Prop. 1983/84:8

Regeringens proposition

1983/84:8

om
ett nationellt mikroelektronikprogram;

beslutad
den 20 oktober 1983.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som upptagits i bifogade utdrag av regeringsprolokoll.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

THAGE G PETERSON

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1
propositionen framläggs riktlinjer för ett femårigt nationellt mikroelektronikprogram,
NMP. Programmet syftar till att stärka Sveriges förmåga att konstruera och
tillverka mikroelektronikkomponenter. För genomförande av programmets första
del föreslås 44 milj. kr. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1983/84.

1 Riksdagen 1983184. 1 samt. Nr 8

Prop.
1983/84:8

Prop. 1983/84:8 2

Utdrag

PROTOKOLL

Vid
regeringssamanträde

1983-10-20

Närvarande:
statsminister Palme, ordförande, och statsråden I.Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Rainer, Boström,
Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R.Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg

Föredragande:
statsrådet Peterson

Proposition
om ett nationellt mikroelektronikprogram

1
Inledning

Styrelsen
för teknisk utveckling (STU) har efter samråd med flera andra myndigheter och
företag utarbetat ett förslag till ett nationellt mikroelektronikprogram för
en sammanhållen satsning inom mikroelektroniken. Förslaget har våren 1983
överlämnats till regeringen.

Efter
remiss har yttranden över förslaget avgetts av överbefälhavaren, försvarets
materielverk, försvarets forskningsanstalt, överstyrelsen för ekonomiskt
försvar, televerket, skolöverstyrelsen, universitets- och högskoleämbetet
efter hörande av universiteten i Göteborg, Umeå och Stockholm, Chalmers
tekniska högskola, högskolan i Luleå, Linköpings tekniska högskola, tekniska
högskolan i Lund, tekniska högskolan i Stockholm och Uppsala universitets matematisk-naturvetenskapliga
fakultet samt vidare av forskningsrådsnämnden, naturvetenskapliga forskningsrådet,
arbetarskyddsfonden, statens industriverk, statens delegation för rymdverksamhet.
Ingenjörsvetenskapsakademien, Fonden för industriellt utvecklingsarbete.
Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling, data- och elektronikkommittén,
statskontoret, datadelegationen, AB Bofors, ASEA AB, ASEA-HAFO AB,
Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige, Philips
elektronikindustrier AB, RIFA AB, Saab-Scania AB, Stiftelsen Institutet för
mikrovågsteknik vid tekniska högskolan i Stockholm, Svensk
Elektronikindustriförening, Sveriges Civilingenjörsförbund,
Telefonaktiebolaget LM Ericsson, Tjänstemännens centralorganisation.

Till
protokollet i detta ärende bör fogas förslaget från STU till ett nationellt
mikroelektronikprogram som bilaga I, en sammanställning över

Prop.
1983/84:8 3

remissyttranden som bilaga 2 och en inom
industridepartementet utarbetad redogörelse för insatser inom
informationsteknologiområdet i andra länder som bilaga 3.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Informationsteknologins byggstenar

Väl fungerande informationssystem utgör viktiga byggstenar
i dagens samhälle. Datorer spelar därvid en allt större roll genom att de ofta
ges en central roll i de olika systemen. Så t.ex. används i bankkontoren dataterminaler
som medger att information mycket snabbt kan inhämtas från centrala
dataregister. Telefonväxlarna byts efterhand ut mot nya, som är styrda med
hjälp av datorer. Järnvägstågen styrs med datoriserade ställverk. Optisk
kommunikationsteknik möjliggör billigare och bättre telekommunikationssystem,
osv.

Användningen av datorer kommer enligt de flesta prognoser
att öka starkt under hela 1980-talet. Den ökade användningen av datorer innebär
också att Sverige blir alltmer beroende av importerade produkter eftersom den
övervägande delen av antingen datorerna eller av de i datorerna ingående
komponenterna köps från Amerikas Förenta Stater och Japan. • 1 industrin
används datorer dels för att styra produktionen, dels för administration och
dels ofta som delsystem i de produkter som tillverkas. Den svenska data- och
elektronikindustrin har under de senaste åren visat sig vara en av de mest
expansiva och lönsamma branscherna i landet. Några större svenska företag
ligger i detta hänseende långt framme internationellt sett. Många mindre
företag har etablerats och visar en stark expansion kombinerad med en hög innovationstakt.
Utvecklingen inom data- och elektronikindustrin styrs till stor del av
utvecklingen på komponentområdet. Prestanda förde s.k. integrerade kretsarna
förbättras, samtidigt som priserna sjunker. Nya kretsar med unika egenskaper
finner snabbt vägen från laboratorier till iärdiga produkter.

Den vidsträckta betydelsen av datorer har för
samhällsutvecklingen medfört att statsmakterna i många länder visat
informationsteknologiområdet ett mycket stort intresse. Det är emellertid inte
tillräckligt att informationssystemen är väl utbyggda, utan det är också
nödvändigt att dessa system kan underhållas, även i tider då landets
möjligheter till import av viktiga elektronikkomponenter begränsas.

Ett sätt att säkerställa tillgången på strategiska
elektronikkomponenter är genom beredskapslagring, ett annat är att stödja en
inhemsk tillverkning av komponenter. Sådant stöd kan inriktas på dels den
komponenttillverkning som är avgörande för viktigare systems egenskaper och
funktioner och dels den komponenltillverkning som har utsikt att bli lönsam.

Många länder har samlade program för hela eller delar av
informations-

Prop.
1983/84:8 4

teknologiområdet. Det främsta intresset har under lång tid
legat inom mikroelektronikområdet, men börjar nu genom mer omfattande program
att utvecklas mot hela informationsteknologiindustrin. En jämförelse mellan de
olika ländernas program låter sig inte göras på ett enkelt sätt eftersom
stödformer och inriktning varierar. Dessutom är många uppgifter oåtkomliga på
grund av att de utgör industri- och försvarshemligheter. Vid en jämförelse
mellan olika länders program skall man också beakta att det innebär stora
kostnader att starta ett program. Detta gäller oavsett landets storlek ty stora
investeringar måste göras i dyrbar utrustning.

Av bilaga 3 framgår de mycket stora belopp som satsas inom
detta område.

STU har utarbetat ett förslag lill ett svenskt nationellt
mikroelektronikprogram där mikroelektroniken sätts in i ett större sammanhang,
ett infor-mationsteknologiprogram. 1 detta utgör mikroelektronikprogrammet det
första av tre byggblock. Detta block syftar till att ta fram de byggstenar
(mikroelektronikkretsar) som morgondagens system skall byggas med. 1 det andra
blocket skisseras ett systemvetenskapligt program. Detta innefattar utveckling
av systemtekniska baskunskaper och stöd till olika informationssystem inom
skilda områden. Ett område är kommunikationer (post,telefon,m.m.). Ett annat
område är styr- och kontrollsystem inom industrin. Det tredje blocket
innefattar studier av datorernas påverkan på människor, arbetsliv och samhälle.

I förslaget från STU ges följande tekniska beskrivning av
de tre blocken:

1.
Utveckling av
komponentteknologi, baskunskaper , nya teknologier samt industriell
produktionsförmåga (nationellt mikroelektronikprogram).

2.
Utveckling av
systemteknologi, maskin- och programvara för data-, kommunikations- och reglersystem
i vid mening samt genomförande av systemprov.

3.
Forskning inom
och samverkan med humanvetenskaperna, dels med syfte att stötta och
vidareutveckla informationsteknologin, dels med syfte att uppmärksamma och
bättre förstå informationsteknologins inverkan på människor och samhälle.

Prop. 1983/84:8

Informationsteknologins byggstenar Komponentteknologi
System

Relationer

Nationellt mikroelektronikprogram

Syftar till att genom fyra delprogram stärka Sveriges
förmåga att konstruera och tillverka elektronikkomponenter.

1. Utbildning

2. Grundforskning

3. Målinriktad forskning

4. Industriell utveckling

(8 teknikupphandlingsprojekt)

Informatikens grundtekniker

Relationer mellan människa, maskin och samhälle

Språkvetenskaper

Biovetenskaper

Psykologi

Arbetsvetenskaper

Sociologi

Teknikutvärdering

Organisalion

Datorsystem

Mjukvaruutveckiing

Kommunikationsteknik

Mät/styr/reglerteknik

Bildbehandling

etc.

Vid
remissbehandlingen av STU:s förslag till ett nationellt mikroelektronikprogram
har många av remissinstanserna även yttrat sig över STUts skiss till ett
informationsteknologiprogram. Flera av remissinstanserna, bl.a. data- och
elektronikkommittén, datadelegationen, statens industriverk och statskontoret,
har ansett att ett informationsteknologiprogram är minst Hka viktigt som ett
mikroelektronikprogram. Svensk Elektronikindustriförening anser det betänkligt
om resurser enbart satsas inom kom-ponentteknologiområdet.

I
Sverige har informationsteknologiområdet uppmärksammats i flera olika
utredningar. Av betydelse i detta sammanhang är de som data- och elektronikkommittén
(I 1978:04) och dataeffeklutredningen (A 1978:05) har redovisat. Dessa
kommittéers uppgifter har varit att utreda datoriseringens effekter på
näringsliv och arbetsliv.

Jag
vill här också erinra om att forskningsrådsnämnden (FRN), på regeringens
uppdrag, lagt fram förslag rörande forskning om datateknikens användning (FRN
1982:16). Förslaget har ett nära samband med STUis skiss till ett
informationsteknologiprogram. Remissbehandlingen av FRN:s förslag är nyligen
avslutad. Förslaget bereds f.n. inom regeringskansliet.

För
egen del vill jag framhålla att det är viktigt för framtiden att vi klarlägger
hur datoriseringen kommer att påverka individer och samhälle och hur de
framtida systemen kan se ut. Vi har av tradition ett gott systemkunnande i vårt
land, framför allt inom kommunikations- och styrsystem. Det är därför
väsentligt att systemindustrin tillförs kompetenta personer och nya
forskningsresultat. Jag vill i detta sammanhang peka på vikten av att
rekryteringsunderlaget till de kvalificerade datayrkena breddas. Hänsyn bör
tas till att kvinnor här utgör en outnyttjad resurs. 11 Riksdagen 1983/84. I
saml. Nr 8

Prop. 1983/84:8 6

Utvecklingen
inom datatekniken styrs, som jag tidigare nämnt, i hög grad av utvecklingen av
nya elektronikkretsar. En viktig förutsättning för ett
informationsteknologiprogram är därför att det inom landet finns kunskap om
konstruktion och framställning av mikroelektronikkretsar. Därför är det
naturligt att bryta ut mikroelektronikprogrammet. Delta kan enligt STU
formuleras och påböijas oberoende av de övriga två blocken. Jag delar denna
åsikt och stärks i denna åsikt av utvecklingen i omvärlden. I t.ex. Japan har
man sedan länge genomfört satsningar med statliga medel på
mikroelektronikområdet och först på senare tid har satsningarna vänts mot
övriga delar av informationsteknologin.

Jag
finner det dock värdefullt om pågående och planerade aktiviteter och resurser
inom informationsteknologiområdet kan samlas till ett enhetligt och väl avvägt
program, som utarbetas gemensamt av berörda organ. En utgångspunkt för detta
arbete bör vara att erforderliga resurser för programmets genomförande
planeras inom befintliga kostnadsramar.

2.2
Komponentteknologins utveckling

Elektronik
ingår i en ständigt ökande andel av de svenska industriprodukterna.
Utvecklingen på elektronikområdet får därför påtaglig betydelse för en allt
större del av den svenska industrin. Orsakerna till den ökande andelen är att
de nya elektroniska byggelement som utvecklas ofta medger billigare och mer
användbara lösningar än de som tidigare kunde åstadkommas med mekaniska eller elektromekaniska
utföranden. De kan också möjliggöra helt nya produkter, som med tidigare teknik
skulle blivit orimligt stora, dyra eller ohanterliga. En ständig ström av nya
elektronikkomponenter bidrar till att skynda på den beskrivna utvecklingen.

Med
mikroelektronik avses metoder för att minska de elektroniska komponenterna
till omfånget. Den mest framträdande av dessa metoder är den för framställning
av s.k. integrerade kretsar. I de integrerade kretsarna har ett stort antal
elektroniska komponenter förts samman på en enda s.k. halvledarbricka (chip).
Denna bricka sätts sedan in i en enda elektronik-krets, en integrerad krets. I
det följande avses med mikroelektronik integrerade kretsar.

