Prop. 1983/84:89

Regeringens proposition

1983/84:89

om
polisens organisation, m. m.;

beslutad den 22 december 1983.

Regeringen föreslår riksdagen att anla del förslag som har
tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar OLOF PALME

STEN WICKBOM

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föresläs en ändrad organisation m. m. för
myndigheterna inom polisväsendet.

Förslaget grundas på riksdagens principbeslut år 1981 om
allmänna riktlinjer för en reform av polisväsendet och de förslag som 1981 års
polisberedning har lämnat i fråga om ett genomförande av riktlinjerna. I
propositionen tas upp främst de frågor som gäller organisationen på central
nivå och vissa särskilda frågor om den regionala och lokala polisorganisationen.
1 en följande proposition kommer all redovisas bl. a. de frågor som gäller
ökade befogenheter för polismyndigheterna atl besluta om resursanvändning och
prioritering av verksamheten saml utbildningsfrågor.

För att ge statsmakterna och myndigheterna inom
polisväsendet elt bättre underlag för beslut om resursfördelning m.m. föreslås ell
nytl planeringssystem. Systemet fär sin största betydelse när hela polisreformen
har genomförts, men det bör införas snarast för atl underlätta genomförandet
av de förslag som nämns i det följande.

Medborgarinfiylandel över polisväsendet stärks.
Polisstyrelserna föreslås nu få ökade befogenheter att fatta beslut rörande t.
ex. inriktningen av verksamheten vid polismyndigheten. Polisstyrelserna skall
vidare kunna besluta om operativ verksamhet, utom när del gäller polisledning i
särskilt fall.

Riksdagen har tidigare beslutat alt tjänsterna som
länspolischef i Stockholms län och i Göteborgs och Bohus län skall förenas med
polismåslar-tjänsten i Stockholms resp. Göteborgs polisdistrikt. Samma lösning
föreslås nu för den regionala organisationen i Jämtlands län. Vidare anges hur
1 Rik.sdagen
1983/84. I saml. Nr 89

Prop.
1983/84:89

Prop. 1983/84:89 2

arbetet
skall fördelas mellan den nye regionale chefen och länsstyrelsen i övrigt i
fråga om de uppgifter som ankommer på länsstyrelsen som högsta polismyndighet i
länet.

Rikspolisstyrelsen skall
även i fortsättningen vara central förvaltningsmyndighet för polisväsendet men
en decentralisering sker av vissa arbetsuppgifter. Styrelsens befogenheter att
meddela föreskrifter för och leda viss polisverksamhet begränsas. På det
polisiära området i övrigt inriktas styrelsens verksamhet på metodutveckling.
De föreslagna åtgärderna leder till ett minskat personalbehov vid styrelsen.
Förändringar föreslås också i fråga om organisationen vid rikspolisstyrelsen.

Den centrala
utbildningsverksamheten samlas organisatoriskt inom en polishögskola som får
ställning som en byrå vid rikspolisstyrelsen. Flertalet av de centrala
utbildningsaktiviteterna förläggs till polishögskolan i Ulriksdal.
Rekryteringsverksamheten förändras mot bakgrund av det numera gynnsamma
rekryteringsläget. Den särskilda rekryteringsorganisa-lionen minskas och
verksamheten ges en ny inriktning.

Åtgärderna
skall i huvudsak genomföras den 1 juli 1984.

Prop.
1983/84:89

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1983-12-22

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt,
Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Bodslröm,
Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande:
statsrådet Wickbom

Proposition
om polisens organisation m. m.

1
Inledning

1.1
Allmän bakgrund

Polisorganisationen
ändrades på ett genomgripande sätt vid förstatligandet år 1965. I samband med
detta underströks all organisationsfrågorna måste ägnas en fortlöpande
uppmärksamhet och alt organisalionen måste anpassas till förändringar i
samhällsbilden.

Efter
regeringens bemyndigande den 26 juni 1975 tillkallade dåvarande chefen för
justitiedepartementet sakkunniga med uppdrag alt pröva om de riktlinjer för
polisens verksamhet som lades fast vid förstatligandet svarade mot de krav som
måste slällas pä verksamheten. 1 uppdraget ingick bl. a. atl undersöka om
polisverksamheten var räll av vägd och organiserad inom ramen för resurserna
samt alt se över polisens rekrytering och utbildning.

De
sakkunniga, som antog benämningen 1975 års polisutredning, avlämnade i
februari 1979 principbetänkandet (SOU 1979:6) Polisen.

Efter
remissbehandling lade regeringen i prop. 1980/81: 13 om polisens uppgifter,
utbildning och organisation m. m. fram förslag till allmänna riktlinjer för en
reform av polisväsendet. Riksdagen godkände i huvudsak riktlinjerna (JuU
1980/81:24, rskr 210).

I enlighet med vad som
förordats i propositionen - och som godtagits av riksdagen - tillkallade
dåvarande chefen för justitiedepartementet efter regeringens bemyndigande den
27 april 1981 en kommitté med uppdrag atl behandla frågor om genomförandel av
beslutade reformer angående polisens uppgifter, organisation och utbildning m.m.
Kommittén antog benämningen 1981 års polisberedning (PB 81).

Prop. 1983/84:89 4

Polisberedningen
har publicerat betänkandet (SOU 1982:63) Polislag. I departementsserien har
beredningen publicerat följande promemorior, nämligen

(Ds
Ju 1982:4) Beslutsstrukturen inom polisväsendet,

(Ds
Ju 1982:6) Polisorganisationen i Stockholms län,

(Ds
Ju 1982:7) Polisorganisationen i Göteborgs och Bohus län,

(Ds
Ju 1982: 8) Polisorganisationen i Jämtlands län,

(Ds
Ju 1982: 10) Rikspolisstyrelsens framtida uppgifter och organisation,

(Ds
Ju 1982: 13) Rikskriminalsektionen, rikskriminalen och interpolsektionen samt

(Ds
Ju 1983:3) ADB inom polisväsendet. Dessutom har beredningen publicerat
särskilda promemorior om övriga län.

Efter remissbehandling
genom beredningens försorg har beredningen avgelt betänkandet (Ds Ju 1983: 10)
Polisorganisationen (jämte bilaga A Den lokala polisorganisationen, bilaga B
Den regionala polisorganisationen, bilaga C Rikspolisstyrelsens framtida
uppgifter och organisation Rikskriminalen m. m. samt bilaga D Administration
och ADB). Beredningen har också avlämnat betänkandet (Ds Ju 1983: 15)
Rekrytering och utbildning inom polisväsendet.' Vidare har beredningen
publicerat särskilda promemorior om polisorganisationen i länen.

En sammanfattning av betänkandena
Polisorganisationen resp. Rekrytering och utbildning inom polisväsendet bör
fogas till protokollet i detta ärende som bdaga I och bilaga 2.

Polisberedningens
betänkande Polisorganisationen jämte bilagor har remissbehandlats. Över
betänkandet har remissyttranden avgetls av justitiekanslern (JK),
riksåklagaren (RÅ), rikspolisstyrelsen, statens invandrarverk (SIV),
länsstyrelserna i Stockholms län, Kalmar lån. Malmöhus län, Göteborgs och Bohus
lån, Värmlands län och Jämtlands län samt polisstyrelserna i Slockholms
polisdistrikt, Norrköpings polisdistrikt, Malmö polisdistrikt, Göteborgs
polisdistrikt och Östersunds polisdistrikt. Vidare har yttranden avgetts av
Svenska kommunförbundet. Tjänstemännens Centralorganisation, statstjänstemannasektionen
(TCO-S), Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR), Sveriges advokatsamfund.
Föreningen Sveriges länspolischefer. Föreningen Sveriges polischefer,
televerket, byggnadsstyrelsen och statskontoret.

Yttranden har bifogats, av
RÅ från länsäklagarmyndigheten i Gävleborgs län och länsåklagarmyndigheten i
Södermanlands län, av länsstyrelsen i Slockholms län från polisstyrelserna i Danderyds
polisdistrikt. Handens polisdistrikt, Huddinge polisdistrikt, Jakobsbergs
polisdistrikt, Li-

' Nili dessa helänkanden avliimnades ingick i beredningen
ledamoten av riksdagen rcdakloien Arne Nygren, ordförande, expeditionschefen
Ull" Arrfell, ledamolen av riksdagen kriniinalinspeklören Göle Jonsson, ledamolen
av riksdagen inspektören Ingemar Koniadsson. ledamolen av riksdagen folkskolliiraien
Hans Petersson i Rosliinga, löne ledamolen av riksdagen poliskommissarien Åke
Polslam och förra ledamolen av riksdagen Ingrid Segelström.

Prop.
1983/84:89 5

dingö
polisdistrikt, Märsta polisdistrikt, Nacka polisdistrikt, Norrtälje polisdistrikt,
Sollentuna polisdistrikt, Solna polisdistrikt, Täby polisdistrikt och
Södertälje polisdistrikt, av länsstyrelsen i Kalmar län från polisstyrelserna
i Kalmar polisdistrikt, Oskarshamns polisdistrikt, Vimmerby polisdistrikt och
Västerviks polisdistrikt samt av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län från
polisstyrelserna i Strömstads polisdistrikt och Kungälvs polisdistrikt.
Yttranden över betänkandet har dessutom kommil in frän polisstyrelserna i Varbergs
polisdistrikt, Falkenbergs polisdistrikt och Ystads polisdistrikt samt
Statsanställdas Förbund (SF).

Inom
justitiedepartementet har en sammanställning över remissyttrandena upprättats.
Den finns tillgänglig i justitiedepartementets ärende dnr 1710-83.

Polisberedningens
betänkande Rekrytering och utbildning inom polisväsendet har också remissbehandlats.
Över betänkandet har remissyttranden efter anmodan avgetts av JK, RÅ,
rikspolisstyrelsen, trafiksåkerhetsverket (TSV), byggnadsstyrelsen, riksskatteverket
(RSV), statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), länsstyrelserna i Slockholms
län, Kalmar län. Malmöhus län, Göteborgs och Bohus län, Värmlands län samt
Jämtlands län, polisstyrelserna i Stockholms polisdistrik'., Norrköpings
polisdistrikt, Malmö polisdistrikt, Göteborgs polisdistrikt och Östersunds
polisdistrikt. Vidare har yttranden avgetts av överbefälhavaren, statens
hundskola, universitets- och högskoleämbetet (UHÅ), Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet,
TCO-S, SACO/SR, Föreningen Sveriges länspolischefer. Föreningen Sveriges
polischefer, Föreningen Sveriges statsåklagare, länsstyrelserna i
Södermanlands län, Kronobergs län, Skaraborgs län och Norrbottens län,
polisstyrelserna i Huddinge polisdistrikt, Jakobsbergs polisdistrikt, Lidingö
polisdistrikt, Märsta polisdistrikt, Norrtälje polisdistrikt, Sollentuna
polisdistrikt, Solna polisdistrikt, Täby polisdistrikt, Eskilstuna
polisdistrikt, Nyköpings polisdistrikt, Strängnäs polisdistrikt, Linköpings
polisdistrikt, Eksjö polisdistrikt, Vetlanda polisdistrikt, Växjö polisdistrikt,
Visby polisdistrikt, Hässleholms polisdistrikt, Kristianstads polisdistrikt,
Helsingborgs polisdistrikt, Falkenbergs polisdistrikt, Kungsbacka
polisdistrikt, Kungålvs polisdistrikt, Alingsås polisdistrikt, Vänersborgs
polisdistrikt, Kristinehamns polisdistrikt. Ljusdals polisdistrikt, Kramfors
polisdistrikt, Sundsvalls polisdistrikt och Umeå polisdistrikt saml Svenska
polisförbundet och elever vid 1982 års polischefskurs.

Yttranden
har bifogats, av länsstyrelsen i Stockholms län från Stockholms länsavdelning
av Svenska polisförbundet. Svenska polisförbundets Stockholmsavdelning och
Statsanställdas förbunds fackklubb 17, av länsstyrelsen i Malmöhus län från
polisstyrelserna i Eslövs polisdistrikt och Trelleborgs polisdistrikt, av länsstyrelsen
i Värmlands län från fyra enskilda personer samt av polisstyrelsen i Norrtälje
polisdistrikt från Roslagens polisförening.

Prop.
1983/84:89 6

Inom justitiedepartementet har en sammanställning över remissyttrandena
upprättats. Den finns tillgänglig i justitiedepartementets ärende dnr 2890-83.

1.2 Handläggningen av de förslag som beredningen har
lämnat

Polisberedningen har överiämnal ett omfattande material,
som innefattar förslag till väsentliga förändringar för polisväsendets del i
fråga om den rättsliga regleringen, styrningen, uppgifterna och organisationen.
Med hänsyn till materialets omfång har jag efter den fortsatta beredningen av betänkandena
i departementet funnit att man måste överväga i vilken ordning och i vilken
takt som beredningens förslag bör genomföras. Det kan nämligen vara förenat med
vissa fördelar atl genomföra reformerna stegvis. Med hänsyn till vad som nu har
sagts avser jag att till en början i korthet redovisa beredningens överväganden
och förslag för alt därefter återkomma bl. a. till det av mig nu aktualiserade
spörsmålet.

Jag vill först nämna att regeringen redan har beslutat om
en lagrådsremiss med förslag till polislag. Förslaget bygger bl. a. på
polisberedningens betänkande Polislag. Jag har dår redovisat hur jag ser på den
grundläggande organisationen inom polisväsendet och vilka uppgifter som i
princip bör ankomma på de lokala polismyndigheterna, länsstyrelserna och
rikspolisstyrelsen. Jag vill också inledningsvis nämna att beredningens
förslag, förutom vad avser polislagen, inte lar sikte på den s. k. särskilda
polisverksamheten för uppdagande av brott mot rikets säkerhet. I den följande
framställningen behandlas inte dessa frågor.

Polisberedningen behandlar i belänkandet
Polisorganisationen till en början frågan hur statsmakternas styrning av
polisverksamheten skall ordnas i framtiden. Beredningen föreslår att
statsmakternas styrning skall vidgas till att omfatta inriktningen av
polisväsendets lolala resurser och inte, som hittills kan sägas ha varit
fallet, begränsas till hur vissa tjänster skall användas. I linje med detta
föreslår beredningen också en ny anslags-konstruktion för polisväsendet.

Förslagel om statsmakternas styrning förutsätter att
statsmakterna kommer atl uttala sig om olika aktiviteter i polisverksamheten
och alt verksamheten i aktiviteterna följs upp. Beredningen har föreslagit en
indelning i aktiviteter efter reformen som bygger på den indelning som
rikspolisstyrelsen nu tillämpar. Indelningen utgår från fyra huvudaktiviteter,
nämligen brottsförebyggande verksamhet, övervakningsverksamhet, kriminalpolisverksamhet
och serviceverksamhet. Det till lagrådet remitterade förslaget till polislag
bygger på samma indelning. Indelningen i aktiviteter bör enligt beredningen
framgå av regleringsbreven.

När det gäller planeringsprocessen efter reformen har
beredningen föreslagit att rikspolisstyrelsen skall avge anslagsframställning
liksom hittills men att kraven på anslagsframställningar från länsstyrelse och
lokal polis-

Prop.
1983/84:89 7

styrelse slopas. För att förenkla administrationen vid
resursplaneringen på regional och lokal nivå förordar beredningen elt enda
planeringsdokument för den lokala polisstyrelsen och en motsvarande handling
för länsstyrelsen. Dokumentet skall innehålla de uppgifter som den lokala
polisstyrelsen resp. länsstyrelsen behöver för beslut om fördelning av resurser
under det närmast kommande budgetåret och inriktningen av verksamheten under
det därpå följande budgetåret - del år för vilket rikspolisstyrelsen skall avge
anslagsframställning.

En viktig del i beredningens förslag som syftar till ett
ökat inflytande för de regionala och lokala instanserna i polisväsendet utgörs
av ett system med basorganisaiion och fria resurser. Regeringen förutsätts
liksom nu komma att bestämma antalet polismanstjänster för varje polisdistrikt.
Regeringen skall dessutom fastställa en basorganisation, dvs. den grundläggande
organisationen för distriktet. Övriga personalresurser skall utgöra fria
resurser i den meningen att de regionala och lokala organen skall kunna
bestämma över resursanvändningen utan den centralt beslutade Ijänstefördelning
som föreligger idag.

Beredningen har redovisat vissa allmänna överväganden om
de personaladministrativa effekterna av den nya organisationen. Den nuvarande
tjänstestrukturen behålls för polismän i den egentliga polismanskarriären. När
det gäller tjänstebenämningar och titlar för polispersonal har beredningen
föreslagit en särskild lösning. Både tjänster för polispersonal och
administrativ personal bör inrättas och tillsättas i huvudsak efler nuvarande
regler.

Somjag tidigare har nämnt föreslår beredningen en ny anslagskonslruk-fion
för polisväsendet. En följd av denna nya anslagskonstruktion är att den lokala
polisstyrelsen skall ges en ekonomisk ram för sin verksamhet. Principen är
enligt beredningen att enskilda poster får överskridas, förutsatt att de
sammanlagda utgifterna under posterna inte överstiger summan av posterna — den
ekonomiska ramen. Poster som inte kan påverkas skall inte ingå i den ekonomiska
ramen. Ramen skall omfatta såväl kostnader för löner för administrativ personal
och lokalvårdspersonal som andra kostnader i verksamheten. Kostnaderna för
löner till polispersonal faller alltså utanför ramen.

För atl öka möjligheterna till en mer långsiktig planering
när det gäller meddsanvändningen föreslår beredningen vidare ett särskilt
sparsystem. En polismyndighet, som under ett budgetår inte utnyttjar hela den
ekonomiska ramen bör enligt förslaget få tillgodogöra sig det sparade beloppet
under något av de tre följande budgetåren.

Enligt förslaget till polislag skall länen vara indelade i
polisdistrikt. I varje polisdistrikt finns en polismyndighet som har till uppgifi
att svara för polisverksamheten inom distriktet. För ledningen av
polismyndigheten finns en polisstyrelse. Denna består av polismyndighetens chef
(polischefen) och det antal valda ledamöler, lägst sex och högst tio, som länsstyrel-

Prop. 1983/84:89 8

sen
bestämmer. I lagförslaget anges vidare bl.a. hur polisstyrelseledamöterna
väljs.

Beredningen
förordar flera åtgärder som är ägnade att stärka styrelsens roll. Denna bör l.ex.
kunna besluta i frågor som rör inriktningen av hela verksamheten, således åven
i operativa frågor. De frågor som gäller polisledning i särskilda fall bör
emellertid höra till polischefens kompetensområde. Styrelsen får ocksä vikliga
uppgifter i fråga om resursanvändningen inom myndigheten. Beredningen föreslår
vidare i fråga om de lokala polismyndigheterna att de administrativa
uppgifterna liksom handläggningen av polismyndighetsärenden koncentreras lill
polismyndigheternas kanslier. Dessa kanslier föreslås också få nya funktioner,
såsom analys och planering av verksamheten.

Enligt
förslaget till polislag skall länsstyrelsen vara länets högsta polisorgan. Den
skall i denna egenskap svara för polisverksamheten i länet och utöva tillsyn
över denna verksamhet.

Länsstyrelsens framtida
roll kännetecknas enligt beredningen av inriktningen på planerings-,
resursfördelnings-, samordnings- och tillsynsfrågor. Beredningens förslag
förutsätter ett ökat medborgarinflytande på regional nivå genom länsstyrelsens förtroendemannastyrelse.
En av styrelsens viktigaste uppgifter blir att besluta om de regionala
polisenheternas dimensionering och att besluta om inriktningen av de regionala
verksamheterna.

Länspolischefen skall
enligt beredningen i flertalet län fortfarande vara tjänsteman i länsstyrelsen.
Hans ställning inom länsslyrelseorganisationen bör enligt beredningen
förstärkas och hans verksamhet bör inriktas mera utpräglat på planering,
samordning och tillsyn.

Stockholms län saml
Göteborgs och Bohus län förutsätts få en från övriga län något avvikande
organisation. Länsstyrelsen behåller där liksom i övriga län sin ställning som
lånets högsta polisorgan. Länspolischefen ingår dock inte som tjänsteman i
länsstyrelsens organisation ulan befallningen som länspolischef och
polismästare i Stockholm resp. Göteborg förenas till en tjänst. Beredningen
föreslår att den regionala organisationen även i Jämtlands län utformas i
linje med den som föreslås gälla för storstadslänen.

Enligt
förslaget lill polislag är rikspolisstyrelsen central förvaltningsmyndighet
för polisväsendet. Bara i de hänseenden som regeringen bestämmer kan styrelsen
leda polisverksamhet.

Beredningen har tagit upp
rikspolisstyrelsens roll i den framtida polisorganisationen. Styrelsen
föreslås få viktiga uppgifter när det gäller att förmedla statsmakternas beslul
i prioriteringsfrågor som rör hela polisväsen-del. Vidare får
rikspolisstyrelsen utökade uppgifter på metodutvecklings-området.
Rikspolisstyrelsens befogenhet att leda polisverksamhet föreslås upphöra
beträffande trafikövervakningen och sjöpolisverksamheten. Däremot bör
rikspolisstyrelsen ha kvar sina ledningsbefogenheter beiräffande flygverksamheten
och vid bevaknings- och säkerhetsarbetet i samband

Prop. 1983/84:89 9

med statsbesök och liknande händelser. Rikspolisstyrelsens
befogenheter att leda kriminalpolisverksamhet föreslås bli begränsade till sådana
fall där en central ledning eller samordning framstår som helt nödvändig.

Beredningen har också diskuterat vissa andra frågor som
gäller ADB och administration inom polisväsendet saml samarbete och samråd med
åklagarväsendet.

Polisberedningens
förslag rörande den framlida pollsnibddningen utgår från att utbildningen måste
anpassas till det föreslagna systemet med basorganisation och fria resurser.
Grundutbildningen, som inleds med grundkurs I om ca 40 veckor, lar sikle på att
ge polismannen sådana baskunskaper att han kan tjänstgöra i de fria resurserna.
Prakliktjänstgö-ringen kommer att omfatta ett och ett halvt år. varefter
grundutbildningen avslutas med grundkurs II som avses ge en fördjupning av baskunskaperna. Den
reguljära vidareutbildningen för polismän bör i princip förbehållas . polismän
som har fält tjänster i basorganisationen. Denna utbildning bör ersälta
nuvarande inspeklörskurs II och
kommissarieutbildningen. Funk-tionsinriktad utbildning, alltså sådan ulbildning
som krävs för att polispersonal skall kunna fullgöra tjänst som l.ex.
motorcykelförare, sjöpolis, hundförare, ryttare och kriminaltekniker, behövs enligl
beredningen även i framtiden.

Beredningen har vidare lämnat förslag om vissa
förändringar när det gäller polischefsutbildningen.

Uthildnlngsorganlsatlonen skall enligt beredningens
förslag förändras i flera viktiga hänseenden. Distriktens totala medelsramar
skall även omfatta medel för ulbildning. även sådan som anordnas regionalt
eller lokall. Distrikten föreslås betala rikspolisstyrelsens direkta utgifter
för central funktionsinriklad utbildning genom kursavgifter. Rikspolisstyrelsen
skall även i fortsättningen ansvara för all central utbildning inom
polisväsendet. Det regionala och lokala inflytandel över utbildningen förstärks
dock på många områden.

Beredningen har föreslagit att all central utbildning inom
polisväsendet i princip skall ske vid polishögskolan Ulriksdal. Undanlag görs
för viss specialutbildning av bl.a. hundförare, ryttarinstruktörer och helikopterförare.
Beredningens förslag innebär att polishögskolan Solna dras in och att
verksamheten i Strängnäs och Sollefteå ändras till en uppdragsverksamhet.

Polishögskolan, som bör ges en organisatorisk ställning
som en särskild enhet inom rikspolisstyrelsen, föreslås få en planerings- och
utvecklingsenhet som svarar för mera övergripande utbildningsfrågor och en
skolförvaltning som svarar för den löpande verksamheten vid polishögskolan.

Mot bakgrund av den redovisning som jag nu har lämnat vill
jag ta upp två principiella spörsmål, nämligen dels frågan huruvida förslagen
bör underställas riksdagens prövning dels frågan 1 vilken ordning och 1 vilken
takt som beredningens förslag bör genomföras.

Prop.
1983/84:89 10

Vad avser den första frågeställningen vill jag erinra om
att riksdagen tidigare har godtagit riktlinjerna för en reform av
polisväsendet. Beredningens nu lämnade förslag ansluter i allt väsentligt till
riksdagens ställ-ningslaganden. Vid min bedömning av polisberedningens material
har jag emellertid funnit att även de förslag som tar sikte på hur
genomförandet av polisreformen bör ske är av sådan betydelse att de bör
underställas riksdagen. Beredningens arbete är också i stora delar sä ingående
atl de tidigare aktualiserade frågorna har kommit att belysas på ett helt annat
sätt. Härtill kommer all riksdagen tidigare begärt atl få ta del av en viss
fråga som rör utbildningen inom polisväsendet.

Den andra
frågan gäller i vilken ordning beredningens förslag bör prövas och genomföras.
Riksdagen har godkänt atl de aviserade reformerna träder i kraft den 1 juli
1984. Polisberedningen har också stannat för att samtliga åtgärder bör
genomföras vid denna tidpunkt.

Jag anser, i likhet med en bred remissopinion, alt
polisberedningens överväganden och förslag är ägnade att medföra ett i många
avseenden bättre och effektivare polisväsende. Starka skäl talar därför för att
hela reformen genomförs så snart del är möjligt. Det är på den andra sidan
förenat med beiydande problem alt med relativt kort varsel, och vid en enda
tidpunkt, genomföra omfattande förändringar som tar sikte pä såväl organisalionen
som andra frågor inom polisväsendet. Från vissa håll har också vid
remissbehandlingen riktats kritik mot den såsom den uppfattats ansträngda
lidsplanen. Det kan alltså finnas skäl alt överväga att genomföra reformerna
för polisväsendet i två steg.

