses i 4 kap. 3, 5 och 10 §§ tillämpas bestämmelserna i I kap.
9 § om beskattningsår även för tid före ikraftträdandet.

8.
1 fall som avses i 5 kap. 4 §
gäller den nya bestämmelsen om skattskyldigheten inträtt efter
ikraftträdandet. Den nya bestämmelsen i 5 kap. 5 § tillämpas om besvär anförts
efter ikraftträdandet. Bestämmelserna om restavgift och ränla i den nya lagen
tillämpas även pä äldre förhållanden, om skyldigheten att betala skatten till
följd av deklaration eller beskattningsmyndighetens beslul inträtt efter den
nya lagens ikraftträdande. Ränta som avser tid före ikraftträdandet beräknas
dock efter de procentsatser som anges i 27 och 29 §§ gamla lagen.

Bestämmelserna
om indrivning i 5 kap. 16 § tillämpas även i fräga om ärende som har lämnats
för indrivning före ikraftträdandet och i fräga om ärende som efter
ikraftträdandet har lämnats för indrivning men som avser skatt som hänför sig
till tid dessförinnan.

9. De nya bestämmelserna
om förhandsbesked i 6 kap. gäller inte för

beslut i ärenden i vilka yttrande frän reklamskattenämnden har avgetls

före ikraftträdandet.

10. Yttrande
från det allmänna ombudet i ärenden som avser förhands

besked enligt 6 kap. skall inhämlas endast i sädana ärenden där ansökan

från den skattskyldige kommit in efter ikraftträdandet och, såvitt gäller

förhandsbesked i fräga om reklamskatt, också i ärenden som har kommit in

Prop. 1983/84:71 19

före
ikraftträdandet om yttrande frän reklamskattenämnden inle dessförinnan har
avgetts.

11. De nya bestämmelserna om besvär i 8 kap. tillämpas
i fräga om beslut som meddelas efter ikraftträdandet.

12. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning
till en föreskrift som har ersatts genom en beslämmelse i denna lag tillämpas i
stället den nya bestämmelsen. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i
fråga om skatt enligt siämpelskattelagen (1964:308) och lagen (1983:219) om
tillfällig vinstskatt.

13.
Deklaration som avser skatt pä
bensin och andra bränslen enligt lagen (1957:262) om allmän energiskatt, skatt
enligt lagen (1961:372) om bensinskatt eller avgift enligt lagen (1973: 1216)
om särskild avgift för oljeprodukter och kol och som avser redovisningsperiod
som infaller under tiden den 1 juli 1984 - den 30 juni 1985 skall ha kommit in
till beskattningsmyndigheten senast den femte i andra månaden efter
redovisningsperiodens slut.

Har
i fråga om skatt pä elektrisk kraft enligt lagen om allmän energiskalt
redovisningsperiod förkorlats genom den nya lagen skall de nya beslämmelserna
om redovisningsperioder gälla först för redovisningsperiod som enligl de äldre
bestämmelserna börjar vid ikraftträdandet eller närmast därefter.

14. I
den mån lagarna under I kap. I § innehåller särskilda övergängs-

regler som strider mot innehållet i punkterna 2-13, gäller i stället dessa

regler.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1928:376) om särskild skatt å
vissa lotteri-vinster

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1928:376) om särskild skatt å vissa
lotterivinster' dels att 3 a och 5 §§ skall upphöra alt gälla, dels att
rubriken och 2-4 §§ skall ha nedan angivna lydelse. Lag om skatt på
lotterivinster

Nuvarande
lydelse

2r-

Föreslagen
lydelse

När
vinst, som avses i I §, utbetalas eller utgives till vinnaren, skall
lotteriets anordnare eller premieobligationernas utfärdare innehålla så stor
del av vinsten, som motsvarar den stadgade skatten å densamma.

Skattskyldlg
är den som anordnar lotteri och den som utfärdar premieobligationer.

Skatlskytdighelen
inträder vid vinstdragningen eller, om denna har ägt rum före
tottförsäljnlngens början, vid utgången av den tid som har bestämts för
lottförsälj-ningen.

Med vinstdragning avses i fråga om vadhållning det
förfarande, varigenom vinsterna bestäms.

Det åligger anordnare av lotteri etter utfärdare av
premieobligationer att inom viss tid, som regeringen bestämmer, efler det
vinstdragning ägt rum, tid statsverket redovisa den å vinstdragningen belöpande
skatten.

Därest
lotteriets anordnare etter premieobligationernas utfärdare visar, att vinst
icke blivit av vinnare lyftad inom den härför föreskrivna tid, äger anordnaren
etter utfärdaren atl av del inbetalda skattebeloppet återbekomma så mycket
som belöper på denna vinst.

Med vinstdragning avses i fråga om vadhållning det
förfarande, varigenom vinsterna bestämmas.

' Senaste lydelse av

3 a §
1974:856, se även 1974:863

5 §
1974:856

lagens
rubrik 1974:856,

Senaste
lydelse 1945:407.

Senaste
lydelse 1974:856.

Om den skattskyldige visar att en vinnare inte har tagit
ut sin vinst inom föreskriven tid eUer att vinsl har utfallit på en osåtd lott
etter obligation, är den skatlskyldige berättigad att få tdtbaka den skatt som
erlagts för vinsten. Beskaltningsmyndigheten beslutar om återbetalning efler
ansökan av den skatlskyldige. Ränta utgår inte på återbetalat belopp.

Nuvarande
lydelse

Förestagen
lydelse

Har
skatt icke erlagts eller erlagts med lägre belopp än som enligt
riksskatteverkets beslut skall erläggas, skatt verket anmana anordnaren av
lotteriet att omedelbart inbetala felande belopp. Överstiger inbetalt belopp
vad som enligt beslutet skall erläggas, äger anordnaren omedelbart återfå det
överskjutande beloppet jämte ränta.

Bestämmelserna
i 27—29 §§ lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning om
ränta och restavgift äger motsvarande ullämpning på skatt enligt denna lag.

Regler
för förfarandet vid be-

skattningenfinns i lagen ( )

om
punktskatter och prisregleringsavgifter.

1. Denna lag träder i kraft den I juli 1984.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fräga om
lotterier som med

stöd av lotlerilagen (1982: 1011) kunnat päböijas före den 1 juli 1984.

Senaste lydelse 1974:856.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941:251) om särskild varuskatt

Härigenom
föreskrivs i fräga om lagen (1941:251) om särskild varuskatt' dels att 3 a och
4 §§ skall upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 4 § skall utgå,
dels atl 2, 5 och 6 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels alt i lagen skall
införas två nya paragrafer, 6a och 8 §§ och en ny rubrik närmast före 5 § av
nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Förestagen lydelse

2f-

Skattskyldighet inträder

a)
för vara, som
tillverkas inom riket, när varan av tillverkaren levereras lill köpare eller
tages i anspråk för vidare bearbetning; samt

b)
för vara, som
införes till rikel av någon som blivit enligt 5 § regislrerad såsom importör,
när varan av denne levereras till köpare eller tages i anspråk för vidare
bearbetning eller ock, vid avregislrering, ingår i hans lager.

Skattskyldiga äro

a)
för vara, som
tillverkas inom rikel, tillverkaren; samt

b)
för vara. som
införes till riket av registrerad importör, denne.

Införs
skattepliktig vara till riket

av annan än registrerad importör

skall skatt erläggas till tullmyndig

heten. Därvid gäller tullagen

(1973:670) och 9 kap. 4§ tagen

( ) om punktskatter och

prisregleringsavgifter.

Införes skattepliktig vara lill rikel av annan än
registrerad importör skall skatt erläggas till tullmyndighet. Tullagen
(1973:670) gäller / fråga om skatten. Därjämte gäller 46 § lagen (1959:92) om
förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.

Riksskatteverket kan om synnerliga skäl föreligger medge
att registrerad importör får vara skattskyldig för vara som tillverkas inom
riket av annan för hans räkning.

Registrering, avdrag m. m.

5 §•'

I.
Den som ämnar
bedriva tillverkning, som i I § första etter andra stycket avses, skall/ör
registrering göra skriftlig anmälan titt riksskatteverket minsl fiorton dagar
före tUlverkningens påböijande

Skattskyldig
som avses 12 § andra stycket a och som inte är befriad från
redovisningsskyldighet enligt 6a § första eller andra styckena skall vara
registrerad hos riksskalteverkel.

' Lagen omtryckt 1960:612. Senaste lydelse av

3
a § 1973:989,
se även 1974:863

4
§ 1 mom.
1960:612 4 §2 mom, 1971:248 lagens rubrik 1975: 1406.

■ Senaste lydelse 1981: 1314. Senaste lydelse
1971:248.

Nuvarande
lydelse

med angivande avföretagets namn och belägenhet,
tillverkarens fullständiga namn och postadress, det eller de varuslag,
tillverkningen är avsedd att omfatta, samt dagen för dess påbörjande.

Inträder
ändring i förhållande, varom uppgift lämnats i anmälan, skall tillverkaren inom
åtta dagar underrätta riksskalteverkel därom.

2.
Den, som
äm/iör yrkesmässigt till riket införa skattepliktig vara för försäljning till
återförsäljare, må efler ansökan registreras hos riksskatteverket. Vad 1 1 mom.
stadgas angående anmälan för registrering skall äga motsvarande tillämpning
ifråga om ansökan om registrering.

3.
Ämnar
tillverkare avbryta, återupptaga eder helt nedlägga rörelsen eder vill
registrerad importör bliva avregistrerad, skall anmälan om förhållandet göras
till riksskatteverket minsl åtta dagar 1 förväg med uppgift om dagen för
avbrottet, återupptagandet, nedläggandet eller önskad avregislrering.

Föreslagen
lydelse

Den som yrkesmässigt för in skattepliktiga varor till riket
för att sälja dem till återförsäljare, kan om verksamheten är av större omfattning
eller annars om det finns särskilda skäl registreras hos riksskatteverket.

1. Tillverkare och regislrerad importör skall insända
deklaration till riksskatteverket senast femtonde dagen i andra månaden efler
varje kalendermånads utgång. Deklaration skall innehålla uppgift om
beskattningsvikten eller. Ifråga om varor för vilka skatten utgår i förhållande
till varuvärdet, beskattningsvärdet för de varor för vilka skattskyldighet
inträtt under den kalendermånad deklarationen avser.

Om särskilda skäl därlill äro äger riksskalteverkel
föreskriva, all deklaration skall avse kalenderkvartal 1 stället för
kalendermånad, i vilket fall deklaration skall Insändas inom en månad efter
varje kvartals utgång. Riksskatteverket må ock, om

Senaste lydelse 1978: 123.

Nuvarande lydelse

särskilda skäl därlill äro, föreskriva alt deklaration
skall insändas inom annan tid än i det föregående är sagt, dock tidigast inom
femton dagar och senast inom två månader efter utgången av den månad eller del
kvartal deklarationen avser.

2. I deklaration som 1 I mom. avses må avdrag göras för
varor, som

a)
använts
vid tillverkning som deklarationen avser och för vilka skattskyldighet tidigare
Inträtt;

b)
utförts ur
landet eller/ör/5 till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där
eller lagts upp på tullager som inrättats för förvaring avproviant;

c)
tillverkare
eder registrerad importör återtagit i samband med återgång av köp eller vars
försäljning förorsakat honom förlust på grund av 'bristande betalning från
köparen;

d) försålts till den som enligl 7 §

tullförordningen (1973:979) äger

åtnjuta tullfrihet vid införsel av

varor.

Avdrag
som nyss sagts skall avse beskattningsvikten ifråga om varor för vilka skatten
utgår efter vikt och beskattningsvärdet i fråga om varor för 'vilka skatten
utgår iförhållande till varuvärdet.

Föreslagen
lydelse

I deklaration/år avdrag göras för skatt på varor, som

/. har förvärvats i beskattat skick för att användas vid
tillverkning av skattepliktiga varor,

2.
har förts ul ur
landet eller till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där eller
har lagts upp pä tullager inrättat för förvaring av proviant,

3.
har återtagits
i samband med återgång av köp,

4.
har sålts med
förlust för den skatlskyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande
betalning från köparen,

5.
har sålts till
den som enligt 7 § tullförordningen (1973:979) kan få tullfrihet vid införsel
av varor.

Avdrag enligt första stycket 4 får göras med belopp som
svarar mol så stor del av skatten som förlusten visas utgöra av varans
försäljningspris. Har sådant avdrag gjorts och infiyter därefter betalning
skall redovisning åter lämnas för skatten på de varor som betalningen avser.

Har avdrag gjorts för skatt på varor enligt första stycket
1 inträder åter skattskyldighet för varorna om de används för annat ändamål
än skattepliktig tillverkning.

6a §

En skattskyldig är redovisnings-skyldig

1. om hans tdlverkning av choklad- och konfekiyrvaror
tillsammans med verksamhet som avses i 5 § andra stycket omfattar minst 500
kilogram skattepliktiga varor för beskattningsår, eller

Prop.
1983/84:71

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

25

2. om han under närmast föregående beskattningsår har
varit redovisningsskyldig.

I fall som avses i första stycket 2 får riksskatteverket
beslula att redovisningsskyldighet inte längre skall föreligga. Sådant beslut
får meddelas om verksamheten kan beräknas i fortsättningen omfatta mindre
mängd varor än som anges i första stycket 1 och gäller endast så länge
verksamheten är av denna mindre omfattning.

Har skattskyldig betalat skatt trots att verksamheten
under ett beskattningsår omfattat högst 500 kilogram skatlepllktiga varor är
han berättigad till återbetalning av skatten.

8f

Regler för förfarandet vid be

skattningen finns 1 lagen ( )

om punktskatter och prisreglerings

avgifter.

1.
Denna lag
träder i kraft den 1 juli 1984.

2.
De nya
beslämmelserna i 6a § gäller i fråga om beskattningsår som börjar vid
ikraftträdandet eller senare.

' Förutvarande 8 § upphävd genom 1973:989.

Prop.
1983/84:71

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt

26

Härigenom
föreskrivs i fräga om lagen (1957:262) om allmän energiskatt' dels att 9, 13,
18-23 och 30 §§ skall upphöra att gälla, dels att 6-8. 11, 12, 24-25 och 32 §§
skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf,
33 §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Den som inom riket producerar skattepliktigt flytande
bränsle eller förbrukar sådant bränsle för framställning av därmed likvärdig
vara är skyldig att hos riksskatteverket vara registrerad såsom producent av
skattepliktigt bränsle.

Den som
i större omfaltning åter-försäljer eller förbrukar skattepllk-llgt bränsle
eller håller sådant bränsle 1 lager må efler ansökan registreras hos
riksskatteverket såsom återförsäljare eller förbrukare av dylikt bränsle. När
särskilda skäl därtill äro må även eljest den, som förbrukar skattepliktigt
bränsle, efter ansökan relgslreras.

6§

Föreslagen
lydelse

Skattskyldig är

1.
den som inom
landet producerar skattepliktigt flytande bränsle eller förbrukar sådant
bränsle för framställning av därmed likvärdig vara,

2.
den som
har registrerats enligt 7 § andra stycket som återförsäljare eller förbrukare
av skattepliktigt bränsle,

3.
den som
för annal ändamål än som avses i 24 § återförsäljer eller förbrukar bränsle,
som förvärvats ulan skatt eller med nedsatt skatt mot försäkran enligt 26 §.

Skatten
skall erläggas av den som är eller bort vara registrerad enligl 6 § om ef annat
fölfer av 8 § andra stycket.

Skatt
skall erläggas även av den som icke är registrerad enligt 6 § och som för annat
ändamål än som avses i 24 § återförsäljer eller förbrukar bränsle, som förvärvals
ulan skatt eller med nedsatt skatt mot försäkran enligt 26 §.

Den som är skattskyldig enligt 6 § I skall vara
regislrerad hos riksskatleverket.

Den som
i siörre omfattning återförsäljer eller förbrukar skattepliktigt bränsle
eller håller sådant bränsle 1 lager kan registreras hos riksskatteverket som
återförsälfare eller förbrukare av sådant bränsle. Åven annan som förbrukar
bränsle kan om det finns särskilda skäl registreras som förbrukare.

' Lagen omtryckt 1975:272. Senaste lydelse av

22
§ 1982:286

23
§ 1982:286

lagens rubrik 1975:272.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Skattskyldighet inträder

a)
för den
som är eller bort vara registrerad enligt 6 §, då bränsle av honom levereras
till köpare, som icke år registrerad, eller till eget försäljningsställe för
detaljförsäljning som icke utgöres av depå eller tages i anspråk för annat
ändamål än försäljning, och

b)
1 fall som
avses i 7 § andra stycket, då bränslet levereras lill köpare eller tages i
anspråk för annat ändamål än försäljning.

Införes skattepliktigt bränsle till riket av annan än
registrerad erlägges skatt till tullmyndighet. Tulllagen (1973:670) gäller i
fråga om skallen. Därfämle gäller 46 § lagen (1959:92) om förfarandet vid viss
konsumtionsbeskattning.

Skattskyldigheten
inträder /. för den som är skattskyldig enligt 6 § 1 eller 2, då bränsle av
honom levereras till köpare som inte år registrerad, eller till eget försäljningsställe
för detaljförsäljning som inte utgörs av depå eller tas i anspråk för annat
ändamål än försäljning,

2.
för den
som är skaltskyldig enhgt 6 § 3, då bränslet levereras fill köpare eller tas i
anspråk för annat ändamål än försäljning, och

3.
för den
som upphör alt vara registrerad enligt 7 §, när registreringen upphör, varvid
skattskyldigheten omfattar det bränsle som då ingår i hans lager.

Om
skattepliktigt bränsle förs in 1 landet av annan än den som är registrerad
skall skatten betalas till tullmyndigheten. Därvid gäller tulllagen (1973:670)
och 9 kap. 4 § lagen ( ) om punktskatter och piisregleringsavgifter.

Den som inom riket yrkesmässigt distribuerar eller
förbrukar av honom producerad skattepliktig elektrisk kraft eller
yrkesmässigt distribuerar av annan producerad dylik kraft är skyldig att hos
riksskatteverket vara registrerad såsom producent eller distributör av
elektrisk kraft.

Vid tillämpning av denna lag skall den för vars räkning
elektrisk kraft överföres lill riket ävensom den som utan att erlägga avgift
därför emoitager elektrisk kraft, för vilken skatt skall utgå, anses hava
producerat kraften.

Skaltskyldig är

1.
den som
inom landet yrkesmässigt distribuerar eller förbrukar av honom producerad
skattepliktig elektrisk kraft eller yrkesmässigt distribuerar av annan
producerad dylik kraft, och

2.
den som
för annat ändamål än som avses 1 25 § återförsälfer eller förbrukar elektrisk
kraft, som förvärvats utan skatt eller med nedsatt skatt mot försäkran enligt
26 §.

Vid tillämpningen av denna lag skall den för vars räkning
elektrisk kraft överförs till landet och den som utan att betala avgift tar
emot elektrisk kraft för vilken skatt skall betalas, anses ha producerat kraften.

Den som
är skaltskyldig enligt första stycket 1 skall vara registrerad hos
riksskatteverket som producent eller distributör av elektrisk kraft.

Prop.
1983/84:71

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

28

Skattskyldighet Inträder

1. för den som är skaltskyldig
enligt 11 § första stycket 1, då den elektriska kraften distribueras till
förbrukare, som inte år registrerad enligt 11 § (skattepliktig distribution)
eller dä den skatlskyldige använder kraften i den egna rörelsen
(skattepliktig egenförbruknlng), och

2. för den som är skaltskyldig
enligt II § första stycket 2, då elektrisk kraft levereras till köpare eller
tas i anspråk för annat ändamål än försäljning.

Skatten för elektrisk kraft skall eriäggas av den som
förbrukat kraften.

Skyldighet att redovisa skatt till statsverket Inträder då
den elektriska kraften distribueras till förbrukare, som Icke är regislrerad
enligt II
§ (skattepliktig
distribution), eller dä kraften av den som är sålunda registrerad nyttjas 1
egen rörelse (skattepliktig egenförbruknlng). I fråga om skyldighet att
redovisa skatt skall såsom registrerad anses även den som bort vara registrerad.

Vid skattepliktig distribution skall skatten av
förbrukaren erläggas till registrerade distributören, i förekommande fall
genom icke registrerad distributör. Har producent yrkesmässigt distribuerat
kraft till förbrukare, är producenten med avseende å distributionen av sådan
kraft att anse såsom registrerad distributör.

Har den, som enligt 11 § registrerats såsom producent,
till annan distribuerat elektrisk kraft utan att detta skett yrkesmässigt,
skall kraften anses vara förbrukad i den förstnämndes rörelse.

24 f

I deklaration som avses i 23 § 1 I deklaration som avser andra

wom. må avdrag göras för bränsle, bränslen än bensin
och gasol får

som avdrag göras för skatt på bränsle

som

a)
i beskattat
skick förvärvats för ålerförsäljning eller förbrukning i egen rörelse,

b)
återtagits i
samband med återgång av köp,

c)
förbrukats av
eller försålts fill kommunikationsföretag för bandrift eller därmed likartat
ändamål,

d) förbrukats eller försålts för förbrukning i
luftfartyg eller i fartyg, när

luftfartyget eller fartyget inte används för fritidsändamål eller annal privat

ändamål,

e) av den skatlskyldige eller för hans räkning utförts
ur riket eller förts

till svensk frihamn för annat ändamål än all förbrukas där.

' Med nuvarande lydelse avses den i prop. 1983/84: 28
föreslagna lydelsen.

Prop.
1983/84:71 29

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

f) förbrukats eller försålts för förbrukning för annat
ändamål än ener

gialstring eller förbrukning, i samband med fabriksmässig tillverkning av

motorer, för avprovning av motorer å provbädd eller ä annan dylik anord

ning utan att transportmedel därvid framföres,

g) förbrukats för framställning av bensin eller i
förteckningen angivet

bränsle eller för produktion av annan skattepliktig elektrisk kraft än sådan

som avses i 25 § första stycket d),

h) försålts med förlust för den skattskyldige, i den mån
förlusten hänför sig till bristande betalning från köpare.

Avdrag får även göras för kolbränslen som förbrukats eller
försålts för förbrukning i metallurgiska processer, i den män avdrag inte har
gjorts enligt första stycket f).

Avdrag enligt första stycket h) får göras med belopp som
svarar mot så stor del av skatten som förlusten visas utgöra av varans
för-sälfningsprls. Har sådant avdrag gjorts och Infiyter därefter betalning
skall redovisning åter lämnas för skatten på det bränsle som betalningen
avser.

25 §'

1 deklaration som avses 1 23 § 2 1 deklaration som avser elektrisk

mom. får avdrag göras för elektrisk kraft får avdrag
göras för skatt på

kraft, som elektrisk kraft, som

a)
levererats till
kommunikationsföretag för bandrift eller därmed likartat ändamål eller
överförts till annat land,

b)
förbrukats
eller försålts för förbrukning för annat ändamål än energialstring eller för
användning i omedelbart samband med sådan förbrukning eller vid framställning
av bensin eller i förteckningen angivet skattepliktigt bränsle,

c)
försålts med
förlust för den redovisningsskyldige, i den mån förlusten hänför sig lill
bristande betalning frän förbrukare eller icke registrerad distributör av
elektrisk kraft,

d) producerats i mottrycksanlåggning och förbrukats i
egen industriell

verksamhet.

Avdrag enligl förslå slyckel c) får göras med belopp som
svarar mot så stor del av skatten som förlusten visas utgöra av den elektriska
kraftens försäljningspris. Har sådant avdrag gjorts och Infiyter därefter
betalning skall redovisning åter lämnas för skatten på den kraft som
betalningen avser.

Med nuvarande lydelse avses den i prop. 1983/84: 28
föreslagna lydelsen.

Prop.
1983/84:71 30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Avdrag får även göras för skatt för bensin eller annat
bränsle, som förbrukats vid produktion av annan skattepliktig elektrisk kraft
än sådan som avses i första stycket d), i den män avdrag icke gjorts enligt 24
§ första stycket g) eller enligt 7 § 1 mom. första stycket i) lagen (1961:372)
om bensinskatt.

32 §

Den som är regislrerad enligt denna lag är pliktig att
ordna sin bokföring och, vad angår distribution av elektrisk kraft, jämväl sin
statistik på sådant sätt att enligt riksskatteverkets beprövande kontroll
möjliggöres

a)
i fräga om
skattepliktiga bränslen, över tillverkning, inköp, försäljning samt
förbrukning i egen rörelse av dylika bränslen ävensom

b)
i fråga om
elektrisk kraft, över inköpt och försåld samt eljest mottagen och levererad
elektrisk energi samt över den elektriska energi, som inom rörelsen
producerats, förbrukats och bortgått säsom överföringsförlust m. m., sä ock
över debiterade och eriagda kraftavgifter.

Den som är registrerad skall vidare ställa sig tdl
efterrättelse de särskilda föreskrifter, som riksskatteverket för erhållande
av en betryggande kontroll över skattens behöriga utgörande meddelar, ävensom
de anvisningar kontroll-tjänsteman i enlighet med riksskatteverkets
föreskrifter kan komma att lämna.

33 §■*

Regler för förfarandet vid beskattningen finns i lagen (
) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

1.
Denna lag
träder i kraft den Ijuli 1984.

2.
Äldre
bestämmelser gäller i fräga om elektrisk kraft som levereras till förbrukare på
grund av etl före ikraftträdandet ingånget skriftligt avtal som föreskriver
bestämt pris för kraften utan möjligheter fill prisändringar.

Förutvarande 33 § upphävd genom 1959:96.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1961: 372) om
bensinskatt' dels att 6 § skall upphöra att gälla.

dels
att 3-5 §§ samt 7 § 1 mom. skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen
skall införas en ny paragraf, 8 §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Skattskyldighet inträder

a)
för
bensin, som av den som är eller bort vara registrerad enligt 5 § levereras till
köpare, som icke är registrerad, eller till eget försäljningsställe för
delaljförsäljning som icke utgöres av depå eller tages 1 anspråk för annat
ändamål än försäljning eller ock, vid avregislrering, ingår 1 hans lager, när
leveransen, ianspråktagandet eller avreglstrerlngen sker;

b)
för
bensin, som av annan än registrerad Inköpts mol försäkran enligt 7§ 2 mom., när
bensinen säljes eller tages i anspråk för skattepliktigt ändamål.

Skattskyldig
är ifall som avses i första stycket under a) den som är eller bort vara
registrerad och under b) säljaren eller förbrukaren.

Införes skattepliktig vara till riket av annan än
registrerad skall skatt erläggas till tullmyndighet. Tulla-gen (1973:670)
gäller i fråga om skatten. Därjämte gäller 46 § lagen (1959:92) om förfarandet
vid viss konsumtionsbeskallnlng.

Skattskyldig är

/. den som inom landet tillverkar bensin,

2. den som har registrerats en

ligt 4 § andra stycket som återför

säljare eller förbrukare av bensin,

3. den som för annat ändamål än

som avses 1 7 § 1 mom. återför

säljer eller förbrukar bensin, som

förvärvals ulan skatt eller med ned

satt skatt mot försäkran enligl 7 § 2

mom.

Den
som är skattskyldig enligt 3 § I skall vara registrerad hos riksskatteverket.

Den som i större omfattning åter-

I fråga om skatt som skall utgå annorledes än vid införsel
till riket är riksskatteverket beskattnings-myndighet. Därvid skall vad 1 lagen

om
förfarandet vid viss konsum- försäljer eller förbrukar bensin eder

' Lagen omtryckt 1975: 274,

Senaste lydelse av 6 § 1982:287 lagens rubrik 1975:274,

Prop.
1983/84:71

Nuvarande lydelse

tlonsbeskattnlng är stadgat äga tillämpning. Riksskatteverket
äger utfärda de föreskrifter rörande redovisning och särskdda kontrollanordningar
som verket finner erforderliga för skattekontrollens utövande.

32

Föreslagen lydelse

håller bensin i lager kan registreras hos riksskatleverket
som återförsäljare eller förbrukare av bensin. Åven annan som förbrukar bensin
kan om det finns särskilda skål registreras som förbrukare.

Den som inom riket tillverkar bensin är skyldig att vara
registrerad hos riksskatteverket samt allför sådant ändamål göra anmälan
till verket.

Den
som 1 större omfattning återförsäljer eUer förbrukar bensin eller håller
bensin i lager må efter ansökan registreras hos riksskatteverket. När
särskilda skäl därtdl äro må även eljest den, som förbrukar bensin, efter
ansökan registreras.

Om verkställd registrering skall riksskatteverket
utfärda bevis.

Inträder ändring i förhållande, varom uppgift lämnats i
anmälan eller ansökan, skall riksskatteverket underrättas härom.

Skattskyldigheten inträder

1.
för den
som år skaltskyldig enligt 3 § I eller 2, när bensin av honom levereras till
köpare, som inte är registrerad, eller till eget försäljningsställe för
delaljförsäljning sorn inte utgörs av depå eller tas 1 anspråk för annat
ändamål än försäljning,

2.
för den
som är skaltskyldig enligt 3 § 3, när bensin säljs eller tas 1 anspråk för
skattepliktigt ändamål, och

3.
för den
som upphör atl vara registrerad enligl 4 §, när registreringen upphör, varvid
skattskyldigheten omfaltar den bensin som då ingår i hans lager.

Om skattepliktig vara förs in i

landel av annan än den som är re

gistrerad skall skatten betalas till

lullmyndigheten. Därvid gäller tull-

lagen (1973:670) och 9 kap. 4 § la

gen ( ) om punktskat

ter och prisregleringsavgifier.

7 § I mom."

I deklaration får avdrag göras för I deklaration får avdrag göras för

bensin, som har skatt på bensin, som har

a)
förvärvats för
ålerförsäljning eller förbrukning i egen rörelse och för vilken skattskyldighet
tidigare inträtt,

b)
återtagits i
samband med återgång av köp,

c)
förbrukats
eller försålts för förbrukning för framdrivande av tåg eller fordon å järnväg,

d) förbrukats eller försålts för förbrukning i
luftfartyg, när det inte

används för fritidsändamål eller annat privat ändamål,

e) förbrukats eller försålts för förbrukning, i samband
med fabriksmäs

sig tillverkning av motorer, för avprovning av motorer å provbädd eller å

annan dylik anordning utan att transportmedel därvid framföres.

' Med nuvaiande lydelse avses den i prop. 1983/84: 28
föreslagna lydelsen.

Prop. 1983/84:71 33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

f) förbrukats eller försålts för förbrukning för annat
tekniskt ändamål än

molordrift, om annat inte framgår av andra stycket,

g) av den skattskyldige eller för hans räkning utförts
ur riket eller förts

till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där,

h) försålts med förlust för den skatlskyldige, i den män
föriuslen hänför sig till bristande belalning från köpare,

i) förbrukats eller försålts för förbrukning vid
produktion av skattepliktig elektrisk kraft.

Avdrag enligt första stycket f) får Avdrag enligt första stycket O får

inte göras för inle göras för skatt på

1. bensin som har använts för framställning av vara som
är lämpad eller

avsedd för motordrift,

2.
bensin som
avses i 1 § första stycket a) och som är avsedd för annat ändamål än
motordrift, eller motoralkohol, när varan har förpackats eller försålts för atl
förpackas i särskild förpackning om högst en liter,

3.
gasol som med
hänsyn till försäljningsform, kvantitet eller förpackning har karaktär av
butiksvara.

Har skattskyldighet inträtt för en vara som avses i andra
stycket 2 eller 3 får avdrag ändå göras enligt första stycket f).

Avdrag enligt första stycket h) får göras med belopp som
svarar mot så stor del av skatten som förlusten visas utgöra av varans försäljningspris.
Har sådant avdrag gjorts och Inflyter därefter betalning skall redovisning
åter lämnas för skatten på de varor som betalningen avser.

Regler för förfarandet vid be

skattningen finns i lagen ( )

om punktskatter och prisreglerings-

avgifter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

- Förutvarande 8 § upphävd genom 1973:993. 3 Riksdagen
1983/84. I saml. Nr 71

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt

Härigenom
föreskrivs i fräga om lagen (1961: 394) om tobaksskatt' dels att 6 § skall
upphöra att gälla, dels atl 3-5 och 7 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels
att i lagen skall införas en ny paragraf, 8 §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Skattskyldighet
inträder då vara av den som är registrerad enligt 5 § levereras till köpare
eller tages i anspråk för annat ändamål än försäljning eller ock, vid
avregislrering, ingår i hans lager. Härvid är den registrerade skattskyldig.

Införes
skattepliktig vara till riket av annan än registrerad skall skatt erläggas till
tullmyndighet. Tullagen (1973:670) gäller i fråga om skatten. Därjämte gäller
46 § lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.

Skattskyldig är

1.
den som
tillverkar skattepliktig vara inom landet för att sälja den,

2.
den som
har registrerats enligt 4 § andra stycket som importör av tobaksvaror.

I fråga
om skatt som skall utgå annorledes än vid förtullningen är riksskatteverket
beskatlningsmyndighet. Därvid skall vad 1 lagen om förfarandet vid viss
konsumtions-beskattning är stadgat äga tillämpning. Riksskatteverket äger
utfärda de föreskrifter rörande redovisning och särskilda kontrollanordningar
som verket finner erforderliga för skattekontrollens utövande.

Den som
är skattskyldig enligt 3 § 1 skall vara registrerad hos riksskatteverket.

Den som
för in tohaksvaror tdl landet för att återförsälja dem. kan om införseln iir av
siörre omfattning eller annars om det finns särskilda skäl. registreras hos
riksskatteverket.

Skattskyldigheten
inträder då varan levereras till köpare eller tas 1 anspråk för annat ändamål
än försäljning.

För den som upphör att vara re-

Den som inom riket för försäljning tillverkar tobaksvaror
är skyldig att vara registrerad hos riksskalteverkel samt allför sådant ändamål
göra anmälan tdl verket.

Den som för ålerförsäljning till gislrerad enligt 4 §
inträder skatl-

' Lagen omtryckt 1975: 141.

Senaste lydelse av 6§ 1983:532 lagens rubrik 1975: 141. '
Med nuvarande lydelse avses den i prop. 1983/84: 37 föreslagna lydelsen.

Prop. 1983/84:71 35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

riket inför tobaksvara må, där in- skyldigheten när
registreringen

förseln
är av större omfattning eller upphör, och omfattar de varor som

eljest särskilda skäl därtill äro, ef- då ingår i hans lager,

ter ansökan registreras hos riks- Om en skattepliktig vara förs in 1

skatteverket. landet av någon annan än den som

Om verkställd registrering skall är registrerad skall skatten
betalas

riksskatteverket utfärda bevis. till tullmyndigheten. Därvid gäller

Inträder ändring i förhållande, lullagen (1973:670) och 9 kap. 4 §

varom uppgift lämnats 1 anmälan lagen ( ) om punkt-

eUer ansökan, skall rlksskatlever- skatter och prisregleringsavgifter,

ket underrättas härom.

7§

I deklaration må avdrag göras för I
deklaration/år avdrag göras för

vara, som skatt på vara, som

a)
förvärvats för
ålerförsäljning och för vilken skattskyldighet tidigare inträtt,

b)
återtagits i
samband med återgång av köp,

c)
av den
skattskyldige eller för hans räkning utförts ur riket eller förts lill svensk
frihamn för annal ändamål än att förbrukas där,

d) lagts upp på tullager som inrättats för förvaring av
proviant, eller

utförts ur riket såsom proviant på fartyg eller luftfartyg eller levererats för

försäljning i exportbutik,

e) försålts till den som enligt 7 § tullförordningen
(1973:979) äger åtnjuta

tullfrihet för varor, som införas till riket,

O tillhandahållits för framställning av enligt denna lag
icke skattepliktiga varor eller för vetenskapligt, medicinskt eller likartat
ändamål,

g) tagits i anspråk för provning,

h) försålts med förlust för den skattskyldige, i den mån
föriuslen hänför sig till bristande betalning från köparen.

Avdrag enligt första stycket h) får göras med belopp som
svarar mot så slor del av skatten som förlusten visas utgöra av varans försäljningspris.
Har sådant avdrag gjorts och infiyter därefter betalning skall redovisning
åter lämnas för skatten på de varor som betalningen avser.

