Prop. 1983/84:84

Prop.
1983/84:84

Regeringens proposition

1983/84:84

om kooperationens
kapitalförsörjning, m. m.

beslutad
den 15 december 1983.

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll för de åtgärder eller det ändamål som framgår av
föredragandenas hemställan.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

THAGE
G PETERSON

Propositionens
huvudsakliga innehåll

Propositionen
innehåller bl.a. lagförslag som syftar till alt förbättra kooperationens
kapitalförsörjning.

I
lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar (föreningslagen) föreslås vissa
ändringar, som syftar till att göra det möjligt för föreningarna all ta fill
sig riskbärande kapilal även från andra än medlemmarna. Detta skall enligt
förslaget ske genom särskilda kapitalinsatser (s.k. förlagsinsatser).
Förlagsinsatserna skall inta en mellanställning mellan medlemskapitalet och del
lånade kapilalet. Insatserna skall inte förenas med någon rösträtt, men skall
förenas med viss insyn i föreningen. Insatserna skall vara bundna i minst fem
år.

I
propositionen föreslås vidare att dubbelbeskatlning av utdelad vinst i
ekonomiska föreningar lindras. Detta uppnås genom alt avdrag medges för
utdelning som utgått i förhållande till inbetalda insatser. Avdragsrätten
omfattar ekonomiska föreningar som i beskattningsavseende är att anse som
kooperativa och som huvudsakligen driver rörelse.

Kapitalavkastning
i form av ränta eller utdelning på akfier och andelar i ekonomiska föreningar
beskattas f. n. som inkomst av kapital även om kapitalet hänför sig lill ett
Jordbruk eller ett fastighetsinnehav. Den som driver rörelse skall däremot i
princip redovisa ränta och utdelning som inkomst av rörelsen såvida räntan
eller utdelningen influtit från kapital som tillhör rörelsen. I propositionen
föreslås atl den för rörelse föreskrivna ordningen skall gälla även inom
inkomsislagen jordbruksfastighet och annan fastighet.

De
föreslagna reglerna om utdelningsavdrag skall tillämpas första gång- 1 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr
84

Prop. 1983/84:84 2

en
vid 1985 års taxering. Reglerna om rätt inkomstslag för ränta och utdelning
skall däremot gälla först fr. o. m. 1986 års laxering.

Härutöver redovisas i
proposifionen förslag lill ändringar i lagen (1983:000) med reglemente för
allmänna pensionsfonden. Ändringarna syftar lill att möjliggöra för fjärde
fondstyrelsen att genom förlagsinsatser satsa kapital i ekonomiska föreningar.
Vidare redovisas förslag som innebär atl del nya sparsystemet -
allemanssparandet - utformas så att riskkapital kan förmedlas till kooperationen.

Prop. 1983/84:84

1
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar;

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar

dels
att 6 §, 16 § Imom., 17 § 1 mom., 18, 19,41,43,48,55,69,71,83, 88, 94 och 116
§§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall
införas sju nya paragrafer, 16 b-h §§, samt närmast före 16 b § en ny rubrik av
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Föreningens
stadgar skola angiva

1.
föreningens firma;

2.
ändamålet med föreningens
verksamhet och verksamhetens art;

3.
den ort inom riket, där föreningens
styrelse skall hava sitt säte;

4.
den insats med vilken vatje
medlem skall deltaga i föreningen, huru insatserna skola göras samt huruvida
medlem må deltaga i föreningen med högre belopp än enkel insats;

5.
där regelbundna eller på särskill
beslut om uttaxering beroende avgifter till föreningen skola förekomma,
avgifternas belopp eller de högsta belopp vartill de må bestämmas;

6.
antalet styrelseledamöter och
revisorer eller det högsta och lägsta anlal vartill de skola uppgå samt, om för
styrelseledamöter eller revisorer skola finnas suppleanter, enahanda uppgifi
beträffande dem, fiden för styrelseledamots, revisors och suppleants uppdrag,
så ock, där styrelseledamot, revisor eller suppleant skall utses på annal än i
denna lag angivet sätt, huru tillsättning skall ske;

7.
där fullmäktige skola finnas på
sätt i 62 § sägs, deras befogenhet, huru de skola utses och tiden för deras
uppdrag;

Föreningens
stadgar skola angiva

1.
föreningens firma;

2.
ändamålet med föreningens
verksamhet och verksamhetens art;

3.
den ort inom rikel, där föreningens
styrelse skall hava sitt säte;

4.
den insats med vilken varje
medlem skall deltaga i föreningen, huru insatserna skola göras samt huruvida
medlem må deltaga i föreningen med högre belopp än enkel insats;

5.
där regelbundna eller på särskill
beslut om uttaxering beroende avgifter till föreningen skola förekomma,
avgifternas belopp eller de högsta belopp vartill de må bestämmas;

6.
antalet styrelseledamöter och
revisorer eller det högsta och lägsta anlal vartill de skola uppgå samt, om för
styrelseledamöter eller revisorer skola finnas suppleanter, enahanda uppgifi
beträffande dem, tiden för styrelseledamots, revisors och suppleants uppdrag,
så ock, där styrelseledamot, revisor eller suppleant skall utses på annal än i
denna lag angivet sätt, huru tillsättning skall ske;

7.
där fullmäktige skola finnas på
sätt i 62 § sägs, deras befogenhet, huru de skola ulses och tiden för deras
uppdrag;

Senaste
lydelse 1974: 163

mom.

Då medlem avgått, äge han dels sex månader från avgången
utfå inbetalda insatser, i den mån föreningens behållna tillgångar enligt
den vid tiden för avgången uppgjorda balansräkningen därtill förslå utan
anlitande av reservfond eller förlagsinsatser eller förnärmande av övriga
medlemmars lika rätt, dels ock, i samma ordning som övriga medlemmar,
utbekomma vad på den avgångne belöper av beslutad vinstutdelning.

Träder föreningen i likvidation inom sex månader från
det medlem avgått eller varder inom samma tid beslut om föreningens
försättande i konkurs meddelat, skall den avgångnes rätt att utfå insats
bedömas efter de beträffande skifte av föreningens lillgångar gällande
grunderna.

Innehålla
föreningens stadgar inskränkning i avgående medlems rätt varom nu är sagt,
lände den, utom i fall som i 68 § andra stycket och 96 § 2 mom. andra stycket
sägs, till eftertättelse.

Prop.
1983/84:84

Nuvarande lydelse

8.
föreningens
räkenskapsår;

9.
det
sätt, varpå kallelse till föreningsslämma skall ske och andra meddelanden
bringas till medlemmarnas eller fullmäktiges kännedom, ävensom den lid före
stämma, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna; samt

10. de grunder, enligl vilka skall

förfogas över uppkommen vinst, så

ock huru vid föreningens upplös

ning skall förfaras med föreningens

behållna tillgångar.

Skall föreningens firma registreras lydelse angivas i
stadgarna.

16 § 1 Då medlem avgått, äge han dels sex månader från
avgången utfå inbetalda insatser, i den mån föreningens behållna tillgångar
enligt den vid tiden för avgången uppgjorda balansräkningen därtill förslå
utan anlitande av reservfond eller förnärmande av övriga medlemmars lika rätt,
dels ock, i samma ordning som övriga medlemmar, utbekomma vad på den avgångne
belöper av beslutad vinstutdelning.

Föreslagen lydelse

8.
föreningens
räkenskapsår;

9.
det sätt, varpå
kallelse lill föreningsstämma skall ske och andra meddelanden bringas till
medlemmarnas eller fullmäktiges kännedom, ävensom den tid före stämma, då
föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;

10. de grunder, enligt vilka skall
förfogas över uppkommen vinst, så ock huru vid föreningens upplösning skall
förfaras med föreningens behållna tillgångar; saml

11. där förlagsinsatser som avses i 16
b § skad förekomma, vad som skad gälla därom.

på två eller flera språk, skall varje

Förlagsinsatser m. m. 16 b §

En ekonomisk förening kan i stadgarna föreskriva att,
utöver vad som följer av 6 § första stycket 4, kapttal får tillskjutas genom
särskilda insatser (förlagsinsatser) och all sådana insatser får tillskjiilas
även av andra än medlemmar.

Prop.
1983/84:84

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förlagsinsatser får tillskjutas med högst så slort belopp
atl summan av gjorda förlagsinsatser efter tillskottet uppgår lill högst det
belopp som svarar mol summan av andra då inbetalda insalser än förlagsinsatser.

16 c §

I stadgarna kan tas in föreskrifter om begränsningar i
fråga om vem som har rätt att tillskjuta förlagsinsatser och genom överlåtelse
förvärva de rättigheter som är förenade med förlagsinsatserna (förlagsandelar).
För redan gjorda insalser får inte införas strängare begränsningar än vad som
gällde när insatsen gjordes.

Förvärv av en förlagsandel i strid mot föreskrifter som avses
i första slyckel är ogiltiga.

16 d§

Om föreningen upplöses och det vid upplösningen finns
överskott, har innehavarna av förlagsandelar rätt att så långt överskottet
räcker få förlagsinsatserna inlösta med belopp molsvarande insatsernas storlek,
innan utbetalning sker för andra ändamål. Finns fiera förlagsinsatser och
förslår inte överskottet tdl full betalning av samtliga, skall överskottet
fördelas på insatserna i förhåUande tdl deras storlek.

16 e§

För varje förlagsinsats skad föreningen utfärda ett
förlagsandelsbevis. Beviset skall ställas till viss man, tdl innehavaren eller
till viss man eller order och innehålla uppgift om

1. föreningens firma,

2.
nummer
eller annan beteckning för beviset,

3.
insatsens
storlek,

4.
den rätt
tid utdelning som insatsen medför.

Prop. 1983/84:84

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5.
det sått
på vilkel utdelning skall utbetalas och inlösen ske,

6.
föreskrifter
som avses i 16 c § förslå stycket,

7.
erinran
enligt 16 c § andra stycket.

Förlagsandelsbeviset skad undertecknas av föreningen.
Styrelseledamöters eller firmatecknares namnteckning får återges genom
tryckning eder på liknande sätt.

16f§

I fråga om förlagsandelsbevis gäller, om ej annat följer
av denna lag, i lillämpliga delar vad i lagen (1936:81) om skuldebrev föreskrivs
om enkla skuldebrev såvitt gäller bevis ställt tid viss man och om löpande
skuldebrev såvitt gäller bevis slälll tdl innehavaren eller tdl viss man eller
order. Härvid är den som innehar elt förlagsandelsbevis ställt tdl viss man
eller order och som enligl föreningens påskrift på beviset är ägare tid
förlagsandelen likställd med den som enligt 13 § andra stycket samma lag
förmodas äga räll att göra skuldebrevet gällande. Påskrift på beviset skall göras
endast om innehavaren styrker sitt förvärv av den förlagsandel som beviset
avser.

16 g §

Över samtliga förlagsinsatser skaU genom styrelsens
försorg föras en förteckning. Denna kan bestå av betryggande lösblads- eller
kortsystem. Förteckningen skall innehålla uppgift om slorleken på varje
förlagsinsats, om tidpunkten för varje insats och om den rått till utdelning
som insatsen medför. Förteckningen skad hållas tillgänglig för var och en som
vill ta del av den.

16 h§

En innehavare av en förlagsandel har rätt alt få
förlagsinsatsen

Prop.
1983/84:84 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

inlöst tidigast efler fem år från tillskottet under
förutsättning att han skriftligen säger upp beloppet minst två år i förväg.

Föreningen får inlösa en förlagsinsats tidigast efler fem
år från tillskottet under förutsättning atl föreningen skriftligen säger upp
beloppet minst sex månader i förväg.

Inlösen enligt denna paragraf sker till det belopp som
utgör insatsens storlek enligt förlagsandds-bevisel. Beloppet får dock ej överstiga
vad som av föreningens behållna lidgångar enligt den senast faslställda
balansräkningen, ulan anlitande av reservfonden, belöper på andelen i
förhållande tdl övriga förlagsinsatser. Om föreningen försätts i konkurs på
ansökan som görs inom ett år efter inlösen skall vad som föreskrivs i 16 § 2
mom. beträffande där avsedd återbäring lillåmpas i fråga om förlagsinsatser.

17 § 1
Av ekonomisk förenings årsvinst, efler avdrag för vad som ål-går till
täckande av möjligen förefintlig förlust från föregående år, skola minst fem
procent avsättas till reservfond. Har på grund av rörelsens resultat
medlemmar eller andra tillgodoförts gottgörelse i form av efteriikvider,
återbäringar eller dylikt, skall avsältning därav ske med minst fem procent,
även om gottgörelsen icke inräknats i årsvinsten. Till reservfonden skall
alltid läggas vad medlem vid avgång ur föreningen icke återfår av sina
insatser.

mom.

Av ekonomisk förenings årsvinst, efler avdrag för vad som
ål-går till täckande av möjligen förefintlig förlust från föregående år, skola
minst fem procent avsättas till reservfond. Har på grund av rörelsens resultat
medlemmar eller andra tillgodoförts gottgörelse i form av efteriikvider,
återbäringar eller dylikt, skall avsättning därav ske med minst fem procent,
även om gottgörelsen icke inräknats i årsvinsten. Till reservfonden skall
alltid läggas vad medlem vid avgång ur föreningen icke återfår av sina insatser
och vad en förlagsandels-innehavare inte får ut vid inlösen av en
förlagsinsats.

Då reservfonden jämte inbetalat insatskapital, i den män
delta ej översfiger tio gånger reservfonden, uppnått etl belopp som svarar
antingen mol fyra tiondelar av del bokförda värdel å föreningens fillgångar
eller mot föreningens skulder enligt balansräkningen, må vidare avsättning till
fonden upphöra. Innehålla stadgarna beslämmelse om avsättning utöver vad nu
sagts, lände del till efterrättelse. Avsättning skall ånyo vidtaga, om
reservfonden nedgår under vad sålunda stadgats.

Prop,
1983/84:84 8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Nedsättning av reservfond må beslutas allenast för
täckande av förlust, som enligt fastställd balansräkning finnes hava uppstått å
föreningens verksamhet i dess helhet och som icke kan ersättas av befintliga
till framtida förfogande avsatta medel.

18 §2

Utdelning får inte överstiga vad som i fastställd
balansräkning och, i fråga om moderförening, i fastställd koncernbalansräkning
för det senasle räkenskapsåret redovisas såsom föreningens eller koncernens
nettovinst för året, balanserade vinst och fria fonder med avdrag för 1.
redovisad förlust, 2. belopp som enligt lag eller stadgar skall avsättas till
bundet eget kapital eller, i fråga om moderförening, belopp som av det fria
egna kapitalet i koncernen enligt årsredovisningarna för företag inom denna
skall överföras till bundet eget kapital, 3. belopp som enligt stadgarna eljest
skall användas för annal ändamål än utdelning till medlemmarna. EJ heller får
gottgörelse som avses i 17 § I mom. och som icke inräknats i årsvinsten betalas
ut i vidare mån än att föreskriven avsättning kan ske lill reservfonden. I
övrigt fär utbetalning till medlemmarna av föreningens lillgångar ej
verkställas på annat sått än genom återbetalning av insatsbelopp enligl 16 § 1
mom. eller 16 a § eller i samband med nedsättning av insatsernas belopp enligt
68 § sista stycket.

Utdelning, som beräknas på an- Utdelning, som beräknas på an

nat sätt än i förehållande till den nat sätt än i förehållande till den

omfattning i vilken medlemmarna omfallning i vilken medlemmarna

deltagit i föreningens verksamhet deltagit i föreningens verksamhel

eller i övrigt tagit denna i anspråk, eller i övrigt lagit denna i anspråk,

får fastställas till högst en ränta för får fastställas till högst en ränta för

år på inbetalda insatser som mot- år på inbetalda insatser som mot

svarar det av riksbanken fastställda svarar det av riksbanken faslställda

diskonto som gällde vid råken- diskonto som gällde vid räken

skapsårets utgång med tillägg av tre skapsårels utgång med tillägg av tre

procentenheter. procentenheter. Denna begräns

ning gäller dock inte ifråga om ut

delning på förlagsinsatser.

Vinstutdelning eller utbetalning i annan form av
gottgörelse som avses i 17 § 1 mom. får inte ske med så stort belopp att
utdelningen eller utbetalningen med hänsyn fill föreningens eller koncernens
konsolideringsbehov, likviditet eller ställning i övrigt står i strid mot god
affärssed.

19 §

Varder vinstutdelning beslutad Varder vinstutdelning beslutad

och verkställd i strid mot vad i 18 § och
verkställd i strid mot vad i 18 §

sägs eller mot bestämmelse i för- sägs
eller mot bestämmelse i för

eningens stadgar, vare de, som eningens
stadgar, vare de, som

uppburit sådan utdelning skyldiga uppburit
sådan utdelning skyldiga

att återbära dennajämte ränta därå. atl
återbära dennajämte ränta därå.

Senaste lydelse 1980:1105 ' Senasle lydelse 1975:649.

Prop. 1983/84:84

Nuvarande lydelse

Samma lag vare, där gottgörelse, varom i 17 § 1 mom.
förmäles och .som icke inräknats i årsvinsten, utbetalats i strid mol vad i
18 § sägs eller mot beslämmelse i föreningens stadgar och den som mottog
gottgörelsen insåg eller bort inse nämnda förhållande. Räntan beräknas
enligt 5 § räntelagen (1975:63.5) från del att utdelningen eller gottgörelsen
uppburits intill dess ränta skall utgå enligt 6 § räntelagen till följd av 3
eller 4 § samma lag.

Föreslagen lydelse

Detta gäller dock ej beträffande utdelning på en
förlagsinsats, om mottagaren hade skälig anledning alt anta alt vad han
erhållit utgjorde laglig vinstutdelning. Har gottgörelse, som avses i 17 § I
mom. och som icke inräknats i årsvinsten, utbetalats i strid mot vad som sägs i
18 § eller mol beslämmelse i föreningens stadgar, är den som mottog
gottgörelsen skyldig alt återbära denna jämte ränta, om han insåg eder bort
inse nämnda förhållande. Räntan beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) från
del att utdelningen eller gottgörelsen uppburits intill dess ränta skall utgå
enligt 6 § räntelagen fill följd av 3 eller 4 § samma lag.

För brist, som kan uppkomma vid återbäringen, vare de, som
medverkat till beslutet om utdelning eller utbetalning eller verkställandet av
detta, ansvariga efter de beträffande skadeståndsskyldighel i 106, 108 och 109
§§ stadgade grunderna.

41 §" I balansräkningen skall aktier i dotterbolag
tas upp som en särskild post bland fillgångarna.

En förenings eget kapital skall delas upp i bundet eget
kapilal och fritt eget kapital eller ansamlad förlust. Under bundet eget
kapital skall tas upp inbetalda insatser, reservfond och uppskrivningsfond.
Medlemsinsatser och förlagsinsatser skall redovisas var för sig. Under fritt
eget kapital eller ansamlad förlust skall tas upp fria fonder, var för sig,
balanserad vinst eller förlust samt nettovinst eller förlust för
räkenskapsåret. Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret tas därvid
upp som avdragsposter.

Fordran på insats får inle las upp som tillgång.
Redovisningen av fullgjorda insatser får ske så att i balansräkningen anges
hela insatskapitalet saml hur mycket härav som inte har fullgjorts, varefter
skillnaden - de betalda insatserna — utförs som en särskild post under eget
kapital.

Om det i
en fordrings- eller skuldpost enligl balansräkningen ingår en fordran hos
eller skuld till ett dotterföretag eller en moderförening, skall

En förenings eget kapital skall delas upp i bundet eget
kapilal och fritt eget kapital eller ansamlad förlust. Under bundet eget
kapital skall tas upp inbetalda insatser, reservfond och uppskrivningsfond.
Under fritt eget kapilal eller ansamlad förlust skall tas upp fria fonder, var
för sig, balanserad vinst eller förlust samt nettovinst eller förlust för
räkenskapsåret. Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret tas därvid
upp som avdragsposter.

' Senaste lyddse 1980: 1105.

Prop. 1983/84:84 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

beloppel anges särskilt. Angivandel får ske inom linjen.
Detsamma gäller ifråga om pant och därmed Jämförliga säkerheter eller
ansvarsförbindelser lill förmån för ett dotterföretag eller en moderförening.

43 § Förvaltningsberättelsen skall upprättas med iakttagande
av god redovisningssed.

I förvaltningsberättelsen skall I förvaltningsberättelsen skall

lämnas upplysning dels om sådana lämnas upplysning dels om
sådana

för bedömningen av föreningens för bedömningen av föreningens

verksamhetsresultat och ställning verksamhetsresultat och ställning

viktiga förhållanden, för vilka redo- vikliga förhållanden, för vilka redo

visning inte skall lämnas i resultat- visning inte skall lämnas i resultat

räkningen eller balansräkningen, räkningen eller balansräkningen,

dels om händelser av väsentlig be- dels om händelser av väsentlig be

tydelse för föreningen, som har in- lydelse för föreningen, som har in

träffat under räkenskapsåret eller träffat under räkenskapsåret eller

efter dettas slut. Förvaltningsberät- efter deltas slut. Förvaltningsberät

telsen skall vidare innehålla upp- telsen skall vidare innehålla upp

gifter om väsentliga förändringar i gifter om väsentliga förändringar i

medlemsantalet samt om sum- medlemsantalet samt om sum

morna av insatsbelopp som skall morna av insatsbelopp som skall

återbetalas under nästa råken- återbetalas under nästa räken

skapsår dels enligt 16 § 1 mom., skapsår dels enligt 16 § 1 mom.,

dels enligt 16a §. dels enligt 16a §. Uppgift skad vi-

dare lämnas om den rätt till utdelning som gjorda
förlagsinsatser medför samt om summan av de förlagsinsatser som sagts upp och
skall inlösas under de näst följande Ivå räkenskapsåren.

I förvaltningsberättelsen skall anges medelantalet under
räkenskapsåret anställda personer såväl för företaget i dess helhet som för
varje arbetsställe med mer än tjugo anställda. Vidare skall anges del
sammanlagda beloppel av räkenskapsårels löner och ersättningar dels till
slyrelsen och andra personer i ledande ställning, dels till övriga anställda.
Har föreningen anställda i flera länder, skall löner och ersättningar anges
särskill för vatje land Jämte uppgift om medelantalet anställda i respektive
land.

Förvaltningsberättelsen skall innehålla förslag lill
dispositioner beträffande föreningens vinst eller förlust.

För förening som avses i 46 § 4 mom. första stycket skall
till förvaltningsberättelsen fogas en finansieringsanalys. I
finansieringsanalysen skall redovisas föreningens finansiering och
kapitalinvesteringar under räkenskapsåret.

48 § Hos länsstyrelsen må påkallas utseende av en revisor
att med övriga revisorer deltaga i granskningen av styrelsens förvaltning och
föreningens räkenskaper eller att förelaga granskning av viss åtgärd eller av
vissa

' Senaste lydelse 1980: 1105.

Prop. 1983/84:84 11

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

räkenskaper. Förslag härom skall väckas å föreningsstämma.
Har förslaget å föreningsstämma antagits eller ock biträtts av minst en tiondel
av samtliga röstberättigade, åligger del slyrelsen att inom en vecka hos
länsstyrelsen göra framställning om utseende av revisor. Försummas det, stånde
varje röstberättigad fritt alt göra sådan framställning.

Innehavare av förlagsandelar kan begära hos styrelsen atl
en medrevlsor utses. Begärs detta av Innehavare som företräder förlagsinsatser
till ett sammanlagt belopp motsvarande minst en tiondel av det totalt inbetalda
insatskapitalet skaU styrelsen senast inom två månader göra framställning
härom hos länsstyrelsen. Försummas detta får varje innehavare av en förlagsandel
göra sådan framställning.

Avser uppdraget granskning av viss åtgärd eller av vissa
räkenskaper, skall lill föreningsstämma avgivas särskill yttrande över
granskningen.

Revisor, som utses enligt denna paragraf, vare berättigad
att av föreningen erhålla skäligt arvode.

55 §

Där ej genom föreskrift i stadgarna är bestämt vem som
skall vara ordförande vid föreningsstämma, öppnas stämman av styrelsens
ordförande eller den slyrelsen därtill utsett. Utser de närvarande ej
enhälligt ordförande, väljes ordförande efter huvudtalet. Till ordförande mä
utses Jämväl den som ej är medlem, om annal icke föreskrives i stadgarna.

Å stämman skall, där det erfordras, av ordföranden
upprättas och till godkännande framläggas en förteckning över närvarande
medlemmar och ombud för medlemmar med uppgift å envars röstrält. Sedan
förteckningen enhälligt eller efter en på grundval av densamma företagen
omröstning godkänts med eller utan ändring, lände den till efterrättelse säsom
röstlängd.

Genom styrelsens försorg skall å Genom styrelsens försorg skall å

föreningsslämma föras protokoll. föreningsstämma
föras protokoll.

Har beslut fattats genom omröst- Har beslut
fatlats genom omröst

ning, skall angivas huru röstningen ning,
skall angivas huru röstningen

utfallit. Protokollet skall underteck- utfallit.
Protokollet skall underteck

nas eller till riktigheten vitsordas av nas
eller till riktigheten vitsordas av

ordföranden och minsl en på stäm- ordföranden
och minst en på stäm

man utsedd person. Senast inom man utsedd
person. Senast inom

två veckor efter stämman skall pro- två
veckor efter stämman skall pro

tokollet hållas hos föreningen till- tokollet
hållas hos föreningen till

gängligt för medlemmarna. Proto- gängligt för
medlemmarna och in

kallen skola på betryggande sätt nehavarna av
förlagsandelar. Pro-

förvaras. tokollen skola på betryggande sätt

förvaras.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

1 mom.
Menar styrelsen, styrelseledamot eller föreningsmedlem, att beslut, som
fatlats å föreningsstämma, icke tillkommit i behörig ordning eller eljest
strider mot denna lag eller föreningens stadgar, äge därå väcka talan mot
föreningen.

Grundas talan därpå, atl beslutet icke tillkommit i
behörig ordning eller att det eljest kränker allenast medlems rätt, skall
talan väckas inom tre månader från beslutets dag. Försummas det, vare beslutet
gällande.

1 mom.
Menar styrelsen, styrelseledamot, föreningsmedlem eder innehavare av
förlagsandel, att beslut, som fattats å föreningsstämma, icke tillkommit i behörig
ordning eller eljest strider mot denna lag eller föreningens stadgar, äge därå
väcka lalan mol föreningen.

Grundas
talan därpå, att beslutet icke tillkommit i behörig ordning eller att del
eljest kränker allenast medlems eller förlagsanddsinneha-vares rätt, skall
talan väckas inom tre månader från beslutets dag. Försummas det, vare beslutet
gällande.

Hava vid fattande av beslul, som skall anmälas för
registrering, i denna lag eller föreningens stadgar upptagna föreskrifter om
särskild röstplurali-tet icke rätteligen iakttagits vare, ehuru klandertalan ej
väckts, beslutet icke gällande, utan så är att i strid mot 100 § första stycket
registrering av beslutet ägt rum.

Klandertalan,
grtindad därpå atl föreningsslämmobeslut strider mot beslämmelserna i 20 §
första stycket, mä ej anställas, med mindre de som föra talan utgöra minst
en tiondel av samtliga medlemmar.

Klandertalan, grundad därpå atl föreningsstämmobeslut
strider mol beslämmelserna i 20 § första stycket, må ej anställas, med mindre
de som för talan utgör minst en tiondel av sam.tliga medlemmar eller, 1 fråga
om innehavare av förlagsandelar, företräder förlagsinsatser tid ett
sammanlagt belopp motsvarande minsl en tiondel av det totalt inbetalda
insatskapitalet.

2 mom. Har
talan å föreningsstämmobeslut väckts, äge domstolen, när skäl därtill
förekommer, att innan målet avgöres förordna, att beslutet ej må verkställas.
Om förordnandet skall, där beslutet är av beskaffenhet all böra registreras,
meddelande ofördröjligen genom rättens försorg avsändas för registrering.

Domstols
dom, varigenom föreningsstämmobeslut upphävts eller ändrats, gälle Jämväl för
de föreningsmedlemmar som ej fört talan.

Domstols
dom, varigenom föreningsslämmobeslut upphävts eller ändrats, gälle Jämväl för
de föreningsmedlemmar och innehavare av förlagsandelar som ej fört talan.

71 § Förening skall träda i likvidation, då antalet
föreningsmedlemmar nedgått under det i 5 § föreskrivna lägsta antalet och
tillräckligt antal medlemmar ej inträtt inom tre månader eller då i stadgarna
fastställd tid för föreningens verksamhet gått till ända eller eljest
förhållande inträffat, på grund varav enligl beslämmelse i stadgarna föreningen
skall upphöra med sin verksamhet.

Prop. 1983/84:84

Nuvarande lydelse

Varder ej, på grund av anmälan enligt 79 § inom sex veckor
efter det Jämlikt första stycket likvidalionsskyldighet inträtt, i
förenings-registret infört att föreningen trätt i Hkvidation, förklare rätlen,
på ansökan av styrelseledamot eller föreningsmedlem och efter föreningens
hörande, att föreningen skall träda i likvidation; och förelägge rällen
föreningen atl inom viss tid, ej undersfigande sex veckor, till rätten ingiva
bevis, alt i registret skett införing varom ovan sagts, vid äventyr atl eljest
en eller flera likvi-datorer förordnas av rätten.

13

Föreslagen lydelse

Varder ej, på grund av anmälan enligl 79 § inom sex veckor
efter del jämlikt första slyckel likvidalionsskyldighet inträtt, i föreningsregistret
infört att föreningen trätt i likvidation, förklare rätten, på ansökan av
styrelseledamot, föreningsmedlem eller innehavare av förlagsandel och efter
föreningens hörande, atl föreningen skall träda i likvidation; och förelägge
rätten föreningen atl inom viss lid, ej understigande sex veckor, till rätten
ingiva bevis, att i registret skett införing varom ovan sagts, vid äventyr
atl eljest en eller flera likvida-torer förordnas av rätten.

83 § Del åligger likvidalorerna att ofördröjhgen söka
kallelse å föreningens okända borgenärer samt upprätta och i föreningens
inventariebok införa inventarium och balansräkning.

Vid
upprättandet av inventarium och balansräkning för förening i likvidation
skola, oavsett vad ovan i denna lag är stadgat, bokföringslagens regler
lända till eftertättelse. Uppgifi skall lämnas å insatskapitalets storlek.

Vid upprättandet av inventarium och balansräkning för
förening i likvidation skola, oavsett vad ovan i denna lag är stadgat,
bokföringslagens regler lända till eftertättelse. Uppgift skall lämnas å
insatskapitalets storlek, varvid förlagsinsatskapitalet skall anges särskdt.

Likvidalorerna skola ofördröjligen överlämna ett av dem
underskrivet exemplar av balansräkningen lill likvidationsrevisorerna.

När den i kallelsen å okända borgenärer utsatta
inslällelsedagen är förbi och all veterlig gäld blivit betald, skola
föreningens tillgångar skiftas. Är någon del av gälden Ivisfig eller ej
förfallen och kan förty eller av annan orsak betalning ej ske, skola till samma
gälds betalning erforderliga medel innehållas och återstoden skiftas.

Sker skifte annorledes än nu är sagt eller befinnas
innehållna medel ej lämna tillgång till gälds belalning, vare i händelse av
föreningens oförmåga atl fullgöra sina förbindelser den, som uppburit något vid
skiftet, skyldig att återbära vad han bekommit. För brist, som kan uppkomma vid
återbäringen, vare likvidalorerna ansvariga efler de beiräffande
skadeståndsskyldighet i 106, 108 och 109 §§ stadgade grunderna.

Förmenar
medlem atl han vid skifte icke bekommit vad på honom belöper, skall han vid
talans föriust väcka talan mot föreningen inom tre månader efler det
slulredovis-

Förmenar
medlem eUer innehavare av förlagsandel att han vid skifte icke bekommit vad på
honom belöper, skall han vid talans förlust väcka talan mot föreningen inom

Prop.
1983/84:84

Nuvarande lydelse

ning framlades å föreningsstämma. I fråga om medlems
återbäringsskyldighet och om likvidators ansvarighet skall vad i andra
stycket stadgas äga motsvarande tillämpning.

Har medlem
icke inom fem år efter del slutredovisning enligt 89 § framlades å
föreningsslämma anmält sig att lyfta vad han vid skiftet bekoi-nmit, vare han
föriustig sin rätt därtill.

14

Föreslagen lydelse

tre månader efter det slutredovisning framlades å
föreningsstämma. I fråga om återbäringsskyldighet och om likvidators
ansvarighet skall vad i andra stycket stadgas äga motsvarande tillämpning.

Har medlem
eller innehavare av förlagsandel icke inom fem år efter det slutredovisning
enligt 89 § framlades å föreningsstämma anmält sig att lyfta vad han vid
skiftet bekommit, vare han förlustig sin rätt därtill.

94 § Där
efler avslutande av förenings konkurs överskott ej finnes, anses föreningen
upplöst, då konkursen avslutades.

Finnes
överskott och var föreningen ej i likvidation, då dess egendom avträddes till
konkurs, skall å föreningsstämma, som ofördröjligen bör ufiysas av styrelsen,
beslutas, huruvida föreningen skall fortsätta sin verksamhet eller träda i
likvidation. Hade föreningen trätt 1 likvidation, innan dess egenom avträddes
tdl konkurs, gälle vad i 92 § är stadgat.

Finnes överskott och var föreningen ej i likvidation, då
dess egendom avträddes till konkurs, skall å föreningsstämma, som ofördröjligen
bör utlysas av styrelsen, beslutas, huruvida föreningen skall fortsätta sin
verksamhet eller träda i likvidation.

Finns i fall som avses i andra stycket förlagsinsatser,
får beslut huruvida föreningen skall fortsätta sin verksamhet eller träda 1
likvidation fattas tidigast fyra veckor efter det alt sådan registrering som
avses i 93 § tredje stycket blivit kungjord enligt 104 §. Innehavarna av
förlagsandelar äger inom Ire veckor från kungörandet skriftligen säga upp
förlagsinsatserna till omedelbar inlösen. Förslår inte överskottet till full
betalning av samtliga förlagsinsatser, skall del fördelas på insatserna i
förhållande tdl deras storlek och inlösen ske av de förlagsinsatser som blivit
uppsagda till inlösen enligt vad som nyss sagts. Finns därefter något kvar av
överskottet skall förfarandet enligt andra stycket fortgå. Återstår inte något
överskott anses föreningen upplöst.

Prop. 1983/84:84

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

15

Hade föreningen trätt 1 likvidation innan dess egendom
avträddes till konkurs gäller vad som är stadgat 192 §.

116 §*

Innehålla
förenings stadgar förbehåll, att tvister mellan föreningen och styrelsen,
styrelseledamot, lik-vidalor, föreningsmedlem eller röstberättigad som ej är
medlem, skola hänskjulas till avgörande av en eller flera skiljemän, äge det
förbehåll samma verkan som tillkommer skiljeavtal. Om påkallande av
förbehållels tillämpning gälle vad om talans väckande och om delgivning i
denna lag finnes stadgat; där styrelsen vill föra klandertalan mot beslut av
föreningsstämma, skall styrelsens rätt till talan anses bevarad, om den i 36 § omförmälda
stämman blivit inom klandertiden utlyst att hållas så snart det med iakttagande
av föreskriven kallelsetid kan ske.

Innehålla
förenings stadgar förbehåll, att tvister mellan föreningen och slyrelsen,
styrelseledamot, likvidator, föreningsmedlem, innehavare av förlagsandel
eller röstberättigad som ej är medlem, skola hänskjulas lill avgörande av en
eller flera skiljemän, äge det förbehåll samma verkan som tillkommer skiljeavtal.
Om påkallande av förbehållets tillämpning gälle vad om talans väckande och om
delgivning i denna lag finnes stadgat; där styrelsen vill föra klandertalan
mot beslut av föreningsstämma, skall styrelsens rätt till lalan anses bevarad,
om den i 36 § omförmälda stämman blivit inom klandertiden utlyst att hållas så
snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske.

Denna lag träder i kraft tre veckor efler den dag, då
lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

' Senaste lyddse 1972:263.

Prop. 1983/84:84 16

2 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen
(1928:370) dels att punkt 4 av anvisningarna till 28 § skall upphöra att gälla,
dels att 28 § 1 mom., 29 § 2 mom., 38 § 1 mom., punklerna 4 och 9 av anvisningarna
fill 21 §, punkt 8 av anvisningarna lill 24 §, punkt 2 av anvisningarna fill 28
§, punkterna 1 och 3 av anvisningarna till 38 § samt punkt 1 av anvisningarna
till 54 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i anvisningarna lill 24 § skall införas en ny
punkt, 2 a, och i anvisningarna till 29 § en ny punkt, 13, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

28 §

/ morn. Till intäkt av rörelse hänföres allt vad som av
här i riket bedriven rörelse kommit rörelseidkaren tillgodo, såsom:

vad som i rörelsen influtit i penningar eller varor;

värdet av i rörelsen tillverkade eller saluhållna varor
eller produkter, som förbrukats för rörelseidkarens, hans familjs eller övriga
hushållsmedlemmars räkning eller för avlöning åt arbetspersonal, som icke
tillhört rörelseidkarens hushåll, så ock av annan förmån, som i rörelsen kommit
honom tillgodo.

Räntor samt utdelningar å aktier, banklotter och andelar
i ekonomiska föreningar räknas såsom Intäkt av rörelse, såvitt de infiuttt
från kapttal, som tillhört rörelsen.

Ersättning i form av royalty eller periodiskt utgående
avgift för utnyttjande av materiella eller immateriella tillgångar är atl anse
såsom intäkt av rörelse, såvitt inte royaltyn eller avgiften är av beskaffenhet
att böra hänföras till inläkt av fastighet eller av tjänst.

Ersättning, som idkare av rörelse uppburit för upplåtelse
av driften till annan, räknas likaledes som inläkt av rörelse.

Sådan gottgörelse för utgift eller kostnad, som
arbetsgivare uppburit från pensions- eller personalstiftelse, räknas som intäkt
av rörelse, om avdrag för avsättning till stiftelsen medgivits vid beräkning av
nettointäkt av rörelse.

Vederiag, som arbetsgivare erhållit för att han övertagit
ansvaret för pensionsutfästelse i samband med övertagande av rörelse, räknas
som intäkt av rörelsen.

Redovisar arbetsgivare enligl lagen (1967:531) om
tryggande av pensionsutfästelse m. m. pensionsskuld under rubriken Avsatt till
pensioner i sin balansräkning, skall han enligt 30 § 2 mom. taxeringslagen
(1956:623), under den särskilda underrubriken Avdragsgilla pensionsåta-

Senasle lyddse 1981: 1150.

Prop.
1983/84:84 17

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ganden, redovisa vad som avser sådana pensionsåtaganden
för vilkas tryggande avdragsrätt föreligger enligt punkt 2 d Jämfört med punkt
2 e av anvisningarna till 29 § denna lag. Är vad som sålunda skall redovisas
mindre än motsvarande belopp vid utgången av föregående beskattningsår, räknas
skillnaden som intäkt av rörelse. Finns disponibla pensionsmedel vid utgången
av beskattningsåret, får nyssnämnda intäkt dock beräknas lägst lill summan av
avdragsgill avsältning under året till pensionsstiftelse och avdragsgill avgifi
under året för pensionsförsäkring - varvid dock beaktas endast avsättning eller
avgift avseende pensionsåtaganden som redovisas under särskild undertubrik -
samt en tiondel av disponibla pensionsmedel vid utgången av närmast föregående
beskattningsår. Räknas disponibla pensionsmedel som intäkt enligt närmast
föregående punkt, skall senare minskningar av vad som redovisas under särskild
undertubrik motsvarande vad som sålunda tagits till beskallning icke räknas som
inläkt.

Upphör arbetsgivare med sin rörelse, räknas disponibla
pensionsmedel som inläkl av rörelse del beskattningsår då rörelsen upphörde.
Går arbetsgivare i likvidation eller skiftas dödsbo efter arbetsgivare, räknas
disponibla pensionsmedel som intäkt för del beskattningsår då beslutet om
likvidation fattades eller skiftet ägde rum. För fusion som avses i 3 mom.
gäller vad som föreskrives där och i 4 mom.

Med disponibla pensionsmedel avses vad som redovisas för
beskattningsårets ingång under särskild undertubrik Jämte förmögenheten i pensionsstiftelse,
som tryggar de pensionsåtaganden som redovisas under särskild underrubrik, vid
beskattningsårets utgång minskal med arbetsgivarens pensionsreserv vid
beskattningsårets utgång för sådant pensionsåtagande i den mån det ej är
tryggat genom pensionsförsäkring Jämte vid sistnämnda fidpunkt kvarstående
medel i stiftelsen för vilka avdrag vid avsättningen icke åtnjutits.
Stiftelsens förmögenhet skall härvid beräknas enligl de grunder som gäller vid
beräkning av stiftelses förmögenhet enligt lagen (1947:577) om stafiig
förmögenhetsskatt. Disponibla pensionsmedel skall dock icke upptagas till högre
belopp än som motsvarar vad som redovisas för beskattningsårets ingång under
särskild underrubrik.

29 §

2 mom. Har kooperativ förening 2 mom. En ekonomisk förening,

av vinsten å sin kooperativa verk- som enligt punkt 12
av anvisningar-samhet lämnat sina kunder, vare na är kooperativ i
beskattningsav-sig de tillhört föreningen eller icke. seende, har rätt
till avdrag för ut-pristidägg, rabatt eller annan så- delning i den
omfattning som anges dan utdelning i förhållande till i punkt 13 av
anvisningarna, gjorda köp eder försäljningar, må föreningen njuta avdrag för
dylik utdelning.

38 § 1 mom. Till intäkt av kapital räknas:

ränta å obligationer och å utlånade eller i bank eller
annorstädes insatta medel,

Senaste lyddse 1977:572.

2 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 84

Prop. 1983/84:84 18

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

utdelning å svenska aktier och andelar i svenska
aktiefonder och ekonomiska föreningar samt å andelar i utländska bolag och
aktiefonder, så ock

intäkt genom överlåtelse av rätt till utdelning å aktier
eller andelar, som nyss sagts, där ej aktierna eller andelarna samtidigt
överlåtits,

allt såvitt icke intäkten är alt hän- allt såvitt intäkten inle år atl hän-

föra
till intäkt av rörelse. föra fill jordbruksfastighet, faslig-

het som avses i 24 § I mom. eller rörelse.

Till intäkt av kapital räknas även vad som i samband med
ideell förenings upplösning, medlems avgång ur föreningen e.d. utskiftas till
medlem utöver inbetald insats..

För den, som genom köp, byte eller därmed Jämförligt avtal
förvärvat rätt till utdelning å svensk aktie eller å andel i svensk aktiefond
eller ekonomisk förening eller i utländskt bolag eller utländsk aktiefond,
skall såsom intäkt upptagas endast det belopp, varmed utdelningen eller, om
förvärvaren i sin tur överlåtit rätlen till utdelning, den därvid erhållna
valutan överstigit det vid förvärvet utgivna vederlaget för rätten till utdelning.

Såsom utdelning från svensk ekonomisk förening anses
Jämväl vad som vid föreningens upplösning utskiftats till medlem utöver
inbetald insats, dock atl vid upplösning genom fusion, som i 28 § 3 mom. andra
stycket avses, såsom utdelning i intet fall skall anses större belopp än som
motsvarar vad medlemmen erhållit konlanl eller eljest i annat än andelar i den
överlagande föreningen.

Anvisningar

till 21 §

4.'' Till intäkt av jordbruk med binäringar hänförs intäkt
genom avyttring av djur och andra varor eller produkter. Vidare hänförs hil
intäkt genom annan inkomslgivande användning av Jordbrukets eller dess binäringars
alster, inventarier eller arbetspersonal, såsom körslor, uthyrning av dragare,
maskiner o. d. Hit hänförs även värdet av vad den skatlskyldige direki har
tillgodogjort sig av Jordbrukets eller dess binäringars avkaslning för sin,
sin familjs eller annan hushållsmedlems räkning, dock inte av bränslen för
uppvärmning av bostad på fasligheten, eller för avlöning eller liknande
vederlag åt personal, som inte har tillhört den skattskyldiges hushåll, eller
för förädling eller förbrukning i rörelse, som har drivits av den
skattskyldige, eller för utgörande av undantagsförmåner eller annan
förpliktelse som har ålegat den skattskyldige i förhållande till någon som inte
har tillhört hans hushåll.

Värdel av sådan ny-, till- eller ombyggnad eller annan
därmed Jämföriig förbättring som avses i punkt 6 andra stycket av anvisningarna
till 22 § och som bekostats av arrendator eller annan nyttjanderättshavare
utgör inläkt av jordbruksfastighet för Jordägaren för beskattningsår då
nyttjanderätts-havarens rätt fill fastigheten upphört, om förbättringen utförts
under tid varunder Jordägaren innehaft fastigheten. Intäkten beräknas på
grundval av tillgångens värde vid tidpunkten för nyltjanderätlens upphörande
till den del tillgången bekostats av nyttjanderättshavaren. Har nytljanderätls-

' Lydelse enligt prop. 1983/84:28.

Prop. 1983/84:84 19

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

havaren erhållit ersättning av Jordägaren för
förbättringen, utgör ersättningen intäkt av jordbruksfastighet för nyttjanderättshavaren.

Sådan gottgörelse för utgift eller kostnad, som
arbetsgivare uppburit från pensions- eller personalstiftelse, räknas som intäkt
av jordbruksfastighet, om avdrag för avsältning till stiftelsen medgivits vid
beräkning av nellointäkl av jordbruksfastighet.

Redovisar arbetsgivare enligl la- Redovisar arbetsgivare enligt la

gen om tryggande av pensionsutfäs- gen
om tryggande av pensionsutfäs

telse m.m. i sin balansräkning.en telse
m.m. i sin balansräkning en

post Avsatt till pensioner, äga 28 § post
Avsatt lill pensioner, äga 28 §

1 mom. sjätte-nionde styckena 1 mom.
femte-åttonde styckena

molsvarande tillämpning i fråga om motsvarande
tillämpning i fråga om

Jordbruksfastighet. " jordbruksfastighet.

9."* Såsom intäkt av jordbruks- 9. Utdelning på aklier och ande-

fastighet skall upptagas utdelning, lar i ekonomiska föreningar samt

som skattskyldig från aktiebolag el- ränta räknas som intäkt av Jord-

ler ekonomisk förening uppburit i bruksfastighel i den mån intäkten

förhållande tdl gjorda inköp (ra- infiutit från kapdal som kan anses

balt) eller i förhållande tdl gjorda tillhöra jordbruket. Som inläkl av

försäljningar (pristillägg), därest jordbruksfastighet räknas i samma

kostnaden för inköpet varit av be- mån utdelning som uppburils från

skaffenhet att få avdragas från in- aktiebolag eller ekonomiska för-

tåkt av Jordbruksfastighet eller den eningar i förhållande till gjorda in

uppburna köpeskillingen skolat köp (rabatt) eller försäljningar

upptagas såsom intäkt av jord- (pristillägg),

bruksfastighel.

till 24 §

2 a. Utdelning på aktier och andelar 1 ekonomiska
föreningar samt ränta räknas som intäkt av fastighet som avses i 24 § 1 mom. i
den mån intäkten infiutit från kapilal som kan anses tillhöra fastigheten. Som
intäkt av sådan faslighet räknas i samma mån utdelning som uppburits från
aktiebolag eller ekonomiska föreningar i förhållande tdl gjorda inköp (rabatt)
eller försäljningar (pristillägg).

