Prop. 1983/84:86

Regeringens proposition

1983/84:86

om
tjänstekonstruktion for studie- och yrkesorientering i skolväsendet m. m.

beslutad
den 8 december 1983.

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll för den åtgärd och det ändamål som framgår av föredragandens
hemställan.

Pä
regeringens vägnar OLOF PALME

LENA HJELM-WALLÉN

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föresläs alt statligt reglerade Qänster för syofunktionärer i
grundskola, gymnasieskola och kommunal vuxenutbildning inrättas den 1 Juli
1984. Huvuduppgiften i Qänslen skall vara studie- och yrkesorientering. I syoQänst
skall också kunna ingå undervisning samt bl.a. arbete i SSA-råd, kommunal
ungdomsuppföljning och intagningsnämnd.

Vidare
föreslås en ny syolinje om 120 poäng med en utbildning som är anpassad till syofunktionärernas
förändrade arbetsinnehåll.

1 Riksdagen 1983/84. I .saml. Nr

Prop.
1983/84:86

Prop. 1983/84:86 2

Utdrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-12-08

Närvarande: statsministern Olof Palme, ordförande, och
statsråden Lundkvist, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson,
Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg,
Wickbom.

Föredragande: statsrådet Hjelm-Wallén

Proposition om tjänstekonstruktion för studie- och
yrkesorientering i skolväsendet m. m.

1 Inledning

Sedan 1971 finns som en försöksverksamhet syokonsulenterom
har kommunalt reglerade Qänster. Skolans studie- och yrkesorientering (.§yo)
handhas nu förutom av syokonsulenter också av yrkesvalslärare. Yrkes-valslärarQänsterna
är statligt reglerade lärarQänster med en viss nedsättning i undervisningsskyldighelen
för syouppgiflen. Sådana Qänster har inte fått nyinrätlas eller återbesättas i
avvaktan på resultaten av försöksverksamheten med syokonsulenter.

I propositionen (1981/82: 15) om studie- och
yrkesorientering i grundskola och gymnasieskola m.m. föreslogs att den år 1971
beslutade försöksverksamheten med kommunalt anställda syokonsulenter skulle
upphöra. I stället skulle införas statligt reglerade Qänster vari undervisning
i skolämnen ingick. Riksdagen godkände förslagen (UbU 6, rskr 115).

1 propositionen (1982/83:69) om Qänslekonstmktionen för
studie- och yrkesorientering i grundskolan och gymnasieskolan anförde Jag att
Jag inte ansåg del försvarbart att i rådande ekonomiska läge ge syoutbildningen
den längd som universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) föreslagit när det gäller
kombination av syo och andra ämnen än samhällskunskap. UHÄ hade nämligen
förordat att syo även skulle kunna kombineras med något av ämnena matematik,
engelska, historia, religionskunskap och kemi. I så fall måsle emellertid,
enligt UHÄ, utbildningen omfatta 150 poäng. Den av den tidigare regeringen
angivna förutsättningen att utbildningen skulle anordnas inom ramen för 120
poäng kunde således, enligt UHÄ:s uppfattning, inle uppfyllas.

Mot bl.a. denna bakgrund förordade jag i den nämnda
propositionen atl

Prop.
1983/84:86 3

den beslutade ordningen med nya Qänster för syo eller syo
i kombination med undervisning inte skulle träda i kraft den 1 juli 1983. Den
befintliga organisationen av Qänster (syokonsulent- och yrkesvalslärarQänster)
skulle bibehållas i avvaktan på fortsatta överväganden av frågan. Riksdagen
biföll delta förslag (UbU 16, rskr 171).

Enligt vad utbildningsutskottet anförde i sammanhanget
borde en fortsatt beredning av frågan ske skyndsamt så alt ett beslut om
omfattningen av syoutbildningen och organisationen i fråga om Qänster för syo
och uppföljande syo kunde träda i kraft den 1 Juli 1984. Utskotiet uttalade att
ett huvudsyfte med en ny Qänstekonstruktion allQämt skulle vara alt motverka
den ofrivilliga ddtidsQänstgöring som mänga syokonsulenter tvingas till. Elt
sätt atl göra detta vore all kombinera syo med undervisning. Enligt utskottet
borde konsekvenserna av en ny Qänstekonstruktion för grundutbildning och
fortbildning av syokonsulenter belysas liksom för-och nackdelar med kommunal
resp. stailig reglering.

Med utgångspunkt i dessa uttalanden har en promemoria
1983-09-26,. Tjänstekonstruktion för studie- och yrkesorientering och
uppföljande syo samt utbildning av syofunktionärer, upprättats inom
utbildningsdepartementet. Någon sedvanlig remissbehandling har av tidsskäl
inte varit möjlig. Följande organisationer och myndigheier har emellertid
skriftligt eller vid överläggningar med företrädare för
utbildningsdepartementet lämnat synpunkter pä promemorian: skolöverstyrlesen
(SÖ), universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS),
Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Landsorganisationen (LO),
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Centralorganisationen SACO/SR, Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Svenska kommunalQänstemannaför-bundet (SKTF),
Sveriges lärarförbund (SL), Svenska facklärarförbundei (SFL), Lärarnas
riksförbund (LR) samt Svenska föreningen för studie- och yrkesvägledning.

De som framfört synpunkter har i slorl anslutit sig lill
vad som föreslogs i promemorian. 1 frågan om stailig eller kommunal Qånstereglering.
som lämnades öppen i promemorian, föreligger dock motstridiga uppfattningar.

2 Föredragandens överväganden 2.1 Målen för skolans sy
oprogram

Vid riksdagens behandling av syofrågor har stor enighet
rått beiräffande målen för skolans syo. Syon skall bidra till atl ge eleven
självkännedom för atl underlätta för honom eller henne att välja fritt.
Eleverna skall samtidigt få en sådan information att de får en realistisk inställning
lill del framtida utträdet i arbetslivet.