Regler för förfarandet vid be

skattningen finns 1 lagen ( )

om punktskatter och prisreglerings-

avgifter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. Förutvarande 8
§ upphävd genom 1973:988.

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1967:340) om prisreglering på
jordbrukets

område

Härigenom föreskrivs i fräga om lagen (1967:340) om
prisreglering pä jordbrukets område'

dels att 11-13, 21, 24 och 34 §§ samt rubriken närmast
före 33 § skall upphöra atl gälla,

dels
att 10, 17, 20, 21 b, 23, 33 och 34 a §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Avgift erläggs av

a) mjölkproducent för sådan mjölk,
grädde och ost som han levererar till annan än mejeri eller företagare som
handlar med mjölk eller mejeriprodukter,

b) innehavare av mejeri för mjölk,
grädde, ost, torrmjölk och kondenserad mjölk, som inle levereras till annat
mejeri,

Avgift erläggs av

a)
mjölkproducent
för mjölk, grädde och ost som han levererar till annan än mejeri eller
företagare som handlar med mjölk eller mejeriprodukter,

b)
mejeri för
mjölk, grädde, ost och torrmjölk och kondenserad mjölk, som ej levereras till
annat mejeri.

c) annan tillverkare än mejeri för försåld margarinost.

d) annan
som handlar med mjölk

eller mejeriprodukter än innehava

re av mejeri, för mjölk, grädde och

ost som mjölkproducent har levere

rat,

e) innehavare
av hränneri eder

stärkelsefabrik för potatis som har

levererats till honom.

d) annan företagare som handlar

med mjölk eller mejeriprodukter än

mejeri för mjölk, grädde och ost

som mjölkproducent levererat,

e) potatisproducent för potatis

som han levererar till bränner! eller

slä rkels ef a brik.

O importör av socker och sockertillverkare för försålt
socker,

g) kläckeri för levererade hön- g) innehavare av kläckeri för le-

kycklingar
av tamhöns, vererade hönkycklingar av tam-

höns,

h) fläskproducent för tamsvin som han levererar till
slakt,

i) äggproducent för värphöns som han innehar.

Den som odlar potatis pä en sammanlagd åkerareal av minst
0,5 hektar erlägger avgift för potatisen i förhållande lill den odlade arealen.

17 §

Avgift som
avses i 14 § erlägges till tullverket eller, om regeringen förordnar del, till
jordbruksnämnden.

Avgift som
avses i 14 § erläggs till tullverket eller, om regeringen förordnar det, lill
jordbruksnämnden.

Lagen omtryckt 1981: 637.

Prop. 1983/84:71

Nuvarande lydelse

Avgift som erlägges lill tullverket debiteras och
uppbäres av verket i den ordning som gäller för tull. Även i övrigt gäller i
sådant fall i tillämpliga delar vad som är föreskrivet om tull.

Avgift som erlägges till jordbruksnämnden fästställes och
uppbäres i den ordning regeringen eller, efter bemyndigande av regeringen,
nämnden beslämmer.

Vara för vilken avgift erlägges till jordbruksnämnden får,
om nämnden ej medger annat, utlämnas endast mot bevis om att avgiften
erlagts.

37

Föreslagen lydelse

Avgift som erläggs lill tullverket debiteras och uppbärs
av verket i den ordning som gäller för tull. Även i övrigt gäller i sådant fall
i tillämpliga delar vad som är föreskrivet om tull.

Vara för vilken avgift eriäggs till jordbruksnämnden får,
om nämnden inle medger annat, lämnas ut endast mot bevis om att avgiften /iflr
erlagts.

Avgift
som avses i 18 § fastställes och uppbäres av jordbruksnämnden eller den
nämnden bemyndigar.

Föreligger
avgiftsskyldighet får, om jordbruksnämnden ej medger annat, utförsel ske endast
om bevis atl avgiften erlagts visas för lullmyndigheten.

Avgift som avses i 18 § betalas
/("//jordbruksnämnden.

Föreligger avgiftsskyldighet får, om jordbruksnämnden inte
medger annat, utförsel ske endast om bevis att avgiften har erlagts visas för
lullmyndigheten.

Nämnden
får som villkor för medgivande enligt andra stycket föreskriva alt säkerhet
skall ställas för avgiftsbeloppet.

1 fräga om
utjämningsavgift för varor som tillverkas inom landet skall 11 — 13 §§ denna
lag tillämpas. I den utsträckning regeringen förordnar skall dock
riksskatteverket vara beskattningsmyndighet.

I fräga om avgifter enligt 21 a § för varor som importeras
skall 15 och 17 §§ tillämpas.

I fråga om utjämningsavgift för varor som tillverkas inom
landet eller som importeras av den som är registrerad hos riksskatteverket som
skattskyldig till särskild varuskatt, skall i den utsträckning regeringen
förordnar riksskatteverket vara beskattningsmyndighet.

1 fräga
om avgifter enligt 21 a § för varor som importeras skall 15 och 17 §§
tillämpas. Regeringen får förordna all sådana avgifter skall betalas till
riksskatteverket.

Avgiftsskyldig
skall erlägga ränta på oguldet avgiftsbelopp avseende avgift som uppbäres av
Jordbruksnämnden efter en räntefot

Regler
om förfarandet vid uttag

av avgifter som avses 1 denna lag

finns i lagen ( ) om punkt-

skatter och prisregleringsavgifier.

Prop. 1983/84:71 38

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som för år molsvarar del av riksbanken faslställda vid
varje tid gällande diskontot med tillägg avfyra procentenheter, dock minsl tio
kronor. Räntan skall beräknas från den dag avgiftsbeloppet enligl beslut av
jordbruksnämnden senast bort betalas. Ränla utgår lill och med den dag då
betalning sker, dock längst till och med den dag då fordringen överlämnas tdl
indrivning. Uppkommer öretal vid beräkning av ränta skall räntebeloppet
jämnas tdl närmast högre hela krontal.

Jordbruksnämnden äger avstå från ränta, om dröjsmålet med
betalningen är obetydligt eller särskilda skäl annars föranleder tdl del.

33 §

Otn avgift som enligt 17 § skall För tdlsyn av efterlevnaden av

Inbetalas tdl Jordbruksnämnden el- bestämmelserna i 28, 29
och 31 §§

ler som avses i 18 § och om verk- gäller i tillämpliga delar vad som

samhet som avses i 28, 29 eller 31 § föreskrivs om skattekontroll i lagen

gäller i den omfattning regeringen ( ) om punktskatter och pris-

eller, efter bemyndigande av rege- regleringsavgifter.
Därvid skall vad ringen, jordbruksnämnden bestäm- i nämnda lag sägs om
beskatlnings-mer i lillämpliga delar 8-12 §§ la- myndighet gälla
jordbruksnämn-gen om förfarandet vid viss den. Vad som sägs om
skattskyldig konsumtionsbeskattning. Vad i skall gälla den som är
skyldig atl nämnda lag sägs om beskattnings- använda råvara och vad som
sägs myndighet gäller jordbruksnämn- om skattepliktig vara .?/:a//gä/Zn säden,
om skattskyldig den som är dan vara som enligt 28, 29 eller 31 § skyldig
alt erlägga avgift eller an- denna lag avses med tillverkningen vända
råvara och om skattepliktig eller försäljningen, vara avgiflsbelagd vara
eller sådan vara som enligt 28, 29 eller 31 § avses med tillverkningen eller
försäljningen.

Mot jordbruksnämndens beslut i fråga som avses i 8—12 §§
lagen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning får talan ej föras.

34 a § Den som till ledning vid fastställande av avgift
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet avger handling med oriktig uppgift och
därigenom föranleder fara för att avgift undandras döms till böter eller
fängelse i högst tvä är, om inte gärningen är belagd med straff i lagen
(1960:418) om straff för varusmuggling.

Prop. 1983/84:71

Nuvarande lydelse

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter
att avge deklaration eller annan därmed jämförlig handling till ledning vid
fastställande av avgift eUer, såvitt gäller avgift enligl 7—10 §§ eller
enligt 21 a § första stycket för varor som tillverkas inom landet, bryter mot 4
§ lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning döms till
böter.

I ringa fall döms inte till ansvar enligt första eller
andra stycket.

39

Föreslagen lydelse

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter
att avge deklaration eller annan därmed jämförlig handling till ledning vid
fastställande av avgift döms till böter.

Detsamma
gäller om en avgiftsskyldig som skall betala avgift till jordbruksnämnden
eller riksskatteverket eller om en tillverkare som är skyldig alt använda en
viss råvara uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter bokföringsskyldighet
eller föreskriven skyldighel att föra och bevara räkenskaper och därigenom
allvarligt försvårar Jordbruksnämndens eller riksskatteverkets
kontrollverksamhet.

I ringa fall döms inte till ansvar enligt första—tredje
styckena.

Denna lag träder i kraft den I juli 1984.

Prop.
1983/84:71 40

8 Förslag till

Lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Härigenom
föreskrivs att I § skattebrottslagen (1971:69) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

1

Denna lag gäller i fråga om skatt eller avgift enligt

1. lagen (1908: 128) om bevillningsavgifter för särskilda
förmåner och rättigheter, förordningen (1927:321) om skatt vid ulskiftning av aktiebolags
tillgångar, kommunalskattelagen (1928:370), förordningen (1933:395) om
ersättningsskatt, lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, lagen (1946:
324) om skogsvårdsavgifi, lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, lagen (1958:295) om sjömansskatt,
lagen (1982:1194) om hyreshusavgift, lagen (1983:219) om tillfällig vinslskatl,

2. lagen
(1941:251) om särskild varuskatt, lagen (1957:262) om allmän energiskatt,
lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt,
stämpelskatlelagen (1964:308), lagen (1968:430) om mervärdeskatt, lagen (1972:
266) om skatt på annonser och reklam, lagen (1972:820) om skatt på spel, lagen
(1973:37) om avgift pä vissa dryckesförpackningar, väglrafikskaltelagen
(1973:601). lagen (1973: 1216) om särskild avgift för oljeprodukter och kol,
bilskrotningslagen (1975:343), lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978:144) om skatt pä
vissa resor, lagen (1982:691) om skatt pä vissa kassettband, lagen (1982:1200)
om skatt på videobandspelare, lagen (1982: 1201) om skatt pä viss elektrisk
kraft, lagen (1983:000) om skatt pä omsättning av vissa värdepapper, lagen
(1983:000) om särskild avgift för elektrisk kraft från kärnkraftverk.

2. lagen
(1928:376) om skatt på lotterivinster, lagen (1941:251) om särskild varuskatt,
lagen (1957:262) om allmän energiskatt, lagen (1961: 372) om bensinskatt, lagen
(1961: 394) om tobaksskatt, stämpelskattelagen (1964:308), lagen (1968: 430)
om mervärdeskatt, lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, lagen
(1972:820) om skatt på spel, lagen (1973:37) om avgift på vissa
dryckesförpackningar, väglrafikskaltelagen (1973: 601), lagen (1973:1216) om
särskild avgift för oljeprodukter och kol, bilskrotningslagen (1975:343), lagen
(1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskatt pä
motorfordon, lagen (1978: 144) om skatt pä vissa resor, lagen (1982:691) om
skatt pä vissa kassettband, lagen (1982: 1200) om skatt på videobandspelare,
lagen (1982: 1201) om skatt på viss elektrisk kraft, lagen (1983:000) om skatt
på omsättning av vissa värdepapper, lagen (1983:000) om särskild avgift för
elektrisk kraft från kärnkraftverk,

Med nuvarande lydelse avses den i prop. 1983/84: 62
föreslagna lydelsen.

Prop.
1983/84:71 41

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3. lagen (1981:691) om socialavgifter.

Lagen gäller även preliminär skatt, kvarstående skatt och
tillkommande skatt som avses i uppbördslagen (1953:272).

Lagen tillämpas inte om skatten eller avgiften fastställts
eller uppbärs i den ordning som gäller för tull och inte heller beträffande
restavgift, skattetillägg eller liknande avgift.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. Den äldre
lydelsen av 1 § gäller fortfarande i fräga om skatt som belöper på tid före
ikraftträdandet.

Prop.
1983/84:71 42

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade
skattefordringar m. m.

Härigenom
föreskrivs att 1 § lagen (1971: 1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.
m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

1

Förmånsrätt enligt 11 § förmänsrättslagen (1970:979)
följer med fordran på

1.
skatt och
avgift, som anges i 1 § första stycket uppbördslagen (1953:272), samt skatt
enligt lagen (1908; 128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och
rättigheter, lagen (1958:295) om sjömansskatt, kupongskattelagen (1970:624) och
lagen (1983:219) om fillfällig vinstskatt,

2.
skatt enligt
lagen (1968:430) om mervärdeskatt.

3. skatt
eller avgift enligt lagen (1928:376) om särskild skatt å vissa lotteri vinster,
lagen (1941:251) om särskild varuskatt, lagen (1957:262) om allmän energiskatt,
lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, stämpelskattelagen
(1964:308), lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, lagen (1972:820)
om skatt pä spel, lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar,
lagen (1973: 1216) om särskild avgift för oljeprodukter och kol,
bilskrotningslagen (1975:343), lagen (1977: 306) om dryckesskatt, lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978: 144) om skatt pä
vissa resor, lagen (1982:691) om skatt på vissa kassettband, lagen (1982:
1200) om skatt på videobandspelare, lagen (1982: 1201) om skatt pä viss elektrisk
kraft, lagen (1983:000) om skatt pä omsättning av vissa värdepapper samt lagen
(1983:000) om särskild avgift för elektrisk kraft frän kärnkraftverk.

3. skatt
eller avgift enligl lagen

(1928:376) om skatt på lotterivins-

ler, lagen (1941:251) om särskild

varuskatt, lagen (1957:262) om all

män energiskatt, lagen (1961:372)

om bensinskatt, lagen (1961:394)

om tobaksskatt, stämpelskattela

gen (1964:308), lagen (1972:266)

om skatt pä annonser och reklam,

lagen (1972:820) om skatt pä spel,

lagen (1973:37) om avgift på vissa

dryckesförpackningar, lagen

(1973:
1216) om särskild avgift för oljeprodukter och kol, bilskrotningslagen
(1975:343), lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978:144) om skatt pä vissa resor,
lagen (1982:691) om skatt pä vissa kassettband, lagen (1982:1200) om skatt på
videobandspelare, lagen (1982:1201) om skatt pä viss elektrisk kraft, lagen
(1983:000) om skatt på omsättning av vissa värdepapper samt lagen (1983:000)
om särskild avgift för elektrisk kraft frän kärnkraftverk.

4.
skatt enligt
vägtrafikskattelagen (1973:601) samt lagen (1976; 339) om saluvagnsskall,

5.
tull och
särskild avgift enligt 39 § tullagen (1973:670) samt avgift enligt lagen (1968:
361) om avgift vid införsel av vissa bakverk.

Med nuvarande lydelse avses den i prop. 1983/84:62
föreslagna lydelsen.

Prop.
1983/84:71 43

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6.
avgift enligl
lagen (1967: 340) om prisreglering pä jordbrukets område och lagen (1974: 226)
om prisreglering pä fiskets område,

7.
avgift som
uppbärs med tillämpning av lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt
lagen (1981:691) om socialavgifter.

Förmånsrätten
omfattar ej restavgift och liknande avgift som utgår vid försummelse att
redovisa eller betala fordringen och ej heller skatte- eller avgiftstillägg och
förseningsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på annonser och
reklam

Härigenom föreskrivs i fräga om lagen (1972:266) om skatt
på annonser och reklam'

dels att 2, 8, 15, 17, 20, 22, 29 och 30 §§ skall upphöra
att gälla,

dels att 11, 14, 16, 19, 21, 24, 26 och 32 §§ samt
anvisningarna lill 13 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels
att i lagen skall införas en ny paragraf, 33 §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Skattskyldighet
inträder, när vederlag infiyter kontant eller på annat sätt kommer den
skattskyldige till godo. Ulgår ej vederlag, inträder skattskyldigheten vid
offentliggörandet eller, i fråga om re-klamiiycksak. vid trycksakens färdigställande.

Riksskatteverket
kan efter ansökan beslula, atl skattskyldighet skad Inträda redan när fordran
uppkommer.

Skatlskyldigheten inträder när /. skattepliktig annons
offentliggörs,

2.
skaltepliklig
reklamtrycksak levereras till köpare eller annars tas ut från rörelsen,

3.
skattepliktig
reklam 1 annan form återges.

Erhåller den skattskyldige betalning 1 förskoll inträder
dock skattskyldighet för betalningen när den sker.

I fräga om
förelag, som bedriver postorderförsäljning, får skatten på företagets
postorderkatalog nedsättas med 70 procent, om företagets försäljning av sådana
varor som presenteras i katalogen normalt till mer än hälften sker i form av postorderförsäljning.

1 fräga om
företag, som bedriver postorderförsäljning, får skatten på förelagets
postorderkatalog nedsättas med 80 procent, om företagets försäljning av sådana
varor som presenteras i katalogen normalt till mer än hälften sker i form av
postorderförsäljning.

Sker högst hälften av försäljning enligt första stycket i
form av postorderförsäljning, får nedsättningen beräknas på så stor del av
skatten för kalalogen som svarar mot postorderförsäljningens andel av
förstnämnda försäljning. Nedsättning får dock ske endast om
postorderförsäljningen utgör minst 10 procent av försäljningen eller uppgår
lill minst 5 miljoner kronor.

Senaste lydelse av 2 § 1973:992 8 § 1975: 117

29
§ 1975:117

30
§ 1974: 416, se
även 1974: 863 lagens rubrik 1975: 117.

Senaste lydelse 1974:416.

Prop.
1983/84:71

Nuvarande lydelse

Har företag, som bedriver postorderförsäljning, eriagl
skatt enligt 26 § vid införsel av företagets postorderkatalog, får
återbetalning ske med belopp som svarar mot skillnaden mellan det erlagda
skattebeloppet och den skatt som enligt första eller andra stycket skulle ha
utgått, om kalalogen framställts inom landet.

45

Föreslagen lydelse

Har företag, som bedriver postorderförsäljning, eriagl
skatt enligt 26 § vid införsel av företagets postorderkatalog med 10 procertt
av beskattningsvärdet, får återbetalning ske med belopp som svarar mot
skillnaden mellan det erlagda skattebeloppet och den skatt som enligt första
eller andra stycket skulle ha utgått, om katalogen framställts inom landet.

Nedsättning av skatt enligt första eller andra stycket och
återbetalning av skatt enligt tredje stycket prövas av riksskatteverket efter
ansökan av postorderföretaget.

(Se vidare
anvisningarna.)

16 §

I fråga om
periodisk publikation, för vilken utgivaren äger rätt till återbetalning av
skatt enligt 24 §, föreligger redovisningsskyldighet endast om det sammanlagda
beskattningsvärdet av publikationens annonser för helt kalenderår överstiger
60000 kronor. 1 annat fall föreligger redovisningsskyldighet om sammanlagda
beskattningsvärdet för helt kalenderår överstiger 20000 kronor.

(Se vidare anvisningarna.)

I fräga
om periodisk publikation, för vilken utgivaren äger rätt lill återbetalning av
skatt enligt 24 §, föreligger redovisningsskyldighet endast om det sammanlagda
beskattningsvärdet av publikationens annonser för beskattningsår överstiger
60000 kronor. I annat fall föreligger redovisningsskyldighet om sammanlagda
beskattningsvärdet för beskattningsåret överstiger 20000 kronor. Är ett
beskattningsår längre eder kortare än lolv månader skall de angivna gränserna
räknas upp eller ned i molsvarande mån.

(Se vidare anvisningarna.)

Skaltskyldig,
som ej är undantagen från redovisningsskyldighet, skall anmäla sig för
registrering hos riksskatteverket senast två veckor innan verksamhet som
medför skattskyldighet börjar eller övertages. Anmälan göres på blankett
enligt fastställt formulär. Ändras förhållande som iippgivits 1 anmälningshandling
skall riksskatteverket underrättas inom två veckor efter ändringen.

Skattskyldiga,
som inte år undantagna från redovisningsskyldighet, skall vara registrerade
hos riksskatteverket.

' Senaste lydelse 1974:416.

Nuvarande
lydelse

Om verkställd registrering utfärdar riksskatteverket
särskilt bevis som sändes till den skattskyldige.

För att
avgöra om skattskyldighet föreligger kan riksskatteverket Infordra uppgift
från näringsidkare som ej anmält sig för registrering.

Föreslagen
lydelse

Skaltskyldig,
som ej är undantagen från redovisningsskyldighet, skall utan anmaning lämna
deklaration rörande del sammanlagda beskattningsvärde för vilkel skatt skall
redovisas (den skattepliktiga omsättningen) för varje redovisningsperiod.
Redovisningsperiod omfattar två månader. Redovisningsperioderna är januari och
februari, mars och april, maj och juni, juli och augusti, september och oktober
saml november och december.

När särskilda skäl föreligger, kan riksskatteverket
besluta att redovisningsperiod tills vidare skall vara halvt eller helt
kalenderår.

Redovisningsperiod
omfaltar två kalendermånader. Skaltskyldig som, i förekommande fall efter sådan
återbetalning eller befrielse som avses 1 24 §, för närmast föregående
beskattningsår har redovisat eller skulle ha redovisat reklamskatt med minst
300000 kronor skall dock lämna deklaration för varje kalendermånad.

Till
skaltskyldig, som redovisat reklamskatt för annonser i självständig periodisk
publikation, som har karaktär av dagspress, populärpress eller fackpress,
återbetalar riksskatteverket så stor del av den erlagda skatten för ett
kalenderår som svarar mol en skattepliktig omsättning om, såvitt gäller
dagspress, högst 9 miljoner kronor för helt är och, såvitt gäller annan press,
högsl 6 miljoner kronor för helt är. Återbetalningen sker efter utgången av
varje halvt kalenderår. För första halvåret av ett kalenderår får återbetalat
belopp ej överstiga skatten pä en omsättning om hälften av de nämnda beloppen.

Till
skattskyldig, som redovisat reklamskatt för annonser i självständig periodisk
publikation, som har karaktär av dagspress, populärpress eller fackpress,
återbetalar riksskatteverket sä slor del av den erlagda skatten för etl beskattningsår
som svarar mot en skattepliktig omsättning om, såvitt gäller dagspress, högst
9 miljoner kronor för helt år och, såvitt gäller annan press, högst 6 miljoner
kronor för hell år. Återbetalningen sker efter utgången av varje halvt beskattningsår.
För första halvåret av etl beskattningsår får återbetalat belopp ej överstiga
skatten på en omsättning om hälften av de nämnda beloppen. Är ett
beskattningsår

' Senaste lydelse 1977: 1050.

Prop. 1983/84:71 47

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

längre eller kortare än tolv månader skall de angivna
gränserna räknas upp eller ned i motsvarande mån.

Föreligger rätt till återbetalning enligt första stycket
får riksskatteverket, om den skattepliktiga omsättningen kan förväntas med
säkerhet icke översfiga del högsta belopp för helt år som anges i första
stycket, medge befrielse från skyldighet att inbetala reklamskatt.

Om synnerliga skäl föreligger, kan riksskatleverket
återbetala skatt tidigare än som anges i första stycket.

(Se vidare
anvisningarna.)

26 §'

Införes till landet reklamtrycksak Införs till landet reklamlrycksak

som är skattepliktig enligt 5 § eller som är skattepliktig enligt 5 § eller

annonsblad som utgivits utomlands annonsblad som har utgivits utom-

skall reklamskatt erläggas lill tull- lands skall reklamskatt erläggas till

myndighet. Tullagen (1973:670) tullmyndigheten. Därvid gäller tull-

gäller Ifråga om skatten. Därjämte lagen (1973:670) och 9 kap. 4 § la-

gäller 46 § lagen (1959:92) om för- gen ( ) om punktskatter

farandet vid viss konsumtionsbe- och prisregleringsavgifier.

skattning.

Reklamskatt vid införsel utgår Reklamskatt vid införsel utgår

med 10 procent av beskattningsvär- med
10 procent av beskattningsvär

det. Söm beskattningsvärde anses det eller,
om nedsättning har nied-

varans värde beräknat enligt 6 § getts enligt
14 §, med det lägre be-

tullförordningen (1973:979). Visas lopp
som föranleds av nedsättning-

att detta värde innefattar kostnad en.
Som beskattningsvärde anses

som ej ingår i beskattningsvärde en- varans
värde beräknat enligt 6§

ligt 13 § andra stycket, skall be- lullförordningen
(1973:979). Visas

skattningsvärdet reduceras i mot- att
detta värde innefattar kostnad

svarande mån. Beskattningsvärdet som ej ingår
i beskattningsvärde en-

för annonsblad beräknas efter sam- ligt
13 S andra stycket, skall be-

ma grunder som gäller för reklam- skattningsvärdet
reduceras i mot-

trycksak. svarande mån. Beskattningsvärdet

för annonsblad beräknas efter samma grunder som gäller
för reklamtrycksak.

32 § "

Talan mot beslut enligt 7 . 11 § Talan mot beslut enligt 7 § eller

andra stycket, 21 § andra stycket, 24 § andra eller
tredje stycket förs 22 § eller 24 § andra eller tredje hos regeringen genom
besvär, stycket/örei hos regeringen genom besvär.

Talan mot beslut ifråga om utdömande av vite enligt 20 §
föres hos kammarrätten genom besvär.

' Senaste lydelse 1974:416, se även 1974: 863. ''Senaste
lydelse 1975: 117,

Prop.
1983/84:71

Nuvarande lydelse

Mot beslut av riksskatteverket enligt 10 § första stycket,
14 eder 15 § eller mot beslut om föreläggande av vite får talan ej föras.

48

Föreslagen lydelse

Beslut av riksskatteverket enligt 10 § första stycket
eller 14 § får inte överklagas.

33 §

Regler för förfarandet vid be

skattningen finns i lagen ( )

om punktskatter och prisreglerings-

avgifter.

Beslämmelserna i 3 kap. 5 § nämnda lag om kontroll hos
annan än skaltskyldig skall tillämpas på varje näringsidkare här i landet för
vars räkning annons eller reklam i någon annan form än annons offentliggörs
eller reklamtrycksak framställs.

Anvisningar

till 13 §

Med
vederlag avses det avtalade priset, däri inräknat avtalade pristillägg
enligl faktura eller annan handling.

Med vederlag avses, när skattskyldighet inträder enhgt II
§ första stycket, den likvid som erhålles kontant eller som 1 annan form
kommer den skatlskyldige till godo, och när skattskyldighet inträder enligt 11
§ andra stycket, del avtalade priset, däri inräknat avtalade pristillägg
enligt faktura eller annan handling.

Från vederiag får ej avräknas s. k. villkorlig rabatt som
ulgår vid betalning i efterhand inom viss tid. Ulställes växel eller annat
skuldebrev för betalningen, utgöres beskattningsvärdet av belopp enligt sådan
handling med tillägg av vederlag som därutöver kommit den skatlskyldige lill
godo. Avdrag får ej göras för diskonto vid diskontering av sädanl skuldebrev.

Ulgår i
fråga om reklamtrycksak gemensamt vederiag för prestationer som skall inräknas
i beskattningsvärdet och för andra prestationer, bestämmes beskattningsvärdet
efter uppdelning av vederiagel efter skälig grund. Motsvarande gäller när gemensamt
vederiag utgår för skattepliktig annons eller skattepliktig reklam och annan
prestation.

Skäligt
värde enligl 13 § tredje stycket bestämmes enligt ortens pris enligt samma
grunder som föreskrives för saluvärde i kommunalskattcla-gen( 1928: 370).

Beskattningsvärdet
av särtryck utgöres av den faktiska kostnaden för framställningen av
särtrycket.

1.
Denna lag
träder i kraft den 1 juli 1984.

2.
De äldre
bestämmelserna i 17, 21 och 22 §§ och medgivanden som

Prop. 1983/84:71 49

lämnats
med stöd av dem gäller till dess motsvarande regler om redovis

ning av skatt i 2 kap. lagen ( ) om punktskatter och prisreglerings

avgifter träder i kraft enligt övergångsbestämmelserna till den lagen.

3.
De äldre beslämmelserna i 29 §
om att riksskatteverket skall meddela förhandsbesked gäller för ärenden, i
vilka yttrande från reklamskattenämnden har avgetls före ikraftträdandet.

4.
De nya bestämmelserna i 14 §
första stycket tillämpas även på ansökan om nedsättning som kommit in till
beskattningsmyndigheten före ikraftträdandet men som avser postorderkatalog för
vilken skattskyldighet inträder efler ikraftträdandet.

4 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 7/

Prop.
1983/84:71 50

11 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972:435) om
överiastavgift dels att 9 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i
lagen skall införas två nya paragrafer, 10 och 11 §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

9§'

Bestämmelserna i 6, 8, 30-32 och 43 §§
väglrafikskaltelagen (1973:601) äger motsvarande tillämpning på överlastavgift.

Denna lag gäller ej i fråga om fordon som

är registrerat i militära fordonsregistret,

brukas av försvarsmakten enligl skriftligt avtal med
militär myndighet,

är taget i anspråk med nyttjanderätt enligt allmänna
förfogandelagen (1954:279), rekvisitionslagen (1942:583),
beredskapsförfogande-lagen (1942:584) eller civilförsvarslagen (1960:74).

Föreslagen
lydelse

Bestämmelserna i 3 § andra stycket och tredje stycket
första meningen, 6, 8, 26 a, 30, 32 och 43 §§ vägrafikskattelagen (1973:601)
äger motsvarande tillämpning på överlastavgift. Vad där sägs om beskatiningsmyndighei
gäller då länsstyrelsen. Allmänt ombud för överlastavgift är den som
förordnats som ombud med stöd av 3 § fjärde stycket väglrafikskaltelagen.

Denna lag gäller ej i fräga om fordon som

är registrerat i militära fordonsre-gislret,

brukas av försvarsmakten enligt skriftligt avtal med
militär myndighet,

är laget i anspråk med nyttjanderätt enligt
förfogandelagen (1978:262) eller civilförsvarslagen (1960:74).

Senaste lydelse 1975:1413.

10 §

Bestämmelserna 1 3 kap. 7—

15 §§ samt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen

( ) om punktskatter och pris-

regleringsavgifter
får tillämpas även för att inhämta upplysningar till ledning för beslut om överlastavgift.
Beslut att upplysning skall inhämtas får fattas, utom av länsstyrelsen, av
riksskatteverket efler samråd med länsstyrelsen. Vad 1 3 kap. 9, 11, 13 och 15
§§ nämnda lag sägs om beskaltningsmyndigheten skall i sådant fall 1 stället
gälla riksskatteverket.

Prop. 1983/84:71

Nuvarande lydelse

51

Föreslagen lydelse

11 §

Länsstyrelsens beslut enligt den

na lag överklagas genom besvär

hos kammarrätten. Allmänna om

budels besvärslid räknas från be

slutets dag. För besvär gäller vi

dare 8 kap. 4, 6, 11 och 13 §§ lagen

( ) om punktskatter och pris-

regleringsavgifter.
Vid tdlämpning-en av 8 kap. 6 § är motpartens besvärstid dock två veckor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

Prop. 1983/84:71 52

12 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972:820) om skatt på spel

Härigenom
föreskrivs i fräga om lagen (1972:820) om skatt pä spel' e/,s att 2, 8, 9,
12-15, 17, 18, 20 och 21 §§ skall upphöra att gälla, dels att 7, 11 och 22 §§
skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf,
23 §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Den som avser atl bedriva spel som medför skattskyldighet
skall anmäla sig för registrering hos riksskatteverket.

Anmälan
göres senast den 15 i månaden närmast före den månad då spelet avses bli
påbörjat.

Om
verkställd registrering utfärdar riksskatteverket särskilt bevis som sändes
tdl den skattskyldige.

7 §

Föreslagen
lydelse

Den skattskyldige skall vara regislrerad hos
riksskatteverket.

Redovisning för spelskatt sker löpande genom deklaration
för bestämda redovisningsperioder.

Redovisningsperiod
utgör ifråga om roulettspel kommande kalenderkvartal och ifråga om bingospel
förflutet kalenderkvartal. Bedrives verksamhet inom nöjespark, tivoli eller
liknande anläggning säsongmässigt, kan riksskatteverket medge kortare
redovisningsperiod än helt kalenderkvartal.

Redovisning
skall lämnas för varje tillstånd för sig. Riksskatteverket kan dock medge, att
gemensam redovisning får lämnas för flera tillstånd.

Redovisning för skatt på roulettspel lämnas för varje
kalendermånad. Skatt på bingospel redovisas för redovisningsperioder om två
kalendermånader.

Deklaration skall lämnas för varje spelplats.
Riksskatteverket får medge att en gemensam deklaration lämnas för flera
spelplatser.

22 §

Talan mot beslut i fråga som avses i 11 § andra eller
tredje stycket eller 15 § föres hos regeringen genom besvär.

Talan mot beslut Ifråga om utdömande av vite enligl 9 §
föres hos kammarrätten genom besvär.

' Lagen omtryckt 1978:761.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:145. 2 Senaste
lydelse 1978:761.

Prop.
1983/84:71

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

53

Mot beslut av riksskatleverket Beslut av riksskatteverket enligt

enligt
5 § första stycket eller 7-8 §§ eller mot beslut om föreläggande av vde får
talan ej föras.

5 § första stycket eller 11 § andra stycket får inle
överklagas.

23 §

Regler för förfarandet vid be

skattningen finns 1 lagen ( )

om punktskatter och prisreglerings

avgifter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

Prop. 1983/84:71 54

13 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:37) om avgift på vissa
dryckesförpackningar

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar'
dels atl 8 och 12 §§ skall upphöra att gälla, dels alt 2, 7, 9 och 13 §§ skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Riksskatteverket är avgiftsmyndighet utom i fall där
avgift skall erläggas vid förtullningen.

Införes avgiftspliktig förpackning till landet skall
avgift erläggas till tullmyndighet. Tullagen (1973: 670) gäller ifråga om
avgiften.

2 §

Föreslagen
lydelse

Regler om förfarandet vid uttag

av avgifter enhgt denna lag finns i

lagen ( ) om punktskatter och

prisregleringsavgifter.

Införs
avgiftspliktiga förpack

ningar fill landet / annat fall än som

avses i 4 § skall avgift betalas till

tullmyndigheten. Därvid gäller tull

lagen (1973: 670) och 9 kap. 4 § la

gen ( ) om punktskatter och

prisregleringsa vgifter.

Avgiftsskyldig
enligt 3 § skall anmäla sig för registrering hos riksskatteverket senast Ivå
veckor innan verksamhel som medför avgiftsskyldighet börjar eller övertages.
Anmälan göres på blankett enligt fastställt formulär. Ändras förhållande som
uppgivits 1 anmälningshandling skall riksskatleverket underrättas inom två
veckor efter ändringen.

Om verkställd registrering utfärdar riksskatteverket
bevis som sändes till den avgiftsskyldige.

Den som är
avgiftsskyldig enligl 3 § skall vara registrerad hos riksskatteverket.

göras
för det antal förpackningar från köparen.

Uppkommer
förlust på fordran, som avser förpackningar för vilka avgift redovisats, eller
har sådana förpackningar återtagits i samband med återgång av köp, får avdrag

/
deklaration får avdrag göras för avgift på förpackningar .som

1. har sålts med förlust för den avgiftsskyldige, iden mån
förlusten hänför sig till bristande betalning

' Lagen omtryckt 1975:144.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:144. - Senaste
lydelse 1978:125.

Prop. 1983/84:71

Nuvarande lydelse

som svarar mot den avgift som belöper på den uppkomna
förlusten eller de återtagna förpackningarna. Har avdrag gjorts för föriust på
fordran och inflyter därefter betalning, skall redovisning åter lämnas för det
anlal förpackningar som svarar mot det betalda beloppet.

55

Föreslagen lydelse

2. återtagits 1 samband med återgång av köp.

Avdrag
enligl första stycket I får göras med belopp som .svarar mol så stor del av
avgiften som föriuslen visas utgöra av förpackningarnas försälfningspris. Har
sådant avdrag gjorts och infiyter därefter belalning, skall redovisning åter
lämnas för avgiften på det anlal förpackningar som betalningen avser.