I
Sverige finns f.n. tvä större tillverkare av integrerade kretsar (IC-kret-sar),
AB RIFA och ASEA-HAFO AB. AB RIFA är Nordens största tillverkare av IC-kretsar.
ASEA-HAFO AB ökar f.n. kraftigt sina insatser inom detta område. Trots detta är
vår försörjningsgrad mycket låg då det gäller integrerade kretsar. I statens
industriverks rapport (SIND 1981:5) "Elektronikindustrin i Sverige. Del 7.
Utvecklingsmöjligheter och utvecklingskrav till 1990" framgår att av de
kretsar som används i Sverige kommer endast 13% från inhemsk produktion (år
1978). I denna rapport sägs vidare att användningen av integrerade kretsar år
1970 var 3% av den

Prop. 1983/84:8 7

användning
som kan uppskattas till år 1990 och att användningen år 1980 kan uppskattas
till en femtedel av 1990 års användning. Av de produkter som år 1990 beräknas
att saluföras med någon form av elektronikinnehåll hade år 1980 endast en
fjärdedel ett elektronikinnehåll.

Inom
kretsteknologin skiljer man bl.a. på standardkretsar och kundan-passade kretsar
(custom design). Med standardkretsar avses kretsar som har egenskaper som
passar för många skilda ändamål och kunder. Genom att kretsarna ges mycket
allmänna egenskaper får de den nackdelen att de blir förhållandevis stora. Den
"normale" användaren använder endast en liten del av kretsens alla
egenskaper. Med användare avses här den sy-stemtillverkande industrin, som
vanligtvis köper de i systemen ingående kretsarna från en komponenttillverkare.
En annan nackdel är att systemtillverkarens konkurrenter med rimlig insats kan
kopiera elektronikkonstruktionen. Fördelen med denna typ av kretsar är att de
kan tillverkas i stora serier och därigenom säljas till låga priser. Med kundanpassade
kretsar avses elektronikkomponenter som endast innehåller det som en viss
systemtillverkare önskar och kan därigenom göras mindre till omfånget. När det
gäller t.ex. de framtida telefonsystemen är detta av avgörande betydelse,
speciellt när det gäller rörliga telefonsystem. Även för militära tillämpningar
har detta självklart en stor betydelse. Vanligtvis blir serielängderna kortare
och priset därigenom högre.En annan typ av kretsar utgör de s.k.
specialkomponenterna. Dessa kretsar är avsedda för vissa speciella funktioner,
t.ex.mätning av temperatur eller för att inom opto-elektroniken omvandla ljus
till elektriska impulser .

Standardkretsarna
är f.n. de mest använda. De största tillverkarna av dessa finns i Amerikas
Förenta Stater och Japan. Möjligheten för användarna att påverka
kretsutformning och kretsegenskaper är emellertid mycket begränsad. Endast de
allra största användarna kan få kretsar som är utformade för deras behov. Ett
flertal data- och elektronikföretag har därför också köpt in sig i komponenttillverkande
företag.

Vid
arbete med kundanpassade kretsar finns det flera typer av teknik att tillgå. En
teknik innebär att lönsamhet kan uppnås redan vid relativt korta serier (några
tusental kretsar) s.k. förarbetade kretsar (semi custom design). Tekniken
möjliggör också för kunderna att själva, via en dataterminal, konstruera
kretsarna. Produktionen av kretsarna sker sedan centralt. Även den mindre
elektronikindustrin ges härmed möjligheter att skapa unika system- och
apparatlösningar.

Det
pågår f.n. en utveckling från standardkretsar mot kretsar som är kundanpassade.
Skälet härtill är att genom teknikens utveckling sjunker kostnaderna för kundanpassade
kretsar. Fördelarna för systemtillverkaren blir därigenom flerfaldiga:

-
systemtillverkaren kan gömma unika konstruktionsdetaljer inuti kretsarna.

Prop.
1983/84:8 8

-
systemtillverkaren
svarar för en större del av förädlingen i systemet, vilket innnebär att
vinstmarginalerna kan ökas.

-
systemlösningen
kräver färre antal komponenter, vilket i sin tur ger billigare produkter av
mindre storlek.

Genom att elektroniken används inom allt fler områden där
elektronik tidigare inte använts, får också specialkomponenter en ökad
betydelse. Detta beror på att olika typer av storheter måste omvandlas till
elektriska storheter, t.ex. då en temperatur i en elektronisk termometer
omvandlas till en elektrisk signal.

Mot bakgrund av min redogörelse i det föregående
konstaterar jag att generationsskiftet — från standardkretsar till kundanpassade
kretsar - ger Sverige, liksom övriga Europa, en möjlighet att knappa in på det
försprång som Amerikas Förenta Stater och Japan har. Kraftfulla insatser
erfordras emellertid av såväl staten som svensk industri för att de nya
möjligheterna skall kunna tas till vara.

Utbildning och forskning måste ytterligare samordnas med
industrins förväntade behov av kompetenta elektronikkonstruktörer och
kvalificerade forskare. Forskning och utveckling bör stimuleras så att en
inhemsk förmåga att konstruera och producera komponenter i ökande omfattning
säkerställs. För att detta skall uppnås krävs ett sammanhållet program inom
mikroelektroniken, där befintliga resurser ges nödvändig förstärkning och
forskningen vid högskolor och universitet i möjligaste mån samordnas med
industrins produktutveckling.

2.3 Förslag från STU till ett nationellt
mikroelektronikprogram

STU:s förslag till ett nationellt mikroelektronikprogram NMP,
syftar till att förbättra Sveriges självförsörjning av strategiska komponenter
och att möta industrins förväntade behov av att kunna konstruera och framställa
mikroelektronikkretsar inför andra hälften av 1980-talet och 1990-talet.

Programmet är uppdelat i fyra delområden: I) Utbildning, 2) Grundforskning, 3)
Målinriktad forskning och 4) Industriell utveckling.

De statliga kostnaderna för programmet utöver de medel som
satsas redan i dag föreslås bli (i milj. kr.):

Delprogram

1983/84

84/85

85/86

86/87

87/88

Totalt

Utbildning

4

7

6

3

0

20

Grundforsk-

nmg

5

16

12

7

5

45

M å linriktad

forskning

8

10

13

16

18

65

Industriell

utveckling/

teknikupphandling

25

50

45

30

15

165

Totalt

42

83

76

56

38

295

Prop.
1983/84:8 9

För att få en uppfattning om programmets totala
omfattning, skall till dessa 295 milj.kr läggas de medel som redan i dag satsas
på mikroelektroniken via STU och naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR). STU:s
ramprogram för elektronik och elektrooptisk komponentteknologi kommer enligt
tidigare planer att omsätta 244 milj. kr. för femårsperioden 1983/84 till
1987/88. För innevarande budgetår satsas 40 milj. kr. Dessutom har
naturvetenskapliga forskningsrådet redan inplanerat 10 milj.kr för femårsperioden
för utrustning i anslutning till grundforskningsprogrammet. För det
industriella utvecklingsprogrammet förutsätts berörda industriföretag satsa
lika stora belopp som staten dvs. 165 milj. kr.

Det föreslagna programmet ligger enligt STU sannolikt vid
övre gränsen för vad Sverige klarar av med hänsyn till att tillgången på
kompetent personal är begränsad.

Delprogram I. Utbildning

En förutsättning för att ett mikroeletronikprogram skall
kunna genomföras är att tillgången på kompetenta konstruktörer kunniga inom
konstruktion av mikroelektronikkretsar säkerställs. I den
civilingenjörsutbildning, som i dag bedrivs vid de tekniska högskolorna, ingår
viss utbildning i konstruktion av kretsar. Antalet nyutexaminerade
civilingenjörer är dock enligt STU otillräckligt. Vid universitets- och
högskoleämbetet (UHÄ) pågår f.n. en utredning om utbildning och forskning inom
mikroelektronikområdet.

I avvaktan på att denna utredning lägger fram sina förslag
kan vissa åtgärder vidtas för att förbättra kvalitén på utbildningen.
Utbildningen hämmas av att det inte går att få fram medel för att framställa
och utvärdera de kretsar som eleverna konstruerar. Vidare råder brist på
utrustning, varför det krävs investeringar i sådan utrustning som är nödvändig
för utbildningen.

Skolöverstyrelsen (SÖ) har i sin anslagsframställning för
budgetåret 1984/85 meddelat att man startat en samlad översyn av behovet av
utbildningsinsatser inom dataområdet. En genomgång kommer att göras av
förutsättningarna för fortbildning och grundutbildning av lärare, tillgång till
datorutrustning och programvaror samt centralt utvecklingsarbete och forskning
inom området. SÖ kommer att redovisa sitt samlade program i
anslagsframställningen för budgetåret 1985/86.

Bland de elektronikkonstruktörer som är yrkesverksamma i
industrin behöver riktade fortbildningsinsatser göras. Fortbildning av lärare
och konstruktörer kan göras vid de tekniska högskolorna och vid Stiftelsen
Institutet för Företagsutveckling, SIFU.

STU har uppskattat kostnaderna för dessa riktade insatser
inom högskola, gymnasieskola och till fortbildning av yrkesverksamma
elektronikkonstruktörer för en femårsperiod till ca 20 milj. kr.

Prop.
1983/84:8 10

Delprogram 2. Grundforskning

En arbetsgrupp, tillsatt av NFR har utarbetat en rapport
"Upprustning av svensk halvledarforskning" (Rapport från
arbetsgruppen för nationell halvledarforskning : 1983-01-19). Uppgiften för
arbetsgruppen har varit att klarlägga de villkor som måste vara uppfyllda för
att en sammanhållen satsning på ett nationellt halvledarlaboratorium skall
kunna förverkligas.

Arbetsgruppen har gjort en inventering av tillgängliga
resurser, både vad gäller forskare och utrustning. Det har därvid konstaterats
att den svenska grundforskningen inom halvledarområdet har den önskvärda internationella
standarden endast inom ett begränsat fält. Den utrustning som används i dag är
i många fall underdimensionerad och delvis föråldrad.

Arbetsgruppens förslag, vilket stöds av forskningsrådet,
innebär att den svenska grundforskningen inom halvledarområdet koncentreras
till tre områden där vi redan i dag på vissa punkter har en framträdande
position internationellt sett. Genom att samla resurserna kring dessa områden
vill gruppen skapa en mycket hög kompetensnivå omkring dessa spjutspetsområden.
Gruppen finner det dock inte lämpligt att samla resurserna till ett gemensamt halvledarlaboratorium
utan föreslår att satsningen får namnet nationell halvledarforskning och att
resurserna sprids på ett mindre antal institutioner som i dag bedriver
forskning inom halvledarområdet. Utöver de resurser i form av driftsmedel för
forskningsprojekt som forskningsrådet kan komma att fördela till detta
forskningsområde anser arbetsgruppen att den av rådet planerade resursnivån
för utrustning, 10 milj. kr. under den kommande femårsperioden, bör höjas till
25—30 milj. kr. och att så stor del som möjligt därav bör förläggas till
femårsperiodens början. Detta förslag stöds av STU.

STU har i förslaget till ett nationellt
mikroelektronikprogram fört fram arbetsgruppens förslag och låter det utgöra
delprogram 2. Grundforskning. STU anger att de beräknade kostnaderna för
tjänster, drift och avskrivningar kan beräknas till 25 milj. kr. utöver
kostnaderna för utrustningen.

Totalt innebär detta alltså en kostnad på 55 milj.kr, dvs.
45 milj. kr. utöver de 10 milj. kr. som NFR redan har planerat in, för att
under en femårsperiod bygga upp en nationell halvledarforskning.

Delprogram 3. Målinriktad forskning

Målinriktad forskning skiljer sig från grundforskning
genom att den förstnämnda bedrivs med vissa tillämpningar i sikte. Den
målinriktade forskningen kan, mot bakgrund av teknikutvecklingen i omvärlden ,
ofta ha karaktären av kompetensuppbyggnad på för svensk forskning och svensk
industri nya teknikområden. Ett delprogram för målinriktad forskning inom det
nationella mikroelektronikprogrammet bör dels sikta till att uppfylla
industrins långsiktiga behov av teknisk kompetens, dels ge grunden för nya
produkter och nya tillämpningar inom mikroelektroniken.

