Prop. 1983/84:96

Regeringens proposition

1983/84:96

med
förslag till ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark;

beslutad
den 15 december 1983.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoli ovannämnda dag.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

SVANTE
LUNDKVIST

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att en allmän regel om hänsyn till naturvårdens intressen
vid bedrivande av jordbruk införs i lagen (1979:425) om skötsel av
jordbruksmark.

Lagändringen
föreslås träda i kraft den 1 juli 1984.

I Riksdagen 1983/84. I .saml. Nr 96

Prop.
1983/84:96

Prop.
1983/84:96 2

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av
jordbruksmark

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:425) om
skötsel av jordbruksmark

dels atl 12!) skall ha nedan angivna lydelse.

dels alt i lagen skall införas tvä nya paragrafer. 6a och 9at!i}.
av nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

6a ii

Vid skötsel av Jordbruksmark och vid annan markanvändning
i Jiird-hriikel skall hänsyn tas till naturvårdens intressen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas enligt första stycket,
såsom 1 fråga om skyddet av odlings- och kulturlandskapet samt växt- och
djurlivet. Föreskrifterna får dock inte vara så ingripande atl pågående
markanvändning avsevärt försvåras.

9aS

Lantbruksnämnden får meddela föreläggande eller förhud som
behövs för alt f(ireskrifter som meddelats ined st(id av 6a§ skall efterlevas.

Föreläggande eller förbud får meddelas först sedan del har
visat sig atl lantbruksnämndens råd och anvisningar inte har fölfts. I brådskande
fäll eller när del annars finns särskilda skäl. får dock föreläggande eller
förhud meddelas omedelbart.

I heslut om föreläggande eller förbud får lantbruksnämnden
sälta ut vite.

Lantbruksnämnden fur förordna att dess beslut skall gälla
omedelbart.

12§ Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. tar jordbruksmark ur produktion i strid mol 4 §
första stycket,

2. utfört läkt i strid mot 4 § andra stycket.

Prop. 1983/84:96 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

3. bryter mot föreläggande som 3. underlåter att följa ett före-

har meddelats med stöd av 9§, om läggande eller bryter mot
etl förhud

inte föreläggandet har förenats med som har meddelats med stöd av 9

vite, eller 9a§, om inte föreläggandet
el-

ler förbudet har förenats med vite.

Utbyte av brott som avses i första stycket 2 skall
förklaras förverkat, om det inte är uppenbart obilligt.

Denna lag träder i kraft den I juli 1984.

ti Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 96

Prop. 1983/84:96 4

Utdrag

JORDBRUKSDEPARTEMENTEI" PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1983-11-03

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsråden Lundkvist, Sigurdsen. GusUifsson, Leijon, Hjelm-Wallén. Peterson,
Rainer, Bodslröm, Göransson. Gradin. Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Thunborg

Föredragande: slalsrädet Lundkvist

Lagrädsremiss med förslag lill ändring i lagen (1979:425)
om skötsel av jordbruksmark

1 Inledning

I en inom jordbruksdepartementet upprättad promemoria (Ds
Jo 1983:9) Hänsyn lill naturvårdsintressena vid hedrivande av jordbruk föresläs
all en hänsynsregel i sådant avseende införs i lagen (1979:425) om skötsel av
jordbruksmark. Promemorians förslag till lagtext bör fogas som bilaga I lill regeringsprolokollet
i della ärende.

Efter remiss har yltranden över promemorian avgetts av slatskontorei,
riksrevisionsverket, riksantikvarieämbetet, lantbruksslyrelsen. skogsstyrelsen,
sialens naturvårdsverk, länsstyrelserna i Södermanlands lån. Älvsborgs län,
Örebro län och Väsiernorrlands län saml Lanlbrukarnas riksförbund (LRF).

En sammanslällning av remissyllrandena bör fogas som
bilaga 2 lill regeringsprolokollet.

2 Föredragandens överväganden

De areella näringarna jordbruk och skogsbruk bedrivs pä en
areal som omfallar mer än hälften av Sveriges landyta och har format del nuvarande
kulluriandskapet. Jord- och skogsbruket kännetecknas bl.a. av en snabb teknisk
utveckling, ett intensivt utnyttjande av marken och en storskalig drift och
teknik. Uppbyggnaden av rationella jordbruksföretag och effek-tiviseringen av
befintliga brukningsenheler förutsätter ofta struktur- och arronderingsförändringar.
Dessa medför inte sällan större fäll, täckdikning, borttagande av
odlingshinder såsom rosen och åkerholmar, ändrad hägnadsinddning m. m. Dessa
och andra åtgärder som vidtas i jordbruket kan påverka landskapsbilden och
naturmiljön eller innebära förändringar i

Prop.
1983/84:96 5

kulturlandskapets karaktär som i vissa fall kan bedömas
som oliimpligti. Även växt- och djurlivet kan påverkas på ell negativt sätt.

Sarnhällel har i dag möjligheler alt skydda angivna ntilurvårdsintresscn.
främsl genom nalurvårdslagen (1964:822) eller föreskrifter som medddals med slöd
av denna. För skogsbrukels del gäller därutöver enligt skogsvårdslagen
(1979:429) all hänsyn skall las lill naturvårdens och andra allmänna intressen
i samband med avverkning och skogsvård. Regeringen eller myndighet som
regeringen beslämmer får meddela föreskrifter om hur denna hänsyn skall las. säsom
i fråga om hyggens storlek och iillågg-ning. beståndsanläggning, kvarlämnande
av Irådsamlingar och skogsbilvägars sträckning. Bemyndigandet medför inte
befogenhet all meddela föreskrifter som år sä ingripande all pågående
markanvändning avsevärt försvåras. Regeringen har bemyndigat skogsstyrelsen till
meddela sådana föreskrifter efler samråd med stålens naturvårdsverk och annan
berörd cenlral myndighet,

1 motiven lill
skogsvärdslagens beslämmelser (prop, 1978/79:110) frtim-hålls bl. a. att
skogsbruket skall bedrivas med hänsyn lagen lill skogen som livsmiljö för
växter och djur. fill skogens inverkan på vallenbalans och lokalt klimat och
till möjligheterna atl nyttja skogsmarken för friluftsliv och rekreation.
Hänsyn skall vidare tas till värdefull kulturmiljö och landskapsbild. Om
oprövade brukningsmetoder aktualiseras, bör miljöeffekterna klarläggas innan
metoderna tas i praktiskt bruk. I motiven sägs vidare all skogsvårdslagens hånsynsregler
bör betraktas som samhällets minimikrav för skölseln av skog. De krav som slälls
kan normalt förenas med ell rationellt skogsbruk. Nalurvårdslagen får
följaktligen främst betydelse i de fall då skyddsintressel kräver särskilda
eller strängare föreskrifter.