Talan mot
beslut enligt 8 eller II §
föres hos regeringen genom besvär.

Talan mot
beslut enligt 11 § förs hos regeringen genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

Prop.
1983/84:71 56

14 Förslag till

Lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601)

Härigenom föreskrivs i fräga om vägtrafikskattelagen
(1973:601)'

dels atl 4 a § skall upphöra att gälla,

dels alt 3, 24, 26-28, 30 och 31 §§ skall ha nedan angivna
lydelse,

dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 26a,
30a och 30b §§, samt närmast före 24, 26a, 27, 28, 30a, 30b och 31 §§ nya
rubriker av nedan angivna lydelse,

dels att rubriken närmast före 22 § skall lyda
"Skattebeslut m. m." och att närmast före 29 § skall införas rubriken
"Betalning".

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§ Beskattningsmyndighet är länsstyrelsen i del län, där
fordonels ägare har sin adress enligt bilregistret eller, om fordonet ej är
registrerat, i det län där fordonets ägare har sitt hemvist. Saknar ägaren
hemvist inom landet, är länsstyrelsen i Stockholms län beskattningsmyndighet.

Beskaltningsmyndigheten får an

lita sakkunnig 1 enlighet med reg

lerna i 1 kap. 6 § lagen ( ) om

punktskatter och prisregleringsav

gifier.

I varfe län skall finnas allmänt Hos beskaltningsmyndigheten

ombud som för det allmännas talan skall det finnas ett
allmänt ombud

i mål och ärenden enligt denna lag. som för del allmännas talan hös för

valtningsdomstol i mål och ärenden

enligt denna lag. Ombudet skall

också yttra sig i mål och ärenden

hos riksskatteverket om förhands

besked.

Regeringen eller myndighet som Regeringen
eller den myndighet

regeringen beslämmer förordnar som regeringen bestämmer
förord-

allmänt ombud och ställföreträdare nar det allmänna ombudet och er-

för denne. saltare för denne.

Efterbeskattning

24 § Beskattningsmyndigheten skall genom beslut om
efterbeskattning fastställa tillkommande vägtrafikskatt om skatt undandragits
genom att

1. fordon brukats i strid mol vad som är föreskrivet om
registrering och

avställning av fordon.

2.
föreskriven
anmälan till registreringsmyndigheten ej gjorts,

3.
i anmälan eller
ansökan till regislreringsmyndigheten lämnats oriktig uppgift,

4.
fordonet ej
undergått föreskriven registreringsbesiktning efter ändring som avses i 13
eller 19 §.

' Lagen omtryckt 1979:280. Senaste lydelse av lagens
rubrik 1974: 869.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Tillkommande skatt fastställs genom beslut om efterbeskattning
även när vägtrafikskatl har undandragits genom att oriklig uppgift har lämnats
i mål om skatt.

Vid
efterbeskattning enligt första eller andra stycket äger 23 § tredje slyckel
motsvarande tillämpning.

Beslut
om efterbeskattning meddelas även om skall fastställts enligt 23 § eller tid
som sägs i 23 § andra stycket löpt ut men får ej meddelas senare än fem år från
utgången av del skalleär skatten avser. Om sådant beslut gäder i övrigt 21 §
första stycket andra punkten samt andra och tredje styckena lagen (1959:92) om
förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.

Beslut
om efterbeskattning meddelas även om skatt fastställts enligt 23 § eller tid
som sägs i 23 § andra slyckel löpt ut. Efterbeskattning får ej ske om inte
beskattningsmyndigheten meddelar beslut om detta senast under sjätte året
efter uigången av det skatteår skatten avser. Efterbeskattning på grund av
oriktig uppgifi 1 mål om skatt får dock ske inom ett år efter utgången av den
månad då avgörande 1 målet har vunnit laga kraft. Vid efterbeskattning enligt
denna lag gäller i övrigt 4 kap. 11 och 12 §§ lagen ( ) om punktskatter och
prisregleringsavgifter.

Efterbeskattning
skall ej ske om det skattebelopp som tillkommer år att anse som ringa eller det
med hänsyn till omständigheterna framstår som uppenbart oskäligt atl efterbeskattning
sker.

Efterbeskattning/år
inte ske om det skattebelopp som efterbeskaltningen avser är att anse som
ringa eller om det med hänsyn till omständigheterna framstår som uppenbart
oskäligt att efterbeskattning sker. Avser prövningen fiera skatteperioder för
samma skatteår skall frågan om skattebeloppet är atl anse som ringa bedömas med
hänsyn tid det sammanlagda beloppet för perioderna.

Rättelse

26a §

Finner beskaltningsmyndigheten att ett skattebeslut eller
etl beslut om efterbeskattning har blivit oriktigt på grund av felräkning,
miss-skrivning eller annat uppenbart förbiseende skall myndigheten besluta om
rättelse.

Prop. 1983/84:71 58

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Skattetillägg

27 §

Vid efterbeskattning påför beskaltningsmyndigheten den
skattskyldige skattetillägg med tjugo procent av det skattebelopp som
tillkommer.

Har skattskyldig i mäl om skatt skriftligen lämnat uppgift
som befinnes oriklig, påförs honom skattetillägg med tjugo procent av den skatt
som ej skulle ha påförts, om den oriktiga uppgiften godtagits. Skattetillägg
utgår dock ej, om uppgiften ej prövats med hänsyn lill att besvären kommit in
för sent.

1 fråga om skattetillägg skall 37d I fråga om skattefillägg skall 7

och 37f§§, 37g § andra stycket kap. 4 §, 6 §, 7 § andra stycket
och

samt37h § lagen (1959:92) omför- 8 § lagen ( ) om punktskatter och

farandet
vid viss konsumtionsbe- prisregleringsavgifier
tillämpas.

skattning tillämpas. Uppgår skatte- Uppgår skattetillägg eller det sam-

lillägg eller sammanlagda beloppet maniagda beloppel av flera samli-

av flera samtidigt till fastställelse digt till fastställelse föreliggande

föreliggande skattetillägg ef lill 50 skaltelillägg inte till 50 kronor, på-

kronor, påförs ej tillägg. förs inte tillägg.

Fräga om skattetillägg prövas av beskattningsmyndigheten.
Fråga om skattetillägg pä grund av oriktig uppgift i mäl om skatt prövas dock
av kammarrätten på talan av allmänt ombud. Sådan talan får föras, om den
oriktiga uppgiften ej har godtagits efter prövning i sak eller ej prövats i
målet, och skall väckas inom ett år frän utgången av den månad dä dom eller
slutligt beslut i målet vunnit laga kraft.

Förseningsavgift

28 §

Har vederbörlig uppgift för skatteperiod om körsträcka för
kilometer-skattepliktigt fordon inle kommit in inom föreskriven tid skall
erinran om uppgiftsskyldigheten och om förseningsavgift sändas till den som
ägde fordonet vid utgången av skatteperioden, om ej annat följer av andra
stycket.

Har i fall som avses i första stycket ägaren underlåtit
att inom föreskriven tid lämna uppgift för skatteperiod om fordonels
körsträcka för minst en av de tre närmast föregående skatteperioderna påför
beskaltningsmyndigheten ägaren förseningsavgift. Detsamma gäller om ägaren har
anmanats att lämna uppgift om körsträcka men ej efterkommit anmaningen inom
tid som har föreskrivits i denna.

Förseningsavgift enligt andra stycket utgår med 100
kronor. Avgiften bestäms dock till 200 kronor om förseningsavgift har påförts
för minst en av de tre närmast föregående skatteperioderna eller om förseningen
avser uppgift som ägaren har anmanats alt lämna.

Fråga om förseningsavgift prövas Fråga om förseningsavgift prövas

av beskattningsmyndigheten. I frå- av
beskattningsmyndigheten. I frä

ga om förseningsavgift skall 37f § ga
om förseningsavgift skall 7 kap.

första och tredje styckena samt 6 § första
och tredje styckena saml

37 h § lagen (1959:92) omförfaran- 7
kap. 8 § lagen ( ) om punktskat-

det vid viss konsumtionsbeskatl- ter och
prisregleringsavgifier till-

ning tillämpas. Utöver vad som fö- lämpas.
Därutöver gäller att förse-

Prop. 1983/84:71 59

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

reskrivs i nämnda 37f§ första ningsavgifier avseende samma for-

stycket gäller att förseningsavgifter donsägare för en och samma skalte-

avseende samma fordonsägare för period får nedsättas till 500 kronor

en och samma skatteperiod får ned- eller, i fall som avses i tredje

sättas till 500 kronor eller, i fall som stycket andra meningen, 1000 kro-

avses i tredje stycket andra meniv\g- nor.

en, 1000 kronor.

30 §-/ den mån ej annat följer av denna lag äger 4, 9,
12-15 och 22 §§ lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning
motsvarande illlåmpnlng i fråga om förfarandet enligt denna lag. Vad
beslämmelserna Innehåder om deklaration gäller i stället uppgift, som skall
lämnas enligt särskilda föreskrifter och ligga tdl grund för påföring eller
fastställelse av skatt.

Vad i uppbördslagen (1953:272) stadgas om indrivning,
avkortning och avskrivning av skatt skall i lillämpliga delar gälla
fordonsskatt, kilometerskatt, skattetillägg och förseningsavgift. Vid
återbetalning av skatt skall avräknas endasl sådan till betalning förfallen
fordonsskatt eller kilometerskatt som ej erlagts, restavgift som belöper på
sådan skatt samt sådan avgift enligt bilregisterkungörelsen (1972:599) som
uppbäres i samband med uppbörd av vägtrafikskatt. I fräga om avräkning av
avgifter som nu har sagts äger 23 och 31 §§ motsvarande tillämpning.

Införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken får äga rum vid
indrivning av fordonsskatt, kilometerskalt, restavgift, skattetillägg och
förseningsavgift.

Skallekontroll

30a §

Bestämmelserna 1 2 kap. 11 §. 3 kap. 2—5 §§, 6 § första
stycket och 7—15 §§ samt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen ( ) om punktskatter och prisregleringsavgifter
gäller vid konlroll av vägtrafikskatt. Vad som sägs om deklaration gäller 1
stället uppgifter som skall lämnas enligt särskilda föreskrifter och ligga till
grund för påföring eller fastställelse av skatt.

Skatterevision får företas, förutom av
beskaltningsmyndigheten, av riksskalteverkel. Vad 1 3 kap. 9, 11, 13 och 15 §§
sågs om be skat t-

- Senaste lydelse 1982:994.

Prop.
1983/84:71

Nuvarande lydelse

60

Föreslagen lydelse

ningsmyndighet skall därvid gälla riksskatleverket. Beslut
om sådan revision fattas av riksskatteverket efter samråd med
beskattnings-myndigheten.

Förhandsbesked

30b §

Bestämmelserna om förhandsbesked 1 6 kap. lagen ( ) om
punktskatter och prisregleringsavgifter gäller även för vägtrafik-skatt. Vad
där sägs om beskattningsmyndighet gäller riksskatteverket, och vad som sägs
om allmänt ombud gäller allmänt ombud enligl 3 §.

Besvär

31

§

Mot
beslut som avses i 23-27 §§, 28 § andra eller tredje stycket eller 40 § eller
som avser rättelse eller utdömande av vite får skattskyldig och allmänt ombud
föra talan genom besvär hos kammarrätt.

Mot beslul som avses i 23-27 §§, 28 § andra eller tredje
stycket eller 40 § eller som avser rättelse får skattskyldig och allmänt ombud
föra talan genom besvär hos kammarrätt. Allmänna ombudets besvärstid räknas
från beslutets dag.

Mot beslut
enligt 16 § andra stycket andra meningen eller 21 § fjärde stycket tredje
meningen får skattskyldig föra talan genom besvär hos regeringen.

Bestämmelserna
i 40 och 45 §§ lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning
gäller / lillämpliga delar besvär 1 fråga som avses i första stycket.

Allmänt
ombud får föra talan till skattskyldigs förmån.

Bestämmelserna
i 8 kap. 2. 3, 4, 6, 11 och 13 §§ lagen ( ) om punktskatter och
prisregleringsavgifier gäller även för vägtrafikskatt. Vad där sägs om allmänt
ombud gäder då allmänt ombud enligt 3 §. Vid tillämpningen av 8 kap. 6 § är
motpartens besvärstid dock två veckor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

15 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:226) om prisreglering på
fiskets område

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:226) om
prisreglering pä fiskels område'

dels att 9, 15, 16 och 20 §§ samt rubriken närmast före 19
§ skall upphöra atl gälla,

dels
attS, 11, 13, 19, 21 och 23 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Prisregleringsavgift för svenskfångad fisk skall erläggas
i den ordning statens Jordbruksnämnd bestämmer. Jordbruksnämnden får
föreskriva att avgift skall uppbäras av kommunal fiskhamnsförvaltnlng eder
annan organisation. Avgift som uppbäres av annan än jordbruksnämnden skall
redovisas lill denna.

8§

Föreslagen lydelse

Prisregleringsavgiften skall betalas av köparen. Säljaren
skall dock betala avgift för

1. fisk
av egen fångst som han

säljer i fast fiskbutik för förbruk

ning i köparens hushåll.

2.
fisk som
förs iland av den som förutom fiske bedriver handel med inköpt fisk.

3.
fisk av
egen fångst som han för iland i Sverige och därefter exporterar.

4.
fisk av
egen fångst som han själv bereder och säljer.

För fisk som säljs vid ftskauktion skall den som bedriver
auktionen betala avgiften.

Prisregleringsavgift för importfisk skall, om ej annat
följer av andra stycket, erläggas till tullverket i den ordning som gäller för
tull. Även i övrigt gäller i sådant fall i tillämpliga delar vad som är föreskrivet
om tull. Avgiftsmedlen skall inlevereras till statens jordbruksnämnd i den
ordning regeringen bestämmer.

Jordbruksnämnden får efter samråd med generaltulistyrelsen
föreskriva att avgift i stället skall uppbäras av kommunal fiskhamns-

' Senaste lydelse av 9§ 1980:406

15 § 1980:406

20 § 1980:406. Senaste lydelse 1974:866.

Prisregleringsavgift
för importfisk skall, om inte jordbruksnämnden efler samråd med generaltullstyrelsen
föreskriver annat, erläggas till tullverket i den ordning som gäller för tull.
Även i övrigt gäller i sådant fall i tillämpliga delar vad som är föreskrivet
om tull. Avgiftsmedlen skall inlevereras till statens jordbruksnämnd i den
ordning regeringen bestämmer.

Prop. 1983/84:71

Nuvarande lydelse

förvaltning eller annan organisation. Avgift som uppbäres
av annan än jordbruksnämnden skall redovisas till denna.

Föreslagen lydelse

62

nr

För
sådana varor som anges i bilagan till denna lag och som förs ut ur landet
skall erläggas utförselavgifl. Avgiften uppbärs av statens jordbruksnämnd.

För sädana varor som anges i bilagan till denna lag och
som förs ut ur landet skall erläggas utförselavgift. Avgiften uppbärs av
statens jordbruksnämnd eller den jordbruksnämnden bemyndigar.

Regeringen får meddela föreskrifter om undanlag frän denna
avgiftsskyldighet.

Föreligger avgiftsskyldighet får, om jordbruksnämnden inte
medger annat, utförsel ske endast om bevis att avgiften har erlagts företes
för tullmyndigheten.

Nämnden får som viUkor för medgivande enUgi tredje stycket
föreskriva alt säkerhet skall slällas för avgiftsbeloppet.

19 §

I fräga
om annan avgift som avses i denna lag än sådan som erlägges till tullverket
gäller / den omfattning statens Jordbruksnämnd bestämmer 1 tillämpliga delar
8-12 §§ lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. Vad
som i nämnda lag sägs om beskatlningsmyndighet gäller jordbruksnämnden, om
skattskyldig den som är skyldig att erlägga avgift och om skattepliktig vara
avgiflsbelagd vara.

I fråga
om annan avgift som

avses i denna lag än sådan som er

läggs till tullverket gäller lagen

( ) om punktskatter och

prisregleringsavgifter.

Den som
till ledning vid fastställande av avgift uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
avger handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder fara för att avgift
undandrages dömes till böter eller fängelse i högst två är, om ej gärningen
är belagd med straff i lagen (1960; 418) om straff för varusmuggling.

Den som
till ledning vid fastställande av avgift uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
avger handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder fara för att avgift
undandras, döms till böter eller fängelse i högst två år, om inte gärningen är
belagd med straff i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

Med nuvarande lydelse avses den i prop. 1983/84:61
föreslagna lydelsen. ■'Senaste lydelse 1980:406. ' Senaste lydelse
1980:406.

Prop.
1983/84:71

Nuvarande lydelse

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter
alt avge deklaration eller annan därmed jämförlig handling till ledning vid
fastställande av avgift eller, så-vttt gäller avgift enligl 7 §, bryter mot 4 §
lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumllonsbe-skattning dömes till
böter.

1 ringa fall dömes ej till ansvar enligt första eder andra
stycket.

63

Föreslagen lydelse

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underiåter
alt avge deklaration eller annan därmed jämföriig handling till ledning vid
fastställande av avgift döms till böter.

Detsamma
gäller om den som skall erlägga avgift enligt denna lag till annan än
tullmyndighet uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter
bokföringsskyldighet eller föreskriven skyldighet att föra och bevara
räkenskaper och därigenom allvarligt försvårar Jordbruksnämndens
kontrollverksamhet.

I ringa
fall döms inte till ansvar enligl första - tredje styckena.

23 §

Beslut, som statens jordbruksnämnd i särskilt fall
meddelat enligt denna lag eller med slöd av regeringens förordnande enligl
lagen, i fräga om annat ån en import- eller exportlicens, får överklagas hos
kammarrätten genom besvär.

Andra beslut, som jordbruksnämnden meddelat enligt lagen
eller med slöd av regeringens förordnande enligt lagen, får överklagas hos
regeringen genom besvär.

Jordbruksnämndens beslut 1 frågor som avses 1 8—12 §§
lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumlionsbeskallning får inle
överklagas.

Denna lag träder i kraft den I juli 1984.

Med nuvarande lydelse avses den i prop. 1983/84:61
föreslagna lydelsen.

Prop.
1983/84:71 64

16 Förslag till

Lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343)

Härigenom
föreskrivs atl 11 § bilskrotningslagen (1975:343) skall ha nedan angivna
lydelse.

II
§'

Nuvarande
lydelse

Bestämmelserna i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon med undantag av 8, 13 och 15 §§ äger molsvarande tillämpning i
fråga om skrotningsavgift.

Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i lagen

(1978:69) om försäljningsskatt pä

motorfordon med undantag av 8, 13

och 15 §§ äger molsvarande

tillämpning i fräga om skrotnings

avgift. Vidare finns bestämmelser

för skrotningsavgift i lagen

( ) om punktskatter och pris-

regleringsavgifier.

Denna lag träder i kraft den I juli 1984.

Senaste lydelse 1978:71

Prop. 1983/84:71 65

17 Förslag till

Lag om ändring i bevissäkringslagen (1975:1027) för
skatte- och

avgiftsprocessen

Härigenom
föreskrivs att 1 § bevissäkringslagen (1975: 1027) för skatte-och
avgiftsprocessen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

1

Denna lag är tillämplig vid revi

sion eller annan granskning för fast

ställande av skatt, tull eller avgift

enligt lagen (1908:128 s. I) om be

villningsavgifter för särskilda för

måner och rättigheter, uppbördsla

gen (1953:272), taxeringslagen

(1956:623), lagen (1958:295) om

sjömansskatt, lagen (1959:92) om

förfarandet vid viss konsumtions

beskattning, lagen (1959:552) om

uppbörd av vissa avgifter enligt la

gen om allmän försäkring, m.m.,

stämpelskatlelagen (1964:308), la

gen (1967:340) om prisreglering på

Jordbrukets område, lagen

(1968:430) om mervärdeskatt, kupongskattelagen
(1970:624), vägtrafikskattelagen (1973:601), förordningen (1973:602) om
särskild vägtrafikskatt, tullagen (1973:670), lagen (1974:226) om prisreglering
på fiskets område.

§

Föreslagen
lydelse

Denna lag är tillämplig vid revi

sion eller annan granskning för fast

ställande av skatt, tull eller avgift

enligt lagen (1908: 128 s. 1) om be

villningsavgifter för särskilda för

måner och rättigheter, uppbördsla

gen (1953:272), taxeringslagen

(1956:623), lagen (1958:295) om

sjömansskatt, lagen (1959:552) om

uppbörd av vissa avgifter enligt la

gen om allmän försäkring, m.m.,

stämpelskattelagen (1964:308), la

gen (1968:430) om mervärdeskatt,

kupongskattelagen (1970:624), väg-

irafikskattelagen (1973:601), för

ordningen (1973:602) om särskild

vägtrafikskatt, tullagen (1973:670)

och lagen ( ) om punktskatter

och
prisregleringsavgifter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

Säkringsätgärder som har vidtagits med stöd av äldre
bestämmelser skall efter den nya lagens ikraftträdande anses vidtagna med stöd
av denna.

5 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 71

18 Förslag till

Lag om ändring i utsädeslagen (1976:298)

Härigenom föreskrivs i fräga om utsädeslagen (1976:298)'
dels atl 6 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels
att i 7 § orden "centrala frökontrollanstalten" skall utbytas mot
"utsädeskontrollen".

6
f

Nuvarande lydelse

Om växtförädlingsavgift gäller 1 tillämpliga delar lagen
(1959.'92) om förfarandet vid viss konsumlionsbeskallning utom såvttt avser 37
a-37j §§. Beskattningsmyndighet är statens centrala frökon-trollanstalt. Annan
som utför stats-plombering av utsäde skall debitera och uppbära avgiften för
centrala frökontrollanstaltens räkning. Vite förelägges och utdömes av lantbruksstyrelsen.
Till allmänt ombud utses tjänsteman hos lantbruksstyrelsen.

Varje plomberingstillfälle utgör sådan beskattningsperiod
som avses i lagen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. Vid
tillämpningen av 19 § nämnda lag har verkställd debitering samma verkan som där
angivet preliminärt beslut. Avgiften skall i sådant fall erläggas inom den tid
som bestämmes av den som utför statsplombe-ring.

Föreslagen
lydelse

Om växtförädlingsavgift gäller /

kap., 3 kap. 7-15 §§ samt 4. 5, 8

och 9 kap. lagen ( )
om

punktskatter och prisregleringsavgifter.
Beskaltningsmyndighet är statens utsädeskontroll. Vad som sägs om
beskattningsmyndighet 13 kap. och 9 kap. 3 § nämnda lag skall dock gälla
lantbruksstyrelsen. Om annan än statens utsädeskontroll utför statsplombering
av utsäde, skall denne debilera och uppbära avgiften för utsådeskontrodens
räkning. Till allmänt ombud utses tjänsteman hos lantbruksstyrelsen.

Avgiftsskyldighet
inträder vid varje plomberingstillfälle. Verkställd debitering har samma
verkan som ett beslut enligt 4 kap. 3 § la-gen( )om punktskatter och
prisregleringsavgifter. Avgiften skall i sådant fall betalas inom den tid som
bestäms av den som utför statsplombering.

Denna lag iräder i kraft den 1 juli 1984.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1979: 298. Senaste
lydelse 1978:203.

19 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt

Härigenom
föreskrivs i fräga om lagen (1977:306) om dryckesskatt' dels alt 3,7, 12 och 14
§§ skall upphöra att gälla, dels alt 6, 8, 13 och 15 §§ skall ha nedan angivna
lydelse, dels atl i lagen skall införas en ny paragraf, 16 §, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse

Den som inom landet yrkesmässigt bedriver verksamhet som
medför skattskyldighet enligt 4 § första stycket skall anmäla sig för registrering
hos riksskatleverket senast två veckor innan verksamheten påbörjas eller
övertages. Ändras förhållande som uppgivits i anmälan skall riksskatleverket
underrättas inom två veckor efter ändringen.

Om
verkställd registrering utfärdar riksskatteverket bevis som sändes tdl den
skattskyldige.

För att
avgöra om skattskyldighet föreligger kan riksskatteverket infordra uppgift
från näringsidkare som ej har anmält sig för registrering.

6 §

Föreslagen
lydelse

Den som inom landet yrkesmässigt bedriver verksamhet som
medför skattskyldighet enligt 4 § första stycket skall vara registrerad hos
riksskatteverket.

Den som
ämnar yrkesmässigt till landet införa skattepliktig malt- eller läskedryck för
försäljning till återförsäljare kan efter ansökan registreras hos
riksskatteverket. Ändrasförhållande som har uppgivits i ansökningshandling
äger 6 och 7 §§ motsvarande tillämpning.

Om verkställd registrering utfärdar riksskatteverket
bevis som sändes till den skatlskyldige.

Den som
yrkesmässigt för in skattepliktig malt- eller läskedryck till landet för
försäljning till återförsäljare, kan om verksamheten är av större omfattning
eller annars om del finns särskilda skäl registreras hos riksskatteverket.

I
deklaration för skatt pä malt-och läskedrycker får särskill för varje varuslag
avdrag göras för myckenhet, som

I deklaration
för skatt pä malt-och läskedrycker får särskilt för varje varuslag avdrag göras
för skatt på drycker, som

' Senaste lydelse av 12 § 1983: 533. - Senaste lydelse
1978: 126.

Prop.
1983/84:71 68

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1.
har utförts ur
landel eller har förts till svensk frihamn för annat ändamål än atl förbrukas
där eller har lagts upp pä tullager som inrättats för förvaring av proviant
eller, såvitt avser starköl, har levererats för försäljning i exportbutik,

2.
har försålts
till den som enligt 7 § tullförordningen (1973:979) åtnjuter tullfrihet vid
införsel av varor,

3.
har förvärvats
för ålerförsäljning och för vilken skattskyldighet tidigare inträtt,

4.
har tagits i
anspråk för provning,

5.
har återtagits
i samband med återgång av köp,

6.
har försålts
med föriust för den skattskyldige, i den mån förlusten hänför sig till
bristande betalning från köpare.

Avdrag enligt första stycket 6 får göras med belopp som
svarar mot så stor del av skatten sorn förlusten visas utgöra av varans
försäljningspris. Har sådant avdrag gjorts och infiyter därefter belalning.
skall redovisning åter lämnas för skatten på de drycker betalningen avser.

I deklaration för skatt på spritdrycker och vin får
avdrag göras för skatt på drycker som har återtagits i samhand med återgång av
köp.

15 §

Införes skattepliktig dryck till Införs skatteplikt',g dryck till lan-

landet av annan än den som har det av annan än den som har regl-

hlivil registrerad som importör en- strerals som importör enligt 8 §,

ligt 8 § skall dryckesskatt eriäg- skall dryckesskatt erläggas till tåli

gas till tullmyndighet. Tullagen myndigheten. Därvid gäller tulla-

(1973: 670) gäller /" fråga om skat- gen (1973:670) och 9 kup. 4 § lagen

ten. Därjämte gäller 46 § lagen ( ) om punktskatter och

(1959:92) om förfarandet vid viss prisregleringsavgifier.

konsumlionsbeskallning.

Skatt utgår inte vid införsel av spritdrycker och vin av
partihandelsbola-gel eller för bolagets räkning eller vid införsel av
skattepliktiga drycker i den ordning som avses i 18 § lagen (1977:293) om
handel med drycker.

16 §

Regler för förfarandet vid be

skattningen finns i lagen ( )

om punktskatter och prisreglerings-

avgifter.

Denna lag träder i kraft den I juli 1984.

Prop.
1983/84:71 69

20 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på

motorfordon dels atl 10 § skall upphöra alt gälla, dels
att 3, 9 och 16 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall
införas en ny paragraf, 19 §, av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Riksskatteverket är beskatlningsmyndighet om ej annat
följer av andra stycket. Lagen (1959:92) om förfarandet vid viss
konsumtions-beskattning skall därvid tillämpas.

Då skattepliktigt motorfordon in- Införs skattepliktigt motorfordon

föres till landet av annan än den till landet av annan än
den som har

som har registrerats som importör registrerats som importör enligt 6 §

enligl 6 § andra stycket erlägges andra stycket skall skatt erläggas

skatt till tudmyndighet. Därvid gäl- lill tullmyndigheten. Därvid gäller

ler tullagen (1973:670) och 46 § la- lullagen (1973:670) och 9 kap. 4 §

gen om förfarandet vid viss kon- lagen ( ) om punktskatter

sumtionsbeskattning. och prisregleringsavgifier.

Deklarationsskyldighet m.m. A vdrag m.m.

9 §

Registrerad skattskyldig skall lämna deklaration till
riksskatteverket för varje kalendermånad (redovisningsperiod). I
deklarationen skall redovisas skatt för de fordon för vilka skattskyldighet har
inträtt under perioden.

1 deklaration får skattskyldig göra avdrag för skatt på
motorfordon

1.
som har förts
in i förteckning enligt 2 § exportvagnskungörelsen (1964:39) eller som, enligt
bevis av tullmyndighet, av den skattskyldige eller för dennes räkning har förts
ur landel eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än att brukas där
och som icke har varit registrerat eller har varit registrerat endast i
förening med avställning,

2.
som den
skattskyldige har återtagit i samband med återgång av köp och som icke har
varil registrerat eller har varit registrerat endast i förening med
avställning,

3.
för vilkel
försäljningsskatt visas ha påförts tidigare, i annat fall än som avses i 2
eller

4.
vars
försäljning har förorsakat den skattskyldige förlust på grund av bristande
betalning frän köpare som är yrkesmässig återförsäljare av motorfordon.

Prop.
1983/84:71

Nuvarande lydelse

Avdrag som avses i andra stycket 4 får göras med belopp
som svarar mot sä stor del av skatten som förlusten visas utgöra av fordonets
försäljningspris.

70

Föreslagen lydelse

Avdrag som avses i första stycket 4 får göras med belopp
som svarar mot sä stor del av skatten som förlusten visas utgöra av fordonets
försäljningspris. Har sådant avdrag gjorts och Infiyter därefter betalning,
skall redovisning åter lämnas för skatten på de motorfordon som betalningen
avser.

I fall
som avses i 3 § utgår inte skatt om fordonet förtullas under omständighet som
för tullpliktig vara medför tullfrihet eller tullned-sättning med stöd av 7,
11 eller 12 § eller, om annat inte följer av andra stycket, 13 § 1
lullförordningen (1973:979).

tullförord-

16 §' I fall som avses i 3 § andra stycket ulgår inte
skatt om fordonet förtullas under omständighet som för tullpliktig vara medför
tullfrihet eller lullnedsätlning med stöd av 7, 11 eller 12 § eller, om annat
inte följer av andra stycket, 13 § 1 tullförordningen (1973:979).

Befrielse frän skatt enligt första stycket jämfört med 13
§ ningen medges inle för

1. fordon, för vilkel rätt till avdrag föreUgger enligt
9 § andra stycket 1,

om fordonet förtullas för någon annan än den avdragsberättigade,

2. fordon, för vilket återbetalning av eller befrielse
från skatt har medgi

vits enligt 12 §.

Har skattefrihet enligl första stycket medgivils men har
förttlsättningar-na för tullfrihet eller lullnedsätlning upphört, ankommer det
på tullmyndigheten att ta ut den på fordonet belöpande skatten.

19 §

Regler för förfarandet vid be

skattningen finns i lagen ( )

om punktskatter och prisreglerings-

avgifter.

Denna lag träder i kraft den I juli 1984.

Senaste lydelse 1981:255.

Prop. 1983/84:71 71

21 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:144) om skatt på vissa resor

Härigenom
föreskrivs i fräga om lagen (1978: 144) om skatt på vissa resor dels att 4 och
10 §§ skall upphöra att gälla, dels att 3, 6, 7, 9, II och 13 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Flygning med flygplan, vars högsta tillåtna startvikt
uppgår till högst 5 700 kilogram eller som är godkänt för befordran av högsl
tio passagerare, anses ej som charterflygning.

3 §

Föreslagen
lydelse

Flygning med flygplan, vars högsta tillåtna slartvikt
uppgår till högst 5 700 kilogram och som är godkänt för befordran av högst tio
passagerare, anses ej som charterflygning.

Den som
avser att utföra charter-fiygning skall anmäla sig för registrering hos
riksskatleverket.

För atl
avgöra om skattskyldighet föreligger kan riksskatteverket infordra uppgift
från den som utför fiygning och som ej har anmält sig för registrering.

Den
skattskyldige skall vara registrerad hos riksskatteverket..

Underlåter
skattskyldig att utse representant enligt 5 § eller underlåter någon att göra
anmälan eller lämna uppgift enligt 6 §, kan riksskatteverket förelägga honom
att vid vite fullgöra sin skyldighet. För-suilei vite utdöms av
länsskatteräi-ten i Stockholms län.

Underlåter
den skattskyldige alt utse representant enligt 5 § kan riksskatteverket
förelägga honom att vid vite fullgöra sin skyldighet. Fråga om utdömande av
vite prövas av länsrätten i Stockholms län.

9 §'
Reseskatt utgår med 150 kronor per passagerare.

Reseskatt
utgår ej för passagerare som inte fyllt 12 är. Reseskatt utgår ej heller för
passagerare som deltar i charterflygning som avses i 2 § 1,2,4 eller 5 utan
egen kostnad i egenskap av anställd hos den som utförfiygningen eller anordnar
eller förmedlar resa i vilken fiygningen ingår.

Reseskatt
utgår inte för passagerare som inte fyllt 12 år. Reseskatt utgår inte heller
för passagerare som deltar i charterflygning som avses i 2 § första stycket
1,2,4 eller 5 utan egen koslnad i egenskap av anställd hos den som utför
charterflygning eller anordnar eller förmedlar resa i vilken sådan flygning
ingår.

Senaste lydelse 1980:683.

Prop.
1983/84:71

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

72

I
deklaration får skattskyldig göra avdrag för reseskalt som hänför sig till
förlust pä grund av bristande betalning från uppdragsgivare.

I deklaration får den skattskyldige göra avdrag för
reseskatt som hänför sig till föriust pä grund av bristande betalning från
uppdragsgivare. Avdrag får göras med så stor del av skatten som förlusten
visas utgöra av charterflygningens pris.

Har
sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning skall redovisning åter
lämnas för skatten för det anlal passagerare som betalningen avser.

Lagen
(1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning skall tillämpas på
reseskatt. Lagens bestämmelser om kontroll hos annan än skaltskyldig skall
tillämpas på researrangör och annan som anordnar resa i vilken charterflygning
ingår.

Regler
för förfarandet vid be

skattningen finns i lagen ( )

om punktskatter och prisreglerings-

avgifter.

Denna lag träder i kraft den I juli 1984.

Prop.
1983/84:71 73

22 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för
skatter,

tullar och avgifter

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§' Betalningssäkring får användas i fråga om fordran på

1.
skatt, tull
eller avgift som avses i 1 § första stycket lagen (1971:1072) om
förmånsberättigade skattefordringar m. m.,

2.
skatt enligt
lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

3.
skatte- eller
avgiftstillägg eller förseningsavgift,

4.
ränta eller
avgift som utgår i samband med uppbörd eller indrivning av fordran enligt 1, 2
eller 3,

5.
skattebelopp
jämte restavgift 5. skattebelopp jämte restavgift
eller ränta som företrädare för juri- eller ränta som företrädare för juridisk
person är skyldig att belala en- disk person är skyldig alt belala enligl 77 a
§ uppbördslagen (1953; ligt 77 a § uppbördslagen (1953: 272), 48 a § lagen
(1968:430) om 272), 48 a § lagen (1968:430) om mervärdeskatt, 27 a § lagen
mervärdeskatt, 17 § I mom. lagen (1959:92) om förfarandet vid viss (1958: 295)
om sjömansskatl e/Zer 5 konsumlionsbeskallning eller 17 § kap. 17 § lagen ( )
om punkt-1 mom. lagen (1958:295) om sjö- skatter och prisregleringsavgifter.
mansskatt.

Betalningssäkring får användas också i fråga om sådan
fordran på utländsk skatt, tull eller avgift, för vilken säkerställande av
betalning får ske här i riket enligt överenskommelse mellan Sverige och
främmande stat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

Åtgärder som har vidtagits med stöd av äldre bestämmelser
skall efter den nya lagens ikraftträdande anses vidtagna med stöd av denna.