1 1971 års syoproposilion (prop. 1971:34) ställdes krav på
syon all ocksä medverka lill samhällsförändring. Syon skulle motverka
begränsningen i

Prop.
1983/84:86 4

yrkesvalet och öka elevernas medvetenhet om vilka faktorer
som begränsar individens valmöjligheter. Syon betraktades som en del av samhälls-orienleringen
och borde därför ses i samband med andra samhällsfrågor. I dag finns det
anledning atl i sammanhangel särskilt beakta följande.

Arbetslösheten är ett svårt problem i praktiskt tagel hela
industriväriden och utifrån principen att alla har rätt till arbete måsle
eleverna tränas att se kritiskt på samhällets oförmåga att skaffa arbete till
alla och fä insikt i hur man på facklig och politisk väg kan påverka samhället.
Skolan kan också stimulera eleverna att analysera vilka ungdomar och grupper
som i första hand drabbas av arbetslöshet och vad som kan tänkas orsaka dessa
förhållanden.

Eleverna måsle enligl min mening få möjligheter att
systematiskt förvärva och bearbeta kunskaper om arbetsliv och utbildning och
sambanden dem emellan. Därför bör eleverna exempelvis mera sammanhängande få
studera och söka förklaringar till varför innehållet i olika arbeten/yrken
tenderar atl antingen utarmas eller utvidgas. De måste ocksä fä insikt om i
vilka sammanhang i arbetslivet olika kunskaper kan komma till användning.

1 mer än Qugo år, fr. o. m. 1962 års läroplan för
grundskolan (Lgr 62), har i läroplanen betonats alt syofrågorna är en
angelägenhet för alla som verkar i skolan. Ändå tyder de flesta utvärderingar
på alt syofunktionären är den ende i skolan som känner till målen i detta
avseende och som aktivt arbetar med dessa frågor.

En förutsättning för en förbättrad behandling av syofrågorna
är enligl min mening att lärarna får bättre kunskaper om arbetslivet och dess
relation lill skolan och om ulbildning i allmänhet. En annan är att syofunktio-närerna
pä ett bättre sätt än hittills medverkar i undervisningen. Syofunk-tionärens
kunskaper och ert'arenheter kan effektivast komma till användning om de UtnytQas
redan i undervisningsplaneringen, både den övergripande för skolan och den ämnesanknulna.
Om så sker skapas enligl min mening förutsättningar för att utnyttja de mera
specifika yrkeskunskaperna hos syofunktionären där de bäst kan komma lill
användning.

Redan i 1971 års syoproposilion betonade dåvarande
utbildningsministern alt syoverksamhelen i första hand bör riktas mot
resurssvaga grupper, t. ex. elever med fysiska, psykiska eller sociala
handikapp, invandrarelever eller elever som inte antagits till utbildning
efter avslutad skolgång. Uppsökande verksamhet och särskilda stödinsatser år enligl
min uppfattning nödvändiga i vägledningen av dessa elever. Den personliga
vägledningen är i dessa sammanhang det viktigaste instrumentet.

Enligt vissa utvärderingar utnyttjar de resursstarka
eleverna syofunk-lionärerna i högre grad ån de resurssvaga. Jag vill mol denna
bakgrund, i likhei med vad dåvarande slalsrådei Tilländer anförde i prop.
1981/82:15, undersiryka viklen av en priorilering av de resurssvaga eleverna. Della
framhålls även av AMS som i sill yttrande över depariemenispromemorian

Prop.
1983/84:86 5

menar att del är "angeläget att åtgärder för
resurssvaga grupper prioriteras", men samtidigt framhåller att "yrkesobeslämda
resursstarka elever, som behöver stöd i sitt yrkesval, också bör beredas lillfälle
till personlig vägledning av syofunktionären". AMS delar också
uppfattningen att lärarna skall engagera sig i elevernas yrkesval, men anser
alt elever som bara får tillfälle till samtal med sina lärare kan bli
missgynnade.

Syo har dock också enligt 1980 års läroplan en
informerande och klarläggande roll. Syo bör motverka atl yrkesvalet begränsas l.ex.
av social bakgrund, kön eller elevens bristande motivation att analysera sin
situation. Skolan skall i sin övriga verksamhet liksom i
arbetslivsorienteringen söka påverka sådant studie- och yrkesval som beror på
traditionellt könsrolls- och slatuslänkande eller social och kullurdl
bakgrund.

Enligt
låroplanen för grundskolan (Lgr 80) skall undervisningen i alla ämnen på ett
naturligt sått ta upp syofrågor, så att frågor kring elevernas framlida
sysselsättning kan anknytas lill undervisningsinnehållet och elevens enskilda
problem därigenom kan tas upp med lärare och kamrater. Della kan i sin tur
resultera i ökad motivation för studierna. Elevernas frågor rörande utbildning
eller arbele ställer ibland krav på sådan aktualitet, exakthet och relevans i
informationen att svaren inle alltid kan ges av läraren. Vid sådana tillfällen
bör syofunktionären kunna utnyttjas som resurs antingen genom alt direkt delta
i undervisningen tillsammans med lärare eller genom att lärare eller elever söker
upp syofunktionären för att få hjälp med uppkomna problem. Då avgörs det också naturiigt
vem som kan ge eleven den nödvändiga personliga vägledningen.

De mål och riktlinjer för syo somjag här behandlat har i
huvudsak gällt grundskolan. De principiella resonemangen får anses gälla syofunktionärer
också i andra skolformer, främst gymnasieskola, kommunal vuxenutbildning och
grundutbildning för vuxna.

