med förslag till ädellövskogslag, m.m.
1983-12-15 · 62 sidor, varav 62 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 62 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
Varje sida nedan har en egen länk «Kontrollera mot PDF» till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1983/84:94, med förslag till ädellövskogslag, m.m.
Dokumentets text
Prop.
1983/84:94
Regeringens proposition 1983/84:94
med
förslag till ädellövskogslag, m. m.;
beslutad
den 15 december 1983.
Regeringen
föreslår riksdagen alt antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll ovannämnda dag.
På
regeringens vägnar OLOF PALME
SVANTE
LUNDKVIST
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås en ädellövskogslag som ersätter den nuvarande lagen om
bevarande av bokskog och syftar till att ge skydd även åt andra ädla lövträd än
bok. Enligt förslaget skall marker med ädellövskog även i fortsättningen
användas för äddlövskogsbruk om inte länsstyrelsen medger annat. För att
slutavverkning av ädellövskog skall få påbörjas krävs skogsvårdsstyrelsens
medgivande. Statsbidrag skall enligt förslaget kunna lämnas bl.a. till
anläggning och skötsel av ädellövskogar.
Den
nya lagen är avsedd alt träda i kraft den 1 juli 1984.
I
Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 94
Prop.
1983/84:94 2
1 Förslag till
Ädellövskogslag
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag syftar till att bevara landets ädellövskogar
för framtiden.
1 fråga om skötseln av ädellövskog på skogsmark gäller i
övrigt beslämmelserna i skogsvårdslagen (1979:429).
1 naturvårdslagen (1964:822) finns särskilda bestämmelser
som kan till-lämpas om ytterligare åtgärder behövs för det ändamål som anges i
första stycket.
2§ Med ädla lövträd avses i denna lag de inhemska
trädslagen alm, ask, avenbok, bok, ek, fågelbär, lind och lönn.
3§ Med ädellövskog avses i denna lag:
1.
Skogsbestånd i
Blekinge; Kristianstads, Malmöhus och Hallands län som utgörs av ädla lövträd
till minst 70 procent och vars areal är minst ett halvt hektar.
2.
Skogsbestånd i
övriga delar av landet som utgörs av lövträd till minst 70 procent och av ädla
lövträd till minst 50 procent och vars areal är minst elt halvt hektar.
3.
Trädbestånd pä
betesmarker, som inte är alt anse somjordbmksmark, om beståndet utgörs av
lövträd Ull minsl 70 procent och av ädla lövträd lill minst 50 procent. Av de
ädla lövträden skall minsl tio träd per hektar ha en diameter av minsl 30
centimeter på en höjd av 1,3 meter över marken. Markens areal skall uppgå till
minst etl hektar.
Har skogsvårdsstyrelsen enligt 7§ beslutat viss trädslagssammansält-ning
vid föryngring av ädellövskog, skall skogen betraktas som ädellövskog även om
andelen lövträd under en lid är lägre än som anges i första stycket.
4§ Skogs värdsstyrelsen skall på begäran lämna besked om
visst skogsbestånd eller trädbestånd på betesmark är att anse som ädellövskog.
5§ I bestånd som avses i 3 § får inte vidtas ålgärder som
innebär att beståndels egenskap av ädellövskog förloras. Efler slutavverkning i
skogsbestånd skall ny ädellövskog anläggas på området.
Om det finns särskilda skäl, får länsstyrelsen medge
undantag från första stycket. 1 samband med medgivande av undantag får
länsstyrelsen föreskriva att ny ädellövskog anläggs pä annat ställe inom en brukningsenhet.
För anläggning av ny ädellövskog gäller 7 § andra - fjärde
styckena.
6§ Utan hinder av 5§ första stycket får mark användas i
enlighet med stadsplan eller byggnadsplan eller i enlighet med beslut som
gäller för företag vars tillåtlighet har prövats i särskild ordning.
7 § Slutavverkning i skogsbestånd som avses i 3 § får inte
påbörjas innan skogsvårdsstyrelsen lämnat medgivande därtill.
1 samband med medgivande enligt första stycket får
skogsvårdsstyrelsen meddela särskilda föreskrifter angående det sätt pä vilkel
slutavverkningen och den därav föranledda anläggningen av ny ädellövskog skall genomfö-
Prop.
1983/84:94 3
ras.
Föreskrifter får även meddelas i annat fall då särskilda åtgärder behövs för
skydd eller vård av viss ädellövskog.
I
föreskrift enligt andra stycket får vite sättas ut. Om föreskriften inte följs,
får skogsvårdsstyrelsen förordna att däri angiven åtgärd skall vidtas på den
försumliges bekostnad.
Som
villkor för medgivande enligt första stycket får skogsvårdsstyrelsen kräva att
säkerhet slälls för att föreskrivna ålgärder fullgörs.
8
§ Av allmänna medel kan lämnas bidrag till kostnader för åtgärder, som behövs
för alt trygga återväxlen av ädellövskog.
9§
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet genom avverkning eller andra åtgärder
bryter mot 5§ första stycket första meningen, 7§ första stycket eller mot en
föreskrift om avverkning som har meddelats med stöd av 7 § andra stycket döms till
böter eller fängelse i högst sex månader.
Den
som har överträtt ett vitesföreläggande döms inte till ansvar enligt denna lag
för gärning som omfattas av föreläggandet.
10
§ Länsstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas hos regeringen genom
besvär. Statens naturvärdsverk får överklaga länsstyrelsens beslut. Skogsvårdsstyrelsens
beslul får överklagas hos skogsstyrelsen. Skogsstyrelsens beslut får
överklagas hos regeringen.
Denna
lag träder i kraft den Ijuli 1984, då lagen (1974:434) om bevarande av bokskog
skall upphöra atl gälla.
Ersättningsbestämmelserna
i 6§ lagen om bevarande av bokskog gäller dock alltjämt om beslut atl vägra
tillstånd till avverkning av bokskog meddelats före den nya lagens
ikraftträdande. Beslut enligl 2, 3, 5 eller 10§ förstnämnda lag skall anses
meddelade med stöd av motsvarande bestämmelse i den nya lagen, om inte
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnar annat.
2
Förslag till
Lag
om ändring i naturvårdslagen (1964:822)
Härigenom
föreskrivs alt 25 § naturvårdslagen (1964: 822) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
25
§'
Ägare
av fastighet och innehavare av sårskild rätt till fastighet är berättigade till
ersättning av slaten i den utsträckning som anges i 26, 28 och 30§§. Alt i
vissa fall även borgenär, som har panträtt i fastigheten, är berättigad till
ersättning framgår av 34 § andra stycket. Om inlösen av fastighet finns
föreskrifter i 27 §.
I
fråga om ersättning och inlösen skall expropriationslagen (1972:719) i tillämpliga
delar lända till efterrättelse i den mån avvikande bestämmelser
'
Senaste lydelse 1982: 1097.
Prop.
1983/84:94 4
Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse
ej meddelas i denna lag. 4 kap. 3 § expropriationslagen
skall äga tillämpning i fråga om värdeökning som ägt rum under tiden från dagen
tio år före det talan väcktes vid domstol.
Ifråga om ersättning med anledning av atl avverkning
eller åter-växtåtgärd som avses 1 lagen (1974:434) om bevarande av bokskogförbjudits
eller att tillstånd till sådan avverkning eller åtgärd vägrats eller förenats
med föreskrifter gäller bestämmelserna i nämnda lag.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984, Har beslul som
avses i 25 § tredje stycket i äldre lydelse meddelats före ikraftträdandet,
gäller dock fortfarande nämnda bestämmelse.
Prop.
1983/84:94 5
Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1983-11-03
Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Rainer, Bodström, Göransson,
Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Thunborg
Föredragande:
statsrådet Lundkvist Lagrådsremiss med förslag till ädellövskogslag
1
Inledning
Enligt
lagen (1974:434) om bevarande av bokskog krävs särskilt tillstånd för
avverkning av bokskog och för byte av trädslag på område där bokskog har
avverkats. Frågan om skydd av värdefulla ädellövskogar över hu.'ud aktualiserades
i prop. 1978/79: 110 om riktlinjer för skogspolitiken, m.m. Med anledning härav
uppdrog regeringen den 28 juni 1979 ät statens naturvårdsverk att närmare
utreda behovel av och förutsättningarna för skydd av särskilt värdefulla ädellövskogar.
Naturvärdsverket skulle vid fullgörandet av uppdraget samråda med bl.a.
skogsstyrelsen.
I
oktober 1982 överlämnade naturvärds verket promemorian .Ädellövskog, förslag till
skydd och vård. 1 skrivelse i oktober 1982 till regeringen redovisade
skogsstyrelsen kompletterande och i vissa delar avvikande förslag i samma
fråga. Förslagen har remissbehandlats.
Till
protokollet i detta ärende bör fogas dels utdrag ur naturvårdsverkets förslag
och skogsstyrelsens förslag som bilaga 1, dels en förteckning över remissinstanserna
och en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 2.
2
Allmän motivering
2.1
Allmänna utgångspunkter
Skogsmarken
i vårt land domineras av trädslagen tall, gran och björk. Beståndsbildande skog
av s. k. ädla lövträd, nämligen alm, ask, avenbok, bok, ek, lind och lönn,
finns endasl på en halv procent av skogsmarksarealen, dvs. ca IIOOOO ha, och
är koncentrerad till södra Sverige. Dessutom, förekommer ädla lövträd
insprängda i andra skogar över betydligt siörre areal. Av den totala arealen
beståndsbildande ädellövskog utgörs ca 50000ha av ekskog och lika slor areal av
bokskog. Som beståndsbildande
Prop. 1983/84:94 6
trädslag
bland övriga ädla lövträd dominerar ask. Ekbevuxna hagmarker som förekommer
främst i Mellansverige har ofta stora likheter med den egentliga ädellövskogen.
De skiljer sig från denna genom att marken betas och träden står glesare. Ädellövhagmarken
har minskat i omfattning under en lång period och beräknas nu uppgå fill ca
10000 ha. Ädellövskogen aren rest av mer vidsträckta skogar som fanns för flera
tusen år sedan då klimatet var varmare än nu. I takt med klimatförsämringen,
ökad konkurrens från björk, asp och gran och elt intensivare jordbruk har
arealen ädellövskog minskat kraftigt. Under de senaste decennierna har
inriktningen av skogsbruket bidragit fill en ytteriigare minskning.
Den särskilt snabba
minskningen av bokskogsarealen gav i början av 1970-lalet anledning till särskilda
åtgärder från statsmakternas sida. På min föredragning beslutade regeringen år
1974 att föreslå riksdagen att besluta om lagstiftning till skydd för
bokskogen, den s. k. bokskogslagen (prop. 1974:73, JoU 18, rskr240). Redan i
förarbetena till den lagen diskuterades behovet av skydd även för andra
värdefulla ädellövskogar. Utvecklingen för dessa skogar bedömdes emellertid då inle
vara lika ogynnsam som för bokskogen. Frågan togs upp på nytt i anslutning till
beslutet år 1979 om skogspolitiken. De förslag som naturvårdsverket och
skogsstyrelsen med anledning härav fick i uppdrag att utforma bygger på
uppfattningen atl skogar och betesmarker med ädla lövträd ulgör ett värdefullt
inslag i den svenska naturmiljön och att det är ett nationelk intresse att de
ges ett bättre skydd. Ädellövskogen har också betydelse för skogsnäringen genom
att den producerar värdefullt virke som annars måste importeras.
Naturvårdsverket
och skogsstyrelsen är eniga om att ett aktivt äddlövskogsbruk är en grundläggande
förutsättning för att bevara ädellövskogen. Enligt naturvårdsverket år det inle
i första hand avverkningen som sådan som är ett hot mot ädellövskogen utan
övergängen till annat trädslag efter avverkningen. Verket anser att
bokskogslagen i slort sett har fungerat bra för det ändamål som avsågs och
föreslår mot denna bakgrund atl bokskogslagens tillämpningsområde vidgas lill
att gälla även annan ädellövskog än bokskog samt vissa hagmarker med bestånd
av ädla lövträd. Del innebär i princip att slutavverkning av ädellövskog och
byte av trädslag inte skall få ske utan tillstånd. För alt underiätta för
skogsägaren att vidta återväxtåtgärder och ungskogsröjning skall enligt
förslaget statsbidrag kunna utgå till sådana åtgärder. För att vidmakthålla hagmarker
med ädla lövträd skall bidrag kunna lämnas för fortsatt betesdrifl m. m.
Naturvärdsverket påpekar att de särskilda naturvårdsintressen som inte kan
hävdas på detta sätt liksom hittills får tillgodoses genom tillämpning av naturvårdslagstiftningen.
Skogsstyrelsen
anser att naturvårdsverket har överdrivit det omedelbara behovet av särskild
lagstiftning på området. Styrelsen anser vidare atl naturvårdsverket har
beskrivit erfarenheterna av bokskogslagstiftningens tillämpning som alltför
positiva. Enligt skogsstyrelsen har bokskogslagen
Prop. 1983/84:94 7
ibland
lett till ett passivt bevarande av bokskogen vilket inte var meningen. Skogsstyrelsen
anser att ädellövskogen kan bevaras genom tillämpning av skogsvårdslagstiflningen,
om tillämpningsföreskrifterna preciseras i vissa avseenden. Genom att de närmasle
åren följa ädellövskogens utveckling noggrant kan underiag erhållas för en
bedömning av behovet av särskild lagstiftning. Som alternativ föreslår
skogsstyrelsen att en bestämmelse om krav på tillstånd för slutavverkning av ädellövskog
förs in i skogsvårdslagen, vilket innebär att skogsvårdsmyndigheterna skulle
få ansvaret för skyddet av ädellövskogen.
Det
råder stor enighet bland remissinstanserna om behovet av särskilda åtgärder i
syfte alt behålla huvuddelen av den ädellövskog som finns kvar i vårt land.
Några remissinstanser anser att förslagen inte är tillräckligt långtgående i
detta avseende. En instans anser att förslagen borde ha koncentrerats mer till
de särskilt skyddsvärda skogarna.
När det gäller de
föreslagna formerna för skyddet av ädellövskogarna är remissinstanserna däremot
delade. De flesta remissinslanserna förordar något av skogsstyrelsens förslag
med en klar övervikt för det alternativ som innebär atl särskilda bestämmelser
för ädellövskogar förs in i skogsvårdslagen. Flertalet av dem som företräder
naturvårdens intressen ansluter sig dock lill naturvårdsverkets förslag. Ett
par remissinslanser kan tänka sig att man inför en reglering enligt
naturvårdsverkets förslag men efler en viss tid ersätter denna med en ordning
som i huvudsak överensstämmer med vad skogsstyrelsen har föreslagit. Kungl.
Vetenskapsakademien och Svenska naturskyddsföreningen anser att man bör gå
längre i regleringen än vad naturvårdsverket har föreslagit, medan förelrädare
för olika skogsägaregrupper önskar en svagare reglering än vad skogsstyrelsen har
föreslagit.
Som naturvårdsverket har
framhållit är ädellövskogen, vari jag inbegriper också hagmarker med ädla
lövträd, en karakteristisk och värdefull del av det svenska landskapet. Ädellövsskogarna
erbjuder stora skönhetsupplevelser och de har stor betydelse för
friluftslivet. Ädellövskogen är vår artrikaste skogstyp och är av stort
intresse från kulturhistorisk synpunkl. Också från rent skogliga synpunkter
måste ädellövskogen betraktas som en viktig naturresurs med värdefulla
egenskaper. Enligt min mening talar följaktligen flera skål för alt ädellövskogen
bevaras för framtiden. Från allmän synpunkt är det enligt min bedömning
angeläget atl bevara ädellövskog i en omfattning som i huvudsak motsvarar
nuvarande areal.
Jag delar
naturvårdsverkets, skogsstyrelsens och remissinstansernas uppfattning att det
nu är nödvändigt att vidta åtgärder för att skydda också den ädellövskog som inle
är bokskog. Som naturvårdsverket och skogsstyrelsen har anfört sker etl
bevarande av ädellövskogen i huvudsak bäst genom ett rationellt äddlövskogsbruk.
Strävan bör vara atl åstadkomma omväxlande och natursköna skogar. Detta kan
enligt min mening ske bara genom kontinuerligt aktiva åtgärder. Det gäller
naturligtvis i ännu högre
Prop. 1983/84:94 8
grad
hagmarkerna vars karakteristiska miljö bäst vårdas genom bete eller slätter.
Det skydd som nu bör
skapas för all ädellövskog bör vara lika starkt som det skydd som f. n. gäller
bokskogen. Jag föreslår att skyddet för ädellövskogen tas upp i en särskild
lag som ersätter bokskogslagen. Mot bakgrund av mitt nyss gjorda
ställningslagande som innebär alt den totala ädellöv-skogsarealen inte får
minskas i nämnvärd grad, bör i den nya lagen föreskrivas alt det i bestånd med
ädellövskog inte får vidtas åtgärder som innebär atl skogens egenskap av ädellövskog
förloras. Därigenom förhindras att en ädellövskog omförs till en skog med
andra trädslag eller att marken las i anspråk för annal ändamål. Denna
huvudregel bör inte gälla undantagslöst bl. a. med hänsyn till alt del kan
finnas enstaka ädellövskogar av mindre intresse frän naturvårdssynpunkt. För
alt bevara ädellövskogen för framtiden är det vidare inte alltid nödvändigt
att det efter slutavverkning anläggs ny ädellövskog på just den mark som
avverkats. Det kanske finns lämpligare mark härför på annat ställe på en brukningsenhet.
Undantag bör således kunna medges, när det finns särskilda skäl. Frågor om
undantag är naturvårdsfrågor som bör prövas av länsstyrelsen. Ett medgivande om
undantag bör kunna förenas med villkor om att ny ädellövskog skall anläggas på etl
annat ställe inom en brukningsenhet.
Det är angeläget all
länsstyrelsen vid bedömningen av dispensfrågor gör planmässiga överväganden.
Som underlag för prövningen bör länsstyrelsernas naturvårdsinventeringar och
de översiktliga skogsinventeringar som görs av skogsvårdsslyrelserna kunna
utnyttjas.
En utgångspunkt vid
utformningen av den nya lagen är att del är genom ett rationellt äddlövskogsbruk
som huvuddelen av ädellövskogen skall bevaras. Detta får betydelse i olika
hänseenden. Bl.a. bör skogsvårdslagstiftningen tillämpas i fråga om ädellövskogens
vård och skötsel i den mån särskilda föreskrifter inte har meddelats i den nya
lagen. Sådana föreskrifter behövs i fråga om slutavverkning och föryngring. Om
en slutavverkning inte sker på rätt sätt kan nämligen föryngringsarbetet helt
omöjliggöras eller i varje fall försvåras och fördröjas. De kunskaper som
behövs för föryngringen av skilda slag av ädellövskogar kan rimligen inte
krävas av varje berörd skogsägare. Sädana kunskaper finns hos skogsvårdsstyrelserna.
Mot bakgrund härav bör i den nya lagen föreskrivas en skyldighet att inhämta
skogsvårdsstyrelsens tillstånd innan slutavverkning får ske i en ädellövskog. I
samband med att sådani tillstånd ges bör skogsvårdsstyrelsen regelmässigt
föreskriva de åtgärder som behövs för skydd eller vård av skogen eller för att irygga
återväxten. För sådana åtgärder bör statligt stöd kunna utgå.
Den nu förordade fillståndsprövningen
har till enda syfte att trygga en tillfredsställande återväxl av ädellövskog.
Del innebär alt tillstånd alltid skall lämnas när en slutavverkning är tillåten
enligt skogsvårdslagen. Detta är en konsekvens av principen att ädellövskogen
bör bevaras genom ett
Prop. 1983/84:94 9
aktivt
äddlövskogsbruk. Av denna princip får vidare anses följa atl det inte finns
anledning atl i den nya lagen - i motsats lill vad som skett i fråga om
bokskogslagen - föra in bestämmelser som ger stöd för så ingripande åtgärder i
naturvärdens intresse atl etl rationellt ädellövskogsbmk avsevärt försvåras.
Behov av elt så starkt skydd från nalurvårdssynpunkt kan antas uppkomma bara i
undantagsfall och dä främst för all tillgodose vetenskapliga intressen. För
dessa fall är det enligt min mening naturligt -såsom också skett i fråga om
särskilt skyddsvärd bokskog - att tillämpa naturvårdslagen.
I
enlighet med de principiella ställningstaganden som riksdagen gjorde med
anledning av propositionen med förslag till lag om bevarande av bokskog, m. m.
gäller att en markägare inte är berättigad till ersättning av staten, om han
vägras att omföra en ädellövskog till barrskog eller att avveckla en ädellövskog
för att kunna använda marken till annat ändamål än skogsbruk. Frågan om
ersättning för intrång i pågående markanvändning kan aktualiseras försl när
föreskrifterna är så ingripande att de hindrar ett fortsatt äddlövskogsbruk. Somjag
nyss har anfört skall den nya lagen inte ge stöd för så ingripande beslut. Den
behöver därför inle innehålla några bestätnmelser om ersättning för sådant
intrång. Till frågan om statsbidrag till kostnader för återväxtåtgärder
återkommer jag i det följande.
2.2
Lagens tillämpningsområde
2.2.1
Trädslag
Mitt
förslag: Som ädla lövträd enligt lagen räknas de inhemska trädslagen alm, ask,
avenbok, bok, ek, fågelbär, lind och lönn. Rödek och sykomoriönn räknas inte
som ädla trädslag.
Naturvårdsverkets
förslag: Verkets förslag överensslämmer med mitt.
Remissinstanserna:
De allra flesla godtar naturvårdsverkets förslag. En remissinstans anser att
trädslaget fågelbär inte bör omfattas av lagstiftningen.
Skäl
för mitt förslag: Mina skäl för avgränsningen överensstämmer med naturvårdsverkets.
Enligt verket, som hänvisar till de särskilda förhållanden som råder bl.a. i
Skaraborgs lån, är det angeläget att fågelbär räknas fill de ädla lövträden.
Jag har ingen annan mening.
Prop.
1983/84:94 10
2.2.2
Definitioner av ädellövskog
Mitt
förslag: Med ädellövskog i Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län
avses skogar om minst elt halvt hektar som till minst 70 procent består av ädla
lövträd. För att en skog skall räknas som ädellövskog i resten av landet
räcker det med att den består av minst 50 procent ädla lövträd under
förutsättning att andelen lövträd över huvud uppgår till minst 70 procent. Som ädellövskog
i lagens mening räknas även hagmarker om minst ett hektar, om beståndet av träd
består av minst 70 procent lövträd och minsl 50 procent ädla lövträd och av
dessa senare minst tio stycken har en diameter av minst 30 cm på en höjd av 1,3
m över marken.