Några beslämmelser
som molsvarar dem som enligl skogsvårdslagen gäller för skogsbruket finns inte
för jordbruket. Frågan har emellertid varil aktuell i olika sammanhang. I
förarbetena fill lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark (skölsdlagen)
diskuterades sålunda frågan om man i lagen borde införa beslämmelser om
hänsynslagande till naturvården vid bedrivande av jordbruk (prop. 1978/79:163).
Tanken på en sådan lagregel avvisades emellertid av den dåvarande
departementschefen som ansåg all naturvårdsintressena inom jordbruket liksom dittills
borde tillvaratas med slöd av naturvårdslagen. Han ansåg att det inte fanns
skäl atl vid sidan av de beslämmelser som finns i nalurvårdslagen föra in någon
allmän regel om hänsyn till naturvården i skölsdlagen. Däremot fanns det
anledning alt ytterligare överväga bl.a. hur samarbetet mellan
lantbruksnämnderna och länsstyrelserna i dessa frågor skulle kunna
effektiviseras. Riksdagen hade inte någon erinran mot detta (JoU 1978/79:33. rskr
402).

På uppdrag av regeringen lämnade lantbruksslyrelsen,
statens naturvårdsverk och riksantikvarieämbetet i en särskild rapport under
år 1981 förslag lill ett antal åtgärder som syftade till att öka hänsynen till bl.a.

Prop. 1983/84:96 6

naturvården vid bedrivande av jordbruk. Förslagen har remissbehandlats.
Frågan om en allmän hänsynsregel till förmån för naturvården vid bedrivande av
jordbruk har ocksä behandlats av riksdagen fiera gånger, se JoU 1980/81:5.
1981/82:19 och 1982/83:4. I sistnämnda betänkande uualade jordbruksulskoltet i
anledning av bl.a. den socialdemokratiska motionen 1981/82:1921 om miljövården
följande:

Som tidigare berörts ingår i den nya skogsvårdslagen
bestämmelser om vilken hånsyn som skall tas till naturvårdens intressen vid
skötseln av skog (21 S). 1 sina föreskrifter lill nämnda paragraf har
skogsstyrelsen mycket ingående utvecklat vad som gäller beträffande nalurvårdshänsyn
i skogsbruket. Enligl ulskotlels mening finns inte anledning atl längre dröja
med att införa en motsvarande reglering när det gäller de hänsyn som bör tas
till naturvårdens intressen i samband med jordbrukets bedrivande. Föreliggande
utredningsmaterial bör utgöra tillräckligt underiag för etl förslag till
lagstiftning i ämnet från regeringens sida.

Riksdagen beslutade, i enlighel med utskottets hemslällan,
alt ge regeringen lill känna vad som anförts om behovet av alt en allmän
hänsynsregel för naturvård infördes i berörd lagstiftning (rskr 1982/83:38).

I enlighel med riksdagens begäran har förslag till
lagreglering av frågan lämnats i den inledningsvis nämnda promemorian Hänsyn lill
naturvårdsintressena vid bedrivande av jordbruk.

Vid remissbehandlingen har samtliga remissinstanser utom
LRF tillstyrkt promemorieförslaget eller lämnat det utan erinran. LRF
uttrycker oro för att förslaget syftar lill att mer generellt tvinga jordbruket
till begränsningar i driften eller i jordbruksföretagens utveckling. LRF anför
sammanfattningsvis atl del enligl förbundets mening är utomordentligt angeläget
att jordbrukarna bibringas en positiv syn när det gälleratt bevara nu aktuella
objekt och alt denna effekt uppnås bäst genom en omfallande
informationsverksamhet medan den föreslagna lagstiftningen torde motverka en sädan
positiv grundsyn.

Enligt min mening är det angeläget att man vid utövandet
av de areella näringarna tar hänsyn till naturvårdens intressen. En sådan
hänsyn bör således ingå som ett normalt led i jordbruket. Genom en lagreglering
bör fastställas de krav på hånsyn som mera generellt bör slällas på jordbrukarna,
vid sidan av de siluationer då nalurvårdsintressena kräver särskilda eller
strängare föreskrifter enligt naturvårdslagen. Jag biträder förslaget i
promemorian om alt en sådan lagreglering sker i skötsellagen. Enligt förslaget
åläggs lantbruksnämnderna alt vid rådgivning och i övrigt i tillsynsverksamheten
se till atl erforderlig hänsyn tas lill naturvårdsintressena inom jordbruket
på motsvarande sätt som skogsvårdsslyrelserna redan nu gör vad gäller
skogsbruket.

I skötsellagen bör således tas in dels en allmän regel om
hänsynstagande till naturvärdens intressen vid bedrivande av jordbruk, dels elt
bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att

Prop.
1983/84:96 7

meddela
närmare föreskrifter om i vilka hänseenden naturvärdsintressena skall
tillgodoses.

Jag
kan inte dela de farhågor som framförts av LRF beträffande de föreslagna
bestämmelsernas inverkan på jordbruksföretagen. Erfarenheterna från
tillämpningen av motsvarande bestämmelser i skogsvårdslagstiftningen är goda.
Jag vill särskill undersiryka att den föreslagna regleringen inte generellt
får motverka jordbrukets rationalisering.

Jag
föreslår i likhei med promemorieförslaget och enligt vad som gäller enligt
skogsvårdslagen att sådana föreskrifter om nalurvårdshänsyn som här avses inte
får vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försväras. En
särskild bestämmelse om detta bör införas i skötsellagen. Vad jag nu har sagt
innebär att hänsynsföreskrifter inte kan föranleda annat intrång än sådant
mindre intrång som en markinnehavare enligt gällande principer är skyldig att
tåla utan ersättning. Någon kompensation vare sig i individuell eller kollektiv
form kan således inle bli aktuell med anledning av den lagstiftning somjag nu
har förordat.

I
jordbruket måste hänsyn främst tas lill intresset atl bevara vissa inslag i naturmiljön,
inbegripet odlings- och kulturlandskapet. Frågor om hänsynstagande till
naturvården kan uppkomma bl.a. i samband med strukturförändringar vid
nedläggning av jordbruksmark eller nyodling, vid införande av annan brukningsteknik
eller vid genomförande av markavvatlningsåt-gärder. Bestämmelserna skall kunna
användas för att skona l.ex. åkerholmar, mindre våtmarker, öppna diken, odlingsrösen,
stenmurar och mindre trädbestånd. Föreskrifter i de hänseenden som nu har
berörts kan användas för att tillgodose kulturminnesvården. Föreskrifter kan
också i vissa fall erfordras för att skydda växt- och djurlivet. Innehållet i
föreskrifterna måsle självfallet anpassas till de skilda förhållanden som råder
inom olika delar av landet.

Naturvårdsverket
framhåller i sitt remissyttrande alt frågor som berör hagmarker med ädla lövträd
samt användningen av bekämpningsmedel och växtnäring i jordbruket bör omfattas
av de föreskrifter som skall utfärdas enligt förslaget.