När det gäller utvecklingen efter den obligatoriska skolan
bör enligt min mening några faktorer särskilt beaktas i syosammanhang.

Den nya planeringsordningen för gymnasieskolan gäller fr.
o. m. läsåret 1982/83 och innebär en decentralisering av planeringsansvar till länsskol-nämnder
och kommuner samt även gymnasieskolenheter. Planeringsunderlaget utgörs av
dels elevernas intresse för olika utbildningar, dels kommunens möjligheter att
anordna utbildning. Förberedelsarbetet förutsätter nära kontakt med fackliga
organisationer och företrädare för näringslivet.

Regeringen
har under senare tid initierat försöksverksamhet med högre specialkurser som
syftar till att täcka behovet av kortare specialutbildningar av olika slag.
Mänga gymnasieelever med högskoleförberedande utbildning får i dag inte plats
i högskolan. För dem kan korta yrkesinriktade utbildningar av det nämnda slaget
leda till en plats på arbetsmarknaden. Kommunerna har stor lokal frihet när det
gäller dessa kurser. De bör dock utvecklas i nära samverkan med fackliga
organisationer och företrädare för näringslivet. Planeringsråden för samverkan
mellan skola och arbetsliv (SSA-råd) har i dessa sammanhang en viktig uppgift.

Prop.
1983/84:86 6

Korttidsutbildade, resurssvaga och socialt utstötta
personer har särskilt svårt när tillgången på arbetstillfällen är begränsad.
Vuxenutbildning, bl. a. inom komvux och gmndvux, är av grundläggande betydelse
för dessa människor. Särskilda initiativ beträffande information och
rekrytering måste i regel tas, oftast i form av uppsökande verksamhet. Särskilt
före och i början av utbildningen är personliga vägledningsinsatser nödvändiga
för att förhindra studieavbrott och misslyckanden.

Under senare år har en rad åtgärder vidtagits för atl
mildra de negativa effekterna av ungdomsarbetslösheten. Det kommunala uppföljningsansvaret
tar sig uttryck i individuella program som omprövas var tionde vecka.
Programmen kan, förutom anställning på ungdomsplats, innehålla
studieorientering, personlig vägledning, utbildningsinslag och arbetslivsorientering.
Syftet är atl hjälpa vissa elever, oftast de resurssvaga, atl finna en
meningsfull sysselsättning i form av utbildning eller arbete efter grundskolan.

Här berörda liksom andra utvecklingstendenser pekar alla
på alt frågor om utbildning och arbete samt studie- och yrkesvalsfrågor kommer
att vara aktuella för överblickbar tid inom såväl ungdomsskolan som vuxenutbildningen.

2.2 Huvuduppgiften syo

I prop 1971:34 presenterades en tablå över skolans syoprogram,
där syofunktionärens huvudsakliga arbetsuppgifter redovisades. En viss tyngdpunklsförskjulning
har skett, men i stort ingår alltfort samma funktioner som förut i syofunktionärens
arbete.

Syo syftar till att hjälpa elever att fatta beslut om val
av ulbildning eller arbete. Den skall bidra till att öka deras självkännedom
och fördjupa deras kunskaper om utbildningsväsende, studievägar, yrken,
arbetsliv och arbetsmarknad.

Den personliga vägledningen är en viktig del av syoverksamhelen.
Dess syfle är framför allt alt hjälpa elever att lösa sina personliga problem i
samband med val av utbildning eller yrke. Med den inriktning målen för syo har
fått under senare år skall den personliga vägledning som syofunktionären kan
erbjuda i huvudsak ägnas de elever som har det svårast i skolan och dem som
löper största risken att inte finna en meningsfull sysselsättning efler sin
utbildning.

Somjag tidigare redovisat har syofunktionären en viktig
roll i undervisningen i samband med behandlingen av stoff som rör syo och
skola-arbetsliv. Elevers och föräldrars behov av information som rör
utbildningsväsendet och arbetsmarknaden är också stort. Syofunktionären måste
således åven medverka i skolans undervisning och information.

De ökande kraven på skolans engagemang i skola-arbelslivsfrågorna

Prop. 1983/84:86 7

med alla i skolan som medverkande innebär att skolans syoverksamhet
måsle administreras effektivt. Skolledningen har det yttersta ansvaret för
denna administration, men också syofunktionären har en viktig roll här.

Syofunktionärens kunskaper och erfarenheter kommer även
att kunna tas i anspråk för fortbildning av lärare i arbetslivsfrågor när det
behövs. Det kan l.ex. gälla att ge aktuell information om utbildningsväsendet
och alt inspirera och stödja lärare i frågor om syo i undervisningen. Även i
administration och genomförande av den kontinueriiga fortbildning som pågår på
den egna skolan och i det lokala utvecklingsarbetet kan syofunktionären bli
engagerad.

2.3 Olika kombinationer med syo

Jag anser att en ny Qänstekonstruktion för syofunktionärer
skall byggas upp utifrån de mål och riktlinjer som riksdagen enhälligt fattat
beslut om och somjag kortfattat har redovisat tidigare. Skolan behöver en
sakkunnig på frågor som rör utbildnings- och yrkesval samt skola-arbetsliv.
Denna person måsle samverka med annan personal och utnytQas för de uppgifter
där hans eller hennes särskilda kunskaper blir effektivast ulnytQade. Ur
övergripande pedagogisk synvinkel och även utifrån effektivitetssynpunkt är en
organisation där syofunktionärer samarbetar med andra i skolan den bästa
lösningen.

Delta fömtsätter att syofunktionären deltar i skolans arbetsplanering
och att hans eller hennes insatser också kommer all göras tillsammans med lärare
och annan personal i skolan. Planering och samordning av olika syoaktiviteter,
både egna och andras, blir därigenom liksom hittills en viktig uppgift för syofunktionären.-
Utifrån en god kunskap om syopro-grammet på resp. skola kan syofunktionären medverka
i olika sammanhang.

