om en reformering av efterlevandepensioneringen m.m.
1983-11-24 · 399 sidor, varav 317 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 317 av 399 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk «Kontrollera mot PDF» till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1983/84:73, om en reformering av efterlevandepensioneringen m.m.
Dokumentets text
Prop.
1983/84:73
Regeringens proposition
1983/84:73
om en reformering av efterlevandepensioneringen m. m.;
beslutad den 24 november 1983.
Regeringen föreslår riksdagen atl anla de förslag som har
tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar
OLOF PALME
STEN ANDERSSON
Propositionens huvudsakliga innehåll
Allmänt
I propositionen läggs fram förslag till en reformering av
familjepensioneringen inom den allmänna försäkringen. Huvudsyftet med reformen
är att stödet från folk- och tilläggspensioneringen till efterlevande barn och
vuxna skall anpassas till de förändringar som under de senaste årtiondena har
inträffat i fråga om familjemönster och samhällsförhållanden.
Nuvarande änkepensionering avvecklas på sikt, och
tyngdpunkten i det föreslagna nya systemet för efterlevandepensionering läggs
på barnpensionerna. Stödet till vuxna efterlevande ges på lika villkor till
män och kvinnor. Det skall utgå i form av dels ett omställningsbidrag under
viss lid efter dödsfallet, dels ett sårskilt efterlevandebidrag till den som
inle kan försörja sig genom förvärvsarbete. Dessa förmåner utgår endast till
efterlevande som inte har fyllt 65 år.
Det nya systemet föreslås genomfört fr. o. m. den 1
januari 1985 och skall i princip omfatta situationer dår dödsfallet inträffar
efter ikraftträdandet. Kvinnor som vid ikraftträdandet har rätt till
änkepension enligt nuvarande regler behåller denna rätt. Även andra kvinnor,
som vid ikraftträdandet är 50 år eller äldre, omfattas av den hittillsvarande
ånkepensioneringen om de blir änkor efter den nya lagstiftningens
ikraftträdande.
Motsvarande lagändringar föresläs för
arbelsskadeförsäkringens efterle-vandeskydd. Vidare läggs i propositionen fram
förslag om avvecklingen efter viss övergångstid av den särskilda folkpensionsförmånen
hustrutillägg. Vissa förändringar föreslås också av reglerna för barntillägg
till folkpension. Slutligen föreslås nya regler i fråga om verkningarna på
rätten till pensions-
1 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr. 73
Prop. 1983/84:73 2
tillskott åt en änka av atl den avlidne maken anmält
undanlagande frän ATP eller underlåtit att erlägga egenavgift lill
tilläggspensioneringen.
Barnpensioneringen
Enligt de nu gällande reglerna utgår barnpension inom
folkpensioneringen lill dess barnet fyller 18 år och inom
tilläggspensioneringen till 19 års ålder. Dessa skilda åldersgränser föreslås
bli enhetliga så att inorrr både folk- och tilläggspensioneringen skall gälla
som huvudregel att pensionen utges fram till dess barnet fyller 18 år. Orn
barnet därefter bedriver gymnasiestudier eller annan grundutbildning skall
barnpensionen fortsätta alt utgå så länge studierna pågår, dock längst t. o. m.
första halvåret det år då barnet fyller 20 är.
Inom folkpensioneringen behålls nuvarande ordning med en
grund- och en garantinivå för barnpensionens storlek. Grundnivån utgör liksom
hittills 26 % av basbeloppet för år räknat. Även nuvarande garantinivå på 41 %
av basbeloppet för barn som förlorat en av sina föräldrar kvarstår oförändrad.
Till skillnad från vad som nu gäller skall pension på denna garantinivå inte
minskas i de fall dä pension ulgår åven lill en vuxen efterlevande till den
avlidne föräldern.
För barn vars båda föräldrar har avlidit höjs den
garanterade barnpensionsnivån från nuvarande 62 till 82 % av basbeloppet.
Vidare föreslås att barnpension på garantinivån inte som nu skall minskas för
barn som samtidigt är berättigade till bidragsförskott. 1 della fall höjs också
bidragsförskottet frän f. n. 31 till 41 % av basbeloppet. Detta betyder att
också dessa barn alltid garanteras stöd på en nivå av sammanlagt lägst 82 % av
basbeloppet.
Inom ATP föresläs barnpensionen liksom hittills motsvara
40 % av den avlidne förålderns egenpension om del finns ett efterlevande barn.
Till skillnad från nu skall pensionen utgå på denna nivå även i fall då pension
samtidigt utges också till vuxen efterlevande. (F.n. motsvarar barnpensionen
15 % av den avlidnes egenpension om också änkepension utbetalas.) Om den
avlidne efterlämnar fler ån ett barn, skall lilläggel förvart och ell av det
andra och de följande barnen höjas från nuvarande 10 till 20 % av
egenpensionen. Det sammanlagda barnpensionsbeloppet fördelas lika mellan
barnen. Härigenom förstärks stödet för efterlevande barn i fierbarns-familjer.
Barn som förlorat båda sina föräldrar skall enligt
förslagel kunna fä barnpension från ATP efter bägge föräldrarna, något som inte
är möjligt enligt nuvarande regler.
Den barnpensionsberättigade personkretsen föreslås
utvidgad sä att elt utländskt barn, som tagits emot här i landet i
adoptionssyfte, kan få barnpension om någon av de tilltänkta adoptivföräldrarna
skulle avlida innan adoptionen rättsligt genomförts.
Prop. 1983/84:73 3
Kvalifikationstiden för utländska barns rätt till
folkpension i form av barnpension vid bosättning i Sverige föresläs sänkt från
nuvarande fem år lill sex månader.
Efterlevandepension tdl vuxna
Till vuxna efterlevande föreslås kunna utgå
omställningsbidrag och särskilt efterlevandebidrag från både folk- och
tilläggspensioneringen enligt i princip hell överensstämmande regler. Rätt lill
pension föreslås tillkomma efterlevande make eller maka till den avlidne. Med
makar jämställs inom båda pensionssystemen man och kvinna som vid dödsfallet
stadigvarande sammanbodde med varandra om de tidigare varit gifta med varandra
eller har eller har haft eller väntade gemensamt barn.
Omslällningsbidrag
En efterlevande man eller kvinna som inte har fyllt 65 år
föreslås få rätt till omställningsbidrag under en viss lid direkt efter
dödsfallet. För att bidraget skall kunna utgå krävs atl parterna sammanbodde
stadigvarande vid fidpunkten för dödsfallet och att de dessutom hade bott
tillsammans oavbrutet under en tid av minsl fem år fram till dödsfallet eller
vid dödsfallet hade vård om barn som var under åtta års ålder.
Omställningsbidraget
föresläs utgå under en tid av ett år efter dödsfallet till alla som uppfyller
de nämnda bidragsvillkoren. Om den efterlevande efter ettårsperiodens utgång
har vårdnaden om och sammanbor med barn som inte har fyllt älta år, skall omslållningsbidraget
kunna utges under ytterligare två års tid, dvs. under totalt tre år. Det skall
dock inte kunna utgå efler det att det yngsta barnet har uppnått åtta års
ålder.
Inom
folkpensioneringen föresläs omställningsbidraget utgå med ett ärsbelopp motsvarande
100 % av basbeloppet. Inom ATP skall bidraget utgöra 10 % av den avlidnes
egenpension i de fall då även barnpensionsbe-rättigat barn finns och i andra
fall 30 % av egenpensionen.
Sårskilt efterlevandebidrag
En utgångspunkt för familjepensionsreformen är att den
efterlevande efter omstållningsperiodens utgång i regel har möjlighet till en
tryggad ekonomisk ställning genom eget förvärvsarbete. Det förutsätts att
insatser görs på bl. a. utbildnings- och arbetsmarknadsområdena för att
undanröja förvärvshindren. Om hälsoskäl lägger hinder i vägen kan
förtidspension utgå för att trygga försörjningen.
Om en efterlevande inle kan försörja sig genom egel arbele
och inle heller har rätt till förfidspension, ålderspension eller samhällsstöd
i annan form, skall denne enligt förslagel kunna få fortsatt
efterlevandepension i form av
Prop. 1983/84:73 4
s. k. särskilt efterlevandebidrag. Som grundläggande
villkor härför föreslås att den efterlevandes möjligheter att bereda sig
inkomst av arbete är nedsatta med minst hälften av arbetsmarknadsmässiga skäl,
försämrat hälsotillstånd eller annan dylik orsak. Det särskilda
eflerlevandebidragel utges så länge försörjningssvårigheterna beslår och
utbetalas från såväl folk- som tilläggspensioneringen.
Enligt förslagel skall del särskilda eflerlevandebidragel
kunna utgå som helt, två tredjedels eller halvt bidrag. Helt bidrag utges på
samma nivåer som omställningsbidraget.
Övergångsbestämmelser
De nya familjepensionsreglerna skall enligt förslaget
tillämpas då dödsfallet inträffar den 1 januari 1985 eller senare. Har
dödsfallet skett dessförinnan skall hittillsvarande regler om änke- och
barnpension gälla även fortsättningsvis. 1 fråga om barnpension föresläs dock
att de nya åldersgränserna skall gälla även för barn som beviljats barnpension
före ikraftträdandet och som inte har fyllt 18 år den 1 januari 1985. Också den
sänkta kvalifikationstiden för utländska barns rätt till barnpension vid
bosättning i Sverige föresläs bli tillämpad även i situationer då dödsfallet inträffat
före ikraftträdandet. Likaså föreslås att de nya nivåerna för barnpension inom
folkpensioneringen skall gälla även för barn som beviljals sådan pension före
år 1985.
Vidare föreslås att nuvarande regler om änkepension skall
gälla i fortsättningen även för kvinnor sorrr är 50 år eller äldre vid
ikraftträdandet, dvs. födda är 1934 eller tidigare. Om en sådan kvinna blir
änka efter ikraftträdandet, skall hennes rätt till efterlevandepension alltså
prövas enligt hittillsvarande bestämmelser.
De angivna övergångsreglerna innebär all änkepension
enligl nuvarande regler kommer att fortsätta all utges under en mycket lång tid
efter det nya systemets ikraftträdande. Försl efler ca 50 år kommer de
nuvarande reglerna för änkepension att sakna betydelse.
I fråga om änkepension från tilläggspensioneringen sotn
kan utgå efler ikraftträdandet föreslås att den i vissa fall skall samordnas
med den ålderspension från ATP som änkan har rätt till. Denna samordning
innebär att änkepensionen utges endast i den mån den överstiger
ålderspensionen. Samordningsregeln avses gälla beträffande all änkepension som
beviljas efler ikraftträdandet och i fråga om änkepension som sedan tid före
ikraftträdandet utgår till kvinnor som dä är under 60 år, dvs. födda år 1925
eller senare.
Arbetsskadeförsäkringens efterlevandeskydd
Efterlevandeskyddet inom tirbetsskadeförsäkringen föreslås
reformerat efter samma riktlinjer som den allmänna pensioneringen. Delta
innebär
Prop. 1983/84:73 5
bl. a. att änkelivräntorna inom arbetsskadeförsäkringen
successivt - med motsvarande övergångsregler som för familjepensionsreformen -
avvecklas och ersätts med omställningslivräntor och särskilda
efterlevandelivräntor lill efterlevande män och kvinnor. Reglerna för rätten
till barnlivränta justeras så att de bättre överensstämmer med
barnpensioneringens regelsystem.
Även vissa andra förändringar föreslås i syfte alt göra
reglerna för arbetsskadeförsäkringens efterlevandeskydd och den allmänna
försäkringens familjepensionering enhetliga. Bl. a. avskaffas rätten för en
frånskild kvinna och för föräldrar till den avlidne att erhålla
efterlevandelivränta.
Hustrulillägget
Den särskilda folkpensionsförmånen hustrutillägg, som kan
utgå till hustrun till en ålders- eller förtidspensionär, föreslås avvecklad.
De kvinnor som vid ikraftträdandet av den nya
lagstiftningen den 1 januari 1985 uppbär hustrutillägg skall dock kunna erhålla
delta också fortsättningsvis. Även andra kvinnor som vid den tidpunkten är 55
år eller äldre, dvs. födda år 1929 eller tidigare, skall enligt förslaget kunna
beviljas hustrutillägg efter ikraftträdandet av de nya reglerna.
Detta betyder atl hustru tillägget kommer att i huvudsak
vara avvecklat tio år efter ikraftträdandet av de nya reglerna.
Barntillägget
Barntillägg är en särskild folkpensionsförmån som kan
utges till den som uppbär folkpension i form av ålders- eller förtidspension
och som har barn som är under 16 år.
Enligt propositionen skall oreducerat barntillägg fr. o.
m. år 1985 alltid Utgå med 26 % av basbeloppet för år räknat. Någon minskning
skall alltså i framtiden inte göras i de fall barnet är berättigat till
barnpension.
Vidare föreslås att elt helt barntillägg i fortsättningen
skall kunna utges samtidigt för samma barn till barnels båda föräldrar, om de
båda uppbär folkpension. Barntillägg föreslås också kunna utgå för ett
utländskt barn som tagits emot här i landet i adoptionssyfte redan innan
adoptionen kommit till stånd. Däremot skall styvförälder i fortsättningen inte
kunna få barnlillägg.
Reglerna för minskning av barntillägg med hänsyn till
förälderns ATP skall enligt förslagel ändras pä sä sätt att gränsen för när
reduktionen börjar höjs från ett halvt till elt basbelopp och att avräkningen
mot ATP däröver görs med 100 % i stället för 50 %.
Inverkan på pensionstillskott tid änka av undantagande
från ATP m. m.
Pensionstillskott till ålders- och förtidspension åt en
änka skall enligt förslaget fortsättningsvis inte kunna minskas på grund av att
den avlidne
Prop. 1983/84:73 6
mannen hade gjort undantagande från ATP eller hade
underlåtit att betala egenavgift till tilläggspensioneringen.
De nya
reglerna föreslås träda i kraft vid samma tidpunkt som de andra ändringsförslag
som framläggs i propositionen, dvs. den 1 januari 1985.
Kostnadseffekter
De föreslagna övergångsreglerna medför atl två olika
system för efterlevandepensionering kommer att få tillämpas parallelll under
lång tid efter reformens genomförande. Till följd av denna överlappning på
förmånssidan kommer att uppstå en motsvarande överlappning i kostnadshänseende.
Enligt
förslaget minskar pensionsutgifterna successivt i förhållande till ett
oförändrat regelsystem. Några mer påtagliga kostnadsförändringar inträder inle
under de första två åren efter de nya reglernas införande. Minskningen år 1987
beräknas till ca 200 milj. kr. För år 1992 kan utgiftsminskningen uppskattas
fill närmare 1 000 milj. kr., för år 2012 till ca 5 900 milj. kr. och i
fullfunktionsstadiet till ca 8 600 milj. kr. per år i fast penningvärde.
Prop. 1983/84:73 7
1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän
försäkring'
dels alt 10 kap. 5 § skall upphöra att gälla,
dels att 3
kap. 3, 5 och 8 §§, 5 kap. 2, 4 och 5 S§, 8 kap. 1-6 §§, 9 kap. 1 S, lOkap. 4§,
14kap. 1-5 och 7 §§,16 kap. 1, 2, 5, 6, 8, 9 och 11 §§, 17 kap. 1 och 2 §§,18
kap. 20 § samt 20 kap. 2 och 3 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels atti lagen skall införas elva nya paragrafer, 8 kap.
7-12 §§, 14 kap. 6, 8 och 9 §§ samt 16 kap. 3 och 7 a §§, av nedan angivna
lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 kap.
3§
raättio
dagar. Ej må försäkrad pä grund av vad i 1 § andra stycket stadgas uppbära
sjukpenning för tid efter den månad, varunder han fyller sextiofem år.
5§
Den allmänna försäkringskassan skall i samband med
inskrivning av en försäkrad beslula om den försäkrades tillhörighet till
sjukpenningförsäkringen. I fråga om en försäkrad som avses i 1 § första
stycket skall kassan samtidigt fastställa den försäkrades
sjukpehninggrundande inkomst. Av beslutet skall framgå i vad mån den
sjukpenninggrundande inkomsten är att hänföra till anställning eller till
annat förvärvsarbete. Beslut om tillhörighet till sjukpenningförsäkringen
skall omprövas
a) når
kassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållanden undergått
ändring av betydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens
storlek.
Nuvarande
lydelse
Försäkrad,
som åtnjuter hel förtidspension enligl denna lag eller åtnjutit sådan pension
under månaden närmast före den, varunder han börjat åtnjuta hel ålderspension,
har ej rätt till sjukpenning. För tid efter ingången av den månad, varunder
försäkrad fyllt sjuttio år eller dessförinnan börjat åtnjuta hel ålderspension
enligt denna lag, må sjukpenning utgå för högst etthundraåttio dagar.
b) när
förtidspension enligt denna lag beviljas den försäkrade eller redan utgående
sådan pension ändras med hänsyn fill ändring i den försäkrades förmåga eller
möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete, samt
Föreslagen
lydelse
Försäkrad,
som åtnjuter hel förtidspension eller hell särskill efterlevandebidrag enligt
denna lag eller åtnjutit sådan förmån under månaden närmast före den, varunder
han börjat åtnjuta hel ålderspension, har ej rätt till sjukpenning. För tid
efter ingången av den månad, varunder försäkrad fyllt sjuttio år eller
dessförinnan börjat åtnjuta hel ålderspension enligt denna lag, må sjukpenning
utgå för högst etthund-
b) när
förtidspension eller särskih efterlevandebidrag enligt denna lag beviljas den
försäkrade eller redan utgående sådan förmån ändras med hänsyn till ändring i
den försäkrades förmåga eller möjlighet alt bereda sig inkomst genom arbete,
samt
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1983/84:73 8
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
c) när delpension enligt särskild lag beviljas den
försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras rned hänsyn till ändring i
den försäkrades arbets- och inkomstförhållanden.
Ändring skall i fall som avses i första stycket a) ej ske
förrän trettio dagar efter det försäkringskassan fått kännedom om inkomständringen.
Ändring skall i annal fall ske sä snart anledning till ändringen uppkommit
eller, i fall då sjukpenningförsäkring enligt 1 § andra stycket skall upphöra
på grund av att den försäkrades make eller någon med vilken den försäkrade
varit gift eller har eller har haft barn avlider, vid fjärde månadsskiftet
efter dödsfallet.
Den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten skall ej
sänkas under tid då den försäkrade bedriver studier, för vilka han uppbär
särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349) eller
utbildningsbidrag för doktorander enligt förordningen (1976:536) om
utbildningsbidrag för doktorander, eller då han är inskriven vid
arbetsmarknadsinstitut eller efter förmedling av en arbetsmarknadsmyndighet
genomgår yrkesutbildning. Sänkning får dock ske i sådana fall som avses i
första stycket b) eller c). Vidare får sänkning ske när någon undergår
arbetstråning i arbetsmarknadsinstitut, under förutsättning att arbetsträningen
pågått sex månader.
8 §
Vid bedömande huruvida fullständig nedsättning av
arbetsförmågan föreligger skall, om sjukdomen kan antagas vara kortvarig,
sårskilt beaktas huruvida den försäkrade på grund av sjukdomen är urståndsatt
att utföra sitt vanliga eller därmed jämförligt arbete.
Är den försäkrade föremål för åtgärd av beskaffenhet, som
angives i 2 kap. 11 §, skall arbetsförmågan anses nedsatt i den män den
försäkrade på grund av åtgärden är hindrad att utföra förvärvsarbete.
Åtnjuter den försäkrade förtids- Åtnjuter den försäkrade förtids-
pension enligt denna lag, skall vid pension eller särskilt
efterlevandebi-
prövning av den försäkrades rätt till drag enligt denna lag, skall vid pröv-
sjukpenning bedömningen av hans ning av den försäkrades rätt till sjuk
arbetsförmåga ske med bortseende penning bedömningen av hans ar-
från den nedsättning av «ri)efi/örmrt- betsförmåga ske med bortseende
gö«, som ligger till grund för utgåen- från den nedsättning av förmågan
de pension. eller möjligheten att bereda sig
in-
komst genom arbete, som ligger till grund för utgående
förmån.
5 kap, 2§
Vid bosättning utom riket är Vid bosättning utom riket är
svensk medborgare, som har rätt till svensk
medborgare, som har rätt till
tilläggspension enligl denna lag, be- tilläggspension
enligt denna lag, be
rättigad till folkpension i form av råttigad
till folkpension i form av
ålderspension, förtidspension eller ålderspension,
förtidspension,/xjw-
famdjepenslon ävensom tillägg till pension
eller omslällningsbidrag
pension i form av barnlillägg eller ävensom
tillägg till pension i form av
handikappersättning, I fall som nu barntillägg
eller handikappersätt-
sagts utgår folkpensionsförmånen i ning,
I fall som nu sagts ulgår folk
förhållande till det antal år, för vilka pensionsförmånen
i förhällande till
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
den
pensionsberättigade eller, när fråga år om familjepension, den avlidne vid
tilläggspensionens beräkning tillgodoräknats pensionspoäng.
det antal år, för vilka den pensionsberättigade eller,
när fråga är om barnpension eller omställningsbidrag, den avlidne vid
tilläggspensionens beräkning tillgodoräknats pensionspoäng. Har pensionspoäng
tillgodoräknats för minst trettio år, utgår folkpensionsförmånen med oavkortat
belopp. 1 annat fall ulgår förmånen med så stor andel därav som svarar mot
förhållandet mellan det antal är, för vilka pensionspoäng tillgodoräknats, och
talet trettio.
Till den som har rätt tdl tilläggspension i form av
änkepension skall folkpension enligt denna paragraf i form av ålderspension
alltid utgå beräknad på grundval av minst det antal år, för vilka den avlidne
tillgodoräknats pensionspoäng.
År
makarna båda berättigade till folkpension enligt denna paragraf och skulle
pensionen för en av makarna, om endast denne varit berättigad till pension,
ha utgått med högre belopp än det sammanlagda beloppet av makarnas enligt
andra stycket beräknade pensioner, skall ett tillägg motsvarande skillnaden
utgå till pensionerna med fördelning efter förhållandet mellan dessa.
Äro
makar båda berättigade till folkpension enligl denna paragraf och skulle
pensionen för en av makarna, om endast denne varit berättigad till pension,
ha utgått med högre belopp än det sammanlagda beloppet av makarnas enligt andra
stycket beräknade pensioner, skall ett fillägg motsvarande skillnaden utgå lill
pensionerna med fördelning efter förhållandet mellan dessa.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 §
Den som ej är svensk medborgare, men är bosatt i
Sverige, är på samma villkor och med samma tilläggsförmäner som svensk
medborgare berättigad till folkpension i form av
a)
ålderspension,
om han är bosatt i Sverige sedan minsl fem år och efter fyllda sexton år har
varit bosatt i Sverige under sammanlagt minst tio år,
b)
förtidspension
eller handikappersättning, om han antingen är bosatt i Sverige sedan minst
fem år eller, om han är bosalt i Sverige sedan kortare tid än fem år, har
varit normalt arbetsför oavbrutet minst ett år under bosältningstiden.
c)
familjepension, antingen om den avlidne omedelbart före sin död hade varit
bosatt i Sverige minst/ew år och den efterlevande vid dödsfallet var bosatt i
Sverige eller om den efterlevande år bosatt i Sverige sedan minst fem år och
den efterlevande eller den avlidne vid dödsfallet var bosatt i Sverige,
c) barnpension,
antingen om den
avlidne föräldern omedelbart före
sin död hade varit bosatt i Sverige
minst sex månader och barnet vid
dödsfallet var bosatt i Sverige eller
om barnet år bosatt i Sverige sedan
minst sex månader och barnet eller
den avlidne föräldern vid dödsfallet
var bosatt i Sverige,
d) omställningsbidrag
eller särskdt
efterlevandebidrag, antingen om den
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen lydelse
avlidne omedelbart före sin död hade varit bosatt i
Sverige minsl fem år och den efterlevande vid dödsfallet var bosatt i Sverige
eller om den efterlevande är bosatt i Sverige sedan minst fem år och den
efterlevande eller den avlidne vid dödsfallet var bosatt i Sverige,
d)
vårdbidrag för barn, om föråldern är bosatt i Sverige sedan minst ett år.
e) vårdbidrag för barn, om föräldern är bosatt i Sverige
sedan minst etl år.
Med
bosättningstid likställes, såvitt gäller sjöman, tid för vilken sjömansskatt
erlagts.
5 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förtidspension
eller änkepension, vartill rätt föreligger enligt 4 §, er-sättes utan hinder av
4 § första stycket a) med ålderspension frän och med den månad, varunder den
pensionsberättigade fyller sextiofem är.
Barn, för vilket förälder åtnjutit vårdbidrag enligt 4 §
första stycket d), år berättigat lill förtidspension eller handikappersättning
utan hinder av 4 § första stycket b).
Förtidspension, vartill rätt föreligger enligt 4 §,
ersattes utan hinder av 4 § första stycket a) med ålderspension frän och med
den månad, varunder den pensionsberättigade fyller sextiofem år.
Barn, för vilket förälder åtnjutit vårdbidrag enligt 4 §
första stycket e), är berättigat till förtidspension eller handikappersättning
utan hinder av 4 § första stycket b).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Rätt tdl folkpension i form av änkepension tillkommer
änka, som ej åtnjuter folkpension i form av ålderspension, för lid före den
månad då hon fyller sextiofem år, därest hon
a)
har
vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under sexton år, som vid
makens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan; eller
b)
vid
makens död fydt trettiosex år och varit gift med honom minst fem år.
Upphör
rätt tid änkepension enligt första stycket a), skall vid bedömandet av rätt
lill pension enligt b) anses som om mannen avlidtt, då rätten tid pension
enligt a) upphörde, samt äktenskapet varat till nämnda tidpunkt.
Folkpension i form av familjepension utges till
efterlevande enligt vad som sägs i detta kapitel.
Tdl barn, vars fader eller moder eller båda föräldrar har
avlidit, utges barnpension. Till man eller kvinna, vars make har avlidit, utges
omställningsbidrag och särskih efterlevandebidrag.
Med
efterlevande make likställs i fråga om rätt tdl omslällningsbidrag och särskilt
efterlevandebidrag den som, utan alt vara gift, stadigvarande sammanbodde med
en icke gift man eller kvinna vid dennas död och som tidigare har varit gift
med eller har eller har haft eller då väntade barn med denna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ogift
eller frånskild kvinna eller änka, som stadigvarande sammanbodde med ogift
eller frånskild man eller änkling vid dennes död och som vartt gift med eller
har eller har haft barn med honom, likställes med änka ifråga om rätt tid
änkepension. Den tid, under vdken kvinnan oavbrutet sammanbott med mannen fram
till tidpunkten för dennes död, jämställes vid tillämpningen av 1 § första stycket
b) med tid, varunder äktenskap bestått.
Räll tdl barnpension tillkommer barn som inte har fyllt
arton år.
Om ett
barn som har fyllt arton år hedriver studier som ger räll till förlängt
barnbidrag enligl 2 kap. sludieslödslagen (1973:349) eller studiehjälp enligt
3 kap. samma lag, utges barnpension även för sådan tid, dock längst till och
med juni månad det år då barnet fyller tjugo år. Med tid för sådana studier
likställs tid för ferier samt tid då barnet på grund av sjukdom inte kan
bedriva sina studier.
Ett barn som deltar i undervisning som omfattar kortare
tid än åtta veckor eder dehidsundervisning är ej på grund av bestämmelserna i
andra stycket berättigat lid barnpension. Detsamma gäller elt barn som uppbär
återbetalningsplikllga studiemedel oberoende av föräldrarnas ekonomi enligl 3
kap. sludieslödslagen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kvinna
äger icke rätt tdl änkepension efter man, från vdken hon vid dennes död levde
åtskild, därest kvinnan efter det sammanlevnaden med mannen upphörde
stadigvarande sammanbott med annan man, med vilken hon vartt gift eller har
eller har haft barn.
Änkepension
skad indragas, om den pensionsberättigade ingår äktenskap eller stadigvarande
sammanbor med man, med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn.
Upplöses äktenskapet innan det bestått i fem år eller upphör samboendet inom
tid som nu sagts, skad pensionen ånyo börja utgå, om förutsättningarna 1 övrigt
för rätt Ull pension alltjämt äro för handen.
Barnpension
ulgör för år räknat tjugosex procent av basbeloppet efter varje avliden
förälder. Barnpension skall dock alltid utgå med sådant belopp att pensionen,
tillsammans med barnets tilläggspension i form av barnpension, ulgör fyrtioen
procent av basbeloppet efter varje avliden förälder.
Hade en förälder genom avtal som avses 1 7 kap. 7 § andra
stycket föräldrabalken åtagit sig alt lill barnet utge underhållsbidrag i form
av ett engångsbelopp, föreligger rätt lill barnpension efter föräldern endasl i
den mån pensionen överstiger en liv-ränta som har köpts eller kunnat köpas ål
barnet för engångsbeloppet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Änkepension
utgör, där ej annat följer av vad nedan sägs, för år räknat nittiosex procent
av basbeloppet.
Utgår
änkepension med tiUämpning av 1 § första slyckel b) och hade den
pensionsberättigade ej fyllt fem-do år vid mannens död eller vid den tidpunkt,
som avses i 1 § andra stycket, minskas pensionen med en fem-londel för varje
år, varmed antalet år som den pensionsberättigade fyllt vid mannens död eller
vid nämnda tidpunkt undersliger femtio.
Om
änkepension utgår för ttd efter det att ålderspension med stöd av 6 kap. 3 §
upphört att utgå, skad änkepensionen minskas med motsvarande tillämpning av
bestämmelserna i 6 kap. 3 och 4 §§.
Rätt lid om ställnings bidrag tillkommer efterlevande
make, som inte har uppnåtl 65 års ålder och som stadigvarande sammanbodde med
sin make vid dennes död, om den efterlevande
a)
vid
dödsfallet stadigvarande sammanbodde med barn under åtta år, som stod under
vårdnad av makarna eder endera av dem, eller
b)
oavbrutet
hade sammanbott med maken under en tid av minst fem år fram tid ttdpunkten för
dödsfallet.
Omställningsbidrag
enligl denna paragraf utgår för en tid av tolv månader räknat från tidpunkten
för dödsfallet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Rätt
tdl folkpension i form av barnpension tillkommer barn, vars fader eller moder
eller båda föräldrar avlidtt och som icke fydt aderton år.
Har avliden förälder enligt avlal som är bindande för
barnet ålagd sig att till dess underhåll utgiva visst belopp en gång för alla,
föreligger rätt tdl barnpension endast i den mån pensionen överstiger en
livränta, som inköpts eller kunnat inköpas åt barnet för engångsbeloppet.
Rätt
tid omställningsbidrag tillkommer vidare, för ttd efler det att rätlen ull
sådant bidrag enligt 4 § har upphört, efterlevande make som uppfyller villkoren
i 4 §, om den efterlevande har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med
barn under åtta år, som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem.
Omställningsbidrag
enligt denna paragraf utges för en tid av längst två år från och med månaden
näst efter den då rätten ull omställningsbidrag enligl 4 § upphör.
Rätten
tid omställningsbidrag enligl denna paragraf upphör om den efterlevande ingår
äktenskap. Detsamma gäller om den efterlevande stadigvarande sammanbor med någon
som han har varit gift med eller har eller har haft barn med.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Lydelse enligt prop, 1983/84:40,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
6 §
Barnpension ulgör för år räknat tjugosex procent av
basbeloppet. Barnpension skad dock adtid utgå med sådant belopp att pensionen,
i förening med pensionsförmåner, som enligt bestämmelserna i andra stycket
skall beaktas, utgör
1.
för
barn, vars båda föräldrar avlidtt, trettioen procent av basbeloppet efter
envar av föräldrarna,
2.
för
barn, som samtidigt uppbär bidragsförskott enligt lagen (1964:143) om
bidragsförskott, trettioen procent av basbeloppet samt
3.
för
barn, som i annal fall uppbär barnpension efler en av föräldrarna, fyrtioen
procent av basbeloppet.
Vid ullämpning av beslämmelserna i föregående stycke
beaktas barnet tillkommande tilläggspension i form av barnpension samt, ifad
som avses i punkl 3, folkpension i form av änkepension, vilken utgår tid kvinna
som är moder till barnet eder vartt gift med barnets fader eder har eller har
haft barn med denne, under förutsättning att barnet och kvinnan stadigvarande
sammanbo. Äro flera barn berättigade till barnpension fördelas vid avräkning
änkepensionen lika mellan barnen.
Rätt ull särskilt efterlevandebidrag tillkommer
efterlevande make som uppfyller villkoren för rätt tid omslällningsbidrag
enligt 4 §, om den efterlevandes möjlighet att bereda sig Inkomst genom ett
för honom lämpligt arbete är nedsatt med minst hälften alltsedan makens död och
nedsättningen beror på arbetsmarknadsmässiga skäl, nedsatt hälsa eller annan
därmed jämförlig omständighet samt kan antas vara icke endast kortvarig.
Rätt
ttd särskdt efterlevandebidrag inträder vid den tidpunkt då rällen till
omställningsbidrag upphör.
7 §
En efterlevande make, vars möjlighet att bereda sig
inkomst genom arbete är nedsatt 1 sådan grad alt intet eller endasl en ringa
del därav återstår, erhåller heh särskilt efterlevandebidrag. Är den
efterlevandes möjhghel att bereda sig inkomst genom arbete nedsatt i mindre
grad men ändå med avsevärt mer än hälften, utges två tredjedelar av heh bidrag.
I övriga fall utges halvt bidrag.
8 §
I fråga om särskih efterlevandebidrag skad, vid bedömande
i vad mån förvärvsmöjligheten är nedsatt, beak-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1983/84:73
Nuvarande lydelse
14
Föreslagen lydelse
tas den efterlevandes möjlighet att bereda sig inkomst
genom sådant arbete som motsvarar hans krafter och färdigheter och som rimligen
kan begäras med hänsyn tdl uibddning och tidigare verksamhet samt ålder,
bosättningsförhållanden och andra därmed jämförliga omständigheter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
9 §
Särskih efterlevandebidrag utges inte med anledning av
sådan nedsättning av förvärvsmöjligheten för vilken den efterlevande är
berättigad tid
a) förtidspension enhgt denna lag,
eller
b) sjukpenning eller egen livränta
enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning
som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande.
Uppbär den efterlevande ålderspension eller omställningsbidrag
enligl denna lag, utges inte särskih efterlevandebidrag.
Bestämmelserna i5 § tredje stycket gäller även ifråga om
särskilt efterlevandebidrag.
10 §
Särskih efterlevandebidrag kan begränsas ttd viss tid.
Rätten tid bidrag skall omprövas när det finns skäl tid det, dock minst en gång
vart tredje år.
Omprövningen får inte medföra höjning av ett utgående
särskih efterlevandebidrag.
11 §
Omställningsbidrag och heh särskdt efterlevandebidrag
utges för år räknat med belopp motsvarande ett basbelopp.
12 §
Om någon för samma tid och för samma nedsättning av
förvärvsmöj-lighelen har rätt tdl såväl särskih efterlevandebidrag som någon av
nedan uppräknade förmåner, minskas
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen lydelse
det särskilda eflerlevandebidragel med den andra förmånens
belopp. Minskning skad göras med
a) delpension enligt lagen (1979:84)
om delpensionsförsäkring,
b) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,
c)
kontant
arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,
d) utbildningsbidrag
under arbets
marknadsutbildning och yrkesinrik
tad rehabilitering i form av dagpen
ning,
e) vii.xenstudiebidrag
enligt stu
diestödslagen (1973:349), samt
f) timersättning
vid grundläggande
utbildning för vuxna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
9 kap, 1 §
Barntillägg
utgår för varje barn under sexton år till försäkrad förälder som åtnjuter
ålderspension eller förtidspension. Har en av föräldrarna avlidit, äger även
pensions-berättigad make tid den efterlevande föräldern rätt till barntillägg,
om den efterlevande har vårdnaden om den avlidnes barn under sexton år. Barnlillägg
utgives ej till ålderspension, som den försäkrade åtnjuter för tid före den
månad varunder han fyller sextiofem år, eller till pension som tillkommer någon
som enligt bindande avtal åtagit sig att till barnets underhåll utgiva visst
belopp en gång för alla.
Barntillägg till hel ålderspension eller hel
förtidspension utgör för år räknat tjugosex procent eller, om barnet är
berättigat till barnpension enligt 8 kap. 5 §, tio procent av basbeloppet.
Utgår halv ålderspension eller utgår två tredjedelar av hel förtidspension
eller halv förtidspension, utgör barntillägget motsvarande andel av
barntillägg fill hel pension.
Åtnjuter den försäkrade filläggs-pension enligt denna lag,
minskas
Barnlillägg
utges för varje barn under sexton år till den som uppbär ålderspension eller
förtidspension. Barnlillägg utges ej till ålderspension, som någon uppbär för
tid före den månad då han fyller sextiofem är. Rätt tid barntillägg föreligger
inte heller för den som genom avtal som avses i 7 kap. 7 § andra stycket föräldrabalken
åtagit sig att till barnet utge underhållsbidrag i form av ett engångsbelopp.
Barntillägget till hel ålderspension eller hel
förtidspension utgör för år räknat tjugosex procent av basbeloppet. Utgår halv
ålderspension eller utgår två tredjedelar av hel förtidspension eller halv
förtidspension, utgör barntillägget motsvarande andel av barntillägget till
hel pension.
Uppbär den försäkrade filläggs-pension enhgt denna lag, minskas
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
honom tillkommande barntillägg med hälften av
tilläggspensionen i den mån denna för år räknat överstiger halva basbeloppet.
Föreslagen lydelse
barntillägget med tilläggspensionen i den mån denna för år
räknat överstiger ett basbelopp.
opaginerad Kontrollera mot PDF
10
Är någon för samma månad berättigad till flera
änkepensioner, utgives endast den största av dem eller, om de äro lika stora,
pensionen efter den sist avlidne mannen.
Föreligger
för samma månad rätt till två eller flera av förmånerna barnpension,
förtidspension, änkepension eller hustrutdllägg utgives endast en av
förmånerna. Utgives i enlighet härmed änkepension eller hustrutill-lägg tid
någon som är berättigad till förtidspension skad vid tillämpning av 2 kap. 12 §
och 3 kap. 3, 5 och 8 §§ anses som om den försäkrade kommd i åtnjutande av
förtldspen-
kap. §
Är någon för samma månad berättigad till
omställningsbidrag efter flera avlidna, utges endasl bidraget efter den sist
avlidne eller, om de är olika stora, det största av dem.
Föreligger för samma månad rätt till såväl barnpension som
förtidspension, utges endasl en av förmånerna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
5 §
Äro
enligt bestämmelserna i 9 kap. 1 § flera försäkrade berättigade till
barntillägg för samma barn ulgår barntillägget ttd den pension, varom de
träffar överenskommelse. Träffas ej överenskommelse eller framställes särskild
begäran, utgår barntillägget till var och en av dem med hälften av det belopp
som följer av beslämmelserna i nämnda paragraf. I sådant fall skall minskning av
barntillägg enligt sista stycket i paragrafen göras med en fjärdedel av den
tilläggspension som tillkommer den barntdläggsbe-rälligade, i den mån pensionen
för år räknat överstiger halva basbeloppet.
14 kap. 1 §
Är
försäkrad vid sitt frånfälle berättigad till tilläggspension i form av
förfidspension eller ålderspension eller skulle han, om fall som avses i 13
kap. 1 § varit för handen vid tidpunkten för dödsfallet, hava varit
Har en
försäkrad avlidit och var han vid sitt frånfälle berättigad till tilläggspension
i form av förtidspension eller ålderspension eller skulle han, om fall som
avses i 13 kap. 1 § varit för handen vid tidpunkten för
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
berättigad till förtidspension, äga hans efterlevande rätt
till tilläggspension i form av familjepension enligt vad nedan sägs.
Föreslagen lydelse
dödsfallet, ha varit berättigad till förtidspension, har
hans efterlevande rätt till tilläggspension i form av familjepension enligt
vad som anges i delta kapitel.
Familjepension utges i form av barnpension tdl den
försäkrades efterlevande barn och i form av om-städningsbldrag och särskill
efterlevandebidrag tdl den försäkrades efterlevande make.
Med
efterlevande make likställs 1 fråga om rätt lill omställningsbidrag och särskdt
efterlevandebidrag den som, utan alt vara gift, stadigvarande sammanbodde med
en icke gift försäkrad vid dennes död och som tidigare har varit gift med
eller har eller har haft eller då väntade barn med den försäkrade.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Rätt tdl änkepension tdlkom-mer änka efter den försäkrade,
om äktenskapet varat minsl fem år och ingåtts senast den dag då den försäkrade
fyllde sextio år.
Äro de
i första stycket angivna förutsättningarna för rätt ttd änkepension icke
uppfyllda, äger änkan likväl komma i åtnjutande av sådan pension, därest den
försäkrade efterlämnar barn, som tillika är barn till änkan.
Ankepension skall indragas, om den pensionsberättigade
ingår äktenskap. Upplöses äktenskapet innan det bestått i fem år, skall
pensionen ånyo börja utgå.
Rätt
tid barnpension tillkommer efterlevande barn under de närmare förutsättningar
och för den ud som anges i 8 kap. 2 §.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Änkepension utgör för år räknat, om efter den försäkrade
finnes barn som enligt 4 § är berättigat till pension efter honom, trettiofem
och i annat fall fyrtio procent av hel förtidspension beräknad enligl 13 kap.
2 och 3 §§, som den försäkrade var berättigad till eller skulle hava kommil i
åtnjutande av därest rätt till sådan pension inträtt vid tidpunkten
3 §
Barnpension för ett barn utgör för år räknat fyrtio
procent av hel förtidspension beräknad enligt 13 kap. 2 och 3 §§, som den
försäkrade var berättigad till eller skulle ha kommit i åtnjutande av om rätt
till sådan pension hade inträtt vid tidpunkten för dödsfallet, eller, om den
försäkrade var berättigad till ålderspension, av sådan pension beräknad
2 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr. 73
Nuvarande lydelse
för dödsfallet, eller, om den försäkrade var berättigad
till ålderspension, av dylik pension beräknad enligt 12 kap. 2 § första och
andra styckena.
Föreslagen lydelse
enligt 12 kap. 2 § första och andra styckena. År flera
barn berättigade tid barnpension efter den försäkrade, ökas det nämnda
procenttalet med tjugo för varje barn utöver det första. Det sammanlagda
barnpensionsbeloppet fördelas därvid lika mellan barnen.
Bestämmelserna i 8 kap. 3 § andra stycket om verkan av
avtal om underhållsbidrag i form av ett engångsbelopp gäller även för
barnpension enligl detta kapitel.
Rätt
tdl barnpension tillkommer den försäkrades barn, som icke fydt nitton år.
Vad i 8 kap. 5 § andra stycket stadgas skad äga
molsvarande till-lämpning beträffande rätt lid pension enligt denna paragraf.
4 §
Rätt tdl omställningsbidrag tillkommer efterlevande make
under de närmare förutsättningar och för den tid som anges i 8 kap. 4 och 5 §§.
Bestämmelserna
i 10 kap. 4 § första stycket om sammanträffande av förmåner tillämpas även på
omståll-ningsbidrag enligl detta kapttel.
5 §
Barnpension för ett barn utgör för år räknat, om efter den
försäkrade finnes någon, som enligt detta kapitel är berättigad ttd änkepension
efter honom, femton och i annat fad fyrtio procent av den förtidspension eder
ålderspension som i 3 § sägs. Äro de pensionsberättigade barnen flera, ökas de
nämnda procenttalen med tio för varje barn utöver det första; och skall det
sammanlagda barnpensionsbeloppet fördelas hka mellan barnen.
Rätt tdl särskilt efterlevandebidrag tdlkommer
efterlevande make under de närmare förulsällningar och för den tid som anges i
8 kap. 6-10 §§.
6 §
Särskdt efterlevandebidrag enligt detta kapitel utges
endast tdl efterlevande som är bosatta i Sverige. Om någon har börjat uppbära
sådant bidrag men sedan förlorat sin räll härtid på grund av bosättning utom
riket, får han dock även i fortsättningen uppbära bidraget under de
förutsättningar som anges i 5 kap. 6§.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
7 §
Är
någon för samma månad berättigad tid flera tilläggspensioner i form av
familjepension, utgives endast den största av dem eller, om samtliga eller de
största äro Uka stora, en av dessa. Av lika stora änkepensioner utgives
pensionen efter den sist avlidne mannen.
Omslällningsbidrag
och helt särskdt efterlevandebidrag utgör för år räknat, om efter den
försäkrade finns barn som enligt 2 § har rätt till pension efter honom, tio
och i annat fall trettio procent av den förtidspension eller ålderspension som
anges i 3 § första stycket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
8 §
Bestämmelserna i 8 kap. 12 § om minskning av särskill
efterlevandebidrag som sammanträffar med annan förmån tillämpas även ifråga
om särskdt efterlevandebidrag enligt detta kapitel. Minskningen skad i första
hand göras på tilläggspensionen.
9 §
Överstiger familjepensionerna tid de efterlevande efter en
försäkrad sammantagna den förtidspension eller ålderspension som avses i 3 §
första stycket, sätts familjepensionerna nedproportlonedt så att de tillsammans
motsvarar denna förtidspension eller ålderspension.
opaginerad Kontrollera mot PDF
16 kap. 1 §
Den som önskar komma i åtnjutande av pension skall göra
ansökan hos allmän försäkringskassa i enlighet med vad regeringen förordnar.
Åtnjuter försäkrad sjukpenning eller ersättning för
sjukhusvård enligt denna lag, må allmän försäkringskassa tillerkänna honom
förtidspension utan hinder av alt han icke gjort ansökan därom. Detsamma skall
gälla då försäkrad åtnjuter sjukpenning, ersättning för sjukhusvård eller
livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande
ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens
förordnande.
Åtnjuter
försäkrad sjukbidrag eller har handikappersättning eller vårdbidrag
tillerkänts honom för begränsad tid, må den tid varunder sådan förmån skall
utgå förlängas utan att ansökan därom gjorts.
Åtnjuter försäkrad sjukbidrag eller har
handikappersättning eller värdbidrag tillerkänts honom för begränsad fid, får
den fid varunder sådan förmån skall utgå förlängas utan att ansökan därom
gjorts. Motsvarande gäller i fråga om särskih efterlevandebidrag som
tillerkänts en efterlevande för begränsad tid. I den mån regeringen så
förordnar mä allmän försäkringskassa tillerkänna
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
den
pensionsberättigade pension enligt denna lag utan hinder av att han icke gjort
ansökan därom.
För den
försäkrades kostnader för läkarundersökning och läkarutlåtande vid ansökan om
förtidspension, handikappersättning eller vårdbidrag skall ersättning utgå i
enlighet med vad regeringen förordnar.
För
kostnader för läkarundersökning och läkarutlåtande vid ansökan om
förtidspension, handikappersättning, vårdbidrag eller särskill efterlevandebidrag
skall ersättning utgå i enlighel med vad regeringen förordnar.
2 §
Såsom
villkor för rätt till förtidspension eller handikappersättning må
föreskrivas att den försäkrade skall under högst trettio dagar vara inlagen å
visst sjukhus eller underkasta sig undersökning av viss läkare. Vad som
sagts nu skall äga motsvarande tillämpning i fräga om rätt till vårdbidrag.
För den försäkrades kostnader i anledning av sådan föreskrift skall
ersättning utgå i enlighet med vad regeringen förordnar.
Såsom villkor för rätt lill förtidspension eller
handikappersättning får föreskrivas att den försäkrade skall under högst
trettio dagar vara intagen på visst sjukhus eller underkasta sig undersökning
av viss läkare. Vad som sagts nu skall tillämpas även i fråga om rätt till
vårdbidrag och, såvitt gäller efterlevande, särskih efterlevandebidrag. För
kostnader 50w uppstår i anledning av sådan föreskrift skall ersättning utgå i
enlighet med vad regeringen förordnar.
3 § '
Innan beslut meddelas i fråga om rätt tdl särskdt
efterlevandebidrag skall den allmänna försäkringskassan, i den utsträckning
riksförsäkringsverket föreskriver, undersöka om det finns skäl att vidta
ålgärder för att förbättra den efterlevandes möjlighet all bereda sig Inkomst
genom arbete. Finner försäkringskassan att sådan åtgärd är påkallad, skall kassan
se tdl att den vidtas. Detta skall gälla även vid omprövning av rätten till
särskdt efterlevandebidrag.
Som villkor för rätt tid särskdt efterlevandebidrag får
uppställas alt den efterlevande skall genomgå yrkesinriktad rehabilitering,
arbetsmarknadsutbildning eller annan uibddning eller medverka vid annan
arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Sådant villkor får även avse skyldighet
' Förutvarande 3 § upphävd genorn 1983:191,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1983/84:73 21
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
för den efterlevande all vara anmäld som arbetssökande hos
den offentliga arbetsförmedlingen och att anla erbjudet lämpligt arbete.
5 §
Ålderspension utgår från och med den månad varunder den
försäkrade fyller sextiofem år eller, om han önskar att pensionen skall börja
utgå tidigare eller senare, från och med den månad som angives i
pensionsansökningen.
Förfidspension, barnlillägg, han- Förtidspension, barntillägg, han-
dikappersättning
och vårdbidrag ut- dikappersättning och vårdbidrag ut
gå från och med den månad, varun- går frän och med den månad, varun
der rätt lill förmånen inträtt. I fall der räll till förmånen inträtt. I fall
som avses i 1 § andra stycket utgår sorn avses i 1 § andra stycket utgår
dock förtidspension från och med dock förtidspension från och med
månaden näst efter den, dä beslutet månaden näst efter den, då beslutet
om pension meddelats. om pension meddelats.
Familjepension utgår från och med den månad då den
försäkrade avlidit eller, om han vid sin död åtnjöt ålderspension eller
förtidspension, från öch med månaden näst efter den, varunder dödsfallet
inträffat.
Inträder rätt till ålderspension eller familjepension vid
annan tidpunkt än som åsyftas i första och tredje styckena, utgår pensionen
från och med den månad, varunder rätten inträtt.
Pension må ej utgå för längre tid tillbaka än tre månader
eller, såvitt gäller barnpension, två år före ansökningsmånaden.
Vid utbetalning av folkpension för förfluten tid till
försäkrad, vars make uppbär folkpension, skall pensionen så minskas, atl det
sammanlagda beloppet för båda makarna motsvarar vad som skall utgå enligt 6
kap. 2 § eller 7 kap. 4 §.
Från det belopp som först förfaller Från det belopp som först förfaller
fill
betalning efter beslut om barn- till betalning efter beslul om barnpension
enligt S kap. 5 § skall avdra- pension enligt 14 kap. 2 § skall avgas vad som
enligt 9 kap. 1 § utbeta- dragas vad som utbetalats i omställ-lats i barntdlägg
för den tid som nlngsbidrag enligt 14 kap. 4 § eller pensionsbeloppet avser
utöver vad särskih efterlevandebidrag enligt som skulle ha utgått om pensions-
14 kap. 5 § för den tid som barnpen-beslutet förelegat vid utbetalningen
sionsbeloppei avser utöver vad som av barntdlägget. På motsvarande .sätt skulle
ha utgetts om beslutet om barnskall avdrag göras från barnpension pension
förelegat vid utbetalningen enligtl4 kap. 4 § för vad som utbeta- av
omstädningsbidragel eller del sårs-lats med för högt belopp i änkepen- kilda
eflerlevandebidragel. sion enligt 14 kap. 2 §.
6 §
Ändring av pension skall gälla från och med månaden näst
efter den varunder anledning till ändringen uppkommit.
Vad i 1 § första, andra och fjärde Vad som föreskrivs i 1 § första,
styckena, 2 § samt 3 § första stycket andra och fjärde
styckena, 2 § samt stadgas skad äga motsvarande tdl- 20 kap. 2 a § gäller även
i fräga om lämpning i fräga om ökning av pen- ökning av pension. I fall då
ökningen sion. I fall då ökning av pension kräver ansökan av den
pensionsbe-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
kräver ansökan av den pensionsberättigade skall 5 § femte
stycket äga motsvarande tillämpning.
Vad i
denna paragraf stadgas skall ej äga tillämpning i fråga om ändring av pension i
anledning av förändring av basbeloppet.
Föreslagen
lydelse
rättigade tiUämpas 5 § femte stycket.
Vad i denna paragraf stadgas skall ej tillämpas i fråga om
ändring av pension i anledning av förändring av basbeloppet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
7 a§
Om möjligheten all bereda sig inkomst genom arbele
väsentligt förbättras för en efterlevande som uppbär särskilt
efterlevandebidrag, skall bidraget dras in eller minskas med hänsyn lill
förbättringen.
Kan
det antas att förbättringen inle kommer atl bestå avsevärd tid, får förordnas
atl det särskilda efterlevan-debidraget skall dras in eller minskas endast för
viss tid. Finns del anledning att anla della redan vid prövning av ansökan om
särskill efterlevandebidrag, får förordnas all bidraget helt eller delvis
skall hållas inne för viss tid. Etl förordnande enligt detta stycke får avse en
tid av högsl ett år.
opaginerad Kontrollera mot PDF
8 §
Försäkrad som åtnjuter förlids-pension enligt 7 kap. 1 §
första stycket är skyldig att, om hans arbetsförmåga väsentligt förbättras,
ulan oskäligt dröjsmål göra anmälan härom hos allmän försäkringskassa.
Motsvarande skall beträffande försäkrad, vars rätt till förtidspension
grundals på varaktig arbetslöshet, iö ock den som åtnjuter änkepension eller
förmån enligt 9 kap. gälla, om förhållandena så ändras att rätten till
pensionen eller förmånen därav påverkas. Är den försäkrade omyndig, åvilar
anmälningsskyldigheten förmyndaren.
Underlåtes anmälan som avses i pensionen eller förmånen
indragas fö
Den som uppbär förtidspension enligl 7 kap. 1 § första
stycket eller 13 kap. 1 ii första slyckel första meningen är skyldig alt. om
hans arbetsförmåga väsentligt förbättras, utan oskäligt dröjsmål göra anmälan
härom hos allmän försäkringskassa. Motsvarande skall beträffande den vars rått
till förtidspension grundats på varaktig arbetslöshet och beträffande den som
uppbär familjepension eller förmån enligt 9 kap. gälla, orn förhållandena så
ändras alt rätten till pensionen eller förmånen därav påverkas. Är den
försäkrade omyndig, åvilar anmälningsskyldigheten förmyndaren.
första stycket utan giltigt skäl, mä
r viss tid
eller tills vidare.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Pensionsförmån ulgår till och med den månad, varunder den
pensionsberättigade avlidit eller rätten till förmånen eljest upphört. Vårdbidrag
utgår till och med månaden före den då barnet fyller sexton år.
9 §
Föreslagen
lydelse
Pensionsförmån utgår, om annal inte är särskdt
föreskrivet, till och med den månad, varunder den pensionsberättigade avlidit
eller rätten till förmånen eljest upphört. Vårdbidrag utgår till och med
månaden före den dä barnet fyller sexton år. Omställningsbidrag och särskilt efterlevandebidrag
utgår längst tdl och med månaden före den då den efterlevande fyller sextiofem
år.
11 §
Den som
genom brottslig gärning uppsåtligen har berövat annan livet eller medverkat
till brottet såsom i 23 kap. 4 eller 5 § brottsbalken sägs har ej rätt till
familjepension efter den avlidne.
Den som genom brottslig gärning uppsåtligen bragt annan om
livet eller medverkat till brottet såsom i 3 kap. 4 eller 5 § strafflagen sägs
äger ej rätt till familjepension efter den avlidne.
Familjepension
må indragas eller skäligen nedsättas, om den efterlevande annorledes än i
första stycket sägs vållat dödsfallet genom handling, för vilken ansvar genom
lagakraftägande dom ådömts honom.
17 kap. 1 §
Har en
ersättning enligt denna lag eller enligt en annan författning betalats ut av en
allmän försäkringskassa eller en erkänd arbetslöshetskassa och beviljas senare
en annan ersättning retroaktivt enligl denna lag för samma tid som den tidigare
utbetalade ersättningen skall den retroaktiva ersättningen minskas. Minskningen
skall ske med det belopp sorn överstiger vad som skulle ha utgetts om beslut om
båda ersättningarna hade förelegat samtidigt. Avräkningen mellan ersättningarna
skall därvid ske månadsvis.
Om en försäkrad i väsentlig mån Om någon i väsentlig mån har fått
har fått
sin försörjning genom socialbidrag enligt 6 § socialtjänstlagen (1980:620)
får socialnämnden från försäkringskassan uppbära retroaktivt beviljad
periodisk ersättning enligt denna lag, till den del den molsvarar vad
socialnämnden har betalat ut till den försäkrades samt hans makes och
minderåriga barns försörjning för den tid som den retroaktiva ersättningen
avser.
sin försörjning genom socialbidrag enligt 6 §
socialtjänstlagen (1980: 620) får socialnämnden från försäkringskassan uppbära
retroaktivt beviljad periodisk ersättning enligt denna lag, till den del den
motsvarar vad socialnämnden har betalat ul till dennes samt hans makes och
minderåriga barns försörjning för den tid som den retroaktiva ersättningen
avser.
1 fråga om
minskning av pension då livränta utgår enligt äldre lagstiftning om yrkesskador
gäller 2 §.
Senaste lydelse 1983:191.
Prop.
1983/84:73 24
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
Äger pensionsberättigad rätt till livränta på grund av
obligatorisk försäkring jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete,
lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar eller lagen om
yrkesskadeförsäkring eller äger han jämlikt annan lag eller särskild
författning eller enligt regeringens förordnande rätt lill livränta, som
bestämmes av eller utbetalas från riksförsäkringsverket, minskas honom eljest
tillkommande pension enligt vad nedan stadgas. Motsvarande skall äga
tillämpning i fall då livränta utgår enligl utländsk lagstiftning om
yrkesskadeförsäkring. Medför skada, för vilken livränta börjat utgivas,
återigen sjukdom som berättigar till sjukpenning, skall det anses som om
livränta utginge under sjukdomstiden. Har livränta eller del därav eller
livränta för viss tid utbytts mot ett engångsbelopp, skall anses sorn om
livränta utginge eller den utgående livräntan vore förhöjd med belopp som
enligt de vid utbytet tillämpade försåkringstekniska grunderna svarar mot
engångsbeloppet.
Folkpension och tilläggspension i form av förtidspension
eller ålderspension minskas med tre fjärdedelar av den pensionsberättigade för
samma tid tillkommande livränta såsom skadad; dock må avdrag å annan
förtidspension än hel sådan ske endast om skadan inträffat före den tidpunkt
från vilken pensionen ulgår och avdrag å tilläggspension göras endasl om den
pensionsberättigade ägt tillgodoräkna sig pensionspoäng för minsl ett år vid
den tidpunkt då skadan inträffat.
Folkpension i form av ålderspen- Folkpension i form av ålderspen-
sion, o/i/cepem/ow eller/)ar/ipeni/o« sion eller
familjepension ävensom ävensom tilläggspension i form av tilläggspension i form
av/a/?i//;'epe«-änkepension eller barnpension min- sion minskas med tre
fjärdedelar av skas med tre fjärdedelar av den den pensionsberättigade för
samma pensionsberättigade för samma tid tid tillkommande livränta säsom
ef-lillkommande livränta såsom efter- terievande; dock/dr avdrag på tilllevande;
dock må avdrag å tilläggs- läggspension göras endast om den pension göras
endasl om den avlidne avlidne ägt tillgodoräkna sig pen-ägt tillgodoräkna sig
pensionspoäng sionspoäng för minst etl år vid den för minst ett år vid den
fidpunkt då tidpunkt då skadan inträffat, skadan inträffat.
Minskning enligt denna paragraf Minskning enligt denna paragraf
skall i första hand göras ä tilläggs- skall i första hand
göras på tilläggspension. Utan hinder av vad i para- pension. Utan hinder av
vad i paragrafen stadgas skall folkpension all- grafen stadgas skall
folkpension alltid utgå, i form av förtidspension tid utgå, i form av
förtidspension eller barnpension med minst en fjår- eller barnpension med minst
en fjärdedel, / form av änkepension med dedel och i form av ålderspension
minst hälften samt i form av ålders- med minst tre fjärdedelar av belopp
pension med minst tre fjärdedelar av som eljest skolat utgå. belopp som eljest
skolat utgå.
I fråga om samordning av pen;>ion med livränta som
utgår enligt eller eljest bestämmes med tillämpning av lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring föreskrives i 4 kap. 4 § och 6 kap. 1 § sagda lag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
18 kap. 20 §
Frågor
om förtidspension, med undantag av ärenden som avses i 7 kap. 1 § andra
stycket, samt om särskih efterlevandebidrag, handikappersättning och
vårdbidrag avgörs i allmän försäkringskassa av en pensionsdelegation, som
består av åtta ledamöter. Dessa är ordföranden i kassans styrelse, som också
är ordförande i delegationen, vice ordföranden i kassans styrelse, två av
riksförsäkringsverket utsedda läkare, tvä av riksförsäkringsverket utsedda
ledamöter som skall ha sårskild erfarenhet av arbetsförhållanden och två av
landstinget valda ledamöler. Om kassans verksamhetsområde utgörs av en
kommun, skall två ledamöter väljas av kommunfullmäktige i stället för av
landstinget. När det finns skäl till det får regeringen utse särskild
ordförande och vice ordförande i en pensionsde-
Frågor om förtidspension, med undantag av ärenden som
avses i 7 kap. 1 § andra stycket, samt om handikappersättning och värdbidrag
avgörs i allmän försäkringskassa av en pensionsdelegation, som består av åtta
ledamöter. Dessa är ordföranden i kassans styrelse, som också är ordförande i
delegationen, vice ordföranden i kassans styrelse, två av riksförsäkringsverket
utsedda läkare, två av riksförsäkringsverket utsedda ledamöter som skall ha
särskild erfarenhet av arbetsförhållanden och två av landstinget valda ledamöter.
Om kassans verksamhetsområde utgörs av en kommun, skall två ledamöler väljas
av kommunfullmäktige i stället för av landstinget. Når det finns skål till
det får regeringen utse särskild ordförande och vice ordförande i en
pensionsde-legalion.
legation.
För var
och en av de av riksförsäkringsverket utsedda ledamöterna skall en suppleant
utses. Regeringen får föreskriva att tvä suppleanter skall utses för var och en
av de läkare, som har utsetts av riksförsäkringsverket. För de ledamöter som
har valts av landstinget eller kommunfullmäktige skall lika många suppleanter
väljas.
Bestämmelserna
i 7 § fjärde stycket om val av ledamöter eller suppleanter i styrelse för
allmän försäkringskassa skall fillämpas vid landstingets och kommunfullmäktiges
val av ledamöter eller suppleanter i pensionsdelegation.
I allmän
försäkringskassa får med regeringens medgivande finnas flera
pensionsdelegationer.
20 kap. 2§
Vid
tillämpningen av bestämmelse i 3 kap. 1 § och 4 kap. 8-10 §§,11 kap. 6 a § samt
21 kap. 1 § om försäkrad, som sammanbor med barn, skall med barn som där sägs
likställas fosterbarn.
Med
förälder skall vid tillämpning av bestämmelserna i 4 kap., 9 kap. 4 § och 11
kap. 6 a § likställas den, med vilken förålder är eller varit gift eller har
eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor.
Med förälder skall vid tillämp- Med förälder skall vid tillämp-
ningen av
bestämmelserna i 4 kap. ningen av bestämmelserna i 4 kap.
Lydelse enligt prop. 1983/84:46.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
11
§oc/i9 kap. 4 # likställas den som med socialnämndens tillstånd har tagit
emot ett utländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det.
11 § samt 9 kap. 1 och 4 §§ likställas den som med
socialnämndens tillstånd har lagit emot ett utländskt barn för vård och
fostran i syfte att adoptera det.
Har någon
med socialnämndens tillstånd lagd emot ett utländskt barn 1 sitt hem här i
landet för värd och fostran 1 adoptionssyfte, skad vid tillämpning av
bestämmelserna 1 8 kap. och 14 kap. om rätt tid barnpension barnet anses som
barn tid denne. I sådana fall anses barnet bosatt i Sverige, om den blivande
adoptivföräldern var bosatt här i landet vid den tidpunkt då han avled. Enligt
2 § andra stycket lagen (1983:000) om undantag från vissa beslämmelser i
uppbördslagen (1953:272) m. m. skall ersättning som avses i nämnda lag i vissa
fall anses som inkomst ;iv annat förvärvsarbete vid tillämpning av denna lags
bestämmelser om sjukpenninggrundande inkomst och pensionsgrundande inkomst.
Att
ersättning enligt 14 och 15 §§ lagen (1983:000) om arbete i ungdomslag hos
offentliga arbetsgivare är att betrakta som inkomst av anställning vid
tillämpning av bestämmelserna om sjukpenninggrundande inkomst och
pensionsgrundande inkomst framgår av 17 § nämnda lag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 § Ersättning enligt denna lag må indragas eller skäligen
nedsättas, om den som är berättigad till ersättningen
a)
uppsåtligen
åsamkat sig sjukdom eller skada, som orsakat den utgift eller nedsättning av
arbetsförmågan, för vilken ersättning begäres;
b)
ådragit sig
sjukdomen eller skadan vid förövandet av handling, för vilken ansvar genom
lagakraftägande dom ådömts honom;
c)
vägrar att
underkasta sig undersökning av läkare eller att följa läkares föreskrifter
eller eljest gör sig skyldig till grov ovarsamhet ur hälsosynpunkt;
d) medvetet
eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande
uppgift angående förhållande, som år av betydelse för rätten till ersättning.
Vägrar försäkrad utan gilfig an- Vägrar försäkrad utan giltig an-
ledning
att underkasta sig åtgärd av beskaffenhet som avses i 2 kap. 11 § må
sjukpenning eller förtidspension helt eller delvis tills vidare förvägras
honom, under förutsättning att han erinrats om denna påföljd.
ledning att underkasta sig åtgärd av beskaffenhet som
avses i 2 kap. 11 § må sjukpenning eller förtidspension helt eller delvis tills
vidare förvägras honom, under förutsättning atl han erinrats om denna påföljd.
Motsvarande skall gälla i fråga om särskdt efterlevandebidrag om den efterlevande
utan giltig anledning vägrar att följa ett villkor som uppställts med stöd av
16 kap. 3 §.
Prop. 1983/84:73 27
1.
Denna lag
träder i kraft den 1 januari 1985.
2.
I fall då rätt
till familjepension grundas på dödsfall sorn har inträffat före ikraftträdandet
gäller fortfarande äldre bestämmelser om sådan pension, i den mån annat inle
sägs nedan.
3.
De nya
bestämmelserna om barnpension i 5 kap. 4 § första stycket c), 8 kap. 2 och 3
§§, 14 kap. 2 §, 16 kap. 8 § samt 17 kap. 1 § gäller även i fall då rätten till
barnpension grundas på dödsfall sorn har inträffat före ikraftträdandet.
Om elt barn, som har fyllt arton år vid ikraftträdandet,
har rätt till barnpension från tilläggspensioneringen vid utgången av är 1984
men inle uppfyller villkoren för rätt till sådan pension enligl 14 kap. 2 § i
dess nya lydelse, skall i stället för nämnda bestämmelse tillämpas 14 kap. 4 §
i dess äldre lydelse.
4. Finns
efler den avlidne någon som är berättigad till änkepension enligl
äldre bestämmelser skall, oavsett om dödsfallet inträffat före eller efter
ikraftträdandet, med avseende på barnpension efter den avlidne gälla vad
som sägs nedan.
Utges folkpension i form av änkepension till en kvinna,
som är moder till barnet eller har varit gift med barnets fader eller har eller
har haft barn med denne, och sammanbor barnet stadigvarande med kvinnan, skall
vid tillämpning av 8 kap. 3 § första stycket i dess nya lydelse änkepensionen
likställas med den tilläggspension som barnet får i form av barnpension. År i
sådant fall flera barn berättigade till barnpension efter den avlidne, fördelas
vid avräkningen änkepensionen lika mellan barnen. Vad som nu sagts gäller dock
inte i fråga orn barnpension till barn som får sådan pension efter båda
föräldrarna.
Föreligger rätt lill tilläggspension i form av änkepension
efter en försäkrad, skall vid beräkningen av tilläggspension i form av
barnpension efter denne tillämpas 14 kap. 5 § i dess äldre lydelse i stället
för 14 kap. 3 § första stycket i dess nya lydelse. I fall som avses i detta
stycke gäller fortfarande 16 kap. 5 § sjunde stycket i dess äldre lydelse.
5. I fråga om räll lill familjepension
för efterlevande kvinnor som är födda år 1934 eller tidigare gäller fortfarande
äldre bestämmelser även om dödsfallet inträffar efter ikraftträdandet.
6. Är någon för samma månad berättigad
såväl till änkepension enligt äldre bestämmelser som till omslällningsbidrag
eller särskilt efterlevandebidrag utges endasl änkepensionen. •
7. Om en kvinna, som har rätt till
tilläggspension i form av änkepension enligt äldre beslämmelser, för samma
månad får tilläggspension i form av ålderspension, utges änkepensionen endast i
den mån den överstiger ålderspensionen. Vad som nu sagts gäller dock inte för
änkepension till en kvinna som är född år 1924 eller tidigare och vars rätt
fill änkepension grundas på dödsfall som har inträffat före ikraftträdandet.
Vid tillämpning äv bestämmelserna i första stycket skall,
om kvinnan uppskjuter uttaget av ålderspension till en senare tidpunki ån från
och med den månad då hon fyller sextiofem är, hänsyn tas till den
tilläggspension i form av ålderspension som skulle ha utgått om rätt därlill
hade inträtt från och med nämnda månad. Vidare skall, då kvinnan gjort
undantagande från försäkringen för tilläggspension, hänsyn tas lill den
tilläggspension i form av ålderspension som skulle ha utgått om undantagandet
ej ägt rum, Motsvaran-
Prop.
1983/84:73 28
de skall gälla då pensionspoäng enligt 11 kap. 6§ första
stycket inte tillgodoräknats kvinnan på grund av underlåten avgiftsbetalning.
8.
Är någon
berättigad till barnlillägg för deceinber 1984 skall förmånen inte upphöra
eller minskas såvida inte detta skulle ha skett om äldre bestämmelser i 9 kap.
1 § och 10 kap. 5 § fortfarande hade tillämpats.
9.
1 fråga om
hustrutillägg som utgår efter ikraftträdandet gäller fortfarande 10 kap. 4 §
andra stycket i dess äldre lydelse.
10.
Även om annat
har beslämts i en överenskommelse sorn före ikraftträdandet har träffals med en
annan stat med stöd av 20 kap. 15 §, tillämpas de nya bestämmelserna i 5 kap. 4
§ första stycket c) i fråga om rätt till barnpension vid bosättning i Sverige.
11.
Nämns i lag
eller annan författning änkepension enligt lagen om allmän försäkring skall, om
inle annat framgår av omständigheterna, därmed avses sådan änkepension som
övergångsvis utges med stöd av punkt 2 eller 5.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring' dels alt 5 kap. 12-14 §§ skall upphöra att gälla, dels
att rubrikerna närmast före 5 kap. 3, 8 och 11 §§ skall utgå, dels att 5 kap.
2-11 §§, 6 kap. 1 § och 8 kap. 4 § samt rubriken närmast före 5 kap. 6 § skall
ha nedan angivna lydelse,
dels
att rubrikerna närmast före 5 kap. 9 och 12 §§ skall sättas närmast före 5 kap.
4 respektive 10 §.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
5 kap.
2 §
Har
försäkrad avlidit lill följd av arbetsskada, ulgår livräntor lill hans
efterlevande enligt detta kapitel.
Uppbar den försäkrade livränta enligt 4 kap. med anledning
av förlust av arbetsförmågan tid följd av skadan, grundas livränta efter honom
på hans egen livränta. Livränta efler annan försäkrad grundas på vad som enligt
4 kap. skulle ha utgjort livränta tdl honom vid föriust av arbetsförmågan, om
sådan livränta skulle ha börjat utgå vid tiden för dödsfallet.
Tdl
grund för beräkning av livränta UU efterlevande lägges även pension, livränta
eller annan ersättning som utgick lill den försäkrade med anledning av tidigare
arbetsskada, i den mån det är skäligt.
Livränta
till efterlevande får ej grundas på högre belopp än som motsvarar sju och en
halv gånger basbeloppet vid den försäkrades död.
Har en försäkrad avlidit lill följd av arbetsskada, har
hans efterlevande rätt tdl livränta enligt detta kapitel.
Livränta utges i form av barnlivränta till den
försäkrades efterlevande barn och 1 form av omställningslivränta och särskild
efterlevandelivränta tdl den försäkrades efterlevande make.
Med
efterlevande make likställs i fråga om rätt till omställnlngslivränia och
särskdd efterlevandelivränta den som, utan alt vara gift. stadigvarande
sammanbodde med en icke gift försäkrad vid dennes död och som tidigare har
varu gift med eller har eller har haft eller då väntade barn med den
försäkrade.
Nuvarande lydelse Änka
Änka efter försäkrad har rätt tid livränta om hon
1. har
vårdnaden om och stadigva
rande sammanbor med barn under
16 år, som vid den försäkrades död
stadigvarande vistades i makarnas
hem eller hos änkan, eller
2. hade
fyllt 36 år vid den försäkra
des död.
Upphör
rått tdl livränta enligt första stycket 1, skall vid bedömning av rätt lid
livränta enligl 2 anses som om den försäkrade avled vid den tidpunkt då rätten
tdl livränta enligt 1 upphörde.
3 §
Föreslagen lydelse
Uppbar den försäkrade livränta enligt 4 kap. med anledning
av förlust av arbetsförmågan tiU följd av skadan, grundas livräntan efter honom
pä hans egen livränta. Livränta efter annan försäkrad grundas på vad som enligt
4 kap. skulle ha utgjort livränta till honom vid förlust av arbetsförmågan, om
sådan livränta skulle ha börjat utgå vid tiden för dödsfallet.
Till grund för beräkningen av livränta tid efterlevande
läggs även pension, livränta eller annan ersättning som utgick tid den
försäkrade med anledning av tidigare arbetsskada, i den mån det är skäligt.
Livränta tdl efterlevande får ej grundas på högre belopp
än som motsvarar sju och en halv gånger basbeloppet vid den försäkrades död.
4 §
Livränta tid änka utgår med belopp som, när den försäkrade
efterlämnar barn som har rätt tid livränta efter honom enligt denna lag, motsvarar
40 och i annat fall 45 procent av ersättningsunderlag som sägs 12 §.
Livränta enligt 3 § första stycket 2 tid änka som ej hade
fyllt 50 år vid den försäkrades död eller vid den tidpunkt som avses i 3 §
andra stycket minskas med en femtondel för varje år som då återstod till 50 års
ålder.
Barn
Barn tid en avliden försäkrad har rätt tid livränta för
tid tid och med den månad då barnet fyller 18 år eller, under de förutsättningar
som anges i 8 kap. 2 § andra och tredje styckena lagen (1962:381) om allmän
försäkring, längst tid och med juni månad det år dä barnet fyller 20 år.
Bestämmelserna
i 8 kap. 3 § andra stycket och 20 kap. 2 § fjärde stycket lagen om allmän försäkring
tillämpas även ifråga om rätt till livränta enligt denna paragraf.
5 §
Ankas
rätt tid livränta upphör om hon gifter om sig eller avsevärd tid lever samman
med man under äkten-skapsliknande förhållanden. Upplöses äktenskapet inom fem
år eller upphör sammanlevnaden inom samma tid skad livräntan börja utgå på
nytt.
Livränta
tid ett efterlevande barn utgår med belopp som för år räknat motsvarar 40
procent av det ersättningsunderlag som anges i 3 §. Är flera barn berättigade
till livränta efter den försäkrade, ökas det nämnda procenttalet med 20 för
varje barn utöver det första och fördelas det
Prop.
1983/84:73
Nuvarande lydelse
31
Föreslagen lydelse
sammanlagda livräntebeloppet lika mellan barnen.
6 §
Med änka jämställd kvinna
Ifråga om rätt tid livränta jämställes med änka kvinna
som vidförsäk-rads död
1. stadigvarande
sammanbodde
med den försäkrade och
hade varit gift med honom eller hade eller hade haft barn
med
honom eller
var havande med barn till honom
eller
2. annars
levde samman med den
försäkrade sedan avsevärd tid under
äktenskapsliknande förhållanden.
Första stycket gäller ej om den försäkrade eller kvinnan
var gift.
Efterlevande
make
Rätt tid omställningslivränta tillkommer efterlevande
make under de närmare förutsättningar och för den tid som anges i fråga om
omställningsbidrag i 8 kap. 4 och 5 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Om
kvinna som avses i 6 § har rätt tid underhållsbidrag från förutvarande make,
minskas livräntan tdl henne med belopp som svarar mot bidraget. Motsvarande
gäller om kvinnan som efterlevande tid denne har rätt tid livränta, pension i
annan form än folkpension eller tilläggspension, skadestånd eller annan sådan
ersättning som upphör att utgå, om hon ingår nytt äktenskap. Avdrag göres även
för livränta efter man med vilken kvinnan tidigare har levt samman under
äktenskapsliknande förhållanden.
Rätt
tdl särskild efterlevandelivränta tillkommer efterlevande make under de
närmare förutsättningar och för den tid som anges i fråga om särskdt efterlevandebidrag
i 8 kap. 6-10 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Vad som
sägs om särskih efterlevandebidrag i 14 kap. 6 § samt 16 kap. 2, 3 och 7 a §§
lagen om allmän försäkring tillämpas även i fråga om särskild efterlevandelivränta.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Var
försäkrad vid sin död skyldig att utge lagstadgat periodiskt underhållsbidrag
till förutvarande hustru, har hon rått till livränta med belopp som svarar mot
bidraget, om hon
1. har
vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under 16 år, som vid den
försäkrades död
Omställningslivränta
och hel särskild efterlevandelivränta utgår med belopp som, när den försäkrade
även efterlämnar barn som har rätt till livränta efter honom enligt denna lag,
för år räknat motsvarar 20 och i annat fall 45 procent av del
ersällningsun-derlag som anges i 3 §.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
stadigvarande vistades i dennes hem eller hos henne, eder
2. hade fydt 36 år vid den försäkrades död.
Livränta
enligt första stycket får, när den försäkrade efterlämnar barn som har rätt
till livränta efter honom enligt denna lag, motsvara högst 40 och i annat fall
högst 45 procent av ersättningsunderlag som sägs i 2 §.
Bestämmelserna
i3 §andrasticket har motsvarande tillämpning i fråga om livränta till frånskild
kvinna.
Föreslagen
lydelse
9 §
Bestämmelserna
1 8 kap. 12 § lagen (1962:381) om allmän försäkring tillämpas även i fräga
om särskild efterlevandelivränta enligt denna lag. Minskning som där sägs
skad, om den efterlevande samtidigt har rätt tdl särskih efterlevandebidrag
enligt lagen om allmän försäkring, i första hand göras på den särskilda
efierle-vandellvräntan.
Barn till avliden försäkrad har rätt lill livränta för tid
tid och med den månad då barnet fyller 19 år. Om barnet efter den tidpunkten
tid följd av sjukdom eller av annan dylik orsak ej kan försörja sig, utgår
livräntan även för sådan tid, dock längst tid och med den månad då barnet
fyller 21 år.
Hade
den försäkrade genom avtal som sägs i 7 kap. 7 § andra stycket föräldrabalken
åtagtt sig att tid barnet utge underhållsbidrag 1 form av engångsbelopp, har
barnet rätt till livränta i den mån denna överstiger en livränta som har köpts
eller kunnat köpas åt barnet för engångsbeloppet.
Efterlevande makes barn jämistäl-les med barn Ull försäkrad
ifråga om rätt tid livränta, om barnet stod under makens vårdnad.
opaginerad Kontrollera mot PDF
10
Livränta utgår tdl varje barn med belopp som motsvarar 20
procent av ersättningsunderlag som sägs i 2 §, om den försäkrade efterlämnar
änka eller kvinna som avses i 6 §. I annat fall utgör livränta för ett barn 40
procent av nämnda underiag. Är 1 sådant fad flera barn berättigade tid
livränta, ökas procenttalet 40 med 20 för varje barn utöver det första och
Gemensamma
bestämmelser
Har försäkrad blivtt borta under resa eller i annat
sammanhang och kan det antas att han har avlidtt tid följd av arbetsskada, har
hans efterlevande rätt tid livränta. Som villkor för utbetalning av livränta
får dock krävas förklaring på heder och samvete av den efterlevande att denne
saknar varje underrättelse om den försäkrade. I fråga om omyndig får
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
fördelas det sammanlagda livräntebeloppet lika mellan
barnen.
Föreslagen lydelse
sådan förklaring krävas från förmyndaren.
Visar
det sig sedermera att den försäkrade är vid liv eller att han har avlidtt av
atman orsak än arbetsskada, upphör rätten tid livränta.
opaginerad Kontrollera mot PDF
11 §
Förälder
tdl avliden försäkrad som tid följd av dödsfallet kommer att sakna behövligt
underhåd har rätt tid livränta med skäligt belopp, dock högst med belopp som
motsvarar 20 procent av ersättningsunderlag som sägs i 2 §.
Överstiger
livräntorna tid de efterlevande efter en försäkrad sammantagna det
ersättningsunderlag som anges i 3 §, sätts livräntorna ned proportionellt så
att de tdlsammans motsvarar detta underlag.
Bestämmelserna
116 kap. 1 §, 5 § femte och sjunde styckena, 8 § samt 9 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring tillämpas även i fråga om livränta enligt detta kapttel.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Gemensamma bestämmelser
12 §
Har försäkrad blivtt borta under resa eller i annat
sammanhang och kan det antagas att han har avlidtt till följd av arbetsskada,
har hans efterlevande rätt till livränta. Som villkor för utbetalning av
livränta får dock krävas förklaring på heder och samvete av efterlevande att
denne saknar varje underrättelse om den försäkrade. I fråga om omyndig får
sådan förklaring krävas från hans förmyndare.
Visar det sig sedermera att den försäkrade är vid liv
eller all han har avlidd av annan orsak än arbetsskada, upphör rätten till
livränta.
13 §
Har flera efterlevande rätt till livränta efter försäkrad
enligt 3, 6 och 8 §§ och överstiger livräntornas sammanlagda belopp 45 procent
av ersättningsunderlag som sägs i 2 §, sättes livräntorna ned proportionellt
så att de tillsammans motsvarar nämnda
3 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr. 73
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1983/84:73 34
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
andel av underlaget. Efterlämnar den försäkrade även barn
som är berättigat till livränta efter honom, bytes procenttalet 45 ut mot 40.
14 § Uppgår livräntorna till efterlevande efter försäkrad
sammanlagt tid belopp som överstiger ersättningsunderlag som sägs 12 §, sättes
livräntorna ned proportionellt så atl de tillsammans motsvarar detta
underlag. Nedsättning skad dock först göras av livräntor enligt 11 §.
6 kap.
Är någon som har rätt till livränta enligt 4 eller 5 kap.
samtidigt berättigad fill folkpension eller tilläggspension i form av
förtidspension eller familjepension enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring med anledning av den inkomstförlust som har föranlett livräntan,
utgår livräntan endast i den mån den överstiger pensionen.
Har delpension utgått till någon som tillerkånns livränta
enligt 4 kap. och avser livräntan samma inkomstförlust som delpensionen, får
livränta för förfluten tid utges endast i den mån den överstiger den delpension
som utgått för samma lid.
Livränta enligl 5 kap. till änka eller kvinna som avses 1
5 kap. 6 § utgårfrän och med den månad under vdken hon fyller 65 år endasl i
den mån hon ej har rätt lill folkpension 1 form av ålderspension och tilläggspension
i form av änkepension med belopp som motsvarar en llvränia som är beräknad på
65 procent av livränteunderlaget enligl 5 kap. 2 §. Beslämmelserna i 4 kap. 4 §
tredje stycket har därvid molsvarande lill-lämpning.
Första stycket gäller även i fråga om pension som enligt
utländskt system för social trygghet utgår med tinledning av arbetsskadan.
Om den försäkrade till följd av underlåten
avgiftsbetalning ej har tillgodoräknats pensionspoäng enligt 11 kap, 6 § lagen
om allmän försäkring för år efter det då arbetsskadan har inträffat, skall vid
tillämpning av denna paragraf och 4 kap. 4 § hänsyn tas till den
tilläggspension som skulle ha utgått om avgift hade erlagts.
' Senaste lydelse 1983:192, Ändrirrgen innebär att tredje
stycket upphävs.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1983/84:73 35
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 kap.
4 §
Ärende angående livränta till den Ärende
angående livränta lill den
försäkrade
och i annal ärende upp- försäkrade, i annat ärende uppkom-
kommen fråga huruvida den försäk- men fråga huruvida den försäkrade
rade har ådragit sig arbetsskada till har ådragit sig arbetsskada till följd
följd av annat än olycksfall skall i av annal än olycksfall och ärende
försäkringskassa avgöras av pen- angående särskild eflerlevandeliv-
sionsdelegalion. ränta skall i försäkringskassa
avgöras
av pensionsdelegation.
1.
Denna lag
träder i kraft den 1 januari 1985.
2.
I fall då räll
fill livränta lill efterlevande grundas på dödsfall till följd av en
arbetsskada som har inträffat före ikraftträdandet gäller fortfarande äldre
beslämmelser om sådan livränta i den män annat inte sägs nedan.
3.
De nya
bestämmelserna om livränta lill efterlevande barn i 5 kap. 4 § första stycket
gäller även i fall då rätten till livränta grundas på dödsfall till följd av en
arbetsskada som har inträffat före ikraftträdandet. Om elt barn, som har fyllt
18 år vid ikraftträdandet, har rått till livränta enligt 5 kap. vid utgången av
år 1984 men inte uppfyller villkoren för rått fill sådan livränta enligt 5 kap.
4 § första stycket i dess nya lydelse, skall dock i stället för nämnda
bestämmelse tillämpas 5 kap. 9 § första stycket i dess äldre lydelse.
Vid
dödsfall efler ikraftträdandet gäller de nya bestämmelserna i 5 kap. 4 § andra
stycket om rätt till livränta för elt utländskt barn som tagits emot hår i
landel i adopfionssyfle även om arbetsskadan inträffat före ikraftträdandet.
4.
Efterlämnar den
avlidne änka eller med änka jämställd kvinna som är berättigad lill livränta
enligt äldre bestämmelser skall, oavsett om den arbetsskada fill följd av
vilken den försäkrade avlidit inträffat före eller efter ikraftträdandet, vid
bestämmandet av livränta till barn efter den försäkrade fillämpas äldre
bestämmelser i 5 kap. 10 § i stället för 5 kap. 5 § i dess nya lydelse.
5.
I fråga om räll
till livränta för efterlevande kvinnor som är födda år 1934 eller tidigare
gäller fortfarande äldre bestämmelser om livränta i 5 kap. 2-8 och 12-14 §§
samt 6 kap. 1 § även om den arbetsskada till följd av vilken den försäkrade
avlidit inträffar efter ikraftträdandet.
6. 1 fall som avses i punkterna 2 och
5 fillämpas bestämmelserna i 10 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring
i detta lagrums lydelse den 31 december 1984.
7.
Är någon för
samma månad berättigad såväl till livränta såsom efterlevande enligl äldre
bestämmelser som lill omslällningslivränta eller särskild efterlevandelivränta,
utges endasl livräntan enligt äldre beslämmelser.
8.
Vid tillämpning
av 6 kap. 1 § i dess äldre lydelse skall beträffande filläggspension i form av
änkepension hänsyn las till änkepensionen före sådan samordning som avses i
punkt 7 i övergångsbestämmelserna lill lagen (0000:000) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och
kommunalt
bostadstillägg till folkpension
Härigenom
föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1962:392) orn hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg lill folkpension' skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Huslrutillägg
tillkommer för tid före den månad, då hustrun fyller sextiofem år, hustru
till den, sorn åtnjuter folkpension i form av ålderspension eller
förtidspension, därest hustrun fyllt sextio år och själv ej åtnjuter sådan
folkpension och makarna varit gifta minst fem år. När särskilda skäl äro
därtill, må hustrutillägg utgå, oaktat hustrun ej fyllt sextio år eller
makarna varit gifta kortare tid än fem år.
H ust ru t i 11 ägg utges under de närmare förulsällningar
som anges nedan till kvinnor som är födda år 1929 eller tidigare. Räll lill
hiistru-lillägg tillkommer en sådan kviiuui. för lid före den månad då hon
fyller sexiiofem år. om hon ur hustru till den som uppbär folkpension i form
av ålderspension eller förtidspension. Förulsällningar för rätten härtill
är att hustrun hur fyllt sextio år och själv inte uppbär sådan folkpension och
makarna varil gifta minst fem år. När del finns särskilda skål, får huslrutillägg
utges även om hustrun inle har fyllt sextio år eller makarna varit gifta
kortare lid ån fem år. Huslrutillägg skall, där ej annat följer av vad i 4 §
stadgas, för år räknat motsvara skillnaden mellan å ena sidan sammanlagda
beloppel av folkpension i form av hel ålderspension lill två makar jämte två
pensionstillskott till ålderspension enligt lagen om pensionstillskott samt å
andra sidan folkpension i form av hel ålderspension till ogift jämte ett
sådant pensionstillskott, ålderspensionerna och pensionslillkoiten
beräknade för är och under förutsättning alt de börjat utgå frän och med
den månad varunder den pensionsberättigade fyllt sextiofem år.
2 § 2
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kommunalt
bostadstillägg skall, där kommun så beslutat, utgå till den, som åtnjuter
folkpension i form av ålderspension, förtidspension eller änkepension och är
mantalsskriven inom kommunen, eller Ull där mantalsskriven hustru som åtnjuter
hustrutillägg.
Kommunalt
bostadstillägg utges, där en kornmun har så beslutat, lill den som är
mantalsskriven inom kommunen och uppbär folkpension i form av ålderspension
eller förtidspension eller uppbär huslrutillägg. Under samma förutsättningar
utges kommunall bostadstillägg lill den som uppbär folkpension i form av
änkepension med slöd av över-
opaginerad Kontrollera mot PDF
' Lagen omtryckt 1976:1014, Senaste lydelse 1977:371,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1983/84:73 37
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
gångsbeslämmelserna llll lagen
(0000:000)
om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Kommunalt bostadstillägg utgår enligt de grirnder kommunen
bestämmer.
Avvikelse från vad i 4 och 5 §§ stadgas må dock icke äga
rurn, och för räll till
kommunalt
bostadstillägg må ej fordras viss tids bosättning inom kommunen
eller
uppställas annat därmed jämförligt villkor. Regeringen eller, efter
regeringens
bemyndigande, riksförsäkringsverket beslutar onr grunder för
beräkning
av bostadskostnaderna i ärende enligt denna lag. Regeringen äger
meddela föreskrifter angående det högsta belopp som må
utgå i kommunalt
bostadstillägg
för pensionsberättigad, sorn år bosatt i ålderdomshem eller
därmed likställt hem.
Om kommuns beslul rörande Kommunen skall ofördröjligen
kommunall
bostadstillägg skola riks- underrätta riksförsäkringsverket och
försäkringsverket och den allmänna den allmänna försäkringskassa, in-
försåkringskassa, inom vars verk- orn vars verksanthetsområde kom-
samhetsområde kommunen är belä- munen år belägen, om de beslut som
gen, ofördröjligen underrättas. fattas rörande kommunall bosiuds-
Ulllägg.
1.
Denna lag
Iräder i kraft den 1 januari 1985.
2.
Äldre
bestämmelser om hustrutillägg gäller fortfarande för kvinnor som är födda år
1930 eller senare och som har rätt till sådant tillägg för december 1984.
Upphör i fall som nu sagts hustrutillägget atl utgå efter ikraftträdandet,
föreligger inte längre rätt till sådan förmån.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 Förslag till Lag om ändring
lagen (1969:205) om pensionstillskott
opaginerad Kontrollera mot PDF
Härigenom
föreskrivs att 1,2 och 4 §§ lagen (1969:205) om pensionstil skott skall ha
nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Till folkpension i form av ålderspension, förtidspension
eller änkepension utgår pensionstillskott enligl denna lag.
1 §
Till folkpension i form av ålderspension eller
förtidspension utgår pensionstillskott enligt denna lag. Sådani lillskoll ulgår
också Ull folkpension i form av änkepension, som uppbärs med slöd av
övergångsbestämmelserna till lagen (0000:00) om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Pensionstillskottet till ålderspension eller änkepension
är fyrtioåtta procent av basbeloppet enligl 1 kap. 6 § lagen (1962:381) orn
allmän försäkring, om inle annat följer av bestämnielerna i andra och tredje
styckena.
För den
som har börjat att la ut sin ålderspension tidigare eller senare än den månad
under vilken han fyller sextiofem år är pensionlillskollet det belopp som
framkommer om det i första stycket angivna procenttalet minskas eller ökas i
motsvarande män som pensionen skall minskas eller ökas enligl 6 kap. lagen om
allmän försäkring.
Pensionstillskottet till änkepen- Pensionstillskottet till änkepen-
sion, som
enligl 8 kap. 4 § andra sion, som enligt 8 kap. 4 § andra
eller
tredje stycket lagen om allmän försäkring betalas ut med minskat belopp, är
det belopp som framkommer om det i första stycket angivna procenttalet
minskas i motsvarande män. Pensionstillskottet lill halv ålderspension år
hälften av det pensionstillskott som angivits i första eller andra stycket.
eller tredje stycket lagen orn allmän försäkring / detta
lagrums lydelse den 31 december 1984 betalas ut rned minskat belopp, är det
belopp som framkommer orn del i första stycket angivna procenttalet minskas i
motsvarande mån. Pensionstillskottet till halv ålderspension är hälften av det
pensionstillskott som angivits i första eller andra stvcket.
4 § =
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vid
tillämpning av 3 § skall, dä pensionspoäng enligl 11 kap. 6 § första stycket
lagen (1962:381) om allmän försäkring på grund av underlåten
avgiftsbetalning icke tillgo-
Vid tillämpning av 3 § skall, då pensionspoäng enligt 11
kap. 6 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring på grund av underlåten
avgiftsbetalning icke tillgodoräknats den försäkrade, hänsyn doräknats den
försäkrade, hånsyn
Lydelse enligt prop. 1983/84:40. ■ Senaste lydelse
1981:694,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
tas till den tilläggspension, som skul le ha utgått om
avgift erlagts.
Föreslagen
lydelse
tas till den tilläggspension, som skulle ha utgått om
avgifi erlagts. Vid beräkning av pensionsllllskoll lill ålderspension eller
Jörlldspension skall dock inle beaktas sådan lidäggspen-sion Iform av änkepension
som skulle ha utgått om avgifi erlagts.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985, Äldre
beståminelser gäller fortfarande i fråga om pensionstillskott för tid före
ikraftträdandet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1981:694) om ändring i lagen
(1969:205) om
pensionstillskott
Härigenom
föreskrivs att övergångsbestämmelserna till lagen (1981:694) om ändring i lagen
(1969:205) om pensionstillskott skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. Har
undantagande från försäkringen för tilläggspension enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring gällt för försäkrad skall vid beräkning av pensionstillskott
enligt 3 § hänsyn tagas till den tilläggspension som skulle ha utgått om
undantagande ej ägt rurn.
Föreslagen lydelse
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. Har
undanlagande från försäkringen för tilläggspension enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring gällt för försäkrad skall vid beräkning enligt 3 § av
pensionstillskott tdl den försäkrade och av pensionstillskott Ull änkepension
som tillkommer änkan efler den försäkrade hänsyn tagas till den tilläggspension
som skulle ha utgått om undantagande ej ägt rum.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. Äldre bestårnrnelser
gäller fortfarande i fråga om pensionstillskott för tid före ikraftträdandet.
6 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott
Härigenom
föreskrivs att 2, 4 och 7 §§ lagen (1964:143) om bidragsförskott' skall ha
nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 §
Bidragsförskott lämnas ej, om
a)
vårdnadshavaren
uppenbarligen utan giltigt skål underlåter alt vidtaga eller medverka till
åtgärder för att få underhållsbidrag eller faderskap lill barnet fastställt;
b) det föreligger grundad anledning
antaga att den underhållsskyldige i vederbörlig ordning betalar fastställt
underhållsbidrag icke understigande vad som. skulle utgå i bidragsförskott
enligt 4 § första och andra styckena;
c)
det finnes
uppenbart att den underhållsskyldige annorledes sörjt eller sörjer för att
barnet erhåller motsvarande underhåll.
Bidragsförskott lämnas ej, om
a)
vårdnadshavaren
uppenbarligen utan giltigt skäl underlåter alt vidtaga eller medverka lill
ålgärder för att få underhållsbidrag eller faderskap till barnet fastställt;
b)
del
föreligger grundad anledning antaga att den underhällsskyldige i vederbörlig
ordning betalar fastställt underhällsbidrag icke understigande vad sorn
skulle utgå i bidragsförskott enligt 4 § första stycket;
c) det finnes uppenbart att den underhällsskyldige
annorledes sörjt eller sörjer för atl barnet erhåller motsvarande underhåll.
4§-
Bidragsförskott utgör för år räknat fyrtioen procent av
det basbelopp sorn enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) orn allmän försäkring har
fastställts för året. För det bidragsförskott som avser januari månad tillämpas
dock det basbelopp som gällde för det föregående året.
SkaU bidragsförskott utgå Iförhållande till såväl fader
som moder eller är barnet herättlgat lid barnpension enligt 8 kap. 5 § lagen om
allmän försäkring, ulgör dock bidragsförskottet trettioen procent av del basbelopp
som anges i första slyckel. 1 förra fallet 1 förhållande till varje underhållsskyldig.
Föreligger
grundad anledning antaga atl fastställt underhållsbidrag betalas i
vederbörlig ordning, ulgör bidragsförskottet skillnaden mellan
förskotlsbelopp enligt första stycket samt underhållsbidragets belopp.
Föreligger grundad anledning antaga att fastställt
underhällsbidrag betalas i vederbörlig ordning, ulgör bidragsförskottet
skillnaden mellan förskottsbelopp enligt föi"sla eller andra stycket samt
underhållsbidragets belopp.
' Lagen omtryckt 1976:277. - Senaste lydelse 1978:8.'i8. ■'
Senaste lydelse 1981:1189,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Om del underhållsbidrag som har blivit fastställt
uppenbarligen understiger vad den underhållsskyldige bör erlägga i bidrag,
lämnas int:e bidragsförskott enligt första eller andra stycket med högre belopp
än underhållsbidraget, I fall sorn avses i tredje stycket lämnas inget bidragsförskott.
Föreslagen lydelse
Orn det underhållsbidrag som har blivit fastställt
uppenbarligen understiger vad den underhållsskyldige bör erlägga i bidrag,
lämnas inte bidragsförskott enligl första stycket rned högre belopp än
underhållsbidraget. 1 fall som avses i andra stycket lämnas inget bidragsförskott.
opaginerad Kontrollera mot PDF
7 §
Sedan
bidragsförskott sökls skall, under förutsättning att den under-hållssskyldiges
vistelseort år känd eller kan utrönas, omedelbart till honörn avsändas
meddelande om ansökningen rned föreläggande all. därest han har något atl
anföra i anledning av ansökningen, inom viss kort tid muntligen eller
skriftligen yttra sig. I meddelandet skall tillika lämnas underrättelse orn
stadgandena i 1 § första och andra styckena, 2 § b) och c) samt 4 § Iredje
stycket.
När
försäkringskassan meddelat beslut i ärendet, skall sökande och vårdnadshavare
skriftligen underrättas orn beslutet. Beslutet skall skriftligen delgivas den
underhållsskyldige. Har ansökan orn bidragsförskott ej bifallits eller
bifallils endast till viss del, skall beslutet delgivas även sökanden och
vårdnadshavaren. Har förskott beviljats, skall därvid underrättelse lämnas
sökanden och vårdnadshavaren orn stadgandena i 12 och 13 §§ samt, i annat
fall än som avses i 4 § tredje stycket, den underhällsskyldige orn föreskrifterna
i 2 § b) och c) sarnl 16 §.
Sedan
bidragsförskott sökls skall, under förutsättning att den underhållsskyldiges
vistelseort är känd eller kan utrönas, omedelbart till honom avsändas
meddelande orn ansökningen med föreläggande all, därest han har något alt
anföra i anledning av ansökningen, inom viss kort tid muntligen eller
skriftligen yttra sig, I meddelandet skall tillika lämnas underrättelse om
stadgandena i 1 § första och andra styckena, 2 § b) och c) samt 4 § andra
stycket.
När
försäkringskassan meddelat beslut i ärendet, skall sökande och vårdnadshavare
skriftligen underrättas om beslutet. Beslutet skall skriftligen delgivas den
underhållsskyldige. Har ansökan om bidragsförskott ej bifallits eller
bifallits endast till viss del, skall beslutet delgivas även sökanden och
vårdnadshavaren. Har förskott beviljals, skall därvid underrättelse lämnas sökanden
och vårdnadshavaren om stadgandena i 12 och 13 §§ samt, i annat fall än som
avses i 4 § andra stycket, den underhflllsskyldige om föreskrifterna i 2 § b)
och c) sarnl 16 §.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.
"* Senaste lydelse 1978:858.
opaginerad Kontrollera mot PDF
7 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd
Härigenom
föreskrivs att 24 § lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd' skall ha
nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
24
Uppbär
slödlagare änke- eller ånklingspension eller annan ålderspension ån enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring eller mindre än hel förtidspension,
mindre än helt sjukbidrag eller halv ålderspension enligt nämnda lag eller
delpension enligt lagen (1975:380) om delpen-sionsförsåkring, nedsäiles det
kontanta arbetsmarknadsstödet med pensionsbeloppet.
Uppbär
slödlagare änke- eller änklingspension eller annan ålderspension än enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring eller mindre än hel förtidspension,
mindre än helt sjukbidrag eller halv ålderspension enligt nämnda lag eller
delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, nedsätts det
kontanta arbetsmarknadsstödet med pensionsbeloppet. Sådan nedsättning skall
inte göras med hänsyn till omställningsbidrag eller särskill efterlevandebidrag
enligl lagen om allmän försäkring. Uppbär slödlagare livränta från
försäkringsinrätlning på grund av yrkesskada eller olycksfall, nedsäiles
stödet enligt grunderna i första stycket.
Ersättning
understigande fyra kronor för dag utbetalas ej. Brutet krontal utjämnas till
närmast högre krontal.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.
Lagen onilryckr 1982:433,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1983/84:73 44
8 Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrivs att punfc 12 av anvisningarna till 50
§ konr munalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
.anvisningar
till 50 §
2.' Vid bedömningen av om skatt- 2. Vid bedömningen av om skatl-
skyldigs
inkomst till icke obetydlig skyldigs inkomst lill icke obetydlig
del utgjorts av folkpension iakttages del utgjorts av folkpension iakttages
följande. Som folkpension räknas följande. Som folkpension räknas
icke barnpension eller värdbidrag. icke barnpension, omsiällningshi-
Den omständigheten att folkpension drag. särskill efterlevandebidrag el-
under etl beskattningsår utgått med ler vårdbidrag. Den omständigheten
ett ringa belopp, t. ex. till följd av att all folkpension under ell beskatt-
folkpensionen icke åtnjutits under ningsår utgått rned etl ringa belopp,
hela året, utgör icke hinder mot att t. ex, till följd av atl folkpensionen
medgiva den skatlskyldige avdrag, icke åtnjutils under hela året, ulgör
Avgörande för bedömningen i detta icke hinder rnot atl medgiva den
fall är huruvida folkpensionen, om skattskyldige avdrag. Avgörande för
den utgått i full utsträckning, utgjort bedömningen i della fall är huruvida
en icke obetydlig del av inkomsten. folkpensionen, orn den utgått i full
Som folkpension behandlas även till- utsträckning, utgjort en icke obelyd-
läggspension i den mån den enligl lig del av inkomsten. Som folkpen-
lagen om pensionstillskott föranlett sion behandlas även tilläggspension i
avräkning av pensionstillskott, den mån
den enligl lagen om pen-
sionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott.
Regeringen eller den myndighet regeringen beslämmer
fiistställer närmare föreskrifter för avdragsberäkningen enligl nedan angivna
grunder.
Avdragel skall i första hand bestämmas med hänsyn till
storleken av den skatlskyldiges taxerade inkomst enligt lagen (1947:576) orn
statlig inkomstskatt. Överstiger denna inkomst inte visst högsta belopp, skall
avdragel beräknas till vad som behövs för att den skatlskyldige inle skall
påföras högre statligt beskattningsbar inkomst än 7 500 kronor. Detta högsta
inkomstbelopp molsvarar taxerad inkomst för skattskyldig sorn under
beskattningsåret inte haft annan inkomst ån ålderspension enligt 6 kap. 2 §
första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring och pensionstillskott
enligt 2 § lagen orn pensionstillskott samt åtnjutit avdrag endast med 100
kronor enligt 33 § 2 mom. andra stycket. För gift skattskyldig, som uppburit
folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension,
beräknas det högsta inkomstbeloppet med utgångspunkt från en pension utgörande
78,5 procent av basbeloppet. För övriga skattskyldiga beräknas det med utgångspunkt
från en pension utgörande 96 procent av basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgrund
gäller också om gift skaltskyldig under viss del av beskattningsåret uppburit
fokpension med belopp sorn tillkommer gift vars make
Lydelse enligt prop. 1983/84:40.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1983/84:73 45
uppbär folkpension, och under återstoden av året uppburit
folkpension med belopp som tillkommer gift vars make saknar folkpension.
Om
skattskyldigs statligt laxerade inkomst överstiger del högsta inkomstbeloppet
enligt föregående stycke, reduceras avdraget med belopp motsvarande 66 2/3
procent av laxerad inkomst mellan det belopp vid vilket högsta extra avdrag
utgår och ett belopp som är 3 basenheter siörre, rned 40 procent av taxerad
inkomst inom ett därpå följande inkomstskikl av 1,5 basenheters bredd och med
33 1/3 procent av taxerad inkomst därutöver.
Det avdrag
som beräknas med hänsyn till skattskyldigs statligt taxerade inkomst jämkas, om
värdet av skattepliktig förmögenhet överstiger 90 000 kronor. Om
förmögenhetsvärdet överstiger 150 000 kronor, skall avdrag inte medges.
Fastighet, som avses i 24 § 2 mom., samt sådan bostadsbyggnad med tillhörande
tomt på jordbruksfastighet, som används som bostad av den skatlskyldige, skall
inräknas i förrnögenhetsvärdet rned belopp som motsvarar 1/10 av skillnaden
mellan fastighetens respektive bostadsbyggnadens och tomtens taxeringsvärde året
före taxeringsåret och lånat kapital, som nedlagts i fasligheten respektive i
bostadsbyggnaden och tomlen i den mån skillnaden inte överstiger 250 000
kronor. Är skillnaden större beräknas värdet lill 25 000 kronor jämte den del
av skillnaden som överstiger 250 000 kronor. Vid beräkning av hur stort lånat
kapital som lagts ner i bostadsbyggnaden och tomten, skall på dessa anses
belöpa så slor del av låneskulderna i förvärvskällan som byggnadens och
tomtmarkens taxeringsvärde utgör av det sammanlagda värdel av tillgångarna i
förvärvskälhin inklusive byggnaden och tomtmarken. Har den skatlskyldige eller
hans make flera sådana fastigheter, som avses hår. gäller bestämmelserna endasl
för en fastighet och då i första hand för fastighet som utgör stadigvarande
bostad för den skattskyldige.
Hår ovan angivna grunder för avdragsberäkningen får
frångås, när särskilda omständigheter föranleda det.
Vid beräkning av avdrag för gift skattskyldig iakttages
bestämmelserna i 52 § 1 rnom. sista stycket.
Denna lag träder i kraft den I januari 1985 och tillämpas
första gången vid 1986 års taxering.
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Förslag till Lag om ändring
taxeringslagen (1956:623)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Härigenom
föreskrivs att 22 § 3 mom. taxeringslagen (1956:623)' skall ha nedan angivna
lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
terlevandebidrag eller vårdbidrag.
Bestämmelserna
i första stycket gäller inte om den skattskyldiges make är
skyldig
att utan anmaning avlämna självdeklaration, om den skatlskyldige
22
3 mom . Skattskyldig, sorn uppburit folkpension, är med
undanlag sorn anges i andra stycket skyldig atl utan anmaning avlämna självdeklaration
endast om hans bruttointäkt av en eller flera förvärvskällor under året varit
större än belopp motsvarande intäkten för skaltskyldig, som under
beskattningsåret inte haft annan inläkt än ålderspension enligl 6 kap, 2 §
första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring och pensionstillskott
enligt 2 § lagen (1969:205) om pensionsfillskott. För gift skaltskyldig, som
uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär
folkpension, beräknas intäkten med utgångspunkt från en pension utgörande 78,5
procent av basbeloppet. För övriga skattskyldiga beräknas intäkten med
utgångspunkt från en pension utgörande 96 procent av basbeloppet. Sistnämnda
beräkningsgrund gäller också för gift skattskyldig som under viss del av
beskattningsåret uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make
uppbär folkpension, och under återstoden av året uppburit folkpension med belopp
som tillkommer gift vars make saknar folkpension. Med folkpension avses
folkpension i form av ålderspension, förtidspension, änkepension och
hustrutillägg. Som folkpension räknas inte barnpension eller värdbidrag.
3 mom. Skattskyldig, sorn uppburit folkpension, är med
undantag som anges i andra stycket skyldig att utan anmaning avlämna självdeklaration
endast om hans bruttointäkt av en eller flera förvärvskällor under året varit
större än belopp molsvarande intäkten för skattskyldig, som under beskattningsåret
inte haft annan intäkt än ålderspension enligt 6 kap. 2 § första stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring och pensionstillskott enligt 2 § lagen
(1969:205) om pensionsfillskott. För gift skattskyldig, som uppburit folkpension
med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, beräknas intäkten
med utgångspunkt från en pension utgörande 78,5 procent av basbeloppet. För
övriga skattskyldiga beräknas intäkten med utgångspunkt från en pension
utgörande 96 procent av basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgrund gäller också
för gift skaltskyldig som under viss del av beskattningsåret uppburit
folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, och
under återstoden av året uppburit folkpension med belopp sorn tillkommer gift
vars make saknar folkpension. Med folkpension avses folkpension i form av
ålderspension, förtidspension, änkepension och huslrutillägg. Som folkpension
räknas inte barnpension, omställningsbidrag, särskih ef-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Lagen omtryckt 1971:399. Senaste lydelse av lagens rubrik
1974:773. Lydelse enligl prop. 1983/84:40.
Prop.
1983/84:73 47
har varit bosall i riket endast en del av beskattningsåret
eller orn garantibelopp för fastighet skall upplagas såsom skattepliktig
inkomst för honom. Bestämmelsen gäller inte heller i fråga om ogift
skallskyldig orn hans skattepliktiga förmögenhetslillgångar överstiger 90 000
kronor och i fräga om gift skaltskyldig om makarnas gemensamma skattepliktiga
förmögenhetslillgångar överstiger 180 000 kronor.
Denna lag iräder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas
första gängen vid 1986 års taxering.
Prop.
1983/84:73 48
Utdrag
SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1983-11-24
Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
slalsråden I, Carlsson, Lundqvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon,
Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Bodslröm, Göransson, Gradin, Dahl,
R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom
Föredragande: statsrådet Andersson
Proposition om en reformering av efterlevandepensioneringen
m. m.
I
Inledning
Frän den allmänna pensioneringen kan efter ett dödsfall
utges ekonomiskt stöd till den avlidnes efterlevande. Förmåner utgår inom såväl
folk- som tilläggspensioneringen i form av barnpension och änkepension. Även
arbetsskadeförsäkringen inrymmer efterlevandeförmäner, som utges till bl. a.
änka och barn till den sorn avlider till följd av en arbetsskada. Nära
anknytning till familjepensioneringen har de särskilda folkpensionsförmånerna
huslrutillägg och barnlillägg.
I olika sammanhang har ifrågasatts om pensionssystemets
nuvarande efterlevandeförmäner är anpassade till de stödbehov som följer med
nutidens samhällsförhållanden och familjemönster. Den allmänna samhällsutvecklingen
och kravet på jämställdhet mellan könen i pensionshänseende har föranlett
önskemål om en reformerad efterlevandepensionering.
1974 års riksdag begärde utredning av frågan om
eflerlevandepensione-ringens framtida utformning (SfU 1974:24, rskr 293). Med
anledning härav erhöll pensionskommittén (S 1970:40) uppdraget att göra en
sådan utredning och att överväga hur elt efterlevandeskydd som är neutralt i
förhållande till kön kan närmare utformas.
Pensionskommittén' har i november 1981 avlämnat
betänkandet (SOU 1981:61-62) Familjepension. I betänkandet har kommittén lagt
fram förslag
' Ledamöter: f. d. presidenten Liss Granqvist, ordförande,
f. d. riksdagsledamöterna Alvar Andersson och Britta Bergström,
departementsrådet Gustav Jönsson, f. d. riksdagsledamoten Göran Karlsson,
riksdagsledamoten Ivar Nordberg samt f. d. riksdagsledamoten Carl Göran
Regnéll,
Prop. 1983/84:73 49
till en reformering av efterlevandepensioneringen och av
efterlevandeskyddet inom arbetsskadeförsäkringen. Kommittén har även redovisat
överväganden om hustru- och barntilläggen sarnl lagt fram förslag om dessa
förmäners ställning i framtiden. Slutligen har kommittén lagt fram förslag om
vissa ändringar i reglerna för pensionstillskott. En sammanfattning av
betänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över
remissinslanserna och en sammanställning av yttrandena bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 2.
4 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr. 73
Prop.
1983/84:73 50
2 Allmänna utgångspunktei'
2.1
Behovet av en reformering av éfterlevandepensioneringen
2.1.1
Nuvarande regler och bakgrunden llll dessa
Eflerlevandepensioneringens utformning har förändrats vid
upprepade tillfällen under årens lopp.
En särskild änkepensionering tillskapades genorn 1946 års lag
om folkpensionering. Änkepension utgick enligt denna lag till änkor som fyllt
55 år. Pensionen var i sin helhet inkomstprövad och utgick längst fram till
dess änkan erhöll ålders- eller invalidpension. Fr. o. rn. år 1960 utvidgades
rällen till änkepension till alt omfatta även yngre änkor och avskaffades
prövningen genlemol den förmänsberältigades inkomst och förmögenhet. Samtidigt
tillkom försäkringen för allmän tilläggspension (ATP) med regler om en relativt
generell rätt till änkepension, som storleksmässigl anknöts fill den avlidnes
tidigare inkomster.
Till barn som förlorat en av eller båda sina föräldrar har
alltsedan år 1937 utgivits bidrag i olika former från samhället. Barnpensioner
inom ramen för folkpensioneringen tillkom år 1960, och genom ikraftträdandet
samma år av ATP-systemet infördes också inkomstrelalerade barnpensioner.
De regler för farniljepension som tillkom är 1960 består
än i dag i sina huvuddrag. Enligt de nu gällande reglerna i lagen (1962:381) om
allmän försäkring (omtryckt 1982:120, ändrad senast 1983:394) utgår sålunda
änke-och barnpension inom såväl folk- sorn tilläggspensioneringen.
Räll till folkpension i form av änkepension har en änka,
som antingen fyllt 36 år vid mannens bortgång och då varit gift med honom i
rninsl fem år eller har vårdnaden om och stadigvarande bor tillsammans rned
barn, sorn är under 16 år och som stadigvarande vistades hos makarna eller hos
änkan vid tidpunkten för dödsfallet. Pensionen utgår fram till dess änkan
uppnår 65 års åldereller börjar uppbära folkpension i annan form. Med änkor
likställs vissa grupper icke gifta samboende kvinnor.
Änkepension från ATP utgår till en änka som varil gift
rned den avlidne i minst fem år eller som har barn gemensamt med denne.
Änkepensionen utges oberoende av änkans ålder och oavsett orn hon samtidigt
uppbär egen pension i form av ålders- eller förtidspension. Endast giftermål
grundar rätt lill änkepension inom ATP.
Till efterlevande barn utgår barnpension inom
folkpensioneringen fram till dess barnet fyller 18 år och inom
tilläggspensioneringen tills barnet uppnår 19 års ålder.
Någon rått till pension för efterlevande änkling finns
inle inom vare sig folk- eller tilläggspensioneringen.
En mer utförlig beskrivning av de nu gällande
bestämmelserna inom den allmänna pensioneringen har lämnats i
pensionskommitténs betänkande (SOU 1981:61 s. 71-89), till vilket jag får
hänvisa i detta avseende.
Prop.
1983/84:73 51
Änkepension utbetalas f. n. inom folkpensioneringen till
ca 80 000 och inom tilläggspensioneringen till ca 270 000 kvinnor. Barnpension
utgår i form av folkpension till ca 40 000 och i form av tilläggspension till
knappt 45 000 barn.
För en änka som har rätt till full änkepension från
folkpensioneringen uppgår pensionen för år 1983 - inkl. hell pensionstillskott
- lill 27 974 kr. Dessutom kan änkan få bidrag till bostadskostnaden i form av
komniunalt bostadsfillägg till pensionen. I beskattningshänseende gäller också
särskilt förmånliga regler för den som uppbär folkpension i form av bl. a.
änkepension och som inle har sidoinkomster över en viss nivå.
Barnpension för barn som förlorat en av sina föräldrar
utgår inom folkpensioneringen i regel med elt ärsbelopp som för är 1983 utgör
lägst 5 122 kr. och högst 8 077 kr. Föräldralösa barn får barnpension från folkpensioneringen
med lägst 10 244 kr. och högsl 12 214 kr.
Från tilläggspensioneringen utgår änke- och barnpension
med belopp som varierar med hänsyn till familjens sammansättning och den
avlidnes tidigare pensionsgrundande inkomster.
Grunden för nuvarande efterlevandepensionering står att
finna i det familjemönster och den arbetsfördelning mellan makar som var
vanliga vid den tid då regelsystemet erhöll sina utmärkande drag. Gifta kvinnor
ägnade sig då vanligen åt arbete enbart i hemmet och svarade för omsorgen om
familjens barn. Familjens ekonomi grundades i regel uteslutande på mannens
förvärvsinkomster. Därför ansågs det då väsentligt att genom en
familjepensionering tillskapa ett ekonomiskt skydd för efterlevande vid
försörjarens bortgång. Detta kom att ta sikte på minderåriga barn till den
avlidne, men även hustrun ansågs i regel vara i behov av stöd från samhällets
sida efter makens frånfälle. Mannen bedömdes däremot inte ha samma behov av
samhälleligt stöd utan förutsattes kunna klara sin försörjning pä egen hand
genom inkomster av förvärvsarbete också efter det att hustrun avlidit.
Familjepensionens ursprungliga syfte att svara för den
efterlevandes grundläggande underhåll vidgades i och med tillkomsten av
ATP-systemet till att därutöver avse en garanti för den efterlevande att efter
dödsfallet få behålla en viss del av den ekonomiska standarden dessförinnan.
Det ansågs dock inte motiverat att låta denna garanti tillkomma även
efterlevande män.
2.1.2 UtveckUngen efter tillkomsten av nuvarande
familjepensionering
Under tiden efter tillkomsten av dagens
familjepensionering har skett en omfattande utveckling på samhällslivets olika
områden och av familjemönster m. m. Särskilt förtjänar att framhållas de
förändringar som i olika hänseenden skett i fråga om makars ekonomiska
situation. Gifta kvinnor har i kraftigt ökad utsträckning gått in i
förvärvslivet. Därmed har mannens roll som familjens försörjare ändrats till
alt avse ett med kvinnan delat ansvar för
Prop. 1983/84:73 52
underhållet av barnen och för tillsynen och vårdnaden av
dessa. 1 det övervägande antalet familjer förvärvsarbetar i dag båda makarna.
Andelen
och antalet förvärvsarbetande kvinnor har sålunda ökat mycket kraftigt under de
senare årtiondena. Sårskilt påtaglig har denna utveckling varit bland gifta
kvinnor. Ökningen har slagit igenom i alla åldersklasser rnen år sårskilt
markant når det gäller yngre och medelålders kvinnor. En kraftig utjämning av
förvärvsfrekvensen har under 1960- och 1970-lalen skett åven mellan kvinnor med
minderåriga barn och övriga kvinnor.
Den
omvälvande förändring som inträffat när del gäller kvinnors förvärvsarbete har
också inneburit att kvinnor numera tjänar in räll lill egenpension frän ATP i
en helt annan ulsiräckning än som var fallet under de första åren efler
tilläggspensioneringens tillkomst. Mellan åren 1960 och 1981 har antalet och
andelen kvinnor rned pensionsgrundande inkomst för ATP mer än fördubblats.
Medan år 1960 knappt 32 % av kvinnorna i åldern 16-65 år tillgodoräknades
pensionsgrundande inkomst, hade år 1981 andelen ökat lill drygt 75 %. I
åldersgrupperna 30-54 är översteg andelen då 80 % och i åldersklassen 40-44 år
var den högre än 86 %.