Senaste lydelse 1981:1318.

23 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:691) om skatt på vissa
kassettband

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:691) om skatt
på vissa kassettband

dels att 12 § skall upphöra att gälla,

dels alt 5, 10 och 11 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels
att i lagen skall införas en ny paragraf, 19 §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Riksskatteverket är, utom i fall som avses i andra
stycket, beskattningsmyndighet för kassettskatt. Därvid gäller lagen (1959:92)
om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.

Då elt skattepliktigt band införs till landet av någon som
inte har blivit registrerad enligt 9 §, skall skatten erläggas lill
tullmyndigheten. I sådana fall gäller tullagen (1973:670) i fräga om skatten.
Dessulom gäller 46 § lagen (1959:92) om förfarandet vid viss
konsumtionsbeskattning.

5§

Föreslagen
lydelse

Då ett skattepliktigt band införs till landet av någon som
inle har blivit registrerad enligl 9 §, skall skatten erläggas till
tullmyndigheten. I sädana fall gäller tullagen (1973:670) i fräga om skatten.
Dessutom gäller 9 kap. 4 § lagen ( ) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

10 § Skattskyldig skall lämna deklaration fill
riksskatteverket för vaije period om tvä kalendermånader räknat från
kalenderårets böljan (redovisningsperiod) .

Riksskatteverket får, när särskilda skäl föreligger,
medge att deklaration lämnas för heh kalenderår.

11 §'

I
deklarationen skall skatt redovisas för de band för vilka skattskyldighet har
inträtt under perioden. Avdrag får göras för skatt på sädana band

1. som
har förts ut ur landet eller

förts till svensk frihamn för annal

ändamål än att användas där,

2.
för vilka
skattskyldighet tidigare enligt denna lag har inträtt,

3.
som har
återtagits i samband med återgång av köp.

I
deklarationen får avdrag göras för skatt pä sådana band

1.
som har förts
ut ur landet eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än att användas
där,

2.
för vilka
skattskyldighet tidigare enligt denna lag har inträtt,

3.
som har
återtagits i samband med återgång av köp.

Senaste lydelse 1983:222.

Prop.
1983/84:71

Nuvarande lydelse

4. som har sålts med förlust för den
skattskyldige, i den mån förlusten hänför sig lill bristande belalning frän
köparen,

5. för vilka sådan avgift som avses
i ett den 2 mars 1982 träffat avtal mellan staten samt Sveriges
Biografägareförbund, Folkets Husföreningarnas Riksorganisation, Föreningen Våra
Gärdar, Sveriges Filmuthyrareförening u.p.a.. Föreningen Sveriges
Filmproducenter och föreningen IFPI-VIDEO har erlagts till stiftelsen Svenska
Filminstitutet.

75

Föreslagen lydelse

4.
som har sålts
med förlust för den skatlskyldige, i den mån förlusten hänför sig till
bristande betalning från köparen,

5.
för vilka sådan
avgift som avses i ett den 2 mars 1982 träffat avtal mellan staten samt
Sveriges Biografägareförbund, Folkets Husföreningarnas Riksorganisation,
Föreningen Våra Gärdar, Sveriges Filmuthyrareförening u.p.a.. Föreningen
Sveriges Filmproducenter och föreningen IFPI-VIDEO har erlagts till stiftelsen
Svenska Filminstitutet.

Avdrag enligt första stycket 4 får göras med belopp som
svarar mot så stor del av skatten som förlusten visas utgöra av bandens försäljningspris.
Har sådant avdrag gjorts och infiyter därefter betalning skall redovisning
åter lämnas för skatten på de band som betalningen avser.

Avdrag
som avses i första stycket 5 får göras även om avgiften har erlagts efler
redovisningsperiodens utgång men före den tidpunkt som avses i 12 §.

Avdrag som avses i första stycket 5 får göras även om
avgiften har erlagts efter redovisningsperiodens utgång men före den tidpunkt
då deklarationen skall ha kommd in till beskattningsmyndigheten.

I deklarationen skall även uppges det antal skattepliktiga
ljudkassett-band, med angivande av deras speltid, som den skattskyldige har
använt för sådan inspelning eller kopiering som sker yrkesmässigt.

19 §

Regler för förfarandet vid beskattningen finns i lagen (
) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Denna lag träder i kraft den I juli 1984.

24 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:1200) om skatt på
videobandspelare

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1982:1200) om skatt på videobandspelare dels att
7 § skall upphöra att gälla, dels att 3, 8 och 9 §§ skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse

Riksskatteverket är. utom i fall som avses i andra
stycket, beskattningsmyndighet. Därvid gäller lagen (1959:92) om förfarandet
vid viss konsumtionsbeskattning.

Då en
videobandspelare införs lill landet av någon som inte är registrerad som
importör enligt 6 § andra stycket, skall skatten erläggas till
tullmyndigheten. 1 sädana fall gäller tullagen (1973:670) i fräga om skatten.
Dessutom gäller 46 § lagen om förfarandet vid viss konsumlionsbeskallning.

3 §

Föreslagen
lydelse

Då en videobandspelare införs till landet av någon som
inte är registrerad som importör enligt 6 § andra stycket, skall skatten erläggas
till tullmyndigheten. I sädana fall gäller tullagen (1973:670) i fråga om
skatten. Dessutom gäller 9 kap. 4 § lagen ( ) om punktskatter och
prisregleringsavgifter.

I
deklarationen skall skatt redovisas för de videobandspelare för vilka
skattskyldighet har Inträtt under redovisningsperioden. Avdrag får göras för
skatt på sådana videobandspelare

1. som har förts ul ur landet eller

förts till svensk frihamn för annat

ändamål än all användas där,

2.
för vilka
skattskyldighet enligt denna lag tidigare har inträtt,

3.
som har
återtagits i samband med återgång av köp,

4.
som har sålts
med förlust för den skattskyldige, i den mån förlusten hänför sig fill
bristande belalning från köparen.

Avdrag enligl första stycket 4 får göras med belopp som
svarar mot så stor del av skatten som förlusten visas utgöra av varans
försäljningspris.

I
deklaration får avdrag göras för skatt på sädana videobandspelare

1.
som har förts
ut ur landet eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än alt användas
där,

2.
för vilka
skattskyldighet enligt denna lag tidigare har inträtt,

3.
som har
återtagits i samband med återgång av köp,

4.
som har sålts
med förlust för den skattskyldige, i den män förlusten hänför sig till
bristande betalning från köparen.

Avdrag
enligt första stycket 4 får göras med belopp som svarar mol sä stor del av
skatten som förlusten visas utgöra av varans försäljningspris. Har sådant
avdrag gjorts och infiyter därefter betalning skall redovisning åter lämnas
för skatten på den vara som betalningen avser.

Prop.
1983/84:71 77

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9§

Deklarationen skall ha kommit in Regler för förfarandet vid be-

id!
riksskatteverket senast den fem- skattningen finns i lagen ( ) om

te i
andra månaden efter utgången punktskatter och prlsregleringsav-

av
redovisningsperioden. gifter.

Denna lag Iräder i kraft den 1 juli 1984.

Prop. 1983/84:71 78

25 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:1201) om skatt på viss
elektrisk kraft

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:1201) om skatt
på viss elektrisk kraft dels atl 8 § skall upphöra att gälla, dels att 2 och 7
§§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

Riksskatteverket är beskattnings- Regler för förfarandet vid be-

myndighet. Lagen (1959:92) om skattningen finns i lagen ( )
om

förfarandet
vid viss konsumtions- punktskatter
och prlsreglerlngsav-

beskattning tillämpas på skatt en- gifter,

ligt denna lag.

7§

Den som är skattskyldig skall lämna deklaration tdl
riksskatteverket för varje kalendermånad.

Om särskilda skäl föreligger får riksskalteverkel medge
atl en deklaration lämnas för hell kalenderår.

I deklarationen får den skattskyl- I deklaration får den skattskyldi-

dige göra avdrag från den skatte- ge göra avdrag frän den
skatteplik-

pliktiga kraften med för kraftverk tiga kraften med för kraftverk och

och år räknat sex miljoner kilowatt- år räknat sex miljoner kilowattim-

timmar minskat med fyrtio procent mar minskat med fyrtio procent av

av skillnaden mellan den skatteplik- skillnaden mellan den skattepliktiga

tiga kraften och sex miljoner kraften och sex miljoner kilowatt

kilowattimmar, timmar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

Prop.
1983/84:71 79

26 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:000) om skatt på omsättning
av vissa

värdepapper

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:000) om skatt
pä omsättning av vissa värdepapper' dels att 7 § skall upphöra atl gälla, dels
att 9 och 10 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9§

Den som är skattskyldig skall lämna deklaration för
bestämda redovisningsperioder.

Redovisningsperioden
är kalendermånad för den som är skattskyldig enligt 3 § första stycket och
halvt kalenderår för den som är skattskyldig enligt 3 § andra stycket.

Deklarationen skall ha kommit in till
beskaltningsmyndigheten senast den 25 i månaden efter redovisningsperioden. I
deklarationen skall redovisas skatt för den omsättning för vilken
skattskyldighet inträtt under redovisningsperioden.

I0§

Lagen (1959:92) om förfarandet Regler för förfarandet vid be-

vld viss konsumtionsbeskattning skattningen fmns 1 lagen (
) om

tillämpas i fråga om skatt enligt punktskatter och prisregleringsav-

denna lag. gifter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

Prop. 1983/84:48,

Prop.
1983/84:71 80

27 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:000) om särskild avgift för
elektrisk

kraft från kärnkraftverk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:000) om
särskild avgift för elektrisk kraft frän kärnkraftverk' dels att 2 § skall
upphöra att gälla, dels atl 6 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§

Den som är avgiftsskyldig skall Regler för förfarandet vid be-

lämna
deklaration tdl rlksskatlever- skattningen fmns i lagen ( ) om ket
för varje kalendermånad. De- punktskatter och prisreglerlngsav-klarationen
skall ha kommit in till gifter, riksskatteverket senast den 25 i månaden
efter den månad som deklarationen avser.

Denna lag Iräder i kraft den 1 juli 1984.

Prop. 198.3/84:62.

Prop. 1983/84:71 81

Utdrag

FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1983-04-21

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt,
Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Andersson, Rainer, Boström,
Bodslröm, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg

Föredragande:
statsrådet Feldt

Lagrädsremiss
om nya förfaranderegler för punktskatter och prisregleringsavgifter

1
Inledning

I
lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning, LFK, ges formella
och processuella regler för punktskatterna. LFK tillämpas också när del gäller
avgifter inom prisregleringen för jordbruket och fisket. I skatte- och
avgiftsförfattningarna anges om och i vilken utsträckning förfarandelagen skall
tillämpas på skatten eller avgiften.

Den
20 maj 1969 tillkallade chefen för finansdepartementet en utredning med uppdrag
att se över gällande bestämmelser pä vissa delar av punktskatteområdet.
Utredningen, som har arbetat under namnet punktskatteutredningen, har tidigare
lämnat ett flertal förslag till ändringar av de materiella bestämmelserna för
vissa av punktskatterna. Förslagen har lett till ny eller ändrad lagstifining
l.ex. när det gäller den särskilda varuskatten, dryckesskatten och
försäljningsskatten på motorfordon.

Punktskatteutredningen
har avslutat sitt arbete med en översyn av beskattningsförfarandet för
punktskatterna och prisregleringsavgifterna. Utredningens slutbetänkande
Punktskatter och prisregleringsavgifter, SOU 1981:83-84. avlämnades i november
1981'. Betänkandet innehåller bl.a. förslag till en ny lag om punktskatter och
prisregleringsavgifter, som avses ersälta LFK. Till protokollet i detta ärende
bör fogas utredningens sammanfattning av betänkandet som bilaga 1.

'
Ledamöter vid avlämnandet av betänkandet: departemenlsrädet Karl-Ingmar
Ed-strand, ordförande, f.d. skattedirektören Einar E:son Thulin, byråchefen Bo
Willart och regeringsrådet Ulla Wadell.

6
Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 71

Prop.
1983/84:71 82

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanserna och en sammanfattning av remissyttrandena bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Jag avser nu att ta upp frågan om lagstiftning på grund av
punktskatteul-redningens förslag.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Allmänna synpunkter

2.1.1 En ny förfarandelag för punktskatter och
prisregleringsavgifter

Punktskatterna innefattar ett stort antal skatter och
avgifter som i regel las ut på konsumtionen av varor och tjänster inom landet.
Beskattningen avser konsumtion av mycket varierande beskaffenhet. Exempelvis
räknas till punktskatterna den allmänna energiskatten pä oljeprodukter m.m.,
tobaksskallen, dryckesskatten, vägtrafikskatten, den reseskatt som utgår vid
charterflygning, stämpelskatt som las ut på aklier vid bildande av aktiebolag
m. m. Beskattningen ger statsverket betydande skatteinkomster. För budgetåret
1983/84 beräknas således uppbörden av punktskatterna totalt uppgå till ca 32,5
miljarder kr.

Uppbörden av de olika punktskatterna är emellertid av mycket
varierande storlek. Antalet skattskyldiga skiljer sig vidare markant. Dessa
och andra faktorer har medfört att både de materiella och de formella reglerna
skiljer sig avsevärt mellan de olika punktskatteförfattningarna. Till detta har
också medverkat att författningarna tillkommit vid olika tidpunkter.

De ca 20 olika punktskatteförfattningarna, vartill kommer
ett avsevärt anlal tillämpningsförfattningar m. m., innehåller de materiella
reglerna för beskattningen. Det är således frågor om skattesatser, de
skattepliktiga objekten, vem som är skattskyldig, tiden för skattskyldighetens
inträde m. m. 1 varierande omfattning finns i författningarna också
bestämmelser som avser själva beskatlningsförfarandet. Således regleras bl. a.
frågor om registrering av skattskyldiga, redovisningsperioder och
deklarationstider i skatteförfaltningarna.

Gemensamma formella och processuella regler för
beskattningen finns emellertid samlade i LFK. Lagen är i varierande omfattning
tillämplig för de olika punktskatterna och för vissa avgifter med anknytning
till punktskatterna, l.ex. lotalisatoravgift och överlastavgift. Vidare gäller
lagen i vissa delar för de prisregleringsavgifter som las ut på
jordbruksprodukter och fisk samt för våxtförädlingsavgift.

LFK innehåller bestämmelser om uppgiftsskyldighel och
deklarafions-skyldighet, regler om när skatten skall betalas och om anstånd med
skattebetalning m.m. Vidare regleras i lagen beslutsordningen,
skattekontrollen

Prop. 1983/84:71 83

och förhandsbesked i fråga om punktskatter. 1 LFK finns
också bestämmelser om skattetillägg och förseningsavgift.

Punktskatteutredningen har funnit atl LFK är i behov av en
genomgripande översyn. Den utveckling som skett inom skatteområdet i övrigt
har lett till att LFK i mänga fall framstår som otidsenlig. Många frågor är
dessutom ofullständigt reglerade i lagen. Detta gäller särskilt beslutsordningen
och skattekontrollen. Utredningen föreslär därför att LFK ersätts med en ny
lagstiftning, lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter, LPP. Därvid kan
en mer enhetlig reglering av förfarandet åstadkommas för skatterna och
avgifterna. De enskilda skatte- och avgiftsförfattningarna kan också förenklas
och förenhelligas genom att åtskilliga bestämmelser kan överföras lill LPP. Den
nya lagstiftningen skall enligt förslaget - i de delar där det är möjligt -
anpassas lill vad som nu gäller för inkomstskatten och mervärdeskatten.

Remissinstanserna har genomgående vitsordat behovet av att
ersätta LFK med en modern lagstiftning. Flera remissinstanser har anfört att
åtskilligt står att vinna i att förfarandereglerna inom punktskatteområdet
anpassas fill annan lagstiftning. Det har bl.a. framhållits att'reformen skulle
innebära påtagliga lättnader för sädana skattskyldiga som har att belala både
mervärdeskatt och en eller flera punktskatter.

Den av punklskatleulredningen föreslagna nya lagen om
punktskatter och prisregleringsavgifter har utformats med ledning av
utvecklingen på andra rättsområden. Särskilt har uppbyggnaden av
mervärdeskattens regelsystem beaktats. Vidare har en anpassning skett till
l.ex. kontrollregler och regler om indrivning m. m. i taxeringslagen
(1956:623), TL, och uppbördslagen (1953:272), UBL. Remissinstanserna har
understrukit behovet av denna anpassning, och ansett att utredningsförslaget i
allt väsentligt svarar mot de krav som kan ställas i det avseendet.

Jag delar
utredningens och remissinstansernas bedömning att det finns ett starkt behov av
enhetligare och enklare förfaranderegler för punktskatterna. Mänga frågor är
nu ofullständigt reglerade i lagstiftningen, det gäller bl.a. beslutsordningen
och skattekontrollen. För den direkta beskattningen och för mervärdeskatten är
förfarandereglerna utbyggda i en helt annan omfattning. 1 jämförelse med den
förhållandevis moderna lagstiftningen pä dessa områden framstår bestämmelserna
i LFK och i vissa av punktskatteförfattningarna som otidsenliga. Detta
förorsakar onödiga problem och extra arbete för skattskyldiga och myndigheter.
Den bristande regleringen av vissa frågor kan också vara lill nackdel ur
rättssäkerhetssynpunkt. Det är således enligt min mening angeläget att
förfarandet för punktskatterna nu moderniseras och effektiviseras.

Ulredningens förslag till en enhetlig reglering av dessa
frågor svarar enligt min mening väl mot de krav som bör ställas på en ny
förfarandelag för punktskatterna och prisregleringsavgifterna. Förslaget
innebär en väl avvägd anpassning till nyare lagstiftning på andra områden. De
föreslagna

Prop. 1983/84:71 84

bestämmelserna
innebär i övrigt väsentliga kompletteringar, förenklingar och förtydliganden av
del nuvarande regelsystemet. Vidare möjliggörs en förenkling av de enskilda
punktskalte- och avgiftsförfattningarna.

Enligl
min mening bör LFK därför nu ersättas med en ny lag, i huvudsak utformad enligt
det förslag utredningen har lagt fram. Jag avser i del följande atl ta upp
detaljerna i förslaget till närmare överväganden.

2.1.2
Tillämpningsområde

Enligt
I § LFK skall lagen tillämpas pä skatt eller annan avgift i den män särskild
föreskrift därom har lämnats. I de enskilda skatte- och avgiftsförfattningarna
anges i vilken utsträckning LFK skall tillämpas på skatten eller avgiften.
Beträffande ett slort antal skatter är LFK i sin helhet tillämplig. Detta
gäller för särskild varuskatt, allmän energiskatt, bensinskatt,
valtenkraftskatt, tobaksskatt, avgift på vissa dryckesförpackningar, särskild
avgift på oljeprodukter, dryckesskatt, försäljningsskatt på motorfordon,
reseskatt, kassettskatt och videoskatt. I fråga om reklamskatt och spelskall är
LFK med vissa mindre undantag tillämplig. För lotterivinst-skatt, stämpelskatt
på aktier, vägtrafikskatl och tillfällig vinstskatt år LFK endast delvis
tillämplig.

LFK
är vidare med vissa begränsningar tillämplig pä de prisregleringsavgifier som
tas ut enligt lagen (1967: 340) om prisreglering på jordbrukets område och
lagen (1974:226) om prisreglering på fiskels område. Jord-bruksnämnden,JN, har
emellertid med slöd av bemyndiganden i författningarna beslutat om vissa
inskränkningar i tillämpningen av LFK; s regler för prisregleringsavgifterna.

Bestämmelserna
i LFK tillämpas vidare på avgift enligt bilskrotningslagen (1975: 343) och i
viss utsträckning pä avgift enligt lagen (1972: 435) om överlastavgift och på
växtförädlingsavgift enligt utsädeslagen (1976:298).

Införs
varor till landet las punktskatter och avgifter ut i den ordning som föreskrivs
i tullagen (1973:670). I vissa fall kan dock en importör registreras hos
riksskatteverket, RSV, och skatt tas då ut i den ordning som gäller för
verksamhet inom landet.

Ulredningen
föreslår att LPP i princip skall ha samma tillämpningsområde som LFK. LPP
skall således enligt förslaget i sin helhet vara tillämplig pä punktskatterna
och prisregleringsavgifterna, om avvikande bestämmelser inle tagits in i
skatte- eller avgiftsförfattningarna.

I
fråga om vägtrafikskatt föreslår utredningen att LPP endast skall tillämpas i
den mån delta anges i vägtrafikskattelagen (1973:601). Denna ordning, som
överensstämmer med den nuvarande, föresläs också gälla för överiastavgift och
för växtförädlingsavgift.

Enligt
förslaget skall vidare, liksom f. n., förfarandereglerna inte tillämpas för
skatter och avgifter som tas ut vid import. I dessa fall skall bestämmelserna i
tullagen tillämpas.

Remissinstanserna
har inte haft något att invända mot det av utredning-

Prop. 1983/84:71 85

en
föreslagna tillämpningsområdet för den nya lagstiftningen. För egen del anser
jag också atl det inte för närvarande finns skäl att utvidga tillämpningsområdet
utöver vad som nu gäller för LFK. I fräga om vägtrafikskatten delar jag
ulredningens uppfattning att det särskilda förfarande som i vissa delar byggts
upp för denna skatt gör att de föreslagna bestämmelserna i LPP endast kan
tillämpas i begränsad utsträckning. Delsamma gäller för överiastavgift och för
våxtförädlingsavgift. Jag föreslär således att LPP ges det av utredningen
föreslagna tillämpningsområdet.

2.2
Redovisning av skatt

För
punktskatter och prisregleringsavgifter skall de skatt- och avgiftsskyldiga
lämna uppgifter till beskattningsmyndigheten om sin skatt. Vanligen lämnas
uppgifterna för bestämda tidsperioder, som varierar för de olika skatterna och
avgifterna. För vissa skatter och avgifter lämnas dock uppgifterna inte
periodiskt pä detta sätt, ulan för vatje lillfälle dä skatt eller avgift skall
tas ut.

Uppgifterna
lämnas i en deklaration som, när redovisningsperioder till-lämpas, i allmänhet
skall avges omkring en månad efter periodens utgång. Samtidigt skall skatten
eller avgiften betalas. I deklarationen skall skatt tas upp för de varor eller
tjänsier för vilka skattskyldighet har inträtt under redovisningsperioden.

Bestämmelserna
om när skatlskyldigheten och redovisningsskyldigheten inträder,
redovisningsperiodernas längd och deklarationstiden varierar nu väsentligl för
de olika punktskatterna och avgifterna. Utredningen har föreslagit atl reglerna
skall samordnas särskilt i fräga om redovisningsperioderna och
deklarationstidens längd. Vidare föreslås att tiden för redovisningsskyldighetens
inträde närmare knyts till företagens bokföring. I samband därmed föresläs
också justeringar av tidpunkten för skattskyldighetens inträde för vissa av
punktskatterna.

2.2.1
Skattskyldighetens inträde

Tidpunkten
för skattskyldighetens inträde är av avgörande betydelse när det gäller att
bestämma om skatt skall tas ut och i så fall med vilket belopp. Tidpunkten är
vanligen också avgörande för när redovisningsskyldigheten för skatten skall
inträda. För en viss redovisningsperiod redovisas dä den skatt för vilken
skattskyldighet har inträtt under perioden.

Bestämmelserna
om skattskyldighetens inträde finns i skatteförfaltningarna. För en störte
grupp skatter är reglerna relativt enhetliga. Här inträder skattskyldigheten
vid leverans till köpare eller dessförinnan när skattepliktiga varor eller nyttigheter
tas i anspråk för andra ändamål än försäljning. Inom den gruppen finns
emellertid speciella fall.

Några
andra skaller kan sägas ha en kontantmetod. Skatlskyldigheten

Prop.
1983/84:71 86

inträder när köparen betalar. Del gäller dryckesskatten för
spritdrycker och vin och reklamskatten.

Att leveranstidpunkten vanligen är avgörande för
skattskyldighetens inträde innebär väsentliga praktiska fördelar. Dessa har
också åberopats när motsvarande ordning införts i mervärdeskatlelagen
(1968:430), ML, från den 1 Januari 1981.

Några helt enhetliga regler om skattskyldighetens inträde
finns således inte på punktskatleområdet. Ulredningen anför atl den nuvarande
oenhetligheten i allt väsentligt förorsakas av olikheter i skatternas
uppbyggnad. Utredningen har därför inte ansett det lämpligt att i detta
sammanhang försöka skapa enhetliga regler. Eftersom tiden för
skattskyldighetens inträde har betydelse för bestämmande av liden för
redovisningsskyldigheten, och ulredningen föreslär nya regler i denna del, föresläs
dock i några fall även ändrade regler når det gäller skattskyldighetens
inträde.

För reklamskatten gäller som fidigare nämnts en
kontantmetod, dvs. skattskyldigheten inträder när köparen betalar. Utredningen
föreslår att skattskyldighetens inträde i stället knyts fill offenfiiggörande
av annons, leverans av trycksak och annars när skattepliktig reklam återges. På
det sättet kan tiden för skattskyldighetens inträde kopplas till den fysiska
hanteringen av reklamen m.m., på samma sätt som gäller för övriga punktskatter.
Vidare möjliggör ändringen att skatleredovisningen kan ske samordnad med
affärsbokföringen. För reklamskatten föreslär utredningen vidare atl
skattskyldighet skall inträda också när förskottsbetalning sker.

När det gäller skatten pä vin- och spritdrycker inträder
enligt nuvarande regler skattskyldigheten för AB Vin- och Spritcenlralen när
betalning erhålls från Systembolaget AB. Enligt förslag i prop. 1982/83:150
skall emellertid skallskyldighetens inträde knytas lill leveranserna pä samma
sått som gäller för flertalet andra skatter. Ändringen föresläs träda i kraft
den I januari 1984.

Remissinslanserna har inte haft något atl invända mot
förslagel att tidpunkten för skallskyldighetens inträde när det gäller
reklamskatten skall bestämmas efter samma principer som för övriga skatter. En
remissinstans har dock anfört att det inte finns tillräckliga skäl för att
skattskyldighet för reklamskatt skall inträda redan när förskottsbetalning
sker.

För egen del vill jag anföra följande. Som utredningen
funnit saknas förutsättningar att nu skapa en fullständig enhetlighet när det
gäller tidpunkten för skattskyldighetens inträde. De materiella
beskattningsreglerna i de olika punklskatteförfatlningarna är inle så enhefiiga
alt detta f.n. är möjligt. Ändringar bör därför nu i huvudsak endast göras i de
fall detta erfordras vid införandet av de nya redovisningsmetoder jag i det
följande kommer alt förorda.

För reklamskattens del bör skattskyldigheten inträda redan
när skaltepliklig annons offentliggörs, när skattepliktig reklamtrycksak
levereras till

Prop.
1983/84:71 87

köpare eller annars tas ut från rörelse eller när
skattepliktig reklam i annan form återges. Enligt min mening bör
skattskyldighet dock, som utredningen föreslagit, inträda tidigare om
förskottsbetalning sker. En sådan beslämmelse finns inle för övriga
punktskatter men gäller för mervärdeskatten. Det är angeläget att en
samordning med mervärdeskattens regler kan göras för reklamskatten. För vissa
områden av reklamskatten gäller vidare att det är vanligt med olika former av
förskottsbetalningar. Att skattskyldighet inträder redan vid dessa betalningar
kan i vissa fall underlätta tillämpningen av bestämmelserna.

Utredningen
har vidare lagit upp frågan om skattskyldigheten för allmän energiskatt för
elektrisk kraft.

Skatten
för elektrisk kraft skall f.n. erläggas av den som förbrukat kraften. Den
formella skattskyldigheten ligger således hos förbrukaren av den skattepliktiga
nyltigheten, vilket avviker frän vad som normall gäller på punklskatleomrädel.
Den ordning som gäller i dag har sitt ursprung i överväganden som gjordes när
beskattningen av elektrisk kraft infördes är 1951. Det ansågs då olämpligt att
lägga skattskyldigheten i producentledet med hänsyn till atl det var vanligt
med länglidsavtal om kraftleveranser som medförde att producenterna var
förhindrade att vältra över skatten på konsumenterna.

Redovisningen
av skatt görs av producenter eller distributörer av elektrisk kraft som
registrerats hos RSV. Även om dessa inle är formellt skattskyldiga har de i
huvudsak samma skyldigheter som gäller för skattskyldiga enligt andra
skatteförfaltningar.

Utredningen
föreslår att den formella skattskyldigheten flyttas över till dem som är
redovisningsskyldiga för skatten, bl.a. mot den bakgrunden att de flesta av de
nämnda långtidsavtalen nu har löpt ut.

Enligt min
mening bör utredningens förslag i denna del, som godtagits av
remissinstanserna, genomföras. Omläggningen medför att man för skatten på
elkraft även formellt inför den ordning som gäller för andra punktskatter. Jag
föreslår således att skattskyldigheten för elektrisk kraft läggs på den som
yrkesmässigt producerar eller distribuerar elektrisk kraft.

Utredningen
har också lämnat förslag till ändringar i bestämmelserna om skattskyldigheten
vad avser vissa av prisregleringsavgifterna, nämligen leveransavgiften för
potatis och den avgift för fisk som f. n. betalas in till JN av kommunal
fiskhamnsförvaltnlng eller annan organisation som bedriver fiskauktioner.

Vad avser
leveransavgiften för potatis är f. n. den som odlar s.k. fabrikspotatis
(potatis avsedd för sprit- och stärkelseframställning) avgiftsskyldig.
Avgifterna betalas emellertid in till JN av det bränneri eller den stärkelsefabrik
dit potatisleveransen skett. Enligt utredningen bör jordbruksprisregleringslagen
ändras så att brännerier och stärkelsefabriker även görs formellt
avgiftsskyldiga.

I fråga om avgifterna för fisk gäller nu den ordningen att
köparen är

Prop. 1983/84:71 88

avgiftsskyldig
för fisk som köpts på fiskauktion. Avgiften betalas emellertid av köparen till
den som driver fiskauktionen (kommunal fiskhamnsförvaltnlng eller annan),
vilken i sin tur levererar in avgiften till JN. Enligt utredningen bör den som
har att belala in avgiften till JN fortsättningsvis även vara formellt
avgiftsskyldig.

De
av utredningen föreslagna ändringarna i denna del har inte rönt några
invändningar från remissinstanserna. Enligt min mening bör utredningens förslag
genomföras eftersom detta innebär en förenkling och etl förtydligande av
avgiftssystemet. Jag föreslår därför att skaltskyldighetsbestäm-melserna i
dessa avseenden ändras pä angivet sätt.

2.2.2
Redovisningsskyldighetens Inträde

För
fierlalet punktskatter gäller enligt de nuvarande reglerna atl tidpunkten för
skattskyldighetens inträde sammanfaller med tidpunkten för redovisningsskyldighetens
inträde. 1 deklarationen för varje redovisningsperiod skall skatten på de
varor tas upp för vilka skattskyldighet inträtt under perioden. I deklarationen
för viss redovisningsperiod skall därför tas upp de leveranser och uttag som
skett under perioden även om fakturering och bokföring av fordringar som
uppkommit genom leveranserna äger rum först under en senare redovisningsperiod.
I den män en sådan eftersläpning förekommer skulle det därför vara nödvändigt
atl den skattskyldige - om författningarnas redovisningsföreskrifter skall
kunna följas — vid sidan av den vanliga bokföringen har en separat bokföring
till underlag för skatteredovisningen.

1
prakfiken har dock beskattningsmyndigheten godtagit en skatteredovisning som
utgår frän faktureringen. I normalfallen brukar sådana förskjutningar av
redovisningen som medför atl skatten redovisas i perioden efter den då
leveransen skett av revisorerna anmärkas som periodiserings-fel men inte leda
till någon justering. Vid skattehöjningar gör man emellertid korrigeringar av
sådana periodiseringsfel.

En
beiydande del av de skattskyldiga tillämpar därför i praktiken redan nu en
redovisningsmetod som bygger på en bokföringsmässig redovisning av skatten.

I
fråga om mervärdeskatten gäller fr.o.m. den 1 januari 1981 att skatt skall
redovisas räkenskapsenligt. Skatteredovisningen skall ske när affärshändelse,
genom vilken skattskyldighet har inträtt, bokförs eller borde ha bokförts (5 a
§ ML). Metoden innebär alt redovisningen - utöver kontanta betalningar - skall
innefatta uppkomna fordringar. Enligt bokföringslagen, (1976: 125) BFL, skall
fordringar bokföras så snart det kan ske sedan faktura eller annan handling,
som grundar anspråk på vederlag utfärdats eller sådan handling bort föreligga
enligt god affärssed (8 § andra stycket BFL). Den nuvarande ordningen innebär
således att viss kortare tid kan förflyta från det leverans skett lill dess
fordran på köparen bok-

Prop. 1983/84:71 89

förts.
Anknylningen till faktureringen gör att denna redovisningsmetod vanligen
benämns faktureringsmetoden.

Vissa
näringsidkare tillåts att dröja med bokföring av fordringar och skulder tills
betalning sker (8 § tredje stycket BFL, som kompletterats med anvisningar från
bokföringsnämnden). Någon löpande eller periodisk grundbokföring av obetalda
fakturor sker inte under året. Vid räkenskapsårets slut skall dock allfid då
obetalda fordringar bokföras. Denna metod för bokföringen benämns
kontantprincipen, i mervärdeskattesammanhang bokslutsmetoden. Enligt
bokföringsnämndens anvisningar får näringsidkare som har en årsomsättning som
inte överstiger etl belopp som motsvarar 20 gånger basbeloppet enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring generellt tillämpa kontantprincipen.

Utredningen
föreslår atl faktureringsmetoden alllid skall tillämpas vid redovisningen av
punktskatterna. Enligt utredningen innebär detta för de störte företagen med
datoriserade bokföringsrutiner, som svarar för redovisningen av den helt övervägande
delen av de olika skatterna, i huvudsak endast elt lagfästande av nuvarande
redovisningspraxis. Enligt utredningen bör även för de medelstora och för de
mindre företagen en skatteredovisning som utgår frän bokföringsskyldigheten
enligl BFL vara mest lämplig-

Vissa
transakfioner föranleder skattskyldighet utan att bokföringsåtgård behöver
företas enligt BFL. För sådana fall föresläs en regel i LPP som anger att
skyldigheten alt redovisa skatten uppkommer samtidigt med skattskyldigheten.

Remissinslanserna
är genomgående positiva till förslaget om en övergäng till bokföringsmässig
redovisning av punktskatterna. Bl.a. framhålls att ändringen innebär att
skatteredovisningen samordnas med den vanliga affärsbokföringen. En samordning
sker även med mervärdeskatteredovisningen. Detta ger enligt remissinstanserna
bl. a. konlrollmässiga fördelar.

Enligt
min mening är det som främst talar för att använda faktureringsmetoden vid
skatteredovisningen de redovisningstekniska fördelarna. Genom en sådan metod
uppnäs en samordning mellan den vanliga affärsbokföringen och
skatteredovisningen. Det underlättar arbetet för de skattskyldiga och skapar
bättre förutsättningar för beskaltningsmyndighetens kontrollverksamhet. Vidare
är det av värde atl reglerna för redovisningen av punktskatter och
mervärdeskatt kan göras lika. En övergäng lill faktureringsmetoden skulle för
flera punktskatter innebära etl lagfästande av nu tillämpad redovisningspraxis.

Omläggningen
lill faklureringsmeloden för mervärdeskatteredovisningen var förenad med vissa
problem på grund av verkningar på de skattskyldigas likviditetsförhällanden.
Med tillämpning av kontantmetoden uppkommer skyldighet att redovisa skatten
först när betalning erhålls från köparen. Om säljaren lämnar läng kredit till
köparen medför faktureringsmetoden en avsevärd tidigareläggning av
redovisningsskyldigheten. För

Prop. 1983/84:71 90

att komma till rätta med dessa problem förenades
omläggningen med särskilda övergångsbestämmelser. Pä punktskatteomrädet
uppkommer i allmänhet inga sädana likviditetsproblem. Det är endast för skatten
pä annonser och reklam som frågan uppkommer. Jag återkommer i det följande
till detta.