STU startade budgetåret 1979/80 ramprogrammet Elektronisk
och elek-

Prop.
1983/84:8 11

trooptisk
komponentteknologi. Programmet var treårigt och avslutades i och med utgången
av budgetåret 1981/82. Programmet föriängdes sedan med tre år och det kommer
att avslutas budgetåret 1984/85. Programmets huvudsyfte har varit att bygga upp
kunnandet inom eftersatta områden, som bedöms vara centrala för svensk
elektronikindustri under 1980-talet. De områden som av STU har ansetts
viktigast har varit framställning av integrerade kretsar och utveckling av nya
komponenttyper.

STU
anser att de 40 milj. kr per år som f.n. satsas på ramprogrammet är
otillräckliga och att det krävs ytterligare 65 milj. kr. för den kommande femårsperioden.
De områden som STU vill utöka sina insatser inom är framför allt utveckling av
konstruktions- och framställningsteknik av integrerade kretsar men även
sensorer (givare), optoelektronik och galliu-marsenidteknik.

Delprogram
4. Industriell utveckling

Delprogrammet
Industriell utveckling syftar till att genom teknikupphandling inom svensk
elektronikindustri bygga upp den konstruktions- och produktionsförmåga som
anses nödvändig för den svenska elektronikindustrin under andra hälften av
1980-talet.

Med
teknikupphandling avses ett förlopp där utveckling ingår som en nödvändig del
när en vara, tjänst eller ett system upphandlas. Det tekniska utvecklingsarbetet,
som ingår i förloppet, kan vara omfattande och gälla tillämpning av avancerad
teknik.

Upphandling
av konstruktions- och framställningsteknik genom teknikupphandling med ett
relativt stort inslag av statliga insatser bedöms av STU som nödvändig bl.a. på
grund av:

1)
att många av den svenska
industrins konkurrenter i andra länder erhåller stöd i olika former från olika
statliga organ i respektive land.

2)
att den snabba utvecklingen i
omvärlden gör att nödvändiga investeringar i kunskapsutveckling och
produktionsförmåga på kort eller medellång sikt i många fall är
företagsekonomiskt orealistiska, men nationalekonomiskt nödvändiga,

3)
att ett kärvare
handelspolitiskt läge i världen kan motivera tidigare anskaffning av kritisk
utrustning.

Det
har, enligt STU, konstaterats att trots att svensk halvledarindustri f.n. är
lönsam och expansiv, så svarar dess produktionsinriktning och konstruktionskapacitet
inte i tillräcklig utsträckning mot systemtillverkarnas behov.

STU
har tillsammans med försvarets materielverk (FMV) låtit genomföra en
inventering av försvarets, svensk systemindustris och halvledarin-dustris
bedömda behov inför andra hälften av 1980-talet. Ur denna inventering och
andra bedömningar har preliminärt åtta delprojekt ansetts som lämpliga för
teknikupphandling. Finansieringen föreslås vara delad mellan staten och de
berörda företagen.

Prop. 1983/84:8 12

De åtta projekten kan delas upp i fyra grupper. Den första
gruppen avser projekt som har lill uppgift att ge beställande industrier
tillgång till färdiga kretsar inom kort tid efter beställningen av kretsarna.
Planerad kostnad är 62 milj. kr. Den andra gruppen innefattar projekt för framtagning
av automatiserade system för snabb och säker konstruktion och kontroll av
mikroelektronikkretsar. Kostnaden för projekten i denna grupp beräknas •till 50
milj. kr. I den tredje gruppen finns projekt vars syfte är att utveckla produktionsteknik
för kretsar med egenskaper som möjliggör att de elektroniska signalerna kan
behandlas snabbare inuti kretsarna. Projekten i den tredje gruppen
kostnadsberäknas till 178 milj. kr. Den fjärde och sista gruppen innehåller
projekt som syftar till uppbyggnad av produktionskunnande av s.k. galliumarsenidkretsar.
Till dessa kretsar återkommer jag senare. Beräknad kostnad för denna grupp är
40 milj. kr.

De projekt, som föreslås bli föremål för
teknikupphandling, är enligt STU av den storlek att enskilda företag inte kan
klara kombinationen risktagande och höga utvecklingskostnader.

2.4 Riktlinjer för ett nationellt mikroelektronikprogram

Innan jag går närmare in pä STU:s förslag vill jag nämna
att mikroelektroniken och halvledarindustrin har behandlats i flera
utredningar och propositioner under 1970- och 1980-talen.

1 näringspolitiska delegationens betänkande (Ds Ju 1979:1)
"Vägar till ökad välfärd" prioriterades mikroelektroniken som ett
angeläget projekt för statlig satsning.

Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, behandlade i sin
rapport (meddelande nr. 223, Stockholm 1979) Kunskap och konkurrenskraft bl.
a. elektronik, kommunikationsteknik och informationsbehandling. IVA konstaterade
att mikroelektroniken är det område som utvecklas snabbast. Här borde riktade
insatser göras, särskilt vad avser konstruktion av hela mikroelektronikbaserade
system. Genom den snabba utvecklingen skulle kretsarna komma att innehålla allt
fler funktioner samtidigt som priset för kretsarna sjönk. Det föreföll dock,
enligt IVA, inte vara möjligt för Sverige att göra en så stor satsning på
utveckling av massproducerade standardkretsar att en tillverkning skulle bli
konkurrenskraftig. Vissa typer av specialkretsar, däribland kundanpassade
kretsar, syntes dock kunna bli ett lämpligt område för svensk
elektronikindustri.

1 sju rapporter från statens industriverk om
elektronikindustrin i Sverige (SIND 1979:6, 1980:20, 1981:1, 6, 1982:1, 5 och
11) har redogörelser lämnats för den svenska elektronikindustrins nuläge och
utvecklingsmöjligheter. En av de centrala utgångspunkterna för denna utredning
var att försöka förutsäga hur elektronikindustrin i Sverige kommer att se ut år
1990. Jag har tidigare redogjort för omfattningen av den i dessa rapporter beräknade
ökningen i antalet användningsområden. I rapporterna görs

Prop. 1983/84:8 13

också
en beräkning i ekonomiska termer. Svensk elektronikindustri uppskattades år
1970 ha ett tillverkningsvärde på 6 miljarder kronor. Motsvarande siffra var år
1980 13 miljarder kr. Fram till år 1990 finns det möjlighet för en tillväxt upp
till 30-40 miljarder kr. Jämfört med en ganska snäv spridning vad beträlTar
tillämpningsområdet under 1970-talet kommer 1980-talet att kännetecknas av en
mycket bred spridning av elektroniken. Denna utveckling har drastiskt förändrat
den svenska högteknologiindustrins utlandsberoende. År 1970 importerades
elektronikkomponenter till ett värde av ca 40 milj. kr. År 1980 låg importen på
600 milj. kr. och år 1990 kan importen av elektroniska komponenter komma att
ökas till 4 miljarder kr. 1 slutrapporten dras slutsatsen att trots att det är
mycket svårt (troligen omöjligt) för Sverige att uppnå ett totalt oberoende av
importerade elektronikkomponenter, så finns det stor anledning för Sverige att
satsa på mikroelektronikområdet.

Sårbarhetskommittén
konstaterar i betänkandet: (SoU 1979:93) ADB och samhällets sårbarhet att
behovet av komponenter, reservdelar och service från utlandet gör vårt land
beroende av att det internationella handelsutbytet flyter utan allvarligare
störningar. Om störningar uppstår är det enligt kommittén troligt att
datordrift i nuvarande omfattning är möjlig endast under en kortare tid. Det
finns skäl anta att utlandsberoendet kommer att öka.

I
samband med riksdagsbehandlingen av prop. 1981/82:123 samordnad datapolitik har
riksdagen som sin mening gett regeringen till känna att den finner det
angeläget att ett beslutsunderlag utarbetas för åtgärder som syftar till ett
godtagbart nationellt fysiskt och teknologiskt oberoende på halvledarområdet
(NU 1981/82:49, rskr 379).

Enligt
av riksdagen godkända riktlinjer för försvarsindustripolitiken (prop.
1981/82:102, FöU 18,rskr 374) gäller bl.a. att det mot bakgrund av behovet av
modernisering av telekrigföring är av stor vikt att svensk elektronikindustri
har kompetens och är konkurrenskraftig på försvarsområdet. Svensk
elektronikindustri bör därför prioriteras, framför allt när det gäller
anskaffningen av system- och mjukvara till försvaret. Tillverkningen av vissa
väsentliga komponenter bör också uppmärksammas.

På
nordiskt plan har en arbetsgrupp, som tillsattes av Nordiska ministerrådet,
gått igenom utredningar och åtgärder i de nordiska länderna. Gruppen har lagt
fram en serie förslag till åtgärder på nordiskt plan sett i ljuset av
datateknologins förväntade verkningar på andra samhällsbehov i Norden
("Datateknologi i Norden" NU 1981:9 och NU 1982:7).

Det
är bl. a. mot bakgrund av det nu redovisade utredningsmaterialet och riksdagens
ställningstaganden som STU:s förslag utarbetats. Den framtida svenska industrin
kommer att i allt högre grad vara beroende av elektroniken. Produktionen läggs
gradvis om så att en större och större del blir beroende av datoriserade
styrsystem. Tillgången på elektronikkomponenter blir då av avgörande betydelse
för att få så liten produk- n Riksdagen 1983/84. I samt. Nr 8

Prop. 1983/84:8 14

tionsstörning
som möjligt då någon komponent i systemet går sönder. De produkter som
produceras kommer också att innehålla elektronikkomponenter i allt högre grad.
Även här är naturligtvis tillgången på specialtillverkade
elektronikkomponenter av avgörande betydelse.

Möjhgheterna
till innovationer inom det starkt framväxande mikroelektronikområdet ökar.
Innovationerna skapar förutsättningar för ny expanderande industri.
Framgångarna för ASEA:s högspända likströmsöverföring och loktillverkning
baseras bl.a. på halvledar- och elektrooptiska komponenter.

Den intemationella
utvecklingen inom data- och elektronikområdet innebär att Sverige, med ett
bibehållande av nuvarande insatser, kommer att sacka efter i den industriella
kapplöpningen. Enligt bUaga 3 framgår att alla större länder har, eller kommer
att påbörja, program inom informationsteknologiområdet. Avsevärda resurser tas
i anspråk. Genom statliga medel lämnas härigenom på olika sätt stöd till den
inhemska industrin. Jag anser det därför mycket viktigt att även den svenska
industrin ges stöd på detta område.

Det
är inte helt självklart att möjligheten till obehindrad import av integrerade
kretsar står öppen i framtiden. Jag har med oro noterat att det finns tendenser
till att man i andra länder vill begränsa exporten av strategiska komponenter.
Om dessa tendenser förstärks kan de få allvarliga följder för Sveriges del. En
hög nivå på svensk forskning och teknisk utveckling utgör också en
förutsättning för nödvändigt internationellt utbyte av teknik och kunskaper.
Det nationella mikroelektronikprogrammet kommer att öka tillgången på
ingenjörer och forskare med de rätta kunskaperna och dessa personer utgör den
främsta förutsättningen för en industriell expansion på området.

Utgångsläget
för en större satsning på mikroelektronikområdet i vårt land - om hänsyn tas
till de samlade resurserna i olika avseenden - är hoppingivande.
Systemkunnandet, dvs. förmågan att utveckla tekniskt avancerade produktidéer
till rationella systemlösningar, är av hög klass. Detta visas av de exportframgångar
som har uppnåtts inom t.ex. telekommunikationsområdet. Detta systemkunnade är
en förutsättning både för att konstruera nya mikroelektronikkretsar och för att
kunna använda dessa kretsar i nya systemlösningar. Min bedömning är därför att
svensk systemteknisk industri har goda möjligheter att även fortsättningsvis
hävda sig internationellt om goda kunskaper och god förmåga inom konstruktion
och framställning av komponenter uppnås inte bara bland de stora företagen utan
också även hos de mindre och medelstora företagen.