Samtidigt
måste dock framhållas att kvinnorna ännu inle uppnätt en med männen fullt
likvärdig ställning på arbetsmarknaden. Andelen förvärvsarbetande män är
fortfarande i alla åldersklasser högre än andelen kvinnor som har arbele
utanför hemmet. Del föreligger även relativt stora skillnader rnellan män och
kvinnor när del gäller den genomsnittliga arbetstidens längd. Medan flertalet
män har heltidsarbete, är del inle mer än drygt hälften av alla kvinnor som har
förvärvsarbete pä heltid. Arbetsmarknaden karaktäriseras också fortfarande av
en viss uppdelning efter kön. Sorn en följd av denna uppdelning mellan manliga
och kvinnliga yrken, som ofta ger kvinnorna ell sämre genomsnittligt löneläge,
och genom atl kvinnorna oftare arbetar dellid har kvinnorna som grupp lägre
förvärvsinkomster an män. Detta avspeglar sig också i att kvinnorna
genomsnittligt tjänar in lägre pensionspoäng för ATP än män. Ytterligare finns
vissa regionala skillnader i sysselsättningsläget för kvinnor såtillvida all
andelen förvärvsarbetande kvinnor är högre i storstadsområdena än i skogslänen.
Även i nu
nämnda hänseenden har emellertid skett en utjämning mellan män och kvinnor
under senare är. Den inträdda ökningen av kvinnornas förvärvsfrekvens har varit
i stort sett densamma över hela landet, bl. a. som resultat av olika
sysselsätlningspoliliska åtgärder pä det regionala planet. Tendensen går vidare
mot en ökning av arbetstiden för kvinnor och mot ökad jämställdhet mellan
kvinnor och män pä olika områden av arbetslivet. Kvinnornas genomsnittliga
lönenivå och därmed även intjänade pensionspo äng för ATP har också successivt
närmat sig männens. Även under de senaste årens besvärande
arbetsmarknadssituation har gifta kvinnor kunnat öka sin sysselsättning och
andelen heltidssysselsalta kvinnor har ökat. De kvinnor som nu står utanför
arbetsmarknaden är i stor utsträckning äldre kvinnor som byggt upp sitt liv
under en annan epoks samhällsniönster och familjeförhål-
Prop.
1983/84:73 53
landen. Här äter-finns också en del yngre kvinnor som valt
atl göra ett tillfälligt avbrott i förvärvslivet för alt ta värd orn
minderåriga barn i hemmet.
Bakom denna utveckling ligger en rad faktorer. Yngre
kvinnor skaffar sig numera en utbildning som i slort sett år likvärdig med
männens. Möjligheterna lill förvärvsarbete har vidare förbättrats genom alt
familjeslorleken har minskat och hemarbetet rationaliserats. Av avgörande
betydelse har även varit de reformer sorn genomförts pä det familjepolitiska
området ined en kraftig ulbyggnad av samhällets barnomsorg och införande av
föräldraförsäkringen.
Ett väsentligl steg rnot ekonomisk självständighet för
gifta kvinnor togs genorn den skattereform som genomfördes år 1970och vars
utgångspunkt var att varje vuxen - kvinna såväl som man - skall försörja sig
själv. Även lagstiftningen pä familjerättens område har ändrats och bygger
numera i huvudsak på principen om makarna säsom ekonomiskt självständiga individer
i frivillig samlevnad. En utgångspunkt för regleringen pä delta fäll år alt det
efler upplösningen av ett äktenskap normalt inte skall firmas kvar några
ekonomiska bindningar mellan makarna utan atl de var och en skall svara för
sitt eget underhåll.
Jämsides med den här nämnda utvecklingen har också den
allmänna attityden till gifta kvinnors förvärvsarbete väsentligt förändrats.
Förvärvsarbete ses numera som något lika naturligt för kvinnor som för rnän.
Det förekommer knappast längre att kvinnor upphör att förvärvsarbeta enbart
därför atl de ingår äktenskap. Och om en kvinna väljer all ta vård om barn i
hemmet efter barnets födelse är hon i regel inställd pä alt senare återinträda
i förvärvslivet.
Till följd av dessa förändringar av kvinnornas
förvärvsverksamhet hur de uppnätt en ökad självständighet i ekonomiskt
hänseende och är numera sällan beroende av mannen för sitt uppehälle. Varje
vuxen person kan nu i princip ses som en självständig individ med räll och
skyldighel att svara för sin egen försörjning.
2.1.3 Bedömning av familjepensioneringen för framliden
Mot bakgrund av de förändringar som ägt rum inom
samhällslivet och i fråga om familjemönslren har ifrågasatts orn nuvarande
bestämmelser om familjepension inom den allmänna pensioneringen med dess
skillnader i behandlingen av män och kvinnor alltjämt är motiverade. Redan år
1971 redovisade pensionsförsäkringskommittén i betänkandet (SOU 1971:19)
Familjepensionsfrågor ni. m. en skiss lill ett framlida familjepensionssys-lem,
enligt vilken nuvarande änkepensionering skulle ersättas av andra former av
stöd med avsikt att bereda ett efterlevandeskydd i första hand ål minderåriga
barn och med syfte att åstadkomma neutralitet mellan könen i vad gäller
förmåner till vuxna efterlevande. Riksdagen uttalade är 1974 (SfU 1974:24,
rskr 293) atl de riktlinjer som pensionsförsäkringskominillén
Prop. 1983/84:73 54
sålunda dragit upp borde ligga till grund för de fortsatta
övervägandena om hur ett efterlevandeskydd som är neutralt i förhållande till
kön kunde närmare utformas. Sorn nämnts inledningsvis anförtroddes
pensionskommittén detta utredningsuppdrag.
I sitt nu framlagda betänkande ger pensionskommittén en
utförlig beskrivning av tankegångarna bakom reglerna om familjepension och av
den utveckling på olika områden av samhällslivet som ägt rum under tiden efter
dessa reglers tillkomst. Mol bakgrund härav gör konunitlén en bedömning av
behovel av ett särskilt efterlevandeskydd för framliden och finner därvid en
rad punkter på vilka kritik kan riktas mot familjepensioneringen i nuvarande
utformning. Kommittén konstaterar sammanfattningsvis att pensioneringen
framstår som otidsenlig och i vissa hänseenden som icke motiverad utifrån
behovssynpunkter.
Enligt
kommitténs uppfattning finns det skål att anpassa reglerna för
efterlevandepension till de sociala förändringar i samhället och den utveckling
i övrigt som skett på olika områden. Den nuvaiande familjepensioneringen bör
reformeras frän grunden och ersättas av ett nytt system för stöd ät
efterlevande. Inom detta bör del ekonomiska stödet i ökad utsträckning inriktas
pä efterlevande barn och tyngdpunkten således läggas pä barnpensioneringen.
Stödet till vuxna efterlevande bör enligt kommittén göras könsneutralt och ges
en mer behovsinriktad utformning.
Pensionskommitténs
bedömning av det nuvarande efterlevandeskyddet inom den allmänna pensioneringen
och behovel av en reformering av detta vinner stöd av i stort sett samtliga
remissinstanser. Endast i etl par remissyttranden framförs en avvikande
uppfattning av innebörd att änkepensioneringen sådan den f. n. är utformad
fortfarande fyller ett väsentligt socialt behov och att någon reform på området
därför inle är påkallad. I ytterligare några yttranden uttrycks tvekan orn det
finns förutsättningar att redan nu genomföra en omläggning av
familjepensioneringen.
För egen
del vill jag i likhet med pensionskommittén understryka att änkepensioneringen
har fyllt ert väsentligt socialt behov. De snabba och genomgripande förändringar
som inträtt i samhället och pä familjelivets område har emellertid rubbat
förutsättningarna för pensionsformen ined dess nuvarande innehåll.
Lagstiftningen orn efterlevandepensioneringen har inle följt med i
utvecklingen. Regelsystemet har därför en klar prägel av en tid med andra
värderingar och samhällsrnönster ån dagens. De motiv som ligger bakom
änkepensioneringen måste alltså anses ha förlorat sin aktualitet i betydande
utsträckning.
Delta
kommer särskilt markant till uttryck i det förhällandet att män och kvinnor
inte behandlas lika när det gäller rätten till efterlevandepension. En sådan
skillnad står i strid med strävandena mot jåmställdhet mellan rnän och kvinnor.
1 likhet med korrrmittén och nära nog samtliga rernissinslanser anser jag del
principiellt felaktigt att göra rätten till efterlevandepension beroende av
kön. Inom familjepensioneringen bör liksom på andra områden i
Prop.
1983/84:73 55
samhället gälla likställdhet mellan män och kvinnor.
Som tidigare framhållits har under 1970-talet genomförts
betydelsefulla refomer pä arbetsmarknads-, ulbildnings-, skatte- och
familjepolitikens områden som har bidragit till att utjämna skillnaderna mellan
mäns och kvinnors möjligheter till produktiv sysselsättning. Änkepensioneringen
slår i mycket i strid med de utgångspunkter som uppställts på de nämnda
områdena. En socialförsäkringsförmån sorn bygger pä tanken alt kvinnan är
ekonomiskt beroende och försörjd av mannen är inle förenlig med principen att
makarna skall kunna leva som ekonomiskt oberoende och självständiga individer.
En viktig förutsättning för all jämställdhet skall kunna uppnås år att kvinnor
får möjlighet till ekonomiskt oberoende på grundval av egen förvårvsinsats.
Föreställningen alt kvinnor bör försörjas genom äktenskapet bör enligt min
mening motarbetas, inte minst därför all den ulgör ell hinder för kvinnans
ekonomiska självständighet och för hennes möjligheter att hävda sig på
arbetsmarknaden.
Den
nuvarande änkepensioneringen står inte heller i överensstämmelse med målsättningen
för samhällets familjepolitik i övrigt. Det ekonomiska stödet till
barnfamiljerna bör i första hand ta sikte pä att säkra barnets försörjning och
- frånsett förmånerna frän föräldraförsäkringen - inte försörjningen av en
hemmavarande förälder. Sådant särskill samhållsstöd som ges till
enförälderfamiljer bör alltså syfta till att ersätta den andre förälderns
försörjningsinsats för barnet och inte inriktas på vårdnadshava-rens eget
underhåll. Detta överensstämmer med pensionskommitténs uppfattning att
tonvikten inom familjepensioneringen skall läggas pä den del av stödet som
tillkommer efterlevande barn och att omfattningen av stödet lill vuxna
efterlevande gradvis skall reduceras.
Pensionskommittén,
liksom det stora flertalet av remissinslanserna, pekar på att
änkepensioneringen framstår som allt mindre motiverad utifrån behovssynpunkter.
Kvinnornas ökade förvärvsverksamhet och självständighet i ekonomiskt hänseende
har lett till att kvinnan inle i sarnma rnän som för några årtionden sedan är
beroende av mannen för sin försörjning och därigenom inte heller av det
långvariga ekonomiska stöd som lämnas genom änkepensioneringen för den händelse
mannen skulle avlida. Särskilt gäller detta de kvinnor som i dag är i lägre
ålder och som vuxit upp under de nuvarande samhällsförhållandena och
familjemönstren.
Enligl rnin uppfattning är del inte heller längre
motiverat atl från socialförsäkringen enligt i stort sett generella regler utge
livsvariga förmåner efter ett dödsfall till efterlevande kvinnor som förvärvsarbetar
i full utsträckning och därmed har inkomster som möjliggör fortsatt försörjning
pä en tillfredsställande nivå. Att inorn den allmänna pensioneringen inrymma
generella garantier för en bevarad eller renlav förbättrad standard under lång
tid efter det att äktenskapet upplösts kan rnot bakgrund av dagens
samhällsförhållanden inte vara rimligt.
Jag kan i dagens samhällsekonomiska situation inle
underlåta att erinra orn
Prop.
1983/84:73 56
pensionskommitténs beräkningar beträffande den kostnadsutveckling
som kan förutses för framliden om nuvarande regler för efterlevandepension
behälls oförändrade. Beräkningarna tyder pä en ökning av de ärliga
utbetalningarna - i oföråndrtit penningvärde - av änkepension inom
tilläggspensioneringen, vilka f. n. är i storleksordningen drygt 3 000 milj.
kr., med ca 150 % fram till dess pensionsformen uppnått fullfunktionsstadiet
några årtionden in på2000-talel. I likhet med kommittén anser jag det inte vara
försvarligt att hälla fasl vid ett regelsystem som ger upphov till automatiskt
ökade kostnader av en sådan storlek - dvs. rned ca 4 500 milj. kr. - för en
förmån som har sin grund i helt andra samhällsförhållanden ån dagens. De medel
som sålunda skulle komma att tas i anspråk för ånkepensioneringen bör i stället
användas till insatser som är mera motiverade i dagens samhälle.
Sammanfattningsvis vill jag mot den hår redovisade
bakgrunden förorda en genomgripande reform på familjepensioneringens område så
att efterle-vandestödet bättre svarar mot nutida och framtida behov.
Jag vill
dock framhålla atl del inte kan komma i fråga atl i elt slag totalt förändra
den nuvarande familjepensioneringen. Som jag anmärkt inledningsvis finns
alltjämt stora variationer mellan generationerna när det gäller hur de ändrade
familjemönslren och samhällsförhållandena slagit igenom. Del är inte möjligt
alt omedelbart genomföra förändringar som i vikliga hänseenden rubbar
förutsättningarna i pensionshänseende för de generationer som inrättat sitt
liv efler tidigare familjemönster och som förlitat sig på hittillsvarande
lagstiftning vid sin planering för framliden. Delta betyder att en omläggning
av pensionsreglerna måste genomföras successivt och anpassas till de olika
generationernas situation.
2.2 Inriktningen av en reform av efterlevandepensioneringen
m. m.
2.2.1 Huvuddragen i en reformerad efterlevandepensionering
Kommiltéförslaget
Pensionskommittén har mot bakgrund av ett antal principer
sorn enligt dess mening bör gälla för en reformerad familjepensionering
utformat etl i grunden nytt system för stöd ät efterlevande. Tyngdpunkten i
detta ligger på barnpensionerna. I fräga om dessa föreslås vissa förändringar
och förstärkningar inom ramen för nuvarande regelsystem. När det gäller stödet
till vuxna efterlevande innebär förslaget att nuvarande änkepension successivt
avvecklas och ersätts med andra, könsjämlika samt mer tidsbegränsade och
behovsinriklade stödformer. Förmåner kommer enligt förslaget att kunna utgå
till större grupper i aktiv ålder än f. n. men kommer i regel att utbetalas
under väsentligt kortare tid än nuvarande änkepension.
Kommittén föreslår dock en långtgående övergångsreglering.
Alla kvinnor som vid ikraftträdandet redan uppbär änkepension enligt
hittillsvarande
Prop. 1983/84:73 57
regler behåller rätten härtill. Också alla kvinnor sorn
vid omläggningen har uppnått viss ålder omfattas fortsättningsvis av den
nuvarande änkepensioneringen. Den reformerade éfterlevandepensioneringen tar
därmed enligt kommittéförslagel sikte enbart pä kvinnor som är yngre än 45 år
vid reformens genomförande saml pä efterlevande rnän.
Förmåner
skall enligt förslaget utges i form av omslällningsbidrag och
försörjningsbidrag. Dessa skall utgå från både folk- och tilläggspensioneringen.
Rätten till förmånerna fillkommer inte enbart gifta utan även vissa grupper
ogifta samboende. Efterlevande rnän och kvinnor i yrkesverksam ålder får en i
princip generell rätt till omställningsbidrag under en tid av elt år efter
dödsfallet. Har den efterlevande barn som är under åtta är i sin värd, kan
omställningsbidraget utgå för längre tid.
I övrigt
skall samhällets insalser för vuxna efterlevande inriktas på atl ge dem
möjlighel alt stanna kvar eller komma in i förvärvslivet. De blir därigenom
ekonomiskt oberoende och kan svara för det egna underhållet sedan
omställningstiden gått till ända. Enligl kommittén är därför samhällets
generella insatser pä arbetsmarknads- och utbildningspolitikens områden av
grundläggande betydelse. Åtgärder inorn dessa fält bör tillgripas i de fall där
den efterlevande har svårigheter att klara sin försörjning genom förvärvsarbete.
Om sådana insatser inle kan ge den efterlevande en fast fot på arbetsmarknaden,
kan som en yttersta skyddsåtgärd ges stöd frän den allmänna försäkringen i form
av försörjningsbidrag. Rätt lill sädanl bidrag föreligger enligt förslagel för
efterlevande som pä grund av arbetsmarknadsmässiga skäl, nedsatt
hälsotillstånd eller liknande omständighet saknar möjlighel att bereda sig
inkomst genom eget arbete. Kommittén pekar också pä det skydd som förtidspensioneringen
kan komma atl ge vissa kategorier efterlevande, men kommittén avvisar tanken på
en utvidgning av rätten lill sådan pension.
Remissyttrandena
Vid remissbehandlingen har de av pensionskommittén
föreslagna huvuddragen i ett reformerat systern för efterlevandepensionering
fält ett gynnsamt mottagande. Flertalet remissinstanser lämnar förslagen utan
erinran eller tillstyrker dem med enbart smärre reservationer. Till dem som
sålunda i huvudsak odelat ansluter sig fill kommittén hör försäkringsrätten för
Norra Sverige, socialstyrelsen, de flesta av de hörda länsstyrelserna och
Försäkringskasseförbundet. Också flertalet övriga remissinstanser bemöter
betänkandet positivt och ger sitt stöd ät en reform med den huvudsakliga
innebörd som kommittén föreslår, även om de har erinringar mot enskilda delar
av förslagen. En sådan inställning redovisas av bl. a. Svenska kommunförbundet,
Landsfingsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen
i Sverige (LO) och Centralorganisationen SACO/SR.
Endast i ett fätal yttranden redovisas en negativ
inställning till huvuddra-
Prop. 1983/84:73 58
gen i det föreslagna systemet (rikisförsäkringsverket,
arbetsmarknadsstyrelsen och Tjänstemännens centralorganisation, TCO) eller
till lämpligheten av att nu genomföra detta (bl. a. försäkringsöverdomstolen).
Härvid framhålls i allmänhet att utvecklingen ännu inte framskridit så långt
atl det finns förutsättningar att reformera efterlevandepensioneringen.
Änkepensioneringen i nuvarande utformning anses fortfarande fylla ett
väsentligt socialt behov. I några av desssa yttranden påtalas också att
pensionskommittén inle tagit tillräcklig hänsyn till den sänkta standar-d som
dödsfallet innebär orn båda makarna förvärvsarbetar. Det hänvisas också till att
det finns en osäkerhet i fråga om det ekonomiska läget och läget pä
arbetsmarknaden.
Mina överväganden
För egen del kan jag ansluta mig till den bedömning som
gjorts av den övervägande majoriteten av remissinstanserna. Jag vill alltså,
som jag utvecklar närmare i det följande, förorda att en reform genomförs med i
huvudsak den inriktning som pensionskommittén anvisat. Kommitténs förslag är
väl genomarbetade och bygger på principer som jag i stort kan ansluta mig till.
När det gäller de skilda beståndsdelarna i förslagen har
jag, liksom kommittén och praktiskt taget alla remissorganen, den uppfattningen
atl förändringarna bör ta sikte inte på nuvarande generation efterlevande
kvinnor utan på kommande generationer efterlevande. Reformen bör därför förses
med särskilda skyddsregler till förmän för äldre och medelålders kvinnor. Det
innebär att full jämställdhet mellan könen kan komma till stånd på detta område
först efter en längre övergångstid.
Vidare finner jag, i likhet med kommittén och i princip
alla remissinstanserna, del motiverat att tyngdpunkten i den reformerade
familjepensioneringen läggs på att garantera efterlevande minderåriga barn en
tryggad försörjning och en tillfredsställande standard fram till dess barnet
vuxit upp och erhållit förutsättningar atl klara sitt uppehälle på egen hand.
Det är därför enligt min uppfattning angeläget atl barnpensioneringen ges en
sådan utformning att den lämnar en tillfredsställande kompensation för de
ekonomiska konsekvenser som uppstår för barnet lill följd av en förälders
bortgång. Härvid anser jag det särskilt väsentligt att eflerlevandeslödet för
barn i fierbarnsfarniljer uppmärksammas. Enligt min mening tillgodoser
kommitténs förslag pä detta område väl de krav sorn bör ställas på
barnpensioneringen inom en reformerad efterlevandepensionering.
Som jag kommer att utveckla närmare i avsnitt 3.1 föreslär
jag mot denna bakgrund att barnpensionerna skall uigöra del centrala elementet
i familje-pensroneringen inom såväl folk- som tilläggspensioneringen. De bör
därför fortsättningsvis utgå opåverkade av den efterlevandepension som kan
tillkomma en vuxen efterlevande. Jag föreslår också en generell förbättring av
barnpensionerna inom ATP i de fall den avlidne efterlämnar tvä eller flera
barn. Vidare föreslär jag förstärkningar av pensionsförmånerna inom både
Prop.
1983/84:73 59
folk- och tilläggspensioneringen för barn som förlorat
båda sina föräldrar.
Förslagen
på delta område - liksom i övrigt - bör utformas med utgångspunkt i att de
skall medverka lill en ökad samordning inorn det socialpolitiska
bidragsomrädet. Önskvärdheten härav har nyligen understrukits av riksdagen
(SfU 1982/83:14, rskr 211). Med hänsyn härtill bör reglerna för barnpension och
övriga former av familjepension ges en i möjligaste mån samstämmig utformning
inorn folk- och tilläggspensioneringen. Reglerna bör bygga pä en gemensam grund
och utformas utifrån en enhetlig syn pä rätlen till familjepension i skilda
situationer. Som framhålls i flera remissyttranden blir det ekonomiska
trygghetssystemet härigenom överskådligare och mer enhetligt samt ges
förutsättningar för en rationell administrativ hantering.
Mot
bakgrund härav föreslår jag att vissa historiskt betingade särregler skall
avvecklas. På barnpensioneringens område anser jag sålunda att åldersgränserna
för pensionsrätien bör göras gemensamma för folk- och tilläggspensioneringen
och därvid även anpassas till utvecklingen i fräga om andra förmåner till barn.
Vad sedan
beträffar stödet Ull vuxna efterlevande mäsle. som framgår av vad jag tidigare
anfört, utgångspunkten för en ny familjepensionering vara alt stödet skall
tillkomma kvinnor och mån på lika villkor. Mot bakgrund av dagens
jämlikhetssträvanden kan det inte komma i fräga att i någol hänseende göra
avsteg frän denna väsentliga princip.
Som framgår av vad jag redan har sagt delar jag
pensionskommitténs mening att efterlevandepension även framdeles bör utges frän
både folk- och tilläggspensioneringen. Pensionen bör alltså utgå pä dels en
grundnivå som är lika för alla, dels med ett tillägg som är beroende av den
avlidnes tidigare inkomstförhållanden.
Även i övrigt kan jag godta de riktlinjer som kommittén
uppställer/ö/- en reformerad efterlevandepensionering. Jag delar sålunda
uppfattningen att den bästa lösningen när det gäller att tillgodose behovet av
ekonomiskt skydd för efterlevande i yrkesverksam ålder är att de i män av
förmåga får lillfälle att förvärvsarbeta och därigenom erhålla en pä egna
insatser grundad försörjning. Häri ligger ett värde inte bara från ekonomisk
synpunkt ulan även socialt och personligt. Det ekonomiska slödel för dessa
grupper bör därför, som kommittén förordar, ges en aktiverande utformning och
inte ha den passiverande inriktning som i mycket utmärker dagens änkepensionering.
Detta
betyder också att efterlevandepensioneringen bör ges en mer behovsinriktad och
tidsbegränsad utformning än f. n. Slöd från den allmänna pensioneringen bör
alltså förbehållas efterlevande som generellt sett befinner sig i behov därav,
och det bör utges endast under så läng tid som behovssituationen består.
Efterlevandepensioneringen bör vidare utformas under hänsynstagande lill att
det under de senaste årtiondena skett en kraffig utbyggnad av annat
samhållsstöd som utges till bl. a. barnfamiljer och till
Prop. 1983/84:73 60
personer som har svårigheter på arbetsmarknaden. Det
särskilda eflerlevandeslödet bör uigöra ett komplement lill sädana generellt
verkande insatser och syfta till att kompensera de speciella ekonomiska
konsekvenser som dödsfallet medför för den efterlevande. I första hand bör
förmånerna frän efterlevandepensioneringen ge ekonomisk kompensation för de
direkta och omedelbara effekterna av dödsfallet. Däremot bör de inte ha till
syfte att lämna ett livsvarigt ekonomiskt tillskott lill den efterlevande utan
beaktande av dennes situation i övrigt.
Grundläggande för pensionssystemet bör vara att det bygger
på principen om egenpensionsförmåner, där varje vuxen individ tjänar in sin
egen pensionsrätt och där rätten till förmånerna alltså inte härleds frän en
annan person. Undantag från denna princip bör gälla i huvudsak endasl i vad
avser pension till minderåriga barn och sådant ekonomiskt stöd åt en vuxen
efterlevande som tar sikte på att lämna tillfälligt bistånd ål denne för att
komma över de särskilda svårigheter som lill följd av den förändrade
familjesituationen uppkommer under den närmaste liden efter dödsfallet.
Härjämte bör ges ett skydd åt sädana efterlevande som har särskilt behov av
bidrag från samhällets sida fill följd av att de saknar möjlighet att klara sin
försörjning genom förvärvsarbete eller annat samhällsstöd. Ett pensionssystem
som vilar på här nämnda utgångspunkter kommer att bygga på samma principer som
familjerätten och farniljepoliliken i övrigt.
Jag har alltså den principiella inställningen atl man i
största möjliga utsträckning bör undvika all särbehandla gruppen efterlevande i
ekonomiskt eller annat hänseende. I stället bör denna grupp likställas ined
andra kategorier som befinner sig i motsvarande situation. Som jag nyss antytt
bör stor vikt därför tillmätas samhällets generella insatser pä olika områden
och betydelsen av särskilda åtgärder för vuxna efterlevande tonas ned allmänt
sett.
Som framhållits finner jag liksom pensionskommittén del
dock motiverat att samhället griper in med ekonomiskt stöd dels under den
närmaste liden efter det att samlevnaden har upphört genom elt dödsfall, dels
för längre lid till sädana efterlevande som inle klarar sin försörjning på
annat sätt. Pä motsvarande sätt kan den som blivit ensamstående lill följd av en
skilsmässa vid behov tillerkännas underhållsbidrag av maken under en
övergångsperiod eller i särskilda fall för längre tid. Grunden för
efterlevandepension är alltså den för gruppen efterlevande speciella
situationen att ett sarnlevnadsförhäl-lande har upplösts till följd av au maken
avlidit.
Även i fråga om den stödheråtiigade personkretsen kan jag
ansluta mig till kommitténs överväganden. Rätten till efterlevandeslöd för
vuxna bör liksom nu i första hand grundas på äktenskapet rnen vid sidan härav
bör även andra kriterier gälla som grund. Det är väsentligt att hänsyn tas till
att allt fler människor numera sammanbor under äktenskapsliknande förhållanden
ulan att vara gifta. I den mån detta framstår som motiverat och genomförbart
bör efterlevandepensioneringen alltså ta sikte också pä ogifta samboende.
Prop.
1983/84:73 61
Liksom kommittén och de flesta remissinstanserna anser jag
det vara av vikt att reglerna på området utformas så, alt de kan tillämpaspåett
enkelt sätt och utan ingående utredning och kontroll som kan uppfattas sorn
integriletskrän-kande.
Mot bakgrund av nu anförda skäl lägger jag i avsnitt 3.2.2
fram förslagom en enhetlig avgränsning av den familjepensionsberälligade
personkretsen som innebär att rätt lill familjepension från tilläggspensioneringen
framdeles skall tillkomma även vissa grupper ogifta samboende enligl samma
regler som inom folkpensioneringen.
I
överensstämmelse med det nyss sagda står vidare det krav som komi"nittén
uppställer och som jag finner motiverat, nämligen att det -oavsett om det
gäller äktenskap eller samboende i andra former- måste ha förelegat ett
stadigvarande sammanboende mellan parterna vid tidpunkten för dödsfallet. Delta
villkor bör alltså gälla gifta såväl som därmed likställda grupper. Det betyder
att äktenskapet som sådant inte blir av samma avgörande betydelse för rätten
lill efterlevandeförmäner sorn inom dagens änkepensionering utan att större
vikt läggs vid hur de faktiska förhållandena gestaltade sig. Om makarna
stadigvarande levde åtskilda när en av dern avled, finns enligt min mening inte
motiv för all utge efterlevandepension. I dessa fall medför dödsfallet i regel
inte samma förändring av den efterlevandes ekonomiska situation som om
parterna sammanbodde och var ömsesidigt beroende av varandras insatser i ett
gemensamt hushåll.
Jag har alltså på denna punkt samma uppfattning som
kommittén, nämligen att det bör krävas all del typiskt sett förelegat en
ekonomisk gemenskap mellan parterna. Även del krav som kommittén uppställer alt
det skall ha varit fråga om en samlevnad med familjefunktioner kan jag
tillstyrka. Detta innebär att jag ansluter mig lill kommitténs bedömning att
det inte finns skäl att utvidga efterlevandepensioneringens tillämpningsområde
fill att omfatta t. ex. frånskilda som inte återupptagit sammanlevnaden,
samboende homosexuella av samma kön eller fall av hushållsgemenskap mellan t.
ex. syskon eller mellan föräldrar och vuxna barn.
Som framgår av det förut sagda kan jag ansluta mig lill
pensionskommitténs förslag att efterlevandepensioneringen till förmån för
vuxna bör inriktas primärt pä att ge ekonomiskt slöd under den tid som följer
närmast efter det att maken avlidit. Även om båda makarna varil
förvärvsarbetande anser jag mig kunna förutsätta att förhållandena för den
efterlevande förändras så väsentligt genom dödsfallet att han eller hon
genomsnittligt setl är i behov av ekonomiskt bistånd för all underlätta
omställningen till den nya situationen. Med sikte på atl ge den efterlevande
tillfälle att under lugna förhållanden anpassa sin situation i vad avser
ekonomi, bostad, arbele m. m. föreslär kommittén att samhället här skall träda
in och under viss begränsad tid ge ekonomiskt stöd i form av en periodiskt
utgående efterlevandepension, benämnd omställningsbidrag.
Jag finner för min del att detta förslag väl
överensslämmer med de
Prop. 1983/84:73 62
utgångspunkter som bör uppställas för den reformerade
familjepensioneringen och kan i likhei med huvuddelen av remissinstanserna
ställa rnig bakom förslaget. Jag delar också kommitténs uppfattning att
omställningsbidraget bör utgå enligt enkla och generella regler under en viss
bestämd tidsrymd i direkt anslutning till dödsfallet samt att möjligheter att
fä denna förmän under viss längre tid bör finnas för sådana efterlevande som lar
värd om minderåriga barn. 1 fräga om den närmare utformningen av reglerna på
detta område återkommer jag i avsnitt 3.2.3.
Med
utgångspunkt från de riktlinjer som jag tidigare dragit upp i anslutning till
pensionskommitténs överväganden kan jag biträda kommitténs principiella
ståndpunkt att det för rällen lill efterlevandepension bör finnas en övre
åldersgräns vid 65 är. Kommittén pekar på atl en efterlevande som har uppnätt
denna ålder vid makens bortgång i regel har den fortsatta försörjningen tryggad
genom ålderspension från folkpensioneringen. Det stora flertalet av dem som
kommer att beröras av familjepensionsreformen får dessutom ålderspension från
ATP. Kommittén erinrar också om att bestämmelserna för folkpension i form av
ålderspension innebär att, om båda makarna varit pensionstagare, den
efterlevande automatiskt får sin ålderspension förhöjd efter det alt maken
avlidit. Medan pensionen dittills beräknats säsom för gift pensionstagare
omräknas den dä till pension såsom för ensamstående. Möjlighelerna alt erhålla
KBT och - om barn finns -barntillägg till pensionen kan också förbättras efter
dödsfallet.
En ordning av innebörd att efterlevandepension inte utges
till den som uppbär egen ålderspension från den allmänna pensioneringen ligger
också i linje med vad som förordats av socialpolitiska samordningsutredningen
(SOU 1979:94), nämligen att normalt sett endast en förmän bör utges i en
bestämd behovssituation. Denna uppfattning har riksdagen anslutit sig till (SfU
1982/83:14, rskr 211).
Jag föreslär alltså att efterlevandepension skall kunna
utgå enbart till efterlevande som vid dödsfallet ännu inte uppnått den allmänna
pensionsåldern 65 år. Denna regel bör enligl min mening gälla alla de former i
vilka det kan komma i fräga alt utbetala efterlevandepension.
Pensionskommittén har vid utarbetandet av sina förslag
lagt stor vikt vid insatser inom ramen för samhällets arbetsmarknadspolitiska
åtgärder och på utbildningspolitikens områden. Även barnomsorgens betydelse för
reformen understryks av kommittén. Behovet av kraftfulla insatser på nämnda
fält betonas också av åtskilliga remissinstanser såsom statskontoret, flera av
länsstyrelserna, LO, SACO/SR och jämställdhetskommittén. I detta hänseende
vill jag anföra följande.
Kommitténs förslag bygger på tanken att efterlevande i
yrkesaktiv ålder i allmänhet har möjlighet alt försörja sig genom
förvärvsarbete. Flertalet av de personer som blir änkor och änklingar i denna
ålder har ett fast arbete och möjlighet att fortsåtta detta också efler
dödsfallet. Problem kan uppkomma för det mindre antal kvinnor och män som
befinner sig utanför arbetsmarkna-
Prop.
1983/84:73 63
den eller haren svag ställning där-t. ex. pä grund av att
de hararbete endast pä deltid eller bara en tillfällig anställning - när maken
avlider. Strävandena bör här vara att ge den efterlevande möjlighet att skaffa
sig den ekonomiska självständighet som från olika synpunkter är önskvärd. För
denna kategori blir därför, som kommittén framhåller, insatser på bl. a.
arbetsmarknadspolitikens område av betydelse så att den efterlevande kan
erbjudas en reell möjlighet att få ett stadigvarande arbete som ger en
tillfredsställande försörjning.
Jag vill
erinra om atl den fulla sysselsättningen är det viktigaste målet för
regeringens ekonomiska politik. Trots de ekonomiska svårigheter som landet
utsatts för är det regeringens bestämda avsikt att vidhålla en politik för full
sysselsättning sä att de människor - kvinnor såväl som män - som vill ha arbete
också skall ha reell möjlighet därtill. För att stärka insatserna på detta fält
har regeringen lagt fram omfattande arbetsmarknadspolitiska åtgärds-program och
kommer att hålla en fortsatt hög beredskap för att motverka arbetslöshet och
varna om sysselsättningen. Även pä utbildningsområdet kommer regeringen att
föra en politik med syfte all slödja grupper som står utan arbete och som är i
behov av utbildning för att förbättra förutsättningarna för förvärvsarbete.
Barnomsorgens utbyggnad är också en angelägen fråga som intar en central plats
i regeringens politik.
Åtgärder på bl. a. de nu nämnda områdena kan alltså
förväntas bli av stor betydelse för den mindre grupp efterlevande i
yrkesverksam ålder sorn står ulan ett stadigvarande förvärvsarbete efter makens
bortgång eller behöver stärka sin ställning på arbetsmarknaden. Insatser inom
ramen för samhällets arbetsmarknadspolitiska åtgärder är i flera fall av sådan
karaktär att de särskill riktar sig till personer som är nytillträdande på
arbetsmarknaden eller sorn behöver stärka sin ställning där. Dessa åtgärder blir
givelvis av vikl för den grupp efterlevande som här avses. Pensionskommittén
ger i sitt betänkande en utförlig beskrivning av de instrument sorn står till
buds när det gäller att bistå olika grupper arbetssökande och dessas betydelse
för just kategorin efterlevande. Jag finner del därför inte nödvändigl alt här
gä närmare in på den frågan.
Jag vill
emellertid framhålla att jag d<Mar kommitténs och remissinstansernas
uppfattning att åtgärder för att bereda kvinnor såväl som män arbete blir av
stor betydelse vid förverkligandet av en familjepensionsreform. I likhet med
kommittén anser jag att det inte ber komma i fråga alt införa några särregler
inom arbetsmarknads- och utbildningspolitiken för gruppen efterlevande män och
kvinnor. En sådan särbehandling skulle innebära all hänsyn i första hand tas
till orsakerna till svårigheterna pä arbetsmarknaden i stället för till behovet
att komma till rätta med dem. På dessa områden bör därför änkor och änklingar
liksom hittills få tillgång till samhällets insatser pä samma villkor som andra
i motsvarande situation. Jag vill här tillägga alt det är av väl så stor
betydelse att kvinnor i allmänhet får en stark ställning på arbetsmarknaden som
att särskilda insalser vidtas för de kvinnor som blivit
Prop. 1983/84:73 64
änkor medan de alltjämt är i yrkesaktiv ålder.
Denna
uppfattning grundar jag också på atl jag, som jag tidigare betonat, finner det
önskvärt att det särskilda eflerlevandeslödet primärt syftar till alt lämna
ersättning för de direkta ekonomiska följderna av dödsfallet under en begränsad
lid därefter. Har den efterlevande behov av bistånd från samhället pä grund av
förhållanden som inte kan hänföras till dödsfallet utan beror på bristande
tillgång på lämpligt arbete, bör insatser sättas in på arbetsmarknads- och
utbildningsområdena med utnyttjande av de generella stödformer som där står
lill buds. Ansvaret bör då i första hand åvila organen pä dessa sektorer.
Endast om den efterlevande skulle ställas utan ekonomiskt slöd med tillämpning
av de generella regelsystemen där, bör det, som jag utvecklar i det följande,
vara aktuellt för den allmänna pensioneringen att gripa in.
Sorn jag
nyss nämnt kan förutsättas att endast ett tämligen ringa anlal efterlevande
kvinnor kommer att behöva anlita de särskilda insatser för stöd åt
arbetssökande som erbjuds inom ramen för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
m. m. Det finns därför enligt min mening inte någon grund för oro att, såsom
framförs i några remissvar, efterlevande kvinnor kommer atl ta i anspråk
åtgärderna på dessa fält i sådan omfattning alt detta blir lill nackdel för
andra grupper. Med hänsyn härtill finner jag det inte heller nödvändigt att i
detta sammanhang förorda någon särskild förstärkning av resurserna på
arbetsmarknads- och utbildningspolitikens områden. Medelsbehovet på dessa fäll
får prövas i sedvanlig ordning.
Även om
jag sålunda anser mig kunna förutsätta att det blir ett tämligen litet antal
änkor - och änklingar - som efter reformens genomförande kommer att ställas
inför svårigheter när det gäller all klara den forlsatla försörjningen genom
eget arbete eller som inte kan erbjudas hjälp härtill genom de reguljära
arbetsmarknadsinsatserna, framstår det enligt min mening som angeläget att
samhället griper in och tryggar det fortsatta uppehället för denna mindre grupp
så länge behov därav föreligger.
När det
gäller formerna för citt tillgodose detta behov finner jag i likhet med
pensionskommittén att förtidspension kan antas utgöra ett lämpligt alternaliv
för vissa grupper efterlevande som av hälsoskäl saknar möjlighet att komma in
pä arbetsmarknaden. I .sitt betänkande lämnar kommittén en fyllig redogörelse
för de principer som tillämpas vid bedömningen av rätten till förtidspension.
Liksom kommittén och huvuddelen av de remissinstanser som yttrat sig härom är
jag inte beredd att nu föreslå någon utvidgning av rätten till förtidspension
av innebörd att villkoren härför mildras till förmån för enbart gruppen
efterlevande, t. ex. på sädanl sätt att kravet pä medicinsk grund för
arbetsförmågans nedsättning frångås för denna kategori. Det bör, som LO påpekar
i sitt remissyttrande, inte komma i fråga att på detta sätt utvidga
förtidspensioneringen eftersom det då skulle finnas en risk atl denna
pensionering tillgrips som ett alternativ till åtgärder som kan ge den
efterlevande möjlighet lill förvärvsarbete.
Prop. 1983/84:73 65
Pensionskommittén anser att det behov av ekonomiskt slöd
till vuxna efterlevande med problem på arbetsmarknaden som kan finnas vid sidan
av de generellt verkande åtgärderna i stället bör tillgodoses inom ramen för
efterlevandepensioneringen. Med hänsyn härtill föreslär kommittén att del som
komplettering till omställningsbidraget skall kunna utges en särskdd
efterlevandeförmån i form av ett s. k. försörjningsbidrag.
Förslaget i denna del tillstyrks av huvuddelen av
remissinstanserna. I några remissyttranden - av bl. a. riksförsäkringsverket,
riksrevisionsverkel och flera försäkringskassor - framförs dock kritik under
hänvisning till att förslaget inte är förenligt med strävandena mot en
enhetligare socialförsäkring och all det därför inte bör komma i fråga atl
införa en ny försäkringsförmän av en typ som den föreslagna. Flera
remissinstanser påpekar också att försörjningsbidraget kan komma att bli
administrativt krävande och att det innebär att regelsystemet blir
svåröverskådligt.
Enligt min mening finns det anledning att på det sätt
pensionskommittén föreslår införa en särskild form av ekonomiskt stöd från
efterlevandepensioneringen till vuxna efterlevande vid sidan av omställningsbidraget.
De generella stödformerna på arbetsmarknads- och utbildningsområdena kan inte i
alla situafioner ge ett tillfredsställande skydd för efterlevande utan aktuell
arbetslivsanknylning. Och som jag nyss framhållit bör inte komma i fråga att
införa några särregler inom ramen för dessa stödformer till förmån för enbart
kategorin efterlevande. Ansvaret för att den ifrågavarande gruppen
tillförsäkras det ytterligare skydd varav behov föreligger mäsle därför, som
kommittén anför, åvila efterlevandepensioneringen.
Jag vill därtill framhålla att införandet av en sådan
särskild efterlevande-förmån som den föreslagna inte kan anses innebära något
större avsteg frän strävandena mot en enhetligare socialförsäkring. Det är inte
fråga om en i egentlig mening ny förmän utan om en förmän som är avsedd att
ersätta den nuvarande änkepensionen. Härtill kommer att den i kommitténs
förslag utformats i nära anknytning fill en redan befintlig pensionsförmån,
nämligen efter mönster av de regler som gäller i fräga om förtidspension. Detta
betyder också att jag- även om jag inser att vissa administrativa problem kan
komma att uppstå - anser att några överväldigande svårigheter vid det praktiska
handhavandet av förmånen inte behöver befaras, eftersom det finns möjlighet
att tillämpa de erfarenheter som vunnits vid hanteringen av en annan, sedan
länge etablerad förmän. 1 sammanhanget bör också uppmärksammas att det kan
förväntas bli enbart etl relativt Htet antal efterlevande för vilka det blir
aktuellt att pröva rätten till den nya förmånen.
Jag delar alltså kommitténs och flertalet remissinstansers
uppfattning att efterlevandepensioneringen bör inrymma en sårskild förmän med
syfte att uigöra elt skydd för sädana efterlevande som för längre eller kortare
tid efter makens bortgång saknar möjlighet att bereda sig en tillfredsställande
inkomst genom förvärvsarbete eller på annat sått. Förutsättningar för att
förmånen skall utges bör vara dels att det finns ett orsakssamband mellan
5 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr. 73
Prop.
1983/84:73 66
dödsfallet och den efterlevandes försörjningssvårigheter,
dels att andra åtgärder inte ger lill resultat att den efterlevande får en fast
fot i arbetslivet och kan svara för sitt eget underhåll. Som framhålls av några
remissinstanser är det angeläget atl bidraget ges en sådan utformning att det
verkligen styrs till dem som är i behov av stödet. Enligt min inening uppfyller
kommittéförslaget detta krav. 1 fräga om benämningen pä bidraget vill jag dock
avvika frän kommitténs förslag och förordar atl del benämns särskill
efterlevandebidrag. I avsnill 3.2.4 återkommer jag till den närmare
utformningen av förmånen.
2.2.2 Övergångsregler
Som jag framhållit tidigare är det i stor utsträckning
kvinnor i de högre åldersklasserna som står utanför förvärvslivet och har ägnat
sig enbart åt arbete med hushållet och hemmet. I likhet med kommittén och i
princip samtliga remissinstanser anser jag att det inte bör komma i fråga att
vidta åtgärder som kan få lill följd att dessa kvinnor får sina förhållanden
radikalt förändrade. Sorn arbetsmarknadsstyrelsen anför kan den omständigheten
att kvinnan under läng tid varit utanför arbetsmarknaden medföra ett hinder mol
utträde i arbetslivet som det kan krävas en stark personlighet att komma över.
En ordning av innebörd att alla kvinnor i nu berörd kategori skulle omfatlas av
ett nytl system för efterlevandeslöd skulle dessutom medföra en inte
oväsentligt ökad belastning för arbetsmarknadsmyndigheterna.
I enlighet
med vad kommittén föreslår bör därför införas särskilda övergångsbestämmelser
med syfte att bevara ett pensionsskydd enligt nuvarande regler för kvinnor i
högre ålder. Genom att på detta sätt ha en lång övergångsperiod mellan det nu
gällande och det nya regelsystemet kan man få till stånd etl successivt
ikraftträdande av den reformerade efterlevandepensioneringen och en smidig
övergäng till denna. Därmed blir också det behov av insatser på arbetsmarknads-
och utbildningspolitikens områden, som åtskilliga remissinstanser pekat på,
inte på långt när sä framlrädande som vid elt omedelbart genomförande av
reformen.
Av detta följer också att det inte kan komma i fråga att
ge den nya lagstiftningen tillbakaverkande kraft i sä måtto atl änkepensionen
skulle dras in vid ikraftträdandet för de kvinnor som dä redan har rätt till
sådan pension. Dessa kvinnor bör ha möjlighet att uppbära änkepension också
fortsättningsvis.
Ett genomförande i oförändrat skick av de övergångsregler
som kommittén lagl fram förslag till skulle emellertid medföra
kostnadsökningar av icke oväsentlig storlek under de första drygt tio åren
efter ikraftträdandet. Detta blir följden av att två system för
familjepénsionering får tillämpas samtidigt vid sidan av varandra under lång
tid efter reformens genomförande. I den svåra ekonomiska situation sorn Sverige
nu befinner sig i är det nödvändigt alt dämpa ökningen i statens utgifter och
begränsa kostnadsutvecklingen
Prop. 1983/84:73 67
även inom socialförsäkringens område. På vissa punkter
finner jag det därför erforderligt att de föreslagna övergångsreglerna justeras
i syfte att begränsa kostnaderna. Det rör sig dock inle om några mer ingripande
förändringar utan enbart om åtgärder inom ramen för de allmänna utgångspunkter
pä vilka kommittén grundat sina förslag.
Till den närmare utformningen av övergångsreglerna
återkommer jag i avsnitt 3.4.
2.2.3 Ikraftträdande m. m.
Som framgår av det nyss sagda föreslår jag atl det nya
regelsystemet skall förses med långtgående övergångsbestämmeler till skydd för
äldre och medelålders kvinnor. Även inom ramen för det nya systemet för stöd åt
efterlevande finns skyddsregler i avsikt att garantera den ekonomiska
tryggheten för efterlevande som har svårigheter alt göra sig gällande pä
arbetsmarknaden. Dessa faktorer gör att jag när det gäller att ta ställning
till frågan om tidpunkten för det nya regelsystemets ikraftträdande inle tvekar
att föreslå att detta skall börja tillämpas så snart det kan ske med hänsyn
till behovet av skälig förberedelsetid. Jag delar här alltså den uppfattning
som framförts av bl. a. socialstyrelsen, länsstyrelserna i Älvsborgs och Skaraborgs
län, LO och SACO/SR om det angelägna i atl reformens ikraftträdande inte
onödigtvis skjuts pä framtiden. De föreslagna övergångsreglerna medför atl de
nya familjepensionsreglerna införs successivt och att.de inte kommer att få
fullt genomslag för alla grupper förrän om ålskilliga år. Som länsstyrelsen i
Älvsborgs län påpekar erhåller man härigenom en garanti för att reformen kan
genomföras smidigt och utan att någon grupp riskerar att komma i kläm mellan de
äldre och de nya bestämmelserna.
1
sammanhanget bör beaktas att förmåner i form av änkepension - och i vissa fall
även änklingspension - i dag finns inte bara inom den allmänna pensioneringen
utan även pä tjänstepensioneringarnas område. Nuvarande änkepensionsregler i
lagen om allmän försäkring är i princip likartade med de bestämmelser som
gäller för stats- och kommunalanställda arbetstagare samt privatanstållda
tjänstemän. Reglerna för dessa tjänstepensionsordningar bygger inte på
lagsfiftning utan år resultat av överenskommelser genom' kollektivavtal mellan
arbetsmarknadens parter. De är emellertid samordnade på olika sätt med den
allmänna pensioneringen, vars förmåner utgör grunden för tjänstepensionerna.
Från dessa personalpensioneringar utges sedan i regel ett tillägg - beräknat
enligt olika modeller - till pensionen från den allmänna försäkringen.
I likhei med pensionskommittén anser jag det vara önskvärt
att reformarbetet pä personalpensioneringarnas område följer samma banor som
utveckhngen inom den allmänna pensioneringen. Jag finner det också angeläget
att reformen inom den allmänna pensioneringen inte ger upphov till alltför
stora
Prop.
1983/84:73 68
skillnader olika grupper emellan när det gäller
efterlevandeskyddets omfattning.
Som jag nämnt
bygger ijänslepensioneringarna pä samordning enligl skilda metoder med den
allmänna pensioneringen. Parterna pä arbetsmarknaden torde därför under alla
förhållanden bli nödsakade att se över de nu löpande avtalen och ta upp
förhandlingar om en anpassning av dessas föreskrifter om farniljepension till
nya bestämmelser inom den allmanna pensioneringen. Alt detta blir erforderligt
har under remissbehandlingen bekräftats av flera av de myndigheter och
organisationer som handhar Ijänslepensioneringarna. Dessa remissinstanser
betonar samtidigt önskvärdheten av att tidpunkten för familjepensionsreformens
ikraftträdande bestäms pä ett sådant sått atl arbetsmarknadens parter och
berörda pensionsad-ministraliva organ ges erforderlig tid för genomförande av
den nödvändiga anpassningen.
En sådan förberedelsetid är önskvärd även för alt ge
försäkringskassorna och riksförsäkringsverket tillfälle att genomföra de
administrativa förändringar och den utbildning sorn reformen föranleder. I
likhet med flera remissinstanser anser jag det vidare angeläget att det före
ikraftträdandet ges tid till omfattande information till allmänheten om
innebörden av del nya systemet.
Med beaktande av anförda synpunkter anser jag den 1
januari 1985 vara en lämplig tidpunkt för ikraftträdandet av det nya
regelsystemet. Berörda myndigheter och organisationer ges då drygt ett års tid
all förbereda genomförandet.
Pensionskommittén tar i sitt belänkande upp frågan om
vilken inverkan de nya reglerna för familjepension kan få pä de konventionsförpliklelser
sorn Sverige åtagit sig genom olika multilaterala överenskommelser som ålägger
ratificerande stat alt garantera befolkningen en viss minimistandard pä olika
områden inom det sociala trygghetssystemet. Konventionsbestämmelser om
efterlevandeförmäner, som har ratificerats av Sverige, finns i Europarådets
sociala balk och protokoll saml i ILO-konventionen nr 128 orn invaliditets-,
ålders- och efterlevandeförmäner. Efter en genomgäng av reglerna i dessa
konventioner (SOU 1981:61 s, 41316) kommer pensionskommittén till slutsatsen
att det föreslagna nya eflerlevandeslödet inte torde stå i strid med de
åtaganden som dessa innebär.
2.2.4 Angränsande förmåner
Pensionskommittén lägger i betänkandet fram förslag även
pä andra områden än den allmänna försäkringens familjepensionering. Sålunda
föreslår kommittén att reglerna inom arbetsskadeförsäkringen om stöd till
efterlevande, vilka är uppbyggda efter mönster av motsvarande bestämmelser på
den allmänna pensioneringens område, reformeras enligl i huvudsak samma
principer. Att det vid en omläggning av familjepensioneringen görs
Prop. 1983/84:73 69
en sådan anpassning av efterlevandeskyddet inom
arbelsskadeförsäkringen godtas allmänt av remissinstanserna. Också jag finner
det naturligt och ofrånkomligt atl genomföra en sådan omläggning. Jag
återkommer i avsnitt 4 till förslagens närmare innebörd.
Även
reglerna för de särskilda folkpensionsförmånerna hustrutillägg och barntillägg
har nära samband med familjepensioneringen. Huslrutdlägget vilar på samma
bakomliggande principer som änkepensioneringen och kan kritiseras på samma
grunder som denna. Sedan i olika omgångar folkpensionerna förstärkts och den
allmänna tilläggspensioneringen har införts är behovet av hustrutillägg nu inte
lika framträdande sorn vid dess tillkomst. De nuvarande reglerna för
hustrutillägg medför vidare alt tillägget i mänga fall utges även i situationer
där det inte kan sägas föreligga nägol mer utpräglat behov därav. Med hänsyn
bl. a. härtill föreslår kommittén att detta tillägg skall avvecklas successivt.
Detta
förslag tillstyrks av samtliga de remissinslanser som yttrat sig däröver. Jag
delar denna uppfattning och vill alltså föreslå atl hustrulillägget avskaffas
med en viss övergångstid. För mina överväganden härom redogör jag närmare i
avsnitt 5.
När det gäller barntdlägget, som pä ett flertal punkter
ansluter till barnpensioneringen, lägger kommittén fram förslag om vissa
förändringar av reglerna för detta bl. a. för att nä bättre överensstämmelse
rned familjepensioneringens principer. Också dessa förslag vinner stöd av
flertalet av de remissinslanser som berört dem.
Frågan om barntilläggets framtida utformning har
emellertid beröringspunkter med annat utredningsarbete. Under innevarande år
har fiera utredningar redovisat förslag beträffande det ekonomiska stödet till
barnfamiljerna. Jag har under våren 1983 tillsatt en särskild beredningsgrupp
med uppgift att göra en samlad bearbetning av detta utredningsmaterial. 1
avvaktan på resultatet av detta arbete, som bl. a. innefattar frågan om
åldersgränserna för barnstöd, vill jag inte föreslå några mer genomgripande
förändringar i fräga om barntillägget. Jag avser därför att nu la upp enbart de
av pensionskommitténs förslag som jag finner böra snabbt genomföras eller som
har direkt samband med den föreslagna familjepensionsrefonnen. I avsnitt 6
redovisar jag mina närmare överväganden i detta hänseende.
Slutligen redovisar pensionskommittén förslag som lar
sikle på reglerna om inverkan av undantagande från ATP på pensionsUdskoil lill
änkor. 1 detta hänseende föreslär kommittén atl det vid bestämmande av
pensionstillskott till folkpension inte skall tas hänsyn till sådan
tilläggspension som skulle ha utgetts om den avlidne mannen inte hade omfattats
av undantagande.
Detta förslag vinner allmän anslutning hos
remissinstanserna. Också jag finner förslaget vara i huvudsak välgrundat och
föreslår att det genomförs. Jag förordar dock vissa justeringar i förhällande
till kommiltéförslaget. Bl.a. anser jag att även effekterna på
pensionstillskott till förtids- och ålderspension åt en änka av att den
avlidne mannen underlåtit att betala egenavgift till
Prop.
1983/84:73 70
ATP bör avskaffas. Jag återkommer i avsnitt 7 lill mina
överväganden härom.
2.2.5 Sammanfattning
Den översiktliga genomgång av pensionskommitténs olika
förslag som jag nu har gjort utvisar att jag i alll väsentligl ansluter mig
lill de principer som enligt kommitténs mening bör ligga lill grund för en
reformering av familjepensioneringen m. m. Även huvuddragen av kommitténs förslag
pä de olika områdena finner jag väl avvägda, och jag anser således all
förslagen som helhet är väl ägnade att läggas till grund för lagstiftning.
Sammanfattningsvis innebär de förslag som jag hår lägger
fram följande. Den nuvarande familjepensioneringen inorn den allmänna
försäkringen reformeras och ersätts successivt av ett nytt system för stöd ät
efterlevande. Inom delta läggs tyngdpunkten pä barnpensionerna, som utformas pä
sådant sätt att de kommer alt spela en central roll.
När det gäller stödet till vuxna efterlevande avvecklas på
sikt den nuvarande generella änkepensioneringen. Samhällsstödet inriktas i
stället primärt på att ge alla efterlevande i aktiv ålder möjlighet att stanna
kvar eller komma in i förvärvslivet. Grundläggande blir härvid samhällets
reguljära arbetsmarknadspolitiska åtgärder och insalser på
utbildningspolitikens område.
Ekonomiskt stöd enligt del nya systemet för
familjepénsionering ges pä lika villkor till änkor och änklingar - varmed
jämställs vissa grupper icke gifta samboende - samt ges en mer behovsinriktad
och tidsbegränsad utformning än nuvarande änkepensionering. Från folk- och
tilläggspensioneringen kan till efterlevande i yrkesverksam ålder utges ett
omställningsbidrag under en viss tid efter dödsfallet. Har den efterlevande ett
minderårigt barn i sin vård, kan omslällningsbidraget utgå under längre tid.
Den som efter omställnings-tidens utgång har nedsatta möjligheter att försörja
sig genom eget förvärvsarbete kan erhålla fortsatt slöd i form av ett särskilt
efterlevandebidrag.
Den reformerade familjepensiorieringen föreslås träda i
kraft den 1 januari 1985. Enligt särskilda övergångsregler ges kvinnor som då
redan uppbär änkepension fortsatt rätt hårtill. Även andra kvinnor, som vid
ikratlrädandet är över viss ålder, omfattas också fortsättningsvis av
hittillsvarande änkepensionering.
Motsvarande reform föresläs genomförd av
arbelsskadeförsäkringens efterlevandeskydd.
Vidare lägger jag fram förslag om att den särskilda
folkpensionsförmänen hustrutillägg skall avvecklas med en viss övergångstid.
Vissa förändringar föreslås också av reglerna för rätt till barntillägg till
folkpension. Slutligen föreslär jag att det vid bestämmande av
pensionstillskott till ålders- eller förtidspension ät en änka fortsättningsvis
inle skall las hänsyn till om den avlidne maken hade haft undanlagande från ATP
eller underlåtit att betala
Prop.
1983/84:73 71
egenavgift till ATP. Även dessa förändringar föresläs
träda i kraft den I januari 1985.
Jag
övergår nu till att närmare utveckla mina synpuriker pä de olika delarna i
pensionsreformen. I specialmotiveringen redovisar jag sedan mina kommentarer
till de enskilda lagbestämmelserna.
Prop. 1983/84:73 72
3 Efterlevandepensioneringen 3.1 Stödet till efterlevande
barn
3.L1
Inriktningen av stödet
Pensionskommittén gör i sitt betänkande en allmän
bedömning av barnpensioneringens betydelse i dagens samhälle. Kommittén
framhåller därvid att samhällsutvecklingen under de senaste decennierna inle
har medfört att barnpensionernas roll mera påtagligt har förändrats.
Visserligen har olika former av stöd som tar sikte pä barns behov byggts ut och
förbättrats, men föräldrarnas ekonomiska insatser är fortfarande av stor
betydelse för ett barns ekonomiska trygghet. Om någon av föräldrarna skulle
avlida innebär det atl en försörjningsinsats för barnet faller bort.
Genom
barnpensioneringen ges barnet ekonomisk ersättning för förlusten. Barnet
garanteras medel till det grundläggande underhållet och får dessutom möjlighet
att bibehålla ett visst mått av den standard som det hade före förälderns
bortgång. 1 många fall är barnpensionen av avgörande vikt när det gäller att
upprätthälla den ekonomiska tryggheten för efterlevande barn. Enligt
pensionskommitténs inening är det därför angeläget att även för framtiden lägga
slor vikl vid barnpensionerna och ge dessa en sådan utformning att de så långt
möjligt ger kompensalion för de ekonomiska konsekvenser som uppstår för barnet
till följd av dödsfallet.
Mot
bakgrund av det anförda lägger kommittén tyngdpunkten i det reformerade
systemet för efterlevandepensionering pä de pensionsförmåner som tar sikte pä
minderåriga barn. Kommittén redovisar förslag till en ökad satsning pä
barnpensionsförmånerna innefattande såväl en generell förstärkning och
utbyggnad av pensionerna som speciella insatser för barn i särskill utsatta
situationer. Sålunda föreslår kommittén att barnpensionerna fortsättningsvis
inte skall reduceras med hänsyn till de efterlevandeförmäner som kan utgå till
en vuxen efterlevande. Vidare föreslås en utbyggnad av förmånerna till barn som
mist båda sina föräldrar saml till barn i flerbarnsfamiljer. Förslagen avser
både folk- och tilläggspensioneringen.
Kommitténs överväganden och förslag har fått ett mycket
positivt mottagande under remissbehandlingen. Huvuddelen av remissinstanserna
instämmer; uttryckligen i principen att tyngdpunkten i den reformerade
efterlevandepensioneringen bör ligga pä barnpensionerna. Inte i någol yttrande
redovisas en annan uppfattning. Också de framlagda förslagen lill förstärkning
av barnpensionerna bemöts positivt av remissinstanserna. Inte heller lill
inriktningen av dessa olika konkreta förslag ställer sig någon remissinstans
helt avvisande.
Även jag kan ansluta mig till kommitténs grundläggande
utgångspunkter för förslagen och vill förorda ett genomförande av de föreslagna
förstärkningarna av barnpensionerna i olika avseenden. 1 del följande redogör
jag närmare för innebörden av dessa förslag. Härvid tar jag också upp de av
kommittén behandlade spörsmålen om avgränsningen av den pensionsberät-
Prop. 1983/84:73 73
tigade personkretsen och om övre åldersgräns för rätt till
barnpension.
Liksom
kommittén och praktiskt taget alla remissinstanserna har jag den uppfattningen
att barnpension även framdeles bör utgå inom både folk- och tilläggspensioneringen.
Enligt motsvarande principer som för bidragsförskott resp. underhållsbidrag
enligt föräldrabalken bör alltså efterlevande barn tillförsäkras en ekonomisk
grundtrygghet genom folkpensioneringen. Dessutom bör de ha möjlighet att från
tilläggspensioneringen fä ett standardtillskott som är relaterat till den
avlidne förälderns tidigare inkomster.
Nuvarande
principer för beräkningen av barnpension bör ligga fasl, och de förändringar
som genomförs bör utformas så atl de följer pensionssystemets grundprinciper.
En väsentlig utgångspunkt för nya regler pä barnpensioneringens område är atl
de utformas så, att de tillgodoser önskemålet orn ökad samordning och
förenkling av det ekonomiska stödet för barn. Jag finner det angeläget att
bestämmelserna för barnpension ges en likartad utformning inorn folk- och
tilläggspensioneringen och föreslär därför att vissa historiskt betingade
särregler avvecklas.
Som jag
kommer att gä närmare in på i samband rned min behandling av förslagen på de
områdena finner jag det vidare väsentligl från bl. a. samordningssynpunkt all
beslämmelserna om barnlivränta från arbelsskadeförsäkringen och om barntillägg
till folkpension utformas efler förebild av barnpensioneringens regelsystern.
Med hänsyn till det likartade syftet med barnpension frän folkpensioneringen
och bidragsförskott, som båda avser att tillgodose det grundläggande behovet av
ekonomiskt stöd ät barn i enförälderfamiljer, är det enligl min mening också
motiverat att förutsättningarna för rätten till dessa båda stödformer
överensstämmer inbördes så långt della över huvud taget är möjligt.
3.1.2 Personkretsen
Allmänt
Enligt de nu gällande reglerna i lagen om allmän
försäkring (AFL) har biologiska barn lill den avlidne rätt till barnpension.
Med sådana barn jämställs adoptivbarn. Detta gäller beträffande barnpension
från såväl folk-som tilläggspensioneringen. Pensionsrätt föreligger oberoende
av om den avlidne hade vårdnaden om barnet och likaledes oberoende av om denne
sammanbodde med barnet vid tidpunkten för dödsfallet. Barnpension utgår således
även efter en förälder som, t. ex. pä grund av äktenskapsskillnad, separerat
från den andre föräldern och skrits från vårdnaden om barnet. Delta förhällande
påverkas inte av att den andre föräldern gifter om sig och barnet således får
en styvförälder. Å andra sidan har barnet då inte rätt till pension efter
styvföräldern om denne senare skulle avlida. På motsvarande sått behäller
barnet pensionsrätt efter sina biologiska föräldrar även om
Prop.
1983/84:73 74
barnet vistas hos fosterföräldrar. Någon rätt till
barnpension efler fosterföräldrarna uppkommer däremot inte.
Pensionskommittén påpekar att barnpensioneringen har sin
grund i familjerättens regelsystem och har till syfte alt lämna ersättning för
bortfallet underhåll. En naturlig utgångspunkt är därför enligt kommitténs
mening att också i fråga om den barnpensionsberättigade personkretsen hälla
fast vid vad som gäller beträffande den familjerättsliga
underhållsskyldigheten. Kommittén erinrar om att styvbarn och fosterbarn är
tillförsäkrade ekonomiskt stöd i förhållande till de biologiska föräldrarna
genom underhållsbidrag eller bidragsförskott eller i form av barnpension efter
dem. För fosterbarn utges dessutom i regel särskild ersättning till
fosterföräldrarna för barnets försörjning. Mot bakgrund bl. a. härav avvisar
kommittén tanken på att utvidga rätlen till barnpension till att omfatta
styvbarn eller fosterbarn. Nuvarande regler pä området föreslås kvarstå
oförändrade.
Denna uppfattning tillstyrks av de remissinstanser som
yttrat sig i frågan. Inte heller jag har något att erinra häremot. För den av
kommittén valda avgränsningen talar såväl principiella som rent administrativa
skäl. Jag vill alltså föreslå att den barnpensionsberättigade personkretsen åven
fortsättningsvis bestäms så att den omfattar biologiska barn och adoptivbarn.
Barn som förts tid Sverige i adoptionssyfte
Som jag nämnt tidigare likställs i olika rättsliga
sammanhang adoptivbarn med biologiska barn (4 kap. 8 § föräldrabalken), och
detta gäller även med avseende på rätten till barnpension. Denna likställighet
uppkommer givetvis först sedan adoptionen kommit till stånd genom beslut av
domstol eller genom att statens nämnd för internationella adoplionsfrågor
godkänt ett i utlandet meddelat adoptionsbeslut. I de fall dä etl utländskt
barn förts till Sverige i adoptionssyfte kan det ofta ta lång tid innan
adoptionsförfarandet kan slutföras. Under denna tid vistas barnet i regel -
efter tillstånd av socialnämnd - som fosterbarn hos de tillfänkla
adoptivföräldrarna.
Rättslig reglering av förhållandet mellan barnet och de
presumtiva adoptivföräldrarna saknas i stort sett i dag. Detta innebär bl. a.
alt barnpension inte kan utgå lill barnet, om någon av de blivande
adoptivföräldrarna skulle avlida innan adoptionen hunnit genomföras.
Pensionskommittén framhåller att dessa barn regelmässigt
har en stark anknytning till de blivande adoptivföräldrarna redan innan en i
Sverige giltig adoption har kommit till stånd. Inte sällan saknar de däremot
familjerältslig anknytning fill någon i sitt ursprungsland, och stundom har man
inte närmare kännedom om de biologiska föräldrarna. Dessa barns enda
familjerelation är många gånger den de har till de blivande adoptivföräldrarna.
Mot bakgrund härav föreslär kornrnitlén att utländska barn som tas till Sverige
i adoptionssyfte skall tillförsäkras rätt till ekonomiskt stöd i form av
barnpension om
Prop. 1983/84:73 75
någon av de tilltänkta adoptivföräldrarna skulle avlida
innan adoptionen genomförts.
Remissinstanserna bemöter allmänt detta förslag mycket
positivt. Bland dem som välkomnar förslaget och betonar angelägenheten av att
det genomförs finns statskontoret, länsstyrelsen i Älvsborgs län, många allmänna
försäkringskassor, statens nämnd för internationella adoplionsfrågor och
förbundet Adoptionscentrum.
Även jag finner förslagel välmotiverat och förordar alt
det genomförs med den av kommittén angivna utformningen. De barn sorn det här
rör sig om kommer till Sverige frän sina hemländer i syfte alt bli adopterade
av en svensk familj. De tilltänkta adoptivföräldrarna måste få medgivande av
socialnämnden att ta emot barnet redan innan del lämnar sitt hemland (25 §
andra stycket socialtjänstlagen, 1980:620). Detta innebär alt det redan frän
början står klart att barnet normalt setl kommer att inom en begränsad tid
adopteras av dern som tagit emot det för värd och fostran i hemmet.
Riksdagen har tidigare antagit tvä förslag varigenom
blivande adoptivföräldrar, sorn i ett övergångsskede är att anse sorn
fosterföräldrar för barnet, likställs med andra föräldrar när det gäller rätten
till allmänt barnbidrag, värdbidrag och särskild föräldrapenning (prop.
1980/81:188, SoU 44, rskr 409 samt prop. 1981/82:216, SfU 18, rskr 446).
Enligt min mening bör således motsvarande likställighet nu
genomföras för rällen till barnpension frän folk- och tilläggspensioneringen.
Rätten härtill bör i enlighet med kommitténs förslag tillkomma utländska barn
som efler medgivande av socialnämnd har förts till Sverige i adoptionssyfle och
här mottagits för värd och fostran i enskilt hem i sådant syfte. Om någon som
pä detta sätt tar värd orn barnet skulle avlida, bör barnpension efler denne
kunna utges till barnet. Detta bör gälla oberoende av om ell adoptionsbeslut
har meddelats i barnets hemland eller inte.
3.1.3 Åldersgränser
Enligt de nu gällande reglerna i AFL utgår barnpension
inom folkpensioneringen till dess barnet fyller 18 år och inorn
tilläggspensioneringen tills barnet uppnår 19 års ålder. Anledningen till atl
del sålunda uppställts olika åldersgränser för barnpension inom folk- och
tilläggspensioneringen är främst den historiska bakgrunden. ATP-förmånerna har
utformats efter mönster av tjänstepensioneringarna på avtalsområdet, vilka
vanligen hade en övre åldersgräns vid 19 är. Förebilden för folkpensioneringens
barnpension var 1960 års lag om barnpension, i vilken föreskrevs en övre
åldersgräns vid 16 är. Denna sistnämnda åldersgräns höjdes den 1 januari 1974
lill 18 år med syfle alt uppnå överensstämmelse med reglerna för bidragsförskott.
En 18-ärsgräns gäller numera som huvudregel även
beträffande den familjerättsliga underhällsskyldigheten rnol barn. Orn
emellertid barnet går i skolan när det fyller 18 år eller återupptar skolgången
före fyllda 19 är, är
Prop.
1983/84:73 76
föräldrarna inlill dess barnet fyller 21 är
underhällsskyldiga sä länge skolgången pågår. Till skolgång räknas studier i
grundskolan, gymnasieskolan eller annan jämförlig grundutbildning (7 kap. 1 §
andra stycket föräldrabalken).
Allmänt
barnbidrag utbetalas t. o. m. det kvartal då barnet fyller 16 år. Rätten till
flerbarnstillägg omfattar dock numera även studerande i åldern 16-19 år. Elever
i grundskolan, som uppnått sådan ålder alt de inte längre får allmänt
barnbidrag, erhåller studiestöd i form av förlängt barnbidrag enligt 2 kap.
studiestödslagen (1973:349, omtryckt 1981:579, ändrad senast 1983:598). För
studerande i gymnasieskolan och vissa andra utbildningar utgår studiehjälp
enligt 3 kap. studiestödslagen. Studiehjälp beslår av studiebidrag jämte tillägg,
älerbetalningspliktiga studiemedel och resekosl-nadsersåttning. Studiebidraget
utgår för nio månader per är. Studiehjälpen utges för studerande som ät 16 år
eller äldre längst t. o. m. första kalenderhalvåret det år dä den studerande
fyller 20 är.
Pensionskommittén
har övervägl att föreslå införandet av en enhetlig åldersgräns för de tvä
formerna av barnpension inom den allmänna försäkringen. Härvid har kommittén
prövat olika alternativ, som en generell åldersgräns vid 18 eller 19 är och en
lösning i enlighet med vad som gäller i fräga om underhällsskyldigheten.
Kommittén stannar dock för all föreslå elt bibehållande av nuvarande övre
åldersgränser för rätt till barnpension.
Denna
ståndpunkt har gett upphov till blandade reaktioner under remissbehandlingen.
Några remissinslanser ansluter sig till kommitténs uppfattning, medan ett
flertal andra påtalar värdet av en för folkpensioneringen och ATP gemensam
åldersgräns. Man understryker också behovet av samordning även i förhällande
till andra förmåner som kan tillkomma barn. Bland dem som har erinringar mot
kommitténs ställningstagande förordas från något håll en 18-årsgräns, medan
andra förespråkar en enhetlig åldersgräns vid 19 år. En remissinstans anser att
efterlevandeskyddet för barn bör utsträckas till 20-21 år. Socialstyrelsen och
riksrevisionsverkel är positiva till tanken på att införa en gemensam
åldersgräns men vill sätta denna vid olika ålder beroende på om barnet studerar
eller inle. Även flera andra remissinstanser, såsom ensamförälderkommittén och
ett stort antal av de allmänna försäkringskassorna, understryker önskvärdheten
av ökad samordning på området.
Även jag
har den uppfattningen alt det frän samordningssynpunkt är av värde med
enhetliga regler i nu aktuellt hänseende för folk- och tilläggspensioneringen.
Angelägenheten härav har tidigare betonats av socialpolitiska
samordningsutredningen, som i sitt slutbetänkande (SOU 1979:94) En allmän
socialförsäkring också förordar att det för ekonomiskt slöd till barn skall
gälla tvä åldersgränser: en högre för barn som studerar och en lägre för övriga
barn. Även studiestödsutredningen (SOU 1977:31) har uttalat sig för att
barnpension skall kunna utgå så länge som studiehjälpsförmäner utges.
Under remissbehandlingen av pensionskommitténs betänkande
har fram-
Prop.
1983/84:73 77
hållits att den generella 19-år-sgränsen inom
tilläggspensioneringen numera framstår som föga motiverad med hänsyn till
utvecklingen inom socialförsäkringen och familjerätten. Jag kan instämma i
detta och vill dessulom erinra om att myndighetsåldern har sänkts till 18 är
sedan ATP-reglerna tillkom. Eftersom tilläggspensioneringens barnpension i
princip kan ses som en påbyggnad pä den barnpension som utges frän
folkpensioneringen, är det naturligt att likartade regler gäller för de båda
förmånerna.
Enligt min
mening måste de skäl som sålunda talar för en enhetlig reglering anses klart
överväga framför de skäl som kan anföras mol alt göra en ändring av vad som nu
gäller. Jag förordar därför att en gemensam åldersgräns införs för de båda
pensionsformerna. Denna bör dock kompletteras med en möjlighet att utge pension
under längre tid till barn sorn därefter fortsätter med grundläggande studier.
En sådan lösning framstår som följdriktig inte minst mot bakgrund av att
reglerna för den familjeråtlsliga underhållsskyldigheten, pä vilka
barnpensioneringens principer bygger, sedan några är tillbaka är utformade
enligt denna modell.
1 fräga om barn som inte studerar är det enligt rnin åsikt
naturligt att för båda pensionsformerna anknyta till vad som f. n. gäller inom
folkpensioneringen, dvs. atl låta pensionen utgå t. o. m. den månad varunder
barnet fyller 18 är. Barnet blir då myndigt, och enligl huvudregeln upphör
rätten till underhäll från föråldrarna vid denna tidpunkt. Det stora flertalet
av de ungdomar som är under 18 är går också kvar i grund- eller gymnasieskola,
medan enbart omkring en tredjedel av 18-åringarna och en tiondel av
19-åringarna inte har avslutat sin grundutbildning. Huvuddelen av de 18- och
19-åringar som inte tillhör denna kategori anfingen förvärvsarbetar eller
bedriver studier vid universitet eller högskola och är därmed berättigade till
återbelalningspliktiga studiemedel till finansiering av studierna. De barn som
sålunda lämnat grund- och gymnasieskolan bör sedan de uppnätt myndighetsåldern
själva kunna svara för sin försörjning. Det är här inte längre motiverat att
samhället går in med ekonomiskt bistånd genom barnpensioneringen.
I de fall då barnet genomgår utbildning vid grundskola
eller gymnasieskola är det däremot enligt min mening angeläget atl det ges en
grundläggande ekonomisk trygghet även för tiden efter fyllda 18 år. Denna kan
inle helt tillgodoses genom det särskilda studiesociala stödet. Samhällets
ambition är att alla ungdomar skall kunna fä gymnasial utbildning. Under tiden
för sådan utbildning år den studerande i regel huvudsakligen beroende av
underhäll frän föräldrarna. I det fall alt en eller båda föräldrarna avlidit
bör behovet av ekonomisk trygghet under studietiden tillgodoses genom barnpensioneringen,
som syftar till att ersätta den avlidne förälderns försörjningsinsats.
För att begränsa åtagandena för barnpensioneringen sä alt
pension inte utges också till vuxna studerande och för att fä ett regelsystem
som kan tillämpas administrativt utan alltför ingående utredning och kontroll,
finner jag det nödvändigt att det fastställs en högsta åldersgräns åven för
barn som
Prop. 1983/84:73 78
studerar. Jag vill här erinra om alt studiehjälp enligt 3
kap. studiestödslagen fill studerande i gymnasial utbildning utgår längst t. o.
m. första kalenderhalvåret det är under vilkel den studerande fyller 20 är.
Till denna åldersgräns anknyter reglerna för statskommunala bostadsbidrag om
vilka barn som skall inräknas i hushållet. Motsvarande övre åldersgräns valdes
när rätten till flerbarnstillägg nyligen utvidgades till att omfatta även
studerande i åldern 16-19 år (prop. 1982/83:88, SoU 25, rskr 256).
Jag finner det naturligt alt samma åldersgräns väljs för
barnpension frän folkpensioneringen och ATP. Detta betyder att ett barn som
börjar grundskolan vid sju års ålder och inte förlorar något är i skolan kan
uppbära barnpensionen under så lång tid alt det hinner avsluta en fyraårig
gymnasieutbildning. Barnet kan förlora etl år i skolan och ändå fä barnpension
under tid som åtgår för att slutföra en treårig gymnasieutbildning eller
förlora tvä är och kunna fullborda tvä års gymnasiala studier innan rätten till
barnpension upphör.
Mitt förslag innebär alltså alt barnpension inom både
folk- och tilläggspensioneringen skall utges upp till 18 års ålder. Om barnet
är äldre men bedriver studier på grund- eller gymnasieskolenivå skall
barnpensionen kunna utges sä länge studierna fortgår, dock längst t. o. m. juni
månad det är dä barnet fyller 20 år. På samma sätt som för rätten till
flerbarnstillägg bör rätten fill barnpension för barn som studerar knyta an
till bestämmelserna för studiehjälp enligt studiestödslagen. Barnpension bör
således utges för tid då barnet bedriver studier som berättigar till förlängt
barnbidrag enligt 2 kap. studiestödslagen eller studiehjälp enligt 3 kap.
nämnda lag.
Barnpensionen bör även vid studier efter fyllda 18 är
utbetalas månadsvis (16 kap. 4 § AFL) och alltså inte utges per läsår eller
termin. 1 princip bör krävas att barnet går i avsedd utbildning under i vart
fall någon del av månaden för att vara berättigat till barnpension för den
månaden. Om emellertid barnet genomgår en längre sammanhängande utbildning, bör
pensionen utges under hela tiden från utbildningens början till dess slut.
Barnpensionen bör således inte dras in under ferier utan studierna bör anses
fortgå även under sådan tid. Detta betyder atl inte heller det inledande
sommarlovet bör betraktas som studieuppehåll, om eleven direkt efter
grundskolan fortsätter lill gymnasieskolan eller annan i detta sammanhang
likställd utbildning. Likaledes bör barnpensionen betalas ut under t. ex.
sommarferier mellan tvä läsår i gymnasieskolan. Visserligen förvärvsarbetar
mänga elever under sommarloven, men jag anser inle atl möjligheterna för dem
atl bidra till sin försörjning under denna tid vanligen är sä goda att de
mofiverar alt barnpensionen då inte skulle utgå. Med tid för studier bör vidare
jämställas perioder dä någon som annars bedriver studier är förhindrad att
delta i utbildningen på grund av sjukdom.
Jag föreslär alltså att pensionen i princip skall utgå för
lolv månader per år vid fortlöpande studier.
Under vissa förutsättningar kan studiehjälp utgå för
deltidsstudier och
Prop.
1983/84:73 79
studier som omfaltar kortare tid än åtta veckor. Vid
studier av detta slag finns enligt min mening inte skäl att medge den
studerande barnpension efter fyllda 18 år. Inte heller bör myndiga barn som
uppbär återbetalningspliktiga studiemedel för gymnasiestudier oberoende av
föräldraekonomin berättigas till barnpension. I sådana fall har barnet brutit
sambandet med föräldrarnas ekonomiska förhållanden och har i stället en
självständig ekonomi.
De av mig
nu föreslagna reglerna för räll lill barnpension efler fyllda 18 är är av det
slaget att försäkringskassorna f. n. inte automatiskt har tillgäng till alla de
uppgifter som behövs för att fatta beslut i ärendena. Bl. a. saknas centralt
sammanhållna uppgifter om vilka barn som studerar vid grund- eller
gymnasieskola eller någon annan av de läroanstalter som berättigar till
studiestöd. Den som önskar få barnpension för tid efter uppnådda 18 års ålder
måste därför göra en sårskild ansökan och därvid ange bl. a. vilken utbildning
det gäller och den beräknade tiden för denna. Vidare bör det åligga den som
uppbär barnpension pä grundval av studier att underråtta försäkringskassan om
förändringar som inträffar och påverkar barnpensionsrätten, t. ex. om
studierna avbrutits.
Vad jag nu
föreslår väcker frågan om behovet av motsvarande ändring när det gäller den
övre åldersgränsen för rätt fill bidragsförskott. Detta spörsmål har emellertid
behandlats av ensamförälderkommittén i det nyligen avlämnade betänkandet (SOU
1983:51) Ensamföräldrarna och deras barn. Det kommer även alt prövas inom ramen
för familjeekonomiska beredningsgruppens arbete. Jag avser atl la ställning i
frågan sedan detta arbele avslutats.
3.1.4 Nivåerna för barnpension
Pensionskommittén lägger fram förslag till förstärkningar
i olika avseenden av barnpensionerna inom folk- och tilläggspensioneringen i
syfte att förverkliga grundtanken om barnpensioneringens centrala roll inom
systemet för stöd åt efterlevande. Dessa förslag vinner i princip allmänt stöd
av remissinstanserna. Mänga betonar värdet av de föreslagna förbättringarna och
anser att de nivåer som föreslås fö: pensionerna är väl avvägda. Denna
uppfattning framförs av bl. a. försäkringsöverdomstolen, LO, Svenska
kommunförbundet. Landstingsförbundet och flertalet försäkringskassor. Härtill
kan jag ansluta mig. Jag finner alltså atl kommitténs förslag tillgodoser
angelägna behov och är väl ägnade att läggas till grund för
familjepensionsreformen.
Folkpensioneringen
Enligt nuvarande regler i AFL utgår barnpension inom
folkpensioneringen på dels en grundnivå, dels en garantinivå. Oberoende av
vilka förmåner i övrigt som kan fillkomma barnet eller änkan efter den avlidne,
utges
Prop. 1983/84:73 80
barnpensionen alltid på grundnivån, som utgör 26 % av
basbeloppet för är räknat (f. n. 5 122 kr.). I de fall då båda föräldrarna
avlidit är enligt praxis grundnivån 52 % av basbeloppet för är räknat (f. n. 10
244 kr.). Enligt garantiregeln utgår barnpensionen dock alltid med sädanl
belopp all barnet, tillsammans med vad som utgår ii tilläggspension, är
tillförsäkrat barnpension pä en högre nivå. Denna garanfinivå utgör för är
räknat 62 % av basbeloppet (f. n. 12 214 kr.) om barnets båda föräldrar har
avlidit, 31 % av basbeloppet (f. n. 6 107 kr.) om barnet samtidigt uppbär
bidragsförskott och 41 % av basbeloppet (f. n. 8 077 kr.) i övriga fall dä
barnet uppbär pension efter en av föråldrarna. Avräkning görs från
garanlinivån, nedtill lägst grundnivån, mot den filläggspension i form av
btirnpension som barnet kan ha rätt till. Frän garantinivån 41 % av basbeloppet
görs dessutom avräkning med hånsyn till sådan folkpension i form av änkepension
som i det enskilda fallet utgår till en kvinna som är barnets mor eller som har
varit gift med barnels far eller har eller har haft barn med denne, under
förutsättning att barnet och kvinnan stadigvarande sammanbor. Om flera barn år
berättigade till barnpension, fördelas vid avräkningen änkepensionen lika
mellan barnen.
Pensionskommittén föreslår atl denna nuvarande
konstruktion med grundnivå och garantinivå skall behållas. Kommittén
framhåller att systemet med garantinivåer innebär ett värdefullt inslag för de
barn som inte är berättigade till ATP eller som har rätt till endast låg sådan
pension. I många fall medför garantinivån vidare en förstärkning för
flerbarnsfamiljer eftersom barnpension pä denna nivå utges till varje barn i
en familj oberoende av hur många barn det finns i familjen. Kommittén anser det
därför också befogat atl hålla fast vid dagens ordning att folkpensionen alltid
utges med samma belopp per barn oavsett det totala antalet pensionsberättigade
barn.
Inte
heller finner kommittén det motiverat med någon form av differentiering av
barnpensionerna efte r barnets ålder på sä sätt alt pensionen skulle utgå med
högre belopp för äldre än för yngre barn. Kommittén konstaterar atl kostnaderna
för barns uppehälle o. d. visserligen ökar med stigande ålder hos barnet. Men ä
andra sidan tillkommer i regel kostnader för barnomsorg för yngre barn, vilket
medför en viss utjämnande effekt. Vidare utges barnpension ofta under läng tid,
och del finns därför skäl att hellre ta sikte på barnets genomsnittliga behov
under hela denna tid än att försöka differen-fiera förmånens storlek med hänsyn
till det vid varje tidpunkt föreliggande behovet.
Någon
erinran mot kommitténs överväganden i dessa delar har - pä elt undantag när -
inte framkommit under remissbehandlingen. Inte någon remissinstans ifrågasätter
konstruktionen med grund- och garantinivåer eller förordar en differentiering
av barnpensionen efter antalet barn i familjen. Också förslaget att behålla systemet
med enhetliga nivåer oberoende av barnets ålder lämnas i allmänhet utan
erinran. Endast socialstyrelsen anser att det kan ifrågasättas att höja
garanlinivån för tonåringar men betonar
Prop. 1983/84:73 81
samtidigt att kostnaderna för en sådan reform måste vågas
mot de fördelar som uppnäs.
Även jag kan instämma i kommitténs synpunkter i här berört
hänseende.
Enligt kommitténs förslag skall nuvarande grundnivå pä 26
% av basbeloppet kvarstå oförändrad för barn som förlorat en av sina
föräldrar. Detta förslag, som lämnats utan erinran av remissorganen, kan åven
jag tillstyrka.
Också nuvarande garantinivå på 41 % av basbeloppet för
barn som uppbär pension efter en av sina föräldrar anser kommittén väl avvägd
mot bakgrund av olika undersökningar som gjorts om genomsnittliga kostnader för
barns grundläggande underhäll. Denna ståndpunkt har inte mött några invändningar
under remissbehandlingen. Inle heller jag har något att erinra häremot. Liksom
enligt hittillsvarande regler bör göras en avräkning krona för krona från
garantinivån till grundnivån mot den tilläggspension i form av barnpension som
utgår till barnet.
Som jag tidigare nämnt utges barnpension till barn som är
föräldralösa med en grundnivå på 52 % av basbeloppet sammanlagt efter båda
föräldrarna. Garanlinivån för dessa barn utgör 31 % av basbeloppet efter envar
av föräldrarna, dvs. totalt 62 % av basbeloppet. Också barn som samtidigt
erhåller bidragsförskott i förhållande till den förälder som inle avlidit får
barnpension på garanlinivån 31 % av basbeloppet. I detta fall utgör
bidragsförskottet likaså 31 % av basbeloppet.
Kommittén föreslår att grundnivån för föräldralösa barn
liksom hittills skall sättas till 52 % av basbeloppet för år räknat. Eftersom
numera i stor utsträckning båda föräldrarna bidrar fill att tillgodose barnets
ekonomiska trygghet så länge de är i livet, framstår det enligt kommitténs
mening som motiverat att åven garantinivån år dubbelt så hög för barn som
förlorat båda sina föräldrar som för den som förlorat ena föräldern. Med hånsyn
bl. a. härtill föreslår kommittén att garantinivån höjs från nuvarande 31 % av
basbeloppet efter envar av föräldrarna till 41 % av basbeloppet eller till
sammanlagt 82 % av basbeloppet (f. n. 16 154 kr.). Pä samma grunder föreslår
kommittén att motsvarande höjning till 41 % av basbeloppet skall göras av
barnpensionens garantinivå i fall där det samtidigt med barnpensionen utges
bidragsförskott för barnet.
För att upprätthälla sambandet mellan barnpension och
bidragsförskott föreslår kommittén vidare att också bidragsförskottet skall
höjas frän 31 till 41 % av basbeloppet i de fall då det utges parallellt med
folkpension i form av barnpension eller då del utges i förhällande till barnets
båda föräldrar.
Sammanfattningsvis innebär förslagen atl såväl barnpension
frän folkpensioneringen som bidragsförskott i alla situafioner då förmånerna
utges i förhållande till båda föräldrarna skall ha en nivå motsvarande 41 % av
basbeloppet årligen i förhållande till var och en av dem. Härigenom garanteras
barnet etl ekonomiskt stöd som sammanlagt motsvarar 82 % av basbeloppet.
Även de nu redovisade förslagen godtas allmänt av
remissinstanserna.
6 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr. 73
Prop.
1983/84:73 82
Uttryckligt positiva år bl. a. ensamförålderkomrniltén och
LO. För rnin del kan jag instämma med dessa remissorgan och förordar alltså atl
kommitténs förslag i dessa avseenden genomförs. Jag anser del vara en väsentlig
princip att efterlevande barn garanteras samma ekonomiska slöd efter en
förälder oberoende av om en av eller båda föräldrarna har avlidit och oavsett
om bidragsförskott utges i förhållande till en förälder eller båda eller om
sådant förskott utges samtidigt med barnpension.
Som jag redovisat i del föregående godtar jag kommitténs
förslag alt del även framdeles skall göras en avräkning från garanlinivån UU
grundnivån mot barnpension frän ATP, Nuvarande avräkning mot änkepension frän
folkpensioneringen som utges lill kvinna som sammanbor ined barnet skall
däremot avskaffas enligt kommittéförslaget. Detta följer av grundtanken bakom
reformen att tyngdpunkten inom farniljepensioneringen skall ligga pä
pensionsförmånerna till efterlevande barn. Jag delar också härvidlag kommitténs
uppfattning, som vunnit bifall vid remissbehandlingen. Någon avräkning från
barnpensionens garantinivå bör alltså inte göras mot omställningsbidrag eller
särskilt efterlevandebidrag.
Kommittén
behandlar även nuvarande regler för beskattning av barnpension och finner
därvid att dessa bör kvarstå oförändrade och alt barnpension alltså också
framdeles bör utgöra skattepliktig inkomst för barnet. Jag har inte något att
erinra häremot. Jag har i denna fräga samrått med chefen för
finansdepartementet.
Sammanfattningsvis
innebär mina förslag att barnpension liksom f. n, skall utges på en grundnivå
motsvarande 26 % av basbelopet för är räknat. Har barnets båda föräldrar
avlidit, utgör den sammanlagda grundnivån 52 % av basbeloppet. Folkpensionen
skall dock alltid utges med sådant ärsbelopp atl pensionen i förening med den
barnpension frän ATP som barnet kan ha rätt till utgör 41 % av basbeloppet. Om
barnet har mist båda sina föräldrar, skall denna garantinivå avse barnpensionen
efter envar av dem. I konsekvens härmed skall bidragsförskottet alltid utgöra
41 % av basbeloppet för är räknat, oavsett om det samtidigt utges barnpension
och oavsett om bidragsförskott utges i förhällande till också den andre
föräldern.
Tilläggspensioneringen
Enligl de för ATP gällande reglerna utges barnpension om
den avlidne föräldern vid sin död var berättigad till tilläggspension i form av
förtidspension eller ålderspension eller skulle ha varit berättigad till
förtidspension om hans arbetsförmåga vid tiden för dödsfallet varit så nedsatt
som krävs för rått till sådan pension. Barnpensionen beräknas med utgångspunkt
i den avlidnes egen ålders- eller förtidspension. Om den avlidne inte uppbar
ålders- eller förfidspension vid tidpunkten för frånfället, beräknas
barnpensionen med utgångspunkt i den förtidspension som han skulle ha fått om
rätt till hel sådan pension hade inträtt vid tidpunkten för dödsfallet.
Storleken av barnpensio-
Prop. 1983/84:73 83
nen beror f. n. dels pä om pensionsberättigad änka finns,
dels på barnens antal. Efterlämnar en man änka och elt pensionsberättigal barn,
blir barnets pension 15 % av faderns egenpension. Är ett barn ensamt
pensionsberättigal, blir barnets pension 40 % av den avlidnes egenpension.
Finns fler barn, ökas de nu angivna procenttalen med 10 för varje barn utöver
det första och det sammanlagda barnpensionsbeloppet fördelas lika mellan barnen
(14 kap. 5 § AFL).
Pensionskommittén
anser alt nuvarande kompensationsgrad 'mom ATP för ett ensamt
pensionsberättigal barn - 40 % av egenpensionen, vilkel i princip motsvarar 24
% av den avlidnes tidigare pensionsgrundande inkomst - är tillfredsställande
avvägd och väl svarar mot det behov av standardtillskott som rimligen bör
komma barnet till del. Kommittén framhåller alt redan dagens regler i dessa
fall innebär att barnpensioneringen fyller den centrala roll som den bör ha
inom den reformerade farniljepensioneringen. Den standardtrygghet som
garanteras med nämnda kompensationsgrad bör emellertid enligt kommittén
fortsättningsvis tillkomma barn även i fall då det samtidigt utges
familjepension från ATP till en vuxen efterlevande. Kommittén föreslår därför
att barnpensionen frän tilläggspensioneringen till ett pensionsberättigal barn
alllid skall uigöra 40 % av den avlidnes egenpension. Om pension samtidigt
utges till en vuxen efterlevande frän ATP, bör den vuxnes pension reduceras i
stället för barnpensionen.
Enligt pensionskommitténs uppfattning är del f. n. en
alltför stor skillnad i pensionsnivä mellan efterlevande barn i
ellbarnsfamiljer och barn i familjer med flera barn. Kommittén finner det
önskvärt att förstärka det ekonomiska stödet för barn i flerbarnsfamiljer och
föreslär därför att tillägget till den sammanlagda barnpensionen för varje barn
utöver det första höjs frän nuvarande 10 till 20 % av den avlidnes egenpension.
Liksom f. n. bör det sammanlagda beloppet för barnpension i dessa fall delas
lika mellan barnen.
Dessa
kommitténs förslag bemöts i allmänhet positivt av remissinstanserna. Förslaget
atl höja tilläggspensionen i de fall dä den avlidne efterlämnar fler än ett
barn anses välgrundat och innebära en välbehövlig förstärkning av stödet för
barn i flerbarnsfamiljer. Även förslaget att låta barnpensionen utgå opåverkad
av vuxen efterlevandes pension tillstyrks av dem som yttrar sig däröver.
För egen del anser jag liksom kommittén att
barnpensionerna inom ATP även i framfiden bör beräknas pä grundval av den
egenpension som den avlidne uppbar eller hade intjänat rätt till vid sin
bortgång. En sådan ordning är naturlig mot bakgrund av att syftet med
tilläggspensionen skall vara atl tillförsäkra barnet en del av den standard som
del hade under förälderns livstid. En barnpension frän ATP som utgår med 40 %
av den avlidne förälderns egenpension innebär redan vid tämligen låg
genomsnittlig ATP-poäng för föräldern ett betydande standardtillskott för
barnet. I regel garanteras barnet genom tilläggspensionen en god ekonomisk
ställning. Jag kan därför ansluta mig till kommittéförslaget atl
tilläggspension för ett
Prop.
1983/84:73 84
ensamt pensionsberättigal barn även framdeles bör utges
med en kompensationsgrad motsvarande 40 % av den avlidnes egenpension.
Jag kan också tillstyrka förslaget att barnels
tilläggspension framdeles - i likhet med vad jag föreslår gälla inom
folkpensioneringen - inle skall minskas på grund av att en vuxen också uppbär
familjepension efter den avlidne. Som jag senare utvecklar bör reduktionen i
stället göras pä den vuxnes pension. För det första barnet bör
tilläggspensionen således alltid utgöra 40 % av den avlidnes egenpension.
Eftersom syftet med tilläggspensionen i princip är all
låta barnet bibehålla etl visst mått av den standard sorn det hade medan
föräldern ännu var i livet, framstår det som följdriktigt att pensionen för
varje barn utgår med lägre kompensationsgrad ju fler barn som uppbär
barnpension efter föräldern. Finns flera barn i familjen var självfallet den
andel av förälderns inkomster som kom vart och ett av barnen till godo under
dennes livstid lägre än den skulle ha blivit om barnen hade varit färre.
Emellerfid medför de hittillsvarande reglerna att
barnpensionen för varje barn sjunker väl kraftigt för barn i flerbarnsfamiljer
och alt vart och ett av dessa inte alltid får ett skäligt standardtillskott
genom tilläggspensionen. Jag delar alltså kommitténs uppfattning atl
pensionsnivän för barn i familjer med fler än ett barn bör höjas. Enligt min
mening innefattar kommitténs förslag en lämplig avvägning, och jag vill därför
tillstyrka en höjning av tillägget för varje barn utöver det första frän 10
till 20 % av den avlidnes egenpension. Liksom f. n. bör den sammanlagda
pensionen fördelas lika mellan barnen.
Den sålunda föreslagna höjningen av tilläggspensionsnivån
för barn i flerbarnsfamiljer aktualiserar frågan om införandet av en särskild
begränsningsregel för hur hög fam'iljepension som sammanlagt skall kunna utgå
efter en avliden försäkrad. Tanken härpå avvisas av pensionskommittén (betänkandet
s. 278-279). Under remissbehandlingen har emellertid frän något håll efterlysts
en regel med denna innebörd.
Med nuvarande kompensationsgrader för barnpension inom ATP
måste behovet av en särskild begränsningsregel anses vara mindre framlrädande.
Till följd av de förbättringar av barnpensionerna inorn ATP som jag nu föreslår
kan det dock i ett siörre antal fall än f. n. iniräffa att den sammanlagda
familjepensionen från ATP skulle överstiga den avlidnes egenpension. Utges
familjepension enbart i form av barnpension skulle detta bli fallet om det
finns fem eller flera pensionsberättigade barn. Och är även en vuxen
efterlevande berättigad till familjepension, skulle den sammanlagda pensionen
överstiga egenpensionen när barnpension utges till fyra eller flera barn.
Även om fallen således även i fortsättningen torde bli
ganska sällsynta anser jag att bl. a. principiella skäl talar för att en
begränsningsregel införs. ATP är en försäkring enligt vilken pensionernas
storlek relateras till tidigare pensionsgrundande inkomster. Det framstår då
som naturligt att den sammanlagda familjepension sorn kan utgå efter en avliden
begränsas till att
Prop.
1983/84:73 85
motsvara högst den egenpension som den avlidne uppbar
eller skulle ha kunnat uppbära. Om den avlidne t. ex. var förtidspensionär med
hel förtidspension, finns det enligt min mening inga skäl varför familjen
skulle kunna erhålla en sammanlagt högre pension frän ATP efter dödsfallet än
vad som utgick medan den försäkrade alltjämt levde, alltså samtidigt som
kostnaden för dennes uppehälle m. rn. bortföll.
I
sarnmanhanget vill jag erinra om alt en sådan maximeringsregel f. n. finns inom
arbelsskadeförsäkringen. Jag vill också hänvisa till att det enligt lagen
(1947:529) om allmänna barnbidrag numera utges flerbarnstillägg fill familjer
med tre eller flera barn och atl den ekonomiska situationen för dessa familjer
därigenom förbättrats.
Jag
föreslär alltså att det införs en särskild begränsningsregel av den innebörden
att det efter en avliden inte skall kunna utges tilläggspension i form av
familjepension med högre sammanlagt belopp än vad som motsvarar den avlidnes
egenpension. Regeln bör avse summan av barnpensioner och efterlevandepension
till en vuxen efterlevande i form av omslällningsbidrag eller särskilt
efterlevandebidrag. Tekniskt bör bestämmelsen utformas på det sättet att, om de
sammanlagda familjepensionerna efter en avliden försäkrad - beräknade enligt
vanliga regler - uppgår till belopp som överstiger egenpensionen,
familjepensionerna skall minskas proportionellt så att de tillsammans motsvarar
egenpensionen.
Den nedsättning som sålunda kan komma att ske med
tillämpning av den föreslagna maximeringsregeln bör givetvis inte vara
definitiv. Om någon av pensionerna upphör bör övriga pensioner räknas upp så
att de tillsammans motsvarar högst egenpensionen.
Enligt de
nu gällande reglerna kan fiera familjepensioner från ATP inte utgå samfidigt
till samma person (14 kap. 7 § AFL). Detta betyder bl. a. atl föräldralösa barn
inte kan uppbära barnpension efter både sin far och mor. Barnet erhåller i
sådant fall enbart den största av pensionerna.
Pensionskommittén menar att denna regel möjligen kan ha
varit motiverad vid den lidpunkt då ATP-syslemet tillkom. Sedan dess har
emellertid den ökade förvärvsfrekvensen bland kvinnor gjort det allt vanligare
att båda föräldrarna bidrar till familjens gemensamma standard genom arbete
utanför hemmet och att båda svarar för tillgodoseendet av ett barns underhåll. Så
länge båda föräldrarna lever har barnet rätt till underhåll på samma villkor
från envar av dem. Det är enligt kommitténs uppfattning naturligt att detta
återspeglas inom barnpensioneringen. Barn som förlorat båda sina föräldrar bör
därför framdeles kunna få barnpension från ATP efter dem båda. Enligt
kommitténs förslag skall tilläggspension i dessa fall utgå efler var och en av
föräldrarna på samma nivå sorn gäller för barn sorn uppbär pension efter en
förälder.
Förslagel mottas positivt av remissinstanserna. Också jag
finner förslaget angeläget och förordar att del läggs till grund för
lagstiftning.
Sammanfattningsvis innebär mina förslag att barnpension
skall motsvara
Prop.
1983/84:73 86
40 % av den avlidnes egenpension orn ett barn är ensamt
pensionsberättigal. Detta skall gälla även om det finns en pensionsberättigad
vuxen efterlevande. Efterlämnar den avlidne flera barn, ökas procenttalet 40
med 20 för varje barn utöver det första, och det sammanlagda pensionsbeloppet
fördelas lika mellan barnen. Efler en avliden kan dock aldrig utges
farniljepension rned högre sammanlagt belopp än vad som motsvarar
egenpensionen. Har barnet förlorat båda sina föräldrar skall barnpension utges
efter var och en av föräldrarna med samma kompensationsgrad sorn då en av
föräldrarna avlidit.
3.2 Stödet till vuxna efterlevande
3.2.1 Inriktningen av stödet
Till vuxna efterlevande bör särskilt slöd från den
allmänna pensioneringen utgå endast i situationer dä det generellt sett kan
antas föreligga behov därav. Som jag anfört i avsnitt 2,2 bör syftet rned detta
stöd vara att kompensera direkta och omedelbara effekter av dödsfallet. Stödet
bör utges lill efterlevande i yrkesverksam ålder från både folk- och
tilläggspensioneringen. Denna efterlevandepension skall kunna utges i tvä olika
former, nämligen dels som elt omställningsbidrag för en begränsad tid i
anslutning till tidpunkten för dödsfallet, dels sorn ett särskill
efterlevandebidrag till sådana efterlevande som av speciella skål inle lyckas
bereda sig en tillfredsställande försörjning genom förvärvsarbete omgående
eller efter arbetsmarknads- och utbildningspolitiska insatser. Även
förtidspensioneringen blir av betydelse i sammanhanget.
1 det följande redovisar jag mina överväganden om den
närmare utformningen av omställningsbidraget och det särskilda
eflerlevandebidragel sarnl om de regler i övrigt som bör gälla för förmånerna.
Kvinnor som vid ikraftträdandet är äldre eller i medelåldern skall emellertid
enligl övergångsbestämmelserna även fortsättningsvis vara skyddade enligt
hittillsvarande regler för änkepension. Också yngre kvinnor sorn vid
ikraftträdandet redan har rätt till denna förmän skall kunna fortsätta att
uppbära änkepension. Till den närmare innebörden av dessa övergångsbestämmelser
återkommer jag i avsnitt 3.4.
3.2.2 Personkretsen
Allmänna synpunkter
En central fråga som uppkommer när det gäller att ta
ställning till utformningen av reglerna för den reformerade
farniljepensioneringen är vilka grupper som denna pensionering bör omfatta och
hur denna personkrets avgränsas lagtekniskt. Härvid måste avgöras vilka
samlevnadsformer som skall kunna grunda rått för en vuxen efterlevande att
erhålla omslällningsbidrag eller sårskilt efterlevandebidrag efter ett
dödsfall. Vad spörsmå-
Prop.
1983/84:73 87
let gäller är alltså all bestärnma vilken relation som
före dödsfallet skall ha förelegat för att den efterlevande skall kunna ges
ratt till förmåner från familjepensioneringen efler den avlidne.
Enligt
nuvarande regler för änkepension föreligger i delta hänseende en skillnad
mellan folk- och tilläggspensioneringen. Inorn båda pensionssystemen utges
änkepension till efterlevande maka utan krav pä all makarna sammanbodde vid
lidpunkten för dödsfallet. Inom folkpensioneringen likställs dessutom vissa
kategorier ogifta samboende rned gifta i fråga om rätlen till änkepension.
Sålunda skall enligl 8 kap. 2 § AFL en ogift eller frånskild kvinna eller änka,
som stadigvarande sammanbodde med en ogift eller frånskild man eller änkling
vid dennes död och som varit gift med eller har eller har haft barn med honom,
likställas med änka i vad avser rätten till folkpension i form av änkepension.
Någon motsvarighet till denna regel finns inte inom tilläggspensioneringen.
Även
ålders- och förtidspension frän folkpensioneringen påverkas av civilstånd och
samlevnadsförhållanden så till vida att pensionen utges med lägre belopp till
en gift försäkrad, vars make också uppbär folkpension, än lill en ensam
pensionstagare. Härvid likställs rned gift pensionstagare en
pensionsberättigad, som stadigvarande sammanbor rned någon (gift eller icke
gift) med vilken han har varit gift eller har eller har haft barn (10 kap. 1 §
AFL). Molsvarande gäller beträffande rätlen till huslrutillägg och kommunall
bostadstillägg till folkpension.
Dessa
regler inorn folkpensioneringen fick sin nuvarande utformning är 1960.1 den
dessförinnan gällande lagstiftningen (1946 års lag om folkpensionering) fanns
en bestämmelse av innebörd att, när särskilda skäl föranledde därtill, en ogift
pensionsberättigad som sedan avsevärd lid sammanlevde med annan under
äktenskapsliknande förhållanden kunde anses såsom gift med denne. Skälen till
1960 års ändring var huvudsakligen en önskan att anknyta pensionsrätten lill
lätt konslalerbara fakta och därigenom undgå en betydande administrativ
belastning samtidigt som den personkrets som kunde anses vara i behov av
änkepension avgränsades pä ett lämpligt sätt. Föreskriften i 1946 års lag hade
dessutom stundom gett upphov till myckel stark irritation och olust både hos
pensionsberättigade, som blev utfrågade om sina mest intima förhållanden, och
hos dem som hade atl i tjänsten utreda dessa förhållanden.
Samma
samboendebegrepp som inom folkpensioneringen gäller också på andra områden, t.
ex. inom skattelagstiftningen, i studiestödslagen samt för föräldraförsäkringen
och sjukförsäkringen.
Pä vissa
häll i lagstiftningen finns emellertid etl vidare samboendebegrepp av innebörd
att med gifta likställs de som lever samman under äktenskapsliknande
förhållanden. Sådana regler förekommer bl. a. inorn arbetsskadeförsäkringen
(som dessutom kräver att sammanlevnaden beställ avsevärd tid) och beträffande
rätten till slalliga och statskommunala bostadsbidrag.
Pensionskommittén redovisar i sitt betänkande utförliga
överväganden i
Prop. 1983/84:73 88
fräga om hur den fatniljepensionsberätligade personkretsen
lämpligen bör avgränsas. Särskild uppmärksamhet ägnar kommittén spörsmålet om
behovet och utformningen av en regel som likställer ogifta samboende med gifta
når det gäller råtlen till efterlevandepension.
Inledningsvis anger kommittén några grundläggande
utgångspunkter för övervägandena. För att efterlevandepension skall utges bör
enligl kommittén krävas att det rört sig om en samlevnad med familjefunktioner
mellan den efterlevande och den sedermera avlidne, och det bör dessutom fordras
att parterna i och för sig skulle ha kunnat ingå äktenskap med varandra. Vidare
bör pension utgå endast i fall dä parterna stadigvarande sammanbodde rned
varandra vid lidpunkten för dödsfallet. Ytterligare bör krävas att del
förelegal en hushällsgernenskap mellan parterna och alt sammanlevnaden dem
emellan haft viss stadga och varaktighet.
Mot bakgrund av de uppställda principerna finner kommittén
det motiverat att hålla fast vid äktenskapet som utgångspunkt för
avgränsningen av den personkrets som skall omfattas av efterlevandeskyddet.
Kommittén framhåller att, även om äktenskapets betydelse för familjebildningen
har minskat nägol under de senaste åren, det alldeles övervägande anlalel
personer som sammanlever fortfarande är gifta. I all synnerhet gäller detta i
de åldersgrupper som primärt berörs av efterlevandepensioneringen. Flertalet
samlevnadsförhållanden börjar visserligen i den formen att parterna sammanbor
utan äktenskap, men de leder efter kortare eller längre tid till att parterna
ingår äktenskap såvida de inte separerar.
Emellertid kan man enligt kommitténs bedömning inte stanna
vid äktenskapet som avgränsning av den pensionsberättigade personkretsen. Det
är i dag en realitet att ett beiydande antal personer sammanbor utan att vara
gifta. Enligt gjorda bedömningar tillhör ungefär 15 % av alla sarnboen-de par
denna kategori. Enligt kommitténs mening bör en grundläggande princip för
efterlevandepensioneringen vara att denna så långt det är praktiskt möjligt och
socialt motiverat uppvisar neutralitet mellan olika former av samlevnad.
En sådan likställighet mellan gifta och vissa grupper
ogifta saniboende bör inom den reformerade familjepensioneringen gälla för
såväl folk- som tilläggspensioneringen. Kommittén anser det vara en väsentlig
princip att reglerna för de båda pensionssystemen är lika även beträffande
personkretsen. Enhetligheten bör genomföras på så sätt att man för
tilläggspensioneringen vidgar grunden för efterlevandeförmäner så att ogifta
samboende i vissa fall likställs med gifta.
Kommitténs synpunkler i nu berörda avseenden godtas - pä
elt undantag när - av remissinstanserna. Från flera häll understryks särskilt
värdet av enhetliga regler för folk- och tilläggspensioneringen. Endast riksförbundet
för sexuellt likaberättigande (RFSL) har invändningar såtillvida att förbundet
är kritiskt mot kommitténs ställningstagande atl de nya reglerna för
familjepension inte skall omfatta homosexuella samboende.
Prop.
1983/84:73 89
För min rfe/har jag inte något atl erinra mot kommitténs
överväganden i de hänseenden som här redovisats. Som framgår av vad jag anfört
redan i avsnitt 2.2.1 kan jag ansluta mig till de av kommittén uppställda
utgångspunkterna för avgränsningen av den pensionsberättigade personkretsen.
Liksom kommittén anser jag atl rätten till
efterlevandeslöd inte kan grundas uteslutande pä upplösningen av ett äktenskap.
Även om avgränsningen av den pensionsberättigade personkretsen alltjämt bör
ske med äktenskapet som utgångspunkt, finner jag på de av kommillén angivna
skälen det angeläget att även vissa kategorier ogifta samboende ges möjlighet
att efter den andra partens bortgång erhålla ekonomiskt stöd genorn
efterlevandepensioneringen.
Mot bakgrund av det sagda förordar jag att den nuvarande
anknytningen inom ATP till äktenskapet vidgas så att rätt till tilläggspension
i form av omställningsbidrag och särskilt efterlevandebidrag medges även vissa
grupper icke gifta samboende.
Innan jag går in på frågan om reglernas närmare utfornming
vill jag allmänt beröra spörsmålet orn möjligheterna och lämpligheten av att på
olika områden av lagstiftningen ha helt överensstämmande regler om i vilka fall
samboende icke gifta skall likställas med gifta.
Genom de
förslag jag nu lägger fram uppnäs betydande samordningsvinster. Enhetliga
regler kommer atl gälla för familjetillhörighet inom socialförsäkringen när
det gäller stödet ät efterlevande. Delta ligger i linje rned riksdagens (SfU
1982/83:14, rskr 211) uttalande om behovel och angelägenheten av all reglerna
för familjetillhörighet görs gemensamma pä sä mänga områden sorn möjligt inom
det socialpolitiska bidragssystemet. Enligt riksdagen är detta en av de frågor
sorn bör prioriieras vid det fortsatta arbetet med en samordnad
socialförsäkring.
Samtidigt har riksdagen allmänt sett framhållit att
samordningssträvandena måste underordnas de grundläggande syftena med den del
av socialpolitiken som det är fräga om. Detta måste beaktas när det gäller
efterlevandeskyddet. Det är inte självklart alt samma regler skall gälla inom
efterlevandepensioneringen som för t. ex. inkomstprövade förmåner som
bostadsbidrag. Pension utgår ofta under läng tid. och det finns dä skäl alt
ställa strängare krav på samhörigheten än när det gäller personer som bor
tillsammans och ansöker om bostadsbidrag. Det ligger i sakens natur atl
samboendebegrep-pet inom efterlevandepensioneringen måste bygga pä
förhållandena fram till dödsfallet. Dessa förhållanden blir avgörande för
rätten till pension och alltså många gånger av stor ekonomisk betydelse. Rätten
lill bostadsbidrag däremot beror nalurligen av ett löpande samboendeförhällande
och omprövas vid förändringar. Del kan således från olika utgångspunkter vara
motiverat att ställa stora krav pä det samboendebegrepp som skall gälla inom
éfterlevandepensioneringen.
Det är emellertid viktigt att ett enhetligt
samboendebegrepp tillämpas inom bidragsformer som har nära samband, t. ex. för
olika inkomstprövade
Prop. 1983/84:73 90
slöd resp. för olika efterlevandeförmäner. Jag lägger nu
fram förslag orn att samma Irkställighetsregel skall gälla för familjepension
inom både folk- och tilläggspensioneringen. I det följande kommer jag att
föreslå att motsvarande regel görs tillämplig också på rätten lill
efterlevandelivräntor från arbetsskadeförsäkringen. I princip samma
samboendebegrepp sorn för efterlevandepensioneringen bör dessutom gälla vid
tillämpningen av andra regler inom den allmänna pensioneringen som tillägger
familjetillhörigheten betydelse. Bl. a. finner jag det naturligt att del
samboendebegrepp som tillämpas för rätten lill familjepension är detsamma som
det som väljs när det gäller att avgöra under vilka omständigheter rätlen till
utgående familjepension skall bortfalla. Vidare bör
efterlevandepensioneringens samboendebegrepp i princip överensstämma rned det
som gäller vid tillämpningen av bestämmelserna om beräkning av ålders- och
förtidspension från folkpensioneringen.
I detta
sammanhang vill jag slutligen ta upp ett annat spörsmål sorn behandlats av
pensionskornntiltén och som även berörts i några av remissyttrandena. Det
avser i vilken utsträckning det finns anledning att låta familjerättens regler
vara vägledande när det gäller alt utforma samboende-begreppet inom
familjepensioneringen. Under remissbehandlingen av kommittébetänkandet - och
även i andra sammanhang - har framhållits att det är önskvärt att
familjelagstiftningen ulgör utgångspunkt för regleringen av de ogifta
samboendes ställning inom efterlevandepensioneringen och att slutlig ställning
inte bör tas förrän pågående reformarbete på familjerättens område har
avslutals. Härvid har hänvisats till de förslag som familjelagssakkunniga lagt
fram i betänkandet (SOU 1981:85) Äktenskapsbalk och somf. n. bereds inom
justitiedepartementet.
Jag vill i
denna fråga peka pä atl familjelagstiftningen f. n. i huvudsak reglerar endast
den form av samlevnad mellan en man och en kvinna som tagit sig uttryck i
äktenskap. Samlevnad under andra betingelser saknar där i princip rättsliga
konsekvenser. f)et är försl när de ingår äktenskap som ekonomiska rättigheter
och förpliktelser uppkommer mellan parterna. Endast i fall dä parterna är gifta
med varandra inträder t. ex. inbördes underhållsskyldighet och arvsrätt dem
emellan.
Någon
siörre förändring härvidlag skulle inte bli följden efter ett genomförande av
familjelagssakkunnigas nyss nämnda förslag. Detta upptar visserligen en del
bestämmelser om personer som, utan alt vara makar, har gemensamt hem och
hushåll och samlever under äktenskapsliknande förhållanden. De föreslagna bestämmelserna
syftar emellertid inte till annat än att i begränsad omfattning lösa praktiska
problem vid upplösningen av samlevnaden och tar närmast sikte pä delningen av
bostad och bohag som parterna har förvärvat för gemensamt begagnande. Däremot
tas i betänkandet inte upp några förslag om t. ex. giftorättsgemenskap mellan
de samboende eller om underhällsskyldighet eller arvsrätt dern emellan. Detta
ligger helt i linje med den principiella ståndpunkt som iritogs i samband rned
1973 års familjerätts-
Prop.
1983/84:73 91
reform (prop. 1973:32, LU 20, rskr 256). Dä fastslogs att
det inom familjerätten inle kunde komma i fräga att generellt ge regler för
samboende ogifta av samma innehåll sorn för gifta. Härvid framhölls också alt
det däremot pä områden utanför familjerätten, t. ex. i fräga om sociala
förmåner, borde eftersträvas att bestämmelserna fick ett sådant innehåll att de
inte påverkade parternas val av samlevnadsform.
Denna
kortfattade översikt torde ge vid handen att alltför stor betydelse inle kan
tillrnätas en jämförelse med hur frågan om ogifta samboendes ställning löses
inom familjerätten och att endast ringa vägledning kan hämtas från
lagstiftningen på det området.
Med det
sålunda anförda övergår jag till att behandla spörsmålet om likställighetsregelns
närmare ulformnig.
Familjepensioneringens llkstållighetsregel
Pensionskommittén betonar inledningsvis att det inle kan
komma i fräga att föra in alla fall av samlevnad utan äktenskap mellan en man
och en kvinna under likställighetsregelns tillämpningsområde. Det bör krävas
att sammanlevnaden generellt sett varit mera fasl och varaktig. Önskvärt år
också att regeln tar sikte pä sådana situationer där behov typiskt sett
föreligger av ekonomiskt slöd och att rätten därtill inte görs vidare än vad som
framstår såsom socialt motiverat. Enligt kommitténs mening år det nödvändigt
alt likställigheten begränsas till att omfatta lätt konslalerbara och klart
definierade situationer.
En lösning
som i mycket tillgodoser de önskemål som kan uppställas för likstållighelsregelns
utformning är enligt kommittén det samboendebegrepp som f. n. finns inom
folkpensioneringen och bl. a. avser rätten till änkepension. Genom dess
anknytning till förekomsten av gemensamt barn eller tidigare äktenskap har
regeln dessutom den fördelen att den täcker flertalet av de fall där
överensstämmelsen med ett äktenskap är störst och där det finns anledning för
samhället att gripa in med särskilt stöd ål en efterlevande. Kommittén
framhåller att man med ett samboendebegrepp av sådani innehåll inte behöver
befara att stora grupper icke gifta samboende i en skyddsvärd situation kan
komma att falla utanför eflerlevandepensioneringens tillämpningsområde. Enligt
kommitténs mening är det dock motiverat att likställighetsregeln tar sikte även
på ogifta samboende som väntade gemensamt barn vid dödsfallet.
Kommittén
föreslår således att, inom såväl folk- som tilläggspensioneringen, förmåner
skall utgå till efterlevande make. En förutsättning skall vara att makarna
sammanbodde vid tidpunkten för dödsfallet. Med makar skall inom båda
pensionssystemen likställas man och kvinna som vid den enes bortgång
stadigvarande sammanbodde med varandra och som tidigare varit gifta med
varandra eller har eller har haft eller väntade gemensamt barn.