8. Sådan gottgörelse för utgift eller kostnad, som
arbetsgivare uppburit från pensions- eller personalstiftelse, räknas som intäkt
av annan fastighet, om avdrag för avsättning till stiftelsen medgivits vid
beräkning av nettointäkt av annan fastighet.

Redovisar arbetsgivare enligt la- Redovisar arbetsgivare enligt la-

gen om
tryggande av pensionsutfäs- gen om tryggande av pensionsutfäs-

'* Anvisningspunkten erhöll sin nuvarande beteckning genom
1972: 741. ' Senaste lydelse 1967:546.

Prop. 1983/84:84

Nuvarande lydelse

telse m.m. i sin balansräkning en post Avsatt till
pensioner, äga 28 § 1 mom. sjätte-nionde styckena molsvarande tillämpning i
fråga om annan fastighet.

20

Föreslagen lydelse

telse m. m. i sin balansräkning en post Avsatt till
pensioner, äga 28 § 1 mom. femte-åttonde styckena motsvarande tillämpning i
fråga om annan fastighet.

2.** Ränteintäkt saml utdelning å aktier och andelar i
aktiefonder och ekonomiska föreningar år i allmänhet all räkna som inläkl av
förvärvskällan kapital.

Emellanåt
skall dock ränteintäkt hänföras till intäkt av rörelse, nämligen då det
kapital, varav intäkten flutit, är alt anse som tillhörande rörelsen. Detta kan
vara fallet, även om kapitalel icke för tillfället användes i rörelsen, ifall
det blott står till disposition för dylik användning. Kapital, som icke är avsett
att tagas i bruk för rörelsen utan hålles därifrån avskilt, är däremot icke
alt anse såsom tillhörande rörelsen. I följd härav får i regel ränteintäkt,
som uppbäres av aktiebolag och andra juridiska personer, som driva rörelse,
anses utgöra intäkt av rörelse.

I bank- och annan penningrörelse ävensom
försäkringsrörelse är utdelning å aktier och andelar i aktiefonder och
ekonomiska föreningar att räkna som intäkt i rörelsen.

2.
Utdelning på aktier och andelar i ekonomiska föreningar samt ränta räknas som
intäkt av rörelse i den mån intäkten 'infiutit från kapital som kan anses
tiUhöra rörelsen. Som intäkt av rörelse räknas i samma mån utdelning som
uppburils från aktiebolag eder ekonomiska föreningar i förhållande tdl gjorda
inköp (rabatt) eller försäljningar (pristillägg).

I bank- och annan penningrörelse och i försäkringsrörelse
är utdelning på aktier och andelar i aktiefonder och ekonomiska föreningar
atl räkna som intäkt i rörelsen.

till 29 §

13. Har en kooperativ förening av vinsten av sin
kooperativa verksamhel lämnat rabatt eller pristlll-lägg i förhållande tdl
gjorda köp eller försäljningar, medges avdrag för denna utdelning.

En kooperativ förening, vars huvudsakUga verksamhet avser
rörelse, har också rätt tUl avdrag för utdelning som lämnas iförhållande till
inbetalda insatser enligt lagen

" Senaste lyddse 1974:994.

Förutvarande punkt 13 av anvisningarna till 29 § upphävd
genom 1977: 572.

Prop. 1983/84:84

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

21

(1951:308) om ekonomiska föreningar. I fråga om andra
insatser än förlagsinsatser medges emellertid inte avdrag till den del det
utdelade beloppet tillfaller någon som enligt punkt 1 av anvisningarna tid 54
§ inte är skattskyldig för utdelningen. Avser denna del av utdelningen högst
10 procent av utdelningen på annat än förlagsinsatser är dock utdelningen i
sin helhet av-dragsgUI.

Avdrag för utdelning får göras i endast en förvärvskäda
och skall avse det räkenskapsår som utdelningen hänför sig till.

Avdrag medges endast på yrkande av föreningen och under
för-utsåltning att föreningen lämnar den utredning som behövs. Av-dragsyrkandel
skall göras på särskild blankett enligt formulär som riksskatteverket
fastställer.

fill
38 §

1. /
vilka fad ränteintäkt samt utdelning å aktier m.m. är alt hänföra tid Intäkt
av rörelse framgår av punkt 2 av anvisningarna till 28 §.

1. Ränta samt utdelning på aktier och andelar i
aktiefonder och ekonomiska föreningar räknas i allmänhet som intäkt av
kapital.

Ränta
och utdelning på aktier och andelar i ekonomiska föreningar skad dock hänföras
tdl Intäkt av jordbruksfastighet, fastighet som avses i 24 § I mom. eller
rörelse i de fall då det kapilal som intäkten infiutit från kan anses tillhöra
verksamhet som nu sagts. Detta kan vara fallet även om kapitalel inte för
tdlfäUet används i verksamheten under förutsättning att det står tid
förfogande för sådan användning. Kapital, som inte är avsett alt användas i
verksamheten utan som hålls avskilt därifrån, anses däremot inte tillhöra
verksamheten. Av det anförda följer exempelvis atl ränta som uppbärs av ett
rörelsedrivande aktiebolag i regel utgör intäkt av rörelse.

Prop. 1983/84:84 22

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3.* Beträffande avkaslning av 3. Beiräffande avkastning av

svenska aktier är huvudregeln all, svenska aktier är
huvudregeln att,

där ej utdelningen utgör intäkt av där utdelningen inte utgör intäkt av

rörelse, densamma upplages såsom Jordbruksfastighet, fastighet som

intäkt av kapital för den som var avses i 24 § I mom. eller rörelse,

ägare av kupongen eller eljest hade densamma las upp som intäkt av

rätt till utdelningen, när denna blev kapital för den som var ägare av

tillgänglig för lyftning. kupongen eller av annan anledning

hade rätt till utdelningen, när denna blev tillgänglig för
lyftning.

I det normala fallet, då ägaren av aktien också haft rätt
till utdelningen, skall alltså den som var ägare av aktien, när utdelningen
blev fillgänglig för lyftning, upptaga denna såsom intäkt; Om aktien innehafts
längre eller kortare lid, är härvid ulan betydelse.

Har, då svensk akfie överlåtits, överlåtaren behållit en
eller flera av kupongerna eller eljest för längre eller kortare tid förbehållit
sig rätten atl lyfta utdelningen, och tillkom denna rätt alltjämt överlåtaren
då utdelningen blev tillgänglig för lyftning, skall utdelningen oavkortad
räknas såsom inläkl för denne.

Innehade den, som genom ärv, testamente, gåva eller
likartat fång förvärvat rätt lill utdelning å svensk aklie utan all tillika
förvärva aktien, denna rätt när utdelningen blev tillgänglig för lyftning,
skall såsom intäkt för honom upptagas utdelningen i sin helhet.

Har däremot rätten till utdelning å svensk aklie genom
köp, byte eller därmed Jämförligt avtal överlåtits utan samband med överlåtelse
av akfien, bliva, såsom framgår av 38 § 1 mom., särskilda regler tillämpliga.
Därest i sådant fall fråga uppkommer om avdrag för vederlag som utgivits för
förvärv av rätt lill utdelning vid mer än ett utdelningstillfälle, skall
vederlaget anses belöpa på de olika utdelningsposterna enligt fördelning å
dessa med hänsyn till periodens längd och under iakttagande att, i den mån på
viss utdelningspost belöpande vederlag ej kunnat utnyttjas såsom avdrag från
denna, det återstående beloppel må avräknas å närmast följande utdelningspost
eller utdelningsposter. Avser förvärvet rätt lill utdelning under obestämd fid,
bör, om ej särskilda skäl föranleda lill annat, vederlaget avräknas under en
period av tio år.

Vad som gäller utdelning å svensk aktie skall äga
motsvarande tillämpning beträffande utdelning å andel i svensk aktiefond eller
ekonomisk förening, aktie eller annan andel i utländskt bolag eller utländsk
aktiefond.

till 54 §

1.' I denna anvisningspunkt för- 1. I
denna anvisningspunkt för

stås med företag svenskt aktiebolag stås
med förelag svenskt aktiebolag

och svensk ekonomisk förening och svensk
ekonomisk förening

saml med utdelning sådan utdelning saml
med utdelning sådan utdelning

på aktie i svenskt aktiebolag eller på
aktie i svenskt aktiebolag eller

andel i svensk ekonomisk förening andel i svensk ekonomisk förening

som har uppburits i förhållande till som
har uppburits i förhållande till

" Senaste lydelse 1974:994. ' Senaste lydelse
1981:264.

Prop.
1983/84:84 23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

innehavda aktier eller andelar eller innehavda aklier
eller andelar eller

som har uppburits efter annan som har uppburits efter annan

grund men inte är avdragsgill för grund men inte är avdragsgill för

det utdelande företaget enligt 29 §2 det utdelande företaget enligt punkt

mom. 13 första stycket av anvisningarna

till 29 §. Beslämmelserna i tredje-femte styckena nedan
gäller inte utdelning på kooperativ förenings förlagsinsatser.

Förelag, som uteslutande eller så gott som uteslutande
förvaltar värdepapper eller likartad lös egendom (förvaltningsföretag), är
frikallat från skattskyldighet för utdelning i den mån sammanlagda beloppet av
den utdelning som förelaget har uppburit under beskattningsåret motsvaras av
utdelning som företaget har beslutat för samma beskattningsår eller, i fråga om
investmentföretag, av beslutad utdelning ökad med en fjärdedel. Med
investmeniförelag förstås förvaltningsföretag, vars uppgift väsentligen är att
genom etl välfördelat värdepappersinnehav erbjuda aktie- eller andelsägare
riskfördelning och vars aktier eller andelar ägs äv ett stort antal fysiska
personer.

Företag, som bedriver bank- eller annan penningrörelse
eller sådan rörelse vid sidan av annan verksamhet, är frikallat från
skattskyldighet för utdelning på sådan aktie eller andel som innehas som etl
led i organisafionen av företagets verksamhet till den del denna avser annat
än förvaltning av fastighet, värdepapper eller därmed hkartad lös egendom.

Företag som bedriver försäkringsrörelse är frikallat från
skattskyldighet för utdelning under förutsättning att företaget är
skadeförsäkringsanstall och utdelningen belöper på sådan aktie eller andel som
innehas som ett led i organisafionen av företagels försäkringsrörelse.

Företag som inte avses i andra-Qärde styckena är frikallat
från skattskyldighet för utdelning på sådan aktie eller andel som inte utgör
omsättningstillgång i företagets verksamhet under förutsättning atl

a)
del sammanlagda
röstetalet för företagets aktier eller andelar i det utdelande företagel vid
beskattningsårels utgång motsvarade en fjärdedel eller mer av röstetalet för
samtliga akfier eller andelar i det utdelande företaget, eller

b)
det görs
sannolikt att innehavet av aktien eller andelen betingas av Jordbruk, skogsbruk
eller rörelse som bedrivs av förelaget eller av företag som med hänsyn till
äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan anses stå det
nära.

Skattefrihet enligt femte stycket föreligger dock inte för
utdelning på aktie eller andel i förvaltningsförelag, om förvaltningsföretaget
äger mer än enstaka aktier eller andelar på vilka utdelning skulle ha varit
skattepliktig om aktierna eller andelarna hade ägts direkt av del företag som
äger aktien eller andelen i förvaltningsföretaget.

Om särskilda skäl föreligger, kan riksskatteverket medge
dels att företag, som inte är förvaltningsföretag enligt andra stycket men
vars verksamhet till inte oväsentlig del består i förvaltning av värdepapper
eller därmed likartad lös egendom, skall i beskattningsavseende behandlas som
sådant förvaltningsföretag, dels atl förvaltningsföretag, som är moderföretag i
en koncern och som ombesörjer vissa gemensamma uppgifter för koncernens

Prop.
1983/84:84 24

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

räkning,
inte skall i beskattningshänseende behandlas som förvaltningsföretag. Mot
riksskatteverkets beslut i fråga som här avses får talan inte föras.

Förvärvar
förelag aklie eller andel i annal förelag och är det inte uppenbart atl det
företag som gör förvärvet därigenom erhåller tillgång av verkligt och särskilt
värde med hänsyn till ägarföretagets rörelse eller kapitalförvaltning,
föreligger inle skaltefrihet enligl denna anvisningspunkt för utdelning på
aktien eller andelen av sådana medel som vid förvärvet fanns hos det utdelande
företaget och som inte motsvarar tillskjutet belopp eller inbetald insats.
Utdelning anses i första hand gälla andra medel än sådana som motsvarar
tillskjutet belopp eller inbetald insats.

Denna
lag träder i kraft tre veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har
kommit ut från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första
gången vid 1986 års taxering. Därvid skall dock iakttas följande.

1.
De nya bestämmelserna i 29 § 2
mom., punkl 1 av anvisningarna lill 54 § samt den nya punkten 13 av
anvisningarna till 29 § tillämpas redan vid 1985 års taxering.

2.
En förening som under
beskattningsår för vilket taxering i första instans sker år 1985 beslutar om
utdelning enligt punkt 13 första stycket av anvisningarna till 29 § får vid
nämnda taxering avdrag för denna utdelning under förutsättning

a) att
utdelningen hänför sig fill beskattningsår för vilket taxering i

första instans sker år 1984 saml

b) att
avdrag för utdelningen inte medgetts vid 1984 års taxering.

Skall en förening på grund av förlängning av räkenskapsår inte taxeras år

1985 gäller
vad i föregående stycke sägs om 1985 års laxering i stället 1986

års taxering. Skall en förening på grund av förlängning av räkenskapsår

inte taxeras år 1984 gäller vad i föregående stycke a) och b) sägs om 1984

års taxering i stället 1983 års taxering.

3. Ränta
eller utdelning som tagits upp som inkomst av kapital vid 1985

eller tidigare års taxeringar skall inte i någol fall tas upp som inkomst av

Jordbruksfastighet eller annan fastighet vid 1986 eller senare års taxering

ar.

Ränta
eller utdelning som hänför sig lill år 1984 eller tidigare skall vid

1986 års
taxering las upp som inkomst av Jordbruksfastighet eller annan

fastighet under förutsättning

a)
att räntan eller utdelningen
uppburits eller blivit tillgänglig för lyftning efter utgången av år 1984,

b)
att vad under a) sägs medfört
att räntan eller utdelningen inte tagits upp som inkomst av kapilal vid 1985
års laxering samt

c)
att räntan eller utdelningen
vid tillämpning av den nya lagen skall redovisas som inläkt av
Jordbruksfastighet eller annan fastighet.

Skall
den skatlskyldige på grund av förlängning av räkenskapsår inte laxeras för
inkomst av jordbruksfastighet eller annan fastighet år 1986, skall vad i
föregående stycke sägs om beskattning av ränta eller utdelning i stället gälla
vid 1987 års taxering.

Vad
som sägs i andra och tredje styckena gäller i fråga om annan faslighet endast
om inkomsten beräknas enligt bokföringsmässiga grunder.

Prop.
1983/84:84 25

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:000) med reglemente för
allmänna

pensionsfonden

Härigenom föreskrivs att 30 och 35 §§ lagen (1983:000) med
reglemente för allmänna pensionsfonden skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

30 §'

Fjärde fondstyrelsen skall bestå Fjärde
fondstyrelsen skall beslå

av tolv
ledamöter som förordnas av av fiorton ledamöter som förordnas

regeringen. Av ledamöterna ulses av regeringen. Av ledamöterna

två efter förslag av sammanslut- utses två efter förslag av samman-

ningar som företräder kommuner- slulningar som företräder kommu-

na, tre efter förslag av rikssam- nerna, tre efler förslag av rikssam

manslutningar av arbetsgivare och manslutningar av arbetsgivare, fem

fem efter förslag av rikssamman- efter förslag av rikssammanslut-

slutningar av arbetstagare. ningar av arbetstagare och två efter

förslag av rikssammanslulningar inom kooperationen.

Om förslag inle avges, förordnar regeringen ledamöler
ändå. För varje ledamot utses i samma ordning en suppleanl. Ledamöter och
suppleanler skall vara myndiga och här i riket bosatta svenska medborgare.

35 §2

Fjärde fondstyrelsen får placera de medel som styrelsen
förvaltar

1.
i aklier i
svenska aktiebolag med undantag av aktiebolag som driver bank- eller
försäkringsrörelse,

2.
i sådana
konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till
nyteckning som har utfärdals av aktiebolag som avses i 1 saml

3.
i aktier i
utländska aktiebolag saml i sådana konvertibla skuldebrev eller skuldebrev
förenade med optionsrätt till nyteckning som har utfärdats av utländska
aktiebolag.

4. som riskkapital i svenska ekonomiska föreningar

Fondslyrelsen får inle förvärva värdepapper enligt första
stycket 3 i sådan omfattning atl värdepapperens sammanlagda värde kommer att
överstiga en procent av värdet av de medel som slyrelsen förvaltar.

Denna lag Iräder i kraft tre veckor efter den dag, då
lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

' Lyddse enligt orop. 1983/84:50. Lydelse enligt prop.
1983/84:50.

Prop.
1983/84:84 26

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande

Härigenom föreskrivs att 15 § lagen (1983:890) om
allemanssparande skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 § • Fondbolag får till en kapilalsparfönd förvärva
endast följande slag av värdepapper, nämligen

1.
sådana svenska
aktier och av svenskt aktiebolag utfärdade konvertibla skuldebrev eller
skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning som är inregistrerade vid
Stockholms fondbörs,

2.
sådana svenska
aktier och av svenskt aktiebolag utfärdade konvertibla skuldebrev eller
skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning som utbjuds till
försäljning under sådana förhållanden atl sannolika skäl finns för antagande
att de inom ett år från förvärvet kommer att inregistreras vid Stockholms fondbörs,

3.
andra svenska
akfier samt andra av svenskt aktiebolag utfärdade konvertibla skuldebrev eller
skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning,

4. förlagsandelsbevis i svensk ekonomisk förening,

4.
bevis om
rätt att teckna eller 5.
bevis om rätt alt teckna eller erhålla aktier eller andra värdepap- erhålla
aktier eller andra värdepapper som avses i 1 -3,
per som avses i 1 -4,

5.
obligationer
och andra skuld- 6. obligationer och andra skuldförbindelser,
utfärdade av staten. förbindelser, utfärdade av staten.

Har värdepapper som förvärvats enligt första stycket 2 ej
inregistrerats inom ett år från förvärvet, skall de avyttras så snart det
lämpligen kan ske, om de inte vid något tillfälle under ettårsperioden kunnat
inrymmas inom lioprocentsgränsen enligl sista stycket.

Ett fondbolag får inte lill en kapitalsparfond förvärva
akfier i bolaget.

Ett fondbolag får inte till fonden Etl fondbolag får inle till fonden

mol vederlag förvärva värdepapper mot
vederlag förvärva värdepapper

som avses i första stycket 3 eller som
avses i första stycket 3 och 4

bevis om rätt att teckna eller erhålla eller
bevis om rätt att teckna eller

sådana värdepapper i sådan omfalt- erhålla
sådana värdepapper i sådan

ning alt värdet av värdepapperen omfattning
att värdet av värdepap-

och bevisen genom förvärvet kom- peren och
bevisen genom förvärvet

mer att överstiga tio procent av fon- kommer
att överstiga tio procent av

dens värde. Bankinspektionen kan, fondens
värde. Bankinspeklionen

om del finns särskilda skäl, medge kan,
om det finns särskilda skäl,

att procenttalet överskrids. EJ hel- medge
att procenttalet överskrids,

ler får etl fondbolag till fonden mot EJ
heller får ett fondbolag till fon-

vederlag förvärva värdepapper en- den
mot vederlag förvärva värde-

ligt första stycket 5 i sådan omfalt- papper
enligt första stycket 6 i så-

ning alt värdet av de värdepapper dan
omfaltning att värdet av de vär-

som där avses genom förvärvet depapper som
där avses genom för

kommer alt överstiga tjugofem pro- värvet
kommer att översliga tjugo-

Prop.
1983/84:84

Nuvarande
lydelse

cent
av fondens värde. Den sistnämnda begränsningen gäller dock inte förtån ett år
efter det alt fondbolaget erhållit bankinspektionens tillstånd atl bedriva
fondverksamhet.

27

Föreslagen
lydelse

fem
procent av fondens värde. Den sistnämnda begränsningen gäller dock inte förrän
elt år efter det att fondbolaget erhållit bankinspektionens tillstånd att
bedriva fondverksamhet.

Denna
lag träder i kraft den 1 april 1984.

Prop.
1983/84:84 28

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1956:216) om
jordbrukskasserörelsen

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1956:216) om
Jordbrukskasserörelsen

dels att nuvarande 28 a § skall betecknas 28 b §,

dels att 29, 42 a, 45, 47, 51, 58, 62, 64, 66 och 67 §§
skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 28 a §,
samt närmast före 28 a § en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

Förlagsinsatser m.m.

28 a §

Bestämmelserna om förlagsinsatser i lagen (1951:308) om
ekonomiska föreningar gäller endast för centralkassa. Förlagsinsatser får
tillskjutas med högst så slort belopp atl summan av gjorda förlagsinsatser
efter tillskottet uppgår till högsl det belopp som svarar mot summan av andra
då inbetalda insatser än förlagsinsatser 1 cenlral-kassan och i anslutna
Jordbrukskassor.

Bestämmelserna i denna lag om förlagsbevis gäller i
tillämpliga delar också förlagsandelsbevis.

29 §' I stället för bestämmelserna i 17 § lagen om ekonomiska
föreningar skall gälla följande.

Av kreditkassas årsvinst, efter Av kreditkassas årsvinst, efter

avdrag för vad som åtgår till täc- avdrag
för vad som åtgår lill täc

kande av möjligen förefintlig föriust kände
av möjligen förefintlig förlust

från föregående år, skola minsl från
föregående år, skall minst fem-

femtio procent avsättas lill reserv- tio
procent avsättas till reservfond,

fond. Då reservfonden uppgår lill Då
reservfonden uppgår fill belopp

belopp som molsvarar tio procent som
motsvarar tio procent av kas-

av kassans utlåning vid utgången av sans
utlåning vid utgången av det

det senast förflutna räkenskaps- senast
förflutna räkenskapsåret, /å/-

året, må vidare avsättning till fon- vidare
avsättning fill fonden upphö-

den upphöra. Nedgår fonden under ra. Nedgår
fonden under vad sålun-

vad sålunda stadgats, skall avsätt- da
stadgats, skall avsältning ånyo

ning ånyo vidtaga. vidtaga.

Senaste lydelse 1962:88.

Prop. 1983/84:84

Nuvarande lydelse

Till reservfonden skola alltid läggas inträdesavgifter
samt vad medlem vid avgång ur kassan icke återfår av sina insalser.

Nedsättning av reservfonden må, förutom i fall som avses i
88 § 2 mom., beslutas allenast för täckande av förlust, som enligt fastställd
balansräkning/rnnej hava uppstått på kassans verksamhet i dess helhet och som
icke kan ersättas av befintliga, lill framlida förfogande avsalta medel.

29

Föreslagen lydelse

Till reservfonden skad alltid läggas inträdesavgifter
saml vad medlem vid avgång ur kassan icke återfår av sina insatser och vad en
för-lagsandelsinnehavare inte får ut vid Inlösen av en förlagsinsats.

Nedsättning av reservfonden/år, förulom i fall som avses i
88 § 2 mom., beslutas endasl för täckande av förlust, som enligt fastställd balansräkning
har uppstått pä kassans verksamhet i dess helhet och som icke kan ersättas av
befintliga, till framfida förfogande avsalta medel.

42 a §2
Kreditkassa får ej i andra fall än som anges i andra och tredje styckena
utfärda tryckta eller graverade, lill innehavaren eller till viss man eller
order ställda förbindelser eller ikläda sig ansvarighet för sådana förbindelser.

Centralkassa
får utfärda räntebärande förlagsbevis som lyder på minsl 100 kronor.

Centralkassa
får utfärda förlagsandelsbevis och räntebärande förlagsbevis som lyder på
minst 100 kronor.

Centralkassa får utfärda och ställa garanti för
räntebärande obligationer som lyder på minst 100 kronor. Löptiden för
obligationer som centralkassa ger ut i Sverige får vara längst sju år.
Obligationer som centralkassa ger ut i Sverige med längre löplid än elt år får
utfärdas intill etl belopp som molsvarar högst tre procent av cenlralkassans
inlåning från allmänheten.

45 §

47 § "

I
balansräkningen får fordran på insats icke tas upp såsom tillgång.
Redovisningen av fullgjorda insatser får ske så att i balansräkningen anges
hela insatskapitalet samt hur mycket härav som icke betalats, varefter
skillnaden - de betalda insatserna - utförs som särskild post undereget
kapilal.

I förvaltningsberättelsen skall upplysning lämnas dels
om sådana

- Senasle lyddse 1980: 1115. ' Senasle lydelse 1980: 1106.
■• Senaste lydelse 1980:1106.

I
balansräkningen får fordran pä insats icke tas upp såsom tillgång.
Redovisningen av fullgjorda insatser får ske så all i balansräkningen anges
hela insatskapitalet samt hur mycket härav som icke betalats, varefter
skillnaden - de betalda insatserna — utförs som särskild post under egel
kapital. Medlemsin-salser och förlagsinsatser skall redovisas varför sig.

I förvaltningsberättelsen skall upplysning lämnas dels om
sådana

Prop. 1983/84:84

Nuvarande lydelse

för bedömningen av kassans verksamhetsresultat och
slällning viktiga förhållanden, för vilka redovisning ej skall lämnas i
resultaträkning eller balansräkning, dels om händelser av väsenUig betydelse
för kassan, som har inträffat under räkenskapsåret eller efter dettas slut.

30

Föreslagen lydelse

för bedömningen av kassans verksamhetsresultat och
ställning viktiga förhållanden, för vilka redovisning ej skall lämnas i
resultaträkning eller balansräkning, dels om händelser av väsentlig betydelse
för kassan, som har inträffat under räkenskapsåret eller efter dettas slut.
Uppgift skall vidare lämnas om den rätt tid utdelning som gjorda förlagsinsatser
medför samt om summan av de förlagsinsatser som har sagts upp och skall
inlösas under de nästföljande Ivå räkenskapsåren.

I förvaltningsberättelsen skall anges medelantalet under
räkenskapsåret anslällda personer såväl för kassan i dess helhet som för varje
arbetsställe med mer än tjugo anställda. Vidare skall anges det sammanlagda
beloppet av räkenskapsårels löner och ersättningar dels till styrelsen och
andra personer i ledande ställning, dels till övriga befattningshavare hos
kassan.

Slyrelsen skall i förvaltningsberättelsen framställa
förslag om avsättning lill reservfond, därest sådan avsättning skall ske, så
ock i övrigt förslag i anledning av kassans vinst eller förlust enligl
balansräkningen.

51 §

Hava
revisorer ej utsetts till föreskrivet avtal eller hava revisorer utsetts utan
iakttagande av bestämmelserna i 46 § 1 mom. lagen om ekonomiska föreningar
eller 50 § andra eller tredje stycket denna lag, åligger det slyrelsen och
styrelseledamot alt ofördröjligen göra anmälan om förhållandet hos tillsynsmyndigheten.
Anmälan må göras även av medlem i kreditkassan eller borgenär.

Har
revisorer ej utsetts till föreskrivet antal eller har revisorer utsetts utan
iakttagande av beslämmelserna i 46 § 1 mom. lagen om ekonomiska föreningar
eller 50 § andra eller tredje stycket denna lag, åligger det styrelsen och
styrelseledamot att ofördröjligen göra anmälan om förhållandel hos tillsynsmyndigheten.
Anmälan får göras även av medlem i kreditkassan, innehavare av förlagsandel
eller borgenär.

58 Har
kreditkassa icke öppnat sin rörelse inom etl år från det kassan godkändes,

eller har godkännandet för kassan återkallats,

eller har antalet medlemmar nedgått under det föreskrivna
lägsta antalet och tillräckligt antal med-

Har kreditkassa icke öppnat sin rörelse inom ett år från
det kassan godkändes,

eller har
godkännandet för kassan återkallats,

eller har
antalet medlemmar nedgått under det föreskrivna lägsia antalet och
tillräckligt antal med-

Senasle lydelse 1968:605.

Prop. 1983/84:84

Nuvarande lydelse

lemmar ej inträtt inom tre månader, och har ej på grund av
anmälan inom sex veckor därefter enligl 63 § i föreningsregistret blivit infört
alt kassan trätt i likvidation, skall rätlen, på ansökan av styrelseledamot
eller medlem av kassan eller på anmälan av tillsynsmyndigheten och efler
kassans hörande förklara, alt kassan skall träda i likvidafion; och skall
rätten förelägga kassan att inom viss tid, ej understigande sex veckor, till
rätten ingiva bevis, att registrering skett enligt 63 §, vid äventyr att eljest
en eller flera likvi-datorer förordnas av rätten.

31

Föreslagen lydelse

lemmar ej inträtt inom tre månader, och har ej på grund av
anmälan inom sex veckor därefter enligt 63 § i föreningsregislret blivit infört
att kassan trätt i likvidation, skall rätlen, på ansökan av styrelseledamot,
medlem av kassan eller innehavare av förlagsandel eller på anmälan av
tillsynsmyndigheten och efler kassans hörande förklara, atl kassan skall träda
i likvidation; och skall rätten förelägga kassan atl inom viss lid, ej
understigande sex veckor, till rätten ge in bevis, att registrering skett
enligt 63 §, vid äventyr att eljest en eller flera likvi-datorer förordnas av
rätlen.

Genom rättens försorg skall ofördröjligen till
tillsynsmyndigheten avsändas dels för registrering meddelande om beslut att
kassan skall träda i likvidation dels ock underrättelse om förordnande av
likvidator med angivande av hans fullständiga namn och postadress.

62§''

Finnes
kredilkassa, som enligt verkställd registrering trätt i likvidation, sedermera
sakna till föreningsregislret anmälda behöriga likvidatorer, skall rätten på
ansökan av medlem, borgenär eller annan, vars rätt kan vara beroende av att
någor\ finnes som äger företräda kassan, eller på anmälan av fillsynsmyndigheten
förordna likvidatorer.

Finnes
kreditkassa, som enligt verkställd registrering trätt i likvidation, sedermera
sakna till föreningsregistret anmälda behöriga likvidatorer, skall rätten på
ansökan av medlem, innehavare av förlagsandel, borgenär eller annan, vars
rätt kan vara beroende av att någon finns som äger företräda kassan, eller på
anmälan av tillsynsmyndigheten förordna likvidatorer.

Genom rättens försorg skall fill tillsynsmyndigheten
ofördröjligen avsändas undertätlelse om förordnande av likvidalor med
angivande av hans fullständiga namn och postadress.

64
§'

I
balansräkning för kreditkassa i likvidation skall las upp kassans tillgångar
och skulder, fillgångarna till verkliga värdet. Insatskapitalet skall i
balansräkningen tas upp

I
balansräkning för kreditkassa i likvidation skall tas upp kassans tillgångar
och skulder, tillgångarna till verkliga värdet. Insatskapitalet skall i
balansräkningen tas upp

" Senaste lydelse 1968:605. ' Senaste lydelse 1980:
1106.

Prop. 1983/84:84

Nuvarande lydelse

inom linjen. I övrigt gäller beträffande balansräkning
för kredilkassa i likvidation bestämmelserna i bokföringslagen (1976:125).

32

Föreslagen lydelse

inom Hnjen, varvid förlagsinsatskapitalet skad anges
särskdt. I övrigt gäller beträffande balansräkning för kreditkassa i
likvidation bestämmelserna i bokföringslagen (1976: 125).

Hava under
likvidationen kreditkassas tillgångar så nedgått i värde, att fara är för
handen, att de ej fullt förslå till skuldernas gäldande, och är ej ställningen
sådan, att kassans egendom genast bör avträdas till konkurs, skola
likvidalorerna om ställningen, så snart det kan ske, lämna meddelande på stämma
och till denna kalla Jämväl de kända fordringsägare, vilka ännu icke erhållit
betalning.

Har under
likvidationen kreditkassas tillgångar så nedgått i värde, all fara är för
handen, att de ej fullt förslår till skuldernas gäldande, och är ej ställningen
sådan, att kassans egendom genast bör avträdas till konkurs, skad
likvidalorerna om ställningen, så snart det kan ske, lämna meddelande på stämma
och lill denna kalla Jämväl innehavarna av förlagsandelar samt de kända
fordringsägare, vilka ännu icke erhållit betalning.

Där
efter avslutande av kreditkassas konkurs överskott ej finnes, anses kassan
upplöst, då konkursen avslutades.

Finnes
överskott skall likvidation verkställas och skall i avseende därpå vad eljest
gäller om likvidation äga motsvarande tillämpning, dock ej 81 § lagen om
ekonomiska föreningar. Har ej inom en månad efter konkursens avslutande för
registrering anmälts, att kassan trätt i likvidation, skall rätten, på
ansökan av styrelseledamot, medlem eller borgenär eller på anmälan av tillsynsmyndigheten,
förklara, att kassan skall träda i likvidation. I fråga om ärendets
handläggning och om beslutet skall i tillämpliga delar gälla vad i 58 § är
stadgat.

Där efter avslutande av kreditkassas konkurs överskott ej
finns anses kassan upplöst, då konkursen avslutades.

Om överskott finns skall likvidation verkställas och
skall i avseende därpå vad eljest gäller om likvidation äga motsvarande
tillämpning, dock ej 81 § lagen om ekonomiska föreningar. Har ej inom en månad
efter konkursens avslutande för registrering anmälts, att kassan trätt i
likvidation, skall rätten, på ansökan av styrelseledamot, medlem, innehavare
av förlagsandel eller borgenär eller på anmälan av tillsynsmyndigheten,
förklara, alt kassan skall träda i likvidation. I fråga om ärendets
handläggning och om beslutet skall i tillämpliga delar gälla vad i 58 § är
stadgat.

Hade kassan, i fall som avses i andra stycket, trätt i
likvidation, innan dess egendom avträddes till konkurs, skall gälla vad som i
92 § lagen om ekonomiska föreningar är stadgal.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag, då
lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Prop. 1983/84:84 33

6 Förslag till

Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 7 § aktiebolagslagen
(1975: 1385)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap. 7§ Aktiebolag får ej lämna penninglån till den som
äger aktier i eller är styrelseledamot eller verkställande direktör i bolaget
eller annat bolag i samma koncern. Detsamma gäller i fråga om penninglån till

1.
den som är gift
med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till
aktieägare, styrelseledamot eller verkställande direktör,

2.
den som är
besvågrad med sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så atl den
ene är gift med den andres syskon, eller

3.
Juridisk person
över vars verksamhel person som nämnts ovan har etl bestämmande inflytande.

Bestämmelserna i första stycket gäller ej om

1. gäldenären är kommun eller landstingskommun,

2.
gäldenären är
förelag i koncern i vilken det långivande bolaget ingår,

3.
gäldenären
driver rörelse och lånet betingas av affärsmässiga skäl saml är avsett
uteslutande för gäldenärens rörelse, eller

4.
gäldenären
eller honom närstående fysisk eller Juridisk person som avses i första stycket
1-3 är aktieägare samt det sammanlagda aktieinnehavet ej uppgår till en
procent av aktiekapitalet i bolaget och ej heller, om bolaget ingår i koncern,
till en procent av de sammanlagda aktiekapitalen i koncernbolagen. Första
stycket tillämpas dock, om gäldenären eller Juridisk person över vars verksamhel
han har ell bestämmande inflytande eller båda tillsammans äger mer än 500
aktier i bolaget eller, om bolaget ingår i koncern, i koncernbolagen.

Aktiebolag får icke lämna penninglän i syfle att
gäldenären eller honom närstående fysisk eller Juridisk person som avses i
första stycket 1-3 skall förvärva aktier i bolagel eller annat bolag i samma
koncern.

Är gäldenären anställd i bolaget eller i ett annat bolag i
samma koncern gäller inte förbudet mot penninglån i tredje stycket, om

1.
lånebeloppet
jämte tidigare lån enligt della stycke från bolaget eller annat bolag i samma
koncern inte överstiger etl belopp som motsvarar två gånger gällande basbelopp
enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring,

2.
låneerbjudandel
riktar sig till minst hälften av de anställda i bolaget och lånet skall
återbetalas inom fem år genom regelbundna amorteringar samt

3.
hinder mot lån
inle föreligger vid en tillämpning av första och andra styckena, även om de
aktier som skall förvärvas räknas med. Därvid skall dock det i första stycket
angivna förbudet mot att lämna län till styrelseledamot inte gälla i fråga om
den som år styrelseledamot enligt bestämmelserna i lagen (1976:351) om
slyrelserepresentalion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska
föreningar.

' Lagen omtryckt 1982:739.

3 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 84

Prop. 1983/84:84 34

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Bestämmelserna
i denna paragraf om förbud mol penninglån äger molsvarande tillämpning i fråga
om ställande av säkerhet.

Vid tillämpningen av denna
paragraf likställes äktenskapsliknande samlevnad med äktenskap, om de
sammanlevande tidigare har varit gifta med varandra eller har eller har haft
barn gemensamt.

Som
aktieinnehav eller aktieför- Som aktieinnehav eller aktieför

värv enligt bestämmelserna i denna värv enligt bestämmelserna i denna

paragraf räknas inte innehav eller paragraf räknas inle innehav eller

förvärv av andelar i en aktiefond förvärv av andelar i en aktiefond

eller i en aktiesparfond som inte är eller i en aktiesparfond eder kapl-

förelagsanknuten. talsparfond som inte är företagsan-

knuten.

Denna
lag träder i kraft den 1 april 1984.

Prop.
1983/84:84 35

Utdrag

PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1983-12-15

Närvarande:
Statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist,
Feldl, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson,
Boström, Bodslröm, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hellström,
Thunborg, Wickbom

Föredragande:
Statsråden Peterson och Feldt

Proposition
om kooperationens kapitalförsörjning, m. m.

Statsrådet
Peterson anför:

De
kooperativa grundsatserna

Kooperationen
har sina idémässiga rötter och första praktiska erfarenheter från första
hälften av 1800-talet. Det började då växa fram idéer om ekonomisk verksamhet
och företagsformer, som direkt skulle ulgå ifrån och tjäna människors behov som
arbetare, Jordbrukare, konsumenter, bostadsbehövande, småsparare och
hantverkare.

Den
kooperativa verksamheten skiljer sig till såväl syfte som form från andra
ekonomiska verksamheter. Syftet med den kooperativa verksamheten år att
tillgodose medlemmarnas intressen på områden, där de som konsumenter eller
producenter är direkt engagerade. Den kooperafiva verksamheten har således ett
direkt samband med medlemmarnas grundläggande behov och dagliga verksamhel.

Den
kooperafiva verksamhetens inriktning och utformning bygger på en internationell
och historisk utveckling. Formerna för den kooperafiva samverkan har
utvecklats under iakttagande av vissa grundläggande principer. En sådan princip
är att medlemskap i en kooperativ förening skall vara frivilligt och öppet. En
annan är den demokratiska beslutsprincipen en medlem - en röst. En tredje
viktig princip har med överskoltsfördélningen alt göra. Kapitalvinst skall inte
ulgå men normal bankränta kan betalas på medlemmarnas insatta kapilal. I övrigt
skall utdelning av överskott i verksamheten ske till medlemmarna i proportion
till deras utnyttjande av föreningen. Självfinansiering är ytterligare en
vikfig princip som innebär

Prop.
1983/84:84 36

att
behovel av egenkapital i rörelsen skall tillgodoses genom medlemsinsatser
eller fonderade överskott.

Ytterligare
två viktiga principer för kooperationen gäller upplysningsverksamhet och
samverkan. Upplysningsverksamhet bedrivs av kooperationen för att medlemmar,
förtroendevalda, anslällda och allmänhet skall få upplysning om kooperations
grundsatser och metoder. Samverkan innebär att olika kooperativ skall sträva
efter samarbete med andra kooperativ för att på bästa sätt främja sina
medlemmars intressen.

Kooperationen
i Sverige har utvecklats starkt och spelar en viktig roll i det svenska
samhället. De grenar av kooperationen som är mest utvecklade i Sverige är den
allmänna konsumentkooperationen, lantbrukskooperationen, bostadskooperationen
och oljekooperationen. I Sverige liksom i andra länder finns även kooperativ
verksamhet med annan inriktning, t. ex. organisation av sparande och krediter
och för olika producentkooperativa verksamheter. En kooperativ form som har
rönt ökat intresse i Sverige under senare år är arbetskooperationen. Syftet med
den kooperativa verksamheten kan variera praktiskt taget obegränsat. Det
bestäms av medlemmarna gemensami.

Kooperationen
i dag'

En
stor del av landets befolkning är som medlemmar, kunder eller anställda engagerade
i någon form av kooperafiv verksamhel.

Konsumentkooperationen
omfattar dels konsumentföreningar anslutna till Kooperativa förbundet och
Oljekonsumenlernas förbund, med sammanlagt ca 3 miljoner medlemmar, dels
bostadskooperationen. Hyresgästernas Sparkasse- och Byggnadsförening (HSB) och
Riksbyggen, med sammanlagt ca 600000 medlemmar.

Inom
producenlkooperationen, där lantbrukskooperationen är den övervägande delen,
uppgår anlalel medlemmar till drygt 150000 om dubbelanslutningar räknas bort.

Totalt
sysselsatte enligt de sammanställningar som kooperationsutredningen gjort,
kooperationen i slutet av 70-taIel ca 165000 personer, vilket motsvarade ca 5 %
av samtliga sysselsatta i Sverige. Andelen av bruttonationalprodukten var
likaledes ca 5%. Inom näringarna industri och handel sysselsattes vardera ca
70000 personer eller 7 resp. 14% av den totala sysselsättningen inom resp.
område. Konsumentkooperationens andel av livsmedelshandel resp. bensinhandel
uppgick till ca 20%. Den bostadsko-operativa delen svarade för ca 25 % av
bostadsproduktionen. Av den totala livsmedelsindustriproduktionen svarade
lantbrukskooperalionen för ca 50%. I lantbrukskooperalionen ingår också störte
delen av det privata skogsbruket som svarade för ca hälften av skogsproduktionen
i landet.

De
kooperativa företagen utgör således en viktig del av det svenska

Prop. 1983/84:84 37

näringslivet
vid sidan av privata eller enskilda förelag och samhällsägda företag.

Kooperationsutredningen,
som tillsattes efter förslag i en socialdemokratisk riksdagsmotion 1976, har
redovisat den principiella grundsynen all "den kooperativa verksamhetens
form förenar individuellt och socialt engagemang med ekonomisk verksamhet pä
ett sätt som berikar samhället i flera avseenden. Den motverkar klyftor mellan
individer och socialekonomiska grupper. Den informerar om och levandegör
komplicerade ekonomiska sammanhang. Och den fördelar ansvar, initiativ och
ekonomiska resultat enligt demokratiska principer". Jag ansluter mig till
denna bedömning.

Kooperationen
har med sin vittomfattande verksamhet elt stort inflytande såväl på den
ekonomiska och demokratiska som på den sociala utvecklingen i Sverige.

Kooperationen kan antas
bidra till en effektivisering av del svenska näringslivel. Syftet - att
tillgodose medlemmarnas intressen såväl ekonomiskt som ur andra aspekter - har
en kvalilelshöjande effekt på produktion och distribution. Detta har positiva
effekter på privat och statligt drivna verksamheter som har de kooperativa
företagen som konkurtenler.

Kooperationen
i framtiden

Det
är emellertid uppenbart atl kooperationens starka utveckling också kan medföra
risker på vissa områden. Detta gäller särskilt områden där marknadsdominansen
är framträdande. I detta hänseende gäller för kooperationen liksom för
näringslivet i övrigt konkurrenslagstiftning och annan ekonomisk lagstiftning.
Därutöver finns det såvitt rör kooperationen anledning att förutsätta att
medlemmarnas krav och intressen utgör en tillkommande kortektionsfaktor.

Kravet
på effektivitet och marknadsanpassning får naturligtvis inte heller gå så
långt att det strider mot medlemsintresset. Risker kan finnas för detta i takt
med atl effektivitetskraven nödvändiggör stordrift och anpassning och kanske
samarbete med statliga och privata företag. Även här måste kooperationen inom
sig själv vidmakthålla meloder för alt säkerställa medlemmarnas inflytande och
makt över verksamhetens omfattning och inriktning.

Kombinationen
av demokratisk rörelse och ekonomisk verksamhet hos kooperationen är unik. Kooperationens
utveckling har visat atl ekonomisk effektivitet och demokrati väl låter sig
förenas. Enligt min mening bör kooperationens erfarenheter kunna utnyttjas i
utvecklingen för ökad ekonomisk demokrati i del svenska näringslivet.

Den
kooperativa verksamhetens inriktning styrs av medlemmarnas grundläggande behov
och dagliga verksamhet, eftersom syftet är atl tillgodose medlemsintresset. De
kooperativa företagens verksamhet har därför i

Prop.
1983/84:84 38

stor
utsträckning hitfills kommit att koncentreras på hemmamarknadsbe-tonade
produkter, även om undantag finns, som exempelvis skogsindustrin.

Kooperationens
inriktning och utvecklingsmöjligheter påverkas givetvis av samhällets
ekonomiska och näringspolifiska mål. De nuvarande ekonomiska obalanserna med
stora underskott i bytesbalans och statsbudget gör att den ekonomiska polifiken
inriktas på att hålla tillbaka konsumtionen i landet och föra över
produktionsresurser till den utlandskonkurrerande industrisektorn. Detta
innebär att störte delen av de kooperativa företagen nu arbetar på stagnerande
marknader.

För
kooperationen innebär detta en svår valsituafion. Ska man ändra inriktning på
produktionen mot de expansiva sektorerna, vilket skulle överensstämma med
samhällets mål och innebära att kooperationen kan behålla sin starka ställning
i näringslivet? Ska man anpassa sig till den krympande marknaden och därmed
minska den kooperativa verksamhetens betydelse? Hur kan nya kooperativ på nya
områden kanske med nya medlemmar utvecklas?

Risken
med en expansion på områden utanför medlemmarnas näraliggande intressen är att
den kooperativa verksamheten fjärmar sig från medlemmarna och därmed minskar
medlemmarnas intresse för att delta i verksamheten. Det kan vara ett hot mol
demokratin i kooperationen.

En
kooperativ utveckling måste ske på områden, där det finns aktivt
medlemsinlresse.

Häri
kan det ligga etl problem för den s.k. etablerade kooperationen, som i vissa
avseenden kan sägas ha sin mest dramatiska utvecklingsperiod bakom sig. Flera
av den etablerade kooperationens mål kan sägas ha infriats i välfärdssamhället
— lill en del genom kooperationens egna framgångar. Behovet av och viljan till
fortsatt kooperativ utveckling dämpas nalurligen av uppnådda framgångar.

Under
senare år har nya kooperativa verksamheter utvecklats för skötsel av vissa
gemensamma angelägenheter. De kooperativa idéerna används för att lösa
uppgifter som det helt eller delvis åligger samhället att sköta. I direktiven
till 1983 års demokratiberedning (dir. 1983:44) anför chefen för
civildepartementet bl. a. alt beredningen bör i sitt arbete belysa nya kooperativa
verksamhetsformer.

Den
etablerade kooperationen har enligt min mening ett ansvar för alt hålla de
kooperativa idéerna levande inom den egna verksamheten. Men den har dessulom en
uppgift att stödja utvecklandet av nya fristående kooperafiv.