Naturvårdsverkets
förslag: Verkets förslag överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna:
De allra flesla godtar naturvårdsverkets förslag. Länsstyrelsen i Malmöhus län
förordar att det lägre kravel på andelen ädla lövträd skall gälla även i de
sydligaste länen. Flera remissinstanser kommenterar och diskuterar i sammanhanget
skyddet för hagmarkerna med ädla lövträd. Kommentarerna görs med utgångspunkt i
en jämförelse mellan naturvårdsverkets och skogsstyrelsens förslag. Hur dessa
förslag skiljer sig åt har jag redovisat i det föregående (avsnitt 2. 1). Några
remissinstanser anser att hagmarkerna bör kunna skyddas tillräckligt med stöd
av naturvårdslagen. Någon anser att hagmarkerna bör inordnas under lagen (1979:425)
om skötsel av jordbruksmark.
Skäl
för mitt förslag: Viktigt i detta sammanhang är hur olika marker definieras i
de lagar som reglerar skötseln av jordbruket och skogsbruket. Lagen om skötsel
av jordbruksmark omfattar åkermark och kultiverad betesmark. Hagmarker som inte
år föremål för direkta kultiveringsåtgärder ryms inte i dessa begrepp. I
skogsvårdslagen å andra sidan definieras som skogsmark mark som är lämplig för
virkesproduktion och som inte i väsentlig utsträckning används för annat
ändamål. 1 förarbetena till lagen och i verkställighetsbestämmelserna anges att
vissa glesa skogar, bl.a. hagmarker i nära anslutning till bebyggelse, inte
skall betraktas som skogsmark. De hagmarker med ädla lövträd som
naturvårdsverket har angett som skyddsvärda faller i huvudsak utanför begreppen
jordbruksmark och skogsmark. Mitt förslag att särskilt ange dessa marker i en
ny lag motiveras härav.
Den lagstiftning som jag
har förordat i det föregående omfattar för del första skogsmark med skog av
ädla lövträd. Därmed regleras även vissa marker som flera remissinstanser har
tagit upp särskilt i anslutning till en
Prop. 1983/84:94 11
diskussion om statsmakternas program för avveckling av lågproducerande
skogar, s.k. 5:3-skogar. Mitt förslag i detta sammanhang innebär med andra ord
att de 5: 3-skogar som är att betrakta som ädellövskogar i princip skall
bevaras genom forlsall äddlövskogsbruk. Övriga marker av hag-markskaraklär som
varken omfattas av skogsvårdslagen eller av lagen om skötsel av jordbruksmark
är, om deras karaklär skall behållas, beroende av särskilda skölsdåtgärder. Med
den lagstiftning jag nu föreslår blir det förbjudet att utan tillstånd slutavverka
på dessa marker eller att vidta åtgärder för föryngring med annat än ädla
lövträdslag. Däremot kommer det inte alt finnas möjligheter all med slöd av
denna lagstiftning särskilt föreskriva att en hagmark skall betas eller röjas.
Om det från nalurvårds-eller kulturminnesvårdssynpukl är angeläget att motverka
att en hagmark genom igenväxning övergår till skogsmark finns möjligheten att
söka träffa en överenskommelse mellan naturvårdsmyndigheten och markägaren,
eventuellt kombinerad med vissl statligt stöd till kostnaderna för bete eller
röjning. Till den senare frågan återkommer jag i det följande. Om det är
särskilt angeläget att bevara en hagmark kan också naturvårdslagen användas.
Frågan om
hur andelen lövträd skall bestämmas behandlar jag i specialmotiveringen. Jag
vill emellertid här framhålla atl det av olika skäl kan vara lämpligt att
tillåta en kombination av ädla lövträd och andra trädslag under en del av etl
bestånds växttid, varvid de senare exempelvis kan bilda en skärm som skydd för
de ädla lövträdsplanlorna. Andelen ädla lövträd kan därvid komma att vara lägre
än vad som bör gälla för ädellövskog i allmänhet. Dessa andrå träd, som normalt
har en kortare omloppstid, kan avverkas tidigare varigenom de ekonomiska
förutsättningarna för etl äddlövskogsbruk förbättras. En förutsättning för alt
i samband med tillstånd till avverkning medge ett kombinerat skogsbruk av delta
slag bör vara att en plan fastställs för när och hur olika åtgärder skall
vidtas.
2.3 Statligt stöd m. m.
Mitt förslag: Statsbidrag bör kunna lämnas med högst 80
procent av kostnaderna för fullständiga återväxtåtgärder och med högsl 60
procent till röjning av ädellövskog. Statliga medel bör också kunna utgå lill
vård av hagmarker med ädla lövträd. Vidare bör s. k. utsyning, rådgivning samt
viss planläggning som utförs av skogsvårdsstyrelserna kunna vara för
skogsägaren kostnadsfria åtgärder.
Naturvårdsverkets förslag: Verkets förslag överensstämmer
väsentligen med mitt.
Prop.
1983/84:94 12
Remissyttrandena:
De fiesta har ingen erinran mot naturvårdsverkets förslag. Domänverket och
några skogsvårdsstyrelser vill ha något mer omfattande statsbidrag medan
planverket anser naturvårdsverkets förslag som alltför vidlyftigt.
Riksrevisionsverket menar atl anslagsbehovet har beräknats för lågt.
Arbetsmarknadsstyrelsen har den uppfattningen atl vården av hagmarker normalt
bör vara ett ordinarie arbete och inle beredskapsarbete i den utsträckning som
naturvärdsverket har förutsatt.
Skäl
för mitt förslag: I likhet med vad jag anförde i anslutning till mina förslag
år 1974 om skydd för bokskogen anser jag att det inte går alt bortse från att
det f. n. företagsekonomiskt sett inle är lika lönsamt alt producera ädellövskog
som barrskog. Vidare måste det beaktas att skydd av ädellövskogen med enbart
lagstiftning inte medför någon garanti för aktiva föryngringsåtgärder. De
senare är ju somjag har framhållit i det föregående en viktig del i bevarandet
av ädellövskogen. Normala föryngrings- och skötselåtgärder i ädellövskogen är
emellertid förhållandevis dyra. Med hänsyn härtill bör statligt stöd kunna
lämnas till vissa åtgärder i likhet med vad som f. n. gäller för
bokskogsskötseln.
Både
naturvårdsverket och skogsstyrelsen har framhållit atl det nuvarande stödet
till återväxtåtgärder och röjning i bokskog är alltför lågt för att syftet med
stödet skall nås. Jag delar denna uppfattning. 1 likhet med verken föreslår jag
att statsbidrag skall kunna lämnas till fullständiga återväxtåtgärder med högsl
80 procent av godkänd kostnad och till röjning med högst 60procent. Vidare är
det med hänsyn lill vikten av att föryng-ringsålgärderna utförs korrekt och
till att särskilda kunskaper krävs härför rimligt att skogsvårdsstyrelserna kan
erbjuda kostnadsfri utsyning av ädellövskog samt rådgivning.
Naturvårdsverket
har betonat angelägenheten av atl skogsbruksplaner upprättas för de fastigheter
där ädellövskog bör finnas. Något statsbidrag härtill föreslås inte med
hänvisning till den bidragsmöjlighet som fanns då naturvårdsverkets förslag
lämnades. Detta bidrag har emellertid slopats fr.o.m. den Ijuli 1983 samtidigt
som skogsvårdslagen har kompletterats med en bestämmelse om skyldighet för alla
skogsägare alt ha någon form av skogsbruksplan. För egen del anser jag att det
i likhet med vad som har gällt i fråga om bokskogen bör kunna göras särskilda
planer för hur ädellövskogen skall skötas på berörda fastigheter. Till den del
som skogsbruksplanerna avser ädellövskog bör staten svara för kostnaderna när
skogsvårdsstyrelsen upprättar planen. Planer av detta slag är särskilt viktiga
när möjligheter skall skapas för kombinationsbruk eller för byte av markområde
för äddlövskogsbruk på det säll jag har redogjort för i det föregående.
Vad
så gäller hagmarkerna instämmer jag i naturvårdsverkels bedömning att det år
angelägel att vissa statliga medel kan utgå till röjning, bete eller slätter i
syfte att bibehålla eller skapa en karaktär av öppen mark. Förutsättningen för
sådant stöd bör bl.a. vara att det finns ett avtal med
Prop.
1983/84:94 13
markägaren
om den fortsatta skötseln av området. Vården av hagmarker är enligt
naturvårdsverket ett lämpligt beredskapsarbete. Jag anser alt möjligheterna att
bedriva verksamheten pä detta sätt bör tas till vara även i fortsättningen.
Till
anslagsfrågorna återkommer jag i min anmälan till budgetpropositionen 1984.
Skogsstyrelsen
har för sin del föreslagit att lantbruksuniversitetet skall erhålla ökade
resurser för forskning och utbildning i fråga om ädellövskogen samt att det
hos skogsstyrelsen skall inrällas en tjänst för en expert på ädellövskogsskötsel.
Jag
anser i likhet med skogsstyrelsen att det är viktigt att forskning sker om ädellövskogen
och dess skötsel. Även utbildning i skötsel av ädellövskog är viktig.
Tillräckliga insatser på dessa områden bör kunna göras med befinlliga resurser.
Det är angelägel att den utbildning i ädellövskogsskötsel som skogsstyrelsen
har startat fortsätter. Den bör kunna finansieras med de resurser som berörda
länsstyrelser och skogsvårdsstyrelser förfogar över. Då utbildningen kommer
att ge myndighelerna ytterligare experter på området anser jag att någon
sårskild tjänst hos skogsstyrelsen inte behövs.
3
Upprättade lagförslag
I
enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet upprättats förslag
till
1.
ädellövskogslag,
2.
lag om ändring i
naturvårdslagen (1964: 822).
Förslagen
bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga 3.
4
Specialmotivering
4.1
Förslaget till ädellövskogslag
1§
Denna
lag syftar till atl bevara landets ädellövskogar för framliden.
För
skötseln av ädellövskog på skogsmark gäller utöver denna lag bestämmelserna i
skogsvårdslagen (1979:429). För skydd eller vård av ädellövskog, i de fall
naturvårdsintresset inte kan tillgodoses genom att äddlövskogsbruk bedrivs,
finns bestämmelser i naturvårdslagen (1964:822).
I
paragrafens första stycke anges syftet med den föreslagna lagen. Av den
allmänna motiveringen framgår atl strävan bör vara alt ädellövskog bevaras i en
omfattning som ungefär motsvarar den nuvarande arealen sådan skog.
Prop.
1983/84:94 14
Av
allmänmotiveringen framgår atl bevarande av ädellövskog i huvudsak bör ske
genom ett aktivt äddlövskogsbruk. Ädellövskog på skogsmark skall liksom all
annan skog skötas i enlighet med skogsvärdslagens bestämmelser. Dessa
bestämmelser innebär bl.a. krav och restriktioner vad beträffar avverkningen
och skyldighet att anlägga ny skog efter slutavverkning och när skogstillståndel
av andra skäl är otillfredsställande. De innebär också att hänsyn skall tas
till bl. a. naturvårdens intressen vid skötseln av skogen. Enligt
skogsvårdslagen gäller viss skyldighet att slutavverka skog. För att göra det
möjligt att överhålla ädellövskog lill dess den nätt en hög ålder och därigenom
få virke av högt värde gäller elt generellt undantag från
avverkningsskyldigheten som är mera vidsträckt än molsvarande undantag för
annan skog. Vidare kan markägaren få dispens från avverkningsskyldigheten om
det är fråga om ell bestånd av ädellövskog som av nalurvårdsskäl har sådant
värde alt det inte bör avverkas.
Genom
den nu föreslagna lagen kommer det att gälla också andra särbestämmelser för
skötseln av ädellövskog. Utöver den grundläggande regeln i 5§ första stycket,
som innebär förbud mot trädslagsbyte eller annan åtgärd som leder lill alt ädellövskogen
avvecklas, skall det krävas skogsvårdsstyrelsens tillstånd för slutavverkning.
I samband med sådant tillstånd får skogsvårdsstyrelsen möjlighet att i detalj
ange vilka åtgärder som skall vidtas för alt man skall få ny ädellövskog. Ädellövskogarna
kommer därigenom atl omfatlas av en särreglering som kan jämföras med den som enligt
18 ochl9§§ skogsvårdslagen gäller för svårföryngrad skog och skyddsskog.
Skogsvårdslagstiftningen
kan få betydelse även för ädellövskog på annan mark än skogsmark.
Föreskrifterna om naturvårdshänsyn skall nämligen iakttas vid åtgärder i
skogsbruket oavsett om åtgärderna berör mark som enligt skogsvårdslagen
betraktas som skogsmark eller inte. Skogsvårdslagens bestämmelser i övrigt
gäller inte för ädellövskog på mark som används för annat ändamål än
virkesproduktion. I vissa fall skall inte heller helt eller delvis outnyttjade
marker räknas som skogsmark. Det gäller hagmarker i omedelbar anslutning till
bebyggelse samt mark av särskilt botaniskt, zoologiskt eller kulturhistoriskt
värde, t. ex. fäladsmarker och vissa lågproducerande ädellövskogar där skogliga
åtgärder uppenbarligen skulle missgynna värdefull flora eller fauna.
Somjag
har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2. I) kan det
av naturvårdsskäl undantagsvis finnas behov av så ingripande åtgärder atl ett rationellt
äddlövskogsbruk avsevärt försvåras. Avsikten är att naturvårdslagen skall
tillämpas i sådana fall, vilket kommer fill uttryck i paragrafens andra stycke.
2§
Med
ädla lövträd avses i denna lag de inhemska trädslagen alm, ask, avenbok, bok,
ek, fågelbär, lind och lönn.
Prop.
1983/84:94 15
Avgränsningen
av lagens tillämpningsområde vad beträffar trädslag har behandlats i den
allmänna motiveringen i avsnitt 2. 2.1. En remissinstans har föreslagil att
trädslagens latinska namn skall anges i lagtexten. Jag har inte ansett en sådan
precisering vara nödvändig för den praktiska tillämpningen. Begränsningen till
inhemska trädslag innebär att l.ex. rödek och sykomoriönn inte kommer alt
omfattas av lagen.
3§
Med ädellövskog avses:
1. Skogsbestånd i Blekinge, Kristianstads, Malmöhus
och Hallands län som utgörs av ädla lövträd till minst 70 procent och vars
areal är minst ett halvt hektar.
2. Skogsbestånd i övriga delar av landet som utgörs av
lövträd till minst 70 procent och av ädla lövträd till minst 50 procent och
vars areal är minst ett halvt hektar.
3. Trädbestånd på betesmarker, som inte är att anse
som jordbruksmark, om beståndet utgörs av lövträd till minst 70 procent och av
ädla lövträd till minst 50procent. Av de ädla lövträden skall minsl tio tråd
per hektar ha en diameter av minst 30centimeter på en höjd av 1,3 meter över
marken. Markens areal skall uppgå till minst ett hektar.
Har
skogsvårdsstyrelsen beslutat viss trädslagssammansättning vid föryngring av ädellövskog,
skall skogen betraktas som ädellövskog även om andelen lövträd är lägre än som
anges i första stycket.
Som
närmare utvecklas i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2) är lagen
tillämplig på ädellövskog på skogsmark i skogsvårdslagens mening men också på
bestånd av ädellövskog på vissa marker som varken omfattas av
skogsmarksbegreppet eller faller under definitionen jordbruksmark enligt den
för sådan mark nu gällande lagstiftningen. Punkterna 1 och 2 i paragrafens
första stycke avser skog pä mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte
i väsentlig utsträckning används för annat ändamål. Punkt 3 omfattar
trädbestånd på mark som används för bete men inte kultiverad betesmark. Ädla
lövträd på betesmarker som har förbättrats genom röjning, bearbetats med
redskap eller besatts med vallväxter faller alltså utanför lagens
tillämpningsområde. Delsamma gäller om träden finns på gräsbevuxna marker som
tidigare har varit åker.
Med
bestånd avser jag en grupp av träd eller plantor som växer tillsammans inom en
brukningsenhet och som karakteriseras av viss enhetlighet beträffande ålder och
trädslagsblandning. Självfallet får inte beståndsav-gränsningen göras på ett
sätt som motverkar lagens syfte. Jag har inte ansett det nödvändigt atl i
lagtexten ange vilken beräkningsgrund som skall tillämpas vid bestämmandet av
andelen ädla lövträd i ett bestånd. I likhet med naturvårdsverket anser jag
emellertid en beräkning på grundval av grundytorna vara att föredra framför en
beräkning som kräver atl virkesförråden fastställs. Grundytan är betydligt
enklare att fastställa än virkesförrådet. Med grundyta avses ytan av ett
tvärsnitt i brösthöjd (1,3 m över
Prop. 1983/84:94 16
marken)
genom en trädstam eller summan av flera sådana ytor. De ädla lövträdens
grundyta skall alltså jämföras med den grundyta skogsbeståndet i dess helhet
har.
Somjag
har anfört i den allmänna mofiveringen kan del bli aktuellt att i etl åläggande
om återväxtåtgärder tillåta att föryngringen sker med inslag av andra träd än
ädla lövträd. Genom bestämmelsen i paragrafens andra stycke klargörs att lagen
är fillämplig även under den fid då andelen ädla lövträd i beståndet är mindre
än vad som anges i paragrafens första stycke.
4§
Skogsvårdsstyrelsen
skall på begäran lämna besked om visst skogsbestånd eller trädbestånd pä
betesmark är atl anse som ädellövskog.
Den
markägare som år tveksam om huruvida lagen är tillämplig pä hans skogar skall
kunna begära skogsvårdsstyrdsens biträde för att få frågan avgjord. Besked
enligt förevarande paragraf bör till skillnad från förhandsbesked enligt 16§
skogsvårdslagen lämnas kostnadsfritt.
5§
1
bestånd som avses i 3 § får inte vidtas åtgärder som innebär att beståndets
egenskap av ädellövskog förloras.
"
Om det finns särskilda skäl, får länsstyrelsen medge undantag frän första stycket.
I samband med medgivande av undantag får länsstyrelsen föreskriva att ny ädellövskog
anläggs pä annat ställe inom en brukningsenhet.
För
anläggning av ny ädellövskog gäller 7 § andra - fjärde styckena.
Av
paragrafen följer att ädellövskog i allmänhet skall beredas skydd genom att det
inom områden med sådan skog skall bedrivas äddlövskogsbruk. För att marken
skall få användas för någol annat ändamål krävs länsstyrelsens medgivande.
Medgivande krävs alltså även för fortsatt skogsbruk om detta inriktas på
virkesproduktion med andra trådslag än ädla lövträd.
När
det gäller ädellövskogar enligt 3§ första stycket 3, dvs. hagmarkerna, skall
markägaren självfallet vara oförhindrad att använda marken för bete. Han kan
också välja alt med andra åtgärder förhindra att marken växer igen. Lagen ger
honom även möjlighet alt låta hagmark övergå till skogsmark där äddlövskogsbruk
skall bedrivas. Som jag tidigare nämnt kan däremot inte med stöd av förevarande
lag krävas att elt område bevaras som hagmark genom viss skötsel. Om detta
bedöms som angeläget, kan l.ex. naturvårdslagen användas.
För
länsstyrelsens medgivande lill en markanvändning som innebär att ett bestånd av
ädellövskog avvecklas definitivt fordras särskilda skål. Det kan exempelvis
vara fråga om en skog som är av mindre intresse från naturvärdssynpunkt. Ett
annat fall kan vara att en ädellövskog växer på en för sådan skog olämplig
mark. Som jag har framhållit i den allmänna motiveringen kan det i sådana fall
komma i fråga att tillåla att en ädellöv-
Prop.
1983/84:94 17
skog avvecklas mot atl en ny anläggs på annan plats. En
bestämmelse om denna möjlighet har tagits in i paragrafens andra stycke. Någon
gång kan det finnas särskilda skäl alt medge annan markanvändning än skogsbruk
ulan alt fall som avses i 6§ denna lag är för handen.
1 den
allmänna motiveringen (avsnitt 2. 1) har jag betonat vikten av planmässighel
vid avgöranden om vilka ädellövskogar som inte behöver skyddas. Jag har därvid
sagt alt som underlag för övervägandena härom kan tjäna länsstyrelsernas
naturvårdsinventeringar och de översiktliga skogsinventeringar som görs av
skogsvårdsstyrelserna. Dessa senare ligger i regel lill grund för de
skogsbruksplaner som skall finnas för varje brukningsenhet i fortsättningen. Om
länsstyrelsen bedömt alt ett bestånd av ädellövskog inte behöver bevaras för
framtiden bör detta lämpligen anges i skogsbruksplanen. Vidare bör det kunna
framgå när ett befintligt bestånd får ersättas med ett nytl på annan plats. Om
skogsbruksplanen utformas med beaktande av vad jag nu har sagt, kan
länsstyrelsens medgivande till annat markutnyttjande än äddlövskogsbruk ske på
det praktiska sättet att länsstyrelsen fastställer en skogsbruksplan i de delar
som avser ädellövskogen. I annat fall kan medgivandet ske genom särskill
dispensbeslut efter ansökan från markägaren. För att undvika att en markägare
skall behöva tveka om vilken myndighet han skall vända sig lill i frågor enligt
lagen bör den ordningen gälla att ansökningar enligt både 5 och 7§§ får göras
hos skogsvårdsstyrelsen. I de fall det är fråga om en dispensansökan enligt 5
§ får skogsvårdsstyrelsen vidarebefordra ansökningen lill länsstyrelsen. De nu
berörda frågorna får regleras i verkslällighetsföreskrifter till lagen.
Om villkor atl anlägga ny ädellövskog på annat ställe har
meddelats, bör föreskrifter'om föryngringen kunna beslutas av
skogsvårdsstyrelsen. En regel härom har tagits upp i tredje stycket i
förevarande paragraf.
6§
Utan
hinder av 5 § första stycket får mark användas i enlighet med stadsplan eller byggnadsplan
eller i enlighet med beslut som gäller för företag vars tillåtlighet har
prövats i särskild ordning.
Paragrafen motsvarar 2 §'tredje stycket bokskogslagen.