Remissbehandlingen
av STU:s förslag till ett mikroelektronikprogram har givit ett enligt min åsikt
klart besked. Insatser för att främja mikroelektronikens utveckling är
välmotiverade och bör sättas igång utan dröjsmål. Motiven till ett sådant
program sett ur totalförsvarets synvinkel framhålls av många. Alla berörda
industriföretag lämnar sitt fulla stöd till en satsning

Prop. 1983/84:8 15

av
den föreslagna omfattningen och med i stort sett den inriktning som STU
föreslagit. Dock framhålls att utbildningsprogrammet borde ha getts ett större
utrymme. De fackliga centralorganisationerna är positiva. Så t.ex anser LO att utveckhngen
inom elektronikindustrin liksom elektronik-kunnandet är väsentlig såväl ur
näringspolitiska som kulturella och demokratiska synvinklar.
Arbetarskyddsfonden, som anser att programmet kan ge positiva effekter från
miljöskyddssynpunkt. Samordningen berörs av flera och där är meningarna något
delade. Somliga anser att STU skall stå för samordningsansvaret, andra anser
att en särskild delegation skall inrättas och några anser att behovet av
samordning är litet. De flesta menar dock att den framtida samordningen bör
tillmätas stor vikt. Till detta återkommer jag senare.

Vid
utarbetandet av förslaget har STU beaktat riksdagens tidigare uttalanden om
behovet av självförsörjning på elektronikkomponenter. Mikroelektronikprogrammet
är ett steg i rätt riktning. Jag delar dock ASEA:s, m.fl., uppfattning att det
inte inom överskådlig tid är möjligt att göra landet självförsörjande på
elektronikkomponenter. Det viktigaste är att vi i landet håller ett högt
kunnande och samlar våra insatser på de områden där komponenterna i fråga är kritiska
för olika systemfunktioner. Det är vidare viktigt att vi har goda möjligheter
att konkurrera internationellt med en lönsam inhemsk elektronikindustri. Ett av
de områden som jag därvid bedömer har goda utsikter är kundanpassade kretsar.
Ett annat viktigt område är specialkomponenter inom givartekniken och optoelektroniken.

Mot
bakgrund av det jag har redovisat i det föregående finner jag det angeläget att
mikroelektronikprogrammet kommer igång så fort som möjligt. Den planering som
har föregått förslaget till ett nationellt mikroelektronikprogram har lett
till att det finns förslag till åtgärder som kan vidtas omedelbart.
Utbildningen hämmas av att det inte finns tillräckligt med utrustning för att
ge en utbildning som är tillfyllest för industrins behov. Inom industrin finns
omedelbara behov av konstruktionsutrustning av elektronikkomponenter. Därför
finner jag det angeläget att riksdagen redan nu föreläggs förslag till ett
mikroelektronikprogram.

Jag
förordar att regeringen förelägger riksdagen/örs/og lill riktlinjer för ett
nationellt mikroelektronikprogram, som i enlighet med STU:s förslag bör vara femårigt
och uppdelat på de fyra delprogrammen 1. Utbildning, 2. Grundforskning, 3.
Målinriktad forskning och 4. Industriell utveckling, iag förordar också att
medel anslås till programmet redan under innevarande budgetår.

Jag
är dock inte beredd att nu ta ställning till närmare inriktning och omfattning
av ett sådant program för hela femårsperioden utan avser att återkomma till
detta våren 1984.

Jag
övergår nu till mina förslag för resp. delprogram

Prop.
1983/84:8 16

2.4.1
Delprogram I. Utbildning

Jag
har i denna fråga särskilt samrått med statsrådet 1. Carlsson och chefen för utbildningsdepartementet.

Jag
delar den uppfattning som framförs av många remissinstanser att delprogram 1.
Utbildning är en grundförutsättning för de övriga tre delprogrammen. Det
utredningsarbete som pågår inom UHÄ rörande utbildning inom mikroelektronikområdet
bör dock inte föregripas. Mina förslag i det följande riktas därför emot
temporära insatser för att utbildningen inom datorstödd konstruktion av
mikroelektronikkretsar skall kunna förbättras.

Såsom
STU har framhållit råder det brist på utrustning för mikroelektronikutbildningen
i högskolan. Ett annat problem är att man inte kan få full kostnadstäckning för
att bl.a. framställa de kretsar som eleverna konstruerar. Jag föreslår därför
att 5 milj. kr. anvisas till UHÄ för insatser på nyssnämnda områden. Beloppet
bör beräknas under ett nyuppfört anslag Särskilda utbildningsinsatser inom
mikroelektroniken under åttonde huvudtiteln för budgetåret 1983/84.

Jag
har tidigare nämnt att SÖ påbörjat en översyn av datautbildningen i ungdomsskolan.
F.n. finns ingen utbildning inom elektronikkretskonsiruk-tion inom
gymnasieskolan men initiativ har dock tagits inom SÖ för alt påbörja sådan
utbildning. Än sä länge befinner sig dock dessa initiativ på planeringsstadiet.
SÖ:s planering bör inte föregripas. Redan nu kan dock förutses att en
fortbildning av gymnasielärarna inom kretskonstruktion är nödvändig.

Även
inom industrin finns ett stort behov av fortbildning. Den kunskap som nu
yrkesverksamma elektronikkonstruktörer besitter åldras mycket fort och för
många är datorstödd kretskonstruktion helt nytt. Jag har därvid erfarit att
bl.a. Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling med kort varsel kan utöka
sin kursverksamhet på kretskonstruktionsområdet.

Att
konstruera kretsar (konstruktion i kisel) har hittills varit förbehållet de
största elektronikföretagen. Den nya tekniken medger emellertid att även de
mindre och medelstora företagen kan konstruera kretsar till rimliga kostnader.
Det är därför angeläget att denna kunskap sprids till dessa företag.

Jag
förordar därför att 2 milj. kr. anslås innevarande budgetår lill STU för att i
samråd med statens industriverk, SIND, medverka till dels en kunskapsspridning
av kretskonstruktion bland mindre och medelstora företag och dels till
fortbildning av gymnasielärare och yrkesverksamma konstruktörer. Medlen bör
anvisas över ett nyuppfört anslag Vidareutbildning och kunskapsspridning inom
mikroelektroniken under industridepartementets huvudtitel.

2.4.2
Delprogram 2. Grundforskning

Också
beträffande detta delprogram har jag särskilt samrått med statsrådet 1.
Carlsson och chefen för utbildningsdepartementet. Det är ett sedan

Prop.
1983/84:8 17

länge känt faktum att många högt kvalificerade svenska
forskare har erbjudits arbete utanför landets gränser. Många har även tackat
ja till dessa erbjudanden. En bidragande orsak lill detta är att forskarna har
erbjudits bättre möjligheter att bedriva sin forskning bl.a. i form av
modernare och mer kvalificerad utrustning. Jag finner del därför angeläget att
vi i Sverige försöker skapa en internationellt konkurrenskraftig
forskningsmiljö inom halvledarområdet. Det är då riktigt alt i enlighet med
naturvetenskapliga forskningsrådets intentioner koncentrera
forskningsinsatserna på ett antal spjutspetsområden där Sverige redan idag
ligger långt framme.

Genom det
förslag till nationell halvledarforskning, som jag har redovisat i det
föregående (avsnitt 2.2.2) har förutsättningarna för rådets planering förändrats.
Den av rådet planerade resursnivån av 10 milj. kr. för utrustning under en
femårsperiod bedömer jag därför som otillräcklig. Jag har för budgetåret
1983/84 beräknat ytteriigare 5 milj. kr. för att möjliggöra en igångsättning av
forskningsrådets satsning nationell halvledarforskning. Beloppet bör tillföras
ett nyuppfört anslag Nationell halvledarforskning under åttonde huvudtiteln
budgetåret 1983/84.

2.4.3 Delprogram 3. Målinriktad forskning

Delprogrammet grundforskning, som jag nyss nämnde, syftar
till att genom långsiktiga insatser säkerställa tillgången på internationellt
konkurrenskraftig forskning. Detta är nödvändigt för att svenska forskare även
i framtiden skall kunna ha ett öppet erfarenhetsutbyte över gränserna. Men det
finns ett behov även av ett mer målinriktat forskningsprogram.

Delprogrammet målinriktad forskning täcker STU:s insatser
på kom-ponentteknologiområdet. Området är sedan flera år prioriterat av STU.
Sammanlagd årlig omfattning av STU:s nuvarande insatser inom detta område är ca
40 milj. kr. Dessa medel används till insatser för att bygga upp kunskaper inom
nya tillverkningsprocesser samt inom de nya komponentteknologier som kan
väntas få ett avgörande inflytande på systemutvecklingen i framtiden, t.ex. optoelektroniska
komponenter och integrerade kretsar baserade på andra material än kisel som
t.ex galliumarsenid. Jag har också erfarit att området sensorer bör undersökas
noggrannare vad gäller marknaden i Sverige och utomlands. Möjligheterna bör
vara goda till en ökad export på detta område.

Jag vill i
detta sammanhang gärna informera om det projekt för framtagning av s.k. galliumarsenidkretsar
som har bedrivits vid AB RIFA. Galliumarsenid är ett nytt material för
elektriska komponenter. Det f.n. vanligaste materialet inom halvledarindustrin
är kisel. Det finns endast ett fatal institutioner i hela väriden som har
lyckats framställa galliumarsenidkretsar. På ca ett år har AB RIFA lyckats
lösa de tekniska problemen och kan nu framställa dessa kretsar. Detta projekt
startade som ett STU-finansierat projekt vid Mikrovågsinstitutet och har med
hjälp av RIFA på detta sätt kunnat ges en industriell tillämpning. Med hjälp av
galliumarse-

Prop.
1983/84:8 18

nidmaterial kan de elektriska signalerna inuti kretsarna
behandlas flera gånger snabbare än med kisel. De nya galliumarsenidkretsarna
innebär t.ex att information till och från satelliter kan överföras betydligt
snabbare i framtiden. Även den ökade användningen av fiberoptisk teknik för
telekommunikation, internt i företagen och i det allmänna telenätet, vidgar
tillämpningsområdet för ny komponentteknologi. En eventuell utbyggnad av ett kabel-TV-nät
i Sverige i takt med eller snabbare än vad som sker i andra länder skulle
påskynda en inhemsk teknisk utveckling av komponenter på detta område.

Jag finner det angeläget att STU:s insatser ökas och
förordar därför att ylteriigare 8 milj. kr. anvisas för detta område över
anslaget Styrelsen för teknisk utveckling: teknisk forskning och utveckling på
industridepartementets huvudtitel på tilläggsbudget I till statsbudgeten för
innevarande budgetår.

2.4.4 Delprogam4. Industriell utveckling

Beträffande detta program har jag särskilt samrått med
cheferna för försvars- och kommunikationsdepartementen.

Som jag tidigare nämnt existerar tendenser till att man i
andra länder vill begränsa exporten av strategiska komponenter. Av detta skäl
och av hänsyn till vår beredskap i händelse av krig och avspärrning är det önskvärt
att vår självförsöijandegrad ökar vad gäller kretsar och dessutom vad gäller
kunskap om och utrustning för konstruktion och framställning av kretsar. Jag
finner det synneriigen angeläget att genom statliga stödinsatser skynda på
utvecklingen mot ett bättre produktionstekniskt kunnande av
mikroelektronikkomponenter i industrin.

Det industriella utvecklingsprogrammet kan på ett
verkningsfullt sätt stimulera ansträngningarna till en internationellt
konkurrenskraftig komponentproduktion. STU:s förslag till industriellt
utvecklingsprogram innehåller beskrivning av åtta delprojekt som bedömts
angelägna. Det är emellertid enligt min mening viktigt att det industriella
utvecklingsprogrammets närmare inriktning inte låses i alltför hög grad redan
på detta stadium. Det måste finnas möjligheter till gradvisa förändringar i
programmet. Det viktigaste är att detta program på sikt säkerställer förmågan
att konstruera och framställa komponenter som är kritiska för viktigare systemfunktioner
och att industrin därigenom ges möjlighet till en expansion inom mikroelektronikområdet.

STU och flera av remissinstanserna framhåller att dessa
projekt är för stora för att ett enskilt företag med ett rimligt risktagande
skall kunna bära alla utvecklingskostnader. Jag delar denna uppfattning.

Ur genomförandesynpunkt anser jag att det kan vara
lämpligt att dela in de åtta delprojekten i dels resursskapande (projekt I, 2,
5, 6 och 8 enligt bilaga 1) och dels metoduppbyggande projekt (projekt 3, 4 och
7 enligt bilaga I). De resursskapande
projekten syftar till att skapa erforderlig

Prop.
1983/84:8 19

produktionsteknisk kompetens hos de större
komponenttillverkarna. Genom de metoduppbyggande projekten skapas erforderlig
konstruktionsteknisk kompetens hos en bredare krets av
elektronikkomponentanvändare bland industriföretagen.