Jag föreslår således att redovisningen av punktskatterna
skall ske så att lill varje redovisningsperiod skall hänföras den skatt för
vilken redovisningsskyldighet har inträtt under perioden och att
redovisningsskyldigheten skall inträda när affärshändelse som grundar
skattskyldighet enligt god redovisningssed bokförts eller borde ha bokförts.
Vidare bör, som ulredningen föreslagil, redovisningsskyldigheten vad gäller
händelser som inte föranleder någon bokföringsätgärd inträffa samtidigt som
skattskyldigheten inträder. Denna regel erfordras eftersom skattskyldighet
inträder i vissa fall utan att bokföringsskyldighet föreligger. Ett exempel är
leveranser av flytande bränslen m. m. till skattskyldigs eget
försäljningsställe som inte ulgör depå.

Någon remissinstans har påpekat atl det i fråga om allmän
energiskall på bränslen och bensinskatt krävs särskilda redovisningsrutiner,
eftersom skattskyldighet inträder redan när bränsle levereras till eget
försäljningsställe för detaljförsäljning, som inle utgörs av depå. Någon
bokföringsskyldighet enligt BFL krävs inle för sädana transaktioner. En
särtcdovisning fordras därför för sådana leveranser. Liknande åtgärder kan
erfordras i fråga om skatteredovisning för förbrukningen av bränsle i vissa
värmeanläggningar. Del har därför anförts att de materiella bestämmelserna om
skattskyldighetens inträde för dessa skatter kan behöva ändras.

Som utredningen påpekat gäller emellertid i dessa fall att
redan nu en särskild rutin finns för redovisningen av dessa transaktioner.
Övergängen till en lagfäst bokföringsmässig redovisning i dessa fall kan därför
inte innebära några redovisningstekniska problem för de skattskyldiga. Jag är
därför inte nu beredd att föreslå några ändringar vad gäller skattskyldighetens
inträde för leveranser eller förbrukning i dessa fall.

Frän några remissinstanser har anförts alt en övergäng
lill redovisning enligl faktureringsmetoden i vissa fall, särskilt när det
gäller reklamskatten, leder till likvidiletspåfreslningar för de
skattskyldiga. Remissinstanserna förordar därför att en möjlighel införs att i
dessa fall tillämpa en ren kontantmetod för redovisningen. En sådan möjlighet
infördes som jag tidigare nämnt i ML när redovisningsordningen ändrades för
mervärdeskatten.

Som utredningen påpekat kommer dock övergängen till en
bokföringsmässig redovisning för de flesta av punktskatterna inte att innebära
någon likviditetspåfreslning. Jag anser därför att någon möjlighet att tillåta
en ren kontantmetod för punktskatterna inte erfordras. I fräga om reklamskatten
har ulredningen dock föreslagil all bestämmelserna om den nya redovisningsprincipen
skall träda i kraft först ett halvt år senare än lagstiftningen i

Prop.
1983/84:71 91

övrigt. Enligl min mening får, mot bakgrund bl. a. av den
ikraftträdandelid-punkl jag ämnar föreslå för den nya lagstiftningen, den
föreslagna omläggningen till en bokföringsmässig redovisning inte sådan effekt
för de skattskyldiga till reklamskatt all särskilda övergångsbestämmelser nu
skulle vara erforderliga. Mänga av de skattskyldiga med begränsad skattepliktig
verksamhet, l.ex. vissa idrottsföreningar, påverkas inte nämnvärt av en
omläggning med hänsyn till att de har halv- eller helårsredovisning. För andra
skattskyldiga tillämpas i stor utsträckning redan nu en bokföringsmässig
redovisning. Jag anser därför alt övergången till redovisning enligt faktureringsmetoden
kan göras samtidigt för samtliga punktskatter.

För prisregleringsavgifier som utgår vid köp, försäljning
och leverans tillämpas nu i praktiken en faktureringsmetod. Utredningen
föreslår att principen lagfästs. För övriga fall föreslär utredningen att JN
liksom nu skall kunna bestämma tidpunkten för redovisningsskyldighetens
inträde. Remissinstanserna har inle haft något att invända mot utredningens
förslag i denna del. Jag föreslår att utredningens förslag genomförs.

Utredningen har även tagit upp frågan om det bör införas
någon form av minimigränser när det gäller redovisningssskyldigheten. För
mervärdeskallen gäller att redovisningsskyldighet inte föreligger om den
skattepliktiga omsättningen understiger 10 000 kr. per år. I fråga om
reklamskatt föreligger redovisningsskyldighet först om den skattepliktiga
omsättningen överstiger 20 000 kr. 1 vissa fall uppkommer
redovisningsskyldighet för reklamskatt först om omsättningen överstiger 60 000
kr. Syftet med de angivna minimigränserna är främst att nä administrativa
vinster genom att minska antalet skattskyldiga som skall redovisa skatten till
beskattningsmyndigheten.

Utredningen har funnit att behov av en minimiregel för
redovisningsskyldigheten vad gäller punktskatterna, förutom den som redan finns
för reklamskatten, endast finns för den särskilda varuskatten på choklad- och
konfekiyrvaror. Utredningen föreslår att redovisningsskyldighet skall inträda
först vid en årlig tillverkning av skattepliktiga sädana varor om mer än 500
kg.

Utredningens förslag innebär att ett 100-tal av de ca 400
skattskyldiga till choklad- och konfektyrskatt undantas frän beskattning.
Skattebeloppen uppgår vid den föreslagna gränsen till högst 2 500 kr. per år.
Förslaget innebär en avsevärd lättnad i administrationen och förenklingar för
tillverkarna. Som utredningen angelt torde begränsningen i redovisningsskyldigheten
inle innebära några rubbningar av konkurtensförhällandena pä området. Jag
föreslår därför att utredningens förslag i denna del, som godtagits av remissinstanserna,
genomförs.

2.2.3 Redovisningsperiodernas längd

Punktskatterna och prisregleringsavgifterna skall som
regel redovisas för bestämda perioder. Periodernas längd varierar, men är i
allmänhet en

Prop. 1983/84:71 92

eller
två kalendermånader. Bestämmelserna om redovisningsperiodernas längd har inte
tagits in i LFK utan i skatteförfaltningarna eller, när det gäller
prisregleringsavgifterna, i tillämpningsföreskrifter som JN meddelat.

Utredningen
har föreslagit vissa ändringar av redovisningsperioderna. För de skatter som
har månadsredovisning föreslås inga generella ändringar. För skatten på energi
och för bensinskatten föresläs att redovisningsperioderna, som tidigare
varierat mellan en och fyra månader, skall utgöras av två månader. För
spelskatten, där redovisningsperioden nu är tre månader, föreslås en
förkortning till tvä månader.

När
det gäller energiskatten på bränslen och bensinskatten har redan fr. o. m. den
1 januari 1983 redovisningsperioden enhetligt bestämts till två månader (prop.
1981/82: 201, SkU 63, rskr 310, SFS 1982: 286-287).

Frågan
om redovisningsperiodernas längd inom hela punktskatteområdet övervägs
emellertid f.n. av skatlekreditutredningen (B 1982:02). Ett förslag från
ulredningen kan beräknas föreligga senare detta år. Med hänsyn till det
pågående utredningsarbetet är jag inte beredd att föreslå några ändringar
beträffande redovisningsperioderna. De nuvarande redo-visningstiderna för
punktskatterna bör l.v. vara oförändrade.

Däremot
bör enligl min mening nu kunna tas upp ett förslag av punkt-skalleuiredningen
om en reglering av de fall när en längre redovisningsperiod än normalt skall
kunna medges.

Beskattningsmyndigheten
har i allmänhet möjlighet att bestämma annan redovisningsperiod än den som
anges i lagen. Vanligen anges inte under vilka förutsättningar sådana beslut om
avvikande perioder får meddelas. Enligt utredningen finns även i fortsättningen
skä! att ge beskattningsmyndigheten möjlighet att medge längre
redovisningsperioder när särskilda skäl föreligger. För skattskyldiga med låg
årlig skatteredovisning bör enligt utredningen redovisningsperioden kunna
bestämmas lill halvt eller helt beskattningsår. Ulredningen föreslär att
redovisningsperiod som omfattar halvt beskattningsår bör kunna medges
skattskyldiga som regelmässigt har atl redovisa en årsskatt som är mindre ån 20
000 kr. Gränsen för helårsredovisning bör gå vid 10 000 kr. Utredningen
föreslär att de längre redovisningsperioderna bör bestämmas med utgångspunkt i
beskattningsåret enligt kommunalskatlelagen (1928:370) eller i vissa fall
kalenderår eller räkenskapsår. Motsvarande ordning gäller för mervärdeskatten.

Ulredningens
förslag om längre redovisningsperioder i vissa fall har godtagits av
remissinslanserna. Enligt min mening bör förslagel genomföras. De
beloppsgränser som kan erfordras bör las in i en tillämpningsförordning fill
LPP.

2.2.4
Deklaration

De
skattskyldiga skall f. n. vanligen avge deklaration en månad eller en månad och
fem dagar efter redovisningsperiodens utgång. För vissa av punktskatterna
förekommer dock såväl kortare som längre deklarationstider.

Prop. 1983/84:71 93

Utredningen
föreslär att deklarationstiden genomgående bestäms lill 35 dagar, varvid tiden
räknas antingen frän redovisningsperiodens utgång eller, för de skatter som
skall redovisas för varje skattepliktig händelse, från skattskyldighetens
inträde. Utredningen föreslår att detta skall gälla även för skatten pä
roulettspel, som i dag skall redovisas för kommande perioder.

För
vissa skatter, totalisaloravgifi, lotterivinstskatt och stämpelskatten på
aktier föreslår dock ulredningen atl de nuvarande deklarationstiderna i
huvudsak behålls.

Skattekreditutredningen
ser f. n. över också deklarationstiderna för punktskatterna. I fråga om skatten
på tobak och dryckesskatten har ulredningen redan föreslagil atl
deklarationstiden förkortas till 25 dagar. I prop. 1982/83:150 har föreslagits
att dessa ändringar genomförs fr.o.m. den 1 januari 1984.

Med
hänsyn till det pågående utredningsarbetet är jag nu inte beredd alt ta
ställning till ändrade deklarationstider för punktskatterna. Jag föreslår alt
de nuvarande deklarationstiderna l.v. behålls. Även de nuvarande principerna
för deklaration av skatt pä roulettspel bör kvarstå l.v.

Utredningen
har vidare föreslagit vissa särtegler för deklaration av reklamskatt för
redovisningsperioden maj-juni, samt för skattskyldiga som skall lämna
deklaration för hell eller halvt år. Förslagen har rönt vissa invändningar frän
remissinstanserna. Jag föreslär att frågan om införande av regler av detta slag
tas upp först i samband med deklarationstidernas längd i övrigt.

1
fråga om prisregleringsavgifterna är deklarationstiderna, som bestäms av
jordbruksnämnden, nu i de flesta fall 15 dagar. Utredningen föreslär att denna
tid, som enligt utredningen i vissa fall har visat sig vara alltför kort, skall
förlängas till 35 dagar. Jag anser emellertid att hittillsvarande ordning
beträffande dessa avgifter bör behällas. Deklarations- och betalningstiderna
måste samordnas med reglerna om bidrag och annat stöd inom resp.
regleringsområde. Jag föreslär därför att jordbruksnämnden även i fortsättningen
skall få bestämma deklarationstiderna.

F.n.
anges i punktskatteförfattningarna deklarationsfiden pä olika sätt. Enligt de
äldre författningarna gäller vanligtvis att deklarationen skall lämnas viss
dag, medan de nyare författningarna stadgar att deklarationen skall ha kommit
in fill beskaltningsmyndigheten viss dag.

För
att möjliggöra en enkel kontroll av att deklarationsskyldigheten fullgjorts i
rätt tid bör enligt utredningen det senare systemet genomföras för hela
punktskatteomrädet och även för prisregleringsavgifterna.

Från
ett par remissinstanser har anförts alt det är att föredra att de principer som
nu gäller enligl ML får gälla även för punktskatterna. Enligt ML anses
deklarationen ha kommit in i rätt tid om inbetalningskort e.d. föreskriven dag
inkommit till postanstaU.

Enligt
min mening innebär emellertid den av utredningen föreslagna

Prop.
1983/84:71 94

bestämmelsen den ur konlrollsynpunkl bästa lösningen av
frågan när deklarationen skall anses ha kommit in. Jag föreslår därför att
utredningens förslag följs i denna del.

I fräga om innehållet i och utformningen av deklarationen
för punktskatter och prisregleringsavgifter har utredningen föreslagit regler
som innebär en precisering och i vissa fall en utökning av den nuvarande
uppgiftsskyldigheien. Remissinstanserna har i huvudsak inte haft några
invändningar häremot och jag föreslär atl bestämmelserna utformas enligt
utredningsförslaget. I fråga om några av prisregleringsavgiflerna har dock vid
remissbehandlingen framkommit att avgiftsmyndigheten i vissa fall bör ha
möjlighet att begränsa uppgiftsskyldigheten. Jag föreslär atl beslämmelserna
kompletteras med en regel av denna innebörd.

2.3 Skattens bestämmande

2.3.1 Skattebeslut

Beslutsordningen i LFK bygger pä att skatten som regel
fastställs i enlighet med deklarationen. I de fall beskattningsmyndigheten
godtar den skatlskyldiges deklaration behöver någol beslut inle meddelas.
Meddelas inte etl beslut gäller nämligen, enligt 19 § andra stycket LFK, alt
skatten anses fastställd i enlighet med deklarationen vid beslutsfristens
utgång, dvs. ell är efter utgången av det kalenderår under vilket
redovisningsperioden gått till ända.

Om beskaltningsmyndigheten däremot vill avvika från
deklarationen måste myndigheten enligt 17 § första stycket LFK meddela ett
beslut om detta. Detsamma gäller om myndigheten vill ta ut skatt av någon som
inte deklarerat. Om beskaltningsmyndigheten anser att skatten måste fastställas
innan utredningen i ärendet slutförts får beslutet vara preliminärt.
Beskattningsmyndigheten är under beslutsfrislen oförhindrad atl fatta flera
preliminära beslut så länge slutligt beslut inte har meddelats. Beskattningsmyndigheten
är dock skyldig alt meddela ett slufiigt beslut om den skattskyldige begär det
(17 § andra stycket LFK). Föreligger endast preliminärt beslut anses skatten
vid beslutsfristens utgång fastställd genom slutligt beslut i enlighel med det
senast meddelade preliminära beslutet (19 § andra stycket LFK).

De rättsliga verkningarna av de preliminära besluten
avviker pä ett par punkter frän de verkningar som de slutliga beslulen har.
Dels får beskattningsmyndigheten ompröva preliminära beslut, dels får
preliminära beslut inte överklagas. Om den skattskyldige är missnöjd med ett
preliminärt beslut som beskattningsmyndigheten inte vill ändra kan han endast
få ändring i detta genom att först begära ett slutligt beslut, som han sedan
kan överklaga. 1 övrigt har ett preliminärt beslut samma rättsverkan som ett
slutligt beslut, l.ex. atl den fastställda skatten skall betalas in och får
drivas in om den inte betalas.

Prop. 1983/84:71 95

Den
beslutsordning som används hos RSV för punktskatterna överensstämmer i mänga
avseende med det förfarande som gäller för fastställelse av mervärdeskatt.
Sistnämnda förfarande bygger också på ett system med formlösa
faslslällelsebeslut i överensstämmelse med deklarationen och pä en uppdelning
av de beslut som meddelas den skattskyldige i sädana beslut som kan överklagas
och inte överklagbara beslul. Numera används emellertid i ML inte beteckningen
preliminärt beslut för de ej överklagbara skattebesluten.

Utredningen föreslär att
beslutsordningen vad gäller punktskatterna i huvudsak bibehålls men anpassas
närmare till ML: s regelsystem. Utredningens förslag innebär sålunda att det
även i fortsättningen skall finnas två slags beslut, beslut som kan omprövas
och beslut som år slutliga. Emellertid föreslås de omprövningsbara besluten
komma till användning i större omfattning än f.n. Endast om den skattskyldige
eller allmänna ombudet begär del eller annars om del finns särskilda skäl bör
besluten göras slutliga. Omprövningsbara beslut skall därför enligt förslagel
vanligen meddelas också när skatterevision har företagits och utredning i saken
har slutförts.

Utredningen
föreslär vidare att benämningen "preliminärt beslut" tas bort. Enligt
utredningen erfordras inte några särskilda benämningar som skiljer de
omprövningsbara frän de inte omprövningsbara skattebesluten.

Utredningen
föreslär vidare att beslutssystemet kompletteras med en regel om all skatten
skall anses beslutad i enlighet med deklarationen om deklarationen kommit in
till beskattningsmyndigheten i rätt tid.

Enligt
förslaget skall vidare skatten anses beslutad till noll kronor om deklarationen
inte kommit in vid den tidpunkt då den senast skall vara ingiven.
Beskattningsmyndigheten skall således fatta etl särskill skattebeslut och
underrätta den skattskyldige om detta i de fall deklarationen kommer in för
sent. Enligt utredningen torde detta som regel inte medföra något störte
merarbete för beskaltningsmyndigheten. eftersom skattebesluten i dessa fall
kan samordnas med de beslut om förseningsavgift som RSV fattar när en
deklaration kommer in för sent.

Remissinstanserna
har i huvudsak godtagit den av utredningen föreslagna beslutsordningen. En av
remissinstanserna har emellertidanfört att det för tydlighetens skull vore
önskvärt om de omprövningsbara besluten fick en särskild benämning. Vidare har
ett par av remissinstanserna avstyrkt atl skatten skall anses fastställd till
noll kronor om deklaration lämnas in för sent.

För
egen del vill jag anföra följande.

Utredningens
förslag om att i större omfattning än hittills använda omprövningsbara beslut
innebär en förenkling och effektivisering av beslutsprocessen. Ändringarna
innebär även en samordning med vad som gäller för mervärdeskatten. Jag föreslår
därför att utredningens förslag om beslutsordningen genomförs i nu angivna
delar.

Prop.
1983/84:71 96

Vad sedan gäller frågan om en särskild beteckning för
omprövningsbara beslut skulle enligt min mening en sådan beteckning i vissa
avseenden vara till fördel. Emellertid har del visat sig att särskilda
beteckningar som "preliminära beslut" har skapat missförstånd vid
lillämpningen. För mervärdeskattens del används därför numera inga
särskiljande beteckningar för de olika beslutslyperna. Skatteutskottet har
också, senast i SkU 1978/79:33, uttalat att det är angeläget att beslutsordning
m.m. får såvitt möjligt enhetlig utformning i fråga om hela den indirekta
beskattningen. Jag är därför inte beredd att föreslå att någon särskild
beteckning för de omprövningsbara besluten skall införas i LPP.

I fråga om ulredningens förslag att
beskattningsmyndigheten alltid skall fatta elt särskilt skattebeslut om
deklarafionen kommit in för sent vill jag anföra följande. Enhgt utredningen
motiveras förslaget i huvudsak av att denna ordning krävs om ett ADB-stöd
införs för punktskatterna. Enligt RSV, som är beskattningsmyndighet för de
punktskatter som skulle omfattas av systemet, erfordras emellertid den angivna
beslutsordningen inte med hänsyn lill dalatekniken. Däremot gäller den
föreslagna ordningen för mervärdeskatten, men enligt RSV har den där visat sig
vara olämplig. Mot den nu angivna bakgrunden anser jag inle att det finns
tillräckliga skäl att genomföra utredningens förslag i denna del. Jag föreslår
i stället att skatten vid för sen deklaration skall anses beslutad till noll
kronor till dess att deklaration inkommit eller nytt beslut har meddelats.
Inkommer deklarationen med några dagars försening får skatten anses beslutad
enligt deklarationen, och dä erfordras inte något särskilt beslut av
beskattningsmyndigheten.

F.n. gäller att beslut om fastställande av skatt för en
beskattningsperiod får meddelas senast vid uigången av året efter det
kalenderår då beskattningsperioden gått till ända (19 § LFK). Beslutsfristen
är således endast ett år, medan den för mervärdeskatten numera är sex år.
Utredningen föreslär att beslutsfristen för punktskatterna nu förlängs till tre
år.

Några remissinstanser har ansett alt den av utredningen
föreslagna förlängningen av beslutsfrislen är väl avvägd. Ett par
remissinstanser förordar dock alt en samordning sker med reglerna i ML, så att
beslutsfrislen även för punktskatterna blir sex år. Några remissinstanser äter
anser atl den nuvarande beslutsfristen inte bör föriängas, eftersom en lång omprövningstid
skapar osäkerhet för de skattskyldiga och särskilda problem när det gäller skatter
som skall övervältras på konsumenterna.

För egen del vill jag anföra följande. En förlängning av
beslutsfrislen innebär förbättrade möjligheter att fä materiellt felaktiga
skattebeslut rättade. Nuvarande ordning på punktskatteomrädet har varil klart
otillfredsställande i detta avseende. Framför allt har det visat sig att den
bristande möjligheten att rätta till felaktiga skattebeslut, som upptäcks först
efter viss tid, ofta hårt har drabbat de skattskyldiga. Även om en möjlighel
att anföra besvär i särskild ordning införs, vilket jag ämnar förorda i det

Prop.
1983/84:71 97

följande, bör enligt min mening beslulsliden därför
förlängas. I fräga om beslulsfristens längd delar jag utredningens uppfattning
att det inte nu bör komma ifråga atl förlänga liden till sex är. Först bör den
av utredningen föreslagna förlängningen fä prövas i tillämpningen. För några
punktskatter, l.ex. den särskilda varuskatten, kan även en ökning av
beslutsfristen till tre år i vissa fall medföra svårigheter för de skattskyldiga.
Detta beror i första hand på att vissa skatteförfaltningar kan innehålla
särskill svårbedömda materiella regler. Några särbestämmelser för dessa fall
år emellertid enligt min mening inte motiverad. Beskattningsmyndighelen får
mot bakgrund av de faktiska omständigheterna i det enskilda fallet avgöra i
vilken utsträckning rättelse skall ske.

Jag föreslår således att, i enlighel med ulredningens
förslag, skattebeslut skall få omprövas genom nytt beslut till och med tredje
året efter utgången av del kalenderår under vilket beskattningsåret har gått
till ända eller den skallepliktiga händelsen har inträffat.

Utredningen har i fråga om skattebesluten slutligen
föreslagit att rättelse skall kunna ske för flera perioder under ett
beskattningsår genom att en ny deklaration lämnas för den sista
redovisningsperioden under året. Detta är numera möjligt för mervärdeskattens
del. Ulredningen förslär att för punktskatterna samma villkor för sädana
rättelse skall gälla som nu enligt ML, dvs. rättelsen skall avse mer än en
period och slutligt beslul skall inle ha meddelats för någon period under
beskattningsåret.

Remissinstanserna har godtagit förslaget om möjlighet till
rättelse utan uppdelning på olika redovisningsperioder. För egen del anser jag
att förslagel leder till förenklingar både för de skattskyldiga och för
myndigheterna. Jag föreslår att utredningens förslag genomförs.

Den nu föreslagna beslutsordningen för punktskatterna bör
i enlighet med ulredningens förslag gälla även för prisregleringsavgifterna.

2.3.2 Efterbeskattning

Efterbeskattning får enligt LFK i huvudsak ske under
motsvarande förutsättningar som enligt ML och TL. Utredningen förslär därför
atl den nuvarande ordningen i huvudsak behålls. På några punkter föreslås dock
avvikelser jämfört med de nu gällande reglerna.

F.n.
kan efterbeskattning komma i fråga om skatt utgått med för lågt belopp på grund
av att den skattskyldige inte har lämnat det biträde som behövs vid
granskningen av handlingar eller varulager. Enligt utredningen har den
omständigheten, att den skatlskyldige inle har lämnat det biträde som behövs
vid granskning av handlingar eller varulager, knappast någon praktisk betydelse
som grund för efterbeskattning. Vidare år det enligt utredningen svårt att i
varje särskilt fall fastställa i vilken omfattning den skattskyldiges biträde
behövts för granskningen. Utredningen föreslär därför att denna
efterbeskattningsgrund tas bort. Jag delar utredningens upp- 7 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr
71

Prop.
1983/84:71 98

fattning i denna fräga och föreslär atl denna
efterbeskattningsgrund inte överförs till LPP.

För punktskatterna och prisregleringsavgifterna gäller i
vissa fall att den skattskyldige kan vara berättigad att återfå skatt för en
viss redovisningsperiod. Detta kan l.ex. inträffa om avdragen för en period
överstiger de tillkommande posterna i deklarationen för samma period.
.Återbetalningarna grundas som regel på uppgifter som den skattskyldige har
lämnat. Det kan dä också iniräffa att en återbetalning blir felaktig.

Utredningen föreslår att efterbeskattning även i detta
fall skall få ske,om felet beror på att den skatlskyldige har lämnat oriktig
uppgift eller brustit på annat sätt i sin uppgiftsskyldighet. Jag föreslår, i
enlighet med utredningens förslag, att den nämnda efterbeskatlningsgrunden
införs. Motsvarande gäller f. n. för mervärdeskattens del.

F.n. får efterbeskattning inte ske om det tillkommande
beloppet är att anse som ringa. Detta gäller för såväl de direkta som de
indirekta skatterna. Frågan om beloppet är atl anse som ringa skall enligt den
praxis som f. n. tillämpas för mervärdeskatt och punktskatter avgöras för varje
redovisningsperiod för sig. Detta innebär att efterbeskattning inte kan ske om
den tillkommande skatten är hänförlig till flera redovisningsperioder och
beloppen för varje period för sig är att anse som ringa. Detta kan enligt
utredningen i vissa fall leda till resultat som är otillfredsställande. För
exempelvis en skattskyldig som redovisar skatt för tvåmänadersperioder kan
betydande belopp undandras om det är fråga om brister i redovisningen under
flera år. Utredningen föreslär därför att om efterbeskaltningen avser flera
redovisningsperioder under samma beskattningsår skall efterbeskattning få ske
även om det undandragna beloppet för varje redovisningsperiod är att anse som
ringa. Som villkor för efterbeskattning bör dä gälla att det sammanlagda
beloppet som påförs pä detta sätt för beskattningsåret inte kan anses som
ringa.

Remissinstanserna har godtagit den föreslagna utformningen
av ringabe-loppsregeln. Jag förslår att utredningens förslag i denna del följs.

När del gäller lidsfristen för efterbeskattning gäller f.
n. enligt LFK atl efterbeskattning får ske senast inom fem år efter utgången av
det kalenderår under vilket beskattningsperioden slutade. Utredningen föreslär
en anpassning till tidsfristen enligt TL och ML. Enligt ML gäller sedan den 1
januari 1982 alt fråga om efterbeskattning får väckas senast under sjätte året
efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått till
ända. Enligt min mening bör denna tidsgräns för efterbeskattning införas i
LPP.

2.3.3 Besvär i särskild ordning

Enligl LFK kan ändring till den skattskyldiges förmån
göras i lagakraft-vunna beslut endasl när ändringen avser rättelse av beslut
som blivit felaktiga till följd av felräkning, misskrivning eller annal
uppenbart förbi-

Prop.
1983/84:71 99

seende. Någon annan möjlighet atl till den skallskyldiges
fördel ompröva ett lagakraftvunnel beslut finns inte, bortsett från att
befrielse från eller återbetalning av skatt kan medges enligl 46 § LFK om
synnerliga skäl föreligger.

1 ML har efter mönster av TL däremot införts särskilda
rättsmedel som gör del möjligt för besvärsmyndighet att la upp etl yrkande från
den skatlskyldige till prövning även efler den ordinarie besvärstidens slut.
Bestämmelserna i ML om besvär i särskild ordning innebär i korthet följande.

Skattskyldig får anföra besvär i särskild ordning t.o.m.
sjätte året efter utgången av del kalenderår under vilket beskattningsåret har
gått till ända. För alt besvären skall tas upp lill prövning krävs dock att
vissa förutsättningar är uppfyllda. Enligt 55 § ML får besvär i särskild
ordning endast anföras om

1.
skatt har
påförts någon som inte är skattskyldig eller skatt har tagits ut för något som
inle är skattepliktigt,

2.
skatt har
fastställts mer än en gång för samma omsättning,

3.
beskaltningen
har blivit oriktig på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart
förbiseende,

4.
skatten avviker
väsentligt frän vad som rätteligen hade bort utgå och delta beror på fel i
deklarationen eller vissa andra uppgifter, eller

5.
någon i annat
fall kan åberopa omständighet eller bevis som bör föranleda att skatten
fastställs till belopp som väsentligt avviker från vad som har fastställts.

Besvär enligt punkterna 4 och 5 prövas endast om de
grundas pä nya omständigheter eller bevis och om det framstår som ursäktligt
att omständigheterna eller beviset inte har åberopats i annan ordning för att
fä rättelse.

Besvär i särskild ordning enligl ML prövas av länsrätten
som första instans. Har länsrätten sakprövat skatten för perioden skall
besvären prövas av kammartätten och har sådan domstol eller regeringsrätten prövat
skatten skall besvären tas upp av regeringsrätten. Om regeringsrätten eller
kammartätten finner att besvären skall tas upp till prövning kan domstolen
förordna att den fortsatta handläggningen skall ske i länsrätt.

Utredningen föreslår att i huvudsak motsvarande
bestämmelser om besvär i särskild ordning införs också i LPP. Till skillnad
mot vad som gäller enligl ML föreslår utredningen emellertid att besvär i
särskild ordning alltid skall tas upp och prövas av beskattningsmyndighelen som
första instans. Utredningen motiverar detta avsteg frän instansordningens princip
med att det vid beslut om punktskatter ofta behövs kontroll av den
skattskyldiges uppgifter mot hans bokföring eller l.ex. laboratorieundersökning
av varuprov. Enligt utredningen är det lämpligast att sådana utredningar i
första hand görs hos beskattningsmyndigheterna, som sedan också bör fä ta
ställning till utredningsmaterialet. I annat fall skulle, fram-

Prop.
1983/84:71 100

håller utredningen, frågan om omprövning av beskattningen,
med de speciella utredningsproblem som ofta förekommer i fråga om punktskatter
och prisregleringsavgifter, normalt få tas upp av kammartätten som första
instans.

Remissinstanserna har tillstyrkt att en möjlighet införs
atl ompröva beslut om punktskatter och prisregleringsavgifter i särskild
ordning. Ett par av remissinstanserna har dock bestämt avstyrkt förslaget alt
beslut alltid skall fattas av beskattningsmyndigheten. Remissinstanserna åberopar
därvid att förslaget innebär ett avsteg frän instansordningens princip, och att
detta kan ge upphov till svåriösta problem.

Jag delar utredningens uppfattning att en möjlighet bör
öppnas alt i särskild väg ompröva lagakraftvunna beslul om punktskatter och
prisregleringsavgifter. Delta är av särskild betydelse för de skattskyldiga om
beslutsfristen, som jag tidigare föreslagit, begränsas till tre år. Jag föreslår
således att regler om besvär i särskild ordning införs i LPP. När det gäller
förslaget att beskattningsmyndighelen alltid skall fatta beslut i sädana
ärenden anser jag emellertid att starka skäl talar häremot. De praktiska
fördelar utredningen velat uppnå med förslaget kan enligt min mening lika väl
åstadkommas om besvärsmyndigheten vid prövning av besvär i särskild ordning
kan förordna att ett mäl skall tas upp och prövas av beskattningsmyndighelen.
Denna ordning tillämpas enligl ML och TL, där besvär i särskild ordning anförs
hos besvärsinslansen närmast över den instans som tidigare har beslutat om
skatten. Jag föreslår därför att besvär i särskild ordning enligt LPP skall
föras hos kammarrätten eller, om kammarrätt eller regeringsrätten tidigare har
beslutat om skatten eller avgiften för samma redovisningsperiod eller samma
skattepliktiga händelse, hos regeringsrätten.

2.4 Betalning av skatt, m. m.

2.4J Betalning

Enligt 26 § LFK gäller att betalning av skatt skall ske
inom den för deklarationens avgivande bestämda tiden. Enligt den praxis som
tillämpas hos RSV för flertalet punktskatter anses betalningen ha skett när
inbetalningen har bokförts på RSV: s postgirokonto. Denna praxis avviker från
bestämmelserna i UBL och ML, som innebär alt betalningen anses verkställd när
den gjorts på postanstalt eller när försändelse med bl.a. gire-ringskoit kommit
in till postanstaU (53 § UBL och 44 § ML).

Även för prisregleringsavgifterna gäller vanligen att
avgift skall betalas inom samma tid som gäller för att lämna deklaration. För
vissa av avgifterna är dock f. n. betalningstiden längre än deklarationstiden.

Utredningen föreslär att skatten eller avgiften för varje
redovisningsperiod eller skattepliktig händelse skall vara inbetald senast den
dag då deklaration skall ha kommit in. Detta innebär atl de regler och den
praxis som

Prop. 1983/84:71 101

nu
gäller för flertalet av punktskatterna generellt skall tillämpas för skatterna
och avgifterna.

Remissinstanserna
har inte haft något att invända mot denna ordning. Ett par remissinstanser
anför dock att det skulle vara till fördel om bestämmelsen om när
skattebetalning skall anses ha skett kunde samordnas mellan LPP och ML.

Jag
anser att den av utredningen föreslagna ordningen har flera fördelar. I fråga
om tidpunkten när skattebetalning skall anses ha skett delar jag ulredningens
uppfattning att den nuvarande ordningen inle bör ändras, då den visat sig medge
relativt enkla avgöranden för beskattningsmyndighelen. Jag föreslår således
atl utredningens förslag genomförs. Till följd av att jag tidigare har
föreslagil att de nuvarande deklarationstiderna för punklsskatterna l.v. skall
behållas kommer betalningstiderna för punktskatterna all vara oförändrade.

F.n.
gäller enligt 26 § LFK all skatt utgår i helt krontal så att överskjutande
öretal bortfaller. Utredningen har föreslagit alt denna avrundnings-regel
ändras sä att nettobelopp i deklaration skall vara avrundat lill närmaste
tiotal kronor. Åtskilliga remissinstanser har riktat kritik mot förslaget, som
bl. a. ansetts ge upphov till tolkningssvårigheter. JN har anfört att för
prisregleringsavgifterna avrundningsregeln är till nackdel, bl. a. ur statistisk
synpunkt. Jag instämmer i vad remissinstanserna anfört om alt den föreslagna
avrundningsregeln är olämplig. Jag föreslår i stället att den nuvarande
avrundningsregeln i LFK, som motsvarar vad som gäller enligt ML, överförs till
LPP.

2.4.2
Anstånd

Beskattningsmyndigheterna
har f. n. möjlighet att med stöd av 26 § andra stycket LFK medge anstånd med
betalning av skatt. Anstånd får endast medges om synnerliga skäl föreligger,
och praxis är restriktiv.

I
fräga om prisregleringsavgifterna kan f. n. anstånd med betalning ges enligl
bestämmelserna i avskrivningskungörelsen (1965:921).

Utredningen
föreslår alt i LPP tas in bestämmelser om att anstånd skall kunna medges om den
skattskyldiges betalningsförmåga är nedsatt på grund av oförvållad
omständighet. Reglerna är i huvudsak utformade pä samma sätt som f.n. för
mervärdeskatten. Förslaget avviker emellertid från beslämmelserna i 45 § ML,
bl. a. så till vida alt det inte skulle krävas synneriiga skäl för att anstånd
skall kunna medges. Jag föreslär alt an-slåndsregler av det slag ulredningen
förordat las in i LPP , men atl kraven för att anstånd skall kunna medges
enligt LPP blir desamma som nu enligt ML.

Utredningen
föreslår i övrigt att anstånd skall kunna medges i vissa fall när skattskyldig
har upphört atl vara regislrerad. Enligt RSV: s nuvarande praxis kan så ske.
Vidare föreslås att anstånd under vissa förutsättningar skall kunna medges när
besvär har anförts över beskattningsmyndighetens

Prop. 1983/84:71 102

beslut. De föreslagna reglerna i denna del överensstämmer
med reglerna i UBL. Dessa anståndsmöjligheter har godtagits av
remissinstanserna och jag föreslår att de införs i LPP.