1 förevarande paragraf görs undanlag från kravet på
fortsatt ädellöv-skogsbruk för markanvändning enligt fastställd detaljplan och
enligt beslut i fråga om företag som har tilllåtlighetsprövats i särskild
ordning, dvs. företag vartill tillstånd har lämnats enligt bl. a. väglagen
(1971:948), vattenlagen (1983: 291) eller miljöskyddslagen (1969: 387).
7§
För att en tillfredsställande återväxl av ädellövskog
skall tryggas, får sådan skog inte slutavverkas utan atl skogsvårdsstyrelsen
har lämnat tillstånd till avverkningen.
2 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 94
Prop.
1983/84:94 18
Skogsvårdsstyrelsen
får förelägga fastighetsägaren att vidta de åtgärder som behövs för skydd eller
vård av ädellövskogen eller för atl trygga återväxlen av skogen,
1
beslut om föreläggande får vite sättas ut. Om föreläggandet inte följs, fär
skogsvårdsstyrelsen förordna att åtgärden skall vidtas på den försumliges
bekostnad.
Som
villkor för tillstånd kan krävas att säkerhet ställs för att de föreskrivna
åtgärderna fullgörs.
I
den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1) har jag redovisat skälen för kravet på
tillstånd av skogsvårdsstyrelsen för slutavverkning av ädellövskog. Paragrafen
innehåller bestämmelser härom.
Av
stadgandet i första stycket följer motsatsvis att avverkning i form av röjning
och gallring inte kräver tillstånd. Dessa former av avverkning regleras i
skogsvårdslagen som gäller även för skötseln av ädellövskog, vilket
upplysningsvis anges i 1 § andra stycket i nu förevarande lag. I 12 § skogsvårdslagen
föreskrivs att röjning eller gallring skall främja skogens utveckling. I 9§
samma lag och i de föreskrifter och allmänna råd som skogsstyrelsen har
beslutat med stöd av denna paragraf anges de krav och rekommendationer som
gäller för röjning och gallring av ädellövskog. Av vad jag nu har sagt och av 5
§ förevarande lag följer att det inte är tillåtet att röja och gallra på sådant
sätt att trädslagssammansättningen inte längre uppfyller kraven i 3§.
I
fråga om tillståndsprövningen vill jag undersiryka vad jag har anfört i den
allmänna motiveringen, nämligen att tillstånd alltid skall lämnas när en slulavverkning
är tillåten enligl skogsvårdslagen. Av syftet med tillståndsprövningen följer
att det endasl är formerna för slutavverkningen som skall prövas.
I
paragrafens andra stycke ges skogsvårdsstyrelsen möjlighet atl ange hur en
slutavverkning skall gå Ull och vilka åtgärder i övrigt som skall vidtas för
att trygga återväxten eller för vård och skydd av ädellövskogen. Exempel på
sådana åtgärder är successiv utglesning av skogen, markberedning och
uppsättning av stängsel lill skydd mot kaniner och rådjur. Ett ytterligare
exempel på åtgärder är atl ställa en skärm av annal trädslag som skydd. Efter
slutavverkning av ädellövskog bör som regel eftersträvas att den nya skogen får
en liknande trädslagssammansättning som det avverkade beståndet.
Genom
att skogsvårdslagen gäller för skötseln av ädellövskogen kan föreskrifter och
allmänna råd meddelas om hänsyn lill naturvårdens och andra allmänna intressen
i samband med äddlövskogsbruk. Så har redan nu gjorts av skogsstyrelsen med
stöd av ett bemyndigande i 21 § skogsvårdsförordningen (1979:791). Av den
paragrafen framgår att sådana föreskrifter skall meddelas efter samråd med
statens naturvärdsverk eller annan cenlral förvaltningsmyndighet som kan
beröras. Det ankommer sålunda på berörda myndigheter att överväga behovet av
kompletteringar
Prop. 1983/84:94 19
på grund av den nya lagen. Enligt 21 § skogsvårdslagen får
föreskrifterna inte vara så ingripande atl pågående markanvändning avsevärt
försvåras. Jag vill i sammanhanget upplysa att jag senare denna dag har för
avsikt atl föreslå regeringen att lagrådets yttrande inhämlas över vissa
ändringar i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark. Dessa ändringar
innebär att en allmän regel om hänsynslagande till naturvårdsintressena, motsvarande
vad som stadgas i skogsvårdslagen, också införs för jordbrukets del. I
överensstämmelse med vad som gäller enligt skogsvårdslagen skall den som
underlåter att ulföra ålagda åtgärder kunna drabbas av vite. Skogsvårdsstyrelsen
skall också kunna förordna att åtgärderna skall utföras på markägarens
bekostnad. Beslämmelser om detta har tagils in i paragrafens Iredje stycke.
Efter mönster i både skogsvårdslagen och bokskogslagen kan enligt fjärde
stycket säkerhet krävas för att täcka t. ex. kostnaderna för återväxtåtgärder.
8§
Meddelas föreläggande om åtgärder för att trygga återväxten
av ädellövskog, kan bidrag lämnas av allmänna medel till kostnaderna för åtgärderna.
Frågan om statsbidrag lill återväxtåtgärder m.m. har
närmare behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2. 3).
9§
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet genom avverkning
eller andra åtgärder bryter mot 5§ första stycket, 7§ första stycket eller mot
en föreskrift om avverkning som har meddelats med stöd av 7 § andra stycket
döms till böter eller fängelse i högst sex månader.
Sanktionsbestämmelserna har i huvudsak utformats efter
mönster av motsvarande regler i skogsvårdslagen. Det innebär alt den som utför
otillåtna huggningar eller andra åtgärder som inte är förenliga med lagen kan
drabbas av straffpåföljd. Däremot bestraffas inte underlåtenhet att utföra
påbjudna åtgärder. 1 sädana fall är sanktionsmedlen i stället vite och tvångsutförande.
Av 5 och 7§§ följer att alla avverkningar som inte är
förenliga med ett fortsatt äddlövskogsbruk, med undantag för röjning i hagmark,
liksom alla slutavverkningar kräver särskilt medgivande av länsstyrelsen eller
skogsvårdsstyrelsen. Röjningar och gallringar som främjar ädellövskogens utveckling
omfattas däremot inte av tillständstvänget. Det sagda innebär att den som utan
särskilt medgivande avverkar i en ädellövskog kan komma atl straffas såvida det
inte är fråga om en tillåten röjning eller gallring. En annan åtgärd som kan
leda till straffpåföljd är inplaniering av andra trädslag i en ädellövskog.
Prop. 1983/84:94 20
10§
Länsstyrelsens beslul enligt denna lag får överklagas hos
regeringen genom besvär. Statens naturvårdsverk fär överklaga länsstyrelsens
beslut.
Skogsvårdsstyrdsens beslut får överklagas hos
skogsstyrelsen. Skogsstyrelsens beslut fär överklagas hos regeringen.
De i paragrafen föreskrivna besvärsordningarna överensslämmer
med vad som gäller enligt 11 § bokskogslagen resp. 29 § skogsvårdslagen.
Övergångsbestämmelser
Denna lag träder i kraft den Ijuli 1984, då lagen
(1974:434) om bevarande av bokskog skall upphöra alt gälla.
Beslut enligt 2,3,5 eller 10 § lagen (1974:434) om
bevarande av bokskog skall anses meddelade med stöd av motsvarande bestämmelse
i den nya lagen, om inle regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer förordnar annat. Har beslut som avses i 6§ samma lag meddelats gäller
dock äldre beslämmelser.
De beslut som åsyftas i andra stycket är beslut om
tillstånd att avverka bokträd eller att omföra bokskog till skog av andra
trädslag och de villkor som skall gälla för sädana tillstånd. Vidare avses
vitesförelägganden och beslut att förelagda åtgärder skall ulföras på den
försumliges bekostnad. Den nya lagen innebär att beslut som är sä ingripande
att markägaren blir berättigad till inlrångsersättning av staten, skall
meddelas med tillämpning av naturvårdslagen. Därför saknar den nya lagen
bestämmelser om sådan ersättning. Har elt sådant ingripande beslut meddelats
enligt bokskogslagen och har inte ersättningsfrågan slutligt avgjorts före den
nya lagens ikraftträdande skall därför äldre bestämmelser tillämpas.
4.2 Förslaget till ändring i naturvårdslagen (1964:822)
Med slöd av bokskogslagen kan det meddelas beslul av samma
karaklär som vissa förordnanden enligt naturvårdslagen. Molsvarande gäller inte
den föreslagna lagen om bevarande av ädellövskog. Därmed finns det inte längre samma
behov av hänvisningsregler i den nya lagen och naturvårdslagen. Det kan
visserligen komma i fråga att ge föreskrifter om återväxtåtgärder i en ädellövskog
inom ett naturreservat, varvid bidrag till åtgärderna bör lämnas enligt samma
bestämmelser som gäller för annan ädellövskog. Någon särskild
hänvisningsbestämmelse om detta i naturvårdslagen kan inte anses behövlig.
Därför kan 25 § tredje stycket naturvårdslagen upphävas.
För redan meddelade beslut bör hänvisningsbeslämmelsen
gälla även i fortsättningen. Har det med slöd av naturvårdslagen meddelats
förbud eller skölselföreskrifter som rör bokskog skall alltså bokskogslagens
och inte naturvårdslagens ersättningsbestämmelser fillämpas.
Prop.
1983/84:94 21
5 Hemställan
Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen til!
1.
ädellövskogslag,
2.
lagom ändring i naturvårdslagen
(1964:822).
6 Beslut
Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
Prop. 1983/84:94 22
Bilaga
I
Sammanfattning
av naturvårdsverkets förslag Ädellövskog, förslag till skydd och vård
Den
svenska ädla lövskogen utgör idag en rest av en skogslyp som under förhistorisk
tid hade vidsträckt utbredning i Götaland och Svealand. Ännu under det första
årtusendet av vår tideräkning beklädde ädellövskogen stora delar av de näringsrikare
markerna i denna del av landet. Genom främst uppodlingen har den forna ädellövskogen
trängst tillbaka. Dess andel av skogsmarken är utanför de sydligaste länen nu
mycket liten.
Ädellövskogen,
dvs. sädan skog som domineras av alm, ask, avenbok, bok, ek, lind, lönn,
fågelbär eller av en blandning av dessa träd, omfattar idag ca 110000ha. Av
denna totalareal utgörs ca 50000ha av ekskog och en lika stor areal av bokskog.
10000 ha domineras av de övriga ädla lövträden, huvudsakligen ask.
Tidigare
har främst jordbrukets utveckling orsakat att arealen ädellövskog minskat.
Numera är det i första hand skogsbruket och dess inriktning på
barrskogsproduktion som ger en fortsatt areell minskning. Ädellöv-skogsbrukets
ekonomi innebär att man ofta med gott resultat kan skörda uppväxta bestånd fram
till slutavverkning men alt nyanläggning av bestånd är olönsamt. Avverkade ädellövskogar
ersätts därför normalt med granskog. Pä detta sätt har minst lOOOOha ädellövskog
utom bok försvunnit under en 15-årsperiod efter 1960. Bokskogsarealen minskade
under samma period med ca 20 000 ha.
Bokskogens
starka minskning under 1960- och början av 1970-talet ledde till att en
särskild lag om bevarande av bokskog instiftades 1974. Denna lag har som syfte
att främst genom generella beslämmelser om bokskogsskötsel bevara bokskog i
landskapet. Även med slöd av naturvårdslagen har bokskog och annan ädellövskog
skyddals. För närvarande finns ca 1 000 ha bokskog och 3 000ha annan ädellövskog
inom avsatta naturreservat.
En
viktig typ av äddlövmiljö är de ekbeväxta hagmarker som förekommer främst i de
mellansvenska länen. Dessa hagmarker har ofta stora likheter med den egentliga ädellövskogen
men skiljer sig frän denna genom att marken betas och träden står glesare. Ädellövhagmarken
har under en lång period minskat i omfattning och torde nu uppgå till ca lOOOOha.
Nedgången hänger samman med den allmänna minskningen av naturbetesmarker i
landet. Högst 1/7 av de natuibelesmarker som fanns vid sekelskiftet nyttjas
fortfarande för bete.
Även
om ädellövskogen har en begränsad areal utgör den pä många håll en
karakteristisk och värdefull del av det svenska landskapet. Den växer i första
hand pä de bättre jordar som blivit över vid landels uppodling och omgärdar
därför ofta den öppna odlade bygden. Den erbjuder stora variationsrika
skönhetsupplevelser vid lövsprickningen pä våren, med den rika sommargrönskan
och i höstfärger. Särskilt i Sydsverige har ädellövskogen stor betydelse för
friluftslivet. 1 de mellansvenska länen erbjuder i synnerhet ekhagarna myckel
attraktiva vistelsemiljöer. Vid sidan av ädellövskogens betydelse för
landskapels karaktär har den stora värden frän andra utgångspunkter. Den ulgör
den i särklass artrikaste skogstypen i landet både vad gäller djur och växter
och är nödvändig livsmiljö för åtskilliga arter. Från kulturhistorisk synpunkt
är ädellövskogen nära förknippad
Prop.
1983/84:94 23
med
landskapets utveckling. Dess geografiska fördelning är således vid sidan om de
grundläggande ekologiska faktorerna starkt präglad av tidigare markutnyttjande,
ägostrukturer, lagar m.m. Även från skoglig synpunkt måste ädellövskogen
betraktas som en naturresurs med värdefulla specifika egenskaper även om den
för närvarande inle kan konkurrera med gran då det gäller det ekonomiska
utbytet.
Ädellövskogens bevarande
som en del av den svenska naturmiljön är elt riksintresse från nalurvårdssynpunkt.
Några möjligheteratt hindra en fortsalt areell minskning finns dock inte med
nu gällande förutsättningar. Risken är istället stor att avvecklingstakten ökar
ytterligare när en större del kommer upp i avverkningsmogen ålder eller om
efterfrågan på flis och ved ökar. För att hejda denna utveckling föreslår
naturvårdsverket att en rad åtgärder vidtas. Dessa åtgärder består i inrättande
av en lag motsvarande bokskogslagen, ekonomiskt stöd åt de markägare som
vårdar ädellövskog, utbildning och rådgivning i ädellövskogsskötsel samt
fortsatt skydd med stöd av naturvårdslagen.
Huvudsyftet med
lagförslaget är att ge samhället möjlighet alt kontrollera avverkningar av ädellövskog
och att hindra att värdefull ädellövskog omförs till barrskog. Vidare syftar
lagen lill att åstadkomma förbättrade förutsättningar för vård av ädellövskog
och för skydd och vård av värdefulla äddlövhagmarker.
Sammanfattning
av skogsstyrelsens förslag om bevarande av ädellövskog
Skogsstyrelsen
föreslår sammanfattningsvis
-
att ekonomiskt stöd ges till utsyning,
beståndsanläggning, röjning m. m.,
-
att inventering av ädellövskogar
fortlöpande sker via den översiktliga skogsinventeringen och länsstyrelsens
ordinarie naturinventeringar,
-
atl betydande resurser satsas
på utbildning med åtföljande ökad rådgivningsverksamhet,
— alt
en noggrann uppföljning görs av ädellövskogens utveckling,
— atl
behovet av lämpligt frö- och plantmaterial, resurser för markberedning etc.
klarläggs och att önskad omfattning av sådan serviceverksamhet byggs upp,
— atl
forskning och undervisning om äddlövsskötsd understöds,
- alt
resurser för en länsövergripande tjänst inom skogsvårdsorganisa
tionen med ädellövskog som särskilt ansvarsområde tillskapas,
— att
utvecklingsfonderna verkar för etablering av industri baserad på
ädellövträd och arbetar för en effeklivare marknadsföring av produkter
av äddlövträ.
Behovet
av ökad kunskap och intensivare skogsskötsel framstår i dag som angeläget.
Skogsstyrelsen fäster därför största vikten vid att resurser skapas för
ovanstående åtgärder.
Som
kompletterande lagregler till detta åtgärdspaket anser skogsstyrelsen att
nuvarande och planerade föreskrifter m. m. om ädellövskog i skogsvårdslagen
skulle vara tillräckliga vad gäller behov av förändrad lagstiftning vid sidan
av det skydd som naturvårdslagen kan ge.
Om etl tillständsförfarande
av statsmakterna bedöms nödvändigt förordas att ett sådani knyts till
skogsvårdslagen med nuvaiande 19§ som förebild. Bokskogslagen bör därvid
avvecklas då motsvarande bestämmelser kommer att ingå i skogsvårdslagen.
Skogsstyrelsen
avvisar naturvårdsverkets förslag om en särskild ädellövskogslag.
Prop. 1983/84:94 24
Bilaga 2
Sammanställning av remissyttrandena över naturvårdsverkets
och skogsstyrelsens förslag i fråga om skydd och vård av ädellövskog
Remissinstanserna
Efter remiss har yttranden över förslagen avgetts av
hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarkollegiet, riksrevisionsverket (RRV),
riksantikvarieämbetet, universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), lantbruksstyrelsen,
Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens
planverk, domänverket, skogsvårdsslyrelserna i Stockholms, Uppsala,
Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge,
Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Älvsborgs, Skaraborgs och Västmanlands län,
länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs,
Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus,
Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro och Väslmanlands län, gemensami av Lantbrukarnas
riksförbund och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund (LRF/SSR),
Skogsindustriernas samarbetsutskott (SISU), Skogssällskapet, Sveriges
jordägareförbund. Svenska naturskyddsföreningen. Svenska kommunförbundet och
Svenska skogsarbelareförbundel.
Kammarkollegiet har bifogat yttranden av stiftsnämnderna i
Lund, Göteborg, Linköping och Visby. UHÄ hänvisar till bifogade yttranden av
Göteborgs, Linköpings, Lunds, Stockholms och Umeå universitet. Några
länsstyrelser har bifogat yttranden av kommuner och länsorgan. Svenska
naturskyddsföreningen har bifogat yttranden av några av föreningens länsförbund.
Dessutom har yttrande inkommit från Kungl. Vetenskapsakade-
I Inledning
Varje avsnitt i remissammanställningen inleds med en
redovisning av remissutfallet i slorl. Därefter följer en dlatdel.
Naturvårdsverket och skogsstyrelsen har inte kunnat enas om formerna för
lagreglering av ädellövskogen och har därför lämnat var sill förslag i dessa
delar. I huvudsak år det punkterna 3 och 4 som berörs av de två förslagen.
Remissinstanserna har yttrat sig över bägge förslagen.
2 Allmänna utgångspunkter
Remissinstanserna instämmer i allmänhel i
naturvårdsverkets och skogsstyrelsens förslag att det år angeläget atl bevara ädellövskogen
i den svenska naturmiljön.
2.4 Riksantikvarieämbetet: Utredningen anger bl. a.
kulturhistoriska motiv
för ädellövskogens bevarande. Riksantikvarieämbetet vill i detta samman
hang understryka vikten av att ädellövskog bevaras inom hela det utbred
ningsområde den haft under historisk tid.
Förslaget
till ädellövskogslag är utformat sä atl det även skall omfatta ädellövhagmarkerna.
Dessa omfattas ej av skogsmarksbegreppet och bör
Prop. 1983/84:94 25
enligt
ämbetets mening inle heller göra det. För kulturminnesvärden lik
som för naturvården är det av stort intresse att så kallade naturliga gräs
marker, oavsett om de är trädbevuxna eller ej, uppmärksammas och skyd
das. ---
2.5
Göteborgs universitet: Utredningen har inhämtat elt betydande
fältmaterial, regionalt
väl fördelal inom ädellövskogarnas huvudutbredningsområde. Enkäterna till
skogsvårdsstyrelsen och länsstyrelser angående ädellövskogarnas framtida
utsikter, vidtagna skyddsåtgärder enligt naturvårdslagen samt angående hittills
vunna erfarenheter av bokskogslagen och bokskogsersättningarna ger en god och
allsidig bedömning av ädellövskogarnas värde ur såväl skogsbrukets som naturvårdens
aspekter.
2.6
Linköpings universitet: Vi
välkomnar i allt väsentligt de synpunkter och förslag ulredningen för fram. Vi
iakttar med oro lövskogarnas och i Östergötland i synnerhet ekhagarnas
minskande arealer.
2.7
Lunds universitet:- Vi delar
helt den i utredningarna framförda
synpunkten att ädellövskogen
ulgör en värdefull naturresurs. Den har stor betydelse för bibehållande av en
artrik flora och fauna i riket och den är även en viktig ekonomisk resurs sett
på längre sikt. I Sydsverige har lövträden alltid utgjort en betydelsefull
naturresurs, l.ex. som bränsle, djurfoder, byggnads- och snickerimaterial m. m.
Under de senaste årtiondena har värdet varit lägre.
2.8
Stockholms universitet: Utredningen har redovisat ädellövsko
gens ställning och framtidsutsikter i Sverige på etl övertygande sätt samt i
olika avseenden ökat vår kunskap om denna. Den har dock gått för långt i
fråga om rekommendationerna för överförande av gammal ädellövskog till
ny produktionsskog, dels därför att så stora naturvärden kan gå förlorade
alt syftet blir helt förfelat från nalurvårdssynpunkt, dels därför atl skogs
brukets intresse för ädellövskog sannolikt inte alls är så stort som utred
ningen anser. Som underlag för ekonomisk lövskogsproduktion är många
nuvarande ädellövskogar föga lämpade. Betydelsen av små bestånd och
blandskogar har glömts bort. Problemafiken med de s.k. 5:3-skogarna i
samband med ädellövskog och blandskog har inte uppmärksammats till
räckligt.
2.11
SLU: SLU delar naturvårdsverkets och skogsstyrelsens uppfattning att ädellövskogen
utgör en värdefull naturresurs som måste bevaras och vårdas. För att inom landel
behålla en tillräcklig mängd ädellövskog behövs ökade samhällsinsatser av
olika slag.
2.13
Statens planverk:------------- Ett bevarande av ädellövskogen som naturre
surs är enligt planverket helt i linje med hushållningsprinciper som
ligger
till grund för den fysiska riksplaneringen.
Behovel
av elt särskilt skydd för ädellövskogen kan anses vara väl
dokumenterat i och med naturvårdsverkets utredning.
Prop. 1983/84:94 26
2.14
Domänverket: Domänverket delar naturvårdsverkets uppfattning att
ädellövskogen är en värdefull naturresurs i det svenska landskapet. Ädel
lövskogen bör därför i princip bevaras.
2.17
Skogsvårdsstyrelsen i Södermanlands län: Skogsvårdsstyrelsen delar
naturvårdsverkets och skogsstyrelsens uppfattning, att det är angeläget att
behålla ädellövskog och den därtill hörande naturtypen.