Kooperativ
verksamhet kan emellertid aldrig skapas utifrån. Den måste initieras och byggas
upp av dem som har intresse och behov av den kommande kooperativa verksamheten.
Samhällets uppgift bör därför enligt min mening vara att skapa sådana villkor
för kooperativ verksamhet så att denna blir etl reellt alternativ. Samhället
ska således inte styra eller dra

Prop.
1983/84:84 39

upp
rikfiinjer för kooperationen, utvecklingen måste ske inom kooperationen och
från medlemmarna. Samhällets uppgift blir att skapa förhållanden, som gör en
kooperativ utveckling möjlig.

Förslagens
inriktning

Av
den redogörelse som Jag här har lämnat framgår det att kooperationen nu och i
framliden har en viktig roll atl fylla i det svenska samhället. Det är av
väsenlHgt allmänt intresse att de kooperafiva föreningarna kan utvecklas
Jämsides med näringsverksamhet som bedrivs i andra former.

Den
övergripande målsättningen är att de kooperativa föreningarna skall så långt
möjligt ges i Jämförelse med andra företagsformer likvärdiga möjligheter.
Eftersom de olika företagsformerna i vissa avseenden skiljer sig kan villkoren
i vatje enskild detalj inte vara identiska.

Jag
och chefen för finansdepartementet, statsrådet Feldl, kommer i detta sammanhang
all ta upp frågor om bl.a. kooperationens kapitalförsörjning.

Principen
om självfinansiering liksom den personassociativa formen kan innebära en
svaghet för kooperationen när del gäller anskaffning av riskkapital. Som kooperationsutredningen
framhåller kan föreningens konsolidering innebära en kooperativ målkonflikt.
Höga redovisade överskott, vilka är nödvändiga för att uppnå en
tillfredsställande konsolidering, kan strida mot kooperativels intresse i den
mån överskotten härrör från de egna medlemmarnas ekonomiska aktivitet i
föreningen. Konsolideringen kan därför inte "överdrivas", eftersom
den kan gå ut över medlemsintresset.

En
fungerande självfinansieringsprincip under inflation förutsätter också en
kontinuerligt höjd insatsskyldighet. Självfinansieringsprincipen har fördelen
att den hävdar det kooperativa oberoendet. Processen med en ständig
äterslussning av överskottsmedel har direkt och indirekt en avgörande betydelse
för kooperationens kapitalförsörjning. Den har dock avgörande begränsningar.
Självfinansieringen bygger på indirekta kapitaltillskott frän medlemmarna men
är den enda egentliga finansieringskällan. Kooperativet får därför tillgång
endast till, internt riskkapital och ej, som aktiebolagen, fill externa
marknader för riskkapital.

Soliditeten
i del svenska näringslivel har överlag utvecklats negativt under 70-lalet. Det
finns många förklaringar lill delta. En del av den sjunkande soliditeten är en
självvald åtgärd från företagens sida, då det under vissa tider varit
förmånligare att finansiera investeringar med främmande kapital än med eget.
Den sjunkande soliditeten har dock nackdelar bl. a. i form av mindre
uthållighet i lågkonjunkturer. Kravet på en hög och Jämn avkastning blir högre
Ju lägre soliditeten är. Problemen har enligt min mening kommit lill klart
uttryck genom de senaste årens många företagskriser. Behovet av en
soliditelshöjning i det svenska näringslivet torde vara allmänt erkänt.

Prop.
1983/84:84 40

I
de kooperativa företagen har soliditeten sjunkit snabbare än bland övriga
företag. De kooperativa företagens soliditet har tradifionelll varil lägre än
övriga företags men genom de senasle årens utveckling har klyftan ökat. Den
kooperativa företagssektorn har också varit utsatt för svåra kriser under
senare år bl.a. som en följd av den låga självfinansierings-graden. Problemen i
producentkooperationens skogsindustrier är väl kända. Det torde vara oomtvistat
att behovet av en konsolidering är störte bland de kooperativa företagen än
bland övriga. Jag delar på denna punkt kooperationsutredningens slutsats att
kooperationen är underförsötjd med eget kapilal.

Samtidigt
som behovet av en ökad försörjning med riskkapital är relalivi störte i
kooperationen än bland övriga företagssektorer får jag konstatera atl de
stimulansåtgärder som samhället vidtagit för att förbättra näringslivets
försöijning med riskkapital nästan uteslutande har riktat sig till det enskilda
näringslivet och företrädesvis börsbolagen. Sådana stimulansåtgärder är bl.a.
Annellagstiflningen som innebär en viss lindring i utdel-ningsbeskattningen,
4:e AP-fonden, skaliefondsparande, lindring i dubbelbeskattning bland ej
börsnoterade företag m. m.

För
kooperativa föreningar har det hittills varit omöjligt alt, med bibehållande av
föreningens slalus, låta andra än medlemmarna satsa riskbärande kapital. Jag
kommer därför att föreslå vissa ändringar i lagen (1951:308) om ekonomiska
föreningar som gör det möjligt för föreningarna atl låta andra än medlemmarna
salsa sådant kapital. Detta skall kunna ske genom särskilda kapitalinsatser,
förlagsinsatser. Förlagsinsatserna skall därvid ha en mellanställning mellan
medlemskapitalet och lånat kapital. Innehavet av en förlagsinsats kommer inte
att medföra någon rösträtt i föreningen. För förlagsinsatser ska inte gälla de
begränsningar i fråga om ränta på insatskapitalet som f. n. gäller för
medlemsinsatser. Förlagsinsatserna föreslås bli bundna i minsl fem år.

Chefen
för finansdepartementet kommer att lämna förslag som gör det möjligt all lillföra
kooperationen kollektivt eget kapital. Förslaget innebär att 4:e fondstyrelsen
ges möjlighet att placera medel som förlagsinsatser i ekonomiska föreningar.
Denna utvidgning av placeringsområdel medför dock inte att det f.n. finns något
behov av atl tillföra 4:e fondstyrelsen något nytt kapital. Vid framtida
prövning av tillskott skall emellertid hänsyn tas till att fondstyrelsen fått
en ny placeringsmöjlighet. De placeringar som 4:e fondstyrelsen gör skall
tillgodose kraven på god avkastning och förtäntningen skall avspegla de villkor
som marknaden ställer för investeringar av motsvarande typ. Fondstyrelsen
kompletteras med två ledamöter som kooperationen föreslår.

Jag
vill i delta sammanhang också framhålla att förslaget om löntagarfonder (prop.
1983/84:50) innebär att fondmedel kan placeras som riskkapital i ekonomisk
förening.

För
alt ytterligare öka tillförseln av externt riskkapital kommer chefen

Prop. 1983/84:84 41

för
finansdepartementet att föreslå att det nya sparsystem - allemanssparandet -
som träder i kraft den 1 april 1984 utformas så att riskkapital kan förmedlas
till kooperationen. Enligt förslaget skall de s. k. kapitalsparfonderna ges
möjligheter att placera upp till 10% av sina medel i förlagsinsatser. Vidare
skall, efter dispens, upp till 50 procent av medlen i kapitalsparfonder med
anknytning till kooperafionen kunna placeras i föriagsin-salser.

Chefen
för finansdepartementet kommer även att lämna förslag som innebär en lindring
av dubbelbeskattningen inom den kooperativa sektorn. Lindringen, som sker på
föreningsnivå, gör det möjligt för föreningarna att lämna störte utdelning än i
dag. Genom alt medlemmarna därigenom kan få rimligare avkaslning på sitt
insatskapital ökas deras motiv för atl höja insatserna i föreningen. Lindringen
i dubbelbeskattningen innebär också att kooperativa föreningar får lättare att
dra fill sig riskbärande kapital i form av föriagsinsatser.

Chefen
för finansdepartementet kommer vidare att lämna förslag till ändring av
inkomstslag för ränta och utdelning. Förslaget innebär all den ordning som i
dag gäller för rörelse även skall gälla för inkomstslagen Jordbruksfasfighet
och annan fastighet.

I
årets kompletteringsproposition redovisades att regeringen avser att förelägga
riksdagen förslag rörande en omläggning av företagsbeskattningen. Förslagen
berör såväl aktiebolag som ekonomiska föreningar och har som övergripande
målsättning alt olika företagsformer skall ha i princip likvärdiga
betingelser, en utgångspunkt somjag i del föregående understrukit i de
förslagjag förordat.

Vissa
förslag lämnas också rörande den kooperativa utvecklingen. När det gäller dessa
frågor har kooperationen naturligtvis själv ett huvudansvar. Det är som Jag
tidigare framhållit främst enskilda medlemmars insatser och idéer som ligger
lill grund för en kooperativ expansion. Samhället måste dock i vissa fall
ställa resurser av olika slag till förfogande. Det är därvid väsentligt att
möjligheter till goda kontakter mellan kooperationen och statsmakterna
föreligger. Jag kommer därför att i annat sammanhang senare idag föreslå
regeringen att inrätta ett kooperativt råd med huvuduppgift att i samarbete
med kooperationen stimulera utvecklingen av såväl befintlig som ny kooperation.
Andra uppgifter blir att samordna handläggningen av kooperativa frågor samt
att utgöra en kontaktyta för kooperafionen gentemot regeringskansliet.

Som
medlemmar i rådet skall ingå företrädare för kooperativ verksamhet. I rådet
ingår också en arbetsgrupp med representanter för departement med anknytning
lill kooperativ verksamhet. Kostnaderna för rådets verksamhet bör belasta
industridepartementets kommiitéanslag. Jag beräknar kostnaderna till högst 1,2
milj. kr. åriigen. Den nuvarande delegationen för arbetskooperation bör
integreras i det nya organet.

När
det gäller forskning om kooperationen har Jag erfarit att forsknings-

Prop.
1983/84:84 42

rådsnåmnden
bl.a. med anledning av vad som anförts i prop. 1981/82:106 har tillsalt en
kommitté för kooperafionsforskning. Jag utgår från att denna kommitté i sitt
fortsatta arbete kommer att beakta kooperafionsulredningens förslag.
Forskningsrådsnämnden bör senast 1 september 1984 redovisa de åtgärder som
föranleds härav.

De
kooperativa organisationerna har förklarat sig beredda alt ställa medel till
förfogande för inrättande av en professur med kooperativ inriktning. Frågan om
professurens inrättande och dess närmare inriktning bör bestämmas i samråd med
de kooperativa organisationerna försl sedan prövning skett och erfarenheter
vunnits av forskningsrådsnämndens redovisning.

Statsråden
Peterson och Feldt anmäler sina förslag. Anförandena och. förslagen redovisas i
underprolokollen för resp. departement.

Statsrådet
Peterson hemställer att regeringen i en proposition förelägger riksdagen vad
han och statsrådet Feldt har anfört för de åtgärder och det ändamål som de har
hemställt om.

Regeringen
ansluter sig lill föredragandenas överväganden och beslutar att genom
proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder
eller det ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen
beslutar att de anföranden och förslag som redovisas i underprotokollen skall
fogas fill propositionen som bilagorna I och 2.

Prop. 1983/84:84 43

BUaga 1

Utdrag

INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-12-15

Föredragande: Statsrådet Peterson

Anmälan till proposition om kooperationens
kapitalförsörjning, m.m.

1 Inledning

Grundläggande regler för de ekonomiska föreningarnas
verksamhel finns i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar (föreningslagen).
Utmärkande för en ekonomisk förening är alt den genom verksamhet i vilken
medlemmarna på elt eller annat sätt deltar, l.ex. som avnämare eller
leverantörer, skall främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Lagen föreskriver
i övrigt bl.a. öppet och frivilligt medlemskap, demokratisk förvaltning, atl
ränlan på medlemmarnas insatta kapilal skall vara begränsad och att överskott
i stället skall fördelas i förhållande till medlemmarnas användning av
föreningens tjänster. För vissa slag av ekonomiska föreningar finns särskild
lagstiftning. Det gäller bl. a. bostadsrättsföreningar, som regleras av
bostadsrättslagen (1971:479).

I mars 1977 tillkallades en kommitté' med uppdrag att
närmare utreda vissa frågor rörande kooperationen. Kommittén, som antagit
benämningen kooperationsulredningen, har haft som en av flera uppgifter atl
belysa kooperationens kapitalförsöijningssilualion.

I september 1981 avlämnade kooperationsutredningen sitt
huvudbetänkande (SOU 1981:60) Kooperationen i samhället. Utredningen har
tidigare avlämnat delbetänkandena (SOU 1979:62) Kooperationen i Sverige och
(SOU 1980: 36) Arbetskooperation samt expertsludien (SOU 1981:54) Kooperativa
företag. Utredningsarbetet fortgår nu med uppgiften atl göra en översyn av
föreningslagstiftningen (se 1982 års kommitléberätlelse del II, s. 158).

' Dåvarande landshövdingen Lars Eliasson, ordförande,
riksdagsledamoten Hans AIsén, f. riksdagsledamoten Sven Gustafson,
förbundsordförande Anna-Lisa Nilsson, riksdagsledamoten Margareta af Ugglas,
direktören Göran Kuylensljema, direktören Lars Marcus, direktören Owe
Lundewall och lantbrukaren Sven Tågmark. Margareta af Ugglas har den 23 april
1980 ersatts av riksdagsledamoten Per Westerberg. Göran Kuylensljema och Sven
Tägmark har den 25 mars 1982 ersatts av direktören Bertil Svenson och
lantbrukaren Georg Svensson.

Prop.
1983/84:84 44

De
nämnda kapitalförsörjningsfrågorna tas upp i huvudbetänkandet (s. 171-319), som
har remissbehandlats. I det sammanhanget föreslår ulredningen bl.a. vissa ändringar
i föreningslagen. Vidare föreslås att såväl kollektivt kapital som individuellt
nysparande kanaliseras till kooperationen.

Till
protokollet i delta ärende bör som bilaga l.l fogas en sammanfattning av
kooperationsutredningens huvudbetänkande samt ulredningens lagförslag. Som
bilaga 1.2 bör fogas en förteckning över remissinstanserna och en
sammanfattning av remissyttrandena såvitt avser kapitalförsörjningsfrågorna
m.m.

Regeringen
beslutade den 6 oktober 1983 att inhämta lagrådets yttrande över elt inom
industridepartementet upprättat förslag till lag om ändring i föreningslagen.
Därjämte beslöt regeringen att inhämta lagrådets yttrande över vissa inom
finansdepartementet upprättade lagförslag. Statsrådet Feldt återkommer senare
till de inom finansdepartementet upprättade lagförslagen och lagrådets
yttrande däröver. Det inom industridepartementet upprättade och till lagrådet
remitterade förslagel till lag om ändring i föreningslagen bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 1.3. Lagrådets yttrande över lagförslaget
bör fogas till protokollet som bdaga 1.4. Jag återkommer till lagrådels
yttrande i.det följande dels i den allmänna mofiveringen till förslaget om
ändring i föreningslagen dels i specialmotiveringen till de särskilda paragraferna.
Därefter kommer jag att ta upp vissa andra av mig tidigare denna dag berörda
frågor om kooperafionen, som inte är föremål för lagstiftning.

2
Föredragandens överväganden

2.1
Allmän motivering till förslaget till lag om ändring i lagen (1951:308) om
ekonomiska föreningar

Föreningslagen
avser endasl föreningar som har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska
intressen genom sådan ekonomisk verksamhet i vilken medlemmarna deltar som
avnämare eller leverantörer eller med egen arbetsinsats eller genom begagnande
av föreningens tjänster eller på annat dylikt sätt. Föreningslagen gäller med
andra ord kooperativa föreningar; en benämning somjag fortsättningsvis kommer
att använda på föreningar enligt föreningslagen.

Föreningslagen
bygger på principen att det är medlemmarna som skall skjuta till föreningens
primära egenkapital. Detta sker genom medlemmarnas obligatoriska
kapitalinsatser, medlemsinsatser.

Några
närmare beslämmelser om inbetalning av medlemsinsalserna eller deras storlek
finns inte i lagen. Lagen ställer endasl upp det kravet att stadgarna skall
innehålla uppgift om den insats med vilken varje medlem skall delta i
föreningen, hur insatserna skall göras och huruvida en medlem får della med
högre belopp än enkel insats (6 §). Utdelning, som beräknas

Prop. 1983/84:84 45

på
annat sätt än i förhållande till den omfattning i vilken medlemmarna deltagit i
föreningens verksamhet eller i övrigt tagit denna i anspråk, får fastställas
till en i lagen angiven högsta ränta (18 §).

Genom
ackumulering av överskotten av föreningens verksamhet tillskapas därutöver elt
kollektivt ägarkapital. Till della räknas reservfonden, vars uppbyggnad är
särskill reglerad i föreningslagen (jfr. bl.a. 17 §).

För att möjliggöra även
för andra än medlemmarna att satsa kapilal i de kooperativa föreningarna har
kooperationsutredningen föreslagit att det tillskapas en ny kapitalform utan
rösträtt vid sidan om det traditionella medlemskapiialet. Utredningen har
föreslagit atl detta kapital skall benämnas B-insatser för att markera dess
sekundära ställning i förhållande lill medlemsinsalserna. Enligt förslaget
skall B-insatser kunna tillskjutas av både medlemmar och utomstående, allt
enligt föreningens bestämmande.

Enligt
utredningen skall B-insatser inle få skjutas till med mer än hälften av
medlemsinsalserna. I motsats till vad som gäller beträffande medlemsinsalserna
skall något räntelak inle gälla för B-insatserna. Enligt förslaget skall
B-insatserna inte få betalas tillbaka förrän efter tio år från tillskottet
eller, om återbetalningen sker på initiativ av föreningen, efter fem år.

Utredningen
har i fråga om bl. a. den rätt lill del i föreningens tillgångar och vinster,
som en B-insals skall berättiga till, lämnat öppen för föreningen själv atl ta
ställning. Ulredningen har i övrigt föreslagil bl. a. att en B-insats skall
berättiga till viss insyn i föreningen genom en möjlighel för dem, som skjutit
till en B-insals, att utse en särskild revisor.

Utredningens
förslag att del skall vara möjligt för andra än medlemmar att salsa kapital i
kooperativa föreningar i form av B-insatser stöds eller lämnas utan erinringar
av det helt övervägande antalet remissinstanser. Några av dem vill dock göra
vissa ändringar eller kompletteringar beträffande utformningen i syfle alt
göra B-insatserna mera attraktiva på kapitalmarknaden. Några remissinslanser
är tveksamma till förslaget.

Jag har för egen del
tidigare denna dag redovisat uppfattningen atl de kooperativa föreningarna bör
beredas möjlighet att dra till sig externt riskbärande kapital. Jag delar
därför utredningens uppfattning att det bör tillskapas en möjlighet för andra
än medlemmar att tillskjuta sådani kapilal i form av särskilda kapitalinsatser.
Jag kan också i huvudsak ansluta mig till den utformning av ett syslem med särskilda
kapitalinsatser som ulredningen föreslagit. Jag anser dock alt vissa
kompletteringar och Justeringar bör göras i systemet. Innan Jag går in på
detta, vill Jag emellertid ta upp frågan om benämningen på de särskilda
insatserna. Utredningens förslag alt de skall kallas B-insatser motiveras med
deras sekundära ställning. Ett enligt min mening bättre begrepp med hänsyn till
systemets utformning är begreppet förlagsinsatser. Det kan för övrigt påpekas
att begreppet B-insatser redan nu används beiräffande en del av insatskapitalet
hos vissa ekonomiska föreningar. Jag förordar således benämningen
förlagsinsats.

Beträffande
förlagsinsatsernas rättsliga ställning vill Jag anföra följande.

Prop.
1983/84:84 46

De
kooperativa föreningarnas ändamål är inte främst att ge avkastning på satsat
kapital. Eventuella överskott av den kooperativa verksamheten skall, sedan
hänsyn lagils till bl.a. föreningarnas konsolideringsbehov, fördelas i första
hand genom återbäring och efteriikvider. På satsat kapital får medlemmarna på
sin höjd en avkastning, som motsvarar en skälig bankränta. Enligt 18 §
föreningslagen är denna avkastning begränsad till diskontot med tillägg av tre
procentenheier (se prop. 1979/80:144 s. 48).

Kapitalinsatsen
som sådan i en kooperativ förening grundar vidare inte någol inflytande.
Rösträtten är i stället kopplad lill medlemskapet. Även om annat kan bestämmas
i stadgarna är en av de kooperativa grundprinciperna att alla medlemmar i en
förening har lika rösträtt. Medlemsinsatserna är alltså inle på samma sätt som
akfiekapitalet ett kapital som ger avkastning och inflylande.

EnUgt
min mening kan det inte komma i fråga att ge reglerna om förlagsinsatser en
sådan utformning att de kooperativa grundprinciperna äventyras. Å andra sidan
måsle förlagsinsatserna givetvis förenas med sådan ställning och sådana
förmåner att det blir attraktivt att salsa riskbärande kapital i ekonomiska
föreningar.

Med
dessa utgångspunkter anser Jag att följande bör gälla.

Förlagsinsatserna
bör inle medföra någon rösträtt. Skulle en utomstående, som tillskjutit en
sådan insats, exempelvis ha möjlighet att på föreningsstämman genomdriva
beslul som påverkar föreningens prispolitik genlemol kunderna/medlemmarna,
skulle det innebära att den kooperafiva idén till väsenfiig del gick föriorad
och att föreningen i stället blev en kapitalassociation.

När
det gäller inflytandel kan man i och för sig diskutera om inte
förlagsinsatserna bör förenas med en lagenlig rätt till styrelserepresentation.
Som utredningen anfört skulle emellertid en sådan rätt vara svårhanterlig; bl.
a. skulle det vara svårt att exakt ange under vilka förutsättningar denna rätt
skulle inträda. Enligt min mening bör någon sådan rätt inle inrättas.

Det
anförda innebär emellertid inte att de som tillskjutit förlagsinsatser bör
uteslutas från allt inflytande. För det första får det, som utredningen
framhållit, förutsättas att en presumtiv kapitalplacerare före tillskottet gör
en ingående analys av företaget och speciellt i fråga om l.ex. de investeringar
som aktualiserat behovet av ökat kapital. Efter en sådan bedömning kan del
finnas anledning att ställa särskilda villkor om bl.a. insyn i föreningen.
Dessa frågor bör sålunda kunna bli föremål för förhandlingar och avlal mellan
placeraren och föreningen. Vidare bör förlagsinsatserna förenas med samma rätt
som styrelseledamöter och medlemmar har i fråga om klander av stämmobeslut.
Innehavare av förlagsinsatser som representerar minst en tiondel av det totala
insatskapitalet dvs. summan av medlemsinsalserna och förlagsinsatserna, bör
också ges en lagenlig rätt att påkalla all en särskild revisor utses. En sådan
rätt finns f.n. för en minoritet, minsl en tiondel, av medlemmarna.

Prop.
1983/84:84 47

När
det gäller förlagsinsatsernas största möjliga andel av egenkapilalel, delar Jag
ulredningens uppfallning att det inle bör komma i fråga alt
förlagsinsatskapilalet tillåts bli så stort atl det blir det huvudsakliga
insatskapitalet i föreningen. Å andra sidan måste man hålla i minnet all många
föreningar har ett förhållandevis litet eget kapital, vilket gör att en alltför
snäv gräns inle får avsedda effekter. Enligt min mening bör gränsen sättas vid
etl belopp motsvarande de inbetalda medlemsinsatserna.

Det anförda medför att,
även om de som lillskjutit förlagsinsatser inte hell utesluts frän inflytande i
föreningen, deras infiytande blir väsenfiigt myckel mindre än medlemmarnas. För
att göra förlagsinsatserna attraktiva från kapitalplaceringssynpunkt är det
därför angeläget atl de i förhållande lill medlemsinsalserna får särskilda
förmåner när det gäller del i föreningens överskott. Enligl min mening bör de
inta en mellanställning mellan det lånade kapitalet och medlemsinsatserna. Det
nominella beloppet av förlagsinsatserna bör betalas ut före medlemsinsatserna
i samband med föreningens upplösning. Enligt 6 § första stycket punkt 10
föreningslagen skall i föreningens stadgar anges hur man skall förfara med
föreningens överskott vid föreningens upplösning. Förutom utbetalning till
medlemmarna är det inte ovanligt atl avsältning sker för l.ex. allmännyttiga
ändamål. Förlagsinsatserna bör komma före också sådana ändamål. Förlagsinsatserna
bör, om överskottet inte räcker till full belalning, betalas ut i förhållande
lill insatsernas storlek.

När
del gäller avkaslning under föreningens fortbestånd, är som jag nämnt
medlemmarnas rätt lill utdelning i form av insatsränla begränsad till diskontot
med tillägg av tre procentenheter. För att ge möjlighet till mark-nadsmässig
anknytning bör denna begränsning inte gälla för förlagsinsatserna. Föreningen
och den som skjutit till en sådan insats bör således kunna avtala om en högre
avkaslning. Avtal bör också kunna träffas om att förlagsinsatserna skall ha
förtur fill insatsränta framför medlemskapiialet. Över huvud taget bör några tvingande
regler inle gälla i fråga om förlagsinsatsräntorna.

En
fråga som enligt min mening bör regleras i lagen är förlagsinsatsernas
bindningstid. För medlemmar gäller inte bara en rätt att träda ut ur föreningen
utan också en rätt att vid utträdet återfå medlemsinsalsen med viss
uppsägningstid. I likhet med utredningen anser Jag att förlagsinsatskapilalet
för all nå sitt syfte bör vara långsiktigt bundet. Kooperationsutredningen har
i detta hänseende föreslagit en bindningstid pä tio år. Enligt min mening kan
emellertid en så lång minsta bindningstid föranleda farhågor för att
förlagsinsatserna inte blir tillräckligt attraktiva. Det får anses tillräckligt
att bindningstiden sätts fill minst fem år. Vill den som skjufit till en
förlagsinsats ta ut kapitalet efler denna period bör, med hänsyn lill alt
föreningen kan behöva tid för alt förbereda återbetalning, en viss inte alltför
kort uppsägningstid gälla. Jag ansluter mig i detta hänseende till utredningens
förslag att uppsägningstiden bör vara två år.

Prop.
1983/84:84 48

Också
föreningen bör enligt min mening ha rätt att såga upp och belala fillbaka
förlagsinsatser efter fem år. När det gäller återbetalning på initiativ av
föreningen, finns det inle anledning att föreskriva lika lång uppsägningslid som
annars gäller. Enligt min mening bör föreningen ha rätt att återlösa
förlagsinsatserna med sex månaders uppsägningstid.

Jag
har tidigare anfört att förlagsinsatserna bör kunna förenas med viss insyn och
visst inflylande över föreningen. Även om denna insyn och detta inflytande blir
väsentligl mycket mindre än medlemmarnas, är det dock enligt min mening
naturligt att föreningen får möjlighet att själv ställa upp begränsningar i
fråga om vilka som får tillskjuta förlagsinsatskapital och genom överlåtelse förvärva
den rätt med vilken en förlagsinsats är förenad (förlagsandel). Ställer
föreningen upp sådana gränser för möjligheterna till förvärv, bör det komma
till uttryck i stadgarna. Förvärv i strid med sådana begränsningar bör vara
ogiltiga. Vad Jag här föreslår kan i princip Jämföras med s. k. bundna aktier
enligl akliebolagslagen (1975:1358). Enligl 17 kap. 1 § aktiebolagslagen gäller
att ett aktiebolag i bolagsordningen kan ta in förbehåll atl aklier i bolagel
ej får genom vare sig teckning eller överlåtelse förvärvas av aktiebolag eller
annan sammanslutning eller stiftelse eller av annan än svensk medborgare.
Aktier som omfattas av ett dylikt förbehåll kallas bundna aklier. För den
viktigaste typen av sådana förbehåll, de s. k. utlänningsförbehållen, finns i
den nyligen antagna lagen (1982:617) om utländska förvärv av företag m. m. en
särskild föreskrift, enligt vilken förvärv i strid mot sådana förbehåll blir
ogiltiga (13 §). Också för andra typer av förbehåll gäller emellertid atl
förvärv i strid däremot blir ulan verkan, även om detta inte direkt utsagts i
lagen (jfr. prop. 1975:103 s. 549).

Somjag
nyss nämnt, har en avgående medlem rätt att få ut sin medlems-insats. Rätten
atl få ut medlemsinsatsen är beroende av om föreningens behållna tillgångar enligt
balansräkningen förslår utan anlitande av reservfonden eller förnärmande av
övriga medlemmars lika rätt. Skyddet för reservfonden beror på att den är
avsedd att trygga föreningens bestånd och möta framtida föriusler.

När
det gäller förlagsinsatser skall dessa, som jag framhållit, uigöra en form av
riskbärande kapital och ha en mellanställning mellan medlemsinsalserna och det
lånade kapitalet. En återbetalning av en sådan insats bör därför inte gå ut
över fordringsägarna. Inte heller bör återbetalningen få innebära alt
reservfonden tas i anspråk. Återbetalning av en förlagsinsats bör sålunda få
ske endast i den mån föreningens behållna tillgångar förslår utan anlitande av
reservfonden. Övriga förlagsinsatser bör heller inte få anlitas.

En
fråga, som inte närmare berörts av kooperationsulredningen, gäller formerna för
överlåtelse av förlagsandelar. Somjag framhållit är det angeläget atl
andelarna blir attraktiva från kapitalplaceringssynpunkl. Detta innebär bl. a.
alt det är väsentligt att reglerna utformas så atl den allmänna

Prop.
1983/84:84 49

omsättningen
av andelarna underlättas. Enligt min mening bör för förlagsinsatserna utfärdas
särskilda förlagsandelsbevis.

Lagrådet
har för sin del inte haft något att erinra mot det föreslagna systemet som sådani.
Beträffande några frågor har lagrådet framfört synpunkter och förslag, som Jag
återkommer till i samband med specialmotiveringen. Lagrådet har som en allmän
kommenlar till den föreslagna nya kapitalformen påpekat alt innehavare av
förlagsandelar givits en svag slällning. Till detta vill Jag anföra följande.

Som
påpekats tidigare ulgör en förlagsinsats en form av eget kapital. Del ligger i
sakens natur alt sådani kapital har från förmånsrättsliga och liknande
synpunkter en svagare ställning än exempelvis vanliga lån. När det gäller
möjligheterna till infiytande vill Jag också erinra om vad Jag tidigare anfört
in denna fråga, nämligen att det inte kan komma i fråga att en innehavare av en
förlagsandel genom rösträtt skall kunna beredas möjlighet atl påverka den
kooperativa verksamheten i en förening. Däremot är det möjligt för en
innehavare atl avtalsvägen skaffa sig exempelvis insyn i föreningens
verksamhet, vilket för övrigt också är möjligt för l.ex. en längivare. Enligl
min mening kan det inle göras gällande alt en förlagsinsats i något avgörande
hänseende ges en svagare ställning än som motiveras av karaktären av
riskbärande eget kapital och med beaktande av den tidigare angivna strävan att
bibehålla föreningarnas kooperafiva karaktär.

Införandet
av de föreslagna förlagsinsatserna kräver vissa konsekvensändringar i lagen
(1956:216) om Jordbrukskasserörelsen. Dessa kommer senare denna dag atl
behandlas av chefen för finansdepartementet.

2.2 Upprättat
lagförslag

I
enlighet med vad Jag nu har anfört har inom industridepartementet upprättats
förslag till lag om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar.
Förslaget bör fogas till protokollet som bdaga 1.5. Förslaget har upprättats i
samråd med chefen för justitiedepartementet.

2.3 Specialmotivering

Lagrådet
har i fråga om förslaget i lagrådsremissen förordat att de grundläggande
reglerna om förlagsinsatser och förlagsandelar sammanförs till elt nytl avsnitt
i föreningslagen under rubriken "Förlagsinsatser m.m.", vilkel
föranleder vissa följdändringar. Bl.a. blir några ändringsförslag i
lagrådsremissen onödiga. Därutöver förordar lagrådet vissa andra förändringar i
lagförslaget.

Jag
vill för egen del tillstyrka lagrådels förslag till en i Jämförelse med
lagrådsremissen någol förändrad disposition av de nya reglerna. Beträffande
lagrådets övriga ändringsförslag ålerkommer Jag till delta i anslutning till
specialmotiveringen till resp. paragraf. Därutöver vill Jag göra några 4 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr
84

Prop.
1983/84:84 50

smärte
förändringar i Jämförelse med förslaget i lagrådsremissen. En sådan förändring
gäller 96 § 1 mom. I lagrädsremissen föreslogs att paragrafen, som behandlar
fusion mellan föreningar, skulle ändras på det sättet att det i paragrafen togs
in en föreskrift med innebörd att förlagsinsatser inle får tas upp till ett
lägre belopp i den övertagande föreningen än i den överlåtande. Alt delta inle
får ske ligger i sakens natur och torde för övrigt följa av
redovisningsreglerna. Jag förordar därför att denna ändring utgår.

Sammanfattningsvis
innebär vad Jag har anfört att det i föreningslagen införs elt nytt avsnitt
under rubriken "Förlagsinsatser m.m.". Avsnittet innehåller sju nya
paragrafer, 16 b-h §§, som behandlar de grundläggande reglerna för
förlagsinsatser. Därutöver ändras 6 §, 16 § 1 mom., 17 § 1 mom., 18, 19, 43,48,
55,69, 71, 83, 88, 94 och 116 §§.

6§

Paragrafen anger vilka
obligatoriska uppgifter som skall finnas i en förenings stadgar. I anledning
av det nya systemet med förlagsinsatser har paragrafen (punkl 11) kompletterats
med en föreskrift att stadgarna skall ange vad som skall gälla där sådana
insatser finns.

16
§ 1 mom.

Enligt den nuvarande
lydelsen av paragrafen äger en medlem då han avgår räll att återfå sin insats.
Återbetalning får dock endast ske om föreningens behållna tillgångar förslår
utan att reservfonden behöver anlitas eller att övriga medlemmars lika rätt
träds för när. Förlagsinsatserna intar en mellanställning mellan medlemmarnas
insalser och det lånade kapitalet. I den nya lydelsen har därför föreskrivits
att återbetalning av medlemsinsatser endast får ske i den mån föreningens
behållna tillgångar förslår utan anlitande av förutom reservfonden också
förlagsinsatserna.

16
b §

Denna paragraf innehåller
i första stycket den grundläggande regeln att en ekonomisk förening kan besluta
att även andra än medlemmarna skall kunna göra kapitalinsater i föreningen.
Lagrådet har i anslutning till denna bestämmelse framhållit att den i
bestämmelsen använda pluralformen kan föranleda missuppfattningen att förlagsinsatserna
i en förening allfid måste vara flera än en. En sådan missuppfattning får anses
utesluten eftersom det ligger i sakens natur att en frivillig insats kan vara
en eller flera. Någon ändring i detta hänseende bör därför inle göras.

I
andra stycket föreskrivs att förlagsinsatser inte får skjutas till med högre
belopp än de då inbetalda medlemsinsatserna.

Maximiregeln
innebär att det inbetalade medlemskapitalet i en förening normalt skall vara
minsl lika stort som förlagsinsatskapitalet. Bestämmelsen tar sikte på
tillskottsögonblicket och har inte utformats så att förlagsinsatserna aldrig
får översliga de inbetalade medlemsinsatserna. En sådan

Prop.
1983/84:84 51

regel
skulle kunna medföra olägenheter i vissa fall, eftersom medlemskapiialet
varierar med antal medlemmar och storleken av insalsamortering-arna. Det kan
l.ex. iniräffa, att ett flertal medlemmar lämnar en förening ungefär samtidigt
med påföljd att medlemskapitalet kommer alt sjunka till en nivå under
förlagsinsatskapitalet, om de avgående medlemmarna får tillbaka sina insatser.
I en sådan situation utgör den föreslagna bestämmelsen inte något hinder mot
återbetalning av medlemsinsatserna och medför inte heller atl föreningen måste
betala tillbaka den del av förlagsinsatskapilalet som överstiger det
kvarvarande medlemskapiialet. Bestämmelsen hindrar emellertid föreningen att
anskaffa ytteriigare förlagsinsatskapital innan utrymme har skapats genom
tillräckliga insatsbelalningar från medlemmarna. Föreningen kan givetvis själv
bestämma en längre gående begränsning än vad lagen anger.

16c §

Enligt
paragrafen kan föreningen i stadgarna förskriva begränsningar i fråga om vem
som får skjuta till förlagsinsatser och genom överlåtelse förvärva
förlagsandelar. Skälen för delta har redovisats i den allmänna motiveringen.
Införs nya eller ändrade sådana föreskrifter får de givetvis inte medföra
längre gående begränsningar för redan gjorda insalser än vad som gällde vid
tillskottet. Förvärv i strid mot en sådan förskrift blir enligt andra stycket
ogiltiga.

16
d §

I
denna paragraf regleras frågan om den andel i föreningens tillgångar som en
förlagsinsats berättigar till. Vid föreningens upplösning har
förlags-andelsinnehavare rätt att, sedan skulderna betalats eller medel därtill
avsatts, ur överskottet få ut förlagsinsatserna med inbördes lika rätt. Lagrådet
har i anslutning till denna bestämmelse ifrågasatt huruvida det är möjligt att
genom avtal frångå den inbördes lika rätten. I anledning härav bör understrykas
att denna regel inte är dispositiv.

Endast
i den mån det efter utbetalning av förlagsinsatserna finns överskott får de
behållna fillgångarna användas för utbetalning till medlemmarna eller
avsättning till andra ändamål, l.ex. utbetalning till något allmännyttigt
ändamål, allt beroende på vad som anges i stadgarna (jfr. 6 § första stycket
10).

16
e §

Paragrafen
innehåller i första stycket en föreskrift om att ett förlagsandelsbevis skall
utfärdas för varje förlagsinsats. Enligl förslaget i lagrådsremissen skulle
ett förlagsandelsbevis ställas till innehavaren eller till viss man eller
order. Genom en föreskrift i nästföljande paragraf skulle därjämte för beviset
i tillämpliga delar gälla vad som är föreskrivet om löpande skuldebrev i
skuldebrevslagen (1936: 81). Lagrådet påpekar för sin del att

Prop.
1983/84:84 52

detta
i vissa fall kan föranleda lillämpningssvärigheler (se bilaga 1.4). I anledning
av vad lagrådet anfört bör det finnas möjlighet att utfärda också till viss man
ställda andelsbevis. Konsekvenserna av detta behandlas närmare under 16 f §.
Beviset skall sålunda slällas till viss man, till innehavaren eller till viss
man eller order och innehålla vissa uppgifter bl. a. om rätten lill utdelning
och del sätt på vilket den skall utbetalas. Uppgift skall vidare finnas om det
sätt på vilket inlösen skall ske. Uppgifi skall också lämnas om de
begränsningar, som finns i fråga om vilka som får förvärva andelen i fråga samt
en erinran om ogilfighetsregeln i 16c § andra stycket. I andra stycket finns en
bestämmelse om att ett förlagsandelsbevis skall undertecknas av föreningen. I
likhei med vad som gäller beiräffande bl. a. aktier får namnteckning återges i
tryck eller på annat jiknande sätt.

16
f§

Som nämnts under 16 e §
föreslogs i lagrådsremissen att ett förlagsandelsbevis skulle ställas till
innehavaren eller till viss man eller order. Det föreslogs vidare atl reglerna
om löpande skuldebrev i princip skulle göras fillämpliga på beviset. Som
lagrådet påpekar kan detta i vissa fall medföra den olägenheten alt föreningen
inte alltid kan veta vem som är innehavare, vilket kan medföra att föreningen
ibland kan ha svårt att på ett tillfredsställande sätt utnyttja sin
uppsägningsrätt.

I
anledning härav bör systemet bli föremål för en Justering. Som anförts under 16
e § bör etl förlagsandelsbevis kunna ställas lill viss man, fill innehavaren
eller till viss man eller order.

I nu förevarande paragraf
stadgas atl reglerna i skuldebrevslagen gäller i lillämpliga delar för bevisen.
Reglerna om enkla skuldebrev gäller för lill viss man ställda andelsbevis medan
reglerna om löpande skuldebrev gäller för de båda andra formerna av
andelsbevis. Detta innebär att föreningen kan välja mellan antingen elt system
där de påpekade olägenherna för föreningen inle bör kunna uppstå (enkla
andelsbevis) eller ett system där sådana ölägenheter i vissa fall kan föreligga
men som å andra sidan bättre tillgodoser den allmänna omsättningens krav
(löpande andelsbevis). Det bör påpekas atl ingenfing hindrar att en och samma
förening tillämpar båda systemen parallellt.

I paragrafen finns
därutöver i fråga om andelsbevis ställt till viss man eller order en särskild
legitimationsregel som innebär att den som innehar beviset och enligt
föreningens påskrift på beviset är ägare till förlagsandelen i fråga är
likställd med den som enligl 13 § andra stycket skuldebrevslagen förmodas äga
rätt att göra skuldebrevet gällande. Detta innebär atl den som innehar ett
sådant bevis kan legitimera sitt innehav antingen i enlighet med 13 § andra
stycket skuldebrevslagen eller genom föreningens påskrift på beviset om alt han
är ägare till förlagsandelen. Denna sistnämnda möjlighet kan få praktisk
betydelse t. ex. när beviset tillfallit någon genom arv eller något annal
familjerättsligt fång. Förvärvaren kan då hos för-

Prop. 1983/84:84 53

eningen förete arvsskiftet eller någon annan handling som
ulvisar förvärvet, varefter föreningen förser beviset med legitimerande
påskrift. Fångeshandlingen behöver därefter inte företes vid framtida
överlåtelse. Påskriften får betydelse även för en senare förvärvare genom att
den har samma rättsverkan som en sådan skriftlig överlåtelse som avses i
skuldebrevslagen. Som lagrådet påpekat kan föreningen bU skadeståndsskyldig,
om den vid sin prövning av ett förvärvs giltighet förfar vårdslöst (jfr SOU
I971:15 s. 166).

Lagrådet har i anslutning till den angivna bestämmelsen
anfört atl den fått en otydlig utformning. Jag kan inte ansluta mig till detta.
Motsvarande utformning finns i 33 § akfiefondslagen (1974:931) och i 3 kap. 6 §
aktiebolagslagen (1975:1385) för samma regel. Det finns i stället anledning
atl anta alt en annan utformning i föreningslagen än i de båda andra lagarna
skulle ge upphov till oklarheter. Lagrådets ändringsförslag bör således inte genomföras.

16 g §

För den som överväger atl skjuta lill en förlagsinsats
eller förvärva en förlagsandel är det givetvis av vikt att få reda på vilka
övriga förlagsinsatser som finns och om tidigaste förfallodag för dessa liksom
den rätt till utdelning som de medför. I paragrafen föreskrivs därför att dessa
uppgifter skall förtecknas av föreningen. Det föreskrivs vidare alt
förteckningen skall hållas tillgänglig för envar som vill ta del av den.

16 h §

Det
kapital som tillförs en förening i form av förlagsinsatser hör liksom det
kapilal som kommer från de vanliga medlemmerna till föreningens bundna kapital.
Både för föreningen och för borgenärerna är del viktigt att det bundna
kapitalet långsiktigt står till föreningens förfogande. I fråga om
medlemsinsatserna gäller i princip att återbetalning inte får ske annal än i
samband med atl en medlem avgår eller föreningen upplöses. Om en medlem har
skjutit lill högre insatsbelopp än det obligatoriska, har han dock möjlighet
alt under vissa förutsättningar få ut det överskjutande beloppet efter uppsägning.

I denna
paragraf har tagits in bestämmelser om förutsättningarna för alt
förlagsinsalskapital skall kunna betalas tillbaka. Enligt första stycket har
innehavaren av en förlagsandel räll alt få ut insatsen tidigast efter fem år,
om han skriftligen säger upp beloppet minst två år i förväg. Innehavaren
behöver inte säga upp beloppet Just till femårsperiodens utgång. Någon ny
femårsperiod börjar nämligen inte löpa om inte uppsägning sker, utan beloppel
kan därefter när som helst sägas upp till betalning två år efler uppsägningen.

I andra
stycket finns en bestämmelse om föreningens rätt att lösa in förlagsandelar.
Bestämmelsen innebär att inlösen får ske sex månader efler skriftlig
uppsägning, dock tidigast efter fem år.

Prop. 1983/84:84 54

Inlösen skall ske med förlagsinsatsens belopp. Beloppet
får dock inte överstiga vad som av föreningens behållna tillgångar, utan
anlitande av reservfonden, belöper på andelen i förhållande till övriga
förlagsinsatser.

Tredje stycket innehåller också en hänvisning till 16 § 2
mom. för det fallet att en förening försätts i konkurs inom etl år efter
återbetalning av förlagsinsatser. Hänvisningen innebär atl den som har fått
tillbaka en sådan insats liksom den som har återfått en medlemsinsats kan bli
skyldig att återbära beloppet om det behövs för att konkursborgenärerna skall
få betalt för sina fordringar.

17 § 1 mom.

I paragrafen sägs bl.a. att till reservfonden alltid skall
läggas vad medlem vid avgång ur föreningen inte återfår av sina insalser. I
den nya lydelsen anges att detsamma skall gälla i fråga om förlagsinsatser, som
inte fås ut vid inlösen.

18 §

Andra
stycket innehåller bestämmelser om att utdelning i form av insatsränta inte
får vara högre än tre procentenheier över diskontot. I paragrafen har tagils in
en bestämmelse om att denna begränsning inte gäller utdelning på
föriagsinsatser. Detta betyder dock inte att en förening har möjlighet att
betala ut hur stor utdelning som helst på förlagsinsatser. De allmänna ramar
som anges i paragrafens första stycke gäller även beträffande utdelning på
förlagsinsatser. En ytterligare begränsning följer av bestämmelsen i Iredje
stycket om att vinstutdelning inte får ske med så stort belopp att det strider
mot god affärssed. Sker utdelning i strid mot denna paragraf gäller bestämmelserna
i 19 §.

19 §

Ändringen i denna paragraf har tillkommit på förslag av
lagrådet. Ändringen innebär att en innehavare av en förlagsandel som uppbär
utdelning som verkställts i strid mot 18 § inte blir skyldig att återbetala
denna om han var i god tro.

41 §

I andra stycket har tagits in en bestämmelse om att
förlagsinsatser och medlemsinsatser skall redovisas var för sig under bundet
eget kapital.

43 §

I andra stycket finns en bestämmelse om att
förvaltningsberättelsen skall innehålla uppgift om bl.a. vilka
medlemsinsalsbelopp, som skall återbetalas under nästa räkenskapsår enligl
beslämmelserna om medlems-insatser i 16 och 16 a §§. Paragrafen har
kompletterats med en bestämmelse, som innebär att uppgift skall lämnas om de
förlagsinsatser, som skall

Prop.
1983/84:84 55

ålerbelalas under de nästföljande två räkenskapsåren.
Vidare skall uppgift lämnas om den rätt till utdelning som förlagsinsatserna
medför. Detta innebär att utomstående kan få vissa uppgifter om
förlagsinsatserna redan i förvaltningsberättelsen utan att behöva ta del av den
förteckning som föreskrivs i 16 g §.