Några remissinstanser har påpekat att förslaget bör
kompletteras med en regel om att skatt för vilken betalningsanstånd har
medgetts bör få avräknas vid återbetalning av skatt. Jag delar uppfattningen
att en avräkningsre-gel bör införas i LPP. Enligt UBL gäller att avräkning i
princip får göras mellan skatt som skall återbetalas och skatt för vilken
belalningsanstånd har medgetts (51 § andra stycket). Enligt praxis (RSV Du
1975:8) sker dock inte avräkning mot skatt för vilken anstånd med betalningen
har medgetts på grund av att taxeringsbesvär m. m. har anförts. Jag förordar
att denna princip även får gälla för punktskatterna. Jag föreslår således atl
avräkning skall ske när anstånd har medgelts på grund av att den skattskyldiges
skattebetalningsförmåga är nedsatt eller om anstånd har medgetts när
skattskyldig har upphört att vara registrerad.

2.4.3 Ränla och restavgift

Om den skattskyldige inte deklarerar och betalar skatt i
rätt tid utgår ränta på skattebeloppet, 27 § andra stycket LFK.

Räntan är 7 % och utgår från den dag deklaration senast
skulle ha avgivits eller skatt senast bort inbetalas och t. o. m. den dag
betalning sker. Ränta tas dock ut längst till dess att skatten överlämnas för
indrivning. När krav pä skatt överlämnas till indrivning utgår däremot
restavgift med 6 % på beloppet (28 §).

För vägtrafikskatl och för stämpelskatt tas i stället för
ränta restavgift ut direkt vid för sen belalning.

För prisregleringsavgifterna tas ränta på obetalda
avgifter ut efter en räntesats som motsvarar riksbankens diskonto med tillägg
av 4 procentenheter. Överlämnas krav på avgift till indrivning ulgår
restavgift med 6 %.

Ulredningen har föreslagit atl såväl ränta som restavgift
alltjämt skall kunna utgå vid för sen betalning av skatter eller avgifter.
Därvid skall ränta huvudsakligen utgå i syfte att kompensera ränteförluster i
samband med uppbörden, medan restavgiften skall vara ett påtryckningsmedel för
atl förmå de skattskyldiga att betala i rätt tid.

Restavgift skall således enligt förslaget tas ut om
skattebelopp som har tagits upp i deklaration inte betalas i rätt tid.
Restavgift skall vidare utgå om skatt inte betalas inom tid som
beskattningsmyndigheten i särskilda fall beslutat. Slufiigen skall restavgift
utgå om deklaration inte har lämnats och om beslut om skönsbeskattning meddelas
högst en månad efter deklara-tionsfidens utgång.

Ränta skall enligt förslaget utgå om skatten bestäms till
högre belopp än vad som har deklarerats. Ränta skall då beräknas t.o.m. den dag
som i beslutet har angetts som sista betalningsdag. Betalas skatten inte inom
denna tid skall därjämte restavgift utgå. Ränta skall utgå också om deklara-

Prop.
1983/84:71 103

tion inte ges in och beslul om skönsbeskattning fattas
senare än en månad efter deklarationstidens ulgäng. Slutligen kan enligt
förslaget ränta utgå också om anstånd har beviljats med erläggande av skatt när
skattebeslut har överklagats.

Räntan skall enligt förslaget motsvara ö-skatteräntan
enligt UBL.

Utredningens förslag har i huvudsak godtagits av
remissinstanserna. Ett par remissinstanser har dock avstyrkt förslaget att, när
deklaration inte har lämnats, den tid inom vilken beslut om skönsbeskaltning
meddelas skall avgöra om restavgift eller ränta skall utgå. Enligt
remissinstanserna år den föreslagna ordningen mindre lämplig ur
rättssäkerhetssynpunkt, eftersom beskattningsmyndighetens rutiner m. m. kommer
att avgöra om ränta eller restavgift skall påföras.

För egen del vill jag framhålla följande. De nuvarande
reglerna om ränta och restavgift är uppenbarligen inte tillräckliga för att
säkerställa att skattebetalning inom punktskatleområdet sker i föreskriven
tid. Restavgift bör därför utgå redan om skatt inle betalas inom föreskriven
eller av beskattningsmyndigheten beslutad tid. Jag föreslår därför alt
utredningens förslag om en ökad användning av restavgifterna inom området för
punktskatterna och prisregleringsavgifterna genomförs.

Utredningens förslag om ränta innebår en anpassning lill
de principer som ligger bakom UBL: s bestämmelser. Jag förordar att förslaget
även i denna del i huvudsak genomförs. Däremot bör enligt min mening inte den
ordningen införas att antingen ränta eller restavgift skall, beroende på när
beslut fallas, tas ut vid skönsbeskaltning.

Beskattningsmyndighetens rutiner bör inte kunna styra
frågan om ränla eller restavgift skall utgå. Frågan om effektivare åtgärder i
de fall skattskyldiga underlåter att deklarera behöver dessutom beaktas för
hela skatteområdet. Enligt min mening är det därför lämpligt att nu avvakta de
förslag om en effektivisering av restavgiftssystemet och skatteuppbörden som
kan framkomma under skatteindrivningsulredningens (B 1981:02) arbele. Jag
föreslär därför att i LPP endast införs en bestämmelse om att ränta skall utgå
i det här nämnda fallet. Denna ordning överensstämmer med vad som nu gäller.

Som tidigare har nämnts skall enligt förslaget ränta utgå
om anstånd har medgetts med att belala skatt i samband med att ett skattebeslut
har överklagats. Enligl förslagel skall i detta fall ränta tas ut t. o. m. den
dag då beloppet betalas. Detta innebär att ränta skulle kunna utgå även under
ett eventuellt indrivningsförfarande. Från några remissinstanser har påpekats
alt detta skulle skapa komplikationer vid indrivningen. Även enligt min mening
saknas f.n. förutsättningar för att ta ut ränta på av utredningen föreslaget
sätt. Jag föreslår att ränta i del angivna fallet endasl skall tas ut t. o. m.
den dag då skatten överlämnas till indrivning.

Enligt 32 § UBL gäller att respitränta inte utgår för längre
tid än tvä är. Begränsningen är föranledd av all det slutliga beslutet om
tillkommande

Prop.
1983/84:71 104

skatt kan försenas genom handläggningen i
skattedomstolarna. En remissinstans förelår att denna begränsning införs även
för ränta enligt LPP. Enligl utredningen är dock en sådan begränsning inte
påkallad på punktskatteomrädet. Jag delar utredningens uppfattning att det
saknas skäl att införa en begränsning av ränteuttaget, bl.a. mot bakgrund av
den räntenivå som förslås och då räntan skall utgöra en motvikt till den
räntevinst som den skatlskyldige erhåller till följd av den försenade
inbetalningen.

Enligt nuvarande 27 § tredje stycket LFK får
beskaltningsmyndigheten i vissa fall avstå från ränta. Utredningen föreslår att
möjligheten att avstå från ränta slopas. En av remissinstanserna har anfört atl
det inte finns tillräckliga skäl för en sådan ändring. Enligt min mening
innebär emellertid räntenivån och den minimigräns om 50 kr. som skall gälla atl
någon regel om avstående från ränta inle erfordras. Jag föreslär därför att
utredningens förslag i denna del följs.

2.4.4 Indrivning

Handläggningen av indrivningsärenden för punktskatter och
prisregleringsavgifter är uppdelad pä beskattningsmyndigheterna och kronofogdemyndigheterna.
Innan ett ärende överlämnas till kronofogdemyndigheten gör som regel
beskaltningsmyndigheten en viss prövning av om gäldenären kan förmås att belala
sin skuld utan att exekutiva åtgärder vidtas. Anser man atl detta är möjligt
överlämnas inle ärendet till kronofogdemyndigheten utan det får i stället hgga
kvar hos beskattningsmyndigheten, som då utför vissa delar av
indrivningsarbelet. Först om det behövs exekutiva åtgärder för att få
fordringen infriad övertas ärendet av exekutiv myndighet. Redovisning av
överlämnade indrivningsärenden till beskattningsmyndigheten sker så snart som
möjligt med influtna medel eller med uppgift om att gäldenären saknar
utmätningsbara tillgångar eller att det finns etl annat indrivningshinder.

Detta indrivningsförfarande skiljer sig från den ordning
som gäller för indrivning av direkt skatt och mervärdeskatt, bl. a. genom att
kronofogdemyndigheten för dessa skatter handhar hela'indrivningsarbetet.
Kronofogdemyndigheten övertar ärendet när skatten inte betalas i rätt tid.
Någon redovisning till beskattningsmyndigheten av varje särskilt indrivningsärende
förekommer inte i dessa fall.

Utredningen föreslär att indrivningsarbetet även när det
gäller punktskatterna och prisregleringsavgifterna helt läggs över på
kronofogdemyndigheterna. Indrivningen kan då ske i samma ordning som för de
direkta skatterna och för mervärdeskatten. Enligt utredningen leder en sådan
samordning till en förenklad hantering för kronofogdemyndigheterna samtidigt
som förutsättningar skapas för en effektiviserad indrivningsverksamhet.
Utredningens förslag innebär också i sak atl UBL: s regler om avkortning,
avskrivning och efterkrav skall tillämpas för punktskatterna och
prisregleringsavgiflen.

Prop. 1983/84:71 105

Remissinstanserna
har genomgående tillstyrkt ulredningens förslag att arbetet med indrivning av
punktskatter och prisregleringsavgifter skall flyttas över till
kronofogdemyndigheterna. Bl.a. påpekas att den nuvarande indrivningsordningen
leder till alt beskattningsmyndighet och kronofogdemyndighet handhar
indrivning mot en och samma gäldenär utan att känna lill varandras åtgärder.

Jag
delar utredningens och remissinstansernas uppfattning att indrivningsarbetet i
åtskilliga avseenden kan förbättras och effektiviseras om förfarandet ändras på
föreslaget sätt. Jag föreslär därför att arbetet med indrivning av punktskatter
och prisregleringsavgifter flyttas över till kronofogdemyndigheterna. Reglerna
om indrivning m. m. i UBL bör, som utredningen har förslagit, tillämpas för
skatterna och avgifterna.

Enligt
utredningens förslag skall vad som gäller länsstyrelse i UBL i princip i
stället gälla beskattningsmyndighelen.

Detta
innebär enligt utredningsförslaget också att beslut i frågor om bl. a.
avkortning och s.k. konsulatsanmaning samt frågor om försättande i konkurs och
antagande av ackord skall fattas av beskattningsmyndigheten. För andra skatter
fattas beslut i sädana frågor av länsstyrelse. Flera remissinslanser har
anfört alt förfarandet skulle effektiviseras om länsstyrelsen även för
punktskatterna och prisregleringsavgifterna fick fatta beslul i dessa frågor.

I
fråga om framställning om försättande i konkurs och antagande av ackordsförslag
menar således de remissinstanser som yttrat sig i frågan att samordnings- och
enkelhetsskäl talar för alt länsstyrelserna bör handlägga dessa ärenden även
för punktskatterna och prisregleringsavgifterna. Frän en remissinstans anförs
dock alt det finns skäl att inte nu ta upp frågan om en överföring av
ackordsfrägorna till länsstyrelserna. En remissinstans anför att frågan om
konkursansökningar skall ligga på lånsstyrelserna eller eventuellt pä
kronofogdemyndigheterna bör tas upp i samband med behandlingen av ett förslag
av företagsobeståndskommittén (Fi 1976:03) i denna fråga (SOU 1979:91).
Företagsobesländskommitténs förslag bereds f. n. i regeringskansliet.

För
egen del vill jag framhålla följande. I de fall dä konkurs- eller
ackordsärenden uppkommer för punktskatter eller prisregleringsavgifter torde
vanligen den skatlskyldige ha reslförts även för andra skatter. För dessa
skatter fattar länsstyrelsen beslut i de nu nämnda fallen. Länsstyrelsen har
vidare det övergripande ansvaret för sysselsättning och näringsliv i länet.
Enligt min mening frarrislär det därför som naturligt alt länsstyrelsen får
besluta i dessa frågor även för punktskatterna och prisregleringsavgiflerna. I
fräga om ett eventuellt ökat ansvar för kronofogdemyndigheten i dessa frågor
bör ställningstagandet till företagsobesländskommitténs förslag såvitt avser
andra skatter avvaktas. Jag föreslår således att länsstyrelserna skall besluta
när det gäller framställning om försättande i konkurs

Prop. 1983/84:71 106

eller
antagande av ackord även såvitt gäller punktskatterna och prisregleringsavgifterna.

När
det gäller avkortning av skatt innebär utredningsförslaget att beskattningsmyndigheten
skall besluta. Detta har med något undantag godtagits av remissinstanserna.
Jag föreslär alt utredningens förslag i denna del följs.

1
fråga om avskrivning av skatt föreslär utredningen att kronofogdemyndigheten
skall fatta beslut. Detta avviker från vad som gäller för övriga skatter, där
länsstyrelse beslutar i denna fråga. Vissa remissinstanser förordar att samma
ordning bör gälla för punktskatter och prisregleringsavgifter som för övriga
skatter. Några remissinslanser förordar däremot av praktiska hänsyn alt den av
utredningen föreslagna ordningen väljs. För egen del finner jag övervägande
skäl tala för att kronofogdemyndigheten får fatta beslut i denna fräga. Jag
föreslår således att utredningens förslag följs i fråga om avskrivning av
skatt.

I
fräga om s.k. konsulatsanmaning (anmaning till skattskyldig som vistas
utomlands att erlägga skatt lill konsulat etc, 61 § 1 mom. UBL) innebär
utredningsförslaget att beskattningsmyndighelen skall vidta nödvändiga
åtgärder. Remissinslanserna förordar att i stället länsstyrelserna, som handhar
dessa frågor beträffande övriga skatter, skall sköta konsulatsan-maningarna
även när det gäller punktskatleområdet. Jag delar remissinstansernas
uppfattning atl det är mest praktiskt att låta lånsstyrelserna sköta frågan,
och jag föreslär att denna ordning införs.

När
del gäller redovisningsordningen bygger utredningsförslaget i övrigt på att
punktskatter och prisregleringsavgifter skall handläggas som s.k.
mänadsräkningsmedel och inte som f.n. som handräckningsmedel. Delta innebär att
samma redovisningsordning kommer att gälla som för övriga skatter. Jag föreslär
att denna ordning genomförs. I fråga om prisregleringsavgifterna kan dock
finnas ett behov av vissa uppgifter som normalt inte lämnas vid
kronofogdemyndigheternas redovisning av mänadsräkningsmedel. Denna fräga får i
så fall regleras i särskilda tillämpningsföreskrifter.

I
anslutning till de föreslagna reglerna om indrivning enligt LPP har utredningen
också lämnat förslag till bestämmelser som reglerar dödsbos ansvar för obelalad
skatt. Detta är emellertid en fråga som skatteindriv-ningsutredningen (B
1981:02) i sitt arbete kommer att ta upp i ett vidare sammanhang.
Skatleindrivningsutredningen har avstyrkt alt frågan nu regleras för
punktskatternas del, dä det f.n. är oklart hur frågan bör lösas. Med bakgrund
härav är jag nu inte beredd atl föreslå regler på della område.

1
LFK finns för närvarande bestämmelser om solidarisk betalningsskyldighet för
företrädare för skattskyldig som är juridisk person. Dessa regler bör, i
enlighet med ulredningens förslag, överföras till LPP. Vid remissbehandlingen
har dock även föreslagits alt dessa regler kompletteras med

Prop.
1983/84:71 107

bestämmelser som reglerar skattskyldigheten för delägarna
i handelsbolag m.m. För vissa av punktskatterna finns sådana bestämmelser i
skatteförfaltningarna. Enligt min mening finns nu inte underlag för en
bedömning om i vilken utsträckning sådana regler erfordras för övriga
punktskatter eller om en samordning av reglerna kan ske. Jag är därför inte
beredd att nu lämna förslag till ytterligare bestämmelser på detta område.

2.5 Skattekontroll

F.n. finns bestämmelser om skattekontroll vad gäller
punktskatterna i 6 - 11 §§ LFK. Bestämmelserna skiljer sig från motsvarande i
TL och ML bl.a. på det sättet att i LFK inte görs åtskillnad mellan den
allmänna kontrollen av deklarationsuppgifterna och den mera ingripande
kontrollen av deklarationsunderlaget.

Enligl LFK skall deklarationerna granskas sä snart det är
möjligt. För kontroll av att uppgifterna i deklarationerna är riktiga får
beskattningsmyndighelen begära att den skattskyldige lämnar kompletterande
uppgifter. Myndigheten kan också begära att få prov eller beskrivning av en
vara som är skattepliktig.

Beskattningsmyndigheten får granska inle bara
deklarationerna utan också deras underlag. Myndigheten får granska den
skattskyldiges bokföring, affärskortespondens och övriga handlingar som hör
till verksamheten. Beskaltningsmyndigheten får vidare företa syn i de lokaler
som används i den skattepliktiga verksamheten och granska den skattskyldiges
varulager.

De nu nämnda åtgärderna får även riktas mot den som
skäligen kan antas vara skattskyldig. Beskaltningsmyndighetens kontrollåtgärder
får också riktas mot den som, utan att vara skattskyldig, yrkesmässigt tillverkar,
bearbetar, försäljer eller distribuerar skattepliktig vara. Detsamma gäller i
fråga om den som driver handel med vara som används vid framställning eller
distribution av skattepliktiga varor.

De nu nämnda kontrollreglerna gäller i sin helhet för de
flesta av punktskatterna. För bl.a. stämpelskatt, vägtrafikskatt och
reklamskatt gäller dock i vissa avseenden andra eller kompletterande regler.
Bestämmelserna gäller också för prisregleringsavgifterna.

När det gäller punktskatterna har beskaltningsmyndigheten
möjlighet att sätta ut vite när någon föreläggs att medverka vid
skattekontroll, l.ex. genom att lämna uppgifter eller att förete
redovisningshandlingar eller varuprov.

Utredningen föreslår att skattekontrollen enligt LPP byggs
upp efter de principer som nu gäller enligt TL och ML. Detta innebär bl. a. att
kontrollen delas upp i en del som avser deklarationsgranskning och en del som
avser skatterevision. Förslagen vad gäller deklarationsgranskningen innebär
vidare att kontrollen skall vidgas och effektiviseras. Därigenom kom-

Prop.
1983/84:71 108

mer enligt utredningen också att skapas ett förbättrat
underlag för beslul om skatterevision. I fräga om skatterevisionen innebär förslagen
att TL: s regler i huvudsak följs. Det innebär bl.a. alt formerna för beslut om
skalterevision och de åtgärder som får vidtas vid revision regleras.

Remissinstanserna har genomgående tillstyrkt att
bestämmelserna om skattekontroll i den nya LPP utformas efter förebild av TL
och ML. För egen del anser jag att förslaget innebär att förutsättningarna för
en effektiv kontrollverksamhet väsentligt förbättras. Det nya regelsystemet
innebär också en klar förbättring ur rättssäkerhetssynpunkt. Jag föreslår därför
att reglerna för deklarationsgranskning och revision av punktskatter och prisregleringsavgifter
i huvudsak utformas efter de förslag som utredningen har lämnat.

När del gäller fördjupningen av deklarationsgranskningen
skall denna enligt förslaget åstadkommas bl.a. genom att
beskattningsmyndigheten skall få överenskomma med deklarationsskyldig om besök,
besiktning m. m. Förslaget i denna del innebär att även inom punktskatleområdet
sädana åtgärder som innefattas i begreppet taxeringsbesök enligt TL skall kunna
vidtas. Frän etl par remissinstanser har det ifrågasatts om det år lämpligt att
införa ett formellt besöksinslitut även i LPP. RSV anför således att besök
under deklarationsgranskningen är onödiga med hänsyn till den vanligen höga
revisionsfrekvensen för punktskatter. Enligt RSV är sådana besök vidare
organisatoriskt svåra alt hantera med hänsyn till de stora avstånden i landet.
Utredningen (Fi 1973:01) om säkerhetsåtgärder m. m. i skatteprocessen, USS, som
har i uppdrag att utarbeta en ny enhetlig kontrollag, menar att regler inte bör
införas som komplicerar kontakterna mellan beskattningsmyndigheterna och de
skattskyldiga. Utredningen menar alt det däremot skulle kunna finnas behov av
att i vissa fall tvångsvis föranstalta om kontrollbesök i samband med
deklarationsgranskning.

För egen del anser jag det vara en fördel att på samma
sätt som skett i TL ultryckligen ange att besök, besiktning m. m. får företas i
samband med deklarationskontrollen om en överenskommelse därom kan träffas med
den skattskyldige. Beskattningsmyndighetens förutsättningar för och behov av
att ulföra sådana besök är möjligen mindre än pä den direkta beskattningens
sida. Även när del gäller punktskatterna bör det dock finnas förutsättningar
för att åtgärder av detta slag skall kunna effektivisera skattekontrollen. Jag
föreslår därför att utredningens förslag i denna del genomförs. Vad gäller
eventuella andra former för deklarationskontroll, l.ex. i form av kontrollbesök
utan överenskommelse med den deklarationsskyldige, bör denna fräga anstå till
dess att USS lämnat förslag i denna fräga.

I samband med granskningen kan som tidigare har nämnts
beskattningsmyndigheten f. n. använda vite för alt få fram upplysningar som
behövs för skattekontrollen. Vitesföreläggande kan även användas för att fä den

Prop. 1983/84:71 109

skattskyldige
atl ge in varuprov m.m. samt handlingar hörande till verksamheten.
Beslämmelserna skiljer sig frän vad som gäller enligt TL bl.a. pä det sättet
all vite där inte får användas för att få in en handling i samband med
deklaralionsgranskning ( 53 § jämfört med 31 § 2 mom. andra stycket TL).

Utredningen
föreslår att vite vid deklarationsgranskning enligt LPP skall fä användas för
att fä fram upplysningar eller prov på vara. Däremot föresläs att beskattningsmyndigheten
inte längre skall fä möjlighet alt mot den skattskyldiges vilja tvinga fram
utlämnande av handlingar, eftersom sådana åtgärder enligt utredningen bör vara
förenade med särskilda rätls-skyddsgarantier. Två av ulredningens ledamöter anser
dock alt editions-plikten borde behållas, bl. a. mot bakgrunden av önskemålet
om att snabbt kunna fatta korrekta beslut när det gäller punktskatter som har
karaktär av övervällringsskalter.

Ulredningens
ståndpunkt i dessa frågor har godtagits av de flesta remissinstanserna. Någon
remissinstans ansluter sig emellertid till reservanternas förslag. För egen
del anser jag att de skäl utredningen anfört för att följa TL: s regler när det
gäller editionspliklen väger tungt. Eftersom editionsplikl föreligger sedan
beslut om skatterevision har meddelats föreligger enligt min mening heller
inte något beiydande behov av att kunna tillgripa sädana åtgärder redan vid
deklarationsgranskningen. Jag föreslår därför atl ulredningens förslag följs i
denna del.

I fråga om formerna för
skatterevision enligt LPP föreslås denna, som tidigare nämnts, uppbyggd efter
motsvarande principer som för den direkta beskattningen och mervärdeskatten.
Skalterevision, liksom taxeringsrevision enligl TL, sker normalt först sedan
den hos vilken taxeringsrevision skall ske har undertåttats. Utredningen
föreslår att regler om underrättelseskyldigheten skall tas in i
lagstiftningen. Regler av detta slag finns emellertid inte i TL eller ML. Jag
delar utredningens uppfattning att frågan bör författningsregleras. Med hänsyn
till att detta är frågor vilka USS nu behandlar för ett vidare område än
punktskatterna anser jag emellertid att regler om undertältelseskyldighet i LPP
bör införas först i samband med atl ställning tas till denna fräga såvitt rör
revision av andra skatter. Jag är därför inle nu beredd atl föreslå att regler
om underrättelseskyldigheten tas in i LPP.

2.6
Förhandsbesked

Förhandsbesked
kan, med stöd av reglerna i LFK, meddelas för de flesta av punktskatterna.
Bestraffande några av skatterna, l.ex. vägtrafikskatt, kan förhandsbesked dock
inte ges. Inte heller för prisregleringsavgifter meddelas förhandsbesked.

Förhandsbesked
för punktskatterna lämnas av RSV; s rättsnämnd. För-

Prop.
1983/84:71 110

handsbesked om reklamskatt meddelas dock av RSV efter
hörande av den till verket knutna reklamskattenämnden.

Förhandsbesked lämnas efter ansökan av den som driver
eller ämnar driva skattepliktig verksamhet. Det är således bara den
skattskyldige eller den som kan tänkas bli skattskyldig som kan få ett
förhandsbesked. Sådant besked kan således inte meddelas efter ansökan av
exempelvis en konsument av skattepliktiga varor.

För punktskatterna har de frågor i vilka förhandsbesked
får meddelas begränsats. Besluten får endast gälla frågor om skatteplikt för
vara eller skattesats för skaltepliklig vara (32 § LFK). Andra frågor om
beskaltningen, som rör l.ex. beskattningsvärde för vara eller sökandens
skattskyldighet, får således inte tas upp i ett förhandsbesked. 1 fråga om
reklamskatt gäller dock att förhandsbesked också får lämnas bl.a. om sökandens
skattskyldighet.

Elt förhandsbesked som vunnit laga kraft är bindande för
statsverket om sökanden yrkar det. Denna bundenhet gäller enbart i förhållande
till sökanden. Statsverkets bundenhet gäller endast för de
redovisningsperioder som inte gått ut när beskedet lämnas. Det gäller längst i
ett år. Det upphör dock att gälla tidigare om en författningsändring görs som
har betydelse för den fräga som förhandsbeskedet avser (37 § LFK).

2.6.1 Tillämpningsområdet

I jämförelse med vad som gäller inom den direkta
beskattningens område är möjligheten atl erhålla förhandsbesked på
punktskatteomrädet mer begränsad. För de direkta skatterna gäller att
förhandsbesked får meddelas angående viss fråga som rör sökandens taxering, om
det finnes vara av synnerlig vikt för honom eller om det är av vikt för
enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning, 1 § lagen (1951:442) om
förhandsbesked i taxerings-frågor. Enligt 63 § ML får förhandsbesked om
mervärdeskall lämnas om sökandens skattskyldighet, om det finnes vara av vikt
med hänsyn till sökandens intresse eller för en enhetlig lagtolkning eller
rättstillämpning. 1 praktiken kan förhandsbesked för mervärdeskatt lämnas om i
stort sett alla frågor som kan uppkomma i ett beskaltningsärende. Även
möjligheten att erhålla förhandsbesked i den ordning som stadgas i tullagen går
längre än vad som nu gäller för punktskatterna inom den interna beskattningen.

Utredningen konstaterar att pä dessa områden de relativt
omfattande möjlighelerna att erhålla förhandsbesked har fungerat
tillfredsställande. Utredningen föreslär därför att förhandsbesked om
punktskatter skall få lämnas i alla frågor som rör beskattningen.
Förhandsbesked skall dock endast få meddelas om det är av vikt för sökanden
eller för en enhetlig lagtolkning eller råttstillåmpning.

Utredningen föreslår vidare att förhandsbesked i enlighet
med dessa beslämmelser skall fä meddelas även när det gäller vägtrafikskatt,
lotterivinstskatt och lotalisatoravgift samt för prisregleringsavgifterna.

Prop. 1983/84:71 111

Flertalet
remissinstanser är positiva fill förslaget att utvidga möjligheterna att fä
förhandsbesked. Rättsnämnden, som enligt förslaget skall meddela
förhandsbesked inom hela punktskatteområdet, menar dock att utvidgningen inte
bör innebära att även annat än rättsfrågor, l.ex. utrednings-och bevisfrågor,
skall kunna bli föremål för förhandsbesked.

I
fräga om förslaget atl förhandsbesked skall kunna meddelas även i fråga om
vägtrafikskatt har några remissinstanser anfört alt det inte torde föreligga
något större behov av att meddela förhandsbesked på delta område. Rättsnämnden
har ifrågasatt om det inte bör anges i vilka fall förhandsbesked skall få
meddelas om vägtrafikskatt.

För
egen del vill jag anföra följande. Den föreslagna utvidgningen av möjligheterna
alt erhålla förhandsbesked innebår en anpassning efter vad som gäller för andra
skatter, särskilt till vad som gäller enligt ML. Det bör både för de
skattskyldiga och för beskaltningsmyndigheterna vara till fördel all en sådan
utvidgning sker. Ändringarna kan visserligen antas leda lill etl ökat antal
ansökningar om förhandsbesked, och därmed till en ökad arbetsbelastning hos
RSV:s rättsnämnd. Som utredningen anfört kan emellertid en utökning av rätten att
erhålla förhandsbesked leda till att beskaltningsmyndighetens arbete i andra
avseenden kan förenklas. Beskattningsmyndigheten får nämligen i annan form nu
besvara frågor pä områden där förhandsbesked inte kan meddelas. En utökad
förhandsbeskedsverksamhet kan vidare både för beskattningsmyndigheterna och
för de skattskyldiga innebära fördelar ur rätlstillämpningssynpunkt. Jag föreslår
därför att möjligheten att utfärda förhandsbesked utvidgas på sätt som
utredningen föreslagit.

1 fråga om avgränsningen av
de fall när förhandsbesked skall kunna meddelas innebär detta i praktiken att
samma gränsdragning kan göras som när det gäller förhandsbesked inom
mervärdeskatten. Det är uppenbart all det kan förekomma framställningar om
förhandsbesked som är av sådan art att förhandsbesked inte lämpligen kan
utfärdas. Det kan gälla l.ex. utrednings- och bevisfrågor. Att i förväg
precisera de fall när förhandsbesked inte skall få meddelas låter sig enligt
min mening inte göra. Så har heller inte skett inom den direkta taxeringens
område. Den myndighet som har atl meddela förhandsbesked måste ha relativt fria
händer att besluta om förhandsbesked skall meddelas eller inte. Är frågan eller
den utredning sökanden presenterar inle sådan att förhandsbesked bör meddelas
skall ansökningen avvisas.

När
det gäller förhandsbesked om vägtrafikskatl delar jag ulredningens uppfattning
att det i vissa fall kan finnas elt intresse av att fä etl förhandsbesked. Jag
föreslär därför all förhandsbesked skall fä meddelas även för denna skatt,
liksom för övriga punktskatter och för prisregleringsavgiflerna. Det torde
däremot i många fall vara sä att omständigheterna inte medger att
förhandsbesked meddelas i fråga om vägtrafikskatl. Detta bör emellertid enligt
min mening kunna lösas efter de allmänna principer för

Prop.
1983/84:71 112

vilka jag fidigare har redogjort. Någon specialreglering i
detta avseende vad gäller vägtrafikskatten bör därför inte göras.

2.6.2 Förhandsbeskedens giltighet

Efter förebild av vad som gäller enligt ML föreslår
utredningen att förhandsbeskedens giltighetstid skall bli obegränsad. Enligt
utredningen är praxis så stabil att problem i allmänhet inte uppkommer med en
läng giltighetstid. Om det skulle förekomma alt praxis ändras bör enligt utredningen
dock ett förhandsbesked kunna återkallas. Beslut om återkallelse skall enligt
förslagel meddelas av den myndighet som utfärdat förhandsbeskedet, och
återkallelsen skall träda i kraft sex månader efter det att den skatlskyldige
fick del av återkallelsebeslulet. Förutom vid återkallelse skall ett
förhandsbesked enligt förslagel upphöra vid en författningsändring som
påverkar den fråga som förhandsbeskedet gäller. Denna inverkan av en
författningsändring gäller redan nu enligt LFK, och motsvarande bestämmelser
finns för övriga skatter. Möjlighet att återkalla elt förhandsbesked finns
däremot nu endasl såvitt avser förhandsbesked enligt tullagen.

Förslagel atl ett förhandsbesked skall kunna återkallas
vid en praxisändring har avstyrkts av så gott som alla remissinstanser.
Däremot anser remissinstanserna alt den nuvarande giltighetstiden, elt är, är
för kort. De flesta remissinstanserna förordar att förhandsbeskeden skall
meddelas för en lid om två fill tre är, utan återkallelsemöjlighet.

För egen del anser jag att ulredningens förslag i vissa
avseenden kan vara att föredra jämfört med en ordning där förhandsbesked alltid
meddelas för en i lagstiftningen angiven tid. Ett system med återkallelser av
förhandsbesked skulle emellertid föra med sig svåröverskådliga komplikationer.
Som framgått av remissbehandlingen torde det inte finnas förutsättningar att
få ett sådant system atl fungera på ett tillfredsställande sätt. Jag är därför
inte beredd att föreslå att utredningens förslag om möjlighet att återkalla
förhandsbesked genomförs.

I stället bör enligt min mening en tidsbegränsning göras
av förhandsbeskedens giltighet. Giltighetstiden bör dock kunna vara längre än
f. n. Jag föreslår att giltighetstiden skall vara tre år. Den myndighet som
utfärdar förhandsbeskedet bör dock kunna begränsa giltighetstiden ytteriigare,
om omständigheterna är sädana att förhandsbesked inle bör meddelas för sä lång
tid som tre år.

2.6.3 Beslutande instans, m.m.

Förhandsbesked i fräga om punktskatter meddelas nu av RSV,
i de flesta fall av RSV: s rättsnämnd och i fråga om reklamskatt vanligen av
chefen för avdelningen för indirekt skall efter hörande av en särskild nämnd,
reklamskattenämnden. Enligt ulredningen är det lämpligast att alla frågor om
förhandsbesked avgörs i samma ordning. Ulredningen föreslår därför

Prop.
1983/84:71 113

att förhandsbesked om punktskatter alllid skall lämnas av
rättsnämnden. Reklamskattenämnnden och den lill RSV knutna energiskatlenämnden,
som i vissa fall yttrat sig i hithörande frågor, föreslås därför avskaffade. I stället
bör enligt utredningen rältsnämnden tillföras särskild sakkunskap i reklam- och
energiskattefrågor. I fräga om energiskattenämndens avskaffande reserverade
sig dock tvä ledamöter i utredningen mot förslagel.

1 fräga om förhandsbesked på prisregleringsomrädet
föreslär utredningen all JN skall besluta.

Remissinstanserna har fillstyrkt förslaget att
rättsnämnden skall besluta i alla frågor om förhandsbesked som gäller
punktskatter. När det gäller reklamskattenämnden och energiskaltenämndens
upphörande har dock bl. a. påpekats atl åtgärden innebär atl rältsnämnden måste
tillföras exper-fis och att experternas ställning i nämnden och arbetsformerna
bör övervägas.

För egen del delar jag uppfattningen att det är en fördel
atl förhandsbeskedsärendena på punktskatteområdet genomgående kan avgöras av
rättsnämnden. Jag föreslår därför att utredningens förslag i denna del genomförs.
Frågan om i vilka former rältsnämnden skall tillföras expertis vid avgörande av
frågor om reklamskatt och energiskalt får lösas i RSV: s instruktion.

Vidare föreslär jag i enlighel med utredningens förslag
att förhandsbesked pä prisregleringsavgiflsomrädet skall meddelas av JN.

Utredningen har förslagit att allmänna ombudet bör
medverka redan i första instans vid ärenden om förhandsbesked. Motsvarande
gäller nu enligl ML. Jag delar ulredningens uppfattning i denna fråga och
förslaget bör således genomföras..

2.7 Övriga frågor

2.7.1 Besvär

Beskattningsmyndighetens beslut i ett beskattningsärende
kan överklagas av den skattskyldige och allmänna ombudet. Om myndighetens
beslut medför en väsentlig skada eller förlust för annan kan även denne
överklaga beslutet. Denna utsträckta besvärsrätt, som sedan LFK: s tillkomst
endast använts i ett fall, är avsedd för l.ex. en konsument av skattepliktiga
varor eller en konkurtent fill en skattskyldig i de fall ett beslut har
väsentlig betydelse för den klagande.