Skogsvårdsstyrelsen
anser det angeläget atl möjligheter skapas alt skydda och vårda även äddlövhagmarker.
Många av dessa har stor betydelse för flora och fauna och utgör på många håll etl
karakteristiskt inslag i landskapet. Skogsvårdsstyrelsen har inget att erinra
mot förslaget till definition av ädellövhagmark. Begreppet bör klart
särskiljas från begreppet ädellövskog. Naturvärdsverket har i sitt förslag till
ädellövskogslag använt ädellövskog som samlande begrepp för både ädellövskog
och ädellövhagmark. Detta är förvirrande, medför risk för missförstånd och har
ingen förankring i praktiken. Ädellövskog omfattas av skogsvårdslagen vilket ädellövhagmark
inte gör.
2.18
Skogsvårdsstyrelsen i Östergötlands län: Skogsvårdsstyrelsen instämmer helt i
uppfattningen om vikten att behälla ett avsevärt inslag av ädellövskog inom
svenskt skogsbruk, en uppfattning som för övrigt väl harmonierar med nu
gällande skogsvårdslag och anvisningarna till denna.
2.19
Skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings län: Skogsvårdsslyrdsen de
lar helt utredningens uppfattning om att ädellövskogen representerar en
betydande naturresurs i landet. Ädellövskogens betydelse för en rad
växter och djur är betydande. Dess ofta strategiska belägenhet i anslutning
till odlade marker, stränder och bergsbranter ger en ljus och öppen karak
tär åt landskapet.
2.20
Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län: Skogsvårdsstyrelsen anser att
det är angeläget ur många synpunkter att även i framtiden behålla mindre
arealer ädellövskog inom länet. Åven om det i dag ej sker någon avveck
ling i nämnvärd omfattning av ädellövskogen är del angeläget med ett
målmedvetet och aktivt program som resulterar såväl i elt bevarande i
önskvärd omfaltning som i en akliv vård och skötsel.
2.23
Skogsvårdsstyrelsen i Kristianstads län: Skogsvårdsstyrelsens
intryck
är att äddlövskogsbrukel exkl. bokskogen präglas av mycket låg intensitet och i
många fall brist på vård.
Den
hotbild som naturvårdsverket målar upp är enligt skogsvårdsstyrelsen
överdriven. Den kan på intet sätt jämföras med situationen för bokskogen 1974.
Prop. 1983/84:94 ' 27
2.29 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Den av statens
naturvårdsverk
framlagda utredningen klargör angelägenheten av att det
tillskapas
ett speciellt skydd för ädellövskogarna och ädellövhagmarkerna.
-,
Länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs,
Gotlands och Göteborgs och Bohus län har framfört synpunkter liknande dem som
länsstyrelsen i Södermanlands län redovisat.
2.34 Länsstyrelsen i Blekinge län: Den ädla lövskogen som
den definieras i utredningen ulgör en från nalurvårdssynpunkt synnerligen
värdefull skogstyp. Länsstyrelsen anser i likhet rned utredningen att
bevarandet av ädellövskogen är ett riksintresse från natur vårdssynpunkt.
Detta gäller särskilt i de tätbefolkade länen i Sydsverige där lövskogen starkt
präglar naturmiljön. Blekinge utgör ett av de län där ädellövskogen spelar en
mycket
framlrädande roll i landskapet.
De ädla lövträden har en positiv inverkan på marktillslåndet
genom att
utbilda brunjordar som motverkar försurning. Det är därför från miljö
skyddssynpunkt av väsentlig betydelse att bevara en stor andel ädellöv
skog i skogsbruket.--
2.35 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Länsstyrelsen
delar natur
vårdsverkets uppfattning att de ädla lövträden och lövträdskogarna är etl
vikligl inslag i vårt kulturlandskap liksom för ett stort antal ekosystem.
Länsstyrelsen vill även peka på ädellövskogens betydelse
för mulllill-ståndet i marken. Mulljorden är motståndskraftig mot försurning
och bevarar markens produktionsförmåga på längre sikt. Samtidigt är de
enskilda lövträden mindre känsliga för det direkta nedfallet av försurande
ämnen.
Ädellövskogen är vidare belägen i landets folktätaste och
mest uppodlade delar och dess betydelse för landskapsbilden, friluftslivet och
människornas naturupplevelser över huvudtaget bör särskilt framhållas. Ädellövskogen
utgör också ofta ett viktigt element i kulturhistoriska miljöer dit människorna
söker sig för rekreation.
2.36 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen har
vid etl flertal
fillfällen framhållit behovet av skydd för ädellövskogen.- Detta
påtalades redan 1977 i samband med länsstyrelsens yllrande
till regeringen över den fysiska riksplaneringen. Därvid ansåg länsstyrelsen
att del borde övervägas att utvidga lagstiftningen rörande bokskog till att
gälla även andra typer av ädellövskog i första hand ekskog. Länsstyrelsen
erinrade om detta förslag i sitt yttrande 1978 över belänkandet "Skog för
framlid" (SOU 1978:6-7) samt påpekade i sitt yUrande 1980 över
"Hushållning med mark och vatten" (SOU 1979:54-55) att situationen
för ädellövskogen var sådan att elt förslag till skydd av ädellövskog skyndsamt
borde framläggas av naturvårdsverket som då fått regeringens uppdrag att utreda
frågan.
Länsstyrelsen ser med tillfredsställelse alt en utredning
redovisas i enlig
het med det framförda önskemålet.
Prop.
1983/84:94 28
2.40 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen har
inget att
erinra mot
föreslagen definition på ädellövskog men finner i likhei med vad
skogsvårdsstyrelsen och lantbruksnämnden anfört att oklarheter råder
beträffande skogsmarksbegreppet, särskilt vad gäller hagmarker. Dessa är ofta
av slort värde från naturvårds- och kulturminnesvårdssynpunkt, men stöd saknas
för närvarande i de areella näringarnas speciallagstiftningar för att bibehålla
mer eller mindre öppna, svagt belade hagmarker eller återställa igenväxla hagmarker.
Markanvändningsbegreppet bör enligt länsstyrelsens mening definieras klarare.
2.43 LRF/SSR:----- Organisationerna delar utredningens
värdering atl
det är ett
riksintresse att bevara ädellövskogen som en naturresurs och ett
betydelsefullt inslag i det svenska landskapet. Då det bästa skyddet för
denna skogstyp är en positiv inslällning från markägarnas sida ger ett
aktivt skogsbruk de bästa möjligheterna att långsiktigt bevara ädellövsko
gen som ett inslag i vårt kulturlandskap.
SISU:----- Enligt vår grundläggande uppfattning är det ett
allmänt intres
se alt ädellövskogen kan behållas och utvecklas. Detta bör främst ske på
nuvarande arealer, där biologiska förutsättningar är för handen och där
ädellövskog i övrigt kan förenas med ägareinlresset.
2.47 Svenska naturskyddsföreningen: Arealen ädellövskog
(utom bokskog)
har successivt minskat och uppgår nu till cirka 60000 hektar. Enligl för
eningens uppfattning är varje ytterligare minskning av arealen oaccepta-
bd.------
2.48 Svenska kommunförbundet: Slyrelsen delar verkens
uppfattning att vi bör slå vakt om det svenska beståndet av ädellövskog och
härigenom bevara en värdefull del av den svenska landskapsbilden.
3 Förslag till åtgärder för bevarande av ädellövskog m. m.
Fierlalet remissinstanser instämmer i att det behövs
åtgärder i form av lagstiftning för bevarandet av ädellövskogar.
3.1 Hovrätten över Skåne och Blekinge: Eftersom
hänsyn lill land
skapsupplevelsen redan i mycket tagits i 21 § skogsvårdslagen och de i
anslutning därtill av skogsstyrelsen meddelade föreskrifterna, synes mu-
seala skäl och hänsyn till friluftslivet vara de bärande motiven för ett
utvidgat ädellövskogsskydd. Ett sådant skydd kan befaras övervägande bli
en belastning för skogsbruket. Att det torde förhålla sig så talar för att man
- av hänsyn till skogsbruket som besväras redan av nuvarande uppdelning
av beslutanderätten mellan skogsvårdsstyrelsen och länsstyrelsen - för
ädellövskogens skydd väljer ungefär den modell skogsstyrelsen i andra
hand föreslagit för skogsmarkens del, medan bestämmelser lill skydd för
ädellövhagmarkerna införs i naturvärdslagen. Svårigheter alt dra gränsen
för vad som är och vad som bör förbli skog på igenväxande hagmarker
talar dock starkt för atl man till en början väljer den av naturvårdsverket
Prop. 1983/84:94 29
föreslagna,
splittrade lagstiftningsmodellen. Förhoppningsvis kan de föreslagna skydds-
och stödåtgärderna för ädellövhagmarkerna om några år ha lett till att en klar
gräns dragits mellan skog och hagmark. Del kan dä bli skäl att på nytt
överväga, om inte det går atl skapa en mindre krånglig lagstiftning på området
genom att inarbeta reglerna angående den egentliga ädellövskogen i skogsvårdslagen
och därtill knuten förordning och föreskrifter samt reglera skyddet för ädellövhagmark
inom ramen för annan lagstiftning.
Eftersom
bevarandet av ädellövskogen, särskilt dä det gäller ädellövhag
marken, främst framstår som en naturvårdsangelägenhet, kan det trots
därmed förenade ölägenheter vara rimligt, att huvudansvaret för frågor om
tillstånd till avverkning och byte av trädslag under en övergångsperiod i
första hand ligger hos den myndighet som besitter särskild sakkunskap i
naturskyddsfrågor, dvs. länsstyrelsen. När det om några år visat sig, om
och i vilken utsträckning problem och konflikter uppslår, bör anordningen
omprövas. Till dess bör del genom den av naturvårdsverket föreslagna
delegationsbestämmelsen bli möjligt att rationalisera tillståndsprövningen
så alt tillgängliga resurser tillvaratas på ett bra sätt och dubbelarbete
undviks. En sådan ordning är gynnsam även för markägaren.
På
grund av del anförda tillstyrker hovrätten naturvårdsverkels förslag om
lagstiftning till skydd för ädellövskog. Från lagleknisk synpunkt ifrågasätter
hovrätten dock om inte i klarhetens intresse de latinska artnamnen bör
tilläggas vid angivande av de trädslag som skall anses som ädla. I så fall torde
2§ 1 st 2p i förslaget till ädellövskogslag kunna utgå.
3.2
Kammarkollegiet:- Från allmän synpunkt kan en skyddslag för
ädellövskogen
anses motiverad. Kollegiet förordar därvid den lösning som
naturvårdsverket föreslagit.
---- Skogslagstiftningen-- har
nyligen omprövats utan att den
särskilda
bokskogslagstiftningen ifrågasatts. Det skulle därför framstå som inkonsekvenl,
om skyddet för bokskog och annan ädellövskog nu ansågs kunna bli tillräckligt
beaktat inom ramen för den allmänna skogsvårdslagstiflningen. Inom denna lagsliflning
kan inle heller de speciella problemen med hagmarkerna lösas.
---- Enligl
förslaget till lagtext, 8§, gäller atl ersättning för vägrat
tillstånd
till avverkning av ädellövskog inte kan komma i fråga när hinder mot avverkning
föreligger enligt 13 § skogsvårdslagen. Motsvarande bestämmelse återfinns i 6§
bokskogslagen. Enligt kammarkollegiets uppfattning har bestämmelsen fått en
alltför snäv avgränsning, eftersom hinder mot avverkning även kan föreligga
enligt såväl 14 § skogsvårdslagen som annan lagstiftning. Man kan göra gällande
att skada inte i något av dessa fall uppstår genom avslag på tillståndsansökan.
Om de fall som avses i 13§ skogsvårdslagen nämns särskilt, bör därför även
övriga fall anges och undantag föreskrivas för fall då hinder mot avverkning
föreligger "enligl 13 § skogsvärdslagen (1979:429) eller på annan
grund".
Kammarkollegiet
företräder nu staten när talan förs vid domstol om ersättning eller inlösen
enligt naturvårdslagen eller bokskogslagen. Kammarkollegiet utgår frän att kollegiet
kommer att företräda staten även i ersältningsmål enligt äddlövskogslagen.
Denna fråga lorde regleras i författning som regeringen utfärdar med stöd av äddlövskogslagen.
----- Kollegiet---- finner
atl förslagen till skydd för ädellövhagmar
kerna borde ha utarbetats i samråd med myndigheier som har ansvaret för
Prop. 1983/84:94 30
de
jordpolitiska frågorna. Kollegiet förordar därför att frågan om åtgärder till skydd
för ädellövhagmarkerna blir föremål för ytterligare överväganden.
3.3-------- RRV: RRV
anser också att avgörande för vilken myndighet som
skall
ansvara för en lagstiftning i första hand bör vara de samhällsintressen som
lagstiftningen främst är avsedd att tillgodose.
RRV
anser således att skydd och vård av ädellövskogen bör kunna uppnås på
motsvarande säll som nu gäller för bokskogen genom en utvidgning av
bokskogslagen att omfatta all ädellövskog och äddlövhagmarker, i slort på det
sätt som SNV föreslagit. Det innebär att huvudansvaret för regleringen av ädellövskogen,
under SNV, bör åvila länsstyrelserna med deras övergripande ansvar för
markanvändnings- och planeringsfrågor bl.a. för jord- och skogsbruk, naturvård,
friluftsliv och kulturminnesvård.
Ulredningens
förslag innebär ökade arbetsuppgifter både för länsstyrelserna och för skogsvärdsorganisalionen.
Det saknas emellertid uppgifter om vad tillsyn och övrig hantering av en, i
jämförelse med bokskogslagen, utvidgad lagstiftning kan komma att kräva i form
av personal, kompetens och kostnader. Inga uppgifter finns heller om i vad mån
statsverket kan komma atl åsamkas kostnader till följd av ersättningsanspråk
från markägare.
---- Den
nu pågående avvecklingen av ädellövskogen (utom bok) är
dock
inte lika snabb som den som gällde för bokskogen före bokskogslagens
tillkomst. Med hänsyn till att avvecklingssitualionen är niindre akut, att
osäkerheten i många betydelsefulla uppgifter är stor, att kostnadsberäkningar
i flera avseenden saknas eller är ofullständiga och att samverkansformerna
mellan länsstyrelser och skogsvårdsorganisationen nu diskuteras anser RRV att
beslutsunderlaget bör förbättras, t. ex. genom atl SNV ges i uppdrag att i
samverkan med skogsstyrelsen komplettera utredningen i de nämnda avseendena.
Därvid bör också utarbetas förslag till sådana föreskrifter och anvisningar
som måste utfärdas av regeringen, eventuellt också av centrala myndigheter, som
en följd av förslagel till ädellövskogslag.
3.4---------------------- Riksantikvarieämbetet: 1
valet mellan skogsstyrelsens förslag
som
utesluter ädellövhagmarkerna från en lagreglering och naturvårdsverkets
förslag som innefatttar dem, anser riksantikvarieämbetet att en ädellövskogslag
som inkluderar ädellövhagmarkerna är att föredra.
3.7
Lunds universitet:- Formerna för skydd åt särskilt värdefull
ädellövskog
kan diskuteras. Det förefaller emellertid ganska klart atl den nuvarande
skogsvårdslagen tyvärr inte har den långsiktiga skydds- och vårdfunktion som en
genomtänkt skogsvårdslag borde ha. Den har en klart kortsiktig kubikmassaekonomisk
inriklning i sina lagformuleringar och naturvårdshänsynen i föreskrifterna är
alltför vaga för alt leda till konkreta naturvårdsåtgärder av tillräcklig
omfattning. Till delta kommer all skogsvårdsstyrelsernas personal sällan har
den naturvårdsinriktning som är av nöden för att korrekta sådana hänsyn skall
kunna tas i del praktiska livet.
Prop.
1983/84:94 31
Pä
länsstyrelserna finns däremot nalurvårdsutbildade intendenter, som bör ha
kompetens att bedöma ädellövskogarnas naturvårdsvärden. Med tanke på de
relativt små arealer det är frågan om och eftersom de värden som f.n. mest är
aktuella är av akut naturvärdskaraklär, finns det starka skäl som talar för att
länsstyrelserna bör ha huvudmannaskap i ädellöv-skogsärendena. Det är därmed
också ganska naturligt att en justering av den befintliga bokskogslagen till
alt gälla skyddsvärd sydsvensk lövskog, där lövlrädarterna klarl anges, vore en
myckel enkel och odramatisk sak att genomföra. I stället för all gälla för ca
50000 ha bokskog skulle den nu gälla för drygt 130000 ha skydds värda
lövskogar. Detta är en mycket liten areal (2%) av Sveriges totala skogsareal.
Det är att beklaga att denna lagstifining inle blev utförd ganska omedelbart dä
önskemål härom framfördes för några år sedan.
I SNV-utredningen
föresläs hagmarker med starkt inslag av grövre "ädellöv" ingå i en adellövskogslagstiftning.
Detta verkar dock mindre välbetänkt, då krav på bete knappast går att lagstifta
om utan avsevärt mera genomtänkta lagformuleringar än de som föreslagits. Det
är redan idag svårt att få betning på naturteservat där bete ingår som skötselålgärd.
Grundtanken
är emellertid god, eftersom mycket stora naturvårdsvärden finns i dessa hagmarker
genom deras varierande struktur, men skydd för dem måste rimligen finna andra
vägar, främst genom naturvårdslagen
På
sikt anser vi det principiellt riktigt att en skogsvårdslag utformas som tar de
mångsidiga hänsyn som krävs för att olika samhållsvärderingar på skogsmark ska
kunna tillgodoses. En sådan lag måste tillgodose miljökrav som kan ställas
utifrån ekologiska grunder avseende diversitet (trädslagsblandningar, olikåldrighet
m. m.) och förmåga att motverka den pågående och under de närmaste årtiondena
fortgående försurningen. Därför föreslås tillsättande av en ny utredning med
sikte på att samordna skogslagstiftningen om några år och att ge
skogsvårdslagen en mindre snäv utformning.
3.8 Stockholms
universitet: Lagstiftning är säkert en förutsättning
om
ädellövskogarnas och äddlövhagmarkens framtid skall kunna tryggas. Eftersom det
- trots skogsstyrelsens uppfattning - i allt väsentligt är fråga om ett
naturvårdsproblem, måste lagen vara en naturvårdslag och inte delar av
skogsvårdslagen. Skogsstyrelsens förslag kan inte godtas. Däremot kan den
nuvarande bokskogslagen med fördel arbetas in i en ädellövskogslag, även om
man måste vara på det klara med att problematiken beträffande bokskogen i vissa
avseenden är en annan än för övrig ädel-skog.
Del
på betänkandet grundade lagförslaget måste sålunda bli föremål för ytterligare
översyn och omarbetning. Delta kan lämpligen ske i samråd med biologisk
sakkunskap vid universiteten inkl. lantbruksuniversitetet, vilka i sin
forskning har beröring med ädellövskogens naturförhållanden, fauna och flora.
Del fortsatta arbetet måste genomföras med största skyndsamhet.
3.9 Umeå
universitet: Hänsynstaganden utan förankring i lagar har
visat
sig vara alltför svaga instrument för atl skydda känsliga biotoper. Med tanke
på de spillror av ädellövskog som idag återstår i Sverige anser
Prop.
1983/84:94 32
vi
det oundvikligt alt en särskild lagstiftning införs. Vi vill därför starkt understryka
vikten av att naturvårdsverkets förslag till ädellövskogslag genomförs.
Skogsstyrelsens förslag som innebär ett borttagande av bokskogslagen och en
utvidgning av 1979 års skogsvårdslag är oacceptabelt. Naturvårdsverkets förslag
bygger på viss delegering av ärenden i tillståndsgivningen till
skogsvårdsstyrelserna. Vi menar dock att länsstyrelsernas naturvårdsenheter
bör ha den fulla kontrollen av lagen genom en välutbildad stab av ekologer.
3.10
Lantbruksstyrelsen:--- Enligt lantbruksstyrelsens mening främjas
ett
aktivt skogsbruk i familjelantbrukets form av att markägarna kan vända sig till
en och samma myndighet vare sig det gäller barrskogsbruk eller lövskogsbruk.
Förslaget från naturvårdsverket innebär dock att många markägare i sin normala näringsulövning
blir nödsakade alt ta kontakt med ytterligare en myndighet. Den lagstiftning
som berör den vardagliga skötseln av marken kommer att bli mer svåröverskådlig
och svårhanterlig. Lantbruksslyrelsen vill därför i stället förorda en lösning
som innebär att bestämmelser om ädellövskogens skydd och vård, i den män det
kan anses behövligt, inordnas i skogsvårdslagen och att bokskogslagen samtidigt
upphäves.
3. II SLU:--- SLU
anser atl varken naturvårdsverkets eller skogssty
relsens förslag löser problemen med att dels bevara, dels producera på elt
helt tillfredsställande sätt. Naturvårdsverket skulle enligt regeringsuppdra
get utreda skyddet av de särskilt värdefulla ädellövskogarna. Detta har inte
skett ulan istället föreslås att praktiskt taget all ädellövskog skall bli
föremål för ett kontinuerligt äddlövskogsbruk. Skogsstyrelsens huvud
förslag innebär en underskattning av svårigheterna atl bevara särskilt
värdefulla ädellövskogsbestånd utan reservatbildning och sannolikt otill
räckliga styrmedel för atl få en från nationell synpunkl väl avvägd omfatt
ning och utformning av lövvirkesproduktionen.
SLU
anser i likhet med utredningen att det är angeläget alt skydda
värdefulla ädellövträd också på annan mark än skogsmark. SLU har inget
att erinra mot den föreslagna definitionen av ädellövhagmark, men vill
framhålla att samhället bör verka för atl värdefulla ädellövträd bevaras
åven när de förekommer i mindre antal.