48 §

I denna paragraf har införts en bestämmelse om att en
särskild revisor skall.kunna ulses på begäran av innehavare av förlagsandelar.
I anslutning lill den nuvarande regeln om alt elt förslag om utseende av
minoritetsrevisor skall ha biträtts av minst en tiondel av de röstberättigade
har föreskrivits, all förlagsandelsinnehavarna skall företräda minst en
tiondel av det inbetalda insatskapitalet för att kunna begära en minoritetsrevisor.
Med det inbetalda insatskapitalet avses både medlemsinsatser och förlagsinsatser.
Förlagsandelsinnehavarna får härigenom en självständig räll i förhållande lill
medlemmarna att utse revisor. Högst en revisor får utses av vardera gruppen.

I fräga om revisor som utses på begäran av
förlagsandelsinnehavare gäller samma regler som för annan minoritetsrevisor.
Det betyder bl. a. att en sådan revisor, oavsett övriga revisorers mening, kan
kräva att extra föreningsstämma utlyses enligt 58 §.

55 §

I
paragrafens Qärde stycke anges i den nuvarande lydelsen, atl protokoll vid
föreningsstämma skall hållas tillgängligt för medlemmarna. Som har nämnts i den
allmänna motiveringen och som också berörs närmare i specialmotiveringen fill
69 § 1 mom. bör en innehavare av en förlagsandel ha rätt att klandra
föreningsstämmobeslut på samma sätt som en medlem. I här förevarande paragraf,
tredje stycket, har tagits in en föreskrift att stämmoprotokollet också skall
hållas tillgängligt för innehavarna av förlagsandelar. Som anmärkts i den
allmänna mofiveringen, kan det därutöver finnas anledning alt den som
tillskjuter en förlagsinsats ställer särskilda villkor om insyn i föreningar.

69 §

Innehavare av förlagsandel har inte på grund därav
möjlighel alt påverka föreningens verksamhet genom atl rösta på
föreningsstämman.

Vad som
beslutas på stämman kan emellertid vara av betydelse även för den som har
satsat kapital i form av förlagsinsats. I denna paragrafs första moment har
därför tagits in beslämmelser om att den som innehar en förlagsandel skall
kunna väcka talan mot föreningen, även om han inte är föreningsmedlem. I första
stycket har föreskrivits alt en förlagsandelsinnehavare liksom styrelsen,
styrelseledamot eller föreningsmedlem skall på vissa grunder kunna klandra
beslul, som har fattats på en för-

Prop.
1983/84:84 56

eningsstämma. I andra stycket i den nuvarande lydelsen
finns en bestämmelse med den innebörden alt, om talan grundas på att beslutet
inte tillkommit i behörig ordning eller endast kränker medlems rätt, talan
skall väckas inom tre månader från beslutets dag. Denna bestämmelse har gjorts
tillämplig också för det fall att ett beslut endast kränker
förlagsanddsinne-havares rätt.

I fjärde stycket finns en särskild bestämmelse om sådan
klandertalan, som grundas på att ett slämmobeslut strider mot bestämmelserna i
20 § första stycket om att en förenings tillgångar inte får användas för
ändamål som uppenbarligen är främmande för föreningen syfle. Sådan talan får
inte väckas annat än om de som för lalan utgör minst en tiondel av samtliga
medlemmar. Eftersom talan av detta slag bör kunna väckas även av sädana
innehavare av förlagsandelar som inte är medlemmar, har i paragrafen tagits in
en kompletterande föreskrift om all sådan talan kan väckas om de som står bakom
det företräder minst en tiondel av det totalt inbetalda insatskapitalet.

I andra momentet, andra stycket, i den nuvarande lydelsen
föreskrivs att domstols dom varigenom elt slämmobeslut undanröjs eller ändras
också gäller för de medlemmar som inte fört talan. Denna föreskrift har gjorts
fillämplig också beiräffande de förlagsandelsinnehavare som inte fört talan.
Genom de föreslagna ändringarna i denna paragraf i förhållande till förslaget i
lagrädsremissen har lagrådets synpunkter beaktats.

71 §

I denna paragraf finns bestämmelser om att en förening
skall träda i likvidation, om antalet föreningsmedlemmar har gått ned under
minimiantalet eller om det har inträffat något förhållande som medför att
föreningen enligt stadgarna skall upphöra med sin verksamhet. Om en förening i
sådant fall underlåter att träda i likvidation, har en styrelseledamot eller
föreningsmedlem enligt andra stycket rätt att ansöka hos domstol om att
föreningen skall förklaras skyldig alt träda i likvidation. Eftersom en underiåtenhel
att träda i likvidation kan vara av betydelse även för ickemedlemmar som har
satsat kapital i form av förlagsinsatser, har i paragrafen införts en
möjlighet också för innehavare av förlagsandelar att göra en sådan ansökan.

83 §

Paragrafen har kompletterats med en föreskrift med
innebörd, att förlagsinsatskapitalet skall anges särskilt när uppgift om
insatskapitalels storlek lämnas vid upprättande av redovisningshandlingar i
samband med likvidation.

Denna paragraf innehåller bestämmelser om skifte av
tillgångarna vid en

Prop.
1983/84:84 57

förenings upplösning. I första stycket sägs att, sedan
skulderna betalts eller medel därtill avsatts, återstoden skall skiftas. I 16 b
§ anges vilken räll förlagsandelsinnehavarna har vid skiftet. I tredje och
Qärde styckena i förevarande paragraf finns bestämmelser om tidsbegränsning av
medlemmarnas möjlighet att göra gällande anspråk på grund av ett skifte. Dessa
beslämmelser har i den nya lagen gjorts tillämpliga på förlagsandelsinneha-

94 §

En konkurs leder inte automafiskt till föreningens
upplösning om det finns överskott. Det ankommer i ett sådant fall på föreningen
själv att avgöra om den skall fortsätta verksamheten eller träda i likvidation
(om inle likvidation beslutats före konkursen).

I paragrafens
nya lydelse anges alt, om det finns förlagsinsatser i ett sådant fall får
beslut som nyss sagts inle fattas förtån tidigast fyra veckor efter det att
registrering och kungörelse skett om konkursens avslutande. Innehavarna av
förlagsandelen får inom tre veckor säga upp insatserna till omedelbar inlösen.
Om överskottet inte räcker till full betalning av samfiiga förlagsinsatser,
utgår belalning av de uppsagda förlagsinsatserna i förhållande till
insatsernas storlek. Därefter fortgår förfarandet om del fortfarande finns
överskott. Annars anses föreningen upplöst.

116 §

Förbehåll som avses i denna paragraf är myckel vanliga.
Man kan räkna med all förbehåll om skiljeförfarande också kan komma att finnas
i fråga om innehavare av förlagsandelar. Paragrafen har därför kompletterats
med hänsyn därtill.

Ikraftlrädandebestämmdser

Ändringarna i föreningslagen förslås träda i kraft tre
veckor efter den dag då lagen utkommit från trycket i Svensk
författningssamling.

2.4 Kooperativ utveckling

2.4.1 Kooperativt råd

Kooperativ verksamhel spänner över ett vill fåll av
samhälleliga aktiviteter. Inom vissa delar finns starka kooperativa
organisationer medan det inom andra områden ofta saknas erfarenheter av
kooperativ verksamhet. Enligt kooperationsutredningen försvårar detta en bred
kooperativ utveckling. Utredningen anser därför alt etl organ för stöd till
kooperativ utveckling bör skapas. Organet - rådet för kooperativ utveckling -
skall vara ett samhälleligt/kooperativt samverkansorgan. Rådet skall ha ett
samordnande ansvar för samhälleliga insatser för kooperationens utveckling i
Sverige.

Prop. 1983/84:84 58

Enligl
ulredningen skall rådet organisatoriskt byggas upp av statsmakterna i samråd
med kooperationen. Staten och kooperationen skall vara huvudmän. Rådet skall ha
en ställning som självständig myndighet med en av regeringen utsedd
partsammansatt slyrelse, egel sekretariat och egen av statsmakterna fastställd
budget.

Rådets
verksamhet skall enligt utredningens förslag endast i begränsad omfattning
bedrivas med egna fasta resurser. I största möjliga utsträckning skall
verksamheten utnyttja de personella och organisatoriska resurser som finns inom
kooperationen. Verksamheterna avses bedrivas främst inom områdena information,
forskning och utbildning samt genom utvecklingsåtgärder.

Beträffande
informationen bör rådet ha kartläggnings-, samordnings-, inifierings- och
finansieringsfunklioner. För informationsinsatser av olika slag beräknar
utredningen ett årligt anslag om ca 3,7 milj. kr., varav ca 700000 kr. för
utvecklandet och publicerandet av en kooperativ årsbok.

Utredningens
förslag rörande forsknings- och utbildningsåtgärderna behandlas i annat
sammanhang.

Den
primära uppgiften för rådet för kooperafiv utveckling är enligl
kooperafionsulredningens förslag att verka för utveckling av ny och befintlig
kooperation. Enligt förslagel skall rådet tillsammans med frislående resurser
kunna bedriva visst kartläggnings- och analysarbete liksom även
rådgivningsverksamhet i etableringsfrågor. För dessa ändamål beräknar
utredningen att rådet behöver en medelstillgång på 1,7 milj. kr. per år. Enligt
utredningens förslag skall rådet också kunna disponera elt särskilt belopp om 5
milj. kr. för lån till kapitalinsatser i särskilda fall.

Utredningen
föreslår atl rådet skall organiseras med en kanslichef samt ett tiotal
handläggare. Dessutom tillkommer assistent- och biträdespersonal. Ulredningen
uppskattar rådets förvaltningskostnader till ca 2,8 milj. kr.

Del
stora flertalet remissinstanser är avvisande eller tveksamma lill utredningens
förslag. Detta gäller bl.a. samtliga kooperativa organisationer, som anser att
en stailig myndighet av föreslagen typ skulle sakna den nödvändiga anknytningen
till den kooperativa rörelsen. Elt organ av föreslagen typ skulle också dra
alltför stora resurser i form av fast personal. De kooperativa organisationerna
betonar emellerfid behovet av etl förbättrat samrådsförfarande mellan
kooperationen och stat och kommun.

För
egen del vill Jag anföra följande. Förändringar i en kooperativ verksamhet
måste baseras på önskemål om förändringar från medlemmar i den kooperativa
organisationen. På samma sätt måste utvecklandet av en nya kooperafiv
verksamhet initieras och drivas av enskilda människor med vissa gemensamma mäl.

Det
är som Jag nyss har anfört av väsentligt allmänt intresse att såväl befintlig
som ny kooperativ verksamhet utvecklas. Detta bör ske jämsides med
näringsverksamhet som bedrivs i andra former och under så likvär-

Prop.
1983/84:84 59

diga betingelser som möjligt. När del gäller samhällets
ålgärder för att främja näringslivels utveckling har emellerfid, som
kooperationsutredningen visat, kooperationen i vissa avseenden diskriminerats.
Detta gäller exempelvis, somjag tidigare framhållit, beiräffande
kapitalförsörjningen. Det gäller emellertid också på andra områden av betydelse
för en kooperafiv utveckling. Jag delar därför kooperationsutredningens
uppfattning att behov föreligger av etl organ för kooperativ utveckling.

Mot bakgrund av vad Jag nyss har anfört om att ansvaret
för kooperativ utveckling främst ligger hos de kooperativa organisationerna
själva, bör organet inte ges karaktären av en självständig myndighet utan ha
formen av ett rådgivande samrådsorgan.

Jag kommer därför atl i annal sammanhang senare idag
föreslå regeringen att ett kooperativt råd inrättas. För riksdagens
information vill Jag emellertid redogöra för huvuddragen av rådets organisation
och uppgifter.

Rådet kommer alt knytas lill industridepartementet. Som
ledamöter i rådet avses företrädare för kooperativ verksamhet samt forskare och
ekonomer med kooperativ inriktning att förordnas. Till rådet bör även knytas
representanter för departement med anknytning till kooperativ verksamhet.

Rådets huvuduppgift avses vara att i samarbete med
kooperationen stimulera utvecklingen av såväl befintlig som ny kooperativ
verksamhet. Med kooperativ verksamhel menar Jag sådan verksamhet som i allt
väsentligt grundar sig på de kooperativa principer, somjag tidigare har
redogjort för. Rådet skall vidare samordna handläggningen av kooperativa frågor
samt utgöra en kontaktyta för kooperationen gentemot regeringskansliet.

Stimulansåtgärderna bör i enlighet med utredningens
förslag huvudsakligen omfatta information saml vissa former av
utvecklingsstöd. Även åtgärder med anknytning lill forskning och utbildning
skall kunna komma ifråga. Åtgärderna bör huvudsakligen drivas i form av projekt
som till lika delar bekostas av rådet och kooperationen. Kostnaderna för rådets
verksamhet bör belasta industridepartementets kommittéanslag. Jag beräknar
dessa kostnader till högst 1,2 milj. kr. per budgetår.

En speciell uppgift för det kooperativa rådet blir att
fungera som referensgrupp vid användningen av de 3 milj. kr., som regeringen
tidigare denna dag anvisat lill Kooperativa Institutet för att bidra till atl
utveckla och stimulera kooperativ verksamhet bland arbetslös ungdom under 25
år. Bland ungdomar finns elt stort intresse för de möjligheter som kooperativt
organiserade initiativ kan erbjuda för att ta till vara viljan till egen aktivitet
och gemensamt ansvar. Det är viktigt bl.a. med hänsyn till den höga
ungdomsarbetslösheten att genom utbildning, informafion, rådgivning m. m.
stimulera och stödja detta intresse bland ungdomar. Etl stöd från redan
etablerad kooperativ verksamhet är därvidlag betydelsefullt. Rapportering om
verksamheten och resursanvändningen skall ske löpande. En första utvärdering av
projektet bör ske inom ell år och en slutrapportering

Prop. 1983/84:84 60

med
redovisning av erfarenheter och resultat bör ske när projektet är avslutat.

Utredningen
har även föreslagil att utvecklingsåtgärderna skall omfatta speciella lån till
kapitalinsatser. Enligt min mening kan behovel av krediter till kooperativa
företag täckas av befintliga kreditformer. Rådet skall därför inte kunna vidta
stimulansåtgärder av detta slag.

Rådets
verksamhet kommer delvis att sammanfalla med nuvarande uppgifter för den
delegation för arbetskooperationen som regeringen bemyndigades tillkalla år
I98I. Delegationens arbete kommer därför i tillämpliga delar alt integreras i
det nya rådels verksamhet och därefter upphöra. Jag kommer senare all redogöra
för vissa frågor rörande arbetskooperationen.

2.4.2
Forskning och kooperativ verksamhel

Efter
samråd med statsrådet I. Carlsson och chefen för utbildningsdepartementet vill
Jag anföra följande. I kooperafionsulredningens betänkande framhölls den
viktiga roll som kooperationen spelar inom olika delar av det svenska
samhället. Samtidigt är dock kunskaperna om kooperationens egenskaper,
omfattning, struktur och problem bristfälliga och svårigheterna all finna
tillräckliga data om kooperationen är stora. Den kooperativa forskningen, dvs.
forskningen om och utvecklingen av kooperativ teori, teknik och tillämpning, är
obetydlig och otillräcklig. Generellt sett är de tillgängliga samhälleliga
resurserna för kooperativ information, utbildning, forskning och utveckling
mycket små Jämfört med de samhälleliga resurser, som slår till andra
företagsformers förfogande.

Utredningen
framhöll vidare atl forskning om kooperationen är eftersatt i Sverige i
Jämförelse med många andra länder.

I
utredningens betänkande redogjordes för statsmakternas inställning till
forskning och undervisning om kooperationen. Under 1970-talet diskuterades
frågan i riksdagen elt antal gånger med anledning av flera motioner. Bl.a.
väcktes en mofion av Hans Alsén m.fl. (1978/79:730), där bl.a. en professur med
kooperafiv inriktning föreslogs bli inrättad. Frågan remitterades till elt
antal centrala och lokala högskolemyndigheter. Flertalet av remissinstanserna
var negativa till inrättandet av en professur, men betonade behovet av ökad
forskning om kooperationen.

Utbildningsutskottet
uttalade efter remissbehandlingen att "utvecklingen av forskningen kring
kooperationen - mot bakgrund av de uttalanden i frågan som statsutskottet och
utbildningsutskottet gjorde åren 1970 resp. 1972 - gått sakta och att resurser
av någon omfattning ännu inte avdelats för ändamålet.

Utskottet
anser i likhet med motionärerna alt kunskaperna om kooperationen, både producent-
och konsumentkooperationen, är bristfälliga och att ökad forskning inom området
därför är angelägen. Enligt utskottets mening bör en systematisk uppbyggnad av
forskning om kooperationen ske och resurser avsättas för ändamålet.

Prop. 1983/84:84 61

Flera
remissinstanser är tveksamma till den form för förstärkning av
forskningsområdet som förespråkas i motionen. Kooperationen är ett område,
menar de, som kan studeras från flera olika perspektiv. Forskning om
kooperationen hör därför hemma inom flera olika ämnesområden. Bindning av
resurser till en enda professur kan medföra att forskningen koncentreras fill
ett enda ämnesområde. Utskottet delar denna uppfattning och menar att det är en
fördel om forskare från olika ämnesområden kan delta i forskning om
kooperationen och om samverkan mellan dem kan underlättas. En förstärkning av
forskningsområdet bör därför ske i former som medger en sådan samverkan. En
professur bör enligt utskottets mening aktualiseras först på längre sikt.

En förstärkning av ett
forskningsområde pä det sätt utskottet förordar är möjlig utan all särskilda
medel härför anvisas av riksdagen. Del ankommer på de forskningsplanerande
myndigheterna att i sitt arbete göra de avvägningar som är nödvändiga."

Uttalandel
antogs av riksdagen.

I
anslutning till mofioner 1980 och 1981 föreslogs "all ett förslag till
forskningspolitiskt program om kooperationen som företagsform, idé och
folkrörelse" borde föreläggas riksdagen i den forskningspolitiska propositionen
som hade aviserats till våren 1982. Framställningarna föranledde
utbildningsutskottet atl i sitt utlåtande 1981 uttala att
forskningsrådsnåmn-den tog upp dessa frågor i samband med sitt uppdrag atl göra
prioriteringar i forskningsverksamheten.

Kooperationsulredningens
förslag vad beträffar forskning om kooperativ verksamhet kan sammanfattas
sålunda.

-
Vissa särskilda åtgärder vidtas
för att inom ramen för befintligt forsknings- och utbildningssystem bygga upp
en kontinuerlig forskning och undervisning om kooperationen.

-
För forskningen utvecklas ett
forskningsprogram som bygger på samverkan mellan olika forskningsinstitutioner
enligt en särskild s. k. matrismodell. Forskare från olika discipliner, som är
engagerade i forskning om kooperativ verksamhet, knyts fastare till
kooperationsforskningen genom ett program, som finansieras av bl.a.
humanistisk-sam-hällsvelenskapliga forskningsrådet (HSFR),
forskningsrådsnämnden (FRN) och dess delegation för folkrörelseforskning samt
riksbankens Jubileumsfond. Via projektstöd skulle dessa organ kunna bygga upp
en sammanhållen kooperationsforskning.

Utredningen föreslog
vidare att ovan nämnda forskningsfinansiärer skulle bilda en samrådsgrupp för
diskussion om gemensamma former och förslag till åtgärder för etl ökat stöd
till kooperaiionsforskningen. I della sammanhang borde en bred krets av
intressenter höras. Ett samordnande ansvar för planeringsarbetet borde läggas
på forskningsrådsnämnden och/ eller dess delegation för folkrörelseforskning.

Samrådsgruppen
skulle enligt utredningen kunna vara en sammanhål-

Prop. 1983/84:84 62

lande
punkt för den föreslagna matrisorganisationen, men man borde också överväga
att knyta en begränsad sekrelerarfunktion till någon eller några av de i
matrisen ingående institutionerna. Detta skulle leda till en högre
ambitionsnivå av matrismodellen och till det alternaliv för organisalionen som
utredningen i första hand förespråkar, nämligen en matrismodell kombinerad med
ett anlal tjänster, närmare bestämt tre forskartjänster.

Enligt
utredningens förslag skulle forskningen således finansieras genom
forskningsråden.

Av
remissbehandlingen av utredningens förslag vad beträffar forskning om
kooperationen framgår att stor enighet råder om behovet av ökade
forskningssatsningar. De flesta remissinstanser tillstyrkte också förslaget att
ge FRN ell särskilt ansvar för att i samråd med övriga berörda utveckla
kooperationsforskningen i Sverige. FRN sade sig vara villigt atl ta på sig
denna uppgift.

Många
remissinslanser var däremot kritiska till att avsätta medel för särskilda
forskartjänster med inriktning på kooperationen. Först när elt program hade
utvecklats borde ställning tas lill inrättande av tjänster.

Sedermera
har forskning om kooperationen även behandlats i proposition 1981/82:106 Om
forskning m.m. Dåvarande utbildningsministern framhöll bl. a. atl
"forskning av detta slag så långt möjligt bör förläggas till högskolan.
Forskning om kooperationen utgör exempel på ett mångveten-skapligt område. Den
har också enligt min mening stor samhällsrelevans. Jag vill erinra om FRN:s
uppgift att svara för initering och planering, bl. a. av tvärvetenskaplig
forskning och forskning med stor samhällelig betydelse. Jag Utgår därför från
alt FRN beaktar behovet av forskning om kooperationen."

Jag
vill med anledning av tidigare ställningstaganden från riksdag och regering och
med anledning av utredningens förslag anföra följande.

En
förstärkning av forskning om kooperativ verksamhet är angelägen. Ökad forskning
om kooperativ verksamhet kan vara av betydelse för kooperationens möjligheter
att vidareutvecklas som förelagsform och som samhällsidé.

Även
om behovet av forskning är störte än nuvarande omfattning är det viktigt att
den forskning som inletts på skilda håll i landet tas till vara och
vidareutvecklas. Ett första steg är således atl klargöra var och med vilken
inriktning forskning av detta slag bedrivs. Pä basis av denna information kan
förslag lill åtgärder för att främja forskningen utarbetas. En sådan ansats bör
kunna föra med sig att resurserna utnyttjas på ett effektivt säll. Detta är
viktigt inle minst med tanke på att insatserna måste finansieras inom ramen för
redan befintliga resurser.

I
utredningen redogjordes något för formerna för kooperationsforskningen i vissa
andra länder. Det finns all anledning att också ta reda på vilken typ av
forskning som försiggår och om resultaten av denna forskning kan

Prop. 1983/84:84 63

tillgodogöras i utvecklingen av den svenska
kooperafionsforskningen. Detta gäller inte minst de nordiska länderna.

I sitt yttrande över kooperafionsutredningen förklarade
sig FRN beredd all undersöka förutsättningarna för och bidra till att utveckla
kooperations-forskningen i Sverige. Andre remissinstanser ansåg det också vara
lämpligl att ge FRN ett samordnande ansvar för denna forskning.

FRN och dess delegation för folkrörelseforskning har under
flera år givit stöd till forskning om kooperativ verksamhet. Med anledning av
kooperationsutredningens betänkande och av vad föredragande statsrådet anförde
i prop. 1981/82:106 har en kommitté för kooperationsforskning inrättats inom
FRN.

Det förefaller naturligt att FRN med hjälp av denna
kommitté fortsätter det arbete atl utveckla kooperaiionsforskningen i Sverige
som redan har inletts. Jag utgår från att FRN härvid kommer att beakta
kooperafionsulredningens förslag. Statsrådet I. Carlsson kommer i annat
sammanhang att föreslå regeringen att ge FRN i uppdrag alt senast den 1
september 1984 redovisa ålgärder för att främja kooperationsforskningen.

Jag har också erfarit atl de kooperativa organisationerna
är beredda att ställa medel till förfogande för inrättande av en professur med
kooperativ inriktning. Delta är enligl min mening mycket glädjande eftersom det
gör det möjligt atl få en fasl bas för utvecklingen av forskning om kooperationen
som företagsform. Det stämmer väl överens med vad som anförts i propositionen
1981/82:106 Om forskning m.m., atl myndigheter och andra organ bör ta elt
ansvar för den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden för forskning som svarar mot
deras behov. En bas för forskningen i form av en professur kan tillsammans med
projektanslag från forskningsfinansierande organ verksamt bidra till att
utveckla kooperationsforskningen. Frågan om professurens inrättande och dess
närmare inriktning bör bestämmas bl. a. i samråd med de kooperativa organisationerna
sedan prövning skett och erfarenheter vunnits av FRN:s redovisning.

2.4.3 Kooperationens roll i biståndssamarbetet

Efter samråd med chefen för utrikesdepartementet vill Jag
anföra följande. Målet för svenskt bistånd på kooperationens område är att
stödja de u-länder som önskar skapa en kooperation som kan fungera som en dynamisk
utvecklingsfaktor främst inom Jordbruk och handel, men även inom småindustri,
bostadsförsörjning liksom annan tjänsteproduktion och tjänsteförmedling. De
svenska insatserna bör bidra till att göra mottagarlandets kooperativa
i"örelse självständig och utvecklingsbar, med fast förankring bland breda
medlemslager. Kooperationen bör eftersträva att uppnå en ekonomisk och social
utveckling i demokratiska former; särskilda ansträngningar bör göras för
kvinnornas medverkan. Bistånd via enskilda organisationer utgör en av
hörnstenarna i samarbetet mellan Sverige och u-länderna och Jag anser att
kooperationen har en viktig roll alt fylla i detta samarbete mellan
folkrörelser i Sverige och mottagarländerna.

Prop. 1983/84:84 64

Biståndet
till kooperativa rörelser i u-länderna lämnas främst genom Internationella
Kooperativa Alliansen (IKA) och Swedish Cooperative Center (SCC). Till SCC är
ett flertal kooperativa organisationer anslutna. Under verksamhetsåret 1979/80
erhölls 2,6 milj. kr. genom insamlingar från medlemmarna samt 12 milj. kr.
genom anslag från SIDA.

Kooperationens
styrka i biståndssamarbetet är aktiv medverkan och samarbete mellan människor.
För alt tillfullo utnyttja kooperationens möjligheter är del nödvändigt atl
aktivera medlemmarna så att föreningarna får en fungerande ekonomisk demokrati.
De behöver, liksom de anställda, upplysning. Den svenska kooperationens bistånd
har därför varil till stor del inriktat på att utbilda kooperatörer i
u-länderna, så att de själva skall kunna skapa en stark kooperativ rörelse. Den
svenska kooperationen har också kompetensen att ge delta stöd.
Folkrörelsetraditionen inom utbildning, framför alh vuxenutbildning, har gett
oerhört värdefulla erfarenheter och kunskaper som kan utnyttjas i
biståndsarbetet.

Som
komplement till utbildningsinsatser på lokal och regional nivå ordnas
internationella kooperativa seminarier i Sverige för särskill inbjudna
kooperativa ledare från mottagarländerna. Dessutom gör SCC studieprogram för
enskilda u-landskooperatörer som besöker Sverige. SCC har även under flera år
bistått mollagarorganisationerna med konsultstöd för att genomföra planering
och utredningar. Utöver rena utbildningsinsatser ger SCC ett finansiellt stöd
till utbildningsprojekt startade och genomförda av mottagarnas
riksorganisationer. Detta har ofta visat sig vara en förutsättning för att
stora utbildningsprogram skall kunna genomföras.

Förutom
biståndsverksamhet utför SCC och dess medlemsorganisationer ett betydande
upplysningsarbete om u-landsproblem och bistånd bland medlemmar och anställda.
SCC försöker också sprida kunskap om u-länderna och deras problem och behov, om
orsakerna bakom problemen, om svenskt bistånd samt om del kooperativa
biståndet.

Folkrörelserna
och därmed kooperationen har en viktig roll att fylla i arbetet för atl
åstadkomma en utjämning i världen genom ekonomisk och social utveckling i
u-länderna. Den biståndsverksamhet som kooperationen bedriver når direkt till
människorna i mottagarländerna, ofta lill de mest utsatta grupperna.

Kooperationen
bygger upp nya organisationer och institutioner i u-länderna. Utveckling i
demokratisk riktning förslärks genom kooperationens arbete. Det gäller både
inom föreningarna och föreningarnas roll i samhället att tillvarata de sämst
ställdas intressen. Genom dessa nya organisationer och institutioner.skapas
förutsättningar för etl störte och mer aktivt folkligt deltagande i de
samhälleliga beslutsprocesserna i u-länderna.

Genom
aktiviteter bland sina medlemmar bidrar kooperationen till att engagera fler
människor i Sverige i arbetet för alt understödja utveckling i u-länderna. De
egna insamlingarna bidrar även till att öka resursflödet från

Prop. 1983/84:84 65

de
rika länderna till de fattiga. Kooperationens arbele och engagemang bidrar till
ökad kunskap om u-länderna och deras behov och förståelse för de bakomliggande
problemen bland allmänheten i Sverige.

Jag finner alt den
biståndsverksamhet som bedrivs av kooperationen utgör elt vikfigt komplement
till det bilaterala statliga biståndet och utgör en värdefull insats för
u-länderna och för bislåndsintresset i Sverige. Jag vill också betona den roll
som kooperationen har när det gäller att med biståndet nå de mest utsatta grupperna
i u-länderna. Jag vill gärna förorda att ytterligare ansträngningar görs för
att nå de fattiga och undersysselsatta på landsbygden och i städerna och för
alt öka kvinnornas medverkan. Jag välkomnar kooperationens strävan att också
göra insatser för internationell handel mellan kooperation i i-land och
u-land. Jag förordar vidare alt utvecklingen mot samarbete rörelse-till-rördse
utvecklas vidare.

2.4.4
Arbetskooperation

Jag
övergår nu till att redogöra för vissa frågor rörande arbetskoopera-fion som
bl.a. handläggs inom ramen för delegationen för arbetskooperation (I 1981; B).

Inom delegationen bedrivs
alltsedan starten den 1 Juli 1981 en försöksverksamhet med slöd till
personalägda företag. Med etl personalägt företag avses etl företag med minst fem
anställda som också är delägare, och där minst hälften av de anslällda äger
minst hälften av aktie/insatskapitalet. Ägandet skall dessutom vara Jämnt
fördelat mellan de anställda delägarna. Försöksverksamheten skall pågå t. o. m.
budgelårel 1986/87 och riktar sig till företag inom de regionala
utvecklingsfondernas målgrupp. Statens industriverk leder försöksverksamheten
och har fastställt vissa regler för stödet. Sålunda kan bidrag lämnas med
totalt 100000 kr. för insatser i samband med att ell personalägt företag
bildas. Syftet med försöksverksamheten är att få belyst de särskilda problem
som är förknippade med att bilda och driva personalägda förelag, och vilka
ålgärder som bör vidtas för att dessa företag skall kunna verka på samma
villkor som tradifionelll ägda företag. En utvärdering av verksamheten har
påbörjats av industriverket.

Intresset för att bilda
och driva personalägda förelag har ökat under de senaste åren. Under tiden
1979-1982 har antalet företag fördubblats. I dag finns ca 120 personalägda
företag inom tillverkningsindustrin och byggnadsverksamheten. En analys av
etableringarna visar alt de offensiva elableringama har ökat avsevärt.
Personalägda företag är således inte längre enbart en företagsform som
aktualiseras när ett företag befinner sig i kris och arbetstillfällena är i
fara. Mer än en tredjedel av de företag som i ,dag är personalägda har kommil
till genom "avknoppning" från etl störte företag, i samband med ett
generationsskifte eller som en helt ny etablering. Möjligheterna att i det
personalägda företaget kombinera ägande och anställning har i ökad
utsträckning tagits till vara. Statistiken visar också att lönsamheten i hela
beståndet är förhållandevis god i Jämförelse med andra 5 Riksdagen 1983/84. 1
saml. Nr 84

Prop. 1983/84:84 66

företag.
Soliditeten, likviditeten, etc. i dessa förelag avviker inte nämnvärt från vad
som gäller småföretag i allmänhet. Orsaken till denna situation kan delvis
sökas i det stöd i form av konsulibidrag som de personalägda företagen kan
erhålla inom ramen för försöksverksamheten. På det sättet kan expertkunnande
tillföras både i samband med förelagsstarten och i redan etablerade företag, t.
ex. i form av utbildning. I regel är del så att Just det sätt på vilket
etableringen sker kommer att bli avgörande för om företaget kommer att bestå
som personalägt i framtiden.

Samtidigt
som antalet personalägda företagsetableringar har ökal har naturligtvis sådana
företag också lagts ner. Antalet konkurser eller nedläggningar är dock få.
Vanligare är att företagen efter en kortare tid lever vidare i en annan form,
l.ex. genom uppköp av ett annat företag. Den personalägda företagsformen har i
dessa fall blivit en tillfällig lösning på en situafion som i annat fall skulle
ha resulterat i arbetslöshet.

Det
engagemang och enskilda initiativ som genomsyrat dessa situationer är från
samhällssynpunkt mycket viktigt och måste tas till vara. Samfidigt vill Jag
särskilt betona vikten av att företaget redan från starten får en sådan form
att det har realistiska möjligheter att beslå som personalägt. Min uppfallning
är alt Just i den situationen har försöksverksamheten en stor funktion atl
fylla.

En
fråga som särskilt har uppmärksammats är de problem som kan uppkomma i samband
med delägarkretsens förändring i det personalägda företaget och de anställdas
möjligheter att samtidigt behålla kontrollen i företaget. För företag som valt
associafionsformen ekonomisk förening är detta inget problem, särskilt inte om
de förslag genomförs, som Jag nu föreslår riksdagen rörande kooperationens
kapitalförsörjning, m. m. Flertalet av de personalägda förelagen drivs
emellerfid i aktiebolagsform. Skälet till detta är att en stor del av de
personalägda företagen tidigare har bedrivits i form av akfiebolag. I sådana
personalägda företag kan vissa problem uppstå vid in- och utträde.
Akfiebolagslagen är inte utformad för att uppfylla det personalägda företagels
krav att de anställda skall kontrollera företagel och alt ägandet skall vara
Jämnt fördelal mellan de anställda. Etl annal problem i det sammanhanget är alt
den tidpunkt vid vilken en person lämnar företaget inle alltid sammanfaller med
nyanställning av en annan. I samband med nyemission kan liknande problem
uppstå.

Genom
ett indirekt ägande kan aktiebolagsformen dock anpassas till det personalägda
företagels behov. Detta kan ske genom att det rörelsedrivande aktiebolaget ägs
av en nybildad ekonomisk förening eller en ideell aktieägarförening.
Föreningens syfle är att förvalta företagets akfier och fylla funktionen som
mellanhand i samband med succession i företagets ägarkrets.

För
att uppfylla föreningens behov av rörelsekapital i samband med succession,
nyemission etc. har frågan om möjligheten att erhålla lån från det
rörelsedrivande bolaget kommit upp. I en promemoria som har upprat-

Prop.
1983/84:84 67

lats
av delegationen för arbetskooperation (1983-11-07) har redovisats förslag lill
åtgärder som gör det möjligt för personalägda företag att lämna lån i dessa
situationer. Promemorian remissbehandlas f. n.

I
fråga om associationsformen för de personalägda företagen vill Jag anföra
följande. Flera associationsformer förekommer bland personalägda företag, såväl
aktiebolag som ekonomisk förening och stiftelse. Flertalet är aktiebolag av
skäl som har nämnts tidigare. Genom indirekt ägande kan frågor rörande
succession och expansion lösas smidigt. Den ekonomiska föreningsformen är
egentligen den naturligaste formen, eftersom de kooperafiva principerna finns
inbyggda i den. Föreningsformen är i första hand avsedd för personassociationer
och därmed mindre vanlig och inte alltid accepterad för kapitalassociationer.
Om de förändringar genomförs, som dels nu är föreslagna i fråga om
kapitalförsöijningen för kooperafionen och som dels övervägs i
kooperafionsutredningen angående ny lagstifining för ekonomiska föreningar,
kommer den ekonomiska föreningsformen all bli mer attraktiv för personalägda
företag. Mot den bakgrunden och med tanke på de personalägda företagens
alltjämt marginella betydelse för ekonomin som helhet, anser Jag inte att del är
befogat alt överväga en helt ny associationsform för dessa företag.

Sammanfattningsvis
anser Jag att företagsformen är ett mycket intressant och värdefullt inslag i
ekonomin, dels för atl öka mångfalden (olika typer av förelag) och dels som en
del i utvecklingen av den ekonomiska demokratin. Arbetet i delegationen för
arbetskooperation har hitfills kretsat kring de personalägda
industriföretagen. Erfarenheterna visar att den personalägda företagsformen har
de bästa förutsättningarna att lyckas i mycket små företag med relativt
okomplicerad fillverkning med låg kapitalintensitet. Gemensam utbildningsgrund
och intresseinriktning är också faktorer som kan bidra positivt till en gynnsam
utveckling av företagsformen. Mot den bakgrunden bör det fortsatta arbetet
omfatta även andra områden där de kooperativa idéerna har goda möjligheter att
utvecklas. Elt led i detta arbete är den försöksverksamhet som Kooperafiva
institutet bedriver på uppdrag av delegationen för arbetskooperation. Verksamhetens
syfte är att ge råd, information och utbildning till grupper som kan komma att
bilda kooperativ inom andra områden än tillverkning, l.ex. inom
tjänstesektorer.

Inte
minst bland ungdomar finns, som Jag tidigare har anfört, ett stort intresse för
de möjligheter som kooperativt organiserade inifiativ kan erbjuda för alt ta
till vara viljan fill egen aktivitet och gemensamt ansvar. Det är viktigt bl.a.
med hänsyn fill den höga ungdomsarbetslösheten att genom utbildning,
information, rådgivning m. m. stimulera och stödja detta intresse bland
ungdomar. Ett stöd i detta arbete från redan etablerad kooperativ verksamhet är
betydelsefullt. Mot denna bakgrund har regeringen i dag beslutat anvisa 3
milj. kr. till Kooperafiva institutet för att bidra till att utveckla och
sfimulera kooperafiv verksamhet bland arbetslös

Prop.
1983/84:84 68

ungdom.
Det kooperafiva råd, somjag i annat sammanhang kommer all föreslå skall
inrättas, skall fungera som referensgrupp för verksamheten. Rapportering om
verksamheten och resursanvändningen sker löpande. En första utvärdering av
projektet bör ske senast den I april 1985 och en slutrapportering med
redovisning av erfarenheter och resultat ske när projektet är avslutat.

3
Hemställan

Med
hänvisning till vad Jag har anfört hemställer jag att regeringen dels föreslår
riksdagen att anta förslaget till lag om ändring i lagen

(1951:
308) om ekonomiska föreningar dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av
vad Jag har anfört om

kooperativ
utveckling.

Prop.
1983/84:84 69

Bilaga
l.l

1 Sammanfattning av direktiv, utredning och förslag

Efter
motion beslöt riksdagen 1976 atl hemställa hos regeringen all frågan or'r'r
kooperationens ställning i näringslivet skulle utredas. Efter föredragning av
industriminister Nils G .Usling beslöt regeringen 1977 atl den begärda
utredningen, kooperationsulredningen, skulle tillkallas.

Ll Direktiv

1
kooperationsulredningens direktiv' Kooperationen och dess roll i samhället
framhålls inledningsvis all kooperationen spelar en viktig roll inom olika
delar av det svenska samhället. Det konstateras dock att ä\en om de kooperativa
företagen, liksom de statliga, inom \issa sektorer
har en stor omfattning och en viktig funktion, är det svenska näringslivel i
huvudsak grundat på privat förelagsamhet.

Vidare
konstaleras all näringslivet präglas av snabb strukturomvandling samt krav på
demokratisering och decentralisering. 1 anslutning härtill sägs också att de
traditionella kooperativa grundsatserna i flera avseenden synes kunna tjäna som
riktlinjer för handläggningen och lösningar a\ väsentliga näringspolitiska
problem. Under dessa förhållanden är del frän samhällets synpunkl angeläget atl
den kooperativa företagsfomien utvecklas som ett livskraftigt alternativ och
komplement till både den privata och statliga företagsformen. Mot denna
bakgrund specificeras sedan utredningsuppdraget.

Med
anledning av att den samlade kooperationen inte tidigare \ aril föremål för
någon närmare kartläggning och analys uppdrogs ål ulredningen all inledningsvis
göra en sådan, Däruiöver anges sju specialområden som särskill bör behandlas,

De.s.sa
är

n
kooperationens roll i omvandlingen av samhället

D kooperationens
konsumenlpoliliska betydelse

D jämförelse mellan
kooperationens och övriga företagsfomters villkor

D kooperationens
kapitalförsörjning

D kooperationens sociala
ansvar- förutsättningar och konsek\'en,scr

D kooperationen och
demokratiseringen av näringslivet

D kooperationens
internationella roll

'
Rcdovisiis in cstenso i

Prop. 1983/84:84 70

Inom
dessa områden har vissa specialfrågor nämnts eller andra preciseringar gjorts.
Sålunda nämns att tillkomsten av nya företag på kooperativ grund, dvs. bl, a,
arbetskooperativa företag, bör uppmärksammas. På kapitalområdet bör
möjligheterna att underlätta de kooperativa företagens uppbyggnad av eget
kapilal uppmärksammas. Även kooperationens särbehandling i
finansierings-hänseende genom gällande regler och etablerad praxis skall
undersökas. När det gäller den iniemationella rollen anger direktiven att både
den handelspolitiska och den biståndspolitiska aspekten skall behandlas.

Kooperationens
skattefrågor undantogs uttryckligen i 1977 års direktiv. Efter en gemensam
hemställan från Kooperativa förbundet och Lantbrukarnas Riksförbund till
chefen för industridepartementet utfärdades 1979-02-08 tilläggsdirektiv' i
denna fråga. Enligt dessa är kooperationsutredningen oförhindrad att vid
behandlingen av kooperationens kapitalförsörjning även ta upp sådana
skattefrågor som hör samman med kapitalförsörjningen.

F'rågan
om kooperationens associationsrättsliga ställning regleras genom lagen om
ekonomiska föreningar. Frågan om en eventuell ändring av denna lag togs inte
upp i 1977 års direkfiv. Den har dock aktualiserats under uiredning.sarbeiets
gång och därför anmälts till chefen för industridepartementet. Med anledning
härav har 1981-05-21 tilläggsdirektiv utfärdats.' Enligt dessa skall
kooperationsutredningen söka klargöra vad som kan anses utgöra kooperationens
egna förutsättningar inom det associationsrällsliga området. Med detta som
utgångspunkt skall utredningen utforma förslag till lagstiftning om kooperativa
ekonomiska föreningar.

1.2 Utredningsarbetet

Utredningens
uppdrag spänner över ett vitt och i flera avseenden obearbetat område. Även om
de ideologiska grunderna förkoojjerationenär väl kända är de teoretiska
förutsättningarna i flera viktiga hänseenden outvecklade. Till detta kommer
också att konkreta data om befintlig kooperation är svåröverskådliga och
bristfälliga. Med detta följer att en utvärdering av kooperationens resultat
och möjligheter stöter på betydande svårigheter.

Mot
denna bakgrund har utredningen i ett första utredningsskede lagt ned ett
omfattande arbete på kartläggning och analys av den befintliga kooperationen.
Detta har i huvudsak gjorts inom kooperationsutredningens sekretariat med
bistånd från de koopjerativa organisationerna och med anlitande av bl. a.
särskilt framtagen och bearbetad statistik. Resultatet redovisades i
ulredningens första delbetänkande, SOU 1979:62 Kooperationen i Sverige.

Jämsides
med kartläggningsarbetet tog utredningen initiativ till och engagerade ett
antal forskare för studier av vissa särskilda kooperafiva frågeställningar

Ät
pol mag Äke Gabrielsson uppdrogs sålunda 1977 att göra en studie om de
löntagarägda företagens omfattning, struktur och problem i Sverige. En
slutrapport. Löntagarägda foretag. Kartläggning av förekomst och några problem
och deras lösningar, lämnades lill utredningen i böljan av 1980.

'
Se bilaga 1.

Prop. 1983/84:84 71

Utredningen,
som kontinuerligt följt Gabrielssons arbete och dessutom deltagit i den
försöksverksamhet på detta område som bedrivits genom Statens Industriverk och
vissa regionala utvecklingsfonder, redovisade sina förelag i ett andra
delbetänkande, SOU 1980:36, Arbetskooperation. I betänkandet ingårGabrielssons
slutrapport som bilaga. Betänkandet har remissbehandlats och föranlett
proposition (1980/81:130, Industripolitikens inriktning m. m.) och beslut av
riksdagen.

Frågan
om det kooperativa förelagels, främst ekonomiska, särart Jämfört med det
privala och olTentliga företaget har pä utredningens uppdrag studerats av
docent John Skar Skårs slutrappion. Kooperativa förelag, en studie av det
kooperativa företagets särart har publicerats som utredningens iredje delbetänkande
(SOU 1981:54)

Docent
Jan-Åke Dellenbrant har gjort ett par andra specialstudier på utredningens
uppdrag. Den första. Kooperativ demokrati, är en jämförande studie av
styrelseformer och medlemsdeltagande i några kooperativa föreningar. Den har
publicerats som Forskningsrapporter 1979:2 från Stockholms universitet.
Statsvetenskapliga institutionen. Den andra. Föreningsdemokrati och
företagsdemokrati. Två vägar till Införande av ekonomisk demokrati. publiceras
i departementsserien (Ds I 1981:13).

Kooperationens
sociala ansvarstagande har varit föremål för en särskild specialstudie som
gjorts av fil kand Maj-Britl Johansson och ek dr Lennart Rosenberg.
Slutrapporten. Kooperationen under socialt ansvar, finns stenci-lerad,

I
utredningsarbetet har dessutom deltagit, enskilt eller i arbetsgrupper, elt
antal experter, konsulter och sakkunniga. Detta har bl. a. gällt kooperationens
industriella verksamhet, olika kapitalfrågor, utrikeshandel,
u-landsverksam-het, forskning och vissa lagstiftningsfrågor. En studie av ek dr
Carl Fredriksson och civ. ek. Sten Ljunggren, Kooperationens industrisektor i
1980-talets Industri-Sverige, publiceras i departementsserien (Ds 1 1981:12).

I
detta utredningens huvudbetänkande SOU 1981:60, Kooperauonen i .samhället, tas
samtliga frågor som anmäldes i de ursprungliga direktiven upp till behandling.
Även de i 1979 års tilläggsdirektiv nämnda skattefrågorna behandlas. Däremot
berörs kooperationens associationsrättsliga ställning endast i den mån andra
specialfrågor motiverar detta. Den i 1981 års tilläggsdirektiv aktualiserade
frågan om ny lagstiffning på detta område kommer därför att behandlas i elt
senare belänkande.

1.3 Utredningens slutsatser och förslag

1.3.1
Förutsättningar, mål och ålgärder

Kooperationsutredningen
redovisar inledningsvis i kap. 2, Kooperationens roll i samhällci. en
orienterande beskrivning av kooperationens ställning i olika samhälleliga
avseenden. Det konstateras härvid att den samlade svenska kooperationen svarar
för ca 5 % av den totala sysselsättningen och BNP. Särskilt inom industri,
handel och bostadsförsörjning, där andelama är betydligt större, sp)elar
kooperationen direkt en stor roll. Detta redovisas ytterligare i utredningens
kartläggningsbetänkande.

Prop. 1983/84:84 72

Utom
den direkt mätbara näringspolitiska rollen kan särskilt kooperationens
demokratiska och sociala roller pwängieras. Kooperationen i Sverige har
sammanlagl mer än två miljoner medlemmar, vilket innebär att ca två tredjedelar
av landets hushåll har direki kooperativ ankn>ining. Vidare kan konstateras
att det .inom kooperationen finns ca 100 000 förtroendeuppdrag. Också i andra
avseenden, exempelvis försöijningspwlitiskt. handelspolitiskt och
bisiåndspoliliskt spelar kooperationen en väsentlig roll.