Huvuddelen av remissinslanserna tillstyrker all den
pensionsberättigade
Prop. 1983/84:73 92
personkretsen bestäms i enlighet rned kommiltéförslaget.
Härvid betonar Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet - mot bakgrund
av erfarenheterna frän tjänstegrupplivförsäkringarnas område av tillämpningen
av begreppet äktenskapsliknande förhållanden - behovet av fasta kriterier för
prövningen av frågan om sammanboende föreligger. Även fiera försäkringskassor
understryker önskvärdheten härav. Kassorna förklarar också atl nuvarande
likställighelsregler inom folkpensioneringen fungerar tillfredsställande och
uppger alt ett vidare samboendebegrepp skulle kunna medföra betydande
utrednings- och tillärnpningssvårigheter. Enligt flera försäkringskassor får
reglerna för efterlevandeskyddet inte bli så allmänt hållna atl de ger utrymme
för moraliska ställningstaganden eller onödiga irritationsmoment vid
ulredning.
I några
yttranden framförs dock invändningar mot kommitténs ståndpunkt och förordas alt
likställighelsregeln omfattar även vissa grupper ogifta samboende som inte
varit gifta med varandra tidigare och som inle heller har gemensamt barn.
Enligt länsstyrelsen i Jönköpings län bör främst övervägas att införa en
dispensregel som ger utrymme för att utge omställningsbidrag till efterlevande
som levt i samvetsäktenskap under minst tvä års tid och som saknar egna
inkomster samt sammanbott med icke gemensamt barn. TCO förordar ell enhetligt
samboendebegrepp inom all lagstiftning rned den personkrets som
familjelagssakkunniga föreslagit (SOU 1981:85). Även SACO/SR uttalar sig för
enhetlighet på olika rättsområden och menar att det kunde övervägas att ge
ogifta samboende utan gemensami barn rätt till omställningsbidrag under
förutsättning att parterna sammanbott under viss tid, längre än den
femårsperiod som föresläs gälla som huvudregel.
För eg«?
de/anser jag, sorn jag anfört redan i avsnitt2.2.1,del väsentligt att reglerna
för likställighet mellan gifta och ogifta samboende utformas så, alt de blir
enkla att tillämpa och inte erfordrar någon ingående och tidskrävande kontroll
och utredning eller uppfattas som integritetskränkande. Delta betyder dels att
begreppet med nödvändighet måste definieras pä ett sådant sätt att det klart
fastslår vilka objektiva förutsättningar som skall uppfyllas för att
likställighet skall vara för handen, dels att dessa förutsättningar låter sig
konstatera utan ingående individuell prövning i varje enskilt fall.
Utrednings-
och tillämpningssvårigheter skulle, som betonas av bl. a. många av försäkringskassorna,
lätt kunna uppstå om likställighetsregeln utformades sä, att den generellt tog
sikle pä fall av samlevnad under äktenskapsliknande förhållanden och således
omfattade också ogifta samboende som inte har gemensamt barn och som inte
heller tidigare varit gifta med varandra. Erfarenheterna av den regel som fanns
i 1946 års lag orn folkpensionering talar mot atl nu återgå till en bestämmelse
som bygger på begreppet äktenskapsliknande förhållanden. Med en regel av den
innebörden skulle svårigheter uppstå vid den praktiska tillämpningen, som
skulle bli administrativt resurskrävande och ge alltför stort utrymme för
skönsmässiga avgöranden.
Prop. 1983/84:73 93
Med hänsyn till det anförda kan jag inte biträda tanken pä
ett samboendebegrepp som bygger på begreppet samlevnad under
äktenskapsliknande förhållanden.
Det är ofrånkomligt att den allmänna pensioneringens
regelsystem utformas efter enkla och schabloniserade grunder avpassade rned
tanke pä normalfallen och att utrymmet för skönsmässiga bedömningar begränsas i
möjligaste män. För att inte försvåra tillämpningen och överskädlighelen kan
regelsystemet inte förses med en mångfald undantag eller specialbe-stärnmelser
med syfte att täcka in varje särskild situation som kan länkas uppstå. Tanken
på att komplettera en generell likställighelsregel med en speciell
dispensregel, som skulle ge utrymme för likställighet i också andra fall än
enligt huvudregeln, kan jag därför inte tillstyrka. Mot en sådan bestämmelse
kan dessutom riktas i huvudsak samma invändningar som mol alternativet att
bygga upp likställighetsregeln pä grundval av begreppel samlevnad under
äktenskapsliknande förhållanden.
Jag ställer mig därför - liksom det stora flertalet av
remissinstanserna -bakom det förslag till samboendebegrepp som
pensionskommittén redovisat och som i huvudsak överensstämmer med nuvarande
regel inom folkpensioneringen, vilken tillämpats under en läng tid. Atl ogifta
samboende likställs med gifta åven såvitt gäller efterlevandepension frän ATP
ser jag som en välmotiverad utvidgning och en väsentlig förbättring i
jämförelse med det nuvarande efterlevandeskyddet. Jag är också positiv lill
förslagel att låta likställighet inträda redan i den situationen att de
samboende väntade gemensamt barn vid den tidpunkt dä en av dem avled.
Sammanfattningsvis innebär mitt förslag att den
personkrets som skall omfattas av den reformerade efterlevandepensioneringen i
första hand skall utgöras av gifta. Med makar likställs ogift man och kvinna
som stadigvarande sammanbodde med varandra vid tidpunkten för dödsfallet och
som tidigare varit gifta med varandra eller som har eller har haft eller vid
dödsfallet väntade gemensamt barn.
Krav på stadigvarande sammanboende
Som tidigare nämnts föreslår pensionskommittén att en
förutsättning för rätt till efterlevandepension skall vara att parterna
stadigvarande sammanbodde med varandra vid tidpunkten för dödsfallet. Detta
villkor skall enligt förslaget gälla inte enbart för personer som enligt den
föreslagna likställighetsregeln jämställs med gifta utan även för makar.
Detta förslag, som godtas av remissinstanserna, kan även
jag biträda. Alt ett sådant villkor erfordras i fråga om dem som likställs med
gifta följer redan av utformningen av den nyss föreslagna likställighetsregeln.
Också för gifta bör emellertid framdeles, till skillnad frän vad som nu
föreskrivs för rällen till änkepension, gälla ett krav pä att makarna
stadigvarande sammanbodde med varandra vid dödsfallet. Om makarna dessförinnan
har flyttat isär på
Prop. 1983/84:73 94
grund av söndring e. d. torde man i regel kunna förutsätta
atl de redan i samband därmed fått ställa om sig till en ny situation. Några
ytterligare omställningsproblem ger dödsfallet då inte upphov till, och skäl
kan därför inte anses föreligga att utge efterlevandepension till den
kvarlevande maken. Inte heller finns här något sådant samband mellan dödsfallet
och den efterlevandes ekonomiska ställning som kan motivera pensionsrätt.
Likställighetsregler inom övriga områden av den allmänna
pensioneringen
Som jag redogjort för i det föregående likställs i dag
vissa grupper icke gifta samboende med gifta även vid tillämpningen av reglerna
om beräkning av storleken av ålders- och förtidspension från
folkpensioneringen. Motsvarande regler för likställighet gäller också för
hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg (KBT).
Pensionskommittén
konstaterar att de nuvarande bestämmelserna på dessa områden i stort sett
överensstämmer med den likställighetsregel som föreslås för den nya
éfterlevandepensioneringen. Eftersom önskemålet är atl det inom hela den
allmänna pensioneringen skall gälla enhetliga regler för behandlingen av ogifta
samboende, bör dessa bestämmelser kvarstå. Det tillägget anser kommittén dock
böra göras att likställighet även här skall gälla redan i fall då parterna
väntar barn gemensamt.
Förslaget
har lämnats ulan erinringar vid remissbehandlingen. Inte heller jag har i
huvudsak något att invända däremot. Liksom hittills bör alltså en
pensionsberättigad, som stadigvarande sammanbor med annan med vilken pensionstagaren
har varit gift eller har eller har haft barn, likställas med gift
pensionsberättigad vid tillämpningen av reglerna för ålders- och förtidspension
från folkpensioneringen. En motsvarande likställighetsregel bör också
fortsättningsvis gälla för KBT och hustrutillägg.
1 likhet med vad som f. n. föreskrivs bör inte krävas att
parterna är ogifta. Även om någon av dem eller båda är gift med annan, bör de
alltså i nu aktuellt hänseende betraktas som makar. Detta innebär visserligen
en utvidgning i förhållande till vad som avses gälla för rätten till
familjepension, men jag anser den motiverad eftersom regeln tar sikte enbart på
storleken av en utgående förmån och inte på rätlen till förmån som sådan.
Enligl kommittéförslaget skall likställighetsregeln utvidgas
till att ta sikte pä även samboende som väntar gemensamt barn. Under
remissbehandlingen har från någol håll anmärkts alt detta kan ge upphov till
svårigheter vid tillämpningen, eftersom ett faderskapserkännande i allmänhet
inte avges förrän barnet är fött. Denna synpunkt finner jag beaklansvärd. Till
skillnad från familjepensioneringens likställighelsregel, som avser att avgöra
om en viss person skall ges rätt lill en förmån eller inte, syftar den nu
behandlade regeln enbart till att bestämma i vilka fall och från vilken
tidpunkt del finns skål att justera beloppel för en utgående pensionsförmän.
Att grunda en sådan justering redan på den omständigheten alt två
pensionstagare kan
Prop.
1983/84:73 95
vänta gemensamt barn skulle pä detta senare område kunna
medföra betydande problem i praktiken. Försäkringskassorna får inte automatiskt
kännedom om havandeskap, och det är svårt att fastställa från vilken tidpunkt
en omräkning av pensionsbeloppen skulle göras. Mot bakgrund härav bör man kunna
avstå frän alt låta likställigheten inträda redan när parterna väntar barn
gemensamt. Först från barnets födelse bör det alltså komma i fråga atl
likställa ogifta samboende med gifta när det gäller beräkningen av ålders- och
förtidspension liksom vid tillämpning av reglerna för KBT och hustrutillägg.
Enligt 10 kap. 1 § AFL likställs vid beräkningen av
ålders- och förtidspension gift pensionsberättigad, som stadigvarande lever
åtskild från sin make, med ogift pensionstagare, om särskilda skäl inte
föranleder till annat. Även den regeln har motsvarighet beträffande
hustrutillägg och KBT. Dessa bestämmelser bör i enlighet med pensionskommitténs
förslag kvarstå oförändrade.
3.2.3 Omslällningsbidrag Admänna synpunkler
De i avsnitt 2.2.1 uppställda riktlinjerna för utformningen
av den reformerade familjepensioneringen innebär bl. a. att pensioneringen bör
ha till ändamål att kompensera direkta och omedelbara effekter av dödsfallet
och att efterlevandepension bör utges endast i fall där del generellt sett
föreligger behov därav. Sådant behov torde vad gäller det stora flertalet vuxna
efterlevande obestridligen uppstå under tiden närmast efter dödsfallet. Som
pensionskommittén anför kan förutsättas alt det för flertalet efterlevande i
yrkesverksam ålder fordras en viss tid för att anpassa sig till den ofta
plötsligt förändrade situationen och ställa om sig till de nya förhållanden som
inträtt till följd av dödsfallet. En sådan omställning kan behövas i fråga om
t. ex. bostads- och arbetsförhållanden.
Den reformerade familjepensioneringen bör därför primärt
ta sikte på att lämna ett ekonomiskt stöd under denna tidsperiod. Detta
ekonomiska stöd till vuxna efterlevande bör ha formen a\ en periodiskt utgående
pensionsförmån. I enlighet med kommittéförslaget bör denna benämnas omslällningsbidrag.
Som jag utvecklar närmare i del följande anser jag, i
likhei med kommittén, att detta omställningsbidrag bör kunna utbetalas både
efter tidigare förvärvsarbetande och efter personer som ägnat sig ät arbele
enbart i hemmet eller som av annan orsak inte kunnat förvärvsarbeta. Bidraget
är alltså avsett att för viss tid kompensera en förlust vare sig den gäller
förvärvsinkomster som den avlidne kan ha haft eller dennes arbetsinsatser i
hemmet. Det bör med hänsyn bl. a. härtill utgå från både folk- och
tilläggspensioneringen.
Prop.
1983/84:73 96
Ett grundläggande syfte med omställningsbidraget är att
det i främsta rummet bör ta sikte pä att lämna ett tillskott till den
efterlevandes andra inkomster. Man torde kunna förutsätta att den alldeles
övervägande andelen efterlevande i de generationer som kommer alt omfattas av
det nya regelsystemet för familjepension har förvärvsarbete. Samhällets
ekonomiska stöd bör därför inte syfta till all utgöra den efterlevandes enda
försörjningsmöjlighet utan främst vara en hjälp att övervinna de särskilda
ekonomiska omställningsproblem som dödsfallet för med sig.
I likhet
med kommittén och remissinstanserna anser jag att omställningsbidraget bör
utges enligt tämligen generella regler och att det därför inte är påkallat att
uppställa t. ex, någon nedre åldersgräns för rätten till bidraget. Detta bör
alltså kunna utgå till även mycket unga efterlevande. Det synes nämligen inte
med fog kunna hävdas atl efterlevande i högre ålder regelmässigt skulle drabbas
av rner omfattande omställningsproblem efter makens bortgång än yngre
efterlevande. Inte heller är det motiverat atl differentiera den tidsperiod
under vilken bidraget skall kunna utgå med hänsyn fill den efterlevandes ålder
vid tidpunkten för dödsfallet.
Viss ytterligare
avgränsning av bidragsrätten bör dock göras för att undvika att
omställningsbidraget utges i situationer dår det är socialt omotiverat. Det bör
krävas att makarnas (eller därmed likställdas) förhållanden varit sådana att
det förelegat en personlig och ekonomisk gemenskap dem emellan och att den ena
makens bortgång därför innebär att den efterlevande kommit i en väsentligt
ändrad situation. Denna nödvändiga avgränsning kan givetvis inle göras frän
fall till fall utan måste bestämmas från vissa generella utgångspunkter.
Behovet av enkla och entydiga regler medför vidare att jag inte anser att det
bör komma i fråga att förse omställningsbidraget med särbestämmelser i en eller
annan form till förmån för vissa sårskilt utvalda kategorier efterlevande.
Utformningen av omställningsbidraget
Enligt del förslag som pensionskommittén redovisat skall
omställningsbidrag kunna utgå i två olika former. Bidraget skall utges till
alla berättigade under en tid av ell är efter dödsfallet. Om den efterlevande
har barn under åtta års ålder i sin vård, skall bidraget kunna utbetalas för
längre tid, nämligen fram till dess del yngista barnet uppnår nämnda ålder.
I fråga om
omställningsbidragets mer generella del framhåller kommittén att valet av
tidsperiod blir beroende av för hur lång tid man anser del rimligt att
samhället skall träda in och lämna ekonomiskt slöd lill omställningen. För att
bidraget verkligen skall utgöra ett reellt stöd för den efterlevande att
anpassa ekonomin, bostads- och arbetsförhållanden m. m. till den nya
situationen bör tiden inte sättas alltför kort. Å andra sidan bör pensionsrätten
inle heller utsträckas alltför långt i tiden, eftersom avsikten med bidraget år
att del skall utgöra ett ekonomiskt tillskott under en övergångsperiod.
Prop. 1983/84:73 97
Kommittén understryker att anknytningen till dödsfallet
och dess följder givetvis blir allt mindre ju längre tid som förflyter
därefter. Efter en avvägning mellan olika synpunkter stannar kommittén för att
föreslå att omställningsbidraget enligt huvudregeln skall utges under en lid av
ett år räknat från dödsfallet. Kommillén betonar alt man torde kunna räkna med
att den efterlevande efter utgången av denna övergångstid har anpassat sig till
de nya förhållandena och i regel har möjlighet att utan särskilt ekonomiskt
stöd själv svara för sin försörjning på en tillfredsställande nivå.
Kommittén anser emellertid att i de fall då den
efterlevande tar värd om barn som ännu inte uppnätt skolpliktig ålder bör det
ekonomiska stödet frän samhållet ge möjlighet lill en längre tids omställning
och anpassning till den nya situationen än i övriga fall. Enligt kommitténs
bedömning får omställningsproblemen i dessa fall anses såväl mer omfattande
som mer långvariga än eljest. Vidare pekar kommittén pä alt tyngdpunkten i den
reformerade efterlevandepensioneringen skall ligga på att tillgodose
efterlevande barns intresse. Häri ingår att barnet ges en tryggad uppväxt och
möjligheter till en meningsfull samvaro med den kvarlevande föräldern. Det
gäller alltså inte bara att tillförsäkra barnet en viss ekonomisk standard utan
även att bereda den efterlevande föräldern ekonomiska möjligheter att ge barnet
samma omsorg och omvårdnad som det erhöll före dödsfallet. En av föräldrarna
kunde dä ha valt att ha etl deltidsarbete för att fä erforderlig tid till
daglig samvaro med barnet. Genom ekonomiskt stöd, lill utfyllnad av den
lagstadgade rätten till förkortad arbetstid för vård av barn, får den
efterlevande föräldern möjlighet att fortsätta med denna kortare arbetstid efler
dödsfallet. Och i de fall då föräldern tidigare arbetat heltid kan han eller
hon genom omställningsbidraget beredas möjlighet att efter dödsfallet temporärt
minska sin arbetstid med tanke på barnets behov av umgänge och med syfte att kompensera den avlidnes
insatser härvidlag.
Kommittén framhåller att detta stödbehov skiljer sig från
de som barnpensionen är avsedd att täcka. Stödet bör därför utges direkt till
den efterlevande vårdnadshavaren och inle i form av pension till barnet.
Avsikten med omställningsbidraget är däremot inte att motivera den efterlevande
föräldern att helt lämna förvärvslivet för alt på heltid ägna sig ät hem och
barn. Inte heller anser kommittén det påkallat att utge omställningsbidrag i
situationer då den efterlevande har enbart äldre barn att ta vård om. Behovet
av förlängt omställningsbidrag föreligger enligt kommitténs uppfattning enbart
sä länge det yngsta barnet är i förskoleåldern eller omedelbart däröver.
Bidraget skall därför enligt förslaget kunna utgå längst fram till dess del
yngsta barnet uppnåtl älta års ålder.
Flertalet remissinstanser tillstyrker att
omställningsbidraget utformas i enlighet med kommitténs förslag. Detta gör bl.
a. försäkringsöverdomstolen. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet,
Svenska arbetsgivareföreningen och samtliga försäkringskassor.
Remissinstanserna har i allmänhet inte några invändningar
mot att
7 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr. 73
Prop.
1983/84:73 98
omställningsbidrag enligt huvudregeln utges under en lid
av ett är efter dödsfallet. Från några håll förespråkas dock en längre
bidragsperiod. Sålunda anser TCO att efterlevandepension bör utges under en tid
av minst fem år och all möjligheter bör finnas lill förlängning av denna
tidsperiod. Även bl. a. Svenska Personal-Pensionskassan ifrågasätter om inte
elt år är en alltför kort tid för omslällningsbidraget.
Några
remissorgan är tveksamma till det föreslagna omställningsbidraget för förlängd
tid vid vård av barn. Sålunda ifrågasätter LO om behovet av
arbetstidsförkortning för änkor och änklingar med minderåriga barn inte bör
lösas genom en ulbyggnad av föräldraförsäkringen omfattande även andra
kategorier vårdnadshavare snarare än genom en form av efterlevandepension.
Även riksrevisionsverket anser att frågan om försörjningen vid vård av
minderåriga barn bör lösas inom ramen för föräldraförsäkringen. Liknande
synpunkter anförs av riksförsäkringsverket och ensamförälderkommittén, som
menar att det här är fräga om ett stödbehov av samma art för efterlevande
föräldrar som för andra (ensamstående) föräldrar. Ett sådant ekonomiskt stöd
bör därför inte inordnas i efterlevandepensioneringen utan bedömas i samband
med övriga stödformer till barnfamiljer.
Beträffande
åldersgränsen för det förlängda omställningsbidraget har flertalet remissinstanser
inte något att erinra. 1 några yttranden framförs dock önskemål om en höjning
av åttaärsgränsen, generellt eller enbart för handikappade barn.
För egen
del kan jag i likhet med majoriteten av remissinstanserna biträda kommitténs
förslag att omslällningsbidraget enligt huvudregeln skall utgå under en tid av
ett är räknat från dödsfallet. Sedan denna tid gått till ända bör de särskilda
svårigheter i ekonomiskt hänseende som dödsfallet gett upphov lill i regel vara
övervunna. Med anledning av vad som framhållits under remissbehandlingen vill
jag också erinra om att detta förslag inte innebär atl änkor och änklingar, som
efler uigången av denna lidsperiod alltjämt har svårigheter att klara
försörjningen till följd av problem pä arbetsmarknaden, dä under alla
förhållanden kommer att lämnas ulan vidare ekonomiskt stöd. Föreligger behov
härav, skall detta kunna tillgodoses genom det särskilda efterlevandebidrag som
jag redovisar förslag till i kommande avsnitt.
När det
sedan gäller förslaget atl omslällningsbidraget skall kunna utgå under förlängd
tid sä länge den efterlevande lar vård om barn under älta års ålder vill jag
först uttala min principiella inställning att det inte bör vara en uppgift för
den framtida familjepensioneringen att utge efterlevandepensioner som har till
syfte att för en längre tid svara för en vuxen efterievandes försörjning så att
denne ges tillfälle att helt avstå från förvärvsarbete för atl i stället ägna
sig åt värd av barn i hemmet. Jag delar också i huvudsak den tvekan som några remissinslanser
anfört inför kommittéförslagel att efterlevande med barn i förskoleåldern
skall kunna fä omslällningsbidrag under förlängd tid fram till dess det yngsta
barnet fyller åtta är. I likhet med bl. a. LO och riksförsäkringsverket anser
jag att spörsmålet om ekonomiskt stöd
Prop.
1983/84:73 99
till utfyllnad av den lagstadgade rätten till förkortad
arbetstid för vård av barn inte bör ses som en fråga som rör enbart kategorin
efterlevande och som bör lösas inom pensionssystemets ram. Behovel av sådant
ekonomiskt stöd bör bedömas i ett vidare sammanhang och bör då ses snarare som
en fräga för föräldraförsäkringen än för efterlevandepensioneringen. Det sagda
betyder atl jag inte kan biträda kommitténs förslag att omställningsbidraget
skulle kunna utges löpande sä långe den efterlevande tar vård om barn som är
under åtta års ålder.
Jag anser det dock motiverat atl omställningsbidraget kan
utgå under längre tid ån den generella ettårsperioden i de fall då den
efterlevande har minderåriga barn att ta vård om. Liksom kommittén har jag den
uppfattningen att omställningsproblemen i regel är både mer omfattande och
långvarigare i situationer dä den efterlevande lämnas ensam i vården om små
barn. Jag anser det därför rimligt att den efterlevande i sädana fall ges
möjlighel till en längre omställningsperiod med stöd frän familjepensioneringen
än andra efterlevande. Som jag nyss anfört bör detta dock inte åstadkommas
genom att rätten till förlängt omställningsbidrag på sätt kommittén föreslår
knyts till det yngsta barnets ålder och bidragsperioden därigenom kommer att
variera med hur gammalt barnet är vid tidpunkten för dödsfallet. En lämpligare
lösning är enligt min mening att omställningsbidraget även i dessa fall utges
under en i förväg fastlagd tidsperiod som i princip är lika lång för alla
efterlevande småbarnsföräldrar.
Jag vill därför föreslå att efterlevande som har ett eller
flera minderåriga barn i sin värd skall kunna få omställningsbidrag under
sammanlagt tre års tid, dvs. två år längre än enligt huvudregeln. Bidraget bör
emellertid kunna utgå längst till dess det yngsta barnet har uppnått åtta års
ålder.
Detta innebär att omställningsbidraget i allmänhet skall
kunna utgå till småbarnsföräldrar under totalt tre års tid. Är det yngsta
barnet äldre än fem år vid fidpunkten för dödsfallet, utgår bidraget dock under
den tid som återstår till dess barnet fyller åtta år. Denna åldersgräns vid
åtta år bör gälla generellt för samtliga efterlevande som har rätt till
förlängt omställningsbidrag. Jag kan alltså inte tillstyrka att åldersgränsen
sätts högre för vissa barn än för andra. En sådan särlösning skulle medföra
besvärliga avgränsningsproblem och bör därför undvikas. När det gäller svårt
handikappade barn vill jag erinra om möjligheten att erhålla värdbidrag frän
folkpensioneringen för vård av barnet.
Milt förslag innebär alltså atl omslällningsbidraget skall
kunna utgå i tvä olika former: generellt under ett års tid till alla
berättigade och med möjlighet till förlängning under ytterligare högst tvä är
för efterlevande som tar vård om barn under åtta års ålder.
Prop. 1983/84:73 100
Närmare viUkor för rätt till omslällningsbidrag
De av pensionskommittén föreslagna närmare villkoren för
rätt lill omslällningsbidrag har pä de flesla punkterna tillstyrkts eller
lämnats utan erinran av remissinstanserna. Endast i ett fätal avseenden finner
dessa anledning till påpekanden eller erinringar (se under avsnitt 1.3.3 i
bilaga 2). Även jag anser de föreslagna reglerna vara tillfredsställande och
väl ägnade att ligga till grund för lagstiftningen. I praktiskt tagel samtliga
hänseenden bygger därför de förslag som jag nu kommer atl redovisa på vad som
förordas i kommittébetånkandet.
Omställningsbidrag för en lid av ell är
Omställningsbidraget föresläs generellt utgå under den
ettärsperiod som infaller omedelbart efter tidpunkten för dödsfallet. Uppfyller
den efterlevande under denna tidsperiod inte förutsättningarna för räll till
bidrag, skall han eller hon inte senare kunna börja uppbära detta. Givetvis
skall bidraget dock kunna utges under viss relroaktivtid pä samma sätt som är
fallet för andra förmåner från den allmänna pensioneringen (16 kap. 5 § femte
stycket AFL).
En allmän utgångspunkt för rätlen till omslällningsbidrag
är att det skall ha förelegat en personlig och ekonomisk gemenskap mellan
parterna vid tidpunkten för dödsfallet. Mot bakgrund härav har jag tidigare
(avsnitt 3.2,2) föreslagit att det för rätt till bidrag skall fordras alt
makarna (eller därmed likställda) stadigvarande sammanbodde med varandra vid
dödsfallet. Även i övrigt måste givetvis avgörandet av huruvida en gemenskap av
detta slag förelegal ske med tillämpning av generella kriterier.
I likhet
med pensionskommittén anser jag att det kan hällas för sannolikt att sådan
gemenskap i allmänhet funnits om makarna gemensamt tagit vård om minderårigt
barn. Detsamma gäller då makarna sammanbott oavbrutet under en längre tid fram
lill dödsfallet. Jag tillstyrker alltså kommitténs förslag också i detta senare
hänseende. Den uppfattning som under remissbehandlingen framförts från något
håll, alt omställningsbidrag bör utges enbart i situationer då makarna haft
barn att ta vård om, kan jag inte biträda. Även i de andra fall som nyss nämnts
torde nämligen den efterlevande oftast drabbas av sä betydande problem i
samband med omställningen till de nya förhållandena att det framstår som
motiverat med ett ekonomiskt stöd från familjepensioneringen.
Vad först gäller rätten till ettårigt omställningsbidrag i
de fall det inte finns barn godtar jag det av kommittén uppställda villkoret
att parterna skall ha sammanbott oavbrutet under en tid av minst fem är
omedelbart före dödsfallet. Som kommittén framhåller torde man, om detta krav
är uppfyllt, i regel kunna dra den slutsatsen ar.t det varit fråga om en sådan
stabilitet och varaktighet i parternas förhållande att det år skäl att utge
bidraget. Det
Prop. 1983/84:73 101
uppställda villkoret betyder att makarna måste ha boll
samman under hela femårsperioden. Det är således inte, som enligt nuvarande
regler för änkepension, tillräckligt att de varit gifta sedan minsl fem är
tillbaka utan dessutom krävs elt fortgående sammanboende under minst fern är
omedelbart före tidpunkten för dödsfallet.
Även om makarna inte sammanbott under en sammanhängande
femårsperiod före dödsfallet skall del ettåriga omslällningsbidraget kunna
utgå. Detta föreslås gälla dämakarnagemensarnt tagit vård om minderårigt barn.
I fråga om rätten till omställningsbidrag i dessa barnfall framstår del sorn
önskvärt att ha så enkla och entydiga regler som möjligt. De närmare villkoren
för rätt lill bidrag bör därför i stor utsträckning anknyta till
förutsättningarna för rätten lill omställningsbidr-ag för förlängd tid. Till
dessa återkommer jag i det följande.
Mot
bakgrund härav föreslär jag att rått till ettårigt omslällningsbidrag skall
föreligga under förutsättning att den efterlevande vid makens (eller därmed
likställds) död stadigvarande sammanbodde - förutom rned maken -med barn, som
stod under vårdnad av makarna eller av endera av dem och som inte hade uppnått
åtta års ålder.
Avgörande för om omställningsbidrag skall kunna utges med
slöd av dessa villkor skall alltså vara förhållandena vid tidpunkten för
dödsfallet. Förändringar som kan inträffa efter dödsfallet blir utan inverkan
på den fortsatta rätten till ettårigt omslällningsbidrag.
Ett krav i
de nu aktuella fallen är således alt barnet stod under- rättslig-vårdnad av den
avlidne eller den efterlevande eller av dem båda gemensamt. Däremot skall det
enligt förslaget inte krävas all det är ett för den avlidne och den
efterlevande gemensamt barn. Förutsättningarna för rått till omställningsbidrag
är uppfyllda även om barnet är biologiskt barn till enbart en av parterna eller
inte är besläktat med någon av dem. Också styvbarn och andra barn - t. ex.
barnbarn eller fosterbarn under bådas eller enderas vårdnad -kan alltså grunda
rätt till bidrag för den efterlevande. Bestämmande är att barnet skall ha
stadigvarande vislats hos makarna (eller därmed likställda) och ha haft dem
båda eller endera av dem som vårdnadshavare vid tidpunkten för dödsfallet.
Syftet med detta förslag är att urskilja sådana
situationer där del vid dödsfallet förelegat en ekonomisk och personlig
gemenskap rnellan de vuxna parterna av den karaktären att det finns skäl atl
utge omställningsbidrag. Att barnet kan ha en annan förålder i livet eller all
det kan utgå ersättning för barnet i annan ordning är därför utan relevans i
sammanhanget. Det rör sig ju om ett stöd till den vuxne efterlevande, inle lill
barnet.
Som jag utvecklat i avsnitt 2.2.1 bör för rätlen lill
omställningsbidrag uppställas en övre åldersgräns vid 65 är. Detta innebär att
en efterlevande som vid tidpunkten för dödsfallet har uppnått 65 års ålder inte
skall kunna beviljas omställningsbidrag. Vidare betyder det att bidraget skall
upphöra om den efterlevande fyller 65 år under bidragsperioden. I sådant fall
dras
Prop.
1983/84:73 102
bidraget in vid utgången av månaden före 65-ärsmänaden.
1 övrigt
finner jag det inte erforderligt med några särskilda regler om bortfall av
pensionsrätt när det gäller det ettåriga omställningsbidraget. Som jag nyss
nämnt bör förhållandena vid tidpunkten för dödsfallet vara avgörande för rätlen
till bidrag under hela ettårsperioden. Om rätten till bidrag grundats pä värd
av barn inverkar del därför inle pä bidragsrättens fortbestånd om
sammanlevnaden med eller vårdnaden orn barnet skulle upphöra efter dödsfallet.
Inte heller påverkas i dessa fall den fortsatta rätten till bidrag av att del
yngsta barnet fyller åtta år under den aktuella tiden.
I likhet
med kommittén anser jag vidare alt omställningsbidrag för en tid av ett är bör
fortsätta atl utges åven om den efterlevande skulle gifta om sig eller börja
sammanbo med annan person under ettärsperioden. Bidraget utgår här under enbart
en begränsad tid, och det bör inte komma i fräga atl belasta administrationen
med en bestämmelse som skulle kräva omprövning av bidragsrätten i dessa fall
och därmed även fordra sårskild utredning och kontroll för regelns tillämpning.
Sammanfattningsvis
föreslår jag således att omställningsbidraget generellt skall utgå under en tid
av ett är i omedelbar anslutning till dödsfallet. Rätt till bidraget skall
tillkomma, för tid före den månad dä den efterlevande fyller 65 år,
efterlevande make (eller därmed likställd) som stadigvarande sammanbodde med
den andre maken vid tidpunkten för dennes död och som dessutom
a)
vid dödsfallet
stadigvarande sammanbodde också med barn, som inte uppnått åtta års ålder och
som stod under vårdnad av makarna eller av en av dem, eller
b) oavbrutet hade sammanbott med maken
(eller därmed likställd) under en tid av minst fem är fram till lidpunkten för
dödsfallet.
Omställningsbidrag för förlängd tid
Efterlevande som tar värd om minderårigt barn skall under
vissa förulsällningar kunna uppbära omställningsbidrag för längre tid än
enligt huvudregeln. Omställningsbidraget skall i dessa fall kunna utgå under
ytterligare längst två års tid, dvs. under sammanlagl högst tre år. Detta
förlängda omslällningsbidrag skall dock inte utgå efter det att del yngsta
barnet fyllt åtta år. Avsikten med förslaget är att denna form av
omställningsbidrag skall börja utbetalas försl när rätten till det generella
bidraget löpt ut. Rätten till förlängt omställningsbidrag inträder alltså först
när ett år förflutit från dödsfallet.
För att den efterlevande skall kunna beviljas
omställningsbidrag för förlängd tid bör krävas atl han eller hon har uppfyllt
förutsättningarna för rätt till del generella - ettåriga -
om:5lällningsbidraget.
Vidare bör som särskilt villkor för rätt till
omställningsbidrag för förlängd fid gälla att den efterlevande vid tidpunkten
för dödsfallet stadigvarande
Prop. 1983/84:73 103
sammanbodde med just del barn som avses grunda rätt till
förlängt bidrag. Däremot bör inte krävas atl del är etl för makarna gemensamt
barn.
Utöver angivna villkor, som tar sikle på förhållandena vid
lidpunkten för dödsfallet, bör i enlighet med kommittéförslagel uppställas
vissa krav pä anknytning mellan barnet och den efterlevande också för tiden
efter dödsfallet. Det rör sig alltså här om villkor som måste vara fortlöpande
uppfyllda under hela den tid dä förlängt omställningsbidrag utgår,
I detta hänseende bör först och främst krävas att den
efterlevande stadigvarande sammanbor med barnet. Avgörande bör alltså vara atl
den efterlevande tar faktisk vård om barnet kontinuerligt under
bidragsperioden.
Ytterligare
bör gälla som villkor att den efterlevande efler dödsfallet har rättslig
vårdnad om barnet. Härigenom erhålls elt lått konslaterbart faktum som underlag
för bedömningen av rätten till bidrag, vilket underlättar administrationen. Det
föreslagna kravet erfordrasför att frän pensionsrätten avgränsa situationer i
vilka det inte bör komma i fråga att utge det förlängda omställningsbidraget.
T. ex. finns inte skäl alt ge rätt till sådant bidrag lill den som utan atl ha
vårdnaden om barnet tar omsorg om det såsom fosterbarn. I fall av detta slag
utgår i regel ersättning lill fosterföräldern i annan form. Jag vill i
sammanhanget åven framhålla att den faktiska vården och den rättsliga vårdnaden
i allmänhet sammanfaller och att de situationer där skiljaktigheter härvidlag
år för handen normalt är sådana där det saknas skäl att utge omställningsbidrag
för förlängd tid.
Något krav på att den efterlevande mannen eller kvinnan var
vårdnadshavare för barnet vid tidpunkten för dödsfallet finns inte enligt
förslagel. Det skall vara tillräckligt att den efterlevande då sammanbodde
stadigvarande med barnet och erhåller vårdnaden om det någon tid därefter.
Kravet på vårdnad behöver således vara uppfyllt först då rätten till förlängt
omställningsbidrag inträder, dvs. ett år efter dödsfallet.
Pensionskommittén
föreslår att del för rätten till förlängt omställningsbidrag inle skall
uppställas någon övre åldersgräns för den vuxne efterlevande och att sådant
bidrag alltså skall kunna utges även till efterlevande som fyllt 65 år. Detta
förslag har mött kritik i några remissyttranden. Bl. a. riksförsäkringsverket
anser det finnas skäl alt ha samma regler i detta hänseende fördel förlängda omställningsbidraget
som för ettårigt sådant bidrag.
Jag ansluter mig fill denna uppfattning. I synnerhet med
den konstruktion sorn jag nu föreslär för det förlängda omställningsbidraget
framstår det som naturligt att ha samma övre åldersgräns för detta som för
omställningsbidragets mer generella del. Sambrdningshänsyn talar för en
lösning med denna innebörd. De skäl som kan anföras för att inte utge ettårigt
omställningsbidrag till efterlevande som är 65 år eller äldre gör sig enligt
min mening också med samma styrka gällande beträffande omslällningsbidrag för
förlängd tid. Jag föreslår därför att förlängt omställningsbidrag inte utges
till efterlevande som har uppnått 65 års ålder och att utgående sådant bidrag
dras in vid utgången av månaden före den dä den berättigade fyller 65 år.
Prop.
1983/84:73 104
Av de villkor som jag nu föreslagit för rätt till förlängt
omställningsbidrag följer att pensionsrätten bortfaller vid den tidpunkt då det
yngsta barnet uppnår älta års ålder. Vidare medför dessa förutsättningar att
utgående bidrag skall dras in också om den föreskrivna anknytningen till barnet
skulle upphöra dessförinnan. Detta blir fallet om barnet avlider, den
efterlevande upphör att bo samman med barnet eller vårdnaden om barnet
tillerkånns någon annan. Det angivna är en konsekvens av alt det avgörande för
pensionsrätten i dessa hänseenden inte är situationen vid dödsfallet utan de
fortlöpande förhållandena under den tid omslällningsbidraget betalas ut. Om ett
utgående bidrag skulle dras in med stöd av dessa regler, bör detta emellertid
inte innebära att den efterlevande definitivt går miste om möjligheterna att
återfå bidraget. Rätten till detta bör kunna inträda på nytt om den
efterlevande vid ell senare tillfälle under den tvååriga bidragsperioden skulle
komma att ånyo uppfylla de föreskrivna villkoren.
I likhet med pensionskommittén anser jag vidare att rätten
till förlängt omställningsbidrag bör bortfalla om den efterlevande ingår nytt
äktenskap och i vissa situationer då denne börjar sammanleva med annan utan
äktenskap. Detta omställningsbidrag kan utgå under fiera års tid, och en
ordning som lämnar bidraget opåverkat av omgifte o. d. skulle kunna uppfattas
säsom stötande. Den föreslagna lösningen framstår också som följdriktig
eftersom det är den efterlevandes fortlöpande förhållanden som är av betydelse
för rätten att erhålla denna form av omställningsbidrag.
1 fråga om bortfall av pensionsrätten vid sammanboende
utan äktenskap bör gälla samma likställighetsregel som för rätten att beviljas
omställningsbidrag. Utgående sådant bidrag för förlängd tid bör alltså dras in
- förutom vid nytt äktenskap - om den efterlevande stadigvarande sammanbor med
någon med vilken den efterlevande tidigare varit gift eller har eller har haft
barn. Som betonas av flera försäkringskassor bör likställigheten inskränkas
till dessa situationer. Kommitténs förslag att bidraget skall dras in redan om
den efterlevande väntar barn med annan skulle medföra problem i den praktiska
tillämpningen, eftersom försäkringskassorna inte automatiskt får någon anmälan
om havandesktipet. Svårigheter skulle också kunna uppkomma alt avgöra frän
vilken tidpunkt indragningen skall göras och hur det skall förfaras i fall dä
graviditeten avbryts. Kommitténs förslag i denna del kan jag därför inte
tillstyrka.
Om rätlen till omställningsbidrag en gång upphört på grund
av att den efterlevande ingått nytt äktenskap eller börjat sammanleva med annan
utan äktenskap, skall enligt förslaget bidragsrätten inte senare kunna
återupplivas. Upplöses det nya äktenskapet eller upphör sammanboendet, kan
alltså inte på nytt börja utgå omställningsbidrag efter den först avlidne
maken.
Sammanfattningsvis innebär de av mig nu föreslagna
villkoren för rätt till förlängt omslällningsbidrag följande. Rätt härtill tillkommer
efterlevande make (eller därmed likställd) som uppfyller villkoren för rätt
till ettårigt omställningsbidrag och som stadigvarande sammanbodde med barn,
som var
Prop.
1983/84:73 105
under älta är, vid lidpunkten för makens bortgång.
Bidraget utgår för en tid av två år efter det att rätlen till ettårigt
omställningsbidrag har upphört. Det utges dock endast så länge som den
efterlevande stadigvarande sammanbor med barnet och har vårdnaden om det samt
längst fram till dess barnet fyller åtta år.
Pensionsnivåer m. m.
Syftet med omstållningsbidraget år att under en tid ge
viss ersättning för bortfallet av den avlidnes förvärvsinkomster och
arbetsinsatser i hemmet. Som pensionskommittén föreslår bör omställningsbidrag
därför utges i form av dels ett enhetligt grundbelopp från folkpensioneringen,
dels ett belopp från tilläggspensioneringen som relateras till de pensionspoäng
som tillgodoräknats den avlidne.
Med hänsyn
till önskemålet om enkla och enhetliga regler framstår det som motiverat atl
omställningsbidraget utgår pä samma nivå under den generella och den förlängda
tiden.
Enligt
pensionskommitténs förslag skall omställningsbidragets folkpensionsdel utgå
med ett ärsbelopp motsvarande 100 % av basbeloppet. Kommittén föreslår att det
inte skall utges pensionstillskott eller kommunall bostadstillägg till
bidraget.
Omstållningsbidragets
ATP-del föresläs pä motsvarande sått som annan familjepension bli knuten till
den egenpension som den avlidne uppbar eller skulle ha fått om rätt till hel
förtidspension hade inträtt vid tidpunkten för dödsfallet. Kommittén föreslår
att bidraget skall utgå med ett ärsbelopp motsvarande 30 % av den avlidnes
egenpension om barnpension inte samtidigt utbetalas och motsvarande 10 % av
egenpensionen i fall då barnpension utgår.
Enligt
förslaget skall omställningsbidraget utgöra skattepliktig inkomst. De särskilda
regler om extra avdrag vid beskattningen som gäller för vissa folkpensionärer
föresläs inte bli tillämpliga för den som uppbär folkpension enbart i form av
omställningsbidrag.
En
utgångspunkt för kommitténs förslag är att omställningsbidraget inte skall
påverkas av den efterlevandes inkomster av förvärvsarbete. Med hänsyn härtill
skall inte heller bidraget samordnas med olika sociala förmåner som kan träda i
stället för förvärvsinkomst. Inte heller sådana förmåner av annat slag anses
böra samordnas med eller prövas mot omslällningsbidraget.
Flertalet
remissinstanser tillstyrker eller har inte någol alt erinra mot kommitténs
förslag i dessa delar. I en del yttranden framförs dock invändningar. Vissa av
de kritiska remissinstanserna förespråkar en lägre folkpensionsnivå medan
andra förordar en höjning härav. 1 några yttranden ifrågasätts också om det
inte bör utges kommunalt bostadstillägg till omställningsbidrag. Riksförsäkringsverket
är kritiskt mot den föreslagna
Prop.
1983/84:73 106
konstruktionen av nivån för förlängt omställningsbidrag
och menar, mot bakgrund av en jämförelse med nivåerna för föräldrapenning och
förtidspension, att denna nivå i mänga fall kan antas komma att leda till att
den efterlevande, i strid med stödformens syfte, avstår från förvärvsarbete
under den tid som bidraget utgår.
För egen del vill jag inledningsvis erinra om det
grundläggande syftet rned omställningsbidraget som är atl del skall ge elt
tillskott till de andra inkomster som den efterlevande i allmänhet kan
förutsättas erhålla. Bidraget är alltså primärt inte avsetl att ensamt
tillgodose den efterlevandes försörjning utan syftar till att ge kompensation
under viss tid för de förvärvsinkomster och den arbetsinsats i hemmet som den
avlidne svarat för och som fallit bort till följd av dödsfallet. Härigenom
underlättas för den efterlevande att genomföra den nödvändiga anpassningen till
de nya förhållandena och lindras de särskilda ekonomiska svårigheter som kan ha
uppkommit pä grund av makens bortgång.
Mot bakgrund härav finner jag, i likhet med kommittén, all
del inle kan anses föreligga några principiella skäl för att anknyta
omställningsbidragets nivå till nivåerna för andra folkpensionsförmäner, t. ex.
änkepension. Medan änkepensionen närmast är avsedd att utgöra elt grundläggande
försörjningsstöd för änkan är tanken med omställningsbidraget en helt annan.
Nivån för detta bidrag bör därför bestämmas med hänsynstagande lill dess syfte.
Vidare måste omslällningsbidrag från folk- och
tilläggspensioneringen ses som enenhet och inte betraktas isolerade var för
sig. 1 det alldeles övervägande antalet fall där bidrag kommer att utgå har
båda makarna förvärvsarbetat och ATP kommer därför att utgå efter den avlidne.
Och i det begränsade antal situationer då tilläggspension inte kommer att
utbetalas kan i regel förutsättas att det varit den efterlevande som svarat för
familjens försörjning och därför haft och alltjämt har inkomster av förvärvsarbete
vid sidan av omställningsbidraget. Någon inkomstförlust föreligger inte i dessa
fall.
Med hänsyn till det anförda kan jag tillstyrka de
principer som kommittén föreslagit för utformningen av nivåerna för
omställningsbidrag.
Jag finner den av kommittén föreslagna folkpensionsnivån
väl avvägd och kan alltså biträda det förslagel. Folkpension i form av
omställningsbidrag bör alltså utgå med ett belopp som för är räknat motsvarar
100 % av basbeloppet. Omställningsbidraget bör utgå på denna nivå oberoende av
om det samtidigt utbetalas barnpension till efterlevande barn till den avlidne
eller ej. Någon grund för alt utge pensionstillskott till omslällningsbidraget
föreligger inle.
1 enlighet med kommittéförslaget föreslär jag atl
omställningsbidraget inom tilläggspensioneringen, pä samma sätt som beträffande
barnpension, skall utgå med viss procent av den ålders- eller förtidspension
som vid dödsfallet faktiskt uppbars av den avlidne eller - om sådan pension då
inte
Prop.
1983/84:73 107
utgavs - den förtidspension som denne skulle ha erhållit
om rått till hel sådan pension hade inträtt vid tidpunkten för dödsfallet.
I likhet
med kommittén anser jag vidare att man vid bestämmande av kompensationsgrad för
tilläggspensionen måste ta i beaktande de sammanlagda tillåggspensionsförmäner
som utgår efler en avliden. Detta betyder alt det finns anledning att se till
de samlade efterlevandeförmånerna till familjen i sådana fall då också
barnpension utges frän ATP för samma tid som omslållningsbidraget. Jag har
tidigare (avsnitt 3.1.4) föreslagil alt nuvarande regel, enligt vilken
tilläggspension i form av barnpension utgår med lägre kompensationsgrad än
eljest om det samtidigt utges änkepension efter den avlidne, inte skall ha
någon motsvarighet inom det reformerade systemet för familjepensionering. Som
jag anmärkt i det sammanhanget bör framdeles reduktionen i stället göras på
tilläggspensionen till den vuxne efterlevande. Liksom pensionskommittén har jag
den uppfattningen att berättigade invändningar kan riktas mot en ordning där
såväl barnpensionen som pensionen till en vuxen efterlevande skulle utgå
opåverkade av varandra. Hänsyn måste rimligen tas till den totala
efterlevandepension som kommer familjen till del efter den avlidne. Detta bör,
som kommillén föreslår, ske på det sattet att omslällningsbidrag från ATP
utbetalas med lägre belopp dä också barnpension utges till ett eller flera barn
än i fall dä del inle finns något pensionsberättigal barn.
Den av
kommittén föreslagna kompensationsgraden för omställningsbidrag från ATP - 10
resp. 30 % av den avlidnes egenpension - finner jag väl avvägd. Den sammanlagda
familjepension som med delta förslag kommer att utges från
tilläggspensioneringen kommer atl i huvudsak motsvara vad sorn enligt
hittillsvarande regler utgår i form av änke- och barnpension. Jämfört med
nuvarande regelsystem innebär förslaget dock alt en änka ulan
pensionsberättigal barn får en något lägre tilläggspension medan alla
flerbarnsfamiljer får högre sammanlagd ATP än i dag. Detta ligger i linje med ett
av syftena med familjepensionsreformen, nämligen alt förbättra stödet för denna
sistnämnda kategori. I fall dä den avlidne efterlämnar änka och ett barn kommer
atl utges tilläggspension pä samma nivå som f. n, (50 % av den avlidnes
egenpension) medan en förbättring inträder redan om det finns två efterlevande
barn (en böjning från 60 till 70 % av egenpensionen). Denna förstärkning blir
sedan allt siörre ju fler barn som är berättigade till pension. De föreslagna
nya reglerna innebär också en förbättring i situationer då en kvinna avlider
och efterlämnar änkling med eller utan barn.
Mot
bakgrund av det anförda föreslår jag alltså att tilläggspension i form av
omslällningsbidrag skall för är räknat utges med belopp molsvarande 30 % av den
avlidnes egenpension, orn del inte samtidigt utgår barnpension efter denne, och
motsvarande 10 % av egenpensionen, om barnpension utbetalas samtidigt.
Kommitténs förslag att omställningsbidraget skall utgå
ograverat vid sidan av de förvärvsinkomster som den efterlevande erhåller
finner jag vara helt i
Prop. 1983/84:73 108
överensstämmelse med bidragets syfte och kan jag alltså
ansluta mig till. Med hänsyn härtill bör inte heller komma i fråga att låta
omställningsbidraget påverkas av olika sociala förmåner som utges för att
kompensera förlust av förvärvsinkomst eller pä annan grund, t. ex.
förtidspension, sjukpenning, föräldrapenning, arbetslöshetsstöd och
utbildningsbidrag. Sådana sociala förmåner utges på grundval av andra
omständigheter än omställningsbidraget och avser att tillgodose helt andra
behov än detta bidrag. Inte heller i annan form bör ske en samordning rnellan
omslällningsbidrag och sådana förmåner. Med avseende på omstållningsbidraget
bör alltså till följd av detta bidrags speciella funktion - sorn f. ö. markeras
av benämningen - gälla undantag frän principen för det socialpolitiska
bidragssystemet, att del i en bestämd behovssituation utges endast en förmån
till den behövande.
Däremot bör självfallet vid prövning av rätten till
ekonomiskt bistånd i form av socialbidrag tas hänsyn lill om omställningsbidrag
utgår.
Även
kommitténs uppfattning alt kommunah bostadstillägg inte bör utges till
omställningsbidrag kan jag biträda. I detta hänseende gör sig samma synpunkler
gällande som i fråga om nivån för bidraget. Det skulle med hänsyn lill syftet
med omställningsbidraget vara främmande att till detta, som dessutom utges för
endast en begränsad tid, knyta en rätt lill ett för folkpensionärer särskilt
avsett bostadssocialt stöd. Jag vill i sammanhanget också erinra om att den
efterlevande - i likhet med andra - kan ha möjlighet att få bidrag till
bostadskostnaderna inom ramen för de statliga och statskommunala
bostadsbidragen.
Självfallet
bör omställningsbidraget utgöra skattepliktig Inkomst för den berättigade. I skattehänseende
bör det likställas med inkomst av tjänst. Med hånsyn till vad som tidigare
sagts om syftet med bidraget finns inte skäl att låta de för vissa
folkpensionårer tillämpliga reglerna om extra avdrag vid beskattningen gälla
med avseende pä den som erhåller folkpension enbart i form av
omställningsbidrag. Jag har i denna fråga samrått med chefen för
finansdepartementet.
3.2.4 Särskih efterlevandebidrag
Allmänna synpunkter
En grundtanke bakom den nu föreslagna
familjepensionsrefonnen är all flertalet vuxna efterlevande i yrkesverksam
ålder har inkomstbringande förvärvsarbete när dödsfallet inträffar eller får
ett sådant arbete under den tid de har rätt till omställningsbidrag. Skulle
detta inte vara fallet, år utgångspunkten att änkan eller änklingen skall
beredas möjlighet att genomgå erforderlig utbildning eller få hjälp alt komma
in i förvärvslivet genom åtgärder på det arbetsmarknadspolitiska området. I
sådana fall kan den efterlevande, på samma villkor som andra arbetssökande, fä
ekonomiskt stöd i form av t. ex. arbetslöshetsersättning, utbildningsbidrag
eller vuxenstudiebidrag. Om hälsoskäl utgör hinder för förvärvsarbete kan den
efterie-
Prop.
1983/84:73 109
vande vara berättigad till förtidspension och således i
den formen fä det fortsatta uppehället tryggat.
Emellerfid
måste man räkna med att det kommer att finnas en mindre grupp änkor och
änklingar för vilka behovet av ekonomiskt stöd inte blir tillgodosett pä dessa
vägar. De generella stödformerna på arbetsmarknads-och utbildningspolitikens
områden är inte utformade pä ett sådant sätt att de i alla situationer kan ge
ett ändamålsenligt skydd för samtliga efterlevande som står utanför
förvärvslivet. T. ex. uppställs i vissa sammanhang krav pä aktuell anknytning
till arbetsmarknaden för att ekonomiskt slöd skall kunna utges. Den
efterlevande kan på grund härav komma att ställas utan stöd under en
övergångsfid fram till dess åtgärderna pä arbetsmarknadsområdet har gett
åsyftat resultat. Vidare kan det i en del fall visa sig omöjligt - från början
eller sedan olika försök med sikte på placering i förvärvslivet har gjorts -
att bereda den efterlevande ett förvärvsarbete till tryggande av försörjningen.
Som jag
framhållit i avsnitt 2.2 anser jag det rimligt att ansvaret för att tillgodose
det ytterligare behov av ekonomiskt slöd som kan finnas för dessa särskilt
utsatta kategorier änkor och änklingar åvilar efterlevandepensioneringen inom
den allmänna försäkringen. Detta ekonomiska stöd bör, som pensionskommittén
föreslår, utgå i form av en särskild efterlevandepensionsförmån.
I
kommitténs förslag har förmånen i fråga getts benämningen försörjningsbidrag.
I likhet med många av remissinstanserna finner jag denna beteckning mindre
lämplig. En båttre benämning år enligt min mening den som föreslås av De
handikappades riksförbund, och jag vill därför förorda att förmånen benämns
särskilt efterlevandebidrag.
Berättigade
till detta särskilda efterlevandebidrag bör vara efterlevande som under den tid
som omställningsbidrag utgått inte lyckats få ett arbete som tryggar
försörjningen trots insatser i form av utbildning e. d. Det särskilda
eflerlevandebidragel bör då kunna utgå under tiden fram till dess änkan eller
änklingen erhåller en plats i arbetslivet. I vissa fall kan situationen tänkas
vara sådan att det redan frän början framstår som utsiktslöst att påbörja en
utbildning eller göra andra försök med arbetsplace-ring. I sädana fall bör
särskilt efterlevandebidrag utbetalas fram till dess försörjningen kan tryggas
på annan väg. Behov av bidrag kan också vara påkallat i situationer dår
förtidspension inle kan beviljas men där det med hänsyn till den efterlevandes
hälsotillstånd ändå är osannolikt att han eller hon skall kunna erhålla ett
förvärvsarbete som ger en tillfredsställande utkomst.
De som i
första hand kan antas komma i fråga för det särskilda eflerlevandebidragel
torde vara änkor och änklingar som varit hemarbetan-de under en längre tid före
dödsfallet och som har bristande utbildning och yrkesvana. Härfill torde i
många fall komma sädana faktorer som nedsatt hälsa eller högre ålder. Sårskild
betydelse torde bidraget komma att få för
Prop. 1983/84:73 110
efterlevande som är bosatta på orter med fä
arbetstillfällen och saknar möjlighet att flytta till annan ort. I en del av
dessa situationer kan det förutsättas att eflerlevandebidragel behöver utgå
fortlöpande fram lill dess den efterlevande beviljas ålders- eller
förtidspension.
Som jag nyss anfört kan dessutom bli aktuellt att för
kortare tid utge särskilt efterlevandebidrag till efterlevande sorn kan antas
fä etl förvärvsarbete inom den närmaste framtiden men som i avvaktan härpå
riskerar att ställas utan medel till försörjningen. Det kan t. ex. gälla en
änka eller änkling som saknar aktuell anknytning till arbetsmarknaden och som
därför inte kan få arbetslöshetsersättning under väntetiden till dess lämpligt
arbete kan erbjudas henne eller honom.
Utformningen av det särskdda eflerlevandebidragel
Huvuddelen av remissinstanserna ställer sig positiva till
att denna efterlevandeförmån utformas i enlighet med det förslag som
redovisats av pensionskommittén. En sammanfattning av delta förslag lämnas i
avsnitt 3.3 i bilaga 1. Även jag kan i huvudsak godta förslaget och förordar
därför alt lagstiftningen utformas på i pnncip de av kommittén angivna grunderna.
Det särskilda eflerlevandebidragel bör självfallet utgå på
lika villkor till änkor och änklingar. Förutom till efterlevande make eller
maka bör bidraget kunna utges till vissa ogifta samboende i enlighet med den
likställighelsregel som jag föreslagit i avsnitt 3.2.2.
Syftet med eflerlevandebidragel är att ge en ekonomisk
trygghet för sådana efterlevande män och kvinnor som inte kan klara sin
försörjning på annat sätt. Tillgodoses uppehället genom förvärvsinkomster eller
genom ålderspension, bör därför inte föreligga rätt till särskilt
efterlevandebidrag. Vidare bör bidraget vara subsidiärt i förhållande fill
andra former av ekonomiskt stöd som kan utgå fill den efterlevande, t. ex.
arbetslöshetsstöd och utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning. Endast
under förutsättning att sådant stöd inte utges eller utbetalas med lägre
belopp än eflerlevandebidragel bör della senare träda till.
Mol bakgrund av strävandena att uppnå en ökad samordning
inom pensionssystemet och med hänsyn till behovet av sä enkla och enhetliga
regler som möjligt, finner jag det vidare angeläget att de allmänna villkoren
för rått till särskilt efterlevandebidrag utformas enligt samma grunder som för
omställningsbidraget. Rätten till efterlevandebidrag bör inträda vid den tidpunkt
då omställningsbidraget upphör att utgå. För att sårskilt efterlevandebidrag
skall kunna utges måste den efterlevande ha uppfyllt kraven för att kunna
beviljas omställningsbidrag.
Jag ansluter mig lill kommittéförslagel alt det särskilda
eflerlevandebidragel skall ha karaktären av en efterlevandeförmån. Det bör
krävas att de svårigheter som bidraget syftar till att kompensera har uppkommit
som en direkt följd av makens eller den samboendes bortgång. På samma sätt som
Prop.
1983/84:73 111
omställningsbidraget bör det särskilda
eflerlevandebidragel utges frän både folk- och tilläggspensioneringen. Som jag
utvecklar närmare i det följande finner jag det frän bl. a. samordningssynpunkt
motiverat att det särskilda eflerlevandebidragel läggs pä samma nivå som
omslällningsbidraget.
En
grundläggande utgångspunkt är att det särskilda eflerlevandebidragel inte bör
utgå under längre lid än nödvändigt. Bidraget bör fylla en aktiverande och inte
en passiverande funktion. Bidragsrätten bör förutsätta att den efterlevande
själv medverkar i ansträngningarna alt åstadkomma en placering i arbetslivet.
Den efterlevande bör alltså, i den rnän det är rimligt, vara skyldig atl
genomgå utbildning eller delta i viss arbetsmarknadspolitisk åtgärd. I vilken
utsträckning det kan bli aktuellt att kräva delta får dock givetvis bedömas med
beakiande av det meningsfulla häri. Hänsyn bör härvid tas till den
efterlevandes personliga förutsättningar som ålder, tidigare utbildning och
verksamhet samt bosättningsförhällanden.
Det
särskilda eflerlevandebidragel bör utgå endast till efterlevande som är i behov
därav för att klara sin försörjning. I likhei med pensionskommittén anser jag
att avgränsningen av den förmånsberättigade personkretsen inte bör åstadkommas
genom en direkt inkomstprövning. Mot en sådan ordning talar bl. a. risken för
att bidraget därigenom skulle kunna få en passiverande inriktning. Liksom
kommittén anser jag att avgränsningen i stället bör uppnås genom att det för
rätten till bidrag ställs upp särskilda villkor om nedsättning av den
efterlevandes förvärvsmöjligheter. För att underlätta tillämpningen bör dessa
särskilda villkor utformas i nära anslutning till de förutsättningar som gäller
för rätten till förtidspension.
Med regler av denna innebörd behöver man enligt min mening
inte befara alt det uppkommer några större svårigheter vid den praktiska
lillämpningen. Försäkringskassorna och försäkringsdomslolarna kan hämta ledning
från den praxis som utbildats inom förtidspensioneringen och bygga vidare pä
denna när det gäller prövning av rätten till eflerlevandebidragel.
Mot bakgrund av redovisade allmänna synpunkter övergår jag
nu till att behandla de närmare regler som jag anser bör ställas upp för det
särskilda eflerlevandebidragel.
Närmare villkor för rätt tdl särskilt efterlevandebidrag
Anknytning till omstållningsbidraget
Som jag framhållit i det föregående bör som villkor för
rätten till särskill efterievandebidrag gälla atl den efterlevande uppfyller
kraven för rätt till omslällningsbidrag. Detta betyder att den efterlevande
måste ha stadigvarande sammanbott med den avlidne vid tidpunkten för
dödsfallet samt då antingen ha sammanbott stadigvarande även med barn, som var
under åtta år och som stod under vårdnad av parterna eller av en av dem, eller
också ha sammanbott oavbrutet med den avlidne under en tid av minst fem år
omedelbart före dödsfallet.
Prop.
1983/84:73 112
Avsikten med denna anknytning till villkoren för
omställningsbidrag är att det särskilda eflerlevandebidragel skall kunna tråda
fill som en fortsättning på omslällningsbidraget i direkt anslutning till atl
detta upphör atl utges. Rätten till särskilt efterlevandebidrag kommer därför
att inträda sedan en tid av ett är eller - om omställningsbidrag utges för
förlängd tid - upp till tre år har förfiutit från dödsfallet.
Nedsättning av förvärvsmöjligheterna
Ett grundläggande syfle med det särskilda
eflerlevandebidragel är att det skall utgöra ett skyddsnät för sädana
efterlevande män och kvinnor som inte kan klara sin försörjning genom
förvärvsarbete eller på annan väg. För att rätt skall föreligga till bidraget
bör förvårvssvårigheterna vara av sådan art att de objekfivt sett utgör hinder
för den efterlevande att bereda sig inkomst genom arbete. Har
försörjningsproblemen sin grund mera i bristande intresse för än oförmåga till
arbete bör alltså inte komma i fräga att utge efterlevandebidrag.
I första hand bör det särskilda eflerlevandebidragel kunna
utgå i fall då försörjningsproblemen orsakats av arbetsmarknadsmässiga
förhållanden. Jag syftar här på situationer då den efterlevande står till
arbetsmarknadens förfogande och aktivt söker arbete men inte lyckas fä sådant.
Som jag utvecklat i det föregående bör emellertid efterlevandebidrag kunna utgå
också då förvärvshindren måsle anses mer permanenta och en senare placering i
arbetslivet är utesluten eller svår att uppnå.
Liksom
riksförsäkringsverket har jag den uppfattningen att efterlevande-bidraget
kommer att få sitt huvudsakliga tillämpningsområde för efterlevande med
förvärvsproblem som har arbetsmarknadsmässiga orsaker. Emellerfid kan man
enligt min mening inte inskränka bidraget till att ta sikte på enbart sådana
fall. I likhet med pensionskommittén anser jag att bidraget bör kunna utgå
också i situationer dä förvärvshindren helt eller delvis orsakats av vacklande
hälsa. Är den efterievandes arbetsförmåga nedsatt i betydande mån pä grund av
sjukdom eller liknande torde man visserligen ofta kunna förutsatta atl rätt
föreligger till förtidspension (eller sjukbidrag). I dessa fall bör den
efterlevande givetvis beviljas den förmånen och inte särskilt
efterlevandebidrag. Även en mindre allvarlig nedsättning av hälsotillståndet
eller ett handikapp av något slag torde dock ibland kunna minska möjligheterna
att få ett arbete. Särskilt vid en kombination av nedsatt hälsa och
arbetsmarknadsmässigt betingade problem kan uppkomma svårigheter i detta
hänseende. I sådana fall bör alltså efterlevandebidrag kunna utges för att
trygga den efterlevandes försörjning.
Som
villkor för rätten till det särskilda eflerlevandebidragel bör alltså gälla att
den efterlevandes möjligheter att bereda sig inkomst genom ett för honom eller
henne lämpligt arbete är nedsatta av arbetsmarknadsmässiga skäl eller
hälsoskäl. Även annan härmed jämförlig omständighet bör kunna utgöra
Prop. 1983/84:73 113
grund för bidrag. Exempelvis bör efterlevandebidrag kunna
utgå till en änka eller änkling som inte kan få arbete på bostadsorten och som
med hänsyn till ålder, bosåltningsförhållanden och personliga omständigheter i
övrigt inte skäligen kan anses skyldig att flytta till annan ort där lämpligt
arbete kan finnas. Även när den efterlevandes förvärvsmöjligheter är nedsatta
på grund av ett handikapp av något slag bör, som De handikappades riksförbund
påpekar, särskilt efterlevandebidrag kunna utgå. I likhei med vad som gäller
inom förtidspensioneringen bör vidare rned fysisk och psykisk sjukdom
likställas följdtillstånd efter sjukdom och medfödda defekter. Är det fråga om
äldre efterlevande bör också rena åldersförändringar kunna beaktas.
Är det däremot annan orsak än de nu angivna som ligger
bakom att den efterlevande inle anser sig kunna ta ett förvärvsarbete finns
enligt min mening inle skäl att utge särskilt efterlevandebidrag. Rätt härtill
bör alltså inte föreligga om orsaken är t. ex. vård av barn eller anhörig. Som
jag fidigare framhållit kan inte heller bristande intresse för förvärvsarbete
eller för utbildning till senare arbete motivera att efterlevandebidrag utges
till den efterlevande.
För att eflerlevandebidragel skall kunna utgå bör det vara
fråga om en betydande nedsättning av förvärvsmöjligheterna. Om den efterlevande
inle kan erhålla ett heltidsarbete men väl ett arbele med något kortare
arbetsfid som ger en tryggad försörjning, finns inte skäl att medge särskilt
efterlevandebidrag. I likhet med vad som gäller inom förtidspensioneringen bör
därför krävas att förvärvsmöjligheterna är nedsatta med minst hälften.
De närmare grunderna för bedömningen av nedsättningen av
förvärvsmöj-lighelerna bör, som jag fidigare framhållit, utformas i nära
anslutning till vad som gäller inom förtidspensioneringens ram. Även
bestämmelserna för arbetslöshetsförsäkringen och del kontanta
arbetsmarknadsstödet bör kunna tjäna som ledning i detta hänseende. Jag kan
således ansluta mig till kommitténs förslag att bedömningen bör göras under
hänsynstagande till den efterlevandes möjligheter att bereda sig inkomst genom
sådant arbete som motsvarar hans eller hennes krafter och färdigheter och som
rimligen kan begäras av honom eller henne. Härvid bör beaktas den efterlevandes
utbildning och tidigare verksamhel samt ålder, bosättningsförhållanden och
andra därmed jämförliga omständigheter.
Gränsen
mellan eflerlevandebidragel och förtidspension kommer naturligtvis med dessa
bedömningsgrunder alt bli i viss mån flytande i fall då den efterlevandes
förvärvsproblem har sin grund i nedsatt hälsa. Några större olägenheter torde
detta emellertid inte leda till. I likhet med pensionskommittén anser jag att
prövningen av rätten till särskilt efterlevandebidrag bör göras av försäkringskassans
pensionsdelegafion. Härigenom kan ställning tas fill om rätt föreligger till
förtidspension vid samma tillfälle som rätten till efterlevandebidrag skall
bedömas. Visar det sig vid denna bedömning att den efterlevande är berättigad
till förtidspension, bör denna förmån beviljas. Först i den mån sådan rätt inte
föreligger bör komma i fråga alt utge
8 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr. 73
Prop.
1983/84:73 114
efterlevandebidrag. Detta bidrag är, som jag tidigare har
understrukit, avsetl alt utges endast i den utsträckning som den efterlevandes
uppehälle inle kan tryggas genom någon annan social förmån,
Arbeismarknadspolitiska insatser m. m.
Efterlevande som kan komma i fräga för det särskilda
eflerlevandebidragel eller som uppbär sädanl bör erbjudas stöd och hjälp i
syfte att erhålla etl förvärvsarbete som tryggar försörjningen. Det är givetvis
angeläget att sådana insatser sätts in så snart som möjligt och redan under den
tid då omslällningsbidrag utgår. Har iinsträngningarna dä inle givit tillfredsställande
resultat, kan självfallet finnas anledning atl fortsätta dessa också efter det
att frågan om rätt fill särskilt efterlevandebidrag har aktualiserats. Även
sedan efterlevandebidrag har beviljats bör, i den män detta är motiverat, göras
fortsatta insatser för att den efterlevande skall få ell adekvat
förvärvsarbete.
Mot bakgrund av det sagda anser jag, i likhet med
kommittén, att försäkringskassorna, innan beslut meddelas om rätt till sårskilt
efterlevandebidrag, bör undersöka om det finns skäl att vidta åtgärder som är
ägnade att förbättra den efterlevandes möjligheter att bereda sig inkomst genom
arbete. I detta hänseende bör alltså gälla motsvarande skyldighel alt undersöka
behovet av rehabiliteringsålgåtder som inom sjukförsäkringen.
De insatser som kommer i fråga för efterlevande bör kunna
vara av såväl medicinsk som arbetsmarknadsmässig art. I sistnämnda hänseende
kan det röra sig om t. ex. yrkesinriktad rehabilitering,
arbetsmarknadsutbildning eller annan lämplig utbildning. Visar det sig att
insatser av detta slag behöver vidtas för alt förbättra den efterlevandes
förvärvsmöjligheter, bör det åligga försäkringskassan att se till att sä sker.
Om således den efterlevande inle själv tar initiativ till behövliga
rehabiliteringsåtgårder, bör det ankomma på kassan att göra detta. När det
gäller arbeismarknadspolitiska insatser bör detta ske i nära samarbete med
andra myndigheter på bl. a. arbetsmarknads-och utbildningsområdena efter
mönster av de rutiner som utvecklats beträffande rehabilitering i samband med
prövning av långvariga sjukdomsfall och av rätten till förtidspension. Det bör
ankomma på riksförsäkringsverket alt i samarbete med bl. a.
arbetsmarknadsmyndigheterna utarbeta närmare föreskrifter för den verksamhel
som kan behövas.
I vilken utsträckning försök bör göras med åtgärder av här
berört slag får självfallet bedömas frän fall fill fall. Härvid får beaktas
sådana omständigheter som den efterlevandes utbildning och tidigare verksamhet
samt bosättningsförhällanden. Av stor betydelse blir givetvis åldern. Rör det
sig om en änka eller änkling som står utanför förvärvslivet sedan åtskilliga år
tillbaka och som börjar närma sig 65-årsåldern kan del naturligtvis sällan
komma i fräga att vidta åtgärder i form av omfattande arbetsmarknadsutbildning
e. d. Sådana insatser får inte bli elt självändamål. För att de skall vidtas
måste det
Prop.
1983/84:73 115
finnas rimlig grund att anta att de kommer att verksamt
förbättra möjligheterna till förvärvsarbete.
På motsvarande sätt får prövas i vad mån den efterlevande
bör vara skyldig att underkasta sig andra åtgärder. Skulle försäkringskassan
finna alt sådana åtgärder är lämpliga, bör krävas en aktiv medverkan av den
efterlevande. Som villkor för att efterlevandebidrag skall utgå bör kassan därför
kunna föreskriva all den efterlevande genomgår utbildning eller pä annat sätt
medverkar vid erforderliga åtgärder för att förbättra förvärvsmöjligheterna.
Sådant villkor bör också kunna avse skyldighet för den efterlevande att vara
anmäld som arbetssökande hos arbetsförmedlingen och att anta erbjudet lämpligt
arbete.
Villkor av detta slag bör kunna ställas inte endast i
samband med att rällen fill särskilt efterlevandebidrag prövas första gången
utan också senare under hela den tid som den efterlevande uppbär sådant bidrag.
Anknytning till dödsfallet, varaktighet m. m.
I likhet med pensionskommittén anser jag alt särskilt
efterlevandebidrag inte bör utgå i andra fall än då den efterlevandes
försörjningsproblem har samband med dödsfallet. Det bör därför uppställas som
villkor för rätten lill efterlevandebidrag att den efterlevandes
försörjningsmöjligheter skall ha varit nedsatta med minst hälften redan vid
tidpunkten för makens död. Vidare bör gälla att denna nedsättning skall ha
bestått i princip oavbrutet fram till den tidpunkt då rätten till
omslällningsbidrag upphör, dvs. dä rätt inträder lill eflerlevandebidragel.
Härutöver bör fordras att nedsättningen av den
efterlevandes försörjningsmöjligheter kan antas bli beslående under viss tid
framöver. Kan man med rimlig grad av säkerhet räkna med att den efterlevande
redan inom någon månad kommer att fillträda ett stadigvarande arbete som ger en
tillfredsställande utkomst, finns inte skål atl för denna korta mellantid utge
en pensionsförmån till den efterlevande. Som villkor för bidragsrätten bör
därför gälla att nedsättningen av förvärvsmöjligheterna kan antas vara inte
endast kortvarig.
Skulle
änkan eller änklingen befinna sig i arbete just vid den lidpunkt då rätten till
omställningsbidrag upphör bör detta dock inte alllid utgöra hinder för att
efterlevandebidrag skall kunna beviljas. En helhetsbedömning måste enligt min
mening göras av den efterlevandes anknytning till arbetslivet, varvid bör
beaktas bl. a. sådana förhållanden som vilken form av förvärvsarbete den
efterlevande kan ha och under vilken tid delta kan beräknas pågå. För att en
efterlevande skall undantas från rätten till särskilt efterievandebidrag bör
krävas atl han eller hon har en stabil ställning på arbetsmarknaden. Annars
skulle en enbart tillfällig anställning kunna helt utestänga den efterlevande
från möjligheten att få efterlevandebidrag efter anställningens upphörande. I
ett sådant fall bör bidrag kunna beviljas men innehållas under
Prop.
1983/84:73 116
den tid och till den del som Försörjningen tillgodoses
genorn arbetet. Bidragsratten blir då helt eller delvis vilande under denna
tid.
Pensionskommittén
föreslår en särskild preskriptionsregel av innebörd atl ansökan otn bidrag
måste göras senast ett är frän det rätten därtill har inträtt. Har ansökan inte
inkommit inom denna tid skall enligt förslaget inte längre föreligga rätt lill
bidrag. Detta förslag har mött kritik av riksförsäkringsverket, som anser att
regeln kan undvaras.
För egen
del finner jag denna invändning förtjäna beakiande. Jag har visserligen
förståelse för kommitténs synpunkt all det är av vikt all ålgärder för atl
hjälpa en efterlevande som är ulan arbete all komma in pä arbetsmarknaden sätts
in snarast möjligt och att det därför är väsentligl alt prövningen av rällen
till bidrag inte drar ut pä tiden pä grund av att den efterlevande dröjer med
sin ansökan. Även från administrativa synpunkler är det naturligtvis av värde
alt en ansökan görs på ett sä tidigt stadium som möjligt. En regel av innebörd
alt pensionsrätten preskriberas efter viss tid saknar emellertid motsvarighet
för andra pensionsförmåner. Vidare kan man, som riksförsäkringsverket påpekar,
inte alltid förutsätta att den efterlevande har sin fortsalla försörjning
tryggad enbart därför att begäran om efterlevandebidrag inte framställts inom
en viss tid efter dödsfallet,
I
flertalet av de fall då en ansökan görs först senare än ett år från
bidragsråltens inträde är sannolikt villkoren för rätt till efterlevandebidrag
inle uppfyllda. Man mäsle dock räkna med all en änka eller änkling kan ha
klarat sitt underhäll med hjälp av t. ex, ell kapitalbelopp som fallit ut vid
dödsfallet och efter något år står utan medel till den fortsatta försörjningen.
Att ansökan dröjt kan här ha haft sin grund i bristande kännedom om
efterlevandepensioneringens regelsystem. Enligl min uppfattning vore det
olyckligt att utestänga en sådan efterlevande frän möjligheten all fä
efterlevandebidrag för framtiden. Liksom andra pensionsförmåner bör emellertid
detta bidrag kunna utges längst för tre månader tillbaka före ansökningsmänaden
(16 kap. 5 § AFL).
Med hånsyn till det sagda är jag inte beredd alt föreslå
en sådan särskild preskriptionsregel som förordats av pensionskommittén.
Gradering av bidraget
Enligt pensionskommitténs förslag skall särskill
efterlevandebidrag - i likhet med förtidspension - kunna utgå som helt, två
tredjedels eller halvt bidrag. Helt efterlevandebidrag skall kunna utges till
en efterlevande vars möjligheter att bereda sig inkomst genom arbele är
nedsatta i sä hög grad att intet eller endast en ringa del därav återstår. Är
förvärvsmöjlighelerna nedsatta i mindre grad men likväl med avsevärt rner än
hälften, skall kunna utgå tvä tredjedels bidrag. 1 övriga fall skall kunna
beviljas halvt bidrag.
Detta
förslag kan jag instämma i. Som jag nämnt i det föregående bör ett
grundläggande villkor för rätt till efterlevandebidrag vara att den efterlevan-
Prop. 1983/84:73 117
des försörjningsmöjligheter är nedsatta med minst hälften.
Behovet av bidrag kommer dock inle att vara lika stort för alla sorn uppfyller
denrin förutsättning. Häri innefattas såväl änkor och änklingar som hell saknar
arbete som efterlevande med olika grader av deltidssysselsällning upp till ett
halvtidsarbete. Alla dessa bör inte erhålla efterlevandebidrag pä sarnma nivå
utan en gradering bör göras av bidraget med beaktande av nedsättningen av
försörjningsmöjligheterna. T. ex. bör den som har ett halvtidsarbete kunna
beviljas halvt efterlevandebidrag sorn komplement lill förvärvsinkomsterna.
Bidragsperioden
I enlighet med vad jag utvecklat i avsnitt 2.2.1 bör för
det särskilda eflerlevandebidragel - liksom för omställningsbidraget - gälla en
övre åldersgräns vid 65 år. När en efterlevande som erhåller särskilt
efterlevandebidrag uppnår denna ålder bör bidraget dras in. Pä motsvarande
sätt bör den som tar ut ålderspension före 65 års ålder inte ha rätt till
efterlevandebidrag. Också i sädana fall är den efterlevandes fortsatta
underhäll tryggat genom ålderspensionen.
Däremot
anser jag någon nedre åldersgräns för bidragsrätten inte vara påkallad. Även om
det torde komma att bli ytterst ovanligt att en änka eller änkling i lägre
ålder får behov av särskilt efterlevandebidrag, bör det inte finnas något
absolut hinder rnot att bidrag utges i ett sådant fall.
1 likhet
med pensionskommittén finner jag det inte heller motiverat att generellt
begränsa rätten till efterlevandebidrag till en viss längsta tid. Tanken är i
stället att bidraget skall kunna utgå under så lång lid sorn behövs för att den
efterlevande skall få möjligheter till försörjning genom eget arbete. Som jag
anfört tidigare kan det dessutom i vissa situationer- då det framstår som
utsiktslöst för den efterlevande att klara försörjningen genom förvärvsarbete -
vara nödvändigt atl utge bidraget kontinuerligt fram till 65 års ålder.
Omprövning m. rn.
Eflerlevandebidragel syftar i första hand inte till att
utgöra etl bestående stöd till den efterlevandes försörjning, ulan tanken är
att del skall utgå i avvaktan på att försörjningen kan ordnas pä annan väg. Mot
bakgrund härav finner jag del naturligt att, som pensionskommittén föreslår,
rätten lill särskilt efterlevandebidrag i enskilda fall skall kunna
tidsbegränsas. Detta bör göras bl. a. i situationer då del finns skäl att knyta
bidragsrälten till viss utbildning e. d. som kan förväntas leda till
förbättrade förvärvsmöjligheter för den efterlevande inom den närmaste
framtiden. En sådan tidsbegränsning innebär inte att den efterlevande därefter
skall vara utestängd från vidare möjligheter att uppbära bidraget, utan
avsikten är att efler mönster av vad som föreskrivs beträffande sjukbidrag
skapa en garanti för att frågan om
Prop. 1983/84:73 118
bidragsrätt tas upp till förnyad behandling. Har i etl
särskilt fall rätten till efterlevandebidrag på detta sätt begränsats till viss
tid, får vid utgången härav på nytt tas upp frågan om särskilt
efterlevandebidrag skall utgå och storleken av etl eventuellt bidrag.
Även i andra fall än då en lidsbegränsning av della slag
gjorts anser jag del vara av vikt att försäkringskassan fortlöpande följer upp
förhållandena för dem som beviljats särskilt efterlevandebidrag. Detta framstår
som påkallat i syfte att undvika att bidrag utges till efterlevande som inte
längre är i behov därav eller att det utgår med högre andel än nödvändigt.
Del bör
åligga den som uppbär efterlevandebidrag atl till försäkringskassan anmäla
inträffade förändringar av försörjningssituationen som är av betydelse för den
fortsatta bidragsrälten. Om det genorn en sådan anmälan eller pä annat sätt kommer
till försäkringskassans kännedom att den efterlevandes förvärvssituation har
förbättrats - t. ex, genom att denne har påbörjat ett arbete eller fått ulökad
arbetstid - eller att annan väsentlig ändring har skett i de förhållanden som
legat till grund för beslutet om bidrag, bör det göras en förnyad prövning av
rätten till efterlevandebidrag.
En sådan omprövning bör dessutom, som pensionskommittén
föreslär, under alla förhållanden göras med vissa intervall. 1 likhet med fiera
av remissinslanserna anser jag emellertid all elt krav på obligatorisk omprövning
minst en gång varje år, vilket förordas av kommittén, leder för långt. I en del
fall torde försörjningsmöjligheterna kunna bedömas med relativt stor visshet
för en längre tid framåt. Som påpekats från några håll under remissbehandlingen
kan utsikterna att erhålla en tillfredsställande egenför-sörjning komma att
visa sig vara ringa för exempelvis en efterlevande som är i hög ålder och
bosatt i en glesbygd. För att inte onödigtvis belasta försäkringskassorna bör
därför kravet på obligatorisk omprövning inskränkas till att avse ett intervall
pä tre är.
När det gäller de närmare förutsättningarna för indragning
och nedsättning av etl utgående bidrag vill jag inledningsvis erinra orn att
jag tidigare föreslagit alt bidraget skall upphöra att utgå då den berättigade
fyller 65 år eller dessförinnan börjar uppbära ålderspension. Även i vissa
andra fall kan den efterlevandes uppehälle komma att tryggas genom att han
eller hon beviljas annan förmån från den allmänna försäkringen e. d. Även dä
bör eflerlevandebidragel dras in. Det kan här röra sig om exeriipelvis helt
sjukbidrag eller hel förfidspension eller om hel egenlivränta frän arbelsskadeförsäkringen.
Till frågan om hur t. ex. partiell förtidspension eller arbetslöshetsstöd bör
påverka rätlen till del särskilda eflerlevandebidragel återkommer jag i det
följande.
Enligt motsvarande regler som för förlängt
omställningsbidrag bör vidare rätten till särskilt efterlevandebidrag upphöra
om den bidragsberätiigade gifter sig eller - under vissa förutsättningar -
sammanlever rned någon utan äktenskap.
Under den lid som särskill efterlevandebidrag utgår bör
ansträngningar
Prop. 1983/84:73 119
vidtas för all hjälpa den efterlevande lill ett arbele som
tryggar försörjningen fortsättningsvis. Skulle sådana insatser ge åsyftat
resullal och den efterlevande således få ett stadigvarande förvärvsarbete som
ger en tillfredsställande utkomst, har eflerlevandebidragel fyllt sin funktion.
En naturlig följd är att bidraget upphör alt utgå om den efterlevandes
försörjningsmöjligheter på detta sätt förbättrats sä att de inte längre kan
anses nedsatta med minsl hälften.
En förutsättning för att bidraget skall kunna dras in
definitivt bör vara atl den efterlevandes möjligheter till fortsatt försörjning
är inte endast tillfälligtvis förbättrade. Den inträdda förbättringen måste
antas komma att bestå för åtminstone något år framöver. Är det tveksamt
huruvida den efterlevande kommer att kunna ha kvar arbetet under någon längre
tid framåt eller föreligger i annat avseende tvekan om i vad män de förbättrade
förvärvsmöjligheterna kommer att bestå, bör inle komma i fräga att definitivt
dra in eflerlevandebidragel. I sådana fall bör kunna beslutas alt bidraget dras
in endast för viss tid. Bidragsrätten blir dä vilande under denna tid. Här bör
alltså gälla en motsvarighet till vad jag i det föregående föreslagit om att
det redan vid beslutstillfället bör kunna bestämmas att bidraget inle utges
under viss tid.
Om
möjligheterna att bereda sig inkomst av arbete skulle förbättras för en
efterlevande som uppbär helt bidrag eller tvä tredjedelar av helt bidrag, bör
självfallet kunna beslutas att eflerlevandebidragel inte dras in utan sätts ned
sä att det kommer alt svara mol den därefter aktuella nedsättningen av
förvärvsmöjligheterna. Även en sådan nedsättning bör kunna göras definitiv,
eller endast temporår. Kan förbättringen antas bli beslående för en längre tid,
bör bidraget sättas ned definitivt. I annat fall bör nedsättningen gälla viss
tid.
Har ett utgående efterlevandebidrag dragits in definitivt
bör inte komma i fräga atl vid senare tillfälle på nytt bevilja den
efterlevande sådani bidrag. På motsvarande sätt bör etl efterlevandebidrag sorn
definitivt satts ned inte senare kunna höjas. Om den efterlevandes
förvärvsmöjligheter en gång har förbättrats i sådan omfattning att det
beslutats atl för framtiden dra in eller sälta ned eflerlevandebidragel till
följd därav, skall en eventuell senare inträdd försämring av
försörjningsmöjligheterna alltså inte kunna leda till atl bidraget börjar utges
ånyo eller höjs. 1 dessa fall kan det inte sägas föreligga något sådant samband
mellan makens bortgång och - de nya - svårigheterna i försörjningshänseende att
del kan vara motiverat all utge efterlevandebidrag. Försörjningen bör i sådana
situationer kunna tillgodoses genom arbeismarknadspolitiska eller andra
åtgärder som står till förfogande för alla som är i motsvarande
behovssituation.
Om ett efterlevandebidrag däremot har dragits in eller
satts ned enbart för viss lid och bidragsrälten alltså gjorts vilande under
denna tid, bör inte föreligga något hinder mol att på nytt utge resp. höja
bidraget. Della kan i sådana situationer ske så snart anledning uppkommer, t.
ex. genom att den
Prop.
1983/84:73 120
efterlevande förlorar sitt arbete eller del visar sig atl
han eller hon inte klarar av detta. Bidraget bör då kunna börja utgå resp.
höjas även om den tid för vilken rätlen ursprungligen gjorts vilande ännu inte
gått till ända.
Av det sagda framgår att jag pä de nu behandlade punkterna
ansluter mig till de förslag som pensionskommittén redovisat, I likhet med
några av remissinstanserna vill jag understryka angelägenheten av en generös
tillämpning i dessa frågor. Med hänsyn till att ett efterlevandebidrag som en
gång har dragits in eller satts ned definitivt inte senare skall kunna utges på
nytt resp. höjas, får ett beslut härom långtgående konsekvenser för den
efterlevande. Det framstår därför som väsentligt alt etl sådant beslut föregås
av en noggrann utredning och prövning. Möjligheten till indragning eller
nedsättning bör, som jag nyss utvecklat, utnyttjas endasl i fall då det finns
grundad anledning påstå att det skett en påtaglig stabilisering av den
efterlevandes förvärvsmöjligheter och atl behovet av efterlevandebidrag därmed
fallit bort eller minskat. I regel bör därför en indragning eller minskning av
ett efterlevandebidrag i första hand göras endasl för viss tid. Först sedan
denna tid gått lill ända och det är klarlagt att den efterlevande verkligen
lyckats få en fast förankring i arbetslivet bör bidraget dras in eller minskas
definitivt.
I det föregående har jag framhållit vikten av att den som
beviljals särskill efterlevandebidrag själv gör insalser för att fä
förvärvsarbete. Med hänsyn hårtill har jag förordat all försäkringskassan skall
ges möjlighet att ställa upp villkor om att den efterlevande t. ex.skall
genomgå viss utbildning eller anla erbjudet arbete. Del är givetvis tingeläget
atl sädana villkor med arbetsförbe-redande inriktning verkligen följs av den
efterlevande sä att bidragets aktiverande syfle inte riskerar att gå förlorat.
Därför bör möjlighet finnas atl tills vidare helt eller delvis förvägra den
efterlevande särskilt efterlevandebidrag om han eller hon utan giltig
anledning vägrar atl följa uppställda villkor.
Som jag angett tidigare bör det ankomma på
försäkringskassans pensionsdelegation att avgöra ärenden om särskilt
efterlevandebidrag. Försäkringsrätten för Norra Sverige anser atl det i
pensionsdelegalionen härvid bör ingå i vart fall en av arbetsmarknadsstyrelsen
utsedd ledamot som skall representera länsarbetsnämnden, eftersom
arbetsmarknadsmässiga skål tillmäts stor vikt för rätten till bidrag och
kraftfulla insatser förutsätts av arbetsmarknadsmyndigheterna.
Jag har förståelse för denna synpunkt men noterar att en
regel med denna innebörd skulle medföra administrativa svårigheter, eftersom
pensionsdelegationens sammansättning skulle fä förändras med hänsyn till
vilken typ av ärende som behandlas. Det skulle med en sådan regel också bli
omöjligt alt, som jag tidigare förordat, pröva rätten fill särskilt
efterlevandebidrag samtidigt som ställning tas till frågan om rätt till
förtidspension för den efterlevande. Jag vill även erinra om att det i
pensionsdelegationen i dess vanliga sammansättning ingår två ledamöter som
skall ha sårskild erfarenhet av arbetsförhållanden (18 kap. 20 § AFL). Med
hänsyn till det sagda kan jag
Prop. 1983/84:73 121
inte biträda försäkringsrättens förslag.
I sammanhanget vill jag dock än en gäng understryka vikten
av ett väl utvecklat samarbete mellan försäkringskassorna och arbetsmarknadsmyndigheterna
när det gäller prövningar av rätten till särskill efterlevandebidrag. Eftersom
arbetsmarknadsmässiga skäl ofta kommer att vara av betydelse vid bedömningen,
framstår det som naturligt att försäkringskassan i dessa ärenden inhämtar
yttrande av länsarbetsnämnden eller annan myndighet om den efterlevandes
möjligheter till förvärvsarbete m.m.
Pensionsnivåer m. m.
Pensionskommittén föreslär att del särskilda
efterlevandebidraget skall läggas på sarnma nivå som omställningsbidraget.
Flertalet remissinstanser har inte anfört några
invändningar mot detta förslag. Del tillstyrks uttryckligen av bl. a. Svenska
kommunförbundet, som framhåller att pensionsnivån inte kan tillåtas bli alltför
hög med hänsyn till bidragets akfiverande syfte. Även Landstingsförbundet och
Kommunernas pensionsanstall år uttalat positiva.
I några yttranden förordas dock ändringar.
Riksrevisionsverket anser alt folkpensionsnivån bör kunna sänkas till 95 % av
basbeloppet. Några andra remissinstanser menar däremot att bidragsnivån bör
sättas högre. Av dessa anser riksförsäkringsverket att nivån i vart fall inte
bör understiga minimini-vän för ålderspension. En försäkringskassa föreslår en
anknytning till nivån för förbehällsbelopp enligt föräldrabalken, medan
länsstyrelsen i Älvsborgs lån har uppfattningen att bidraget bör kunna
kompletteras med "pensionstillägg". Även länsstyrelsen i Jönköpings
län ifrågasätter kommitténs förslag på förevarande punkt och efterlyser en
samordning av olika nivåer för vad ett hushåll i skilda siluationer skall kunna
klara sig på. I åter andra yttranden, av bl. a. ensamförälderkommittén och
Pensionärernas riksorganisation, uttalas tveksamhet till att kommunalt
bostadstillägg inte skall utges lill den som uppbär särskilt
efterlevandebidrag.
För egen del ansluter jag mig till kommitténs förslag alt
det särskilda efterlevandebidraget skall utgå från både folk- och
tilläggspensioneringen och atl det inom ATP skall utformas som en
eflerlevandepensionsförmån.
När det
gäller att bestämma nivån för efterlevandebidraget finns etl flertal olika
omständigheter som talar i delvis olika riktning. Å ena sidan bör bidraget utgå
med sådani belopp att det kan tillgodose den berättigades försörjning. Å andra
sidan bör, som betonas av kommunförbundet, inte riskeras att bidragets
aktiverande roll motverkas. Från administrativ och samordningssynpunkt år det
vidare angeläget att man uppnår överensstämmelse med vad som avses gälla för
omställningsbidraget. Härför talar åven den omständigheten att det särskilda
efterlevandebidraget skall träda till först sedan den efterlevande uppburit
omställningsbidrag under viss tid.
Jag vill också i vad avser folkpensionsnivån understryka
att denna måste
Prop. 1983/84:73 122
ses i samband med den föreslagna tilläggspensionsnivän.
Förslagen i dessa båda hänseenden måste bedömas i ett sammanhang. En änka eller
änkling som beviljas särskilt efterlevandebidrag kan nämligen, som jag
framhållit vid behandlingen av frågan om nivån för omställningsbidrag, i regel
förutsättas ha rätt till bidrag frän såväl folk- som tilläggspensioneringen. Om
den efterlevande saknar egna inkomster av förvärvsarbete och därför får
efterlevandebidrag, kan man utgå från atl bidraget i det alldeles övervägande
antalet fall kommer att utbetalas även från ATP med etl icke obetydligt belopp.
Eftersom den efterlevande stod utanför arbetslivet redan före dödsfallet, bör i
regel den avlidne ha svarat för familjens försörjning. Denne har då haft
förvärvsinkomster och har därigenom förvärvat rätt till ATP, pä grundval av
vilken den efterlevande kan beviljas efterlevandebidrag frän
tilläggspensioneringen.
Med hänsyn till det anförda kan jag biträda kommitténs
förslag till nivåer för det särskilda efterlevandebidraget.
Även i fråga om förslagen att kommunalt bostadstillägg och
extra avdrag vid beskattningen inte skall medges den som uppbär särskilt
efterlevandebidrag ansluter jag mig till pensionskommitténs bedömning. För
detta ställningstagande talar i huvudsak samma synpunkter som jag angett vid
behandlingen av förslagen till utformning av omställningsbidraget. Även
administrativa skäl talar för denna lösning.
Sammanfattningsvis
föreslår jag alltså atl helt sårskilt efterlevandebidrag skall inom
folkpensioneringen utgå med ett belopp som för år räknat motsvarar 100 % av
basbeloppet . Inom tilläggspensioneringen skall bidraget utgå med viss andel
av den ålders- eller förtidspension från ATP som den avlidne uppbar vid
tidpunkten för dödsfallet eller av den förtidspension sorn han skulle ha
erhållit om rätt till hel sådan pension hade inträtt dä. Helt
efterlevandebidrag skall för år räknat utgöra 30 % av den sålunda beräknade
egenpensionen, om det inte samtidigt utbetalas barnpension efter den avlidne,
och annars 10 % därav. Efterlevandebidraget skall utgöra skattepliktig inkomst
enligt de regler sorn gäller för inkomst av tjänst. Kommunall bostadstillägg
eller extra avdrag vid beskattningen skall inte medges den sorn uppbär
folkpension enbart i form av särskilt efterlevandebidrag.
Samordning
Det särskilda efterlevandebidraget syftar till att utgöra
ett skyddsnät för änkor och änklingar vilkas försörj ning inte kan tillgodoses
pä annan väg. Om den efterlevande har rätt till en annan social förmän som
avser att ge kompensation för samma nedsättning av förvärvsmöjligheterna som
efterlevandebidraget, kan därför inte komma i fråga atl låta
eflerlevandebidragel utgå ograverat. I en viss bestämd behovssitualion bör den
efterlevande i princip erhålla endast en förmän inom ramen för del
socialpolitiska bidragssystemet.
Prop.
1983/84:73 123
1 det föregående har jag lagt fram förslag om all
efterlevande sorn uppbär ålderspension skall vara uteslutna frän möjligheten
att därjämte få särskilt efterlevandebidrag. Detsamma avses gälla änkor och
änklingar som har rätt till hel förtidspension eller hel egenlivränta frän
arbetsskadeförsäkringen.
När det gäller att utforma regler för samordning rnellan
det särskilda efterlevandebidraget och andra stödformer av olika slag finner
jag. liksom pensionskommittén, att detta bör göras med utgångspunkt från att
efterlevandebidraget skall vara subsidiärt till sådana andra förmåner som
syftar till att täcka samma försörjningsbehov.
I enlighet med dessa principer föreslår jag att särskilt
efterlevandebidrag skall samordnas med sjukpenning, partiell förtidspension och
partiell arbetskadelivränta. Samordningen bör göras på det sättet att
efterlevandebidraget inte utgår med anledning av sådan nedsättning av
förvärvsmöjligheterna som berättigar den efterlevande till någon av de nu
angivna förmånerna.
Vidare
föreslår jag att efterlevandebidraget skall samordnas åven med olika former av
ersättning bl. a. vid arbetslöshet och studier på sä sätt att bidraget utges
endast i den män sorn det beloppsmässigt överstiger den andra ersättningen. Om
den efterlevande - för samma tid och för samma nedsättning av
förvärvsmöjligheterna sorn efterlevandebidraget avser - har rätt också lill
arbetslöshetsersättning, kontant arbetsmarknadsstöd eller utbildningsbidrag vid
arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering, skall alltså det
särskilda efterlevandebidraget utbetalas enbart till den del det översfiger
denna andra förmän. Detsamma bör gälla beträffande delpension, vuxenstudiebidrag
och timersättning vid grundläggande utbildning för vuxna.
Är däremot den efterlevande berättigad till någon annan
typ av ekonomiskt stöd, dvs. ett stöd som avser att kompensera en annan
inkomstförlust än den efterlevandebidraget tar sikte på, bör någon samordning
över huvud taget inte äga rum. I dessa fall bör del särskilda
efterlevandebidraget alltså utgå ograverat vid sidan av den andra förmånen.
Mot bakgrund härav bör inte ske någon samordning mellan
efterlevandebidraget och t. ex. föräldrapenning, värdbidrag eller
älerbetalningspliktiga studiemedel. Dessa förmåner skall alltså inte påverka
efterlevandebidraget. I specialmotiveringen utvecklar jag närmare skålen för
detta förslag.
Efterlevandebidraget bör inte heller minskas med hänsyn
till ersättningar som kan tillkomma den efterlevande frän en individuell
pensions- eller kapitalförsäkring eller i form av skadestånd eller liknande.
Inte heller bör förmåner som utges frän tjänstepensionssystem påverka
efterlevandebidraget.
Prop.
1983/84:73 124
3.3 Efterlevandepension till utlandssvenskar och utländska
medborgare
3.3.1 Nuvarande regler
Enligt de nu gällande reglerna tillkommer rätt till
familjepension (i form av barn- och änkepension) från folkpensioneringen
efterlevande som är svenska medborgare och bosatta i Sverige (5 kap. 1 § AFL).
Till dessa utgår folkpension oberoende av bosättningstidens längd och utan
andra villkor i nu aktuellt hånseende.
I fråga om
möjligheterna för svenska medborgare att vid bosättning ulomlands uppbära
folkpension i form av familjepension gäller sedan den 1 juli 1979 regler som
innebär atl sådan pension utges under förutsättning att rätt föreligger också
till ATP. Folkpensionsförrnänernas storlek graderas i förhållande till det
antal är för vilka den avlidne tillgodoräknats pensionspoäng vid
tilläggspensionens beräkning. Har pensionspoäng tillgodoräknats för minst 30 är
utgår folkpensionen med oavkortat belopp. I annat fall utges pensionen med sä
stor andel sorn svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka
pensionspoäng tillgodoräknats och talet 30 (5 kap. 2 § AFL).
Beträffande
rätlen till folkpension för utlänningar som är bosatta i Sverige infördes -
efler mönster av modernare bilaterala socialförsäkringskonventioner - likaså
regler i den svenska lagstiftningen den 1 juli 1979 (5 kap. 4 § AFL). Enligt
dessa är en utländsk medborgare (eller stalslös) som bor här i landet
berättigad lill folkpension i form av barnpension eller änkepension under
förutsättning att en viss kvalifikationstid är uppfylld. Del krävs antingen att
den avlidne omedelbart före sin död hade varil bosall i Sverige minst fem är
och den efterlevande vid dödsfallet var bosatt här eller att den efterlevande
är bosatt i Sverige sedan minst fem år och den efterlevande eller den avlidne
vid dödsfallet var bosatt här i landet.
Någon rätt
för utlänningar att uppbära familjepension från folkpensioneringen vid
bosättning utanför Sverige föreligger inle enligl den svenska lagstiftningen.
Bestämmelser härom finns dock i en rad konventioner sorn ingåtts mellan Sverige
och andra länder. Sådana konventioner gäller f. n. i förhällande till de andra
nordiska länderna, Storbritannien, Österrike, Förbundsrepubliken Tyskland,
Jugoslavien, Grekland, Portugal, Schweiz, Turkiet, Frankrike, Marocko, Italien,
Nederländerna och Israel. Förhandlingar om sådana överenskommelser har
slutförts med Spanien och pågår med Luxemburg och USA. Genom dessa konventioner
ges i allmänhet medborgare i det andra landet rätt lill svensk familjepension
frän folkpensioneringen vid bosättning utanför Sverige pä samma villkor som
gäller för svenska medborgare. Enligt den nordiska konventionen om social
trygghet gäller dock andra regler härför. I denna har dessutom föreskrivits
kortare kvalifikationstid än enligt AFL i vad avser rätten till familjepension
vid bosättning i Sverige.
Vid sidan av det angivna regelsystemet finns vissa
dispensregler som kan åberopas av svenska och utländska medborgare som flyttar
ulomlands sedan
Prop. 1983/84:73 125
de beviljals folkpension här men som inte uppfyller
villkoren för rätt till -oavkortad - pension vid bosättning utanför Sverige.
Reglerna (5 kap. 6 § AFL) innebär att den pensionsberättigade efter prövning i
det enskilda fallet kan få behålla pensionen under förutsättning atl regeringen
har sä förordnat för vissa fall eller att det i annat fall med hänsyn till
omständigheterna skulle frarnstäsomoskäligt att drain pensionen. Förordnande i
enlighet härmed har meddelats i kungörelsen (1962:516) med föreskrifter rörande
rätt till folkpension utom riket i vissa fall (omtryckt 1979:130). Enligl denna
kungörelse kan den folkpensionsberättigade efter ansökan få fortsätta att
uppbära pensionen när han vistas utomlands för vård av hälsan eller för
behandling av sjukdom och det finns skälig anledning anta atl vården eller
behandlingen har avsevärd betydelse för honom.
Rätlen lill familjepension frän tilläggspensioneringen år
inte beroende av svenskl medborgarskap eller bosättning här i landet. Sådan
pension utbetalas alltså oavsett om den efterlevande år bosatt i Sverige eller
ulomlands. Inte heller krävs att den avlidne hade annan anknytning till Sverige
vid den tidpunkt dä han avled än att han tidigare intjänat rätt lill ATP här i
landet,
I sammanhanget finns anledning att också erinra om de
bestämmelser som gäller i fräga om bidragsförskott. För rätt härtill fordras
enligl huvudregeln i lagen (1964:143) orn bidragsförskott (omtryckt 1976:277,
ändrad senast 1983:194) att barnet är svensk medborgare och bosatt i Sverige,
Är barnet inle svensk medborgare men bosall här i landet, utgår bidragsförskott
under förutsättning att också barnets vårdnadshavare är bosatt här saml att
vårdnadshavaren eller barnet vistas här sedan minsl sex månader.
3.3.2 Barnpensioneringen
Pensionskommittén gör i sitt betänkande en allmän
genomgång av olika frågor sorn uppkommer beträffande utlänningars och
utlandssvenskars rätt till barnpension. 1 det följande tar jag upp kommitténs
synpunkter härvidlag till behandling och ger min syn på hur spörsmålen enligt
min mening bör lösas inom ramen för den reformerade éfterlevandepensioneringen.
Vad först beträffar Ulläggspensloneringens regler om rått
till barnpension föreligger enligt pensionskommitténs mening inte anledning att
överväga någon förändring av vad som nu gäller i internationellt hänseende.
Till denna uppfallning, som inte ifrågasatts under remissbehandlingen, ansluter
jag mig. Inom ATP bör alltså åven framdeles barnpension utgå på samma villkor
till svenska och utländska medborgare och utges oavsett var barnet är bosatt.
Vad sedan gäller folkpensioneringen finner kommittén det
självfallet att barnpension liksom hittills skall utgå utan särskilda villkor
till barn som år svenska medborgare och bosatta här i landet. Inte heller anser
kommittén det motiverat att göra någon ändring såvitt avser rätten för svenska
medborgare att uppbära folkpension i form av barnpension vid bosättning
utomlands.
Denna kommitténs uppfattning godtas allmänt av
remissinstanserna.
Prop.
1983/84:73 126
Endast statens invandrarverk ifrågasätter förslaget och
menar all rätt till folkpensionsförmåner vid bosättning utomlands bör knytas
inte till antalet ATP-är utan till antalet bosättningsär i Sverige.
Jag vill rned anledning av invandrarverkels yttrande
erinra om atl denna fräga var föremål för uppmärksamhet redan vid genomförandet
av de nu gällande reglerna på området (prop. 1978/79:75, SfU 15, rskr 164) och
att tanken pä att anknyta folkpensionsrätlen till antalet bosättningsår dä
avvisades. Någon anledning att nu frångå detta ställningstagande finns inte enligt
rnin mening. Jag kan alltså godta kommitténs uppfattning att barnpension till
svenska medborgare bosatta utomlands även forlsåltningsvis bör utges i
förhållande till del antal år för vilka den avlidne föräldern har
fillgodoräknats pensionspoäng vid beräkning av tilläggspension.
Inte heller i fräga om rätten till barnpension frän
folkpensioneringen för udändska barn som är bosatta i Sverige föreslär
pensionskommittén några förändringar av nuvarande regler. Härvidlag erinrar
kommittén bl. a. om alt den uppställda kvalifikationstiden pä fem år tillkom
genorn lagstiftning som trådde i kraft så sent som den 1 juli 1979 och att
denna utformats efter mönster av modernare socialförsäkringskonventioner.
Kommittén anser det tveksamt att redan kort tid efter ikraftträdandet genomföra
en förändring av reglerna. Erfarenheterna av dessas tillämpning bör enligt
kommittén avvaktas under en längre tid innan man överväger en sådan åtgärd.
Övervägandena
i berörda avseende kommenteras av ett fåtal remissinstanser, varav några är
kritiska. Statens invandrarverk föreslär att utländska barn som är bosatta i
Sverige skall få rätt till barnpension pä samma villkor som barn med svenskt
medborgarskap. Riksrevisionsverket härden uppfattningen att en enhetlig
kvalifikationstid bör gälla för barnpension och bidragsförskott och att denna
bör anpassas så, alt kostnadsökningar undviks. Även socialstyrelsen och
ensamförälderkommittén anser att barnpension från folkpensioneringen bör utgå
till utländska barn enligt samma regler som för bidragsförskott.
Socialstyrelsen förordar härvid en enhetlig kvalifikationstid på sex månader.
För egen del har jag förståel;;e för pensionskommitténs
ståndpunkt att tills vidare hålla fast vid de nyligen antagna reglerna pä
området. Emellertid anser jag att de skäl som framkommit för en förändring är
sä tungt vägande att en omprövning bör övervägas redan pä nuvarande stadium.
Barnpension från folkpensioneringen och bidragsförskott har, som framhållits
vid remissbehandlingen, i princip samma syfte, nämligen att utgöra ett
ekonomiskt grundstöd för barn i ensamförålderfarniljer. Inte minst frän
samordningssynpunkt är det därför angeläget med likartade bestämmelser i nu
behandlat avseende. Med hänsyn till att det här rör sig om förmåner som är
avsedda att trygga den grundläggande förs()rjningen för barn finner jag det
otillfredsställande atl elt invandrarbarn, för vilket utgått bidragsförskott,
vid förålderns död kan gå förlustig bidragsförskottet och därefter få vänta på
barnpension frän folkpensioneringen under kanske flera års tid. Det är enligt
min mening
Prop. 1983/84:73 127
väsentligt att den ekonomiska grundtryggheten för barn som
bor här i landet tillgodoses även i situationer av detta slag.
En
möjlighet att uppnå det angivna önskemålet kunde vara att införa en regel som
ger ett barn, för vilket bidragsförskott utgått, rätt till barnpension från
folkpensioneringen efter den avlidne föräldern utan hinder av all
kvalifikationstiden för barnpension inle uppfyllts. Emellertid anser jag liksom
kommittén att en sådan lösning år mindre läniplig. Den skulle bl. a. kunna
framstå som orättvis i förhållande till sädana invandrarbarn som visserligen
förlorat en av föräldrarna men som före dödsfallet sammanbott med föräldern
eller då erhållit underhållsbidrag av denne, och således inte bidragsförskott.
Frågan bör i stället lösas pä det sått som föreslagits av bl. a.
socialstyrelsen.
Jag
förordar alltså att kvalifikationstiden för utländska barns rätt till
barnpension sänks frän nuvarande fem är fill sex månader. Lagtekniskt bör
regeln utformas efter mönster av vad sorn f. n. gäller för all familjepension.
Folkpension i form av barnpension bör alltså kunna utges till barn, som inte är
svenska medborgare men år bosatta här, under förutsättning antingen att den
avlidne föräldern omedelbart före sin död hade varit bosatt i Sverige minst sex
månader och barnet vid dödsfallet var bosatt i Sverige eller att barnet år
bosatt i Sverige sedan minst sex månader och barnet eller den avlidne vid
dödsfallet var bosatt här i landel. Denna regel bör omfatta alla kategorier
utländska barn och således även de som genom konvention har rätt till
barnpension från folkpensioneringen enligt mindre förmånliga bestämmelser än
den nu föreslagna.
Jag
övergår nu till att behandla frågan om rätt för uiländska barn alt uppbära
barnpension från folkpensioneringen vid bosättning ulomlands. Pensionskommittén
anser att denna fråga även framdeles bör lösas i konventionsförhandlingar pä
grundval av ömsesidighet. Denna uppfattning har i allmänhet lämnats utan
erinran under remissbehandlingen. Endast statens invandrarverk har en frän
kommittén avvikande åsikt och anser att utländska barn vid bosättning ulomlands
bör ges rätt lill barnpension under samma förutsättningar som barn med svenskt
medborgarskap.
Jag
instämmer för egen del i pensionskommitténs mening och är inte beredd att
förorda någon ändring av nuvarande regler. Erfarenheten utvisar att spörsmålet
om utlänningars rätt till pension vid vistelse utomlands bäst löses i
konventionsförhandlingar. Som jag fidigare redogjort för har sädana
konventioner träffats med elt stort antal länder och förhandlingar pågår med
ytterligare några. I dessa överenskommelser har tagits in bestämmelser som ger
medborgare i det andra landet rätt till folkpension utomlands enligt principer
som motsvarar de som gäller för svenska medborgare.
Utländska barn, som beviljals barnpension frän
folkpensioneringen här i landel och som sedan fiyttar utomlands, kan givetvis
liksom hittills åberopa gällande dispensregler. Med stöd av dessa kan barnet få
behålla pensionen också efter flyttningen, om delta skulle framstå som
motiverat pä grund av att
Prop. 1983/84:73 128
flyttningen utomlands skett av hälsoskäl eller andra
särskilda omständigheter föreligger. Dessa regler bör givetvis kvarstå
oförändrade också med avseende på svenska medborgare.
3.3.3 Efterlevandepension lill vuxna
Pensionskommittén lägger i sill betänkande fram förslag
också till regler om rätt för vuxna efterlevande, som är utländska medborgare
(eller statslösa), att vid bosättning här i landet erhålla efterlevandepension
frän folk- och tilläggspensioneringen. Även i frågan om rätten för vuxna
efterlevande att uppbära sådan pension vid bosättning utanför Sverige redovisar
kommittén förslag. Dessa förslag mottas positivt av flertalet av de
remissinstanser som särskilt berört dem. Även jag kan ansluta mig lill
kommitténs överväganden i dessa delar.
Nuvarande huvudregel att folkpension utgår till svenska
medborgare som är bosatta 1 Sverige bör givetvis gälla även rätlen lill
omställningsbidrag och särskilt efterlevandebidrag från folkpensioneringen.
Dessutom skall i förekommande fall självfallet kunna utges efterlevandepension
också från ATP till denna kategori.
I fråga om
rätten till folkpension för utlänningar som är bosatta i Sverige föreslär
pensionskommittén att den för änkepensioneringen nu gällande
kvalifikationstiden på fem är skall gälla också de nya formerna av familjepension
till vuxna efterlevande. Jag finner kommitténs förslag välgrundat och föreslär
att det genomförs. I sammanhanget vill jag erinra om att det av de föreslagna
bestämmelserna för omställningsbidrag och särskilt efterlevandebidrag följer
att makarna (eller därmed likställda) måste ha stadigvarande sammanbott med
varandra vid tidpunkten för dödsfallet för att rätt skall föreligga till dessa
bidrag.
Enligt nuvarande regler (5 kap. 5 § AFL) ersätts
folkpension i form av änkepension till utlänning automatiskt av ålderspension
då änkan uppnår 65 års ålder, åven om hon då inte har uppfyllt de särskilda kvalifikationsvillkoren
för rätt till ålderspension. I likhet med pensionskommittén anser jag att någon
motsvarighet härtill inte bör införas beträffande de nu föreslagna
familjepensionsformerna, eftersom dessa avser att fylla annat syfte än
änkepensionen. En bestämmelse med sådan innebörd skulle dessutom när del gäller
omställningsbidrag och särskilt efterlevandebidrag kunna ge ett tämligen
slumpmässigt resultat och framstå som orättvis i förhällande till andra
utländska medborgare.
En allmän princip för tilläggspension är att pensionen
utbetalas oavsett medborgarskap eller bosättningsort. Det finns inle anledning
att nu uppställa några nya villkor i detta hänseende beträffande rätten för
utlänningar att uppbära familjepension frän ATP vid bosättning i Sverige.
När det
sedan gäller möjligheterna för svenska medborgare alt vid bosättning utomlands
uppbära efterlevandepension anser pensionskommit-
Prop. 1983/84:73 129
tén att tilläggspension i form av ornst ål 1 n i ngsb id
rag , i likhet med vad som nu är fallet beträffande änkepension frän ATP, bör
utges till svenska medborgare som är bosatta utomlands ulan särskilda
inskränkningar. Vidare föreslär kommittén i fräga orn folkpensioneringen all de
nuvarande, för alla former av folkpension gällande reglerna skall göras
tillämpliga även i vad avser rätten för svenska medborgare att vid bosättning
utanför Sverige uppbära folkpension i form av omställningsbidrag.
Dessa förslag kan jag tillstyrka. 1 enlighet med de
allmänna principerna för ATP bör således kunna utges omslällningsbidrag frän
tilläggspensioneringen även till efterlevande som är bosatta utanför Sverige.
Med hänsyn härtill bör också omställningsbidrag från folkpensioneringen kunna
utgå lill efterlevande som är svenska medborgare och bosatta ulomlands,
eftersom en av folkpensionens funktioner är att svara för pensionsskyddet för
den del av inkomsten som motsvarar det första basbeloppet. Även denna del av
omställningsbidraget bör utgå i förhållande till det anlal år för vilka den
avlidne tillgodoräknats ATP-poäng. Har pensionspoäng tillgodoräknats för minst
30 är, utgår oreducerat omställningsbidrag. I annal fall utges bidraget med
visst antal trettiondelar av fullt bidrag. Detta innebär att nuvarande princip
behålls.
I vad avser särskilt efterlevandebidrag anser
pensionskommittén att man knappast kan undvika att uppställa särskilda och
principiellt nya villkor för rätten att uppbära sådant bidrag vid bosättning
utanför Sverige. Kommittén finner det väsentligt att efterlevandeskyddet inte
får en annan innebörd för dem som är bosatta utanför Sverige än för dem som bor
kvar här i landet. Det särskilda efterlevandebidraget har starka inslag av ett
behovsprövat socialt grundskydd för i Sverige bosalla. Rätten lill bidrag
förutsätter bl. a. en tämligen ingående behovsprövning i nära samspel med
arbetsmarknadsmyndigheter m. fl. Som regel skall krävas att den som uppbär
bidraget har kontinuerlig kontakt med svensk arbetsförmedling, är anmäld som
arbetssökande där och beredd atl la ett anvisal arbele. Kommittén framhåller
att dessa villkor blir mycket svåra att uppfylla för den som är bosatt
utomlands. Avgörande för prövningen skall nämligen vara den svenska
arbetsmarknaden och inte ett annat lands. Det skulle också bli svårt atl
åstadkomma en tillfredsställande kontroll i fräga om bidragsberätiigade som är
bosatta utanför Sverige. Med hänsyn till del anförda föreslår kommittén som
huvudregel att särskilt efterlevandebidrag frän folkpensioneringen skall kunna
beviljas bara efterlevande som är bosalla i Sverige och all rällen till elt
löpande sådant bidrag bortfaller för den som flyttar till annal land.
I huvudsak motsvarande synpunkter kan enligt kommittén
anläggas på frågan om rätten till särskilt efterlevandebidrag från
tilläggspensioneringen. De angivna omständigheterna talar för att inte heller
sådan pension utges till efterlevande som är bosatta utanför Sverige. Kommittén
framhåller all detta innebär en principiell nyhet med avseende på ATP och ett
krav på särregler för denna form av tilläggspension. En begränsning av rätten
lill särskilt
9 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr. 73
Prop.
1983/84:73 130
efterlesandebidrag frän tilläggspensioneringen lill atl
gälla endasl vid bosättning i Sverige synes emellertid kommittén svär att
undvika trots dessa principiella invändningar, och konmiittén föreslär därför
all en sådan begränsning skall göras.
Kommitténs
förslag i dessa hänseenden godtas av remissinstanserna. Även jag ansluter mig
till förslaget. De särskilda krav pä tinknytning till svensk arbetsmarknad som
är förenade rned bidragsrälten gör del nödvändigt alt begränsa denna lill alt i
princip avse enbart efterlevande som bor här i landel.
Emellertid anser jag liksom kornrnitlén alt detta villkor
inte bör gälla hell undantagslöst, Nägol absolul hinder mol alt utge särskill
efterlevandebidrag till en efterlevande som är bosalt utomlands bör således
inte finnas. Som jag tidigare beskrivit inrymmer 5 kap. 6 § AFL en särskild
dispensregel som tar sikle pä alla former av folkpension. Denna regel bör gälla
också för folkpension i form av särskilt efterlevandebidrag och kunna åberopas
av efterlevande som inte har rätt att uppbära oavkortat sådant bidrag rned slöd
av huvudregeln i 5 kap, 2 § AFL,
Vidare anser jag del finnas skäl all även för
tilläggspensioneringens vidkommande öppna möjlighel till dispens frän
huvudregeln och således ge enskilda efterlevande möjlighet att pä grundval
härav erhälla också särskilt efterlevandebidrag frän ATP efler en flyttning
frän Sverige, En sådan dispensregel inom ATP bör utformas så atl den anknyter
lill folkpensioneringens motsvarande beslämmelse. Undanlag frän huvudregeln
bör alltså kunna göras i situationer dä del skulle framstå som oskäligt all dra
in pensionen samt dä regeringen har förordnat sä för vissa fall. Jag avser alt
senare återkomma till regeringen i fråga om den närmare utformningen av de
kompletterande bestämmelser sorn behövs.
Med stöd av dessa dispensregler inorn folk- och
tilläggspensioneringen bör efterlevande, som en gäng beviljats särskilt
efterlevandebidrag under bosättning här i landet men som senare flyttar
utomlands, kunna fä behälla bidraget om vistelsen utomlands är betingad av värd
av hälsan eller behandling för sjukdom och värden eller behandlingen är av
avsevärd betydelse för den efterlevande. Även i andra fall dä det skulle
framstå som oskäligt att dra in efterlevandebidraget bör detta kunna uppbäras
också efter en flyttning utomlands. Är della villkor uppfyllt och kan det
bedömas som myckel sannolikt atl möjligheter saknas för den efterlevande alt fä
ell lämpligt arbete i Sverige inom överskådlig tid, bör det därför finnas
förutsättningar att göra avsteg från huvudregeln.