Jag vill här försl peka pä att den frihet för
polismyndigheterna som skapas genom etl syslem med basorganisation, fria
resurser och medelsramar i viss mån förutsätter alt de planeringsinstrument
som beredningen föreslår har tagils i bruk och kan ligga till grund för
polismyndigheternas och statsmakternas prioriteringsbeslut. Såväl ledamöterna i
polisstyrelserna som personalen i polisdistrikten bör också ges en skälig tid atl
anpassa sig till de nya verksamhetsformer som systemet med basorganisation,
fria resurser och medelsramar innebär. De nu nämnda skälen talar för atl dessa
tre komponenter i en ändrad organisation för den lokala polisorganisationen
får anstå till den 1 juli 1985. Däremot bör planeringssystemet - i de delar som
inte avser resursfördelning inom systemet för basorganisation, fria resurser
och medelsramar - genomföras redan den 1 juli 1984. Det är också angeläget att
de lokala polisstyrelserna så snart som möjligt får ett utökat inflytande. Även
den ändrade fördelningen av befogenheter mellan polischefen och polisstyrelsen
i ett distrikt bör alltså genomföras den Ijuli 1984.

Man kan vidare anta att polismyndigheterna under ett
övergångsskede är beroende av rikspolisstyrelsens råd och stöd för att hantera
de nya frågeställningar och problem som kan vara förenade med det praktiska
genomförandet av reformen. Det är naturiiglvis också av andra skäl värde-

Prop.
1983/84:89 11

fullt om den centrala polisorganisationen kan börja arbeta
i sin nya roll så snabbt som möjligt. Detta talar för att förslagen beträffande
rikspolisstyrelsen, bortsett från de delar som har ett direki samband med
frågorna om basorganisation, fria resurser och medelsramar, genomförs den I
juli 1984.

Med hänsyn
till det nära sambandet mellan den lokala organisationen och den regionala
organisationen bör frågorna om en ändrad roll för länspolischefen m. m. las upp
i ett senare sammanhang. Detta innebär bl. a. alt de regionala cheferna inte nu
ges den förstärkta ställning i länsstyrelsen som polisberedningen har
föreslagit. De förslag som gäller storstadslänen och Jämtlands län bör
emellertid nu prövas mol bakgrund av att erfarenhelerna från dessa län bör
kunna beaktas vid polisberedningens fortsatta arbele med den regionala
polisorganisationen, vilkel uppdrag har getts beredningen genom
tilläggsdirektiv den 8 december 1983 (Dir. 1983:68). Detta innebär naturiigtvis
att de nya regionala chefernas verksamhet på det regionala planet l.v. fär ske
i den ordning som nu gäller för länspolischeferna, l.ex. i fråga om ledningen
av de regionala enheternas verksamhet.

När det gäller utbildningsfrågor anser jag att de frågor
som rör utbildningsbyråns organisation m. m. bör prövas nu med hänsyn till del
nära sambandet med rikspolisstyrelsens organisation i övrigt. De övriga frågorna
på utbildningssidan bör behandlas samtidigt med de organisatoriska frågorna om
basorganisation och fria resurser. Frågor om ADB och administration bör också
tas upp till prövning i det senare steget.

Med utgångspunkt från dessa överväganden avser jag att i
del följande la upp frågorna om planeringssystemet, den ändrade
befogenhetsfördelningen mellan polischefen och polisstyrelsen, organisationen
i storstadslänen och i Jämtlands län, rikspolisstyrelsens organisation samt
organisationsfrågorna pä utbildningsområdet. De övriga ämnen som beredningen
har redovisat avser jag alt behandla i så pass god tid att reformerna på etl
smidigt sätt kan genomföras den 1 juli 1985.

Jag vill framhålla att jag vid den fortsatta beredningen
av ärendet med hänsyn till det statsfinansiella läget särskilt kommer att uppmärksamma
vilka effekler i detta avseende som polisberedningens förslag medför. Det står
helt klart att förslagen endast kan genomföras till den del del kan ske utan
totalt sett ökade kostnader för polisverksamheten, vilket också polisberedningen
har utgått ifrån.

Jag har i detta ärende samrått med cheferna för
finansdepartementet och för civildepartementet.

Prop. 1983/84:89 12

2 Föredragandens överväganden

2.1 Planeringsprocessen inom polisväsendet

Jag har inledningsvis nämnt att det föreslagna systemet
med basorganisation, fria resurser och medelsramar bör prövas först i etl
senare sammanhang, med målsättningen att delta system skall börja tillämpas
från den 1 juli 1985. Elt bland flera vägande skäl för all inte nu ta upp dessa
frågor till prövning är. somjag har påpekat tidigare, att elt sådant system i
viss mån förutsätter atl elt nyll planeringssystem inom polisväsendet har
tagits i bruk. Jag kommer i det följande att redovisa hur ett sådant
planeringssystem i princip bör utformas.

Enligl de nuvarande reglerna för den statliga
budgetprocessen lägger regeringen i början av januari varje år fram en
budgetproposition med förslag till anslag för det budgetår som börjar den 1
juli.

Rikspolisstyrelsen skall enligl 6 S förordningen (1965:67)
med instruktion för rikspolisstyrelsen varje år upprätta och före den 1
september ge in anslagsframställning för dels sin egen verksamhet dels den
lokala polisorganisationen. Vidare skall rikspolisstyrelsen enligt sin
instruktion varje år före den 1 december lill regeringen avge en berättelse om
styrelsens verksamhet underdel senaste budgetåret.

Enligt 48 § polisinstruktionen (1972:511) skall
polisstyrelsen varje år enligt länsstyrelsens bestämmande lämna förslag till
anslagsframställning. Länsstyrelsen skall enligt 13 § länsstyrelseinstruktionen
(1971:460) varje år före den I juni till rikspolisstyrelsen avge förslag till
hur utgifterna skall beräknas för det lokala polisväsendet.

Riksdagen beslutar normalt om anslag till polisväsendet i
sådan tid att regeringen kan utfärda regleringsbrev strax före budgetårets
början. Rikspolisstyrelsen utfärdar därefter budgetföreskrifter. Efter dessa
budgetföreskrifter planerar polisdistrikten sin verksamhet, bl.a. i form av en
årspla-nering.

I rikspolisstyrelsens anslagsframställning redovisas
verksamheten inom polisväsendet uppdelad på olika typer av aktiviteter. Olika
mått på omfattningen av en viss verksamhetsgren används.

Departementschefen berörde i prop. 1980/81:13 inte frågan
om hur planeringsprocessen inom polisväsendet borde utformas i fortsättningen.
Han framhöll emellertid när det gällde prioriteringsfrågorna att det är frågor
som får bedömas från lid till annan och därför har sin naturliga plats bl.a. i
budgetbehandlingen av anslagen till polisväsendet. Det är enligt
departementschefen därvid mera angeläget att diskutera inriktningen av
verksamheten för hela den samlade personalstyrkan på drygt 16 000 polismän än
att, som i viss utsträckning har skett hittills, begränsa synfältet till hur de
nytillkomna tjänsterna skall användas.

Polisberedningen anser att årsplaneringen måste kunna ske
på ett lidi-

Prop.
1983/84:89 13

gare stadium än vad som nu är fallel. Beredningen
framhåller ocksä atl det nuvarande planeringssystemet i vissa avseenden är
onödigt omfallande och i andra avseenden inte är inriktat på väsentligheter.
Beredningen anser därför att planeringsdokumenten bör kunna förenklas. Vidare
bör kraven på anslagsframställning från polisstyrelse och länsstyrelse slopas.
Rikspolisstyrelsen bör i fortsättningen inle avge någon verksamhelsberättdse.

Planeringsunderlaget på lokal och regional nivå bör enligt
beredningen i princip kunna begränsas till

-
en allmän
beskrivning av polisdistriktet i samhället och en beskrivning av distriktet i
polisiära termer,

-
en analys av
resultatet för det gångna kalenderåret,

-
brottsstatistik,
ärendestatistik och resursstatistik, bedömningar av utvecklingen under det
kommande budgetåret,

-
angivande av
målen för verksamheten underdel kommande budgetåret,

-
angivande av
personal och andra resurser,

-
förslag till
fördelning av resurserna för det kommande budgetåret samt

-
inriktningen av
verksamheten under det därpå följande budgetåret. Föreskrifter om
planeringsdokumenten bör enligl beredningen meddelas

av
regeringen.

När
regeringen har lagl fram budgetpropositionen bör enligt beredningen
rikspolisstyrelsen omedelbart informera länsstyrelserna och polisstyrelserna
om innehållet i den för polisväsendets del. Samtidigt bör rikspolisstyrelsen
begära det underlag av länsstyrelsen som kan behövas för rikspolisstyrelsens
framställning till regeringen med anledning av det kommande regleringsbrevet
förpolisväsendet. Underlaget bör vara rikspolisstyrelsen till hända senast den
1 mars. Rikspolisstyrelsen bör därefter ge in sin framställning till regeringen
i frågan senast den 1 april varefler regleringsbreven kan utfärdas efter
riksdagens beslul.

Lånsstyrelserna
och polisstyrelserna bör börja sin planering för det kommande budgetåret
samtidigt som de får reda på innehållet i budgetpropositionen. De bör då
upprätta etl preliminärt underlag för beslut om resursfördelningen. I etl
polisdistrikt med regionala funktioner bör underlagen för de tvä instanserna
göras upp i ett sammanhang. Detta förutsätter en samverkan mellan
länspolischefen och polischefen i distriktet med de regionala funktionerna men
också med polischeferna i övriga distrikt i länet. När regleringsbrevet
föreligger kan de slutliga planeringsbesluten fattas.

Föreskrifter om huvudpunkterna i planeringsprocessen bör
meddelas av regeringen.

Polisberedningen har vidare lämnat detaljerade förslag om
hur de olika aktiviteterna inom polisväsendet bör redovisas i
rikspolisstyrelsens anslagsframställning. Enligt beredningen bör regeringen i
samband med regleringsbrevet ange vilken indelning i aktiviteter som
rikspolisstyrelsen skall använda i kommande anslagsframställning. För denna
redovisning

Prop.
1983/84:89 14

behöver rikspolisstyrelsen uppgifter från länsstyrelserna
och de lokala polisstyrelserna. I del sammanhanget kan, anser beredningen,
dessa myndigheier la upp sådana frågor som de anser att rikspolisstyrelsen bör
behandla i anslagsframställningen.

Beredningen
förutsätter att presentationen av polisväsendet i budgetpropositionen kommer
att göras med utgångspunkt i samma redovisning av aktiviteter som
rikspolisstyrelsen har gjort i sin anslagsframställning.

Förslaget om all förenkla planeringsunderlaget mottas
genomgående positivt av remissinstanserna. Samtliga remissinslanser tillstyrker
förslagel om atl anslagsframställning resp. verksamhetsberättelse inte längre
skall avges av polisstyrelse och länsstyrelse resp. rikspolisstyrelsen.

För egen
del vill jag anföra följande. Del är, som jag tidigare har utvecklat,
värdefullt att man snabbi får i gång det nya planeringssystemet så att detta
kan ge underlag för statsmakternas och myndigheternas beslul för del budgetår
som börjar den 1 juli 1985. Jag avser därtor atl föreslå regeringen atl under
våren 1984 föreskrifter meddelas dels om den indelning i aktiviteter som
rikspolisstyrelsen skall använda i sin kommande anslagsframställning dels om
utformningen av de lokala planeringsdokumenten och om planeringsprocessen i
övrigt.

Jag delar
beredningens och remissinstansernas uppfattning att kraven pä anslagsframställningar
från de lokala polismyndigheterna och länsstyrelserna bör slopas, liksom även
kravet på en särskild verksamhetsberättelse frän rikspolisstyrelsen.

Den
planeringsmodell som beredningen har skisserat kan jag i princip ställa mig
bakom. Det blir en viktig uppgift för rikspolisstyrelsen att på elt sä tidigt
stadium som möjligt informera de lokala och regionala myndigheterna om vilken
inriktning på polisverksamheten som statsmakterna har tänkt sig för det
kommande budgetåret. Del underlag för planering på lokal och regional nivå som
beredningen har föreslagit torde vara tillräckligl. Det torde också fylla
kraven på underlag för såväl rikspolisstyrelsens anslagsframställning som
styrelsens framställning till regeringen med synpunkter pä innehållet i det
kommande regleringsbrevet. Jag avser att återkomma till regeringen i annat
sammanhang i fråga om den närmare utformningen av systemet.

2.2 Ett förstärkt medborgarinflytande över den lokala
polisverksamheten

Enligt del lill lagrådet remitterade förslaget till
polislag skall lånen, såsom nu, vara indelade i polisdistrikt. I varje
polisdistrikt skall finnas en polismyndighet. För ledningen av polismyndigheten
skall finnas en polisstyrelse. Polisstyrelsen skall bestå av polismyndighetens
chef och det antal valda ledamöter, lägst sex och högst tio, som länsstyrelsen
bestämmer. Finns det i polisdistriktet en biträdande polischef skall även denne
ingå i slyrelsen. I lagförslaget finns vidare bl. a. bestämmelser om val av
ledamöterna i polisstyrelsen.

Prop. 1983/84:89 15

Lagförslaget innebär atl elt nytl polismyndigheisbegrepp
införs. Enligt förslaget skall man som benämning på det lokala polisorganei
övergå frän "polisstyrelse" till "polismyndighet". Endast beslul
som har meddelats av polisstyrelsen i plenum kommer således alt anges som
fattade av polisstyrelsen. Av motiven framgår att det ankommer på regeringen atl
meddela föreskrifter om i vilka fall polisstyrelsen skall beslula i frågor som
ankommer på polismyndigheten och i vilka fall beslutet skall fallas av
polischefen eller av någon annan tjänsteman.

Jag kommer i det följande alt redovisa min uppfattning om
hur den framtida fördelningen av uppgifter mellan ä ena sidan polisstyrelsen
och ä andra sidan polischefen bör utformas.

Enligt gällande ordning finns för ledningen av
verksamheten inom polisdistriktet en polisstyrelse. Den består av polischefen
och del ytteriigare antal särskill valda ledamöter, minst sex och högst åtta,
som länsstyrelsen bestämmer. De särskilt valda ledamölerna väljer bland sig
ordförande och vice ordförande. Polischefen (polismästaren) kan alltså inte
utses till någon av dessa poster. Personalföreträdare deltar i polisstyrelsernas
verksamhel enligt kungörelsen (1974:224) om personalföreträdare i statlig
myndighels styrelse m.m.

Polisstyrelsen skall enligt polisinslruktionen noga följa
förhållandena inom polisdistriktet samt verka för etl förtroendefullt
förhållande mellan polisen och allmänheten. Del åligger polisstyrelsen särskilt
att vaka över att lagar och andra författningar rörande allmän ordning och
säkerhet efterlevs, planlägga och leda polisens arbete och sörja för att ålgärder
vidtas för att förebygga brott samt verka för en god rekrytering av tjänstemän
till polisväsendet.

Polisstyrelsen avgör enligl polisinslruktionen ärendena
antingen i plenum eller genom beslut av polischefen ensam. I plenum avgörs
ärenden som angår

-
viktigare
frågor om organisation och arbetsordning,

-
förslag till
anslagsframställning och andra frågor av siörre ekonomisk betydelse,

-
frågor om
tillsättning av vissa tjänster,

-
viktigare
frågor om information om polisverksamheten i allmänhet,

-
frågorom
disciplinansvar, avskedande, åtalsanmälan, avstängning eller läkarundersökning,

-
frågor om annat
skiljande från tjänst eller uppdrag än avskedande samt

-
andra frågor
som polischefen hänskjuter till plenum.

Om etl ärende som har nämnts nu innefattar utövande av
polisledning får det dock inte avgöras i plenum. Polisledningen i distriktet
utövas nämligen endast av polischefen. Polischefen får inte heller i övrigt hänskjuta
ett ärende till plenum annat än om ärendet rör polisväsendets administration
eller allmänna riktlinjer för polisens verksamhet. Del förhållandet alt
operativa polisfrågor inte får avgöras av polisstyrelsen i plenum anses
emellertid inte hindra att de kan tas upp till diskussion i plenum.

Prop.
1983/84:89 16

1975 års polisutredning hade enligl sina direktiv atl
överväga ålgärder för all förstärka del kommunala inflytandet över polisens verksamhel
samt del förlroendemannainflylande som utövas genom polisstyrelsen. Utredningen
konstaterade all det lokala medborgarinflylandel över polisverksamheten
begränsades av framför alll tvä faktorer, nämligen dels den centrala
fördelningen av personalen på olika enheter dels föreskriften i polisinstruktionen
atl ärenden som innefattar polisledning inle får avgöras i plenum.
Polisutredningen lämnade förslag lill hur denna begränsning borde kunna hävas
med syfte atl de förtroendevaldas infiytande skulle förstärkas.

1 1980/81
års principproposition anslöt sig den dåvarande departementschefen till
polisutredningens uppfallning alt medborgarinflylandel över den lokala poliverksamhelen
borde förstärkas.

När det gäller fördelningen av uppgifter mellan
polisstyrelsen i plenum och polischefen borde enligt departementschefen en
utgångspunkt vara atl man eftersträvade en ordning som innebär atl den
förtroendevalda polisstyrelsen förvandlas frän elt i huvudsak rådgivande organ
lill elt i egentlig mening styrande organ för polisen. Polisstyrelsen i plenum
borde således fatta de långsikliga beslulen om fördelningen och användningen av
resurserna inom polisdistriktet och handlägga bl. a. viktigare frågor om
organisation och verksamhetsplanering. Med verksamhetsplanering borde enligl deparlemenlschefen
förslås inle bara den grundläggande prioriteringen av insatserna mellan olika
verksamhetsgrenar utan ocksä den allmänna inriktningen av varje verksamhel för
sig. Den i egentlig mening operativa polisledningen skulle emellertid även i
fortsättningen utövas av polischefen eller av honom underställt polisbefäl.

1 propositionen redovisade föredraganden också sin
principiella uppfattning om hur avgränsningen mellan polisstyrelsen resp.
polischefen närmare borde utformas. Enligt departementschefen skulle del dock
bli en viktig uppgifi för polisberedningen alt närmare belysa de avgränsningsfrägor
rörande uppgiftsfördelningen mellan polisstyrelsen i plenum och polischefen
som kunde aktualiseras.

Polisberedningen har med utgångspunkt från riksdagens
principbeslut om en förstärkt position för de valda ledamöterna i
polisstyrelsen redovisat hur den framtida uppgiftsfördelningen mellan
polisstyrelsen och polischefen bör utformas.

Beredningen utgår för det första från att en grundläggande
förutsättning för att verksamheten inom den lokala polisorganisationen skall
kunna bedrivas pä ett ändamålsenligt säll i den nya organisalionen är alt en
noggrann årsplaneringoch uppföljning av verksamheten inom polisdistrikten äger
rum. Med hänsyn lill resursfördelningens styrande inverkan på hela
polisverksamheten är det enligt beredningen naturligt att styrelsens arbele
koncentreras kring den årliga planeringen. I denna planering ingår att
prioritera insalser mellan olika verksamhetsgrenar och atl fördela re-

Prop.
1983/84:89 17

surser.
Intresset av att styrelsen tar del i själva besluten gör sig enligt beredningen
gällande med särskild styrka i fråga om övervaknings- och utredningsverksamheten.
Det år angeläget atl dessa verksamhetsformer planeras och genomförs under stort
hänsynstagande till de önskemål som finns hos allmänheten och hos kommunala
organ. Detta gäller i synnerhet beträffande övervakningsverksamheten. Över
huvud taget bör dock ledamöterna enligt beredningen i större utsträckning än f.
n. ta del i de beslul som rör den allmänna utformningen av polisdistriktets policy.

Beredningen
anser att styrelsen framför allt skall ta del i de planeringsbeslut som tar
sikte på övergripande frågor och sådana frågor som gäller inriktningen av
verksamheten under en längre tid, l.ex. budgetåret.

Praktiska och principiella
skäl talar enligt beredningen för att vad man kan kalla den i egentlig mening
operativa polisledningen även i fortsättningen skall utövas av polischefen
eller honom underställt polisbefäl. Beredningen förutsätter, liksom tidigare
riksdagen, att man inte i styrelsen skall kunna ta upp ärenden avseende
polisledning i särskilt fall. Detta begrepp blir alltså av grundläggande
betydelse för kompetensfördelningen mellan polisstyrelsen och polischefen. Med
polisledning i särskilt fall bör då enligl beredningen förstås chefskapet över
en polisstyrka under pågående arbete, liksom över huvud laget situationer då
fråga är om en order eller en kommendering där en bestämd polisman eller en
viss grupp av polismän år utpekad.

Beredningen har mot denna
bakgrund funnit all den nuvarande föreskriften i polisinstruktionen atl
polischefen ensam utövar polisledningen i distriktet bör utgå. I stället bör
viktigare frågor rörande planeringen av polisverksamheten uttryckligen anges
som ärenden vilka del ankommer på polisstyrelsen att la slällning till. Enligt
beredningens uppfattning behöver polischefen samtidigt bara vara bunden av den
begränsning når del gäller alt hänskjuta en fråga till slyrelsen som följer av
principen att ärende som rör utövande av polisledning i särskilt fall inte får hänskjulas
till polisstyrelsen för avgörande.

Med
den lösning som beredningen förordar kommer även sådana allmänna
förvaltningsärenden som faller pä polisen — s.k. polismyndighetsärenden - alt
kunna avgöras av slyrelsen. Med hänsyn lill polismyndighetsärendenas frekvens
och lill del förhållandet att de ofta måste avgöras omedelbart eller i allt
fall mycket snabbt är det enligt beredningen uppenbarligen inle möjligt atl
dessa ärenden mera regelmässigt skall kunna anmälas för polisstyrelsen.
Beredningen anser det emellertid angeläget att polismyndighetsärenden av
principiell vikt kan hänskjulas lill styrelsen. Särskilt önskvärt är
naturligtvis att denna ordning kan tillämpas när etl polismyndighetsärende inte
bara är av principiell karaktär ulan också har direkt betydelse för innevånarna
i distriktet. Som exempel har beredningen nämnt vissa frågor om tillstånd att
hålla allmän sammankomst eller offentlig tillställning. Ibland kan även den
närmare utformningen av ett tillstånd 2 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 89

Prop.
1983/84:89 18

vara av sådant allmänt intresse, t. ex. när det gäller hur
länge etl diskotek skall få ha öppet eller under vilka förutsättningar en
biltävling skall få anordnas. Däremot bör l.ex. ett enskilt ärende om vapenlillstånd
inle lämpligen tas upp av styrelsen.

Också
polismyndighetsärenden av principiell karaktär måste oftast avgöras så snabbt
att det inte är praktiskt möjligt atl hänskjuta dem till avgörande av
polisstyrelsen. I sådana fall bör ärendet avgöras i samma ordning som nu.
Avgörandet bör enligt beredningen emellertid lämpligen anmälas för
polisstyrelsen vid dess nästa sammanträde. Ledamöterna fär då tillfälle att
anlägga synpunkler på ärendet till ledning för behandlingen i framtiden av
likartade fall.

Polismyndighelsärendena
bör enligt beredningen inle ingå i uppräkningen av de frågor som
polisstyrelsen obligatoriskt skall behandla. I stället bör gälla att ett
polismyndighetsärende kan las upp i styrelsen endast om polischefen själv hänskjuter
ärendet dit. Beredningen ser det som en fördel för polischefen att, när det är
fråga om ett polismyndighelsårende som är av principiell vikt, kunna hänskjuta
ärendet till styrelsen för beslut. Härigenom kan polischefen säkerställa atl
avgörandet erhåller erforderlig lokal och medborgertig förankring. Polischefen
bör också enligl beredningen kunna ta initiativ till principdiskussioner om hur
vissa typer av myndighetsärenden bör behandlas. Styrelsen kan härvid göra
uttalanden av allmänt rådgivande natur.

Beredningen
har vidare framhållit att de förtroendevalda ledamöterna i polisstyrelserna
också bör kunna medverka i olika samrådsorgan som polisen är representerad i.
Denna medverkan får emellertid i första hand bli beroende på vad som bedöms
vara ändamålsenligt med hänsyn till de lokala förhållandena liksom naturligtvis
den representationsform som de andra myndigheter som ingår i samrådsorganen - l.ex.
socialnämnd och skola - finner lämpligast.

Beredningen
konstaterar slutligen att ett ökat inflytande för de förtroendevalda
ledamöterna i polisstyrelsen kommer att ställa ökade krav på ledamöternas
kunskaper om polisverksamheten. Del är därför betydelsefullt att ledamöterna
får all den information som år möjlig om polisverksamheten och om de regler
som gäller för den. Ledamöterna bör enligt beredningen ges tillfälle att i
polisdistrikten sätta sig in i polisens arbete och vardagsproblem. Detta kan
ske genom en allmän orientering, genom studiebesök vid olika polisiära
arbetsenheter eller genom att vid sammanträden i polisdistrikten något
speciellt tema behandlas. Beredningen utgår ocksä från att särskild information
lämnas de förtroendevalda genom försorg av rikspolisstyrelsen i samråd med
länsstyrelser och polisstyrelser.