Det
konstateras vidare i detta kapitel atl statsmaktemas och samhällets i övrigt
inslällning till kooperationen i flera avseenden är oklar eller inkonsekvenl.
Samtidigt som det slälls siirskilda förväntningar och krav på kooperationen
har de samhälleliga åtgärderna på bl. a. de ekonomiska, näringspolitiska och
forskningspolitiska områdena successivt kommit att innebära en diskriminering
av den kooperativa verksamheten. Detta har skett genom att beslutade åtgärder
för utveckling och stöd till näringslivet ofta fatt en sådan utformning att de
inte kunnat utnyttjas av kooperationen.

I
kapitlet redovisas ocksä kooperationens egen syn på sin samhälleliga roll sådan
denna framgår av målsättningar, program och andra uttalanden. Även om
kooperationens målsättning inte i alla avseenden är klar och entydig kan det konstateras
att den i regel speglar en,mycket ambitiös inställning till såväl sitt medlems-
som samhällsansvar. Man vill i flera avseenden gå längre i fråga om
samhälleligt ansvarän vad gällande lagstiftning, avtal och praxis fastställer
för näringslivel i allmänhet. Mol detta kan emellertid ställas att
förutsättningarna vad gäller bransch- och marknadsstmktur, finansiella villkor
saml forsknings- och utvecklingsverksamhet i avsevärd grad begränsar kooperationens
möjligheter till profilering i enlighet med målsättningarna.

Sammanfattningsvis
redovisar utredningen också vissa egna principiella slutsatser om
koop)erationens roll i samhället och de åtgärder som motiveras härav. Dessa
slutsatser går ur på att kooperationen utgör en värdefull del av svenskt samhällsliv.
Särskilt i den aktuella ekonomiska, sociala och kulturella utvecklingen
erbjuder kooperationen en kompletterande och altemativ verksamhetsform som kan
vara av stort värde i den kommande samhällsutvecklingen. En konsekvens av
detta är att samhället bör underlätta kooperationens verksamhet och
utveckling. Kooperationen är en speciell verksamhetsform som i vissa avseenden
fömtsätter speciella villkor. Därav följer emellertid inte att kooperationen
skall vare sig gynnas eller missgynnas i förhållande till andra
verksamhetsfomier Även om specialvillkor således är nödvändiga skall villkoren
sammantagna för kooperationen ge samma betingelser som för andra
företagsformer.

Mot
denna bakgrund finner kooperationsulredningen särskilda åtgärder erforderliga när
det gäller information, utbildning och forskning om kooperation .samt
utveckling av ny kooperation. Kooperationens kapitalförsörjning är ytterligare
ett viktigt område för åtgärder. Slutligen behöver även kooperationens
institutionella villkor på främst de associationsrällsliga och skatlerältsliga
områdena anpassas till kooperationens övriga fömtsättningar och mål.

Prop. 1983/84:84 73

1,3.2
Kooperationens utveckling

I
tredje kapitlet. Kooperationen och näringslivets utveckling, analyseras
kooperationens utveckling, nuläge och framtidsfömtsättningar sett huvudsakligen
från en näringspolitisk utgångspunkt. Den kooperativa industrin; handeln och
bo.stadsproduktionen diskuteras särskilt, men även övrig kooperation liksom
förutsättningarna för ny kooperation behandlas.

Allmänt konstateras alt
kooperationens målsättning för sin ekonomiska verksamhet i stor utsträckning
överensstämmer med statsmaktemas mål för den ekonomiska politiken. Den
befintliga koop)erationens medlemsanknytning ger dock en begränsad valfrihet
bl. a. när det gäller "satsningen" på nya branscher. Ä andra sidan
ger den en störte närhet till primära och kvalitativa behov.

Den
kooperativa industrin svarar för ca 7 % av landets industrisysselsättning och
13% av industriproduktionen. Inom livsmedelsindustrin är den kooperativa
andelen dominerande. Sammanlagt sysselsätter kooperationen ca 165 000 personer.
Av handeln år kooperationens andel närmare 14%. Andelen är störte inom detalj-
och oljehandel och mindre inom specialvaru-sektom. Av de senaste årtiondenas
bostadsproduktion svarar kooperationen för ungefär 25 %.

Den kooperativa ekonomiska
verksamhetens andel växte under efterkrigstiden fram till mitten av
1970-talet. Därefter har en stagnafion inträffat, bl. a. sammanhängande med den
allmänna ekonomiska stagnationen och stmklur-problem inom vissa branscher.
Framtiden inrymmer problem för kooperationen i flera olika avseenden.
Industrins branschinriktning är i allmänhet inte den som innefattas i
statsmakternas satsning på expansiv exp)ortinriklad verksamhet. Stora
omställningsproblem kvarstår med betydande kapitalbehov som följd. När det
gäller handeln kommer den att präglas av en stagnerande privat
konsumtionsutveckling. Även här finns stora kapitalkrä-vande omställningsbehov.
Även bostadsproduktionens framtid synes oviss. Kooperationens ställning på
området är dock stark och synes kunna ytteriigare förstärkas.

Sammantaget synes alltså
den etablerade kooperativa verksamheten stå inför betydande omställnings- och
utvecklingsbehov. En omprioriiering är nödvändig inom kooperationen. Samtidigt
växer intresset för en utbyggnad av både etablerad och ny kooperation samt
kooperativ etablering på nya områden. Kooperationsutredningen har tidigare (SOU
1980:36) föreslagit vissa åtgärder för atl främja arbetskooperation. Förslagen
har i stort sett följts vid beslut av statsmaktema. För att emellertid en
bredare kooperativ utveckling skall komma fill stånd, omfattande både redan
befintlig och ny koopjerafion på olika områden, fordras konkreta åtgärder av
statsmaktema inom de områden som tidigare nämnts i kapitel 2. Det konstateras
emellertid också att kooperationen själv måste vara beredd att utifrån sin egen
målsättning ta ansvar för nödvändig omprövning av medel och former för
verksamheten.

Prop.
1983/84:84 74

1.3.3 Konsumentpolitisk
betydelse

I
betänkandets följande kapitel utvecklas och fördjupas analysen av kooperationens
ställning och betydelse. I kapitel 4, Kooperationens konsumeittpo-litiska
betydelse, behandlas sålunda den för konsumentkooperationen väsentligaste
rollen.

I
kapitlet beskrivs hur kooferationen tidigt gjort betydande konsumentpolitiska
insatser, vilka under de senaste årtiondena utvecklats vidare jämsides med
samhällets åtgärder Vidare konstateras att de senaste årens kärvare ekonomiska
läge påverkat såväl kooperafionens som samhällets möjligheter att föra en
effekfiv konsumentpolitik. Detta samtidigt som konsumentemas förhållanden
försämrats och således behovet av en kraftfull konsumentfwlitik förstärkts. Mot
denna bakgrund anser kooperationsutredningen att kooperationens
konsumentpx)litiska roll är av sådan central samhällelig betydelse att den
måste fillmätas stor vikt när kooperationens allmänna förutsättningar och
villkor utformas.

Kooperafionens
konsumentpolifiska insatser redovisas, bl.a. med vissa kostnadsexempel,
fördelade på konsumentinformation, pris- och konkurrenspolitik samt
produktpolitik. Direkta förslag till samhälleliga åtgärder lämnas inte.

1.3.4 Kooperationen
och kapitalet

Kapitel
5, Kooperationen och kapitalet, utgör en beskrivning och analys av
kooperationens kapitalfrågor. Utom en allmän bakgrund redovisas och analyseras
kooperationens finansiella ställning samt kapitalproblem särskilt vad gäller
det egna kapitalet. Även kooperationens skattefrågor behandlas. Vidare
redovisas vissa beräkningarom kooperationens kapitalbehov fram till 1985.

Mot
bakgrund av utredningens allmänna slutsatser om önskvärdheten från
näringspolitisk, social och demokratisk utgångspunkt att främja utvecklingen av
en livskraftig kooperafiv företagssektor, men också utifrån den i detta kapitel
gjorda analysen, föreslår utredningen en rad åtgärder. Dessa avser såväl
kooperafionens interna kapitalbildning som tillförseln utifrån av kollekuvt
kapital. Förslagen syftar sammanlagt till att jämställa kooperafionens
kapitalförsörjning med andra företagsgruppers.

Förslagen
innebär:

D
Enkelbeskattning införs för den del av insatsräntan som överförs till

medlemsinsalserna. Q Den
lagstadgade reser\fondsavsättningen höjs från 5 till 10% av årets

överskott.
För avsättning dämtöver upp fill 20% medges avdragsrätt.

Denna avsättning skall ske
fill en kooperativ kapitalfond. D Möjlighet öppnas för uppskjuten beskattning
genom nedskrivning av viss

del
av medlemmarnas stadgeenliga insatsbetalningar. Möjligheten gäller

medlemmar
i Jordbruks-, skogsbruks-, trädgårds- och fiskekooperafiva

föreningar. n Möjlighet
till skattefondsparande införes, inledningsvis för den konsu-

mentkooperafiva
sektoms medlemmar i form av s. k. garantikapital och

Prop.
1983/84:84 75

efter
erforderligt ytterligare beredningsarbete för övriga kooperafiva organisationers
medlemmar. Härvid bör även sparande i B-insatser komma i fråga.

D
Ett statligt specialinstitut -fonden för kooperativt egenkapital- inrättas för
att göra kollekfivt kapital tillgängligt för kooperafionen som riskbärande
egenkapital (B-insatser). Till fonden anvisas 400 milj. kr.

D
Genom ändring i föreningslagen möjliggörs att s. k. B-insatser införs i
ekonomiska föreningar för egenkapitalinsatser även från andra än medlemmar,
bl. a. för kapital från fonden för kooperafivt egenkapital.

Olika
reservationer har lämnats beträfTande förslagen i kapitel 5. Mot förslaget
avseende höjd avsättning till reservfond har ledamöterna Göran Kuylenstjer-na
och Sven Tågmark avgett en gemensam reservafion. Mot förslaget till uppskjuten
beskattning har ledamöterna Sven Gustafson och Per Westerberg lämnat två skilda
reservafioner. Vidare har Westerberg reserverat sig mot förslaget om fonden för
kooperafivt egenkapital. Även ledamoten Hans Alséns särskilda yttrande berör en
fråga inom kapitel 5.

1.3.5
Social roll

1
kapitel 6, Kooperativ verksamhet under sociah ansvar, belyses hur kooperativ
verksamhet fungerar i ett socialt perspektiv. Det konstateras härvid att
kooperationen tillför den ekonomiska verksamheten ett individuellt och sociah
engagemang som berikar samhället i flera avseenden. Som exempel nämns de
konsumenlpoliliska insatserna samt regionala, boendesociala, kulturella,
folkbildande och biståndspwlitiska insatser.

I
detta sammanhang diskuteras också gränsdragningen mellan kooperativt och
samhälleligt socialt ansvar. Därvid tas även frågan upp om "ekonomisk
kompensation" för kooperationens "extra" sociala insatser.
Utredningen uttalar i detta sammanhang att någon bestämdgränsdragningmtllan vad
som pä detta område är samhällelig uppgift och kooperativ inte är möjlig.
Samhället och dess organ bör vara öppna för samverkan med kooperationen och
tillvarata de möjligheter fill sociala insatser som kan ske genom kooperativ
verksamhet. Någon viss form av "ekonomisk kompensation" till Just
kooperativ verksamhet som sådan förordas inte. Liksom när det gäller
kooperationens konsumentpolifiska insatser framhålls dock att kooperationens
sociala roll bör beaktas när kooperationens allmänna villkor utformas och
fastställs.

1.3.6
Demokratisering av näringslivet

1
kapitel 7, Kooperationen och demokratiseringen av näringslivet, konstateras
sammanfattningsvis att kooperationen är positiv till en utveckling i demokratiserande
riktning. Skilda intressebakgrunder gör dock situationen olika för konsument-
respekfive producentkooperationen. Skillnader av annat slag ligger bakom
gränsdragningen mellan den kooperafiva medlemsdemokrafin och
företagsdemokratin. Slutligen konstateras också att efterkrigstidens tillväxt-
och strukturutveckling fört med sig vissa problem för den demokra-fiska
ftinkfionen.

Prop.
1983/84:84 76

Utredningen
framhåller att kooperationens positiva inställning till den ekonomiska
demokrafin i sig innebär att en utbyggnad av kooperationen främjar
näringslivets demokratiska utveckling. Dessutom kan kooperationen medverka i
utvecklingen av modeller för ekonomisk demokrati som kan påverka den
demokratiska utvecklingen även inom andra sektorer. I dessa avseenden kan
kooperationen spela en betydelsefull roll i 1980-talets utveckling.

1.3.7
Internationell roll

I
kapitlen 8 och 9, Kooperationen och den internationella handeln och
Kooperationen och u-landsbiståndet, lämnas en beskrivning och analys av
kooperationens engagemang på dessa områden.

Först redovisas den
svenska kooperationens import och export av varor. Härvid konstateras att
särskilt konsumentkooperationen fill avsevärd del är beroende av
utrikeshandeln. KF:s import motsvarar exempelvis ca 20 % av föreningamas
försäljning och exporten 25 % av den egna produktionen. Oljekooperationens
import motsvarade ca 60 % av försäljningen. Den svenska kooperationen spelar en
ledande roll i det intemationella kooperativa samarbetet genom Inter-Coop och
Nordisk Andelsforbund, NAF. Närmare 20 % av KF:s import sker via Inter-Coop och
ytteriigare 20 % via NAF. Gemensam nordisk produktion sker genom Nordtendoch
Nordchoklad. Även på det lantbmkskooperafiva området finns utrikeshandel och
intemationellt kooperativt samarbete festan i mindre omfattning.

Utom kooperationens
utrikeshandel diskuteras även kooperafionens relationer till och möjligheter
med hänsyn till det multinationella företagandet. De multinationella företagen,
MNF, innebär vissa risker för kooperationen och de strävanden denna står för
När det gäller konsumentkooperationen kan en utveckling av MNF medföra att
prisbildning, produktutformning, marknadsföring och konsumentinformation,
varuförsörjningen och den demokratiska funktionen kan få en utformning som
missgynnar konsumenterna. För lantbmkskooperationen bedöms riskerna främst
gälla oligopolistisk prissättning på fömödenheter, effekterna på Jordbmkets
strukturutveckling och bristande insynsmöjligheter.

Sammantaget synes
utvecklingen av MNF inte uppfattas som något aktuellt hot mot kooperationen.
Från samhällelig synpunkt är bedömningen av MNF:s effekter delad. Liksom
kooperationen är en kompletterande och korrigerande faktor för nationell handel
synes kooperationen kunna sp)ela samma roll inom den internationella handeln
och sålunda i vissa fall balansera MNF:s eflfekter.

När det gäller
kooperadonens u-landsbistånd sker detta sedan 1968 genom kooperationens
gemensamma organ, Swedish Co-operative Centre, SCC. Verksamheten, som under
senare tid dragit en kostnad av ca 15 milj. kronor per år, finansieras till ca
20 % genom insamlingar och anslag från kooperationen och resten genom anslag
från det statliga biståndsorganet SIDA.

Målet fördel kooperativa
biståndet är att främja utvecklingen av demokratiskt förankrade, självständiga
och utvecklingsbara kooperativa organisationer, som kan sjjela en dynamisk
roll i u-ländemas ekonomi. Biståndet sker

Prop. 1983/84:84 77

genom
olika kanaler, dels direkt till utbildningsprojekt i u-ländema, dels till
Intemationella Kooperativa Alliansen, IKA, dels också till utbildningsprojekt i
Sverige för ufiändska kooperatörer.

1.3.8 Vissa
lagstiftningsfrågor

Vissa
lagstiftningsfrågor på skatteområdet tas upp i kapitalavsnittet, kapitel 5. I
kapitel 10, Kooperativ lagstiftning, lämnas en översikt av i huvudsak den
associationsrättsliga lagstiftningen som reglerar den kooperativa verksamheten.

Den kooperativa
verksamhetsformen regleras i huvudsak genom 1951 års lag om ekonomiska
föreningar För bostadskooperationen och föreningsbanksrörelsen finns dock
särskild lagstiftning. Förslag till ny föreningslag framlades 1976. Efter
förslagets remissbehandling beslöts att någon proposition till ny lag inte
skulle framläggas i avvaktan på resultatet av kooperations-utredningens arbete.
Däremot har vissa ändringar gjorts i 1951 års lag.

Kooperationsutredningen
har enligt sina urspmngliga direktiv inte haft till uppdrag att framlägga
förslag till ny lag om ekonomiska föreningar. Utredningen har dock övervägt
frågan om laglig reglering av samverkan mellan ekonomiska primär- och
sekundärföreningar, den s. k. koopjerativa federationen. Härvid har det dock
visats att frågan är alltför komplicerad för att kunna lösas isolerat. Genom de
tidigare (s. 14) redovisade tilläggsdirektiven kommer utredningen att utarbeta
förslag till ny lagstiftning på detta område. En lagstiftning som skall baseras
på kooperationens egna fömtsättningar

1.3.9 Utvecklingsfrågor

I
kapitel 11, Kooperativ utveckhng. tas slutligen en rad utvecklingsfrågor upp
till behandling och förslag till åtgärder i anslutning härtill. De frågor som
diskuteras är kooperativ information, forskning, utbildning och utveckling samt
organisalionen av ett slöd till dessa.

Det
framhålls bl. a. att kunskaperna om kooperationens egenskaper, omfattning,
slmktur och problem är bristfälliga och svårigheterna att finna tillräckliga
data om kooperationen stora. Även forskningen om och utvecklingen av
kooperativ teori, teknik och tillämpning är obetydlig och otillräcklig.
GenereUt setl är de tillgängliga samhälleliga resurserna för kooperativ
information, utbildning, forskning och utveckling mycket små Jämfört med de
samhälleliga resurser som står till andra företagsformers förfogande.

Kooperationsutredningen
finner därför, dvs. av rättviseskäl, men också därför att som tidigare visats
kooperationen i flera avseenden kan tillföra näringslivet och samhället i
övrigt ett positivt altemafiv fill lösning av vissa samhälleliga behov och
problem, att vissa utvecklingsåtgärder bör vidtas för att främja kooperationen.
Sålunda föreslås att:

D
Resurser ställs till förfogande och andra behövliga åtgärder vidtas så att den
kooperativa företagsformen blir jämställd med andra i gmnd- och gymnasieskolan
samt i den samhälleliga näringspolifiska informationen

D En koopeiativ årsbok med
data om kooperationen ges ut

Prop.
1983/84:84 78

D
Inom ramen för befintligt forsknings- och utbildningssystem byggs upp en
kontinuerlig forskning och undervisning om kooperationen

□ Inledningsvis
utarbetas ett särskilt kooperafivt forskningsprogram byggt på

samverkan mellan olika forskningsinstitutioner

D
Forskningen finansieras på sedvanligt sätt genom forskningsråden. Dessutom
anvisas medel fill vissa särskilda forskartjänster samt för vissa sekretariats-
och samverkansfunktioner

□
Berörda högskolemyndigheter bör
vidta åtgärder för uppbyggnad av undervisning om kooperativ ekonomi och
verksamhet

□
Samhälleliga organ skall
regelmässigt överväga kooperativa lösningar av aktuella oinisationsfrågor

D
Initiativ tas och resurser avdelas för en bred kooperativ försöks- och
utvecklingsverksamhet

□
Ett organ - rådet för
kooperativ utveckling- bildas för att med olika medel stödja den kooperativa
utvecklingen pä olika områden

□
Erforderliga medel, ca 15 milj.
kr, ställs till förfogande. Av resursbehovet bör 2,5 milj. kr kunna täckas av
befintliga anslag och 5 milj. kr anvisas som ett engångsanslag.

Mot
förslaget om ett stalligt-kooperativt samverkansorgan - rådet för kooperativ
utveckling- har ledamöterna Sven Gustafson och Per Westerberg avgett två skilda
reservationer.

Prop. 1983/84:84 79

Utredningens
förslag

1
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1951:308) om
ekonomiska föreningar

dels att
17 § 1 mom., 18, 41, 43 och 48 §§ 1 mom., 71 och 88 §§ skall ha nedan angivna
lydelse,

dels att i lagen skall införas nya beslämmelser, 6a §, 16b
§ och 17 § 4 mom., av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

6a §

Om kapital skall kunna tillskjutas även av andra än
medlemmarna, skaU detta anges i stadgarna. Sådana tillskott sker iform av
B-insatser. Stadgarna skall innehålla uppgift om vem som får göra sådana
insatser, om insatsernas storlek och om det belopp som de sammanlagt högsl får
uppgå tdl. B-insatser får inte skjutas till med högre belopp än hälften av de
inbetalda medlemsinsatserna.

I stadgarna skall vidare anges i vad mån B-insatser medför
rätt till utdelning och tid del i tillgångarna vid föreningens upplösning.

16b §

Den som har skjutit till kapdal i form av B-insals har
rätt att återfå insatsen efter tio år, under förut-såtlning att han skriftligen
säger upp beloppel minst två år iför\'äg.

Föreningen får inlösa en B-insals efter fem år, under
förutsättning att den som har gjort insatsen underrättas skriftligen minst sex
månader i förväg.

Återbetalning enligt denna paragraf får ske endast i den
mån föreningens behådna tillgångar enligt den senaste balansräkningen förslår
utan atl reservfonden behöver anlitas. Om föreningen försätts i konkurs på
ansökan som görs inom etl år efter återbetalningen gäller 16 § 2 mom.

Prop. 1983/84:84 80

Nuvarande
lydelse Föreslagen lyddse

17 §

/ mom. Av ekonomisk förenings / mom. Av ekonomisk förenings

årsvinst, efter avdrag för vad som årsvinst,
efter avdrag för vad som

åtgår fill täckande av möjligen före- åtgår
till täckande av möjligen före

fintlig föriust från föregående år, fintlig
föriust från föregående år,

skola minst fem procent avsättas skad minst
tio procent avsättas till

till reservfond. Har på grund av rö- reservfond. Har på gmnd av rörel-

relsens resultat medlemmar eller sens
resultat medlemmar eller and-

andra tiUgodoförts gottgörelse i ra
fillgodoförts gottgörelse i form

form av efteriikvider, återbäringar av
efteriikvider, återbäringar eller

eller dylikt, skall avsättning därav dylikt,
skall avsältning därav ske

ske med minst fem procent, även med minst
tio procent, även om

om gottgörelsen icke inräknats i gottgörelsen
icke inräknats i års-

årsvinsten. Till reservfonden skall vinsten.
Till reservfonden skall all-

altid läggas vad medlem vid avgång tid
läggas vad medlem vid avgång

ur föreningen icke återfår av sina ur
föreningen icke återfår av sina

insatser. insatser.

Då reservfonden Jämte inbetalat insatskapital, i den mån
detta ej överstiger tio gånger reservfonden, uppnått etl belopp som svarar
antingen mol fyra fiondelar av del bokförda värdet å föreningens tillgångar
eller mol föreningens skulder enligt balansräkningen, må vidare avsättning lill
fonden upphöra. Innehålla stadgarna bestämmelse om avsättning utöver vad nu
sagts, lände det till efterrättelse. Avsättning skall ånyo vidtaga, om
reservfonden nedgår under vad sålunda stadgals.

Nedsättning av reservfonden må beslutas allenast för
täckande av förlust, som enligt fastställd balansräkning finnes hava uppstått
å föreningens verksamhet i dess helhet och som icke kan ersättas av befintliga
till framtida förfogande avsatta medel.

4 mom. Sedan föreskriven avsältning tdl reservfonden har
gjorts, får avsältning från årsvinsten ske till en kooperativ kapitalfond.
Ifråga om nedsättning av en sådan fond gäller bestämmelserna i 1 mom. tredje
stycket. Dessutom får nedsättning ske för överföring av medel tid reservfonden.

18 §'

Utdelning får inle överstiga vad som fastställd
balansräkning och, i fråga om moderförening, i fastställd koncernbalansräkning
för det senaste räkenskapsåret redovisas såsom föreningens eller koncernens
nettovinst för året, balanserade vinst och fria fonder med avdrag för I. redovisad
förlust, 2. belopp som enligt lag eller stadgar skall avsättas till bundet eget
kapital eller, i fråga om moderförening, belopp som av det fria egna kapitalel
i koncernen enligl årsredovisningarna för förelag inom denna skall överföras
till bundet eget kapital, 3. belopp som enligt stadgarna eljest skall användas
för annat ändamål än utdelning till medlemmarna. EJ heller får gottgörelse som
avses i 17 § I mom. och som icke inräknats i årsvinsten

' Senaste lyddse 1980:1105.

Prop. 1983/84:84

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

81

betalas ut i vidare
mån än all föreskriven avsältning kan ske till reservfonden. I övrigt får
utbetalning till medlemmama av föreningens tillgångar ej verkställas på annat
sätt än genom återbetalning av insatsbelopp enligt 16 § 1 mom. eller 16a §
eller i samband med nedsättning av insalsernas belopp enligt 68 § sista
stycket.

Utdelning, som beräknas på
annat sätt än i förhållande till den omfaltning i vilken medlemmarna deltagit
i föreningens verksamhet eller i övrigt tagit denna i anspråk, får fastställas
till högst en ränla för år på inbetalda insatser som motsvarar det av
riksbanken fastställda diskonto som gällde vid räkenskapsårets utgång med
tillägg av tre procentenheter.

Utdelning, som beräknas
på annat sätt än i förhållande till den omfattning i vilken medlemmarna deltagit
i föreningens verksamhet eller i övrigt tagit denna i anspråk, får fastställas
fill högst en ränta för år på inbetalda insatser som motsvarar det av
riksbanken faslställda diskonto som gällde vid räkenskapsårets utgång med
tillägg av tre procentenheter. Denna begränsning gäller dock inte ränla på
B-insatser.

Vinstutdelning
eller utbetalning i annan form av gottgörelse som avses i 17 § 1 mom. får inte
ske med så slort belopp all utdelningen eller utbetalningen med hänsyn till
föreningens eller koncernens konsolideringsbehov, likviditet eller ställning i
övrigt står i strid mol god affärssed.

41 §2 I
balansräkningen skall aktier i dotterbolag tas upp som en särskild post bland
tillgångarna.

En förenings eget kapital
skall delas upp i bundet egel kapilal och fritt eget kapilal eller ansamlad förlust.
Under bundet eget kapital skall tas upp inbetalda insatser, reservfond och
uppskrivningsfond. Under fritt eget kapital eller samlad förlust skall las upp
fria fonder, var för sig, balanserad vinst eller förlust samt nettovinst eller
förlust för räkenskapsåret. Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret
tas därvid upp som avdragsposler.

Fordran
på insats får inte tas upp som tillgång. Redovisningen av fullgjorda insatser
får ske så att i balansräkningen anges hela insatskapitalet samt hur mycket
härav som inle har fullgjorts, varefler skillnaden - de betalda insatserna

En förenings egel kapital
skall delas upp i bundet eget kapital och fritt eget kapital eller ansamlad förlust.
Under bundet egel kapital skall tas upp inbetalda insatser, reservfond,
kooperativ kapitalfond och uppskrivningsfond. Under fritt eget kapital eller
ansamlad förlust skall tas upp fria fonder, var för sig, balanserad vinst eller
förlust samt nettovinst eller föriust för räkenskapsåret. Balanserad förlust
och förlust för räkenskapsåret las därvid upp som avdragsposter.

Fordran
på insats får inte tas upp som tillgång. Redovisningen av fullgjorda insatser
får ske så atl i balansräkningen anges hela insatskapitalet samt hur mycket
härav som inte har fullgjorts, varefter skillnaden - de betalda insatserna

Senaste
lydelse 1980:1105.

6
Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 84

Prop.
1983/84:84

Nuvarande lydelse

— utförs som en särskild post under eget kapital.

82

Föreslagen lydelse

— utförs som en särskild post under eget kapital.
B-insalser skall redovisas särskilt.

43 § 3

Förvaltningsberättelsen
skall upprättas med iakttagande av god redovisningssed.

I förvaltningsberättelsen
skall lämnas upplysning dels om sådana för bedömningen av föreningens
verksamhetsresultat och ställning viktiga förhållanden, för vilka redovisning
inte skall lämnas i resultaträkningen eller balansräkningen, dels om händelser
av väsenfiig betydelse för föreningen, som har inträffat under räkenskapsåret
eller efler dettas slut. Förvaltningsberättelsen skall vidare innehålla uppgifter
om väsentliga förändringar i medlemsantalet samt om summorna av insatsbelopp
som skall ålerbelalas under nästa räkenskapsår dels enligt 16 § 1 mom., dels
enligt 16a §.

I
förvaltningsberättelsen skall lämnas upplysning dels om sådana för bedömningen
av föreningens verksamhetsresultat och ställning viktiga förhållanden, för
vilka redovisning inte skall lämnas i resultaträkningen eller
balansräkningen, dels om händelser av väsentlig betydelse för föreningen, som
har inträffat under räkenskapsåret eller efler deltas slut. Förvaltningsberättelsen
skall vidare innehålla uppgifter om väsentliga förändringar i medlemsantalet
samt om summorna av insalsbelopp som skall återbetalas under nästa räkenskapsår
enligt 16 § 1 mom., 16a § eller 16 b §.

I förvaltningsberättelsen skall anges medelantalet under
räkenskapsåret anställda personer såväl för företaget i dess helhet som för
varje arbetsställe med mer än tjugo anställda. Vidare skall anges det
sammanlagda beloppet av räkenskapsårets löner och ersättningar dels lill
styrelsen och andra personer i ledande slällning, dels till övriga anslällda.
Har föreningen anställda i flera länder, skall löner och ersättningar anges
särskilt för varje land jämte uppgifi om medelantalet anslällda i respektive
land.

Förvaltningsberättelsen
skall innehålla förslag fill dispositioner beträffande föreningens vinst eller
förlust.

För förening som avses i 46 § 4 mom. första slyckel skall
till förvaltningsberättelsen fogas en finansieringsanalys. I
finansieringsanalysen skall redovisas föreningens finansiering och
kapitalinvesteringar under räkenskapsåret.

48

Hos
länsstyrelsen må påkallas utseende av en revisor att med övriga revisorer
deltaga i granskningen av styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper
eller atl företaga granskning av viss åtgärd eller av vissa räkenskaper.
Förslag härom skall väckas å föreningsstämma.

Hos
länsstyrelsen mä påkallas utseende av en revisor att med övriga revisorer
dellaga i granskningen av styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper
eller alt företaga granskning av viss åtgärd eller av vissa räkenskaper.
Förslag härom skall väckas på föreningsslämma.

3 Senaste lyddse 1980:1105.

Prop. 1983/84:84

Nuvarande lydelse

Har förslaget å föreningsstämma antagils eller ock
bilrätts av minsl en tiondel av samtliga röstberättigade, åligger det
styrelsen att inom en vecka hos länsstyrelsen göra framställning om utseende
av revisor. Försummas det, stånde varje röstberättigad fritt att göra sådan
framställning.

83

Föreslagen lydelse

Har förslaget på föreningsstämma antagits eller ock
biträtts av minst en tiondel av samtliga röstberättigade, åligger det
styrelsen alt inom en vecka hos länsstyrelsen göra framställning om utseende av
revisor. Försummas det, stånde varje röstberättigad fritt göra sådan framställning.
Medrevlsor får utses även på begäran av Innehavare av B-insatser, om de företräder
minst en tiondel av del inbetalda insatskapitalet.

Avser uppdraget granskning av viss åtgärd eller av vissa
räkenskaper, skall till föreningsstämma avgivas särskilt yttrande över
granskningen.

Revisor, som utses enligt denna paragraf, vare berättigad
atl av föreningen erhålla skäligt arvode.

69 §

/ mom.
Menar styrelsen, styrelseledamot eder föreningsmedlem, att beslut, som
fattas å föreningsstämma, icke tillkommit i behörig ordning eller eljest
strider mot denna lag eller föreningens stadgar, äge därå väcka talan mot
föreningen.

/ mom. Menar slyrelsen, styrelseledamot, föreningsmedlem
eder innehavare av B-insats att beslut, som fattats på föreningsstämma, icke
tillkommit i behörig ordning eller eljest strider mot denna lag eller
föreningens stadgar, äge därå väcka talan mot föreningen.

Grundas talan därpå, att beslutet icke tillkommit i
behörig ordning eller alt det eljest kränker allenast medlems rätt, skall talan
väckas inom tre månader från beslutels dag. Försummas det, vare beslutet gällande.

Hava vid
fattande av beslut, som skall anmälas för registrering, i denna lag eller
föreningens stadgar upptagna föreskrifter om särskild röslplurali-tet icke
rätteligen iakttagits, vare, ehum klandertalan ej väckts, beslutet icke
gällande, ulan så är alt i strid mot 100 § första stycket registrering av
beslutet ägt rum.

Klandertalan,
grundad därpå att föreningsslämmobeslut strider mot bestämmelserna i 20 §
första stycket, må ej anställas, med mindre de som föra talan utgöra minst en
tiondel av samtliga medlemmar.

Klandertalan
som grundas på all elt föreningsstämmobeslut strider mot bestämmelserna i 20 §
första stycket får väckas endast om de som/ör talan ulgör minst en tiondel av
samtliga medlemmar eller företräder minst en tiondel av det inbetalda
insatskapitalet.

71 § Förening skall träda i likvidation, då antalet
föreningsmedlemmar nedgått under det i 5 § föreskrivna lägsta antalet och
tillräckligt antal medlemmar ej inträtt inom tre månader eller då i stadgarna
fastställd tid för föreningens verksamhet gått till ända eller eljest
förhållande inträffat, på grund varav enligt beslämmelse i stadgarna föreningen
skall upphöra med sin verksamhet.

Prop.
1983/84:84

Nuvarande
lydelse

Varder
ej, på grund av anmälan enligt 79 § inom sex veckor efler del Jämlikt första
stycket likvidationsskyldighet inträtt, i föreningsregistret infört att
föreningen trätt i likvidation, förklare rätten, på ansökan av styrelseledamot
eller föreningsmedlem och efter föreningens hörande, att föreningen skall
träda i likvidation; och förelägge rätten föreningen att inom viss tid, ej
understigande sex veckor, till rätten ingiva bevis, att i registret skett
införing varom ovan sagts, vid äventyr att eljest en eller flera likvidatorer
förordnas av rätten.

84

Föreslagen
lydelse

Varder
ej, på grund av anmälan enligl 79 § inom sex veckor efter det Jämlikt första
stycket likvidationsskyldighet inträtt, i förenings-registret infört att
föreningen trätt i likvidation, förklare rätten, på ansökan av
styrelseledamot, föreningsmedlem eller innehavare av B-insals och efter
föreningens hörande, att föreningen skall träda i likvidation; och förelägge
rätten föreningen att inom viss tid, ej understigande sex veckor, till rätten
ingiva bevis, att i registret skett införing varom ovan sagts, vid äventyr
att eljest en eller flera likvidatorer förordnas av rätten.

När
den i kallelsen å okända borgenärer utsatta inställelsedagen är förbi och all
veterlig gäld blivit betald, skola föreningens lillgångar skiftas. Är någon del
av gälden tvistig eller ej förfallen och kan förty eller av annan orsak
betalning ej ske, skola till samma gälds betalning erforderliga medel
innehållas och återstoden skiftas.

Sker skifte annorledes än
nu är sagt eller befinnas innehållna medel ej lämna tillgång lill gälds
belalning, vare i händelse av föreningens oförmåga att fullgöra sina
förbindelser den, som uppburit något vid skiftet, skyldig att återbära vad han
bekommit. För brist, som kan uppkomma vid återbäringen, vare likvidalorerna
ansvariga efter de beträffande skadeståndsskyldighel i 106, 108 och 109 §§
stadgade gmnderna.

Förmenar medlem att han
vid skifte icke bekommit vad på honom belöper, skall han vid talans förlust
väcka talan mot föreningen inom tre månader efter det slutredovisning framlades
å föreningsslämma. I fråga om medlems återbäringsskyldighet och om likvidators
ansvarighet skall vad i andra stycket stadgas äga motsvarande tillämpning.

Har
medlem icke inom fem år efter det slutredovisning enligt 89 § framlades å
föreningsslämma anmält sig att lyfta vad han vid skiftet bekommit, vare han
förlustig sin rätt därtill.

Förmenar medlem eller
innehavare av B-insats alt han vid skifte icke bekommit vad på honom belöper,
skall han vid talans förlust väcka talan mot föreningen inom tre månader efler
det slutredovisningen framlades på föreningsstämma. I fråga om medlems
återbä-ringsskyldighel och om likvidalors ansvarighet skall vad i andra slyckel
stadgas äga molsvarande tillämpning.

Har medlem eller
innehavare av B-insats icke inom fem år efter det slutredovisning enligl 89 §
framlades på föreningsstämma anmält sig att lyfta vad han vid skiftet bekommit,
vare han förlusfig sin rätt därtill.

Denna
lag träder i kraft den 1 Januari 1983.

Prop. 1983/84:84 85

2 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen
(1928:370) dels all 29 § 2 mom. och punkt 1 av anvisningarna till 54 § skall ha
nedan

angivna lydelse, dels att i anvisningarna fill 28 § skall
införas en ny punkt, 11, och i

anvisningarna till 29 § en ny punkt, 13, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

29 §

2 mom. Har kooperativ förening 2 mom. En ekonomisk förening,

av vinsten å sin kooperativa verk- som i beskattningsavseende är att

samhet lämnat sina kunder, vare anse som kooperativ enligl punkt

sig de tillhört föreningen eder icke, 12 av anvisningarna, har rätt till

pristillägg, rabatt eller annan så- avdrag för utdelning och för
avsätt-

dan utdelning i förhållande tid ning lid kooperativ kapitalfond i

gjorda köp eller försäljningar, må den omfattning som anges i punkl

föreningen njuta avdrag för dylik 13 av anvisningarna,

utdelning.

Anvisningar

fill 28 §

//. Har en ekonomisk förenings kooperativa kapitalfond
satts ned, skad elt belopp som svarar mol del nedsatta beloppet tas upp som intäkt
i den förvärvskälla där avdrag för avsättning till fonden senast har gjorts.

till 29 §

7i.' Har en kooperativ förening av vinsten av sin
kooperativa verksamhel lämnat sina kunder, vare sig de tillhört föreningen
eller inte, pristillägg, rabatt eller annan sådan utdelning i förhållande lill
gjorda köp eller försäljningar, medges avdrag för denna utdelning.

En kooperativ förening har också rätt lid avdrag för
utdelning som ulgår iförhållande till inbetalda insatser. I fråga om utdelning
på inbetalda insatser, som inte är B-insatser, gäller följande. Avdrag

' Förutvarande punkt 13 av anvisningarna till 29 § upphävd
genom 1977:572,

Prop. 1983/84:84

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

86

medges med högst det belopp med vilket dessa insatser har
ökat under räkenskapsåret. Avdrag medges dock inte för sådan del av utdelningen
för vilken skattskyldighet inte föreligger enligt 53 § I mom. första stycket a)
och g) eder 54 §. Avser denna del av utdelningen högst en fiärdedd av hela
utdelningen, är dock utdelningen 1 sin helhet avdragsgill.

Avdrag får vidare göras för belopp som en kooperativ
förening har avsatt tdl kooperativ kapdal-fond. Avdraget får inte överstiga det
belopp som föreningen är skyldig att avsätta tid reservfond.

Avdrag enligt andra och tredje styckena medges endast om
föreningens huvudsakUga verksamhel avser rörelse. Avdragen får göras i endasl
en förvärvskälla och skall anses belöpa på det räkenskapsår som utdelningen och
avsättningen hänför sig.

till 54 §

1. I
denna anvisningspunkt förstås med företag svenskl aktiebolag och svensk
ekonomisk förening samt med utdelning sådan utdelning på akfie i svenskt
aktiebolag eller andel i svensk ekonomisk förening som har uppburits i
förhållande lill innehavda aktier eller andelar eller som har uppburits efler
annan grund men inle är avdragsgill för det utdelande företagel enligt 29 § 2
mom.

1. 1 denna anvisningspunkt förstås med förelag svenskt
aktiebolag och svensk ekonomisk förening samt med utdelning sådan utdelning på
aktie i svenskt aktiebolag eller andel i svensk ekonomisk förening som har
uppburits i förhållande fill innehavda aktier eller andelar eller som har
uppburils efter annan grund men inte är avdragsgill för det utdelande företaget
enligl punkt 13 första stycket av anvisningarna lill 29 §. Beslämmelserna i
Iredje— femte styckena nedan gäUer inte utdelning på en kooperativ förenings
B-insatser.

Förelag, som uteslutande eller så gott som uteslutande
förvallar värdepapper eller likartad lös egendom (förvaltningsföretag), är
frikallat frän skattskyldighet för utdelning i den mån sammanlagda beloppet av
den utdelning som företaget har uppburit under beskattningsåret motsvaras av
utdelning som företagel har beslutat för samma beskattningsår eller, i fråga

Senaste lyddse 1981:264.

Prop.
1983/84:84 87

om
investmeniförelag, av beslutad utdelning ökad med en fjärdedel. Med
investmentföretag förstås förvaltningsförelag, vars uppgift väsentligen är att
genom etl välfördelat värdepappersinnehav erbjuda aktie- eller andelsägare
riskfördelning och vars akfier eller andelar ägs av etl stort antal fysiska
personer.

Företag,
som bedriver bank- eller annan penningrörelse eller sådan rörelse vid sidan av
annan verksamhet, är frikallat från skattskyldighet för utdelning på sådan
aktie eller andel som innehas som ett led i organisationen av förelagets
verksamhet till den del denna avser annat än förvaltning av fastighet,
värdepapper eller därmed likartad lös egendom.

Företag
som bedriver försäkringsrörelse är frikallat från skattskyldighet för utdelning
under fömtsättning att företaget är skadeförsäkringsanstalt och utdelningen
belöper på sådan aklie eller andel som innehas som ett led i organisationen av
företagets försäkringsrörelse.

Företag
som inte avses i andra-fjärde styckena är frikallat från skattskyldighet för
utdelning på sådan aktie eller andel som inte utgör omsättningstillgång i
förelagets verksamhet under fömtsättning att

a) det sammanlagda röstetalet för företagets aktier eller
andelar i det utdelande företaget vid beskattningsårets utgång motsvarade en
fjärdedel eller mer av röstetalet för samtliga aktier eller andelar i det
utdelande företaget, eller

b) det görs sannolikt att innehavet av aktien eller
andelen befingas av Jordbruk, skogsbmk eller rörelse som bedrivs av förelaget
eller av företag som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller
organisatoriska förhållanden kan anses stå det nära.

Skattefrihet
enligt femte stycket föreligger dock inte för utdelning på aktie eller andel i
förvaltningsföretag, om förvaltningsföretaget äger mer än enstaka akfier eller
andelar på vilka utdelning skulle ha varil skaltepliklig om aktierna eller
andelarna hade ägts direki av det företag som äger aktien eller andelen i
förvaltningsföretaget.

Om
särskilda skäl föreligger, kan riksskatteverket medge dels att företag, som
inle är förvaltningsföretag enligt andra stycket men vars verksamhet lill inte
oväsentlig del består i förvaltning av värdepapper eller därmed likartad lös
egendom, skall i beskattningsavseende behandlas som sådant förvaltningsföretag,
dels atl förvaltningsföretag, som är moderförelag i en koncern och som
ombesörjer vissa gemensamma uppgifter för koncernens räkning, inte skall i
beskattningshänseende behandlas som förvaltningsföretag. Mot riksskatteverkets
beslut i fråga som här avses får talan inte föras.

Förvärvar
företag aktie eller andel i annat företag och är det inte uppenbart atl det
företag som gör förvärvet därigenom erhåller tillgång av verkligt och särskill
värde med hänsyn till ägarföretagets rörelse eller kapitalförvaltning,
föreligger inte skattefrihet enligt denna anvisningspunkt för utdelning på
aktien eller andelen av sådana medel som vid förvärvet fanns hos det utdelande
företaget och som inle motsvarar fillskjutet belopp eller inbetald insats.
Utdelning anses i första hand gälla andra medel än sädana som molsvarar
fillskjutet belopp eller inbetald insats.

Denna
lag träder i kraft den 1 Januari 1983 och tillämpas första gången vid 1983 års
taxering.

Prop.
1983/84:84 88

3
Förslag till Lag om insatsreserv

Härigenom
föreskrivs följande.

1
§

Vid
beräkning av nettointäkt av jordbmksfastighet enligt kommunalskattelagen
(1928:370) och lagen (1947:576) om stafiig inkomstskatt medges avdrag enligt
denna lag för belopp som har avsatts fill reserv för insatser i kooperativa
föreningar (insatsreserv). Sådant avdrag medges även vid beräkning av
nettointäkt av handelsträdgårdsrörelse och yrkesmässigt fiske. Den som enligl
Jordbmksbokföringslagen (1979:141) eller bokföringslagen (1976:125) är skyldig
atl upprätta årsbokslut skall ha salt av ett mot avdraget svarande belopp i
räkenskaperna för beskattningsåret.

Ett
dödsbo har inle rätt fill avdrag enligt denna lag.

Beteckningen
kooperativ förening har i denna lag samma innebörd som i kommunalskattelagen.

2§

Avdrag
för avsältning till insalsreserv får göras intill dess reserven uppgår fill
sextio procent av avsättningsunderlaget.

Avsättningsunderlaget
är summan av de fill förvärvskällan hänförliga inbetaide stadgebundna
insatserna i kooperativa föreningar vid beskattningsårets utgång minskat med
motsvarande belopp vid utgången av det beskattningsår för vilket taxering har
ägt rum år 1982 eller - om någon laxering inle har ägt rum detta år på grund av
förlängning av räkenskapsåret - år 1983.

I avsättningsunderlaget
inräknas endast insatser i föreningar som andels-innehavaren är medlem i. Har
andelsinnehavaren under beskattningsåret avgått eller begärt sitt utträde ur
samfiiga de föreningar, som han vid årets utgång har insatser i, får dock
insatser som inte har återbetalats inräknas i underlaget vid taxeringen för
beskattningsåret och vid laxeringarna de därpå följande fyra åren.

I
fråga om handelsbolag beräknas avsättningsunderlaget för bolaget. Underiagel
fördelas mellan delägarna.

3§

Har
den skattskyldige inte längre något avsättningsunderlag skall hela
insatsreserven återföras lill beskattning. Dödsbos insatsreserv skall återföras
till beskattning senast vid den taxering som sker närmast efter Qärde
kalenderåret efter del kalenderår då dödsfallet inträffade.

Har
i anledning av dödsfall den efterlevande maken övertagit insatser får denne, om
han så önskar, överta insatsreserven.

Kvarstår
ett avsättningsunderlag men har detta minskat, skall så stor del av reserven
återföras till beskattning som behövs för att nedbringa reserven till sextio
procent av underlaget.

4§
Har i annat fall än som sägs i 3 § insalsreserven eller del av denna återförts
till beskattning skall som skatteplikfig intäkt tas upp ett särskilt tillägg
som svarar mot trettio procent av det återförda beloppet.

Prop. 1983/84:84 89

5§
Återföring till beskattning och tillägg skall göras i den förvärvskälla där
avsättningen har gjorts.

Denna
lag träder i kraft den 1 Januari 1983 och tillämpas första gången vid 1983 års
taxering.