För punktskatterna gäller som regel tre veckors
besvärstid. Besvärstiden räknas frän den dag klaganden fick del av det
slutliga beslutet. För allmänna ombudet räknas besvärstiden dock från beslutets
dag. Har den ena parten anfört besvär kan motparten också anföra besvär även om
hans besvärstid har gått ut (anslutningsbesvär).

RSV: s beslut om punktskatter och JN: s beslul om
prisregleringsavgifter överklagas fill kammarrätten. 8 Riksdagen 1983/84. 1
saml. Nr 71

Prop.
1983/84:71 114

Utredningen föreslår att besvärstiden förlängs frän
nuvarande tre veckor lill tvä månader. Besvärstiden är tvä månader enligt TL
och ML. Enligt utredningen har del visat sig atl en besvärslid om tre veckor i
vissa fall varit för kort. När det gäller besvär över meddelade förhandsbesked
föreslås att besvärsliden blir en månad, vilket gäller också förhandsbesked
enligt TL och ML. Enligl förslagel skall vidare besvär över meddelade
förhandsbesked föras direkt i regeringsrätten, vilket f. n. gäller för förhandsbesked
avseende direkt skatt och mervärdeskatt. 1 fråga om allmänna ombudets
besvärstid föresläs att den räknas frän delgivningen, inte som nu från dagen
för beslutet. Slutligen föresläs den särskilda besvärsrät-len för annan än
skaltskyldig och allmänna ombudet avskaffad.

Remissinstanserna har tillstyrkt föriängningen av
besvärstiden till tvä månader. En remissinstans har föreslagit alt
tvämånadersfristen skall gälla även för besvär över förhandsbesked. I fråga om
allmänna ombudets besvärslid har invändningar framförts mot att den har
utformats så att det blir nödvändigt att delge beslut även med honom. Allmänna
ombudet vid RSV tillstyrker dock i yttrande utredningens förslag i denna del.

Enligt min mening talar övervägande skäl för att
besvärstiderna enligt LPP samordnas med vad som gäller inom det övriga
beskattningsområdel. Jag föreslår därför att besvärstiden föriängs till tvä
månader men att besvärstiden när det gäller förhandsbesked bestäms till en
månad. När det gäller allmänna ombudets besvärstid anser jag emellertid inte
att det finns tillräckliga skäl att införa regeln att besvärstiden skall räknas
från delgiv-ningsdagen. Genom förlängningen av besvärstiden till tvä månader
torde ändå allmänna ombudets behov av en tillräcklig besvärstid bli tillgodosedd.
Däremot bör som utredningen föreslagit allmänna ombudels besvärsfrist när det
gäller förhandsbesked räknas från delgivningsdagen.

Den nuvarande särskilda besvärsrätten för annan än
skattskyldig har enligt vad som framkommit ingen praktisk betydelse. Som
utredningen föreslagit saknas därför skäl att överföra denna besvärsrätt till
LPP.

I fråga om besvärsordningen för förhandsbeskeden slutligen
ansluter jag mig till förslaget att besvären skall föras direkt i
regeringsrätten. 1 del sammanhanget kan noteras att besvär över förhandsbesked
som meddelats av generaltullstyrelsen nu anförs hos kammartätten. Om detta är
en lämplig ordning mot bakgrund av de nu föreslagna ändringarna får övervägas
i ett annat sammanhang.

2.7.2 Beslutsregistrering

Enligt 25 § LFK gäller i fråga om punktskatterna att
beskattningsmyndigheten skall föra ett register som i fråga om varje
skaltskyldig visar vad som förekommit i elt skatteärende.

Den angivna bestämmelsen i LFK är inte tillämplig i fråga
om prisregleringsavgifterna. Registreringen av JN: s avgiftsbeslut är dock
uppbyggd på motsvarande sätt som för punktskatterna.

Prop.
1983/84:71 115

Enligt ulredningen är de nuvarande registreringssystemen
inte helt fillfredsställande. Bl.a. bör enligt utredningen enhetliga former
för registreringen åstadkommas. Dessulom föreslår utredningen att beslut om
skatt och grunderna för beslulen skall för varje skaltskyldig och för vatje
redovisningsperiod eller motsvarande föras in i en särskild skattelängd. Denna
längdföring skall närmast motsvara skattelängd enligt 68 § TL.

Remissinstanserna har instämt i att det finns ett behov av
en bättre registrering av vad som förekommmer i ärenden om punktskatter. Däremot
har behovet av en särskild längdföring ifrågasatts och det har vidare påpekats
alt det är oklart vilken rättsverkan som bör tillmätas uppgifterna i en
skattelängd om en sådan införs.

F.n. pågår inom RSV etl arbete med att utforma en ADB-
baserad registerföring för punktskatterna. Det nya ADB- systemet beräknas i huvudsak
kunna tas i bruk den 1 juli 1984. Med hänsyn till att systemutvecklingen ännu
inte är klar kan f. n. inte anges i detalj hur registerföringen kan utformas.
Enligl RSV är det önskvärt att när delta arbete är avslutat en särskild
författningsreglering sker i fråga om innehållet i registret m. m.

För egen del anser jag atl det inte nu finns skäl att
föreslå att bestämmelser om särskild längdföring las in i LPP. Enligt min
mening bör det ADB-baserade punktskatteregrstret hos RSV kunna utformas pä ett
sådant sätt att en särskild längdföring kan avvaras. I fräga om utformningen i
övrigt av registerföringen erfordras f. n. inte någon lagstiftning.

2.7.3 Särskilda avgifter

För punktskatterna finns f. n. bestämmelser om särskilda
avgifter, dvs. skattetillägg och förseningsavgift, intagna i 37 a - 37 j §§
LFK. Bestämmelserna är i huvudsak utformade pä samma sätt som motsvarande bestämmelser
i ML.

Bestämmelserna om särskilda avgifter är tillämpliga för de
flesla punktskatterna. För prisregleringsavgifterna och för
växtförädlingsavgift kan däremot inte skattetillägg eller förseningsavgift tas
ut.

Utredningen har inte lämnat något förslag lill
bestämmelser om särskilda avgifter i LPP. Bakgrunden till detta är det
utredningsarbete i dessa frågor som har bedrivits av skaltetilläggsutredningen
(Fi 1975:06). Denna utredning har lagt fram förslag lill ny lagstifining om
avgiftssankfioner bl. a. för de direkta skatterna och för mervärdeskatten.
(Översyn av det skatteadministralivä sanklionssystemel, 2, Nyansering av
skattetillägg m. m., SOU 1982:54-55.) Utredningen har därvid också lämnat
förslag till en särskild lag om avgiftssanktioner vid viss
konsumlionsbeskallning samt förslag om ändringar i vägtrafikskattelagen såvitt
rör de särskilda avgifterna.

Skattetilläggsutredningens förslag är nu föremål för
remissbehandling. F.n. saknas underlag för bedömning av när en eventuell
lagstiftning pä grundval av förslaget kan träda i kraft. Det står emellertid
klarl att detta

Prop. 1983/84:71 116

inte
kan ske i sådan tid att nya bestämmelser om särskilda avgifter inom
punktskatleområdet kan träda i kraft samtidigt med LPP.

Jag
föreslår mot den nu angivna bakgrunden att de nuvarande reglerna om särskilda
avgifter i LFK efter endast en språklig bearbetning överförs fill LPP.
Bestämmelserna får tas in i ett särskilt kapitel i LPP. I fräga om
vägtrafikskatl bör bestämmelserna tills vidare kvarstå i väglrafikskaltelagen.

2.7.4 Punktskatteförfattningarna

Den
nya förfarandelagstiftningen medför som tidigare har nämnts alt en rad
bestämmelser i punktskatteförfattningama och prisregleringsförfattningarna kan
tas bort eller förenklas. Jag ämnar i det följande, på grundval av
punktskatteutredningens förslag, föreslå sädana ändringar i lagstiftningen.
Förslagen innefattar även vissa andra kompletteringar och förenklingar av
författningarna.

Förslag
lämnas i princip till ändringar av samtliga lagar inom punktskatte- och
prisregleringsomrädet. När del gäller stämpelskatten har emellertid
stämpelskatteutredningen (B 1977:06) föreslagit alt en helt ny lagstiftning
införs. Förslaget är f. n. föremål för remissbehandling. Med hänsyn härtill är
jag inle f. n. beredd att nu lämna förslag till ändrade förfaran-debestämmelser
för stämpelskatten. Jag avser att återkomma till frågan när remissbehandlingen
slutförts.

Huvuddelen
av reglerna i LFK skall gälla i fråga om tillfällig vinstskatt (prop.
1982/83:102). Med hänsyn till att denna skatt endast skall avse utdelning för
verksamhetsåret 1983 bör den nya förfarandelagstiftningen inte tillämpas. Jag
föreslår att LFK även efter del att LPP har trätt i kraft skall tillämpas pä
beskattningsförfarandet när det gäller tillfällig vinstskatt.

2.7.5 Ikraftträdande

Den
nya lagstiftningen bör träda i kraft sä snart som möjligt. Med hånsyn till
arbetet hos beskattningsmyndigheterna är det mest lämpligt att de nya
bestämmelserna får gälla från den 1 juli 1984. Vid denna tidpunkt beräknas
RSV:s datorbaserade registreringssystem för punktskatterna ha tagils i drift.
Vidare kan då det s.k. REX-systemet beräknas vara i funktion vid samtliga
kronofogdemyndigheter. Detta underlättar avsevärt övergången till den
föreslagna nya indrivningsordningen.

RSV
avser att redan från den 1 januari 1984 på prov ta i bruk vissa delar av del
nya datasystemet. För att detta skall kunna genomföras på lämpligt
sätterfordras enligt RSV att vissa avdragsbestämmelser i lagen (1941:291) om
särskild varuskatt och i lagen (1977; 306) om dryckesskatt ändras redan frän
den 1 januari 1984. Jag anser att del är till fördel om datasystemet kan prövas
på avsett sätt före det att huvuddelen av den nya lagstiftningen träder i
kraft. Jag föreslår därför att de nämnda ändringarna träder i kraft redan den I
januari 1984.

Prop. 1983/84:71 117

Med
hänsyn till att utredningens förslag om förkortningar av kredittiderna nu inte
föreslås genomförda finns inte behov av särskilda övergångsregler i dessa
avseenden.

3
Upprättade lagförslag

1
enlighet med del anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag lill

1. lag
om punktskatter och prisregleringsavgifter,

2.
lag om ändring i lagen
(1928:376) om särskild skatt å vissa lotterivinster,

3.
lag om ändring i lagen
(1941:251) om särskild varuskatt,

4.
lag om ändring i lagen(1957:262)
om allmän energiskatt,

5.
lag om ändring i lagen
(1961:372) om bensinskatt,

6.
lag om ändring i lagen
(1961:394) om tobaksskatt,

7.
lag om ändring i lagen
(1967:340) 0m prisreglering på Jordbrukets område,

8.
lag om ändring i
skattebrottslagen (1971:69)

9.
lag om ändring i lagen
(1971:1072) om förmänsberätfigade skattefordringar m. m.

10.
lag om ändring i lagen
(1972:266) om skatt på annonser och reklam,

11.
lag om ändring i lagen
(1972:435) om överiastavgift,

12.
lag om ändring i lagen
(1972:820) om skatt på spel,

13.
lag om ändring i lagen
(1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar,

14.
lag om ändring i
vägtrafikskattelagen (1973:601),

15.
lag om ändring i lagen
(1973:1216) om särskild avgift för oljeprodukter,

16.
lag om ändring i lagen
(1974:226) om prisreglering pä fiskets område,

17.
lag om ändring i
bilskrotningslagen (1975:343),

18.
lag om ändring i
bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiflsprocessen,

19.
lag om ändring i utsädeslagen
(1976:298),

20.
lag om ändring i lagen
(1977:306) om dryckesskatt,

21.
lag om ändring i lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon,

22.
lag om ändring i lagen
(1978:144) om skatt pä vissa resor,

23.
lag om ändring i lagen
(1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter,

24.
lag om ändring i lagen
(1982:691) om skatt på vissa kassettband,

25.
lag om ändring i lagen
(1982:1200) om skatt på videobandspelare,

26.
lag om ändring i lagen
(1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft.

Prop.
1983/84:71 118

De under 1, 7, 16, 17 och 19 angivna förslagen har
upprättals i samråd med chefen för jordbruksdepartementet. Det under 11 angivna
förslaget har upprättats i samråd med chefen för kommunikationsdepartementet.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som
bdaga i.'

4 Specialmotivering

4.1 Lag om punktskatter och prisregleringsavgifter

/ kap. Inledande bestämmelser 1-3 §§

I dessa föreskrifter anges LPP: s tillämpningsområde.
Under avsnitt 2.1.2 har de allmänna frågorna om lagens tillämpningsområde
behandlats. F.n. anges i LFK alt den lagen gäller om särskild föreskrift om
detta har lämnats. Sådana föreskrifter har tagits in i skatte- och
avgiftsförfattningarna. I LPP har den metoden valts atl i lagen ta in en
närmare beskrivning av dess tillämpningsområde. Sålunda har i 1 kap. I § första
stycket tagits in en uppräkning av de skatte- och avgiftsförfattningar som är
direkt anknutna till lagen. 1 1 § andra stycket anges att undantag från lagen
får göras i dessa författningar.

I 2 § finns en hänvisning lill vägtrafikskattelagen där
det anges i vilken omfaltning lagen skall fillämpas pä vägtrafikskatl. Den
skatten har sålunda inte tagits in i uppräkningen i 1 § eftersom, till skillnad
från skatterna och avgifterna i uppräkningen, endast vissa begränsade avsnitt i
lagen skall tillämpas på den skatten. Samma lösning har valts för överlastavgift
och våxtförädlingsavgift.

I syfle atl göra beskrivningen av tillämpningsområdet
fullständig har i 3 § tagits in en upplysning om all lagen inle gäller i vissa
fall vid införsel. En materiell regel om tullagens tillämplighet när
skattepliktiga varor förs in i landel av någon som inte är registrerad hos RSV
finns i de flesta skatteförfaltningarna. Utöver lullagen skall i allmänhet 46
§ LFK om befrielse från skatt tillämpas i sädana fall. Den nuvarande ordningen
med särskild föreskrift i skatleförfattningarna om befrielse bibehålls och
paragrafen innebär således endast en upplysning.

4§

I denna bestämmelse anges att vad som i lagen sägs om
skatt, skaltskyldig och beskattning även gäller avgift, avgiftsskyldig och
uttag av avgift i motsvarande fall. Benämningen vara innefattar också annan
nyttighet och tjänst.

' Av bilaga 3 har endast tagits med lagförslagen
1,2,3,7,10,11,13,14,18,19 och 23. De remitterade förslagen överensstämmer i
övrigt i sak med propositionens lagförslag.

Prop.
1983/84:71 119

Andra stycket innehåller en föreskrift om all
beslämmelserna om skatt också skall gälla för ränta, restavgift och särskild
avgift. I fråga om befrielse frän restavgift meddelas dock särskilda
bestämmelser i 5 kap. 11 § och i fräga om befrielse från ränta och särskild
avgift meddelas särskilda bestämmelser i 9 kap. 4 § andra stycket.

5§

Paragrafen innehåller en definition av vad som i lagen
avses med beskattningsmyndighet. F.n. finns bestämmelser om
beskaltningsmyndigheterna i de olika skatte- och avgiftsförfattningarna. I
fråga om vägtrafikskatt och överlastavgifl görs i den föreslagna bestämmelsen
en hänvisning till reglerna om länsstyrelse som beskattningsmyndighet enligt
vägtrafikskattelagen resp. lagen om överlastavgift.

6§

Denna bestämmelse behandlar beskattningsmyndighetens
möjligheter all anlita särskild sakkunnig. Detta innebär ingen ändring i
förhällande till gällande rätt (13 § LFK). Sakkunning bör även kunna förordnas
att biträda tjänsteman som utför skatterevision enligt 3 kap.

7§

I denna paragraf ges en allmän bestämmelse om allmänna
ombudet och hans funktion. Föreskriften att allmänna ombudet skall yttra sig i
ärenden om förhandsbesked innebär en utvidgning av ombudets uppgifter . I
övrigt påverkas allmänna ombudets arbete inte av förslagen. En beslämmelse om
atl allmänna ombudet får föra talan även till den skattskyldiges förmån har
tagits in i 8 kap. 6 §.

8§

I paragrafen lämnas en definition till vad som avses med
begreppet skaltskyldig i lagen. Denna förklaring, som i princip överensstämmer
med motsvarande i 2 § LFK, innebär endasl en hänvisning till vad som gäller
enligt resp. skatte- och avgiftsförfattningar i motsvarande fall. Med hänsyn
lill behovel av att använda begreppet skattskyldighetens inträde i föreskrifterna
om skatleredovisningen i 2 kap. krävs en motsvarande definition av det
begreppet. Frågor om skattskyldigheten behandlas i avsnitt 2.2.1.

9§

I denna paragraf ges en definition av vad som i lagen
avses med ett beskattningsår. Bestämmelsen har getts samma lydelse som
motsvarande regel i ML (anvisningarna lill 5 a § ML). Begreppel beskattningsår
används i lagen dels i 2 kap. 3 § tredje stycket för atl ange
redovisningsperiodens längd i vissa fall, dels för att ange vissa
beslutsfrister i 4 kap. 3, 4, 8, 10ochl6§§.

Prop. 1983/84:71 120

2
kap. Redovisning av skatt l§

Bestämmelsen
reglerar deklarationsskyldighetens omfattning. Enligt regeln i första stycket
skall alla skattskyldiga avge deklarafion.

Undantag
från huvudregeln kan emellertid gälla i vissa fall enligt skatle-och avgiftsförfattningarna.
Bl.a. föreskrivs undantag från deklarationsskyldigheten för dem som är
skattskyldiga enligl 5 § 3 lagen om försäljningsskatt pä motorfordon, dvs.
ägare lill skattepliktigt fordon som tillverkats i icke yrkesmässig verksamhet
och till fordon som ändrats sä alt det blivit skattepliktigt. I sädana fall
lämnas uppgifter från bilregistret fill RSV och pä grundval av dessa uppgifter
bestämmer RSV skatten för vatje fordon för sig.

En
annan typ av undanlag föranleds av vissa begränsningar i redovisningsskyldigheten
för skattskyldiga som redovisar mindre skattebelopp. En sådan gräns för
redovisningsskyldigheten gäller f.n. i fråga om reklamskatt och föresläs
införd för särskild varuskatt på choklad- och konfekiyrvaror (avsnitt 4.3).
Dessa gränser för redovisningsskyldigheten framgår således endast av
skatleförfattningarna.

Andra
stycket motsvaras av 10 § LFK.

2-4
§§

I 2
§ första stycket anges all punktskatter och prisregleringsavgifter i princip
skall redovisas för beslämda lidsperioder. Bestämmelsen, som motsvarar 5 §
första stycket första punkten ML, kompletteras av 3 och 4 §§ i förslagel.

Enligt
3 § första stycket anges redovisningsperioden för punktskatterna i resp.
skatteförfattning. Denna metod har valts med hänsyn lill pågående
utredningsarbete beträffande skaltekredittiderna (avsnitt 2.2.3). Avsikten är
att bestämmelserna senare skall kunna föras in i LPP. Redovisningsperioderna
kvarstår i princip oförändrade i författningarna. För prisregleringsavgifterna
bör dock i 3 § andra stycket anges atl avgifterna skall redovisas för
kalendermånad. JN bör liksom hittills kunna meddela undantag frän denna
generella regel.

Enligt
3 § tredje stycket kan medges längre redovisningsperioder för de skattskyldiga
som redovisar skatt med låga belopp (avsnitt 2.2.3). Vissa motsvarande
bestämmelser i skatteförfattningarna kan dä slopas.

I
4 § ges en specialbestämmelse för de skattskyldiga som upprättar kortperiodiska
bokslut. För att underiätta dessas redovisning av skatt får
redovisningsperioden, efler medgivande av beskattningsmyndigheten, förkortas
eller förlängas med ett mindre anlal dagar. Elt sådant medgivande medför dock
inte ändring av den tidpunkt när deklarationen skall lämnas och skatten för
perioden senast skall vara inbetald. Motsvarande bestämmelse finns i första
stycket av anvisningarna till 22 § ML.

Prop.
1983/84:71 121

När det gäller bestämmelserna i 2 § första stycket, 3 och
4 §§ kan undantag meddelas för vissa skatter och avgifter. Dessa fall anges i 2
§ andra och tredje styckena.

5§

Denna bestämmelse anger att redovisning av punktskatter
och prisregleringsavgifter som regel skall ske enligl en faklureringsmetod.
Bestämmelserna har utformats i nära anslutning fill motsvarande bestämmelser i
5 a § ML. Som utgångspunkt för tillämpning av faktureringsmetoden tjänar
bestämmelserna om skattskyldighetens inträde, som finns i de olika skatte- och
avgiftsförfattningarna.

6§

Enligt första stycket skall deklaration för varje
redovisningsperiod eller skattepliktig händelse lämnas till beskattningsmyndigheten.
Detta skall ske utan anmaning. Deklarafion skall lämnas även för
redovisningsperioder då inga skatteplikfiga transakfioner har förekommit.

JN skall
enligt andra stycket kunna föreskriva att deklarationen i stället skall lämnas
till en regleringsförening. F.n. lämnas deklaration för avgift på mjölk och
mejeriprodukter till en sådan förening.

Andra stycket, som molsvarar 5 § första stycket andra
punkten LFK, innebär inte någon ändring i förhållande lill gällande ordning.

7§

Tredje stycket motsvaras närmast av 5 § första stycket
sista punkten LFK.

Bestämmelsen i andra stycket har behandlats i avsnitt
2.2.4 och avrundningsregeln i tredje stycket i avsnitt 2.4.1. Sådana
förteckningar som avses i Qärde stycket förekommer nu l.ex. i fräga om
försäljningsskatten pä motorfordon.

Femte stycket, som direkt motsvarar 5 § sista stycket LFK,
innebär inte någon ändring i förhållande fill gällande ordning.

8§ I paragrafen regleras deklarationstiderna, avsnitt
2.2.4.

9§

Genom paragrafen införs möjlighet att på detta område
medge anstånd med deklarationens avlämnande. Någon motsvarighet lill
bestämmelsen finns inle i LFK. Anstånd medför även anstånd med att betala
skatt, 5 kap. 1 § första stycket. Beslämmelser om anstånd med skattebetalning
finns i övrigt i 5 kap. 3 - 5 §§.

Prop.
1983/84:71 122

10 §

Motsvarande beslämmelse, som också hänvisar lill TL, finns
i 22 § sista stycket ML. Någon motsvarighel finns inte i LFK. Genom
bestämmelsen i 47 § TL regleras vem som skall avge deklaration för omyndig
eller avliden eller för annan än enskild person.

11 §

Bestämmelsen reglerar underlaget för deklarationen.
Motsvarigheten finns f.n. i 4 § LFK. Den föreskriften kompletteras för
punktskatternas del genom anvisningar som meddelas av beskaltningsmyndigheten.
I några fall finns i skalleförfattningarna särskilda bestämmelser om
deklarationsunderlaget.

3 kap. Skattekontroll 1-2 §§ Reglerna i 1 - 2 §§
överensstämmer med 6 § resp. 5 § andra stycket och

12 § LFK.

3§

Enligt första stycket får beskattningsmyndigheten vid
deklarationsgranskningen begära upplysningar samt prov eller beskrivning av
varor om det behövs för kontroll av skatten. Som tvångsmedel kan vite användas.
Denna bestämmelse ulgör ingen principiell ändring av vad som f. n. gäller
enligt 7 och 8 §§ LFK. Närmast motsvarande regel finns i 26 § första stycket ML
och 31 § 2 mom. första stycket och 53 § TL.

1 andra stycket regleras skyldigheten alt i samband med
deklarationsgranskningen förete handlingar, säsom kontrakt, kontoutdrag,
räkningar och kvitton. Beskattningsmyndigheten skall inte fä använda
tvångsmedel för alt fä del av sådana handlingar. När skatterevision har
beslutats skall dock vitesföreläggande få användas för att fä fram
handlingarna, 3 kap.

13 §. Motiv lill denna bestämmelse, som för
punktskatterna och prisregle

ringsavgiflerna innebär en omläggning i förhållande fill gällande ordning,

har lämnats i avsnitt 2.5. Förslaget motsvarar beslämmelserna i 26 § andra

stycket ML och 31 § 2 mom. andra stycket och 53 § TL.

4§

Föreskriften avser det fall atl beskattningsmyndigheten
kommer överens med den skattskyldige om ett besök hos denne eller annars om
ett personligt sammanträffande. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i LFK.
Paragrafen har utformats i nära anslutning till motsvarande bestämmelse i 31 §
2 mom. tredje stycket TL.

Prop.
1983/84:71 123

5§

Bestämmelsen behandlar beskattningsmyndighetens
möjligheter att vid deklarationsgranskningen företa kontroll hos annan än den
som är skattskyldig. Regeln möjliggör konlroll även av dem som inte är
registrerade som skattskyldiga hos beskattningsmyndighelen och ger
förutsättningar för att la in kontrolluppgifter för annans beskattning.
Förslaget motsvaras delvis av bestämmelserna i 11 § LFK och delvis av vissa
bestämmelser i skalle- och avgiftsförfattningarna. Bestämmelsen innebär att
vissa regler i skatte- och avgiftsförfattningarna om kontroll hos annan än den
som är skaltskyldig kan utgå.

6§

Första stycket hänvisar till de nya beslämmelserna i TL
som efter ikraftträdandet av sekretesslagen (1981:100) gäller om sekretess och
upp-giflsutbyte inom skalteförvaltningen och mellan skattemyndigheterna och
andra myndigheter. Motsvarande reglering finns f. n. inte i LFK.

Andra stycket reglerar förvaringen av
deklarationshandlingar m. m. hos beskattningsmyndighelen. Någon molsvarande
reglering finns inle i LFK. Genom alt fiden för efleibeskatlning förlängs och
pä grund av införandet av regler om omprövning i särskild ordning bör dock den
tid som handlingarna skall förvaras hos beskattningsmyndigheterna anges.
Regler med motsvarande innehåll finns i 50 § 2 mom.TL.

7§

Revisionsbestämmelserna i 7 - 15 §§, kompletterar reglerna
i 1 - 6 §§ om deklarationsgranskning.

Bestämmelsen i 7 § ger beskattningsmyndigheten, och för
vägtrafikskatl även RSV, rätt att företa skalterevision om det behövs för
skattekontrollen. Denna bestämmelse motsvarar 28 § första stycket ML.

8§

Denna bestämmelse, vars motsvarighet inle finns i LFK,
överensstämmer närmast med 57 § tredje stycket TL. I vissa fall skall flera
tjänstemän ulföra revisionen. Del skall då framgå av revisionsbeslutel.
Förordnandet för flera kan givetvis göras i samma beslut.

9§

Paragrafen anger var revisionen får äga rum och innehåller
dessutom en föreskrift om vad som gäller i de fall då räkenskaper och andra
handlingar skall granskas pä annan plats än där de förvaras. En motsvarande
regel finns i 56 § 3 mom. andra stycket TL.

På samma sätt som i 56 § 3 mom. andra stycket TL öppnas i
andra stycket en möjlighet för den som beslutar om revision att bestämma tid
och plats för revisionen.

Prop. 1983/84:71 124

10 §

Paragrafen innehåller en allmän regel att en
skatterevision inte i onödan får hindra den skattskyldiges verksamhet.
Molsvarande gäller enligt 9 § andra stycket LFK och 56 § 3 mom. första stycket
TL.

11 §

I denna bestämmelse anges vad en skatterevision får avse.
Nuvarande regler finns i 9 § LFK. Förslaget innebär i princip inte någon
ändring i förhällande till gällande ordning. Med hänsyn till behovet av
särskilda granskningsätgärder vid kontroll av vägtrafikskatl föreskrivs att den
som utför revisionen även får granska och prova fordon och särskild räknarapparatur.
Molsvarande åtgärder får också vidtas vad gäller annan mätapparalur än
kilometertäknare.

Några uttryckliga regler som motsvarar de i förslaget
intagna bestämmelserna om kassainventering och kontroll av den löpande
redovisningsperioden finns dock inte i LFK.

12 §

I denna paragraf anges vad den som är föremål för
granskning skall göra vid en revision. Bestämmelsen motsvaras i huvudsak av 9 §
LFK.

13 §

Den möjlighet till vitesföreläggande i samband med
revisionen som regleras i denna paragraf har f. n. sin motsvarighet i 12 § LFK.

14 §

Denna bestämmelse motsvaras av 9 § tredje stycket LFK.

15 §

Bestämmelsen behandlar revisionspromemorian. Förslaget
motsvaras av vad som f.n. gäller enligt 14 § LFK och 14 § förvaltningslagen.
Den som varit föremål för revisionen skall beredas tillfälle att yttra sig över
revisionspromemorian om det inte är obehövligt. Föranleder revisionen ingen
anmärkning bör det vara lillräckligt med en underrättelse om detta.

4 kap. Skattebeslut, efterbeskattning. m.m. 1 §

I denna beslämmelse, som inleder reglerna om bestämmande
av skatt, anges att beskaltningsmyndigheten skall beslula om skatten för varje
redovisningsperiod eller, när sådana perioder inte förekommer, för varje skattepliktig
händelse. Motsvarande bestämmelse finns i 30 § första stycket ML. Regeln
innebär bl. a. alt elt beslut skall fattas även i de fall skatt inte skall
utgå.

Prop. 1983/84:71 125

2§

I
första stycket anges beslutsordningen för det för punktskatterna och
prisregleringsavgifterna vanligaste förekommande fallet atl myndigheterna
godtar uppgifterna i deklarationen. Har deklarationen kommil in i rätt tid till
myndigheten skall skatten anses fastställd i enlighel med deklarationen. Enligl
tredje stycket behöver den skattskyldige och allmänna ombudet inte undertättas
om ett sådant beslut. Däremot medför beslutet vissa registreringsåtgärder hos
myndigheten i enlighet med reglerna i 9 kap. 1 §.

Andra stycket behandlar
det fall att deklarationen inte har kommit in till myndigheten vid
beslulsfristens utgång. Då anses ett noll-beslul fattat vid angivna tidpunki.
Den skatlskyldige och allmänna ombudet behöver inle undertättas om dessa
noll-beslul, se tredje stycket. Anser myndigheten att skatt skall utgå måste
beslul meddelas enligt 3 §. För ell sådant beslut gäller reglerna i 18 §
förvaltningslagen om undertätlelse till part om innehållet i elt
myndighetsbeslut. Om deklaration kommer in och beslul enligt 3 § inte har
hunnit fattas skall skatten anses beslutad enligt deklarationen, dvs. efter
samma princip som enligt första stycket gäller när deklaration har lämnats i
rätt tid. Bestämmelsen kommenteras närmare i avsnitt 2.3.1.

3§

Denna
paragraf avser bl. a. de fall då beskattningsmyndighelen redan vid
deklarationsgranskningen finner att skatten inte bör bestämmas i enlighet med
vad som . uppgetts i deklarationen Del beslut som beskattningsmyndigheten dä
skall fatta är som regel sakligt sett det första beslut som meddelas och endast
rent formellt en omprövning av del beslut som myndigheten anses ha fatlat
enligt reglerna i 4 kap. 2 §. Paragrafen tar emellertid även sikte pä mera
klara omprövningssituationer. Om det efter en skatterevision framkommer att
skatten fastställts till oriktigt belopp får nytt beslut om skallen fallas.
Detta får ske oavsett om det tidigare beslutet meddelas med stöd av 4 kap. 2
eller 3 §. Ett annat förhällande som avses i paragrafen år det att
beskattningsmyndigheten finner att skatt bör påföras någon som inte har
deklarerat och vars skatt därför enligt 2 § andra stycket anses beslutad till
noll kronor.

Omprövning
av tidigare beslut skall även göras av beskattningsmyndighelen om den
skattskyldige begär det. Paragrafen ger beskattningsmyndigheten vittgående
möjligheter att ompröva beslut enligt 4 kap. 2 och 3 §§. I dessa
omprövningsbara beslut skall möjligheten alt få ett slutligt beslut anges.

1
andra stycket anges att nytt beslut inte får fattas senare än tredje året efter
det kalenderår under vilkel beskattningsåret gått till ända eller den
skattepliktiga händelsen inträffat. Här regleras sålunda den s.k. beslutsfristen,
som behandlas i avsnitt 2.3.1. Motsvarande bestämmelse i ML, där beslutsfristen
är längre, finns i 35 § ML.

I
tredje stycket anges att en begäran om omprövning skall ha kommil in

Prop.
1983/84:71 126

lill beskattningsmyndighelen senast tvä månader före
beslutsfristens utgång. Detta är fill för att ge beskattningsmyndigheten
skäligt rådrum att inom den lid som anges i andra stycket fatta elt nytt beslut
med anledning av en begäran om omprövning.

4§

Bestämmelsen medger alt skatten för ett hell
beskattningsår ändras genom omprövning av skallen för den sista perioden under
året. Förslaget motsvarar 34 § ML. Se vidare 2.3.1.

5§

1 denna bestämmelse regleras de slutliga besluten. Enligl
förslagel skall den skattskyldige eller allmänna ombudet kunna begära ett
slutligt beslul när som helst under beslutsfrislen. Slutligt beslul skall också
kunna fattas senare. I så fall måste dock den skattskyldiges begäran om ett
slutligt beslut ha kommit in till myndigheten inom två månader från den dag han
fick del av beslut enligt 4 kap. 3 § första stycket. Allmänna ombudets frist
för alt begära slutligt beslut utgår frän beslutsdagen. Reglerna är till för att
ge den skatlskyldige och allmänna ombudet skälig tid att begära ell slutligt
beslut i de fall han får del av etl beslut eller beslutet fattas mot slutet av
beslutsfristen.

Beskattningsmyndigheten skall kunna meddela slutligt
beslut även om den skatlskyldige eller allmänna ombudet inte begär det om det
finns särskilda skäl. Sådana skäl kan föreligga l.ex. om någon gång på gång
besvärar beskattningsmyndigheten med grundlösa krav på omprövning.

Ett slutligt beslut skall inte kunna omprövas annat än
besvärsvägen eller genom besvär i särskild ordning. I andra stycket anges
därför att fräga om elt nylt beslut för en viss redovisningsperiod inte får
prövas om ett slutligt beslut tidigare har meddelats för samma period. Detta
bör givetvis även gälla nytt beslul enligt 3 §, som alltså inte heller får
meddelas i ett sådant fall.

6§

I denna paragraf ges beskattningsmyndighelen rätt att
företa skönsbeskattning. Regeln har utformats i enlighet med motsvarande
bestämmelser inom övriga skatteområden (30 § sista stycket ML och 21 § TL).

7§

I denna bestämmelse anges de allmänna förutsättningarna
för efterbeskattning. De har närmare beskrivits i avsnitt 2.3.2. Reglerna
motsvaras av 38 § första stycket ML med del lilläggel all efterbeskattning
enligt förslaget även skall kunna ske om den skattskyldige inte har
tillhandahållit ett begärt varuprov, om della föranlett en oriklig
beskattningsåtgärd. Detta tillägg överensslämmer dock med vad som i dag gäller
för efterbeskattning enligt LFK.

Prop.
1983/84:71 127

8§

Denna bestämmelse, som motsvaras av 38 § andra stycket ML,
medför bl. a. att efterbeskattning inle får ske om del belopp som den
skatlskyldige skulle betala är att anse som ringa. Vid bedömningen av om
beloppet är alt anse som ringa skall beaktas om efterbeskattning beslutats för
andra redovisningsperioder under beskattningsåret. Det sammanlagda
eflerbeskal-lade beloppet för sådana perioder blir avgörande. Delta ulgör en
ändring i förhällande fill gällande ordning.

9§

Bestämmelsen medger alt rättelse i elt avslutat beskattningsår
får ske i vissa fall genom ändring i den sista perioden för beskattningsåret
även vid efterbeskattning. Della gäller enligt 4 kap. 4 § för skattebeslut
under den ordinarie beslutsfristen. Genom alt tidsfristen för efterbeskattning
också räknas med utgångspunkt i beskattningsåret har möjlighet skapats alt även
vid sådan beskattning använda denna metod för rättelse. Motsvarande ordning
gäller enligt 38 § sista stycket ML.