SLU
tar inte ställning i frågan om ett ökat skydd för ädellövskogen bör regleras i
en ny lag (utvidgad bokskogslag) eller genom kompletteringar i nu gällande
skogsvårdslag och naturvårdslag eller i föreskrifterna till dessa lagar. SLU
vill dock speciellt framföra följande principiella synpunkler på utformningen
av administrativa regler och rutiner för handläggning av ädellövskogsfrägorna
—
regler och rutiner måsle självfallet utformas så att goda garantier ges för att
samhällets mål beiräffande ädellövskogen uppnås -administrationen av hithörande
frågor måste göras smidig och rationell. Skogsvårdsstyrelserna med sina
distriktsorganisationer måste liksom nu utnyttjas. Länsstyrelsernas möjligheter
att påverka hanteringen av ädellövskogen måste tillgodoses i tillräcklig
utsträckning. Det vore dock ett slöseri med naturvärdens knappa
handläggningsresurser om länsstyrelsernas naturvärdsenheler skulle belastas
med en stor mängd rutinärenden rörande bestånd utan särskilt skyddsvärde
Prop. 1983/84:94 33
- de administrativa rutinerna bör göras så enkla som
möjligt för markägar
na, utan att målet om bevarande av ädellövskog äventyras. Av psykolo
giska skäl torde det vara en fördel om utnyttjandet av skogarna regleras i
så få lagar som möjligt
— för att bevara särskilt skyddsvärda ädellövskogar
utan bildning av reser
vat och utan krav på ekonomisk produktion kan man eventuellt behöva
göra ändringar i skattelagstiftningen.
Slutsatsen av de anförda synpunkterna är att man inte bör
besluta i
enlighet med de framlagda förslagen. I stället behöver olika frågor kring
urval av de mest skyddsvärda ädellövskogarna, eventuell utbyggnad av
skogsvårdslagen och naturvårdslagen m. m. utredas ytterligare. Delta be
hövs för att åstadkomma en tillräckligt ändamålsenlig förvaltning av ädel
lövskogen, en förvaltning som både tillgodoser bevarandeinlresset och det
reella behovet av ett ordnat ädellövskogsbmk. -
3.13 Statens planverk:-- Planverket har bl.a. i samband med'den
fysiska riksplaneringens planeringsskede och i ställningstaganden
till den framtida skogspolitiken (SOU 1978:6) framhållit att det bör vara en
allmän princip att olika näringar måsle acceptera de begränsningar som hänsynen
till allmänna samhällsintressen för med sig. Det innebär enligt verket att
intressenter i äddlövskogsbruk i likhet med andra näringar måste acceptera de
begränsningar som hänsynen till allmänna intressen medför. På sikt anser
planverket därför att också den allmänna hänsynen till ädellövskogen helt bör
kunna beaktas med stöd av skogsvårdslagstiftningen och i det praktiska arbetet
inom skogsvårdsorganisationen. Genom att låta endast en myndighet, dvs.
skogsvårdsstyrelsen, handlägga dessa frågor bör man dessulom få en enklare
administration.
Naturvårdsverkets utredning visar emellertid på ett
relativt akut hot mot
ädellövskogen vilket enligt planverket kan motivera en övergångsvis regle
ring av äddlövskogsbrukel med en speciallagstiftning så som naturvårds
verket föreslår.---
Den lag om bevarande av ädellövskog som naturvårdsverket
föreslår bör vara enkel att införa och tillämpa eftersom den i princip innebär
alt gällande lag om bevarande av bokskog utvidgas till att omfatta även andra
ädla lövträdslag. Därmed finns det erfarenheter av hur den här typen av ärenden
handläggs.
De förändringar av skogsvårdslagen som skogsstyrelsen
föreslår är vik
tiga förutsättningar för att i elt senare skede reglera äddlövskogsbruk
enbart med skogsvårdslagstiftningen. Därutöver bör det bl.a. tydligt
klaras ut att reproduktionsplikten enligt 5 § skogsvårdslagen inte innebär
ett hot mot ädellövskogar och äddlövhagmarker.
3.14 Domänverket:--- Enighet synes föreligga om att den
alldeles
övervägande delen av ädellövskogen inklusive bokskogen
skall finnas kvar genom ett aktivt skogsbruk med avverkningar och anläggning av
ny ädellövskog. Det är endast en liten andel, som skall bevaras inom
naturreservat och nationalparker. Eftersom skogsvårdslagen är en brukandelag i
motsats till naturvårdslagen som är en bevarandelag, framstår det enligt
domänverkets mening såsom logiskt och naturligt, att erforderliga bestämmelser
för skötsel av ädellövskog inklusive bokskog las in i skogsvårdslagstiflningen.
Bokskogslagen bör i samband därmed avvecklas. Mycket star-
3 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 94
Prop.
1983/84:94 34
ka skäl talar för att alla lagregler om skogsskötsel på
skogsmark skall vara samlade i skogsvårdslagen oavsett trädslagsblandning.
Domänverket avstyrker bestämt lillståndsplikt för
avverkning av ädellövskog. Nya bestämmelser i skogsvårdslagen bör utformas på
annat sätt. Naturvårdsmyndighetens inflytande bör säkras genom atl anmälningar
om slulavverkning av ädellövskog inklusive uppgifter om planerad återbe-skogning
vidarebefordras till länsstyrelsens naturvårdsenhet antingen generellt eller
för utvalda delar av länet.
Domänverket avstyrker en särskild lagstiftning om ädellövhagmarkerna.
För dessa bör gällande jordbruks-, skogsvärds- och naturvärdslagar tilläm
pas. ----
3.15 Skogsvårdsstyrelsen i Stockholms län:
Skogsvårdsstyrelsen förordar
skogsstyrelsens förslag.
I Stockholms län, med obetydliga arealer ädellövskog, är
det särskilt angeläget alt markägare och myndigheter inte behöver lillämpa en
extra lag för dessa arealer.
3.16------------------------------------------ Skogsvårdsstyrelsen
i Uppsala län: Liksom skogsstyrelsen fin
ner skogsvårdsstyrelsen för lånets förhållanden naturligt att det samlade
ansvaret för skötseln av skog inklusive ädellövskog anförtros den skogliga
myndigheten. Skogsvärdslagen med de tillägg som föreslagits av skogs
styrelsen är därvid det naturliga och tillräckliga laginstrumentel.
Genom att
låta den skogliga myndigheten bli beslutande i skogliga frågor
och lånsstyrelsen med stöd av naturvärdslagen för naturvårdens intressen,
bortfaller behovet av en särskild ädellövskogslag. Möjligheten att skydda
och stödja ädellövskogarna stärks när den skogliga myndigheten med
tillgång till fältpersonal får ell samlat ansvar härför. Någon grundad anled
ning all befara att naturvårdens intressen skulle försämras saknas.
3.17 Skogsvårdsstyrelsen i Södermanlands län: Skogsvårdsslyrdsen
anser alt del finns elt behov av lagstiftning och att
delta lämpligast tillgodoses genom ändringar och tillägg till dels
skogsvårdslagen, dels naturvårdslagen. De av skogsstyrelsen aviserade
preciseringarna i föreskrifterna till skogsvårdslagen bedömer
skogsvårdsstyrelsen ej vara tillräckliga.
Skogsvårdsstyrelsen förordar att ett tillståndsförfarande
för slutavverkning av ädellövskog knyts till skogsvårdslagen med nuvarande 19
§ som förebild och i stort sett överensstämmande med skogsstyrelsens förslag.
Skogvårdsstyrelsen föreslår vidare att ett tillständsförfarande
för av
verkning inom ädellövhagmark knyts lill naturvårdslagen.
3.19 Skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings län: är skogsvårdsstyrdsens
uppfattning den att landets ädellövskogar bäst bevaras
genom ett aktivt äddlövskogsbruk. Övrigt skogsbruk regleras i skogsvärdslagen
för vilken
skogsvårdsstyrelsen är tillsynsmyndighet. Den helt
dominerande
delen av den föreslagna praktiska verksamheten rörande ädellövskogen
avses att åvila skogsvårdsstyrelsen. Det är då inte meningsfullt att länsstyrelsen
som naturvårdsverket föreslår skall ulöva tillsynen över en ädellövskogslag.
Prop. 1983/84:94 35
' Skogsstyrelsen föreslår i sitt förslag atl ädellövskogen
ges elt mer preci
serat skydd i den överarbetning av skogsvårdslagen som nu pågår. Skogs
vårdsslyrdsen anser att ett genomförande av skogsstyrelsens förslag ska
par goda förutsättningar för ädellövskogens framtida bevarande.
Genom noggranna uppföljningar kan erfarenheter erhållas
för ett ställningstagande lill om en mera långtgående reglering i form av en
särskild ädellövskogslag är befogad.
Naturvårdsverket föreslår i sitt meddelande att ekhagsmarker
bör införas i begreppet ädellövskogar. Skogsvårdsstyrelsen delar inle den
uppfattningen. Ekhagsmarkerna är av stor betydelse i landskapsbilden. Dessa
kräver dock mer eller mindre intensivt bete för att bibehålla sin karaktär och
är därför alt betrakta som jordbruksmark. Om dessa marker växer igen på grund
av exlensivt bete och därmed är att betrakta som skogsmark bör - i enlighet med
anvisningarna till 2§ skogvårdslagen - skogsmarksbegreppet ändock inte
tillämpas.
I olika sammanhang har vissa brister i nuvarande
lagstiftning påtalats. Skogsvårdslagen och lagen om skötsel av jordbruksmark är
inte heltäckande. Lagen om skötsel av jordbruksmark talar endast om åkermark
och kultiverad betesmark. 1 skogsvårdslagens 2 § slår skrivet "'Med
skogsmark avses i denna lag 1. mark som är lämplig för virkesproduktion och som
inte i väsentlig utsträckning används för annat ändamål". Detta skapar
osäkerhet beträffande hagmarkerna. Så länge de hävdas som bete är det inga
problem, men när betesdriften upphör 'och markerna börjar växa igen uppstår
problem.
Enligt vår mening borde lagen om skötsel av jordbruksmark
gälla även hagmark eller, om detta synes mindre lämpligt, kompletteras med en naturvärdshänsynsparagraf.
Härigenom skulle det önskade skyddet av bl.a. ekhagsmarkerna kunna erhållas. Om
jordbruket drar sig tillbaka och man inte finner skäl kräva fortsatt
jordbruksdrift på dessa marker skulle bidrag kunna ges för att upprätthålla en
fortsatt hävd.
3.20----------------------------------------------- Skogsvårdsstyrelsen
i Kronobergs län: bedömer skogsvårds
styrelsen det inte troligt att vare sig bok- eller ekskog kommer att avverkas
och omföras till barrskog i nämnvärd omfattning - i varje fall inte inom de
närmaste årtiondena. Dels skyddas ju även ädellövskogen mol för tidig
slutavverkning genom skogsvårdslagen, dels är skogsägarna i regel intres
serade av att behålla vissa arealer lövskog. Skogsvårdsslyrdsen avstyrker
därför förslaget om en lagreglering med tillståndsplikt vid avverkning av
ädellövskog.
Erfarenhelerna från bokskogslagen visar också att en sådan
lagreglering permanentar ett inaktivt bevarande med på längre sikt åtföljande föryng-ringssvårigheter.
Om man trots vad ovan anförts finner att behov finns av en
lagreglering
med tillståndsgivning vid avverkning av ädellövskog är del dock skogs
vårdsstyrelsens mening att denna bör knytas till skogsvårdslagen i enlighel
med skogsstyrelsens förslag.
3.21 Skogsvårdsstyrelsen i Kalmar län: Skogsvårdsstyrelsen
i Kalmar län
anser att de förändringar av föreskrifter och anvisningar till 1979 års
skogsvårdslag som skogsstyrelsen exemplifierat i sitt alternativa förslag är
att föredra framför utredningens förslag om lag för bevarande av ädellöv
skog. Skogsstyrelsens förslag medger en rationellare hantering av de en-
Prop.
1983/84:94 36
skilda ärendena utan att syftet - värd och skydd av ädellövskogen
- på någol sätt äventyras.
Problemet med alt bevara ekhagarna i sitt
"ursprungliga", av betet präglade tillstånd är således stort och
torde knappast kunna regleras via skyddslagstiftning. Särskilda bevarandeinsalser
inom utvalda områden torde vara lämpligare. Resterande marker bör betraktas som
skogsmark och i de fall produktionsförhållandena tillåter det gärna förbehållas
bestånd med vårdad ädellövskog.
3.22 Skogsvårdsstyrelsen i Blekinge län: har
skogsvårdsstyrelsen
framfört, atl ädellövskogen i Blekinge inte är hotad i
större utsträckning och i vart fall inte i sädan omfattning att särskild lagstifining
år befogad. Skogsvårdsslyrdsen finner nu ingen anledning att ändra denna
uppfattning. Vi avstyrker förslaget till särskild ädellövskogslag.
2.2 Föreskrifter i skogsvårdslagen med
tillståndsförfarande
Vi tillstyrker----- skogsstyrelsens förslag enligt 2.2 .
3.23 Skogsvårdsstyrelsen i Kristianstads län: Efter
noggranna jämfö
relser mellan de båda lagförslagen, anser skogsvåidsstyrelsen att skogs
styrelsens förslag — under förutsättning att detta ändras pä sätt som anges
nedan - bör förordas av följande skäl:
-
i den nya
skogspolitiken har hänsyntagandet till naturvården och andra allmänna intressen
givits en ökad tyngd
-
skogsvårdsorganisationen
skall i båda fallen svara för huvudparten av handläggningen
-
en minskad byråkralisering
uppnås genom att alla frågor som rör skogsbruket samlas i en lag
-
det är inte
motiverat att länsstyrelsen skall handlägga rena skogsskötselfrågor t. ex. då
tillstånd sökes alt föryngra ädellövskog utan byte av trädslag. Del finns all
anledning alt min ska belastningen på länsstyrelsens naturvårdsenhet.
- 19§ 4:e stycket bör få denna lydelse: "I samband
med att tillstånd ges
för avverkning av ädellövskog som är värdefull från naturvårds- och kul-
lurminnesvårdssynpunkt skall skogsvårdsstyrelsen föreskriva alt ny skog
skall anläggas med ädellövskog".
----- lagbestämmelserna--- dä fråga är om byte av
trädslag, bör
utformas så att samma skydd inkl. ersättningsbestämmelser erhålles
för ädellövskogen som i nuvarande bokskogslag.
-------- mindre
fastigheter kan ha hela eller stora delar av sitt skogsinne
hav i form av ädellövskog. Detta förhällande bör enligt skogsvårdsstyrel
sens mening beaklas i lagstiftningen så att enskild markägare inte drabbas
oskäligt.
Ordföranden (L. Sandgren) i skogsvårdsstyrelsen i
Kristianstads län anmälde avvikande mening avseende skogsvårdsstyrelsens
synpunkter på lagstiftningsförslagen så till vida att han förordar en särskild ädellövskogslag.
Prop.
1983/84:94 37
3.24 Skogsvårdsstyrelsen i Malmöhus län: Genom en
komplettering
av 17 §
skogsvårdslagen med obligatorisk skyldighet om avverkningsanmå-lan av ädellövskog
med specifisering av aktuella trädslag menar styrelsen att man tills vidare kan
avvakta med särskild lagstiftning tills effeklen av ovannämnda juslering efter
några år har kunnat avläsas.
3.25 Skogsvårdsstyrelsen i Hallands län: Skogsvårdsslyrdsen
i Hallands län tillstyrker skogsstyrelsens förslag men vill göra några
kommentarer och tillägg.
Ädellövskogens
dåliga tillstånd, skogsskötselmässigl sett, har som nämnts i utredningen en
produktionsekonomisk bakgrund.
Ulredningen
visar bl. a. att en dominerande del av ädellövskogen står på mark som ger låg ädellövskogsproduktion
(sid 76 utredningsbetänkandet) men som ä andra sidan skulle kunna bära mycket
produktiv barrskog. Skall ädellövskog i nämnvärd omfattning behållas i landet måsle
det alltså bli fråga om att denna till stor del kommer att stå pä mark som är
medelmåttig eller i svagaste laget för äddlövskogsbruk. Ändå måste förutsättas
att den ädellövskog som nu slår på de svagaste växtplatserna i stor utsträckning
blir utbytt mot barrskog.
Det är
uppenbart att lövskogsskölsd på svagare marker är en verksamhet som inte
lämnar någol överskott. Tvärtom är den enligt gängse beräkningsmetoder förlustbringande.
Skillnaden gentemot barrskogen är betydande och tar sig bl.a. uttryck i myckel
lägre beräknade markvärden. Ädellövskogen åsatts emellertid relativt höga
taxeringsvärden i förhållande till avkastningsvärdet. Eftersom
taxeringsvärdena främst relaterar till marknadsvärdena är kanske inle så myckel
att göra åt detta. Däremot bör man i hög grad ta hänsyn till lönsamhetsbilden
då regler för olika slags pålagor utformas.
3.27 Skogsvårdsstyrelsen i Skaraborgs län: Beträffande ädellövhag
markerna instämmer skogsvårdsstyrelsen helt i skogsstyrelsens syn
punkter. Hittillsvarande erfarenheter pekar pä atl vissa definitioner och
begrepp i såväl skogsvårds- som naturvårdslagen först måste klarläggas,
exempelvis följande: Skogsmarksbegreppei i skogsvårdslagen, begreppet
"pågående markanvändning" i naturvårdslagen, möjligheterna till be
gränsning av skogsbruket inom naturvärdsområden och inom s. k. 2- måna-
dersområden etc.
----- åtgärder för skydd och vård av ädellövskogen i
första hand bör
lösas
genom att bestämmelser om ädellövskogen införes i skogsvårdsla
gens föreskrifter. I andra hand-------- införas en lagstiftning i enlighet med
skogsstyrelsens
förslag, bilaga 1.
3.29------------------------------------------- Länsstyrelsen
i Södermanlands län: tillstyrker länsstyrelsen -
--- statens naturvårdsverks framlagda förslag för skydd
och vård av
ädellövskogar
och äddlövhagmarker.
3.30 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Mot bakgrund
av den mångfald av
intressen som starkt berörs av skydd och vård av äddlövmarkerna och
behovet av att en lagstiftning i frågan även omfattar ädellövhagarna till
styrker länsstyrelsen det av naturvårdsverket framlagda förslaget lill infö
rande av en ädellövskogslag.
Prop.
1983/84:94 38
Sex av ledamöterna i länsstyrelsen i Östergöllands län
(Strindberg, Pettersson, Nilsson, Holm, Lennstam och Torfgård) avgav
reservation lill förmån för skogsstyrelsens förslag.
3.31-------------------------------------- Länsstyrelsen i
Jönköpings län: Den av utredningen föreslagna
definitionen
av ädellövskog torde för Jönköpings lån medföra att ålskilliga idag
uppmärksammade ädellövträdsrika bestånd inte kommer att klassas som ädellövskog
och därmed inte bli behandlade enligl den föreslagna lagstiftningen. I vissa
delar av länet är vidare inslaget av andra lövträd mycket markant. Lövbestånden
utgörs i exempelvis Vättersänkan lill mycket stor del av gråal eller är gråalsdominerade.
Dessa bestånd faller utanför den tänkta lagregleringen vilkel lorde medföra atl
landskapsbilden inom en överblickbar lid blir barrskogspräglad beroende på
effekterna av skogsvårdslagens 5§.
Länsstyrelsen
anser att länsstyrelsen bör ha det regionala ansvaret för
naturvården i sin helhet. Den nu gällande bokskogslagen har fungerat bra
varför den nu tänkta, analogi uppbyggda regleringen av ädellövskogens
skydd och vård i princip lillslyrkes.--
3.32 Länsstyrelsen i Kronobergs län: De förslag till ändringar
i skogsvårds
lagen eller föreskrifter till denna som skogsstyrelsen nu har presenterat,
innebär enligt länsstyrelsens uppfattning inte tillräckligt skydd för ädel
lövskogen.
Länsstyrelsen
konstaterar däremot att den nuvarande bokskogslagen fungerat bra och
tillstyrker därför naturvårdsverkets förslag till ädellövskogslag.
Tre av
ledamöterna i länsstyrelsen i Kronobergs län (Carlsson, Gustavsson och Posse)
har anmält skiljaktig mening och anslutit sig lill skogsstyrelsens förslag
till åtgärder för skötsel och skydd av ädellövskogen.
3.33------------------------------------ Länsstyrelsen i
Gotlands län: Det förefaller emellertid naturligt
om ädellövskogens
lagskydd utformas på likartat sätt som bokskogslagen med de undantag som
föreslås.
3.34 Länsstyrelsen i Blekinge län:- Ett starkare lagligt
skydd för
ädellövskogen
är enligl länsstyrelsens mening starkt befogal med hänsyn
till naturtypens skyddsvärde och det exploateringshot den är utsatt för.
Det är ocksä angeläget att få till stånd en intensivare skötsel av ädellövsko
gen. En sådan vård torde vara svår att genomföra utan statliga bidrag.
Länsstyrelsen finner därför att starka skäl lalar för införandet av en ädel
lövskogslag. Lagen bör-- i princip överensstämma med det av natur
vårdsverket redovisade förslaget.
----- då bevarandet av ädellövskog är ett så väsentligt
intresse för
naturvården,
kulturminnesvärden och friluftslivet samtidigt som kravet pä ett effektivare
utnyttjande av skogsmarken ställs bör länsstyrelsen ha huvudansvaret för
tillämpningen av ädellövskogslagen. En långtgående delegering av
beslutanderätten till skogsvårdsstyrelsen bör dock kunna ske, i synnerhet i
praktiska frågor som l.ex. föryngringshuggningar enligt 3 § i den föreslagna ädellövskogslagen.
Denna myndighet bör även handha frågor om bidrag till skogsägarna för
skogsvårdsarbeten i ädellövskog i likhet med gällande förhållande i fråga om
bokskogen.
Prop. 1983/84:94 39
Enligt
naturvårdsverkets förslag skulle även hagmark bevuxen med ädla lövträd räknas lill
ädellövskog och lagregleras. Med hänsyn till att så stora naturvården finns
representerade i dessa hagmarker och då de år hotade av igenplantering finner
länsstyrelsen det angeläget att de kan skyddas. Hagmark är ej skogsmark enligt
skogsvårdslagen. Omföring av ädellövhagmark till skogsmark kan därför inte
regleras enligt skogsvårdslagen. Detta måste därför ske endera enligt den
föreslagna ädellövskogslagen eller med stöd av naturvärdslagen.
Fem
av de ordinarie ledamöterna i länsstyrelsen i Blekinge län (Lundström, Sture
Petersson, Karl-Anders Petersson, Thomasson och Hult) samt en suppleant (Roos)
har anmält skiljaktig mening och anfört att länsstyrelsens yttrande borde
utformas så att det i sak sammanfaller med skogsvårdsstyrelsens i Blekinge
tillstyrkan till skogsstyrelsens förslag.