Prop. 1983/84:84 90

Bilaga
1.2

Sammanställning
av remissyttranden över kooperationsutredningens förslag vad avser
kapitalförsörjning och kooperativ utveckling [delar av (SOU 1981:60)
Kooperationen i samhället]

Remissammanställningen
omfattar synpunkter som har lämnats på utredningsförslagen i kapitel 5
"Kooperationen och kapitalet" samt kapitel 11 "Kooperativ
utveckling".

Över
betänkandet (SOU 1981:60) Kooperationen i samhället har yttranden avgivits av
statskontoret, riksrevisionsverkel (RRV), riksskatteverket (RSV),
näringsfrihetsombudsmannen (NO), kammartätten i Göteborg, samtliga
länsstyrelser, socialstyrelsen. Allmänna pensionsfonden, första, andra och
tredje samt Qärde fondstyrelserna, stafistiska centralbyrån (SCB), bankinspektionen,
universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), lant-bmksstyrelsen, fiskeristyrelsen,
kommerskollegium, konsumentverket, statens industriverk (SIND), Stockholms
universitet med överlämnande av yttranden från universitetets
företagsekonomiska och statsvetenskapliga insitutioner, Uppsala universitet
med överlämnande av yttrande utarbetat vid universitetets Juridiska
institution. Lunds universitet med överlämnande av yttrande "från
universitetets samhällsvetenskapliga fakultets-nämnd, Göteborgs universitet med
överlämnande av yttrande från universitetets företagsekonomiska institution,
Umeå universitet med överlämnande av yttrande från universitetets
samhällsvetenskapliga fakultetsnämnd, forskningsrådsnämnden (FRN),
humanistisk-samhällsvetenskap-liga forskningsrådet (HSFR), Svenska
Handelskammarförbundel, slati-stikutredningen, delegationen för
glesbygdsfrågor. Svenska kommunförbundet, Landslingsförbundel, Sveriges
Grossislförbund, Sveriges Köpmannaförbund och SHIO-Familjeföretagen i
gemensamt yttrande, ICA-Förbundet, Sveriges Industriförbund, Sveriges
Föreningsbankers Förbund (SFF), Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR),
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO),
Kooperationens Förhandlingsorganisation, Svenska Bankföreningen, Svenska
Sparbanksföreningen, Folksam, HSB:s Riksförbund, Kooperativa förbundet (KF),
Lantbmkarnas Riksförbund (LRF), Oljekonsumenternas Förbund (OK), Svenska
Riksbyggen, Svenska Taxiförbundet, Svenska Åkeriförbundet, Trädgårdsnäringens
Riksförbund, Högskolan i Luleå samt Centmm för tvärvetenskapliga studier av
människans villkor vid Göteborgs universitet.

Vissa
remissinstanser har till sina yttranden fogat yttranden frän andra instanser.
Sålunda har av länsstyrelsen i Södermanlands län bifogats yttranden från
Östergötlands och Södermanlands handelskammare och Lantbmkarnas länsförbund i
Södermanland, av länsstyrelsen i Östergöfiands län från samma handelskammare,
utvecklingsfonden i Östergötlands län.

Prop. 1983/84:84 91

Lantbmkarnas
länsförbund i Östergötland och Motala kommun, av länsstyrelsen i Kalmar län
från Kalmar läns handelskammare och LO-distriktet i sydöstra Sverige, av
länsstyrelsen i Gotlands län från Lantbmkarnas länsförbund på Gotland, Gotlands
handelskammare och Gotlands kommun, av länsstyrelsen i Blekinge län från
Lantbrukarnas länsförbund i Blekinge, av länsstyrelsen i Malmöhus län från
Lantbmkarnas provinsförbund i Skåne och Skånes handelskammare, av
länsstyrelsen i Värmlands län från Värmlands läns TCO-distrikt, av
länsstyrelsen i Jåmfiands län från högskolan i Östersund, av länsstyrelsen i
Västerbottens län från Lantbmkarnas länsförbund i Västerbotten och Umeå
kommun, av länsstyrelsen i Nortbottens län från Lantbmkarnas länsförbund i
Norrbotten, av kommerskollegium från Skånes handelskammare samt av av LO frän
Fabriksarbetarförbundet, Handelsanställdas förbund. Livsmedelsarbetareförbundet
och Metallindustriarbetarförbundet.

Kooperationens
Förhandlingsorganisation (KFO) ansluter sig till Kooperativa Förbundets
yttrande i frågor som rör organisationens intresseområden.

1
Kooperationen och kapitalet

1.1
Allmänt om utgångspunkter och förslag

Många
remissinstanser har gjort allmänna uttalanden kring ulredningens utgångspunkter
och förslag i fråga om kooperationens kapitalförsörjning.

Länsstyrelsen
i Kalmar län delar kooperationsutredningens uppfattning att de
producentkooperafiva företagens största problem i dag är den alltför låga
soliditeten. Bristen på eget kapital och förmågan att generera nytl sådant i tillräcklig
omfaltning för en sund och i förhållande till andra företagsformer stabil
utveckling måsle, enligt länsstyrelsen, åtgärdas med någon form av stimulanser
och/eller styrmedel om kooperativ ekonomisk verksamhet skall kunna vidmakthålla
och utveckla sin nuvarande ställning.

Liknande
synpunkler framförs av länsstyrelsen i Älvsborgs och Skaraborgs län m.fi.

Länsstyrelsen
i Uppsala län framhåller att kapitalbildningen inom framför allt de
börsnoterade aktiebolagen har prioriterats under senare år. Samma möjligheter
att bygga upp eget kapital har inte funnits för de ekonomiska föreningarna. Del
är därför, enligt länsstyrelsen, angeläget alt de kooperafiva företagen
jämställs i kapitalförsötjningshänseende med andra företag eller gmpper av
företag i aktiebolagsform.

Förslagen tycks inte
otillbörligt gynna den kooperativa förelagsformen utan snarare sammantagna föra
den upp i paritet med övriga företagsformer, anser länsstyrelsen i Skaraborgs
län m. fl. Socialstyrelsen anför liknande synpunkter.

Prop. 1983/84:84 92

Föreningen
Auktoriserade Revisorer (FAR), instämmer i beskrivningen av de kooperativa
företagens ogynnsamma finansiella utveckling och delar ulredningens bedömning
att åtgärder i syfle atl stimulera tillförseln av egel kapital är motiverade
också för de kooperativa företagen. Föreningen anser det inte möjligt att med
ett samlat betraktelsesätt uttala sig om de relativa förmåner som respekfive
associationsform kommer i åtnjutande av samt om åtgärderna kan anses som
konkurtensneutrala eller ej. Även om FAR inte funnit några uppenbara orättvisor
i utredningens förslag, möjligen med undantag för den frivilliga avdragsgilla
avsättningen till kooperativ kapitalfond, finner FAR det angeläget att man i
det fortsatta beredningsarbetet eftersträvar att upprätthålla neutraliteten i
finansiella konkurtensvillkor mellan kooperativa föreningar och andra företagsformer.

Enligt
Svenska Sparbanksföreningen skall kooperationen varken gynnas eller missgynnas,
vare sig på det skatterättsliga eller associafionsråttsliga området. Det är
Sparbanksföreningens uppfattning att vissa hinder för kooperafionen föreligger,
särskilt när det gäller kapitalanskaffning och kapitalbildningsfrågor, och att
därför åtgärder kan vara erforderliga för att återställa en konkurtensneutrahtet
mellan olika företagsformer i det svenska näringslivet. Åtgärder från
samhällets sida för alt lösa kapitalproblemen inom kooperationen bör enligt
Sparbanksföreningens mening utformas så att medlemsinsatserna ökar. Samfidigt
skall samhället ställa krav på att kooperationen bedriver sin verksamhet så att
motiven hos medlemmarna för att betala in störte insatser stärks. Utredningens
förslag beträffande skattestimulanser för kapitalupjpbyggnaden uppfyller enligt
föreningen dessa önskemål.

Även
Svenska Riksbyggen understryker atl de villkor som f. n. gäller för ekonomisk
verksamhet i kooperativ resp. bolagsform inte är likvärdiga. T. o. m. den
speciallagstiftning som i olika avseenden finns för den kooperativa
verksamheten har, anför Riksbyggen, i allt väsentligt utgått från de
fömtsättningar och behov som råder för bolagsformen. De villkor som gäller i
dag inom berörd lagstiftning favoriserar därför klart ekonomisk verksamhet i
bolagsform.

Riksbyggen
påpekar vidare att verksamheten i olika kooperativa föreningar ofta är
organiserad på olika säll. Del innebär, all alla de förbättringar som föresläs
i fråga om villkoren för kooperafiva föreningars kapi-talförsöijning inte utan
vidare kan utnyttjas av alla föreningar. Totalbilden av de föreslagna förbättringarna
blir därför, enligl Riksbyggen, inte fullt så positiv i praktiken som det kan
synas av utredningsförslagen.

LRF
konstaterar alt många av utredningens förslag är positiva och kommer att bidra
till förbättringar av de kooperativa företagens möjlighet till erforderlig
uppbyggnad av både internt och externt kapital. LRF har emellertid
uppfattningen att utredningen varit alltför reslrikfiv i sina förslag och i
vaije delsituation sneglat på faran att förorda medel som skulle kunna
uppfattas som favoriserande av den kooperativa företagsformen.

Prop. 1983/84:84 93

KF
tillstyrker i princip det samlade åtgärdsprogrammet. Att detta har kunnat vinna
ett så brett stöd inom utredningen torde, enligt KF, i hög grad ha berott på
att principen om konkurtensneutralitet mellan - och likvärdiga
arbetsbetingelser för — de olika förelagsformerna inom svenskt näringsliv har
varit vägledande i utredningarbetet i fråga om de konkreta förslagen på
kapitalbildningens område.

Om
förslagen genomförs, anför Folksam, kommer detta att leda till att främja
kapitalbildningen och soliditeten i de kooperativa företagen. Störte rättvisa i
skattehänseende och möjligheter för kapitalbildning mellan kooperativa företag
och aktiebolag kommer också att uppnås.

Sveriges
Föreningsbankers Förbund (SFF) instämmer i att anskaffningen av egenkapital
utgör ett beiydande problem för kooperationen. Det är dels att
lönsamhetsproblem och dels elt kapitalanskaffningsproblem. SFF konstaterar
också att kooperationen i dag är i underläge Jämfört med aktiebolagen vad
gäller möjligheter fill anskaffning av egenkapital. SFF instämmer därför i att
stimulansåtgärder för kapitalanskaffning måste tillskapas även för kooperativa
föreningsföretag och instämmer även i utredningens slutats att den kooperafiva
verksamhetsformen fömtsätter speciella lösningar och speciella villkor.

Länsstyrelsen
i Stockholms län anser på denna punkt att strävan bör vara att anpassa
ändringarna till gällande regelsystem. Vad som, enligt länsstyrelsen, framför
allt inte bör ifrågakomma är att tillföra regler som helt eller delvis bryter
mot systemets uppbyggnad. Mot bakgrund härav kan, enligt länsstyrelsen, ett par
av utredningens förslag ifrågasättas.

Liknande
synpunkter framförs av riksskatteverket (RSV) som menar att förslagen till
skatterättsliga i sig torde kunna genomföras. RSV framhåller emellertid att
flera av förslagen strider mot systematiken i den nuvarande skatterättsliga
lagstiftningen. Enligt RSV:s mening krävs återhållsamhet i fråga om att införa
ytterligare särtegler och undantagsbestämmelser.

Enligt
näringsfrihetsombudsmannen (NO) kan det vara svårt att rättvisande utvärdera
de skatterättsliga och andra skillnader som föreligger mellan ekonomiska
föreningar och aklieblag. All en diskriminering för närvarande generellt sker
av kooperativ verksamhet och att de av utredningen föreslagna åtgärderna
behöver genomföras för att uppnå en åsyftad likabehandling har dock, enligt
NO:s uppfattning, inte visals av utredningen.

Kommerskollegium
framhåller att kooperationen förvisso behöver tillskott av riskvilligt
kapital, men att gmndorsaken till den försämrade soliditeten torde kunna sökas
i bristande lönsamhet. Låg lönsamhet är ett problem inom stora delar av
näringslivet i dag och en allmän lönsamhetsförbättring bör därför efterträvas.
Liknande synpunkter framförs av Stockholms universitet.

Också
Sveriges Industriförbund pekar på interna faktorer som förkla-ringsgmnd till
den negativa soliditelsutvecklingen. Industriförbundet fram-

Prop. 1983/84:84 94

håller
vidare att kooperationen redan i utgångsläget är skattemässigt gynnad och att
den kooperativa kapitalkostnaden inte ligger högre än kapitalkostnaden i
bolagssektorn. Enligt Industriförbundets uppfattning har
kon-kurtensneutraliteten inte ägnats vederbörligt utrymme i utredningen. Förbundets
övergripande krav är därför alt frågan om kooperationens kapitalförsörjning
tas upp till ny behandling parallellt med motsvarande diskussioner rörande
kapitalförsörjningen inom bolagsseklorn. Förslagsvis skulle detta kunna ske
inom ramen för Kapitalvinstkommittén.

Sveriges Köpmannaförbund
och SHIO-Familjeföretagen påpekar att ett stort antal företag inom hantverk,
service och detaljhandel inte drivs som aktiebolag och att
konkurtensneutralitet måste råda även gentemot dessa. För att skapa neutralitet
i beskattningen mellan kooperativa ekonomiska föreningar och andra företag är
det, enligt förbunden, nödvändigt att eliminera de kooperativa företagens
förmånliga skatlemässiga behandling. Först när detta har genomförts kan man överväga
de stimulansåtgärder utredningen har behandlat.

Riksrevisionsverket (RRV)
konstaterar att utredningen i sin bedömning av kooperationens värde för
samhället inte har gjort någon egentlig åtskillnad mellan olika kooperativa
verksamheter. Del förhållandet att konsumentkooperationen,
lantbrukskooperalionen och arbetskooperationen har tillkommit i olika syften
och arbetar under olika betingelser har således inte analyserats. Också
näringsfrihetsombudsmannen (NO) påtalar detta. Enligt NO är det risk för att
bedömningsunderlaget blir missvisande om man drar kooperativ verksamhet över en
kam. Olika kooperativa verksamheter har delvis olika problem. Särskild
konsumentkooperationen står bl. a. till följd av den sjunkande konsumtionen
inför omställningsproblemen vilkas lösning kan vara angelägen utifrån del
allmänna intresset av en fungerande konkurrens. I betydande utsträckning är det
dock, anför NO, fråga om svårigheter som gäller generellt för näringslivet.
Kooperafionens problem bör därför inte få leda till favörer för
konsumentkooperationen och än mindre för annan kooperativ verksamhet i
förhållande till andra företagsformer och verksamheter, vilket utredningens
förslag, enligt NO, i viss utsträckning gör.

Även kammarrätten i
Göteborg påtalar skillnaden mellan konsument-och producentkooperationen och
menar att det inte är givet att de olika typerna av kooperation bör stödjas på
samma sätt.

1.2
Vissa generella ställningstaganden till förslagen rörande kapitalförsörjningen

Ett
antal remissinstanser tillstyrker samtliga förslag som redovisas under
punkterna 1.3.-1.9 i det följande utan särskilda kommentarer kring de enskilda
förslagen. Det är länsstyrelserna i Värmlands, Västmanlands, Gävleborgs,
Kopparbergs, Jämtlands och Norrbottens län, sodalstyrd-

Prop. 1983/84:84 95

sen, lanlbruksstyrelsen, fiskeristyrelsen,
konsumentverket, statens industriverk, Göteborgs universitet och
Landstingsförbundet.

Elt par instanser tillstyrker samtliga förslag och
kommenterar på någon enstaka punkt. Länsstyrelserna i Kronobergs och Blekinge
län poängterar viklen av den föreslagna fonden för kooperativt egenkapital.
Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) är i princip emot skattefondsparande
men fillstyrker också för kooperationen så länge systemet gäller.

Några remissinstanser gör allmänna uttalanden utan närmare
ställningstagande. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser sålunda att ålgärder
bör vidtas för att underlätta kooperationens kapitalförsöijning och Svenska
kommunförbundet anser det väsentligt att kooperationen ges samma möjligheter
som annan företagsamhet när det gäller kapitaluppbyggnad. AP-fonden, första,
andra och tredje fondstyrelserna anför att i den mån skattestimulanser
tillämpas för egenkapitalinsatser i aktiebolag, bör analoga regler gälla även
för ekonomiska föreningar.

Svenska Bankföreningen anser att utredningens förslag om
enkelbeskattning m. fl. lättnader i den skattemässiga behandlingen av
ekonomiska föreningar bör genomföras endast om samtidigt skattesatsen för ekonomiska
föreningar och aktiebolag utjämnas.

De nu nämnda remissinstanserna kommer inte att återigen
nämnas i den redovisning som görs i det följande av remissutfallet avseende
enskilda förslag.

1.3 Enkelbeskattning

1.3.1 Förslag och remissutfall

- Enkelbeskattning införs för den del av insatsräntan som
överförs till medlemsinsatsema.

Förslaget stöds av det övervägande antalet
remissinstanser. / sin nuvarandeform stöds det sålunda — fömtom av
inledningsvis nämnda instanser — av riksrevisionsverket, kammarrätten i
Göteborg, fierlalet länsstyrelser, kommerskollegium, universitetet i Umeå,
Föreningen Auktoriserade Revisorer, LO, Svenska Sparbanksföreningen, Svenska
Taxiförbundet och Svenska Åkeriförbundet.

Länsstyrelsen i Kalmar län, Sveriges Föreningsbankers
Förbund, Folksam, HSB:s Riksförbund, Kooperativa förbundet (KF), Lantbrukarnas
Riksförbund (LRF), Oljekonsumenternas Förbund (OK) och Trädgårdsnäringens
Riksförbund stöder också förslaget men vill ha en annan formulering av
avdragsrättens begränsning.

Riksskatteverket (RSV) tiUstyrker förslaget för
primärföreningar enbart.

Länsstyrelsen i Gotlands län och Svenska
Handelskammarförbundel tillstyrker fömtsatt att en motsvarande lindring görs av
beskattningen av utdelningar från aktiebolag.

Prop.
1983/84:84 96

Förslaget avstyrks av Lunds universdel, Sveriges
Köpmannaförbund och SHIO-Familjeföretagen, ICA-Förbundet och Sveriges
Industriförbund. Svenska Riksbyggen avstyrker till förmån för annan
avdragsmodell.

1.3.2 Remissinstansernas kommentarer

Flera av de störte kooperativa organisationerna anser att
avdrag skall medges för hela den insatsränta som läggs till kapitalet, oavsett
om en nettoökning av andelskapitalet har skett eller ej. Därigenom blir det
möjligt för föreningarna att utnyttja avdragsrätten oberoende av den naturliga
medlemsomsättningen under året, som inte sällan innebär en minskning netto av
insatskapitalet. Avgående gamla medlemmar tar i genomsnitt med sig betydligt
störte belopp ur föreningarna än de nyfillkommande för med sig. Detta förslag
till ändrad formulering av begränsningen i avdragsrätten för insatsräntan
framförs av KF, LRF, OK, Folksam, HSB:s Riksförbund, Trädgårdsnäringens
Riksförbund och Sveriges Föreningsbankers Förbund.

Ett alternativ till utredningens förslag vore enligt KF
att ge utdelningen på andelskapitalet karaktär av ränta i skatterättslig
mening. Detta skulle innebära att räntan i princip blir avdragsgill för
ulbetalaren och skattepliktig för mottagaren. Denna princip skulle gälla fullt
ut för såväl primär- som sekundärföreningar.

Svenska Riksbyggen för fram detta alternativ som sitt
förslag till lösning. Utredningens förslag till enkelbeskattning av
insatsräntan för primärföreningar skulle nämligen inte kunna utnyttjas alls
inom Riksbyggens organisation. Inte heller LRF ser någon störte möjlighet att
för lantbrukskooperalionen alt utnyttja den föreslagna skattelättnaden. LRF
ansluter sig dock till förslaget.

Näringsfrihetsombudsmannen (NO) anser att föreliggande
utredning inte ger tillräckligt underlag för en allsidig bedömning och föreslår
att frågan avgöres när kapilalvinstkommitténs förslag föreligger. Också kommerskollegium,
som i princip tillstyrker, hänvisar till kapitalvinstkommittén och menar att
slutlig ställning till beskattningens utformning bör tas först när kommittén
har avlämnat sitt betänkande. Intill dess bör dock enligt kollegiet
utredningens förslag kunna tillämpas. Kommerskollegium anser det vidare
lämpligt att fastställa ett lak för hur stor avdragsrätt som skall medges.
Avdragsrätten bör således inte överstiga de lindringar i beskattningen som
beviljas aktiebolagen och som detta förslag är tänkt atl kompensera.

Lunds universdel avslyrker förslaget därför att
kooperationen blir otillbörligt gynnad i skattehänseende i förhållande lill
aktiebolagen. Insatsräntor måste vid beskattningen i möjligaste mån jämställas
med aktieutdelningar, menar universitetet. Samma resonemang förs av
ICA-Förbundet, som också anser att den för aktiebolagen tillämpade
skattereduktionen på 30% av utdelningsbeloppet utan störte svårigheter borde
kunna införas beiräffande utdelning på insatskapitalet.

Prop.
1983/84:84 97

Sveriges Industriförbund anser från principiell synpunkt
att förslaget inte bör genomföras. De huvudalternativ valet står mellan är
avskaffandet av dubbelbeskattningen på utdelad vinst å ena sidan och
avskaffande av hela bolagsbeskattningen (inkl. skatt på ekonomiska föreningar)
å den andra. Som ett alternativ pekar Industriförbundet på det förslag som
förts fram i KF:s remissvar (se ovan).

Enligt Bankinspeklionen bör principen om likabehandling i
beskattningshänseende av utifrån fillskjutet egenkapital gälla oberoende av
associationsform.

1.4 Höjd avsättning till reservfond

1.4.1 Förslag och re miss Ulf ad

— Den lagstadgade reservfondsavsättningen höjs från 5 till
10% av årets överskott.

Förslaget stöds, förutom av de inledningsvis nämnda
instanserna, av riksrevisionsverket (RRV), näringsfrihetsombudsmannen (NO),
kammarrätten i Göteborg, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Jönköpings,
Kalmar, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Örebro län,
kommerskollegium, Uppsala universitet, Umeå universdel. Föreningen
Auktoriserade Revisorer, LO, Svenska Sparbanksföreningen, Folksam, HSB:s
riksförbund och Svenska Riksbyggen.

Svenska Taxiförbundet och Svenska Åkeriförbundel år tveksamma.

Förslaget avstyrks av länsstyrelserna i Gotlands,
Kristianstads och Skaraborgs län, Sveriges Föreningsbankers Förbund, KF, LRF,
OK och Trädgårdsnäringens Riksförbund som föreslår att nuvarande regler med
lägst 5% avsättning till reservfond bibehålls och att avsättningen till den
kooperativa kapitalfonden (se avsnitt 1.5) skall tillåtas ske med mellan 5 och
20% på beräkningsunderlaget för reservfondavsättning. Även Svenska Riksbyggen
och Folksam anser detta förslag värt att överväga.

1.4.2 Remissinstansernas kommentarer

LRF instämmer i sin avslyrkan av förslaget kraftigt i vad
som framförs i ledamöterna Kuylensljema och Tågmarks reservation. I denna
anförs bl. a. att förslaget kommer alt gagna de mest konsoliderade föreningarna
med relafivt god lönsamhet men negativt drabba de ekonomiskt svagare
föreningarna. LRF betonar vidare att föreningarnas ledningar naturligtvis inser
sina skyldigheter beträffande föreningens långsiktiga konsolidering och
hänvisar även till den skärpning i lagstiftningen avseende under vilka
fömtsättningar vinstudelning eller utbetalning i annan form får ske i den
ekonomiska föreningen som genomförts fr. o. m. den 1 Juli 1981.

Även KF tillmäter argumenten i reservationen sådan vikt,
att en omprövning i anslutning till yrkandet i reservationen, enligt KF, är
angelägen. KF vill i första hand tillstyrka ett bifall till yrkandet i
reservationen. Som 7
Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 84

Prop.
1983/84:84 98

ett altemativ kunde enligt KF:s mening övervägas att medge
skattebefrielse för de framtida årliga avsättningarna till den kooperativa
kapitalfonden mellan den i lagen föreskrivna avsättningen med 5% av
nettoöverskottet upp fill en nivå av förslagsvis 15% av nettoöverskotlet.

Sveriges Föreningsbankers Förbund, OK och länsstyrelserna
i Gotlands och Skaraborgs län pekar också på svårigheterna för de ekonomiskt
svagare föreningarna, framför allt nystartade föreningar, att vid en höjd obligatorisk
avsättning uppnå en tillfredsställande soliditet.

Stockholms universitet avvisar inte förslaget men anser
att det ter sig något osäkert eftersom det grundläggande antagandet för
reservfondavsättningen är överskottet och detta är en funktion av
prissättningen till medlemmama över vilken man kan ha ganska stor kontroll. En
alternativ lösning vore enligt universitetet att i stället relatera
reservfondavsältning-en till skuldema i det kooperativa företagel.

Svenska Taxiförbundet och Svenska Åkeriförbundet
tillstyrker endast under fömtsättning att samtliga ekonomiska föreningar får
del av utredningens förslag till skattelindringar, t. ex. uppskjuten
beskattning.

1.5 Kooperativ kapitalfond

1.5.1 Förslag och remissutfad

- För avsättning av årets överskott utöver lagsladgad
reservfondsavsättning och upp till 20% medges avdragsrätt. Avsättningen skall
ske fill en kooperativ kapitalfond. Fonden kan upplösas endast för täckande av
förlust.

Förslaget
stöds, förulom av inledningsvis nämnda instanser, av RRV, kammarrätten i
Göteborg, länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Hallands,
Skaraborgs och Örebro län, Uppsala universitet, Sveriges Föreningsbankers
Förbund, LO, Svenska Sparbanksföreningen, Folksam, HSB:s Riksförbund, KF, LRF,
OK, Svenska Riksbyggen, Svenska Taxiförbundet, Svenska Åkeriförbundet och
Trädgårdsnäringens Riksförbund.

Av ovanstående instanser anser KF, LRF, Folksam och
Sveriges Föreningsbankers Förhund — som vill att reservfondavsättningen skall
bibehållas på 5% - att avsättning skall medges med maximalt 15% av
års-överskottet. Även Svenska Riksbyggen kan ansluta sig till denna lösning.

RSV, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och
kommerskollegium är tveksamma fill förslaget.

Näringsfrihetsombudsmannen vill att slatsmaktema skall
skjuta på ställningstagandet till förslaget tills kapitalvinslkommittén är
färdig med sitt arbete.

Svenska Handelskammarförbundel, Svenska Köpmannaförbundet
och SHIO-Familjeföretagen fömtsätter att en motsvarande lösning genomförs också
för aktiebolagen.

Prop. 1983/84:84 99

Förslaget
avstyrks av länsstyrelsen i Södermanlands och Ålvsborgs län, Sveriges
Grossislförbund och Sveriges Industriförbund.

1.5.2
Remissinstansernas kommentarer

Kammarrätten
i Göteborg anför alt förslaget i och för sig innebär en skattelindring för
kooperationen som det övriga näringslivet inte får del av. Det är emellertid
inte troligt att en skattelättnad av detta slag på något nämnvärt sätt skulle
kunna förskjuta balansen i konkurtenshänseende mellan olika företagsformer. Med
hänsyn härtill och till det angelägna i att stärka tillväxten av egenkapital
inom de kooperativa föreningarna anser kammartätten att utredningens förslag
bör kunna godtas.

Inte heller LRF anser att
förslaget, sett i det stora perspekfivet vid en Jämförelse mellan aktiebolag
och kooperativa företag, kan anses gynna den sistnämnda kategorin. LRF vill
emellertid inte motsätta sig att motsvarande förändring genomförs även för
aktiebolagen. I likhet med KF, OK, Svenska Riksbyggen, Folksam och Sveriges
Föreningsbankers Förbund anser LRF att avsättningen bör medges med maximalt 15%
av årsöver-skottet.

LRF
föreslår vidare att lagtexten, av redovisningstekniska skäl, utformas på så
sätt att avsättningen till den kooperativa kapitalfonden och den därav följande
skatteredukfionen beräknas före avsättningen till reservfonden.

Uppsala
universitet finner utredningens förslag välbetänkt men anser att förslaget bör
gälla samtliga ekonomiska föreningar.

Enligt
NO bör frågan avgöras när kapitalvinstkommitténs förslag föreligger eftersom
utredningen inte ger tillräckligt underiag för en allsidig bedömning.

Föreningen
Auktoriserade Revisorer, som avstår från att ta ställning till förslaget,
fäster uppmärksamheten på det faktum att reservfondsavsättning i dag i allt
väsentligt sker utan skattekonsekvenser. Att ytterligare 10% av årsvinsten
skulle kunna föras till beskattat eget kapital med avdragsrätt innebär i
praktiken att flertalet kooperativa föreningar befrias från inkomstskatt. Denna
effekt synes föreningen vara myckel långtgående. Enligt föreningens
uppfattning bör fonden vid sin upplösning återföras fill beskattning.

Riksskatteverket
(RSV) ifrågasätter lämpligheten i att för en specifik företagsform införa
avsättningsmetoder som hittills avvisats. Enligt RSV:s mening är det sannolikt
att — om förslaget genomförs - det även för andra företagsformer kommer att
påyrkas motsvarande avsättningsmöjlighet.

Samma
argument mot förslaget framförs av länsstyrelsen i Stockholms län. Mot detta
skall emellertid, anför länsstyrelsen, ställas angelägenheten av att de
kooperativa föreningarna ges denna ytterligare möjlighet att bygga upp del egna
kapitalet. Vid en sådan sammanvägning vill länsstyrelsen inte motsätta sig
förslaget.

Prop. 1983/84:84 100

Tveksamhet anförs av samma skäl av kommerskollegium som
anser att förslaget i alla händelser inte bör genomföras med mindre än att
samma möjligheter till vinstdisposition ges även aktiebolagen. Liknande synpunkter
framförs av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län som också anser att
utredningen om företagsbeskattning först bör avvaktas.

Länsstyrelsen i Södermanlands län avstyrker och hänvisar
till alt förslaget innebär ett avsteg från gällande princip att avsättning
till bundna fonder skall ske med beskattade medel, till spridningseffekterna
och till det faktum att systemet blir tekniskt krångligt att tillämpa.
Länsstyrelsen i Ålvsborgs län, Umeå universitet och Sveriges Grossislförbund
anser att förslaget särskill gynnar kooperationen och därför kan diskuteras
från neutralitetssynpunkt. En fondavsättning kan inte rimligen få aktualiseras
enbart för ekonomiska föreningar, anför Grossistförbundet.

Sveriges Industriförbund avstyrker på samma gmnder som
förbundet avstyrker förslaget om enkelbeskatlning av insatsräntan.

1.6 Uppskjuten beskattning

1.6.1 Förslag och remissutfall

- Möjlighet öppnas för uppskjuten beskattning genom
nedskrivning av viss del av medlemmarnas stadgeenliga insatsbetalningar.
Möjligheten gäller medlemmar ijordbmks-, skogsbmks-, trädgårds- och
fiskekooperativa föreningar.

Remissopinionen är delad.

Förslaget stöds, förutom av inledningsvis nämnda
instanser, av länsstyrelserna i Kristianstads, Skaraborgs och Örebro län,
Uppsala universdel, glesbygdsdelegationen, Sveriges Föreningsbankers Förbund,
Svenska Sparbanksföreningen, Folksam, HSB:s Riksförbund, KF, LRF, Svenska
Riksbyggen och Trädgårdsnäringens Riksförbund.

Länsstyrelserna i Kalmar, Göteborgs och Bohus saml
Älvsborgs län, kommerskollegium. Föreningen Auktoriserade Revisorer och Umeå
universitet är tveksamma till förslaget. Sveriges Industriförbund kan inte
tillstyrka med mindre motsvarande rätt ges företag som konkurrerar med
lantbmkskooperationen och länsstyrelsen i Gotlands län anser att förslaget bör
gälla även andra företagsformer än ekonomiska kooperativa föreningar.

Förslaget avstyrks av RRV, NO, kammarrätten i Göteborg, länsstyrelserna
i Stockholms, Malmöhus och Hallands län, Sveriges Köpmannaförbund,
SHIO-Familjeföretagen och LO.

Svenska Handelskammarförbundel vill att frågan om
företagens försörjning med riskkapital skall utredas i ett störte sammanhang.

Prop. 1983/84:84 101

7.6.2
Remissinstansernas kommentarer

LRF
fillstyrker eftertryckligt utredningens förslag. LRF ser del som ett riktigt
och angeläget steg för att överbrygga inflationens negativa effekter och ge
lantbmkskooperationen motsvarande lättnader som har vidtagits för aktiebolagen
i syfte att underlätta nyemission. LRF ser det emellertid som nödvändigt att
nedskrivningsrätten utökas till 100% av ökningen av insatskapitalet. Lantbmket
ges på så sätt störte frihet och möjlighet att realt öka insatsskyldighetema i
föreningarna. Vidare skapar förslaget förutsättningar för att genomföra
åtgärder med en successivt ökande insatsbetalning allt eftersom
konsolideringen fortgår hos den enskilde medlemmen, dvs. en form av
annuitetsmetod.

Länsstyrelsen i Örebro län
och Sveriges Föreningsbankers Förbund föreslår på samma gmnder som LRF en
ökning till 100 %. Även Trädgårdsnäringens Riksförbund framför detta förslag
och understryker att reformen är av utomordenfiig vikl för att kunna rekrytera
nya medlemmar till organisationen. Glesbygdsdelegationen förordar också en
höjning av nedskrivningsrätten.

Länsstyrelsen
i Kristianstads län anser att förslaget bör omfatta även övriga kooperativa
organisationer.

HSB:s
Riksförbund tillstyrker att förslaget om uppskjuten beskattning för medlemmar i
lantbmkskooperativa föreningar genomförs omedelbart. I ett längre perspektiv
bör dock, enligt HSB, samma möjligheter skapas även för andra kooperativa
organisafioner.

KF
accepterar en särbehandling av lantbmkskooperalionens medlemmar med avseende
på förslagel om uppskjuten skatt men understryker vikten av den gränsdragning
utredningen gjort i fråga om skattelindringens förmånseffekt.

RRV
påpekar att lagförslaget måste förtydligas för att möjliggöra kontroll av alt
avdrag inte sker med otillåtna belopp.

Enligt
Sveriges Föreningsbankers Förbund bör nedskrivningsregeln gälla alla som
redovisar intäkt under förvärvskällan "Rörelse". I föreningsbankerna
finns nämligen som medlemmar flera andra egenföretagare än de som omfattas av
förslaget.

De
huvudsakUga motiv mot förslagel som ligger fill gmnd för avstyrkande eller
tveksamma remissinstansers ställningstagande framgår i sammanfattning av
följande citat ur yttrande av kammartätten i Göteborg.

"Ett
avdrag av detta slag strider helt mot de principer som hitfills gällt inom det
svenska skattesystemet. Enligt kammartättens uppfattning kan det inte heller
Jämföras med de skattelättnader för utdelning som aktiebolagen fått eller de
lättnader som har föreslagits beträffande beskattningen av insatsräntan.
Producentkooperationen delar normalt ut överskotten i form av efteriikvider och
kan därigenom redan nu helt undvika dubbelbeskattning. Kammartätten bedömer
att ett genomförafiaé~av förslaget om uppskjuten beskattning skulle medföra
att lantbmkskooperationen kommer att

Prop. 1983/84:84 102

gynnas
i förhållande till det övriga näringslivet. Detta skulle kunna få styreffekter
som är svåra att fömtse. Över huvud taget är det osäkert om de föreslagna
reglerna skulle medföra den åsyftade stimulansen. Bl.a. finns det, som
ledamoten Gustafson framhåller i sin reservation, inte någon bindning mellan
skatteförmånen och en höjning av insatsskyldigheten. Slutligen vill
kammartätten framhålla att förslaget fill lagtext är oklart på så sätt att det
inte framgår att avdragsrätten skall vara begränsad till vissa typer av
kooperativa föreningar."

Det
förhållandet att förslaget strider mot tillämpad princip atl insatsbetalning
skall göras med beskattade medel framhålles också av NO, länsstyrelserna i
Stockholms, Södermanlands, Hallands samt Göteborgs och Bohus län,
kommerskollegium och Föreningen Auktoriserade Revisorer. RRV, länsstyrelsen i
Malmöhus län och kommerskollegium pekar på att förslaget inte är kopplat tid
krav på höjning av insatskapitalet i föreningarna. Också Svenska
Handelskammarförbundel anför nu nämnda skäl mot förslaget. Förbundet pekar
samtidigt på atl motsvarande problem uppkommer t. ex. för mindre och
medelstora företag och att förslaget, om det genomförs, bör gälla även för
andra företagsformer. Frågan bör enligt förbundet utredas i ett störte
sammanhang.

Att
förslaget speciellt skulle gynna vissa delar av kooperationen och eventuellt
leda till krav på kompensation från andra företagsformer framhålls också av
länsstyrelserna i Malmöhus och Älvsborgs län. Umeå universdel anser att
förslaget bör ses i ett störte sammanhang och även övervägas för andra
företagsformer. Sveriges Industriförbund kan ansluta sig till förslaget endast
om motsvarande rätt ges företag som konkurterar med lantbmkskooperafionen.

"Marginella
möjligheter för den enskilde att påverka sin årliga totala skattesituation,
alltför komplicerade tillämpningsregler jämte kontroll och avstämningsproblem
som ökar ju längre fid som förflutit sedan urspmngs-fidpunkten, utgör negativa
effekter som bedöms väga tyngre än fördelama" anför länsstyrelsen i
Kalmar län och förordar samtidigt en utredning av möjligheten att förstärka
insatsviljan via lättnader i förmögenhetsbeskattningen avseende insatskapital
som stadgeenligt är bundet viss minimitid och ej heller uppsagt.

RRV
anser att förslaget ger möjlighet till inslag av skatteplanering i
övervägandena om medlemskap i kooperativ förening och vid bildande av
kooperafiva föreningar. Enligt RRV:s mening är det olämpligt att belasta
skattesystemet med denna typ av särlösningar som ökar svåröverskådligheten.
Det kan också, enligt RRV, ifrågasättas om denna typ av regler skulle leda fill
en ökad finansiell stabilitet i de kooperativa föreningar som förslaget avser
att stödja. Om man från statsmakternas sida önskar sfimulera en uppbyggnad av
insatskapitalet i kooperativa föreningar bör, enligt RRV, konverteringsmodellen
utredas ytterligare.

Prop. 1983/84:84 103

En fömtsättning för att förslaget skall få avsedd
finansiell effekt är atl medlemmens övriga skattemässiga
reserveringsmöjligheter är uttömda, anför Föreningen Auktoriserade Revisorer
(FAR). Så torde inte vara fallet inom stora delar av berörd kooperation. Den
finansiella effeklen av den föreslagna åtgärden bedöms därför av FAR som ringa.
Även länsstyrelsen i Stockholms län fäster uppmärksamheten på detta
förhållande.

LO anser att förslaget inte motsvarar de krav på en
allkooperativ lösning som man bör ställa när det gäller reformer i
skattesystemet. Frågan om särskilda skattestimulanser i form av en särskild
avsättning till kollektiva kapitalfonder bör, enligt LO, inte överges. LO
förordar därför ytterligare utredning i syfte att finna etl system som också
kan gälla konsumentkoo-perafionen och bostadskooperationen.

1.7 Skattefondsparande

1.7.1 Förslag och remissutfall

— Möjlighet till skattefondsparande införes, inledningsvis
för den konsumentkooperativa sektoms medlemmar i form av s. k. garantikapital
och efter erforderligt ytterligare beredningsarbete för övriga kooperativa organisationers
medlemmar. Härvid bör även sparande i B-insatser komma i fråga.

Förslaget stöds av det helt övervägande antalet
remissinstanser. Posifiva är, fömtom de inledningsvis nämnda instanserna, RRV,
NO, kammarrätten i Göteborg, länsstyrelserna i Stockholms och Södermanlands
län m.fl., AP-fonden, första, andra och tredje fondstyrelserna, kommerskollegium,
Svenska Handelskammarförbundel, Sveriges Industriförbund, Föreningen
Auktoriserade Revisorer, Svenska Sparbanksföreningen, Folksam, HSB:s
Riksförbund, Svenska Riksbyggen, KF, LRF, OK, Svenska Taxiförbundet, Svenska
Åkeriförbundet och Trädgårdsnäringens Riksförbund.

Några remissinstanser, bl. a. RRV, Bankinspeklionen och
Sveriges Föreningsbankers Förbund anför vissa betänkligheter eller avstår från
alt ta ställning.

LO avstyrker förslagel och föreslår att i stället del
skatlesubventionerade aktiesparandet avskaffas.

1.7.2 Remissinstansernas kommentarer

KF bedömer införandet av garantikapilal i
konsumentföreningarna som en mycket angelägen åtgärd för att såväl skapa en ny
form för medlemssparande, och därmed öka medlemmamas känsla av personligt
engagemang i föreningarna, som en ny för konsumentföreningarna lämplig form
för kapitalbindning. Därmed ges ökade möjligheter för KF atl på ohka sätt lösa
rörelsens centrala kapitalfrågor. Etl genomförande av förslaget skulle innebära
en starkt motiverad utveckling i riktning mot mer likvärdig behandling mellan
berörda företagsformer.

Prop.
1983/84:84 104

LRF
anför att individuellt fondsparande har fått allt störte betydelse som
kapitalkälla för börsbolagen under de senaste åren. LRF ser detta sparande som
ett nödvändigt komplement till övriga föreslagna åtgärder samt dessutom
angeläget av rättviseskäl. LRF tror emellertid inte alt det är möjligt att
införskaffa något kapital om bindningstiden blir 10 år. Fondsparande i
kooperativa företag bör få samma ekonomiska villkor som gäller för övrigt
skattefondsparande.

De
av utredningen presenterade allkooperativa rikstäckande fonderna kan LRF inte
tillstyrka. Förslagel är enligt LRF inte tillräckligt genomlyst och har i sig
ett antal motsägelsefulla uppgifter. LRF skisserar ett fondsystem anknutet i
princip till vaije enskilt kooperativt företag, som skulle kunna tillämpas för
hela kooperationen.

RRV
ansluter sig till förslaget fömtsatt att sparformen avses behållas långsiktigt.
Också Svenska Riksbyggen och TCO finner det rimligt att kooperationen får bygga
upp ett skattefondsparande så länge som det gäller för andra företagsformer.

Kommerskollegium
fillstyrker men anser sig inte nu kunna ta ställning till om någon av de två
föreslagna modellerna för nysparandet bör användas. Förslagen är inte
tillräckligt utredda för att kunna bedömas med avseende på vilka effekter de
får. Kollegiet pekar också på ett tredje alternativ, nämligen att det
kooperativa nysparandet sker inom ramen för nuvarande skattefondsparande. Detta
kan ske genom att de redan existerande fondema får förvärva garantikapilal
eller motsvarande kapital i kooperativa föreningar på samma säll som nu får ske
beträffande aktier i börsnoterade företag.

Enligt
Svenska Handelskammarförbundel bör fondsparandet vara av modellen "med
riskspridning".

Länsstyrelsen
i Stockholms län tillstyrker förslaget för alt ge likvärdiga fömtsättningar för
de kooperativa företagen, men anser i princip att premieringen av den här
typen av sparande bör lyftas bort från skattesystemet och i stället tillföras
spararna från bankinsliluten.

Under
fömtsättning av principen att B-insatser är en del av kooperationens
riskkapital och att således räntan är föremål för dubbelbeskattning tillstyrker
Sveriges Industriförbund förslaget.

Eftersom
något färdigt förslag i frågan inte föreligger avstår Sveriges Föreningsbankers
Förbund från att ge några definitiva synpunkter. Förbundet finner det dock
rimligt att det fondsparande som nu kan ske i börsnoterade bolag även ska kunna
innefatta kooperativa företag. Förbundet inser dock att betydande svårigheter
föreligger att skapa lämpliga former för sparande i den speciella typ som de
kooperativa företagen utgör. I ett sådant system bör B-insatser kunna utgöra
ett lämpligt instrument.

Förslaget
om garantikapital är enligt RRV en tveksam mellanform mellan i dag gällande
bestämmelser för sparande på skattesparkonto och

Prop.
1983/84:84 105

skattefondkonto. I sin nuvarande utformning skulle
förslaget medföra såväl administrativa som kontrolllekniska svårigheter.

Bankinspektionen anför liknande synpunkter och menar att
förslaget kräver ytterligare bearbetningar och överväganden innan ställning kan
tas till frågan om det är genomförbart. Inspektionen är tveksam till möjligheten
att inordna verksamheten i mönstret för lagstiftningen om aktiefonder och
aktiesparfonder.

1.8 Fonden för kooperativt egenkapital

1.8.1 Förslag och remissutfad

- Ett stafiigt specialinslitul - fonden för kooperativt
egenkapital -inrättas för att göra kollektivt kapital tillgängligt för
kooperationen som riskbärande egenkapital (B-insatser). Till fonden anvisas 400
milj. kr.

Remissopinionen är delad.

Förslaget stöds, fömtom av inledningsvis nämnda
remissinstanser, av länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Kalmar,
Kristianstads, Hallands och Örebro län, Sveriges Föreningsbankers Förbund,
Föreningen Auktoriserade Revisorer, Svenska Sparbanksföreningen, Folksam,
HSB:s Riksförbund, LRF, OK, Svenska Taxiförbundet, Svenska Åkeriförbundet och
Trädgårdsnäringens Riksförbund.

LO stöder förslaget men är tveksam lill att finansieringen
skall ske med anslag över statsbudgeten.

ÅFlar inte närmare ställning till det föreslagna
institutet. Inte heller AP-fonden, fiärde fondstyrelsen och länsstyrelsen i
Ålvsborgs län uttalar någon bestämd uppfattning.

Kammarrätten i Göteborg, kommerskollegium och Stockholms
universitet år tveksamma till förslaget.

Förslaget avstyrks av RRV, NO, länsstyrelserna i Gotlands
och Skaraborgs län, AP-fonden, första, andra och tredje fondstyrelserna.
Bankinspektionen, Svenska Handelskammarförbundel, Sveriges Köpmannaförbund
och SHIO-Familjeföretagen, ICA-Förbundet, Sveriges Grossistförbund, Sveriges
Industriförbund och Svenska Bankföreningen.

1.8.2 Remissinstansernas kommentarer

LRF instämmer i utredningens bedömning att ett statligt
specialinslitul är bäst lämpat att administrativt sköta fonden för kooperativt
egenkapital mot bakgmnd av att det är angeläget att kooperationens särskilda
förutsättningar blir väl kända i fonden och att kooperationen inte hamnar i en
andrahandssituation i förhållande fill börsbolagen. Eftersom det rör sig om
allmänna medel, torde enligt LRF bindningsliden för de förvärvade B-insatserna
inte behöva understiga de 10 år som utredningen föreslagit generellt. LRF anser
vidare att 400 milj. kr. är ett för lågt belopp.

Prop. 1983/84:84 106

Länsstyrelsen
i Kristianstads län tillstyrker den föreslagna fonden men anför att det synes
ha varit en enklare väg att göra befintliga kredifinstiiut, i synnerhet Qärde
AP-fonden, i störte utsträckning tillgängliga för kooperativa företag.