Redan i 1971 års syoproposilion betonades att syo var en
pedagogisk funkfion och att syofunktionären skulle delta i undervisningen.
Detta synsätt förespråkas också i de senare syopropositionerna. Frågan har
varit hur medverkan i undervisningen skall utformas. 1 prop. 1981/82:15 anförde
dåvarande statsrådet Tilländer, att den enda praktiskt genomförbara lösningen
var att de nya Qänsterna anknyts lill undervisning i något eller några ämnen.
Som jag har redovisat tidigare kräver en sådan lösning en utbildning som oriifatlar
minst 150 poäng utom då syo kopplas lill samhällskunskap, vilket medger en
utbildning om 120 poäng. Enligt vad Jag anförde i prop. 1982/83:69 finns i
nuvarande statsfinansiella läge inle ekonomiska förutsättningar för en ulbilding
längre än 120 poäng. Med samhällskunskap som undervisningsämne är risken
emellertid stor att Qänsteunderlag för syofunktionärernas undervisning inte
kommer alt finnas eftersom tillgången på lärare inom det samhällsvetenskapliga
området är god.

I prop. 1981/82: 15 hävdade föredraganden att man vid Qänsteutläggning-

Prop.
1983/84:86 8

en borde sträva efter att syofunktionären skulle ha
undervisning i så många arbetsenheter som möjligt för att han eller hon skulle
få kontakt med så många elever och lärare som möjligt. Med undervisning i ett
eller flera ämnen torde delta syfle vara svårt att realisera eftersom den
undervisningsvolym del kan bli fråga om i regel understiger 8 veckotimmar.
Endast 2-3 klasser kan därför komma i fråga för syofunktionärens undervisning. Arbelslivsförbereddsen
generellt i skolan förbättras således inte nämnvärt genom att syofunktionärerna
undervisar i ett enskill skolämne.

Det är sammanfattningsvis tveksamt om en reguljär
kombination av syo och undervisning i skolämne löser problemet med ofrivillig ddtidsQänstgöring.
En sådan ordning är enligt min mening också ivivdaktigfrån pedagogiska
utgångspunkter.

Skola-arbetslivsfrågorna har, vilket' framgått tidigare,
fått en central plats i Lgr 80. Det finns inga skäl till att en ny läroplan för
gymnasieskolan i det avseendet skulle komma att avvika från grundskolans
läroplan. I Lvux 82 betonas vikten av atl de studerande ser sambandet mellan
kunskaperna och tillämpningen av dessa i livssituationen eller i yrkeslivet.
Inom de samhällsorienterande ämnena intar dessa frågor en självklar plals, men åven
inom andra sektorer finns en naturlig anknytning. I målen för natur-orienterande
ämnen i Lgr 80 sägs l.ex. följande: "Undervisningen skall leda lill alt
eleverna får en orientering om olika arbetsmiljöer, industrier och
tillverkningsprocesser. De skall därigenom få insikt i olika yrken och i
människors arbetsförhållanden, så atl de lättare kan la ställning lill sin egen
framlid och arbeta för en förbättrad miljö". Även inom andra ämnesområden
finns naturiiga beröringspunkter mellan syo och ämnesinnehåll.

Enligl rapporter och utvärderingsresultat förekommer inle syointe-grerad
undervisning i den omfattning som är önskvärd. Skälen till dessa brister kan
vara många och variera från skola till skola. Syofunktionären har kunskaper och
erfarenheter som borde vara värdefulla i många undervisningssammanhang. Redan
nu förekommer det ofta att syoansvariga deltar i undervisningen tillsammans med
lärare. Yrkesvalslärare har l.ex. ofta sin undervisning förlagd till ämnen,
arbetsområden, teman, klasser osv. där hans eller hennes specifika kunskaper
kommer till användning. Förläggningen av yrkesvalslärarens Qänslgöring kan i
sådana fall göras i stort av skolledningen och i detalj av lärariaget i resp.
arbetsenhet.

Yrkesvalslärarnas medverkan i undervisningen inräknas i
regel i den del av lärarQänsten som inte år syo och kan alltså i detta
sammanhang betraktas som en kompletterande funktion till syon. Undervisningen
får således inräknas i Qänslen. För syokonsulenterna som ju inte har
undervisningsskyldighet ingår inle undervisning i huvuduppgiften syo. 1 vissa
fall anlitas dock syokonsulenterna som lärare. Då är det i regel fråga om limarvoderad
anställning.

I och med all skola-arbelslivsfrågor kommit att inta en
allt centralare plals i skolans undervisning blir möjligheterna stora atl finna
undervis-

Prop. 1983/84:86 9

ningsavsnitl där syofunktionärens kompetens kan komma väl lill
pass. Enligl min mening är av de skäl jag nu har redovisat en kombination av syo
och syoanknulen undervisning den bästa lösningen. Sådana insalser av syofunkiionären
kan i så fall också komplettera huvuduppgiften upp lill hel Qänst. Med
utgångspunkt i den enskilda skolans läraruppsåtlning och de olika kompetenser
som finns inom denna och i syofunktionärens egna kunskaper och erfarenheter
måste del vara skolledningen som tillsammans med berörd personal avgör hur
denna medverkan skall ske.

Syofunktionärernas direkta deltagande i undervisningen
tillsammans med lärare kan i och för sig innebära fortbildning för båda
kategorierna. Kontakterna kan också innebära att syofunkiionären eller lärarna
lar initiativ lill organiserad fortbildning av lärarkåren i vissa syofrågor.