Förstudien för ett av delprojekten. Kompilerande
konstruktionssystem, är nyligen avslutad. Medel bör därför anslås så att detta
projekt kan påbörjas. Ett kompilerande konstruktionssystem kan enklast
beskrivas som ett verktyg för kretskonstruktörer. Detta verktyg medger att konstruktören
utan ingående kunskaper om kiselteknologi kan konstruera kretsar. Liknande
förstudier har påbörjats även för en del av de andra projekten. För
fullföljande av dessa studier och för igångsättning av själva projekten bör
ytterligare medel beviljas.

Jag beräknar att 24 milj.kr skall täcka statens utgifter
för det första året och förordar att dessa medel anvisas via ett nytt anslag
Industriell utveckling inom mikroelektroniken på tilläggsbudget I till
statsbudgeten för budgetåret 1983/84 under tolfte huvudtiteln. Jag förutsätter
att berörda industriföretag bidrar med minst lika stort belopp.

1 förslaget från STU föreslås försvarets materielverk,
televerket och STU gemensamt svara för den statliga upphandlingen i
teknikupphandlingsprojekten. Frågan om organisation av de statliga och privata
intressenterna i det industriella utvecklingsprogrammet bereds f.n. med
berörda parter. Av hittillsvarande diskussioner har framkommit en del
svårigheter med att genomföra delprogrammet i form av teknisk upphandling i
gängse form. 1 den uppdelning som jag tidigare gjort mellan resursskapande och metodskapande
projekt uppvisar de resursskapande projekten ett upphandlingsmoment, som bör
medge teknikupphandling i en bredare bemärkelse. De återstående projekten - de
metoduppbyggande - bör lämpligt-vis genomföras enligt den modell som tillämpas
för kollektiv forskning. Det ankommer på regeringen att fastlägga formerna för
och styrningen av det industriella utvecklingsprogrammet.

2.4.5 Samordning

Slutligen vill jag med några ord beröra samordningen av
mikroelektronikprogrammet. Det är viktigt att insatserna inom resp. delprogram
samordnas. Det är lika viktigt att de olika delprogrammen samordnas sinsemellan.
Det ankommer på regeringen att fastlägga former för samordning och styrning av
programmet.

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer som jag har förordat för ett femårigt
nationellt mikroelektronikprogram (avsnitt 2.4),

Prop.
1983/84:8 20

2.
till Särskilda
utbildningsinsatser inom mikroelektroniken på tilläggsbudget 1 till
statsbudgeten för budgetåret 1983/84 under åttonde huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av 5000000 kr (avsnitt 2.4.1),

3.
till
Vidareutbildning och kunskapsspridning inom mikroelektroniken på tilläggsbudget
1 till statsbudgeten för budgeteåret 1983/84 under tolfte huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av 2000000 kr. (avsnitt 2.4.1),

4.
till Nationell halvledarforskning
på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1983/84 under åttonde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 5000000 kr. (avsnitt 2.4.2),

5.
till Styrelsen
för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling på tilläggsbudget I
till statsbudgeten för budgetåret 1983/84 under tolfte huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av 80000(K) kr. (avsnitt 2.4.3),

6.
till
Industriell utveckling inom mikroelektroniken på tilläggsbudget I till
statsbudgeten för budgetåret 1983/84 under tolfte huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av 240(K)0(K) kr. (avsnitt 2.4.4).

Jag har i fråga om förslagen under mom. 2 och 4 samrått
med statsrådet I. Carlsson och chefen för utbildningsdepartementet. Beträffande
förslaget under mom. 6 har jag samrått med cheferna för försvars- och kommunikationsdepartementen.

4 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som
föredraganden lagt fram.

Prop.
1983/84:8

21 Bilaga
1

Förslag från styrelsen för teknislt utveckling till ett
nationellt mikroelektronikprogram (NMP)

Förslag till nationellt mikroelektronikprogram (NMP)

Det här föreslagna programmet syftar till att utveckla och
säkerställa elektronikindustrins förmåga till snabb och effektiv konstruktion
och produktion av elektronikkomponenter relevanta för resten av 1980-talets
behov. Programmet lägger därvid grunden för en ökad export av system med större
innehåll av inhemskt utvecklade komponenter och kretsar, och därmed också för
en långsiktigt konkurrenskraftig komponentindustri.

1 förslaget till NMP urskiljes fyra delprogram.

1.
Kompletterande
insatser för utbildning och kunskapsspridning

2.
Grundforskningsprogram

3.
Målinriktat
forskningsprogram

4.
Industriellt
utvecklingsprogram/Teknikupphandling.

Principutkast
till nationellt mikroelektronikprogram

Delprogram
I. Kunskapsspridningsprogram

Utbildnings-o. industridepartementet SÖ, UHÄ, STU

Grundforskningsprogram, nationell halvledarforskning (NHF)
Utbildningsdepartementet UHÄ, NFR

Målinrikat forskningsprogram

Industridepartementet STU

4.

Industriellt utvecklingsprogram

Industri-, försvars- o. kommunikationsdepartementet FMV,
STU, ÖEF, televerket

Inriktning
Komplettering till högskolor och tekn. gymn. för att kunna bedriva utbildning rörande
datorstödd konstruktion av system direkt i form av integrerade komponenter. Stöd
till mindre företag att utbilda personal och prova tekniken

Samordnat grundforsknings-program inom ett begränsat antal
områden, i första hand rörande halvle-darmaterial. Inomvetenskapliga urvalskriterier
och medverkan i del internationella forskningssystemet

Teknikutveckling och kompetensuppbyggnad inom nya teknologier.
Konstruktion och framställning av GaAs-, Si-, SOI-kompo-nenter, optoelektronik.
bildkomponenter, sensorer, optik m. m. Långsiktigt program och framförhållande
relativt industrins omedelbara behov

Industriell utveckling av konstniktions-och produktionsteknik,
samt utrust-ningsanskaff-ning i enlighet med de svenska behoven under andra
hälften av 1980-talet. Genomförandet sker i form av flertal kvalificerade tek-nikupphand-lingsprojekl

Prop. 1983/84:8 22

Syfte

Kunskaps- Kunskaps- M ö jlighets-spridning
utveckling utveckling

Realisering

Uppskuttad
kostnad f ö r 5- å rigl program

20 milj. kr. 55 milj. kr.
309 milj. kr. stat
stal stat

330 milj. kr. stat -t- industri

Sammanlagd programkostnad ca 714 milj. kr. Behov av
nytillskott (statlig del) ca 59 milj. kr. per å r

Förslag till delprogram

Kompletterande insatser för utbildning och
kunskapsspridning

Delprogrammet syftar till att snabbast möjligt åstadkomma
en bred spridning av tekniken att konstruera elektronikkretsar och system
direkt i form av integrerade komponenter. Detta är väsentligt för att utveckla
elektronikindustrins - men även annan industris - möjligheter till effektivare
produktionsframtagning och innovationsförmåga samt produktion.

Det föreslagna delprogrammet avses att utgöra ett
"startbidrag" i avvaktan på resultatet av ordinarie planering hos
resp. myndighet.

Programmet avser innefatta stöd för vidareutbildning av
redan verksamma elektronikkonstruktörer inom industrin samt stöd till mindre
företag att prova tekniken i begränsad skala. Programmet avses också riktas
mot grundutbildningen inom högskolan och tekniska gymnasier. Däribland
införande eller utvidgning av utbildningsmoment, som inbegriper datorstödd
konstruktion och simulering av konstruktioner. Fortbildning av elektroniklärare
på tekniska gymnasier och stöd till genomförande av högskolekurser bedöms vara
centralt. Programmet avser vidare innefatta den kostnadstäckning för
framställning av s. k. multiprojektchips, som krävs inom utbildningen.
Slutligen krävs investeringar i främst utökad datorkapacitet samt grafiska
terminaler och plottrar av varierande kapacitet för att genomföra utbildningen.
Programmet samordnas med UHÄ:s nu pågående utredning rörande riktade insatser
mot elektronikens och elektrooptikens basteknologier vid högskolorna.

Preliminärt uppskattad tilläggskostnad för delprogrammet
under en 5-

årsperiod: ca 20 milj. kr.

Berörda departement: Utbildningsdepartementet

Industridepartementet

Berörda myndigheter och organisa

tioner: SÖ, UHÄ, STU, SIFU

Grundforskningsprogram (Nationell halvledarforskning, NHF)

Under 1970-talet har grundforskningen inom halvledarområdet
i Sverige varit relativt sett försummad. Delprogrammet syftar till uppbyggnad
av den forskningsmiljö som krävs för att ge kunskap om de mekanismer som

Prop. 1983/84:8 23

styr
egenskaper hos komponenter eller deras framställningsprocesser. Då de flesta
sådana mekanismer ännu är ofullständigt kända kan bättre kunskaper leda till
komponenter med bättre prestanda eller bättre och mer tillförlitliga
framställningsmetoder.

Vidare
är sådana kunskaper av vital betydelse för kunskapsutbytet med omvärlden
(Sverige bidrar med ca I % av världens forskning och utveckling), dvs. en hög
vetenskaplig nivå gör svenska forskare välkomna i de främsta
forskningslaboratorierna ute i världen. Omvänt, svenska laboratorier blir mer
attraktiva för framstående utländska forskare. Detta gör att vi får större
möjligheter att tillgodogöra oss de övriga 99% av väridens FoU. Avancerade
kunskaper är i dag en handelsvara.

Programmet
avser att koncentreras på ett begränsat antal forskningsområden av typ
framställning av halvledarmaterial och andra för elektronikindustrin relevanta
material, karaktärisering av material samt studier av ytor och tunna skikt,
områden som är vitala inom komponentteknologin. Forskningsprojekt och
forskargrupper skall här utväljas på rent inomvetenskapliga kriterier.

Förslag
till program har utarbetats av arbetsgrupp (under ordförandeskap av tekn. dr
Dick Lundquist) på uppdrag av NFR. Anbud på vetenskapligt motiverade projekt
och därmed sammanhängande krav på utrustning har infordrats från högskolor och
universitet.

Ett
förslag till samordnat program skall föreligga under våren. En tidigare
planeringsram, 10 milj. kr. (i 1983 års penningvärde) fördelat över fem år inom
ramen för FRN:s s. k. Big Science-program har bedömts som helt otillräcklig.
Den nu aktuella planeringen har utgått från reella behov och möjligheter.

Preliminärt
beräknad kostnad för 5-årigl program.

Utrustning: sammanlagt ca 30 milj. kr.

Tjänster, drift, avskrivningar: ca 25 milj. kr.

Berörda departement: Utbildningsdepartementet

Berörda
myndigheter: FRN, NFR, UHÄ

Målinriktat
forskningsprogram

Ett
målinriktat forskningsprogram skiljer sig från ett grundforsknings-program i
att forskningen bedrivs med en viss teknik eller en viss tillämpning i sikte,
och kan mot bakgrund av teknikutvecklingen i om väriden, ofta ha karaktären av
kompetensuppbyggnad på för svensk forskning och för svensk industri nya
teknikområden. Ett sådant program skall sikta till att uppfylla industrins
långsiktiga behov av teknisk kompetens.

STU:s
ramprogram för elektronisk och elektrooptisk komponentteknologi är i huvudsak
att karaktärisera som ett målinriktat forskningsprogram och avser att även i
fortsättningen innefatta de huvudområden som är beslutade. 1 och med
tillkomsten av ett grundforskningsprogram (NHF) bör dock vissa resurser avsatta
för grundforskningsliknande verksamhet

Prop.
1983/84:8 24

kunna överföras till nya satsningar. På samma sätt kan
vissa resurser avsatta lill utveckling av VLSI-processer och VLSI-CAD överföras
till det industriella utvecklingsprogrammet (se nedan), varvid medel kan
frigöras för mera långsiktiga satsningar och satsningar på nya angelägna eller hittills
inte bearbetade områden.

Exempel på forskningsområden som bedöms angelägna, men som
i dag bedrivs i ringa eller ingen omfattning eller som behöver utökas kraftigt
(delar kan ligga inom NHF-programmet):

1. Optoelektronik (lasrar, integrerade optoelektroniska
kretsar material

framställning med MBE, supergitter etc).