Svenska
Sparbanksföreningen anser förslaget vara väl underbyggt. Föreningen
understryker i sammanhanget att det borde vara angeläget att även kooperationen
kan få del av institutionellt genererat egenkapital. Särskilda företag borde
kunna fillskapas i samverkan mellan 4:e AP-fonden och skilda, kooperationen
närstående företag. Ett altemafiv till att använda statliga medel för
kooperafivt egenkapital skulle kunna vara att den statliga fonden utfärdar
garanlier för de företag som tecknar egenkapital i olika kooperafiva företag.

Sveriges
Föreningsbankers Förbund finner förslaget välgmndat och påpekar att det är
rimligt också ur den synpunkten att kooperativa företag bereds samma möjlighet
att på en gång mobilisera etl störte riskkapital som aktiebolagen har genom
nyemissioner.

Länsstyrelsen
i Blekinge län anför att det är speciellt viktigt att nyetablerade kooperativa
företag får del av medlen från fonden. Även högskolan i Luleå framför detta och
anser alt det bör skrivas in i fondens instmktion att den särskilt ska främja
tillkomsten av arbetskooperativa företag samt att den ska låta
regionalpolitiska hänsynstaganden påverka förvärvet av B-insatser.

Enligt
LO, som är tveksam till finansiering över statsbudgeten, bör det utredas om
fondens kapitalbehov kan tillgodoses med hjälp av pensionsmedel pä samma sätt
som 4:e AP-fonden.

Svenska
Taxiförbundet och Svenska Åkeriförbundet har inget att erinra mot förslaget
fömtsatt att samtliga ekonomiska föreningar kommer att utgöra målgmpp.

Med
hänsyn till att förslaget om ett statligt specialinstitut har karaktären av en
principskiss, avsedd alt i samverkan med kooperafionen ytterligare beredas inom
regeringskansliet, anser sig KF icke böra ingå på en behandling av
utredningens synpunkter mer i detalj. KF bedömer emellertid, liksom
utredningen, behovet av försörjningen med långfrisfigt kapital liknande ett
egenkapital av bunden karaktär såsom på sikt betydande för kooperationen.

De
instanser som är tveksamma tid eller avstyrker förslaget framför som
huvudargument att ett särskilt institut inte behövs med tanke på befintliga
institutioner på kapitalmarknaden och/eller att kooperationen blir otillbörligt
gynnad gentemot andra företagsformer vad gäller tillgången på kapital.

AP-fonden,
fiärde fondstyrelsen, vill sålunda inle uttala någon besiämd uppfattning i
frågan men anser att alternafivet med en administrativ anknytning till någon
redan bestående institution på kapitalmarknaden också bör övervägas. Därigenom
skulle utvecklingsprojekten inom kooperativ verksamhet komma att bedömas på
samma gmnder som projekt inom

Prop. 1983/84:84 107

näringslivet
i övrigt, och det skulle säkerställas alt del för finansieringen vid varje tid
tillämpades Jämförbara villkor.

Fjärde
fondstyrelsen anser vidare alt B-insatser bör uppfattas som en form av allmän
finansiering av föreningar i expansion, inte som en form av
projektfinansiering. Avkastningskravet på insfitutet bör enligt fondstyrelsen
formuleras så att för institutets tillskott av B-insatser skall tillämpas
kapitalmarknadens avkastningskrav vid vatje tid för placeringar med motsvarande
belopp, riskgrad och löptid.

Länsstyrelsen
i Ålvsborgs län framför liknande synpunkter. Också Stockholms universitet för
fram tanken på att utnyttja befintliga institutioner och kompetens, l.ex.
genom att skapa ett särskilt obligationsartange-mang, dels till de kooperativa
företag som i första hand är kapitalförvaltare, dels till någon del av
ATP-fondsystemet.

NO
anför att inrättandet av en särskild fond leder till en ytterligare uppdelning
av kapitalmarknaden och fill risk för att särskilda favörer lämnas till
kooperationen. Risken för sådant gynnande påtalas också av kammarrätten i
Göteborg och Sveriges Grossistförbund.

RRV
förordar att reglerna för AP-fonderna ändras så att det blir möjligt att
placera AP-medel som riskbärande kapital i kooperationen i samma ufsträckning
som sådana medel kan placeras i aktiebolag. Om så sker torde de befinfiiga
kapitalmarknadsinsfituten vara fillräckliga för att förse kooperationen med
riskbärande kapital. Elt särskill statligt institut för kooperativt
egenkapital är enligt RRV:s uppfattning mofiverat endast om man från
statsmakternas sida önskar ge kooperativa förelag tillgång till riskkapital med
ett lägre avkastningskrav än vad som är gängse på kapitalmarknaden.

Kommerskollegium,
som känner stark tveksamhet inför förslaget, påtalar risken för att andra än
rent marknadsmässiga överväganden kommer att dominera vid placering av
riskkapital. Enligt kollegiets mening bör lämpligen Qärde AP-fonden och
Företagskapital AB i stället kunna fillåtas placera medel i de kooperativa
föreningarna enligt samma principer och lönsamhetskrav som i dag tillämpas i
fråga om placeringar i andra företag. Även Svenska Handelskammarförbundel och
länsstyrelserna i Gotlands och Skaraborgs län förordar en inordning under
AP-fondssyslemets ram. En sådan lösning borgar, enligt länsstyrelsen i Skaraborgs
län, mer för konkurtensneutralitet företagsformerna emellan än den förordade
lösningen.

AP-fondens
första, andra och tredje fondstyrelser avvisar ett för kooperationen
specialanpassat mellanhandsinstitut fömtsatt att, som styrelserna förordar, B-insatserna
rättsligt klassificeras som förlagslån samt ges en teknisk utformning och
förses med villkor avseende avkastning, likviditetsgrad etc. som gör att
B-insatserna blir ett för kapitalmarknaden intressant placeringsaltemativ. I
så fall framstår enligl fondstyrelserna särlösningar t. ex. i form av
specialinslitul för kooperationens egenkapitalför-sörjning som onödiga.

Prop.
1983/84:84 108

Sveriges Industriförbund resonerar på samma sätt och
förordar att placeringsreglerna hos existerande placeringsinstitut ses över så
att inga onödiga reslrikfioner förhindrar dessa alt om de så öriskar delta i
finansieringen av kooperationen.

Även Bankinspektionen ifrågasätter behovel av ett
specialinstitut eftersom det redan finns etl flertal institutioner på
kapitalmarknaden vilka kan eller skulle kunna göra de aktuella insatserna.

Svenska Bankföreningen avslyrker förslagel om ett statligt
specialinslitul liksom föreningen i andra sammanhang har avstyrkt förslag till
statliga specialinstitut med inriktning på företag i allmänhet.

1.9 B-insatser

1.9.1 Förslag och remissutfad

- Genom ändring i föreningslagen möjliggörs att s. k.
B-insatser införs i ekonomiska föreningar för egenkapitalinsatser även från
andra än medlemmar, bl. a. för kapital från fonden för kooperativt
egenkapital.

Förslaget stöds eller lämnas utan erinran av det helt
övervägande antalet remissinslanser. Positiva är sålunda, förutom de
inledningsvis nämnda instanserna, NO, länsstyrelserna i Stockholms och
Södermanlands län m.fl., AP-fonden, första, andra, tredje och fiärde
fondstyrelserna. Bankinspektionen, kommerskollegium. Svenska
Handelskammarförbundel, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Föreningen
Auktoriserade Revisorer, Folksam, HSB:s Riksförbund. LRF, OK, Svenska
Riksbyggen och Trädgårdsnäringens Riksförbund.

Flera av nu nämnda instanser föreslår andra villkor för
B-insatsema än de av utredningen skisserade i syfle att göra dem mera
intressanta på kapitalmarknaden.

Svenska Bankföreningen och KF har inte någon invändning
mot att förslaget accepteras men är begränsat intresserade. RRV och kammarrätten
i Göteborg vill att frågan skall utredas ytterligare.

Uppsala universitet och Lunds universitet är tveksamma
till förslaget.

Ingen remissinstans avvisar förslaget helt.

1.9.2 Remissinstansernas kommentarer

Åtskilliga remissinstanser uttrycker sitt stöd för tanken
att skapa en ny form av riskbärande egenkapital vid sidan av det traditionella
medlemskapitalet. Många finner dock en ytterligare precisering av
B-insatsernas ställning nödvändig eller anser att villkoren bör göras bättre
för att B-insatseraa skall bli attraktiva på kapitalmarknaden.

Enligt AP-fonden, första, andra och tredje fondstyrelserna
är sålunda de föreslagna B-insatserna närmast alt Jämföra med förlagslån - dvs.
en kapitalform mellan riskkapital och främmande kapilal i ell aktiebolag.
Fondstyrelserna betonar vikten av att B-insatsernas rättsliga status i olika

Prop. 1983/84:84 109

avseenden
definieras klart och att dessa regler blir generellt tillämpliga. Kooperationen
skulle genom marknadsanpassade B-insatser pä ett naturligt sätt inlemmas i den
svenska kapitalmarknaden i konkurtens med andra låntagare. Kan B-insatserna
rättsligt ges samma status och tekniska utformning som förlagslån hos det
privata företagandet, föreligger inga hinder för de tre första fondstyrelserna
att placera i sådana insatser, anför fondstyrelserna.

Även fiärde fondstyrelsen
liksom kommerkollegium trycker på behovet av klart definierade och generellt
tillämpliga rättsregler. Också Uppsala universitet, som anser det tveksamt om
rösträttslösa insatser av detta slag bör tillåtas, tycker att den rätt som
fillkommer B-insalsinnehavare bör penetreras noggrannare än vad som har skett i
betänkandet, l.ex. med avseende på närvarorätt vid stämma, rätt att föra talan
mot föreningsstämmobeslut m. m.

Även OK anser det
motiverat atl stärka B-insatsernas ställning genom att bereda utrymme avtals-
och stadgemässigt för B-insatsinnehavare att få styrelseledamot i föreningen.

Enligt Bankinspektionen
skiljer sig de föreslagna B-insatserna föga från förlagslån. I vart fall gäller
detta föreningsbankerna. Det synes för övrigt, anför inspekfionen, tveksamt om
den föreslagna formen för kapitalför-sötjning kan bli attraktiv på
kapitalmarknaden. Inspektionen vill emellertid inte direkt motsätta sig
förslaget. Inspekfionen pekar på vissa konsekvensändringar som måste göras i
lagen om Jordbrukskasserörelse.

Förslaget
om införande av B-insatser är enligt LRF en central del i utredningens
ålgärdsprogram eftersom möjligheterna till tillskott av ex-temt kapital torde
vara en fömtsättning för att lösa kooperafionens finansieringsproblem. Det är
därför väsentligt att villkoren för B-insatser utformas så att de kan göras
attrakfiva på kapitalmarknaden. Enligt LRF år emellertid de samlade villkoren
för B-insatserna så dåliga att LRF ifrågasätter om det över huvud tagel går
att få någol intresse för dessa insatser på kapitalmarknaden, möjligen med
undantag för de eventuella fonder som disponerar allmänna medel. Eftersom
bindningstiden för B-insatserna är det enda av angivna villkor som är möjligt
atl påverka anser LRF att bindningstiden bör bli föremål för förhandling i
varje enskilt fall med utgångspunkt i vilka del är som tillskjuter
B-insatskapitalet.

Även
AP-fondens fiärde fondstyrelse anser alt det är viktigt med frihet för parterna
att träffa överenskommelse om villkoren.

Enligt
OK bör räntesättningen göras fri och bindningsfiden utsträckas fill 15 år.
Länsstyrelserna i Södermanlands, Gotlands, Kristianstads, Skaraborgs och
Väslmanlands län tycker också att villkoren bör göras mer attrakfiva.

Sveriges
Föreningsbankers Förbund, (SFF) delar LRF:s uppfattning om B-insatsemas mycket
begränsade attrakfivitet på kapitalmarknaden. SFF vill emellertid inte avvisa
förslaget eftersom det bör finnas ett betydande

Prop. 1983/84:84 110

intresse
från vissa gmpper inom kooperationen eller närstående till denna. Hämtöver kan,
anför SFF, B-insatser utgöra ett instmment för tillskott av riskkapital från
staten genom den föreslagna fonden för kooperativt egenkapital.

För
föreningsbankerna är frågan om B-insatsema skall anses som egenkapital eller
förlagslån av avgörande betydelse anför SFF vidare. Om B-insatsema skall
Jämställas med förlagslån är dessa inget användbart medel för föreningsbankerna
att åstadkomma en i och för sig angelägen kapitalökning. Därvid finns ett
betydligt enklare, och sannolikt billigare, sätt i form av traditionella
förlagslån.

Folksam
anser att förslaget är av stort intresse och anför att Folksam representerar
Just ett sådant kollektivt kapital som utredningen talar om och som kan anses
lämpligt för placering i B-insatser.

För
konsumentkooperationen är förslaget om B-insatser av mindre intresse, anför
KF. KF anser att konsumentkooperationens finansiering med riskbärande medel
skall gmnda sig på av medlemmarna ägt enskilt och kollektivt kapital. KF har
dock icke någon invändning mot att förslaget om B-insatser accepteras. Det kan,
anför KF, finnas välgmndade skäl för andra kooperativa organisationer alt
använda sig av denna form för förstärkning av egenkapilalel.

Länsstyrelsen
i Kalmar län instämmer i huvudsak i förslaget och finner att ett sådant system
i viss mån torde kunna attrahera externt riskkapital utöver det
"vanliga" insatskapitalet. En hårdare knytning av de obligatoriska
medlemsinsalserna till föreningen torde enligl länsstyrelsens mening vara
nödvändig. Risk föreligger nämligen för att, via en tilltagande medlemsströmning,
en övervältring sker av de ekonomiska riskerna frän utströmmande
medlemskapital till externt B-insatskapital.

LRF
stöder förslaget att maximera omfattningen av B-insatser till högst 50% av
inbetalda A-insatser. Även OK tycker detta är rimligt vad avser
primärföreningar men anser att B-insatserna i sekundärföreningar skall kunna få
uppgå till samma belopp som A-insatsema. Enligt länsstyrelsen i Gotlands län
bör taket kunna höjas utöver föreslagna 50%.

Enligt
Sveriges Industriförbund bör ränla på B-insatser behandlas på samma sätt som
gäller för utdelningar från aktiebolagen.

Länsstyrelsen
i Skaraborgs län och LRF föreslår att det ska ges möjlighet för avgående
medlemmar inom lantbrukskooperationen att överföra medlemsinsatser till
B-insatser med bibehållen nedskrivningsrätt fömtsatt att förslaget om
uppskjuten skatt på insatskapitalet blir en realitet.

Ett
par remissinstanser, RRV och kammarrätten i Göteborg, vill att frågan skall
utredas ytterligare. Utredningen har inte utrett vilka följder som B-insatserna
kommer att få för den ekonomiska föreningen i förhållande till andra
företagsformer och då främst aktiebolaget, anför RRV. RRV förordar att
kooperationsutredningen i tilläggsdirektiv får i uppdrag att behandla frågan om
B-insatser i samband med sin allmänna översyn av lagstiftningen på området.

Prop. 1983/84:84 111

1.10
Övrigt

Flera
remissinstanser diskuterar möjligheterna att höja insatskapitalet i de
kooperativa föreningarna. Sveriges Föreningsbankers Förbund (SFF) anser sålunda
att det bör vara möjligt alt på frivillig väg väsenlhgl höja insatskapitalet
sedan förutsättningar för en tillfredsställande förtänlning skapats. En
betydande potential härför utgör medlemslånen, som uppgår till avsevärda
belopp. En stor del av dessa skulle kunna konverteras till frivilliga insatser.
Man skulle även kunna fördröja en avtappning av insatskapitalet sedan
incitament skapats för medlemmen att kvarstå med sina insatser även sedan han
upphört med sin akfiva verksamhet.

OK-förbundets
stadgar föreskriver att utträdande medlem inte får begära att återfå
insatskapital annal än i vissa tvångsmässiga utträdesfall. Om man för vissa
föreningstyper önskar bevara och förstärka möjligheten att fixera
insatskapitalet, borde det, framhåller OK, kanske vara möjligt att mer
uttryckligt godkänna den typen av bestämmelser.

Länsstyrelsen
i Kalmar län anför liknande tankegångar och tycker att förslag till åtgärder
borde utformas som attraherar resp. knyter individuella insatser hårdare tiU
resp. ekonomisk förening.

På
gmnd av kommunalskattelagens bestämmelser är medlemsavgifter och anslag fill
studieförbund icke avdragsgill för ekonomiska föreningar, anför KF, LRF och
HSB:s Riksförbund. Organisationerna understryker det angelägna i att ekonomiska
föreningars avgifter till studieförbund undantas från skatteregeln och får
utgöra en avdragsgill kostnad.

Mot
bakgmnd av de lantbmkskooperativa förelagens kostnader för gemensamma projekl
kräver LRF att skattereglerna för kooperativa förelag förtydligas. Kostnader
som i sig är avdragsgilla från skattesynpunkl bör självfallet, anför LRF, inte
drabbas av beskattning om kostnaderna framkommer i en kooperativ
centralorganisation eller i en branschorganisation och sedan fördelas på dess
medlemmar - primärföreningarna.

Länsstyrelsen
i Uppsala ifrågasätter om inte rätlen enligl kommunalskattelagen att göra
avdrag för återbäring och eflerlikvid borde ersättas av regler om rätt till
avdrag för avsättningar till kollektivt bundet kapital.

Stockholms
universitet, företagsekonomiska institutionen, för fram tanken att med
kooperativa sparmedel - och eventuellt med statligt stöd och engagemang - kunna
bilda elt eller flera bolag med uppgiften att bedriva uthyrning av
produktionsmedel till kooperativa företag. Sådana möjligheter skulle, enligt
institutionen, kunna stimulera kooperafiv nybildning starkare än den
föreslagna fonden för kooperativt egenkapital.

Svenska
Sparbanksföreningen anser det angeläget att de frågor som berör de kooperativa
företagens kapitalanskaffning behandlas av banklagsutredningen och i
tillämpliga delas byggs in i kommande banklag-sfiftning.

Prop. 1983/84:84 112

OK
påpekar att ekonomiska föreningar saknar motsvarighet till akfiebo-lagens
fondemissioner. Samtidigt är det uppenbart att motsvarande värdeökningar kan
förekomma i en ekonomisk förening som i ett aktiebolag. OK tillstyrker att de
förändringar av i huvudsak balansteknisk karaktär vidtas som skulle kunna
uppväga den befinfiiga skillnaden mellan aktiebolag och föreningar i dessa
avseenden och att ett uppskrivningsbelopp får överföras till reservfonden eller
till en särskilt inrättad permanent uppskrivningsfond.

LRF
anger som felaktig uppgiften i utredningen att medlemslån inom den kooperativa
föreningen ofta inräknas i soliditeten. LRF framhåller att det är väsentligt
att detta missförstånd inte blir bestående. Konsekvenserna kan annars bli dels
att soliditeten för de kooperafiva företagen beräknas högre än vad som den
egentligen är, dels att man i vissa fall kan föreslå lösningar på
kapitalproblemen som innebär en ökning av medlemslånen, vilket, enligt LRF,
varken är eftersträvansvärt eller enkelt att genomföra.

2
Kooperativ information, forskning och utveckling

2.1
Allmänt

Remissopinionen
i fråga om förslaget till samhälleligt/kooperativt samverkansorgan för
kooperativ utveckling. Rådet för kooperativ utveckling, är delad med en
majoritet tveksamma eller avstyrkande instanser. Utredningens övriga förslag
beträffande kooperativ information, forskning och utveckling har i sina
huvuddrag mottagits positivt av många remissinstanser. Ett mindre antal är
negativa till särskilda samhällsinsatser för att främja den kooperativa
utvecklingen.

Inledningsvis
redovisas här några allmänna uttalanden i positiv eller negativ riktning kring
förslagen. Här redovisas också de remissinstanser som, i regel ulan närmare
kommentarer, stöder alla förslag i kapitel 11 bortsett från Rådet för
kooperativ utveckhng. Delförslagen kommenteras i avsnitt 2.2—2.4.

Ett
stort antal remissinstanser bl.a. fiera länsstyrelser, kammarrätten i Göteborg,
Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Sveriges Föreningsbankers Förbund
m. fl. instämmer i utredningens positiva värdering av kooperationens betydelse
för det svenska samhället och delar utredningens åsikt att samhället bör
underlätta kooperationens verksamhet och utveckling. De ansluter sig också till
den i utredningsarbetet vägledande principen om konkurtensneutralitet och
likvärdiga arbetsbetingelser för de olika företagsformerna inom svenskt
näringsliv.

De
olika delförslagen i kapitel 11 kommenteras av bl.a. länsstyrelsen i Malmöhus
län som anser det angeläget att information sprids om kooperationen och att
frågorna kring kooperationens förutsättningar belyses bättre

Prop. 1983/84:84 113

i
högskoleutbildningen, liksom en utökad forskning på området. De diskussioner
som utredningen redovisar om möjligheterna att fillgodose vissa former av
service- barn- och äldreomsorg, landsbygdsservice m.m. - är intressanta och
bör, enligt länsstyrelsen, föras vidare.

Enligt
länsstyrelsen i Uppsala län är det angeläget alt forskning i kooperafiva
frågor stimuleras och att undervisning om kooperationen i dess olika former
bedrivs på alla nivåer. Det kan vara angeläget att, som en initialinsats,
resurser avdelas för en intensifierad forskning om kooperafiva problem samt en
bred kooperativ försöks- och utvecklingsverksamhet för att finna nya områden
där kooperativa lösningar kan ge ett gott alternafiv.

Socialstyrelsen
instämmer i utredningens strävan att i utbildnings- och forskningshänseende,
liksom i den samhälleliga näringspolitiska informationen göra kooperationen
Jämställd med andra företagsformer. Också Svenska Handelskammarförbundel
framhåller att kooperationen i dessa avseenden bör ges likvärdiga möjligheter.

Statens
konsumentverk tillstyrker utredningens förslag rörande utvecklingsfrågorna och
förväntar sig att ett närmare samarbete med samhällets konsumentorgan kommer
till stånd på områden av gemensamt intresse.

LRF
instämmer i utredningens slutsats "att det för såväl näringslivet som för
samhället i dess helhet är angeläget att kooperationen både som företagsform
och som företagssektor för möjlighet att utvecklas". Kooperationen är i
dag, anför LRF, klart diskriminerad i förhållande till näringslivel i övrigt.
Kooperationen måste i framtiden ges möjlighet att utvecklas på likvärdiga
villkor med andra företagsformer. Det är följaktligen ett rent rättvisekrav att
en del av nuvarande samhällsresurser för information, forskning och utveckling
rörande näringslivet inriktas på det kooperativa alternativet. LRF tillstyrker
i stora drag de förslag som presenteras. Förslagen måste emellertid, enligt
LRF, i det fortsatta beredningsarbetet ytterligare preciseras i syfte att
åstadkomma en garanti för att de verkligen genomförs.

KF,
Folksam, HSB:s Riksförbund och Trädgårdsnäringens Riksförbund tillstyrker på
samma gmnder utredningens förslag.

LO
delar utredningens uppfattning att kooperationen diskrimineras i förhållande
till övrigt näringsliv. LO stödjer därför förslagen om ökad information till
allmänheten, opinionsbildare och beslutsfattare beträffande kooperativ
verksamhet och dess möjligheter. LO anser också i likhet med utredningen att
det kooperativa inslaget i utbildningen samt särskilt kooperativ forskning och
utbildning bör initieras och utvecklas och att utvecklings- och
försöksverksamhet bör främjas på områden där kooperafiva verksamhetsformer är
lämpliga.

Allmänt
posdiva till förslagen utan närmare kommentarer kring de enskilda förslagen är
också länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs,
Gollands, Göteborgs och Bohus, Ålvsborgs, Kopparbergs, Västmanlands och Norrbottens
län, statens industriverk, 8 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 84

Prop.
1983/84:84 114

delegationen
för glesbygdsfrågor. Kommunförbundet, Landstingsförbundet och TCO.

Några
remissinstanser är mera reserverade till förslagen om samhälleliga insatser och
understryker vikten av likartade regler för kooperationen och andra
företagsformer.

Kommerskollegium
anför sålunda att principen i fråga om informafion, forskning och utveckling i
allmänhet bör vara den atl kooperationen bör behandlas som övriga
företagsformer.

Länsstyrelsen
i Uppsala län instämmer i utredningens bedömning att det är angeläget att
ålgärder vidtas för att främja uppkomsten och tillväxlen av ny kooperativ
verksamhet. Länsstyrelsen anser dock att ansvaret och kostnaderna härför primärt
bör vila på de berörda organisationerna. Om stafiigt ekonomiskt projektstöd ska
utgå för utvecklingsarbetet så bör det följa likartade regler som gäller för
andra verksamheter, anför länsstyrelsen.

Också
näringsfrihetsombudsmannen anser att kooperationen bör ges likvärdiga
möjligheter att utvecklas som övriga företagsformer men framhåller alt
kooperativ utveckling i första hand är en fråga för de kooperativa
organisafionerna själva. Liknande synpunkter framförs av Svenska Sparbanksföreningen.

Enligt
RRV:s mening är det presenterade materialet inte ett tillräckligt underiag för
ett differentierat ställningstagande till värdet av de olika kooperativa
förelagsformerna för samhällsutvecklingen. Betänkandet ger inte heller enligt
RRV:s mening elt tillräckligl underlag för bedömning av värdet av att etablera
kooperation inom nya verksamhetsområden och av behovet av samhälleliga insatser
för all stödja en sådan etablering.

Allmänt
negativ till utredningens förslag är Sveriges Grossistförbund som inte kan finna
några motiv för atl samhället skall satsa medel för insatser som de kooperativa
rörelserna rimligen själva bör svara för och som de, enligt förbundet,
uppenbarligen också har resurser för. Utredningens förslag skulla ge
kooperationen klara fördelar i förhållande fill andra företagsformer, vilket,
enligt Grossistförbundel, är oacceptabelt.

Också
Sveriges Köpmannaförbund och SHIO-Familjeföretagen avstyrker förslagen och
framhåller att offentliga insatser av denna art inle bör inriktas på enskilda
distributionsformer utan ges generell räckvidd över alla de seriösa
distribufions- och företagsformer som finns på marknaden.

Enligt
Svenska Sparbanksföreningen bör den kooperativa utvecklingen komma till stånd
genom främst medlemmarnas och de förtroendevaldas eget initiativ. Föreningen
fömtsätter att lyhördheten inför nya strömningar, behov och arbetsuppgifter
finns inom de kooperativa organisationerna och att dessa själva klarar att
utveckla sig till gagn för medlemmarna och samhället.

Prop.
1983/84:84 115

2.2
Kooperativ information

2.2.1 Förslag
och remissutfall

Utredningens förslag

— att
den kooperativa företagsformen blir jämställd med andra företagsformer i gmnd-
och gymnasieskolans undervisning

— att
det kooperativa alternativet behandlas likvärdigt med andra altemativ i den
statliga och kommunala stöd- och informationsverksamheten för näringslivet

— att
en kooperativ datasammanställning utvecklas och hålls aktuell samt i huvuddrag
publiceras i form av en kooperafiv årsbok.

Som
har framgått av den inledande redovisningen har förslagen under denna punkt
mottagits positivt av många remissinstanser.

Negativa
till förslaget om en kooperativ årsbok är NO, länsstyrelsen i Stockholms län,
statistikutredningen. Svenska Sparbanksföreningen och Sveriges Grossistförbund.

2.2.2 Remissinstansernas
kommentarer

Sveriges
Föreningsbankers Förbund, KF och LRF instämmer i behovet av en sammanställning
av data om kooperationen och ställer sig positiva till att en kooperativ årsbok
utarbetas. KF och L7?f understryker betydelsen av att det kooperativa
alternativet behandlas likvärdigt med andra alternativ i den statliga och
kommunala stöd- och informationsverksamheten för näringslivet.

Länsstyrelsen
i Södermanlands län finner det angeläget att kooperationen ges samma
möjligheter som andra företagsformer att hävda sina intressen inom
undervisningsväsendet och i samhällsdebatten och tillstyrker utredningens
förslag till åtgärder för att förbättra informationen om kooperafionen, både
inom skolan och i samhället i övrigt.

Enligt
statskontoret är förnyelsebehovet för årsboken inte så stort att den behöver
ges ut vaije år.

SCB
åtar sig att göra erforderliga statistiska sammanställningar under fömtsättning
alt medel ställs till SCB:s förfogande.

Utgivandet
av en kooperativ årsbok bör skötas av de kooperativa orga-nisationema själva
med egna resurser tycker NO.

Länsstyrelsen
i Stockholms län vill att behovet skall utredas närmare och att möjligheten att
de kooperativa intresseorganisationerna finansierar utgivningen på egen hand
eller med visst stöd från samhället skall undersökas.

Statistikutredningen
anför att efterfrågan på liknande årsböcker är liten och anser att regeringen
inte nu bör ta ställning till förslaget om en årsbok. Behovet bör, enligt
utredningen, vägas mot andra statistikbehov vid den samlade översyn av den
stafisfikproduktionen som stafistikutredningen för närvarande gör.

Prop. 1983/84:84 116

Något
särskilt stöd till information bör enligt Svenska Sparbanksföreningen inte
utgå eftersom informationen får sägas vara en utpräglat intern angelägenhet.

2.3
Forskning och högre utbildning

2.3.1 Förslag
och remissutfad

Utredningens förslag:

- Vissa
särskilda åtgärder vidtas för att, inom ramen för befintligt forsk

nings- och utbildningssystem, bygga upp en kontinuerlig forskning och

undervisning om kooperation.

- För
forskningen utvecklas ett forskningsprogram som bygger på sam

verkan mellan olika forskningsinstitutioner enligt en särskild s.k. ma

trismodell. Programmet bör ses över varje år.

- Forskningsrådsnämnden
bör med hjälp av en särskild samrådsgmpp

svara för att forskningsområdet beaktas vid resursfördelningen.

- Föreningen
för kooperativa studier får ekonomiskt stöd för sin verksam

het.

- Forskningen
finansieras genom forskningsråden och motsvarande.

Dessutom avdelas resurser för tre forskartjänster samt för vissa sekre

tariats- och samverkansfunktioner.

- Universitets-
och högskoleämbetet och berörda högskolemyndigheter

på regional/lokal nivå bör verka för uppbyggnad av undervisning om

kooperativ idé, ekonomi och verksamhet.

Utöver
de i avsnitt 2.1 nämnda remissinstanserna är också universitets- och
högskoleämbetet (UHÄ), forskningsrådsnämnden (FRN),
Hu-manistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR), HSB:s Riksförbund
och Svenska Riksbyggen positiva i stort till förslagen.

Riksrevisionsverket
anser att en bedömning av de förstärkningar av kooperativ forskning som
utredningen föreslår måste ulgå från en helhetsbedömning av forskningsbehov
inom ett siörre område. Något sådant sammanhang redovisar utredningen inte.

Enligt
Sveriges Industriförbund ankommer det på de forskningsplanerande myndigheterna
att avgöra behovet både av ökad kooperativ forskning och eventuella
forskningsorganisatoriska förändringar.

Ingen
ytterligare instans som är negativ till förslagen kan nämnas.

De
enskilda förslagspunkterna har kommenterats i varierande omfattning.
Synpunkter har lämnats framför allt av de kooperativa organisationerna, FRN,
HSFR och universiteten i Stockholm, Uppsala, Lund, Göteborg och Umeå.

2.3.2 Remissinstansernas
kommentarer

Allmänt

Länsstyrelsen
1 Södermanlands län är positiv till utredningens förslag. Eftersom Sverige
ligger långt efter de flesta västeuropeiska och nordiska

Prop. 1983/84:84 117

länder
förefaller det rimligt atl forskning om kooperationen ges en ökad
resurstilldelning i Sverige, framhåller länsstyrelsen.

UHÄ
instämmer i utredningens bedömning av behovet av att vid universiteten stärka
forskningen om kooperationen i samhället. Denna forskning har hittills haft
stora svårigheter atl göra sig gällande bland andra forskningsresursbehov i
fakultelsnämndernas priorileringsarbele. Detta har också gällt på UHÄ-nivå.

Också
FRN och HSFR instämmer i utredningens allmänna omdöme att forskning och
undervisning om kooperationen vid våra universitet och högskolor bör främjas
och tilldelas ökade resurser. FRN säger sig för sin del vara beredd att
undersöka förutsättningarna för och bidra till att utveckla
kooperationsforskningen i Sverige.

HSFR
påtalar att förslagen är mycket ambitiösa och kräver betydande ekonomiska
resurser, som till stor del måste las av redan befintliga medel för forskning.
HSFR anser att det knappast är möjligt att genomföra de föreslagna åtgärderna
utan atl annan väsentlig forskning inom bl. a. rådels verksamhetsområde
erhåller minskat ekonomiskt stöd.

Lunds
universitet utgår från att forskningen och undervisningen rörande de
kooperativa frågoma motiverar en utökning av de samlade resurserna för
samhällsvetenskaplig forskning och undervisning. En ytteriigare satsning på
dessa frågor på bekostnad av annan samhällsvetenskaplig forskning och
undervisning måste däremot, anser universitetet, avvisas med hänvisning lill
det myckel knappa resurslägel.

KF,
LRF, Folksam, HSB:s Riksförbund och Svenska Riksbyggen instämmer i att det
föreligger ett stort och differentierat behov av forskning vid universitetet
och högskolor. Enligt LRF år en utökad och kontinuerlig kooperationsforskning
av avgörande betydelse för företagsformens förutsättningar att hävda sig i
fortsättningen. Som nämnts tidigare tillstyrker organisationerna ulredningens
samtliga förslag. KF, LRF, Folksam och HSB:s Riksförbund framhåller emellertid
också att samhället inle bör kanalisera resurser enbart till den akademiska
forskningen. Forskningsmedel skall, enligt organisationerna, kunna ges direkt
fill de kooperativa organisationerna. Kooperativa institutet i samarbete med
LRF skulle kunna fungera som kanal för forskningsanslag fill lämpliga projekt.

Enligl
länsstyrelsen i Jämtlands län finns med förslagens nuvarande utformning risk
för byråkrati och centralisering. Utredningen borde överväga åtgärder som tar
fasta på den kooperativa forskningens regionala betydelse och förankring och på
etl kraftfullt sätt betona de regionala högskolornas ansvar att föra ut
forskningsresultaten i regionerna.

Stockholms
universdel delar ulredningens synpunkt att det är angeläget att nu stimulera
ett ökat intresse för kooperationsforskning inom högskolan.

Prop. 1983/84:84 118

Lunds
universdel delar utredningens bedömning att de kooperativa inslagen i
samhället intagit en förhållandevis undanskymd plats i svensk
samhällsvetenskaplig forskning och utbildning. Beiräffande de aktuella fömtsättningarna
för en sådan forskning och utbildning gör universitetet dock en mera positiv
bedömning än utredningen och menar alt dessa bara behöver ges marginella
förstärkningar för att kunna anses bli i rimlig mån tillgodosedda.

I
vilken utsträckning en förstärkning av resursema för kooperafiv forskning är
erforderlig, måste enligt Sveriges Industriförbund ankomma på de forskningsplanerande
myndighetema att avgöra. Därvid måsle en avvägning ske mot andra angelägna
forskningsområden. Behovet av eventuella forskningsorganisatoriska förändringar
av det slag utredningen förordar bör också avgöras i ett sådant sammanhang.

Svenska
Sparbanksföreningen anser i princip att samhället inte skall lägga sig i den
kooperativa utvecklingen men gör ett undantag vad gäller forskningen och
utbildningen. Föreningen anser att en professur med inriktning på kooperationen
bör inrättas vid handelshögskolan i Stockholm samt att kooperationen och dess
problem bör ges utrymme och behandlas i undervisningen på samma sätt som gäller
andra företagsformer.

Forskningsprogram
med matrismodell

Forskningsrådsnämnden
anser det särskilt angeläget att söka få till stånd problemorienterad forskning
utan att bryta sönder upparbetade kontakter med forskning inom olika
discipliner. Den matrisorganisation som utredningen föreslår torde, enligt
nämnden, vara väl ägnad i detta avseende.

Också
Humanislisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) stöder denna lösning.
HSFR anser att Föreningen för kooperafiva studier tillsammans med den
föreslagna samrådsgmppen bör kunna sköta funktionen som
"koordineringspunkt och begränsat sekretariat". I övrigt bör det
administrativa inslaget begränsas så långt det är möjligt och tillgängliga
resurser främst satsas på forskning och undervisning.

Även
LRF anser att matrismodellen är bra eftersom den ger både personell och
geografisk flexibilitet i resursutnyttjandet. Uppsala universitet tillstyrker
också.

Statskontoret
däremot avstyrker och menar i stället att det nämnda samrådsorganets kansli
skulle kunna tilldelas en sammanhållande uppgift då det gäller forskning och
ansvar för vissa projekt som inte naturiigt faller in i befintliga
forskningsorgan.

Göteborgs
universitet anser att frågan öm förhållandet mellan de olika forskningsbefrämjande
organen i högre grad borde klargöras och att man i det rikstäckande
forskningsprogrammet beaktar såväl regionala, ulbildningsmässiga som
ämnesdisciplinära aspekter.

Folksam
finner det oklart hur utarbetandet av det särskilda forskningsprogrammet skall
gå till och fömtsätter att de kooperativa organisationerna far ett starkt
inflytande över arbetet med programmet. KF anför liknande synpunkter.

Prop. 1983/84:84 119

Forskningsrådsnämnden
(FRN) svarar med en samrådsgmpp för att forskningsområdet beaktas vid
resursfördelningen

UHÄ
finner utredningens förslag om ett speciellt uppbyggnadsansvar knutet till FRN
assisterad av en samrådsgmpp ändamålsenligt. Dessa förslag bör enligt UHÄ:s
mening på ett konstmktivl sätt kunna komplettera den av utredningen föreslagna
matrismodellen.

FRN
säger sig vara beredd att undersöka fömtsättningarna för och bidra till att
utveckla kooperationsforskningen i Sverige. Takten i utvecklingen blir
givetvis, anför FRN, beroende av tillgången på kompetenta och intresserade
forskare varför de av utredningen angivna resurserna, ca 2 milj. kr. per år,
närmast bör betraktas som en ambitionsnivå - inte som faktiskt avsatta och öronmärkta
anslag. Vad gäller de särskilda forskartjänsterna bör samma resonemang vara
giltigt.

Det
är enligt LRF:s mening logiskt atl FRN:s delegation för folkrörelseforskning
har huvudansvaret för kooperationsforskningen och samordnar relationerna med
andra berörda myndigheter. Också HSFR tycker det är bra att ett samordnande
ansvar för planeringen av den framtida kooperafionsforskningen läggs på FRN
och dess delegafion för folkrörelseforskning, varigenom
kooperationsforskningen på ett smidigt sätt kan relateras till övrig
folkrörelseforskning.

Statskontoret
och RRV är tveksamma fill den föreslagna samrådsgmppen och anför att det
ligger redan inom bl.a. FRN:s ansvarsområde att samordna sådan forskning.

HSFR
anser att UHÄ måste vara representerat i samrådsgmppen och Göteborgs
universitet tycker att Byggforskningsrådet och Arbetarskyddsfonden skall vara
med.

Forskartjänster

HSFR
anför att om statsmakterna finner behovet styrkt av tre tjänster för
kooperationsforskning, så skall dessa inrättas utan alt man går omvägen över
forskningsråden. Forskningsråden har nämligen fri prövnings-och vägningsrätt,
dvs. rätt och skyldighet atl avgöra vilka tjänster (eller andra penningkrävande
insatser) som i varje givet ögonblick innebär en optimal allokering av
begränsade resurser.

Umeå
universitet instämmer i behovet av forskning på det kooperativa området, men är
starkt tveksam till förslaget att i nuläget inrätta särskilda
forskningstjänster med inriktning på kooperationen. Universitetet tycker att
man hellre bör främja kooperafiv forskning genom etl attrakfivl forskningsprogram,
som utvecklas i samverkan mellan kooperationen och de befintliga
forskningsinstitutionerna.

LRF
anser att antalet föreslagna forskartjänster är i minsta laget inle minst mot
bakgrund av det antal handläggare som föreslås tillföras Rådet för kooperativ
utveckling. LRF liksom Folksam understryker vikten av att det finns fillgång på
tjänster som inte från början begränsas av höga meritert'ngskrav. Stockholms
universitet anför liknande synpunkter.

Prop.
1983/84:84 120

Enligt
Stockholms universdel skulle en satsning på instilutionalisering och
basresurser vid ett universitet ge snabbare forskningsresultat än andra altemativ.
Jämfört med förslagel om tre lösa forskartjänster på mellannivå skulle man med
basresursförslaget få ca 400 fler undervisningsfimmar.

Svenska
Sparbanksföreningen förordar, som tidigare nämnts, inrältandet av en professur
vid Handelshögskolan i Stockholm.

Undervisning
om kooperativ idé, ekonomi och verksamhet

Vad
gäller den gmndläggande ekonomutbildningen delar UHÄ utredningens uppfattning
att kunskaper om den kooperativa företagsformen är väsentliga. Med den
ansvarsfördelning som gäller i högskolan är det en angelägenhet för de enskilda
högskoleenheterna alt utforma sådana inslag i utbildningen. UHÄ:s uppgift är
att i form av en utbildningsplan ge de generella riktlinjer för bl.a.
utbildningens innehåll och uppläggning som behövs.

Också
Göteborgs universUet framhåller att frågan om kooperativa kurser i
utbildningsprogrammet är en lokal angelägenhet som måste utformas med hänsyn
till lokala avnämares intressen och universitetens resurser, såväl inom
kompetensområdet som finansiella.

LRF
ser det som särskilt viktigt att en utbyggd högskoleundervisning omfattar
fortbildning av lärarna i gmnd- och gymnasieskola.

Sveriges Föreningsbankers
Förbund (SFF) anför att undervisningen i högskolestadiet på det kooperativa
området i dag är i stort sett lika obefintlig som i gmnd- och gymnasieskoloma.
SFF instämmer därför i utredningens förslag om en utbyggd högskoleundervisning
om kooperation. Speciellt stort behov av en snar förbättring torde det vara
inom ekonomi- och Juridikundervisningen, men även i lantbruksutbildningen på
högskolenivå finns, enligt SFF, påtagliga brister som bör rättas lill.

2.4
Rådet för kooperativ utveckling

2.4.1
Förslag och remissutfall

Ett
organ - Rådet för kooperativ utveckling - bildas av staten och kooperationen
med samordnande ansvar för samhälleliga insatser för kooperationens utveckling
i landet.

Förslaget
stöds helt av ett relafivt litet antal remissinstanser. Många är tveksamma, en
del inte så mycket lill funktionerna som till den organisatoriska form som föreslås,
och vill anknyta utvecklingsarbetet och eventuellt samrådsorgan för detta
direkt till de kooperativa institutionerna. Ett tiotal instanser avstyrker
helt.

Positiva
till förslaget är länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings, Gotlands,
Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro, och Kopparbergs län, statens
industriverk. Svenska kommunförbundet och LO. Länsstyrelsen i Malmöhus län fillstyrker
Rådet men avstyrker förslaget beträffande dettas sekretariat.

Prop.
1983/84:84 121

Tveksamma
är länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Kristianstads, Hallands, Ålvsborgs,
Skaraborgs och Jämtlands län, Stockholms universitet, Uppsala universitet,
delegationen för glesbygdsfrågor, TCO, Folksam, HSB:s Riksförbund, KF, LRF,
OK, Svenska Riksbyggen och Trädgårdsnäringens Riksförbund.

Förslaget
avstyrks av statskontoret, RRV, länsstyrelserna 1 Stockholms, Kronobergs och
Västmanlands län, socialstyrelsen, kommerskollegium. Svenska Handelskammarförbundel,
Landstingsförbundet, Sveriges Grossistförbund, Sveriges Köpmannaförbund och SHIO-Familjeföretagen
samt Sveriges Industriförbund.

2.4.2
Remissinstansernas kommentarer

Även
om det finns en del som talar för att rådet byggs upp med enbart kooperativa
resurser (t. ex. obundenhet gentemot statsmakterna), finns det tungt vägande
argument för en lösning som bygger på delat statligt/kooperativt ansvar, anför
länsstyrelsen i Södermanlands län. I ett "helkoopera-tivt" råd finns
alltid risken att kooperativa former utanför den etablerade konsument- och lantbmkskooperafionen
blir satta på undantag. Det finns också en uppenbar risk att det statliga
finansiella stödet till kooperativ utvecklingsverksamhet blir av tillfällig
natur om samhället saknar representation i rådet. Eftersom den samlade
kooperationen ändå kommer att ha majoritet i rådet, förefaller, enligt
länsstyrelsens mening, risken för en icke önskvärd statlig styrning av
verksamheten vara liten.

Ett
utvecklingsorgan av det slag utredningen föreslår kan fylla en väsentlig
funktion när det gäller att samordna utvecklingsinsatser inom och för
kooperationen, framhåller länsstyrelsen i Malmöhus län. I ett sådant organ bör
det enligt länsstyrelsens mening finnas representanter för samhället, även om
en huvudprincip bör vara att kooperationen själv bör söka sin samhällsroll och
att det är samhällets uppgift att ge kooperationen fömtsättningar för det.
Statlig representation i ett samarbetsorgan kan nämligen utgöra en sådan fömtsättning.
Länsstyrelsen avstyrker emellertid förslaget till sekretariat för utvecklingsorganet,
vilket inte är tillräckligt väl underbyggt. Funktioner och relationer till
andra organ måste klarläggas närmare.

Länsstyrelsen
i Jönköpings län ser det som viktigt att Rådet för kooperativ utveckling
snarast bildas. Detta är, enligt länsstyrelsens mening, en fömtsättning för att
övriga föreslagna åtgärder verkligen skall kunna genomföras.

LO
betonar nödvändigheten av att rådet får en sådan uppbyggnad och organisation
att den kooperativa integriteten i förhållande till privata och offentliga institutioner
bevaras.

Enligt
Centrum för tvärvetenskap vid Göteborgs universttet är det angeläget att Rådet
för kooperativ utveckling ges en fastare utformning vad avser
prioriteringsområden för kooperativ verksamhet, och att garantier

Prop. 1983/84:84 122

ges för att kooperafiva former kan utvecklas utanför den
etablerade kooperafionen, Centmm anser det också angelägel att projekl som
berör regional kooperativ utveckling och resurshushållning särskilt stimuleras.

KF anför att elt organ för någon form av samråd med stal
och kommun, eventuellt kallat det kooperativa utvecklingsrådet, kan vara av
värde ur kooperationens synpunkt. Men ett sådant utvecklingsorgan bör, menar
KF, i fråga om sina verksamhetsresurser byggas på gmndval av institutioner som
har naturlig anknytning till den kooperativa rörelsen. Enbart ett slort stafiigt
kansli av föreslagen typ skulle sakna denna anknytning och riskera att isolera
rådets verksamhet från den kooperativa rörelsen.

Ett organ som på detta område skulle kunna ge nödvändig
anknytning till kooperationen är, enligt KF, Kooperativa instdutet. Motsvarande
organ saknas inom lantbmkskooperationen. KF anför emellertid att samarbetsformer
inom institutets ram torde vara möjliga att åstadkomma och pekar på erfarenheter
och organisationsformer från Swedish Co-operative Centre som en möjlighel alt
pröva.

Samma argument och förslag framförs av Folksam, OK och
Svenska Riksbyggen.