Av nu Qänstgörande
syokonsulenter har ca 809? annan högskoleutbildning än syoulbildning och ca
hälften har minst 120 poängs ulbildning inom högskolan. Nära 200 (ca 20%) av syokonsulenterna
har någon form av lärarutbildning. Utöver utbildningen har syokonsulenter i
regel mycket lång yrkeserfarenhet och ibland omfattande yrkesutbildning. Helt klarl
är alltså att syofunktionärerna i dag också kan användas utanför syoområdet i
skolans undervisning.

Syofunktionärerna har vidare enligt min mening goda
förutsättningar alt ulföra en del av uppgifterna inom den nya
planeringsordningen för gymnasieskolan somjag beskrivit tidigare.

I det
kommunala uppföljningsprogrammet ingår aktiviteter som i hög grad kan betraktas
som syoverksamhet. Stora delar av verksamheten kan i själva verket ses som en
förlängning av syon. Här finns många uppgifter somjag bedömer lämpliga för syofunktionärer.
Dessa kan också användas i planerande och administrativa funktioner inom
verksamheten.

Kommunernas ökade uppgifter också i övrigt i
skola-arbetslivsfrågor, vilkel kommit lill uttryck inle bara i läroplaner utan
även i tillskapandet av SSA-råd, inlagningsnämnder m. m. ger. även de, goda
möjligheter atl finna uppgifter för syofunktionärer.

Genom att utnytQa syofunktionären för sådana uppgifter
inom skolan eller i nära anknytning till skolan, som har etl innehåll som
överensstämmer med huvuduppgiftens, får man således enligt min mening en
rationell användning av syofunktionärerna. Detta innebär att syofunktionären
inte i nämnvärd utsträckning behöver utöka sitt kompetensområde.

De organisationer och myndigheter som lämnat synpunkter på
den promemoria som utarbetats i utbildningsdepartementet instämmer i stort med
de resonemang Jag här fört om hur huvuduppgiften syo kan kombineras med andra
verksamheter.

Prop.
1983/84:86 10

2.4 Omfattningen av hel- och deltidstjänstgöring

Utbildningsutskoitel har i sitt betänkande 1982/83: 16 bl.
a. anfört att ett huvudsyfte med en ny Qänslekonslruklion är alt motverka den
ofrivilliga deltidsQänslgöringen.

SÖ:s enkät till syofunktionärer i mars 1982 visar att
ungefär hälften av de tolall ca 2000 syofunktionärerna har ddlidsQänst. Om alla
dessa skulle ha hdiidsQånsl fordras etl kompletterande Qänstgöringsunderlag
motsvarande 428 heltidsQänster.

Ca 40% av de drygt 1000 syokonsulenterna arbetar deltid.
Hälften av dem har mer än 32 veckolimmar syo. Av enkäten framgår att drygt
hälften av de deltidsarbetande syokonsulenterna ville öka sin syoQänstgöring. Kompletteringsbehovel
för denna grupp kan inte beräknas exakt, men det torde inle överskrida ca 60 heltidsQänster.

Ca 75 % av yrkesvalslärarna arbetar dellid i syo. De har i
regel undervisning som komplement. Något egentligt kompletlerrngsbehov
föreligger inte för denna grupp.

Ca 50% av de 420 obehöriga, dvs. de som inle har någon syoulbildning,
arbetar deltid. En Qärdedel av dessa har mindre än 17 veckotimmar syo och är
oftast lärarulbildade. Del reella kompletteringsbehovel för denna grupp är
svårt all beräkna. Om man anlar att "ddtidsbenägenhelen" för denna
grupp är lika stor som för syokonsulenterna och alt de som har mindre ån 17
veckolimmar syo inle betraktas som innehavare av syoQäns-ter. blir
kompletteringsbehovet ca 25 heltidsQänster.

Sammanlagt rör sig alltså del tillskott av Qänsteunderiag
som fordras för att ta bort ofrivillig ddtidsQänstgöring om mellan 60 och 85 heltidsQänster.
Dessa beräkningar gäller hela landet. Om man vill undvika Qänslgöring på flera
arbetsplatser samt även beaktar andra behov kan dock ett större Qänsteunderlag
behövas. Det bör enligt min mening vara möjligt att, med de kompletterande
arbetsuppgifter somjag har pekat pä i det föregående, komma tillrätta med
problemet med ofrivillig ddtidsQänstgöring.

2.5 Statligt eller kommunalt reglerad tjänst

Enligt utbildningsutskollets betänkande 1982/83: 16 bör
den fortsatta beredningen av Qänstekonstruktionsfrågan belysa för- och
nackdelar med kommunalt resp. statligt reglerad syokonsulentQänst.

SyokonsulenlQänsterna är f n. kommunalt reglerade medan
yrkesvalslärarna har statligt reglerade Qänster på i huvudsak samma sätt som
lärare i övrigt.

Från kommunalt håll framförs emellanåt kritik mot den
statliga Qänste-regleringen för lärare. Den statliga regleringen får till följd
att kommunerna i viss mån måste tillämpa två personaladministrativa system, ett
för lärare och skolledare och ett annat för övrig kommunalt anställd personal.
Detta

Prop.
1983/84:86 11

medför ett onödigl merarbete. Till detta kommer atl del
statliga regdsysie-mel anses för krångligl och delaljeral. Sammanlagd är också avials-
och författningsregleringen mera omfattande på det statligt reglerade området
än pä det kommunalt reglerade. På del rent kommunala området har kommunerna
större frihet atl anpassa Qånsteorganisalionen till skiftande lokala
förutsättningar. Kommunen är ensam arbetsgivare för den kommunalt reglerade
personalen, medan statliga myndigheter i vissa fall tar över beslutanderätten
för personal med statlig reglering. Systemet för tillsättning av lärare, bl.a.
med ell detaljerat meritvärderingssysiem. minskar den kommunala friheten att
göra en självständig bedömning av vem som är lämpligast för en viss
anställning. Rätlen att anföra förvallningsbesvär över olika
personaladministrativa beslul innebär också en inskränkning i den kommunala
friheten.