Jag vill i detta
sammanhang påpeka följande. Tillämpningsområdet för de nu föreslagna
hänsynsbestämmelserna omfattar även sådan mark soni inte är att beteckna som
jordbruksmark i skötsellagens mening, l.ex. hagmarker, skogsbryn, åkerholmar
eller dikesrenar. Något hinder föreligger således inte att med stöd av det
nyss förordade bemyndigandet meddela föreskrifter för att skydda fauna och fiora
i t. ex. hagmarker, skogsbryn, åkerholmar eller dikesrenar i anslutning till
jordbruksmark. Därvid kan även frågor som rör användningen av kemiska
bekämpningsmedel samt växtnäring bli aktuella. Pä motsvarande sätt anges i
skogsstyrelsens föreskrifter till 21 § skogsvårdslagen att kemisk bekämpning
samt gödsling skall undvikas i vissa fall.

Jag
vill vidareframhållaatt jag tidigare denna dag har föreslagit regering- t2 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr
96

Prop.
1983/84:96 8

en
alt lagrådets yttrande inhämlas över ett lagförslag om skydd för ädellövskog
som inbegriper vissa hagmarker med ädla lövträd. Det bör också nämnas att
utredningen om användning av kemiska medel i jord- och skogsbruket i två betänkanden,
SOU 1983:10 och 11, har behandlat frågor om användning av växtnärings- och
bekämpningsmedel i jordbruket. Betänkandena remissbehandlas f. n. De
miljöfrågor som därvid kan aktualiseras tas således inte upp i detta
sammanhang. Frågan om tillståndsplikt enligt naturvårdslagen för markavvattningsföretag
är dessutom föremål för överväganden inom jordbruksdepartementet (jfr JoU
1982/83:30 s. 57).

Upplysningsvis
vill jag nämna att jag senare ämnar föreslå regeringen atl överlämna åt
lantbruksstyrelsen att efter samråd med naturvårdsverket och
riksantikvarieämbetet meddela behövliga föreskrifter om den hänsyn som skall
tas lill naturvården i jordbruket.

Tillsynen över
efterlevnaden av skötsellagen utövas av lantbruksnämnderna. Detsamma bör
enligt min mening gälla i fråga om de hänsynsföreskrifter som nu är i fråga.
På motsvarande sätt som gäller enligl skogsvårdslagen bör de med stöd av
skötsellagen meddelade föreskrifterna inte generellt förenas med sanktionsbeslämmelser.
Del bör i stället ankomma på vederbörande lantbruksnämnd all pröva när det är
befogat att i det enskilda fallet meddela särskilt föreläggande som vid
försummelse kan medföra botes- eller vitesansvar. Lantbruksnämnderna kommer således
på samma sätt som skogsvårdsslyrelserna att få ett ökat ansvar för frågorna om naiurvårdshänsynen.
Det kommer atl innebära att det ställs ökade kunskapskrav på olika tjänstemän
inom lantbruksverket, särskilt på dem som arbetar med rådgivning. Med viss
internutbildning inom lantbruksverket bör enligt min mening dessa krav kunna
tillgodoses. Jag avser dessulom att uppdra åt berörda myndigheter atl
genomföra vissa samrådsrutiner som föreslagits i den nyssnämnda rapporten.

3
Upprättat lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom jordbruksdepartementet upprättats
ett förslag till lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark.

Förslagel
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

4
Specialmotivering

6a§

I
jordbruket skall hänsyn tas till naturvårdens intressen.

Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den
hänsyn som skall tas enligt förslå stycket, såsom i fräga om skyddet av
odlings- och kulluriandskapet samt växt- och djurii-

Prop. 1983/84:96 9

vet.
Föreskrifterna får dock inte vara så ingripande att pågående markanvändning
avsevärt försvåras.

Paragrafen,
som är ny, motsvarar i huvudsak bestämmelserna i 1 och 21 §§ skogsvärdslagen
(1979:429).

1
första stycket fastslås en allmän skyldighet att i jordbruket ta hänsyn lill
naturvårdens intressen.

Gällande
bestämmelser i skötsellagen är Ullämpliga vid skötsel av jordbruksmark, med
vilket i lagen avses sädan åkermark och kultiverad betesmark som ingår i
jordbruksfastighet (1 §). Kraven på hänsyn lill naturvårdsintressena skall
däremot iakttas oavsett om en åtgärd i jordbruket berör mark som betraktas som
jordbruksmark i lagens mening eller annan mark. Under tillämpningsområdet för
hänsynsbestämmelserna faller således t. ex. borttagande av odlingshinder som
är belägna i anslutning till men utanför jordbruksmark.

Med stöd av bemyndigandet
i paragrafens andra stycke kan föreskrifter meddelas om vilka hänsyn som skall
tas till naturvårdens intressen i jordbruket. Lantbruksstyrelsen avses få
bemyndigande att meddela sådana föreskrifter efter samråd med naturvärdsverket
och riksantikvarieämbetet. Föreskrifterna får inte vara så ingripande att
pågående markanvändning avsevärt försvåras. Särskild hänsyn skall bl. a. tas till
skyddet av odlings- och kulturlandskapet. Även kulturminnesvården kan därigenom
tillgodoses. Fasta fornlämningar skyddas särskilt genom lagen (1942:350) om
fornminnen.

9a§

Lantbruksnämnden
får meddela föreläggande eller förbud som behövs för alt föreskrifter som
meddelats med stöd av 6a § skall efterlevas.

Föreläggande
eller förbud får meddelas först sedan det har visat sig att lantbruksnämndens
råd och anvisningar inte har följts. I brådskande fall eller när det annars
finns särskilda skål, får dock föreläggande eller förbud meddelas omedelbart.

I
beslut om föreläggande eller förbud fär lantbruksnämnden sätta ut vite.

Lantbruksnämnden
fär förordna alt dess beslut skall gälla omedelbart.

Paragrafen
är ny (jfr 24 § skogsvårdslagen).

Som
tidigare anförts bör de med stöd av skötsellagen meddelade föreskrifterna inte
generellt förenas med sanktionsbeslämmelser. Enligt paragrafens första stycke
ankommer det på lantbruksnämnden atl pröva när del är befogat att i det
enskilda fallet meddela särskilt föreläggande som vid försummelse kan medföra
botes- eller vitesansvar.

Nalurvårdsintresset
torde i allmänhet kunna beaktas utan alt tvångsmedel behöver tillgripas. Del
bör ankomma pä lantbruksnämnden att vid behov bistå den enskilde ägaren eller
brukaren med råd och anvisningar. Enligt andra stycket kan dock föreläggande
eller förbud undantagsvis meddelas omedelbart.

Enligl
tredje stycket kan lantbruksnämnden sanktionera etl föreläggan-

Prop.
1983/84:96 10

de eller förbud med vitesansvar. Ell sådani föreläggande
kan överklagas hos lantbruksstyrelsen (se 13 §).

Elt
förordnande av lantbruksnämnden enligt Qärde stycket medför att beslutet får
omedelbar verkan och gäller åven efter ett överklagande, om inte inhibition
meddelas.

12§ Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1.
tar
jordbruksmark ur produktion i strid mot 4§ första stycket,

2.
utfört läkt i
strid mot 4§ andra stycket,

3.
bryter mot
föreläggande som har meddelats med stöd av 9§, om inte föreläggandet har
förenats med vite,

4.
inte följer ett
föreläggande eller bryter mot elt förbud som har meddelats för att en
föreskrift enligt 6a§ skall efterlevas, om inte föreläggandet eller förbudet
har förenats med vite.