De nu föreslagna dispensreglerna bör gälla även för
utlänningar som är bosatta utomlands om de en gäng beviljals särskill
efterlevandebidrag från folkpensioneringen och eventuellt också frän
tilläggspensioneringen under bosättning här i landet. Också beträffande rätlen
lill folkpension i form av omställningsbidrag bör folkpensioneringens
dispensregel äga tillämpning för denna kategori, liksom för svenska medborgare
som flyttar utomlands.
I likhet med vad som föreslås gälla för svenska medborgare
bör vidare
Prop.
1983/84:73 131
utländska medborgare som bor utanför Sverige kunna erhålla
omslällningsbidrag från tilläggspensioneringen utan andra villkor än de som
hänför sig till reglerna för intjänande av rätt lill ATP.
Jag har
nyss föreslagit att tilläggspension i form av särskill efterlevandebidrag i
princip inte skall kunna utbetalas till svenska medborgare som bor utomlands.
Någon rätt att uppbära särskilt efterlevandebidrag frän ATP bör inle heller
föreligga för utländska medborgare sorn är bosatta utanför Sverige i andra fall
ån då den för"eslagna dispensregeln blir tillämplig.
I likhet
med pensionskommittén finner jag inte skäl all i delta sammanhang ta upp
frågan om eventuell lagstiftning när del gäller rätten för utländska medborgare
att vid bosättning utomlands erhälla omställningsbidrag och särskilt
efterlevandebidrag frän folkpensioneringen utöver vad jag nyss har föreslagit.
Detta spörsmål bör alltså på samma sätt som beträffande andra
folkpensionsförmåner lösas konvenlionsvägen.
I konventionsförhandlingar kan naturligtvis uppkomma fråga
orn alt utge särskilt efterlevandebidrag från folk- och tilläggspensioneringen
till utländska - och svenska - medborgare som är bosatta utomlands. 1 den män
sådana överenskommelser träffas bör det kunna bli möjligt att frän fall till
fall reglera de villkor som bör gälla angående medverkan frän de efterlevande i
ansträngningarna att bereda dem förvärvsarbete. Härvid kan också ges regler för
hur kontrollfrågorna skall handhas. I konventioner skulle också kunna komma i
fräga att till förmän för efterlevande som är bosatta i länder utan
motsvarighet till värt folkpensionssyslem - med dess rätt lill ålderspension
ulan krav pä tidigare förvärvsarbete - göra avsteg frän villkoret att särskill
efterlevandebidrag inte kan utges lill den som är 65 år eller äldre eller alt i
annan form ge en garanti för den fortsatta försörjningen till den som vid
uppnåendet av den allmänna pensionsåldern uppbär efterlevandebidrag.
3.4 Övergångsregler
3.4.1 Allmänna synpunkter
Den reformerade efterlevandepensioneringen bör träda i
kraft den 1 januari 1985. Som jag tidigare framhållit är det emellertid varken
önskvärt eller möjligt att helt upphäva de hittillsvarande reglerna inom
familjepensioneringen vid denna tidpunkt. Hånsynen till äldre och medelålders
kvinnor gör det nödvändigt att under en övergångstid behälla den nuvarande
änkepensioneringen. Övergången till det nya systemet för efterlevandepensionering
bör därför ske successivt. Det innebär att det nuvarande regelsystemet får
gälla under ett antal år framöver vid sidan av den nya familjepensioneringen.
Särskilda övergångsbestämmelser fordras för att avgöra vilka grupper efterlevande
som skall ges rätt till pension enligt det reformerade systemet och vilka som
alltjämt skall omfattas av äldre regler.
Utformningen av dessa övergångsregler bör enligt min
uppfattning ske
Prop. 1983/84:73 132
med utgångspunkt från tidpunkten för dödsfallet.
Inträffade delta före det nya systemets ikraftträdande bör i princip äldre
bestämmelser fortsätta att tillämpas. Om däremot dödsfallet inträffar efter
ikraftträdandet, bör som allmän princip gälla att det nya regelsystemet skall
tillämpas vid bedömningen av rätten till efterlevandeförmäner. Detta kan
emellertid ses endast som en principiell riktlinje för uppbyggnaden av
övergångsreglerna. Av olika skäl måste på vissa punkter göras avsteg härifrån.
Bl. a. finner jag det, som jag nyss framhållit, påkallat att ge fortsatt rätt
till änkepension också ät kvinnor som nu är äldre och medelålders och som blir
änkor efler genomförandet av den reformerade familjepensioneringen.
Som jag utvecklar närmare i det följande kan jag - i
likhet med flertalet remissinstanser - i huvudsak ställa mig bakom de av
pensionskommittén föreslagna principerna för övergångsregleringen. Under
remissbehandlingen har emellertid på några punkter förts fram andra lösningar,
som jag finner vara att föredra. Vissa modifieringar år också nödvändiga för
att begränsa kostnaderna för reformen. Ett genomförande i oförändrat skick av
de av kommittén föreslagna övergångsbestämmelserna skulle medföra betydande
kostnadsökningar under etl anlal år efter ikraftträdandet. Detta beror pä att det
nya och det äldre regelsysi:emet kommer att löpa jämsides. Det nya systemet
innebär en utvidgning av familjepensionsrälten till att omfatta bl. a.
änklingar. Samtidigt kan änkepension utgå enligt äldre regler.
Som framgår av vad jag anfört i avsnitt 2,2.2 finns inte
utrymme för några kostnadsökningar i nuvarande samhällsekonomiska läge. Del år
därför nödvändigt att anpassa övergångsreglerna till de samhällsekonomiska
villkoren. De förändringar av kommitténs förslag som påkallas härav ligger
dock inom ramen för de av pensionskommittén uppställda allmänna utgångspunkterna
för övergängsregleringen.
3.4.2 Övergångsregler inom barnpensioneringen
Mot bakgrund av de angivna allmänna synpunkterna vill jag
föreslå att förändringarna på barnpensioneringens område förses med
övergångsregler av följande innebörd.
Den i avsnitt 3.1.2 föreslagna rätten till barnpension för
utländska barn som förts Ull Sverige i adoptionssyfle bör gälla dä dödsfallet
inträffar den 1 januari 1985 eller senare. Någon retroaktivitet bör alltså inte
förekomma. Della ligger i linje med den allmänna principen att tidpunkten för
dödsfallet bör vara avgörande för om rätt skall föreligga till en förmän eller
inle. Även administrativa hänsyn talar för en sådan lösning. Det skulle
nämligen i vissa fall kunna bli närmast ogörligt att i praktiken tillämpa en
regel som gav rätt till barnpension också i fall dä en tilltänkt
adoptivförälder avlidit innan det nya regelsystemet trätt i kraft.
Den föreslagna sänkningen av kvalifikationstiden för
udändska barns rätt tdl folkpension iform av barnpension vid bosättning 1
Sverige (avsnitt 3.3.2);
Prop. 1983/84:73 133
bör självfallet tillämpas endast i fråga om pension som
belöper på tid efter ikraftträdandet. Därefter bör den nya regeln dock gälla
fullt ul, och det bör alltså vara utan betydelse vid vilken tidpunkt föräldern
avlidit. Bestämmelsen bör alltså kunna åberopas även om dödsfallet inträffat
före ikraftträdandet. Detta innebär att elt här bosatt ufiändskt barn som den
1 januari 1985 uppfyller de nya kvalifikationsvillkoren - innebärande i
huvudsak att barnet är bosatt i Sverige sedan minst sex månader eller att den
avlidne föräldern omedelbart före sin död hade bott här under minst sex
månaders tid - skall kunna få barnpension frän folkpensioneringen fr. o. m. den
tidpunkten.
De nya
enhetliga åldersgränserna för barnpension frän folk- och tilläggspensioneringen
(avsnitt 3.1.3) blir av betydelse när det gäller att avgöra dels om ett
efterlevande barn skall kunna beviljas barnpension, dels vid vilken fidpunkt en
utgående sådan pension skall dras in. I princip bör de nya reglerna direkt fr.
o. rn. ikraftträdandet tillämpas i båda avseendena. Bestämmelserna bör gälla
såväl når dödsfallet har inträffat före sorn när det sker efter reglernas
ikraftträdande. Detta betyder att en tillämpning av de nya bestämmelserna om
rätt till barnpension efler 18 års ålder för barn som bedriver grundläggande
studier skall kunna påkallas även av barn som redan uppbär sådan pension när
bestämmelserna tråder i kraft. Också barn, som fått rått till barnpension före
ikraftträdandet men som förlorat denna rätt sedan de uppnått 18 resp. 19 års
ålder, skall kunna nybeviljas barnpension från folk- och tilläggspensioneringen
för tid efter ikraftträdandet med tillämpning av de nya beslämmelserna.
Eftersom
de nya åldersgränserna avses gälla även för barn som uppbär barnpension frän
tilläggspensioneringen vid ikraftträdandet av de nya reglerna skall pensionen
upphöra när barnet uppnår 18 års ålder, orn barnet därefter inte bedriver fortsatta
studier på grundläggande nivå. Har barnet fyllt 18 men inte 19 är den 1 januari
1985 och skulle det med tillämpning av de nya bestämmelserna inte ha rätt till
fortsatt pension, bör emellertid barnet kunna få pension enligt hittillsvarande
regler. För barn i denna kategori bör tilläggspensionen alltså inte dras in vid
ikraftträdandet, utan barnet bör med stöd av äldre regler kunna få behålla
pensionen fram t. o. m. den månad varunder del fyller 19 år.
Beiräffande de förstärkningar av nivåerna för barnpension
inorn folk- och tilläggspensioneringen som jag redovisat förslag till i avsnitt
3.1.4 anser jag att följande övergångsregler bör gälla.
I enlighet med pensionskommitténs förslag bör
förändringarna på folkpensioneringens område tråda i kraft fullt ut i samband
med införandet av de nya familjepensionsbeslämmelserna. Barnpension som
beviljas fr. o. m. januari 1985 bör alltså utges på den nivå som gäller inom
det nya systemet. Det bör bli fallet såväl i situationer där det inte utges
efterlevandepension till vuxen efterlevande, t. ex. beroende på att barnels
båda föråldrar har avlidit, som i fall där sådan pension utgår i form av
omställningsbidrag eller sårskilt efterlevandebidrag.
Prop.
1983/84:73 134
Pä molsvarande sätt bör den nya barnpensionsnivän börja
gälla redan frän ingången av är 1985 också om dödsfallet har ägt rum före
ikraftträdandet. 1 vissa fall blir det därför aktuellt att fr. o. m. januari
1985 räkna upp en utgående barnpension till den nivå som skall gälla enligt de
nya reglerna. Detta kan behöva göras i fräga om barnpension på garantinivå till
ett barn som får folkpension efter båda föräldrarna eller som uppbär sådan
pension efter en förålder och samtidigt är berättigat till bidragsförskott i
förhällande till den andra föräldern.
Den höjning av bidragsförskoltsnivän i vissa fall som jag
föreslagit bör på samma sätt gälla även för barn som beviljats sådant förskott
före den 1 januari 1985. En uppräkning av bidragsförskottet får därför göras
fr. o. m. den tidpunkten.
1
ytterligare ett avseende anser jag det påkallat att införa särskilda
övergångsregler på folkpensionsområdet. Del gäller fall dä ett efterlevande
barn är berättigat till barnpension från folkpensioneringen samtidigt som
folkpension i form av änkepension utges efter den avlidne föräldern. Detta kan
inträffa om dödsfallet har ägt rum före ikraftträdandet men - övergångsvis-även
i situationer dä dödsfallet inträffar därefter. 1 sådana fall bör göras en
samordning mellan barn- och änkepensionen. Det bör nämligen inte komma i fråga
att efter en avliden samtidigt till en och samma familj utge både änkepension
enligt dagens regler och en förstärkt barnpension enligl de reformerade
familjepensionsreglerna. Den samordning som sålunda fordras bör göras enligt de
principer som gäller i dag. Det innebär atl nuvarande bestämmelser om avräkning
pä barnpensionens garantinivå ned till grundnivån med hänsyn lill samtidigt
utgående änkepension från folkpensioneringen bör behållas för övergångsfallen.
Beträffande förstärkningarna av barnpensionerna inom
tilläggspensioneringen föreslår pensionskommittén att det i övergängshänseende
skall införas regler av i princip motsvarande innebörd som för
folkpensioneringens vidkommande. Enligt förslaget skall den höjda
kompensationsgraden m. rn. sålunda i huvudsak gälla fall både där
pensionsrätten uppkommer efter ikraftträdandet och där den inträtt
dessförinnan. Om änkepension utges efter den avlidne föräldern, skall dock
gälla särskilda bestämmelser för samordning mellan denna pension och samtidigt
utgående barnpension.
Jag anser
för egen del att det naturligtvis skulle vara en fördel om höjningarna av
nivåerna för barnpension inom ATP kunde genomföras fullt ut direkt i samband
med de nya reglernas ikraftträdande. I förekommande fall skulle alla utgående barnpensioner
dä kunna räknas upp till de nya nivåerna. Emellertid finner jag mig inte kunna
lägga fram förslag med så långtgående innebörd. Jag har tidigare framhållit att
de övergångsbestämmelser som kommittén förordar ger upphov till
kostnadsökningar för den allmänna försäkringen med beiydande belopp. När det
gäller barnpensioneringen hänför sig dessa till stor del till förslagen pä
ATP-området. Jag finner det därför nödvändigt att utforma övergångsreglerna på
denna punkt så att
Prop. 1983/84:73 135
det blir en viss senareläggning i förhällande till
kommiltéförslaget av uppräkningen av tilläggspensionerna.
Den höjda kompensationsgraden inom tilläggspensioneringen
tar primärt sikte pä barnpension som kommer att utges inom ramen för del
reformerade systemet för familjepensionering, där syftet är att lägga större
tonvikt vid stödet till efterlevande barn och reducera betydelsen av förmånerna
till änkor. De nya reglerna för beräkning av tilläggspension i form av barnpension
bör därför gälla enbart i siluationer dä rätten till barnpension inträder efter
ikraftträdandet och dä det dessutom inle samtidigt utges änkepension från ATP
efter den avlidne mannen.
Har
dödsfallet däremot inträffat före den 1 januari 1985 och rätt lill barnpension
alltså föreligger redan vid den tidpunkt då del nya regelsystemet träder i
kraft, bör enligt min mening hittillsvarande bestämmelser fortsätta att
tillämpas och någon uppräkning alltså inte ske. Detta bör gälla även
beträffande möjligheten för föräldralösa barn att fä tilläggspension efter båda
föräldrarna. Denna rått bör således tillkomma endast barn som blir föräldralösa
efter 1985 års ingång.
Nuvarande
regler för beräkningen av ATP bör gälla också för barn som beviljas barnpension
efler ikraftträdandet, såvida det dä utges åven änkepension frän
tilläggspensioneringen efter den avlidne föräldern med tillämpning av de
särskilda övergångsreglerna. Som jag angett beträffande motsvarande förslag på
folkpensioneringens område är det nödvändigt att beakta det samlade stödet från
efterlevandepensioneringen till familjen. Det skulle nämligen strida mot
reformens syfte om det efter en avliden man samtidigt kunde utges såväl
änkepension enligt äldre regler som barnpension enligt det nya regelsystemet.
Sammanfattningsvis
innebår de för barnpensioneringen föreslagna övergångsbestämmelserna följande.
De nya reglerna för barnpension gäller om föräldern avlider efter
ikraftträdandet. Har dödsfallet inträffat dessförinnan skall i princip
hittillsvarande regler ha fortsatt tillämpning. De nya åldersgränserna gäller
dock även för barn som har beviljats barnpension före ikraftträdandet och som
inte har fyllt 18 år vid ingången av år 1985. Också den sänkta
kvalifikationstiden för utländska barns rätt till barnpension vid bosättning i
Sverige tillämpas även om dödsfallet inträffat före ikraftträdandet. Likaså
avses de nya nivåerna för barnpension inom folkpensioneringen gälla ocksä för
barn som har rätt till sådan pension vid ikraftträdandet. Avlider föräldern
efter ikraftträdandet och utgår ocksä änkepension efler denne, skall nuvarande
regler tillämpas vid beräkning av storleken av barnpension från folk- och
tilläggspensioneringen.
3.4.3 Övergångsregler i fråga om stödet tdl vuxna
efterlevande
Som tidigare nämnts bör en principiell utgångspunkt för
övergängsregleringen vara atl de nya familjepensionsreglerna skall gälla
enbart när
Prop. 1983/84:73 136
dödsfallet inträffar efter ikraftträdandet. Denna princip
bör i enlighet med pensionskommitténs förslag slå igenom fullt ut når det
gäller efterlevande män, som först i och med ikraftträdandet av den reformerade
familjepensioneringen får ett efterlevandeskydd. Detta nya skydd bör ta sikte
pä enbart de män som blir änklingar sedan de nya reglerna har trått i kraft. Är
detta villkor uppfyllt bör det nya systemet dock kunna tillämpas direkt utan
särskilda övergångsbestämmelser med avseende på ålder eller liknande.
I fråga om efterlevande kvinnor anser pensionskommittén
att de änkor som vid ikraftträdandet redan har rätt till änkepension bör ha fortsalt
rätt till sådan pension. Enligt kommittén bör vidare de hittillsvarande
bestämmelserna om änkepension fortsätta att gälla även för andra kvinnor, som
har fyllt 45 år när de nya reglerna träder i kraft. Någon möjlighet att i
stället välja att erhälla stöd enligt de nya reglerna avses inte finnas för
dessa kvinnor. För kvinnor som inle fyllt 45 år vid ikraftträdandet och som då
inte heller har rätt lill änkepension föreslås det reformerade systemet för
efterlevandepensionering gälla fullt ut.
De föreslagna övergångsreglerna har lett till en blandad
reaktion frän remissinstansernas sida. 1 mänga yttranden bemöts förslagen
positivt. Ett relativt stort antal av remissorganen har dock invändningar i
skilda hänseenden.
1 fråga om
de allmänna principerna för övergångsregleringen ansluter sig en majoritet till
kommitténs ståndpunkt. Några förordar emellertid flexiblare lösningar.
Riksförsäkringsverket menar att man måste söka en lösning som mildrar den nya
lagstiftningens tillbakaverkande kraft.
Även de
konkreta övergångsbestämmelser som kommittén föreslär vinner gillande av
huvuddelen av remissinstanserna. I elt par yttranden föresläs emellertid en
längre avvecklingsperiod. Flera av remissinstanserna företräder ä andra sidan
uppfattningen alt avvecklingen av änkepensioneringen bör kunna ske snabbare.
För detta uttalar sig bl. a. LO, som framhåller alt kommittéförslaget måste
anses vara alltför generöst. Även statskontoret, riksrevisionsverket, SAF,
Svenska kommunförbundet. SACO/SR m. fl. förordar en höjning av den föreslagna
åldersgränsen eller andra inskränkningar och hänvisar bl. a. lill
kostnadsaspekten. Riksrevisionsverket och SAF föreslår bl. a. atl änkepension
frän ATP som beviljas efler ikraftträdandet inle skall utges efler 65 års
ålder. Flera remissinstanser påtalar vidare de problem i bl. a. administrativt
hånseende som kan bli följden av atl del under avsevärd tid kommer att finnas
tvä parallella systern för efterlevandepensionering.
Jag har i avsnitt 3.4.1 framfört vissa allmänna synpunkter
i frågan om principerna för utformningen av övergångsreglerna. Jag anser
således att tidpunkten för mannens bortgång bör tas som utgångspunkt för
regleringen. Har mannen avlidit innan den reformerade familjepensioneringen
träder i kraft bör i princip hittillsvarande bestämmelser gälla för änkans rätt
lill familjepension. Om dödsfallet däremot inträffar efter genomförandet av
Prop. 1983/84:73 137
familjepensionsreformen, bör som huvudprincip gälla att de
nya reglerna skall tillämpas.
Av olika skäl finner jag det dock nödvändigl alt göra
vissa avsteg frän denna princip. Sorn jag tidigare understrukit bör
familjepensionsrefonnen förses med relativt långtgående och generösa
övergångsbestämmelser till förmån inte enbart för kvinnor som redan uppbär
änkepension utan även för andra kvinnor som kommit upp i åren och som blir
änkor efter reformens genomförande. Det är därför nödvändigt att övergångsvis
låta den nuvarande änkepensioneringen gälla också för denna senare grupp
kvinnor.
I frågan
om hur övergångsreglerna bör närmare utformas kan jag ansluta mig till
pensionskommitténs förslag att de änkor som vid det nya systemets
ikrafllrädande redan har rätt till änkepension skall få ha kvar denna pension
även fortsättningsvis. Inom folkpensioneringen bör den fortsatta pensionsrätten
prövas enligt de regler som finns i dag. Folkpension i form av änkepension bör
alltså kunna utbetalas fram till dess änkan fyller 65 år eller dessförinnan får
ålderspension. När del gäller änkepension från ATP finner jag emellertid, i
likhet med flera av remissinstanserna, del motiverat att göra ett avsteg frän
kommiltéförslaget. Jag förordar således att det införs särskilda regler om
samordning i vissa fall efter 65 års ålder mellan änkepension och egenpension
från tilläggspensioneringen. I nästa avsnitt återkommer jag närmare till denna
fråga.
När det sedan gäller den fortsalla rätten till änkepension
för kvinnor som vid införandet av det nya regelsystemet inte har börjat uppbära
sådan pension vill jag framhålla följande. Pensionskommitténs förslag, att
avgränsningen av vilka grupper kvinnor som skall fortsätta att omfattas av
skyddet från änkepensioneringen skall ske rned utgångspunkt från kvinnans ålder
vid de nya reglernas ikraftträdande, har mött kritik från ell anlal
remissinstanser. Från flera håll har framförts önskemål om flexiblare
lösningar. Härvid har bl. a. anförts atl det uppkommer adminislraliva
svårigheter om man under en lång följd av år måste tillämpa två olika systern
för efterlevandepensionering vid sidan av varandra. Vidare har LO och SACO/SR
framhållit all förslagel, att kvinnor som vid ikraftträdandet år 45 år eller
äldre skall fortsätta att omfattas av rätten lill änkepension enligt
hittillsvarande bestämmelser, lätt kan uppfattas som om dessa kvinnor inte har
någon plats pä arbetsmarknaden.
Jag har förståelse för dessa synpunkler. Inte heller jag
anser kommittéförslagel på denna punkt vara ulan nackdelar. Det vore
naturligtvis lyckligt om övergångsreglerna kunde utformas på ett sätt som gav
utrymme för en flexibel bedömning och som förkortade den tid dä tvä skilda
system för efterlevandepensionering måste tillämpas parallellt. Det möter dock
stora svårigheter att finna en praktiskt tillämpbar lösning för detta.
Olika andra lösningar av övergångsfrågorna har prövats av pensionskommittén
(SOU 1981:61 s. 389). Kommittén har dock avvisat dessa, bl. a. på grund av de
komplikationer som skulle uppkomma i den praktiska tillämp-
Prop. 1983/84:73 138
ningen och eftersom andra nackdelar skulle följa. Något
konkret förslag lill en tillämpbar lösning rned annan utformning har inte
heller framkommit under remissbehandlingen. Regler med innebörd att rätten till
änkepension prövas med beaktande av t. ex. den faktiska möjligheten att fä
arbele skulle innebära att det infördes en tredje forrn av efterlevandepension
för änkor, något sorn skulle ge upphov lill stora problem i administrativt
hänseende. En väsentlig nackdel med en sådan ordning skulle vidare vara atl de
kvinnor som berörs inte skulle ha möjlighet att i förväg rned säkerhet bedöma
om de kan få änkepension efter mannens bortgång eller inte. Såvitt gäller
invändningen att tvä olika fainiljepensionssystein under lång tid måsle
tillämpas vid sidan av varandra vill jag framhålla att en förkortning av
övergångstiden kan åstadkommas endast om man generellt begränsar rällen också
lill de änkepensioner som ulgår redan vid lidpunkten för reformens
genomförande. Som jag nyss angivit är jag inte beredd alt lägga fram ett sådani
förslag.
Även om
kommitténs förslag inte är hell invändningsfritl vill jag med hänsyn till det
sagda förorda att det läggs till grund för övergångsregleringen. Jag vill
bestämt understryka att denna min inställning inle får uppfattas så, atl jag
menar atl de kvinnor som medges ett fortsatt skydd frän änkepensioneringen
inte skulle ha en plats i förvärvslivet. Självfallet anser jag förvärvsarbete
vara av värde även för denna kategori kvinnor, som liksom andra bör beredas all
hjälp och allt stöd som kan erbjudas om de önskar ge sig in pä arbetsmarknaden.
Emellertid mäsle övergångsreglerna utformas utifrån generella och
lältilläinpade kriterier som svarar mot del skyddsbehov som genomsnittligt kan
förväntas finnas. Mot den bakgrunden anser jag all kommitténs förslag om alt
gränsdragningen skall ske rned hänsyn till kvinnans ålder vid ikraftträdandet
år att föredra framför andra lösningar. Jag kan dock inte pä alla punkter
ansluta mig till kommiltéförslaget. Med beaktande av vad remissinstanserna
anfört finner jag vissa förändringar vara motiverade.
I likhet
med bl. a. statskontoret, riksrevisionsverket, LO, SACO/SR, SAF och Svenska
kommunförbundet anser jag att åldersgränsen bör sällas något högre ån kommittén
föreslär. Utgångspunkten bör vara att endasl kvinnor som är i sådan ålder att
de generellt sett kan förutsättas behöva elt fortsatt skydd genom
änkepensioneringen skall ges ett sådant. För yngre kvinnor måste den
reformerade efterlevandepensioneringen anses uigöra etl lillräckligt skydd.
Som statskontoret påpekar kan man av statistiken över andelen förvärvsarbetande
gifta kvinnor dra slutsatsen att förvärvsfrekvensen i huvudsak är lika hög för
kvinnor i åldrarna strax över 45 år som för någol yngre kvinnor. Även
kostnadsskäl talar för en höjning av åldersgränsen.
En lämplig
avvägning uppnås enligt min mening om åldersgränsen sätts vid 50 är. Därmed
kommer den nya éfterlevandepensioneringen atl ta sikte pä kvinnor som i stor
utsträckning förvärvsarbetar redan i dag och för vilka makens död generellt
sett inte kan antas medföra samma långtgående ekonomiska konsekvenser som för
äldre kvinnor. Lagtekniskt bör förslaget
Prop.
1983/84:73 139
utformas sä alt kvinnor, som är födda är 1934 eller
tidigare, även efter ingången av är 1985 skall kunna beviljas änkepension frän
folk- och tilläggspensioneringen rned tillämpning av de nu gällande reglerna.
Kvinnor födda år 1935 eller senare omfattas fullt ul av det nya systemet för
efterlevandeslöd, om de inte fält rätt till änkepension från en tidpunkt som
ligger före ikraftträdandet.
De föreslagna reglerna innebär att det inom ATP, där
änkepensionerna är livsvariga, kommer att utgå pension enligt nuvarande regler
under mycket lång tid efter det nya systemets ikraftträdande. Först efter mer
än 50 år kan änkepensionerna förutses vara i huvudsak avvecklade inom
tilläggspensioneringen. Pä folkpensionsomrädet kommer änkepension inle alt
kunna nybeviljas efter 15 är, och del alldeles övervägande antalet utgående
änkepensioner har då avlösts av ålderspension. Härefter kvarstår endast ett
fåtal änkepensioner som före reformens ikraftträdande beviljats änkor i låg
ålder.
En
särskild fråga som det finns anledning att ta upp i detta sammanhang är om
sådana kvinnor som har eller fortsättningsvis kommer att få rätt till
änkepension bör ges möjlighet att avstå från sin rätt härtill och i stället
välja efterlevandeslöd i form av omställningsbidrag och - i förekommande fall
-sårskilt efterlevandebidrag. Tanken pä en sådan valrätt avvisas av pensionskommittén,
som framhåller att det torde vara i det närmaste ogörligt att med någon
nämnvärd grad av säkerhet göra en beräkning av det framfida utfallet av de båda
systemen. En valrätt skulle kunna leda till olyckliga konsekvenser för den
enskilda kvinnan i fall där del senare visar sig att någon av de ursprungliga
förutsättningarna för valet ändras. Kommittén betonar också att problem skulle
kunna uppstå i den praktiska tillämpningen om en sådan valmöjlighet infördes.
Denna kommitténs uppfattning kan jag ansluta mig fill.
Sammanfattningsvis innebär de av mig nu föreslagna
övergångsbestämmelserna för stödet till vuxna efterlevande följande.
Efterlevande mån får rätt till omställningsbidrag och sårskilt
efterlevandebidrag i alla situationer där dödsfallet inträffar efter den nya
lagstiftningens ikraftträdande. Efterlevande kvinnor, som är födda är 1935
eller senare och vars make avlider efler den nya lagstiftningens införande,
omfattas av denna lagstiftning och kan alltså erhälla omslällningsbidrag och
särskilt efterlevandebidrag. Efterlevande kvinnor, vars make avlidit före
ikraftträdandet och som då har rätt till änkepension, får behålla denna pension
även fortsättningsvis. Efterlevande kvinnor, som är födda år 1934 eller
tidigare och vars make avlider efler ikraftträdandet, kan även i fortsättningen
beviljas änkepension frän folk- och tilläggspensioneringen enligt nuvarande
regler.
Under remissbehandlingen har ifrågasatts behovet av
änkepension frän ATP efter 65 års ålder. En så långtgående åtgärd, som att helt
avskaffa rätten för änkor att uppbära tilläggspension i forrn av änkepension
efter det att de uppnätt 65 års ålder, är jag inte beredd att tillstyrka.
Däremot finner jag det motiverat att föreslå särskilda regler om samordning
mellan övergångsvis
Prop.
1983/84:73 140
utgiven änkepension och egenpension i form av
ålderspension till änkan. Jag övergår nu till att behandla den närmare
innebörden av mina förslag i det avseendet.
3.4.4 Samordning mellan änkepension och egenpension inom
ATP
Enligt de övergångsbeslämmelser som jag nu föreslagit
skall de kvinnor som den 1 januari 1985 redan uppbär änkepension frän ATP
behälla denna pension. Dessutom skall kvinnor sorn är födda år 1934 eller
tidigare ha möjlighet alt ocksä efter ikraftträdandet av det nya regelsystemet
nybeviljas änkepension från tilläggspensioneringen om maken skulle avlida.
Dessa kvinnor kan vid sidan av änkepensionen komma att
uppbära ålderspension frän ATP pä grundval av de pensionspoäng som intjänats
genorn eget förvärvsarbete. Detta år i enlighet med de regler som i dag gäller
inom tilläggspensioneringen, eftersom änkepension där - i motsats till vad som
är fallet inom folkpensioneringen - utges också efter det all änkan har uppnått
65 års ålder eller dessförinnan börjat uppbära ålderspension.
1 likhei med flera av remissinstanserna anser jag atl
behovet av änkepension från ATP måste anses vara mindre framträdande om änkan
erhåller också egenpension. Del kan ifrågasättas om de kvinnor som med slöd av
de föreslagna övergångsreglerna medges fortsatt räll till änkepension skall
behälla denna oreducerad vid sidan av en egen ålderspension. Jag förordar
därför att änkepensionen för vissa av dessa änkor minskas rned hänsyn till den
ålderspension sorn kvinnan kan uppbära.
Jag föreslår alltså att särskilda regler införs om
samordning mellan egenpension och övergångsvis utgiven änkepension frän ATP.
Tekniskt bör samordningen åstadkommas på det sättet alt en kvinna, som för
samma månad är berättigad till såväl änkepension sorn ålderspension från ATP,
får rätt att uppbära änkepension endast i den mån denna överstiger beloppet för
ålderspensionen. Detta innebär att änkepensionen inte utges till någon del om
den egna ålderspensionen beloppsmässigt är lika stor eller större. Är
ålderspensionen lägre än änkepensionen, utges änkepensionen rned belopp som
motsvarar skillnaden mellan denna och ålderspensionen. Har kvinnan inte rått
till någon ålderspension alls från ATP, erhåller hon hela änkepensionen
oreducerad. Under alla förhållanden får kvinnan alltså räll alt uppbära hela
den ålderspension sorn hon tjänat in rätt till, medan änkepensionen kan komma
att minskas med hånsyn till den egenpension som utges.
Med en lösning av denna innbörd når man den fördelen att
man inle lika markant som eljest delar in de efterlevande kvinnorna i två olika
kategorier, avgränsade enbart med hänsyn lill åldern och tidpunkten för
dödsfallet. De remissinstanser som efterlyst en mer flexibel reglering
tillgodoses härigenom i viss män, eftersom avgörande vikt inte kommer att
tillmätas enbart de båda nämnda faktorerna utan hänsyn tas ocksä till den
egenpension som änkan har rätt till. Som riksförsäkringsverket framhåller
skulle kommittéförslaget i
Prop. 1983/84:73 141
oförändrat skick kunna sägas ge upphov till
överkompensation för en del av de kvinnor som omfattas av övergångsreglerna och
som i en framtid erhåller egen ålderspension med belopp sorn motsvarar vad en
manlig pensionstagare i genomsnitt kan komma att uppbära. Även kostnadsaspekten
talar för den föreslagna lösningen.
Den föreslagna samordningen bör avse enbart
tilläggspension i form av ålderspension. Det bör alltså inte göras någon
samordning mellan änkepensionen och den förtidspension från ATP som kvinnan
kan vara berättigad till. I princip bör samordningen alltså göras först från
den lidpunkt dä kvinnan fyller 65 år, om hon börjat uppbära änkepension
dessförinnan. För liden fram lill dess utgår änkepensionen ograverad.
För att undvika spekulation bör samordningen emellertid
avse åven tilläggspension i forrn av ålderspension som hell eller delvis las ut
före 65 års ålder. Av samma skäl bör föreskrivas att det, om en kvinna
uppskjuter uttaget av - hela eller halva - ålderspensionen lill en lidpunkt
efter den då hon fyller 65 är, vid samordningen tas hänsyn lill den
ålderspension sorn skulle ha utgått om hon börjat uppbära sådan pension fr. o.
m. 65-ärsrnånaden.
Når det gäller bedömningen av rätten till
pensionstillskott och barnlillägg samt beräkningen av inkomstprövade förmåner
för en änka som omfattas av de angivna samordningsreglerna, får självfallet tas
hänsyn enbart fill det tilläggspensionsbelopp som faktiskt utgår efter
samordningen.
Jag anser det inle lämpligt att låta de nu beskrivna
reglerna om samordning mellan ålders- och änkepension inom ATP beröra alla de
kvinnor som har räll lill änkepension efler del nya systemets ikraftträdande.
Ett betydande antal av dessa kvinnor har uppnått 65 års ålder när
lagstiftningen iräder i kraft och kan således vid ingången av år 1985 redan ha
börjat uppbära både änkepension och egen ålderspension. Det bör inte komma i
fråga att då plötsligt minska den utgående tilläggspensionen från en månad till
en annan. Inte heller bör samordningsreglerna ta sikte pä kvinnor som vid
ikraftträdandet redan uppbär änkepension och som inom en kortare tid kommer
att kunna beviljas ålderspension. Jag föreslär därför alt kvinnor som fält rätt
till änkepension före de nya reglernas införande och som är födda är 1924 eller
tidigare, dvs. är 60 år eller äldre vid ikraftträdandet, inle skall omfattas av
samordningen.
Med den sålunda gjorda avgränsningen innebär mitt förslag
alt samordningsreglerna skall tillämpas för all sådan änkepension som
nybeviljas på grund av dödsfall som inträffar efter ingången av år 1985. Om en
kvinna blir änka efler denna tidpunkt och vid dödsfallet är 65 år eller äldre
(eller uppbär förtida uttagen ålderspension) görs samordningen i samband med
beviljandet av änkepensionen. Är kvinnan yngre, erhåller hon änkepensionen
beräknad enligt hittillsvarande bestämmelser fram till dess hon fyller 65 är
(eller dessförinnan tar ut ålderspension från ATP). Vid denna tidpunkt iräder samordningsreglerna
i funktion.
Prop. 1983/84:73 142
Vidare föreslär jag, i enlighet med vad jag nyss
utvecklat, att samordningen skall omfatta också sådan änkepension som utgår pä
grundval av dödsfall före den 1 januari 1985 under förutsättning att den
pensionsberättigade änkan är född är 1925 eller senare. I dessa fall fortsätter
änkan att uppbära änkepensionen ocksä efter ingången av år 1985. Vid den
tidpunkt i framtiden när änkan fyller 65 år eller dessförinnan gör etl förtida
uttag av ålderspension från ATP görs en samordning med ålderspensionen.
Prop. 1983/84:73 143
4 Arbetsskadeförsäkringens efterlevandeskydd 4.1 .allmänna
synpunkter
4.1.1
Nuvarande regler
Arbetsskadeskyddet enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring (omtryckt 1977:264, ändrad senast 1983:192) omfattar alla
förvärvsarbetande, dvs. förutom arbetstagare även uppdragstagare och
egenföretagare. Försäkringen - som trädde i kraft den 1 juli 1977 - läcker
dessutom studerande i den mån utbildningen är förenad med särskild risk för
arbetsskada. Genom försäkringen ges ersättning för skador och sjukdomar som har
uppstått på grund av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbeiet. Också
olycksfall vid färd till eller frän arbetsstället räknas som olycksfall i
arbetet om färden föranleddes av och stod i nära samband med arbetet.
Om en
försäkrad avlider till följd av en arbetsskada kan livränta utges lill hans
eller hennes efterlevande. Efterlevandeskyddet inom arbelsskadeförsäkringen är
uppbyggt enligt i huvudsak samma principer sorn familjepensioneringen inom den
allmänna försäkringen.
Nuvarande
regler i lagen om arbetsskadeförsäkring (LAF) innebär sålunda alt det, om en
försäkrad avlider till följd av arbetsskada, kan utges livränta till
efterlevande änka och därmed jämställd kvinna, frånskild hustru, barn och
förälder. Änkling har däremot inle rätt till livränta. Förutom livränta kan
efter etl dödsfall utgå begravningshjälp.
Änkan
efter en avliden försäkrad har rätt till livränta enligt regler sorn är
likartade med villkoren för rätlen till änkepension inom folkpensioneringen.
Efterlevandelivränta utges alltså till änkan orn hon har fyllt 36 är vid
mannens död eller om hon har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn
under 16 år, som vid mannens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller
hos henne. Med änkor jämställs vissa grupper ogifta samboende. Änkelivränta
utgår i princip endast fram till dess änkan fyller 65 är. Den kan dock utges
även därefter i den män änkan inte har rått till folkpension i form av
ålderspension och tilläggspension i form av änkepension med visst belopp.
Även en
frånskild hustru lill den avlidne kan under särskilda villkor få
efterlevandelivränta. En förutsättning 1. arför år atl kvinnan var berättigad
till underhållsbidrag från mannen.
Elt barn till en avliden försäkrad har rätt till livränta
för tid t. o. m. den månad då barnet fyller 19 år eller - i vissa fall - 21 år.
Livräntor
enligt LAF är samordnade med allmän pension. Om den som uppbär livränta
samtidigt är berättigad till folkpension eller tilläggspension i form av
förfidspension eller familjepension med anledning av den inkomstförlust som
föranlett livräntan, utgår livräntan endast i den män den överstiger pensionen.
Vid samma
tidpunkt som LAF började gälla trådde också lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersåttning
Prop. 1983/84:73 144
till sjömän i kraft. 1 den förra lagen har förts samman
bestämmelser om ersättning för personskada under bl. a. militärtjänst,
tjänstgöring i civilförsvaret och viss verksamhet i brandförsvaret samt
vistelse i anstalt. Den senare lagen ersätter äldre författningar om ersättning
lill sjömän för krigsskada. Ersättning enligt de nämnda lagarna kan utgå vid
bl. a. dödsfall. Därvid blir ersättningsreglerna i LAF tillämpliga.
En närmare
beskrivning av de nu gällande reglerna för efterlevandeskyddet i LAF och
angränsande författningar saml av bakgrunden till dessa regler har
pensionskommittén lämnat i sitt betänkande (SOU 1981:61 s. 89-94 och 417-421).
4.1.2 Reformering av efterlevandeskyddet inom
arbelsskadeförsäkringen
Pensionskommittén erinrar orn alt efterlevandeskyddet
inorn arbelsskadeförsäkringen har i princip samma syfte som
farniljepensioneringen. Förutsättningarna för rätten till efterlevandeförmäner
inom arbetsskadeförsäkringen är utformade efter mönster av motsvarande
beslämmelser inorn den allmänna pensioneringen. Den nära anknytning som finns
mellan de två försäkringssystemens efterlevandeskydd kommer också fill uttryck
i reglerna om inbördes samordning dem emellan.
När en
reform nu föreslås genomförd av familjepensioneringen är del enligt
pensionskommitténs mening påkallat alt se över även efterlevandeskyddet inom
arbetsskadeförsäkringen. Kommittén framhåller all den kritik som kan riktas mot
efterlevandepensioneringen i AFL i dess nuvarande utformning med samma fog kan
riktas också mot de nu gällande reglerna i LAF om stöd till efterlevande. En
reformering bör därför göras även av sistnämnda regelsystem med utgångspunkt i
de riktlinjer som dragits upp för det framtida efterlevandestödet inom den
allmänna försäkringen.
Kommittén
föreslår att del nuvarande efterlevandeskyddet i LAF successivt skall
avvecklas och ersättas av andra former av stöd. Dessa bör ta sikte pä att ge
ett skydd i första hand för minderåriga barn och för vuxna efterlevande som
befinner sig i en sådan situation att det generellt sett kan anses föreligga
ett stödbehov. Rätten till efterlevandelivränta bör tillkomma änkor och
änklingar pä lika villkor. Förmåner föreslås - i likhet med vad som avses gälla
på familjepensioneringens område - utges under en omställningsperiod efter
dödsfallet saml till efterlevande som av arbetsmarknadsmässiga skäl e.d. har
svårigheter att klara försörjningen genom förvärvsarbete. De nya reglerna skall
enligt förslaget förses med särskilda övergångsbestämmelser för äldre och
medelålders kvinnor i enlighet med vad som föreslås gälla för familjepensionsreformen.
Remissinstanserna
tillstyrker allmänt att det vid en reformering av den allmänna försäkringens efterlevandepensionering
görs en anpassning av efterlevandeskyddet inom arbetsskadeförsäkringen. De
konkreta förslag som kommittén lagt fram fill utformning för framtiden av
regelsystemet i
Prop.
1983/84:73 145
LAF pä det nu behandlade området lämnas i allmänhet utan
erinran eller tillstyrks uttryckligen i remissyttrandena.
Ävenya
finner, som framgått av vad jag anfört i avsnitt 2.2.4, kommitténs överväganden
och förslag välgrundade. Att en reformering måste genomföras av
efterlevandeskyddet i LAF förutsattes redan vid lagens tillkomst, da det i
avvaktan på pensionskommitténs översyn av farniljepensioneringen inte ansågs
möjligt atl ta slutlig ställning till utformningen av försäkringsskyddet för
efterlevande inom arbetsskadeförsäkringen (prop. 1975/76:197, SfU 40, rskr
377).
Som framhålls av kommittén och som även betonas i några
remissyttranden gör vidare den nära anknytning som finns mellan
familjepensioneringen och arbetsskadeförsäkringen det ofrånkomligt atl också
den senare försäkringens efterlevandeskydd nu reformeras. Reglerna för
samordning mellan förmåner enligt de båda försäkringarna bygger på atl dessa
förmåner utgår under likartade förutsättningar.
Till utgångspunkt för de nya reglerna bör las de
riktlinjer som jag tidigare (avsnitt 2.2) angett när det gäller
familjepensionsreformen. Reglerna i LAF för stöd ål efterlevande bör alltså
utformas efter mönster av de beslämmelser jag föreslår gälla inom den allmänna
pensioneringen.
Inte minst från samordningssynpunkt framstår det som
angelägel att det finns sä stor överensstämmelse som möjligt mellan de båda
försäkringssystemen. Önskvärdheten av en ökad samordning generellt sett mellan
arbelsskadeförsäkringen och den allmänna försäkringen har ocksä nyligen
underslru-kits av riksdagen (SfU 1982/83:14, rskr 211).
Helt likartade regler är det dock inte möjligt att
åstadkomma på alla punkter. Arbetsskadeförsäkringen har ett
skadeståndsrättsligi inslag, vilket bör tillåtas fä genomslag även på
efterlevandeskyddets område. Nuvarande metoder för beräkning av förmånerna
liksom hittillsvarande ersättningsnivåer bör därför behällas. Ocksä vissa
andra särbestämmelser inom arbetsskadeförsäkringen bör kvarstå. Sålunda delar
jag kommitténs uppfattning att det inte finns anledning atl i detta sammanhang
föreslå någon förändring av reglerna för den särskilda begravningshjälpen
enligt LAF.
Mot bakgrund av dessa allmänna synpunkter övergår jag lill
att behandla de konkreta förslag till omläggning av efterlevandeskyddet inom
arbetsskadeförsäkringen som pensionskommittén redovisat.
4.2 Rätten till livränta åt efterlevande barn
I likhet med pensionskommittén anser jag det motiverat atl
tyngdpunkten i arbetsskadeförsäkringens efterlevandeskydd läggs på stödet till
efterlevande barn.
I fråga om den livränleberättigade personkretsen bör
liksom hittills gälla att rätt till livränta skall föreligga för den avlidnes
biologiska barn och adoptivbarn. Enligt nuvarande regler i LAF likställs med
eget barn sådant
10 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr. 73
Prop. 1983/84:73 146
barn till efterlevande make som vid dödsfallet stod under
makens vårdnad. Pensionskommittén anser atl skäl saknas att längre behålla
denna möjlighel för styvbarn alt i vissa fall erhålla livränta. Till denna
uppfattning, som inle satts i fråga under remissbehiindlingen, kan jag ansluta
mig. Som jag utvecklat i avsnitt 3.1.2 med avseende pä rätlen lill barnpension
kan bärande invändningar anföras mot att låta efterlevandeförmäner utgå lill
styvbarn. Bl. a. är dessa barn i annan form tillförsäkrade en ekonomisk trygghet.
Däremot
bör - i enlighet med vad jag föreslär för barnpensioneringens vidkommande -
livränta kunna utgå till ett utländskt barn som förts till Sverige i
adoptionssyfle och som här tagits emot av den försäkrade för värd och fostran i
sådant syfte, om denne skulle avlida till följd av en arbetsskada innan
adoptionen genomförts. En regel som ger rätt till efterlevandelivränta ät
barnet i sådani fall bör nu införas i LAF.
F. n. gäller den övre åldersgränsen att barnlivränta utgår
t, o. m. den månad varunder barnet fyller 19 år. Om barnet på grund av sjukdom
eller annan liknande orsak inte kan försörja sig, kan rätten till livränta dock
utsträckas längst t. o. m. den månad dä barnet fyller 21 är.
Kommittén föreslär att dessa beslämmelser skall kvarstå
oförändrade. "Under remissbehandlingen har detta förslag ifrågasatts av
försäkringsrätten för Norra Sverige, sorn finner skål föreligga för att även på
arbelsskadeförsäkringens område införa en 18-årsgräns.
Jag har
tidigare föreslagit att det fortsättningsvis skall gälla enhetliga
åldersgränser för rätten till barnpension frän folk- och tilläggspensioneringen.
Från samordningssynpunkt är det önskvärt att samma åldersgränser väljs också
för rätten till barnlivränta från arbetsskadeförsäkringen. De skäl som talar
för den lösning som jag föreslär för barnpensioneringen gäller i lika hög grad
för arbetsskadeförsäkringens del. Motiv för att fortsättningsvis hålla fast vid
möjligheten att utge barnlivränta fram till längst 21 års ålder för barn som pä
grund av sjukdom inte kan försörja sig föreligger enligt min mening inte i
dagens läge. De barn som kan omfattas av denna regel torde i allmänhet uppfylla
villkoren för rätt till förtidspension och handikappersättning och får då
försörjningen tryggad på den vägen. Att utge barnlivränta åt barnet under
längre tid skulle innebära att avgörande vikt skulle tillmätas orsakerna till
försörjningssvårigheterna i stället för den faktiska situationen. Detta skulle
slå i strid med strävandena i övrigt pä socialförsäkringsområdet.
Mot
bakgrund av det anförda föreslår jag att rätt till efterlevandelivränta skall
tillkomma barn som är under 18 år. Om barnet är äldre men bedriver studier pä
grund- eller gymnasieskolenivä skall livräntan kunna utges så länge studierna
fortgår, dock längst t. o. m. juni månad det år under vilket barnet fyller 20
är.
Enligt
nuvarande regler i LAF utgörs underlaget för beräkning av efterlevandelivränta
(ersättningsunderlaget) av den försäkrades egen livränta, om sådan livränta
vid tiden för dödsfallet utgavs med anledning av förlust av arbetsförmågan till
följd av arbetsskadan. 1 annat fall grundas efterlevan-
Prop. 1983/84:73 147
delivräntan pä vad som skulle ha utgjort livränta lill den
försäkrade vid förlust av arbetsförmågan, om sådan livränta skulle ha börjat
utgå vid liden för dödsfallet. I princip motsvarar ersältningsunderlaget
således den avlidnes egenlivränta eller sjukpenninggrundande inkomst vid tiden
för dödsfallet.
Dessa
regler bör behällas oförändrade. Även i fortsättningen bör efterlevandelivränta
lill barn - och vuxna efterlevande - alltså beräknas på grundval av detta
ersättningsunderlag.
Storleken
av barnlivräntan är f. n. beroende av om livrånteberälligad änka eller därmed
jämställd kvinna finns samt av familjemedlemmarnas antal. Efterlämnar den
försäkrade änka och barn, blir varje barns livränta 20 % av
ersättningsunderlaget. Om ett barn är ensamt livränteberättigat, utgör
livräntan 40 % av ersältningsunderlaget. Finns fler barn än ett ökas
procenttalet 40 med 20 för varje barn utöver del första, varefler det
sammanlagda livräntebeloppet fördelas lika mellan barnen.
Pensionskommittén
konstaterar att kompensationsgraden för barnlivränta redan i dag molsvarar den
sorn föreslås gälla för framtiden i fräga om barnpension från ATP. Någon generell
förändring av denna kompensationsgrad finner kommittén inte skäl att föreslå.
Med hänsyn till atl tyngdpunkten i efterlevandestödet bör läggas pä förmånerna
åt minderåriga barn anser dock kommittén att barnlivräntorna framdeles inte bör
påverkas av att det samtidigt utges livränta till en vuxen efterlevande.
Samordningen mellan barnlivränta och efterlevandelivränta åt en vuxen bör
därför i stället ske på det sättet att den vuxnes livränta reduceras, och inte
barnets.
Enligt förslaget skall således barnlivränta
fortsättningsvis alltid utges med 40 % av ersättningsunderlaget för ett
efterlevande barn. Finns fiera barn än ett skall del sammanlagda
livräntebeloppet höjas med 20 % av ersättningsunderlaget för varje ytterligare
barn och därefter fördelas lika mellan barnen.
Mot detta förslag har jag inte något atl erinra ulan
tillstyrker att det genomförs.
Jag kan
också biträda kommittéförslaget att nuvarande begränsningsregel i LAF skall
kvarstå oförändrad. Enligt denna kan det efter en avliden inte utges livränta
till efterlevande - barn och vuxna - med högre sammanlagt belopp än vad som
motsvarar ersättningsunderlaget. Överstiger livräntornas sammanlagda belopp
detta underlag sätts de ned proportionellt. Denna regel överensstämmer med vad
jag tidigare (avsnitt 3.1.4) föreslagit skall gälla inom ramen för den
reformerade familjepensioneringen.
4.3 Rätten till livränta åt vuxna efterlevande
Som jag tidigare anfört bör efterlevandeskyddet inom
arbelsskadeförsäkringen reformeras enligt samma riktlinjer som för
familjepensionsreformen. Reglerna för rätten till efterlevandeslöd i LAF bör
alltså ges en könsneutral utformning, varför efterlevande män och kvinnor
framdeles bör kunna få rätt
Prop. 1983/84:73 148
till efterlevandelivränta pä identiskt lika villkor.
Nuvarande änkelivränlor bör avvecklas på sikt och - efter förebild av den nya
farniljepensioneringen -ersättas av omställningslivräntor och särskilda
efterlevandelivräntor.
4.3.1 Personkretsen
Enligt nuvarande regler har änkan efter den som har
avlidit lill följd av en arbetsskada rätt till efterlevandelivränta. Med änka
likställs en kvinna som vid den försäkrades död sammanbodde stadigvarande med
honom och som hade varit gift med eller hade eller hade haft barn med honom
eller var havande med barn lill honörn. Även en kvinna, sorn vid dödsfallet
annars levde samman med den försäkrade under äktenskapsliknande förhållanden
sedan avsevärd tid (enligt praxis minst tvä år), likställs rned änka i fräga
orn rätt till livränta. Orn den försäkrade eller kvinnan var gift med annan vid
dödsfallet tillämpas inte dessa likställighelsregler.
Pensionskommittén föreslår atl livränta fortsättningsvis
skall utges till efterlevande make (man eller kvinna) lill den avlidne. En
likställighelsregel föreslås gälla av innebörd alt ined make skall jåmslällas
icke gift efterlevande som stadigvarande sammanbodde med en icke gift man eller
kvinna vid dennes död och som varit gift med eller har eller har haft eller
väntade barn med denne. Andra kategorier som sammanbott under äktenskapsliknande
förhållanden omfattas inte av efterlevandeskyddet. Kommittén konslalerar att
detta innebär en viss inskränkning i jämförelse med vad som f. n. gäller för
rätten till änkelivränta. Härigenom uppnäs emellertid överensstämmelse med den
för familjepensioneringen föreslagna likställighelsregeln.
Till delta förslag kan jag ansluta mig. I avsnitt 3,2.2
har jag utförligt utvecklat motiven för den likslällighetsregelsom jag föreslår
införd inom den allmänna pensioneringen. De skäl jag där angelt lalar med samma
styrka för att motsvarande regel skall gälla inom arbetsskadeförsäkringens
efterlevandeskydd. Även från samordningssynpunkt är det väsentligt atl
samboende-begreppet görs enhetligt på två så närliggande områden, som båda
avser förmåner till efterlevande.
Gällande regler i LAF innebär att frånskild hustru som var
berättigad till underhällsbidrag från den försäkrade har rätt till
efterlevandelivränta efter denne med belopp som högst svarar rnot bidraget. I
likhet med vad sorn gäller för änkor görs dock undantag för unga kvinnor ulan
minderåriga barn.
Pensionskommittén erinrar orn alt denna rätt lill livränta
för fränskild kvinna saknar motsvarighel inom den allmänna pensioneringen i dag
och atl någon sådan rätt inte heller föresläs öppnad inom ramen för den
reformerade familjepensioneringen. De skäl som lalar för att på det området
inte utvidga pensionsrätien till frånskilda gör sig enligt kommittén gällande
även för efterlevandeskyddet inom arbetsskadeförsäkringen. Kommittén framhåller
vidare att den nuvarande regeln i LAF har tillämpats ytterst sällan. Under
perioden 1963-1974, dä lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring alltjämt
Prop. 1983/84:73 149
gällde, beviljades frånskilda kvinnor livränta i endast
tre fall. Någon förändring i detta avseende har LAF inte medfört. F. n. utgår
sålunda inte någon enda efterlevandelivränta till en frånskild kvinna.
Kommittén finner inte skäl att för framtiden behålla en särregel inom
arbetsskadeförsäkringen som sålunda strider mot efterlevandestödels allmänna
principer och som dessulom saknar praktisk betydelse,
Förslagel har lämnats utan erinran av remissinstanserna.
Inte heller jag har något all invända utan kan ansluta mig därtill.
F. n. kan
åven en förälder till en avliden arbeisskadad fä räll till efterlevandelivränta
orn föräldern till följd av dödsfallet kommer att sakna behövligt underhåll.
Livräntan utgår med skäligt belopp, motsvarande högsl 20 % av
ersättningsunderlaget. Grunden till denna regel är att det vid tillkomsten av
LAF ansågs alltjämt kunna finnas fall där pensionsskyddet var dåligt, inte
minst bland invandrarfamiljerna, och där en behovsprövad föråldralivränta kunde
uigöra en nödvändig förutsättning för en dräglig försörjning. Samtidigt
framhölls dock alibi. a. utbyggnaden av den allmänna pensioneringen skulle
komma atl göra bestämmelsen mindre motiverad med tiden.
Pensionskommittén erinrar orn dessa utlahinden och
konstaterar att livränta inte i nägol enda fall har beviljats föräldrar uirder
den lid LAF varit i kraft. Vidare hänvisar konmiittén lill att del efter
tillkomsten av LAF har införts regler i den svenska lagstiftningen sorn ger
invandrare rätt till folkpension vid bosättning i Sverige. Kommittén firnier
mol denna bakgrund att regeln om rätt till föråldralivränta har spelat ut sin
roll och föreslär atl den skall utmönstras.
Della förslag, som inle satts i fråga under
remissbehandlingen, kan jag biträda.
4.3.2 Omställningslivränta
Enligl motsvarande regler sorn inom den nya
familjepensioneringen bör efterlevande make (eller därmed likställd) lill den
som avlider till följd av en arbetsskada fä rätt lill omslällningslivränta.
Denna bör utgå för en lid av elt är efter dödsfallet eller - under särskilda
förutsättningar - för ytterligare längst tvä års lid.
Reglerna för rätten till omställningslivränta i dess båda
former bör i alla delar överensstämma rned vad sorn avses gälla beträffande
rällen till omställningsbidrag inorn familjepensioneringen. När del gäller de
närmare villkoren för rätt till omställningslivränta och skälen för de valda
lösningarna får jag därför hänvisa till vad jag tidigare föreslagil för
omslällningsbidraget (avsnill 3.2.3).
Enligl de nu gällande bestämmelserna om kompensationsgrad
för änkeliv-ränla utges hel livränta med belopp som, när den avlidne mannen
efterlämnar livränteberättigat barn, motsvarar 40 % och i annat fall 45 % av
Prop.
1983/84:73 150
ersättningsunderlaget (jfr under avsnitt 4.2). Är änkan
yngre än 50 år och inte har vårdnaden om barn under 16 års ålder, minskas
änkelivräntan på visst sätt.
Pensionskommittén föreslår att det inom ramen för del nya
systemet för efterlevandeslöd skall utges efterlevandelivräntor med samma
totala belopp som enligt dagens regler. Livräntorna till efterlevande barn bör
dock inte reduceras med hänsyn till att en vuxen efterlevande kan ha rått till
livränta efter den avlidne. Reduktionen bör i stället göras pä denna senare
livränta. Enligt kommiltéförslaget skall ornställningslivränlan därför utgöra
45 % av ersättningsunderlaget, om del efter den avlidne inte finns något livränteberättigat
barn, och i annat fall 20 % av ersältningsunderlaget. Detta förslag kan jag
biträda.
4.3.3 Särskild efterlevandelivränta
Efterlevande som möter problem att efter
omställningsperiodens utgång få försörjningen tryggad genom förvärvsarbete bör
under särskilda förutsättningar kunna beviljas ekonomiskt stöd frän
arbetsskadeförsäkringen i form av en särskild efterlevandelivränta.
Förutsättningarna för rätten härtill bör överensstämma med villkoren för rätt
till särskilt efterlevandebidrag inom folk- och tilläggspensioneringen.
I avsnitt 3.2.4 har jag med avseende på det särskilda
efterlevandebidraget lämnat en redogörelse för den närmare innebörden av de
föreslagna reglerna och för motiven bakom de skilda förslagen.
Särskild efterlevandelivränta bör i enlighet med
kommittéförslagel utgå med samma kompensationsgrad som omställningslivränta.
Allt efler omfattningen av den föreliggande nedsättningen av
förvärvsmöjligheterna bör efterlevandelivräntan kunna utgå som hel, två
tredjedels eller halv livränta.
I fråga om samordningen mellan särskild
efterlevandelivränta och andra sociala förmåner som den livränleberättigade kan
ha rätt lill bör gälla regler av motsvarande innebörd som för särskilt
efterlevandebidrag inom den allmänna pensioneringen. Den särskilda
efterlevandelivräntan bör alltså vara subsidiär till andra förmåner som tar
sikte pä att täcka samma nedsättning av förvärvsmöjligheterna som livräntan. Om
den efterlevande är berätfigad till exempelvis arbetslöshetsersättning,
utbildningsbidrag eller vuxenstudiebidrag bör särskild efterlevandelivränta
utges endast i den män som den beloppsmässigt överstiger den andra förmånen.
Vidare bör, på motsvarande sätt som för särskilt efterlevandebidrag, gälla att
särskild efterlevandelivränta inte utges med anledning av sådan nedsättning av
förvärvsmöjlighelerna som ger den efterlevande rätt till förtidspension enligt
AFL eller egenlivränta frän arbelsskadeförsäkringen.
Prop. 1983/84:73 151
4.4 Samordning med den allmänna pensioneringen m. m.
Som jag tidigare nämnt är förmåner från
arbelsskadeförsäkringen samordnade med allmän pension. Detta bör gälla även
för de efterlevandeförmäner som skall utges inom ramen för det nya systemet för
efterlevandeskydd i LAF. Efterlevandelivräntor från arbetsskadeförsäkringen bör
alltså brutto-samordnas med familjepension från folk- och
tilläggspensioneringen.
Della innebär att en barnlivränta utbetalas endast i den
mån som den överstiger barnpension från folk- och tilläggspensioneringen. Till
en vuxen efterlevande utges omställningslivränta eller särskild
efterlevandelivränta bara i den utsträckning som den överstiger vad som utgår i
folk- och tilläggspension i form av omställningsbidrag resp. särskill
efterlevandebidrag.
Enligt de
nu gällande reglerna samordnas, sedan en änka fyllt 65 är, änkelivräntan även
med ålderspension från folkpensioneringen. Någon motsvarighet härtill erfordras
inte inom det nya systemet för stöd ät efterlevande, eftersom
omställningslivränta och särskild efterlevandelivränta inte kan utges till efterlevande
som har uppnått 65 års ålder. Pä motsvarande sätt som för sårskilt
efterlevandebidrag bör dock föreskrivas att särskild efterlevandelivränta inte
utges till den som uppbär ålderspension från den allmänna pensioneringen före
65 års ålder.
För rätt till barn- och änkelivränta finns i dag inga krav
på medborgarskap eller bosättning i Sverige e. d. för den efterlevande. Sådana
villkor bör inte heller framdeles gälla i fråga om barnlivränta och
omställningslivränta. Beträffande den särskilda efterlevandelivräntan finner
jag i likhet med pensionskommittén det nödvändigt att göra den inskränkningen
att livräntan utges endast till efterlevande som är bosatta här i landet. För
denna läsning talar samma synpunkter som för förslagel att särskilt efterlevandebidrag
inte skall kunna utges till den som är bosatt utomlands (jfr avsnill 3.3). Pä
motsvarande sätt som för det särskilda efterlevandebidraget kan dock komma i
fråga atl genom socialförsäkringskonvention med annat land föreskriva undantag
härifrån och med stöd därav utge särskild efterlevandelivränta till utomlands
bosatta.
4.5 Övergångsregler
De nya reglerna för stöd åt efterlevande inom
arbetsskadeförsäkringen bör träda i kraft vid samma tidpunkt som
familjepensionsreformen, dvs. den 1 januari 1985.
Jag anser - i likhet med pensionskommittén - det motiverat
att det nya efterlevandeskyddet inom arbetsskadeförsäkringen förses med
särskilda övergångsregler av i princip samma innebörd som föreslås för
efterlevandepensioneringens del (se avsnitt 3.4).
Avgörande för om de äldre eller de nya reglerna skall
tillämpas i ett visst
Prop.
1983/84:73 152
fall när det gäller efterlevandeförmäner frän
arbetsskadeförsäkringen bör dock inte vara tidpunkten för dödsfallet utan den
tidpunkt dä arbetsskadan inträffade. 1 sammanhanget finns anledning erinra om
att enligl 2 kap. 4 § LAF anses skada till följd av annat ån olycksfall ha
inträffat den dag då skadan visade sig.
Om arbetsskadan har inträffat före den 1 januari 1985 bör
således nuvarande regler i LAF - eller dessförinnan gällande författningar
-fillämpas pä rällen till efterlevandeförmäner. Drabbas den försäkrade däremot
efler ikraftträdandet av en arbetsskada sorn leder lill att han eller hon
avlider, skall rätten lill efterlevandelivränta i princip bedömas enligt de nya
reglerna. Frän denna princip bör - på motsvarande sätt som för
familjepensioneringens vidkommande - göras vissa avsteg bl.a. till förmån för
äldre och medelålders kvinnor.
De nya reglernaför barnlivräntorhör -i enlighet med de
angivna allmänna principerna - tillämpas då arbetsskadan inträffar efter
ikraftträdandet. Har arbetsskadan inträffat dessförinnan bör nuvarande
bestämmelser ha fortsatt tillämpning. Detta gäller beträffande den
livränleberättigade personkretsen och - i princip - även nivån för
barnlivränta.
De nya åldersgränserna för barnlivränta bör däremot i
huvudsak gälla även om arbetsskadan inträffat före ikraftträdandet. Detta
innebär all ell barn som den 1 januari 1985 uppbär barnlivränta och sorn
därefter fortsätter med grundläggande studier skall kunna få behålla livräntan
även efter uppnådda 19 år med stöd av de nya bestämmelserna. I anslutning till
motsvarande förslag pä barnpensioneringens område föreslår jag dessutom en
särskild övergångsregel av innebörd att ett barn, som erhåller barnlivränta
sedan lid före ikraftträdandet och sorn då har uppnått 18 års ålder, skall
kunna åberopa äldre regler också fortsättningsvis. Barn i denna situafion bör
alltså, även om det inte studerar på grund- eller gymnasieskolenivä, kunna få
behälla livräntan fram till dess det fyller 19 år eller - om barnet pä grund av
sjukdom eller annan liknande orsak inle kan försörja sig- längst t. o. m. den
månad då det fyller 21 år.
I ytterligare ett avseende bör föreskrivas undantag frän
den generella principen att tidpunkten för arbetsskadan skall vara bestämmande
för vilka regler som skall tillämpas. Det gäller fall dår arbetsskadan
inträffar efter ikraftträdandet men där del - med stöd av de särskilda
övergångsbestämmelser som jag lägger fram förslag till i det följande -
samtidigt utgår livränta efter den avlidne till en vuxen efterlevande med
tillämpning av nuvarande regler. För att undvika att det efter en avliden på
samma gång utges såväl livränta till en vuxen efterlevande beräknad enligl
dagens regler som barnlivränta på den förhöjda nivå som jag föreslår gälla
fortsättningsvis, behövs en särskild övergångsbestämmelse som tar sikte pä
samordningen mellan barnlivräntan och livräntan till den vuxne efterlevande.
Denna bestämmelse bör ges den innebörden att nuvarande kompensationsgrad för
livräntorna bibehålls i dessa fall. Det innebär att den vuxne efterlevande
Prop. 1983/84:73 153
erhåller livränta med det belopp som följer av nuvarande
regler medan barnlivräntan för del första barnet liksom i dag beräknas lill 20
% av ersättningsunderlaget.
Vad sedan avser efterlevande män bör de nya reglerna
tillämpas fullt ut från reformens ikraftträdande. Rätt till
omställningslivränta och särskild efterlevandelivränta bör alltså tillkomma en
man vars hustru avlider till följd av en arbetsskada som inträffar efter
införandet av det nya regelsystemet. Åsamkades hustrun arbetsskadan
dessförinnan, föreligger inte rått lill efterlevandelivränta för mannen.
För
efterlevande kvinnor bör de nya reglerna börja tillämpas successivt. De kvinnor
som den 1 januari 1985 redan uppbär änkelivränla bör- oberoende av ålder - vara
bibehållna vid rätten härtill också fortsättningsvis. Likaledes bör kvinnor -
oberoende av ålder - ha fortsatt rätt att beviljas änkelivränta även efter det nya
systemets ikraftträdande, om mannen avlider efter den tidpunkten men dödsfallet
är en följd av en arbetsskada som inträffat dessförinnan.
I fräga om
övriga kvinnor bör gälla att del nya systemet för stöd ål efterlevande omfattar
de kvinnor som är födda är 1935 eller senare (dvs. är yngre än 50 år den 1
januari 1985). Kvinnor som år födda är 1934 eller tidigare bör däremot ocksä
efter införandet av de nya reglerna kunna beviljas änkelivränta enligt
nuvarande bestämmelser om mannen skulle avlida till följd av en efter
ikraftträdandet åsamkad arbetsskada.
För övriga
kategorier efterlevande bör, i enlighet med de riktlinjer för
övergångsregleringen som jag tidigare dragit upp, rätten lill efterlevandelivränta
bedömas enligt den lagstiftning som gällde eller gäller vid tidpunkten för
arbetsskadan. Efterlevande som här avses är frånskild maka, förälder och kvinna
som sammanbott med den försäkrade under äktenskapsliknande förhållanden av
sådant slag att rätt till livränta är för handen enligt de nuvarande men inte
enligt de nya bestämmelserna. Har en sådan efterlevande beviljats livränta
före de nya reglernas ikraftträdande bör rätten därtill kvarstå också
fortsättningsvis. Och avlider den försäkrade efter införandet av det nya
efterlevandeskyddet bör livränta kunna beviljas med stöd av den nu gällande
lagstiftningen, om dödsfallet år en följd av en arbetsskada som inträffat före
ikraftträdandet. En frånskild kvinna och en kvinna som sammanlevt med försäkrad
under äktenskapsliknande förhållanden bör dessutom kunna erhålla livränta
enligt nuvarande regler åven om arbetsskadan inträffar efter ikraftträdandet,
under förutsättning alt kvinnan är född år 1934 eller tidigare.
Jag har i avsnitt 3.4.4 lagt fram förslag om alt det i
vissa fall skall ske en samordning mellan änkepension och egenpension från A TP
för änkor som är 65 år eller äldre. En sådan änka kan i vissa fall vara
berättigad också till änkelivränta från arbetsskadeförsäkringen. Fr. o. m. 65
års ålder utgår änkelivräntan endast i den män kvinnan inte har rätt till
folkpension i form av ålderspension och tilläggspension i form av änkepension
med belopp som
Prop. 1983/84:73 154
motsvarar en livränta sorn är beräknad på 65 % av
ersältningsunderlaget (6 kap. 1 § tredje stycket LAFi nuvarande lydelse). Vid tillämpningen
av denna regel - som föresläs gälla fortsättningsvis med avseende pä
övergångsvis utgiven änkelivränta - bör hänsyn tas till beloppet av
änkepensionen från ATP före en eventuell samordning med tilläggspension i form
av ålderspension. Också när den allmänna regeln i 6 kap. 1 § första stycket
LAF om samordning mellan arbetsskadelivräntor och allmän pension tillämpas, bör
familjepensionen till en änka beaktas med det belopp som den uppgår lill före
samordning med egenpension från ATP.
Då LAF
trädde i kraft den 1 juli 1977 ersatte den lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring. Denna hade i sin lur föregåtts av etl antal andra lagar
som gav rått till ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete. Dessa
äldre författningar tillämpas fortfarande i fråga om skador som inträffat under
den tid då resp. lag gällde. Detta innebär att det alltjämt utgår ett betydande
antal efterlevandelivräntor enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och äldre
lagar pä området. Årligen nybeviljas ocksä i ett mindre antal fall hvränta till
efterlevande efter personer som avlidit till följd av skador som uppkommit före
ikraftträdandet av LAF.
Något
behov av särskild reglering i övergångshänseende för dessa fall uppkommer inte
med anledning av de nu framlagda förslagen till ett reformerat
efterlevandeskydd inom arbetsskadeförsäkringen. Även för framtiden bör dessa
äldre efterlevandelivräntor utgå enligt tidigare bestämmelser. Inte heller
erfordras någon ändring beträffande möjligheterna att framdeles nybevilja
efterlevandelivränta enligt de äldre författningarna. Också efter införandet av
det nya systemet för stöd ät efterlevande i LAF kommer alltså att kunna
nybeviljas livränta med tillämpning av bestämmelserna i lagen om
yrkesskadeförsäkring m. fl. äldre författningar.
Som
framgår av de framlagda förslagen överensstämmer övergångsreglerna inom
arbelsskadeförsäkringen i huvudsak med vad som avses gälla i fråga om
övergången till den reformerade familjepensioneringen. Vissa avvikelser finns
dock. De följder som detta under övergångstiden får för samordningen mellan
familjepension och efterlevandelivränta berör jag närmare i specialmoliveringen.
Prop.
1983/84:73 155
5 Hustrutillägget S.l Nuvarande regler
Hustrutillägg är en inkomstprövad särskild
folkpensionsförmän som kan utgå till hustrun till en man som uppbär ålders-
eller förtidspension frän folkpensioneringen. Enligt huvudregeln i lagen
(1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg lill folkpension
(omtryckt 1976:1014, ändrad senast 1982:232) krävs för rätten till
hustrutillägg att kvinnan har fyllt 60 men inte 65 är och själv inte uppbär
folkpension i form av ålders- eller förtidspension saml att makarna har varit
gifta minst fem år. När särskilda skäl föreligger kan emellertid hustrutillägg
utgå åven om hustrun inte har fyllt 60 år eller makarna har varit gifta kortare
tid än fem år.
Dispens från huvudregeln att hustrun skall ha fyllt 60 år
medges enligt praxis i huvudsak i fall då:
1) mannen stadigvarande vårdas i
hemmet och hans tillstånd är sådant att hustrun inte mer än tillfälligt kan
lämna honom utan hjälp och tillsyn,
2) hustrun pä grund av egen sjuklighet
inte kan utföra förvärvsarbete av någon betydenhet,
3) hustrun med hånsyn till att del
finns små barn i hemmet inte kan utföra förvärvsarbete av någon betydenhet,
eller
4) hustrun har fyllt 55 är och pä
grund av arbetsförhållandena på bostadsorten är förhindrad att utföra
förvärvsarbete av någon betydenhet.
Hustrutillägget kan i princip ses som etl tillägg till
mannens folkpension eftersom det förutsätter att mannen uppbär sådan pension.
Tillägget utgör dock en fristående pensionsförmån som tillkommer hustrun och
betalas direkt till henne. De allmänna förutsättningarna i AFL för rätten till
folkpension måste därför vara uppfyllda åven av hustrun.
Maximibeloppet för hustrutillägg uppgår f. n. till 107 %
av basbeloppet, vilket molsvarar skillnaden mellan å ena sidan sammanlagda
årsbeloppet av folkpension i form av hel ålderspension till tvä makar jämte tvä
pensionstillskott och å andra sidan sådan pension till en ensamslående jämte
ett pensionstillskott. För år 1983 innebär detta att högsta möjliga
hustrutillägg utgör 21 080 kr.
Som nämnts är hustrutilläggel underkastat inkomstprövning.
Denna prövning görs nu enligt samma regler som för kommunalt bostadstillägg till
folkpension (KBT). I huvudsak innebär reglerna att förmånen minskas med de
inkomster som hustrun och hennes make har vid sidan av folkpension och
pensionsfillskott. Överstiger sidoinkomsten 750 kr. per år för gift pensionsberättigad,
minskas tillägget f. n. med en tredjedel av inkomsten därutöver. Även
förmögenhet beaktas vid prövningen. För sammanlevande makar beräknas vid
inkomstprövningen vardera makens inkomst utgöra hälften av makarnas sammanlagda
årsinkomst och värdet av förmögenhet hälften av deras sammanlagda förmögenhet.
Föreligger rätt till såväl hustrutillägg som
Prop. 1983/84:73 156
KBT, minskas vid inkomstprövningen först bostadstillägget
och därefter husirutillågget.
Vid
tillämpning av bestämmelserna om hustrutillägg skall med gift pensionsberättigad
likställas pensionsberättigad som stadigvarande sammanbor med någon med vilken
den pensionsberättigade har varit gift eller har eller har haft barn. Ä andra
sidan likställs gift pensionsberättigad som stadigvarande lever åtskild från
sin make rned ogift pensionsberättigad, om inte särskilda skäl föranleder till
annat.
Huslrutillägg
utbetalas f. n. till omkring 52 000 kvinnor. Av dessa är drygt 5 % under 60 är
och uppbär således tillägg med stöd av den särskilda dispensregeln. Utgifterna
för hustrulillägg beräknas för budgetåret 1983/84 uppgå fill 950 milj. kr.
Regeringen
har nyligen genom prop. 1983/84:40 om vissa ekonomiskpolitiska åtgärder lagl
fram förslag om bl. a. skärpta regler för inkomstprövningen av hustrutillägg.
Enligl della förslag skall reduktionsfaktorn vid inkomstprövningen höjas fr. o.
m. den 1 januari 1984 från nuvarande en tredjedel av sidoinkomsten till 60 % av
denna. Samtidigt har regeringen lagt fram förslag om en uppräkning av
folkpensionens grundnivå och av pensionstillskotten. Enligt dessa förslag
kommer oreducerat huslrutillägg fr. o. m. den 1 januari 1984 atl motsvara 109 %
av basbeloppet.
5.2 Avveckling av hustrutillägget
Pensionskommittén konstaterar i sitt betänkande att
hustrutilläggel är uppbyggt med utgångspunkt från en äldre tids
arbetsfördelning mellan makar och grundat på samma tankegångar som
änkepensioneringen. Sam-hållsutvecklingen under de senaste årtiondena har
emellertid enligt kommitténs mening ryckt undan grunden för
socialförsäkringsförmåner av den typ som hustrulillägget representerar. De
omfattande förändringar som inträtt i bl. a. familjemönster och kvinnors
ställning på arbetsmarknaden och som motiverar den omläggning av
efterlevandepensioneringen som kommittén föreslagit bör leda till att även hustrutilläggel
omprövas. Kommittén menar att de värderingar som ligger bakom förmånen saknar
bärkraft i dagens samhälle. Som en avgörande invändning mot tillägget
framhåller kommittén den könsojämlikhel som detta representerar.
Kommittén
betonar också att den ekonomiska situationen för familjer i vilka kvinnan har
rätt till hustrutillägg numera är en hell annan än när tillägget infördes. När
hustrutillägget tillkom var folkpensionerna låga och ATP fanns inte. Härefter
har folkpensionerna höjts kraftigt och pensionstillskotten har tillkommit.
Även andra tilläggsförmäner har byggts ul väsentligt. Genom dessa åtgärder har
den som uppbär ålders- eller förtidspension fått en helt annan grundtrygghet än
vad som gällde när hustrutillägget infördes. Genom ATP får också flertalet pe
nsionstagare numera en inkomst som, sedd i relation till försörjningsbördan,
inte ställer pensionstagaren långt efter de
Prop.
1983/84:73 157
förvärvsarbetande i ekonomiskt hänseende. Kommittén pekar
också på den utvidgning som under början av 1970-talet gjordes av rätlen lill
förtidspension och de därefter införda beslämmelserna om ökade möjligheter
till en rörlig pensionsålder. Härvid understryker kommittén atl dessa ger slort
utrymme för den enskilde att med hänsyn till de individuella förhållandena
välja en lämplig tidpunkt för uttag av ålderspension.
Mot
bakgrund av bl. a. de nu redovisade övervägandena finner pensionskommittén att
det finns skäl att successivt avveckla hustrutilläggel. Kommittén föreslär
alltså att förmånen - med viss övergångstid - skall avskaffas och att de
stödbehov som framdeles kan finnas i fall där hustrulillägg nu utges
tillgodoses pä annan väg. I del begränsade anlal fall då kvinnan inte har
förvärvsarbete bör åtgärder sättas in pä arbetsmarknadsområdet. Även
egenpension kan enligt kommittén i viss ulsiräckning ses som elt alternativ.
Den av
kommillén föreslagna avvecklingen av hustrutilläggel mottas positivt av
remissinstanserna. Samtliga som yttrat sig över förslagel tillstyrker detta
eller lämnar det utan erinran. I flera remissyttranden - av bl. a.
försäkringsöverdomstolen, riksförsäkringsverket och åtskilliga försäkringskassor
- understryks alt hustrutillägget kommit att bli mindre och mindre behövligt i
takt med tilläggspensioneringens tillväxt och utbyggnaden av även andra
pensionsförmåner. En hel del av remissorganen framhåller ocksä att
hustrutillägget numera i många fall utges åven i situationer där makarna har
höga inkomster och där det inte föreligger något utpräglat behov av förmånen.
Bl. a. gör riksförsäkringsverket, LO och ett flertal av försäkringskassorna
påpekanden i denna riktning.
För egen
del vill jag inledningsvis erinra om att pensionskommitténs nu framlagda
förslag ligger helt i linje med vad som förordats av socialpolitiska samordningsutredningen
i betänkandet (SOU 1979:94) En allmän socialförsäkring. Samordningsutredningen
har där framhållit att hustrutillägget inte längre torde behövas som en
särskild bidragsform och har mol bakgrund härav inte tagit upp någon
motsvarighet till tillägget i den framlagda principmodellen till en allmän
socialförsäkring. Denna modell har vunnit riksdagens gillande (prop. 1982/83:3,
SfU 14, rskr 211). Enligt riksdagen bör principmodellen läggas till grund för
arbetet med att samordna och förenkla det socialpolitiska bidragssystemet.
Även jag
ställer mig bakom pensionskommitténs och remissinstansernas ståndpunkt alt
husirutillågget måste anses ha spelat ut sin roll och därför bör avvecklas.
Förslaget innebär ett steg på vägen mot en förenkling och renodling av
bidragssystemet. Som framhållits i det föregående ligger samma värderingar
bakom hustrutillägget som bakom änkepensioneringen och hustrutillägget kan
således kritiseras av samma skål som denna pensionering. Det kan enligt min
mening inte komma i fråga att för framtiden bibehålla en förmån med en så
utpräglad könsojåmlik utformning som hustrutillägget. Detta skulle stå i strid
med principen om likabehandling av kvinnor och män
Prop.
1983/84:73 158
inom socialförsäkringen. Det finns inte heller skäl att
utvidga förmånens tillämpningsområde till att omfatta även män.
Sammanfattningsvis kan jag alltså godta kommitténs
överväganden och föreslär därför att hustrutilläggel avvecklas. Denna
avveckling kan dock inte göras på en gäng utan bör ske successivt. I likhet med
pensionskommittén finner jag det erforderligt att avvecklingen förenas med
särskilda övergångsregler för de kvinnor som f. n. uppbär hustrutillägg och
för vissa andra grupper kvinnor i högre ålder.
5.3 Övergångsreglerna
Enligt pensionskommitténs förslag skall övergångsreglerna
utformas enligt samma principer som för familjepensionsreformen. Detta innebär
att kvinnor som vid ikraftträdandet redan uppbär hustrutillägg ocksä fortsättningsvis
skall få delta prövat efter de nu gällande reglerna. Även andra kvinnor, som
vid ikraftträdandet är 45 år eller äldre, skall kunna beviljas hustrutillägg
enligt hittillsvarande regelsystem också i fortsåtlningen.
Kommittéförslaget
har i denna del mött en blandad remissopinion. En del remissinstanser godtar
kommitténs ståndpunkt medan åtskilliga andra förespråkar en snabbare
avveckling. Sålunda uttalar sig försäkringsöverdomstolen och
riksförsäkringsverket till förmån för en femårig övergångstid, vilkel innebår
att endast kvinnor som vid lagändringens ikraftträdande år 60 år eller äldre
skall kunna nybeviljas hustrutillägg också fortsättningsvis. Statskontoret
förordar att hittillsvarande regler begränsas till atl omfatta, kvinnor som vid
ikraftträdandet är 55 år eller äldre. Även bl. a. LO och riksrevisionsverket
menar att avvecklingen bör ske snabbare än vad kommittén föreslår.
Jag instämmer i kommitténs uppfattning att särskild hänsyn
måste tas till de kvinnor som nu uppbär förmånen och åven till de äldre kvinnor
som enligt nuvarande regler skulle kunna beviljas hustrutillägg under de
närmast kommande åren. Avvecklingen måste därför förses med särskilda bestämmelser
för dessa kategorier kvinnor.
I fråga om den närmare innebörden av dessa bestämmelser
finner jag liksom huvuddelen av remissinstanserna det motiverat all genomföra
avvecklingen snabbare än enligl kommitténs förslag. Jag är dock inte beredd att
gå så långt som till alt, i enlighet med vad som förordas av flera
remissinstanser, inskränka den fortsatta rätten till hustrutillägg till att
omfatta enbart kvinnor som vid ikraftträdandet år 60 år eller äldre. Även något
yngre kvinnor bör enligl min mening ges möjlighel att fä hustrulillägg också
fortsättningsvis. I fråga om vilken lösning som bör väljas för att avgränsa
kretsen med fortsatt rätt till huslrutillägg anser jag att den enda praktiskt
tillämpbara utväg som står till buds år att liksom för familjepensionsreformen
fastställa en nedre åldersgräns. Endast de kvinnor som uppnått en viss ålder
ges därmed möjlighet att nybeviljas hustrulillägg. Att
Prop. 1983/84:73 159
införa regler som innebär att det skulle fä göras en
särskild prövning av behovet av hustrutillägg i varje enskill fall skulle vålla
onödiga administrativa svårigheter. Dessutom bör uppmärksammas atl redan
inkomstprövningen av förmånen har till syfte att åstadkomma just en sådan
individuell prövning.
Mol
bakgrund av det sagda anser jag atl det av statskontoret framförda förslaget
innebär en rimlig avvägning. Jag föreslär alltså att kvinnor som vid
ikraftträdandet år 55 år eller äldre (födda år 1929 eller tidigare) skall
behälla rätten alt fä hustrutillägg. De skall alltså, när de fyller 60 år,
kunna beviljas hustrutillägg enligt huvudregeln och, om förutsättningarna
härför är uppfyllda, ha rätt till sådant tillägg på särskilda skål redan
dessförinnan. Kvinnor som är yngre än 55 år vid ikraftträdandet omfattas direkt
av den ändrade lagstiftningen. De kvinnor som vid ikraftträdandet redan uppbär
hustrufill-lägg bör emellertid oberoende av ålder fä rätten till detta utgående
tillägg prövat enligt gällande regler ocksä i fortsättningen.
Avvecklingen
bör genomföras med början vid samma tidpunkt som familjepensionsreformen, dvs.
den 1 januari 1985. Med den nu föreslagna övergångsregleringen inträffar en
mera markant minskning av antalet utgivna hustrutillägg först år 1990 och
förmånen kommer alt vara i stort setl avvecklad år 1995, dvs. efter tio är. Dä
kommer att återstå endasl elt mindre antal hustrutillägg som sedan fiden före
år 1985 uppburits av yngre kvinnor på särskilda skäl.
IVop. 1983/84:73 160
6 Barntillägget
().l Allmänna synpunkter
Harniillägg är en särskild folkpensionsförmån som enligt 9
kap. 1 § AFL uit;es för varje barn under 16 år till en förälder som uppbär
ålders- eller fortidspension från folkpensioneringen.
Syftet med
barntillägget är att bidra til! den pensionerade förälderns kostnader för
barnet. Förmånen i dess nuvarande utformning tillkom i samband med införandet
av AFL och ersatte då de särskilda - inkomstprövade - barnbidrag som
dessförinnan kunde utges till pensionstagare med minderåriga barn. Grunden för
införandet av tillägget var främst att folkpensionsförmånerna då inte ansågs
tillräckliga för att täcka kostnaderna för barn till pensionstagaren. Samtidigt
förutsattes dock att behovet av barnlillägg skulle minska successivt i takt med
tilläggspensioneringens utbyggnad. Liksom det särskilda barnbidraget gavs
barntillägget en selektiv inriktning genom att det begränsades till fall där en
förstärkning av folkpensionsförmänerna ansågs särskilt motiverad. Emellertid är
barntillägget inte generellt inkomstpröval ulan reduceras enbart med hänsyn
lill den ATP som utges till föräldern.
Barntillägg
utbetalas f. n. för närmare 24 000 barn, av vilka omkring 95 % har en förälder
som uppbär förtidspension eller sjukbidrag. För ylleriigare ca 10 000 barn
bortfaller barntillägget helt med hänsyn till förälderns tilläggspension.
Kostnaderna för barntilläggel har för budgetåret 1983/84 beräknats till ca 60
milj. kr.
Barntillägget
utformades ursprungligen i nära anknytning till barnpension från
folkpensioneringen. Till en del har denna överensstämmelse därefter brutits
genom olika reformer på barnpensionsområdet. Viss samstämmighet kvarstår dock
alltjämt. Mot bakgrund härav har pensionskommittén funnit det påkallat att i
samband med den föreslagna familjepensionsreformen göra en allmän översyn också
av barntilläggel och att därvid bl. a. pröva i vad män det finns skäl att
anpassa bestämmelserna för barntillägg till regelsystemet på
efterlevandepensioneringens område.
Härvid har
kommittén kommit till den slutsatsen att - trots atl de ekonomiska
förhållandena för pensionstagare med barn förbättrats väsentligt i skilda
hänseenden sedan barntilläggets tillkomst - det i många fall fortfarande måste
anses föreligga behov av ett särskilt stöd till barnfamiljer där den ene av
eller båda föräldrarna är pensionerade men inte har tilläggspension med högre
belopp. Enligt kommitténs bedömning har barntillägget även för den framtid som
f. n. kan överblickas ett betydelsefullt ändamål att fylla. Kommittén finner
inte anledning föreligga att nu ändra förmånens grundläggande konstruktion utan
menar att frågan om eventuella sådana förändringar får prövas i samband med den
fortsatta behandlingen av socialpolitiska samordningsutredningens
slutbetänkande (SOU 1979:94).
Däremot lägger pensionskommittén fram förslag som
innebår vissa
Prop. 1983/84:73 161
förstärkningar av barntillägget och en anpassning av detta
till familjepensioneringens regler. Dessa tar sikte på den
barntilläggsberättigade personkretsen, nivån för barntillägg och reglerna för
reducering av sådant tillägg med hänsyn till utgående tilläggspension.
För att nå enhetlighet med vad som gäller för barnpension,
bidragsförskott och familjerättslig underhållsskyldighet föreslår kommittén att
åldersgränsen för räll lill barntillägg skall höjas sä atl tillägg kan utgå
lill dess barnet fyller 18 är. Ett ytterligare skäl härför är enligt kommittén
atl allt fler barn numera fortsätter att studera sedan de uppnåtl 16 års ålder
och atl det är motiverat att bidra till en pensionerad förälders kostnader för
etl sådant barn.
Kommitténs överväganden och förslag har kommenterats av
endast etl fåtal remissinstanser. Huvuddelen av dessa ställer sig positiva och
framhåller bl. a. att förslagen innebår förenklade tillåmpningsbeslämmelser och
hand-läggningsruliner. Riksrevisionsverket är däremot kritiskt och menar att
barntilläggel i stället, i enlighet med det förslag som socialpolitiska samordningsutredningen
redovisat, på sikt bör inordnas i elt inkomstpröval barnbidrag inom ramen för
en allmän socialförsäkring.
Ocksåyag vill först erinra om att socialpolitiska
samordningsutredningen i sin principmodell till en allmän socialförsäkring har
tagit upp elt samordnat barnstöd, i vilket ingår ett inkomstpröval barnbidrag
som är avsett att ersätta bl. a. barntillägget lill folkpension. Riksdagen har
nyligen uttalat alt samordningsutredningens principiella uppbyggnad av
barnslödel bör kunna ligga till grund för det fortsatta arbetet med en allmän
socialförsäkring (SfU 1982/83:14, rskr 211).
Som jag redovisat tidigare har jag för någon tid sedan
tillsatt en sårskild familjeekonomisk beredningsgrupp för att göra en samlad
bearbetning av olika aktuella utredningsförslag som avser det ekonomiska stödet
till barnfamiljer. Med hänsyn härtill finner jag det mindre lämpligt att här
anlägga några mer principiella synpunkter på utformningen framdeles av stödet
till folkpensionärer med barn eller att föreslå några förändringar av
barnlilläggets konstruktion som kan komma att föregripa resultatet av kommande
överväganden.
En central fråga, till vilken således ställning bör tas
först sedan det väntade underlagsmaterialet föreligger, är vilka åldersgränser
som bör väljas för inkomstprövade förmåner till föräldrar som lar vård om barn.
En eventuell höjning av den övre åldersgränsen för barntillägg skulle medföra
betydande kostnadsökningar, och spörsmålet härom bör lämpligen vägas mot
behovet av andra åtgärder inom del familjeekonomiska bidragsområdet. Denna
prövning bör lämpligen ske i anslutning till den fidigare nämnda samlade
genomgången. Med hänsyn härfill finner jag inte anledning att nu ta upp frågan
om åldersgränsen för barntillägg till närmare behandling.
De övriga förslag som kommittén lagt fram beträffande
barntillägget har däremot mer direki samband med familjepensionsreformen eller
avser att
11 Riksdagen 1983/84. 1 .saml. Nr. 73
Prop. 1983/84:73 162
komma lill råtta med ofullkoniligheter i tekniskt
hänseende. Jag anser det angeläget att dessa föreslagna ändringar, som från principiell
synpunkt är mindre genomgripande, läggs till grund för lagstiftning redan pä
nuvarande stadium.
De frågor som jag sålunda nu övergår lill att behandla
avser
1.
den
barntilläggsberättigade personkretsen,
2.
nivån för
barntillägget,
3.
möjligheterna
för barnets båda föräldrar att erhälla ett helt barntillägg, samt
4.
reglerna för
reducering av barnlillägg med hänsyn till utgående tilläggspension.
6.2 Personkretsen
Enligt nuvarande regler utgår barntillägg för den
försäkrades biologiska barn och adoptivbarn. Rätten till barnlilllägg är alltså
i princip knuten till den familjerättsliga underhållsskyldigheten och är
oberoende av om föräldern har vårdnaden om eller stadigvarande bor samman med
barnet eller den andre föräldern. Från denna princip gäller emellertid ett
undantag. Om en av barnets föräldrar har avlidit har nämligen även
pensionsberättigad make till den efterlevande föräldern rätt till barnlillägg,
om den efterlevande har vårdnaden om den avlidnes barn under 16 år.
Dessa nu
gällande bestämmelser trädde i kraft den 1 juli 1976 (prop. 1975/76:114, SfU
28, rskr 216) i samband med att rätt lill barnlillägg tillerkändes gifta
kvinnor. Dessförinnan och alltsedan barntilläggets tillkomst hade den
barntilläggsberättigade kretsen omfattat styvfäder som sammanbodde med makans
barn. Syftet med den genomförda lagändringen var att knyta barntilläggsrätten
till föräldrarna och deras underhållsskyldighet mot barn. Emellertid ansågs
del motiverat att dessutom ge slyvförälder rätt lill barnlillägg till sin
folkpension i sådana fall då en av barnets biologiska föräldrar hade avlidit
och styvförälderns make har vårdnaden om den avlidnes barn.
Pensionskommittén
finner det vara en riktig princip alt rätten lill barntillägg skall vara
knuten lill föräldrarna och deras underhållsskyldighet gentemot barnet. Enligt
kommitténs mening bör denna princip nu slå igenom helt och hållet, och någon
rätt för styvförälder att fä barnlillägg bör därför inte finnas kvar ens i den
situationen alten av barnets biologiska föräldrar har avlidit.
Kommittén
påpekar att ett barn sorn bor tillsammans rned en styvförälder är tillförsäkrat
medel i andra former till den grundläggande försörjningen. Om den förålder med
vilken barnet inte sammanbor fortfarande är i livet, år barnet sålunda
berättigat till underhållsbidrag av denne eller - om föräldern inte förmår
fullgöra underhällsskyldigheten - till bidragsförskott. På molsvarande sätt är
barnet, om denne förälder skulle ha avlidit, garanterat barnpension.
Prop.
1983/84:73 163
Att barntillägg sålunda kan utges till styvförälder står
enligt kommitténs åsikt i strid med förmänens syfte. Tillägget är avsetl för
pensionstagare som saknar eller har endast en mindre tilläggspension. Det
syftar till att ge ett bidrag till det grundläggande underhållet för barn till
dessa pensionstagare. Enligt kommittén är det mot bakgrund härav omotiverat all
ha kvar en regel som medger att barntillägg utges till en styvförålder för ett
barn sorn redan på andra vägar är garanterat stöd av samhället till
grundförsörjningen.
Kommitténs
förslag att nu hell avskaffa rätten för en styvförälder att under vissa
förutsättningar uppbära barntillägg har inte ifrågasatts under remissbehandlingen
utan tillstyrks av de remissinstanser som särskilt yttrat sig i frågan.
Även jag
finner förslaget välmotiverat och förordar att det genomförs. Därmed uppnås
enhetlighet i regelsystemet för den allmänna pensioneringen. Bestämmelserna
för barnlillägg kommer också atl bättre ansluta till den familjerättsliga
underhållsskyldigheten, som ulgör grunden för barntilläggel. Förslaget medför
vidare en administrativ förenkling.
I syfte
att ytterligare förstärka sambandet mellan barntilläggel och barnpensioneringen
vill jag dessutom förorda en viss utvidgning av den barntilläggsberättigade
personkretsen. Jag har i avsnill 3.1.2 lagt fram förslag om atl utländska barn,
som med medgivande från en socialnämnd har förts till Sverige i adoptionssyfle
och här tagits emot för värd och fostran i ett enskilt hem, skall likställas
med biologiska barn i vad avser rätten lill barnpension. Pä motsvarande grunder
som jag där angivit finner jag det motiverat att sådan likställighet genomförs
även beiräffande rätten till barntillägg. Jag föreslår därför atl den som
uppbär ålders- eller förtidspension från folkpensioneringen ges rätt att under
samma villkor som i fråga om barnpension få barntillägg för elt sådani
presumtivt adoptivbarn redan innan adoptionen genomförts.
De
föreslagna bestämmelserna bör träda i kraft samtidigt som de nya reglerna för
familjepension, dvs. den 1 januari 1985. De bör avse såväl fall där rätten till
barntillägg uppkommer efter ikraftträdandet som fall där denna uppkommit
dessförinnan. En styvförälder som vid den angivna tidpunkten redan uppbär
barnfillägg bör dock åven fortsättningsvis få rätten härtill prövad enligt
hittillsvarande regler på området. Självfallet bör de nya bestämmelserna
fillämpas endast med avseende på barntillägg som belöper pä tid efler
ikraftträdandet.
6.3 Barntilläggets nivå
Oreducerat barntillägg utges för varje barn till den
berättigade med ett ärsbelopp som motsvarar 26 % av basbeloppet (f. n. 5 122
kr.). Om barnet är berättigat till barnpension från folkpensioneringen, utgör
tillägget dock 10 % av basbeloppet (f. n. 1 970 kr.) för år räknat. Utgår halv
ålderspension eller utgår två tredjedels eller halv förtidspension till
föräldern, sker
Prop.
1983/84:73 164
motsvarande reducering av barritilläggei (9 kap. 1 § AFL).
Om barnets båda föräldrar är berättigade lill barnlillägg
för samma barn. får föräldrarna träffa överenskommelse orn vilken pension
tillägget skall utges till. 1 annat fall utgår barntillägget rned halva
beloppet lill vardera föräldern (10 kap. 5 § AFL).
Pensionskommilién finner det inte påkallat all genomföra
någon generell förändring av den nuvarande barntilläggsnivån om 26 % av
basbeloppet. Däremot föreslär kominitlén all oreduceral barntillägg
fortsättningsvis skall utgå pä denna nivå även i de fall då barnet är
berättigat lill folkpension i form av barnpension. Kommittén erinrar härvid om
atl barntilläggel inte sätts ned till 10 % av basbeloppet om barnet uppbär
bidragsförskott i stället för barnpension i förhållande till en av föråldrarna.
Enligt kommitténs mening är det en otillfredsställande konsekvens av
regelsystemet all del sammanlagda ekonomiska stödet från samhällets sida för
barnet kan minska i de fall dä den förälder i förhällande till vilken
bidragsförskott utgått avlider och bidragsförskottet ersätts av barnpension
frän folkpensioneringen. Kommittén påpekar att försörjningsbördan för den kvarlevande
föräldern inte blir mindre efter dödsfallet och att behovel av barnlillägg
därför är oförändrat. Enligt kommitténs uppfattning bör oreducerat barntillägg
alltid utgå med belopp motsvarande 26 % av basbeloppet.
Vidare anser kommittén all kritik kan riktas mot
bestämmelsen all endast ell helt barntillägg kan utbetalas när båda föräldrarna
har folkpension. Kommittén framhåller att denna bestämmelse kan få lill följd
alt endast hälften av barntilläggel eller inte någon del alls av detta
verkligen kommer barnet till godo. Regeln kan också uppmuntra till spekulation,
genom att föräldrarna har möjlighet att komma överens om alt tillägget skall
utges lill den av dem som har lägst ATP. Kommillén föreslår därför all dessa
bestämmelser ändras så att etl helt barntillägg fortsättningsvis skall kunna
utges till var och en av föräldrarna om de båda uppbär folkpension.
Förslagen har lämnats utan erinran av flerlalel av de
remissinstanser som yttrat sig däröver. Också/n finner kommitténs synpunkler
övertygande och tillstyrker att de föreslagna ändringarna genomförs.
6.4 Reduceringsregeln
Som tidigare redovisats minskas barntilläggel med hänsyn
till den tilläggspension som uppbärs av den pensionsberättigade. Denna
bestäininelse har tillkommit för alt hindra överkompensation inom
pensionssystemet och innebär att barntillägget reduceras med hälften av
tilläggspensionen i den mån denna för år räknat överstiger ett halvt basbelopp
(9 kap. 1 § AFL).
Pensionskommittén konstaterar att dessa regler,
sammanställda med beslämmelserna för pensionstillskott, i vissa fall kan ge den
effekten att av tvä pensionstagare med exakt lika stora pensionsförmåner i
övrigt, den ene kan erhålla oreducerat barntillägg medan den andre får endasl
ett kraftigt reducerat sådant tillägg. Detta är en följd av att
pensionstillskott till skillnad
Prop. 1983/84:73 165
från ATP inte medför någon minskning av barntilläggel.
Till hel förtidspension uppgår pensionstillskottet numera till högst 92 % av
basbeloppet. Den som har pensionstillskott rned detta belopp får oreducerat
barnlillägg. Den som år berättigad till en tilläggspension av motsvarande
storlek får inget pensionstillskott, eftersom detta avräknas krona för krona
rnot ATP. Dessulom kommer den del av tilläggspensionen som överstiger ett halvt
basbelopp att reducera barntillägget. Det är alltså här fräga om en samtidig
reduktion av tvä olika förmåner - pensionstillskott och barnlillägg - med
hänsyn till en och sarnma tilläggspension.
Kommittén
finner det otillfredsställande alt på della satt den som erhåller ATP av viss
storlek missgynnas i förhällande till den sorn uppbär pensionstillskott med
samma belopp. Det kan enligt kommitténs uppfattning inte vara rimligt alt
behandla personer med lika stora pensionsförmåner olika i vad avser rätten till
barntillägg, eftersom behovet därav måste anses vara lika stort i båda fallen.
Inte heller år del försvarligt all samma tilläggspension samtidigt kan reducera
två olika tilläggsförmäner. De berörda effekterna, som kan sägas vara en
indirekt följd av införandet av dubbelt pensionstillskott för
förtidspensionärer och av pensionstillskottens successiva tillväxt, bör enligt
kommitténs mening undanröjas.
Kommittén
föreslär atl den nedre gränsen för tilläggspension sorn kan reducera
barntillägget höjs frän etl halvt till ett basbelopp. Samtidigt bör dock
avtrappningen av barntilläggel med hånsyn till den försäkrades tilläggspension
i den mån denna överstiger ett basbelopp ske snabbare än f. n. Denna reduktion
föreslås ske krona rnot krona, dvs. med 100 %. Liksom hittills skall enligt
förslaget gälla samma regler för barntillägg lill ålderspension som till
förtidspension.
Kommittén framhåller att den sålunda föreslagna
reduktionsregeln - sedd isolerad -- i ett fätal fall när barntillägg utges för
flera barn kan ge upphov till en något snabbare avtrappning av barntillägget än
enligt nuvarande regler. För att undvika att den nya regeln leder lill
minskning av redan utgående barntillägg föreslår kommittén en särskild
övergångsbestämmelse till skydd för personer sorn uppbär barntillägg vid
ikraftträdandet.
Även det nu redovisade förslaget bemöts positivt av
flertalet av de remissinslanser som särskilt tagit upp spörsmålet. Från något
håll uttalas emellertid tveksamhet under hänvisning till den kostnadsökning som
förslaget skulle ge upphov till. I ett yttrande förordas dessutom en annan
teknisk lösning för att komma till rätta med problemet (se under avsnitt 4 i
bilaga 2).
För min del ansluter jag mig till kommitténs ståndpunkt
att en ändring av reglerna för reducering av barntillägg med hänsyn lill
pensionstagarens tilläggspension är påkallad. Även den tekniska lösning som
kommittén valt för att undanröja nuvarande olägenheter finner jag välmotiverad.
Den innebär för det stora flertalet berörda en väsentlig förbättring i jämförelse
med nuvarande ordning. Genom att höja den nedre gränsen för reduktionens
inträde till ett basbelopp åstadkommer man att endast sådan tilläggspension
Prop.
1983/84:73 166
som överstiger det högsta möjliga pensionstillskottet
påverkar barnlilläggets storlek. Olikheterna i behandlingen av skilda
kategorier pensionstagare försvinner härigenom liksom den samtidiga
reduceringen av två olika folkpensionsförmäner med hänsyn till sarnma
tilläggspension. För att kostnadsökningarna skall begränsas och barntillägget
även fortsättningsvis inriktas pä de familjer som har de lägsta pensionerna,
bör sorn konnniltén föreslär denna höjning av reduceringsgränsen kombineras med
en höjning av reduktionsfaktorn från 50 till 100 % av överskjutande ATP.
1 enlighet
med kommittéförslaget föreslär jag således atl reduceringsregeln ändras på så
sätt att barntilläggel fortsättningsvis minskas med den tilläggspension som
uppbärs av den försäkrade i den mån tilläggspensionen överstiger ett basbelopp
Detta innebär all en ATP som undersliger ett basbelopp inte kommer att påverka
barnlilläggets storlek. Barntilläggel är helt bortreducerat vid en
tilläggspension som uppgår till 1,26 basbelopp om tillägget beräknas för ett
barn, 1,52 basbelopp om det utges för tvä barn, 1,78 basbelopp om det utgår för
tre barn osv.
De ändrade bestämmelserna bör träda i kraft den 1 januari
1985, dvs. vid samma tidpunkt som de övriga ändringar som jag föreslår
beträffande barntillägget. De nya reglerna bör avse barntillägg beviljade såväl
före sorn efter ikraftträdandet. För atl undvika att de i något fall leder till
en minskning av ett redan utgående tillägg bör införas en övergångsregel av
innebörd att barnlillägg som utges vid ikraftträdandet inte skall upphöra eller
minskas med mindre så skulle ha skett om hittillsvarande bestämmelser hade ägt
fortsatt tillämpning.
Prop. 1983/84:73 167
7 Inverkan på pensionstillskott till änkor av undantagande
m. m.
Den som uppbär folkpension i forrn av ålders-, förtids-
eller änkepension och som inte har rätt till tilläggspension eller får enbart
låg ATP kan därutöver få pensionstillskott. Enligt nuvarande regler utgår fullt
pensionstillskott till ålders- och änkepension med ärsbelopp som motsvarar 47
% av basbeloppet eller f. n. 9 259 kr. Till förtidspension utges
pensionstillskott med ärsbelopp motsvarande 92 % av basbeloppet eller f. n. 18
124 kr. 1 prop. 1983/84:40 har regeringen föreslagil atl pensionstillskotten
höjs lill 48 resp, 96% av basbeloppet fr.o.m. den 1 januari 1984.
Enligt 3 §
lagen (1969:205) om pensionstillskott avräknas pensionstillskott mol
tilläggspension som uppbärs av pensionstagaren. Pensionstillskott utges alltså
enbart i den män maximala beloppet härför överstiger den tilläggspension som
den berättigade erhåller. Avräkningen görs krona mol krona och avser alla
former av ATP. 1 fräga om änkor som uppbär ålderspension från
folkpensioneringen beaktas således tilläggspension i form av både ålders- och
änkepension.
Fram lill
utgången av är 1981 hade den som var försäkrad för ATP möjlighet att begära
undantagande från tilläggspensioneringen såvitt avsåg inkomster av annat
förvärvsarbete än anställning. Hade sådan anmälan skett togs vid beräkningen av
pensionsgrundande inkomst för tiden efter det undantagandet trått i kraft inte
hänsyn till inkomst av annal förvärvsarbete. Eftersom familjepension beräknas
på grundval av den avlidnes tilläggspension, kunde ocksä änkepension och
barnpension frän tilläggspensioneringen efter den försäkrade påverkas av all
denne gjort ett sådani undantagande.
Efter beslut
av riksdagen (prop. 1980/81:178, SfU 28, rskr 406) avskaffades möjligheten att
anmäla undantagande frän ATP med verkan fr. o. m. den 1 januari 1982. Personer,
som är födda är 1923 eller tidigare och som vid nämnda fidpunkt hade ett
gällande undantagande frän ATP, har dock möjlighet att också i fortsättningen
stå utanför försäkringen om de så önskar. För yngre upphörde tidigare gjorda
undantaganden att gälla i och med lagändringens ikraftträdande.
Vissa av
de rättsverkningar som tidigare följde av ett undantagande frän ATP kvarstår
dock efter lagändringen den 1 januari 1982. Enligt övergångsbestämmelserna
skall nämligen, om undantagande har gällt, vid beräkningen av pensionstillskott
tas hänsyn till den tilläggspension som skulle ha utgått om undantagandet inte
hade gjorts. Denna bestämmelse, som molsvarar en tidigare regel av samma
innehåll i 4 § lagen om pensionstillskott, innebär att pensionsfillskott utges
till den som någon gäng omfattats av undantagande endast om denne skulle ha
blivit berättigad till sådant tillskott om undantagande ej skett. Vid
beräkningen av pensionstillskott görs alltså avräkning inte bara mot faktiskt
utgående tilläggspension utan ocksä mol den tilläggspension som skulle ha
betalats om undantagandet inte hade gällt.
Denna bestämmelse blir av betydelse även för änkan efter
den som gjort
Prop.
1983/84:73 168
ett sådant undantagande. Vid beräkningen av
pensionstillskott till folkpension åt änkan görs nämligen avräkning både mot
faktiskt utgående änkepension (och eventuell ålders- eller förtidspension)
från ATP och mot sådan änkepension frän tilläggspensioneringen som skulle ha
ulgetls om den avlidne maken inle hade gjort undantagande. Den änkepension, som
skulle ha utgått frän tilläggspensioneringen om den avlidne maken inte hade
gjort undantagande, inverkar reducerande inte enbart på pensionstillskott till
änkepension. Också pensionstillskott till ålders- eller förtidspension som
uppbärs av änkan minskas med hänsyn till sådan beräknad tilläggspension. Detta
medför att, när änkan uppnår den allmänna pensionsåldern och änkepensionen frän
folkpensioneringen avlöses av folkpension i form av ålderspension, kommer
hennes rätt till pensionstillskott fortfarande all påverkas av den änkepension
som skulle ha kunnat utgå frän ATP om den avlidne mannen inte hade gjort
undantagande.
En annan konsekvens av regelsystemet illustreras av
följande exempel. Tvä makar uppbär båda ålderspension frän folkpensioneringen.
Till kvinnan utges oreducerat pensionstillskott, medan mannen - pä grund av att
han begärt undantagande frän ATP - inte får något pensionstillskott. När mannen
avlider, utges ingen änkepension från ATP till den efterlevande hustrun
eftersom mannen till följd av undantagandet inte tillgodoräknats
pensionsgrundande inkomst. Dessutom kan kvinnan - om hon ansöker om änkepension
från ATP - förlora del pensionstillskott som tidigare utgetts lill hennes
ålderspension. Detta avräknas nämligen mot den änkepension frän ATP som skulle
ha utbetalats om undantagandet inte hade gällt för den avlidne mannen.
Pensionskommittén konstaterar i sitt betänkande att
problemet beträffande rätten till pensionstillskott åt änkan efter en person
som gjort undantag från ATP kommer atl minska i betydelse för framtiden
eftersom undanlagan-deinstitutet numera avskaffats. Äldre personer med
undantagande har dock alltjämt möjlighet att stå utanför ATP, och även tidigare
undanlaganden kommer framdeles att inverka pä rätten till pensionstillskott.
Verkningarna av undantagandeinstitutet kommer således att göra sig gällande
ännu lång tid framöver. Vidare erinrar kommittén om att det, lill följd av de
långtgående övergångsbestämmelser som föreslås knutna till det nya systemet för
efterlevandepensionering, kommer all utges änkepension enligl hittillsvarande
regler under läng tid framöver. För rätten lill pensionstillskott till sådan
övergångsvis utgiven änkepension - liksom till ålderspension ät äldre änkor -
kommer det fortfarande all vara av betydelse om den avlidne mannen omfattats av
undantagande. Frågan om rätten härtill kommer därför inte att bli inaktuell
efter familjepensionsreformens genomförande, även om den kommer att successivt
minska i betydelse.
Kommittén anser atl de nu gällande reglerna i vissa fall
kan ge upphov till effekter som år mindre tillfredsställande. Även om de
nuvarande reglerna framstår som följdriktiga i lagtekniskt hänseende, finner
kommittén att
Prop.
1983/84:73 169
övervägande skäl talar för en ändring av dessa. Kommittén
föreslär därför att det framdeles vid bestämmande av pensionstillskott ät änka
skall bortses frän sådan tilläggspension som skulle ha utgetts om den avlidne
mannen inte hade gjort undantagande. De nya reglerna bör avse pensionstillskott
såväl till ålders- och förtidspension som till änkepension, och de bör gälla
oavsett om änkan själv lämnat samtycke till undantagandet eller ej. De bör
vidare tillämpas både i fall dä rätten till pensionstillskott uppkommer efter
ikraftträdandet och i fall då änkan börjat uppbära pension redan dessförinnan.
De
remissinstanser som närmare går in på frågan ger enhälligt sitt stöd ät den av
kommittén föreslagna lösningen.
Också jag ställer mig i huvudsak bakom kommitténs
ståndpunkt. Av skäl som jag kommer att närmare utveckla förordar jag emellerfid
vissa justeringar av kommittéförslaget.
Jag vill
inledningsvis erinra om att samma konsekvenser, som följer pä rätten till
pensionstillskott åt en änka av att den avlidne mannen haft undantagande från
ATP, kan uppkomma även om mannen för ell eller flera år underlåtit att betala
egenavgift till ATP för inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Har
fastställd lilläggspensionsavgifl för visst år inle erlagts till fullo inom
viss tid medför detta att pensionspoäng för ATP för del året inte
tillgodoräknas i den mån den pensionsgrundande inkomsten hårrör från inkomst av
annat förvärvsarbete (11 kap. 6 § första stycket AFL). Egenpensionen blir
härigenom lägre än eljest, och även familjepension från ATP efter den som
berörs av bestämmelsen påverkas därav.
Enligt 4 § lagen om pensionstillskott skall avräkning på
pensionstillskott göras ocksä mot den tilläggspension som skulle ha utgått om
avgift hade erlagts. Detta får betydelse också för rätten till
pensionstillskott ät änkan efter en man som underlåtit att betala
tilläggspensionsavgift. Liksom då mannen haft undantagande inverkar mannens
underlåtna avgiftsbetalning reducerande på pensionstillskott inte enbart till
änkepension utan ocksä till ålders- och förtidspension till änkan.
Enligt min
uppfattning måste de effekler på rätten till pensionstillskott för änkan som
kan följa av atl mannen underlåtit att erlägga egenavgift för ATP anses vara
lika otillfredsställande som konsekvenserna av alt mannen gjort ett
undantagande frän ATP.
Jag föreslär därför att det vid bestämmande av
pensionstillskott till folkpension åt en änka inte längre skall tas hänsyn lill
sådan änkepension frän ATP som skulle ha utgetts om den avlidne mannen inle
hade omfattats av undantagande från försäkringen för tilläggspension eller inle
hade förlorat pensionspoäng pä grund av underlåten avgiftsbetalning till
försäkringen.
De ändrade reglerna bör enligt min mening avse enbart
rätten till pensionstillskott till ålders- och förfidspension åt änkor. Att
låta lagändringarna ta sikte även på pensionstillskott fill sådan änkepension
från folkpensioneringen som utges övergångsvis skulle stå i mindre god
överensstämmelse
Prop. 1983/84:73 170
med syftet bakom och inriktningen av
familjepensionsreformen. Elt väsentligt syfte med den föreslagna ändringen är
att undvika att en utgående ålders-eller förtidspension åt en kvinna minskas om
mannen skulle avlida. Det rör sig hår om egenpensionsförmåner beträffande vilka
kvinnan bör ha en garanti mot atl de inte plötsligt reduceras efter mannens
bortgång. Änkepensionen är däremot en från mannen härledd pension, som enligt
mitt förslag skall avvecklas. När det gäller denna pensionsform är det enbart
fråga om på vilken nivå pensionen skall beviljas efter dödsfallet. Det bör
enligt min inening inte komma i fråga alt samtidigt som änkepensionerna föreslås
avvecklade lägga fram förslag som innebär att redan utgående sädana pensioner
fr. o. rn. reformens ikraftträdande skall betalas ut med högre belopp än
tidigare.
En lösning av innebörd att ocksä pensionstillskott till
änkepension undantogs frän avräkningen mot sådan fiktiv tilläggspension i form
av änkepension som beräknas pä grund av mannens undantagande eller underlåtna
avgiftsbetalning skulle dessutom ge upphov till andra konsekvenser som måste
anses mindre lämpliga. Om mannen vid dödsfallet uppbar enbart ålderspension
frän folkpensioneringen (utan pensionstillskott eller med reducerat
pensionstillskott till följd av undantagandet eller den underlåtna
avgiftsbetalningen) skulle niimligen kvinnan som änka kunna fä en högre
folkpension i form av änkepension än den ålderspension som mannen uppbar före
dödsfallet.
Även kostnadshänsyn lalar för den av mig förordade
lösningen. Vid den prioritering som mot bakgrund härav måste göras mellan att
låta ändringen la sikte på också de fall då mannen underlåtit att betala
tilläggspensionsavgift och till följd därav gått miste om pensionspoäng och att
låta den omfatta även pensionstillskott till änkepension men dä enbart
undantagandefallen, finner jag det förstnämnda alternativet vara att föredra.
Sammanfattningsvis innebär mitt förslag att
pensionstillskott lill ålders-och förtidspension åt en änka fortsättningsvis
inte skall kunna rhinskas med sådan änkepension från ATP som skulle ha utgått
om den avlidne mannen inte hade gjort undantagande från tilläggspensioneringen
eller inte hade gått miste om pensionspoäng på grund av underlåten
avgiftsbetalning. De konsekvenser på rätten till pensionstillskott som enligt
nuvarande regler kan uppkomma av att kvinnan själv haft undantagande eller
själv underlåtit atl betala lilläggspensionsavgifl kvarstår självfallet
oförändrade.
De föreslagna ändringarna bör genomföras vid samma
tidpunkt som de andra lagändringar jag föreslagil, dvs. den 1 januari 1985. De
nya reglerna bör gälla såväl i fall då rätten till pensionstillskott uppkommer
efter ikraftträdandet som då rätten uppkommit dessförinnan. Givetvis bör de
dock avse endast sädanl pensionstillskott som belöper på tid efter
ikraftträdandet.
Prop.
1983/84:73 171
8 Kostnadseffekter för den allmänna försäkringen m. m.
Det nya systemet för stöd åt efterlevande föreslås bli
genomfört successivt och kommer att nå fullfunktionsstadiet först efter
åtskilliga år. De i avsnitt 3.4 föreslagna övergångsbestämmelserna innebär att
män samt kvinnor i yngre ålder ges rått till efterlevandepension enligt de nya
reglerna om dödsfallet inträffar år 1985 eller senare. Äldre kvinnor samt
kvinnor som fått rätt till änkepension före ikraftträdandet av
familjepensionsreformen omfattas emellertid åven fortsättningsvis av nuvarande
änkepensionering. Till följd härav kommer tvä olika syslem för
efterlevandepensionering att fä tillämpas parallellt under lång fid framöver.
Även pä barnpensioneringens område sker ett successivt ikraftträdande av de nya
reglerna.
På
motsvarande sätt föresläs förändringarna av efterlevandeskyddet inom
arbetsskadeförsäkringen och i fråga om hustrutillägget få fullt genomslag först
efter en övergångstid.
Detta betyder att kostnadseffekterna av de skilda
förslagen inte kan bedömas enbart på grundval av utfallet för ikraflträdandeäret.
Eftersom de nya reglerna får fullt genomslag först efter mer än 50 år år inte
heller detta fullfunktionsstadium tillräckligt belysande. För att få en
rättvisande bild av kostnadseffekterna måste dessa betraktas i princip är för
är från ikraftträdandet till fullfunktionsstadiet. Kostnaderna för den
reformerade efterlevandepensioneringen får då jämföras med de kostnader för
familjepensioneringen som skulle bli följden under olika fidsskeden framöver om
de nu gällande reglerna för farniljepension behölls oförändrade.