3.35------------------------------ Länsstyrelsen
i Kristianstads län: Lagförslaget tar sikte inte
endast
på egentliga ädellövskogar utan också på hagmarker. Länsstyrelsen är emellertid
mycket tveksam om det finns anledning att i lagen föra in mark som inte är
skogsmark i egentlig mening. Där det finns särskilt värdefulla hagmarker bör
man kunna nöja sig med de skyddsmöjligheler som naturvårdslagstiftningen ger.
Det är också tveksamt om fågelbärsträdet bör inräknas bland de ädla lövträden.
En
hell ny ädellövskogslag skulle innebära en ytterligare byråkralisering av
skogsbrukels arbetsvillkor. 1 vissa stycken skulle denna även komma att stå i
direkt motsatsförhållande till nu gällande skogsvårdslag, bl. a. SVL 5 § 3 om s.
k, skräpskog.
Sammanfattningsvis
delar länsstyrelsen skogsstyrelsens mening
att
den övergripande målsättningen att bevara de skyddsvärda ädla lövskogarna bäst
tillgodoses genom ändringar i nuvarande skogsvårdslag och ej genom tillkomsten
av en helt ny s. k. ädellövskogslag.
Landshövdingen,
fem ordinarie ledamöter (Persson, Bladh, Johansson,
Karlsson och Ahlqvisl), en suppleanl (Carlsson) samt fem av de i den
slutliga handläggningen deltagande tjänstemännen (Johansson, Magnus
son, Höljer, Levinson och Åkesson) i länsstyrelsen i Kristianstads län har
anmält skiljaktig mening och anför:------------- Sammanfattningsvis anser läns
styrelsen att naturvårdsverkets förslag bör genomföras.
3.36-------------------------- Länsstyrelsen
i Malmöhus län: Skogsstyrelsen har fram
hållit att den nya lagstiftningen bör infogas i skogsvårdslagen. Länsstyrel
sen anser att med en sådan konstruktion skulle de skogsekonomiska intres
sena fä för stor tyngd. Stora samhälleliga intressen knutna lill förekomster
av ädellövskog har samband med naturvärd, kulturminnesvård och frilufts
liv. Behovet alt sammanväga ett flertal olika intressen innebär att länssty
relsen är en lämplig myndighet alt handha de ärenden som uppkommer i
samband med den föreslagna lagstiftningen.
Ädellövskogen
utgör också en naturresurs av ekonomisk betydelse för vissa brukningsföretag.
Del bör åligga skogsvårdsslyrdsen atl vid lagtill-lämpningen bevaka de
skogsekonomiska intressena. Detta bör komma till uttryck i lagtexten.
Prop.
1983/84:94 40
Enligt
förslaget förstås med ädellövskog i Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och
Hallands län lövskog vars grundyta till minsl 70 % består av ädla lövträd, för
övriga landet 50%. Länsstyrelsen anser att det senare procenttalet bör gälla
för hela landet. Därigenom ges ett bättre skydd ål framför allt den yngre ädellövskogen.
Förslaget
om lag för bevarande av ädellövskog har utvecklats till att omfaua vissa hagmarker
enligt en given definition (I §mom3). Länsstyrelsen i Malmöhus län anser det
som positivt att "där så är angeläget från naturvårdssynpunkt"' (6§)
marker av detta slag kan bevaras genom betesgång som etl alternativ till
skogsbruk med bidrag från samhället.
----- tillstyrker
länsstyrelsen en lagstiftning för bevarande av ädellöv
skog enligt naturvärdsverkets förslag.
Sex
av ledamöterna i länsstyrelsen i Malmöhus län (Althin, Frostemark, Olsson, Samzelius,
Swartling och Tengbom-Vdander) har anmält skiljaktig mening och anför: Vi kan
ej ansluta oss till länsstyrelsens yttrande utan vill som eget yttrande biträda
det yttrande som skogsvårdsstyrelsen avgivit.
3.37-------------------------------------- Länsstyrelsen
i Hallands län: Länsstyrelsen instämmer i allt
väsentligt
med de värderingar, synpunkter och förslag till åtgärder som
framkommit i skogsstyrelsens förslag lill åtgärder för skydd av ädellövsko
gen --- .
Sex
av ledamöterna i länsstyrelsen i Hallands län (Persson, Ekelund,
Johansson, Hedberg,
Andersson och Svensson) anför i reservation:
Med
hänsyn till de goda erfarenheterna av bokskogslagen tillstyrker länsstyrelsen
i princip en ädellövskogslag enligt naturvårdsverkets modell.
Fyra
av de i ärendets slutliga handläggning deltagande tjänstemännen (Sandlund,
Andrén, Olausson och Olsson) anmälde avvikande mening i enlighet med
reservationen.
3.38----------------------------------- Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län: lagförslaget innebär
klara
begränsningar vad gäller möjligheterna atl bevara länets lövskogar. Det bör
även påpekas atl elt alltför intensivt lövskogsbruk med inriktning på enartsbestånd
kan innebära att väsentliga ekologiska värden går förlorade. Naturvårdslagen
torde därför även fortsättningsvis bli det viktigaste instrumentet för
bevarande av lånels lövskogar.
Vid
sidan av utredningsförslaget har skogsstyrelsen presenterat ett alter
nativt förslag vilkel-- innebår ändringar i skogsvårdslagen på flera
väsentliga
punkter. Länsstyrelsen avstår från ett ensidigt ställningstagande
mellan de bägge förslagen :
---- länsstyrelsen
delar utredningens uppfattning om behovet av
skydd
och vård av ädellövskogen och ädellövhagmarken men är tveksam lill huruvida den
föreslagna lagen kan komma att utgöra elt effektivt skydd för länets lövskogar.
Skogsstyrelsens förslag är pä en del punkter gynnsamma med utgångspunkt frän
förhållandena i länet varför en eventuell ädellövskogslag inle bör utesluta
förändringar i skogsvårdslagen i enlighet med vad som anförts ovan. Beiräffande
ädellövhagmarken tillkommer skötselproblemaliken där möjligheten all hålla upp
dessa marker är intimt förbunden med brukningen och vilka resurser som kan slällas
lill förfogande för ett bibehållande av denna. Oavsett vilket av de två
förslagen som
Prop.
1983/84:94 41
slutligen
fastställs kommer stora anspråk att ställas på lånsstyrelsen vad gäller urval
och prioriteringar av natur- och kulturvetenskapligt värdefulla lövskogsmiljöer.
Det är angeläget att länsstyrelserna kan ges resurser för det kunskapsinhämtande
detta kan föranleda.
3.39
Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Länsstyrelsen anser att skogs
styrelsens förslag i nuläget i stort sett tillgodoser behoven i Älvsborgs län i
synnerhet om det kompletteras med resurser för inventering. Länsstyrel
sen förutsätter då att eventuella skillnader mellan skogsbruket och natur
vården i tolkningen av begreppet pågående markanvändning kan övervin
nas på sådant sätt att bevarandeintentionerna i utredningen ej försvagas.
Länsstyrelsen
vill också peka på möjligheten att minska det akuta behovet av skyddsåtgärder
för lövskogen genom justeringar i reglerna för bidrag till avveckling av 5: 3-skog.
Förslagsvis skulle bestånd som redovisats i länsstyrelsens naturinventering
eller naturvårdsplan undantas från statsbidrag tills en bättre överblick av ädellövskogen
erhållits.
3.40
Länsstyrelsen i Skaraborgs län:
Under
förutsättning att bestämmelserna utformas så, atl en samman
vägning av skilda samhällsintressen kan ske på elt lämpligt sätt
inom
ramen för en utvidgad skogs värdslagstiftning vill länsstyrelsen i första hand
förorda skogsstyrelsens förslag, eftersom den praktiska hanteringen av ädellövskogsfrägorna
ändå kommer att åvila skogsvårdsstyrelsen.
3.41
Länsstyrelsen i Örebro län: Om ädellövskogslagstiftningen
infogas
i skogsvårdslagen, vilket från andra synpunkter kan vara lämpligt, faller hagmarkerna
utanför skyddet, eftersom de inte utgör skogsmark i skogsvårdslagens mening. Atl
skydda ens en märkbar del av dessa ekhagar som naturreservat bedömer
länsstyrelsen liksom naturvårdsverket som helt orealistiskt. Naturvårdsverkets
utredning erbjuder däremot ett konkret och realistiskt förslag till skydd för
hela ädellövskogsbeståndet.
Lånsstyrelsen
anser att ädellövskogen behöver ett lagstadgat skydd och
de stimulansåtgärder som skogsstyrelsen föreslår. Vad gäller den egenlliga
ädellövskogen synes skyddet kunna tillgodoses genom skogsstyrelsens
andrahandsförslag, dvs. genom tillägg till skogsvårdslagen. 1 föreskrifterna
till 5 § 3 bör dock anges alt reproduktionsplikten inte gäller för
"kvalitativt
undermåliga lövskogsbestånd, ofta med elt flertal olika trädslag vilka be
döms ej kunna utvecklas till värdefullt virke i nöjaktig omfaltning", i de
fall dessa områden har betydelse från naturvårdssynpunkt.
I
det fall äddlövhagmarkernas bevarande inte kan tillgodoses genom andra åtgärder
av molsvarande slag, dvs. genom såväl lagstifining som stimulans, anser dock
länsstyrelsen att naturvårdsverkels helhetslösning vore alt föredra. De olägenheter
denna skulle innebära i form av delat ansvar mellan olika myndigheter synes
uppvägas av fördelarna med ett komplett skydd för alla ädellövlrädsmarker. Bl.a.
skulle man slippa problem med att avgöra om en igenväxande f.d. hagmark utgör
jordbruks-dier skogsmark.
Prop. 1983/84:94 42
3.42
Länsstyrelsen i Västmanlands
län: Ett aktivt äddlövskogsbruk är en viktig förutsättning för bibehållande av
landets ädellövskog. Länsstyrelsen anser att ett lagskydd - införande av
tillståndsplikt för avverkning av ädellövskog - bör knytas till
skogsvårdslagen. Lagskyddet bör även omfatta ädellövhagmarken. Erforderiiga
ändringar av skogsvårdslagen bör genomföras omgående.
3.43
LRF/SSR:--- Förbunden avvisar-- förslaget
om en särskild
ädellövskogslag
med länsstyrelsen som tillsynsmyndighet. Ansvaret bör
istället läggas på skogsvårdsstyrelserna och ett samrädsförfarande i frågor
av speciell art ske mellan länsstyrelse och skogsvårdsstyrelse.
För
att bibehålla den trädglesa skyddsvärda äddlövhagen måsle dessa hagar utnyttjas
som betesmark. Befintliga regler i naturvårdslagen och en smidig samverkan
mellan naturvårdsmyndighet och markägarna ger ett bättre resultat än ett hårt
uppknutet regelsystem med åtföljande byråkra-Usk bevakning.
De
senare åren har präglats av betydligt lägre aktivitet i bokskogssköl-seln än
vad som ur naturvärds- och skogsbrukssynpunkt vore en optimal utveckling.
Bokskogslagen har inte blivit det medel som verkar stimulerande och aktiverande.
På den punkten delar inte LRF/SSR utredningens uppfattning.
Den
byråkrati som följt med lagen har påverkat utvecklingen negativt. Med en
speciallag och två myndigheter som detaljerat behandlar enskilda ärenden
uppstår ett lägre markägareansvar och motivation för skogsskötseln försvinner.
Del är därför nödvändigt att undvika en fortsatt byråkralisering. Det bästa
skyddet för denna skogstyp är i stället en posiUv inställning från markägarna
i ett aktivt skogsbruk. Konklusionen blir enligt LRF/SSR alt bokskogslagen allvariigt
måste omprövas och att man för övrig ädellövskog måste undvika etl liknande
byråkratiskt regelsystem.
3.44
SISU: Skogsstyrelsen har i sitt eget förslag klart redovisat hur de av SNV anförda
behoven av en separat läg kan tillgodoses genom komplettering av
skogsvårdslagen, skogsvårdsförordningen och tillämpningsföreskrifter. Vi kan i
stort ansluta oss till dessa tankegångar och de preciseringar som framlagts.
Dock får vi anmäla avvikande mening beträffande behovet av lillståndsplikt för
slutavverkning med 19 § SVL som förebild. En sådan restriktion må tillgripas
först sedan mera konstruktiva åtgärder visat
sig
vara otillräckliga.-
SISU
finner också, pä de grunder skogsstyrelsen anför, tillfället lämpligt atl
inarbeta bokskogslagen i skogsvårdslagen.
3.45---------------- Skogssällskapet: Skogssällskapet
avstyrker tillkomsten av en
särskild
ädellövskogslag och ansluter sig i stället lill skogsstyrelsens förslag om
kompletterande regler och föreskrifter i skogsvärdslagen saml de övriga
åtgärder som föreslås för aktivt skydd och vård av ädellövskogen.
3.46------------------------ Sveriges
jordägareförbund:
------ Om
bevarandet av ädellövskogar och hagar bedömes vara angelä
get, måste erforderliga resurser ställas till förfogande för att denna liksom
andra angelägna naturvårdsfrågor skall kunna få sin lösning inom ramen
för gällande naturvårdslagstiftning. Några avgörande praktiska hinder här-
Prop. 1983/84:94 43
för föreligger ej. Att komplicera naturvården med
ytterligare speciallagstiftning är olämpligt.
Om särskilda lagstiftningsåtgärder ändå skulle befinnas
erforderliga, tillstyrker Sveriges Jordägareförbund Skogsstyrelsens förslag alt
de kompletterande lagreglerna intages i skogsvårdslagen.
Enligt Sveriges Jordägareförbunds erfarenheter är
bokskogslagstiftningen behäftad med allvarliga brister. Kravet att bokskog
föryngras med bokskog förhindrar elt aktivt bokskogsbruk genom flyttning av föryng-ringsytorna
till för bokskog mera lämpade områden inom en egendom.
3.47---------------------------------------- Svenska
naturskyddsföreningen:
----- Om inle alla försök att förhindra ädellövskogens
försvinnande
skall ha misslyckats redan innan de hinner sättas i verket
måsle reglerna för de s. k. 5: 3-bidragen skyndsamt ändras så att bidrag under
de närmaste åren inte kan utgå till restaurering av bestånd med ädla lövträd.
Föreningen har i andra sammanhang föreslagit att reglerna för 5:3-bidrag bör
utformas så att bidrag under åren 1982-1989 endast kan komma i fråga för sådana
barrskogsbestånd som blivit glesa genom dimensionshuggning eller andra
felaktiga skogsbruksåtgärder. Föreningen ber att få upprepa detta förslag.
Enligt föreningens mening är 5: 3-bidragens utformning av så väsentlig
betydelse att det inte nog kan betonas alt övriga åtgärder till ädellövskogens
skydd riskerar att bli mer eller mindre verkningslösa om inte bidragsreglerna
ändras mycket snart.
Ändras reglerna för 5:3-bidrag--- minskar det akuta hotet
mot
flertalet naturskogar. Införs en särskild lagstiftning om
bevarande av ädellövskog enligt den princip som ligger till grund för
naturvårdsverkets förslag förhindras en okontrollerad avverkning och annan
förstörelse av övriga ädellövskogsbestånd. Dessa åtgärder är dock inte, varken
var för sig eller tillsammans, tillräckliga för alt garantera ädellövskogarnas
fortbestånd och ändamålsenligt framlida handhavande. För att detta mål ska
kunna näs fordras ytterligare åtgärder.
Bland de ytterligare åtgärder som måste komma till stånd
är att förbättra
kunskapen om hur olika typer av ädellövskogsbestånd ska kunna skötas i
framtiden.----
3.48----------------------------------- Svenska
kommunförbundet:
Naturvårdens intressen inom ädellövskogen bör enligl
styrelsen i normala fall kunna tillgodoses inom ramen för etl kontinuerligt
skogsbruk baserat pä regler i skogsvärdslagen. Ett rationellt drivet skogsbruk
kommer visserligen atl minska variationen i beslåndsbilden och försämra betingelserna
för en variationsrik flora och fauna. Men etl aktivt skogsbruk är att föredra
framför ett passivt bevarande.
För mycket värdefulla eller känsliga områden, med t. ex.
speciella hävdformer som speglar olika epokers utnyttjande, utgår styrelsen
ifrån att det krävs särskilda vårdformer baserade på statligt stöd. Sådana
områden bör skyddas med regler i naturvårdslagstiftningen.
Styrelsen anser alt de äddlövskogsområden som är av
intresse att beva
ra ska pekas ul i kommunernas översiktliga planering. I kombination med
utvecklade hänsynsregler i skogsvårdslagstiflningen erhålls härigenom ett
tillräckligt skydd.----
Prop. 1983/84:94 44
3.49----------------------------- Svenska
skogsarbetareförbundet: får Skogsarbetareförbundet
fillstyrka
skogsstyrelsens förslag.
Skogsvårdso.'-ganisationen
är tillsynsmyndighet för del svenska skogsbruket och är den myndighet som har
de bästa resurserna för alt även övervaka skötseln av de s. k. ädellövskogarna.
Tillsynen skulle för samhällets del ställa sig mycket kostsammare om tillsynsfunktionen
splittras upp på skilda myndigheter. Det senare skulle medföra att två skilda
befattningshavare måste besöka och ge råd och anvisningar till de markägare som
pä sina fastigheter har både barrskog och ädellövskog. Skogsvårdsstyrelsernas
personal har också redan nu till uppgift alt genomföra ÖSI (översiktlig
skogsinventering), samt atl utarbeta fastighelsvisa skogsbruksplaner. Det måsle
därför vara mest rationellt att skogsvårdsstyrdseperso-nalen i detta arbete får
inlägga de ytor i skogsbruksplanerna, som bedörns som skyddsvärda ädellövskogar.
Om två skilda tillsynsorgan skall sköta den saken kommer säkerligen både ÖSI
och den fastighetsvisa skogsbruksplaneringen att avsevärt fördröjas och
fördyras.
En annan sak som förbundet
anser att naturvårdsverket inle tagit tillräcklig hänsyn till är att åven äddskogsarealer
bör i stor utsträckning bli föremål för skötselåtgärder som gör att vi i
framtiden skall kunna utnyttja dessa skogar för virkesproduktion. För närvarande
importerar vi s. k. ädellövskogsvirke för rätt betydande belopp. Enligt riksskogstaxeringen
finns över 100000 hektar skogsmark som är bevuxen med ädellövskog och på dessa
marker sker en åriig tillväxt om drygt 500000 msk. Genom en rationell och riktig
skötsel av dessa skogar bör tillväxten ytterligare kunna ökas. Detta skulle då
framdeles skapa flera arbetstillfällen och etl högre ekonomiskt utbyte för
markägaren. Speciella områden som bör skyddas för varje ingrepp kan avsättas
som naturreservat.
1 sin skrivelse har
skogsstyrelsen anfört att den nuvarande skogsvärdsla
gen kan kompletteras så att ädellövskogarna mycket väl kan tillförsäkras
erforderiigl skydd, utan a« en speciell lag måste utarbetas. Den särskilda
bokskogslagen skulle därmed också kunna upphöra. Förbundet tillstyrker
en sådan ordning.-
När
del sluligen gäller skötseln av de områden som av utredningen hänförts lill äddlövhagmarker
anser förbundet att dessa arealer bör inordnas under jordbrukslagstiftningen.
Del bör inte föreligga några nämnvärda svårigheter att klassificera vad som är
skogsmark eller icke skogsmark i det avseendet.
3.50-------------------------- Kungl.
Vetenskapsakademien: stöder naturvårdsverkets förslag
om att inräUa en ädellövskogslag.
1 denna kan med fördel bokskogslagen
inarbetas. Bestämmelserna om hur äddlövskogsbrukel skall bedrivas bör
dock ändras och nyanseras. Ett kalhyggesbruk med nyplantering bör tillå
tas och uppmuntras där alltför stora naturvärden ej kan spolieras härige
nom, men i skogar med artrik träd- och markvegetation bör eventuella
huggningar ske genom stamvis eller gruppvis blädning och statsmakternas
rådgivning och bidragsbestämmelser bör ej motverka detta. Det av skogs
styrelsen avgivna förslaget att inarbeta alla särbestämmelser om ädellöv
skog i skogsvårdslagen vill kommittén bestämt avstyrka då problematiken
kring dessa skogar i första hand är en nalurvårdsfråga.
Prop. 1983/84:94 45
4
Utbildning, rådgivning och bidrag, m. m.
Remissinstanserna
instämmer i allmänhet i att det behövs ekonomiskt stöd, ulbildning, rådgivning m.
m. för skötseln av ädellövskogen.
4.3
RRV:--- Utredningen nämner att erfarenheterna från bokskogsan
slaget visar att verksamheten till en början var relativt låg för alt
successivt
öka. Bidragsramen har beräknats med beaktande av detta. RRV anser
dock aU uppgifter bör redovisas om hur anslaget därefter kan komma att
utvecklas och så långt möjligt även om vad kostnaderna kan beräknas till i
ett fortvarighetstillstånd. Den föreslagna bidragsramen om 1,5 milj. kr. fö
refaller vidare lågt beräknad, om lagstiftningens syfte skall uppnås, vilket
också skogsstyrelsen påpekat.
4.7
Lunds universitet:
- det
är angeläget att forskning beträffande de sydsvenska lövskogarnas
föryngring och skötsel för att även på lång sikt bibehålla nalurvårdsvär-
dena
utökas
-
de ur naturvårdssynpunkt
särskilt värdefulla hagmarkerna och lövskogarna bör identifieras enligt
bestämda kriterier saml inventeras och skyddas enligt NVL
-
tillgången på frö- och plantmaterial
måsle förbättras vad gäller lövträd och det är också angelägel att industri med
inriktning på lövskogshantering stödjs.
4.9
Umeå universitet:- Resurser bör tillskapas för forskning och
ulbildning
om ädellövskogars ekologi och skötsel. Sådana resurser bör inte bara anvisas
lantbruksuniversitetet som skogsstyrelsen föreslår, utan även komma ekologiska
institutionerna vid universiteten till godo.
4.11
SLU:-- Forskning rörande olika lövskogsskötselmetoders inver
kan pä floran och faunan måste igångsättas snarast. Likaså bör komplette
rande regler för naturvårdshänsyn tas fram. De nu använda tillämpnings
anvisningarna till skogsvårdslagens 21 §. liksom böckerna Faunavård i
skogsbruket och Floravård i skogsbruket (som åberopas i utredningen) har
tillkommit utan närmare kunskap om vad som skall hända med ädellövsko
garna.