Utbyte av
brott som avses i första slyckel 2 skall förklaras förverkat, om det inte är
uppenbart obilligt.

För att ansvarsbestämmelsen skall bli tillämplig också på
föreläggande eller förbud som meddelats för alt föreskrift enligt 6a § skall
efterlevas har en ny fjärde punkl lagts till i första stycket av förevarande
paragraf (jfr 27 § första stycket 7 skogsvårdslagen).

5 Hemställan

Jag hemställer alt lagrådets yttrande inhämtas över
förslaget till lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens
hemställan.

Prop.
1983/84:96

Bilaga I Promemorieförslagel

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av
jordbruksmark

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:425) om
skötsel av jordbruksmark

dels att 12 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 6 a och
9a§§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6a§

[jordbruket skall hånsyn tas tid naturvårdens Intressen.

Regeringen eder den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas enligl första stycket, såsom
1 fråga om skyddet av odlings- och kulturlandskapet, naturmiljön 1 övrigt samt
djurlivet.

Bemyndigandet medför inte befogenhet atl meddela
föreskrifter som år så ingripande alt pågående markanvändning avsevärt försvå-

9a§

Lantbruksnämnden får meddela föreläggande eller förbud som
behövs för att 6a§ eller föreskrift som meddelats med stöd av 6a§ skall
efterlevas.

Föreläggande eller förbud får meddelas sedan det har visat
sig att lantbruksnämndens råd och anvisningar inte har följts. I brådskande
fall eller när det annars finns särskdda skäl, får dock föreläggande eller
förbud meddelas omedelbart.

I beslut om föreläggande eller förbud kan lantbruksnämnden
sälta ut vite.

Prop. 1983/84:96 12

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

12§
Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1.
tar jordbruksmark ur produktion
i strid mot 4§ första stycket,

2.
utfört täkl i strid mot 4§
andra stycket,

3. bryter mot föreläggande som 3.
bryter mot föreläggande eller har meddelats med stöd av 9 §, om förbud som har
meddelats med stöd inte föreläggandet har förenats med av 9 eller 9fl §, om
inte fördäggan-viie. det
eller förbudet har förenats med

vite.

Utbyte
av brott som avses i första stycket 2 skall förklaras förverkat, om det inle är
uppenbart obilligt.

Prop. 1983/84:96 13

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttrandena

Statskontoret har inget att invända mot
jordbruksdepartementets förslag till lag på angivet område. Statskontoret ser
förslaget som en naturlig harmonisering med skogsvårdslagen så att ett likartat
synsätt uppnås inom de areella näringarna och anför att förslaget inte torde
innebära någon belastning av betydelse på lanlbmksverkel.

Riksrevisionsverket (RRV) instämmer i promemorians förslag
angående såväl hänsynsföreskrifterna i skötsellagen som lantbruksnämndernas
tillsyn.

Riksantikvarieämbetet: En hänsynsparagraf i
jordbrukslagstiftningen tillgodoser ett länge känt behov av skydd för natur-
och kulturmiljön i odlingslandskapet. I överensstämmelse med motsvarande
paragraf i skogsvårdslagen har skyddet formulerats så att hänsyn skall lagas
till naturvårdens intressen. I naturvårdens intressen inbegrips även
kulturminnesvården. Detta anknyter till uttalanden i naturvårdslagens
förarbeten som anger att med begreppet naturmiljön avses även odlings- och
kulturlandskapet.

Sedan naturvårdslagens tillkomst 1965 har
kulturminnesvården främst genom den fysiska riksplaneringen deltagit i
planeringen för kulturmiljön utanför sin speciallagstiftnings ram.
Organisationen har ändrats så att länsstyrelserna är 1976 har tillförts
specialistkompetens för kulturminnesvård. Ansvarsfördelningen mellan
naturvårds- och kullurminnesvårdssek-lorn har också i praktiken ändrats sedan
naturvårdslagens tillkomst så att kulturminnesvården i högre grad får ta ansvar
för de kulturhistoriska aspekterna på miljön från att tidigare ha varit
sakkunniga åt länsstyrelsens naturvårdsenheter.

I många sammanhang framgår inte hela innebörden i
begreppet naturmiljön och det blir därigenom vilseledande. Med stöd av vad som
ovan anförts anser riksantikvarieämbetet därför atl den inledande satsen i 6a§
bör kompletteras så att den kommer att lyda: I jordbruket skall hänsyn tas till
naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen, eller alternativt: I jordbruket
skall hänsyn tas till natur- och kulturvärden.

Ändringsförslagen medför naturligtvis följdändringar i
förslag och motiveringar. En sådan konsekvensändring skulle i paragrafens
andra stycke kunna formuleras: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas enligt första stycket,
såsom i fråga om skyddet av odlingslandskapet, vä.xt- och djurli-vel.

Hänsynsregeln är avsedd atl kunna användas för att skona åkerholmar,
mindre våtmarker, öppna diken, odlingsrösen, stenmurar och mindre trädbestånd.
Riksantikvarieämbetet föreslår att denna exemplifiering kompletteras med gamla
brukningsvägar och fägator, vilka har samma betydelse och karaktär som de
övriga.

Lantbruksnämnden ges ansvaret för tillsynen av hänsynsföreskrifterna.
Ämbetet tillstyrker den utformning förslaget har i detta avseende men vill

Prop. 1983/84:96 14

samtidigt
understryka det ansvar som därmed kommer att vila på lantbruksverket.

Avsnittet
som behandlar gällande ordning bör kompletteras med en hänvisning till fornminneslagen.
som innehåller elt miljöskydd för fornlämningar.

I
andra stycket av 9 a § används begreppet råd och anvisning så alt det är oklart
vad som avses därmed. Mot bakgrund av vad som stadgas i SFS 1981:305 bör
stycket ges en tydligare formulering.

Förslaget
till hänsynsregel i lagen om skötsel av jordbruksmark är väl ägnal att
tillgodose såväl naturvärds-, som kulturminnesvårds- och jordbruksintressen.
Det är därvid av största betydelse för naturvård och kulturminnesvård att
tillämpningen har utsträckts att gälla utanför skötsellagens
jordbruksmarksbegrepp. Riksantikvarieämbetet tillstyrker förslaget med de förtydliganden
som ovan angivils.

Lantbruksstyrelsen:
Riksdagen har begärt att regeringen skall lägga fram förslag till en
komplettering av lagen om skötsel av jordbruksmark med bestämmelser om den
hänsyn som jordbruket bör ta till naturvårdens intressen. Lanibruksslyrelsens
inställning i frågan har redovisats i samband med att styrelsen i oktober 1981
överlämnade rapporten "Effektivisering av samarbetet mellan
lantbruksnämnderna och länsstyrelserna i naturvårds- och
kulturminnesvårdsfrågor" (dnr 20-49/80) till regeringen. Härvid
konstaterade styrelsen att "genom ett fungerande samrådsförfarande i
kombination med den allmänna regeln i I § naturvårdslagen och i lagens
bestämmelser till skydd för naturmiljön kommer jordbrukets hänsynstagande till
naturvårds-, kulturminnesvårds- och övriga miljövärdsin-tressen aU kunna
tryggas. En direkt anknytning till skötsellagen skulle inte komma alt förbättra
delta hänsynstagande".