Beräkningar
omfattande samtliga kostnadskonsekvenser vid oförändrat regelsystem och av de
skilda förslag till förändringar som nu läggs fram är dock inte möjliga att
redovisa. Detta skulle förutsätta att också effekterna för framtiden i beskattningshänseende
skulle beaktas, eftersom de förmåner som berörs av förslagen utgör
skattepliktig inkomst för den berättigade. Att uppskatta dessa
skattekonsekvenser framdeles låter sig emellertid inte göras med en rimlig grad
av säkerhet. Redovisningen i det följande tar därför huvudsakligen sikte pä den
framtida utvecklingen i fräga om bruttoutgifterna för den allmänna
pensioneringen rn. m.
Pensionskommittén
redovisar i sitt betänkande beräkningar om de framtida försäkringskostnaderna
vid oförändrat regelsystem. Uppräknade till 1983 års pensionsnivå utvisar dessa
beräkningar att årskostnaderna för familjepension inorn folkpensioneringen kan
förutsättas ligga fast pä nuvarande nivå, ca 1 700 milj. kr. Inom ATP skulle
barnpensionskostnaderna ligga kvar på i huvudsak nuvarande nivå medan
utbetalningarna av änkepension skulle öka mycket kraftigt; ökningstakten under
de närmaste åren är ca 200 milj. kr. per är.
Detta är en följd av att antalet kvinnor som skulle bli
berättigade till änkepension från ATP skulle stiga samtidigt som medelbeloppet
för utgående änkepensioner skulle öka markant. Totalt sett kunde förutses en
Prop.
1983/84:73 172
successiv stigning av de årliga ATP-utbetalningarna för
familjepension frän ca 3 500 milj. kr. f. n. till ca 7 800 milj. kr. är 2030
och framöver. Inorn ATP skulle utgifterna för familjepension alltså komma att
mer än fördubblas räknat i fast penningvärde.
Vid en
beräkning av utgifterna för en reformerad efterlevandepensionering får hänsyn
tas både till utgifterna för det nya förmånssystemet och till de utgifter som
följer av att det övergångsvis under lång tid kommer att utges änkepension
enligt nuvarande regler. Till följd av övergångsreglernas utformning kommer
inte att inträda någon omedelbar reducering av ånkepensionsutbetalningarna
direkt efler det nya systemets ikrafllrädande. 1 stället kan dessa förutsättas
komma att öka också under tiden därefter. Försl sedan mer än fio år förflutit
frän genomförandet kommer ökningen av utgifterna för övergångsvis utgiven
änkepension att brytas och övergå i en minskning.
Med hänsyn till den överlappning som blir följden på
förmånssidan av att änkepension utgår enligt övergångsreglerna samtidigt som
rätt till efterlevandepension enligl det nya systemet direkt tillerkånns
efterlevande män, kommer alltså att uppstå en motsvarande överlappning pä
utgiftssidan.
I följande
tabell redovisas en sttmmanställning av de uppskattade utgifterna framöver för
de olika former av familjepension som jag har föreslagit. Utgångspunkten är de
beräkningar som gjorts av pensionskommittén varvid beräkningarna flyttats fram
tvä är för atl svara rnot samma lid från ikraftträdandet som i kommitténs
material. Resultatel därav har räknats upp till nuvarande basbelopp 19 400 kr.
jämte det särskilda tilläggsbeloppet 300 kr. Därtill har hänsyn tagits lill de
avvikelser från kornmittéförslagen som jag föreslagit i det föregående.
Prop. 1983/84:73 173
Utgifter för efterlevandepension enligt föreslagna regler,
milj. kr.
1985
1986
1987
1992
1997
2002
2012
Barnpension
Folkpension
260
262
264
269
273
278
279
Tilläggspension
253
270
308
4.36
503
527
552
Summa
513
.')32
572
705
776
805
831
Enårigi
omsmllnings-
bidrag
Folkpension
41
81
90
112
154
215
260
Tilläggspension
10
23
27
41
69
116
149
Summa
51
104
117
Ls3
223
.331
409
Förlängt
omställnings
-
bidrag
Folkpension
-
22
39
39
39
39
39
Tilläggspension
-
4
8
8
8
8
8
Summa
-
26
47
47
47
47
47
Särskill
efterlevande-
bidrag
Folkpension
-
7
14
27
34
85
150
Tilläggspension
-
1
3
8
13
45
87
Summa
-
8
17
35
47
130
237
Änkepension
enligl
övergångsregler
Folkpension
■
1 531
1 525
1 540
1 544
1 340
1 108
387
Tilläggspension
3 119
3 221
3 254
3 651
3 927
3 709
2 047
Summa
4 650
4 746
4 794
5 I9.'5
5 267
4 817
2 434
Summa
efterlevande-
förmåner
Folkpension
1 832
1 897
1 947
1 991
1 840
1 725
1 115
Tilläggspension
3 382
3 519
3 600
4 144
4 720
4 405
2 843
Toralt
5 214
5 416
5 547
6 135
6 560
6 130
3 958
De hår angivna utgifterna för barnpension inom
folkpensioneringen innefattar även den föreslagna höjningen av nivån för
bidragsförskott i vissa fall.
Sammanfattningsvis utvisar tabellen att utgifterna för den
reformerade familjepensioneringen kan uppskattas till knappt 4 000 milj, kr, år
2012. Härav hänför sig drygt 1 500 milj. kr. lill förmåner enligt det nya
systemet och återstoden, ca 2 500 milj. kr., till övergångsvis utgiven
änkepension. Av de 4 000 milj. kr. som utbetalas nämnda år avser drygt 1 100
milj. kr. folkpensioneringen och knappt 2 900 milj. kr. tilläggspensioneringen.
Som framgår av tabellen beräknas de sammanlagda utgifterna
för efterlevandepension enligt mitt förslag fortsätta atl öka fram till slutet
av 1990-talet. En jämförelse mellan dessa beräknade utgifter för
efterlevandepension enligt det nya systemet och de utgifter som skulle uppslå
med oförändrade regler visar atl det uppkommer en utgiftsminskning redan år
1985. Den kan för det året uppskattas till ca 60 milj. kr. För år 1987 beräknas
minskningen
Prop. 1983/84:73 174
till ca 240 milj. kr., är 1992 till niirmare 800 milj.
kr., är 2012 till ca 5 200 milj. kr. samt år 2032 och framöver fill ca 8 000
milj. kr. Beloppen är beräknade i fast penningvärde.
Förslaget fill reformerat efterlevandeslöd inom
arbetsskadeförsäkringen kan beräknas ge upphov lill mycket små - i princip
försumbara- kostnadsökningar under de första åren efter ikraftträdandet. Redan
efter några år uppkommer besparingar i förhållande till vad som skulle bli
fallet om nuvarande regelsystem bibehålls oförändrat. På fullfunktionsstadiet
efter ca 50 år kan förutses en minskning av de ärliga utbetalningarna av livräntor
åt efterlevande med ca 17 milj. kr. (från ca 40 till 23 milj. kr.).
Den föreslagna avvecklingen av hustrutillägget får mera
påtagliga effekter i kostnadshänseende först år 1990 och senare. Utgifterna kan
då beräknas minska med drygt 180 milj. kr. per år. Fr. o. m. år 1995 är
hustrutillägget i huvudsak avvecklat, och utgiftsminskningen för är räknat
uppgår då till närmare 650 milj. kr. Jag har då utgått frän utgifterna efter
genomförande av de skärpta inkomslprövningsregler som föreslagils i prop. 1983/84:40.
De skilda förslag som jag lagt fram med avseende på
barntdlägget kan sammantagna beräknas ge upphov till ökade utgifter med 23
milj. kr. för är räknat.
Förslagen i avsnitt 7 om avskaffande av inverkan av
undantagande m. m. vid beräkningen av pensionstillskott till änkor med förtids-
eller ålderspension kan antas medföra ökade utgifter med ca 20 milj. kr.
ikraftträdandeåret. Denna ökning i jämförelse med nuvarande regler kan förutses
komma att minska framöver i takt med att verkningarna av undantagande frän ATP
upphör.
En sammanställning av de sammanlagda effekterna av
förslagen lämnas i följande tabell. Som framgår leder förslagen totalt sett
till en viss utgiftsminskning under de första två åren. Fr. o. m. det tredje
året, dvs. år 1987, blir utgiftsminskningen mera påtaglig, drygt 200 milj. kr.,
och den förstärks sedan successivt under de följande åren för att i
fullfunktionsstadiet uppgå till ca 8 600 milj. kr. per är.
Sammanställning av ekonomiska ellTekter av framlagda
förslag. Ökade (-I-) resp. minskade (-) utgifter för år (Exkl. skatteeffekter
och administrativa kostnader).
Förslag
avseende
Utgiftsförändring i
i
förhållande till oförändrat
regelsystem,
milj.
kr./år
1985
1986
1987
1992
2012
2032
Familjepensioneringen
- 61
- 76
- 238
- 776
- 5 238
- 7 931
Arbetsskadeförsäkringens
efterlevandeskydd
-
-
-
-
14
- 17
Hustrutillägg
- 3
- 6'
- 7
- 183
- 640
- 640
Barntillägg
- 23
+ 23
+ 23
-1- 23
+ 23
-1- 23
Pensionstillskott
till
änkor
4 20
-\- 20
-1- 20
+ 15
-1- 5
4- 5
Summa
- 21
- 39
- 202
- 921
- 5 864
- 8 560
Prop.
1983/84:73 175
Fördelningen på folk- resp, tilläggspensioneringen innebär
att det på folkpensionssidan blir en utgiftsökning med 100-150 milj. kr. för år
räknat under de första åren efter genomförandet. År 1992 har denna ersatts av
minskade utgifter i samma storleksordning. Efter år 2000 uppgår den årliga
utgiftsminskningen inom folkpensioneringen till ca 1 500 milj. kr. För
tilläggspensioneringens vidkommande sjunker utgifterna för efterlevandepension
redan under ikraftträdandeåret med drygt 100 milj. kr. Denna utgiftsminskning
inom ATP blir därefter större år för år under de följande åren. För år 1992 kan
minskningen beräknas till närmare 900 milj. kr., år 2012 fill ca 4 400 milj.
kr. och i fullfunktion år 2032 fill i det närmaste 7 000 milj. kr.
De
redovisade utgiftsförändringarna måste självfallet bedömas med försiktighet. I
synnerhet gäller detta beiräffande beräkningarna av utgifterna framdeles för
familjepensioneringen. Dessa beräkningar bör inte ses som en exakt
kostnadskalkyl utan snarare som en grov uppskattning avsedd att ge en
ungefärlig bild av utgiftsutvecklingen. Beräkningarna vilar här på antaganden
i olika avseenden och omspänner en så lång tidrymd som närmare 50 år.
Som tidigare påpekats innefattar inle heller de angivna
uppskattningarna samtliga kostnadskonsekvenser av de olika förslagen.
Sålunda är
det inte möjligt att närmare beräkna effekterna på kostnaderna för bostadsstöd
i skilda former. Härvidlag kan å ena sidan förutses en reducering på sikt av
utgifterna för kommunalt bostadstillägg till änkepension och fill
hustrutillägg. Detta bortfall kan antas väsentligt överstiga 100 milj. kr. för
år räknat. Å andra sidan kan man utgå från att kostnaderna för kommunall
bostadstillägg till ålders- och förtidspension kommer att öka något för
framtiden till följd av den föreslagna reformen. Vidare kan antas att det sker
en viss överflyttning från kommunala bostadstillägg lill statskommunala
bostadsbidrag. Det rör sig dock i samtliga dessa hänseenden om effekter som
blir mer påtagliga först sedan ett tiotal år förflutit från ikraftträdandet.
Inte heller är det möjligt att närmare beräkna de
kostnadsökningar som kan antas uppkomma för pensionstillskott tdl egenpension
ät efterlevande kvinnor. Dessa torde dock bli endast marginella.
Svåra att uppskatta år ocksä konsekvenserna i
skattehänseende av omläggningen av familjepensioneringen. Den minskning av
utbetalningarna av efterlevandepension som kan förutses ett antal år efter
genomförandet åtföljs i viss utsträckning av en samtidig reducering av
underlaget för inkomstskatt. Dessutom kan överflyttningen av tyngdpunkten i
farniljepensioneringen frän förmåner lill vuxna efterlevande till
barnpensionerna på längre sikt antas ge upphov till ett visst bortfall av
skatteintäkter på utgiven familjepension, bl. a. därigenom att
efterlevandestödet uppdelas på flera skattesubjekt. Å andra sidan kan förutses
ökade skatteintäkter på familjepension till vuxna efterlevande på den grunden
atl omställningsbidrag och särskilt efterlevandebidrag inte skall ge den
pensionsberättigade rätt till extra avdrag vid beskattningen.
Prop. 1983/84:73 176
Utöver vad som nyss angetts kan - på några års sikt -
antas ske en viss överströmning från änkepension och hustrulillägg till andra
förmåner inom och utom den allmänna försäkringen. Sålunda får man räkna med att
kvinnor, som tidigare skulle kunnat beviljas änkepension eller hustrutillägg, i
viss utsträckning kommer att erhälla förtidspension. Det kan ocksä förutsättas
att efterlevande kvinnor i större omfattning än f. n. kommer att ta i anspråk
de arbetsmarknads- och utbildningspolitiska åtgärderna och stödformerna. Några
närmare uppskattningar av kostnadskonsekvenserna av de beskrivna förhållandena
är det dock inte möjligt atl göra.
De nu
redovisade omständigheterna innebår att kostnadsbesparingen olika år framöver
inte kommer att bli fullt så stor som sammanställningen i det föregående
utvisar. Sedan skattekonsekvenserna beaktats och hänsyn tagits fill ökade
utgifter på områden vid sidan av den allmänna pensioneringen uppgår
kostnadsminskningarna fill lägre belopp än de som redovisats. Som nämnts i det
föregående är det emellertid inte möjligt att utföra några närmare beräkningar
om de totala kostnadseffekterna av förslagen.
Som jag
framhållit i avsnitt 2.2.3 finner jag det angelägel alt allmänheten får
information i olika former om reformens innebörd. Sådana informationsinsatser,
som bör vara både av generell natur och riktade till vissa grupper t. ex.
invandrare, medför en del kostnader av engångsnalur. Pensionskommittén har
uppskattat dessa kostnader lill drygt 2,5 milj. kr.
Kommittén
har vidare låtit utföra beräkningar av förslagens konsekvenser 1 administrativt
hänseende. Enligt dessa beräkningar kommer riksförsäkringsverkets
administrationskostnader att öka med dels en engångsutgift på knappt 1 milj.
kr., dels ökade utgifter för löpande tillsyn av de maskinella rutinerna med ca
80 000 kr. per år under 20 år framöver. För de allmänna försäkringskassorna kan
förutses ökade administrationskostnader under en 40-årig övergångstid.
Kostnadsökningen i detta hänseende beräknas som mest utgöra drygt 2,5 milj. kr.
per är. Utbildning av personalen vid försäkringskassorna kan beräknas medföra
en engångskostnad av 4-5 milj. kr. Slutligen kan uppkomma en tillfällig ökning
kring årsskiftet 1984-1985 av administrationskostnaderna för
försäkringskassorna på grund av förslaget om ändrade regler för inverkan av
undanlagande m. m. på beräkningen av pensionstillskott till änkor.
Jag
återkommer lill anslagsbehovet för dessa ändamål vid min anmälan av
anslagsfrågorna till 1984 års budgetproposition.
Prop. 1983/84:73 177
9 Upprättade lagförslag
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
socialdepartementet upprättats förslag fill
1.
lag om ändring
i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2.
lag om ändring
i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
3.
lag om ändring
i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till
folkpension,
4.
lag om ändring
i lagen (1969:205) om pensionstillskott,
5.
lag om ändring
i lagen (1981:694) om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott,
6.
lag om ändring
i lagen (1964:143) om bidragsförskott,
7.
lag om ändring
i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,
8.
lag om ändring
i kommunalskattelagen (1928:370),
9.
lag om ändring
i taxeringslagen (1956:623).
Förslaget under 7 har upprättats i samråd med chefen för
arbetsmarknadsdepartementet och förslagen under 8 och 9 i samråd med chefen
för finansdepartementet.
Jag finner de föreslagna ändringarna i
skattelagstiftningen vara av sä enkel beskaffenhet att det inte finns något
behov av ett yttrande av lagrådet. Lagändringarna i övrigt avser inte sådana
ämnen där regeringsformen anger alt lagrådets yttrande bör inhämtas.
12 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr. 73
Prop.
1983/84:73 178
10
Specialmotivering till lagförslagen
10.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring
Den här föreslagna lagstiftningen innebär en genomgripande
samordning av bestämmelserna om efterlevandepension inom folk- och
tilläggspensioneringen. Även arbelsskadeförsäkringens regler ansluter nära
lill dessa. För alt markera denna samordning har, till skillnad frän
hittillsvarande lagutformning, de nya bestämmelserna inom folkpensioneringen
fått bli de grundläggande och tilläggspensions- och arbetsskadereglerna i stor
utsträckning utformats som hänvisningar till dessa. Härigenom bör såväl
likheter sorn skillnader framträda tydligare iin hittills, och lagtextens
utformning bidra till överskädlighel och enklare handhavande.
3 kap.
I 3 och 8 §§ regleras samordningen mellan .sjukpenning och
särskilt efterlevandebidrag. Reglerna motsvarar de som gäller för försäkrade
rned förtidspension.
Av 3 § följer att sjukpenning inte kan utgå till den som
uppbär helt särskilt efterlevandebidrag. Inte heller skall sjukpenning kunna
utgå till en efterlevande som uppburit helt sårskilt efterlevandebidrag under
månaden före den varunder den efterlevande börjat uppbära hel ålderspension.
Ulgår två
tredjedels eller halvt särskilt efterlevandebidrag, skall sjukpenning kunna
utges enligt samma principer som för försäkrade med partiell förtidspension. En
sådan efterlevande kan vara sjukpenningförsäkrad om han har inkomst av
förvärvsariiete. Bedömningen av rätten till sjukpenning får därvid ske med
utgångspunkt från den efterlevandes kvarstående förvärvsmöjligheter. Det är
dessa som kan utnyttjas till förvärvsarbete och som ligger till grund för
tillhörigheten till sjukpenningförsäkringen. Sjukpenning kan däremot inte utgå
med anledning av den nedsättning av förvärvsmöjligheterna som föranlett att
partiellt efterlevandebidrag har beviljats. Efter beviljandet av partiellt
särskill efterlevandebidrag skall sjukpenning kunna utgå för inkomstbortfall på
grund av antingen tillfällig sjukdom eller senare inträdd försämring av de
förvärvsmöjligheter som fanns vid beviljandet av efterlevandebidrag. Reglerna
i detta hånseende har tagits in i 8 §.
I första stycket av 5 § har punkten b ändrats. Ändringen
innebär alt det skall göras en omprövning av tillhörigheten till
sjukpenningförsäkringen när en efterlevande beviljas särskilt
efterlevandebidrag eller ett utgående sådant bidrag ändras.
5 kap.
Ändringarna i kapitlet föranleds av förslagen i avsnitt
3.3 om de regler som avses gälla beträffande rätten för utlandssvenskar och
utlänningar att få familjepension från folkpensioneringen.
Prop. 1983/84:73 179
När det gäller rätten för svenska medborgare att uppbära
folkpension vid bosättning utomlands föresläs inga ändringar för barnpension
(avsnitt 3.3,2), Omställningsbidrag föresläs i detta hänseende följa samma
regler som nu gäller för änkepension. Däremot skall sårskilt efterlevandebidrag
i princip inte kunna utbetalas till den som är bosatt utanför Sverige (avsnitt
3.3.3). Detta följer av 1 § och har påkallat ändringar i 2 §.
Någon
motsvarighet till det nuvarande tredje stycket i 2 § erfordras inte beträffande
den reformerade familjepensioneringen, eftersom tilläggspension i form av
omställningsbidrag eller särskilt efterlevandebidrag inte skall kunna utgå till
den som har uppnått den allmänna pensionsåldern.
I fråga om
rätten för utländska medborgare (och statslösa) att uppbära omställningsbidrag
och särskilt efterlevandebidrag vid bosättning i Sverige föresläs att samma regler
som nu gäller för änkepension skall tillämpas. Bestämmelse om detta har tagils
in i 4 § första stycket under en ny punkt d.
I 4 § har ocksä tagits in den i avsnitt 3.3.2 föreslagna
sänkningen av kvalifikationstiden för utländska barns rått till barnpension vid
bosättning hår i landel. Folkpension i form av barnpension skall alltså kunna
utgå till dessa barn under förutsättning att ettdera av villkoren under den nya
punkten c i första stycket är uppfyllt. Enligt det första krävs att den avlidne
föräldern omedelbart före sin död hade varit bosatt i Sverige minst sex månader
och att barnet vid tidpunkten för dödsfallet var bosatt i Sverige. Enligt det
alternativa villkoret krävs att barnet självt är bosatt i Sverige sedan minst
sex månader och alt barnet eller den avlidne föräldern var bosatt här vid
dödsfallet.
Nuvarande punkt d i 4 § första stycket har tagits in som
en ny punkt e.
Ändringen i 5 § första stycket motiveras bl. a. av att
omslällningsbidrag och särskilt efterlevandebidrag inle automatiskt skall
ersättas av ålderspension från folkpensioneringen när den efterlevande fyller
65 år men då inle har fullgjort den särskilda kvalifikationstiden för
utlänningars rätt till folkpension i form av ålderspension.
Nuvarande
6 § föreslås kvarstå oförändrad. Paragrafen öppnar möjlighet till dispens i
vissa fall från villkoren för rätt till folkpension vid bosättning utomlands.
Den kan tillämpas såväl för svenska som för utländska medborgare. Paragrafen
avser alla former av folkpension och kommer därför automatiskt atl gälla även
beträffande de förmåner som utgår inom ramen för den reformerade
familjepensioneringen, dvs. såväl barnpension som omställningsbidrag och
särskill efterlevandebidrag. En motsvarande dispensregel föreslås för
tilläggspension i form av särskilt efterlevandebidrag införd i 14 kap. 6 §. I
kommentaren till den paragrafen behandlas tillämpningen av dispensreglerna på
särskilt efterlevandebidrag.
På grund av de nya efterlevandeförmånernas mer
behovsinriklade och tidsbegränsade karaktär uppkommer i praktiken en viss
skillnad gentemot änkepension i vad avser utlänningars möjligheter att beviljas
familjepension. Om den efterlevande vid tidpunkten för dödsfallet inte har
vistats i Sverige
Prop. 1983/84:73 180
tillräckligt länge för all dä bli berättigad till pension
utan uppfyller 'föreskriven kvalifikationslid först viss lid därefter, börjar
enligl de för änkepension gällande reglerna denna förmån all utbetalas frän den
senare tidpunkten. Detsamma blir fallet för omställningsbidrag och särskilt
efterlevandebidrag. Omställningsbidraget kan dock utgå under enbart etl eller-
i vissa fall - högst tre år, och denna tid räknas alltid från tidpirnklen för
dödsfallet. Vid utgången av denna tid föreligger inte längre rätt till bidrag.
Har en ulländsk medborgare dä inte fullgjort tillräcklig bosältningslid, kommer
därför inte att kunna utges omställningsbidrag.
Pä liknande sätt kan en utlänning beviljas folkpension i
form av sårskilt efterlevandebidrag försl från den lidpunkt dä
kvalifikationsvillkoren i 4 § är uppfyllda. Det krävs också att övriga
förutsättningar för rätt till särskilt efterlevandebidrag då är för handen. Bl.
a. rnäsle den efterlevandes förvärvsrfiöjligheter ha varit nedsatta alltsedan
tidpunkten för dödsfallet och den efterlevande måste uppfylla villkoren för
rätt till omslällningsbidrag. Däremot fordras inte alt den efterlevande
faktiskt uppburit omslällningsbidrag under någon lid. Reglerna bygger alltså
pä tanken alt ullärmingar. frånsett kravet pä viss minsta bosättningslid, skall
behandlas enligt samma principer som svenska medborgare när det gäller rätten
lill farniljepension vid bosättning i Sverige.
Undantag från de beskrivna reglerna i 5 kap. kan i vissa
fall gälla enligl soclalför.säkringskonvenUoner som träffats med andra länder
med slöd av 20 kap. 15 §. Reformeringen av familjepensioneringen aktualiserar
frågan om tillämpningen i framtiden av de konventioner sorn har slutils pä
grundval av hittills gällande regler om familjepension, i avvaktan på alt
konventionerna i förekommande fall revideras.
De bilaterala konventionerna är huvudsakligen av två typer
såvitt gäller regleringen av svenska pensionsförmåner. Den ena typen
representeras av 1975 års konvention med Österrike och de konventioner som
förhandlades fram åren närmast därefter med Förbundsrepubliken Tyskland,
Jugoslavien, Grekland, Portugal, Schweiz, Turkiet och Frankrike. De
kännetecknas av att de innehåller en rad, i förhällande till den svenska
lagstiftningen självständiga bestämmelser som konstituerar pensionsrätien. Delta
gäller såväl i fråga om kvalifikationstider som beträffande utbetalning av
pension utomlands etc. Särskilt för denna grupp konventioner skapar
fainiljepen-sionsreformen tillämpningsproblem.
Redan har noterats atl kvalifikationstiden för barnpension
från folkpensioneringen i lagstiftningen sänks till sex månader. I de nu
uppräknade konventionerna anges uttryckligen en femårig kvalifikationstid. För
att förebygga tillämpningsproblem i avvaktan på en revision har en särskild
övergångsbestämmelse tagits in i punkt 10 i övergångsreglerna av innebörd att
den kortare kvalifikationstiden enligt den nya lagstiftningen gäller oavsett
att en längre kvalifikationstid har bestämts i en konvention.
Beträffande folkpension i form av änkepension innehåller
samma konven-
Prop. 1983/84:73 181
tioner en uttrycklig regel om atl pension lill en änka som
är bosatt utomlands utges pä grundval av det anlal år ined ATP-poäng som
tillgodoräknats den avlidne. Dessulom finns regler som garanterar all
änkepensionen övergår i ålderspension vid uppnåendet av pensionsåldern. Dessa
regler kan fortfarande tillämpas såvitt gäller änkepensioner som utges enligt
övergångsreglerna. De nya familjepensionsformerna - omställningsbidrag och
särskilt efterlevandebidrag - faller däremot inte in under konventionernas
begrepp änkepension. Nyssnämnda socialförsäkringskonvenlioner saknar följaktligen
bestämmelser om dessa pensionsformer, vilket förutsätter all konventionerna
revideras innan de kan tillämpas pä dem. Såvitt gäller kvalifikationstider för
dessa nya former av pension kan 5 kap. 4 § omedelbart tillätnpas.
De senaste
bilaterala konventionerna - med Marocko, Italien, Nederländerna, Österrike
(efter 1982 års revision) och Israel - har utformats på annat sätt, nämligen
mot bakgrund av 1979 års utvidgning av den svenska lagstiftningens regler om
rätt till folkpension till utländska medborgare och om utbetalning av
folkpension till svenska medborgare bosatta utomlands.
Dessa
konventioner innehåller således i nu aktuella avseenden i huvudsak hänvisningar
lill svensk lagstiftnings regler och därutöver bestämmelser om att det andra
landets medborgare skall behandlas lika med svenska medborgare. De torde
därför kunna tillämpas även i fortsättningen oavsett de ändringar som genomförs
i 5 kap. AFL. Det betyder beträffande barnpension att förkortningen av
kvalifikationstiden slår igenom utan behov av särskilda bestämmelser.
Beträffande omställningsbidrag och särskilt efterlevandebidrag kommer
likaledes de nya bestämmelserna orn kvalifikationstid i 5 kap. 4 § första
stycket d att gälla. I fräga om utbetalning utomlands innehåller dessa
konventioner en regel orn likabehandling med svenska medborgare, och
följaktligen kommer lagreglerna i 5 kap. 2 § såvitt gäller omställningsbidrag
att bli direkt tillämpliga även för medborgarf i det andra landet. Utbetalning
av särskilt efterlevandebidrag ulomlands förutsätter, som angetts i den
allmänna motiveringen, nya konventionsförhandlingar. Detsamma gäller
möjligheten alt göra avsteg från den övre åldersgränsen 65 är.
Såvitt
gäller änkepensioner som efler familjepensionsreformens genomförande utges
övergångsvis kommer dessa senare konventioner alt gälla oförändrade med hänsyn
till konventionens uppbyggnad och till följd av den svenska lagstiftningens
övergångsregler.
Den
nordiska överenskommelsen om social trygghet har en i många avseenden unik
konstruktion. I nu berörda hänseenden gäller emellertid i huvudsak vad som
sagts om de senast ingångna bilaterala konventionerna. Den torde således kunna
tillämpas på såväl de nya pensionsformerna sorn de övergångsvis utgivna
änkepensionerna. I den nordiska konventionen finns en garanti för att
efterlevandepension skall övergå i ålderspension vid uppnåendet av
pensionsåldern, vilket står i överensstämmelse med folkpensioneringens
bestämmelser om ålderspension.
Prop. 1983/84:73 182
8 kap. 1 §
I paragrafens två första stycken har tagits in vissa för
kapitlet gemensamma bestämmelser. Bl. a. har begreppet familjepension
definierats såsom innefattande dels barnpension, dels omställningsbidrag och
särskilt efterlevandebidrag. Vidare har markerats att sådan pension utges
efter dödsfall lill efterlevande barn och make. Av 16 kap. 10 § följer atl
familjepension kan utgå även i vissa fall då någon under resa eller eljest
blivit borta och det kan antas att denne har avlidit.
Paragrafens
tredje stycke motsvarar delar av nuvarande 2 §. 1 detta stycke har tagits in en
regel som med efterlevande make likställer den som stadigvarande sammanbodde
med en icke gift man eller kvinna vid dennas död och som har varil gift med
eller har eller har haft eller vid dödsfallet väntade barn med denna. Denna
likställighelsregel har behandlats i avsnitt 3.2.2.
Med
efterlevande make skall enligt förslaget alltså likställas även icke gift
efterlevande som vid dödsfallet väntade barn. Detta skall gälla oavsett om det
är mannen eller kvinnan som har avlidit. En förutsättning för att regeln skall
tillämpas är att del år ett för den avlidne och den efterlevande gemensamt
barn. Naturligtvis kan det dock inte komma i fråga att företa några mer
ingående undersökningar huruvida detta villkor är uppfyllt. Om det är kvinnan
som avlidit, kan havandeskapet styrkas genom uppgifter frän läkare e. d. Endast
om särskilda skäl skulle ge anledning därlill, torde böra ifrågasättas att det
rört sig om ett gemensamt barn. Är det mannen som avlidit får det
faderskapsrättsliga avgörandet läggas till grund för likställighetsregelns
tillämpning.
För
likställighet fordras, liksom enligl den nuvarande regeln i 2 §, att parterna stadigvarande
sammanbodde med varandra vid tidpunkten för dödsfallet. Innebörden av detta
villkor, som avses gälla även i fråga orn gifta, behandlas närmare i
kommentaren till 4 §.
För att omställningsbidrag och särskilt efterlevandebidrag
skall kunna utgå fordras i vissa fall att sammanboendet mellan parterna har
bestått oavbrutet minst fem år fram lill tidpunkten för dödsfallet. Enligt
nuvarande regel för änkepension krävs att det förelegal minst fem års
äktenskap, varmed - under särskilda förutsättningar - jämställs tid varunder en
icke gift kvinna oavbrutet sammanbott med en icke gift man fram till dennes
död. I praxis har vid tillämpning av dessa regler inte tagits hänsyn till den
tid som en kvinna sammanbott med mannen före äktenskapet, om de under den tiden
inte uppfyllt villkoren för likställighet i nuvarande 8 kap. 2 §.
Den nu
föreslagna likställighetsregeln innefattar inte någon sådan begränsning. Med
hänsyn till att de flesta sorn gifter sig tidigare har sammanbott som ogifta
under viss tid, anser jag det nämligen vara rimligt att man vid tillämpningen
av villkoret om fem års oavbrutet sammanboende räknar med
Prop. 1983/84:73 183
även den lid parterna stadigvarande sammanlevt före
giftermålet. Delta bör alltså gälla även om parterna då inte hade gemensami
barn eller inte tidigare varit gifta med varandra. På motsvarande sätt bör
sådan tid räknas den efterlevande till godo också om han eller hon aldrig gift
sig med den sedermera avlidne men förhållandel vid dödsfallet är sådant som
beskrivs i likställighelsregeln. Inte heller bör vid denna bedömning tillmätas
vikt om någon av parterna var gift med annan under sammanboendets inledande
fas. Däremot krävs att det verkligen rört sig om ett stadigvarande sammanboende
under hela den aktuella femårsperioden.
Paragrafen, som behandlar villkoren för rått till
barnpension, motsvarar delvis nuvarande 5 § första stycket. Förutsättningen atl
en av eller båda barnets föräldrar har avlidit återfinns dock redan i den
föreslagna 1 §. För alt markera att tyngdpunkten i efterlevandepensioneringen
skall ligga på barnpensionerna har reglerna härför flyttats fram före
bestämmelserna om pension till vuxna efterlevande.
Rätten
till barnpension tillkommer biologiskt barn och adoptivbarn till den avlidne.
Att ett utländskt barn som tagits ernol här i landel i adoptionssyfte under
vissa förutsättningar också omfatlas av barnpensionsrätlen följer av det nya
fjärde stycket i 20 kap. 2 §. T. ex. styvbarn eller fosterbarn har däremot inte
rätt till barnpension.
För att rätt skall föreligga till barnpension fordras inte
atl barnet har fölls före förälderns död. Om barnet föds först därefter,
uppkommer räll till barnpension från födelsen.
Blir ett
barn som uppbär barnpension adopterat av annan än den avlidnes make, upphör
rätten lill barnpension efter den avlidne föräldern (jfr. SOU 1959:32 s. 81 och
211). Däremot påverkas inle barnpensionsrätten av all barnet ingår äktenskap
(jfr. SOU 1959:32 s. 70 och 81).
I första
stycket av förevarande paragraf upptas som huvudregel att folkpension i form av
barnpension - liksom enligt de nu gällande reglerna -utgår till dess barnet
fyller 18 är. Av 16 kap. 9 § följer att pensionen utbetalas t. o. m. uigången
av den månad varunder barnet uppnår denna ålder. Motsvarande föreslås i 14 kap.
2 § första stycket som huvudregel i fråga om barnpension från
tilläggspensioneringen.
I avsnitt 3.1.3 har föreslagits att barnpension från
folkpensioneringen - och ATP - under vissa förutsättningar skall kunna utges
ocksä lill efterlevande barn sorn är 18 år eller äldre. I andra och tredje
styckena anges de närmare villkoren härför.
I andra stycket föreskrivs sålunda att barn sorn bedriver
grundläggande studier efler uppnådda 18 år skall kunna fortsätta att uppbära
barnpension under studietiden. Pensionen utges dock längst t. o. m. juni månad
del är under vilket barnet fyller 20 är. De studier sorn skall kunna berättiga
till
Prop.
1983/84:73 184
barnpension är sådana som ger rätt lill förlängt
barnbidrag eller studiehjälp enligt 2 resp. 3 kap, sludieslödslagen (1973:349),
Dessa studiestöd utgår i princip for studier på grund- eller gymnasieskolenivä.
De föreslagna reglerna överensstämmer i huvudsak med de
nyligen införda reglerna för rällen till fierbarnstillägg för studerande i
åldern 16-19 är. I prop. 1982/83:88 har lämnats en närmare beskrivning av de
olika former av studier som ger rätt lill förlängt barnbidrag och studiehjälp.
Jag vill därför pa denna punkt hänvisa till den propositionen.
För att rätt till barnpension skall föreligga fordras inte
att barnet faktiskt uppbär förlängt barnbidrag eller studiehjälp. Det är
tillräckligl atl barnet bedriver sädana studier som i sig ger rätt till dessa
förmåner.
Som angetts i avsnitt 3.1.3 skall barnpension efler fyllda
18 år, liksom i andra fall, utbetalas månadsvis. Barnpension kan alltså även i
dessa fall utgå under alla årets lolv månader. Någon motsvarighet till
studieslödslagens begränsning till läsår gäller inle.
Inte heller uppställs något krav pä atl barnet fortlöpande
studerar efler fyllda 18 år. Barnpensionen kan utges åven efter det atl barnet
gjort ett kortare eller längre avbrott i studierna. I sådana fall börjar
pensionen utgå på nytt fr. o. m. den månad barnet återupptar studier på grund-
eller gymnasieskolenivå.
Med tid för studier likställs tid dä barnet på grund av
sjukdom inte kan bedriva sina studier. Även tid för sådant uppehåll i
utbildning som ulgör ferier likställs med studietid. Detta gäller exempelvis
sommarlov mellan två årskurser i gymnasieskolan eller mellan grundskola och
gymnasieskola. Om barnet t. ex. påbörjar en tvåårig utbildning den 19 augusti
1985 och avslutar utbildningen den 5 juni 1987, kan således barnpension utgå
oavbrutet under hela tiden fr. o. m. augusti 1985 t. o. m. juni 1987. Skulle
barnet emellertid avbryta studierna i förtid, dras pensionen in vid utgången av
den månad under vilken avbrottet sker.
I 3 kap. 4 § sludieslödslagen finns angivna vissa
minimikrav i fråga om kurslängd och undervisningens omfattning för att
studiebidrag skall utgå. Enligt huvudregeln måste studierna bedrivas vid
heltidsundervisning som omfaltar minsl åtta veckor. Regeringen kan emellertid
medge undantag från denna regel. Sådant förordnande har meddelats i 3 kap. 6 §
studiestödsförordningen (1973:418). Vidare kan studiehjälp i form av
återbetalningspliktiga studiemedel i vissa fall utgå för deltidssludier och
för studier som omfattar kortare lid än åtta veckor. Vid studier av nu nämnt
slag skall, som föreslagits i avsnitt 3.1.3, barnpension inte kunna utgå till
studerande som är 18 år eller äldre. En föreskrift härom har tagits in i
paragrafens tredje stycke.
Dår anges också att inte heller barn, som har
älerbetalningspliktiga studiemedel oberoende av föräldrarnas ekonomi enligt 3
kap. studiestödslagen, skall kunna uppbära barnpension efter 18 års ålder
under den tid för vilken barnet uppbär sädana studiemedel. En studerande som
har fyllt 18 är kan under vissa förutsättningar få sädana
återbelalningspliktiga studiemedel
Prop. 1983/84:73 185
som prövas enbart mot den studerandes egna ekonomiska
förhållanden. I prop. 1983/84:40 föreslås vissa ändringar av dessa
förutsättningar.
Information om vilka elever som får sädana
återbelalningspliktiga studiemedel finns samlad i centrala studiestödsnämndens
informationssystem. Det finns därför möjlighet att kontrollera orn en
studerande uppbär denna form av studiehjälp.
Den föreslagna regeln innebår att barnpensionen skall dras
in om barnet börjar uppbära älerbetalningspliktiga studiemedel av nu aktuellt
slag. Skulle barnet senare sluta att uppbära sädana studiemedel kan dock
barnpension pä nytt utgå till barnet. På motsvarande sätt kan etl barn, som
uppbär sådana återbetalningspliktiga studiemedel når föräldern avlider, inle
beviljas barnpension från tidpunkten för dödsfallet men väl från en senare
tidpunkt dä sådana studiemedel inle längre utges till barnet.
Till följd av anknytningen lill studier sorn berättigar
till förlängt barnbidrag eller studiehjälp kommer barnpension efter fyllda 18
år i regel all kunna utgå endast till barn sorn är bosatta i Sverige. För alt
räll skall föreligga till dessa studiesociala stöd fordras nämligen som
huvudregel atl barnet är att betrakta som bosatt här i landet. Under särskilda
villkor kan dock studiehjälp utges lill svenska medborgare sorn bedriver
studier utomlands. En utvidgning av rätten till barnpension efter uppnädda 18
är till all omfatta också barn som år bosatta i annat land skulle kunna komma i
fräga konventionsvägen. I konventionsförhandlingar finns möjligheter att i
förhållande till del enskilda landet göra en bedömning av det landels
skolsystem och ta ställning lill vilka skolformer som kan anses närmast
tillgodose kraven.
Ett barn som önskar få barnpension efler fyllda 18 år bör
vara skyldigt alt göra en särskild ansökan härom till försäkringskassan.
Ansökningen bör innehålla uppgifter om vilken utbildning det gäller, när
utbildningen börjar och slutar samt vid vilken skola den bedrivs. Vidare bör
anges om den studerande uppbär återbetalningspliktiga studiemedel oberoende av
föräldrarnas ekonomi. Att ett sådant krav pä ansökan gäller följer redan av 16
kap, 1 § första stycket, I frågan orn de närmare föreskrifter som behövs lill
komplettering härav avser jag att senare återkomma till regeringen.
Av en
föreslagen ändring i 16 kap. 8 § framgår att del åligger den som uppbär
barnpension efter uppnädda 18 års ålder att snarast underrätta
försäkringskassan om eventuella förändringar sorn kan påverka rätten till
barnpension. Skulle sådan anmälan underlåtas kan komina i fråga all med stöd av
20 kap. 4 § ålägga barnet att betala tillbaka vad som utbetalats för mycket.
3 §
Paragrafens första stycke, som reglerar grund- och
garantinivåerna för barnpension inom folkpensioneringen, motsvarar nuvarande 6
§. Den närmare innebörden av förslagen i della hänseende har utvecklats i avsnitt
3.1.4.
Prop.
1983/84:73 186
Barnpensionen reduceras frän garanlinivån ned lill
grundnivån med hänsyn till den tilläggspension i form av barnpension sorn utgår
till barnet. Även i det fall att barnet har förlorat båda sina föräldrar
minskas folkpensionen till barnet från garanlinivån orn totalt 82 % av
basbeloppet ned lill grundnivån 52 % av basbeloppet med hänsyn till den
tilläggspension i form av barnpension som kan tillkonirna barnet. Det blir här
utan betydelse efter vilken av föräldrarna som barnet erhåller tilläggspension.
Någon reducering pä grund av familjepension som utges lill
vuxen efterlevande till den avlidne föräldern skall inle göras enligt
förslagel. I vissa fall kommer dock övergångsvis atl ske en samordning med
änkepension sorn utgår till bl. a. barnets moder. Regler härför har tagits in i
övergängsbeståni-melserna.
Andra stycket i paragrafen molsvarar. med en viss språklig
omarbetning, nuvarande 5 § andra stycket.
4 §
Paragrafen anger förutsättningarna för rått lill
folkpension i form av omställningsbidrag för en tid av elt är efter dödsfallet.
Övervägandena härom har redovisats i avsnitt 3,2.3. Rätten lill
omställningsbidrag frän folkpensioneringen för förlängd tid regleras i 5 §,
Avgörande
för rätten lill omslällningsbidrag är hur de i första stycket angivna
förhållandena gestaltade sig vid den tidpunki då dödsfallet inträffade. Att
villkoren blir uppfyllda diirefter utgör inte grund för att dä börja betala
omställningsbidrag. På sanmia sätt blir förändringar som inträffar efter dödsfallet
utan betydelse för den fortsatta bidragsrätten. Sålunda skall något krav inte
gälla i barnfällen all den efterlevande fortlöpande under bidragsperioden
sammanbor med barn eller har vårdnaden om det. Inte heller fordras att barnet
under hela denna tid är under älta års ålder.
Något krav
finns inte i barnfallen att det är ett för makarna gemensamt barn eller atl det
är ett biologiskt barn eller adoptivbarn lill en av dem. Även andra barn kan,
som angetts i avsnitt 3.2.3, grunda rätt till omställningsbidrag för den
efterlevande. Inte heller fordras alt barnet är fött vid tidpunkten för
dödsfallet. Är det fråga om ett gemensami barn sorn föds först därefter får -
liksom enligt nuvarande praxis i fräga om rätten till änkepension - villkoret
om sammanlevnad med barnet vid dödsfallet anses vara uppfyllt. Rätt bör då
föreligga till omställningsbidrag för den efterlevande från den tidpunki dä
maken avled.
Villkoren om att parterna stadigvarande sammanbodde vid
tidpunkten för dödsfallet och att - i icke-barnfallen - sammanboendet varat
oavbrutet minsl fem år under tiden närmast före dödsfallet bör inle ges en
alltför snäv tolkning. Del förhållandet alt parterna under en viss lid levt pä
skilda orter bör inte alltid få till följd all sammanlevnaden skall anses ha
upphört, utan vikl får läggas vid orsaken till detta. Berodde avbrottet i
sammanlevnaden på
Prop. 1983/84:73 187
söndring i äktenskapet, fär sammanboendet anses avslutat.
Om avbrottet däremot hade sin grund i någon av parternas arbetsförhållanden,
kan man inte göra gällande atl sammanlevnaden upphört. Om t. ex.en av parterna
till följd av sitt arbete mäsle vistas längre lider pä annan ort - i eller
utanför Sverige - men hade kvar sin egentliga bostad hos den andra maken och
upprätthöll sammanlevnaden under veckoslut eller under semestrar och andra
längre ledigheler, bör detta inte förta förhållandet dess karaktär av oavbrutet
sammanboende i nu förevarande mening. Som exempel på hår avsedda fall kan
nämnas de dä ena parten arbetar som sjöman eller anläggningsarbetare. Samma
bedömningsgrunder blir lillämpliga om endera parten tillfälligtvis tas in pä
sjukhus eller liknande men kan förväntas återvända till hemmet inom en inte
alltför avlägsen framlid. Som framhållits av Landstingsförbundet under
remissbehandlingen fär vid bedömningen tas hänsyn till var parterna varit
kyrkobokförda. Om parterna varit kyrkobokförda på skilda fastigheter torde man
i regel kunna utgå frän atl de inte sammanbott stadigvarande. Detsamma gäller
om någon av parterna under femårsperioden eller en del därav uppburit
bostadsbidrag säsorn ensamstående. Även taxeringen för inkomstskatt kan bli av
betydelse vid avgörandet av om parterna sammanbott eller inte.
De angivna bedömningsgrunderna avser fall såväl då
parterna var gifta som då de sammanbott utan äktenskap under förhållanden som
enligt 1 § tredje stycket likställer den efterlevande med gift. För gifta bör
emellertid presumtionen vara att det rört sig om ell oavbrutet sammanboende
under tiden för äktenskapets bestånd. Försl om skäl skulle tala i annan
riktning finns anledning att göra en mer ingående undersökning.
Däremot bör fordras att makarna före dödsfallet bott
samman under en inte helt obetydlig tidsperiod för att villkoret orn
stadigvarande sammanboende vid tidpunkten för dödsfallet skall vara uppfyllt.
Hade de flyttat samman först någon eller några veckor dessförinnan kan
sammanboendet i regel inte betraktas som stadigvarande.
Motsvarande principer bör tillämpas för det i barnfallen
uppställda villkoret om att den efterlevande (och den sedermera avlidne) vid
dödsfallet skall ha stadigvarande sammanbott med barnet. I fräga om innebörden
av detta krav kan dessutom hänvisas till kommentaren till 5 §.
I fall som avses i första stycket b krävs att
sammanboendet mellan makarna har bestått oavbrutet under en tid av minst fem
år. Denna tidsrymd måste ha infallit i direkt anslutning lill dödsfallet. Som
angetts i kommentaren till 1 § fordras däremot inte att makarna under hela
denna femårsperiod har varit gifta eller sammanlevt under förhållanden som
enligt 1 § tredje stycket likställer icke gifta samboende med gifta. Det är
tillräckligl att detta villkor om äktenskap eller viss kvalificerad samlevnad
är uppfyllt vid lidpunkten för dödsfallet.
Med anledning av ell påpekande under remissbehandlingen
kan framhål-
Prop.
1983/84:73 188
las att den fernårsperidod varunder parterna skall ha
sammanbott skall räknas i dagar. Om parterna t. ex. flytlat samman den 25 april
1985 och dödsfallet inträffar den 15 april 1990. har sammanboendet inle beställ
under fem års tid, och del föreligger alltså inle räll till omställningsbidrag
för den efterlevande. Av naturliga skäl torde dock i många fall uppslå
svårigheter atl i efterhand mera exakt fastställa en bestämd dag dä parterna
börjat sammanbo. Några rner ingående undersökningar orn tidpunkten dä sammanboendet
inletts synes i regel inte vara nödvändiga.
Omställningsbidrag enligl 4 § utges till efterlevande som
är V7(g«' än 65 år. Beviljat sådant bidrag skall alltså dras in vid uigången av
månaden före den varunder den efterlevande fyller 65 år. Detta följer av 16 §
kap. 9 § i dess nya lydelse. Fr. o. m. 65-årsmånaden kan ålderspension
utbetalas (16 kap. 5 § första stycket).
I andra
stycket anges att omslällningsbidrag enligl förevarande paragraf skall utgå för
en tid av tolv månader räknat frän tidpunkten för dödsfallet. Av 16 kap. 5 §
tredje stycket följer att bidraget utges fr. o. m. ingången av den månad då
maken avled eller, om denne vid sin död uppbar ålders- eller förfidspension,
fr. o. m. ingången av månaden därefter. Omställningsbidraget skall utbetalas
under tolv kalendermånader därefter. I dessa fall blir det därför inte aktuellt
att tillämpa huvudregeln i 16 kap. 9 § att en pensionsförmän utges t. o. m.
den månad dä rätten till förmånen upphör. Regeln i andra stycket fär företräde
framför denna bestämmelse (jfr 16 kap. 9 § i dess ändrade lydelse). Om den
bidragsberätiigade själv skulle avlida före tolvmånadersperiodens utgång, skall
dock självfallet 16 kap.9 § tillämpas och omställningsbidraget dras in vid
utgången av dödsfallsmånaden.
Den tolvmånadersperiod varunder rätt till
omställningsbidrag sålunda föreligger är den som börjar löpa fr. o. m. den
månad som nu angetts. Orn t. ex. dödsfallet inträffar den 20 mars etl år och
den avlidne då inle uppbar pensionsförmån, kan alltså omställningsbidraget utgå
fr. o. m. ingången av mars månad det året t. o. m. utgången av februari månad
nästföljande år. Uppfyller den efterlevande under denna tidsperiod inle
villkoren för bidragsrätl kan han eller hon inte senare börja uppbära della,
även om villkoren då blivit uppfyllda. Rällen till bidrag bortfaller definitivt
i och med tolvmånadersperiodens utgång. Som angetts i avsnitt 3,2.3 gäller dock
givetvis retroaklivregeln i 16 kap. 5 § femte stycket ocksä för omslällningsbidrag.
5§
1 paragrafen ges regler för det i avsnitt 3.2.3 föreslagna
omställningsbidraget för förlängd tid. Della bidrag kan utgå som en
fortsättning på omslällningsbidrag enligt 4 § under ytterligare längst två års
tid.
Första
stycket anger förutsättningarna för rätten till omslällningsbidrag för förlängd
tid. För atl en efterlevande rnan eller kvinna skall kunna beviljas sådant
bidrag krävs först och främst att de i 4 § angivna villkoren för räll lill
Prop. 1983/84:73 189
omställningsbidrag för en tid av ett år är uppfyllda. Den
efterlevande måste alltså ha stadigvarande sammanbott rned maken (eller därmed
likställd) vid den tidpunkt då denne avled. Dessutom skall den efterlevande ha
oavbrutet sammanbott med maken (eller därmed likställd) under en tid av minst
fem är fram till lidpunkten för dödsfallet eller då ha stadigvarande sammanbott
också med barn som inle hade fyllt åtta år och som stod under rättslig vårdnad
av makarna eller av endera av dem. Däremot fordras inte att den efterievande
faktiskt uppburit del ettåriga omställningsbidraget. Det är tillräckligt att
förutsättningarna för rätlen därlill är uppfyllda.
Ytterligare
gäller som villkor för förlängt omställningsbidrag att den efterlevande
fortlöpande har den rättsliga värdnanden om och stadigvarande bor samman med
ett barn sorn inte har uppnått åtta års ålder. Della barn måste dessutom ha
stadigvarande vistals i parternas hem vid tidpunkten för dödsfallet. Finns
flera barn än ett, fordras att minst ett av barnen som den efterlevande bor
samman med stadigvarande vistades i hemmet redan vid dödsfallet och inte har
fyllt åtta år. Däremot krävs inle all den efterlevande var vårdnadshavare för
det barnet vid tidpunkten för dödsfallet, ulan det är tillräckligt att
vårdnaden överflyttats fill den efterlevande under den tid då bidrag enligt 4 §
utgått. Inte heller finns något krav på att det är ett för den efterievande och
den avlidne gemensamt barn eller att barnet är besläktat med den efterlevande.
Även ett barn som föds först efter dödsfallet får, liksom i fråga om
omslällningsbidrag enligt 4 §, anses ha stadigvarande vistats i parternas hem
vid dödsfallet, om det är etl för parterna gemensami barn.
Villkoren
om stadigvarande sammanboende och om stadigvarande vistelse bör inte ges en alltför
snäv innebörd. Att barnet eller den efterlevande fillfälligt vistas på annal
håll bör således inte påverka rätten till bidrag. Om t. ex. barnet under ferier
o. d. bor i hemmet, bör inte den omständigheten att del under övrig del av året
vistas på annan ort för skolgång e. d. anses medföra att kravet på
stadigvarande vistelse i hemmet inte är uppfyllt. Är barnet varaktigt
omhändertaget för vård på anstalt eller i fosterhem, kan det däremot inle anses
stadigvarande bo samman med den efterlevande. Ett barns tillfälliga vistelse
exempelvis på sjukhus eller i enskilt hem bör självfallet inte påverka rätten
till omställningsbidrag. På motsvarande sätt bör inte heller det förhällandet
all den efterlevande maken tillfälligt måste lämna hemmet på grund av sjukdom
eller till följd av arbele eller utbildning medföra att bidragsrälten
bortfaller. Vid tillämpning av de nämnda förutsättningarna kan ledning hämtas
frän den praxis som utbildats för tolkningen av motsvarande villkor beträffande
rätten till änkepension frän folkpensioneringen (jfr SOU 1959:32 och prop.
1960:75).
Förutom angivna krav pä faktisk vård av barnet fordras att
den efterlevande har den rättsliga vårdnaden om det. Något krav på att
vårdnaden tillagts den efterlevande genom lagakraftägande dom av domstol finns
inte. Även ett interimistiskt beslut i vårdnadsfrägan kan utgöra grund för att
vårdnadsvill-
Prop. 1983/84:73 190
koret är uppfyllt. Det fordras inte att den efterlevande
är ensam vårdnadshavare för barnet. Också om barnet står under gemensam
vårdnad av den efterlevande och en annan person är förutsättningen för rätt
till omställningsbidrag uppfylld. Eftersom barnet måsle sammanbo stadigvarande
med den efterlevande och ha gjort detta åven vid lidpunkten för dödsfallet,
fordras dock - i fall av gemensam vårdnad - att den efterlevande tar faktisk
värd om barnet och att barnet varaktigt bor tillsammans med den efterlevande,
och alltså inte med den andra vårdnadshavaren. Detta motsvarar vad som
föreskrivs för rätten till bidragsförskott (1 § andra stycket lagen 1964:143 om
bidragsförskott).
I likhet med ettårigt omslällningsbidrag utgår
omställningsbidrag för förlängd lid endast till efterlevande som är under 65
års ålder. Utgående bidrag skall alltså, om den efterlevande fyller 65 är, dras
in vid utgången av månaden dessförinnan.
Vidare utges förlängt omställningsbidrag längst fram till
utgången av den månad då del yngsta barnet fyller åtta år. När detta inträffar
upphör bidragsrälten, även om bidraget då inte utgetts under två års tid. Ytterligare
gäller att bidragsrätten bortfaller om den efterlevande skulle upphöra att bo
stadigvarande samman med barnet eller förlora vårdnaden om det eller om barnet
skulle avlida. Av 16 kap. 9 § följer att bidraget dä dras in fr. o. m. uigången
av den månad under vilken rätten till det upphör. Skulle den efterlevande
emellertid senare komma att ånyo uppfylla villkoren för rätt till
omställningsbidrag enligt 5 § och den tvåårsperiod varunder sådant bidrag
längst kan utges inte ha gått till ända, kan bidraget - efter ny ansökan
-utbetalas på nytt från den tidpunkten och utges längst fram till tvåärsperiodens
utgång.
Av andra stycket framgår att förlängt omställningsbidrag
utges först fr. o. m. månaden efter den då rätt lill omställningsbidrag enligt
4 § förelegat för en tid av tolv månader. Det förlängda omstållningsbidraget
utgår sedan för längst två år, dvs. tjugofyra kalendermånader. Totalt kan den
efterlevande alltså erhålla omställningsbidrag enligt 4 och 5 §§ under längst
tre års tid.
Den bidragsberättigande tvåärsperioden är den som infaller
närmast efter del att ett år har förflutit från dödsfallet. Detta innebär att
bidragsperioden inle kan förskjutas framåt om t. ex. den efterlevande under
viss del av den aktuella Ivåårstiden inte uppfyllt villkoren för rätt till
bidrag men gör detta frän senare tidpunki.
Tredje stycket innehåller en bestämmelse om att rätten
till omställningsbidrag enligt den nu behandlade paragrafen upphör om den
pensionsberättigade ingår äktenskap eller upptar en stadigvarande sammanlevnad
med någon, med vilken den pensionsberättigade har varit gift eller har eller
har haft barn. I dessa senare fall är det utan betydelse om den nya parlern är
gift med annan. Har bidraget med tillämpning av denna regel en gång bortfallit,
kan bidragsrälten inte senare återupplivas om del nya äktenskapet eller sammanboendet
skulle upplösas efter en tid. Det förtjänar understrykas att regeln
Prop.
1983/84:73 191
avser enbart omställningsbidrag enligt 5 §.
Omslällningsbidragenligt4 § (för en lid av elt år) påverkas inte av omgifte e.
d.
6§
Denna paragraf och de närmast följande behandlar villkoren
för rätt till det i avsnitt 3.2.4 föreslagna särskilda efterlevandebidraget.
För att
bli berättigad till särskilt efterlevandebidrag måste den efterlevande -
enligt bestämmelse i första stycket - uppfylla de i 4 § angivna
förutsättningarna för rätt till ettårigt omställningsbidrag. Något krav pä att
den efterlevande faktiskt skall ha uppburit omslällningsbidrag har däremot inle
uppställts. Detta får betydelse för bl. a. utlänningars och utlandssvenskars
rätt till bidrag. Är den efterlevande utländsk medborgare räcker det inte att
förutsättningarna för rätt till omställningsbidrag enligt 4 § är uppfyllda för
att sådant bidrag skall kunna beviljas. Dessutom måste kravet i 5 kap. 4 § om
viss tids bosättning i Sverige vara uppfyllt. Är sä inte fallet under den lid
dä omställningsbidrag kunnat utgå men väl senare då rätten därtill upphört, kan
den efterlevande alltså beviljas särskilt efterlevandebidrag trots att omställningsbidrag
inte utgått. Likaså skall rätt till särskilt efterlevandebidrag föreligga för
en svensk medborgare, som under omställningsperioden varit bosatt utomlands
utan att då ha haft rätt till omställningsbidrag och som därefter flyttat
fillbaka till Sverige.
Särskilt efterlevandebidrag kan - på grund av hänvisningen
till 4 § - inte utgå till änka eller änkling (eller därmed likställd) som är
äldre än 65 år. Inte heller kan bidraget utges till den som dessförinnan uppbär
ålderspension. Detta följer av 9 § andra stycket.
I första stycket anges vidare särskilda villkor som skall
gälla för rätlen till särskilt efterlevandebidrag. Att vid tillämpningen av
dessa villkor ledning kan hämtas från den praxis som utbildats vid tillämpning
av motsvarande bestämmelser inom förtidspensioneringen har utvecklats i den
allmänna motiveringen (avsnitt 3.2.4).
Frågan om
innebörden av begreppet lämpligt arbete regleras i 8 § och utvecklas i
motiveringen till den paragrafen.
För rätt
till särskilt efterlevandebidrag krävs att förvärvsmöjligheterna skall vara
nedsatta på grund av arbetsmarknadsmässiga skäl, nedsatt hälsa eller annan
därmed jämförlig omständighet, såsom bosättning pä ort med brist på
arbetstillfällen och svårigheter att flytta fill annan ort. Som angetts i
avsnitt 3.2.4 kan även handikapp av olika slag vara grund för atl utge
efterlevandebidrag, om förtidspension eller sjukbidrag inte kan utgå till den
efterlevande. Nedsättningen av hälsan kan ha både fysisk och psykisk grund.
Även följdtillstånd efter sjukdom och medfödda defekter liksom, när det gäller
äldre försäkrade, rena åldersförändringar kan medföra atl villkoret för rått
till efterlevandebidrag är uppfyllt. Överhuvudlaget bör, när det gäller frågan
om medicinska skäl föreligger, samma bedömningsgrunder tillämpas
Prop. 1983/84:73 192
som för rätlen till förtidspension. Prövningen för
efterlevandebidrag kommer dock sannolikt att oftare gälla en kombination av
flera faktorer som sammantagna påverkar förvärvsmöjligheterna.
Har den
efterlevandes förvärvssvårigheter annan grund än de angivna skall inte kunna
utgå särskilt efterlevandebidrag. T. ex. vård av barn eller anhörig utgör i sig
inte skäl för efterlevandebidrag, även om brist på barnomsorg medverkar till
att den efterlevande inte kan ta ett arbete. Nedsättningen av
förvärvsmöjlighelerna måste kunna konstateras objektivt. Beror avsaknaden av
arbete på bristande intresse för förvärvsarbete eller för utbildning till
senare arbete, är kraven för rätt lill efterlevandebidrag alltså inle
uppfyllda. Har den efterlevande t. ex. erbjudits ett för denne lämpligt arbete
men inte velat tilltråda delta eller på annat sått orsakat att anställning inte
kommit till stånd, bör efterlevandebidrag inte beviljas eller - om det var ett
arbete med enbart kortare arbetstid - utges med endasl en mindre kvotdel.
Likaså bör ett utgående sådant bidrag dras in eller sättas ned rned hänsyn lill
omfattningen av det arbete som den efterlevande skulle ha kunnat påbörja. Även
härvidlag finns alltså parallellitet med förtidspensioneringen.
För rätt
fill efterlevandebidrag krävs att förvärvsmöjligheterna är nedsatta med minst
hälften. I kommentaren till 8 § ges närmare riktlinjer för bedömningen härav.
Nedsätlningen
av förvärvsmöjligheterna skall ha förelegal redan vid tidpunkten för
dödsfallet. I annat fall kan efterlevandebidrag inte beviljas, även om
möjligheterna till försörjning sedermera satts ned med minst hälften. I sådana
fall får den efterlevande, på samma sätt som andra som blir arbetslösa, förlita
sig på samhällets övriga former av stöd som tar sikte på sädana kategorier.
Inte heller kan särskilt efterlevandebidrag beviljas den vars
förvärvsmöjligheter visserligen var nedsatta med minst hälften vid tidpunkten
för makens död men som under omställningstiden lyckats få etl arbete som bedöms
vara stadigvarande och som tryggar försörjningen. Nedsättningen av
förvärvsmöjligheterna skall således finnas även vid den tidpunkt dä rätten till
efterlevandebidrag inträder, dvs. vid den tidpunkt då rätten till
omställningsbidrag i endera av dess tvä former upphör.
Att
försörjningsmöjligheterna var nedsatta i erforderlig män såväl vid makens död
som då rätten till omställningsbidrag upphör är dock inte tillräckligt för att
rått skall föreligga till sårskilt efterlevandebidrag. Är situationen sådan att
den efterlevande under omställningstiden har erhållit ett arbele pä minst
halvtid som bedömts bli stadigvarande men därefter slutat detta arbete och fått
sina förvärvsmöjligheter nedsatta, kan försörjningssvårigheterna inte anses ha
ett sådant direkt samband med makens död att rätt bör föreligga fill
efterlevandebidrag. Har arbetet haft mindre omfattning eller varit endast
kortvarigt, år den efterlevande dock inte betagen rätten till
efterlevandebidrag.
Av
praktiska skål kommer prövningen av i vad mån den efterlevandes
förvärvsmöjligheter är nedsatta som regel atl få göras med hänsyn till
Prop. 1983/84:73 193
förhållandena vid ansökningstillfället. Vad avser fiden
dessförinnan torde i de flesta fall kunna vara tillräckligt med en undersökning
om i vilken utsträckning den efterlevande dä faktiskt förvärvsarbetat.
I första stycket anges slutligen att nedsättningen av
förvärvsmöjligheterna skall kunna antas vara icke endast kortvarig för att rätt
till bidrag skall föreligga. För att efterievandebidrag skall förvägras pä
nämnda grund mäsle förhållandena vara sädana att det med hög grad av säkerhet
kan bedömas att den efterievande kommer att få ett stadigvarande arbele inom
någon månad. Sä kan t. ex. vara fallet om den efterlevande fält en fast anställning
men ännu inte hunnit fillträda denna då rätten till omslällningsbidrag upphör.
Att det utlovade eller erhållna arbetet måste ha viss varakfighet framgår av 16
kap. 7 a §. Denna fråga utvecklas närmare i motiveringen till det stadgandet.
Att rätten till särskilt efterlevandebidrag - enligt
bestämmelse i andra stycket - inträder då rätten till omställningsbidrag upphör
innebär all efterievandebidraget kan utges från den tidpunkt då någon av
förutsättningarna för rätten till omställningsbidrag bortfaller. Detta blir
fallet då den efterievande uppburit bidrag enligl 4 § under en tid av etl är
eller - för den som uppburit föriängt omslällningsbidrag - när detta utgått
under sammanlagt tre års tid eller det yngsta barnet dessförinnan fyller åtta
år. Rätt till efterievandebidrag kan dessutom inträda om t. ex. sammanboendet
med barn under åtta års ålder av någon anledning upphör i förfid och omstållningsbidraget
därför dras in. Skulle den efterlevande då beviljas efterlevandebidrag men
senare återuppta sammanlevnaden med barnet innan delta fyllt åtta år, kan den
efterlevande - efter ansökan - på nytt få omställningsbidrag. Om den
efterlevande sålunda åter beviljas omställningsbidrag, skall
eflerlevandebidragel dras in. Detta följer av 9 § andra stycket. När rätten
till omställningsbidrag senare på nytt upphör,kan efter ny ansökan av den
efterlevande ånyo prövas om förutsättningar föreligger för rätt till efterlevandebidrag
mot bakgrund av då aktuella förhållanden. För alt efterlevandebidrag åter skall
kunna beviljas krävs i sådant fall att nedsättningen av
försörjningsmöjligheterna bestått alltsedan dödsfallet.
7 och 8 §§
I 7 § anges under vilka förutsättningar särskilt
efterlevandebidrag skall utgå som helt eller som parfiellt bidrag. Bestämmelsen
är utformad efter förebild av motsvarande regel inom förtidspensioneringen.
Till ledning vid fillämpningen av paragrafen kan tjäna den praxis som
utvecklats på det området.
I princip bör efterievandebidraget beräknas med hänsyn
till i vilken omfattning den efterlevandes förvärvsmöjligheter är nedsatta. På
motsvarande sätt som i fräga om förtidspension bör en efterlevande vars
förvärvsmöjligheter är helt nedsatta eller som uppgår till högst en sjättedel
av det normala kunna erhålla helt efterlevandebidrag. Till en efterlevande,
vars
13 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr. 73
Prop.
1983/84:73 194
förvärvsmöjligheter är nedsatta i mindre grad men likväl
med minsl två tredjedelar av det normala, bör efterlevandebidrag kunna utgå som
två tredjedels bidrag. I övriga fall utges halvt bidrag.
I 8 § anges närmare grunder för denna bedömning. Härvid
kan i stora delar ledning hämtas från tillämpningen av motsvarande
bestäininelser inom förtidspensioneringen samt inom lagstiftningen om
arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd.
Vid bedömningen fär i varje enskilt fall göras en
sammanvägning av föreliggande arbetshinder som är av arbetsmarknadsmässig arl
och sädana som betingas av hälsoskäl eller annan därmed jämförlig omständighet.
Som angetts i avsnitt 3.2.4 måsle göras en helhetsbedömning av den
efterlevandes anknytning till arbetslivet och av hans eller hennes möjligheter
att få och ta ett förvärvsarbete, direkt eller efter någon form av utbildning.
Bedöms förvärvsmöjligheterna vara nedsatta med minst hälften skall efterlevandebidrag
kunna beviljas.
Bedömningen måste i varje enskilt fall la sikte på
förhällnadena i just del fallet. Enbart den omståndighelen att den efterlevande
t, ex. bor i ett glesbygdsområde eller kommit upp i högre ålder kan inle las
till intäkt för alt särskilt efterlevandebidrag skall beviljas. Vad som skall
vara avgörande är om alla omständigheter sammantagna faktiskt medför att
förvärvsmöjligheterna är nedsatta med minst hälften.
Vissa paralleller kan dras med vad som gäller beträffande
rätten till förtidspension. Det är således inte utslagsgivande hur pass
omfattande det aktuella handikappet - i det fallet sjukdom e. d. - i sig är. I
stället skall vikt fästasvid i vilken omfattning handikappet påverkar
förvärvsförmågan. Även för den sorn lider av en förhållandevis allvarlig
medicinsk defekt kan, om omständigheterna i övrigt är gynsamma, möjligheterna
all fä elt arbete som tryggar försörjningen vara goda. I elt sådant fall
beviljas inte förtidspension. I andra fall kan situationen vara den att en
mindre allvarlig sjukdom i kombination med arbetshinder av annan art medför alt
förvärvsförmågan fär anses vara nedsatt med minst hälften och förutsättningarna
för förtidspension därmed uppfyllda. Motsvarande bedömning får göras i vad
avser rätten till efterlevandebidrag.
För rätt till särskilt efterlevandebidrag fordras att
nedsättningen av den efterlevandes förvärvsmöjligheter uppgår tid minst
hälften. Som utgångspunkt för bedömningen om delta villkor är uppfyllt kan i
regel tas det arbele som den efterlevande innehar eller har möjlighet atl ta
inom en kortare tid. Om den efterlevande har ett stadigvarande arbete med
längre arbetstid än halvtid och med anställningsförmåner som svarar mot vad som
är normalt för etl sådani arbete eller kan erbjudas ett lämpligt arbete av
detta slag rned tillträde inom den närmaste tiden, föreligger inte rätt till
efterlevandebidrag.
Dä fräga är om en efterlevande som har endasl halvtids-
eller kortare deltidsanställning och möjligheter inte finns alt bereda den efterlevande
arbete som ger bättre försörjningsmöjligheter, kan efterlevandebidrag utgå
Prop.
1983/84:73 195
som två tredjedels eller halvt eller - i vissa fall - helt
bidrag. På motsvarande sätt får bedömas sädana efterlevande som till följd av
sitt hälsotillstånd enbart klarar av deltidsarbete.
För att efterlevandebidrag skall kunna utgå krävs
emellertid att det år fråga om en betydande nedsättning av
försörjningsmöjligheterna. Den som t. ex har ett deltidsarbete som ger sådana
inkomster alt det innebär en god ekonomisk situation, bör rimligen inte
dessutom tillerkännas särskilt efterlevandebidrag.
Vid bedömningen får i normala fall göras en jämförelse
mellan å ena sidan de inkomster som den efterlevande uppbär eller kan uppbära
och ä andra sidan den inkomst som denne skulle ha kunnat fä om ell med hånsyn
till de personliga förhållandena lämpligt hetidsarbete hade kunnat erbjudas.
Uppgår den faktiska inkomsten lill rner ån hälften av den inkomst som den
efterlevande kunnat påräkna vid lämpligt heltidsarbete, kan efterlevandebidrag
inte utgå. Om däremot den faktiskt erhållna inkomsten ulgör t. ex. en tredjedel
av hellidsinkornsten, skall kunna utges tvä tredjedels efterlevandebidrag.
Den nämnda jämförelsen mellan de båda inkomstnivåerna fär
inte bli någon mekanisk mätare av försörjningsmöjligheternas nedsättning. Det
anförda fär ses enbart som riktlinjer för tillämpningen.
Bedömningen i vad män förvärvsmöjligheterna är nedsatta
skall ske rned utgångspunkt i den enskilde efterlevandes personliga förhållanden
och sociala situation. Enbart den omständigheten alt den efterlevande kan
erbjudas ett arbete skall med hänsyn härtill inle utesluta rätt till
efterlevandebidrag. För alt så skall vara fallet mäsle det erbjudna arbeiet
vara sådant att det kan anses som ett för den efterlevande lämpligt arbele mol
bakgrund av dennes speciella förhållanden. I 8 § har lagils in regler för denna
bedömning. Som tidigare framhållits kan ledning härvid hämtas frän vad som
gäller beträffande motsvarande bestämmelse för förtidspensioneringens del.
I de fall där den efterlevande tidigare förvärvsarbetat
bör i första hand beaktas möjligheterna att återgå till en sådan tidigare
sysselsättning. Konstateras att möjligheten härtill är nedsatt med minst
hälften fär en bedömning ske om försörjningsmöjligheterna är nedsatta i samma
utsträckning i förhållande till andra sysselsättningar som kan komma i fräga.
Härvid får man utgå från den del av arbetsmarknaden som del är rimligt alt
beakta med hänsyn till varaktigheten och omfattningen av den efterlevandes
tidigare utbildning och verksamhet. Hänsyn får också las lill etl sådant yrke
för vilket den efterlevande kan ha erhållit utbildning efter makens frånfälle.
I begreppet lämpligt arbete ligger vidare, pä motsvarande
sätt som för kontant slöd vid arbetslöshet, att anställningsförmånerna inle får
vara sämre än vad som är normall. Även om den efterlevande kan erbjudas ett
arbele på mer ån halvtid kan försörjningsmöjligheterna anses vara nedsatta med
minst hälften, om detta arbete är förenat med anställningsförmåner som normalt
utges vid motsvarande arbeten med en arbetstid om högst halvtid.
Prop. 1983/84:73 196
Har den efterlevande inle tidigare förvärvsarbetat och
saknar han eller hon yrkesutbildning eller fast förankring lill en viss del av
arbetsmarknaden, fär uppskattningen av den arbetsinkomst som den efterlevande
skulle ha kurmat erhålla av ett lämpligt heltidsarbete ske rned utgångspunkt
frän arbetsförtjänsten i orten för en icke yrkesutbildad person.
Ytterligare innebär de uppställda bedömningsgrunderna all
ställning fär tas till huruvida den efterlevande skall anses skyldig all flytta
frän hemorten om det behövs för att få arbele. Vid avgörande av denna fräga får
betiktas den efterlevandes ålder, familjeförhållanden, faslighetsinnehav och
andra liknande omständigheter. Om det rned hänsyn härtill inle kan begäras all
den efterlevande skall flytta, får försörjningsmöjligheterna bedömas ined utgångspunkt
enbart från förhållandena pä hemorten och den närmaste omnejden. Samma faktorer
blir av betydelse vid bedömningen av frågan om det bör krävas att den
efterlevande tar ett anvisat arbele på en ort inom pendlingsavständ frän
hemorten.
I
paragrafen finns inte föreskrivet någon särskild bedömningsgrund för äldre
efterlevande. Här finns således en skillnad gentemot vad som gäller inom
förtidspensioneringen. Särbehandlingen av äldre pä förtidspensioneringens
område innebär att bedömningen om arbetsförmågan är nedsatt främst skall avse
den försäkrades förmåga atl försörja sig genom sådant arbete som han tidigare
utfört eller genom annat för honom tillgängligt lämpligt arbete. Innebörden
härav är bl. a. alt den försäkrade är skyldig att anla endast sådant arbete som
han ulan vidare kan utföra. Krav på omskolning e. d. uppställs alltså inte. Vidare
innebär bestämmelsen att det för rätten till förtidspension tas i beaktande
endast sådani arbete som är tillgängligt för den försäkrade. Hänsyn tas alltså
enbart till om lämpligt arbete finns eller omedelbart kan anskaffas i
anslutning lill bostadsorten. Någon fiyttningsskyldighet föreligger inle i
dessa fall.
Att någon motsvarighet härtill inte har föreslagils för
det särskilda efterlevandebidragets del skall ses bl. a. rnot bakgrund av de
skilda förutsättningar som gäller för de båda förmånerna. Sålunda rnåsle enligl
huvudregeln alltid föreligga en medicinsk grund för förtidspension, något som
inte är fallet beträffande efterlevandebidrag. Särreglerna för äldre lar inom
förtidspensioneringen primärt sikte på dem som tidigare förvärvsarbetat, medan
efterlevandebidraget i främsta rummet är avsetl för den motsatta kategorin,
nämligen personer som under lång tid varit borta från förvärvslivet. Vidare
kommer flertalet av dern som kan bli aktuella för efterlevandebidrag sannolikt
att befinna sig i just sådan ålder alt de blir all anse som äldre i den mening
som avses inom förtidspensioneringen. Även sådana äldre torde i många fall
genom olika arbetsvärdsinsalser o. d. kunna beredas sysselsättning som kan
trygga försörjningen för dem, under förutsättning alt arbets-hindren är av i
huvudsak rent arbetsmarknadsmässig - och således inte hålsomässig - art.
Om emellertid den efterlevandes möjligheter att komma in
pä arbetsmark-
Prop. 1983/84:73 197
nåden försvåras även av nedsatt hälsa, ehuru detta inle
berättigar till förtidspension, fär bedömningen av nedsättningen av
försörjningsmöjligheterna till stor del ske med utgångspunkt från vad som
gäller inorn förtidspensioneringen beträffande äldre försäkrade, Molsvarande
bör gälla också i fråga om en efterlevande sorn, även om han eller hon är fullt
frisk, kommit upp i närheten av den allmänna pensionsåldern, I dessa tvä nämnda
fall bör alltså den eljest gällande skyldigheten atl genomgå omskolning e, d,
resp, att flytta frän hemorten orn arbete finns på annan ort, inte
upprätthällas rned sarnma styrka som annars. Orn del med hänsyn lill den
efterlevandes förhållanden bedöms skäligt bör den kunna hell efterges.
Omständigheter av detta slag inryms bland dem som anges i 8 §.
Den
efterlevandes ålder kommer således att bli av stor betydelse vid bedömningen av
rätten till särskill efterlevandebidrag. När det gäller yngre efterlevande,
sorn står utan arbele och sorn inle har nedsatt hälsa, torde del i allmänhet
finnas goda förutsättningar atl bereda dern ell lämpligt arbele som kan trygga
den fortsatta försörjningen. Kraftfulla insatser bör därför sättas in i sådana
fall. Kraven på atl den efterlevande flyttar till annan ort eller genomgår
arbetsmarknadsutbildning e. d. kan naturligtvis också slällas högre ju yngre
den efterlevande är. Även vid bedörrnringen av vad som skall kunna anses vara
ett för den efterlevande lämpligt arbete kommer åldern att spela en
betydelsefull roll. Beträffande yngre efterlevande, som är utan yrkesutbildning
och ulan fastare anknytning till viss sektor av arbetsmarknaden, kan
förutsättas atl elt vidare spektrum av framlida yrkesbanor framstår som
realistiska än för efterlevande som kommit upp i åren.
9 §
1 paragrafens/d/-.s7u,s7'cA(? föreskrivs vissa
inskränkningar av samordnings-karaktär av rätten till särskill
efterlevandebidrag för den som uppfyller förutsättningarna inte enbart för
sådani bidrag utan även för förtidspension enligt AFL eller sjukpenning eller
egenlivränta enligl LAFrn. fl, författningar, (Rällen lill sjukpenning enligt
AFL för efterlevande sorn är berättigad till efterlevandebidrag regleras i 3
kap, 3 och 8 §§.) Innebörden av paragrafen är all en efterlevande inte skall
kunna ges dubbel kompensation genom alt det för samma nedsättning av
förvärvsmöjlighelerna utges rner än en förmän.
De här
föreslagna reglerna i kombination rned 6 § första stycket i dess föreslagna
lydelse - sorn ställer krav pä alt de förvärvsmöjligheter sorn berättigar till
efterlevandebidrag skall vara nedsatta med minsl hälften -medför atl den som
uppbär hel eller tvä tredjedels förtidspension (sjukbidrag) enligt AFL inle
samtidigt kan fä efterlevandebidrag. Samtidigt med halv förtidspension kommer
däremot att kunna utgå halvt efterlevandebidrag. Detta skulle någon gäng kunna
bli aktuellt om den förtidspensionsbe-rättigades förvärvsmöjligheter är
ytterligare nedsatta genom dödsfallet utan att rätt därför föreligger till
förhöjning av förtidspensionen. Vad nu sagts
Prop. 1983/84:73 198
skall på motsvarande sätt gälla beiräffande sjukpenning
och egenlivränta enligt LAF m. m.
Förutom omslällningsbidrag - som berörs i komnienlaren
till 6 § - tar bestämmelsen i andra stycket sikte pä hel eller halv
ålderspension som utgår efter förtida uttag. Atl särskill efterlevandebidrag i
tindra fall inle kan utges till en ålderspensionär följer av att
efterlevandebidraget inte kan utgå efler uppnådda 65 års ålder.
Hänvisningen i tredje slyckel lill 5 § tredje slyckel
innebär all rätten lill efterlevandebidrag bortfaller - definitivt - vid
omgifte eller inledande av samboendeförhällande som enligt nämnda bestämmelse
är att jämställa med äktenskap.
10 §
Vid bedömningen av rätlen till efterlevandebidrag och av
graderingen av della får rnan la som ulgängspunkl del arbete som den
efterlevande redan bar eller kan erbjudas inom kort. Som framhållits i avsnitt
3.2.4 krävs att den efterlevande har en stabil ställning pä arbetsmarknaden för
atl han eller hon skall undanlas frän rätten lill bidrag. Har den efterlevande
en tillfällig anställning vid just den tidpunkt dä prövningen görs, skall detta
alltså inte uigöra grund för att vägra den efterlevande bidrag. I sädanl fall
skall bidrag kunna beviljas för viss tid men innehållas under den tid och till
den del som försörjningen tillgodoses genorn arbeiet. Bidragsrälten blir dä
vilande hell eller delvis under denna fid. Bestämmelse härom har tagils in i 16
kap. 7 a §.
Om den efterlevande står utan arbete eller har arbete
enbart i begränsad omfattning, skall försäkringskassan enligt en regel i 16
kap. 3 § i föreslagen lydelse undersöka möjlighelernti alt vidta åtgärder för
all förbättra den efterlevandes förvärvsmöjligheter. Vilka åtgärder som härvid
kan komma i fråga är beroende av en rad omständigheter. Bedöms utsikterna för
den efterlevande vara goda att, efter t, ex, utbildning eller flyttning, få ett
stadigvarande arbele bör della påverka rätten till efterlevandebidrag. 1 sådana
fall skall dock finnas möjlighet alt inledningsvis bevilja bidrag med
bortseende härifrän. Är situationen den att omskolning e. d. först efler en
viss tidsutdräkt kan leda till stadigvarande arbete, skulle i annat fall den
efterlevande riskera att ställas utan möjlighet till försörjning under mellantiden.
När nämnda insalser lett till förbättring av förvärvsmöjligheterna, bör
emellertid ske en omprövning av rätten till efterlevandebidrag. Har den
efterlevande påbörjat utbildning e. d. som kan förväntas leda lill förbättrade
förvärvsmöjligheter, skall efterlevandebidraget därför kunna begränsas till
viss tid. En regel om detta har tagits in i förevarande paragraf.
Begränsning av efterlevandebidrag till viss tid bör
således förekomma framsida bidraget knyts till viss utbildning e. d. I sådant
fall får vid utgången av denna tid på nytt tas upp frågan om efterlevandebidrag
skall utgå och med vilken andel ett eventuellt bidrag skall utbetalas. Tiden
kan inte översliga tre
Prop. 1983/84:73 199
är. Som framgår av paragrafen skall bidragsrälten alllid
omprövas rninsl en gång vart tredje är.
Att omprövningen inte får leda till höjning av
eflerlevandebidragel framgår av andra stycket. Motivering för detta förshig har
lämnats i avsnitt 3.2.4, Denna regel avser endasl omprövning enligt den nu
aktuella paragrafen. Vid sådan omprövning av försäkringskassa som avses i 20
kap, 10 § eller vid ändring av etl beslul enligt 20 kap. 10 a § är regeln
givelvis inle tillämplig.
11 §
Paragrafen anger nivån för omslällningsbidrag enligt 4 och
5 §§ saml för helt särskilt efterlevandebidrag. Övervägandena i dessa avseenden
bar redovisats i avsnitten 3.2.3 och 3.2.4.
Partiellt efterlevandebidrag från folkpensioneringen ulgör
för är räknat hälften resp. två tredjedelar av ell basbelopp.
12 §
I paragrafen ges ytterligare bestämmelser orn samordningen
med andra förmåner som kan komma en efterlevande med särskill
efterlevandebidrag tilldel. Reglerom sådan samordning finns dessutom i9§sarnt i
3 kap. 3 och 8 §§.
Den i förevarande paragraf föreskrivna samordningen
innebär atl efterlevandebidrag utgår endast i den män det överstiger en i
paragrafen uppräknad annan förmån. Avräkning skall dock ske endasl i den mån
den andra förmånen tar sikle på samma nedsättning av förvärvsmöjligheterna sorn
efterlevandebidraget.
År den efterlevande på grund av nedsättningen av sina
förvärvsmöjligheter berättigad till såväl ersättning från arbetslöshetskassa
resp. kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) som efterlevandebidrag, utgår sålunda
efterlevandebidraget endast i den mån del överstiger den andra ersättningen.
Mot utbildningsbidrag i form av dagpenning som utgår vid arbetsmarknadsutbildning
eller yrkesinriktad rehabilitering skall avräkning ske på motsvarande sätt.
Detsamma gäller i fråga om vuxenstudiebidrag enligt sludieslödslagen och
timersättning vid grundläggande utbildning för vuxna.
Minskning skall göras också mot delpension som uppbärs av
den efterlevande. Eftersom rätt till delpension kräver aktuell anknytning till
arbetsmarknaden torde det i princip inte bli aktuellt all bevilja särskilt
efterlevandebidrag ät den som uppbär delpension. Skulle situationen emellertid
vara sådan atl den delpensionsberättigade hade blivit arbetslös före makens död
och inle kunnat få arbele före omställningstidens ulgäng, skall efterlevandebidrag
inle vara uteslutet. I sådant fall kan den efterlevande fä behålla delpensionen
ocksä efter arbetslöshetens inträde. Del skall dock inte kunna komma i fräga
atl genom efterlevandebidrag täcka den inkomstförlust som
Prop. 1983/84:73 200
delpensionen tar sikte pä. I situationer av delta slag
utbetalas efterlevandebidraget därför endast i den mån som del överstiger
beloppet för delpensionen. Även mol arbetslöshetsersättning som kan utgå till
den efterlevande vid sidan av delpensionen görs en avräkning på
efterlevandebidraget.
Uppräkningen i paragrafen är uttömmande. Utanför
samordningsbestämmelserna faller alltså bl. a. studiemedel enligt
studiestödslagen. Detta skall ses mot bakgrund av att studiemedlen lill största
delen utgörs av älerbetalningspliktiga lån och är inkomstprövade.
Inte
heller föräldrapenning skall samordnas med efterlevandebidrag. Den som avstår
frän förvärvsarbete för att värda minderårigt barn kan inte pä denna grund
beviljas efterlevandebidrag. Har den efterlevande däremot en gång beviljats
efterlevandebidrag med hänsyn till svårigheter pä arbetsmarknaden e. d., kan
denne senare uppbära föräldrapenning utan att detta reducerar
efterlevandebidraget, sä länge försörjningssvårigheterna till följd av nedsatt
hälsa, arbetsmarknadsskäl e. d. består. 1 dessa fall kan i princip utgå
föräldrapenning endast på garantinivån (jfr. förslaget lill ändring av 3 kap. 5
§ första stycket b). Är den efterlevande berättigad till högre föräldrapenning
än pä garantinivån, är det på grund av sådan anknytning till arbetsmarknaden
alt rätt i regel inte föreligger till efterlevandebidrag, I den män
föräldrapenningen baseras på inkomst av deltidsarbete avser den alt kompensera
bortfallet härav, dvs. ett annat bortfall än det som skall täckas genom
efterlevandebidraget.
Vad nu sagts beträffande efterlevande med föräldrapenning
gäller även en efterlevande som vårdar handikappat barn och som till följd
härav är berättigad till vårdbidrag frän folkpensioneringen. Värdbidraget avser
att täcka både extra vårdinsatser och merkostnader pä grund av barnets
handikapp. Skulle bristen på förvärvsarbete för föräldern ha sin grund i
arbetsmarknadsmässiga eller andra sådana skäl som anges i 6 § första stycket,
skall särskilt efterlevandebidrag kunna beviljas. En förutsättning härför är
dock att den efterlevande står lill arbetsmarknadens förfogande och är beredd
att ta ett anvisat arbete, dvs. följer de föreskrifter som kan meddelas med
stöd av 16 kap. 3 §. Om den efterlevande däremot avslår frän förvärvsarbete
enbart för alt vårda barn utgör detta i sig inte skål att bevilja
efterlevandebidrag.
Att den efterlevande kan göra anspråk på socialbidrag
utgör givelvis inle anledning alt förvägra honom eller henne särskilt
efterlevandebidrag.
Avräkning
enligt förevarande paragraf skall göras inte bara mot sådana förmåner som
faktiskt uppbärs av den efterlevande utan även mot en förmån vartill rätt
föreligger men den efterlevande av någon anledning inte ansökt om. Sådan
avräkning bör dock göras endast i uppenbara fall. Det kan inte komma i fräga
att försäkringskassan företar någon mer omfattande utredning och prövning av i
vad män den efterlevande uppfyller förutsättningarna för rätt till en förmän
som administreras av en annan myndighet. I regel bör kassan kunna inskränka sig
till att kräva att den efterlevande gör en ansökan
Prop.
1983/84:73 201
om en förmån av nu aktuellt slag, om den efterlevande kan
förmodas ha rätt till förmånen.
9 kap.
1§
I paragrafen har tagits in de i avsnitt 6 föreslagna nya
reglerna för den särskilda folkpensionsförmånen barntillägg. Dessutom har
vidtagits vissa rent redaktionella ändringar.
Regeln i första slyckel grundas på förslaget i avsnitt 6.2
att en styvförälder inte längre skall kunna beviljas barnlillägg. Stycket har
också omarbetats redaktionellt för att överensstämma med förslaget till 8 kap.
3 § andra slyckel.
Andra stycket reglerar storleken av barntillågget. I
enlighet med förslag i avsnitt 6.3 föreskrivs att oreducerat barntillägg skall
utgå med 26 % av basbeloppet även i fall då barnet är berättigat till
barnpension.
Tredje stycket innehåller regeln om reduktion av
barntillägg med hänsyn till den tilläggspension som kan tillkomma den
barntilläggsberättigade föräldern. Innebörden av denna regel har utvecklats
närmare i avsnitt 6.4.
10 kap.
4§
Bestämmelsen i första stycket tar sikle på sådani
omslällningsbidrag frän folkpensioneringen som utges för en lid av ett år efter
dödsfallet. Enligt förslaget upphör det bidraget inle att utgå om den
efterlevande under ettärsperioden ingår äktenskap eller börjar sammanbo med
annan. I undanlagsfall skulle den efterlevande alltså, om den nya maken ( eller
därmed jämställd) skulle avlida under ellårstiden, kunna för samma tid bli
berättigad till omställningsbidrag ocksä efter denne och således till två
sådana bidrag samtidigt. I ell sådant fall skall enligt bestämmelsen utges bara
elt bidrag. I regel kommer bidragen i dessa situationer att vara lika stora,
eftersom det nya systemet inte innehåller någon motsvarighet till nuvarande
femtondelsreduklion i vissa fall av änkepension. Med hänsyn till regeln i 5
kap. 2 § om rätt till folkpension vid bosättning utomlands kan dock i vissa
fall utges trettiondelsreducerad folkpension. Är delta aktuellt får den
efterlevande uppbära det största omställningsbidraget.
Något behov av motsvarande regler för förlängt
omställningsbidrag eller för särskilt efterlevandebidrag föreligger inte. Dessa
bidrag skall nämligen definitivt dras in om den efterievande gifter om sig
eller - under vissa förutsättningar - börjar sammanbo rned annan (jfr,
förslaget lill 8 kap, 5 § tredje slyckel och 9 § tredje stycket). En
efterlevande kan därför inte samtidigt vara berättigad till sådani bidrag efter
rner än en avliden.
Prop.
1983/84:73 202
I andra slyckel i paragrafen har regeln om samordning
rnellan änkepension, hustrulillägg och vissa andra förmåner tagils bort. Någon
samordning mellan ä ena sidan omslällningsbidrag och ä andra sidan barnpension
och förtidspension år inle påkallad med hänsyn lill omställningsbidragels
syfle. Likaså skall den efterlevande kunna uppbära i förtid uttagen
ålderspension vid sidan av omslällningsbidraget. Samordningen mellan särskilt
efterlevandebidrag och förtidspension från folkpensioneringen regleras i 8
kap. 9 §. All efterlevandebidrag utgår samtidigt med barnpension torde inte
kunna inträffa. På grund av det sagda erfordras samordning enbart rnellan
barnpension och förtidspension. Nuvarande regel härom kvarstår oförändrad.
Någon reglering av rätten till efterlevandepension i fall
då en avliden man efterlämnar mer än en hustru finns f. n. inle i AFL. Inte
heller i övrigt är den svenska lagstiftningen anpassad till polygama äktenskap.
Om ett sådant äktenskap har ingåtts utom Sverige och är giltigt i den stat där
del ingicks, kan del emellertid - enligt lagen {1904:26 s. 1) om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap - vara
giltigt lill formen även här i landet och således ge upphov till
rättsverkningar i Sverige. Även äktenskap som ingåtts i strid rned
tvegiftesförbudet i giflermälsbalken är inte automatiskt ogiltiga, utan
rättsverkningar uppkommer pä grund av äktenskapen.
Frågan om efterlevandeskyddet i fall dä en invandrad man
vid sin död efterlämnar mer än en hustru har nyligen behandlats av riksdagen
(mol. 1981/82:930, LU 1982/83:5, rskr 23). Lagutskottet fann det därvid
angeläget att frågan ses över i lämpligt sammanhang och atl förslag framläggs
lill lösningar på de olika rättsliga problem som kan uppslå. Riksdagen har
givit regeringen till känna vad utskottet sålunda anfört om en utredning av
efterlevandeskyddet i vissa fall. Regeringen har med anledning härav överlämnat
riksdagsskrivelsen till bl. a. familjelagssakkunniga (Ju 1970:52) för att,
såvitt avser efterlevandeskyddet i internationella rättsförhållanden, las i
beaktande under de sakkunnigas arbele.
När det
gäller efterlevandepensioneringen förutsätter enligt förslagel rätten till
omställningsbidrag och särskilt efterlevandebidrag atl den efterlevande
hustrun stadigvarande sammanbodde med sin make vid dennes bortgång. De problem
som kan uppstå i pensionshånseende då en make i elt polygamt äktenskap avlider
får därför ån rner begränsad betydelse för framtiden. Med hänsyn härtill och
till att familjelagssakkunniga f. n. ser över bodelnings- och arvsfrågor i
internationella förhållanden är jag inle beredd atl gå in pä frågan om verkan
av etl polygamt äktenskap i vad avser efterlevandepensioneringen eller arbetsskadeförsäkringens
efterlevandeskydd. Det kan finnas anledning alt återkomma lill deima fråga
sedan familjelagssakkunniga redovisat resultatet av sill arbete.
Prop.
1983/84:73 203
5§
Denna paragraf föreslås avskaffad lill följd av att enligt
förslaget i avsnitt 6.3 helt barntillägg skall kunna utges till var och en av
barnets båda föräldrar samtidigt om de båda är berättigade till folkpension.
14 kap. 1 §
Första stycket motsvarar nuvarande 1 §.
Andra stycket, som saknar motsvarighet i dag, anger de olika
former i vilka familjepension från tilläggspensioneringen kan utgå.
Som en
nyhet för tilläggspensioneringen har i tredje stycket tagits in en regel som
med efterlevande make likställer vissa grupper icke gifta samboende.
Bestämmelsen grundar sig på förslag i avsnitt 3.2.2. Likställighelsregeln
överensstämmer med den regel som föreslås gälla inom folkpensioneringen och har
kommenterats under 8 kap. 1 §.
2 §
Paragrafen behandlar rätten till barnpension frän
tilläggspensioneringen och molsvarar nuvarande 4 § första stycket. Liksom i
fräga om folkpensioneringen har i kapitlet reglerna för barnpension flyttats
fram före bestämmelserna om pension till vuxna efterlevande för att markera
barnpensionens centrala ställning inom den reformerade farniljepensioneringen.
Redan av 1 § framgår att barnet skall vara barn till den avlidne försäkrade för
atl barnpension skall utgå.
Åldersgränserna för rätt till barnpension från ATP är
identiska med de som avses gälla för barnpension från folkpensioneringen. De
har kommenterats närmare under 8 kap. 2 §. Även i övrigt kan i fräga om rätten
till barnpension från ATP hänvisas till motiveringen till den paragrafen.
3 §
Paragrafens första stycke upptar regler om
kompensationsgraden för barnpension från tilläggspensioneringen. Del har
motsvarighet i nuvarande 5 §. Eftersom bestämmelserna om barnpension i kapitlet
satts före reglerna om familjepension till efterlevande make har till
paragrafen förts delar av nuvarande 3 § angående underlaget för beräkning av
familjepensionens storlek.
Bestämmelserna pä förevarande område har behandlats i
avsnitt 3.1.4.
Hänvisningen i andra stycket till 8 kap. 3 § andra stycket
innebär all del också frän tilläggspension i form av barnpension skall göras
avdrag med hänsyn till underhållsbidrag till barnet i form av engångsbelopp.
Prop.
1983/84:73 204
I paragrafens första stycke behandlas villkoren för rätt
till tilläggspension i form av omställningsbidrag för en tid av elt år efter
dödsfallet och för förlängd tid. Eftersom villkoren avses överensstämma till
alla delar med de som uppställts för rällen till motsvarande bidrag inom
folkpensioneringen har stycket fått formen av en hänvisning till 8 kap. 4 och 5
§§. Det kan beträffande motiveringen hänvisas till avsnitt 3.2.3.
Hänvisningen i andra stycket lill 10 kap. 4 § berör enbart
ettårigt omställningsbidrag och innebär att, om rätt till sådant bidrag
föreligger efler mer än en avliden, bara elt av bidragen skall utges.
Bestämmelsen har kommenterats under den närnnda paragrafen.
5§
Paragrafen reglerar förutsällningarna för rätlen till
särskill efterlevandebidrag inom ATP och hänvisar lill vad som avses gälla för
folkpensioneringens del enligt 8 kap. 6-10 §§.
6§
I enlighet med vad som föreslagits i avsnitt 3.3.3
innehåller paragrafen en regel att filläggspension i form av särskilt
efterlevandebidrag skall kunna utgå enbart till efterlevande som är bosatta i
Sverige. Detta gäller oavsett medborgarskap. Motsvarighet härtill skall gälla i
fråga orn folkpension i form av särskilt efterievandebidrag (5 kap. 1 §; jfr. 2
§).
Vid bedömningen av huruvida den efterlevande är bosalt i
Sverige får tillämpas samma bosättningsbegrepp som på socialförsäkringsområdet
i övrigt. Detta har senast behandlats i prop. 1981/82:199.
Pä samma
sätt som vad avser folkpension skall i enskilda fall kunna förordnas att
efterlevandebidrag frän tilläggspensioneringen skall utgå även till utomlands
bosatta. I paragrafens andra mening har tagits in en dispensregel av sådan
innebörd. Denna har i huvudsak utformats som en hänvisning lill motsvarande
regel för folkpension i 5 kap. 6 §. En närmare redogörelse för innebörden av
denna folkpensionsregel har lämnats i avsnitt 3.3.
Möjligheten till dispens skall finnas pä samma villkor för
svenska och utländska medborgare (och statslösa). En förutsättning för dispens
år dock att den efterlevande börjat uppbära efterlevandebidrag före flyttningen
frän Sverige.
Vid prövningen om dispens i visst fall skall beviljas blir
det av vikt atl beakta efterlevandebidragets syfte att ge den efterlevande en
fasl fot på arbetsmarknaden. Kan man bedöma att förutsättningar finns atl den
efterlevande inom den närmaste tiden skulle kunna fä etl lämpligt arbete, bör
det därför - såvida inte en indragning med hänsyn till omständigheterna
Prop. 1983/84:73 205
skulle framstå sorn oskälig- normalt sett inte bli
aktuellt att ge dispens frän huvudregeln alt bidraget skall dras in vid
flyttning utomlands. De fall där det i första hand torde komma i fråga att
tillämpa dispensregeln ar sädana där den efterlevande beviljats efterlevandebidrag
till följd av nedsatt hälsa.
7 §
Paragrafen reglerar storleken av omslällningsbidrag och
särskilt efterlevandebidrag från tilläggspensioneringen. Den grundar sig pä
förslag i avsnitten 3.2.3 och 3.2.4.
Omslällningsbidrag och helt särskilt efterlevandebidrag
molsvarar för är räknat 10 % av den avlidnes egenpension, om barnpension
samtidigt utges efter denne, och annars 30 % av egenpensionen.
Partiellt efterlevandebidrag utgör för år räknat, om den
avlidne efterlämnar barn med rätt till pension 5 % (halvt bidrag) resp. 6 2/3
% (två tredjedels bidrag) av den avlidnes egenpension. I annat fall utgör
partiellt efterlevandebidrag 15 % resp. 20 % av denna egenpension.
Den lägre kompensationsgraden för omställnings- och
efterlevandebidrag i fall då också barnpension utgår efter den försäkrade
gäller även i den situationen att den efterlevande maken och barnet eller
barnen bor åtskilda.
Om barnpension upphör att utgå efter den avlidne uppräknas
omställnings- eller efterlevandebidraget från den tidpunkten lill den högre
kompensationsgraden.
8§
Hänvisningen till 8 kap. 12 § innebär att samordning skall
ske mellan tilläggspension i form av särskilt efterlevandebidrag och vissa
andra ersättningar på samma sätt som föreskrivs för folkpensioneringens del.
Har den efterlevande rått till efterlevandebidrag från både folk- och
tilläggspensioneringen skall avräkningen i första hand göras pä
tilläggspensionen och först därefter på folkpensionen.
I paragrafen har tagits in en begränsningsregel i enlighet
med vad som föreslagits i avsnitt 3.1.4. Familjepension från ATP skall alltså
inte kunna utgå med högre sammanlagt belopp än vad som motsvarar den avlidnes
egenpension beräknad enligt 3 § första stycket. Den nedsättning av
barnpensioner och omslällningsbidrag eller sårskilt efterlevandebidrag som kan
komma i fräga med tillämpning av begränsningsregeln skall ske av de olika
pensionerna i förhållande till deras resp. storlek. Om särskilt efterlevandebidrag
utgår efter den avlidne, beaktas härvid detta före sådan samordning som avses i
8 § (jfr. 8 kap. 12 §).
Prop. 1983/84:73 206
Om den avlidne efterlämnar en pensionsberättigad vuxen
efterlevande med rätt till omslällningsbidrag och fem barn med rått till
barnpension, skulle enligt huvudreglerna i 3 och 7 §§ pensionen till änkan
eller änklingen utgå med 10 % av egenpensionen och till barnen med tillsammans
(40-f20-l-20-l-20-(-20) 120 % eller tillhopa 130 % av egenpensionen. Då
familjepensionerna enligt den nu behandlade regeln begränsas lill sammanlagt
100 % av egenpensionen, kominer pensionen lill änkan eller änklingen att sättas
ned till 7,7 % och barnpensionen ät vart och ell av barnen från 24 till 18,46 %
av den avlidnes egenpension.
Den nedsättning som sålunda görs av familjepensionerna
ined tillämpning av begränsningsregeln kommer inte atl bestå för hela den lid
varunder pension kan utgå efter den avlidne. Om familjepensionen lill den vuxne
efterlevande upphör att utbetalas ökas barnpensionerna, fortfarande med
begränsningen att de tillsammans får utgöra högst 100 % av egenpensionen. I del
angivna exemplet höjs alltså barnpensionerna från denna lidpunkt till 20 % av
egenpensionen för vart och ett av barnen. Skulle senare etl av barnen passera
åldersgränsen För rätt till barnpension uppräknas pensionen till de andra
barnen ytterligare så att vart och ett av dem fär den barnpension som följer av
huvudregeln i 3 §, dvs. [(404-20-1-20-1-20) : 4 =] 25 % av den avlidne
förälderns egenpension.
16 kap. 1§
Tillägget i tredje stycket skall ses i samband med den i 8
kap. 10 § (jfr. 14 kap. 5 §) givna möjligheten att begränsa särskill
efterlevandebidrag till viss tid. På molsvarande sätt som. redan i dag gäller
beträffande sjukbidrag, handikappersättning och vårdbidrag fär den tid under
vilken efterlevandebidraget skall utgå förlängas utan särskild ansökan därom.
I femte
stycket har bestämmelserna om rätt till ersättning för kostnader för
läkarundersökning o. d. utvidgats lill att innefatta även undersökningar som en
efterlevande genomgår i anledning av ansökan om särskilt efterlevandebidrag.
Som
framhållits i avsnitt 3.2.4 är avsikten att det vid prövning av en ansökan om
särskilt efterlevandebidrag först skall tas ställning lill om rätt föreligger
till förtidspension (eller sjukbidrag). Denna sistnämnda prövning bör kunna
göras även om den efterlevande inle skulle särskill ansöka om förtidspension
(eller sjukbidrag). Fjärde stycket av nu förevarande paragraf öppnar möjlighet
härtill under förutsättning atl regeringen förordnar därom. Jag avser därför
att senare återkomma till regeringen i frågan.
Prop. 1983/84:73 207
2 §
I paragrafen har tagils in en bestämmelse om möjlighet atl
som villkor för rätt till särskilt efterlevandebidrag föreskriva atl den
efterlevande genomgår undersökning av viss läkare e. d. Bestämmelsen fär
självfallet betydelse endast då nedsättningen av den efterievandes
försörjningsmöjligheter till i vart fall någon del har sin grund i medicinska
faktorer.
3 §
Genom första stycket i paragrafen åläggs försäkringskassan
att, om skäl därtill föreligger, tillse att åtgärder vidtas för att förbättra
den efterlevandes förvärvsmöjligheter innan definitivt beslul meddelas om rätt
lill särskill efterlevandebidrag. Åtgärder sorn avses i paragrafen kan vara av
såväl medicinsk som arbetsmarknadspolitisk arl. Till sådana ålgärder kan knytas
villkor om läkarundersökning m. m. (2 §)eller genomgäng av viss utbildning e.
d. (andra stycket).
Kan en undersökning av här avsett slag befaras dra ut på
liden, kan i förekommande fall med slöd av 20 kap. 2 a § meddelas interimistiskt
beslut om bidrag i avvaktan på att slutlig prövning kan ske. Härigenom kan
undvikas att den efterlevande ställs utan stöd och drabbas av försörjningssvårigheter
under tiden frän det omslällningsbidraget upphör att utgå fram lill dess
ansökningen om särskilt efterlevandebidrag har avgjorts.
Av slor vikt är att försäkringskassan i sådana ärenden som
avses i paragrafen nära samarbetar med andra organ såsom arbetsmarknads- och
utbildningsmyndigheler saml även med sjukvården och socialtjänsten. Med slöd av
20 kap. 9 § kan inhämlas yttrande av länsarbetsnämnd eller annan myndighet om
t. ex. den efterlevandes möjligheter lill förvärvsarbete.
De i andra stycket nämnda villkoren kan uppställas inte
enbart dä rätlen till bidrag prövas första gången utan även senare under den
tid dä den efterlevande uppbär särskilt efterlevandebidrag, bl, a, vid
omprövning av bidragsrätten. Villkor av detta slag bör av naturliga skäl
meddelas efter samråd med arbetsmarknadsmyndighet e, d.
Innebörden av begreppet lämpligt arbete btir utvecklats i
kommentaren lill 8 kap, 7 och 8 §§, Vid tolkningen härav kan ledning härnias
också från vad som gäller i fråga om arbetslöshetsersättning enligl 5 § lagen
(1973:370) otn arbetslöshetsförsäkring och 5 § lagen (1973:371) om konlanl
arbetsmarknadsstöd.
Regler om sanktioner mot efterlevande som vägrar all
efterkomma de villkor som meddelats med stöd av paragrafen finns i 20 kap. 3 §.
I vilken omfaltning försäkringskassan skall se till att
här berörda ålgärder vidtas och i vad mån villkor skall ställas upp får, som
närmare utvecklats i avsnitt 3.2.4, bedömas utifrån varje enskild efterievandes
förhållanden. Vid denna bedömning får hänsyn las lill en rad olika faktorer,
såsom den
Prop. 1983/84:73 208
efterlevandes ålder, tillgängen lill arbetstillfällen pä
hemorten, möjligheten att efter flyttning bereda den efterlevande sådant arbete
som en viss utbildning tar sikte på m. m. Vilken inverkan sädana faktorer skall
ha pä bedömningen har utvecklats i motiveringen till 8 kap. 7 och 8 §§.
5§
Ändringarna i sista stycket föranleds till viss del av det
förslag till ändrade regler för barntillägg som redovisats i avsnitt 6.3 och
som innebär att barntillägg fortsättningsvis inte skall sättas ned dä barnet år
berålligat lill barnpension.
I övrigt tar bestämmelsen sikte på det fall att
barnpension beviljas retroaktivt och att omställningsbidrag eller särskilt
efterlevandebidrag har utbetalats efter den avlidne för liden före
barnpensionsbeslulet. 1 en sådan situation skall göras avdrag från del
retroaktivt utbetalade barnpensionsbeloppet, eftersom omställningsbidraget
eller eflerlevandebidragel här har utgetts med 30 % av den avlidnes egenpension
i stället för rned 10 % som skulle ha skett om barnpensionsbeslutet hade
förelegat redan vid den lidpunkt då bidraget till den vuxne efterlevande
utbetalades.
6§
Eftersom 3 § i dess förutvarande lydelse upphört alt gälla
med verkan fr. o. m. den 1 juli 1983 (SFS 1983:191), har hänvisningen därtill
tagils bort. Den har ersatts av en hänvisning lill 20 kap. 2 a §, som innehåller
bestämmelse av i huvudsak samma innebörd som tidigare i 16 kap. 3 §. Dessutom
har vidtagits vissa rent redaktionella ändringar.
7a §
I paragrafen ges föreskrifter om indragning och
nedsättning av särskilt efterlevandebidrag. En omprövning av rätten till sådant
bidrag kan vara . påkallad av olika skäl. Att ett tidsbegränsat särskilt
efterlevandebidrag skall omprövas sedan den för bidraget bestämda tiden löpt ut
framgår av 8 kap. 10 § (jfr. 14 kap. 5 §). Likaledes framgår av nämnda paragraf
att omprövning skall ske när skäl därtill föreligger, dock minst en gäng vart
iredje är. En omprövning skall göras bl. a. dä det kommit till
försäkringskassans kännedom att den efterlevandes försörjningsmöjligheter har
väsentligl förbättrats. I den nu förevarande paragrafen regleras de ålgärder
som kassan vid omprövningen kan vidta med ett utgående efterlevandebidrag.
Första stycket innehåller regler om definitivt indragning
eller minskning av efterlevandebidrag. Detta skall ske så snart som den
efterlevandes förvärvsmöjligheter har förbättrats väsentligt och förbättringen
kan antas bli bestående under avsevärd tid. För atl förbättringen skall anses
väsentlig bör försörjningsmöjligheterna ha blivit sädana att de, om de
förelegal redan då
Prop. 1983/84:73 209
ansökan gjordes, hade medfört all bidrag inle alls skulle
ha utgetts eller utgetts med en lägre andel av helt bidiag än vad som blivit
fallet.
Indragning eller nedsättning skall ske inte bara om den
efterlevande bar påbörjat etl förvärvsarbete. Även om änkan eller änklingen har
erbjudits elt lämpligt arbete men vägrat atl ta della, skall bidraget kunna
dras in eller sältas ned rned hänsyn till det anvisade arbetet.
Efterlevandebidraget har då fyllt sitt syfte, och den efterlevandes
förvärvsmöjligheter kan inle längre anses nedsatta i den mening som krävs för
rällen till bidrag.
Kan det antas all den inträdda förbättringen inte kommer
att bestå avsevärd tid, varmed bör förstås en lid av minsl etl år, bör inle
komma i fräga att definitivt dra in eller sätta ned bidraget. I sådant fall bör
bidraget dras in eller minskas endast för viss tid. Delta bör ocksä göras redan
om förbättringen är enbart tillfällig, t. ex, att den efterlevande fått arbete
för bara några månader framöver. Föreskrift härom har tagits in i andra
slyckel. Visar det sig senare alt förbättringen är varaklig, skall bidraget
definitivt dras in eller minskas vid denna senare tidpunki. Består ä andra
sidan förbättringen inte för avsevärd tid, kan bidraget ånyo börja utges pä
samma sätt som tidigare sä snart försörjningsmöjligheterna åter har försämrats
i sådan grad att förutsättningar härför föreligger. Indragning eller minskning
för viss tid kan avse en period av högsl ett är. Har arbetet inte upphört eller
minskat i omfaltning under den tiden, fär anses att försörjningsmöjligheterna
har förbättrats för avsevärd tid. Skulle den efterlevande därefter bli utan
arbetet har försörjningssvårigheterna inte längre elt sådant samband med
makens död att särskilt efterlevandebidrag kan utgå pä grund därav.
8§
I första stycket har markerats atl skyldigheten atl anmäla
förbättring av arbetsförmågan åvilar inte enbart den sorn uppbär förtidspension
från folkpensioneringen utan även den som fär sådan pension bara frän ATP.
Vidare har anmälningsskyldigheten för den som uppbär
änkepension ändrats till att avse alla som får familjepension. Skyldigheten
omfattar alla former av familjepension, dvs. barnpension, omställningsbidrag
och särskill efterlevandebidrag frän både folk- och tilläggspensioneringen.
När det gäller barnpension får bestämmelsen egentlig
betydelse endast för studerande som uppbär sådan pension efter fyllda 18 år.
Dessa skall vara skyldiga att underrätta försäkringskassan om förändringar som
inverkar pä rällen till barnpension, t. ex. atl de studier som ulgörgrund för
förmånen har avbrutits.
Motsvarande anmälningsskyldighet åvilar efterlevande som
får omställningsbidrag eller särskilt efterlevandebidrag. Av naturliga skäl är
det inte möjligt för försäkringskassan att i obegränsad omfattning följa eventuella
förändringar i varje enskild efterlevandes förhållanden. Den efterlevande måste
därför själv anmäla till kassan orn hans eller hennes förhållanden
14 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr. 73
Prop.
1983/84:73 210
ändras på sådant sått atl rätlen lill farniljepension
påverkas. Del skall t. ex. göras orn den som uppbär omslällningsbidrag för
förlängd tid upphör att ha vårdnaden om eller bo stadigvarande samman med barn
sorn ar under åtta är. Den som erhåller särskilt efterlevandebidrag kan få
möjligheterna att bereda sig inkomst genom arbele väsentligt förbättrade eller
erhälla någon annan förmän som skall samordnas rned bidraget. Anmälan skall
dessutom göras om en efterlevande med sådani bidrag eller med
omslällningsbidrag för förlängd lid ingår äktenskap eller börjar sammanbo med
annan som avses i 8 kap. 5 § tredje slyckel.
Underläts anmälan skall pensionen kunna dras in för viss
tid eller tills vidare. Den efterlevande kan ocksä med stöd av 20 kap. 4 §
åläggas återbetalningsskyldighet för vad som utbetalats för mycket på grund av
den underlåtna anmälningen.
9§
Tillägget till första meningen har föranletls av förslagel
till 8 kap. 4 § andra stycket (jfr 14 kap. 4 §) som utgör undantag frän regeln
i förevarande paragraf att pensionsförmån ulgår t. o. m. uigången av den månad
varunder rätten till förmånen upphört.
Den nya tredje meningen grundas på förslaget atl
omslällningsbidrag och särskill efterlevandebidrag skall kunna utges längst t.
o. m. utgången av månaden före den varunder den efterlevande fyller 65 år.
11 §
Genom paragrafen ges möjlighet att dra in eller sälta ned
farniljepension i vissa situationer då den efterlevande har varit vållande till
dödsfallet. Dessa regler avser även de nu föreslagna formerna av
familjepension. Eftersom strafflagen ersatts av brottsbalken har hänvisningen
till strafflagen ersatts med en hänvisning till motsvarande bestämmelser i
brottsbalken.
17 kap.
1 §
Grunden för den föreslagna ändringen är att avdrag skall
kunna göras även på familjepension som utbetalas för förfluten lid med hänsyn
till socialbidrag som utgått för denna tid,
2 §
Paragrafen innehåller regler om samordning mellan pension
enligl AFL och förmåner frän äldre lagar om yrkesskadeförsäkring. De föreslagna
ändringarna innebär att efterlevandelivränta på grund av yrkesskadeförsäkring
skall medföra minskning även av omslällningsbidrag och särskill
Prop. 1983/84:73 211
efterlevandebidrag, I dag gäller att folkpension i form av
iinkepension efler sådan samordning alllid skall utges med minst hälften av vad
som annars skulle ha utgått. Någon motsvarighel härtill har inte upptagits
beträffande omslällningsbidrag och särskilt efterlevandebidrag. Vid samordning
enligl paragrafen skall dessa bidrag således i princip kunna helt bortfalla.
18 kap.
20 §
Frågor om särskill efterlevandebidrag skall enligt
förslagel avgöras av pensionsdelegation. Detta skall ses mol bakgrund av atl
ärenden om sådant bidrag kommer att kräva särskilt kvalificerad handläggning
och ;iv att del i vissa fall kan bli aktuellt atl samlidigl pröva förutsättningarna
för riillen till förtidspension.
20 kap.
2§
Ändringen i iredje stycket grundas pä förslaget i avsnitt
6.2 all blivande adoptivföräldrar till ett utländskt barn skall fä rätt att
uppbära barntillägg för barnet redan innan adoptionen genomförts, om den
blivande adoptivföräldern erhåller ålders- eller förtidspension frän
folkpensioneringen. Den blivande adoptivföräldern måste ha lagit emot barnet
för värd och fostran hår i landet efler tillstånd av socialnämnd enligt 25 §
socialtjänstlagen (1980:620). Regeln överensstämmer med vad som gäller för
särskild föräldrapenning och vårdbidrag saml - enligt 4 § andra stycket lagen
(1947:529) om allmänna barnbidrag - även för barnbidrag. Motsvarighet härtill
föresläs i det nya fjärde stycket införd ocksä beträffande barnpension, och del
kan därför hänvisas till kommentaren därtill.
1 det nya fjärde stycket föreskrivs sålunda all, vid
tillämpning av beslämmelserna orn rätt till barnpension från folk- och
tilläggspensioneringen, skall med biologiskt barn till en avliden förälder
likställes ett utländskt barn som i adoptionssyfle har förts lill Sverige och
med socialnämnds medgivande tagits emot i elt enskilt hem för vård och fostran
i sådani syfte. Regeln grundar sig på förslag i avsnitt 3.1,2,
Bestämmelsen knyter an till föreskriften i 25 §
socialtjänstlagen, som reglerar fosterhemsplacering. För att räll till
barnpension skall föreligga efter den presumtive adoptivföräldern är del inle
lillräckligt att barnet är av ulländsk härkomst. Har barnet kommil till Sverige
utan att tanken varit att det skall adopteras här i landel föreligger således
inle rätt till barnpension även om en adoption senare har blivit aktuell. I
dessa fall görs alltså ingen skillnad mellan utländska och inhemska barn.
I barnpensionshänseende anses barnet som efterlevande lill
den presumtive adoptivföräldern och får således rätt lill barnpension efler
denne pä
Prop. 1983/84:73 212
samma sått som om en adoption redan Inirniit komma lill
stånd före dödsfallet. Härav följer bl. a. all barnet fär behälla sin pension
orn den avlidnes make senare ensam fullföljer adoptionen eller gifter om sig.
Orn barnet däremot adopteras ;iv en annan person, upphör självfallet - pä samma
sätt som för biologiska barn sorn adopteras bort - rällen lill barnpension
efler den presumtive adoptivföriiklern.
Rällen till barnpension förutsätter alt den blivande
adoptivföräldern har tagit emot barnet här i landel i adoptionssyfle innan hiin
eller hon avled. De barn sorn här är aktuella saknar regelmässigt svenskt medborgarskap.
Beslämmelserna i 5 kap. 4 § om ttllännings rätt lill barnpension blir således
tillämpliga i detta fall. Det betyder att barnet eller den avlidne rnäsle ha
uppfyllt kvalifikationsvillkoren i nämnda paragraf för att barnpension skall
kunna beviljas. Till följd av bestäininelsen i sista meningen i del nu
förevarande stycket skall dock vid tillämpningen av 5 kap. 4 § barnet anses
säsorn bosall i Sverige vid dödsfiillet.