SLU
delar skogsstyrelsens åsikt aU forskning och ulbildning i skötsel av
ädellövskog måste bedrivas i landet. Forskningen om lövskogsbruk är
nödvändig bl.a. pä grund av att man planerar hell nya, i Sverige aldrig
prövade skötselsystem. Bl.a. finns ett uttalat intresse att pröva systema
tiska blandningar av bok/gran resp. ek/gran för att förbättra ädellövskogs-
brukets ekonomi.--
När
man med bidrag och andra styrmedel påverkar trädslagsvalet är det vikligl att
beakta de olika lövträdarternas naturiiga ekologiska amplitud. En alltför snäv
styrning av trädsiagen till endast de ur produktionssynpunkt mesl optimala ståndorterna
kan leda till en utarmning av det genetiska materialet men också ha icke
önskvärda effekter på skogsmarkernas flora och fauna.
Prop. 1983/84:94 46
4.12------------- AMS: För att möjliggöra bidrag till
vård av hagmark där
beredskapsverksamhet ej förekommer bör enligt ulredningen
även naturvårdsverkets vårdanslag få användas oavsett om aktuella hagar år
skyddade med naturvårdslagen eller ej. Detta förslag kan arbetsmarknadsstyrelsen
tillstyrka.
Däremot kan styrelsen inte dela utredningens skrivning att
huvuddelen av kostnaderna för bidragen till hagmarkernas vård förutsätts utgå
ur den ordinarie tilldelningen av beredskapsmedel. Enligt styrelsens mening har
de skogsvårds- och naturvårdsarbeten som bedrivits som beredskapsarbeten visseriigen
varit väl anpassade till behovet av sysselsättning för vissa kategorier
arbetslösa på berörda orter men enligt de arbetsmarknadspolitiska
intentionerna skall dessa arbeten bl.a. snabbt kunna startas och snabbt kunna
avbrytas alltefter det lokala sysselsättningsläget och läget på
arbetsmarknaden. Vidare får arbetena inte avse sådana objekt som kan bedömas
tillhöra huvudmannens inom ordinarie ramar bedrivna verksamhet ulan skall avse
en utökning av verksamheten.
Det är
enligt styrelsens mening angeläget att så stor del som möjligt av de åtgärder
för skötsel och vård av ädellövskogen och motsvarande hag-marksskötsel utförs
och betraktas som en ordinarie verksamhet. Sysselsättningseffekten blir i
stort densamma och man når en administrativ förenkling genom att de ordinarie
skogsvärds/naturvårdsorganen kopplas in. Bidrag till beståndsanläggning,
röjning m.fl. åtgärder bör, i varje fall då det är fråga om större objekt,
förknippas med villkor att det arbetskraftsbehov som måste täckas utöver
eventuell ordinarie personal skall rekryteras genom arbetsförmedlingen.
4.13------------------------- Statens planverk: Man
bör eftersträva att ädellövskogsbruk
normalt
kan bedrivas utan ekonomiskt bidrag från staten. De statliga subventionerna bör
begränsas till de fall när de ekonomiska fömtsättningarna för ädellövskogsbruk
är klart ogynnsamma. Med alltför generösa bidragsbeslämmdser finns det risk för
att bidragsramen för denna form av skogsvård blir otillräcklig varvid man kan
tvingas till en alltför härd prioritering av vilka äddlövskogsområden som
kommer att bevaras.
4.14--------------------- Domänverket: Bidrag föreslås
utgå för anläggning och röjning
av ädellövskog.
Därtill kommer dock att sädana bestånd måste skötas mycket intensivt med ofta
återkommande gallringar, som inte lämnar något positivt netto förrän möjligen i
slutet av den långa omloppstiden. Av denna anledning bör bidrag utgå även till
gallring av ädellövskog.
Hagmarksproblemet
är svårt att lösa.- 1 första hand blir markägar
nas frivilliga insatser avgörande för i vilken utsträckning öppna hagmarker
kommer att finnas. Samhället kan uppmuntra och stödja genom bidrag.
Troligen kan dock aldrig dessa bli av sådan storleksordning att de får
någon avgörande betydelse utan markägarnas positiva medverkan.
4.16 Skogsvårdsstyrelsen i Uppsala län: Skogsvårdsstyrelsen
biträ
der utredningens förslag härvidlag och menar liksom skogsstyrelsen att
bidragsprocenten vid beständsanläggning bör sättas till 80 procent. En
förutsättning för äddlövskogsbruk i länet är därtill alt åtgärder för begräns
ning av viltskador vidtas. Den nu varande ädellövskogen har uppkommit
under helt andra viltförhållanden än dagens. Stöd till anläggning av nya
ädellövskogar bör endast utgå när förutsättningar för etl levande ädellöv
skogsbruk kan bedömas föreligga under en omloppstid.
Prop.
1983/84:94 47
4.17
Skogsvårdsstyrelsen i Södermanlands län: Skogsvårdsstyrelsen
fillstyrker
förslagen rörande ekonomiskt slöd, utbildning, rådgivning m. m. Med hänsyn till
de höga kostnaderna för anläggning av ädellövskog förordar skogsvårdsstyrelsen
alt bidragsprocenten vid beståndsanläggning bör vara 80.
4.19
Skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings län: För att stimulera mark
ägarna lill ett ökat intresse för ädellövskogsbruk krävs åtgärder i form av
bidrag. Möjligheter till bidrag bör finnas till bl.a. utsyning, beständsan
läggning och röjning. Bidragsprocenten bör sättas på en sådan nivå (för
slagsvis 80 %) att markägarna verkligen kompenseras för ädellövskogsbru-
kets kostsamma åtgärder. Genom åtgärder som stimulerar till ett aktivt
ädellövskogsbruk skapas ökade sysselsättningsmöjligheter i en inte ringa
omfattning. En etablering av industri baserad på ädellövträd samt en
effektiv marknadsföring av produkter av ädelträ kommer dessutom att ge
många arbetstillfällen i vidareförädlingen.
Skogsvårdsslyrdsen
vill framhålla behovet av en ökad satsning på forsk
ning och utbildning i ädellövskogsskötsel.
4.20
Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län: Erfarenhelerna från
verksamheten
med bokskogsanslagel visar att det krävs en myckel kraftig stimulans för att
bryta det dödläge som råder och att de därvid tillämpade bidragsvillkoren varit
otillräckliga. Skogsvårdsstyrelsen anser därför alt det framförda förslaget till
ekonomisk stimulans år otillräckligt för att i önskvärd omfattning åstadkomma
en aktiv skötsel.
Enligt
skogsvårdsstyrelsens uppfattning bör då det gäller ädellövskog statsbidrag utgå
till hela den beräknade kostnaden för föryngring, ungskogsvård och utsyning.
Kostnadsskillnaden för samhållet mellan föreslagna 80% (60%) bidrag och 100%
år måttlig. Däremot är skillnaden för markägaren, inte minsl psykologiskt,
mycket stor. En del av samhällets merkostnader kan dessutom tjänas in genom att
det går ål mindre tid och arbete att komma överens med markägaren.
I
detta sammanhang vill skogsvårdsslyrdsen ifrågasätta om del inte också borde
utgå bidrag till stamkvistning av ek - en åtgärd som torde vara nödvändig om
verkligt värdefullt virke skall kunna produceras.
Skogsvårdsstyrelsen
instämmer- i naturvårdsverkets och skogs
styrelsens synpunkler om behovet av utbildning och rådgivning i dessa
frågor.
4.22
Skogsvårdsstyrelsen i Blekinge län: 1 fråga om ersättning fram
för både naturvårdsverket och skogsstyrelsen att ersättning till markägare
bör utgå i det fall att ädellövskog av naturvårdsskäl överhålles på sådant
sätt att rationellt ädellövskogsbruk avsevärt försvåras. Regeln gäller nu
beträffande bokskog. (I praktiken tycks i allmänhet i stället naturreservat
ha bildals.) - Skogsvårdsstyrelsen finner förslaget närmast självklart.
Den
största förlusten åsamkas emellertid markägare, som "drabbas" av bestämmelser
om ädellövskogsbruk, av alt han inte får driva sitt skogsbruk pä normalt sätt,
vilket bl. a. innebär fritt val av trädslag inom skogsvårdslagens ram.
Beträffande markägares rätt till ersättning för de förlus-
Prop. 1983/84:94 48
ter han därigenom åsamkas framföres inga förslag. Vi
finner detta anmärkningsvärt och vill närmare utveckla våra synpunkter.
Naturvårdsverket hänvisar till att ersättning inte utgår
enligt bokskogs
lagen och menar atl motsvarande "är helt nödvändigt för att lagen skall
vara meningsfull." Tankegången tycks vara en parallell till vad som sades
i
förarbetena till bokskogslagen. Man anförde där - i måttligt förtäckta
ordalag - som skäl för utebliven rätt till ersättning att markägare åsam
kades så stora förluster genom lagstiftningen alt det skulle bli för dyrt för
samhället alt täcka dessa förluster! Tankegångarna var onekligen ovanliga,
och man hade anledning anta alt slutsatsen skulle vara unik och möjligen
kunna betecknas som ett - visseriigen svårartat olycksfall j arbetet.
När tillfälle nu ges till omprövning bör den uppenbart
orimliga bestämmelsen inte konserveras och t.o.m. utvidgas atl gälla all ädellövskog.
Kostnaderna bör i stället läckas av samhället och markägaren solidariskt.
4.23----------------------------------------------- Skogsvårdsstyrelsen
i Kristianstads län:
-------- delar skogsvårdsstyrelsen skogsstyrelsens
uppfattning att en bi
dragsram på 1,5 milj. kr. är för låg och kan motverka lagstiftningens syfle.
Skogsvårdsstyrelsen gör det med erfarenhet av den brist pä medel som
hittills gällt för bokskogsanslaget. Det är ett rättmätigt krav från skogsbru
ket att om en lagstiftning som begränsar näringens frihet införes i kombina
tion med statligt stöd, skall tillräckliga medel ställas till förfogande.
Skogsvårdsstyrelsen föreslår att bidragsprocenten för
röjning sättes lika med övriga återväxtåtgärder och tillstyrker att högsl
bidragsprocent för dessa åtgärder sättes till 80%.
Enligt skogsvårdsstyrelsens mening skall anslaget utgå
direkt till skogsstyrelsen och inte bakas ihop med naturvårdsverkets anslag H6
"Vård av naturreservat m.m.". Anslagsramen blir därigenom beroende av
verkets prioritering.
4.24---------------------------------------------- Skogsyärdsstyrelsen
i Malmöhus län: Såväl naturvårdsverket
som skogsstyrelsen understryker behovet av att ersättning
utbetalas till markägare när ädellövskog av naturvårdsskäl överhålles så att
ett rationellt ädellövskogsbruk avsevärt försvåras (jfr- bokskogslagen). Skogsvårdsstyrelsen
betonar vikten av att skälig ekonomisk kompensation utgår i sådana fall och
tillstyrker förslaget.
För att stimulera intresset för skötsel, vård och
vidmakthållande av ädellövskog anser styrelsen atl olika siödmöjligheter skall
finnas. Stödåtgärder för bokskogsskötsel regleras f.n. jml SFS 1974:436. Sedan
bokskogslagens tillkomst har organisationer för sydsvenskt skogsbruk och
naturvård framhållit önskvärdheten av ökat slöd lill olika vårdåtgärder. All
uppmuntran för markägaren bör skapa ett siörre intresse och en höjning av
statsbidraget därför verka i positiv riktning.
4.25 Skogsvårdsstyrelsen i Hallands län: Vissa
skogsägare har dragit
sig för att föryngra sina bokskogar trots vetskapen om det
60-procentiga bidraget till kostnaderna. Detta beror bl.a. pä att de bedömer
risken för misslyckande med åtföljande dyrbara hjälpåtgärder som alltför stor.
Med hänsyn lill det låga förväntningsvärdel av återväxten kan uppoffringarna
bli betydande. Det kan befaras att samma förhållande kan komma alt uppstå också
vid den övriga ädellövskogens föryngring. Skogsvårdsstyrd-
Prop. 1983/84:94 49
sen
anser därför atl ett kostnadslak för markägaren bör åstadkommas. När
kostnaderna blir högre än detta tak bör det allmänna stå för den överskju-' lande
delen. Takel bör utgöras av markägarens normalkostnad för en grankullur på ifrågavarande
mark. Det är också viktigt att anslaget i likhei med exempelvis klenvirkesbidraget
fär karaktären av förslagsanslag eftersom detta åtagande från det allmännas
sida måste vara utan begränsning.
4.26
Skogsvårdsstyrelsen i Älvsborgs län: Både naturvårdsverket
och
skogsstyrelsen påtalar de bristfälliga kunskaperna ifråga om skötseln av åddövskog
hos såväl skogsägare som tjänstemän. Skogsvårdsstyrelsen medger alt detta är
riktigt. 1 de delar av landet dår ädellövskogen är av tämligen ringa omfattning
har styrelsens personal svårigheter att skaffa sig den fond av erfarenhet
rörande ädellövskogsskötsel som är önskvärd. Samma sak gäller även för andra
kategorier skogsljänstemän. Skogsvårdsstyrelsen hälsar därför med
tillfredsställelse skogsstyrelsens planer på en satsning på utbildning i detta
ämne med slöd av den lärobok som är under utarbetande. Styrelsen kan också
ställa sig bakom förslagel om inrättande av en länsövergripande tjänst inom skogsvårdsorganistionen
med ädellövskog som särskilt ansvarsområde.
4.28
Skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län:------ Förutom ger ett
aktivt
ädellövskogsbruk även arbetstillfällen och råvara. En förutsättning år
emellertid, att råvaran har tryggad avsättning.
Skogsvårdsstyrelsen
stöder därför skogsstyrelsens förslag, alt utveck
lingsfonderna verkar för etablering av industri baserad på ädellövskog
samt arbetar för effektiv marknadsföring av dessa produkter.
4.30
Länsstyrelsen i Östergötlands län: Den av naturvårdsverket
beräknade
bidragsramen 1,5 milj. kr. till anläggande och röjning av all ädellövskog,
inklusive bokskog förefaller som skogsstyrelsen påpekat vara för låg. För att
uppnå en önskvärd omfattning av nyanläggning av ädellövskog bör därför även
andra möjligheter användas. En sädan möjlighet är alt av anslaget för s.k. 5:3
skog (lågproducerande bestånd) reservera förslagsvis 5 milj. kr. årligen till
nyanläggning av ädellövskogsbestånd. En motivering till en sådan åtgärd är att
en stor del av de objekt som beviljats 5: 3- bidrag i Östergötland och
sannolikt därmed även i södra och mellersta Sverige i övrigt, utgöres av f. d. hagmarker
med större eller mindre inslag av ädellövträd.
Länsstyrelsen
tillstyrker vidare alt de övriga åtgärder som föreslagits av naturvårdsverket
och kompletterats/vidareutvecklats av skogsstyrelsen beträffande utbildning,
rådgivning, frö- och plantförsörjning, avsättningsmöjligheter m. m. som
erfordras för att möjliggöra ett intensifierat ädellövskogsbruk genomföres.
4.34
Länsstyrelsen i Blekinge län:----------------- Länsstyrelsen vill särskilt
framhålla
att
föreslaget statligt ekonomiskt stöd till utsyning, skogsbruksplanläggning,
beståndsanläggning och röjning i äaellövskog bör vara frikostigt
(Bidragsprocenten för beståndsanläggning och röjning bör vara 80 % för att innebära
en tillräcklig stimulans för skogsägaren)
att
betydande resurser satsas på utbildning och rådgivning samt forskning angående
ädellövskogsskötsel
4 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 94
Prop.
1983/84:94 50
alt
bestånd av ädellövskogar särskilt uppmärksammas vid den översiktliga skogsinvenleringen
som skogsvårdsslyrelserna genomför
att
behovet av frö- och plantmaterial klarläggs (Det är härvid av väsentlig
betydelse att föryngringen av ädellövskogen kan ske med inhemskt frö-och plantmaterial)
att
resurser kan reserveras för en länsövergripande tjänst inom skogsvärdsorganisalionen
med ädellövskog som särskilt ansvarsområde
att
slaten genom utvecklingsfonden och andra organ verkar för etablering av
industri baserad på ädellövträd och arbetar för en effektivare marknadsföring
av produkter av ädellövträd
att
naturvårdsverket och skogsstyrelsen i sarriråd med LON utarbetar effektiva och
smidiga administrativa rutiner för samarbetet mellan skogsvårdsstyrelserna och
länsstyrelserna när det gäller handläggning av ärenden enligt föreslagen ädellövskogslag
samt skogsvårdslagen och naturvårdslagen.
4.35
Länsstyrelsen i Kristianstads län: Skall ädellövskogen på sikt
kunna
bevaras i önskvärd omfattning, fordras en positiv medverkan från markägarna och
en ekonomisk lönsamhet inom äddlövskogsbrukel som ligger i nära nivå med vad
som kan uppnås inom barrskogsbruket. Det är därför i första hand angeläget att
stödet till äddlövskogsbrukel kraftigt ökas och att bättre
avsättningsmöjligheter för ädellövträd tillskapas.
Lånsstyrelsen
anser att anslaget till utsyning hittills varil något för knappt, vilket skulle
tala för en viss höjning av antalet stämplingsdagsver-ken. Vidare bör bidraget
för både återväxtåtgärder och ungskogsröjning enligt länsstyrelsens mening utgå
med 80 procent till alla markägare. Med hänsyn härtill bedömer länsstyrelsen
det årliga anslagsbehovet till i genomsnitt 2milj. kr. per år. Länsstyrelsen
vill också påpeka att åtgärdernas omfattning varierar starkt från år till år
beroende pä ollonår och fluktuerande virkesmarknad. Detta talar för att
anslaget ges som reservationsanslag.
I
enlighet med skogsstyrelsens förslag anser länsstyrelsen att anslag för utsyning,
återväxl och ungskogsröjning av praktiska skäl bör ställas direkt till skogsstyrelsens
förfogande med föreskrift för skogsvårdsstyrelserna att samråda med
länsstyrelsen.
Ersättningar
vid så kallad överhållning av ädellövskog bör av praktiska skäl däremot ulgå
från naturvårdsverkets anslag, som bör uppräknas med hänsyn härtill.
4.36
Länsstyrelsen i Malmöhus län: Det för bokskogslagen gällande
bidraget
på 60% föreslås höjt till 80% vad avser hyggesrensning, markberedning, hägnad,
plantering eller sådd, hjälpkultur och gräsrensning. Länsstyrelsen anser att
detta är angeläget för att de kostsamma ålerväxtåtgär-derna skall täckas i
rimlig utsträckning.
Ett
annat sätt att skapa en posifiv inslällning till bevarande av ädellöv
skog hos markägarna torde vara en sänkning av taxeringsvärdena på
ädellövskogsmark. I anvisningar lill 1981 års fastighetstaxering har fastsla
gits att lägre taxerigsvärden skall åsältas mark som berörs av restriktioner
enligt bokskogslagen.-
4.40
Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Enligt samtliga förslag skall
rationellt
ädellövskogsbruk bedrivas i merparten av ädellövskogarna.
Prop.
1983/84:94 51
Länsstyrelsen
vill dock framhålla vikten av forskning, utbildning och information vad gäller
ädellövskogens värden och skötsel. Av stor betydelse för möjligheterna att
bibehålla ädellövskogar är också tillgången pä lämpligt frö- och plantmaterial saml
avsättningsmöjligheterna för virke från de ädla
lövträden.--
Del
är enligt länsstyrelsens mening angeläget att ett bättre underiag om ädellövskogarnas
förekomster, värden för naturvård och kulturminnesvård m.m. i länet tas fram.
Länsstyrelsen instämmer i skogsstyrelsens förslag angående värdet av särskilda ädellövskogsplaner
för större fastigheter för att minska det administrativa arbetet.
4.43----------- LRF/SSR: Med
tanke pä de mycket dryga anläggningskostna
derna vill förbunden ifrågasätta om inte det statliga stödet borde utökas.
LRF/SSR vill kraftigare än utredningen understryka att ekonomiska bidrag
samt förbättrad utbildning och rådgivning i skötsel av ädellövskog utgör de
bästa fömtsättningarna för det framtida skydd som samhället eftersträvar.
---- LRF/SSR
vill varna för en överdriven tilltro att via lagstiftning och
långtgående
administrativa regleringar kunna förbättra förutsättningarna för bevarande av
naturresursen. Samhällsstödet motiverar ändå enligt organisationernas uppfallning,
att det allmänna genom en ändamålsenlig utformning i lagstiftningen kan skaffa
sig en överblick över utvecklingen och få praktiska möjligheter att kunna
ingripa i fall där särskilda samhälls-värden står på spel. LRF/SSR ställer sig
bakom ett sådant anpassat regelsystem.
Enligt
naturvärdsverkets förslag skall markägare utan ersättning kunna
förhindras att övergå lill lönsammare brukningsform i skogen. Enligt för
bundens uppfattning är det principiellt inte rimligt atl vissa företagare
tvångsvis och utan ersättning åläggs annan driftsinriktning för att tillgodo
se utomstående intressen.
4.44-------- SISU: Där
samhällsingripanden motiveras för särskilt skydds
värda objekt och kontinuerligt ädellövskogsbruk ej bedöms tillräckligt för
bevarandeintresset lorde i de flesta fall frivilliga överenskommelser base
rade på nuvarande naturvärdslagstiftning mellan ägare och det allmänna
vara den mest framkomliga vägen. SISU vill i det sammanhangel uppmärk
samma betydelsen av att berörda markägare tillerkänns ersättning från
allmänna medel i den mån de får vidkännas förluster och merkostnader.
4.45
Skogssällskapet: Vi anser skogsstyrelsens förslag klart bättre
och tror att med den
föreslagna ekonomiska hjälpen både till anläggning och röjning av ädellövskog
den nödvändiga aktiveringen skall kunna uppnås. Möjligheten att ekonomiskt
stödja även röjningar, som är inriktade på atl överföra ett skogsbestånd till ädellövskog,
är säkerligen betydelsefull. Även möjligheten lill upprättande av långsiktiga
planer för ädellövskogsbmk bedömer vi positivt. Härigenom kan exempelvis en
slutavverkning av ädellövskog på olämplig mark ersättas av nyplantering på
annan bättre lämpad mark, mera intressant ur nalurvårdssynpunkt.
Avsättningsmöjligheterna
måste också förbättras, bl.a. genom produkt
utveckling och effektivare marknadsföring.
Prop.