I propositionen 1971:34 var, i enlighet med det resonemang
jag nu redovisat, elt av argumenten för kommunal reglering av Qänsterna atl en
sådan skulle vidga del kommunala inflytandel genom atl resurserna för syo
skulle kunna användas mer flexibelt än dåvarande yrkesvalslärarsyslem gav
möjlighet till. Kommunal reglering skulle ge arbetsgivaren ökade möjligheter
att UtnytQa syofunklionärerna i sådana uppgifter där de bäst behövdes i
kommunen och även ge möjlighet alt friare anställa personal för uppgifterna. I
samband med överiäggningarna kring departementspromemorian 1983-09-26
framfördes liknande uppfattningar av kommunförbunden.

En fördel med statligt reglerade Qänster är alt de bidrar
till enhetlighet sett över landet. Eftersom hela skolväsendel är uppbyggl med slalligl
reglerade lärarQänster kan det te sig naturligt att i huvudsak samma regler
skall gälla för i princip alla som undervisar, således även för syofunktionärer.
Med det förslag Jag nyss redovisat, kommer ju dessa atl i sina Qänster kunna
inräkna undervisning. Som jag tidigare nämnt är elt av syftena med de
förändringar som nu föreslås att syofunktionärerna skall engageras mera i
undervisningen på de områden dår deras kunskaper kan komma till nytta. Det är i
så fall givetvis viktigt alt syofunktionärerna får reell tillgång lill det Qänsteunderiag
som utgörs av undervisning. En stailig reglering ger vissa praktiska fördelar
därvidlag. Det behöver inle uppstå några problem i fråga om vilket
undervisningsunderlag som skall tilldelas statligt reglerad resp. kommunalt
reglerad personal. Om undervisningen kunde läggas ut på anställda såväl med som
utan statlig reglering skulle lolkningssvårigheter uppstå i övertalighelssiluationer,
eftersom det finns särskilda regler för statligt reglerade Qänster vid
turordning inför uppsägning.

SÖ, som i sin rapport 1979 över den 5-åriga
försöksverksamheten förordade kommunal reglering av Qänsterna för syofunktionärer,
tar i sitt yttrande över departementspromemorian slällning för statligt
reglerade Qänster. Detta anser SÖ bör gälla så långe lärarnas Qänster är
statligt reglerade.

Prop. 1983/84:86 12

En sådan reglering motiveras särskill av kravel på adekval
utbildning och av alt behörighetskrav normall är knutna endasl lill statligt
reglerade Qänsler. SÖ och åven arbelslagarorganisalionerna anser också att det
är viktigt all syofunklionärerna har samma möjligheter till fortbildning som
lärarna. SÖ påpekar att en slallig reglering underlättar möjligheterna atl
kombinera syo med undervisning och skolledning och att en bred remissopinion -
når det gäller SÖ:s utvärderingsrapport - förordat statligt reglerade Qänster.

Invändningarna mol en statlig reglering är huvudsakligen
av generell natur. När del gäller stailig reglering för en viss kategori av Qänster,
här syofunklionärerna, är del svårare all påvisa några nackdelar. Del rör sig
ju om elt relativt fätal Qänsler jämfört med hela lärarkollektivet. De personal-adminislrativa
ölägenheterna med en statlig reglering för syofunktionärerna kan därför antas
bli marginella Jämfört med nuvarande ordning. Dessutom har ju kommunerna redan
den sakliga kompetensen på området, eftersom skolledare och lärare har statligt
reglerade Qänster.

Övervägande skäl talar sammanfattningsvis enligl min
mening för att syofunktionärsQänsierna skall ha samma slag av reglering som lårarQäns-lerna.
Tjänsterna bör således vara statligt reglerade.

Även en stailig
reglering kan göras så all kommunerna får en slor frihet att bestämma över
innehållet i Qänsterna. Om kommunerna skall få större frihet all förfoga över innehållet
i arbetsuppgifterna för syofunktionärer med slallig lönereglering bör även
verksamhet som inte är statsbidragsbe-rättigad få inräknas i Qänsterna.
Möjligheten till ett sädanl fiexibdl utnyttjande av resurserna bör öppnas med
hänsyn lill att det kommunalekonomiska lägel förutsätter att omprioriteringar
och en fortlöpande anpassning sker inom olika verksamheter och mellan
verksamhetsområden. För att bevara Qänsternas identitet bör dock endast sådani
som naturligt hör ihop med syoverksamhelen kunna ingå.

Jag vill betona att mitt ställningstagande i den här
frågan grundar sig på uppfattningen att det från praktiska utgångspunkter är
lämpligast att syofunklionärerna och lärarna har samma slag av reglering av
sina Qänsler. Allmänt vill Jag därtill framhålla följande.

En tendens i samhällsutvecklingen är att den statliga
regleringen alll mer inriktas mot målstyrning, medan detaljregleringar
avvecklas. Detta innebär bl. a. ett ökat kommunall ansvar för förverkligandet
av de samhälleliga målen. Skolan kan inte ses isolerad från denna utveckling.
Som en följd av SIA-reformen och läroplanen för grundskolan har den statliga
detaljregleringen av grundskolan minskat. Detta gäller särskilt i fråga om
resursanvändningen. En motsvarande utveckling har ägt rum i gymnasieskolan och
komvux samt grundvux.