I
promemorian föreslås att lantbruksstyrelsen skall ges befogenhet att efter
samråd med naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet meddela föreskrifter om
de hänsyn som skall las lill naturvårdsintressena i jordbruket. Lanlbruksstyrelsen
konstaterade vid överlämnandet av rapporten att det är "väl motiverat atl
kraven på jordbrukets hänsynslagande närmare preciseras. Styrelsen är därför
beredd atl i samråd med näringen och övriga berörda parter medverka till att
speciella råd och anvisningar utarbetas för jordbrukets näringsutövare i
hithörande frågor". Lanlbruksstyrelsen finner att förslaget i promemorian
ligger i linje med styrelsens tidigare ställningstagande och är beredd att
utarbeta sådana föreskrifter. Styrelsen utgår från alt dessa inte avser att
väsentligt motverka nödvändig rationalisering av jordbrukets produktion.

Förslaget
innebär vidgade arbetsuppgifter för lantbruksnämnderna och ställer ökade
kunskapskrav på olika tjänstemän inom lanlbmksverkel. Detta förutsätter en ökad
utbildning. Den utbildning som nu pågår inom verket är inte, som promemorian
synes förutsätta, tillräcklig för att tillgodose dessa krav. Möjlighet finns
dock att inom verket utveckla den erforderiiga kompetensen. Detta kommer dock
att ta såväl tid som resurser i anspråk. De samrådsrutiner som föreslagits i
den tidigare omnämnda rapporten underiättar emellertid de nya
arbetsuppgifterna.

Två
av ledamöterna i lantbruksstyrelsen (Brunander och Isacsson) har

anmält
skiljaktig mening och anför: Vi kan därför inte ställa oss

bakom
lantbruksstyrelsens tillstyrkan av lagförslaget i fråga.

Skogsstyrelsen:- anser
atl de båda areella näringarna jord- och skogs

bruk bör ta samma typ av hänsyn till naturvårdens och kulturminnesvår-

Prop.
1983/84:96 15

dens intressen, som också bör avspegla sig i respektive
närings lagstiftning. För vissa markområden där naturvårdshänsyn år aktuella, l.ex.
i skogsbryn och på skogsholmar i åkermark, kan avverkning eller röjning ske
såväl av skogsbruks- som av jordbruksskäl. Markägaren har då med föreslagen
lagstiftning att ta hånsyn oavsett om åtgärder utförs i jordbruks-dier
skogsbruksdriften. Det är likaså en fördel om berörda myndigheter
-lantbruksnämnd och skogsvårdsstyrelse - har samma typ av lagstiftning att utgå
från. Detta skapar fömtsättningar för att kontakter med markägarna liksom
kontakter med länsstyrelse och kommuner och arbetsrutiner i övrigt kan utformas
på likartade sätt hos myndigheterna.

Det är angelägel att regeringens förordningstext och
lantbruksstyrelsens föreskrifter och allmänna råd utformas så analogt som
möjligt med motsvarande bestämmelser i skogsvårdslagstiflningen. Delta synes
också ha varil såväl jordbruksutskottets som promemorieförfallarnas mening (PM
sid 3 och 11 samt specialmotiveringen sid 14.). men denna tanke har inle helt
fullföljts i förslaget.

Skogsstyrelsen
vill understryka vikten av att naturvårdshänsynen iakttas i jordbruksdriften
oavsett om marken betraktas som jordbruksmark enligt skötsellagens mening eller
inte. Därmed kommer hänsynen till naturvårdens intressen även att omfatta bl.a.
de från naturvårdssynpunkt ofta viktiga naturbetesmarkerna. Sådana marker kan
stundom idag vara föremål för skogsvårdsstyrdsens tillsyn enligt
skogsvårdslagen varvid även föreläggande eller förbud kan meddelas enligt 21
och 24 S§ skogsvårdslagen. Detta kan inträffa om l.ex. röjning eller
avverkning i en exlensivt utnyttjad naturbetesmark är att betrakta som elt led
i skogsbruksdriflen.

Statens naturvårdsverk: Även om 1 § naturvärdslagen syftar
till ett allmänt skydd för naturen är det väsentligt att naturvårdshänsynen även
kommer lill uttryck i speciallagstiftning. Statens naturvårdsverk hälsar därför
med tillfredsställelse att lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark
föreslås kompletterad med bestämmelser om sådan hänsyn. Denna avses innefatta
även åtgärder inom jordbruket, som berör mark som enligl skötsellagen inte är
jordbruksmark. Detta är bra och därigenom kommer bestämmelserna om
naturvårdshänsyn i skogsvårdslagen och skötsellagen alt tillsammans omfatta
merparten av värt land. En fördel med detta är bl.a. alt tillämpningen av
naturvårdslagens regelsystem kan begränsas till de mest angelägna områdena.

Naturvårdsverket har goda erfarenheter av bestämmelserna i
skogsvårdslagen om naturvårdshänsyn. Skogsbrukets företrädare uppmärksammas
nu på ett helt annat sätt än tidigare på möjlighelerna all modifiera
skogsbruksåtgärderna med hänsyn till naturmiljön. Av största betydelse har bl.
a. varil den stora insats skogsstyrelsen gjort i form av allmänna råd m. m. och
undervisning samt skogsvärdsstyrdsernas insatser vid rådgivning. Det tar
visserligen många år ännu innan en ny attityd med ett ekologiskt tänkande
slagit igenom hos alla, men utvecklingen går i rätt riktning.

Verket ställer sig positivt till såväl huvudprinciperna i
lagförslaget som förslaget alt lantbruksstyrelsen får i uppdrag att efter
samråd med naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet meddela föreskrifter och
även allmänna råd om hänsyn till naturvårdsintresset i jordbruket.

Verket vill emellertid anmärka följande.

Prop. 1983/84: 96 16

Lagtexter

Förslaget till den nya paragrafen 6a§ i skötsellagen
innebär en viss glidning i språkbruket i förhållande till det i naturvårdslagen
tillämpade. I paragrafens första stycke om skyddet av odlings- och kulluriandskapet
som en del av skyddet av naturmiljön. Även om ett sådant skydd i och för sig
hör samman med skyddet av naturmiljön, innebär det använda uttrycket all osäkerhel
kan komma att råda om vad som i andra sammanhang, främsl när del gäller tillämpningen
av naturvårdslagen, förstås med naturmiljön. Uttrycket framstår också som
mindre lämpligt med hänsyn till att det finns särskild lagstiftning om
kulturminnesvården och även en särskild myndighet för denna. Avsikten är ju
också att riksantikvarieämbetet skall medverka vid utarbetandet av erforderiiga
föreskrifter. Ett sätt att göra skrivningen klarare i andra stycket år att
särskilt ange kulturminnesvården i paragrafens första stycke.