Remissinstanserna har i allmänhet instämt i beredningens
principiella tankegångar. Viktigare frågor rörande planeringen av
polisverksamheten liksom fördelningen och användningen av polisdistriktens
resurser anser remissinstanserna höra till polisstyrelsernas kompetensområde.
Ledning-

Prop.
1983/84:89 19

en av den rent operativa polisverksamheten bör även i
fortsättningen enligt flera remissinstanser ankomma på polischefen eller honom
underställt polisbefäl. Några remissinstanser betonar det angelägna i all polisslyrelse-ledamöterna
får utbildning om polisorganisationen inför reformens genomförande.

Lånsstyrelsen i Värmlands län samt Föreningen Sveriges
länspolischefer och Föreningen Sveriges polischefer ifrågasätter det lämpliga
i att ärenden som innebär rättstillämpning handläggs av de politiskt valda ledamölerna
i polisstyrelserna. Man anser alt det därigenom kan skapas misstankar om att
besluten fattas från politiska utgångspunkter.

Jag vill för egen del först erinra om att beredningen haft
en begränsad uppgift inom delta område. Beredningen har endast haft i uppdrag
att på del praktiska planet omsätta de riktlinjer som riksdagen tidigare har
godkänt i fråga om en förstärkt ställning för de valda ledamöterna i
polisstyrelserna.

Jag vill ändock lill en början framhålla att jag helt
ansluter mig till principen om ett förstärkt medborgarinflytande över den
lokala polisverksamheten och de skäl som har åberopats för detta. Den
statsfinansiella situationen och de krav som finns på insalser på priorilerade
områden kommer för framtiden att leda till i många avseenden känsliga
avvägningar mellan olika verksamhetsområden. Som jag ser det är det därför helt
nödvändigt att besluten om verksamheten i den lokala polisorganisationen haren
ordentlig förankring bland invånarna i polisdistriktet. Denna uppgifi kommer
dessutom att bli än väsentligare efter del alt den pågående reformeringen av
polisväsendet har genomförts i sin helhet. Beredningens förslag ansluter i
huvudsak till den av riksdagen tidigare godkända uppgiftsfördelningen. Jag
saknar anledning alt frångå de lösningar som nu under en längre tid har
diskuterats under utredningsarbetet, särskilt som de med något undantag har
godtagits av remissinslanserna. Den kommande fördelningen av uppgifter bör
sammanfattningsvis bli följande.

Utöver de
befogenheter som polisstyrelserna har i dag bör de i forlsällningen ha till
uppgift att besluta i viktigare frågor rörande planeringen och inriktningen av
verksamheten i distriktet. Likaså bör viktigare frågor om distriktets
organisation höra lill de valda ledamöternas kompetensområde. Det är naturligt
att polisstyrelsens medverkan i planeringsprocessen avser mera väsentliga
frågor och frågor som gäller verksamheten över en längre period, l.ex. elt
budgetår. Genom alt de förtroendevalda lar del i sådana, beslut kan önskemål
från allmänheten, kommunala organ och andra berörda intressegrupper om
inriktningen av verksamheten uppmärksammas. Detta torde enligl min uppfattning
också innebära att allmänhetens förtroende för polisväsendet ökar.

De frågor som gäller polisledning i särskilda fall bör
emellertid exklusivt höra till polischefens kompetensområde och här finns
alltså en yttersta gräns för vilka frågor som polischefen kan hänskjuta till slyrelsen.
Med

Prop. 1983/84:89 20

uttrycket polisledning i särskill fall bör förslås
chefskapet över en polisstyrka under pågående arbete liksom över huvud taget
situationer då del är fråga om en order eller en kommendering där en besiämd
polisman eller en grupp av polismän är utpekade.

Med den nu
angivna ordningen följer att ocksä polismyndighetsärenden av polischefen kan hänskjulas
lill polisstyrelsen. Jag ser för egen del inget hinder mot en sådan ordning.
All frågor om rättstillämpning prövas under medverkan av på politisk väg
utsedda lekmän år ju ingalunda ovanligt. En jämförelse kan t. ex. göras med
nämndemännens roll i domstolarna. Det är emellertid naturiigt att endast de
ärenden som frän någon utgångspunkt är av särskild betydelse las upp till
prövning av styrelsen.

Jag delar uppfattningen att det ökade inflytandet för de
förtroendevalda ledamöterna i polisstyrelserna ställer ökade krav pä
ledamöternas kunskaper om polisverksamheten. Ledamöterna lär genom sitt arbele
i polisstyrelsen känna sina nya ansvarsområden och breddar och fördjupar
därmed sina kunskaper om verksamheten. Därutöver behövs emellertid viss utbildning
i anslutning till att reformen genomförs. Jag har ocksä inhämtat alt
rikspolisstyrelsen f. n. planerar en utbildning för polisstyrelsernas ledamöter
med anledning av reformerna i enlighet med polisberedningens förslag. Jag anser
följaktligen atl det finns stora förutsättningar för atl ledamölerna skall ges
en god grund för sill viktiga arbete.

2.3 Den regionala polisorganisationen i Stockholms län,
Göteborgs och Bohus län samt Jämtlands län

2.3.1 Den nuvarande regionala organisationen

Länsstyrelsen är den högsta polismyndigheten i länet. Den
har i denna egenskap ansvaret för och ledningen av polisverksamheten inom sitt
län.

Länsstyrelsens uppgifter i detta sammanhang lades i sina
huvuddrag fasl i samband med att polisväsendet förstatligades. De anges i polisinslruktionen.
Lånsstyrelsen skall övervaka att allmän ordning och säkerhet upprätthålls i länet
och atl nödvändiga ålgärder vidtas når den allmänna ordningen och säkerheten
hotas eller störs. För alt kunna fullgöra denna uppgift har länsstyrelsen fått
befogenhet atl meddela föreskrifter om användningen av polisstyrkorna i länels
polisdistrikt samt att i vissa situationer helt eller delvis la över ledningen
av polisdistriktens polisstyrkor liksom att besluta om polisförstärkning inom
länet och begära förstärkning från andra län.

Vid polisväsendets förstatligande förutsattes det atl länsstyrelsen
skulle leda polisverksamheten så snart denna berörde flera distrikt inom lånet (prop.
1964: 100 s. 67- 69 och 108-110). I överensstämmelse härmed utövar

Prop. 1983/84:89 21

enligt polisinslruktionen länsstyrelsen chefsskapet i
fråga om tjänstgöringen för de polismän som ingår i en länstrafikgrupp. Denna
grupp slår alltså till länsstyrelsens förfogande, vilket även kommer till
uttryck i regleringsbrevet för polisväsendet. Motsvarande föreskrifter finns
inte för de övriga enheter som utövar regional polisverksamhet (främst narkolikarotlarna
och de s. k. ekorotlarna).

Länsstyrelsen skall ägna uppmärksamhet åt polisväsendets
organisation, se till att verksamheten bedrivs rationellt och effektivt samt
verka för ett förtroendefullt förhållande mellan polisen och allmänheten. En
gång om året skall länsstyrelsen inspektera polisdistrikten i länet.

Länsstyrelsen
har också ålagts bl.a. att ta den befattning med rekrytering och fortbildning
av polismän som rikspolisstyrelsen föreskriver och att svara för polisväsendets
administration enligt de föreskrifter som meddelas om delta.
Rikspolisstyrelsen svarar dock för en myckel slor del av administrationen av
den lokala polisorganisationen.

Länsstyrelsen fastställer vidare arbetsordning för
polisdistrikten, handlägger vissa ärenden om Ijänstelillsättningar i
distrikten och bestämmer i en del andra personaladministrativa ärenden.

Länsstyrelsen är besvärsmyndighet när talan förs mot
polissstyrelsens beslul. Årenden om disciplinpåföljd för tjänstemän inom den
lokala polisorganisationen handläggs äv länsstyrelsen. I Stockholms, Göteborgs
och Malmö polisdistrikt ankommer dock denna uppgift på polisstyrelsen.

Länsstyrelsen leds av en styrelse. Landshövdingen är chef
för länsstyrelsen och ordförande i dess styrelse.

I
styrelsen avgörs viktigare frågor om samhällsplanering eller andra för länet
betydelsefulla åtgärder, viktigare författningsfrågor, viktigare frågor om
organisation, anslagsfrågor och andra frågor av större ekonomisk betydelse,
vissa frågor om tjänstetillsättning och om skiljande från tjänst o.d. saml
andra frågor som landshövdingen hänskjuter till styrelsen. Ärenden som rör bl.
a. beslut om polisförslårkning, föreskrifter om polisstyrkornas användning,
övertagande i vissa fall av ledningen för distriktens polisstyrkor,
rekrytering och fortbildning av polismän samt utövandet av chefskapet för
länstrafikgrupperna får dock hänskjulas till styrelsen bara om de rör allmänna
riktlinjer eller anvisningar för polisens verksamhet.

Sådana ärenden som inte får hänskjulas lill länsstyrelsens
styrelse kommer normalt att avgöras av länspolischefen. I vissa fall skall de
dock avgöras av landshövdingen. Så är fallet när det är fråga om allvarlig
ordningsstörande händelse eller annan händelse som kräver extraordinär
polisverksamhet eller fordrar särskilda överväganden rörande användningen av
polisstyrkorna eller när omständigheterna i annat fall påkallar det. Med
anknytning till de särskilda ledningsbefogenheterna gäller också atl
landshövdingen i vissa fall kan besluta i ärenden som avser förbud mot
anordnande av offentlig tillställning eller allmän sammankomst liksom i

Prop.
1983/84:89 22

ärenden om föreläggande äv vite för atl upprätthälla
allmän ordning och säkerhet. I egenskap av myndighetens chef kan vidare
landshövdingen för avgörande överta ärenden som annars skall beslutas av
länspolischefen. Sådant övertagande kan dock inle ske beträffande polisledningsfunktioner
annat än i de extraordinära situationer som har angetts tidigare.

I alla län utom Gotlands län finns en länspolischef som är
tjänsteman i länsstyrelsen och chef för länspolischefens expedition, vilken är
en arbetsenhet inom länsstyrelsen. Vid fem länsstyrelser finns också en
biträdande länspolischef.

Länspolischefen svarar som föredragande eller
beslutsfattare för alla ärenden som enligt polisinslruktionen ankommer på
länsstyrelsen. Han ansvarar på samma sätt för årenden som enligt annan författning
ankommer på honom eller som enligl fastställd diarieplan skall handläggas på
länspolischefens expedition. Länspolischefen beslutar i allmänhet ensam i
ärenden som skall handläggas på hans expedition och som inte enligt vad som har
redovisats i det föregående skall avgöras av styrelsen för länsstyrelsen eller
av landshövdingen.

Länspolischefen har en förhållandevis självständig
ställning inom länsstyrelsen. Han utövar således - med den begränsning som
följer av landshövdingens befogenheter i extraordinära situationer - ensam
länsstyrelsens ledningsfunktioner i fråga om polisverksamheten.
Lånspolischefen beslutar vidare i frågor om förslärkningsrörelser och om
övertagande av ledningen av polisverksamheten i särskilt fall. Länspolischefen
utfärdar de föreskrifter för polisverksamheten i länets polisdistrikt som kan
behövas. Verksamheten med att utfärda föreskrifter är huvudsakligen inriktad pä
att samordna polisverksamheten i länet och i förhållande lill angränsande lån
samt på all anpassa de samlade resurserna efter de behov som föreligger.

Stockholms, Göteborgs och Malmö polisdistrikt är i
huvudsak undantagna från länspolischefernas verksamhetsområde. Polischeferna i
dessa distrikt har till skillnad från polischeferna i övriga distrikt en helt
självständig ställning i operativt hänseende. Frågor om förstärkning från ett
storstadsdistrikt till länet i övrigt eller omvänt och andra operativa
ärenden, som berör länspolischefen och polischefen i storstadsdistriktet gemensamt,
handläggs alltså i samma ordning som gäller länspolischefer emellan.

2.3.2 Tidigare förslag rörande den regionala
organisationen

I 1980/81 års principproposition föreslogs atl
länsstyrelsen skulle behållas som länels högsta polisorgan och att länsstyrelsen
även i fortsättningen skulle ha del övergripande ansvaret för den regionala
polisverksamheten. I propositionen redovisades också vilka principer som borde
gälla i fråga om arbetsfördelningen m.m. mellan länsstyrelsens styrelse,
landshövdingen resp. länspolischefen.

Prop. 1983/84; 89 23

I
propositionen togs frågan upp om en från övriga landet avvikande organisatorisk
lösning för bl.a. Stockholms län och Slockholms polisdistrikt på grundval av
polisutredningens överväganden. Som grund för en sådan ordning framhölls den
speciella strukturen hos detta distrikt, som ligger utanför länspolischefens
verksamhetsområde. Det säger sig självt, anfördes det i propositionen, att det
fortlöpande behovet av samarbete mellan Stockholms polisdistrikt och länet i
övrigt är mycket stort. I stockholmsområdet finns förulom Slockholms
polisdistrikt tolv andra polisdistrikt, av vilka det stora flertalet ulgör
kransdistrikt lill Stockholms polisdistrikt och ingår i en sammanhängande
tätortsbebyggelse med Stockholm som centrum. Härtill kommer att Stockholms
polisdistrikt personalmässigt är dubbelt så stort som länets övriga
polisdistrikt sammantagna, medan dessa i sin tur personalmässigt nästan motsvarar
Göteborgs polisdistrikt. Samverkansfrågorna ansågs med hänsyn härtill mycket
komplicerade i den nuvarande organisationen. Mot denna bakgrund tedde det sig
enligt propositionen nödvändigt att för stockholmsområdet förorda elt av
polisutredningens huvudalternativ för en ny regional organisation, ett
alternativ som innebar att befattningarna som länspolischef och polismästare i
Stockholm förenades till en tjänst och att länet bildade ett enda regionalt
verksamhetsområde.

I
propositionen föreslogs vidare att en tjänst som biträdande polischef skulle
inrättas i Stockholms polisdistrikt huvudsakligen för det löpande arbetet inom
distriktet. Förhållandet mellan polischefens och souschefens befogenheter var
en fråga som särskilt borde uppmärksammas av polisberedningen. Principen borde
vara att befogenhelsfördelningen dem emellan fick bero av vad som bestämdes
därom i arbetsordning efter omorganisationen men alt polischefen alltid skulle
ha möjlighet att själv förbehålla sig beslutanderätten i en fråga vare sig
denna rörde den regionala eller lokala verksamheten.

I
propositionen förordades en lösning enligl det nu angivna alternativet endast
för stockholmsområdet. De omständigheter som talade för en särlösning för
stockholmsområdet talade emellertid enligt riksdagens mening — om än med mindre
styrka - också för en liknande organisation i de båda övriga storstadsområdena.

I
fråga om Göteborgs och Bohus län, där det alldeles övervägande antalet
polismanstjänster och övriga resurser är koncentrerade till Göteborgs
polisdistrikt, var enligt riksdagens mening skälen för en ordning liknande den
som avsågs för Stockholms lån så starka att riksdagen ansåg att en sådan
ordning måste införas också där. På samma sätt som hade föreslagils beträffande
stockholmsområdet fick de frågor som aktualiserades inför genomförandet
uppmärksammas av polisberedningen.

När
det gäller Malmöhus län godtog riksdagen den ordning som föreslogs i
propositionen och som inte innebar några genomgripande förändringar i förhållande
till vad som nu gäller.

Prop. 1983/84:89 24

Beträffande Jämtlands län ifrågasatte riksdagen om en
ordning med en länspolischef och två polisdistrikt - även med beaktande av de
delvis vidgade och nya uppgifter som avsågs ankomma på en länspolischef -kunde
vara ändamålsenligt. Enligt utskottets mening borde organisationen för
Jämtlands län närmare övervägas av polisberedningen. Övervägandena borde ske
förutsättningslöst.

2.3.3 Förslaget till polislag

I det remitterade förslaget lill polislag anges att
länsstyrelsen är länets högsta polisorgan och att den ansvarar för
polisverksamheten i länet. Vidare anges i lagen de ledningsfunktioner i vid
mening som kan sägas innebära en begränsning av de lokala myndigheternas
självständighet, nämligen

-
tillsynsfunktionen,

-
befogenheten
att avdela personal för regional polisverksamhet,

-
befogenheten
att meddela direktiv för den regionala polisverksamheten och, vid behov, för
annan polisverksamhet inom länet,

-
befogenheten
att besluta om polisförstärkning inom länet eller till ett annat län samt att
begära sådan förstärkning från ett annat län samt

-
befogenheten
att ta över ledningen av polispersonalen i länet, när särskilda förhållanden
föranleder det eller kravet på en enhetlig ledning annars är särskilt
framträdande.

Enligl lagen skall regeringen kunna bestämma att
länsstyrelsen skall leda polisverksamhet även i andra fall.

2.3.4 Den framtida regionala strukturen i Stockholms
län, Göteborgs och

Bohus län samt Jämtlands län

2.3.4.1 Jämtlands län

Riksdagens tidigare principbeslut innebär som nämnts att
en ny regional organisation skall gälla för Stockholms län och Göteborgs och
Bohus län. Såvitt gäller Jämflands län innefattar principbeslutet emellertid
inte något slutligt ställningstagande ulan riksdagen har förutsatt att
polisberedningen förutsättningslöst prövar frågan.

Beredningen har nu föreslagit att den regionala
organisationen i Jämtlands län utformas i linje med vad som kommer alt gälla
för de båda storstadsregionerna. Länsstyrelsen behålls således som högsta
polisorgan i länet och befattningarna som länspolischef och polismästare i
Östersund förenas i en tjänst utanför länsstyrelsen.

Förslaget
har godtagits av remissinstanserna. Jag kan också ansluta mig till beredningens
förslag rörande Jämtlands län. Som beredningen har framhållit framstår den
nuvarande organisationen som alltför stor i förhållande till de krav som de
regionala uppgifterna ställer i det länet. Förslaget

Prop. 1983/84:89 25

överensstämmer åven med den utveckling mot en ny. enhetlig
regional organisationsform, somjag tar upp i det följande. En fråga om den
territoriella indelningen av polisverksamheten i länet som har väckts under remissbehandlingen,
nämligen frågan om tillskapande av ytterligare ett polisdistrikt, bör enligt
min mening inte övervägas i detta sammanhang.

2.3.4.2 Fördelningen av arbetsuppgifter mellan
länsstyrelsen och den nye regionale chefen m. m.

Innan jag går över till alt behandla de förslag som
beredningen har lämnat rörande fördelningen av arbetsuppgifter mellan
länsstyrelsen och den nye regionale chefen m.m. anser jag det lämpligt för
riksdagens information atl ta upp en fråga som har stått öppen, nämligen tjänslebe-nämhirigen
på den nye regionale chefen. Polisberedningen har vall alt använda begreppel
länspolischef/polismästare. Jag har själv stannat för att benämningen bör vara
länspolismästare. Härmed markeras att befattningshavaren har regionala chefsuppgifler
samtidigt som han år polischef vid en lokal polismyndighet. Den biträdande regionale
chefen i Slockholms polisdistrikt bör, i enlighet härmed, ha benämningen
biträdande länspolismästare.

Den
organisationsform som har föreslagits för de båda storstadslänen och för
Jämtlands län förutsätter en uppdelning mellan lånspolismästaren och
länsstyrelsen av de regionala uppgifter på polisområdel som i dag fullgörs inom
länsstyrelsen av bl.a. länspolischefen och vid hans expedition. För storstadsdistriklen
tillkommer även de regionala funktioner som polismästaren där utövar som egen
regional chef i nuvarande organisation. Polisberedningen har med utgångspunkt i
skilda principer redovisat detaljerade förslag till fördelning av ärenden och
funktioner i övrigt i de avseenden som har berörts nu.

En första utgångspunkt för beredningens förslag är all
länsstyrelsens förtroendemannastyrelse i den nya organisationen får samma
befogenheter i besluts- och handläggningshänseende som avses för övriga län. Således
kommer styrelsen efter det att reformerna har genomförts i sin helhet att
besluta bl.a. om dimensionering och allmän inriktning av de regionala
enheternas verksamhel liksom om allmänna principer och riktlinjer i ärenden
som avser förstärkningsrörelser och samverkansformer såväl inom som över
länsgränserna. Såvitt gäller de befogenheter i ärenden om disciplinpåföljd,
avskedande m.m. som i Slockholms och Göteborgs polisdistrikt idag ankommer på
polisstyrelsen föreslås att de flyttas över på styrelsen i resp. länsstyrelse.
Landshövdingens befogenheter och ställning såväl i förhållande lill förtroendemannastyrdsen
som till länspolismästaren föresläs bli desamma som i huvuddelen av länen. På
länspolismästaren föreslås i första hand falla årenden och funktioner som mera direki
anknyter till polisoperativa frågor. Här avses främst ledningsfrågor av olika
slag som

Prop. 1983/84:89 26

rör verksamheten i sårskilt fall liksom samordnings- och
samverkansfrågor.

Länspolismästaren
kommer alt handlägga ärenden dels i egenskap av chef för den lokala
polismyndigheten dels som företrädare för länsstyrelsen. Beredningen har mot
den bakgrunden, i syfte att förhindra uppkomsten av jävs- och
intressekonflikter, föreslagil en fördelning av regionala polisärenden mellan
länsstyrelsen och länspolismästaren. Denna fördelning innebär bl.a. att
ärenden med anknytning till ledningsfunktionen såsom frågor om resursfördelning
samt remisser i ärenden av samtidigt regional och lokal natur skall handläggas
av länspolismästaren liksom inspektions- och tillsynsfrågor. Å andra sidan har
beredningen föreslagit att sådana polismyndighetsärenden som på länsplanet
skall handläggas som besvärsärenden utesluts från länspolismästarens
handläggning. Detsamma föreslås gälla för sådana personaladministrativa
ärenden som avser förord och tillsättningsbeslut saml besvär som skall
handläggas i den regionala instansen.

Enligt riksdagens tidigare principbeslut skall en tjänst
som biträdande chef inrättas i Stockholms polisdistrikt. Beredningen redovisar
förslag till den närmare fördelningen av olika befogenheter mellan
länspolismästaren och den biträdande chefen. Förslaget innebår att
länspolismästarens regionala ansvar betonas. Samtidigt har strävan varil alt
så långt möjligt skapa en ordning där de regionala och lokala frågorna hålls
isär.

I Göteborgs polisdistrikt där någon tjänst som biträdande
chef enligt beredningens förslag inte skall finnas, ulgår beredningens förslag
från förutsättningen att fördelningen av uppgifter mellan länspolismästaren och
de avdelningschefer som finns i Göteborgs polisdistrikt närmare bestäms i den
arbetsordning som länsstyrelsen fastställer. Några av beredningens ledamöter
och sakkunniga har dock i ett särskilt yttrande till förslaget hävdat att en
tjänst som biträdande chef bör finnas även i Göteborgs polisdistrikt.

De
principlösningar i fråga om ärende- och funktionsfördelning m. m. som
polisberedningen föreslagit för de båda storstadslänen och Jämtlands län har
fått ett blandat mottagande av remissinstanserna. Länsstyrelserna i Stockholms
län och Göteborgs och Bohus län har i allt väsentligt anslutit sig till
beredningens förslag. Polisstyrelserna i Stockholms län, med undantag för
Stockholms polisdistrikt, har framfört i huvudsak kritiska synpunkter.
Polisstyrelserna anser att det finns risk för intressekonflikter på grund av de
regionala kraven och kraven från länspolismästarens eget distrikt.

Inrättande av en tjänst som biträdande chef i Göteborgs polisdistrikt
har föreslagils av vissa remissinstanser. Polisstyrelsen i Göteborg anser dock
att någon sådan tjänst inte bör inrättas.

För egen del anser jag att två grundläggande krav måste
ställas vid den

Prop. 1983/84:89 27

närmare utformningen av den organisation som skall gälla
för de båda storstadslänen och Jämtlands lån. Således måste länsstyrelsens
ställning som länets högsta polisorgan och dess förlroendemannastyrelses
position som forum för det medborgerliga inflytandet på denna nivå garanteras
samtidigt som de mera ledningsbetonade uppgifterna renodlas och effektiviseras.
Vidare måste organisationen ges en sådan utformning att risken för jävs- och
intressekonflikter med anknytning till den regionala chefstjänstens dubbelfunklion
undanröjs.

Den föreslagna ordningen hindrar enligt min bedömning inte
förlroende-mannastyrelsens framtida uppgifter när det gäller dimensioneringen
av de olika regionala enheterna eller den allmänna inriktningen av och principerna
för bl.a. enheternas verksamhet. Landshövdingens befogenheter i förhällande
till den nya länspolismästarfunktionen motsvarar också i operativt hänseende
vad som gäller i den nuvarande organisationen. När det gäller fördelningen av
de regionala uppgifterna i övrigt mellan länsstyrelsen och den regionale
chefen faller det sig enligl min mening naturiigt alt denne handlägger ärenden
av mera renodlat operativ natur och i övrigt sådana uppgifter som utgör
grundvalen för hans funktion inom den regionala verksamheten i länet. De
förslag till uppgiftsfördelning som polisberedningen har redovisai uppfyller
enligt min mening de krav jag först nämnde och utgör också i övrigt en lämplig
avvägning.