1983/84:94 52
4.46 Sveriges jordägareförbund:
Enligl Sveriges Jordägareförbunds uppfattning kan det inte
komma ifråga alt anta ny lagstiftning om ädellövskogar utan alt samtidigt
fastställa uttömmande regler om kompensation till markägarna. Sådana regler mäsle
innebära, atl skogsbruket erhåller full kompensation. Sveriges Jordägareförbund
vill med skärpa framhålla att i kompensationen måste ingå även ersättning för
den ofta avsevärt fördyrade administrationen genom arbete med samråd med
myndigheter, ansökningar och utredningar m. m.
4.47 Svenska naturskyddsföreningen: Till de
frågor som inte fått
någon tillfredsställande lösning i utredningens förslag
hör ocksä hur ädel
lövskogens bevarande ska finansieras. Utredningen utgår från att tillräck
liga medel ska finnas disponibla i de båda av naturvårdsverket disponerade
anslagen lill mark för naturvård (H5) respektive vård av naturreservat
m. m. (H6). Enligt föreningens mening är dessa anslag helt otillräckliga för
att svara mot de mycket stora behov som finns inom hela naturvärdsområ-
del. Föreningen skulle givetvis med stor tillfredsställelse hälsa en höjning
av dessa anslag.-- Möjligheterna att låta skogsbruket kollektivt finan
siera en del av dessa nalurvårdsinsalser via skogsvårdsavgiften bör under
sökas.
En
möjlighet som inte är tillvaralagen i naturvärdsverkets eller skogsstyrelsens
förslag är alt stimulera markägare till att utan krav på ersättning avslå från atl
la i anspråk impedimentmarker eller andra hittills obrukade marker bevuxna med ädellövskog.
Många av dessa lövskogsmarker - med ibland mycket stort vetenskapligt och annal
naturvärdsvärde - är av sådan karaktär alt de inte alls eller endast nätt och
jämt är lönsamma atl åtgärda. Vad som gör atl markägaren ändå i många fall
kommer att överväga åtgärder är att skogsvårdslagstiflningen i sin nuvarande
utformning föreskriver detta och att skogsvårdsorganisationen följaktligen med
olika medel försöker tvinga eller stimulera fram skogsbruksåtgärder från markägarens
sida. Modifierades skogsvårdslagens regler pä denna punkl sä att det i stället
blev tillåtet - och eventuellt skattemässigt och på annat sätt gynnsamt — för
markägaren att avstå från atl bruka sådan mark som har reella kvaliteter från
naturvårdssynpunkt skulle inte oväsentliga arealer naturskog och annan ädellövskog
kunna bevaras till mycket ringa kostnad för samhället. Det är givetvis inte
föreningens avsikt atl det skulle slå alla markägare fritt att avstå från
skogsbruksåtgärder med hänvisning till före-speglade naturvårdsvärden, utan en
förutsättning för alt undantagsreglerna skulle få tillämpas borde vara att
lämplig naturvårdsmyndighei vitsordar att detta är motiverat från nalurvårdssynpunkt.
Enligt föreningens mening skulle ett sätt att åstadkomma åsyftade regler kunna
vara att precisera skogsvärdslagens definition av skogsmark.
4.48 Svenska kommunförbundet: Ett aktivt ädellövskogsbruk
måsle
bygga på markägarnas positiva medverkan. Det är därför
enligt styrelsen rimligt att bidrag ska utgå för återplaniering. Vidare behövs
det statligt stöd för att dels producera frö och plantmaterial, dels röja och
sköta skogar. Styrelsen vill ocksä betona atl det krävs ordentliga insatser för
utbildning, rådgivning och information.
När det gäller val av former för stöd och bidrag vill
styrelsen erinra om de synpunkter som framfördes lill
industridepartementet i yttrandet
Prop. 1983/84:94 53
1981-12-18
om skogens virkesförsörjning. Slyrelsen förordade här etl alternaliv för
statligt stöd som bygger på en utveckling av det befintliga systemet med
skogsvårdsavgifter och bidrag till kostnaderna för återväxtåtgärder efter
avverkning. Systemet ger skogsägarna en stimulans att skaffa sig intäkter från
skogen, eftersom fastigheten åsamkar honom en fast kostnad. Samtidigt främjas återväxten.
4.49
Svenska skogsarbetareförbundet:
Om
allt för rigorösa bestämmelser införs och som medför att markägaren inle ges
möjlighet atl få någon nämnvärd avkastning från dessa skogar, då ökar givetvis
kraven för kompensalion av de lagliga restriktionerna. Dä
kan
det--- vara ändamålsenligare att skapa naturreservat pä mindre
och
begränsade områden.
Prop. 1983/84:94 54
Bilaga 3
De remitterade lagförslagen
I Förslag till Ädellövskogslag
Härigenom föreskrivs följande.
I § Denna lag syftar till atl bevara landets ädellövskogar
för framliden.
För skötseln av ädellövskog på skogsmark gäller utöver
denna lag beslämmelserna i skogsvårdslagen (1979:429). För skydd eller vård av
ädellövskog, i de fall nalurvårdsintresset inte kan tillgodoses genom alt ädellövskogsbruk
bedrivs, finns bestämmelser i naturvårdslagen (1964:822).
2§ Med ädla lövträd avses i denna lag de inhemska
trädslagen alm, ask, avenbok, bok, ek, fågelbär, lind och lönn.
3§ Med ädellövskog avses:
1.
Skogsbestånd i
Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län som utgörs av ädla lövträd lill
minst 70 procent och vars areal är minst ett halvt hektar.
2.
Skogsbestånd i
övriga delar av landet som utgörs av lövträd till minst 70 procent och av ädla
lövträd till minst 50 procent och vars areal år minst ett halvt hektar.
3.
Trädbestånd på
betesmarker, som inte är att anse som jordbruksmark, om beståndet utgörs av
lövträd till minst 70 procent och av ädla lövträd till minst 50 procent. Av de
ädla lövträden skall minst tio träd per hektar ha en diameter av minst 30
centimeter på en höjd av 1,3 meter över marken. Markens areal skall uppgå till
minst ett hektar.
Har skogsvårdsstyrelsen beslutat viss irädslagssammansättning
vid föryngring av ädellövskog, skall skogen betraktas som ädellövskog även om
andelen lövträd är lägre än som anges i första stycket.
4§ Skogsvårdsstyrelsen skall på begäran lämna besked om
visst skogsbestånd eller trädbestånd pä betesmark är alt anse som ädellövskog.
5§ 1 bestånd som avses i 3§ fär inte vidtas ålgärder som
innebär att beståndets egenskap av ädellövskog förloras.
Om det finns särskilda skäl, får länsstyrelsen medge
undantag från första stycket. I samband med medgivande av undanlag får
länsstyrelsen föreskriva att ny ädellövskog anläggs på annat ställe inom en brukningsenhet.
För anläggning av ny ädellövskog gäller 7§ andra — fjärde
styckena.
6§ Utan hinder av 5§ första stycket får mark användas i
enlighet med stadsplan eller byggnadsplan eller i enlighet med beslut som
gäller för företag vars tillåtlighet har prövats i särskild ordning.
7§ För atl en tillfredsställande återväxl av ädellövskog
skall tryggas, får sådan skog inte slutavverkas utan att skogsvårdsslyrdsen har
lämnat tillstånd till avverkningen.
Prop. 1983/84:94 55
Skogsvårdsstyrelsen
får förelägga fastighetsägaren atl vidta de åtgärder som behövs för skydd eller
vård av ädellövskogen eller för att trygga återväxten av skogen.
1
beslut om föreläggande får vite sättas ut. Om föreläggandet inle följs, får skogsvårdsslyrdsen
förordna att åtgärden skall vidtas på den försumliges bekostnad.
Som villkor för tillstånd
kan krävas alt säkerhet slälls för att de föreskrivna åtgärderna fullgörs.
8§
Meddelas föreläggande om åtgärder för atl Irygga återväxlen av ädellövskog,
kan bidrag lämnas av allmänna medel till kostnaderna för åtgärderna.
9§
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet genom avverkning eller andra åtgärder
bryter mot 5 § första stycket, 7 § första stycket eller mot en föreskrift om
avverkning som har meddelats med stöd av 7 § andra stycket döms till böter
eller fängelse i högst sex månader.
10
§ Länsstyrelsens beslut enligl denna lag får överklagas hos regeringen genom
besvär. Statens naturvårdsverk får överklaga länsstyrelsens beslut. Skogsvårdsstyrelsens
beslut får överklagas hos skogsstyrelsen. Skogsstyrelsens beslut får
överklagas hos regeringen.
Denna
lag träder i kraft den Ijuli 1984, dä lagen (1974:434) om bevarande av bokskog
skall upphöra att gälla.
Beslul enligt 2, 3, 5
eller 10§ lagen (1974:434) om bevarande av bokskog skall anses meddelade med
stöd av motsvarande bestämmelse i den nya lagen, om inle regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer förordnar annat. Har beslut som avses i 6§
samma lag meddelats gäller dock äldre bestämmelser.
2
Förslag till
Lag
om ändring i naturvårdslagen (1964:822)
Härigenom
föreskrivs att 25 § naturvårdslagen (1964:822) skall ha nedan angivna lyddse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
25§'
Ägare
av fastighet och innehavare av särskild rätt till fastighet år berättigade till
ersättning av staten i den utsträckning som anges i 26, 28 och 30§§. Alt i
vissa fall även borgenär, som har panträtt i fastigheten, är berättigad till
ersättning framgår av 34 § andra stycket. Om inlösen av fasfighel finns
föreskrifter i 27 §.
I fråga om ersättning och
inlösen skall expropriationslagen (1972:719) i tillämpliga delar lända till
efterrättelse i den män avvikande bestämmelser
Senasle
lydelse 1982: 1097.
Prop.
1983/84:94 56
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ej meddelas i denna lag. 4 kap. 3 § expropriationslagen
skall äga tillämpning i fråga om värdeökning som ägt rum under tiden från dagen
tio år före del talan väcktes vid domstol.
Ifråga om ersättning med anledning av att avverkning
eller åter-våxtåtgärd som avses 1 lagen (1974:434) om bevarande av bokskogförbjudits
eller alt tillstånd till sådan avverkning eller åtgärd vägrats eller förenats
med föreskrifter gäder bestämmelserna 1 nämnda lag.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984, I fråga om
beslut, som avses i 25 § tredje stycket i äldre lydelse och som har meddelats
före ikraftträdandet, gäller dock fortfarande nämnda bestämmelse.
Prop. 1983/84:94 57
Utdrag
LAGRÄDET PROTOKOLL
vid
sammanträde 1983-12-06
Närvarande:
f.d. regeringsrådet Paulsson, regeringsrådet Mueller, justitierådet Jermsten.
Enligt
protokoll vid regeringssammanlräde den 3 november 1983 har regeringen på
hemställan av statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet Lundkvist
beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag lill
1. ädellövskogslag,
2. lag
om ändring i naturvårdslagen (1964:822).
Förslagen
har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Hans Petterson. Förslagen
föranleder följande yttrande av lagrådet:
Ädellövskogslagen
1§
Bestämmelserna
i andra stycket syftar till dels att klargöra atl skogsvårdslagen i princip
skall tillämpas beträffande ädellövskogar på skogsmark med de avvikelser som
följer av den nya ädellövskogslagen, dels att erinra om att särskilda
föreskrifter lill skydd för ädellövskogar kan meddelas enligt naturvårdslagen
om behövliga åtgärder inte kan åstadkommas inom ramen för ett rationellt ädellövskogsbruk.
Bestämmelserna lorde få en mera tillfredsställande lydelse om de - fördelade på
två stycken -utformas på följande sätt:
"I
fråga om skötseln av ädellövskog på skogsmark gäller i övrigt bestämmelserna i
skogsvärdslagen (1979:429).
I
naturvårdslagen (1964:822) finns särskilda bestämmelser som kan till-lämpas om
ytterligare åtgärder behövs för det ändamål som anges i första stycket."
3§
I
första stycket ges bestämmelser om vad som skall anses som ädellövskog vid
tillämpning av lagen. Av specialmoliveringen framgår atl bedömningen om ädellövskog
föreligger skall ske med hänsyn lill trädbeståndets omfattning på varje brukningsenhet
för sig. Innebörden av begreppel brukningsenhet har inte närmare förklarats i remissprotokollel,
men del får antas där vara använt i den betydelse uttrycket har enligt 15 §
skogsvårdslagen. Den berörda anknytningen av äddlövskogsbegreppel till brukningsenhet
är enligt lagrådets mening av sådan vikt för tillämpningen av lagen att den bör
komma till uttryck i lagtexten.
Prop. 1983/84:94 58
5§
Första
stycket innehåller lagens grundläggande regel om vad en fastighetsägare har
att iaktta för att lagens syfte skall tillgodoses. Bestämmelsen har uttryckts
sä att "i bestånd som avses i 3 § får inle vidtas åtgärder som innebär att
beståndets egenskap av ädellövskog förloras". Formuleringen kan emellertid
lätt leda till föreställningen att slutavverkning enligt skogsvårdslagen
skulle vara förbjuden. Så är ju emellertid inte fallet. I stället är den
föreslagna lagens innebörd, såvitt gäller skogsbestånd, att slutavverkning
skall ske enligt skogsvårdslagen men atl därvid, i förekommande fall med
avvikelse från nämnda lag, ny skog alltid skall anläggas på det avverkade
området och att anläggningen skall avse ny ädellövskog. För att undvika
missförstånd om lagens innebörd i detta hänseende synes paragrafen böra
kompletteras, lämpligen genom atl till första stycket läggs en andra mening av
följande innehåll: "Efter slutavverkning i skogsbestånd skall ny ädellövskog
anläggas på området."
Enligt
andra stycket får länsstyrelsen medge undantag "från första stycket".
Med del av lagrådet förordade tillägget till detta stycke vinnes också att
omfattningen av länsstyrelsens ifrågavarande dispensbefogenhet framstår
klarare. Som framgår av remissprotokollet kan sålunda undantag från första
stycket bli aktuellt inte minst i fråga om nyanläggningsskyldigheten,
exempelvis i form av medgivande att den nya skogen får avse annat trädslag än ädellövträd
eller att marken får användas för annat ändamål än skogsbruk.
Tredje
stycket innehåller en erinran om att för anläggning av ny ädellövskog gäller 7§
andra — fjärde styckena. Från systematisk synpunkt passar denna bestämmelse
mindre väl in i 5 §, som i övrigt innehåller de av naturvårdsintresset
betingade materiella reglerna om vad den enskilde har att iaktta för
bibehållande av ädellövskogar och de därtill anknutna bestämmelserna om
länsstyrelsens dispensbefogenheler. De bestämmelser i 7 § andra - fjärde
styckena, till vilka tredje stycket i förevarande paragraf hänvisar, framstår i
motsats härtill närmast som föreskrifter av främst skoglig natur; föreskrifter
enligt de åsyftade reglerna meddelas också av skogsvårdsstyrelserna. För att
inte missförstånd skall behöva uppstå om de båda myndigheternas ansvarsområden
och med beaktande även av den ändrade utformning av 7 §, som lagrådet förordar
i fortsättningen, föreslär lagrådet att Iredje stycket får utgå ur paragrafen.
7§
Bestämmelserna
i denna paragraf har utformats med utgångspunkt i det i första stycket angivna
kravet, atl skogsvårdsstyrelsen i varje särskilt fall skall lämna tillstånd
till slutavverkning i ädellövskog. Av den allmänna motiveringen i remissprotokollel
framgår emellertid att tillstånd alltid skall lämnas så snart en slutavverkning
är tillåten enligt bestämmelserna i skogsvårdslagen. Det enda syftet med
"tillståndsprövningen" anges således
Prop. 1983/84:94 59
vara
att trygga en tillfredsställande återväxl av ädellövskog. För atl tillgodose
detta ändamål avses skogsvårdsstyrelsen regelmässigt komma att utfärda närmare
föreskrifter angående vad vederbörande fastighetsägare har att iaktta. Sädana
föreskrifter anges kunna omfatta såväl det sätt på vilket avverkningen skall
ske som hur därav föranledda föryngringsåtgärder skall genomföras. Även andra
åtgärder som behövs för skydd eller vård av skogsbeståndet eller för att trygga
återväxten skall, enligt vad som vidare anförts i remissprotokollel, kunna
föranleda särskilda föreskrifter. Det synes vara förutsatt att föreskrifter om
åtgärder i sistnämnda syften skall kunna meddelas även i annat sammanhang än då
en slutavverkning är aktuell.
Enligt lagrådets mening
kommer nu redovisade tankegångar bakom förslaget mindre väl till uttryck i
lagtextens första och andra stycken. Avsikten med regleringen skulle framgå
bättre och tydligare om paragrafen ges förslagsvis följande lydelse:
"Slutavverkning
i skogsbestånd som avses i 3§ får inte påbörjas innan skogsvårdsstyrelsen
lämnat medgivande därtill.
I samband med medgivande
enligt första stycket får skogsvårdsstyrelsen meddela särskilda föreskrifter
angående det sätt på vilket slutavverkningen och den därav föranledda
anläggningen av ny ädellövskog skall genomföras. Föreskrifter får även
meddelas i annat fall då särskilda åtgärder behövs för skydd eller vård av viss
ädellövskog.
I
föreskrift enligt andra stycket får vite sältas ut. Om föreskriften inte följs,
får skogsvårdsstyrelsen förordna att däri angiven åtgärd skall vidtas på den
försumliges bekostnad.
Som
villkor för medgivande enligt första stycket får skogsvårdsstyrelsen kräva att
säkerhet ställs för atl föreskrivna åtgärder fullgörs."
9§
Godtas
det av lagrådet förordade tillägget till 5 § första stycket torde hänvisningen
i förevarande paragraf till detta stycke böra avse första meningen i stycket.
De
föreskrifter, som avses i paragrafen och vilka således är straffsanktionerade,
kan i vissa fall ha förenats med vite. Har ett vitesföreläggande överträtts
bör, i överensstämmelse med vad som brukar föreskrivas för motsvarande siluationer,
ansvar inte få ådömas. I sådana fall bör som påföljd endast få ifrågakomma atl
det förelagda vitet döms ut. Paragrafen synes böra kompletteras med en
bestämmelse i detta hänseende i överensstämmelse med vad som föreskrivits
exempelvis i 27 § skogsvårdslagen.
Lagen
om ändring i naturvårdslagen
Lagrådet
lämnar förslaget utan erinran.
Prop. 1983/84:94 60
Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1983-12-15
Närvarande: slatsministepn Palme, ordförande, och
statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon. Hjelm-Wallén,
Peterson, .'Andersson, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson,
Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom
Föredragande: statsrådet Lundkvist
Proposition med förslag till ädellövskogslag, m. m.
Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag
till
1.
ädellövskogslag,
2.
lag om ändring
i naturvårdslagen (1964:822). Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och
anför.
Jag har inte något att erinra mot vad lagrådet har anfört
i anslutning till 1, 5 och 7 §§ förslaget till ädellövskogslag och jag biträder
förslagen till förtydligande av paragraferna. Jag kan dock inte ansluta mig
till förslaget att 5 § tredje stycket skall utgå. Somjag har anfört i
specialmotiveringen lill paragrafen syftar bestämmelsen i tredje stycket på det
fall när länsstyrelsen tillåter atl en ädellövskog avvecklas mot att ny sådan
skog anläggs på annat ställe inom en brukningsenhet. Föreskrifter om hur denna
föryngring skall gå till bör då meddelas av skogsvårdsstyrelsen och inte av
länsstyrd-sen. Enligt min mening behövs en särskild regel om detta.
Enligt lagrådel bör det i 3 § uttryckligen anges atl
bestånden av ädellövskog skall vara avgränsade till en viss brukningsenhet. Etl
sådant förtydligande överensstämmer med vad jag har anfört härom i specialmoliveringen.
Jag har emellertid sedermera erfarit all en sådan begränsning skulle innebära
att inte obetydliga arealer ädellövskog i vissa områden med ett slort antal små
fastigheter kommer alt falla utanför den nya lagens tillämpningsområde. Jag
förordar mot den bakgrunden alt begreppet bestånd inte begränsas lill att avse
en viss brukningsenhet. En sådan tillämpning överensstämmer för övrigt med fillämpningen
av bokskogslagstiflningen. Därmed är det inte aktuellt att ytterligare
precisera lagtexten. ' Jag ansluter mig till förslaget att i 9 § föra in en
bestämmelse för det fall någon överträder en straffsanktionerad föreskrift som
har förenats med
' Beslul om lagrådsremiss fallat vid regeringssammanträde
den 3 november 1983.
Prop. 1983/84:94 61
vite.
I paragrafen bör dessutom en följdändring göras i enlighel med vad lagrådel har
anfört.
Utöver vad jag nu förordat
bör vissa redaktionella jämkningar göras i författningsförslagen.
Hemställan
Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen
dels
att antaga de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna
ändringar,
dels alt godkänna de i regeringsprotokollet den 3 november 1983 förordade
riktlinjerna för statligt stöd till skötsel av ädellövskog.
Beslut
Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposition
föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.
Prop. 1983/84:94 62
Innehåll
Proposition
...................................................... ... 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll........................ ... 1
Lagförslag ...................................................... 2
Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde
den 3 november 1983 5
1 Inledning
...................................................... 5
2 Allmän
motivering.............................................. 5
2.1
Allmänna utgångspunkter .............................. 5
2.2
Lagens tillämpningsområde .......................... 9
2.2.1
Trädslag.............................................. 9
2.2.2
Definitioner av ädellövskog ..................... .. 10
2.3 Statligt
stöd m. m........................................ 11
3
Upprättade lagförslag ...................................... 13
4
Specialmotivering............................................. 13
4.1
Förslagel till ädellövskogslag .......................... 13
4.2
Förslaget till ändring i
naturvårdslagen (1964:822) 20
5
Hemställan ................................................... .. 21
6
Beslut............................................................ .. 21
Bilaga
I Sammanfattningar av naturvärdsverkets förslag Ädel
lövskog, förslag till skydd och vård och av skogsstyrel
sens förslag om bevarande av ädellövskog ..... 22
Bilaga
2 Sammanställning av remissyttrandena över naturvårdsverkels och
skogsstyrelsens förslag i fråga om skydd och
värd
av ädellövskog .............................. 24
Bilaga
3 De remitterade lagförslagen .............. 54
Utdrag
av lagrådets protokoll den 6 december 1983 . .. 57
Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde den 15 december 1983 60
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984