I naiurvårdshänsynen bör också hänsynen till
friluftslivets intressen inbegripas samt till såväl växt- som djurliv. Delta
bör klart framgå även av lagtexten.

Omfattningen av begreppet naturvårdshänsyn

Det är av stor vikt för lagtillämpningen att begreppet
naturvärdshänsyn preciseras närmare i förarbetena till lagändringen. I
departementspromemorian ges några exempel på fall då hänsynsbestämmelserna kan
bli aktuella. Det anmärks emellertid att de miljöfrågor som aktualiseras av i
departementet nu inneliggande förslag om skydd för ädellövskog och användning
av växtnäring och bekämpningsmedel i jordbruket inte tas upp i promemorian.

Naturvårdsverket
förutsätter emellertid alt de föreskrifter som avses utarbetade av lanlbruksstyrelsen
efter samråd med naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet även kommer att
omfatta frågor som berör hagmarker med ädla lövträd samt användning av
bekämpningsmedel och växtnäring i jordbruket. Vid t. ex. kvävegödsling av vissa
betesmarker kan artsammansättningen ändras drastiskt ulan alt avkastningen ökar
nämnvärt. Den föreslagna nya bestämmelsen i skötsellagen kan också behöva
utnyttjas för att skona t. ex. vissa åkerholmar eller dikesrenar med särskilt
skyddsvärd flora från besprutning.

Verket anser atl den rapport "Effektivisering av
samarbetet mellan lantbruksnämnderna och länsstyrelserna i naturvårds- och
kulturminnesfrågor" (1981-03-24) som utarbetats av lantbruksstyrelsen,
naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet också bör ligga till grund för en
precisering av vad som bör omfattas av begreppet naturvårdshänsyn. 1 denna
rapport anges följande områden: strukturförändringar, brukningsteknik, nedläggning
av jordbruksmark, mineralutvinning (matjordstäkt), markavvattning, bevattning
och byggnadsverksamhet.

Länsstyrelsen i Södermanlands län tillstyrker det nu
framlagda förslaget.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Det framlagda förslaget
ligger helt i

linje med länsstyrelsens uppfattning varför förslaget
tillstyrks. Vid beslut om föreläggande eller förbud kan det vara angeläget att
förhindra atl åtgärder kommer till utförande under tiden som en eventuell
överprövning sker. Länsstyrelsen föreslår därför att lagen förses med det
tillägget att myndighet får förordna att dess beslut skall gälla med omedelbar
verkan.

Prop. 1983/84:96 17

Länsstyrelsen i Örebro län:-- Såvitt länsstyrelsen kan
bedöma har

förslaget en utformning som väl överensslämmer med de
hänsynsregler som sedan ett antal år finns i skogsvårdslagen. Dessa har visat
sig fungera allt bättre sedan informationen nått ul även till de enskilda
skogsägarna och naturvårdshänsynen blivit en del av skogsnäringens vardag ulan
alltför omfattande formell hantering av ärenden. Den oro för tvångsåtgärder och
åtgång på arbetskraft för formella beslut som lantbruksnämnden (i bilagt
yttrande) ger uttryck för synes därför något överdriven. Med den utformning av
hänsynsreglerna i skötsellagen som nu föreslås är del naturligt att information
och upplysning blir de viktigaste medlen alt införa naturvärdshänsynen i
jordbruket och att den formella handläggningen får en mindre betydelse.

Enligt länsstyrelsens uppfattning är de framlagda
förslagen väl lämpade för all uppnå målet, ett bättre hänsynstagande till
naturvärdens och kulturlandskapets värden i jordbruket. Länsstyrelsen vill
dock ifrågasätta om det inte vore lämpligt att utvidga de föreslagna
hänsynsreglerna till att omfatta även kulturminnesvården vilken har
beröringspunkter med jordbruket som liknar naturvårdens.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Länsstyrelsen har
övervägande goda erfarenheter av den ordning som numera gäller för
tillvaratagande av naturvårdsintressen i skogsbruket. Avvägningar mot
produktionsintressena och kontakter med skogsägarna kan i allmänhet ske
smidigare och effektivare när endast skogsvårdsslyrdsen uppträder som
tillsynsmyndighet i skogsbruket.

Motsvarande förutsåttningar bör finnas för rationalisering
av tillsynen i jordbruket.

Länsstyrelsen finner det logiskt att kravet på nalurvårdshänsyn
kommer till uttryck även i jordbrukels speciallagstiftning och tillstyrker
förslaget om komplettering av skötsellagen. Härvid förutsätts att det klargörs
i lantbruksstyrelsens kommande föreskrifter vilken roll länsstyrelsen som
regionalt naturvårdsorgan avses spela i sammanhanget.

Lantbrukarnas riksförbund (LRF):-

Förbundet finner det inte möjligt alt nu närmare bedöma
effekterna av föreslagen lagstiftning. Som framgår av PMn kommer gränserna för
jordbrukets hänsynstagande att fastställas först genom de föreskrifter som
utfärdas på grundval av föreslagen lagstiftning. I lagtexten anges endast att
föreskrifterna ej får vara så långtgående att "pågående markanvändning
avsevärt försvåras". Denna begränsning ger dock föga vägledning. Begreppet
""pågående markanvändning avsevärt försvåras" är i viss mån
oklart till sin innebörd och denna torde dessutom variera i tiden. LRF vill här
understryka atl denna oklarhet skapar en betydande osäkerhet för den enskilde
lantbrukaren som av naturliga skäl har svårl att hävda sin rått att bruka och
utveckla sitt företag. Tillämpning och praxis fär inle utvecklas så att
begreppet "pågående markanvändning avsevärt försvåras" i praktiken
leder till att brukaren inle får en ekonomisk gottgörelse som svarar mot den
verkliga förlust som brukaren lider såväl i del korta som långa perspektivet.
Överhuvudlaget påvisar här aktuellt lagförslag på etl myckel tydligt sätt
problemen med en långtgående ramlagstiftning. Remissinstansernas möjligheler
att bedöma lagstiftningens effekler m. m. går förlorade. LRF känner mot
bakgrund av det sagda oro för atl lagförslaget i sig syftar till att mera
generellt tvinga jordbruket till begränsningar i driften eller i

Prop. 1983/84:96 18

företagets utveckling. Delta i än högre grad än vad som är
möjligt enligt NvL. En sådan befarad utveckling år helt oacceptabel för LRFs
del. I della sammanhang måsle för övrigt beaktas att hittillsvarande utveckling
inom jordbruket skett som en konsekvens av gällande jordbrukspolitik och därmed
förenade krav på effektivt brukande. Förbundet anser inle alt jordbruket i
allmänhet åsidosätter skäliga hänsyn till naturvårdens och kulturminnesvårdens
intressen. Finner regeringen atl, generellt sett, större hänsyn skall tas till
dessa intressen, måsle detta åstadkommas genom en ändring av
jordbrukspolitiken. Problemet kan inte lösas genom att vissa enskilda
jordbrukare tvingas ikläda sig kostnadskrävande begränsningar i sin
näringsverksamhet. Del är framför allt rationaliseringsåtgärder av typen
markanläggningar som påverkar naturmiljön i jordbrukslandskapet. Som regel är
dessa företag alt hänföra under N vLs samrådsparagraf vartill kommer all de
ofta är underkastade tillständstvång, l.ex. enligt vattenlagen. Såvitt gäller
brukningshinder av typen stenmurar, åkerholmar osv. bör del ankomma på
naturvärden att redovisa objektiva argument ägnade alt skapa gehör för ett
bevarande. Vad slutligen avser strandängar och hagmarker måste konstaleras atl
jordbrukare av företagsekonomiska skål knappast kan åläggas att vidmakthålla
dessa.