Adoption av ett utländskt barn i Sverige kommer till stånd
genom atl svensk domstol lämnar lillsländ lill adoptionen eller genom all ett i
barnets ursprungsland meddelat adoptionsbeslul godkänns i Sverige av statens
nämnd för internationella adoplionsfrågor. Den prövning som därvid görs om
förutsättningarna för adoption enligt svensk lag är för handen kommer av
naturliga skäl inle alt kunna göras i det fall titt den blivande adoptanlen
avlider innan ställning hunnit las i adoplionsärendet. Någon motsvarande
prövning bör inle ske när del gäller atl avgöra frågan om barnpension. Har adoptionsförfarandel
framskridit sä långt atl socialnämndens medgivande inhämtats och barnet tagits
emot i fosterhemmet i adoptionssyfle fär. såvitt gäller rätten till
barnpension, tillräckliga garanlier anses föreligga för att en adoption skulle
ha kommil till stånd om den tilltänkte adoptivföräldern inte avlidit innan
adoplionsärendet hunnit prövas.
Med den regel sorn nu föresläs skulle kunna tänkas
uppkomma fall där barnet, utöver barnpension enligt AFL efler den presumtive
adoptivföräldern, är berättigat till barnpension åven efler en biologisk
förälder enligt etl socialförsäkringssystem i sill ursprungsland. Som betonats
under remissbehandlingen synes man dock i praktiken kunna utesluta den
möjligheten. Någon särskild reglering för sådana fall har därför inle befunnits
motiverad utöver vad sorn i 17 kap. 5 § och förordningen (1979:131) orn
beräkning av folkpension i vissa fall föreskrivs om likställande av pension
enligt ulländsk lagstiftning med ATP vid beräkning av folkpensionsförmåner.
Enligt förslagel skall presumtiva adoptivbarn likställas
rned biologiska barn endast i vad avser rätten till barnpension. Däremot skall
nägol sådani likställande inte ske då fräga är om rätt för vuxen efterlevande
lill omslällningsbidrag grundat pä barnförekomst. Såvitt gäller del förlängda
omstållningsbidraget fär detta förhållande emellertid inte någon större
betydelse i nu berört hänseende. Enligt 8 kap. 5 S och 14 kap. 4 § krävs
sålunda för rätten till sädanl oniställningsbidrag all den efterlevande -
Prop. 1983/84:73 213
förulom alt han eller hon uppfyller villkoren för räll
till omslällningsbidrag för en tid av ett är-har vårdnaden orn och
stadigvarande sammanbor ineti etl barn. sorn vid dödsfallet stadigvarande
vistades i iiiakariias lierrr. Däremot krävs inle alt barnet stod under vårdnad
av makarna eller endera av dem vid tidpunkten för dödsfallet. Har makarna
ttigit emot ett barn i adoptionssyfte, får detta anses ha stadigvarande vistats
hos dem vid dödsfallet, Fullföljer den efterlevande maken ensam adoptionen sedan
den andre maken avlidit eller' fär den efterlevande ändå vårdnaden orn barnet,
iir således f(>rLrtsältningarna för rätt till förlängt omställningsbidrag
uppfyllda i nu berört hiinseende.
3 §
1 paragrafens andra stycke har tagils in en bestäninielse
om sanktioner vid åsidosättande av villkor - i fråga om särskilt
efterlevandebidrag - som uppställts med stöd av 16 kap. 3 §. Dessa sanktioner
kan tillämpas i fall dä efterlevande vägrar att följa villkor om utbildning,
rehabilitering, antagande av erbjudet arbele m. ni. Även sanktionerna i
paragrafens första stycke kommer atl gälla beträffande de nu föreslagna
familjepensionsformerna.
En grund för indragning av särskilt efterlevandebidrag med
slöd av andra stycket är atl den efterlevande vägrar att iirita ett erbjudet
lämpligt arbete. Om det erbjudna arbetet skulle vara pä halvtid eller av mindre
oinfattning, bör bidraget i stället minskas sä atl del svarar mot den
nedsättning av försörjningsmöjligheterna som skulle återstå om den efterlevande
hade accepterat del erbjudna arbetet.
Övergångsbestämmelserna
Punkt I
Som angetts i avsnitt 2.2 och 3.4 föreslås den nya
lagstiftningen i dess helhet träda i kraft den 1 januari 1985.
Punkt 2
I enlighet med vad sorn utvecklats i avsnitt 3.4 skall i
princip äldre bestämmelser fortfarande gälla i de fall rätlen lill
farniljepension grundas pä dödsfall sorn har inträffat före ikraftträdandet.
Den nya lagstiftningen skall sorn huvudregel gälla i siluationer dä dödsfallet
inträffar den I januari 1985 eller senare. Frän denna huvudregel föreskrivs
dock i de följande punkterna vissa undantag såvitt gäller barnpension och
beträffande familjepension till änkor och därmed jämställda kvinnor.
Huvudregeln gäller fullt ut i fråga orn rällen lill
farniljepension för efterlevande män. En förutsättning för all dessa skall
kunna beviljas omslällningsbidrag eller särskill efterlevandebidrag är således
atl makan
Prop.
1983/84:73 214
(eller därmed jämställd) avlider efler utgången av är
1984.
1 fräga om efterlevande vuxna kvinnor innebär besliinunelsen
att familjepension utgår i form av änkepension om mannen har avlidit föreden I
janutiri 1985. Beroende pä vid vilken tidpunkt dödsfallet har inträffat utges
änkepensionen enligl nuvartmde regler i AFL eller enligt tidigare bestämmelser
om änkepension. Har rnarmen avlidit före den I juli 1960 bestäms alltså
pensionen fortfarande rned tillämpning av 16 § lagen (1962:382) angående
införande av lagen orn allmän försäkring, dvs, den är hell eller delvis
inkomstprövad.
Alt pension lill en efterlevande kvinna, vars make har
avlidit före ikraftträdandet, kan utges endasl i forrn av änkepension innebär
att en sådan kvinnas rätt till efterlevandepension frän folk- och
tilläggspensioneringen skall bedömas helt enligl äldre regler. Uppfyller
kvinnan inle förutsättningarna för rätt till änkepension, kan alltså inte
heller utgå familjepension enligt de nya bestämmelserna. Detta är fallet även
om hon i övrigt skulle uppfylla villkoren för rått till de nya
efterlevandeförmånerna. Exempel på en särskild sådan situation är följande. En
icke gift efterlevande kvinna, som sammanbott med en sedermera avliden man
under förhållanden sorn anges i förslaget till 14 kap. 1 § Iredje stycket, är
enligl dagens regler inle berättigad lill änkepension från ATP rnen väl från folkpensioneringen.
Framdeles skal! i denna situation kunna utges farniljepension i dess nya former
ocksä från ATP. Eftersom äldre regler skall ha fortsatt tillämpning om
dödsfallet har inträffat före ikraftträdandet, föreligger emellertid inte rätt
till familjepension frän ATP enligt det nya systemet för en kvinna i denna
situation.
Rätten till änkepension som med slöd av förevarande punkl
utges efter ikraftträdandet skall-med det undantag som anges i punkt 7-bedömas
med tillämpning av nuvarande regler för änkepension. Även hittillsvarande
bestämmelser om beräkning av änkepensionen och om tilläggsförmäner härtill har
fortsatt tillämpning. Enligt dessa regler får avgöras bl. a. frågan om
indragning av en utgående änkepension. Det innebär också att 8 kap. 3 § andra
stycket och 14 kap. 2 § tredje stycket i nuvarande lydelse alltjämt gäller i
situationer då dödsfallet har inträffat före den 1 januari 1985. Om sålunda
änkepensionen för en kvinna har dragits in exempelvis till följd av att hon
ingått äktenskap, skall hon - om del nya äktenskapet efter ikraftträdandet av
den reformerade familjepensioneringen upplöses innan det bestätt i fem år-kunna
återfå änkepensionen efter den förste mannen.
Punkl 3
I förevarande punkt föreskrivs såvitt avser rätten till
barnpension vissa undantag från den i punkt 2 intagna huvudregeln i
övergångshänseende. Regleringen grundar sig på de överväganden som redovisats i
avsnitt 3.4.2. Bestämmelsen i första stycket innebär alt vissa av
förändringarna på barnpensionsområdet skall ha tillämpning fr. o. rn.
ikraftträdandet åven om
Prop. 1983/84:73 215
föräldern eller föräldrarna har avlidit dessförinnan. De
nya regler som avses är 5 kap. 4 § första stycket c (sänkt kvalifikationslid
för utländska barns rätt till folkpension vid bosättning i Sverige), 8 kap, 2 §
och 14 kap. 2 § (de nya åldersgränserna för rätt lill barnpension från folk-
och tilläggspensioneringen) saml 8 kap. 3 § (nivåerna för barnpension från
folkpensioneringen). 1 de två sistnämnda hänseendena har dock föreskrivits vissa
begränsningar i andra stycket och i punkt 4. Också de nya bestämmelserna i 16
kap. 8 § och 17 kap. 1 § angående anmälningsskyldighet resp. avräkning vid
retroaktiv utbetalning skall gälla beträffande sådan barnpension varlill rått
uppkommit före ikraftträdandet.
Beträffande
övriga förändringar på barnpensioneringens område följer av huvudregeln i punkt
2 alt de nya bestämmelserna skall tillämpas endasl då dödsfallet inträffar
efter ikraftträdtmdet. Sålunda kan den i 20 kap. 2 § fjärde stycket intagna möjligheten
för utländska barn som förts till Sverige i adoptionssyfte atl fä barnpension,
om någon av de tilltänkta adoptivföräldrarna skulle avlida, göras gällande
endast i situationer dä dödsfallet äger rurn under är 1985 eller senare.
Detsamma gäller de nya kompensationsgraderna för barnpension frän ATP (14 kap.
3 § första slyckel) liksom möjligheten för föräldralösa barn att samlidigl
erhälla tilläggspension i form av barnpension efler båda föråldrarna. Har
föräldern eller föräldrarna avlidit dessförinnan har äldre regler fortsatt
tillämpning. Om etl barn har förlorat en av sina föräldrar före ikraftträdadet
och den andre föräldern avlider efler ikraftträdandet, skall dock barnet kurma
erhålla tilläggspension efter dem båda. 1 sådant fall beräknas pensionen efter
den första föräldern enligl äldre regler och pensionen efter den sisl avlidne
föräldern rned tillämpning av de nya bestämmelserna.
1 andra stycket har såvitt gäller de nya åldersgränserna
för rällen lill barnpension från tilläggspensioneringen (14 kap. 2 §) upptagits
en särskild övergångsbestämmelse till förmän för barn som vid ikraftträdandet
har fyllt 18 men inle 19 är, dvs. är födda under år 1966. Om elt sädanl barn
har rätt lill barnpension vid utgången av är 1984 skall pensionen inte dras in rned
tillämpning av de nya reglerna, oavsett om barnet bedriver studier som enligt
14 kap. 2 § i dess nya lydelse berättigar lill barnpension frän ATP efler
fyllda 18 är eller inte. Till barn i denna situation skall tilläggspensionen
kunna fortsätta atl utbetalas fram t. o. rn. den månad varunder barnet fyller
19 år.
I fräga om all barnpension som belöper pä lid före är 1985
gäller äldre regler fortfarande.
Punkt 4
1 denna punkt ges vissa särskilda övergångsbestämmelser om
samordning mellan barnpension och sådan änkepension sorn efter ikraftträdandet
av det nya regelsystemet utges med stöd av övergångsreglerna i punkt 2 eller
punkt 5. Reglerna utgör undantag frän huvudreglerna på barnpensionsområdel i
Prop.
1983/84:73 216
punkl 2 och punkl 3 första stycket. Motivering för
undantagen har lämnats i avsnitt 3.4,2. De innebär att inom såväl folk- som
tilläggspensioneringen barnpensionen skall samordnas rned änkepensionen. Detta
gäller oavsett orn dödsfallet inträffat före eller efter ikraftträdandet. I
dessa fall utgår änkepensionen på den nivå som följer av nuvarande regler. Med
hänsyn härtill har upptagits bestämmelse orn att barnpension sorn utges efter
den avlidne kan reduceras. Självfallet gäller reglerna under förevarande punkt
endasl under förutsättning all barnpensionen och änkepensionen utges efter en
och samma person.
Av punkl 3
följer att barnpension frän folkpensioneringen skall beräknas enligt de nya
reglerna ocksä i situationer dä föräldern avlidit före den I januari 1985.
Enligt huvudregeln i den punkten skall således en tidigare beviljad barnpension
i förekommande fall räknas upp fr. o.m. januari 1985. Om det dä emellertid
utgår ocksä folkpension i forrn av änkepension efter den avlidne, skall - som
anges i andra stycket - barnpensionen ocksä fortsättningsvis beräknas enligt de
regler sorn nu gäller enligl 8 kap. 6 §. Della betyder atl minskning skall
göras från garanlinivån för barnpensionen med hänsyn till den änkepension frän
folkpensioneringen sorn utges till en kvinna som är mor till barnet eller som
varit gift rned barnets far eller har eller har haft barn med denne. Del krävs
att barnet och den änkepensionsberätli-gade kvinnan stadigvarande sammanbor.
Erhåller barnet barnpension efter båda föräldrarna, skall däremot-på sarnma
sått som gäller i dag enligt 8 kap. 6 § andra stycket - någon avräkning med
hänsyn till änkepensionen inte äga rum. Endast sådan änkepension sorn faktiskt
utbetalas skall beaktas,
I tredje stycket föreskrivs samordning mellan barnpension
och änkepension från ATP. Derma bestämmelse blir tillämplig endasl dä barnels
förälder avlider efter ikraftträdandet. Har dödsfallet inträffat dessförinnan
följer redan av punkt 2 all barnpensionen ocksä fortsättningsvis skall utgå med
hittillsvarande kompensationsgrad. Om emellertid barnets far avlider under är
1985 eller senare kan - med slöd av övergångsregeln i punkl 5 - beviljas
änkepension från ATP efler honom vid sidan av barnpension ät barnet. I sådani
fall skall barnpensionen utges med den kompensationsgrad som följer av 14 kap.
5 § i dess nuvarande lydelse (dvs. rned 15 % av den avlidnes egenpension för
etl efterlevande barn och rned en ökning rned 10 % därav för varje ytterligare
barn) i stället för med den kompensationsgrad som anges i 14 kap. 3 § första
stycket i dess nya lydelse. För såväl änkepensionen som barnpensionen kommer
alltså i detta fall all gälla de kompensationsgrader som följer av de
hittillsvarande reglerna.
Nuvarande
regel i 16 kap. 5 § sjunde stycket skall i tillämpliga fall gälla även efter
ikraftträdandet. Bestämmelsen tar sikte på samordning rnellan en
tilläggspension i form av barnpension sorn utges för förfluten lid och en
änkepension frän tilläggspensioneringen som tidigare utbetalats för samma tid.
I denna situation skall avdrag göras på barnpensionen för vad som
Prop.
1983/84:73 217
utbetalats rned för högt belopp i änkepension (skillnaden
mellan 40 och 35 % av den avlidnes egenpension).
Punkl 5
Den i förevarande punkt intagna övergångsbestämmelsen
ulgör undantag frän huvudprincipen atl tidpunkten för dödsfallet skall vara
avgörande för om rällen till familjepension för en efterlevande kvinna skall
fastställas enligt nuvarande system eller enligt de nya reglerna. I enlighet
med vad sorn föreslagils i den allmänna motiveringen under avsnitt 3.4.3 avser undantaget
kvinnor som år födda är 1934 eller tidigare och som vid ikraftträdandet alltså
är 50 år eller äldre.
Rätten
till efterlevandepension från folk- och tilläggspensioneringen skall för dessa
kvinnor bestämmas rned tillämpning av hittillsvarande regler oberoende av atl
maken (eller därmed likställd) avlider först efler den nya lagstiftningens
ikraftträdande. Om del av någon anledning inle föreligger rått till änkepension
för en kvinna sorn omfattas av regeln i förevarande punkt, kan hon inle heller
erhålla efterlevandepension enligl det nya systemet. För änkepension som
nybeviljas efler ikraftträdandet gäller-ined det undanlag som anges i punkl 7 -
nuvarande regler fullt ul (jfr. under punkt 2).
Punkt 6
Förevarande övergångsbestämmelse reglerar det fall alt en
kvinna samtidigt blir berättigad såväl lill änkepension enligl dagens regler
som lill omslällningsbidrag eller särskilt efterlevandebidrag enligt det nya
regelsystemet. Detta kan inträffa i vissa speciella fall för kvinnor, som är
födda efter är 1934 och som har blivit änkor och beviljats änkepension före
ikraftträdandet av det nya regelsystemet. Skulle en sådan änka gifta om sig.
kommer änkepensionen att dras in med stöd av 8 kap. 3 § andra slyckel resp. 14
kap. 2 § tredje stycket i nuvarande lydelse. Om den nye maken därefter
avlider-efter ikraftträdandet - inom fern års tid, återinträder rätlen till
änkepension efter den förste maken. Dessulom kan kvinnan bli berättigad till
efterlevandepension i de nya formerna efter den sist avlidne mannen. För fall
av detta slag föreskrivs i nu förevarande punkl atl endasl änkepensionen skall
utges. Regeln blir tillämplig även om efterlevandepension enligl del nya eller
det äldre systemet utges enbart från folk- eller tilläggspensioneringen. Bestämmelsen
har viss motsvarighet i 10 kap. 4 § första stycket och 14 kap. 7 § i dessa
paragrafers nuvarande lydelse.
Prop. 1983/84:73 218
Punkt 7
I förevarande punkt har upptagits regler om samordning
mellan ålderspension och övergångsvis utgiven änkepension frän tilläggspensioneringen.
Motiven för de föreslagna reglerna har redovisats i avsnitt 3,4,4.
Samordningsreglerna gäller oavsett tidpunkten för
dödsfallet och tillämpas i förekommande fall frän ikraftträdandet. Är änkan
född är 1924 eller tidigare och berättigad till änkepension när lagen träder i
kraft, skall någon samordning emellertid inte göras vare sig frän
ikraftträdandet eller senare.
Samordningen
innebär att änkepensionen från ATP skall minskas med den ålderspension från
tilläggspensioneringen som änkan är berättigad till för sarnma månad.
Avräkningen görs krona rnot krona. Änkepensionen utges alltså endasl i den män
som den beloppsmässigt överstiger ålderspensionen.
Av andra slyckel framgår alt en änka som omfatlas av
samordningsregeln i första stycket och som är 65 är eller äldre inte kan
uppskjuta ullaget av den ålderspension från ATP vartill hon är berättigad och
därigenom undvika all samordning görs mellan änkepensionen och denna
ålderspension. Om en sådan änka avstår från all ta ut ålderspensionen, skall
fr. o. rn. den månad varunder hon fyller 65 år ändå göras en samordning rnellan
änkepension och ålderspension. Samordningen avser då den ålderspension som
skulle ha utgått om kvinnan hade erhållit rätt därtill fr. o. m. 65-årsmånaden,
Vid tillämpning av första stycket likställs dessutom rned
den ålderspension som änkan uppbär sådan ålderspension som hon skulle haft rätt
att erhålla om hon inte själv hade gjort undantagande från ATP enligt 11 kap. 7
§ AFL i dess lydelse före år 1982. Även ålderspension som skulle ha utgetts orn
änkan inte hade underlåtit att erlägga fastställd avgift till ATP för rnkornst
av annal förvärvsarbete än anställning likställs rned utgående ålderspension
vid tillämpning av samordningsregeln i första stycket.
Punkt 8
Enligt förslaget i avsnill 6 skall de nya reglerna orn
barntillägg sorn huvudregel börja tillämpas direkt från ikraftträdandet den 1
januari 1985. Tillägg som utges för tiden därefter skall alltså beräknas enligt
de nya bestämmelserna i 9 kap. 1 § och 20 kap. 2 § tredje stycket. Samtidigt
upphör 10 kap. 5 § att gälla. I princip omfattar de nya reglerna alltså såväl
barnlillägg som beviljats före som tillägg beviljade efter ikraftträdandet.
Utgår emellertid barntillägg redan vid den nya lagstiftningens införande, får derma
inle leda till att det utgående tillägget upphör eller minskas orn så inte
skulle ha skett ocksä med tillämpning av hittillsvarande regler. Föreskrift
härom har intagits i förevarande punkt. Denna föreskrift blir tillämplig även i
det fall all den barntilläggsberättigade efter ikraftträdandet direki övergår
frän en huvudförmån till en annan, t. ex. genom utbyte av sjukbidrag mot
förtidspension, förtidspension mot ålderspension eller partiell förtidspension
rnot
Prop.
1983/84:73 219
hel sådan pension. Den gäller givelvis även i fall dä ett
tidsbegränsat sjukbidrag förlängs.
Föreskriften kan komma att bli aktuell i fall då
barntillägg utgår för styvbarn med stöd av den nuvarande bestämmelsen i 9 kap.
1 § första stycket andra meningen, vilken saknar motsvarighet i den nu
föreslagna lagstiftningen. Föreskriften kan vidare komma att tillämpas i vissa
fall då barntillägg utges för tre eller flera barn i en och samma familj. Som
framgår av avsnitt 6.4 kan under vissa förutsättningar barnlilläggsbeloppel i
sådant fall bli högre med nuvarande regler än som följer av den nya
reduceringsregeln i 9 kap. 1 § tredje stycket.
Den nu behandlade övergångsregeln blir tillämplig inte
enbart når barntillägg ulgår redan vid ikraftträdandet utan även i den
situationen att barnlillägg efter ikraftträdandet beviljas någon retroaktivt
för december 1984 och för tid därefter.
Äldre bestämmelser gäller givetvis fortfarande beträffande
barntillägg som belöper på tid före ikraftträdandet.
Punkl 9
I avsnitt 5 har föreslagits att hustrutillägget skall
avvecklas med en viss övergångstid. Enligt förslaget skall detta ske med början
vid samma tidpunkt sorn de nya bestämmelserna om familjepension träder i kraft.
Äldre regler om huslrutillägg skall dock i viss ulsiräckning tillämpas även för
liden efter den 31 december 1984.
Det framlagda förslaget till ändring av 10 kap, 4 § andra
slyckel innebär bl, a, att samordningen mellan hustrutillägg och vissa andra
pensionsformer avskaffas. Detta är en konsekvens av atl hustrutillägget
avvecklas. Under den övergångstid då hustrutillägg alltjämt kan utgå skall
samordningsregeln i den paragrafen emellertid fortsätta alt gälla. Detta följer
av övergångsbestämmelsen i förevarande punkt.
Punkt 10
Den i förevarande punkl intagna övergångsbestämmelsen har
behandlats i kommentaren till 5 kap.
Punkl 11
Orn det i en annan lag än AFL eller i en förordning
hänvisas lill änkepension enligt AFL skall därmed avses sådan änkepension som
utges med stöd av punkt 2 eller 5, om annat inte framgår av omständigheterna.
Med änkepension kan i regel alltså inte likställas omställningsbidrag eller
särskilt efterlevandebidrag.
Prop. 1983/84:73 220
10.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring
5 kap.
2§
Andra stycket anger de olika former av
efterlevandelivränta sorn kan utgå enligt kapitlet. I enlighet med de
överväganden sorn redovisats i avsnill 4 skall livränta alltså kunna utges lill
efterlevande barn sarnl lill vuxna efterlevande i forrn av omställningslivränta
och särskild efterlevandelivränta.
1 tredje
stycket har intagits bestämmelse orn likställande i vissa fall av icke gifta
samboende med gifta. Motsvarande regel finns i dag i 6 §. 1 den nya
bestämmelsen har kretsen likställda utvidgats i enlighet med vad som
föreslagils under avsnitt 4.3.1. Bestämmelsen överensslämmer rned motsvarande
regler i 8 kap. 1 § tredje stycket och 14 kap. 1 § tredje slyckel AFL.
3 §
Paragrafen, som motsvarar nuvarande 2 § andra, tredje och
fjärde styckena, anger underlaget för beräkning av efterlevandelivränta (ersältningsunderlaget).
4 §
För atl markera den centrala ställning som avses tillkomma
livräntor till efterlevande barn har i förslaget reglerna härom flyttats fram
före bestämmelserna om rätten till livränta för efterlevande make.
Första
stycket i paragrafen upptar de nya åldersgränserna för rätt till barnlivränta.
Som angells i avsnitt 4.2 har bestämmelserna utformats efter mönster av vad som
föreslås gälla beträffande barnpension inom folk- och tilläggspensioneringen.
Det kan därför hänvisas till komnienlaren lill 8 kap. 2 § i förslaget till lag
om ändring i AFL.
Hänvisningen i andra stycket till 8 kap. 3 § andra stycket
AFL innebår att avdrag skall göras pä barnlivränta för engångsbelopp som kan ha
ulgetls lill barnet i underhållsbidrag. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 9 §
andra stycket.
Även 20 kap. 2 § fjärde stycket AFL skall gälla
beiräffande rätten lill barnlivränta enligl LAF. Härigenom ges etl utländskt
barn, som tagils ernol här i landet i adoptionssyfle av den försäkrade, räll
lill livränta om den försäkrade skulle avlida innan adoptionen genomförts (jfr
under avsnitt 4.2).
Nuvarande Iredje stycket i 9 § föresläs upphävt till följd
av alt rätten lill barnlivränla för styvbarn skall avskaffas (avsnill 4.2).
Prop.
1983/84:73 221
5§
Paragrafen anger storleken av livränta lill barn. Jämförd
ined den nu gällande bestämmelsen i 10 § innebär paragrafen den ändringen att
barnlivränla alllid skall beräknas efter de procenttal som i dag galler dä den
försäkrade inte efterlämnar livränteberättigad änka. I avsnitt 4.2 har detta
förslag utvecklats närmare.
6§
I paragrafen upptas regler för rätten till de i avsnitt
4.3.2 föreslagna tvä formerna av omställningslivränta. Förutsättningarna härför
anges genom hänvisning lill motsvarande regler för omställningsbidrag i 8 kap.
4 och 5 §§ AFL. Det kan därför hänvisas till motiveringen till dessa lagrum.
Någon
motsvarighet lill nuvarande 7 § har inle upplagils beträffande
omställningslivränta och särskild efterlevandelivränta. Regeln i nämnda
paragraf innebär att livräntan till en kvinna, som sammanbott med den
försäkrade under äktenskapsliknande förhållanden utan atl ha varil gift med
denne, minskas med hänsyn till det underhållsbidrag som kvinnan kan uppbära
från förutvarande make och med vissa ersättningar som har sin grund i tidigare
äktenskap och som skulle ha fallit bort vid omgifte. Att göra molsvarande
avräkning på omställningslivränta eller särskild efterlevandelivränta skulle
strida mot utformningen i övrigt av de förmånerna.
7 §
1 paragrafen regleras förutsättningarna för rätten till
sårskild efterlevandelivränta. Detta görs genom hänvisning lill motsvarande
regler i fråga om rätten lill särskilt efterlevandebidrag inom den allmänna
pensioneringen i 8 kap. 6-10 §§ AFL. Innebörden av reglerna har utvecklats
under avsnitt 10.11 kommentaren till de nämnda paragraferna.
Hänvisningen i andra stycket lill olika regler i 16 kap.
AFL innebär att beträffande särskild efterlevandelivränta skall gälla vad som
där sägs om föreskrift om undersökning av viss läkare m. m. (16 kap. 2 § AFL),
skyldighet för försäkringskassa all ta initiativ till rehabilitering in, m, och
för den efterlevande att dellaga i sådan verksamhet (16 kap, 3 § AFL) samt
indragning och nedsättning av efterlevandebidrag (16 kap. 7 a § AFL). Även 14
kap. 6 § AFL skall - som föreslagits i avsnitt 4.4 - tillämpas när det gäller
möjligheterna att uppbära sårskild efterlevandelivränta vid bosättning utanför
Sverige.
Någon motsvarighet till nuvarande 8 och 11 §§oni rätt till
efterlevandelivränta för frånskild kvinna resp. förälder till den försäkrade
har inte upptagits i lagförslaget. Motivering härför har lämnats i avsnitt
4.3.1. I förslagel har inte heller intagits motsvarighet till nuvarande 13 § om
nedsättning av
Prop. 1983/84:73 222
efterlevandelivräntor som samtidigt utgår till flera vuxna
efterlevande efter den avlidne, eftersom fall som regleras i den paragrafen
inte kommer att kunna uppstå inom ramen för det nya systemet för
efterlevandeslöd.
8§
Paragrafen anger storleken ;iv omställningslivränta och
särskild efterlevandelivränta. Jämförd med nuvarande bestämmelse i 4 § om
storleken av änkelivränla innebär paragrafen den ändringen att livräntan ulgör
20 i stället för 40 % av ersältningsunderlaget dä den försäkrade efterlämnar
även livränteberättigat barn. I sådant fall skall enligt förslagel livräntan
till barnet utgå utan minskning med hänsyn till den livränta som utges till den
vuxne efterlevande (5 §).
Motsvarighet saknas till nuvarande stadgande i 4 § andra
slyckel om femtondelsreducering av livränta till en vuxen efterlevande.
9§
I paragrafen ges bestämmelse om samordning mellan särskild
efterlevandelivränta och vissa andra förmåner. Detta görs genom en hänvisning
lill motsvarande regel i 8 kap. 12 § AFL för särskilt efterlevandebidrag frän
den allmänna pensioneringen.
Andra
meningen reglerar samordningen i fall dä den efterlevande har rätt fill såväl
särskilt efterlevandebidrag som särskild efterlevandelivränta. Eftersom
förutsättningarna för rätt till efterlevandelivränta överensstämmer med de som
avses gälla för efterlevandebidrag, kommer en efterlevande som är berättigad
till den förra förmånen i regel atl vara berättigad också till den senare. Som
framgår av 6 kap. 1 § skall livräntan och pensionen inbördes samordnas enligt
de principer som gäller i dag, dvs. livräntan utgår endasl i den män den
överstiger pensionen. Detta innebär att, om den efterlevande har rått till
såväl särskilt efterlevandebidrag och särskild efterlevandelivränta som annat
stöd av i paragrafen avsett slag (dvs. stöd i de former som anges i 8 kap. 12 §
AFL), samordning med det senare måste ta sikte på del belopp som utgår i form
av livränta och pension sedan dessa försl samordnats med varandra. Översfiger
det andra slödel därvid vad som ulgår i pension och livränta, skall således
sistnämnda förmåner över huvud taget inte utges. Är däremot pensionen och
livräntan större än det andra stödet, utgår de förstnämnda förmånerna som
utfyllnad till det senare. Vid denna samordning skall avräkning i första hand
göras på livräntan och därefter på pensionen. Innebär avräkningen atl livräntan
helt faller bort, görs enligt förslaget lill 14 kap. 8 § AFL reduktion därefter
först pä tilläggspensionen och sedan på folkpensionen.
Prop.
1983/84:73 223
10 §
Paragrafen motsvarar nuvarande 12 §.
11 §
Begränsningsregeln i första stycket överensstämmer med
nuvarande 14 §.
Hänvisningen
i andra stycket till 16 kap. 1 § AFL innebär bl. a. att det i princip skall
krävas att den efterievande ansöker om efterlevandelivränta för atl fä rätt
därtill. Enligt nuvarande praxis utreder dock försäkringskassorna även utan
ansökan om en efterlevande till en avliden försäkrad har rått till ersättning
på grund av arbetsskada, om del av uppgifter som kassan har tillgängliga
framgår att sådan ersättning kan komma i fråga (jfr prop. 1975/76:197 s. 108).
Finner kassan att detta år fallet, initierar den en ansökan om livränta från
den efterlevande.
Ocksä de andra bestämmelserna i 16 kap. 1 § AFL skall
kunna tillämpas i fråga om efterlevandelivränta enligt LAF. Sålunda skall en
tidsbegränsad särskild efterlevandelivränta kunna utbetalas för förlängd tid
utan alt särskild ansökan därom görs. Likaså skall finnas möjlighel alt
tillerkänna den som ansöker om särskild efterlevandelivränta ersättning för
kostnader för läkarundersökning m. m. som är av betydelse för prövningen av
rätten till livränta.
Även 16 kap. 5 § femte stycket AFL avses gälla beträffande
livräntor till efterlevande barn och vuxna. Barnlivränta skall alltså kunna
utges retroaktivt för längst tvä är tillbaka, medan oniställningslivränla och
särskild efterlevandelivränta skall kunna utbetalas för längst tre månader
tillbaka före ansökningsmånaden. Förslagel skall ses mot bakgrund av
förmånernas syfte att lämna bidrag till den efterlevandes löpande underhåll
resp. alt utgöra etl slöd under en omställningstid (jfr prop. 1978/79:75 i vad
avser motsvarande regler för allmän pension).
Hänvisningen lill 16 kap. 5 § sjunde stycket AFL medför
att det för efterlevandelivränlornas del kommer att gälla samma regel om
avräkning vid retroaktiv utbetalning av efterlevandeförmån till barn som inom
familjepensioneringen.
16 kap. 8 § AFL innehåller bestämmelse om skyldighet för
den sotn uppbär bl. a. familjepension att till försäkringskassan anmäla
inträffade förändringar som är av betydelse för rätten lill den utgående
förmånen. Denna bestämmelse avses gälla även beträffande efterlevande som
erhåller efterlevandelivränta enligl LAF.
När det slutligen gäller hänvisningen till 16 kap. 9 § AFL
innebär denna bl. a. att omställningslivränta och särskild efterlevandelivränta
utgår längst t. o. m. månaden före den varunder den efterlevande uppnår 65 års
ålder.
Av 6 kap. 7 § framgår alt 10 kap. 4 § AFL skall tillämpas
också i fräga om ersättning från arbetsskadeförsäkringen. Detta innebär bl. a.
att två omställ-
Prop. 1983/84:73 224
riingslivrantor inte kan utgå till samma efterlevande för
samma lid. Med hänsyn lill den nya lydelsen av den nämnda paragrafen i AFL
skall fortsättningsvis egenlivränta kunna utges samtidigt rned omslällningslivränta
eller- i vissa fall-särskild efterlevandelivränta. Likaså kan barnlivränta utgå
samtidigt efter barnets båda föräldrar.
6 kap. 1 §
Någon motsvarighet lill det nuvarande tredje stycket i
paragrafen har inte upptagits i lagförslaget, efterscm omställningslivränta och
särskild efterlevandelivränta inte skall utges till efterlevande sorn är 65 är
eller äldre.
8 kap.
4§
På motsvarande sätt som beträffande sårskilt
efterlevandebidrag inom farniljepensioneringen skall ärenden om särskild efterlevandelivränta
avgöras av försäkringskassans pensionsdelegation.
Övergångsbestämmelserna Punkt 1
De nya reglerna avses träda i kraft vid samma lidpunkt som
familjepensionsreformen, dvs. den 1 januari 1985.
Övergängsregleringen
inom arbetsskadeförsäkringen motsvarar i stort sett den som föreslås gälla för
den reformerade familjepensioneringen. Dock görs gränsdragningen mellan det
äldre och det nya systemet med utgångspunkt frän tidpunkten för arbetsskadan
och inte, som inom familjepensioneringen, tidpunkten för dödsfallet. Med
hånsyn till att enligt 2 kap. 4 § LAF en skada lill följd av annat än
olycksfall anses ha inträffat den dag då skadan visade sig kommer denna dag
ofta att bli av avgörande betydelse för vilka regler som skall tillämpas.
Reglerna i
LAF om ersättning till efterlevande tillämpas också i fall dä ersättning skall
utgå rned stöd av lagen (1977:265) om statligt peisonskade-skydd eller lagen
(1977:267) om krigsskadeersåttning till sjömän. De nya beslämmelserna för
efterlevandeskydet i LAF kommer därför alt tillämpas också pä ersättning till
efterlevande enligt de nämnda lagarna. Härvid blir samma övergångsbeslämmelser
som för LAF tillämpliga. Äldre regler om livräntor till änkor m. fl. i LAF
skall således fortfarande gälla för bl. a. dem som uppbär livränta vid
ikraftträdandet och kvinnor som dä har uppnätt 50 års ålder, åven dä rätten
till livränta har sin grund i lagen om statligt personskadeskydd eller lagen om
krigsskadeersåttning lill sjömän.
Prop. 1983/84:73 225
Punkt 2
Här anges den principiella utgångspunkten för
övergängsregleringen, nämligen att det nya systemet skall tillämpas endasl dä
fräga är orn dödsfiill lill följd av en arbetsskada som inträffar efter
ikraftträdandet. Delta gäller fullt ut i fråga om rällen till efterlevandelivränta
för maken (eller därmed likställd) lill en avliden kvinnlig försäkrad.
Att äldre bestämmelser skall tillämpas i fall dä
arbetsskadan inlräffiit före ikraftträdandet innebär att livräntor som
beviljals enligl äldre regler även fortsättningsvis följer dessa regler. Del
betyder vidare atl efterlevandelivräntor kan nybeviljas med tillämpning av
äldre bestämmelser även efler ikraftträdandet. Förutsättning härför är alt
arbetsskadan har inträffat före ikraftträdandet. Atl dödsfallet har skett försl
därefter är härvid ulan betydelse. Beroende på tidpunkten för skadan kan det
här komma i fräga all nybevilja livränta med tillämpning antingen av nuvarande
bestämmelser i LAF eller av bestämmelserna i lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring (YFL) eller äldre lagstiftning.
Atl gränsdragningen mellan det nuvarande och det nya
efterlevandeskyddet skall ske med olika utgångspunkter inom AFL och
LAF-tidpunkten för dödsfallet resp. arbetsskadan - kan leda till att del för en
och samma efterlevande blir aktuellt alt lillämpa de nya bestämmelserna om
farniljepension samtidigt med de äldre reglerna om efterlevandelivränta. I
fråga om samordningen övergångsvis mellan efterlevandeförmäner enligt ä ena
sidan AFL och å andra sidan LAF och äldre lagar om arbetsskadeförsäkring kommer
då att gälla följande.
I de fall dä efterlevandelivränta skall utgå enligl äldre
bestämmelser skall dessa äldre bestämmelser tillämpas fullt ul. Detta gäller i
princip också då fråga år om samordning med pensionsförmåner och även om dessa
senare utgår med tillämpning av del nya systemet för efterlevandepensionering.
Skall livränta utges enligt hittillsvarande regler i LAF, kominer samordningen
atl ske enligt 6 kap. 1 § i dess nuvarande lydelse. Detta innebär all en
änkelivränla samordnas med omställningsbidrag och särskilt efterlevandebidrag
enligt AFL och atl livräntan utges endast i den rnän den överstiger vad som
utgår inom folk- och tilläggspensioneringen i form av något av de nämnda
bidragen. Sedan dessa bidrag upphört att utgå, kommer änkelivräntan att utges
med hela sitt bruttobelopp. Efter det alt änkan fyllt 65 är skall samordning
ske med folkpension i form av ålderspension enligt 6 kap. 1 § tredje stycket i
dess nuvarande lydelse.
Har den efterlevande rätt till livränta enligt YFL eller
äldre lag och samtidigt rätt till någon av de nya förmånerna inom
familjepensioneringen samordnas förmånerna enligt 17 kap. 2 § AFL i detta
lagrums nya lydelse. Samordningen skall därvid göras på molsvarande sått sorn
då rätt samtidigt föreligger till änkelivränta enligl nämnda lagar och lill
änkepension, dvs. reduktionen görs pä familjepensionen,
15 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr. 73
Prop.
1983/84:73 226
Punkt 3
De nya åldersgränserna för barnlivränla skall, enligt
föreskrift i första stycket, gälla även i fall dä rätten till sådan livränta
har sin grund i dödsfall till följd av en arbetsskada som har inträffat före
ikraftträdandet. I princip skall alltså de nya reglerna tillämptrs i fråga om
alla barnlivräntor enligt LAF, oberoende av tidpunkten för arbetsskadan eller
dödsfallet.
Enda undantaget härifrån avser barn som är 18 år eller
äldre vid ikraftträdandet och som dä redan uppbär livränta. Om ett sådant barn
inte har rätt att behälla livräntan lika länge som eljest med stöd av de nya
reglerna, skall i stället tillämpas hittillsvarande bestämmelser i 5 kap. 9 §
första stycket. Barnet kan dä med tillämpning av dessa uppbära livräntan fram
till dess det fyller 19 år eller, orn barnet till följd av sjukdom eller annan
dylik orsak inle kan försörja sig, tills det uppnår 21 års ålder. Detta gäller
åven om barnet vid årsskiftet 1984-1985 bedriver studier som ger rätt till
barnlivränta enligt de nya bestämmelserna men vid senare tidpunkt avslutar
dessa studier.
Rätlen för ett utländskt barn som lagils lill Sverige i
adoptionssyfte atl. om en av de tilltänkta adoptivföräldrarna skulle avlida
till följd av en arbetsskada, erhålla efterlevandelivränta efter denne skall
enligt andra stycket gälla i siluationer då dödsfallet inträffar efter
ikraftträdandet. Avgörande blir alltså här tidpunkten för dödsfallet, och inte
som eljest tidpunkten för arbetsskadan.
Punkl 4
Om det - med stöd av regeln i punkt 5 - efter en
försäkrad, som avlidit pä grund av en arbetsskada som inträffat efter
ikraftträdandet, utges livränta till en änka eller därmed jämställd kvinna,
skall beträffande barnlivräntor efter den försäkrade gälla en särskild
övergångsbestämmelse. 1 sådant fall skall barnhvräntorna inte utgå med de
kompensationsgrader som anges i den nya 5 kap. 5 § utan med de kompensationsgrader
som följer av 5 kap. 10 § i dess nuvarande lydelse. Livräntan för det första
barnet beräknas alltså till 20 % av ersåtlningsunderlaget i stället för 40 % så
länge som änkelivräntan utbetalas. Samordningen mellan livräntorna till änkan
och barnet följer i dessa situationer, liksom i fall då arbetsskadan har
inträffat före ikraftträdandet, hitlillsvararande bestämmelser.
Punkt 5
Denna punkt motsvarar punkt 5 i övergångsbestämmelserna
lill lagen om ändring i AFL. Den innebär atl kvinnor, som vid det nya
regelsystemets införande är 50 år eller äldre, behåller rätten till
efterlevandeförmäner enligt hilfillsvarande regler även om den arbetsskada till
följd av vilken mannen
Prop.
1983/84:73 227
avlidit inträffat först under är 1985 eller senare. Rätten
atl fortsättningsvis erhålla efterlevandelivränta enligt nuvarande system
gäller inle enbart änkor utan även kvinnor som jämställs rned änkor enligt 5
kap. 6 § i nuvarande lydelse och frånskilda kvinnor. 1 sistnämnda fall är det
utan betydelse om makarna skilts före eller efter ikraftträdandet.
Vid samordning med familjepension till en kvinna som
erhåller efterlevandelivränta med stöd av förevarande övergångsregel gäller
vad som angetts under punkt 2.
Punkl 6
Hänvisningen till 10 kap. 4 § AFL i detta lagrums äldre
lydelse innebär atl nuvarande regler fortsätter atl gälla för samordningen
mellan bl. a. änkelivränta enligt äldre bestämmelser och egenlivränta (jfr 6
kap. 7 >? LAF).
Punkt 7
Denna punkt motsvarar punkt 6 i övergångsbestämmelserna
till lagen om ändring i AFL.
Punkl 8
Enligt punkt 7 i övergångsbestämmelserna till lagen om
ändring i AFL skall i vissa fall övergångsvis utgiven änkepension frän
tilläggspensioneringen samordnas med tilläggspension i form av ålderspension
till änkan. En änka som omfattas av den övergångsbestämmelsen kan dessutom vara
berättigad lill änkelivränla frän LAF enligt hittillsvarande regler. Enligt 6
kap. 1 § första stycket LAF görs då en samordning mellan änkelivräntan och
tilläggspensionen av innebörd att livräntan utgår endast i den män som den
överstiger änkepensionen. Vid tillämpning av den regeln skall, enligt
förevarande övergångsbestämmelse, änkepensionen beaktas med det belopp vartill
den uppgår före samordningen med ålderspensionen frän ATP, Änkelivräntan skall
alltså reduceras med hela beloppet för änkepensionen.
På motsvarande sätt skall vid tillämpning övergångsvis av
6 kap. 1 § tredje stycket LAF i dess nuvarande lydelse tas hänsyn till -
förutom folkpension i form av ålderspension - änkepension från tilläggspensioneringen
med dess belopp före samordning med ålderspension från ATP.
10.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:392) om
hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension
Ändringarna i förevarande lag är en följd av förslaget i
avsnitt 5 att den särskilda folkpensionsförmånen hustrutillägg skall avvecklas
med en viss övergångslid.
Prop.
1983/84:73 228
Enligl den i avsnitt 5.3 föreslagna övergängsregleringen
skall kvinnor som vid ikraftträdandet är 55 är eller äldre iiven fortsättningsvis
onifattas av besliiinmelserria om hustrulillägg. Sådana kvinnor skall alltså,
niir de fyller 60 år, alltjäinl kunna bevilja:-; luislriitillägg, och de skall
dessutom i förekommande ftrll -efter dispens- kunna ges rätt härtill även
dessförinnan, Della bar lett till omarbetning :rv I §.
Kvinnor
som vid den nya lagstiftningens införande är 54 är eller yngre skall inle
vidtire kunna nybeviljas huslrutillägg. Uppbär eniellertid en sådan kvinna
hustrutillägg vid ikraftträdandet, skall detta fortsiitla att utges enligt
gällande regler. Skulle hustrutilläggel senare koninia att dras in rned
tillämpning av nuvarande regler, kan kvinnan inte diirefter pä nytt beviljas
sädanl tillägg. En bestäninielse härom har intagits sorn en övergångsregel,
1 de fall
dä en kvinna-med slöd av övergängsbestäinrnelserna lill lagen om ändring i
AFL-uppbär folkpension i form av iinkepension efler ikraftträdandet ;iv den
föreslagna faniiljepensionsreforrrien skall hon kunna få koniiiur-nalt
bosttrdstillägg lill änkepensionen. Sådant tillägg skall kunna utges aveii lill
den som uppbiir huslrutillägg efler ikraftträdandet, 2 § har ändrats med hänsyn
lill dessa förslag.
10.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1969:205) om
pensionstillskott
Ändringarna i 1 och 2 §§ är en följd av förslaget om
avveckling av den nuvarande änkepensioneringen. 1 situationer' dä änkepension
övergångsvis utges frän folkpensioneringen skall denna kunna förhöjas rned
pensionstillskott enligt samma regler sorn gäller t", n. Föreskrift
hiirom har intagits i 1 ;). Denna avser änkepension såväl enligl 8 kap. AFL i
dess hittillsvarande lydelse sorn enligt 16 § lagen (1962:382) angående
införande av lagen om allmän försäkring.
I 2 §, som
anger slorleken av pensionstillskott till bl. a. änkepension, har i iredje stycket
gjorts en ändring sorn betingas av ändringarna i 8 kap. AFL. Syftet är att
nuvarande bestämmelser orn pensionstillskott lill änkepension skall gälla ocksä
efler familjepensionsreforrnens genomförande.
Ändringen
i 4 § är föranledd av förslaget i avsnill 7 alt det vid beräkningen av
pensionstillskott lill ålders- och förtidspension fortsättningsvis inle skall
tas hänsyn till sådan fikliv änkepension som skulle hii ulgetls om den avlidne
inte hade gäll miste om pensionspoäng för ATP på grund av underlätenhet att
till fullo erlägga fastställd tilläggspensionsavgift inoni föreskriven lid,
Förslagel har koinnienterats i den allmänna motiveringen. Det kan även hänvisas
till koininentaren i avsnitt 10,5.
Prop. 1983/84:73 229
10.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:694)
om ändring i lagen
(1969:205) om pensionstillskott
Ändringen i övergångsbestämmelserna till den förevarande
lagen är en följd av förslagel i avsnitt 7 om rätten lill pensionstillskott för
änkan efter en försäkrad som omfattats av undantagande från ATP,
Tillägget i övergångsbestämmelserna innebär att det vid
bedömande av rätten till pensionstillskott till ålders- och förtidspension
skall tas hänsyn enbart till sådan tilläggspension som skulle ha utgått till
den försäkrade själv om undantagande inte hade ägt rum, I fortsättningen skall
alltså den fiktiva änkepension från ATP, som skulle ha utgetts efter en avliden
försäkrad om denne inte hade gjort undantagande, inte föranleda avräkning av
pensionstillskott till en förlids- eller ålderspension som tillkommer änkan
efler den försäkrade. Däremot skall ocksä fortsättningsvis las hänsyn härtill
vid beräkningen av pensionstillskott till änkepension som utges ät änkan rned
stöd av övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i AFL.
De nya reglerna atl fiktiv änkepension inte beaktas vid
bedömandet av rätten lill pensionstillskott lill ålders- och förtidspension
gäller såväl da folkpension utgår lill änkan redan vid ikraftträdandet som dä
sådan pension beviljas först därefter. Detlti innebär alt del vid
ikraftträdandet inäste göras en prövning av om en änka. som erhåller
folkpension men som på grund av den avlidne mannens undantagande inle haft rätt
till pensionstillskott eller bara till reducerat sådant och som inte heller har
tilläggspension av motsvarande storlek, därefter skall fä räll lill sädanl
lillskoll eller till högre pensionstillskott. En sådan genomgång och prövning
bör göras ulan krav på att den pensionsberättigade ankan själv ansöker därom.
10.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1964:143)
om bidragsförskott
Ändringen 14 § är en följd av förslaget i avsnitt 3.1.4 om
höjning i vissa fall av nivåerna för bidragsförskott. Enligt förslaget skall
bidragsförskott alltid utgå med belopp motsvarande 41 % av basbeloppet för är
räknat. Della skall gälla oberoende av om barnet samtidigt är berättigat till
barnpension från folkpensioneringen. Utgår bidragsförskott i förhållande lill
båda föräldrarna, skall det utgöra 41 % av basbeloppet för är räknat i
förhållande till vardera föräldern.
Ändringarna i 2 och 7 §§ är orsakade av att det nuvarande
andra stycket i 4 § sålunda upphävs.
De nya nivåerna för bidragsförskott avses gälla förskott
beviljade såväl före som efter ikraftträdandet. I förekommande fall får därför
göras en uppräkning fr. o. rn. januari 1985 av bidragsförskott som utges sedan
tiden dessförinnan.
I fråga om bidragsförskott som belöper på tid före januari
1985 gäller alltjämt nuvarande nivåer även om förskottet utbetalas först efter
ikraftträdandet.
Prop.
1983/84:73 230
10.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:371)
om kontant arbetsmark
nadsstöd
Tillägget till första stycket i 24 § är föranlett av
fiirslaget till reformerat system för efterlevandeskydd inom den allmänna
försäkringen och inom arbelsskadeförsäkringen. Farniljepension i form av
omslällningsbidrag sarnl omslällningslivränta från arbetsskadeförsäkringen
skall inte påverkas av att den efterlevande för sarnma lid kan vara berättigad
till kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) och skall inle heller medföra reducering
av KAS, pä molsvarande sått som de nämnda eflerlevandeförinänerna skall kunna
utgå ograverade av inkomst av förvärvsarbete (se avsnitt 3,2.3). Inte heller
skall KAS minskas med hänsyn lill farniljepension i form av särskilt
efterlevandebidrag eller motsvarande ersättning inorn arbetsskadeförsäkringen.
I fall då den efterlevande har rätt till såväl sådan förmån som KAS skall i
stället efterlevandebidraget och efterlevandelivräntan reduceras med beloppet
för KAS. Regler harorn har införts i 8 kap. 12 § och 14 kap. 8 § AFL samt 5
kap. 9 § LAF (jfr avsnitt 3.2.4 och 4.3.3). I fråga om änkepension enligt AFL
och motsvarande livränta enligt LAF som utgår efter ikraftträdandet skall
nuvarande regler om samordning med KAS ha fortsalt tillämpning. Dessutom skall
givetvis åven fortsättningsvis göras samordning enligl hittillsvarande regler
mellan ä ena sidan KAS och ä andra sidan änke- och änklingspension m. m. som
grundas pä den avlidne makens tjänsteförhållanden.
De angivna principerna för samordning mellan ä ena sidan
särskilt efterlevandebidrag och å andra sidan KAS avses gälla ocksä beträffande
de andra ersättningar som enligl förslagen till 8 kap. 12 § och 14 kap. 8 § AFL
saml 5 kap. 9 § LAF skall reducera särskill efterlevandebidrag resp. särskild
efterlevandelivränta. Även med avseende pä samordningen mellan å ena sidan
omställningsbidrag och omställningslivränta och å andra sidan olika sociala
förmåner bör tillämpas sarnma principer som de nyss beskrivna. Det blir därför
anledning atl senare återkomma till regeringen rned förslag till erforderliga
ändringar i bl. a. arbelsmarknadskungörelsen (1966:368).
Ändringen i fråga orn delpension motiveras av tillkomsten
av lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring.
10.8 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370)
Ändringarna år en följd av förslagen i avsnitt 3.2.3 och
3.2.4 all reglerna i 50 § kommunalskatlelagen om extra avdrag vid beskattningen
inte skall gälla dem som uppbär folkpension enbart i form av omslällningsbidrag
eller särskilt efterlevandebidrag. Redan av nuvarande regler följer att barnpension
inte omfattas av dessa regler om extra avdrag. Däremot skall bestämmelserna
alltjämt fillämpas i fråga om skattskyldiga som övergångsvis erhåller
änkepension eller hustrulillägg.
Prop.
1983/84:73 231
10.9
Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)
Ändringarna
ansluter till förslagel om ändring i anvisningarna lill 50 §
kommunalskattelagen.
Prop. 1983/84:73 232
11 Hemställan
Med hänvisning lill vad jag nu har anfört henistiiller jag
atl regeringen föreslär riksdagen all antaga förslagen till
1.
lag om ändring
i lagen (1962:381) om allrniin försäkring,
2.
lag om ändring
i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
3.
lag om ändring
i lagen (1962:392) om huslrutillägg och kommunalt bostadstillägg lill
folkpension,
4.
lag om ändring
i lagen (1969:205) om pensionstillskott,
5.
lag om ändring
i lagen (1981:694) orn ändring i hrgen (1969:205) om pensionstillskott,
6.
lag orn ändring
i lagen (1964:143) om bidragsförskott.
7.
lagom ändring i
lagen (1973:371) orn kontant arbetsmarknadsstöd.
8.
lag om ändring
i koniniunalskallelagen (1928:370).
9.
lag om ändring
i taxeringslagen (1956:623),
12 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som
föredraganden har lagl fram.
Prop.
1983/84:73 233
Bilaga I
Sammanfattning av pensionskommitténs betänkande (SOU
1981:61-62) Familjepension
Pensionskommittén behandlar i sill slutbetänkande olika
frågor om ändring av reglerna pä den allmänna försäkringens område. En
huvuduppgift för kommittén har varit att överväga efterlevandepensioneringens
franitidti omfattning och utformning. 1 denna del lägger konmiittén fr ani
förslag till en genomgripande familjepensionsreform. Syftet med denna är all
bringa reglerna inom den allmänna pensioneringen om slöd till efterlevande barn
och vuxna i överensstämmelse med de föriindringar som efter del nuvarande
regelsystemets tillkomst har inträffat i fräga orn familjemönster och samhällsförhållanden.
En motsvarande reform föreslär kommillén rned avseende pä efterlevandeskyddet
inom arbelsskadeförsäkringen,
I belänkandet redovisar konmiittén vidare överväganden vad
avser de särskilda folkpensionsförmänerna hustrulillägg och barntillägg och
lägger därvid fram förshrg om dessa förniäners ställning i framliden. Slutligen
behandlar kornrnitlén frågan orn inverkan av undantagande pä rätten till
pensionstillskott ät en änka.
1 Allmänna överväganden
1.1 Samhällsutvecklingens betydelse för
éfterlevandepensioneringen
Till grund för den nuvarande familjepensioneringen ligger
det familjemönster och den arbetsfördelning mellan makar som var vanligt
förekommande vid den lid dä regelsystemet erhöll sina utmärkande drag (avsnitt
6.1 i betänkandet). Det vanliga var dä att kvinnorna vid ingåendet av
äktenskap, antingenoniedelbart eller i vart fall närde fick barn, upphörde att
förvärvsarbeta för att i stället ägna sig ät arbele enbart i hemmet. Familjens
ekonomi grundades i regel uteslutande på mannens inkomster.
Under tiden efter den nuvarande familjepensioneringens
tillkomst har skett omfattande förändringar pä olika områden av samhällslivet
och i fråga om familjemönster ni. m.
Spörsmålet om jämställdhet mellan rnän och kvinnor har
fått ökad aktualitet, och breda insatser görs nu med strävan att åstadkomma
sådan jämställdhet. En viktig förutsättning härför är att kvinnor tillförsäkras
ekonomisk självständighet byggd pä den egna förvärvsinsatsen.
Kvinnor har också i en kraftigt ökad utsträckning gått in
i förvärvslivet. Bl. a. genom en ändrad attityd lill förvärvsarbete och
förbättrade utbildningsmöjligheter samt med stöd av arbetsmarknadspolitiska
och familjepolitiska åtgärder har sålunda andelen förvärvsarbetande kvinnor
ökal kraftigt. Utvecklingen har inneburit att kvinnor i allt större
ulsiräckning stannar kvar
Prop. 1983/84:73 234
på arbetsmarknaden också efter det atl de bildal familj.
Förändringarna på samhällslivets olika områden har i
väsentliga avseenden rubbat förutsättningarna för farniljepensioneringen i dess
nuvarande utformning. En grundlägggande invändning som kan anföras mot
nuvarande system är att män och kvinnor behandlas olika. Enligt kommitténs
uppfattning är det principiellt felaktigt att göra rätten till förmåner
beroende av den försäkrades kön. Liksom på andra samhällsområden bör inom
familjepensioneringen gälla likställdhet mellan kvinnor och män.
Samtidigt som det framstår sorn uppenbart att
pensionssystemet måste bringas i överensstämmelse rned principen orn
jänislålldhet mellan könen, kan det enligt kommitténs mening ifrågasättas orn
det längre är motiverat att efter makens bortgång utge en livsvarig förmän frän
socialförsäkringen till en efterlevande kvinna - eller man - sorn
förvärvsarbetar i full utsträckning och som härav erhåller inkomster som fär
anses vara tillräckliga för den forlsatla försörjningen pä en
tillfredsställande nivå. Enligt nu gällande regler utgår änkepension utan
hänsyn till orn den berättigade har elt reellt behov därav eller inte och utan
beaktande av vilka ekonomiska konsekvenser sorn dödsfallet medfört.
I takt med att kvinnorna förvärvsarbetar i allt större
utsträckning tjänar de ocksä in rätt till egen pension frän ATP i ökande
omfattning. Kommittén anser det därför kunna ifrågasättas om det är påkallat
att kvinnan vid sidan av denna egenpension skall kunna uppbära en på grundval
av mannens arbetsinsatser intjänad pension i form av änkepension.
Kommittén pekar också på den kostnadsutveckling som kan
förutses för framtiden om nuvarande regler för änkepension bibehålls
oförändrade. Man kan härvidlag räkna med att de årliga ATP-utbetalningarna
avseende änkepension kommer att - i oförändrat penningvärde pä grundval av
basbeloppet 17 300 kr. -ökafrän ca2 200milj. kr. f. n. till ca6 500milj. kr. är
2030 och därefter. Enligt kommitténs mening är det inte försvarligt att för
framtiden hålla fast vid ett regelsystem som innebär att det utges belopp i
denna storleksordning under förutsättningar som har sin grund i helt andra
samhällsförhållanden är dagens och enligt vilka rätten till ekonomiskt stöd år
i stort sett generell och utan beaktande av faktiska behov.
Kommittén konstaterar - i likhet med vad riksdagen
framhållit i det uttalande som ligger till grund för kommitténs uppdrag på
förevarande område (SfU 1974:24) - att dagens pensionssystem inte erbjuder en
ändamålsenlig form för efterlevandepensioneringen i framtiden. Det finns skäl
alt anpassa reglerna för änkepension till de sociala förändringar i samhället
och den utveckling i övrigt på olika områden som ägt rum alltsedan tillkomsten
av den nu gällande familjepensioneringen. Härvid bör också beaktas de
förändringar som år att förvänta under åren framöver.
Farniljepensioneringen inrymmer förutom änkepension ocksä
barnpension. Enligl kommitténs mening spelar barnpensioneringen fortfarande en
synnerligen väsentlig roll, och sainhällsutveckUngen har inte inneburit all
Prop.
1983/84:73 235
denna roll mer påtagligt har förändrats. Genom
barnpensionerna garanteras barn som förlorat en av eller båda sina föräldrar
medel till den grundläggande försörjningen och får därjämte möjlighet att efter
förälderns bortgång bibehålla ett visst mått av den standard det hade
dessförinnan. Trots de samhällsinsatser för barn som i dag görs - genom
allmänna barnbidrag, bostadsbidrag, studiehjälp m. rn. sarnl genom olika former
av vård och service, t. ex. den kommunala barnomsorgen - är fortfarande
föräldrarnas ekonomiska insatser för barnen av avgörande betydelse. Det
framstår därför som angeläget att även för framtiden lägga stor vikt vid barnpensionerna,
vilka är avsedda att ersätta den försörjningsinsals som en avliden förälder
svarat för.
Kommillén finner således sammanfattningsvis att det finns
skäl alt frän grunden se över nuvarande system för efterlevandepensionering och
att skapa en ny modell för slöd ät efterlevande som är bättre anpassad till
dagens och framtidens behov pä detta område.
1.2 Utgångspunkter för kommitténs förslag
Kommittén anser atl ett reformerat system för
efterlevandeslöd bör byggas upp enligt grundläggande nya principer, vilka har
sin utgångspunkt i dagens och framtidens behov pä detta område (avsnill 6.3).
De grundprinciper som bör uppställas för detta system finner kommittén vara
följande.
Tyngdpunkten i det ekonomiska stödet på den allmänna
pensioneringens område bör ligga på att garantera efterlevande minderåriga barn
en tryggad försörjning och en tillfredsställande standard.
Samtidigt
sorn éfterlevandepensioneringen sålunda i ökad utsträckning inriktas pä att
tillgodose efterlevande barn, bör efterlevandeskyddets omfattning successivt
reduceras när det gäller vuxna efterlevande. Stödet till dessa bör primärt ta
sikte pä aktiverande åtgärder och inte ges en passiverande roll som motverkar
den efterlevandes benägenhet att kvarstå i eller övergå till förvärvsarbete. Den
bästa lösningen i vad avser alt tillgodose skyddsbehovet för efterlevande i
yrkesaktiv ålder är enligt kommitténs uppfattning atl de fär tillfälle att
delta i arbetslivet och härigenom erhälla en pä egna insatser grundad
försörjning. Efterlevande, som vid dödsfallet saknar arbele eller har arbele
enbart i begränsad omfattning, bör beredas hjälp att erhälla ett för
vederbörande lämpligt förvärvsarbete. Kraftfulla insatser inom ramen för
samhällets sysselsätlningspoliliska åtgärder är således av grundläggande
betydelse och en förulsällning för de förslag som kommittén lägger fram.
Samtliga de stödformer och de samhällsätgärder sorn kommer
i fräga när det gäller att bistå vuxna efterlevande bör utformas på sådant sätt
att det gäller identiska villkor för män och kvinnor.
Stödåtgärderna bör vidare så långt del är praktiskt
möjligt och socialt
Prop.
1983/84:73 236
motiverat uppvisa neutralitet mellan olika former av
samlevnad rnellan rnan och kvinna.
Ekonomiskt stöd till efterlevande från den allmänna
pensioneringen bör utges endast i situationer där delta framstår som motiverat
utifrån reella behovssynpunkter. Stödet bör sålunda ges en mer behovsinriktad
och tidsbegränsad utformning än vad som är fallet beträffande nuvarande
änkepensionering. Efterlevandestödet bör ha till syfte att utgöra ett komplement
till de generellt verkande insatser som görs pä andra områden.
Efterlevandepension måste betraktas sorn subsidiär till sådana former av stöd.
Den allmänna pensioneringens efterlevandeslöd bör därför
ta sikte på att tillgodose de särskilda behov som uppkommer lill följd av den
förändrade situation som dödsfallet ger upphov till. Stödet bör ge ekonomisk
kompensation endast för de direkta och omedelbara effekterna av dödsfallet.
Har behovet av ekonomiskt bistånd sin grund i andra faktorer, kan
farniljepensioneringen inte anses utgöra en adekvat stödform. Hår föreligger
inget direkt samband mellan dödsfallet och behovet av ekonomisk hjälp.
De former av efterlevandepension som kommer i fräga för
framtiden bör utgå inom både folk- och tilläggspensioneringen. I princip bör
gälla helt överensstämmande förutsättningar för rätten till pension inom de
båda systemen.
Det kan
inte komma i fräga att helt avveckla nuvarande änkepensionering utan att
efterlevande kvinnor i en utsatt situation på annan väg garanteras bistånd till
en tryggad försörjning. Vid bedömningen måste också vägas in alt det alltjämt
föreligger skillnader mellan mäns och kvinnors ställning på arbetsmarknaden och
att det förekommer regionala variationer i detta hänseende. Barnomsorgen är
ännu inle överallt i landet utbyggd lill full behovstäckning. Det finns också
skillnader mellan olika generationer när det gäller omställningen lill de
ändrade samhällsförhållandena och familjemönstren. Vid en reform av familjepensioneringen
måste särskilt beaktas situationen för de kvinnor som har inrättat sina liv
efter en tidigare epoks levnadsmönster. Den reformering som bör genomföras av
familjepensioneringen bör därför ta sikte inte på nuvarande utan på framtida
generationer efterlevande.
Kommittén
framhåller också alt det vid familjepensionsreform inle kärr bli aktuellt att
förändra förhållandena för de kvinnor sorn vid reformens ikraftträdande redan
uppbär änkepension med stöd av dagens regler. Dessa skall alltså vara bevarade
fortsatt rätt härtill.
En omläggning av regelsystemet bör således förses med
långtgående och generösa övergångsregler sorn även för framtiden ger ekonomisk
trygghet enligt hittillsvarande regler för de nämnda kategorierna kvinnor.
Prop. 1983/84:73 237
1.3 Huvuddrag 1 en reformerad familjepensionering m. m.
Inom ett reformerat system för familjepensionering bör
barnpensionerna utgöra den centrala beståndsdelen. Kommittén föreslår att del
skall genomföras vissa förändringar beträffande barnpensionernas uppbyggnad
och förstärkningar av pensionerna i en del avseenden.
När det
gäller vuxna efterlevande innebär kommitténs förslag all det skall genomföras
en särskild övergångsreglering av i huvudsak följande innebörd. Kvinnor som vid
ikraftträdandet redan uppbär änkepension enligt hittillsvarande regler skall
vara bevarade fortsatt rätt härtill ocksä för tiden därefter. Sådan rätt skall
vidare även fortsättningsvis tillkomma alla kvinnor som vid ikraftträdandet av
de nya reglerna är 45 år eller äldre. Dessa skall alltså också sedan den
reformerade farniljepensioneringen trätt i kraft kunna beviljas änkepension,
och rätten härtill skall bedömas enligl de regler som gäller i dag.
Den reformerade efterlevandepensioneringen skall alltså
enligl kommitténs förslag omfatta enbart kvinnor som vid ikraftträdandet är
yngre än 45 år. Dessutom kommer självfallet de nya reglerna att gälla för alla
efterlevande män. För dessa nu nämnda kategorier skall gälla identiska regler.
Beträffande det reformerade efterlevandestödet till förmån
för vuxna efterievande finner kommittén det motiverat all låta samhällets
särskilda åtgärder ta sikte pä i princip enbart dem som är i yrkesaktiv ålder.
Efterlevande som är 65 år eller äldre har i regel sin försörjning tryggad genom
ålderspension från folk- och tilläggspensioneringen.
1 fråga om andra efterlevande vuxna finner kommittén atl
det torde vara oomstritt alt det alldeles övervägande antalet år i behov av
särskilt ekonomiskt stöd under den tid som följer närmast efter det att maken
avlidit. Det kan förutsättas att förhållandena för den efterlevande förändras
så radikalt genom dödsfallet att han eller hon under en övergångsperiod behöver
ekonomiskt bistånd för att ställa om sig till den nya situationen och därvid
bl. a. anpassa ekonomin samt bostads- och arbetsförhållandena härtill. För att
tillgodose dessa behov bör samhället temporärt under viss tid efter dödsfallet
träda in med ekonomiskt bidrag i form av en periodiskt utgående
efterlevandepension. Denna förmån, som kommittén benämner omställningsbidrag,
bör utgå i sådana fall där det generellt sett kan sågas ha förelegat en
personlig och ekonomisk gemenskap mellan makarna vid tidpunkten för dödsfallet.
Omställningsbidraget skall enligt kommitténs förslag utgå
under en tid av ett år efter dödsfallet. I situationer där den efterlevande
därefter tar värd om minderårigt barn bör bidraget dock utgå för längre tid.
Det bör dä utges fram till dess yngsta barnet fyller åtta är.
Grunden för att omstållningsbidraget i dessa sistnämnda
fall bör utgå under förlängd tid är att det skall ge den efterlevande tillfälle
lill en längre omslällningsperiod än eljest. Enligt kommitténs bedömning fär
nämligen omställningsproblemen anses såväl mer omfattande som mer långvariga ån
Prop.
1983/84:73 238
eljest i de situationer då den efterlevande lämnas ensam
med vården om minderårigt barn. Genom ekonomiskt slöd, till komplettering av
den lagstadgade rätten till förkortad arbetstid för vård av barn, får föräldern
tillfälle att ha kvar eller ta ett deltidsarbete med tanke på barnets behov av
samvaro med föräldern och med syfte alt kompensera den avlidnes insatser
härvidlag. Eftersom behov av nu berörda slag skiljer sig från de som
barnpensionen är avsedd att täcka, bör stödet utges direki till den efterlevande
vårdnadshavaren och inte i form av pension lill barnet.
Däremot är avsikten med det av kommittén för dessa fall
föreslagna omställningsbidraget inte att motivera den efterlevande föräldern
att helt lämna förvärvslivet för att pä heltid ägna sig åt barnen och hemmet.
Något behov av särskilt efterlevandeslöd härför föreligger inte enligl
kommitténs mening. Inte heller anser kommittén det motiverat att utge
efterlevandepension i situationer där den efterlevande har enbart äldre barn
att ta vård om. Genom utbyggnaden av samhällets barnomsorg och övriga
familjepolitiska åtgärder föreligger numera möjlighet för efterlevande atl
kombinera förvärvsarbete med värd av barn. Härvidlag bör efterlevande inle
behandlas enligt andra principer ån övriga grupper ensamslående föräldrar. Med
det angivna undantaget bör alltså samhällsstödet inriktas på barnens
försörjning och inle på försörjningen av den som vårdar barn.
Efler uigången av den period varunder omställningsbidraget
skall utges kan förutsättas att den efterlevande har möjlighet att erhålla en
tryggad ekonomisk ställning genom eget förvärvsarbete. Det är dä inte påkallat
med fortsatt ekonomiskt stöd från samhällets sida i form av
efterlevandepension.
I det mindre antal fall där den efterlevande är utan
förvärvsarbete vid dödsfallet och inte heller lyckas erhälla ett sådan under
omstållningsperio-den, skall enligt kommitténs förslag sättas in kraftfulla
insatser för att undanröja förvärvshindren. Åtgärder inom arbetsmarknads- och
utbild-ningspohtikens områden är således att betrakta som en hörnpelare för det
nu föreslagna systemet för efterlevandeslöd. En förutsättning för förslaget är
att samhället aktivt går in och hjälper efterlevande som står utanför
arbetsmarknaden fill en meningsfull sysselsättning som ger ekonomisk trygghet.
Emellertid
måsle man räkna med alt det åven inom de generationer, för vilka det
reformerade efterlevandestödet är avsett, kommer att finnas elt antal fall där
åtgärder inom bl. a. arbetsmarknadspolitikens ram först på längre sikt kan hjälpa
den efterlevande in på arbetsmarknaden. I andra fall åter kanske sådana
åtgärder inte ger och inte heller kan förväntas ge åsyftat resultat, varför del
måste anses som uteslutet att den efterlevande skall ha möjlighet att försörja
sig genorn förvärvsarbete. Det kan härvid röra sig om efterlevande som på grund
av ålder, nedsatt hälsotillstånd, lång bortovaro från arbetslivet, bosättning i
en glesbygd e. d. har särskilda svårigheter all göra sig gällande pä
arbetsmarknaden.
För en del efterlevande som befinner sig i en sådan
situation kan egenpension i form avförtidspension framstå som ett realistiskt
alternativ, att
Prop.
1983/84:73 239
tillgripa sedan andra möjligheter har uttömts. Tanken på
atl lill förmän för efterlevande mildra villkoren för rätten till
förtidspension avvisar dock kommittén. Inte heller bör för denna kategori
införas särregler inorn arbetsmarknads- och utbildningspolitikens åtgärder och
stödformer.
Det ytterligare behov av stöd utöver de generellt verkande
åtgärderna bör enligt kommitténs uppfattning i stället tillgodoses inom ramen
för efterlevandepensioneringen. Till efterlevande i sådan situation bör kunna
utgå en särskild form av efterlevandepension, benämnd försörjningsbidrag.
Bidraget bör kunna utgå - som helt, tvä tredjedels eller halvt bidrag - lill
sådana efterlevande som på grund av arbetsmarknadsmässiga skäl, nedsatt
hälsotillstånd eller därmed jämförlig anledning har svårigheter- temporärt
eller för längre tid - att efter omställningsperiodens utgång bereda sig en tillfredsställande
inkomst genom förvärvsarbete.
Enligt
kommitténs förslag skall således inom den allmänna pensioneringen kunna utges
ekonomiskt stöd i form av dels omslällningsbidrag, dels försörjningsbidrag. När
det gäller att avgränsa den pensionsberättigade personkretsen finner kommittén
att denna bör omfatta inle enbart dem som varit gifta utan även andra
kategorier efterlevande. Så långt det är praktiskt möjligt och socialt
motiverat bör éfterlevandepensioneringen uppvisa neutralitet mellan olika
former av samlevnad. En utgångspunkt bör dock vara atl del rört sig om en
samlevnad med familjefunktioner och all parterna i och för sig skulle ha kunnat
ingå äktenskap med varandra. Vidare bör krävas att samlevnaden kan anses ha
haft viss stadga och varaktighet. Under efterlevandepensioneringens
tillämpningsområde bör med hånsyn lill det anförda hänföras vissa fall av
äktenskapsliknande samlevnad mellan man och kvinna.
Däremot
skall, enligt förslaget, pensioneringen inte omfatta fall av hushållsgemenskap
t. ex. mellan syskon, mellan homosexuella av samma kön saml mellan föräldrar
och barn. Även frånskilda, som inte återupptagit sammanlevnaden, kommer liksom
hittills att stå vid sidan av efterlevandepensioneringen.
Sammanfattningsvis
innebär kommitténs förslag pä efterlevandepensioneringens område alt nuvarande
änkepension successivt avvecklas och ersätts av andra, könsjämlika och mer
tidsbegränsade och behovsinriklade former av efterlevandepension. Inom det
reformerade systemet kommer siörre grupper i akfiv ålder än f. n. att erhålla
pensionsrått, men pensionen utges i regel under kortare tid än enligt dagens
system. Tyngdpunkten inom den framtida familjepensioneringen ligger på
barnpensionerna. För vuxna efterlevande inriktas samhällets stöd på att ge
alla i yrkesaktiv ålder möjlighel att bereda sig inkomst genom eget
förvärvsarbete.
I kommitténs uppdrag ingår också att göra en översyn av
efterlevandeskyddet inom arbelsskadeförsäkringen. Reglerna härför år uppbyggda
efler förebild av motsvarande bestämmelser pä den allmänna pensioneringens
område. De principer som uppställts som riktlinjer för en reform i sistnämnda
hänseende bör enligl kommitténs mening få tillämpning också på
Prop.
1983/84:73 240
regelsystemet för livräntor åt efi:erlevande inom
arbelsskadeförsäkringen.
Även de särskilda folkpensionsförmänerna hustru- och
barntillägg har nära anknytning till farniljepensioneringen och vilar pä samma
bakomliggande principer. De angivna utgångspunkterna för en
familjepensionsreform bör därför i samband med kommitténs översyn av dessa
förmåner fä genomslag också pä de områdena.
Förutsättningar för de förslag som kommittén lägger fram
har varit de förändringar som inträtt i samfiällsförhållanden och
familjemönster. Av central betydelse för möjligheterna att genomföra en reform
av efterlevande-pensioneringen m. m. enligt de uppdragna riktlinjerna är att
kvinnor kan erbjudas samma möjligheter på arbetsmarknaden som män. Av avgörande
vikt för att reformen skall kunna komma till stånd är bl. a. att målsättningen om
full sysselsättning står fast och att insatserna på arbetsmarknads- och
regionalpolitikens fält samt på vuxenutbildningens område fullföljs. Även
barnomsorgens utbyggnad år av grundläggande betydelse.
En omläggning av efterlevandepensioneringen m. m. kräver
omfattande och tidskrävande informationsinsatser, och arbetsmarknadens parter
måste få tid att anpassa tjänstepensionsordningarna till nya regler inom den
allmänna försäkringen. Enligt kommitténs mening är det önskvärt att
reformarbetet på personalpensioneringarnas område följer samma banor som
utvecklingen inom den lagstadgade pensioneringen.
Angivna förhållanden måste beaktas när det gäller att
bestämma tidpunkten för ikraftträdande av de olika reformförslagen. Vid sina
överväganden härom har kommittén funnit det mindre lämpligt att då fastställa
vid vilken tidpunkt de nya reglerna bör börja tillämpas. Att kommittén avstår
från att förorda ett bestämt datum för ikraftträdandet av de skilda förslagen,
innebär dock inle att kommittén anser atl man bör skjuta långt på framtiden en
reform av familjepensioneringen eller övriga förslag till förändringar.
Innebörden av kommitténs fcirslag på de olika områdena
redovisas mer utförligt i den följande framställningen.
2 Barnpensioneringen
2.1 Personkretsen och åldersgriinser
Enligt kommitténs förslag skall rätten till barnpension
även fortsättningsvis anknytas till den familjeråtlsliga
underhållsskyldigheten. Den barnpen-sionsberälfigade/7e«OA)/c/"efien bör
därför, liksom hittills, omfatta biologiska barn och ädopfivbarn till den
avlidne (avsnitt 7,2,1), Att utvidga kretsen till att avse även styvbarn och
fosterbarn är inte motiverat. Dessa barn är i regel på andra vågar
tillförsäkrade en garanti för den grundläggande försörjningen.
Ett undantag bör dock göras med avseende på utländska barn
som tagits emot i Sverige i adoptionssyfle (avsnitt 7.2.2). Kommittén
föreslåratt det i
Prop.
1983/84:73 241
lagen om allmän försäkring skall införas en regel som - om
någon av de tilltänkta adoptivföräldrarna skulle avlida - ger rått till
barnpension för utländskt barn som, efter medgivande av socialnämnd, har förts
till Sverige i adoptionssyfle och här mottagits för vård och fostran i enskilt
hem i sådant syfte.
Nu gällande regler i internationellt hiinseende om rätt
till barnpension skall enligl komniiiléns förslag kvarstå oförändrade (avsnitt
7.2.3). Dessa avser bl. a. rätten till barnpension vid bosättning utanför
Sverige och rätlen härtill för utlänningar sorn är bosatta i riket. Nuvarande
bestämmelser inom folkpensioneringen i dessa hänseenden infördes i den svenska
lagstiftningen så sent som den 1 juli 1979, och erfarenhelerna härav bör
avvaktas under en längre lid innan man överväger en förändring.
Kommittén föreslär i fräga om åldersgränser för
barnpension all sådan pension liksom f. n. skall utbetalas inorn
folkpensioneringen fram lill dess barnet fyller 18 år och inom
tilläggspensioneringen lill dess barnet uppnår 19 års ålder (avsnitt 7,3),
2.2 Nivåer för barnpension m. m.
Beträffande nivåerna för barnpension innebär kommitténs
förslag (avsnitt 7,4) följande. Barnpension utges även för framtiden från både
folk- och tilläggspensioneringen. Nivåerna för pension är desamma oavsett
barnets ålder.
Inom folkpensioneringen utgår pensionen med samma belopp
för varje barn utan hänsyn till det totala antalet barn som den försäkrade
efterlämnar. Också nuvarande konstruktion med en grundnivå och en garanlinivä
bibehålls oförändrad.
Liksom enligt nuvarande regler skall grundnivån motsvara
26 % av basbeloppet för år räknat. För barn som förlorat båda sina föräldrar
utgör grundnivån 52 % av basbeloppet.
Nu gällande bestämmelser innebär att barnet är
tillförsäkrat barnpension pä en garantinivå. vilken för barn som förlorat en av
sina föräldrar utgör 41 % av basbeloppet för år räknat. Garantinivån innebär
alt barnets folkpension, tillsammans med barnets tilläggspension efter den
avlidne och jämte änkepension till kvinna som sammanbor med barnet, skall uppgå
till minst nämnda andel av basbeloppet.
Denna nivå får enligt kommitténs mening anses väl avvägd
med beaktande ocksä av annat samhållsstöd som kommer barnet till godo, och den
måste således ses som tillfredsställande med hänsyn till det syfle som
barnpensionen inom folkpensioneringen har att fylla. Som huvudregel bör därför
även framdeles gälla en garantinivå för barnpension om 41 % av basbeloppet per
år.
Liksom enligt hittillsvarande regler skall frän
garantinivån till grundnivån ske en avräkning krona för krona mot
tilläggspension i form av barnpension
16 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr. 73
Prop.
1983/84:73 242
som tillkommer barnet, Nirvarande bestirninielse. enligt
vilken sådan avräkning sker även med beaktande av folkpension i forrn av
änkepension sorn utgår lill kvinna sorn saiiimanbor med barnet, bör diireniol
inte erhålla någon motsvarighel inorn den reformerade faniiljepensiorieririgen
såvill gäller de för denna föreslagna eflerlevantleförniänerna till vu.\ria.
Ett överförande av denna regel skulle stå i strid med en huvudtanke bakom
familjepensionsr"eforrnen, nämligen atl tyngdpunkten skall ligga pä
pension-förmåner ät efterlevande barn.
Till barn som förlorat båda sina föråldrar bör enligt
kominitléns mening barnpension utgå pä en garantinivå som är dubbelt sä hög som
för barn som mist en förälder. Detta framstår som motiverat inle minsl mol
bakgrund av att numera båda föräldrarna i allt större utsträckning svarar för
barnets ekonomiska trygghet så länge de är i livet. Kommittén föreslår därför
att garantinivån för föräldralösa barn skall höjas frän nuvarande 62 till 82 %
av basbeloppet för år räknat.
Motsvarande höjning skall enligt förslagel ske i fall där
del samtidigt med barnpension utgår bidragsförskott. Likaså föreslär kommittén
all i denna situation ocksä bidragsförskottet skall höjas till motsvarande nivå
som barnpensionen. Med samma syfte, atl inte bryta sambandet mellan barnpension
på garantinivån och bidragsförskott, bör bidragsförskottet höjas i de fall dä
sådant förskott utgår i förhällande till barnets båda föräldrar. I samtliga de
nämnda situationerna skall enligt förslaget såväl barnpension som bidragsförskott
utgå pä en nivå motsvarande 41 % av basbeloppet årligen i förhållande till
envar av föräldrarna. Totalt sett garanteras barnet därigenom i alla dessa fall
förmåner med belopp motsvarande 82 % av basbeloppet.
Inom tilläggspensioneringen bör barnpensionen liksom
hittills utgå med viss procent av den egenpension som den avlidne uppbar eller
hade intjänat rätt lill vid sin bortgång. Efterlämnar den avlidne ell barn och
utges inle samtidigt änkepension, uppgår enligt dagens regler barnpensionen
till 40 % av den avlidnes egenpension, vilket i princip molsvarar 24 % av
vederbörandes tidigare medelinkomster mellan ett och 7,5 basbelopp. Denna
kompensationsgrad är enligt kommitténs bedömning väl avvägd och svarar väl mot
del behov av standardtillskolt som rimligen bör komma barnet till del. Den
standardtrygghet som härigenom garanteras barn bör emellertid fortsättningsvis
tillkomma barnet även i det fall all det samtidigt utges tilläggspension till
vuxen efterlevande. En sådan ordning är motiverad med hänsyn till att
huvudvikten inom den framlida familjepensioneringen skall läggas på
barnpensionerna och att barnels intresse av en tillfredsställande standard
skall tillgodoses i första hand. Kommitténs förslag innebär således att
barnpension från tilläggspensioneringen för det första barnet alltid skall
utgöra 40 % av den avlidnes egenpension.
Om den avlidne efterlämnar mer än ett pensionsberättigal
barn ökas enligt nu gällande regler den sammanlagda tilläggspensionen lill
barnen med 10 % av egenpensionen för varje barn utöver det första.
Även inom den
Prop.
1983/84:73 243
reformerade familjepensioneringen bör gälla att
tilläggspensionen storleksmässigl är beroende av antalet pensionsberättigade
barn och all pensionen för varje barn således ulgår enligt en lägre
kompensationsgrad ju fier barn den avlidne efterlämnar. Delta framstår som
motiverat bl. a. mot bakgrund av att pensionen har lill syfte att tillförsäkra
barnen en del av den standard de hade medan föräldrarna ännu var i livet; ju
fier barn det finns i familjen desto mindre var självfallet den andel av
föräldrarnas inkomster som dä kom varje barn fill godo.
Enligt kommitténs uppfattning föreligger dock i dag en
alltför slor skillnad i pensionsnivå mellan efterlevande barn i
ellbarnsfamiljer och efterievande barn i familjer där det finns mer än ett
barn. Det framstår som önskvärt att förstärka stödet för barn i
flerbarnsfamiljer. Kommittén anser all en rimlig avvägning åstadkommes om
tillägget för varje barn utöver det första höjs från nuvarande 10 till 20 % av
den avlidnes egenpension. Kommittén föreslår därför att en sådan höjning skall
komma till stånd. Liksom f. n. skall pension som beräknas för tvä eller flera
barn fördelas lika mellan barnen. Någon särskild maximeringsregel för hur slor
farniljepension frän ATP som tolall kan utgå efler en avliden finns inle skål
atl införa.
Kommittén finner vidare det motiverat att barnpension
framdeles skall kunna utgå inom tilläggspensioneringen efter barnets båda
föräldrar. Eftersom det numera är allt vanligare att båda föräldrarna svarar
för barnels försörjning och då barnet, medan båda är i livet, har rätt till
underhåll pä samma villkor från dem båda, är det naturligt all della
återspeglas inom den framtida familjepensioneringen. Barn som är föräldralösa
skall således enligt förslaget fullt ut kompenseras för förlusten av underhäll,
och barnpension frän ATP skall kunna utges lill barnet samtidigt efler båda
dess avlidna föräldrar.
Kommitténs uppdrag innefattar vidare att överväga reglerna
för beskattning av barnpension (avsnitt 7.5). I denna del finner kommittén att
nuvarande beslämmelser, enligt vilka barnpensionen utgör skattepliktig inkomst
för barnet, bör kvarstå oförändrade. Även om vissa skäl kan tala för atl
barnpension i skattehänseende behandlas enligl samma principer som
bidragsförskott, är det enligt kommitténs mening inle motiverat all genomföra
någon förändring av innebörd att barnpension helt eller delvis befrias frän
skatteplikt.
3 Stödet till vuxna efterlevande
3.1 Omställningsbidrag
Man kan förutsätta att det för efterlevande erfordras en
viss lid för att anpassa sig till den ofta plötsligt förändrade situationen och
ställa om sig till de nya förhållanden som inträtt efter dödsfallet. 1 dessa fall
bör samhället ge ekonomiskt stöd och därmed underlätta för den efterlevande att
genomföra den nödvändiga omställningen. Avsikten med stödet år att kompensera
såväl
Prop. 1983/84:73 244
förlusten av den avlidnes förvärvsinkomster som bortfallet
av hans eller hennes arbetsinsatser i hemmet Detta slöd bör därför utges såväl
efter tidigare förvärvsarbetande som efter personer som ägnat sig ät arbete
enbart i hemmet. Samhållets stöd i dessa situationer bör primärt ta sikle på
alt lämna etl ekonomiskt tillskott till de inkomster av förvärvsarbete som den
efterlevande kan förutsättas uppbära (avsnill 8.2).
Stödet bör ges i form av etl periodiskt utgående
omställningsbidrag, som utbetalas från både folk- och tilläggspensioneringen.
Någon nedre åldersgräns bör inte gälla för rätten till bidrag. Däremot bör
bidraget utgå enbart i situationer där det generellt setl kan sägas ha
förelegat en personlig och ekonomisk gemenskap mellan makarna och där ena
makens bortgång inneburit en väsentligt förändrad situation för den
efterlevande,
Omslällningsbidraget skall enligt kommitténs förslag utgå
under en lid av ett år omedelbart efler dödsfallet. Om den efterlevande tar
vård om barn som är under åtta års ålder skall bidraget dock kunna utgå så
länge detta förhällande består.
För rätten till omslällningsbidrag under en tid av elt år
efter dödsfaUet föreslår kommittén alt det skall krävas atl makarna
stadigvarande sammanbodde med varandra vid tidpunkten för dödsfallet.
Vidare skall enligt förslaget gälla som villkor att den
efterlevande
a) vid makens död stadigvarande
sammanbodde med barn, sorn stod under vårdnad av makarna eller av endera av dem
och som inle hade uppnätt åtta års ålder, eller
b) oavbrutet hade sammanbott med maken
under en tid av minst fern år fram till tidpunkten för dödsfallet.
I enlighet med de utgångspunkter konimitlén uppställt för
farniljepen-sionsreformen föreslås att del för rätten till omställningsbidrag i
nu berörda fall skall gälla en övre åldersgräns vid 65 år. Efterlevande som
före dödsfallet uppnått denna ålder skall alltså inle erhålla
omställningsbidrag. Och beviljat sådant bidrag upphör att utgå om och när den
efterlevande under ettårsperioden fyller 65 år.
Rått till
omslällningsbidrag vid vård av minderårigt barn skall enligt kommitténs förslag
tillkomma efterlevande för tid efter del alt del ettåriga bidraget bortfallit.
Som förutsättningar för rätten föreslär kommittén skall gälla att den
efterlevande har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn, som är
under åtta års ålder och vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem.
Dessutom skall, liksom beträffande omställningsbidragets första beståndsdel,
krävas att ocksä makarna stadigvarande sammanbodde med varandra vid tidpunkten
för dödsfallet. Enligl förslaget fordras alltså att den efterlevande har den
rättsliga vårdnaden och faktisk värd om barnet efter dödsfallet. Däremot skall
del inle vartt något villkor för pensionsrått atl det är ett biologiskt barn
lill båda eller en av makarna.
Omställningsbidraget skall i dessa fall utgå fram till
dess det yngsta barnet fyller åtta år.
Prop. 1983/84:73 245
1 fråga om detta förlängda oniställningsbidrag skall
enligt förslaget inte finnas någon övre åldersgräns för den efterlevande. 1
detta hiinseende bör alltså gällii undantag frän den föreslagna principen att
låniiljepeiision inle skall kunna utgå efler 65 års ålder,
I frågan om nivåerna för omställningsbidrag betonar
kominitlén all syftet med bidraget är alt ge ett ekonomiskt tillskott till den
efterlevandes andra inkomster. Det är alltså i första hand inte avsett atl
ensiinit svara för den efterlevandes underhåll, utan det skall ge en
kompensation under viss tid för bortfallet av den avlidnes förvärvsinkomster
och arbetsinsatser i heininet. Å andra sidan skall bidraget inte heller uigöra
någon form av begravningshjälp eller liknande. Bidraget bör utgå med sainina
belopp i dess båda former, dvs. beloppet för bidrag under en lid av ett är bör
motsvara det bidragsbelopp som utges vid vård av barn.
Inom folkpensioneringen föreslär kommittén att
onislällningsbidragel skall för år räknat utges rned belopp motsvarande 100 %
av basbeloppet,
Enligl kommitténs förslag är del inte aktuellt atl utge
pensionstillskott till omställningsbidrag frän folkpensioneringen. Inte heller
skall till detta knytas rätt lill kommunalt bostadstillägg. Bostadsstöd kan i
stället utgå inom ramen för de statskommunala bostadsbidragen.
Ornsfällningsbidragel skall utgöra skattepliktig inkomst för den berättigade.
De särskilda regler om exlra avdrag vid beskattning som gäller för
folkpensionärer skall inte äga tillämpning pä den som uppbär pension enbart i
form av omslällningsbidrag.
Inom Ulläggspensioneringen bör bidraget anknytas till den
egenpension som den avlidne uppbar eller skulle erhållit om rätt lill hel
förtidspension hade inträtt vid tidpunkten för dödsfallet. Vid bestämmandet av
kompensationsgraden för ATP måste hänsyn tas till de sammanlagda
tilläggspensionsförmåner som skall kunna utges efler en avliden, och det bör
därför beaktas om det samtidigt utges barnpension efter vederbörande.
Kommitténs förslag i fråga om barnpension frän tilläggspensioneringen innebär
alt sådan alltid skall utges med samma belopp oberoende av om pension utgår
också till vuxen efterlevande. Mot denna bakgrund föreslår kommittén alt omställningsbidrag
från tilläggspensioneringen som huvudregel skall utgå med belopp motsvarande 30
% av den avlidnes egenpension. Utges samlidigl barnpension, skall
omställningsbidraget utgöra 10 % av egenpensionen.
Omställningsbidraget skall utgå opåverkat av de inkomster
av förvärvsarbete som den efterlevande erhåller. Med hänsyn härtill finns inte
skäl att genomföra någon forrn av samordning mellan bidraget och sociala
förmåner som träder i stället för inkomst av förvärvsarbete. Inte heller sådana
förmåner av annat slag skall samordnas rned eller prövas mol omställningsbidraget.
Prop.
1983/84:73 246
3.2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, förtidspension m. m.
Kommittén anser sig kunna utgå från alt del stora
flertalet efterlevande i yrkesaktiv ålder, som tillhör de generationer för
vilka den reformerade efterlevandepensioneringen kommer alt gälla, har sin
försörjning tryggad genom eget arbete. Beträffande det mindre anlal
efterlevande, som befinner sig i en sådan situation att detta inte är fallet
och som möter svårigheter på arbetsmarknaden, kommer samhällets åtgärder inom
arbetsmarknadspolitiken och på utbildningsområdet alt spela en väsentlig roll.
En grundtanke bakom kommitténs förslag år att det skall göras kraftfulla
insalser pä dessa sektorer för alt undanröja förvärvshindren för sädana
efterlevande sorn inte har en fast fot på arbelsniarknaderr och sorn inte
heller lyckats fä detta under den omslällningsperiod varunder de erhåller
omställningsbidrag (avsnitt 8.3).
En
framskjuten plats härvid kan antas tillkomma den platsförmedlande verksamhet
som bedrivs av den offentliga arbetsförmedlingen. Också
arbetsmarknadsutbildningen kan förutsättas spela en betydelsefull roll.
Genomgående av sådan utbildning kommer sannolikt i många fall all underlätta för
efterlevande med en längre tids bortovaro från förvärvslivet all stärka sin
ställning där. Av vikl för vissa grupper efterlevande torde även bli
beredskapsarbeten, anställning med lönebidrag och anställning vid skyddad
verkstad. Kommittén pekar i sammanhanget också pä den yrkesinriktade
rehabiliteringen samt på de möjligheter som finns till ekonomisk hjälp vid
flyttning. En viss betydelse kan sannolikt tillmätas även kontant stöd som kan
utgå vid arbetslöshet, även om detta slöd f. n. har en sådan utformning att det
inte kan antas fylla ett mer omedelbart försörjningsbehov för någon större
grupp av de efterlevande som här är aktuella.
Kommittén betonar vidare betydelsen av det rika utbud som
finns på vuxenutbildningens område och de former av ekonomiskt slöd som kan
utges vid studier.
För efterlevande som vid makens bortgång saknar elt
förvärvsarbete sorn kan ge en tillfredsställande försörjning bör enligt
kommitténs mening alllid göras försök att med utnyttjande av samhållets
resurser i fråga orn arbetsmarknadspolitiska åtgärder rn. m. bereda den
efterlevande möjlighet att få ett för denne lämpligt arbete. Det kan emellertid
uppstå situationer där det visar sig atl den efterlevande trots omskolning,
utbildning e. d. inte kan erhälla elt förvärvsarbete till tryggande av
försörjningen. 1 andra fall äter kan situationen var sådan att det, med hänsyn
till den efterlevandes hälsotillstånd e. d., redan från början framstår som
utsiktslöst atl påbörja utbildning eller liknande med sikle på en senare
arbelsplacering. För vissa efterlevande i denna ställning skulle i en framlid
förtidspension kunna vara ett realistiskt alternativ. Mot bakgrund av en
utförlig beskrivning av principerna för förtidspensionsbedömning belyser
kommillén i betänkandet de möjligheter som finns för efterlevande kvinnor och
män att erhålla förtidspension (avsnitt 8.4).
Prop.
1983/84:73 247
3.3 Försörjningsbidrag
Efterlevande, som har svårigheter att bereda sig inkomst
genom förvärvsarbete men vars förvärvsförmåga inle år nedsatt av sådan orsak
all rätt till förtidspension är förhanden, skall enligt kommitténs förslag ha
möjlighet att under vissa förutsättningar erhålla en särskild
eflerlevandepensionsförmån, benämnd försörjningsbidrag. Denna förmån år alltså
avsedd för sådana efterlevande sorn inte lyckats få en fasl fot på
arbetsmarknaden och som inte heller kan beredas ett tillfredsställande skydd på
grundval av åtgärder inom t. ex. arbetsmarknadspolitikens område eller genorn
förtidspensioneringen. Avsikten med försörjningsbidraget år all det skall
uigöra elt skyddsnät för efterlevande som inte kan klara sin försörjning på
annal sätt. Bidraget bör utges enbart i den män andra former av stöd inle kan
koinrna i fräga och således vara subsidiärt till sådant slöd (avsnitt 8.5).
Försöjningsbidrag skall kunna börja irlges försl efter'
det att rätten till omslällningsbidrag har upphört. Det skall utbetalas inonr
säviil folk- sorn tilläggspensioneringen. För rätt lill bidraget kriivs att den
efterlevande uppfyller villkoren för rätt till omställningshidrag.
Som särskilda förulsätlniiigar för försöijningsbidrag
skall enligt förslaget gälla all den efterlevandes svårigheter alt bereda sig
förviirvsinkoinst bar sin grund i arbetsmarknadsmässiga förhållanden, nedsatt
hiilsotillsländ eller därmed jämförlig orsak. Förvärvsmöjlighelerna skall
vidare vara nedsatta med minst hälften. Ytterligare bör fordras alt
försörjningssvärigbelcrna är en direkt följd av dödsfallet. Nedsätlningen av
förvärvsmöjlighelerna skall därför ha förelegat redan vid tidpunkten för dödsfallet
och ha bestått alltsedan dess.
Grundtanken bakom försörjningsbidragel är titt det skall
hjälpa den efterlevande att komina in på arbetsmarknaden, och bidrag skall
därför inle utges under längre tid an vad sorn är nödvändigt. Bidraget skall
alltså fylhi en aktiverande och inle en passiverande funktion. Den efterlevande
bör. allt efler omständigheterna i del enskilda fallet, beredas hjälp i syfte
att förbiillra försörjningsinöjligheterna. Föreligger skäl att den efterlevande
genomgår viss utbildning eller deltar i viss arbetsmarknadspolitisk åtgärti,
bör tillses att sådan kommer lill stånd.
Enligl kommitténs förslag skall försörjningsbidragel kunna
utgå sorn helt bidrag, som tvä tredjedelar av helt bidrag eller som halvt
bidrag. Avsikten är alltså atl försörjningsbidraget skall kunna utges som t.
ex. halvt bidrag såsom koinplenient lill inkomster av ett halvtidsarbete.
Rätt till bidrag skall tillkomma endasl efterlevande som
är under 65 är. Någon nedre äldersgräns för bidragsrälten bör däremot inte finnas.
Inle heller uppställs någon längsta tid varunder bidraget skall kunna uppbäras.
Erhåller en efterlevande, som uppbär försörjningsbidrag,
ett stadigvartin-de arbele som ger en tillfredsställande försörjning, skall
bidraget dras in eller sättas ned i relation lill omfattningen av arbeiet. Har
rätlen lill bidragen gång
Prop.
1983/84:73 248
bortfallit eller har bidraget rredsalts, skall inte kirnna
koiiima i friigii atl senare på nytt bevilja bidrag eller höja detta.
Kommittén bedömer det vara av vikt att
försörjningssituationen för den som beviljats försörjningsbidnig noga följs upp
kontinuerligt. Bidragsrätten skall därför omprövas med jämna mellanrum och
minst en gång om året.
Beträffande nivåerna för försörjningsbidrag föreslår
kommittén en anknytning till vad som avses gälla för omställningsbidraget.
Härigenom fär man en önskvärd inbördes överensstämmelse mellan de olika former
av familjepension som enligt förslagel skall utgå till vuxna efterlevande.
Liksom vad avser omslällningsbidraget skall enligt
kommitténs förslag inte utgå kommunalt bostadstillägg till försörjningsbidrag.
Försörjningsbidragel skall utgöra skattepliktig inkomst för den berättigade
enligt de regler som gäller för inkomst av tjänst, dvs. utan särregler om exlra
avdrag vid beskattningen.
Någon inkomstprövning i sedvanlig mening av
försörjningsbidraget bör enligt kommitténs mening inle komma i fräga. Kommittén
föreslår dock särskilda bestämmelser om samordning mellan försörjningsbidrag
och vissa andra sociala förmåner vilka tar sikte på samma stödbehov som
försörjningsbidraget. En utgångspunkt vid utformandet av dessa regler har
varit alt försörjningsbidraget skall vara subsidiårl lill alla stödformer sorn
avser att ge kompensation för samma nedsättning av förvärvsmöjligheterna som försörjningsbidraget.
I dessa fall skall försörjningsbidragel utges endast i den rnän det överstiger
den andra ersättningen.
I enlighet med nämnda principer föreslår kommittén all
försörjningsbidrag inte skall utges i den mån den efterlevande för samma tid
och för sarnma nedsättning av förvärvsmöjligheterna äger rätt till sjukpenning,
förtidspension eller egenlivränta från arbetsskadeförsäkringen. Är den
efterlevande berättigad till arbetslöshetsersättning, lill utbildningsbidrag
vid arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering eller till
vuxenstudiebidrag, skall försörjningsbidrag kunna utgå enbart i den
utsträckning som del överstiger den andra ersättningen.
3.4 Efterlevandebegreppet m. m.
I frågan om den personkrets som skall omfattas av den
reformerade efterlevandepensioneringen och vilka samlevnadsrelationer som
således skall beredas ett skydd inorn dennas ram uppställer kommillén vissa
grundläggande utgångspunkter för den nödvändiga avgränsningen (avsnitt 8.6). En
väsentlig princip för kommittén är alt det skall gälla överensstämmande regler
i nu förevarande hänseende mellan folk- och tilläggspensioneringen och att
enhetlighet skall finnas även mellan omställnings- och försörjningsbidrag.
Utgångspunkt för avgränsningen av den personkrets som
skall onifattas av efterlevandeskyddet bör alltjämt vara äktenskapet.
Emellertid finns skäl atl
Prop.
1983/84:73 249
vissa grupper icke gifta samboende jämställs med gifta när
det gäller rätlen till familjepension.
Kommittén föreslår att den framtida familjepensioneringens
likställighetsregel utformas med utgångspunkt från den molsvarande regel sorn
f. n. gäller inom folkpensioneringen. Enligl förslaget skall alltså med gifta
likställas sådana icke gifta samboende som tidigare varit gifta med varandra
eller som har eller har haft barn gemensami. Dessutom fordras att det rört sig
om ett stadigvarande sammanboende. Även i fall dä parterna vid dödsfallet
väntade gemensamt barn skall den efterlevande icke gifta parlen kunna
likställas med änka eller änkling.
En särskild fråga sorn uppkommer i sainnianhanget är vilka
regler sorn bör gälla för bortfall av pensionsrätl vid ingående av nytt
äktenskap eller inledande av sammanboende med annan. Med hänsyn till all det
endast är fräga om bidragsrätl för en begränsad lid föreslär konirnitlén all
sädanl omslällningsbidrag som utgår under en lid av ett är efter dödsfallet
inle skall påverkas av omgifte eller uppttrgande av annan sarnriianlevnad.
Med avseende pä ornställningsbidrag som utgår vid värd av
barn och på försörjningsbidrag föreslår kommittén däremot att bidragsrätten
skall falla bort om den berättigade ingår äktenskap eller stadigvarande
sammanbor med annan, med vilken den efterlevande varit gift eller har eller har
haft eller väntar barn. Om rätten till farniljepension en gäng upphört med
tillämpning av den uppställda regeln skall pensionsrätien inte kunna
återupplivas, om det nya äktenskapet eller sammanboendet senare upplöses.
Den föreslagna likställighetsregeln för
familjepensioneringen avses fä motsvarighet inom övriga områden av den allmänna
pensioneringen. Kommittén föreslär således att det vid beräkning av storleken
av ålders- och förtidspension skall gälla att med gift pensionstagare likställs
pensionsberättigad, som stadigvarande sammanbor med annan med vilken den
pensionsberättigade har varit gift eller har eller har haft eller väntar barn.
Liksom hittills skall vidare i detta hänseende den bestämmelsen äga tillämpning
att gift pensionsberättigad, som stadigvarande lever åtskild frän sin make,
skall likställas med ogift pensionstagare, om särskilda skäl inte föranleder
till annal. Molsvarande regler föreslås gälla i fråga om rätten till kommunalt
bostadstillägg och - övergångsvis utgivet - hustrutillägg.
3.5 Internationella frågor
Utländska medborgare (och statslösa) som är bosatta i
Sverige föreslås (avsnill 8,7) vara berättigade lill tilläggspension i form av
omställnings- och försörjningsbidrag enligt samma regler som svenska
medborgare. Den enda förutsättning som härvidlag skall gälla är atl den avlidne
tillgodoräknats pensionspoäng för ATP.
Beträffande familjepension frän folkpensioneringen till
utlänningar som bor här i landet skall enligt förslaget gälla samma
bestämmelser som nu
Prop.
1983/84:73 250
tillämpas för änkepension och som nyligen införts i den
svenska lagstiftningen efter mönster av modernare bilaterala
socialförsäkringskonventioner. Efterlevande, som är utländsk medborgare eller
stalslös och som år bosatt i Sverige, skall alltså ha rätt till omställnings-
och försörjningsbidrag under förutsättning antingen att den avlidne omedelbart
före sin död hade varit bosatt i Sverige minst fem år och den efterlevande vid
dödsfallet var bosatt hår eller alt den efterlevande är bosatt i Sverige sedan
minsl fem är och den efterlevande eller den avlidne vid dödsfallet var bosatt
hår i landet.
Vad avser rätlen för svenska medborgare att uppbära
familjepension vid bosättning utanför Sverige föreslår kommittén skilda regler
för omställnings-och försörjningsbidrag.
Tilläggspension i form av omställningsbidrag skall kunna
utges ulan inskränkningar med avseende pä bosättningsort eller liknande. Inom
folkpensioneringen skall omställningsbidraget i nu berörda fall utgå i
förhällande till det antal år för vilka den avlidne tillgodoräknats pensionspoäng
inom ATP, alltså enligt samma regler som nu gäller för bl. a. änkepension.
Försörjningsbidraget har däremot starka inslag av ett
behovsprövat socialt grundskydd för i Sverige bosatta och därför skall gälla
som huvudregel atl försörjningsbidrag inte utges till efterlevande som år
bosatta utomlands. Denna regel avser såväl folk- som tilläggspensioneringen.
Inom båda pensionssystemen skall dock undanlag kunna
medges i de situationer då den efterlevande bosätter sig utanför Sverige för
vård av hälsan eller då det skulle framstå som oskäligt att dra in pensionen.
Vad gäller
udänningars rätt tdl familjepension vid bosättning utanför Sverige skall enligt
förslagel filläggspension i form av omställningsbidrag kunna utgå utan
särskilda villkor. Försörjningsbidrag frän tilläggspensioneringen skall, i
likhet med vad som föreslås gälla för svenska medborgare, som regel inte kunna
uppbäras av den som är bosatt ulomlands. Möjlighel lill dispens skall dock
finnas. Inom folkpensioneringen bör frågan om rätlen för utländska medborgare
att erhålla omställnings- och försörjningsbidrag under tid då de år bosatta
utanför Sverige lösas genom konventionsförhandlingar pä grundval av
ömsesidighel.
4 Övergångsbestämmelser m. m.
De övergångsbestämmelser sorn konimitlén föreslär skall
gälla för den reformerade efterlevandepensioneringen innebär följande (avsnill
9.1).
D Efterlevande män ges rätt till omställnings- och
försörjningsbidrag fr. o. m. tidpunkten för lagstiftningens ikraftträdande
under förutsättning att dödsfallet inträffar därefter.
D Efterlevande kvinnor, vars make avlidit före
ikraftträdandet, får om de då har rått till änkepension - oberoende av ålder -
behålla änkepensionen även fortsättningsvis enligt de regler som nu gäller.
Prop.
1983/84:73 251
D Efterlevande kvinnor, vars make avlidit före
ikraftträdandet, kan om de vid makens död inte äger rätt till änkepension inte
heller beviljas stöd enligt det nya systemet för familjepension.
D Efterlevande kvinnor, som vid ikraftträdandet inte har
fyllt 45 år och vars make avlider efter den nya lagstiftningens införande,
onifattas av det reformerade regelsystemet och kan alltså erhålla omställnings-
och försörjningsbidrag. Någon rätt till änkepension föreligger inte för kvinnor
i denna kategori.
n Efterlevande kvinnor, som vid den nya lagstiftningens
införande har fyllt 45 är och vars make avlider efter ikraftträdandet, kan - om
förulsiillningarna enligl de nu gällande reglerna är uppfyllda - beviljas
änkepension frän folk- och tilläggspensioneringen. Pensionsrätien följer
hittillsvarande regler. Någon rått alt i stället erhälla familjepensiori
enligt det reformerade systemet härför föreligger inte för denna kategori
kvinnor.
D Efterlevande barn, vars ena förälder avlider efter
ikraftträdandet eller sorn dä blir föräldralöst, erhåller sorn huvudregel
barnpension rned till-Uimpning fullt ut av de nya bestämmelserna. Utgår
samtidigt änkepension enligt det äldre regelsystemet efler barnets fader, skall
dock gälla vissa särskilda regler om samordning mellan barnpensionen och änkepensionen.
D Efterlevande barn, sorn vid ikraftträdandet redan bar
rätt lill barnpension, fär sorn huvudregel, i förekommande fall, barnpensionen
uppräknad med tillämpning av de då införda nya reglerna. Utgår vid den
tidpunkten samtidigt änkepension efter barnels fader, sker einellertid en
samordning mellan barnpensionen och änkepensionen.
De föreslagna principerna för övergångsregleringen skall
pä alla punkter vara desamma för folk- och tilläggspensioneringen.
Sådan änkepension, sorn utgår lill kvinnor som blivit
änkor före den 1 juli 1960 och vilken pension enligt nuvarande reglerar
inkomstprövad. bör enligt kommitténs inening även fortsättningsvis utges enligt
de hittillsvarande reglerna (avsnill 9.4).
5 Arbetsskadeförsäkringens efterlevandeskydd
Det nuvarande efterlevandeskyddet inom
arbetsskadeförsäkringen har i huvudsak samma syfte som familjepensioneringen,
och det vilar på samma principer som denna. Förutsättningarna för rätten till
efterlevandeförmäner inom arbetsskadeförsäkringen har utformats efter mönster
av molsvarande regler inom den allmänna pensioneringen. När
farniljepensioneringen nu föreslås få en frän grunden ändrad inriktning,
framstår det därför som påkallat all företa en översyn även av
efterlevandeskyddet inom arbetsskadeförsäkringen. Härför talar även den nära
anknytning som i berörda hänseende finns mellan de två socialförsäkringarna.
Prop. 1983/84:73 252
Kommittén föreslår sålunda att arbelsskadeförsäkringens
nirvarande efterlevandeskydd successivt sktill avvecklas och er'sälias av andra
former av slöd, vilka tar sikle pä all i första hand bereda ett skydd för
niiiuleråriga barn sarnl för efterlevande vuxna - rnän och kvinnor-som befinner
sig i en sådan situation atl del generellt sett kan anses föreligga ell
stödbehov, 1 sistnämnda hänseende bör alltså förmåner irtges under dels en
ornställningsperiod efler dödsfallet, dels för längre tid till efterlevande som
av arbetsniarknadsinässiga skål e. d. har nedsatta förvärvsmöjligheter. Liksom
i fräga om den allmänna pensioneringen bör också de nya reglerna inom
arbelsskadeförsäkringen förses med långtgående och generösa
övergängsbestämnielser till skydd för äldre kvinnor vilka inrättat sitt liv
efler en äldre lids fainiljeniönster och sainhällsstruktur.
Någon fullständig överensstämmelse mellan
arbetsskadeförsäkringen och den allmänna pensioneringen kiin dock inte komma
till stånd, Arbelsskadeförsäkringens särart med dess skadeständsrättsliga
betraktelsesätt bör tillåtas slå igenom även pä det nya efterlevandeskyddets
område. Sålunda bör nuvarande begravningshjälp inom arbetsskadeförsäkringen
kvarstå oförändrad också i framtiden.
Kommitténs förslag innebår att livränta skall utgå till
efterlevande barn enligt i huvudsak samma regler som gäller i dag. Livräntan
skall alltså utges fram till dess barnet fyller 19 är eller, i vissa fall,
längst till 21 års ålder. Däremot skall styvbarn inte längre kunna beviljas
barnlivränla. På samma sätt som föreslås beträffande rätten till barnpension
bör livränta framdeles kunna utges lill utländskt barn som tagits ernol av den
försäkrade i adoptionssyfte, om denne skulle avlida till följd av arbetsskada
innan adoptionen rättsligt genomförts.
Liksom f. n. skall enligt förslagel barnlivränla för etl
barn utgöra 40 % av ersättningsunderlaget (i princip motsvarande den avlidnes
egenlivränta eller sjukpenninggrundande inkomst vid tiden för dödsfallet).
Finns fler än ett barn, skall den nämnda procentsatsen höjas med 20 för varje
barn utöver det första och det sammanlagda livräntebeloppet fördelas lika mellan
barnen. Med hänsyn till atl tyngdpunkten inorn efterlevandeskyddet skall läggas
pä förmåner åt minderåriga barn, bör barnlivränta i framtiden utges enligl de
angivna procentsatserna åven i de fall då det samtidigt utgår livränta till
vuxen efterlevande. Någon sänkning av barnlivränlorna i dessa siluationer bör
alltså inte längre komma i fräga.
Till vuxna efterlevande skall enligt kommitténs förslag
kunna utgå omställningslivränta och försörjningslivränta.
Rätt till livränta tillkommer efterlevande make (man och
kvinna). Med make likställs icke gift efterlevande som stadigvarande
sammanbodde rned icke gift man eller kvinna vid dennes död och som har varit
gift med eller har eller har haft eller väntar barn rned denne. Andra
kategorier som sammanbott säsom ogifta under äktenskapsliknande förhållanden
omfattas inte av efterlevandeskyddet. Detta innebär visserligen en viss
inskränkning i förhål-
Prop. 1983/84:73 253
lande till dagens regler. Den valda lösningen framstår
dock som motiverad bl. a. av önskan att erhålla regler söm överensstämmer rned
den allmänna pensioneringens.
Efterlevande make får rätt till omstädnuigslivränta enligt
motsvarande regler som föreslagits för rällen till omslällningsbidrag inom
familjepensio-neringen.
Till efterlevande som efter omstållningsperiodens utgång
möter problem att försörja sig genom egel arbele skall kunna utgå
försörjningslivränia enligt motsvarande regler som föreslagits för rätten till
försörjningsbidrag inom efterlevandepensioneringen.
Den rätt som i dag finns för frånskild kvinna att erhålla
livränta efler sin förutvarande make föreslär kommittén skall upphävas.
Principiella skäl talar emot en ordning av delta slag. Den nuvarande regeln
tillämpas för övrigt inte i något enda fall f. n.
I frågan om kompensationsgrader för efterlevandelivränta
till make föreslår kommittén att såväl omställnings- som försörjningslivräntan
skall utgöra 45 % av ersättningsunderlaget i fall dä den avlidne inte
efterlämnar något pensionsberättigal barn. Utgår samtidigt barnlivränta, skall
den vuxnes efterlevandelivränta uppgå lill 20 % av ersältningsunderlaget. Förslaget
innebär härigenom alt del lill olika familjer skall utges livränta ined samma
totala belopp som utgår enligt nu gällande regler inom arbetsskadeförsäkringen.
En nyhet är emellertid att det inte skall göras någon reducering av livräntan
till barn, när livränta utgår även till vuxen efterlevande. 1 sädana fall skall
reduceringen i stället göras på livräntan till den vuxne. I likhet med vad som
nu gäller skall finnas en maximeringsregel av innebörd att de sammanlagda
livräntorna till efterlevande inte fär överstiga ersältningsunderlaget.
Dagens
regler i lagen om arbetsskadeförsäkring ger rätt för den avlidnes föräldrar atl
under särskilda förutsättningar erhålla efterlevandelivränta. Med hänsyn bl. a.
till de möjligheter som numera öppnats för rätt till ålderspension frän
folkpensioneringen för invandrare och då den nämnda regeln inte tillämpats i
något enda fall efter tillkomsten av LAF, föreslär kommittén att denna nu skall
avskaffas.
Liksom hitfills skall enligt förslaget gälla att
efterlevandelivräntor frän arbetsskadeförsäkringen samordnas med
efterlevandepension från den allmänna pensioneringen. Nuvarande princip
härför, alt livräntan utges endast i den mån den översfiger pensionen, skall
kvarstå oförändrad.
De nya reglerna pä förevarande område bör träda i kraft
vid samma tidpunkt som motsvarande förändringar genomförs inom den allmänna
pensioneringen. För arbetsskadeförsäkringens vidkommande bör gälla i princip
samma övergångsregler som för familjepensionsreformen. Avgörande för om de
äldre eller de nya reglerna skall tillämpas i etl visst fall bör dock inte vara
tidpunkten för dödsfallet utan den lidpunkt när arbetsskadan inträffade.
Prop. 1983/84:73 254
6 Hustrutillägget
Hustrutillägget är en inkomstprövad särskild
folkpensionsförmän som kan utgå till hustru till ålders- eller
förtidspensionär. Som huvudregel krävs att hustrun har fyllt 60 år för att
tillägg skall kunna utgå till henne, men det kan utges även till yngre kvinnor
om särskilda skål föreligger.
Liksom
änkepensioneringen är hustrulillägget uppbyggt med utgångspunkt från en äldre
tids familjemönster och arbetsfördelning mellan makar. Till grund för tillägget
ligger samma tankar som bakom änkepensioneringen. Enligt kommitténs bedömning
kan inte komma i fräga atl för framtiden bibehålla hustrutillägget i den
utformning del har i dag. Del bör därför övervägas att genomföra en motsvarande
successiv avveckling av hustru-tillägget som av änkepensioneringen.
Genomförda
höjningar av folkpensionerna sarnl införandel och utbyggnaden av
pensionstillskotten och övriga tilläggsförmåner säsorn kommunalt bostadstillägg
ger numera den som erhåller folkpension och dennes hustru en helt annan
grundtrygghet ån vad som var fallet vid hustrulilläggets tillkomst.
Genomförandet av den allmänna tilläggspensioneringen medverkar också till alt
ge pensionstagarna och deras familjer en god ekonomisk standard. Vidare bör
beaktas den utvidgning som under början av 1970-talet gjordes av rätlen till
förtidspension samt därefter införda regler om ökade möjligheter lill en rörlig
pensionsålder. Närnnda förhållanden har medfört att behovet av hustrutillägg nu
inte är lika framträdande som tidigare och att det kan antas komma att ytterligare
minska framöver.
Reglerna för inkomstprövning av hustrutillägget medför
vidare att sådant fillägg utges även i situationer där det inle kan sägas
föreligga något mer utpräglat behov därav. I många kommuner kan sådant tillägg
utgå med visst belopp även om makarna har sammanlagda inkomster som klart
överstiger vad två förvärvsarbetande i åtskilliga fall kan erhålla genom arbete
pä heltid.
Kommitténs förslag innebär att hustrutillägget på sikt
skall avskaffas som en särskild folkpensionsförmån. De reella stödbehov som
framdeles kan föreligga i situationer där huslrutillägg nu utges bör
tillgodoses pä annan väg. I det begränsade antal fall dår hustrun inte har ett
eget förvärvsarbete för att klara försörjningen bör åtgärder sättas in på
arbetsmarknadsområdet. Även egenpension i form av förtidspension kan i viss
utsträckning ses som ett realistiskt och tillfredsställande alternativ.
Liksom i
fråga om familjepensionsrefonnen måsle hänsyn las lill alt mänga kvinnor som i
dag är äldre eller medelålders har inrättat sina liv efter en äldre tids
samhällsförhållanden och familjemönster. Avvecklingen av hustrulillägget får
därför ske pä sikt, och särskilda övergångsregler skall säkra all hustrutillägg
även fortsättningsvis skall kunna utgå lill kvinnor som i dag är äldre.