Lånspolismästaren kommer att handlägga dels regionala årenden
dels lokala ärenden som rör det egna distriktet. De farhågor som har kommit
fram under remissbehandlingen om risken för etl obehörigt gynnande av egna
lokala intressen delar jag dock inte. Når det gäller de mera operativt betonade
ledningsfrågorna utgår jag således från att de - i linje med de principer som
polisberedningen har redovisat - inordnas i respektive polisdistrikt på ett
sådant sätt att regionala och lokala ledningsfrågor hålls isår. Delta synsätt
innebär bl. a. alt viktigare ledningsuppgifter av regional natur bör utövas
endast av länspolismästaren eller av en befattningshavare som i det avseendet
är direkt underställd honom. Jag räknar vidare med att de befattningshavare som
anförtros de regionala, kvalificerade uppgifterna kommer att vara väl medvetna
om vilka krav som kommer all ställas på en objektiv och rättvis behandling från
förelrädare för länets polisdistrikt. Jag är också av den uppfattningen att
dessa krav kommer att tillgodoses. I sista hand ankommer det dessutom på
länsstyrelsen att svara för att den regionala polisverksamheten blir rätt
avvägd och får en inriktning som motsvarar det samlade behovel i länet.

Vad gäller fördelningen av uppgifter mellan
länspolismästaren i Stockholm och den biträdande chefen där bör, som
beredningen har föreslagit, de regionala frågorna ses som länspolismästarens
primära uppgift. Självfallet kan, med hänsyn till frågornas inbördes samband,
även siörre lokala frågor av såväl operativ som administrativ och organisatorisk
natur falla på

Prop.
1983/84:89 28

denne. Med den utgångspunkten får den biträdande chefen förulom
de löpande frågorna i distriktet även förutsättas ta befattning med vissa löpande
ärenden av regional natur.

När del gäller förhållandena i Göteborgs och Bohus län år
jag f.n. inle, med hänsyn bl.a. till polisstyrelsens inställning, beredd att
föreslå att en ny tjänst som biträdande chef inrällas där.

2.3.5 Det fintsatta reformarbetet

Frågan om den regionala polisverksamhetens organisation
har vid ett flertal tillfällen efter polisväsendets förstatligande år 1965
aktualiserats i riksdagen i syfle atl tillgodose kravet på en effekliv och
rationell organisation. De förslag som har lagts fram om l.ex. ändringar i de
regionala verksamhetsområdena och budgettekniska förenklingar har avslagits
eller eljest mött sådan kritik att de inle bedömts lämpliga att genomföra. I de
reformförslag som har förts fram redovisas emellertid, som ett genomgående drag.
behovel av en regionalt organiserad och bedriven polisverksamhet pä skilda
områden. För denna uppfattning kan anföras ett flertal skäl. Del torde således
råda en allmän enighet om att vissa verksamhetsområden inom den traditionella
polisverksamheten av effekiivitetsskäl kräver fortlöpande insatser över
polisdistriktsgränserna med permanenta resurser. Trafikövervakningen liksom
spanings- och utredningsverksamhet i fråga om grövre narkotikabrottslighet och
kvalificerad ekonomisk brottslighet är exempel på sådana verksamhetsområden.
Behovet och utformningen av en regional polisorganisation är emellertid också
i hög grad beroende på myndighetsstrukturen centralt och lokalt. Med de utgångspunkter
som gäller för de organisationsförslag beträffande såväl den centrala som den
lokala polisorganisationen som jag redovisar, är det enligt min mening rimligt
att anta att utrymmet för regionala insatser på skilda områden inom
polisverksamheten kommer atl öka. Jag vill särskilt peka på all
rikspolisstyrelsens befogenheter på skilda områden föreslås minska (se avsnitt
2.4).

Riksdagens senasle ställningstagande till den regionala
polisorganisationen innebär att den anknytning till länen som rått av ålder
består. Detta har också lagts fast i förslaget lill polislag. En utveckling i
annan riktning måste enligt min mening f.n. anses sakna aktualitet. Riksdagens
ställningstagande grundar sig, såvitt gäller huvuddelen av länen, fortfarande
pä förutsättningen att länspolischefen är en tjänsteman i länsstyrelsen. Jag vill
emellertid erinra om att dåvarande departementschefen i förra årets budgetproposition
(prop. 1982/83: 100 bil. 4 sid. 46), med hänvisning till de förslag som
polisberedningen lagl fram beträffande Stockholms, Göteborgs och Bohus samt
Jämtlands län, uttalat att det skulle vara en klar fördel om man så snart som
möjligt kunde komma fram till en i hela landet likartad organisation för den
regionala polisverksamheten. Med utgångspunkt i kravet på effektivaste och
billigaste organisation för polisverksam-

Prop. 1983/84:89 29

heten har polisberedningen fäll i uppdrag alt län för län
pröva förulsällningarna för att genomföra en sådan ordning. Beredningen bör i etl
inledningsskede behandla sådana län där tjänsten som länspolischef på grund av
pensionsavgång eller nära förestående pensionsavgång eller av annan orsak är
eller i en nära framtid blir vakant.

Enligt min mening bör regeringen utan riksdagens medverkan
fortsättningsvis kunna ta slutlig ställning till de förslag som beredningen
lämnar i fråga om den regionala polisorganisationen i resp. lån.

2.4 Rikspolisstyrelsen

2.4.1 Rikspolisstyrelsens nuvarande uppgifter

Rikspolisstyrelsen inrättades som central
förvaltningsmyndighet för polisväsendet den 1 juli 1964. Slyrelsen fick i
huvudsak.samma organisation som de andra statliga centrala verken och den
ursprungliga organisationen består fortfarande i sina huvuddrag. De största
förändringar som har skett innebär att vissa byråer har tillkommit och att
byråerna har delats in i avdelningar. Antalet tjänster vid slyrelsen uppgick
vid liden för styrelsens tillkomst till cirka 230. Rikspolisstyrelsens verksamhel
som central förvaltningsmyndighet skall enligt statsmakternas beslut, såsom
del kommit till uttryck i styrelsens instruktion, bestå av tre huvudområden,
nämligen inspektionsverksamhet, samordning och rationaliseringsverksamhet.

Rikspolisstyrelsen har vidare viktiga uppgifter som rör
polisväsendets ekonomiska förvaltning, resursanvändningen och
resursfördelningen saml i övrigt en mängd centrala, administrativa uppgifter.
Styrelsen ombesörjer utbetalning, bokföring och anslagskontroll samt andra
ekonomiadministrativa uppgifter beiräffande anslagen till polisväsendet. Åven
personaladministrationen inom polisväsendet ankommer i stor utsträckning på
rikspolisstyrelsen. Slyrelsen ansvarar vidare för anskaffning och förvaltning
av polisväsendets materiel. Den beslutar om polisens utrustning, fastställer vaktområden,
vakldistrikt och stalioneringsorler samt verkar för utveckling av
förbindelsetjänsten.

Styrelsen är nationell byrå för Interpol. Vid slyrelsen
förs centrala polisregister och register inom rättsväsendets informationssystem
(RI). Rikspolislyrelsen svarar ocksä för extern och intern informationsverksamhet
rörande polisverksamheten. Vid polishögskolan bedriver rikspolisstyrelsen
central utbildning samtidigt som styrelsen övervakar övrig utbildningsverksamhet.
Styrelsen ansvarar för polisväsendets rekryteringsverksamhet.

På en del områden har styrelsen tillerkänts befogenhet alt
meddela föreskrifter om hur polisverksamheten skall bedrivas och att leda denna
verki;amhet. Del gäller bl. a. trafikövervakning som berör två eller flera län
och som kräver samordning och samverkan över länsgränserna, sjöpolis-

Prop.
1983/84:89 30

verksamhet och verksamhet som bedrivs med hjälp av
luftfartyg, bevaknings- och säkerhetsarbetet i samband med statsbesök och vid
andra motsvarande händelser samt riksomfattande efterspaning vid vissa allvarliga
brotl.

Styrelsen meddelar också instruktioner, råd och
anvisningar rörande utlänningskontrollen. Dessutom leder styrelsen
säkerhetspolisens verksamhet när del gäller att hindra och uppdaga brott mot
rikets säkerhet. Rikspolisstyrelsen är vidare chefsmyndighet för statens
kriminaltekniska laboratorium.

2.4.2 Rikspolisstyrelsens organisation

Rikspolisstyrelsen leds av en särskild slyrelse. Den
består av rikspolischefen, som är ordförande, överdirektören, som är vice
ordförande, samt sex andra, av regeringen utsedda ledamöler. Dessa är
riksdagsledamöter och företräder f.n. de fyra största riksdagspartierna.
Arbetet inom styrelsen ges på delta sätt en parlamentarisk förankring.
Dessutom ingår två personalföreträdare i styrelsen i enlighet med kungörelsen
om personal-företrädare i statlig myndighets slyrelse m. m.

Chef för rikspolisstyrelsen är rikspolischefen.
Överdirektören är hans stätlföreträdare. Arbetet fördelas på ett sekretariat
och fyra avdelningar. Avdelningarna är uppdelade på sammanlagt tio byråer och
en dataenhet. Till utbildningsbyrån hör polishögskolan och två andra polisulbildningsen-heter.
Den s.k. rikskriminalen, dvs. de kriminalpolismän frän Stockholms polisdistrikt
som står till styrdsens förfogande för kriminalpolisuppgifter, leds direkt av
rikspolisstyrelsen.

Sekretariatet biträder rikspolischefen och överdirektören
främst vid samordning, uppföljning och planering av verksamheten. Sekretariatet
svarar vidare för extern och intern information. Vid sekretariatet samordnas
också beredskapsplaneringen inom polisen med försvarsmaktens och
civilförsvarets planering.

Avdelning A - polisavdelningen - beslår av polisbyrå I och
II. Polisbyrå I svarar för
föreskrifter och allmänna råd för planering och uppföljning av verksamheten
vid polisdistriktens övervakningssektioner och tra-fikseklioner samt vid länslrafikgrupperna.
Vidare svarar byrån för frågor som gäller sjöpolis- och fjällräddningsorganisationerna,
polisens flygverksamhet, bevaknings- och säkerhetsarbetet vid statsbesök och
motsvarande saml jakt-, fiske- och naturvård. Polisbyrå II svarar bl.a. för föreskrifter och
allmänna råd för planering och uppföljning av verksamheten vid polisdistriktens
kriminalavdelningar. Byrån utövar rikspolisstyrelsens ledning över
rikskriminalen och planlägger brottsförebyggande verksamhet. Den svarar också
för rationalisering och planering av utredningsverksamheten,
handläggningsförfarandet beträffande polismyndighetsärenden och vissa
delegationsfrågor samt handlägger frågor om utlänningskontroll. Byrån svarar
också för interpolärendena vid styrelsen.

Prop.
1983/84:89 31

Avdelning B har teknik och ulbildning som
verksamhetsområde och består av tekniska byrån och utbildningsbyrån. Tekniska
byrån svarar bl.a. för den tekniska bedömningen vid anskaffning av motorfordon,
båtar, helikoptrar, skyddsutrustning, irafikövervakningsmaieriel, radioutrustning
och övrig polisiär utrustning. Den handlägger också vissa lokalfrågor. Ulbildningsbyrån
svarar för all central utbildningsverksamhet inom polisväsendet samt viss
planering och samordning av den lokala och regionala utbildningen.

Avdelning
C är en administrativ avdelning. Avdelningen består av en dataenhet saml tre
byråer, nämligen kansli-, personal- och registerbyrån. Dataenheten svarar bl.a.
för systemutveckling m.m. i fråga om såväl administrativa som polisiära
datarutiner samt för drift av styrelsens datamaskinanläggning. Kanslibyrån
handlägger bl. a. ärenden som rör polisväsendets anslag och budget, frågorom
skadereglering, central upphandling, arkivering, kontorsteknisk rationalisering
och allmänna organisationsfrågor. Till byrån hör också det förvaltningskontor
som svarar för drift m. m. av kvarteret Kronoberg i Stockholm, dår styrelsen
har sina tjänstelokaler. Personalbyrån svarar för förhandlingsverksamheten.
Byrån handlägger vidare bl. a ärenden om rekrytering och antagning av personal,
tjänstetillsättning, personaldisponering och personalplacering, löne- och
anställningsvillkor, arbetstid, personalvård, arbetarskydd saml personaladministraliva
frågor i övrigt. Registerbyrån svarar för vissa centrala register, såsom
polisregister och passregister, utför fingeravlrycksundersökningar m. m. samt
handlägger ärenden rörande domar, ordningsbot och strafförelägganden. Byrån
svarar även for det allmänna kriminalregistret.

2.4.3 Tidigare förslag rörande rikspolisstyrelsens
uppgifter och organisation

Rikspolisstyrelsens roll inom polisväsendet har varit en
central fråga vid den översyn av polisväsendet som har skett under senare år.
En strävan har varit att genom en decentralisering av styrelsens upgifter skapa
förutsättningar för ett minskat personalbehov vid styrelsen. Detta har bl. a.
haft sin grund i det förhållandet att rikspolisstyrelsens personalstyrka ökat
kraftigt sedan styrelsen inrättades.

1975 års
polisutredning föreslog följaktligen vissa decentraliseringsåtgärder. Det
gällde bl.a. i fråga om resursfördelning, ADB, utbildning och
tjänstetillsättning. Åtgärderna skulle enligt utredningen skapa förutsättningar
för ett minskat personalbehov vid rikspolisstyrelsen. Vidare förordade
utredningen en ökad verksamhet i form av särskilda projekt under bestämd tid.
Detta skulle enligl utredningen leda fram till att antalet fasta tjänster vid
de olika byråerna kunde begränsas. Utredningen föreslog också att en funktion
för analys och planering skulle inrättas även vid rikspolisstyrelsen med
främsta uppgift att stödja den lokala och regionala verksamheten på detta
område.

Prop.
1983/84:89 32

1 1980/81 års principproposition underslröks
rikspolisstyrelsens betydelse för uppbyggnaden av dagens moderna och effektiva
polisväsende. Enligt vad som framhölls i propositionen stod del hell klarl alt
rikspolisstyrelsen skulle komma att ha en myckel betydelsefull roll för
landels polisväsende också i fortsättningen. Åven om styrelsens uppgift vid
förstatligandet att bygga upp en ny polisorganisation i hela landet fick anses
slutförd, kvarstod en rad viktiga funktioner. Vidare framhölls i propositionen atl
polisutredningens förslag skulle komma atl leda till ett minskal behov av
personal vid styrelsen. Det förordades därför att rikspolisstyrelsen skulle bli
föremål för en organisatorisk översyn med sikte på ett minskat personalbehov enligl
de rikilinjer som ulredningen hade angett. En sådan översyn, som även borde
omfatta rikskriminalen, måsle naturligtvis ske med beaktande av att del också i
fortsättningen skulle komma all behövas resurser för att samlat bedöma
polisverksamheten och att verka för samordning och effektivitet. Som exempel
på områden där särskilda krav skulle komma att ställas på det centrala
förvaltningsorganet i framtiden nämndes i propositionen bekämpandet av den
organiserade och den ekonomiska brottsligheten. I den samhällsekonomiska
situation som rådde skulle naturligtvis också rationaliseringsulredningar av
olika slag komma att tillhöra de uppgifter för styrelsen som fick tillmätas
särskild vikt.

2.4.4 Förslaget llll polislag

Enligl det remitterade förslagel lill polislag skall
rikspolisstyrelsen vara central förvaltningsmyndighet för polisväsendet.
Rikspolisstyrelsen har enligt 7 § lagförslaget lillsyn över polisväsendet.
Styrelsen skall verka för planmässighet, samordning och rationalisering av
polisens arbele. Slyrelsen får enligl förslaget leda polisverksamhet och
meddela föreskrifter om sådan verksamhet endasl i de särskilda hänseenden som
regeringen beslämmer.

Som jag har anfört i specialmotiveringen till 7 §
förslaget lill polislag kommer rikspolisstyrelsen att kunna meddela allmänna
råd över hela polisområdet, även om naturligtvis försiktighet måste iakttas
när fråga är om polisverksamhet som de lokala och regionala
medborgarstyrelserna i första hand har att besluta om. Jag har vidare
framhållit att del för rikspolisstyrelsens ställning är av grundläggande
betydelse att styrelsen inte leder polisverksamhet och inle heller får meddela
föreskrifter för sådan polisverksamhet i andra hänseenden än regeringen
förordnar.

2.4.5 Rikspolisstyrelsens framtida roU inom
polisväsendet

2.4.5.1 Allmänna utgångspunkter

Polisberedningen har i belänkandet Polisorganisationen utföriigt
behandlat rikspolisstyrelsens framtida roll, uppgifter och organisation inom
polisväsendet. Förslagen tar inte bara sikte på de decenlraliseringsfrägor som
har berörts i del föregående utan innebär, enligt min bedömning,

Prop.
1983/84:89 33

genomgripande förändringar främst i fråga om styrelsens
funktion och befogenheter som centralmyndighet för polisväsendet. Förslaget
rörande rikspolisstyrelsen har på detta sätt etl mycket nära samband med de
övriga åtgärder som polisberedningen har föreslagit rörande de regionala och
lokala polisorganens framtida uppgifter och organisation.

Polisberedningen
har föreslagit att rikspolisstyrelsen i framtiden får viktiga uppgifter när
det gäller att förmedla statsmakternas beslut i prioriteringsfrågor som rör
hela polisväsendet. Vidare anser beredningen att rikspolisstyrelsen skall få
utökade uppgifter på metodutvecklingsområdet, där styrelsen skall studera olika
problem i den dagliga polisverksamheten och lägga fram förslag till
förenklingar och förbättringar. Beredningen har också föreslagit att vissa av
rikspolisstyrelsens nuvarande förvaltningsuppgifter skall decentraliseras och
att endast sådana administrativa uppgifter som med nödvändighet måste
handläggas centralt skall ligga kvar hos rikspolisstyrelsen.

Beredningens principiella överväganden och förslag om
rikspolisstyrelsens framtida uppgifter och organisation har numera i huvudsak
godtagits av remissinslanserna, trots att del under beredningens arbele inte
saknats kritik från bl a styrelsen själv. De kritiska synpunkter som har förts
fram riktar sig mestadels mot enskildheter i förslaget.

För egen del vill jag först framhålla den uppskattning av
rikspolisstyrelsens arbete som upprepade gånger har kommit till uttryck under
det gångna utredningsarbetet. Det bekräftar vad dåvarande chefen för justitie-deparlementet
underströk i 1980/81 års proposition, nämligen rikspolisstyrelsens stora
betydelse för uppbyggnaden av det moderna och effektiva polisväsende som vi har
i dag. Jag instämmer gärna i detta uttalande.

Enligt min uppfattning bör rikspolisstyrelsen även
fortsättningsvis anförtros betydelsefulla uppgifter inom polisväsendet. Det är
emellertid naturiigt all styrelsens arbele nu ges en annan inriklning och
anpassas till det samhälle och den förvaltningsstruktur pä polissidan som vi i
dag har och kan möta i framliden. I elt uppbyggnadsskede av det statliga
polisväsendet var det enligt min mening befogal att styrelsen gavs delvis
långtgående befogenheter gentemot den lokala och regionala polisorganisationen.
När nu, efter 20 år, uppbyggnaden får anses avslutad har behovet av en stark
central styrning över främst den lokala verksamheten från styrelsens sida
fallit bort. Samtidigt växer andra, viktiga uppgifter fram för en central
myndighet pä polisväsendets område. Dessa nya uppgifter kan i myckel hänföras
till olika former av central service samt stöd och råd åt polismyndigheterna.

Detta
synsätt återspeglas i del förslag lill författningsreglering av rikspolisstyrelsen
somjag tidigare har berört. Jag avser i det följande all redovisa min
uppfattning om hur rikspolisstyrelsen, inom den ram för verksamheten som
polislagen ger, närmare bör bedriva sitt arbete på de områden där styrelsen
huvudsakligen skall verka. 3 Riksdagen 1983/84. I .saml. Nr 89

Prop.
1983/84:89 34

2.4.5.2 Förmedlingen av statsmakternas beslut
rörande resurser m. m.

Somjag inledningsvis har redovisat avser jag atl först i en senare etapp

ta upp de viktiga frågorna om basorganisation, fria
resurser och medelsramar. Etl genomförande av dessa delar av polisberedningens
förslag kommer otvivelaktigt att förändra rikspolisstyrelsens roll som förmedlare
av statsmakternas beslut. 1 avvaktan pä denna del av reformen bör slyrelsen
behålla sina nuvarande uppgifter på den organisatoriska och ekonomiadministrativa
sidan. Redan nu bör dock vissa andra av polisberedningens förslag inom detta
verksamhetsområde kunna tas upp till prövning.

Polisberedningen har föreslagit att tyngdpunkten i
rikspolisstyrelsens arbete på del organisatoriska planet i framtiden bör ligga
på metodutvecklingssidan. Som exempel har beredningen nämnt den
försöksverksamhet som har pågått på vissa håll inom polisväsendet under senare
år och som har resulterat i förslag om en lång rad organisatoriska modeller på
olika områden, l.ex. i fråga om kansliorganisationen. Beredningen anser atl
rikspolisstyrelsen även fortsättningsvis bör ta fram sådana modeller som
exempel på hur olika frågor på det organisatoriska området kan lösas.

Beredningens förslag har godtagits av de få
remissinstanser som yttrar sig pä denna punkl.

Jag vill i likhet med beredningen framhålla vikten av att
de organisatoriska frågorna beaktas i sam.band med metodutvecklingsarbetet
inom rikspolisstyrelsen. Användningen av nya metoder inom polisverksamheten
kan ofta leda fram till behov av organisatoriska förändringar, främst på lokal
nivå. Rikspolisstyrelsen bör således stimulera polisdistrikten alt pröva olika
organisationsmodeller i samband med alt nya arbetsmetoder eller ny teknik
införs. De erfarenheter som man vinner på olika håll bör ligga till grund för
centrala jämförelser och utvärderingar hos rikspolisstyrelsen.

En fråga som har nära samband med rikspolisstyrelsens roll
som förmedlare av statsmakternas beslut är styrelsens kontrollfunktion, dvs.
främst dess inspektionsverksamhet.

Polisberedningen har utgått från att omfattningen av
rikspolisstyrelsens inspektionsverksamhet i huvudsak blir oförändrad efter
reformen. Remissinstanserna har inle haft någon erinran mot delta. Jag
ansluter mig också till denna bedömning. Del år emellertid önskvärt alt
styrelsens inspektionsverksamhet på sikt anpassas till den framtida modellen
för resursstyrning inom polisväsendet, dvs. till systemet med basorganisation,
fria resurser och medelsramar. Det finns alltså skäl för mig att återkomma till
dessa frågor i elt senare sammanhang.

2.4.5.3 Rikspolisstyrelsens uppgifter inom
metodutvecklingsområdet

Jag har nyss berört metodutvecklingens betydelse på det
organisatoriska området och har därmed belyst en sida av del som av
polisberedningen har kallals metodutveckling. Den egentliga metodutvecklingen
syftar emellertid lill all förbättra och förenkla det dagliga polisarbetet.
Detta sker genom

Prop. 1983/84:89 35

att man studerar skilda praktiska problem, gör jämförelser
av olika slag samt lägger fram förslag till lösningar som lar sikte på en
förbättrad och effektiviserad polisverksamhet.

Polisberedningen skall enligl sina direktiv uppmärksamma
frågan om man genom olika ålgärder kan åstadkomma ell mera effektivt
utnyttjande av polisdistriktens samlade resurser, bl.a. genom en ökad samverkan
mellan ordnings- och kriminalavdelningarna. Beredningen har ännu inle redovisai
sina överväganden i dessa frågor men har ändå understrukit att den ser
metodutvecklingsarbetet som en av rikspolisstyrelsens viktigaste framtida
uppgifter.

Polisberedningens överväganden godtas av
remissinstanserna.

Jag delar polisberedningens uppfattning atl
rikspolisstyrelsens kanske viktigaste uppgift i framtiden blir arbetet med
metodutveckling inom det polisiära området. Ett flertal faktorer talar nämligen
för att sådana uppgifter som syftar till rationaliseringar och en effektivisering
av förvaltningen måste prioriteras. Jag vill i delta sammanhang nämna alt
polisväsendet i framtiden, liksom övriga delar av den offentliga sektorn, måste
räkna med oförändrade eller t.o.m. minskade resurser, samtidigt som belastningen
på polisen ökar genom broitsutvecklingen och de krav som samhället ställer på
polisinsatser i övrigt.

På kort
sikt kan man naturligtvis skapa möjligheter till ökade polisiära insatser inom
ett visst område genom en omfördelning av resurser. Som jag har aviserat bör
också möjligheterna till detta öka i framtiden. Genom det av polisberedningen
föreslagna nya systemet med basorganisaiion, fria resurser och medelsramar
uppnår man att polisens insatser lättare görs inom de områden som av
medborgarna uppfattas som angelägna. På detta säll effektiviseras polisarbetet
genom att verksamheten görs mer målinriktad.

Den andra möjligheten är att utveckla de polisiära
arbetsmetoderna så atl resurserna används på ell så effektivt sätt som möjligt.
Genom sin centrala position och sin överblick över den samlade
polisverksamheten bör rikspolisstyrelsen ha goda möjligheter atl göra stora
insatser inom detta område. Metodutveckling är inget nytt inslag i
rikspolisstyrelsens verksamhet. Slyrelsen har även tidigare lagl ner ett
förtjänstfullt arbete i syfte all underlälla det dagliga polisarbetet på olika
områden. Del arbelel måsle dock, som polisberedningen myckel riktigt har
framhållit, ges en högre prioritet i framtiden och därmed bidra till en ökad
effektivitet inom hela polisväsendet. Resultatet av metodutvecklingen bör komma
polisverksamheten till del genom utbildningsverksamheten och genom allmänna
råd frän rikspolisstyrelsen.