Vad Jag nu föreslår om statlig reglering av syofunktionärernas
anställningsvillkor bör inte påverka denna allmänna strävan atl öka del lokala
ansvarslagandet. Det kommunala infiylandet över skolans verksamhet bör

Prop. 1983/84:86 13

således stärkas. Delta kan göras redan i ett kortare perspekiiv
bl. a. genom decentralisering och förenklingar i regelsystemet. Som redovisats bl.a.
i prop. 1982/83: 150 pågår överväganden i dessa frågor f. n. i skilda sammanhang.

2.6 Tjänstekonstruktionen

Mot bakgrund av vad Jag anfört föreslär jag atl del fr.o.m.
den 1 juli 1984 skall finnas statligt reglerade Qänsler för syofunktionärer vid
grundskolan, gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen. TJäns-leinnehavarna
bör ha totalreglerad arbetstid och semester. Behörig till Qänst är den som
genomgått syoulbildning. I Qänst som syofunktionår bör, utöver syo,
undervisning kunna ingå liksom skoladminislrativa uppgifter samt uppgifter i
lokalt fortbildnings- och utvecklingsarbete och sådan kommunalt reglerad
verksamhet som ingår i det kommunala uppföljnings-ansvaret samt i SSA-rådens
och inlagningsnämndernas arbele. Också annan kommunal verksamhet med
anknytning till syo bör kunna ingå.

Alla som
senast den 30 Juni 1986 har fullgjort syoulbildning (yrkesvalslärarutbildning
eller 40-, 60- eller 120-poängsutbildning på syolinjen) bör vara behöriga lill
de nya Qänsterna liksom de som genomgått den nya syoulbildning somjag i det
följande föreslår skall starta höstterminen 1984.

Enligt min
mening bör även de som inte blir behöriga få en möjlighel att stanna kvar som syofunktionärer
om de uppfyller vissa krav. Jag förordar därför att den som innehar syoQänst om
minst 40% och är lillsvidareför-ordnad den 30Juni 1984 men inle har syoulbildning
bör kunna få en statligt reglerad Qänst och kvarstå pä denna under en
övergångstid pä fyra år. Jag kommer i det följande atl föreslå en för denna
grupp anpassad behörighels-givande kompletteringsutbildning.

YrkesvalslärarQänster
har enligl riksdagens beslul inle kunnai återbesättas eller nyinrätlas, vilkel
fåll till följd alt de som har Qänsterna inte kunnat flytta utan att mista
dessa. Del år ett slarkt fackligt önskemål att denna ordning skall upphöra. De
som är behöriga till sådana Qänster blir allt färre, eftersom någon ny
utbildning av naturliga skäl inte anordnas. Inte heller är det troligt att
kommunerna i någon större ulsiräckning skulle använda sig av en möjlighet atl
nyanställa en yrkesvalslärare för den huvudsakliga arbetsuppgiften syo, när det
finns en annan Qänsielyp för vilken adekval ulbildning ges. Del önskemål som
nämnts tillgodoses genom mitt förslag att de kvarvarande yrkesvalslärarna blir
behöriga till den nya Qänstetypen, vilket också föreslogs i prop. 1981/82: 15.
De som kvarstår på sina yrkesvalslärarQänster bör i sina Qänsler kunna få
inräkna verksamhet inom det kommunala uppföljningsansvarel på samma sätt som
föreslås för de nya syofunktionärerna.

Det bör ankomma på regeringen att utfärda närmare
bestämmelser om Qänster för syofunktionärer enligl de riktlinjer Jag har
förordat.

Prop. 1983/84:86 14

Den
nya grundutbildningen kommer alt förbereda syofunktionärerna för atl delta i
skolans undervisning och administration. Samtliga inslag i utbildningen är
enligt min mening värdefulla för administrationen av skolan. Det år därför
enligt min mening välmotiverat all den som är behörig för syoQänst - liksom de
som är behöriga lill lärarQänsler - skall vara behörig lill skolledarQänsi.
Regeringen bör inhämta riksdagens godkännande av atl de som blir behöriga lill
de föreslagna nya syofunktionärsQänsierna också får bli behöriga till skolledarQänster.

2.7
Utbildning

2.7.1 Grundutbildning

I
den tidigare nämnda departementspromemorian skisseras en grundutbildning som
anpassats lill den Qänstekonstruktion som jag här förordat. Där presenteras
också konsekvenserna av den nya Qänstekonstruklionen vad gäller fortbildning
och vidareutbildning. De synpunkter som framförts med anledning av promemorian
är i slort positiva till de riktlinjer för utbildningen som dras upp. Mina
överväganden rörande utbildningen ansluter sig i stort till förslagen i
promemorian.

2.7.2 Grundutbildningens
mål och Inriktning

De
mål och riktlinjer för syo som finns uttryckta i propositioner och i läroplaner
samt vad jag nu har sagt om syons inriktning bör vara vägledande för syoutbildningen.

Syofunktionären
måste därför ha kunskaper om samhället, dess arbetsmarknad, förvaltning och
utbildningsväsende samt i ekonomi och politik. Utbildningen bör vidare ge
kunskap om arbetslivet och dess utveckling samt olika gruppers villkor på
arbetsmarknaden och i arbetslivet. Syofunktionären bör ges goda
förutsättningar att fungera i skilda vägledningssituationer.

Eftersom
syofunktionärernas insatser i undervisningen kommer att öka bör de få praktisk-pedagogisk
träning. Administration bör ocksä ingå i utbildningen.

De
studerande bör under utbildningstiden få kontakt med sill blivande arbetsfält. Hittills
har praktiken inom syoutbildningen varit föriagd framför allt till grundskola,
gymnasieskola och arbetsförmedling. Med hänsyn till förändringen av
arbetsuppgifterna bör praktik kunna förläggas också till övriga områden där syofunktionärer
normalt arbetar.