Kommitténs förslag till övergångsreglering innebär alt
kvinnor som vid ikraftträdandet är 45 år eller äldre skall ges fortsatt rått
att erhålla hustrutill-
Prop.
1983/84:73 255
lägg enligt hittillsvarande regler. Kvinnor som är yngre
skall inte vidare kunna beviljas hustrutillägg efter den nya lagstiftningens
ikraftträdande. Den som dä redan har rätt lill tillägg skall emellertid också i
fortsättningen få rätten härtill prövad efler nuvarande regler. Detta förslag
innebär all förändringen av hustrulillägget kommer att fä mera påtaglig effekt
först 15 år efter det alt nya regler trätt i kraft.
Förändringen bör träda i kraft vid sarnma tidpunkt som
familjepensionsreformen.
7 Barntillägget
Den särskilda folkpensionförmånen barntillägg kan utgå
lill den som uppbär folkpension i form av ålders- eller förtidspension och sorn
har barn under 16 års ålder. Tillägget år inle inkomstpröval men minskas med
hänsyn till den tilläggspension som pensionstagaren uppbär.
Vid sin
översyn av barntilläggel har kommittén funnit att denna förmän även framdeles
har ett väsentligt ändamål att fylla. Någon anledning att ändra barntilläggets
grundläggande konstruktion finns enligt kommitténs mening inte. I betänkandet
lägger kommittén däremot fram olika förslag som innebår dels förstärkningar i
skilda avseenden av barntillågget, dels en anpassning av detta till andra
folkpensionsförmåner.
I fråga om den barntilläggsberättigade personkretsen
finner kommittén att rällen till tillägg åven framdeles bör vara knuten lill
föräldrarna och deras underhållsskyldighet gentemot barn. Denna princip bör nu
tillåtas slä helt igenom, och någon rått för styvförälder att, såsom i dag är
fallet, uppbära barntillägg bör därför inte finnas, ej ens i den situationen
att underhällsskyldig biologisk förälder till barnet har avlidit.
Kommittén
föreslår vidare att åldersgränsen för rätt till barntillägg skall höjas så att
tillägg kan utgå, inte som f. n. till dess barnet fyller 16 år, utan fram tills
det uppnår 18 års ålder. Som skäl härför anför kommittén alt det numera blivit
allt vanligare att barn fortsätter att studera även sedan de uppnått 16 års
ålder och atl en 18-årsgräns gäller inom andra motsvarande områden, säsorn för
barnpension, bidragsförskott och den familjerättsliga underhållsskyldigheten.
Någon
generell höjning av nivån för barntillägg finner kommittén inte påkallad.
Däremot föreslår kommittén att oreducerat barntillägg fortsättningsvis skall
utges med 26 % av basbeloppet för är räknat ocksä i situationer där det
samtidigt utgår barnpension till barnet. Nuvarande regel om sänkning av nivån fill
10 % i dessa fall bör således avskaffas. Vidare föreslås att etl helt
barntillägg fortsättningsvis skall kunna utgå på samma gång till envar av
barnets båda föräldrar, om de båda uppbär folkpension.
Nu gällande regel om reducering av barnlillägg med hänsyn
till den försäkrades tilläggspension ger den effekten att den som erhåller ATP
av viss storlek missgynnas i förhållande till den som i stället för
tilläggspension
Prop. 1983/84:73 256
uppbär pensionstillskott med samma belopp. Detta ar en
följd av atl pensionstillskott i motsats till tilläggspension inte reducerar barntilliigget.
Regeln får också som konsekvens atl det samtidigt görs en reduktion av tvä
olika förmåner, barntillägg och pensionstillskott, med hänsyn till en och samma
tilläggspension. Dessa olämpliga effekler, sorn kan sägas vara en indirekt
följd av reformen orn införande av dubbelt pensionstillskott för
förtidspensionärer och av pensionstillskottens successiva lillviixt. bör enligt
kommitténs mening nu undanröjas.
Kommittén föreslår därför att gränsen för når
tilläggspensionen börjar reducera barntillägget höjs från ett halvt till ett
basbelopp. Samtidigt skall dock avtrappningen av barnlillägget med hänsyn till
den försäkrades tilläggspension i vad den överstiger ett basbelopp ske snabbare
än f. n. genom att det minskas krona för krona - och inte som nu med 50 %.
8 Inverkan av undantagande på pensionstillskott till änka
Nuvarande regler innebär att pensionstillskott lill
änkepension och till ålders- och förtidspension åt änka reduceras med hänsyn,
inte enbart till den faktiska tilläggspension i form av änkepension eller i
form av ålders- eller förtidspension som änkan erhåller, utan även till den
änkepension frän tilläggspensioneringen som skulle ha utgått om den avlidne
mannen under sin livstid inte hade varit omfattad av ett undantagande frän ATP.
Enligt
kommitténs uppfattning kan de nu gällande reglerna i vissa fall ge upphov till
effekter som är mindre tillfredsställande, T. ex. kan en kvinna, som uppbär
ålderspension med fullt pensionstillskott, riskera att efter mannens död
förlora hela eller delar av pensionstillskottet ulan atl detta ersätts av något
annat. Kommillén finner atl, även om dagens regler framstår som i viss mån
följdriktiga, övervägande skäl ändå talar för all dessa regler ändras. Sädana
förändringar kommer all bli av betydelse enbart under en övergångstid, eftersom
undantagandeinstitulel kommer all försvinna pä sikt och då även änkepensioneringen
skall avvecklas enligt kommitténs förslag.
Enligt det förslag som kommittén lägger fram skall
framdeles vid bestämmande av pensionstillskott lill folkpension hänsyn inte tas
till sådan tilläggspension som skulle ha utgivits orn den avlidne mannen inte
hade omfattats av undantagande. De nya reglerna skall avse pensionstillskott
såväl lill ålders- och förtidspension som till änkepension. Reglerna skall
vidare gälla oberoende av om änkan själv lämnat samtycke lill undantagandet
eller inte. De bör träda i kraft samtidigt med de andra ändringar som kommittén
redovisar förslag till i betänkandet. De nya reglerna bör avse såväl fall där
mannen avlider efter dessas ikraftträdande sorn siluationer där dödsfallet
inträffat dessförinnan.
Prop. 1983/84:73 257
9 Kostnadseffekter av kommitténs förslag
De olika förslag som kommittén lägger fram lill
förändringar av regler inom den allmänna försäkringen och inorn
arbetsskadeförsäkringen kan beräknas - rned tillämpning av basbeloppet 17 30(1
kr. - ge upphov till följande effekler i kostnadshänseende (avsnill 14).
En jämförelse mellan kostnaderna för det föreslagna och
för det nuvarande systemet för familjepénsionering visar att det under de
första tolv åren efter ikraftträdandet kan beräknas uppkomma ökade kostnader
inom den allmänna pensioneringen. Denna kostnadsökning kan uppskattas uppgå
till 74 milj. kr. för ikraflträdandeäret och 199 milj. kr, älta är därefter.
Den årliga kostnadsökningen sjunker sedan, och efter lolv år uppkommer
kostnadsbesparingar. Den årliga kostnadsminskning som då inträder blir större
för varje år fram till ca 50 år efter det nya systemels ikraftträdande.
Kostnadsbesparingen per är i jämförelse med oförändrade regler för
familjepension kan då beräknas uppgå lill ca 6 450 milj. kr. Härav hänför sig
ca 850 milj. kr. till folkpensioneringen och ca 5 600 milj. kr. till
tilläggspensioneringen.
Kommitténs förslag till reformerat efterlevandeslöd inom arbelsskadeförsäkringen
kan beräknas ge upphov till mycket små - i princip försumbara -kostnadsökningar
under de första åren efter ikraftträdandet. Redan efter ett fätal år uppkommer
emellertid kostnadsbesparingar i förhällande till vad som skulle bli fallet om
nuvarande regler bibehålls oförändrade. Pä fullfunktionsstadiet efter ca 50 år
kan förutses en minskning av årskostnaderna för livräntor åt efterlevande med
belopp om ca 15 milj. kr.
Förslaget om avveckling på sikt av huslrutdlägget kan
beräknas fä mer påtagliga effekter i koslnadshånseende först fr. o. m. det femtonde
året efler den nya lagstiftningens ikraftträdande. I fullfunktion drygt 25 är
efter ikraftträdandet uppkommer en kostnadsbesparing med ca 780 milj. kr. förär
räknat.
De olika förslag som kommittén lägger fram med avseende på
barntdlägget kan uppskattas få fill följd omedelbart ökade kostnader med ca 55
milj. kr. för år räknat.
Kommitténs förslag beträffande rätten till penslonstillskoii
för änka efter avliden som omfattats av undantagande från ATP kan beräknas
medföra en kostnadsökning i storleksordningen 10-15 milj. kr. per år.
De angivna kostnadsberäkningarna måste bedömas med
försiktighet, bl. a. med hänsyn till den långa tidrymd framöver som de i många
fall omspänner. Beräkningarna avser inte heller samtliga kostnadskonsekvenser
av kommitténs förslag. T. ex. har inle gjorts beräkningar om effekterna pä
kostnaderna för bostadsstöd i olika former. Inte heller har konsekvenserna i
skattehänseende beaktats. Det kan också förutses en viss överströmning frän
nuvarande änkepension och hustrufillägg till andra förmåner inom och utom den
allmänna försäkringen. Några närmare uppgifterom kostnadseffekterna härav går
inte atl ange. 17 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr. 73
Prop.
1983/84:73 258
.Sammanställning av vissa kostnadseffekter under perioilen
I9S.V2().M) av kiiinmilléns olika fiirslag. Ökade (-I-) resp. minskade (-)
kostnader fiir år vid basbeloppet 17 MW kr"
Förslag avseende Kostnacisctleklcr
i iörhäilantlL' lill otoriincir:!! regelsvslcin. milj. kr. por år
1983 iy.S5 1990 1995 200(1 2005
2010 2015 2020 2025 20,>0
F;imitjepensioiioringen + 74 -l-ISS +199 - 6
- 4,W - 995 - 1 SOO -,067 -4 462 -5 676 -6 455
13 -
14 -
14 -
15
781) -
7K() -
781) -
781)
55 +
55 +
55 +
55
Arhctsskadcfiirsäk-
ringens efter
levandeskydd - - --2-7- 12- 12
Hustrulillägg - - - 14 -35 - ."i04 - 776 - 7S0
Barntillägg + 55 + 55 4- 55 +55 +
55 + 55 + 55
Pensionstillskott
till änka + 15 + 15 +12+10+8+5+3
Smnma +144 +258 +252 +22 - 6K6 -172?
- 2 5.?4 - 3 K05 -5 201 -6 415 -7 195
■' Tabellen redovisar inte alla kostnadskonsckvciiser,
t. ex. inte cirektcrna i skattchiinsccndc cik-i' i aLlniinislraiivi avseende.
Inte heller redovisar tabellen beräknade ökade kosliiader lör bostadssl('icl
och pä grund av överstr(')mning lill andra lörinåner siisoni rörtitlspension.
Stora skiljaktighcicr löieliggcr OL'ks;i mellan horiikningarnas iiilnMdes exakthet.
Diirför miiste samiiianstiillningen bedömas med försiktighet och niinnast ses
som räkneexempel vilka ilkiMrerar endast vissa kostnadskonsekven.ser.
Kommittén räknar ined atl den föreslagna familjepensionsreforrnen
ger upphov till en engångskostnad för inforniailonsinsaiser y'i\ken kan
uppskattas till ca 2 milj. kr. Vidare kan konirnilléns olika förslag beräknas
öka riksförsäkringsverkets kostnader för adminislration med dels en engångskostnad
om c;r 8511 000 kr., dels ökade kostnader för löpande tillsyn av de maskinella
rutinerna ined ca 7(1 000 kr. per år under 20 år framöver. De lolala
administrationskostnaderna förde allmänna försäkringskiissorna kan beriik-nas
vara oförändrade i föihällaade lill rurliigei vid den tidpunkt dä kommitténs
olika förslag nätt fullfunktionsstadiet. Under övergångstiden fram till dess
tillkommer vissa kostnader för adniinislralioii vilka ca 2(1 är' efter
ikraftträdandet totalt sett kan beriiknas uppgå till drygt 2 milj. kr. per är.
De sjunker sedan successivt och är hell borta efter ytterligare ca 25 är. För
utbildning av personalen vid försäkringskassorna kan beräknas uppkomma en
engångskostnad orn drygt 3 milj. kr. Ökade kostnader kan förutses ocksä pä
grund av ökad rnållillströnining lill försäkringsdoinslolarna.
Prop. 1983/84:73 259
Bilaga 2
Sammanställning av remissyttranden över pensionskommitténs
betänkande (SOU 1981:61-62) Familjepension
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgelts av försäkringsöverdomstolen,
försäkringsrätten för Norra Sverige, riksförsäkringsverket, socialstyrelsen,
statens handikappråd, statens nämnd för internationella adoplionsfrågor,
försäkringsinspektionen, riksskatteverket, arbetsmarknadsstyrelsen, statens
invandrarverk, statskontoret, riksrevisionsverket, statens arbetsgivarverk,
statens löne- och pensionsverk, länsstyrelserna i Uppsala, Jönköpings,
Älvsborgs, Skaraborgs och Norrbottens län, ensamförälder-kommittén (S 1977:16),
jämslälldhetskommittén (Ju 1976:08), Försäkringskasseförbundet, Svenska kommunförbundet.
Landstingsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisalionen
i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Centralorganisationen SACO/SR, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Pensionärernas
riksorganisation, Sveriges folkpensionårers riksförbund. Handikappförbundens
centralkommitté. De handikappades riksförbund. Svenska Personal-Pensionskassan,
Svenska försäkringsbolags riksförbund, Folksam, Kommunernas pensionsanstall.
Kooperationens pensionsanstall, Fredrika-Bremer-Förbundet och Husmodersförbundet
Hem och Samhälle. Dessutom har yttranden inkommit från Adoptionscentrum,
Riksförbundet för sexuellt likaberättigande. Synskadades riksförbund och
Ensamståendes intresseorganisation.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län har bifogat yttranden frän länsarLietsnäinn-den
i Älvsborgs län och från Borås och Trollhättans kommuner. Försäkringskasseförbundet
har bifogat yttranden från 19 allmänna försäkringskassor.
Remissyttrandena avlämnades i juli-augusti 1982.
1 Efterlevandepensioneringen 1.1 Allmänna
synpunkter
1.1.1 Behovet av en reformering av
efterlevandepensioneringen
I stort sett samtliga remissinstanser sorn yttrar sig i
frågan instämmer i pensionskommitténs bedömning att del nuvarande efterlevandeskyddet
inom den allmänna pensioneringen år otidsenligt och alt det finns skål att
anpassa regelsystemet till de sociala förändringar i samhållet och den
utveckling i övrigt på olika områden som ägt rum sedan tillkomsten av den nu
gällande familjepensioneringen. Endasl någon enstaka remissinstans redovisar i
denna del en från kommittén avvikande uppfattning. Däremot hävdas i några
yttranden att beslut om en reformering av efterlevandepensioneringen inte bör
fattas i dagens situation utan först på ett senare stadium när mer gynnsamma
förutsättningar för en reform kan anses föreligga.
Prop. 1983/84:73 260
Till koinmilléns ståndpunkt all den nuvarande farniljepensioneringen
bör reformeras ansluter s\g försäkringsrätten för Norra Sverige,
socialstyrelsen, sialens handikappråd, slatskontorei, riksrevisionsverkel,
statens arbetsgivarverk, sialens löne- och pensionsverk, länsstyrelsen i
Uppsala län, länsstyrelsen 1 Jönköpings län, länsstyrelsen 1 Ålvsborgs län,
länsstyrelsen 1 Skaraborgs län, ensamförälderkommttién, jämsiiiddhetskommiiién.
Svenska kommunförbundet, Landslingsförbundel, SAF, LO. SACO/SR, Sveriges
folkpensionärers riksförbund. Handikappförbundens cenlralkommiiié. Svenska
Personal-Pensionskassan, Folksam, Kooperationens pensionsansialt. Kommunernas
pensionsanstalt, Fredrlka-Bremer-Förbundei, Synskadades riksförbund och Ensamståendes
intresseorganisation.
Även TCO delar kommitténs uppfattning atl det nuvarande fainiljepen-sionssysleinet
vilar pä värderingar frän en svunnen lid och att det principiellt är fel all
göra rätten lill förmåner beroende av den försäkrades kön. Härtill ansluter sig
också försäkringsöverdomstolen, som dessutom framhåller alt det finns anledning
atl överväga en anpassning av efterlevandeskyddet till den utveckling som ägt
rum pä olika områden sedan nuvarande regler tillkom, Samlidigl uttalar de
nämnda remissinstanserna dock stor tveksamhet till tanken att redan nu
genomföra en omläggning av efterlevandepensioneringen (se under avsnitt
1,1,3).
Flera rernissinslanser ansluter sig lill kommitténs
uppfattning men betonar samtidigt att andelen förvärvsarbetande kvinnor
visserligen har ökat men att del alltjämt föreligger stora skillnader mellan
mannens och kvinnornas ställning på arbetsmarknaden. I yttrandena erinras bl.
a. orn all del är betydligt vanligare rned deltidsarbete bland kvinnor än bland
män och att kvinnor ofta av skilda orsaker har lägre inkomster än rnän. En del
av dessa remissinstanser hänvisar ocksä till att takten i utbyggnaden av
antalet daghemsplatser inte varit den avsedda. Synpunkter av delta slag
framförs av bl. a. försäkringsöverdomstolen. jämställdheiskommitién.
Pensionärernas riksorganisation och Fredrika-Bremer-Förbundet.
L/?f understryker att de förändringar i familjerollerna
och de ekonomiska relationerna mellan familjemedlemmarna som ägt rum för
befolkningen i allmänhet endast i viss utsträckning gjort sig gällande för
lantbruk och andra småföretagarnäringar. LRF anför vidar"e:
Om någon av makarna i en lanlbrukarfamilj dör. förändras
situationen ofta drastiskt. Att anställa någon som företagsledare är i
lantbruksföretag av normal omfaltning ekonomiskt omöjligt. Om det ej finns barn
i familjen rned intresse och förutsättningar för atl överta faderns roll i
företaget, kan situationen därför bli den att företagel måste avvecklas eller i
varje fall alt familjens inkomstnivå kraftigt reduceras.
LRF konstaterar därför att lanlbrukarfarniljernas
ekonomiska situation vid en makes dödsfall skiljer sig frän vad som gäller för anslällda.
I det senare fallet påverkas i regel ej den kvarlevande makens möjligheter att
fortsätta sitt arbete och uppbära förvärvsinkomster i samma utsträckning som
fallet kan bli för den efterlevande maken i en lanlbrukarfamilj.
Prop.
1983/84:73 261
Det är ocksä angeläget för LRF att framhålla all
aktivering till ökad förvärvsverksamhet efter ell dödsfall ej kan få betyda
enbart inriktning pä anställning. Förbundet förutsätter att det även i
framtiden blir möjligt bedriva ekonomisk verksamhet i form av familjeföretag. Ell
pensioneringssystem kan då ej fä konstrueras så att det driver efterlevande
frän sådana företag mot anslällningsförhällanden. En absolut förulsällning för etl
efterlevandeskydd mäsle vara att det fungerar neutralt i förhällande till olika
sysselsättningsformer.
Kritik mot pensionskommitténs bedömning om behovel av en
reformering av efterlevandepensioneringen framförs av två remissinstanser:
riksförsäkringsverket och arbetsmarknadsstyrelsen.
Rik.sförsäkringsverkei
framhåller att änkepensioneringen skall ses mot bakgrund av den fainiljerättsliga
lagstiftningen och gällande familjeformer. Vidare påpekar verket att äktenskapslagstiflningen
inte har lämnat ståndpunkten orn gemensamt ansvar och arbetsfördelning inorn äktenskapets
rarn. Verket anser atl när ett förändrat familjemönster uppnåtts och rnän och
kvinnor deltar på lika villkor i förvärvslivet och omvårdnaden om hemmet, då mäsle
nuvarande änkepensionssysteni avvecklas. Förhållandena på arbetsmarknaden och könsrollsrnönslren
har emellertid inle ändrats i den utsträckning som erfordras för att det nu
skall vara motiverat alt fatta ett beslut om all systemet skall förändras i
grunden. Med hänsyn lill kvarvarande eftersläpning av kvinnors inkomster och
genomsnittliga pensionspoäng anser verket atl änkepensioneringen fortfarande
fyller ell viktigt socialt behov. Det är enligt verket fortfarande i fierlalet
fall rällen till änkepension från tilläggspensioneringen som möjliggör att
kvinnan efler mannens död kan i någon män behålla den standard hon hade under
äktenskapets bestånd. Ytterligare anför verket:
Enligt verkels mening är det f. n. - bl. a. mot bakgrund
av det osäkra ekonomiska lägel - inte möjligt alt bedöma hur snabbi nuvarande
skillnader rnellan måns och kvinnors arbetsförhållanden kan utjämnas. Samma
mening har uttryckts av kommittén sorn ju inte föreslagil någon tidpunkt för
ikraftträdande av den nya ordningen. Med hänsyn härtill och till att det behov
som änkepensioneringen skall fylla torde kvarstå under myckel läng tid anser
verket atl man inle nu kan beslula om en avveckling av änkepensioneringen
såvida det nya pensionssystemet inte i huvudsak ger molsvarande skydd som
nuvarande lagstiftning. Del innebär bl. a. ell krav pä all pensionsskyddet även
för kvinnor som blivit änkor och som uppnätt pensionsåldern - i enlighet med
den grundläggande tanken i ATP-systemet -baseras pä standarden under de aktiva
åren. Som framgår av det föregående uppnäs inte della med kommitténs förslag,
så länge inte de också av kommittén förutsatta nya förutsättningarna för
kvinnans jämställdhet på arbetsmarknaden och ekonomiska självständighet
uppnätts.
Med hänsyn lill det ovan anförda avstyrker verket
förslaget om efterlevan
deskyddet för vuxna inom den allmänna försäkringen.
Verket har i sitt yttrande över socialpolitiska
samordningsutredningens betänkande In allmän socialförsäkring, modell och
riktlinjer tillstyrkt att änkepensioneringen pä sikt ersattes av ett könsneutralt,
tidsbegränsat omställningsbidrag. Som framgår av det tidigare anförda är det
osäkert när
Prop. 1983/84:73 262
ett sådant system skulle kunna genomföras. Verket anser
därför att det är motiverat och finns tid för atl ytterligare övervåga hur efterlevandeskyddet
skall utformas för att svara mot förväntade nya förutsättningar i forrn av lika
villkor för kvinnor och rnän i hem och arbetsliv. Verket föreslår alltså att en
sådan förnyad översyn genomförs. Det år angeläget all utgångspunkten härvid är
all förmånerna skall vara lika i samma behovssituation oberoende av om den
efterlevande år man eller kvinna.
Även arbetsmarknadsstyrelsen hänvisar till kvinnornas
situation på arbetsmarknaden och rnenar att redan detta förhållande gör atl en
ändring av nuvarande pensionsregler i enlighet ined pensionskommitténs förslag
kommer att fä mycket kännbara konsekvenser för efterlevande kvinnor, I
yttrandet konstateras ocksä atl den föreslagna nyordningen kommer att få
väsentligt olika innebörd beroende på om den efterlevande är man eller kvinna.
Styrelsen fortsätter:
Härtill kommer, atl den ena hushållsparlnerns val atl vara
hemarbetande, vilket numera ändå avviker frän det vanliga mönstret, i många
fall kan antas ha en sårskild bakgrund. Redan den omständigheten att
vederbörande under lång tid har varil utanför arbetsmarknaden medför en tröskel
mot utträde i arbetslivet som det krävs en stark personlighet för att komma
över. Del kan enligl arbetsmarknadsstyrelsens mening starkt ifrågasättas om rnan
för denna grupp bör införa ett system som gör deras försörjning beroende av en
i sista hand administrativ, skönsniässig prövning av deras intresse för resp,
förmåga lill förvärvsarbete pä den öppna arbetsmarknaden.
Strömmen av arbetssökande hos arbetsförmedlingen är f. n.
sä slor att kapaciteten är otillräcklig för att på elt tillfredsställande sätt
betjäna de sökande. Det är såvitt slyrelsen kan finna i vart fall ovisst om
någon väsentlig förbättring i denna situation kan väntas under överskådlig tid,
1 den mån som efterlevande makar själva väljer atl gä ut på arbetsmarknaden får
de hos arbetsförmedlingen naturligtvis sarnma service som kan erbjudas andra
arbetssökande. Arbetsmarknadsstyrelsen finner det dock i hög grad tveksamt om
man bör införa ell socialförsäkringssystem som delvis bygger pä alt
arbetsförmedlingen åläggs kontrolluppgifter gentemot personer sorn inle
spontant söker dess tjänster och inte ens känner sig ha en naturlig anknytning
till arbetsmarknaden. Styrelsen kan således inte tillstyrka en sådan ordning.
1.1.2 Huvuddragen 1 en reformerad efterlevandepensionering
Det system för en reformerad efterlevandepensionering som
pensionskommittén föreslagit tillstyrks ulan reservationer eller med endast
smärre erinringar av försäkringsrätten för Norra Sverige, socialstyrelsen,
statens handikappråd, statens löne- och pensionsverk, länsstyrelsen i Uppsala
län, länsstyrelsen i Älvsborgs lån, länsstyrelsen 1 Skaraborgs län,
länsstyrelsen 1 Norrbottens län, Försäkringskusseförbundei. Sveriges
folkpensionärers riksförbund och Husmodersförbundei Hem och Samhälle.
Socialstyrelsen framhåller att del är ett huvudsakligen
utmärkt förslag som pensionskommittén lagt fram. Det är enligl socialstyrelsen
en reform helt "i takt med tiden", och styrelsen instämmer hell i föreslagna
grundregler och huvuddrag för den framlida farniljepensioneringen.
Länsstyrelsen 1
Prop. 1983/84:73 263
Ålvsborgs län menar att det föreslagna faniiljepensionssystemet
synes vara ägnal att motsvara framtidens krav på ell rättvist efterlevandeskydd.
Försäkringskasseförbundet erinrar om att förbundet i andra sammanhang
framhållit nödvändigheten av att det ekonomiska trygghetssystemet görs enklare,
överskådligare och mer enhetligt. Förbundet konstaterar att pensionskommitténs
förslag i huvudsak tillmötesgår kraven på förenkling och rättvisa inorn familjepensionsområdet.
Kommitténs förslag bor enligt förbundet kunna ligga lill grund för förändringar
i förenklande och samordnande Syfle. Förbundet ställer sig därför i princip
bakom kommitténs förslag, även Om det finns detaljer i dessa som bör
överarbetas ytterligare innan beslut om förändringar fattas.
Pensionskommitténs
förslag lill etl nytt system för slöd ät efterlevande vinner i huvudsak stöd - rned
vissa reservationer- också av försäkringsöverdomstolen, statskontoret, statens
invandrarverk, länsstyrelsen i Jönköpings län, ensamförälderkommttién, jämsiälldlietskommittén.
Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, SAF, LO, SACO/SR, Pensionärernas
riksorganisation, Handikappförbundens centralkommitté. De handikappades
riksförbund, Svenska Personal-Pensionskassan, Folksam, Kooperationens pensionsanstall.
Kommunernas pensionsanstalt, Fredrika-Bremer-Förbundet, Riksförbundel för
sexuellt likaberättigande, Synskadades riksförbund och Ensamståendes intresseorganisaiion.
Även samtliga allmänna försäkringskassor sorn yttrat sig över förslaget
tillstyrker i princip, om än med vissa reservationer och med ändringsförslag på
en del punkter, att detta läggs till grund för lagstiftning.
Förslagen tillstyrks eller lämnas utan erinr"an även
av riksrevisionsverkel och statens arbetsgivarverk. Dessa remissinstanser
framhåller dock att deras granskning skett frän administrativa utgångspunkter
och utan någon bedömning av stödbehov och stödnivåer. Försäkringsinspektionen
framhåller att förslagen, som faller helt utanför inspektionens egentliga tillsynsornräde
och som inle kan anses vara av försäkringsteknisk natur, fär ses som en
anpassning av den allmänna försäkringen lill den samhällsutveckling sorn skett
under de senaste årtiondena. Delta är en värderingsfråga av i huvudsak politisk
natur som inspektionen inte anser sig böra ta ställning till.
Statens Invandrarverk, sorn bedömt förslagen utifrån de
invandrar- och rninoritetspolitiska målen, framhåller del angelägna i att
reformer inom samhällsområden som även omfattar invandrare utformas så, att
invandrarna har en reell möjlighet atl välja huruvida de skall stanna i
Sverige eller flytta tillbaka till sitt hemland. Invandrarverket instämmer i de
utgångspunkter som kommittén uppställt för förslagen. Konsekvenserna för mänga
invandrare har emellertid enligt verket inte beaktats i tillräckligt hög grad,
Svenska kommunförbundet konstaterar atl en lolalbedömning
av pensionskommitténs förslag ger vid handen att delta är väl genomarbetat och
i alll väsentligt överensstämmer med förbundets uppfattning i berörda frågor.
Förbundet finner vidare atl de föreslagna lekniska konstruktionerna - i fråga
Prop.
1983/84:73 264
om både barnstödet och stödet lill vuxna efterlevande -
genom sin anknytning till folkpension och allmän tilläggspension bör ge
förutsättningar för en rationell administrativ hantering. Även de nivåer sorn
kommittén föreslagit för de olika efterlevandeförrnänerna finner förbundet väl
avvägda.
Ensamförälderkommttién framhåller att den föreslagna
inriktningen av förändringarna inom efterlevandestödet är väl anpassad lill den
som alltmer börjar göra sig gällande inom faniiljepolitiken i övrigt. Alla vuxna
måste förutsättas försörja sig själva och inte inrätta sina liv så alt de är
beroende av försörjning från annan vuxen. Att tyngdpunkten i eflerlevandeslödet
läggs på barnstödet, att slödel blir könsneutralt och alt barnpensionen blir
likformig i förhållande till var och en av de båda föräldrarna ulgör lösningar
som är väl förenliga med de utgångspunkter som enligt ensarnförälderkom-mitténs
mening genomgående bör gälla i fräga orn ensarnföralderstöd.
LO delar helt kommitténs principiella syn pä behovel av
förändrade regler för efterlevandepensioneringen och anser alt en anpassning av
reglerna lill dagens situation är nödvändig. Härvid hänvisar LO till alt
kvinnornas förvärvssituation har förändrats under de senasle årtiondena och att
det vanligaste familjeinönstret i dag i tvåföräldersfainiljer med små barn är
att båda föräldrarna förvärvsarbetar. LO har länge i olika sammanhang krävt att
änkepensioneringen successivt avvecklas. Inorn ett nytl pensionssystem bör män
och kvinnor behandlas som självständiga individer på alla områden och tjäna in
sin egen pensionsrätl. Efterlevandeskyddet bör i första hand knytas till
barnen. Mot bakgrund av denna uppfattning anser LO all den principiella
uppbyggnad av det nya efterlevandeskyddet som pensionskoininillén föreslagit
motsvarar de krav på förändringar sorn LO sliillt.
Även jämställdhetskommiiién är positiv och kan i alll viisentligt
ansluta sig till pensionskommitténs konkreta förslag. Vidare titiför koininittén
bl, a,:
Enligt vår uppfattning är principerna bakom
pensionskommitténs förslag bra och kan, om de genomförs, fungera i ett samhälle
där det rader jåmslålldhel mellan kvinnor och män. Det gäller därför atl även
på andra områden arbeta för ett sådant samhälle. Följden kan annars bli att vi
på område efter område får ett fomellt jämställt samhälle som i verkligheten
ser helt annorlunda ut och under liden har vi t, ex, rensal bort del ekonomiska
skydd som gavs i äldre lagar ål den svagare, oftast kvinnan. Vi har därmed
snarare försämrat än förbättrat kvinnornas situation, vilkel alls inle var
avsikten med den nya lagstiftningen. - Vid sidan av att pensionskommitténs
förslag genomförs måste alltså kraftfulla satsningar göras för atl främja
kvinnors möjligheter i utbildning och arbetsliv.
Fredrika-Bremer-Förbundet anför i viss mån liknande
synpunkter. Förbundet instämmer i pensionskommitténs förslag men anser att
införandet måste kombineras med dels - sorn kommittén föreslår - kraftfulla
arbetsmarknads- och utbildningspolitiska åtgärder, dels en utbyggnad av barnomsorgen
till full behovstäckning, dels ett genomförande av sex limmars arbetsdag.
De handikappades riksförbund tillstyrker förslagen till en
reformerad
Prop.
1983/84:73 265
efterlevandepensionering och har inle något all erinra mol
principen atl i första band ge människor arbetsmöjligheter i stället för
pension. Förbundet vill emellertid understryka att änkepensioneringen ingår i
ett försäkringssystem, vilket finansieras genom avgifter. Löntagarna har eriagl
avgifter direkt eller via arbetsgivarna genom all avstå från löneökningar.
Delta förhållande gör det enligt riksförbundel omöjligt atl ersätta
änkepensionen med behovsprövade bidrag.
Behovel
av kraftfulla insatser pä arbetsmarknads- och utbildningspolitikens områden
understryks av många remissinstanser. Till denna grupp hör bl. a.
statskontoret, länsstyrelsen i Uppsala län, länsstyrelsen 1 Älvsborgs län,
länsstyrelsen i Skaraborgs län, LO, SACO/SR. jämställdhets-kommittén.
Pensionärernas riksorganisation, Handikappförbundens cenlralkommiiié. Svenska
Personal-Pensionskassan, Folksam, Kooperationens pensionsanstalt. Kommunernas pensionsanstall,
Fredrika-Bremer-Förbundet och Synskadades riksförbund.
Flera av
dessa remissinslanser framhåller all åtgärder för all bereda såväl kvinnor som
mån sysselsättning är av grundläggnde betydelse för förverkligandet av pensionskornrnitténs
förslag, I några yttranden pekas även på viklen av insatser pä
regionalpolitikens område och av en fortsatt utbyggnad av barnomsorgen. En del
remissinstanser understryker även det väsentliga i att efterlevandeskyddet fär
en sådan utformning att överströmning till andra stödformer, exempelvis
socialbidrag, inle sker. Sålunda yttrar t. ex. statskontoret att behovet av arbeismarknadspolitiska
insatser har ökal pä grund av den successivt stigande arbetslösheten.
Länsstyrelserna i Skaraborgs och Älvsborgs län menar att åtgärderna på de
arbetsmarknads- och utbildnings-politiska fälten kan komma att kräva betydande
resurser och därmed följande kostnader. Även LO understryker viklen av aktiva
insatser pä de närings-, arbetsmarknads- och utbildningspolitiska områdena och
av en fortsatt utbyggnad av samhällets barnomsorg. Särskilda riktade arbeismarknadspolitiska
insatser krävs dessutom för de efterlevande, i allmänhet kvinnor, som haft
huvudansvaret för hemmet och vars inkomst i huvudsak endast kompletterat en
annan, större inkomst. LO anför vidare:
Sådana insatser måste planeras och utformas innan det nya efterlevandestödet
tråder i kraft. Omställningsbidragets syfle är ju inle atl klara försörjningen
för den kvarvarande vuxne. Därlill är stödet för litet. LO är av den
uppfattningen att utredningens förslag i dessa avseenden är för litet
genomarbetade och alltför diffusa. Framför allt saknas beräkningar av
resursbehov för atl bygga upp arbetsrnarknadspolitiska och uibildningspoli-tiska
instrument, så att de efterlevande, som inte förvärvsarbetar eller som har ett
arbete som inte ger en lön som är möjlig att leva på, snabbt kan erbjudas slöd
för atl komma ul pä arbetsmarknaden.
Liknande synpunkler framförs av SACO/SR.
I flera yttranden markeras betydelsen av all insatser inorn
arbetsmarknadsområdet m. m. till förmån för efterlevande inte får medföra
nackdelar
Prop. 1983/84:73 266
för andra grupper, t. ex. handiktippade som utnyttjar de
åtgärder som där står till buds. Del betonas att ett förverkligande av
pensionskommitténs intentioner förutsätter förstärkningar av resurserna pä
utbildnings- och arbetsmarknadspolitikens områden. Synpunkter av detta slag
anförs av statens handikappråd. Handikappförbundens centralkommitté. De
handikappades riksförbund och Synskadades riksförbund. Sistnämnda
remissinstans pekar dessulom pä de besparingar som elt genomförande av det
framlagda förslagel på familjepensioneringens område medför och menar atl dessa
medel bör kunna användas för förbättringar av de arbeismarknadspolitiska
åtgärderna.
Viss tveksamhet lill pensionskommitténs förslag uttalas av
LRF. Förbundet anser att. om en reformering av farniljepensioneringen skall
genomföras, hänsyn måste tas till lantbrukarbefolkningens speciella levnadsförhållanden,
så att efterlevande i lantbrukarfarniljer inte blir orättvist behandlade i
förhällande lill anslällda (jfr under avsnitt 1.1.1). LRF godkänner dock den
föreslagna reformeringen och dess tyngdpunkt på barnpensionerna. Samtidigt
understryker emellertid LRF att det egentligen finns behov av fortsatta
efterlevandepensioner för lantbrukarhustrur och lantbrukare. Om efterlevandepensionerna
tas bort är det enligl förbundets mening viktigt att särskild hänsyn tas till lantbrukarbefolkningens
speciella behov av efterlevandeslöd. Slutligen anför LRF:
LRF understryker slutligen atl föreslagna genomgripande
reformering av efterlevandepensioneringen inte är i lantbrukarbefolkningens
intresse. Del bör också framhållas att efterlevandeskyddet inom ATP för denna
befolkning byggts upp genom egenavgifter för vilka man förväntar sig och litat
på att efterlevandepensioner enligt gällande lagar skall utbetalas vid
dödsfall.
Om det trots allt skulle visa sig nödvändigl att genomföra
en familjepensio-neringsreform, måste enligt LRF:s bestämda uppfattning
följande villkor gälla för den del av befolkningen som ej har sin försörjning genorn
anställningsinkornsler:
A Övergångstiden måste göras läng, sä att en mjuk
anpassning till elt nylt system kan erhållas.
B Reformen får ej innebära atl lill familjepensionering
avsedda delar av egenavgifterna till den allmänna pensioneringen konfiskeras.
C Det nya systemet mäsle fungera neutralt och rättvist i
förhållande lill olika sysselsättningsformer.
D De i lantbrukarfamiljen befinlliga pensionspoängen bör
vid dödsfall delas lika mellan makarna, så att den efterlevande kan fä en
skälig egenpension.
Negativa till kommitténs förslag är riksförsäkringsverket
och arbetsmarknadsstyrelsen. De synpunkter som dessa remissinstanser anfört har
redovisats under avsnitt 1.1.1. Åven TCO framför invändningar mot förslagen
och anför:
En faktor som man inte tagit tillräcklig hänsyn till är
den sänkta standard
Prop.
1983/84:73 267
som drabbar familjer i samband med plötsliga dödsfall. Dä
de båda vuxna i familjen yrkesarbetar kan man ha gjort långsiktiga
investeringar byggda på den sammanlagda inkomsten t, ex. vid villaköp.
Bortfallet av en säker inkomst kompenseras inte på länga vägar av ett reducerat
omställningsbidrag på ett år. Ell efterlevandeskydd i forrn av pension skall
utgå under en övergångstid på minst fem är varefter möjligheter till förlängd
pension bör finnas.
Ytterligare finner TCO det angelägel alt framhålla
sambandet mellan förslagen i familjelagssakkunnigas betänkande (SOU 1981:85)
Äktenskapsbalk och pensionskommitténs förslag avseende efterlevandes
ekonomiska situation. TCO påpekar att familjelagssakkunniga i princip
förstärker efterlevande makes ekonomiska skydd och reducerar efterlevande barns
arvsrätt samtidigt som pensionskommittén lägger fram förslag med omvänd
innebörd.
1.1.3 Tidpunkten för genomförande av en reform
När det gäller frågan om vid vilken lidpunkt en reform av
familjepensioneringen bör träda i kraft finns delade meningar bland
remissinstanserna. Medan vissa förespråkar att pensionskommitténs förslag läggs
till grund för omedelbar lagstiftning är andra mer tveksamma lill möjligheten
att f. n genomföra en reform pä efterlevandepensioneringens område. Ett mindre
antal företräder uppfattningen att en reformering kan ske försl långt i
framtiden. Ett slorl antal av remissinstanserna tillstyrker konirnittéförslaget
men uttalar ingen direki uppfattning i frågan orn tidpunkten för dess
ikraftträdande.
Flera av
de remissinstanser som framför en särskild uppfallning i denna fräga ser det
som angelägel att reformen genomförs snarast möjligt eller har inte någon
erinran mot all sä sker. Till denna grupp hör socialstyrelsen, länsstyrelsen i
Älvsborgs län, länsstyrelsen i Skaraborgs län, LO och SACO/SR.
Socialstyrelsen ser inga hinder, utom möjligen rent
administrativa, för att reformen skulle träda i kraft den 1 januari 1983 utan
anser detta tvärtom vara önskvärt, örn detta inte är möjligt, bör det enligt
styrelsen ske snarast möjligt därefter. Länsstyrelsen 1 Ålvsborgs län anser atl,
även om dagens arbetsmarknadssituation inte är den bästa utgångspunkten för
det föreslagna familjepensionssystemet, detta inte får onödigtvis uppskjuta
reformens genomförande. Länsstyrelsen menar all, när förutsättningar för en
reformering av familjepensionssystemet nu föreligger, ett genomförande bör ske
sä snart som möjligt med sikte pä framtiden även om reformen inte på en gång
kan få full genomslagskraft på grund av de nuvarande samhällsförhållandena bl,
a. inom arbetsmarknadsområdet. Med de generösa övergångsbestämmelser som
pensionskommittén föreslagit finns enligt länsstyrelsen en garanti för att
reformen kan genomföras smidigt utan att någon grupp riskerar alt komma i kläm
mellan de gamla och nya bestämmelserna. Även
Prop.
1983/84:73 268
länsstyrelsen i Skaraborgs län framhåller del angelägna i atl
reformen inte skjuts pä framliden. Det är enligt länsstyrelsen svårt att se
någon mening i etl sådant handlande dä förutsättningarna för åtgärderna nu
klarlagts, SACO/ SR menar alt, rned beaktande av de olika aktiva
arbetsmarknadsåtgärder som organisationen föreslår i ytlr-andet, en reformering
av nuvarande farniljepension bör ske snarast och de nya reglerna inte skjutas
pä framtiden. LO framhåller om tidpunkten för ikrafllrädande av förslagen bl.
a.:
LO utgår ifrån alt det långa tidsintervallet mellan ulredningens
överlämnande och remissutsändningen inle är en medveten melod alt skjuta upp
reformen, rnen vill ändå påtala den fördröjning av del fortsatta arbetet som
denna paus har medfört. Änkepensioneringens avskaffande och genoinfö-randel av
del nya efterlevandeskyddet bör inle skjutas pä framtiden. Förändringen har
diskuterats under läng tid, och de skål som talar för att förändra
änkepensionen, talar också för elt snabbi genomförande. LO inser emellertid att
förslagets genomförande förutsätter en annan ekonomisk politik än den som
bedrivs i dag och en politik som är expansiv och skapar det utrymme pä
arbetsmarknaden sorn är nödvändigt för reformens genomförande. En annan viktig
förutsäi:tning för reformens genomförande är atl samhällets resurser i form av arbeismarknadspolitiska
och utbildningsinstrument samt barnomsorg finns planerat och utformat.
I princip övervägande positiva till ell relalivi snabbi
ikraftträdande är även Kommunernas pensionsanstalt, statskontoret. Svenska
kommunförbundet och Landstingsförbundet.
Slatskontorei påpekar att nuvarande statsfinansiella kris
enligt flertalet bedömningar kommer att bestå åtminstone de närmaste åren. Det
torde därför enligt statskontoret behövas längre tid än vad kommittén antagit
innan klarhet kan vinnas beträffande den ur ekonomiska och arbetsmarknadsmässiga
synpunkter lämpligaste tidpunkten för start av reformen. Kommunernas
pensionsanstalt anför:
Slyrelsen har förståelse för att kommittén håller
ikraftträdandetidpunkten öppen. Såsom framhålles i betänkandet rnäsle
tidpunkten för systemets ikraftträdande väljas med hänsynstagande till den
framlida utvecklingen på arbetsmarknaden. Framför alll gäller detta kvinnornas
ökade inträde pä arbetsmarknaden och den därmed sammanhängande förändringen av
familjemönstren. Styrelsen vill dock betona, att den föreslagna reformen av
familjepensioneringen är så pass angelagen, att dess genomförande inte bör
skjutas alltför långt på framtiden.
Svenska kommunförbundet anför liknande synpunkter samt tillägger
att en seriös prövning nu bör ske av möjligheterna att genomföra en reform vars
ikraftträdande inte skjuls alltför långt på framtiden. Med hänsyn lill de
föreslagna genomgripande förändringarna och de kostnader som dessa medför under
en lång period anser förbundet atl det bör övervägas om inte de föreslagna
ändringarna av efterlevandeförmånerna kan genomföras etappvis.
Också Landstingsförbundet år inne pä tanken pä ell
etappvis genomföran-
Prop.
1983/84:73 269
de av förslagen. Förbundet konstaterar sammanfattningsvis
att grundidéerna i utredningsförslaget år goda men menar atl genomförandet måsle
ske i sådan takt och på sådani sätt alt kännbara kostnadsökningar undviks. Till
utveckling av sin uppfattning anför förbundet:
Förslaget är uppbyggt mot bakgrund av familjeförhållanden
och andra sammanboendeformer i dagens svenska samhälle samt pä förhållandena i
arbetslivet av i dag. Förslaget innebär en radikal engångsomläggning av farniljepensioneringen
rned övergängsanordningar av 20-ärig varaktighet. Enligt styrelsens mening är
det inte otänkbart atl utvecklingen går i andra riktningar ån som nu kan
överblickas. Pä grund av slruklurella förändringar i samhället kan möjligheten
till förvärvsarbete bli mer begränsade vilket i sin tur kan fä konsekvenser på
samlevnadsformerna. Med hänsyn härtill kan ifrågasättas orn inte reformen bör
genomföras i etapper varvid de mesl eftersträvansvärda åtgärderna och grupperna
prioriteras. De kostsamma 20-åriga övergångsanordningarna skulle dä kunna begränsas
och det nya systemet skulle kunna prövas successivt på mindre grupper. Slyrelsen
fär erinra om atl de av arbetsgivaren bekostade konipletteringsanordningarna pä
arbetsmarknaden är anpassade i stort till de lagstadgade pensionerna. En
övergripande engångsomläggning av lagförmänerna medför komplicerade
anpassningsförhandlingar beträffande avtalsförniånerna. Kostnadseffekterna
skulle bli mindre kännbara vid fortskridande delreformer.
Mer tveksamma lill tanken att låta en reformerad efterlevandepensionering
träda i kraft inom den närmaste framtiden är försäkringsöverdomstolen, LRF,
Pensionärernas riksorganisation, Folksam och Kooperationens pensionsanstall.
Även om försäkringsöverdomstolen ansluter sig till
kommitténs utgångspunkt att en revision av familjepensioneringen kan vara
befogad, uttalar domstolen slor tveksamhet till ett snabbt ikraftträdande.
Domstolen betonar all kvinnan ännu har långt till full jämställdhet med mannen
i fråga om möjlighet till att garantera familjens försörjning. Domstolen
fortsätter:
Även om man förser en reform med generösa
övergångsanordningar, som kommillén tänkt sig, bör den inte genomföras förrän
man är säker på alt den
passar för
del hell övervägande antalet berörda fall. Det finns enligt
domstolen anledning att tro alt vi ålskilliga decennier
till får räkna med att ett stort antal kvinnor av olika skäl - bristande
tillgång på arbete, svårighet att kombinera hemarbete och vård av barn med
yrkesarbete, invanda attityder, rn. m. - inle kan svara för sin egen
försörjning. Statsmakterna bör i och för sig försöka påverka dessa förhållanden
så atl man så snart som möjligt kan uppnå jämställdhet mellan könen i dessa
avseenden men domstolen menar alt man inle förrän pä lång sikt har möjlighet
att förvänta sig någol genomgripande resultat av denna påverkan. I ett uppbyggt
socialt välfärds-syslem mäsle inan vidare vara försiktig med att minska
grundläggande trygghetsanordningar som i sin tur är ägnade alt styra de
försäkrades planering av sina levnadsförhållanden för läng tid framöver.
LRF anser att det kan anföras skäl för att avvakta med
reformen, om vi skulle gä in i en period med en högre arbetslöshet ån i dag.
Stora grupper efterlevande skulle då få sina förhållanden avsevärt försämrade i
förhållande
Prop.
1983/84:73 270
till nuvarande trygghetssystem. Pensionärernas
riksorganisation menar alt ett ikraftträdande kan bli aktuellt först när det är
klarlagt att arbetsmarknaden och de arbeismarknadspolitiska åtgärderna molsvarar
kommitténs uppfattningar. Kostnadsökningar resp. kostnadsminskningar i
statsbudgeten får inte vara avgörande. Etl efterlevandeskydd som möjliggör för
efterlevande och eventuella barn att fortsätta att leva pä ungefär den
standard som tidigare arbetats upp inäste vara utgångspunkten för reformens
ikraftträdande. I viss män liknande synpunkter framförs av Folksam och
Kooperationens pensionsanstalt, som anser att det med nuvarande arbetsmarknad
torde bli ytterligt svårt att genomföra de intentioner pensionskommittén haft.
I yttrandet framhålls alt det förmodligen år just kvinnorna sorn drabbas hårt
av nuvarande ansträngda läge pä arbetsmarknaden. De nämnda remissinstanserna
kan därför inte tillstyrka att förslaget genomförs förrån arbetsmarknaden
fungerar på det sätt som de nya reglerna kräver.
Riksförsäkringsverket och TCO ställer sig negativa lill
tanken pä att redan nu fatta beslut om en reformering av éfterlevandepensioneringen
(se under avsnitt 1.1.1).
7"CO utvecklar sin mening i frågan på följande sätt:
Reduceringen av nuvarande efterlevandeskydd till änkor
bygger pä osäkra premisser. Det avses vara könsneutralt men år i sina
huvudbeståndsdelar ändå inriktat på efterlevande kvinnor. Förutsåtlningarna att
skapa arbetsfillfällen och andra sociala stödformer i den omfattning kommittén
föreslår är i dagens ekonomiska läge mycket osäkra. Prognoserna för framtiden
visar pä ökande arbetslöshet bland redan yrkesarbetande och betydligt färre möjligheter
för tidigare inte yrkesverksamma att fä arbete. Särskilt gäller det de
traditionella "kvinnoyrkena'".
TCO anser således att den osäkerhet som f. n. råder vad
gäller det ekonomiska läget i landel och läget på arbetsmarknaden talar emot
att nu företa sädana förändringar i familjepensionen som föresläs av kommittén.
TCO:s mening är dock att förändringar i riktning mot alt göra pensionssystemet
könsneutralt på sikt bör göras. I samband därmed är det angeläget att barn- och
ungdomsskyddet allmänt ses över. Grundläggande för en förändring är också att
en sådan är i högre grad förankrad bland arbetsmarknadens avtalsslutande parter
och med ett bibehållande av den fria förhandlings- och avtalsrätten.
I fiera yttranden betonas önskvärdheten av all tidpunkten
för reformens ikraftträdande bestämmes pä ett sådant sätt att arbetsmarknadens
parter och berörda pensionsadministrativa organ ges erforderlig tid för
anpassning av tjänstepensionssysiemen lill den reformerade familjepensioneringen
inom den allmänna försäkringen. Sådana synpunkter framförs av Svenska
kommunförbundet, SACO/SR, statens arbetsgivarverk och Kommunernas pensionsansialt.
Också statens löne- och pensionsverk framhåller att en omläggning till ett nytt
system kräver omfattande förberedelser före ikraftträdandet.
Prop.
1983/84:73 271
1.2 Barnpensioneringen
Flertalet remissinstanser instämmer uttryckligen i
pensionskommitténs uppfattning att tyngdpunkten inom en reformerad efterlevandepensionering
skall ligga på stödet åt efterlevande barn. Inte i något yttrande redovisas en
annan uppfattning.
Också de
konkreta förslag som konimitlén lagt fram pä barnpensioneringens område
tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Inte någon
remissinstans ställer sig totalt avvisande till förslagen eller dessas
inriktning. I många yttranden uttalas helt allmänt all principerna och
förslagen godtas och berörs sedan enbart pä någon punkl där vederbörande
remissinstans anlägger särskilda synpunkler. De konkreta förslagen behandlas
därför av endast ett mindre anlal remissinslanser.
Kommitténs
uppfattning att barnpension liksom hittills skall utgå inom både folk- och
tilläggspensioneringen mottas positivt av remissinstanserna. Ståndpunkten
tillstyrks uttryckligen av bl. a. slatskontorei. Även av fierlalet andra
yttranden franigär att principen godtas,
Endasl i
ett yttrande ifrågasätts en annan ordning. Det är Ensamståendes
Intresseorganisation som anser att en viss förbättring av barnpensionerna är
motiverad men som också menar alt barnpensionerna borde utgå enbart från
folkpensioneringen. Organisationen anför:
Barnlösa förvärvsarbetande drabbas nu härdare än övriga av
de höga efterlevandepensionerna inom tilläggspensioneringen. Denna grupp har
som regel intresse av alt alla barn blir hjälpta lika vid föråldrars frånfälle.
För familjer som vill tillförsäkra sina efterlevande barn en högre standard och
förstärka sitt försäkringsskydd finns möjlighet att skaffa kompletterande
försäkringar.
1.2.1 Personkretsen
Inle i något yttrande ifrågasätts kommitténs förslag att
rätten till barnpension även fortsättningsvis skall anknytas lill den familjerällsliga
underhällsskyldigheten och att den barnpensionsberättigade personkretsen
således skall omfatta biologiska barn och adoptivbarn men inle t. ex. styvbarn
och fosterbarn. Förslaget tillstyrks ultryckligen av länsstyrelsen 1 Uppsala
län, länsstyrelsen i Ålvsborgs län och flertalet admänna försäkringskassor.
Förslaget
att rätten lill barnpension skall utvidgas till att omfatta även utländska barn
som tagits emot i Sverige i adoptionssyfte vinner allmänt gehör hos de
remissinstanser som lar upp den frågan. Förslaget välkomnas av bl. a.
länsstyrelsen 1 Ålvsborgs län, Borås kommun och många allmänna
försäkringskassor. Statskontoret finner den föreslagna utökningen av
personkretsen väl motiverad och medförande kostnadsökning närmast försumbar i
sammanhanget.
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA)
tillstyrker förslaget och anför bl. a.:
Prop.
1983/84:73 272
Nämnden har tidigare bl. a. lill socialpolitiska sarnordningsulredningen
SOU 1979:94 framhållit vikten av att de utländska blivande adoptivbarnen ges en
starkare familjerättslig ställning än fosterbarn i avvaktan på att adoptionen
blir klar. Fosterbarnens efterlevnadsskydd är normalt täckt av att de är
berättigade till barnpension efter sina biologiska föräldrar. NIA anser atl om
det föreligger ett medgivande från vederbörande socialnämnd, bör barnet
behandlas på samma sätt som om adoptionen vore etl faktum, då medgivandet i sig
innebär ett ställningslagande till adoption.
Kommittén lar i ulredningen upp frågan, om det är möjligt
att elt barn utöver barnpension efter den presumtive adoptivföräldern även
skulle kunna bli berättigad till pension efter en biologisk förälder i sitt
ursprungsland. NIA:s erfarenhet är entydigt all barn som kommer till värt land
för adoption sällan har sådana relationer i sill hemland att denna fräga kan
uppstå, och att barnen i regel kommer från länder som saknar socialförsäkringar
av ovanstående slag.
Liknande synpunkter anförs av förbundet Adoptionscentrum,
som yttrar:
Förbundet Adoptionscentruin instäininer eftertryckligt i
pensionskommitténs överväganden och förslag när del gäller barn som kommit lill
Sverige i adoptionssyfle. Det är utomordentligt angelägel att dessa barns
sociala skydd under tiden före den svenska adoptionen förstärks. Utredningen
har övervägt risken atl utländska barn som kommer till Sverige för atl
adopteras ska kunna uppbära pension även från sitt gamla hemland och alltså få
ett dubbelt skydd. Förbundet kan utifrån sin verksamhet verifiera atl man
praktiskt tagel kan utesluta den möjligheten. Någon svårighet att skilja barn
som mottagits i adoptionssyfte från utländska fosterbarn bör inte föreligga då pensionsrätien
i förslaget knutils lill socialnämndens medgivande enligt 25 §
socialtjänstlagen.
Kommitténs uppfattning att nu gällande regler i
internationellt hänseende om rätlen till barnpension bör kvarstå oförändrade
kommenteras i enbart ett fåtal yttranden. Samtliga de remissinslanser som
särskilt berör frågan är rner eller mindre negativa till kommitténs ståndpunkt.
Detta gäller socialstyrelsen, riksrevisionsverket, statens invandrarverk och
ensamförälderkommittén.
Socialstyrelsen anser all utländska barn, som är bosatta i
Sverige, i princip bör ges samma ekonomiska grundtrygghet i förhållande till en
bortavarande förälder oavsett om del är separation eller dödsfall som är
orsaken till bortavaron. Det vore därför enligt styrelsen önskvärt att rätten lill
barnpension frän folkpensioneringen och bidragsförskott tidsmässigt
överensstämde och förelåg efter sex månaders vistelse i Sverige.
Riksrevisionsverket framhåller:
Barnpension och bidragsförskott har i princip samma syfle,
dvs, att utgöra slöd när barnet inle längre bor ihop med båda sina föräldrar. Genom
de olika kvalifikationstiderna för de båda stöden kan konsekvenserna bli att
utländskt barn, som erhåller bidragsförskott för förälder som sedermera
avlider, varken får barnpension från folkpensioneringen eller bidragsförskott.
Enligt RRV:s mening bör, för att undvika sådana effekter, en enhetlig kvalifikationstid
för utländsk medborgare gälla för såväl barnpension som bidragsförskott.
Kvalifikationstiden kan anpassas så att kostnadsökningar undviks.
Prop. 1983/84:73 273
Statens Invandrarverk föreslär atl ett utländskt barn, som
är bosalt i Sverige eller i annat land, skall ha rätt lill barnpension pä samma
villkor som ett barn med svenskt medborgarskap, förutsatt att grundvillkoren
för barnpension är uppfyllda. Verket framhåller all de karenslider som gäller f.
n. kan innebära alt i Sverige födda barn rned utländskt medborgarskap, sorn
mister en förälder eller båda, kan fä vänta flera ar innan del får rätt till
barnpension. 1 övrigt invänder verket mot att barnpension från folkpensioneringen
inte kan utgå vid bosättning utanför Sverige orn dispens eller överenskommelse
mellan berörda länder saknas.
Ensamförälderkommttién erinrar orn all del för rätten lill
bidragsförskott inte finns något krav på atl den underhällsskyldige föräldern skall
ha någon som helst anknytning till Sverige, Kommittén fortsätter:
Den situationen kan alltså iniräffa, alt ett utländskt
barn. bosatt i Sverige, mister sitt bidragsförskott när den underhållsskyklige
föräldern avlider och inte erhåller något stöd i dess ställe. Utom att della är
en väsentlig brist i dessa barns trygghet är det en praktiskt olämplig regel.
Tillämpande myndigheter fär information orn dödsfall inom Norden. I övrigt
upptäcktes etl antal dödsfall i samband med det krav- och efterforskningsarbete
som sker beiräffande utomlands bosatta underhällsskyldiga. Mänga gånger kan del
emellertid vara ganska slumpartat om myndigheten får vetskap om ett dylikt
dödsfall. Vårdnadshavaren kan vara okunnig om det och det är en regel som
alltför lätt inbjuder till missbruk. En ändring bör ske så att barnslöd inle på
detta sätt upphör. Lösningen måste sökas inorn familjepensionssystemet.
1.2.2 Åldersgränser
Frågan om den övre åldersgränsen för rätt till barnpension
väcker mycket delade meningar bland remissinstanserna. I många yttranden
påtalas värdet av en för folkpensioneringen och ATP gemensam åldersgräns saml
understryks behovel av samordning även i förhållande till andra förmåner som
kan tillkomma barn.
Pensionskommitténs förslag att bibehålla nuvarande övre
åldersgränser, 18 år inom folkpensioneringen och 19 är inom
tilläggspensioneringen, tillstyrks uttryckligen av länsstyrelsen i Uppsala län,
sorn uttalar viss tveksamhet till att bibehålla skilda åldersgränser men finner
kommitténs argument härför betydelsefulla. Även länsstyrelsen i Skuraborgs län,
Folksam och Kooperationens pensionsanstalt accepterar förslaget men betonar
samtidigt önskvärdheten av en framlida samordning på området.
Bland
de remissinstanser som avstyrker kommitténs förslag eller finner erinringar mot
detta och som uttalar sig för en enhetlig åldersgräns finns olika åsikter
företrådda om hur denna bör bestämmas. I något yttrande förespråkas en
gemensam åldersgräns vid 18 år medan del i andra påtalas värdet av en enhetlig
åldersgräns vid 19 år. Några remissinstanser uttalar sig till förmån för en
anknytning till den familjerällsliga underhållsskyldigheten, dvs. en
åldersgräns vid 18 år men med möjlighet att utge barnpension under längre 18 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr. 73
Prop.
1983/84:73 274
lid lill barn som därefter fortsätter med grundläggande
studier. I andra yttranden betonas värdel av stimordning men framförs ingen direki
åsikt om hur åldersgränsen därvid bör bestämmas.
Tanken pä en enhetlig åldersgräns vid 18 år förespråkas av
försäkringsrätten för Norra Sverige, som rnenar atl 19-ärsgränsen inom
tilläggspensioneringen numera framstår som föga motiverad ined hänsyn till
utvecklingen inom socialförsäkringen och fainiljerälten. Vid en bedömning av
för- och nackdelar anser försäkringsrätten övervägande skal tala för en
sänkning av åldersgränsen till 18 är. Etl genomförande av en sådan sänkning
måste givetvis kompletteras med särskilda övergångsbesläininelser varigenom de,
som vid liden för genomförande av förslaget redan uppbär barnpension enligl
äldre regler, inte kommer atl drabbas av någon försämring.
En geniensam äldersgräns vid 19 år förordar länsstyrelsen
i Älvsborgs län och Svenska Personal-Pensionskassan. Länsstyrelsen i Ålvsborgs
län erinrar om atl del i dagens samhälle är myckel fä ungdomar som är
självförsörjande vid 18 års ålder. I allmänhet pågår någon forrn av utbildning
åtminstone uppemot tjugoårsåldern. Det kan därför enligt lånsstyrelsen starkt
ifrågasättas om inte efterlevandeskyddet till barn borde utsträckas
ytterligare, i vart fall lill 19 år, även inorn folkpensioneringen. Liknande synpunkler
anförs av .Svenska Personal-Pensionskassan, som frainhåller alt det vore mer
naturligt att barnpensionerna har samma slulålder än alt skrlåldern för
barnpension inorn folkpensioneringen är densamma som åldersgränsen för
bidragsförskott.
En än högre äldersgräns förordas av 7"C0, som anför:
1 dagens samhälle är det mycket få ungdomar som är
självförsörjande vid 18 års ålder. En normal yrkesutbildning innebär alt nian
tidigast vid 18 är kan vara klar med själva ulbildninoen, I regel är man
omkring 20 år innan grundutbildningen är klar, Efterlevandeskydd till barn
borde därför sträcka sig till 20-21 är. Kommitténs förslag att bibehålla
nuvarande åldersgränser 18 och 19 är är således ej tillfredsställande.
Pensionen skall ju säkerställa såväl en rimlig försörjning som atl kompensera
den bortfallna standard som åstadkommits genom atl en eller båda föräldrarna
avlidit.
Tanken på att ha en gemensam övre äldersgräns men låta
denna infalla vid olika ålder beroende på om barnet studerar eller inle vinner slöd
av socialstyrelsen och riksrevisionsverket. Socialstyrelsen erinrar om reglerna
för den familjerällsliga underhållsskyldigheten och fortsätter:
Atl rätlen lill bidragsförskott upphör vid 18 års ålder
innebär all situationen för dessa barn och deras vårdnadshavare kan bli
ekonomiskt mycket pressad, framför allt i de fall dår den andre föräldern inte
har möjlighet att bidra lill barnets försörjning. Rätten till bostadstillägg,
förvärvsavdrag och skallereduktion bortfaller också vid denna lidpunkt.
Samtidigt har barnet omfattande ekonomiska behov för sin försörjning.
På motsvarande sätt bar barnet behov av en ekonomisk grundtrygghet
för sin försörjning i de fall det mist en förälder eller båda genom dödsfall
för att få ökade möjligheter att uppnå en grundutbildning. Samhället bör här
liksom
Prop. 1983/84:73 275
annars tillgodose dess behov av en grundläggande
försörjning sä länge
skolgång lill avslutad grundutbildning pågår. Med hänsyn hiirtill
vore
det skäligt att reglerna om den faniiljeriitlsliga underhällsskykliglielen
finge vara normgivande för såväl rätten lill bidragsförskott som barnpension.
Riksrevisionsverkel ■dns\uter sigtiW del förslag
socialpolitiska samordnings-utredningen framlagt i betiinkandet (SOU 1979:94)
En allmän socialförsirk-ring och anser därför atl barnpension bör för de barn
som studerar utges frän såväl folk- som tilläggspensioneringen lill dess barnet
fyller 19 är. Sista året föresläs stödet utgå för studietiden, dvs, nio
månader. Detta innebär enligt verket en kostnadsbesparing pä ca 8 milj. kr.
jämfört ined koinniitténs förslag.
önskvärdheten av ökad samordning pa oinrädet betonas även
av länsstyrelsen i Skaraborgs län, Folksam, Kooperationens pensionsanstall
samt elt stort anlal av de allmänna försäkringskassorna. Ocksä siaiskoniorei,
som inle finner anledning att i deltti sammanhang föreslå ändrade åldersgränser
för barnpension, understryker önskvärdheten av all frågan om införande av en
enhetlig åldersgräns för de båda barnpensionsfornierna och även för
bidragsförskottet tas upp i ett vidare saminanhaiig och alt därvid behandlas
även frågan huruvida denna gräns skall infalla vid olika ålder beroende på om
barnet studerar eller ej. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser atl den skillnad
i åldersgränsen som finns f, n. inle är sakligt motiverad. Ensamförälderkommittén
yttrar bl. a.:
Den obligatoriska skolgången sträcker sig till ca 16 års
ålder. Under de närmaste åren härefter kan ungdomar studera, ha fasl arbele
eller vara arbetslösa. Den enskilde individen kan under dessa år ha tillhört
alla tre kategorierna. För hushållet med äldre tonåringar kan behovel av slöd i
hög grad vara beroende av barnets sysselsättning. Om rnan inom bidragssystemet
skall ta hänsyn till detta står det klart, atl de åldersgränser som nu kvarstår
inom efterlevandeskyddet inte är lämpliga sorn utgångspunkt för övriga slöd.
Barn kan ha egna förvärvsinkomster före 18 års ålder och de kan ha sin
grundutbildning oavslutad vid 19 års ålder.
1.2.3 Nivåer för barnpension
Kommitténs förslag till nivåer för barnpension inom folk-
och tilläggspensioneringen vinner stöd utan närmare kommentarer av elt stort anlal
remissinstanser. Hit hör bl. a. länsstyrelsen 1 Uppsala län, länsstyrelsen i
Skaraborgs län. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Folksam och
Kooperationens pensionsanstall.
Förslagen tillstyrks även av LO, försäkringsöverdomstolen,
som finner nivåerna på barnpension väl avvägda och som inte heller i övrigt har
några invändningar mot förslagen i denna del, samt det övervägande antalet alhnänna
försäkringskassor. Också Sveriges folkpensionärers riksförbund ställer sig positiv
till förslagen men anser spännvidden mellan de högsta och lägsia
barnpensionerna vara väl hög.
Prop.
1983/84:73 276
Viss tveksamhet till förslagen uttalas av statskontoret
under hänvisning till det nuvarande ekonomiska läget. Statskontoret framhåller
att förslagen grundar sig på pensionskornniilténs värderingar, som endast kan
prövas och vägas mol andra angelägna reformer i sitt politiska sammanhang och
baseras på en samlad översyn av alla former för stöd till barn och
barnfamiljer. Liknande synpunkter anförs av riksrevisionsverket. Verket anser
att kommitténs förslag att tyngdpunkten inom den framlida
familjepensioneringen skall läggas på barnpensionerna är principiellt riktigt. Förslagel
innebär emellertid en kostnadsökning med 226 milj. kr. per är vid full
funktion. Enligl riksrevisionsverkets inening bör det övervägas om en
förstärkning av barnpensionerna bör prioriteras nu jämfört med andra åtgärder.
Kommitténs förslag alt bibehålla nuvarande konstrirktion
av barnpensionen inom folkpensioneringen med en grund- oeb en gtiraiitinivå
ifrågasätts inte av någon rcrnissinstiins. Inte heller förordas i något reinissytl-rande
en annan grundnivå än den nuvarande. 26 '/r av basbeloppet.
Också förslagen att ha en enhetlig garanlinivä oberoende
av barnels ålder och att behålla nuvarande garantinivå, 41 % av basbeloppet för
barn sorn förlorat en av sina föräldrar, lämnas utan erinran av i stort setl
samtliga remissinstanser. Endast socialstyrelsen ifrågasätter kommitténs
ståndpunkt i detta avseende. Enligt socialstyrelsen år det utifrån kostnaderna
för barns behov motiverat med en höjning av garanlinivån för tonåringar.
Givetvis måste, framhåller styrelsen, kostnaderna för en sådan reform vägas mot
de vinster som erhålls.
Kommitténs förslag all någon avräkning fortsättningsvis
inte skall göras från garanlinivån för barnpension mot pension som utgår till
vuxen efterlevande vinner i allmänhet stöd hos remissinslanserna. Förslagel
tillstyrks uttryckligen av ensamförälderkommittén och av LO.
Endast riksförsäkringsverket ställer sig kritiskt i detta
avseende. Verket tillstyrker - i den män de ekonomiska resurserna tillåter - förslagel
om en höjd garantinivå för barnpension från folkpensioneringen men menar alt garanlinivån
därvid bör minskas med hänsyn till änkepension som utgår till med barnet
samboende kvinna.
Flertalet remissinstanser tillstyrker också förslaget att
det till barn som förlorat båda sina föräldrar skall utges barnpension på en garanlinivä
som är dubbelt så hög som för barn som mist en förälder, dvs. en höjning från
nuvarande 62 % lill 82 % av basbeloppet för är räknat. Detsamma gäller
förslaget att motsvarande höjning skall komma till stånd i fall där det
samtidigt med barnpension utgår bidragsförskott. Dessa förslag tillstyrks
uttryckligen av bl. a. ensamförälderkommiitén och Kommunernas penslons-anstah.
Även LO tillstyrker förslagen och framhåller atl det är en viktig princip alt
ensamstående föräldrar, oavsett skälen till all de är ensamstående, garanteras
samma ekonomiska slöd frän samhällets sida.
Inom tilläggspensioneringen innebär pensionskommitténs förslag
att någon reduktion av barnpensionens kompensationsgrad fortsätt-
Prop. 1983/84:73 277
ningsvis inle skall göras när efterlevandepension utges
även till vuxen efterlevande. Detta förslag tillstyrks eller lämnas ulan
erinran av samtliga de remissinstanser som berör spöismålel.
Även förslagel att höja kompensationsgraden för
barnpension frän ATP i de fall då den avlidne efterlämnar fler an ett barnpensionsberätligal
barn vinner bifall i många remissyttranden. Förslaget alt höja tillägget för
varje barn utöver det första från f, n. 10 % fill 20 % av den avlidnes egenpension
tillstyrks sålunda uttryckligen av bl. a. Pensionärernas riksorganisation och
Kommunernas pensionsansialt.
Uppsala läns allmänna försäkringskassa och Hallands läns
allmänna försäkringskassa förespråkar en än större uljämning mellan barn i ettbarns-och
barn i flerbarnsfamiljer och anser att barnpension från tilläggspensioneringen
skall utgå med sarnma kompensationsgrad för varje barn oberoende av det totala
antal barn den avlidne efterlämnar.
Ensamförälderkommiitén ifrågasätter inte förslaget men
pekar på de olikheter som uppkommer i jämförelse med det fall alt barnels
föräldrar lever åtskilda på grund av äktenskapsskillnad. Kommittén anför:
I fräga om nivån på barnstöd finns sedan ganska långt
tillbaka en inställning, att etl barns ekonomiska situation bör vara densamma
når dess ena förälder avlidit som när den ena föräldern fortfarande lever men inle
längre sammanbor med barnet. Detta är också ensaniförälderkornrnitténs
uppfattning. Främst gäller detta naturiiglvis de samhälleliga garanfierna, dvs.
barnpension frän folkpensionen och bidragsförskottet. Dessa stöd har alltså nu
gjorts ännu mer samordnade genom all garanlinivån på barnpensionen inte avtrappas
mot efterlevandeslöd till vuxen.
Når del galler barnpensionen i ATP-syslemel jäinfi")rd
med urrderbällsbi-dragen är en sådan samordning givelvis inte möjlig. 1 liir'
gäller snarare atl elt efterlevande barn i princip skall kunna bibehållas vid
den standard det skulle haft om del sanibolt rned föräldern. Etl bidriigsberiittigal
barn fär acceptera en viss inskränkning i sin standard om separationen gett föraklrarna
en sämre standard. I dag är del emellertid sä. alt de underhållsbidrag som
fastställs utifrån en given inkomst hos föriildern är avseviirt lägre iiir den
barnpension sorn ulgår orn samma inkomst år den soni bestämt barnpensionens belopp
(medelinkomst under de bästa 15 åren).
Kritik mot förslagen rörande barnpension från
tilläggspensioneringen framförs av rik.sförsäkringsverkei. Verket framhåller
all en förutsättning för elt förhöjt barnstöd här torde vara en ändring av
stödet till efterlevande vuxna. Med hänsyn till del ekonomiska läget och lill
verkets ställningstagande till den föreslagna reformen i stort avslyrker
riksförsäkringsverket förslaget om barnpension från tilläggspensioneringen.
Även statskontoret och riksrevisionsverket ifrågasätter de föreslagna
åtgärderna med avseende pä barnpension frän ATP (se ovan).
Pensionskommittén har inte lagl fram förslag om någon
sårskild maximeringsregel för hur stor familjepension frän ATP sorn totalt
skall kunna utgå efter en avliden. Denna ståndpunkt kritiseras av Skaraborgs
läns allmänna försäkringskassa, som anser att barnpensionen bör begränsas till
maximalt
Prop.
1983/84:73 278
100 % av den avlidnes egenpension,
Förslagel att barn sorn är föräldralöst i fortsättningen
skall kunna erhålla barnpension från ATP efler båda sina föräldrar samtidigt
tillstyrks av alla remissinstanser som yttrar sig härom. Till dessa hör
riksförsäkringsverket, ensamförälderkommittén. Pensionärernas riksorganisation
och Kommunernas pensionsanstall.
1.2.4 Beskattning av barnpension
Frågan om beskaltningen av barnpension berörs uttryckligen
i enbart ett fåtal remissyttranden. Kommitténs uppfattning atl barnpension även
fortsättningsvis skall utgöra skattepliktig inkomst för barnet delas av länsstyrelsen
i Skaraborgs län och riksskatteverket. Sistnämnda remissinstans anför:
RSV tillstyrker kommitténs förslag och menar atl det, för
att en särreglering av beskattning av btirnpensioner skall övervägas, krävs att
det visas att barn som uppbär barnpension generellt sett är sämre ställda i
ekonomiskt avseende, dvs. har mindre disponibel inkomst än samma barn haft om
a) båda föräldrarna levt och sammanbott eller b) båda föräldrarna levt men inle
sammanbott. I fall b) förutsålts att underhållningsbidrag eller bidragsförskott
utbetalas.
Frågan behandlas även av ensamförälderkommttién, som säger
sig ha förståelse för pensionskommitténs ställningstagande. Kommittén
fortsätter:
Det skäl som oftast brukar anföras för en likformig
behandling i skattehänseende av barnpension och
bidragsförskott/underhållsbidrag är följande: Det barn som redan utnyttjat
grundavdraget resp, det skattefria bottenskiktet på barnpensionen drabbas av en
mycket hårdare beskattning pä egna förvärvsinkomster än del barn sotn uppbär
del skattetfria bidragsförskottet/underhållsbidraget.
När del gäller mindre inkomster av feriearbete o, d.
innebär del faktum, alt barnpensionerna efler skatt genomsnittligt är högre än
bidragsförskott/ underhållsbidrag, att det efterlevande barnets netto av
pension och förvärvsinkomst knappast undersliger det underhållsberätligade
barnets netto. Om jämförelsen gäller mera betydande inkomster hos barnen, leder
föräldrabal-kens regler ofta till en nedsättning av underhällsbidraget. När det
gäller bidragsförskottet överväger ensamförälderkornmittén en behovsprövning
mot barnets egna inkomster. Kommittén har emellertid ännu inte tagit ställning lill
denna fråga.
1.3 Stödet till vuxna efterlevande
1.3.1 Allmänt
Enligt pensionskommitténs förslag skall särskild
efterlevandepension utgå i två olika former, nämligen som omslällningsbidrag
och som försörjningsbidrag. Vid sidan härav lägger konirnitlén stor vikt vid
insatser på de arbetsmarknads- och ulbildningspolitiska områdena. Denna
huvudsakliga uppbyggnad av efterlevandestödet tillstyrks eller lämnas utan
erinran av
Prop. 1983/84:73 279
majoriteten av remissinstanserna. Förslagen tillstyrks
utan närmare kommentarer eller med enbart smärre ändringsförslag av
försäkringsrätten för Norra Sverige, socialstyrelsen, länsstyrelserna 1
Uppsala, Skaraborgs och Norrbottens län, jämställdhetskommittén. Svenska
kommunförbundet, Landstingsförbundet, SAF, SACO/SR, Sveriges folkpensionärers
riksförbund. Handikappförbundens centralkommitté. Kommunernas pensionsanstall.
Synskadades riksförbund och Ensamståendes intresseorganisaiion. Inle heller
statens arbetsgivarverk har någon principiell erinran mot förslagen. Verket gör
dock ingen bedöming av de föreslagna tekniska konstruktionerna av de olika förmänsformerna
eller av de föreslagna förmänsnivåerna.
Huvudlinjerna
i del förslagna systemet vinner stöd - om än med en del reservationer och
förslag till ändringar - även av statens handikappråd, statskontoret,
länsstyrelsen 1 Ålvsborgs län, LO, De handikappades riksförbund. Svenska
Personal-Pensionskassan, Folksam, Kooperationens pensionsanstalt, Fredrika-Bremer-Förbundet
och flertalet allmänna försäkringskassor.
Negativa till förslagen ställer sig riksförsäkringsverket,
arbetsmarknadsstyrelsen och TCO (se under avsnitt 1.1),
Även
ensamförälderkommittén är tveksam till förslagen, dock på i viss män andra
grunder. Kommittén, som utformat remissyttrandet i huvudsak som en diskussion
av möjlighelerna att förena förslagen i pensionskommitténs betänkande med ensamförälderkomrnitténs
förslag i ett kommande betänkande, anför:
Ensamförälderkommiitén har förståelse för atl
pensionskommittén i ett förslag rned sä omfattande förändringar av efterlevandestödet
till vuxna är angelägen om en generös inställning i fråga orn det mera behovsinriklade
stöd sorn nu föresläs. Hänsynen till tidigare inställning till försörjningen av
efterlevande kvinnor blir emellertid tillräckligt tillgodosedd genom de länga
övergångstiderna.
Vid den
tidpunkt då förslaget är fullt genomfört får anses att samhällsutvecklingen
har gäll därhän att det i princip inle längre finns ett behov av att särskill slödja
efterlevande kvinnors försörjning. Undantagsfallen bör då vara utformade så att
de inle gör efterlevandesiluationen ekonomiskt mer gynnad än andra. Ett efterlevandeslöd
till en vuxen person, som är motiverat av att denna person tidigare levt i
ekonomisk gemenskap med en partner och under vissa förutsättningar med barn,
måste utformas sä alt det kan anpassas till motsvarande stöd i situationer där
anledningen är en annan än dödsfall. Det kan nämligen knappast påstås, atl det
finns en avgörande skillnad mellan efterlevandesiluationen och övriga
inträffade ensaniföräldersitualioner däri att man i de senare alltid bättre skulle
kunna förbereda en omställning. Situationen kan i vissa fall uppstå lika
plötsligt. Här kan vara fråga lika väl om en förälder som fär vårdnaden om barn
som om den som blir underhållsskyldig eller om separerande partners utan
minderåriga barn.
De siluationer som ansetts ge behov av efterlevandeslöd
till vuxna är i slort sett de som kan föranleda underhållsbidrag till f. d.
make. 1 praxis gäller delta knappast mer ån i de situationer där
pensionskommittén tänkt sig att
Prop.
1983/84:73 280
försörjningsbidrag skall kunna utges. När det vid en
äktenskapsskillnad finns gemensamma barn under 16 år kan betänketiden på sex
månader utöver sitt egentliga syfte också ge möjlighel till ekonomisk
omställning. Naturligvis förekommer att underhällsbidrag till f. d. make utdöms
för en tid därefter i en situation där vårdnaden om barn ger inskränkta förvärvsmöjligheter
men det är ganska sällsynt.
Ovan har talats om likheten i skilda ensamföräldersiluationer.
En väsentlig olikhet ligger emellertid däri att då båda parterna lever, de i
underhällsbidragets forrn eller på annat sätt sinsemellan kan gottgöra de behov
som omställnings-och försörjningsbidrag skall täcka. Ett samhällsstöd i dessa
fall måste mer ha formen av en garanti. I de nu avsedda situationerna finns
också en missbruksrisk, som inte finns vid dödsfall.
1.3.2 Efterlevandebegreppet m. m.
Kommitténs förslag rned avseende på den personkrets som
skall omfattas av efterlevandepensioneringen intresserar relativt mänga
remissinstanser. Huvuddelen av dessa tillstyrker förslagel alt med gifta skall
inom såväl folk-som tilläggspensioneringen jåmslällas man och kvinna som
stadigvarande sammanbodde med varandra vid tidpunkten för dödsfallet och som
tidigare varit gifta med varandra eller har eller har haft eller väntar barn gemensami.
I några yttranden framförs dock kritik mol den sålunda valda lösningen.
Den av kommittén föreslagna likställighelsregeln
tillstyrks av länsstyrelsen i Uppsala län, Trollhättans kommun, länsstyrelsen i
Skaraborgs län, LO, Svenska Personal-Pensionskassan, Husmodersförbundei Hem och
Samhälle och flertalet av de allmänna försäkringskassor som yttrat sig över
belänkandet. Också ensamförälderkommiitén är positiv till förslaget och
framhåller att de föreslagna reglerna är föredömligt klara och enkla och att
tillämpningen därmed underlättas.
LO utvecklar sin syn på frågan enligt följande:
LO:s uppfattning är att varje individ så långt möjligt
skall behandlas var för sig inom pensionssystemet. Inkomstprövade förmåner förutsätter
att prövningen sker rnot makars gemensamma inkomst och skapar
gränsdragnings-problem och orättvisor. Så slor del som möjligt av
pensionssystemet bör därför bygga på generella individuella rättigheter.
Beträffande det familjebegrepp som bör användas inom den
allmänna pensioneringen anser LO att del är önskvärt att ha enhetliga regler.
Då man fastställer sådant enhetligt familjebegrepp bör hänsyn tas till de
samlevande-former som förkommer vid sidan av det traditionella äktenskapet.
Samtidigt måste begreppel med nödvändighet definieras pä så sätt att objektiva
förutsättningar föreligger för regelns tillämplighet och att dessa förutsättningar
kan konstateras i varje enskilt fall, utan ingående individuell prövning.
LO anser det efterlevandebegrepp som gäller inorn
folkpensioneringen i högre grad än del som finns inom tilläggspensioneringen
tillgodoser dessa olika krav. Tilläggspensioneringens efterlevandebegrepp bör
därför ändras så att samboende jämställs med gifta enligt de regler som gäller inom
folkpensioneringen.
Prop. 1983/84:73 281
Svenska Personal-Pensionskassan har inte något att erinra rnot
kommitténs förslag och framhåller därvid att det är konsekvent att rnan
använder samma definition av begreppet efterlevande make inom folkpensioneringen
och ATP. Vidare anförs i yttrandet:
Möjligen något utanför sammanhangel konstaterar SPP att
sammanboende alltmer har kommit att betraktas som ett tillräckligl villkor för
sädana rättigheter som traditionellt tillkommit åkta makar. Utan att anlägga
några som helst etiska synpunkter skulle rnan kunna överväga möjligheten att
kräva viss registrering av sammanboende hellre än alt laborera med en del
ibland svårdefinierade sammanboendebegrepp. Etl sådani krav skulle ses som en
administrativt betingad spelregel för medborgarna och inte behöva upplevas sorn
särskill belungande. Barnens rättigheter torde vara tillräckligl tillgodosedda
även om sammanboende föräldrar avstod frän en sådan registrering. All nuvarande
former för äktenskaps ingående och upplösande innebär en sådan enkel
registrering talar inte emot denna tankegäng.
Västernorrlands läns allmänna försäkringskassa tillstyrker
förslagel och betonar all reglerna för efterlevandeskydd inte får bli så
allmänt hållna atl de ger utrymme för moraliska ställningstaganden eller
onödiga irritationsmoment vid utredning. Rällen till efterlevandepension måsle
avgöras utifrån lätt konslalerbara fakta som på ell lämpligt sätt avgränsar den
förmånsberättigade personkretsen. Liknande synpunkter framförs av
Västerbottens läns admänna försäkringskassa. Till den av kommittén förordade avgränsningen
ansluter sig vidare bl, a, Kalmar läns allmänna försäkringskassa, som
framhåller att, om anknytning inte görs lill tidigare äktenskap eller gemensamt
barn, det kan medföra betydande utrednings- och tillämpningssvårigheter för
kassorna i de fall då sådan anknytning inte föreligger. Inle minst har kassan
vunnit praktisk erfarenhet av dessa svårigheter under den tid förordningen om
statskommunala bostadsbidrag till vissa folkpensionärer m. fl. gällde. Enligt
denna förordning kunde man och kvinna likställas med gifta utan att nämnda
anknytning förelåg. Också Jönköpings läns allmänna försäkringskassa noterar rned
tillfredsställelse kommitténs förslag eftersom nuvarande regler i detta
avseende inom folkpensioneringen fungerar tillfredsställande.
Atl likslållighetsregeln skall ta sikte även pä
sammanboende som väntar gemensamt barn tillstyrks uttryckligen av flera admänna
försäkringskassor. Bohusläns admänna försäkringskassa anmärker dock samtidigt
att vissa svårigheter kan uppstå vid tillämpningen, eftersom ett
faderskapserkännande i allmänhet inte avges förrän barnet är fött. Om
dödsfallet inträffar före barnels födelse finns inte något registrerat om vem
som är fader lill barnet.
Behovet av fasta kriterier för prövningen av frågan orn
sammanboende föreligger understryks även av Landstingsförbundet. Förbundet
anser atl principen att ett stadigvarande samboendeförhällande mellan man och
kvinna i vissa fall skall kunna läggas till grund för efterlevandeförmäner är
riktig. Ytteriigare anför förbundet:
Prop.
1983/84:73 282
Erfarenheterna från grupplivförsäkringarna på de olika avtalsseklorerna
visar alt sammanboendeförhållanden är svåra all bedöma. Ofta hävdas att
sammanboende under äktenskapsliknande förhållanden förelegat trots att mannen
och kvinnan varit skrivna på olika adresser och all tvä bosläder funnits. Den
efterlevande har uppburit bostadsbidrag som ensamslående rnen har efter
dödsfallet krävt försäkringsbelopp åberopande sammanboende i bostad med annan
adress. Grannar och andra uppger alt faktiskt sammanboende har förelegat.
Tyvärr är sädana fall inte ovanliga. Styrelsen ifrågasätter med hänsyn härtill orn
ej i särskilda föreskrifter bör stadgas alt sammanboende ej skall anses
föreligga om de sammanboende varit kyrkobokförda på skilda adresser eller haft
dubbla bostäder under den aktuella femårsperioden eller åtminstone senare delen
därav. Styrelsen anser del vara av vikt att frågan orn sanirnanboendeförhållandet
om möjligt bedörnes på samma sått ur bostads-, skatte-, försäkrings- och
pensionssynpunkt. Kommittén har avvisat tanken på någon form av registrering
av sammanboende-förhållanden för här avsett ändarnål. Styrelsen delar denna
åsikt men anser att möjligheten till missbruk av bestämmelserna skall motverkas
i görligaste mån. Prövningen av frågan orn sammanboende föreligger bör därför
grundas pä så fasta kriterier sorn möjligt och ske i samråd med andra berörda myndigheter.
I viss mån liknande synpunkter framförs av Svenska
kommunförbundet, som framhåller:
Förslaget innebär bl, a. atl stödet till vuxna
efterlevande skall anpassas till dagens familjemönster, vilket innebär att
reglerna i framtiden kommer att ge utrymme för förmåner vid sammanboende utan
alt parterna varil gifta. De regler som kommittén därvid föreslär kan enligt
styrelsens uppfattning ge utrymme för utbetalning av förmåner även i sådana
fall dår någol egentligt sammanboende eller någon riktig sammanlevnad inle
förelegal. Styrelsens uppfattning i denna del grundar sig på de erfarenheter
som vunnits vid tillämpningen av den tjänstegrupplivförsäkring som finns bl. a.
pä den kommunala arbetsmarknaden. Inom denna försäkring kan försäkringsbelopp
utges till ogift person som vid tidpunkten för dödsfallet sammanbodde med den
avlidne under äktenskapsliknande förhållanden. Del har dock visat sig atl i
många fall uppges sammanlevnaden ha olika form, beroende på bur de regler sorn
styr olika ekonomiska ersättningar är utformade. Så har t. ex. konstaterats att
i fråga om räll fill bostadsbidrag parterna uppges inle ha sammanlevt, medan
vid bedömning av rätt till försäkringsbelopp enligt nämnda försäkring
sammanboendet uppges ha varil av sådan art att anspråk görs på
försäkringsbelopp. Mot denna bakgrund finner styrelsen det olyckligt att
ytterligare ett begrepp för sammanboende/sammanlevande skapas. Det skulle vara
värdefullt om sarnrnanboendebegreppen inom i första hand olika lagfästa
regelsystem kunde anpassas till varandra och likformas.
Kommitténs förslag till likställighelsregel möter kritik
av lånsstyrelsen i Jönköpings län, TCO och SACO/SR, som samtliga anser atl en
utvidgning bör ske av likstållighelsregelns tillämplighet.
Länsstyrelsen i Jönköpings län ifrågasätter varför
barnlösa samvetsäktenskap inte skall medföra rätt till omställningsbidrag och
framhåller vidare:
Ett omställningsbehov blir ju i och för sig inte mindre av
att två långvarigt sammanboende ej var gifta med varandra. Kommitténs förslag
innebär enligt
Prop.
1983/84:73 283
länsstyrelsens mening att tillräcklig hänsyn inle tas till
denna grupp. De utredningssvårigheter som koininittén pekar på, verkar vara
överdrivna. För det första är sammanboende även ett krav beträffande gifta. För
det andra finns anledning påpeka att bedömning av sammanboende förekommer inom
socialtjänsten i ett mycket stort anlal ärenden och innebär erfarenhetsmässigt
sällan några utredningsproblem. Det finns ingen anledning förmoda alt det
skulle vara svårare för försäkringskassorna.
Det kan
också nämnas att ell samvetsäktenskap där gemensamma barn saknas, men den
efterlevande har ett eget barn, enligt kommitténs förslag inte grundar rätt
till omställningsbidrag. Först när man uppfyller kriterierna för efterlevande
make, kan eventuell hänsyn tas till den avlidnes styvbarn, t. ex. genom att
omställningsbidraget då utges fram till delta barn fyller åtta år. Kommitténs
förslag innebär således atl vissa barnfamiljer ställs utanför rätten till
omställningsbidrag. Detta förefaller inte tillfredsstållande.
Länsstyrelsen
är samtidigt medveten om behovel av enkla och entydiga grundregler inom
socialförsäkringssystemet. Det förefaller främst kunna övervägas att rätten
till omställningsbidrag vid samvetsäktenskap utan gemensamma barn utformas som
en dispensregel. Den mesl skyddsvårda gruppen torde därvidlag vara efterlevande
utan egna inkomster och med icke gemensamt barn. Ett grundläggande villkor bör
dock vara att sammanboendet varat minst två år. Detta krav överensstämmer för
övrigt med vad som gäller i arbelsskadeförsäkringens villkor för efterlevandelivränta.
TCO uttalar:
I fräga om den personkrets som skall omfattas av en familjepensionsrätt
anser TCO att konimitlén har avgränsat denna krets olyckligt. Kommitténs
utgångspunkt är att efterlevandeskyddet sä långt det är möjligt och socialt
motiverat skall uppvisa neutralitet mellan olika samlevnadsformer. Om
neutralitet mellan olika samlevnadsformer är rättesnöre för kommitténs arbete
vill TCO ifrågasätta om det sarnbobegrepp kommillén valt inte är för snävt.
Kommitténs förslag sorn bygger på de regler som nu gäller inom
folkpensioneringen, nämligen att med gifta likställs sädana icke gifta
samboende som tidigare varit gifta med varandra eller som sammanlever under äktenskapsliknande
former eller som har eller haft barn med varandra utesluter många män och
kvinnor som sammanlever under äktenskapsliknande former. Således skulle många
av dem som enligt familjelagssakkunnigas förslag lill ny äktenskapsbalk (SOU
1981:85) hänförs till sambobegreppet uteslutas frän rätt till familjepension.
TCO anser att det är olyckligt atl sambobegreppet ges olika innehåll i olika
lagstiftningar. TCO vill därför föreslå att ett enhetligt sambobegrepp införs och
då med den personkrets som familjelagssakkunniga förordar.
Liknande synpunkler framförs av SACO/SR, som yttrar:
SACO/SR anser det vara olyckligt alt ytterligare ett samboende/samman-levandebegrepp
skapas. Det skulle med tanke på det stigande antalet samboende vara värdefullt
om begreppen inom i första hand olika lagfästa regelsystern kunde anpassas till
varandra och likformas.
Man kan vidare ställa den frågan om den form av
neutralitet mellan olika samlevnadsformer som kommittén föreslår överensstämmer
med den av kommittén uttalade avsikten atl anpassa efterlevandestödet till
ändrade förhållanden beträffande familjemönster. Beskrivna ändrade förhållanden
har ju bl. a. inneburit ett ökat antal samlevnadsförbållanden utan barn. Det
Prop.
1983/84:73 284
är självfallet rimligt att ställa krav om varaktighet och
stadga, ekonomisk gemenskap m. m. Men detta syfte kunde enligt SACO/SR:s mening
tillgodoses på annat sätt än genom krav på förekomsten av gemensamma barn.
Exempelvis kunde nian, pä samma sått sorn beiräffande de som tidigare varit
gifta med varandra införa en lägsta tidsgräns för samlevnadsförbållanden utan
barn. Sådan tidsgräns kunde vara högre än de fem år som föresläs för tidigare
gifta.
Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL) finner
kommitténs ställningstagande atl de nya reglerna för familjepension inte skall
omfatta hornosexuella sarnboende vara mycket märkligt. Förbundet framhåller att
kommittén helt tycks ha bortsett från atl det även hos homosexuella samboende förekommer
barn. Dessa barn kommer i vissa situationer att hell sakna det efterlevandeskydd
som föresläs av kommittén. Förbundet kan inte under några som helst omsländigheler
acceptera "en sådan upprörande diskriminering". Mot bakgrund av
kommitténs ställningstagande ifrågasätter förbundet vidare om kommittén
överhuvudtaget har funderat över spörsmålet om vad som menas med
familjefunktioner. Kominitléns ställningstagande kan enligt förbundet inte
uppfattas pä annat sätt än som "etl utslag av förlegade fördomar och
bristande kunskaper om homosexuell samlevnad"'.
Kommitténs
förslag om bortfall av pensionsrätt i vissa fall då den efterlevande börjar
sammanleva med annan med vilken vederbörande tidigare varit gift eller har
eller har haft eller väntar barn kommenteras i yttrandena av några allmänna
försäkringskassor. Dessa har synpunkter på förslaget att pensionen skall dras
in redan när den efterlevande väntar barn med annan. Denna regel tillstyrks av
Bohusläns allmänna försäkringskassa, som dock framhåller att vissa problem kan
uppstå vid tillämpningen. För atl regeln skall kunna tillämpas fordras all pensionstagaren
anmäler havandeskapet till kassan, som normalt inle fär någon uppgifi förrän
barnet är fött. Svårigheter kan enligt kassan uppkomma orn faderskapet inle är
fastställt. Återkravssiluationer torde bli vanliga i dessa fall. Uppsala läns
allmänna försäkringskassa menar att barns födelse bör vara anledningen lill
indragning eftersom kassan inte får avisering orn havandeskap. Liknande synpunkler
anför Malmöhus allmänna försäkringskassa, som konstaterar alt det inte synes
finnas någon skyldighet för en kvinna atl före förlossningen uppge namnet pä
barnets fader och som finner den föreslagna bestämmelsen kunna medföra såväl
betydande administrativa problem sorn orättvisor mellan ersältningsberättigade.
Kassan fortsätter:
Normalt fastställes en graviditet inom tre månader efler
konception rnen i ytterlighetsfall konstateras atl en graviditet förelegat
först vid förlossning. Upphörandetidpunkten för förmånen kan härigenom komma
alt variera frän fall till fall. Det har inle föreslagits någon ålerbetalningsskyldighet
för de fall ersättning mottagits trots atl sådan graviditet förelegal.
När ersättningen upphört på grund av anmäld graviditet kan
den inle återigen börja utgå även om graviditeten avbryts pä grund av missfall.
1 dessa
Prop. 1983/84:73 285
fall synes ej heller något faderskap kunna fastställas i
efterhand varför ändrade uppgifter frän mannen eller kvinnan om sannolik fader
kräver en omprövning av indragningsbeslutet jämlikt 20 kap 10 a § AFL. I della
skede synes de nya uppgifterna icke kunna rnotbevisas.
1.3.3 Omslällningsbidrag
Allmänt
Enligt kommitténs förslag skall ornställningsbidrag kunna
utgå i två olika former: dels under en lid av ell år efter dödsfallet, dels för
längre tid till efterlevande som lar värd om barn som år under älta år. Omstållningsbidraget
skall utbetalas från såväl folk- som tilläggspensioneringen.
Förslagen
tillstyrks av flertalet remissinstanser. Hit hör försäkringsöverdomstolen,
statskontoret, statens invandrarverk, länsstyrelsen i Jönköpings län.
länsstyrelsen i Ålvsborgs län. länsstyrelsen 1 Skaraborgs län. Svenska
kommunförbundet, LandsUngsförbundei. SAF, Sveriges folkpensionärers
riksförbund. Kommunernas pensionsansialt, Folksam. Kooperationens pensionsanstall
och Ensamslåendes intresseorganisation. Förslaget tillstyrks eller lämnas i
huvudsak utan erinran även av i princip samtliga allmänna försäkringskassor.
Statskontoret delar kommitténs bedömning atl det i
flertalet fall finns behov av särskill ekonomiskt slöd under den närmaste liden
efter det att maken avlidit. Statskontoret känner en viss tveksamhet inför
tanken all omställningsbidrag skall utgå utan att det faktiska behovet av
ekonomiskt stöd prövas i del enskilda fallet. Fall torde även förekomma då det
kan te sig uppenbart omoliveral all utge omslällningsbidrag under så lång lid
som ett år. Administrationen av bidraget torde dock enligt statskontoret
underlättas genom relativt generella regler. Dä omställningsbidraget dessulom
skall vara tidsbegränsat vill statskontoret inte motsätta sig förslaget i
ifrågavarande avseende.
Också Pensionärernas riksorganisation accepterar förslagen
men anför en viss tveksamhet. Organisationen framhåller alt omställningsbidragels
huvudregel förutsätter atl de arbeismarknadspolitiska ålgärder som föreligger
vid tidpunkten för dödsfallet också ger den efterlevande sådana möjligheter
till egen försörjning alt bidraget kan dras in utan omfattande ekonomiska
konsekvenser. Innan förslagen genomförs måste det enligt riksorganisationen
finnas förutsättningar för alt de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har en
sådan inriktning.
LRF menar att del i villkoren för del föreslagna omställningsbidraget
måste tas hånsyn lill den bortgångnes roll i det gemensamma företaget så att en
inkomstnivå sorn är likvärdig den före dödsfallet gällande kan bibehållas, om
den efterlevande väljer att fortsätta driften av förelaget. Detta kan ofta vara
det från ekonomisk synpunkt mest realistiska och det känslomässigt givna. LRF
förordar att omslällningsbidraget för lanlbrukarmakar skall utgå
Prop.
1983/84:73 286
tills likvärdig företagarinkornst kan erhållas och tills
yngsta barnet fyllt åtta är. Innebörden av denna inkomst och dess skäliga
storlek måste enligt LRF särskill definieras. Den bör vara relaterad till
motsvarande inkomst före dödsfallet.
Flera remissinstanser har inte något att erinra mot ett omslällningsbidrag
för en tid av ett år efter dödsfallet men ställer sig tveksamma eller negativa
till förslaget att omställningsbidrag skall kunna utges för längre tid till den
somtarvårdoniminderäriglbarn.En sådan inställning redovisas av LO,
riksförsäkringsverket, riksrevisionsverket och ensamförälderkommittén.
LO framhåller atl ett dödsfall inorn en familj alllid
förorsakar stora omställningsproblem, inte minsl ekonomiska. LO anser att en
ekonomisk garanti av del slag som pensionskommittén föreslagil i form av
omställningsbidrag vara helt befogad. Orn förslaget till omställningsbidrag
för förlängd tid anför LO sedan:
LO delar utredningens uppfattning alt en förälders frånfälle
kan orsaka svåra problem för barnen, problem som fordrar mycken tid och omsorg
av den kvarvarande föräldern. Pä motsvarande sått kan annan separation mellan
barn och föräldrar, t. ex. en skilsmässa, kräva att endera föräldern avkortar
sin arbetstid. LO ifrågasätter om behovet av arbetstidsförkortning för
änkor/änklingar rned minderåriga barn ska lösas genom en form av
efterlevandepension inom den allmänna försäkringen eller om detta inte är en fräga
om ekonomiskt stöd som bör tillgodoses genom en utbyggnad av
föräldraförsäkringen.
Kritik mot förslagel om omställningsbidrag vid vård av
minderårigt barn framförs ocksä av riksförsäkringsverket Verket anför att det
förlängda omställningsbidraget med den konstruktion kommittén gett det i
princip kan sägas utgöra en form av vårdnadsbidrag, dvs, ett bidrag som inle är
relaterat till den inkomstförlust som vården medför för vårdaren. Det avser
därmed ett stödbehov som till sin art inte är annorlunda för efterlevande
förälder än för andra (ensamstående) föräldrar. Ett sådant bör därför enligt
verket inte inordnas i efterlevandestödet utan bör bedömas i samband med övriga
stödformer till barnfamiljer. Verket erinrar om att tvä utredningar, nämligen ensamförälderkommiitén
och familjeekonomiska kommittén, behandlar dessa frågor.
Liknande synpunkter framförs av riksrevisionsverkel.
Verket tillstyrker ett generellt omslällningsbidrag under en tid av ett är
efter dödsfallet med hänsyn till att det i allmänhet föreligger förändrade
förhållanden av bl. a. ekonomisk art för den efterlevande omedelbart efter
dödsfallet. Däremot ställer sig verket negativt till förslaget om förlängt
omställningsbidrag vid vård av barn. Härom sägs i yttrandet:
RRV vill i detta sammanhang erinra om atl de efterlevande
med minderåriga barn härvid kommer att behandlas enligt andra principer än
Prop. 1983/84:73 287
andra ensamstående i samma situation. Det är också ell
undanlag från principen att sanihällsslödel skall inriktas på barnets
försörjning och inte pä försörjning av den som vårdar barnet. RRV avstyrker
därför att omslällningsbidraget utges i denna form. Enligl RRV:s mening bör
försörjningen vid vård av minderåriga barn lösas inom ramen för
föräldraförsäkringen.
Även ensamförälderkommittén anlägger synpunkler av delta
slag på del föreslagna omställningsbidraget vid värd av barn. Kommillén erinrar
om att pensionskommittén utformat detta i anslutning till den lagstadgade
rätten till förkortning av arbetstiden för vård av barn och till den särskilda
föräldrapenningen. Härefter fortsätter kornrnitlén:
Frågan är i vilket sammanhang man skall sätta in
pensionskommitténs förslag. Utan att pensionskommittén framställt det så skulle
man kunna se det som etl första steg på väg mot målet att ge alla föräldrar med
barn under åtta är möjlighet lill förkorlad arbetstid med ekonomisk kompensalion.
Härvid kan endast konstateras, atl det måsle anses olämpligt att ekonomisk
ersättning införs för en avgränsad grupp föräldrar utan diskussion av om och
när samma kompensation kan ges övriga föräldrar. Det har emellertid utformats
som elt specialstöd till de föräldrar sorn rnäsle la över den andre förälderns insalser
i fråga orn vård och umgänge.
Så
utformat måste ensamförälderkommiitén bestämt hävda, alt efterle-vandegruppen inle
i fråga om ell sådant slöd kan skiljas från övriga ensamma vårdnadshavare. Ensamförälderkommiitén
har liksom pensionskommittén konstaterat del större vårdnadsansvaret i hushåll
med endast en förälder och övervägt särskilt slöd av della skäl. Ensamförälderkommiitén
har emellertid funnit det orealistiskt all utforma etl slöd som uppfyller
tillräckliga krav pä rättvisa i förhållande till tväföräldrahushåll. Del finns
andra faktorer än frånvaron av en förälder som kan ge samma behov av stöd vid
förkortad arbetsdag, t. ex. en stor barnaskara och låga inkomster hos
föräldrarna. Ur den ovan betonade synpunkten att alla ensamförälderhushåll
måste behandlas lika anser kommittén alltså, atl omslällningsbidrag vid värd
av minderårigt barn inte bör införas lill efterlevande.
Vad ensamförälderkommittén alltså främst velat peka på är
att den grundläggande inställningen till bebovssituationer masta vara densamma,
öm man därför stöder pensionskommitténs förslag, måste inan i princip vara
inställd pä att stödja övriga ensamföräldrar på liknande sätt. Kostnaderna för
ett sådant stöd skulle bli avsevärda. Ensamförälderkommiitén har gjort en
överslagsberäkning av koslnaden för ell slöd som motsvarar omställningsbidraget
vid vård av minderårigt barn. Det har utifrån tillgänglig statistik antagils, atl
del finns ca 89 000 vårdnadshavare med barn under åtta år som inte sambor med
barnels andra förälder eller med annan vuxen som vederbörande är eller har
varit gift med eller har eller har haft barn med. Ett slöd av ett basbelopp (17
800 kr.) enbart till denna kategori skulle medföra en årlig koslnad av drygt
1,5 miljarder kr. Orn man valde att, där möjlighet fanns, i första hand ta ut
underhällsbidrag frän f. d. make, skulle detta minska kostnaden, men en
kostnadsökning skulle återigen inträffa i de fall båda föråldrarna ansågs böra
erhålla slöd. Därlill kommer den årliga kostnaden för de ytterligare kategorier
som skulle åtnjuta motsvarigheterna till det ettåriga omslällningsbidraget och
försörjningsbidraget.
Prop.
1983/84:73 288
Villkor för rätten tid omslällningsbidrag
De föreslagna villkoren för rätt till orn ställningsbidrag
för en tid av etl år berörs i några yttranden. Förslagen tillstyrks
uttryckligen av statens Invandrarverk, länsstyrelsen 1 Ålvsborgs län och
länsstyrelsen i Skaraborgs län.
Med avseende på den tid varunder denna form av
omställningsbidrag skall utges tillstyrker länsstyrelsen i Skaraborgs län
uttryckligen att denna bestäms fill ett är.
Till förmån för en längre lidsperiod uttalar sig 7"CO
(se under avsnitt 1.1), LRF (se ovan) och Svenska Personal-Pensionskassan.
Sistnämnda remissinstans ifrågasätter om perioden elt år år tillräckligt lång,
eftersom detta torde vara ganska kort tid för den som inte har någon fot pä
arbetsmarknaden att skaffa sig en utbildning som kan ge arbete. Pensionskassan
anser att, eftersom kommitténs förslag inte i första hand tillkonirnit av
kostnadsskål, det borde vara möjligt att förlänga den tid under vilken omslällningsbidraget
skall utges. Husmodersförbundei Hem och Samhälle menar all det är av största
betydelse att omställningstiden blir så lång som möjligt med hånsyn till att
många kvinnor saknar reell yrkesutbildning. Förbundet framhåller att även yngre
efterlevande kan komma i situationer som medför stora svårigheter för dem att
försörja sig själva genom eget arbete.
Enligt förslaget skall det ettåriga omställningsbidraget
kunna utges även om den efterlevande inte sammanbor rned och har vårdnaden om
barn. Detta förslag kommenteras av SAF, som framhåller:
Med hänsyn till de prioriteringar som bör göras inom
familjepensionen bör enligt vår mening omställningsbidrag ej utges i
""icke barnfall". För denna inriktning talar det förhållandet,
alt det under senare år vuxit fram ijänstegrupplivförsäkringar som omfattar fierlalet
personer i aktiv ålder. Det som regel väl tilltagna ekonomiska stödet som utfaller
från tjänslegruppliv-försäkringen har som främsta uppgift att tjäna som hjälp
till omställning för den efterlevande maken.
Förslaget att det för rätten till omställningsbidrag skall
krävas att makarna stadigvarande sammanbodde med varandra vid lidpunkten för
dödsfallet kommenteras av ensamförälderkommiitén. Landstingsförbundet och ett
par allmänna försäkringskassor. Landstingsförbundet anser att det föreslagna
villkoret bör närmare preciseras. Även Göteborgs allmänna försäkringskassa
understryker, mot bakgrund ;iv kassans erfarenhet av bedömningar av
sammanboendebegreppet, vikten av att detta definieras pä ett så klart och
entydigt sätt som möjligt. Ensamförälderkommiitén anser de föreslagna reglerna
vara klara och enkla. Möjligen kan man emellertid enligt kommittén fråga sig om
samboendekravet leder till konsekventa resultat i alla situationer. Den som
utan atl vara samboende vid dödsfallet ändå byggt upp sin tillvaro på
förutsättningen av etl personligt ekonomiskt stöd t. ex. från make i bestående
äktenskap eller från den andre föräldern till etl hemmavarande
Prop.
1983/84:73 289
minderårigt barn kan vara utsatt för liknande
omställningsproblem vid dödsfall som den samboende.
Med
anledning av förslaget att det i icke barnfallen skall krävas fem års
stadigvarande sammanboende erinrar Bohusläns allmänna försäkringskassa om alt
den nu gällande, motsvarande regeln avser enbart äktenskapets längd och all någol
krav på sammanboende inle finns. Vid tillämpningen av denna regel räknas dagar,
öm i framtiden även sammanboende före äktenskap skall inräknas vid
tillämpningen av femärsregeln kan svårigheter uppstå i vissa gränsfall. Enligt
försäkringskassan bör femårsperioden räknas fr. o. m. den månad varunder de
försäkrade flyttar samman. Om t. ex. sammanflytt-ningen sker den 25 april 1982
och dödsfallet inträffar den 15 april 1987 bör rätt till omslällningsbidrag
föreligga.
De föreslagna villkoren förrätt lill ornställningsbidrag
vid vård av minderårigt barn behandlas i några yttranden. Förslagen tillstyrks
utan reservationer av statens invandrarverk och länsstyrelsen 1 Älvsborgs län.
Vad som främst intresserar remissinslanserna är vilken
åldersgräns för barnet som bör väljas beträffande bidraget. Kommitténs förslag
att bidraget skall utges fram till dess barnet fyller älta är tillstyrks av
länsstyrelsen i Älvsborgs län, som finner åldersgränsen väl avvägd med tanke på
att inskolningsperioden då är överstånden, och av länsstyrelsen 1 Skaraborgs
län, som anser att för förslaget talar bl, a, barns omvårdnadsbehov.
Förslaget i denna del ifrågasätts av Trollhättans kommun,
Handikappförbundens centralkommitté och Synskadades Riksförbund. Trollhättans
kommun menar att den situation som uppstår vid ene förälderns död pä intet
sätt kan jämföras med en planerad situation där den ene eller båda föråldrarna
arbetat sex-timmarsdag, I de familjer där del finns bara ett barn och barnet
vid tidpunkten för dödsfallet närmar sig åtta är kan förhållandena pä mänga
sätt bli svåra och en höjd åldersgräns kan därför enligt kommunen synas
motiverad. Handikappförbundens centralkommitté vill mycket starkt understryka
vikten av stor flexibilitet. Vid värd av handikappade barn kan det av flera
skäl mänga gånger vara befogat att åldersgränsen sätts avsevärt högre än åtta
är. Centralkommittén anser således att undantag från denna huvudregel måste
kunna göras vid sådana tillfällen. Också Synskadades Riksförbund anser atl omslällningsbidraget
bör kunna utgå efter det att barnet fyllt åtta år. Barnets värdbehov bör vara
avgörande. Det finns exempelvis många flerhandikappade barn med stort behov av
vård även efler älta års ålder.
De föreslagna villkoren för rätt till förlängt
omställningsbidrag diskuteras även i andra hänseenden av ett par remissinslanser.
Riksförsäkringsverket anför:
Det förlängda omställningsbidraget föresläs utgå till
efterlevande make (därmed jämställd sambo) för att kompensera för den avlidnes
vårdinsats. En förutsättning för stödet är att den efterlevande har vårdnaden
om och stadigvarande sammanbor med barn som vid dödsfallet stadigvarande
19 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr. 73
Prop. 1983/84:73 290
vistades i makarnas hern. Del innebär alt inte bara vård
av den avlidnes biologiska eller adopterade barn utan också vård av andra barn,
t. ex. styvbarn eller "fosterbarn" ger rätt lill stöd. Med den starkt
restriktiva utformningen som stödet till efterlevande vuxna föreslås fä är
detta enligl verkets mening tveksamt - med hänsyn lill att i sädana fall i
regel finns ytterligare en förälder utöver den efterlevande respektive till alt
ersättning utgår i annan ordning. Enligl verkets mening är del ocksä en brist
att kompensation bara utgår lill efterlevande make (därmed jämställd sambo)
till den förälder som barnet anses bo tillsammans ined vid dödsfallet. Del
innebår bl. a. att ersättning för bortfallet även förälders värdinsats inte
alltid kan utgå bl. a. i de numera allt vanligare fallen då båda föräldrarna i
större eller mindre utsträckning delar pä den faktiska vården av barnet även om
de inte lever ihop.
Länsstyrelsen 1 Ålvsborgs län påpekar:
Beträffande barn vars biologiska fader eller moder avlider
och sorn har moderns eller faderns make som styvmoder eller styvfader kan elt
problem uppstå som kommittén ej synes ha beaktat. Överflyttning av den
rättsliga vårdnaden lill biologisk moder eller fader eller utseende av
styvmodern eller styvfadern till rättslig vårdnadshavare kan i praktiken ta
mycket lång tid i anspråk. Det år under vilket del generella onislällningsbidragel
utgår torde i mänga fall vara för kort för att vårdnadsutredning skall hinna
företas och domstol hinna meddela beslul. Då värdnadsmälen ofta är komplicerade
och drar ut pä liden bör det vara tillräckligl med en interimistisk dom på
rättslig vårdnad beträffande barn under åtta år för att en efterlevande skall
ha rätt lill fortsatt omslällningsbidrag, - En bestämmelse härom bör las in i
tillämpningsföreskrifterna.
Kommitténs förslag till övre åldersgränser för omslällningsbidraget
möter kritik av riksförsäkringsverket, Trollhättans kommun, Svenska kommunförbundet
och några allmänna försäkringskassor.
Riksförsäkringsverket anför:
Enligt förslaget skall det ettåriga omslällningsbidraget i
motsats till del förlängda bidraget inte utgå till den som fyllt 65 år. Det
behov som bidraget avser fylla är i princip inte beroende av den efterlevandes
ålder, annat än möjligen på så sätt att bortfallet av den avlidnes inkomst kan
medföra all en efterlevande i förvärvsaktiv ålder tvingas gå ul i förvärvslivet
eller öka sitt förvärvsarbete, I den rnån båda makarna i ungefär samma
omfattning deltar i förvärvsarbetet och omvårdnaden avhemmet är det emellertid
tveksamt, om det kommer att föreligga etl sådant behov i någon större omfaltning.
Skall en övre åldersgräns gälla bör den emellertid enligt verkets mening gälla
också för det förlängda omslällningsbidraget. Verket vill peka på all syftet
med detta stöd år att möjliggöra för efterlevande med barn under åtta år att
utnyttja sin rätt lill förkorlad arbetstid. För efterlevande i icke förvärvsaktiv
ålder - som har sin försörjning tryggad genom ålderspensioneringen -föreligger
inte detta skäl för stöd.
Liknande synpunkter framförs av Kalmar läns allmänna
försäkringskassa, som yttrar:
Prop.
1983/84:73 291
Den efterlevande makens ekonomiska försörjning fär anses
tryggad genom ålderspension jämte eventuella tillåggsfönnäner. Efterlevande minderåriga
barns ekonomiska behov bör kunna täckas genom den utbyggda barnpensioneringen.
Om efterlevande make värdar minderårigt barn, som inte är barn till den
avlidne, bör detta barns försörjning till stor del kunna tillfredsställas genom
underhållsbidrag, bidragsförskott, ersättning för värd i enskilt hem m. m.
Ocksä Hallands läns allmänna försäkringskassa uttalar sig
till förmån för en åldersgräns vid 65 år även vad beträffar del förlängda omslällningsbidraget.
Kassan hänvisar till att den efterlevande vid ålderspensionering har rätt till
barntillägg och därigenom är kompenserad, varför ytterligare ersättning inte
bör utgå.
Trollhättans kommun ifrågasätter däremot förslaget om en
övre åldersgräns vid 65 är för det ettåriga omslällningsbidraget. Kommunen rnenar
;itt de behov som omslällningsbidraget avser att fylla synes föreligga även om
den efterlevande uppnått 65 års ålder och inte längre än yrkesverksam. Som
exempel pekas på bortfallet av den avlidnes ekonomiska bidrag lill en geniensam
bostad. Liknande synpunkter anförs av Värmlands läns admänna försäkringskassa.
Inte heller Svenska kommunförbundet kan finna atl pensionskommittén angivit
tillräckliga skäl för att ej utge oniställningsbidrag till efterlevande som
fyllt 65 är. Förbundet uttalar:
Enligt styrelsens mening torde den ekonomiska
omställningen efter ett dödsfall vara lika svår oavsett om den efterlevande
fyllt 65 år eller ej. Det inkomstbortfall som uppstår genom dödsfallet drabbar
den efterlevande oavsett dennes ålder. Styrelsen anser därför att det
ytterligare bör övervägas om inte någon form av ekonomisk kompensation bör utgå
till nämnda kategori efterlevande. I del fall den avlidne uppbar ålderspension
kan t, ex, tänkas att låta denna ålderspension utgå under ytterligare några
månader för att på så sått under en kortare period täcka det omedelbara
inkomstbortfallet.
Nivåer för omslällningsbidrag m. m.
I frågan om nivåerna för omställningsbidrag framkommer
skilda meningar bland de remissinstanser som särskilt uppmärksammar detta
spörsmål. Kommitténs förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av bl. a.
Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet och Kommunernas pensionsanstalt. Ensamförälderkommttién
framhåller all pensionskoinmittén har utformat stödbeloppen enligt regler som
är föredömligt klara och enkla och som därmed underlättar tillämpningen.
Pensionskommitténs uppfattning i denna fråga vinner stöd
också av länsstyrelsen i Skaraborgs län, som finner det logiskt att omslällningsbidrag
skall utgå från såväl folk- som tilläggspensioneringen. Lånsstyrelsen hänvisar
till pensionssystemets uppbyggnad och målsättningen att trygga de efterlevandes
ekonomi under vissa omstållningsperioder.
Prop. 1983/84:73 292
Kritik mot kommitténs förslag framförs av försäkringsöverdomstolen,
riksförsäkringsverket, riksrevisionsverkel, länsstyrelsen i Jönköpings län.
Svenska Personal-Pensionskassan samt av ell par allmänna försäkringskassor.
Kritiken går dock i olika riktningar.