2.
Integrerade
analoga/digitala integrerade kretsar (processer, konstruktion, GaAs, Si).

3.
Integrerade
kretsar i kisel på isolator (SOI), processer.

4.
Supersmå
strukturer och utökad bevakningsforskning rörande Josephson-teknik.

5.
Elektrooptik
(integrerade optiska kretsar, icke linjära optiska fenomen).

6.
Bildkomponenter
(bildsensorer, -modulatorer, displayer, bildlagringsmedia).

7.
Organiska
material (ledande, halvledande, elektrooptiska, material för datalagring,
sensorer etc).

Utöver ramprogrammet Elektronisk och elektrooptisk
komponentteknologi finns inom STU ett antal programområden av liknande
karaktär som bör integreras i ett större målinriktat forskningsprogram, bl. a.:

-
Sensorer och
givare (även icke halvledarbaserade)

-
Speciella
komponenter för bl. a. kommunikationssystem (t. ex. digitala filter)

-
Optisk
komponentteknologi

- Mikrovågs-, millimetervågs- och submillimetervågsteknik.

Sammanlagd omfattning av nämnda STU-insatser, (inkl. ramprogram

met) budgetåret 1982/83 är ca 40 milj. kr.

Ett mer offensivt målinriktat forskningsprogram inom
området kompo

nentteknologi torde kräva en insats av storieksordningen 309 milj. kr. för

en 5-årsperiod, dvs. närmare 30% reell förstärkning av STU:s nuvarande

insatser, vilka med oförändrad ambitionsnivå kräver ca 244 milj. kr. under

perioden (i löpande penningvärde).

Berörda departement: Industridepartementet

Kommunikationsdepartementet

Försvarsdepartementet

Berörda myndigheter: STU, televerket, FOA

Industriellt utvecklingsprogram!teknikupphandling

Delprogrammet syftar till att genom teknikupphandling inom
svensk elektronikindustri bygga upp den konstruktions- och produktionsförmåga

Prop.
1983/84:8 25

som anses nödvändig för den svenska elektronikindustrin
under andra hälften av 1980-talet.

En satsning på att vidareutveckla kompelens och
produktionskapacitet inom den svenska halvledarindustrin syftar till att skapa
en livskraftig inhemsk underleverantörsindustri för den svenska, och kanske
nordiska, systemtillverkande industrin.

Teknikupphandling med ett relativt stort inslag av
statliga insatser är nödvändig bl. a. på grund av

1.
att motsvarande
stödåtgärder kommer den svenska industrins konkurrenter i andra länder till
del,

2.
att den
forcerade utvecklingen i omvärlden gör att nödvändiga investeringar i
kunskapsutveckling och produktionsförmåga på kort eller medellång sikt i många
fall är företagsekonomiskt orealistiska, men nationalekonomiskt nödvändiga,

3.
ett kärvare
handelspolitiskt läge i världen kan motivera snabbare anskaffning av kritisk
utrustning.

Inom försvarets materielverk (FMV) och STU har
konstaterats att även om svensk halvledarindustri f.n. är lönsam och expansiv,
så svarar dess produktionsinriktning och konslruktionskapacitet ej i
tillräcklig utsträckning mot systemtillverkarnas krav inte minst inom
försvarssektorn. Icke heller systemtillverkare har tillräckliga kunskaper och
hjälpmedel för att kunna specificera och konstruera komponenter i integrerad halvledarlek-nik.

STU och FMV har gemensamt, direkl och via konsult,
(civ.ing. Lars Ödman, ledamot av styrgruppen för STU:s ramprogram
"Elektronisk och elektrooptisk komponentteknologi") låtit inventera
försvarets, svensk systemindustris och halvledarindustrins bedömda behov inför
andra hälften av 1980-talet.

Ur denna inventering och andra bedömningar har preliminärt
8 st. delprojekt identifierats som lämpliga för upphandling.

Projekten kan indelas i fyra grupper (preliminära
beskrivningar): A. Tillverkningsresurser som ger beställande industrier
snabb access till lardiga kretsar (eller prototyper).

1. Tillverkningsresurs optimerad för små serier,
kort genomlopps

tid

Mål: Utveckling och uppbyggnad av en produktionsenhet med
kort genomloppstid (<I0 dagar från färdig layout t.o.m. kapslade och
funktionstestade kretsar). Organisation och produktionsteknik skall vara optimerad
för små serier (100-10000 enheter per projekt). Sannolikt kopplad till projekt
enligt pkt 6. Total projektkostnad: 50 milj. kr.

2. Metallisering av grindmatriser samt utvecklingssystem

Mål: Uppbyggnad av enklare produktionsenhet för beläggning
av

Teknikupphandling mikroelektronik

Projekt

Syfte

Genomförare

Användare

1.

"Förbättring av ti

llgänglighet"

Tillverknings-

Halvledar

resurs
för små

industrier

serier
och kort

genomloppstid

=s 10
dagar

Snabb access till färdiga

Alla
industrier

Metallisering

kretsar

av
grindmatri-

(prototyper)

Halvledarind.

Alia
industrier

ser
utveck-

alt. ny indu-

lingssystem

striell verksamhet

Metoder
för

Många industrier

Främst större

kvalitets-

industrier

säkring
av

VLSI-kretsar

Tillförlitl.

Automatiserade system för snabb och säker kon-

Alla industrier

Konstruktions-

struktion och

system
för VLSI,

verifikation av

Många industrier

cellbiblioiek

kretsar och system

II.

"Utökning av prestanda"

Snabba
grind-

Halvledar-

Många industrier

matriser

industri

VLSI-teknologi

Produktions-

Halvledar-

Främst större

Ins stegför-

teknik för hög-

industri

industler

dröjn.

prestandakretsar

Byggteknik
för

Flera industrier

Främst större

sysl.
med

industrier

klockfrekv.

< 100
MHz

Digitala
hög-

Produktions-

Halvledar-

Främst större

hasligh.-

kunnande för

industri

industrier

kretsar (GaAs)

"nästa genera-

Telekomm.

tions elektronik"

försvar

Upphandlare:
Staten genom STU, FMV, televerket

förbindelsemönster
(metallisering) på kommersiellt tillgängliga grindmatrisbrickor. Utveckling
alt. anpassning av utvecklingssystem (layout, test m. m.).

Sådan
enklare produktionsenhet kan exempelvis lokaliseras utanför
Stockholmsregionen. Total projektkostnad: 12 milj. kr.

Utveckling
av höggradigt automatiserade system för snabb och säker

konstruktion
och verifiering av kretsar och system.

3.
Konstruktionssystem för VLSI

Mål:
Utveckling av symbolorienterat formellt språk för beskrivning av uppbyggnad
(arkitektur) och funktion av digitala VLSI-

Prop.
1983/84:8 27

system (från systemnivå till funktionselementnivå).
Utveckling eller anskaffning av kompilator med tillhörande hjälpprogram som
möjliggör snabbt och säkert konstruktionsarbete (hög grad av automatisering,
simulering, optimering och verifiering). Utveckling och anpassning av
systemets cellbibliotek och layoutrutiner så att det kan användas på en eller
flera tillverkningsprocesser inom landet.

Optimering av arbetsmetodik för konstruktion (grupp-maskinsamverkan).
Total projektkostnad: 36 milj. kr.

4. Metoder för kvalitetssäkring av VLSI-kretsar

Mål: Kartläggning och studier av de fysikaliska förlopp i
produktionsprocessen och av effekter av olika miljöbetingelser, som begränsar VLSl-kretsarnas
funktionssäkerhet och livslängd. Kvalitetskaraktärisering, mot bakgrund av att
hög komplexitet och små serier gör omfattande testning orealistisk. Total
projektkostnad: 14 milj. kr.

C. Utveckling av produktionsteknik för högprestandakreisar
för avance

rade systemtillämpningar.

5. Snabba grindmatriser

Mål: Konstruktion av en eller flera grindmatriser med mer
än 2000 grindar och hög snabbhet.

Konstruktion av generellt utvecklingssystem för
grindmatriser. Total projektkostnad: 15 milj. kr.

6. VLSI-teknologi för kretsar med <Ins stegJÖrdröjning

Mål: Utveckling av en (ev. två) CMOS-process(er) som
klarar <lns grindfördröjning och som kan användas för integrerade system med
upp till 100000 transistorer. Uppbyggnad av tillhörande produktionsenhet(er) anpassad(e)
för processteknologi baserad på submikrometerdimensioner. Total
projektkostnad: 150 milj. kr.

7. Byggteknik för system med klockfrekvenser >100 MHz

Mål: Utveckling av substratteknik, förbindningsteknik och kaps-lingsteknik
för snabba VLSI-system. Total projektkostnad: 13 milj. kr.

D. Uppbyggnad av produktionskunnande för nästa
generations elektro-

nikloptoelektronik baserad på galliumarsenid (GaAs) och liknande

material.

8. Digitala och analoga höghastighetskretsar i galliumarsenid

(GaAs)

Mål: Utveckling av konstruktions- och produktionsteknik
för tillverkning av integrerade digitiala och/eller analoga höghastighetskretsar
för hastigheter i Gbit/s- resp. GHz-området (integre-

Prop.
1983/84:8 28

rade mikrovågskretsar). Uppbyggnad av pilotproduklions-anläggning.

Total projektkostnad: 40 milj. kr. Total kostnad för hela
utvecklingsprogrammet är 330 milj. kr. Dessa kostnadsuppskattningar är f. n.
inom vissa delar behäftade med mycket stora osäkerhetsmarginaler. 1 detta
program förutsätts projekten utföras av och inom industrin, i tillämpliga
delar i medverkan med högskolor och institut. Projektledningsansvaret bör
ligga hos industrin.

De 8 st. delprojekten är att anse som upphandling av
produktionsteknik. Vidare avses att till vissa av dessa delprojekt koppla
upphandling av konkreta system eller delsystem, vilka bedöms angelägna, men som
ej kan realiseras (i lämplig form) utan den vidareutvecklade konstruktions- och
produktionstekniken. Dessa system, som också utgör pilotprojekt, kan i
tillämpliga delar ingå i teknikupphandlingen, eller upphandlas på normala
affärsmässiga grunder.

Andra effekter av teknikupphandlingen bör vara att finna
förbättrade mekanismer för samerkan mellan industrier och mellan industrier och
myndigheter för att utveckla/införa ny teknik av gemensamt intresse i landet.

Detaljspecificering av de olika projekten avses genomföras
under våren och hösten 1983.

Statens medverkan i detta delprogram avses vara
tidsbegränsat till fem

år. Uppskattad kostnad för delprogrammet är 330 milj. kr. Finansieringen

bör delas mellan stat och industri.

Berörda departement: Försvarsdepartementet

Kommunikationsdepartementet

Industridepartementet

Berörda myndigheter

och organ: försvarets materielverk (FMV)

överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) televerket STU
Industrifonden

Resursbehov

Under förutsättning att det industriella
utvecklingsprogrammet till hälften finansieras med statliga medel, kommer det
statliga engagemanget för hela det presenterade NMP att omfatta ca 549 milj.
kr. över en 5-årsperiod. Programmets följdinvesteringar inom industrin bedöms
bli betydande. Av de statliga medlen, utgörs emellertid ca 244 milj. kr. av
fortsättningen av STU:s program på approximativt oförändrad nivå och ca 10
milj. kr. NFR:s ursprungligen planerade nivå (i löpande penningvärde).

Prop.
1983/84:8 29

Nödvändigt statligt resurstillskott för hela NMP blir då
av storleksordningen 59 milj. kr. per år i genomsnitt (i princip fördelade på
fyra departement).

Inom UHÄ
pågår en utredning (tekn. lic. Bengt Jiewertz) om ökat stöd till basresurser
inom högskolan för forskning och utbildning inom det område som täcks av NMP.
De här föreslagna omfattningarna av delprogrammen utbildning och
kunskapsspridning, grundforskning samt målinriktad forskning baseras på att de
planerade ökningarna av basresurser kommer till stånd.

En
preliminär uppskattning av tillgänglig personal, forskare, projektledare, etc.
indikerar att en satsning av denna storiek nu är möjlig att genomföra, dock att
satsningen sannolikt ligger vid gränsen för hur stora resurser som pä ett
meningsfullt sätt kan absorberas av högskolesystemet och industrin inom
perioden.

Med ett tillskott om i genomsnitt 59 milj. kr. per år mer
än fördubblas statens satsning på utveckling av komponentteknologi. Detta innebär
att Sveriges satsning inom området får, sett i relation till resp. länders
ekonomiska storlekar, en relativ omfattning av samma storieksordning som i de
största industriländerna (Frankrike, Storbritannien, Västtyskland, Japan). Man
måste dock beakta den absoluta storleken av FoU-satsningarna i de andra
länderna och industriernas redan stora egna forskningsresurser. ■

Det skisserade programmet är trots sin för svenska
förhållanden relativa storlek knappast att anse som ett offensivt program,
snarare som ett program för att bibehålla konkurrenskraften mot om väriden.