LRF anför också liknande argument mot ett fristående råd
och trycker även på alt alltför stora resurser enligt förslaget låses i fast
personal. Utredningsförslagen bidrar enligt LRF vidare lill att ytterligare
splittra de kooperativa utvecklingsverksamheterna. LRF tycker därför att del
bör övervägas att staten och kooperationen samordnar sitt utvecklingsarbete i
Kooperativa insfitutet, eventuellt med organet för kooperativ utveckling som
gemensam styrelse.

Även länsstyrelsen i Kristianstads län och delegationen
för glesbygdsforskning anser alt man bör bygga vidare på befintliga organ,
framför allt Kooperativa institutet.

Enligt KF kan det på vissa områden och för vissa
funktioner krävas en organisatorisk form, som har närmare kontakter in i
statlig/kommunal förvaltning än vad den av KF skisserade linjen kan ge. Framför
allt är del fråga om redovisnings-, budget- och petitaäskanden inom det
offentliga förvaltningssystemet och samordningsuppgifter för de delar inom
offentlig förvaltning som f. n. har eller kommer alt ha utvecklingsintresse på
kooperativa områden.

Länsstyrelserna i Hallands, Ålvsborgs, Skaraborgs, och
Västmanlands län anser att någon form av samordnad kooperativ
utvecklingsverksamhet är nödvändig men att den i så fall bör organiseras och
skötas av de kooperativa organisationerna själva.

Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR)
avslår från att ta ställning till frågan om ett råd. Men om det kommer till
stånd är det, enligt HSFR, viktigt att klargöra hur dess funktioner och
verksamhet skall relateras till arbetet inom den samrådsgmpp som skall samordna
kooperativ forskning. Om inte detta klargörs från början är det risk för att
kooperativ forskning blir överadministrerad, tror HSFR.

Prop.
1983/84:84 123

Statskontoret
tycker det är viktigt med en kanal till universitet och högskolor för att öka
intresset för kooperafiv forskning men anser inte att något nylt organ behöver
inrättas. Samrådsfunktionen bör, enligt statskontoret, med fördel kunna
organiseras.med statens industriverk som huvudman.

Enligt
RRV skulle ett särskilt råd få uppgifter som fill stora delar överlappar den
pågående försöksverksamheten med stöd till arbetskooperafiva företag. Statliga
stödåtgärder till annan ny kooperation kan, enligt RRV, lämpligen behandlas
inom ramen för försöksverksamheten. Industriverket kan komma i fråga som samordningsorgan
för övriga tänkta uppgifter för rådet. Om man emellertid från statsmakternas
sida önskar samordna de statliga insatserna för kooperativ utveckling i ett
särskilt organ bör detta, enligt RRV:s uppfattning, läggas under stafiigt
huvudmannaskap. Viktiga delar av den tänkta verksamheten är att anse som
myndighetsutövning.

Länsstyrelsen
i Stockholms län finner inte att fillräckligl starka skäl föreligger för att
motivera uppbyggnaden av en omfattande administrativ apparat med uppgifi att
stimulera kooperativ utveckling. Socialstyrelsen anför liknande synpunkter. När
det gäller de arbetskooperativa företagen så förefaller, anför länsstyrelsen i
Stockholms län vidare, en utveckling av den försöksverksamhet som f. n. bedrivs
av statens industriverk och de regionala utvecklingsfonderna vara en bättre
modell för ett utökat samhällsstöd. För andra former av kooperativ
företagsamhet bör de insalser som föreslagits på bl.a. utbildnings-,
informations- och kapitalförsörjningsområdet först utvärderas innan nya administrafiva
stödorgan fillskapas.

Möjligheten
att förstärka och utvidga uppgifterna för delegationen för arbetskooperation
framhålls också av Stockholms universitet som dessutom anför att en
förstärkning av utvecklingsfonderna borde kunna göras till en koslnad som
understiger förslagets totala ram.

Även
statskontoret tar upp de regionala utvecklingsfonderna och föreslår att de får
i uppdrag att aktivt verka för en spridning av kunskap om kooperativa
arbetsformer samt avdelar lämpliga resurser (av befinfiiga medel) för att
stödja tillkomsten av sådan företagsamhet.

Enligl
kommerskollegiets mening kan det rent principiellt inte anses vara samhällets
uppgift att medverka i ett särskilt organ för kooperafiv utveckling. Det är
vidare, enligt kollegiet, tveksamt om staten i nuvarande finansiella läge bör
avsätta resurser för sådana ändamål.

Enligt
Landstingsförbundet och länsstyrelsen i Kronobergs län kan det föreslagna
organet bidra fill att splittringen av samhällets näringspolitiska insatser
ökar. Utvecklingsarbete som berör kooperationen bör kunna bedrivas inom ramen
för befinlliga statliga organisationer och av de kooperativa organisafionerna
själva eller i samarbete mellan olika samhälleliga och kooperativa organ utan
att ett statligt organ med allmänt samordnande uppgifter inrättas.

Prop.
1983/84:84 124

Enligt
Sveriges Industriförbund visar erfarenheterna att organ av detta slag tenderar
att snabbt växa och byråkratiseras. Förbundet anser också att en verksamhet av
detta slag snarast bör ses som en angelägenhet för kooperationen själv.
Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Jämtlands län och Svenska Handelskammarförbundel.

Sveriges
Grossistförbund understryker kravet på konkurtensneutralitet och menar att den
ena företagsformen inte är angelägnare än den andra. Mot den bakgmnden kan
förbundet inte finna skäl för att staten skulle satsa medel i etl
samhälleligt/kooperativt samverkansorgan.

2.5
Övrigt

I
anslutning till utredningens behandling av frågan om utvecklingen av
kooperation inom nya områden gör flera remissinstanser särskilda uttalanden om
betydelsen av att arbetskooperativa förelag får möjlighet att utvecklas.

Länsstyrelsen
i Ålvsborgs län tycker att frågoma kring de löntagarägda och arbetskooperafiva
företagen inte fått den närmare behandling som varit motiverad. Dessa företag
kan många gånger ha särskilda svårigheter med anskaffning av egenkapital,
speciellt i samband med generationsskiften eller vid nystartande av arbetskooperativa
företag. Enligt länsstyrelsen bör bl. a. kapitalförsörjningen fill dessa typer
av företag övervägas närmare. Länsstyrelsen i Uppsala län påtalar samma
problem liksom länsstyrelsen i Västerbottens län som anser att
utvecklingsfonderna måste få störte resurser att stödja den arbetskooperativa
arbetsformen.

Vikten
av en effekfiv försöksverksamhet i länen med arbetskooperafiva företag
understryks av länsstyrelserna i bl.a. Västmanlands, Jönköpings och Örebro län.

Högskolan
i Luleå vill att forskning på området skall etableras och föreslår att en av de
tre föreslagna forskartjänsterna tillförs högskolan. Den skulle vara inriktad i
första hand på frågor som berör etablering av nya vamproducerande arbetskooperativ.
Även länsstyrelsen i Kopparbergs län påtalar bristen på kunskap om det arbetskooperativa
företagandet och föreslår att en ny utbildning utformas kring drift m. m. av
sådana företag.

Enligt
Svenska kommunförbundet borde del övervägas att av sysselsätt-ningspolifiska
skäl öppna möjlighet för kommunerna att mot ersättning tillhandahålla lokaler
samt även viss administrativ, ekonomisk och Juridisk service under
uppbyggnadsskedet för nystartade arbetskooperafiv.

Kornmunförbundet
kommenterar också utredningens uttalande atl kommunerna bör stödja frivilliga gmppbildningar
som är villiga alt i kooperativa former svara för olika sociala
servicefunktioner t. ex. genom att fillhan-dahålla lokaler. Förbundet erinrar
om att kommunernas möjligheter att stödja sådan verksamhet begränsas, dels av
gällande lagregler om den kommunala kompetensen, dels av det kommunalekonomiska
läget. En

Prop. 1983/84:84 125

kommunal
subvention kan knappast komma i fråga annat än i sådana fall där en ny
kooperativ verksamhet avlastar kommunen ett serviceansvar, anför kommunförbundet.

Länsstyrelsen
i Gotlands län framhåller att den regionalpolifiska betydelsen av kooperativ
verksamhet som ett altemativ i glesbygder eller andra sysselsättningssvaga
områden inte har fått något störte utrymme i utredningens betänkande. Länsstyrelsen
betonar vikten av att stöd till nya kooperativer förs in som komplement i den
regionalpolitiska stödverksamheten.

Utredningens
förslag att samhälleliga organ skall åläggas att regelmässigt pröva
kooperativa alternativ vid övervägandet av åtgärder rörande näringspolitiska
och sociala frågor har kommenterats av relativt få instanser.

Förslaget
stöds av bl. a. LRF och socialstyrelsen.

Enligt
RRV är det inte motiverat med en generell föreskrift. Utredningen har inte
tillräckligt omsorgsfullt utrett frågan om det finns ytterligare områden inom
vilka kooperativa lösningar med fördel skulle kunna fillämpas. RRV anser
dessutom att värdet av den föreslagna typen av generella föreskrifter kan
ifrågasättas.

Länsstyrelsen
i Uppsala län är tveksam och menar att det bör vara naturligt att fömtsättningslöst
pröva alla typer av lösningar utan särskilt åläggande.

Prop. 1983/84:84 126

Bilaga
1.3

Det
remitterade lagförslaget

Förslag
till

lag om
ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1951:308) om
ekonomiska föreningar

dels att 10 §, 16 S 1 mom,, 16 a §, 17 § 1 mom., 18, 41,
43, 48 och 55 §§, 69 § 1 mom., 71, 83, 88 och 94 §§, 96 § 1 mom. samt 116 §
skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas fem nya paragrafer, 6 a, 10
a, 10 b, 10 c och 16 b §§, samt närmast före 10 a § en ny rubrik av nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

6 a §

En ekonomisk förening kan i stadgarna föreskriva att
kapital skall kunna tillskjutas även av andra än medlemmarna. Sådana tillskott
sker genom särskilda insatser (förlagsinsatser). Förlagsinsatser får inte
sammanlagt skjutas till med högre belopp än summan av andra inbetalda insatser
än förlagsinsatser.

I stadgarna kan tas in föreskrif

ter om begränsningar 1 fråga om

vem som har rätt att tillskjuta för

lagsinsatser och genom överlåtelse

förvärva de rättigheter som är för

enade med förlagsinsatserna (för

lagsandelar). För redan gjorda In-

, satser får dock inte införas
stränga-

re begränsningar än vad som gällde vid tillskottet.

Förvärv 1 strid mot föreskrifter som avses i andra stycket
är ogil-nga.

Om föreningen upplöses och det vid upplösningen fmns
överskott, har Innehavarna av förlagsandelar rätt att få ut förlagsinsatserna
innan utbetalning sker för andra ändamål. Förslår inte överskottet till full
betalning av förlagsinsatserna skall betalning ske iförhållande till
insatsernas storlek.

Prop.
1983/84:84 127

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §'

Över ekonomisk förenings med- Över ekonomisk förenings med

lemmar skall genom styrelsens för- lemmar skall genom styrelsens för

sorg hållas förteckning. Denna kan sorg hållas förleckning. Denna kan

bestå av betryggande lösblads- eller bestå av betryggande lösblads- eller

kortsystem. Förteckningen skall kortsystem. Förteckningen skall

för varje medlem innehålla uppgift för varje medlem innehålla uppgift

om hans fullständiga namn och om hans fullständiga namn och

hemvist samt å del antal insatser, hemvist samt å det anlal insatser,

med vilket han deltager i förening- med vilkel han deltager i förening

en. Därjämte skall förteckningen en. Därjämte skall förteckningen

innehålla uppgift om sammanlagda innehålla uppgift om sammanlagda

beloppet inbetalda insatser enligt beloppet inbetalda insatser enligt

senast fastställda balansräkning, senast fastställda balansräkning,

om summorna av insatsbelopp, om summorna av insatsbelopp,

som efler utgången av del råken- som efter utgången av det räken

skapsår balansräkningen avser skapsår balansräkningen avser

återbetalats eller högst skola åter- återbetalats eller högst skola åter

betalas dels enligt 16 § 1 mom. dels betalas dels enligt 16 § 1 mom. dels

enligt 16 a §, och om tiden för åter- enligt 16 a §, och om tiden för åter

betalningarna, betalningarna. Om förteckning över

förlagsinsatser finns bestämmelser i 10 c §.

Styrelsen skall hålla medlemsförteckningen tillgänglig för
envar som vill taga kännedom om densamma.

Medlem vare berättigad atl på begäran erhålla skriftlig
uppgift av föreningen om medlemskapet och av honom gjorda insalser.

Föriagsandelsbevis m. m.

10 a §

För varje förlagsinsats skall föreningen utfärda ett
förlagsandelsbevis. Beviset skall slällas lill innehavaren eller till viss
man eller order och Innehålla uppgift om

1.
föreningens
firma,

2.
nummer
eller annan beteckning för beviset,

3.
insatsens
storlek,

4.
den rätt
till utdelning som insatsen medför,

5.
det sätt
på vilket utdelning skall utbetalas och inlösen ske,

6.
föreskrifter
som avses i 6 a § andra stycket.

Förlagsandelsbeviset skall undertecknas av föreningen.
Styrelse-

Senaste lydelse 1967:621

Prop. 1983/84:84

Nuvarande lyddse

Föreslagen lydelse

128

ledamöters eller ftrmatecknares namnteckning får återges
genom tryckning eller på liknande sätt.

10 b §

/ fråga om förlagsandelsbevis gäller, om ej annat följer
av denna lag, i tillämpliga delar vad i lagen (1936:81) om skuldebrev
föreskrivs om löpande skuldebrev. Härvid är den som innehar ett förlagsandelsbevis
ställt till viss man eller order och som enligt föreningens påskrift på beviset
är ägare till förlagsandelen likställd med den som enligt 13 § andra stycket
samma lag förmodas äga rätt att göra skuldebrevet gällande. Påskrift på
beviset skall göras endast om Innehavaren styrker sitt förvärv av den förlagsandel
som beviset avser.

10 c §

16 § 1 Då medlem avgått, äge han dels sex månader från
avgången utfå inbetalda insalser, i den mån föreningens behållna tillgångar
enligt den vid tiden för avgången uppgjorda balansräkningen därtill förslå
utan anlitande av reservfond eller förnärmande av övriga medlemmars lika rätt,
dels ock, i samma ordning som övriga medlemmar, utbekomma vad på den avgångne
belöper av beslutad vinstutdelning.

Över samtliga förlagsinsatser skall genom styrelsens
försorg föras en förteckning. Denna kan bestå av betryggande lösblads- eller
kortsystem. Förteckningen skall Innehålla uppgift om storleken på varje
förlagsinsats, om tidpunkten för varje insats och om den rätt tdl utdelning som
insatsen medför. Förteckningen skall hållas tillgänglig för var och en som
vill ta del av den.

mom.

Dä medlem avgått, äge han dels sex månader från avgången
utfå inbetalda insatser, i den mån föreningens behållna tillgångar enligt den
vid tiden för avgången uppgjorda balansräkningen därtill förslå utan anlitande
av reservfond eller förlagsinsatser eller förnärmande av övriga medlemmars lika
rätt, dels ock, i samma ordning som övriga medlemmar, utbekomma vad på den
avgångne belöper av beslutad vinstutdelning.

Prop. 1983/84:84

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

129

Träder föreningen i likvidation inom sex månader från det
medlem avgått eller varder inom samma tid beslut om föreningens försättande i
konkurs meddelat, skall den avgångnes rätt att utfå insats bedömas efter de
beträffande skifte av föreningens tillgångar gällande grunderna.

Innehålla föreningens stadgar inskränkning i avgående
medlems rätt varom nu är sagt, lände den, utom i fall som i 68 § andra stycket
och 96 § 2 mom. andra stycket sägs, till eftertättelse.

/ fråga om rätten atl få ul förlagsinsatser gäller 16 b §.

16
a f

Medlem,
som deltager i föreningen med högre insalsbelopp än han är skyldig atl dellaga
med, äger efter uppsägning utfå överskjutande belopp utan alt avgå ur
föreningen. Angående uppsägningen saml medlemmens rätt att utfå det uppsagda
beloppet och skyldighel atl återbära vad han utfått äga bestämmelserna i 14 §
första stycket och 16 § motsvarande tillämpning. Därvid hänföras föreskrifterna
i 16 § beträffande tiden för medlems avgång till den utgång av räkenskapsår,
vilken infaller näst efter en månad eller efter den i stadgarna beslämda
längre tid, högst sex månader, sedan uppsägningen skett.

Medlem,
som deltager i föreningen med högre insatsbelopp än han är skyldig att deltaga
med, äger efter uppsägning utfå överskjutande belopp utan att avgå ur
föreningen. Angående uppsägningen samt medlemmens rätt alt utfå det uppsagda beloppel
och skyldighel att återbära vad han utfått äga bestämmelserna i 14 § första
stycket och 16 § motsvarande tillämpning. Därvid hänföras föreskrifterna i 16 §
beträffande liden för medlems avgång till den utgång av räkenskapsår, vilken
infaller näst efter en månad eller efter den i stadgarna bestämda längre tid,
högst sex månader, sedan uppsägningen skett. Ifråga om rätten att få ut
förlagsinsatser gäller 16 b §.

Senaste lydelse 1967:621.

9 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 84

16 b §

Innehavare av en förlagsandel har rätt att få ut
förlagsinsatsen tidigast efter fem år från tillskottet under förutsättning att
han skriftligen säger upp beloppet minst två år Iförväg.

Föreningen får Inlösa en förlagsinsats tidigast efter fem
år från tillskottet under förutsättning att föreningen skriftligen säger upp
beloppet minst sex månader Iförväg.

Betalning enligt denna paragraf får ske endast i den mån
föreningens behållna tidgångar enligt den senast faslställda balansräkningen
förslår ulan atl reservfonden anli-

Prop.
1983/84:84

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

130

tas eder del inkräktar på övriga för-lagsanddsinnehavares
lika rätt. Om föreningen försätts 1 konkurs på ansökan som görs inom ett år
efter återbetalningen skall vad som föreskrivs i 16 § 2 mom. beträffande
återbäring av medlemsinsatser Ullämpas I fråga om förlagsinsatser.

17 § 1 mom.

Av
ekonomisk förenings årsvinst, efter avdrag för vad som åtgår lill täckande
av möjligen förefintlig förlust frän föregående år, skola minsl fem procent
avsättas till reservfond. Har på grund av rörelsens resultat medlemmar eller
andra tiUgodoförts gottgörelse i form av efteriikvider, återbäringar eller
dylikt, skall avsättning därav ske med minst fem procent, även om gottgörelsen
icke inräknats i årsvinsten. Till reservfonden skall alltid läggas vad medlem
vid avgång ur föreningen icke återfår av sina insatser.

Av ekonomisk förenings årsvinst, efler avdrag för vad som
ål-går till täckande av möjligen förefintlig förlust från föregående år, skola
minst fem procent avsättas till reservfond. Har på grund av rörelsens resultat
medlemmar eller andra tiUgodoförts gottgörelse i form av efteriikvider,
återbäringar eller dylikt, skall avsättning därav ske med minst fem procent,
även om gottgörelsen icke inräknats i årsvinsten. Till reservfonden skall alltid
läggas vad medlem vid avgång ur föreningen icke återfår av sina insatser.
Detsamma gäller 1 fråga om vad en förlagsandelsinnehavare inte får ut vid
återbetalning eller inlösen av en förlagsinsats.

Då reservfonden Jämte inbetalat insatskapital, i den mån
detta ej överstiger tio gånger reservfonden, uppnått elt belopp som svarar
antingen mot fyra tiondelar av det bokförda värdet å föreningens tillgångar
eller mot föreningens skulder enligt balansräkningen, må vidare avsättning till
fonden upphöra. Innehålla stadgarna beslämmelse om avsättning utöver vad nu
sagts, lände det till efterrättelse. Avsättning skall ånyo vidtaga, om
reservfonden nedgår under vad sålunda stadgats.

Nedsättning av reservfond må beslutas allenast för
täckande av föriust, som enligt fastställd balansräkning finnes hava uppstått å
föreningens verksamhet i dess helhet och som icke kan ersättas av befinlliga lill
framtida förfogande avsatta medel.

18 §3

Utdelning får inle överstiga vad som i fastställd
balansräkning och, i fråga om moderförening, i fastställd koncernbalansräkning
för del senasle räkenskapsåret redovisas såsom föreningens eller koncernens
nettovinst för året, balanserade vinst och fria fonder med avdrag för 1.
redovisad förlust, 2. belopp som enligl lag eller stadgar skall avsättas till
bundet eget kapital eller, i fråga om moderförening, belopp som av det fria
egna

Senaste lydelse 1980: 1105

Prop. 1983/84:84

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

131

kapitalet i koncernen enligt årsredovisningarna för företag
inom denna skall överföras till bundet eget kapital, 3. belopp som enligt
stadgarna eljest skall användas för annat ändamål än utdelning till
medlemmarna. EJ heller får gottgörelse som avses i 17 § 1 mom. och som icke
inräknats i årsvinsten betalas ut i vidare mån än alt föreskriven avsättning
kan ske lill reservfonden. I övrigt får utbetalning till medlemmama av
föreningens tillgångar ej verkställas på annat sätt än genom återbetalning av
insatsbelopp enligt 16 § 1 mom. eller 16 a § eller i samband med nedsättning
av insatsernas belopp enligl 68 § sista stycket.

Utdelning,
som beräknas på annat sätt än i förhållande till den omfallning i vilken
medlemmarna deltagit i föreningens verksamhet eller i övrigt tagit denna i
anspråk, får fastställas fill högst en ränta för år på inbetalda insatser som
motsvarar det av riksbanken fastställda diskonto som gällde vid räkenskapsårets
utgång med tillägg av tre procentenheter.

Utdelning, som beräknas på annal sätt än i förhållande lill
den omfattning i vilken medlemmarna deltagit i föreningens verksamhet eller i
övrigt tagit denna i anspråk, får fastställas till högst en ränta för år på
inbetalda insalser som motsvarar det av riksbanken fastställda diskonto som
gällde vid räkenskapsårels utgång med tillägg av tre procentenheter. Denna
begränsning gäller dock inte ifråga om utdelning på förlagsinsatser.

Vinstutdelning eller utbetalning i annan form av gottgörelse
som avses i 17 § 1 mom. får inle ske med så slort belopp att utdelningen eller
utbetalningen med hänsyn till föreningens eller koncernens
konsolideringsbehov, likviditet eller ställning i övrigt står i strid mot god
affärssed.

41 §"

I balansräkningen skall aktier i dotterbolag tas upp som
en särskild post bland tillgångarna.

En förenings eget kapital skall delas upp i bundet eget
kapital och fritt eget kapital eller ansamlad förlust. Under bundet eget
kapital skall tas upp inbetalda insalser, reservfond och uppskrivningsfond.
Under fritt eget kapital eller ansamlad förlust skall tas upp fria fonder, var
för sig, balanserad vinst eller förlust samt nettovinst eller föriust för
räkenskapsåret. Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret tas därvid
upp som avdragsposter.

Fordran på
insats får inle tas upp som tillgång. Redovisningen av fullgjorda insatser får
ske så alt i balansräkningen anges hela insatskapitalet samt hur myckel härav
som inle har gullgjorts, varefter skillnaden - de betalda insatserna - utförs
som en särskild post under eget kapital.

Fordran
på insats får inte tas upp som tillgång. Redovisningen av fullgjorda insalser
får ske så att i balansräkningen anges hela insatskapitalet samt hur mycket
härav som inte har fullgjorts, varefler skillnaden — de betalda insatserna —
utförs som en särskild post under egel kapital. Förlagsinsatser skall redovisas
särskilt.

' Senaste lyddse 1980: 1105

Prop.
1983/84:84

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

132

Om del i en fordrings- eller skuldpost enligt
balansräkningen ingår en fordran hos eller skuld till elt dotterförelag eller
en moderförening, skall beloppet anges särskilt. Angivandet får ske inom
linjen. Detsamma gäller i fi-åga om pant och därmed Jämförliga säkerheter eller
ansvarsförbindelser till förmän för etl dotterföretag eller en moderförening.

43 §' Förvaltningsberättelsen skall upprättas med
iakttagande av god redovisningssed.

I
förvaltningsberättelsen skall lämnas upplysning dels om sådana för
bedömningen av föreningens verksamhetsresultat och ställning viktiga
förhållanden, för vilka redovisning inle skall lämnas i resultaträkningen
eller balansräkningen, dels om händelser av väsentlig betydelse för
föreningen, som har inträffat under räkenskapsåret eller efter dettas slut.
Förvaltningsberättelsen skall vidare innehålla uppgifter om väsentliga
förändringar i medlemsantalet samt om summorna av insatsbelopp som skall
återbetalas under nästa räkenskapsår dels enligt 16 § 1 mom., dels enligt 16
a §.

I förvaltningsberättelsen skall lämnas upplysning dels om
sådana för bedömningen av föreningens verksamhetsresultat och slällning viktiga
förhållanden, för vilka redovisning inte skall lämnas i resultaträkningen
eller balansräkningen, dels om händelser av väsentlig betydelse för
föreningen, som har inträffat under räkenskapsåret eller efter deltas slut.
Förvaltningsberättelsen skall vidare innehålla uppgifter om väsenfiiga
förändringar i medlemsantalet samt om summorna av insatsbelopp som skall
återbetalas under nästa räkenskapsår dels enligt 16 § 1 mom., dels enligt 16 a
§. Uppgift skall vidare lämnas om summan av de förlagsinsatser som sagts upp
och skall betalas under de näst följande Ivå räkenskapsåren samt om den rätt
till utdelning som förlagsinsatserna medför.

I förvaltningsberättelsen skall anges medelantalet under
räkenskapsåret anslällda personer såväl för företaget i dess helhet som för
varje arbetsställe med mer än tjugo anställda. Vidare skall anges det
sammanlagda beloppel av räkenskapsårels löner och ersättningar dels till
styrelsen och andra personer i ledande ställning, dels till övriga anställda.
Har föreningen anställda i flera länder, skall löner och ersättningar anges särskill
för varje land Jämte uppgift om medelantalet anställda i respektive land.

Förvaltningsberättelsen
skall innehålla förslag till dispositioner beträffande föreningens vinst eller
förlust.

För förening som avses i 46 § 4 mom. första stycket skall
till förvaltningsberättelsen fogas en finansieringsanalys. I
finansieringsanalysen skall redovisas föreningens finansiering och kapitalinvesteringar
under räkenskapsåret.

' Senaste lyddse 1980: 1105

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Hos
länsstyrelsen må påkallas utseende av en revisor att med övriga revisorer
dellaga i granskningen av styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper
eller atl företaga granskning av viss åtgärd eller av vissa räkenskaper.
Förslag härom skall väckas å föreningsstämma. Har förslaget å föreningsstämma
antagits eller ock biträtts av minst en tiondel av samtliga röstberättigade,
åligger det styrelsen att inom en vecka hos länsstyrelsen göra framställning
om utseende av revisor. Försummas det, stånde varje röstberättigad fritt att
göra sådan framställning.

Hos länsstyrelsen må påkallas utseende av en revisor att
med övriga revisorer deltaga i granskningen av styrelsens förvaltning och
föreningens räkenskaper eller att företaga granskning av viss åtgärd eller av
vissa räkenskaper. Förslag härom skall väckas å föreningsstämma. Har förslaget å
föreningsstämma antagits eller ock biträtts av minst en tiondel av samtliga
röstberättigade, åligger det styrelsen att inom en vecka hos länsstyrelsen
göra framställning om utseende av revisor. Försummas del, stånde varje
röstberättigad fritt atl göra sådan framställning. Förlagsandelsinnehavare kan
däruiöver för sin del begära hos styrelsen alt en medrevlsor ulses. Begärs
delta av förlagsandelsinnehavare som företräder minst en tiondel av det
inbetalda insatskapitalet skad styrelsen senast inom två månader göra framställning
härom hos länsstyrelsen. Försummas detta får varje förlagsandelsinnehavare
göra sådan framställning.

Avser uppdraget granskning av viss åtgärd eller av vissa
räkenskaper, skall till föreningsstämma avgivas särskilt yttrande över
granskningen.

Revisor, som utses enligt denna paragraf, vare berättigad atl
av föreningen erhålla skäligt arvode.

55 §

Där ej genom föreskrift i stadgarna är bestämt vem som
skall vara ordförande vid föreninrgsstämma, öppnas stämman av styrelsens ordförande
eller den styrelsen därtill utsett. Utser de närvarande ej enhälligt ordförande,
väljes ordförande efter huvudlalet. Till ordförande må ulses Jämväl den som ej
är medlem, om annal icke föreskrives i stadgarna.

Å stämman skall, där det erfordras, av ordföranden
upprättas och till godkännande framläggas en förteckning över närvarande
medlemmar och ombud för medlemmar med uppgift å envars rösträtt. Sedan
förteckningen enhälligt eller efter en på grundval av densamma förelagen
omröstning godkänts med eller utan ändring, lände den till efterrättelse såsom
röstlängd.

Genom
styrelsens försorg skall å föreningsstämman föras protokoll. Har beslut fattats
genom omröstning, skall angivas huru röstningen

Genom
styrelsens försorg skall å föreningsstämman föras protokoll. Har beslut fattals
genom omröstning, skall angivas huru röstningen

Prop.
1983/84:84

Nuvarande lydelse

utfallit. Protokollet skall undertecknas eller till
riktigheten vitsordas av ordföranden och minst en på stämman utsedd person.
Senast inom två veckor efter stämman skall protokollet hållas hos föreningen
tillgängligt för medlemmarna. Protokollen skola på betryggande sätt
förvaras.

134

Föreslagen lydelse

utfallit. Protokollet skall undertecknas eller till
riktigheten vitsordas av ordföranden och minst en på stämman utsedd person.
Senast inom två veckor efter stämman skall protokollet hållas hos föreningen
tillgängligt för medlemmarna och innehavare av föriagsandelar. Protokollen
skola på betryggande sätt förvaras.

69 § 1
Menar styrelsen, styrelseledamot eder föreningsmedlem, att beslut, som
fattats å föreningsstämma, icke tillkommit i behörig ordning eller eljest
strider mot denna lag eller föreningens stadgar, äge därå väcka talan mot
föreningen.

mom.

Menar styrelsen, styrelseledamot, föreningsmedlem eller
innehavare av förlagsandel, att beslut, som fattats å föreningsstämma, icke
tillkommit i behörig ordning eller eljest strider mot denna lag eller
föreningens stadgar, äge därå väcka talan mot föreningen.

Gmndas talan därpå, att beslutet icke tillkommit i behörig
ordning eller alt det eljest kränker allenast medlems rätt, skall talan väckas
inom tre månader från beslutets dag. Försummas det, vare beslutet gällande.

Hava vid fattande av beslut, som skall anmälas för
registrering, i denna lag eller föreningens stadgar upptaga föreskrifter om
särskild röstpluralilel icke rätteligen iakttagils, vare ehum klandertalan ej
väckts, beslutet icke gällande, utan så är att i strid mot 100 § första stycket
registrering av beslutet ägt rum.

Klandertalan,
grundad därpå att föreningsstämmobeslut strider mot bestämmelserna i 20 §
första stycket, må ej anställas, med mindre de som föra talan uigöra minsl en fiondel
av samtliga medlemmar.

Klandertalan,
gmndad därpå alt föreningsstämmobeslut strider mot bestämmelserna i 20 § första
stycket, må ej anställas, med mindre de som för talan utgör minst en tiondel
av samtliga medlemmar eller företräder minsl en tiondel av det 'inbetalda insatskapttalei.

71 §
Förening skall träda i likvidation, då antalet föreningsmedlemmar nedgått
under det i 5 § föreskrivna lägsta antalet och tillräckligt antal medlemmar ej
inträtt inom tre månader eller då i stadgarna fastställd tid för föreningens
verksamhet gått till ända eller eljest förhållande inträffat, på grund varav
enligt bestämmelse i stadgarna föreningen skall upphöra med sin verksamhel.

Varder ej,
på gmnd av anmälan enligt 79 § inom sex veckor efter det Jämlikt första stycket
likvidationsskyldighet inträtt, i föreningsregistret infört alt föreningen
trätt i likvidafion, förklare rätten, på an-

Varder ej,
på grund av anmälan enligt 79 § inom sex veckor efter det jämlikt första
stycket likvidalionsskyldighet inträtt, i föreningsregistret infört att
föreningen trätt i likvidation, förklare rätten, på an-

Prop. 1983/84:84

Nuvarande lydelse

sökan av styrelseledamot eller föreningsmedlem och efter
föreningens hörande, att föreningen skall träda i likvidation; och förelägge
rätten föreningen att inom viss tid, ej understigande sex veckor, till rätten
ingiva bevis, atl i registret skett införing varom ovan sagts, vid äventyr att
eljest en eller flera likvidatorer förordnas av rätten.

135

Föreslagen lydelse

sökan av styrelseledamot, föreningsmedlem eller
innehavare av förlagsandel och efter föreningens hörande, att föreningen skall
träda i likvidation; och förelägge rätten föreningen att inom viss fid, ej understigande
sex veckor, lill rätten ingiva bevis, att i registret skett införing varom ovan
sagts, vid äventyr att eljest en eller flera likvidatorer förordnas av
rätten.

83 § Det åligger likvidalorerna alt ofördröjligen söka
kallelse å föreningens okända borgenärer samt upprätta och i föreningens invenlariebok
införa inventarium och balansräkning.

Vid
upprättande av inventarium och balansräkning för förening i likvidation
skola, oavsett vad ovan i denna lag är stadgat, bokföringslagens regler
lända till eftertättelse. Uppgift skall lämnas å insatskapitalets storlek.

Vid upprättande av inventarium och balansräkning för
förening i likvidation skola, oavsett vad ovan i denna lag är stadgal,
bokföringslagens regler lända till eftertättelse. Uppgift skall lämnas å
insatskapitalets storlek, varvid förlagslnsatskä-pitalet skad anges särskill.

Likvidalorerna skola ofördröjligen överlämna ett av dem
underskrivet exemplar av balansräkningen till likvidationsrevisorerna.

88 §

När den i kallelsen å okända borgenärer utsatta
inställelsedagen är förbi och all veterlig gäld blivit betald, skola
föreningens tillgångar skiftas. Är någon del av gälden tvistig eller ej
förfallen och kan förty eller av annan orsak betalning ej ske, skola till samma
gälds belalning erforderliga medel innehållas och återstoden skiftas.

Sker skifte annorledes än nu är sagt eller befinnas
innehållna medel ej lämna tillgång till gälds betalning, vare i händelse av
föreningens oförmåga alt fullgöra sina förbindelser den, som uppburit någol vid
skiftet, skyldig att återbära vad han bekommit. För brist, som kan uppkomma vid
återbäringen, vare likvidalorerna ansvariga efter de beiräffande
skadeståndsskyldighet i 106, 108 och 109 §§ stadgade gmnderna.

Förmenar
medlem atl han vid skifte icke bekommit vad på honom belöper, skall han vid
talans förlust väcka lalan mot föreningen inom tre månader efter del
slutredovisning framlades å föreningsstämma. I fråga om medlems återbäringsskyldighet
och om likvidators ansvarighet skall vad i andra stycket stadgas äga
motsvarande tillämpning.

Förmenar
medlem eller innehavare av förlagsandel att han vid skifte icke bekommit vad
på honom belöper, skall han vid talans förlust väcka talan mot föreningen inom
tre månader efter det slutredovisning framlades å föreningsstämma. I fräga om
återbäringsskyldighet och om likvidators ansvarighet skall vad i andra stycket
stadgas äga molsvarande tillämpning.

Prop. 1983/84:84

Nuvarande lydelse

Har medlem icke inom fem år efter det slutredovisning
enligt 89 § framlades å föreningsstämma anmält sig atl lyfta vad han vid
skiftet bekommit, vare han förlustig sin rätt därtill.

136

Föreslagen lydelse

Har medlem eller innehavare av förlagsandel icke inom fem
år efler det slutredovisning enligt 89 § framlades å föreningsstämma anmält
sig att lyfta vad han vid skiftet bekommit, vare han förlustig sin rätt
därtill.

94 § Där
efter avslutande av förenings konkurs överskott ej finnes, anses föreningen
upplöst, då konkursen avslutades.

Finnes
överskott och var föreningen ej i likvidation, då dess egendom avträddes till
konkurs, skall å föreningsslämma, som ofördröjligen bör utlysas av slyrelsen,
beslutas, huruvida föreningen skad fortsätta sin verksamhel eller träda i
likvidation. Hade föreningen trätt i likvidation, innan dess egendom avträddes
till konkurs, gällde vad i 92 § är stadgat.

Finns överskott och var föreningen ej i likvidation, då
dess egendom avträddes till konkurs, har innehavarna av förlagsandelar rätt atl
få ul förlagsinsatserna. Förslår inte överskottet liUftdl belalning avför-lagsinsatserna
skall betalning ske i förhållande tid insatsernas storlek.

Finns
överskott sedan betalning enligl andra stycket skett, skad på föreningsstämma,
som ofördröjligen bör utlysas av styrelsen, beslutas huruvida föreningen
skall fortsätta sin verksamhet eller träda i likvidation.

Hade föreningen trätt i likvidation innan dess egendom
avträddes lid konkurs gäller vad som är stadgat 192 §.

Mellan
ekonomiska föreningar må avtal träffas därom, att den ena föreningen (överlåtande
föreningen) skall uppgå i den andra föreningen (övertagande föreningen) på så
sätt att dels medlemmarna i den överlåtande föreningen enligt avtalets närmare
bestämmelser bliva medlemmar i den övertagande föreningen, dels ock den överlåtande
föreningen utan likvidation upplöses samt alla dess lillgångar och skulder
övertagas av den övertagande föreningen (fusion). Fusionsavtal må icke
träffas, med mindre förslag till avlal godkänts av

Mellan
ekonomiska föreningar må avtal träffas därom, all den ena föreningen
(överlåtande föreningen) skall uppgå i den andra föreningen (övertagande
föreningen) på så sätt att dels medlemmarna i den överlåtande föreningen enligt
avtalets närmare beslämmelser bliva medlemmar i den övertagande föreningen,
dels ock den överlåtande föreningen utan likvidation upplöses samt alla dess
tillgångar och skulder övertagas av den överlagande föreningen (fusion). Förlagsinsatser
får inle las upp till lägre belopp i den övertagande för-

' Senaste lydelse 1967:621

Prop.
1983/84:84

Nuvarande lydelse

Stämman i den överlåtande föreningen. Avtalet må ej
verkställas ulan rättens tillstånd.

137

Föreslagen lydelse

eningen än i den överlåtande. Fusionsavtal må icke
träffas, med mindre förslag till avtal godkänts av stämman i den överlåtande
föreningen. Avtalet må ej verkställas utan rättens tillstånd.

Följande handlingar skola framläggas på stämman och minst
en vecka tömt hållas tillgängliga för de röstberättigade i den överlåtande
föreningen:

1.
fullständigt
förslag till fusionsavtal mellan den överlåtande och den övertagande
föreningen;

2.
avskrift av
båda föreningarnas balansräkningar, förvaltningsberättelser och
revisionsberättelser för sista räkenskapsåret;

3.
en av den
överlåtande föreningens samtliga styrelseledamöter undertecknad berättelse,
innehållande redogörelse för de omständigheter som kunna vara av vikt vid
bedömandet av förslagets lämplighet för föreningen; samt

4.
ett av
revisorerna i den överlåtande föreningen avgivet yttrande över den i 3 omförmälda
berättelsen såvitt den avser föreningens ställning.

Har
balansräkning, förvaltningsberättelse eller revisonsberättelse för sista
räkenskapsåret i någon av föreningarna icke avgivits, må i stället motsvarande
handlingar för föreningens näst sista räkenskapsår i avskrift framläggas på
stämman och hållas tillgängliga för de röstberättigade, under fömtsättning att
samtidigt framläggas och hållas tillgängliga

1. en av föreningens samtliga styrelseledamöter
undertecknad berättel

se som, i den mån det kan ske utan förfång för föreningen, skall innehålla

upplysning om händelser av väsentlig betydelse för föreningens ställning

vilka inträffat efter avgivandel av balansräkningen för näst sista räken

skapsåret;

2. etl av revisorerna i föreningen avgivet yttrande över
berättelsen.

Handlägges fusionsfrågan på två stämmor, skall vad i andra och tredje

styckena sägs gälla beträffande båda stämmorna.

116

Innehålla
förenings stadgar förbehåll, att tvister mellan föreningen och styrelsen,
styrelseledamot, likvidalor, föreningsmedlem eller röstberättigad som ej är
medlem, skola hänskjulas till avgörande av en eller flera skiljemän, åge del
förbehåll samma verkan som fillkommer skiljeavtal. Om påkallande av
förbehållets tillämpning gälle vad om talans väckande och om delgivning i
denna lag finnes stadgat; där styrelsen vill föra klandertalan mol beslut av
föreningsstämma, skall styrelsens rätt till lalan anses

Innehålla
förenings stadgar förbehåll, att tvister mellan föreningen och slyrelsen,
styrelseledamot, likvidator, föreningsmedlem, innehavare av förlagsandel
eller röstberättigad som ej är medlem, skola hänskjulas till avgörande av en
eller flera skiljemän, äge det förbehåll samma verkan som tillkommer skiljeavtal.
Om påkallande av förbehållels tillämpning gälle vad om talans väckande och om
delgivning i denna lag finnes stadgal; där styrelsen vill föra klandertalan
mot beslut av föreningsstämma, skall styrelsens

'' Senaste lyddse 1972:263

Prop.
1983/84:84

Nuvarande
lydelse

besvarad,
om den i 36 § omförmälda stämman blivit inom klandertiden utlyst att hållas
så snart det med iakttagande av föreskriven kallelselid kan ske.

138

Föreslagen
lydelse

rätt
till talan anses bevarad, om den i 36 § omförmälda stämman blivit inom klanderliden
utlyst atl hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan
ske.

Denna
lag träder i kraft den 1 Januari 1984.

Prop.
1983/84:84 139

Bilaga
1.4

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammanträde 1983-12-02

Närvarande:
Justitierädet Höglund, regeringsrådet Wahlgi"en, Justitierädet Rydin.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 6 oktober 1983 har regeringen på
hemställan av statsråden R. Carlsson och Feldt beslutat inhämta lagrådets
yttrande över förslag till

1.
lag om ändring i lagen (1951:308)
om ekonomiska föreningar och

2.
lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928: 370).

Förslagen
har inför lagrådet föredragits av avdelningsdirektören Lars Rekke och kammartättsassessorn
Eva Lagebrant-Nordquist.

Förslagen
föranleder följande yttrande av lagrådet:

Del
remitterade förslaget utgör led i en strävan att gynna den kooperativa
verksamheten i samhället och så långt möjligt ge de kooperativa föreningarna i
Jämförelse med andra företagsformer likvärdiga fömtsättningar inom näringslivel.
Med förslaget avses atl söka tillgodose kooperafionens behov av ökad
försörjning med riskkapital. Den nuvarande principen, att behovet av egenkapital
i rörelsen tillgodoses genom medlemsinsatser och fonderade överskott, bryts och
möjlighel införs för föreningarna alt låta även andra än medlemmarna satsa
riskbärande kapital. De kooperativa föreningarna ges sålunda rätt all utöver
medlemsinsatserna ta till sig riskbärande kapital i annan form, nämligen genom
vad förslaget kallar förlagsinsatser. Sådana kapitaltillskott skall kunna
göras inte bara av medlemmar i föreningen utan också av andra. Tanken är bl.a.
alt möjligheter skall öppnas för allmäna pensionsfondens Qärde fondstyrelse att
genom förlagsinsatser göra placeringar i ekonomiska föreningar. Den nya formen
av kapitalförsörjning förutsätter ändringar i lagen (1951: 308) om ekonomiska
föreningar.

För
att förbättra näringslivets försörjning med riskkapital har fid efter annan
vidtagits skilda stimulansåtgärder genom ändringar i skattelagstiftningen.
Sålunda har införts viss lindring i uldelningsbeskaltningen och i
dubbelbeskattningen av företag. Motsvarande åtgärder föreslås nu beträffande
de kooperativa föreningarna i samband med atl ökade möjligheter till
försörjning med riskkapital införs för dem. Enligl det remitterade förslagel
lindras sålunda dubbelbeskattningen av utdelad vinst i sådana ekonomiska
föreningar som i beskattningsavseende är att anse som kooperativa och som
huvudsakligen driver rörelse. Detta sker genom atl rätt införs för föreningarna
att göra avdrag för utdelning som utgått i förhållande till

Prop. 1983/84:84 140

gjorda
kapitalinsatser. Vidare ges möjlighet för dem som uppbär utdelning på andelar i
ekonomiska föreningar att fill beskattning uppta utdelningen inom andra inkomstslag
än kapital och rörelse, nämligen inom inkomstslagen Jordbruksfastighet och, i
viss omfattning, annan fastighet. Denna nyordning i fråga om utdelningsavdrag
och rätt inkomstslag kommer till uttryck i föreslagna ändringar i
kommunalskattelagen (1928:370).

Förslagel
behandlas i del följande i två avsnill, det första rörande ändringarna i lagen
om ekonomiska föreningar och det andra rörande ändringarna i
kommunalskattelagen.

Förslaget
till lag om ändring i lagen om ekonomiska föreningar

Lagen
om ekonomiska föreningar bygger på principen att det är medlemmarna som
skjuter till föreningens primära egenkapital. Detta sker genom obligatoriska
kapitalinsatser, medlemsinsatser. Lagen innehåller en närmare reglering av
medlemmarnas rätt i föreningen. Denna rätt består bl. a. i rätt att på
föreningsstämma delta i handhavandet av föreningens angelägenheter, varvid i
princip lika röstrält tillkommer medlemmarna, rätt till utdelning pä
medlemsinsatsen och rätt att vid utträde eller likvidafion återfå medlemsinsatsen
i den mån föreningens tillgångar förslår därtill.

Den
form av kapitalförsörjning som införandel av förlagsinsatser innebär utgör etl
nylt inslag inom kooperafionen. En intressenlgmpp av slor betydelse tillkommer
vid sidan av medlemmama och föreningens borgenärer. Frågan, vilken rättslig
ställning denna nya grupp får i förhållande till föreningen, tilldrar sig
särskild uppmärksamhet. I remissprotokollet anförs att förlagsinsatserna måste
förenas med sådan ställning och sådana förmåner att det blir attraktivt att
satsa riskbärande kapital i ekonomiska föreningar.

Förslaget
utgår från att förlagsinsatserna utgör riskkapital. Deras sammanlagda belopp
får i en förening högst uppgå till summan av gjorda medlemsinsatser. Varje
förlagsinsats skall vara bunden i föreningen i minst fem år. Med varje
förlagsinsats skall vissa rättigheter vara förenade, som i förslaget ges den
sammanfattande benämningen förlagsandel. Till dessa rättigheter hör främst rätt
till utdelning på förlagsinsatsen. Föreningen skall med den som lillskjutit en föriagsinsats
kunna avtala om högre avkastning än som enligt lagen är tillåten i fråga om
medlemsinsats. Avlal skall också kunna träffas om alt förlagsinsatserna skall
ha förtur till insats-ränta framför medlemskapiialet. I övrigt avses atl
förlagsinsatserna skall inta en mellanställning mellan det lånade kapilalet och
medlemsinsatserna sålunda, att vid föreningens upplösning förlagsinsatserna
skall återbetalas före medlemsinsatserna men endast i den mån överskott finns
sedan samtliga borgenärer fått sitt.