LRF delar uppfattningen i PMn om att jordbruksverksamheten
undergått en snabb utveckling som påverkat landskapsbilden och naturmiljön
ävensom kulturlandskapets karaktär. Förbundet delar ocksä bedömningen alt del
är angeläget att jordbruket lar stor hänsyn till naturvårdsintressen m.m. LRF
anser att delta hänsynstagande bäst åstadkommes genom en ökad
informationsverksamhet till lantbrukare kombinerat med ett ökat samråd mellan
berörda myndigheier. Förbundet har i samarbete med naturvårdsverket och
riksantikvarieämbetet påbörjat etl projekt ägnat att bidra till denna
informationsverksamhet. Sålunda har ett bildband ägnat att belysa
frågeställningarna arbetats fram. Sammanfattningsvis vill förbundet i denna del
uttala att det är utomordentligt angeläget atl jordbrukare bibringas en positiv
syn på alt bevara naturvärds- och kulturminnesvårdens objekt. Denna effekt
uppnås bäst genom en omfattande informationsverksamhet. En tvångslagstiftning lorde
däremot kunna motverka den positiva grundsyn som är nödvändig för alt ett bra
resultat skall uppnås. I vart fall bör en sådan ordning ej införas före det att
i samband med lagstiftningsarbetet 1979 beslutad modell prövats och
utvärderats.

LRF vill vidare framhålla alt effekterna av jordbrukets
verksamhet på miljö och fauna är under ulredning av lantbruksuniversitetet i
samarbete med naturvårdsverket. Sålunda torde del — för att här anföra ett
exempel - vara mycket tveksamt om det är meningsfullt att behålla en åkerholme
i en åker som är föremål för normalt brukande. För det fall atl åkerbruket i
sig skadar faunan uppkommer med stor säkerhet "skada" även på den
bevarade åkerholmen genom influens från kringliggande områden. Enligt
förbundets bedömning kan således föreslagen lagstiftning med blivande
föreskrifter i många fall komma att bli ett verkningslöst medel för att
tillvarata naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen. Om delta blir effeklen
av lagstiftningen kommer resultatet att skada det angelägna arbete som lagen
skall bidra till att förverkliga. De verkningslösa föreskrifterna kommer
naturligtvis av jordbrukaren att uppfattas som onödiga och ovetenskapliga.

LRF har i olika sammanhang nödgats konstatera att
lantbruksnämndernas allmänna rådgivningsverksamhet inskränks pä grund av det
statsfinan-

Prop. 1983/84:96 19

siella
läget. Att nu påföra nämnderna ytterligare en funktion förefaller mot bakgrund
härav föga rimligt.

LRF finner det föga
rimligt atl - på sätt föreslagits i PMn - en eventuell hänsynsregel skulle ges
ett tillämpningsområde utöver det som eljest gäller för skötsellagen.
Konsekvenserna av en sädan ordning har överhuvudtaget inte berörts i PMn.

Med hänsyn till de synpunkter
som framförts ovan avstyrker LRF att elt allmänt hänsynsstadgande införs i
skötsellagstiftningen.

Prop.
1983/84:96 20

Bilaga 3 Det remitterade förslaget

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av
jordbruksmark

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:425) om
skötsel av jordbruksmark

dels att 12 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 6a och 9a§§,
av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6a§

/ Jordbruket skall hänsyn tas till naturvårdens intressen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om den hänsyn som skall las enligt första stycket,
såsom ifråga om skyddet av odlings- och kulturlandskapet samt växt- och
djurlivet. Föreskrifterna får dock inle vara så ingripande att pågående
markanvändning avsevärt försvåras.

9a§

Lantbruksnämnden får meddela föreläggande eller förbud som
behövs för att föreskrifter som meddelats med stöd av 6a§ skall efterlevas.

Föreläggande eller förbud får meddelas först sedan det har
visat sig att lantbruksnämndens råd och anvisningar inte har följts. I brådskande
fall eller när det annars Jlnns särskilda skäl, får dock föreläggande eller
förbud meddelas omedelbart.

I beslut om föreläggande eller förbud får lantbruksnämnden
sätta ut vite.

Lantbruksnämnden får förordna atl dess beslut skad gälla
omedelbart.

Prop.
1983/84:96 21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12§ Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1.
tar
jordbruksmark ur produktion i strid mot 4§ första stycket,

2.
utfört läkt i
strid mot 4 § andra stycket,

3.
bryter mot
föreläggande som har meddelats med stöd av 9§, om inte föreläggandet har
förenats med vite,

4. inte följer ett föreläggande eller biyler mot ett
förbud som har meddelats för att en föreskrift enligl 6a§ skall efterlevas, om
inte föreläggandet eller förbudet har förenats med vlie.

Utbyte av brott som avses i första slyckel 2 skall
förklaras förverkat, om del inte är uppenbart obilligt.

Denna lag Iräder i kraft den 1 juli 1984.

Prop.
1983/84:96 22

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1983-12-06

Närvarande: f. d. regeringsrådet Paulsson, regeringsrådet Mueller,
justitierådet Jermsten.

Enligl protokoll vid regeringssammanträde den 3 november
1983 har regeringen på hemslällan av statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
Lundkvist beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring
i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av
hovrättsassessorn Rutger Öijerholm.

Förslagel föranleder följande yttrande av lagrådel:

Allmänna synpunkter

Genom det remitterade lagförslaget införs en bestämmelse
om skyldighel att i jordbruket ta hänsyn till naturvårdens intressen.
Samtidigt bemyndigas regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer -
enligt motiven avses lantbruksstyrelsen få sådant uppdrag - atl meddela
föreskrifter om "den hänsyn som skall tas". Lantbruksnämnderna fär
meddela föreläggande eller förbud för efterievnaden av sädana föreskrifter;
ohörsamhet sanktioneras med vite eller böter.

Huvudregeln i 6a§ är allmänt hållen och anger inle närmare
i vilka hänseenden föreskrifter kan tänkas bli aktuella eller vad de kan gå ut
på. Myndigheternas befogenheter att meddela för den enskilde bindande föreskrifter
begränsas endast på det sättet atl föreskrifterna inte får vara så ingripande
att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Rörande utformningen av elt bemyndigande av detta slag
innehåller regeringsformen inte någon regel. Enligt uttalande vid tillkomsten
av regeringsformen (se prop. 1973:90 s. 209) bör emellertid riksdagen, när del
gäller föreskrift t. ex. på näringsrättens område, där mera väsentliga med-borgarintressen
kan komma att beröras av regleringen, mera preciserat ange de ramar inom vilka
regeringen skall få röra sig. Lagrådet, som är medvetet om atl det i
förevarande fall kan vara svårt all i lagtext uttömmande ange vilka
föreskrifter som kan komma i fråga, vill mot bakgrund av vad tidigare sagts
framhålla att del hade varit önskvärt att lagtexten hade kompletterats med
några exempel som närmare belyst de avsedda föreskrifternas inriktning och
omfattning.