Utan att föregripa polisberedningens kommande överväganden
om metodanvändningen inom polisväsendet vill jag ändå framhålla att rikspolisstyrelsens
arbete med dessa frågor förutsätter etl nära samarbete med den regionala och
lokala polisorganisationen så atl slyrelsen fortlöpande till-

Prop.
1983/84:89 36

förs kunskaper om polisverksamheten ute på fähet. Det bör
kunna ske genom att uppgifter inom metodutvecklingsområdet löses genom arbete i
projektgrupper. I dessa grupper bör kunna ingå representanter för den lokala
och regionala polisorganisationen. Denna arbetsform bör således inte bara
minska behovet av fasta tjänster vid styrelsen utan också underlätta arbetet
med denna viktiga del av styrelsens verksamhet.

Jag vill slutligen också nämna att jag delar
polisberedningens uppfattning att betydelsen av metodutvecklingsarbetet inom
rikspolisstyrelsen bör återspeglas även i styrelsens organisation. Jag ålerkommer
lill denna fråga i ett följande avsnitt.

2.4.5.4 Rikspolisstyrelsens servicefunktioner som central
förvaltningsmyndighet för polisväsendet

Enligt det remitterade förslaget till polislag skall
rikspolisstyrelsen vara central förvaltningsmyndighet för polisväsendet. I
denna egenskap har styrelsen alt stödja polismyndigheterna i deras verksamhet,
dvs. att svara för uppgifter som i vid mening kan beskrivas såsom
administrativa. Polisberedningen har haft till uppgift alt precisera vilka
uppgifter som i detta hänseende skall tillkomma rikspolisstyrelsen.

Enligt
polisberedningens principiella inställning bör rikspolisstyrelsen endast svara
för sådana administrativa rutiner som måste ligga på en centralmyndighet. En
sådan hantering kan l.ex. vara betingad av att del för en viss rutin krävs
särskild erfarenhet eller kompetens som inte rimligen kan åstadkommas på annat
håll i fältorganisationen. Beredningen anser att målsättningen måste vara all
styrelsens administrativa verksamhet successivt skall minska i all möjlig
omfattning.

Polisberedningen har mot denna principiella bakgrund gått
igenom de administrativa uppgifter som f.n. ligger på rikspolisstyrelsen. Jag
vill först nämna att polisberedningens förslag om ett system med basorganisaiion,
fria resurser och medelsramar innebär atl vissa uppgifter, som i dag handhas
av styrelsen, kommer att decentraliseras eller flyttas över till regeringen.
De verksamhetsområden som polisberedningen i övrigt har uppmärksammat är
personalfrågorna, teknik- och utrustningsfrågor saml dala- och
registerverksamheten. Beredningen utgår från alt styrelsen också i fortsättningen
kommer att ha betydande uppgifter inom dessa områden men atl målsättningen på
sikt måste vara att decentralisera uppgifterna till de lokala
polismyndigheterna för alt på detta sätt minska personalbehovet vid slyrelsen.
Beredningen har i en särskild bilaga behandlat ADB-frågorna och i detta
sammanhang förordat bl. a. en ny beslutsstruktur pä ADB-om-rådci.

Remissinstanserna har i huvudsak lämnat beredningens
förslag och överväganden i dessa delar utan erinran.

Jag kan också ansluta mig till den principiella
uppfattningen atl styrelsens uppgifter pä det administrativa området på sikt
bör minska genom att

Prop.
1983/84:89 37

man
fortlöpande uppmärksammar möjligheterna till decenlraliseringsåt-gärder. Särskilt
stora möjligheter torde öppna sig i samband med genomförandet av det av mig
aviserade systemet med basorganisaiion, fria resurser och medelsramar.
Styrelsens uppgifter inom del ekonomiadministrativa området liksom dess
organisatoriska befogenheter genlemol den lokala polisorganisationen bör då
kraftigt kunna minskas eller helt bortfalla. Den tekniska utvecklingen på ADB-området
bör vidare på relativt kort sikt göra det möjligt att föra över
registreringsuppgifter till de lokala polismyndigheterna. Man får emellerfid
inte bortse frän att styrelsen, enligt den uppfallning som jag tidigare har
redovisat, också i fortsättningen bör ha vikliga uppgifter inom det nu
diskuterade området. Det finns uppenbarligen ett flertal områden där administrafiva
uppgifter av servicekaraktär med fördel utförs centralt och till en (otalt sett
lägre kostnad än i ett decenlralt alternativ.

2.4.5.5
Rikspolisstyrelsens befogenhet att meddela föreskrifter och allmänna råd

Rikspolisstyrelsens
kompetens att meddela föreskrifter och allmänna råd riktade till de regionala
och lokala polismyndigheterna regleras f.n. dels genom styrelsens instruktion
dels genom en stor mängd bemyndiganden i andra författningar.
Rikspolisstyrelsen har på så vis möjligheter att genom normer styra olika delar
av den faktiska polisverksamheten liksom verksamhetsformerna i övrigt i
polisdistrikten. I praktiken har styrelsen också utnyttjat dessa befogenheter i
betydande utsträckning. Styrelsens författningar skall kungöras i
rikspolisstyrelsens författningssamling men tas också in i samlingsverket FAP
(föreskrifter och anvisningar för polisväsendet). I denna och andra
publikationer, som ges ut av rikspolisstyrelsen, publiceras en stor mängd
regler och råd av olika normadv karaktär.

Polisberedningen
har funnit att åtskilliga av dessa direktiv från centralt håll är nödvändiga
för att polisverksamheten skall kunna bedrivas rationellt och effektivt.
Beredningen har framhållit värdet av att erfarenheter från olika håll finns
centralt tillgängliga och att det dessutom ofta rör sig om frågor där intresset
av rättssäkerhet är betydande. Beredningen har emellertid bedömt att det finns
områden där det kan ifrågasättas om det behövs en central reglering.
Beredningen har ansett att polismyndigheterna i större utsträckning bör kunna
fatta beslut och driva verksamheten utan att styrelsen har bundit dem vid
särskilda lösningar. Beredningen har mot denna bakgrund förordat att styrelsens
rätt att meddela föreskrifter begränsas och att man på centralt håll bör vara
återhållsam med att genom bemyndiganden låta styrelsen meddela verkslällighetsföreskrifter
till särskild lagstiftning.

I
7 § det remitterade förslaget fill polislag har föreskrivits att styrelsens
rätt att meddela föreskrifter inom området för den egentliga polisverksamheten
är beroende av bemyndigande från regeringen. Jag återkommer till

Prop. 1983/84:89 38

denna fråga i det följande. När det gäller styrelsens
föreskriftsrätt inom andra områden, dvs. främst på det organisatoriska och
administrativa planet, har denna fräga ett nära samband med styrelsens kommande
uppgifter pä dessa områden. Enligl beredningens förslag fär de bestämmelser
som tar sikle pä styrelsens föreskriftsrätt i den kommande instruktionen
anpassas efter de befogenheter som styrelsen skall ha i fråga om administrativa
uppgifter m m. Beredningen har vidare ansett att styrelsens befogenheter atl
meddela allmänna råd bör kunna omfatta hela det polisiära arbetsområdet men alt
man också här måste göra en avvägning mellan intresset av atl
polismyndigheterna självständigt löser sina uppgifter å ena sidan och behovel
av en central vägledning på den andra. Beredningen har också förordat en
översyn av styrelsens regelsamling med utgångspunkt från dessa principer.

Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot
polisberedningens förslag om begränsningar av rikspolisstyrelsens föreskriftsräll.
Vidare tillstyrks förslagel om en översyn av den nuvarande centrala regelsamlingen.

Jag vill för egen del peka på alt behovet av en
detaljreglering av hur verksamheten vid polismyndigheterna skall bedrivas måste
vägas mol intresset av att låta myndigheterna lösa sina uppgifter utifrån sina
egna kunskaper och erfarenheter. Min grundläggande syn på beslutsstrukturen
inom del framlida polisväsendet innebär att polismyndigheternas handlingsfrihet
bör öka när det gäller att lösa de uppgifter som statsmakterna har lagt på dem.
Delta innebär att jag, i likhei med polisberedningen, anser att styrelsens
befogenheter att styra verksamheten genom olika slag av normer, råd och
rekommendationer nu måste begränsas lill vad som är oundgängligen nödvändigt.

När det gäller möjligheterna alt meddela föreskrifter inom
del organisatoriska och administrativa området bör dessa naturligtvis anpassas
till styrelsens uppgifter inom dessa delar. Jag vill framhålla att
föreskriftsrätten inom organisationsområdet helt bör kunna upphöra i samband
med att det nya systemet med basorganisation, fria resurser och mcdelsramar
införs. Inom det administrativa området finns det emellertid verksamheter som
av olika skäl måste vara enhetliga och därför förutsätter en föreskrifts-rätt
frän styrelsen. Som exempel på detta kan jag nämna frågor som gäller handläggning
av personalärenden, malerielanvändning samt registerverksamheten. Det ankommer
inte på mig att i detta sammanhang ta slällning lill huruvida styrelsen bör ges
bemyndigande att meddela verkställighetsföreskrifter lill lagstiftning inom
särskilda områden. Detta får lösas från fall till fall.

När del gäller förslaget till en översyn av
rikspolisstyrelsens nuvarande regelsystem vill jag framhålla alt en sådan
uppgift i första hand ankommer på rikspolisstyrelsen. Som utgångspunkt för en
sådan översyn bör naturligtvis finnas en ny instruktion för slyrelsen där de
nu av mig förordade principerna för styrelsens befogenheter ätertlnns.

Prop.
1983/84:89 39

Jag vill i detta sammanhang också nämna att det nu pågår
ett arbete i departementet med syfte att åstadkomma färre, enklare och klarare
regler inom hela statsförvaltningen såvitt avser de regler som beslutas av
myndigheterna.

2.4.5.6 Rikspolisstyrelsens direkta ledningsuppgifter på
andra områden än kriminalpolisområdet

Enligt 7 § det remitterade förslaget till polislag fär
rikspolisstyrelsen leda polisverksamhet och meddela föreskrifter om sådan
verksamhet endast i de särskilda hänseenden som regeringen bestämmer. I fråga
om grunden för denna avgränsning av styrelsens ledningsbefogenheter får jag i
första hand hänvisa till de motivuttalanden som har lämnats i lagrådsrenrtissen
med förslag till polislag. Jag avser att i delta och i följande avsnitt något
närmare redovisa min uppfattning om i vilken utsträckning rikspolisstyrelsen
av regeringen bör ges sådana befogenheter. Rikspolisstyrelsens befogenheter
att leda den särskilda polisverksamheten för hindrande och uppdagande av brott
mol rikets säkerhet m. m. kommer jag emellertid inle att beröra, eftersom detta
faller utanför polisberedningens uppdrag.

De nuvarande ledningsbefogenheterna utanför
kriminalpolisområdet omfattar f.n. viss trafikövervakning, sjöpolis- och
flygverksamhet saml bevaknings- och säkerhetsarbetet i samband med statsbesök
och vid andra motsvarande händelser.

I fräga om trafikövervakningen har rikspolisstyrelsen f.n.
rätt att meddela föreskrifter för och leda polisverksamheten om övervakningen
berör två eller flera lån och det krävs samordning och samverkan över länsgränserna.
Polisberedningen har föreslagit att dessa befogenheter skall upphöra.
Beredningen menar att behovet av samordning kan tillgodoses utan att
rikspolisstyrelsen har en särskild direktivrätt. Däremot skall styrelsen kunna
ta initiativ till och föreslå vissa aktiviteter eller en viss inriktning av
övervakningen. I fråga om genomförandet av dessa aktiviteter skall dock
länsstyrelserna och polisstyrelserna ha det slutliga avgörandet.

Remissinstanserna tillstyrker beredningens förslag i denna
del.

Jag ansluter mig till polisberedningens förslag. Under
senare år har rikspolisstyrelsen utnyttjat sina ledningsbefogenheter på
trafikområdet i ganska liten utsträckning. Del har mestadels varit fråga om
beslut av en mera tillfällig karaktär, l.ex. föreskrifter om att trafikrazzior
skall anordnas vid ett bestämt lillfälle eller atl trafikövervakningen under
en bestämd tidsperiod skall ges en viss inriktning. Genom föreskrifternas
bindande karaktär har man emellertid inom polisorganisationen varit skyldig att
genomföra de aktiviteter som rikspolisstyrelsen har bestämt, oavsett om de
lokala förutsättningarna för sådana åtgärder har funnits. Liksom polisberedningen
anser jag att rikspolisstyrelsens uppgifter när det gäller trafikövervakning
bör, utan att styrelsen formellt binder dessa myndigheter vid vissa åtgärder,
kunna begränsas till ett ansvar på det nationella planet för

Prop.
1983/84:89 40

en
samordning av de regionala och lokala myndigheternas aktiviteter inom detta
område. Samordning och samverkan över länsgränserna bör dessutom kunna
åstadkommas genom länsstyrelsernas försorg.

Rikspolisstyrelsens
ledningsbefogenheter har hittills ocksä omfattat sjö-polisverksamheten.
Polisberedningen har även här föreslagit atl styrelsens rätt att meddela
föreskrifter för och leda verksamheten skal) upphöra. Förslaget har godtagits
av remissinstanserna.

Jag
får peka på att samtliga 14 polisbätarf.n. har ett verksamhetsområde som
omfattar mer än ett polisdistrikt, i några fall också två eller flera län. För
planeringen av sjöpolisverksamheten krävs således uppenbarligen en regional
samordning men inte en samordning över hela riket. Båtarna bemannas av personal
från den lokala polisorganisationen. Härtill kommer att rikspolisstyrelsen inte
heller i praktiken har utövat någon egentlig ledning av sjöpolisverksamhelen
under senare år. Jag tillstyrker beredningens förslag.

Polisberedningen
har däremot föreslagit att ledningen av fiygverksamhe-ten med polisväsendets
helikoptrar även i fortsättningen skall vara en uppgift för rikspolisstyrelsen.
Beredningen har nämligen inte funnit några avgörande skäl för en
decentralisering av helikoptrarnas verksamhet. Jag har gjort en motsvarande
bedömning. Rikspolisstyrelsen har av statsmakterna ålagts ansvaret för
ambulans- och räddningsflygtjänsten inom landet. Stommen i den organisation som
har byggts upp för del ändamålet utgörs av styrelsens egna och förhyrda
helikoptrar. Redan detta lalar för att det behövs en central samordning av verksamheten.
Ett annat skäl är flygverksamhetens relativt sett begränsade omfattning. Det
är här fråga om ett litet antal helikoptrar, f.n. sju stycken, som från fem
baseringar skall verka över hela landet utan någon direkt anknytning till ett
visst polisdistrikt eller ett visst län.

Polisberedningen
har inte heller föreslagit någon ändring av rikspolisstyrelsens befogenheter
när det gäller bevaknings- och säkerhetsarbetet i samband med statsbesök och
vid andra motsvarande händelser. Beredningen konstaterar att
rikspolisstyrelsen i sitt arbete med dessa frågor visserligen är direkt
beroende av den lokala polisorganisationens resurser men att verksamheten
kräver en kontinuitet som man inte kan få vid en decentralisering. Däremot vill
beredningen fördjupa samarbetet mellan rikspolisstyrelsen och Stockholms
polisdistrikt, där de flesta bevaknings-uppgifterna finns.

Polisstyrelsen
i Stockholms polisdistrikt har i sitt remissvar framhållit att
bevakningsverksamheten till övervägande del berör storstockholmsområdet och
Stockholms polisdistrikt. Polisstyrelsen anser att distriktet, som fillhandahåller
resurser för bevakningen och som ansvarar för den operativa verksamheten,
också bör få sköta planeringen. Rikspolisstyrelsens planerings- och
samordningsansvar skulle då övergå till ren kontaktverksamhet när det gäller
statsbesök i stockholmsregionen. Rikspolisstyrelsen

Prop. 1983/84:89 41

hör
lill de remissinstanser som har tillstyrkt beredningens förslag i denna del.

Jag har för egen del
funnit att ett flertal skäl talar för alt rikspolisstyrelsen bör ha kvar de nu
berörda ledningsuppgifterna. För det första förekommer vid statsbesök också
resor utanför stockholmsområdet. De län och polisdistrikt som då berörs har
knappast erfarenheter av eller resurser för den särskilda planering som ofta
krävs i detta sammanhang. Del är enligt min mening inle heller lämpligt att
polisstyrelsen i Stockholms polisdistrikt leder denna form av polisverksamhet i
andra polisdistrikt. Vidare kräver planeringsarbetet fortlöpande kontakter med
ambassader och andra organ med internationell anknytning. Sådana kontakter bör
ske direkt mellan den centrala polismyndigheten i riket och den berörda
främmande representationen. Jag vill också framhålla att någon kritik inle har
riktats mot det sätt varpå uppgifterna har lösts av rikspolisstyrelsen.
Sammanfattningsvis ansluter jag mig också på denna punkt till beredningens
förslag.

2.4.5.7
Rikspolisstyrelsens direkta ledningsuppgifter på kriminalpolisom-rädel

Rikspolisstyrelsens
nuvarande befogenheter atl meddela föreskrifter för och leda polisverksamhet på
kriminalpolisområdet omfattar enligt 4 § instruktionen för rikspolisstyrelsens
efterspaning angående brott beiräffande vilka riksomfattande spaning erfordras,
såsom mord och andra grova våldsbrott, illegal narkotika- och sprithantering,
valutabrott, varusmuggling, kassaskåpsinbroll samt förmögenhetsbrott i samband
med post- och godsbefordran. Vidare får styrelsen enligt samma bestämmelse
meddela föreskrifter och allmänna råd rörande utlänningskontrollen och samordna
polisväsendets åtgärder mot illegal invandring samt vidta åtgärder för att tillgodose
behovet av personal för verksamheten.

Kriminalpolisfrågorna
handläggs f.n. vid rikskriminalsektionen inom polisbyrå II. För det egentliga polisarbetet svarar ca 150 polismän som har ställts till
styrelsens förfogande från Stockholms polisdistrikt. Denna polisstyrka kallas
rikskriminalen.

Polisberedningen
har gjort en mycket grundlig genomgång av rikspolisstyrelsens uppgifter på det
nu berörda området. Beredningen har granskat arbetet inom alla rotlar och
enheter vid rikskriminalen. Därefter har beredningen lagt fram detaljerade
förslag om vilka arbetsuppgifter som i framtiden bör läggas på rikskriminalen
och hur verksamheten bör organiseras. Beredningen har också uttalat sig om
personalbehovet för olika arbetsuppgifter samt även berört andra frågor, t.
ex. ledningsstrukturen, rekryteringen till rikskriminalen samt
interpolverksamheten.

Polisberedningen
har mot bakgrund av detta material funnit att avgörande skäl talar för att det
även i fortsättningen bör finnas centrala resurser för spaning och utredning.
Bara de större polisdistrikten har resurser för att möta siluationer där det krävs
stora personalinsatser eller särskilda kvalifi-

Prop.
1983/84:89 42

kalioner för alt lösa vissa kriminalpolisuppgifter. Åven
med förstärkningsrörelser över låns- och distriktsgränserna kommer det enligt
beredningen atl finnas tillfällen då det föreligger ett starkt behov av en cenlral
ledning eller samordning. Beredningen menar dock all rikspolisstyrelsens ansvar
bör begränsas lill sådana fall där en cenlral ledning eller samordning framstår
som helt nödvändig. Beredningens förslag innebär vidare att rikskriminalens verksamhel
i övrigt skall inriktas på förstärkning eller stödjande verksamhel i
förhållande lill de regionala och lokala polismyndigheterna.

Remissinslanserna har i huvudsak lämnat beredningens
förslag i denna del utan erinran. Rikspolisstyrelsen hör lill dem som har
tillstyrkt förslagen.

Jag vill för egen del framhålla att jag delar
polisberedningens principiella syn på omfattningen av rikspolisstyrelsens framtida
ledningsuppgifter och föreskriftsräll inom kriminalpolisomrädel. Min
uppfattning är all den befogenhet som regeringen föreslås få i 7 S det
remitterade förslaget lill polislag bör utnyttjas restriktivt. Ledningsbefogenhelerna
måste följaktligen avgränsas till sådana områden eller situationer dår, såsom
beredningen uttrycker det. en central ledning eller samordning framstår som hell
nödvändig.

Jag anser det vidare lämpligt att dessa uppgifter säsom hittills
i princip handläggs vid en särskild enhet inom rikspolisstyrelsen,
rikskriminalen. Jag återkommer i del följande lill hur denna enhet
organisatoriskt bör inordnas i rikspolisstyrelsen.

Jag avser att senare till regeringen återkomma med förslag
till föreskrifter rörande rikspolisslyrelsens uppgifter i fråga om kriminalpolisverksam-heten.
Jag vill emellertid redan nu mot bakgrund av polisberedningens förslag någol
närmare redovisa hur jag ser på dessa frågor.

Rikspolisstyrelsens förstärkningsuppgifter bör betonas
starkare än tidigare. Principen bör vara att rikskriminalen på begäran av en
regional polismyndighet skall lämna förstärkning vid spaning eller ulredning
som leds av en polismyndighet eller av en åklagare och som avser grövre
brottslighet eller annan brottslighet av komplicerad karaktär. En annan uppgift
för rikspolisstyrelsen är att svara för registrering och bearbetning av sådana
uppgifter som kan ha betydelse i etl framlida spanings- eller utredningsarbete
som avser kvalificerad brottslighet (s. k. förspaning). Vidare bör styrelsen
svara för registrering och övervakning av personer som har dömts för grova
brott och som kan väntas fortsätta med brottslig verksamhet (personspaning).
Resultaten av dessa aktiviteter bör regelmässigt lämnas över till resp. lokal
eller regional polismyndighet för vidare åtgärder. I vissa fall kan uppgifterna
komma atl utnyttjas av rikspolisstyrelsen, nämligen i de fall styrelsen har
till uppgift alt leda polisverksamhet och då bedriva spaning eller utredning. I
dessa avseenden bör gälla att styrelsen skall bedriva spaning i fråga om vissa
grova brott och vissa brott

Prop.
1983/84:89 43

som år av riksomfattande karaktär eller har en utpräglad
internationell anknytning. Till denna grupp hör nalurligen narkotikabrott och s.
k. EKO-brott. I en viss begränsad omfattning bör styrelsen ocksä svara för ulredning
av dessa brottstyper och vissa andra brotl av speciell arl. säsom brottslighet
som riktar sig mol poslverkel.

Jag anser del slutligen vara väsentligt alt
rikspolisstyrelsen i sin verksamhet har ett nära samarbete med de lokala och
regionala polismyndigheterna och till dessa lämnar den information som är av
betydelse för dessa myndigheters uppgifter.

Polisberedningen
har också berört rikspolisslyrelsens uppgifter i fräga om utlänningskontrollen
och åtgärder mot illegal invandring. Beredningen anser att slyrelsen även i
fortsättningen bör ha elt ansvar för samordningen av polisväsendets åtgärder
mot illegal invandring. Jag delar den uppfattningen men vill ocksä framhålla efler
samråd med statsrådet Gradin att slyrelsen även bör ha kvar rätten att med stöd
av 87 § ullänningsförord-ningen (1980:377) meddela vissa föreskrifter angående
tillämpningen av utlänningsförordningen.

2.4.5.8 Rikspolisstyrelsens rätt all tillkalla
polisförstärkning

Rikspolisstyrelsens befogenheter att tillkalla
polisförstärkning regleras f.n. i 24 § andra stycket polisinslruktionen och i 5
S instruktionen för styrelsen. Av bestämmelserna i polisinstruktionen framgår
all rikspolisstyrelsen skall avgöra sädana förslärkningsfrågor där
överenskommelse inle kan träffas mellan länsstyrelserna eller om del behövs
förstärkning med större polisstyrkor eller för längre lid. Rikspolisslyrelsens
befogenheter enligt dess instruktion omfattar tre områden. För det första har slyrelsen
räll alt tillkalla polisförstärkning för sådan polisverksamhet som slyrelsen
har rätt att leda. Vidare får styrelsen när det i annat fall behövs beordra en
tjänsteman vid den lokala polisorganisationen att tillfälligt tjänstgöra hos
styrelsen. För det tredje får styrelsen efter samråd med berörda länsstyrelser
besluta atl polisslyrkan i etl visst län skall förstärkas med personal från elt
annat län. om beslutanderätten inte ankommer pä länsstyrelsen.

De nuvarande formuleringarna ger rikspolisstyrelsen en
vittgående rätt att beslula om personalförstärkningar. Mol bakgrund av de
allmänna överväganden som jag tidigare har gjort finns del därför anledning
alt ocksä se över de gällande befogenheterna på detta område.

Jag har tidigare redovisat min uppfattning i fråga om de
fall där rikspolisstyrelsen bör ha befogenhet att leda polisverksamhet. I
framliden kommer detta att gälla flygverksamheten, bevaknings-och
säkerhetsarbetet vid statsbesök och liknande händelser samt, med vissa
begränsningar, rikskriminalens verksamhet.

Det mera permanenta behovet av personal för sådan
polisverksamhet som styrelsen i framtiden har rätt att leda bör i första hand
tillgodoses genom fasta tjänster vid rikspolisstyrelsen. Övrig personal som
behövs för

Prop.
1983/84:89 44

t ex. flygverksamheten och rikskriminalens verksamhet bör
som nu tas från den lokala polisorganisationen och stå till styrelsens
förfogande enligt beslut som åriigen fattas av regeringen.

Vid
planeringen av polisverksamheten i samband med statsbesök och liknande
händelser bör rikspolisstyrelsen ha rätt alt besluta om de personalresurser
som behövs för atl bevakningsuppgifterna skall kunna lösas på ett från
säkerhetssynpunkt tillfredsställande sätt.

En annan fräga
gäller rikspolisstyrelsens nuvarande generella rätt att beordra tjänstemän vid
den lokala polisorganisationen att tillfälligt tjänstgöra hos styrelsen. Den
frågan är av särskild betydelse eftersom den i hög grad påverkar styrelsens
arbete. Antalet inkommenderingar har under de gångna åren tidvis varit högt.