Kompletterande behov

I större industriländer är de centrala telemyndigheterna
och försvaret oftast ledande i utvecklingen av ny teknologi och i utprovning av
därmed sammanhängande systemidéer.

Ett svenskt mikroelektronikprogram bör samordnas med
vidareutveckling av kompetensen i berörda myndigheter och verk, för att kunna
tillgodogöra sig forskningsresultat och för att säkerställa nödvändig upphandlingskompetens
i framtiden. Tillräckliga resurser för att själv följa och utvärdera
utvecklingen av nya komponentteknologier är en förutsättning för att i rätt tid
bedöma värdet av olika utvecklingstrender och upprätthålla ett effektivt
utvecklingssamspel mellan industri och upphandlande organ.

Tillgången till personella resurser kan under en
övergångstid utgöra ett problem för såväl myndigheter, verk som företag. Detta
ställer krav på ökad samverkan, för ett effektivt utnyttjande av befintliga
resurser, exempelvis inom högskolor och institut.

Prop.
1983/84:8 30

Bilaga
2

Sammanställning
över remissyttranden

Vid remissbehandling av STU:s förslag lill ett nationellt
mikroelektronikprogram har 36 myndigheter, företag, branschorganisationer och
fackföreningar yttrat sig. Alla direkt berörda är mycket positiva till att en
satsning görs inom mikroelektronikområdet. Flera av de som inte berörs direkt
av de föreslagna åtgärderna har, trots att de är positiva till satsningen,
visat en oro för att en satsning inom mikroelektroniken skall tränga undan
andra satsningar inom dataområdet. Behovet av ett mera fullständigt
informationsteknologiprogram, i enlighet med det förslag som STU skisserat,
framhålls av många instanser. Data- och deklronikkommittén, datadelegationen,
statens industriverk och statskontoret understryker vikten av att lika stort
avseende bör fästas vid de två sista byggblocken, "relationer" och
"system" i detta program, som det första byggblocket
komponentteknologi. Likartade synpunkter framförs av Svensk Eleklronikindustriförening,
som anser det betänkligt om resurser enbart satsas inom komponentteknologiområdet.
Å andra sidan framför Fysiska Institutionsgruppen vid Stockholms Universitet
starka betänkligheter mot en indelning i tre block. Gruppen anser att det
framför allt mellan byggblocken systemteknologi och mikroelektronik finns så
starka samband att en uppdelning vore både olycklig och omöjlig.

Programmet har utarbetats med beaktande av totalförsvarets
behov av en tryggad komponentförsöijning och detta berörs av flera remissintanser.
Överbefälhavaren tillstyrker förslaget och finner det värdefullt om den svenska
industrins kompetens och resurser inom mikroelektronikområdet kan utvecklas och
förstärkas. Det medför positiva effekter för försvarsmaktens materialanskaffningsmöjligheler
och har dessutom säkerhetspolitisk betydelse. Överstyrelsen för ekonomiskt JÖrsvar
anser att förslaget är av största betydelse inte bara industripolitiskt utan
även försörjningsberedskapsmässigt. Fonden för industriellt utvecklingsarbete.
Industrifonden, menar att det är hög tid för Sverige att starta ett nationellt
mikroelektronikprogram. Möjligheterna för kundanpassade kretsar är stora
internationellt sett. Fonden bedömer dock inte att programmet kan bidra till
att öka Sveriges självförsörjningsgrad inom elektronikområdet. ASEA framhåller
att även om programmet genomförs så torde det inte vara ett uppnåeligt mål att
inom Sverige bygga upp en komponentindustri som inom överskådlig tid kan göra
landet självförsöijande på elektronikkomponenter.

Även industripolitiska motiv har beaktats vid
mikroelektronikprogrammets utarbetande. Alla industriföretag, som berörs av
förslaget, lämnar sitt fulla stöd till programmets genomförande. Så t.ex anser ASEA-HAFO
AB att konkurrensmöjligheten är stor för den som är tidigt ute och situationen

Prop.
1983/84:8 31

är besvärande för den som hamnar på efterkälken. 1
framtiden kommer det stora flertalet konstruktioner att göras i form av
skräddarsydda kretsar. Detta kan, enligt ASEA-HAFO AB, för Sveriges del
samtidigt innebära en gradvis övergång från importerade standardkomponenter
till specialtillverkade komponenter. Man lämnar sitt fulla stöd till
satsningen av den föreslagna omfattningen.

Försvarets forskningsanstalt hävdar att en
kraftansträngning under alla omständigheter är nödvändig för vår industriella
överlevnad inom mikroelektronikområdet. Televerket anser att detta program
ligger väl i linje med det starka behovet av upphandling på
mikroelektronikområdet. Om en satsning uteblir så leder detta snabbt till ett
allvarligt underläge för svensk elektronikindustri i dess försök att i någon
mån hävda sig gentemot Japans, Amerikas Förenta Staters och EG:s industrier.
Dessa industrier har, enligt televerket, redan ett starkt utvecklingsstöd på
hemmaplan. Eftersom mikroelektronikutvecklingen är av avgörande betydelse för
rymdverksamheten finner statens delegation för rymdverksamhet det angeläget
att tillstyrka STU:s förslag.

De fackliga centralorganisationerna är alla positiva till
programmet. Så t.ex. anser Landsorganisationen att utvecklingen inom
elektronikindustrin, liksom elektronikkunnandet är väsentlig såväl ur
näringspolitiska som kulturella och demokratiska synvinklar.

Arbetarskyddsfonden kan utifrån sina utgångspunkter
understryka vikten av en konkurrenskraftig och teknologiskt högtstående svensk
industri inom mikroelektronikområdet. Fonden har tillsammans med STU finansierat
utvecklingen av en ny typ av bildskärmar och anser att programmet kan ge direkt
utdelning i form av positiva arbetsmiljöeffekter.

Vid bedömningen av de olika delprogrammen anser
remissinstanserna genomgående att utbildningsprogrammet är det viktigaste. En
mikroelektroniksatsning står och faller med tillgången på kompetent personal.
Skolöverstyrelsen stöder reservationslöst förslagen i utbildningsprogrammet,
såväl vad gäller fortbildning av lärare vid de tekniska gymnasierna som vad
gäller investeringar i utökad datorkapacitet. Likartade synpunkter framförs av
universitets- och högskoleämbetet. Flera av de högskolor som har yttrat sig
anser att delprogrammen för utbildning och grundforskning har givits för litet
utrymme. Tekniska högskolan i Linköping anser t.ex att de föreslagna resurserna
för utbildning är för snålt tilltagna men man anser ändå att inriktningen av
delprogrammen ligger i linje med de förväntade behoven. Stiftelsen Institutet
för Företagsutveckling, SIFU, betonar vikten av att delprogrammet för
utbildning och kunskapsspridning snarast genomförs. Institutet påpekar att man
sedan länge har uppmärksammat behovet av att vidareutbilda konstruktörer.
Ingenjörsvetenskapsakademien ser med tillfredställelse att det föreslagna
programmet innefattar stöd till högskolorna. Den allvarligaste bristen inom
elektronikområdet utgörs, enligt akademien, av bristen på kompetent personal.
Tjänstemännens Cen-

Prop.
1983/84:8 32

tralorganisation ifrågasätter om kostnaderna för
utbildningsprogrammet inte är för lågt bedömda. Stiftelsen Institutet för
Mikrovågsteknik, Mikro-vågsinstitutel, och Philips elektronikindustrier AB har
framfört likartade synpunkter. ASEA-HAFO AB anser att detta program bör tilldelas
mångfaldigt större resurser, eventuellt på bekostnad av delprogram 3. Målinriktad
forskning. Svensk Eleklronikindustriförening anser att en satsning på
utbildning inom komponentkonstruktion ej får påverka resurserna till utbildningen
inom mer traditionell elektronik.

Genomgående är dock inställningen att avvägningen mellan
de övriga tre delprogrammen är riktig. RIFA AB anser att förslaget till
mikroelektronikprogram är väl genomtänkt och mer gediget än de flesta andra
man sett.

Forskningsrådsnämnden, anser att programmet bör påböijas
enligt STU:s förslag. Dock påpekar man vikten av att ett informationsteknolo-giskt
program startar samtidigt. Naturvetenskapliga forskningsrådet finner den
principiella uppläggningen av NMP intressant och lovande.

Telefonaktiebolaget LM Ericsson konstaterar att
inriktningen av målforskningsprogrammet ligger i linje med de förväntade
behoven men påpekar att möjligheterna att utnyttja industrins resurser för
målinriktad forskning ej får förbises. ASEA anser att resultatet av STU:s
hittillsvarande satsningar på målinriktad forskning varit marginell i
jämförelse med industrins investeringar.

Frågan hur programmet skall samordnas berörs av många av
remissinstanserna. Bofors AB påpekar att man med hänsyn till programmets bredd
och det stora antalet intressenter måste samordna delprogrammen noggrant.
Mikrovågsinstitutet m.fl. anser att delprogram tre och fyra bör samordnas.
Eventuellt kan införandet av en statlig delegation övervägas. Försvarets
materielverk, FMV, har aktivt deltagit i utformandet av förslaget till NMP,
framför allt i delprogram fyra. 1 yttrande över förslaget betonar man vikten av
ett gemensamt program på mikroelektronikområdet, bedrivet i samverkan mellan
olika intressenter. Materielverket vill speciellt framhålla att sådan samverkan
måste etableras mellan de industriella intressenterna i programmet. Chalmers
Tekniska Högskola, Rektorsämbetet anser att en alltför omfattande
organisatorisk samordning bör undvikas. Tekniska Högskolan i Linköping anser
att det inte finns särskilda samordningsbehov.

Risken för att programmet föråldras berörs av SACO/SR och
Civilingenjörsförbundet i ett gemensamt yttrande. Det är med hänsyn till
teknikens snabba utveckling viktigt att programmet fortlöpande utvärderas och
att beslut om ändringar kan fattas snabbt.

Prop. 1983/84:8 33

Bilaga
3

Insatser inom informationsteknologiområdet i andra länder

Med
hjälp av material från bl.a. STU och Sveriges Tekniska Attachéer, har inom
industridepartementet följande sammanställning gjorts om de satsningar som görs
i omvärlden inom informationsteknologiområdet.

Japan

Japans
totala statliga budget för naturvetenskaplig forskning och teknisk forskning
och utveckling (FoU) uppgår budgetåret 1983 till ca 46 miljarder kr. Ca hälften
av budgeten kanaliseras över utbildningsministeriet, ca en fjärdedel över
Science and Technology Agency (STA), tolv procent över Ministry of
International Trade and Industry (MITI) och tolv procent över övriga
ministerier.

Den
japanska staten ägnade redan tidigt stor uppmärksamhet åt den tekniska nivån i
den egna industrins produkter och produktionsprocesser. Genom en utveckling
över flera decennier har former skapats för en effektiv samverkan mellan den
Japanska staten, representerad av framför allt MITI och industrin. Ett exempel
är de s.k. nationella projekten inom ramen för vilka flera företag och statliga
forskningsinstitut i samverkan bedriver utveckling av en viss teknik och bygger
upp teknisk kompetens. Staten bidrar med en del av kostnaden för företagens
medverkan. Ett 1979 avslutat projekt avseende konstruktion och framställning av
s.k. VLSI-kretsar (Very Large Scale Integration - kretsar som innehåller ännu
fler funktioner än tidigare) anses allmänt ha varit en starkt bidragande orsak
till att den japanska halvledarindustrin lyckats vända ett underskott i handeln
med Amerikas Förenta Stater av ca I miljard kr. år 1979 till ett lika stort överskott
år 1982. Pågående nationella projekt avser bl.a. intelligenta robotar, flexibla
tillverkningssystem som utnyttjar laserteknik, optiska mät- och reglersystem,
snabba datorer för vetenskapligt bruk, automatiska produktionssystem för
konfektionsindustrin.