Den
utbildning av syofunktionärer som Jag nu skisserat bör, som jag tidigare
framhållit, rymmas inom 120 poäng. Regeringen bör inhämta riksdagens
bemyndigande att inrätta en allmän utbildningslinje, studie- och
yrkesorienteringslinjen, den 1 Juli 1984. Samtidigt bör den nuvarande utbildningslinjen
med samma namn avvecklas.

Prop. 1983/84:86 15

2.7.3 Behörighetskrav

För behörighet till den nuvarande syolinjen krävs allmän
behörighet och minst ett års arbetslivserfarenhet. Enligt
departementspromemorian bör tre års yrkesverksamhet uppställas som krav för
särskild behörighet till syoutbildningen. De flesla som yttrar sig över
promemorian finner detta krav rimligt. Det är väsentligl att de studerande har
förtrogenhet med arbetslivet och dess villkor. Också enligt min mening bör
därför tre års förvärvsarbete vara ett villkor för tillträde till utbildningen.

2.7.4 Forlbddning och vidareutbildning

Även om grundutbildningen väl anpassas lill arbetsuppgifterna
och till de mål som satts upp för syoverksamhelen kommer syofunklionärerna att
ha behov av kontinuerlig fortbildning. En stor del av fortbildningsbehoven kan
läckas fortlöpande i det egna arbeiet. Vissa kunskaper, t. ex. detaljkunskaper
om utbildningsväsendet, lär man sig bäst i nära anslutning till den direkta
yrkesutövningen.

I och med alt tjänsterna bör ha totalreglerad arbetstid
och semester, bör det vara både pedagogiskt och ekonomiskt möjligt att
åtminstone till stor del förlägga fortbildningen till tid då eleverna år lediga
och ersättare för syofunktionären inte behöver anställas.

Del finns enligt min mening ett varierat behov av
fortbildning för syofunktionärer. Fortbildning rörande arbetsliv och
utbildningsväsende måste bedrivas i arbetslivet eller på olika
utbildningsinstitutioner. Däremot bör frågor som rör undervisning och administration
kunna behandlas pä den egna skolan, som Ju har kvalificerade resurser på båda
områdena.

2.7.5 "Icke behöriga" syofunktionärers
vidareutbildning

Enligt SÖ:s undersökning i mars 1982 saknade 24% (513) av
hela syo-funktionärskären syoulbildning.

De som inte har syoulbildning uppvisar en splittrad bild
vad beträffar ulbildning och yrkeserfarenhet. Många har en gedigen utbildning
och erfarenhet av syo. För dessa kan frågan om dispens från
behörighetsvillkoren bli aktuell. Länsskolnämnden bör kunna pröva
dispensansökningar. 1 vissa fall kan en komplettering av befintlig utbildning
komma i fråga. Eftersom en eventuell komplettering gäller enbart syouppgiflen,
bör kompletterings-behovet bli avsevärt mindre än om det gällt även kunskaper i
skolämnen.

De som t. ex. endast har en kort utbildning och begränsad
erfarenhet av syo bör genomgå en syoulbildning, vars mål och innehåll överensslämmer
med den nya utbildningen. En sådan bör under en övergångstid erbjudas de icke
utbildade syofunktionärer som uppfyller de behörighetskrav som gäller för den
nuvarande reguljära syoutbildningen. Denna kompletteringsutbildning bör i
huvudsak organiseras som självstudier på hemorten.

Med utgångspunkt i SÖ:s uppgifter skulle endast ca 75 personer
behöva den föreslagna vidareutbildningen. De flesta av dessa finns i
Mellansverige-

Prop. 1983/84:86 16

Utbildningen bör genomföras under tiden 1984-1987. Jag
avser att återkomma lill regeringen i denna fråga.

2.8 Kostnadsberäkningar

2.8.1 Tfänsiekonstruktion

Någon ökad koslnad för syofunktionärernas medverkan i
undervisning, kommunal uppföljning eller annan verksamhel utanför
huvuduppgiften bör det inle bli fråga om med den konstruktion jag nu föreslagil.
Sådana insatser kommer atl göras inom ramen för de reguljära resurserna.

Konsekvenserna i fråga om löne- och ansiällningsvillkor
för den föreslagna Qänstekaiegorin är en fråga för de avtalsslulande parterna.

2.8.2 Utbildning

Den syoulbildning somjag ovan redovisai omfaltar 120
poäng. 1 jämförelse med nuvarande linjekonstruktion och med samma
"examination" ökar antalet årssludieplatser med ca 135. Kostnaderna
för denna utökning beräknar Jag lill ca 3 milj. kr. under en treårsperiod. För
den föreslagna vidareutbildningen för icke behöriga syofunktionärer räknar jag
kostnaderna lill ca 1,5 milj. kr. under samma tid. Jag återkommer till
medelsbehovet vid min anmälan av budgetförslaget för budgetåret 1984/85.

3 Hemställan

Med anledning av vad jag nu anfört hemställer jag att
regeringen dels föreslår riksdagen att

1. godkänna att statligt reglerade Qänster för syofunktionärer
får inrättas

i grundskolan, gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen,

enligl de riktlinjer somjag har förordat,

2. godkänna vad Jag har förordat om
behörighet lill skolledarQänsi,

3. bemyndiga regeringen atl inrätta en
allmän utbildningslinje, studie-och yrkesorienteringslinjen om 120 poäng den Ijuli
1984.

4. bemyndiga regeringen all avveckla
den nuvarande studie- och yrkesorienteringslinjen,

dels bereder riksdagen lillfälle atl ta del av vad Jag har
anfört om

5. skolans syoprogram,

6. fortbildning och vidareutbildning
av syofunktionärer.

4 Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och beslutar alt genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har
anfört för den åtgärd och det ändamål som föredraganden hemställt om.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983