Polisberedningen har föreslagit att styrelsens generella
rätt att kommendera personal till tjänstgöring vid styrelsen skall inskränkas.
Det gäller även för s. k. projektverksamhet. Somjag tidigare har varit inne på
torde projektverksamheten få stor betydelse i framtiden, särskill vid metodutvecklingsarbetet.
Beredningen vill bl. a. reglera projektverksamheten inom polisväsendet pä så
sätt att rikspolisstyrelsen under den tid som en tjänsteman är inkommenderad
betalar hans lön från styrelsens anslag. Det innebär att utrymmet för kommenderingar
kan prövas åriigen i samband med budgetbehandlingen.

Jag delar
polisberedningens uppfattning. Den hittillsvarande kommen-deringsrätten har
otvivelaktigt varit av stort värde för rikspolisstyrelsen, särskilt under den
tid då styrelsens verksamhet expanderade. Man behövde då inte avvakta beslut
om inrättande av nya tjänster utan kunde snabbt få sitt akuta personalbehov
tillgodosett genom personalkommen-deringar. I framtiden bör dock styrelsen i
princip lösa sina arbetsuppgifter inom ramen för de medel som statsmakterna har
bedömt behövs för verksamheten. Kommenderingsrätten bör därför inskränkas på
det säll som beredningen har föreslagit. Medel har i budgetarbetet för
budgetåret 1984/85 också beräknats för inkommenderad personal under
rikspolisstyrelsens anslag. På ett område måste man dock göra en särskild
lösning. För att kunna genomföra den centralt anordnade funktionsutbildningen
krävs i många fall medverkan av instruktörer från den lokala
polisorganisationen. Till frågan om kostnaderna för dessa instruktörer
återkommer jag i etl senare sammanhang.

En fråga
återstår att behandla när det gäller rikspolisstyrelsens rätt att beslula om
polisförstärkning. Polisberedningen har föreslagit en inskränkning i
rikspolisstyrelsens befogenheter att beslula om förstärkning över
länsgränserna. Beredningen menar att bara i de fall då länsstyrelserna själva
inte kan komma överens om förstärkningsrörelserna skall rikspolisstyrelsen ha
rätt att fatta sådana beslut. Förslaget har mötts av kritik från vissa
remissinstanser.

För egen del hyser jag inga farhågor inför förslaget.
Flertalet förstärk-

Prop.
1983/84:89 45

ningsrörelser sker i dag genom överenskommelser
länsstyrelserna emellan inom de förstärkningsområden som finns. Som beredningen
har påpekat kvarstår i sista hand möjligheten för en länsstyrelse att påkalla
ingripande från rikspolisstyrelsen om man inte kan fä den förstärkning som
behövs från annat håll. Jag kan i denna del ocksä hänvisa till vissa
motivuttalanden i anslutning till 6 § i det remitterade förslaget till
polislag.

2.4.5.9 Rikspolisstyrelsens framtida organisation

Rikpolisstyrelsens organisation har beskrivits närmare i
det föregående (avsnitt 2.4.2). Styrelsen är nu indelad i fyra avdelningar; en
polisavdelning, en avdelning för teknik och utbildning, en administrativ
avdelning och en säkerhetsavdelning. Vidare finns etl sekretariat med en
informationsenhet. Avdelningarna är indelade i byråer. Datafrågorna handläggs
dock inom en dataenhet.

Polisberedningen
har gjort en noggrann genomgång av rikspolistyrelsens nuvarande uppgifter,
organisation och bemanning. Därefter har beredningen lagt fram förslag om en
delvis ny organisation, anpassad lill rikspolisstyrelsens förändrade
arbetsuppgifter. Organisationsförslaget tar också sikte på ett minskat
personalbehov i enlighet med vad som har uttalats i 1980/81 års
principproposition.

Beredningen
förslår inga förändringar vad avser rikspolisstyrelsens styrelse.
Rikspolisstyrelsen bör som nu ledas av en styrelse med rikspolischefen som
ordförande, en överdirektör som vice ordförande och minst sex ledamöter som
utses av regeringen. Även personalförelrädare skall ingå i styrelsen i enlighet
med vad som är bestämt i särskild ordning.

När det
gäller ledningsstrukturen i övrigt föreslår beredningen att chefstjänstemännen
inom rikspolisstyrelsen, dvs. rikspolischefen, överdirektören och
avdelningscheferna, i större utsträckning än nu bör arbeta som en direktion
inom organisationen. Polisberedningen menar att alla viktigare beslul bör
föregås av en diskussion i kretsen av chefstjänstemän på styrelsen. Vidare
förordas att elt verkskansli inrättas där tjänstemännen slår direkt till
verksledningens föri"ogande. Verkskansliet bör svara för kvalificerad
rådgivning i bl.a. juridiska frågor, informationsfrågor och frågor som rör
analys och planering av polisverksamheten. Beredningen föreslår också att vissa
nya tjänster inrättas vid verkskansliet, bl.a. en tjänst som verksjurist och
tre tjänster för analys och planering.

I fråga om
avdelningsindelningen föreslår polisberedningen också vissa förändringar.
Förslaget innebär att del bör finnas fyra avdelningar, nämligen, förutom
säkerhetsavdelningen, avdelning A som består av två polisbyråer och
registerbyrån, avdelning B som beslår av leknikbyrån och dataenheten samt
avdelning C som består av ekonomibyrån, personalbyrån och polishögskolan.
Jämfört med nuvarande organisation innebär förslaget att registerbyrån förs
till polisavdelningen, alt dataenheten förs lill samma avdelning som den
tekniska byrån samt alt utbildningsbyrån

Prop.
1983/84:89 46

ombildas lill en polishögskola och förs till den
administrativa avdelningen.

Även pä byrånivå föreslås förändringar. Polisberedningen
menar all polisbyråerna bör fä ändrade uppgifter och ansvarsområden. En
polisbyrå bör svara för metodutveckling m.m. inom polisväsendet. Inom byrån bör
de olika funktionerna inom ell polisdistrikt finnas representerade, dvs. övervakningsijänsl,
trafikövervakning, utredningsverksamhet, polismyn-dighelsfrägor och
brottsförebyggande verksamhel. Beredningen framhåller alt rikspolisslyrelsens
betydelsefulla roll på metodulvecklingsområ-det på detta säll återspeglas åven
i centralmyndighetens organisation. Rikspolisstyrelsens operativa uppgifter,
dvs. de årenden där slyrelsen föresläs fä ledningsbefogenheler, samlas inom den
andra polisbyrån. Dess verksamhel kommer då i huvudsak alt omfatta
rikskriminalen, bevak-ningsfrägorna, inlerpolärendena och flygverksamheten.
Polisberedningen anser det nämligen angeläget att tillskapa en ordning som gör
det möjligt för länsstyrelserna och den lokala organisalionen alt klarl
urskilja når rikspolisstyrelsen utövar sina ledningsbefogenheter och när annan
verksamhet bedrivs.

Polisberedningen föreslår också, som jag redan har nämnt, atl
ulbildningsbyrån i samband med reformen på utbildningsområdet ombildas till en
polishögskola (se vidare avsnitt 2.5.1).

Remissinstanserna, däribland rikspolisstyrelsen, har i
huvudsak godtagit beredningens förslag.

För egen del kan jag i alll väsentligt ansluta mig till
polisberedningens förslag. Den föreslagna ledningsstrukturen bör enligl min
mening öka möjligheterna till en effekliv ledning av rikspolisslyrelsens
verksamhet. Jag vill också särskilt framhålla betydelsen av all verksledningen
får tillgång till den kvalificerade rådgivning som kan ges från tjänstemännen
inom verkskansliel, bl.a. i juridiska frågor, informationsfrågor och frågor som
gäller analys och planering av polisverksamheten. Åven den föreslagna
avdelnings- och byråindelningen svarar enligl min mening väl mot de nya eller
förändrade uppgifter som rikspolisstyrelsen får genom reformen.

På en punkl vill jag dock frångå polisberedningens
förslag. Jag anser all dalafrägorna i framtiden kommer alt ha en sådan
omfattning och vikl all de organisatoriskt bör handläggas på samma nivå som
övriga frågor inom rikspolisstyrelsen. Dataenheten bör därför ges ställning som
en byrå.

Jag beräknar alt antalet tjänster vid styrelsen den 1 juli
1984 skall vara omkring 500. Till detta anlal skall läggas elt varierande antal
polislärare och extra lärare vid polishögskolan. Jag bedömer att det antalet
kommer alt vara omkring 40 under nästa budgetär. Styrelsen kommer den I juli
1984 således alt ha omkring 540 tjänster. Della skall jämföras med de
beräkningar av antalet anställda som gjordes av 1975 års polisutredning i maj
1978. Antalet tjänster vid styrelsen angavs då till 718.

Jag vill dock framhålla atl styrelsens organisation och
personalstyrka även i framtiden naturligtvis fortlöpande måste anpassas lill de
förändring-

Prop. 1983/84:89 47

ar som kommer alt ske i olika hänseenden. Det kan däri'ör
antas all, som jag tidigare har varit inne på, styrelsens personal kan komma
att minska ytteriigare, framför allt inom området för regislerverksamhelen.

2.5 Utbildningsorganisationen

2.5.1 Utbildningsfrågornas handläggning inom riksptdisstyrelsen

Den nuvarande centrala utbildningen inom polisväsendet är
i huvudsak av fyra olika slag; grundutbildning, reguljär vidareutbildning, polischefsul-bildning
samt funktionsinriklade specialkurser och konferenser. Utbildningen bedrivs
vid polishögskolan i Ulriksdal (grundutbildning, delar av den reguljära
vidareutbildningen och vissa funktionsinriklade kurser) och i Solna (reguljär
vidareutbildning, polischefsutbildning och vissa funktions-inriktade kurser),
vid polishundsektionen i Sollefteå (hundföraruibildning) samt vid
trafikutbildningssektionen i Strängnäs (trafikutbildning).

Enligt instruktionen för rikspolisstyrelsen skall
styrelsen bedriva teoretisk och praktisk polisutbildning vid polishögskolan. Slyrelsen
har i instruktionen getts befogenheter atl meddela närmare bestämmelser om
undervisningens innehåll och omfaltning. Styrelsen skall tillse alt undervisningen
bedrivs på ett ändamålsenligt sätt, bestämma läroböcker och
undervisningsmateriel, verka för atl lämpliga läroböcker utarbetas, faställa
fordringar för inträde i skolan och pröva inträdesansökningar. Slyrelsen skall ocksä
leda och övervaka den övriga utbildningsverksamheten inom polisväsendet.

Utbildningfrågorna handläggs inom rikspolisstyrelsen vid ulbildningsbyrån.
Byrån hör f.n. lill avdelning B tillsammans med tekniska byrån.
Utbildningsbyrån är indelad i en utbildningssektion vid rikspolisstyrelsen och
de utbildningsenheter som har nämnts ovan.

Utbildningssektionen fungerar som ett stabsorgan inom byrån.
Sektionen svarar för planering, pedagogisk utveckling, viss läromedelsproduktion
och administration saml arbetar ut utbildningsuppdrag för byråns övriga
enheter. Sektionen svarar vidare för planering och samordning av den regionala
och den lokala utbildningen, för genomförandet av viss cenlral ulbildning samt
för planering och genomförande av den interna utbildningen vid styrelsen.

1975 års polisutredning berörde endasl i korthet
organisationsfrågorna på utbildningsområdet. Utredningen ansåg emellertid atl
den nuvarande utbildningsorganisationen borde ses över. Vid
organisationsundersökningen borde man utgå från att polisskolorna i Ulriksdal
och Solna skulle fä en organisation med endast en skolledning.

Några organisationsförslag för utbildningsverksamheten
lämnades inle i 1980/81 års principproposilion.

I en delrapport från en arbelsgrupp inom
rikspolisstyrelsen (den s.k. RPSÖ-gruppen) föreslogs däremot i november 1981
att samtliga utbild-

Prop.
1983/84:89 48

frågor skulle samlas inom en polishögskola. Polishögskolan
föreslogs organisatoriskt bli frislående från avdelnings- och byråindelningen
vid rikspolisstyrelsen.

Arbelsgruppen framhöll all verksamheten i praktiken var av
så självständig karaktär alt det framstod som en föga ändamålsenlig
konstruktion alt inordna skolenheten under en byrå. Enheten borde i stället få
en mera självständig organisatorisk slällning. Åven enhetens storiek angavs som
etl skäl för en sådan förändring.

En annan arbetsgrupp som tillsattes av rikspolisstyrelsen,
den s.k. RPS/UHÅ-gruppen, lade i december 1982 fram en rad förslag på utbildningsområdet,
bl.a. i fråga om utbildningsorganisationen. RPS/UHÅ-gruppen redovisade bl.a.
erfarenheterna av den nuvarande organisationen saml vissa övergripande krav som
man, enligl gruppens mening, borde ställa pä organisalionen av den framlida
utbildningen. Av sina resonemang drog gruppen flera slutsatser. För del första
borde utbildningsfrågorna samlas inom en organisatorisk enhet. För det andra
borde benämningen utbildningsbyrån ändras till polishögskolan för atl bättre
markera organisationens samlade uppgifter. Slutligen föreslogs all
polishögskolan skulle vara direkt underställd verksledningen. RPS/UHÅ-gruppen
hänvisade bl.a. till sambandet mellan operativ verksamhet, administration och ulbildning
och menade att polishögskolan ledningsmässigt borde befinna sig i nivå med den
operativa och administrativa verksamheten inom rikspolisstyrelsen.

Polisberedningens förslag innebär atl all cenlral ulbildning
samlas i en gemensam organisation, polishögskolan. Beredningen har emellertid, lill
skillnad från RPS/UHÅ-gruppen, stannat för alt skolan bör ges en organisatorisk
slällning som en byrå och alt skolan tillsammans med ekonomi-och
personalbyråerna bör ingå i avdelning C vid styrelsen.

För riksdagens upplysning kan jag vidare nämna alt
polishögskolan enligl beredningens förslag som chef bör ha en rektor och att
skolan i övrigt skall bestå av två organisatoriska enheier. En av enheterna
skall ansvara för planering och utveckling av utbildningsverksamheten. Den
andra enheten skall ansvara för den löpande utbildningsverksamheten.

Endast ett fåtal remissinstanser har uttryckligen
kommenterat polisberedningens förslag i denna del. Rikspolisstyrelsen
tillstyrker förslaget under del atl Svenska polisförbundet anser att
polishögskolan bör ges ställning som en avdelning inom rikspolisstyrelsen.
Polisförbundet åberopar RPS/UHÅ-gruppens skäl för sin inställning.

Jag kan för egen del ansluta mig till beredningens
förslag. Det är enligt min uppfattning naturligt och från alla synpunkter
lämpligt alt samtliga centrala utbildningsfrågor förs lill en organisatorisk
enhet med benämningen polishögskolan. Det är vidare givet atl det finns ett
behov av elt nära samarbete mellan polishögskolan och andra enheter inom
rikspolisstyrelsen liksom med verksledningen. I likhet med beredningen anser
jag att den

Prop. 1983/84:89 49

organisationsstruktur för styrelsen som har berörts
tidigare inte utgör något hinder för kontakter mellan byråerna på de olika
avdelningarna ulan snarast bör underlätta dessa. Det är också uppenbart atl
skolans kontaktbehov bör gälla samtliga byråer och således inle endasl
polisbyråerna. Enligt min uppfattning kommer också de nya uppgifterna för
avdelningscheferna att leda till en ökad samordning beiräffande hela
styrelsens verksamhet. Med hänsyn härtill och lill alt det saknas skäl atl
organisatoriskt särbehandla utbildningsfrågorna samt lill del samband som finns
mellan dessa och de frågor som i övrigt handläggs inom avdelning C, bör skolan
ges ställning som en byrå och somjag förut har berört höra till avdelning C.
Jag återkommer i andra sammanhang till de frågor som gäller skolans interna
organisation, i den utsträckning som det ankommer på regeringen och inte
rikspolisstyrelsen atl la slällning till dessa frågor.

2.5.2 Lokalisering av de centrala utblldnlngsaktivileterna

Polishögskolan Ulriksdal svarar nu för genomförandet av
vissa utbildningsuppdrag, i första hand grundkursen för polismän och
assistentutbildningen. Vidare genomförs ett stort antal centrala funktionsinriklade
kurser vid skolan, bl. a. kurser för förare av utryckningsfordon saml för
flygplatskontrollanter och passkontrollanter. Bland övriga kurser kan nämnas
kurser i polislaklisk ledning, instruktörskurser av olika slag saml huvuddelen
av de centrala kurserna för administrativ personal. Sammanlagl ett 100- tal
personer, varav omkring hälften lärare, arbetar vid skolan med utbildning och adminislration.

Skolområdet
vid Ulriksdal har sedan 1970 använts för polisulbildning. Tidigare var området
förläggning för Svea Livgarde. Många byggnader har renoverats eller på annat
sätt specialutrustats för polisutbildningen. Bl.a. finns en
övningspolisstation, kriminaltekniska laboratorier och en speciell lektionssal
för utbildning i radiokommunikation. På området finns vidare bl.a. moderna
garage, förrådsbyggnader, gymnastiksalar, skjutbanor m.m. Skolområdet är
vidsträckt och ftera byggnader, bl.a. fem f.d. kaserner, slår lomma.

Polishögskolan
Solna svarar för genomförandet av huvuddelen av den reguljära
vidareutbildningen för polismän, dvs. inspektörs- och kommissarieutbildningen.
Viss assistentulbildning har tidigare varit förlagd till skolan. Vidare
genomförs all reguljär polischefsutbildning vid skolan samt viss funktionsinriklad
utbildning, främst s.k. EKO-utbildning. Åven viss utbildning av åklagare och
tullpersonal är föriagd till skolan. Vid skolan finns etl 25-tal tjänster för
skolledning, lärare och administrativ personal.

Vid irafikutbildningssektionen
i Strängnäs sker s.k. funktionsinriklad utbildning av trafikövervakande
polispersonal. Sektionen disponerar moderniserade lokaler i direki anslutning
till P 10 och Arméns motorskola. Man har tillgång till motorskolans
övningslokaler och utbildningshjälpmedel samt hyr vissa militära fordon för körutbildning.
Sektionen får ocksä 4 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 89

Prop.
1983/84:89 50

använda motorskolans körplaner och terrängbanor. Vid
sektionen finns fyra tjänstemän för ledningsuppgifter och administrativa
arbetsuppgifter.

Polishundsektionen i Sollefteå svarar för den cenlralt
anordnade hundutbildningen inom polisväsendet. Bland kurserna kan nämnas
grund- och fortsättningskurser för hundförare, dressyrkurs. befälskurs och instruk-lörskurs.
Sektionen medverkar också vid de kurser i fjälldressyr som hålls på andra
platser för hundförare och hundar som ingår i fjällräddnings-organisalionen.
Sektionen har också vissa uppgifter på den operativa sidan och malerielsidan, l.ex.
i fråga om taktisk användning av hundpatrull, tilldelning av hundar,
prövningsordning saml anskaffning och kassation av hundar.

Fyra tjänstemän arbetar vid sektionen som har
expeditionslokaler i polishuset i Sollefteå, Utbildningslokaler för sektionens verksamhel
finns vid statens hundskola. I vissa avseenden sker samarbete med hundskolan, l.ex.
i fråga om anskaffning av hundar, hundsjukvård och uppställning.

Polisberedningen har föreslagil all all cenlral ulbildning
inom polisväsendet skall ske vid polishögskolan Ulriksdal. Undantag skall
göras endast för viss specialutbildning av bl.a. hundförare, ryttarinstruktörer
och helikopterförare. Förslagel innebär att polishögskolan i Solna dias in och
atl verksamheten i Strängnäs och i Sollefteå ändras till en uppdragsverksamhet.
Polisberedningen har som skäl för sill förslag i förslå hand pekat pä de
rationaliseringsvinster i skilda hänseenden som kan uppnås. Enligt beredningen
underlättas administrationen och utbildningsplaneringen. Del blir också enklare
atl samordna de olika ulbildningsakliviterna. Beredningen räknar med alt den
årliga besparingen på personalsidan avseende administration uppgår lill CU 2.5
milj.kr. Tolalt skulle en koncentration av verksamheten lill Ulriksdal medföra
årliga besparingar på ca 7 milj.kr. Härifrån skall dock dras koslnaden för
uppdragsverksamheten. Pä kostnadssidan tillkommer ocksä vissa
investeringskostnader i Ulriksdal.

Remissinslanserna är i huvudsak positiva till beredningens
principiella förslag. Till denna grupp hör bl.a. rikspolisstyrelsen. Del saknas
emellertid inte kritiska synpunkler när det gäller de särskilda frågorna.
Länsstyrelsen i Södermanlands län och polisstyrelsen i Strängnäs polisdistrikt
ifrågasätter således de rationaliseringsvinster som beredningen har åberopat
som skäl för en ny ordning i Strängnäs. Polisstyrelsen föreslår att sektionen
i Strängnäs ges nya uppgifter och atl verksamheten därmed får ett vidgat och
mer bärkraftigt innehåll.

Flera av remissinstanserna riktar kritik mot förslaget alt
lägga ned polishögskolan Solna. Dessa. bl. a. Svenska polisförbundet, pekar på
att utbildningsverksamheten vid Solnaskolan står på en kvalitelsmässigt hög
nivå och att arbetsmiljön och den pedagogiska miljön i stort i Ulriksdal
skulle, eller vart fall kan antas, bli sämre. Man pekar vidare på att
Solnaskolan har elt bättre läge i stockholmsområdet och att en överflyttning av
verksamheten kräver relativt stora investeringar. Polisförbundet föreslår alt
frågorna utreds ytterligare och alt en sammanslagning får anstå under liden.

Prop. 1983/84:89 51

Förslagel till förändringar av organisationen för polishundutbildningen
har mottagits positivt. Statens hundskola har förklarat all man redan den I
juli 1984 är beredd att ta över ansvaret för utbildningens genomförande.

Jag vill för egen del först framhålla atl del är uppenbart
all man inom polisväsendet måsle anpassa verksamheten efter de begränsade
ekonomiska förulsällningar som kommer alt gälla i framliden och atl slräva efler
att ta tillvara alla möjligheter till rationaliseringar av verksamheten.

Av del material som polisberedningen har redovisat framgår
tydligt atl en koncentration av utbildningsaktiviielerna lill Ulriksdal är
förenade med stora fördelar som klart uppväger de kostnader som inledningsvis
är förenade med en sådan lösning. Det är således uppenbart att en sådan lokalisering
ger möjligheter lill en effeklivare användning av polisväsendets samlade ulbildningsresurser.
Samordning och planering m.m. av ulbild-ningen kommer all underiätlas. vilket
också bör bidra lill en höjd utbildningskvalitet. Jag vill också framhålla alt
de beräkningar som polisberedningen har lämnat enligt rnin mening visar alt
åtgärderna redan på kort sikt bör medföra direkta besparingar för statsverket.
Jag återkommer till delta i avsnitt 2.7.

Genom alt utnyttja den utbildningskapacitet som finns vid
Arméns motorskola i Strängnäs och statens hundskola i Sollefteå för viss utbildning
på uppdragsbas uppnår man vidare rationaliseringsvinster för polisväsendet och elt
bättre utnyttjande av resurserna vid de båda berörda institutionerna i
Strängnäs och Sollefteå.

Jag är naturligtvis medveten om atl en överflyttning av
verksamheten till Ulriksdal från Solna inte kan ske utan atl vissa praktiska
övergångsproblem löses. Jag återkommer tilj den frågan i etl följande avsnitt
(2.8).

2.6 Rekryteringsorganisationen

2.6.1 Allmän bakgrund

Polisberedningen har haft i uppdrag all belysa organisalionen
av rekryteringsarbetet inom polisväsendet på regional och lokal nivå.
Uppdraget har lämnats mot bakgrund av tidigare överväganden i ämnet av bl. a.
1975 års polisutredning.

Rekryteringen av polispersonal bedrivs såväl centralt som
på regional och lokal nivå inom polisorganisationen.

Enligl sin instruktion skall rikspolisstyrelsen bl.a. leda
och övervaka rekryteringsverksamheten inom polisväsendet. Vid
rikspolisstyrelsen handläggs rekryteringsfrågorna av personalbyrån. Styrelsen
bereder ansökningar till polismans- och polischefskarriårerna och beslutar om
antagning till dessa karriärer. Styrelsen beslutar därvid också om den första
stationeringen. Vidare utarbetar slyrelsen del bakgrunds- och informationsmaterial
som används i rekryteringsarbetet, såsom annonser, statistik och prognoser samt
svarar för rådgivning och information till länsstyrelser

Prop.
1983/84:89 52

och polisstyrelser i rekryteringsfrågor. Vid styrelsen
arbetar omkring åtta tjänstemän med dessa ärenden.

Det
egentliga rekryteringsarbetet utförs på regional och lokal nivå. F. n. finns
elva heltidsanställda rekryteringskonsulenter (polisinspektörer för rekryieringsuppgifler)
som arbetar med vissa län eller polisdistrikt som verksamhetsområde. Konsulenterna
svarar för information och samordning av rekryteringsarbetet samt har vissa
uppgifter i urvalsprocessen. Tre konsulenter är f.n. stationerade i Stockholm,
två i Göteborg och en i Malmö, Nyköping, Jönköping. Örebro. Härnösand resp.
Luleå. Rekryte-ringskonsulenlerna lyder administrativt under rikspolisstyrelsen
men verkar i nära samråd med berörda länsstyrelser och polisstyrelser.