Med hänsyn lill lagregelns allmänt hållna utformning
kommer innehållet i den all främsl få bestämmas med ledning av vad som uttalats
i motiven. I remissprotokollet har departementschefen angivit ett antal
situationer, där frågan om hänsynstagande till naturvården kan uppkomma och
vilka där-

Prop. 1983/84:96 23

för kan föranleda föreskrifter, ävensom redovisat ett
antal skyddsobjekt. Det tänkta innehållet i föreskrifterna anges dock inte.
Tvekan kan därför uppstå om lagens innebörd i vissa hänseenden, exempelvis
beträffande frågan om en jordbrukare kan föreläggas att vara positivt verksam, säsom
för att vidmakthålla en hagmark som inle längre är lönsam alt bruka. I nära
samband med denna fråga står vilken innebörd som för jordbrukets del skall
läggas i regeln atl föreskrifterna inle får vara så ingripande att pågående
markanvändning avsevärt försvåras. Departementschefen gör inte någol uttalande
i delta hänseende. Begreppet "pågående markanvändning" diskuterades
tämligen ingående i samband med att ersättningsreglerna i bl. a.
naturvårdslagen ändrades 1972 (prop. 1972: 111). Därvid uttalades bl.a. att
markägare som genom föreskriften hindras alt vidta en normal och naturiig
rationalisering av pågående markanvändning bör få ersättning härför;
bedömningen av om en viss åtgärd skall anses innebära en ändring i pågående
markanvändning mäsle dock ske från fall till fall med utgångspunkt i vad som
vid varje tidpunkt framstår som en naturiig fortsättning av den pågående
markanvändningen. - Med de skiftande drift-och brukningsförhållanden som råder
inom jordbruket torde det ofta vara tveksamt om en viss åtgärd kan inrymmas i
begreppet "pågående markanvändning". Det hade därför varit önskvärt
att departementschefen i remissprotokollet närmare gått in på denna för
tillämpningen av den föreslagna lagen grundläggande fråga.

6a§

Förevarande lag gäller i dag endast beträffande skötsel av
jordbruksmark, varmed avses åkermark och kultiverad betesmark inom en såsom
jordbruksfastighet taxerad fastighet. Den föreslagna 6a§ skall emellertid
tillämpas även pä åtgärd inom jordbruket som berör annan mark. Detta har i
första stycket av paragrafen uttryckts så att "i jordbruket" hänsyn
skall tas lill naturvårdens intressen. Med hänsyn till att lagen i övrigt
gäller endast beträffande jordbruksmark i förut angiven mening synes den sålunda
avsedda innebörden av bestämmelsen böra komma till tydligare uttryck. Delta
kan ske genom att första stycket utformas på förslagsvis följande sätt:
"Vid skötsel av jordbruksmark och vid annan markanvändning i jordbruket
skall hänsyn tas till naturvårdens intressen."

Beträffande utformningen i övrigt av paragrafen hänvisas
till de allmänna synpunkter, som lagrådet anfört inledningsvis.

9a§

Utformningen av 9a§ har sin förebild bl.a. i 24§
skogsvårdslagen. Lagrådet vill likväl ifrågasätta om det inte vore en fördel om
paragrafen ändras så att det tydligare framgår att vad myndigheterna i första
hand skall göra är att bistå den enskilde med råd och anvisningar och att det
först när det visat sig att sådana åtgärder är otillräckliga som maktutöv-

Prop. 1983/84:96 24

ningen
i form av föreläggande eller förbud blir aktuell. Paragrafen skulle i så fall
inledas med en bestämmelse av innebörd alt det åligger lantbruksnämnden att ge
råd och anvisningar om hur de föreskrifter som meddelats med stöd av6a§ bör
tillämpas i enskilda fall. Först i ett andra stycke skulle sedan anges att
lantbruksnämnden kan ingripa med föreläggande eller förbud sedan det visat sig
att givna råd och anvisningar inte följts.

12§

Enligt
förslaget skall till straffbestämmelserna i förevarande paragraf läggas en
fjärde punkt, i vilken som straffbar gärning upptas åsidosättande av föreskrift
eller förbud som meddelats med stöd av 9a §. Den nya bestämmelsen, som i det
remitterade förslaget fått en mindre tillfredsställande utformning, kan enligt
lagrådets mening enklast komma till uttryck om den fogas in i punkt 3. Lagrådet
föreslår således att den behövliga ändringen i paragrafen sker på del sättet atl
punkt 3 formuleras förslagsvis enligt följande: "3. underiåter att följa
föreläggande eller bryter mot förbud som har meddelats med stöd av 9 eller 9a§,
om inte föreläggandet eller förbudet har förenats med vite."'

Prop.
1983/84:96 25

Utdrag

JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1983-12-15

Närvarande: statsminstern Palme, ordförande, och
statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén,
Peterson, Andersson, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson,
Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Lundkvist

Proposition med förslag till ändring i lagen (1979:425) om
skötsel av jordbruksmark

Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag
till lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark.
Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

6aS

Jag delar lagrådets uppfattning att paragrafens första
stycke bör utformas så alt bestämmelsens tillämpningsområde kommer lill
tydligare uttryck. Della bör ske på sätt lagrådel föreslår.

Lagrådet har anfört vissa allmänna synpunkter beträffande
utformningen av paragrafen i övrigt. Med hänsyn till alt paragrafen skall
tillämpas på myckel skiftande drift- och brukningsförhållanden inom jordbruket,
anser jag det inle vara lämpligl att ge paragrafen en mera detaljerad
utformning. 1 motiveringen till paragrafen har jag också gell vägledande
exempel för lillämpningen. Lagrädels synpunkler i dessa avseenden bör därior inle
föranleda några ändringar i milt förslag eller några ullalanden i övrigl.

9aS

Ulformningen av paragrafen har sin förebild bl.a. i 24§
skogsvårdslagen. Somjag framhållit i specialmotiveringen till paragrafen
ankommer det på lantbruksnämnden att bistå den enskilde med råd och
anvisningar. Enligt min mening behöver della inte särskilt anges i lagtexten.
Jag är därför inte beredd au följa lagrådels förslag i denna del.

' Beslul om higrädsremiss fatUil vid regeringssiimnianlriide
den 3 november 1983.

Prop.
1983/84:96 26

I2§
Jag har ingen erinran mot att paragrafen ändras pä sätt lagrådel föreslår.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att
antaga del av lagrådet granskade förslaget till lag om ändring i lagen
(1979:425) om skötsel av jordbruksmark med vidtagna ändringar.

Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga del förslag som föredraganden har
lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984