10 §

Första punkten anger att efterbeskattning endast får ske
om beskattningsmyndighelen inte kan åstadkomma rättelse genom omprövning
enligt 4 kap. 3 §. Motsvarande gäller enligt 40 § ML. Bestämmelserna motsvarar
i övrigt 40 § första stycket ML.

11 och 12 §§

Förevarande regler om efterbeskattning av dödsbo och om
efterbeskattning vid åtal för skattebrott innebär endast ett överförande av 21
§ första stycket sista punkten samt andra och tredje styckena LFK till den nya
lagen. Motsvarande bestämmelser finns även inom det övriga skatteområdet (40 §
andra - fjärde styckena ML och 115 § andra - fjärde styckena TL).

Hänvisningen
i 12 § lill bestämmelserna i 12 § skattebrottslagen innebär att den förlängda
tiden för efterbeskattning gäller även i de fall dä den skattskyldige är fri
från straffrättsligt ansvar efter frivillig rättelse som genomförs genom
efterbeskaltningen.

13 §

Bestämmelsen anger atl efterbeskattning också kan ske
efter skälig grund. Denna beslämmelse innebär ingen avvikelse från vad som f.
n. gäller för såväl punktskatterna som direkta skatter och mervärdeskatt.

14 §

En motsvarande regel finns i 22 § LFK. Behovel av en
särskild bestämmelse om rättelse av uppenbara fel har visserligen minskat till
följd av den

Prop.
1983/84:71 128

förlängda beslutsfrislen. I vissa fall kan felaktigheten
dock upptäckas först sedan denna frist löpt ut. Beskattningsmyndigheten bör
även i sådana fall kunna rätta felaktigt beslut.

5 kap. Betalning av skatt I §

I första stycket anges den allmänna förfallodagen för
skatterna och avgifterna. Skatten skall betalas senast då deklarationen skall
ha kommit in till myndigheten. Enligt 5 kap. 2 § första stycket anses
inbetalning ha skett den dag den har bokförts på beskattningsmyndighetens
postgirokonto. Inbetalningen skall således vara bokförd på kontot senast den
dag som anges i 5 kap. 1 §. Delta innebär möjligheter att pä ett enkelt sätt
avgöra om skattebetalning skett i rätt tid eller ej. För att bestämmelserna om
deklaralionsdag (2 kap. 8 §) och betalningsdag skall kunna preciseras på detta
sätt får deklarationshandlingen skiljas frän inbetalningshandlingen. I vissa
fall används f. n. en gemensam handling för de tvä funktionerna.

För vissa prisregleringsavgifter gäller f. n. att
inbetalningen inte sker samtidigt med deklarationen. JN bör även i
fortsättningen kunna föreskriva alt så skall ske. Delta bemyndigande för JN
har införts i andra stycket.

I tredje stycket behandlas inbetalning av tillkommande
skatt, vilket f. n. regleras i 27 § första stycket LFK. Bestämmelsen har
utformats med 43 § första stycket ML som förebild. Den dag som anges i första
stycket gäller emellertid även i de här avsedda fallen som förfallodag vid
l.ex. beräkning av ränta på tillkommande skall. Vidare får uppdelning av
inbetalning av tillkommande skatt ske om synnerliga skäl föreligger. I dessa
fall kan inte anstånd enligt 5 kap. 3 § erhållas eftersom ansökan enligl denna
bestämmelse skall göras före förfallodagen.

2§

Första stycket anger att inbetalning av skatt eller avgift
får ske utan kostnad för den enskilde. Vidare anges att inbetalning anses ha
skett den dag den har blivit bokförd pä beskattningsmyndighetens postgirokonto,
se vidare under 1 §. I andra stycket anges att skattebelopp under 50 kr. inte
skall betalas. Någon sådan begränsning finns inte enligt LFK, men väl enligt ML
där gränsen dock är 10 kr.

3§

Bestämmelsen behandlar de fall i vilka anstånd kan ges vid
s.k. ömmande omständigheter. Denna fråga behandlas i avsnitt 2.4.2.

4§

Enligt denna bestämmelse kan anstånd med belalning av
skatt ges vid avregislrering av skattskyldiga. Denna paragraf reglerar ett för
punktskatterna speciellt fall vars motsvarighel saknas inom annan beskattning.

Prop.
1983/84:71 129

5§

I denna beslämmelse regleras möjligheterna atl få anstånd
med betalning under liden en beslutad skall eller avgift är föremål för
besvärsprövning. Bestämmelsen har på molsvarande sätt som i 46 § ML tekniskt
utformats som en hänvisning till lillämpliga avsnitt i UBL.

6-7 §§

1 dessa paragrafer finns de allmänna reglerna om
återbetalning av skatt. Reglerna utgör i huvudsak en formell omarbetning av motsvarande
bestämmelser i LFK (29 § utom tredje stycket samt 30 §)

Bestämmelsen i 7 § innebär bl. a. att avräkning får ske
även mellan olika skatter och avgifter som har beslutats av samma
beskatlningsmyndighet. I fräga om avräkning när anstånd har beviljats innebär
bestämmelsen att de principer som angivils i RSV Du 1975:8 skall gälla. Se
vidare 2.4.2

8§

I bestämmelsen anges de fall då restavgift skall tas ut.
De har behandlats i avsnitt 2.4.3. Av bestämmelsen i I kap. 4 § följer att
restavgift skall tas ut även på ränta.

9§

Utformningen av föregående paragraf medför att en särskild
föreskrift krävs för att medgivna belalningsanstånd skall kunna beaktas vid
beräkningen av restavgift. Regeln har sin motsvarighet i 47 § första stycket
andra punkten ML.

12 §

Paragrafen innehåller en beskrivning av de fall då ränta
skall tas ul. På tillkommande skall skall ränta las ut enligt första stycket 1.
Betalas sedan inte skatten i lid som anges i myndighetens beslut utgår dessutom
restavgift enligt 8 §. Punkt 2 i samma stycke avser fall dä den skallskyldige
i samband med tvist om skatten fält anstånd med att betala. På det belopp som
till slut fastslälls skall ränla tas ut.

14 §

I likhet med vad som gäller enligt motsvarande regel i
tullagen (20 a §) har procentsatsen vid ränteberäkningen angetts genom att
hänvisa till UBL: s regler om ö-skatleränla.

Även räntebelopp skall omfattas av den tidigare nämnda
regeln om avrundning till närmast lägre hela krontal. Ränla skall heller inte
tas ut eller återbetalas om räntebeloppet inle uppgår till femtio kr.

9 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 71

Prop. 1983/84:71 130

16 §

I denna paragraf regleras indrivning av obetald skatt,
avgift m. m., vilket tidigare behandlats i avsnitt 2.4.4. I tekniskt hänseende
har bestämmelsen utformats på motsvarande sätt som 48 § ML med en hänvisning
lill tillämpliga delar i UBL.

17 §

Denna bestämmelse är en direkt motsvarighet till vad som
redan nu gäller enligl 27 a § LFK.

18 §

F.n. gäller enligt 31 § LFK att beslut om inbetalning och
återbetalning av skatt och ränta m. m. skall gälla omedelbart. I praxis har
besvärsmyndigheterna kunnat förordna att verkställigheten av ett beslut
uppskjuts (inhiberas) i avvaktan pä prövningen av ärendet. Förslaget medför
ändring i nu berörda avseenden. Enligt förevarande paragraf skall åtgärd enligt
denna lag verkställas oavsett att beslul som föranleder åtgärden inte har
vunnit laga kraft. Detta innebär bl.a. atl beskattningsmyndigheten inte bara
har rätt alt kräva att betalning sker i rätt tid av beslutad skatt m. m. utan
också att myndigheten är skyldig atl göra detta, även om t.ex. besvär har
anförts. För besvärsfallen finns regler om anstånd som kan medföra att
verkställigheten av etl beslut får uppskjutas. Molsvarande skall gälla för
återbetalningsfallen. Allmänna ombudet har dock möjlighet att i det i
paragrafen närmare beskrivna fallet anmäla hinder för återbetalning. Bestämmelsen
har i tekniskt hänseende utformats i överensstämmelse med 87 § UBL.

6 kap. Förhandsbesked 1 §

1 detta kapitel behandlas reglerna om förhandsbesked.
Bestämmelserna överensstämmer i stora delar med vad som gäller enligt lagen
(1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor.

Förhandsbesked skall för alla punktskatter lämnas av RSV.
För prisregleringsavgifter skall sädana besked lämnas av JN. Angående den i
första stycket använda formuleringen "frågor som rör beskattningen"
hänvisas fill avsnitt 2.6.1.

I likhet med vad som gäller f. n. skall förhandsbesked om
skatteplikt för trycksaker kunna meddelas efter ansökan av den som avser att
beställa en trycksak. Detta kräver en särskild regel som har tagits in i andra
stycket. Med hänsyn till föreslagna ändringar av skattskyldigheten för
elektrisk kraft (avsnitt 2.2.1) bör det vara möjligt även för förbrukare av
elkraft att ansökaom förhandsbesked. Denna möjlighet bör dock stå öppen enbart
för dem som i störte omfattning förbrukar eller avser att förbruka elektrisk
kraft. En molsvarande regel bör gälla för den som förbrukar bränslen. En
bestämmelse härom har tagits in i denna paragraf.

Prop. 1983/84:71 131

2§

Enligt denna bestämmelse skall ansökan om förhandsbesked
göras skriftligen. Detta gäller redan enligt 33 § första stycket första punkten
LFK. Vidare skall sökanden svara för ulredningen i ärendet. Reglerna om
sökandens ulredningsansvar är i allt väsentligt endast en redaktionell
om-barbetning av vad som gäller enligt 32 § och 33 § första stycket LFK.
Sökandens kostnadsansvar skall dock inte längre vara beroende av om han lämnat
sitt medgivande till de förelagna utredningsåtgärderna.

3§

Det väsentligt vidgade tillämpningsområdet för
förhandsbeskeden kan leda lill alt beskattningsmyndigheten i vissa fall finner
atl något förhandsbesked inte lämpligen bör meddelas med hänsyn till frågans
utformning och utredningen i ärendet. Beskaltningsmyndigheten måste därför
kunna avvisa ansökningar om förhandsbesked. Ett avvisningsbeslut behöver inle
föregås av något yttrande frän allmänna ombudet (jfr 1 kap. 7 §).

4§

Bestämmelsen motsvaras av 36 § första stycket LFK.

5§

Denna bestämmelse behandlar förhandsbeskedens giltighet,
vilket tagits upp i avsnitt 2.6.2.

7 kap. Särskilda avgifter

Bestämmelserna i detta kapitel molsvarar i sak 4 a kap.
LFK. Dessa frågor har behandlats i avsnitt 2.7.3.

Genom bestämmelsen i 11 § inskränks tillämpningen av
bestämmelserna om särskild avgift lill de författningar som omfattas av de
nuvarande reglerna i 4 a kap. LFK. Enligt förslaget skall särskilda avgifter
kunna tas ut också i fräga om skatt enligt lagen (1928:376) om skatt på
lotterivinster. Sä har hittills inte varit fallet. Skäl att undanta
lotterivinstskatten föreligger enligt min mening inte.

8 kap. Besvär

1 §

I första stycket regleras besvärsordningen avseende
flertalet av beskaltningsmyndighetens beslut. Närmast motsvarande bestämmelse
i LFK är 39 § första stycket. Emellertid får talan mol beskaltningsmyndighetens
beslut föras endast av den skattskyldige och allmänna ombudet. Den nuvarande
besvärsrätten för andra som lider en väsentlig skada eller förlust av beslutet
avskaffas. I övrigt medför första stycket inte någon ändring i besvärsordningen
för de där uppräknade besluten.

I andra stycket anges att besvärstiden för de i första
stycket uppräknade

Prop.
1983/84:71 132

beslulen är tvä månader. Detta innebär en förlängning av
den nuvarande besvärstiden som är tre veckor. Den föreslagna besvärstiden
överensstämmer med vad som i övrigt gäller på skatteområdet.

2§

Denna bestämmelse, som motsvarar 39 § andra stycket LFK,
innebär ingen förändring i förhällande till gällande ordning.

I förtydligande syfte har besvärsliden — tre veckor -
tagits in i föreskriften.

3§

I denna bestämmelse anges att besvär över förhandsbesked
skall anföras direki hos regeringsrätten. Denna fråga regleras f. n. i 39 §
första stycket LFK. Förslaget medför en ändring i förhållande till gällande ordning
där kammartätten är besvärsinslans utom i fråga om skatt på annonser och
reklam. Vidare har i enlighet med 8 kap. 1 § endasl sökanden och allmänna
ombudet getts rätt att anföra besvär över förhandsbesked. Besvärsrätten för
andra som lider en väsentlig skada eller föriust genom beskedet har inte tagits
med i förslagel. Däremot bör i de fall annan än den skattskyldige har rätt alt
ansöka om förhandsbesked (jfr 6 kap. 1 § andra stycket) även den skattskyldige
ha besvärsrält.

I andra stycket har föreskrivits att besvärstiden i fräga
om förhandsbesked skall vara en månad. F.n. gäller en besvärstid på tre veckor
enligt 12 § förvaltningslagen. Besvärstiden är en månad i fräga om förhandsbesked
som gäller direkt skatt och mervärdeskatt.

4§

I denna beslämmelse anges att beslul om skatterevision,
vitesföreläggande och beslut varigenom ansökan om förhandsbesked avvisas inte
får överklagas. Dessutom anges att länsrättens beslut enligt 3 kap. 14 § om
undantag av handlingar vid revision inte får överklagas. Vidare anges att
beslut enligl 4 kap. 2-3 §§ (skattebeslut som inte år slutliga) inte får överklagas.
I dessa fall kan dock finnas möjlighet att anföra besvär i särskild ordning.
Denna bestämmelse finns nu i 9 § sista stycket LFK. För övriga beslut som
beskaltningsmyndigheten fattar föreligger besvärsrält till regeringen enligt
18 § allmänna verksstadgan. Någon inskränkning i denna besvärsrätt har inte
gjorts i den nya lagen. Denna besvärsordning gäller t.ex. för beslut enligt 2
kap. 3 eller 4 § om ändrade redovisningsperioder.

5§

1 denna beslämmelse anges all besvärstiden över
kammarrättens beslut enligt den nya lagen skall vara två månader och räknas
frän det klaganden fick del av beslutet.

Prop.
1983/84:71 133

6§

I denna beslämmelse har reglerna i 45 § LFK om
anslulningsbesvär lagils in. Besvärstiden för anslutningsbesvär har dock
förlängts. F.n. är tiden för anslutningsbesvär två veckor, utom i fräga om
förhandsbesked då den är en vecka. Tiden för anslutningsbesvär skall nu alltid
vara en månad. Enligt 45 § LFK föreligger rätt till anslutningsbesvär endasl
beiräffande beslut om fastställelse av skatt, efterbeskattning och
förhandsbesked. Denna inskränkning föreligger inte vid besvär enligt den nya
lagen.

7-10 §§

Bestämmelserna reglerar förutsättningarna för besvär i
särskild ordning. Detta behandlas i avsnitt 2.3.3. Reglerna innebär en
omarbetning i formellt hänseende av vad som gäller för mervärdeskatt enligt 55
§ ML samt 103 och 107 §§ TL.

I 7 § har inte införts den besvärsgrund som enligt ML
gäller dä fel uppställ på grund av felskrivning m. m. Denna rättelsemöjlighet
finns redan enligt 4 kap. 14 §.

11 §

Denna beslämmelse har lagils med bland
besvärsbeslämmelserna efter mönster från 106 § TL. Den innebär ingen
principiell ändring av vad som f. n. gäller.

12 §

I denna bestämmelse ges möjlighet för förvaltningsdomstol
alt vid besvärsprövning rätta periodiseringsfel. Ändrar en domstol skatten för
en period på den grund att skatt eller avdrag bör hänföras till annan redovisningsperiod
än den besvärsprövningen avser får motsvarande ändring göras i den period där
skatten eller avdraget bort redovisas, även om något yrkande om detta inle har
gjorts. Denna möjlighet finns f.n. inte för punktskatterna och
prisregleringsavgifterna. En molsvarande beslämmelse finns i 105 § första
stycket tredje punkten TL. Denna bestämmelse gäller enligl 56 § ML även för
mervärdeskatt.

13 §

Bestämmelsen anger att återförvisning av ett ärende till
beskattnings-myndigheten får göras av en förvaltningsdomstol när den finner atl
skäl föreligger till del. Denna ordning gäller redan i praktiken.

9 kap. Övriga bestämmelser 1 §

I denna bestämmelse anges att registrering av vad som
förekommer i skatteärende skall ske hos beskattningsmyndigheten. Frågan har
behandlats i 2.7.2.

Prop.
1983/84:71 134

2§

I denna och följande paragrafer ges vissa närmare
bestämmelser om vite. Enligt förevarande beslämmelse, som motsvarar 12 § LFK,
lämnas föreskrifter om hur vitesbeloppet skall bestämmas. Den lägsta gränsen
för vitesbeloppets storlek höjs frän 100 kr. till 500 kr. Denna höjning är
endast en anpassning lill penningvärdets förändring. Vidare har den övre
gränsen för vitesbeloppets storlek slopats.

3§

Enligt första stycket skall domstol pröva frågan om
förelagt vite skall dömas ul. F.n. gäller atl beskattningsmyndigheten handhar
dessa frågor (12 § andra stycket LFK). Förslaget överensstämmer med de allmänna
principer som gäller för utdömande av vite inom förvaltningsrätten. Vidare har
närmare angetts vilka domstolar som skall pröva nämnda frågor. Därvid har
hänsyn tagits till att olika beskaltningsmyndigheler i vissa fall, t.ex. vid
s.k. integrerade revisioner, kan ha förelagt skattskyldig vite.
Beskattningsmyndigheten skall enligt förslaget anmäla till domstol när det
finns anledning all döma ut förelagt vite.

Andra och tredje stycket, vars motsvarighet saknas i LFK,
överensslämmer med allmänna principer inom förvaltningsrätten. Bestämmelserna
innebär i alll väsentligt inga förändringar i förhållande till gällande
ordning.

4§

Föreskriften motsvarar 46 § LFK. Del skall även i
fortsättningen vara möjligt att i särskilda fall befria från skatt om
synnerliga skål föreligger. Regeringen har enligt LFK kunnat delegera
beslutanderätten till myndighet. Så har också skett i betydande omfattning och
detta har visat sig fungera väl. Mot denna bakgrund bör delegeringsmöjligheten
behållas även i fortsättningen.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

1.
Ikraftlrädandetidpunkten
behandlas i avsnitt 2.7.4.

2.
Denna regel
liksom bestämmelsen i punkt 1 kompletteras i en del avseenden som tas upp i
punkterna 3 - 12.

3.
De ändrade
reglerna för skatteredovisningen kan i vissa fall medföra att skyldigheten alt
redovisa skatten lidigareläggs Jämfört med nuvarande regler. Genom bestämmelsen
i punkt 3 kommer de nya reglerna alt tillämpas första gängen vid
skalteredovisningen som avser en period som börjar den 1 juli 1983 eller
senare..För skatter som inte redovisas för bestämda perioder skall de nya
reglerna gälla för skattepliktiga händelser som inträffar efter
ikraftträdandet.

4.
I 2 kap. 3 §
andra stycket LPP öppnas en möjlighet för vissa skattskyldiga att redovisa
skatten för längre perioder än de som gäller enligt

Prop. 1983/84:71 135

huvudregeln.
I vissa fall erfordras då alt den skattskyldige kan lämna en deklaration som
avser tiden från ikraftträdandet till ingången av närmast följande
beskattningsår.

5. I den nya lagen
används på flera ställen uttrycket beskattningsår.

Detta är definierat i I kap. 9 § LPP. I huvudsak är beskattningsåret det

samma som beskattningsåret enligl KL. Vissa tidsberäkningar enligt de

nya reglerna bör utgå från beskattningsår som börjar efter ikraftträdandet.

Det gäller de nya
bestämmelserna om skyldighet för den skatlskyldige att bevara
deklarationsunderlag (2 kap. 11 § LPP), om den tid under vilken
beskattningsmyndighelen skall förvara deklarationer (3 kap. 6 § andra stycket
LPP) och om möjligheter att hänföra skatteändring till den sista
redovisningsperioden under beskattningsåret (4 kap. 4 och 9 §§ LPP). När det
däremot gäller vissa tidsfrister som föreskrivs för beslut enligt 4 kap. LPP är
det av praktiska skäl lämpligt att beskattningsåret kan ligga till grund för
beräkning av tid åven när del gäller tid före ikraftträdandet. 1 sådana fall
får man undersöka vilken tid som skulle ha utgjort beskattningsår om de nya
bestämmelserna hade gällt redan dä. Den övergångsregeln har tagits in i punkt
7.

6. När det gäller de nya
föreskrifterna för beslut om skatten skall de

börja tillämpas direkt vid ikraftträdandet. Om den nya beslutsordningen

inle skulle börja tillämpas förtån för redovisningsperioder som böljar efter

ikraftträdandet torde betydande praktiska svårigheter för beskattnings

myndigheterna kunna förutses. Även för de skattskyldiga skulle en sådan

ordning te sig förvirtande. Med hänsyn till att förslagen jämfört med

gällande regler går i en riktning som gynnar den skattskyldige kan något

hinder mot att göra beslutsreglerna tillämpliga också på skatteredovisning

som avser tiden före ikraftträdandet inte föreligga.

De
nya beslämmelserna om nylt beslut och skattebeslut (4 kap. 3 och 5 §§) kan
givetvis inte tillämpas på beslut som enligt tidigare lagstiftning blivit
slutliga vid utgången av beslutsfristen (19 § andra stycket LFK).

7.
Denna regel har behandlats i
samband med motiveringen till punkt 5.

8.
LPP innehåller nya regler om
anstånd med skattebetalningen. De nya bestämmelserna bör tillämpas om
händelserna som krävs för anstånd enligl 5 kap. 4 och 5 §§ LPP har inträffat
efter ikraftträdandet.

9.
De nya reglerna om
förhandsbesked i 6 kap. skall gälla också i fräga om reklamskatt. Det innebär
bl. a. att beslut skall fattas av RSV: s nämnd för rättsärenden. För ärenden
som kommit in före ikraftträdandet bör dock den gamla ordningen gälla om
reklamskattenämnden redan har yttrat sig över ansökan om förhandsbesked.

10. Allmänna
ombudet skall medverka i ärenden om förhandsbesked.

Något yttrande från ombudet skall inte inhämtas i de ärenden som har

påbörjats före ikraftträdandet. Då det gäller förhandsbesked om reklam

skatt bör dock allmänna ombudet medverka också i sädana ärenden som

Prop. 1983/84:71 136

har kommit in före ikraftträdandet om inte
reklamskattenämnden då har avgett yttrande.

11. Besvärsreglerna i LPP innebär förändringar jämfört
med vad som nu

gäller. Bl.a. har besvärstiden i fråga om skattebesluten förlängts frän tre

veckor lill tvä månader. De nya reglerna bör inle bli gällande för icke

lagakraftvunna beslut som fattats före ikraftträdandet. Detta kräver en

särskild övergångsregel.

12. Med hänsyn till vad jag tidigare (avsnitt 2.7.4)
anfört om att förslag

nu inte bör lämnas om att de nya förfarandereglerna skall omfatta även

stämpelskatt, erfordras en särskild övergångsbestämmelse. Jag avser som

förut nämnts att återkomma med förslag om förfarandet i fräga om stäm

pelskatt.

I enlighet med vad Jag anfört i det nämnda avsnittet bör
vidare i fråga om skatt enligt lagen (1983:219) om tillfällig vinstskatt LFK
tillämpas även efter Ijuli 1984.

4.2 Lagen (1928:376) om särskild skatt å vissa
lotterivinster

För lotterivinstskatt gäller lagen om särskild skatt ä
vissa lotterivinster och kungörelsen (1964:805) om uppbörd och redovisning av
särskild skatt å vissa lolleriv i nster samt reglerna i LFK om ränla,
restavgift och förhandsbesked. LPP skall enligt 1 kap. 1 § första stycket 1
den lagen göras tillämplig även på lotterivinstskatt. Författningsmässigt
medför detta att tlera bestämmelser som nu finns i lotterivinstskattelagen kan
utgå.

2§

I första stycket har tagits in en förklaring av vem som är
skattskyldig lill lotterivinstskatt.

Vid utformningen av bestämmelserna i LPP har förutsatts
att det framgår av skatteförfattningarna vid vilken tidpunkt skattskyldighet
inträder. Någon regel som säger när detta sker finns emellertid inle i
lotterivinstskattelagen. I andra stycket intas därför en regel om detta.
Bestämmelsen Överensstämmer med de principer som nu tillämpas för
lotterivinstskatten och som följer av 1 § lotterivinstskattekungörelsen.

Del
nuvarande tredje stycket i 3 § bör till följd av de övriga ändringarna flyttas
till denna paragraf.

3§

I första stycket anges f. n. vem som är
redovisningsskyldig. Vidare innehåller detta stycke etl bemyndigande för
regeringen att bestämma inom vilken lid skatten skall deklareras och betalas. I
1 § lotterivinstskattekungörelsen har regeringen meddelat sådana föreskrifter.

En regel om vem som skall vara skattskyldig införs i 2 §.
Bemyndigandet

Prop,
1983/84:71 137

till regeringen att bestämma deklaralions-och
betalningstid kan utgå. Regeln om deklarationstid överförs från kungörelsen
till denna paragraf. Bestämmelsen om betalningen finns däremot i LPP.

I andra stycket ges regler för återbetalning av skatt om
en vinst inte avhämtats. Det framgår av 1 § tredje stycket
lotterivinstskattelagen att skatt inle behöver betalas i delta fall, liksom när
lott inte har sålts. Bestämmelsen torde i vissa fall erfordras även med de nya
beslutsreglerna i LPP. Det har utökats att omfatta båda de fall som nämns i I §
tredje stycket samt anpassats fill ändringarna i 2 §. För återbetalningsfallen
har dessutom stadgats alt ränla inte skall utgå. Detta motiveras av att
återbetalningar i dessa fall närmast motsvarar de avdrag i fräga om
kundföriuster m. m. som kan göras för andra punktskatter. 1 dessa fall utgår
ingen ränta pä belopp som avser sådana avdrag och som tillgodoräknas för senare
redovisningsperioder.

3a§ Denna paragraf ersätts av bestämmelserna i LPP och kan
således utgå.

4§

Nuvarande beslämmelser i denna paragraf ersätts helt av
LPP och kan således utgå. 1 stället har tagils in en allmän hänvisning till
LPP. Motsvarande hänvisning görs i övriga skatte- och avgiftsförfattningar i
de fall LPP föreslås bli tillämplig i sin helhet.

5§

I denna bestämmelse finns f. n. ett bemyndigande för
regeringen att meddela föreskrifter om uppbörd och redovisning av
lotterivinstskatt. Grunderna för beskatlningsförfarandet skall nu tas in i LPP.
De föreskrifter som behövs för verkställighet av lagen får tas in i en
särskild förordning.

4.3 Lagen (1941:251) om särskild varuskatt

2§ De ändringar som görs i denna paragraf är endast av
formell karaklär.

3a§

Reglerna i denna paragraf ersätts helt av bestämmelserna i
1 kap. I och 5 §§ LPP.

4§

Enligt 4 § punkt 1 gäller för särskild varuskatt att
skattskyldig skall ordna sin bokföring så att kontroll kan göras av försäljning
m. m. av skattepliktiga varor. I punkt 2 av 4 § sägs atl skaltskyldig skall
följa de

Prop.
1983/84:71 138

särskilda föreskrifter som RSV meddelar för att fä en
betryggande kontroll av skatten. Vidare stadgas alt skattskyldig skall följa de
anvisningar som en kontrollljänsteman lämnar.

I 2 kap. 11 § LPP föreslås en generell regel som innebär
att skattskyldig i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på
annat lämpligt sätt skall sörja för att det finns tillräckligt underlag för
bl.a. konlroll av skatten. Denna bestämmelse får kompletteras ytterligare med
särskilda tillämpningsföreskrifter till LPP. Därigenom blir bestämmelserna i 4
§ överflödiga.

5§

I denna paragraf finns f. n. regler om registrering. De
nya förfarandereglerna medför att i skatte- och avgiftsförfattningarna endast
behöver anges vem som skall vara registrerad och när importörer m.fl. kan
registreras som skattskyldiga.

1 enlighet
med delta har angetts när skattskyldig skall vara regislrerad. Vidare kvarstår
bestämmelsen om registrering av importörer. Denna regel har dock kompletterats
genom att som villkor för registrering av importörer angetts att verksamheten
är av större omfattning eller att det föreligger särskilda skäl.
Kompletteringen innebär endast att nuvarande praxis hos RSV lagfästs. Övriga
bestämmelser om registrering (i nuvarande 5 § 3) erfordras inte med den nya
förfarandelagstiftningen.

6§

Redovisningsperiodens längd skall oförändrat vara 1 månad,
avsnitten 2.2.3 — 2.2.4. Möjligheten att medge längre redovisningsperioder
ersätts av bestämmelsen i 2 kap. 3 § tredje stycket LPP.

6a§

Denna paragraf, som i huvudsak motsvarar 6 § 2, behandlar
avdrag i deklarationen för särskild varuskatt. Sådana avdrag görs f. n. med
beskattningsvikten eller beskattningsvärdet pä de varor för vilka avdrag yrkas.
Enligt 2 kap. 7 § LPP skall deklarationen innehålla uppgift om skattens
bruttobelopp. Även avdragen i deklarationen bör göras med skattebelopp. Denna
ändring har kommit till uttryck i första stycket genom alt där angetts atl
avdrag får göras för skatten på varorna samt genom ändringar i andra stycket.

Enligt den nuvarande lydelsen av första stycket a) får
avdrag göras för beskattade varor som använts vid tillverkning av
skattepliktiga varor. Avdragel får göras först när de tillverkade varorna
deklareras. Lämpligare är att avdrag för beskattade varor som förvärvats för
att användas vid tillverkning av skattepliktiga varor får göras redan i samband
med förvärvet. Detta medför förenklingar inte minst för de skattskyldiga. Om
varorna, sedan avdrag erhållits, har tagits i anspråk för annat ändamål än

Prop.
1983/84:71 139

skattepliktig tillverkning bör skatt deklareras och
betalas för varorna. En beslämmelse om detta tas in i sista stycket.

Har
skattskyldig lidit förlust genom bristande betalning frän en köpare kan avdrag
göras enligt första stycket c). Denna avdragsregel har i princip oförändrad
tagits in i första stycket 4). Bestämmelsen har i andra stycket kompletterats
för det fall den skattskyldige får någon men inle full betalning för varorna.
Avdrag får då göras med ett belopp som svarar mot så stor del av skatten som
förlusten visas utgöra av varans försäljningspris. Vidare skall enligt andra
stycket gälla att om betalning inflyter sedan avdrag gjorts för en förlust,
skall redovisning åter lämnas för skatten på de varor som svarar mot det
betalda beloppet.

Bestämmelserna i andra stycket innebär atl den praxis som
tillämpas hos RSV skrivs in i lagen. Motsvarande bestämmelser införs, i den mån
de inte redan finns, i övriga punklskatteförfatlningar.

Avdrag kan
enligt gällande ordning (första stycket b-d) vidare göras för exporterade
varor, varor som återtagits i samband med återgång av köp eller varor som sålts
till någon som kan få tullfrihet enligt 7 § lullförordningen (1973:979). Någon
ändring av dessa regler erfordras inte, de tas in i första stycket 2, 3 och 5.

I enlighel med vad Jag tidigare (avsnitt 2.7.5) har anfört
bör de nya avdragsbestämmelserna i 6 a § träda i kraft redan den 1 januari
1984. De nuvarande avdragsbestämmelserna i 6 § 2 bör samtidigt upphöra att
gälla.

6b§

I paragrafen införs enligl avsnitt 2.2.2 en regel om
begränsning i redovisningsskyldigheten för skattskyldiga vars tillverkning
endast är av mindre omfattning. En liknande bestämmelse finns i 6 § ML.

Deklaration skall inte behöva lämnas och skatt inte
betalas om den skattskyldiges verksamhet högst omfattar 500 kg skattepliktiga
varor för ett beskattningsår. I denna kvantitet skall även inräknas den
skattskyldiges import. Detta innebär alt registrerade importörer inte skall kunna
fä befrielse, eftersom registrering av importörer sker endasl om verksamheten
kan beräknas omfatta mer än 500 kg skattepliktiga varor om året.

Har den skattskyldiges årliga tillverkning någon gäng
omfattat mer än 500 kg skattepliktiga varor är han inte utan vidare befriad
från deklarations- och betalningsskyldighet om verksamheten minskar sä att den
understiger nämnda kvantitet. I dessa fall får RSV enligt andra stycket medge
befrielse om verksamheten kan beräknas varaktigt understiga denna kvantitet.

Elt befrielsebeslut gäller endasl under förutsättning att
verksamheten under beskattningsåret faktiskt också högst omfattat 500 kg
skattepliktiga varor. Skulle ett beslut enligt andra stycket ha meddelats under
felaktiga förutsättningar och della visar sig först vid beskattningsårets slut
skall den skattskyldige betala skatt för hela beskattningsåret. Skulle det å
andra

Prop.
1983/84:71 140

sidan vid beskattningsårets utgång visa sig att någon,
vars verksamhet för året inte överstiger 500 kg skattepliktiga varor, betalat
skatt bör återbetalning ske av det inbetalade beloppet.

4.4 Lagen (1957:262) om allmän energiskatt

6§

I förevarande paragraf anges nu vem som skall vara
registrerad som producent av skattepliktigt bränsle. Återförsäljare eller
förbrukare av sådant bränsle kan registreras som skattskyldiga. I 7 § anges
genom en hänvisning lill 6 § att den som är eller bör vara registrerad är
skyldig alt betala skatt.

För att fä
skattskyldighetsbeslämmelserna tydligare bör de göras om efler förebild av de
senast tillkomna skatleförfattningarna. I dessa författningar är den inbördes
ordningen av bestämmelserna

1)
definition av
vem som är skattskyldig,

2)
regler om
registrering,

3)
angivande av
skattskyldighetens inträde.

En
omläggning efter detta mönster motiveras också av uppbyggnaden av
bestämmelserna i LPP.

I 6 § har
således angetts vem som är skattskyldig. Bestämmelsen har utformats efler de
principer som gäller för skattskyldigheten i nuvarande 7§.

Skaltskyldig
skall enligl punkt I den vara som framställer skattepliktigt flytande bränsle
eller förbrukar sådant bränsle för framställning av därmed likvärdig vara.
Enligt punkt 2 skall vidare den som blivit registrerad som återförsäljare eller
förbrukare vara skattskyldig. Punkt 1 och 2 molsvarar gällande skattskyldighetsregel
i 7 § första stycket.

Om någon fält tillstånd enligt 26 § kan bränsle köpas
skattefritt eller med nedsatt skatt om det samtidigt lämnas en försäkran om
viss användning av bränslet. Används detta sedan för ändamål som inte är
befriat frän skatt genom avdrag enligt 24 § i deklarationen skall skatt betalas
för bränslet. Detta gäller dem som inte är registrerade som skattskyldiga hos
RSV. Detta fall av skattskyldighet har tagits in som punkt 3 och motsvarar 7 §
andra stycket i gällande bestämmelser.

7§

I denna paragraf har i enlighet med vad som sagts under 6
§ tagits in bestämmelserna om registrering. De som är skattskyldiga enligt
regeln i 6 § 1, producenterna, skall vara registrerade hos RSV. I andra stycket
har de nuvarande bestämmelserna i 6 § andra stycket om registrering av återförsäljare
och förbrukare tagits in.

Prop.
1983/84:71 141

8§

Denna regel behandlar skattskyldighetens inträde.

Viss ändring, som är av formell art, har gjorts i
punkterna 1 och 2, bl. a. lill följd av ändringarna i 6 och 7 §§. Punkten 3
reglerar skattskyldigheten när en skaltskyldig upphör att vara registrerad.
Bestämmelser därom fanns fidigare i 9 §, som föresläs upphävd.