Länsstyrelsens
uppgifter pä rekryteringsområdet regleras i 33 § polisinstruktionen. Där
föreskrivs att länsstyrelsen skall ägna sig ät rekrytering och fortbildning av
polismän i den utsträckning som rikspolisstyrelsen föreskriver.

I rekryteringsarbetet har länsstyrelserna getts relativt
begränsade uppgifter. Länsstyrelserna avger yttranden i rekryteringsärenden lill
rikspolisstyrelsen men har därutöver inga direkta åligganden i
anställningsförfarandet. Länsstyrelsen medverkar också vid fördelningen och
stationeringen av de extra polismän som länet tilldelas. Tidigare var
länsstyrelserna beslutande i dessa frågor, men sedan några år fallas beslulen
av rikspolisstyrelsen.

Också polisstyrelsernas uppgifter i fråga om rekryteringen
regleras i polisinslruktionen. I 47 S anges bl.a. atl det åligger
polisstyrelsen särskill att verka för en god rekrytering av tjänstemän till
polisväsendet. I varje polisdistrikt finns en eller flera rekryteringsmän.
Dessa är polismän och svarar för polisdistriktets uppgifter i
rekryteringssammanhang. Rekryie-ringsmännen har all vid sidan av sina övriga
polisiära uppgifter svara för information och ulföra lämplighelsulredningar.

Etl rekryleringsärende som gäller polisyrkel inleds genom
alt en ansökan kommer in lill rikspolisslyrelsens rekryteringssektion. Efter
prövning av att sökanden uppfyller vissa formella krav skickas ärendet vidare lill
det polisdistrikt där sökanden är hemmahörande för lämplighelsulredning och
yttrande. Denna referensundersökning utförs vanligen av polisdistriktets
rekryteringsman. Därefter sker en anställningsintervju med sökanden. I de
flesta polisdistrikt leds intervjun av polischefen eller hans ställföreträdare
i närvaro av rekryteringsmannen och fackliga förelrädare samt i en del fall
också av andra befattningshavare. Efter sedvanlig MBL-förhandling avges från
polisdistriktet ett yttrande över sökanden. Ärendet granskas sedan av
länsstyrelsen som avger yttrande. Därefter överlämnas ärendet från länspolischefen
till rekryteringskonsulenten. Denne organiserar och genomför på regional nivå
prov, som bl.a. omfattar läkarundersökning och konlroll av sökandens fysiska
kvalifikationer (simkunnighet m.m. saml på försök även fysiska prov). Vidare
sker genom konsulentens försorg etl diagnostiskt prov i svenska.

Prop. 1983/84:89 53

När
underiagel har färdigställts av rekryteringskonsulenten sänds ansökan till
rikspolisstyrelsen. Det slutliga urvalet görs av rikspolischefen efler föredragning.
Rekryteringskonsulenlerna deltar i förberedelsearbetet inför föredragningen.

Vid
antagning till polischefskarriären tillämpas ett annat förfarande. Rikspolisstyrelsen
svarar själv för referensundersökningar med viss hjälp frän
rekryteringskonsulenterna. Efter etl första urval kallas ett antal sökande till
en anställningsintervju inför en bedömningskommitté vid rikspolisstyrelsen.
Det slutliga beslutet om antagning fattas av rikspolischefen.

2.6.2
Tidigare överväganden rörande rekryteringsverksamheten

1975
års polisutredning konstaterade i sitt betänkande att den slutliga urvalsprocessen
fr.o.m. budgetåret 1967/68 centraliserades från länsstyrelserna till
rikspolisstyrelsen. Åtgärden motiverades främst av intresset atl en enhetlig
bedömning skulle säkerställas. Det ansågs också vara en fördel att de som hade
antagits kunde genom centrala beslut fördelas på olika län. Härigenom kunde
försörjningen med personal underlättas i bristområden.

Utredningen
fann det naturligt att man borde sträva till en ordning, som så långt del är
möjligt innebar att de unga polismännen redan i början av sin verksamhet
placerades i ett område där de hade personlig förankring. En sådan ordning
ansågs nämligen förenad med betydande fördelar.

Mot
denna bakgrund fann utredningen det angeläget att skapa förutsättningar för
att den lokala och regionala rekryteringsverksamheten skulle kunna sfimuleras
och aktiveras och föreslog en rad åtgärder för att uppnå detta mål. Enligt
polisutredningen borde dock systemet med en central antagning och fördelning av
aspiranter behållas. Utredningen föreslog inga förändringar i fråga om
rekryteringen av polischefsaspiranter.

I
1980/81 års principproposition anslöt sig regeringen till polisutredningens
förslag, vilkel också godtogs av riksdagen. Vidare uttalades i propositionen
att polisberedningen borde få till uppgift att belysa den närmare organisationen
av rekryteringsarbetet på regional och lokal nivå. Hit hörde en av
polisutredningen berörd fråga om särskild personal bör ställas till den regionala
myndighetens direkta förfogande för rekryteringsarbetet i bristområden.

RPS/UHÅ-gruppen
behandlade bara rekryteringsfrågorna ur organisatorisk synvinkel. Gruppen
ansåg att erfarenheterna klart pekade på behovet av en nära organisatorisk
samhörighet mellan antagning och utbildning. Man föreslog därför att
rekryteringsfrågorna vid rikspolisstyrelsen skulle handläggas vid en
antagningsenhet inom den föreslagna nya polishögskolan.

Prop.
1983/84:89 54

2.6.3 Den framtida rekryteringsorganisationen

2.6.3.1 Central eller regional antagning

Polisberedningen föreslår att antagningen till polisyrket
och polischefskarriären även i fortsättningen bör ske centralt, dvs. hos
rikspolisstyrelsen. Beredningen har prövat möjligheterna av en återgång till
den regionala antagning som förekom tidigare. Man konstaterar dock att etl
sådant system skulle innebära nackdelar för de sökande och att det skulle
medföra ett avsevärt merarbete. Åven systemet med en central fördelning av de
antagna polismännen bör behållas. Beredningen föreslår dock att beslut om
placering av en polisaspirant i ett visst polisdistrikt inom länet förs över
från rikspolisstyrelsen till länsstyrelsen.

Mol förslaget har inte riktats någon kritik från
remissinstanserna. Rikspolisstyrelsen tillstyrker förslaget.

Också jag delar polisberedningens uppfattning att den
centrala antagningen bör behållas. Som beredningen har påpekat fungerar det
nuvarande antagningssystemet bra. Jag vill emellertid framhålla att
fördelningen av nyutbildade polismän är ett viktigt instrument som direki
påverkar polismyndighetens resurser. Både i den nuvarande situationen med ett
visst överskott av polismän och i en eventuell vakanssituation är det viktigt
att rikspolisstyrelsen fördelar över- eller underskottet på ett rättvist sätt.
Jag förutsätter att rikspolisstyrelsen som hittills uppmärksammar dessa frågor
så att de nämnda problemen kan undvikas. Vad jag nu har sagt kommer f. ö. att
gälla åven för länsstyrelserna som enligt mitt förslag skall fördela
polismännen inom länen.

2.6.3.2 Rekryteringsverksamhet på central,
regional och lokal nivå

Polisberedningen har föreslagit elt flertal förändringar av det närmare

innehållet i och organisalionen av rekryleringsverksamhelen.
Beredningen har bl.a. studerat fördelningen av uppgifterna mellan olika
myndigheter inom polisväsendet. Förslagen innebär i huvudsak följande.

Beredningen anser all rikspolisstyrelsens roll i
rekryteringsarbetet skall inriktas på atl ta fram informationsmaterial om
polisyrket och på att initiera rekryteringsfrämjande åtgärder i form av
annonsering, kampanjer osv. Styrelsens uppgifter bör i första hand vara av
stödjande karaktär och även innefatta allmänna råd för det regionala och lokala
rekryteringsarbetet.

Rekryteringsarbetet på regional och lokal nivå bör enligt
polisberedningens förslag förändras på avgörande punkter. Beredningen pekar pä
att rekryteringssituationen inom polisväsendet har förbättrats avsevän under
senare år. Vidare räknar beredningen med att det goda rekryteringslägel kommer atl
bestå under överskådlig tid. Mot den bakgrunden, och med hänsyn lill alt det
från olika håll ställs krav på ökade polisiära insatser ftir alt bekämpa brotl,
föreslår polisberedningen att de tidigare nämnda elva

Prop.
1983/84:89 55

tjänsterna som rekryleringskonsulent dras in och ersätts
av ökade lokala insatser i rekryteringsarbetet. Beredningen menar att
polisinspektören vid kansliet i regel bör vara den tjänsteman i polisdistriktet
som handlägger rekryteringsfrågorna. Det nuvarande systemet med lokala
rekryteringsmän bör således upphöra.

Vidare
föreslår beredningen förändringar av urvalsprocessen. Referensundersökningarna
bör göras av kansliinspeklören med biträde av administrativ personal.
Yttranden frän polisdistriktet om sökandenas lämplighet bör som regel beslutas
av polisstyrelsen i de fall yttrandena är av principiell arl. Länsstyrelsernas
yttranden till rikspolisstyrelsen bör slutligen innehålla en gradering av
sökandenas lämplighet.

Endast
rikspolisstyrelsen tillstyrker beredningens förslag. Övriga remissinslanser
riktar kritik mot förslaget om indragning av tjänsterna som
rekryteringskonsulenter. Man pekar på att den nuvarande organisationen har
fungerat mycket väl sedan den tillkom för knappt tio år sedan och atl
rekryteringsuppgifterna kräver särskilda kunskaper och erfarenheter. Det är
därför inle lämpligt att anförtro sådana uppgifter ål en befattningshavare i en
lokal polismyndighet vid sidan av dennes övriga arbetsuppgifter. Man anser
vidare att den totala arbetsinsatsen för rekryteringsåigårder i landets alla
polisdistrikt blir avsevärt större än om den nuvarande organisalionen behålls.
Vidare framhålls konsulenternas betydelsefulla roll i urvalsprocessen. Flera
remissinstanser föreslår också att de nuvarande konsulenternas kunskaper och
erfarenheter skall tas tillvara och att de skall ges utökade uppgifter i
urvalsprocessen.

Jag vill för egen del först framhålla all jag helt delar
polisberedningens bedömning atl det nuvarande gynnsamma rekryteringsläget,
vilket kan väntas beslå, talar för att rekryteringsorganisationen måste ses
över. Mål-sätiningen måsle vara att begränsa de resurser som f. n. satsas på en
aktiv rekrytering av befattningshavare till tjänsier inom polisväsendet. En lösning
kan då vara all man, som polisberedningen har föreslagil, i första hand strävar
efter att avveckla den särskilt uppbyggda rekryieringsorgani-sationen, vars
ursprungliga uppgifter numera inle motsvaras av någol egentligt behov. Åven andra
lösningar är emellertid tänkbara. Polisberedningens förslag har kritiserats av
en bred remissopinion.

Jag vill till en början peka på alt relativt stora
resurser nu avsätts för rekrytering, inklusive urval, till tjänster som
polisman och polischef. Vid rikspolisstyrelsens rekryieringssektion arbetar
älta tjänstemän med rekryteringsfrågor. Inom rikspolisstyrelsens personalbyrå
i övrigt finns tjänstemän som deltar i rekryteringsprocessen. Elva konsulenter
har regionala uppgifter. På lokal nivå finns rekryleringsmän i alla
polisdistrikt. Länspolischefer, polischefspersonal samt andra
befattningshavare liksom fackliga företrädare deltar ocksä i arbetet.

Denna organisation framstår, särskilt i förhållande lill
det antal polis-

Prop. 1983/84:89 56

aspiranter
som har anställts under senare år, som överdimensionerad. Organisationen bör
därför bantas kraftigt och arbeiet, mot bakgrund av del goda rekryteringsläge
som råder, koncentreras på själva urvalsprocessen. Som flera remissinstanser
har föreslagit bör vidare den kunskap i och erfarenhet av rekryteringsfrågor
som finns i den nuvarande regionala organisationen tas tillvara och utvecklas.
De lokala och centrala insatserna på detta område skulle då kunna minskas i
motsvarande mån. En lösning efter dessa linjer bör vara möjlig genom att den
del av rekryteringskonsulenternas nuvarande uppgifter som består av akliv
rekrytering i huvudsak kan upphöra.

Den
lösning somjag föreslår för den framtida rekryterings verksamheten innebär
följande.

Vid rikspolisstyrelsen bör
arbetet med rekryteringsfrämjande åtgärder minskas. Då behov uppkommer alt ta
fram nytt rekryteringsmaterial eller göra andra större förändringar i det
rekryteringsfrämjande arbeiet bör man arbeta i projektform i samarbete med
företrädare för regionala och lokala polismyndigheter samt fackliga
organisationer. På så sätt minskas behovet av personal med fasta tjänster vid
styrelsen.

Rekryteringskonsulenternas
verksamhet ges en huvudsaklig inriktning på urvalsfrågor. De rekryleringsfrämjande
åtgärderna begränsas till upplysningar och information till
arbetsförmedlingar, skolor och liknande insfitutioner. Den uppsökande rekryleringsverksamhelen
bör i huvudsak upphöra. Konsulenterna bör i stället la över ansvaret för de
referensundersökningar som nu utförs av polisdistriktens rekryteringsmän.
Konsulenterna bör också liksom hittills svara för de s. k. regionala proven.

På
lokal nivå bör man besvara förfrågningar samt lämna ut informationsmaterial
och liknande till personer som tar kontakt med polisdistriktet för att få
upplysningar. I övrigt bör man kunna hänvisa intresserade till att ta kontakt
med rekryteringskonsulenlen. Även polisdistriktets uppgifter i rekryteringssammanhang
bör således inriktas på urvalsprocessen. Denna bör utformas efler följande
riktlinjer.

Ansökningshandlingarna
till tjänster som polisman ges in lill rikspolisstyrelsen som därefter överiämnar
ärendet till resp. länsstyrelse. Det egentliga urvalsarbetel handläggs därefter
av en rekryleringskonsulent som ansvarar för atl referensundersökning, intervju
med sökanden och del regionala provet genomförs. Inlervjuförfarandet bör
normalt ske i det polisdistrikt där sökanden är bosalt. Efter att ärendet har beretts
färdigt återlämnas handlingarna av länsstyrelsen till rikspolisstyrelsen med etl
yttrande där den sökande har rangordnats i förhållande till andra sökande frän
länet.

Med
en sådan ordning kommer betydligt mindre resurser än tidigare att användas för
rekryteringsfrämjande åtgärder men en god service till kretsen av sökande och till
myndigheterna bör likväl kunna bibehållas. Kvaliteten i urvalsprocessen kommer
också alt bevaras. I polisdistrikten för-

Prop.
1983/84:89 57

svinner arbetsuppgifterna för rekryteringsmännen och dessa
kan fullt ut tas i anspråk för sina ordinarie arbetsuppgifter. Jag bedömer
också att några tjänsier som rekryleringskonsulent kan dras in. Vid
rikspolisstyrelsen bör personalbehovet för rekryteringsarbetet kunna minska.
Jag återkommer till regeringen i dessa frågor.

2.7 Rationaliseringsvinster och kostnader

I 1980/81 års principproposition framhölls att de förslag
som lades fram i fiera hänseenden skulle komma alt innebära elt effeklivare
utnyttjande av polisväsendets samlade resurser inom de ekonomiska ramar som
gällde. Vidare framhölls atl det också var etl krav för förslagens praktiska genomförande
att de totalt setl höll sig inom kostnadsramen för polisväsendet, vilket måste
bli en förutsättning för polisberedningens arbete.

I
direktiven till polisberedningen angavs följaktligen att riksdagens beslut gav
utrymme för olika ambitionsnivåer vid genomförandet av den beslutade reformen.
Det påpekades att del slalsfinansiella läget inte medgav att alla de olika
önskemål som kunde göra sig gällande blev tillgodosedda. Generellt borde för
beredningens arbete gälla att de organisatoriska och övriga förändringar som
aktualiserades skulle begränsas till vad som med nödvändighet fordrades för
genomförandet av den reform som riksdagen hade beslutat om. Beredningen borde
utgå från den resurstilldelning för polisväsendet som skulle komma all gälla för
budgetåret 1982/83.

Polisberedningen tar också upp kostnadsfrågorna, både i
sill organisa-lionsbelånkande och i belänkandet om rekrytering och utbildning.
Beredningen anser att de kostnader som reformen aktualiserar rör uniformsfrågan,
inrältandet av vissa nya tjänster, ökade kostnader för polisstyrelsernas verksamhel,
högre kostnader för den nya polisutbildningen samt vissa investeringskostnader
vid polishögskolan Ulriksdal. Vidare ulgår beredningen från alt elt
genomförande av reformen enligl beredningens förslag kommer att resultera i s.
k. AB-förhandlingar för grupper av anställda inom polisväsendet.

I fråga om finansieringen av reformen anger beredningen i
organisations-betänkandet atl övertidsuiiagei inom polisväsendet, som nu uppgår
till 1,2- 1,3 milj. timmar per år, bör kunna minskas genom den nya flexiblare organisalionen.
Varje procents minskning av antalet övertidslimmar leder enligt beredningen
till en reducering av lönekostnaderna med omkring 1,5 milj. kr. per år. Vidare
anser beredningen all dess förslag på utbildningsområdet ligger inom ramen för
resurstilldelningen för budgetåret 1982/83 för motsvarande utbildning.

Jag lar i del följande endasl upp de ekonomiska
konsekvenser som uppkommer till följd av de förslag som bör genomföras den 1
juli 1984. Till de kostnadsfrågor som blir aktuella när reformens andra steg
genomförs den 1 juli 1985 återkommer jag i del sammanhangel. Dit hör som nämnts
5 Riksdagen
1983/84. I .saml. Nr 89

Prop. 1983/84:89 58

bl.a. systemet med basorganisation, fria resurser och
medelsramar samt utformningen av polisutbildningen.

Den ändrade befogenhetsfördelningen mellan polischefen och
polisstyrelsen i ett polisdistrikt bör leda till något ökade kostnader,
exempelvis för sammanträdesarvoden till ledamöterna i landets 118
polisstyrelser. Dessa kostnader och vissa andra kostnader som följer med
sammanträdena har jag bedömt vara helt marginella.

De reformer som jag har förordat skall genomföras i fråga
om den regionala organisationen från den 1 juli 1984 innebär att vissa tjänster
på länsstyrelserna kan dras in samtidigt som andra tjänster i den lokala
polisorganisationen inrättas. Jag bedömer dock alt åtgärderna totalt sett
medför kostnadsminskningar för statsverket.

Jag har förordat alt rikspolisstyrelsen tillförs ett
mindre anlal nya tjänster, främst i verkskansliet. Mot detta skall ställas bl.
a. minskade kostnader för utbildningsadministration och lokaler för
utbildningsändamål. Redan under det kommande budgetåret bör irafikutbildningssektionen
i Strängnäs och polishundsektionen i Sollefteå dras in. Åven vid
polishögskolan i Solna bör administrationen kunna minskas under budgetåret.
Dessa rationaliseringsvinster bör, tillsammans med en indragning under
budgetåret av vissa tjänster på rekryteringssidan, väl motsvara
kostnadsökningarna.

De förslag som jag har lagt fram om rikspolisstyrelsens
framtida uppgifter och organisation har till syfle att effektivisera
verksamheten och att på sikt begränsa personalbehovet vid styrelsen. Åtgärderna
kommer därför att i etl längre tidsperspektiv medföra besparingar.

Jag har sammanfattningsvis kommit fram till att de
reformförslag för polisväsendet somjag i denna etapp har lagt fram innebär
besparingar för statsverket. Jag vill slutligen erinra om vad jag redan
tidigare har sagt all reformen i sin helhet endast kan genomföras med totalt
sett oförändrade kostnader för polisväsendet.

2.8 Genomförandet

I det inledande avsnittet har jag redogjort för den
allmänna bakgrunden till reformerna. Jag har där också utvecklat skälen till
varför reformerna bör genomföras i två steg. Den första etappen bör ulan
problem kunna i huvudsak genomföras den 1 juli 1984. Vissa åtgärder, t. ex. överfiyltningen
av utbildningsenheter till polishögskolan Ulriksdal, bör dock av praktiska skäl
ske successivt under budgetåret 1984/85.

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl
regeringen föreslår riksdagen alt godkänna de riktlinjer i fräga om polisens
organisation m. m. somjag har förordat.

Prop.
1983/84:89 59

4
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar genom proposition
föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1983/84:89 60

Bilaga 1

Sammanfattning av 1981 års polisberednings betänkande (Ds
Ju 1983:10) Polisorganisationen

I sitt principbetänkande (SOU 1979:6) Polisen behandlade
1975 års polisutredning organisatoriska frågor och spörsmål om en rättslig
reglering av polisverksamheten.

Sedan polisutredningens betänkande remissbehandlats togs
de i belänkandet diskuterade frågorna upp i prop. 1980/81: 13 om polisens
uppgifter, utbildning och organisation m.m. Riksdagen behandlade propositionen
under våren 1981 (JuU 1980/81:24, rskr 1980/81:210). I enlighet med vad som
hade förordats av polisutredningen och i propositionen förutsätts i
riksdagsbeslutet att det praktiska genomförandet av polisreformen och de i
sammanhanget aktuella frågorna skulle behandlas av en särskild beredning.

På grundval av riksdagsbeslutet meddelade regeringen den
23 april 1981 direktiv för polisberedningen. Av dessa framgår den huvudsakliga
innebörden av det principbeslut om en reform av polisväsendet som riksdagen
har fattat.

Beredningen har behandlat frågorna om den rättsliga
regleringen av polisverksamheten i betänkandet (SOU 1982:63) Polislag. Når det
gäller uppdraget i övrigt har beredningen utarbetat preliminära förslag lill elt
system där beslulen i polisväsendet i stor omfattning fattas på lokal nivå.
Förslagen har publicerats i etl antal promemorior i Ds-serien.

Beredningen har berett etl stort antal myndigheter m.fl. lillfälle
atl yttra sig över de preliminära överväganden som innefattas i promemoriorna.
Beredningen redovisar nu sina slutliga ställningstaganden i de organisatoriska
frågorna.

Även om
besluten i polisväsendet skall fallas på lokal nivå i stor omfattning, betyder
det enligt beredningen inte att statsmakternas styrning av polisverksamheten
skall minska. Beredningen föreslår i stället att den skall vidgas atl omfatta
inriktningen av polisväsendets totala resurser och inte som hittills begränsas
till hur vissa tjänster skall användas, I delta syfte föreslår beredningen en
ny anslagskonstruktion för polisväsendet. Ett utflöde av denna nya anslagskonstruklion
är att den lokala polisstyrelsen ges en ekonomisk ram för sin verksamhel.
Principen är att enskilda poster får överskridas, förutsatt alt de sammanlagda
utgifterna under posterna inle överstiger summan av posterna - den ekonomiska
ramen. Det är givelvis inle möjligt atl hänföra utgifter, som avser den egenlliga
polisverksamheten och som inte är påverkbara, till poster som skall ingå i
ramen. Som exempel på sådana utgifter under de nuvarande anslagen lill den
lokala polisorganisationen nämner beredningen utgifter under posten lill kostnader
för förpassning, polililransporler saml för kosl och sjukvård för omhiinderiagna
personer.

Prop. 1983/84:89 61

Ramen skall omfatta såväl kostnader för löner som andra
kostnader i verksamheten. Kostnaderna för polismanslönerna faller dock utanför
ramen.

Trots de begränsningar som nu har angetts räknar
beredningen med all den ekonomiska ramen för en lokal polistyrelse kan komma
alt bli förhållandevis stor. Ramen ger den lokala styrelsen möjligheter att
besluta om utgifter för bl.a. expenser, inventarier och utrustning som kan
köpas mot avropsavlal, mindre datorer och mindre förhyrningar såsom lokaler för
kvarterspoliser och fillfälliga expeditioner.

För att öka möjligheterna till en mer långsiktig planering
när det gäller medelsanvändningen föreslår beredningen bl.a. ett särskilt
sparsystem. En polismyndighet, som under ett budgetår inte utnyttjar hela den
ekonomiska ramen, bör få tillgodogöra sig det sparade beloppet under något av
de tre följande budgetåren.

Förslaget om statsmakternas styrning förutsätter att
statsmakterna kommer att uttala sig om olika aktiviteter i polisverksamheten
och att verksamheten i aktiviteterna följs upp. Beredningen föreslår en
indelning i aktiviteter efter reformen som.bygger på den indelning som
rikspolisstyrelsen (RPS) nu tillämpar. Indelningen utgår från fyra
huvudaktiviteter, nämligen

-
brottsförebyggande
verksamhet

-
övervakningsverksamhet

-
kriminalpolisverksamhet

-
serviceverksamhet.

Beredningen anser att det är angeläget att vissa
aktiviteter definieras klarare än nu så att den utåtriktade verksamheten - den
faktiska polistjänstgöringen - klart kan särskiljas.

Indelningen i aktiviteter bör framgå av regleringsbreven. RPS
får i sin anslagsframställning redovisa aktiviteterna med utgångspunkt i den
ordning som anges i regleringsbrevet. Den indelning som kommer alt beslutas av
statsmakterna bör givetvis gälla för hela polisväsendet. Det är emellertid
klart att de regionala och lokala instanserna skall kunna göra ytterligare
indelningar för sina behov. Beredningen uppehåller sig också vid vilka mått som
kan användas vid redovisningen av de aktiviteter som anges i regleringsbrevet.