Andra
former för statligt FoU-stöd till stora utvecklingsprojekt är bidrag eller lån
till s.k. forskningsföreningar. 1 en forskningsförening ingår ett varierande
antal företag. Syftet med en sådan förening är att under en period på vanligen
5-10 år genomföra ett utvecklingsprojekt. Ofta bildar föreningen ett kollektivt
forskningsinstitut lill vilket föreningen bidrar med forskare, utrustning och
anslag. Forskningsföreningar får skattefrihet och statliga lån eller bidrag.
Ett exempel på statligt FoU-stöd av detta slag är MlTLs delfinansiering av
projektet "teknik för femte generationens datorer". För att
genomföra projektet har ett kollektivt forskningsinstitut bildats. Institutet
finansieras - förutom av MITI - av en forskningsförening i vilken ingår åtta
japanska datorföretag. Projektet planeras att pågå i 10 år.

Prop.
1983/84:8 34

För de tre första åren beräknar MITI bidra med 280 milj.
kr. och de åtta datorföretagen med något mer.

Av särskilt intresse är det 10-åriga programmet
basteknologier för framtida industrier som administreras av Agency for Industrial
Science and Technology (AIST) inom MITI. Programmet kan grupperas i tre huvudområden
varav nya elektronikkomponenter utgör ett av dessa. Liksom ifråga om de
nationella projekten har förelag med dokumenterad egen kompetens inom aktuella
områden inbjudits att della. Totalt medverkar f.n. ca ett femtiotal företag, AIST:s
egna forskningsinstitut samt ytterligare andra statliga laboratorier och
företag. De statliga medel som avsatts omfattar ca 2,7 miljarder kr. för hela
tioårsperioden varav ca trefjärdedelar enligt uppgift avses gå till företagen
som bidrag. Härtill skall läggas företagens egen finansiering av arbete inom de
aktuella eller näraliggande fält som kan beräknas uppgå till det flerdubbla
beloppet.

Även det japanska televerket, Nippon Telegraph and Telephone
(NTT), bör omnämnas. NTT bedriver forskning och teknisk utveckling inom bl.a.
områdena datateknik, integrerade kretsar, programvara och fiberoptik. NTT:s
omfattande teknikupphandling riktar sig främst till ett antal stora japanska
elektronik- och telekommunikationsföretag. Dessa företag är idag mycket
konkurrenskraftiga på den internationella marknaden, vilket sannolikt kan
förklaras av deras tillgång till NTT:s patent och nära FoU-samarbete med NTT:s
laboratorier. I de senare arbetar omkring 3000 forskare och tekniker. Sedan år
1965 har NTT avsatt två procent av sina intäkter till FoU. För räkenskapsåret
1983 uppgick FoU-budgeten till 2,9 miljarder kr.

Tyska Förbundsrepubliken

Ett särskilt program för användning av mikroelektronik i
mindre och medelstora företag som startades år 1982 har mött ett stort gensvar
i industrin, dock först efter det att ansöknings- och projekthanteringsproce-duren
förenklades och de ursprungliga kraven på villkorlig återbetalningsskyldighet
och offentliggörande av projektresultaten slopades. Programmet är budgeterat
till ca 440 milj. kr. för år 1983. Från år 1981 till år 1983 har det tyska
forsknings- och teknikministeriet nästan fördubblat sitt stöd till
informationsteknologi. Mikroelektronikprogrammet svarade för 60 procent av
denna ökning.

Storbritannien

Inom handels- och industriministeriet finns ett
sammanhållet program. Support for Innovation, som i första hand avser stöd till
FoU i industrin. Normalt ges bidrag med en tredjedel och i vissa fall ända upp
till hälften av godkända projektkostnader. Inom ramen för detta generella
program finns speciella stödprogram med syfte att stimulera industrins arbete
med nya teknologier till vilka bl.a. räknas robotteknik, flexibla
tillverkningssystem.

Prop. 1983/84:8 35

fiberoptik, mikroelektronik och programvaruteknik. Totalt
uppgick bidragen inom ramen för detta program 1982/83 till ca 1,65 miljarder
kr. Inför år 1984 föreslås detta program öka till ca 2,1 miljarder kr.

Nyligen har annonserats ett sammanhållet femårsprogram
avseende utveckling av avancerad informationsteknologi och nästa generations
datorer. Detta planeras inom ramen av en total budget på ca 4,1 miljarder kr.
varav statens andel uppges vara ca 2,4 miljarder kr. Programmet uppskattas
innebära ca en fördubbling av den totala FoU-verksamheten i Storbritannien
inom de fyra basteknologiområdena programvaruteknik, kommunikation mellan
människa och maskin, s.k. intelligenta kunskapsbaserade system samt
konstruktion av VLSI-kretsar.

Av det statliga stödet planeras ca 30 procent utnyttjas lill
forskning och utveckling vid de akademiska institutionerna och resterande 70
procent för FoU i industrin. I de fall en bred spridning av resultaten av
industriprojekt krävs kommer detta finansieras till 90 procent med statliga
medel, i annat fall med 50 procent. Stor vikt läggs i programmet på att uppnå
en samordning och samverkan mellan FoU-resurserna vid olika
forskningsinstitutioner och företag. Det stora statliga finansiella stödet
anses nödvändigt för att få till stånd en ökad FoU-aktivitet och effektiv
samverkan mellan olika parter.

Frankrike

Efter år 1981 har forskning och teknologi givits en mycket
framträdande plats i fransk politik. Inom ramen för den kraftigt växande
statliga FoU-budgeten ges särskilt stor vikt åt sju s.k. mobiliseringsområden.
Ett av dessa områden utgörs av ett program för elektronik och elektronikbaserad
industri. Omfattningen år 1982 av detta område är ca 1,25 miljarder kr. varav
industrin svarar för hälften.

Amerikas Förenta Stater

Den amerikanska industrins tekniska och marknadsmässiga
ledarposition i förhållande till andra länders industri har under senare tid
hotats inom flera branscher. Under de senaste åren har farhågor i ökande utsträckning
uttryckts för att den amerikanska industrins positioner är hotade även inom
högteknologiska områden framför allt genom konkurrens från Japan men också inom
vissa områden från Västeuropa.

En stor del av intresset har riktats mot halvledarindustrin
där den japanska industrin på kort tid blivit ledande ifråga om massminnen.
Denna utveckling har på allvar oroat inte bara den amerikanska halvledarindustrin
utan även de företag som tillverkar datorer och andra elektronikbase-rade
systemprodukter. De senare ser en risk för att deras tillgång till teknikstarka
inhemska komponenltillverkare kan komma att hotas.

De japanska framgångarna inom halvledarområdet och de
stora satsningar som f.n. görs inom hela informationsteknologiområdet i Japan
får

Prop.
1983/84:8 36

anses
ha varit den främsta orsaken till de initiativ som tagits under senare år för
att organisera FoU-samverkan mellan amerikanska halvledar- och daiortillverkare.

Den
stränga antitrustlagstiftningen i Amerika har tidigare begränsat de amerikanska
företagens möjligheter att samarbeta i FoU-frågor. En uppmjukning och klarare
precisering har under senare år skett av antitrustla-garnas tillämpning på FoU-samverkan
mellan företag. Det har bl.a. bidragit till att industrin kunnat bilda två
särskilda organisationer för att kanalisera industrins stöd till gemensam
forskning.

Genom
Semiconductor Research Cooperation (SRC) ges stöd till långsiktig halvledarforskning
vid några av de mest framstående amerikanska forskningsuniversiteten. Budgeten
för SRC för år 1982 var ca 48 milj. kr. och beräknas öka till bortemot 300
milj. kr. år 1986. I februari år 1983 bildade ett tiotal företag Micro
Electronics and Computer Technology Corp. som med en budget på 400-800 milj.
kr. per år skall organisera FoU inom bl.a. följande områden: design av femte
generationens dator, ökad produktivitet för framställning av programvara, nya
metoder för att kapsla chips samt CAD/CAM.

Vid
sidan av den branschgemensamma forskningen förekommer omfattande samverkan i
projekt mellan enskilda företag och forskningsgrupper. Sådana samarbetsprojekt
stöds av exempelvis delstaten Kalifornien inom det s.k. MICRO-programmet som
startades år 1981. För budgetåret 1982/83 är budgeten uppe i ca 40 milj. kr.
för ett femtiotal projekt. MICRO-programmet täcker halva kostnaden för
projekten och medverkande företag den andra hälften. Liknande program har
nyligen startats också i andra stater.

Anslagen
till den forskning som bedrivs inom militärområdet har i stort sett fördubblats
från år 1980 till år 1984 räknat i löpande priser. Effekterna av denna massiva
satsning på militär FoU för den civila industrins verksamhet är svåra att
bedöma. Några av de utvecklingsprogram som bedrivs på kontrakt från
försvarsdepartementet kan förväntas ge resultat av samma karaktär som de industripolitiskt
motiverade japanska nationella projekten. De liknar också dem i sin
uppläggning. De mest framträdande programmen är: "integrerad datorstödd
tillverkning" med en budget på ca 800 milj. kr. över perioden 1978-84,
"integrerade kretsar med mycket hög hastighet" (VHSIC) som enbart år
1984 har en budget på ca 1 miljard kr. och "superdator" som avses
startas år 1984 med en budget första året av ca 400 milj. kr. Det har nyligen
direkt uttalats att resultaten från VHSIC-projektet inte kommer att spridas
till några andra länder. Superdatorprojektet betraktas allmänt som ett direkt
svar på japanernas projekt för utveckling av femte generationens dator.

Strängare
restriktioner har under senare år införts för export av såväl produkter som
forskningsresultat av militärt intresse. Vissa kommentarer tyder på att
begränsningar i tekniköverföringen från amerikanska företag i

Prop.
1983/84:8 37

framtiden kan komma att koncentreras till information om
och utrustning för produktionsprocesserna inom elektronikindustrin snarare än
de tillverkade produkterna.

Det finns anledning att nära följa den fortsatta
utvecklingen av den amerikanska politiken för teknik- och kunskapsöverföring
och denna politiks praktiska tillämpning.

Europeiska Gemenskaperna, EG

Inom EG pågår f.n. förberedelserna för ett sammanhållet
program inom informationsteknologiområdet. Programmet har givits namnet ESPRIT
och föreslås gälla fem år, med möjlighet till en femårig föriäng-ning.
Omfattningen föreslås bli ca 10,2 miljarder kr., varav industrin väntas svara
för hälften.

Programmet är uppdelat på fem delområden:

—
avancerad
mikroelektronik,

—
avancerad
informationsbehandling,

—
programmeringsteknik,

—
kontorsautomation
och

—
datorstödda
produktionssystem.

En första del, pilotfasen, har redan påbörjats.

Sedan år 1979 löper ett fyraårigt databehandlingsprogram.
Programmet som enligt de ursprungliga planerna skall avslutas i år har haft en
budget på ca 175 milj. kr. Programmet har föreslagits få en treårig föriängning
med en budget på ca 430 milj. kr.

Vidare finns det fr.o.m. år 1982 ett fyraårigt
mikroelektronikprogram med en budget på ca 280 milj. kr. Detta program
prioriterar i sort sett samma område som prioriteras i STU:s förslag till ett
nationellt mikroelektronikprogram, nämligen konstruktion och framställning av
mikroelektronikkretsar.

Prop. 1983/84:8 38

Innehåll

Propositionen
.................................................... .... I

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... .... 1

Utdrag
ur regeringsprotokoll den 20 oktober 1983 .... .... 2

1
Inledning ......................................................... .... 2

2
Föredragandens överväganden ............................ 3

2.1
Informationsteknologins
byggstenar ................ 3

2.2
Komponentteknologins
utveckling ...................... 6

2.3
Förslag från STU till ett
nationellt mikroelektronikprogram 8

2.4
Riktlinjer för ett nationellt
mikroelektronikprogram . 12

2.4.1
Delprogram 1. Utbildning .............................. .. 16

2.4.2
Delprogram 2. Grundforskning ........................ .. 16

2.4.3
Delprogram 3. Målinriktad
forskning ................... 17

2.4.4
Delprogram 4. Industriell
utveckling ................ .. 18

2.4.5
Samordning av
mikroelektronikprogrammet ....... 19

3
Hemställan ..................................................... 19

4
Beslut .......................................................... .. 20

Bilaga
1: Förslag från STU till ett nationellt mikroelektronikprogram

(NMP)
............................................................. 21

Bilaga
2: Sammanställning över remissyttranden ...... 30

Bilaga
3: insatser inom informationsteknologiområdet i andra länder 33

Norstedts Trycken. Stockholm 1983