Riksrevisionsverket
anser alt kommillén inte anfört bärande skäl sorn motiverar en annan nivå för
omställningsbidrag frän folkpensioneringen än för andra pensionsförmåner. Enligl
riksrevisionsverkets mening bör enhetlighet eftersträvas och
omställningsbidrag följaktligen utgå rned belopp motsvarande 95 % av
basbeloppet för är räknat. Delta innebär, framhåller verket, en
kostnadsbesparing vid full funktion rned sammanlagt ca 15,5 milj. kr. per är.
En nivå pä 95 % av basbeloppet för år räknat förespråkas också av Skaraborgs
läns allmänna försäkringskassa och Kalmar läns admänna försäkringskassa.
Sistnämnda kassa anser vidare alt - som utjämning -procentsatserna beträffande
tilläggspensioneringen bör höjas lill 35 resp. 15 % av den avlidnes egenpension.
Försäkringsöverdomstolen däremot anser atl nivån inte bör
bestämmas lägre än nuvarande änkepension, dvs. folkpension jämte
pensionstillskott. Domstolen framhåller att bidraget är tänkt atl uigöra en
kompensation under viss tid för borlfallel av den avlidnes förvärvsinkomster
och arbetsinsatser i hemmet. Någon anledning alt med detta syfle bestämma
bidraget lägre än den änkepension som utgår i dag föreligger inte enligt
domstolen.
Svenska Personal-Pensionskassan menar att nivån för del
ettåriga omslällningsbidraget är alltför låg. Nivån borde kunna höjas eftersom
förslaget inle i första hand har sin grund i kostnadshänsyn.
Riksförsäkringsverket framhåller på denna punkt:
I fräga om omställningsbidragels storlek är det enligt
verkets mening- med de utgångspunkter kommittén valt - tveksamt om det är
motiverat alt följa pensioneringens uppdelning i folkpension och ATP. Syftet
med förslagel är bl. a. alt genom aknytning lill ATP relatera pensionen till
inkomstbortfallet och den tidigare standarden. Detta skäl föreligger emellertid
inte direkt för det föreslagna efterlevandeskyddet, eftersom stödet lill vuxna
efterlevande -som skall kompensera för bortfall av den avlidnes inkomst och
arbete i hemmet - bara delvis avser inkomstbortfall. En efterlevandepension som
uppgår fill 10 % av den tilläggspension som skulle ha utgått till den avlidne
-vilken enligl förslaget blir fallet då barnpension utgår - fyller över huvud
taget inte på etl meningsfullt sätt funktionen som inkomstborlfallsersättning.
Såvitt avser det förlängda omsliillningsbidraget finns
ytterligare skäl som -med de utgångspunkter kommittén valt - talar mot att
ersättning utges från tilläggspensioneringen. Enligt verkels mening är det
nämligen svårt att motivera alt bortfallet av den avlidnes vårdinsats i hemmet
värderas högre om han haft en stor förvärvsinkomst. 1 realiteten torde det vara
sä att en hög inkomst av förvärvsarbete mänga gånger har samband med en motsvarande
låg vårdinsats. En högre ersättning i dessa fall torde närmast utgå från att
den efterievande i makens livstid skulle haft större möjligheter att minska
sitt förvärvsarbete och dessa möjligheter bör bibehållas efter hans död. Svära
att motivera är även de bestämmelse r som innebär att då barnpension inte utgår
Prop.
1983/84:73 293
ersättning utgår med högre - 30 i stället för 10 % - av
den liläggspension som skulle utgått till den avlidne. Motsvarande reglering i
nuvarande familjepensionssystem motiveras av alt del är fråga om en inkornstbortfallsersätlning.
Skulle samma inkomst ha delats av flera under den avlidnes livstid är det
följdriktigt atl kompensationen reduceras, om del finns flera förmånstagare.
Omställningsbidraget avser emellertid enligt betänkandet att kompensera inte
för föriuslen av den avlidnes inkomst utan för hans vårdinsats. Enligt verkets
mening finns det inte anledning att anta att denna skulle vara större i här
aktuella fall - dvs. då den värd, som grundar rätt lill ornställningsbidrag,
avser barn sorn inte är barn till den avlidne - än då vården avser hans egna
barn. Vad verket här pekat pä understryker vikten av en förnyad översyn av
hithörande frågor. Det gäller åven följande iakttagelse angående förslagets materiella
innebörd.
Syftet med
bidraget är att kompensera för bortfallet av den avlidnes vårdarbete och ge den
efterlevande föråldern möjlighet atl utnyttja sin rätt till lagsladgad
förkortad arbetstid, vilket i princip innebär en förkortning med högst en 1/4.
Det förlängda omställningsbidraget skall utgå med minst 1 och högst 2,17
basbelopp. Detta kan jämföras med dels den ersättning som skulle utgått frän
föräldraförsäkringen, om dessa fall ersatts med 1/4 föräldrapenning, dels de
belopp som utgår i pension frän den allmänna försäkringen. I förstnämnda fall
utgår minst 0,16 (med nuvarande garanlinivä och basbelopp) och högst 1,88
basbelopp. Hel förtidspension - som i princip utgår från att pensionstagaren inle
förvärvsarbetar - varierar mellan 1,85 och 4,85 basbelopp, öm 1/4 pension hade
funnits skulle pensionen -under i övrigt motsvarande förhållanden - varierat
mellan 0,46 och 1,21 basbelopp.
Mot bakgrund av vad som anförts ovan om kompensationsnivån
pä del förlängda omställningsbidraget samt till att motsvarighet saknas till
den möjlighet att föreskriva att den efterlevande anmäler sig som arbetssökande
m. m. som föreslås för försörjningsbidraget kan del antas att rätten till
förlängt omställningsbidrag i många fall leder till att den efterlevande under
den fid sorn bidraget utgår avstår frän förvärvsarbete, vilket strider rnot det
av kommittén angivna syftet med stödformen.
Förslaget angrips från en annan synpunkt av länsstyrelsen
i Jönköpings län, som ifrågasätter om det inte vore lämpligt alt omstållningsbidraget
direkt relaterades till den avlidnes inkomster. Länsstyrelsen utvecklar sina synpunkler
på följande sätt:
Om den avlidne helt saknade inkomster kan det knappast
finnas något ekonomiskt omslällningsbehov för den efterlevande såvida inte
barntillsynsproblem eller andra följder av dödsfallet skulle lägga hinder i
vägen för fortsalt eget förvärvsarbete. Inte heller är det försäkringstekniskt
motiverat med ett omställningsbidrag i sådana fall eftersom avsaknaden av
aktuella inkomster gör att någon 'rätt" till en
socialförsäkringsersättning som syftar till aktuell kompensation för
inkomstbortfall knappast kan sägas föreligga. Man kan här göra en jämförelse
med sjukpenningförsäkringen. Tidigare höga inkomster ger ingen rätt till hög sjukpenning,
utan sjukpenningen beräknas efter vad man antages tjäna under det kommande
året. Rätten fill sjukpenning, dvs. till kompensation för aktuellt
inkomstbortfall vid sjukdom, varierar således med den aktuella
inkomstsituationen.
Även ur en annan aspekt kan sjukpenningförsäkringen tjäna
som vägledning. Omställningsbidraget är avsetl att delvis kompensera
inkomstbortfallet
Prop. 1983/84:73 294
av den avlidnes inkomster under etl är framåt. Det finns
därför anledning att som huvudregel beräkna onislällningsbidragel som viss del
av den avlidnes sjukpenninggrundande inkomst, dvs. den förväntade inkomsten
under det kommande året. Detta torde även medföra en administrativt enkel hantering.
Föreligger särskilda skål, kan annan beräkning användas.
Uppstår på grund av dödsfallet förvårvshinder för den
efterlevande, t. ex. på grund av barntillsynsproblein, bör även den efterievandes
inkomstbortfall medräknas i skälig utsträckning.
I fråga om samordning rnellan omställningsbidraget och
andra sociala förmåner påpekar socialstyrelsen att förslaget torde innebära att
socialnämnd vid prövning av ekonomiskt bistånd jämlikt 6 § socialtjänstlagen
inte synes böra ta hänsyn till omställningsbidraget.
Förslaget att omslällningsbidraget skall utgöra skattepliktig
intäkt av tjänst utan sådana särregler om extra avdrag vid beskattning som
gäller för änkepension tillstyrks av riksskatteverket och Malmöhus allmänna
försäkringskassa.
Ensamförälderkommiitén påpekar all regeln atl
efterlevandepensionen inte sorn egenpension skall vara kopplad till kornniuntilt
bostadstillägg och till extra avdrag vid beskattningen leder till att ingen
kan klara sig pä enbart efterlevandestödet utan blir beroende även av
socialbidrag. För den som hell saknar egna inkomster kan della antas i
betydande grad minska den önskade effeklen atl ästadkoniina skäligt rådrum att
ändra livssituationen. Även Pensionärernas riksorganisation noterar detta
förslag och anmärker all slalskommunala bostadsbidrag ger ell betydligt lägre
utfall än kommunala bostadstilliigg. Delta förhållande kan i kombination rned
en bostadsmarknad sorn inte innehåller lämpliga alternativ och inorn del korta
tidsperspektiv som gäller medföra ekonomiska svårigheter. Förslagel i della
avseende las upp ocksä av Göteborgs allmänna försäkringskassa, som bedömer att
konsekvenserna häiav i många fall kan bli atl panikartade försäljningar av
fastigheter och uppsägning av siörre eller dyrare lägenheter framtvingas. Enligl
kassan borde, för alt förhindra dessa effekler och för att konirnilléns
målsättning skall uppnås, kommunalt bostadstillägg utgöra en tilläggsförmän
till oniställningsbidrag.
1.3.4 Arbelsmarknadspolttiska ålgärder, förtidspension m. m.
Pensionskommittén har i belänkandet framhållit att
samhällets åtgärder inom arbetsmarknadspolitiken och på utbildningsområdet
kommer att spela en väsentlig roll når det gäller att tillgodose efterlevande
som möter svårigheter på arbetsmarknaden. Betydelsen av kraftfulla insatser på
dessa sektorer betonas ocksä av ett stort antal remissinstanser. I många
yttranden framhålls åven att en utbyggnad bör ske av åtgärderna inom nämnda
områden. Synpunkterna i dessa hänseenden har redovisats under avsnitt 1.1.2.
Kommittén avvisar i betänkandet tanken på att införa
särregler på
Prop.
1983/84:73 295
arbetsmarknads- och utbildningsområdena till förmän för
just gruppen efterlevande. I denna ståndpunkt instämmer länsstyrelsen i
Älvsborgs län och länsstyrelsen 1 Skaraborgs län.
Behovet av
särskilda riktade arbeismarknadspolitiska insalser för vissa efterlevande
betonas däremot av LO och SACO/SR (jfr under avsnitt 1,1,2),
Pensionskommittén
hänvisar till att förtidspensionering skulle kunna framstå som ett realistiskt
alternativ för vissa mindre grupper efterlevande som på grund av hälsoskäl
saknar möjlighet atl komma in på arbetsmarknaden. Samtidigt avvisar kommittén
tanken på att utvidga rätten till förtidspension till förmån särskilt för
vissa grupper efterlevande. Till denna kommitténs ståndpunkt ansluter sig
länsstyrelsen 1 Skaraborgs län, Skaraborgs läns allmänna försäkringskassa och
Östergötlands läns allmänna försäkringskassa.
Kommitténs
uppfattning ifrågasätts av länsstyrelsen i Jönköpings län, som anser att det
skulle kunna vara tänkbart att utöka rätten till förtidspension så att den
omfattade även de situationer där försörjningsbidrag är tänkt att utgå. Också
Pensionärernas riksorganisation diskuterar en eventuell utvidgning av rätten
till förtidspension och anför därvid:
öm de arbeismarknadspolitiska åtgärderna i den öppna
marknaden inte kan göras verkningsfulla kan ytterligare åtgärder vidtagas.
Beredskapsarbeten, anställning vid skyddad verkstad och anställning med
lönebidrag är alternativ. PRO finner att dessa alternaliv tar alltför lång tid
att utveckla och att dessa möjligheter är starkt koncentrerade till vissa orter
och områden. Om det föreligger starka skål skulle då förtidspension kunna
utverkas. Etl sådant åtagande skulle med hänsyn till omständigheterna fordra en
regeländring beträffande förtidspension så alt denna skulle kunna beslutas
"av arbetsmarknadsmässiga skäl" även före 60 år. En sådan åtgärd
skulle dock med stor tveksamhet kunna accepteras endast när alla andra åtgärder
inle ger resultat.
Kommitténs synpunkter i detta avseende kommenteras även av
LO, som yttrar:
Utredningen föreslår ingen utvidgning av reglerna för
förtidspension, men LO vill ändå peka pä de risker som kan uppkomma därigenom
att förtidspensionering kan komma att användas som elt alternativ till andra
lösningar för efterlevande som inte har ett förvärvsarbete. LO har i andra
sammanhang, t. ex. i anslutning fill diskussioner om handikappades möjligheter
pä arbetsmarknaden varnat för att förtidspension kan användas som alternativ
till andra åtgärder, som ger arbetsmöjligheter och ett aktivt liv. Det finns en
risk att förtidspensionering kan komma att bli en alternativ lösning pä
försörjningsproblem ocksä för efterlevande som tidigare haft sin försörjning
tryggad genom den avlidne makens förvärvsarbete, om inte noga genomtänkta och
väl planerade insatser görs för att de skall kunna klara sin försörjning genom
eget förvärvsarbete.
Även Synskadades riksförbund förutsätter att stora
insatser sätts in på atl ge arbete åt efterlevande handikappad som är hemmavarande
samt betonar
Prop.
1983/84:73 296
att man inte får falla för frestelsen att ta till den
enklaste lösningen med förtidspension.
1.3.5 Försörjningsbidrag Allmänt
Kommitténs förslag om en särskild efterlevandeförmån
benämnd försörjningsbidrag väcker blandade reaktioner hos remissinstanserna.
Förslaget tillstyrks av bl. a. statskontoret, statens
invandrarverk, länsstyrelsen i Ålvsborgs län, länsstyrelsen i Skaraborgs län,
Svenska kommunförbundet, LandsUngsförbundei, Sveriges folkpensionärers
riksförbund. Svenska Personal-Pensionskassan, Kommunernas pensionsanstalt och
Ensamståendes Intresseorganisation. Det biträds vidare av vissa allmänna
försäkringskassor.
Statskontoret delar kommitténs uppfattning alt det finns
behov av etl stöd till vuxna efterlevande vid sidan av det föreslagna omslällningsbidraget
i den mån förtidspension inte kan bli aktuell. Del synes statskontoret rimligt
att stödet lämnas inorn ramen för den allmänna pensioneringen. Statens
Invandrarverk framhåller att det finns anledning tro att sårskilt äldre
invandrare, speciellt kvinnor, som på grund av sin kulturella bakgrund i liten
utsträckning har haft en roll utanför familjen kommer att återfinnas bland dem
som kan komma ifråga för försörjningsbidrag. Länsstyrelsen i Ålvsborgs län
anser det vara viktigt att försörjningsbidraget inte får en passiverande utan
en aktiverande funktion. Detta kommer enligt länsstyrelsen att ställa stora
krav på berörda instanser. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför:
Eventuellt kan omställningsbidrag resp. försörjningsbidrag
ses som två olika förmåner för samma bidragsanledning. Vid ett sådant
förhållande borde endast förmånen omställningsbidrag användas. Enligt
länsstyrelsens mening är dock de fall, där försörjningsbidrag kommer att ugå,
huvudsakligen av mera komplicerad karaktär, särskilt när det gäller vederbörandes
förutsättningar att komma ut i förvärvsarbete, jämfört med dem där endast
omställningsbidrag behöver utgå. Detta understryks av att fall med försörjningsbidrag
får handläggningsruliner, som har likheter med dem vilka förekommer beträffande
långa sjukfall som kan övergå i sjukbidrag eller förtidspension.
Svenska kommunförbundet delar kommitténs uppfattning men
påpekar:
Såvitt styrelsen kan bedöma finns viss risk att vissa
grupper av efterlevande inte uppfyller rätten lill vare sig försörjningsbidrag
eller förtidspension och ändock saknar möjligheter att själva ordna sin
försörjning. Vad i dylika fall kvarstår som alternativ för livsuppehället år
att de kommunala sociala myndigheterna tvingas utge socialhjälp i någon form.
Får de av kommittén föreslagna reglerna i dessa delar en dylik effekt kan
styrelsen inte acceptera den kostnadsövervältring som i sådant fall sker på
kommunerna. Ifrågavarande regler måste därför utformas så att inte några
grupper efterlevande med behov av samhällsstöd hamnar mellan de två
bestämmelsekomplexen, försörjningsbidrag och förtidspension.
Prop.
1983/84:73 297
Sveriges folkpensionärers riksförbund fillstyrker förslagel
om försörjningsbidrag samt anför att det är förbundets åsikt att detta bidrag
bör "följa befintliga regler för stöd till frånskilda och övriga
ensamstående i likartad ekonomisk situation". Liknande synpunkter framförs
av Ensamståendes intresseorganisation.
Svenska Personal-Pensionskassan påpekar att genom
försörjningsbidraget införs i viss män ett moment av behovsprövning (dock ej
inkomstprövning) även inom ATP-systemet. Tidigare finns ett sådant moment,
nämligen förtidspension som utges av arbetsmarknadsmässiga skäl till äldre
försäkrade. Även om behovsprövning egentligen inte hör hemma i ett tjånslepen-sionssystem
med pensionsförmåner proportionella mol den försäkrades förvärvsinkomst, har
pensionskassan inte något att erinra mot den av kommittén föreslagna prövningen
av rätten till försörjningsbidrag.
Negativa till det föreslagna försörjningsbidraget ställer
sig försäkrings- . överdomstolen, riksförsäkringsverket, riksrevisionsverket,
länsstyrelsen i Jönköpings län och några allmänna försäkringskassor.
Försäkringsöverdomstolen ansluter sig i princip till
tanken på någon form av fortsatt bidrag till efterlevande vuxna som efter omstållningsperiodens
utgång inte klarar sin försörjning genom förvärvsarbete. Domstolen kan dock
inte tillstyrka den utformning som försörjningsbidraget fått i kommitténs
förslag utan menar att frågan kräver förnyad och fördjupad prövning. Till
utveckling av denna sin åsikt anför domstolen:
Karakteristiskt för del hittillsvarande
änkepensionssystemet år atl det på generella villkor ger ekonomisk
grundtrygghet och garanterar en generell minimistandard. Det föreslagna
försörjningsbidraget innebär en radikal omläggning av denna ordning. Bidraget
skulle således i mycket hög grad bli individrelaterat avseende
förutsättningarna för beviljande av, storleken av och tiden för utgivandet av
bidrag. Förutsättningarna för bidrag är visserligen generellt avfattade i
kommitténs förslag. Avfattningen medför emellertid att prövningen av föreslagna
villkor inrymmer, utöver konstaterandet av vissa fakta i de enskilda fallen,
ingående bedömningar av omständigheter som kan värderas på olika sätt.
Villkoret om nedsättning av förvärvsmöjligheterna förutsätter således för att
kunna godtas som uppfyllt villkor att förvärvssvä-righeterna bedöms uigöra
hinder objektivt och inte subjektivt sett. Det ligger i sakens natur att
villkoren i den föreslagna lydelsen av 8 kap. 6 § tredje stycket lagen om
allmän försäkring - arbetsmarknadsmässiga skäl, nedsatt hälsotillstånd eller
annan därmed jämförlig omständighet - i hög grad måste individrelateras vid
tillämpningen. Villkorens generella avfallning medför att det blir svårt för
den enskilde att förutse huruvida han kan påräkna att erhälla förmånen.
Anmärkningsvärt år atl socialutredningens förslag orn
socialförsäkringstillägg och ALF-utredningens förslag orn allmän arbeslösbelsförsäkring
inle beaktats av kommittén i avsnittet om försörjningsbidrag. Eftersom båda
dessa förslag, som syftar till en utbyggnad av hittillsvarande system med
generell bidrägsgivning, i väsentliga delar täcker samma bidragsområde som
kommitténs förslag, borde så ha skett.
Förslaget om försörjningsbidrag år ägnat att ge upphov
till olikhet i ekonomisk trygghet mellan olika grupper. Domstolen vill här
betona de
Prop. 1983/84:73 298
uppenbara konsekvenserna i trygghelshänseende för de stora
grupper medborgare, som inte omfattas av tjänstepensioneringen inom avtalsområdet.
Konsekvenserna i negativt hänseende av förslagets genomförande skulle komma att
träffa framför allt dessa grupper.
Konstruktionen av villkoren för försörjningsbidrag skulle
enligt domstolens bedömning komma att medföra en väsentligt ökad
administration hos försäkringskassorna. Bl. a. skulle kassorna komma att
tillföras ärenden med frågeställningar hänförliga till arbetsmarknaden. Det kan
inle antas att kassorna skulle äga den kännedom härom, som skulle erfodras för
rättmätig handläggning. Eftersom en mycket stor del av befolkningen skulle
kunna ansöka om försörjningsbidrag, skulle den ökade administrationen av ärenden
om sådana bidrag kunna bli besvärande. Villkorens avfallning, indragningsreglerna
och bestämmelserna om storleken av bidrag gör det antagligt att antalet besvärsmäl
skulle bli avsevärt större än hitfills inom området för efterievandepensioneringen.
Konsekvenserna i kostnadshänseende och eljest av en sådan utveckling har inte
belysts av kommittén.
Domstolen kan med hänvisning till det nu anförda inte
tillstyrka att försörjningsbidraget utformas efter de av kommittén föreslagna
riktlinjerna. Frågan kräver en förnyad och fördjupad prövning där man väger in
samtliga föreliggande och i lagstiftningssammanhang aktualiserade bidrag av
generell natur på arbetsmarknads-, utbildnings- och socialtjänstomrädet.
Prövningen bör enligt domstolens mening sikta in sig pä att ge
försörjningsbidraget i första hand en generell utformning men försett med
undantag för sädana efterlevande som saknar behov av ett särskilt - i stället
för nuvarande änkepension utgående - bidrag under kortare eller längre tid.
Riksförsäkringsverket anser att försörjningsbidraget i den
utformning det getts i pensionskommitténs betänkande uppvisar betydande
brister. Verket anför:
Försörjningsbidraget - som avser efterlevande som genom
makens död saknar försörjningsmöjligheter - är inte motiverat i ett samhälle i
vilket makarna i samma utsträckning och pä lika villkor deltar i förvärvslivet
och omvårdnaden av hemmet. Saknar den efterlevande arbete bör arbeismarknadspolitiska
åtgärder vidtas eller förtidspension utgå. I den mån den förutsatta
jämställdheten ännu inte förverkligats är emellertid bidraget enligt verkets
mening otillräckligt. Verket pekar på att nivån på försörjningsbidrag
understiger nivån inom ålderspensioneringen. Bidraget kommer vidare inte att
utgå i alla fall då en efterlevande pä grund av tidigare vårdarbete i hemmet
inte kan få förvärvsarbete. Vidare är stödformen, för vilket det grundläggande
rekvisilet utgör av skilda skäl uppkommen bristande försörjningsmöjlighet,
inte förenlig med strävandena mot en enhetligare socialförsäkring.
Riksrevisionsverket avstyrker förslaget med följande
motivering:
I socialpolifiska samordningsutredningens betänkande (SOU
1979:94) räknade utredningen med att några nya årendetyper inte skulle
tillföras socialförsäkringssystemet. Införandet av etl försörjningsbidrag är
således ett avsteg från en strävan mot enhetligare regler och minskad
ärendevolym. RRV anser att man bör vara ytterst återhållsam med att införa nya
försäkringsförmåner. Föreslagna bidrag kommer troligen att förorsaka omfattande
utredningar, svåra bedömningar och därmed höga administrativa kostnader. Som
kommittén anför kommer troligen vissa efterlevande att
Prop.
1983/84:73 299
erhålla förtidspension. Övriga som inte förvärvsarbetar
skall enligt kommittén bli föremål för aktiverande åtgärder. Enligt RRV:s
mening bör dessa i första hand komma in i det reguljära systemet för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, varvid bl. a. utbildningsbidrag kan komma i
fråga under tid för sådana åtgärder. RRV avstyrker således förslaget om ett
försörjningsbidrag. För alt undvika administrativa problem vill RRV peka på
möjligheten av ett generellt förlängt omställningsbidrag för en tid av två
eller tre år, vilket successivt trappas ned det andra och tredje året.
Härigenom får bl. a. efterlevande som har svårigheter att omedelbart komma in
på arbetsmarknaden möjlighet till en längre omställningstid och successiv
anpassning.
Också Göteborgs allmänna försäkringskassa hänvisar till
socialpolitiska samordningsutredningens betänkande samt avstyrker
pensionskommitténs förslag om försörjningsbidrag som en särskild efterlevandeförmån
under framhållande alt det är principiellt felaktigt att införa ytterligare en
bidragsform. Kassan yttrar:
De personer, som efter omslällningstiden ej kan bereda sig
inkomst genom förvärvsarbete, är principiellt ej arbetsförhindrade lill följd
av dödsfallet. Ersättningsbehovet efter denna tid har i stället sitt ursprung i
andra orsaker såsom nedsatt arbetsförmåga, ålder, arbetslöshet o. d. Ersättning
härför bör följaktligen utges med de stödformer som generellt är avsedda vid
förlust av försörjningsmöjlighet till följd av dessa orsaker. Detta kan få fill
följd att olika ersättningsslag får anpassas sä, att de pä elt adekvat sätt
inbegriper även ifrågavarande personer.
Liknande synpunkler framförs av Bohusläns allmänna
försäkringskassa. Även Skaraborgs läns allmänna försäkringskassa ställer sig
tveksam till förslaget om försörjningsbidrag och anser att denna förmän bör
ingå under förmånen omställningsbidrag. Länsstyrelsen i Jönköpings län år också
tveksam fill den föreslagna konstruktionen av försörjningsbidraget och menar
att det i stället borde kunna övervägas att utöka rätten till förtidspension
så att den omfattade åven de situationer där försörjningsbidrag är tänkt att
utgå.
Ett
flertal remissinstanser framhåller att koinniitténs förslag till utformning av
försörjningsbidraget kan befaras ge upphov till en ökad administrativ
belastning hos försäkringskassorna och försäkringsdoinslolarna. Förulom av försäkringsöverdomstolen
och riksrevisioiis\erkel (jfr ovan) påtalas denna konsekvens av
riksförsäkringsverket, länsstyrelsen i Älvsborgs län, länsstyrelsen 1
Skaraborgs län, Laudsllng.sförhuiidei, Svenska Försäkringsbolags Riksförbund
samt av ett antal försäkringskassor.
Riksförsäkringsverket framhåller:
En stödform enligt förslaget innebär betydande administrafiva
svårigheter bl, a, med hånsyn till att den avser både arbetsoförmåga och
arbetslöshet. Förslaget förutsätter en ingående kännedom om arbetsmarknaden som
försäkringskassorna saknar. Del innebär att kassorna i princip torde vara
tvungna att inhämta yllrande frän arbetsmarknadsmyndigheterna i varje ärende.
En självständig värdering blir svår för försäkringskassan att göra.
Prop.
1983/84:73 300
Bedömningen torde även innebära problem för arbetsniarknadsmyndighe-terna,
om andra villkor skall gälla för den här aktuella gruppen ån för andra
arbetslösa.
Länsstyrelsen 1 Älvsborgs län anför:
Med hänsyn till de många bestämmelser som kringgärdar försörjningsbidraget
blir skillnaden mellan förutsättningarna för denna bidragsform och
förtidspension mycket liten och kan ifrågasättas om bidraget kommer att fylla
någon praktisk funktion. Flärtill kommer alt bidragets administrationskostnader
kan förutses bli stora. Antingen bör försörjningsbidraget betraktas som
"särskild förtidspension"' eller också bör bestämmelserna om
försörjningsbidrag förenklas och utformas så att de mera tydligt skiljer sig
från förtidspensionsrekvisiten.
Landstingsförbundet konstaterar atl förslagets satsning på
att skapa ett skyddsnät av förmåner för efterlevande vuxna resulterat i ett
rättvist men relativt komplicerat och för den enskilde svåröverskådligt
regelsystem. Både omställningsbidraget och försörjningsbidraget förutsätter
enligt förbundet ett betydligt större prövnings- och utredningsförfarande än
nuvarande regelsystem. Särskilt prövningen av eventuell rätt till
försörjningsbidrag och därmed sammanhängande utbildnings- och
arbetsmarknadspolitiska ålgärder torde åtminstone övergångsvis komma att hårt
belasta försäkringskassorna och andra i omställningsprocessen inkopplade myndigheter.
Svenska Försäkringsbolags Riksförbund framhåller att den
utredning som måste företas i varje särskilt fall för att klarlägga om behov
föreligger eller inte givetvis medför ökad administration, i första hand hos
försäkringskassorna. I den män prövningen av efterlevandeärendena inom den
allmänna pensioneringen tar större resurser och tid än f. n. - vilket är en
effekt man måsle räkna med - uppkommer ökad administration och tidsutdräkt
också hos försäkringsbolagen, som i stor utsträckning utger olika ersättningar
som samordnas med socialförsäkringsförmånerna. 1 sin lur kan detta medföra
förlängda väntetider när det gäller vissa typer av försäkringsersättningar.
Också flera allmänna försäkringskassor påtalar att
tillämpningen av reglerna för försörjningsbidrag kommer att bli administrativt
krävande. Sålunda menar Västerbottens läns admänna försäkringskassa att det
kommer att ställas stora krav på försäkringskassan både resursmåssigt och når
det gäller avvägningar om vilka åtgärder kassan skall vidtaga och vad som kan
vara rimligt begära av den enskilde. Bohusläns allmänna försäkringskassa
poängterar atl det föreslagna systemet med försörjningsbidrag synes bli mycket arbetskrävande
för försäkringskassorna inte bara när det gäller att fastställa rätten till
bidrag utan även den fortsatta omprövningen. Sålunda synes inte nuvarande
system för utbetalning av pensionsförmåner kunna passa in. Samordning med olika
former av arbetslöshetsersättning m. m. som kan variera torde medföra att en
beräkning av bidragets storlek behöver ske före varje utbetalning. Synpunkter
av detta slag framförs ocksä av Stockholms läns admänna försäkringskassa och
av Uppsala läns allmänna försäk-
Prop. 1983/84:73 301
ringskassa. Att försörjningsbidraget ger upphov fill ett
mycket resurskrävande utredningsarbete genom den socialt inriktade
behovsprövningen påtalas även av Hallands läns allmänna försäkringskassa. I en
tid med allmänna besparingssträvanden för försäkringskassorna bör man, sägs det
i yttrandet, allvarligt överväga reglernas utformning i förhällande till
förväntad arbetsinsats och ambitionsnivån i utredningar om efterlevandeslöd.
Den av kommittén valda benämningen på förmånen kommenteras
i några yttranden. Statskontoret menar att ingendera av benämningarna
försörjningsbidrag och anpassningsbidrag är helt invändningsfri. Statskontoret
anser dock att benämningen försörjningsbidrag är bättre än anpassningsbidrag.
Den sistnämnda beteckningen skulle enligt statskontoret lätt kunna förväxlas
med omstållningsbidraget. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anmärker att
benämningen försörjningsbidrag inte är lyckligt vald. Uttrycket för tanken till
fattigvård och försörjningsinrättningar som fortfarande är ett reellt begrepp
för en del äldre människor. Kommitténs alternativ anpassningsbidrag låter inte
heller bra enligt länsstyrelsen. I stället föreslår länsstyrelsen
"förlängt omställningsbidrag", "levnadskostnadsbidrag"
eller allra helst "särskild förtidspension", eftersom villkoren för försörjningsbidragel
nära nog helt överensstämmer med dem för förtidspension. Önskvärt är, betonar
länsstyrelsen, att man ej skapar alltför många former av bidrag från
socialförsäkringen utan i stället söker rationalisera i bidragsfloran. Även
Svenska kommunförbundet anser att det kan finnas anledning att närmare överväga
om benämningen försörjningsbidrag är lämplig. Beteckningen ifrågasätts också av
De handikappades riksförbund, som menar att den för tankarna till äldre tiders
behovsprövade bidrag. Riksförbundet understryker att socialförsäkringen måste
ha kvar sin karaktär av försäkring och därmed rättighet till stöd i viss
situation. Riksförbundet anger som exempel på tänkbar benämning "särskill
efterlevnadsbidrag".
Också
Uppsala läns allmänna försäkringskassa och Hallands läns allmänna
försäkringskassa angriper den valda termen under hänvisning till risken för en
koppling i det allmänna språkbruket till ersättning från kommunernas
socialförvaltningar. Som alternativ förordar Uppsala läns allmänna försäkringskassa
ordet försörjningstillskott, medan Hallands läns allmänna försäkringskassa
förespråkar ord som efterlevandebidrag eller efterlevandeslöd.
Nedsättning av förvärvsmöjligheterna
Kommittén har som grundläggande villkor för rätt till
försörjningsbidrag föreslagit att den efterlevandes möjlighet alt bereda sig
inkomst av lämpligt arbete skall - för tiden efter dödsfallet - vara nedsatt
med minst hälften på grund av arbetsmarknadsmässiga skäl, försämrat
hälsotillstånd eller annan dylik orsak. De grunder för bedömningen som angetts
av kommittén möter kritik av riksförsäkringsverket. Verket framhåller alt det
föreslagna försörjningsbidraget kan sägas ha drag av både
förtidspensioneringen och arbetslös-
Prop.
1983/84:73 302
hetsstödsystenien men atl likheten rned de senare
överväger bl. a. med hänsyn lill att arbetsrnarknadsniässiga skäl torde bli den
helt dominerande orsaken till de bristande förvärvsmöjlighelerna. Härefter
anför verket:
Enligl verkets mening bör en stödform vars grundvillkor är
bristande förvärvsarbetsmöjlighet bara utgå under förutsättning av att förmånstagaren
- om han är arbetsför - står till arbetsmarknadens förfogande pä samma sätt som
krävs för rätt till arbetslöiihetsstöd. öm man har ett principiellt krav på atl
den efterlevande skall förvärvsarbeta kan det inte vara rimligt att särskilda
grunder med hänsyn till civilståndet skall gälla vid bedömningen av om han är
villig och oförhindrad att anta arbete eller om ett arbete är lämpligt för
honom.
Med den
ovan anförda principiella inställningen blir det inte aktuellt med en sammanvägning
av hälso- och arbetsmarknadsmässiga skäl. Det förstnämnda skälet blir bara aktuellt
i fall då den efterlevande visserligen inte anses arbetsför - i
arbetslöshetsstödförfattningarnas mening - men dock inte uppfyller
förtidspensioneringens villkor i fråga om omfattning och varaktighet av
arbetsförmågans nedsiittning. Fränsett akuta sjukskrivningar torde delta endast
kunna bli aktuellt i ett fätal fall.
I
förhållande till förtidspensioneringen innebär förslaget om försörjningsbidrag
på hälsoskäl främst den skillnaden alt hälsonedsättningen inte behöver påverka
prestationsförmågan och inte heller behöver vara varakfig (bestående avsevärd
tid), utan det är nog att nedsättningen inte är endast kortvarig. På
motsvarande sätt som i fråga om försörjningsbidrag på arbetsmarknadsmässiga
skål anser verket att det inte är motiverat att utge bidrag som grundas på hälsonedsättning
enligt särskilda regler endast med hänsyn till civilståndet.
Frågan om villkoren för rätt till försörjningsbidrag tas
upp ocksä av statens handikappråd, som saknar preciseringar av vad som menas
med nedsatt hälsotillstånd och vacklande hälsa. En närmare precisering av dessa
begrepp är enligt handikapprådet nödvändig för att gränsen mellan
förtidspension och försörjningsbidrag inte skall bli diffus. Även De
handikappades riksförbund föreslår att kriterierna för försörjningsbidraget
uttrycks klarare i en eventuell proposition till riksdagen. Riksförbundet
anmärker vidare att kommittén när den anger förutsättningarna för beviljande av
försörjningsbidrag inte nämner begreppet handikapp. Förbundet framhåller att
det inte är ovanligt att den som har hushållsarbete får t. ex. ben- och
ryggskador, allergier, nedsatt kondition vilka inte alltid klassas som nedsatt
hälsotillstånd.
Klarare
riktlinjer för bedömningen av begreppet nedsättning av förvärvsmöjligheterna
efterlyses åven av Folksam och Kooperationens pensionsanstalt, som
ifrågasätter om det i pensionskommitténs betänkande finns fillräckliga
riktlinjer för att kunna göra en riktig bedömning. I yttrandet anförs bl. a.:
Vad händer exempelvis med en person som har försörjningsbidrag
och sedan får en högre inkomst? När kan man säga att den personen har uppnåtl
"tillfredsställande försörjning" och samhället därmed kan dra in
försörj-
Prop.
1983/84:73 303
ningsbidraget? Mot vilken inkomst görs denna bedömning? Frågeställningarna
torde visa nödvändigheten av entydiga regler.
Behovet av ett klarläggande av villkoren för rätt till
försörjningsbidrag understryks också av Stockholms läns admänna
försäkringskassa. Kassan förutser många svåra bedömningsfall där sammanvägning
skall ske av arbetsmarknadsmässiga, medicinska och andra liknande grunder.
Kassan förutsätter atl närmare riktlinjer och anvisningar för dessa bedömningar
kommer att utfärdas, även om viss ledning givetvis kan hämtas frän nuvarande
rehabiliteringsverksamhet. Likaså krävs enligt kassan rutiner och närmare
definierade former för det ytterligare samarbete med arbetsmarknadsmyndigheter
som blir en nödvändighet. Också Jönköpings läns allmänna försäkringskassa
angriper förslaget på denna punkt, som kassan anser vara otillräckligt
genomtänkt. Enligt kassan bör det omarbetas så alt rekvisiten för bidraget blir
entydiga.
L/?F framhåller i enlighet med sin allmänna uppfattning om
kommitténs förslag att som skäl för erhållande av försörjningsbidrag bör räknas
även förhållandena i tidigare drivet och efter dödsfallet behållet lantbruk.
Husmodersförbundet Hem och Samhälle betonar att även yngre
efterlevande kan komma i situationer dår läng bortovaro frän förvärvsarbete,
bosättning i glesbygd, nedsatt arbetsförmåga eller annat kan medföra stora
svårigheter för dem att genom eget arbete försörja sig själva. Vid bedömningen
av rätten till försörjningsbidrag bör hänsyn tas till sådana faktorer.
Arbelsmarknadspolttiska insatser m. m.
1 betänkandet har kommittén föreslagit att det skall åvila
försäkringskassorna att, innan beslut meddelas i fråga om rätt till
försörjningsbidrag, undersöka huruvida skäl föreligger all vidta åtgärd som är
ägnad att förbättra den efterlevandes möjligheter att bereda sig inkomst genom
arbete. Det skall härvid kunna röra sig om medicinska eller arbetsmarknadspolifiska
åtgärder.
Detta förslag kommenteras av riksförsäkringsverket, som
påpekar atl försäkringskassorna har begränsade förutsättningar för att göra
bedömningar av arbetsmarknadspolitisk art. Verket anser därför att ansvaret
för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna måsle läggas på arbetsmarknadsmyndigheterna.
Frågan berörs åven av socialstyrelsen, som i anslutning till kommitténs
uttalande om vikten av nära samarbete mellan försäkringskassorna och de olika
myndigheterna pä arbetsmarknads- och utbildningsfälten påpekar att även
socialnämnderna i många fall torde vara en aktuell samarbetspartner. Svenska
kommunförbundet understryker att möjligheterna att genom samhälleliga insatser
placera den enskilde på arbetsmarknaden är slarkt konjunkturberoende.
I yttrandena från flera allmänna försäkringskassor
understryks behovet av utökade resurser för rehabilitering.
Prop.
1983/84:73 304
Varaktighet, anknytning till dödsfallet, m. m.
Enligt kommitténs förslag skall en förutsättning för
rätten till försörjningsbidrag vara att den efterlevandes försörj n i ngssvårighe
ter utgör en direkt följd av makens död. Detta innebär att den efterlevandes
försörjningsmöjligheter måste vara nedsatta med minst hälften alltsedan makens
död och fortlöpande fram till den tidpunkt dä rätten till omställningsbidrag
upphör. Förslaget kritiseras av riksförsäkringsverket, som anför:
Delta villkor medför beiydande administrativa svårigheter
eftersom bedömningen av den efterlevandes möjligheter till inkomst av lämpligt
förvärvsarbete under den tid omställningsbidrag utgår måste göras i efterhand.
Särskilt i de fall då förlängt omslällningsbidrag utgått - vilket i
extremfallet innebär att rätten till försörjningsbidrag blir aktuell först
nästan nio år efter dödsfallet - blir svårigheterna påtagliga. Enligt verkels
mening torde bedömningen i dessa fall inte kunna göras med någon grad av
tillförlitlighet. Bortsett från de administrativa svårigheterna är det tveksamt
om en sådan reglering är motiverad. Med hänsyn till att förslaget utgår från atl
vardera maken svarar för sin försörjning kan makens död i sig inte motivera ett
stöd enligt särskilda grunder i andra fall än då den efterlevande t. ex. på
grund av vårdarbete under längre tid varit borta frän förvärvslivet och
därigenom fått en svag ställning på arbetsmarknaden. Den efterlevande har i
sådana fall inte bara svårigheter att fä ett förvärvsarbete, om han saknar
sådant vid dödsfallet, utan han löper också - om han har arbele - större risk atl
bli arbetslös.
Även den av kommittén föreslagna preskriptionsregeln
bemöts negativt av riksförsäkringsverket. Verket anför i delta avseende:
Verket delar visserligen kommitténs uppfattning om vikten
av atl eventuella rehabiliterande åtgärder sätts in snarast möjligt. Men mot
bakgrund av att försörjningsbidraget utgår först sedan rätten till
omställningsbidrag upphört och till att sådana åtgärder inte kan företas under
den avsevärda tid omslällningsbidrag kan utgå anser verket att detta inte år
ett tillräckligl skäl för den föreslagna förverkanderegeln. Kommittén åberopar
vidare att om ansökan dröjer en längre tid torde man kunna utgå från att den
efterlevande har sin försörjning tryggad pä annat sätt och därför inte har
behov av stöd. Förutsättningen för försörjningsbidrag är inte
försörjningsoförmåga i sig ulan bristande möjligheter att få inkomst av
förvärvsarbete. Verket anser inte att det kan anses atl behov av förmån saknas,
om en efterlevande - som t. ex. kan ha haft sin försörjning genom
socialtjänsten eller av försäkringar som fallit ut vid dödsfallet-pä grund av
t. ex. bristande information eller elt missförstånd inte gjort ansökan inom den
föreskrivna tiden. Verket anser således att förverkanderegeln skall utgå.
Gradering av försörjningsbidraget, m. m.
Kommitténs synpunkter i frågan om gradering av
försörjningsbidraget ger upphov till en del frågor av riksförsäkringsverket,
som yttrar:
Prop.
1983/84:73 305
Vid bedömningen av graden av nedsättning skall man i
första hand utgå från arbetstiden. Har den efterlevande eller beräknas han
kunna få förvärvsarbete med inkomster som överstiger det normala skall detta
beaktas. Kommittén har inte utvecklat på vilka grunder bedömningen skall göras.
Skall lön som är vanlig inom yrkesområdet anses som normal lön? Eller skall
bedömningen utgå frän en gradering i låglöne- resp. höglöneyr-ken? Frågan måste
klargöras.
Statskontoret erinrar om atl kommitténs förslag innefattar
en prövning av den efterlevandes möjligheter att försörja sig genom
förvärvsarbete och alt kommittén avvisat inkomstprövning som ett medel atlavgränsa
den förmånsberättigade kretsen pä åsyftat sålt. Statskontoret anför sedan:
Statskontoret är väl medvetet om att en inkomstprövning av
traditionell art innebär administrativa och vissa andra olägenheter men finner
det både slötande och stridande mot behovsprincipen, om försörjningsbidrag
skulle komma att utges fill efterlevande med stora förmögenheter och/eller
stora inkomster av annal slag ån förvärvsarbete. Mot denna bakgrund synes det
därför rimligt att man vid bedömningen av behovet av försörjningsbidrag väger
in också den efterlevandes eventuella förmögenhet och inkomster av annat slag
ån inkomst av förvärvsarbete.
Tid varunder försörjningsbidrag kan utgå
Kommitténs förslag att försörjningsbidrag inte skall kunna
utges till efterlevande efter det att vederbörande uppnått 65 års ålder
kommenteras i remissyttrandet av Folksam och Kooperationens pensionsanstah. Dår
framhålls alt det år vanskligt att förutse det behov av livsvariga pensioner
som kommer att finnas när de föreslagna reglerna har slagit igenom hell. En
lösning vore att införa någon form av garanti för att en person som fram till
65 års ålder haft försörjningsbidrag skall få en viss nivå på sin pension för
tiden därefter. De nämnda remissinstanserna har inget konkret förslag pä denna
punkt men pekar pä den garantiregel som gäller enligt lagen om arbetsskadeförsäkring
och som innebär atl en person som fram till 65 års ålder haft en arbetsskadelivränla
efter uppnåendet av denna ålder alltid är garanterad en ålderspension som är
minst 65 % av den tidigare livräntan.
Omprövning m. m.
Enligt pensionskommitténs förslag skall rätten till
försörjningsbidrag kunna tidsbegränsas och skall omprövning ske minst en gång
om året. Förslaget i denna del ger upphov till kritik av riksförsäkringsverket,
som framhåller:
Som verket tidigare anfört kan rätlen till
försörjningsbidrag - rnot bakgrund av den principiella utgångspunkten för
förslaget - inte i sig motiveras av dödsfallet, utan av att den efterlevande,
t. ex. genom avbrott i förvärvsarbetet för vård av barn, fält en svag ställning
på arbetsmarknaden, vilkel innebär att han, även om han har elt förvärvsarbete,
dock löper siörre
20 Riksdagen 19S3IS4. 1 saml. Nr. 73
Prop. 1983/84:73 306
risk alt bli arbetslös än andra. Bestämmelserna om att
förmånen inte kan utgå på nytt och alt omprövning inte får leda till höjning av
försörjningsbidraget kommer därför att ge ett slumpartal ulfall. Detta bl. a.
mot bakgrund av att den försörjningsoförmåga, sorn kan medföra att förmånen
beviljas, endast behöver bestå en kortare tid efter det att rätten till
omställningsstöd upphört och förhållandena dessförinnan torde vara syårutredda.
Är försörjningsförmågan visserligen förbättrad men kan
förbättringen inte antas bli bestående avsevärd tid - dvs. ett är - kan
bidraget dras in eller nedsättas på viss tid. En sådan indragning får högst
avse ett år, eftersom förbättringen får anses ha bestått avsevärd tid, om
förvärvsarbetet inte har upphört. Däremot diskuteras inte den minsta tid som
ett förvärvsarbete skall vara för att medföra att bidrag dras in för viss tid.
I det sammanhangel efterlyser riksförsäkringsverket
klarläggande av frågan om rätten till försörjningsbidrag skall påverkas av alt
den efterlevande avvisat erbjudande om arbete eller pä annat sätt orsakat att
anställning inte kommer till stånd.
Trollhättans kommun pekar på den situation som kan
inträffa om bidraget dragils in till följd av förbättrade
försörjningsmöjligheter och en senare försämring av dessa inträffar. Kommunen
anför:
Enligt kommitténs mening kan den förnyade nedsättningen av
försörjningsmöjligheterna inte sättas i samband med dödsfallet. Vad som då kan
slå till buds för den enskilde är socialbidrag, om nedsättningen inle grundar
rätt lill förtidspension. Detta innebär en kostnadsövervältring på kommunerna.
Vidare kan
det också tänkas medföra att de arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som
förutsätts sättes in under den tid försörjningsbidraget utgår, upphör och ett
mer permanent behov av socialbidrag uppstår. En stabilisering av
försörjningsförmågan måste alltså enligt nämndens mening ske innan
försörjningsbidraget dragés in.
Vikten av alt reglerna om vilande rätt till
försörjningsbidrag vid arbetsför-sök och vid tillfälliga anställningar ges en
generös tolkning understryks ocksä av Malmöhus allmänna försäkringskassa.
Även Pensionärernas riksorganisation har synpunkter i della
avseende. Organisationen uttalar:
PRO finner att möjlighet till kombinafion
försörjningsbidrag - halvlidsan-ställning aktivt kan medverka till anställning.
Kommitténs förslag att om försörjningsbidraget en gång slutat att utgå samfidigt
innebär att det aldrig kan återfås år en begränsning som kan motverka en
återgång fill arbetslivet, öm man efter en kort tids anställning förlorar
arbetet gäller flera karensregler innan andra inkomstbortfallsförsäkringar
träder i kraft. PRO anser det därför viktigt att dessa regler inte undantagslöst
läggs fast.
Den föreslagna omprövningsregeln angrips även av Uppsala
läns admänna försäkringskassa, som anser att man i varje enskilt ärende bör ta
ställning till när omprövning bör ske. Detta bör dock göras minst vart tredje
år. Kassan framhåller atl i de flesla fall bör möjligheterna till försörjning
kunna bedömas för en längre tid framåt ån ett år. Inom kassan finns ett
välutvecklat
Prop.
1983/84:73 307
system för rapportering mellan kassans arbetsenheter vid
anmälningar om ändrade förhållanden. Detta gäller även andra myndigheter.
Ocksä Folksam och Kooperationens pensionsanstall anser atl
omprövningsreglerna bör göras mer flexibla. I yttrandet framhålls att
möjligheten att skaffa sig egen försörjning kommer alt vara minimal för vissa
människor i tämligen höga åldrar i exempelvis en glesbygd. För personer i en
sådan situation bör omprövning kunna ske med betydligt längre intervaller. Det
betonas ocksä atl det administrativt måste bli betungande för försäkringskassorna
med en årlig omprövning.
Folksam och Kooperationens pensionsanstalt tar i sarnmanhanget
upp också den föreslagna omprövningens inverkan på skadeständsrättsliga
förmåner och framhåller att dessa kan komma att påverkas negativt. Det anförs
att en så ofta förekommande omprövning kan komma att innebära uppenbara
olägenheter och fördröjningar då det gäller att bestämma efterlevandelivränta
enligt skadeståndsrättsliga regler. Bidraget kan t. ex. minskas vid omprövning
samtidigt som den efterlevandes inkomst fluktuerar. En annan effekt av den
årliga omprövningen kan bli att omprövningsinstitutet i skadeståndslagen
kommer att användas i större utsträckning än f.n.
Förslaget att rätten till försörjningsbidrag skall prövas
av pensionsdelegation inom försäkringskassa tillstyrks av försäkringsrätten
för Norra Sverige, som i anslutning härtill framhåller:
Med hänsyn till den avgörande vikt för rätten fill bidrag
som tillmätes de arbetsmarknadsmässiga skälen och de kraftfulla insatser som
förutsätts av arbetsmarknadsmyndigheterna föreslår försäkringsrätten att i
pensionsdelegationerna även skall ingå i vart fall en av
arbetsmarknadsstyrelsen utsedd ledamot som skall representera länsarbelsnämden.
- De goda erfarenheter man hittills haft av centrala och lokala rehabiliteringsgrupper
inorn kassorna och den ökade betydelse dessa organ torde komma att få, om
förslaget rörande försörjningsbidrag genomförs, gör att man bör överväga att
lagfästa organen med angivande av sammansättning och allmänna arbetsuppgifter.
Bestämmelser härom liksom ett åläggande för kassornas tillsynsmyndighet att i
samråd med arbetsmarknadsverket och socialstyrelsen utfärda detaljföreskrifter
bör medföra en komplettering av reglerna i 18 kap. lagen om allmän försäkring.
- Det är vidare av yttersta vikt att informationskanalerna mellan
försäkringskassorna och bl.a. länsarbetsnämnderna blir väl fungerande. Delta
är en förutsättning för att bl.a. samordningsreglerna vid utgivande av
försörjningsbidrag och andra förmåner inte i onödan skall behöva medföra för de
försäkrade och administratörerna föga önskvärda återkravs-beslut.
Malmö allmänna försäkringskassa anser att även beslut om
omställningsbidrag bör fattas i pensionsdelegation. Den föreslagna
uppdelningen av beslutsfattandet och beredningen av beslutsunderlagen blir tungarbeiad
ur administrativ synpunkt. Om pensionsdelegation beslutar angående båda
formerna av bidrag blir förutsåtlningarna för en enhetlig administrativ
handläggning större.
Prop. 1983/84:73 308
En annan uppfattning företräds av Malmöhus allmänna
försäkringskassa. För att uppnå en snabbare och något förenklad beslutsprocess
vid omprövningar av rätten till försörjningsbidrag, anser kassan att rätt att
besluta om förändrad ersättning bör delegeras till föredragande ensam eller till
denne tillsammans med delegationens ordförande.
Nivåerna för försörjningsbidrag, m. m.
Frågan om nivåerna för försörjningsbidrag behandlas i
några yttranden. Kommitténs förslag tillstyrks av Svenska kommunförbundet, som
finner nivåerna väl avvägda. Förbundet framhåller atl med hånsyn bl.a. till att
stödet skall ha en aktiverande roll pensionsnivån inte kan tillåtas bli för
hög. I annat fall kan stödet lätt få en icke avsedd passiverande effekt. Också
Landstingsförbundet finner förmånsnivåerna väl avvägda. Nivåerna för bidraget
lämnas utan invändningar även av Kommunernas pensionsanstah.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län tillstyrker förslaget att
försörjningsbidrag skall utgå från såväl folk- som tilläggspensioneringen under
hänvisning till att detta är logiskt med hänsyn till pensionssystemets
uppbyggnad och målsättningen med förslagen.
Negativa till de föreslagna nivåerna ställer sig
riksförsäkringsverket, länsstyrelsen i Älvsborgs län och Jönköpings läns
allmänna försäkringskassa, som samtliga anser att en höjning bör ske i
förhållande till kommitténs förslag. Riksförsäkringsverket anser alt nivån på
försörjningsbidraget i vart fall inte bör understiga nivån på ålderspension.
Jönköpings läns allmänna försäkringskassa gör en jämförelse med förbehållsbeloppen
enligt föräldrabalken och föreslår att försörjningsbidraget höjs till en nivå
som tillsammans med stalskommunalt bostadsbidrag gör det möjligt för
efterlevande atl utan behov av socialbidrag upprätthälla en standard som inte
understiger närnnda förbehållsbelopp. Länsstyrelsen i Ålvsborgs län yttrar:
Försörjningsbidragel föresläs utgå i situationer där den
efterlevande inle kan klara sin egen försörjning, 1 de flesta fiill bör det bli
aktuellt med ersättning från såväl folkpension som tilläggspension. Men del kan
inte uteslutas att det i några fall skulle kunna bli aktuellt med försöijningsbidrag
enbart från folkpensioner. I dessa fall måste nivån-elt basbelopp-ben aktas soniförlågföralt
ge tillräcklig försörjning. Med en hyra om I 250 kr./iiiänad beräknas
socialbidrag i Borås för ensamstående med normala tilläggsbelopp bli ungefär 32
000 kr./är. Dessa medel är obeskattade till skillnad fiån försörjningsbidragel.
För försörjningsbidraget bör det diirför enligt liinssty-relsens inening
åtminstone finnas möjlighel att komplettera med pensions-tilllägg. Det finns
annars en risk atl delta blir en grupp st)ni blir generellt beroende av
socialbidrag.
Förslaget ifrågasätts också av länsstyrelsen i Jönköpings
län som yttrar:
Lånsstyrelsen har inget att erinra mot att
försörjningsbidraget har en rörlig ATP-del. Däremot finns anledning atl närmare
studera en lämplig minimini-
Prop. 1983/84:73 309
vä för försörjningsbidraget om den avlidne hade få eller
inga pensionspoäng. Det finns enligt länsstyrelsens mening elt behov av
samordning av olika nivåer för vad ett hushåll i olika sammanhang skall kunna
klara sig på. Det finns f.n. olika nivåer t.ex. vid beräkning av
underhållsbidrag åt barn, vid existensminimum i skattesammanhang och vid
beräkning av socialbidrag. Även försörjningsbidraget skall kunna ge en
godtagbar miniminivå. Samtidigt finns ett behov av att ha regler som inte
medför etl omfattande administrativt arbete för försäkringskassorna. En tänkbar
lösning vore att som huvudregel ha gemensamma fasta procentsatser (av gällande
basbelopp) för olika familjekonstellationer saml i mån av behov ha vissa
undanlagsregler för varje område.
Försörjningsbidraget år avsett att avhjälpa
försörjningssvårigheter på grund av dödsfall hos make. I närliggande fall är
dock ofta endast socialbidrag aktuellt. Del kan l.ex. vara fråga om en gift
kvinna som saknar utbildning och yrkeserfarenhet och som genom skilsmässa
mister mannens försörjningsstöd eller en hemmadotter som under en längre lid
tagit hand om en sjuk anhörig och kanske uppburit viss ersättning från kommun
och landsting. Genom den anhöriges död kan försörjningssvårigheter uppstå.
Genom gemensamma grundregler på olika områden dår en skälig minimistandard
skall räknas fram, skapas större jämlikhet mellan olika grupper som har
försörjningssvårigheter, oavsett om del är socialförsäkring, socialbidrag eller
annan ersättning som utgår. För socialtjänstens vidkommande kunde denna fråga
regleras i socialtjånslförordningen.
Även riksrevisionsverket kritiserar förslaget och
framhåller att försörjningsbidraget inom folkpensioneringen bör utgå på samma
nivå som andra pensionsförmåner, dvs, med 95 % av basbeloppet för år räknat.
Detta innebär enligt verket en kostnadsbesparing med ca 10 milj. kr. per år vid
full funktion.
Kommittén föreslår att försörjningsbidrag skall utgöra
skattepliktig i n t ä k t av tjänst för den efterlevande och att några
sårregler om extra avdrag vid beskattningen inte skall finnas. Detta förslag
tillstyrks av riksskatteverket.
Samordning
De förslag som pensionskommittén lagt fram angående
samordning mellan försörjningsbidraget och andra sociala förmåner kommenteras i
några remissyttranden.
Försäkringsrätten för Norra Sverige tar upp frågan om
samordningen mellan försörjningsbidrag och förtidspension. Försäkringsrätten
yttrar:
Genom förtidspensionens och försörjningsbidragets
konstruktion kan försörjningsbidrag inte utgå som utfyllnad till tvä tredjedels
förtidspension, även om den efterlevande helt saknar möjlighet att bereda sig
inkomst genom ett för denne lämpligt arbete. Försäkringsrätten finner ett
sådant förhållande otillfredsställande mot bakgrund av att bl.a. nedsatt
hälsotillstånd och arbetsmarknadsmässiga skäl kan läggas till grund för rätt
till båda förmånsslagen. Rätten delar kommitténs uppfattning att pension till
efterlevande i första hand bör utgå i form av egenpension. I fall som det ovan
nämnda torde en generösareulformning av förfidspensionsreglerna kunna
21 Riksdagen 1983/84. 1 samt. Nr. 73
Prop. 1983/84:73 310
ge en tillfredsställande lösning i linje med kommitténs
förslag.
Riksförsäkringsverket hänvisar till att de av kommittén
föreslagna reglerna om förhållandet mellan sjukpenningförsäkringen och
försörjningsbidraget motsvarar vad som gäller i fräga om sjukpenningförsäkring
och förtidspension. I fråga om försörjningsbidraget innebär regleringen
problem enligt verket, som anför:
Svårigheterna att göra jämförelsen beror på att även om
arbetsoförmåga kan ge rätt till försörjningsbidrag år det inte denna i sig som
grundar rätten till förmånen utan den bristande möjligheten all skaffa sig
inkomst av förvärvsarbete som arbetsoförmågan orsakat. Jämförelsen försvåras
ytterligare av att försörjningsbidrag kan utgå vid bristande förvärvsmöjligheter
som inte är endasl kortvariga, dvs. varar någon månad efter rätten till
omställningsbidraget upphört samt av att de omständigheter som
försörjningssvårigheterna beror på kan variera. De föreslagna reglerna om
omprövning samt nedsättning och indragning av försörjningsbidragel utgör
vidare problem.
Molsvarande gäller förhållandet mellan sistnämnda regler
och bestämmelsen att försörjningsbidrag inte utgår för arbetsoförmåga för
vilken den efterlevande är berätfigad till sjukpenning från arbetsskadeförsäkringen.
Rätt till delpension utgår under vissa förutsättningar
till försäkrade i åldern 60-64 år som minskat sin arbetstid. Ersättning utgår åven
om den försäkrade inte har möjlighet att få arbete i den gamla omfattningen.
Mot den bakgrunden anser verket att kommitténs förslag bör kompletteras med en
regel om atl försörjningsbidrag inte ulgår vid minskning av förvärvsarbete för
vilken delpension utges.
Svenska Försäkringsbolags Riksförbund ullalar:
Riksförbundet konstaterar att förmåner av olika slag som
kan utgå till en efterlevande från privat försäkring (pensionsförsäkring eller kapitalförsåk-ring)
inte skall inverka på möjligheterna att få försörjningsbidrag. 1 annat fall
skulle incitamentet för den enskilde att skaffa sig eget försäkringsskydd
minska på ett betänkligt sätt. Vidare skulle en sådan ordning vara orättvis pä
det sättet att den som försäkrar sig fär bekosta sitt egel skydd men också, via
skatterna, bidra fill ett allmänt skydd som han själv inte kan bh delaktig i.
Motsvarande resonemang är tillämpligt när det gäller
efterlevandepensions-förmåner som bekostats av den avlidnes arbetsgivare. Inte
heller skall försörjningsbidraget påverkas av eventuell rätt till skadestånd
eller liknande ersättning (ersättning från ansvarsförsäkring, trafikförsäkring,
trygghetsförsäkring O.I.).
Även Folksam och Kooperadonens pensionsanstalt
understryker att försörjningsbidragets storlek inte fär påverkas av de belopp
som ulgår i form av pension från individuell eller kollektiv efterlevandepensionsförsäkring.
1.3.6 Internationella frågor
De förslag som kommittén framlagt om utlänningars och
utlandssvenskars rätt till efterlevandepension berörs i enbart ett fåtal
yttranden. Förslagen tillstyrks av länsstyrelsen i Uppsala län saml av ett
flertal av de allmänna
Prop.
1983/84:73 311
försäkringskassorna. Svenska kommunförbundet noterar att
den föreslagna regeln att rätten till försörjningsbidrag skall upphöra vid
bosättning utomlands utgör, i vad avser ATP-delen, avsteg från vad som f.n.
gäller beiräffande ATP-förmäner. Förbundet inser dock att en dylik begränsning
i rätten till förmånen år nödvändig med tanke pä dess konstruktion och syfte.
Större tveksamhet uttalas av statens invandrarverk, som i fråga om
omställningsbidrag anser att alla utländska medborgare, som vid bosättning i
Sverige beviljats omställningsbidrag från folkpensioneringen, skall ges rätt
till detta bidrag åven om de väljer att flytta fillbaka till sina hemländer.
Detta bör enligt verket gälla oavsett om konvention finns mellan det berörda
landet och Sverige eller om dispens kan beviljas. Verket anför vidare:
I sammanhanget finns det anledning påtala att nuvarande
regler medför risk alt kvinnor missgynnas genom att förmånen från
folkpensioneringen i samband med flyttning utomlands knyts till antalet ATP-är.
Verket anser därför att antalet bosättningsår i Sverige, efter fyllda 16 år,
skall utgöra underlag för beräkning av folkpensionsförmån vid bosättning
utomlands.
Verket anser dessutom atl de speciella förhållanden som
uppstår, om en vuxen invandrare avlider och resten av familjen väljer att
återvända till hemlandet, motiverar anfingen ett förlängt omslällningsbidrag
(från ett till tvä år) eller att samhållet på något annat ekonomiskt/praktiskt
sätt underlättar elt fritt valt återvändande.
Om återvändandemöjligheterna kopplas till
omställningsbidraget föreslår SIV att minimiomställningsperioden för
återvändande efterlevande vuxna invandrare blir två år. Som skäl för denna
utsträckta minimiomstållningstid kan hävdas att det säkert är besvärligare och
därmed tar längre fid att klara praktiska frågor som rör kontakter med
skattemyndighet, försäkringskassa/ -bolag, begravning hår eller i hemlandet,
försäljning/uppsägning av bostad, bouppteckning, flyttbestyr m.m. Särskilt
besvärliga blir dessa frågor för många efterlevande invandrarkvinnor som sällan
eller aldrig har agerat självständigt utanför hemmet.
Med avseende på försörjningsbidragel framhåller
invandrarverket:
En allvarlig konsekvens av kommitténs förslag om
försörjningsbidrag består i alt förmånen för många invandrare, oavsett vilket
medborgarskap de har, i princip inte kan bli möjlig att få utanför Sveriges
gränser. Detta gäller oberoende av om bidraget utgår som folkpensionsförmån
eller tilläggspensionsförmån. Skälet för en sådan ordning är enligt kommittén
att den som uppbär försörjningsbidrag förutsätts ha kontinuerlig kontakt med
svensk arbetsförmedling, att han/hon är anmäld som arbetssökande dår och är
beredd att ta anvisat arbete.
SIV instämmer i principen att försörjningsbidraget skall
knytas till svensk arbetsmarknads möjlighet atl sysselsätta den efterlevande i
samband med flyttning utomlands delvis kompenserar kommitténs förslag om
försörjningsbidrag bara vid bosättning i Sverige.
Prop. 1983/84:73 312
1.4 Övergången till ett nytt system för efterlevandeslöd m.m.
1.4.1 Övergångsbestämmelser
De av pensionskommittén föreslagna reglerna för övergängen
från nuvarande familjepensionering till etl nytt system härför behandlas av de
flesta remissinstanserna. Ett betydande antal av dessa bemöter kommitténs
förslag positivt. I en hel del yttranden företräds dock den uppfattningen att
avvecklingen av den nuvarande efterlevandepensioneringen bör kunna ske snabbare
än vad pensionskommittén föreslagit eller atl de särskilda övergångsbestämmelserna
kan göras mer inskränkta och mindre långtgående på vissa punkter. I åter andra
yttranden förordas en än längre övergångstid ån den i betänkandet föreslagna.
När det
gäller de allrnänntr principerna för övergångsregleringen ansluter sig
flertalet remissinstanser till kommitténs ståndpunkt. Endast i etl fätal
yttranden förespråkas andra metoder härför. Sådana synpunkter anförs av Svenska
kommunförbundet och Landstingsförbundet, som anser alt ett etappvis
genomförande kan övervägas i syfte att undvika kännbara kostnadsökningar (se
under avsnitt 1.1.3). Även försäkringsöverdomstolen, riksförsäkringsverket och
LO förordar andra principer än de av kommittén valda.
Enligt försäkringsöverdomstolen
blir det uppenbart nödvändigt med generösa övergångsregler när man genomför en
omläggning av familjepensioneringen. Den modell som kommittén förordat kan
enligt domstolen sågas ligga nära till hands. Den har dock den nackdelen att
den delar in de efterlevande i två skikt där olika och till det materiella
innehållet mycket skiftande förmåner skall gälla beroende på om dödsfallet
inträffat före eller efter ett bestämt datum. Domstolen erinrar om den
upprördhet som i mänga år rådde kring de s.k. övergångsänkornas problematik och
avråder frän att man på nytl delar in änkeförmånerna i två grupper, avgränsade
uteslutande med ledning av tidpunkten för inträdet av änkeståndet. Någon form
av flexiblare reglering, l.ex. med alternativa regler efter den enskildes eget
val, bör övervägas.
Också LO
uttalar sig till förmån för en mer flexibel lösning och framhåller samtidigt
att kommitténs förslag förefaller vara alltför generöst. LO betonar att en
lagstiftning av övergängskaraktär givetvis rnäsle finnas samt fortsätter:
LO anser alt övergångsbestämmelsernas utformning och
generositet bestäms av flera faktorer. Pensionssystemet är redan i dag utsatt
för stora ekonomiska påfrestningar. En långvarig pensionering kan dessutom för
den efterlevande maken leda till en sämre livssituation än ett stöd som
underlättar förvärvsarbete. Ytterligare skäl mot alltför generösa
övergångsregler är de rättvisekrav som andra ensamstående föräldrar kan hävda,
dvs. sådana ogifta och frånskilda som har samma ekonomiska stödbehov som änkor/
änklingar.
Som bl.a. pensionskommittérr själv pekar på blir andelen
ekonomiskt oberoende förvärvsarbetande kvinnor allt högre. Samtidigt finns,
framför
Prop.
1983/84:73 313
allt bland äldre äktenskap, etl familjemönster av äldre
natur där hustrun är ekonomiskt beroende av den förvärvsarbetande mannen. Att
mot denna bakgrund generellt låta gällande regler om änkepension tillämpas för
alla kvinnor från 45 år och däröver förefaller alltför generöst.
LO vill
markera sin tveksamhet inför detta förslag. Det kan lätt uppfattas på det
sättet att kvinnor över 45 år inte har en plals på arbetsmarknaden eller inte
anses kunna gå ut i förvärvslivet. Arbetsmarknaden för kvinnor och kvinnors
förvärvsfrekvens är i hög grad regionalt betingade. I stället för en fast gräns
gällande för alla kvinnor, borde en mer flexibel prövas, som innebär att
åldersgränsen prövas och fastställs efter den faktiska möjligheten att få
arbete. LO vill i della sammanhang återigen betona vikten av alt sålla in
arbetsmarknadspolitiska åtgärder och söka knyta samman det ekonomiska stödet
med sådana åtgärder.
I del fall
en fast åldersgräns slutligen väljs, bör en sådan kombineras med en regel som
innebär att änkepension utges endast i de fall där äktenskapet varat i fem är
eller mer.
Riksförsäkringsverket anser atl en helt annan övergängsreglering
än den föreslagna bör sökas, om huvuddragen av kommitténs förslag leder lill
lagstiftning. Med hänsyn till rättssäkerhelsaspekterna är det enligl verkets
mening ett minimikrav att övergångsreglerna utformas på ett sådant sätt att den
nya lagstiftningens tillbakaverkande kraft mildras genom en successiv övergång
till det nya systemet. Verket anför till stöd för sin ståndpunkt:
Kommitténs förslag innebår - bl.a. med hånsyn till att fierlalet
blir änkor/änklingar först när de uppnått eller så gott som uppnåtl den
allmänna pensionsåldern - dels att de nya bestämmelserna vid ett omedelbart
genomförande skulle komma att tillämpas i någon siörre omfattning först pä 2000-talel,
dels att nya pensioner kommer att beviljas enligt äldre bestämmelser under en
avsevärd lid framåt. Den föreslagna övergängsregleringen innebär l.ex. att en
kvinna som blir änka är 2007 vid 70 års ålder får etl helt annat slöd än den
som samma år blir änka men bara är 69 är, ett förhällande som komer att framstå
som helt oförklarligt. Ett omedelbart genomförande innebär vidare att de
föreslagna begränsningarna i trygghetssystemet kommer att gälla för kvinnor
vars ställning pä arbetsmarknaden bestämts av ställningstaganden som de gjort
före lagens ikraftträdande och som kan ha haft nuvarande familjepensionsskydd
som förutsättning, öm lagen träder i kraft 1983 skulle dessa ha skett på 50-
och 60-talen, långt innan nu gällande inställning till hithörande frågor var
aktuell. Den föreslagna övergångsregeln förhindrar å andra sidan inte att
överkompensation kan uppslå för en del av de kvinnor för vilka äldre
bestämmelser fortfarande skall gälla, nämligen för dem som kan komma att uppnå
samma egenpensionsrätfigheter som motsvarande manliga grupper.
De konkreta övergångsbestämmelser som kommittén föreslagil
tillstyrks i princip utan reservationer av socialstyrelsen, länsstyrelsen i
Uppsala län, LRF, Pensionärernas riksorganisation, Sveriges folkpensionärers
riksförbund, Husmodersförbundei Hem och Samhälle samt flertalet allmänna
försäkringskassor. Också länsstyrelsen i Älvsborgs län år positiv till
förslagen och anser det värdefullt att kostnaderna för de berördas försörjning
inte övervältras på l.ex. kommunerna i form av socialbidrag. Länsstyrelsen
Prop. 1983/84:73 314
föreslår dock den ändringen i förhållande till kommitténs
förslag att kvinnor, som vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande är över 45
år gamla, skall ha rätt till efterlevandeskydd enligt de nya reglerna om dessa
år förmånligare än enligt den äldre lagstiftningen.
Socialstyrelsen ser med tillfredsställelse de föreslagna
övergångsbestämmelserna. Atl dessa på kort sikt medför en kostnadsökning är en
konsekvens som man enligt styrelsens uppfattning måste acceptera, särskilt som
den samhällsekonomiska vinsten av förslaget på längre sikt är inte oväsentlig
och snabbt ökar.
Angelägenheten av att det föreslagna systemet för efterlevandeslöd
genomförs trots de kostnadsökningar som övergångsregleringen kan beräknas
medföra under de första åren efter ikraftträdandet understryks också av
länsstyrelsen i Älvsborgs län, länsstyrelsen 1 Skaraborgs län och Östergötlands
läns allmänna försäkringskassa.
Till förmån för en kortare period för avvecklingen av den
nuvarande änkepensioneringen eller för andra inskränkande regler i jämförelse
med kommitténs förslag uttalar sig flera remissinstanser. Till denna grupp hör
LO (se ovan), statskontoret, riksrevisionsverkel, SAF, Svenska kommunförbundet,
SACO/SR, länsstyrelsen i Skaraborgs län. Kommunernas pensionsanstah.
Ensamståendes intresseorganisation och en del allmänna försäkringskassor.
Några av dessa remissinstanser erinrar om regeringens
särskilda tilläggsdirektiv (Dir. 1978:40 och 1980:20) till alla kommittéer
beträffande finansiering av reformförslag. 1 yttrandena diskuteras mol
bakgrund av dessa direktiv olika möjligheter till modifiering av de
övergångsregler som kommittén föreslagit. Detta görs av statskontoret, riksrevisionsverkel
och SAF.
Statskontoret pekar på att man av befintlig statistik om
andelen förvärvsarbetande gifta kvinnor kan dra den slutsatsen atl det i stort
sett inte torde bli nämnvärt större långvariga ekonomiska konsekvenser vid
makens dödsfall för kvinnor i åldersgruppen 45-54 år än för dem i gruppen 354
är. Om man vill begränsa kostnaderna för reformen kan därför, anför
statskontoret, åldersgränsen för övergångsbestämmelserna sättas vid 55 är i
stället för 45 är. Genom denna och motsvarande åtgärd beträffande hustrulilläggets
avveckling kan förlustperioden reduceras från tolv till tre-fyra år. Andra
åtgärder som kan vidtas för att reducera eller eliminera underskottsperioden
kan enligt statskontoret vara l.ex. vissa begränsningar eller senareläggningar
av föreslagna förbättringar av barnpensionerna. Samtidigt betonar statskontoret
att en kortare omläggningstid än den av kommittén föreslagna torde vara möjlig
endast om man avkortar varaktigheten av vid omlåggningsperiodens början redan
beslutade änkepensioner.
Riksrevisionsverket finner, trots att kommittén inte
uppfyllt kraven i de angivna tilläggsdirektiven, det motiverat att reformen
genomförs. För att möjliggöra detta inom ramen för tilläggsdirektiven gör
verket ett försök att
Prop. 1983/84:73 315
genom modifieringar av kommittéförslagen reducera
kostnaderna för reformen även under den första tolvårsperioden. Förutom
förslaget att sänka nivåerna för omställnings- och försörjningsbidrag (se under
avsnitt 1.3) föreslår verket att övergångsbestämmelserna begränsas jämfört med
kommitténs förslag. Verket anför:
Behovet av änkepension från ATP kan ifrågasättas, när egenpension
erhålls från ålderspensioneringen. Rätten till änkepensionen frän tilläggspensioneringen
skulle därför kunna upphöra vid 65 års ålder för de kvinnor som får änkepension
efter de nya reglernas ikraftträdande. Samma regel som i dag gäller för
änkepension frän folkpensioneringen skulle dä gälla även för
tilläggspensioneringen. Detta skulle innebära en kostnadsbesparing jämfört med
kommitténs förslag med ca 115 Mkr det första året efter de nya reglernas
ikraftträdande. Kostnadsbesparingen ökar därefter för varje år till minst 631 Mkr
år 1990. Den begränsning i de nuvarande reglerna som RRV föreslår skulle
innebära alt övergångsbestämmelserna skulle ha betydelse i ca 20 är efler del
nya reglernas ikraftträdande. Ett annal alternativ att begränsa
övergångsbestämmelserna är att höja den åldersgräns (45 år) som kommittén
föreslår skall gälla för de kvinnor som skall omfattas av äldre bestämmelser.
Även SAF anser att övervägande skäl talar för att låta
rätten till änkepension från tilläggspensioneringen upphöra vid 65 års ålder
för de kvinnor som beviljas änkepension efter det att de nya reglerna har trätt
i kraft. I yttrandet hänvisas härvid till den stigande andelen kvinnor med
pensionsgrundande inkomst för ATP och erinras om att kvinnor i takt med alt de
förvärvsarbetar i alll större utsträckning också tjänar in rätt till egenpension
från ATP. SAF förordar vidare att den föreslagna åldersgränsen 45 år höjs med
några år, i synnerhet om ikraftträdandet av de nya bestämmelserna sker senare
än år 1983.
Även
Svenska kommunförbundet uttalar sig i samma riktning. Förbundet pekar på de
kostnadsökningar som uppkommer genom de föreslagna övergångsbestämmelserna.
Förbundet är införstått med atl behov föreligger av övergångsregler. För att
minska kostnaderna och därigenom underlätta ett genomförande av kommitténs
förslag kunde det emellertid enligt förbundet vara värt att ytterligare
överväga möjligheterna att förkorta den tid varunder två olika lagfästa
familjepensionssystem verkar parallellt. En viktig förutsättning härför är dock
att försörjningsbidragel väl fillgodoser de kvinnor vilkas
försörjningssituation motiverat de föreslagna långtgående
övergångsbestämmelserna.
Liknande synpunkter anförs av SACO/SR, som instämmer i
förslaget om långtgående övergångsbestämmelser men pekar på några negativa
konsekvenser härav som bör vägas in. SACO/SR finner den föreslagna regeln, att
kvinnor som vid ikraftträdandet år 45 år eller äldre skall få rätt till
änkepension enligt nuvarande bestämmelser, alltför långtgående. Den kan lätt
uppfattas på det sättet att dessa kvinnor inte har en plals på arbetsmarknaden.
Den andra negativa konsekvensen är att det uppstår tvä parallellt verkande
system under en avsevärd tid, vilket innebär avsevärda kostnads-
Prop.
1983/84:73 316
ökningar och svära inforinationsproblem, SACO/SR föreslår diirför
- i svfte att minska kostnaderna - att den tid förkortas varunder de två olika
familjepensionssystemen verkar parallellt. Genom den av kommittén föreslagna
konstruktionen på omställnings- och försöjiiingsbidragen torde enligl SACO/SR
de nya reglerna tillgodose de äldre kvinnor vilkas försörjningssituation
motiverar de föreslagna övergångsbestämmelserna.
Under
hänvisning till kostnadsaspekten föreslär ocksä Kopparbergs läns admänna
försäkringskassa en snabbare avveckling av nuvarande änkepensionering. Kassan
anser alt fr. o. m. genomförandetidpunklen bör det nya systemet omfatta
samtliga efterlevande. Undantag skulle göras endast för dem som redan uppbär
pension enligt iildre lagstifining.
En del
remissinstanser betonar de problem som kan beräknas uppkomma till följd av alt
under läng lid två olika system för efterlevandepensionering kommer atl behöva
tillämpas vid sidan av varandra. De administrativa svårigheter detta kan ge
upphov till påpekas sålunda av riksrevisionsverket, länsstyrelsen i Skaraborgs
län. Kommunernas pensionsansialt, Uppsala läns allmänna försäkringskassa,
Hallands läns allmänna försäkringskassa och Skaraborgs läns allmänna
försäkringskassa, som alla med hänsyn härtill uttalar sig till förmån för en
snabbare avveckling av nuvarande änkepensionering ån vad pensionskommittén
föreslagit.
Länsstyrelsen
i Skaraborgs län ifrågasätter dessutom orn flertalet bland de efterlevande som
har relativt långt kvar tills ålderspension utgår har behov av och bästa
sociala utbytet geriom att sä förhållandevis tidigt i livet bli pensionerade.
Detta talar för en kortare övergångstid än vad kommittén föreslagit. Emellertid
måste man, betonar länsstyrelsen, beakta de ytterligare krav på sysselsätlningspoliliska
åtgärder som kan bli följden av kortare övergångstid.
Försäkrlngskasseförhundel
anför liknande synpunkter orn de problem som kan uppstå inom administrationen
samt förordar all kommitténs förslag lill övergångsreglering ses över
ytterligare.
Ensamståendes
Intresseorganisation delar uppfattningen att de kvinnor som vid reformens
ikraftträdande uppbär änkepension enligt dagens regler inte skall beröras av
reformen. Hänsyn bör enligt organisationen tas även till de gifta kvinnor som
vid ikraftträdandet uppnått övre medelåldern och som alltid varit hemarbetande
och saknar möjlighel att förvärvsarbeta.
Att övergångsbeslämmelser
som är i kraft under lång tid kan medföra svårigheter vid handläggningen
framhålls även av länsstyrelsen i Uppsala län och Östergötlands läns allmänna
försäkringskassa. Dessa remissinslanser ansluter sig dock på andra grunder lill
kommitténs förslag på området.
En längre
avvecklingsperiod än den av kommittén föreslagna förespråkas av Fredrika-Bremer-Förbundet
och Jönköpings läns allmänna försäkringskassa, Fredrika-Bremer-Förbundet
föreslår att det nya systemet för efterlevandeslöd skall omfatta endast kvinnor
som vid ikraftträdandet inle har uppnått 35 års ålder. Förbundet anför som
grund för sill förslag:
Prop. 1983/84:73 317
För kvinnor som icke tagit stegel ut i förvärvslivet före
fyllda 35 år kan uppenbara problem uppstå. Svårigheter kan uppkomma dels med
att få arbete, dels med atl under återstående arbetsår fram till pensionsåldern
fä sådan inkomst att den är jämförbar med inkomsten för de kvinnor och män som
förvärvsarbetat kontinuerligt efter avslutad skolgång eller avslutad
utbildning. Vid 35 års ålder återstår dessutom 30 år fram till gällande
pensionsålder. Det borde därför vara möjligt för kvinnor yngre än 35 år att
komma upp i maximalt anlal intjänandeår, vilket är viktigt icke minst om den
pensionsgrundande inkomsten är låg. Det nya systemets retroaktiva effekter
skulle därmed mildras.
En ytterligare sänkning av åldersgränsen förespråkas av
Jönköpings läns aUmänna försäkringskassa. Kassan förordar all åldersgränsen för
fortsatt rätt till änkepension enligt äldre regler bestäms sä alt enbart
kvinnor som vid ikraftträdandet av de nya reglerna är yngre än 30 är skall
omfattas av dessa senare. Alternativt kan enligl kassan genomförandetidpunklen
skjutas pä framtiden så alt såväl män som kvinnor kan planera för sin framtid
med beaktande av de nya reglerna. Öm kostnadsskälen anses tungt vägande, kan
enligt kassan som en besparing övervägas om kommunalt bostadstillägg alltjämt
skall kunna utgå som ett tillägg till änkepension.
Även Folksam och Kooperationens pensionsanstah uttalar sig
i riktning mot en utvidgning av de övergångsregler som kommittén lagt fram
förslag om. De nämnda remissinstanserna anser att dessa inte bör inskränkas
utan snarare utsträckas i tid och åldrar. Det frarnhälls i yttrandet att de
allra flesta personer i något högre åldrar på olika sätt har planerat sin
totala försäkringssituation med utgångspunkt frän de efterlevanderegler soni i
dag gäller inom allmän försäkring och kompletteringsförsäkringar. Att i de
åldrar det här gäller teckna privata försäkringar för att komplettera ett
försämrat försäkringsskydd ställer sig inte bara kostsamt utan kan också pä
grund av hälsoskäl vara omöjligt.
1 anslutning till förslaget till övergångsregler tar riksskatteverket
upp ett mer detaljbelonat spörsmål. Verket förutsätter, med hänsyn till att
olika beskattningsregler kommer att gälla för resp. stöd, att det av
kontrolluppgiften klarl kommer att framgå om det är fråga om efterlevandeslöd
enligt de nya eller de gamla reglerna.
1.4.2 Kostnadsberäkningar m.m.
I flera yttranden understryks att den föreslagna
omläggningen av familjepensioneringen kan förutsättas ge upphov till ökade
kostnader på områden utanför denna. Det erinras om att pensionskommittén inte
gjort några närmare uppskattningar härav vid kostnadsberäkningarna. Sålunda
hänvisar statskontoret till att det uppkommer stora följdkostnader för arbetsmarknadsmässiga
och utbildningspolitiska åtgärder samt att förslageri åven medför viss
reduktion av skatteintäkterna. Även riksrevisionsverket framhåller alt samhällets
skatteintäkter sannolikt kommer atl minska till följd av de
22 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr. 73
Prop.
1983/84:73 318
föreslagna förändringarna av efterlevandestödet. Dessutom
är det enligt riksrevisionsverket troligt att kostnaderna för statliga och slatskommunala
bostadsbidrag kommer att öka. En viss pessimism uttalas också av Gävleborgs
läns allmänna försäkringskassa. Kassan anför all vissa kostnader, t,ex. för
bostadsstöd och för pensionstillskott till egenpension, inte har kunnat beräknas
rned någon större precision. Konsekvenserna i skattehänseende är ocksä svåra
att förutsåga, liksom kostnaderna för information till allmänheten. Även /./?Futtrycker
tvivel om hur stora kostnadsbesparingar som på sikt blir resultatet av den
föreslagna reformen. LRF pekar på att del uppkommer ökade kostnader för bl.a.
stöd- och aktiveringsåtgärder och alt del är etl ensidigt och skevt beräkningssätt
att inte la hänsyn härtill. Detta medför enligt LRF att den föreslagna reformen
kommer att framstå som mycket mer positiv än vad den i realiteten torde bli.
De beråkningtir
som koiiimittéii redovisat orn förväntade kostnader för administration av det
föreslagna systemet för efterlevandeslöd diskuteras i några remissyttranden. Försäkrlngskasseförbundct
finner beräkningarna ytterst osäkra mot bakgrund tiv vissa oklarheter beiräffande
frarnst förslagen till regler för försörjningsbidrag. Förbundet utgår från all försiik-ringskassornas
administration tillförs resurser i erforderlig ornfattriing. Landslingsförbundel
rnenar all kommitténs uppskattning av del (ikade personalbehovet för adniinislralion
verktrr rnvcket lägl. Övergångsvis borde krävas en avsevärt större
administration, anför förbundet, vars mening dock grundar sig enbart pä allmänna
bedömningar och ej kan närmare verifieras. Även Uppsala allmänna
försäkringskassa. Bohusläns allmänna försäkringskassa. Malmöhus allmänna
försäkringskassa och Gävleborgs läns allmänna försäkringskassa har
uppfattningen all de beriiknade kostnaderna för administrationen av
försörjningsbidrag är för låga i förhållande till det verkliga behovel.
I flera yttranden betonas vikten av omfattande
informationsinsatser före ikraftträdandet av etl reformerat system för efterlevandepensionering.
Svenska kommunförbiindei anser förslagen tekniskt komplicerade och förutser
problem iiär allmän kännedom skall ges orn reglerna. Det är därför av stor vikt
all tillräckliga medel reserveras för information lill allmänheten. Samma
synpunkter framförs av SACO/SR. som även föreslär alt sttitliga medel ställs
till de fackliga organisationernas förfogande för inforniiilionsin-satser.
Statens invandrarverk anser det viisentligt att information om ratten till de
nya efterlevandeförmånerna ges pä ell för invandrtirna ändamålsenligt sätt i
samband ined genomförandet av en reform. Sådan bör lämnas dels som allmän
information pä olika invandrarspråk, dels i de konkreta fall där efterlevandeslöd
skall utgå. Invandrarverket anser att del bör åläggas försäkringskassorna att
ge muntlig information till varje vuxen efterlevande utländsk medborgare om hans
eller hennes rätt lill efterlevandeslöd och om konsekvenserna vid en eventuell
flyttning frän Sverige.
Prop. 1983/84:73 319
Också Malmöhus allmänna försäkringskassa betonar behovet
av omfattande informationsinsatser samt framhåller att detta kräver en
förberedelsetid från beslut till ikraftträdande om minst etl år. Önskvärdheten
av en lång förberedelsetid understryker ocksä Bohusläns allmänna försäkringskassa.
Kassan anser att ikraftträdandetidpunklen bör vara tidigast ett och ett halvt
år efter beslut, för att ge kassorna och riksförsäkringsverket tid atl
genomföra de förändringar och den utbildning som krävs,
1.5 Inverkan på tjänstepensioneringen m.m.
I sitt betänkande har pensionskommittén berört frågan om
vilken inverkan det föreslagna systemet för efterlevandeslöd kan få på
tjänstepensioneringarna inom avtalsområdet. Därvid har kommittén framhållit
önskvärdheten av att det inom tjänstepensioneringarna sker en anpassning lill
den föreslagna reformen inom den allmänna försäkringen. Kommitténs uttalanden
i dessa avseenden kommenteras i några remissyttranden.
Statens löne- och pensionsverk förutsätter att
förhandlingar kommer till stånd mellan parterna pä den statliga arbetsmarknaden
om lämpliga anpassningar till de nya regler som kan komma att gälla inom den
allmänna pensioneringen. Landstingsförbundet påpekar att parternapå
arbetsmarknaden måste få möjlighet att successivt anpassa kompletterande
avtalsförmåner till förändringar i den allmänna försäkringen,
Folksam och Kooperationens pensionsanstalt kan däremot
inte se vilka fördelar som skulle uppkomma om reformarbetet på
personalpensioneringens område inriktades på att följa samma banor som
utvecklingen inom den lagstadgade pensioneringen. Atl i princip införa
behovsprövade förmåner skulle för tjänstepensionsinråttningarna endasl medföra
en utökning av administrationen till följd av den återkommande omprövningen av
pensionsrätten och därav följande ytterligare belastning på redan ansträngda
kostnadsramar.
Att lagstiftningsvägen förbjuda avtal om eller ändra
reglerna för tjänstepensionsordningarnas familjepension är enligt
pensionskommittén inte möjligt med nu gällande ordning och är inle heller
önskvärt. I della uttalande instämmer Svenska Personal-Pensionskassan.
Pensionskommittén har vidare understrukit det önskvärda i
att en reform på den allmänna pensioneringens område inte ger upphov till
alltför stora skillnader olika grupper emellan när det gäller efterlevandeskyddets
omfattning. Kommitténs uppfattning härvidlag delas av Kommunernas penionsan-stalt.
Häri instämmer även statens arbetsgivarverk, som dock betonar att frågan om i
vilken omfattning ändringar i och anpassning av de avtalsreglera-de familjepensionsförmänerna
kan komma atl genomföras ytterst beror på de avlalsslutande parterna.
Motsvarande synpunkter framförs av Svenska kommunförbundet.
Svenska Personal-Pensionskassan menar att kommitténs
uttalande skulle
Prop. 1983/84:73 320
kunna vara ell uttryck för alt en avsikt med reformen är
att understödja vissa förändringar i livsmönstren och .att generösare tjänslepensionsplaner
skulle motverka en sådan effekt. Pensionskassan har dock inte i kommitténs överväganden
funnit att etl sådant understödjande år motiv för reformen. Vidare uttalar
pensionskassan:
SPP kan inte se något skäl till alt beröva individen
friheten all på egen hand komplettera skyddet i allmän försäkring med privata
försäkringar. Den frågan kommenteras inle heller i utredningen. Enligt samma
tankegång kan inle SPP se annat än att det bör stå de kollektivavtalsslutande
parterna pä arbetsmarknaden fritt att efter sedvanliga förhandlingar
komplettera skyddet från allmän försäkring, även när del gäller farniljepension.
Motsvarande synpunkler framförs av Folksam och
Kooperationens pensionsanstall, sonr yttrar:
Tjånslepensionsförsäkringen har karaktären av
komplettering till den allmänna försäkringen. Av detta följer etl behov av
reformering av densamma när villkoren för den lagstadgade pensionen förändras.
Del är dock vår förhoppning att den från kornrnitlén uttalade önskan inle, via
skattelagar eller andra förordningar, utvecklas till ett tvång, vilket
begränsar de avtalsslutande parternas möjligheter att själva bestämma efterlevandeskyddets
utformning. Detta gäller i lika hög grad enskilda personers initiativ atl
teckna individuella försäkringar anpassade till den egna familjesituationen. -
Varje initiativ, oavsett dessa kommer frän enskilda eller grupper på
arbetsmarknaden att skaffa sig för dem anpassade efterlevandeskydd, ser vi som
en samhållsnytlig insats resulterande i minskande krav pä samhälleliga
insatser. Detta bör framdeles ej motarbetas.
SACO/SR anför atl pensionskommitténs förslag, om de
genomförs, förmodligen får genomslag även |3å de avtalsenliga
pensionsförsäkringarna, t. ex. ITP-planen. I så fall torde etl ökat behov av
frivillig komplettering av efterlevandepensionsförsäkring uppkomma. SACO/SR
anser all möjligheterna till skatteavdrag för frivillig pensionsförsäkring
därvid bör förbättras.
Kommittén har ytterligare erinrat om alt
tjänstepensioneringarna bygger på samordning i olika former med den allmänna
pensioneringen och att ökade kostnader för tjänstepensionsordningarna kan bli
följden om dessa inte anpassas till nya regler för familjepension inom den
allmänna försäkringen. Samma konstaterande görs av Svenska kommunförbundet,
som framhåller att dessa merkostnader i första hand beror på all de nuvarande
avtalsförmånerna är livsvariga. Även Statens löne- och pensionsverk och Svenska
Försäkringsbolags Riksförbund betonar den av kommittén sålunda påtalade
konsekvensen.
Konsekvenserna av kommitténs förslag på olika andra
ersättningsanordningar diskuteras i även andra hänseenden av Svenska
Försäkringsbolags Riksförbund. Förbundet konstaterar alt den behovsutredning
som alltid skall ske innan en enskild försäkring (t,ex. privat
pensionsförsäkring) tecknas ofta kan försväras av oklara regler och ovisshet om
framtida bedömningar. De faktorer som skall beaktas är redan nu i flera
avseenden ovissa. Denna
Prop. 1983/84:73 321
ovisshet ökas enligt förslagel. Svårare kan problemen bli
inom ansvarsförsäkringen och anknytande ersätlningsanordningar, som vilar pä
skadeståndslagens ersättningsregler. Riksförbundel franihäller alt del system rned
avräkning mol bl.a. förmåner enligt lagen om allmän försäkring som gäller
enligt 5 kap. 3 § skadeståndslagen innebär bl.a. att skadeståndsansvaret utvidgas
i samma omfattning som avräkningsförinånerna försämras. Förbundet fortsätter:
Kommitténs förslag innebär alltså etl ökat möjligt ansvar
för den som skall utge skadestånd till en efterlevande. Skadeståndet är
visserligen också behovsprövat, men man far ändå räkna med möjligheten alt
skadeståndsansvaret i praktiken kan komma all utvidgas därför all bedömningen
av den egna försörjningsförmågan görs liberalare inom skadeslåndsrätten än inom
den allmänna pensioneringen. Den ändrade nivån pä efterlevandeförmånerna har
under alla omständigheter en sådan effekt.
Tidsmässigt kan reformen också tänkas fä viss betydelse.
Det kan la läng tid innan det i ett visst fall kan fastställas om
försörjningsbidrag skall utgå eller inte, beroende på att man måsle klarlägga
den efterlevandes förvärvsmöjligheter. Man får här räkna med alt skadeståndet
inte slutligt fastslälls förrån det klarlagts om försörjningsbidrag kommer atl
utgå eller inte. Redan nu måste man i stor utsträckning avvakta beslut om
förmåner från socialförsäkringen, l.ex. sjukbidrag eller förtidspension, innan
den slutliga prövningen av skadeständsfrägan.
Vad som nu har sagts om skadestånd, vilket vanligen
betalas ur ansvarsförsäkring, gäller också trafikskadeersätlning och annan
ersättning som bestäms med direkt tillämpning av reglerna i 5 kap.
skadeståndslagen eller eljest med skadeståndsnormerna som förebild (l.ex.
trygghetsförsäkringen och patientförsäkringen).
2 Arbetsskadeförsäkringens efterlevandeskydd
De remissinstanser som ställer sig positiva till den
föreslagna reformeringen av efterlevandeskyddet inom den allmänna
pensioneringen tillstyrker i allmänhet åven kommitténs förslag all efterlevandeskyddet
inom arbetsskadeförsäkringen reformeras enligl i huvudsak sarnma principer. De
remissinstanser sorn anlägger synpunkter på eller har erinringar mot förslagen
till utformning av en förändrad efterlevandepensionering framhåller i många
fall att motsvarande påpekanden kan göras beträffande förslagen på arbetsskadeförsäkringens
område.
Att efterlevandeskyddet
inom arbetsskadeförsäkringen anpassas till nya regler inom den allmänna
pensioneringen tillstyrks uttryckligen av bl.a. försäkringsrätten för Norra
Sverige, statskontoret, länsstyrelsen i Uppsala län, jämstäddhetskommlttén, LO.
Pensionärernas riksorganisation. Sveriges folkpensionärers riksförbund.
Ensamståendes intresseorganisation och ett flertal av de allmänna
försäkringskassorna. Försäkringsöverdomstolen framhåller att en sådan
anpassning är självfallen. Också länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att den
nära anknytning som finns och som kommer att finnas mellan
familjepensioneringen och arbetsskadeförsäkringen gör det ofrånkomligt atl
Prop. 1983/84:73 322
även arbelsskadeförsäkringen reformeras. Detta bör enligl länsstyrelsen
ske enligt de riktlinjer som pensionskornrnittén dragit upp för den framtida efterievandepensioneringen.
I princip motsvarande synpunkter anläggs av länsstyrelsen 1 Ålvsborgs län.
På motsvarande skäl som i fråga om änkepensioneringen
avstyrker riksförsäkringsverket kommitténs förslag till reglering av efterlevandeskyddet
för vuxna inom arbetsskadeförsäkringen. Även den föreslagna höjningen av
barnlivräntorna avstyrker verket i konsekvens härmed.
Förslagen angrips ur en annan synvinkel av Bohusläns
allmänna försäkringskassa och Västmanlands läns alhnänna försäkringskassa.
Dessa remissinstanser ifrågasätter orn det finns skäl att bibehålla ersättning
från arbetsskadeförsäkringen. I yttrandena frarnhälls bl.a. att förlusten för
de efterlevande är densamma oavsett på vilket sätt dödsfallet inträffat och
att en enklare administration skulle uppnås orn samma regler gälide oberoende
av om dödsfallet orsakats av arbetsskada eller ej.
De konkreta förslagen på arbelsskadeförsäkringens område
berörs i enbart ett fåtal yttranden. Försäkringsrätten för Norra Sverige
finner, liksom beträffande åldersgränsen för rätt till barnpension från
tilläggspensioneringen, skäl tala för atl införa åldersgränsen 18 år även för
rätten till barnlivränta från arbetsskadeförsäkringen. Nuvarande möjlighet att
under vissa förutsättningar utge livränta fram till 21 års ålder bör dock -
mot bakgrund av det skadeståndsrättsliga inslaget i arbetsskadeförsäkringen och
reglerna om underhållsskyldighet mot barn - enligt försäkringsrättens mening
bibehållas.
Kommitténs förslag till avgränsning av den personkrets som
skall äga rätt till efterlevandelivränta bemöts positivt av Skaraborgs läns
allmänna försäkringskassa. Kassan anser det inte tillfredsställande i dag att
två ogifta som lever under äktenskapsliknande förhållanden och inte har barn
ihop kan få ersättning frän arbelsskadeförsiikringen. Dessa kan enligt kassans
mening inte vara i behov av något efterlevandeskydd, eftersom båda i regel har
egen inkomst och egen ekonomi.
Malmö allmänna försäkringskassa anser alt beslut om
omställnings- och försörjningslivränlor bör fattas i pensionsdelegation.
3 Hustrutillägget
Kommitténs förslag alt hustrulillägget skall avskaffas som
en särskild pensionsförmån tillstyrks eller lämnas utan erinran av samtliga de
remissinstanser som särskilt yttrar sig över detta förslag. Detta görs sålunda
av försäkringsöverdomstolen, riksförsäkringsverket, statskontoret, riksrevisionsverkel,
länsstyrelsen i Uppsala län, länsstyrelsen i Älvsborgs län, länsstyrelsen i
Skaraborgs län, LO, Pensionärernas riksorganisation, Sveriges folkpensionårers
riksförbund, Kommunernas pensionsanstalt, Folksam, Kooperationens pensionsanstah,
Riksförbundet för sexuedt likaberättigande.
Prop. 1983/84:73 323
Ensamståendes intresseorganisation och praktiskt taget
alla de allmänna försäkringskassor som avgett remissyttranden.
I flera
yttranden betonas atl hustrutillägget inte minst i takt med
tilläggspensioneringens tillväxt och utbyggnaden av även andra pensionsförmåner
kommit att bli mindre och mindre behövligt. Det framhålls ocksä att tillägget
står i strid med principen om likabehandling av kvinnor och män i
socialförsäkringssystemet. Uttalanden med denna innebörd görs av bl.a. försäkringsöverdomstolen,
riksförsäkringsverket, länsstyrelsen i Ålvsborgs län och flera allmänna
försäkringskassor. Kalmar läns allmänna försäkringskassa hänvisar även till
kompletteringspensionerna inom de privata, statliga och kommunala områdena.
En del remissinstanser understryker vidare riktigheten av koinmitténs
uttalande att hustrulillägget numera i mänga fall utges iiven i situationer diir
makarna har tämligen höga inkomster och där del inte kan siigas föreligga något
mer utpräglat behov av förmånen. I denna riktning yttrar sig bl.a.
riksförsäkringsverket, riksrevisionsverket, LO och ett flertal av de allmänna
försäkringskassorna. Kalmar läns allmänna försäkringskassa tillägger att makar,
där mannen varit ensam försörjare, i vissa lägen kan få en inkomst efter
mannens pensionering som till och med är större än den som de hade före
tidpunkten för pensioneringen. Detta beror bl. a. på kompletteringspension och
skattebefriat hustrutillägg. Riksrevisionsverket pekar i sammanhanget pä att
det finns möjlighet för kvinnor i åldern 60-64 år atl få ersättning i annan
form, nämligen förtida uttag av ålderspension.
När del gäller de av kommittén föreslagna
övergångsbestämmelserna för avvecklingen mottas dessa med mer blandade
reaktioner av remissinstanserna. En del tillstyrker kommitténs förslag, medan
åtskilliga andra anser att avvecklingen bör kunna ske snabbare eller all del
bör införas särskilda inskränkande regler för rätlen lill huslrutillägg under
övergångstiden.
Till pensionskommitténs förslag i denna del ansluter sig bl.a.
länsstyrelsen 1 Uppsala län, länsstyrelsen i Ålvsborgs län, länsstyrelsen i
Skaraborgs län, Östergötlands läns allmänna försäkringskassa och Gävleborgs
läns allmänna försäkringskassa. Också Pensionärernas riksorganisation finner den
av kommittén föreslagna avvecklingen vara tillfredsställande. Riksorganisationen
framhåller att hustrutillägget har slor betydelse för familjer med endast en
inkomst. Eftersom hustrutillägget är inkomstpröval har del haft större
betydelse för låginkomstgrupperna än för andra. Behovet av hustrufillägg kan
således enligt organisationen under överskådlig tid ha stor betydelse för en
grupp av pensionärer.
Flera allmänna försäkringskassor godtar i princip
kommitténs förslag till övergångsregler men menar att rätten till huslrutillägg
som utges under övergångstiden bör begränsas i någon form. Malmö allmänna
försäkringskassa anser att det genom regeländringar för övergångstiden bör
kunna undvikas att hustrutillägg utges i situationer där det inte kan sägas föreligga
Prop.
1983/84:73 324
något mer utpräglat behov därav. Liknande synpunkter
framförs av Kalmar läns allmänna försäkringskassa. som säsorn en möjlig åtgiirti
niininer en höjning av reduktionsfaktorn (rån en tredjedel lill exempelvis
hälften av sidoinkomsten. Förslag härtill framläggs ocksä av Norrbottens läns admänna
försäkringskassa. Kassan pekar på bl.a, den ringa inverkan kapitaltillgångar
har vid inkomstprövningen. Som exempel nämns att ett banktillgodohavande på en
halv miljon kronor medför en reduktion av hustru tillägget på endast drygt 10
000 kr. Kassan konstaterar all förmånen alltmer har fjärmats från dess
ursprungliga syfte och anser mot bakgrund härav att reglerna för inkomstavdrag
bör ändras så att avtrappningen sker snabbare ån rned nuvarande regler. Även
Värmlands läns allmänna försäkringskassa anför synpunkter i denna riktning.
Kassan menar all reglerna för inkomstprövning av hustrutilläggel borde omprövas
redan nu, eftersom del inte kan anses tillfredsställande att sådant lilliigg
kan utgå även när makarnas inkomst överstiger den som i mänga fall tvä
förvärvsarbetande kan erhålla genom arbete på heltid. Liknande synpunkler
framförs av Västmanlands läns allmänna försäkringskassa. Bohusläns allmänna
försäkringskassa finner det från rättvisesynpunkt angeläget alt rätten till hustrulillägg
snarast begränsas på något sätt, eftersom gifta kvinnor gynnas pä ett icke
önskvärt sätt. En sådan begränsning kan ske l.ex. genom alt sätta etl tak för
den inkomst dår hustrulillägg kan utgå. Dessulom bör tillägget inte kunna utges
vid egen sjuklighet, i vilka fall gifta kvinnor liksom alla andra försäkrade
bör uppbara förtidspension.
Till förmån för en snabbare avveckling än den av kommittén
föreslagna uttalar sig försäkringsöverdomstolen, som framhåller att man här
knappast kan åberopa att de enskilda försäkrade planerat sin framtid med tanke
på att de så småningom skall erhälla denna inkomstprövade förmån. En betydligt
kortare övergångsperiod, förslagsvis fem år, skulle enligt domstolen kunna
tillämpas här. Även riksförsäkringsverket förordar att övergångsreglernas
tillämplighet begränsas. Mot bakgrund av de skäl som talar för alt överhuvudtaget
avskaffa förmånen och med hänsyn till alt en ny lagstiftning i princip bör
reglera ersättningsfall efter lagens ikraftträdande, anser verket 'att
övergångsbestämmelserna bör omfatta endast kvinnor som vid ikraftträdandet är
födda år 1923 eller tidigare. Inte heller statskontoret delar på denna punkt
kommitténs uppfattning utan föreslår att nuvarande regler begränsas till att
omfatta endast kvinnor som vid ikraftträdandet är 55 är eller äldre.
Riksrevisionsverket anser att det inte föreligger skäl för atl ha kvar förmånen
för vissa kvinnor, 1 vart fall kan enligt verket en höjning av åldersgränsen
för dem som skall omfattas av övergångsbestämmelserna diskuteras. Kostnadsbesparingar
uppkommer om verkets förslag genomförs.
Även LO förespråkar att man prövar möjligheten att
avveckla hustrutill-lägget snabbare. LO är dock medveten om atl många kvinnor,
främst äldre, fortfarande har behov av det ekonomiska stöd som hustrutillägget
innebär. Övergångsreglerna bör, i likhet med vad LO föreslår beträffande efterievan-
Prop. 1983/84:73 325
deskyddet, utformas på sådant sått att hänsyn tas till de
faktiska behov som föreligger i del enskilda fallet.
En
avveckling rned betydligt kortare övergångstid än den kornrnitlén föreshigil
förordas även av Göteborgs allmänna försäkringskassa, Väsier-norrlands läns
allmänna försäkringskassa, Viislcrbolicns läns allmänna försäkringskassa - sorn
i andra hand förespråkar en skärpning av iiikomst-prövningsreglerna under
övergångstiden - och Kopparbergs läns allmänna försäkringskassa, sorn dessutom
anser atl man under en övergångstid skulle kunna länka sig alt rätten till
hustrutillägg på särskilda skiil bibehålls för kvinnor i åldern 60-65 är,
Bohusläns allmänna försäkringskassa föreslär atl äldre regler skall gälla
endast för kvinnor sorn vid ikraftträdandet här fyllt 50 är, Hallands läns allmänna
försäkringskassa vill ocksä ha en snabbare avveckling än den föreslagna saml
tillägger atl en översyn av reglerna för hustrulillägg bör ske oavsett vilken
övergångstid sorn kommer i fråga, Skaraborgs läns allmänna försäkringskassa
förordar en övergångstid om högsl tio är.
4 Barntillägget
De skilda förslag som konimitlén lagt fram med avseende pä
den särskilda folkpensionsförinänen barntillägg berörs av enbtirt etl fätal
remissinstanser. Förslagen tillstyrks eller lämnas utan erinran av län.sslyrelsen
1 Uppsala län, länsstyrelsen i Älvsborgs län. Kommunernas pensionsansialt.
Folksam. Kooperadonens pensionsansialt och ett flertal allmänna
försäkringskassor. Statskontoret anser alt man vid en reformering av den
allmänna farniljepensioneringen börgöra motsvarande anpassning även i fråga oin
barntilläggel. 1 övrigt anlägger statskontoret sarnma synpunkter på de
föreslagna förbättringarna av barntillägget som på förslagen på
barnpensioneringens område, dvs. uttalar sig för önskvärdheten av en enhetlig äldersgräns
för olika former av slöd lill barn och ställer sig tveksam lill föreslagna förbättringtir
av nivåerna för förmånen. Malmö allmänna försäkringska.ssa betonar del
tillfredsställande i alt kornniittén föreslagil irndrade regler enligl vilka barntilläggel
reduceras snabbare med hänsyn lill tilläggspensionsförrnån, Bohusläns allmänna
försäkringskassa är också positiv och framhåller alt höjningen av åldersgränsen
till 18 är väger tyngre än de andra av koniniittén föreslagna ändringarna.
Kalmar läns admänna försäkringska.ssa understryker all förslagen innebär
förenklade tillämpningsbestämmelser och hand-läggningsruliner.
Västernorrlands läns allmänna försäkringskassa och
Västerbottens läns alhnänna försäkringskassa har inle annal att erinra rnot förskrgen
än all de anser alt åldersgränsen bör höjas lill 19 är.
Förslaget all elt hell barnlillägg skall kunna utgå pä sarnma
gäng lill envar av barnets båda föräldrar, oin de båda uppbär folkpension,
ifrågasätts av Jönköpings läns allmänna försäkringskassa, som anser all det
härigenom
Prop.
1983/84:73 326
inträder stora risker för överförsäkring, vilka bör nogti betiktas.
Också Norrbottens läns admänna försäkringskassa ar tveksam lill delta förslag.
Kassan uttalar tveksamhet även till den föreslagna reduceringsregeln rned
avräkning krona för krona gentemot tilläggspension överstigande ell basbelopp.
Härom anför kassan:
Regeln ger visserligen förbättringar vid låg
tilläggspension, men redan vid en tilläggspension på drygt 29 000 kronor sker
försämring. Kassan anser alt det är otillfredsställande med derr nuvarande
reduceringsregeln där sarnma tilläggspension till viss del reduceiar både
pensionstillskott och barntillägg. -Kassan anser i likhet med kommittén atl den
del av tilläggspension sorn reducerar pensionstillskott skall friläggas vid
reducering av btrrntillägget. Med hänsyn till eventuella kommande förändringar
bör del belopp som friläggs knytas lill den procentuella nivån för pensionstillskott
till ålderspension. Samtidigt anser kassan atl konstruktionen av
reduceringsregeln i övrigt bör bibehållas. Därigenom får man den förstärkning
av barntilliigget som
kommittén
uttalar sig för.- Kassans förslag alt begränsa det frilagda
beloppet lill nivån för pensionstillskott till
ålderspension motiveras av syftet med dubbelt pensionstillskott till
förtidspension.
Förslagen avstyrks av riksrevisionsverket, som pekar pä
socialpolitiska sarnordningsutredningens förslag (SOU 1979:94) om inriktningen
av ett enhetligare barnstöd inorn den allmänna försäkringen. Under hänvisning
till samordningsutredningens argument avslyrker verket föreslagna förbättringar
samt framhåller atl barntilliigget i stallet på sikt bör inordnas i ell inkomstpröval
barnbidrag.
5
Inverkan av undantagande på pension.stillskott till änka
Ktrnimitténs förslag, atl del vid bestämmande av pensionstillskotl
lill folkpension inte skall tas hänsyn till sådan tilläggspension som skulle ha
utgivits om den avlidne mannen inle hade omfattats av undanlagande, bemöts
positivt av samfiiga de remissinstanser som yttrat sig däröver. Förslaget
lämnas sålunda utan erinran av försäkringsöverdomstolen, länsstyrelsen i Ålvsborgs
län, Folksam, Kooperationens pensionsanstall och elt flertal allmänna
försäkringskassor. Några av försäkringskassorna betonar det angelägna i att
detta förslag genomförs snarast möjligt och ej anslår till ikraftträdandet av
en reform på efterlevandepensioneringens område.
Kalmar
läns allmänna försäkringskassa tilVågger atl praxis har utvecklats därhän att
kvinna som är ålders- eller förtidspensionär när maken avlider under vissa
förutsättningar kan fä behälla sitt pensionstillskott trots mannens
undantagande. Däremot påverkas hennes pensionstillskott alltid fullt ut av
mannens undantagande om hon beviljas förtids- eller ålderspension efler mannens
frånfälle. Della är enligt kassan en orättvisa, som kan råttas till genom
pensionskommitténs förslag.
Prop. 1983/84:73 327
Innehåll Sid.
Regeringens proposition................................................. ....... 1
Propositionens huvudsakliga innehåll .......................... 1
Lagförslag .................................................................... 7
1
Förslag till
lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 7
2
Förslag till
lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring 29
3
Förslag till
lag om ändring i lagen (1962:392) om huslrutillägg och kommunalt bostadstillägg
till folkpension 36
4
Förslag till
lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott 38
5
Förslag till
lag om ändring i lagen (1981:694) om ändring i lagen (1969:205) om pensionsfillskott
40
6
Förslag till
lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott 41
7
Förslag till
lag om ändring i lagen (1973:371) orn kontant arbetsmarknadsstöd 43
8
Förslag till
lag om ändring i kommunalskatlelagen (1928:370) .. 44
9 Förslag
till lagom ändring i taxeringslagen (1956:623) 46
Utdrag av
protokoll vid regeringssammanträde den 24 november 1983 48
1
Inledning.................................................................. 48
2
Allmänna
utgångspunkter ........ .......................... 50
2.1 Behovet även reformering av
efterlevandepensioneringen 50
2.1.1
Nuvarande
regler och bakgrunden lill dessa .... 50
2.1.2
Utvecklingen efler
tillkomsten av nuvarande familjepensionering 51
2.1.3
Bedömning av
familjepensioneringen för framtiden 53
2.2 Inriktningen av en reform av
efterlevandepensioneringen
m. m................................................................ 56
2.2.1
Huvuddragen i
en reformerad efterlevandepensionering 56
2.2.2
Övergångsregler
.................................. 66
2.2.3
Ikraftträdande m.m........................... 67
2.2.4
Angränsande
förmåner.......................... ..... 68
2.2.5
Sammanfattning ................................... ..... 70
3 Efterlevandepensioneringen
................................. ..... 72
3.1 Stödet till efterlevande barn ....................... 72
3.1.1
Inriktningen av
stödet ........................ ..... 72
3.1.2
Personkretsen ...................................... ..... 73
3.1.3
Åldersgränser ...................................... ..... 75
3.1.4
Nivåerna för
barnpension ................... 79
Prop.
1983/84:73 328
.Sid.
3.2 Stödet lill vuxna efterlevande . , , . ;............... 86
3.2.1
Inriktningen av
stödet ........................ 86
3.2.2
Personkretsen ..................................... 86
3.2.3
Ornställningsbidrag
. ..................... ...... 95
3.2.4
Särskill efterievandebidrag
.................. 108
3.3.................................................................... Efterlevandepension
till utlandssvenskar och utländska
medborgare .................................................... 124
3.3.1
Nuvarande
regler................................... 124
3.3.2
Barnpensioneringen.............................. 125
3.3.3
Efterlevandepension
lill vuxna ............. 128
3.4 Övergångsregler ....................... ................. 131
3.4.1
Allmänna
synpunkter .......................... 131
3.4.2
Övergångsregler
inom barnpensioneringen 132
3.4.3
Övergångsregler
i fråga orn stödet till vuxna efterlevande 135
3.4.4
Samordning
mellan änkepension och egenpension inom ATP 140
4 Arbetsskadeförsäkringensefterievandeskydd
........ 143
4.1 Allmänna synpunkter....................................... .... 143
4.1.1
Nuvarande regler................................... 143
4.1.2
Reformering ;rv
efterlevandeskyddet inom arbelsskadeförsäkringen 144
4.2
Rätten till
livränta åt efterlevande barn ........ 145
4.3
Rätten till
livränta åt vjxna efterlevande ........ 147
4.3.1
Personkretsen....................................... 148
4.3.2
Omställningslivränta
........................... 149
4.3.3
Särskild efterlevandelivränta
............... 150
4.4
Samordning med
den allmänna pensioneringen rn, ni, .,. 151
4.5
Övergångsregler.............................................. ... 151
5 Hustrutilläggel.......................................................... 155
5.1
Nuvarande
regler ........................................... 155
5.2
Avveckling av hustrutilläggel
......................... ... 156
5.3
Övergångsreglerna
......................................... ... 158
6 Barntillägget ............................................................ 160
6.1
Allmänna
synpunkter........................................ 160
6.2
Personkretsen ............................................... ... 162
6.3
Barnlilläggets
nivå ......................................... 163
6.4
Reduceringsregeln
........................................ 164
7
Inverkan pä pensionstillskotl
till änkor av undanlagande rn. rn. 167
8
Kostnadseffekter................................................. ---- 171
9
Upprättade
lagförslag .............................................. ... 177
Prop. 1983/84:73 329
Sid.
10 Specialmolivering
lill lagförslagen ............................ 178
10.1
Förslaget lill
lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 178
10.2
Förslaget lill
lag om ändring i lagen (1976:380) orn arbetsskadeförsäkring 220
10.3
Förslaget lill
lag oni ändring i lagen (1962:392) om huslrutillägg och kornmunalt
bostadstillägg lill folkpension .................................................... 227
10.4
Förslaget lill
lag om ändring i lagen (1969:205) orn pensionstillskott 228
10.5
Förslaget lill
lagom ändring i lagen (1981:694) om ändring
i lagen (1969:2()5) om pensionstillskott ......... .... 229
10.6
Förslaget lill
lag orn ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott 229
10.7
Förslagel lill
lagom ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd 230
10.8
Förslaget lill
lag om ändring i kommunalskallelagen (1928:370) 230
10.9
Förslaget till
lagom ändring i taxeringslagen (1956:623) 231
11
Hemslällan ............................................................. .... 232
12
Beslul ..................................................................... .... 232
Bila};a 1 Sammanfattning av pensionskommitténs belänkande (SOU
1981:61-62) Familjepension ............................. 233
1 Allmänna
överväganden ......................................... 233
1.1................................................................... Samhällsutvecklingens
betydelse för efterievandepensio
neringen ......................................................... 233
1.2
Utgångspunkter
för kommitténs förslag ......... 235
1.3
Huvuddrag i en
reformerad familjepénsionering m. m. .. 237
2 Barnpensioneringen .............................................. .... 240
2.1
Personkretsen
och åldersgränser ................. .... 240
2.2
Nivåer för
barnpension m. m............................ .... 241
3 Stödet
lill vuxna efterlevande................................... ... 243
3.1
Omslällningsbidrag
........................................ 243
3.2
Arbeismarknadspolitiska
åtgärder, förtidspension m. in. 246
3.3
Försörjningsbidrag
.......................................... .... 247
3.4
Efterlevandebegreppet
m.m............................. 248
3.5
Internationella
frågor .................................... 249
4
Övergångsbestämmelser
m.m.................................. 250
5
Arbetsskadeförsäkringens
efterlevandeskydd ....... 251
6
Hustrutillägget
........................................................ 254
7
Barntillägget ............................................................ 255
8
Inverkan av
undantagande på pensionstillskott till änka 256
9
Kostnadseffekter
av kommitténs förslag ................. 257
Prop.
1983/84:73 330
Sid.
Bilaga 2
Sammanställning av reinissyttranden................ ... 259
1 Efterlevandepensionering.en
................................ ... 259
1.1
Allmänna
synpunkter........................................ ... 259
1.2
Barnpensioneringen
........................................ ... 271
1.3
Stödet till
vuxna efterlevande ......................... ... 278
1.4
Övergången till
ett nylt system förefterlevandeslöd rn. m. 312
1.5
Inverkan på
tjänstepensioneringen m.m......... ... 319
2 Arbetsskadeförsäkringens
efterlevandeskydd ....... 321
3 . Hustrufillägget
........................................................ .322
4
Barntillågget ............................................................ ... 325
5
Inverkan av
undantagandet på pensionstillskott till änka 326