När det gäller planeringsprocessen efler reformen föreslår
beredningen att RPS skall avge anslagsframställning liksom hittills men att
kraven på anslagsframställningar från länsstyrelse och lokal polisstyrelse
slopas. För att förenkla administrationen vid resursplaneringen på regional och
lokal nivå förordar beredningen ell enda planeringsdokumenl för den lokala
polisstyrelsen och en motsvarande handling för länsstyrelsen. Dokumentet skall
innehålla de uppgifter som den lokala polisstyrelsen resp. länsstyrelsen
behöver för beslut om fördelning av resurser under det närmast kommande
budgetåret och inriktningen av verksamheten under del därpå följande
budgetåret - del år för vilket RPS skall avge anslagsframställning.

Prop. 1983/84:89 62

När del gäller planeringsförfarandet i stort efter
reformen förutsätter beredningen alt RPS informerar länsstyrelserna och
polisstyrelserna omedelbart efter det att regeringen har lagt fram
budgetpropositionen. Samtidigt bör RPS begära det underiag av lånsstyrelserna
som kan behövas för RPS: s framställning till regeringen med anledning av det
kommande regleringsbrevet för polisväsendet. Underlaget bör vara RPS tillhanda
senast den 1 mars. RPS bör avge sin framställning till regeringen senast den I
april. Om inte riksdagen gör någon siörre avvikelse från regeringens förslag i
budgetpropositionen, bör ett regleringsbrev kunna utfärdas omkring den 1 juni.

En viktig
del i beredningens förslag lill ökat inflytande för de regionala och lokala
instanserna i polisväsendet utgörs av ett system med basorganisation och fria
resurser. Regeringen förutsätts komma att liksom nu bestämma antalet
polismanstjänster för varje polisdistrikt. Regeringen skall dessutom fastställa
en basorganisation för distriktet. Övriga personalresurser skall utgöra fria
resurser.

Basorganisationen anger vilka enheter som skall finnas i
distriktet, såsom avdelningar, rotlar och vissa arbetsgrupper. I
basorganisationen anges polismansljänsler med arbelsledande funktioner såsom
chefer för ordnings- och kriminalavdelningar och vissa andra befälsljänster.
Vissa administrativa tjänsier bör också tas upp i basorganisationen. Sådana rotlar,
vars ansvarsområde sträcker sig utanför det polisdistrikt där rotlarna är
stationerade, ingår också i basorganisationen. Det är enheter för bekämpning
av narkotikabrott, för ekonomiska brott och för tekniska undersökningar.
Dessutom anges vissa särskilda rotlar som utlänningsrotlar. I övrigt anges för
kriminalavdelningen endast antalet befattningshavare med chefsfunktioner. Den
lokala polisstyrelsen, i vart fall i de större polisdistrikten, får därigenom
stor frihet alt bestämma rotelindelningen med hänsyn till de lokala
förhållandena.

Arbetsgrupper, dvs enheter utanför centralorten, och
chefer för arbetsgrupper skall också anges i basorganisationen i de fall där
statsmakterna har ett intresse av alt bestämma på vilka orter det skall finnas
polis. Då det gäller mindre arbetsgrupper och posteringar föreslår beredningen
att den lokala polisstyrelsen själv skall besluta om inrättande resp. indragning.

Dimensioneringen av de regionala enheterna skall enligt
beredningens förslag ankomma på länsstyrelsen. I övrigt skall den lokala
polisstyrelsen besluta om sådana resurser i ett polisdistrikt som inte ingår i
basorganisationen och som inte heller har tagits i anspråk av länsstyrelsen
för regionala enheter.

En funktion för analys och planering bör enligt
beredningen markeras i basorganisationen i det polisdistrikt i länet där den
regionala verksamheten har sin tyngdpunkt liksom i vissa större polisdistrikt
där verksamheten beräknas ta en hel tjänst i anspråk. Befattningen bör vara
besatt med en polisman.

Prop. 1983/84:89 63

Beredningen
redovisar vissa allmänna överväganden om de personaladministrativa effekterna
av den nya organisationen. Den nuvarande tjänstestrukturen behålls för
polismän i den egentliga polismanskarriären. När del gäller tjänstebenämningar
och titlar för polispersonal föreslår beredningen en särskild lösning.
Både,tjänster för polispersonal och administrativ personal bör inrättas och
tillsättas i huvudsak efler nuvarande regler.

Frågor som reformen
aktualiserar på medbestämmandeområdet bör enligl beredningens mening få en
sådan lösning att flexibiliteten i organisationen vidmakthålls. Enligl
beredningen skulle det vara en fördel om dessa frågor kunde lösas avtalsvägen.

I den regionala
polisorganisationen behålls länsstyrelsen som länets högsta polisorgan.
Länsstyrelsens framtida roll kännetecknas av inriktningen på planerings-,
resursfördelnings-, samordnings- och tillsynsfrågor. Beredningens förslag
förutsätter ett ökat medborgarinflytande pä regional nivå genom länsstyrelsens förtroendemannastyrelse.
En av styrelsens viktigaste uppgifter blir att besluta om de regionala polisenheternas.dimensio-nering
och att besluta om inriktningen av de regionala verksamheterna.

Landshövdingens särskilda
befogenheter när det gäller polisverksamhet under extraordinära förhållanden
undergår ingen förändring. Utrymmet för landshövdingen alt hänskjuta
polisärenden till förtroendemannastyrdsen utvidgas emellertid.

Länspolischefen skall i
flertalet län fortfarande vara tjänsteman i länsstyrelsen. Hans ställning inom
länsstyrelseorganisationen förstärks och hans verksamhet inriktas i mera
utpräglad grad på planering, samordning och tillsyn. Beredningens förslag
innebär bl. a. att en särskild vikt läggs vid frågor om samverkan över
länsgränserna, beredskapsplanering och säkerhetstjänst. Tyngdpunkten i fråga om
de operativa ledningsfunktionerna när det gäller den permanenta regionala
polisverksamheten förskjuls i riktning mot de lokala polisstyrelserna.
Länspolischefens ledningsfunktioner ges således en indirekt karaktär som främst
lar sikle på övergripande planering, samordning och tillsyn. Befogenheten att
i särskilda fall överta ledningen - helt eller delvis - av polisverksamheten i
länet kvarstår.

Slockholms
län saml Göteborgs och Bohus län förutsätts få en från övriga län något
avvikande organisation. Länsstyrelsen behåller där liksom i övriga län sin
ställning som länels högsta polisorgan. Länspolischefen ingår dock inte som
tjänsteman i länsstyrelsens organisation utan befattningen som länspolischef
och polismästare i Stockholm respektive Göteborg förenas til! en tjänst.
Beredningen föreslår att den regionala organisationen även i Jämtlands län
utformas i linje med storstadslänens. Når det gäller frågan om fördelningen av
befogenheter och funktioner i övrigt mellan länsstyrelsen i dessa lån och den regionala
chefen utgår beredningens förslag från att de operativt betonade lednings- och
samordningsfrågorna faller på den nye länspolischefen/polismästaren.
Beträffande övriga funktioner innebär förslagen till fördelningen en avvägning
med

Prop.
1983/84:89 64

utgångspunkt från de frågor om jävs- och
intressekonflikter som följer av att den nya chefsbefattningen innefattar både
regionalt och lokall ansvar.

Beredningen beskriver också RPS:s roll i den framtida
polisorganisationen. Styrelsen får viktiga uppgifter när det gäller att
förmedla statsmakternas beslul i prioriteringsfrågor som rör hela
polisväsendet. Vidare får RPS utökade uppgifter på metodutvecklingsområdet. Här
skall RPS studera olika problem i den dagliga polisverksamheten och lägga fram
förslag till förenklingar och förbättringar. RPS: s befogenhet att direkt leda
polisverksamhet föreslås upphöra beiräffande trafikövervakningen och sjöpolisverksamheten.
Däremot bör RPS ha kvar sina ledningsbefogenheler beträffande flygverksamheten
och vid bevaknings- och säkerhetsarbetet i samband med statsbesök och liknande
händelser. RPS: s befogenheter att leda kriminalpolisverksamhet föreslås bli
begränsade till sådana fall där en central ledning eller samordning framstår
som helt nödvändig. Rikskriminalens verksamhet får därmed sin tyngdpunkt i
stöd ål och förstärkning av de regionala och lokala polismyndigheterna i
spanings- och utredningsarbetet. RPS blir också i framtiden central
förvaltningsmyndighet för polisväsendet men en decentralisering sker av vissa
arbetsuppgifter. Endast sådana administrativa uppgifter som med nödvändighet
måste handhas centralt kommer enligt beredningens förslag att ligga kvar hos RPS.

Av vad som har sagts nu följer alt RPS: s befogenheter att
meddela bindande föreskrifter av olika slag för polisverksamheten kommer att
minska. När det gäller allmänna råd för polisverksamheten föreslår beredningen
att frågor av betydelse för rättssäkerheten och metodutvecklingen prioriteras.
Beredningen förordar dock återhållsamhet när del gäller regleringen av andra
frågor. En alltför omfattande central reglering kan motverka sitt syfte atl
vara elt stöd i polisdistriktens arbete.

Beredningen tar också upp frågor om samarbete och samråd
med åklagarväsendet. Dessa samverkansrutiner bör utvecklas både centralt,
regionalt och lokalt. Beredningen slår fast att rutinerna skall vara enkla och
praktiska.

För genomförandet av reformen föreslår beredningen att, i
den mån tjänster behöver ledigförklaras, det kan t. ex. vara tillräckligt om
tjänsterna ledigförklaras bara inom det polisdistrikt där de är inrättade. Åven
för omorganisationen av RPS bör ett förenklat ansökningsförfarande kunna
tillämpas.

Beträffande kostnader för reformen räknar beredningen med
att kostnaderna för uniform m. m. till viss polispersonal vid
kriminalavdelningarna rör sig om maximall 10 milj. kr. Vidare räknar
beredningen med att dess förslag kommer att resultera i s. k. AB-förhandlingar
för grupper av anställda inom polisväsendet. Dessutom tillkommer vissa nya
tjänster som inrättas genom omvandling av andra tjänster. Slutligen uppkommer
vissa marginella kostnader, l.ex. genom atl antalet sammanträden med polisstyrelsen
kommer att öka. Beredningen anser emellertid atl hela reformen

Prop.
1983/84:89 65

kan finansieras inom nuvarande kostnadsram för
polisväsendet. Kostnaderna för övertid inom polisväsendet kan minskas.
Polisstyrelserna får i den nya organisalionen större frihet att disponera
personalresurserna vilket leder till etl mera ändamålsenligt
resursutnyttjande. Vidare fär polisstyrelserna tillgäng till ell bättre
beslutsunderlag för personalanvändningen genom atl analys och planering får en
mera framträdande roll i den nya organisationen.

I fyra
bilagor går beredningen i detalj in pä vissa frågor som rör de lokala,
regionala och centrala organisationerna i polisväsendet. I bilagan som
behandlar den lokala polisorganisationen las bl. a. upp kansliorganisationen
och förhållandel mellan polissstyrelsen och polischefen. I bilagan om den
regionala polisorganisationen diskuteras frågor som rör de regionala enhelerna.
RPS och rikskriminalen behandlas ulförligt i en av bilagorna. I den fjärde
bilagan berörs vissa administrativa frågor och lämnas förslag till
beslutsstruktur i fråga om ADB inom polisväsendet.

Prop. 1983/84:89 66

Bilaga 2

Sammanfattning av 1981 års polisberednings betänkande
(Ds Ju 1983:15) Rekrytering och utbildning inom polisväsendet

Beredningen gör inledningsvis vissa allmänna överväganden
om den framlida pollsnibddningen. Där konstaleras bl.a. alt utbildningen måste
anpassas till de krav som den föreslagna nya polisorganisationen med basorganisaiion
och fria resurser ställer på polispersonalens användbarhet.

Grundutbildningen måsle ta sikte på alt ge polismannen
sådana baskunskaper atl han kan fullgöra polisiära arbetsuppgifter i de fria
resurserna. Delta leder lill all vissa delar av den nuvarande funktionsinriklade
utbildningen, främst viss trafikutbildning, bör inordnas i grundutbildningen.
Beredningen föreslår atl grundutbildningen för polismän inleds med grundkurs I
om ca 40 veckor. I förhällande lill den nuvarande grundutbildningen föreslås
inga mera omfattande ändringar. Bl.a. förordas atl ämnena engelska och
kontorsteknik utgår.

Den nuvarande tvååriga allerneringstjänslgöringen föreslås
ersättas av en praktikljänstgöring som omfattar elt och ett halvt år. Praktiktjånstgö-ringen
delas upp i tre delar. Den inleds vid kriminalavdelning. Tjänstgöringen där
får inte understiga sex månader. Därefter följer tjänstgöring vid
ordningsavdelning. Inte heller denna tjänstgöring får understiga sex månader.
Inom ramen för den återstående sexmänadersperioden läggs en sam-hällspraktik om
2-4 månader in. Resterande tid av prakiiktjänstgöringen föreslås distrikten få
rätt att föriägga vid valfri enhet.

Samhällspraktiken bör fullgöras vid någon myndighet, i
problem av olika slag som kan uppkomma till följd av sekretess m. m. vid
tjänstgöring inom socialtjänsten föreslår beredningen att en polisman som
fullgör samhälls-praklik inte bör ha polismans ställning.

Grundutbildningen avslutas med grundkurs II som tar sikte på en fördjupning av
polismannens baskunskaper. Grundkurs II motsvaras i huvudsak av den nuvarande assislentutbildningen och inspeklörskurs
I samt delar av den nuvarande funktionsinriklade utbildningen.

När det gäller samordningen med annan högskoleutbildning
föreslår beredningen bl. a. att man i större utsträckning skall hämta lärarna
från den allmänna högskolan och i övrigt i högre grad anpassa undervisningsformerna
till vad som gäller för den övriga högskolan. Beredningen anser dock atl man
inte bör ge avkall på kraven på yrkesspecifika inslag i utbildningen.

Många av de frågor som berör samordningen med den allmänna
högskolan är av komplicerad natur och kräver ingående överväganden. Kostnaderna
för olika former av samordning måste också beaktas. Vissa förslag till
samordning leder till kraftigt ökade kostnader. Beredningen har därför inte
ansett sig nu kunna ta upp dessa frågor till prövning, särskilt med

Prop.
1983/84:89 67

hänsyn till att så kort lid återstår innan reformen träder
i kraft. Detta gäller sådana frågor som förläggning av utbildningen till den
allmänna högskolan, ändrade förkunskapskrav, tillgodoråkning av ämnen inom polisulbildning-en
och poängberäkning.

Beredningen
anser atl man bör försöka samordna antagningstillfällena med vad som gäller för
den allmänna högskolan.

Beredningen förordar att en professur med polisiär
inriktning inrättas.

Den
reguljära vidareutbildningen för polismän bör i princip förbehållas polismän
som har fåll tjänster i basorganisationen. Den reguljära vidareutbildningen
bör ersätta nuvarande inspektörskurs II och kommissarieul-bildningen. Utbildningen bör anpassas efter de berörda
befattningshavarnas skilda arbetsuppgifter. En tredjedel av utbildningen bör
bedrivas i specialavsnitt, anpassade för dels ordnings- och trafikpolisljänst.
dels kri-minalpolistjånst och dels tjänst på polisstyrelses kansli.

Funktionsinriklad
utbildning, alltså sådan ulbildning som krävs för atl polispersonal skall kunna
fullgöra tjänst som l.ex, moiorcykelförare. sjöpolis, hundförare, ryttare,
kriminaltekniker osv., behövs enligl beredningen även i framtiden. Viss funklionsulbildning
försvinner dock genom atl den inordnas i grundutbildningen eller i den
reguljära vidareutbildningen. Etl inle oväsentligt antal specialkurser skall
enligt beredningens förslag genomföras regionalt eller lokalt.

Behovet av
central funktionsinriklad utbildning på trafikområdet minskar kraftigt genom atl
utbildningen decentraliseras och genom all beredningen förordar en ordning som
innebår att all personal i yttre tjänst ges ökade befogenheter att kontrollera
fordon och utfärda föreläggande om kontrollbesiktning i klara fall.

Åven i fortsättningen behövs dock viss central funktionsinriklad
ulbildning. Del gäller särskilt kurser för personal som arbetar med bekämpning
av den ekonomiska brottsligheten samt kurser för polispersonal söm skall
medverka som instruktörer vid regional och lokal ulbildning.

De förändringar som föreslås i fråga om
polischefsutbildningen tar sikle på den framtida polischefsrollen i
polisorganisationen. Utbildningen bör inriktas mera på polischefernas direkta
ledningsfunktioner i polisverksamheten.

Polischefskurs I bör kortas ner lill två månader och få
prägel av en förberedelsekurs inför den kommande praktikperioden. Kursen bör huvudsakligen
vara inriktad på de polisiära ämnen.

För
praktiktjänstgöringen föreslås vissa förändringar. Praktiktjänstgöringen i
polisdistrikt förlängs från sex till åtta månader medan praktiken vid
länsstyrelserna kortas ner från två till en månad. Tiden vid tingsrätt och
länsrätt bör vara oförändrad. Praktiktjänstgöringen avslutas vid åklagarmyndighet
och tiden där förlängs från tre till fyra månader. Under den tiden bör
förordnande atl tjänstgöra som extra åklagare kunna utfärdas. Utbildningen
avslutas med polischefskurs II som
föreslås bli föriångd från

Prop.
1983/84:89 68

tre
till fyra månader. Kursen bör huvudsakligen vara inriktad på de polisiära
ämnena, arbetsledning, analys och planering samt ekonomisk förvaltning.

Beredningen
föreslår att polischeferna skall genomgå en reguljär vidareutbildning omkring
fem år efter polischefskurs II.
Denna utbildning bör ha etl teoretiskt
avsnitt om två månader och ersätta den nuvarande polischefskurs III. Efler den
teoretiska delen följer enligt förslaget praktiktjänstgöring vid RPS under två
månader.

Uthddnlngs<nganlsationen
föreslås bli förändrad i flera viktiga hänseenden. Distriktens totala
medelsramar skall även omfatta medel för utbildning. Den regionala och lokala
utbildningen fär distrikten själva anordna. För den centrala funktionsinriklade
utbildningen föreslås distrikten betala RPS: s direkta utgifter för sådan
utbildning genom kursavgifter. RPS skall även i fortsättningen ansvara för all cenlral
ulbildning inom polisväsendet. Det regionala och lokala inflytandet över
utbildningen förstärks dock på många områden.

Beredningen
föreslår att all central utbildning inom polisväsendet i princip skall ske vid
polishögskolan Ulriksdal. Undantag görs för viss specialutbildning av bl.a.
hundförare, ryttarinstruktörer och helikopterförare. Beredningens förslag
innebär att polishögskolan Solna dras in och att verksamheten i Strängnäs och
Sollefteå ändras till en uppdragsverksamhet.

Polishögskolan, som bör
ges en organisatorisk ställning som en särskild enhet under avdelning C inom RPS,
föreslås få en planerings- och utvecklingsenhet som svarar för mera
övergripande utbildningsfrågor och en skolförvaltning som svarar för den
löpande verksamheten vid polishögskolan. Den egentliga utbildningen genomförs
enligt beredningens förslag i två organisatoriska block, ett för
grundutbildningen och för den högre reguljära utbildningen inklusive
polischefsutbildningen och ett för funktionsinriklad utbildning. Genom
beredningens förslag kan drygt 15 tjänsier i den nuvarande organisationen dras
in.

Beredningen
har tidigare behandlat gränsdragningsfrågor medan uibddning och intern
information. Dessa frågor tas nu åter upp och beredningen gör vissa
preciseringar av de arbetsuppgifter som bör ankomma på polishögskolan
respektive andra enheter inom RPS.

I
fråga om kostnaderna för reformen på utbildningsområdet räknar beredningen med
att den nya utbildningen ryms inom de kostnadsramar som har anvisats för
beredningens arbete.

När
det gäller genomförandet av reformen på utbildningsområdet anser beredningen
att dess förslag i princip bör kunna genomföras den 1 juli 1984, samtidigt med
reformen i övrigt inom polisväsendet. Grundutbildningen, den reguljära
vidareutbildningen och polischefsutbildningen bör från detta datum i huvudsak
genomföras i enlighet med beredningens förslag.

Prop.
1983/84:89 69

För vissa polismän med tjänsier i basorganisationen mäsle
utbildningen dock anpassas till den ulbildning som de tidigare har fåll.
Beredningen föreslår vidare att man övergångsvis anordnar viss ulbildning för
vissa kategorier av polismän, bl. a. assistenter, som annars skulle bli utan ulbildning
i väsentliga avseenden.

Förändringarna
av den funktionsinriklade utbildningen bör genomföras efter hand och vara
avslutade vid utgången av är 1985. Övrig utbildning som bedrivs övergångsvis
bör vara avslutad vid utgången av budgetåret 1986/87.

Beträffande
anställningskraven för poll.syrket föreslär beredningen den ändringen att
kunskaper i maskinskrivning blir ett förkunskapskrav. Detta är en konsekvens av
att ämnet kontorsteknik utgår ur grundutbildningen.

Det
diagnostiska provet i svenska, som ingår som ett led vid urvalsförfarandet,
bör enligt beredningen utvecklas ytterligare och tillmätas ökad vikt vid
antagningen.

Beredningen
föreslår vissa åtgärder för all underlätta för polismän att övergå till
polischefskarriären.

I fråga om
rekryleringsverksamheiens organisation föreslår beredningen atl de elva
tjänsterna som polisinspektör för regionala rekryteringsuppgifter
(rekryteringskonsulent) dras in. Rekryteringsläget är f.n. mycket gott och
beredningen anser att de rekryteringsfrämjande åtgärder som behövs i framtiden
i första hand bör vidtas av polisdistrikten själva. Åtgärder för etl förstärkt
lokalt och regionalt inflylande över urvalet av de sökande föreslås.

Beredningen föreslår alt rekryteringsfrågorna vid RPS även
i forlsällningen skall handläggas vid styrelsens personalbyrå.

Åven
genomförandet av förändringarna pä rekryteringsområdet bör ske den Ijuli 1984.

Prop.
1983/84:89 70

Innehåll

sid.

Propositionen .................................................................. 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ ..... 1

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanlräde 1983-12-22 3

1 Inledning
.................................. ................................ ..... 3

1.1 Allmän
bakgrund 3

1.2 Handläggningen av de förslag som beredningen har
lämnat 6

2 Föredragandens
överväganden ................................... 12

2.1 Planeringsprocessen inom
polisväsendet ................ ... 12

2.2 Etl förstärkt medborgarinflytande
över den lokala polisverksamheten 14

2.3 Den regionala polisorganisationen i
Slockholms län, Göteborgs och Bohus län sami Jämtlands län 20

2.3.1 Den nuvarande regionala
organisationen ..... 20

2.3.2 Tidigare förslag rörande den
regionala organisationen .. 22

2.3.3 Förslaget till polislag ...................................... 24

2.3.4 Den framtida regionala strukturen i
Stockholms län, Göteborgs och Bohus län samt Jämtlands län 24

2.3.4.1 Jämtlands län ...................................... ... 24

2.3.4.2 Fördelningen av arbetsuppgifter
mellan länsstyrelsen och den nye regionale chefen m.m .............................................................. 25

2.3.5......................................................................... Del
fortsatta reformarbetet . .., 28

2.4 Rikspolisstyrelsen .................................................. ... 29

2.4.1 Rikspolisslyrelsens nuvarande
uppgifter ....... 29

2.4.2 Rikspolisstyrelsens organisation
................... 30

2.4.3 Tidigare förslag rörande
rikspolisstyrelsens uppgifter och organisation 31

2.4.4 Förslaget lill polislag ...................................... 32

2.4.5 Rikspolisslyrelsens framlida roll
inom polisväsendet ... 32

2.4.5.1 Allmänna utgångspunkter ................... 32

2.4.5.2 Förmedlingen av statsmakternas beslul
rörande resurser m.m 34

2.4.5.3 Rikspolisstyrelsens uppgifter inom
metod-utvecklingsområdet 34

2.4.5.4 Rikspolisstyrelsens
servicefunktioner som

central förvaltningsmyndighet för polisväsendet 36

2.4.5.5 Rikspolisslyrelsens befogenhet att
meddela föreskrifter och allmänna råd 37

2.4.5.6 Rikspolisslyrelsens direkta
ledningsuppgifter pä andra områden än kriminalpolisområdet 39

2.4.5.7 Rikspolisstyrelsens direkta
ledningsuppgifter på kriminalpolisområdet 41

2.4.5.8 Rikspolisstyrelsens rätt att
tillkalla polisförstärkning 43

2.4.5.9 Rikspolisstyrelsens framtida
organisation 45

2.5 Utbildningsorganisationen
47

2.5.1 Utbildningsfrågornas handläggning
inom rikspolisstyrelsen 47

2.5.2 Lokalisering av de centrala
utbildningsaktiviteterna ... 49

2.6 Rekryteringsorganisalionen
51

2.6.1 Allmän bakgrund ............................................. 51

2.6.2 Tidigare överväganden rörande rekryleringsverksamhelen
53

Prop. 1983/84:89 71

2.6.3
Den framtida rekryteringsorganisationen . 54

2.6.3.1
Central eller regional
antagning ...... 54

2.6.3.2
Rekryteringsverksamhet på
central, regional och lokal nivå 54

2.7
Rationaliseringsvinster och
kostnader ............. 57

2.8
Genomförandet ......................................... 58

3
Hemställan .................................................... 58

4
Beslut .......................................................... 59

Bilaga
I Sammanfattning av 1981 års polisberedniiigs betänkande

(Ds
Ju 1983:10) Polisorganisationen ........... 60

Bilaga
2 Sammanfattning av 1981 års polisberednings betänkande

(Ds Ju 1983:15) Rekrytering och utbildning inom polisväsen

det ..................................................... 66

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983